Välfärdens genusansikte : rapport till Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

välfärdens

genusansikte

Redaktörer: Inga Persson Eskil Wadensjö

Rapport till Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt

och ekonomiska mellan kvinnor och män

resurser

LH

div

Statens offentligautredningar

l 998

Arbetsmarlmadsdepartementet

Välfárdens

genusansikte

Redaktörer: Inga Persson Eskil Wadensjö

Rapport till

Utredningen om fördehiingen av ekonomisk makt

och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslag: Caroline Fämström ISBN 91-33-20301-5 Tryck: Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Arbetsmarknadsdepartementet

Genom direktiv 1994:102 den 15 september 1994 beslutades att tillsätta en särskild utredare för att kartlägga och analysera fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska mellan kvinnor och

resurser män. Den 19 maj 1995 utsågs landshövding Kristina Persson, Östersund, till utredare. Utredningen har antagit namnet Kvinnomaktutredningen.

Den 1 augusti 1995 tillkallades såsom vetenskapliga experter Göran Ahrne, professor i sociologi vid Stockholms universitet, Anna G. Jönasdöttir, FD och universitetslektor vid Högskolan i Örebro, Inga Persson, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, Elisabeth Sundin, docent i företagsekonomi och biträdande professor vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet samt Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik vid Stockholms universitet. Sekreterare i utredningen har varit Anita Nyberg, universitetslektor i nationalekonomi och docent vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet, och biträdande sekreterare FK Eva Lindblad och Gunilla Rapp.

Inom ramen för Kvinnomaktutredningen publiceras ett antal

monografier och antologier. Experterna har i egenskap redaktörer och

av monografifcirfattare svarat för urval och utformning av de olika skrifterna, medan de enskilda artikelförfattama an svarar för innehållet i sina egna bidrag. Experter och artikelförfattare har arbetat under vetenskaplig självständighet.

Utredningsarbetet skall vara klart före den 31 december 1997. Skrifter publiceras dock successivt. Föreliggande skrift, Välfärdens genusansikte, utgör rapporterna i projektet Ekonomiska regel-

en av system och ekonomiska resurser. Redaktörer är Inga Persson och Eskil Wadensjö.

Östersund och Linköping i december 1997

Kristina Persson

/Anita Nyberg

Innehållsförteckning

1 Välfárdens genusansikte en introduktion 1

- INGA PERSSON ESKIL WADENSJÖ

2¶Generationsräkenskaper den offentliga sektorn 18

ur ett ekonomiskt-demografiskt perspektiv ROLF OHLSSON 3 Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten 32 STEFAN SVALLFORS 4 Subventioner av offentliga tjänster 49

en fördelningsanalys av könsskillnader - JOHAN FRITZELL

5¶Föräldraförsäkringen 69

och jämställdhet mellan kvinnor och män MARIANNE SUNDSTRÖM ANN-ZOFIE DUVANDER

6¶Sjukförsäkringen ett genusperspektiv 92

ur PERJOHANSSON MÅRTEN PALME 7 Sjukpenningförsälcringen, arbetsskadeförsäkringen, 111 förtidspensionen och efterlevandeskyddet

ur perspektivet kvinna man.

- ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG 8 Den nuvarande och ålderspensionen 127

den nya

hur omfördelar dessa mellan kvinnor och män - ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG STIG TEGLE 9 Kvinnors och mäns avtalspensioner 161 ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG STIG TEGLE Om författarna 180

Välfårdens en introduktion 1

genusansikte -

INGA PERSSON ESKIL WADENSJÖ

Alla människor, kvinnor såväl män, har behov att trygga sin

som av försörjning under livscykelns olika faser. Detta kan de göra på flera sätt. Familjen och släkten utgjorde den centrala komponenten i tidiga-

re århundradens trygghets- och forsäkringssystem. Försörjningen vid

sjukdom, ålderdom eller under andra perioder låg försörj-

av egen ningsförmåga löstes i stor utsträckning samarbete inom och

genom mellan olika generationer inom individens närmaste krets. Bara när familjen och släkten inte förmådde axla detta trädde större

ansvar kollektiv såsom kyrkan och socknen in. Historiskt sett rådde således i Sverige en slags närhetsprincip vad gäller systemet för individemas trygghet och välfärd

Även i dagens svenska trygghets- och välfårdssystem spelar fa-

miljen en viktig roll. Den svarar för grundläggande vård och

omsorg om barn, sjuka och äldre men står också ofta for viss inkomstförsäkring och inkomstutjämning mellan familjemedlemmama. Man ställer upp för varandra på olika sätt, inom familjen och inom släkten. Men fokus i denna bok är inte på familjen, utan på de andra kollektiva system för trygghet och välfärd som vuxit fram som komplement till och ersättning för familjen och släkten Indirekt är dock familjen och generationerna i högsta grad närvarande i boken. Arbets-

och ansvars-

1Frågan om vilka beslut och ingripanden som bör förläggas till EG-nivå har under

senareår diskuterats utifrån den s.k. närhets- eller subsidiaritetsprincipen. Denna säger att ansvar och beslutskompetens alltid bör förläggas till lägsta möjliga nivå. Beslutsfattande och ingrepp inom olika områden bör aldrig utföras på enhögre nivå, om de kan utföras lika bra eller bättre på lägre nivåer se Persson, 1992, kapitel 5. Spicker 1991 beskriver och diskuterar närhetsprincipens historiska bakgrund och desstilllämpning i EG-sammanhang. det1 här aktuella fallet skulle principen innebäraatt familjen bör ansvaraför medlemmarnas trygghet och försörjning och "högre instanser såsomt.ex. kommun och stat ta över först när familjens möjligheter är uttömda. 2 Fördelningen av tid och pengar inom familjen behandlas ingående i två andra volymer från Kvinnomaktutredningen, Ahrne Roman 1997 och Ahrne Persson red. 1997.

Inga Persson Eskil Wadensjö

fördelningen mellan kvinnor och män inom familjen och arbetsmarknaden kastar sin långa skugga över de kollektiva försäkringsoch trygghetssystemen och medför att dessa system, trots sina numera ofta formellt sett könsneutrala regler, kommer att ge skilda utfall för kvinnor och män Det är bland annat detta, de kollektiva trygghetsoch välfärdssystemens genusansikte, som författarna i denna bok analyserar. Men boken tar även andra genusaspekter på välfärden.

upp Sålunda behandlas även den historiska framväxten av det svenska välfärdssamhället sedd ett generations- och könsperspektiv, skill-

ur nader i kvinnors och mäns på välfärdsstaten samt hur offentliga

syn tjänster omfördelar mellan kvinnor och män.

1.1¶Ett generations- och könsperspektiv

det svenska välfärdssamhällets framväxt

på

Den traditionella forskningen om välfärdsstaten och om välfärdsstatens historiska framväxt har utsatts för stark kritik från kvinnoforskare för att den försummat genusperspektivet. Forskningen har därmed, hävdar dessa forskare, försummat betydelsen av välfärdsstatens utformning för jämställdheten mellan kvinnor och män, dess uppdelning i olika slags välfärdsregimer fångar och återspeglar inte ur genusperspektiv centrala dimensioner och distinktioner mellan välfärdsstater och den missar viktiga faktorer och drivkrafter bakom välfärdsstatemas tillkomst och utveckling. Genom sin forskning har kvinnoforskama visat hur gendering the welfare state medför att bilden förändras och frågeställningar tillförs och kommer att framstå

nya

centrala En illustration detta återfinns i en annan bok från som av Kvinnomaktutredningen. Där visas bl.a. hur de grundläggande dragen i den svenska välfärdsstaten främjat jämställdheten mellan kvinnor och män och hur alternativa utformningar av besparings- och nedskämingspolitik i den offentliga sektorn kan få helt olika konsekven-

vad gäller hur hårt kvinnor drabbas jämfört med män Sainsbury ser

Nordgren, 1997.

Ytterligare illustration att analysen av välfärdsstaten får ett

en av värdefullt tillskott att ett generations- och könsperspektiv till-

genom förs på ett kvalificerat sätt erbjuder Rolf Ohlssons bidrag till denna volym. Den fråga häpen läsare ställer sig är snarast varför detta

en inte uppmärksammats och analyserats i den tidigare forskningen om

3Arbetsfördelningen mellan kvinnor och pá arbetsmarknaden och kvinnors och

män mäns ekonomiska utfall på arbetsmarknadenbehandlas ingående i två andra volymer från Kvinnomaktutredningen, Persson Wadensjö l997a och Persson Wadensjö S1997b.

Se Sainsbury 1994 och Sainsbury 1996.

Välfärdens genusansikte en introduktion

faktorer bakom välfärdsstatens tillväxt. Men bättre sent än aldrig Ohlsson redovisar i sitt kapitel de första rönen från ett stort eko-

nu nomisk-historiskt forskningsprojekt Generationsekonomi Generationsaspekter på de offentliga utgifterna i Sverige 1880-1995". Han menar att en kritik kan riktas mot de förklaringsmodeller till väl-

som fárdssamhällets framväxt framförts och studerats i tidigare forsk-

som ning är att dessa i stor utsträckning bortsett från långsiktiga sociala förändringsprocesser, som varit nära förknippade med den demografiska utvecklingen, med organisationen produktionen mark-

av som nadsproduktion eller produktion utanför marknaden och med arbetsdelningen mellan kvinnor och män.

En närmare analys av de offentliga utgifterna i Sverige visar att det finns ett starkt demografiskt mönster, dvs. olika generationer kvin-

av nor och män har fått ta del den offentliga konsumtionen och de of-

av fentliga transfereringama i olika omfattning. Detta mönster har dessutom varierat kraftigt över tiden. Hur mönstret förändrats över tiden visar Ohlsson genom empiriska analyser hur de offentliga utgifter-

av na åren 1920, 1950 respektive 1990 varit fördelade vad gäller typ

av utgifter, utgifter riktade mot olika åldersgrupper respektive utgifter riktade mot kvinnor och män. Han finner bl.a. att det finns klar

en tendens till att de offentliga utgifterna gått från generella utgifter

som varit lika för alla till att alltmer riktas mot särskilda åldrar. Nattväktar-

staten har ersatts av livscykelomfördelande utgifter för offentliga

transfereringar och tjänster och av utgifter för offentliga riskförsäkringar. Bakom de livscykelomfördelande utgifterna döljer sig bl.a. utgifter för föräldraförsäkring och barnbidrag, daghem, utbildning,

studiebidrag, pensioner och äldreomsorg. Detta är i samtliga fall ut-

giftstyper där transfereringar mellan familjemedlemmar, och produktion inom hushållen, tidigare fyllde motsvarande funktioner. På likar-

tat sätt döljer sig bakom de offentliga riskförsäkringama utgifter i

samband med sjukdom, arbetsskada, förtidspensionering och arbetslöshet, dvs. även det områden där familjen och släkten under tidigare historiska epoker hade betydelsefull roll. Förändringarna över ti-

en den av den offentliga sektorn och dess utgifter kan därmed inte heller förstås utan att sättas i ett generations- och könsperspektiv. I kapitlet diskuterar författaren avslutningsvis vilka ekonomisk-demografiska faktorer och förändringar kan förväntas ha varit mest centrala

som för den observerade utvecklingen och vilka han och hans medarbetare därför avser följa i det fortsatta forskningsarbetet inom projektet.

upp

Inga Persson Eskil Wadensjö

1.2 Kvinnors och mäns välfärdsstaten

syn

Om det är så att den svenska välfärdsstaten är central vad gäller att

nu främja jämställdheten och att kvinnor och män får del av den offentli-

konsumtionen och de offentliga transfereringama i olika omfattga ning, så borde det inte vara förvånande om det också finns skillnader i kvinnors och på välfårdsstaten. Finns det de facto skillnader

mäns syn i kvinnors och mäns attityder till och åsikter om välfárdspolitiken, hur ser dessa könsskillnader i så fall ut och har de varit stabila eller förändrats under nittiotalskrisen Detta är några av de frågor Stefan Svallfors söker besvara i sitt kapitel i boken. Hans studie baseras på data från riksrepresentativa undersökningar om svenskarnas åsikter om välfårdspolitiken, genomförda 1992 och 1996.

Svallfors att eventuella åsiktsskillnader mellan kvinnor och

menar män kan tänkas ha sin bakgrund i skilda egenintressen och/eller skilda socialisationsmönster mellan könen. Båda dessa faktorer kan förväntas leda till att kvinnor i större utsträckning än män kommer att stödja en kollektivt finansierad och offentligt organiserad välfårdspolitik. Stämmer dessa förväntningar

Svallfors undersöker först kvinnors och mäns åsikter kring vilka

är bäst lämpade att sköta social service: stat och kommun eller som andra instanser Det visar sig, precis som förväntat, att en större andel

kvinnorna än männen att stat och kommun är bäst lämpaav av anser de. Könsskillnadema är emellertid inte särskilt stora; bara ifråga om barnomsorgen är de markanta. Det finns inga tecken på att atti-

mer tydskillnadema mellan könen ökat under 90-talets första hälft. Stödet för stat och kommun, åtminstone vad gäller barnomsorgen och sjukvården, har ökat både bland kvinnor och män mellan 1992 och 1996.

Inte heller ifråga på hur offentliga tjänster bör finansie-

om synen

finns det några påtagliga åsiktsskillnader mellan kvinnor och män. ras Andelen är för fortsatt kollektiv finansiering är ungefär lika stor

som bland kvinnor bland män. Vad gäller socialförsäkringamas finan-

som siering finns dock viss könsskillnad; kvinnorna väljer i större ut-

en sträckning än männen kollektiv finansiering av socialförsäkringama. En fördjupad analys, med hjälp av sammanfattande indextal, visar dock att kvinnorna genomgående är något mer positiva än männen till

offentligt organiserad och kollektivt finansierad välfårdspolitik en samt att könsskillnaden vad gäller på välfardspolitikens finan-

synen siering förstärkts något under 90-talet. Kvinnorna har blivit något mer positiva till en kollektiv finansiering, medan männen blivit något mer negativa. Men åsiktsskillnaderna mellan kvinnor och män

även om visar sig gå i den förväntade riktningen, måste det samtidigt konstateras att skillnaderna inte är påfallande stora vare sig 1992 eller 1996.

Välfärdens genusansikte introduktion

- en

När motsvarande analyser genomförs för speciella grupper, dvs. befolkningen delas upp efter bl.a. klass, utbildningsnivå, ålder och familjesituation, visar det sig att könsskillnadema är större inom vissa grupper än inom andra. De mest entydiga resultaten är därvid att åsiktsskillnadema mellan kvinnor och män är större bland tjänstemän än bland arbetare och större bland högutbildade än bland lågutbildade. Dessutom tyder resultaten om än inte lika entydigt på att könsskillnadema i synen på välfárdspolitiken är mindre bland de medelålders än bland andra åldersgrupper, större bland privatanställda än bland offentliganställda och större bland ensamstående än bland sammanboende.

Avslutningsvis konstaterar Svallfors att hans studie enbart behandlat attitydskillnader mellan könen vad gäller vissa aspekter väl-

av fárdspolitiken. Det är, menar han, t.ex. inte osannolikt att åsiktsskillnadema mellan kvinnor och män är tydligare och större i frågor som mer direkt berör relationerna mellan kvinnor och män och jämställdhetspolitiken. Mycket forskning återstår således att göra på det fält som Svallfors studie öppnat.

1.3¶Fördelningseffekter offentliga tjänster

av

Inom den samhällsvetenskapliga forskningen finns det en mängd studier av hur välfárdsstaten omfördelar inkomster. Fokus har därvid oftast varit på hur inkomstfördelningen mellan individer eller hushåll påverkas skatter och transfereringar och inte på hur inkomstfördel-

av ningen mellan kvinnor och män påverkas. I en annan bok från Kvinnomaktutredningen Nyberg, 1997 har emellertid Anita Nyberg kartlagt hur skatter och offentliga transfereringar av olika slag ser ut för kvinnor jämfört med för män.

Andra, kanske mindre uppmärksammade fördelningseffekter av välfärdsstaten uppkommer att de tjänster som tillhandahålls

genom via den offentliga sektorn ofta är starkt subventionerade. Även här har forskarna försökt kartlägga och mäta hur fördelningseffektema ut.

ser Studierna på detta område är emellertid betydligt färre, förmodligen delvis på grund av att mät- och metodproblemen är svårare. En forskare som tidigare genomfört dylika studier för Sverige är Johan Fritzell se Fritzell, 1994. Men det har då återigen handlat om att belysa hur de offentliga tjänsterna påverkar inkomstfördelningen mellan individer och hushåll, oberoende av kön. För Kvinnomaktutredningen har vi bett Fritzell att försöka genomföra motsvarande studier av de offentliga tjänstemas fördelningseffekter, med inriktning på hur

men nu de påverkar inkomstfördelningen mellan könen. Resultaten redovisas i hans kapitel i denna bok.

Inga Persson Eskil Wadensjö

Fritzell analyserar fördelningseffektema stor del de mest

av en av omfattande subventionerade tjänsterna inom välfärdsområdet, nämligen barnomsorg, skola, sjuk- och hälsovård samt äldreomsorg. Den fråga han ställer är hur subventioneringen av dessa tjänster påverkar inkomstskillnaderna och inkomstfördelningen mellan kvinnor och män. Studiens perspektiv är således begränsat såtillvida att de offentliga tjänsterna enbart studeras utifrån en inkomstfordelningsansats.

Startpunkten för Fritzells empiriska studie är hushållens disponibla inkomster, dvs. inkomster efter direkta skatter och kontanta transfereringar. Till dessa inkomster adderas därpå de beräknade värdena av de tjänstesubventioner som utgår till varje individ i respektive hushåll. Hushållsinkomsterna såväl de vanliga disponibla inkomsterna som inkomsterna inklusive värdet samtliga subventioner görs på sed-

av vanligt sätt, med hjälp av s.k. ekvivalensskalor, jämförbara mellan hushåll med olika storlek och sammansättning.

Studiens resultat visar att det finns såväl tydliga åldersmönster som könsmönster i hur subventionema från de offentliga tjänsterna fördelar sig. Könsskillnaderna i de genomsnittliga totala subventionema dvs. för alla tjänstetypema sammantagna är störst dels vid relativt åldrar 20-44 år, dels i den äldsta åldersklassen 75-84

unga år, medan skillnaderna är mycket små under den övre medelåldem och bland yngre pensionärer. I yngre åldrar är det subventioner i samband med omsorg och skolgång för barn som slår igenom. Eftersom en hel del barn och ungdomar lever med enbart en förälder och detta i en överväldigande majoritet av fallen är modern så kommer med den i studien använda metoden mer subventioner för bamomsorg och skola i genomsnitt att påföras kvinnor än män. För äldre pensionärer är det framförallt könsskillnader i genomsnittliga subventioner för äldreomsorg slår igenom. Bakgrunden till detta är

som förmodligen delvis att kvinnor i större utsträckning än män är

ensamstående i dessa åldrar och därför inte i lika stor omfattning som män kan erhålla den omsorg de behöver via sin parrelation. Sammantaget innebär dessa könsskillnader i genomsnittliga subventioner under olika åldrar att kvinnor i genomsnitt erhåller större subventioner från dessa fyra offentliga tjänstetyper än vad män gör. De offentliga tjänsterna tenderar med andra ord att påverka inkomstfördelningen till förmån för kvinnor. Vidare visar studien att inkomstskillnaderna inom respektive kön tenderar att utjämnas då värdet av de subventionerade tjänsterna påförs de disponibla inkomster och att detta i högre grad är fallet bland kvinnor än bland män.

F ritzell pekar också indirekt slutsats kan dras från hans

en som studie. Eftersom de offentliga tjänsterna enligt studien har större betydelse för kvinnor än för män, så kan ökad avgiftsfinansiering

en av

Välfärdens genusansikte en introduktion

offentliga tjänster också väntas få olika konsekvenser för kvinnor och män. Kvinnor kan komma att drabbas hårdare än män både de

om ökade avgiftema innebär att subventionsgraden sänks och om de medför att kvinnor i större utsträckning än män avstår från att över-

huvudtaget utnyttja tjänsten.

Även Fritzells studie bör betraktas ett första försök ett nytt

som fält. Den använda metoden har överförts från tidigare studier av in-

komstfördelningseffektema av offentliga tjänster och kan i framtida

studier behöva utvecklas ytterligare då den tillämpas på inkomstfördelningen mellan könen. Exempelvis frågar man sig om subventionen av barnomsorg och skola helt bör påföras de ensamstående mödrarnas inkomster. Om denna subvention inte funnits, skulle då inte dessa barns fäder tvingats ta större för och utbildning sina

ansvar omsorg av barn eller är det ett rimligt jämförelsealtemativ att enbart mammorna skulle ha svarat för dessa kostnader offentligt subventionerad

om barnomsorg och skola funnits Och måste inte de äldre kvinnornas icke-marknadsproducerade omsorg om sina åldriga män tas med i bilden Ãven den kan betraktas tjänstetransferering, vilken

som en ökar mäns välfärd och inkomster.

1.4 olika

Trygghetens pelare

Som vi påpekat ovan har alla individer behov av ett trygghetssystem som säkrar deras försörjning. Men detta trygghetssystem kan vara uppbyggt på en rad olika sätt. Den samhällsvetenskapliga forskningen var under en period kraftigt fokuserad på de offentliga trygghetssystemen. Bl.a. studerade man hur de offentliga systemen var uppbyggda, hur de vuxit fram och vilka ersättningsnivåer de för olika

gav grupper. Länder och välfárdssystem klassiñcerades och man talade om olika "välfärdsstatsregimer. Under år har forskarna emel-

senare lertid i ökad utsträckning lyft fram och analyserat det faktum att individemas trygghetssystem i allmänhet består flera komponenter

av Ibland talar man därvid om trygghetens tre pelare eller, i analogi med begreppet blandekonomi, om blandad välfärd the welfare mix eller mixed welfare. Den första pelaren utgörs då av det offentliga trygghetssystemet, den andra avtalsförsäkringar och gruppförsäkringar

av dvs. kollektiva trygghetssystem, förutom de offentliga, såsom t.ex. arbetsgivamas trygghetsåtaganden och den tredje, slutligen, det

av privata trygghetssystemet. Det senare kan i sin tur omfatta dels regelrätta individuella försäkringar och/eller farniljeförsäkringar eventu-

5 Set.ex. Rein Wadensjö red. 1997 och Edcbalk, Ståhlberg Wadensjö 1998.

Inga Persson Eskil Wadensjö

ellt bekostade arbetsgivaren, dels individuellt eller familjegemen-

av samt sparande av olika slag.

Trygghetens tre pelare samverkar med varandra på olika sätt Pelama kan utgöra komplement, också substitut till varandra. I Sve-

men rige har under de senaste decennierna de offentliga trygghetssystemen dominerat och den andra och tredje pelaren kan närmast sägas ha fungerat som komplement till de offentliga systemen. I andra länder kan den andra pelaren vara den centrala i individemas trygghetssystem och de två övriga främst fylla en komplementär roll. Vidare gäller att relationen mellan de tre pelarna inte är konstant över tiden, utan förändras och förskjuts på olika sätt. Om exempelvis de offentliga trygghetssystemen försämras sett ur individens perspektiv kan hon/han försöka substituera med att förstärka den privata pelaren t.ex. indi-

ta en viduell pensionsförsäkring eller den kollektiva pelaren t.ex. få sin fackförening att förstärka avtalsförsäkringama. l ett längre historiskt perspektiv är det, som vi diskuterade snarast så att utvecklingen

ovan, inneburit att den privata pelaren krympt och, i för olika länder varierande proportioner, ersatts med offentliga och andra slags kollektiva trygghetssystem. Under senare år förefaller det i många länder finnas en förskjutning mot ökad betydelse för den andra pelaren, dvs. för t.ex. avtals- och gruppförsäkringar, relativt de offentliga trygghets-

systemen.7

Den blandade välfärden innebär att det blir intressant att studera dels hur blandningen ut och förändras över tiden i ett visst

ser samhälle, dels hur de enskilda individemas trygghetspaket

är sammansatta och vad som påverkar detta. Ur kvinnomaktutredningens perspektiv är det därvid eventuella systematiska skillnader mellan kvinnor och män vad gäller välfárdsblandningen och trygghetspaketen som behöver uppmärksammas och granskas.

Ett slags könsskillnader skulle kunna bestå i att de tre pelarna har olika betydelse för kvinnors och mäns trygghetspaket. I dagens Sverige torde t.ex. den tredje pelaren, i form familjen, spela större roll

av för kvinnors än för mäns ekonomiska välfärd. Kvinnors markant lägre arbetsinkomster 1994 i genomsnitt 110 000 kronor att jämföra

ca med männens ca 167 000 gör att de för sin levnadsstandard är mer beroende än vad transfereringar och inkomstdelning inom

män är av familjen Ett annat exempel är att den andra pelaren, i form av avtalsförsäkringar, torde spela större roll i svenska mäns än i svenska kvin-

6 analyser och diskussion

För av detta, seRein Wadensjö red. 1997 och Edebalk, Ståhlberg Wadensjö 1998. ZSeRein Wadensjö red. 1997.

Män är å andra sidanmer beroendeav kvinnors oavlönade hushálls- och várdarbcte. Se diskussionen i Nyberg 1997.

Välfärdens genusansikte en introduktion

nors trygghetspaket genom att dessa försäkringar i speciellt stor utsträckning ersätter inkomstbortfall över det s.k. inkomsttaket och det till helt övervägande del är män som har såpass höga inkomster.

Ett annat slags könsskillnader skulle kunna bestå i att reglerna för trygghetssystemen ser olika ut för kvinnor och män. Men sådana könsskillnader i de formella regelverken är idag inte längre tillåtna; enligt EU-direktiv skall reglerna vara könsneutralt utformade både i de offentliga och de arbetsgivarbaserade systemen. Istället är det vad som händer för kvinnor jämfört med för män när de könsneutrala reglerna tillämpas på en verklighet som är systematiskt strukturerad efter kön som blir av centralt intresse.

Studierna i de kapitel som följer i boken ägnas helt trygghetens första och andra pelare, närmare bestämt några av de offentliga respektive avtalsbaserade trygghetsförsäkringama. Dessa analyseras olika sätt könsperspektiv. I vissa fall handlar det därvid om att be-

ur lysa vilka incitament de skapar och hur de utnyttjas av kvinnor respektive män och i andra fall att belysa hur systemen omfördelar

om mellan kvinnor och män. Boken är inte heltäckande i den meningen att samtliga offentliga och kollektiva trygghetssystem här blir föremål för studier. Syftet har snarare varit att försöka förstå och belysa de mekanismer och regler som gör att systemen kommer att ge skilda utfall för kvinnor och män, dvs. bidrar till att ge systemen ett genusansikte. Av speciell vikt är att även de avtalade trygghetssystemen, vilka är mindre uppmärksammade och belysta, blir föremål för studier ur ett könsperspektiv. Betydelsen att förstå mekanismerna bakom de

av skilda utfallen för kvinnor och män i dessa system understryks av att de kan komma att få ökad betydelse i framtidens totala trygghetssystem.

Föräldraförsäkringen ur ett jämställdhetsperspektiv

Då föräldraförsäkringen infördes 1974 sågs den som ett led i att främ-

ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i hemmet, arbetslivet

en och samhället. Marianne Sundström och Ann-Zofie Duvander undersöker i sitt kapitel i vilken utsträckning föräldraförsäkringen bidragit till att åstadkomma en sådan utveckling Detta söker de belysa på två sätt. För det första genomför de en studie av vilka faktorer som påverkar i vilken utsträckning föräldrarna delar på föräldraledigheten. Studien baseras på statistiska bearbetningar data från Riksförsäkrings-

av

9Föräldraförsäkringen och dess betydelse analyserasockså i andra Kvinnomakt-

av utredningens böcker, sebl.a. Ahrne Roman 1997 och Stark red. 1997.

Inga Persson Eskil Wadensjä

verkets register över utnyttjad föräldrapenning för barn födda januariapril åren 1990 respektive 1994. För det andra redogör de för hur foräldraförsäkringen påverkat unga kvinnors och småbarnsmödrars

arbetsmarknadsdeltagande. Detta gör de utifrån resultat från egen tidi-

gare forskning baserad på data från arbetskraftsundersökningama och SCB:s familjeundersökning.

Som alla vet har den överväldigande delen av foräldraledigheten i samband med vård nyfödda barn utnyttjats mödrama. Under

av av föräldraförsäkringens första år, 1974, var fádernas andel av dem

som uppbar föräldrapenning 3 procent. Andelen steg därpå gradvis och

ca var 1996 31 procent. Fädernas andel av det totala antalet ersatta dagar har dock förblivit låg; 1996 den fortfarande enbart 11 procent.

var ca De fäder som använt sig föräldraledigheten har mest 1993

av som och 1994 i genomsnitt utnyttjat 40 dagar. De senaste åren har denna siffra åter sjunkit något och för 1996 31 dagar. Bland gifta är

var par dock både andelen föräldralediga fäder och antalet fádema i

av genomsnitt utnyttjade dagar markant högre; 1990 låg de på 45 procent

respektive ca 60 dagar.

Vilka faktorer är det då påverkar föräldrarnas benägenhet att

som dela på föräldraledigheten Sundström och Duvander delar barnen i sin studie i tre grupper utifrån hur många dagar deras fäder utnyttjat; barn där fadern inte alls utnyttjade föräldraledigheten, barn där fadern utnyttjade 1-30 dagar och barn där fadern utnyttjade än 30 dagar.

mer Resultaten av deras statistiska analyser visar bl.a. att både 1990 och 1994 tog fäder som hade högre inkomst året innan barnet föddes

en oftare ut föräldraledighet än vad fäder med lägre inkomster gjorde. I likhet med tidigare studier finner de vidare högre inkomst för

att en modern ökar antalet dagar fadern tar ut. Denna effekt var dock mindre för barn födda 1994 än för barn födda 1990; föräldrapar där moderns inkomster låg i den högsta kvartilen hade avsevärt lägre benä-

t.ex. en genhet att dela på föräldraledigheten 1994 än 1990. För båda åren visar det sig också att fådema tar föräldraledigt i mycket större utsträckning när det handlar om ett förstabam än när det handlar ett andra-

om bam. Det verkar med andra ord inte finnas någon tillvänjningseffekt för fädema

Frågan om hur föräldraförsäkringen påverkat kvinnors arbetsmarknadsdeltagande kan delas i två delfrågor, nämligen hur den inver-

upp kat på unga, ännu barnlösa, kvinnors yrkesaktivitet och vilka effekter den haft på förvärvsgraden för de kvinnor som fått bam. Sundström och Duvander att utbyggnaden föräldraförsäkringen gett

menar av unga barnlösa kvinnor starka incitament att etablera sig på arbetsmarknaden innan de får barn och att den ökande andelen kvin-

unga nor som arbetar heltid före första barnets födelse samt den stigande

Välfärdens genusansikte en introduktion

medelåldern för förstföderskor sannolikt till stor del förklaras av försäkringens utformning. Utifrån resultaten av en studie av betydelsen

av föräldraförsäkringens utformning för kvinnors återgång i arbete ef-

ter barnafödande i Sverige respektive Norge menar de också att den svenska föräldraförsäkringen underlättat återinträdet på arbetsmarknaden för kvinnor som fött barn och bidragit till en höjd förvärvsfrekvens för smâbamsmammorna. Detta stöds av resultaten i Gustafsson 1997.

1.6 omfördelningseffekter Sjukförsäkringens

En sjukförsäkring kan omfördelande flera olika sätt. En typ av

vara

omfördelning är den som förekommer i varje genuin försäkring en

omfördelning till dem som drabbas av något, i detta fallet sjukdom, från dem som inte drabbas. Individer vet inte i förväg hur ofta och hur länge de kommer att vara sjuka. Det är därför försäkringar offentliga eller privata efterfrågas och därför som privat sparande är en mindre effektiv lösning. Att drabbas också får beteck-

personer som mer mer nas i regel inte som omfördelning, om individens förväntade kostnad för försäkringen motsvarar den förväntade ersättningen och administrationskostnaden.

Risken att frånvarande från arbetet på grund av sjukdom skil-

vara jer sig emellertid mellan olika grupper ett systematiskt sett. Att man inte vet i förväg hur ofta och hur länge en viss person kommer att

borta från arbetet på grund av sjukdom, hindrar inte att t.ex. ett vara försäkringsbolag kan beräkna den förväntade frånvaron och hur den skiljer sig mellan olika märmiskor, t.ex. mellan kvinnor

grupper av och män. Är den förväntade frånvaron för olika

grupperna men avgiften till försäkringen densamma så kan det sägas förekomma en omfördelning. En omfördelning sker också avgifter och förväntade

om kostnader av andra skäl inte motsvarar varandra.

Inom socialförsäkringssystemets sjukförsäkring sker en omfördel-

ning på två sätt. För det första sker omfördelning från dem som har

en låg förväntad sjukfrånvaro till dem som har hög förväntad sjukfrånva-

För det andra sker omfördelning från dem med inkomster som ro. en är höga till dem med inkomster som är låga, grund av att det finns

ett tak i sjukförsäkringen. Ersättningen är bara baserad på inkomster upp till taket medan avgifter arbetsgivaravgifter men inte egenavgif-

ter även betalas på inkomster över taket.

wResultaten i Gustafsson 1997 tyder dock dessautvecklingstendenser funnits

på att även i länder utan motsvarande utbyggnad av föräldraförsäkringen. Hon finner att majoriteten kvinnor i både Tyskland, Storbritannien och Sverige ärheltidssyssclsatta strax innan de blivit gravida med sitt första bam.

ll

Inga Persson Eskil Wadensjö

Per Johansson och Mårten Palme behandlar i sitt kapitel de omför-

delningseffekter mellan kvinnor och män inom det offentliga sjukförsäkringssystemet som följer av att kvinnor och män är olika mycket sjukskrivna. Statistiken pekar klart på att kvinnor är sjukskrivna

mer än män skillnader som beror på skillnader i arbetsmiljö, hälsa etc. och inte på skillnader i beteende givet dessa variabler. Det sker därför en inkomstöverföring från män till kvinnor.

Det förekommer också en omfördelning från män till kvinnor på grund av det tidigare nämnda taket för den inkomst som berättigar till ersättning från det offentliga sjukförsäkringssystemet. Män har oftare inkomster över taket än vad kvinnor har och omfördelningen sker från dem med inkomster över taket till dem med inkomster under taket.

Denna senare omfördelning mellan könen motverkas eller upphävs dock genom ersättningama från avtalsförsäkringama och från avtal med liknande innehåll. Dessa försäkringar ger, förutom en allmän höjning av ersättningsnivåema, också en kompensation för bortfall av inkomstdelar över taket inom socialförsäkringen. Ett undantag är dock avtalssjukförsäkringen SAF-LO-området AGS, inom vilken det inte utgår någon ersättning över taket. Hur omfattande omfördelningen mellan kvinnor och män är beror på hur avtalsförsäkringarna finansieras och här är det inte självklart reellt bär kostna-

vem som derna för försäkringen. Detta kan också skilja sig mellan de olika systemen. I vissa fall kan ersättningen ses som en del av ersättningen för arbete dvs. som en sidoförmån och borde då egentligen tas med vid analysen av löneskillnadema mellan kvinnor och män.

Ann-Charlotte Ståhlberg analyserar i ett kapitel bl.a. hur stor den förväntade ersättningen från den avtalsbestämda sjukersättningen är jämfört med lönen för kvinnor och män. Resultaten av hennes undersökning visar att männen erhåller betydligt högre relativ ersättning i tre av de fyra stora avtalsbestämda systemen undantaget är systemet

inom LO-SAF-området. Vid jämförelsen tas inte hänsyn till skillnaderna i antalet sjukskrivningsdagar mellan kvinnor och män. Resultaten pekar på vikten att analysera det totala systemet för ersättning

av vid sjukdom, dvs. såväl ersättning från socialförsäkringssystemet som från avtalsförsäkringama. Detsamma gäller for de andra trygghetssystem Ståhlberg analyserar i sitt kapitel, nämligen arbetsskadeförsäkringen, förtidspensionen och efterlevandeskyddet.

Under de senaste åren har sjukförsäkringssystemet ändrats i flera avseenden: en karensdag har införts, ersättningsgraden har sänkts och en arbetsgivarperiod har införts. Syftet har varit att minska de offentliga utgifterna. Så har också skett dels genom en lägre ersättning per

sjukskrivningsdag, dels genom ett minskat antal sjukskrivningsdagar.

Enligt Johansson och Palme kan alla tre reforrnema ha bidragit till att

Välfärdens genusansikte en introduktion

-

relativt sett försämra kvinnornas situation. Den sänkta ersättningen lägre kompensationsgrad och karensdag har större betydelse för

en kvinnorna att de har omfattande sjukskrivning. Kvinnorna

genom mer har också en större andel av sin sjukfrånvaro i form av korttidsfrånvaro än vad männen har, vilket innebär att införandet av en karensperiod påverkar kvinnorna relativt sett mer än männen. Införandet av en arbetsgivarperiod höjer arbetsgivarens kostnader mer för korttidsfrånva-

än för långtidsfrånvaro relativt sett. Det innebär att arbetsgivarens ro kostnader ökar mer för kvinnor än för män. Det kan i sin tur påverka kvinnornas löneutveckling eller deras möjligheter att få arbete.

1.7¶Pensionema ett genusperspektiv

ur

Ersättningen vid utträde ur arbetslivet genom ålderspensionering är för de flesta uppbyggd flera olika ersättningar. I den internationella

av debatten talar man ofta om att ersättningen är uppbyggd av olika pelare pillars eller lager tiers.

Den första pelaren är socialförsäkringssystemet, som i Sverige i sin tur består två delar. För det första får nästan alla folkpension

av undantaget del med kort vistelsetid i landet. För det

är en personer andra får de allra flesta pensioneras ersättning från ATP, den

som nu allmänna tilläggspensionen. ATP-pensionen är relaterad till tidigare årsinkomster upp till 7,5 basbelopp och till antalet år med inkomster upp till ett antal högst 30 år. Den andra pelaren består av ersätt-

av ningar är kopplade till anställningen. De allra flesta omfattas av

som avtalspensionssystem avtal tecknade mellan arbetsgivarorganisatio-

och fackliga organisationer. Dessa pensioners storlek varierar ner med antalet år med arbetsinkomster och i de flesta fall med arbetsinkomsten under åren närmast före pensioneringen. Avtalspensionema kompenserar för flertalet också för inkomstbortfall avseende

personer den del inkomsten överstiger taket om 7,5 basbelopp i social-

av som försäkringssystemet. En del personer har dessutom speciella pensio-

arbetsgivaren betalar del anställningsavtalet och ner som som en av många har gruppförsäkringspensioner tecknade via sin fackförening.

Den tredje pelaren utgörs av privata pensionsförsäkringar.

Sett till de totala pensionsutbetalningama eller pensionsutfästel-

dominerar socialförsäkringssystemets pensioner. Men den re-

serna

lativa betydelsen såväl avtalspensionema som de privata pensio-

av

ökar snabbt, och de har för vissa grupper speciellt höginkomstnema tagare mycket stor betydelse. Deras ökade betydelse kan bl.a. förklaras av att allt fler får inkomster över taket i socialförsäkringssystemet.

Omfördelningen mellan kvinnor och män inom det offentliga pensionssystemet beror alltså dels på att folkpensionens storlek är obero-

Inga Persson Eskil Wadensjö

ende av de avgifter som en individ betalat, dels på att ersättningama från ATP-systemet är ofullständigt avgiftsrelaterade. Sammantaget har detta inneburit viss omfördelning från män till kvinnor. Å

en andra sidan omfördelar avtalspensionssystemen från kvinnor till män bl.a. genom att de ger ersättning för inkomster över taket i socialförsäkringssystemet.

Omfördelningama mellan kvinnor och män i pensionssystemen belyses ingående av Ann-Charlotte Ståhlberg och Stig Tegle i två kapitel i denna volym. Ett kapitel ägnas avtalspensionema. Huruvida

reglerna i de olika avtalspensionssystemen i praktiken är mindre fördelaktiga för kvinnor än för män belyser de på två sätt. För det första beräknar och jämför de, utifrån simulerade livsinkomster för medlemmar i Vårdförbundet, avtalspensionemas storlek för kvinnor och män tillhörande detta förbund. För det andra beräknar de hur avtalspensionema för kvinnor och män, med samma livsinkomstprofiler som i den första studien, skulle se ut om dessa individer istället hade ersatts enligt de olika regler som gäller i de övriga avtalspensionssys-

temen. Är det så att graden kompensation skiljer sig när avtalspen-

av sionema beräknas enligt de olika regelsystemen och finns det könsskillnader därvidlag

I författarnas andra kapitel står det offentliga pensionssystemet i fokus, både det gamla och det nya för vilket grundprincipema fastställdes 1994 och där de konkreta reglerna troligen slutgiltigt kommer att bestämmas 1998. För det första jämför Ståhlberg och Tegle vad kvinnor respektive män får i pension med vad de betalar till pensionssystemet, dels när pensionen bestäms av nuvarande regler, dels när pensionen bestäms av reglerna i det reformerade systemet. Det visar sig att sammantaget omfördelar både det gamla och det nya pensionssystemet inkomster från män till kvinnor. För det andra beräknar de

hur kvinnors respektive mäns pensionsnivåer förändras när pensio-

nema bestäms enligt nuvarande regelsystem respektive enligt det reformerade systemet. Deras resultat pekar bl.a. på att det nya pensionssystemet inte innebär några större förändringar i de relativa pensionema för kvinnor jämfört med män däremot kan det nya pensionssystemet innebära betydande förändringar för enskilda personer eller undergrupper. Det nya pensionssystemet ger i genomsnitt lägre pensioner än det gamla, men det gäller både för kvinnor och för män.

Utmärkande för pensionssystemen är att pensionema är relaterade till tidigare inkomster. Detta blir än mer tydligt i det nya pensionssystemet nya ATP i vilket pensionema blir relaterade till livsin-

- -

komsten samma princip gäller för det nya avtalspensionssystemet på

e LO-SAF-området. Det betyder att i stort kommer de relativa inkomstskillnader råder under aktiv ålder att fortsätta att gälla efter

som

Välfärdens genusansikte en introduktion

pensioneringen, dvs. män kommer att ha högre pensioner än kvinnor. Inkomstolikhetema mellan män och kvinnor motverkas dock såväl fore som efter pensioneringen delvis genom att det sker en utjämning inom hushållets Mannen i ett hushåll har i regel högre arbetsin-

ram. komster än kvinnan, vilken å andra sidan tar en större del av hushållsarbetet. En utjämning av inkomsterna sker inom hushållet. Vid skilsmässa upphör emellertid denna utjämning inom hushållets ram. Mannen får, genom att ha investerat mer i arbetslivet, fortsatt högre inkomster fram till pensioneringen och dessutom högre pension som ett resultat högre inkomster såväl före efter skilsmässan. Även

av som vid dödsfall finns denna typ, av problem genom att änkepensionen avvecklats.

Det kan också värt att uppmärksamma att det kommer att ta

vara lång tid innan en utjämning av arbetsinkomstema mellan män och kvinnor i aktiv ålder slår igenom i en utjämning av pensionema mellan män och kvinnor. Det gäller inte minst i det nya pensionssystemet. Arbetsinkomster inte bara under åren efter att det pensionssyste-

nya met formellt införts utan även arbetsinkomster under många år innan dess vilka inte går att påverka nu kommer att inverka pensionens storlek.

1.8 Varför får välfärden ett

genusansikte

några lärdomar

- Välfärden har ett genusansikte. Välfärdsstaten omfördelar mellan kvinnor och män på ett sätt gör att kvinnornas ställning stärks

som jämfört med männens. En del av de könsskillnader som finns i arbetsinkomster motverkas på detta sätt. Inom transfereringssystemen sker denna omfördelning främst genom att det finns ett inkomsttak i socialförsäkringar över vilket inkomstförluster inte kompenseras men över vilket avgifter fortfarande betalas. Det innebär en omfördelning från hög- till låginkomsttagare och män är oftare höginkomsttagare än kvinnor. Här är det viktigt att uppmärksamma att avtalsförsäkringama har en konstruktion som delvis upphäver denna omfördelning.

Andra orsaker till omfördelningar inom transfereringssystemen är att kvinnor har fler sjukdagar och att avgiften till sjukförsäkringen inte är relaterad till förväntat antal sjukdagar och att kvinnor lever längre och därmed erhåller pension i fler år och att pensionsavgiften inte tar hänsyn till att det förväntade antalet år som pensionen utgår är olika för kvinnor och män. Även vad gäller offentlig konsumtion finns en omfördelning från män till kvinnor, bl.a. inom sjukvården. Kvinnornas sjukvårdskonsumtion är större, givet ålder, och kvinnorna

Inga Persson Eskil Wadensjö

är dessutom överrepresenterade bland de äldre, vilka har en högre sjukvårdskonsumtion. Detsamma gäller åldringsvården. Kvinnorna är betydligt fler bland de har också högre kostnader givet ål-

äldre, men der. Kvinnorna kan också viss mening sägas få större del av barnomsorg och skola att de betydligt oftare är ensamstående föräldrar

genom än vad männen är och därmed oftare har ansvar för bam. Här kan man dock fråga sig om inte denna typ av offentliga tjänster skall sägas utgå även till fådema till barnen med ensamstående mödrar. Alternativet till subventionerad barnomsorg och skolgång kan ju, förutom att de ensamstående mödrama betalar mer, vara att fåderna betalar högre

underhållsbidrag och att de så sätt i samma utsträckning som kvin-

norna bidrar till kostnaderna för barnen.

Omfördelningen via den offentliga sektorn bidrar till att utjämna levnadsstandarden mellan kvinnor och män. Under 1990-talet har ersättningsnivåema inom flera av transfereringssystemen sänkts och prövningen skärpts. Besparingar har gjorts inom den offentliga sektorn och avgifterna for tjänster som barnomsorg, sjukvård och åldringsvård har höjts. Sammantaget bör detta enligt de analyser av den offentliga sektorns omfördelningsmekanismer som genomförts i denna volym, ha inneburit större ekonomiska påfrestningar for kvinnor än för män. Omfattningen de totala omfördelningarna mellan genera-

av tioner och mellan kvinnor och män är dock inte känd och inte heller hur mycket denna omfördelning påverkats av de förändringar som skett under 1990-talet. Det finns ett mycket stort behov av fortsatt forskning på detta område. Studierna i denna volym utgör enbart ett första bidrag.

Litteraturförteckning

Ahrne, Göran Persson,Inga red. 1997 Familj, makt ochjämställdhet.

Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:138. Stockholm: Fritzes. Ahrne, Göran Roman, Christine 1997 Hemmet, barnen och makten:

Förhandlingar omarbete ochpengar ifamiljen. Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:139. Stockholm: Fritzes.

Edebalk, Per Gunnar, Ståhlberg, Ann-Charlotte Wadensjö, Eskil 1998

Socialfärsäkringarna. Stockholm: SNS Förlag. Fritzell, Johan 1994 F ördelningsefekter av offentliga tjänster. Rapport till ESO,

Ds 1994:86. Stockholm: Fritzes. Gustafsson, Siv 1997, "Familjepolitik och yrkesverksamhet bland kvinnor somfött

barn en internationell jämförelse i Stark, Agneta red., Ljusnande framtid

eller ett långt farväl Den svenska välfärdsstaten ijämförande belysning. Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:115. Stockholm: Fritzes.

Nyberg, Anita 1997 Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende.

Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:87. Stockholm: Fritzes.

Välfärdens genusansikte en introduktion

- Persson, Inga 1992 Svenskakvinnor möter Europa. Ekonomisk integration och

social harmonisering ur ett kvinnoperspektiv. Bilaga 16 till Langtidsutredningen

1992. Stockholm: Allmänna förlaget. Persson, Inga Wadensjö, Eskil red. 1997a Kvinnors och mäns löner- varför så

olika Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:136. Stockholm: Fritzes. Persson, Inga Wadensjö, Eskil red. l997b Glastak och glasväggar Den köns-

segregerade arbetsmarknaden Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:137.

Stockholm: Fritzes. Rein, Martin Wadensjö, Eskil red. 1997 Enterprise ana the Welfare State.

Cheltenham: Edward Elgar. Sainsbury, Diane red. 1994 Gendering Welfare States. London: Sage. Sainsbury, Diane 1996 Gender, Equality and Welfare States. Cambridge:

Cambridge University Press. Sainsbury, Diane Nordgren, Margreth 1997 I nedskämingamas tecken.

Välfärdsstaten och jämställdheten i Stark, Agneta red., Ljusnande eller ett långt farväl Den svenskavälfärdsstaten jämförande belysning.i Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:115. Stockholm: Fritzes.

Spicker, Paul 1991 The principle of subsidiarity and the social policy of the

European Community, Journal of European Social Policy, Vol. no Stark, Agneta red. 1997 Ljusnandeframtid eller ett långt farväl Den svenska

välfärdsstaten ijämförande belysning. Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:115.

Stockholm: Fritzes.

Generations- och det

könsaspekter på

svenska välfärdssamhällets framväxt

ROLF OHLSSON

2.1¶Inledning

Från att ha varit ett av Europas fattigaste länder under första hälften av 1800-talet har Sverige sedan dess utvecklats till att bli ett rikt välfärdsland. Ett viktigt inslag i denna har varit att växande

process en andel av samhällets resurser har tagits hand det offentliga stat,

om av kommuner, landsting. Dessa har använts för att producera

resurser tjänster i offentlig regi utbildning, hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg m.m., men också för transfereringar till främst de icke yrkesverksamma i form av pensioner, bambidrag, bostadsbidrag, arbetslöshetsunderstöd

m.m.

Om de offentliga utgifterna analyseras närmare, kan man konstatera att det finns ett tydligt demografiskt mönster, dvs. kvinnor och män och olika generationer har fått del av den offentliga konsumtionen och transfereringarna i olika omfattning. Så gäller exempelvis för år 1990 att individerna i åldrarna över 65 år genomsnittligt tog i anspråk närmare tre gånger så mycket per person av de offentliga utgifterna som individerna i åldersgruppen 0-19 år.

Att anlägga ett generations- och könsperspektiv på framväxten

av det svenska välfärdssamhället förefaller mot denna bakgrund

att vara en fruktbar infallsvinkel och bör kunna ge nya insikter i och förståelse av hur välfärdssamhället växte fram under 1900-talet.

Förklaringsmodeller

till välfárdssamhällets framväxt

Välfärdssamhällets framväxt och omfattning i den industrialiserade

världen har i den samhällsvetenskapliga forskningen främst diskute-

rats från politiska och ekonomiska utgångspunkter. Det kortsiktiga

perspektivet har vidare dominerat. Bland de politiska förklaringsfak-

Generations- och könsaspekter

torerna kan nämnas: inflytande från offentligt anställda och byråkraternas maktambitioner Niskanen, 1968, skatteillusion, maktfördelning mellan stat, kommun och landsting, olika intressegruppers styrka, den politiska ideologin, koalitionsregeringars betydelse, förändrad klasstruktur. Bland de ekonomiska förklaringsmodellema kan anföras välfardsteoretiska ansatser effektivitets- och fördelningsansatser, efterfråge- och utbudsansatser Wagners lag, Peacocks och Wisemans trappstegshypotes, Baumols dilemma m.fl. samt olika varianter public choice.

av

Ett annat sätt att särskilja olika förklaringsmodeller är att göra en distinktion mellan den institutionella och den strukturella ansatsen. Något förenklat kan man påstå att den institutionella ansatsen, med dess betoning på klasstruktur och olika politiska ideologier, främst syftar till att försöka analysera nationella särdrag, dvs. varför välfärdssystemen ser så olika ut i de västerländska samhällena. Gösta Esping-Andersen identifierar t.ex. tre typer av välfärdsstater: den liberala regimen med behovsprövade sociala förmåner, den korporativa regimen där bibehållandet av statusskillnader mellan olika grupper är viktig samt den socialdemokratiska regimen med generella sociala förmåner Esping-Andersen, 1990.

Anhängama av den strukturella ansatsen försöker däremot främst analysera vad som är gemensamt för de olika välfardssamhällenas utveckling. De framhäver särskilt förändringarna i ekonomin som bakomliggande drivkrafter: industrialisering, teknisk utveckling, ökad arbetsdelning, ökad specialisering. Det går att urskilja två huvudansatser: För det första Adolph Wagner och hans lag om den växande statsverksamheten, där efterföljarna särskilt framhävt förbättringarna i levnadsstandarden och inkomstutvecklingen som drivkrafter bakom välfärdsstatens framväxt. För det andra neoinstitutionalistema med Douglass North som förgrundsgestaltema. I korthet menar

en av neoinstitutionalisterna att den tekniska utvecklingen har resulterat i ökad specialisering, ökad arbetsdelning och förändrade relativa priser, vilket fått stora konsekvenser för företagens, marknadernas och familjemas organisation och funktionssätt. Dessutom har transaktionskostnaderna ökat, dvs. det har behövts ökade resurser för att koordinera alltmer komplexa ekonomiska aktiviteter, där då den offentliga sektorn kommit att fylla en viktig funktion North, 1985.

En kritik som kan riktas mot dessa förklaringsmodeller är att de i stor utsträckning bortser ifrån långsiktiga sociala förändringsprocesser, som varit nära förknippade med den demografiska utvecklingen. En ansats som integrerar demografiska och ekonomiska faktorer

l För Översikter seexempelvis Gustafsson 1977 och Barr 1992.

Rolf Ohlsson

borde enligt min mening vara fruktbar i en diskussion om välfärdssamhällets framväxt.

En demografisk-ekonomisk ansats förefaller också rimlig mot bakgrund av att det i den internationella forskningen under senare år framkommit flera studier som visat på de demografiska faktoremas stora betydelse for tillväxten i de offentliga utgifterna Lindert, 1994, 1996, m.fl.. Sålunda har man i ekonometriska studier, där man använt såväl moderna tvärsnittsdata för ett flertal industrialiserade länder som tidsseriedata för länder under de senaste hundra åren, kunnat konstatera att åldersfaktorer haft en mycket stark inverkan på de offentliga utgiftemas storlek. Ju äldre befolkning, desto har

mer samhället spenderat på olika typer av sociala utgifter. Detta gäller inte bara utgifter for pensioner och sjukvård, vilket kan självklart,

synas utan även, intressant nog, utgifter för utbildning, socialbidrag, arbetslöshetsunderstöd m.m., dvs. utgifter som riktar sig mot yngre personer. Mekanismema bakom dessa statistiska samband vet vi emellertid

ingenting om.

2.3¶En befolkningsekonomisk förklaringsmodell: den empiriska bakgrunden

Från att ha utgjort mindre än 10 procent av bruttonationalprodukten vid sekelskiftet har de offentliga utgifterna ökat till över 70 procent i början av 1990-talet. Under de senaste decennierna har i synnerhet transfereringama ökat. Denna kraftiga ökning i transfereringama skiljer också Sverige från övriga länder i Västeuropa Atkinson, 1995.

Om de offentliga utgifterna analyseras närmare, kan konstateras att det finns ett tydligt demografiskt mönster, dvs. kvinnor och män och olika generationer har fått del av den offentliga konsumtionen och transfereringama i olika omfattning. Detta mönster har dessutom varierat över tiden.

För det första tycks det finnas klar tendens att de offentliga ut-

en gifterna har gått från generella utgifter som varit lika för alla till att alltmer riktas mot särskilda åldrar. Detta framgår tabell 2.1,

av som visar hur de offentliga utgifterna fördelar sig på olika kategorier; nattväktarstat, livscykelomfördelningar, riskförsäkringar och stöd till genuint svaga i en kommentar till tabellen framgår vilka utgifter som ingår i de olika kategorierna för åren 1920, 1950 och 1990. Det framgår klart att det ägt drastisk minskning nattväktarstats-

rum en av utgiftemas andel, medan de kategorier som haft en demografisk koppling och varit starkt åldersberoende, dvs. de livscykelomfordelande utgifterna och utgifterna för riskförsäkring, har ökat över tiden. Det framgår vidare av tabellen att stödet till de svaga andelsmässigt varit

Generations- och könsaspekter förhållandevis litet och dessutom i relativa termer någorlunda stabilt över tiden. Tabell 2.1 De offentliga utgifterna i Sverige 1920, 1950 och 1990,

procentuell fördelning

1920 1950 1990

Mednattväktarstatavsesutgifterför allmännaoffentligatjänster,försvarsamtsamhällsskydd ochrättsväsende. l livscykelomfördelandeutgifteringårföräldraförsäkring,barnbidragoch bidragsförskott,dagochfritidshem,utbildning,studiebidrag,ålderspension,delpension,äldreomsorg. l utgifterför riskförsäkringingårsjukförsäkring,arbetsskadeförsäkring,förtidspension,arbetslöshetsförsäkring KAS,arbetsmarknadspolitiska+ åtgärder,sjukvård. l stöd svagaingårutgifterför högkostnadsskyddsjukvård, handikappersättnig,Vårdbidrag, bostadsbidragoch socialbidrag,pensionstillskott,KBT,biståndochtlyktingmottagning. Se Kruse,1994och Kruse Ohlsson,1995.

Källor: Opublicerat material. Seappendix.

För det andra har det över tiden skett stora relativa förskjutningar i utgifterna i riktning från skola, barnbidrag, barnomsorg till

de yngre de äldre pensioner, sjukvård, äldreomsorg. Men även de i yrkesverksam ålder har ökat sin andel av de offentliga utgifterna över tiden. Detta framgår tabell 2.2, där ett försök har gjorts att åldersfördela

av de livscykelomfördelande utgifterna, utgifterna för riskförsäkring samt stödet till de genuint på tre stora åldersgrupper, 0-19 år,

svaga 20-64 år samt över 65 år.

Tabell 2.2 Ofentliga utgifter livscykelomfördelande, riskförsäkring

och stöd till svaga efter ålder, procentuell fördelning

1920 1950 1990

Anmärkning:Fören bestämningavhur åldersuppdelningen de offentligautgifternagjorts,av seKruse,1994och Kruse Ohlsson,1995. Källor: Opublicerat material. Seappendix.

En jämförelse med tabell visar förändringarna i den svenska

2.3, som åldersstrukturen, visar att de relativa förskjutningama i utgifterna efter ålder i viss mån avspeglar grundläggande demografiska föränd-

Rolf Ohlsson ringar. Emellertid kan konstateras att de ungas andel av de offentliga utgifterna sjunkit betydligt än deras andel befolkningen.

mer av Tabell 2.3 Åldersfördelning iSverige, procentuell fördelning

1920 1950 1990

Källor: Befolkningsrörelsen, Folkmängdens förändringar m.m.

Tabell 2.4 visar de offentliga utgifterna på per capita basis de tre undersökningsåren. Det framgår klart att det funnits stora skillnader mellan olika åldersgrupper och att det även per capita basis ägt rum en markant förskjutning från de yngre till de medelålders och äldre över tiden. I synnerhet gäller att de äldre tagit i anspråk de offentliga utgifterna i ökad utsträckning. År capita utgifterna

1920 var per ungefär lika höga för de äldre för de År 1990 tog de äldre i

som unga. anspråk 2,5 gånger så mycket utgifter som de unga på per capita basis.

Tabell 2.4 Ofentliga utgifter livscykelomfördelande, rislçförsäkring

och stöd till svaga per capita, index

1920 1950 1990

Anmärkning:Indexet uppbyggt attde offentligautgifternapercapitaföråldersgruppen 0-19 harsatts 100respektiveår. Exempelvisvar percapitautgifterna 192010procent högreföråldersgruppen65- jämförtmedåldersgruppen0-19. Ar 1990var percapita utgiftenför 65- 147procenthögreän för O-19år. Källor: Opublicerat material. Se appendix.

Slutligen visar tabell 2.5 att det även funnits ett könsmönster i de offentliga utgifterna, som emellertid i det närmaste utjämnats över tiden. År 1920 tog i genomsnitt i anspråk 35 procent än

en man mer en kvinna, medan motsvarande siffra för år 1990 var 10 procent En

mer. närmare analys visar att detta förändrade könsmönster i de offentliga utgifterna främst kan tillskrivas att kvinnorna ökat sin andel dels ifråga om de ökade utbildningssatsningama, dels när det gäller pensionema.

Generations- och könsaspekter

Tabell 2.5. Offentliga utgifter livscykelomfördelande, ris/försäkring och

stöd till svaga per capita, män respektive kvinnor, index

1920 1950 1990 Män 135 127 110 Kvinnor 100 100 100 Anmärkning:Kvinnorspercapitautgifterrespektive satt 100. Källor: Opublicerat material. Se appendix.

2.4¶En befolkningsekonomisk förklaringsmodell:

en tentativ ansats

Några mer ingående historiska och kvalitativa studier, där de demografiska faktorerna och generations- och könsaspektema och hur dessa påverkat de offentliga utgifterna ställts i förgrunden, har inte företagits vare sig internationellt eller i Sverige. I en sådan befolkningsekonomisk förklaringsmodell kan man i det svenska fallet tentativt urskilja olika interaktioner mellan demografiska och ekonomiska faktorer, vilka borde beaktats mer än vad de hittills gjort i diskussionen om välfärdssamhällets framväxt. De demografiska faktorer här

som skall behandlas är det sjunkande bamantalet, förändringar i dödlighet, förändringar i åldersstrukturen samt konsolideringen och uppluck-

ringen av kämfamiljen.

Det sjunkande barnantalet

En av de mest fundamentala bakomliggande förändringarna i den demografiska strukturen under 1900-talet är det sjunkande bamantalet. Denna nedgång i bamafödandet har främst berott på att man inom familjen av olika skäl valt att skaffa sig färre barn. Så hade gift kvin-

en na efter avslutat barnafödande genomsnittligt fött mellan fem och sex barn vid seklets början, medan det i våra dagar finns en mycket tydligt utvecklad tvåbamsnorrn för gifta och samboende kvinnor.

Främst kan det minskade bamafödandet ses som en anpassning till det moderna samhälle växt fram, där den viktigaste drivkraften

som utgjorts av familjemas önskan att vilja ha färre barn för att därigenom förbättra sin och barnens ekonomiska och sociala situation; en valsituation som inte förelåg i det gamla bondesamhället. I ekonomiska termer och något förenklat kan nedgången i fruktsamheten ses som en konsekvens de över tiden sjunkande intäkter och stigande kostna-

av der som beslutet att skaffa ytterligare ett barn blivit förknippade med.

Det ska också poängteras att nedgången i fruktsamheten från 1900 till 1995 inte skett jämnt och kontinuerligt utan varierat kraftigt över

Rolf Ohlsson

tiden. Dessa variationer förefaller i sin tur främst ha varit förknippade med förändringarna på kvinnornas arbetsmarknad. Men även det allmänna arbetsmarknadsläget och familjepolitiska reformer har spelat en stor roll Ohlsson, 1987.

Förändringar i dödlighet

Ytterligare en viktig demografisk faktor i den sociala omvandlings-

har varit att medellivslängden ökat radikalt. Denna ökning i processen återstående medellivslängd kan främst tillskrivas den stigande levnadsstandarden. De medicinska faktorerna har också spelat en viss roll, sannolikt mindre än vad brukar anföras i den allmänna

men som debatten.

Medan den återstående medellivslängden för ett nyfött barn vid seklets början var något över 50 år, kan en pojke i det postindustriella samhället förvänta sig att bli 75 år och en flicka 80 år, om dagens dödlighetsmönster i olika åldrar skulle gälla framöver.

Förändringarna i den återstående medellivslängden återspeglar i sin tur separata dödlighetsförändringar i olika åldrar, som ägt rum med varierande styrka under olika perioder. Under första hälften av seklet lyckades den ökade levnadsstandarden i kombina-

man genom tion med de medicinska framstegen bemästra infektionssjukdomarna, vilket resulterade i en kraftigt minskad dödlighet bland barn, ungdo-

och medelålders Efter 1950 har det främst varit den mar personer. minskade dödligheten bland de äldre som gjort att medellivslängden ökat. I första hand kan denna utveckling tillskrivas den markant förbättrade levnadsstandard som pensionärerna fått efter kriget, bland

till följd 1946 års pensionsreform och ATP-reformen. Även annat av den förbättrade bostadsstandarden och utvecklandet av en effektiv antibiotika har troligen spelat stor roll i detta sammanhang.

Förändringar i åldersstrukturen Konsekvensen av den kraftiga nedgången i bamafodandet och av

den sjunkande dödligheten, vilken dock bara haft en marginell betydelse för att förklara förändringarna i åldersstrukturen är att befolk-

ningens åldersstruktur förändrats på ett dramatiskt sätt. Denna förändrade åldersstruktur har i sin tur fått genomgripande effekter på ekonomin och på det sociala livet i största allmänhet.

Andelen av befolkningen i s.k. produktiva eller yrkesverksamma åldrar, 15-65 år, har varit förhållandevis oförändrad över tiden: 61 procent av totalbefolkningen vid seklets början jämfört med 64 procent under 1990-talet.

Inom de yrkesverksamma åldrarna har det emellertid ägt rum stora förskjutningar i åldersstrukturen. Sedan seklets början har det skett en

Generations- och könsaspekter

markant förgubbning och förgumning inom arbetsstyrkan med vittgående konsekvenser för näringslivets organisation och funktionssätt ifråga om karriärvägar, lönebildning, intemrekrytering, inställning till ny teknik, produktivitet

m.m.

Den mest radikala förändringen i åldersstrukturen har dock bestått i att relationen mellan antalet barn och antalet personer över 65 år förändrats. År 1900 fanns fyra gånger fler barn och ungdomar i åldrarna 0-14 år än personer i åldrarna över 65 år, medan det år 1990 fanns färre barn och ungdomar än äldre. Medan de yrkesverksammas försörjningsbörda i början av seklet nästan uteslutande avsåg barnen, måste de aktiva under 1990-talet främst försörja de äldre. Från att ha varit ett utpräglat barn- och ungdomssamhälle har Sverige under de senaste åren utvecklats till att alltmer bli ett pensi0närssamhä1le, med betydande konsekvenser för statens och kommunernas ekonomi, för bostäder, för näringslivet, för det sociala livet och för de kulturella aktiviteterna i samhället. Denna dramatiska förändring i ålderssammansättningen har varit grundläggande faktor bakom de relativa

en förskjutningar i de offentliga utgifterna som kunnat konstateras i tabell 2.2.

Konsolideringen och uppluckringen av kärnfamiljen

Ytterligare tre drag i familjestrukturens förändringar under 1900-talet är särskilt värda att betona. De förklarar till viss del den ökning i stödet till de svaga som vi kunnat konstatera ägt rum tabell 2.1. Des-

se

sa förändringar i familjestrukturen kan i generaliserande termer sägas visa konsolideringen kämfamiljen under första hälften 1900-

av av talet samt vissa uppluckringstendenser ägt därefter.

som rum

För det första fanns det i början av seklet betydligt fler ogifta eller

sammanboende kvinnor och män än vad fallet under

som var 1990-talet. Sannolikt var detta konsekvens kvarlevande demo-

en av grafiska tänkesätt och beteenden från det gamla bondesamhället. En intressant hypotes till varför förhållandevis få gifta vid sekelskif-

var tet är de låga lönerna för kvinnorna. Då kvinnornas löner mycket

var låga jämfört med männens innebar giftermål en kraftig sänkning

av levnadsstandarden för mannen, båda parterna i äktenskapet levde

om på samma materiella nivå. Många män valde därför att leva

ensamma.

För det andra började människor, särskilt eñer 1965, att i allt

unga ökad utsträckning bilda familj utan att formellt gifta sig. Kvinnans förändrade roll på arbetsmarknaden och kvinnornas stigande relativlönerna jämfört med männens, men även lagstiftning och förändrad

en ideologi kan anföras viktiga faktorer bakom den förändrade fa-

som

miljebildningsfonnen.

Rolf Ohlsson

För det tredje har antalet skilsmässor ökat mycket kraftigt sedan sekelskiftet, särskilt efter 1970. Det har sannolikt varit lättare att bryta

från ett äktenskap, när parterna varit ekonomiskt jämställda, dvs upp när deras löner varit ungefär lika höga, än från ett äktenskap, där löneskillnadema varit stora. Detta fallet i början seklet, och

senare var av där därför också arbetsfördelningen mellan man och kvinna var annorlunda.

2.5 på välfärdssamhällets

Generationsperspektiv framväxt: och utbildningssamhället

omsorgs-

Från att ha varit ett samhälle dominerat jordbruk och industri har

av Sverige under 1900-talet alltmer utvecklats till att bli ett tjänste-, vård- och omsorgssamhälle. Befolkningens efterfrågan på varor och tjänster har genomgått stora förändringar sedan sekelskiftet beroende på reallöneutvecklingen och de allmänna standardforbättringama samt

den genomgripande omvandlingen i näringslivets organisation och

funktionssätt. Detta har varit viktiga faktorer bakom den generella ökningen i de offentliga utgifterna; från 10 procent av bruttonationalprodukten år 1910 till över 70 procent i början av 1990-talet.

Men de demografiska faktorerna har spelat en avgörande roll även i detta sammanhang. Sålunda har det funnits direkta kopplingar mellan det ökade antalet äldre samt äldreomsorgens, hälso- och sjukvårdens och pensionssystemets expansion. Men även när det gäller barn-

och utbildningssektom har det funnits indirekta och starka omsorgen samband med den demografiska utvecklingen.

Äldre0ms0rgen: Det kraftigt stigande antalet äldre har inneburit en ökad efterfrågan på och ett ökat behov av vård och omsorg. Medan 8 procent den svenska befolkningen år 1920 var över 65 år var mot-

av svarande andel år 1990 18 procent. En mer detaljerad analys visar vidare att det främst är i de allra äldsta åldersgruppema som de äldres antal ökat och särskilt då under senare decennier.

I början av seklet ansågs det primärt vara en familjeangelägenhet att ta hand det fåtaliga antalet äldre. 1918 års fattigvårdslag inne-

om bar en första ideologisk förändring. Den markerade att det var samhällets uppgift att ta hand de äldre. Kommunerna blev således

om skyldiga att inrätta åldersdomshem för äldre, friska pensionärer. En andra ideologisk förändring inträffade efter 1950, då hemmaboendeideologin blev alltmer dominerande. En viktig orsak till denna förändring var existensen av en arbetskraftsreserv i form av hemmafruar, som kunde utnyttjas för att göra hemtjänst hos de gamla.

Den explosionsartade ökningen antalet äldre, i kombination

av med det ökade välståndet, ideologiska förändringar och en potentiell

Generations- och könsaspekter

arbetsstyrka i fonn av gifta kvinnors inträde på arbetsmarknaden innebar alltså en gradvis ökad efterfrågan på äldreomsorg, särskilt

som accelererade efter 1970 Broomé Jonsson, 1994.

Hälso- och sjukvård: Vi har förhållandevis lite kunskaper de

om grundläggande drivkrafterna bakom hälso- och sjukvårdens expansion under l900-talet. Det ökade antalet äldre kan i viss mån förklara

expansionen, men bara marginellt. Istället har sjukvårdsexpansionen främst berott på att sjukvårdskonsumtionen ökat Åld-

per person. ringsexplosionen har emellertid varit betydelsefull på så sätt att de äldre blivit alltmer intensivt vårdade jämfört med vil-

yngre personer, ket bl.a. berott på den tekniska utvecklingen inneburit att

som man kunnat behandla sjukdomar allt längre i åldrarna. I sin tur har

upp detta ökat sjukvårdskostnadema och därmed lett till ett ökat behov

av personal Ohlsson, Broomé Nilstun, 1993.

Pensioner: Den kraftiga ökningen av antalet pensionärer har varit en viktig faktor bakom den kraftiga förskjutningen de offentliga

av utgifterna mot de äldre. Men även i detta sammanhang förklaras ökningen främst ökningen i capita utgifter. Några milstolpar på

av per denna väg har varit pensionsreforrnema 1913, 1946 och 1959 Kruse, 1994.

Barnomsorgen: Bamomsorgens framväxt kan först och främst sägas vara en effekt av de gifta kvinnornas inträde arbetsmarknaden. Ideologiska motiv har också spelat stor roll i sammanhanget. Man

en kan här urskilja två olika utvecklingslinjer, där båda var och för sig

en haft sin grund i realekonomiska och demografiska förändringar.

I början seklet gifte sig kvinnorna sent, och många, uppskatt-

av ningsvis 30 procent, förblev ogifta livet igenom. Från samhällets sida fanns därför behov att finna meningsfulla arbetsuppgifter för dessa

av kvinnor. Ett uttryck för detta den s.k. Fröbelideologin, inne-

var som bar att de ogifta kvinnorna skulle stödja familjerna att utbilda

genom sig för barnuppfostran. De barnträdgårdar påbörjade sin verk-

som samhet i början av seklet konkreta uttryck för denna ideologi

var Tallberg, 1991.

Fröbelideologin ersattes emellertid 1930- och 1940-talen

av en helt ny ideologi med helt sätt att på bam. Denna ideologi

nya se nya brukar förknippas med Alva Myrdal och hade främsta känne-

som tecken vad som kan benämnas socialpedagogik. Den ideologin,

nya i kombination med de demografiska och realekonomiska förändringama, fick som resultat att barnomsorgen så småningom övergick i offentlig regi och fick ett helt annat innehåll än tidigare.

Denna socialisering av familjen, med en kraftigt utbyggd bamom-

sorg särskilt under 1960- och l970-talen, skedde parallellt med att de gifta kvinnornas förvärvsintensitet ökade markant. Så småningom

Rolf Ohlsson

började också tendenser till den traditionella borgerliga kärnfamiljens upplösning att märkas, vilket också detta innebar en ökad efterfrågan på barnomsorg. Utbildningssektorn: Ytterligare ett viktigt inslag i välfårdssamhällets framväxt har bestått i kraftig expansion inom skolväsendet, såen väl inom den obligatoriska den icke-obligatoriska skolan. En som

mångfald motiv har här legat bakom kapacitetsutbyggnaden, men i

sammanhanget har de demografiska förändringarna spelat en stor roll. Man kan uttrycka det så att det sjunkande bamantalet har inneburit att familjerna övergått från att ha kvantitetssyn på barn till att ha en en kvalitetssyn, där utbildning, också barnomsorg i offentlig regi, men har utgjort ett viktigt element för att höja barnens humankapital. Det

ska i sammanhanget påpekas att utbildningsexpansionen först och

främst varit flickomas utbildningsexpansion, särskilt efter 1927 års skolreform. Detta viktig orsak till att kvinnorna genomsnittligt är en tagit i anspråk de offentliga utgifterna över tiden tabell 2.5 mer av Ohlsson, 1986. Som framgår av tabell 2.4 har emellertid den ökade satsningen på de i form utbildning, barnomsorg, barnbidrag varit betydligt unga av blygsam än satsningen på de äldre, mätt i per capita termer. Som mera vi tidigare konstaterat de offentliga utgifterna per capita för de var ungefär lika höga för äldre år 1920. År 1990 capita unga som var per utgifcema för de äldre 2,5 gånger så höga för de unga. som

2.6 välfärdssamhällets framväxt:

Könsperspektiv på

kvinnornas inträde på arbetsmarknaden

Omsorgs- och utbildningssamhällets framväxt, där de demografiska faktorerna både direkt och indirekt spelat avgörande roll, har en tvingat fram kollektiva lösningar och en kollektiv finansiering för att tillfredsställa de gradvist växande behoven. De ökade behoven och finansieringen, tagit sig uttryck i ett kraftigt ökat skatteuttag, har som varit den sidan myntet. Men vi vänder på myntet, har det, ena av om när det gäller personalsidan, inneburit omfattande konsekvenser. Av tradition, gamla tiders sätt att tänka, och troligen berogenom ende på ett stort inslag fördomar, har kvinnor ansetts vara särskilt av lämpade för omvårdnads- och omsorgsarbete. Den ökade efterfrågan på personal inom omsorgsyrkena kom därför främst att riktas mot den arbetskrañsreserv funnits i form speciellt gifta och samboende som av kvinnor. En konsekvens är att kvinnorna i allt ökad utsträckning gett sig ut på arbetsmarknaden. Enligt folkräkningama har det emellertid inte varit fråga om några revolutionerande förändringar över tiden i andelen den totala arav

Generations- och könsaspekter

betsstyrkan som utgjorts av kvinnor. Men det ska då betänkas att

en stor del av kvinnorna i början seklet arbetade i hemmen pigor,

av som hembiträden, hushållerskor Så tillhörde exempelvis närmare 50

m.m. procent av alla sysselsatta kvinnor år 1920 dessa i hemmen arbetande yrkeskategorier. De utgjordes nästan uteslutande ogifta

av unga, kvinnor. Dessa yrkeskategorier försvann helt under tiden fram till 1990-talet.

Den mest radikala förändringen i kvinnornas sysselsättningsmönster har emellertid varit att de gifta kvinnorna i så hög grad gett sig ut på arbetsmarknaden. År 1920 fanns det något fler än 20 000 gifta kvinnor ute på den öppna arbetsmarknaden, medan motsvarande antal i början av 1990-talet var ungefär 1,5 miljoner.

Flera faktorer har gjort det möjligt och lönsamt för i synnerhet de gifta kvinnorna att sig ut på arbetsmarknaden: det minskade bama-

ge födandet, det faktum att allt fler kvinnor genomgått högre utbildning, utbyggnaden av bamdaghemmen och den tekniska utvecklingen och allt vad den inneburit i form förbättrad bostadsstandard, hushålls-

av maskiner, förädlade livsmedel etc.

De ideologiska faktorerna kan i viss mån sägas ha avspeglat de

realekonomiska faktorerna, men ideologin har också spelat själv-

en ständig och förstärkande roll.

Det är dock uppenbart att den ökade benägenheten för kvinnorna att ge sig ut i förvärvslivet främst måste mot bakgrund struktu-

ses av rellt betingade förändringar i ekonomin, radikalt omformat fa-

som miljen som ekonomisk och social organisation. Bland dessa faktorer kan man särskilt peka de kraftigt stigande lönerna för kvinnor jämfört med män, som haft att göra med genomgripande strukturella förändringar i ekonomin, men där också omsorgssamhällets ökade efterfrågan på arbetskraft varit viktig. Sett i ett internationellt perspektiv har den löneutjämning som ägt rum mellan kvinnor i män i Sverige under 1900-talet varit helt unik Svensson, 1995.

En intressant hypotes till varför kvinnorna gett sig ut i förvärvslivet är att de kraftigt stigande lönerna för kvinnor jämfört med för män helt enkelt inneburit att det blivit allt dyrare för familj att låta

en kvinnan stanna hemma. Samtidigt har behovet hemarbete minskat

av beroende på de arbetsbesparande hjälpmedlen, de allt färre barnen och den förlängda skoltiden för barnen. Under sådana förhållanden har valet mellan hemarbete och yrkesarbete vanligtvis inte varit alltför problematiskt.

Sammanfattningsvis har det svenska välfärdssamhällets utveckling ingått i ett komplicerat förlopp, där det inte går att urskilja några enkla orsak-verkan samband. Jag har dock här velat betona några interaktioner mellan demografiska och ekonomiska faktorer, där dessa

2S-OUl998.3

Rolf Ohlsson

interaktioner bör kunna utgöra viktiga inslag i en mer forrnaliserad demograñsk-ekonomisk förklaringsmodell till det svenska välfärdssamhällets framväxt. För att förstå denna framväxt måste, enligt min mening, de demografiska förändringarna, förändringarna i omsorgsarbetets organisation och kvinnornas ändrade roll i ekonomin integreras på ett kvalificerat sätt.

Slutligen är det viktigt att poängtera att välfärdssamhällets framväxt och expansionen de offentliga utgifterna måste i ett vidare

av ses ekonomiskt sammanhang. Ett exempel belyser vikten av detta. Före de statliga pensionsreforrnema skedde transfereringama inom familjen, dvs. pensionäremas konsumtion finansierades i många fall direkt

deras bam. I dagens samhälle pågår troligtvis en privat av vuxna transferering i motsatt riktning, dvs. från pensionärer till deras barn och barnbarn. Expansionen de offentliga utgifterna måste alltså

av diskuteras i ett större sammanhang, där ett statligt allomfattande försäkringssystem bara framstår ett alternativ av flera.

som

Litteraturförteckning

Atkinson, Anthony B. 1995 The welfare stateand economic perfonnance,

National Tax Journal, Vol. 48, no s. 171-198. Barr, Nicholas 1992 Economic theory and the welfare state: a survey and

interpretation, Journal of Economic Literature, Vol. 30, June,s. 741-803. Broome, Per Jonsson,Pirkko 1994 Äldreomsorgen i Sverige. Stockholm: SNS. Den offentliga sektorns expansion 1977 Gustafsson,Bo red.. Stockholm: Almqvist

Wiksell International. Esping-Andersen, Gösta 1990 The three worlds of welfare capitalism. Princeton:

Princeton University Press. Kruse, Agneta 1994 Vältärdsstatens utveckling betydelse av ålder och kön i

-

FKF Fakta. Stockholm: FKF:s förlag. Kruse, Agneta Ohlsson, Rolf 1995 Pensionärernas konsumtionsutrymme och en

åldrande befolkning. Lund: Befolkningsekonomiska stiftelsen. Lindert, PeterH. 1994 The rise of social spending, 1880-1930, Explorations in

Economic History. Vol. 31, no s. l-37. Lindert, PeterH. 1996 What limits social spendingil, Explorations in Economic

History, Vol. 33, no s. 1-34. Niskanen, William A. 1968 "The peculiar economics of bureaucracy, American

Economic Review, Vol. 57, Papersand Proceedings,s. 293-305. North, Douglass C. 1985 The growth of government in the United States:an

economic historians perspective", Journal Public Economics, Vol. 28, no s. 383-399.

Ohlsson, Rolf 1986 Högre utbildning och demografisk förändring. Lund:

Ekonomisk-historiska föreningen. Ohlsson, Rolf 1987 Om mellankrigstidens befolkningsutveckling i Ekonomisk-

historiska vingslag. Lund: Ekonomisk-historiska föreningen.

Generations- och könsaspekter

Ohlsson, Rolf, Broome, Per Nilstun Tore 1993 Operation sjukvård. Stockholm:

SNS forlag. Svensson, Lars 1995 Closing the gender gap. Lund: Ekonomisk-historiska

föreningen. Tallberg Broman, Ingegerd 1991 När arbetet var lönen. Stockholm: Almqvist

Wiksell International.

Appendix

De data som tagits fram för tabellerna 2.1-2.5 härrör från ett nyligen

startat forskningsprojekt Generationsekonomi Generationsaspek-

ter på de offentliga utgifterna i Sverige 1880-1995 vid ekonomisk-

historiska institutionen, Lunds universitet. Syftet med projektet är att anlägga ett generations- och könsperspektiv på framväxten det

av svenska välfárdssamhället under perioden 1880-1995 samt att analysera välfárdssamhällets framväxt i en ekonomisk-demografisk förklaringsmodell. Inom projektet bestäms så noggrant som möjligt hur de offentliga utgiñema fördelats på olika åldrar och kön varje år 1880- 1995 med utgångspunkt från kommunernas, landstingens och statens årliga finansstatistik. Dessutom används statliga utredningar,

annan offentlig statistik och specialutredningar olika slag for att ålders-

av specificera utgifterna. Detta empiriska arbete har nyligen påbörjats, varför uppgifterna i tabellerna endast är preliminära. Inom projektet har hittills tagits fram uppgifter for vart 10:e år för undersökningsperioden. Av utrymmes- och tidsskäl presenteras inte hela materialet här, men de framtagna uppgifterna för övriga år visar klart att åren 1920, 1950 och 1990 ingår i ett långsiktigt trendmönster.

Kvinnors och mäns välfärdsstaten

syn på

STEFAN SVALLFORS

Kvinnors och mäns livsvillkor skiljer sig i många avseenden, även i en formellt sett jämställd demokrati och välfärdsstat som den svenska. Kvinnor har mindre ekonomisk och politisk makt än vad män har, och de är också mer utsatta för den moderna arbetsmarknadens risker och

försörjningsproblem. Kvinnors och mäns relationer till välfårdspoliti-

ken, i form av offentligt finansierade och/eller administrerade bidrag och tjänster, kommer därför också att vara delvis olika. På flera sätt kan kvinnor sägas vara mer beroende av välfärdspolitiken för sin välfärd och försörjning än vad män är Hemes, l987a; l987b; Orloff, 1993; O°Connor, 1996.

Den fråga ska belysas i detta kapitel är vilken betydelse dessa

som skillnader får för kvinnors och mäns attityder till välfärdspolitiken. Skiljer sig deras åsikter kring välfärdsstaten från varandra Är könsskillnaderna i åsikter genomgående, eller är det särskilt i vissa grup-

vi hittar påtagliga skillnader Finns det några tecken på att åsiktsper skillnaderna mellan män och kvinnor ökat i nittiotalskrisen, eller har de tvärtom blivit mindre

De data som kapitlet bygger på kommer från undersökningar om svenskarnas åsikter välfärdspolitiken som genomförts under 80-

om och 90-talen Svallfors, 1989; 1996. I detta kapitel kommer vi att begränsa analysen till de två senaste undersökningstillfallena 1992 och 1996. För det första fokuseras mäns och kvinnors åsikter kring vem som är bäst lämpad att sköta social service av olika slag: stat och kommun eller andra instanser. För det andra studeras hur man anser att offentliga tjänster och socialförsäkringar bör finansieras: i kollektiv form eller i större utsträckning genom privata former av finansie-

l Svarsfrekvensen var 1992 76,0 procent och 1996 68,3 procent. Medan den lägre Svarsfrekvensen 1996 sig kani vara ett problem torde den inte nämnvärt ha påverkat de resultat sompresenterashär, då skillnaden i svarsfrekvensmellan kvinnor och män var mycket liten vid bägge undersökningstillfállena

Kvinnors och mäns .synpå välfärdsstaten

ring. För det tredje redovisas kvinnors och mäns misstankar miss-

om bruk av välfärdssystemen.

Kapitlet inleds med en diskussion av hur och varför vi kan förvänta oss att hitta könsskillnader i åsikter kring välfärdspolitiken. Därefter följer redovisning hur kvinnors och mäns åsikter skiljer

en av sig åt och har förändrats under nittiotalet i de olika avseenden vi pekat ut. I det näst sista avsnittet visas hur könsskillnader i åsikter ser ut i olika befolkningsgrupper: i olika klasser, utbildnings- och ålderskate-

gorier, i privat respektive offentlig sektor samt i olika familjetyper.

Det avslutande avsnittet sammanfattar vad som framkommit och diskuterar resultatens implikationer.

3.1 Kvinnor, män och välfärdsstat:

några utgångspunkter

Varför skulle man förvänta sig att hitta skillnader mellan män och kvinnor i synen på välfärdsstaten I förhållande till välfärdspolitiken finns det i princip två sätt på vilket kön kan vara relevant vad gäller att strukturera identiteter och intressen Hemes, 1987a; 1987b; Borchorst Siim, 1987; Hoel Knutsen, 1989. Det är de

ena genom egenintressen som kvinnor har jämfört med män. För det första är kvinnor i högre utsträckning än män anställda i välfärdsstatens institutioner. I sin egenskap av offentligt anställda i välfärdsstatliga institutioner har alltså kvinnor, i större utsträckning än män, anledning att slå vakt om anställnings- och arbetsförhållanden i den offentliga sektom.

För det andra är kvinnor i högre utsträckning än män beroende

av

välfárdsstatliga bidrag för sin försörjning. Medan kvinnor tidigare

ofta var beroende för sin försörjning, och fortfarande är

av en man detta i flera andra industriländer, är de idag i större utsträckning beroende välfärdsstaten Som Kolberg 1992 påpekar kan vi därige-

av nom säga att välfärdspolitiken ökar kvinnors autonomi och maktresurser såväl inom som utanför familjen.

För det tredje utförs i välfárdsstatlig regi del det vârdarbete,

en av som tidigare ofta utfördes oavlönat kvinnliga familjemedlemmar,

av och som riskerar att åter bli deras lott inte välfárdsstaten längre

om kan uppfylla sina åtaganden Wwrness, 1985; 1990. Därigenom skapar välfärdsstaten att tillhandahålla barn- och äldreomsorg vik-

genom tiga förutsättningar för kvinnors förvärvsarbete, vilket i sin tur är en

viktig förutsättning för oberoende och resurstillgång. Som O°Connor

2Det amerikanska uttrycket "only from welfare, speglar det beroende

a man som varit många kvinnors lott i mer residuala välfärdsstater än den svenska.

Stefan Svallfors

uttrycker saken måste analyser av kvinnors och mäns relationer till välfärdsstaten ta hänsyn till att vägen till fullt medborgarskap går via oberoende och arbetsmarknadsdeltagande:

Independence the the key to full citizenship, employ-

. ment the key to independence contemporary welfare states, and equal access to, and participation in, employment

. dependent on social policy strategies that recognize that individuals have care-giving responsibilities or may be care-dependent, or both. 0Connor, 1996: 102

Det andra principiella sättet som man hävdat att åsiktsskillnader mellan män och kvinnor kan uppstå härrör ur skilda socialisationsmönster. Dessa, hävdar man, gör kvinnor mer benägna att omfatta en omsorgsrationalitet Waemess, 1983; 1987 eller behovsorientering Prokop, 1981, där andra människors behov av omsorg och omtanke står i fokus.

Institutionaliserandet av välfärdsstaten har inneburit ett offentliggörande av dessa frågor Waemess, 1983. Omsorgsfrågor, som tidigare var en fråga för det privata familjelivet, innefattas nu i välfärdsstatens institutioner. Därigenom, menar t.ex. Piven 1985, omvandlas de omsorgsinriktade värderingar som kvinnorna traditionellt varit bärare av till stöd för välfärdspolitiken.

Både de egenintressebaserade och de socialisationsgmndade resonemangen pekar mot att kvinnor i större utsträckning än män kommer att stödja en kollektivt finansierad och offentligt organiserad välfärdspolitik. Vilka av dessa faktorer som är de viktigaste ifråga om att strukturera kvinnors och mäns åsikter kring välfárdspolitiken går inte att avgöra med de data vi här har till förfogande. Det är dock viktigt att notera att förklaringarna på intet vis utesluter varandra. Det är tvärtom troligt att mekanismer som grundas i kvinnors och mäns skilda egenintressen och mekanismer som genererats av könsspecifik socialisation kompletterar och förstärker varandra.

Sverige torde vara ett särskilt intressant fall att studera. Den kom-

parativa genusforskningen har upprepade gånger visat att kvinnors

ställning i Sverige på många sätt är fördelaktig jämfört med vad man finner i andra typer av välfärdsstater se genomgången i OConnor, 1996. Detta har lett vissa kvinnoforskare till att se de skandinaviska välfärdsstatema som särskilt kvinnovänliga Hemes, 1987a;1987b. Som Togeby 1994 påpekar är det också speciellt intressant att studera könsskillnader i välfärds-politiska uppfattningar i länder där kvinnors arbetsmarknadsdeltagande numer är i det närmaste i paritet med männens.

Det finns dock anledning anta att de skillnader i åsikter mellan män och kvinnor vi finner inte kommer att vara alltför stora. Både

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten

kvinnor och män är synnerligen heterogena kategorier, och det faktum att de är kvinnor respektive män är bara bland flera faktorer

en som påverkar deras förhållande till välfárdsstaten. Den universitetsutbildade datakonsulten som är gift med försäljningschef och har utflugna

en barn har en helt annan relation till välfärdsstaten än hennes medsyster som är arbetslös städerska, ensamstående och mor till två förskolebarn. Kvinnor, liksom män, tillhör olika klasser och olika generationer, de har skilda familjeförhållanden och sociala bakgrunder. Det gemensamma kvinnointresset kan kanske vara ganska tunt när det

gäller välfårdspolitiska frågor.

Dessutom minskas sannolikt åsiktsskillnadema mellan män och kvinnor att de i stor utsträckning lever i förhållanden med varand-

av ra. Därigenom har man till icke ringa del gemensamma erfarenheter och referensramar som torde begränsa hur stora könsskillnadema i åsikter faktiskt kan bli. Dessutom finns det sannolikt viss ömsesi-

en dig påverkan i politiska och sociala frågor inom hushållets

ram.

Sammanfattningvis borde vi alltså förvänta oss att hitta åsiktsskillnader mellan män och kvinnor ifråga deras syn på välfärdspoliti-

om ken, men dessa åsiktsskillnader kommer, är

om resonemangen ovan hållbara, inte att visa sig särskilt stora.

vara

3.2 Könsskillnader i attityder 1992-1996

Vem anser kvinnor respektive män är bäst lämpad att sköta service av olika slag I tabell 3.1 redovisas hur stor andel bland kvinnor respektive män som väljer olika instanser när de tillfrågas de bäst

vem anser lämpad att sköta service olika slag Som framgår är det för-

av som väntat kvinnorna stöder stat och kommun i störst utsträckning,

som och i mindre utsträckning svarar privata företag. Skillnaderna mellan män och kvinnor är dock inte särskilt stora, det är bara ifråga

om

barnomsorgen de egentligen är märkbara. Ifråga om synen familjen

som bäst lämpad att sköta vård och omsorg finns inga könsskillnader alls, vilket med utgångspunkt i diskussionen f°ar betecknas

ovan nog som anmärkningsvärt.

3När denna fråga ställdes 1992angavett antal personerflera alternativ trots att frågan egentligen inte medger detta. efterhand skapadesI nya kategorier för dessakombinationer av svar. 1996 har frågans instruktioner gjorts tydligare och endast hand-

en full personer har därför på varje delfråga angett någotkombinationssvar. I tabell 3.1 har därför alla kombinationer som innehåller stat och kommun räknats till denna kategori. Detta förfaringssätt underskattar förmodligen förändringen till det senare undersökningstillfället något, eftersom en del avdem som avgav kombinationssvar 1992 sannolikt skulle ha valt en annan instansän "stat och kommun om de tvingats välj a.

Stefan Svallfors

Inte heller finns det några tecken på att attitydskillnadema mellan män och kvinnor skulle ha ökat under nittiotalets första hälft. Den djupa ekonomiska och statsfmansiella kris Sverige genomgått under dessa år, som fått påtagliga konsekvenser i de offentliga verksamheterna, tycks inte ha lett till några djupare attitydklyftor mellan män och kvinnor i hur man ser på lämpligheten hos den offentliga sektorns instanser. Istället har stödet för stat och kommun ökat både bland män och kvinnor, åtminstone ifråga barnomsorgen och sjukvården.

om Tabell 3.1 Attityder till frågan "Vem Du i allmänhet är

anser

bäst lämpad att sköta följande service" procent

Stat/Kommun Privataföretag

1992 1996 1992 1996

Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män

Äldreomsorg 84,0 32,2 84,3 83,9 9.9 10,0 9,4 9,3 Sociaivård 90,5 87,4 94,0 90,1 3,4 5,2 2,7 4,2

Familjochanhöriga Annan

1992 1996 1992 1996

Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män

1992ca 1410,1996ca1270 a Alla kombinationerav svarsominnehållerstat ochkommun harräknatsin. b Fackföreningar,kooperativ,välgörenhetsorganisationer,olikakombinationerav svar.

Hur ser då könsskillnadema ut ifråga om synen välfárdspolitikens finansiering I tabellerna 3.2 och 3.3 visas hur stor andel av kvinnor-

respektive männen väljer fortsatt kollektiv finansiering när de na som får välja mellan detta och mer privata former av finansiering svarsalternativen framgår av tabellerna. På frågan om avgiftsñnansiering

framgår tabell 3.2 könsskillnadema i åsikter mycket små. är som av De har dock vuxit liten aning 1996 från att ha varit helt obefintliga

en 1992. På det hela taget är dock stabiliteten i uppfattningar påtaglig både bland män och kvinnor.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten

Tabell 3.2 Attityder till frågan "Hur Du att

anser

nedanstående verksamheter bör finansieras "

Andelsomsvarar Börsomnuhuvudsakligenbetalasgenom

1992 1996 skatterocharbetsgivaravgifterse nota

Kvinnor Män Kvinnor Män

1992ca 1490,1996ca 1340 a Svarsalternativetlöd Bör störrei utsträckningbetalasgenomsärskildaavgifterfråndem somanvändertjänsterna.

Tabell 3.3 Attityder till socialförsäkringarnas finansiering

Andelsomsvarar "Börsomnui huvudsakbetalasgenomskatter ocharbetsgivaravgifter, behållsvilka

1992 1996 nuvarandenivå se nota

Kvinnor Män Kvinnor Män

1992ca 1420,1996ca 1250 a Svarsalternativetlöd:Bör störrei utsträckningbetalasavdenenskildegenomegna försäkringspremiensamtidigtsomskatteroch arbetsgivaravgiftersänks".

Denna stabilitet gäller också, som framgår av tabell 3.3, synen socialforsäkringamas finansiering. Här är dock åsiktsskillnadema mellan män och kvinnor något större än ifråga avgiftsfmansieringen.

om Kvinnorna väljer i större utsträckning än männen kollektiv finansiering socialförsäkringarna. Åsiktsskillnadema mellan män och

av kvinnor har dessutom vuxit något mellan 1992 och

1996, även om förändringen är ytterst marginell.

Ifråga om den välfardspolitiska misstänksamheten hittar vi inga stora skillnader mellan män och kvinnor, framgår tabell 3.4.

som av Kvinnor instämmer i de olika påståendena i nästan lika stor utsträckning som männen, i några fall till och med i större utsträckningf Eftersom kvinnor genomgående väljer svaret "tar helt avstånd oftare än

4 l tidigare arbeten har jag räknat in även de som svaratinstämmer delvis i gruppen misstänksamma Svallfors, 1989: kap. Svallfors, 1996: kap. 4. Som Lindberg m.fl. 1995:58 framför är det dock svårt att veta hur ett instämmer delvis " egentligen ska

vetavad som skiljer ett instämmer delvis från ett tar delvis avstånd när svarsskalan som här saknar mittpunkt.

Stefan Svallfors

männen något inte framgår tabellen kan vi ändå slå fast att

som av kvinnor är något mindre misstänksamma rörande förekomsten av väl-

färdspolitiskt missbruk.

Tabell 3.4 Attityder till frågan

"Hur vanligt tror Du det är att sociala bidrag och tjänster

utnyttjas av sådana som egentligen inte behöver dem " Andelsomsvarar 1992 1996 instämmer helt olikapåståenden

Kvinnor Män Kvinnor Män Mångaavdemsomutnyttjarsjukvården 17,0 17,4 7,2 10,3

intealls särskiltsjuka Mångaavdemsomfår arbetslöshets- 29,4 28,3 23,5 24,0 ersättningskullekunnafårettarbete omde baraville Mångaavdemsomfår socialbidrag 27,5 30,0 15,7 14,1

egentligenintefattiga Mångaavdemsomfårbostadsbidrag 27,3 30,2 25,5 23,9 bordeflytta mindreoch billigare bostäder Mångaavdemsomsjukskriversig 24,2 31,2 10,9 13,8

egentligeninte sjuka

1992ca1500,1996ca 1340

Misstänksamheten minskar påtagligt både bland kvinnorna och bland männen under nittiotalets första hälft. Den välfardspolitiska krisen har uppenbarligen lett till att misstankar missbruk av sjukvård, social-

om bidrag och sjukskrivning minskat. Det finns inga tecken på att skillnaderna mellan män och kvinnor vare sig ökat eller minskat.

För de fortsatta jämforelsema mellan män och kvinnor i olika

konstruerades tre sammanfattande mått, s.k. index, av frågorgrupper

från tabellerna 3.l-3.4. Avsikten med att göra index är dels att na sammanfatta information på ett bättre sätt än genom enskilda frågor, dels att ge slumpmässigheter i hur enskilda frågor kommit att uppfattas vid olika undersökningstillfällen mindre genomslag i resultaten. De tre index som konstruerades kallar jag Serviceindex, Finansieringsindex och Misstänksamhetsindex.

Serviceindex är konstruerat så att svaret stat och kommun som bäst lämpad att sköta service, antingen ensam eller i kombination med någon se not 3, getts värdet l medan övriga svar getts värdet

annan

Frågorna har därefter summerats. Indexet kan därigenom variera mellan 0 och där värdet 5 betyder att man ser stat och kommun som bäst lämpade att sköta alla de fem uppräknade områdena, medan vär-

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten

det 0 betyder att inte stat och kommun bäst lämpade att

man ser som sköta något av områdena.

I Finansieringsindex inkluderas alla frågor om välfärdspolitikens

finansiering. Här ges alla svar som innebär fortsatt kollektiv finansiering värdet medan svaren ökad avgiftsfinansiering och ökade egna premier ges värdet Indexet kan därmed efter summering av frågorna variera mellan O och Värdet 7 betyder då att vill bibehålla

man en kollektiv finansiering av alla de sju tjänsterna och försäkringarna, medan O betyder att man vill ha ökad privat finansiering på alla sju områdena.

På Misstänksamhetsindexet, avslutningsvis, ges alla instämmer helt-svar värdet alla tar helt avstånd-svar värdet medan de som instämmer delvis eller tar delvis avstånd får värdet Indexet kan därför efter summering av frågorna variera mellan 0 och lO. Det högsta värdet innebär då att man tar klart avstånd från alla påståendena och därigenom inte har en misstänksam inställning. Det sätt på vilket alla index är konstruerade innebär alltså att ett högre indexvärde alltid innebär en mer positiv inställning till välfärdspolitiken

den idag är organiserad. 5 som

I tabell 3.5 redovisas indexvärdena för män och kvinnor 1992 och 1996. Som vi kunde förvänta tabellerna 3.1-3.4 är kvinnor

oss av genomgående något mer positiva till en offentligt organiserad och kollektivt finansierad välfärdspolitik än vad männen Ifråga väl-

om

fårdspolitikens finansiering har könsskillnaden förstärkts något från

1992 till 1996. Kvinnorna har blivit något mer positiva till en kollektiv finansiering, medan männen blivit något mer negativa. Både kvinnor och män är 1996 mer positiva till stat och kommun än vad de var 1992. De är också mindre misstänksamma välfärdspolitiskt miss-

om bruk än vad de tidigare var.

Tabell 3.5 Indexvärden bland kvinnor och män I 992 och 1996

1992 1996

Kvinnor Män Differens Kvinnor Män Differens Serviceindex 4,16 3,93 0,23 4,34 4,14 0,20 Finansieringsindex 5,64 5,35 0,29 5,70 5,26 0,44 Misstänksamhetsindex 4,50 4,16 0,34 4.99 4,72 0,27 a Setextenför beskrivningavindexenskonstruktioner.

5Alla tre indexen har tillfredsställande reliabilitetsmått Cronbachs Alpha varierar

mellan 0,7 och 0,8 för de olika indexen vilket indikerar att de variabler som ingår i

respektive index verkligen mäter sammasak.

Stefan .Svallfors

Sammantaget ser vi alltså att de förväntningar vi inledde med har infriats. Vi hittar könsskillnader så till vida att kvinnorna är mer positi-

till stat och kommun än vad männen är, är mer positiva till kollekva tiv finansiering av välfårdspolitiken samt mindre misstänksamma om välfärdspolitiskt missbruk. Inga av dessa skillnader är dock särskilt dramatiska; attitydskillnadema är små men konsistenta.

snarare

3.3¶Könsskillnader i olika

grupper

Är de åsiktsskillnader mellan kvinnor och män vi hittills

sett genomgående i alla grupper, eller finns det grupper där könsskillnadema är särskilt stora eller särskilt små I detta avsnitt ska vi jämföra könsskillnadema i åsikter i olika klasser, bland personer med olika utbild-

ning, i olika ålderskategorier, bland privat och offentligt anställda,

bland personer med eller utan barn samt bland ensamstående och sammanboende. Motiven för att ta med just dessa faktorer kommer att utvecklas närmare i anslutning till analyserna nedan.

Tidigare studier har pekat på att ideologiska och politiska skillnader mellan män och kvinnor är större i tjänstemannagruppema än bland arbetarna t.ex. Blomberg m.fl., 1996; Svallfors, 1997. Blomberg m.fl. tolkar detta resultat att det tyder på att det är de

som kvinnliga tjänstemännen har de starkaste skälen att slå vakt om

som den kvinnliga arbetsmarknad och autonomi välfärdsstaten till-

som handahållit Blomberg m.fl., 1996:73-4.

Hur då detta ut i de data vi här har till förfogande I tabell 3.6

ser visas indexvärdena för män respektive kvinnor i olika klasser samt könsdifferensen mellan dessa indexvärden.° Som framgår är könsskillnadema större bland tjänstemännen, och i synnerhet bland de högre tjänstemännen, än vad de är bland arbetare och företagare. Bland arbetare och företagare är åsiktsskillnadema minimala på alla tre indexen, medan de är påtagliga bland de högre tjänstemännen. Ett annat sätt att uttrycka sak är att klasskillnadema i åsikter

samma mellan högre tjänstemän och arbetare är större bland männen än bland kvinnorna.

6Klassindelningen bygger på den socio-ekonomiska indelningen SEI. Arbetare består av SEI-kodema l 12,21, 22, tjänstemän avkoderna 33, 36 och 46, högre tjänstemän av koderna 56 och 57, företagarna av koderna 79 och 89. Klassindelningen bygger på individens yrke, utom i de fall därrespondenten aldrig haft något yrke, i vilket fall de tilldelats makes/makas/sambosyrke. Pensionärer, arbetslösaoch övriga utan anställning har klassficerats enligt senasteyrke.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten Tabell 6 Indexvärden bland män och kvinnor i olika klasser 1996 a

Kvinnor Män Differens Serviceindex Arbetare 4,42 4,31 0,11

Tjänstemän 4,41 4,20 0,21

Högretjänstemän 4,63 3,98 0,65

Företagare 3,96 3,83 0,13 Finansieringsindex Arbetare 5,79 5,93 -0,14

a Setextenför beskrivningavindexenskonstruktioner.

För både Serviceindex och Misstänksamhetsindex ser vi att det är de kvinnliga högre tjänstemännen som är den mest positiva gruppen av alla till välfárdspolitiken. De stöder i störst utsträckning stat och kommun bäst lämpad att sköta service, och de uppvisar den

som minsta misstänksamheten av alla grupper. Beträffande synen kollektiv finansiering, som det uttrycks i värdena på Finansieringsindex, är det dock de manliga arbetarna som uttrycker det starkaste stödet. Bland kvinnorna är det vidare de egna företagarna som genomgående är mest skeptiska till välfardspolitiken, medan det bland männen är de högre tjänstemännen är mest skeptiska till kollektiv

som

finansiering.

En variabel som är besläktad med klass är utbildning, i det att bägge uttrycker skillnader ifråga om relevanta resurser arbetsmarknaden. Här har två diametralt motsatta hypoteser framförts Siim, 1994: 127. Den är att attitydskillnadema mellan män och kvinnor

ena kommer att vara mindre bland de högutbildade. Med detta synsätt antar att traditionella åsiktsskillnader mellan kvinnor och män

man kommer att gradvis tunnas ut med ökande utbildning. I kvinnoforskningen har man istället antagit att det är just bland de högutbildade som man tydligast kommer att artikulera kvinnopolitiska krav, och att det därför är bland de högutbildade vi kommer att finna de tydligaste åsiktsskillnadema mellan män och kvinnor.

Stefan Svallfors Tabell 7 Indexvärden bland män och kvinnor med olika utbildning

1996 a

Kvinnor Män Differens Serviceindex Grundskola 4,53 4,46 0,07

Gymnasium 4,15 4,09 0,06

Gymnasium 4,32 4,05 0,27

Universitet 4,30 3,81 0,49 Finansieringsindex Grundskola 6,06 5,86 0,22

a Setextenför beskrivningavindexenskonstruktioner. b Gymnasium 2-ârigtgymnasium,Yrkesskola,Folkhögskola,Realskola

Gymnasium eller4-ärigtgymnasium,Studentexamen.

Som vi ser i tabell 3.7 är det ifråga om välfárdspolitiska åsikter den andra hypotesen, den större könsskillnader i åsikter bland de hög-

om utbildade, som får stöd av analysen. Både vad gäller Serviceindex och Finansieringsindex är könsskillnadema större bland dem med högre utbildning. På dessa båda index är alltså åsiktsskillnaderna mellan olika utbildningskategorier större bland männen än bland kvinnorna. Ifråga den välfárdspolitiska misstänksamheten hittar vi

om dock inte samma klara mönster. Här är åsiktsskillnaderna mellan kvinnor och män ungefär lika stora i alla utbildningskategorier.

När det gäller sambandet mellan ålder och könsskillnader i attityder kan man resa liknande frågor i fallet med utbildning Goul

som Andersen, 1984: kap. 13; Togeby, 1994. Kommer könsskillnader i åsikter att gradvis suddas ut med ökat kvinnligt arbetskraftsdeltagande i de yngre generationerna Om detta är fallet skulle vi alltså förvänta oss mindre könsskillnader i de yngre åldersgruppema. Eller kommer tvärtom den ökade anknytningen till arbetsmarknaden bland

yngre kvinnor att leda till tydligare formulering könsspeciñka politis-

en av ka värderingar och krav Analyser från den danska medborgarundersökningen ger stöd denna senare tes: åsiktsskillnaderna mellan män och kvinnor i välfárdsstatliga och andra frågor är störst bland de yngsta Christensen, 1994; 1995.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten Tabell 3.8 Indexvärden bland män och kvinnor i olika ålderskategorier

1996 a

Kvinnor Män Differens

a Setextenför beskrivningavindexenskonstruktioner.

I tabell 3.8 jämförs fyra åldersgrupper med avseende på könsskillnader i åsikter kring välfárdspolitiken. Det är svårt att dra några entydiga slutsatser av det mönster som framträder. Könsskillnaderna i åsikter kan knappast tolkas såsom speglande någon tydlig generationsförändring. Till exempel hittar vi ganska små könsskillnader i den yngsta åldersgruppen ifråga om statens och kommunernas roll i att leverera service, medan de är större i åldersgruppen 26-45 år. Det starkaste stödet för kollektiv finansiering hittar vi bland de pensionerade kvinnorna, och de uppvisar också den klaraste skillnaden gentemot de jämnåriga männen av alla åldersgruppema. Ifråga om den välfärdspolitiska misstänksamheten tycks könsskillnadema i åsikter något större bland de yngre. På alla tre indexen är könsskillnadema i åsikter minst i den medelålders gruppen 46-64 år.

En tänkbar förklaring till de åsiktsskillnader mellan kvinnor och män vi fann i avsnitt 3.2 att de helt enkelt avspeglade skillnader i

vore grad av ofentlig anställning bland kvinnor respektive bland män. Den svenska arbetsmarknaden är djupt könssegregerad. Kvinnorna arbetar t ex i mycket större utsträckning än männen i välfärdsstatens institutioner. I tabell 3.9 jämförs därför indexvärdena bland män och kvin-

nor i privat respektive offentlig anställningl

7Anställda i statliga företag har räknatstill den privata kategorin.

Stefan Svallfors

Tabell 3.9 Indexvärden bland män och kvinnor i privat och ojfentlig anställning 1996 a Kvinnor Män Differens Serviceindex Privat 4,29 4,02 0,27 Offentlig 4,43 4,49 -0,06

a Setextenför beskrivningavindexenskonstruktioner.

Som framgår är könsskillnadema inom respektive sektor något mindre än de totala könsskillnadema jämför siffrorna i tabell 3.5, men det är inte så att skillnaderna mellan män och kvinnor försvinner när vi tar hänsyn till deras sektorsanställning. Attitydskillnaderna mellan kvinnor och män är dessutom genomgående större i den privata sektorn än i den offentliga. Det är dock endast på Serviceindex bland de offentliganställda som könsskillnadema helt försvinner, och till och med ersätts av marginellt högre indexvärden bland männen.

Till sist i detta avsnitt ska vi titta på hur åsiktsskillnadema mellan män och kvinnor ut i olika familjetyper. Skiljer sig detta mellan

ser ensamstående och sammanboende och mellan de som har barn och de som inte har bam Om det är så som antogs ovan, att sammanboende män och kvinnor i viss utsträckning påverkar varandras åsikter, borde vi förvänta att hitta mindre åsiktsskillnader bland de sammanbo-

oss ende än bland de ensamstående. Det är också intressant att fråga om förekomsten av barn i hushållet innebär att könsskillnader i åsikter suddas ut, eller om tvärtom dessa åsiktsskillnader förstärks när vardagliga problem kring barnomsorg och skolgång aktualiseras.

I tabell 3.10 jämförs kvinnors och mäns indexvärden i fyra olika familjetyper: ensamstående med barn i hushållet barn under 18 år, ensamstående utan barn, gifta eller sammanboende med barn, samt gifta eller sammanboende utan bam. För att minska effekten andra

av förhållanden än familjetyp, främst ålder, inkluderas i analysen endast de som är under 45 år. Som vi såg tabell 3.8 skilde sig yngre och äldre ifrån varann på flera sätt. Eftersom de äldre till övervägande delen skulle hamna i kategorierna utan barn, och därigenom påverka resultaten, utesluts analysen

alltså de äldsta ur

8Det bör framhållas att resultaten i det fall även de äldre inkluderas inte på något avgörande vis skiljer sig från de resultat som presenterasi tabell 3.10. Könsskillnadema inom varje familjetyp blir dock genomgåendenågot mindre.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten Tabell I 0 Indexvärden bland män och kvinnor 18-45 år

i olika familjetyper 1996 a

Kvinnor Män Differens Serviceindex Ensamstutanbarn 4,16 3,69 0,47

Ensamstmed barn 4.24 3,47 0,77

Samboutanbarn 4,09 3,94 0,15

Sambomedbarn 4,35 4,15 0,20 Finansieringsindex Ensamstutanbam 5,65 5,01 0,64

a Setextenför beskrivningavindexenskonstruktioner.

Som framgår av tabell 3.10 hittar vi ett visst stöd för att åsiktsskillnadema mellan kvinnor och män är större bland de ensamstående än bland de sammanboende. Detta är uppenbart fallet for de två första indexen, där könsskillnadema är större bland de ensamstående. I synnerhet gäller detta bland de ensamstående med barn, men eftersom denna grupp är ganska liten ska nog inga långtgående slutsatser dras av detta faktum det är ca 20 personer i var och en av kategorierna.

Däremot hittar vi inga tydliga skillnader mellan ensamstående och sammanboende ifråga om den välfárdspolitiska misstänksamheten. I den mån det finns några skillnader tyder de dessutom på något större könsskillnader bland de sammanboende. Istället skiljer sig här de med respektive utan barn från varandra genom att könsskillnadema är större bland de senare.

3.4¶Slutsatser

För att sammanfatta de resultat som framkommit kan vi återvända till de tre frågor som restes inledningsvis. Skiljer sig kvinnors och mäns åsikter kring välfärdspolitiken Ja, kvinnor stöder i större utsträckning offentlig organisering och kollektiv finansiering än vad männen gör, och de är också mindre misstänksamma välfárdspolitiskt missbruk. Skillnaderna mellan män

om och kvinnor är dock inte särskilt stora.

Stefan Svallfors

Är åsiktsskillnaderna mellan män och kvinnor lika stora i alla grupper, eller finns det grupper där de är särskilt stora eller särskilt små De mest entydiga resultaten är att skillnaderna är större bland tjänstemän än bland arbetare och större bland högutbildade än bland lågutbildade. Dessutom finns det tendenser till att skillnaderna är mindre bland de medelålders än i andra åldersgrupper, större bland privatanställda än bland offentliganställda och större bland de ensamstående än bland de sammanboende, men dessa resultat är inte lika entydiga.

Det bör dock framhållas alla kategorier jämförts i tabel-

att av som lerna ovan är det endast i två fall vi finner ett marginellt starkare stöd för välfárdspolitiken bland män än bland kvinnor. l alla andra fall är kvinnorna positiva till välfårdspolitiken. I denna mening kan vi

mer alltså betrakta könsskillnadema genomgående, även deras

som om storlek varierar mellan olika befolkningskategorier. Finns det några tecken på att åsiktsskillnaderna mellan män och kvinnor ökat i nittiotalskrisen Nej, i det stora hela är könsskillnadema i åsikter stabila. Både män och kvinnor ökar sitt stöd för stat och kommun bäst lämpade att

som sköta service, och den välfardspolitiska misstänksamheten minskar både bland kvinnor och bland män. Däremot finns det vissa tecken på ökade skillnader ifråga om den välfårdspolitiska finansieringen, där kvinnornas stöd för kollektiv finansiering ökar medan männens minskar. Det är dock intrycket stabilitet är det mest påtagliga

av som vad gäller välfárdspolitikens finansiering.

Även de presenterade resultaten har uppenbar relevans för den

om vidare frågan om könsdimensionens politiska och värderingsmässiga betydelse måste samtidigt deras begränsningar framhållas. För det första berör analysen endast attityder till välfärdspolitiken, och närmare bestämt bara vissa aspekter densamma. Det är inte osannolikt

av att skillnaderna mellan män och kvinnor är tydligare i frågor som mer direkt berör relationer mellan män och kvinnor och jämställdhetspolitik. Å andra sidan kanske det finns områden där könsskillnadema i åsikter är mindre än vad gäller de områden som presenterats här.

En andra begränsning är uppenbar i det att analysen endast berört svenska förhållanden. Den komparativa genusforskningen har i sina analyser framhållit Sverige som omväxlande ett exempel på weak bread-winner model Lewis, 1992, eller individuell modell Sainsbury, 1994; 1996. Oavsett terminologi framhåller sådana jämförande analyser skillnaderna mellan olika typer välfardsstater i

av hur de strukturerar förhållandet mellan marknad, stat och familj se också Orloff, 1993; O°Connor, 1996.

Kvinnors och mäns synpå välfärdsstaten

En intressant fråga i detta kapitels perspektiv är hur dessa skillnader välfärdsstater emellan påverkar kvinnors och mäns attityder gentemot densamma. Här befinner sig den jämförande forskningen ännu i sin linda. Den komparativa genusforskningen har hittills i mycket begränsad omfattning berört de attityd- och värderingsmässiga implikationema skilda gender regimes dock Sundström, 1997. Den

av se

komparativa attityd- och värderingsforskningen har å andra sidan

sällan haft i fokus for sina analyser. Här finns uppenbarligen ett genus outforskat område for framtida analyser.

Den forskning somredovisas i kapitlet har erhållit ekonomiskt stöd av Socialvetenskapliga forskningsrådet.

Litteraturförteckning

Blomberg, Helena, Christian Kroll, Sakari Suominen Hans Helenius 1996 Socialklass och attitydema till nedskärningar i välfárdssystemet i Finland, Sociologisk forskning, Årg. 33, 57-78. nr s. Borchorst, Anne Birte Siim 1987 Women and theAdvanced Welfare State A New Kind of Patriarchal Power" i Showstack Sassoon,Anne red. Women and the State. London: Hutchinson. Christensen, Anne-Dorte 1994 Køn, ungdom og vaerdiopbrud i Andersen, Joharmes Lars Torpe red. Demokrati ogpolitisk kultur. Heming: Systime. Christensen, Anne-Dorte 1995 The Young Citizens Towards aNew Gender Gap in Modern Democracy. Paperpresentedatthe European Conference of Sociology, Budapest. Goul Andersen, Jørgen1984 Kvinder ogpolitik. Aarhus: Politica. Hemes, Helga Maria l987a Welfare State and WomanPower. Oslo: Universitetsforlaget. Hemes, Helga Maria l 987b Women and the Welfare State: theTransition from Private to Public Dependence" i Showstack Sassoon,Anne red. Womenand the State. London: Hutchinson. Hoel, Marit Oddbjöm Knutsen 1989 "Social Class, Gender, and SectorEmployment as Political Cleavages in Scandinavia, Acta Sociologica, Vol. 32, s. 181-201. Kolberg, Jon Eivind 1992 The GenderDimension of the Welfare State i Kolberg, Jon Eivind red. The Welfare State asEmployer. Arrnonck, NY: Sharpe. Lewis, Jane1992 "Gender and the Development of Welfare Regimes", Journal of European Social Policy, V01. s. 159-73. Lindberg, Staffan, Nanna Callisen Friis Iben Keller Kristensen 1995 Changesin Attitudes Towards the Danish andSwedish Welfare Systems.Arbetsrapport. Roskilde universitetscenter. OConn0r, Julia 1996 From Womenand the Welfare State to Gendering Welfare State Regimes.London: Sage. Orloff, Ann Shola 1993 Gender and the Social Rights of Citizenship, American Sociological Review, Vol. 58, s. 303-328.

Stefan Svallfors

Piven, Frances Fox 1985 Women and the State: Ideology, Power, and the Welfare

State i Rossi, Alice S red. Gender and the Life Course. New York: Aldine. Prokop, Ulrike 1981 Kvinnors livssammanhang. Stockholm: Rabén Sjögren.

tyskt original 1976 Sainsbury, Diane 1994 Womens and Mens Social Rights: Gendering Dimensions

of Welfare States i Sainsbury, Diane red. Gendering Welfare States. London:

Sage. Sainsbury, Diane 1996 Gender, Equality and Welfare States. Cambridge:

Cambridge University Press. Siim, Bitte 1994 "Køn, medborgerskab og politisk kultur i Andersen, Johannes

Lars Torpe red. Demokrati ogpolitisk kultur. Heming: Systime. Sundström, Eva 1997 Bör kvinnor förvärvsarbeta Attityder till kvinnors

förvärvsarbete i Sverige, Tyskland och Italien i Ahrne, Göran Inga Persson

red. Familj, makt ochjämställdhet. SOU 1997:138. Stockholm: Fritzes. Svallfors, Stefan 1989 Vem älskar välfärdsstaten Attityder, organiserade intressen

och svensk välfärdspolitik. Lund: Arkiv. Svallfors, Stefan 1996 Välfärdsstatens moraliska ekonomi Välfärdsopinionen i 90-

talets Sverige. Umeå: Boréa. Svallfors, Stefan 1997 The Middle Class and Welfare State Retrenchment:

Attitudes to Swedish Welfare Policies Paper presentedat the Third Conference

of the European Sociological Association, University of Essex, August 27-30. Togeby, Lisa 1994 Political Implications of Increasing Numbers of Women the

Labour Force, Comparative Political Studies, Vol 27, s. 211-40. Wzemess,Kari 1983 Kvinnor och omsorgsarbete. Stockholm: Prisma. Norskt

original 1982 Waamess,Kari 1985 Den nye "community"-ideologien enutfordring for

-

sociologisk forskning, Sociologisk forskning, nr 2-3, s. 21-36. Waamess,Kari 1987 "On the Rationality of Caring i Showstack Sassoon,Anne

red. Women and the State. London: Hutchinson. Waâmess,Kari 1990 Informal andFormal Care Old Age. What Wrong With

the New ldeology Scandinavia Today i Ungerson, Clare red. Gender and

Caring. Work and Welfare in Britain and Scandinavia. London: Harvester Wheatsheaf.

subventioner av offentliga tjänster

en av könsskillnader

- fördelningsanalys

JOHAN FRITZELL

4.1¶Inledning

Att den offentliga sektorn spelar en stor roll för livsvillkoren för de

flesta landets medborgare ifrågasätter knappast någon i Sverige.

av Den offentliga sektorn har också stor betydelse för hur kvinnor och män organiserar sina liv. För det första arbetar framförallt kvinnor,

självfallet också många män, i offentlig sektor, dvs. den offentlimen

sektorn en utkomstmöjlighet för många. En förutsättning för ga ger många kvinnors förvärvsarbete är att delar av det omsorgsarbete som kvinnor traditionellt har utfört har övertagits av den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn har således i flera led stor betydelse för kvinnors förvärvsarbetsmöjligheter och därigenom för den relativa ekonomiska situationen mellan könen.

Ett andra område där den offentliga sektorn är av stor vikt för medborgarna är de inkomstöverforingar som sker mellan individer och stat eller kommuner och landsting. Välfärdsstaten transfererar medel syftar till att variationer i inkomster skall utjämnas både

som under individs livscykel och mellan individer och hushåll i olika

en inkomstklasser. Motsvarande intention finns inbyggd i skattesystemets konstruktion. Också i detta fall påverkas kvinnors och mäns ekonomiska situation olika. Eftersom kvinnor tenderar att ha lägre marknadsinkomster, både beroende lägre arbetsutbud och en lägre genomsnittlig lönenivå tidsenhet, leder skatte- och transfererings-

per systemen till att inkomstskillnadema mellan män och kvinnor utjämnas.

En tredje aspekt, vars vikt inte alltid uppmärksammas, är att de tjänster produceras inom offentlig sektor är starkt subventionera-

som de, dvs. när vi erhåller en daghemsplats åt ett barn, eller måste genomgå operation på ett sjukhus, betalar vi inte själva den totala

en kostnaden för dessa tjänster. Subventionering av dylika tjänster behö-

inte nödvändigtvis innebära att de produceras i det offentligas ver

Johan Fritzell

regi. Inte minst under de senaste åren har t.ex. andelen barn i bamomsorg eller skola i privat regi ökat, men det offentliga kvarstår som viktig finansiär vilket innebär att subventioner också till dem

ges

som nyttjar dessa privatproducerade tjänster.

Syftet med detta kapitel är att studera denna tredje aspekt med tonvikt på skillnader mellan kvinnor och män. Frågan är alltså hur subventioner av sociala tjänster påverkar inkomstfördelningen och inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Jag kommer att analysera fördelningseffekter av en stor del av de mest omfattande subventionerade tjänsterna inom välfárdsområdet, de icke-kontanta transfereringarna, på samma sätt som man inom inkomstfördelningsstudier brukar studera hur kontanta transfereringar, t.ex. bambidragen, påverkar inkomstskillnader. De områden studeras i detta kapitel är bamom-

som sorg, skola, sjuk- och hälsovård samt äldreomsorg vidare nedan.

se

En diskussion kring jämlikhet och fördelning offentliga tjänster

av följer närmast. Därefter presenteras studiens tillvägagångssätt i avsnitt 4.3. Avsnitt 4.4 ger en beskrivning de datakällor används i

av som analysen. I avsnitt 4.5 presenteras de empiriska resultaten och därefter följer i avsnitt 4.6 en avslutande diskussion.

Offentliga tjänster deras syften och olika jämlikhetsbegrepp

- Att sociala tjänster tenderar subventionerade i många länder

att vara har utan tvivel med fördelningsfrågor och jämlikhet att göra. De allra flesta exempelvis att det inte är tjockleken på plånboken

anser som skall avgöra rätten till sjukvård utan att alla vid behov skall ha

menar rätt till vård Men hur skall då begreppet jämlikhet när det

man se handlar om sociala program I sin omfattande studie brittiska soci-

av ala program diskuterade Julian Le Grand 1982 ett antal synsätt på jämlikhet och noterade speciellt att de principer vi kan urskilja inte nödvändigtvis är i harmoni med varandra också Uusitalo, 1985.

se

De offentliga tjänsterna kan enligt några relevanta principer ställas i relation till ökad jämlikhet utifrån: i inkomst- eller resursskillnader; ii tillgång; iii användande; iv absoluta kostnader; relativa

v

kostnader; och vi resultat. Dessa principer följer inte helt den indelning som Le Grand gjorde

Den forsta principen säger att sociala tjänster skall allokeras så att de är till fördel för dem med knappa resurser. De bör följaktligen uti-

I studier av s.k. konsensuell fattigdom framgår tydligt att det verkligen råder konsensuskring denna fråga till skillnad från många andra nödvändiga varor eller aktiviteter se t.ex. Konsensuell fattigdom, 1993.

Subventioner av ofentliga tjänster

från denna dimension vara omfördelande och leda till att inkomstskillnaderna mellan fattiga och rika eller mellan andra relevanta sociala med olika minskar när vi lägger till värdet

grupper resurser

av offentliga tjänster.

Den andra principen anger att det är betydelsefullt att göra tillgängligheten lika stor för alla oberoende av till exempel kön, socio-

ekonomisk position och regional tillhörighet. Att sociala tjänster er-

bjuds till inga eller låga direkta kostnader för den enskilde, men också att bygga ut servicen till mindre tätbefolkade områden för att minska det geografiska avståndets betydelse, är medel för att uppnå likhet i

tillgång.

Den tredje principen anger att brukandet av offentliga tjänster mellan relevanta skall lika. Innebörden av begreppet rele-

personer vara vanta kan exemplifieras med att de som är i samma behov av

personer vård också skall erhålla vård på lika villkor. En förutsättning för likhet i användande torde vara likhet i tillgång medan motsatsen p.g.a. skillnader i val inte nödvändigtvis behöver gälla.

De fjärde och femte principema, likhet i absoluta respektive relati-

kostnader, utgår från hur mycket det skall kosta för den enskilde va att bruka någon form social service. Likhet i absolut kostnad inne-

av bär helt enkelt att alla bör betala lika mycket för en social service av samma typ. Denna formella likhet leder till att den relativa kostnaden blir högre knappare resurser man har om inte kostnaden är noll. Kostnaden bör här innefatta än rent monetära utgifter se diskus-

mer sionen kring geografiskt avstånd för den enskilde. Likhet i re-

ovan

lativa kostnader kan sägas förutsättning för att uppnå reell

vara en likhet i tillgång på samma sätt som likhet i tillgång är en förutsättning för likhet i användande.

Den sjätte principen bygger på att offentligt subventionerade tjänster, liksom skatter och transfereringar, inte är mål utan medel för att uppnå jämlikhetsmålet vilket istället är ökad jämlikhet i resultat. Det avgörande kriteriet är således människors levnadsvillkor utjäm-

om nas. Målet med exempelvis en subventionerad hälso- och sjukvård är inte likhet i tillgång eller kostnad utan istället att hälso- och sjukvården minskar hälsoskillnadema mellan sociala grupper.

Denna genomgång visar att det inte är självklart hur vi ska se fördelningen sociala tjänster sig utifrån tillgång, användande,

av vare

kostnader eller subventioner. Enbart den första principen står i fokus för denna analys och då i en mycket speciell mening nämligen hur de sociala tjänsterna eller subventioner av dessa fördelas mel-

snarare lan kvinnor och män.

Johan F ritzell

4.3¶Att studera tjänster

offentliga

utifrån

en inkomstfördelningsansats

Startpunkten i denna studie är hushållets disponibla inkomster, dvs. inkomster efter direkta skatter och kontanta transfereringar. Dessa kommer brukligt är att justeras för att skapa jämförbarhet mellan

som hushåll av olika storlek och sammansättning. Detta görs att di-

genom videra hushållets disponibla inkomst med en faktor ekvivalensskala som varierar beroende på hushållets karakteristiska.

Den ekvivalensskala används i det följande är mycket enkel. I

som stort sett alla ekvivalensskalor tar hänsyn till att det behövs en större inkomst om fler personer skall leva på inkomst och till att det finns

en s.k. skalfördelar av att leva tillsammans tvâ behöver inte

personer dubbelt så stor inkomst för att uppnå levnads-

som en person samma standard. Om man enbart studerar skillnader i disponibla inkomster utan någon ekvivalensskala tar man inte alls hänsyn till det förstnämnda, medan helt enkelt dividerar inkomsterna med

man om man antalet personer i hushållet inte alls tar hänsyn till det sistnämnda.

Den skala som kommer att användas i denna studie kan sägas ligga i mitten av dessa båda extremer och innebär helt enkelt att den disponibla inkomsten delas med kvadratroten antalet i hushål-

av personer let Detta innebär exempelvis att ett hushåll med fyra behö-

personer ver dubbelt så hög inkomst ett hushåll bestående ensamstå-

som av en ende person för att erhålla samma ekvivalerade inkomst. Den analysenhet som används i den kommande analysen är individer och inte hushåll, trots att mäter inkomsten på hushållsnivå för motiv till denna analysstrategi, se t.ex. Gustafsson 1984; och F ritzell 1991.

Till de på detta sätt skattade inkomsterna påförs därefter de beräknade subventionema som utgår till varje individ i ett hushåll. De förändringar detta ger upphov till i termer av medelvärden och spridning står därefter i fokus. Oftast är det förändringen inkomstojämlik-

av heten i stort röner störst intresse i denna typ studier, här är det

som av istället skillnaderna mellan kvinnor och män vi ska studera närmare

2 flesta

De ekvivalensskalor kan approximativt uttryckas med funktionen n° där n är antalet personer i hushållet. I detta fall sätts alltså etill 0,5 vilket under senaretid har blivit en oña använd skala i inkomstfördelningsstudier. Exempelvis ärdet den huvudsakliga skala somanvändesi en omfattande OECD-studie Atkinson, Rainwater Smeeding, 1995 rörande inkomstojämlikhet i OECD-länderna. För en utförlig diskussion och empirisk analyskring olika ekvivalensskalor och desseffekter, se Buhmann mfl. 1988. 3För tidigare svenska inkomstfördelningsstudier som från ett brett perspektiv inkluderat subventioner av offentliga tjänster, seFranzén,Lövgren Rosenberg, 1975; Åberg, 1989; och Fritzell, 1994. För en internationell jämförelse, seSmeeding mfl. 1993.

Subventioner av ofentliga tjänster

Ett grundläggande antagande i alla inkomstfordelningsstudier är att inkomsterna fördelas lika inom varje hushåll se Jenkins 1991 för en diskussion av denna fråga. Makar antas med andra ord ha samma inkomstnivå. Orsaken är att vi saknar kunskap om hur inkomsterna fördelas inom hushållet. Givet att en stor del av hushållens konsumtion avser kollektiva varor inom familjen är detta antagande rimligen bättre än något annat antagande.

Denna princip kommer också att tillämpas på de subventioner som skall analyseras. Man skulle kunna hävda att dessa subventionema är av mer individuell natur än kontanta transfereringar men samtidigt är det onekligen så att vi exempelvis inte har kunskap om huruvida de avgifter som idag finns betalas av individen eller ingår i hushållets budget. Detta antagande leder onekligen till en viss risk att de könsskillnader står i fokus för analysen i detta kapitel underskattas.

som Av detta skäl kommer jag inledningsvis att visa hur de skattade subventionema varierar mellan könen när vi inte tar någon hänsyn till hushållssammansättning eller inkomst men däremot till ålder och i fördelningsanalysen kommer jag också att redovisa resultat från analyser där endast ensamstående män och kvinnor ingår.

4.4 Studiens datakällor

och inkluderade subventioner

Jämfört med de omfördelningar som sker via skatter och transfereringar är kunskapen kring offentliga tjänster betydligt mer bristfällig. Hur nyttjande, kostnader och avgifter varierar mellan befolknings-

måste därför beräknas utfrån mängd olika källor Utgrupper en gångspunkten i denna studie är ett mikrodatamaterial varifrån framförallt hushållens disponibla inkomster skattas. Materialet är ett riksrepresentativt urval av Sveriges befolkning upp till 84 års ålder som

årligen insamlas SCB, nämligen de s.k. ULF-undersökningama

av för en presentation, se t.ex. SCB, 1997. I denna studie används data från 1995 års studie och urvalet begränsas till dem som är 20-84 år

4 Ett citat fran en kompletteringsproposition för några årsedanger en talande bild: Varken de som tar avgifter eller ansvarigastatistikmyndigheter samlar användbara uppgifter om omfattningen av värd och service, värdet av konsumtionen samt vilka avgifter konsumenterna betalar i relation till inkomsten. Prop. 1993/94: 150, bilaga 1.5sid. 26. Ett annat belysande exempel är att när vårdumyttjande i öppenvården beskrivs i Sveriges officiella statistik används i huvudsak två källor, dels den omfattande forskning sombedrivits i Tierps kommun, dels den urvalsundersökning somockså används i denna studie se Socialstyrelsen 1996a. Det skall dock tilläggas att SCB på regeringens uppdrag under senaretid har börjat insamla data om nyttjande och avgifter inom olika sociala områden se t.ex. Socialstyrelsen 1997.

Johan Fritzell

gamla.5 Från denna studie hämtas grundläggande uppgifter rörande familjesammansättning och inkomster men materialet har också

använts rörande nyttjandet av vissa offentliga tjänster.

Utifrån olika statistiska källor har sedan kostnader och avgifter för olika delområden inhämtats. Vidare har annan statistik rörande r1yttjandets fördelning bland män och kvinnor i olika åldrar inhämtats. Eftersom fullständig statistik, där brukande av offentliga tjänster överförs till kostnader och där hänsyn tas till avgifter som betalas av brukaren, inte föreligger innebär förfaringssättet en hel del schablonberäkningar och förenklingar. Befintlig statistik rörande bl.a. regionala skillnader i kostnader har inte använts i skattningama subven-

av tionemas storlek.

Som nämndes ovan har studien begränsats till fyra breda välfärdsområden: barnomsorg, skola, sjuk- och hälsovård samt äldreomsorg. Studien täcker inte dessa områden fullständigt. För det första innebär den övre åldersgränsen att de subventioner går till de allra äldsta

som inte studeras. För det andra har vissa delområden uteslutits.

De delområden innefattas och de grundprinciper följts

som som för att skatta subventionema följer en mer specifik beskriv-

är som ning av tillvägagångssättet med hänvisningar till källmaterial återfinns i en bilaga till detta kapitel:

Barnomsorg: Subventioner av barnomsorgen har tillgodoräknats de föräldrar som bor med barnen och nyttjar kommunal barnomsorg daghem, familjedaghem och fritids. Uppgifterna om nyttjande finns direkt i ULF-undersökningama liksom uppgifter om de avgifter hushållet betalar. Genomsnittskostnader inskrivet barn i olika typer

per av omsorg har inhämtats från offentlig statistik. I de fall där barnet lever med två vuxna har subventionema i lika grad påförts båda. För ensamstående föräldrar har hela subventionen påförts denna förälder

Skola: Subventioner inom utbildningsområdet fördelas i princip enligt samma tillvägagångssätt som för barnomsorgen. Samtliga föräldrar med bam i relevanta åldrar har påförts subventioner. Studien innefattar endast grundskola och gymnasium ej högskola, universitet, kommunal vuxenutbildning m.m..

5Ett vanligt förekommande problem i svenskainkomstfördelningsstudier är att ungdomar räknas som egna hushåll från 18 års ålder ävenom de bor kvar i föräldrahemmet vilket leder till en felaktig skattning av inkomsten. Vi har dock haft möjlighet att exkludera ungdomar under 25 år sombor med någon av föräldrarna 6 Man skulle teoretiskt kunna tänka sig att istället beräkna subventioner och avgifter också för den förälder som bor med barnet ifråga men det förefaller åtminstone långt ifrån självklart att detta förhållningssätt är mer förenligt med verkliga principer. Det är dessutom omöjligt av rent praktiska skäl i och med att vi inte känner till om de personer som ingår i urvalet har bam som de bor med.

Subventioner av ofentliga tjänster

Sjuk- och hälsovård: Subventionema har beräknats utifrån

uppgifter om nyttjande för kvinnor och män i olika ålderskategorier för olika delar av sjuk- och hälsovården. Studien innefattar i princip kostnader och subventioner rörande slutenvården och läkarbesök i det senare fallet har nyttjandet skattats utifrån ULF -undersökningen. Det finns med andra ord vissa områden den totala sjuk- och hälsovår-

av den som inkluderats, de två delarna innebär ändock att

men ovan huvuddelen inkluderats Ansatsen här avviker alltså från t.ex. barnomsorgen genom att det snarare är olika efter ålder och

gruppers kön relativa risker för brukande sjuk- och hälsovård ligger till

av som grund för den skattade subventionen.

Äldreomsorg: Äldreomsorgens subventioner, eller för att uttrycka det mera korrekt, omsorg äldre och fimktionshindrade, har skat-

om tats motsvarande sätt som kostnader och subventioner inom sluten vård. Studien innefattar i princip de kostnader och subventioner

som rör vård och omsorg om äldre och funktionshindrade i kommunal

regi, exklusive färdtjänst, enligt Socialtjänstlagen, Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen stöd och service till vissa funktionshindra-

om de.

4.5 resultat

Empiriska

Hur varierar då subventionema mellan kvinnor och män inom de fyra områden som studien innefattar Inledningsvis visas hur de skattade subventionema varierar från ett individuellt perspektiv, och därefter studeras fördelningseffekter att lägga till dessa subventioner till

av hushållens inkomster enligt den metod beskrivits

som ovan.

Subventionernas variationer mellan kvinnor och män

I figur 4.1 visas den genomsnittliga subventionen individ inom

per varje delområde för respektive kön efter breda åldersintervall. Av figuren framgår för det första att varje delområde har extremt tydlig

en åldersprofil, något som knappast förvånar. Subventioner inom barnomsorg och skola är de stora posterna för de medan subventio-

yngre nema inom sjukvård och äldreomsorg i stor utsträckning går till de två äldsta åldersgruppema. I den yngsta åldersgruppen 20-44 år är de skattade subventionema klart större för kvinnor än för män för såväl barnomsorg och skola sjukvård I de två därpå följande äl-

som

7 De större områden som innefattas är subventioner av läkemedel och av tandvård. 3Det kanske kan förefalla märkligt att subventionema inom barnomsorg och utbildning också uppvisar denna variation givet hur subventionema har beräknats. Detta beror uteslutande påatt en hel del barn och ungdomar lever med enbart en av föräldrarna.Denna förälder är i en överväldigande majoritet av fallen är modern, vilket är

Johan Fritzell

dersgruppema 45-64 och 65-74 år finner vi inte lika entydiga

- könsskillnader, men tendensen, framförallt orsakad av sjukvårdssektorn, är att det finns viss övervikt for subventioner till män I den

en äldsta åldersgruppen 75-84 år finner vi återigen en klar könsskillnad som beror på att kvinnor brukar äldreomsorgen i större utsträckning än män.

Figur 4.1 Genomsnittlig subvention per individ inom respektive

delområde, kvinnor respektive män efter åldersklasser år 1995

.

l Kvinnor 40000 35000. 30000. 25000- 20000- 15000 10000 5000

20.44 45.54 05-74 75.04

u Barnomsorg u §kola

I Sjuk- och hälsovård Aldreomsorg

45000 40000 35000 30000 525000 20000 15000 10000 5000

20-44 45-64 65-74 75-84

I figur 4.2 har samtliga subventioner slagits samman och kurvorna anger således de genomsnittliga totala subventionemas storlek för

ett välkänt fenomen. 9Att subventionema inom skolområdet uppvisar så tydlig könsskillnad när

en pass jämför åldersgruppema 20-44 och 45-64 är till allra störstadelen en effekt av åldersskillnader mellan makar inom äktenskap/samboende. 56

Subventioner av offentliga tjänster

kvinnor och män i åldrarna från 20 till 84 år beräknade utifrån 5-årsklasser. I denna figur framträder för det första två tydliga pucklar över livscykeln. Subventionema stiger för både kvinnor och män till ungefär 40 års ålder för att därefter minska förvånansvärt kraftigt

ungefär till pensionsåldem. Därefter uppvisar kurvorna för både kvinnor och män en kraftig stigning. Kurvoma följer således ett livscykelmönster vars första puckel innefattar många subventioner i samband med omsorg och skolgång för barn medan den uppgången

senare kännetecknas av ökade subventioner har att göra med försämrat

som hälsotillstånd och åldrande. När vi på detta sätt beskriver de

genomsnittliga totala subventionema ser vi också tydligare att könsskillnadema är störst dels vid relativt åldrar, dels i den äldsta åldersklas-

unga sen medan differensen är mycket liten under den övre medelâldem och även bland yngre pensionärer.

Figur 4.2 Genomsnittlig total subvention per individ, kvinnor respektive

män efter ålder femårs-klasser år 1995

Kronor

120000-

Män

---- -- Kvinnor

Det är väsentligt att komma ihåg att den totala könsskillnaden i subventioner inte enbart är en funktion av de storheter som redovisas i frgurema 4.1 och 4.2. Av största betydelse därutöver är självfallet hur fördelningen av individer över åldersgrupper varierar och i detta avseende föreligger väsentliga skillnader mellan kvinnor och män. Exempelvis frnns det ungefär dubbelt så många kvinnor som män som är

mMan bör här komma ihåg att studien inkluderar subventioner inom högre utbildning. Om dessainkluderades skulle uppgångenmellan 20 och 40 år bli mindre markerad.

Johan F ritzell

över 80 år i befolkningen. Med tanke på subventionemas åldersproñl påverkar dessa skillnader de genomsnittliga subventioner som utgår till kvinnor respektive män mycket starkt. Hela effekten kommer inte att kunna synliggöras i detta kapitel genom att det använda datamaterialet har ett ålderstak på 84 år. Trots detta är den genomsnittliga individuella subventionen klart större för kvinnor än för män. Det skattade genomsnittsbeloppet för alla kvinnor 20-84 år i materialet uppgår till 38 000 kronor 30 000 kronor för män. ca mot ca Det finns också redan här skäl att notera subventionens motsvarighet på ñnansieringssidan. Med tanke på att en viss del av de totala kostnaderna bärs dem brukar de offentliga tjänsterna så inneav som bär könsskillnadema inte bara att kvinnor erhåller en högre subovan vention än män utan också att kvinnor torde betala en större del av avgifterna. Detta leder vidare till viktig slutsats: om man ökar aven giftsñnansieringen offentliga tjänster betalar kvinnorna en större av del denna ökning än männen. Det innebär samtidigt att det åtav minstone förefaller rimlig grundhypotes att kvinnor skulle som en förändra sitt handlingsmönster i större utsträckning än män vid en avgiftshöjning, dvs. det finns större risk att kvinnor skulle undvika att en söka ekonomiska skäl. omsorg och vård av

Förändringar inkomstskillnader

av I det följande skall vi studera hur inkomstskillnadema både mellan kvinnor och män också inom respektive kön påverkas av att vi men lägger till subventionerna inom de fyra områdena till hushållens disponibla inkomster. Metodiken är densamma som skulle ha gällt om dessa subventioner istället transfererades kontanta medel. Detta som innebär att inkomsterna mäts på hushållsnivå. Trots detta kommer subventionerna att påverka inkomstskillnadema mellan könen, grund att åldersfördelningama och hushållssammansättningama av varierar mellan könen under livscykeln. Storleken på subventionerna till varje individs hushåll blir därmed också betydligt större eftersom vi lägger ihop samtliga subventioner som går till respektive hushåll. Som nämndes inledningsvis kan man självfallet invända att en viss könsskillnadema i subventioner döljs i denna traditionella indel av komstfördelningsansats precis är fallet i inkomstsamma sätt som fördelningsanalyser disponibla inkomster. Därför kommer också av effekterna för ensamstående män och kvinnor oavsett barnantal att studeras.

HDenna slutsats kan självfallet påverkas regelverket kring avgiftshöjningar, t.ex. av om inkomstrelaterade avgifter användseller

Subventioner av ofentliga tjänster

Utgångspunkten i analyserna utgörs av hushållens disponibla inkomster där den beskrivna ekvivalensskalan används för

ovan att kunna jämföra inkomster for hushåll med olika sammansättning och storlek. Det bör också nämnas att subventionema transformeras med samma ekvivalensskala.

Inledningsvis visas i tabell 4.1 hur de genomsnittliga ekvivalerade disponibla inkomsterna varierar mellan könen. Som är skillnad-

synes erna mellan könen inte särskilt stora. Detta är självfallet delvis ef-

en fekt av att kvinna och i hushåll har identisk ekvi-

en en man samma valerad disponibel hushållsinkomst. I tabellens nedre del vidare

anges hur andelen kvinnor varierar när vi går från låga till höga inkomster. Detta har gjorts med hjälp fördelningens s.k. kvintilvärden, dvs.

av det benämns kvintilgrupp 1 är de 20 procenten med de lägsta in-

som komsterna och så vidare. Här framkommer relativt tydliga skillnader mellan könen på så vis att kvinnor är överrepresenterade i de två lägsta inkomstgrupperna medan män är överrepresenterade i de

tre

översta inkomstgrupperna.

Tabell 4.1 Genomsnittlig ekvivalerad disponibel inkomst år 1995 för män

och kvinnor, samt andelen kvinnor i olika inkomstklasser efter

fördelningens kvintilvärden

Genomsnittligekvivaleraddisponibelinkomst:

Kvinnor 135200

Män 140300

Andel kvinnor%

Källa: Beräkningar på basisav SCB:s ULF -undersökning 1995.

Hur förändras då de genomsnittliga ekvivalerade inkomsterna att

av vi påför subventioner inom barnomsorg, skola, sjuk- och hälsovård och äldreomsorg Inledningsvis skall vi hur detta påverkar in-

se komstfördelningen såväl totalt inom respektive kön. Detta görs

som på ett mycket enkelt sätt att relatera inkomsterna vid två fasta

genom punkter i fördelningen, nämligen vid den åttionde och den tjugonde percentilen p80 och p20, till medianinkomsten vilken åsätts värdet 100. Genom att redovisa kvoten mellan dessa tal kan vi sub-

se om ventionema tenderar att utjämna inkomstskillnadema kvoten

om

minskar har inkomstskillnadema utjämnats eller Dessa kvoter,

Johan Fritzell

liksom percentilvärdena i förhållande till medianen, redovisas i figur 4.3. De uttrycks också i de liggande staplar som finns i figuren senare och där längden på staplarna uttrycker avståndet mellan de med relativt låga p20 och de med relativt höga p80 inkomster vilket således ger en bild av hur respektive inkomstfördelning förändras.

Figur 4.3 Inkomstnivåer vid tjugonde och åttionde percentilen i förhållande till medianen I 00, för kvinnor respektive män samt totalt, före och efter det att skattade subventioner inom barnomsorg, skola, sjuk- och hälsovård samt äldreomsorg lagts till de ekvivalerade disponibla inkomsterna

P20 P80 P80/ P20 Kvinnor,före 74 136 133 subventioner Efter 75 123 154 subventione

Män,före subventione 75 134 1-79 Efter 73 125 1: subventione

Totalt.före subventione 74 135 1.82 Efter subventione 74 124 1.68 60% 83% 161% 123% 140%

P20 Relativekvivaleradinkomstvid tjugondepercentilenmedianen 100 P80 Relativekvivaleradinkomstvid tttondeperoentilenmedianen 100

Som framgår är inkomstspridningen mätt på detta sätt något högre för kvinnor än för män. För både kvinnor och män gäller vidare att inkomstskillnadema tenderar att utjämnas när vi påför subventionema. Utjämningen är dock större för kvinnor än för män och relationerna blir härigenom de omvända. Detta resultat kan påverkas av valet av ekvivalensskala. När vi närmare studerar förändringar i olika delar av

fördelningen med hjälp de angivna percentilvärdena, finner vi att i

av stort sett hela utjämningen sker i fördelningens övre del detta ses geatt det endast är p80 förändras när vi lägger till subventionom som nema. Men hur påverkas då skillnaderna mellan könen I tabell 4.2 redovisas dels genomsnittsinkomstema för kvinnor och män, dels andelen

Subventioner av offentliga tjänster

kvinnor i olika inkomstgrupper efter kvintilvärden, dvs. motsvarande information som i tabell 4.1 efter det att vi påfört sub-

gavs men nu ventioner. Till skillnad från vad framkom i tabell 4.1 finner vi

som nu att medelinkomsten är något högre for kvinnor än för män. Detta ska givetvis inte tas intäkt för att kvinnors ekonomiska är

som resurser större än mäns, men ger en bild av hur subventionema inom den offentliga sektorn indirekt påverkar kvinnor respektive män. Vidare kan noteras en relativt kraftig förskjutning andelen kvinnor i olika delar

av av fördelningen. Framförallt har andelen kvinnor sjunkit markant bland de tjugo procent med lägst inkomster från 57 till dryga

48 procent.

Tabell 4.2 Genomsnittlig ekvivalerad disponibel inkomst år 1995 inklusive

skattade subventioner för män och kvinnor samt andelen kvinnor i olika inkomstklasser efterfördelningens kvintilvárden

Genomsnittligekvivaleraddisponibelinkomst plus subventioner

Kvinnor 173800 Män 172400

Andel kvinnor%

Totalt

Sammanfattningsvis visar dessa analyser följaktligen att de skattade subventionema tenderar att utjämna skillnader mellan könen och dessutom att utjämna inkomstskillnader både totalt sett och inom

respektive kön och i det fallet i högre grad bland kvinnor än bland

senare män. Som vi tidigare nämnde finns det skäl att anta att det grundläggande antagandet om lika fördelning inom hushållen döljer del

en av de könsskillnader finns beträffande subventioner offentliga

som av tjänster. För att i någon mån belysa subventionemas effekter från ett mer individuellt inkomstbegrepp har motsvarande analyser i ta-

som bell 4.1 och tabell 4.2 utförts separat för ensamstående kvinnor och män med eller utan bam. Resultaten dessa analyser redovisas i

av

figur 4.4.

Johan Fritzell

Figur 4.4 Ekvivalerad disponibel inkomst år 1995 före och efter skattade subventioner samt andelen kvinnor i olika delar av respektive fördelning efier kvintilvärden; ensamstående kvinnor och män

160000 70

kvinnorman Kvl Kvu Kv3 Kvs i ä |:|FöresubventionerEfterI subventioner

Om vi inledningsvis studerar de genomsnittliga inkomsterna exklusisubventioner kan vi notera att skillnaderna även här är relativt små ve trots det faktum att antalet hushållsmedlemmar i genomsnitt är något större bland kvinnorna än bland männen. Som nämnts tidigare beror det på att kvinnorna ofta har barn boende hos sig. Detta senare mer innebär följaktligen att skillnaderna i rena dvs. ekvivalerade disponibla inkomster är klart mindre än de skillnader som visas i figu- Samma generella trend tidigare, markerad, finner ren. som men mer vi när vi studerar andelen kvinnor i respektive kvintilgrupp.” När vi så påför subventionerna finner att medelinkomsten bland enman samstående kvinnor klart överstiger männens. Effekterna på andelen män och kvinnor i olika delar fördelningen förändras också marav kant och framförallt koncentreras kvinnorna till fördelningens mellerinkomstklasser. Männen blir med andra ord fortfarande överrepresta senterade i fördelningens topp, också i den nedersta delen av men nu fördelningen. De övergripande slutsatser drogs visar sig med andra ord som ovan med större tydlighet när vi koncentrerar på ensamstående män och oss

12Gränsvärdenaför respektive kvintilgrupp har behållits oförändrade i förhållande till dentidigare analysen. Det är alltså inte 20 procent i varje kvintilgrupp här eftersom vi enbart inkluderar ensamstående. 13Detta resultat i linje med vad visats i tidigare studie se Fritzell 1994, är som en figur 3 trots att studierna inte är helt jämförbara vissa delområden som täcktesav den studien är inte inkluderade här.

Subventioner av ofentliga tjänster

kvinnor, men samtidigt visade den tidigare analysen könsskillnadatt ema även framträdde när alla män och kvinnor inkluderas i analyserna. Det kan tilläggas att de förändringar redovisas i figur 4.4 inte som enbart är följd att ensamstående mödrar, givet

en av tillvägagångssät-

tet, får relativt stora subventioner. Även analysen enbart utförs om ensamstående kvinnor och män utan barn framträder förändsamma ringar när vi påför subventioner till de disponibla inkomsterna, dvs. också i detta fall har män högre disponibla inkomster än kvinnor före subventioner medan motsatsen gäller efter det tagit hänsyn till att man subventionema. Avslutningsvis finns det all anledning att än gång poängtera en att de resultat som redovisats i många fall bygger på relativt ovan grova schablonberäkningar och dessutom att vissa betydelsefulla delområden helt exkluderats. En tredje begränsning studien inte är att inkluderat personer 85 år eller äldre. Det talar dock för dessa bemesta att gränsningar snarare har lett till att studien underskattar könsskillnadema än motsatsen. Det är nämligen svårt att finna något uteslutet delområde där män i genomsnitt skulle erhålla större subventioner än kvinnor lätt att hitta exempel på vissa skattade men motsatsen se t.ex. subventioner i Gillström Nermo, 1994. Likaledes torde ålderstaket

leda till underskattning betydligt fler kvinnor

en genom att än män är 85 år eller äldre och att dessa de allra äldsta i hög får nå-

utsträckning

gon form av äldreomsorg. Vilka eventuella effekter de tillämpade schablonberäkningama har är svårare att uttala sig det mesta om, men talar för att vissa förenklingar i beräkningarna inte har så effekt stor könsskillnadema. Exempelvis skulle nedbrytning kostnader en av och subventioner där tagit hänsyn till regionala skillnader

man som

är stora i många fall knappast ha påverkat förhållandet mellan könen, eftersom både kvinnor och män finns i såväl storstad glesbygd i som ungefär samma omfattning.

4.6¶Avslutande diskussion

Inledningsvis nämndes tre olika aspekter på det välfärdsstatliga området som alla torde stor betydelse för skillnader i och vara av resurser livsvillkor mellan kvinnor och män. Denna studie behandlar enbart den tredje dessa aspekter, nämligen fördelningen subventioner i av av samband med brukande offentliga tjänster. Studiens resultat visar av bland annat att det föreligger påtagliga fördelningseffekter på så vis att kvinnor genomsnittligt erhåller större subventioner än män vilket

N Exempel på områden som uteslutits från analysernaovan är läkemedelssubventioner, färdtjänst och subventioner inom högre utbildning.

Johan Fritzell

leder till i den inkomstfördelningsansats tillämpats så ökar att som kvinnornas inkomst än männens. Genom att redovisa hur submer ventionema varierar för olika åldersgrupper framkommer bland annat könsskillnadema framförallt är tydliga i relativt år samt bland att unga de äldsta åldersgruppema studeras. Däremot tycks skillnaderna som inte stora i åldrarna 45 till 74 år. Resultaten visar också att vara inkomstskillnadema inom respektive kön tenderar att utjämnas gepåföra de skattade subventionema till hushållens disponibla nom att inkomster och i detta fall i högre grad bland kvinnor än bland män. Sammanfattningsvis tycks därför också denna tredje aspekt av välfärdsstaten ha stor betydelse när vi fokuserar kvinnor och män. Att det råder beroende mellan de urskilda aspekterna torde också vara ett ställt allt tvivel. Att exempelvis den utbyggda och subventioneutom rade barnomsorgen spelat stor roll för kvinnors arbetsmarknadsen deltagande är ett uppenbart exempel. Såsom nämndes tidigare har dessa subventioner också sin motsvarighet på avgiftssidan. Inom alla de områden behandlas råder som konsensus kring att individemas och hushållens ekonomiska resurser inte skall utgöra barriär för att bruka dessa offentliga tjänster. Utien från könsperspektiv är det därför väsentligt att påminna om att ett ökade avgifter hänsyn både till skillnader mellan kvinnors och

med

mäns inkomster och de analyserade könsskillnadema i brukanovan offentliga tjänster skulle kunna leda antingen till ökade klyftor det av mellan könens relativa inkomster eller till risk för att kvinnor i en utsträckning än män skulle avgifterna ett hinder och större se som därigenom ändra sitt handlingsmönster. Inledningsvis diskuterades också kort olika dimensioner av jämlikhet och fördelning endast dimension varit i fokus i denna varav en studie. Det finns därför all anledning att notera att det trots de stora kostnader och subventioner dessa välfárdsprogram är förbundna som med, dessa i många fall blivit påtagligt lägre individ under senare per år. Detta kan förvisso till viss del handla effektivitetsvinster som om inte nödvändigtvis behöver innebära försämrad välfärd för de been rörda, det finns också indikationer försämringar. Exempelvis men tycks den minskning andelen olika åldersgrupper i befolkningen av av social hemhjälp inte enbart kunna förklaras ett minskat

som uppbär av

hjälpbehov Lagergren, 1996. Detta understryker att studier som

se

rör de andra former jämlikhet diskuterades ovan är av stor av som vikt.

Subventioner av ofentliga tjänster

Bilaga:

Kortfattad beskrivning av hur Subventionema beräknats

Nedan ges en kortfattad beskrivning hur subventionema har skat-

av tats med referenser till de statistiska källor utnyttjats. Uppgifter

som om vilka belopp slutligen har imputerats i analyserna kan erhål-

som las från författaren vid förfrågan.

A. Barnomsorg

Subventionema beräknas utifrån faktiskt nyttjande barnomsorg i

av mikrodatamaterialet ULF. Utifrån ULF vet vi för varje barn i varje familj om det har plats i någon form Vi kan också, för

en av omsorg. varje barn, särskilja barnet vistas på kommunalt daghem, familje-

om daghem och fritids varför subventionen tillåts variera mellan dessa tre typer av barnomsorg. Vi har däremot utifrån materialet inte tillgång till exakt grad nyttjande barnets vistelsetid månad och

av per antal månader år. Vi imputerar därför medelvärdet kostnaden

per av för varje inskrivet barn inom respektive barnomsorg Social-

typ av styrelsen, 1996b. Den totala månadsavgift familjen betalar i

som bamomsorgskostnader är likaledes uppgift ingår i datamate-

en som rialet. Denna månatliga familjekostnad subtraheras därför från de ovan imputerade subventionerna. Månadskostnaden har multiplicerats med 11 beroende på att en fri månad 1995 tillämpades 80

av ca procent av landets kommuner Svenska kommunförbundet, 1996. Den

så vis framtagna avgiften blir ett procentenheter högre än vad

par som anges i den officiella statistiken, vilket sannolikt beror på att vi får med vissa avgifter för privat Den på så vis framtagna

omsorg. subventionen för varje familj har sedan tillförts och kvinnan i

mannen tvåföräldrahushåll i lika stora delar. Tillvägagångssättet innebär

att subventioner barnomsorg endast går till dem nyttjar bamom-

av som sorgen eller snarare deras föräldrar.

B. Skolan

Imputeringar av den subventionerade skolgången har, i linje med subventionema inom barnomsorg, gjorts efter principen stödet

att anses ha gått enbart till familjer med barn i relevanta åldrar. Den imputering som har gjorts för grundskoleelever innebär att samtliga familjer

som har barn i grundskoleålder har erhållit en subvention utifrån

en omräkning genomsnittlig kostnad elev i grundskolan 1994 mul-

av per tiplicerat med antal barn inom åldersspannet SCB, 1996. Motsva-

se

rande imputation har gjorts för gymnasieelever, här har vi inte

men kännedom om huruvida barnet verkligen studerar på gymnasiet. Det imputerade beloppet har därför justerats nedåt i förhållande till verk-

Johan Fritzell

lig genomsnittskostnad elev. Det bör noteras att all annan utbildper ning inte har inkluderats i analyserna.

C. Sjuk- och hälsovård Den framräknade subventionen slutenvård utgår från de totala av kostnaderna för sluten vård och genomsnittliga vårddagar i befolkningen för män respektive kvinnor i femårsklasser Landstingsför-

se

bundet, l996a; Socialstyrelsen, 1996a. Beträffande öppenvården har beräkningarna utgått från genomsnittligt antal läkarbesök under de tre senaste månaderna såsom de rapporterats i ULF-undersökningen. Också här har värden beräknats för män och kvinnor separat i olika åldersklasser. De framtagna genomsnitten har multiplicerats med fyra för erhålla ett genomsnittligt antal besök år. Kostnaderna för att per ett läkarbesök är betydligt lägre inom primärvården se Landstingsförbundet, 1995 och den genomsnittliga kostnaden per läkarbesök har skattats utifrån statistik rörande primärvårdens andelar av totala antalet läkarbesök och med avdrag för skattad patientavgift se Land-

stingsförbundet, l996b; Socialstyrelsen, 1996a. Tillvägagångssättet

innebär att subventioner inom sjuk- och hälsovårdsområdet utgår till samtliga i befolkningen, medan subventionemas storlek varierar med ålder och kön. Det bör noteras att läkemedelssubventioner inte har inkluderats i analyserna.

D. Äldreomsorg

Principen för imputeringar inom äldreomsorgen är densamma som den tillämpas för hälso- och sjukvårdsområdet. Den totala kostsom naden för vård och äldre och funktionshindrade har först omsorg om tagits fram Socialstyrelsen, 1996b. Detta totalbelopp har fördelats

se

utifrån genomsnittliga andelar befolkningen uppdelat efter åldersav klasser och kön antingen har särskilda boendeformer eller var som beviljade social hemhjälp och/eller erhöll hemsjukvård den 31 deper cember 1995 beräknat från Socialstyrelsen, l996c, tabell 1 och 7. Eftersom datamaterialets ålderstak är 84 år är det imputerade totalbeloppet i inkomstfördelningsanalysema väsentligt lägre än totalkostnadema. Från de beräknade subventionema har därefter den genomsnittliga avgiftsfmansieringen på 11 procent frånräknats se Socialstyrelsen, 1996b. Tillvägagångssättet innebär att subventioner av äldreoch stöd till funktionshindrade utgår till samtliga individer, omsorg varierar starkt beroende ålder och kön. Analysema har men medtagit subventioner i samband med färdtjänst.

Subventioner av ojfentliga tjänster

Litteraturförteckning

Atkinson, Anthony B., Rainwater, Lee Smeeding, Timothy M. 1995 Income distribution in OECD countries. Paris: OECD. Buhmann, Brigitte, Rainwater, Lee, Schmauss,Günther Smeeding, Timothy M. 1988, Equivalence scales,well-being, inequality, and poverty: sensitivity estimates across tencountries using the Luxembourg Income Study LIS database, Review of Income and Wealth, Vol. 34, s. 115-142. Franzén, Thomas, Lövgren, Kerstin Rosenberg, Irma 1975, Redistributional effects of taxes and public expenditures Sweden, SwedishJournal of Economics, Vol. 77, s. 31-55. Fritzell, Johan 1991 Icke av marknaden allena: Inkomstfördelningen i Sverige. Stockholm: Almqvist Wiksell International. Fritzell, Johan 1994 Fördelningsejfekter av offentliga tjänster. Rapport till ESO, Ds 1994: 86. Stockholm: Fritzes. Gillström, Per Nermo, Magnus 1994 Beskrivning av imputeringsförfarandet, i Fritzell, 1994. Gustafsson, Björn 1984 Transfereringar och inkomstskatt samt hushållens materiella standard. Rapport till ESO, Ds 1984: 17.Stockholm: Allmänna Förlaget. Jenkins, Stephen P. 1991 "Poverty measurementand the within-household distribution: agenda for action, Journal Social Policy, Vol. 20, 457-483. s. Konsensuell fattigdom 1993 Halleröd, Björn m.fl, Umeå: Umeå universitet Umeå Studies in Sociology, No. 104. Lagergren, Elisabet 1996 "Äldres hjälpbehov och social hemhjälp, Äldres hälsa, behov och bruk av service och vård, ÄDEL-utvärderingen 96:6. Stockholm: Socialstyrelsen. Landstingsförbundet 1995 Kostnader per intagenpatient, vårddag, läkarbesök m.m. 1993. Stockholm: Landstingsförbundet. Landstingsförbundet l996a Bokslutsstatistik 1995. Stockholm: Landstingsförbundet. Landstingsförbundet 1996b Basårsstatistik 1995. Stockholm: Landstingsförbundet. Le Grand, Julian 1982 The Strategy of Equalitiø. London: Allen Unwin. Proposition 1993/94: 150, Bilaga 1.5. Fördelningspolitisk redogörelse. SCB 1996 Utbildningsstatistisk årsbok 1995. Stockholm: Statistiska centralbyrån. SCB 1997 Välfärd och ojämlikhet i 20-ârs perspektiv 1975-1995. Stockholm: Statistiska centralbyrån Serie Levnadsförhållanden, rapport 91. Smeeding, Timothy M., Saunders, Peter, Coder, John, Jenkins, Stephen,Fritzell, Johan, Hagenaars, Aldi J.M., Hauser, Richard Wolfson, Michael 1993 "Poverty, inequality, and family living standards impacts across sevennations: the effect of noncash subsidies for health, education and housing, Review Income and Wealth, Vol. 39, s. 229-256. Socialstyrelsen l996a Hälso- och sjukvårdsstatistisk årsbok 1996. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen i samarbete med Svenska kommunförbundet och SCB 1996b Jämförelsetalfär socialtjänsten 1995. Stockholm: Socialstyrelsen.

Johan Fritzell

Socialstyrelsen 19960 Vård och äldre personer ochpersoner med

omsorg om fimktionshinder 1995. SOS Statistik Socialtjänst 1996:7, Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen 1997 Äldreomsorgens avgifter. Stockholm: Socialstyrelsen serie Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 96:6. Svenskakommunförbundet 1996 Avgifter i barnomsorgen kommunernas

barnomsorgstaxor 1995. Stockholm: Kommunförbundet. Uusitalo, Hannu 1985 Redistribution andequality in the welfare state", European Sociological Review, Vol. s. 163-176. Åberg, Rune 1989 Distributive mechanisms of the welfare state aformal analysis

-

empirical application, European Sociological Review, Vol. and an s. 167-182.

F

Öräldraförsäkringen och jämställdheten 5

mellan kvinnor och män

MARIANNE SUNDSTRÖM ANN-ZOFIE DUVANDER

Inledning

Föräldraförsäkringen ersatte 1974 den tidigare moderskapsförsäkring-

en. Den främsta nyheten att fader fick rätt till betald ledighet för

var att vårda sina nyfödda barn på villkor mödrar. Ersätt-

samma som ningsnivån höjdes också från tidigare 65 procent bruttoinkoms-

ca av ten till 90 procent och det engångsbelopp tidigare utgått till alla

som mödrar avskaffades. Vidare blev föräldrapenningen skattepliktig samt pensions- och semestergrundande. Refonnen sågs ett led i att

som främja en ökad jämställdhet inte bara formellt utan även reellt mellan män och kvinnor i hemmet, arbetslivet och samhället.2

Syftet med detta kapitel är att undersöka i vilken utsträckning föräldraförsäkringen bidragit till att åstadkomma sådan utveckling.

en Vad som ska menas med ökad jämställdhet kan alltid diskuteras,

men ett vidgat ansvar för barn och hem för män och starkare ställning

en på arbetsmarknaden för kvinnor torde ingå i de flesta definitioner. Hur föräldraledighet påverkar kvinnors och mäns löner har behandlats i en av kvinnomaktutredningens tidigare publicerade böcker Vi har valt att inrikta vår studie på, för det första, vilka faktorer be-

som stämmer i vilken utsträckning föräldrarna delar på ledigheten och, för det andra, hur föräldraförsäkringen påverkat kvinnors och små-

unga barnsmödrars arbetsmarknadsdeltagande. För att belysa den första

frågeställningen använder vi egna databearbetningar av ett datautdrag

ur Riksförsäkringsverkets RFV:s register över utnyttjad föräldrapenning för barn födda januari-april 1990 och 1994. Den andra frågeställningen behandlas i form översikt över tidigare forsk-

av en egen ning baserad på panelen i arbetskrañsundersökningama och SCB:s

Farniljeundersökning från 1992.

1Det motsvarade tre månaders grundsjukpcnning. 2 Proposition 1973:47. 3 SeAlbrecht m.fl. 1997.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

Kapitlet inleds med presentation av föräldraförsäkringens upp-

en byggnad och utvidgning avsnitt 5.2. Därpå följer redovisning av

en hur mödrar och fäder använt föräldraförsäkringen och hur detta förändrats över tid. Vi också kort översikt över resultat från tidi-

ger en

studier faktorer inverkar på faderns uttag föräldralegare av som av dighet avsnitt 5.3. Tyngdpunkten i kapitlet utgörs av en presentation

resultaten från vår studie vilka faktorer påverkar föräldrarav av som

benägenhet att dela på ledigheten avsnitt 5.4. Föräldraförsäknas ringens effekter kvinnors arbetskraftsdeltagande behandlas i avsnitt 5.5. Kapitlet avslutas med en sammanfattande diskussion.

5.2¶Föräldraförsäkringens uppbyggnad och utvidgning

Vid införandet 1974 omfattade föräldraförsäkringen rätt till sex månaders ledighet från förvärvsarbete för vård av nyfött eller adopterat barn med ersättning föräldrapenning motsvarande 90 procent

en - -

bruttoinkomstenf Alla föräldrar till nyfödda barn som varit inav skrivna hos försäkringskassan i minst 180 dagar innan barnets födelse har rätt till föräldrapenning. Föräldrapenningens storlek baseras dock på den inkomst varit sjukpenningförsäkrad för under minst 240

man dagar i följd före nedkomsten. Inskrivna föräldrar som inte förvärvsarbetat före barnets födelse är endast berättigade till ersättning enligt

låg s.k. garantinivå sedan 1987 60 kr/dag, vilket har gett särskilt en

kvinnor ett starkt incitament till att etablera sig på arbetsmarknaunga den innan de får barn se vidare avsnitt 5.5. Modern och fadern kunde dela ledigheten mellan sig som de önskade. Föräldrapenningen kunde och kan användas på heltid, halvtid eller kvartstid fr.o.m. 1997 även trekvartstid och dagar kunde/kan tills barnet är åtta år

sparas RFV, l996a. Föräldrarna kan inte ta ut hel föräldrapenning samtidigt, båda kan under samma period ta ut föräldrapenning halv-

men tid.

Redan 1975 utsträcktes rätten till föräldrapenning till sju månader och därefter förlängdes denna rättighet i flera omgångar: till nio månader 1978, månad endast ersattes med garantibeloppet för

varav en alla, till tolv månader 1980 samt till 15 månader 1989. Sedan 1980 har tre månader ersatts med garantibeloppet för alla föräldrar. För föräldrar till barn födda fr.o.m. januari 1995 är en månad av de 15 reserverad för vardera föräldern, s.k. mammamånad och en s.k. pappa-

en månad, och kan inte överlåtas den andra föräldern. Ensamstående föräldrar har dock rätt att utnyttja båda dessa månader, dvs. samtliga

4Dock högst för inkomst 7,5 basbelopp.

en om

Föräldraförsälcringen och jämställdheten

15 månadens och fadern hade, båda vårdnadshavare,

Modern om var

redan tidigare rätt till hälften dagarna dessa dagar kunde

av var, men överlåtas. Fr.o.m. 1995 sänktes dessutom ersättningsnivån till

85 procent för de två reserverade månaderna och till 80 procent under tio

månader. Ytterligare sänkningar ersättningsnivåema genomfördes

av fr.o.m. 1996 till 80 respektive 75 procent. Från 1997 är ersättningen 75 procent för båda slagen ledighetsmånader, dvs. under tolv må-

av nader. Tre månader ersätts enligt garantinivån. Regeringen har förutskickat ett återställande ersättningsnivån till 80 procent fr.o.m.

av 1998. F lerbamsfödsel ger rätt till föräldrapenning under ytterligare 180 dagar per bam.

För att ha rätt till tjänstledighet från arbetet måste föräldern vid

föräldraledighetens början ha varit anställd hos arbetsgivaren

de senaste 6 månaderna alternativt minst 12 månader under de senaste två

åren. Rätten till tjänstledighet dvs. återanställning gäller så länge

hon/han vårdar barn är än 18 månader eller så länge hon/

som yngre

han uppbär föräldrapenning

Blivande mödrar kan börja ta ut föräldrapenning tidigast 60 dagar

före beräknad nedkomst och har sedan 1980 även haft rätt till havandeskapspenning i högst 50 dagar i graviditetens slutskede de inte

om kunde fortsätta med sitt tunga arbete och de inte kunde omplace-

om ras till lättare arbete. Den förmånen hör dock till sjukförsäk-

senare

ringen. Föräldraförsäkringen omfattar härutöver tre ytterligare förmåner

med samma ersättning som vid vård nyfödd: 1 från 1974 rätt till

av tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn under 12 år under 10 år till 1980, sedan 1990 högst 120 dagar barn och år, 2 tio s.k.

per pappa-dagar vid barns födelse eller adoption sedan 1980, dvs. dagar som är reserverade för fadern för att utnyttjas under barnets första två månader samt 3 från 1986 till juli 1995 två s.k. kontaktdagar år

per och barn i åldern 4-12 år för besök i daghem, skola etc. Från juli 1995 är det endast föräldrar till handikappade barn under 16 år har rätt

som till kontaktdagar, tio år. I detta kapitel kommer vi dock främst att

per behandla utnyttjandet föräldrapenning för vård nyfödd.

av av

Härtill kommer att rätten att behålla den sjukpenninggrundade inkomsten vid graviditet 1980 utökades till att gälla till nästa

ny om

5 Förälder som är ensamvårdnadshavareom sitt bam betraktas somensamstående, oavsett om hon/han bor tillsammans med den andra föräldern eller Föräldrar som är gifta med varandra är alltid båda vårdnadshavare. Ogifta föräldrar kan ingå

en skriftlig överenskommelse om gemensamvårdnad. ° Proposition 1977/7s:104. 7 För vård av sjukt barn sänktes dock ersättningen till 80 procent för deförsta fjorton dagarna redan l mars 1991. s vissa fallI den högre SGI som löneutvecklingen medför RFV, l996a, s. 61.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

barn föddes högst 24 månader efter det tidigare barnet mot ca 12 månader före 1980 och 1986 till högst 30 månader efter. Dessa regeländringar föräldrarna incitament till att planera nästa födsel så att gav den föll inom det nämnda intervallet. Eftersom fler föräldrar kunde uppnå detta vid det längre intervallet än vid det kortare medförde detta att avståndet mellan födslarna sjönk. Detta bidrog i sin tur, och i kombination med andra samverkande faktorer, till att gynnsamma fruktsamheten steg i slutet 1980-talet Hoem, 1993. Ett högre

av se

tempo i bamafödandet medför nämligen att fler barn föds än vid ett lägre tempo, eftersom hindrande faktorer inte kommer emellan i lika stor utsträckning. Efter 1990 har fruktsamheten åter sjunkit, sannolikt främst grund att arbetslösheten stigit och realinkomstema minsav kat för kvinnor och män Hoem och Hoem, 1996. unga

5.3¶Mödrars och faders uttag av föräldraledighet

Föräldrapenning för vård nyfödd

av

Den överväldigande delen föräldraledigheten har inte oväntat ut-

av nyttjats mödrama. Andelen fader av de som tar ut föräldrapenning av har dock stigit över åren. Under föräldraförsäkringens första år, 1974, fädemas andel de uppbar föräldrapenning 2,8 procent var av som 5.1. Denna andel steg under de följande åren och uppgick till

tabell

7 procent 1977 och tio år 1987, till 24,5 procent. 1990 var ca senare, andelen 26,1 procent och 1994 28,1 procent. Fädemas andel av det totala antalet ersatta dagar dock länge tämligen låg, än stiganvar om de. Det inte förrän 1993 fademas andel av de ersatta dagarna var som räknat i hela dagar översteg tio procent, 10,1 procent närmare bestämt. 1994 deras andel 11,4 procent. Man kan förmoda att fäder var och mödrar hade sparat dagar i mån av möjlighet tog ut dem unsom der 1994, eftersom ersättningsnivån skulle sänkas 1 januari 1995. Från det datumet infördes också den s.k. pappamånaden. senare Denna förefaller dock inte ha medfört något ökat uttag från fädernas sida under 1995; andelen fäder av de som uppbar föräldrapenning var 27,9 procent och deras andel de ersatta dagarna var 9,6 procent. av Under 1996 skedde dock liten uppgång, så att fädemas andel ökade en till 31,1 procent deras andel de ersatta dagarna stannade vid men av 10,6 procent. Då antalet ersatta dagar stigit successivt, allt eftersom föräldraledigheten byggts ut, innebär fådemas svagt stigande andel av

de ersatta dagarna att fádema i genomsnitt är föräldralediga fler dagar. Så exempelvis de fäder tog någon föräldraledighet i genom-

var som snitt lediga 10,9 dagar 19789, 27,1 dagar 1987 samt 1993 och 1994

9RFV 1989. Delar dagarhar omräknats till hela dagar. av

F öräldraförsäkringen och jämställdheten

39,5 dagar, om man räknar halva och fjärdedelsdagar till hela da-

om gar. Fäder använder något oftare än mödrar föräldrapenning på deltid. 98 procent av mödrama och 95 procent fadema tog dock ut

av förmånen i form hela dagar år 1996 RFV, 1997a, 63. Under

av s. 1995 och 1996, dvs. efter att den s.k. pappamånaden införts, har dock medeltalet dagar för fädema sjunkit något. Eventuellt kan detta bero att inslaget av mindre intresserade och motiverade fäder bland dem som uppbär föräldrapenning stigit efter att pappamånaden införts.

Tabell 5.1 Andel fäder av de som uppbar föräldrapenning, deras andel

av

de ersatt adagarna och medeltal utnyttjade dagar fader

per

19 74-1 996

Andelfäderavdesom Fädernasandelavde Medeltalutnyttjade

uppbarföräldrapenning,% ersattadagarna,% dagarförfäderna

Anm.För 1974-1977 uppgifternahämtadefrånRFV1986 ochdå delar dagar har

av omräknats heladagar har medeltaldagar beräknats.För 1987-1996har delar dagar

av omräknats heladagaroch uppgifternaharhämtatsfrånRFV1997b.

Alla fäder och mödrar lever dock inte tillsammans och de gör så

som är inte alltid vårdnadshavare båda två not 5. Andelen fäder

se som

tar föräldraledigt är högre bland gifta föräldrar än bland samtliga.

RFV 1994 har visat att bland gifta par med barn födda 1981 hade 27 procent av fädema tagit någon föräldraledighet innan barnet 18

var månader. Nästan tio år bland föräldrar till

senare, samma grupp av barn födda 1990, hade motsvarande andel stigit till 45 procent. Även antalet dagar som fädema lediga ökade. Fäder till barn födda 1981

var hade i genomsnitt varit föräldralediga 48 dagar innan barnet 18

var månader, medan motsvarande tal bland fäder till barn födda

1990 var 59 dagar.

Tillfällig föräldrapenning

Fördelningen mellan mödrar och fader har emellertid varit jämnare när det gäller utnyttjandet de övriga förmåner inom föräldraförsäk-

av ringen. Så har t.ex. fädemas andel de ersatta dagarna för vård

av av sjukt barn under 1980-talet och 1990-talet legat omkring 40 procent

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

RFV 1992, 28; RFV l996b, 27. De tio s.k. pappadagama vid s. s. barns födelse utnyttjas nästan alla fader, 86 procent av dem tog av 1990 i genomsnitt ut tio dagar. Dock har andelen sjunkit något därefter; 1995 utnyttjade 79 procent av fádema 9,7 dagar i genomsnitt. Det är möjligt fäder valt att istället utnyttja dagar från att en grupp av den s.k. pappamånaden, eftersom ersättningen är fem procentenheter högre för dessa dagar. Av de ersatta s.k. kontaktdagama för besök daghem och skola har fáderna utnyttjat ca 30 procent varje år under perioden 1987-1994 RFV, 1997, s.66.

Tidigare studier av fädernas uttag av föräldraledighet

Föräldraledighet kan studeras olika synvinklar. Det som hittills tillur dragit sig den största uppmärksamheten från forskare och andra debattörer är frågan fádernas uttag av ledighet och vilka faktorer om påverkar detta bl.a. SOU 1982:13; Trost, 1983; Hwang, 1985; som se RFV, 1993; Bekkengen,1996 och nedan refererade arbeten. Det är emellertid väl så intressant jämställdhetssynpunkt att undersöka hur ur kvinnor använder föräldraförsäkringen och vilka faktorer som påverkar detta Sundström, 1996 för sådan studie. Det är dock den

se en

förstnämnda frågan står i fokus för vår studie. Innan vi övergår som till att redovisa våra resultat vi översikt av vad tidigare forskger en ning och utredningar visat vilka faktorer som-påverkar fädernas om uttag av föräldraledighet. Andelen vårdas fadern någon gång under sitt första barn som av levnadsår kan högre än föräldraledighetstalen ger intryck av, efvara tersom många fäder har haft arbetstider Skiftarbete o.dyl. och semester gett dem möjlighet att ensamma vårda barnen Näsman, som 1992, 13. Å andra sidan är det välkänt att fäder ibland använder s. föräldraledighet till annat än att själva vårda barnen t.ex. fäder som tar föräldraledigt när modern har semester. RFV, 1994 och l997b har visat att det är tydliga säsongvariationer i fädemas uttagna dagar med toppar under semestrama samt jul och nyår. Vårt intryck är trots allt att den förstnämnda sortens dagar överväger. Varför tar inte fädema föräldraledigt Flera av de tidigare stumer dierna har funnit att fädema upplevde hinder på arbetsplatsen mot att ta ledigt. I Näsmans 1992 studie, baserad på enkät till föräldrar en till 1000 barn födda 1986, uppgav 25 procent av fadema att de upplevde sådana hinder. Dessa fäder var i högre grad än övriga fäder tjänstemän i privat sektor och i ledande ställning på ett mindre före-

m utnyttj för omkring hälften de berättigade barnen varje år och Förmånen har ats av antalet uttagna dagarper bam och århar varierat mellan 6 och 8 RFV, 1992; RFV, l996b.

Föräldrafärsäkringen och jämställdheten

tag. Fäder som varit lediga i minst månad i betydligt större ut-

en var sträckning anställda i den offentliga sektorn och hade högre utbildning än de fäder som inte varit lediga alls. Vidare tog män arbe-

som tade på kvinnodominerade arbetsplatser oftare föräldraledigt än de som var på en mansdominerad arbetsplats. Näsman fann härutöver att, i de fall både modern och fadern yrkesarbetade, fadern tenderade att oftare ta ledigt då modern hade högre inkomst, högre utbildning och/eller om hon besatt unik kompetens på sin arbetsplats

en Näsman, 1992, 14-15.

s.

En liknande bild ges i Haas studie 319 föräldrapar till barn

av födda 1984 i Göteborg. På frågan varför inte männen tog för-

om mer äldraledighet fick svarsalternativet mannens arbetssituation den högsta svarsandelen bland både män och kvinnor, 47 respektive 51 procent Haas, 1992, s. 91. Männen också i större

uppgav utsträckning än kvinnorna att de mötts negativa attityder från

av arbetsgivare, arbetsledare och manliga arbetskamrater då de tagit föräldraledigt eller att de förväntade sig sådana attityder de skulle

om ha tagit ledigt. Så uppgav exempelvis 40 procent mödrama att de

av mötts av positiva attityder från arbetsgivaren då de tog föräldraledighet. Motsvarande andel bland fäderna endast 13

var procent. Däremot sade sig 25 procent av fádema ha mött eller

förväntat sig negativa attityder från arbetsgivaren jämfört med 6

procent bland mödrama. Liksom Näsman fann Haas att män med högre utbildning, anställda i offentlig sektor och/eller gifta med kvinnor som hade arbeten med högre status benägna att ta

var mer ledigt s. 103-105. Dessutom pekar Haas hel del motstånd

att en mot längre föräldraledighet för fádema kommer från mödrama; de vill i inte obetydlig omfattning ha större delen ledigheten för sig

av själva s. 91.

Albrechts m.fl. 1997 resultat månads föräldraledighet hade

att en en mer negativ effekt på mäns löner än på kvinnors, allt annat lika, tyder på att de negativa reaktioner från arbetsgivare och arbetsledare som männen förutser inte är inbillade.

Hoem 1995 undersökte i multivariat analys de faktorer

en som påverkade huruvida intervjuade män med barn födda 1974-90 eller den manliga partnern till intervjuad kvinna tog minst månads

en en föräldraledighet eller Sådana uttag förekom i högre grad efter första barnets födelse än efter andra och tredje barnets och uttagen ökade med de intervjuades utbildningsnivå. Vidare tog män

som vuxit upp i Sverige och/eller med minst religiös förälder föräldra-

en ledigt i större utsträckning än övriga. Då analysen begränsades till

n Studien är baseradpå SCB:s familjeundersökning från 1992.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

parförhållanden intakta vid intervjun 1992 fann Hoem

som var 1995, s. 48ft att moderns utbildningsnivå hade stor betydelse medan faderns utbildningsnivå saknade betydelse för i vilken utsträckning fådema tog minst en månad ledigt. I samklang med Haas 1992 ob-

Hoem vidare att kvinnor som svarat att de skulle sluta serverar arbeta om det inte vore för inkomstens skull har mer sällan en partner

tagit ut föräldraledighet än andra kvinnor, medan män som tagit som ut föräldraledighet inte skilde sig från andra män i detta avseende. Hon fortsätter med ställa frågan: Är det kanske framförallt kvin-

att

behöver motiveras till att låta papporna vara med att dela norna som på föräldraförsäkringen eller måste vi vänta tills alla kvinnors arbetsmarknadsanknytning är lika stark de högutbildades innan pappor-

som

är med eller alternativt får vara med och dela på föräldraledighena ten Hoem, 1995, s. 49.

5.4¶Föräldrarnas benägenhet att dela på ledigheten

vår studie

-

Syfe, data och urval

För att analysera vilka faktorer som påverkar föräldrars benägenhet att dela på föräldraledigheten har använt ett utdrag Riksförsäk-

ur ringsverkets register som omfattar uttag av föräldrapenning för barn födda under de första fyra månaderna 1990 och 1994. Genom att välja dessa två år då ersättningsperioden och -nivån var densamma kan vi studera huruvida fádernas uttag föräldrapenning ökat, och vad som

av i så fall orsakat detta. Vi ville också jämföra en tidsperiod med högkonjunktur med en tidsperiod med lågkonjunktur.

Datautdragen omfattar 45 603 barn födda 1990 och 41 064 barn födda 1994. Detta är fler barn än som faktiskt föddes i Sverige under dessa två perioder, 43 375 respektive 40 401 levande födda. Detta be-

på att RFV:s register innehåller uppgifter alla barn som bodde ror om i Sverige då utdraget gjordes 1997, så att utdraget även omfattar barn

är födda under de aktuella månaderna men som kommit till Svesom rige nedan. Vi följde föräldrarnas uttag av föräldrapenning

senare se i 21 månader från och med barnets födelse. För barn födda i januari räknades således uttagna dagar t.o.m. september följande år medan uttagna dagar för barn födda i april räknades t.o.m. december följande år. Eftersom de flesta mödrar och fäder har haft föräldrapenning under flera sammanhängande perioder har vi beräknat det sammanlagda

12 urvalspersonema innehåller undersökningen utbildningshistorik den

För en men innehåller endast information om utbildning för den partner somde levde med vid intervjutillfället.

Föräldraförsäkringen och jämställdheten

antalet dagar som varje förälder använt under barnets första 21 månader. För varje barn har RFV vidare fört på uppgifter föräldrarnas

om intjänade pensionspoäng för varje år från 1960 till barnets födelseår.

Vi har för det första uteslutit barn för vilka ingen föräldrapenning för vård av nyfödd har utnyttjats under de 21 månaderna, strax under 3000 år 1990 och knappt 1500 år 1994. Dessa är de tidigare nämnda barn som kommit till Sverige efter 1991 respektive 1995. För det andra har vi exkluderat barn som avlidit 6 respektive 8, adopterade bam 156 respektive 178, barn födda vid flerbamsfödsel 598 respektive 577 samt barn som hade minst en föräldrar som var svensk medborgare 5243 respektive 6435. De sistnämnda uteslöts därför att vi inte har möjlighet att behandla inverkan av nationalitet på för-

delningen av föräldraledigheten inom ramen för denna studie. Vi

har, för det tredje, uteslutit barn för vilka summan av föräldrarnas uttag överskred 450 dagar ca 500 fall båda åren, då vi antog att det berodde på felregistrering, samt några få fall av inkonsistent information

12 respektive 16.

Eftersom vi är intresserade av hur föräldrapenningen delas mellan föräldrarna har vi, för det fjärde, uteslutit barn med endast en vårdnadshavare. Innan andra uteslutningar gjorts hade år 1990 ca 8800 barn en moder som var ensam vårdnadshavare och ca 1030 fadern

vårdnadshavare, motsvarande antal år 1994 var ca 3750 som ensam respektive 300. En stor del av dessa uteslöts dock av andra, ovannämnda skäl. Dessutom har vi exkluderat de barn för vilka endast fadern tagit ut föräldrapenning 230 respektive 260 eftersom det saknas vissa uppgifter modern för dessa barn. Dessa barn utgör mindre än

om en procent av samtliga och man kan anta att gruppen är mycket speciell. Härtill kommer att saknar uppgifter bl.a. om faderns ålder för några av de barn 10 barn 1990 men inga 1994 för vilka modern tagit ut all ledighet; dessa barn har också exkluderats. I de fall ett barn tillhör mer än en av de ovannämnda uteslutna grupperna har de inräknats i den grupp som omtalats först. Efter att dessa uteslutningar gjorts återstod ett urval på 30 764 barn födda 1990 och 28 998 barn födda 1994 att analysera.

I förbigående kan vi konstatera att det förefaller vara vissa skillnader i sammansättningen barn födda 1990 och de födda 1994: an-

av delen som hade minst en föräldrar som var svensk var högre 1994 medan andelen med endast vårdnadshavare var lägre. Troligen har

en andelen av de samboende föräldraparen som Överenskom om gemen-

vårdnad stigit under perioden, så att ett större antal barn till samsam boende har uteslutits 1990 än 1994. Det är vidare möjligt att det ingår

n Tabeller föräldrapenning efter nationalitet finns i RFV 1993.

över uttag av

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

fler barn till ensamstående föräldrar 1994 än 1990, eftersom vårdnaden kan vara och i ökande omfattning är även för dessa

- - gemensam bam. Övriga skillnader mellan de två barnkohortema diskuteras i nästa avsnitt.

Metod och variabler

Vi delade in barnen i tre grupper efter hur många dagar fadern utnyttjat: 1 endast modern utnyttjade föräldraledigheten, fadern tog inga dagar; 2 modern tog foräldraledigt och fadern tog mellan dag

en och 30 dagar och 3 modern tog föräldraledigt och fadern än

tog mer en månad. Vi genomförde därefter en s.k. ordinal logit analys där denna gruppindelning utgjorde den beroende variabeln. Denna

metod är den mest lämpliga eftersom den beroende variabeln utgörs

av diskreta men ordnade i vårt fall stigande utfall. Vi ser i tabell 5.2 att det vanligaste fallet både 1990 och 1994 var att modern använde all föräldraledighet och att andelen barn för vilka detta gällde något oväntat ökat över de fyra åren. Andelen barn för vilka fädema använde mindre än en månad minskade något mellan 1990 och 1994 medan andelen för vilka fádema tog mer än en månad steg något. Att såväl andelen fäder utan uttag som andelen som tog mer än en månad ökade kommer också till utryck i större standardavvikelse för fädemas

en uttagna dagar 1994. I genomsnitt minskade moderns uttag av dagar något medan fademas uttag ökade.

Som tidigare nämnts finns det skillnader mellan de som fick barn 1990 och de som fick barn 1994. Sålunda var mödrama drygt ett halvår äldre 1994 än 1990 och fädema var också något äldre. Vidare hade såväl mödrar fäder yrkesarbetat fler år i genomsnitt 1994 än

som 1990. Vi har beräknat antal yrkesaktiva år som summan av år med pensionsgrundande inkomst vid 1989 års respektive 1993 års slut. Det förefaller således som om unga män och kvinnor med kortare yrkeserfarenhet i mindre utsträckning blev föräldrar under lågkonjunkturåret 1994 än under det goda året 1990. Vid en närmare granskning av fördelningen de yrkesaktiva åren för fädema ser att

av man andelarna som arbetat 7-l0,9 år och mer än 15 år ökat medan andelarna som arbetat mindre än 7 år och 11-l4,9 år referenskategorin minskat mellan 1990 och 1994. Denna intervallsindelning används i modell 2. Denna förskjutning mot något äldre föräldrapar visar sig också i att en större andel av de barn som föddes 1994 var andra barnet referenskategorin, färre var första barnet. Andelen tredje eller

N Vi prövade också en indelning efter fadernsandel av de ersättadagarna. Modellerna baseradepå denna hade dock väsentligt sämreanpassningän de som redovisas i det följande.

F äräldraförsäkringen och jämställdheten

högre ordningstal barn var oförändrad. Barnets ordningsnummer är baserat på moderns antal barn under åtta år då vi inte har information om barnantal för fadern i de fall han inte tagit ut föräldrapenning.

Tabell 5.2 Medelvärden och standardavvikelser

för de variabler som ingår i våra analyser

Barnfödda 1990 Barnfödda 1994

Medelvärde Standard- Medelvärde Standard-

sjukpenninggrundandeinkomst Antal observationer 30 764 28 998

Vi mäter faderns inkomst som dennes uppnådda pensionspoäng under

1989 respektive 1993, eftersom uppgifter om faderns sjukpenning-

grundande inkomst SGI i allmänhet saknades om han inte tagit ut föräldrapenning. Pensionspoängen var i genomsnitt något lägre 1993 än 1989 och andelen fader utan pensionsgrundande inkomst året in-

något högre för barn födda 1994 än för de födda 1990, 4,4 nan var procent jämfört med 2,6 procent. Troligen beror denna skillnad på den dåliga arbetsmarknaden inkomstutvecklingen särskilt för de

och svaga yngre under dessa fyra år. Vi inkluderar också en term med faderns pensionspoäng i kvadrat för att ta hänsyn till att effekten kan avta eller stiga vid högre pensionspoäng.

Modems inkomst mäts med hennes SGI vid barnets födelse och vi ser att den ökade under perioden. Omräknad till 1994 års prisnivå blir

Marianne Sundström Ann-Zojie Duvander

1990 års SGI 138 720 kr, vilket innebär att 1994 års SGI i genomsnitt var 2,3 procent högre realt. Att nivån var något högre sammanhänger troligen med mödrarnas högre ålder och längre yrkeserfarenhet. Andelen mödrar utan SGI var konstant. Det är dock anmärkningsvärt att motsvarande förändring inte kan observeras för männens pensionsgrundande inkomst eftersom även de äldre och hade längre

var yrkeserfarenhet 1994. En möjlig förklaring till denna skillnad är att 1990-talets lågkonjunktur inledningsvis drabbade männen hårdare än kvinnorna. En annan möjlig tolkning är att kvinnans aktuella SGI väger tyngre, än mannens inkomst året innan, för parets beslut om barnafödande eftersom det är hon som tar ut den största delen föräld-

av raledigheten. Vidare inkluderar vi moderns SGI i kvadrat för att kontrollera för att effekten eventuellt inte är densamma vid högre

som lägre nivåer på SGI. I modell 2 använder vi en indelning moderns

av SGI i kvartiler för att underlätta jämförelse mellan åren. Vår referenskategori är den tredje kvartilen.

Den mest slående skillnaden mellan de båda urvalen är den väsentligt högre andelen föräldrarna gifta 1990 jämfört med 1994.

som var Detta är sannolikt en följd av den tillfälliga uppgången i giftermål som inträffade under 1989 på grund av förändringarna i rätten till änkepension se Hoem, 1991. Uppgiften för 1994 återspeglar i högre grad andelen gifta bland svenska föräldrar under andra näraliggande ar.

Resultat

Vi har skattat två olika logit-modeller med faktorer påverkar i

som vilken utsträckning fädema tar föräldraledighet. Resultaten presenteras i tabell 5.3. Den första kolumnen för varje födelsekohort redovisar resultat från en modell med kvadrattermer medan den andra kolumnen redovisar resultat från en modell med gruppering av faderns antal yrkesaktiva år och moderns SGI. En positiv koefficient betyder att faktorn ökar faderns uttag föräldrapenning medan det motsatta

av gäller för en negativ koefficient. Båda modellerna har hög förklaringsgrad båda åren.

F äräldraförsäkringen och jämställdheten

Tabell 5.3 Faktorer som påverkar i vilken grad föräldrarna delar på

föräldraledigheten. Ordinal logit-analys efter faderns uttagna

dagar för barn födda l 990 och 1994.

poäng /100 -0.0007 -0,0007 -0,0004 -0,0004 Fadernspens.

barnet Likelihoodkvot 2120.2 2069.0 1931.1 1947.9 Antalobservationer 30764 30764 28998 28998 Anm.z-värdeninom parentes.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

Vi har även skattat modell 1 för båda kohortema tillsammans och med interaktioner mellan samtliga variabler och barnets födelseår noll om 1990 och ett om 1994 för att pröva vilka skillnader i variablemas effekter som är signifikanta. Resultaten från den

gemensamma modellen redovisas översiktligt i form av plus och minus tecken för effektemas riktning i tabell 5.4. Ett positivt tecken

för en interaktion betyder att variabeln hade positiv inverkan på be-

en mer nägenheten att dela på föräldraledigheten för barn födda 1994 än för de födda 1990 och tvärtom för negativa tecken. Om interaktionen inte var signifikant var effekten densamma för de två kohortema.

Tabell 5.4 Efekter på benägenheten att dela påfäräldraledigheten.

Resultat av en gemensam modell för barn födda 1990 och 1994 med interaktionsejekter av barn fött 1994.

Modemsålder + Modemsålder1994 + Fademsålder sign Fademsålder1994 sign Modemsyrkesaktiva

- Modemsyrkesaktiva 1994

- Fademsyrkesaktiva

- Fademsyrkesaktiva 1994 sign Fademspensionspoäng + Fademspensionspoäng1994 sign Fademspensionspoäng/100

- Fademspensionspoängz/i00 1994 + ModemsSGI ModemsSGI 1994

- ModemsSGI /1000

- Modemssei /1000 1994 sign Föräidramagifta

- Föräldrarnagifta 1994 + Förstabarnet + Förstabarnet 1994 sign Tredjeel. högre barnet

- Tredjeel. högre barnet1994

- Gifta första barnet sign Gifta tredje el. högre barnet sign Barnetfött 1994

- Likelihoodkvot 4057.3 Antal observationer 59762

Vi ser att benägenheten att dela föräldraledigheten stiger med

moderns ålder men minskar med hennes yrkeserfarenhet tabell 5.3. Enligt den gemensamma modellen gällde detta båda kohortema men effekten av ålder var mer positiv för de födda 1994, medan effekten av yrkesaktivitet negativ 5.4. Även faderns yrkeserfaren-

var mer tabell

F öräldraförsäkringen och jämställdheten

het tycks ha en negativ inverkan på hans uttag av dagar enligt modell

Om vi istället betraktar effekten av den grupperade variabeln modell 2 ser vi att det för barn födda 1990 framförallt är fader med lång yrkeserfarenhet som är obenägna att ta föräldraledigt, medan för barn födda 1994 detta gällde i lika hög grad för fäder med den kortaste

yrkeserfarenheten. På grund av den höga korrelationen mellan faderns ålder och hans yrkesaktiva år blir effekten av den förra endast statistiskt signifikant, och negativ, då yrkeserfarenheten är grupperad modell 2.

Vidare tog fader som hade en högre pensionsgrundande inkomst året innan barnet föddes oftare ut föräldraledighet än de med lägre inkomster båda åren. Effekten avtog dock med stigande inkomst, vilket kan bero på att föräldrapenningen endast ersätter inkomstbortfall för inkomster till 7,5 basbelopp.

upp

I likhet med tidigare studier finner vi också att en högre inkomst för modern ökar antalet dagar fadern tar ut. Effekten är mindre för barn födda 1994 än för de födda 1990 och den avtar då inkomsten stiger för båda kohortema. Skillnaden mellan åren blir tydligare om vi betraktar estimaten baserade på kvartilsindelningen modell 2. Det framgår klart att föräldrapar där moderns SGI låg i den högsta kvartilen hade en avsevärt lägre benägenhet att dela på ledigheten 1994 än 1990.

Vi finner dessutom för båda åren att fadema i mycket större utsträckning tar föräldraledigt om barnet är det första än om det är det andra barnet. För barn födda 1994, men inte för de födda 1990, var fädemas uttag ännu mindre för tredje eller högre barnet än för det andra. Ett förvånande resultat är vidare att effekten av att föräldrarna är gifta går i motsatt riktning för de två kohortema; för barn födda 1990 är effekten negativ och för de födda 1994 är den positiv. I den gemensamma modellen är effekten negativ båda åren men interaktionseffekten är positiv och så stor att den uppväger den negativa effekten för 1994. Eftersom RFV 1993 tidigare visat att samboende oftare än gifta delar på föräldraledigheten förväntade vi oss en negativ effekt. Den positiva effekten för 1994-kohorten beror sannolikt på att det i 1994-urvalet kommit med barn till ensamboende föräldrar som är gemensamma vårdnadshavare se vidare nedan. De senare kan väntas ha lägre benägenhet att dela ledigheten än de gifta. Skill-

en naderna i effektemas storlek kan vidare sammanhänga med att giftermålsboomen 1989 medförde att många par ingick äktenskap som under andra omständigheter inte skulle ha gjort det. Innebörden av att vara giñ blir därför en annan 1990 än 1994.

För att ta hänsyn till skillnader i sammansättningen av de gifta och de gifta med avseende bamantal har vi inkluderat interaktioner

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

mellan gifta/ej gifta föräldrar och barnets ordningsnummer. Resultaten visar att skillnaden mellan åren främst består i att första barnet för de som var gifta hade en positiv och signifikant effekt på fádemas uttag av dagar 1990, medan inga interaktionseffekter var signifikanta för barn födda 1994. De är heller inte signifikanta i den

gemensamma modellen. Då vi räknar ut summan av huvudeffekter och interaktionseffekter för de två kohortema på grundval av estimaten från modell 1 ser vi att effekten första barnet för de gifta är positiv

av och ungefär densamma båda åren tabell 5.5. För de gifta är effekten av första barnet också positiv 1990 men mindre än hälften av den för 1994. Vi ser också att gifta fäder till ett andra barn i väsentligt större utsträckning tog föräldraledigt om de var födda 1994 än om de var födda 1990. Vidare benägenheten att dela på föräldraledigheten

var lägre för gifta som fick sitt tredje barn 1990 än för motsvarande grupper 1994. De gifta som fick sitt tredje barn 1994 delade i emellertid i mindre utsträckning på föräldraledigheten än motsvarande grupp 1990. Dessa skillnader mellan gifta och gifta föräldrar till tredje eller fjärde osv barn 1990 och 1994 beror dock till stor del på

att andelen gifta bland tredjebamsföräldrama var väsentligt större 1990 än 1994, ca 88 procent jämfört med 73 procent. Om 1989 hade varit ett mer normalt år i giftermålshänseende skulle en mindre andel av tredjebamsföräldrama ha varit gifta 1990 och skillnaderna 1990-1994 i effekt på fädemas uttag mellan gifta och gifta skulle ha varit mindre.

Tabell 5.5 Efekter på fädernas uttag av dagar av samspel mellan

civilstånd och barnets ordningsnummer.

Anm. Effekterna beräknade estimatenfrånmodell i tabell 5.3.1

Varför tar fädema i större utsträckning föräldraledigt efter första barnets födelse än efter andra eller tredje barnets födelse Det är känt från tidigare studier bl.a. Hoem B, 1993 att kvinnor med mer traditionella värderingar i högre grad föder ett andra eller tredje bam. En annan eller kompletterande förklaring kan vara att det tar längre

- tid innan barnet får plats inom barnomsorgen om det är ett första bam. Ett andra eller tredje barn kan få syskonförtur. Den tid barnet behöver någon av sina föräldrar hemma blir då längre för första barnet. En indikation i denna riktning ges av det faktum att det sammanlagda antalet uttagna dagar för mödrama och fáderna är högre i genomsnitt för

Föräldraförsälcringen och jämställdheten

första barn än för andra och tredje bam båda åren. Ytterligare en möjlig förklaring är att det för många familjer är mer kostsamt i form av inkomstbortfall och lägre framtida lön om fadern är föräldraledig än modern är det och att familjerna lättare kan eller är mer villiga om att bära denna kostnad vid första barnet. Vi finner till sist, efter att vi kontrollerat för alla faktorer och interaktioner i modellen, att huvudeffekten av att barnet är fött 1994 är negativ enligt den modellen, vilket betyder att benägengemensamma heten att dela på föräldraledigheten var lägre för barn födda 1994 än för de födda 1990. Denna lägre benägenhet beror med största sannolikhet att 1994-urvalet, nämnts, innehåller fler barn till ensamsom stående föräldrarar med gemensam vårdnad än 1990-urvalet. Effekten av att barnet är fött 1994 blir nämligen inte negativ utan insignifi- kant- den gemensamma modellen skattas enbart för gifta föräldom För icke-gifta föräldrar blir den däremot negativ och signifikant. rar.

Sammanfattning av vår studie

Vår studie uttag föräldrapenning för barn födda januari-april

av av åren 1990 och 1994 visar att andelen föräldrar som inte alls delade ledigheten ökade något, samtidigt som andelen där fadern tog ut mer än månad steg något och andelen där han tog mindre än en månad en minskade mellan de två perioderna. Analysen visar att män som var samboende eller gifta med kvinnor med högre inkomster och som själva hade högre inte mycket höga inkomster i större utsträck-

men

ning tog föräldraledigt för både barn födda 1990 och de födda 1994. Föräldrarna delade vidare i större utsträckning ledigheten för första barnet än för andra och tredje barnet. Ett oväntat resultat var att effekten att föräldrarna gifta negativ för barn födda 1990 men av var var positiv för de födda 1994. Resultaten från modell för en gemensam båda bamkohortema med interaktioner mellan variablema och barnets födelseår visade att även efter att vi kontrollerat för alla dessa faktorer benägenheten att dela på ledigheten lägre för barn födda 1994. var Eftersom denna lägre benägenhet endast kan observeras bland de gifta beror den sannolikt på att ett större antal i realiteten ensamstående föräldrar kommit med i 1994-urvalet än i 1990-urvalet. Vi fann också andra skillnader i sammansättningen av våra två urval. Av de barn föddes under högkonjunkturåret 1990 var en som större andel första barnet än under lâgkonjunkturåret 1994. De kvinoch män fick barn 1994 i genomsnitt äldre och hade nor som var längre yrkeserfarenhet än de som fick barn 1994.

Marianne Sundström Ann-Zojie Duvander

5.5 effekter

Föräldraförsäkringens på kvinnors arbetsmarknadsdeltagande

Frågan om hur föräldraförsäkringen påverkat kvinnors arbetsmark-

nadsdeltagande kan delas i l hur den inverkat på ännu

upp unga, barnlösa, kvinnors yrkesaktivitet och 2 vilka effekter den har haft på förvärvsgraden för de kvinnor som fått bam. Vi börjar med den första

delfrågan.

Hur har barnlösa kvinnors yrkesarbete påverkats

unga, Som framhållits ovan ger föräldraförsäkringens regler kvinnor

unga starka incitament till att etablera sig på arbetsmarknaden innan de får barn, eller annorlunda uttryckt, att vänta med att få barn tills de har ett heltidsarbete med tillräckligt hög lön. Detta är troligen viktig bi-

en dragande faktor till den stigande medelåldern för förstföderskor, den steg från 24,4 år 1974, till 25,5 år 1980, till 26,3 år 1990 och till 27,3 år 1995.

Hur sysselsättningen förändrats för kvinnor f°ar sitt första barn

som kan studeras i arbetskraftsundersökningamas s.k. paneler. Sundström och Stafford 1992 analyserade 15 paneler kvinnor för åren

av 1970/72 till 1988/90. Varje panel innehöll observationer från åtta intervjutillfällen med tre månaders mellanrum och från varje intervju finns uppgift sysselsättning, bamantal Resultaten visade att

om m.m. kvinnor som övergår från att barnlösa till att få sitt första barn då

vara de är med i panelen i växande omfattning arbetade heltid tabell 5.6. I denna grupp ökade andelen heltidssysselsatta under åtta

som var kvartal i rad från 25 procent 1970/72 till 40 procent 1980/82 och

ca ca till 48 procent 1988/90. Detta avsevärt kraftigare ökning än

ca var en bland alla kvinnor i åldern 16-64 år; för dem motsvarande siffror

var 22 procent, 25 procent och 34 procent. Förstföderskor är tjänstle-

som

diga för föräldraledighet ingår i andelen heltidssysselsatta förutsatt att

de arbetat heltid innan de fick bam.

Bland kvinnor fick sitt andra eller tredje barn än fördubb-

som mer lades andelen kontinuerligt heltidssysselsatta under denna tjugoårsperiod, från ca 8 procent 1970/72 till 20 procent 1988/90, medan

ca andelen kontinuerligt sysselsatta föll drastiskt, från 31 procent

ca 1970/72 till ca 6 procent 1988/90.

Samtidigt som det var många faktorer som bidrog till att öka kvinnors arbetsmarknadsdeltagande under 1970- och 1980-talen särbe-

-

skattningen, bamomsorgens utbyggnad, stigande kvinnolöner är det

-

svårt att förbigå föräldraförsäkringens incitamentskapande roll för unga kvinnors sysselsättningsökning. Att försäkringen verkligen haft

en sådan roll återspeglas också i den kraftigt sjunkande andelen kvin-

F öräldraförsäkringen och jämställdheten

nor som uppburit föräldrapenning enligt endast den låga garantinivån. Denna andel uppgick till 36,7 procent alla kvinnor uppbar för-

av som äldrapenning 1974, men föll redan 1975 till 29,6 procent och sjönk därefter successivt för att 1990 uppgå till endast 9 procent RFV, 1975, 1977, 1991. Under 1990-talets lågkonjunktur steg andelen något och uppgick 1994 till 11,4 procent RFV, 1995.

Tabell 6 Andel barnafödande kvinnor med kontinuerlig heltids-, deltids-

eller ingen sysselsättning under 19 70-90. Procent av alla kvinnor i gruppen Andel medkontinuerlig heltids- deitids- sysselsatta sysselsättning sysselsättning

Källa: Sundström och Stafford, 1992,s. 209.

F öräldraförsäkringens effekter på mödrarnas yrkesarbete Vi skulle också förvänta att föräldraförsäkringen underlättat åter-

oss inträdet på arbetsmarknaden för kvinnor som fött barn och bidragit till en höjd förvärvsfrekvens för denna Har så skett Har förläng-

grupp. ningen av föräldraledigheten inneburit att kvinnors återgång till arbetet fördröjts Dessa frågor har analyserats i Rønsen och Sundström 1996 som jämför föräldraledighetens jämte andra variablers inverkan på återgången till arbetet för kvinnor som fick sitt första barn i Sverige och Norge 1968-88. Studien baseras på två retrospektiva undersökningar med nästan identisk uppläggning. Urvalet bestod av kvinnor som fött minst ett barn vid minst 19 års ålder och som var samboende eller gifta vid första födseln. Den använda metoden var s.k. livsförloppsanalys med vilken kvinnorna följdes från första barnets födsel till dess de återgick till arbetet eller i högst 36 månader efter födseln.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander Tabell 7 Relativa risker för återgång till arbetet efter första födseln

för svenska och norska kvinnor.

Sverige Norge

Anm.FörNorgehar variabelnarbetat andelavgraviditetenuteslutits grundavattdenvar alltförhögt korreleradmedmammaledighets-variabeln. grupperadevariablerFör riskerna relativa de för basgruppenför vilkenrisken lika med1,00.För kontinuerligavariabler riskenrelativ medelvärdet,såatt omrisken 1,00har variabelningeneffekt," signifikant

1procents-nivån, 5procents-nivån, 10procents-nivån. Källa: Rønsen och Sundström, 1996,s. 280-281.

Resultaten från en modell i vilken en mängd bakgrundsvariabler inkluderats visade att de kvinnor som hade haft föräldraledigt dvs. som var tjänstlediga efter födseln återupptog arbetet väsentligt kortare tid efter födseln än de kvinnor som inte varit berättigade till sådan ledig-

het, allt annat lika tabell 5.7. Förlängningen föräldraledigheten

av framförallt i Sverige förefaller vidare inte ha medfört att den genomsnittliga tiden hemma med barnet blivit längre. Enligt författarna var utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen troligen en bidragan-

s

Föräldraförsäkringen och jämställdheten

de orsak till detta. Man konstaterar också att den längre föräldraledighet ca 12 månader som Sverige hade under 1980-talet gör det möjligt för en större andel mödrama att återgå till arbetet innan den

av

betalda eller obetalda ledigheten upphör. Då föräldraledigheten är

kortare 4-6 månader, vilket den i Norge under större delen

var av den studerade perioden och i Sverige i början av perioden, kommer ett fåtal kvinnor att återuppta arbetet tidigt, medan ett större antal kommer att hamna utanför arbetskraften eftersom det är svårare att kombinera yrkesarbete och föräldraskap när barnet bara är några månader gammalt.

5.6¶Sammanfattande diskussion

Föräldraförsäkringen har nu varit i kraft i mer än tjugo år. Eftersom föräldrapenningen baseras den inkomst föräldern hade före barnets födelse har försäkringen och den stegvisa utbyggnaden den gett

- av särskilt unga barnlösa kvinnor starka incitament att etablera sig på arbetsmarknaden innan de får barn. Den ökande andelen unga kvin-

av nor som arbetar heltid före första barnets födelse, liksom den stigande medelåldern för förstföderskor, förklaras sannolikt till stor del av försäkringens utformning. Föräldraförsäkringen har också bidragit till att underlätta återgången till arbetet för kvinnor som har fått barn och har varit en viktig bidragande faktor till den starka ökningen av arbetsmarknadsdeltagandet bland kvinnor med barn.

Om försäkringens effekter på kvinnors arbetsmarknadsdeltagande varit över förväntan kan kanske det motsatta sägas männens ut-

om nyttjande av försäkringen. Andelen fäder tar ut någon föräldrale-

som

dighet har visserligen stigit, om än långsamt, och även om ca 80 pro-

cent av fädema utnyttjar några de tio s.k. pappadagama, är det

av ändå endast drygt hälften av de samboende och gifta fädema som tar ut någon föräldrapenning för vård nyfödd. Sannolikt är det många

av förändringar i både attityder och ekonomiska villkor som måste till om denna andel ska stiga väsentligt. Attityder och ekonomiska effekter är vidare svåra att skilja åt. Eftersom inkomstbortfallet blir mindre om modem är hemma med barnet än om fadern är det i alla de familjer där hennes inkomst är lägre än hans, kommer dessa familjer ofta att föredra detta traditionella alternativ. Man kan anta att föräldrar som ska besluta vården sitt bam är inriktade på att lösa

om av mera detta praktiska problem till så låg kostnad som möjligt än att lösa problemet med den bristande jämställdheten mellan könen i samhället.

Vi vill avsluta med att efterlysa forskning de långsiktiga

mer om effekterna av föräldrarna sätt att dela, eller inte dela, på föräldraledigheten. Trots att möjligheten för föräldrarna att dela på föräldraledig-

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

heten funnits i mer än tjugo år och att detta allmänt anses eftersträvansvärt finns det oss veterligen inte en enda sådan longitudinell studie. Sådana studier skulle belysa effekterna över en längre tid på fördelningen av hemarbetet, välbefinnande för barn och vuxna, faderns

kontakt med sina barn m.m. av fördelningen av foräldraledigheten.

Vi tackar Riksförsäkringsverket och Kvinnomaktutredningen för att de bekostat vårt datautdrag samt Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Socialvetenskapliga forskningsrådet för ekonomiskt stöd.Ett varmt tack också till Britt-Marie Winnberg somhjälpt osstolka informationen i datautdragenoch bistått med övriga upplysningar. Vi är också tacksammaför värdefulla synpunkter på en tidigare version av kapitlet från deltagarna demografiska avdelningens kollokvium.

Litteraturförteckning

Albrecht, James W., Edin, Per-Anders, Sundström, Marianne Vroman, SusanB.

1997 Kvinnors och mäns löner förvärvsavbrottens betydelse i

- Inga Persson Eskil Wadensjö red., SOU 1997:137 Glastak och glasväggar Den könssegregerade arbetsmarknaden. Stockholm: Fritzes.

Bekkengen, Lisbeth 1996 Mänsföräldraledighet en Icunskapsäversikt.

-

Arbetsrapport 96:12, Samhällsvetenskap,Högskolan i Karlstad. Hoem, Britta 1993 The Compability of Employment and Childbearing

Contemporary Sweden, Acta Sociologiea, Vol. 36, s. 101-120. Hoem, Britta 1995 Kvinnors ochmänsliv. Del 1 Sysselsättningfrån 17 års ålder,

Statistiska centralbyrån, Örebro. Hoem, Britta Hoem Jan M. 1996 Swedens family policies and roller-coaster

fertility, Jinko Mondai Kenkyu Journal of Population Problems, Vol. 52, Nov.

Hoem, Jan M. 1991 To marry, just case the Swedish widows pension

reform and the peak in marriages December 1989", Acta Sociologica,

Vol. 34, s. 127-135. Hoem, JanM. 1993 Public policy asthe fuel of fertility: effects of apolicy reform

on thepace of childbearing in Sweden the 19805, Acta Sociologica, Vol. 36,

s. 19-31. Hwang, Philip 1985 Varför är pappor sålite engageradei sina barn i Philip

Hwang red. F aderskap. Stockholm: Natur och kultur. Näsman, Elisabet l 992 Parental leave Sweden a workplace issue, Stockholm

-

Research Reports in Demography, 73, Demografiska avdelningen, Stockholms

universitet. Proposition 1973:47 Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen

m.m. Proposition 1977/78:104 Rätt till ledighetför vård av barn m.m. RFV 1975 Allmän försäkring 1973/74. Stockholm RFV 1977 Allmän försäkring 1975/77. Stockholm RFV 1986 F äräldraförsäkringen 1985. Stockholm

Föräldraförsälcringen och jämställdheten RFV 1989 Föräldrapenning med anledning av barnsfödelse avseende1987.

Statistik information Is-I 1989:24, Stockholm. RFV 1991 Socialförsäkring 1989/90. Stockholm. RFV 1992 Social insurance statistics. Facts 1991. Stockholm. RFV 1993 Vilka pappor kom hem. RFV informerar Statistisk rapport Is-R 1993:3,

Stockholm. RFV 1994 Från moderskap till föräldraskap. RFV Redovisat 1994:1, Stockholm. RFV 1995 Socialförsäkring 1993/94. Stockholm. RFV 1996a F öräldrapenningörmáner. RFV rekommenderar. Allmänna råd

1996: 18. Stockholm. RFV 1996b Social insurancefacts 1996. Stockholm: Riksförsäkringsverket och

Fritzes. RFV 1997a Socialförsäkring 1995 och 1996. Stockholm: Riksförsäkringsverket och

Fritzes. RFV l997b RFV informerar. Statistikinformation Is-I 1997:10.

Riksförsäkringverket, Stockholm. Rønsen, Marit Sundström, Marianne 1996 Maternal employment

Scandinavia: A comparison of the after-birth employmcnt activity of Swedish

women, Journal of Population Economics, Vol. s.267-285. SOU 1982:13 Förvärvsarbete ochföräldraskap. Stockholm: Allmänna förlaget. Sundström, Marianne 1996 "Determinants of the useof parental leave benefits by

women Sweden in the 19805, Scandinavian Journal of Social Welfare, Vol. s. 76-82.

Sundström, Marianne Stafford, Frank P. 1992 Female labour force participation,

fertility and public policy Sweden", European Journal of Population, Vol. s. 199-215.

Trost, Jan 1983 Män och hushållsarbete. Mäns åsikter om ledighet från arbetet i

Lars Jalmert red., Om svenskamän Fostron, ideal och vardagsliv. Socialdepartementet SsA 1983:2.

Sjukförsäkringen ur ett genusperspektiv

PER JOHANSSON MÅRTEN PALME

6.1¶Inledning

Liksom många andra industriländer har Sverige en allmän, obligatorisk sjukförsäkring. Sjukförsäkringen administreras av staten och fungerar på samma sätt i hela landet. Den finansieras delvis genom en arbetsgivaravgift samt delvis genom en egenavgift och ersätter inkomstbortfall orsakad av dålig hälsa motsvarande en årsinkomst mellan 6000 kronor och 7,5 basbelopp d.v.s. 272 250 kronor 1997. Under senare år har denna försäkring genomgått en rad förändringar. l 1987 genomfördes Tim-sjukpenningreformen. Reformen innebar

att den sjukskrivne ersattes med 90 procent den ordinarie

av ar-

betsinkomsten redan från första dagen av sjukskrivningen, d.v.s.

karensdagen i sjukförsäkringen avskaffades och ersättningsnivån höjdes från 80 till 90 procent av den ordinarie arbetsinkomsten.

Ersättningen knöts även hårdare till arbetsinkomsten den speciella

dag som frånvaron avsåg. 2 Den 1 1991 sänktes ersättningsnivån de första tre dagarna i

mars

ett sjukskrivningsfall till 65 procent den ordinarie arbetsin-

av

komsten och mellan dag fyra och dag 89 till 80 procent. Den ti-

digare ersättningsnivån på 90 procent gällde från och med dag 90. 3 1992 infördes arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Detta in-

en

nebar att arbetsgivaren står för sjukersättningen de första 14 da-

i sjukskrivningsperiod, först därefter sker ersättningen via

garna en

den allmänna försäkringen. Lägsta nivån för sjukförsäkringen är

dock lagstadgad och var vid införandet av arbetsgivarperioden 75

procent den försäkrades inkomst de första tre dagarna av en

av

sjukskrivningsperiod och 90 procent därefter.

1En översikt förändringarna i sjukförsäkringen fram till 1992 i Henreksson

av ges mil. 1992.

.Sjukförsäkringen ett genusperspektiv

ur

Sedan 1992 har rad mindre förändringar ägt Den 1 april

en rum. 1993 infördes en karensdag i sjukförsäkringen. Den 1 januari 1996 sänktes ersättningsnivån till 75 procent och den l januari 1997 utöka-

des arbetsgivarperioden till de första 28 dagarna i sjukskrivnings-

en period. Sedan 1995 sker också del finansieringen via

en av egenavgifter.

Sedan den l januari 1998 är ersättningen från den allmänna sjukförsäkringen 80 procent den försäkrades inkomst under socialför-

av säkringstaket från andra dagen i sjukskrivningsperiod. Från den

en 1 april 1998 minskar arbetsgivarperioden så att den återgår till 14 dagar.

Syftet med detta kapitel är översiktlig bild hur den

att ge en av allmänna sjukförsäkringen och förändringarna denna omfördelar

av inkomster i allmänhet och mellan kvinnor och män i synnerhet.

Det finns flera problem med att genomföra sådan analys. Tre

en av de mest centrala är vad det befintliga sjukförsäkringssystemet jämförs med, om sjukfrånvaron påverkas regelsystemet och

av vem som egentligen betalar avgifterna.

Då vi analyserar effekterna reform är jämförelsen okompli-

av en cerad: vi jämför systemet innan reformen genomfördes

med det som införes reformen. Att analysera effekterna allmänt

genom av ett system är mer komplicerat. Det krävs att man bildar sig en uppfattning om vad som skulle kunna ersätta ett allmänt sjukförsäkringssystem: ett kontrafaktiskt system.

En allmän, obligatorisk sjukförsäkring är liksom andra socialförsäkringar en intervention i ekonomin. Det är svårt att förutse hur sjukförsäkringen skulle organiseras lagstiftningen obligatorisk

om om sjukförsäkring skulle slopas, eller om ersättningsnivåema skulle bli så låga att de flesta skulle efterfråga kompletterande försäkringar. Detta är onekligen en intressant frågeställning och skulle förtjäna

en egen studie. Kangas 1991 jämför omfattningen den allmänna sjukför-

av säkringen i OECD-ländema och analyserar de politiska och institutionella olikheter som lett fram till dessa skillnader.

Det finns åtminstone tre möjliga alternativ till den allmänna sjukförsäkringen. För det första s.k. avtalsförsäkringar. Den största delen av den svenska arbetsmarknaden omfattas kollektivavtal slutna

av mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Om den allmän sjukförsäkringen skulle upphöra, är det troligt att kollektivavtalen även skulle omfatta regler för någon form sjukförsäkring. Redan

av idag finns s.k. avtalsförsäkringar kompletterar den allmänna

som

sjukförsäkringen. För ålders- och förtidspensionema har avtalspen-

sionema fått ökad betydelse under år.

en senare

4SOU99835

Per Johansson Mårten Palme

En möjlighet är att sjukförsäkringen skulle organiseras av annan den enskilda arbetsgivaren. Utformningen av sjukförsäkringen kompensationsnivåer, självrisker, varaktighet m.m. skulle då kunna skilja sig markant mellan olika arbetsgivare. Denna möjlighet utesluts inte avtalsförsäkringar. Som beskrivits ombesörjer redan idag arav ovan, betsgivaren sjukpenningen den första tiden i varje sjukfrånvaroperiod.

Även den lägsta ersättningsnivån är reglerad i lagstiftningen be-

om talar vissa arbetsgivare högre sjuklön. en Slutligen är det tänkbart att efterfrågan på individuella sjukförsäkringar skulle uppstå. Sådana försäkringar skulle kunna tillhandahållas vanliga försäkringsbolag. Efter införandet av arbetsgivarperioden av har framför allt mindre företag tecknat försäkringar, delvis från Riksförsäkringsverket och delvis från privata försäkringsbolag, för att försäkra sig höga utgifter för sjukskriven anställd personal. Även mot detta exempel gäller företag än privatpersoner som förom snarare säkringstagare, visar det hur privata försäkringar uppstår i avsaknad av statliga. För ekonom ter sig ytterligare referensram som intressant i en en detta sammanhang: perfekt försäkringsmarknad. På en perfekt fören säkringsmarknad betalar varje individ premie motsvarar risen som ken för att försäkringen utnyttjas. Den mekanism som leder fram till att denna premie sätts kan beskrivas följande sätt. Om ett försäkringsbolag erbjuder försäkringstagare betala en högre premie än en värdet den förväntade risken, är det lönsamt för ett annat försäkav ringsbolag att erbjuda lägre premie. Denna process upprepas tills en den premie motsvarar värdet av risken uppnås. som Det finns rad skäl till perfekt försäkringsmarknad inte en att en uppstår i praktiken. Det är t.ex. stora kostnader förknippade med att inhämta information försäkringstagaren för att kunna sätta en om aktuariskt rättvis premie. Det faktum att försäkringstagaren har mer information sin hälsa än försäkringsbolaget s.k. asymmeom egen trisk information kan leda till att marknader för vissa försäkringar försvinner. Vidare är det svårt för ett försäkringsbolag att observera den försäkrade individen utnyttjar sjukförsäkringen utan att hälsan om förhindrar honom eller henne att utföra sitt ordinarie arbete. Likväl kommer premierna för de tre alternativ till allmän försäkring som en skisserades att bära drag av de aktuariska premier som skulle ovan perfekt försäkringsmarknad. Vissa egenskaper är mycket gälla på en lätta för försäkringsbolaget att observera, bl.a. huruvida försäkringstagaren är kvinna eller Om den gruppen har en högre sjukman. ena skrivningsfrevens, kommer individerna i denna grupp i genomsnitt att få betala en högre premie.

.Sju/försäkringen ur ett genusperspektiv

För att studera hur sjukförsäkringen omfördelar inkomster mellan olika grupper i samhället är det således centralt intresse att känna

av till sjukskrivningsbeteendet hos olika individer. Ett annat

grupper av problem då man vill studera effekterna sjukförsäkringssystemet är

av att det observerade individuella beteendet kan endogent, d.v.s.

vara betingat av det rådande sjukförsäkringssystemet. Om den försäkrade individen får betala en annan premie för försäkringen eller

en annan självrisk, är det tänkbart att han eller hon ändrar sitt sjukskrivningsbeteende. Det räcker således inte med att känna till det observerade sjukskrivningsbeteendet, man måste även känna till hur individerna ändrar sitt beteende olika betingelser förändras.

om

Ytterligare ett problem är att veta vem som egentligen betalar sjukförsäkringen att känna till den s.k. incidensen för sjukförsäkrings-

avgiñen. Formellt finansieras sjukförsäkringen sedan 1995 till

ungefär lika delar av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter kan påverka såväl löner som priser och vinster. Empiriska studier Holmlund, 1983 eller Palmer Palme, 1989 har gett resultat

se

som tyder på att på lång sikt så påverkar arbetsgivaravgifter nästan uteslutande löneutrymmet. Enligt dessa resultat skulle alltså den försäkrades eget konsumtionsutrymme påverkas fullt sjukförsäk-

ut av ringsavgiften. Några motsvarande empiriska studier incidensen för

av egenavgifter existerar ännu inte, det är rimligt att anta att denna

men är än mer knuten till löneutrymmet än arbetsgivaravgiftema. En skillnad mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter är att egenavgiftema inte betalas för inkomster som överstjuter 7,5 basbelopp.

Kapitlet är organiserat enligt följande. I nästa avsnitt redovisar vi ett antal kända fakta om skillnader mellan kvinnors och mäns sjuk-

skrivningsbeteende. I det därpå följande avsnittet sammanfattar

vi en rad empiriska studier där orsaker till skillnader i kvinnors och mäns sjukfrånvaro studerats. I ett avslutande avsnitt sammanfattande

ges kommentarer och slutsatser.

6.2¶Skillnader mellan

kvinnors och mäns sjukskrivningsbeteende

I tabell 6.1 redovisas sjuktalet, d.v.s. det genomsnittliga antalet dagar

den allmänna sjukförsäkringen sjukförsäkrad och år, för ersatta av per män och kvinnor mellan 1987 och 1996. Ett brott i denna serie sker 1992; då införs arbetsgivarinträdet och de första 14 dagarna i varje sjukskrivningsperiod varken ersätts eller registreras av den allmänna

sjukförsäkringen.

Per Johansson Mårten Palme Tabell 6.1 Antal sjukpenningdagar per sjulçförsäkrad sjuktalet

Män Kvinnor Mänochkvinnor

Källa: Socialförsäkringen 1995-1996. SverigesOfficiella Statistik.

Det framgår tydligt tabell 6.1 att kvinnor är sjukskrivna mycket

av

än män. Den absoluta skillnaden mellan könen har emellertid mer minskat något sedan slutet 1980-talet: 1988 var den genomsnittliga

av skillnaden 6,7 dagar, 1996 hade skillnaden krympt till 4,8 dagar.

I tabell 6.2 är sjuktalet uppdelat på kön och olika åldersgrupper 1991.2 Det framgår tabell 6.2 att skillnaden mellan kvinnor och

av män är ungefär densamma i alla åldersgrupper utom i den äldsta

60-64 år där skillnaden är mindre. Detta visar att skillnagruppen den i sjuktalet inte enbart kan förklaras biologiska skillnader

av knutna till reproduktionen. I så fall hade skillnaderna i sjuktalet försvunnit då kvinnorna passerat den fertila åldern.

Tabell 6.2 Sjuktalet uppdelat på kön och olika åldersgrupper

Källa: Allmän Försäkring 1991. SverigesOfficiella Statistik.

Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män också enligt undersökningar

andra länder. Enligt Paringer 1983 hade amerikanska män som avser

i genomsnitt sjukfrånvaro uppgick till 3,1 procent av den

en som

2Anledningen till vi valt redovisa siffror från 1991är att det är sista året före

att att arbetsgivarperiodens införande och såledesdet sista året med tillförlitlig statistik for sjuktalet.

.Sjulçfärsäkringen ur ett genusperspektiv

schemalagda arbetstiden, medan genomsnittet för de amerikanska kvinnorna var 4,3 procent 1983. Skillnaden mellan könen vad gäller den totala sjukskrivningen förefaller således inte enbart kunna förklaras av ett speciellt sjukförsäkringssystem, då Sveriges och USA:s sjukförsäkringssystem skiljer sig markant åt. Däremot vet vi att skillnaderna i betingelserna för män och kvinnor på arbetsmarknaden, trots väsentliga skillnader mellan länderna, ändå är relativt likartade i de flesta västliga industriländer. Könsskillnaden i frånvaro kan således genereras ekonomiska incitament likaväl skillnader i

av som av den medfödda biologin eller hälsan.

Det är svårt att hitta entydiga indikatorer visar att kvinnor

som skulle ha sämre hälsa än män. En ofta använd hälsoindikator är förväntad livslängd. Enligt skattningar Statistiska centralbyrån för

av 1991-1995 är den förväntade återstående livslängden för sextonåringar, den ålder då de kan inträda i socialförsäkringssystemet, 60,21 år för män respektive 65,50 för kvinnor. Om denna hälsoindikator

används skulle således kvinnor förväntas ha lägre sjukfrånvaro än män. Det finns emellertid även andra mått på hälsa. Ett sådant är subjektiva mått på välbefinnande med hälsan inhämtade från intervjuundersökningar. I Lundberg mil. 1997 analyseras undersökning där sub-

en jektiva hälsoindikatorer använts och slutsats dras i studien är

en som att kvinnor i genomsnitt har sämre hälsa än män då detta mått

används.

Kvinnor konsumerar betydligt mer hälsovård än män. Detta framkommer tydligt i empiriska studier t.ex. Sundberg, 1996,

se som analyserar svenska förhållanden. Sindelar 1982 förklarar denna skillnad i konsumtionsmönster med skillnader i preferenser. Konsumtion hälsovård kan investeringar i den hälsan. Kvin-

av ses som egna nor har preferenser för att lägga större på att investera i

ner resurser den egna hälsan.

Sjukfrånvaro kan även den ses som investeringar i den hälsan

egna se Paringer, 1983. Genom att vara hemma från jobbet då man drabbas temporära hälsoförsämringar påskyndas tillfriskningen. Även

av permanenta hälsonedsättningar försämras ofta av fortsatt förvärvsarbete.

I tabell 6.3 redovisas sjukfallen uppdelad på olika fallängder Det framgår tydligt tabell 6.3 att kvinnor har fler korta sjukfrånvaro-

av perioder än män. När det gäller de längre sjukfrånvaroperiodema är skillnaden mycket mindre.

3 Se fotnot för2 motivering för val av år.

Per Johansson Mårten Palme Tabell 6.3 Avslutade sjukpenningfall 1991. Antal fall i tusental samt

procentuell fördelning efter fallens längd

Källa: Allmän Försäkring 1991. Sveriges Officiella Statistik.

Figur 6.1 Andel totala arbetskrafien som är förtidspensionerade

av

vid olika åldrar 1995 uppdelat på män och kvinnor

O

.

O

e; Man

rår- Kvinnor

O

v a, O O c s 2

n : O t o. u o f O :o f v- O TJ O c

o

ö

O

o | I | I J

O 44 48 52 55 50 64

O

Alder

Källa: Egna beräkningar från SCB:s Arbetskraftsundersökningar 1994 och 1995samt

Socialförsäkring 1995 och 1996.

.Sjulçförsäkringen ur ett genusperspektiv

Figur 6.1 visar andelen förtidspensionerade vid olika åldrar 1995 uppdelat på kvinnor och män. Det framgår tydligt figuren

av att en större andel kvinnor än män förtidspensioneras vid relativt åld-

unga rar. Skillnaden vid 60 års ålder är mycket liten och vid 64 års ålder är en större andel män än kvinnor förtidspensionerade. Skillnaden mellan kvinnors och mäns sjukskrivning är större i alla åldersgrupper än skillnaden i förtidspensionering. Karlsson m.fl. 1997 analyserar det

totala ohälsotale summan sjukskrivningar och förtidspensio-

- av neringar. En av slutsatserna i denna studie är att skillnaden i det totala ohälsotalet främst förklaras att kvinnor har omfattande

av mer

sjukskrivningar.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att kvinnor har högre sjukfrånvaro än män 33 procent 1991. Skillnaden utgörs framför allt

av en större frekvens korta sjukfall. Skillnaden i förtidspensioneringar mellan kvinnor och män är mindre än skillnaden i sjukskrivning. Det finns inga entydiga belägg för att kvinnors hälsa skulle sämre än

vara mans.

Empiriska studier av orsaker till sjukfrånvaro

Det finns en rad studier orsakerna till sjukfrånvaro. I antologin

av Goodman Atkin 1984 fyllig, än något inaktuell, över-

ges en om

sikt över forskningen inom olika samhällsvetenskapliga discipliner

rörande detta område. I detta avsnitt skall vi översikt över några

ge en empiriska studier av sjukfrånvaro Vissa dessa har koncentrerat

av sig på skillnader i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män.

Av fundamentalt intresse i detta sammanhang är att veta huruvida de observerade skillnaderna i kvinnors och mäns sjukskrivningsbeteende orsakas könsskillnader i preferenser, i ekonomiska incitament

av eller i andra observerbara faktorer.

Innan vi refererar resultaten de nämnda studierna

av ovan avseende dessa frågeställningar, skall vi kort redogöra för de metodologiska svårigheter som är förknippade med att studera hur ekonomiska incitament påverkar sjukfrånvaron. Låt till början anta att sjuk-

oss en frånvaro är vilken helst: efterfrågan påverkas

som annan vara som bl.a. av dess pris och konsumenternas inkomster. Låt vidare anta

oss att individerna följer en beteendemodell följande slag: varje

av morgon innan de går till jobbet beslutar de betingat hur de uppfattar

- av sin hälsa de skall gå till sitt arbete eller de till viss kost-

- om om en nad i form av utebliven konsumtion, skall stanna hemma från

annan arbetet och motta ersättning från sjukförsäkringen. Om detta är fallet,

4 Sambandet mellan regler för sjukförsäkringen och sjukfrånvarobeteendet studeras teoretiskt i Lantto 1991.

Per Johansson Mårten Palme

och vi dessutom känner till pris- och inkomstelasticitetema, så kan vi räkna ut hur individerna sitt beteende till olika utformningar

anpassar

av sjukförsäkringen.

Tre studierna i denna översikt Cassel, Johansson Palme,

av 1996, Johansson Palme, 1996, samt Johansson Brännäs, 1996 följer denna ansats och söker med hjälp ett urval individer skatta

av pris- och inkomstelasticiteter för efterfrågan på att vara borta från arbetet. Båda dessa studier använder data från Levnadsnivåundersökningen Schematiskt kan tillvägagångssättet beskrivas enligt följande. Först räknas kostnaden priset för att vara borta från arbetet med ersättning från sjukförsäkringen viss dag ut för varje individ i urva-

en let. Även den inkomst den försäkrade individen får då han eller

som hon är borta beräknas. Dessa båda variabler används sedan i en statistisk modell där pris- och inkomstelasticitetema beräknas.

I Johansson Palme 1996 fanns bara tillgång till data för antalet sjukdagar aggregerade över ett år, 1981, för varje individ i urvalet. Detta innebär att det fordrades statistisk modell, som tillåter att den

en beroende variabeln mäter beteendet över helt år och utgörs av ett heltal, trots att den statistiska modellen är formulerad för beslut dag för dag. Ett grundläggande problem med denna ansats är att kostnaden för att borta från arbetet till stor del kommer att bestämmas av

vara den försäkrade individens lön. Denna påverkas i sin tur av en rad faktorer. Det är tänkbart att anställda som är borta mycket har svårare att bli befordrade eller få löneökningar. Vidare kan man tänka sig att anställda har preferenser för att vara borta mycket söker sig till

som jobb med hög tolerans för sjukfrånvaro, men vilka i gengäld är lägre betalda. Det är slutligen tänkbart att anställda med dålig hälsa, och därför hög sjukfrånvaro, har lägre lön. Av dessa tre skäl kan anställda

har hög sjukfrånvaro också ha låg lön, och därmed en låg som en kostnad för borta. Om inget görs för att korrigera för detta,

att vara kan de beskrivna sorteringsmekanismema på arbetsmarknaden göra att priselasticiteten överskattas. I Johansson Palme 1996 vidtas två typer åtgärder för att kontrollera för denna typ av icke-obser-

av verbar heterogenitet. För det första inkluderas ett stort antal oberoende variabler, som mäter arbetsmiljö, hälsa, kontroll arbetsplatsen och individuella karaktäristiska o.s.v. För det andra används en s.k. semi-parametrisk metod för att kontrollera för sådan heterogenitet

inte kan observeras direkt i datamaterialet. Med semi-parametsom risk metod att utöver den parametriska funktionsfonnen,

menas man,

5I alla dessa studier i Broström m.fl 1997 har urvalet begränsatstill indu-

tre samt striarbetare för att begränsa olikheterna i ersättningsnivån från sjukförsäkringen. Se Fritzell Lundberg 1994 för enbeskrivning av Levnadsnivåundersölcningen.

Sju/försäkringen ur ett genusperspektiv

ansätter en allmän funktion for att kontrollera för t.ex. heterogenitet man inte kan observera direkt i datamaterialet.

Resultaten i Johansson Palme 1996 indikerar att kvinnor är mindre känsliga för kostnader för sjukfrånvaro i sitt sjukskrivningsbeteende lägre priselasticitet i efterfrågan på sjukfrånvaro°. Enligt resultaten har däremot kvinnor högre inkomstelasticitet för efterfrå-

gan på sjukfrånvaro.

Johansson Brännäs 1996 utgår från en liknande modell för det individuella frånvarobeslutet. I deras studie betingas dock beslutet

av hela hushållets ekonomiska resurser och arbetsutbud. Den ekonometriska modellen skattas ett urval sambeskattade från Lev-

av par nadsnivåundersökningama 1981 och 1991. Panelegenskapen att

samma individer ingår både 1981 och 1991 utnyttjas i estimationen

av modellen. Resultaten i allmänhet, och avseende skillnaden mellan kvinnor och mäns sjukskrivningsbeteende i synnerhet, är mycket likartade de i Johansson Palme 1996. Också

i denna studie tyder resultaten på att kvinnor är mindre känsliga för förändringar i kostnaden för sjukfrånvaro i sitt sjukskrivningsbeteende, har högre in-

men en komstelasticitet.

I Cassel, Johansson Palme 1996 används data från Levnads-

nivåundersökningen 1991 samt uppgifter dag-för-dag sjukfrånva-

om ro för individerna i urvalet. Detta möjliggör att den statistiska modellen kan skattas med s.k. probit-modell där dynamiskt beroende

en d.v.s. sambandet mellan olika, på varandra följande sjukfrånvaroperioder modelleras varje individ observeras 365 gånger under

- 1991. Denna modell medger att icke-observerbar heterogenitet kontrolleras för med hjälp av en konstant för varje individ i urvalet. Den

för skattningama nödvändiga variationen i kostnaden för sjukfrånvaro

uppstår genom sänkningen av ersättningsnivån den 1 mars 1991, ge-

nom differentieringen i ersättningsnivån beroende på sjukskrivnings-

periodens längd efter reformen samt genom det progressiva skattesystemet.

Dessa tre studier ger trots metodologiska skillnader en ganska likartad bild av pris- och inkomstelasticiteten för sjukfrånvaro: kostnads-

eller priselasticiteten för sjukfrånvaro är förhållandevis hög. Detta

förklarar de stora minskningar sjukfrånvaron kunnat observe-

av som ras då ersättningsnivåema sänkts. Estimatet för priselasticiteten är något lägre for kvinnor, medan skattningen för inkomstelasticiteten är något högre för kvinnor än för män.

Broström, Johansson Palme 1997 utgår från en mindre rigorös ekonomisk modell. I denna studie studeras övergångsintensitetema

6 denna studieI uppfylldes inte de s.k. Slutsky-villkoren för delurvalet av kvinnor.

1 10

Per Johansson Mårten Palme

från en arbetsperiod till en sjukskrivningsperiod, respektive från en sjukskrivningsperiod till en arbetsperiod. Studien utgår från en komparativ statisk modell för hur bl.a. timlön, icke-arbetsinkomst, ersättningsnivån i sjukförsäkringen samt kontrakterad arbetstid förväntas påverka sjukfrånvaron. Studien jämför tre olika metoder för att skatta hur ekonomiska incitament påverkar sjukskrivningsbeteendet: en icke-parametrisk, semi-parametrisk fullt parametrisk me-

en och en tod.7

Figur 6.2 Andel kvarvarande med sjukfrånvaro vid övergång från sjukfrånvaro till arbete övre figuren, respektive andel kvarvarande i arbete vid övergång från arbete till sjukfrånvaro nedre figuren, kvinnor och män

Sjukfrånvaro

tillarbete MM

Kvinnor

.

J

I

I

l

. . . 1 v .

o 5 10 15 20 25 Daga,30

I

.

.

.

150 1:30 260 zåo abc

0 ma, Figur 6.2 illustrerar den första delen av studien: icke-parametriska

skattningar varaktighetsfunktioner för arbetsperioder respektive

av sjukskrivningsperioder. Varaktighetsfunktionen anger för varje sjuk-

7Den läsare intresserad de statistiska metoderna hänvisastill läsa den

som är av att refererade rapporten. För att kunna tillägna sig innebörden i resultaten krävs dock ingen kunskap om dessametoder.

.Sju/försäkringen ur ett genusperspektiv

skrivningsperiodslängd hur stor andel av sjukskrivningsperiodema

som inte avslutats. I figur 6.2a och 6.2b sammanfattas skillnaderna mellan kvinnor och män. Figur 6.2a, bekräftar det vi tidigare sett i den

totalräknade statistiken- att kvinnornas sjukskrivningsperioder har

något kortare varaktighet. Detta gäller för korta frånvaroperioder; för

längre sjukskrivningsperioder föreligger ingen skillnad mellan könen. Figur 6.2b visar att kvinnor har kortare varaktighet i sina arbetsperio-

der, även om det är svårt att separera de s.k. varaktighetsfunktionema för kvinnor och män i figuren.

Figur 3 Andel kvarvarande i arbete vid övergång från arbete till sjukfrånvaro övre figurerna respektive kvarvarande med sjukfrånvaro vid övergång från sjukfrånvaro till arbete nedre figurerna, kvinnor och män, före och efter sänkning i ersättningsnivån den 1 mars 1991

g 3 Arbetetillsjukfrånvaro,män g 3 Arbetetillsjukfrånvaro,kvinnor

- - I: C å E 5 5

aa en a C E O U U C I:

0. z

C. G

Förereform Förereform

Efterreform Enarreform

., -- ., - -

O O

N N

O O

° O.

G

r . r n . . . . . . .

0 5 10 15 20 25 30 0 5 10 15 20 25 30

D398 Dagar 3 3 8 8-

- Förereform g - ä - Förereform ä - -Efterreform " Efterreform å Sjukfrånvarotillarbete,mån å Sjukfrånvarotillarbete,kvinnor

w w T o E o °å 2

0. w. O G

v. v. O O

w. N O G

O. O, G O

å

0 25 o

Dagar Dagar

Per Johansson Mårten Palme

Figur 6.3 visar olika aspekter på beteendeförändringama efter sänkningen av ersättningsnivån i sjukförsäkringen den 1 mars 1991. Figur 6.3a och 6.3b visar arbetsperiodemas varaktighet för män respektive kvinnor. Figurema pekar på två intressanta förhållanden. För det första ökade varaktigheten i arbetsperiodema betydligt, d.v.s. sjukfrånvaron sjönk genom att antalet sjukfrånvaroperioder minskade betydligt efter reformen. För det andra förefaller det som om män och kvinnor reagerat mycket lika på reformen. Figurema 6.30 och 6.3d visar var-

aktighetsfunktionema för sjukfrånvaroperiodema. Dessa figurer visar

att sjukfrånvaron ökat något till följd av att sjukfrånvaroperiodema ökat något i längd.

Med den fullt parametriska modellen skattas hur de båda övergångsintensitetema beror olika oberoende variabler. Ett huvudre-

av sultat från denna del studien är att kvinnor har signifikant högre

av inkomstelasticitet för efterfrågan sjukfrånvaro för kvinnor är in-

komst positivt korrelerad med intensiteten att i sjukfrånvaroperioder och negativt korrelerad med intensiteten att ur sjukfrånvaroperioder. Kvinnor lämnar i genomsnitt sjukfrånvaroperioder snabbare än män och i den parametriska modellen finns det inte längre någon signifikant skillnad mellan kvinnor och män för intensiteten att i sjukfrånvaroperioder. Detta resultat innebär att om man kontrollerar för skillnader mellan kvinnor och män avseende ekonomiska incitament och uppfattningen den egna hälsan, så försvinner den signi-

om fikanta skillnaden i den totala sjukskrivningen mellan män och kvinnor. Det går från resultaten inte att entydigt fastslå till vilka delar könsskillnader i de ekonomiska incitamenten respektive i hälsovariablema bidrar till att förklara frånvaroskillnadema mellan kvinnor och män.

För att studera hur ersättningsnivån i sjukförsäkringen påverkar

sjukfrånvaron används en semi-parametrisk metod. Denna metod möjliggör att vi kan kontrollera för heterogenitet vi inte kan observera direkt i datamaterialet. En förutsättning för att metoden skall kunna användas är emellertid att den variabel vars effekt på den beroende variabeln man vill studera förändras inom den tidsperiod som omfattas av data. Detta gäller i denna studie för ersättningsnivån i sjukförsäkringen som sänktes i och med reformen den l mars 1991. Resultaten visar att reformen hade en negativ effekt på intensiteten att påbörja sjukfrånvaroperioder. Kvinnorna minskade antalet sjukskrivningsperioder något mer än männen. Däremot kunde ingen signifikant effekt på intensiteten att gå ur sjukskrivningsperioder uppmätas.

Som nämnts analyseras skillnaden mellan kvinnors och mäns

ovan sjukskrivningsbeteende speciellt i vissa studier. I en studie av sjukfrånvaro på amerikanska arbetsplatser finner Allen 1981 att skillna-

Sjukförsäkringen ur ett genusperspektiv

dema i frånvarofrekvens mellan könen i stor utsträckning kan förklaras av könsskillnader i arbetstidsflexibilitet samt könsskillnader i marginalinkomst av arbete.

Paringer 1983 undersöker, också på amerikanska data, huruvida starkare preferenser för att investera i den egna hälsan bland kvinnor än bland män kan förklara den observerade högre sjukfrånvaron bland kvinnor. Paringer finner stöd för denna hypotes i det faktum att frekvensen för sjukfrånvaro inte ökar lika mycket med ålder bland kvinnor som bland män. Sjukfrånvaro på amerikanska arbetsplatser studeras även av Primoff Vistnes 1997 som finner att skillnader i hälsa, snarare än skillnader i löner och tillgång till sjukförsäkringar, förklarar den högre sjukfrånvaron bland kvinnor.

VandenHeuvel Wooden 1995 finner stora skillnader mellan mäns och kvinnors sjukskrivningsbeteende vid australiensiska arbetsplatser. Kvinnors sjukfrånvaro påverkas mer än mäns av faktorer som ligger utanför arbetsplatsen, pendlingstid och stressbringande

så som livshändelser. Sjukfrånvaron för män påverkas i högre grad än sjukfrånvaron för kvinnor av betingelser på arbetsplatsen. Liknande resultat fås i Nilsson l995 där den s.k. krav-kontroll modellen testas för sjukfrånvaro på data från Levnadsnivåundersökningen. Nilsson finner att män med aktiva arbeten har en signifikant lägre sjukfrånvaro än män med föga aktiva arbeten. Detta resultat gäller inte för kvinnor. En förklaring till resultaten finner författaren i skillnader i struktur mellan manliga och kvinnliga yrken. Även Svensson 1994 finner att arbetsmiljön har en större betydelse för att förklara skillnader i sjukfrånvaron bland män i Sverige. Vidare finner Svensson att s.k. kvinnosjukdomar förklarar en stor del av skillnader frekvensen av korta sjukfall. I detta sammanhang diskuterar författaren om selektionsteorier som tänkbar förklaring till den ökade skillnaden mellan kvinnor och mäns sjukfrånvaro under de senaste decennierna: ökningen i den kvinnliga förvärvsfrekvensen har medfört att kvinnor med sämre förutsättningar ifråga hälsa, som tidigare inte skulle ha

om arbetat, har kommit ut arbetsmarknaden.

Inom empirisk litteratur om orsakerna till könsskillnader i sjukfrånvarobeteende är en studie av Bäckman 1997 unik i det avseendet att den utgår från en teori, hämtad från organisationssociologin, som faktiskt predikterar skillnader mellan kvinnors och mäns beteende ifråga korttidsfrånvaro. Bäckman utgår från Kanters teori för hur

om minoriteter i arbetsgrupper med skev könssammansättning beter sig. Enligt denna teori agerar kvinnor, till skillnad från män, genom att

8 andra underlivsbesvär

Menstruationsbesvär, komplikationer vid graviditet samt flytningar, smärtor, framfall m. m..

Per Johansson Mårten Palme

prestera mer än de skulle ha gjort i en arbetsgrupp utan skev sammansättning, utan att utmana den dominerande gruppen inom arbetsgruppen. Ett sätt att uppnå detta är att minska korttidssjukfrånvaron. Bäckman använder data från Levnadsnivåundersökningen 1991 och timer empiriskt stöd för prediktionema från den teoretisk modellen.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de empiriska studierna av sjukfrånvaro ger stöd att såväl skillnader i hälsa mellan kvinnor och män, arbetsorganisation, arbetsmiljö som skillnader i reaktioner på förhållanden utanför arbetsplatsen kan ge upphov till skillnader i

sjukskrivningsbeteendet mellan kvinnor och män.

Resultaten för skattningarna av pris- och inkomstelasticitetema för sjukfrånvaro ger en entydig bild av att kvinnor har högre inkomstelasticitet för efterfrågan på sjukfrånvaro. När det gäller priselasticiteten är bilden inte lika entydig: i de refererade studierna skatta-

tre av des lägre priselasticitet för kvinnor än för män. En studie av effekterna av reformen sjukförsäkringen den l 1991 visar att kvin-

av mars nornas sjukskrivningsperioder minskade mer än männens.

Det samlade intrycket från genomgången av de empiriska studierna är att grunddragen i skillnaderna i det observerade sjukskrivningsbeteendet mellan kvinnor och män skulle kvarstå sjuk-

även om försäkringen skulle organiseras på ett radikalt annorlunda sätt än idag.

6.4. Slutsatser

Gynnas kvinnor som grupp av en allmän sjukförsäkring jämfört med

en perfekt försäkringsmarknad Försäkringstagarens kön kan mycket lätt avgöras av den som säljer försäkringar. Om försäkrings-

marknaden fungerar kommer premiemas storlek att avspegla skillnader i sannolikheten att utnyttja försäkringen. Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män betalar trots detta i den allmänna sjukförsäk-

men ringen samma premie som män. Utgår man bara från det sjukskrivningsbeteende som man direkt kan observera blir slutsatsen således att kvinnorna som grupp gynnas av en allmän sjukförsäkring.

Denna slutsats gäller givetvis inte om det skulle förhålla sig så att den observerade skillnaden i sjukskrivningsbeteende mellan kvinnor och män kan hänföras till att den incitamentsstruktur som det svenska sjukförsäkringssystemet genererar kan förklara könsskillnaden i det observerade beteendet. Det finns emellertid inte mycket stöd för att så skulle vara fallet i de empiriska studier som refererades i det föregående avsnittet. Visserligen ger studierna något tvetydiga resultat för estimaten av pris- eller kostnads- elasticitetema för sjukfrånvaro för män respektive kvinnor. I de flesta studier skattas en lägre priselasticitet för kvinnor, d.v.s kvinnor skulle ändra sitt sjukskrivningsbeteen-

Sjukförsäkringen ur ett genusperspektiv

de mindre än män om ersättningsnivån säktes i sjukförsäkringen. I

Broström m.fl. 1997 uppmäts en något större reaktion till följd av sänkningen ersättningsnivån den l 1991. Å andra sidan

av mars ger även denna studie till resultat att den typiska skillnaden mellan kvinnors och mäns sjukskrivningsbeteende kvarstår även efter reformen. Dessutom refererades studier från andra länder där de försäkrade faktiskt exponeras för olika sjukförsäkringssystem och i dessa framstår resultatet att kvinnor har högre sjukfrånvaro som robust.

I denna analys måste även beaktas det element av inkomstomfördelning som finns sjukförsäkringen. Sjukpenningen betalas inte ut för inkomster över 7,5 basbelopp. Däremot betalas arbetsgivaravgift för dessa inkomster Sjukförsäkringen omfördelar således implicit inkomster. Tabell 6.4 anger hur många sjukpenningförsäkrade män respektive kvinnor som finns i olika inkomstintervall. Det högsta inkomstintervallet anger hur många som har sjukpenningtörsälcrade in-

komster över taket i sjukförsäkringen 7,5 basbelopp. Det framgår

klart av tabell 6.4 att den största andelen, ca 85 procent, i denna grupp är män. Som grupp gynnas således kvinnorna även av den inkomst-

omfördelning som taket i sjukförsäkringen innebär.

Tabell 6.4 Inskrivna försäkrade den 31 december 1995 efter

Sjukpenninggrundande inkomst

Källa: socialförsäkringen 1995-1996. SverigesOfficiella Statistik.

Sammanfattningsvis har vi kommit fram till att kvinnor som grupp gynnas såväl av de icke-aktuariska premierna som av taket i den offentliga sjukförsäkringen. Jämfört med en vad vi kallar perfekt försäkringsmarknad är det således troligt att den nuvarande offentliga sjukförsäkringen fungerar som en subvention till kvinnor på arbetsmarknaden.

9Däremot betalas inte egenavgiñer för den del inkomsten överskjuter 7,5

av som basbelopp.

Per Johansson Mårten Palme

Nästa fråga är hur kvinnorna påverkas ekonomiskt av de reformer

av sjukförsäkringen som genomförts på år och beskrevs i

senare som inledningen av detta kapitel.

Låt oss börja med reformen l 1991. I denna reform sänktes

mars

ersättningsnivån i sjukförsäkringen från 90 procent av den sjukpen-

ningförsäkrade inkomsten till 65 procent de tre första dagarna samt till 80 procent mellan dag fyra och dag 89. Tabell 6.3 visar att 61,4 procent av det totala antalet sjukskrivningsperioder avslutades

som under 1991 var tre dagar eller kortare för kvinnor, medan motsvarande siffra för män var 53,5 procent. Det förefaller inte kvinnor

som om och män ändrat sitt beteende nämnvärt olika: 1990 var motsvarande andelar 60,3 procent för kvinnor respektive 53,5 procent för män. Återigen tyder inte de ekonometriska skattningarna på att det skulle föreligga någon stor skillnad mellan priselasticitetema för efterfrågan på sjukfrånvaro för kvinnor och män även om minskningen totalt sett för korta sjukskrivningsperioder stor 16 procent mellan 1990

var - ca och 1991 för sjukskrivningsfall varade 3 dagar eller kortare. Jäm-

som fört med en reform där ersättningen i sjukförsäkringen sänktes lika

mycket för alla typer sjukskrivningsperioder, drabbar således

av reformen l mars 1991 kvinnor hårdare än män.

Arbetsgivarperioden har troligen också effekter på inkomstfördelningen mellan kvinnor och män. Arbetsgivarperioden omfattar de 14 första dagarna i ett sjukskrivningsfall. Fördelningen antalet sjuk-

av skrivningsdagar mellan män och kvinnor för de första 14 dagarna är ungefär proportionell mot det totala sjuktalet, d.v.s. kvinnor har i genomsnitt ca 30 procent högre sjukskrivning än män. Sjukskrivningskostnaderna för arbetsgivaren är således i genomsnitt 30 procent

ca högre för kvinnor. På en perfekt fungerande arbetsmarknad skulle denna kostnadsökning slå igenom direkt i lönebildningen, d.v.s. kostnadsdifferensen för sjukskrivningen skulle fullt ut slå igenom i ökade löneskillnader mellan kvinnor och män. Som vi alla vet finns det många regleringar och interventioner på den svenska arbetsmarknaden, inklusive lagstiftning lika lön för kvinnor och män med lika

om arbete. Det förefaller ändå orimligt att arbetsgivarens ökade kostnader för att anställa kvinnor jämfört med män inte skulle slå igenom alls i lönebildningen. Det är också möjligt att kvinnors möjligheter att få jobb har, jämfört med männens, påverkats negativt.

° försäkring

Allmän 1990.

l 08

.Sju/cförsäkringen ur ett genusperspektiv

Litteraturförteckning

Allen, Steven 1981 An empirical model of work attendance, Review of Economics and Statistics, V01. 63, s.77-87. Allmän försäkring 1990 Sveriges Officiella Statistik, Riksförsäkringsverket, Stockholm. Allmän försäkring 1991 Sveriges Officiella Statistik, Riksförsäkringsverket, Stockholm. Broström, Göran, Johansson,Per Palme, Mårten 1997 "Duration of work and work absence stencil, Handelshögskolan i Stockholm.

, Bäckman, Olof 1997 Organizational integration, gender composition, and work absence", stencil SOFI, Stockholms universitet. Cassel, Claes, Johansson,Per Palme, Mårten 1996 A Dynamic Discrete Choice Model of Blue Collar Worker Absenteeism in Sweden 1991, Handelshögskolan i Stockholm, Working Paper 129. Fritzell, Johan Lundberg, Olle 1994 red. Vardagens villkor. Levnadsförhållanden i Sverige under tre decennier. Stockholm: Brombergs Förlag. Goodman, Paul Atkin, Richard red., 1984 Absenteeism. San Francisco: Jossey-Bass Inc., Publisher. Henreksson, Magnus, Lantto, Kari Persson, Mats 1992 Bruk och missbruk av sjukförsäkringen. Stockholm: SNSFörlag. Holmlund, Bertil 1983 Payroll Taxes and Wage Inflation: The Swedish Experience, Scandinavian Journal of Economics, Vol. 85, s. l-15. Johansson, Per Brännäs, Kurt 1996 A household model for work absence, Umeå universitet, Umeå Economic StudiesNo. 400. Johansson,Per Palme, Mårten 1996 Do Economic Incentives Affect Work Absence Empirical Evidence Using Swedish Micro Data, Journal of Public Economics, Vol. 59, s. 195-218. Kangas, Olli 1991 Thepolitics of social rights. Studies on the dimensions of sickness insurance in OECD countries. Dissertation series 19, Institutet för social forskning, Stockholms universitet. Karlsson, Hans, Klingstedt, Mikael Rylander, Ola 1997 Utvecklingen avden ersattaohälsan 1985-1996", i Staffan Marklund red. Risk- Friskfaktorer RFV redovisar 1997:6. Lantto, Kari 1991 Optimal deterrents to malingering. Doktorsavhandling, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet. Lundberg, Lena, Johannesson,Magnus, Isaksson, Dag G. L. Borgquist, Lars 1997 "Health-state utilities ageneral population relation to age,gender and socio economic factors. Stencil. Handelshögskolan i Stockholm. Nilsson, Anders 1995 Arbetsmiljö och sjukfrånvaro: en prövning av krav-kontroll modellen, uppsatspresenteradpå sociologförbundets årsmöte 1995. Palmer, Edward Palme, Mårten 1989 A Macroeconomic Analysis of Employer- Contribution Financed Social Security i Björn Gustafsson Anders Klevmarken red. The Political Economy of Social Security. Amsterdam: North- Holland. Paringer, Lynn 1983 Women and absenteeism: Health or economics, AEA papers and proceedings, s. 123-127.

Per Johansson Mårten Palme

Primoñ Vistnes, Jessica1997 Gender differences in days lost from work due to

illness, Industrial and Labor Relations Review, Vol. 50, s. 304-323. Sindelar, Jody L. 1982 Differential useof medical care by sex, Journal of

Political Economy, Vol. 90, s. 1003-4019. Socialförsäkring 1995 och 1996 Sveriges Officiella Statistik, Riksförsäkringsverket,

Stockholm. Sundberg, Gun 1996 Essayson health economics, Economic Studies 26,

Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Svensson, Daniel 1994 Om könsskillnader i sjukfrånvaro, C-uppsats,

Sociologiska institutionen, Stockholms universitet. VandenHeuvel, Audrey Wooden, Mark 1995 Do explanations of absenteeism

differ for men and women, Human Relations, Vol. 48, s. 1309-1329.

arbetsskade-

Sjukpenningförsäkringen,

och efter-

försäkringen, förtidspensionen levandeskyddet ur perspektivet kvinna - man

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG

7.1¶Inledning

I alla samhällen och i alla tider har vi ställts inför samma välfärdsproblem: Hur ska vi klara försörjningen när vi är sjuka, handikappade, gamla och arbetslösa och inte kan få inkomster genom eget arbete Gemensamt för alla dessa situationer är att vi inte bestämt kan veta

och när de inträffar eller hur länge de varar. De är förknippade om med osäkerhet och risk. Alla människor riskerar att någon gång bli sjuka eller arbetslösa och då förlora arbetsinkomsten. De allra flesta önskar skydda sig mot risker t.ex. Edebalk mil., 1998. Det finns

se

flera sätt att göra detta på och ofta kombineras olika åtgärder. Olika lösningar på trygghetsproblemet har olika konsekvenser bl.a. sparande och arbetsutbud, inkomstfördelningen, jämställdheten mellan kvinnor och män och på den samhälleliga välfärden.

Detta kapitel beskriver trygghetsförsäkringama ur jämställdhets-

synpunkt. Kapitlet inleds med diskussion vad är relevanta

en om som

jämförelsekriterier när jämställdheten mellan kvinnor och män står i

fokus. Trygghetssystemet är uppbyggt flera delar. De flesta männi-

av skor har förutom ett skydd från socialförsäkringama också ett kompletterande skydd från avtalsförsäkringama. Dessa ges en kort presentation. Därpå följer beskrivning av vilka regler i socialförsäkring-

en arna och avtalsförsäkringama som kan få olika konsekvenser för män och kvinnor. Ersättningsreglemas inkomstomfördelande effekter illustreras med hjälp simuleringar. Kapitlet avslutas med några reflek-

av tioner kring samspelet mellan socialförsäkring och avtalsförsäkring. Ålderspensionssystemet, uppgift till stor del är att utjämna kon-

vars sumtionsmöjligheterna mellan olika skeden i en och samma persons liv och har ett mindre element av riskdelning eller försäkring,

som behandlas inte här. Det görs på plats i denna volym. I detta ka-

annan pitel beskrivs riskförsäkringama, varmed avses sjukpenningförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, förtidspensionen och efterlevandeskyddet, ur ett genusperspektiv.

lll

Ann-Charlotte Ståhlberg

7.2¶Lika regler olika resultat

-

Socialförsäkringen har flera dimensioner såsom omfattning, ersättningsprinciper, kvalifikationskrav, finansiering Vad dessa inne-

m.m. bär i praktiken är betydelsefullt inte minst vid jämförelser olika

av system. Ju fler dimensioner, desto komplicerade blir jämförelser.

mer Det är ett skäl till att man i den socialpolitiska litteraturen baserar

jämförelser välfárdsstatssystem på ganska generaliseringar

av grova se t.ex. Esping-Andersen, 1990. Det behövs heller inte än så,

mer om vi jämför individer som alla beter sig i stort sett likadant på

arbetsmarknaden; arbetar heltid, inte gör längre förvärvsavbrott och dylikt. Det vill säga beter sig de flesta män gör.

som

På senare år har den här typen av generaliseringar kring välfärdsstatsregimer skarpt kritiserats kvinnoforskare t.ex. Sainsbury,

av se

1994. Generaliseringarna döljer många skillnader när det gäller utfallet för kvinnor respektive män. De i praktiken omfattas

som av socialförsäkringama är oftast färre än de som formellt omfattas. Till

exempel är kontantstöden i socialförsäkringama utformade efter ett typiskt manligt arbetsmarknadsmönster. Skyddet fungerar bra för den som arbetar heltid utan avbrott under hela sitt vuxenliv. För den

som inte gör det, vilket kvinnor ofta inte gör, kan det finnas påtagliga brister i skyddet. Är förvärvsfrekvensen hög och övriga villkor för att kvalificera sig inte särskilt stränga, omfattar inkomstrelaterad soci-

en alförsäkring de allra flesta. Så är fallet i exempelvis Sverige och Norge, men inte i länder som Tyskland och Storbritannien där arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor är mycket lägre. Kvinnors arbetsmarknadsmönster gör dem sårbara än män för reglerna i de in-

mer komstrelaterade försäkringarna. Inte bara är kvinnornas löner överlag lägre än männens och deras förmåner det skälet lägre, utan det

av krävs också ofta ett visst antal arbetsår eller ett minsta antal arbetstimmar per vecka eller liknande. Kvaliñkationskraven kan svåra-

vara re att uppfylla för kvinnor än för män.

Om kvaliñkationstiden är lång kan kvinnor bli utan ersättning, trots att de betalat till systemet i flera år. Kvaliñkationskraven är hårdare i de flesta länder än vad de är i Sverige och övriga Norden. Till exempel finns i Tyskland en stor grupp kvinnor som arbetar i familjeföretag eller på timbasis och som inte omfattas socialförsäkrings-

av systemet. Deltidsanställda i Storbritannien saknar ofta socialt skydd som pensioner och marnmaledighet. I Sverige är gränsen för vad

som krävs för att kvalificera sig för avtalsförsäkringama i regel kort deltid minst 16 timmar per vecka, i ATP är kvalifikationskravet

en pensionsgrundande årsinkomst på ett basbelopp och i den offentliga sjukförsäkringen en årsinkomst på 6 000 kronor. I många länder utan-

ll2

åjukpenningfärsäkringen, arbetsskadeförsäkringen

för Sverige fungerar avtalspensioner så att intjänad pensionsrätt förverkas byter anställning. Om kvinnor tvingas byta anställning när man ofta på grund förvärvsavbrott vid barnafödande, kan sådana regler av drabba kvinnor hårdare än män. När pensionen beräknas på slutlönen, pensionsavgiftema betalas årligen som en viss procent lönen, men får i regel de som har en svag löneutveckling över tiden, vilket många kvinnor har, betala för sina pensioner än vad de med karriärlöner, mer oftast män, behöver göra. Det gör att löneskillnadema mellan kvinnor och män underskattas. Reglerna är formellt lika för kvinnor och män inom respektive försäkringssystem, konsekvenserna kan bli olika när hänsyn tas till men kvinnors och mäns olika arbetsmarknadsmönster.

7.3¶Inte bara socialförsäkringar

Trygghetssystemet är uppbyggt flera delar. I Sverige får den som av blir arbetsoförmögen eller får sin arbetsförmåga kraftigt reducerad grund sjukdom, invaliditet, arbetsskada, arbetslöshet och ålderav dom, sin försörjning från minst två håll. För det första erbjuder de offentliga socialförsäkringama ett huvudsakligt skydd. Ersättningen från dessa är i de flesta fall inkomstrelaterad. I vissa fall kombineras relativt låg grundersättning med inkomstrelaterade tillägg åldersen pensionen, förtidspensionen och efterlevandeskyddet. För det andra har så samtliga löntagare också ett inkomstrelaterat skydd i gott som sina avtalsförsäkringar. Ett inkomstrelaterat skydd kan ses som en löneförmån och gör det attraktivare att förvärvsarbeta jämfört med ett grundskydd som betalas ut lika för alla oberoende av arbetsinkomst. Avtalsförsäkringama är avtal försäkringar som träffats av de om

centrala arbetsmarknadsorganisationerna. Sådana försäkringar finns

på hela den svenska arbetsmarknaden. I Sverige finns huvudnumera sakligen fyra avtalsförsäkringssystem. Dessa avser privatanställda tjänstemän, privatanställda arbetare, statligt anställda samt anställda i kommuner och landsting. Därutöver har kooperationen, bankanställda, försäkringsanställda, journalister och några grupper till snarlika

försäkringslösningar.

Avtalsförsäkringar finns på områden som socialförsäkringsamma och är obligatoriska för dem som omfattas av avtalet. De komparna letterar ersättningama från socialförsäkringama, dels genom att höja ersättningsnivån, dels att kompensera för inkomstbortfall över genom den inkomstnivå dvs det inkomsttak socialförsäkringama komsom för. De olika avtalsförsäkringarna liknar varandra i sina penserar huvuddrag, är i övrigt konstruerade med avseende de förutmen sättningar gäller på de olika avtalsområdena. De är liksom socialsom

Ann-Charlotte Ståhlberg

försäkringarna till övervägande del inkomstrelaterade. Ersättningen vid sjukdom, arbetsskada, förtidspensionering, ålderdom och dödsfall är kopplad till förvärvsinkomsternas storlek Ett socialförsäkringssystem och avtalsförsäkringssystem är inkomstrelaterat kommer

som att spegla de skillnader i arbetsinkomster som finns mellan kvinnor och män.

Sjukersättning, förtidspension, arbetsskadeersättning och efierlevandeskydd

År 1997 betalas sjuklön från arbetsgivaren de första veckorna i

fyra en sjukperiod. Därefter betalas sjukpenning från sjukförsäkringen.

Kompensationen är 75 procent den sjukpenninggrundande inkom-

av

sten. Avtalskompletteringar tillkommer.

Arbetsskadeförsäkringen gäller om man skadat sig i olycka på

en sin arbetsplats eller på vägen till och från arbetet. Försäkringen gäller också för arbetssjukdomar, får allergier efter kontakt

ex. om man med vissa ämnen eller ryggbesvär på grund olämplig arbetsställ-

av ning. Så länge är sjukskriven på grund arbetsskada betalas

man av sjuklön och sjukpenning enligt de regler som gäller vid vanlig sjukdom. Om man blir skadad och inte kan arbeta eller på grund

mer av skadan får en lägre inkomst, kan få livränta. Livräntan kompen-

man serar inkomstförlusten till 100 procent. Om avlider

en person av en arbetsskada har efterlevande maka/make och barn rätt att få livränta efter den avlidne. Ersättningarna vid arbetsskada från avtalsforsäkringarna är i stort sett lika på samtliga områden. Men i regel redan

ger

socialförsäkringssystemet fullständig inkomstkompensation vid

arbetsskada.

Den som fyllt 16 år men inte 65 år och som fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt med minst ñärdedel på grund sjukdom eller

en av

nedsättning av den fysiska eller psykiska arbetsförmågan kan få förtidspension. Förtidspensionen består av folkpension som är ett enhet-

ligt belopp oberoende den tidigare inkomstens storlek och ATP

av som är inkomstrelaterad. Förtidspensionen kan vid låg eller ingen ATP kompletteras med pensionstillskott. Till Förtidspensionen kommer också ersättning från avtalsförsäkringama. Dessa kompletteringar är i regel något högre än vid ålderspensionering.

Den lagstadgade änkepensionen avskaffades år 1990, med

men vissa Övergångsbestämmelser, och ersattes med omställningspen-

en sion som både kvinnor och män får under begränsad tid. Dessför-

en innan gällde det lagstadgade skyddet enbart änkorna. Männen hade

1Det finns också vissa avtalsförsäkringar där ersättningen betalasut i form av en klumpsumma, t.ex. TGL tjänstegrupplivförsälcing.

.Sjukpenningförsähingen arbetsskadeförsälcringen

emellertid skaffat sig skydd i form änklingspensioner, fast samma av avtalsvägen. Undantaget var LO-SAF-kollektivets avtalsförsäkringar där det varken fanns änke- eller änklingspensioner. Den nya efter-

levandepensionen är en omställningspension som betalas ut i sex må-

nader. För den som har vårdnaden om barn under tolv år förlängs omställningspensionen och betalas då ut till dess det yngsta barnet fyllt 12 år. När rätten till omställningspension har upphört, kan den ersättas särskild efterlevandepension, i de fall person inte kan försörja av en sig eget arbete. Omställningspension och särskild efterlevangenom depension folkpension och ATP. Pensionen från kan utgå både som ATP baseras på den avlidnes ATP-poäng. Kompletteringar från avtalsförsäkringama LO-SAF-området undantaget tillkommer. På samtliga avtalsområden finns dessutom överenskommelser om tjänstegrupplivförsäkring TGL vid anställds dödsfall betalar ut som en ett visst belopp till efterlevande.

7.4¶Försäkringamas konstruktion

är inkomstomfördelande

Arbetsgivama i allt väsentligt kostnaderna för löntagarnas försäkser likvärdiga med andra arbetskraftskostnader. Även be-

ringar som om talningen formellt huvudsakligen sker i form av arbetsgivaravgiñer,

så är det i praktiken arbetstagarna betalar för fönnånema genom som att deras kontantlöner blir lägre än vad de skulle vara utan lönerelaterade försäkringar. Att arbetstagarna själva betalar för förmånema utesluter emellertid inte förekomsten omfördelningar mellan individer av och grupper.

Det är princip bakom en socialförsäkring som i en kom-

samma mersiell försäkring i den meningen att de försäkrade betalar enligt vissa kriterier mot att de får ersättning när de är sjuka, arbetslösa etc. I kommersiell försäkring betalar försäkringstagama premier till en en fond, från vilken de sedan får ersättning. I en socialförsäkgemensam ring finns möjligheten att ordna försäkringen genom skattefmansiering utan fonder. En försäkring, kommersiell såväl som socialförsäkring och avtalsförsäkring, innebär för de flesta människor en omfördelning inkomster i tiden mellan olika perioder av livet. Man beav talar till försäkringen då t.ex. är frisk och har arbete och får förman måner då är sjuk och utan arbete. Därutöver omfördelar socialman försäkringarna och avtalsförsäkringama framför allt inkomster mellan individer har olika risk att drabbas sjukdom, invaliditet, arsom av betsskada, arbetslöshet och dylikt, men också mellan olika inkomstkategorier. Omfördelningama mellan inkomstgrupper har i huvudsak

Ann-Charlotte Ståhlberg

sin bakgrund i de regelkonstruktioner som har beteckningen 15-årsregeln, sistaårsregeln och takregeln.

Olika risk

De fördelningspolitiska inslagen i de offentliga riskförsäkringarna, sjukpenningförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, förtidspensionen och efterlevandeskyddet, är tre slag. Den första omfördelningen

av beror på att socialförsäkringama är solidariska försäkringar utan riskdifferentiering. Personer som har större risk att drabbas till

av exem-

pel sjukdom eller förtidspensionering betalar samma avgift som de

personer som har mindre risk att drabbas. En enhetlig premie i stället för en premiedifferentiering enligt individuella risker innebär att inkomster omfördelas från de individer har låg risk att drabbas till

som dem som har hög risk att drabbas.

Avtalsförsäkringama har inte på samma sätt som socialförsäkringarna en inriktning mot omfördelning. Men det finns inslag omför-

av delning också i avtalsförsäkringama. Även dessa är solidariska försäkringar utan riskdifferentiering. Risken för förtidspensionering, arbetsskador etc. varierar mellan löntagarna, medan premierna och ersättningsvillkoren är desamma. Olika försäkringssystem för olika avtalsområden, där avgiftsprocenten anpassats till avtalsområdets risk, ger dock en viss riskdifferentiering jämfört med när riskkollektivet utgörs av alla löntagare. Omfördelningama mellan riskgrupper är därför mindre i avtalsförsäkringama än i socialförsäkringama.

Det är känt från flera undersökningar att risken för långtidssjukskrivning och förtidspension ökar med åldern se t.ex. Marklund, 1994. Bland dem som förtidspensioneras finns en Överrepresentation av korttidsutbildade. Personer med kort utbildning är överrepresenterade bland dem med tunga arbeten och bland de arbetslösa. Under 1970-talet var det främst män som förtidspensionerades och många av arbetsmarknadsskäl. På senare år har fler kvinnor förtidspensionerats, och då framför allt på grund sjukdomar i rörelseorganen. År 1994

av var 54 procent av förtidspensionärema kvinnor. Det betyder att idag har kvinnor något större risk att förtidspensioneras än män. Men

en kvinnor har oftare deltidsförtidspension 1/4, 1/2 eller 3/4 förtidspension än män se även Höög, 1997.

Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män även Johansson

se

Palme, denna volym. I synnerhet gäller det de långa sjukfallen. Med sjukpenningtal avses genomsnittligt antal dagar per försäkrad och år med sjukpenning och arbetsskadesjukpenning. År 1990 sjukpen-

var ningtalet 19,0 för kvinnor och 14,0 för män, år 1994 var det 12,9 för

.Sjukpenningförsäkringen arbetsskadeförsäkringen

kvinnor och 9,6 för män Fakta 1995 Skillnaderna återfinns i alla åldersgrupper. Arbetssjukdomar förekommer ungefär lika ofta bland kvinnor bland män, ökningstakten har under senare hälften som men 1980-talet varit högre för kvinnor än för män SOU 1994:72. Arav betsolyckor är vanligare bland män än bland kvinnor. Ohälsotalet det genomsnittliga antalet dagar per försäkrad anger och år ersatts med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabisom literingssjukpenning, förebyggande sjukpenning eller förtidspension/sjukbidrag. År ohälsotalet detsamma för kvinnor och 1983 var män, det har därefter stigit mer för kvinnor än för män SOU men 1994:72. År 1995 kvinnors ohälsotal 9,4 dagar högre än mäns. var Kvinnornas ohälsotal då 43,8 dagar och männens 34,4 dagar. var Kvinnors risk att drabbas av sjukdom, arbetsskada och förtidspensionering och därmed deras sannolikhet att få ersättning från försäkringssystemen är idag något större än för män. Det innebär att det i avtalsförsäkringen såväl i socialförsäkringen finns inslag som som tenderar kvinnor. I den mån deras risk är större omfördelar att gynna försäkringarna inkomster från män till kvinnor. Efterlevandeskyddet till änkor och änklingar är liksom förtidspensionen sammansatt inkomstoberoende del folkpensionen och av en inkomstberoende del ATP och avtalsförsäkringen. Det finansieen med fast procentsats på de förvärvsarbetandes löner. Det inneras en bär att de har höga inkomster får betala mer för det enhetliga som skyddet än de med låga inkomster. Risken att bli änka är större än risken att bli änkling. Om altemativet till nuvarande obligatoriska skydd för änkor och änklingar är att varken kvinnor eller män efterfrågar efterlevandeförsäkringar, så är det obligatoriska efterlevandeskyddet att betrakta som en ren fördelningspolitisk åtgärd. Som sådan omfördelar det obligatoriska efterlevandeskyddet inkomster från män till kvinnor. Subventionen till kvinnorna till männen Därutöver sker insom grupp är större än komstöverföringar från ogifta personer till gifta.

2År 1994 gäller att sjukpenningdagar medräknas först från och med den 15:e dageni sjukperioden. 3Antag i stället att alla i avsaknad ett obligatorium skulle efterfråga privata änkeav och änklingspensioner. I privat försäkring differentierad efter risk är premien för en änkepension större änför änklingspension med sammaförmåner. Om t.ex. en en skyddet till den icke lönearbetandeparten ärlika stort etti hushåll där enbart mannen lönearbetar i ett hushåll där enbart kvinnan gör det, såärändock försäkringspresom mien högre i det förra fallet. Mannen får betala mer för änkepensionen än kvinnan för änklingspensionen. I ett sådantfall skulle införandet av ensolidarisk försäkring kunna tolkas som en omfördelning av inkomster från kvinnor till män.

Ann-Charlotte Ståhlberg

T akregeln

En andra omfördelning beror att socialförsäkringama enbart kom-

penserar för inkomstbortfall under bestämd nivå, det s.k. taket,

en medan avgifter betalas på hela inkomsten, dvs. även på de delar

som ligger över detta tak. Taket motsvarar i de allra flesta fall 7,5 basbelopp. Det gör att inkomster omfördelas från dem årsinkomster är

vars större än 7,5 basbelopp till dem vars årsinkomster är mindre än 7,5 basbelopp. Fler män än kvinnor har årsinkomster är större än 7,5

som basbelopp. 17,9 procent av alla förvärvsarbetande män, bara 3,7

men procent av kvinnorna hade årsinkomst större än 7,5 bas-

en som var

belopp år 1995 Riksförsäkringsverket, 1997. Avtalsförsäkringama kompenserar i de flesta fall också för in-

komstbortfall över 7,5 basbelopp, och den kompensationsgrad

som utgår från avtalsförsäkringarna är väsentligt högre för dessa inkomstdelar. Avtalsförsäkringar är därmed framför allt viktiga för dem

som har höga inkomster. Kompensationen från avtalsförsäkringama för de inkomster som ligger över taket i socialförsäkringssystemet är inte bara de 10 procent som i regel gäller för inkomsterna under taket, utan också i de flesta fall 75 procent på inkomstdelar över taket i sjukförsäkringen och 65 procent inkomstdelar över taket när det gäller pensioner. Detta kan omfördelning till dem med höga in-

ses som en komster eller underskattning deras löneinkomst i lönestatisti-

en av kenf När kvinnor, i genomsnitt har relativt låga inkomster,

som ersätts för inkomstbortfall från avtalsförsäkringama får de i genomsnitt en lägre andel inkomstbortfallet kompenserat än vad män får,

av varför det sker omfördelning från kvinnor till män i detta avseende.

en Avtalsförsäkringama på SAF-LO-området ger till skillnad från

avtalsförsäkringama på övriga områden inte kompensation för inkomstbortfall på lönedelar över 7,5 basbelopp

IS-årsregeln och sistaårsregeln

En tredje omfördelning beror på vilka inkomster ersättningen be-

som räknas på. Förtidspensionen och omställningspensionen från ATP beräknas på de 15 bästa poängåren. Det kan såväl faktiska poäng

vara som antagandepoäng. Med antagandepoäng menas att individen för vart och ett av åren är kvar till 65-årsdagen tilldelas fiktiva

som pensionspoäng som räknas fram basis tidigare inkomster.

av personens 15-årsregeln är mer fördelaktig för dem inkomster är ojämnt för-

vars delade över tiden, än för dem har jämn inkomstutveckling.

som en

4 Jämför Selén Ståhlberg 1996, 1998. 5 Pensionssystemet på LO-SAF-området har dock nyligen ändrats såatt det inte längre har detta tak, men kompensationsgraden i det nya premiereservsystemetär densamma under och över taket.

sjukpenning/försäkringen, arbetsskadeförsäkringen

Förtidspensionen och efterlevandeskyddet från avtalsförsäkringama beräknas ofta på de sista årens inkomster före pensioneringen. Sistaårsregeln är mer fördelaktig för dels dem som har en brant stigande inkomstutveckling, dels dem som vid tidpunkten för försäkringsutfallet har högre inkomster än tidigare. Den missgynnar därmed dem som har en jämn inkomstprofil och en svag eller negativ inkomstut-

veckling kring tidpunkten för försäkringsutfallet.

Om exempelvis 15 år med hög inkomst följs av tre år med lägre inkomst, blir ersättningen högre med 15-årsregeln än med sistaårsregeln. Om inkomsten däremot är högre de tre sista åren än tidigare, blir ersättningen högre med sistaårsregeln än med 15-årsregeln. Karriäryrken har brantare löneprofil än typiska låglöneyrken. Män har

en oftare karriäryrken än kvinnor. Förändringar i arbetstiden från heltid till deltid eller tvärtom är däremot vanligare bland kvinnor än bland män. Möjligheterna att få ett bättre ersättningsutfall av sistaårsregeln jämfört med 15-årsregeln kan vara större för män än för kvinnor, eftersom risken att förtidspensioneras eller bli änka/änkling är större i relativt hög ålder då det knappast längre är aktuellt att övergå från deltidstjänst till heltidstjänst. Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1996:1 13 att IS-årsregeln i den offentliga förtidspensionen skulle ersättas med en slags sistaårsregel. En sådan förändring skulle kunna mindre fördelaktig för kvinnor än

vara för män.

Moral hazard och självrisken

Enligt ekonomisk teori vill de flesta individer betala för försäkring

en som ger full kompensation för inkomstbortfall vid arbetsofönnåga, de vill inte ha variationer i inkomsten beror på hälsotillståndet

som Edebalk m.fl., 1998. Men på grund av informationsproblem och att försäkringstagama kan påverka utfallet moral hazard är ett 100procentigt skydd inte möjligt. När försäkringstagama kan påverka försäkringsutfallet och försäkringsgivama inte kan kontrollera om så har skett, behövs någon form självrisk för att förhindra att försäk-

av ringen överutnyttjas.

En del sjukdomstillstånd är lätta diagnosticera. Är moral hazard

att uteslutet skulle skyddet i princip kunna vara IOO-procentigt. Att en allvarlig olyckshändelse eller ett allvarligt handikapp medför sjukfrånvaro och arbetsoförmåga är till exempel självklart. Men många sjukdomstillstånd är svåra eller alltför kostsamma att medicinskt kontrollera, såsom värk av olika slag. Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog visserligen med den officiella motiveringen att spara

-

i sitt betänkande år 1996 SOU 1996:113 att arbetsskador pengar skulle få högre ersättning än arbetssjukdomar, vilket skulle kunna tol-

Ann-Charlotte Ståhlberg

kas som en tillämpning ovanstående Kommittén före-

av resonemang. slog att arbetsskadesjukpenning skulle återinföras men enbart vad gäller olycksfall och inte arbetssjukdomar. Enligt Sjuk- och arbetsskadekommitténs rapport .Siukpenning, arbetsskada och förtidspension förutsättningar och erfarenheter SOU 1994:72 är arbetssjuk-

domar lika vanliga bland kvinnor och män. Däremot drabbas män i större utsträckning än kvinnor av arbetsolyckor. Om arbetsskadesjukpenning enbart införs vid arbetsolycksfall och inte vid arbetssjukdomar gynnas därmed männen mer än kvinnorna av denna åtgärd.

7.5¶Några illustrationer

av ersättningsreglernas konsekvenser

I detta avsnitt renodlas och illustreras ersättningsreglemas inkomstomfördelande effekter med exempel från förtidspension och sjukpenning.

F Örtidspensionsreglernas konsekvenser

Förtidspensionen från socialförsäkringen består liksom ålderspensionen av folkpension och ATP. Den kan vid låg eller ingen ATP kompletteras med pensionstillskott. På SAF-LO-området är avtalsersättningen till förtidspensionär ett månatligt belopp från AGS

en avtalsgruppsjukförsäkringen vars storlek beror av i vilket löneintervall individen befinner sig. Maximal ersättning från AGS är 30 000 kr 2500 X 12 per år. Den utgår till dem vilkas årslön är 5,3 basbelopp eller mer. På SAF-PTK-området ersätts en förtidspensionär från avtalsförsäkringen med 15 procent av inkomstbortfallet på den del av lönen som understiger 7,5 basbelopp, med 65 procent av inkomstbortfallet på den del av lönen som är mellan 7,5 och 20 basbelopp och med 32,5 procent av inkomstbortfallet på den del av lönen som är mellan 20 och 30 basbelopp. Den kommunala avtalsförsäkringen ger samma ersättning som AGS på den del av lönen som är mindre än 7,5 basbelopp. Ersättningen till dem som har större inkomst än så, räknas ut på sätt den kommunala ålderspensionen och brutto-

samma som samordnas med den allmänna förtidspensionen från folkpension och ATP och med ersättningen från AGS. Bruttosamordning innebär att avtalsförsäkringen garanterar en viss nivå. Om ersättningen från socialförsäkringama inte ger den nivån så fyller avtalsförsäkringen på upp till denna nivå. Också förtidspensionen i det statliga avtalssystemet är bruttosamordnad med folkpension och ATP. För den som är statligt anställd är kompensationen 117,5 procent på den del av lönen som är mindre än ett basbelopp, 81,5 procent på lönedel som ligger

Sjukpenningförsäkringen, arbetsskadefärsäkringen

mellan ett och 20 basbelopp och 40,75 procent på lönedel ligger

som mellan 20 och 30 basbelopp.

Reglerna i försäkringarna kan som framgått få olika konsekvenser vad gäller utfallet för kvinnor och män. Dessa konsekvenser belyses i en expertrapport till Sjuk-och arbetsskadekommitténs betänkande SOU 1996:113 Ståhlberg, 1996. Beskrivningen bygger på simuleringar av försäkringsförmånema för ett urval individer som ingår i

Levnadsnivåundersökningen 1991 genomförd av Institutet för social

forskning, Stockholms universitet: 494 anställda män och 493

anställda kvinnor födda 1932-1944. Genom samköming med register hos Riksförsäkringsverket och Statistiska centralbyrån har inkomstutvecklingen 1960-1990 kunnat fastställas för varje individ. Simuleringarna av förtidspensionen går till så att samtliga personer i undersökningsurvalet antas förtidspensioneras år 1991 med de regler som då gällde för kompensation. Risken att drabbas sätts lika för kvinnor och män för att kunna renodla ersättningsreglemas konsekvenser och belysa hur graden av kompensation kan skilja sig mellan kvinnor och män när de ersätts från socialförsäkringen och när de ersätts enligt de olika regler som finns i avtalsförsäkringama för privatanställda tjänstemän, arbetare i privat sektor, statligt anställda och anställda i kommuner och landsting. Simuleringarna förutsätter att kontantlönen inte påverkas av avtalsförsäkringens utformning. Resultatet från simuleringarna visas i tabell 7.1.

Kvoten mellan mäns och kvinnors inkomster i studien är 1,645. Det betyder att årsinkomsten fore det simulerade pensionsfallet i genomsnitt är drygt 60 procent större för männen i studien än för kvinnorna. Om kvoten mellan mäns och kvinnors förtidspension är större än 1,645 betyder det att det finns en omfördelning från kvinnor till män och tvärtom när kvoten är mindre än 1,645. Den simulerade förtidspensionen från socialförsäkringen är ungefär 35 procent större för männen än för kvinnorna. Den verkar således i utjämnande riktning, dvs omfördelar från män till kvinnor. Den simulerade förtidspensionen från avtalsförsäkringama däremot är 100-200 procent större för männen än för kvinnorna med undantag för den från AGS. Det in-

nebär att avtalsförsäkringama med undantag för AGS omfördelar från kvinnor till män. Bakgrunden är att männen i väsentligt högre grad än kvinnorna har inkomster i avtalsförsäkringama kompenseras med

som 65 procent eller mer på delar av inkomstbortfallet. Ju större andel av lönen som kompenseras med 65 procent eller mer, desto större blir den genomsnittliga kompensationen.

Ann-Charlotte Ståhlberg

Tabell 7.1 Storleken på årlig förtidspension i antal basbelopp i olika

system. Simulerade medelvärden för kvinnor och män.

lnkomstföre SAF-LOSAF-PTK Statligt KommunaltATP SummaavATP

pensionsfallet AGS avtalssystemavtalssystem folkpensionoch

pensionstillskott Kvinnor 3,983 0,582 0,634 0,421 0,573 0,944 2.882 Män 6.553 0,845 1,388 1,277 1,189 2,047 3.951 Nlån/Kvinnor 1,645 1,452 2,189 3,033 2,075 2,168 1,371 Källa: Ståhlberg 1996.

.Sjukpenningreglernas konsekvenser

Avtalsfönnånema vid sjukdom är ganska lika for tjänstemän oavsett sektor. Ersättningen är 10 procent av inkomstbortfallet på den del av lönen är mindre än 7,5 basbelopp. Är lönen högre, kompen-

som var sationen år 1991 90 procent den del som överstiger 7,5 basbelopp. På SAF-LO-området avser kompensationen enbart inkomster under

7,5 basbelopp, för vilka AGS lämnar kompletterande ersättning med

ca 10 procent av inkomstbortfallet.

Simuleringama av sjukersättningen från avtalsförsäkringama går till likartat sätt vid simuleringama av förtidspensionen. Om

som alla i undersökningsurvalet skulle sjuka samtidigt under en må-

vara nads tid och få sjukersättning som beräknas på årsinkomsten för år

en 1990, vad skulle ersättningen bli med olika regler Männen har vid

insjuknandet årsinkomst som i genomsnitt är drygt 60 procent

en större än kvinnornas. Men sjukersättningen som betalas ut till män är i genomsnitt nästan 200 procent större än den som betalas ut till kvin-

med de regler gäller i stat, kommun och på SAF-PTK-områnor som det. I AGS, dvs på SAF-LO-omrâdet går omfördelningama snarare i motsatt riktning. Inkomster över 7,5 basbelopp ersätts inte alls i AGS, varför männen i genomsnitt ersätts med lägre procentsats, räknat

en på hela lönen, än kvinnorna. Resultatet från simuleringama visas i tabell 7.2.

Tabell 7.2 En månads sjukersättning i antal basbelopp på 1990 års lön i

olika system. Simulerade medelvärden för kvinnor och män.

Lönár1990 SAF-LOAGS SAF-PTK Statligt Kommunalt

avtalssystem avtalssystem Kvinnor 3,983 0,0325 0,0380 0,0380 0,0380 Män 6,553 0.0478 0,1089 0,1089 0.1089 Män/kvinnor 1,645 1,471 2,867 2,867 2,867 Källa: Ståhlberg 1996.

Det bör dock påpekas att ovanstående stora skillnader i genomsnittlig kompensationsgrad för kvinnor och män förutom könsskillnader i

.Sjukpenningförsäkringen arbetsskadeförsäkringen

inkomster är baserade på beräkningar där vi inte tagit hänsyn till könsskillnader i risk. Om till exempel manliga högre tjänstemän nästan aldrig är sjuka, och kvinnliga lågbetalda arbetare är sjuka ofta, så skulle kompensationsgraden i genomsnitt kunna vara större för kvinnorna än för männen. Detta beskrivs mer i nästa avsnitt.

7.6¶Summa

omfördelningar

Riskförsäkringama i socialförsäkringssystemet, varmed sjuk-

avses

penningförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensionen,

har klara fördelningspolitiska inslag. För det första är avgifterna till dessa försäkringar enhetliga och inte differentierade efter risk. Effekterna av detta är en omfördelning inkomster från dem har låg

av som risk att drabbas sjukdom och arbetsskada, till dem har hög risk

av som att drabbas. Kvinnors risk, och därmed sannolikhet att få ersättning, är idag något större än mäns risk. I motsvarande omfattning omfördelar försäkringen därmed inkomster från män till kvinnor. För det andra är enbart inkomster upp till 7,5 basbelopp förmånsgrundande medan

avgifter huvudsakligen betalas på hela inkomsten, dvs även på de delar som ligger över 7,5 basbelopp. Därför omfördelas inkomster från dem vars årsinkomster är större än 7,5 basbelopp till dem årsinkoms-

vars ter är mindre än 7,5 basbelopp. Kvinnor når inte till årsinkomster

upp över 7,5 basbelopp i samma utsträckning män gör. Riskförsäk-

som

ringarna i socialförsäkringssystemet har således en utformning som i

praktiken är mer fördelaktig för kvinnor som grupp än för män

som grupp-

I avtalssystemen är avgiftssatsen eller i vissa fall kommunerna skattesatsen enhetlig inom varje avtalsförsäkring och någon differentiering med avseende kvinnors och mäns risk förekommer således inte heller i avtalsförsäkringama. Å sidan omfördelas därmed in-

ena komster från dem har låg risk att drabbas ohälsa, till dem

som av som har hög risk att drabbas. I praktiken kan detta innebära en omfördelning från män till kvinnor. Å andra sidan är, med undantag LO-

av SAF-området, kompensationsnivån högre på de delar inkomsten

av som är större än 7,5 basbelopp. Detta innebär en omfördelning från personer vars inkomster inte når till 7,5 basbelopp, vilket ofta är

upp kvinnor, till personer som har inkomster över denna nivå, vilket ofta är män.

Det finns således i de flesta avtalsförsäkringar två motverkande effekter. En effekt omfördelar från dem som har låg risk att drabbas

av ohälsa till dem som har hög risk att drabbas, vilket innebär från män till kvinnor. En annan effekt omfördelar från inkomsttagare med in-

Ann-Charlotte Ståhlberg

komster under 7,5 basbelopp till inkomsttagare med inkomster över 7,5 basbelopp, vilket innebär från kvinnor till män.

Om avtalsförsäkringens omfördelningar mellan riskgrupper är

större än de mellan inkomstgrupper kan försäkringen vara förmånligare för kvinnor än för män och omvänt. Om nettoeffekten är noll betyder det att inga omfördelningar sker. De omfördelningar som kan finnas mellan riskgrupper och de som kan finnas mellan inkomstgrupper tar då ut varandra. Vilken typ omfördelning som överväger går inte

av att fastställa utan en närmare empirisk granskning. Vi vet idag alltför lite om vilka egenskaper som bestämmer sannolikheten att drabbas av ohälsa. På detta område behövs mera forskning. Vem som har hög risk och har låg risk är heller inte en gång för alla givet. Till

vem som exempel var risken att förtidspensioneras större för män än för kvinnor under 1970-talet. På 1990-talet gäller det omvända. Däremot in-

nebär regelkonstruktionen i flertalet avtalsförsäkringar alltid en viss

omfördelning från lägre till högre inkomsttagare och så länge kvinnor tillhör den förra gruppen kommer denna omfördelning att vara från kvinnor till män. Eftersom avtalsförsäkringen kan ses som en löneförmån bidrar dess konstruktion till att förstärka löneskillnadema mellan kvinnor och män. Skillnaden är större än vad enbart kontantlönen visar.

7.7¶Samspelet mellan socialförsäkringar och avtalsförsäkringar

För de enskilda personerna och också för samhällsekonomin är det det totala inkomstskyddet intresse, inte enbart kompensa-

som är av tionen i socialförsäkringama. Nivån på det totala skyddet kan vara oberoende vilket system har. En låg ersättning från socialför-

av man säkringarna kan helt eller delvis kompenseras av en hög ersättning

från avtalsförsäkringama. Det finns jämförelser mellan länder som vi-

sar att den totala kompensationsgraden inte varierar särskilt mycket medan däremot sammansättningen av skyddet gör det. Till exempel jämför Kangas och Palme 1993 sammansättningen av ersättningen vid sjukdom i Danmark, Finland, Norge och Sverige år 1990. Danmark, Finland och Norge hade en inledande period med obligatorisk

sjuklön. I Danmark, Finland och Sverige kompletterades sjukpen-

ningen från socialförsäkringssystemet med ersättning från avtalsförsäkringen. I Norge kompensationsgraden från socialförsäkrings-

var systemet 100 procent. Trots skillnaderna i systemens utformning var

kompensationsgraden likvärdig. Ett annat exempel är Kangas 1992

jämförelse av ersättningen vid sjukdom i Finland, Sverige, Tyskland och Storbritannien. Inte heller här skiljer sig den totala kompensa-

.Sjukpenningförsäkringen arbetsskadeförsäkringen

tionsgraden särskilt mycket, trots att kombinationen obligatorisk

av sjuklön, socialförsäkring och avtalsförsäkring är olika i de olika ländema.

Eftersom de svenska avtalsforsäkringama har konstruktion

en som är mindre fördelaktig för kvinnor än för män så skulle utökad roll

en

for avtalsförsäkringama i deras nuvarande utformning inte

gagna kvinnor. En förändring som skulle gå i motsats riktning och

gynna

kvinnor är socialförsäkringama ett så högt tak att det

om gavs pass minskade intresset för kompletteringar i avtalsförsäkringar.

Litteraturforteckning

Edebalk, Per Gunnar, Ståhlberg, Ann-Charlotte Wadcnsjö, Eskil 1998,

Socialfärsäkringarna Ett samhällsekonomiskt perspektiv. Stockholm:

SNS Förlag. Esping-Andersen, Gösta 1990 Thethree worlds of welfare capitalism.

Cambridge, UK: Polity Press. Fakta 1995. Socialförsäkringsstatistik. Riksförsäkringsverket, Stockholm. Höög, Jonas 1997 Kvinnors och mänsutträde ur arbetslivet i Persson, Inga

Wadcnsjö, Eskil red., Glastak och glasväggar Den könssegregerade arbetsmarknaden, SOU 1997:137.

Johansson, Per Palme, Mårten 1997 Sjukforsäkringen ur ett genusperspektiv,

denna volym. Kangas, Olli 1988 Politik och ekonomi i pensionstörsäkringen. Det finska

pensionssystemet i ett jämförande perspektiv", Meddelande från Institutet for social forskning 5/1988.

Kangas, Olli Palme, Joakim 1989 Public and private pensions: The

Scandinavian Countries aComparative Perspective, Meddelande från Institutet för social forskning 3/ 1989.

Marklund, Staffan 1994 Vilken roll spelar individförhållanden, konjunkturen och

strukturtörhållanden for förtidspensioneringen" i F örtidspension en arbets-

marknadspolitisk ventil SOU 1994:148. Rapport från Sjuk- och arbetsskadeberedningen samt Arbetsmarknadspolitiska kommittén. Stockholm: Fritzes.

Riksförsäkringsverket 1997, RF Vlnformerar. Statistikinformation IS-I 1997:4. Sainsbury, Diane red. 1994 Gendering welfare states.London: SAGE

Publications. Selén, Jan Ståhlberg, Ann-Charlotte 1996 Non-wage benefits Sweden,

Meddelande från Institutet för social forskning 2/1996. Selén, Jan Ståhlberg, Ann-Charlotte 1998 Pension rights and wages, Labour,

Vol. 12, No SOU 1990:76. Allmän pension. Huvudbetänkande av Pensionsberedningen.

Stockholm: Allmänna förlaget. SOU 1994:72. .Sjukpenning arbetsskada ochförtidspension. Rapport från Sjuk- och

arbetsskadeberedningen. Stockholm: Fritzes. SOU 1996:113. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering.

slutbetänkande av sjuk- och arbetsskadekommittén. Stockholm: Fritzes.

5SOUI 998.3

Ann-Charlotte Ståhlberg Ståhlberg, Ann-Charlotte 1994 Reformeratpensionssystem. Kvinnors ATP och

avtalspension, SOU 1994:22. Stockholm: Fritzes. Ståhlberg, Ann-Charlotte 1996 Avtalssystemcn urjämställdhetssynpunkt i

SOU 1996:113, del s. 127-196. Stockholm: Fritzes.

Den nuvarande och

den nya

ålderspensionen hur omfördelar dessa

-

mellan kvinnor och män

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG STIG TEGLE

Inledning

De ersättningsprinciper och ñnansieringssärt ligger bakom ut-

som formningen av en socialförsäkring har avgörande betydelse för vilka konsekvenserna blir för kvinnor respektive män. I detta kapitel analyseras vad principerna i nuvarande offentliga pensionssystem och det föreslagna nya pensionssystemet har för konsekvenser för kvinnor och män.

Förmånerna i socialförsäkringssystemet kan utgå efter olika principer. För det första kan ersättningen inkomstprövad, dvs. bero

vara av den aktuella inkomsten. Principen innebär att högre inkomsten är, desto lägre blir ersättningen. Pensionstillskotten i nuvarande

pen-

sionssystem är inkomstprövade mot ATP, så att pensionstillskotten

minskar när ATP ökar. I det föreslagna pensionssystemet är

nya garantipensionen inkomstprövad mot den reformerade ATP så att utfyllnaden från garantipensionen minskar när pensionen från ATP ökar. Inkomstprövade förmåner har hög fördelningspolitisk träffsäkerhet.

en En nackdel är att minskningen dessa mot inkomst skapar marginal-

av effekter. Med marginaleffekter att lönsamheten och därmed

menas av, incitamenten att arbeta försvagas när förmånema reduceras på grund av ökade inkomster förvärvsarbete.

av

För det andra kan ersättningen enhetlig och således oberoende

vara av inkomsten. Alla får då ett lika stort belopp. Hit hör folkpensionen. Den är lika stor för alla som har samma civilstånd. Ofta är avsikten med såväl inkomstprövade som enhetliga pensioner att garantera

en slags minimistandard, att ett grundskydd eller grundtrygghet.

ge en

För det tredje kan ersättningen inkomstrelaterad. Försäk-

vara ringstagaren ersätts då i proportion till inkomstbortfallets storlek. Ju högre inkomsten är, desto högre blir ersättningen. Pensionen från ATP är inkomstrelaterad. Kvinnor har i regel lägre inkomster

än män, var-

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

för deras förmåner blir lägre än mäns i ett inkomstrelaterat pensionssystem.

För det fjärde kan ersättningen vara avgiftsrelaterad. Då får den

betalat större ersättning än den som betalat mindre. I nusom mer en

varande offentliga pensionssystem återfinns de tre första principerna

och i det förslag till nytt pensionssystem föreligger sedan år 1994

som

finns även den fjärde principen representerad.

Finansieringen av socialförsäkringama kan ske både med skatter och avgifter. Det benämns en skatt är dock inte alltid någon verk-

som lig skatt och det som benämns en avgift inte alltid någon verklig avgift. Till exempel är obligatorisk avgift, i den mån den inte ger för-

en måner i relation till avgiftens storlek, detsamma som en skatt. Bakom skattefinansiering ligger främst fördelningspolitiska motiv att omfördela inkomster. l det nuvarande pensionssystemet och i den föreslagna pensionsreformen finns både skatte- och avgiftsprincipen representerad. I det nuvarande pensionssystemet dominerar skattefinansiering medan det huvudsakligen bygger på avgiftsfinansiering.

nya

Kapitlet inleds med presentation dels det nuvarande offentli-

en av

pensionssystemets struktur, dels förslaget till nytt pensionssystem. ga Därefter följer analys de båda systemens konsekvenser för kvin-

en av

och män. Analysen genomförs i två steg. För det första jämför vi nor vad kvinnor respektive män får i pension med vad de betalar till pensionssystemet när pensionen bestäms av nuvarande regler och när den bestäms reglerna i det reformerade systemet. Detta gör vi genom

av att referera till tidigare studier. För det andra jämför vi hur kvinnors respektive mäns pensioner förändras när de i stället för att bestämmas enligt nuvarande regelsystem bestäms enligt det reformerade systemet. Det gör vi att studera pensionerna för en utvald grupp,

genom nämligen 75 000 medlemmar i Vårdförbundet. Det är en unik pa-

ca neldatabas till 90 procent består av sjuksköterskor. Det är inget

som perfekt material för jämförande studier kvinnors och mäns pensio-

av

eftersom de allra flesta i dessa yrkesgrupper är kvinnor. Bara 6,5 ner procent Vårdförbundets medlemmar är män. Men mönstret för

av löneutveckling är detsamma detta område som för andra förvärvsarbetande kvinnor och män, dvs. männen har en betydligt brantare löneprofil än kvinnor. Kvinnorna ingår i undersökningen har ett

som mycket traditionellt kvinnligt arbetsmarknadsmönster med deltidsarbete och förvärvsavbrott under småbamsâren. Kapitlet avslutas med

summering och efterskrift. Efterskriften innehåller en diskussion en en

de ändringar i refonnförslaget gjorts efter det att denna studie av som fárdigställts.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

-

8.2¶Det nuvarande struktur

pensionssystemets

De allra flesta som går i pension får pension från minst tre håll, från folkpensionen, ATP och avtalsforsäkringen. Många har ett kompletterande pensionsskydd med kollektiva och individuella pensionsforsäk-

ringar i privata försäkringsbolag.

Rätten till folkpension grundar sig antingen på bosättningstid i Sverige eller på att den försäkrade arbetat rätt till ATP. För att få hel folkpension krävs att bott i Sverige i 40 år eller har 30 år

personen med ATP-grundande inkomster. Har han eller hon färre än 40 år i Sverige eller färre än 30 år med ATP-grundande inkomster så minskas pensionen med 1/40 respektive 1/30 för varje år saknas. Folkpen-

som

sionen är ett enhetligt belopp uttryckt i s.k. basbelopp. Detta ändras i

princip i proportion till penningvärdet, varför basbeloppet kan användas för att hålla förmånema värdebeständiga. Hel folkpension är 96 procent av basbeloppet per år för ensamstående och 78,5 procent för den som är gift Den garanterade pensionsnivån är folk-

summan av pension och pensionstillskott. Pensionstillskottet är 0,555 basbelopp. Den samlade offentliga pensionen, är folkpension,

som summan av pensionstillskott och ATP, är lika med 1,515 basbelopp 1,335 basbelopp för gifta pensionärer plus den del ATP-pensionen är

av som större än 0,555 basbelopp. Utöver folkpension och pensionstillskott kan pensionärer med låg inkomst få bostadstillägg. Det minsta årliga belopp som ålderspensionären får är i genomsnitt ungefär tvâ basbelopp och utgörs folkpension, pensionstillskott samt bostadstillägg.

av

Pensionsgmndande inkomster för ATP är skattepliktig inkomst

av förvärvsarbete mellan ett och 7,5 basbelopp. Sjukpenning, föräldrapenning, ersättning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd KAS, utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning, delpension, dagpenning till värnpliktiga och dylikt räknas också som ATP-grundande AFL, kapitel ll. Pensionen från ATP be-

se

räknas på genomsnittet de 15 bästa pensionsgrundande årsinkom-

av stema och det krävs 30 år med pensionsgrundande inkomster för att få hel ATP-pension. Om antalet intjänade år är färre än 30 reduceras pensionen i motsvarande grad t.ex. 20 intjänandeår 20/30 hel

ger av pension. Hel pension är 60 procent genomsnittsinkomsten den

av pensionsgrundande de 15 bästa åren. Högsta möjliga ATP-pension är 3,9 basbelopp per år. Som mest kan ensamstående pensionär såle-

en des få 4,86 basbelopp år från det allmänna pensionssystemet och

per en gift pensionär 4,68 basbelopp år.

per

För att hålla nere pensionsutgiñema infördes år 1993en tillfällig bestämmelse,

som fortfarande gäller, om att inte skriva upp pensionema med hela basbeloppetutan med 0,98 basbelopp.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

ATP och folkpension utgör det huvudsakliga pensionsskyddet för de allra flesta. Så gott alla löntagare har dessutom en avtalsbesom stämd tilläggspension, i de flesta fall är inkomstrelaterad liksom som ATP. Folkpension och ATP tillsammans är per år i normalfallet ungefär 65 procent av en persons tidigare ATP-grundande inkomster. Avtalspensionen i regel ytterligare omkring 10 procent av, i de flesta ger fall, ett genomsnitt de sista årens före pensioneringen inkomster. av Avtalspensionen dessutom pension inkomster som ligger över ger den nivå är pensionsgrundande för ATP. På den delen av lönen är som kompensationen i de flesta fall väsentligt högre, i allmänhet 65 procent se kapitel 9 i denna volym. Arbetsgivaravgiftema till folkpensionen och ATP är proportionella mot löntagarnas löner. De betraktas arbetsgivarna i allt väsentligt av likvärdiga med andra arbetskrañskostnader. Det är därför rimligt som att anta att arbetsgivamas kostnader för löntagarnas pensioner på lång sikt bärs löntagarna själva i form av lägre reallöner. På kort sikt av däremot leder troligen arbetsgivaravgiftshöjningar till ökade lönekostnader och minskad sysselsättning. Se bl.a. Holmlund, 1995. Arbets-

givaravgiften till folkpensionssystemet är skatt, eftersom en

en ren kan få folkpension utan att ha haft någon lön eller anställning person och således oberoende hur stora avgiftsinbetalningar som har gjorts av på hans eller hennes lön. Arbetsgivaravgiften till nuvarande ATP är i och för sig knuten till de förmåner den finansierar, sambandet men mellan avgifter och förmåner är inte fullständigt. För indien persons viden är ATP-avgiften skatt till den del den pensionsförmån hon en får inte motsvarar den ATP-avgift som betalats på hennes lön. Dessutom är delar ATP-avgiften skatt förmånen den finansierar av en om är större än vad individen själv skulle valt i ett frivilligt system och det inte går att belåna resterande för hög pension eller låna på annat sätt. ATP-systemets nuvarande regler medför en ofullständig koppling mellan individens pensionsavgift och hennes framtida pension. Nuvarande ATP-avgift är därför en blandning av skatt och avgift. På lönedelar över 7,5 basbelopp är den en ren skatt.

8.3¶Det pensionssystemets struktur

nya

Den garanterade pensionen

Det föreslagna pensionssystemet, såsom det är beskrivet i regenya ringens proposition 1993/ 1994:250, består av en s.k. garantipension inkomstrelaterad pension den reformerade ATP. Grundtryggoch en heten tillgodoses garantipensionen. Den ersätter nuvarande genom folkpension och pensionstillskott med början år 2001. Beloppen skiljer sig, liksom i det nuvarande systemet, något åt mellan ensamstå-

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

-

ende och gifta. Garantinivån är högre än i nuvarande vi

system om ser till bruttonivån. Nettonivån är emellertid densamma i det

nya systemet som i det nuvarande, eftersom skattereglema för pensionärer också ändras med reformen. Garantipensionen är konstruerad så att marginaleffekten av en ökning i den inkomstrelaterade pensionen alltid är mindre än 100 procent till skillnad från nuvarande system där

pensionstillskottet räknas krona för krona mot intjänad ATP. I det

av nya systemet är marginaleffekten för en ensamstående pensionär 75

procent av ATP-pensionen upp till 2 basbelopp och 50 procent ATP-

av pensionen mellan 2 och 3 basbelopp. Det offentliga nettotillskottet minskar med stigande ATP i det systemet och upphör helt vid

nya en ATP-pension på 3 basbelopp

Den reformerade AT P-pensionen

Den nya inkomstrelaterade pensionen, den reformerade ATP, bestäms efter helt andra regler än den nuvarande. Den nuvarande ATP är förmånsbestämd, den reformerade är avgiftsbestämd. Med att pensionen är förrnånsbestämd att förmånsnivån i systemet t.ex. 60

menas som procent av de 15 bästa årsinkomstema fastställs i förväg och sedan anpassas storleken på avgiftsinbetalningama till förmånsnivån. I

ett avgiftsbestämt system är den exakta förmånen inte fastställd. I stället fastställs avgiften och pensionsnivån därefter. Den reforme-

anpassas rade ATP beräknas på de pensionsgrundande inkomsterna under samtliga år, inte som i nuvarande system enbart på de 15 bästa inkomståren. En viss procent inkomsten betalas i ATP-avgiñ varje år

av precis som i nuvarande system. Men i det ATP-systemet registre-

nya ras varje inbetalning individuella konton och förräntas fram till pensionsdagen. Varje individ får i princip tillbaka det hon har betalat

med ränta på ränta. 16,5 procentenheter den föreslagna pensions-

av avgiften på 18,5 procent inte på riktigt, utan används direkt till

sparas att finansiera de samtida pensionsutbetalningama så sker i nuvarande system med hela avgiften, medan resterande 2 procentenheter sparas i pensionsfonder och förräntas på vanligt sätt Det fiktiva sparandet förräntas också på så sätt att det skrivs med ett index

upp ned som följer förändringarna i de förvärvsverksammas pensionsgrundande

inkomster inkomstindex.

i Enligt vad som föreslagits 1997-10-30 Ds 1997:66 kommer garantipensionen att beräknas enligt andra regler än det här redovisade ursprungsförslaget. Garantipensionen föreslås ligga på en något högre nivå och beräknas ett sätt som ger lägremarginaleffekter än ursprungsförslaget. Se vidare Efterskriñ avsnitt 8.10. JEnligt pensionsuppgörelsen den januari9

1998 ska i stället 16 procentenheter av pensionsavgiñen användasför att betala samma års pensioner. Resterandedel, 2,5 procentenheter, sparasoch förräntas individuellt.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Pensionsgrundande inkomst för den nya ATP är hela inkomsten av förvärvsarbete till ATP-taket, således även det första basbeloppet. upp ATP-taket ligger inte i nuvarande system fast på 7,5 basbelopp som utan skrivs med ett inkomstindex med början från år 2001. Arupp betslöshetsersättning, föräldrapenning, sjukpenning och dylikt ska på sätt i nuvarande ATP pensionsgrundande inkomst. samma som vara Pensionsgrundande inkomst för förfluten tid är individens registrerade ATP-poäng med ett tillägg ett basbelopp. I den nya ATP får i vissa av fall försäkringstagaren tillgodoräkna sig en fiktiv pensionsgrundande inkomst. Föräldrar får göra det under småbamsåren. Bamårsrätt ska kunna tillgodoräknas retroaktivt, dvs. också för tid före det reformeraträder i kraft. Även studier och värnpliktstjänstgöring föde systemet reslås pensionspoäng i den ATP. studiebidraget inom studiege nya medelssystemet föreslås bli pensionsgrundande genom att beloppet höjs och blir skattepliktig inkomst. studiebidrag betalats ut före som 1995 kommer dock enligt förslaget inte att grunda pensionsrätt. Inga politiska beslut huruvida och hur studier ska ge pensionsrätt är om emellertid tagna. Vämpliktstjänstgöring tillgodoräknas pensionsrätt på basis fiktiv årsinkomst motsvarande 50 procent av genomav en snittsinkomsten för alla försäkrade. Inte heller värnpliktsrätt ges för

förfluten tid. Vidare föreslås att makar får rätt att dela pensionsrätt lika. Delningen ska frivillig och fortsatt delning ska upphöra om en av vara makarna begär det samt automatiskt vid skilsmässa. I principbeslutet från 1994 avsåg delningen hela pensionsrätten men enligt vad som föreslagits promemoria i oktober 1997 Ds 1997:67 ska rätten till i en delning enbart gälla den mindre del pengarna som sparas i fonder. av

Pensionen för mellangenerationen

pensionssystemet införs successivt. Det kommer att finnas Det nya övergångsregler under lång tid. De är födda 1937 eller tidigare som får pension enligt det gamla systemet. De är födda 1954 eller sesom f°ar pension helt från det systemet, medan de som är födda nare nya 1938-1953, den s.k. mellangenerationen, får del från det gamla och en del från det pensionssystemet. De som är födda 1938 får 4/20 en nya det och 16/20 det gamla, de som är födda 1939 får 5/20 av av nya av det och 15/20 det gamla osv. De som tillhör äldre generationer nya av får större del från det gamla systemet än de som tillhör yngre geneen rationer.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

-

Garantipensionssystemet omfattar inte bara de som får pension helt efter de nya reglerna utan även mellangenerationen. För dem beräknas garantipensionen enligt vissa Övergångsbestämmelser

Personer som omfattas av övergångsbestämmelsema har också

genom en särskild garantiregel rätt att få en inkomstrelaterad pension som är lika stor som den folk- och tilläggspensions som de skulle ha fått om de år 1995 hade varit 65 år och pensionen hade beräknats helt

enligt nuvarande regler och grundval av de pensionsrättigheter som

tjänats in fram till och med år 1994. Om den intjänade ATP-pensionen i det nya systemet blir mindre än pensionen enligt den särskilda garantiregeln får personen det beloppet i ATP. Eventuella tillägg

senare från garantipensionen tillkommer. Om den som kan utnyttja den särskilda garantiregeln utan den skulle fått motsvarande utfyllnad från garantipensionen har den särskilda garantiregeln ingen praktisk betydelse.

För de som är födda 1954 eller senare sparas 2 procentenheter

av den föreslagna årliga pensionsavgiften 18,5 procent i fonder. För de som är födda 1938 går 4/20 av de 2 procenten till fondsparande, för de är födda 1939 5/20 osv.°

som

8.4 Hur omfördelar nuvarande

pensionssystem

I detta och efterföljande avsnitt 8.5 jämför vi vad kvinnor respektive män får i pension med vad de betalar till pensionssystemet

när pensionen bestäms av nuvarande regler respektive när den bestäms av reglerna i det reformerade systemet. Om till exempel männen i

genomsnitt får mer i pension per varje inbetalad krona till pensionssystemet än kvinnorna, så betyder det att pensionssystemets konstruktion är fördelaktigare för män än för kvinnor. Pensionssystemet innehåller ett antal olika regler, del är fördelaktigare för kvinnor och

varav en andra är fördelaktigare för män. Den samlade effekten kan vi bara få reda genom empiriska studier. Här utnyttjar vi resultaten från en tidigare empirisk studie Stâhlberg 1994.

° För desom är födda åren 1938-1953 beräknas den inkomstrelaterade pensionen i det gamla systemet som summan av ATP och folkpension där folkpensionen beräknas i trettiondedelar efter antal ATP-år. För mellangenerationen behandlas alltså folkpensionsdelen men inte pensionstillskotten som inkomstrelaterad pension. SFolkpensionen beräknad i antaltrettiondedelar efter antal ATP-år. 5Jämför not

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

15-årsregeln, 3 O-årsregeln och takregeln iAT P

I nuvarande ATP beräknas pensionen på de 15 bästa pensionsgrundande inkomståren 1 S-årsregeln och 30 intjänandeår räcker för att få hel pension 30-årsregeln. Avgiften däremot är proportionell mot inkomsten under samtliga inkomstår. En flack inkomstprofil ger en lägre pension i förhållande till livsinkomsten ojämn och brant

än en inkomstprofil, trots att livsinkomsterna och därmed också avgifterna kan lika stora. 15- och 30-årsregeln i ATP är med andra ord inte

vara utformad så att det sker några systematiska omfördelningar från höginkomsttagare till låginkomsttagare. I stället sker en systematisk omfördelning från personer som har ett långt yrkesliv med svag realinkomstutveckling över tiden till personer som har ett relativt kort yrkesliv och ojämnt fördelade pensionsgrundande inkomster över livet. Låg pension i förhållande till livsinkomsten får alltså de som arbetar större delen av sitt vuxenliv och har en svag reallöneutveckling över tiden. Det mönstret kan vi hitta hos låginkomsttagare, både bland kvinnor och män. Avancemang och karriär, som är vanligare bland män än bland kvinnor, ger en brant inkomstproñl. Men å andra sidan

kvinnor deltidsarbete med heltidsarbete mer än vad män gör varvar och kan den vägen få en både ojämn och brant inkomstutveckling Ståhlberg 1990, 1994.

Kvinnor som är hemma några år medan barnen är små, arbetar deltid i några år därefter och heltid i kanske 15-20 år som mest, behöver inte få en lägre ATP för den sakens skull. Nuvarande ATP-regler

att pensionen beräknas de 15 bästa åren och att det räcker med 30 år ATP-grundande inkomster för hel pension subvention till

av - är en

förvärvsarbetar färre år eller växlar mellan deltid och heltid. dem som Subventionen är dock inte direkt riktad till småbamsföräldrama. Också de som förvärvsarbetar mindre av andra skäl än att de har små barn t.ex. på grund av studier subventioneras i nuvarande ATP-system.

I en studie till Pensionsarbetsgruppens betänkande SOU 1994:22 jämfördes den faktiska inkomstutvecklingen 1960-1990 för 714 slumpmässigt utvalda kvinnor och män födda mellan år 1944 och 1950. Det visade sig att kvinnorna i genomsnitt hade en betydligt långsammare inkomstutveckling än männen. Både bland kvinnor och

män hade högre tjänstemän den brantaste pensionsgrundande in-

komstprofilen och tjänstemän på mellannivâ den näst brantaste profilen. Dämäst kom lägre tjänstemän och kvalificerade arbetare. Sämst utveckling hade okvalificerade kvinnliga arbetare. Om det relativa mönstret skulle kvarstå eller i varje fall inte förändras på ett avgörande sätt fram till pensionsåldem så skulle det betyda att 15-årsregeln

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

skulle vara mindre för kvinnor än för män

gynnsam som grupp som SWPP-

Takregeln, att enbart inkomster under 7,5 basbelopp är pensionsgrundande medan avgifter även betalas på inkomster över 7,5 basbelopp, omfördelar inkomster från höginkomsttagare till låginkomsttagare och, eftersom fler män än kvinnor har inkomster över ATP-taket, också från män till kvinnor.

Kvinnor lever i genomsnitt längre än män och får därför för varje inbetalad krona utdelning i fler år än män. Det innebär omfördel-

en ning från män till kvinnor.

Den sammantagna effekten av AT Ps regler

Takregeln och att kvinnor f°ar pension i fler år än män omfördelar från män till kvinnor. 15-årsregeln och 30-årsregeln kan omfördela i båda riktningama. Vad är då den sammantagna effekten ATPs regler

av

För att studera effekten ATPs sammantagna regler 15-ärsre-

av geln, 30-årsregeln, takregeln och att kvinnor får pension i fler år än män kan man beräkna vad olika personer får i pension respektive betalar till pensionssystemet under de yrkesverksamma åren. För detta krävs det inkomstuppgifter för individernas hela yrkesverksamma liv. Vill vi studera faktiska livslöneförlopp måste vi vänta tills årsklass

en går i pension. Förutom att det tar tid är det en nackdel att faktiska livslöner inte heller är direkt överförbara på den framtida utvecklingen, eftersom arbetsmarknadsmönster och löner förändras. Ett vanligare tillvägagångssätt är därför att använda sig av både faktiska och skattade inkomstuppgifter som grund för beräkningar individuella

av pensionsförmåner och avgiñsinbetalningar. Det görs i Pensionsarbetsgruppens betänkande Ståhlberg, 1994. Studien bygger på enkla

antaganden om den framtida individuella inkomstutvecklingen för kvinnor och män födda 1944-1950. En individs inkomst efter 1990 beräknas på samma sätt som vid beräkning av framtida inkomstutveckling

vid beviljandet av förtidspension från ATP fortsatt att

om personen arbeta. Metoden medför att individernas framtida inkomster i

genomsnitt underskattas Ståhlberg, 1994, 51-55. Studien

se s. ger som resultat att nuvarande ATP-regler sammantagna är något fördelaktigare för män än för kvinnor. Kvinnor betalar i genomsnitt något för

mer varje krona de får i pension från ATP än män. Enligt beräkningarna, vars resultat redovisas nedan i tabell 8.1, är den genomsnittliga kvoten mellan nuvärdet förväntade förmåner och kostnader i ATP, när den

av reala diskonteringsfaktom antas 2 procent, 0,83 för män och 0,78

vara för kvinnor. Kvoten anger hur mycket olika får tillbaka i för-

grupper hållande till varje inbetalad krona. När kvoten mellan förväntade för-

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

måner och kostnader är mindre än ett betyder det att individerna betalar mer till ATP-systemet än vad de förväntas få ut i pensioner och omvänt när kvoten är större än ett. I studien har kvinnliga högre tjänstemän den högsta kvoten, 1,06. För varje krona de betalar till ATP får de alltså tillbaka en krona och sex öre. Kvinnliga högre tjänstemän har ofta en relativt kort yrkesaktiv period parad med relativt goda inkomster under ett mindre antal år. Det omvända gäller för kvinnor som tillhör gruppen okvalificerade arbetare. De har den lägsta kvoten mellan förmåner och kostnader och är således minst gynnade av alla. I den gruppen finns nämligen de som både arbetar i många år och har en svag reallöneutveckling över tiden. Deras kvot är 0,64. Det betyder att för varje krona de betalar till ATP får de igen 64 öre. Den näst lägsta kvoten har kvinnliga lägre tjänstemän.7

Tabell 8.1 Kvoten mellan förväntade förmåner och kostnader i ATP

för årsklasserna 1944-1950

Anm: Denrealadiskonteringsräntan 2procent. Källa: Ståhlberg, 1994.

F olkpensionen och den samlade ofentliga pensionen

Folkpensionen inklusive pensionstillskottet omfördelar från män till kvinnor. Detta beror på progressiviteten i folkpensionssystemet. Folkpensionsbeloppet är lika för alla, men de som har höga inkomster får betala mer än de som har låga inkomster. Hur omfördelar då den

samlade offentliga pensionen från ATP och folkpension inklusive

pensionstillskott Det framgår också i Ståhlberg 1994. Där visas att ATP och folkpensionen inklusive pensionstillskottet sammantagna inte missgynnar kvinnorna Progressiviteten i det samlade

som grupp. offentliga pensionssystemet skulle dock vara högre om ATP vore för-

7Det sätt framtida inkomster har skattats på medför att kvoten mellan förmåner och kostnader i ATP kan ha överskattatsför manliga men underskattatsför kvinnliga högre tjänstemän, underskattats för tjänstemän påmellannivâ, både kvinnliga och manliga,och i någon grad också underskattatsför kvinnliga arbetare och lägre tjänstemän Ståhlberg, 1994, s. 53.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

delningsmässigt neutralt eller systematiskt omfördelade från högre inkomsttagare till lägre.

I tabell 8.2 visar vi den genomsnittliga kvoten mellan nuvärdet

av förväntade förmåner och kostnader i ATP och folkpension inklusive pensionstillskott sammantagna. Den är 0,77 för män och 1,04 för kvinnor. Okvalificerade kvinnliga arbetare har nu kvoten 1,05.

Tabell 8.2 Kvoten mellan förmåner och kostnader iATP och folkpension

inklusive pensionstillskott för årsklasserna 1944-1950

Anm: Den realadiskonteringsräntan 2 procent. Källa: Ståhlberg, 1994.

8.5 Hur omfördelar det

nya pensionssystemet

Livsinkomstregeln, barnårsrätten

m. m. I det föreslagna nya ATP finns 15- och 30-årsregeln inte kvar. Pensionen beräknas i stället på hela den pensionsgrundande livsinkomsten. En individs ackumulerade avgiftsinbetalningar inklusive avkastning och arvsvinster divideras vid pensionstillfallet med det för årsklassen förväntade antalet pensionsår, det s.k. delningstalet, och det belopp som då erhålls utgör individens årliga pensionsbelopp. Kvoten mellan förväntade förmåner och kostnader blir i princip lika med ett för alla i systemet, dvs. inga direkta omfördelningar sker. Det finns emellertid några undantag. Bamårsrätten i det nya systemet innebär att även den

ATP subventionerar småbamsföräldrama. Men till skillnad från nya nuvarande ATP riktas subventionen enbart till föräldrar som har små bam. Den fördelningspolitiska träffsäkerheten är därmed högre. Småbamsföräldrar tilldelas en fiktiv pensionsgrundande inkomst under småbamsåren enligt något av tre alternativ, där vårdnadshavaren som kan vara antingen mamman eller pappan, får välja det som är mest fördelaktigt för henne eller honom. Något krav att avstå från förvärvsarbete för att få subventionen finns inte, men den blir i sådant fall ofta

8Arvsvinster består de pensionsrätter tjänats i årsklass

av som av personer samma men som avlidit före pensioneringen.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

större. De tre alternativen är l utfyllnad av inkomsten till 75 procent av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade, 2 ett inkomstbasbelopp med inkomstbasbelopp menas att basbeloppet följer förändringen i de förvärvsverksammas pensionsgrundande inkomster och

3 den tidigare föräldrapenninggrundande inkomsten blir den

pensionsgrundande. Bamårsrätt ska kunna tillgodoräknas under barnets första fyra levnadsår. Om det samtidigt finns ytterligare barn under fyra års ålder, tillgodoräknas bamårsrätt till dess yngsta barnet fyller fyra år. De inkomstskillnader beror på att kvinnor i större ut-

som sträckning än män avstår från lönearbete för att ta hand om barnen när de är små kommer delvis att kompenseras bamårsrätten.

av

Eftersom vårdnadshavaren i allmänhet kvinnan i den reformerade ATP kompenseras för den tid barnen är små, har alla alternativen ovan ett inbyggt incitament att förvärvsarbeta mindre. Men incitamentet är olika starkt i de olika alternativen. Föräldraförsäkringen i sin nuvarande form kompenserar den stannar hemma, uppmuntrar

som men samtidigt till förvärvsarbete och karriär, eftersom kompensationen baseras

den tidigare förvärvsinkomsten. Kompensation enligt alternativ 3 förstärker den tendensen. Men också tendensen till att vilja skjuta

upp sitt barnafödande tills inkomsten nått en viss höjd, förstärks. Den ålder då kvinnan föder sitt första barn har med åren förskjutits alltmera uppåt. Allt fler kvinnor önskar etablera sig på arbetsmarknaden, få ett bra arbete och en hyfsad inkomst innan de skaffar barn, eftersom denna inkomst ligger till grund för föräldrapenningen under ett års tid och eventuellt även för nästa barn om det föds inom två och ett halvt år, vilket numera allt fler barn gör. Reformer spär på denna effekt

som kan driva upp medelåldern vid födseln av första barnet. Detta skulle kunna inverka negativt på bamafödandet ökad barnlöshet, färre barn per kvinna och därmed kanske äventyra pensionssystemets ekonomi

sikt.

Incitamenten att dra sig tillbaka från eller minska sitt engagemang

arbetsmarknaden är starka för de har låga inkomster i altema-

som tiv 1 utfyllnad av inkomsten till 75 procent av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade. Förvärvsarbete till årsinkomst

upp en som är 75 procent av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade behöver inte ge fler pensionspoäng än inget förvärvsarbete alls. Alternativ 2, ett inkomstbasbelopp till vårdnadshavaren, är oberoende av inkomstens storlek. Effekterna arbetsutbudet förrnånssidan är då

av relativt små. Det finns också incitament till att tidigarelägga bamafödandet, eftersom den inbetalning fiktiv eller verklig som görs till pensionssystemet på basis av bamårspoängen ger avkastning under en längre tid när den görs tidigt i livet än om den görs sent.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

-

Pensionsrätt under vämpliktsperioden är en subvention i allt väsentligt till män, men den är låg jämfört med bamårsrätten. Eventuell pensionsrätt vid studier är en subvention både till kvinnor och män som studerar vidare efter gymnasiet.

Delningstalet är lika för kvinnor och män i samma årsklass. Det innebär en omfördelning till kvinnors förmån eftersom kvinnor statistiskt sett lever längre än män. Återstående livslängd vid 65 års ålder är

enligt senast publicerade uppgifter från Statistiska centralbyrån 19,53

år för kvinnor och 15,84 år för män en skillnad 3,69 år.

-

Sammantaget sker en viss omfördelning från män till kvinnor i den

nya ATP. Livsinkomstregeln är fördelningsmässigt neutral, men bam-

årsrätten och delningstalet omfördelar från män till kvinnor.

Garantipensionen och den samlade ojfentliga pensionen

Den nya ATP-pensionen är som vi har sett i allt väsentligt avgiftsfrnansierad, inte skattefmansierad. Var och en, med undantag för främst småbarnsföräldrar, betalar i princip sin egen pension. De fördelnings-

politiska inslagen ligger därutöver i garantipensionen, som är in-

komstprövad mot ATP och finansieras med den progressiva inkomstskatten. Det innebär en omfördelning från män till kvinnor. I det nya samlade offentliga pensionssystemet dominerar således de regler som gynnar kvinnor relativt män garantipensionen, bamårsrätten och delningstalet över de regler som gynnar män relativt kvinnor vämpliktsrätten och eventuellt den särskilda garantiregeln.

8.6 Pensionsstorleken i det nuvarande och pen-

nya

sionssystemet. Exempel från sjuksköterskorna

Detta och de två följande avsnitten är en empirisk studie av pensionsförmånerna för en utvald grupp. Vi beräknar pensionsstorleken i det nuvarande respektive det nya pensionssystemet för Vårdförbundets medlemmar. Avsikten är att belysa hur kvinnors respektive mäns pensioner förändras i och med övergången till det reformerade systemet Är den relativa förändringen lika stor för kvinnor för män Ett

som fullständigt svar skulle bl.a. kräva att vi känner till hur arbetsmarknadsmönstret och livsinkomstmönstret för kvinnor respektive män på-

verkas dels av det nya regelsystemet, dels av de förändringar i avgiñs-

satsen som kan komma att krävas i ett system som behåller nuvarande

regler. Vid exempelvis en låg produktivitetstillväxt måste avgiftssat-

sen i nuvarande system höjas för att klara pensionsutfástelserna. Det blir då mindre över till löntagarnas löner vilket påverkar deras framtida pensioner negativt. Vår analys är emellertid statisk i den me-

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

ningen att den förutsätter att livslönema inte påverkas pensions-

av systemets utformning. Men den kan ändå ge värdefulla insikter i

regelsystemens konsekvenser för kvinnor och män.

Presentation datamaterialet

av Databasen består 102 683 medlemmar i Vårdförbundet födda mel-

av lan 1929 och 1975 samkörts med Riksförsäk-

vars personnummer ringsverkets pensionspoängdatabas. I den finns uppgifter om varje individs ATP-poäng för vart och ett av åren från 1960 till och med 1994. Dessutom finns uppgifter från Vårdförbundets medlemsregister

om lön, yrke, befattning och tjänstgöringsgrad.

Materialet är uppdelat på fyra undergrupper beroende på kön och yrkesgrupp: kvinnliga sjuksköterskor, manliga sjuksköterskor, kvinnliga barnmorskor samt kvinnliga biomedicinska analytiker. "12 Dessa tre yrkesgrupper har något olika karriär över livet. Äldre sjuksköterskor födda på 1930- och 1940-talet har genomgått tre års utbildning föregången av ett års praktik. För sjuksköterskor examinerade under 1970-talet har utbildningen reducerats till ca två och ett halvt år. Yngre sjuksköterskor examinerade efter läsåret 1994/95 har tre års högskoleutbildning. En majoritet av sjuksköterskorna har dessutom senare i yrkeslivet genomgått vidareutbildning inom någon specialitet

på ca ett år. Bilden är likartad för kvinnliga och manliga sjuksköterskor.

Barnmorskor exemplifierar en yrkesgrupp med längre utbildning. De flesta barnmorskor som är aktiva idag har ca ett års utbildning utöver sjuksköterskeexamen. Barnmorskor som examineras efter 1994/ 95 har ett och ett halvt års utbildning efter sjuksköterskeexamen. Biomedicinska analytiker slutligen har något över två års högskoleutbildning. Från och med 1994/95 är denna utbildning förlängd till tre år.

Uppgifterna om ATP-poäng bygger på varje individs registrerade ATP-grundande inkomst arbetsinkomst mellan l och 7,5 basbelopp. Den divideras med basbeloppet respektive år och då ATP-poäng.

ger Basbeloppet år 1997 för beräkning av pensionsgrundande inkomst är 37 000 kr.

Det kan noteras att en förändring i ATP-poängen mellan olika år inte skiljer på orsaken till förändringen. Vi vet t.ex. inte om ATP-poängen ökat för att individen fått högre månadslön vid oförändrat antal arbetstimmar eller för att individen ökat sin arbetstid vid oförändrad månadslön. I detta datamaterial sker kraftiga förändringar årsin-

av

9Aktiva medlemmar i december 1994exkl studerande- och pensionärsmedlemmar. o Samkörning i december 1995 enligt Datainspektionens tillstånd 1995-06-30. " Antalet manliga barnmorskor respbiomedicinska analytiker ärför litet för att bilda

d för analys.

Biomedicinska analytiker benämndestidigare laboratorieassistenter.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

komsten ATP-poängen via ändrad årsarbetstid tjänstgöringsgrad, tjänstledighet.

ATP-poängen skiljer inte heller på från vilken eller vilka anställningar individens inkomster kommer. Vi vet således inte för-

om en ändring i ATP-poängen kan härledas från förändring i graden

en av t.ex. extra-knäck. I den grupp av arbetstagare som denna studie omfattar är dock omfattningen av arbete utanför huvudarbetsgivaren

erfarenhetsmässigt liten.

Nedan visas i figur 8.1 den genomsnittliga ATP-poängen efter ålder för olika årsklasser. Utvecklingen för den enskilda individen är dock väsentligt ojämnare.

Figur 8.1 Genomsnittlig ATP-poäng 100-dels efter ålder för samtliga

individer födda 1935, 1945, 1955, 1965 och 1974

Födda1945|

,Födda1955|

Födda1955 10 å 3001 - ----------Född|1935--------------------------w

ø / å 8 2 0B 0 A.

Födda1974

16 20 24 23 32 3G 40 44 48 52 56 60 34

Ålder

Skillnaden i ATP-poäng mellan årsklassema i figuren vid

- samma ålder är i storleksordningen 0,5 ATP-poäng per 10 år. Detta motsva-

rar en ökning av antalet ATP-poäng per årsklass på ca 0,05 ATP-poäng eller knappt 2 000 kr per år i 1997 års penningvärde. Räknat som en grov kalkyl på en genomsnittlig ATP-poäng på 3,0 implicerar detta en årlig tillväxt i realinkomsten i storleksordningen 1,25 procent per år per årsklass i vårt material. Med hänsyn till att den genomsnittliga forvärvsgraden varit svagt stigande sedan 1970-talet innebär detta att den genomsnittliga reala tillväxten i timlön varit något lägre.

Antalet individer som använts i pensionsberäkningama, sammanlagt ca 75 000, är mindre än vad som finns i databasen. Orsaken är att

begränsat analysen till de individer som är födda mellan 1932 och

D"

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

1960 med en pensionspoäng större än noll år 1994. Några

genomsnittsvärden för denna grupp presenteras nedan i tabell 8.3.

Tabell 8.3 Genomsnittsvärden för några variabler i datamaterialet som

använts ipensionsberäkningarna för individer födda 1932- 960

med pensionspoäng större än noll år 1994

ssk sjuksköterskor Variabel: Ssk Ssk Barn- Biomed. Samtliga

Kvinnor män morskor analyt Antalpersoner 59509 4549 4520 6165 74743 Ålder 1994 45,9 42,9 44,2 44,2 45,5 sysselsättningsgrad % 86 95 82 88 86,5 Heltidslönnov 1994kr/mån 15000 15350 15150 14710 15010 Utbetaldlönnov1994kr/måni 12970 15690 12260 12190 13030 GenomsnittligATP-poängde 15 3,49 4,24 3,41 3,34 3,52 bästaårentill och medâr1994 GenomsnittligATP-poängfrån16 2,29 2,90 2,23 2,20 2,32 års ålder och med 1994 ATP-poäng1994 3,90 4,75 3,75 3,61 3,92

Uppgifternaomlönerochöverenskommen sysselsättningsgradgällerett genomsnittför de somhadeheltidslönstörreän noll i nov1994.

Bruttolöninklusiveallaavdragtjänstledigheter,sjukdom,tjänstgöringsgradetc och inklusiveallatillägg ob-tillägg,nattarbete,övertidetc.

Skillnaderna mellan de olika grupperna i tabell 8.3 är tydligast mellan könen. De manliga sjuksköterskorna har högst sysselsättningsgrad, högst lön och högst ATP-poäng trots att deras medelålder är 2-3 år lägre än de övriga gruppemas. De tre kvinnliga yrkesgruppema är relativt lika; dock har biomedicinska analytiker lägst lön och ATP-poang.

Lönemåttet utbetald lön är det mått som bäst motsvarar ATP-poängen. Den statistik som tabellens månadslöner bygger på säger dock inget direkt om årsinkomsten eftersom vi bara har uppgifter om lönen för en månad november respektive år.

8.7¶Livsinkomsterna

För att bestämma pensionsstorleken för en individ är det nödvändigt att känna till individens hela livsinkomstutveckling fram till pensionsåldem jfr avsnitt 8.6. Vår databas innehåller livsinkomstproñler i form av ATP-poäng för varje individ från och med 1960 till och med 1994. Därefter har vi skattat individernas inkomster fram till 65 år,

BDet föreligger signifikant positiv korrelation mellan utbetald lön och pensions-

en poäng och ingen signifikant korrelation mellan heltidslön och pensionspoäng.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

den normala pensionsåldem. För de äldsta individerna i materialet, de som är födda 1932, innebär detta att vi uppskattar inkomsten enbart för de sista två åren före pensionsåldem. För de allra yngsta, är

som födda 1969 och är 25 år år 1994, måste vi å andra sidan uppskatta inkomsten varje år under hela 39 år framåt till år 2033. Det säger sig själv att sättet att uppskatta dessa inkomster har stor betydelse för resultatet.

Regressionsmodell på genomsnittet

Via en regressionsmodell appendix har vi uppskattat ett samband

se

mellan antalet arbetsår och arbetsinkomsten egentligen ATP-poängen + för de som har erhållit ATP-poäng. Figur 8.2 visar den faktiska

respektive den skattade genomsnittsinkomsten i antal basbelopp för

samtliga årsklasser.

Figur 2 Faktisk respektive skattad genomsnittlig inkomst efter arbetsår

från 16 års ålder. 100-dels basbelopp. 500

400----------------------------------------------------------

300- --.--"5:

------------------------------------ -------------------------- -- -

200-------------------- ---------------------------------------------- --

100- --J

-------- -------------------------------------------------------- -

o skattade

14 710131619222528313437404346

Arbetsár

Som figur 8.2 visar är anpassningen mindre bra dels i det yngre intervallet 5 till 16 arbetsår 20 till 31 års ålder, dels i det allra äldsta intervallet från 43 arbetsår från 58 års ålder. Platån mellan 13 och 19 arbetsår 28 till 34 års ålder, framför allt orsakad av tjänstledigheter för barn och studier, finns inte heller med i den skattade funktionen.

Hänsyn till detta har delvis tagits. För de yngre har vi begränsat beräkningarna till de som är födda 1960 eller tidigare, dvs. de som var 34 år eller äldre 1994. För de äldre födda 1932-1936 dvs de som var

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

mellan 58 och 62 år 1994 har vi inte använt den skattade funktionens värden utan antagit att 1994 års värden ligger kvar oförändrade varje år från och med 1995 fram till pensionsåldem. Platån har dock inte direkt kunnat speglas i den funktionsfonn som vi använt här.

Uppräkningsfaktor

Dessa begränsningar i den skattade funktionen är dock inte så allvarliga som det verkar. Skälet är att vi för varje individ räknar upp 1994 års inkomst med den procentuella förändring som impliceras av den skattade funktionen. Figur 8.3 visar den procentuella uppräkningsfaktorn per år och ålder som använts. För t.ex. en person som är född 1951 dvs är 43 år 1994 och har en inkomst år 1994 som är 3,22 basbelopp, räknas inkomsten 1995 upp med 1,8 procent. Inkomsten 1995 blir då lika med 3,28 basbelopp. Året däreñer, 1996, räknas detta belopp upp med 1,6 procent och blir då lika med 3,33. Uppräkningen sker på detta sätt med avtagande faktor varje år fram till pensione-

en ringen vid 65 års ålder. Uppräkningsfaktom är lika för alla individer som har samma ålder.

Figur 8.3 Uppräkningsfaktor i procent per ålder och år för framtida

inkomst

w

ä

i

n

o 4.. n.

Ålder

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

- Vår metod för att räkna inkomsten efter 1994 bygger på procent-

upp visa uppräkningar med 1994 års inkomst som bas. Det innebär att inkomsten detta år ärvs under livet fram till 65 års ålder. Är

resten av till exempel nivån 1994 tillfälligt låg underskattar vår metod inkomstutvecklingen för denna individ för resten av livet fram till pensionsåldem.

En annan fråga gäller hur inkomsten ska beräknas för de som har noll ATP-poäng år 1994. Dessa personer skulle, om metoden ovan tillämpades på dem, också få noll i real inkomst varje år från 1994 fram till pensioneringen. Eftersom detta i de flesta fall är orealistiskt har vi i analysen uteslutit alla som hade noll ATP-poäng 1994. Detta innebär dock att vi infört en bias i framskrivningarna. Denna grupp motsvarar ca 2-3 procent hela materialet och är koncentrerad till de

av äldsta födda 1930-31 och de yngsta åldersgruppema födda på 1970-talet. Hänsyn till detta har tagits genom att vi i pensionsberäkningarna enbart arbetar med åldersgruppema födda från 1932 till och med 1960.

Vår metod innebär att realinkomsten stiger för varje år fram till pensioneringen. Det innebär att alla individer, utom de som är födda 1932-1936, alltid har högre inkomst vid pensioneringen än de hade 1994. Någon minskning av realinkomsten från 55-60 års ålder sker inte. Detta stämmer inte med den faktiska inkomstutvecklingen för individerna i databasen födda 1930-34. ATP-poängen sjunker från ca 60 års ålder och framåt. Eftersom Vårdförbundets medlemmar fram till 1994 hade möjligheter att gå i avtalspension redan från 63 års ålder kan denna nedgång till viss del tillskrivas avtalspensioneringen, men avtalspensioneringen förklarar dock inte att nedgången sker redan från 60 års ålder. Därtill visar Riksförsäkringsverkets bearbetning av individstatistiken för hela befolkningen RFV 1997 en sjunkande genomsnittlig ATP-poäng redan från 55 år. Sammantaget överskattar vår metod sannolikt realinkomstutvecklingen från ca 55-60 års ålder.

i En formell test skillnaderna mellan med noll respektive utan

av gruppen gruppen noll pensionspoäng 1994 för ett antal variabler visar signifrkans enbart för födelseår och då enbart för gruppen kvinnliga sjuksköterskor Mann-Whitney U icke-parametrisk Z-independent-sample test.

I stället för att basera vår uppskrivning av individemas famtida pensionspoäng på 1994årsvärden har vi baseratuppskrivningen på ett annatvärde. Detta för att testa känsligheten i vår modell. Vi har somalternativ i stället för att utgå från ett endaår

-

arbetat med genomsnittet för de fem åren 1990-1994 som ingångsvärde. För mån- nen blir det ingen skillnad medan det för kvinnorna visar sig att denalternativa metoden ger lägre ingångsvärden och därmed lägre pensionsnivåer än de somredovisas här.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Fördelen med den använda metoden är att vi räknar upp realinkomsten för varje individ för sig med utgångspunkt i individens förutsättningar dvs. realinkomsten 1994.

-

I figur 8.4 visas de genomsnittliga livsinkomstema från 16 till 64 år för de fyra grupperna manliga sjuksköterskor, kvinnliga sjuksköterskor, biomedicinska analytiker respektive barnmorskor; materialet gäller individer födda mellan 1932 och 1960.

Figur 8.4 Livsinkomster 16-64 års ålder för fira grupper födda

193 2-1 96 Antal basbelopp.

o, . n.. 16 1a 20 22 24 26 2a 3a 32 34 se 38 40 42 44 46 4a 50 52 54 56 se 60 62 64

Ålder

S MÄNmanIigasjuksköterskor.S KVlNkvinnIiga sjuksköterskor, BMAbiomedicinska analytiker,MORbarnmorskor.

Livsinkomstema i figuren är baserade på den faktiska och den

uppskattade realinkomsten. Eftersom figuren bygger på aggregat för samtliga årsklasser kan man dock inte direkt se var våra simuleringar av inkomsten kommer in. Figur 8.4 visar dock tydligt skillnaden mellan den manliga och den kvinnliga livsinkomstutvecklingen. För de tre grupperna kvinnor barnmorskor, biomedicinska analytiker och kvinnliga sjuksköterskor är bilden mycket lika och med en tydlig pla ° i åldersintervallet 26-40 år.

För att ge en mera detaljerad bild av de livsinkomster som våra pensionsberäkningar baseras på visas nedan i fem figurer figur 8.5figur 8.9 livsinkomsten för den största gruppen, som är kvinnliga sjuksköterskor, uppdelad på årsklasser. Senare födda generationer har fler skattade inkomstår och därmed mer kontinuerlig inkomstut-

en

6Den faktiska inkomsten till ATP-taket på 7,5 basbelopp.

upp

Den nuvarande och den nya ålderspensionen veckling än tidigare födda generationer. Den brantaste livsinkomstprofilen har de som är födda 1951-1955. Figur 8.5 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor födda 1938-1940. Antal basbelopp.

o 4 4 16182022242628303234363840424445485052545655606264 Ålder Anm:Faktiskainkomstertill ochmed55-57 års ålder,därefterskattadeinkomster. Figur 8.6 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor födda 1941-1945. Antal basbelopp.

0 16 64 Ålder Anm: Faktiskainkomster och med50-54 års ålder,därefterskattadeinkomster.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle Figur 7 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor

födda I 94 6-1 95 Antal basbelopp.

2 73 64

16 37 40

Ålder Anm: Faktiskainkomster och med45-49 års ålder,därefterskattadeinkomster. Figur 8.8 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor

födda 1951-1955. Antal basbelopp.

1515252525313.: r l r l r 454435125554361164

37 40 43

Ålder Anm: Faktiskainkomster och med40-44 års ålder,därefterskattadeinkomster.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

- Figur 8.9 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor

födda 1956-1960. Antal basbelopp.

16 2a 34 64

Ålder

Anm: Faktiskainkomster och med35-39 års ålder,därefterskattadeinkomster.

Realinkomstutvecklingen for kvinnliga sjuksköterskor visar olika mönster beroende på födelseår. Det finns också olikheter mellan de fyra studerade grupperna. I figur 8.10 redovisas den genomsnittliga realinkomstökningen i procent per år från 25 till 64 års ålder för fem årsklasser för de fyra grupperna.

Den genomsnittliga ökningen För samtliga ligger mellan 1,5 och 2,5 procent per år. Variationema i inkomst mellan årsklasserna är minst för männen och störst för de kvinnliga biomedicinska analytikerna. Det beror till stor del på att variationen i arbetstid är mycket större för kvinnor än for män och större for äldre än för yngre generationers kvinnor.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Figur 8.10 Genomsnittlig realinkomstutveckling i procent per år från 25 till

64 års ålder för olika yrken och årsklasser

ElBMA Imor sskkv sskmün

1941-45

BMA biomedicinskaanalytiker,mor: barnmorskor,ssk sjuksköterskor.

8.8¶Pensionsberäkningama och resultaten

Pensionerna i det nya systemet för mellangenerationen och för efterföljande generationer har vi beräknat enligt de regler som var kända före den 30 oktober 1997. Vi har använt uppgifter från Riksförsäkringsverket om inkomstindex, delningstal och arvsvinster. Kvinnor födda 1938-1955 tilldelar vi en fiktiv bamârsinkomst mellan 24 och 31 års ålder och de som är födda 1956 och senare mellan 26 och 33 års ålder. De antas med andra ord få två barn med fyra års mellanrum. Vi bortser från att studier och värnplikt föreslås vara pensionsgrundande. Den genomsnittliga reala fondavkastningen antar vi vara 1,5 procent per år. Avkastningen på det fiktiva sparandet är lika med för-

ändringen i genomsnittlig pensionsgrundande inkomst per person

inkomstindex, i princip den allmänna reallönetillväxten. För förfluten tid gäller faktiska värden, därefter Riksförsäkringsverkets prognos för respektive år. I genomsnitt har tillväxten i pensionsgrundande inkomst varit 1,2 procent år räknat från år 1960. Från år

per person per 2000 antas den vara 2 procent per år i genomsnitt Riksförsäkringsver-

kets referensaltemativ.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

-

Resultaten redovisas i tre steg. Steg ett visar förändringen i den intjänade ATP-pensionen för kvinnor och män, steg två utfyllnaden från garantipensionen för kvinnor och män och steg tre förändringen i den samlade offentliga pensionen för kvinnor respektive män.

Förändringen i den inkomstrelaterade ATP

Förändringen i ATP åskådliggörs på två sätt. Tabell 8.4 visar

pensionsstorleken i ATP med de nya reglerna, med de nuvarande reglerna samt kvoten mellan ATP enligt och nuvarande regler för varje

nya yrkeskategori och olika årsklasser. Figur 8.11 visar kvoten mellan ATP enligt nya och nuvarande regler för varje yrkeskategori och Födelseår.

Tabell 8.4 Pensionsstorleken i A TP i nya och nuvarande ATP samt

kvoten mellan dem i varje yrkesgrupp och olika årsklasser.

Antal basbelopp.

1932-37 1936-40 1941-45 1946-50 1951-55 1956-60 Biomed.analytikerkvinnor

NuvarandeATP 2.31 2,44 2,61 2,62 2,63 2,72 NyaATP 2,31 3,13 3,25 3,33 3,45 3,70 Kvotenmellannyaoch 1,00 1,28 1,25 1,27 1,31 1,36 nuvarandeATP

Barnmorskorkvinnor

NuvarandeATP 2,49 2,62 2,71 2,75 2,76 2,78 NyaATP 2,49 3,30 3.30 3.39 3,56 3,79 Kvotenmellannyaoch 1,00 1,26 1,22 1,23 1,29 1,36 nuvarandeATP

Sjuksköterskorkvinnor

NuvarandeATP 2,48 2,64 2,74 2,79 2,82 2,89 NyaATP 2,48 3,32 3,34 3,43 3,62 3.92 Kvotenmellannyaoch 1,00 1,26 1,22 1,23 1,28 1,36 nuvarandeATP

Sjuksköterskormän

NuvarandeATP 3,09 3,18 3,28 3,32 3,41 3,51 NyaATP 3,09 3,85 3,87 3,93 4,15 4,49 Kvotenmellannyaoch 1,00 1,21 1,18 1,18 1,22 1,28 nuvarandeATP

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Figur I 1 Kvoten mellan ATP i det nya och det nuvarande systemet för

kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932- 960

0,90 - + .

Pensionen från den ATP är större för alla kategorier i undersök-

nya ningen. För alla som berörs av de nya reglerna är kvoten mellan nya och nuvarande ATP större än ett, vilket är detsamma som att ATP är större med de reglerna. Det är naturligt eftersom det första intjä-

nya nade basbeloppet inte är pensionsgrundande i nuvarande ATP, men är det i det systemet. Ökningen är emellertid inte jämnt fördelad.

nya Kvoten mellan och nuvarande ATP minskar från en generation till

nya nästa för de generationer är födda i slutet 1930-talet och första

som av hälften av 1940-talet, men ökar från en generation till nästa for de som är födda under hälften 1940-talet och därefter. Till en viss

senare av del kan den fallande kvoten förklaras av att flera i den äldre generationen kan utnyttja den särskilda garantiregeln i det refonnerade systemet och på så sätt får en högre ATP än annars.

Kvoten mellan och nuvarande ATP är störst för de lägre betal-

nya da kvinnliga biomedicinska analytikerna och minst för de högre betalda manliga sjuksköterskorna. De kvinnliga biomedicinska analytiker som är födda 1946-50 har en ATP i det nya systemet som i genomsnitt är 27 procent högre än vad den är med nuvarande regler. De lika gamla bammorskomas ATP är i genomsnitt 23 procent högre, de kvinnliga sjuksköterskomas också 23 procent högre och de manliga sjuksköterskomas 18 procent högre. De kvinnliga biomedicinska analytiker är födda 1951-55 har ATP i det systemet som i ge-

som en nya nomsnitt är 31 procent högre än vad den är med nuvarande regler. De lika gamla bammorskomas ATP är i genomsnitt 29 procent högre och

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

-

de kvinnliga sjuksköterskomas 28 procent högre. De manliga sjuksköterskorna i samma åldrar får minst förändring. Deras ATP ökar i genomsnitt med 22 procent med de reglerna.

nya

Att kvinnornas ATP ökar relativt än männens är delvis

mer en följd av att det första basbeloppet inte är pensionsgrundande i

nuvarande ATP men är det i den nya ATP. Det innebär en relativt större förändring för kvinnorna eftersom deras inkomster är lägre än männens. Men den relativt sett större ökningen för kvinnor kan också

vara en följd av att nuvarande lS-årsregel är för dem

gynnsammare som har sina pensionsgrundande inkomster ojämnt fördelade över livscykeln än för dem vars inkomster är jämnt fördelade. Om männen

mera drar större nytta 15-årsregeln de har brantare inkomstprofil än

av en vad kvinnorna gör, så minskar detta avståndet till kvinnornas ATP i det nya systemet. Därtill kommer att vår studie antar relativt många barnår 8 år per kvinna. Det minskar avståndet till männens ATP i det nya systemet.

Umøllnadenfån garantipensionen

Enligt reglerna i det nya systemet får enbart de vars inkomstgrundande pension är mindre än 3 basbelopp ett offentligt nettotillskott till sin ATP. Tillskottet är störst för de har de allra lägsta pensionerna

som för att sedan avta med stigande ATP. I studien beräknas 21,1 procent av de biomedicinska analytikerna, 18,4 procent bammorskoma,

av 21,8 procent av de kvinnliga sjuksköterskor och 3,4 procent de

av manliga sjuksköterskorna få ett offentligt nettotillskott från garantipensionen. Utfyllnaden från garantipensionen framgår tabell 8.5

av som visar ATP, garantipension och samlad offentlig pension i det

nya pensionsystemet för varje yrkesgrupp och olika årsklasser. De skattade inkomsterna är högre för än för äldre generationer varför ut-

yngre fyllnaden från garantipensionen är mindre för yngre än för äldre generationer. Den är större för kvinnor än för män eftersom kvinnors inkomster är lägre än mäns. Till en del skulle skillnaden i garantipension kunna bero på att många män har kunnat utnyttja den särskilda garantiregeln vars tillskott inte behöver vara större än den garantipension de annars skulle ha haft. Utfyllnaden är störst för dem har de

som lägsta ATP-värdena, vilka är de kvinnliga biomedicinska analytikerna. Störst utfyllnad får kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1938- 40. De får utfyllnad på i genomsnitt 0,08 basbelopp år. Utfyll-

en per naden är i det närmaste noll för dem som har de högsta ATP-värdena, dvs. de manliga sjuksköterskorna.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Tabell 8.5 Utjj/Ilnad från garantipensionen i det nya pensionssystemet för

varje yrkesgrupp och olika årsklasser. Antal basbelopp.

1938-40 1941-45 1946-50 1951-55 1956-60 Biomed.analytikerkvinnor ATP 3,13 3,25 3,33 3,45 3,70 Garantipension 0,08 0,06 0,04 0,04 0,04 Samladoffentligpension 3,21 3,31 3,37 3,49 3,74 Kvotenmellansamlad 1,03 1,02 1,01 1,01 1,01 offentligpensionochATP Barnmorskorkvinnor ATP 3,30 3,30 3,39 3,56 3,79 Garantipension 0,04 0,05 0,05 0,04 0,03 Samladoffentligpension 3,34 3,35 3,44 3,60 3,82 Kvotenmellansamlad 1,01 1,01 1,01 1,01 1,01 offentligpensionochATP Sjuksköterskorkvinnor ATP 3,32 3,34 3,43 3,62 3,92 Garantipension 0,06 0,05 0,04 0,03 0,03 Samladoffentligpension 3,38 3,39 3,47 3,65 3,95 Kvotenmellansamlad 1,02 1,01 1,01 1,01 1,01 offentligpensionochATP Sjuksköterskormän ATP 3,85 3,87 3,93 4,15 4,49 Garantipension 0,01 0,00 0,00 0,01 0,02 Samladoffentligpension 3,86 3,87 3,93 4,16 4,51 Kvotenmellansamlad 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 offentligpensionoch ATP

Den samlade ofentliga pensionen

Den samlade offentliga pensionen, är folkpension,

som summan av pensionstillskott och ATP i nuvarande system och summan av ATP och garantipension i det nya systemet, åskådliggör vi på två sätt. För det första visar vi i tabell 8.6 den samlade offentliga pensionen i det

och nuvarande pensionssystemet samt kvoten mellan dem for nya varje yrkeskategori och olika årsklasser. För det andra visar vi i figur 8.12 kvoten mellan samlad offentlig pension i det och nuvarande

nya systemet för varje yrkeskategori och Födelseår.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

- Tabell 6 Samlad ofentlig pension i det och nuvarande gamla

nya

systemet samt kvoten mellan dem. Antal basbelopp.

Födelseår 1932-37 1938-40 1941-45 1946-50 1951-55 1956-60 Biomed.analytikerkvinnor Samladoffentligpension. 3,19 3,32 3,49 3,50 3,51 3,61 Nuvarandesystem Samladoffentligpension. 3,19 3,21 3,31 3,38 3,49 3,74 Nyasystemet Kvotenmellansamlad 1,00 0,97 0,95 0,97 0,99 1,04 offentligpensioni det nya och nuvarandesystemet Barnmorskorkvinnor Samladoffentligpension. 3,37 3,51 3,59 3,63 3,64 3,66 Nuvarandesystem Samladoffentligpension. 3,37 3,34 3,35 3,44 3,60 3,82 Nyasystemet Kvotenmellansamlad 1,00 0,95 0,93 0,95 0,99 1,04 offentligpensioni det nya och nuvarandesystemet Sjuksköterskorkvinnor Samladoffentligpension. 3,36 3,52 3,63 3,67 3,70 3,77 Nuvarandesystem Samladoffentligpension. 3,36 3,38 3,39 3,47 3,65 3,95 Nyasystemet Kvotenmellansamlad 1,00 0,96 0,93 0,95 0,99 1,05 offentligpensioni det nya och nuvarandesystemet Sjuksköterskormän Samladoffentligpension. 3,94 4,03 4,13 4,17 4,26 4,36 Nuvarandesystem Samladoffentligpension. 3,94 3,86 3,87 3,93 4,16 4,51 Nyasystemet Kvotenmellansamlad 1,00 0,96 0,94 0,94 0,98 1,03 offentligpensioni det nya och nuvarandesystemet

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Figur 8.12 Kvoten mellan samlad ojêzntlig pension i det nya och nuvarande

systemet för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932-1960

1,10 1,08- 1.06 1,04- 1,02- 1.00- 0,98- 0,96- 0.94- 0.92- 09° D41 4 I 3233343536373839404142434445464748495051525354555657585960

Den samlade offentliga pensionen blir i genomsnitt lägre i det nya systemet jämfört med i det nuvarande för de i undersökningen som är födda på 1930-, 1940- och första hälften av 1950-talet. För dessa generationer är kvoten mellan samlad offentlig pension i det nya och nuvarande systemet mindre än ett. Den ligger mellan 0,93 och 0,99. Här ingår värdet av retroaktiva arvsvinster vilket enligt förslag från 30 oktober 1997 inte ska ingå i det framtida systemet. Pensionsbehållningen för de som avlider i förtid ska enligt det förslaget tillfalla resten av kollektivet först från och med år 1999. Nivåema enligt det

nya förslaget skulle därför bli lägre. Att kvoten blir mindre än ett beror delvis på vårt antagande oförändrade livslöner. Men blir tillväxten

om under 2 procent framöver måste avgiftssatsen i nuvarande system höjas för att klara pensionsutfästelserna. Det blir då mindre över till löntagarnas löner och pensionema enligt nuvarande regler blir då lägre än i våra beräkningar. För de som är födda omkring 1955 och senare är i våra beräkningar kvoten större än ett. De som är födda 1956-60 får en pension från det nya systemet som är 3-5 procent högre än med nuvarande regler.

För de som är födda i slutet av 1930-talet och under första hälften

1940-talet är kvoten inte entydigt högre för kvinnorna än för mänav nen. Att kvoten för några få årsklasser är något högre för männen än för kvinnorna kan till viss del bero på att männen i större utsträckning än kvinnorna i dessa årsklasser kan dra fördel av den särskilda garan-

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

tiregeln i det nya systemet. Det kan också bero på att det gamla

systemet är fördelaktigare för kvinnor än för män i dessa årsklasser.

För de som är födda under hälften 1940-talet och därefter

senare av är kvoten genomgående högre för kvinnorna än för männen. Det beror bl.a. på att vi gjort ett relativt generöst antagande bamår. Det kan

om även bero på att det gamla systemet är fördelaktigare för män än för kvinnor i dessa årsklasser. Men skillnaderna mellan kvinnor och män är inte stora. Till exempel får de kvinnor i studien är födda 1941-

som 45 en samlad offentlig pension i det nya systemet som är 5-7 procent lägre än med nuvarande regler. Männen i åldrar får samlad

samma en offentlig pension som är 6 procent lägre med de reglerna. Kvinnor

nya födda 1946-50 får samlad offentlig pension i det systemet

en nya som är 3-5 procent lägre under det att männens är 6 procent lägre. De kvinnor som är födda 1956-60 får en samlad offentlig pension i det nya systemet som är 4-5 procent högre än med nuvarande regler, medan männen i åldrar får pension är 3 procent högre.

samma en som

Alla våra beräkningar rör bruttopensionen, dvs. pensionen före skatt. Men i det nya systemet är nuvarande skatteförmån borttagen. Det betyder att om vi skulle jämföra kvoten mellan samlad offentlig nettopension i det nya och nuvarande systemet, så skulle kvoten bli lägre än vad den är i våra beräkningar.

Summering

Vi har här redogjort för två olika studier om pensioner. Den första avser att svara på frågan om hur det gamla och det nya pensionssystemet omfördelar inkomster mellan kvinnor och män. Den andra att

avser besvara frågan hur pensionsnivåema förändras för kvinnor respektive män när pensionssystemet ändras. Den första studien har data från ett litet representativt urval kvinnor och män födda på 1940-talet, den andra totalundersökning på utvald stor Vårdförbun-

är en en grupp, det. Individemas framtida inkomster har skattats på sofistike-

ett mer rat sätt i den senare studien.

15- och 30-årsregeln i nuvarande ATP medför inga systematiska

omfördelningar vare sig från höginkomsttagare till låginkomsttagare

eller från män till kvinnor, däremot från dem har jämn

men som en inkomstprofil och arbetar under många år till dem har ojämn

som en inkomstutveckling och arbetar förhållandevis få år. Takregeln i nuvarande ATP omfördelar från dem som har inkomster över 7,5 basbelopp till dem som har inkomster under 7,5 basbelopp. Det faktum att kvinnor i genomsnitt lever längre än män och därför får pension i fler år än män innebär omfördelningar från män till kvinnor. Folkpensionen omfördelar från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Effek-

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

terna av reglerna har undersökts för kvinnor och män födda 1944- 1950. Det visar sig att ATP-reglema sammantagna 15-årsregeln, 30årsregeln, takregeln och att kvinnor får pension i fler år än män är mindre fördelaktiga för kvinnor än för gruppen män. I de stu-

gruppen derade årsklassema är det de lågt kvalificerade arbetarkvinnoma som är minst gynnade av nuvarande ATP-regler. När även folkpensionen och pensionstillskottet inkluderas dvs. i det samlade offentliga pen-

sionssystemet sker dock omfördelningar från män till kvinnor.

-

Den nya ATP är i princip avgiftsbestämd. En avgiftsbestämd pension omfördelar per definition inga inkomster. I den nya ATP finns några undantag. Bamârsrätten innebär i praktiken en subvention till kvinnor och pensionsrätten under värnpliktsperioden en subvention, fast betydligt mindre sådan, till män. Delningstalet är lika för män och kvinnor vilket medför omfördelningar från män till kvinnor. Den sär-

skilda garantiregeln för mellangenerationen i det nya pensionssyste-

met kan förväntas män mer än kvinnor. Garantipensionen om-

gynna fördelar från höginkomsttagare till låginkomsttagare och därmed från män till kvinnor. I det nya samlade offentliga pensionssystemet garantipensionen och den inkomstrelaterade pensionen dominerar de regler som gynnar kvinnor relativt män över de regler som gynnar män relativt kvinnor. Både det gamla och det nya samlade offentliga pensionssystemet omfördelar således inkomster från män till kvinnor. Det är svaret på vår första fråga.

Svaret på vår andra fråga hur pensionsnivåema förändras är att

om den samlade offentliga pensionen blir lägre med de nya än med de nuvarande reglerna för flera årsklasser av Vårdförbundets medlemmar. De pensionema blir i genomsnitt 1-7 procent lägre för dem som

nya är födda på 1930-, 1940- och första hälften av 1950-talet. Att den samlade offentliga pensionen blir lägre med de nya reglerna innebär att subventionen är mindre än vad den är i nuvarande system. Den relativa försämringen är i de flesta fall något större för männen än för kvinnorna, i ett fåtal årsklasser är det tvärtom. Det senare kan till

men viss del bero på den särskilda garantiregeln. Det kan också bero på att nuvarande 15- och 30-årsregel är fördelaktigare för kvinnorna i Vårdförbundet än för männen i just dessa årsklasser. Så förhåller det sig

kvinnorna har ett arbetsmarknadsmönster som ger dem en pension om

är högre i förhållande till livslönen än vad som gäller för män. som Kvinnliga biomedicinska analytiker, som är de lägst betalda av samtliga yrkesgrupper i studien, har minst försämring av alla. Det tyder på att dessa lågavlönade kvinnor är minst gynnade av nuvarande 15- och 30-årsregel, beroende på att de har en svag realinkomstutveckling

över tiden.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen

-

De nya pensionema blir högre än de gamla för dem är födda

som under senare hälften 1950-talet och högre för kvinnorna i Vårdför-

av bundet än för männen. Till viss del beror det på bamårsrätten är

som en subvention till kvinnorna i det systemet. Men det kan även

nya bero på att i dessa årsklasser är den nuvarande 15- och 30-årsregeln genomgående fördelaktigare för Vårdförbundets män än för dess kvinnor.

8.10¶Efterskrift

Genomförandegruppen för det nya pensionssystemet föreslog den 30 oktober 1997 i två promemorior Ds 1997:66 och Ds 1997:67 vissa förändringar i den tidigare föreslagna utformningen av det nya pen-

sionssystemet. Garantipensionen föreslås år 1997 ligga något

nu en högre nivå och beräknas på ett sätt som ger lägre marginaleffekter än

ursprungsförslaget. Detta kan vara fördelaktigare för kvinnor än för

män. Arvsvinster ska inte tilldelas för retroaktiv tid, vilket lägre

ger pensioner jämfört med ursprungsförslaget, förändringen har

men samma konsekvenser för kvinnor som för män. De föreslagna regeländringarna förändrar således inte huvudslutsatsen i vår studie, att det nya pensionssystemet inte är mer ofördelaktigt eller mindre fördelaktigt för kvinnor än för män.

Appendix. Skattad funktionsform

för framtida årsinkomster

uppräkning av

Metoden bygger på att vi via OLS-regression sökt hitta den funk-

- tion som bäst förklarar den aggregerade livsinkomstutvecklingen för varje kohort för och de fyra yrkesgruppema. Den bästa

var en av anpassningen hade en Mincerinspirerad Mincer 1974 logistisk funktion enligt ekvation 1 nedan:

ekv.1 ln pp/600-pp -5,10 + 1,57 lnarbår

där: pp 100-dels ATP-poäng; arbår antal arbetsår efter 15 år

dvs arbår1 vid 16 års ålder, 2 vid 17 års ålder etc; 600 övre gräns i 100-dels pensionspoäng nästan kan

som

uppnås för det aggregerade genomsnittet; R2adj 0,87; t-värde -18,9 respektive 17,7.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Vi vill tacka JanSelén, SOFI, somgett värdefulla synpunkter på hur skulle skatta de individuella livslönema, Anders Persson,SPSS,sombistått ossnär haft problem med programmeringen, Gudrun Ehnsson,Genomförandegruppen, somhar läst och kommenterat tidigare versioner samtNils Holmgren och Arne Pålsson, båda RFV, som svaratpå frågor om regelkonstruktionen.

Litteraturförteckning

Ds 1997:66, Garantipension ochsamordningsfågor m m., Socialdepartementet. Ds 1997:67, Inkomstgrundad ålderspension -finansiella jrågor m.m.,

Socialdepartementet. Holmlund, Bertil 1995 Finansieringsaltemativ för sjuk- och arbetsskadeförsäk-

ringen", i SOU 1995:59, Ohälsoförsäkring och samhällsekonomi. Stockholm:

Fritzes. Lagen om allmän försäkring, Riksförsäkringsverket. Mincer, Jacob 1974 Schooling, Experience and Earnings. New York: Columbia

University Press/NBER. Proposition 1993/1994:250, Reformering av det allmänna pensionssystemet. RFV redovisar 1997:3,Reformerat utfall för individer.

pensionssystem - SOU l994:20-22, Reformeratpensionssystem. Stockholm: Fritzes. Ståhlberg, Ann-Charl0tte1990 "ATP-systemet från fördelningspolitisk synpunkt i

Allmän pension, SOU 1990:78. Stockholm: Allmänna förlaget. Ståhlberg, Ann-Charlotte 1994 Reformerat pensionssystem.Kvinnors ATP och

avtalspension, SOU 1994:22. Stockholm: Fritzes. Ståhlberg, Ann-Charlotte Tegle, Stig 1997 Kvinnors och mäns avtalspensioner",

kapitel 9 i denna volym.

Kvinnors och mäns

avtalspensioner

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG STIG TEGLE

Inledning

I detta kapitel analyseras avtalspensionema jämställdhetssynpunkt.

ur Vi ställer frågan om reglerna i de olika avtalspensionssystemen är mindre fördelaktiga för kvinnor än för män.

Utöver folkpension, pensionstillskott och ATP får de allra flesta även pension från sin avtalsförsäkring när de ålderspensioneras. Avtalsförsäkringar är avtal om försäkringar som träffats de centrala

av

arbetsmarknadsorganisationema. Sådana försäkringar finns på hela

den svenska arbetsmarknaden. Det finns huvudsakligen fyra stora avtalspensionssystem. Dessa är ITP för privatanställda tjänstemän, ett avtal för privatanställda arbetare fram till 1996 förkortat STP,

avtalspension för statligt anställda och avtalspension för anställda i kommuner och landsting. Avtalspensionen kompletterar ersättningen från folkpensionen och ATP, dels genom att höja ersättningsnivån, dels genom att kompensera för inkomstbortfall över den inkomstnivå som ATP kompenserar för.

I kapitlet Den nuvarande och den ålderspensionen hur

nya - omfördelar dessa mellan kvinnor och män tidigare i denna volym har vi skattat individuella livslöner för 75 000 medlemmar i Vårdförbun-

ca det. Dessa skattade livslöner har vi också utnyttjat i detta kapitel för att studera avtalspensionema för kvinnor och män. Det gör vi på två sätt, för det första genom att beräkna och jämföra avtalspensionema enligt avtalet för kommunal- och landstingsanställda för databasens kvinnor och män, för det andra att simulera pensionsstorleken

genom för kvinnor respektive män när de ersätts enligt de olika regler

som gäller i ITP, STP, det statliga pensionsavtalet och pensionsavtalet för kommunal- och landstingsanställda. Med i studien den

STP avses regelkonstruktion gällde före det pensionsavtalet 1996 på LO-

som nya SAF-området.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Det närmast följande avsnittet allmän beskrivning av olika ger en avtalspensioner. I det därpå följande avsnittet beskriver vi de skattade avtalspensionerna för kvinnor och män i undersökningen. I det fjärde avsnittet belyser hur graden kompensation kan skilja sig mellan av kvinnor och män när avtalspensionen beräknas enligt de fyra olika regelsystemen. Kapitlet avslutas med slutsatser.

9.2¶Fyra avtalspensionssystem

De fyra avtalspensionssystemen liknar i sina huvuddrag varandra, är i övrigt konstruerade med avseende på de förutsättningar som men gäller på de olika avtalsområdena. De har också många gemensamma drag med den allmänna pensionen. De är obligatoriska för dem som tillhör avtalsområdet. De är huvudsakligen förmånsbestämda. Med att pensionen är förmånsbestämd att förmånsnivån i systemet menas t.ex. viss procent slutlönen fastställs i förväg och sedan anpasen av storleken på avgiftsinbetalningama till förmânsnivån. Alternativet sas till förmånsbestämda system är avgiftsbestämda system. I det fallet är den exakta förmånen inte fastställd. I stället fastställs avgiften och pensionsnivån därefter. I det föreslagna reformerade ATP är anpassas

pensionen avgiftsbestämd. Det avtalspensionssystem som ersätter

STP från och med år 1996 är avgiftsbestämt. Det finns också mindre inslag avgiftsbestämd natur i andra avtalspensioner, t.ex. ITPK i av s.k. Kåpan det statliga området I pågående

ITP-planen och den

avtalsdiskussioner på det privata tjänstemannaområdet och på det kommunala området driver arbetsgivarsidan linjen att stor del av en

pensionen ska avgiftsbestämd. De olika avtalspensionerna är

vara samordnade så intjänad kvalifikationstid inte förloras vid byte av att

anställning.

Avtalspensionema är individrelaterade och inkomstrelaterade och kommer därför spegla de skillnader i förvärvsinkomster finns att som mellan kvinnor och män. Reglerna är formellt lika för kvinnor och inom avtalssystem. Men i praktiken kan de ändå ha

män respektive

olika konsekvenser för kvinnor och män två skäl. För det första av skiljer sig reglerna mellan olika avtalssystem, vilket får olika följder för kvinnor och män kvinnor och män inte är som grupp, om jämnt fördelade mellan avtalsområdena. För det andra kan lika regler ha olika konsekvenser för kvinnor och män därför att deras arbetsmarknadsmönster förvärvsavbrott, tid i arbete, löneutveckling och

liknande är olika.

l Utöver den vanliga âlderspensionen i ITP finns denkompletterande ålderspensionen ITPK. Kåpan är motsvarande på det statliga området. De ger båda några procentstillskott till pensionen.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Intjänandetid

Avtalspension kan tjänas från och med 28 års ålder. Det krävs i princip 30 intjänandeår eller 360 månader för att få full pension. Har en person färre intjänandeår än 30 reduceras pensionen i proportion till den tid som saknas. Vad krävs för ett intjänandeår varierar. som Det krävs dock deltidstjänst på minst 16 timmar vecka för få per att ett helt intjänandeår i alla systemen. Jämfört med det nuvarande of-

fentliga ATP är avtalssystemens regler för hur ett intjänandeår beräk-

nas mindre generösa. Intjänandeperioden är också generösare i ATP än i avtalssystemen eftersom ATP kan börja tjänas redan från 16 års ålder, avtalspension först från 28 års ålder. Före det men pensionsavtal för statligt anställda trädde i kraft som år 1992 kunde även den statliga avtalspensionen tjänas tidigare, nämligen från 20 års

ålder. I ITP och det statliga pensionssystemet är övertidsersättning inte pensionsgrundande.

Deltidsanställning som kompletteras med

övertid till full tjänstgöring därför sämre

upp ger avtalspension än en

heltidsanställning med en lika stor årsinkomst.

Kompensationen

Avtalspensionemas nivå bestäms lönen under året/åren närmast av före pensioneringen. ITP beräknas i princip på slutlönen, de

statliga

och kommunala avtalspensionema beräknas de fem respektive sju sista årslönema och STP bestäms lönen mellan 55 och 59 års ålder. av Den lön som pensionen beräknas på kallas pensionslön. I ITP, STP och den statliga avtalspensionen är avtalspensionen 10 på den procent lön pensionen beräknas på så länge lönen inte 7,5 bas-

som överstiger belopp. ITP, den statliga avtalspensionen och avtalspensionen

för anställda i kommuner och landsting dessutom kompensation för löger

nedelar över 7,5 basbelopp. Det gör också den avgiftsbestämda

avtalspension som ersätter STP. På den del lönen överstiger 7,5 av som

men inte 20 basbelopp är ITP och den statliga avtalspensionen 65

procent och på den del som överstiger 20 inte 30 basbelopp är men

kompensationen 32,5 procent. Den kommunala avtalspensionen är

bruttosamordnad med ATP och folkpension. inne-

Bruttosamordning

bär att avtalsförsälcringen garanterar viss nivå på den samlade en pensionen i förhållande till tidigare inkomst. Den garanterade nivån är olika stor i olika inkomstintervall och är högst för de allra lägsta in-

komsterna. Om ersättningen från ATP och folkpension

inklusive

pensionstillskott inte ger den garanterade nivån så fyller avtalsförsäkringen på upp till denna nivå. Det är mellanskillnaden mellan garanterad pension och lagfäst pension som kommunerna och landstingen betalar ut och utgör den kommunala kompletteringspensionen. som

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Det generösa taket i avtalssystemen kommer männen till del mer än kvinnorna. Betydligt fler män än kvinnor har inkomster över ATPtaket. Av alla förvärvsarbetande män hade 17,9 procent en årsinkomst år 1995 större än 7,5 basbelopp. Av kvinnorna var det 3,7 som var procent Riksförsäkringsverket, 1997. När kvinnor ersätts för inkomstbortfall från avtalsförsäkringama får de därför i genomsnitt en lägre andel inkomstbortfallet kompenserat än vad män får se även av Ståhlberg, 1994. Pensionsåldem är normalt 65 år. Men för de befattningar i komoch landsting där Kommunalarbetarförbundets kollektivavtal muner gäller är pensionsåldem lägre, 63 år ibland 62 och 61 år och medlemmar i Vårdförbundet är födda 1938 eller tidigare går i pensom sion vid 63-65 års ålder. Pensionsreglema sammanfattas i tabell 9.1.

Tabell 9.1 En beskrivning hur pensionslön och hel pension bestäms i av STP tidigare gällande regler, ITP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och landsting.

STPtidigare lTP Avtalspensionför Avtalspensionför gällanderegler statligtanställda anställdai kommun ochlandsting Pensionslön Medelvärdet deav Slutlönenmen det Medelvärdet deav Medelvärdet deav trehögstaárslönemafinnssärskildareglerfemsistaárslönemafemhögstaárslönermellan55och59års förhurstoralöne nablanddesjusom ålder.Inkomstersom ökningarsomska närmastföregåråret störreän7,5bas- lovattingåipen- förepensioneringen beloppär intepen- sionslönenförde sionsgrundande somhar kvar pensionsáldem Pensionsstorlek procentavpen-10 10procent Iöne- 10procent Iöne- Pensionen bruttosionslönen. delarupptill7,5bas-delarupptill7,5bas-samordnadmed belopp. procent65 belopp,65procent folkpensionochATP. lönedelarmellan lönedelarmellan Avlalspensionen 7.5och20basbe- 7,5och20basbe garanterar vissen lopp,32.5procent lopp,32,5procent bruttoniváDen lönedelarmellan20 lönedelarmellan20 garanteradenivåni och30basbelopp. och30basbelopp. procentavpensionslTPKsom Kápansom lönen olikastori avgiftsbestämd avgiflsbestämd olikalöneintervall. tillkommer. tillkommer. Den störreförsmå löneränförstora. Bruttopensionen uppgårgenomsnitti till70-75procentav penslonslönen.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

9.3¶De skattade i Vårdförbundet

avtalspensionema

Samma modell som ligger bakom skattningama i vårt tidigare kapitel kapitel 8 i denna volym har använts för att studera avtalspensionema för kvinnor och män. Databasen är 75 000 medlemmar i Vårdförca bundet uppdelade på kvinnliga biomedicinska analytikerf kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor. Databasen har efter samkörning med Riksförsäkringsverkets pensionspoängdatabas uppgifter individuella arbetsinkomster egentom ligen ATP-poäng för vart och ett av åren 1960-1994. Männens löneutveckling visar i genomsnitt avvikande mönster upp samma gentemot kvinnornas löneutveckling gäller för genomsnittet samtlisom av ga förvärvsarbetande män och kvinnor, dvs. männen har betydligt en brantare löneprofil än kvinnorna. Kvinnorna i materialet har å sin sida ett mycket traditionellt kvinnligt arbetsmarknadsmönster med deltidsarbete och förvärvsavbrott under småbamsåren. Inkomstema efter 1994 har skattats med extrapolering för been skrivning se kapitel 8 i denna volym. På basis varje individs fakav tiska och skattade arbetsinkomster har sedan kompletteringspensionen enligt pensionsavtalet för arbetstagare i kommuner och landsting beräknats för varje individ. Vi har antagit att pensionsåldem är 65 år för alla och att antalet intjänade år i avtalssystemet för individ deten är samma som hans eller hennes antal intjänade år i ATP från och med 28 års ålder. Huvudparten Vårdförbundets medlemmar är anställda i komav muner och landsting och får sin avtalspension enligt pensionsavtalet för arbetstagare hos kommuner och landsting. Vi vill här påpeka någ-

ra egenskaper hos detta avtalspensionssystem:

l Regelsystemet är sådant att den har sina bästa inkomster de som sista åren före pensioneringen får större pension i förhållande en till livslönen än den får har livslön sina bästa som samma men inkomstår tidigare i livet. 2 Pensionsavtalet för anställda i kommuner och landsting garanterar en högre bruttonivå i procent slutlönen för de lågavlönade av

än för de högavlönade.

3 Avtalspensionen pension även på de delar lönen är ger av som större än 7,5 basbelopp och därför inte kompenseras i det som offentliga pensionssystemet. Den första regeln gynnar de har karriäryrken vilket många som män har, men gynnar också de efter längre tid med deltidssom en tjänstgöring går över till heltidstjänst, vilket många kvinnor gör. Den

andra regeln är fördelaktigare för låginkomsttagare än för högin-

2 Biomedicinska analytiker benämndestidigare laboratorieassistenter.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

komsttagare och kan därmed vara fördelaktigare för kvinnor än för män. Den tredje regeln är särskilt viktig för dem som har höga inkomster. Kompletteringspensionen är väsentligt högre på de delar av lönen som är större än 7,5 basbelopp än på de delar av lönen som lig-

under 7,5 basbelopp, något i första hand kommer män tillgoger som do eftersom inkomster större än 7,5 basbelopp är vanligare bland män än bland kvinnor. I vårt material beräknas till exempel 37 procent av de manliga sjuksköterskorna som är födda åren 1951-1955 ha en slutlön på mer än 7,5 basbelopp, men bara 5 procent av de kvinnliga biomedicinska analytikerna. De manliga sjuksköterskorna har i genomsnitt annorlunda karriärutveckling med chefsbefattningar och

en liknande än vad de kvinnliga sjuksköterskorna har. I tabell 9.2 visas hur stor andel de kvinnliga biomedicinska analytikerna, kvinnliga

av barnmorskoma, kvinnliga och manliga sjuksköterskorna med olika födelseår som beräknas ha en slutlön som är större än 7,5 basbelopp. Andelen ökar med födelseåret för samtliga yrkesgrupper. Den är genomgående lägst för de kvinnliga biomedicinska analytikerna och högst för de manliga sjuksköterskorna.

Tabell 9.2 Andel av kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barn-

morskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932-1960 som har en slutlön som är större än 7,5 basbelopp. Procent.

Födelseår Biomedicinska Barnmorskor Sjuksköterskor Sjuksköterskor

Avtalspensionen är löneförmån som inte redovisas i lönestatisti-

en ken. I de fall pensionssystemet är avgiftsbestämt är storleken på löneförmånen känd den inte redovisas explicit. Å andra sidan är

även om den framtida pensionsstorleken obestämd. Löneförmånen är i ett avgiftsbestämt system den procent på lönen som betalas till pensionssystemet. När procentsatsen är densamma för alla inom ett avtalsområde är också löneförmånen i procent av penninglönen lika stor för alla, kvinnor som män om vi bortser från eventuella skillnader i skatteförmån på grund skillnader i individemas marginalskattesatser.

av När pensionen inte är avgiftsbestämd utan förmånsbestämd som den är i ITP, STP, det statliga och det kommunala pensionsavtalet och

Kvinnors och mäns avtalspensioner

beräknas först på årslönema åren närmast före

pensioneringen kan

storleken på löneförmånen inte enkelt fastställas den intjänas när utan först i efterhand när har gått i pension. Ett alternativt personen sätt att bestämma lönefönnånen är att med utgångspunkt i skattad löneuten veckling beräkna avtalspensionen och dess andel den pensionsav grundande livslönen. Vi har dock valt enklare och en grövre metod. I stället för att relatera avtalskompletteringen till livslönen har vi relaterat den till individens samlade pensionsskydd från folkpension, pensionstillskott, ATP och avtalspension. Hur del har

stor avtalspensio-

nen i det totala pensionsskyddet Är avtalspensionens andel för större män än för kvinnor I tabell 9.3 har beräknat pensionslönen är den lön pensio-

som

nen beräknas på enligt tabell l, kompletteringspensionen

och den offentliga pensionen för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor sjuksköterskor och manliga födda 1932-1960.

Tabell 9.3 Pensionslönen, avtalspensionen kompletteringspensionen och den offentliga pensionen för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932-1 96 Antal basbelopp.

Biomedicinska Barnmorskor Sjuksköterskor Sjuksköterskor analytikerkvinnor kvinnor kvinnor män Födda PAOA/PPAOA/PPAOA/PPAOAIP

1932-375.00 0,30 3,19 0,06 5,25 0,38 3,37 0,07 5.22 0,36 3,36 0,07 5,98 0,40 3,94 0,07 1938-405,11 0,33 3,32 0,06 5,35 0,39 3,51 0,07 5,37 0,37 3,52 0,07 6,23 0,47 4,03 0,08 1941-455,34 0,40 3,49 0,07 5,48 0,41 3,59 0,07 5,57 0,42 3,63 0,07 6,47 0,53 4.13 0,08 1946-505,39 0,45 3,50 0,08 5,60 0,46 3,63 0,08 5.70 0,48 3.67 0,08 6,73 0,65 4,17 0.10 1951-555,38 0,45 3,51 0.08 5,63 0,49 3,64 0,09 5,77 0,52 3,70 0,09 7,06 0,77 4,26 0,11 1956-605,61 0,51 3,61 0,09 5,72 0,53 3,66 0,09 5,98 0,58 3,77 0,10 7,49 0,96 4,36 0,13 Totalt 5,39 0,44 3,50 0,08 5,58 0,47 3,61 0.08 5,67 0,48 3,64 0,08 6,97 0,74 4,23 0,11

P pensionslönA avtalspensionO offentligpensionAIP avtalspensionensandel pensionslön. av

Vi ser till exempel att kvinnliga biomedicinska analytiker födda

1946-1950 har kompletteringspension är 8

en som procent av pensionslönen, medan manliga sjuksköterskor i årsklasser har samma en kompletteringspension är 10 procent pensionslönen. Kvinnlisom av ga biomedicinska analytiker är födda fem år 1951-1955, som senare, har kompletteringspension också är 8 pensionslöen som procent av nen, medan de manliga sjuksköterskomas kompletteringspension är ll procent av pensionslönen. I tabell 9.4 har vi beräknat kvoten mellan total pension och offentlig pension för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932-1960. Med total pension menas folkpension, pensionstillskott, ATP och avtalspension. Tabell 9.4 Kvoten mellan total pension och offentlig pension för

medlemmar i Vårdförbundet Födelseår Biomedicinska Barnmorskor Sjuksköterskor Sjuksköterskor

Kvoten är högre för männen än för kvinnorna, utom för de allra äldsta årsklassema. Den är större för de generationerna än för de

yngre äldre, eftersom det är fler i de årsklassema har årsin-

yngre som komster över 7,5 basbelopp. Framför allt gäller det för männen. För de är födda 1946-1950 ökar den kommunala kompletteringspen-

som sionen männens pension med 15 procent och kvinnornas med 12-13 procent. För de är födda 1951-1955 ökar kompletteringspensio-

som

männens pension med 18 procent och kvinnornas med 12-13 nen procent och för de är födda 1956-1960 ökar den männens pen-

som sion med 21 procent och kvinnornas med 14-15 procent. Den lönefönnån avtalspensionen utgör är således större för männen än för

som kvinnorna. Men skillnaderna är mindre än vad värdena ovan visar. Kvinnor lever nämligen längre i genomsnitt än vad män gör och därför får de pension i fler år än män. Återstående livslängd vid 65 års ålder är enligt senast publicerade uppgifter från Statistiska centralbyrån 19,53 år för kvinnor och 15,84 år för män skillnad 3,69 år.

- en När vi tar hänsyn till detta är kompletteringspensionen fortfarande förmånligare för männen än för kvinnorna, men skillnaden är mindre. I det fall kompletteringspensionen ökar männens pension med 18 procent och kvinnornas med 12 procent gäller de är födda 1951-

som 1955 är ökningen årligen 50 procent större för männen än för kvin-

Sett över samliga år pensionär är ökningen drygt 20 pronorna. som cent större för männen än för kvinnorna.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

9.4¶Skillnaderna mellan olika

avtalssystem

För att belysa skillnaderna mellan de olika avtalssystemen har vi med utgångspunkt i de skattade livslönema för Vårdförbundets medlemmar simulerat pensionsstorleken enligt de olika regler gäller i

som ITP, STP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och landsting. Pensionsreglema på varje avtalsområde är emellertid fastställda mot bakgrund den löneutveckling, det arbetskraftsdeltagan-

av de etc. som är det normala för området, varför pensionssyste-

tre av

men i våra simuleringar tillämpas på har typ

grupper som en annan av löneutveckling m.m. än vad systemen är tänkta för. Om t.ex. STPs regler resulterar i en lägre pensionslön än pensionsreglema på det kommunala området så är det följd att studiens löntagare i

en av genomsnitt har högre reallön mellan 57 och 63 års ålder än mellan 55

en och 59 års ålder då löntagarna LO-SAF-området förväntas ha sina bästa löner. Ett sådant resultat ska således inte tolkas STP

som om ger lägre pensioner generellt sett.

Simuleringama förutsätter att varken kontantlönen eller arbets-

marknadsmönstret påverkas avtalspensionssystemets utformning.

av Det är förvisso ett orealistiskt antagande. Till exempel kan

sämre pensionsförrnåner medföra krav på höjda kontantlöner och likartat sätt kan ändrade regler för vilka inkomstår bestämmer pensionens

som storlek leda till anpassningar i arbetsmarknadsbeteendet. Simuleringama kan trots detta belysa skillnaderna mellan de olika systemen och betydelsen av exakt hur regelsystemen utformats för utfallen. Därtill har antagit att pensionsåldern är 65 år för alla samt att antalet intjänade år i respektive avtalssystem är detsamma individens antal

som intjänade år i ATP från och med 28 års ålder. De avgiftsbestämda tillläggen ITPK och Kåpan antar vi ett schablonmässigt tillskott till

ge pensionen motsvarande 3 procent på pensionslönen.

Pensionslönen

Pensionslönen är den lön pensionen beräknas på. Det har fram-

som gått att den bestäms något olika sätt i de olika avtalssystemen. Det är inte samma inkomstår utgör underlaget för pensionslönen i de

som fyra systemen. Frågan är vissa avtalssystem ett förmånligare

om ger pensionsunderlag än andra. Skulle till exempel de kvinnliga biomedicinska analytikerna i vår studie få högre pensionslön den i

en om stället för att beräknas etter de regler gäller för avtalspensioner i

som kommuner och landsting beräknades efter de regler gäller för

som tjänstemän i privat sektor I figur 9.l9.4 har pensionslönen simulerats för olika yrken och födelseår enligt de olika regler gäller i

som ITP, STP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle landsting. Vi visar också pensionslönen i nuvarande ATP, vilken är lika med det genomsnittliga antalet ATP-poäng under de 15 bästa inkomståren. Figur 9.1 Pensionslönen i STP, ITP, det statliga avtalssystemet STA T,

avtalssystemet i kommun och landsting KOMM samt iATP.

Kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1932-1960. 8,0 . 7,5 7,0 6,5

Figur 9.2 Pensionslönen i STP, ITP, det statliga avtalssystemet STA T,

avtalssystemet i kommun och landsting KOMM samt i A TP.

Kvinnliga barnmorskor födda l 9324 960. 8,0 7,5 7,0 6,5 6,0 55 5,0 4,5 4,0 3,5 3,0

32 35 38 41 44 47 50 53 56 59

Födelseår

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Figur 9.3 Pensionslönen iSTP, ITP, det statliga avtalssystemet STA 7,

avtalssystemet i kommun och landsting KOMM samt iATP.

Kvinnliga sjuksköterskor födda 1932-1960.

8,0

w

l

w 6,5

.

l

6,0 5,5

Födelseår

Figur 9.4 Pensionslönen i STP, ITP, det statliga avtalssystemet STA D,

avtalssystemet i kommun och landsting KOMM samt iATP.

Manliga sjuksköterskor födda 1932-1960.

8,0

BAM/VF

m

"

m

ao--f.

/w/WW

. /,- - -- 55 /r\

////--/ / ATP

STP

iof

4,5 1

ITP 4.0

- § STAT 35 g I m. å 3,0 KOMM

V V f

Födelseår

Skillnaderna i pensionslön om vi jämför ITP, det statliga och det kommunala pensionsavtalet med varandra är små för alla yrkesgruppema. För de allra äldsta generationerna är pensionslönen högst när

l7l

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

den beräknas efter STPs regler. I dessa äldre generationer är i modellen den genomsnittliga reallönen högre mellan 55 och 59 års ålder än vad den är senare i livet. För övriga generationer ger modellen något högre värde på pensionslönen med ITPs regler, och STPs regler ger lägst värde. Detta är en följd av att de skattade livslönema för dessa generationer i genomsnitt genererar reallöneökningar även de allra sista åren. Det är möjligt att det är en överskattning se vidare kapitel 8 i denna volym och att de kommunala pensionsreglema därför skul-

kunna ge den högsta pensionslönen, åtminstone for kvinnornas del.

Avtalspensionen

Reglerna i de fyra avtalspensionssystemen är sinsemellan mycket lika, men där finns också skillnader. Så ger till exempel ITP, den statliga avtalspensionen och den kommunala avtalspensionen, men inte STP, pension även på de delar av lönen som är större än 7,5 basbelopp. På dessa lönedelar är kompensationen betydligt högre än för de delar av lönen som ligger under 7,5 basbelopp. Vidare gäller att den kommunala avtalspensionen har en konstruktion som avviker från de övriga. Frågan är om reglerna i vissa avtalssystem ger en förmånligare avtalspension än reglerna i andra system. Skulle till exempel de biomedicinska analytikerna i vår studie, vid given livslön, få en högre avtalspension om den i stället för att beräknas efter de regler som gäller för anställda i kommuner och landsting beräknades efter de regler som gäller för tjänstemän i privat sektor I figur 9.5 9.8 har

avtalspensionen simulerats för olika yrken och födelseår enligt de regler som gäller i ITP, STP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och landsting. Det visar sig ingen eller mycket liten

vara skillnad på ITP och den statliga pensionen. Dessa ger högst värden. De kommunal- och landstingsanställdas kompletteringspensioner ger genomsnittligt en lägre nivå än avtalspensionen i både den statliga och den privata sektorn. För de manliga sjuksköterskorna födda kring mitten av 1940-talet och därefter är dock STP-reglerna sämst på grund taket. Den nya avtalspensionen LO-SAF-området har

av inget tak, men kompensationen är lika under och över taket. De löntagare studien baseras på pensioneras normalt vid 65 år. Men i de befattningar där Kommunalarbetarförbundets kollektivavtal gäller, kan hel pension ges redan från 63 års ålder ibland även från 61 och 62 års ålder. Då kan en lägre pensionsnivå kompenseras av att pension betalas i fler år.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Figur 9.5 Avtalspensionen iST ITP, stat STAD och kommun KOMM för kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1932-1960

1,4 i

i

STP

ITP å .27 STAT 2 w 8 H 00i KOMM 32 35 3a 41 44 47 50 53 sef 59f

Figur 9.6 Avtalspensionen iSTP, ITP, stat STAD och kommun KOMM för kvinnliga barnmorskor födda 1932-1960

Födelseår

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle Figur 7 Avtalspensionen iSTP, ITP, stat STAT och kommun KOMM för kvinnliga sjuksköterskor födda 1932-1960

ä i å

Födelseår

Figur 9.8 Avtalspensionen i STP, ITP, stat STAT och kommun KOMM för manliga sjuksköterskor födda 1932-1960 1,4

STP 4 ITP STAT 2 g 00 KOMM I 53l 56 59 32 35 38 41 44 47 50 Födelseår

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Den totala pensionen

För en individ är det det totala skyddet som är viktigt, inte hur stor del av det som kommer från det ena eller det andra systemet. Med total pension avses summan av folkpension, pensionstillskott, nuvarande ATP och avtalspension. Pensionen från det offentliga kompenserar enbart för inkomstbortfall på inkomster till 7,5 basbelopp, varför

upp avtalspensionen är särskilt viktig för dem med höga inkomster. Hur stor del har avtalspensionen i det totala pensionsskyddet Är avtalspensionens andel större för män än för kvinnor Det studerar vi genom att beräkna kvoten mellan total pension och offentlig pension, när avtalspensionen i den totala pensionen är endera av ITP, STP, statlig avtalspension och avtalspension för anställda i kommuner och landsting.

Figur 9.9-9.12 visar kvoten mellan total pension och offentlig pension för olika yrken och födelseår när avtalspensionen beräknats efter de regler som gäller i ITP, STP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och landsting. Av figurerna framgår att kvoten är lägre med de kommunala pensionsreglema än med de andra systemen.

Kvoten är högre för männen än för kvinnorna med undantag för STP där det finns ett tak. Med STP blir kvoten lika för män och kvinnor. Avtalspensionen från ITP ökar männens pension med 26 procent och kvinnornas med 17-19 procent om de är födda 1956-1960. Den statliga avtalspensionen ökar männens pension med 25 procent och kvinnornas med 17-18 procent om de är födda 1956-1960. Den kommunala kompletteringspensionen ökar männens pension med 21 procent och kvinnornas med 14-15 procent om de är födda 1956- 1960. För de som är födda 1951-1955 gäller att avtalspensionen från ITP ökar männens pension med 22 procent och kvinnornas med 16- 17 procent. Den statliga avtalspensionen ökar männens pension med 21 procent och kvinnornas med 16-17 procent och den kommunala kompletteringspensionen ökar männens pension med 18 procent och kvinnornas med 12-13 procent. Skillnaden mellan kvinnors och mäns pensionsförmåner är emellertid mindre än vad siffrorna visar, efter-

kvinnor i genomsnitt lever längre och får pension i fler år än som man.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Figur 9.9 Kvoten mellan total pension och ojfentlig pension när avtalspensionen är STP, ITP, statlig avtalspension STA 7 respektive avtalspension för anställda i kommuner och landsting K OMM. Kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1932-1960.

l

l

1,25%

1,10l.j l_STP

l ITP

i

1.05 ä STAT 3 i l""" "

å 100j KOMM l ä 35 38 41 44 47 50 53 5G 59

Födelseår

Figur 9.10 Kvoten mellan total pension och offentlig pension när avtalspensionen är STP, ITP, statlig avtalspension STAD respektive avtalspension för anställda i kommuner och landsting KOMM. Kvinnliga barnmorskor födda 1932-1960.

FTP 1,10 ITP 1,05 å . STAT i ê i 2"" " g 1,00 s KOM

Födelseår

Kvinnors och mäns avtalspensioner Figur 9.11 Kvoten mellan total pension och offentlig pension när avtalspensionen är STP, ITP, statlig avtalspension STA T respektive avtalspensionfär anställda i kommuner och landsting KOMM. Kvinnliga sjuksköterskor födda 1932-1960.

Födelseår

Figur 9.12 Kvoten mellan total pension och ofentlig pension när avtalspensionen är STP, ITP, statlig avtalspension STAT respektive avtalspension för anställda i kommuner och landsting KOMM. Manliga sjuksköterskor födda 1932-1960. 1,30

i

ITP 105 ä STAT 1.00; KOMM

Födelseår

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

9.5 löneförmån

Avtalspensionen en

Pensioner kan ses som en form av uppskjuten lön, men intjänade pensionsrättigheter inkluderas inte i lönedata. Den gängse statistiken över lönefördelningen är därför delvis missvisande. Sélen och Ståhlberg 1996, 1998 inkluderar lönerelaterade pensionsrättigheter i lönemåttet. Det visar sig då att spridningen i den totala lönen penninglön inklusive pensionsrättigheter är större än spridningen i den traditionella

penninglönen.

Avtalspensionen löneförmån som inte redovisas i lönestatis-

är en tiken. I våra beräkningar får Vårdförbundets medlemmar en mindre avtalspension när den beräknas på reglerna i den kommunala pensionsplanen än när den beräknas på reglerna i de andra pensionsavtalen. Huvudparten av Vårdförbundets medlemmar är kvinnor. Den

ersättning de får för sin arbetsinsats jämfört med löntagare andra avtalsområden är därför mindre än vad en jämförelse av penninglönema visar. Till exempel får i vår studie kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1946-1950 en pension som årligen är 0,12 basbelopp mindre än vad statligt anställda med identisk löneutveckling får. Det motsvarar 1997 en skillnad i pension på drygt 360 kronor per månad. Pensionsavtalet i kommuner och landsting ger dock en högre bruttokompensation i procent av pensionslönen till de som har de allra lägsta lönerna, vilka oftare är kvinnor än män. Den ersättning dessa kvinnor får för sitt arbete är då större än vad den vanliga lönestatistiken visar. Vidare är för privatanställda tjänstemän och för statligt och kommunalt anställda avtalspensionens andel av den totala pensionen större för män än för kvinnor. Män som betydligt oftare än kvinnor har en pensionslön som är större än 7,5 basbelopp, får en större andel av inkomstbortfallet kompenserat från avtalspensionen än vad kvinnor fâr. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är därför större än vad lönestatistiken visar. Å andra sidan lever kvinnor i genomsnitt längre än män och får därför pension i fler år än vad män får. Det dämpar skillnaden i kvinnors och mäns löneförmån från avtalspensionen, men kvinnornas löneförmån från avtalspensionen är trots detta mindre än männens.

Sammanfattningsvis har vår studie visat att avtalspensionen kan vara mindre fördelaktig för kvinnor än för män. Det kan tolkas som att löneförmånen av avtalspensionen i procent av penninglönen inte är lika stor för kvinnor som för män. Den är mindre för kvinnor, vilket innebär att kvinnor i genomsnitt får en lägre ersättning för sin arbetsinsats relativt män än vad som framgår av lönestatistiken. För att bestämma exakt hur stora de totala dvs. med löneförmånema inklude-

Kvinnors och mäns avtalspensioner

rade löneskillnadema mellan kvinnor och män är krävs det dock ytterligare forskning.

Vi vill tacka Jan Selén, Institutet för social forskning, som gett värdefulla synpunkter på hur vi skulle skatta de individuella livslönema, Anders Persson,SPSS,somhar bistått när haft problem med programmeringen och PhoebeÅstmark-Elfving,

oss Vårdförbundet, som har läst och kommenterat tidigare versioner.

Litteraturförteckning

Riksförsäkringsverket 1997 RFV Informerar. Statistikinforrnation IS-I 1997:4. Selén,Jan Ståhlberg, Ann-Charlotte 1996 Non-wage benefits in Sweden,

Institutet för social forskning, meddelande 2/ 1996. Selén,Jan Ståhlberg, Ann-Charlotte 1998 Pension rights andwages, Labour,

Volume 12, Number Ståhlberg. Ann-Charlotte 1994 Reformerat pensionssystem Kvinnors ATP och

avtalspension. SOU 1994:22. Stockholm: Fritzes. Ståhlberg, Ann-Charlotte Tegle, Stig 1997 "Den nuvarande och den nya

álderspensionen hur omfördelar dessamellan kvinnor och män, i denna

-

volym.

Om författarna

ANN-ZOFIE DUVANDER är doktorand i demografi och sociologi. Hon är verksam vid demografiska avdelningen samt Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. För närvarande arbetar hon på en licentiatavhandling om samboende och äktenskap i Sverige. Den behandlar hur demografiska faktorer, attityder till familjen och giftermålsplaner påverkar övergången från samboende till giftermål.

JOHAN FRITZELL är docent och t.f. professor i sociologi och verksam vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet. Han är projektledare för 1991 års levnadsnivåprojekt. Vid sidan publicerade artiklar i inter-

av nationella vetenskapliga tidskrifter kan nämnas att han, tillsammans med Olle Lundberg, var redaktör för den övergripande volymen från 1991 års levnadsnivåundersökning, Vardagens villkor. Han bedriver för närvarande forskningsprojekt kring inkomstkarriärer och inkomstfördelning, förändringar i välfärdens fördelning i de nordiska länderna samt bildkonstnärers ekonomiska och sociala villkor.

PER JOHANSSON är docent i nationalekonomi vid Umeå universitet och sedan hösten 1997 verksam vid Centrum för Transport- och Samhällsforskning CTS, Högskolan Dalarna. Hans forskning är främst inriktad på ekonometrisk metodik bl.a. multivariata räknedata modeller och semi-

parametriska estimatorer men omfattar även empiriska studier, främst inriktade på frågeställningar kring sjukfråvaro och transportekonomi.

ROLF OHLSSON är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. Hans huvudsakliga forskningsområde är ekonomisk demografi och sambandet mellan demografiska, ekonomiska och sociala variabler. Han har en omfattande produktion inom detta område, där de viktigaste bidragen har varit studier om efterkrigstidens invandring till Sverige, sambandet mellan befolkning och den ekonomiska utvecklingen i Sverige sedan 1700, utbildningssektorns expansion i Sverige under 1900-talet

Om författarna

och dess effekter på den ekonomiska, demografiska och sociala utvecklingen. Han har även studerat befolkningsförhållanden i Indien samt ur demografiska aspekter hälso- och sjukvårdssektom i Sverige. För närvarande leder han ett stort projekt om generationsaspekter på de offentliga utgifterna i Sverige 1880-1995.

MÅRTEN PALME är docent vid Handelshögskolan i Stockholm och verksam vid institutionen för ekonomisk statistik. Hans forskning är främst inriktad på empirisk offentlig ekonomi och arbetsmarknadsekonomi bl.a. hur

ekonomiska incitament påverkar sjukskrivning och pensionsbeslut, samt frågeställningar kring avkastning på utbildning och inkomstfördelning.

INGA PERSSON är professor i nationalekonomi, särskilt kvinnoforskning, vid Lunds universitet. Hon tillhörde ledningsgruppen för den svenska maktutredningen 1985-1990. Hennes forskning har varit inriktad mot arbetslöshet, arbetsmarknadspolitik, den svenska välfárdsstaten samt kvinnors ställning i ekonomin och hon har bl.a. publicerat Generating Equality in the Welfare State the Swedish Experience 1990 och Svenska

kvinnor möter Europa 1992. Tillsammans med Christina Jonung har hon nyligen redigerat Economics of the Family and Family Policies och Women s Work and Wages.

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG är docent i nationalekonomi och universitetslektor. Hon är verksam vid Institutet for social forskning och Socialhögskolan, Stockholms universitet. Hennes forskning rör främst socialförsäkringar och avtalsförsäkringar. Hon har medverkat i flera statliga utredningar social-

om politiken och har nyligen tillsammans med medförfattare skrivit läroboken Socialjkärsäkringarna. Ett samhällsekonomiskt perspektiv.

MARIANNE SUNDSTRÖM är docent i nationalekonomi och verksam vid demografiska avdelningen, Stockholms universitet. Hennes forskning är inriktad på kvinnors och mäns arbetsmarknadsdeltagande och löner. Hon är särskilt intresserad av hur familjepolitik och andra faktorer påverkar kvinnors och mäns yrkesarbete, familjebildning och löner. Sundström har bl.a. skrivit A study in the growth of part-time work in Sweden 1987 och

Om författarna

publicerat artiklar iJournal of Population Economics och Journal of Economic Issues. Hon planerar studie samvariationen i utbild-

en av ning och andra karaktäristika hos män och kvinnor gifter sig med

som varandra och hur denna samvariation förändrats över tiden.

STEFAN SVALLFORS är docent i sociologi vid Umeå universitet. Hans forskning har framförallt behandlat attityder och opinioner kring välfärdsstaten i svenskt och jämförande perspektiv. Han leder sedan 1992 den svenska delen av International Social Survey Program ISSP. Bland hans tidigare publikationer finns bland annat Vem älskar välfärdsstaten och Välfärdsstatens moraliska ekonomi.

STIG TEGLE är FD i nationalekonomi och arbetar ekonom på Vårdförbundet.

som

Han disputerade 1985 på en avhandling om deltidssysselsättningens

expansion i Sverige och har sedan dess arbetat konjunkturbevak-

som are vid TCO och projektledare vid Socialstyrelsen.

ESKIL WADENSJ Ö är nationalekonom, professor i arbetsmarknadspolitik vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet. Han har i sin forskning framför allt behandlat arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitik, bl.a. invandringens effekter och arbetshandikappade, äldres

och ungdomarnas ställning på arbetsmarknaden. Under de senaste båda åren har han redigerat och medverkat i The Nordic Labour Markets in the 1990 s och Enterprise and the Welfare State och tillsammans med medförfattare utarbetat två läroböcker: Arbetsmarknaden och Socialförsäkringarna. För närvarande forskar han om de äldres och invandrarnas ställning på arbetsmarknaden.

veva

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringaroch beskattning.Fi. Tänderhelalivet

nytt ersättningssystemför vuxentandvård. - Välfärdensgenusansikte.A. Mänpassaralltid Nivå- och organisationsspeciñka processermedexempelfrån handeln.A. Vårt liv somkön. Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.A. Ty makten dinär Mytenomdetrationella arbetslivetochdetjämställdaSverige.A.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Tänderhelalivet

nytt ersättningssystemför vuxentandvård.2 - Finansdepartementet Omstruktureringarochbeskattning.l

Arbetsmarknadsdepartementet Välfärdensgenusansikte.3 Män passaralltid Nivå- ochorganisationsspeciñka processermedexempelfrån handeln.4 Vårt liv somkön. Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Ty makten dinär Mytenomdetrationella arbetslivetochdetjämställdaSverige.6

Pusl.x1uxrs;m647 Sun HIOLU F.: otal/ugn9x gx 1142 m: oHzhgn1 pm

ISBN 91-38-20801-6

ISSN 0375-250X