Prop. 1993/94:150

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.

Typ: Proposition
Datum: 1993-12-31
Källa: data.riksdagen.se

Prop.

1993/94:150

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen avger regeringenhärmed sitt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret1994/95.

Stockholm den 21 april 1994

Carl Bildt

Anne Wibble

(Finansdepartementet)

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 som lades fram i åretsbudgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffadeförändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. Isamband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfållet förinnevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetunderskottet förbudgetåret 1993/94 minskar med 19,6 miljarder kronor jämfört med vadsom beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett under-skott om 197,5 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknas till 239,6miljarder kronor.

För budgetåret 1994/95 beräknades i budgetpropositionen ett underskottpå statsbudgeten om 172,5 miljarder kronor. De nya beräkningarna visarett underskott på 150,7 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknas till195,7 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sinbedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100) förelagtriksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95. I de delardär förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringensförslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskiltförslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåreti den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag lämnas i förevaran-de proposition, i vilken regeringen redovisar sin bedömning av denekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Ull den revideradefinansplanen finns fogad en reviderad nationalbudget. Det revideradeförslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 upptar såväl förnyadeberäkningar av inkomstitlama, som en sammanställning av de anslagsför-ändringar som regeringen föreslagit efter budgetpropositionen och deförslag om ytterligare utgiftsanslag som läggs fram i denna proposition.I sammanhanget tar regeringen även upp vissa frågor som har sambandmed den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som börbehandlas av riksdagen under innevarande riksmöte.

Regeringens förslag och bedömningar redovisas närmare i propositionensbilagor enligt följande förteckning:

1993/94:150

Bilaga 1 Reviderad finansplan m.m.

Bilaga 2 Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)

Bilaga 3 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)

Bilaga 4 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln)

Bilaga 5 Socialdepartementet (femte huvudtiteln)

Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)

Bilaga 7 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Bilaga 8 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtitlen)

Bilaga 9 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)

Bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)

Bilaga 11 Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)

Bilaga 12 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)

Bilaga 13 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)

Bilaga 14 Miljö- och naturresursdepartementet

(fjortonde huvudtiteln)

Prop. 1993/94:150

REGERINGENS FÖRSLAG TILL

FÖR BUDGETÅRET

1994/95

Inkomster

Budget-propositionen1000-tal kr.

Senareändringar1000-tal kr.

Summa1000-tal kr.

Skatter

321 528 515

+ 8 729 833

330 266 833

Inkomster av statens verksamhet

29 248 710

25 526

29 223 184

Inkomster av försåld egendom

31 640

Återbetalning av lån

7 029 045

- 419 325

6 609 720

Kalkylmässiga inkomster

1 805 000

+ 224 300

2 029 300

Summa

359 642 910

+ 8 517 767

368 160 677

Underskott

150 668 871

518 829 548

Utgifter

Budget- Senare Summa

propositionen ändringar 1000-tal kr.

1000-tal kr. 1000-tal kr.

Statschefen och regeringen

Justitiedepartementet

UtrikesdepartementetFörsvarsdepartementet

Socialdepartementet

KommunikationsdepartementetFinansdepartementetUtbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Kulturdepartementet

Näringsdepartementet

Civildepartementet

Miljö- och naturresursdepartementetRiksdagen och dess myndigheterRäntor på statsskulden, m.m.Oförutsedda utgifter

Summa:

Minskning av anslagsbehållningar

Beräknat tillkommande utgifts-behov, netto

Summa:

1 757 978

19 475 076

167 895

19 642 971

16 959 481

5 490

16 953 991

39 721 506

79 100

39 800 606

127 809 349

6 776 615

134 585 964

29 287 281

1 680 000

30 967 281

84 604 149

4 764 502

89 368 651

33 038 652

5 012 215

38 050 867

6 251 959

46 124

6 298 083

47 474 542

- 2 382 158

45 092 384

14 759 718

521 327

15 281 045

4 001 092

11 381

4 012 473

2 216 715

30 283

2 246 998

2 406 369

2 405 555

863 701

85 000 000

- 9 000 000

76 000 000

1 000

515 628 568

7 700 980

523 329 548

4 500 000

12 000 000

-21 000 000

-9 000 000

532 128 568

-13 299 020

518 829 548

Prop. 1993/49:150

1994/95 Tusental kronor

1000 Skatter

330 266 833

1100 Skatt på inkomst

49 063 000

1110 Fysiska personers inkomstskatt

1111 Fysiska personers inkomstskatt

17 127 000

1120 Juridiska personers inkomstskatt

1121 Juridiska personers inkomstskatt

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

26142 000

25 038 000

1 104 000

1130 Ofördelbara inkomstskatter

1131 Ofördelbara inkomstskatter

2 096 000

1140 övriga inkomstskatter

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsavgift

1144 Lotteriskatt

3 698 000

580 000

5 000

3 113 000

Lagstadgade socialavgifter

67 892 000

1211 Folkpensionsavgift

37 145 000

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

10 928 000

1222 Allmän sjukförsäkringsavgift

6 791 000

1231 Bamomsorgsavgift

1241 Utbildningsavgifi

1251 Övriga socialavgifter, netto

5 257 000

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till

arbetarskyddsverket och arbetsmiljö-

institutets verksamhet

579 000

1291 Särskild löneskatt

7 192 000

1310 Skatt på fast egendom

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Fastighetsskatt

22 253 333

14 646 333

1994/95

Prop. 1993/49:150

Tusental kronor

1320 Förmögenhetsskatt

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 övrig skatt på egendom

1341 Stämpelskatt

1410 Allmänna försäljningsskatter

1411 Mervärdesskatt

1420, 1430 Skatt på specifika varor

1421 Bensinskatt

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på maltdrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild skatt på elektrisk kraft frånkärnkraftverk

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol

1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster

1452 Skatt på annonser och reklam

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik

1461 Fordonsskatt

1470 Skatt på import

1471 Tullmedel

2 157 000

2 093 000

64 000

950 000

800 000

150 000

4 500 000

191 058 500

115 167 000

64 781 500

22 566 000

1 512 000

7 656 000

6 088 000

3 237 000

3 044 000

19 549 000

142 000

928 000

59 000

200 000

1 110 000

1 015 000

95 000

4 064 000

5 301 000

1994/95

Prop. 1993/49:150

Tusental kronor

1480 övriga skatter på varor och tjänster

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet

2110 Affärsverkens inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevereradeutdelning och inleverans av motsvarighettill statlig skatt

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2120 övriga myndigheters inlevererade överskott

2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet

2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka detfinansiella systemet

2130 Riksbankens inlevererade överskott

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2150 överskott från spelverksamhet

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2210 överskott av fastighetsförvaltning

2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet

2310, 2320 Räntor på näringslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

435 000

29 223 184

408 600

93 000

285 000

30 600

670 100

202 100

468 000

10 400 000

1 859 289

1 200 289

659 000

2 145 000

88 613

11 412

1994/95

Prop. 1993/49:150

Tusental kronor

2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk

2330 Räntor på bostadslån

2332 Ränteinkomster på lån for bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsöijning förmindre bemedlade bamrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket

2340 Räntor på studielån

2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudieroch garantilån för studerande

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

2350 Räntor pä energisparlån

2351 Räntor på eneigisparlån

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

2370 Räntor på beredskapslagring

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar

2380, 2390 Övriga ränteinkomster

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken

2410 Inkomster av statens aktier

2411 Inkomster av statens aktier

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

75 102

1 700

3 053 285

3 051 200

2 000

28 000

114 182

6 000

539 958

216 078

8 000

5 990

161 298

40 000

1 705 238

4 509 138

569 719

7 500

Prop. 1993/49:150

1994/95

Tusental kronor

2524 Bidrag for ungdomspraktik

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register

2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna

2534 Avgifter för körkort och motorfordon

2535 Avgifter för statliga garantier

2536 Lotteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid tullverket

2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen

2545 Närradioavgifter

2546 Lokalradioavgifter

2547 Avgifter för Post- och Telestyrelsens verksamhet

2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet

2549 Avgifter för provning vid riksprovplatser

2551 Avgifter från kärnkraftverken

2552 Övriga offentligrättsliga avgifter

800 000

3 000

10 200

9 550

930 500

670 199

24 037

1 825

68 479

107 781

30 000

114 455

4 500

3 330

91 141

169 000

98 500

3 000

168 591

623 830

2600 Försäljningsinkomster

2611 Inkomster vid kriminalvården

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av beredskapslager

2626 Inkomster vid Banverket

1 303 639

198 500

84 615

379 000

641 524

2700 Böter m.m.

2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Vattenföroreningsavgifter m.m.

2714 Sanktionsavgifter m.m.

911 924

491 352

408 502

12 000

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

1264 000

1 264 000

1994/95

Prop. 1993/49:150

Tusental kronor

3000 Inkomster av försåld egendom

31 640

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån

4110 Återbetalning av industrilån

4120 Återbetalning av jordbrukslån

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4130 Återbetalning av övriga näringslån

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

1 000

30 640

6 609 720

26 969

89 878

1 900

80 913

1 800

5 000

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning förmindre bemedlade bamrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket

3 500 000

2 000

1994/95

Prop. 1993/49:150

Tusental kronor

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

3 000

2 581 000

4411 Återbetalning av energisparlån

250 000

4514 Återbetalning av lån för studentskårslokaler 180

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 6 500

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 3 500

4517 Återbetalning från Portugalfbnden 5 600

4519 Återbetalning av statens bosättningslån 0

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 130

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 100 000

4526 Återbetalning av övriga lån 40 478

5100 Avskrivningar och amorteringar

3 270 300

5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5120 Avskrivningar på fastigheter

5121 Avskrivningar på fastigheter

619 500

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader

5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader

2 640 800

5140 Övriga avskrivningar

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar

70 000

10 000

5200 Statliga pensionsavgifter, netto

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

-1 241 000

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

368 160 677

1000-tal kr.

Huvudtitel, anslag

Beräknatbeloppbudget-proposi-tionen

Senare förslag eller beslut

Propositio- Anslags-

nens eller belopp

skrivelsens

Förändring

Ökning (+)

Minskning(-)

nummer

II. Justitiedepartementet

Rikspolistyrelsen, ramanslag

Lokala polisorganisationen, ramanslagInformation och upplysning om ekonomiskbrottslighet, reservationsanslagBrottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader,ramanslag

Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador pågrund av brott, förslagsanslag

Summa

464 528

rskr.229

516 528

52 000

9 641 611

9 731 611

90 000

rskr.229

10 000

7 049

7 944

35 000

50 000

15 000

10 148 188

10 316 083

167 895

III. Utrikesdepartementet

Kommerskollegium, ramanslag

Summa

47 230

41 740

5 490

47 230

IV. Försvarsdepartementet

Försvarsmakten, ramanslag

36 437 839

36 488 823

50 984

Värnpliktsverket, ramanslag

189 821

193 095

3 274

Militärhögskolan, ramanslag

126 069

134 620

8 551

Försvarets radioanstalt, ramanslag

392 492

402 166

9 674

Överstyrelsen för civil beredskap:

Civil ledning och samordning, ramanslag

89 246

89 496

250¶Statens försvarshistoriska museer, ramanslag

44 879

45 050

171¶Kustbevakningen, ramanslag

312 853

319 049

6 196

Summa

37 593 199

37 672 299

79 100

V Socialdepartementet

Bostadsbidrag, förslagsanslag

6 570 000

7 200 000

630 000

Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag

2 759 500

2 738 000

21 500

Vårdnadsbidrag, förslagsanslag

3 700 000

+ 3 700 000

Förtidspensioner, förslagsanslag

15 450 000

15 410 000

40 000

Bostadstillägg till pensionärer, förslagsanslag

6 700 000

8 700 000

+ 2 000 000

Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag

197 539

204 439

6 900

Stimulans- och informationsinsatser m.m. inom

tandvårdsområdet, reservationsanslag

50 000

Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag

200 000

Alkohol- och drogpolitiska åtgärder,

reservationsanslag

75 000

Riksförsäkringsverket, ramanslag

603 174

619 474

16 300

Allmänna försäkringskassor, ramanslag

4 177 642

150,148

4 321 647

144 005

Handikappombudsmannen, ramanslag

5 829

8 374

2 545

Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag

6 544

8 959

2 415

Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

10 556

21 506

10 950

Summa

36 480 784

43 257 399

+ 6 776 615

13 Prop. 1993/94:150

1000-tal kr.

Huvudtitel, anslag

Beräknat

Senare förslag eller beslut

Förändring

belopp

Ökning (+)

budget-

Propositio- Anslags-

Minskning!"-)

proposi-

nens eller belopp

tionen

skrivelsens

nummer

VI. KommunikationsdepartementetUnder hål Iningsåtgärder för sysselsättning

och tillväxt, reservationsanslag

Kostnader förenade med statens ägande iSOS-alarmering AB, reservationsanslag

Summa

1 200 000

140 000

2 800 000

220 000

3 020 000

+ 1 600 000

+ 1

80 000

680 000

1 340 000

VII. FinansdepartementetRiksskatteverket, ramanslag

356 296

357 796

1 500

Skattemyndigheterna, ramanslag

Ersättning för kostnader i ärenden och mål om

4 345 149

rskr.168

4 395 149

50 000

skatt m.m., förslagsanslagRiksgäldskontoret:Kostnader för upplåning och

10 000

låneförvaltning, förslagsanslag

586 030

1 086 030

500 000

Tullverket, ramanslag

1 223 406

rskr.169

1 226 406

3 000

Uppdrag till Statskontoret, ramanslag

Bidrag till kompetensutveckling på det statliga

58 308

rskr.237

68 308

10 000

området, reservationsanslag

1¶Räntebidrag m.m.,förslagsanslag

25 600 000

29 000 000

+ 3 400 000

Bidrag med anledning av införandet av ett nyttstatsbidragssystem m.m., förslagsanslag

790 000

Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken,förslagsanslag

1 Summa

32 169 189

36 933 691

+ 4 764 502

VIII. Utbildningsdepartementet

Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skolväsendet m.m.,förslagsanslag

48 187

1 469 587

+ 1 421 400

Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag

19 025

19 462

437 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag

18 667

19 153

486 Bidrag till folkbildningen

1 865 328

2 356 038

490 710

Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag

rskr.177

4 000

Uppsala universitet: Grundutbildning,reservationsanslag

705 191

703 160

2 031

Lunds universitet: Grundutbildning,reservationsanslag

1 165 472

1 161 410

4 062

Göteborgs universitet: Grundutbildning,reservationsanslag

864 062

859 134

4 928

Umeå universitet: Grundutbildning,reservationsanslag

594 723

594 774

51¶Karolinska institutet: Grundutbildning,reservationsanslag

324 374

316 691

7 683

Dramatiska Institutet: Grundutbildning,reservationsanslag

41 832

43 452

1 620

Vissa särskilda utgifter inom universitet ochhögskolor m.m., reservationsanslag

Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag

468 572

667 572

199 000

159 058

180 358

21 300

Studiehjälp m.m.,förslagsanslag

2 209 357

2 385 532

176 175

Studiemedel m.m.,förslagsanslag

6 631 000

6 727 000

96 000

14 Prop. 1993/94:150

1000-tal kr.

Huvudtitel, anslag

Beräknatbeloppbudget-proposi-tionen

Senare förslag eller beslut

FörändringÖkning (+)Minskning/-)

Propositio-nens ellerskrivelsensnummer

Anslags-belopp

Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag

1 084 500

3 688 230

+ 2 603 730

Bidrag till vissa studiesociala ändamål,

förslagsanslag

104 435

97 645

6 790

Försöksverksamhet med traineeutbildning,

reservationsanslag

22 800

+ 22 800

Summa

16 303 783

21 315 998

+ 5 012 215

IX. Jordbruksdepartementet

Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag

10 000

rskr.219

10 000

Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrini norra Sverige, förslagsanslag

971 000

995 000

24 000

Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.,förslagsanslag

1 407 003

1 417 003

10 000

Åtgärder i fjällnära skogar

1 145

Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag

4 084

3 684

400¶Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och påGotland, förslagsanslag

5 000

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,förslagsanslag

75 055

88 734

13 679

Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag

Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning,reservationsanslag

1 014 964

1 013 464

1 500

183 960

198 160

14 200

Summa

3 671 066

3 717 190

46 124

X. Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,ramanslag

2 861 516

2 876 516

15 000

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,reservationsanslag

28 608 931

25 766 738

2 842 193

Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslagRegionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag

350 000

300 000

50 000

1 012 000

1 330 000

318 000

Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag

200 000

250 000

50 000

Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärderm.m., reservationsanslag

179 900

180 700

800 Glesbygdsmyndigheten, ramanslag

17 000

20 000

3 000

Expertgruppen för forskning om regional utveckling(ERU), ramanslag

6 065

6 500

435 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,

förslagsanslag

4 200

7 300

3 100

Transportstöd, förslagsanslag

300 300

300 000

300¶Stiftelsen Norrlandsfonden

120 000

Summa

33 539 912

31 157 754

- 2 382 158

XI. Kulturdepartementet

Bidrag till Svenska riksteater,Operan och Dramatiska teatern

598 343

606 818

8 475

Bidrag till Sveriges rikskonserter,reservationsanslag

68 753

69 753

1 000

1000-tal kr.

Prop. 1993/94:150

Huvudtitel, anslag

Beräknatbeloppbudget-proposi-tionen

Senare förslag eller beslut

Propositio- Anslags-

nens eller belopp

skrivelsens

Förändring

Ökning (+)Minskning(-)

nummer

Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- ochmusikinstitutioner, förslagsanslag

Centrala museer: Myndigheter, ramanslag

Bidrag till vissa museer m.m.

Myndigheter på radio- och TV-området, ramanslagKabelnämnden, förslagsanslag

Närradionämnden, förslagsanslag

Styrelsen för lokalradiotillstånd, ramanslagErsättning till kommunerna för åtgärder förflyktningar m.m.,förslagsanslag

Summa

378 518

379 977

1 459

410 915

414 415

3 500

99 638

101 938

2 300

15 467

4 137

4 637

2 100

7 632 141

8 132 141

500 000

9 199 182

9 720 509

521 327

XII. Näringsdepartementet

Småföretagsutveckling, reservationsanslagNärings- och teknikutvecklingsverket:Förvaltningskostnader, ramanslagSveriges geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslagDrift av beredskapslager, förslagsanslag

Särskilda kostnader för olja, motorbensin m.m.,förslagsanslag

Beredskapslagring av olja: Förvaltningskostnader,ramanslag

Beredskapslagring av olja: Kapitalkostnader,förslagsanslag

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapligaattachéverksamhet, reservationsanslag

Summa

164 000

rskr.221

169 000

5 000

164 190

184 190

20 000

130 680

rskr.221

145 680

15 000

330 118

73 500

220 000

33 560

rskr.221

41 560

8 000

822 549

833 930

11 381

XIII. Civildepartementet

Länsstyrelserna m.m., ramanslag

1 789 346

rskr.211,

1 796 346

7 000

Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, ramanslag

17 828

24 028

6 200

Konsumentverket, ramanslag

80 284

95 284

15 000

Ungdomsstyrelsen, ramanslag

Bidrag till nationell och internationell

124 037

7 923

116 114

ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag 0

EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa, förslagsanslag 0

111 697

4 500

Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

4 500

6 500

2 000

Summa

2 015 995

2 046 278

30 283

XTV. Miljö- och naturresursdepartementet

Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,

reservationsanslag

10 426

163 9 612

814 Summa

10 426

9 612

814 Summa förändringar 183 341 503

200 042 483

16 700 980

16¶Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden

B. Westerberg, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Wibble och statsråden Hellsvik, Dinkelspiel,Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Ask, Olsson,Hörnlund, P. Westerberg, Davidson och Johansson

1993/94:150

Regeringen beslutar proposition 1993/94:150 Förslag till slutlig regleringav statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.

(kompetteringsproposition)

2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

Bilaga 1

Reviderad finansplan m.m.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Sverige har nu en unik möjlighet.

Regeringens politik har lagt grunden för ny period av tillväxt ochföretagande. Det sker en snabb återhämtning från den svåra ekonomiskanedgång som följt efter två decenniers försyndelser. Många människorlider visserligen fortfarande av sviterna efter den kris som präglat desenaste åren. Men omsvängningen är nu uppenbar. Djupgående brister iekonomin har undanröjts och en radikal förbättring sker av klimatet förföretagande, investeringar och sysselsättning.

Möjligheterna är stora. Uppgången är stark. Politikens omläggning gerresultat. Även under nästa mandatperiod krävs fortsatta reformer ochbudgetförstärkningar. Regeringen är fast besluten att se till att dagensmöjligheter utnyttjas och att de utnyttjas på ett riktigt sätt.

Avgörande för att åstadkomma ett varaktigt brott mot den tidigareekonomiska utvecklingen är att den ekonomiska växtkraft som Sverige idag har återvunnit kan bibehållas och stärkas ytterligare genom att nya,riktiga jobb skapas i näringslivet. Då - men bara då - kan hotet om enbestående hög arbetslöshet och de sociala skadeverkningar som skullefölja i dess spår avvärjas.

Möjligheterna finns. De kan tas till vara. Men de kan också förslösas.Om Sverige skulle återfalla i en politik av samma slag som orsakat desenaste årens nedgång blir priset högt i form av en omfattande utslagningfrån arbetsmarknaden och en successivt urholkad välfärd.

I regeringsförklaringen i oktober 1991 klargjordes att fyra stora uppgifterskulle dominera regeringens arbete:

Den första var att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetetgenom förhandlingarna om medlemskap i den Europeiska gemenskapen.

Den andra var att bryta den ekonomiska stagnationen och attåterupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en starkoch växande ekonomi.

Den tredje var att förbättra vår välfärd och sociala omsorg genom envalfrihetsrevolution i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser förde sämst ställda.

Den fjärde var att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ettsamhälle med frisk luft och rent vatten, levande sjöar och skogar.

Vi kan nu summera en mandatperiod, där omfattande insatser har gjortspå vart och ett av dessa fyra områden. Tempot i det arbete som bedrivitsför att förändra och förnya Sverige har varit högt. Mycket har uträttats.

Likväl återstår åtskilligt. Politiken har bedrivits med sikte på 1990-taleti dess helhet. Reformarbetet måste fullföljas med kraft och konsekvensför att varaktigt återställa utvecklingskraften i svensk ekonomi.

De fyra områden som har stått i centrum den gångna mandatperioden -Eurpapolitiken, ekonomin, välfärdspolitiken och miljön — måste sättasfrämst också under de år som ligger framför oss.

* * *

Den ekonomiska kris Sverige var inne i när regeringen tillträdde visadesig vara djupare än vad de flesta bedömare hade räknat med. Nedgångenseffekter på tillväxt, sysselsättning, det finansiella systemet och deoffentliga finanserna var dramatiska. Basen för välfärdssystemen hotades.Återkommande perioder av internationell valutaturbulens har försvårat enåterhämtning. Den internationalisering som erbjuder svenska företag såstora möjligheter har samtidigt skärpt kraven på vår nationellaekonomiska politik. Den måste utformas i samklang med den inter-nationella utvecklingen.

Regeringens ekonomiska politik är utformad för att genom god ochuthållig tillväxt uppnå två centrala mål: nya riktiga jobb och tillförlitligatrygghetssystem. Målet om nya riktiga jobb innebär minst en halveringav arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmålpå vägen mot full sysselsättning. Målet om tillförlitliga trygghetssysteminnebär att medborgarna skall kunna lita på att de system för trygghet ochomsoig som det offentliga ansvarar för kommer att fungera väl även i ettlångt perspektiv.

Strategin som lagts fast för att nå dessa mål bygger på medlemskap iEuropeiska unionen, sanering av statsfinanserna och stabila priser. Detär bara genom en kombination av dessa förutsättningar som den höga ochuthålliga tillväxt kan skapas som krävs för att uppfylla målen.

Omröstningen den 13 november 1994 om svenskt medlemskap i EUerbjuder nya möjligheter. Ett nej innebär för lång tid motsvarandebegränsningar av Sveriges politiska och ekonomiska förutsättningar. Igrunden gäller frågan den 13 november om Sverige ställer sig bakomtanken att Europas folk nu och i framtiden tar ett gemensamt ansvar förhela Europas framtid.

Genom samarbetet i Europa utvidgas inte bara möjligheterna för fred,frihet och respekten för mänskliga rättigheter till allt fler människor.Genom samarbetet läggs också en fast grund för ländernas ekonomiskavälstånd.

Medlemskap ökar förutsägbarheten i de institutionella spelreglerna somkommer att råda i Sverige. Vårt lands förmåga att dra till sig investerin-gar och produktion ökar. Det gäller inte bara utländska investeringar utan

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

i hög grad också svenska. Både investeringsvolymen och kvaliteten på Prop. 1993/94:150investeringarna blir högre. Ekonomins utvecklingskraft och basen för den Bilaga 1skattefinansierade välfärden blir därmed tryggare och säkrare. Tilltron tillstabiliteten i svensk ekonomisk politik och våra internationella ekonomis-ka relationer ökar, förutsättningarna för lägre räntor blir bättre och riskenminskar för att den nuvarande återhämtningen bryts i förtid. I stället kanåterhämtningen förstärkas och förlängas.

Miljöförstöringen känner inga nationsgränser. Internationellt samarbeteoch gemensamma beslut krävs för att identifiera och lösa problemen.Som medlem i EU kommer Sverige att stärka och öka inflytandet för dengrupp länder som tar strid för miljön.

Ett nej i folkomröstningen och utanförskap i det europeiska samarbetetskulle på alla dessa områden innebära stora risker och sämre utveckling.

Den andra delen i strategin är att minska underskotten i de offentligafinanserna och minska statens lånebehov. Nästa steg måste syfta till attbalansera och minska den offentliga sektoms finansiella nettoskuld.Saneringsprogrammet med besparingar, inkomstförstärkningar och struk-turellt riktiga regeländringar fullföljs. Förutsatt att den starka uppgångsom vi nu ser i svensk ekonomi fortsätter avser regeringen att tidigare-lägga delar av programmet.

Eftersom det budgetår som följer på budgetåret 1994/95 enligt förslagfrån riksdagsutredningen omfattar 18 månader, dvs. perioden den 1 juli1995 - den 31 december 1996, skulle en jämn fördelning av beslutenavseende saneringsprogrammet leda till beslut om ca 15 miljarder kronori förstärkningar. Det gäller den del av saneringsprogrammet som avserminskade transfereringar och ökade inkomster omfattande sammanlagt 46miljarder kronor. Det är emellertid regeringens avsikt att tidigareläggadelar av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte baraavseende dessa 15 miljarder kronor utan därutöver minst 10 miljarderkronor. Regeringen kommer således i början av 1995 lägga förslag ombudgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor. Eftersom riksdageni och med denna proposition har förelagts förslag till beslut om drygt19 miljarder kronor i budgetförstärkning kommer beslut därmed att hafattats om drygt 44 av dessa 46 miljarder kronor.

Regeringen avser vidare att då lägga fram förslag om 20 miljarderkronor i ytterligare budgetförstärkningar så att saneringsprogrammetstotala omslutning därmed ökas från 81 till ca 100 miljarder kronor(avseende nettobudgeteffekt för den offentliga sektorn i 1993 årspenningvärde). Dessa tillkommande 20 miljarder kronor får genomslagpå de offentliga finanserna senast 1999. Huvuddelen av detta böråstadkommas dels genom ytterligare åtgärder för att minska underskotteti pensionssystemet, dels genom åtgärder för att hålla utgifterna för denoffentliga konsumtionen realt oförändrade.

Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska läget föreslårregeringen att rätten till delpension fr.o.m. 1 juli 1994 begränsas till attge kompensation motsvarande 65 % av det inkomstbortfall som följer aven nedtrappning av arbetstiden på högst 10 timmar per vecka. Dessutomföreslås att åldersgränsen för delpension skall höjas från 60 till 62 år.

Höjningen av åldersgränsen avses få fullt genomslag vid årsskiftet1994/95. Regeringens förslag beräknas ha minskat utgifterna fördelpensionsförsäkringen med 2,1 miljarder kronor per år vid slutet avbudgetåret 1998/99.

Statsskuldens ökning måste upphöra. Som närmare framgår av deberäkningar som redovisas i denna proposition är vid oförändratsaneringsprogram kravet för att hejda statsskuldens ökning som andel avBNP (nettoskuldkvoten) en BNP-tillväxt om ca 4 % i genomsnitt per årfr.o.m. 1996 t.o.m. 1999.

Tillväxttal om 4 % är historiskt sett höga. De är dock ingen omöjlighetmed den starka uppgång vi nu ser, med de strukturella reformer somgenomförts och som mognar ut med den ökade tillväxten, med en politikinriktad på fortsatta strukturella tillväxtbefrämjande reformer och godavillkor för företagande och produktion. De modeller som används ikalkylarbetet kan underskatta ekonomins flexibilitet och därmed ävenmöjligheten att nå höga tillväxttal. Det är mycket svårt att i modellernata hänsyn till effekterna av bl.a. skattereformen, avregleringen avkreditmarknaden, arbetsmarknadsläget, den låga inflationen, den ökadeinternationaliseringen, senare års konkurrensfrämjande åtgärder, samt demånga strukturella åtgärder som i övrigt genomförts i transfererings-systemen och inom kommuner och landsting. Det handlar om eninteraktion mellan en serie dynamiska förlopp som är svår att beakta ikalkylerna.

Statsskuldens tillväxt är emellertid ett så allvarligt hot att den måstestoppas även vid en mindre gynnsam tillväxttakt än fyra procents BNP-ökning 1996-1999. Ränteoron under 1994 är liksom tidigare valutaoroallvarliga påminnelser om hur viktigt det är att ha säkerhetsmarginaler iden ekonomiska politiken.

Med en tidigareläggning av beslut om minst 10 miljarder kronor i detursprungliga saneringsprogrammet och en utökning av sanerings-programmet med ca 20 miljarder kronor kommer nettoskuldkvotensökning att upphöra år 1999 inte bara i alternativet med 4 procentsgenomsnittlig tillväxt 1996-1999 utan även i alternativet med 3 procentstillväxt 1996-1999.

År 1995 kommer beslut ha fattats om drygt 44 miljarder kronor ireducerade transfereringar och ökade inkomster. Även de 35 miljarderkronor som motsvarar realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtionfullföljs. Enligt nuvarande prognos kommer sålunda de reala utgifternaför den offentliga konsumtionen år 1995 att understiga målet omoförändrade reala utgifter för offentlig konsumtion med 8 miljarderkronor, dvs. sparmålet uppnås med en råge om 8 miljarder kronor idenna del utöver de 7 miljarder kronor som oförändrad real offentligkonsumtion innebär under ett år. Därmed har beslut fattats om 59 avsaneringsprogrammets totalt 81 miljarder kronor.

Tillväxten måste därtill vara uthållig och ske i sådana former att våralångsiktiga produktionsmöjligheter inte minskar. Grunden har lagts underde gångna tre åren, men ett fortsatt gott kostnadsläge och reformer som

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

innebär såväl en tillväxtbefrämjande som en miljövänlig samhälls- Prop. 1993/94:150omvandling är nödvändiga även fortsättningsvis. Bilaga 1

Genom att på detta sätt utnyttja uppgångsfasens ökade möjligheter tillbudgetsanering kan förutsättningarna ytterligare förbättras för fortsattsänkta räntor, minskade räntemarginaler mot omvärlden och en lugnutveckling på de finansiella marknaderna. Återhämtningen förstärks, dessuthållighet säkerställs och vi bäddar för fortsatt konkurrenskraftigaproduktionskostnader, ökad produktion och fler riktiga jobb. Hotet omen bestående hög arbetslöshet och det slöseri med mänskliga resurserdetta skulle innebära avvärjs.

Om saneringsprogrammet inte fullföljs är risken däremot mycket storför kraftigt minskat förtroende, stigande räntor, sjunkande investeringarmed åtföljande låg tillväxt och permanent arbetslöshet. Då skulle basenför välfärdssystemen snabbt urholkas och dramatiska nedskärningaroch/eller skattehöjningar tvingas fram. Levnadsstandarden skulle sjunka.

Saneringen av de offentliga finanserna har också en viktig etisk dimen-sion. En snabb ökning av statsskuldräntoma intecknar utrymmet föroffentliga utgifter för vård, omsorg och utbildning som kommandegenerationer disponerar. De skulle tvingas betala allt mer i skatt för enallt sämre välfärd.

Ett tredje led i den ekonomiska strategin är att bevara den låga in-flationen. Detta är en förutsättning för en uthållig tillväxt och ökadsysselsättning liksom för en rättvis fördelning. Den ekonomiska politikenmåste därför utformas så att den snabba ökningen av sysselsättningen kanske utan accelererande löner och priser. Dagens förmånliga kostnadslägemåste bibehållas. Detta kräver att ekonomin är dynamisk och har godanpassningsförmåga. I synnerhet krävs att arbetsmarknaden i hela landetfungerar smidigt vid strukturomvandling. Vissa delar av ekonomin måsteexpandera snabbare än andra och människor stimuleras att, när de såönskar, flytta dem emellan. En låg inflation är vidare en förutsättning föratt motverka godtyckliga och orättvisa inkomst- och förmögenhets-förändringar.

Med en snabb ekonomisk utveckling kan sysselsättningen öka såmycket att arbetslösheten halveras. För att detta skall vara möjligt ärockså en fortsatt reformering av arbetsmarknadspolitiken nödvändig.

I enlighet med denna strategi har ett stort antal åtgärder genomförts,systematiskt och över ett brett fält.

Villkoren för små- och nyföretagandet utvecklas i starkt positiv riktningvilket är centralt för dynamiken i näringslivet och för den regionalabalansen. Avregleringar, ökad konkurrens, strategiska skattesänkningar,reformerad arbetsrätt, förbättrad kapitalförsörjning och insatser för attstimulera innovationer är några exempel på genomförda förbättringar.Arbetet skall drivas vidare under flera år.

En god regional fördelning av företagandet minskar risken för överhett-ning på lokala arbets- och bostadsmarknader och risken för kostnadsdri-ven inflation. Därmed läggs en grund för att de nya riktiga jobben växerfram över hela landet. Då tillvaratas också landsbygdens produktions-resurser.

Utbildning och forskning är strategiska tillväxtfaktorer. En omfattande Prop. 1993/94:150satsning har skett med medel från de f.d. löntagarfonderna. Den Bilaga 1utbyggnad av volym och kvalitet i högre utbildning som nu pågår skalldrivas vidare. Det är med hög kompetens och hög teknologisk nivå - intelåga löner - som Sverige skall bygga sin långsiktiga konkurrensförmåga.Det är också i detta perspektiv som regeringens starka prioritering av dennya informationsteknologin skall ses. Av samma skäl har också betydandeinsatser gjorts för förbättrad samverkan mellan högskola och näringslivoch för att öka volymen industrirelaterad forskning.

Kraftfulla satsningar på kommunikationer och infrastruktur är en viktigdel av regeringens långsiktiga politik för tillväxt och välfärd. Detambitiösa arbetet på att förbättra Sveriges vägar och järnvägar som nuinletts fortsätter under nästa mandatperiod.

Reformeringen av skattesystemet skall fortsätta. Regeringen kommeratt fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är särskiltskadliga för produktion och sysselsättning. Miljörelateringen av skatternadrivs vidare.

Det som skett i fastighets- och banksektorn under främst 1980-taletvisar vikten av moral och hög etik. Utvecklingen mot en osundspekulationsekonomi hade flera orsaker, men en var otvivelaktigtsamspelet mellan, å ena sidan, ändrade normer och etik och, å andrasidan, brist på institutioner som kunde tjäna som motvikt till kortsiktighetoch överdrifter i det ekonomiska livet. Viktiga forskningsresultat av bl.a.1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North tyder på attutformningen av juridiska ramvillkor och sociala normer (institutioner)är av central betydelse för ett lands ekonomiska utveckling. 1 länder därgoda institutioner inte förmår hålla osäkerhet, risk, och transaktions-kostnader på en låg nivå begränsas också handels- och specialiserings-vinstema. Att från generation till generation överföra allmänt accepteradesociala normer och spelregler är sålunda en billig metod för samhälls-ekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering av detekonomiska livet. Samhällets förankring i en god etik är därför av centralbetydelse för en väl fungerande ekonomi. Denna insikt måste präglapolitikens alla områden.

Ett led i strävandena att förstärka en sådan utveckling är åtgärder motekonomisk brottslighet. Nya insatser görs på detta område. Under ledningav Riksåklagaren utarbetas ett förslag till väsentligt fördjupat samarbetepå central nivå mellan åklagare, polis, skatteförvaltningen ochexekutionsväsendet när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. Encentral grupp skall inrättas som också skall kunna samarbeta medFinansinspektionen och regionala myndigheter. Åklagare ute i länen somhuvudsakligen arbetar med bekämpning av ekonomisk brottslighet kansamlokaliseras med polisens resurser för ekobrottsbekämpning. Genomdessa åtgärder kommer ökad slagkraft i kampen mot ekonomiskbrottslighet att nås.

Den generella välfärdspolitiken ligger fast. Den riskspridning som deobligatoriska socialförsäkringarna innebär skall bevaras. Försäkringarnaskall fortsätta att utvecklas i riktning mot ett starkare samband mellan

avgifter och förmåner. Samtidigt skall ett grundläggande skydd Prop. 1993/94:150bibehållas. Bilaga 1

De sociala försäkringssystemen har reformerats. Ett större mått avsjälvrisk har införts och ersättningsnivåer sänkts. Därigenom harincitamenten för arbete, sparande och företagande förstärkts och deoffentliga utgifterna reducerats. Den proposition om framtidens pensionersom inom kort läggs fram för riksdagen är i detta sammanhang avsärskild betydelse. Genom att de s.k. skattekilama sänks lönar det sigbättre att arbeta. Genom att ålderspensionssystemet blir styrthuvudsakligen av inbetalade avgifter blir det mera robust, särskilt somdet är relaterat till löneutvecklingen och demografiska förändringar.

Regeringen har påbörjat en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken.Rätten att välja husläkare, daghem och skola är nu etablerad. Famil-jepolitiken kompletteras med vårdnadsbidrag och bamomsorgsgaranti.Människor i Sverige får ökad makt över de viktiga valen i livet.Valfriheten blir inte som tidigare förbehållen ett fåtal utan öppnas ocksåför människor med vanliga inkomster. Konkurrensen mellan offentligaoch enskilda alternativ stimulerar utveckling och förnyelse och innebärnya möjligheter för alla som arbetar inom vård, omsorg och utbildning.

Välfärdspolitiken gynnar alla men den betyder allra mest för deensamma, fattiga, långtidssjuka och alla som inte själva har möjlighet attskapa en rimlig standard och som inte har någon som bryr sig om demeller tar ansvar för dem. Att utveckla vården och den sociala omsorgenär därför centrala uppgifter i ett rättfärdigt och solidariskt samhälle.

Avskaffandet av operationsköema är ett stort framsteg. Husläkar-reformen lägger grunden till en både tryggare och effektivare sjukvård.Fortsatta reformer inom sjukvård och äldreomsorg är nödvändiga så atttryggheten ökar och resurserna utnyttjas effektivt. Arbetet på attreformera hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation inomutredningen samt att bedöma dess resursbehov fullföljs inom HSU 2000.

Kommunerna ansvarar för betydande delar av socialpolitiken. I mångafall finns fortfarande möjlighet till kostnadsbesparingar och rationaliserin-gar. Stora nedskärningar i kommunernas sociala verksamhet som går utöver kvaliteten i den service som erbjuds gamla och sjuka är emellertidinte acceptabla. Staten har ett ansvar för uppföljning och utvärdering avutvecklingen inom den kommunala sektorn.

Samhällets glömda och mest utsatta grupper bör få ökaduppmärksamhet. Handikappreformen fullföljs. Förslag om enpsykiatrireform har nyligen förelagts riksdagen.

Regeringens jämställdhetspolitik tar sin utgångspunkt i ambitionen attdela makt och ansvar mellan kvinnor och män. Förslag om bl.a.effektivare jämställdhetslag och pappamånad kan motverka oskäligalöneskillnader och innebära en effektivare användning av kvinnorsutbildning och initiativkraft.

Regeringens fasta föresats att forma en långsiktigt hållbar utveckling Prop. 1993/94:150mot ett samhälle med god miljö och att förhindra att miljöskulden ökar Bilaga 1skall genomsyra arbetet även under nästa mandatperiod. En centraluppgift är att uppnå en varaktigt hög tillväxt vars miljöeffekter ärförenliga med naturens förmåga att bearbeta och tåla olika typer avmiljöbelastning. Ingen ekonomisk tillväxt kan vara uthållig som inteockså är miljömässigt uthållig. Minskad statsskuld får inte växlas motökad miljöskuld.

I kampen för en bättre miljö är det angeläget att ytterligare öka använd-ningen av ekonomiska styrmedel. De stimulerar samhällets aktörer attsjälva ta kostnaderna och ansvaret för sina handlingar. Så kan samspeletmellan ekonomi och ekologi utvecklas.

Ett ökat internationellt miljösamarbete bl.a. inom ramen för EU gör detlättare att åstadkomma effektivare åtgärder mot miljöförstöringen. Enutredning har tillsatts om ökad miljörelatering av skattesystemet.

Viktiga steg har tagits mot kretsloppssamhället främst genom införandeav producentansvar - en utveckling som nu bör drivas vidare. En nymiljöbalk föreslås göra miljölagstiftningen mer effektiv. Arbetet på attsäkerställa den biologiska mångfalden och stärka naturvårdens ställninghar intensifierats och prioriteras även fortsättningsvis. Användningen avmiljökonsekvensutredningar i ett tidigt skede bör ge en smidigareplaneringsprocess och en långsiktigt hållbar tillväxt. En väl fungerandeinformationsteknologi kan främja miljöarbetet.

De genomförda åtgärderna börjar nu ge resultat. Svensk ekonomiåterhämtar sig. Nyföretagandet ökar och produktion och investeringar inäringslivet expanderar. Hushållens optimism inför framtiden är stor ochden privata konsumtionen växer. Läget på arbetsmarknaden ljusnargenom att sysselsättningen ökar. Budgetunderskottet och lånebehovetsjunker. Budgetförstärkningarna ger successivt större effekt.

En utveckling mot bättre tider har inletts. Denna kan emellertidomintetgöras om regeringens ekonomiska strategi inte fullföljs. Omskatter på företagande och sparande återinförs eller höjs eller om gjordareformer inom arbetsrätten återställs försämras företagsklimatet igen. Omsaneringsprogrammet inte fullföljs med kraft minskar förtroendet försvensk ekonomi.

Därför måste strategin drivas vidare. Detta sker nu genom fortsattreformering av de sociala försäkringssystemen, t.ex. arbetslöshets-försäkringen och förtidspensioneringen samt genom offensivatillväxtsatsningar inom bl.a. informationsteknologin, kommunikationernaoch innovationspolitiken. Det var med ansvarslösa beslut under 1970- och1980-talen som dagens kris grundlädes. Det är med ansvarsfulla beslutnu och de närmaste åren som regeringen lägger grunden för jobb ochtrygghet under resten av 1990-talet och nästa sekel.

Regeringen övertog från sin företrädare en svår ekonomisk kris, somsnabbt förvärrades: Dess främsta kännetecken var låg tillväxt, stigandearbetslöshet, tilltagande finanskris och försämrade offentliga finanser. Påalla dessa områden har nu situationen genom regeringens åtgärder förststabiliserats och därefter förbättrats.

Roten till dagens problem ligger långt tillbaka i tiden. Det tidiga 1990-talets djupa ekonomiska kris har sin grund i en långsiktigt felaktigekonomisk politik. Till detta kom så grava stabiliseringspolitiskamissgrepp i slutet på 1980-talet. Efter en extrem överhettning följde enakut kris med närmast fritt fall för den svenska ekonomin.

Läget har nu stabiliserats och återhämtningen är påbörjad.

Under 1960-talet sista år började Sveriges ekonomiska utveckling avvikanegativt från den i andra länder. BNP-tillväxten i Sverige har sedan 1970halkat efter omvärldens. Sverige låg ännu 1970 bland de länder som hadeden högsta per-capita-inkomsten. Sedan 1990 ligger dock Sverige klartunder genomsnittet för OECD-ländema (diagram 2.1). Flertalet andraländer som 1970 hade en inkomst över OECD-genomsnittet liggeralltjämt över detta genomsnitt. Hade Sverige i stället under perioden1970-90 drivit en politik som medfört samma BNP-tillväxt per invånaresom i de andra OECD-ländema, skulle ett genomsnittligt svenskt hushållhaft drygt 120 000 kronor högre inkomst varje år. Dessa högre inkomsterskulle ha kunnat finansiera både en större privat konsumtion och en bättreoffentlig service än vad vi idag har råd med. Vi skulle dessutom haftbättre möjligheter att locka till oss och behålla internationellt rörligainvesteringar och haft större marginaler i sysselsättningspolitiken införyttre kriser. Jobben skulle ha varit flera. Priset för en felaktigstrukturpolitik och de stabiliseringspolitiska missgreppen har med andraord varit utomordentligt högt.

Diagram 2.1 BNP per invånare i procent av OECD-genomsnittet,köpkraftskorrigerad

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

1993 SchweizUSALuxemburgSverigeTysklandKanadaNederlöndemaDanmarkFrankrikeAu sira IlenNya ZeelandStorbritannienBelgienÖsterrikeItalien

FrnlandJapanNorgeIslandSpanienIrlandPortugalGrekland

Turkiet

100 150

USA

/ / / / 7 / / / / 7 / /\i'7'7 /■/ 7 / / / / 7 7-~i

Luxemburg

Schweiz

Kanada

Japan

Ty» kland

Frankrike

Belgien

Danmark

Narge

Österrike

Italien

Austarlien

Nederländerna

Island

Stortrltannten

SverigeNya Zeeland

Finland

Spanien fr 7 7 7 7 7/]Irland

Portugal

Grekland 7 Å j

Turkiet 7~7~\

' 7 7 7 7\7 7 7 7 7.177777/77?.

’ / / 7/7 7 / / M' ■/ 7 77‘/ 7 7 7 A\

'/ / / ///

'7'^ /'/ 7 7 7 A -.777:77.'? 7 7^7 i77 7 77 7/7Z2 •77777 77^2 i7 7 7 7 '7 7 7 7 \ :////// ZZ3 i

77 7 / ; /7-*////7/7~X

7 / / / 7/-A

7/7/7)

150¶Källa-, OECD.

Under lång tid var villkoren inte tillräckligt goda och stabila för attbehålla och utveckla en långsiktigt stark privat industri- och tjänstesektori Sverige. En indikation på detta är att Sverige och dess tidigare så starkaexportindustri endast under ett fåtal av de tjugo åren fram till 1990förmådde skapa ett överskott i affärerna med utlandet. Riskernauppmärksammades av långtidsutredningen redan i slutet av 1960-talet,men negligerades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen.Tillkomsten av nya företag liksom tillväxten inom existerande småföretagvar svag under de följande tjugo åren. Utvecklingen av företag med FoU-intensiva produkter var sämre än i många jämförbara länder.

Investeringar uteblev genom att villkoren för företagande, särskilt vadgäller mindre och medelstora företag, missgynnade en tillfredsställandeproduktions- och sysselsättningsutveckling i privat sektor. Det gällde t.ex.skatter, arbetsrätt och incitamenten i socialförsäkringarna. Osäkerhetenom Sveriges framtida relationer till Europeiska gemenskapen samt omden framtida energipolitiken bidrog också starkt till att Sverige förloradekampen om de internationellt lättrörliga investeringarna.Direktinvesteringama förlädes i stor utsträckning till utlandet.

Politiken har därför under den gångna mandatperioden haft som etthuvudmål att så snabbt som möjligt lyfta bort detta arv av felaktig politik.Resultaten börjar också synas och den ekonomiska återhämtningen harinletts. Stora svårigheter återstår dock alltjämt.

Den öppna arbetslösheten har i Sverige varit låg jämfört med mångaandra länder. Sedan 1950 har emellertid ökningen i sysselsättning enbartskett genom expansion av den offentliga sektorn. En fortgående

sysselsättningsökning baserad på offentlig expansion är inte långsiktigt Prop. 1993/94:150möjlig. Detta skulle kräva en successiv höjning av skattetryck eller Bilaga 1offentlig upplåning, vilket i sin tur skulle riskera att ytterligare försvagaekonomins utvecklingskraft. Finansieringsskäl sätter således stopp för enoffentlig sysselsättningsökning. Under de senaste åren har minskningeni sysselsättningen huvudsakligen skett i den privata sektorn och politikenmåste därför inriktas på att öka sysselsättningen där. Politiken undermandatperioden har således haft som ett mål att förbättra förutsättn-ingarna för expansion av produktion och arbetstillfällen i den privatasektorn. Vi ser nu sedan 1993 en nedgång av antalet arbetslösa och enökning av sysselsättningen. Även på denna front har alltså återhämtning-en börjat.

Diagram 2.2 Sysselsättning i privat och offentlig sektor, 1960-1995.

Kumulativ förändring

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sverige hade under praktiskt taget hela perioden 1975-1990 en inflationsom översteg den i vår omvärld. Som en följd därav urgröptes landetskonkurrenskraft och hushållens köpkraft i samband med återkommandekostnadskriser. Dessa resulterade i sin tur i arbetslöshet, konkurser ochvalutaoro. Idag är inflationen nere på på en historiskt och internationelltsett låg nivå.

11 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Diagram 2.3 Inflationen i Sverige och OECD-området 1975-1995

Anm. De 16 största OECD-ländema vägda med BNP-vikter.Källa: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationen under 1970- och 80-talen berodde till stor del på denekonomiska politik som då fördes. I historiens ljus framstår i första handöverbryggningspolitiken efter den första oljekrisen ochstabiliseringspolitiken under den andra halvan av 1980-talet som två likakostsamma som fatala misstag. Regleringar och subventioner motverkadeoch försenade önskvärda och så småningom helt nödvändigaförändringar. Devalveringspolitikens övergående stimulans tilläts döljabehoven av långsiktiga tillväxtfrämjande åtgärder. Arbetsrätt ochnäringslagstiftning var inriktad på att i mångt och mycket tillfredsställafack- och storföretagsintressen och motverkade därmed en effektivitets-höjande konkurrens. Utvecklingskraften och anpassningsförmågan varsvag.

Bostäder och livsmedel var länge de främsta exemplen på starktreglerade och subventionerade och därmed inflations- ochkostnadsdrivande sektorer. Sverige blev ett land med hög prisnivå.

En svag stabiliseringspolitik och oförmåga att kontrollera den offentligautgiftsutvecklingen, särskilt mot slutet av 1980-talet, medverkade till enöverhettning på arbetsmarknaden. Även skattesystemet och socialförsäk-ringssystemen bidrog till bristen på arbetskraft och den därav följandelönekostnadsökningen.

Lönebildningen har varit ett problem i svensk ekonomisk utveckling isnart tre decennier. Lönekostnaderna har regelmässigt ökat mer än detlöneutrymme som utgörs av produktivitetsutveckling och omvärldensinflation. Återkommande kostnadskriser följdes av devalveringar för attunder något eller några år korrigera kostnadsläget. Bristande eftervårdmedförde snabbt överhettning med nya kostnadsproblem.

12¶I takt med en vikande privat sysselsättning ökade den offentliga Prop. 1993/94:150sysselsättningen. Ökningen var snabbare i Sverige än i de flesta Bilaga 1jämförbara i-länder. Samtidigt försummades produktivitetshöjandeorganisations- och strukturförändringar i den offentliga verksamheten. Deoffentliga monopolen dominerade och bristande konkurrens försvagadeekonomins utvecklingsförmåga.

I dag har privat ägande och produktion återupprättats som tillväxtkraftoch inom den offentliga sektorn pågår ett mycket omfattande rationalise-ringsarbete. Dessutom prövas det offentliga åtagandet för produktion ochägande på ett förutsättningslöst sätt vilket bl.a. tagit sig uttryck i attkommittéer och andra utredningar har ett generellt direktiv (dir. 1994:23)att förutsättningslöst pröva det offentliga åtagandet inom respektiveområde.

För att finansiera den offentliga utgiftsexpansionen höjdes successivtskatterna till höga nivåer med stora skattekilar som följd. Skatte- ochavgiftssystemen hade före skattereformen en utformning som starktmotverkade samhällsekonomiskt god hushållning: de höga marginalskat-terna missgynnade hederligt arbete, utbildning och sparande och främjadeskattefiffel och lånebaserad konsumtion. Företagsbeskattningen hade enutformning som motverkade omvandling och expansion i näringslivet,bl.a. genom att låsa in kapital i gamla företag.

Under 1980-talets andra hälft hade stabiliseringspolitiken en inriktningsom ledde till stark överhettning. Löner och priser rusade i höjden ochindustriproduktion lämnade Sverige till förmån för gynnsammare villkori andra länder. Osäkerheten om Sveriges relationer till den Europeiskagemenskapen bidrog ytterligare till den långsiktiga försvagningen avekonomin.

I efterhand kan man konstatera att inte heller penningpolitiken vartillräckligt återhållsam, även om dess möjligheter var begränsade underfast växelkurs. Den nödvändiga avregleringen av kredit- och valuta-marknaderna och omläggningen av skattepolitiken genomfördes i feltidsföljd, vilket medförde en kraftig inhemsk kreditexpansion. Uppgångeni fastighetspriser och priser på många andra tillgångar blev stark ochnådde ohållbara nivåer. Kreditexpansionen, de alltför låga realräntornaoch perversa skatteregler samverkade till en hög lånebaserad konsumtionoch omfattande finansiella placeringar. Hushållens och företagensskuldsättning ökade kraftigt. Den svenska ekonomin var därför mycketsårbar när den internationella konjunkturen försvagades. Denrealräntechock som följde med den tyska återföreningen slog mycket hårt.

Bubblan sprack när fastighetspriserna började falla och inflationenavtog, samtidigt som räntorna låg kvar på en hög nivå. Sveriges svårastefinanskris sedan 1920-talet blev ett faktum. I dag, efter omfattandeinsatser från regering och riksdag, har denna kris i praktiken närmast heltlösts upp.

OECD:s senaste rapport om Sverige (febr. 1994) sammanfattar också1990-talets kris såsom i hög grad skapad av politiken under 1980-talet:"Dagens kris har inte minst förorsakats av 1980-talets felaktiga politik.Liksom i vissa andra länder skapade ordningsföljden av strukturreformer

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

oförutsedda problem. Avreglering av de finansiella marknaderna föreavlägsnande av skatteincitamenten för lånefinansierad konsumtion ochspekulativa investeringar skapade en "bubbelekonomi" med överhettadevaru- och arbetsmarknader. När bubblan var på väg att spricka förstärkteden sedan länge nödvändiga skattereformen uppgången i hushållenssparkvot. Dessa händelser tilläts ha sin gång utan särskilt mycketkorrigering från den makroekonomiska politiken. Den offentliga sektornsfinanser uppvisade ett stort överskott under högkonjunkturen, men dettaåterspeglade snarare ekonomins överhettning och speciella faktorer än enunderliggande förbättring. Sanningen är att det offentliga saldot, rensatfrån cykliska och exceptionella faktorer, förmodligen aldrig blev positivtoch försämrades mycket snabbt under början av 1990-talet.Penningpolitiken var inriktad på att upprätthålla valutakursen och kundedärför inte utnyttjas för en kortsiktig stabilisering av ekonomin. Underöverhettningen tillät inte utvecklingen av valutakursen att räntornahöjdes." (s 99).

I detta ekonomiska läge tog den nya regeringen över hösten 1991.

Svensk ekonomis dåliga tillväxtförmåga på grund av grundläggandestrukturproblem och höga skuldsättning under 1970- och 80-talen hadegjort ekonomin extremt sårbar för den internationella lågkonjunkturen ochrealräntechocken. Den snabba nedgången i Sverige under 1990-taletsförsta år kan inte förstås utan den bakgrunden. Industriproduktionen sjönkkraftigt och minskningen av antalet industrisysselsatta var ännu större.Vart ljärde jobb inom industrin gick förlorat.

Realräntechocken medförde att många hushåll och företag fann att dehade större tillgångar, främst i form av fastigheter men även andralånefinansierade tillgångar, än de hade råd med vid de nya högrerealräntorna. Det var då rationellt för dessa hushåll och företag att börjasälja av tillgångar. Detta pressade framför allt fastighetspriserna. Falleti fastighetspriserna kom i sin tur att snabbt försämra balansen mellanskulder och värdet av tillgångar, bl.a. hos övriga fastighetsägare. Dettatvingade många av dessa att även de sälja av tillgångar vilket pressadefastighetspriserna ytterligare. Hushåll och företag tvingades använda merav inkomsterna för att klara ökade räntebetalningar. Utrymmet förkonsumtion blev mindre och efterfrågan föll. De fallandefastighetspriserna drog med sig de banker som haft stor utlåning förplacering i fastigheter, ofta till generösa villkor. Bankerna stramadekraftigt åt sin utlåning. Dessa åtgärder sammantaget medförde attekonomin kom in i en deflationsspiral. Det inhemska efterfrågelägetförvärrades naturligtvis av att hushållssparandet samtidigt ökade som följdav ökade räntor och en ökad osäkerhet förorsakad av en utdrageninternationell valutaoro i kombination med en allt svagare konjunktur.

Fastighetspriserna föll med 20-30 % från toppen 1990-1991 till botten1993. Sedan dess har de stabiliserats. Det privata finansiella sparandet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

har sedan 1990 ökat med över 20 % av BNP eller nästan 300 miljarder Prop. 1993/94:150kronor. Även om efterfrågebortfallet kraftigt bromsades genom en excep- Bilaga 1tionell ökning av offentliga utgifter och minskning av offentliga inkomsterkom dock det inhemska efterfrågebortfallet att orsaka snabbt minskadproduktion och sysselsättning, vilket i sin tur bidrog till ytterligarebudgetunderskott genom ökade utgifter för arbetslösheten.

Det bör noteras att denna minskade efterfrågan i allt väsentligt hänförsig till sparandeuppgången och inte minskade disponibla inkomster.Härvidlag skiljer sig Sverige och t.ex. Finland åt. De svenska hushållensdisponibla inkomster sjönk endast under ett enda år, 1993. Sett underhela perioden 1990-1993 har hushållens disponibla inkomster faktiskt ökatmed 3,5 %, trots att den totala produktionen har minskat med 5 %.

Nedgången i inflation, tillgångsvärden, konsumtion och sysselsättninghar kraftigt försämrat de offentliga finanserna. Av försämringen beror ca80 % på dessa faktorer. Därtill kommer att sammansättningen avekonomin under nuvarande uppgångsfas förändrats på så sätt att sektorermed relativt låg skattebelastning växer snabbare än övriga. T.ex. är inteden snabbt växande exporten belagd med mervärdesskatt i motsats tillinhemsk konsumtion. Detta är i sig både önskvärt och nödvändigt, mendet innebär att återhämtningen i de offentliga finanserna kräver särskildainsatser.

Den fördelningspolitiska utvecklingen beskrivs närmare i bilaga 1.5.Bilagan visar att den utveckling mot ökad inkomstspridning som känne-tecknade 1980-talet, bl a till följd av överhettningen på arbetsmarknadenoch de uppdrivna priserna på aktier och fastigheter, bröts under perioden1991 till 1994.

Många hushåll har drabbats hårt av arbetslöshet och på andra sättpåverkats av den ekonomiska krisen och de nödvändiga struktur-förändringarna och budgetförstärkningarna. Trots detta visar bilagan attinkomstspridningen minskade något under regeringsperioden. En orsaktill detta är att fallet i fastighetspriser och de höga realräntorna i storutsträckning påverkat hushåll med relativt höga inkomster. Dessa hushållhar också mer än andra påverkats av det slopade grundavdraget i denstatliga beskattningen och de nya egenavgiftema. Samtidigt har de ökadeutbetalningarna av bostadsbidrag förstärkt inkomsterna för hushåll medlåga inkomster.

Förbättringen av pensionärernas ekonomiska standard har ocksåbidragit till att hålla tillbaka inkomstspridningen. Denna förbättring berorfrämst på att allt fler pensionärer får ATP och med högre belopp.Höjningarna av pensionstillskott och KBT har också betydelse. Pensionär-erna har även påverkats mindre än andra grupper av många besparingaroch skatte- och avgiftshöjningar. Som en följd av detta harpensionärernas inkomster förbättrats betydligt jämfört med andra grupper.

15 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

När regeringen tillträdde i oktober 1991 hade den som mål att förändraoch förnya Sverige. Så har också skett och på många områden harförutsättningarna för den fortsatta förnyelsen radikalt förbättrats.

I sin första regeringsförklaring angav regeringen fyra stora uppgifterför arbetet under mandatperioden-. Att föra in Sverige i det europeiskasamarbetet genom förhandlingar om medlemskap i den Europeiskagemenskapen; att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprättaSverige som tillväxt- och företagarnation, att förbättra vår välfärd ochsociala omsorg genom en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken, och attforma en miljömässigt långsiktig och hållbar utveckling.

I budgetpropositionen 1994 angavs målen i den ekonomiska politikentill nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem baserade på ensamlad strategi för god och uthållig tillväxt. Det första målet innebärminst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör sessom ett etappmål på vägen mot full sysselsättning på den reguljäraarbetsmarknaden. Det andra målet innebär att medborgarna skall kunnalita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvararför efter reformering kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

På samtliga regeringsförklaringens fyra områden har betydandeframsteg gjorts.

Två viktiga steg har tagits för Sveriges deltagande i det europeiskasamarbetet'. Först trädde EES-avtalet i kraft. Därefter har förhandlingarnaom svenskt medlemskap i Europeiska unionen förts till ett lyckosamt slutmed ett mycket gott förhandlingsresultat.

Utmaningarna på det ekonomiska området har varit enorma. De lång-siktiga problemen, den internationella valutaoron, och återverkningarnapå ekonomin av 1980-talets överhettade finansiella "bubbelekonomi"visade sig värre än de flesta kunnat ana. Mot denna bakgrund har undermandatperioden fattats ett vid en internationell jämförelse mycket stortantal genomgripande beslut. Grunden har lagts för hög och uthålligtillväxt, ökad sysselsättning i riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssys-tem. Företagsklimatet har förbättrats kraftigt, och dagens ekonomiskauppgång kan ses som ett bevis på att politiken ger resultat.

Den ökade arbetslöshet som följt i krisens spår har på kort sikt mot-verkats genom kraftfulla insatser inom utbildningsområdet,arbetsmarknadspolitiken och utbyggnaden av infrastrukturen. Dekortsiktiga åtgärderna har kompletterats med långsiktiga åtgärder. Enökad sysselsättning och fler investeringar i privat sektor är den endalångsiktigt hållbara lösningen på Sveriges ekonomiska problem.

Det är särskilt de mindre och medelstora företagens situation som harstått och står i fokus för regeringens politik. Förutom ett stort antalskattesänkningar inriktade särskilt på dessa företags behov, t.ex. denslopade skatten på arbetande kapital och den slopade dubbelbeskattningenpå riskvilligt kapital, har ett innovationsstöd införts, lagregler förenklats

eller avskaffats och arbetsrätten moderniserats. Bl.a. har den tillåtna Prop. 1993/94:150anställningstiden vid provanställning och arbetstoppar förlängts och Bilaga 1turordningsreglema ändrats. Syftet är att, mot bakgrund av arbets-marknadsläget och inför konjunkturuppgången, underlätta expansionen förlandets småföretag. Därmed blir det lättare för arbetslösa, inte minstungdomar, att få jobb. Riskkapitalförsörjning på kommersiella villkor harförbättrats genom att 6,5 miljarder kronor förts över till sex s.k.riskkapitalbolag, 1,2 miljarder kronor tillförts ny företagarlån och deregionala utvecklingsfonderna ersatts av utvecklingsbolag vilka genom enfördubbling av sitt kapital disponerar 2,5 miljarder kronor förriskfinansiering. Även Teknikbrostiftelsema vid universiteten bidrar tillförnyelsearbetet. Konkurrensbegränsningar har tagits bort i den nyakonkurrenslagen och genom EES-avtalet.

Förslag har lagts fram om en avreglering av elmarknaden så att allasäljare och köpare ges rätt att använda alla ledningar. Ett flertal på sikteffektivitetshöjande bolagiseringar har genomförts eller ligger som förslaghos riksdagen. Exempel finns bl.a. inom kommunikationsområdet:Posten, Telia, Vägverkets produktionsdivision och Domän. Även ett stortantal lyckade privatiseringar av statliga företag har gjorts. Det senasteexemplet är AssiDomän. 49 % av aktiestocken såldes under mars 1994.Nästan 600 000 personer tecknade och erhöll 35 % av aktierna i bolaget.Totalt har privatiseringarna av företag tidigare ägda av staten från 1992t.o.m. april 1994 inbringat nära 14 miljarder kronor. Staten förberederförsäljning av delar av sitt innehav i Pharmacia AB.

Finanskrisen hotade att allvarligt och långsiktigt skada den svenskaekonomin. Genom statens åtagande 1992 att garantera bankernasmöjligheter att kunna infria sina fordringar och genom den förda finans-politiken, inte minst saneringsprogrammet, har räntorna successivt kunnatsänkas. Den lägre räntenivån och konjunkturförbättringen har lett tillökade intäkter i banksystemet och lägre reserveringsbehov förkreditförluster. Flera banker har genom nyemissioner kunnat stärka sittkapital. Finanskrisen har kunnat övervinnas på kortare tid än vad sombefarades i början av 1993.

Betalningssystemet är säkrat och Nordbanken (inklusive Gota Bank) harmed statens hjälp genomgått en betydande omstrukturering och väntasvisa vinst på verksamheten under 1994. Skattebetalarna bör kunna sefram emot att staten successivt återvinner mycket av tidigare bankstöds-utlägg genom försäljning av Nordbanken och ett antal övertagna panteri form av fastigheter.

De offentliga finanserna förstärks genom beslut under mandatperiodenom 62 miljarder kronor i minskade utgifter och drygt 28 miljarder iökade skatteinkomster/avgifter. Ett flerårigt saneringsprogram harbeslutats av riksdagen och det första året i programmet har genomförts,med viss marginal. De beslutade förstärkningarna av de offentligafinanserna motsvarar en långsiktig effekt på drygt 6 % av BNP. Därtillkommer återstående delar av saneringsprogrammet. Totalt ger detta drygt150 miljarder kronor eller närmare 11 % av BNP.

17¶Tabellen nedan visar enbart de beslut som förstärker statsfinanserna. Prop. 1993/94:150Det finns också motverkande krafter. En del utgifter beror på omständig- Bilaga 1heter utanför den ekonomiska politikens kontroll. Dit hör utlägg förfinanskrisen. Kostnaden för att rädda landets betalningssystem ochförhindra krascher och kollapser som skulle ha fått oöverskådligakonsekvenser för enskilda människor, familjer och företag har uppgått tillca 60 miljarder kronor. Ett annat exempel på budgetförsvagning utanförden ekonomiska politikens sfär hänför sig till humanitära insatser i enorolig värld: Flyktingmottagningen, framförallt från det fornaJugoslavien, och bidrag till FN-insatser i Bosnien. De har varit och ärlika nödvändiga som de varit omöjliga att planera för.

Tabell 3.1 Budgetförstärkningar under mandatperioden

Budgetår

92/93

93/94

94/95

Full effekt

Höstprop. -91 och budgetprop.jan -92

11,3

13,2

15,1

Kompl.prop. -92

1,1

3,5

5,0

13,8

Krisprop höst -92

7,2

21,8

26,5

24,9

Budgetprop. jan -93

Budgetprop. jan -94

(inkl, höstprop. -93

12,5

14,8

17,4

samt särpropositioner våren -94)

9,8

19,5

Summa föreslagna och beslutadeåtgärder

19,6

51,0

71,2

90,7

Tabellen tar upp de förslag som antagits av riksdagen samt förslagunder våren 1994. Endast sådana förslag som är bestående har medtagitsi kolumnen "Full effekt". Den besparing på biståndet om ca 1 miljardkronor som gjordes efter krisöverenskommelsen hösten 1992 är inteinkluderad, eftersom ambitionen är att biståndets andel av BNP åter skallökas när det statsfinansiella läget så medger. Andra besparingar avengångskaraktär har också exkluderats. Av de dryga 90 miljarder kronorsom budgetförstärkningarna omfattar, ingår 19,5 miljarder i det femårigasaneringsprogrammet. Redan innan detta beslutades hade alltså åtgärdervidtagits som förstärker statsfinanserna med drygt 71 miljarder.Saneringsprogrammet omfattar totalt 81 miljarder kronor på fem år,varav 46 miljarder kronor är budgetförstärkningar och 35 miljarderkronor hänför sig till posten realt oförändrade utgifter för offentligkonsumtion.

Ett annat sätt att presentera gjorda budgetförstärkningar är en depar-tementsvis analys, som bättre illustrerar områdesvisa förändringar. Härnämns endast de största posterna för respektive departement.

18¶Tabell 3.2 Budgetförstärkningar departementsvisMiljarder kronor

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Summa

Finansdepartementet

(minskade räntebidrag, avskaffade investeringsbidrag, minskadebidrag till kommunerna; höjd bensin- och tobaksskatt m.m.)

38,4

Socialdepartementet

(införd karensdag och sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen,samordning arbetsskade- och sjukförsäkring, sänkt ersättning förvissa pensionsförmåner; allmän sjukförsäkringsavgift)

19,3

Arbetsmarknadsdepartementet

(sänkt ersättningsnivå och återinförda karensdagar i arbetslöshets-försäkringen, avskaffade statsbidrag företagshälsovård,regeländringar beredskapsarbeten)

8,4

Utbildningsdepartementet

(sänkt internatbidrag o korttidsstöd, slopat bidrag för utrustningi gymnasier, utebliven höjning av studiebidrag o reduktionstudiemedelsbelopp, studiebidrag endast 10 mån./studieår)

2,4

Försvardepartementet(lägre anslag totalförsvaret)

1,2

Justitiedepartementet

(rationalisering inom polisen)

0,5

Näringsdepartementet

(minskning av diverse anslag inom turism, teknisk utveckling m.m.)

0,4

Kommunikationsdepartementet

(rationaliseringar inom väg- o banverket)

0,2

Kulturdepartementet

(minskade asylkostnader, sänkta dagbidrag för flyktingar)

0,2

Utrikesdepartementet

(lägre anslag till utrikesförvaltningen)

0,1

Totalt under mandatperioden exkl. saneringsprogrammet

71,1

Saneringsprogrammet

19,5

TOTALT

90,7

Förändringarna i välfärdspolitiken är en integrerad del av denekonomiska politiken. Omprövning av de offentliga åtagandena har varitnödvändiga för att garantera den framtida välfärden, både genom föränd-ringarnas bidrag till saneringen av de offentliga finanserna och genom attsystemen nu stimulerar till en utveckling som bättre främjar tillväxt ochsysselsättning.

I stort sett samtliga socialförsäkringar har sålunda reformerats i syfteatt hushålla med statens utgifter och öka företags och individersekonomiska intresse för arbete, sparande och företagande. Bland annathar sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen,arbetslöshetsförsäkringen och lönegarantisystemet reformerats. Undervåren 1994 läggs förslag om ett nytt mera försäkringsmässigt pensions-

system. Det innebär genomgripande förbättringar jämfört med detnuvarande ATP-systemet.

Arbetmarknadspolitiken har inriktats på aktiva åtgärder och flera nyakostnadseffektiva åtgärder har införts, t.ex. ungdomspraktik och arbets-livsutveckling, vilka har mottagits positivt. Politiken prioriterar delångtidsarbetslösa och ungdomarna.

Kommuner och landsting har genom ett nytt statsbidragssystem kunnatöka användning av konkurrens och nya arbetsformer. De har kraftigtförbättrat sin hushållning och samtidigt ökat kommuninnevånarnasvalfrihet och kortat köer. Genom det nya statsbidragssystemet byggt pådecentralisering och kommunalt självstyre anger statsmakterna enfinansiell ram inom vilken kommunerna har större möjligheter än tidigareatt utan statlig detaljreglering fullgöra sina uppgifter på det sätt deönskar. Statsmakternas roll blir att följa upp att nationella mål uppfylls.Den bättre hushållningen avspeglas i att kostnadsutvecklingen för förstagången på mycket länge bringats närmare gränserna för vad samhälls-ekonomin medger.

Förutsättningarna för en miljömässigt uthållig utveckling har förbättrats.Ekonomiska styrmedel har introducerats i växande grad, bland annat föratt minska användningen av blyad bensin och stimulera till milj ovänligarebilar. Energibeskattningen har reformerats i syfte att göra miljöbeskatt-ningen mer effektiv som miljöpolitiskt instrument, samtidigt somindustrins konkurrenskraft stärkts. Arbetet med att ta fram miljöjusteradenationalräkenskaper och skattningar av miljöskulden har drivits på. Enutredning om ökad miljörelatering av skattesystemet har tillsatts. I dettasammanhang behandlas frågan om s.k. skatteväxling, dvs. lägre skatt påarbete och högre skatt på verksamheter som belastar miljön. Ett viktigtsteg mot kretsloppssamhället har tagits genom införandet avproducentansvar. Förslag har lagts om en ny miljöbalk. Förslaget omändringar i plan- och bygglagen och ny organisation för lantmäteri ochfastighetsbildning innebär att myndighetsansvaret blir klarare på dessaområden.

Bred politisk enighet har kunnat nås om viktiga institutionellaförändringar. Reformernas betydelse för stabiliteten i det framtidaekonomisk-politiska beslutfattandet kan knappast överskattas. Det gällerdels förslaget om fyraåriga mandatperioder som skall börja tillämpas frånoch med nästa mandatperiod, dels förslagen om stramare budgetprocessi riksdagen. En stramare budgetprocess i regeringskansliet hargenomförts.

Politiken har också lagts om på ett antal andra områden:

Förutsättningarna för ökad jämställdhet har stärkts bland annat genomatt en månad i föräldraförsäkringen förbehålls vardera föräldern, genomen skärpning av jämställdhetslagen, en starkare roll för JämO och insatserför att öka andelen kvinnliga chefer i näringslivet.

På socialpolitikens område har valfriheten ökat. Handikappreformen harförbättrat situationen för människor med grava funktionshinder.Husläkarreformen har gjort det möjligt för enskilda att själva välja sin

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

husläkare. Inom barnomsorgen har en bamomsorgsgaranti beslutats Prop. 1993/94:150samtidigt som rätten att välja omsorgsform har tillkommit. Bilaga 1

Förslag om införande av vårdnadsbidrag har lagts fram. Förslagetinnebär ökad valfrihet för familjerna när det gäller omsorgen om barnen.

Bostadspolitiken har reformerats i grunden. Bostadsbyggandet haravreglerats och subventionerna minskas kraftigt. Nya förenkladebyggregler för bl.a. bostädernas utformning har införts.

Stora insatser har vidtagits för att förbättra utbildningens kvalitet ocheffektivisera resursanvändningen i utbildningssystemet. Gymnasieskolanoch den högre utbildningen har byggts ut. Inom den högre utbildningentillkommer drygt 50 000 platser på några år. En omfattande satsning påforskning och forskarutbildning har gjorts möjlig med medel från denumera avskaffade löntagarfonderna. Betydande insatser har också gjortsför att förbättra kontakterna mellan högskolor/universitet och det lokalanäringslivet.

Regionalpolitiken har reformerats och tillförts ökade medel. Det godaresultatet i medlemskapsförhandlingama med EU förbättrar ytterligaremöjligheterna till en balanserad och positiv utveckling i hela landet.Förnyelsen av regionalpolitiken innebär att förutsättningarna förföretagande och landsbygdsutveckling har stärkts betydligt. Genomsatsningarna på utbildning, kommunikationer m.m. förbättras förutsätt-ningarna för en positiv utveckling av den svenska landsbygden. Kraftfullasatsningar på kommunikationer och infrastruktur är en viktig del iregeringens långsiktiga politik för välfärd, regional balans och tillväxt.Förbättringarna av kommunikationerna bidrar till en positiv utveckling avnäringslivets konkurrenskraft och produktivitet. Dessa för svenskaförhållanden unikt omfattande satsningar på infrastrukturen bidrar ocksåaktivt till att förbättra miljön och sysselsättningsläget.

Utnyttjandet av modem informationsteknologi är ytterligare en viktigfaktor som kan bidra till ekonomisk tillväxt och näringslivsutveckling.Sverige gör betydande investeringar i telekommunikationer och har förnärvarande ett telenät med en betydande potential för utveckling avinformationsteknologi för olika ändamål. Regeringen har därför tagitinitiativ till att aktivt stimulera utnyttjandet och användningen av modeminformationsteknologi på olika sätt i samhällslivet.

Villkoren för jordbruket har anpassats för att göra det svenskajordbruket konkurrenskraftigt i EU. Medlemskapsavtalet kommer att gedet svenska jordbruket samma förutsättningar som jordbruksföretag iövriga EU.

Moderniseringen av det svenska försvaret mot bakgrund av 1992 årsförsvarsbeslut fortgår.

Regeringen har tagit flera initiativ för att öka den lokala demokratinoch valfriheten för medborgarna. Medborgarnas inflytande och insynstärks genom bl.a. förslagen till ny lag om kommunala folkomröstningar,offentliga nämndsammanträden och skärpta jävsregler. Regeringen hartillsatt en särskild beredning för att främja den ideella sektomsutveckling.

21¶Kulturen har givits bättre betingelser under regeringsperioden.Valfriheten i TV och radio har ökat kraftigt.

För biståndet har nya riktlinjer lagts fast som betonar demokrati,mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och ett effektivt utnyttjande avbiståndet. Samarbete med Central- och Östeuropa skall äga rum ävenefter utgången av nästa budgetår. Regeringen har aviserat att den skallåterkomma med förslag till nytt samarbetsprogram.

Sänkningen av biståndsramen är temporär. U-landsbiståndet skall - ienlighet med vad riksdag och regering tidigare uttalat - åter uppgå till1 % av BNI så snart Sveriges ekonomi så tillåter.

Flyktingpolitiken har lagts om. De restriktioner som den förraregeringen införde i december 1989 har avskaffats och nu tillämpasutlänningslagens skyddsregler fullt ut. Flyktingmottagandet har gjorts merflexibelt och avsevärt mer kostnadsefffektivt. Samtidigt har insatsernaökat kraftigt i närområdet till det forna Jugoslavien.

För att uppnå målen på det kriminalpolitiska området har betydelsefullaförändringar vidtagits i syfte att minska brotten och öka människorstrygghet mot brott. Bland annat har den obligatoriska halvtidsfrigivningenavskaffats och straffen för narkotikabrott och rattfylleri skärpts. Samtidigtutformas kriminalvården mot ökad differentiering och förbättradebehandl ingsprogram.

Det är av central betydelse för producenternas investeringsvilja, ochekonomisk verksamhet i allmänhet, att de ekonomiska villkoren förföretagsamhet och hushåll är stabila och får verka långsiktigt. Ettupprivande av genomförda strukturförbättrande åtgärder skulle därför fåmycket negativa konsekvenser för den svenska ekonomin och enskildamänniskor.

Läget i ekonomin har inte bara stabiliserats utan ekonomin är nu inne ien stark uppgång. Regeringens strategi att dra igång en exportleddexpansion av det privata näringslivet fungerar. Grunden har lagts förökad sysselsättning, sunda statsfinanser och tillförlitliga trygghetssystem.Den nedgång i näringslivet som regeringen ärvde har brutits och vänts tillen uppgång.

Utgångsläget var att det privata näringslivet vid övergången från 1980-talet till 1990-talet var på väg in i en djup, akut kris. Lönsamheten föllkraftigt och allt fler företag uppvisade allt större förluster. Antaletarbetstillfällen i privat sektor minskade genom omfattande permitteringar,men också genom att många företag helt enkelt slogs ut.

Från mitten av 1989 till slutet av 1993 föll sysselsättningen enbart inomindustrin med drygt 260 000 personer. Det innebär att var fjärdeindustrianställd förlorade sitt jobb. Inom den privata tjänstesektorn harnedgången sedan sysselsättningstoppen varit drygt 140 000 personer.Antalet företagskonkurser har under lågkonjunkturåren 1991-1993 uppgåtttill 19 000 per år i genomsnitt, vilket är 3 gånger mer än vad som varit

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

BNP

normalt under den senaste 20-årsperioden. Framtidstron försvann ochinvesteringarna pressades ned till en miniminivå. Produktionskapacitetenminskade. Motorn i svensk ekonomi var på väg att stanna.

Regeringens politik bär nu frukt. Avgörande är att det privata näringsli-vet återvinner konkurrenskraft. Till en del har detta skett genom denofrivilliga deprecieringen, men den är bara en del av det hela. Underlågkonjunkturen har omvandlingstrycket på företagen varit hårt. Ettomfattande rationaliseringsarbete har genomförts. Omstruktureringen avnäringslivet är denna gång starkt målinriktad och mera djupgående än vadsom skedde efter 1982 års devalvering. De rationaliseringar somgenomförts inom företagen, och mellan företagen, genom nedläggningaroch nystartande, ger bestående resultat även när kronan stärks ochkonkurrensfördelarna av dagens kronkurs eventuellt minskar. Konkur-rensläget har skärpts, bl.a. som en följd av den nya lagstiftningen och avEES-avtalet. Även privatiseringen av statliga företag innebär ökadkonkurrens.

Produktivitetsökningen inom industrin har varit 8 % i genomsnitt perår 1991-1993, vilket är avsevärt snabbare än under uppgången under1980-talet och även snabbare än i vår omvärld. Även i år förväntas engod produktivitetstillväxt. Till en del har denna produktivitetsökning dockskett till priset av nedläggning av lågproduktiva tillverkningsenheter.

Lönekostnaderna har ökat långsamt, bl.a. som en följd av sänkningenav arbetsgivaravgifterna den 1 januari 1993. Arbetskraftskostnaderna perproducerad enhet har jämfört med omvärlden sjunkit med nästan 30 %åren 1991-1994.

Den exportledda uppgången har varit på väg sedan slutet av 1992.Svenska företag har i hög grad lyckats utnyttja den internationellakonjunkturen och erövrat marknadsandelar. Exporten har ökat med 17 %sedan slutet av 1992. Handelsbalansen gav ett överskott i fjol på 55miljarder jämfört med ett genomsnitt på 26 miljarder kronor 1990-92.Exportorderingången ökade kraftigt under hela fjolåret.

Nettot av svenska direktinvesteringar i utlandet mot utländskainvesteringar i Sverige, som för 1980-talet var ett nettoutflöde om 250miljarder kronor, slog under 1993 om till ett positivt nettoinflöde förförsta gången på 25 år.

Speciellt anmärkningsvärd är det senaste årets exceptionella ex-portframgångar på de mycket konkurrensutsatta marknaderna i Stillahavs-asien. Denna region har varit inne i en stark tillväxtfas under många år.I och med Kinas och Vietnams omläggning till marknadsekonomi ochfrihandel har regionens importefterfrågan och tillväxt under de senasteåren varit avsevärt högre än i OECD-området. Det svenska exportvärdettill länderna i Fjärran Östern — framför allt Japan, Kina, Hongkong,Singapore, Taiwan, Sydkorea, Thailand, Malaysia och Indonesien — stegsålunda med hela 56 % 1993 att jämföras med 19 % för den totalaexporten. Regionen är Sveriges snabbast växande exportmarknad ochnärmare 10 % av exporten går nu till detta område att jämföras med8,5 % till USA. Länderna har kommit att betecknas som mirakel-ekonomier med sin snabba exportledda tillväxt, men det är värt att lägga

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Bytesbalans(Miljarderkronor)

+90

■

-41

1992-93 1994-95

märke till att de just därför också vuxit fram som stora kunder på grundav sin snabba ökning av importefterfrågan.

Från den svenska konkurrensutsatta sektorn sprider sig nu effekternaav återhämtningen i ekonomin som ringar på vattnet. Inte minst gällerdetta underleverantörerna till exportindustrin. Det gäller också företag iden privata tjänstesektorn som har koppling till industrin. Närproduktionen nu kommer i gång ökar t.ex. även transporter och handel.

Den positiva utvecklingen bekräftas mycket tydligt av de senasteindustri-och tjänstebarometrama från Konjunkturinstitutet. Orderingångentill industrin översteg markant företagens förväntningar under det förstakvartalet 1994. Över en tredjedel av företagen rapporterade ökadorderingång. Det är den högsta andelen sedan mätningarna startade 1964.Inom tjänstesektorn har den uppgång som redan tidigare observerats föruppdragsverksamhet och delar av partihandeln nu spridit sig till bl.a.åkerier och detaljhandel.

Stärkandet av konkurrenskraften är en del av regeringens strategi. Denkompletteras med åtgärder som ökar förtroendet för den svenskaekonomins framtid både hos hushåll och företag. För företagen är destrategiska skattesänkningarna av stor vikt, särskilt förändringarna avföretagsbeskattningen samt av arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattning-en. Genom dessa förändringar underlättas inte minst småföretagensexpansion, vilket i sin tur bidrar till att skapa nya riktiga jobb. Härtillkommer omfattande avregleringar. Ett hundratal viktiga avregleringar hargenomförts eller är på väg.

Även för företagen har de nödvändiga förändringarna inom socialför-säkringssystemen varit viktiga eftersom de medverkar till högreeffektivitet. Genom att reformera incitament och sänka ersättningsnivåerbidrar åtgärderna till den nödvändiga saneringen av statsfinanserna.

Konkurrenskraftsförbättringen och vändningen i ekonomin medför attföretagen börjar investera. Produktionskapaciteten har börjat öka.

När också arbetsmarknaden nu är på väg att förbättras kan hushållense framtiden an med ökad tillförsikt, något som också bekräftas av olikaundersökningar.

Det ökade sparandet har medfört att hushållen till betydande delsanerat sina skulder. Det privata sparandet kommer att fortsätta att liggapå en högre nivå än under 1980-talet, men hushållen kan även tillåta sigen ökad konsumtion.

Därmed kommer den inhemska efterfrågan att på nytt kunna ta fart.Återhämtningen börjar märkas för de mer hemmamarknadsinriktadeföretagen. Då får också sysselsättningsökningen en bredare bas, vilket ärsärskilt viktigt, eftersom det ökar sannolikheten för en icke-inflationistisklönebildning och fler jobb i hela landet.

Näringslivets fortsatta expansion och produktivitetstillväxt stimulerasav den satsning på utbildning som nu genomförs. En ökad intagning tilluniversitet och högskolor har skett, särskilda insatser har gjorts inomgymnasieskolan och komvux, liksom en förskjutning i arbetsmarknads-politiken mot utbildning och prioritering av de långtidsarbetslösassituation. Genom den gradvis höjda utbildningsnivån kommer det också

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Industrins produktion

Industrins investeringar

Disponibla in

<omste+2,82ill

-1,22

1992-93 1994-95

att bli lättare för företagen att på ett effektivt sätt tillämpa den nya Prop. 1993/94:150kunskap som kommer vårt land till del genom ett inflöde från andra Bilaga 1länder.

Inflationsmålet har gjort klart för företag, arbetsmarknadens parterm.fl. att det inte längre går att övervältra snabba kostnadsökningar påkunderna. Inflationsförväntningarna har minskat kraftigt. Tillsammansmed det ännu ansträngda arbetsmarknadsläget medför detta att löne-kostnaderna för näringslivet under resten av 1990-talet kan förväntas stigabetydligt långsammare än tidigare. Samtidigt kommer det att finnas behovav nyrekrytering inom vissa branscher, vilket sannolikt kräverförskjutningar i anställningsvillkor och matchnings- och utbildnings-insatser. Processen kan underlättas av den trend i riktning motdecentraliserad lönebildning som under en längre tid pågått i Sverigeunder trycket av grundläggande ändrade förhållanden på arbets-marknaden. Löneökningar kan i fortsättningen komma att i högreutsträckning baseras på produktivitetstillväxt. Detta är dock främstparternas på arbetsmarknaden ansvarsområde.

Många av de strukturella reformer som genomförts eller planeraskommer att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och bidra till attunderlätta det privata näringslivets omvandling och utbyggnad. Exempelpå detta är skattereformen, förändringarna inom sjuk- ocharbetsskadeförsäkringama, sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringenoch reformeringen av arbetsrättslagstiftningen. Fortsatta ansträngningarmåste göras för att ytterligare öka flexibiliteten på arbetsmarknaden,såväl vad avser lönebildningen som i andra avseenden. Härigenom skapasbättre förutsättningar att nå hög tillväxt utan inflation.

Finanskrisen hotade att allvarligt skada betalningssystemet. Genom denstatliga bankgarantin och en stram finanspolitik var det möjligt att få nerräntorna. Det medförde bland annat att betalningssystemet kundeåterhämta sig snabbare än de flesta kunnat ana. Därmed är ocksåförutsättningarna goda för att kreditväsendet skall fungera bättre än under1980-talets spekulationsyra och under krisen i början av 1990-talet.

Den stigande lönsamheten, det stadigt högre kapacitetsutnyttjandet, denväxande inhemska efterfrågan, de lägre räntorna och de allt positivareframtidsförväntningarna hos hushållen gör att investeringarna inomnäringslivet, och inte minst inom industrin, bör öka kraftigt under denärmaste åren. En förutsättning är dock att företagens försörjning medriskkapital fungerar tillräckligt väl. De omfattande nyemissioner somförekommit på Stockholmsbörsen tyder på att så är fallet. Främst harstorföretagens kapitalbas därigenom breddats på ett sätt som skaparförutsättningar för en investeringsuppgång. För de små företagen harskatteförändringarna stor betydelse. Dessutom tillförs riskkapital via despeciella bolag som bildats i samband med utskiftningen av medel frånlöntagarfonderna.

Företagsklimatet i Sverige har förbättrats dramatiskt under de senasteåren. Villkoren för företagande är nu mer förmånliga och stabila iSverige än de kanske varit under någon period tidigare under efterkrigs-tiden. Detta är också en av förutsättningarna för den produktions- och

Prisökningar

sysselsättningsexpansion som är nödvändig för att åstadkomma fortsatt Prop. 1993/94:150stadigt förbättrade offentliga finanser och hejdad tillväxt i statsskulden. Bilaga 1

26¶Partihandel totalt

Fönåljningsvolym, bemmamarknad

Nenotal

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Källa: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Industrins orderingångNettotal

Hushållens förvåntningar om Sveriges ekonomi

Neooal mellan andel som tror på förbättring resp, försämring under närmaste 12månader

Källa: Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Nyanmälda lediga platser

Säsongsrensad serieTusental

Industri produkti onsindex

Källa: Statistiska centralbyrån.

27¶Världsekonomin har under de senaste åren präglats av två fenomen, delsinstabilitet på finansiella marknader, dels flera nya viktiga avtal för ökadfrihandel. Ränte- och valutaoron diskuteras senare.

Att flera frihandelsavtal kunnat föras i hamn 1992-94 kan tyckasförvånande med tanke på den lågkonjunktur som präglar Europa ochJapan, och som USA befann sig i för bara ett par år sedan. Uppenbar-ligen är de protektionistiska krafterna i industriländerna trots allt inteövermäktiga när det kommer till kritan, inte ens i lågkonjunktur. Dettaär självklart glädjande. Det spelar sannolikt roll att internationellahandelsförhandlingar är så utdragna att konjunkturen hinner växlainitiering och avslut. Det verkligt avgörande beslutet förefaller motbakgrund av senare års erfarenheter därför snarast vara beslutet att startaen förhandlingsprocess. Protektionistiska strömningar visar dock sannoliktsin styrka under kommande år när ingångna avtal och förpliktelser attliberalisera skall tillämpas i praktiken.

Sett ur ett globalt perspektiv är det slutligt undertecknade Gattavtaletviktigast av dessa avtal. För dagen betydet avtalet mest för industri-länderna, eftersom de står för de största andelen av världshandeln. Förframtiden betyder dock avtalet sannolikt mer för u-ländema, eftersom detsäkerställer en utvecklingsväg för dem byggd på exportledd tillväxt. Bl.a.innehåller avtalet ett avskaffande av restriktioner på u-landsexport avtekovaror senast år 2005. För Sverige innebär detta att de tekokvoter somvi får leva med som EU-medlem endast blir temporära. För Sverige somliten utrikeshandelsberoende nation innebär avtalet också i övrigt storafördelar genom tullsänkningar på vår export, ett regelverk för deninternationella tjänstehandeln och ett stärkt och enhetligt handelssystemi den nya världshandelsorganisationen World Trade Organization, WTO.

Till skillnad mot de andra avtalen är Gattavtalet globalt. De övriga ärav regional karaktär. De regionala avtalen kan ses på två sätt, dels somett första regionalt steg mot global frihandel, dels som motsatsen, dvs. ettuppgivande av ambitionen att skapa global frihandel och i stället som ettnäst bästa alternativ för en mindre grupp länder att skapa regionalfrihandel. Vilken av dessa två synsätt som kommer att dominera är svårtatt i dag säga med någon säkerhet. Samtidigt innebär såväl regionalliberalisering som ansträngningar i riktning mot global frihandel attbefintliga handelsrestriktioner avskaffas. Åtgärderna förstärker ochkompletterar sålunda varandra. Sverige har ett intresse av att motverkaen regionalisering av världshandeln och verka för att den europeiskaintegration är steg på vägen mot global frihandel.

I Nordamerika ingicks hösten 1994 NAFTA-avtal et, vilket banar vägför ökad frihandel mellan USA, Kanada och Mexico. Redan diskuteras

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

utvidgning av avtalet till länder i karibiska övärlden och några länder iSydamerika, bl.a. Chile.

I Europa genomfördes enligt tidtabellen 1992 kontinentens sannolikthittills mest omfattande liberaliseringsprogram i form av EG:s "InreMarknad". Det följdes upp med EES-avtalet, som knyter EFTA-ländemaekonomiskt nära till EG. Avtalet ger Sverige och EFTA-ländema (utomSchweiz) fri varuhandel (utom med livsmedel och jordbruksvaror), frirörlighet för individer, fri tjänstehandel och fri kapitalrörlighet. Den gradav medinflytande och gemensamt beslutsfattande som EFTA-ländemaeftersträvade inom EES-avtalets ram gick dock inte att uppnå. Förutsattatt EU-avtalen med de fyra EFTA-kandidatländema förverkligas införsfrihandel 1995 i Västeuropa (exklusive Schweiz) för den sista återståendestora varugruppen, nämligen livmedel, jordbruksprodukter och fisk.

Ett stort antal avtal har ingåtts som syftar till ökad handel och djupareekonomisk integration mellan Europas två delar. För Sverige är dettaintegrationsarbete av central ekonomisk och politisk betydelse. Vi har ettstarkt egenintresse av att kunna påverka, driva på och hävda de nordiskaintressena i sammanhanget.

Människorna i Baltikum, Ryssland samt Öst- och Centraleuropa ärengagerade i ett gigantiskt samhällsbyggande. Det gäller inte bara attsäkerställa fungerande demokratier och rättstater. Samtidigt som manmåste stabilisera ekonomierna skall man skapa institutionella förut-sättningar för en fungerande marknadsekonomi för snabbt växandevälstånd. Under kommande år och årtionden är vår kanske viktigasteuppgift i Västeuropa att politiskt och ekonomiskt understödja dessasträvanden, bl.a. genom att som medlem i EU arbeta för en tätareintegration av de tidigare kommunistiskt styrda staterna med Västeuropa.EU är den organisation som har störst potential politiskt och ekonomisktatt underlätta omställningen i öst. En uppgift för Sverige som medlemblir att driva på för att denna potential också utnyttjas maximalt.

I EU kommer Sverige att driva sin traditionella frihandels-och u-landsinriktade handelspolitik. Det är viktigt för Baltikum, Öst- ochCentraleuropa och u-ländema, men i lika hög grad för Sverige självt.Under de 20 gångna åren av liberal frihandelsrevolution i världsekonominhar ett par miljarder människor i Asien, Latinamerika och östra Europatagit steget in i marknadsekonomin. Borta är ekonomisk inåtvändhet ochSovjetinspirerad statlig planering. Entreprenörer, företag, och länderutnyttjar i växande utsträckning sina komparativa fördelar och möjlighetertill stordriftsfördelar. Människorna i Asien har med ökade inkomster idag tillgång till ett allt större urval av inhemskt producerade ochimporterade varor och tjänster. Samtidigt får den offentliga sektom idessa länder växande resurser för att tillfredsställa bl.a. sociala ochutbildningspolitiska önskemål.

Det som sker inom EU är av avgörande betydelse för svensk ekonomioch välfärd. Detta gäller oberoende av vilka former Sveriges anknytningtill den Europeiska gemenskapen kommer att ta sig. Vårt inflytande överdenna utveckling är däremot helt beroende av ett svenskt medlemskap.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

För EU är utvidgningen med nya medlemsländer och deras integrering Prop. 1993/94:150i unionen en av de viktigaste näraliggande uppgifterna. De politiska Bilaga 1överenskommelser som har träffats med Sverige, Finland, Norge ochÖsterrike innebär att EU kan ha sexton medlemsländer den 1 januari1995.

I EU:s arbete spelar frågan om sysselsättning och arbetslöshet vidfortsatt låg inflation en stor roll. De framsteg som arbetet med genomför-andet av den inre marknaden innebar medförde under andra hälften av1980-talet en viss sysselsättningsökning i Gemenskapen. En merapermanent förbättring av sysselsättningsläget har dock uteblivit.Arbetslösheten har därigenom blivit strukturell och ett flertal åtgärderkrävs för att lösa problemen. Att åstadkomma bättre fungerande och merflexibla arbetsmarknader liksom att förbättra utbildning och infrastrukturi övrigt, tillhör därför de viktigaste frågorna inom EU. Ett viktigt steg föratt förbättra samarbetet i dessa frågor togs med den vitbok om tillväxt,konkurrenskraft och sysselsättning som Kommissionen lade fram förEuropeiska rådet i december 1993. Den följs nu upp genom en radåtgärder, både nationellt och gemensamt. Vitboken baseras på trehuvudlinjer:

— Det krävs stabila makroekonomiska förhållanden, som stödjer

marknadskrafterna,

— Det krävs strukturella åtgärder som förbättrar industrins konkur-renskraft och som möjliggör fullt utnyttjande av den inre marknaden(bl.a. transeuropeiska nätverk — TEN),

— Det krävs förbättringar av arbetsmarknadernas funktionssätt.

Arbetet med att utveckla formerna för det ekonomisk-politiskasamarbetet pågår. Sverige är genom samarbetet mellan EU och EFTAredan delaktigt i EU:s arbete för ökad tillväxt och sysselsättning. Ettkonkret resultat är att Europeiska Investeringsbanken (EIB) inom kortberäknas få möjlighet att finansiera projekt i EFTA-ländema. Sverige ochbanken har inlett diskussioner om finansiering av svenska projekt inomenergi, miljövård och infrastruktur med anknytning till transeuropeiskanätverk. Vidare utvecklas samarbetet mellan EIB och den Nordiskainvesteringsbanken.

Sverige följer nära EU:s ekonomisk-politiska samarbete och ut-vecklingen av den ekonomiska och monetära unionen, EMU.

Under fas II av EMU, som inleddes den 1 januari 1994, skallsamordningen av den ekonomiska politiken förstärkas. I denna fas gällerregler som syftar till att förhindra att medlemsländerna för en oansvarigfinanspolitik. En särskild procedur vid alltför stora underskott i deoffentliga finanserna skall tillämpas.

Europeiska Monetära Institutet (EMI) startade sin verksamhet vidårsskiftet. EMI har främst till uppgift att förbereda valutaunionen, dvs.den tredje fasen av EMU.

Även i OECD:s arbete spelar frågan om sysselsättning och arbetslösheten stor roll. I en omfattande studie har orsakerna till arbetslösheten i

medlemsländerna ingående undersökts, och förslag till åtgärder skall Prop. 1993/94:150läggas fram. Studiens slutsats är att den huvudsakliga orsaken till Bilaga 1arbetslösheten i OECD-ländema är bristande förnyelse och anpassning.

Detta gäller inte minst Europa. Studien kommer att behandlas vidOECD:s ministerrådsmöte i juni 1994, och den har också utgjortunderlag för en sysselsättningskonferens mellan de sju stora industri-länderna i Detroit i mars 1994. Sverige lägger stor vikt vid OECD:ssysselsättningsstudie, och särskilt vid att den skall ge ett konkret underlagför hur en politik som kraftfullt kan öka sysselsättningen skall se ut.Sverige samverkar här med de övriga nordiska länderna.

Även i det nordiska samarbetet har sysselsättningsfrågorna spelat storroll, och Sverige har aktivt deltagit i och drivit detta samarbete framåtunder året som ordförande i Nordiska Ministerrådet. De nordiska finans-och ekonomiministrarna lade våren 1994 fram rapporten "Nordisktsamarbete för ökad sysselsättning", där en lång rad åtgärder för ökadsysselsättning på nationellt och nordiskt plan presenterades. Vidare harinfrastrukturinvesteringar av nordiskt intresse studerats, där bådekonkreta projekt och frågor om finansiering aktualiserats.

Konjunkturen i OECD-området är fortfarande starkt splittrad. Uppgångeni USA har tilltagit i styrka under andra halvåret 1993 och sker nu på bredfront. Företagens investeringar ökar kraftigt samtidigt som det högabostadsbyggandet fortsätter. Den privata konsumtionen stiger gradvis pågrund av att hushållens inkomster och förväntningar stiger i takt med dentilltagande sysselsättningen. Även i Kanada och Storbritannien förefalleråterhämtningen vara befäst. I Storbritannien kan BNP komma att växamed uppemot 3 % 1994. Den för tillfället starkt konsumtionsdrivnauppgången dämpas successivt av en stramare finanspolitik och ersätts aven tilltagande investeringsuppgång.

Den svaga konjunkturutvecklingen i Kontinentaleuropa fortsätter.Regionen som helhet kan ha passerat bottenläget, men det saknas fort-farande säkra indikationer på att en återhämtning inletts. Den fortsatt lågaaktiviteten har medfört att inflationen sjunkit ytterligare. I västraTyskland skedde en viss återhämtning under det andra halvåret 1993.BNP väntas emellertid sjunka på nytt i början av 1994 på grund avminskad privat konsumtion. Först under senare delen av 1994 väntas ensvag uppgång. I Frankrike sker sannolikt en återhämtning under 1994.Tilltagande nettoexport och stigande privat konsumtion väntas bli dedrivande krafterna i uppgången.

I Japan går det ännu inte att skönja några tecken på att en vändningskulle vara nära förestående. Den rekordstarka yenen försvårar enexportledd konjunkturuppgång. Företagens vinster faller, vilket påverkarinvesteringar och sysselsättning negativt. Även den privata konsumtionendämpas på grund av lägre tillväxt i löner och bonusutbetalningar.

31¶Samtliga nordiska länder upplever en relativt stark återhämtning under1994 och fortsatt god tillväxt förutses även under 1995. Arbetslösheteni de nordiska länderna påverkas dock ännu förhållandevis svagt avtillväxten även om sysselsättningen nu börjar öka i Sverige och Finland.Stark konkurrens på hemmamarknaden, en hög andel ledig kapacitet inäringslivet och en förväntad appreciering av valutorna bibehållerinflationen på en låg nivå.

Penningpolitiken står alltjämt i fokus för bedömningen av denekonomiska utvecklingen. Kraften i uppgången under fjärde kvartalet1993 fick den amerikanska centralbanken — Federal Reserve — att draupp de korta räntorna för att hindra inflationen från att blossa upp.Farhågor för en inflationsuppgång drog upp också de långa räntorna.Även de europeiska räntorna påverkades.

Betydande räntesänkningar i samtliga Kontinentaleuropeiska länder harännu inte genererat någon återhämtning. Mot bakgrund av den lågaaktiviteten och det låga inflationstrycket anses realräntorna i flertaleteuropeiska länder höga. Det finns tydliga tecken på att inflationen avtari Tyskland och att den kan närma sig 2 % 1995. Detta skapar, tillsam-mans med den finanspolitiska åtstramningen, utrymme för fortsattaräntesänkningar under prognosperioden och övriga europeiska länder kandärmed följa efter. En sådan lättnad ökar utsikterna för en återhämtningi tillväxten. Det kan därtill finnas ett visst utrymme för lägre långaräntor. I Japan är det penningpolitiska expansionsutrymmet mycketbegränsat. Trots de mycket låga räntorna kan man dock inte uteslutaytterligare sänkningar av diskontot.

Det budgetförslag som godkändes av den amerikanska kongressen ibörjan av augusti 1993 innebär att en betydande finanspolitisk åtstramningför perioden fram t.o.m. 1998 planeras.

Svaga offentliga finanser är ett problem för de europeiska länderna.Under 1994 stramas dock finanspolitiken åt i flertalet europeiska länder,vilket bör stärka marknadernas förtroende och bidra till lägre räntor.Konsolideringen lägger grunden för en mer balanserad ekonomisk utveck-ling i ett medelfristigt perspektiv, men innebär sannolikt på kort sikt attden inhemska efterfrågan försvagas. Den expansiva finanspolitiskainriktningen i Japan står i stark kontrast till åtstramningarna i flertaletländer i OECD-området. I början av februari lade den japanska regering-en fram det fjärde — och hittills största — stimulanspaketet inom loppetav 18 månader. Denna gång var skattesänkningar ett viktigt inslag vidsidan av infrastruktursatsningar.

Skuldsaneringsprocessen i den privata sektorn, främst hushållen, harvarit ett grundläggande problem för många industriländer de senaste åren,bl.a. USA, Kanada, Storbritannien, Australien, Japan och de nordiskaländerna. Med undantag för Japan framstår skuldsättningen inte längresom ett lika stort hinder för stigande privat konsumtion. Den högaarbetslösheten har dock en dämpande effekt på inkomster och konsum-tionsbenägenhet. Ökad sysselsättning utgör nu den enskilt störstaekonomisk-politiska utmaningen i Europa. Kostnaderna för arbetslösheten

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

är också en viktig förklaring till de svaga offentliga finanserna. Först Prop. 1993/94:1501995 väntas arbetslösheten börja minska totalt sett. Bilaga 1

I Fjärran Östern exklusive Japan, vilket inkluderar de s.k. fyratigrarna, dvs. Hongkong, Sydkorea, Taiwan och Singapore, samt Kina,Malaysia, Thailand och Indonesien, steg BNP med knappt 8 % 1993. Iår väntas tillväxten i denna region uppgå till 7 %. På grund av över-hettning nådde inflationen tvåsiffriga tal 1993, främst beroende påutvecklingen i Kina och Hongkong. Det åtstramningsprogram sominfördes av den kinesiska regeringen i juli 1993 väntas bringa nedinflationen i Kina till ca 8 % i år samtidigt som tillväxten därmed ocksådämpas.

Sammantaget innebär prognosen att utsikterna för OECD-området somhelhet ljusnat något under senare tid. BNP-tillväxten beräknas i år uppgåtill 2,0 %, för att öka till 2,7 % 1995. Samtidigt förblir inflationstrycketlågt. Inflationen avtar till 2,4 % 1994 för att öka till 2,7 % 1995.Arbetslösheten i OECD-Europa stiger till drygt 11 % i år och blir ävenkvar på den nivån 1995. De tidigare redovisade stelhetema på deneuropeiska arbetsmarknaden bromsar fortfarande nedgången i arbets-lösheten. I Nordamerika har arbetslösheten varit i avtagande sedan 1992.I USA förutses arbetslösheten falla till ca 6,5 % i år och drygt 6 % 1995i takt med att konjunkturen förstärks. I Fjärran Östern exkl. Japan väntashögkonjunkturen bestå i flertalet länder. Den extremt kraftiga tillväxteni Kina väntas avta i år, men blir ändå så hög att den ligger i paritet medeller över andra länder i regionen.

De yttre konjunkturella förutsättningarna kommer att vara goda för densvenska ekonomin under de närmaste åren. Både Sverige och flertaleteuropeiska länder måste dock angripa strukturproblem som utgör hinderför en bättre sysselsättningsutveckling. En samverkan på olika områdenökar förutsättningarna för framgång.

Den svenska ekonomin befinner sig nu i början av en återhämtningsfas.Exporten ökade snabbt under andra halvåret 1993 samtidigt som deninhemska efterfrågan stabiliserades. Under 1994 väntas en fortsatt kraftigexportuppgång medföra att den samlade produktionen av varor ochtjänster stiger med ca 2,5 %. När även den inhemska efterfrågan börjaröka mer markant nästa år förutses BNP-tillväxten bli ca 3 %.

Konkurrensläget för den svenska industrin är starkt. Detta beror på denkraftiga produktivitetsutvecklingen de senaste två åren, en förhållandevisåterhållsam löneutveckling, de sänkta arbetsgivaravgifterna samtdeprecieringen. Konkurrenssituationen har tagit sig uttryck i betydandemarknadsandelsvinster. Detta har successivt spridit sig till inhemskaunderleverantörer och lett till ökande optimism även hos övriga aktöreri ekonomin.

33¶Också under prognosperioden kommer exporten att fungera som motor Prop. 1993/94:150för ekonomins återhämtning. Det är i denna sektor som sysselsättnings- Bilaga 1expansionen sker först. Detta bidrar till ökande inkomster och framtidstrohos hushållen. Den privata tjänstesektorn exporterar både direkt ochindirekt som insatsleverantör till andra branscher. Totalt sett går närmare30 % av tjänsteproduktionen direkt eller indirekt på export. Ökandeinvesteringar i näringslivet leder till ytterligare aktivitet och sysselsättning

i ekonomin.

Konjunkturinstitutets barometrar för såväl industrin som tjänste-sektorerna tyder på en mycket positiv utveckling. Samtidigt har hus-hållens framtidsoptimism ökat kraftigt enligt SCB:s undersökningar. Dettakan också utläsas i statistiken för detaljhandeln, där utvecklingen varitpositiv under årets första månader.

Den privata konsumtionen återhämtade sig märkbart under andrahalvåret 1993. Hushållens anpassning av sina skulder till en nivå sombättre passar nya förutsättningar tycks ha varit snabbare i Sverige än iandra jämförbara länder och förefaller snart vara slutförd. (Diagram 5.1).Samtidigt har priserna på vissa tillgångsmarknader, t.ex. aktiemarknaden,ökat kraftigt. Priserna på egna hem synes ha stabiliserats.

Diagram 5.1 Hushållens skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst

Källor: OECD, Statistiska Centralbyrån och Finansdepartementet.

Någon snabb ökning av konsumtionen är dock inte att vänta av fleraskäl. De långsiktiga motiven för ett högt hushållsparande kvarstår.Realräntan efter skatt är historiskt sett mycket hög. Det tar också tidinnan arbetslösheten sjunker till avsevärt lägre nivåer.

Den privata konsumtionen väntas öka i måttlig takt de närmaste åren,1,2 % i år och 1,5 % nästa år.

34¶Bruttoinvesteringarna i näringslivet väntas vända kraftigt uppåt i år.Tillväxten förutses bli närmare 10 % för att sedan accelerera till närmare15 % under 1995. Inom industrin är investeringsexpansionen mycketstark med en sammanlagd ökning på nära 40 % i år och nästa år. Snabbproduktionsökning, god lönsamhet samt en förutsedd fortsatt räntened-gång skapar förutsättningar för ökade investeringar. Ökade industriin-vesteringar är nödvändiga för att den starka exportefterfrågan skall kunnamötas utan att påtagliga kapacitetsrestriktioner uppkommer i vissabranscher. Det är därför av vikt att också de långsiktiga förutsättningarnaför industriverksamhet uppfattas som goda och stabila, så att investerin-gar verkligen kommer till stånd.

Också i andra delar av ekonomin ökar investeringarna successivt närhemmamarknaden återhämtar sig. De statliga investeringarna inominfrastrukturområdet, som ökar med sammantaget 25 % 1993-95, spelaren viktig roll för den totala investeringsutvecklingen. Trots den kraftigaexpansionen i näringslivet väntas de totala bruttoinvesteringarna minskamed ca 3 % i år på grund av den fortsatta nedgången i bostadsinvesterin-gama. Nästa år beräknas de totala bruttoinvesteringarna öka med ca 9 %.

Den inhemska efterfrågan återhämtar sig successivt de närmaste åren.Fortfarande pågår dock anpassningar som verkar dämpande ytterligare entid. Bostadsbyggandet fortsätter att minska. Anpassningen av denkommunala konsumtionen till de långsiktiga ekonomiska förutsättningarnafortsätter. Sammantaget minskar den inhemska efterfrågan med någontiondel i år för att nästa år öka med drygt 2 %.

I takt med att den inhemska efterfrågan tilltar kommer också importenatt öka. Importen var under 1993 oväntat hög med tanke på efterfråge-läget samt att importvaror genom deprecieringen blivit relativt settdyrare. I viss mån bör dessa relativpriseffekter verka hämmande påimportutvecklingen under den närmaste tiden.

När arbetsmarknadsläget försvagades i början av 1990-talet dämpadeslöneökningstakten kraftigt. Detta mönster bröts dock 1993, då de totaltuppmätta timlönekostnadema enligt viss statistik ökade snabbare än åretföre trots en betydande försämring av arbetsmarknadsläget. Detta ingeroro inför utvecklingen på längre sikt. Andra statistikkällor anger dock enlägre löneökning 1993 än 1992, varför någon bestämd slutsats omlöneutvecklingen ännu inte kan dras. Till en del består löneökningen avs.k. strukturell löneglidning som uppstår när sysselsättningen faller. Dengenomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person fårhögre lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättning harhögre genomsnittslön, dels på att utbetalda avgångsvederlag m.m. drarupp lönesumman utan att något arbete utförs. Enligt en preliminärundersökning av Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet förklarardenna effekt knappt 1 procentenhet av den fyraprocentiga ökningen 1993.Denna effekt bortfaller i år, varför löneökningarna väntas minska till3 %. Efterfrågan på arbetskraft ökar successivt, vilket beräknas innebäraen viss ökad löneglidning så att den genomsnittliga timlönen i ekonominökar med 3 1/4 % 1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

35¶Tabell 5.1 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

Prop. 1993/94:150

1995 Timlön (kostnad)

3,6

3,9

3,0

3,3

KPI (dec.-dec.)

1,9

4,1

1,9

2,8

KPI (årsgenomsnitt)

2,3

4,7

1,6

2,7

Disponibel inkomst

2,7

-3,9

2,1

0,7

Sparkvot (nivå)

7,4

7,2

8,1

7,3

Industriproduktion

-0,7

1,8

8,5

6,1

Relativ enhetsarbetskostnad

-3,7

-25,9

0,2

1,6

Handelsbalans (mdkr)

34,3

55,2

90,2

109,0

Bytesbalans (mdkr)

■38,7

-2,1

33,6

55,9

Bytesbalans ( % av BNP)

-2,7

-0,1

2,2

3,5

Öppen arbetslöshet ( % av arbets-

kraften)

5,3

8,2

8,0

7,2

Den offentliga sektorns finansiella sparande

(% av BNP)

-7,4

-13,4

-10,5

-9,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 5.2 Försörjningsbalans

Miljarderkr 1993

Procentuell volymförändring

1995 BNP

1 449,5

-1,9

-2,1

2,4

3,0

Import

418,5

1,3

-0,4

4,1

6,5

Tillgång

1 868,0

-1,0

-1,6

2,8

3,9

Privat konsumtion

792,8

-1,9

-3,8

1,2

1,5

Offentlig konsumtion

401,7

-0,6

-0,7

-1,6

-0,9

Stat

127,1

1,7

3,5

-2,0

0,5

Kommuner

274,6

-1,6

-2,5

-1,5

Bruttoinvesteringar

204,5

-11,0

-16,2

-3,5

8,5

Näringsliv

109,9

-15,6

-16,3

9,4

13,9

Bostäder

60,4

-6,4

-28,3

-41,0

-7,0

Myndigheter

34,1

1,2

3,6

-0,3

1,2

Lagerinvesteringar1

-5,3

1,3

0,3

0,1

Export

474,3

2,2

7,2

10,0

8,0

Användning

1 868,0

-1,0

-1,6

2,8

3,9

Inhemsk användning

1 393,6

-2,2

-4,9

-0,2

2,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationstrycket i den svenska ekonomin är för närvarande mycketsvagt. Under loppet av 1994 beräknas konsumentpriserna öka medmindre än 2 %. Den appreciering av kronan som hittills skett i år, ochsom i viss mån förutsätts fortsätta, minskar också risken för ökadeimportpriser. Mätt som årsgenomsnitt beräknas KPI-ökningen uppgå till1,6 % i år och 2,7 % nästa år.

Arbetsmarknadsläget förbättras under perioden. Nedgången i arbetslös-heten begränsas dock av en förhållandevis stark produktivitetsutveckling,samt under 1994 av en kraftigt ökande medelarbetstid. Under den senaredelen av året väntas den öppna arbetslösheten börja minska. Nästa årökar behovet av arbetskraft ytterligare vilket leder till att den öppnaarbetslösheten minskar från ca 8 % till drygt 7 % mätt som årsmedeltal.Antalet personer i konjunkturberoende åtgärder, som uppgår till drygt

6 % av arbetskraften, väntas börja minska under den senare delen av Prop. 1993/94:1501995. Bilaga 1

Bytesbalansen visar successivt allt större överskott. Under 1995beräknas detta uppgå till ca 3,5 % av BNP. En sådan storlek på bytes-balansöverskottet är vid en internationell jämförelse ovanlig. Det finnsdock flera skäl till att Sverige bör ha ett överskott i nuvarande läge.Under en period med mycket låga bostadsinvesteringar är det rimligt attsparandet kanaliseras till utlandet. I samma riktning verkar den demogra-fiska situationen under 1990-talet då andelen pensionärer med ett relativtsett lågt sparande minskar. Därtill kommer att det relativa resursutnyt-tjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden.

Sammantaget innebär utvecklingen i ekonomin att BNP-tillväxten väntasbli närmare 2,5 % i år och 3 % under 1995.

Förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt är mycket gynnsamma.De strukturella reformer som genomförts de senaste åren — skatterefor-men, förändringar inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringama, föränd-ringar inom arbetsmarknadslagstiftningen, lägre företagsbeskattning,framför allt för småföretag, förändrade villkor för kommunerna m.m. —har förbättrat ekonomins funktionssätt och bäddat för en snabb återhämt-ning. Dessa åtgärders betydelse framstår tydligt nu när ekonomin börjaråterhämta sig. En väl fungerande ekonomi är en nödvändig förutsättningför att kunna kombinera ett högt kapacitetsutnyttjande och hög sys-selsättning med stabila priser.

Nedan presenteras tre alternativa scenarier med olika tillväxttakter förperioden efter 1995, dvs. åren 1996-1999. Syftet med scenarierna är attillustrera bl. a. arbetsmarknadens och de offentliga finansernas utvecklingunder några olika tillväxtaltemativ i ett medelfristigt perspektiv.

Det bör betonas att scenarierna inte är prognoser. De senaste årensomfattande strukturella förändringar samt nuvarande stora obalanser påarbetsmarknaden och i de offentliga finanserna gör det extra osäkert att,på grundval av historiska erfarenheter, bedöma hur ekonomin utvecklasoch reagerar.

Alla tre scenarierna förutsätter medlemskap i EU och att saneringspro-grammet enligt 1993 års reviderade finansplan genomförs. Liberaliserin-gen av världshandeln, det nya GATT-avtalet, den europeiska integra-tionen och en successivt starkare internationell konjunktur medför atttillväxten inom OECD-området beräknas till i genomsnitt kring 3 % åren1996 - 1999. Sveriges exportmarknad inom samma länderområde väntasväxa med drygt 6 %. 1 Fjärran Östern beräknas importefterfrågan, ochdärmed de svenska exportmöjlighetema, bli ännu starkare. Sammainternationella utveckling, och därmed samma marknadstillväxt, harantagits i alla tre alternativen.

37¶Skillnaderna mellan alternativen beror dels på den förda ekonomiskapolitiken, dels på arbetsmarknadens funktionssätt. Skillnaderna i politikentar sig uttryck i att villkoren för företagande är gynnsammare och därmedtilltron till den svenska utvecklingen allt större i högtillväxtaltemativen.Detta ger successivt högre investeringar. En god utveckling i näringslivetökar också tilltron till den utvecklingen hos hushållen och därmed deraskonsumtionsvilja. Genom fortsatta förändringar inom arbetsmarknads-politikens och arbetslivets områden kan allt mera av arbetskraftenmobiliseras; arbetskraftsutbudet blir större och tillväxtpotentialen högre.Lönebildningen är återhållsammare och därmed förstärks konkurrens-kraften. Exporten blir högre och importen hålls tillbaka.

Alternativet med 2 procents tillväxt per år illustrerar en utveckling däringa ytterligare strukturreformer genomförs utöver saneringsprogrammet.Tidigare genomförda strukturreformer antas inte ha någon stor effekt.Bl.a. av detta skäl samt med hänsyn till att löneökningarna 1993 kananses vara högre än vad man skulle kunna förvänta sig vid rådandearbetsmarknadsläge antas arbetsmarknaden fungera sämre än tidigare, ochsämre än vad som egentligen kan anses troligt. Rörligheten mellan yrken,branscher och företag är låg, delvis som följd av att arbetsmarknads- ochutbildningspolitiken antas inte ge förväntade resultat. Flaskhalsar uppstårföljaktligen snabbt med löneökningar och ett kompensationstänkande somsprider löneökningarna till hela ekonomin. Företagsklimatet uppfattas intesom tillräckligt gott, investeringarna blir lägre och hushållens tilltro tillframtiden sämre. Prisstabiliseringspolitiken blir då inte heller trovärdig.

I alternativet med 3 procents tillväxt per år illustreras ett förlopp däringa ytterligare strukturreformer genomförs, utöver de som ligger isaneringsprogrammet, samtidigt som arbetsmarknaden fungerar bättre äntidigare till följd av bl.a. skattereformens förändringar i sjuk- ocharbetslöshetsförsäkringarna samt andra regelförändringar. Struktur-reformerna beaktas dock på ett förhållandevis försiktigt sätt. Denbegränsade löneflexibiliteten medför tendenser till inflationsdrivandelöneökningar innan arbetslösheten sjunkit så att det politiska delmålet omhalverad arbetslöshet uppnåtts.

För att uppnå alternativet med 4 procents tillväxt per år krävs attsaneringsprogrammet genomförs jämte fortsatta strukturella reformerinom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken samt inom socialförsäk-ringarna. Detta förbättrar förutsättningarna för en icke-inflationistisklönebildning och ett högt arbetsutbud. Sambandet mellan avgifter ochförmåner inom socialförsäkringssystemen förstärks. Företagsklimatetuppfattas som gott, investeringsbenägenheten hög och hushållens tilltrotillframtiden är också hög. Arbetsmarknaden antas utmärkas av en höggrad av flexibilitet som följd av genomförda och tillkommande reformer.Prisstabiliseringspolitiken uppfattas som trovärdig vilket förebyggerinflationsdrivande löneökningar och möjliggör lägre räntor.

I tvåprocents-altemativet avbryts den ekonomiska expansionen i förtidav att flaskhalsar på arbetsmarknaden ger löneökningar som sprider sigtill hela ekonomin redan vid hög arbetslöshet. Inflationsförväntningarnaökar och räntorna stiger. Osäkerheten hos såväl hushåll som näringsliv

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

tilltar. Tillsammans hämmar detta både konsumtions- och investerings-aktiviteten. Kapitalstockarna stiger betydligt långsammare än i alternati-ven ovan och tendenser till prisökningar uppstår snabbt. Bytesbalansenuppvisar betydande överskott, främst på grund av den privata sektornsosäkerhet om framtiden och därför höga sparande. Sysselsättnings-ökningen stannar vid 70-80 000 personer och arbetslösheten permanentaspå en mycket hög nivå.

I scenariet med 3 % i genomsnittlig tillväxt ökar sysselsättningen medca 270 000 personer mellan 1995 och 1999. Summan av öppen arbetslös-het och personer i konjunkturberoende åtgärder sjunker från ca 14 % iår till ca 10 % av arbetskraften år 1999. Lönsamheten och realräntornautvecklas på ett tämligen gynnsamt sätt och möjliggör en investerings-ökning på ca 11 % per år. Investeringskvoten, dvs. investeringarna somandel av BNP, uppgår slutåret till ca 18 %. Investeringstillväxten ärcentral för produktions- och sysselsättningsökningen. En större kapital-stock, högre sysselsättningsnivå och stigande produktivitet möjliggör enlångsiktigt växande produktionsnivå. Det stigande kapacitetsutnyttjandetmedför risker för ökad inflation, främst i slutet av perioden. Utrikeshan-deln genererar betydande överskott och bidrar till en förstärkning av densvenska kronan. Tillsammans med en måttlig inhemsk kostnadsutvecklingresulterar detta i att den underliggande inflationen (mätt som nettoprisin-dex) understiger 2.5 % under hela perioden, även om konsument-prisindex som följd av främst subventionsminskningar ökar något mera.

Högtillväxtaltemativet innebär en ökning av BNP med i genomsnitt ca4 % per år. En kraftigt ökad optimism i hushållssektom medför enfallande sparkvot och hög konsumtionstillväxt. Eftersom arbetsmarknadenär mycket flexibel, både vad gäller lönebildning och yrkesmässigrörlighet, kan den ekonomiska aktiviteten stiga utan att löner och priseraccelererar. Därmed faller räntorna och investeringarna ökar mycketsnabbt. Investeringskvoten stiger till ca 21 % år 1999. Den växandekapitalstocken är en förutsättning för en fortsatt balanserad expansion.Bytesbalansen visar överskott trots den kraftiga investeringsuppgången.Liksom i alternativet med 3 procents årlig tillväxt bidrar detta till enförstärkning av växelkursen. Sammantaget stiger ekonomins resursutnyt-tjande kraftigt. Sysselsättningen beräknas öka med ca 450 000 personer.Den öppna arbetslösheten och antalet personer i åtgärder mer änhalveras.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Företagens investeringar(1995-1999) +98%

Alt. 27. 37. 47.

Antal nya jobb, 1000-tal

39 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Tabell 6.1 BNP-tillväxt 1996-1999 enligt tre olika alternativ

Procentuell förändring

2 %

BNP

3,1

2,3

1,6

1,0

Bidrag frånkonsumtion

0,7

0,6

0,5

0,8

kapitalbildning

2,4

1,8

1,0

0,3

Varav investeringar

1,8

1,4

0,9

0,6

3 %

BNP

3,9

3,4

2,6

2,2

Bidrag frånkonsumtion

0,8

0,9

0,7

0,8

kapitalbildning

3,1

2,5

1,8

1,3

Varav investeringar

2,5

2,3

1,6

1,4

4 %

BNP

4,9

4,2

3,6

3,3

Bidrag frånkonsumtion

0,9

1,1

1,0

kapitalbildning

4,0

3,1

2,6

2,1

Varav investeringar

3,5

3,2

2,7

2,3

Källa: Finansdepartementet

Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) utgör ett av regeringensunderlag inför långsiktiga utgifts- och inkomstbeslut. Beräkningarna iLK:n visar i första hand utvecklingen av statens inkomster och utgifterunder perioden 1994/95—1998/99. Syftet med LK:n är att beräknautgifter och inkomster till följd av redan fattade beslut och gjordaåtaganden under vissa antaganden om den ekonomiska utvecklingen.LK:n är således inte någon prognos för den framtida utvecklingen.

LK-beräkningama och beräkningarna för hela den offentliga sektornbaseras på de tidigare redovisade alternativa kalkylerna för den ekono-miska utvecklingen, dvs. de tre alternativen med 2, 3 respektive 4procents årlig genomsnittlig BNP-tillväxt fr.o.m. 1996.

Budgetavgiften till EU och andra kostnader och intäkter till följd av ettmedlemsskap har inte tagits med i LK-beräkningama. Ett utanförskapskulle också ha effekter på de offentliga finanserna. Inte heller detta harbeaktats i LK-kalkylema.

Den höjning av pensionsåldern som förutsätts ske enligt riksdagensbeslut har inte heller beaktats.

Biståndet antas ligga kvar med oförändrad nominell nivå på 1994/95års nivå. För stödet till Östeuropa har inga ytterligare medel beräknatsefter det att nuvarande beslut löper ut.

Samarbete med Central- och Östeuropa skall äga mm även efterutgången av nästa budgetår. Regeringen har aviserat att den skallåterkomma med förslag till nytt samarbetsprogram.

40¶Sänkningen av biståndsramen är temporär. U-landsbiståndet skall - i Prop. 1993/94:150enlighet med vad riksdag och regering tidigare uttalat - åter uppgå till Bilaga 11 % av BNI så snart Sveriges ekonomi så tillåter.

Det program för sanering av de offentliga finanserna som regeringenpresenterade i kompletteringspropositionen våren 1993 och som riksdagenfattade principbeslut om (prop. 1992/93:150, rskr. 447), har i sin helhetbetraktats som ett redan fattat beslut och ligger således med i beräk-ningarna. Några ytterligare åtgärder utöver saneringsprogrammet har ejbeaktats.

Tabell 6.2 Budgetsaldo och statens lånebehov under LK-perioden

BNP-tillväxt 2 %, 3 % och 4 %

Miljarder kronor, löpande priser

1993/94

1994/95

1995/96

1996/97

1997/98

1998/99

Alternativ 2 %

Budgetsaldo, mdkr

-197,5

-150,7

-143,8

-137,7

-132,5

-131,1

% av BNP

-13,4

-9,7

-8,7

-7,9

-7,3

-6,9

Lånebehov, mdkr

195,7

179,0

172,8

166,0

166,9

% av BNP

16,2

12,6

10,9

9,9

9,1

8,8

Alternativ 3 %

Budgetsaldo, mdkr

-197,5

-150,7

-138,7

-117,8

-97,3

-84,3

% av BNP

-13,4

-9,7

-8,4

-6,8

-5,3

-4,4

Lånebehov, mdkr

239,6

195,7

175,3

146,6

120,5

99,3

% av BNP

16,2

12,6

10,7

8,4

6,6

5,2

Alternativ 4 %

Budgetsaldo, mdkr

-197,5

-150,7

-130,5

-102,1

-80,2

-62,9

% av BNP

-13,4

-9,7

-7,9

-5,9

-4,4

-3,2

Lånebehov, mdkr

239,6

195,7

161,8

124,4

93,3

69,9

% av BNP

16,2

12,6

9,8

7,2

5,1

3,6

Källa-, Finansdepartementet.

I alternativet med två procents årlig tillväxt minskar budgetunderskottetendast i begränsad utsträckning under LK-perioden från knappt 200miljarder kronor till ca 130 miljarder kronor eller ca 7 % av BNP.Statens lånebehov utanför statsbudgeten beror främst på arbetslöshetensutveckling och åtföljande lånebehov för att täcka det underskott som vidhöga utgifter i arbetslöshetsförsäkringen uppstår i Arbetsmarknadsfonden.Eftersom arbetslösheten endast minskar i begränsad utsträckning vid tvåprocents tillväxt ligger underskottet i Arbetsmarknadsfonden kvar på enhög nivå och det totala lånebehovet beräknas till ca 170 miljarder kronormotsvarande närmare 9 % av BNP. Statsskulden beräknas stiga frånnuvarande knappa 1200 miljarder kronor till närmare 2 100 miljarderkronor.

I alternativet med tre procents tillväxt utvecklas budgetsaldot gynnsam-mare. Underskottet sjunker till ca 84 miljarder kronor vid periodens slutbudgetåret 1998/99. Den högre tillväxten leder till högre sysselsättning

och lägre arbetslöshet och lånebehovet sjunker till knappt 100 miljarder Prop. 1993/94:150kronor, ca 5 % av BNP. Statsskulden fortsätter att stiga men i lång- Bilaga 1sammare takt och torde vid periodens slut uppgå till drygt 1900 miljarderkronor. I LK-kalkylerna har inte beaktats åtgärder för att fortsättaförbättringen av statsfinanserna bortom saneringsprogrammet.

I alternativet med den högsta tillväxten, 4 % per år, sjunker bud-getsaldot ytterligare, till 63 miljarder kronor. Den gynnsamma ekonomis-ka utvecklingen medför att det ytterligare lånebehovet begränsas till 7miljarder kronor och det totala lånebehovet följaktligen sjunker till 70miljarder kronor, ca 3,5 % av BNP. Inte heller i detta alternativ harbeaktats åtgärder för att förbättra statsfinanserna bortom sanerings-programmet.

Det primära offentliga sparandet, dvs. exklusive ränteinkomster och-och utgifter, förbättras i alla alternativen bl.a. som en följd av sanerings-programmet. Det är dock endast i alternativet med lyra procents tillväxtsom ett överskott nås mot slutet av perioden (tabell 6.3).

Tabell 6.3 Det primära offentliga sparandet

Offentligt sparande exkl. ränte- och kapitalinkomster/utgifter% av BNP

1994 1995 1996

1999 Alternativ 2 %

-10,5 -8,5 -6,7

-4,4

-2,6

-1,8

Alternativ 3 %

-10,5 -8,5 -6,0

-3,5

-1,4

-0,1

Alternativ 4 %

-10,4 -8,5 -5,4

-2,3

0,3

2,1

Det privata sparandet är omfattande i alternativet med låg tillväxtberoende på låg investeringsnivå. Den låga aktiviteten medför attbytesbalansen visar överskott. Vid hög tillväxt med hög investerings- ochkonsumtionsnivå blir det privata sparandet och bytesbalansöverskottetlägre (tabell 6.4).

Tabell 6.4 Finansiellt sparande och bytesbalansprocent av BNP

1999 Alternativ 2 %

Offentligt sparande

-8,4

-7,4

-6,2

-5,9

Privat sparande

12,6

11,7

10,2

9,7

Bytesbalans

4,2

4,0

3,8

Alternativ 3 %

Offentligt sparande

-7,9

-5,5

-4,3

-3,3

Privat sparande

12,1

9,5

8,1

6,8

Bytesbalans

4,2

4,0

3,8

3,5

Alternativ 4 %

Offentligt sparande

-6,4

-4,6

-2,4

-0,8

Privat sparande

10,1

7,7

4,7

2,5

Bytesbalans

3,7

3,1

2,3

1,7

42 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Genom en samlad strategi för god och uthållig tillväxt skapas möjligheteratt uppnå regeringens två centrala mål i den ekonomiska politiken: nyariktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem.

En god grund har lagts genom regeringens åtgärder för att sanera ochomdana den svenska ekonomin. Efter de svåra omställningar som varitnödvändiga har en återhämtning inletts. Den svenska ekonomin står nurustad på ett helt annat sätt än tidigare att ta vara på de möjligheter somuppgången ger.

Den tidigare diskussionen har visat att en genomsnittlig tillväxt på ca3 % per år är fullt möjlig under de närmaste åren. Detta kommer ocksåatt medföra en betydande sysselsättningsökning. Arbetslösheten kommeratt minska. Men regeringen har högre mål än så. Målet att minst halveraantalet öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärdertill decenniets slut kan enligt de gjorda beräkningarna inte uppnås meden tillväxt på 3 % per år. Tillväxten måste vara högre, ca 4 % per år,och detta utan att inflationen ökar. Det är dock regeringens avsikt attgenom en fortsatt budgetsanering och åtgärder som förbättrararbetsmarknadens sätt att fungera skapa förutsättningar för att stoppaskuldökningen och halvera arbetslösheten redan vid en tillväxt på 3 %per år.

För att nå en tillväxt på 4 % per år torde det vara nödvändigt medbetydande ytterligare ansträngningar.

För att åstadkomma en utveckling som uppfyller de politiska målenkrävs god internationell tillväxt. Tendenser till protektionism måstemotverkas. För att fullt ut kunna utnyttja de internationella förutsätt-ningarna krävs att Sverige blir medlem i den Europeiska unionen (EU).Medlemskap är också avgörande för investeringsutvecklingen och lägreräntor (kapitel 6).

Saneringen av statsfinanserna måste fullföljas så att ökningen av denoffentliga skuldsättningen upphör (kapitel 7).

Produktionen av offentligt finansierade tjänster såsom vård och omsorgmåste organiseras så att den ger bästa möjliga utbyte för skattepengarna.Fortsatt effektivisering är nödvändig för att medborgarna skall få ut såmycket och så god service som möjligt. Detta gäller oberoende av omproduktionen sker i offentlig eller privat regi.

En låg inflation och en lönebildning som är förenlig med inflations-målet är nödvändigt (kapitel 8). Genom ökad knytning mellan avgifteroch förmåner kan skattekilama och skattebelastningen på arbete minskaoch den eftersträvade sysselsättningsökningen nås (kapitel 9).

Det krävs också att arbetsmarknaden fungerar väl så att arbetsgivareoch arbetssökande kan mötas och att anpassning till en föränderligomvärld kan ske utan att prisstabiliteten äventyras (kapitel 10). Lönernamåste följa produktiviteten om jobben skall kunna bevaras och nya jobbtillkomma. Detta kräver att staten utformar välfärdssystemen så att detlönar sig att arbeta.

43¶I kontrast till vad som sagts ovan är den ekonomiska politiken till en Prop. 1993/94:150början mera passiv i tvåprocentsaltemativet. Allt eftersom det blir tydligt Bilaga 1att statsskulden fortsätter att galoppera och arbetslösheten permanentas påen hög nivå försämras emellertid förutsättningarna att bryta dennautveckling. Efter något eller några år blir det uppenbart att extremainsatser i form av besparingar och/eller skattehöjningar krävs för attsanera de offentliga finanserna. Det kommer att framstå som allt merosäkert om huruvida sådana ingrepp är förenliga med en högre framtidatillväxt. En sådan ond cirkel blir mycket svår att bryta och stora ochlångvariga uppoffringar krävs av medborgarna.

I det följande diskuteras kraven på politiken inom olika områden för attundvika en sådan utveckling och i stället nå de uppställda målen i frågaom tillväxt, sysselsättning och offentliga finanser.

Den 13 november 1994 skall Sveriges folk ta ställning till om Sverigeskall bli medlem i EU eller om Sverige skall stå vid sidan om. Det ärförst den 13 november som frågan avgörs, och regeringen kan på intetsätt genom sitt nödvändiga förberedelsearbete för medlemskap föregripautgången av folkomröstningen. Skulle det bli ett nej kommer Sverige,med alla de konsekvenser det ställningstagandet har, att vara utanför EUunder överskådlig framtid.

Det svenska avtalet med EU om villkoren för ett svenskt medlemskapöppnar vägen för en ny fas i Sveriges ekonomiska utveckling. Avtalet ärbetydelsefullt för Sveriges ekonomi på både kort och lång sikt. Sverigestraditionellt stora beroende av den nära omvärldens ekonomiska politikoch av internationell handel gör det naturligt för oss att försäkra oss omett så nära samarbete som möjligt med de ekonomier som betyder mestför vår utveckling. Avtalet i sig innebär också att diskussionen om ochanalysen av medlemskapet nu kan fördjupas:

— Många missförstånd och feltolkningar av medlemskapets innebörd harundanröjts.

— Avtalet är i sig ett exempel på Sveriges möjligheter att hävda sinaintressen och värderingar i det mellanstatliga samarbetet om EU:sfortsatta utveckling.

— Betydelsen av medlemskapet i EU kan ställas i relation till både densvenska ekonomins nuvarande läge och dess långsiktiga utveckling.

44 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Tisdagen den 12 april 1994 kom Sverige slutligt överens med deneuropeiska unionen om villkoren för ett svenskt medlemskap. Resultatetav förhandlingen motsvarade högt ställda förväntningar.

Avtalets omedelbara betydelse ligger i att det på viktiga punkterinnebar en mer förmånlig behandling än vad som låg i EU:s ursprungligaregler och förhandlingsbud. På flera viktiga punkter förbättrar avtalet detekonomiska utbytet av Sveriges medlemskap:

— EU inför nya regler för stöd för att främja utvecklingen i de glestbefolkade norra delarna av Sverige.

— Sverige beviljas en infasning av avgiften till EU:s budget, somminskar den statsfinansiella belastningen med nästan tio miljarderkronor under de första åren. Den samhällsekonomiska vinsten avinfasningen är väsentligt större än så på grund av att infasningenunderlättar ekonomins och statsfinansernas återhämtning.

En viktig innebörd av avtalet är också att det demonstrerar Sverigesmöjlighet att i viktiga avseenden förändra och förbättra EU-samarbetetsvillkor. Avtalet innebar flera för hela EU principiellt viktiga genombrottinom förhandlingens ram:

— Sveriges begäran att behålla frihandeln med de baltiska staternatillgodosågs genom att hela EU tar samma steg.

— Deklarationerna på miljöns område signalerar en höjning avambitionerna inom hela EU. I en gemensam deklaration understryksatt en hög nivå för miljöskyddet skall vara utgångspunkten förgemenskapens olika åtgärder. EU utfäster sig att se över nuvarandeEU-regler mot bakgrund av denna deklaration. Även en anpassningtill EU:s regler innebär i vissa fall en skärpning av miljölagstift-ningen.

— Det nya mål 6 inom regionalpolitiken avspeglar de andra staternasberedvillighet att ta hänsyn till enskilda medlemmars behov.

Förhandlingsresultatet korrigerar bilden av EU som en centralistisk ochför små medlemmar okänslig sammanslutning. Medlemsstaternas vilja attgemensamt åstadkomma resultat sitter i högsätet.

Förhandlingen bekräftar att Sverige har en väsentlig roll att spela iEU:s och hela Europas fortsatta utveckling. Att de principiellt viktigagenombrotten kommit på frihandelns och miljöns område visar hurSverige kommer att använda det inflytande som medlemskapet ger.

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

De långsiktiga konsekvenserna av avtalet är de mest betydelsefulla.Under de senaste månaderna har flera utredningar om konsekvenserna avett svenskt medlemskap i EU lagts fram. De samhällsekonomiska konsek-venserna behandlas i SOU 1994:6.

Utredningen drar slutsatsen att den långsiktiga ekonomiska utvecklingengynnas av ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen. Man varnarför hårdragna försök att siffersätta farorna av ett utanförskap, men tvekarinte om riktningen i fråga om väntade effekter.

Vår bedömning är att effekterna genom den hårdare konkurrensen ochgenom ett ökat inslag av s.k. vertikala eller mer teknologiintensivainvesteringar leder till långsiktigt högre tillväxttakt. Det innebär att desamlade investeringarna ökar genom att aktiviteten i ekonomin blirhögre. Det drar med sig större investeringar i infrastruktur, bostäderoch andra hemmamarknadsinriktade verksamheter. Effekten på desamlade investeringarna väger långt tyngre än följderna bara fördirektinvesteringama. I detta perspektiv förefaller en bestående höjningav tillväxttakten med en halv procentenhet inte som någon orimliguppskattning, även om det saknas underlag för mer exakta prognoser(SOU 1994:6, s. 180).

En betydande del av en sådan BNP-ökning förbättrar de offentligafinanserna. En sådan högre tillväxt kommer således att leda till ökadeoffentliga intäkter. Ett medlemskap kommer med all sannolikhet attinnebära att både svenska och utländska företag i högre grad än vidutanförskap förlägger investeringar till Sverige. Svenska företag kanfortsätta att investera i Sverige och samtidigt befinna sig inom EU. Påsamma sätt kan utländska företag få ett ökat intresse av att förlägga sinutbyggnad i Sverige. Produktionskapaciteten ökar och därmed möjlig-heten att nå målen om ökad sysselsättning och halverad arbetslöshet.

Även de kortsiktiga konsekvenserna för den svenska ekonomin av avtaletär betydelsefulla. Den svenska ekonomin befinner sig i återhämtningensbörjan.

En fortsatt återhämtningen förutsätter förtroende för ekonomins framtidhos såväl investerare och placerare som hos löntagare och konsumenter.Ett beslut om medlemskap ökar förtroendet. Det återspeglas i lägreräntor. Medlemskapets positiva effekter på investeringarna ger redan påkort sikt en högre efterfrågenivå i Sverige, vilket bidrar till snabbareåterhämtning.

En del av effekten av ett utanförskap kommer troligen via de finansiellamarknaderna. Ett nej kan i första hand antas påverka både valutakursenoch räntan negativt. Även på kort sikt kan det dessutom få effekt påinvesteringarna, t.ex. om potentiella investerare dröjer med sina beslut

i väntan på att medlemskapsfrågan avgörs. Såväl samhällsekonomin som Prop. 1993/94:150de offentliga finanserna påverkas negativt. För de offentliga finansernas Bilaga 1del kommer de negativa effekterna via högre kostnader för statsskuldenoch en utebliven minskning av arbetslösheten.

Underskotten i de offentliga finanserna försämrar den offentliga sektornsfinansiella förmögenhetsställning. Den svenska offentliga nettoskuldensandel av BNP ökar snabbt.

Det för i år beräknade offentliga underskottet på drygt 10 % av BNPutgör, med undantag för Grekland, det största underskottet bland allaOECD-länder. Om underskott av denna storleksordningen skulle blibestående leder det till en galopperande statsskuld.

En stor och växande offentlig skuld är skadlig genom att den för-väntade inflationen liksom den allmänna osäkerheten ökar. Riskerna förframtida skattehöjningar och utgiftsminskningar uppfattas som stora. Enökning av inflationsförväntningarna och osäkerheten leder till högreräntor och allmänt högre riskpremier, vilket dämpar såväl investeringarnasom hushållens konsumtion. Lägre investeringar innebär lägre produk-tionskapacitet och ökar därmed riskerna för överhettning när efterfråganstiger. Obalanserna på arbetsmarknaden permanentas med omfattandelångtidsarbetslöshet, utslagning och sociala problem som följd.

En snabbt växande offentlig skuld medför också att räntebetalningarnai allt större utsträckning tränger ut andra offentliga utgifter. Därmed blirdet svårt att upprätthålla tillförlitliga trygghetssystem. Även framtidagenerationer belastas, eftersom de genom skatter och reduceradeoffentliga utgifter får finansiera räntorna på den offentliga skulden.

Riksdagen har därför på regeringens förslag i 1992 års finansplan lagtfast målet att de offentliga finanserna skall balansera över en konjunktur-cykel så att den offentliga skuldens andel av BNP på sikt minskar.

Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att den offentliga sektornsunderskott reduceras så att en hållbar och trovärdig utveckling av denoffentliga skuldsättningen uppnås. Endast under dessa förutsättningar kanräntorna sjunka och osäkerheten reduceras på ett sätt som befrämjarinvesteringarna, tillväxten, sysselsättningen och trygghetssystemen.Saneringen av de offentliga finanserna bör ske på det sätt som preciseratsi det av riksdagen antagna saneringsprogrammet. I ett längre tidsperspek-tiv är det önskvärt att arbetslösheten kan motverkas även genom allmäntlägre skatt på arbete. Uftsökningar och skattesänkningar måste emellertidfinansieras fullt ut.

Skattehöjningar som leder till högre skattekilar innebär att tillväxt ochsysselsättning motverkas. Därmed eroderas också den ekonomiska basenför konsumtion, trygghetssystem och välfärd. Skattetrycket och skatte-kilama är redan i utgångsläget höga i ett internationellt perspektiv. De

nödvändiga budgetförstärkningarna måste således åstadkommas genom en Prop. 1993/94:150kombination av utgiftsnedskämingar, inkomstförstärkningar och avgifter Bilaga 1som motsvarar förmånerna, såsom angivits i saneringsprogrammet.

Vidare krävs fortsatta strukturella reformer som leder till en varaktigt lågarbetslöshet vid hög förvärvsfrekvens. Trygghetssystemen kan på siktsäkras endast genom en växande privat sektor.

Eftersom räntekostnaderna stiger i takt med skuldökningen blir kravenpå budgetförstärkningar och produktionshöjande strukturella reformer alltstörre ju längre tid som går innan de genomförs. Att vänta med sådanaminskar därför den politiska handlingsfriheten och försvårar upprätt-hållandet av tillförlitliga trygghetssystem.

Den senaste konjunkturnedgången dämpades i stor utsträckning av dei Sverige förhållandevis starka automatiska stabilisatorerna, dvs. atttransfereringar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder höll uppe dedisponibla inkomsterna trots en kraftig produktions- och sysselsättnings-nedgång. Om inte ökningen av skuldens andel av BNP kan vändas till enminskning under nuvarande återhämtning kan dessa automatiskastabilisatorer sannolikt inte tillåtas verka fullt ut i nästa konjunktur-nedgång. Då ökar risken för en djup konjunkturnedgång med ökad arbets-löshet m.m.

Vid nuvarande mycket stora underskott i de offentliga finanserna finnsdet inget utrymme för en allmänt expansiv finanspolitik. Det skulle istället få en kontraktiv inverkan med högre räntor, lägre tillväxt och lägresysselsättning. Länder som har väsentligt lägre underskott än Sverigebedöms varken av sig själva eller av internationella organisationer somOECD och IMF ha utrymme för en expansiv finanspolitik. Dessabedömningar baseras på tidigare erfarenheter från olika OECD-länder.Det enda OECD-land som anses ha ett mera betydande utrymme för enexpansiv finanspolitik är Japan, som enligt OECD:s beräkningar har ettstrukturellt överskott i de offentliga finanserna på cirka 1 % a BNP.

De tre olika scenarierna för den ekonomiska utvecklingen fram till1999 visar tillväxtens stora betydelse för de offentliga finanserna. Vidsamtliga alternativ förutsätts att det ursprungliga saneringsprogrammet förde offentliga finanserna genomförs enligt 1993 års kompletterings-proposition och tidsprofil. Underskottet i det offentliga sparandet minskari alla tre alternativen men det är endast i alternativ 4 % som skuldenbörjar minska som andel av BNP. Regeringen har, som tidigare angivits,för avsikt att fortsätta budgetsaneringen efter det att saneringsprogrammetgenomförts i sin helhet.

Förslaget till saneringsprogram i den reviderade finansplanen 1993innebar förstärkningar av de offentliga finanserna på ca 81 miljarderkronor, netto i 1993 års priser, fram till 1998. Minskade transfereringaroch ökade inkomster skall leda till en förstärkning på 46 miljarder

kronor. Begränsning av den offentliga konsumtionen beräknades innebära Prop. 1993/94:150en förstärkning på 35 miljarder kronor. Bilaga 1

De minskade transfereringarna och de ökade inkomsterna fördelades

enligt den reviderade finansplanen 1993 på följande sätt:

Minskade transfereringar till hushållen m.m.

26¶Miljarder kronor

pensioner

arbetslöshetsförsäkringen m.m.

sjuk- och arbetsskadeförsäkringen samtavgifter inom sjuk- och tandvården

femiljepolitiken

bostadssektorn

3¶Reformerat ATP-system

5¶Ökade inkomster

effektivare skatteindrivning

breddad bas för mervärdesskatten

miljö- och punktskatter

ny fastighetstaxering

46¶Under hösten 1993, i budgetpropositionen 1994 samt i propositionerunder våren har, i och med denna proposition, föreslagits följandeåtgärder som är hänförliga till saneringsprogrammet.

Full effekt, netto

(miljarder kronor)

* Indexering av miljö- och punktskatter 6,7

* Högre avgifter, lägre förmåner och ökade själv-

risker inom tandvårds-, föräldra- och arbetslöshets-försäkringarna m.m. samt besparingar vad gällerläkemedel 8,7

* Effektiviserad skatteindrivning 2

* Begränsad delpension 2,1

Summa åtgärder som hänförs till saneringsprogrammet 19,5

Ett led i saneringsprogrammet är effektivare skatteindrivning. Skattemyn-digheterna har fått särskilda resurser för detta ändamål. Riksskatteverketskall se till att insatserna blir tillräckligt koncentrerade för att få effekt.En försiktig uppskattning baserad på RSV:s anslagsframställning ger vidhanden att en effekt om 2 miljarder kronor bör kunna uppnås. Dencentrala grupp för bekämpande av ekonomisk brottslighet som utredsunder Riksåklagarens ledning kommer också att bidra till att sanerings-programmet uppfylls på denna punkt.

49¶De av riksdagen hittills beslutade samt av regeringen våren 1994ytterligare föreslagna åtgärderna omfattar således ca 19,5 miljarderkronor av saneringsprogrammets 46 miljarder avseende reduceradetransferingar och ökade skatter eller avgifter. Inom denna del avsaneringsprogrammet har förslag lagts och beslut fattats som innebär ensnabbare sanering än vad en jämn fördelning över den aktuella periodenpå 4,5 år fr.o.m. budgetåret 1994/95 t.o.m. kalenderåret 1998 skulle ge.

För att fullfölja denna del av saneringsprogrammet krävs således beslutavseende ytterligare drygt 26 miljarder kronor. Enligt riksdagsut-redningens förslag kommer 1995 års budgetproposition att omfatta 18månader (den 1 juli 1995 till den 31 december 1996) som en följd avövergång till kalenderår som budgetår. Enbart ett genomförande avprogrammet i jämn takt innebär därför att en stor del av återstoden avsaneringsprogrammet bör läggas fram i 1995 års budgetproposition samti särpropositioner i anslutning till denna. Som senare redovisas avserregeringen därtill att tidigarelägga delar av programmet.

Saneringsprogrammet bör vidare följas upp löpande vad gäller åtgär-dernas faktiska genomslag på de offentliga finanserna. Jämförelsenormenbör därvid vara ett jämnt genomförande under perioden den 1 juli 1994till den 31 december 1998.

Genomslaget av hittills beslutade åtgärder beräknas uppgå till drygt5,5 miljarder kronor år 1994, vilket är något mer än vid en jämnfördelning över perioden.

Genomslaget av hittills beslutade åtgärder år 1995 beräknas till drygt13 miljarder kronor. För att uppnå ett belopp på 15 miljarder kronor år1995 vilket skulle krävas vid ett jämnt genomförande måste de till-kommande åtgärderna således få ett genomslag på närmare 2 miljarderkronor år 1995. Regeringen avser att senast i budgetpropositionen 1995föreslå åtgärder som ger minst detta tillkommande genomslag år 1995.

Saneringsprogrammets andra del, realt oförändrade utgifter för offentligkonsumtion, uppskattades i den reviderade finansplanen 1993 geminskade utgifter med 35 miljarder kronor om jämförelse görs med enreal ökning på 2 % per år (jämförelsenormen). Detta fördelar sig dels påstatlig, dels på kommunal konsumtion.

Realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion definieras som attkonsumtionen tillåts öka i samma takt som den för ekonomin genomsnit-tliga prisutvecklingen (BNP-deflatom).

Oförändrade reala utgifter för offentlig konsumtion 1995 hade inneburiten 7 miljarder lägre nivå än vid en utveckling enligt jämförelsenormen.Enligt prognosen blir den faktiska nivån lägre. De reala utgifterna föroffentlig konsumtion väntas nämligen understiga 1994 års nivå med8 miljarder kronor i 1993 års prisnivå. Av saneringspgrogrammetsberäknade 35 miljarder kronor har således 15 miljarder kronor uppnåtts.Även i detta avseende har saneringsprogrammet således påbörjats på etttillfredsställande sätt.

Budgetunderskottet för innevarande budgetår, 1993/94, beräknas nu blica 197,5 miljarder kronor. Detta är ca 20 miljarder kronor mindre änenligt beräkningarna i budgetpropositionen 1994. Denna revidering

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

förklaras framför allt av engångsinkomster från försäljning av statliga Prop. 1993/94:150bolag och av att den förbättrade kronkursen minskar utgifterna för Bilaga 1statsskuldräntoma. Utöver detta torde utgifterna för arbetsmarknads-politiska åtgärder bli lägre. Budgetsaldot försämras med ca 10 miljarderkronor jämfört med föregående budgetår.

Lånebehovet för innevarande budgetår beräknas nu till 240 miljarderkronor. I budgetpropositionen uppgick motsvarande beräkning till knappt272 miljarder kronor. Förbättringen på 32 miljarder förklaras framför alltav det bättre budgetsaldot men också av återbetalning av lån tillRiksgäldskontoret.

Lånebehovet och budgetläget förbättras 1994/95. Budgetsaldot beräknasbli drygt 150 miljarder kronor och lånebehovet beräknas falla till ca 195miljarder kronor. Det förbättrade läget förklaras framför allt av lägreutgifter, inklusive lägre ränteutgifter. Det förbättrade arbetsmarknadslägetmedför också ett lägre lånebehov.

Statens finansiella sparande förbättras mellan kalenderåren 1993 och1995 med ca 85 miljarder kronor från ett underskott på ca 250 miljarderkronor till ca 165 miljarder kronor. Det finansiella sparandet i AP-fondenrespektive i kommunsektorn försvagas under samma period med knappt40 miljarder kronor varför den totala förbättringen i de offentligafinanserna blir knappt 50 miljarder kronor.

De förbättrade statsfinanserna under 1994 och 1995 innebär att under-skottet i de totala offentliga finanserna minskar med ca 4 procentenheterfrån ca 13,5 % av BNP 1993 till ca 9 % 1995. Förbättringen faller heltpå staten. Detta är en större förbättring än som förutsågs både ifinansplanen i januari i år och i kompletteringspropositionen för ett årsedan. Skattetrycket faller något men detta motsvaras av en störreförändring på utgiftssidan, på grund av något bättre arbetsmarknadsläge,att bankstödet upphör och låg inflation.

Strukturella reformer har stått högt upp på den politiska dagordningen iOECD-ländema under det senaste decenniet. Skälet till detta har varit attman funnit den ekonomiska utvecklingen otillfredsställande och syftetmed reformerna har varit att göra ekonomierna mer öppna gentemotomvärlden och mer flexibla. Öppna och effektiva marknader för varoroch tjänster, utsatta för såväl utländsk som inhemsk konkurrens är detbästa sättet att nå hög tillväxt och en god levnadsstandard.

Regeringarna har därför sökt identifiera strukturella stelheter ochsnedvridningar i syfte att genomföra förändringar. Även om det skiljermycket i graden av reformsträvande från land till land är alla OECD-länder inbegripna i denna strukturanpassningsprocess. De svenskareformerna ligger således väl i linje med utvecklingen i övriga OECD-länder.

51¶Med tanke på behovet av att minska graden av snedvridning, mellan Prop. 1993/94:150arbete och fritid och mellan konsumtion och sparande, är det också en Bilaga 1återkommande uppfattning i OECD-ländemas policydokument attbudgetunderskotten skall minskas främst genom utgiftsbegränsningar ochinte genom höjda skatter.

Privatiseringar har genomförts i en rad länder och fler förutses. Det rörsig om privatiseringar inom bank- och försäkringsverksamhet, tele-kommunikationer och post samt skeppsbyggnad.

Insikten om behovet av att öka effektiviteten i den offentliga sektornhar lett till en rad reformer som bl.a. syftar till att göra olika verksam-heter mer marknadsanpassade, t.ex. genom att öka konkurrensen där såvarit möjligt. En form för detta är att lägga ut produktion av tidigareoffentligt producerade tjänster på privata entreprenörer.

Under de senaste åren har en rad förändringar inom de offentligautgiftssystemen skett även i Sverige. Uppmärksamheten har oftakoncentrerats på effekterna på de offentliga finanserna, men syftet ärvidare än så. Målet är att skapa en väl fungerande ekonomi och läggagrunden för en uthållig tillväxt och välfärd. Omprövningen av denoffentliga sektorns roll fyller således en dubbel funktion: dels för attbidra till att sanera de offentliga finanserna, dels att skapa drivkrafter fören god hushållning med ekonomiska resurser och förhindra att arbetslös-heten varaktigt hamnar på hög nivå. För att uppnå målet om en halveringav arbetslösheten och en stabil ekonomisk bas för välfärdssystemen krävsatt även den fortsatta saneringen av de offentliga finanserna utformas pådetta sätt.

Reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen redovisas i avsnitt 12.

Vissa viktiga reformområden redovisas kortfattat i det följande.

OECD har påtalat behovet att reformera av pensionssystemen i en radländer inklusive Tyskland, Frankrike, Österrike, Finland och Sverige.Pensionssystemen bör göras mer försäkringsmässiga, dvs. ett klararesamband mellan den enskildes inbetalningar och den pension han/honsenare erhåller bör skapas. I avsaknad av reformer skulle pension-systemen i en rad länder bli en mycket stor belastning för de offentligabudgetarna framöver.

Förutsättningar för en genomgripande förändring av det svenskaålderspensionssystemet föreligger nu i och med Pensionsarbetsgruppensförslag. Det föreslagna systemet utgår från principen att helalivsinkomsten skall påverka pensionen, vilket förstärker sambandet mellanavgifter och förmåner samt skapar följsamhet till såväl samhällsekonominsom medellivslängden, samtidigt som grundtryggheten består. Det blir

också mera lönsamt att arbeta efter 65 års ålder. Stimulansen till arbete— den ekonomiska grunden för såväl detta som andra socialförsäk-ringssystem — förbättras. Det förslagna pensionssystemet inkluderar ävenett betydande sparande bl.a. i form av individuellt premiereservsparandesom förbättrar förutsättningarna för en god och uthållig tillväxt.

I den överenskommelse som hösten 1992 träffades mellan regeringenoch socialdemokraterna ingick att den allmänna pensionsåldern successivtskulle höjas till 66 år. På grundval av denna överenskommelse föreslogregeringen i proposition 1992/93:155 om höjd pensionsålder en sådanhöjning av pensionsåldern. I sitt betänkande 18992/93:SfU15 uttaladesocialförsäkringsutskottet att det är en principiellt riktig åtgärd att höjapensionsåldern men att det med beaktande av det aktuella arbetsmar-knadsläget inte var motiverat att redan den 1 oktober 1993 påbörja enhöjning. Utskottet föreslog samtidigt att Pensionsarbetsgruppen skulle fåi uppdrag att ytterligare bereda frågan. Riksdagen biträdde utskottetsförslag.

Pensionsarbetsgruppen har i sitt betänkande Reformerat pensionssystem(SOU 1994:20) framlagt förslag till en genomgripande förändring av detallmänna pensionssystemet. Syftet är att göra systemet mer följsamt såvälmot samhällsekonomin som i förhållande till demografiska förändringarsåsom förändringar i den förväntade livslängden. Grundläggande för detreformerade systemet är att pensionen skall baseras på hela livsinkom-sten. Ett väsentligt inslag i förslaget är den flexibla pensionsåldern sombl.a. innebär att man genom fortsatt arbete även efter fyllda 65 år skallkunna förbättra sin intjänade pension. Allteftersom det reformeradesystemet successivt får genomslag kommer det förbättrade ekonomiskautbytet av att stanna kvar längre i arbete i form av högre pension attmedverka till en höjning av den genomsnittliga pensionsåldern.

Inom de närmaste årtiondena är det emellertid främst det nuvarandepensionssystemets regler som avgör utgiftsutvecklingen vad gällerutgående pensioner. Den allt högre medellivslängden i förening medsänkningen av den allmänna pensionsåldern med två år i mitten av 1970-talet samt de successivt växande förmånsnivåerna har inneburit en ökadekonomisk belastning för de yrkesverksamma som finansierar de löpandepensionsutgiftema. Mot bakgrund av de samhällsekonomiska restriktio-nerna är det nödvändigt att kostnaderna för det nuvarande pensionssyste-met minskas, utan att det leder till orimliga konsekvenser för denenskilde. Det är därför regeringens ambition att stegvis höja pensionsål-dern inom det nuvarande pensionssystemet till 66 år.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringama har betydande förändringargenomförts. Arbetslinjen förstärks och investeringar i bättre arbetsmiljösamt andra förebyggande åtgärder blir mera attraktiva för såväl arbets-givare som arbetstagare. Införandet av en karensdag tillsammans medövriga ändringar av ersättningsnivåerna, samt en viss inverkan av

lågkonjunkturen, har haft en märkbar effekt på frånvaron. Enligt Prop. 1993/94:150arbetskraftsundersökningama har frånvaron minskat från 4,7 % av Bilaga 1arbetskraften 1989 till 3,1 % 1993, motsvarande en minskning avfrånvaron med 8 dagar.

Systemet med sjuklön för frånvaro kortare än 14 dagar ger arbets-givarna kraftiga incitament att förbättra villkoren för det dagliga arbetet.Mer enhetliga ersättningsnivåer liksom samordningen av sjuk- och arbets-skadeförsäkringama minskar utrymmet att utnyttja skillnader mellan deolika försäkringarna.

Vikten av strukturellt riktiga reformer inom socialförsäkringarnabelyses av att sjukförsäkringen förstärkts med ca 5 miljarder kronormellan 1991 och 1993 bl.a. som en följd av reducerade sjuktal. Inomarbetsskadeförsäkringen som tidigare uppvisade ett betydande ochstigande underskott sker en förbättring på 7-8 miljarder kronor till år1999.

Ett viktigt inslag i det fortsatta reformarbetet avseende socialförsäk-ringarna utgörs av den översyn av sjuk- och arbetsskadeförsäkringamasom regeringspartierna och socialdemokraterna hösten 1992 kom överensom att genomföra.

Förtidspension utgör liksom sjuk- och arbetsskadeförsäkringama enriskförsäkring avseende inkomstbortfall på grund av nedsattarbetsförmåga före normal pensionsålder. Förtidspensioneringen har ökattrendmässigt och antalet förtidspensionärer uppgår nu till drygt 400 000.Mer än hälften av en genomsnittlig årskull har förtidspensionerats undersenare år. Under 1993 nybeviljades drygt 62 000 förtidspensioner, vilketär det högsta antal som någonsin registrerats. Uppgången under desenaste åren förklaras bl.a. av att ett förhållandevis stort antal tidigarelångtidssjukskrivna personer som inte bedömts som rehabiliteringsbarabeviljats förtidspension i samband med att försäkringskassorna inten-sifierat rehabiliteringsarbetet. Utvecklingen indikerar att arbetsmarknadeni ökande utsträckning inte är tillräckligt flexibel för att möjliggöra nyareguljära arbeten för personer som av olika skäl förlorat eller av andraskäl inte kunnat upprätthålla tidigare arbeten.

54 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Diagram 8.1 Andelen förtidspensionärer av befolkningen i olika åldrar

Källa\ SOU 1994:20 Reformerat pensionssystem, betänkande avPensionsarbetsgruppen.

Det trendmässigt ökande antalet förtidspensionärer ökar kostnadernaoch försvagar den ekonomiska basen för såväl denna som andra delar avtrygghetsssystemet. En reformering av förtidspensionen berördes endasti begränsad utsträckning i pensionsarbetsgruppens betänkande, SOU1994:20. Förtidspensioneringen ses över inom ramen för sjuk- ocharbetsskadeberedningens arbete. Vidare pågår för närvarande ettberedningsarbete inom regeringskansliet i syfte att finna åtgärder för atthöja den genomsnittliga pensionsåldern. Avsikten med översynen är attförstärka arbetslinjen, bidra till att sanera de offenliga finanserna samtförbättra förutsättningarna för en god och uthållig tillväxt.

55 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Kommunsektorn har successivt anpassat verksamheten till de ekonomiskaförutsättningarna. Åren 1993 och 1994 visar sektorn överskott i detfinansiella sparandet. Överföringen av kommunalskattemedel har lagts omså att den tidigare tvååriga eftersläpningen av överföringen av kom-munalskattemedel från staten till kommunerna upphör. År 1995 gårinkomster och utgifter ungefär jämnt ut i kommunsektorn. Därefterförbättras det finansiella sparandet och kommunernas finanser konsolide-ras. Detta är nödvändigt, bl.a. med tanke på behovet av avsättningar föratt möta gjorda pensionsåtaganden. Den kommunala skattekvoten, dvs.summan av kommunalskatt och statsbidrag, uppgick 1993-94 till igenomsnitt ca 23 % % av BNP. År 1995 beräknas den ligga på 20 % föratt under perioden 1996-1999 uppgå till drygt 19 %.

Förändringarna inom kommunsektorn måste ses i ljuset av den kraftigaexpansion som skedde framförallt på 1970-talet, ofta i strid med vadstatsmakterna bedömde som lämpligt med hänsyn till den samhällsekono-miska balansen. De nu genomförda förändringarna i de ekonomiska förut-sättningarna har utlöst en livaktig förnyelse i många kommuner ochlandsting.

Att döma av de undersökningar som initierats bl.a. av expertgruppenför studier i offenligt ekonomi (ESO) har den kommunala omställningeni väsentliga avseenden brutit en tidigare negativ produktivitetsutvecklingså att produktiviteten i den kommunala sektorn numera ökar.

En av förklaringarna till 1970- och 1980-talens kommunala expansionlåg i statsbidragens konstruktion. Olika bidrag gick till olika ändamål ochförryckte därmed kommunernas prioriteringar. Därför har en översyn ochreformering av bidrags- och utjämningssystemen haft hög prioritet iregeringens arbete. Sammanslagningen av de olika bidragen har lagt enväsentlig grund för en mer effektiv resursanvändning i kommunerna.

Det samlade statsbidraget — påsen — är ett inslag i arbetet att gekommunerna möjlighet att anpassa verksamheten efter lokala krav ochönskemål.

Nya organisations- och styrformer

Den nya kommunallagen 1992 gav kommuner och landsting möjlighet attorganisera sin verksamhet på ett friare sätt. Den ökade organisatoriskafriheten har medfört att flertalet kommuner och landsting genomförtförändringar i såväl nämnd- som förvaltningsorganisationen för attåstadkomma bättre samordning och ökad effektivitet i verksamheten. Denya styrformerna präglas i stor utsträckning av ett åtskiljande av

beställar- och finansieringsfunktion å en sidan och funktionen som Prop. 1993/94:150producent å den andra. Bilaga 1

Nya verksamhetsformer

I kommuner och landsting pågår för närvarande ett intensivt förändrings-arbete. Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nyaekonomiska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrensoch genom att öka inslaget av marknadsorientering. Skilda lösningarprövas genom att kommuner och landsting inför alternativa produk-tionsformer. Det är framför allt i storstäder och förortskommuner samti stora och mellanstora kommuner som nya produktionsformer införs.

Nya produktionsformer införs dels i egen regi i form av intraprenaderoch införandet av resultatenheter, dels i extern drift. Till den senarekategorin räknas t.ex. kommunala bolag, entreprenader, avknoppadeföretag, kooperativ mm. Därutöver har flera kommuner infört olikaformer av "kundval" inom t.ex. skola och omsorg. Syftet med ökadevalmöjligheter är inte i första hand är att ge incitament till kostnadsbespa-ringar, utan att låta resurserna i högre utsträckning styras av användarnasönskemål.

Olika undersökningar indikerar att nya verksamhetsformer kan medförabetydande produktivitetsvinster samtidigt som servicen förbättras.Sannolikt finns fortfarande en icke oväsentlig besparingspotential i storadelar av den kommunalt finansierade verksamheten.

Nytt statsbidragssystem

Det kommunala självbestämmandet har förstärkts genom det nya stats-bidragssystemet. Syftet med övergången till generella statsbidrag är attöka kommunernas möjligheter att utforma verksamheten efter lokalaförhållanden och att stimulera förnyelse och utveckling av den offentligasektorn.

Den statliga detaljstyrningen har successivt minskat. Parallellt meddetta har vikten av uppföljning och utvärdering markerats starkare.

Utöver ökade möjligheter till nya organisations- och verksamhetsformerhar förutsättningarna för samordning mellan olika verksamheter förbätt-rats genom förändrat huvudmannaskap. ÄDEL-reformen är ett viktigtexempel. För närvarande pågår förberedelser för kommunalisering avomsorgen om utvecklingsstörda. Därutöver har beslutats eller föreslagitsolika reformer i syfte att öka valfriheten för medborgarna varav enhusläkarreform hör till de mest väsentliga. Riksdagen har fattat beslut omregler för fri etablering för privatläkare och sjukgymnaster med rätt tillersättning från sjukförsäkringen. Inom barnomsorgen har privataentreprenörer fått lagfäst rätt att bedriva verksamhet med sammaersättning som kommunal barnomsorg. På skolområdet har beslutats attfristående skolor skall ha rätt till bidrag från kommunen, motsvarande

minst 85 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev. Regeringenhar vidare föreslagit ökade möjligheter till entreprenader på gymnasie-skolenivå.

En viktig förutsättning för en väl fungerande offentlig sektor är attbeslutsfattare på olika nivåer får motiv att effektivisera verksamheten. Destrukturella reformer som regeringen genomfört eller påbörjat syftar justtill detta. Ett sätt är att i ökad utsträckning låta hushållens egna valpåverka resursfördelningen. Ett annat sätt är att genom ekonomiskastyrmedel skapa överensstämmelse mellan samhällsekonomisk lönsamhetoch lönsamhet på olika nivåer inom den offentliga sektorn. Ett tredje äratt genom ändrat huvudmannaskap förbättra möjligheterna till samordningoch lokala lösningar.

Ädelreformen är ett exempel på en reform som innehåller inslag avsamtliga dessa systemförändringar. Reformen trädde i kraft den 1 januari1992 och innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarigvård och service till äldre och handikappade. Närmare 55 000 lands-tingsantällda har bytt arbetsgivare och mer än 20 miljarder kronor haromfördelats från landstingen till kommunerna.

Förutom förändringar i ansvarsfördelningen mellan kommuner ochlandsting innehåller Ädelreformen sådana förändringar som skalluppmuntra en större effektivitet. Det gäller bl.a. betalningsansvar förfärdigbehandlade patienter. Samtidigt ingicks en överenskommelse omvårdgaranti.

Den tydligaste effekten är halveringen av antalet medicinskt färdigbe-handlade som trots detta omhändertas av akutsjukvården och geriatriken,vilket visar att det ekonomiska incitamentet — betalningsansvaret — harhaft avsedd effekt. Många av kommunerna har också genom en medvetenomstrukturering av verksamheten lyckats förbättra resultatet i deövertagna verksamheterna.

Strukturpolitiska reformer är långsiktiga. Därför är det för tidigt att draentydiga slutsatser om vad Ädelreformen totalt sett kommer att innebära.Reformens syfte är dock inte att kommunerna skall spara pengar genomatt tillhandahålla färre tjänster eller tjänster med lägre kvalitet, utanframför allt att resurserna skall kunna användas bättre. Genom för-ändringar i incitamentstrukturen finns goda förutsättningar för att dennamålsättning uppnås. De problem som hittills kunnat konstateras samman-hänger främst med frågor där ansvarsfördelningen mellan kommuner ochlandsting fortfarande är oklar.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Stabila priser utgör ett centralt mål för både finans- och penningpolitiken.En stabil prisnivå är en förutsättning för att ekonomins resurser skall

utnyttjas väl. Tillväxten stimuleras genom att osäkerheten hos hushåll och Prop. 1993/94:150företag minimeras. En rättvis inkomst- och förmögenhetsfördelning Bilaga 1främjas.

Strukturella åtgärder för att öka konkurrensen och förbättra ekonominsfunktionssätt ökar förutsättningarna för att uppnå stabila priser vid lågränta. De är därmed avgörande för möjligheterna till uthållig tillväxt ochen ökning av sysselsättningen. Under regeringsperioden har flera viktigaförändringar genomförts som bidrar till låga prisökningar.

En ny skärpt konkurrenslagstiftning och EES-avtalet ökar och bidrartillsammans med avregleringar till att få ned inflationen. Livsmedelssek-torn var tidigare en inflationsmotor i svensk ekonomi. Tack vare desenaste årens förändringar är prisökningarna nu låga. Sedan hösten 1991har prisnivån sjunkit med ca 10 % i relation till den genomsnittliga kon-sumentprisnivån.

Skattereformen har genom att göra det dyrare att låna minskat riskernaför en kreditdriven överhettning. Tillsammans med förändringarna isocialförsäkringarna och i arbetsrätten har skattereformen också minskatrisken för löneinflation på arbetsmarknaden. En mer flexibel arbets-marknad som motverkar en allmän lönestegring är angelägen för attförbättra möjligheterna till stabila priser i konjunkturuppgången.

Utvecklingen på penning- och obligationsmarknaderna har varit relativtolika i skilda länder under senhösten och vintern. I USA, där kon-junkturuppgången varit kraftfull, bromsades obligationsräntefallet upp ochersattes av en stigande trend. Önskemålet om att i tid motverka tendensertill ökande inflation har gjort att Federal Reserve börjat bedriva enmindre expansiv penningpolitik. Effekten därav har också märkts iEuropa.

På valutamarknaden har tendensen under det senaste året varit att D-marken blivit svagare gentemot dollarn medan yenen stärkts. Inom ERMhar stabiliseringen efter sommarens turbulens och vidgningen avbandgränsema bibehållits. De valutor som tidigare låg inom det snävabandet ligger i stort sett kvar inom detta band. Den svenska kronan harstärkts jämfört med nivån i början av 1994.

Målet för den svenska penningpolitiken är att fr.o.m. 1995 begränsaförändringen i konsumentpriserna till 2 % med en tolerans om +/- 1procentenhet. Penningpolitikens möjligheter att åstadkomma önskaderäntesänkningar beror på såväl den utländska och inhemska ekonomiskautvecklingen som den svenska finanspolitiken. Under året har Riksbankenfortsatt att sänka marginalräntan, från 7,75 % till 7,25 %. Sedan denförsta januari 1993 har marginalräntan sänkts med 3,75 procentenheter.

59¶Under motsvarande period har den svenska 6-månadersräntan sjunkit med Prop. 1993/94:150ca 2,1 procentenheter till 7,3 % och 10-årsräntan har sjunkit med ca Bilaga 111/4 procentenheter till 8 3/4 %.

Inflationen (KPI) mätt från mars 1993 till mars 1994 var 1,8 %. Detfinns tydliga tecken på att inflationsförväntningarna för de närmastkommande åren har sjunkit och ligger inom ramen för inflationsmålet. Delägre inflationsförväntningarna har medverkat till lägre räntor och visarsig i inflationsenkäter som redovisar allt lägre förväntad inflation. För engynnsam inflationsutveckling talar också en jämfört med tidigare relativtsvag penningmängdstillväxt och minskande utlåning till allmänheten.

De lägre räntorna och deprecieringen av kronan sedan november 1992har en påtagligt expansiv effekt på den svenska ekonomin (diagram 9.1).Sedan Riksbanken tvingades överge försvaret av den fasta valutakursenhar kronan deprecierats med ca 18 % i förhållande till ecu-index. Omhänsyn också tas till kursförändringarna gentemot främst dollar och yenär den effektiva deprecieringen närmare 22 %. Detta har givit enefterfrågestimulans via exporten men samtidigt en svag efterfrågan frånhemmamarknaden. För att uppnå prisstabilitet på sikt skulle det varaönskvärt med en annan relation mellan växelkurs och ränta, dvs. i högregrad genom lägre räntor och i mindre grad genom en svag valutakurs.Efter en svag utveckling under hösten har kronan stärkts sedan idecember mätt i ECU-index. Dollarkursen i svenska kronor ligger idagpå samma nivå som i början av oktober, runt 8 kronor.

Diagram 9.1 Ränte- och växelkursförändringarnas effekt på totala efterfråganpå ett års sikt, sammanvägning av ränte- och växelkursutvecklingen

Procentenheter, kvartal

Källa: Riksbanken.

Möjligheterna att uppnå prisstabilitet är beroende av den samladetrovärdigheten hos penning- och finanspolitiken. Därför utgör sanerings-programmet för de offentliga finanserna en viktig förutsättning för lägre

räntor och låg inflation. Om inte statsskuldens ökning bringas underkontroll kommer farhågorna för en inflationistisk utveckling att växa.Detta understryker vikten av att den ekonomiska politiken som helhetutformas så att den är förenlig med prisstabilitet.

Även om det finns exempel på små handelsberoende nationer somlyckats väl med att bevara ett stabilt penningvärde samtidigt som de haften rörlig växelkurs finns det skäl för att Sverige på lång sikt bör strävaefter en fast växelkurs. En rörlig växelkurs ger upphov till osäkerhet omframtida växelkurser. Detta kan i sin tur skapa kompensationskrav i formav riskpremier vilka leder till högre räntor och priser.

Bankernas resultat för 1993 visar att huvuddelen av bankkrisen ärpasserad och att utvecklingen i den finansiella sektorn är god. Resultatenhar förbättrats och tre av de större affärsbankerna går med vinst. Deförbättrade resultaten beror i huvudsak på sjunkande räntor och minskan-de kreditförluster, men en stor skillnad mellan in- och utlåningsräntor,höga provisionsintäkter på grund av hög aktivitet på finansmarknadernasamt rationaliseringar av verksamheten har också bidragit. Den kapitali-sering av bankerna som skett tillsammans med förbättrade resultat gör attbankernas finansiella ställning inte längre utgör något hot mot kreditför-sörjningen i konjunkturuppgången. Därmed har saneringen av finanssek-tom efter 1980-talets överdrifter undanröjt ett hinder för utbyggnad avproduktionskapaciteten och bidragit till att öka förutsättningarna förprisstabilitet.

Som ett resultat av den positiva utvecklingen inom finanssektom sesBankstödsnämndens organisation och uppgifter över för att anpassas tillden nya situationen. Regeringen har nyligen i en skrivelse till riksdagenutförligt redogjort för situationen i banksektorn och statens åtgärder föratt stärka det finansiella systemet (skr. 1993/94:238).

Skattepolitiken är en väsentlig del av regeringens ekonomisk-politiskastrategi i arbetet för en uthålligt hög tillväxt och en ökning av sys-selsättning och välfärd i det svenska samhället.

En uthålligt hög tillväxt förutsätter goda skattemässiga villkor förföretagande, arbete och investeringar. Producenter och konsumenter börges incitament att beakta kostnaderna för negativ miljöpåverkan ochstimuleras till hushållning med knappa naturresurser.

På sikt påverkas sysselsättningen positivt och arbetslösheten kan minskaom skattekilama på företagande och arbete reduceras.

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

Rättelse: S. 74 rad 13 Tillkommit: I de---pensionsålder.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

61¶Välfärden kan bevaras och vidareutvecklas genom en tillväxtbe-främjande skattepolitik och genom att enskilda individer, hushåll ochföretag ges förutsättningar att bättre ta tillvara olika konsumtions- ochproduktionsmöjligheter. Detta leder också till en samhällsekonomisktrimligare avvägning mellan verksamheter som utförs i den formellarespektive informella sektorn.

Regeringen har sedan sitt tillträde utformat sin skattepolitik med dennainriktning. Arbetet har bedrivits under två väsentliga förutsättningar.

En första förutsättning är den svenska ekonomins öppenhet med enstark integration i världsekonomin och ett allt starkare beroende av deinternationella kapitalmarknaderna. De skattemässiga villkoren förföretagande, arbete, konsumtion, investeringar och sparande i konkurrent-länderna blir därmed av allt större betydelse.

Den andra viktiga förutsättningen för skattepolitiken utgörs av deförsämrade offentliga finanserna under efterkrigstidens allvarligastelågkonjunktur. Till betydande del är denna orsakad av tidigare decenniersekonomisk-politiska misstag, inte minst på skattepolitikens område.

Vissa av regeringens åtgärder på skatteområdet har varit direktbetingade av problemen inom den finansiella sektorn. Fastighetsskattenpå kommersiella lokaler har avskaffats för att stabilisera utvecklingen. Avdelvis samma skäl och för att begränsa bostadskostnaderna har fas-tighetsskatten för flerfamiljshus detta år sänkts från 2,5 till 1,5 % avtaxeringsvärdet. Vidare kan nämnas slopandet av den s.k. flyttskatten.Detta bidrar till en ökad flexibilitet på bostads- och arbetsmarknaden.

En rad åtgärder har vidtagits för att förbättra villkoren för näringslivetsexpansion och tillkomsten av nya riktiga jobb, särskilt i mindre ochmedelstora företag.

I ett första steg avskaffades 1991 förmögenhetsskatten på arbetandekapital och omsättningsskatten på aktier. Skatten på privat pensions-sparande har sänkts. Den allmänna förmögenhetsskatten har reduceratsoch avvecklas fullt ut 1995. Samtidigt sänks den allmänna skattesatsen påkapitalinkomster till 25 %.

I ett andra steg har fr.o.m år 1994 överbeskattningen av bolags-inkomster tagits bort genom att dubbelbeskattningen av utdelade ochkvarhållna vinster eliminerats. Det senare åstadkoms schablonmässigtgenom att skatten på reavinster halverats. Av främst internationella skälhar denna för kapitalförsörjningen nödvändiga åtgärd utformats som enlättnad i ägarledet. Förändringarna innebär att 1990 års skattereformfullföljs genom större likformighet i beskattningen av bolagskapital i vidmening genom likabehandlingen av eget kapital och lånat kapital. Dettaframgår av diagram 10.1 där skatten på olika kapitalinkomster, medbeaktande av skatt i företags- och ägarleden, redovisas för 1991 och1994.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

62 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Diagram 10.1 Skatt på olika kapitalinkomster enligt 1991 och 1994 årsskatteregler

avkastningpå lånatkapital

Kvarhållen vinsti aktiebolag

Kapitalavkastning i enskild Utdelning i aktiebolagnäringsverksamhet

• 41 % vid utdelning på nyemitterade aktier med beaktande av bl.a. Annellavdrag.

Källa: Finansdepartementet.

Likformigheten i företagsbeskattningen har också förstärkts genom nyaskatteregler för egenföretagare. Dessa har fått skattevillkor somväsentligen är likvärdiga med aktiebolagens. Nyföretagandet stimulerasgenom att enskilda näringsidkare kan kvitta underskott under de förstaverksamhetsåren mot tjänsteinkomster.

Förändringarna inom kapital- och företagsbeskattningen har gjorts föratt stimulera kapitalbildning och sysselsättning i näringslivet. Godaskattevillkor för företagens ägare, inte bara för företagen, är ettnödvändigt element i en tillväxtpolitik som lägger tyngdpunkten på ny-och småföretagande och betonar entreprenörsskapets betydelse.

Villkoren för produktion i Sverige har förbättrats även i andraavseenden. Ett exempel utgörs av sänkningen av arbetsgivaravgifternasom finansierats genom höjda konsumtionsskatter. Sänkningen av energi-skatten för industrin, finansierad genom ett höjt skatteuttag på hushållensenergikonsumtion, är ett annat exempel på en skatteväxling somförbättrar konkurrenskraften.

Som ett led i saneringsprogrammet har vissa miljö- och punktskatterindexerats, vilket eliminerar en annars automatisk urholkning av det realaskatteuttaget.

I det fastlagda saneringsprogrammet ingår ökade inkomster med4 miljarder konor genom effektivare skatteindrivning. Också med hänsyntill tilltron till skattesystemet är det angeläget att skatter debiteras ochbetalas i enlighet med av riksdagen beslutade regler. Detta uppnås bl.a.genom en utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet vilketmöjliggör en effektivare taxering. Regeringen har bl.a. i årets budgetpro-

position föreslagit vissa resurstillskott för innevarande och nästa Prop. 1993/94:150budgetår. Bilaga 1

På miljöskatteområdet kommer frågan om en ökad miljörelatering avskattesystemet att behandlas av en nyligen tillsatt parlamentariskutredning. Utgångspunkten tas i en samhällsekonomisk värdering avbefintliga miljö- och energiskatter, där effekterna på miljö, sysselsättningoch näringslivets konkurrenskraft skall belysas. Med samma utgångs-punkter skall utredningen vidare belysa förutsättningarna för en s.k.skatteväxling där ett höjt skatteuttag på miljöskadlig verksamhet kankombineras med sänkt skatt på arbete.

De senaste årens utveckling av skattekilen på arbete — den andel av enökning av bruttoinkomsten före alla skatter och avgifter som absorberasav höjda skatter och minskade bidrag — framgår av diagram 10.2.

Diagram 10.2 Total marginaleffekt för beskattat arbete

Källa: Finansdepartementet.

Förändringarna av skatterna på arbete reducerade skattekilen t.o.m år1993, varefter en svag uppgång har följt. Den senare förklaras, förutomav det temporära borttagandet av grundavdraget vid statlig inkomstbeskat-tning under åren 1994 och 1995, av de just införda egenavgiftema tillarbetslöshetsförsäkringen där förmånsanknytningen för närvarande äralltför svag. Ett rätt utformat pensionssystem kan bidra till en fortsattsänkning av skattekilama.

Sedan överhettningen år 1990 har sysselsättningen minskat med drygt550 000 personer. Sysselsättningen inom industrin började sjunka redani slutet av 1989. Vid tidigare tillfällen med sjunkande sysselsättning i den

privata sektorn har antingen expansion inom den offentliga sektorn ellerdevalveringar tillgripits som motvikt. Detta är inte längre möjligt.

Den ekonomiska politiken lades om för att främja företagande ochsysselsättning i privat sektor. Som exempel kan nämnas att under 1991sjönk antalet sysselsatta i industri och privat tjänstesektor med ca 75 000personer. En ungefär lika stor ökning kan förutses nästa år. Undermellantiden har arbetsmarknadspolitiken ställts inför svåra prov.

Politiken börjar nu ge resultat. Den öppna arbetslösheten minskar,liksom antalet långtidsarbetslösa. Antalet varsel sjunker kontinuerligt ochantalet lediga platser ökar. Även om utvecklingen således går åt rätt hållär obalanserna på arbetsmarknaden fortfarande stora.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken har tidigare varit utformad för godakonjunkturer med höga vakanstal, avbrutna av förhållandevis korta ochgrunda nedgångar. Den har samspelat med en ökning av den offentligasektorns efterfrågan på arbetskraft, som på kort sikt kunnat dämpaarbetslösheten. I ett längre perspektiv har den offentliga sysselsättningenknappast påverkat arbetslöshetens nivå, utan framförallt bidragit till enhögre förvärvsfrekvens. Vid 1990-talets ingång var det inte längre möjligtatt skjuta de strukturella problemen på framtiden. Detta försvåradearbetsmarknadspolitikens uppgifter, samtidigt som de snabbt växandekostnaderna för åtgärderna förvärrade underskotten och undergrävdehushållens tillit till ekonomins utveckling.

För att arbetsmarknaden skall fungera väl krävs god anpassning bådevad gäller pris och kvantitet. Löneanpassning måste möjliggöra flexibilitetsåväl inom som mellan sektorer. Kompensationstänkande måste brytas.Det krävs också en smidig kvantitetsanpassning. En väl fungerandematchning av arbetssökande och lediga jobb, yrkesmässig rörlighet ochen även i övrigt mer flexibel arbetsmarknad minskar såväl riskerna föröverhettning och nya obalanser som kravet på lönedifferentiering.

Yrkesmässig rörlighet främjas av de ökade utbildningsinsatser som skettoch sker både inom arbetsmarknadsutbildningen och det reguljärautbildningsväsendet. Rörligheten främjas av den slopade flyttskatten. Dennya tekniken, bl.a. informationsteknologin, ger idag helt andra förut-sättningar att åstadkomma rörlighet genom att de geografiska avståndenblir mindre intressanta. Arbetsplatserna kan i högre grad än tidigarekomma till människorna. Matchningen har fått bättre förutsättningargenom en utbyggd service hos arbetsförmedlingarna och de ökaderesurser dessa fått, liksom av det slopade monopolet för den offentligaförmedlingen.

Regeringens åtgärder är inriktade på att hävda de aktiva åtgärdernasföreträde och motverka långtidsarbetslöshet, och samtidigt minskaarbetsmarknadspolitikens negativa statsfinansiella effekter som motverkaren uppgång i ekonomin och därmed sysselsättningen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

65¶Arbetsmarknadspolitikens utformning har således omprövats i syfte attstimulera ett aktivt sökande, att stärka kompetensen genom utbildning ochpraktik, att upprätthålla en anknytning till arbetsmarknaden och attunderlätta den flexibilitet vad gäller löner och yrkesmässig rörlighet somkrävs för att möjliggöra fler reguljära arbeten samt att få fram kost-nadseffektiva åtgärder.

Ersättningsnivån har sänkts vid arbetslöshet och vid deltagande iarbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den sänkta ersättningsnivån förstärkerarbetslinjen genom att det blir mer lönsamt att snabbt ta ett reguljärt jobbäven med en lägre lön jämfört med att vara öppet arbetslös eller att deltai åtgärder. Därmed underlättas överföring av arbetskraft från delmarkna-der som tidigare haft höga löner. Särskilt om lönen vid den tidigareanställningen varit hög som en följd av en tidigare stor efterfrågan pådenna delmarknad utgör en lönejustering en ofrånkomlig del av enflexibel arbetsmarknad som möjliggör en låg arbetslöshet utan accelere-rande löner och priser.

Den lägre ersättningsnivån bör hålla tillbaka löneökningar som skulleriskera att försämra konkurrenskraften. Att vi nu har en rörlig växelkursinnebär inte att de negativa effekterna av sådana löneökningar kanundvikas. Sådana löneökningar riskerar i stället att leda till en sänktkronkurs med ökade inflationsrisker som kan tvinga fram en pen-ningpolitisk åtstramning från Riksbanken.

Åtgärder har vidtagits för att skapa utrymme för fler arbetssökande iarbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt som utgiftsökningen i arbets-marknadspolitiken motverkats. Viktiga exempel på nya åtgärder ärungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Dessa åtgärder innebär att flerarbetslösa deltar i aktiva åtgärder och motverkar därmed passivisering.Fler ungdomar får arbetslivserfarenhet och äldre arbetslösa behållerkontakten med ett aktivt arbetsliv. Även regionalpolitiska åtgärder harvidtagits i syfte att skapa fler riktiga jobb.

Övergången till reguljära arbeten underlättas även av rekryteringsstödsamt, som en tillfällig åtgärd, ett generellt anställningsstöd (GAS) somfrämst syftar till att minska det omfattande övertidsuttaget och tidigare-lägga anställningar i nuvarande konjunkturfas. Dessa och andra åtgärdersom minskar företagens anställningskostnader bidrar till att öka arbets-marknadens flexibilitet.

Arbetsrätten har reformerats för att frigöra de mindre företagensväxtkraft och öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga bl.a. genomökade möjligheter till tidsbegränsad anställning. I samma syfte har detoffentliga monopolet på arbetsförmedling avskaffats. Arbetsmarknad-sutbildningen upphandlas numera i konkurrens vilket bidrar till effek-tiviseringar och lägre kostnader.

För att underlätta omstruktureringen av svensk ekonomi och ökadrörlighet har insatserna för att höja arbetskraftens kompetens betonats.Förutom kraftfulla satsningar som skapat fler platser inom gymnasies-kolan, vid universitet och högskolor, i folkhögskolor, arbetsmarknadsut-bildning och inom komvux har regeringen introducerat nya utbildnings-former såsom utbildningscheck, traineeutbildning och sommaruniversitet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

66¶Därmed bereds en betydande del av de arbetslösa utbildning som stärker Prop. 1993/94:150deras ställning på en arbetsmarknad där förändringarna i arbetslivet Bilaga 1medför allt större krav på kompetens. Dessa insatser är också i framtidenav stor betydelse för att åstadkomma förflyttning av arbetskraft tilldelmarknader med mera långsiktiga sysselsättningsmöjligheter. Kompe-tenshöjande åtgärder motverkar också uppkomsten av inflationsdrivandeflaskhalsar på arbetsmarknaden.

Ett annat inslag är att förmedlingsinsatser, utbildning och andra aktivaåtgärder i ännu högre grad inriktas på personer med en svag ställning påarbetsmarknaden. Därigenom förebyggs definitiv utslagning av arbetskraftsamt minimeras risken för samhällsekonomiskt ofördelaktiga åter-verkningar på lönebildningen.

De reformer av arbetsmarknadspolitiken, arbetsrätten och arbetslös-hetsförsäkringen som regeringen genomfört har lagt en god grund försysselsättningsexpansion i det förbättrade konjunkturläge vi nu skönjer.För att underlätta den strukturella anpassningen av den svenska ekonominkrävs framledes en särskild bevakning av tendenser till flaskhalsar inomolika sektorer av arbetsmarknaden. Åtgärder för att undanröja riskernaför inflationsspridning från sådana sektorer blir viktiga de kommandeåren.

Kroniskt hög arbetslöshet i en rad länder har inneburit att intresset harökat för reformer som påverkar arbetsmarknadens funktionssätt. OECDmenar att arbetslösheten i många länder i stor utsträckning förklaras avstrukturella faktorer och att mer flexibla, mindre reglerade arbetsmark-nader ger den snabbaste sysselsättningstillväxten.

Åtgärder har vidtagits för att öka graden av löneflexibilitet (Australien,Nya Zeeland, Italien, Irland och Storbritannien) och många länder harockså minskat graden av regleringar på arbetsmarknaden. Det senare hargjorts främst i de länder som tidigare gått längst på regleringsvägen(Grekland, Italien, Portugal och Spanien).

Dessutom har reformer genomförts i olika delar av välfärdssystemeni syfte att öka incitamenten att söka arbete eller att hålla fast det arbeteman har (Belgien, Danmark, Nederländerna, Spanien och i viss utsträck-ning Australien, Kanada och Nya Zeeland). I exempelvis Danmark harman skärpt kraven för att erhålla arbetslöshetsersättning och utökatantalet dagar under vilka arbetsgivarna skall erlägga arbetslöshets-understöd. Trots genomförda förändringar menar OECD att behovet avreformer på europeiska arbetsmarknader fortsatt är mycket stort. Isynnerhet finns det behov av att se över hur olika transfereringssystemsamverkar och påverkar incitamentstrukturen.

För att nå målet om en så snabb sysselsättningsökning att arbetslösheteni Sverige minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknadenfungera bättre än under tidigare decennier. Detta kräver flexiblarelönebildning och ökad rörlighet. En väl fungerande matchningsprocess är

också viktig. Lönebildningen är väsentligen en uppgift för arbets-marknadens parter. På dem vilar ansvaret för att konkurrenskraften inteurgröps men även att lönebildningen är så flexibel att den

a) ger människor möjlighet att behålla jobben,

b) ger de arbetslösa möjlighet att komma tillbaka i arbete igen, samt

c) ger de ny tillträdande möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Det måste vidare vara möjligt för människor att gå över från delar-betsmarknader med låg efterfrågan till områden med hög efterfrågan utanatt detta leder till kostnadsdrivande kompensationsspiraler.

Ett antal åtgärder har vidtagits för att förbättra arbetsmarknadensflexibilitet samtidigt som utgiftsökningen i arbetsmarknadspolitikenmotverkats genom att nya åtgärder till lägre kostnad har införts.Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling innebär samma eller lägreersättningsnivå som vid öppen arbetslöshet, och understiger ersättnings-nivån vid t.ex. beredskapsarbeten. Genom sådana åtgärder i stället förberedskapsarbeten stimuleras övergång till reguljära jobb eftersom dessablir mer attraktiva än sysselsättning i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.Därmed minskas risken för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernamotverkar rörlighet och löneanpassning. Detta i sin tur minskar risken föratt den totala arbetslösheten permanentas på en hög nivå.

Även den avgift på 1 000 kronor per månad som införts för ungdoms-praktik bidrar till att begränsa nettokostnaden för arbetsmarknads-politiken. Hänsyn måste också tas till att det vid en högre arbetslöshet ärsvårare att upprätthålla arbetslinjen genom övervakning och kontroll.Därmed ökar kravet på att det skapas ekonomiska incitament som stärkerarbetslinjen och förebygger missbruk.

Ett viktigt inslag i en politik för fler riktiga jobb är att genom ut-bildningsinsatser i kombination med förmedlingsinsatser öka möjlighet-erna för enskilda människor att söka sig från delarbetsmarknader medhög arbetslöshet till delmarknader med låg arbetslöshet. Förutom denpersonliga tillfredsställelse som detta kan ge i många fall undvikslönedrivande flaskhalsar. Stora insatser har gjorts i detta avseende.Genom avskaffande av förmedlingsmonopolet bör förmedlingsprocessenbli effektivare. Stora utbildningssatsningar har gjorts för att upprätthållade arbetslösas kompetens och kontakt med arbetsmarknaden och därmedöka deras möjligheter att komma tillbaks i arbete igen när konjunkturenförbättras. Av diagram 11.1 framgår att antalet personer som definitivtlämnat arbetskraften har kunnat begränsas till ca 100 000, trots att antaletsysselsatta har minskat avsevärt mer. För en betydande del av arbets-kraften har de framtida sysselsättningsmöjligheterna förbättrats genomutbildning.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

68 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Diagram 11.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden

Antal personer i tusental

♦Arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik och arbetslivsutveckling.

Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet.

Arbetslösheten är särskilt hög för ungdomar såväl vid nuvarande som vidmera normala konjunkturlägen. Det finns flera olika anledningar tillungdomarnas relativt höga arbetslöshet. Ungdomar, liksom andra s.k.inträdargrupper som t.ex. invandrare, tenderar att ha en hög arbetslösheteftersom de i förhållandevis stor utsträckning måste finna ett jobb ochsåledes inte enbart hålla kvar ett tidigare jobb för att undvikaarbetslöshet. Under den rådande nedgången har antalet lediga platser varitmycket lågt, vilket särskilt försämrar sysselsättningsmöjligheterna förungdomar och andra som är nya på arbetsmarknaden.

Ungdomar har i allmänhet kort eller ingen arbetslivs- och yrkeserfaren-het, vilket försvagar deras ställning på arbetsmarknaden särskilt vid enlåg grad av löneflexibilitet. Systemet med turordningsprincipen "sist in— först ut" vid varsel om uppsägning gynnar den som haft ett jobb länge.

Arbetslösheten för ungdomar började stiga redan under 1990 ochfortsatte att öka stadigt under 1991 och 1992. Speciellt hårt drabbade blevungdomar i åldern 16-24 år där 75 000 personer eller 19,6 procent avarbetskraften gick arbetslösa under 1993. Samtidigt som arbetslöshetensteg minskade antalet ungdomar som befann sig i arbetskraften. Mellan1990 och 1993 minskade arbetskraftsdeltagandet från 68 % till 52 % förungdomarna i åldrarna 16-24 år. Antalet personer i arbetskraften blandde äldre ungdomar minskade också men i något lägre takt. En orsakt tilldet minskade arbetskraftsdeltagandet är stark expansion av olika

utbildningar och ungdomspraktik. Samtidigt ökade andelen studerandesom konsekvens av utbyggnaden av gymnasieskolan.

De relativt höga ungdomslönerna kan antas försvåra sysselsättnings-möjligheterna för ungdomar. Sedan slutet av 1960-talet har ålderslöne-profilen plattats ut i Sverige. Ungdomslönerna i relation till lönerna förvuxna ökade från slutet av 1960-talet fram till mitten av 1980-talet.Därefter finns det en tendens till ökade löneskillnader. Uppgången irelativlönerna var speciell kraftig för 18-19 åringar, vars lön uppgick till55 % av vuxenlönen i slutet av 1960-talet. I mitten av 1980-talet haderelativlönerna ökat till närmare 80 % av vuxenlönen.

Länder med s.k. lärlingssystem med förhållandevis låga lönekostnadersom t.ex. Tyskland och Österrike har en ungdomsarbetslöshet som inteär markant högre än den genomsnittliga arbetslösheten.

Hög ungdomsarbetslöshet är särskilt allvarlig med hänsyn till attungdomar som står utan arbete går miste om den erfarenhet och denkompetensutveckling som uppnås genom arbete. Detta försämrar derassysselsättnings- och inkomstmöjligheter även på lite längre sikt. Enanpassning av de relativa ungdomslönerna utgör inte heller någotpåtagligt problem ur fördelningspolitisk synvinkel med hänsyn till att detgäller en begränsad tidsperiod då försörjningsbördan oftast är begränsadoch att det är möjligheten att få ett reguljärt arbete snarare än lönen somavgör en ung persons möjligheter att uppnå en god ekonomisk standard.Genom en bra grund- och vidareutbildning undviks också att ungdomarfastnar i låglönejobb för längre tid.

Staten kan förbättra sysselsättningsmöjligheterna för ungdomar genomatt regelsystemen, bl.a. inom arbetsmarknadspolitiken, utformas på ettsätt som inte förhindrar en anpassning av ungdomslönerna. Den lägreersättningsnivån vid ungdomspraktik än vid beredskapsarbete liksomreglerna för kontantstöd och utbildningsbidrag utgör exempel på reglersom skapar utrymme för en sådan löneanpassning. De faktiska lönernabestäms emellertid genom kollektiva och individuella avtal mellanarbetsgivare och arbetstagare, som därmed har ett stort ansvar för attlönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar sysselsättningsmöjlig-heterna för ungdomar. Det kan därvid noteras att de faktiskt utbetaladelönerna för denna grupp i dag väsentligt överstiger de kollektivavtalsenli-ga lägstalönerna.

Konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samtlönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig är nuföremål för utredning. En särskild utredare har tillkallats med uppgift attbeskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialthänseende.

Utredaren har även till uppgift att klargöra ansvarsfördelning ochsamordningsbehov mellan stat och kommun beträffande offentligaåtgärder på arbetsmarknaden, riktade till ungdomar.

Vidare skall situationen på arbetsmarknaden för flickor, ungdomar medinvandrarbakgrund samt utsatta ungdomar särskilt studeras.

Utredaren kommer att presentera sina förslag under juni 1994.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

70¶Tjänstebeskattningsutredningen har nyligen på regeringens uppdraganalyserat den privata tjänstesektorns utveckling. Ett betänkande harnyligen presenterats och remissbehandlas för närvarande. Utredningenhade också i uppdrag att belysa åtgärder med särskild inriktning påungdomar. Denna fråga är dock relativt översiktligt behandlad ibetänkandet. Det behövs därför ett kompletterande underlag som grundför fortsatta överväganden. En analys av för- och nackdelar medarbetsmarknadspolitiskt motiverade insatser på detta område framför alltgentemot ungdomar pågår därför nu inom Finansdepartementet.

I diskussionen om ekonomisk politik koncentreras analysen ofta till dendel av produktion och konsumtion som registreras i nationalräkenskap-erna och BNP. I sådana fall innebär analysen en begränsning i synsätt.För att få en fullständig bild och förståelse av ekonomins funktionssättmåste en analys av den BNP-registrerade delen av ekonomin kompletterasmed analys av den informella sektorn, dvs. framför allt hushållensekonomiska produktion och konsumtion som inte registreras på någonmarknad. Detta görs också i t ex seriösa skatteekonomiska analyser. Ickedesto mindre är det viktigt att framhålla betydelsen av goda ekonomiskaförutsättningar för produktion och konsumtion i hushållen utan att för denskull på något sätt avvika från målen om bättre statsfinanser och ökadjämställdhet.

Målen för regeringens ekonomiska politik är att genom en god ochuthållig tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsättningen.I denna strategi är under resten av 1990-talet två mål centrala: nya riktigajobb och tillförlitliga trygghetssystem. Det första målet — nya riktiga jobb-innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, ochbör ses som ett etappmål på vägen mot full sysselsättning på denreguljära arbetsmarknaden. Det andra målet — tillförlitliga trygghetssys-tem - innebär att medborgarna skall kunna lita på att de system förtrygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för efter reformeringkommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

Dessa mål är fullt möjliga att nå. Nödvändiga förutsättningar äremellertid en väl fungerande ekonomi, medlemskap i EU, sanering av deoffentliga finanserna samt fortsatt prisstabilitet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

miljarder kronor. Det är emellertid regeringens avsikt att tidigarelägga Prop. 1993/94:150delar av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte bara Bilaga 1avseende dessa 15 miljarder kronor utan därutöver minst 10 miljarderkronor. Regeringen kommer således i början av 1995 lägga förslag ombudgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor. Eftersom riksdageni och med denna proposition har förelagts förslag till beslut om drygt19 miljarder kronor i budgetförstärkning kommer beslut därmed att hafattats om drygt 44 av dessa 46 miljarder kronor.

Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska läget föreslårregeringen att, som närmare anges i det följande, begränsa rätten tilldelpension.

Med en tidigareläggning av beslut om minst 10 miljarder kronor i detursprungliga saneringsprogrammet och en utökning av saneringsprogram-met med ca 20 miljarder kronor kommer nettoskuldkvotens ökning attupphöra år 1999 inte bara i alternativet med 4 procents genomsnittlig

tillväxt 1996-1999 utan även i alternativet med 3 procents tillväxt 1996-1999 (diagram 12.1).

Diagram 12.1 Den offentliga sektorns nettoställning 1995-1999

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Källa'. Finansdepartementet.

År 1995 kommer beslut ha fattats om drygt 44 miljarder kronor ireducerade transfereringar och ökade inkomster inom programmet. Ävende 35 miljarder kronor som motsvarar realt oförändrade utgifter föroffentlig konsumtion fullföljs. Enligt nuvarande prognos kommer sålundade reala utgifterna för den offentliga konsumtionen år 1995 att understigamålet om oförändrade reala utgifter för offentlig konsumtion med8 miljarder kronor, dvs. sparmålet uppnås med en råge om 8 miljarderkronor i denna del utöver de 7 miljarder kronor som oförändrad offentligreal konsumtion innebär under ett år. Därmed har beslut fattats om 59 avsaneringsprogrammets 81 miljarder kronor.

I LK-kalkylema ingår beräknade statsinkomster från försäljning avPharmacia AB. Nordbanken står närmast i tur. Intäkterna av dessaförsäljningar väntas bli betydande. De avses i sin helhet användas för attreducera upplåningsbehovet.

I särskilda bilagor eller just presenterade särpropositioner föreslås ettantal permanenta eller engångsvisa budgetförstärkningar.

Föräldraförsäkringen-, Förslag har lagts om en sänkning av ersättnings-nivån till 80 % med undantag för den månad som förbehålls varderaföräldern där ersättningen även fortsättningsvis är 90 %. Därigenomminskar de offentliga utgifterna med ca 900 miljoner kronor per år.

Lönegarantisystemet: Utgifterna har ökat kraftigt samtidigt som detvisat sig att systemet har missbrukats. Riksdagen har därför tidigareskärpt reglerna. Ytterligare förändringar har nyligen presenterats förriksdagen. Förslaget innebär bl.a. att den anställningstid som kvalificerarför ersättning begränsas till sex månader. Den samlade besparingseffekten

av de föreslagna regeländringarna beräknas minska utgifterna med ca25 %, vilket motsvarar netto ca 300 miljoner kronor nästa budgetår.

Pensionerna: Det aviserade förslaget om ett reformerat pensionssystemär motiverat av strukturella skäl men inkluderar också en nettoförstärk-ning av de offentliga finanserna. Mot bakgrund av de samhällsekonomis-ka restriktionerna är det därutöver nödvändigt att kostnaderna för detnuvarande pensionssystemet minskas utan att det leder till orimliga kon-sekvenser för den enskilde. Det är därför regeringens ambition att vidtaåtgärder för att höja den faktiska pensionsåldern med ett å två år, bl.a.genom att, i enlighet med riksdagens beslut, stegvis höja pensionsålderninom det nuvarande pensionssystemet till 66 år. Detta sker i sambandmed att arbetsmarknadsläget under de kommande åren successivt förbätt-ras. I de nu pågående fempartiförhandlingama inför nästa veckasproposition om pensionssystemets reformering har denna ambition förtsfram. Diskussionerna har inte lett till någon ändring av arbetsgruppenstidigare förslag i fråga om 65 års pensionsålder. Regeringspartierna avserdå inte ensidigt förelägga riksdagen förslag om höjd pensionsålder.

Delpensionen: Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiskaläget föreslår regeringen att rätten till delpension fr.o.m. 1 juli 1994begränsas till att ge kompensation motsvarande 65 % av det inkomstbort-fall som följer av en nedtrappning av arbetstiden på högst 10 timmar pervecka. Dessutom föreslås att åldersgränsen för delpension skall höjas från60 till 62 år. Höjningen av åldersgränsen avses få fullt genomslag vidårsskiftet 1994/95. Regeringens förslag beräknas ha minskat utgifterna fördelpensionsförsäkringen med 2,1 miljarder kronor per år vid slutet avbudgetåret 1998/99.

Skatteuppbörden: Ett led i saneringsprogrammet är effektivareskatteindrivning vilket skall öka skatteintäkterna och minska fusket medca 4 miljarder kronor per år till 1998. Riksdagen har för ökad skatte-kontroll beviljat skattemyndigheterna ett resurstillskott för kontrollarbetem.m. om ca 200 miljoner kronor. Riksskatteverket som fördelar medlenskall särskilt se till att insatserna blir tillräckligt koncentrerade för att geavsedd effekt. De speciella problemen i landets största städer skallsärskilt beaktas. Myndigheterna skall redovisa specificerade planer förinsatserna och gentemot RSV förbinda sig att uppnå vissa bestämdaresultat. RSV skall senast den 15 maj 1994 till regeringen redovisa hurstyrning, samordning och uppföljning av insatserna för effektivareskattekontroll skall ske under innevarande och följande budgetår. Enligten försiktig bedömning baserad på RSV:s anslagsframställning skulle eneffekt om 2 miljarder kronor kunna uppnås.

Miljöskatter: Ökad användning av miljöskatter i syfte att stimulera enomvandling av ekonomin i mindre miljöbelastande riktning är ett viktigtinslag i regeringens politik.

Mot denna bakgrund läggs nu förslag om breddad NOX-avgift i syfteatt begränsa utsläppen av kväveoxider. Förslag kommer att läggas framom en differentiering av bensinskatten mellan s.k. miljöbensin och vanligbensin.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

74¶Regeringen avser vidare att återkomma till riksdagen med ytterligareåtgärder i överensstämmelse med saneringsprogrammet för att förhindraatt miljöskulden ökar.

Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en proposition om vissainkomst- och miljöskattefrågor. Genom förslaget förstärks budgeten mednästan 500 miljoner kronor budgetåret 1994/95.

Inleveranser. Styrelsen i Nordbanken har föreslagit att utdelning skertill staten med närmare 600 miljoner kronor. Ca 230 miljoner kronordärav avses täcka en förlust i Gota Bank och 360 miljoner kronorinlevereras till staten. Inleveransen från Vattenfall beräknas bli ca 500miljoner kronor större än tidigare beräknats, vilket också engångsvisförstärker budgeten.

Beredskapslagring'. Regeringen har i proposition 1993/94:141 lagt framförslag om att den statliga beredskapslagringen av olja hos NUTEK skallupphöra och lagren avvecklas fram till år 1999. Nettoinkomsterna frånoljeförsäljningen har i enlighet med riksdagens tidigare beslut hittillsanvänts för totalförsvarsändamål. En total utförsäljning innebär dock attnettoinkomsterna blir avsevärt större än vad som tidigare bedömts. Motbakgrund av det statsfmansiella läget bör de merinkomster som följer aven total utförsäljning jämfört med tidigare planering tillgodogörasstatsbudgeten. Budgetförstärkningen kan beräknas uppgå till minst 500miljoner kronor vid utförsäljningens slut.

Regeringen har därutöver vidtagit ytterligare åtgärder i samma syfte.

Det offentliga åtagandet: Regeringen har tagit ett viktigt steg mot enförutsättningslös och återkommande prövning av statliga utgiftsåtagandengenom ett beslut i mars 1994 om nya generella kommittédirektiv (dir.1994:23). Direktiven innebär att varje kommitté förutsättningslöst skallpröva det offentliga åtagandet inom det område som kommittén utreder.De bakomliggande, egentliga målen som verksamheten är — eller varit— avsedd att främja skall vara den redovisade utgångspunkten förbedömningen om det är motiverat med just ett offentligt åtagande.Motiven och för- och nackdelar med ett offentligt åtagande skallbedömas, liksom för- och nackdelar utan ett sådant åtagande. På dettasätt får regeringen och riksdagen ett underlag för att ta ställning till ochompröva offentliga åtaganden.

Avregleringar: Ett snabbare sätt att nå liknande mål på konkurrens-området är att undersöka om de regler som krävs för att avhjälpa s.k.marknadsmisslyckanden eller som införts med hänvisning till särskildamotiv som hälsa och säkerhet utformas så att de skapar dolda elleroönskade konkurrensbegränsningar till nackdel för konsumenter, företageller skattebetalare. Näringsdepartementet har inom sitt område tagitinitiativ och givit hög prioritet åt insatser för avreglering och reformer avregler med betydelse för företagsamheten beträffande arbetsrätt, skatter,avreglering av offentliga monopol m.m.

För att säkerställa att detta avregleringsarbete bedrivs i hög takt ochmed god kvalitet har regeringen tillkallat en delegation för att ta initiativsom främjar konkurrens och effektivitet hos företag och i offentlig sektor.Av delegationens arbete framgår att nämare 100 reformer bereds underdenna mandatperiod. Inom kort kommer delegationen att avrapportera sitt

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

arbete som kommer att ligga till grund för fortsatta insatser underkommande mandatperiod.

Förtidspensoner: I en särskild bilaga föreslås ett antal förändringar avreglerna inom förtidspensioneringen. Under en lång följd av år har detskett en kraftig ökning av antalet förtidspensionärer. För närvarandeförtidspensioneras mer än hälften av varje årskull eller ca 60 000personer per år. Utvecklingen har bl a belysts av Pensionsarbetsgruppen.Även om en viss ökning de allra senaste åren kan antas bero av ensnabbare handläggning på försäkringskassorna av de långa sjukfallen ochsåledes motsvaras av ett minskat antal långtidssjukskrivna torde det varauppenbart att utvecklingen inte kan förklaras av ett sämre hälsoläge ochförsämrad arbetsmiljö. Ett bidragande skäl torde vara den svaga arbets-marknaden, trots att förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl intelängre skall ske. Utvecklingen innebär att den genomsnittliga faktiskapensionsåldern har sjunkit till ca 59 år.

Förtidspensioneringen anges i saneringsprogrammet som ett områdesom måste förändras och där utgifterna måste sänkas. På samma sätt somgoda resultat nåtts inom sjukförsäkringen när en passiv utbetalning avkontantstöd byts mot en aktiv rehabiliterande politik är det viktigt attförändra förtidspensioneringen, ur mänsklig synvinkel men också avstatsfmansiella skäl. Det arbete med en översyn av förtidspensioneringensom pågår inom regeringskansliet kommer, i likhet med vad som skettinom sjukförsäkringen att, beröra ett flertal områden såsom ersättnings-nivå och andra regler. Regeringen föreslår nu att antalet förtroendeläkareoch deras arbetsinsats utökas kraftigt. Den enskilde förtroendeläkaren gesväsentligt vidgade möjligheter att medverka dels tidigt i bedömningen avrätt till sjuk- och rehabiliteringspenning dels i prövningen och efter-kontrollen av förtidspensionsärenden. Regeringen bedömer att dessaåtgärder på sikt innebär väsentligt minskade utgifter inom socialförsäk-ringssystemet.

Delpensioner. Åtgärderna inom delpensionsområdet innebär bådestrukturella förbättringar och budgetförstärkningar.

Sjuk- och arbetsskadeförsäkringama: Ett viktigt ekonomiskt inslag iden fortsatta omläggningen av socialförsäkringarna är också de stats-finansiella och samhällsekonomiska aspekterna inom sjuk- och arbets-skadeberedningens arbetsområde. I uppdraget ingår även att se överförtidspensionssystemet.

Pensionerna: En särskild proposition kommer inom kort att föreläggasriksdagen om ett reformerat pensionssystem med utgångspunkt ipensionsarbetsgruppens förslag. De föreslagna regelförändringarna ärmycket omfattande och syftar till att skapa en bättre överensstämmelsemellan ekonomiska förutsättningar och gjorda pensionsåtaganden. Ettbeslut i bred parlamentarisk enighet kommer att starkt bidra till attundanröja dagens osäkerhet hos hushållen om hållbarheten i gjordaåtaganden.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

76 Bilaga 1

Som påpekats ovan är det en nödvändig förutsättning för en uthålligåterhämtning av den svenska ekonomin att lönebildningen fungerarsmidigt. Den begynnande sysselsättningsökningen måste ske utan attlönekostnaderna accelererar. Som framgått ovan i kapitel 6 om de olikatillväxtscenariema är en väl fungerande lönebildning strategisk. Detta ärsamtidigt ett område där erfarenheterna från tidigare perioder ärnedslående.

En rad studier pekar på lönebildningens betydelse för en icke-in-flatorisk tillväxt. Såväl EG:s vitbok om tillväxt, sysselsättning ochkonkurrenskraft som OECD:s arbetslöshetsstudie visar entydigt att enökad rörlighet i olika avseenden är nödvändig om kampen mot arbets-lösheten skall kunna bli framgångsrik. Båda studierna betonar vikten avde arbetssökandens beredvillighet att acceptera nya jobb och arbetsupp-gifter, en yrkesmässig och en geografisk rörlighet samt en väl fungerandematchning mellan arbetssökande och lediga platser.

Under tidigare perioder har den svenska sysselsättningen kunnat hållaspå hög nivå till priset av återkommande devalveringar och genom enlånefinansierad expansion av den offentliga sysselsättningen. Dessautvägar står ej längre till buds. Ett tillkommande problem jämfört medtidigare konjunkturuppgångar är att återhämtningen av den svenskaekonomin nu startar från en mycket hög arbetslöshetsnivå.

Huvudansvaret för att arbetsmarknaden skall kunna anpassa sig tillständiga förändringar i omvärlden vilar på arbetsmarknadens parter. Föratt det skall vara möjligt att åstadkomma den kraftiga ökning avsysselsättningen som är önskvärd måste dessa medverka till ökadrörlighet och löneflexibilitet. Särskilt måste uppmärksammas sådanaförändringar som medför att nytillträdande och arbetslösa släpps fram tillnya jobb. Detta kan t.ex. ställa krav på anpassning av ingångs- ochungdomslönerna.

Även om huvudansvaret ligger hos arbetsmarknadens parter har ävenstaten en viktig roll genom att skapa goda förutsättningar och regelsystemför en väl fungerande lönebildning. Genomförda förändringar i skattesys-tem, arbetsrätt och socialförsäkringssystem har just denna inriktning. Dehar numera utformats så att det skall löna sig bättre att arbeta. Arbets-marknads-och utbildningspolitiken måste även fortsättningsvis utformasså att rätt utbildade personer så långt möjligt har chansen att finnas pårätt plats beredda att anta erbjudanden om riktiga jobb när efterfrågan nuskjuter fart. Utbildningspolitiken måste särskilt anpassas till de lågut-bildades krav och önskemål samt behovet om återkommande fortbildning.Detta stället självfallet också krav på arbetsgivarna.

En central uppgift är att underlätta matchningen mellan lediga arbetenoch tillgänglig arbetskraft. Det slopade monopolet för den offentligaarbetsförmedlingen medverkar till detta. Regeringen har beslutat om enöversyn av arbetsmarknadspolitikens omfattning, inriktning och av-gränsning. Regeringen avser vidare att se över kriterierna för att enarbetslös skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande, för vad som

7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

är ett lämpligt arbete m.m. samt den praxis som utvecklats vid till- Prop. 1993/94:150ämpningen av kriterierna. I översynen ingår även att belysa och i Bilaga 1förekommande fall föreslå motåtgärder mot s.k. svartjobb och missbrukav arbetslöshetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska medlen.

Det i budgetpropositionen aviserade arbetet med att identifiera och därså är lämpligt föreslå åtgärder för att motverka uppkomsten av flaskhalsarpågår. Avrapportering och eventuella förslag kan väntas mot slutet av1994.

Okonventionella insatser mot arbetslöshet och för att öka arbetskraftenskompetens är betydelsefulla. Ett exempel på sådana insatser är det arbetesom bedrivs av de s.k. Fömyelseföretagen. Verksamheten går ut på atthjälpa arbetslösa att starta och driva företag under marknadsmässigaformer.

Internationella erfarenheter visar att arbetslöshetsförsäkringens utformn-ing har stor betydelse för lönebildningen och arbetsmarknadens funk-tionssätt. Regler som utformas så att den arbetslöse erbjuds ersättningunder lång tid tenderar att ge upphov till permanent långtidsarbetslöshet.Vad som vid ett första påseende kan verka generöst visar sig vid närmareprövning utgöra en inkörsport till utslagning från arbetsmarknaden.Arbetslöshetsförsäkringen är inte heller avsedd att vara en permanentförsörjningskälla utan ett tillfälligt stöd vid arbetslöshet. Den svenskaförsäkringen är utformad så att risk föreligger för en långvarig vandringmellan perioder med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ochperioder med någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De flesta åtgärderkvalificerar nämligen för en ny period med a-kassa. OECD har i sinrapport om den svenska ekonomin nyligen pekat på detta problem.Riksdagens revisorer har gjort samma konstaterande och enhälligtunderstrukit betydelsen av att undanröja sådana långtidsarbetslöshets-skapande regler.

Regeringen har i en nyligen framlagd proposition föreslagit regelförän-dringar i arbetslöshetsförsäkringen som korrigerar för ovanståendebrister. Förslaget innebär att den period under vilken ersättning frånarbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitisk åtgärd kan varvasbegränsas. Den sammanlagda perioden med a-kassa och åtgärd begränsasdärmed normalt till ca två och ett halvt år.

Även det ovan nämnda förslaget för lönegarantin innebär sådanaregelförändringar att arbetsmarknadens funktionssätt förbättras.

För att målet om snabb och hållbar ekonomisk utveckling skall kunna nåskrävs en stor öppenhet för förändringar i allmänhet och inom arbetsliveti synnerhet. Genombrottet för informationsteknologin (IT) förändrar igrunden många av dagens villkor för företagande, arbetsliv och med-borgarinformation. Transaktionskostnaderna och priset för informationminskar högst väsentligt. Information kan göras tillgänglig oberoende av

tid och rum och i former och tillämpningar som också driver självakunskapsutvecklingen framåt.

I flera länder tas nu initiativ för att främja utveckling och tillämpningav IT. Det är angeläget att Sverige med insatser såväl inom den offentligasektorn som inom näringslivet även i fortsättningen tillhör de ledandenationerna. Goda förutsättningar finns, inte minst genom vårt välutbyggda telekommunikationsnät och den avreglering som genomförts.

Det är mot denna bakgrund som regeringen har beslutat att inrätta enkommission för att främja tillämpningen av informationsteknologin. Ipropositionen Högre utbildning och forskning för kompetens ochkonkurrenskraft (prop 1993/94:177) föreslås att särskilda resurser skallavsättas för detta ändamål. Av de återstående medlen från de f.d.löntagarfonderna som Fond 92-94 förvaltar skall 13,70 % eller idagsläget ca 1 miljard kronor avsättas till en stiftelse för att främja ökadanvändning av IT. Kapitalet får förbrukas på en relativt kort tid, docklägst fyra år.

Regeringen har vidare i proposition 1993/94:206 nyligen lagt förslagom en ökning av det finansiella stödet till innovationer. Detta är ett ledi det pågående arbetet att främja ny- och småföretagandet. Avsikten är attmed detta finansiella stöd underlätta exploateringen av uppfinningar ochinnovationer i Sverige. En stiftelse, Innovationscentrum, skall bildas ochtillföras 6,85 % av tillgångarna i Fond 92-94. Det motsvarar i dagslägetca 500 miljoner kronor. Stiftelsen skall främst finansiera innovationer iett tidigt skede, där bristen på kapital för närvarande är tillväxthämman-de.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

79 Bilaga 1

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görsom inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions-verket (RRV) har under hand lämnat en beräkning av statsbudgetensinkomster. (Beräkningen i sin slutgiltiga utformning har RRV publiceratden 21 april 1994). En sammanfattning av beräkningen finns i bilaga 1.3.De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Regeringenräknar med delvis andra antaganden än RRV. Även dessa antagandenredovisas i tabell 1.

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingenProcentuell förändring från föregående år

1995 RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

Lönesumma

- 1,5

3,0

4,7

4,3

Konsumentpriser

årsgenomsnitt

4,7

1,5

1,6

2,6

2,7

Privat konsumtion,

löpande priser

2,2

4,0

5,7

5,4

I RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1993/94 (statsbudgetensinkomster och utgifter) och 1994/95 (statsbudgetens inkomster) har verkettagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 24 mars 1994. RRVhar även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Regeringenhar därutöver beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstodenav mars samt de förslag från regeringen som lagts fram efter den 24 marsoch fram till och med den 13 april. Det får ankomma på riksdagensfinansutskott att göra justeringar för de ytterligare förändringar somregeringen inte har kunnat beakta.

RRV presenterade den 21 april 1994 i sin budgetprognos nr 5 en nyberäkning av budgetutfallet för budgetåret 1993/94. Beräkningarna avinkomsterna för budgetåret 1993/94 redovisas också i verkets inkomstbe-räkning.

80 Inkomster

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

1 statsbudgeten uppgår inkomsterna för innevarande år till 343 990miljoner kronor. I sin inkomstberäkning beräknar RRV de totalainkomsterna för budgetåret 1993/94 till 368 936 miljoner kronor.

I det följande redovisas de förändringar av inkomsterna i förhållandetill RRV:s beräkning som regeringen funnit nödvändiga.

Till följd av vad som nyss anförts om den ekonomiska utvecklingenräknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt upp med 182miljoner kronor. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften uppbärs till-sammans med preliminär inkomstskatt och påverkar således inkomsttitelnFysiska personers inkomstskatt. Avgiften skall därefter omföras tillinkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift. Avgiften skall omförasmånadsvis under inkomståret och med slutreglering andra året efterinkomståret. Omföringsmånad skall vara uppbördsmånad. Med anledningav detta räknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ner med9 366 miljoner kronor. Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift räknasupp med motsvarande belopp 9 366 miljoner kronor. Sammanlagt harinkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknats ner med 9 184miljoner kronor. Inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt räknasupp med 25 miljoner kronor till följd av vad som tidigare anförts om denekonomiska utvecklingen.

Till följd av ny information om den ekonomiska utvecklingen räknasinkomsttiteln Mervärdesskatt ner med 500 miljoner kronor. InkomsttitelnTobaksskatt justeras av samma orsak ner med 12 miljoner kronor ochinkomsttiteln Skatt på spritdrycker justeras ner med 15 miljoner kronor.

Sammanlagt innebär avvikelsen från RRV:s beräkning en nedskrivningav inkomsterna för budgetåret 1993/94 med 320 miljoner kronor.Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret1993/94 till 368 616 miljoner kronor. Förändringarna i förhållande tillRRV:s beräkningar framgår av tabell 2.

81 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Tabell 2. Avvikelser mot RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomsterbudgetåret 1993/94

Tusental kronor

Inkomsttitel/Inkomsthuvud/Inkomstgrupp

RRVsberäkning

Förändringenligt före-draganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt

4 926 000

- 9 184 000

1121 Juridiska personers inkomstskatt

26 791 000

25 000

1222 Allmän sjukförsäkringsavgift

9 366 000

1411 Mervärdesskatt

115 300 000

- 500 000

1421 Tobaksskatt

7 175 000

- 12 000

1425 Skatt på spritdrycker

5 990 000

- 15 000

Summa inkomster

368 935 547

Summa förändringar enligt regeringen

- 320 000

Summa regeringen

368 615 547

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 549 662 miljonerkronor. RRV beräknar nu de totala utgifterna till 565 805 miljonerkronor. Verket prognosticerar utgifterna exkl. statsskuldräntor till470 805 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Enligt ovannämnda budgetprognos från RRV beräknas utgifterna förstatsskuldräntorna till 95 000 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.Regeringen beräknar att utgifterna för statsskuldräntor kommer att uppgåtill 93 000 miljoner kronor. Skillnaden mellan regeringens och RRVsprognos av räntorna på statsskulden förklaras till största delen avskillnader i räntenivåer vid de olika beräkningstillfällena. Regeringenberäknade i budgetpropositionen anslaget Räntor på statsskulden m.m. till96 000 miljoner kronor. Förändringen sedan statsbudgeten förklaras avhöstens fallande räntor som lett till att de flesta emissioner av stats-obligationer, som skett hittills under budgetåret, skett till överkurser ochsåledes lett till stora inkomsträntor som innebär att nettot på anslagetminskar.

Vad avser belastningen på övriga utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor såjusterar regeringen upp anslaget Räntebidrag m.m. med 2 500 miljonerkronor. Anledningen är nya mera exakta beräkningar av Boverketframför allt när det gäller tidpunkten då lägre marknadsräntor förstagången visar sig i räntebidragsärendena i form av lägre bidragsutbe-talningar och effekterna av att fastighetsägarna såvitt gäller nya bidragsä-renden fr.o.m. år 1992 har möjlighet att välja tidpunkt för den förstabidragsutbetalningen. Till följd av att regeringen gör en annan bedömningän RRV vad avser kommunersättningar för kvotflyktingar justerasanslaget Ersättning till kommuner för åtgärder för flyktingar m.m. nermed 257 miljoner kronor. Samma anslag justeras även upp med56 250 000 kronor till följd av regeringens beslut om att barn och barn-familjer som sökte uppehållstillstånd före den första januari 1993, mensom inte fått sina ärenden slutligt prövade, skall få stanna i Sverige.

82¶Dessutom beräknar regeringen något högre utgifter för kvotöverföringmed anledning av beslutet att överföra ytterligare skyddsbehövande (prop.1993/94:51, 1993/94:SfU06, rskr. 1993/94:76 Om överföring ochmottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien m.m.) och justerar därmedupp anslaget Överföringar och andra åtgärder för flyktingar m.m. med18 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Täbell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94Miljarder kronor

Beräkning tillgrund för stats-budgeten

Nuvarandeberäkning

Räntor på lån i svenska kronor

61,5

49,8

Räntor på lån i utländsk valuta

24,3

23,3

Valutaförluster, netto

10,2

19,9

Summa

96,0

93,0

Regeringen beräknar att anslagsbehållningarna på reservationsanslagunder innevarande budgetår kommer att öka med 3 180 miljoner kronor.Denna beräkning överenstämmer med RRV:s. Regeringen beräknar dentotala anslagsbehållningen till 34 615 miljoner kronor, vilket inkluderarde indragningar av anslagsbehållningar på reservationsanslag som skettunder budgetåret.

För Beräknat Tillkommande utgiftsbehov, netto tar RRV upp 1 miljardkronor. Regeringens beräkning överenstämmer med detta.

Sammantaget räknar regeringen därmed med att utgifterna underbudgetåret 1993/94 kommer att uppgå till 566 123 miljoner kronor.Beräkningarna sammanfattas i tabell 4.

Tabell 4. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94

Miljoner kronor

Regleringsbrev1 RRV Regeringen

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

och exkl. beräkningsanslag

303¶Statsskuldräntor

000¶Förändring i anslagsbehållningar

- 3

180¶Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

000 Summa

1 Jämförelserna mellan anvisat belopp på utgiftssidan och beräknat utfall sker motregleringsbrev då regeringen efter riksdagens beslut om statsbudget för budgetåret1993/94 genomfört tekniska justeringar på myndigheternas förvaltningskostnadsanslag(jfr. prop. 1992/93:100, bil. 1, avsnitt 2.2.3, bet. 1992/93:FiU20, rksr. 1992/93:189).

83 Inkomster

Sedan budgetpropositionen förelädes riksdagen har dels ett antalpropositioner innebärande inkomstförändringar förelagts riksdagen, delshar den ekonomiska bilden förändrats. Regeringen lägger nu ytterligareförslag som påverkar inkomstnivån.

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 367 247 miljonerkronor för budgetåret 1994/95. I det följande redovisas de förändringari beräkningarna av inkomsterna i förhållande till RRV:s beräkningar somregeringen funnit nödvändiga.

Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknas ner med 155miljoner kronor till följd av vad som anförts om den ekonomiskautvecklingen. Med anledning av att hänsyn tagits till de effekter avkommunregleringama som presenteras senare idag justeras inkomsttitelnFysiska personers inkomstskatt upp med 962 miljoner kronor. Vidare harinkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt justerats ner med 57miljoner kronor till följd av de förslag om ändrade skatteregler frånfåmansbolag och enskilda näringsidkare m.m. som skatteministempresenterar senare idag. Vidare har inkomsttiteln Fysiska personersinkomstskatt räknats ner med 2 755 miljoner kronor till följd av entidigareläggning av den allmänna sjukförsäkringsavgiftens omläggning.Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift har räknats upp med motsva-rande belopp, 2 755 miljoner kronor. Inkomsttiteln Allmän sjukför-säkringsavgift har med hänsyn till vad som anförts om den ekonomiskautvecklingen justerats ner med 2 miljoner kronor. Sammanlagt harinkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt justerats ner med 2 005miljoner kronor. Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift har samman-lagt räknats upp med 2 753 miljoner kronor.

Till följd av vad som nyss anförts om den ekonomiska utvecklingenjusteras inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt upp med 181miljoner kronor. Som en följd av förslaget till upplösning och beskattningav Landshypoteks reservfonder i det kreditmarknadsbolag som föreslåsbildas per 1 januari 1995 justeras inkomsttiteln Juridiska personersinkomstskatt upp med 26 miljoner kronor. Sammantaget har inkomsttitelnJuridiska personers inkomstskatt justerats upp med 207 miljoner kronor.

Till följd av vad som anförts om lönesummans utveckling justerasinkomsttiteln Beskattning av tjänstegruppliv ner med 5 miljoner kronor.Samtidigt räknas inkomsttitel Folkpensionsavgift ner med 60 miljonerkronor och inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 86 miljonerkronor. Av samma anledning justeras inkomsttiteln Övriga socialavgifter,netto ner med 13 miljoner kronor.

Med anledning av ny information om den ekonomiska utvecklingenräknas inkomsttiteln Mervärdesskatt ner med 500 miljoner kronor. Tillföljd av förslaget om ändrade avdragsregler för lätta lastbilar har

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

inkomsttiteln Mervärdesskatt räknats ner med 33 miljoner kronor.Sammanlagt har inkomsttiteln Mervärdesskatt räknats ner med 533miljoner kronor.

Inkomsttiteln Bensinskatt har räknats upp med 22 miljoner kronor tillföljd av vad som tidigare anförts om konsumentprisernas utveckling. Medanledning av vad som tidigare anförts om den privata konsumtionensutveckling har inkomsttiteln Tobaksskatt justerats ner med 37 miljonerkronor. Av samma orsak har inkomsttiteln Skatt på spritdrycker räknatsner med 12 miljoner kronor, inkomsttiteln Skatt på vin ner med 7miljoner kronor och inkomsttiteln Skatt på maltdrycker ner med 6miljoner kronor. Inkomsttiteln Energiskatt har justerats upp med 23miljoner kronor med anledning av vad som tidigare anförts om konsu-mentprisernas utveckling. Vidare har inkomsttiteln Energiskatt justeratsupp med 530 miljoner kronor till följd av förslaget om ändrad miljöklass-ificering av oljeprodukter som skatteministem presenterar senare idag.Sammanlagt har inkomsttiteln Energiskatt justerats upp med 553 miljonerkronor. Inkomsttiteln Skatt på spel har räknats ner med 35 miljonerkronor till följd av regeringens förslag om slopad bingoskatt från1 januari 1995. Med anledning av ny information om den ekonomiskautvecklingen har inkomsttitel Ränteinkomster på lån för bostadsbygganderäknats upp med 93,5 miljoner kronor. Av samma orsak har inkomsttitelnRäntor på energilån räknats upp med 3,4 miljoner kronor.

Fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer Försvarsmakten att betala hyra förmark, vissa anläggningar och lokaler till Fortifikationsverket. Hyran skallbl.a. täcka de kapitalkostnader verket har för de fastigheter Försvarsmak-ten disponerar. Dessa fastigheter är finansierade med avkastningspliktigtstatskapital. Därutöver gäller att Fortifikationsverket skall inleverera ettbelopp motsvarande avskrivningarna på fastigheterna. I prop. 1993/94:100 (bil. 1 och 5) beaktades denna omläggning för budgetåret 1994/95.En fortsatt invärdering har sedan skett under våren. Med anledning avdetta räknar regeringen upp inkomsttiteln Avskrivningar på fastighetermed 39,5 miljoner kronor och inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl.komplementkostnader med 40,8 miljoner kronor.

Sammanlagt innebär detta att inkomsterna räknas upp i förhållande tillRRV:s beräkningar med 913,2 miljoner kronor för budgetår 1994/95.Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret1994/95 till 368 161 miljoner kronor. Förändringen i förhållande tillRRV:s beräkningar framgår av tabell 5.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

85¶Täbell 5. Avvikelser mot RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomsterbudgetåret 1994/95

Tusental kronor

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Inkomsttitel/Inkomsthuvud/Inkomstgrupp

RRVsberäkning

Förändringenligtregeringen

1111 Fysiska personers inkomstskatt

19 132 000

- 2 005 000

1121 Juridiska personers inkomstskatt

24 831 000

207 000

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

1 109 000

- 5 000

1211 Folkpensionsavgift

37 205 000

- 60 000

1221 Sjukförsäkringsavgift,netto

11 014 000

- 86 000

1222 Allmän sjukförsäkringsavgift

4 038 000

2 753 000

1251 Övriga socialavgifter, netto

5 270 000

- 13 000

1411 Mervärdesskatt

115 700 000

- 533 000

1421 Bensinskatt

22 544 000

22 000

1424 Tobakskatt

7 693 000

- 37 000

1425 Skatt på spritdrycker

6 100 000

- 12 000

1426 Skatt på vin

3 244 000

- 7 000

1427 Skatt på maltdrycker

3 050 000

- 6 000

1428 Energiskatt

18 996 000

553 000

1454 Skatt på spel

130 000

- 35 000

2332 Ränteinkomster på lån för

bostadsbyggande

2 957 700

93 500

2351 Räntor på energisparlån

110 761

3 421

5121 Avskrivning av fastigheter

580 000

39 500

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.

komplementkostnader

2 600 000

40 800

Summa inkomster

367 247 456

Summa förändringar enligt regeringen

913 221

Summa regeringen

368 160 677

Avslutningsvis redovisas förändringarna i indelningen av statsbudgetensinkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 (tabell 6).

Täbell 6. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomsterfor budgetåret 1994/95

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp

1122 Avskattning av företagens reserver

2111 Postverkets inlevererade överskott

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelningoch inleverans av motsvarighet till statlig skatt

2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av mot-svarighet till statlig skatt

2325 Räntor på Postverkets statslån

2547 Avgifter för Post och Telestyrelsens verksamhet

5143 Avskrivning på ADB-utrustning

Förslag

Upphör

Namnändring

Upphör

UpphörNamnändring

Upphör

Utgifter

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 uppgårutgifterna till 518 830 miljoner kronor.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna till 532 129 miljonerkronor. Av detta belopp svarade utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor för

430 629 miljoner kronor. Tillkommande utgiftsbehov samt minskning av Prop. 1993/94:150anslagsbehållningar svarade sammantaget för 16 500 miljoner kronor. Bilaga 1Räntorna på statsskulden beräknades uppgå till 85 000 miljoner kronor.

Sedan riksdagen förelädes budgetpropositionen har dels ett antalpropositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, delshar riksdagen beslutat om vissa ändringar i förhållande till förslagen ibudgetpropositionen. Vidare lägger nu regeringen ett antal ytterligareförslag. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de sam-lade utgiftsanslagen med ca 16 701 miljoner kronor. Detta belopprymmer ett flertal utgiftsförändringar, varav de största är att hänföra tillförändringar på anslaget Räntebidrag m.m., regeringens förslag ominförande av vårdnadsbidrag (prop. 1993/94:148 Vårdnadsbidrag) samtomläggningen av bostadstillägg till pensionärer (prop. 1993/94:173Bostadstillägg till pensionärer).

I samband med regeringens beräkning av anslagskonsekvensema har enspecifikation upprättats över föreslagna och i förekommande fallbeslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budget-propositionen. Denna specifikation täcker i princip perioden t.o.m. 13april 1994.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionenför budgetåret 1994/95 till 85 000 miljoner kronor. Belastningen på dettaanslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetårför vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samtav bokföringsmässiga valutadifferenser till följd av ändrade växelkurservid omsättning eller återbetalning av utlandslån. Regeringen beräknar nubelastningen på anslaget till 76 000 miljoner kronor. Förändringen sedanbudgetpropositionen förklaras till största delen av ett lägre underskott istatsbudgeten, en stärkt kronkurs och fallande internationella räntor samtatt överkurserna vid emissioner beräknas bli större. Regeringen gör enannan bedömning på anslaget Räntor på statsskulden m.m. jämfört medRiksgäldskontoret som i sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat för Räntorpå statsskulden m.m. som redovisas i bilaga 1.4 redovisar 87 000miljoner kronor. Detta beror på att regeringen baserar beräkningen på deantaganden om räntenivån som finns publicerade i den revideradenationalbudgeten. Riksgäldskontoret baserar däremot sin beräkning påstopp-ränta, dvs den räntenivå som rådde det datum beräkningengenomfördes.

Sammantaget innebär detta att statsbudgetens utgiftsanslag förbudgetåret 1994/95 uppgår till sammanlagt 447 330 miljoner kronor.

Tabell 7. Räntor på statsskulden budgetåret 1994/95Miljarder kronor

Nuvarandeberäkning

Räntor på lån i svenska kronor

47,5

Räntor på lån i utländsk valuta

24,2

Valutaförluster, netto

4,3

Summa

76,0

87¶I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningenpå statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetensutgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknattillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningarpå reservationsanslag under budgetåret 1994/95 komma att uppgå till4 500 miljoner kronor netto. De propositioner innebärande anslagsför-ändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring avden beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Därför räknarregeringen även nu med att anslagsbehållningarna minskar med 4 500miljoner kronor under budgetåret 1994/95.

Posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto förs upp på budgetensutgiftssida. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning avsådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annatställe i budgeten.

I budgetpropositionen beräknades denna post till 12 000 miljonerkronor. Denna post beräknas nu till minus 9 000 miljoner kronor. Denstora minskningen förklaras dels av att regeringen under våren förelagtriksdagen ett antal propositioner, vars anslagsbelastning i budgetpro-positionen reserverats i tillkommande utgiftsbehov, dels av beräknadeintäkter till följd av regeringens avsikt att sälja aktier i Pharmacia AB.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1994/95Miljoner kronor

Budget-propositionen

Nyberäkning

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

430 629

447 330

Statsskuldräntor

85 000

76 000

Förändring av anslagsbehållningar

4 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

12 000

- 9 000

Summa

532 129

518 830

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet avstatsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och iförslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 enligt vad som framgårav tabellerna 9 och 10.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handenatt budgetunderskottet minskar med 19,6 miljarder kronor jämfört medvad som beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett underskott om197,5 miljarder kr.

För budgetåret 1994/95 beräknas budgetunderskottet nu till 150,7miljarder kronor. Det innebär att budgetunderskottet nu beräknas bli 21,8miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.

88¶Statsinkomsterna för budgetåret 1994/95 uppskattas nu till 368,2miljarder kronor. Detta innebär en ökning med 8,6 miljarder kronorjämfört med budgetpropositionen. Ökningen är i huvudsak en följd av enförbättring i konjunkturutvecklingen.

Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till447,1 miljarder kronor. Nu beräknas dessa utgifter till 442,8 miljarderkronor. Att utgifterna minskar förklaras till största delen av att regeringenräknar med att sälja aktier i Pharmacia AB.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudgetför budgetåret 1994/95 i förhållande till budgetpropositionen har jag ävensammanställt i särskild en specifikation.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Tabell 9. Statsbudgetens saldo budgetåren 1992/93-1993/94

Miljarder kronor

1992/93

1993/94

Utfall

Budget-propo-sitionen

RRV

Ny be-räkning

Inkomster

377,7

349,6

368,9

368,6

Utgifter exkl. statsskuldräntor

492,4

475,7

470,8

473,1

Statsskuldräntor

73,1

91,0

95,0

93,0

Saldo

- 187,8

- 217,1

- 196,9

- 197,5

Tabell 10. Statsbudgetens saldo budgetåret 1994/95

Miljarder kronor

1994/95

Budget-

Ny be-

propo-sitionen

räkning1

Inkomster

359,6

368,2

Utgifter exkl. statsskuldräntor

447,1

442,8

Statsskuldräntor

85,0

76,0

Saldo

- 172,5

- 150,7

1¶X^rje delpost är korrekt avrundad.

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om detredovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art ellerhänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som basanvänds de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1994/95. Dettainnebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag intedirekt kan jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare årsfinansplaner och reviderade finansplaner.

89¶Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post Prop. 1993/94:150skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en extra- Bilaga 1ordinär effekt. Trots att avgränsningen i det enskilda fallet inte är heltsjälvklar anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkningdär tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetensunderliggande utveckling tydliggörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som tillfälliga vidframräkning av det underliggande budgetsaldot:

- engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

- tillfälliga inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

- tillfälliga indragningar från arbetslivsfonden och arbetsmiljöfondenintäkter av försäljning av statlig egendom

På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinäravid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands-lån

- engångsvisa besparingar

- det statliga stödet till den finansiella sektorn

- periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterarstatsobligationer till överkurser

Täbell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1992/93-1994/95

Miljarder kronor, löpande priser

1992/93

1993/94

1994/95

Underliggande budgetsaldo

- 188,5

- 200,6

- 181,9

Som andel av BNP (%)

13,1

13,6

11,7

Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldensförändring och storlek.

Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är lika med det totala,utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt effekternaav de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär somRiksgäldskontoret vidtar och som påverkar redovisningen av statsskuldensstorlek. Riksrevisionsverket publicerar sex gånger per år, i sinabudgetprognoser, en prognos över statens upplåningsbehov för pågåendebudgetår. Riksgäldskontoret publicerar månadsvis upplåningsbehovet förtvå månader framåt. Under innevarande budgetår har myndigheternasprognoser uppvisat betydande skillnader. Ett gemensamt arbete mellanmyndigheterna för att utreda skillnaderna mellan myndigheternasrespektive prognoser har inletts. Arbetet anses ha lett dels till attprognoserna har blivit mer överenstämmande, dels till att samarbetetmellan myndigheterna ökat. Det är angeläget att detta arbete fortsätter

även i framtiden och ambitionen bör vara att få ökad överenstämmelsemellan myndigheternas prognoser.

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter sombeslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12).Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet, som med någraviktiga undantag är baserat på inkomst/utgiftsmässiga principer, som ärrelevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässigamotsvarighet. Denna utgörs av utfallet på statsverkets checkräkning iRiksbanken. I tabellen anges skillnaden mellan redovisat budgetutfall ochrörelserna på statsverkets checkräkning som kassamässiga korrigeringar.Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallenär kända. För prognoser antas att de kassamässiga flödena är lika medbudgetsaldot.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Täbell 12. Lånebehov och statsskuld

Miljarder kronor

1992/93

1993/94

1994/95

B udgetunderskott

187,8

197,5

150,7

Kassamässiga korrigeringar

- 8,6

Riksgäldskontorets nettoutlåning:CSN, studielån m.m.

5,8

7,1

6,7

Investeringslån till myndigheter

2,5

5,5

Finansiering av underskott

i Arbetsmarknadsfonden inkl, ränta

16,2

37,4

32,4

Finansiering av underskott

i Lönegarantifonden inkl, ränta

2,4

1,4

0,7

Byggnadsstyrelsen,Vasakronan AB m.m.

2,1

13,6

0,5

Lån till Sparbanken Fösta

3,8

- 3,8

Köp av aktier i Securum

1,0

Rekonstruktion av Gota Bank, netto

3,8

Övrigt, netto

- 2,1

- 11,5

- 0,8

Redovisningsteknisk korrigering1

- 8,4

Lånebehov

208,4

239,6

195,7

Skulddispositioner

41,2

- 19,0

- 4,0

Statsskuldförändring

249,6

220,6

191,7

Statsskuld vid utgångenav resp, budgetår

960,6

1 181,2

1 372,9

Som andel av BNP

66,5 %

80,1 %

88,6 %

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

Redovisningen av Riksgäldskontorets utlåning har ändrats fr.o.m. budgetåret1993/94. Inlåning från statsinstitutioner och fonder redovisas som en del av kontoretsnettoutlåning i stället för som en del av statsskulden fr.o.m. den 1 juli 1993. Dettainnebär att såväl posten Riksgäldskontorets nettoutlåning som statsskulden redovis-ningstekniskt minskar med 8 379 mkr engångsvis budgetåret 1993/94.

91¶Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk ochmyndigheter, bl.a. till Centrala studiestödsnämnden för studielån.Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl statenslånebehov.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner avdispositiv karaktär som Riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, ellerskulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan dekassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningenav dessa. Valutaomvärderingar utgör störst betydelse för skulddisposi-tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakursersamtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiseradevalutadifferensema. Prognosen för skulddispositionerna innehåller enbartberäknade realiseringar av valutadifferenser. De övriga skulddispositio-nerna prognostiseras inte.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Uppläningsbemyndigande

Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringenenligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 1) redovisades attstatens ram för garantiåtaganden per den 1 juli 1993 uppgick till ca 257miljarder kronor, en ökning med ca 72 miljarder kronor jämfört med den1 juli 1992.

Tabell 13 visar de förslag som regeringen efter den 1 juli 1993 lagtfram för riksdagen och som berör omfattningen av den statliga ramen förgarantiåtaganden.

Tabell 13 Föreslagna förändringar för statliga garantiåtaganden jämfört med vadsom redovisades i prop. 1993/94:100 bil.l

Miljoner kronor

Proposition

Garantinsändamål

Nuvarandegarantiram

Föreslagengarantiram

Förändring

Tidpunkt förförändringen

1992/93:135

GOTA Bank

10 000

- 10 000

1993-12-22

1992/93:135

Retriva

3 500

+ 3 500

1993-12-22

1992/93:135

Sparbanks-stiftelsema

4 200

5 500

+ 1 300

1994-02-17

1993/94:86

Trafiklederi Stockholm

11 500

+ 10 900

1994-05-15

Därutöver har riksdagen beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1994, enligtregeringens förslag i prop 1993/94:76, införa en särskild statlig kredit-

garanti för sådana lån på kreditmarknaden som tas upp för att tillfälligtbegränsa ränteutgifter på utestående fastighetslån (omfördelningslån).Ingen ram har specificerats för detta.

Finansutskottet har i sitt betänkande rörande regeringens redovisningi budgetpropositionen uttryckt att den kraftiga ökningen av kreditför-lusterna borde föranleda mer utförliga analyser samt kommentarer och ettställningstagande från regeringens sida till hur utvecklingen skall mötas(bet. 1993/94:FiU10, rskr. 1993/94:132). Regeringen avser bl.a. motdenna bakgrund att lämna en mer utförlig redovisning av de statligagarantiåtagandena och utvecklingen av dessa i 1995 års budgetpro-position. Regeringen avser även att låta utreda vilka principer somframdeles bör läggas till grund för en bedömning av i vilka fall och tillvilka ändamål statligt stöd i form av garantier bör lämnas. Härvid bör enanalys av befintliga garantisystems effekter göras, liksom en prövning avprinciperna för registrering, redovisning och uppföljning m.m. avutställda resp, infriade garantier. Ett arbete vad gäller den ekonomiad-ministrativa hanteringen av garantigivningen har redan inletts avRiksrevisionsverket och Riksgäldskontoret. Vidare har Riksgäldskontoreti samband med överlämnandet av sin årsredovisning för 1992/93slutredovisat regeringsuppdraget att redovisa en översikt av statliggrarantigivning och statliga lån till näringslivet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Regeringens bedömning: Staten bör göra en samlad redovisningföreträdesvis i årsredovisningen för staten av storleken på sittpensionsåtagande. Myndigheter och andra arbetsgivare med statligatjänstepensioner som inte själva svarar för de faktiska utgifterna förtjänstepensionsförmåner bör betala försäkringsmässigt beräknadepensionspremier.

I prop. 1991/92:150 bil. 1:1 s. 58 uttalade regeringen sin avsikt att låtaRiksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV)utreda frågan om statens pensionsåtagande. RRV och SPV har lämnat varsin slutrapport över uppdraget i februari 1994. De förslag som RRV ochSPV lämnat kan i huvudsak läggas till grund för ändringar i redovis-ningen av statens pensionsåtagande och i beräkningen av kostnader förpensions- och vissa andra förmåner för myndigheter och andra arbets-givare med statliga tjänstepensionsvillkor. Regeringen avser att tidigasti 1995 års budgetproposition lägga fram förslag i frågan.

Statens pensionsåtagande (pensionsskuld) bör framledes redovisassamlat, företrädesvis i årsredovisningen för staten. En uppdelning avredovisningen på anställningsmyndigheter bedöms medföra alltför storaadministrativa svårigheter för att genomföras för närvarande. De

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

affärsverk och andra arbetsgivare som själva betalar utgifterna förtjänstepensions- och vissa andra förmåner bör dock redovisa sinaåtaganden i dessa avseenden i sina bokslut.

Huvudregeln inom statsförvaltningen är att såväl lagstadgade arbets-givaravgifter som tjänstepensions- och vissa andra avtalsstyrda förmånerfinansieras genom det löneskostnadspålägg (LKP) som myndigheternaskall erlägga vid löneutbetalningar. Enligt beslut av regeringen (dir.1993:89, jfr. prop. 1991/92:100 bil.l s. 48, bet. 1991/92:FiU20, rskr.1991/92:128) har en särskild utredare tillkallats för att studera förutsätt-ningar för och lämna förslag till ett system med arbetsgivaravgifter förstatliga myndigheter med inriktning att systemet skall motsvara det somgäller på den privata sektorn.

De avtalsstyrda förmåner som för närvarande finansieras genom LKPbör i stället bekostas med premier som skall motsvara ett försäkringsmäs-sigt beräknat värde av de förmåner som intjänats under året.

Dessa förändringar kommer att stärka det kostnadsansvar för den egnaverksamheten som myndigheterna har enligt systemet med rambudgete-ring.

En ändring från ett system där myndigheterna via LKP finansierarutgifterna för under året utbetalda pensioner till ett system där deerlägger kostnaden för under året intjänade pensionsrätter medför ändradebelastningar på förvaltningsanslagen. Dessutom gäller att skillnadenmellan utgifter och erlagda premier måste finansieras. Regeringen avseratt i budgetpropositionen föreslå justeringar av anslagen med hänsyn tilldetta.

Riksrevisionsverket (RRV) upprättar årligen ett årsbokslut för staten.Årsbokslutet omfattar de statliga myndigheterna inklusive affärsverkenoch myndigheterna under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senarekategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1,1 miljarder kronori enlighet med särskilt riksdagsbeslut. I balansräkningen för staten harfordringar och skulder i myndigheternas mellanhavanden med Riks-gäldskontoret avseende löpande krediter och investeringslån eliminerats.Däremot saknas underlag för eliminering av fordringar och skulder iövrigt mellan myndigheter. Nedan redovisas en preliminär version avbalansräkningen för budgetåret 1992/93. Den slutliga versionen avårsbokslutet för staten beräknas publiceras av RRV under maj 1994.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Balansräkningen för staten bygger på de tillgångar och skulder somredovisas i nämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anlägg-ningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskriv-

ningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar harhittills varit begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till över-vägande del finansieras med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndig-heter) har varit skyldiga att i sin balansräkning ta upp sådana tillgångar.Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde sominte funnits med i tillgångsredovisningen.

Bokföringsförordningen (1979:1212) fick en ny lydelse fr.o.m. den 1juli 1991. Ändringen innebär bl.a. att kravet på tillgångsredovisninggäller alla myndigheter oavsett finansieringsform. De nya reglerna träderemellertid i kraft successivt. Räkenskapsåret 1992/93 gäller de för drygt60 myndigheter av vilka många dessutom fått dispens från tillgångs-redovisning. Fr.o.m. räkenskapsåret 1993/94 tillämpas de nya reglernaav i stort sett samtliga myndigheter.

I balansräkningen för staten redovisas också tillgångarna upptagna tillberäknade nukostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaff-ningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. Ibeloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnadsom värdet av vissa icke bokförda tillgångar. Dessa uppgifter har RRVinhämtat genom enkät till ca 100 myndigheter. Det inkomna materialethar bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balans-räkningen. Vissa uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl.a.har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som användsinom försvaret t.ex. flygplan och fordon inte kunnat erhållas. Däremotredovisas ett beräknat värde för försvarets byggnader och mark inukostnadskolumnen i balansräkningen. Värdet av museisamlingar,bibiliotek m.m. ligger också utanför redovisningen. Den största till-kommande posten bland nukostnadema är värdet av det statliga vägnätet,som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

Statens nettoförmögenhet är lika med skillanden mellan tillgångarnasoch skuldernas värde. Den negativa förmögenheten består i stort sett avackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. Nettoförmögenheten varpositiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbtfallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avtaberoende på främst minskande budgetunderskott fram till 1991. Därefterhar den fallande tendensen åter ökat. Per den 30 juni 1993 var denbokförda nettoförmögenheten -697,1 miljarder kronor. Balansräkningenåterges i preliminär form i tabell 1.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

95¶Tabell 1. Preliminär balansräkning for statenMiljarder kronor

Bokförda värden

Beräknad nukostnad1

1993-06-30

1992-06-30

1993-06-30

1992-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar2

o Varulager och förråd

9,2

14,4

9,6

o Beredskapslager

5,3

5,5

6,0

5,5

o Skepp, maskiner och

inventarier

48,2

48,0

80,3

79,9

o Byggnader och mark

59,0

55,9

101,6

109,2

o Statliga vägar

66,5

68,5

121,7

118,6

268,8

272,7

Finansiella tillgångar

o Aktier, långfristjga

fordringar m.m?

83,3

72,6

83,3

72,6

o Skattefordringar4

11,4

8,1

11,4

8,1

o Övriga fordringar^

196,0

166,1

196,0

166,1

o Likvida tillgångar6

63,0

67,8

63,0

67,8

353,7

314,6

353,7

314,6

Summa tillgångar

475,4

433,2

622,5

587,3

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden1

o Lån i Sverige

613,4

641,3

613,5

641,3

o Lån utomlands

339,9

57,2

339,9

57,2

953,3

698,5

953,4

698,5

Övriga skulder

o Kortfristiga skulder8

169,8

101,3

169,8

101,3

o Långfristiga skulder9

44,2

33,1

44,2

33,1

214,0

134,4

214,0

134,4

Donationskapital

4,3

3,9

4,3

3,9

Verkskapital

o Avsättningar, fonder m.m.10

0,9

38,0

0,9

38,0

Statens nettoförmögenhet11

- Vid budgetårets början

- 441,6

- 316,4

- 287,5

- 64,6

- Förändring under budget-

året

- 255,5

- 125,2

- 262,6

- 222,9

Därav verksamhetens netto-

förändring12

- 196,6

- 83,2

Övriga kapitalför-

ändringar

- 59,9

- 42,0

Vid budgetårets slut

- 697,1

- 441,6

- 550,1

- 287,5

Summa skulder och kapital

475,4

433,2

622,5

587,3

1 Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med av-skrivningar grundade på detta värde. I beloppen ingår även värdet av ej bokfördatillgångar.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet underden senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats ianspråkta-gande av anslagsmedel för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts

10% av anslagsmedel till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedömsnämligen en så stor andel av utnyttjade anslagsmedel användas till värdehöjandeförbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen har omräknatstill nukostnad med ledning av Vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållnabruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar beräknade på en 40-årigavskrivningstid. Anskaffningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar uppgårtill 35,9 miljarder kronor.

3 Därav utgör den del av statens aktieinnehav som förvaltas av Kammarkollegiet 26,7miljarder kronor, Riksgäldskontorets lån till Vattenfall AB 17,1 miljarder kronoroch Kammarkollegiets reversfordran på Förvaltnings AB Stattum 10,1 miljarderkronor.

4 Skattefordringar redovisas av Tullverket med 6,5 miljarder kronor och avRiksskatteverket med 4,9 miljarder kronor. Enligt Riksskatteverkets bokslut uppgårskattefordringar som är föremål för indrivning till nominellt 24,3 miljarder kronor.Därav beräknas 20% flyta in.

5 Under posten övriga fordringar redovisas kundfordringar, lånefordringar ochperiodavgränsningsposter. Ökningen mellan budgetåren är främst en följd av attRiksgäldskontoret fr.o.mbudgetåret 1992/93 tillämpar kostnadsmässig redovisnings-princip och därmed redovisar upplupna ränteintäkter och orealiserade kurs-differenser. Lånefordringarna har tagits upp till nominella belopp och uppgår till122,2 miljarder kronor. Härav svarar studielånen för 66,2 miljarder kronor ochbostadslånen för 43,2 miljarder kronor.

6 Av beloppet avser 26,3 miljarder kronor kortfristiga placeringar i värdepapper,varav 12,9 miljarder kronor är Bankstödsnämndens aktieinnehav i Nordbanken.

7 Skulder inom staten har räknats bort från Riksgäldskontorets bokförda värden.Utlandslånen tas upp till den valutakurs som gällde på bokslutsdagen. Ökningen avskulden i utländsk valuta är en följd av den stora upplåning som skedde för att stöttavalutareserven i samband med valutakrisen under hösten 1992.

8 Av beloppet avser 19,7 miljarder kronor leverantörsskulder, 73,2 miljarder kronorperiodavgränsningsposter och 76,9 miljarder kronor övriga kortfristiga skulder.Ökningen mellan budgetåren är främst en följd av att Riksgäldskontoret ändratredovisningsprincip och nu redovisar upplupna räntekostnader. Jfr not 5.

9 Av beloppet avser 13,0 miljarder kronor skuld till Gota Bank för utnyttjad men ejutbetald garanti och 14,1 miljarder kronor Televerkets avsättningar till pensioner.

10 I posten ingår Riksförsäkringsverkets fonder, arbetsmarknadsfonden och arbetslivs-fonden. Förändringen mellan åren är främst en följd av underskottet i arbets-marknadsfonden som budgetåret 1992/93 blev 23,7 miljarder kronor. Fondenskapital är därmed förbrukat och skulden uppgår till 16,7 miljarder kronor. Efterbeslut av regeringen har 8,3 miljarder kronor överförts från delpensionsfonden tillarbetsskadefonden. Av beloppet har 3,1 miljarder kronor överförts till statsbudgetensom en återbetalning av fondens lån. Arbetskadefondens skuld till statsbudgetenuppgår därmed till 20,9 miljarder kronor. Från arbetslivsfonden har underbudgetåret 5,0 miljarder kronor tillförts statsbudgeten. Affärsverkens avsättningarredovisas fr.o.m 1991/92 under posten Statens nettoförmögenhet.

11 Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas och skuldernasvärde. Förändringen av förmögenheten mellan två år motsvaras dels av statsbud-getens nettounderskott, dels av kapitalförändringar som främst avser invärderingsamt upp/nedskrivning av finansiella tillgångar. Förmögenheten har även påverkatsav de periodiseringsdifferenser mellan redovisade kostnader och finansiering frånstatsbudgeten som redovisas som årets kapitalförändring av Riksgäldskontoret ochBankstödsnämnden.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

12¶Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande.

Miljarder kronor

Statsbudgetens underskott - 187,8

Korrigering för transaktioner avseende utlåning ochinvestering som påverkat poster i balansräkningen - 8,8

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Verksamhetens nettounderskott

- 196,6

Statsbudgeten omsluter endast en del av statens verksamhet. Det innebäratt statsbudgetens utfall inte ger en fullständig bild av det statsfmansiellaläget, t.ex. vad gäller statens samlade resursförbrukning eller statens till-gångar och skulder.

Genom att samtliga myndigheter fr.o.m. innevarande budgetår tillämparen ny redovisningsmodell blir det möjligt att, till skillnad från t.ex. denpreliminära balansräkning som nyss redovisats, upprätta en årsredovis-ning för staten med ett konsoliderat årsbokslut baserad på vedertagnaföretagsekonomiska principer för koncernredovisning. Det ligger iregeringens intresse att ta tillvara alla möjligheter, i synnerhet i detansträngda ekonomiska läget, att snarast förbättra kvaliteten på den eko-nomiska uppföljningen och redovisningen. Utvecklingsarbetet bedrivs där-för med ambitionen att kunna presentera en första årsredovisning förstaten redan för innevarande räkenskapsår. I sammanhaget bör dock be-aktas att en konsoliderad redovisning inte blir bättre än den kvalitet somden underliggande redovisningen har. Eftersom bl.a. vissa myndigheterinte tillämpar de nya redovisningsprinciperna fullt ut innevarande år ochatt vissa förenklingar gäller inledningsvis för invärdering av anläggnings-tillgångar till ett mindre värde eller med kort återstående livslängdkommer redovisningen inledningsvis att innehålla vissa brister. Den börlikväl kunna ge en bättre information om den statliga ekonomin än vadsom nu kan presenteras. I det följande ges några utgångspunkter för detfortsatta arbetet med en årsredovisning för staten.

Årsredovisningen bör i någon form omfatta all den verksamhet somstaten har ett väsentligt inflytande över. Det är dock inte meningsfullt attpå en sådan övergripande nivå använda fullständiga konsolideringsmeto-der. Utgångspunkten är i stället att endast konsolidera årsboksluten församtliga myndigheter inom den juridiska personen staten. Konsolide-ringen av resultat- och balansräkningen för staten är därmed enkel på detprincipiella planet eftersom det kan göras genom en sammanläggning avmyndigheternas resultat- och balansräkningar där de interna mellan-havandena mellan myndigheterna först eliminerats. Utifrån dennainformation skall en finansieringsanalys göras.

Värderingen av statens tillgångar och skulder i årsbokslutet utgår frånde historiska anskaffningsvärdena enligt gängse företagsekonomiska

principer. Det kan dock diskuteras om en sådan värdering ger en till-räckligt bra bild av den statliga förmögenheten. Staten har t.ex. storatillgångar i form av infrastrukturinvesteringar. Sådana investeringar hargjorts under en lång följd av år. Att enbart värdera dessa anläggningstill-gångar med utgångspunkt från det historiska anskaffningsvärdet ger envilseledande bild av den förmögenhetsmassa de representerar idag.Därför bör den traditionella redovisningen kompletteras med en redovis-ning som på ett bättre sätt beaktar förmögenhetsaspektema, t.ex. genomatt det beräknade nutida förmögenhetsvärdet presenteras i en separatkolumn i balansräkningen.

Med avgränsningen att endast konsolidera myndigheterna inom denjuridiska personen staten hamnar flera organisationer som staten har ettväsentligt inflytande över utanför det konsoliderade bokslutet. Det gällert.ex. statliga bolag, stiftelser och AP-fonden. Eftersom den ekonomiskautvecklingen och förvaltningen i flera av dessa organisationer på ettväsentligt sätt påverkar statens finanser bör årsredovisningen äveninrymma uppgifter om sådana organisationer. Metoder för samman-ställningen av dessa uppgifter är under utarbetande.

Utöver aggregerad information avseende hela staten bör motsvarandesammanställningar göras för olika sektorer i staten. Förutsättningar föratt upprätta sådan sektorsredovisning övervägs också inom ramen förutvecklingsarbetet.

En långsiktig konsekvenskalkyl (LK) redovisas i bilaga 1.2. I LK:nberäknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter till följd av redanfattade beslut baserat på antaganden om bl.a. den ekonomiska ut-vecklingen. LK:n utarbetas av Finansdepartementet och bygger påmaterial framtaget inom regeringskansliet, myndigheter och andraorganisationer. RRV svarar normalt för sådana beräkningar ochprognoser av inkomst- och utgiftsutvecklingen som finns i LK:n. Detfinns också en nära koppling till de beräkningar och prognoser som RRVregelbundet tar fram rörande statens inkomster och utgifter. I likhet medLK:n är utgångspunkten för RRV:s inkomstberäkningar och budgetprog-noser redan fattade beslut och gjorda antaganden.

För att rationalisera regeringskansliets arbete kommer regeringen attöverväga om RRV framdeles bör ansvara för arbetet med framtagningenav LK:n. Som grund för detta ställningstagande avser regeringen att geRRV i uppdrag att närmare utreda denna fråga. Uppdraget bör slutförasi sådan tid att eventuella ändringar kan genomföras inför 1995 års LK.I en situation där RRV tar fram LK:n bör regeringen, i likhet med bl.a.hur RRV:s inkomstprognoser idag behandlas, presentera en egenbedömning av den offentliga sektorns inkomster och utgifter på medel-lång sikt.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

99¶För att underlätta för riksdagen i sitt beslutsfattande rörande enskilda Prop. 1993/94:150utgiftsanslag, överväger regeringen att framdeles redovisa långsiktiga Bilaga 1konsekvenskalkyler på anslagsnivå i kommande budgetpropositioner.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att för budgetåret 1993/94, omarbetsmarknadsläget kräver det, enligt vissa villkor besluta om utgifterintill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kronor (prop. 1992/93:150bil.l, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Regeringen har intebeslutat om några utgifter enligt denna finansfullmakt under innevarandebudgetår.

För budgetåret 1994/95 har regeringen tidigare föreslagit (prop.1993/94:100 bil. 11 resp. 1993/94:140) att 28 489 miljoner kronoranvisas till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därtill har regeringenberäknat att arbetsmarknadsfonden kommer att belastas med 11 112miljoner kronor för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna arbets-livsutveckling och utbildningsvikariat. Under åttonde huvudtiteln,(Utbildningsdepartementet), har vidare beräknats 5 025 miljoner kronorför utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet av arbetsmarknads-skäl.

För dessa medel beräknades sammantaget i genomsnitt 400 000personer per månad kunna erbjudas arbetsmarknadspolitisk åtgärd ellerutbildning. Erfarenheten från innevarande budgetår visar emellertid attdet är svårt att nå de planerade volymerna. För närvarande deltar ca 240000 personer i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Enligt den revidera-de nationalbudgeten bedöms de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna somhögst omfatta 280 000 personer vid 1994 års slut. Genomsnittet förbudgetåret 1994/95 bedöms bli 270 000.

Mot bl.a. denna bakgrund föreslår regeringen i denna proposition (sebil. 10) att anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tiondehuvudtiteln anvisas med ett lägre belopp än vad regeringen föreslog ibudgetpropositionen 1994, och vad riksdagen har beslutat. Regeringensreviderade förslag innebär att tionde huvudtitelns anslag Arbetsmarknads-politiska åtgärder reduceras med 2 707 miljoner kronor och att denberäknade belastningen i arbetsmarknadsfonden reduceras med 389miljoner kronor, dvs. en minskad belastning med totalt 3 096 miljonerkronor. Regeringen föreslår i stället att 1 600 miljoner kronor tillförssjätte huvudtitelns anslag Underhållsåtgärder för sysselsättning ochtillväxt (bil. 6). Vidare föreslås finansfullmakten öka med 1 500 miljonerkronor till 4 000 miljoner kronor. De medel som föreslås till en ökningav finansfullmakten skapar en beredskap så att den i 1994 års budgetpro-position beräknade totala volymen på 400 000 platser i genomsnitt permånad vid behov kan uppnås. Härmed får också regeringen denflexibilitet som behövs för att vid behov anpassa de arbetsmarknadspoli-tiska åtgärderna till förändringarna på arbetsmarknaden.

100¶Finansfullmakten bör i första hand kunna användas för att anpassa Prop. 1993/94:150volymerna i de ordinäre arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vidare bör Bilaga 1regeringen i samband därmed kunna göra vissa tillfälliga ändringar igällande regelsystem.

Finansfullmakten bör också få användas för att tidigarelägga, utvidgaeller påskynda investeringar som i övrigt finansieras med statliga ellerkommunala medel. Den bör också få användas för att stimulera repara-tion, om- eller tillbyggnader liksom olika underhållsåtgärder. Bidragetskall syfta till att öka sysselsättningen. Bidragsprocenten bör fastställasmed hänsyn till ändamålet, men normalt inte överstiga 30 % avkostnaderna.

Finansfullmakten bör också kunna disponeras för andra åtgärder somregeringen bedömer kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen.Bidraget bör i dessa fall normalt inte överstiga 50 % av kostnaderna.

De åtgärder regeringen vidtar med stöd av finansfullmakten bör varasådana att de inte tränger undan ordinarie sysselsättningstillfällen.Kostnaderna får sammantaget inte överstiga beloppsramen 4 000 miljonerkr.

Utformningen av budgetprocessen är av central betydelse för att styrastatligt finansierad verksamhet och att förverkliga finanspolitikensmålsättning att utnyttja de offentliga resurserna effektivt. Ett flertalförändringar har gjorts i syfte att strama upp budgetprocessen, och dettaförändringsarbete måste drivas vidare.

Riksdagsutredningens förslag om en förändrad budgetberedning i riks-dagen innebär, om förslagen antas av riksdagen, viktiga institutionellaförändringar som kommer att påverka regeringskansliets arbete. Deförändringar som nu föreslås är bl.a. övergång till en rambeslutsmodellför budgetberedning i riksdagen, som innebär att riksdagen i etttvåstegsförfarande först tar ställning till helheten i regeringens budgetför-slag och därefter till detaljerna. Vidare föreslås en övergång tillkalenderbudgetår fr.o.m. år 1997.

Riksdagspartierna har också träffat en överenskommelse om attförlänga mandatperioden från tre till fyra år. Denna överenskommelsekan komma att visa sig vara av stor betydelse för möjligheterna till ökadlångsiktighet i finans- och budgetpolitiken (prop. 1993/94:115).

Regeringen har de senaste två åren tillämpat en budgetberedning medramteknik i regeringskansliet. Ramtekniken innebär att regeringen förstgör en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentligautgifterna. Därefter görs en prioritering mellan olika politikområden ochen fördelning av utgiftsutrymmet på departementsvisa utgiftsramar. Förmyndigheterna har utgiftsramar för förvaltningskostnader införts, där

myndigheterna nu är finansiellt ansvariga även för löne- och lokalkost-nadsutvecklingen.

Ett genomförande av riksdagsutredningens förslag kommer att innebäraatt ramar för utgifter används på alla nivåer i budgetprocessen. Till-sammans med delegering av uppgifter och ansvar respektive utökaduppföljning och kontroll är rambudgeteringen ett viktigt inslag för eneffektiv styrning på alla nivåer inom staten. Förändringarna i budgetpro-cessen är sammantaget av stor betydelse för möjligheterna att föra enavvägd och förutsägbar finans- och budgetpolitik och därmed för denreala och finansiella ekonomiska utvecklingen.

Behovet av att ompröva statligt finansierad verksamhet har ökat. Rege-ringen har i mars 1994 tagit ett viktigt steg mot en kontinuerlig prövningav statliga utgiftsåtaganden genom att nya generella kommittédirektiv(dir. 1994:23) har beslutats. Direktiven utgår från att statens verksam-heter resultatstyrs. De innebär i korthet att varje kommitté förutsättnings-löst skall pröva det offentliga åtagandet inom det område som kommitténutreder. Riktlinjer lämnas även för hur effekterna av genomförd verksam-het skall analyseras, liksom för redovisningen av hur utredningsförslagenskall finansieras.

Finansutskottet har understrukit riksdagens behov av utökade ochförbättrade analyser av resultatet av de statliga insatserna på samhällsnivå(bet.l993/94:FiU10, rskr. 1993/94:132). Dessa analyser är viktiga förriksdagens uppföljning och utvärdering. Riksdagens intresse är främstinriktat på effekter, utfall och måluppfyllelse. I 1994 års budgetpro-position anmäldes att regeringen avsåg att i årets kompletteringsproposi-tion återkomma till riksdagen bl.a. med en närmare beskrivning avarbetet med att utveckla resultatstyrningen och budgetprocessen.Regeringen återkommer i det följande till de åtgärder som nu vidtas fören förbättrad styrning och kontroll av statlig verksamhet.

I 1988 års kompletteringsproposition redovisades ett program för utveck-ling av styrningen av den statliga verksamheten - en mål- och resultatori-enterad styrning skulle etableras.

Utgångspunkt för detta program var bedömningen att den offentligasektorns andel av ekonomin inte längre kunde öka på samma sätt somtidigare. Målsättningarna med programmet kan sammanfattas i två be-grepp, omprövning och effektivitet. Förutsättningar skulle skapas för atti budgetprocessen och i andra sammanhang omfördela resurser frånmindre prioriterade verksamheter till andra mer prioriterade. De nyastyrformerna skulle således leda till omprövningar och förändringar avstatens åtaganden. De skulle också medverka till bättre effektivitet och

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

produktivitet i offentlig verksamhet. Ambitionerna med resultatstyrningen Prop. 1993/94:150var att all statligt finansierad verksamhet skulle ställas inför ökade krav Bilaga 1på resultat och effektivt resursutnyttjande.

Målen ligger fast

Den samhällsekonomiska utvecklingen innebär att de mål som redo-visades år 1988 har fått ökad betydelse. Behovet av omprövning ochförändring av statligt finansierad verksamhet har blivit allt viktigare,liksom målet att öka effektiviteten och produktiviteten.

De ursprungliga målen med resultatstyrningen ligger fast somutgångspunkt för det fortsatta arbetet. Hänsyn måste också tas till de kravpå besparingar som aktualiseras av det ansträngda budgetläget. Resultat-styrningen bör leda till en tydligare rollfördelning mellan riksdag,regering och myndigheter och en klarare ansvarsfördelning mellan staten,kommunerna, organisationer och enskilda. Det skapar förutsättningar fören effektiv styrning av de verksamheter som staten finansierar.

Verksamhet där staten har intressen kan bedrivas av statliga myndig-heter, bolag eller stiftelser. Den kan också bedrivas av någon annanhuvudman utan direkt statlig medverkan. Val av verksamhetsform är enstrategisk fråga som ankommer på riksdag och regering att fatta beslutom. Det gäller också val av finansieringsform. Dessa frågor är av storbetydelse för möjligheterna att tillämpa en effektiv resultatstyrning. Införriksdagens och regeringens beslut i sådana frågor bör förutsättningarnaför en väl fungerande resultatstyrning ges en bättre belysning.

Av avgörande betydelse för resultatstyrningen är förmågan attformulera mål för olika verksamheter. I alltför stor utsträckning bedrivsstatligt finansierad verksamhet fortfarande utifrån tradition och beslut somfattades för lång tid sedan. Det krävs en kontinuerlig omprövning av detoffentliga åtagandet och målen för all statligt finansierad verksamhet. Attgöra detta för alla de verksamheter av olika karaktär som statenfinansierar är en mycket omfattande och svår uppgift som innebär nyakrav på riksdag, regering och på de kansliresurser som dessa förfogaröver.

De som är ansvariga för att bedriva en verksamhet skall också normaltsvara för redovisning av resultaten. Verksamheten måste såledesåterrapporteras i resultattermer. Om t.ex. myndigheterna i sina anslags-framställningar tar befintlig verksamhet för given och endast diskuterarförändringar på marginalen är anslagsframställningarna av mindre värdei en resultatstyrning. Redovisningen av resultaten samt uppföljningar ochutvärderingar måste användas vid riksdagens och regeringens prövningav verksamheten.

Resultatstyrning är en öppen styrmodell med ett decentraliserat besluts-fattande. I en sådan modell måste ansvar utkrävas och missförhållandenleda till reaktion och åtgärder, t.ex. sanktioner. Regeringen måste mersystematiskt använda de instrument den förfogar över för att försäkra sigom att de mål som riksdag och regering lagt fast blir uppfyllda. Bl.a.

måste den information som erhålls från revisionen leda till att åtgärdervidtas. Som regeringen angav i årets budgetproposition är statsmakternasmöjligheter till insyn och kontroll av väsentlig betydelse i detta samman-hang.

Regeringen har fortlöpande informerat riksdagen om de åtgärder ochde förändringar som har vidtagits sedan år 1988 för att förbättra ochutveckla resultatstyrningen. Det finns nu skäl att göra en mer samladbedömning av dessa förändringar och pröva vilka ytterligare åtgärder somerfordras för att stärka genomförandet och utveckla resultatstyrningen.Följande utgångspunkter bör gälla för detta arbete.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Ett vidgat perspektiv

Resultatstyrningen måste innebära en tydlig rollfördelning mellan de olikaaktörerna. En sammanblandning av riksdagens, regeringens och de verk-samhetsansvarigas olika roller skapar oklarheter. Det är riksdagen sommot bakgrund av de uppnådda resultaten fattar beslut om statens utgifter,målen med statsfinansierad verksamhet och de ekonomiska ramarna förde olika verksamheterna.

Regeringen har flera roller. I resultatstyrningen ställer regeringen kravpå resultat av dem som skall utföra verksamheten. En förutsättning föratt resultatstyrningen skall få ett kraftfullt genomslag är att styrningen sålångt möjligt verksamhetsanpassas. Regeringens ansvar är dock vidare änså. Regeringen måste också bära det övergripande ansvaret för attverksamheten är effektiv och att den bedrivs med hög produktivitet ochkvalitet. Regeringens ansvar omfattar även beslut i vissa organisations-,finansierings- och ledningsfrågor. Genom utnämningsmakten förfogarregeringen över ett viktigt instrument i resultatstyrningen. Regeringen hardärutöver ansvar för att tillvarata statens verksamhetsmässiga ochekonomiska intressen. I denna roll måste regeringen bl.a. göra sektors-övergripande analyser och bedöma externa effekter av statsfinansieradverksamhet.

De verksamhetsansvarigas roll är att under tydligt resultatansvar ochmed stor självständighet i val av medel se till att verksamheten bedrivseffektivt samt att lämna underlag för riksdagens och regeringens beslutom framtida inriktning och omfattning av verksamheten.

Utvecklingen av resultatstyrningen har under de senaste åren i förstahand avsett relationen mellan regeringen och myndigheterna. I åretsbudgetproposition redovisade regeringen att utvecklingen i huvudsak ärpositiv, men att vissa brister fortfarande finns i genomförandet avresultatstyrningen. Bl.a. redovisades att regeringens krav på bådeverksamhetens resultat och ekonomiskt resultat måste preciseras bättre.Myndigheternas resultatrapportering, framför allt redovisningen ochanalysen av effekter, måste också utvecklas.

Det finns nu anledning att påminna om de ursprungliga målsättningarnanär det gäller resultatstyrningens omfattning och instrument. Riksdagsut-redningens förslag innebär en ökad uppmärksamhet på relationerna

mellan riksdag och regering. Resultatstyrningen måste få större genom-slag i all statligt finansierad verksamhet, liksom för verksamheter sominte är statligt finansierade men där staten är huvudman, har ett ägar-ansvar eller på annat sätt ett ekonomiskt intresse. Resultatstyrningenskulle då omfatta statens totala verksamhet, dvs. även s.k. sakanslag samtövriga transfereringar, bolag och stiftelser.

Riksdagen har understrukit att den främst är intresserad av redovis-ningar av effekter, utfall och måluppfyllelse av myndigheternas verksam-het och mindre av redovisningar av prestationer och produktivitet (bet.1993/94:FiU10, rskr. 1993/94:132).

Regeringens avsikt är att på ett bättre sätt än tidigare ge riksdagen ettanalytiskt underlag för bedömning av de s.k. sakanslagen, dvs. de anslagsom myndigheterna disponerar och som inte avser myndigheternas för-valtningsanslag, och se till att en bättre uppföljning och utvärdering skerav effekterna av användningen av sakanslag. Det betyder inte att varjesakanslag skall följas upp eller utvärderas för sig; sakanslagen samverkari viss utsträckning med varandra, men även med skattesystemet.

Hittills har riksdagen och regeringen endast i begränsad omfattning hafttillgång till löpande och systematisk information om resultatet ocheffekterna av de existerande transfereringarna till hushåll, företag m.fl.Resultatstyrningen behöver utvecklas till att omfatta samtliga trans-fereringar. Utvecklingen kan bl.a. ske genom att regeringen pekar ut deaktörer som skall ansvara för den löpande resultatinformationen tillregeringen om effekter och måluppfyllelse av gjorda transfereringar.

Ca 75 % av kommunernas och landstingens verksamheter utgörs avstatligt ålagda uppgifter. Statliga transfereringar utgår dels i form avgenerella inkomst- och kostnadsutjämningssystem, dels i form avspecialdestinerade bidrag. Statens intresse gäller dels kommunernasfinansiella ställning och den skattefinansierade verksamhetens del i dettotala samhällsekonomiska utrymmet, dels inriktning och effektivitet i deålagda uppgifterna. Statlig styrning av verksamheter i kommuner ochlandsting sker dels genom lagstiftning, dels genom fastställandet av detskattefinansierade utrymmet. Genom införandet av ett generellt bidrags-system har statens möjligheter att styra och följa upp tidigare öronmärktabidrag ersatts av ett behov att hitta nya uppföljnings- och utvärderings-former för kommunal verksamhet (se även bilaga 7, avsnitt 2). Härkommer man självklart in på frågor om förbättrade former för lokaldemokrati, som dock ligger utanför denna framställning.

Statlig verksamhet som bedrivs i affärsverk eller som förts över tillbolag styrs bl.a. genom lönsamhetskrav och utdelningskrav. Kontrollöver bolagen utförs av de av bolagsstämman valda revisorerna. ÄvenRiksdagens revisorer och Riksrevisionsverket kan utöva kontroll.Samhällsåtaganden regleras i särskilda avtal och avtalens efterlevnadkontrolleras av tillsynsmyndigheterna. Staten och dess företrädare bör,som ägare av de statliga tillgångarna, utöva en aktiv roll och utnyttja destymingsmöjligheter som står till buds för att tillvarata statens ekonomis-ka och verksamhetsmässiga intressen. I detta ligger att ange tydliga kravpå resultat och att en ändamålsenlig uppföljning och kontroll sker.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

105¶Viss statlig verksamhet bedrivs i av staten bildade eller finansieradestiftelser. Regeringens utgångspunkt är att denna form för statligverksamhet skall användas restriktivt. Ett skäl till detta är att om statenmedverkar vid bildandet av stiftelser avhänder den sig egendom samtidigtsom möjligheterna att påverka verksamhetens inriktning och effektivitetär begränsade. Staten måste garanteras insyn och kontroll i de stiftelsersom även i framtiden kommer att vara beroende av statligt stöd. Statenhar möjlighet att styra de statliga stiftelserna genom utformningen avstiftelseförordnanden och avtal vid stiftelsebildningen. Dessutom kanstaten kontrollera stiftelserna genom att utforma villkor knutna till enstatlig finansiering av den löpande verksamheten och genom att utsestyrelseledamöter. Insyn i och kontroll av stiftelsens verksamhet kanockså fås genom den revision som fortlöpande bör ske av stiftelser ienlighet med statsmakternas beslut om statlig revision i bolag ochstiftelser. I avsnitt 8.3 redogörs närmare för den utredning regeringentillkallat för att göra en översyn av befintliga stiftelser som är beroendeav statligt stöd.

Resultatstyrningen bör också beröra statens inkomster. Det bör närmareövervägas hur en löpande resultatinformation kan utformas för att följaupp och utvärdera de mål som i vissa fall satts upp av riksdagen förstatens inkomster (jfr. bilaga 1.5).

Budgetprocessen kommer även i det fortsatta arbetet att utgöra kärnani resultatstyrningen. Ökad uppmärksamhet måste dock ägnas åt att resul-tatorientera andra instrument, som lagstiftning, organisation, lednings-former, utnämningsmakt, utbildning etc. De olika instrumenten måste ut-formas och tillämpas i samklang för att resultatstyrningen skall fungeratillfredsställande.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Fortsatt arbete och tidsplan

De ambitioner som nu finns om att utveckla resultatstyrningen är avsådan omfattning och spänner över ett så stort antal områden att ett mersystematiskt arbete bör initieras. För att ta fram underlag till regeringensvidare ställningstaganden i dessa frågor har en interdepartementalarbetsgrupp med representation från närmast berörda myndigheter bildats.Arbetsgruppens uppgift är att under år 1994 lägga fram förslag tillåtgärder som utvecklar och stärker genomförandet av resultatstyrningen.Regeringen kommer i 1995 års budgetproposition att redovisa förslag tillåtgärder och andra ställningstaganden som arbetet föranleder.

Riksrevisionsverket (RRV) granskar och avger revisionsberättelser förmyndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer.

106¶Innevarande budgetår har RRV uttalat sig om ca 390 organisationer. Prop. 1993/94:150RRV:s revision har resulterat i 23 revisionsberättelser med invändning, Bilaga 1vilket är något fler än föregående år. RRV har också avgett flerrevisionsrapporter till styrelserna jämfört med föregående år.

Några myndigheter framhålls av RRV som goda exempel när det gällerårsredovisningens resultatredovisningsdel. Bland annat har Statenskämkraftinspektion, Patent- och registreringsverket, Bohusläns allmännaförsäkringskassa och Göteborgs allmänna försäkringskassa lämnatdokument som av RRV bedömts vara av god kvalitet.

Regeringskansliets revisionskontor gör motsvarande årliga granskningav bland annat departementen. Granskningen avseende räkenskapsåret1992/93, som avslutades i februari 1994, resulterade i två gransknings-rapporter där revisionskontoret hade invändningar.

I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 1) redogjorde regeringen förRRVs iakttagelser som redovisats i 1993 års rapport om det ekonomiad-ministrativa läget i statsförvaltningen och revisionens resultat samtregeringens övergripande bedömning av dessa. Nedan följer en redovis-ning av de åtgärder som regeringen vidtagit eller avser att vidta medanledning av revisionens iakttagelser. Redovisningen koncentreras tillsådana iakttagelser där revisionen påvisat brister som är av merprincipiell karaktär och de fall där myndigheter har fått revisions-berättelse med invändning. Åtgärder med anledning av RRV:s revision,som resulterat i invändningar inom Utbildningsdepartementets område,redovisas i ett separat avsnitt.

Frågor av generell karaktär

RRV har bl.a. redovisat brister vad gäller styrning och kontroll vidavveckling och annan ombildning av statlig verksamhet. Ett effektivt om-bildningsarbete i staten förutsätter att de statliga företrädarna agerar påett sådant sätt att statens intressen tillgodoses fullt ut. Regeringen avseratt vidta flera åtgärder för att undanröja de brister RRV påvisat. Rege-ringen avser bl.a. att utfärda generella riktlinjer till samtliga myndigheterrörande villkor för hel- och delvis avveckling eller annan ombildning istaten, bl.a. för medelshantering inkl, omhändertagande av tillgångar ochskulder, ekonomisk redovisning och avrapportering till regeringen.Vidare överväger regeringen att inrätta en särskild stödfunktion som skallha till uppgift att genom samråd och stöd åt såväl berörda myndighetersom departement bevaka att avveckling och arman ombildning av statligverksamhet, inkl, överföring av verksamhet till andra huvudmän, sker påett för staten som helhet ändamålsenligt sätt. Revisorskompetens frånRRV bör knytas till funktionen.

RRV har vidare funnit att myndigheter bildat bolag och stiftelser utanatt statsmakternas godkännande inhämtats. RRV konstaterar även att de

principer för insyn i och kontroll av bolag och stiftelser genom statligrevision som riksdagen beslutat om på regeringens förslag i 1993 årskompletteringsproposition inte fått genomslag. Även i detta fall avserregeringen att meddela samtliga myndigheter vad som gäller, bl.a. i frågaom rätten att äga eller bilda bolag och stiftelser i staten, rätten att iklädastaten ekonomiska förpliktelser mot sådana organisationer och vilka åt-gärder myndigheterna har att vidta för att de beslutade principerna förrevision skall genomföras.

En annan fråga som RRV aktualiserar är att RRV:s möjligheter attgranska och uttala sig om årsredovisningar försvåras i de fall åtkomst tilldata i olika ADB-baserade informationssystem begränsats. Det ligger iregeringens intresse att den årliga revisionen kan genomföras på ettändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Ett arbete har därför inlettsinom Finansdepartementet med syfte att se över och förbättra förut-sättningarna att vid revision få tillgång till behövliga redovisningsdatamed hjälp av modem revisionsteknik.

Mot bakgrund av RRV:s iakttagelser vad gäller bristande redovisningav statens aktieinnehav angav regeringen i årets budgetproposition attresp, myndighet, inkl, departement, som företräder staten på bolagsstäm-ma skall uppta aktieinnehavet i sin redovisning. Inom Finansdepartemen-tet förbereds för närvarande, med stöd av andra departement, RRV ochKammarkollegiet, åtgärder för att förbättra redovisningen. I arbetet ingåren kartläggning av statens befintliga totala aktieinnehav. Bland annat pågrundval av denna kartläggning görs en översyn av redovisningsprinciperoch anvisningar. Vidare förbereds de åtgärder som krävs inför den 1 julii år då resp, departement övertar redovisningsansvaret från Kammarkol-legiet för de aktieinnehav i bolag som placerats direkt under departe-mentet.

RRV pekar även på att myndigheters byte av ADB-baserade redovis-ningssystem har inneburit att berörda myndigheters rapportering tillstatens centrala redovisningssystem (riksredovisningen) mot anslag ochinkomsttitlar ofta försämrats, med bl.a. en kvalitetsförsämring i under-laget för prognoser om statsbudgetens utfall som följd. En myndighet fåri princip själv välja redovisningssystem, och har det fulla ansvaret för attde redovisningskrav som gäller för ekonomisk rapportering i staten upp-fylls. Det är naturligtvis oacceptabelt att en myndighet försummar detansvar den har för att förse statsmakterna med korrekt ekonomiskt be-slutsunderlag om hur de statliga medlen använts.

Ett sätt att åtgärda bristerna skulle kunna vara att regeringen beslutaratt samtliga myndigheter skall tillämpa ett visst, koncemgemensamt,redovisningssystem. Regeringen har dock inte för avsikt att inskränkamyndigheternas nuvarande rätt att själva upphandla redovisningssystem,men utesluter inte en omprövning av denna rätt om det visar sig att desstilllämpning leder till försämrad redovisning i staten. De problem somRRV noterat talar enligt regeringen för att myndigheter som avser att an-skaffa nytt redovisningssystem behöver vägledning och ofta bättre kompe-tens inför och under upphandling för att bedöma de olika leverantörerna,systemens kvalitet och vilka systemmässiga anpassningar som behöver

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

göras för att klara de statliga redovisningskraven från den dag systemettas i bruk. Inom Finansdepartementet pågår arbete med en ny förordningsom bl.a. skall klargöra vilka övergripande krav som måste ställas på enmyndighets redovisningssystem inkl, revisionella krav för att skapaändamålsenliga möjligheter för granskning, hur samråd med RRV skallgenomföras inför ett eventuellt byte av redovisningssystem samt vilkakrav som gäller för anslutning av nytt, eller förändrat, redovisnings-system till riksredovisningssystemet.

Ett annat generellt problem RRV påpekat är att den interna kontrollenav användningen och redovisningen av de statliga medlen inom flera myn-digheter är bristfällig. RRV efterlyser tydligare direktiv på området.Regeringen vill i sammanhanget ånyo understryka att ökad delegeringställer ökade krav på en väl utbyggd kontrollapparat. Detta gäller givetvisäven inom myndigheter, och i synnerhet sådana myndigheter som hante-rar stora statliga medelsflöden eller som har såväl central som regional/lokal organisation. Regeringen avser att låta utreda behovet av generellabestämmelser vad gäller krav på utbyggd intemkontroll, inrättande av enintemrevision m.m. vid bl.a. större myndigheter eller vid myndighetermed omfattande intern delegering.

RRV har även redovisat att regeringens krav på resultatredovisningar-nas innehåll och avrapporteringstidpunkter inte alltid följts. Somredovisats i avsnitt 8.2.1 har en arbetsgrupp tillsatts för att stärkagenomförandet av resultatstyrningen. I gruppens arbetsuppgifter ingårbl.a. att pröva vilka åtgärder som bör vidtas vid en bristande resultat-rapportering till statsmakterna.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Vissa frågor inom några departementsområden

I en särskild rapport till Försvarsdepartementet pekar RRV bl.a. påföljande.

Inom området löner och förmåner saknas tillförlitlig statistik. Regering-en har därför nyligen gett Försvarsmakten i uppdrag att redovisa lämpligaformer för statistik, stödsystem, redovisningsprinciper och gemensamtdefinierade begrepp som möjliggör en rättvisande och rationell årliguppföljning och analys av personalkostnaderna.

Flera hinder föreligger enligt RRV för en ändamålsenlig styrning ochuppföljning av det civila försvaret. Inom Försvarsdepartementet harnyligen ett arbete inletts för att åtgärda detta. Arbetet syftar bland annattill att skapa redovisningsprinciper när det gäller beredskapslager och attställa enhetliga krav på återrapportering för att härigenom underlättastyrningen och uppföljningen av det civila försvaret.

Den årliga budgetprövningen bör för de myndigheter inom Försvars-departementet som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet, på etttydligare sätt än hittills inbegripa balanserade överskott. Vidare bör vidsidan av formellt reglerad avgiftsfinansierad verksamhet en bättrebudgetering ske av myndigheternas inkomster inom Försvarsdepartemen-tets område. De redovisade inkomsterna är enligt RRV väsentligt högre

9¶Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 150

än de budgeterade. Regeringen har mot bakgrund av RRV:s iakttagelsergett berörda myndigheter i uppdrag att i anslagsframställningen förbudgetåret 1995/96 dels redovisa och motivera balanserade överskott,dels budgetera inkomster med ledning av utfallen under budgetåret1992/93 och - så långt det är möjligt - 1993/94.

I samband med att räntebeläggning av anslag införs fullt ut inomförsvarets myndigheter fr.o.m. budgetåret 1994/95 pekar RRV på atträntebeläggningen bör utformas så att förskottsbetalningar till för-svarsindustrin enbart grundas på affärsmässiga överväganden. Regeringenhar den 17 mars 1994 gett Försvarsmakten och Försvarets materielverki uppdrag att tillsammans och senast den 1 oktober 1994 redovisa ochmotivera planerade externa förskottsbetalningar.

Inom Socialdepartementets ansvarsområde har socialförsäkringsorgani-sationen, Riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassorna lämnatfullständiga årsredovisningar för budgetåret 1992/93 enligt förordningen(1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.

Som anförts i årets budgetproposition innehåller den revisionsberättelsesom RRV avgivit avseende RFV och försäkringskassorna, inga in-vändningar. I en revisionsrapport konstaterar RRV i ett sammanvägtomdöme att resultatredovisningen i stort sett är tillfredsställande.Försäkringskassornas årsredovisningar håller genomgående god klass.Kommande resultatredovisningar bör dock enligt RRV i betydligt högreutsträckning redovisa de resultat som socialförsäkringsorganisationenpresterat. Även resultatet av RFV:s egen verksamhet bör framgå.Regeringen anser att RFV bör utveckla resultatredovisningen i enlighetmed RRVs synpunkter, vilket RFV också avser att göra.

Inom Kulturdepartementets område har revisionsrapporter lämnats tillRiksantikvarieämbetet (RAÄ) för brister i den interna kontrollen m.m.samt till Statens konstmuseer för brister i föremålshanteringen.

Riksantikvarieämbetet, som under en följd av år haft orena revisions-berättelser, har nu lämnat ett godtagbart bokslut. Fortfarande är dockytterligare förbättringar nödvändiga. Regeringen kommer att ge RAÄ iuppgift att fr.o.m. budgetåret 1994/95 inkomma till regeringen medresultat- och projektredovisning per tertial i syfte att nå en bättre löpandeuppföljning och kontroll.

När det gäller Statens konstmuseers brister i föremålshanteringen harmuseet vidtagit vissa åtgärder. Bland annat utvecklas förbättrade rutinerför föremålsregistrering. Vidare har nya mer ändamålsenliga förråds-lokaler hyrts. Den kommande nybyggnaden av Moderna museet innebärockså en väsentlig förbättring av förrådsutrymmen och hanteringen avföremålen.

Inom Miljö- och naturresursdepartementets område har ingen myndighetfått revisionsberättelse med invändning, men RRV har tillställt styrelsenför Statens naturvårdsverk, Statens strålskyddsinstitut och Statens lant-mäteriverk särskilda rapporter. De påtalade bristerna gäller främst deninterna kontrollen, bland annat bristfällig uppföljning av samfinansieradeprojekt, oklarheter i ansvars- och befogenhetsområden samt avsaknad avfungerande avstämningsrutiner mellan försystem och redovisning.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

110¶Regeringen anser att myndigheterna bör prioritera det ekonomiadmini- Prop. 1993/94:150strativa utvecklingsarbetet för att säkerställa en god informationskvalitet Bilaga 1inför kommande årsredovisningar.

Invändningar med anledning av att resultatredovisning saknats eller varitbristfällig

Styrelsen för Sverigebilden har fått invändning på grund av att resultatre-dovisning inte lämnats. Enligt RRV är också Statens haverikommissionsresultatredovisning bristfällig i väsentliga avseenden.

Regeringskansliet har haft överläggningar med båda myndigheterna ochRRV, i syfte att utveckla resultatredovisningen för att därigenom förbättrauppföljningen av myndigheternas verksamhet.

I revisionsberättelsen för Försvarshögskolan konstateras att myndigheteni sin resultatredovisning inte har uppfyllt ett av återrapporteringskraveni 1992/93 års regleringsbrev. Återrapporteringskravet avsåg redovisningav utvecklingen av utbildningskostnaderna för olika kurstyper. Ävenregeringen kan konstatera att Försvarshögskolan inte har följt det somregeringen begärt i regleringsbrevet. På grundval av vad som kommitfram i dialog med myndigheten om dess möjligheter till resultatbe-skrivning förutsätter regeringen att myndigheten redovisar de begärdauppgifterna i årsredovisningen för räkenskapsåret 1993/94. Vidarekommer regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 att ånyoställa krav på återrapportering av den begärda uppgiften.

Invändningarmed anledning av otillfredsställande ekonomiadministrationvid större ombildningar av myndigheters verksamhet

Försvarets mediecenter privatiserades under budgetåret 1992/93 (prop.1992/93:162). I samband med överlåtelsen upphandlade myndigheten ettnytt ekonomisystem. RRV pekar på att beslutet om inköpet inte för-ankrats hos myndighetens styrelse och inte heller hos den presumtivaköparen. Då köparen inte övertog ekonomisystemet åsamkades statsverketen merkostnad. I revisionsberättelsen påpekades vidare att den löpandeuppföljningen och styrningen av verksamheten brustit under budgetåret.I bokslutet gjordes större, ej tidigare identifierade nedskrivningar avbalansposten "pågående arbete".

Regeringen har tagit intryck av innehållet i RRV:s revisionsberättelsemen konstaterar samtidigt att Försvarets mediecenter inte längre existerar,varför någon åtgärd riktad mot denna myndighet inte är verkningsfull.Regeringen konstaterar vidare att ekonomisystemet alltjämt finns i statensägo, närmare bestämt hos Myndigheten för avveckling av vissa verksam-

heter inom totalförsvaret. I denna myndighets uppgifter ingår bland annat Prop. 1993/94:150att finna ett användningsområde för systemet, alternativt avyttra det. Bilaga 1

I revisionsberättelsen för AMU-gruppen, som ombildades till aktiebolagden 1 juli 1993, (prop. 1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr. 1992/93:175), har RRV för budgetåret 1992/93 bedömt att det inte finns tillräckliggrund för att uttala sig om huruvida årsredovisningen är rättvisande. RRVkonstaterar bland annat att fullständiga specifikationer av ställningen påstatsverkets checkräkning inte har upprättats. Vidare föreligger enligtRRV outredda differenser mellan saldo enligt specifikation till bokslutetav statsverkets checkräkning och saldo enligt redovisningssystemet.Informationen i AMU-gruppens årsredovisning strider dock inte mot avRRV kända förhållanden.

AmuGruppen AB har låtit utreda bristerna för de myndigheter inomAMU-gruppen som särskilt berörs. Utredningarna visar att någraoegentligheter inte har begåtts, men att vissa rättelser måste göras iräkenskaperna. För att avsluta myndigheten kommer därför ett bokslutför budgetåret 1993/94 att lämnas, vilket sker med stöd av RRV.

Ombildningen av Televerket till Telia AB 1993 innebar att ett flertalavräkningar skedde mellan Telia AB och Post- och telestyrelsen(dåvarande Telestyrelsen, TSN). En ekonomisk fråga förblev dockoreglerad mellan Post- och telestyrelsen och Telia AB. Regeringen anseratt det är av vikt att avräkningen sker under innevarande budgetår.Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1993/94:105, TU20, rskr.1993/94:202) att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret1993/94 anvisa ett anslag till Post- och telestyrelsen för reglering av denekonomiska frågan mellan styrelsen och Telia AB.

Trollhätte kanalverk fick revisionsberättelse med invändning förräkenskapsåret 1992 på grund av osäkerhet i vissa balansposters värde.Osäkerheten var en följd av att slutlig avtalsmässig reglering inte skettmellan Trollhätte kanalverk och Statens vattenfallsverk avseendeövertagna tillgångar och skulder i samband med Trollhätte kanalverksbildande den 1 januari 1992.

Genom ett avtal mellan Trollhätte kanalverk och Vattenfall AB den 21december 1993 har slutlig reglering skett.

Invändningar med anledning av allvarliga brister i förvaltning ellerredovisning

Byggnadsstyrelsen upphörde som myndighet den 1 oktober 1993.Avvecklingen genomförs av en särskild tillkallad utredare (dir. 1993:105).

Byggnadsstyrelsen har fått revisionsberättelse med invändningar, delsmot förvaltningen, dels mot kvaliteten i årsbokslutet. Invändningarnaavsåg bl.a. brister i redovisningen och i hanteringen av den s.k.egenregiverksamheten inom Byggnadsstyrelsen. Finansutskottet hartidigare fått en muntlig redogörelse i ärendet.

112¶Byggnadsstyrelsen förvärvade, utan regeringens bemyndigande, under Prop. 1993/94:150sommaren 1993 tre s.k. 50 OOO-kronorsbolag och överförde egen- Bilaga 1regiverksamheten till dessa bolag. Aktierna i bolagen såldes därefter tillde personer som hade lett egenregiverksamheten inom Byggnadsstyrelsen.Genom transaktionerna kom tillgångar till betydande värden att avhändasstaten och överföras till bolagen. Byggnadsstyrelsen begärde i efterhandregeringens godkännande av de ingångna avtalen. Regeringen avslogframställningen. Efter förhandlingar mellan berörda parter har undermars 1994 träffats avtal om bl.a. återgång av vissa av de genomfördaaktieöverlåtelsema. De nu ingångna avtalen kan anses innebära en förstaten gynnsam avveckling av egenregiverksamheten.

Regeringen gav i november 1993 RRV i uppdrag att, i nära kontaktmed Justitiekanslem, genomföra en särskild granskning av verksamheteninom Byggnadsstyrelsen under i första hand år 1993. RRV lämnade ifebruari 1994 en starkt kritisk rapport. En kopia av rapporten tillställdesJustitiekanslem. Justitiekanslem har nu ett pågående tillsynsärende medanledning av rapporten.

Utöver uppdraget till RRV vidtog regeringen under hösten 1993 en radåtgärder beträffande Byggnadsstyrelsen. Bland annat beslutade regeringenatt Byggnadsstyrelsens inleverans av överskott skulle ske den 15 oktober1993 i stället för den 1 september 1994. Den särskilt tillkallade utredarenfick dessutom genom regleringsbrev mycket snäva ramar i fråga omrätten att disponera medel i avvecklingsverksamheten. Regeringensgodkännande erfordras om medel behöver tas i anspråk för annat änlöner, hyra, normala löpande administrationskostnader samt vissa andramed avvecklingen förknippade kostnader.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) fick invändningar irevisionsberättelsen på grund av övervärdering av vissa balansposter,aktier, lånefordringar och beredskapslager. Regeringen för en upp-följningsdialog med NUTEK om lämpliga åtgärder med anledning avrevisionsberättelsen. När det gäller konstaterade brister i NUTEK:skontroll avseende strategisk lagring av olja, håller åtgärder på att vidtaspå basis av resultatet från en intem utredning. Beträffande övervärderingav aktier i balansräkningen, utarbetar NUTEK en godtagbar modell föraktievärdering med stöd av RRV. Noterad övervärdering av låneford-ringar i balansräkningen åtgärdas genom införande av en bättre av-stämningsrutin mellan balansräkning och reskontra. Vidare förstärksverkets centrala ekonomiresurser under året.

Rymdstyrelsen har, enligt RRV, i sitt bokslut inte beaktat vissa erhållnainbetalningar. Genom diskussioner mellan Näringsdepartementet, RRVoch Rymdstyrelsen har bakgrunden till inbetalningarna klarlagts. Deekonomiska transaktioner RRV har aktualiserat avsåg inbetalningar tillmyndigheten för statens räkning med anledning av försäljning av statensaktier i Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB). Rymdstyrelsens uppdraghar varit att för regeringens räkning förvara statens aktier i NSAB. Delikvider som influtit till Rymdstyrelsen hänför sig inte till myndighetensnormala verksamhet. Medlen har inlevererats till statsverkets checkräk-ning och redovisats på inkomsttitel.

113¶Statens institut för byggnadsforskning (SIB) upphörde som myndighet Prop. 1993/94:150den 1 januari 1994. En särskild tillkallad utredare har uppdraget att Bilaga 1genomföra avvecklingen (dir. 1993/94:125). RRV:s iakttagelser omanslagsöverskridanden, bristande ekonomiadministrativa rutiner samtbristfällig redovisning av inventarier och anläggningstillgångar hardiskuterats mellan Näringsdepartementet och ansvariga för avvecklingen.I avvecklarens uppdrag ingår att göra en slutredovisning för verksam-heten vid SIB.

Invändningar avseende hantering av anslag som står i strid motriksdagens eller regeringens beslut

RRV har lämnat en invändning i sin revisionsberättelse över Dom-stolsverkets årsredovisning. Enligt RRV har reservationsanslaget D3.Utrustning till domstolar m.m. överskridits under budgetåret med cirka12 miljoner kronor. Därefter har en felaktig omföring gjorts så attramanslaget D2. Domstolarna m.m. har belastats. Ärendet har behandlatsi årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 3).

Domstolsverket har yttrat sig över revisionsinvändningen till RRV. AvDomstolsverkets yttrande till RRV framgår bland annat att reservations-anslaget D3. Utrustning till domstolar m.m, vilket upphört från och medbudgetåret 1993/94, använts för bland annat inredning och utrustning tillnya lokaler inom domstolsväsendet. Under tidigare budgetår har en delav dessa utgifter, i den mån anslaget D3. Utrustning till domstolar m.m.inte räckt till, bekostats via förvaltningsanslaget D2. Domstolarna m.m.Enligt Domstolsverkets synsätt finns inga entydiga regler som hindrar attramanslaget används till dessa ändamål.

Det anslag som överskridits har upphört från och med innevarandebudgetår. Regeringen avser bl.a. mot denna bakgrund och att över-skridandet har finansierats av myndigheten, inte att vidta några ytterligareåtgärder med anledning av revisionsinvändningen.

Försvarets materielverk har överskridit beviljad anslagskredit föranslaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel. RRV anser attöverskridandet har orsakats av bristfällig uppföljning och styrning avlikviditetsläget inom huvudprogrammet Marinförband.

I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 5) redovisar regeringenåtgärder som vidtagits, ytterligare rationaliseringar och verksamhets-reduceringar samt senareläggning av planerad materielanskaffning, medanledning av de ekonomiska problemen i marinen.

Regeringen har den 17 mars 1994 i anvisningar inför myndigheternasanslagsframställningar för budgetåret 1994/95 gett Försvarsmakten iuppdrag att redovisa vilka åtgärder som Försvarsmakten härutöver harvidtagit för att förbättra den fortsatta uppföljningen och styrningen avlikviditetsläget i den berörda verksamheten.

RRV har bedömt att Länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens länshantering av medlen för regionala utvecklingsinsatser (anslag X/D2) ståri strid med vad regeringen föreskrivit i regleringsbrevet. Länsstyrelserna

har använt medel från detta anslag för att finansiera utgifter för bl.a. Prop. 1993/94:150administration. Vidare har Länsstyrelsen i Norrbottens län disponerat Bilaga 1regionalekonomiska medel och s.k. bygdemedel för omlokalisering avden egna verksamheten. Länsstyrelsen i Norrbotten har på samma grundfått invändning vad avser hanteringen av regionalekonomiska medel ochs.k. bygdemedel (vattenavgiftsmedel). RRVs bedömning är att utgifterav denna typ alltid skall finansieras via de anslag som anvisats förmyndighetens förvaltningskostnader.

RRV föreslår att det klart bör anges för länsstyrelserna hur medlen förregionala utvecklingsinsatser får användas.

Länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län har till regeringenredovisat de förhållanden som lett fram till revisionens invändningar ochbland annat hemställt om att regeringen prövar om bestämmelserna föranslaget till regionala utvecklingsinsatser och vattenavgiftsmedel behöverpreciseras för att underlätta en framtida tolkning.

Regeringen har genom beslut den 14 april 1994 ålagt Länsstyrelsen iVärmlands län att återföra de medel som använts i strid mot före-skrifterna i regleringsbrevet under en treårsperiod fr.o.m. budgetåret1994/95. Regeringen avser vidare att se över riktlinjerna för använd-ningen av anslaget för regionala utvecklingsinsatser i kommanderegleringsbrev.

Användningen av de så kallade bygdemedlen regleras i förordningen(1983:945) om avgifter enligt vattenlagen (1983:291), m.m. Frågan omhur reglerna för användning av vattenavgiftsmedel behöver preciseras,bereds för närvarande inom regeringskansliet. Härvid beaktas även deöverväganden som framförts av riksdagens revisorer.

Länsstyrelserna skall vid användningen av de regionalpolitiska medlenvara uppmärksamma på att medlens användning står väl i överenstämmel-se med statsmakternas intentioner med anslagen för regionala utveck-lingsinsatser.

Åtgärder med anledning av invändningar till myndigheter inomUtbildningsdepartementets område

Inom Utbildningsdepartementets område omfattar RRV:s granskning 71myndigheter, varav 37 universitet och högskolor, 15 skolmyndigheter och19 övriga myndigheter.

Granskningen har lett till invändningar och påpekanden främst be-träffande universitet och högskolor. Sex revisionsberättelser medinvändningar har avlämnats, nämligen för universiteten i Stockholm,Göteborg och Linköping, för högskolorna i Falun/Borlänge och Skövdesamt för Operahögskolan.

Såvitt avser universitets- och högskoleområdet konstaterar RRV att deflesta myndigheter har en rättvisande redovisning och att intresset förekonomifrågor stadigt ökar. Detta har dock enligt RRV inte lett till attden löpande ekonomiadministrationen blivit bättre. På flera håll haransvar, befogenheter och arbetsuppgifter delegerats inom resp, myndig-

het. Trots omfattande utbildningsinsatser har den interna uppföljningenoch kontrollen försämrats. RRV:s konkreta anmärkningar i revisionsbe-rättelserna med invändning avser direkta felaktigheter i ekonomiadmini-strationen, bristande uppföljning och kontroll, otillräcklig styrning ochledning m.m.

Regeringen anser att RRV:s bedömningar och anmärkningar måste taspå stort allvar.

Regeringen menar sålunda att det måste ställas höga krav på ekonomi-administrationen i staten rent allmänt och på universitets- och hög-skolesektorn i synnerhet då det nya system för resurstilldelning sominförts budgetåret 1993/94 inte kan fungera på avsett vis om inteekonomiadministrationen är fullgod. I propositionen (1992/93:169) Omhögre utbildning för ökad kompetens framhölls sålunda att det nyaresursfördelningssystemet kommer att kräva en förstärkning av denekonomiska kompetensen inom universiteten och högskolorna samt attbehovet av bättre fungerande ekonomisk uppföljning och kontroll ocksåaccentueras av den ökade friheten (s. 8). Regeringen anser dock att detfinns många tecken som tyder på att det förbättringsarbete som universitetoch högskolor bedriver bl.a. med stöd av RRV successivt kommer attleda till en förbättrad situation.

Regeringen ser mot den givna bakgrunden mest allvarligt på de enskildaanmärkningar som avser den allmänna funktionen hos ekonomiadmini-strationen och bristande styrning och ledning. Vissa fall är fortfarandeaktuella trots att invändningar från RRV lämnats redan föregåendebudgetår. Detta är anmärkningsvärt. Bristerna behöver rättas till senastunder innevarande budgetår.

När det gäller felaktigheter i medelshanteringen som lett till direktaekonomiska förluster för staten skall enligt regeringens mening vederbör-ande myndighet gottgöra statsverket för resp, förlust. Det gäller t.ex.inbetalning av mervärdesskatt i samband med extern finansiering ochotillåten placering av medel på bankkonton.

Det är också mycket otillfredsställande att det förekommer att anställdavid universitetet och högskolor i sitt arbete beslutar om eller på annat sättdirekt påverkar frågor som rör bolag i vilka de själva som ägare eller påannat sätt har ett personligt ekonomiskt intresse. Gränsdragningen mellanordinarie verksamhet och bisysslor behöver dessutom förtydligas ochkontrollen därav skärpas.

Berörda myndigheter har i sina yttranden över RRVs revisionsbe-rättelser redovisat åtgärdsprogram och i övrigt lämnat kommentarer.Regeringen kommer i ett beslut senare idag att på samtliga punkter därRRV haft invändningar ange om de av myndigheterna redovisadeåtgärderna m.m. är tillräckliga eller om ytterligare åtgärder behövs.Regeringen avser därvid bland annat föreskriva att Linköpings universitetunder en övergångstid skall samråda med en särskild kommitté, som skallha till uppgift att följa och stödja verksamheten och avge en rapport tillregeringen om universitetets arbete med att förbättra ledningen ochkontrollen och de ekonomiadministrativa funktionerna i allmänhet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

116¶Vidare skall de fall då det enligt RRV kan föreligga jävsförhållandenmellan å ena sidan myndigheten och å andra sidan t.ex. bolag, överläm-nas till Justitiekanslem för prövning.

Forskningsråden har enligt RRV olika bedömning av vad som skallanses utgöra förvaltningskostnader och därmed skall avräknas de medelsom avsattes för detta ändamål. Regeringen anser att initiativ bör tas tillett arbete som syftar till att få fram en så enhetlig definition ochtillämpning som möjligt.

Inom skolområdet har RRV påpekat att specialskolornas redovisningarav den särskilda återrapportering som angivits i regleringsbrev för1992/93 är av skiftande kvalitet. Regeringen anser att en förbättring börkunna komma till stånd till följd av att regeringen i 1994 års budgetpro-position har beräknat medel för ekonomiadministrativa förstärkningar.

Åtgärder med anledning av Regeringskansliets revisionskontorsgranskningsrapporter

Departementen liksom RRV revideras av Regeringskansliets revisions-kontor. I dessa revisioner har framkommit att vissa brister föreliggerinom Utrikesdepartementets redovisning främst vad gäller utbetalningaroch anslagsredovisning under budgetåret 1992/93.

Revisionskontoret konstaterar att flera fall av dubbelutbetalningar medåtföljande återbetalningar har förekommit under 1992/93. Bland annat haren dubbelutbetalning gjorts till FN-organet UNRWA om totalt 96miljoner kronor.

Vad gäller anslagsredovisningen har bl.a. 300 miljoner kronor avmisstag registrerats under fel huvudtitel, vilket har medfört att anslags-redovisningen i årsbokslutet inte blivit rättvisande.

Utrikesdepartementet har under budgetåret 1992/93 förändrat ochförbättrat de interna ekonomiadministrativa rutinerna i syfte att undanröjadenna och andra av revisionskontoret anmälda brister. Ett arbete harvidare nyligen inletts inom departementet som syftar till att under hösten1995 införa ett helt nytt ekonomiadminstrativt system. Regeringenförutsätter att de åtgärder som vidtas för att förbättra de ekonomiadmini-strativa rutinerna ger önskat resultat.

Regeringen föreslår i prop. 1993/94:9 att en stiftelselag skall införas.Lagförslaget innehåller en civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samtbestämmelser om tillsyn. Riksdagen har beslutat att lagen skall träda ikraft den 1 januari 1996 (bet. 1993/94:LU12, rskr. 1993/94:225). Denskall med vissa undantag tillämpas även på nu befintliga stiftelser.

I propositionens allmänna motivering (s. 54 f) tas frågan upp om s.k.anslagsstiftelser. Med dessa stiftelser menas av staten bildade anslagsbe-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

roende men självägande organ. De omfattas inte av lagförslaget. Däremotges sådana stiftelser enligt övergångsbestämmelserna rättskapacitet somstiftelser i lagens mening. I propositionen konstateras att frågan om enlämplig organisationsform för verksamheter som är beroende av statligaanslag men som inte bör bedrivas i myndighetsform bör övervägas utifrånandra utgångspunkter än som kan ske inom ramen för det nu föreliggandelagstiftningsarbetet. Samma bedömning görs för kommunernas ochlandstingens vidkommande.

I propositionen anförs även att övervägandena om lämplig organisa-tionsform får göras i ett annat sammanhang samt att regeringen avser attsenare ta initiativ till detta.

I prop. 1992/93:100 bil. 1 (s. 94 f) konstateras att myndigheter med-verkat i bildande av bl.a. stiftelser genom att avsätta statliga medel utanatt inhämta tillstånd från statsmakterna. Detta har gjorts i strid medregeringsformens bestämmelser. Det påpekas därvid att ett sådantförfarande inte kan accepteras och att statens åtaganden i dessa verksam-heter måste omprövas. I samband därmed bör det statliga huvudmanna-skapet begränsas. I de fall verksamheten som bedrivs är av centraltstatligt intresse bör myndighetsformen vara den verksamhetsform somskall tillämpas. Det framhålls även att statlig verksamhet inte börbedrivas i stiftelseform om inte särskilda skäl föreligger. Av pro-positionen framgår även att regeringen avser att lägga fram förslag omvilka tekniker som bör tillämpas för finansiering av organisationer sominte är statliga myndigheter men som får statliga bidrag för sin verksam-het. Riksdagen hade ingen erinran (bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189).

Regeringen har mot denna bakgrund tillkallat en särskild utredare meduppgift att finna en lämplig form för finansiering av framtida verksam-heter som fortlöpande är beroende av statligt stöd men som inte börbedrivas i myndighetsform. Utredaren skall även klargöra hur behovet avstatlig insyn och kontroll skall tillgodoses.

Uppdraget avser bl.a. att finna en alternativ form för framtidaverksamhet motsvarande den som för närvarande bedrivs i form av s.k.anslagsstiftelser. Uppdraget omfattar däremot inte att överväga någon nyassociationsform för detta ändamål. Utredaren skall även överväga omden föreslagna verksamhetsformen kan tillämpas på kommunal och lands-tingskommunal verksamhet.

Utredaren skall vidare göra en förutsättningslös översyn av befintligastiftelser som fortlöpande är beroende av statliga medel och därefterlämna förslag bl.a. om hur verksamheten skall vara finansierad iframtiden. Därvid skall de bakomliggande, egentliga målen för verksam-heten anges och en prövning göras av motiven för det offentligaåtagandet i respektive stiftelse.

Uppgiften att finna en lämplig form för finansiering m.m. av framtidaverksamheter som fortlöpande är beroende av statligt stöd skall redovisasav utredaren före utgången av november 1994. Regeringen avser attåterkomma till riksdagen i denna fråga under år 1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

118¶Riksdagen har uppdragit åt regeringen att tillsätta en utredning med upp-gift att se över hur utgifter för statliga investeringar skall tas upp i stats-budgeten och hur de skall redovisas (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Utredningen skulle bl.a. överväga hur investeringsbemyndigandenoch andra liknande långsiktiga utgiftsåtaganden kan inkluderas i riks-dagens budgetreglering. Utredningen borde enligt riksdagens uppfattningbeakta såväl strävan att förbättra den statliga redovisningen som hurriksdagens beslutsunderlag skall utformas. Den borde också överväga om-fattningen av den statliga budgeten.

Som regeringen redovisade i årets budgetproposition har ett sådantutredningsarbete inletts inom Finansdepartementet under innevarandebudgetår. I arbetet, som omfattar budgetering och redovisning av statensinkomster, utgifter och förmögenhet, medverkar bl.a. närmast berördamyndigheter. I propositionen anmäldes att regeringen skulle återkommasuccessivt till riksdagen med en redovisning av resultatet av detta arbete.Ännu så länge föreligger inga förslag på området, men då frågan är avstor vikt har regeringen valt att redan nu lämna en mer övergripanderedovisning av utredningsarbetets uppläggning.

I ett inledande skede prövas förutsättningslöst olika metoder att hanterafrågeställningarna. En enkel lösning på behovet av att särredovisa in-vesteringar skulle kunna vara att dela upp statsbudgetens anslag tydligareän hittills på anslag som avser investeringar och anslag som avser drift.Emellertid bör den koppling som också riksdagen gjort med övervägan-den om den statliga budgetens omfattning och behovet av en generellförbättrad ekonomisk redovisning till riksdagen, också tas som ut-gångspunkt för arbetet. Arbetet har därför inriktats mot mer genom-gripande och långsiktiga lösningar.

Arbetet med att få en bättre budgetering och redovisning av statenstotala verksamhet tar sin utgångspunkt i de möjligheter som de nyaredovisningsprinciper som myndigheterna tillämpar från innevarandebudgetår erbjuder och det utvecklingsarbete som pågår med att ta framen årsredovisning för staten. Här avses sådana redovisningshandlingarsom resultat- och balansräkning samt finansieringsanalys vilka inomövriga delar av samhället är ett naturligt underlag för beslut medekonomiska konsekvenser. Särskilt finansieringsanalysen har stor relevansi samband med prövning av fördelning av utgifter på drift och in-vesteringar. I utredningsarbetet ingår därför som en naturlig del attöverväga om motsvarigheter till dessa redovisningsdokument kan använ-das i staten för planering och budgetering.

Vidare övervägs om de ekonomiska konsekvenser som statsbudgetenger upphov till bättre kan presenteras om de tydliggörs i flera, men likvälsammanhängande, dokument eller avsnitt. T.ex. skulle den samhällseko-nomiska påverkan av regeringens budgetförslag rörande den statliga

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

ekonomin kunna bedömas bättre än idag med hjälp av en budgeteradresultaträkning och finansieringsanalys för staten. Statens ekonomiskanettoställning skulle på motsvarande sätt kunna framgå av en budgeteradbalansräkning.

Budgeterade resultat- och balansräkningar kan dock inte användas föratt presentera, och utgöra grund för beslut om, regeringens budgetförslagom fördelning av resurser på olika ändamålsområden enligt regerings-formens förskrifter. I utredningsarbetet prövas i vad mån det är möjligtatt hantera detta genom att med utgångspunkt i tekniken för finan-sieringsanalyser framställa ett sammanhållet budgetförslag. Budgetför-slaget skulle likt finansieringsanalysen kunna indelas på väsentligaområden såsom drift, investeringar och transfereringar. Budgetförslagetskulle samtidigt kunna beskriva hur driftkostnaderna för statens totalaverksamhet finansieras med avgifter, bidrag och anslag och hur investe-ringarna finansieras direkt med statlig upplåning, inomstatliga lån i Riks-gäldskontoret och anslag. Budgetförslaget skulle också kunna innehållaett finansiellt avsnitt som förklarar hur anslagen avses finansieras medskatter, avgiftsinkomster och med upplåning.

Ett nytt budgetsystem av denna typ som ger riksdagen efterfrågademöjligheter att styra omfattning av och inriktning på de statliga in-vesteringarna kan utformas på flera olika sätt. Innan ett sådant systemskulle kunna läggas fast krävs dock ett förhållandevis omfattande arbete,dels för att pröva möjligheterna att hantera det mer omfattande underlagsom skulle komma att krävas i det nya systemet, dels för att se till attden omfattande statistik ifråga om den statliga ekonomin som behöverutarbetas kan integreras i ett nytt system. I arbetet måste också beaktasatt de statliga myndigheternas budgetering och redovisning bör göras såokomplicerad som möjligt. Det är därför väsentligt att arbetet med ettframtida statsbudgetsystem bedrivs med erforderlig tid för överväganden,samordning och införande. Ambitionen är att regeringen successivt skallkunna presentera förslag på området så att de kan tillämpas fr.o.m.budgeten för år 1997 (förutsatt att riksdagen beslutar om övergång tillkalenderår som budgetår i enlighet med Riksdagsutredningens förslag).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Riksdagsutredningen föreslår i sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet2 att statens budgetår läggs om till kalenderår. Övergången föreslås skefr.o.m. kalenderåret 1997. För att ha beredskap för ett eventuellt beslutom övergång till kalenderbudgetår fr.o.m. 1997 krävs att regeringenredan nu vidtar vissa förberedande åtgärder. En arbetsgrupp inomregeringskansliet har därför fått till uppgift att svara för beredningen avövergångsfrågorna. Övergången till kalenderår som budgetår innebärenligt utredningens förslag att regeringens budgetförslag 1995 kommeratt avse 18-månadersperioden den 1 juli 1995 t.o.m. den 31 december1996. De åtgärder som redan nu är nödvändiga att vidta är bl.a. att gekompletterande direktiv till myndigheterna och att förändra tidpunkter

m.m. för regeringens budgetarbete. Regeringen kommer också attöverväga och förbereda de författningsändringar m.m. som en övergångtill kalenderbudgetår kräver.

Samspelet mellan den offentliga sektorn och den övriga samhällsekono-min har fått ökad betydelse, bl.a. i takt med att de offentliga utgifternaoch inkomsterna har ökat. Statsbudgetens utgiftssida utgörs till stor delav transfereringar till hushåll, företag, kommuner, organisationer m.fl.Även statsbudgetens inkomstsida innefattar subventioner till betydandebelopp i form av s.k. skatteutgifter. Det förekommer även statligasubventioner för de inkomster och utgifter som redovisas utanförstatsbudgeten.

Det finns en rad olika studier om enskilda statliga subventionersomfattning. Det som för närvarande saknas är en sammanställning avsamtliga statliga subventioner. Det finns inte heller någon entydigavgränsning och definition av subventionsbegreppet.

Riksdagen har tidigare uttalat att det bl.a. vore värdefullt med enkartläggning av de statliga subventionerna (bet. 1990/91 :FiU30, rskr.1990/91:386). Regeringen borde därför lämna en redovisning över vadsom är möjligt att redovisa samt också lämna förslag till hur en sub-ventionsrapport skulle kunna utformas.

Mot denna bakgrund har regeringen gett en särskild utredare i uppdragatt definiera och kartlägga de statliga subventionerna samt lämna förslagtill hur de statliga subventionerna kan redovisas för riksdagen (dir.1994:13).

Regeringen anser att det är av stor vikt att statliga subventioner studerasför att i första hand ge statsmakterna ett mer kvalificerat underlag förställningstagande i frågor rörande fördelnings-, konkurrens-, finans- ochbudgetpolitiken samt frågor rörande de olika subventionernas ochstatsbidragens måluppfyllelse, kostnadseffektivitet och möjligheter tillmissbruk resp, återvinning vid missbruk eller avtalsbrott.

Regeringen har tidigare beslutat om principer för val av statligabetalningstidpunkter, vilka riksdagen har ställt sig bakom (prop.1991/92:100,bil. l.bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Principernaär:

- In- och utbetalningstidpunkter bör väljas så att statens räntekostnaderminimeras,

- Utbetalning bör ej ske före den tidpunkt då betalningsmottagarenskall erhålla medlen,

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

- Tidigareläggning av utbetalning bör ej tillämpas för att minska detaktuella bidraget eller utbetalningen,

- Senareläggning av inbetalning bör ej ske för att ge den betalnings-skyldige kompensation för administration av statliga betalningar.

Regeringen har bl.a. i 1993 års kompletteringsproposition redovisat attRiksgäldskontoret och Riksrevisionsverket har genomfört en översyn avde statliga betalningstidpunkterna och även lämnat förändringsförslag.Regeringen anmälde i samma proposition att de förändringsförslag somär att hänföra till uppbördslagstiftningen vägs in i den pågåendeöversynen på området (dir. 1993:22). Det står nu klart att de förändrings-förslag som rör tidpunkter för betalningar av bl.a. pensioner, barnbidrag,dagersättningar och punktskatter behöver utredas ytterligare innan slutligtställningstagande görs.

Riksgäldskontorets och Riksrevisionsverkets översyn behandlade ävenregleringsbrevens bestämmelser om betalningstidpunkter samt myndig-heternas betalningsrutiner. Regeringen överväger med utgångspunkt frånovanstående principer för val av betalningstidpunkter, de betalnings-tidpunkter som anges i regleringsbreven. Vad gäller sådana betalnings-tidpunkter som styrs av myndigheterna själva beaktas i huvudsak kravenpå kassahållning genom de incitament som den generella räntebelägg-ningen ger.

Myndigheterna har fr.o.m. den 1 juli 1993 ansvaret för sin egenlokalförsörjning. Budgeteringen av lokalkostnadsmedlen i myndigheternasförvaltningsanslag var tidigare baserad på Byggnadsstyrelsens aviseringav hyra till myndigheterna. Byggnadsstyrelsen var också ansvarig för attanvisa myndigheten ändamålsenliga och effektiva lokaler. Genom attmyndigheterna själva övertar ansvaret för lokalförsörjningen är det denenskilda myndighetens ansvar att välja lämpliga lokaler för verksamheten.Med ansvaret för lokalförsörjningen följer också ansvaret för att de medelsom myndigheten har till sitt förfogande för bl.a. lokaler används på etteffektivt sätt.

Regeringen har vid ett flertal tidigare tillfallen redovisat för riksdageninriktningen i arbetet med lokalförsörjningsfrågor, där avvecklingen avByggnadsstyrelsen har varit en del. Budgeteringen av myndigheternasresurser för lokalanskaffning är en del i omläggningen av ansvaret förlokalförsörjningen. Hanteringen av denna fråga kan delas upp i treområden:

- budgeteringen av anslagsbaserna i det nya lokalförsörjningssystemet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

- årlig prisomräkning av anslagsbaserna

- justeringar av vissa anslag för budgetåret 1994/95

Lokalkostnadsdelen av myndigheternas utgifter beräknas för budgetåret1994/95 uppgå till totalt ca 10 miljarder kronor. Budgeteringen avmyndigheternas anslag för detta budgetår är baserad på de aviseringarsom Byggnadsstyrelsen gjorde hösten 1992. Sedan dess har prisnivåernapå hyresmarknaden för lokaler sänkts. Därutöver har fastighetsskatten pålokaler slopats från den 1 januari 1993. Skatten som uppgick till 3,5 %av taxeringsvärdet ingick i Byggnadsstyrelsens underlag för avisering. Iflertalet fall innebär detta att myndigheterna i samband med omför-handling av hyreskontrakt kan förväntas få lägre utgifter för lokaler. Vidi övrigt oförändrad medelstilldelning kommer en anpassning av det totalautgiftsutrymmet till dagens kostnadsläge vad gäller lokaler att innebäraatt ca 1 miljard kronor frigörs. I det följande redogörs för hur regeringenavser att hantera de tre områdena.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

I det tidigare systemet budgeterades myndighetens resurser för lokalermed utgångspunkt i Byggnadsstyrelsens hyresaviseringar. Myndigheternaanvisas numera, i de flesta fall, medel via ramanslag vilket innebär attmyndigheten själv beslutar om fördelningen av sina kostnader mellanlöner, lokaler och övriga kostnader och att priskompensation ges medutgångspunkt i den allmäna prisutvecklingen på marknaden.

Genom att myndigheterna numera har ansvaret för sin lokalförsörjninginom den resursram som anvisats kan de omförhandla sina kontrakt ellerbyta hyresvärd i takt med att gällande hyresavtal löper ut. För myndig-heter som anvisats lokaler i en av Byggnadsstyrelsen förvaltad fastighetupphör hyresavtalet, enligt regeringsbeslut den 26 november 1992, isamband med den fördjupade prövningen av myndighetens verksamhet ienlighet med då gällande budgetcykler.

Resurserna för lokaler under förvaltningsanslagen är som tidigarenämnts budgeterade utifrån Byggnadsstyrelsens aviseringar från hösten1992. Byggnadsstyrelsens avisering har i princip utgått från en marknads-baserad hyresprissättning baserad på de resultatkrav statsmakterna ställtoch den totala kostnaden i verksamheten. Resultatkravet fastställdestatsmakterna med utgångspunkt i en bedömning av vad som bedömdesvara en marknadsmässig nivå.

Hyresnivåerna på lokalmarknaden har sjunkit under 1990-talet ochliksom vinsterna på fastighetsmarknaden. Byggnadsstyrelsens aviseringarunder hösten 1992 speglar därmed inte på ett bra sätt den hyresnivå somi dag gäller på lokalmarknaden. Myndigheternas resurser för lokalerunder anslagen är dock fortfarande baserade på Byggnadsstyrelsensunderlag för prissättning och de hyresnivåer som gällde under slutet av80-talet och de första åren på 90-talet. Betydande resurser kommer därför

att frigöras för myndigheterna i takt med att gällande avtal löper ut om Prop. 1993/94:150inte en revidering av baserna i anslagen görs med utgångspunkt i nu Bilaga 1aktuella marknadspriser.

En annan utgångspunkt för en revidering av lokalkostnadsmedlen är attstandarden på lokaler varierar kraftigt mellan myndigheterna och därmedockså den marknadsbaserade aviseringen från Byggnadstyrelsen somligger till grund för beräkningen av myndigheternas anslagsbaser. Detinnebär att myndigheter med samma lokalbehov har olika mängd resursersom bas för sin lokalanskaffning. Det innebär att de resurser som kanfrigöras när myndigheterna själva ansvarar för sin lokalanskaffningkommer att fördelas ojämnt och vara beroende av vilka lokaler myndig-heten tidigare har anvisats av Byggnadsstyrelsen. Även av detta skäl bören revidering av basen i lokalkostnadsdelen av anslagen göras. Revide-ringen bör basera sig på en modell med fyra komponenter:

- behov av lokalyta per anställd eller annan volymfaktor

- antal anställda eller annan volymfaktor

- bedömd marknadshyra i aktuell region

- behov av ändamålsanpassning av lokalytan

För vissa unika ändamålsfastigheter som förvaltas av Statens fastig-hetsverk bör dock det tidigare budgeteringssystemet fortsätta att gälla ide fall där myndighetens verksamhet är helt integrerad med fastigheten.

Genom att basera budgeteringen av statens totala lokalanskaffningsbe-hov på ovanstående komponenter bör resurserna på ett tillfredställandesätt motsvara den i dag gällande prisnivån på den regionala lokal-hyresmarknaden för ändamålsenliga lokaler. För myndigheterna innebärmodellen att en enhetlig princip ligger till grund för budgeteringen avbasen i anslagen och därmed ger tydliga förutsättningar för den egnalokalanskaffningen. Modellen innebär även att myndigheterna geslikartade förutsättningar att genom omförhandlingar, val av lokaliseringoch yteffektiviseringar frigöra resurser till verksamheten.

Regeringen avser att ge Statens lokalförsörjningsverk i uppdrag attutifrån ovan beskrivna modell ta fram ett underlag för budgeteringen avdet totala utgiftsutrymmet samt revidering av basen för myndigheternasanslag inför 1995 års budgetproposition.

Modellen för beräkning av basen för lokalkostnadsmedel i myndig-heternas anslag som beskrivits ovan är tänkt att användas vid övergångentill en ny budgeteringsprincip och t.ex. vid en fördjupad prövning avmyndighetens verksamhet. Den årliga omräkningen av lokalkostnadsmed-len i anslagen måste däremot på samma sätt som för löner och övrigaförvaltningskostnader vara baserad på den generella prisutvecklingen fördessa faktorer i landet. Detta för att myndigheternas resurser inteautomatiskt skall urholkas i takt med inflationen. Den årliga omräkningen

av lokalkostnaderna bör vara baserad på två huvudsakliga komponenter. Prop. 1993/94:150Den ena är den allmänna prisutvecklingen eftersom merparten av de Bilaga 1kontrakt som tecknas är indexerade under löptiden. De index somanvänds är t.ex. en viss andel av konsument- eller nettoprisindex. Denandra är utvecklingen av det generella marknadspriset på den del avlokalhyresmarknaden där myndigheten agerar. Utvecklingen av prisnivånpå lokalhyresmarknaden har för myndighetens del en stor betydelse närkontraktets löptid går ut och myndigheten skall teckna nytt kontrakt.

Regeringen avser att ge Statens lokalförsörjningverk i uppdrag attårligen beräkna lokalomräkningsindex baserade på ovan beskrivnaprinciper som grund för prisomräkningen av lokalkostnadsbasen imyndigheternas anslag.

Regeringen redogjorde i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.1) att någon ny beräkningsteknik för budgeteringen av lokalkostnadernai enlighet med de principer som redovisades i föregående års budgetpro-position (prop. 1992/93:100, bil. 1) inte har tillämpats för budgetåret1994/95. Myndigheternas anslag är därigenom budgeterade utifrånByggnadsstyrelsens tidigare avisering för budgetåret 1993/94. Dennaavisering som gjordes på hösten 1992 avspeglar som tidigare nämnts intedagens hyresnivå för kommersiella lokaler.

För de myndigheter som haft möjlighet att omförhandla sina hyreskon-trakt inför budgetåret 1994/95 innebär detta förhållande att resurser harfrigjorts. Regeringen gjorde i budgetpropositionen bedömningen att dessaslumpmässigt frigjorda resurser, till följd av det markanta prisfallet påhyresmarknaden, inte fullt ut bör tillfalla berörd myndighet. Statenslokalförsörjningsverk fick under hösten 1993 i uppdrag att följa ut-vecklingen.

Statens lokalförsörjningsverk har i en redovisning av uppdraget tillregeringen den 11 mars 1994 redovisat sin bedömning av vilka myndig-heter som är berörda och hur stora resurser som har frigjorts vid resp,myndighet. Totalt bedöms ca 30 myndigheter vara berörda och defrigjorda resurserna till följd av sänkningar av hyresnivåerna bedömsuppgå till ca 90 miljoner kronor. Därutöver är vissa myndigheter inomförsvarsområdet berörda.

Regeringen avser att med Statens lokalförsörjningsverks rapport somutgångspunkt innehålla de medel för budgetåret 1994/95 som är frigjordatill följd av sänkningar av hyresnivåerna med utgångspunkt i ovanredovisade principer. De resurser som frigjorts endast genom omdis-poneringar, dvs utan förändringar av hyresnivåerna, skall ej omfattas utankvarstår till myndighetens disposition. Innehållandet av medel är enbartbaserad på att de resurser som budgeterats under anslaget inte på etttillfredställande sätt motsvaras av utgifter för lokaler för dessa myndig-heter under budgetåret 1994/95. Åtgärden skall inte ses som att myndig-heterna i en framtid inte skall få tillgodoräkna sig lokalbesparingar utan

10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

enbart som en justering av anslagen för budgetåret 1994/95 i avvaktan påatt den tidigare nämnda nya budgeteringsprincipen införs fr.o.mbudgetåret 1995/96.

Regeringen aviserade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100,bil. 5, s. 154) att vissa myndigheters anslag under fjärde huvudtiteln börjusteras i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95. Dessa myndighetererhöll en preliminär lokalkostnadskompensation för budgetåret 1993/94i samband med att vissa försvarsfastigheter överfördes till dåvarandeByggnadsstyrelsen och därmed belastades med kapitalkostnader. Enuppföljning av den preliminära hyreskompensationen har genomförts ochger vid handen att en del myndigheters anslag bör justeras upp medanandra anslag bör justeras ner.

Med anledning av vad som här sagts bör riksdagen bemyndigaregeringen att göra denna justering i årets regleringsbrev.

Det avtal om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU) somöverenskommits mellan Sverige och EU:s medlemsländer kommer attföreläggas riksdagen samt bli föremål för en folkomröstning. Regeringenkommer senare att precisera budgeteffekterna av medlemskapet. Detstatsfmansiella läget gör det dock angeläget att belysa några av debudgeteffekter som kan förutses.

Ett mycket stort antal faktorer påverkar nettoeffekten av ett eventuelltEU-medlemskap för statsbudgeten. De viktigaste budgeteffekterna på siktär effekterna på såväl utgifts- som inkomstsidan av förbättrade samhällse-konomiska förutsättningar i form av bl.a. högre tillväxt och lägreränteläge.

Härutöver finns ett antal poster som ger upphov till utgiftsökningareller inkomstminskningar. Den största är avgiften till EU:s budget.Avgiften kan inte beräknas slutligt förrän en gemenskapsbudget sominkluderar Sverige fastställts. Den svenska avgiften 1995 kan dockpreliminärt beräknas till ca 18,3 miljarder kr utifrån EU:s regelverk påbudgetområdet med gemenskapsbudgetens nuvarande inkomststruktur för1995 och nuvarande prognoser för den svenska ekonomin som grund.Med hänsyn till den uppnådda budgetlättnaden, den s.k. infasningen,beräknas avgiften netto till EU uppgå till ca 13,9 miljarder kr 1995.Effekten för statsbudgeten förväntas dock bli lägre. Medlemskapetinnebär att vissa utgifter som idag finansieras över statsbudgeten blirföremål för unionens gemensamma politik och därmed finansieras överEU-budgeten. Detta innebär ett direkt avlyft för statsbudgeten och enfinansiering av EU-avgiften i storleksordningen 5 miljarder kr. Kvarstå-ende finansieringsbehov blir därmed ca 9 miljarder kr. Den långsiktigabudgeteffekten av avgiften till EU-budgeten är svårare att bedöma.Avgiftsinfasningen omfattar fyra år och uppgår till ca 4,4 miljarder kr1995, ca 3,9 miljarder kr 1996, ca 0,7 1997 och ca 0,3 miljarder kr

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

1998. Allt annat oförändrat är alltså den svenska inbetalningen 4,4miljarder kr högre 1999 i förhållande till 1995. Enligt budgetöverenskom-melsen från EU:s toppmöte i Edinburgh i december 1992 får budgetensutgifter successivt stiga från 1,20 procent av EUs genomsnittliga BNI1994 till 1,27 procent 1999, det sista året i överenskommelsen. Dessutomskall den i större utsträckning finansieras av de medlemsländer som haren BNI som överstiger genomsnittet. Båda dessa faktorer i överenskom-melsen bidrar till att öka den svenska avgiften, utöver den avklingandeinfasningen, med i storleksordningen 2-3 miljarder kr fram till 1999.

Bland övriga budgeteffekter bör nämnas möjligt skattebortfall till följdav den inre marknaden (alkohol- och tobaksskatter), andra effekter av an-passningen till unionens regelverk (främst cigarettbeskattningen) samtbudgeteffekter av EU-stöd till den svenska ekonomin (återflödet). Enövergående budgeteffekt är inbetalningen av Sveriges kapitalandel(inklusive reserver) i Europeiska Investeringsbanken (EIB). Inbetal-ningarna äger i huvudsak rum under två och ett halvt år och innebär enomfördelning av statens tillgångar genom att medel deponeras hosbanken. Samtidigt öppnas möjligheten för bl.a. staten att erhålla lån frånEIB.

Ett svenskt medlemskap i EU skulle innebära väsentliga förändringar förstatsförvaltningens arbete. Som angavs i 1994 års budgetpropositionenhar regeringen tagit initiativ till kartläggningar och analyser av denärmare konsekvenserna för svensk statsförvaltning av ett medlemskapi EU, under förutsättning att resultatet i folkomröstningen den 13november 1994 möjliggör ett medlemsskap.

En särskild utredare redovisade i betänkandet Statsförvaltningen ochEG (SOU 1993:80) dels en kartläggning av förutsättningarna för densvenska statsförvaltningens EU-arbete inom ett antal myndighetsområden,dels förutsättningarna för samverkan mellan departement och för-valtningsmyndigheter i det löpande EU-arbetet.

I syfte att följa upp utredningsarbetet uppdrog regeringen genom beslutden 30 september 1993 åt samtliga departement att, i samverkan medberörda förvaltningsmyndigheter, göra motsvarande kartläggningar inomsina ansvarsområden och överväga bl.a. ekonomiska konsekvenser, behovav organisatoriska förändringar samt uppgiftsfördelning mellan departe-ment och förvaltningsmyndigheter. Detta arbete slutredovisades i börjanav detta år.

Regeringen inrättade den 20 januari 1994 en arbetsgrupp inom Finans-departementet som har till uppgift att, med utgångspunkt i bl.a. deredovisningar som departementen lämnat, göra en samlad analys avbehovet av förändringar inom statsförvaltningen och lämna förslag till hursådana förändringar bör genomföras. Övervägandena omfattar bl.a. vilka

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

krav som ställs på förvaltningens resurser, organisation, arbetsformer ochstyrning som en följd av EES och ett eventuellt svenskt medlemskap iEU. Arbetsgruppen har också uppgifter i anslutning till regeringensarbetsgivarpolitik och nya kompetensutvecklingskrav till följd av ettmedlemskap samt till regeringens saneringsprogram för de offentligafinanserna.

Arbetsgruppen har gjort en inledande analys. Det är i huvudsak genomsamlade insatser av regering, departement och förvaltningsmyndighetersom Sverige kan påverka inriktningen av verksamheten i EU:s beredandeoch beslutande organ förutom vad gäller bl.a. Europaparlamentet ochEG-domstolen. Delar av statsförvaltningen får därmed nya uppgifter,vilket kommer att kräva vissa ytterligare resurser. Omfattningen avresursbehoven kan emellertid ännu inte närmare preciseras.

Ett medlemskap ger också möjligheter till besparingar. Statsför-valtningen kommer att kunna dra nytta av det arbete, den kunskap ochde resurser som finns i EU:s institutioner och hos andra medlemsländer.De flesta departement pekar på olika slag av rationaliserings- ocheffektivitetsvinster som på kort eller längre sikt kan åstadkommas istatsförvaltningen vid ett svenskt medlemskap i EU. Omfattningen avdessa vinster är ännu inte möjliga att närmare beräkna.

De statsfmansiella villkoren i Sverige gör det till en självklar utgångs-punkt att ett svenskt medlemskap i EU sammantaget inte får öka deadministrativa kostnaderna i statsförvaltningen. Därmed är det nödvändigtatt utnyttja varje möjlighet till rationalisering och effektivisering som kanuppkomma som en följd av ett EU-medlemskap. Vidare kan ompriorite-ringar behöva ske inom ramen för de samlade förvaltningskostnadsmed-len.

Vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU fr.o.m. år 1995 kan detbehöva ske omfördelningar mellan olika anslag på statsbudgeten underbudgetåret 1994/95. Av denna anledning kan regeringen senare underåret behöva återkomma till riksdagen med en begäran om ett sådantbemyndigande.

Ansvaret för genomförandet av den svenska EU-politiken ligger hosregeringen. Ett effektivt agerande i EU-sammanhang förutsätter en tydligstyrning från regeringens sida av förvaltningsmyndigheternas agerandeoch en snabb återrapportering av dessa myndigheters insatser i olikaEU-organ.

För att underlätta ett sammanhållet svenskt agerande behövs en be-slutsstruktur och en organisation som underlättar kontakter och samord-ning mellan regeringskansliet och förvaltningsmyndigheterna. Förutsätt-ningarna och anpassningsbehoven varierar mellan olika departements- ochsakområden.

Det är angeläget att utveckla styrningen och samordningen av ettsvenskt agerande i EU:s olika organ. Utvecklingsarbetet innefattar bl.a.regler för att ge instruktioner och förordnanden, krav på återrapportering,uppbyggnad av informationssystem och val av beredningsform för olikaärenden. EES och ett svenskt medlemskap i EU ställer stora kompetens-krav på dem som skall företräda Sverige i förhandlingar och andra

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

sammanhang. Flertalet departement och myndigheter har redovisat behovav förstärkta kompetensutvecklingsinsatser. Centralt initierade ut-bildnings- och informationsinsatser för regeringskansliet och de mestberörda centrala förvaltningsmyndigheterna bör därför aktualiseras.

Det bör avslutningsvis understrykas att allt det arbete som redovisatsunder detta avsnitt inte föregriper ställningstagandet i frågan om svensktEU-medlemskap, som avgörs i höstens folkomröstning. Alla förberedelserinför ett medlemskap kan inte anstå till efter folkomröstningen om det,vid ett ja i denna, skall vara möjligt för Sveriges del att redan från börjanav medlemskapet delta på ett effektivt sätt i EU-samarbetet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

129 Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken somregeringen har förordat,

2. godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som rege-ringen har förordat,

3. godkänner det som regeringen har förordat om redovisning avnettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur de statliga bered-skapslagren,

4. godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret1994/95,

5. godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna förbudgetåret 1994/95,

6. godkänner beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov,netto för budgetåret 1994/95,

7. antar förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på stats-skulden, m.m. för budgetåret 1994/95,

8. till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ettförslagsanslag på 76 000 000 000 kronor,

9. bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) omstatens upplåning,

10. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbets-marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vadsom förordats intill ett sammanlagt belopp av 4 000 000 000kronor,

11. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera vissaanslag under fjärde huvudtiteln avseende lokalkostnader (avsnitt8.5.4)

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

130 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Sammanfattning ............................ 1

1¶Sverige mot år 2000 — möjligheternas tid.......... 1

A Förutsättning och resultat under den gångna

mandatperioden.......................... 9

2¶Krisen vi ärvde.......................... 9

2.1¶Krisens bakgrund. Utvecklingen 1970-1990 ..... 9

2.2¶Den akuta krisen. Utvecklingen 1990-1993 ..... 14

3¶Regeringens kursomläggning .................. 16

3.1¶Regeringens åtgärder................... 16

3.2¶Politiken ger resultat................... 22

B Dagsläget och framtiden..................... 28

4¶Den internationella utvecklingen................ 28

4.1¶Det globala och det europeiska samarbetet...... 29

4.2¶Den internationella konjunkturen............ 31

5¶Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-1995 .... 33

6¶Utvecklingen på längre sikt................... 37

6.1¶Alternativ för den svenska ekonomin ......... 37

6.2¶Den långsiktiga konsekvenskalkylen

1994/95-1998/99 och de totala offentliga finanserna 40

C Mål, förutsättningar och krav.................. 43

7¶Medlemskap i EU ........................ 44

7.1¶Inledning.......................... 44

7.2¶Det svenska avtalet med EU............... 44

7.3¶EU-medlemskapet och framtiden............ 46

7.4¶EU-medlemskapets effekter på kortare tid ...... 46

8¶Sanerade offentliga finanser................... 47

8.1¶Statsskuld och sysselsättning .............. 47

8.2¶De offentliga finanserna och saneringsprogrammet . 48

8.3¶Strukturella reformer inom socialförsäkringarna ... 51

8.4¶Förändringarna inom kommunsektorn......... 56

9¶Stabila priser ........................... 58

9.1¶Strukturpolitik för låg inflation............... 59

9.2¶Penning- och valutapolitiken .............. 59

9.3¶Den finansiella sektorn.................... 61

10¶Skattepolitik för tillväxt och utveckling av välfärden .... 61

11¶Arbetsmarknad och sysselsättning ............... 64

11.1¶Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik...... 65

11.2¶Arbetsmarknad och fler riktiga jobb.......... 67

11.3¶Ungdomslöner....................... 69

12¶Åtgärder för att nå målen.................... 71

131¶Statsbudgeten och särskilda frågor

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

1¶Statsbudgeten budgetåren 1993/94 och 1994/95 ....... 80

1.1¶Beräkningsförutsättningar ................ 80

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1993/94 .................... 80

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1994/95 .................... 84

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94

och 1994/95 ........................ 88

2¶Underliggande budgetutveckling................ 89

3¶Budgetunderskott och statsskuld................ 90

4¶Statliga garanti- och pensionsåtaganden............ 92

4.1¶Redovisning av statens garantiåtaganden ....... 92

4.2¶Redovisning av statens pensionsåtagande och

kostnader för statliga tjänstepensioner......... 93

5¶Årsbokslut för staten budgetåret 1992/93 ........... 94

5.1¶Balansräkning med noter................. 94

5.2¶Utveckling av en årsredovisning för staten...... 98

6¶Den långsiktiga konsekvenskalkylen.............. 99

7¶Finansfullmakten......................... 100

8¶Styrning av statlig verksamhet ................. 101

8.1¶Inledning.......................... 101

8.2¶Åtgärder för en förbättrad styrning och kontroll

av statlig verksamhet................... 102

8.2.1¶Strategi för att stärka genomförandet av

resultatstyrningen ................. 102

8.2.2¶Regeringens bedömning och åtgärder med

anledning av revisionens iakttagelser 1993 . . 106

8.3¶Verksamheter som är beroende av statligt stöd .... 117

8.4¶Finansiell styrning .................... 119

8.4.1¶Drift-och kapitalbudget ............. 119

8.4.2¶Övergång till kalenderår som budgetår..... 120

8.4.3¶Kartläggning och redovisning av statliga

subventioner .................... 121

8.4.4¶In- och utbetalningstidpunkter för statliga

betalningar ..................... 121

8.5¶Budgetering av lokalkostnader ............. 122

8.5.1¶Budgetering av lokalkostnadsdelen i

myndigheternas förvaltningsanslag....... 122

8.5.2¶Budgetering av anslagsbaser i det nya

Prop. 1993/94:150

lokalförsörjningssystemet.............

123 Bilaga 1

8.5.3¶Årlig omräkning av myndigheternas

lokalkostnader...................

8.5.4¶Justering av vissa anslag för budgetåret

1994/95 .......................

8.6¶Budgeteffekter av ett eventuellt EU-medlemskap . . .

8.7¶Konsekvenser för statsförvaltningen av ett

eventuellt EU-medlemskap ...............

127¶Förslag till riksdagsbeslut ......................

133 Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget

1994 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Den reviderade nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den in-ternationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1995.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartementen samt frånolika myndigheter och institutioner. För bedömningen av den internatio-nella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningenav den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska cen-tralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den29 mars. Vidare har seminarier med bransch- och konjunkturexperter hål-lits. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finans-departementets ekonomiska avdelning.

Nationalbudgeten innehåller dessutom analyser över den ekonomiskautvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. Den traditionella prognosenför 1994 och 1995 kompletteras med tre alternativa scenarier över ut-vecklingen under 1996-1999. Det bör särskilt påpekas att de ytterligarebesparingsåtgärder som nu aviseras i den reviderade finansplanen inte ärbeaktade i kalkylerna. Beräkningarna är gjorda med hjälp av Konjunk-turinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Mot bakgrund av dessa sce-narier behandlas i separata kapitel frågor kring statsskuldens utvecklingoch arbetsmarknadens funktionssätt.

Ansvarig för den reviderade nationalbudgeten är departementsrådetHåkan Frisén. Kalkylerna avslutades den 18 april 1994.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Den svenska ekonomin befinner sig nu i början av en återhämtningsfas.Exporten ökade snabbt under andra halvåret 1993 samtidigt som den in-hemska efterfrågan började stabiliseras. Under 1994 väntas en fortsattkraftig exportuppgång tillsammans med en ökad investeringsaktivitet inäringslivet medföra att den samlade produktionen av varor och tjänsterstiger med ca 2,5 %. Under 1995 sker en viss ökning också av den in-hemska efterfrågan vilket förstärker BNP-tillväxten till ca 3 %.

Enligt nationalräkenskaperna innebar det fjärde kvartalet 1993 en visssäsongsrensad nedgång av BNP jämfört med tredje kvartalet. Under 1994finns dock åtskilliga signaler som tyder på att denna nedgång var av till-fällig natur. Konjunkturinstitutets barometrar för såväl industrin somtjänstesektorerna visar t.ex. en mycket positiv utveckling. Samtidigt harhushållens framtidsoptimism ökat betydligt enligt SCB:s undersökning rö-rande hushållens inköpsplaner (HIP). Detta kan också utläsas i statistikenför detaljhandeln, där utvecklingen varit stark under årets första månader.

Även om ekonomin nu åter börjar växa kommer två huvudproblemi svensk ekonomi att fortsätta vara framträdande under de närmaste åren.Underskotten i de offentliga finanserna är mycket betydande. Trots deomfattande åtgärder som vidtagits kommer förbättringen i det offentligasparandet att vara begränsad under de närmaste åren, vilket innebär attstatsskulden ökar snabbt. Läget på arbetsmarknaden förbättras något,men arbetslösheten kommer att vara fortsatt hög också år 1995.

Konkurrensläget för den svenska industrin är mycket starkt. Detta berorinte enbart på deprecieringen av kronan utan till väsentlig del också påden snabba produktivitetshöjningen de senaste två åren. Därtill bidrarockså sänkningen av arbetsgivaravgifterna. Den förbättrade konkurrens-situationen genererade en stark exportexpansion under hösten. Ex-portökningen var en viktig anledning till den stigande optimism hosövriga aktörer i ekonomin som nu kan konstateras.

Också under prognosperioden kommer exporten att fungera som motorför ekonomins återhämtning. Det är i denna sektor som den kommandesysselsättningexpansionen först kommer till stånd, vilket bidrar till ökan-de inkomster och förstärkt framtidstro för hushållen. Delar av den privatatjänstesektorn får genom stigande export också direkt draghjälp som in-satsleverantörer i olika former. Ökade investeringar leder till ytterligareaktivitet och sysselsättning i ekonomin.

En viktig fråga för den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren ärnär omfattande kapacitetsrestriktioner inom exportindustrin uppstår. Idetta avseende är bilden olika för olika delar av industrin. Inom t.ex.verkstadsindustrin tycks det finnas möjligheter att öka utnyttjandegradenav anläggningar genom flera arbetsskift etc. Därtill finns troligen en po-tential till ytterligare produktivitetsförbättringar. Däremot kan stora delarav basindustrin relativt snabbt nå sitt produktionstak. Basindustrin är ofta

mycket kapital intensiv och medger av såväl tekniska som ekonomiskaskäl inte samma möjligheter till variation av utnyttjandegraden.

Att expansiva delar av ekonomin når sitt kapacitetstak är dock i sigsjälvt inget problem. Det är snarare en naturlig del i den nödvändigastrukturomvandling som nu sker. Avgörande är istället att ekonomin fun-gerar på ett sådant sätt att kapacitetsutbyggnaden och omvandlingen verk-ligen kommer till stånd och att den sker utan att inflationen tilltar.

Det är således centralt att nödvändiga expansionsinvesteringar snabbtförverkligas. För detta krävs att realräntan inte är alltför hög samt attförtroendet för den ekonomiska politiken är fast. Att statsskuldens nivåoch utveckling uppfattas som långsiktigt hållbar är i sin tur centralt föratt räntenivån ska pressas ner och för att osäkerheten ska reduceras. Ock-så de långsiktiga villkoren för industriell verksamhet i Sverige som for-mas genom Europapolitiken, energipolitiken, skattepolitiken etc. är avstor betydelse. Den ekonomiska politikens institutionella ramverk t.ex.avseende budgetprocessen i riksdagen är också av betydelse.

Samtidigt ställs höga krav på arbetsmarknadens flexibilitet både vadgäller relativa löner och arbetskraftens rörlighet. Genom en ökad flexibi-litet underlättas överföringen av arbetskraft till industrin och till de ex-pansiva delarna av den privata tjänstesektorn så att denna kan ske utanatt de nominella löneökningarna i ekonomin som helhet tilltar. Höga no-minella löneökningar skulle innebära en utveckling som är oförenlig medmålet om låg inflation.

Diagram 1.1 Produktion i industrin och i den övriga ekonomin

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Även om den grundläggande bilden är att en återhämtning i ekonominnu är på väg finns flera riskmoment. Ett sådant är utvecklingen av de in-ternationella och de svenska räntorna. Utvecklingen hittills under vårenhar återigen visat att känsligheten för svensk del är mycket stor vid rörel-ser på de internationella finansiella marknaderna. Detta måste tolkas somatt det tar lång tid att återvinna och bygga upp förtroendet för svenskekonomi och att det fortfarande finns en betydande skepsis kvar beträf-fande stabiliteten i utvecklingen. Den successiva normalisering och ned-gång av de svenska räntenivåerna som förutsätts i prognosen är därföringalunda självklar. Skulle denna nedgång brytas i förtid får det avsevärdbetydelse för återhämtningen av den inhemska efterfrågan, produktionenoch sysselsättningen.

Den internationella ekonomin

Tillväxten i OECD-området var mycket låg under 1993. En allt bredareåterhämtning kan emellertid skönjas. I USA accelererade tillväxten undersenare delen av 1993. Också Kanada och Storbritannien har kommit långti konjunkturuppgången. I Kontinentaleuropa har en långsam återhämtningbörjat, även om utvecklingen i Tyskland väntas bli svag även i år. Denjapanska ekonomin hålls någorlunda uppe av en expansiv ekonomisk poli-tik. Den sammanlagda BNP-tillväxten i OECD-området beräknas uppgåtill 2 1/4 % i år för att sedan öka till 2 3/4 % nästa år.

Inflationen sjönk successivt under 1993 i flertalet OECD-länder. Med un-dantag för USA är resursutnyttjandet lågt, vilket håller tillbaka prisök-ningarna också under 1994 och 1995.

Arbetslösheten har fortsatt att stiga i OECD som helhet, trots en minsk-ning i USA. Speciellt oroväckande har utvecklingen varit i Europa. Ock-så i Japan har arbetslösheten stigit den senaste tiden, även om nivån fort-farande är mycket låg sett i ett internationellt perspektiv. Den höga ochstigande arbetslösheten har medfört att arbetslöshetsfrågan nu står högstpå dagordningen inom såväl det europeiska som det internationella eko-nomisk-politiska samarbetet.

Finanspolitiken i flertalet OECD-länder är inriktad på budgetkonsol ide-ring på medellång sikt. Därigenom väntas underskotten i de offentligafinanserna avta under prognosperioden. Underskotten kvarstår dock pårelativt höga nivåer, varför trenden mot allt större statsskulder fortsätter.Såväl statsskuldens höga andel av BNP som dess tillväxt utgör ett påtag-ligt problem, speciellt för de europeiska länderna.

Osäkerheten kring den internationella konjunkturen gäller främst ut-vecklingen av de europeiska räntorna. Oron på de finansiella marknader-na hittills under våren har accentuerat frågan om hur stark kopplingenmellan de europeiska och amerikanska räntorna är. I takt med att denamerikanska ekonomin närmar sig fullt resursutnyttjande är en penning-politisk åtstramning logisk. Hittills har de stigande amerikanska räntornaockså tenderat att driva upp de europeiska nivåerna, trots att det inteexisterar några fundamentala realekonomiska grunder för en sådan upp-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

gång. I bedömningen har förutsatts att denna koppling mellan nordameri- Prop. 1993/94:150kanska och europeiska räntor i huvudsak är av tillfällig natur. Bilaga 1.1

Täbell 1.1 Prognosförutsättningar

Årsgenomsnitt

1995 BNP-tillväxt i OECD

1,6

1,0

2,2

2,8

Konsumentprisökning i.OECD

3,0

2,7

2,3

2,7

Världsmarknadstillväxt1

-2,8

-1,7

4,2

5,7

Råoljepris (US-dollar per fat)

19,3

17,3

14,2

15,8

Dollarkurs (i kr.)

5,8

7,8

8,1

8,3

Ecu-index2

101,7

123,0

120,0

116,5

Tysk ränta 5-års statsobl.

7,8

6,0

5,4

5,25

Svensk ränta 5-års statsobl.

10,4

8,0

7,0

6,5

Svensk ränta 6-månaders ssvx.

12,6

8,1

6,7

6,0

1¶Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder.

2¶Ecu-index antas vara 118 den 31 december 1994 och 115 den 31 december 1995.Källor: OECD och Finansdepartementet.

Diagram 1.2 BNP, export, privat konsumtion och bruttoinvesteringarSäsongrensade halvårsdata

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Svenska ränte- och valutaförutsättningar

I de förutsättningar som ligger till grund för prognosen över den svenskaekonomin antas att en viss appreciering av kronan sker under 1994 och1995. Detta motiveras av att kronan, sett från realekonomiska utgångs-punkter, i nuläget sannolikt är undervärderad i ett långsiktigt perspektiv.Som diskuterats tidigare antas att den europeiska räntenivån fortsätter att

11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

sjunka, framför allt de korta räntorna. Det förutsätts också att den höjdaräntemarginalen mellan svenska och tyska räntor som uppstod under oro-lighetema i mars och april månad i huvudsak var av tillfällig natur. Den-na marginal antas sjunka ytterligare mot slutet av perioden. Således grun-das prognosen för ekonomins utveckling på antagandet att de svenskaräntorna faller något. Ränteturbulensen accentuerade dock de svenskaräntornas stora känslighet för rörelser på de internationella marknadernavilket i viss mån har påverkat ränteantagandena.

Löner och inflation

När arbetsmarknadsläget försvagades i början av 1990-talet dämpadeslöneökningstakten kraftigt. Detta mönster bröts dock 1993, då den totaltuppmätta genomsnittliga timlönekostnaden ökade snabbare än året företrots en betydande försämring av arbetsmarknadsläget. Denna signal ombristande flexibilitet i lönebildningen inger oro inför utvecklingen pålängre sikt, då hög flexibilitet är en förutsättning för att en påtagligminskning av arbetslösheten ska komma till stånd. Enligt den s.k. för-tjänststatistiken var dock löneökningarna lägre 1993 än 1992, varför detännu är svårt att bedöma hur flexibel lönebildningen är.

Den uppmätta löneökningen på 3,9 % kan till en del förklaras av dens.k. strukturella löneglidningen som uppstår när sysselsättningen faller.Den genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild personfår högre lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättningnormalt har högre genomsnittslön dels på att när hela företag slås ut ärdet också vanligen sådana som har låg produktivitet och lågt löneläge. Enannan faktor som bidrar till den s.k. strukturella löneglidningen är ökandeutbetalningar av avgångsvederlag etc., vilka höjer lönesumman utan attnågot arbete utförs. Enligt en preliminär uppskattning av Konjunkturinsti-tutet och Finansdepartementet (presenteras i kap 15.1) torde denna effektkunna förklara ca 1 procentenhet av den 4-procentiga ökningen 1993. Dådenna effekt i stor utsträckning bortfaller i år förväntas löneökningstaktenminska till ca 3 %. Nästa år förutses en betydande efterfrågeökning avarbetskraft inom industrin, vilket väntas medföra en viss ökad löneglid-ning. Den genomsnittliga timlöneökningen väntas därför öka marginellttill 3,25 %. Denna prognos är dock förhållandevis osäker då kunskapenär mycket begränsad om hur den svenska lönebildningen fungerar vid nu-varande arbetsmarknadsläge.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 1.2 Löner och priser

Årlig procentuell förändring

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

1995 Timlön, kostnad

3,6

3,9

3,0

3,3

KPI dec.-dec.

1,9

4,1

1,9

2,8

NPI dec.-dec.

2,9

3,9

1,2

2,0

KPI årsgenomsnitt

2,3

4,7

1,6

2,7

NPI årsgenomsnitt

4,2

4,3

1,3

1,9

Anm.; KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationen i Sverige har nu kommit ner på en mycket låg nivå, såväli ett historiskt som internationellt perspektiv. Inflationen mätt som föränd-ringen av konsumentprisindex (KPI) under de senaste 12 månaderna un-derstiger 2 %. Mätt som årsgenomsnitt väntas ökningen av KPI stannavid 1,6 % 1994. Det låga resursutnyttjandet i ekonomin innebär ettmycket lågt kostnadstryck. Därtill bidrar en relativt hög produktivitetstill-växt, fallande räntor, skärpt konkurrenslagstiftning samt antagande om enviss appreciering av kronan. I motsatt riktning verkar höjda indirektaskatter samt förändringar i räntebidragen. Nästa år väntas ökningen ikonsumentprisindex uppgå till 2,7 %. Nettoprisindex, som beskriver kon-sumentprisutvecklingen exklusive indirekta skatter och subventioner, vän-tas endast öka med 2,0 %.

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

Miljarder Procentuell volymförändringkr. 1993 ----------------------------

1995 BNP

1 449,5

-1,9

-2,1

2,4

3,0

Import

418,5

1,3

-0,4

4,1

6,5

Tillgång

1 868,0

-1,0

-1,6

2,8

3,9

Privat konsumtion

792,8

-1,9

-3,8

1,2

1,5

Offentlig konsumtion

401,7

-0,6

-0,7

-1,6

-0,9

Stat

127,1

1,7

3,5

-2,0

0,5

Kommuner

274,6

-1,6

-2,5

-1,5

Bruttoinvesteringar

204,4

-11,0

-16,2

-3,5

8,5

Näringsliv

109,9

-15,6

-16,3

9,4

13,9

Bostäder

60,4

-6,4

-28,3

-41,0

-7,0

Myndigheter

34,1

1,2

3,6

-0,3

1,2

Lagerinvesteringar1

-5,3

1,3

0,3

0,1

Export

474,3

2,2

7,2

10,0

8,0

Användning

1 868,0

-1,0

-1,6

2,8

3,9

Inhemsk användning

1 393,6

-2,2

-4,9

-0,2

2,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utrikeshandel

Den mycket starka konkurrenskraften innebar att svenska företag kraftigtökade sin varuexport under 1993, trots den svaga efterfrågetillväxten iomvärlden. Betydande marknadsandelsvinster gjordes bland traditionella

handelspartners inom OECD. Samtidigt har inbrytningen på de starkt ex-panderande marknaderna i Sydostasien varit påfallande. Speciellt kraftighar exportökningen till Kina varit. En högre grad av geografisk differen-tiering innebär att exportutvecklingen i framtiden blir mindre beroendeav konjunkturvariationer inom OECD-området.

Exporttillväxten väntas bli än kraftigare i år då exporten av bearbetadevaror bedöms öka med närmare 14 %. Andelsvinstema väntas fortsättai ungefär samma takt som 1993, samtidigt som marknadstillväxten tilltarbetydligt. Under 1995 förstärks konjunkturen i OECD-området ytterliga-re. Ökningstakten i de svenska marknadsandelarna avtar dock markant.Effekterna av de kraftiga relativprissänkningama 1993 har då minskatsamtidigt som kapacitetsutnyttjandet inom vissa delar av den svenska in-dustrin är så högt att fortsatta exportökningar endast kan ske i takt medatt produktionskapaciteten byggs ut. Den totala exportuppgången väntasändå uppgå till närmare 8 % 1995.

Den totala varuimporten steg förra året med 3 %, vilket var förvånans-värt mycket med tanke på det svaga inhemska efterfrågeläget samt depre-cieringen. För bearbetade varor var ökningen närmare 5 %, samtidigtsom den importvägda efterfrågan föll med drygt 1 %. Trots depreciering-en har således importbenägenheten ökat tämligen kraftigt. En förklaringskulle kunna vara att exportindustrins användning av importerade insats-varor har ökat snabbare än vad som förutsätts vid beräkningen av den im-portvägda efterfrågan. I så fall skulle importefterfrågan underskattas inuvarande situation med en kraftig exporttillväxt. Vidare kan det på kortsikt vara svårt att byta till inhemska leverantörer, vilket medför att effek-terna av relativprisförändringar kommer med betydande eftersläpning.Under prognosperioden förutses emellertid en normalisering av importan-delen genom att importen av bearbetade varor ökar långsammare än denimportvägda efterfrågan. De svenska producenter som konkurrerar medimporten väntas successivt kunna stärka sin marknadsposition. Den totalaimporten av varor och tjänster väntas växa med drygt 4 % i år och ochca 6,5 % nästa år.

Handelsbalansen visade 1993 ett överskott på närmare 4 % av BNP.Under prognosperioden förstärks detta successivt och väntas 1995 uppgåtill ca 6,5 %, vilket är mycket högt såväl vid en historisk som en inter-nationell jämförelse.

Inhemsk efterfrågan

Den inhemska efterfrågan minskade 1993 med ca 5 % och den privatakonsumtionen med närmare 4 %. Under andra halvåret skedde dock enmärkbar återhämtning. En rad tecken tyder också på att framtidstron hoshushållen nu successivt förstärks. Skuldanpassningen har varit mer dra-matisk i Sverige än i andra jämförbara länder och tycks nu gå mot sittslut. Samtidigt har priserna stabiliserats på de flesta tillgångsmarknaderoch kurserna på aktiemarknaden har också ökat. Detta är viktiga orsakertill att den privata konsumtionen förutses öka de närmaste åren. Upp-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

gången väntas dock av flera skäl bli måttlig. De långsiktiga motiven förett högt hushållssparande kvarstår i hög grad. Realräntan efter skatt ärhistoriskt sett mycket hög. Arbetslösheten kommer att vara betydande denärmaste åren samtidigt som den offentliga sektorns konsolideringsbehovinnebär en begränsning av disponibelinkomstema på medellång sikt, vil-ket redan nu torde verka dämpande på konsumtionsutvecklingen. Därtillkommer att vissa hushåll sannolikt fortfarande har mycket av skuldan-passningen framför sig.

Den privata konsumtionen förutses stiga med 1,2 % i år och 1,5 %nästa år. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med ca 2 %1994 och med drygt 1/2 % 1995. Löneinkomsterna ger dock ett betydan-de positivt bidrag 1995 till realinkomsutvecklingen men motverkas till endel av realt minskande transfereringsinkomster. Hushållens sparkvotminskade 1993 jämfört med 1992. Ovanstående bedömning av inkomst-och konsumtionsutvecklingen innebär att sparkvoten återigen ökar i år föratt sedan minska relativt kraftigt nästa år. Sambandet mellan inkomst ochkonsumtion är på kort sikt inte speciellt starkt då man kan förvänta sigatt hushållen har en mer långsiktig inriktning av sina konsumtionsbeslut.Därtill störs analysen av inkomstutvecklingen av tekniska periodiserings-effekter vid årsskiftena. Den tämligen starka realinkomstutvecklingen iår beror till en del på att inflationen går ned.

Den kommunala konsumtionen minskade med närmare 3 % förra året.En betydande anpassning av konsumtionsnivån till de långsiktiga finan-siella förutsättningarna gjordes därmed. Denna anpassning väntas fortsättai år och nästa år genom att konsumtionen minskar med 1,5 % årligen.Trots fallande sysselsättning ökade den statliga konsumtionen kraftigtförra året. Detta förklaras av vissa tillfälliga inköp inom bl.a. försvaret.Nästa år väntas därför en större minskning ske än vad som ligger i detsaneringsprogram som regeringen presenterade i 1993 års kompletterings-proposition.

Bruttoinvesteringarna i näringslivet väntas vända kraftigt uppåt i år.Tillväxten förutses bli närmare 10 % för att sedan accelerera till 15 %under 1995. Det är främst inom industrin som expansionen sker med enökning på ca 17 % som tilltar till 22 % nästa år. Förutsättningarna fören investeringsexpansion är på kort sikt mycket gynnsamma. Den snabbaproduktionsökningen, god lönsamhet samt fallande räntor bidrar till detta.Dessutom sker ökningen från en mycket låg nivå. Ökade industriinveste-ringar är nödvändiga för att den starka exportefterfrågan ska kunna mötasutan att alltför påtagliga kapacitetsrestriktioner uppkommer i vissabranscher. Det är därför av vikt att också de långsiktiga förutsättningarnaför industriverksamhet uppfattas som goda och stabila, så att investering-ar verkligen kommer till stånd i tillräcklig utsträckning. Också i andradelar av ekonomin ökar investeringarna successivt när hemmamarknadenåterhämtar sig. Därtill spelar statliga investeringar inom infrastrukturom-rådet en viktig roll. Trots den kraftiga expansionen i näringslivet väntasde totala bruttoinvesteringar minska med ca 3 % i år genom den mycketkraftiga nedgången i bostadsinvesteringama. Nästa år planar dessa emel-lertid ut vilket gör att bruttoinvesteringarna totalt sett ökar med ca 9 %.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 1.3 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäderFasta och löpande priser

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En betydande import av insatsvaror under slutet av förra året medfördeatt lagerinvesteringama för 1993 blev betydligt starkare än vad som för-utsågs i den preliminära nationalbudgeten. Under prognosperioden förut-ses små förändringar av lagerinvesteringama som därmed inte väntas genågot nämnvärt bidrag till efterfrågeökningen. I takt med att industripro-duktionen gradvis tilltar ökar behovet av lager av insatsvaror och varori arbete. I motsatt riktning verkar en fortsatt avveckling av de färdigvar-ulager som byggdes upp i den tidigare nedgångsfasen. Därtill kommerockså fortsatta neddragningar av handelns lager.

Täbell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av föregående års BNP

1995 Konsumtion

1,4

-1,2

-2,2

0,2

0,5

Privat konsumtion

0,6

-1,0

-2,0

0,7

0,8

Offentlig konsumtion

0,9

-0,2

-0,5

-0,2

Kapitalbildning

-2,6

-0,7

0,1

2,2

2,4

Bruttoinvesteringar

-1,9

-2,3

-3,0

-0,6

1,3

Lagerinvesteringar

-1,7

1,3

0,3

0,1

Nettoexport

1,0

0,3

2,9

2,6

1,0

BNP

-1,1

-1,9

-2,1

2,4

3,0

/4wi..- På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den sammanlagda nedgången i BNP blev förra året 2,1%. Den dualasituationen i ekonomin åskådliggörs av att nettoexporten gav ett positivt

bidrag till tillväxten på hela 3 procentenheter. Den tilltagande exportök-ningen gör att nettoexportens bidrag blir av samma storleksordning ocksåi år.

Det negativa bidraget från investeringarna avtar kraftigt samtidigt somkonsumtionen stabiliseras. Sammantaget innebär detta att BNP-tillväxteni år väntas uppgå till ca 2,5 % för att sedan öka till ca 3 % 1995. Såvälkonsumtionen som investeringarna ger då betydande positiva bidrag tilltillväxten. Genom att exportexpansionen avtar något 1995, samtidigt somutvecklingen av den inhemska efterfrågan medför en tilltagande import,kommer nettoexportens positiva bidrag till tillväxten att dämpas kraftigt.Den väntade tillväxten i Sverige överstiger den i OECD-området som hel-het med ungefär 1/4 procentenhet såväl 1994 som 1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 1.5 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

1995 Disponibel inkomst

2,7

-3,9

2,1

0,7

Sparkvot (nivå)

7,4

7,2

8,1

7,3

Industriproduktion

-0,7

1,8

8,5

6,1

Relativ enhetsarbetskostnad

-3,7

-25,9

0,2

1,6

Handelsbalans (mdr. kr.)

34,3

55,2

90,2

109,0

Bytesbalans (mdr. kr.)

-38,7

-2,1

33,6

55,9

Bytesbalans (% av BNP)

-2,7

-0,1

2,2

3,5

Öppen arbetslöshet1

5,3

8,2

8,0

7,2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder*

3,7

4,3

6,2

1 i % av arbetskraften

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Arbetsmarknaden

Under senare delen av 1993 skedde en stabilisering av situationen på ar-betsmarknaden. När ekonomin nu åter börjar växa skapas förutsättningarför en ökande sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden. På kortsikt finns dock flera faktorer som håller tillbaka takten i förbättringen avarbetsmarknadsläget. Produktiviteten väntas fortsätta öka. Samtidigt stigermedelarbetstiden kraftigt i år, vilket dämpar behovet av nyanställningar.Dessutom finns det i nuläget en stor potential för ett ökad arbetskraftsut-bud. När efterfrågan av arbetskraft börjar tillta kan man därför förväntasig att utbudet också ökar.

11 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 1.4 BNP och produktivitet i Sverige 1981—1995

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Trots en viss expansion inom industrin fortsätter antalet sysselsatta iekonomin som helhet att minska något i år. En successiv utbyggnad avde arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, mot de av riksdagen angivna ra-marna, medför att den öppna arbetslösheten minskar något. Mätt som års-medeltal faller den öppna arbetslösheten sålunda från 8,2 % 1993 till8,0 % år 1994. Nästa år väntas sysselsättningen öka för första gångensedan 1990. Därmed fortsätter också den öppna arbetslösheten successivtatt falla och väntas vid slutet av 1995 uppgå till ca 7 %. Även det totalaantalet personer utanför reguljär arbetsmarknad (antalet öppet arbetslösaplus antalet personer i konjunkturberoende åtgärder) minskar 1995.

Tabell 1.6 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

1995 Bruttosparande

13,9

13,6

14,5

16,3

Realt sparande

16,6

13,7

12,2

12,8

Fasta investeringar

17,0

14,1

12,4

12,8

Lagerinvesteringar

-0,4

-0,2

0,0

Finansiellt sparande

-2,7

-0,1

2,2

3,5

Offentlig sektor

-7,4

-13,4

-10,5

-9,2

Hushåll

5,0

5,5

5,6

Företag

-0,3

7,7

6,5

7,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

12¶Sparandet

Den offentliga sektoms finansiella sparande försämrades kraftigt mellan1990 och 1993, främst beroende på det allt svagare konjunkturläget. Den-na nedgång var i sin tur i hög grad en konsekvens av ökningen i det pri-vata sparandet som uppstod när konsumtion och investeringar drastisktföll. De offentliga finanserna stärks successivt under 1994 och 1995. För-bättringen väntas bli något större än vad som angavs i den preliminäranationalbudgeten, men underskottet är alltjämt betydande. En lång periodmed stora underskott innebär en kraftig ökning av statsskulden. Därige-nom ökar ränteutgifterna i framtiden och tränger ut andra offentliga ut-gifter eller tvingar fram en successiv ökning av skattetrycket.

Diagram 1.5 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bytesbalansen utgörs definitionsmässigt av summan av det privata ochoffentliga finansiella sparandet. Eftersom det privata finansiella sparandetkvarstår på mycket höga nivåer innebär det förbättrade offentliga sparan-det att också bytesbalansen förstärks de närmaste åren. Det finns dockflera skäl till att Sverige bör ha ett överskott i nuvarande läge. Bostadsin-vesteringama väntas under en längre tid vara extremt låga. Under en så-dan period är det naturligt att sparandet till viss del kanaliseras till utlan-det, vilket tar sig uttryck i ett bytesbalansöverskott. Den demografiskasituationen under 1990-talet, där andelen pensionärer är förhållandevislåg, verkar också i samma riktning. Därtill kommer att det relativa re-sursutnyttjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden. När detta

normaliseras kommer den svenska importen därför att växa snabbare änomvärldens efterfrågan på svensk export.

Nästa år börjar också det reala sparandet att öka genom den tämligenkraftiga investeringstillväxten. Sammantaget innebär detta att det totalabruttosparandet, dvs. reala investeringar plus bytesbalansen, som andelav BNP ökar med ca 3 procentenheter mellan 1993 och 1995, vilket ut-gör inledningen på en återhämtning från en ohållbart låg nivå.

I den reviderade nationalbudgeten presenteras kalkyler avseende den eko-nomiska utvecklingen t.o.m. år 1999. I ett sådant tidsperspektiv är infor-mationsunderlaget otillräckligt för att prognoser i vanlig mening skallkunna utarbetas. Mot bakgrund av de stora förändringar som den svenskaekonomin genomgår ter sig varje scenario över utvecklingen på medel-lång sikt som särskilt spekulativt. Samband och erfarenheter baserade påhistoriska tidsserier med andra skatte- och regelsystem i ekonomin harbegränsat värde i en situation som i så många avseenden avviker från ti-digare perioder.

Behovet av längre framåtblickar än den traditionella tvåårshorisontenär emellertid stort. Den ekonomiska politiken och de grundläggandeekonomisk-politiska frågeställningarna har fått en allt större tyngdpunktmot det medelfristiga perspektivet. I synnerhet behöver utvecklingen påarbetsmarknaden och för de offentliga finanserna belysas också i dettatidsperspektiv.

Ansatsen är att redovisa tre olika scenarier över ekonomins utvecklingunder perioden 1996—1999. Huvudsyftet med scenarierna är att illustrerahur ekonomin utvecklas i olika avseenden vid skilda tillväxttakter. T.ex.är obalanserna på arbetsmarknaden och i de offentliga finanserna fort-farande stora vid utgången av 1995. I scenarierna illustreras tillväxtensbetydelse för hur dessa frågor utvecklas i ett längre tidsperspektiv. Syftetär alltså inte, i detta sammanhang, att i detalj ange vilka förutsättningari form av ekonomisk politik m.m. som krävs för att åstadkomma en visstillväxt.

Gemensamma förutsättningar

Förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt måste i grunden betrak-tas som gynnsamma. Ett antal strukturella reformer har genomförts de se-naste åren. Exempel på detta är skattereformen och senare genomfördasänkningar av skadliga skatter, förändringar inom sjuk- och arbetsskade-försäkringama, förändringar inom arbetsmarknadslagstiftning, utökadkonkurrenslagstiftning m.m. Genom dessa reformer har den långsiktigatillväxtförmågan i ekonomin stärkts. Därtill kommer att resursutnyttjandeti ekonomin i utgångsläget är mycket lågt, genom att en betydande del avarbetskraften i utgångsläget saknar reguljär sysselsättning.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

14¶I samtliga tre alternativ förutsätts att saneringsprogrammet enligt 1993års reviderade finansplan genomförs. En viktig del av detta är att utgif-terna för den offentliga konsumtionen skall vara realt oförändrad underperioden, dvs. de nominella utgifterna får högst öka i takt med BNP-def-latom. De ytterligare åtgärder som nu aviseras i 1994 års reviderade Fi-nansplan är inte beaktade i föreliggande kalkyler. Ett svenskt medlemskapi EU utgör också ett centralt inslag i förutsättningarna.

Även den internationella utvecklingen är gemensam för alternativen.Liberaliseringen av världshandeln, den europeiska integrationen och ensuccessivt starkare internationell konjunktur förutsätts ge en tillväxt iOECD-området på i genomsnitt 3% under periden 1996—1999. Mark-nadstillväxten för svensk export av bearbetade varor till dessa länder ökardärmed med i genomsnitt 6% per år under perioden. Därtill kommer attde sydostasiatiska ländernas expansion väntas fortsätta och deras bety-delse för världsekonomin ökar alltmer. Inflationsbekämpningen inomOECD-ländema bedöms ha fortsatt hög prioritet varför den genomsnitt-liga konsumentprisutvecklingen väntas uppgå till 3 %.

De tre scenarierna

Skillnaden mellan de olika alternativen gäller arbetsmarknadens funk-tionssätt samt den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadens flexibilitet ärav avgörande betydelse för möjligheterna att påtagligt kunna sänka arbets-lösheten utan att löneökningarna tilltar på ett inflationsdrivande sätt.

I alternativet med medelhög tillväxt illusteras ett förlopp där inga ytter-ligare strukturreformer, utöver saneringsprogrammet genomförs. Arbets-marknaden fungerar dock något bättre än tidigare till följd av bl.a. skatte-reformen, förändringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna m.m.Strukturreformernas effekter kan dock sägas vara försiktigt tolkade. Lö-nebildningen kännetecknas fortfarande av oförmåga att anpassa nominal-lönema nedåt samt av en relativt stark följsamhet mellan olika sektorer.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 1.7 Försörjningsbalans 1996—1999

Genomsnittlig årlig procentuell förändring

hög

medel

låg

BNP

4,0

3,0

2,0

Import av varor och tjänster

9,4

8,1

6,9

TILLGÅNG

5,7

4,6

3,6

Privat konsumtion

2,3

1,9

1,8

Offentlig konsumtion

-0,7

-0,6

-1,2

Stat

-0,7

-1,3

Kommuner

-0,7

-0,6

-1,2

Bruttoinvesteringar

Lagerinvesteringar1

15,5

10,9

6,8

0,6

0,3

0,1

Export av varor och tjänster

7,4

7,1

6,4

ANVÄNDNING

5,7

4,6

3,6

Inhemsk efterfrågan

4,8

3,3

Källa: Finansdepartementet.

15¶För att göra alternativet med hög tillväxt mer sannolikt krävs fortsattastrukturella reformer inom bl. a. arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.Detta förbättrar förutsättningarna för en icke-inflationistisk lönebildning.Arbetsmarknaden antas utmärkas av en hög flexibilitet vilket innebärminskade inslag av nominallönestelhet nedåt samt en lägre grad av följ-samhet mellan olika sektorer. Även andra aspekter av flexibilitet som kanmedverka till snabbare reaktioner på över eller underskott på olika del-arbetsmarknader är viktiga. Hög rörlighet, effektiv matchning etc. inne-bär att kraven på lönejusteringar mildras.

Alternativet med låg tillväxt illustrerar en utveckling där den ekonomis-ka återhämtningen bryts i förtid, främst på grund av en dåligt fungerandearbetsmarknad. Tidigare genomförda strukturreformer antas inte ha någonstörre effekt. Rörligheten mellan yrken, företag och branscher är låg,delvis som en följd av att arbetsmarknads- och utbildningspolitiken inteantas ge förväntade resultat. Detta tar sig uttryck i att stora löneökningari de mest expansiva delarna av ekonomin snabbt sprider sig till samtligasektorer, dvs. även till de som inte behöver nyrekrytera och därigenomattrahera en större arbetsstyrka. Inflationsförväntningarna tilltar då redanvid mycket höga arbetslöshetsnivåer och prisstabiliseringspolitiken upp-fattas inte som trovärdig vilket leder till stigande räntor.

Diagram 1.6 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbets-marknadspolitiska ågärder 1980—1999

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

16¶Alternativet med medelhög tillväxt

Den genomsnittliga BNP-tillväxten uppgår i alternativet med medelhögtillväxt till ca 3% årligen, vilket motsvarar den genomsnittliga tillväxt-takten i OECD-området under perioden. Det relativt svaga arbetsmark-nadsläget håller tillbaka de nominella löneökningarna, som dock tilltarnågot i slutet av perioden. Därigenom begränsas också inflationstrycketoch nettoprisindex ökar med ca 2,5% årligen. Den åtstramning av finans-politiken som sker genom bl.a. saneringsprogrammet påverkar dock KPIpå ett sådant sätt att ökningstakten beräknas bli ca 3 %.

Ett successivt större förtroende för den ekonomiska politiken medfören viss nedgång av realräntorna. Detta i kombination med den relativtstarka lönsamheten i näringslivet samt ett successivt ökande kapacitetsut-nyttjande skapar förutsättningar för att den investeringsuppgång som in-leds år 1995 förstärks under kalkylperioden. Därigenom blir investe-ringarna den efterfrågedel som ger det största bidraget till tillväxten.

Diagram 1.7 Offentliga sektorns utgifter och inkomster

3 %-kalkylen

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källa: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Sysselsättningen i den offentliga sektorn minskar något under perioden.Därigenom måste en stark expansion av produktion och sysselsättning iden privata sektorn ske för att den sammantagna tillväxten i ekonominskall bli 3%. Mot bakgrund av denna strukturomvandling samt att inves-teringsnivåerna blev starkt nedpressade under perioden 1990—1994 är intekalkylens investeringsuppgång särskilt anmärkningsvärd. I själva verketutgör investeringarna en mindre andel av BNP 1999 än de gjorde 1990.

17¶Hushållens inkomstutveckling begränsas under perioden genom sane-ringsprogrammet och uppgången stannar vid i genomsnitt drygt 1 % perår. Den privata konsumtionen antas emellertid öka något snabbare. I taktmed en sjunkande arbetslöshet förstärks också hushållens förtroende ochdärigenom antas att nettosparandet som andel av disponibel inkomst mins-kar från 7% 1995 till ca 4% 1999.

Den svenska exporten förutsätts kunna öka sina marknadsandelar avse-värt under perioden 1993—1995. Under perioden 1996—1999 kommer ex-portutvecklingen i huvudsak att följa den internationella marknadstill-växten. En viss fortsatt expansion av marknadsandelarna sker dock under1996 och 1997. I takt med att det inhemska resursutnyttjandet successivttilltar kommer ökningen av importefterfrågan att bli betydande. Dettainnebär att nettoexportens bidrag till tillväxten under perioden blir svagtnegativt.

Den skisserade utvecklingen av produktion och efterfrågan innebär attsituationen på arbetsmarknaden gradvis förbättras. Under åren 1996 till1999 skapas knappt 260 000 nya jobb. Nedgången i arbetslöshet begrän-sas dock av att potentialen för ett ökat arbetskraftsutbud är stort när efter-frågan på arbetskraft tilltar. Den öppna arbetslösheten kalkyleras attminska från drygt 7 % 1995 till ca 5,5 % år 1999. Detta kan ske samti-digt som de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna re-duceras till ca 4,5 %. Fortfarande är alltså ca 10 % av arbetskraftenutanför reguljär sysselsättning under det sista kalkylåret 1999.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 1.8 Nyckeltal

hög

medel

låg

Årlig förändring, genomsnitt 1996—1999

Timlön

3,5

4,0

5,6

KPI, Årsgenomsnitt

2,7

3,1

3,4

Nettoprisindex

2,0

2,4

2,9

Real disponibel inkomst

1,4

1,2

2,0

Sysselsättning, personer

2,6

1,6

0,4

Produktion, näringsliv

5,3

4,0

2,9

varav industri

6,7

5,3

3,7

Nivå år 1999

Öppen arbetslöshet1

4,0

5,5

6,7

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1

2,5

4,6

5,9

Hushållens sparkvot2

3,0

3,9

6,7

Finansiellt sparande i offentlig sektor

Offentliga sektorns finansiellanettoskuld3

Bytesbalans3

-0,8

-3,3

-5,9

41,3

48,2

55,5

1,7

3,5

3,8

Bruttosparande3

Exportnetto3

22,5

3,5

21,0

5,2

18,8

5,6

1¶I % av arbetskraften.

2¶I % av disponibel inkomst.

3¶I % av BNP.

Källa: Finansdepartementet.

De offentliga finanserna förstärks gradvis även om underskotten helaperioden är betydande. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn

visar ett underskott på drygt 3% år 1999. Den offentliga sektorns finan-siella nettoskuld som andel av BNP ökar därför svagt även mot slutet avkalkylperioden. Den privata sektorns finansiella sparande minskar succes-sivt. Företagens sparande är dock betydande även vid slutet av perioden,trots den relativt starka investeringsexpansionen.

Diagram 1.8 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källa: Finansdepartementet.

Alternativet med hög tillväxt

Den högre flexibiliteten avseende löner och rörlighet på arbetsmarknadenmedger en snabbare tillväxt utan att inflationsdrivande löneökningar upp-står. Förtroendet för hållbarheten i den ekonomiska utvecklingen ökar,vilket leder till lägre realräntor och som följd därav en snabbare konsum-tions- och investeringstid växt.

BNP ökar i detta alternativ med i genomsnitt ca 4 %. Tillväxten är imycket hög grad driven av den kraftiga investeringsexpansionen, som gerett bidrag till tillväxten på ca 3 procentenheter. Den starka sysselsätt-ningsutvecklingen innebär att hushållens inkomster ökar snabbare än i3 %-kalkylen. Tillsammans med en något större sparkvotsnedgång innebärdetta en kraftigare konsumtionsutveckling för hushållen.

Antalet reguljärt sysselsatta ökar i denna kalkyl med ca 440 000. Där-med sjunker arbetslösheten kraftigt. Den öppna arbetslösheten uppgår år1999 till 4% av arbetskraften. Sysselsättningexpansionen medger ocksåen avsevärd neddragning av de konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-tiska åtgärderna. Dessa utgör 1999 2,5% av arbetskraften. Summan av

öppen arbetslöshet och antal personer i konjunkturberoende åtgärder re-duceras därmed från toppnivån 14,2% 1994 till 6,5% 1999, vilket mot-svarar regeringens målsättning beträffande utvecklingen av arbetslöshetenunder 1990-talet. Den goda efterfrågan på arbetskraft innebär att den an-del av befolkningen som tillhör arbetskraften ökar.

De offentliga finanserna förbättras markant i detta alternativ. Fortfa-rande finns dock ett sparandeunderskott vid slutet av perioden uppgåendetill knappt 1% av BNP. Den offentliga sektorns finansiella nettoskuldminskar dock 1999 som andel av BNP och uppgår till 41 % .

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 1.9 Bidrag till tillväxten

Årligt genomsnitt 1996—1999

hög

medel

låg

Privat konsumtion

1,2

0,9

Offentlig konsumtion

-0,1

-0,3

Bruttoinvesteringar

2,9

2,0

1,2

Lagerinvesteringar

0,5

0,3

0,0

Nettoexport

-0,5

-0,1

0,2

BNP

4,0

3,0

2,0

Källa: Finansdepartementet.

Alternativet med låg tillväxt

I alternativet med låg tillväxt accelerar löneökningarna i ett tidigt skedeframförallt på grund av en dåligt fungerande arbetsmarknad med låg rör-lighet. Löneökningar i de expansiva delarna av ekonomin sprider sigsnabbt till övriga sektorer. Därigenom stiger inflationsförväntningarnavilket ger upphov till såväl stigande nominal- som realräntor.

Osäkerheten hos hushåll och näringsliv tilltar, vilket dämpar investe-rings- och konsumtionsbenägenheten. Därigenom stannar den årliga BNP-tillväxten vid i genomsnitt ca 2% under perioden.

Arbetslöshetsnedgången avbryts i ett tidigt skede och summan av deöppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder når inte un-der 12,5%, som andel av arbetskraften. Sverige hamnar därmed, liksomflera andra europeiska länder, i en situation med varaktigt hög arbets-löshet. De personer som lämnade arbetskraften under den kraftiga ned-gången i ekonomin kan heller inte väntas komma tillbaka till arbetskraf-ten vid en så låg efterfrågan på arbetskraft.

I detta alternativ förbättras de offentliga finanserna väsentligt långsam-mare och underskottet uppgår till ca 6% som andel av BNP. Därigenomfortsätter den offentliga sektorns finansiella skuld att öka relativt snabbtsom andel av BNP under hela kalkylperioden. Saneringsprogrammet äralltså under dessa omständigheter helt otillräckligt för att ens hejda ök-ningen av skuldkvoten.

20 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Konjunkturuppgången i OECD fortsatte under det andra halvåret 1993.Det är dock ännu för tidigt att tala om en bred återhämtning över helaOECD-området. Självbärande konjunkturuppgångar från inhemsk efter-frågan sker nu i länder som tillsammans svarar för ungefär hälften avOECDs totala produktion. Den senaste tidens statistik visar att tillväxtenhar accelererat i USA. Tillväxten under det fjärde kvartalet 1993 var denstarkaste sedan uppgången inleddes för tre år sedan. Vid sidan av USAligger övriga anglosaxiska länder först i konjunkturcykeln. Den japanskaekonomin, där BNP föll mot slutet av 1993, fortsätter däremot att ut-vecklas svagt. I Europa har en långsam konjunkturuppgång inletts.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i USA, Japan och västra Tyskland

Årlig procentuell förändring

Källa: OECD.

BNP i OECD beräknas öka med 2 1/4 % 1994 och med 2 3/4 % 1995.Detta innebär en viss upprevidering jämfört med bedömningen i den pre-liminära nationalbudgeten. Den främsta orsaken är att tillväxten i USAbedöms bli högre. Utvecklingen i Japan och i flertalet europeiska länderser ut att ligga i linje med den tidigare prognosen. I OECD-Europa förut-ses en BNP-tillväxt på 1 1/4 % 1994 och 2 1/2 % 1995. Noteras kan attde nordiska länderna väntas få en högre tillväxt än genomsnittet i OECDsåväl 1994 som 1995.

12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

21 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

Andel avOECD-områdetstotala

BNP1

1995 USA

36,0

-0,7

2,6

3,0

3,8

3,2

Japan

19,2

3,9

1,3

0,1

0,6

2,5

Västra Tyskland

8,8

4,5

1,5

-1,9

0,1

1,8

Frankrike

7,0

0,8

1,4

-0,7

0,9

2,6

Storbritannien

5,5

-2,1

-0,5

2,0

2,9

Danmark

0,8

1,2

1,1

0,0

2,7

3,0

Finland

0,7

-7,1

-4,0

-2,5

1,8

4,0

Norge

0,7

1,9

2,9

2,5

3,0

2,8

Sverige

1,3

-1,1

-1,9

-2,1

2,4

3,0

Norden2

2,2

-1,2

0,1

0,0

2,5

3,3

OECD-Europa

38,2

1,3

0,8

-0,6

1,2

2,4

OECD-totalt

1,0

1,6

1,0

2,2

2,8

I procent av 1987 års BNP.

2¶Exklusive Sverige.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

USAs ekonomi fortsätter att växa på bred front. Inflationstrycket är idagsläget måttligt och det förefaller inte troligt att tillväxten bryts i förtidpå grund av att den amerikanska centralbanken kraftfullt skulle behövastrama åt penningpolitiken. De räntehöjningar som genomförts den se-naste tiden utgör knappast något hinder för en fortsatt stark tillväxt. Debör snarast ha positiv effekt, då risken för inflation på medellång sikt harminskat. Med tanke på den snabba tillväxttakten var en sådan normalise-ring av penningpolitiken nödvändig. I Japan har ett fjärde finanspolitisktstimulanspaket presenterats. Detta bedöms innehålla mer substantiella åt-gärder än de som har lagts fram tidigare. Därmed förbättras utsikternaför en uppgång kan inledas under året. I västra Tyskland förväntas BNP,efter en viss uppgång under det andra och tredje kvartalet 1993, åter attfalla under den första delen av 1994 innan en mer stabil återhämtninginleds. Fallet i BNP är främst en följd av att hushållens disponibla in-komster kommer att minska förhållandevis kraftigt under året. Vad gällerde nordiska länderna är det främst synen på utsikterna för den finska eko-nomin som ändrats. Det har kommit allt fler tecken som tyder på att enuppgång är nära förestående och att en mycket stark tillväxt kan förväntasunder 1995.

Inflationen sjönk trendmässigt under 1993 i flertalet OECD-länder ochutvecklingen mot lägre inflation har fortsatt under 1994. Med undantagav USA finns det gott om outnyttjad kapacitet inom OECD-området, vil-ket kommer att hålla prisökningstakten nere. I Kontinentaleuropa tyderallt på att inflationen fortsätter att sjunka. I de länder vars valutor depre-cierats har det, med möjligt undantag av Storbritannien, ännu inte kom-mit några signaler om att inflationen tilltagit. Den svaga inhemska efter-frågan och det låga kapacitetsutnyttjandet är två förklaringar till detta. ITyskland pekar alla faktorer, med undantag av penningmängdsutveck-

lingen, mot ett fallande inflationstryck under prognosperioden. Därmedfinns Bundesbanks inflationsmål på högst 2 % inom räckhåll. I Stor-britannien har inflationen ökat något den senaste tiden som en följd avden stigande inhemska aktiviteten. Konsumentpriserna i OECD väntasöka med 2,3 % 1994 och 2,7 % 1995. Detta är en viss nedjustering jäm-fört med tidigare bedömningar. I OECD-Europa väntas ökningstaktenuppgå till knappt 3 % båda åren.

Trots sjunkande arbetslöshet i USA har arbetslösheten fortsatt att stigai OECD som helhet. Inte minst har utvecklingen i Europa varit oroande.Även i Japan har en viss ökning noterats den senaste tiden, även om ni-vån internationellt sett är mycket låg. Den höga och stigande arbetslös-heten har medfört att denna fråga står högt på dagordningen i det inter-nationella ekonomisk-politiska samarbetet. Arbetslösheten väntas börjasjunka i OECD-området under 1994 och uppgå till knappt 8 % 1995. IEuropa förutses en minskning först under 1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 2.2 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder

1995 KPI1

USA

4,2

3,0

2,8

3,5

Japan

3,3

1,7

1,3

0,5

1,0

Västra Tyskland

3,5

4,0

4,1

3,0

2,3

Frankrike

3,2

2,4

2,1

1,9

2,0

Storbritannien

5,9

3,7

1,6

3,0

3,6

Danmark

2,4

2,1

1,3

2,8

3,2

Finland

4,1

2,5

2,2

2,0

3,2

Norge

3,4

2,3

2,0

Sverige

9,3

2,3

4,6

1,6

2,7

OECD-Europa

4,7

3,8

3,1

2,9

OECD-totalt

4,2

3,0

2,7

2,3

2,7

Arbetslöshet2

OECD-Europa

8,6

9,6

10,7

11,3

OECD-totalt

7,1

7,8

8,2

7,8

1¶Årlig procentuell förändring.

2 Procent av arbetskraften.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den penningpolitiska hållningen står alltjämt i fokus när den ekono-miska utvecklingen de närmaste åren ska bedömas. I USA gäller fråganhur snabbt centralbanken Federal Reserve behöver höja styrräntorna. Ar-betslösheten och kapacitetsutnyttjandet ligger nu på nivåer som historisktsett har genererat inflation. Det förefaller dock inte finnas anledning tillöverdriven oro för detta i nuläget. Finanspolitiken kommer att stramas åtde närmaste åren samtidigt som bl.a. löneökningarna ligger på en lågnivå. I Japan är de korta räntorna rekordlåga, men fortsatta lättnader kaninte uteslutas om återhämtningen dröjer. I Europa har betydande ränte-sänkningar skett i samtliga länder. Detta har ännu inte varit tillräckligtför att generera någon starkare konjunkturuppgång. Med hänsyn till detsvaga konjunkturläget och det låga inflationstrycket måste realräntorna iflertalet europeiska länder fortfarande bedömas som höga. De förbättrade

inflationsutsiktema och den stramare finanspolitiken i Tyskland förutsesresultera i fortsatta lättnader i penningpolitiken under prognosperioden.Övriga europeiska länder skulle därmed kunna följa efter. Det borde ock-så finnas utrymme för de långa räntorna att sjunka ytterligare något underprognosperioden.

Underskotten i de offentliga finanserna väntas minska i OECD-områdetunder prognosperioden. Av de stora länderna förutses den mest markantaförbättringen ske i Storbritannien. Trots detta kommer de offentliga un-derskotten att kvarstå på höga nivåer de närmaste åren. Den trendmässigaökningen av statsskulden kommer inte att brytas. Trots betydande budget-underskott i Europa kommer förändringen i finanspolitiken att få en åter-hållande inverkan på ekonomin 1994 jämfört med 1993.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 2.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparandeKalenderår, procent av BNP

1993 USA1

-2,5

-3,4

-4,5

-3,6

Japan

2,9

3,0

0,7

-1,0

Tyskland

-2,1

-3,2

-2,6

-4,0

Frankrike

-1,5

-2,1

-3,9

-6,0

Storbritannien

-1,3

-2,7

-6,2

-8,2

Danmark

-1,5

-2,2

-2,5

-4.3

Finland

5,3

-1,5

-6,1

-9,1

Norge

2,5

-0,2

-2,8

-3,2

OECD-Europa2

-3,7

-4,4

-5,1

-6,8

OECD-totalt2

-2,1

-2,9

-4,0

-4,6

1¶Exkl. kostnader för inlåningsförsäkringen.

2 1991 års BNP-vikter och köpkraftspariteter.Källa: OECD.

Skuldkonsolideringsprocessen i den privata sektorn har de senaste årendämpat den ekonomiska utvecklingen. Denna verkar nu till stor del varaavslutad och utgör därmed inte något betydande hinder för utvecklingende närmaste åren. Detta beror på att hushållen minskat sin skuldsättning,att räntorna har sjunkit, samt att priserna på tillgångsmarknadema harstigit under det senaste året. Det gäller inte minst kurserna på aktiemark-naderna. Dessutom har bostadsprisema i bl.a. USA och Storbritannienbörjat att stiga medan de stabiliserats i t.ex. Finland.

De ekonomiska förutsättningarna för OECD-ländema har förändratsmarkant de senaste åren. Nya marknader har fått ökad betydelse för deninternationella handeln, även om den interna OECD-handeln fortfarandedominerar. De asiatiska länderna exklusive Japan har mer än fördubblatsin andel av den totala exporten i världen sedan 1980, från ca 8 % tillknappt 17 % 1993. Sydostasien är den region i världen som för närvaran-de uppvisar den snabbaste tillväxten och dessa länders betydelse förvärldsekonomin kommer att fortsätta att öka de kommande åren. Dettagäller som producenter av konsumtions- och investeringsvaror, men ock-så som viktiga avsättningsmarknader för OECD-ländemas export. Regio-nen har genomgått en markant förändring i så motto att den intraregionalt

genererade tillväxten har varit så pass stark att OECD-ländemas betydel-se för området har minskat avsevärt.

Vid sidan av Sydostasien kommer även de östeuropeiska länderna attpå sikt spela en viktigare roll i världsekonomin. De länder i Östeuropasom prioriterat liberaliseringar och makroekonomisk stabilisering i etttidigt skede av reformprocessen är de som snabbast kommer att integrerasoch bli viktiga aktörer i världshandeln.

Utöver tillkomsten av nya marknader har världshandeln gynnats av denfortsatta liberaliseringen av handeln. Detta förbättrar förutsättningarna förden ekonomiska utvecklingen på medellång och på lång sikt. Liberalise-ringen har skett dels genom regionala frihandelsavtal t.ex. EES ochNAFTA, dels genom det globala GATT-avtalet.

Till osäkerhetsmomenten i prognosen hör utvecklingen på de finansiellamarknaderna. Att de långa räntorna i USA har börjat stiga kan förklarasav stigande inflationsförväntningar på medellång sikt. Marknadsaktörernakan dock ha överreagerat. En alternativ tolkning är att en höjning av dekorta räntorna i dagsläget borde resultera i lägre inflation på medellångsikt jämfört med om ingenting hade gjorts. Att de långa räntorna har sti-git i Europa är däremot svårare att förklara med utgångspunkt i funda-mentala faktorer. De långa räntornas nivå påverkas enligt teorin av infla-tionsförväntningar. Den senaste tidens utveckling i Tyskland, som fort-farande i hög grad styr räntenivån i Europa, borde snarare ha resulterati fallande inflationsförväntningar. En förklaring skulle kunna vara att definansiella marknaderna är segmenterade, med relativt täta skott mellanränte- och valutamarknader. Om aktörerna på penning- och obligations-marknaderna avlägger all valutakursrisk när de gör en placering i ett rän-tebärande instrument, skulle detta kunna förklara de europeiska räntornasföljsamhet till de amerikanska den senaste tiden.

Frågan är alltså om en trend mot ökande långa räntor har inletts. Prog-nosen utgår ifrån att så inte är fallet utan att de stigande långa räntornai Europa är en tillfällig reaktion. De långa räntorna förväntas därmedfalla något under 1994. Om detta inte inträffar kommer naturligtvis åter-hämtningen att bli svagare.

Ett annat osäkerhetsmoment i Europa är hur hushållens konsumtionkommer att utvecklas under prognosperioden. Inkomsterna kommer imånga länder att utvecklas svagt till följd av låga löneökningar, fallandesysselsättning och åtstramningar av de offentliga finanserna. Detta gällerinte minst Tyskland. Om hushållen inte skulle minska sitt sparande kom-mer tillväxten under pronosperioden bli svagare än beräknat.

Vad gäller USA kan inflationen komma att öka snabbare än i progno-sen, vilket kan leda till att penningpolitiken mycket snabbt kommer attstramas åt. Det skulle ge en större dämpning av den ekonomiska aktivite-ten 1995 än vad som förutses här.

På den positiva sidan finns möjligheter till snabbare räntesänkningar iTyskland än förutsett. Dessutom kan styrkan och dynamiken i den euro-peiska uppgången ha underskattats.

Ett osäkerhetsmoment av en helt annan karaktär är utvecklingen i Ryss-land. Den allmänt sett mycket osäkra situationen såväl ekonomiskt som

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

politiskt kan medföra allmän oro som kan sprida sig till t.ex. de finan- Prop. 1993/94:150siella marknaderna. Bilaga 1.1

Den ekonomiska aktiviteten steg dramatiskt i den amerikanska ekonominunder andra halvåret i fjol. I synnerhet gäller detta för det fjärde kvartaletdå BNP-tillväxten uppgick till hela 7 % i årstakt. Uppgången, som längevarit påtagligt svagare än i tidigare konjunkturuppgångar, har först underdetta kvartal nått en sådan styrka som varit vanlig tidigare. BNP-till-växten för 1993 kom därmed att bli 3,0 %.

I dagsläget pekar så gott som alla indikationer i positiv riktning. På ut-budsssidan av ekonomin ökar industriproduktion, kapacitetsutnyttjandeoch orderingång snabbt. På efterfrågesidan är det investeringarna samtden privata konsumtionen som främst bidrar till uppgången. Företagensgoda vinstläge har stimulerat maskin- och anläggningsinvesteringama,vilka ökade snabbt 1993. Bostadsinvesteringama tilltog också i styrkaunder andra halvåret.

Hushållens konsumtion har fortsatt att öka, vilket bl.a. kan avläsas idetaljhandelsomsättningen, trots att disponibelinkomstutvecklingen varrelativt svag. Den hittillsvarande ökningen i privat konsumtion har tillstor del finansierats genom minskat sparande. Sparkvoten har emellertidsjunkit så mycket att utrymmet för fortsatta neddragningar nu tycks varabegränsat. Konsumtionsökningar under 1994 och 1995 måste därför ihögre grad än tidigare härröra från inkomstökningar. Den totala syssel-sättningen har börjat stiga vilket bör möjliggöra en sådan utveckling.

Pristrycket i den amerikanska ekonomin är måttligt för närvarande. Så-väl konsumentpriser som löner visar en ökningstakt på strax under 3 %i dagsläget. Detta i kombination med de senaste årens rationaliseringinom tillverkningsindustrin har fört med sig att enhetsarbetskostnadenminskat inom denna sektor — under 1993 med ca 2,5 % — vilket ökat in-dustrins konkurrenskraft.

Finanspolitiken verkade i svagt åtstramande riktning under 1993. Admi-nistrationens budgetförslag avseende budgetåret 1995, som presenteradesi februari i år, innebär en fortsättning av åtstramningspolitiken. Förslagetinkluderar utgiftsnedskämingar avsedda att möta utgiftstaken i 1994 årsbudget, som godkändes av kongressen i augusti 1993. Vad gäller Clinton-administrationens förslag till hälsovårdsreform är bl.a. frågorna beträf-fande statens roll i och finansieringen av det nya systemet ännu olösta.Trots detta väntas en lagstiftning bli klar under innevarande år.

26¶Diagram 2.2 Inflation, tillverkningsindustrins kapacitetsutnyttjande och långa Prop. 1993/94:150räntor i USA Bilaga 1.1

Källa: OECD.

Efter att under nästan 18 månaders tid pendlat kring 3 % har de ameri-kanska korträntoma stigit sedan februari som svar på Federal Reserveshöjning av styrräntorna. Höjningen måste betraktas som en naturlig kon-sekvens av den mycket snabba tillväxten under sista kvartalet i fjol. Detfinns emellertid mycket få tecken på att den faktiska inflationen är på vägupp. Det är svårare att förklara varför långräntoma börjat stiga sedanslutet av 1993, om det inte beror på att marknadens inflationsförvänt-ningar höjts.

Innevarande år väntas BNP-tillväxten öka till 3 3/4 % för att dämpastill drygt 3 % 1995. Tillväxten drivs i första hand av privat konsumtionoch bostadsinvesteringar under såväl 1994 som 1995. Företagens inves-teringar ökar också relativt starkt båda åren. Penningpolitiken får en alltstramare inriktning, men avlastas till viss del av den finanspolitiska kon-solideringen.

Utvecklingen i Japan är i många delar rakt motsatt till den i USA. Hittillshar mycket få signaler om en vändning i ekonomin registrerats.

Det finns problem inom flera sektorer av ekonomin. Företagen tyngsav låg inhemsk efterfrågan. Situationen har dessutom förvärrats avsevärtav yenens uppgång, som dämpat utlandets efterfrågan på japanska pro-dukter och därmed naturligtvis påverkat företagens vinstmarginaler. Till

detta kommer att 1980-talet var en period då den japanska industrin in-vesterade oerhört mycket. Det innebär att det finns god kapacitet idagoch att en investeringsuppgång därmed är tämligen avlägsen.

Hushållen har dämpat konsumtionen till följd av en stigande, om än in-ternationellt sett låg, arbetslöshet, lägre löneökningar och bonusbetal-ningar samt pressade bostadspriser. Trots relativt låga bostadspriser utgörbostadsbyggandet ett undantag från den annars dystra bilden. Utveck-lingen i denna sektor är starkt påverkad av skatteförändringar, vilket gördet skattemässigt fördelaktigt att utnyttja marken för bostadsändamål.

En av huvudorsakerna till Japans besvärliga ekonomiska situation är attman lider av den finansiella anpassning som även andra länder, t.ex.USA, Storbritannien och de nordiska länderna, genomgått. Bankerna ärfortfarande i en svår situation på grund av en stor andel osäkra fordringarmed bl.a. fastigheter som säkerhet.

Handels- och bytesbalansöverskotten fortsätter att öka. De negativa vo-lymeffektema av apprecieringen har låtit vänta på sig, även om öknings-takten i exporten har dämpats. Handelsbalansöverskottet är större ännågonsin, vilket stör relationerna med USA.

Finanspolitiken i Japan skiljer sig med sin kraftigt expansiva inriktningfrån flertalet länder i OECD-området. I februari presenterades det fjärdeoch hittills största stimulanspaketet i raden av åtgärder de senaste 18 må-naderna. Storleken uppgår till 3,2 % av BNP och innehåller skattesänk-ningar till ca 1/3 samt i övrigt bl.a. infrastrukturinvesteringar. Samman-taget motsvarar alla paket drygt 10 % av BNP. Med ett antagande om ettfemtioprocentigt genomslag på den totala efterfrågan innebär detta attBNP skulle ökat ca 5 % på grund av dessa stimulansåtgärder. Med tankepå den låga BNP-tillväxten det senaste året indikerar detta något om hurstor krisen egentligen är i japansk ekonomi. Penningpolitiken väntas varafortsatt expansivt inriktad så länge inga klara tecken finns på en uppgång.

En återhämtning kan troligtvis inledas under första halvåret 1994, menBNP-tillväxten för året som helhet blir svag. Vid sidan av offentliga in-vesteringar är det endast bostadsbyggande som bidrar till tillväxten under1994. Först 1995 kan den privata konsumtionen och exporten ta fart sam-tidigt som företagens investeringar stabiliseras.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

I västra Tyskland ökade BNP under andra och tredje kvartalet 1993, menföll återigen under det fjärde. Mätt som årsgenomsnitt minskade BNPmed 1,9 %. Den inhemska efterfrågan minskade med drygt 2,5 %. Såvälexport som import föll kraftigt under 1993. Fallet i importen var dockstörst, vilket innebar att nettoexporten gav ett positivt bidrag till BNP-till-växten. Någon uthållig uppgång i ekonomin bedöms fortfarande inte hainletts. Det ekonomiska läget har dock stabiliserats.

Det finns vissa positiva tendenser inom industrin. Industriproduktionenminskade visserligen under 1993 med 7 % mätt som årsgenomsnitt, menhar ökat något den senaste tiden. Också den underliggande trenden för

orderingången är sedan i höstas stigande. Det är efterfrågan från utlandet— främst från länderna utanför EU — som har ökat. Orderingången frånhemmamarknaden fortsätter emellertid att falla. Kapacitetsutnyttjandetökade något under sista kvartalet 1994, vilket inte inträffat på 3 år. Före-tagens investeringsbenägenhet är dock fortfarande låg, enligt olika enkät-undersökningar.

Under inledningen av 1994 väntas BNP åter falla i de västra delstaternainnan en återhämtning kan inledas. Den främsta orsaken är en fallandeprivat konsumtion till följd av finanspolitiska åtgärder som begränsar in-komstutvecklingen för hushållen, sjunkande sysselsättning samt reallöne-sänkningar. Hushållens löneinkomster väntas t.o.m. minska i nominellatermer. För 1994 som helhet väntas en oförändrad BNP-nivå. Först under1995 förutses en mer påtaglig uppgång även om BNP-tillväxten fortsätteratt understiga genomsnittet i OECD-Europa. Investeringarna bedöms dåge ett större positivt bidrag till BNP-tillväxten. Den privata konsumtionenkommer att vara fortsatt svag bl.a. till följd av en höjning av inkomst-skatten när den s.k. solidaritetsavgiften återinförs.

Diagram 2.3 Inflation och tillverkningsindustrins kapacitetsutnyttjande i västraTyskland

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källa: OECD.

Inflationsutsiktema har förbättrats den senaste tiden, trots den höga till-växten i penningmängden. Inflationen på årsbasis föll under inledningenav året trots vissa höjningar av de indirekta skatterna. Penningmängds-måttet M3 har sedan återföreningen i stort sett ständigt påverkats av såvältekniska som tillfälliga faktorer. Det har därigenom förlorat i status som

en indikator för det framtida inflationstrycket. Den senaste tidens pen-ningpolitiska utveckling tyder också på att Bundesbank fäster mindre av-seende vid M3 än tidigare. Den underliggande inflationstakten ligger en-ligt Bundesbanks beräkningar kring 2,5 % i dagsläget.

Löneavtalen sluts nu på mycket låga nivåer. Det senaste avtalet somslöts inom metallindustrin ger löneökningar i årstakt på 1 %. Avtalet be-döms vara vägledande för övriga delar av industrin. Tillsammans med deproduktivitetsvinster som förutses under 1994 innebär detta att enhetsar-betskostnadema sjunker i industrin. Redan tidigare har regeringen beslu-tat om frysta löner i den offentliga sektorn. Inflationsmålet på 2 % väntasdärför uppfyllas under 1995.

Fundamentala faktorer talar för lägre räntor. Inflationstakten harsjunkit, löneökningarna är låga och finanspolitiken har stramats åt. Där-med väntas de korta räntorna sjunka under 1994. Även de långa räntornabör sjunka något.

Uppgången i Storbritannien fortsätter. Under 1993 växte BNP med2 %, inflationen uppgick till endast 1,6 % och arbetslösheten minskademed ca 200 000 personer. Hushållens sparkvot har minskat från närmare13 % i början av 1993 till under 10 % i dagsläget. Det är den privatakonsumtionen som leder tillväxten. Den lättare penningpolitiken har här-vid varit den drivande kraften.

Den senaste tidens konjunkturindikatorer har gett blandade signaler.Bland annat har detaljhandelns försäljning mattats av. Bilförsäljningenfortsätter emellertid att utvecklas starkt. Orderingången till industrin ärhög och företagen planerar, enligt enkätundersökningar, för ökadeinvesteringar under 1994. Förtroendet för den ekonomiska utvecklingenär högt i företagssektorn. Därmed väntas den hittills konsumtionsleddauppgången få stöd av investeringarna under 1994. BNP-tillväxten försåväl 1994 som 1995 beräknas till knappt 3 %. Hela tillväxten ärinhemskt genererad.

Det största osäkerhetsmomentet i prognosen är hur hushållen reagerarpå de skattehöjningar som inträder under 1994. Dessa görs bl.a. i formav icke inflationsjusterade skatteskalor, moms på energi, höjda punkt-skatter och skatt på försäkringar. Dessutom höjs egenavgiften till social-försäkringarna med en procentenhet. I den mån höjningarna uppfattassom permanenta kan detta leda till en dämpning av konsumtionen. Mot-verkande faktorer är ökad sysselsättning, fortsatt låga räntor och allmäntpositiva förväntningar bland konsumenterna, vilket kan dra ned sparkvo-ten något. Bedömningen är att hushållen kan bära dessa skattehöjningaroch att den privata konsumtionen ökar med 2 % 1994.

De närmaste åren när kapacitetsutnyttjandet stiger och arbetslöshetensjunker blir avgörande för om Storbritannien kan etablera sig som ett låg-inflationsland. För att så är fallet talar främst den i hög grad avregleradearbetsmarknaden, vilken borde vara tillräckligt flexibel för att inte gene-rera en löneledd inflationsuppgång. Den brittiska ekonomin har dock his-toriskt visat sig vara påfallande inflationsbenägen. Inflationen väntas un-der 1995 närma sig den övre nivån i den brittiska centralbankens infla-tionsmål 1 — 4 %. Därmed kommer penningpolitiken att stramas åt under

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

1995. Det utesluter dock inte att ytterligare en liten sänkning av basrän-tan kan komma i samband med att skattehöjningarna genomförs i april1994.

1 Frankrike ökade BNP något under det andra halvåret 1993, vilket in-dikerar att en återhämtning i ekonomin har inletts. Uppgången är dockmycket svag. BNP föll mätt som årsgenomsnitt med 0,7 % 1993, främsttill följd av ett kraftigt fall i investeringarna.

Den senaste tiden har det kommit en del positiva tecken. Såväl före-tagens och hushållens förväntningar har förbättrats något. Industriproduk-tionen har dock inte hittills visat någon stabilt uppåtgående trend, vilketheller inte detaljhandelsförsäljningen har gjort. Realräntorna fortsätterdessutom att vara höga, trots de betydande lättnader som skedde under1993.

Under 1994 väntas en fortsatt dämpad uppgång i BNP. Uppgången ledsav nettoexporten och den privata konsumtionen. Hushållens ekonomi fåren viss stimulans genom en inkomstskattereform. En motverkande faktorär fortsatt fallande sysselsättning. Byggnadsinvesteringarna väntas ökaunder året till följd av en selektiv finanspolitisk stimulans. Sammantagetförutses en BNP-tillväxt på knappt 1 % 1994. Under 1995 väntas investe-ringarna öka på bredare front och BNP stiger med drygt 2 1/2 %. Rän-torna följer de tyska ner i år, vilket allmänt bidrar till den ekonomiskauppgången. Den franska industrin behåller sin förhållandevis goda kon-kurrenskraft vilket väntas ge en stark exportutveckling.

Tillväxten kommer dock inte att vara tillräcklig för att förhindra attarbetslösheten stiger ytterligare under 1994. En nedgång kan förväntasförst år 1995. Inflationstrycket förutses fortsätta att vara lågt de närmasteåren med en årlig prisstegringstakt kring 2 %.

I Danmark stagnerade BNP-tillväxten under 1993 till följd av fallandebruttoinvesteringar och återhållen privat konsumtion. Utvecklingen underdet fjärde kvartalet 1993 och hittills i år tyder på att en uppgång är påväg. Under fortsättningen av 1994 väntas denna befästas. Det gällersärskilt den inhemska delen av ekonomin där den privata konsumtionenstiger markant. Fjolårets skattereform innebar inkomstskattesänkningarför hushållen och därtill väntas också sparkvoten falla. Bruttoinvestering-arna ökar med 7 respektive 5 % under 1994 och 1995, medan nettoex-porten faller något under båda åren. Sammantaget väntas BNP öka meddrygt 2 1/2 respektive 3 % 1994 och 1995.

Arbetslösheten beräknas falla med ca en procentenhet per år till följdav uppgången i ekonomin och väntas uppgå till 10 1/2 % under 1995.Inflationstrycket är för närvarande lågt på grund av den höga andelenledig kapacitet. Ökningen i konsumentpriserna väntas dock tillta någotunder prognosperioden, från 1 1/2 % till 3 % 1995.

I Finland har en återhämtning nu inletts efter tre års lågkonjunktur medett sammanlagt BNP-fall på 12 %. Den ekonomiska tillväxten bedöms

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

uppgå till 2 % 1994 för att accelerera till 4 % under 1995. Utvecklingenberor på att spridningseffekterna från den dramatiska exportökningen tillövriga delar av ekonomin blir allt tydligare. Därigenom stärks hushållensframtidsförväntningar samtidigt som investeringstakten ökar. Det finnsmöjligheter att prognosen för 1995 underskattar styrkan i uppgången iden inhemska delen av ekonomin.

De faktorer som ligger bakom denna gynnsamma framtidsutveckling ärden kraftiga räntenedgången över hela avkastningskurvan, de måttligalöneökningarna för 1994 (i vissa sektorer även för 1995) och hushållenssamt företagens optimistiska framtidsförväntningar. Till denna lista kanockså läggas att det efter flera års ekonomisk kris finns ett uppdämtkonsumtionsbehov och att BNP-gapet är stort.

Den privata konsumtionen fortsätter att minska under 1994 menförväntas växa med ca 4 1/2 % 1995. Bakom denna utveckling ligger ennågot fallande sparkvot samt en ökning av disponibelinkomstema främsttill följd av relativt kraftiga löneökningar i exportsektorn 1995. Finans-politiken väntas vara fortsatt stram och den offentliga konsumtionenminskar under både 1994 och 1995. Uppgången i den inhemska delen avekonomin under 1994 beror främst på en relativt stark tillväxt i bruttoin-vesteringarna, efter ett sammanlagt fall på mer än 45 % sedan 1991,samt en lageruppbyggnad.

Exporten, som växte med 17 % 1993, fortsätter att öka underprognosperioden om än i avtagande takt, med 11 % 1994 och 7 % 1995.Faktorerna bakom uppgången är den kraftiga deprecieringen av denfinska marken, betydande produktivitetsökningar i finländsk industri,ökande efterfrågan av råvaror på världsmarknaden samt den förbättradevärldskonjunkturen under 1995. Importen växer något under 1994 tillföljd av en ökad import av investeringsvaror. Importen av konsumtions-varor ökar först 1995 och bidrar tillsammans med investeringsuppgångentill en total importökning på 10 %.

Den mycket höga arbetslösheten förväntas inte påverkas i särskilt storutsträckning av produktionsuppgången. Arbetslösheten stiger, mätt somårsgenomsnitt, till 19 % under 1994 och faller 1995 med endast ca enprocentenhet. Till följd av det låga kapacitetsutnyttjandet och denpressade situationen i den inhemska delen av ekonomin är inflationstryck-et för närvarande lågt. Konsumentpriserna väntas dock öka med 3,2 %1995. Ökningen beror i hög grad på den breddning av momsen somgenomförs under andra halvåret 1994.

Den norska ekonomin fortsatte att växa under 1993 då en uppgångpåbörjades även i fastlands-Norge. Under den kommande perioden bidrarsåväl nettoexporten som den inhemska ekonomin till tillväxten. På deninhemska sidan är det särskilt den privata konsumtionen som ökar, tillföljd av bl.a. en fallande sparkvot. Flera indikatorer pekar nu på attskuldanpassningen är överstånden. Den offentliga konsumtionen fortsätteratt stiga i samma takt som den gjort under hela lågkonjunkturen medandäremot investeringarna faller, när de senaste årens oljeinvesteringar nuär avslutade. BNP bedöms öka med ca 3 % såväl i år som nästa år.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

32¶I likhet med de övriga nordiska länderna faller inte arbetslösheten iNorge — tillväxten till trots — mer än marginellt. Under 1994 och 1995väntas inte arbetslösheten sjunka med mer än med en halv procentenhet.Detta förklaras delvis av en ökning i arbetskraftsutbudet som beror påden förbättrade konjunkturen och på vissa demografiska faktorer.Inflationstrycket är lågt även i Norge. Prisökningarna i konsumentledetväntas till och med dämpas något under 1994 och 1995, till ca 2 % efteratt ha dragits upp under 1993 på grund av höjda indirekta skatter.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

33 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Marknadstillväxten för den svenska exporten blev 1993 avsevärt svagareän vad som tidigare kunnat förutses och minskade med 1,7 %. Sverigesvaruexport ökade emellertid snabbt under andra halvåret 1993 vilket inne-bar att volymökningen för helåret 1993 kom att uppgå till 9 % jämförtmed 1992. Detta innebär att svensk exportindustri gjorde stora marknads-andelsvinster 1993. För 1994 har marknadstillväxten emellertid revideratsupp på grund av de något ljusare utsikterna för den internationella ekono-min. Andelsvinstema tilltar i år, för att dämpas märkbart 1995. Export-uppgången väntas bli som störst i år då varuexporten ökar med drygt10 %. År 1995 blir uppgången mindre, knappt 8 %.

Varuimporten skjöt fart under andra halvåret 1993 trots att nedgångeni den inhemska efterfrågan fördjupades. Detta beror dels på att import-innehållet i industrins användning av insats- och investeringsvaror varovanligt högt, dels på att det tar tid innan de förbättrade relativprisernaslår igenom på importvolymen. I år och nästa år fortsätter importen attstiga samtidigt som inhemsk efterfrågan ökar. Handelsbalansen förbättrasytterligare både 1994 och 1995 trots den höga importvolymen. Likasåkommer bytesbalansen att kontinuerligt förstärkas och förutses 1995 visaett överskott på knappt 56 miljarder kronor, motsvarande 3,5 % av BNP.

Marknadsandelsförlustema för svensk export av bearbetade varor tillOECD(14), Sveriges 14 viktigaste handelspartners, avstannade redan ibörjan av 1992, dvs. innan deprecieringen av kronan. Relativpriset försvensk export av bearbetade varor hade då minskat sedan 1990. Enmycket stark produktivitetsutveckling, sänkta arbetsgivaravgifter samtdeprecieringen av kronan medförde att den relativa enhetsarbetskostnadenminskade med hela 26 % 1993. Industrins kraftigt förbättrade konkur-rensläge innebar att marknadsandelarna kunde öka med drygt 6 %. Mätti svensk valuta kom de svenska företagens prishöjningar förra året attstanna på 8,6 %, vilket innebar en sänkning av relativpriserna med13,5 %. Också på marknaderna utanför OECD(14) var det andelsvinstersnarare än marknadstillväxt som gjorde att exportframgången blev så stor1993. I år och nästa år kommer marknadstillväxten dock att tillta ochdärmed i högre grad bidra till exportökningen.

34 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 3.1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och exportav bearbetade varor

Procentuell förändring

1995 Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder

2,8

-1,7

4,2

5,7

Totalt

1,2

3,4

-0,3

4,7

6,1

Priser

14¶OECD-länders

exportpriser, SEK

0,9

-1,1

25,6

1,4

1,3

Svenska exportpriser

2,1

-1,9

8,6

1,8

2,3

Relativpris

1,2

-0,8

-13,5

0,4

1,0

Marknadsandelar, volym

14 OECD-länder

-5,1

-2,1

6,3

8,7

3,8

Totalt

-4,1

-3,8

8,7

8,3

3,1

Exportvolym

14 OECD-länder

-4,6

0,6

4,5

13,3

9,7

Totalt

-2,9

-0,5

8,4

13,4

9,4

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen avbearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar sommottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägssamman på motsvarande sätt.

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD och Finansdepartementet.

Varuexporten ökade kraftigt 1993 och steg med hela 9,0 % jämförtmed föregående år. Ökningen tilltog under det andra halvåret, vilketframgår av att volymökningen för tredje och fjärde kvartalen uppgick till14 % resp. 18 % jämfört med motsvarande kvartal 1992. Exportvolymenav bearbetade varor till OECD(14) ökade dock endast 4,5 % 1993, me-dan exporten till övriga länderaggregat, dvs. övriga OECD-länder ochländer utanför OECD, steg med 14,3 resp. 27,5 %. Det är bl a i FjärranÖstern, som varit inne i en högkonjunktur de senaste åren och där till-växten därmed varit avsevärt högre än i OECD-området, som de svenskaföretagen noterat sina största exportframgångar efter deprecieringen avkronan. Exportvärdet till länderna i Fjärran Östern, vilket bl a inkluderarJapan, Kina, de s.k. dynamiska asiatiska ekonomierna (Hongkong, Singa-pore, Taiwan, Sydkorea, Thailand och Malysia) samt Indonesien stegmed hela 56 % 1993, jämfört med 19 % för den totala exporten. Expor-ten till Fjärran Östern utgjorde knappt 21 % av hela den svenska export-ökningen. Det innebär att regionen ytterligare befäste sin position somSveriges snabbast växande exportmarknad och att närmare 10 % av ex-porten nu går till detta område.

Motorfordon, telekommunikation och investeringsvaror är tunga inslagi verkstadsindustrins export, vilken utgör knappt hälften av den svenskavaruexporten. Aktiviteten i dessa brancher har ökat snabbt. Exportvärdetsteg med 20 % 1993 och har accelererat under inledningen av 1994.Skogsindustrin lider av en global överkapacitet men svensk industri kangenom sina kostnadsfördelar utnyttja sin kapacitet nästan fullt ut. Det ärframför allt trävaruexporten som ökat kraftigt. Stålindustrin är i Europastarkt kringgärdad av Kol- och stålunionens regelverk, vilket i viss månkan begränsa expansionsmöjligheterna för svansk stålindustri. Svensk

stålexport steg emellertid med drygt 20 % redan 1993 och leveransernatill exportmarknaden tycks snarast ha ökat i början av 1994. Läkemedelhar på senare år blivit en viktig svensk exportvara. Värdet av läkemedels-exporten 1993 steg med knappt 40 %.

Diagram 3.1 Marknadsandel och relativpris för exporten av bearbetade varor

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En tilltagande aktivitet i viktiga delar av OECD-området innebär attmarknadstillväxten för bearbetade varor nu bedöms öka något snabbarejämfört med PNB-prognosen. Det är främst uppgången i Nordamerika,Storbritannien och de nordiska länderna som förbättrar de sammantagnautsikterna för marknadstillväxten. Därtill kommer den bestående expan-sionen i Fjärran Östem.

Med en flytande växelkurs är det viktigt för de svenska exportföretagenatt beakta valutakursens framtida utveckling när de sätter sina priser.Växelkursantagandet i den reviderade nationalbudgeten innebär att densvenska kronan apprecierar i effektiva termer med i genomsnitt 0,5 %under loppet av 1994 och med 1,25 % under loppet av 1995. Jämförtmed antagandet i PNB i januari innebär detta en relativt kraftig föränd-ring, främst för 1994. I PNB antogs en genomsnittlig depreciering avkronan med 2 % under 1994.

Apprecieringen innebär en markant press på priserna under perioden.Konkurrenternas priser inom OECD(14) väntas stiga relativt måttligt både1994 och 1995. Den låginflationspolitik som etablerats i OECD-områdethar medfört att prisstegringstakten i ett historiskt perspektiv är mycket lågoch väntas förbli så de närmaste åren. I kombination med en apprecie-rande valuta medför detta en begränsning av prishöj ningsutrymmet för de

svenska exportföretagen. Prognosen innebär att företagen för en försiktigprissättningspolitik och att exportpriserna ökar måttligt under såväl 1994som 1995, med endast smärre höjningar av relativpriserna och liten ur-holkning av konkurrenskraften som följd.

Marknadsandelsvinstema stiger i år för att dämpas något 1995, vilketresulterar i en fortsatt kraftigt ökande exportvolym såväl 1994 som 1995.De största andelsvinstema sker inom OECD(14), medan de väntas bli av-sevärt lägre i resten av världen. Förloppsanalys av exporten indikerar attden mycket höga volymtillväxten under andra halvåret 1993 resulterar iatt tillväxten mellan årsgenomsnitten för 1993 och 1994 blir hög, ävenom tillväxten under loppet av 1994 skulle bli relativt måttlig. Det existe-rar m a o ett betydande s k "överhäng" från 1993 som påverkar årsge-nomsnittet för 1994. Efter att ha vuxit med drygt 8 % 1993 väntas dentotala exporten av bearbetade varor stiga med hela 13,5 % 1994, vareftervolymtillväxten återigen går ner till 8 % 1995 . Exporten av bearbetadevaror till OECD(14) ökar i ungefär samma takt. Den totala svenska ex-porten inkl, tjänster ökar med 10 % i år och 8 % 1995.

Det finns ett flertal osäkerhetsmoment avseende den svenska exportut-vecklingen och de svenska exportmöjlighetema. En fråga är i vilken ut-sträckning exportindustrin kommer att ha tillräcklig kapacitet, kanskefrämst under 1995, för att möta efterfrågeökningen utan att slå i kapaci-tetstaket. Denna fråga analyseras utförligt i kaptiel 4. Slutsatsen är att detär främst inom basindustrin som kapacitetsrestriktion kommer att göra siggällande de närmaste åren. För övriga delar av industrin bedöms riskensom liten att sådana problem ska uppstå.

De senaste åren har det uppmätta exportvärdet ökat snabbare än stati-stiken över industrins leveranser till exportmarknaden. Särskilt påtagligtvar detta för år 1993 då exportvärdet ökade dubbelt så mycket som leve-ranserna. Därigenom råder en viss osäkerhet avseende tolkningen av ex-portökningar. En förklaring till skillnaden kan vara exporten innehålleren högre andel begagnade varor, främst investeringsvaror, som inte re-gistreras i leveransstatistiken. Följden av detta skulle då vara att företa-gen säljer ut en del av sin industriella kapacitet, med negativ verkan påden svenska produktionspotentialen. En annan förklaring är att företageni högre utsträckning än tidigare direktexporterar importvaror, s.k. re-export. Bägge förklaringarna innebär att exportens roll som motor för in-hemsk produktion och sysselsättning kan ha överdrivits.

Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad påutvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-komponentema vägs samman med avseende på genomsnittligt importinne-håll av bearbetade varor.

År 1993 föll den importvägda efterfrågan med drygt 1 %. Utvecklingenförklaras i huvudsak av kraftigt fallande maskininvesteringar och privatvarukonsumtion. Nedgången motverkas emellertid av stigande varuex-port.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

Tabell 3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor

Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

1995 Offentlig varukonsumtion

1,3

0,8

-0,1

-0,2

Privat varukonsumtion

0,3

-2,3

-1,6

0,7

1,0

Byggnadsinvesteringar

-0,2

-0,3

-0,7

-0,5

0,0

Maskininvesteringar

-3,2

-1.6

0,9

2,6

Export av bearbetade varor

-0,9

-0,1

2,8

5,3

3,8

Lagerförändringar

-2,1

2,0

0,0

0,1

0,2

Importvägd efterfrågan

-4,9

-3,1

-1,2

6,3

7,5

Import av bearbetade varor

-6,5

-0,8

4,7

4,6

7,2

Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehållKällor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I år beräknas BNP växa med ca 2 1/2%. Tillväxten genereras främstav en kraftig exportuppgång men också av en återhämtning av maskin-investeringarna och den privata konsumtionen. Den importvägda efter-frågan beräknas därmed stiga med drygt 6 %. År 1995 betyder varuex-portökningen mindre för den importvägda efterfrågan, men detta uppvägsav att andra efterfrågekomponenter växer allt snabbare.

Normalt ökar importen av bearbetade varor snabbare än den importväg-da efterfrågan. Detta fenomen kan ses som ett uttryck för den allt störreinternationella specialiseringen som karaktäriserar världshandeln. Andracentrala faktorer för importutvecklingen är förhållandet mellan prisernapå importerade respektive hemmaproducerade varor och graden av kapa-citetsutnyttjande i ekonomin.

Tabell 3.3 Export och import av varor

Miljarderkr.

1993 Procentuell volymutveckling

Procentuell prisutveckling

\bruexportBearbetade varor

323,7

8,6

13,4

9,4

8,3

1,8

2,3

Fartyg

7,7

122,8

-41,7

-20,2

3,6

1,6

3,4

Petroleumprodukter

12,2

4,9

-4,0

2,0

25,3

2,8

8,8

Övriga råvaror

44,6

6,7

5,2

1,7

9,7

7,7

9,3

Summa Varuexport

388,2

9,0

10,3

7,8

9,2

2,9

3,4

Xhruimport

Bearbetade varor

260,3

4,7

4,6

7,2

8,9

1,9

2,1

Fartyg

1,5

-48,3

80,0

23,1

13,3

-7,5

2,6

Råolja

17,0

6,0

-6,0

3,7

18,1

-8,0

6,3

Petroleumprodukter

12,0

-6,6

8,0

2,0

23,7

-11,0

2,9

Övriga råvaror

41,3

-0,5

1,5

2,7

15,4

3,2

3,9

Summa Varuimport

332,2

3,0

3,6

6,1

10,9

1,5

2,8

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 1993 steg importen av bearbetade varor med knappt 5 %, vilketvar betydligt snabbare än vad som förutsågs i den preliminära national-budgeten. De största ökningarna återfanns bland insats- och investerings-varor. Det är både ovanligt och svårtolkat att importen och importefter-frågan utvecklas åt olika håll, i synnerhet som importens konkurrenskraft

påtagligt försvagats. Förklaringen kan dels vara att importinnehållet i ex-portindustrins användning av insats- och investeringsvaror var betydligthögre än vanligt, vilket kan bero på utslagning av svenska underleveran-törer. En annan förklaring kan vara att förändrade relativpriser får effektmed viss tidsfördröjning, något som i sin tur är avhängigt olika kostnaderoch problem i samband med byte av leverantörer. Det är emellertid tvek-samt om detta räcker för att förklara utvecklingen.

År 1994 och 1995 beräknas importen av bearbetade varor växa lång-sammare än importefterfrågan. Den gynnsamma relativprisnivån som de-precieringen av den svenska kronan och en måttlig utveckling av enhets-arbetskostnaden har inneburit, beräknas nu få mera påtagliga effekter påhemmamarknaden. Bedömningen förstärks dessutom av rekordnoteringarför såväl orderingången till hemmamarknaden som förväntningarna däromenligt Konjunkturinstitutets senaste konjunkturbarometer. Några resurs-restriktioner finns heller inte i vare sig avseende realkapital eller arbets-kraft, som begränsar möjligheterna för inhemska producenter att återtamarknadsandelar på hemmamarknaden.

Importprisema för bearbetade varor steg 1993 med i genomsnitt knappt9 %, vilket i huvudsak förklaras av den svenska kronans depreciering.Den svaga inhemska efterfrågan medförde emellertid att såväl utländskaexportörer som svenska importörer tvingades att sänka sina vinstmargi-naler. Trots detta steg importprisema med ungefär 7 procentenheter merän hemmamarknadsprisema som ökade med drygt 2 %. I år och nästa årberäknas hemmamarknadsprisema utvecklas något snabbare än import-prisema. Detta beror delvis på den väntade apprecieringen av kronan.Relativpriset mellan import- och hemmamarknadspriser förblir dock be-tydligt högre än den nivå som rådde innan kronan började flyta.

Handelsbalansen, dvs. nettot av varuhandeln med utlandet, förbättraskraftigt under 1994 och 1995 på grund av den svenska industrins störrekonkurrenskraft. Förstärkningen sker trots den väntade apprecieringen avkronan. Handelsbalansens saldo uppgick till 3,8 % av BNP 1993 ochväntas öka till 6,8 % 1995.

Tjänstebalansen förbättrades märkbart mellan 1992 och 1993. Det be-rodde i första hand på en skarp minskning av underskottet i resevaluta-nettot, vilket föll med knappt 9 miljarder kronor. Utvecklingen förklarasav den svaga privata konsumtionen och försvagningen av den svenskakronan. Detta har lett till ett minskat resande från Sverige samtidigt somden utländska turismen i Sverige ökat. Förbättringen bedöms dock intevara bestående. Redan under 1994 väntas resevalutanettot återigen för-sämras på grund av ökat svenskt resande och stigande privat konsumtion.Denna trend förstärks sedan ytterligare under 1995. Det ökande handels-balansöverskottet medför att överskotten i sjöfarts- och transportnettona,vilka båda är nära relaterade till varahandeln, stiger mot slutet av perio-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

den. Sammantaget innebär detta att ränstesaldot väntas vara i ungefärlig Prop. 1993/94:150balans både 1994 och 1995. Bilaga 1.1

Täbell 3.4 BytesbalansMiljarder kr.

1995 Varuexport

332,8

326,0

388,2

440,8

491,5

Varuimport

300,9

290,5

331,9

349,6

381,5

Korrigeringspost

-1,3

-1,2

-1,0

Handelsbalans

30,5

34,3

55,2

90,2

109,0

Sjöfartsnetto

10,1

8,3

9,5

11,0

12,5

Övriga transporter

2,0

1,4

2,0

2,5

3,0

Resevaluta

-21,7

-22,8

-13,9

-15,5

-19,0

Övriga tjänster

-0,5

-0,2

2,1

2,6

3,0

Tjänstebalans

-10,0

-13,3

-0,2

0,6

-0,5

Löner1

0,6

0,7

Avkastning på lital

-35,3

-45,1

-44,4

-44,1

-38,7

därav

räntenetto

-47,3

-57,6

-36,7

-57,5

-53,6

direktinvesteringar

12,8

13,3

12,7

14,5

16,3

portföljaktier

-0,8

-0,4

-1,1

-1,5

Övriga transfereringar

-12,4

-15,2

-13,3

-13,7

-14,5

Bytesbalans

-26,6

-38,7

-2,1

33,6

55,9

Andel av BNP

-1,8

-2,7

-0,1

2,2

3,5

I överenskommelse med rekommendationer från IMF ingår inte längre löner somdelpost i övriga tjänster. Dessa har lyfts ur och redovisas separat som faktorinkomsteri bytesbalansen.

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

Posten kapitalavkastning i bytesbalansen består dels av räntenettot, delsav avkastning på portfölj aktier och direkt investeringar. Under slutet av1980-talet kom svenska företag att bygga upp ansenliga nettotillgångarutomlands genom direktinvesteringar. Trots en del felinvesteringar, bl ai fastighetssektorn, kommer avkastningen på dessa nettotillgångar att ökai takt med att konjunkturuppgången tilltar. Vidare har den förbättradelönsamheten inom stora delar av svensk industri efter deprecieringen avkronan medfört att intresset för svenska portfölj aktier ökat markant. Detinnebär att det redan befintliga underskottet i avkastningen på portfölj -aktier kommer att växa under prognosperioden.

Det är viktigt att notera att statistiken avseende kapitalavkastningen förde senaste åren har reviderats kraftigt. Det är i första hand räntenettotsom kommit att revideras på grund av bättre registrering av kupongränte-betalningar på statsobligationer till utlandet. Resultatet är att saldona av-seende räntenettot, kapitalavkastningen och bytesbalansen försämradeskraftigt både 1992 och 1993. Räntenettot för 1994 och 1995 blir därföravsevärt lägre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeteni januari i år. Samtidigt med denna nivåmässiga försämring av räntenettotsker emellertid en trendmässig förbättring av nettot utifrån denna lägrenivå under både 1994 och 1995.

40¶Räntenettot bestäms av det svenska och internationella ränteläget samt Prop. 1993/94:150av storleken på den räntebärande nettoskulden gentemot utlandet. Beräk- Bilaga 1.1ningen av räntenettot baseras på nettoskuldstocken vid årets början, vilketgör att förändringar i skulden under loppet av ett visst år påverkar ränte-nettot först året därefter. Nettoskuldens storlek bestäms av tre faktorer;landets finansiella sparande, eller med andra ord bytesbalanssaldot, inves-teringar i icke räntebeärande tillgångar (dvs. portföljaktier och direktin-vesteringar) samt förändringar i växelkursen. Ett överskott i bytesbalan-sen ger utrymme för amortering av den räntebärande skulden. De senasteåren har växelkursförändringen haft stor betydelse då kronans deprecie-ring innebär att den nettoskulden mot utlandet ökat kraftigt mätt i svenskakronor.

Räntenettot uppvisade en svag förbättring 1993 beroende på det sjun-kande inhemska och internationella ränteläget. Räntenedgångens effekt påräntenettot motverkades emellertid av att den räntebärande utlandsskuldenökade kraftigt 1992, dels på grund av ett stort underskott i bytesbalansen,dels på grund av en stor negativ växelkurseffekt. Den antagna apprecie-ringen av den svenska kronan i år bidrar till en lägre skulduppbyggnadunder loppet av året vilket i sin tur alltså påverkar nettoräntebetalningamaförst nästa år. År 1995 kommer därför räntenettot att fortsätta stärkastrots att räntenedgången stannar av.

Sammantaget innebär detta att bytesbalansen i år uppvisar ett överskottuppgående till drygt 33 mdr kr, motsvarande 2,2 % av BNP. Överskottetstiger ytterligare mot slutet av prognosperioden och uppgår 1995 tillknappt 56 mdr kr, eller 3,5 % av BNP. Den främsta orsaken till förbätt-ringen är det stigande handelsbalansöverskottet, medan förändringarna itjänste- och transfereringsbalansema blir mindre. Bytesbalansöverskottetväntas bli något lägre än vad som förutsågs i PNB. I kombination medatt den offentliga sektorns finanser blir bättre än vad som förutsågs ijanuari, tyder detta på att det privata finansiella sparandet kommer attvara lägre både 1994 och 1995. Förändringen i det finansiella sparandetförklaras av ett minskat totalt privat sparande, men också av ökade före-tagsinvesteringar, dvs. en omfördelning från finansiellt till realt sparande.

41 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

En fortsatt god produktivitetstillväxt samt måttliga löneökningar bidrar tillatt svensk industris gynnsamma konkurrensläge består under perioden1994 och 1995. En gradvis förbättrad internationell konjunktur samt entilltagande inhemsk efterfrågan väntas medföra en kraftig industriell ex-pansion. Det höga vinst- och efterfrågeläget stimulerar investeringsaktivi-teten. Därigenom förutses en hög produktionstillväxt komma till ståndutan tendenser till överhettning.

Tabell 4.1 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

1995 Industriproduktion

-5,5

-0,7

1,8

8,5

6,1

varav

basindustri

-1,3

2,4

4,1

5,2

3,3

verkstadsindustri exkl. varv

-8,8

-1,4

1,7

12,3

8,8

övrig industri

-3,4

-1,3

0,8

5,6

4,2

Konkurrenskraft

Lönekostnad per timme

7,6

3,7

4,0

4.7¶Produktivitet

0,9

6,7

9,1

2,5

Enhetsarbetskostnad, (ULC)

6,6

-2,8

-7,3

0,5

2,2

14¶OECD-länders ULC, SEK

4,6

0,9

25,0

0,3

0,6

14¶OECD-länders ULC

2,1

1,0

0,8

1,9

Relativ ULC, SEK

2,0

-3,7

-25,9

0,2

1,6

Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per pro-ducerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tarhänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden.Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad.

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdeparte-mentet.

Efter ett fall i industriproduktionen med sammanlagt 7 % under perio-den 1990 till 1992 noterades en ökning 1993 med 1,8%. Det var framförallt genom den starka exportutvecklingen som den negativa trenden kundebrytas. Den inhemska efterfrågan fortsatte emellertid att sjunka med enmarkant nedgång för bruttoinvesteringarna. Exportefterfrågan spred sigtill hemmamarknaden under 1993. Mellan januari 1993 och januari 1994steg orderingången från hemmamarknaden med 4 % (3 månaders glidan-de medelvärde), medan ökningen från exportmarknaden uppgick till 12%.Förklaringen ligger sannolikt främst i större beställningar från exportföre-tagen till de svenska underleverantörerna.

Världsmarknaden för produkter från basindustrin har under de senasteåren karaktäriserats av ett stort utbudsöverskott vilket pressat ned priser-na. Föregående år bottnade den internationella efterfrågan när framför alltden amerikanska ekonomin tog ytterligare fart. Den starka inhemskaefterfrågan ledde till att de amerikanska leverantörerna delvis drog sig urden europeiska marknaden, vilket öppnade vägen för de svenska produ-

centema. Basindustrins produktion steg med 4 % under 1993. Producen-terna gynnades också av den starkare konkurrenssituation som uppkommittill följd av valuta- och produktivitetsutvecklingen.

Inom verkstadsindustrin steg produktionen med knappt 2 % 1993. Pro-duktionstillväxten för den exportinriktade elektroindustrin var fortsatt för-hållandevis hög. Dess andel av tillverkningsindustrins förädlingsvärde harstigit från 11 till 13 % mellan 1991 och 1993. Inom metallvaruindustrinoch transportmedelsindustrin var däremot produktionsutvecklingen svagunder 1993. För transportmedelsindustrin förbättrades dock situationenunder hösten. Den mer hemmamarknadsorienterade s.k. övrig industri,har inte kunnat utnyttja deprecieringsfördelama på samma sätt som verk-stads- och basindustrin. Produktionsökningen stannade där på ca 1 %.

År 1994 beräknas den totala industriproduktionen stiga med 8,5 %. Entilltagande efterfrågan i Sveriges viktigaste handelsländer väntas innebäraen fortsatt stark exportutveckling. En fortsatt uppgång av efterfrågan påhemmamarknaden genom främst större industrinvesteringar, samt en åter-hämtning av den privata konsumtionen bidrar också till den kraftiga pro-duktionstillväxten.

Maskinindustrin gynnas i år av att bruttoinvesteringarna ökar såvälinternationellt som i Sverige. Transportmedelsindustrin förväntas främstöka produktionen av personbilar. Detta förklaras delvis av ett nytt pro-duktprogram och en hög efterfrågan från de viktiga amerikanska ochbrittiska marknaderna, men även av att personbilsförsäljningen väntas ökaockså i Sverige. Däremot går elektroindustrin under 1994 in i en lugnaretillväxtfas. Sammantaget medför detta att verkstadsindustrins produktionberäknas växa med ca 12 % 1994.

Produktionen inom basindustrin väntas också öka relativt kraftigt. Somleverantör av insatsvaror till framför allt verkstadsindustrin kan pro-duktionen öka i samma takt. Basindustrin gynnas av en mycket stark kon-kurrenskraft och en tilltagande internationell efterfrågan. För s.k. övrigindustri innebär den privata varukonsumtionsökningen att efterfråganstiger. Tack vare det goda konkurrenskraftsläget kan branschen ocksåväntas vinna marknadsandelar från utländska konkurrenter på den svenskamarknaden.

Under 1995 förväntas en fortsatt ökning av industriproduktionen meddrygt 6 %, framför allt som en följd av att den inhemska efterfråganväntas stiga. Genom den låga tillväxten av basindustrins produktions-kapacitet begränsas möjligheterna till fortsatt produktionstillväxt inomdenna sektor under 1995. Istället är det övrig industri och verkstadsin-dustrin som beräknas svara för merparten av produktionsökningen.

Den snabba produktionsökningen och de senaste årens låga industri-investeringar har ökat oron för att industrins kapacitetsreserver snart skallkomma att tas i anspråk med ökad risk för flaskhalsar i produktionen.Enligt SCB har kapacitetsutnyttjandet inom industrin stigit från 80,3 %under det fjärde kvartalet 1992 till 84,4 % under det fjärde kvartalet före-gående år. Jämfört med det första kvartalet 1989 då kapacitetsutnyttjandetnådde sin förra topp med över 90 % återstår således en stor produktions-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

reserv. Därtill genererades överhettningen i slutet av 1980-talet främst på Prop. 1993/94:150grund av arbetskraftsbrist, vilket nu inte förutsätts bli fallet. Bilaga 1.1

Diagram 4.1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den relativt långsamma ökningen i industrins kapacitetsutnyttjande kanförklaras med den snabba produktivitetstillväxten. Den låga lönsamhetenunder perioden 1990-1992 medförde att ett mycket omfattande rationalise-ringsarbete genomfördes inom industrin. Detta förklarar till en del denproduktivitetsuppgång som registrerades 1993. De lågproduktiva delarnaav industrin har sannolikt också slagits ut i större omfattning än de merhögproduktiva, vilket innebär att den genomsnittliga produktiviteten harökat. Men uppgången i produktiviteten beror också på att företagen i enmindre utsträckning än vid tidigare lågkonjunkturer behållit sin personal.

Trots att industrins realkapitalstock minskade med knappt 2 % under1991-1993 har produktionskapaciteten fortsatt att växa. Den möjliga pro-duktionen, dvs. hur mycket som kan produceras med befintliga anlägg-ningar, kan beräknas med utgångspunkt i produktion och kapacitetsut-nyttjande. Jämfört med 1989 hade den möjliga produktionskapacitetenvuxit med ca 4 % fram till det fjärde kvartalet 1993. Med tanke på denlåga investeringsnivån under 1992 och 1993 är utvecklingen förvånande.Förklaringen ligger sannolikt i ett bättre utnyttjande av befintliga anlägg-ningar genom nya produktionsmetoder eller organisatoriska förändringar.Exempelvis lyckades de stora bilanläggningama på bara några år halverasammansättningstiden, vilket därigenom fördubblade deras produktions-kapacitet trots att realkapitalet ökade betydligt mindre. Det visar att

industrins produktionskapacitet i lika hög grad bestäms av hur effektivtkapitalet utnyttjas som av storleken på kapitalet. Sannolikt finns det fort-farande en outnyttjad kapacitetspotential i redan befintliga produktions-anläggningar i många branscher.

Under perioden 1994-1995 beräknas industriproduktionen sammantagetöka med 14,5 %. Med utgångspunkt i kapitalkvoten, dvs. realkapital-stocken i förhållande till produktionen, kan man studera huruvida in-dustrin närmar sig produktionstaket med risk för överhettningstendenser.En fallande kapitalkvot visar att produktionen ökar snabbare än kapital-stocken, vilket höjer kapacitetsutnyttjandet.

Med de prognosticerade investeringsökningama fortsätter kapitalkvoteninom industrin att falla under 1995 och hamnar på en historiskt sett lågnivå. Ett sådant generellt betraktelsesätt skulle således tala för att indu-strin närmar sig produktionstaket under loppet av 1995. Exkluderas bas-industrin från resten av industrin blir emellertid bilden en annan. Kapital-kvoten för industrin exklusive basindustrin indikerar inte att kapacitetsut-nyttjandet är så högt att några betydande flaskhalsproblem behöver uppståunder 1995. Det stigande kapacitetsutnyttjandet är också en förutsättningför att investeringarna skall ta fart och möjliggöra en fortsatt produktions-expansion. För basindustrin visar däremot kapitalkvotens utveckling attsektorn under 1995 kan hamna i en situation där flaskhalsar kan kommaatt göra sig gällande. Investeringarna väntas visserligen öka kraftigt ibranschen under prognosperioden, men eftersom dessa huvudsakligen ärav ersättningskaraktär höjer de inte kapaciteten nämnvärt. Genom att bas-industrin agerar som pristagare på världsmarknaden väntas inte det högakapacitetsutnyttjandet innebära någon risk för kraftiga inhemska prishöj-ningar.

Sammanfattningsvis torde sålunda risken för några generella kapacitets-brister inom industrin under 1995 inte vara överhängande. Möjlighetenfinns att det allt bättre utnyttjandet av befintliga produktionsanläggningarmedför att kapitalkvoten kan falla mer än vi beräknat utan att kapacitets-utnyttjandet behöver bli extremt högt. Till skillnad från 1980-talet kom-mer sannolikt också tillgången på kvalificerad personal under hela prog-nosperioden att vara tillfredställande, vilket ytterligare minskar risken föröverhettningstendenser.

Kostnadsökningarna inom industrin översteg under perioden 1988-1991varje år våra konkurrentländers. Medan kostnaden per producerad enheti genomsnitt steg med 7 % per år i Sverige uppgick den till endast 2,7 %i våra konkurrentländer. Konkurrenskraften försämrades successivt. Här-till bidrog framför allt löneökningstakten i Sverige, vilken kraftigt över-steg konkurrentländernas under denna tidsperiod.

För att återställa konkurrenskraften tvingades industrin till kraftigarationaliseringar och produktivitetshöjande åtgärder. Under 1992 och1993 steg produktiviteten med hela 16 %. Därtill blev löneökningstakteni förhållande till konkurrentländerna måttlig under båda åren. Sänkningenav arbetsgivaravgiften och borttagandet av två semesterdagar den 1 ja-nuari 1993 minskade industrins lönekostnader med 3,1 %. Sammantagetsjönk den svenska enhetsarbetskostnaden med 10 % under 1992-1993

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

samtidigt som den steg med 3 % i våra konkurrentländer. Även utan de- Prop. 1993/94:150precieringen av kronan på hösten 1992 hade således konkurrenskraften, Bilaga 1.1mätt som relativ enhetsarbetskostnad, återställts till 1988 års nivå.

Räknat i gemensam valuta, dvs. inklusive växelkursförändringar, mins-kade industrins enhetsarbetskostnad med 26 % gentemot våra 14 vikti-gaste konkurrentländer under 1993. Enbart växelkursförändringen svararför 18 procentenheter.

Diagram 4.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14OECD-länder 1980-1995

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Konkurrenskraften är nu bättre än efter devalveringarna i början av1980-talet. Det finns ett par faktorer som tyder på att konkurrenskraftenkan bibehållas på en hög nivå också framledes. Företagen måste framöverta hänsyn till att kronan kan stärkas. Det innebär att ett visst omvand-lingstryck ändå kvarstår. Under överskådlig tid kommer tillgången tillkvalificerad arbetskraft att förbli god. Därigenom motverkas de tendensertill en snabb ökning av lönekostnaderna som industrins konkurrenskraft-läge skulle kunna ge upphov till. Vidare bör tillgången på arbetskraft ochdet gynnsamma vinstläget också stimulera till nyinvesteringar, vilket börsäkerställa en fortsatt produktivitetsökning.

Under prognosperioden beräknas produktivitetstillväxten avta. Lågamaskininvesteringar under 1991-1993 innebär att ny produktivitetshöj andeteknik introduceras i mindre omfattning de närmaste åren. Dessutom be-döms den kvarvarande rationaliseringspotentialen vara betydligt lägre än

för ett par år sedan. Produktiviteten väntas därför stiga med 3,5 % 1994och med 2,5 % 1995. Lönekostnadsökningama beräknas i år hamna på4 %. Under 1995 beräknas den tilltagande efterfrågan på arbetskraft ochdet höga vinstläget bidra till att lönekostnaderna inom industrin ökar medknappt 5 %.

Sammantaget för prognosperioden 1994-1995 utvecklar sig kostnadenper producerad enhet i en takt som är ungefär lika hög som i konkurrent-länderna. Mätt i gemensam valuta försämras dock konkurrenskraften nå-got på grund av valutakursförändringama. Dessa antas medföra att kro-nan apprecieras med 1,8 % gentemot konkurrentländernas valutor. För-sämringen av konkurrenskraften under prognosperioden är dock obetydligi jämförelse med den mycket gynnsamma konkurrenssituation som svenskindustri befinner sig i. Under åren 1993-1995 beräknas förbättringen iindustrins relativa enhetsarbetskostnad uppgå till ca 24 %. Det bör med-föra marknadsandelvinster för svensk industri under hela prognosperio-den. Speciellt kraftig beräknas konkurrenskraftsförbättringen bli gentemotJapan (51 %) och USA (35 %). Svensk industri konkurrerar med dessaländer främst på den amerikanska och den asiatiska marknaden. Såledesbör marknadspositionen kunna stärkas på dessa båda expanderande mark-nader.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Lågkonjunkturen i början på 1990-talet medförde en kraftig lönsamhets-försämring. Trots att prisökningstakten både i Sverige och utomlandssjönk fortsatte kostnaderna i Sverige att stiga. År 1991 nådde industrinslönsamhet ett bottenläge när exportföretagen försökte kompensera denförsämrade konkurrenskraften med minskade marginaler.

Den låga lönsamheten och kraftigt stigande realräntor bidrog till utslag-ning av industriföretag. År 1993 steg industrins vinstandel, mätt somdriftöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, till ca 33 %. Där-med steg lönsamheten till en högre nivå än den som rådde efter devalve-ringarna i början på 1980-talet. Lönsamhetsförbättringen beror till en delpå kronans kraftiga depreciering. Kronförsvagningen har av exportföre-tagen kunnat utnyttjas till marginalförstärkningar. Mindre än hälften avdet möjliga utrymmet för prisökningar har dock använts hittills.

En del av vinstförbättringen kan också förklaras av att industrin meden viss tidseftersläpning har kunnat anpassa de rörliga kostnaderna tillden relativt långsamma prisökningstakten efter 1990. De två senaste årenhar de rörliga kostnaderna per producerad enhet till och med minskat tillföljd av den mycket kraftiga produktivitetshöjningen och de avtagandelönekostnadsökningama.

47 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 4.2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per produ-cerad enhet samt bruttoöverskottsandel

1995 Procentuell förändringper producerad enhet:Förbrukningskostnad

-0,4

-1,9

3,9

3,1

4,1

Lönekostnad1

9,2

-2,4

-7,6

2,1

Lönekostnad per timme

9,0

3,4

1,1

4,0

4,7

Produktivitet

-0,2

5,9

3,5

2,5

Summa rörlig kostnad

2,2

-2,1

0,5

2,4

3,6

Produktpris

0,9

-1,3

4,5

2,8

3,5

Bruttomarginal, nivå

7,6

8,4

11,8

12,0

11,9

Marginalförändring

-1,0

0,8

3,4

0,2

-0,1

Bruttoöverskottsandel2

22,2

24,2

33,4

34,3

34,4

1 Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuanknutnaindirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i festa priserper arbetad timme.

2¶Som andel av förädlingsvärdet till fektorpris.

Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Importprisema förutses stiga något mer än priset på de inhemska insats-varorna under 1994 trots apprecieringen av kronan. Det innebär att in-satsvarukostnaden ökar med 3,1 % i år. Det fortsatt kärva arbetsmark-nadsläget förväntas medföra relativt måttliga lönekostnadsökningar under1994, vilket tillsammans med en god produktivitetsutveckling ger en lågökning av arbetskraftskostnaderna per producerad enhet. Sammantagetökar därmed de rörliga kostnaderna med 2,4 %.

Kapacitetsutnyttjandet väntas i år förbli relativt lågt för stora delar avindustrin. Det innebär att prishöjningstakten torde bli begränsad. Export-företagen stärker dock sina marginaler ytterligare. Det kan förklaras avatt basindustrin som pristagare på världsmarknaden följer med i den för-väntade prisuppgången på basindustriprodukter. För exportföretag i andrabranscher förutses oförändrade marginaler. Produktpriserna stiger med2,8 % under 1994 vilket innebär att vinstandelen stiger ytterligare tillca 34 %.

Vinstläget beräknas bli oförändrat 1995. Stigande lönekostnadsökningaroch en fallande produktivitetstillväxt medför att insatskostnadema ökarmed 4,1 %. Kronapprecieringen väntas visserligen leda till att import-prisema ökar långsammare än de inhemska priserna, men detta begränsarendast måttligt insatsvaruprisets ökningstakt. Exportföretagen förväntashöja priserna i takt med konkurrenterna vilket innebär sänkta marginalerunder 1995 eftersom konkurrentländernas valutor samtidigt deprecierasgentemot kronan. Hemmamarknadsföretagen kan däremot i begränsadomfattning stärka sina marginaler.

Den höga lönsamheten under prognosperioden bör ses mot bakgrundav den urholkning av det egna kapitalet som skedde under lågkonjunktu-ren. Den höga vinstandelen ger industrin finansiellt utrymme att återställaoch bygga ut produktionskapaciteten. Under prognosperioden förväntasockså industrins investeringar öka kraftigt.

48¶Diagram 4.3 Industrins bruttomarginal 1980-1995

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den starka efterfrågetillväxten för basindustrins produkter under 1980-talet medförde en betydande utbyggnad av produktionskapaciteten i värl-den. Recessionen i Västeuropa dämpade sedan efterfrågan, vilket leddetill en betydande överkapacitet på världsmarknaden. De internationelltbestämda priserna föll kraftigt 1991-1992, vilket för basindustrin medför-de att bruttomarginalen, dvs. bruttoöverskottet i procent av bruttopro-duktionsvärdet, sjönk till endast 2,7 % 1992. Bruttomarginalen motsvarari företagsstatistiken rörelseresultatet före avskrivningar i procent av om-sättningen. Resultatet efter finansnetto blev till och med negativt.

Efterfrågan från Västeuropa förblev oförändrad under 1993 medan kon-sumtionen däremot steg i Nordamerika och i Asien. Världsmarknads-priserna planade ut och de svenska tillverkarna kunde utnyttja deprecie-ringens effekter till att höja exportpriserna och samtidigt öka exportvo-lymen. Exportframgångama kunde främst noteras i Nordamerika och iAsien. Produktpriserna steg under året med 4,2 % samtidigt som de rör-liga kostnaderna sjönk främst tack vare en kraftig produktivitetsförbätt-ring. Lönsamheten mätt som bruttomarginalen steg därmed till knappt8 % 1993.

Trots ett fortsatt globalt utbudsöverskott under prognosperioden väntashöjda priser. De svenska tillverkarnas konkurrenskraft är med nuvarandeväxelkurs mycket god såväl inom massa- och pappersindustrin som inomjärn- och stålindustrin. Däremot är lönsamheten dålig för många av de ut-ländska konkurrenterna. Detta förhållande väntas medföra att de svenskatillverkarna höjer priserna när efterfrågan stiger.

49¶Under 1994 är det främst den starka konjunkturen i USA som höjerkonsumtionen av basindustriprodukter. Nästa år väntas en bättre balansmellan utbud och efterfrågan komma till stånd när konjunkturen skjuterfart också i Västeuropa. Produktpriserna stiger med 6 % resp. 7 % 1994och 1995. En fortsatt gynnsam produktivitetsutveckling samt relativt be-gränsade lönekostnadsökningar medför att de rörliga kostnaderna stigerbetydligt långsammare än produktpriserna. Bruttomarginalen för basin-dustrin beräknas därmed stiga till historiskt höga 13 % under 1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

50 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Produktionen inom den privata tjänstesektorn beräknas växa under prog-nosperioden. Spridningseffekter från exportindustrin har medfört en ökadorderingång till delar av sektorn. Genom att tjänstesektorn i stor utsträck-ning är beroende av den privata konsumtionen beräknas uppgången fördenna medföra att de flesta delbranscher får ökad tillväxt.

Till den privata tjänstesektorn räknas tjänster där kostnaden till övervä-gande delen debiteras användaren. Tjänster som produceras av statligaoch kommunala bolag och affärsverk kan således också ingå i den privatatjänstesektorn. Offentliga tjänster som produceras av stat och kommunoch huvudsakligen finansieras genom skatter ingår däremot inte. Vissaverksamheter, exempelvis sjukvård, kan därför definitionsmässigt hamnai olika sektorer beroende på finansieringsform.

Den privata tjänstesektorn har ökat i betydelse det senaste decenniet.År 1993 sysselsatte den 1,5 miljoner personer vilket motsvarar 38 % avden totala sysselsättningen. Trots en nedgång i tjänsteproduktionen sedan1990 fortsatte dess andel av den totala produktionen att öka ända fram till1992. Detta beror på att industriproduktionen sjönk ännu mer under mot-svarande tidsperiod. Nedgången i tjänsteproduktionen inföll senare än förindustrin. De delar av tjänstesektorn som huvudsakligen levererar till in-dustrin fick dock vidkännas lågkonjunkturen samtidigt som industrin. Närden privata konsumtionen föll kraftigt under 1992 och 1993 fick dettaåterverkningar på stora delar av tjänstesektorn. Mot slutet av 1993 stabi-liserades dock läget.

Beräkningar genomförda av NUTEK (Närings- och teknikutvecklings-verket), visar att över 40 % av tjänsteproduktionen går till privat kon-sumtion. Exporten är också mycket viktig. Visserligen levererar sektornbara 11 % av produktionen direkt till utlandet, men över hälften av pro-duktionen används som insatsvara i andra branscher som i sin tur expor-terar. Den indirekta användningen via export kan beräknas till 18 %.Sammanlagt exporteras således knappt 30 % av den privata tjänstesek-torns produktion. Häri ligger förklaringen till att tjänstesektorn trots enmycket svag privat konsumtion inte föll tillbaka mer under 1993. Tillföljd av den kraftiga exportuppgång som förväntas innevarande år ochåterhämtningen av den privata konsumtionen kommer läget för tjänste-setom under året att förbättras avsevärt.

51 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 5.1 Arbetade timmar i privat tjänstesektor

Säsongrensade data

Anm.: SNI 6: Distribution; SNI 7: Kommunikation; SNI 8: Finansiella tjänster,fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet; SNI 9: Övriga tjänster.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Distributionstjänster (SNI 6), dvs. detaljhandel, partihandel, hotell ochrestaurang, är till en stor del beroende av den privata konsumtionsutveck-lingen. Utvecklingen av företagsresandet är också väsentligt för i synner-het restaurang- och hotellbranschen. Föregående år nådde konjunkturenför branschen som helhet botten och mot slutet av året kunde en viss upp-gång märkas.

Inom detaljhandeln har minskningen varit störst för sällanköpsvaru-handeln, medan den mindre konjunkturkänsliga dagligvaruhandeln baranoterat en smärre nedgång. Utvecklingen väntas i år bli bättre för detalj-handeln genom en förbättring av den privata konsumtionen. Sysselsätt-ningsläget förblir dock fortsatt svagt på grund av att de ökade volymernakan klaras genom produktivitetsförbättringar.

För partihandeln försämrades konjunkturläget drastiskt 1991-1992. Dethänger samman med att partihandeln levererar till nästan samtliga sekto-rer i ekonomin. Partihandeln kan därför sägas utgöra en indikator på kon-junkturutvecklingen. Under andra halvåret 1993 förbättrades läget förpartihandeln då den samlade efterfrågan i ekonomin återigen ökade. Un-der prognosperioden väntas läget snabbt förbättras för den del av parti-handel som är inriktad på industri och konsumtionsvaror, medan lägetförblir dystert för handeln med byggvaror.

Hotellbranschen kännetecknas av en stor överkapacitet, förra året vart.ex. beläggningsgraden endast 39 %. Den 1 juli 1993 sänktes mervärdes-

skatten på hotell- och restaurangtjänster till 12 %. Tillsammans med kro-nans depreciering kommer detta gradvis att förbättra branschens situation.Sammantaget leder den ökade aktiviteten i ekonomin till att branschensom helhet (SNI 6) växer under 1994.

Delar av kommunikationsbranschen (SNI 7) har drabbats mycket hårtav lågkonjunkturen. Avregleringama inom post och tele samt inom flyghar lett till stora produktivitetshöjningar. Därigenom har sysselsättningenkunnat minska. Tesen om teletjänstområdet som en framtidsbransch fåringet stöd i aktuella data över sysselsättningsutvecklingen. Telebranschengenerar dock tillväxt i andra branscher såsom uppdragsverksamhet, bygg-nadsindustri samt elektroindustri. Sannolikt kan branschen växa underkommande år genom ökande efterfrågan och en avtagande produktivitets-utveckling.

Åkerierna har också drabbats hårt av lågkonjunkturen. Antalet bilar harenligt Åkeriförbundet sjunkit från 39 000 toppåret 1990 till 34 000 vidårskiftet 1993/1994. Nedgången sammanfaller med den låga aktiviteteninom industrin och byggbranschen. Det senaste halvåret har emellertid ut-sikterna förbättrats betydligt. Enligt Konjunkturinstitutets senaste tjänste-barometer har andelen företag som uppger fullt kapacitetsutnyttjande sti-git från 30 % tredje kvartalet 1993 till 41 % första kvartalet 1994. Indu-strins fortsatta tillväxt väntas påverka åkerinäringen positivt. Redan underdet första halvåret 1994 förväntas antalet chaufförer öka.

Avregleringen av kreditmarknaden ledde till en snabb expansion förvissa branscher inom SNI 8 (finansiella tjänster, fastighetsförvaltning,uppdragsverksamhet) under slutet av 1980-talet. Det gäller framför alltbankverksamhet och uppdragsverksamhet som växte fram till 1990. Deakuta svårigheter som följde på fastighetskrisen ledde därefter till en kraf-tig omstrukturering och rationalisering inom framför allt bankbranschen.Under 1993 uppgick bankernas kreditförluster till ca 50 miljarder kronoratt jämföra med 70 miljarder året innan. En förbättrad intjäningsförmågasamt sänkta kostnader gav bankbranschen exklusive Gotabanken ett sam-lat nollresultat föregående år. Rationaliseringarna inom banksektorn för-väntas i stort sett vara genomförda. Under 1993 bildades flera nisch-banker. Dessa siktar inte på att konkurrera med de stora affärsbankernainom alla verksamhetsområden utan riktar endast in sig på vissa delar.Den ökning av efterfrågan på finansiella tjänster som väntas de närmasteåren bedöms inte leda till en ökad sysselsättning.

Inom uppdragsverksamheten, som står för närmare 60 % av sysselsätt-ningen inom SNI 8, ökade produktionen under det andra halvåret 1993.Andelen företag inom branschen som uppgav fullt kapacitetsutnyttjandei mars månad uppgick till 58 % enligt tjänstebarometem. Branschen, somi stor utsträckning levererar till andra delar av näringslivet, gynnas av in-dustrins exportökningar. Efterfrågan på framför allt branschkompetentpersonal väntas öka under året inom teknisk konsultverksamhet, ADB-verksamhet samt inom juridisk uppdragsverksamhet. Också för bygg-konsultema verkar konjunkturbotten ha nåtts. Dessa har till en del kunnatkompensera dramatiskt fallande byggnadsinvesteringar med ökande an-läggningsinvesteringar. Fortsatt stigande infrastrukturinvesteringar och en

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

uppgång i industribyggnationen medför ett nyrekryteringsbehov under1994.

Övriga tjänster (SNI 9) är en sektor som präglas av servicekaraktär.Bland verksamheterna kan nämnas renhållning, reparation, tvätteri ochrekreation. Branschens sysselsättning har ökat sedan 1988. En av förkla-ringarna till ökningen ligger i att verksamheter inom offentlig sektor somunder senare år har lagts ut på entreprenad, exempelvis renhållning, re-gistrerats inom SNI 9. Branschen riktar sig huvudsakligen mot hushållen,men även företagssektorn och turismen är viktiga avnämare. Branschenväntas i år få en fortsatt god utveckling i takt med en ökad efterfråganfrån främst företagen. Branschen bedöms öka antalet sysselsatta när denprivata konsumtionen åter tar fart.

Efter ett produktionsfält på över 2 % föregående år väntas konjunktu-ren sammantaget inom den privata tjänstesektorn vända uppåt i år. Enligttjänstebarometem förefaller det som om produktionen ökar i nästan samt-liga delbranscher 1994. Produktionen inom partihandel inriktad på bygg-nadsmaterial förväntas dock fortsätta att minska. Uppgången är starkastför den del av tjänstesektorn som levererar till exportindustrin. Det gällerframför allt uppdragsverksamheten och vissa delar av partihandeln. Upp-gången i industriinvesteringarna blir kraftig under andra halvåret 1994.Redan under första halvåret har detta medfört en ökad beläggning inomuppdragsverksamheten, vilket syns på faktureringen för bl.a. byggkonsul-tema.

För den del av tjänstesektorn som i något led är inriktad på produktionämnad för inhemsk slutanvändning förväntas också en ökad försäljningunder det första halvåret. Uppgången i den privata konsumtionen märksbåde inom parti- och detaljhandeln. Inom detaljhandeln väntas framförallt sällanköpsvaruhandelns försäljning öka under prognosperioden.

Totalt väntas produktionen i den privata tjänstesektorn stiga med drygt2 % i år och med knappt 4 % 1995. Sysselsättningsuppgången bedömsinte bli lika markerad. Det innebär att produktiviteten ökar med drygt1 % vardera året.

I takt med att arbetslösheten har ökat har den privata sektorns förutsätt-ningar att skapa sysselsättningstillfällen kommit alltmer i fokus. Enmängd teoretiska argument kan anföras varför tjänstesektorn på sikt börväxa. Ibland hävdas att vid högre inkomstnivåer används en större andelav inkomsten till köp av tjänster. Internationella jämförelser visar emel-lertid att sambandet mellan utvecklingsnivå och andel sysselsatta i tjänste-produktion inte är entydigt. Förklaringarna måste därför sökas djupare änså. Om ett land har komparativa fördelar inom tjänstehandeln leder dettanormalt till att en större andel sysselsätts inom tjänstesektorn. Även skat-tesystemets utformning är sannolikt viktig för hur stor andel av ekonominsom tjänstesektorn utgör.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

54¶En annan förklaring till att tjänstesektorns andel av sysselsättningen Prop. 1993/94:150skulle växa är att produktivitetsutvecklingen är lägre än inom industrin. Bilaga 1.1Det skulle leda till att antalet tjänsteanställda ökar mer än de industrian-ställda vid en given efterfrågeökning i ekonomin. Tjänstesektorns möjligaexpansion skulle också kunna bero på att industriföretagen i allt större ut-sträckning köper in vissa tjänster utifrån istället för att producera deminom företaget. Denna faktor har förmodligen varit bland de viktigasteför den privata tjänstesektorns tillväxt under det senaste decenniet.

Tjänstesektorns tillväxt är inte isolerad från den övriga ekonomin utanär beroende av efterfrågetillväxten i ekonomin som helhet. För att kunnaskapa fler arbeten inom tjänstesektorn med en svag inhemsk ekonomikrävs att tjänsteexporten ökar. Bl.a. har EES-avtalet ökat möjligheternatill export.

Den 1 januari 1994 började EES-avtalet att gälla. Grundtanken bakomavtalet är att skapa en gemensam marknad för samtliga EES-länder ge-nom att undanröja kvarvarande handelshinder och skapa fri rörlighet förarbetskraft och kapital. Avtalet skapar möjligheter för svenska tjänsteföre-tag till expansion på den internationella marknaden, men ger också ökadutländsk konkurrens på den svenska marknaden.

Tjänstehandeln utgör normalt ca 20 % av den totala handeln. Tjänste-handeln begränsas dels genom naturliga geografiska hinder, men ocksågenom internationella och nationella regleringar. Att tjänstehandeln ärbegränsade behöver emellertid inte innebära avsaknad av internationellkonkurrens. Genom direktinvesteringar i Sverige kan utländska företagetablera sig och öka konkurrensen. Exempel på detta är s.k. franchise-företag som har etablerats sig inom många sektorer. I de branscher därhandel registreras framgår det tydligt att några är internationellt konkur-rensutsatta.

I konsult- och maskinuthymingssektorema och inom kommunikation-sektom är importandelen relativt hög. Det tyder på att dessa sektorer tillviss del är internationellt konkurrensutsatta. Inom parti- och detaljhandelsamt inom post och televerk är importkvotema däremot låga. En branschsom per definition är konkurrensutsatt är turism. Därigenom är ocksåstora delar av hotell- och restaurangverksamheten konkurrensutsatt.

Tabell 5.1 Importpenetrationskvot för den privata tjänstesektorn och förindustrin

Importpenetrationskvot

1993 Gruvor och mineralbrott.

tillverkningsindustri

41,0

45,5

40,7

44,0

Parti- och detaljhandel

2,9

4,2

1,1

3,0

Samfärdsel

14,0

12,8

12,9

16,5

Post- och televerk

2,8

5,9

5,0

5,3

Uppdrag och leasing

15,0

20,0

16,1

18,9

Övriga privata tjänster

0,1

0,8

0,4

Anm.: Importpenetrationskvoten = (import/(produktion-l-import-export))xlOO.Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

55¶NUTEK och Riksbanken har tillsammans med EFTA-sekretariatet utrettkonsekvenserna av EES-avtalet för några av de viktigaste tjänstesekto-rerna. Resultaten tyder på att strukturförändringarna på kort sikt endastblir av begränsad omfattning. Konkurrensen ökar dock inom en radbranscher.

Thrism, dvs. hotell, researrangörer m.fl., är en sektor som redan tidi-gare i stor utsträckning varit konkurrensutsatt. EES-avtalet kan emellertidunderlätta svenska turistföretags etableringar i vissa länder. Banksektornhar redan tidigare anpassats till en hårdare internationell konkurrens ge-nom bl.a. avskaffandet av valutaregleringen. Strukturförändringarna vän-tas därför bli små.

Transportsektorn har omgärdats av speciella regleringar. I och medEES-avtalet försvinner kvoteringen för internationell trafik. Cabotage,dvs. inhemsk transport som utförs av utländskt transportföretag, blir till-låten i hela EES-området, förutom i Österrike. Det är främst transport-tjänster över gränserna som påverkas. Bortagandet av kvotssystemet kanförväntas leda till hårdare konkurrens för de svenska speditörema, menockså ger också möjligheter till ökad export av transporttjänster.

Den kanske viktigaste förändringen som har följt av EES-avtalet är dennya konkurrenslag som Sverige införde den 1 juli 1993. Lagen innebären skärpning av främjandet av den fria konkurrensen på den svenskamarknaden. Lagen påverkar främst distributionssektom. Bl.a. skärpssynen på horisontellt samarbete som idag förekommer bland vissa fack-handelskedjor. Inom dagligvaruhandel pågår stora strukturförändringargenom att utländska lågpriskedjor vinner stora marknadsandelar, vilketbör ha en prisdämpande effekt.

Partihandeln kan på sikt också genomgå stora strukturförändringar.Med gemensamma produktregler kan partihandelslagren minska avsevärtinom EES. När det gäller partihandel med livsmedel är förhållandenaannorlunda. I och med att jordbruksprodukter lämnades utanför avtaletförsvåras möjligheterna för utländska partihandlare inom dagligvaruom-rådet att leverera till Sverige. Först vid ett medlemskap i EU kan storastrukturella förändringarna väntas ske inom livsmedelsdistributionen.

Vidare skärps reglerna för offentlig upphandling. Om stat, kommuneller landsting skall handla varor eller tjänster för över 200 000 ECUmåste företag inom hela EES-området få möjlighet att lämna anbud. Detkan gälla upphandling av såväl tekniska konsulttjänster som renhållning.Frånsett att detta leder till högre konkurrens kan det diskuteras om dettagynnar svenska företag i förhållande till utländska konkurrenter. Av-görande blir de svenska tjänsteföretagens konkurrensförmåga.

I den mån den svenska marknaden för tjänster varit mer konkurrensut-satt än EG-marknaden kan EES-avtalet gynna de svenska producenterna,vilket skulle kunna medföra en ökad tjänstexport. Enligt NUTEK är detdock utifrån tillgänglig statistik svårt att avgöra konkurrensförmåganinom tjänstesektorerna. Sammantaget bedöms dock konkurrensen inomen rad branscher stärkas.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

56 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Situationen på arbetsmarknaden har försämrats markant sedan högkon-junkturen kulminerade 1990. Antalet sysselsatta personer har fallit mednära en halv miljon, mätt som skillnaden mellan årsgenomsnitten 1990och 1993. Uppgången i arbetslösheten har delvis begränsats av den kraf-tiga utbyggnaden av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, satsningarinom utbildningsområdet och ett minskat arbetskraftsutbud. Den öppnaarbetslösheten steg till 8,2 % 1993, samtidigt som 4,3 % av arbetskraftendeltog i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Diagram 6.1 Antal varsel och antal nyanmälda lediga platser

Anm.: Det är endast serien över antal nyanmälda lediga platser som är säsongrensad.Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Lågkonjunkturen har nu definitivt passerat sitt bottenläge och den sam-lade produktionen växer 1994. En viss ljusning i efterfrågan på arbets-kraft kan också skönjas, framför allt för tillverkningsindustrin. Inom in-dustrin mer än fördubblades såväl antalet nyanmälda som antalet kvar-stående lediga platser under det första kvartalet 1994 jämfört med sammaperiod föregående år. Det totala antalet nyanmälda lediga platser ökademed ca 25 % under 1994 års första kvartal jämfört med samma period1993. Uppgången sker dock från en mycket låg nivå, se diagram 6.1. Enviss förbättring av arbetsmarknadsläget syns också i nedgången av antaletvarsel. Under första kvartalet 1994 varslades ca 13 000 personer om upp-sägning, vilket var ca 70 % lägre än samma period 1993. Läget på ar-betsmarknaden bedöms ändock förbli fortsatt svagt under prognosperio-den. Kombinationen av en relativt god produktivitetsutveckling och en

markant ökad medelarbetstid begränsar behovet av nyanställningar för att Prop. 1993/94:150möta den högre produktionen 1994. Bilaga 1.1

Antalet sysselsatta personer fortsätter att minska under 1994, om än iavtagande takt. Inom den konkurrensutsatta sektorn väntas sysselsätt-ningen stiga 1994, vilket motverkas av fortsatta fall inom de sektorer somär beroende av hemmamarknaden. Den öppna arbetslösheten kommeremellertid att sjunka till 8 % som en följd av att olika arbetsmarknads-politiska åtgärder successivt byggs ut. Åtgärderna beräknas omfattaca 280 000 personer vid årets slut. Summan av öppet arbetslösa ochpersoner i konjunkturberoende åtgärder stiger till drygt 14 %, mätt somårsgenomsnitt.

År 1995 ökar antalet sysselsatta personer för första gången på fyra år.Hur stor effekt detta kommer att få på arbetslösheten är avhängigt av hurkänsligt utbudet är för förändringar i efterfrågan på arbetskraft. I progno-sen beräknas den öppna arbetslösheten sjunka till 7,2 % 1995, samtidigtsom 6,2 % deltar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Då antas attåtgärderna börjar avvecklas under andra halvåret 1995 som en följd avatt den reguljära sysselsättningen åter ökar. Summan av antalet öppet ar-betslösa och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir någotlägre 1995 än 1994, men har fortfarande inte nått ner till 1993 års nivå.

Arbetsmarknadens funktionssätt kommer att vara avgörande för utveck-lingen under resten av 1990-talet. I kapitel 15 analyseras detta närmare.Utgångsläget är dock ovanligt svårtolkat. För det första har statistikom-läggningen av arbetskraftsundersökningama (AKU) vid årsskiftet 1992/93försvårat jämförelser över tiden. AKU har av allt att döma överskattatsysselsättningen 1992, vilket i så fall innebar att nedgången 1993 över-drevs i statistiken. Det kan heller inte uteslutas att en viss andel av delta-garna i åtgärderna ungdomspraktik (UP) och arbetslivsutveckling (ALU),där deltagarna defintionsmässigt inte skall räknas som sysselsatta, under1993 ändå inkluderades i sysselsättningen. I så fall tenderar den egentligasysselsättningsnedgången 1994 att bli mindre än vad som anges i dennaprognos. För det andra är det ovanligt svårt att tolka produktivitetens ut-veckling. Sannolikt har deltagare i UP och ALU till en del bidragit tillproduktionen, varför den egentliga produktiviteten varit överskattad underlågkonjunkturen. Dessutom är det osäkert i vilken omfattning arbetsmark-nadspolitiska åtgärder tränger ut den ordinarie sysselsättningen samt ivilken mån en expansion av åtgärderna har stimulerat utbudet av arbets-kraft.

Under lågkonjunkturen har företagen dragit ned antalet sysselsatta i ensnabbare takt än produktionen. Den totala sysselsättningen börjademinska 1991 och därefter har nedgången successivt accelererat. Syssel-sättningen sjönk med 485 000 personer eller med 11 % mellan årsgenom-snitten 1990 och 1993. I timmar sjönk sysselsättningen något mindre,

eftersom medelarbetstiden har ökat, bl.a. på grund av en kraftigt sjunkan-de sjukfrånvaro.

Antalet personer i arbetskraften började falla under 1991 i takt med attefterfrågan avtog. Nedgången har ökat successivt, men såsom framgår avdiagram 6.2 var nedgången i sysselsättningen väsentligt större. Samman-lagt har antalet personer i arbetskraften, dvs. de som har eller aktivt sö-ker ett arbete, minskat med 221 000 personer eller 5 % från 1990 till1993. Om hänsyn tas till utbyggnaden av de arbetsmarknadspolitiska åt-gärder där deltagarna definitionsmässigt inte räknas till arbetskraften(arbetsmarknadsutbildning, UP och ALU) begränsas utbudsnedgången till113 000 personer.

Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Anm.: Underliggande arbetskraftsutbud inkluderar deltagarna i åtgärdernaarbetsmarknadsutbildning, UP och ALU i arbetskraften.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I lågkonjunkturen vid 1980-talets början anpassades inte antalet syssel-satta i samma utsträckning till produktionsutvecklingen som i 1990-taletslågkonjunktur. Denna s.k. labour-hoarding gjorde att en snabb produk-tionsökning var möjlig att genomföra utan ökad sysselsättning. Därige-nom uppmättes en stark produktivitetsökning i början av återhämtningen.I dagsläget finns en betydligt lägre arbetskraftsreserv inom företagen.Även om den tekniska utvecklingen och omfattande rationaliseringsåt-gärder ökat produktionsmöjligheterna vid ett givet antal anställda tordeen mer varaktig produktionsökning i dagsläget medföra en snabbare ochstörre sysselsättningsuppgång. Till en början stiger främst antalet arbetadetimmar per sysselsatt. Medelarbetstiden steg med 1 % under 1993 tillföljd av ett ökat övertidsuttag och en kraftigt minskad sjukfrånvaro.

59¶Medelarbetstiden förväntas fortsätta öka under 1994. Det hänger sammanmed en minskning av antalet semesterdagar och ett större övertidsuttagfrämst inom industrin. Att det finns en stor potential att öka arbetstidenför de redan sysselsatta kan utläsas i statistiken för antalet undersyssel-satta, dvs. personer som skulle vilja arbeta mer men hindras av arbets-marknadsskäl. Detta antal steg från 182 000 personer 1990 till 307 0001993. I ett andra skede börjar antalet sysselsatta att stiga. Det totala anta-let sysselsatta förväntas nå botten under det första halvåret i år. År 1995växer det totala antalet sysselsatta personer, även mätt som årsgenom-snitt. Då beräknas framtidsförväntningarna ha stärkts så mycket att me-delarbetstiden bör kunna reduceras något.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 6.1 Antalet sysselsatta i olika branscher

Tbsental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå

1992 Förändring från föregående år

1995 Sysselsättning

Jord- och skogsbruk

-6

-5

-2

Industri

-62

30 Byggnadsverksamhet

-30

-24

-1

Privata tjänster

1 561

-67

-9

46¶Kommunal verksamhet

1 161

-52

-34

-16

Statlig verksamhet

-4

-5

-2

Totalt

4 185

-221

-52

56¶Arbetskraft, totalt

4 423

-103

-69

26 Arbetslösa

-17

-30

% av arbetskraften

5,3

8,2

8,0

7,2

Personer i arbetsmarknads-

politiska åtgärder

% av arbetskraften

3,7

4,3

6,2

I prognosen över arbetsmarknadens utveckling 1994-1995 antas att åtgärdernakommer igång successivt 1994, men att det ändå tar hela kalenderåret att nå upp till"full åtgärdsvolym”. Vid slutet av 1994 beräknas åtgärderna omfatta ca 280 000personer.

För det andra halvåret 1995 finns inga beslut om åtgärder. 1 takt med en ökadreguljär sysselsättning antas att åtgärdsvolymen dras ned något.

Anm.: Det totala antalet sysselsatta 1992 inkluderar en korrigeringspost på8000 personer.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Antalet sysselsatta föll inom samtliga sektorer 1993, vilket framgår avtabell 6.1. Inom industrin upphörde dock sysselsättningen att sjunka un-der det andra halvåret. Sedan toppen i början av 1989 har industrisyssel-sättningen fallit med drygt 260 000 personer eller 26 %. Mot bakgrundav den lediga kapacitet som finns inom företagen och en ökad medel-arbetstid beräknas produktionsökningen endast leda till en måttlig upp-gång i antalet sysselsatta 1994. Under hösten 1994 väntas mer omfattandepersonalrekryteringar starta. Antalet sysselsatta inom byggnadsverksam-heten beräknas fortsätta minska i samma takt 1994 som under 1992—1993till följd av fallet i bostadsbyggandet och låga byggnadsinvesteringar in-om näringslivet. Under 1995 förväntas sysselsättningsnedgången bromsasupp. Inom den privata tjänstesektorn bedöms sysselsättningen inom de

delbranscher som främst vänder sig mot industrin börja öka 1994, medan Prop. 1993/94:150utvecklingen av de hemmamarknadsorienterade delbranscherna väntas bli Bilaga 1.1svagare. Av tjänstesektorns produktion är minst 1/4 direkt sammankopp-lad med aktiviteten i industrin. År 1995 börjar sysselsättningen i helatjänstesektorn åter att stiga. I den kommunala sektorn fortsätter anpass-ningen av verksamheten till de nya ekonomiska förutsättningarna. Syssel-sättningen väntas falla i något långsammare takt 1994 jämfört med 1993.

Nedgången bedöms successivt avta 1995.

Tabell 6.2 Produktion och sysselsättning i timmar

Årlig procentuell förändring

1995 Näringslivet

Produktion

2,7

1,9

-1,8

-0,9

-1,1

3,4

4,2

Sysselsättning

1,4

0,4

-3,4

-4,0

-5,0

0,9

2,2

Produktivitet

1,3

1,5

1,7

3,3

4,1

2,5

2,0

Industri

Produktion

1,0

-0,6

-5,5

-0,7

1,8

8,5

6,1

Sysselsättning

-2,0

-2,2

-6,3

-7,0

-6,7

4,8

3,5

Produktivitet

3,1

1,6

0,9

6,7

9,1

3,5

2,5

ByggnadsverksamhetProduktion

7,7

0,3

-0,2

-0,7

-8,5

-8,0

1,0

Sysselsättning

5,7

0,0

-2,3

-9,5

-10,2

-8,5

-0,5

Produktivitet

1,9

0,3

2,1

9,8

1,9

0,5

1,5

Privata tjänsterProduktion

2,7

3,4

0,4

-1,0

-2,2

2,3

3,8

Sysselsättning

3,0

2,1

-1,7

-1,5

-3,3

1,0

2,7

Produktivitet

-0,3

1,3

2,1

0,6

1,2

1,3

1,1

Offentliga tjänster

Produktion

2,2

2,0

0,3

-2,4

-2,8

-0,4

-0,7

Totalt

Produktion

2,6

1,7

-1,3

-1,7

-1,8

2,5

3,1

Sysselsättning

1,4

0,7

-2,3

-3,4

-4,2

0,2

1,2

Produktivitet

1,1

0,9

1,0

1,8

2,6

2,3

1,9

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget beräknas det totala antalet sysselsatta fortsätta att minska1994, till följd av fortsatta neddragningar inom byggnadsverksamhetenoch den kommunala sektorn. Det motverkas delvis av att antalet syssel-satta inom de konkurrensutsatta delarna av ekonomin börjar öka succes-sivt under loppet av 1994. År 1995 beräknas det totala antalet sysselsattaöka med drygt 50 000 personer. Sysselsättningen stimuleras av de änd-ringar som genomförts i arbetsrättslagstiftningen, där prov- och visstids-anställning underlättats samt av det införda generella anställningsstödet(GAS) som subventionerar nyanställd arbetskraft. GAS innebär en sänk-ning av arbetsgivaravgifterna med 15 procentenheter för antalet anställdautöver den nivå som rådde i september 1993. Nedsättningen gäller underkalenderåret 1994.

Produktiviteten steg med 4 % inom näringslivet 1993. Den kan dockvara överskattad till följd av tidigare nämnda statistikproblem. I takt medatt antalet sysselsatta börjar öka förväntas produktivitetsutvecklingen

bromsas något. Produktiviteten beräknas öka med knappt 2 1/2 % 1994och 2 % 1995. En osäkerhet i bedömningen är huruvida produktivitets-potentialen inom industrin kan vara större än beräknat 1994 och att pro-duktionsökningen i så fall kommer att föranleda en mindre uppgång i an-talet arbetade timmar.

Hela nedgången av arbetskraftsutbudet under lågkonjunkturen förklarasav ett sjunkande arbetskraftstal, eftersom befolkningen i åldrarna 16—64år samtidigt steg. Detta avspeglas också i en kraftig uppgång av de latentarbetssökande, dvs. de som vill och kan arbeta men inte aktivt söker ar-bete. År 1990 deltog 84 % av befolkningen i arbetskraften, vilket i etthistoriskt perspektiv är ett högt arbetskraftsdeltagande. År 1993 hade AK-talet sjunkit till 79 %. Den största nedgången av AK-talet har skett blandde yngre åldersgrupperna, vilket förklaras av att de ovan nämnda utbild-ningsåtgärderna (arbetsmarknadsutbildning, UP och ALU) delvis är kon-centrerade till ungdomar samt av ökningen av antalet studerande i denreguljära utbildningen. De som deltar i dessa åtgärder räknas inte in iarbetskraften.

Arbetskraftsutbudet väntas fortsätta falla 1994 med ca 1 1/2 % till följdav den fortsatt svaga efterfrågan på arbetskraft. Eftersom befolkningeni arbetsför ålder förväntas öka med ca 0,5 % per år innebär det en ytter-ligare neddragning av AK-talet. Av utbudsnedgången förklaras dock2/3 av ett successivt ökat deltagande i de ovan nämnda arbetsmarknads-politiska åtgärderna, se tabell 6.3. År 1995, när antalet sysselsatta återökar, beräknas utbudet av arbetskraft stiga. Dels finner fler det mödanvärt att aktivt söka arbete, dels antas att en avveckling av de arbetsmark-nadspolitiska utbildningsåtgärderna inleds. De som lämnar dessa åtgärderkommer åter att räknas in i arbetskraften.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 6.3 Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet

Därav bidrag från utbudspåverkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1995 Arbetskraft

-2,3

-1,6

0,6

Därav bidrag från åtgärder:

Arbetsmarknadsutbildning

-0,6

0,8

-0,3

0,0

Ungdomspraktik

-0,5

-0,8

-0,3

0,2

Arbetsl i vsutveckl ing

-0,8

-0,4

0,1

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Det finns sannolikt en stor potential för fortsatta ökningar av arbets-kraftsutbudet i ett medelfristigt perspektiv. Anpassningarna till de utbuds-stimulerande strukturella reformer som genomförts de senaste åren, t.ex.skattereformen och sänkt ersättningsnivå i sjukförsäkringen, har troligenfördröjts av den svaga efterfrågan på arbetskraft. Utbudsökningama för-väntas ske både genom en trendmässigt ökad medelarbetstid från de per-soner som redan är sysselsatta samt ett inflöde av personer till arbetskraf-ten. Uppgången i medelarbetstid de närmaste åren kommer sannolikt mot-verkas av en successiv återgång av andelen övertidstimmar till en lägre,mer normal nivå. Inflödet av personer till arbetskraften kan ske genom

att deltagare i åtgärder utanför arbetskraften, latent arbetssökande ochandra får arbete eller blir aktivt arbetssökande. Dessutom leder en ökningav den faktiska genomsnittliga pensionsåldern till ett högre utbud, vilketbl.a. kan ske om färre erhåller förtidspension. Antalet nybeviljade förtids-pensioner har ökat från 50 000 år 1991 till 62 000 personer år 1993. Un-der resten av 1990-talet torde antalet nya förtidspensioneringar kunnasjunka, med hänsyn till de stora volymer som uppnåtts under lågkonjunk-turen.

Den öppna arbetslösheten har ökat dramatiskt i Sverige under 1990-talet.I det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde under 1989-1990 pres-sades den öppna arbetslösheten ned till rekordlåga 11/2%, vilket var be-tydligt under den arbetslöshet som är förenlig med icke accelererande in-flation (NAIRU). Sedan våren 1990 har den öppna arbetslösheten stigitkontinuerligt. I takt med att efterfrågan i ekonomin föll ökade arbetslös-heten i en allt snabbare takt. Antalet öppet arbetslösa steg från 75 000personer 1990 till 356 000 1993. Det motsvarar en ökning av den öppnaarbetslösheten från 1,7 % till 8,2 %. Ökningen i arbetslösheten har sam-tidigt motverkats av att deltagandet i olika arbetsmarknadspolitiska åtgär-der stigit kraftigt under samma period. År 1993 deltog ca 184 000 perso-ner i sådana åtgärder, vilket motsvarar 4,3 % av arbetskraften.

Diagram 6.3 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmark-nadspolitiska åtgärder

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Anm.: Arbetslösheten är omräknad till 1993 års definition enligt AKU.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

63¶Arbetslösheten har ökat snabbare bland män än bland kvinnor, till skill-nad från utvecklingen i början av 1980-talet. I början av 1994 var arbets-lösheten ca 3 1/2 procentenheter högre bland män. Det förklaras av attsysselsättningen hittills fallit kraftigast inom industrin och byggnadssek-torn som båda är mansdominerade näringar. Dessutom deltar relativt settfler kvinnor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Arbetslösheten är högst bland de yngre åldersgrupperna. Trots densnabba expansionen av åtgärder riktad mot ungdomar steg arbetslösheten1993 till 19 % inom åldersgruppen 16-19 år och 18 % för 20-24 åringar,se tabell 6.4.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 6.4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

16-19 år

4,6

4,1

4,0

3,5

3,4

5,1

7,5

11,6

19,2

20-24 år

6,3

6,2

4,6

3,6

3,1

6,1

11,5

18,1

25-54 år

1,9

1,5

1,3

1,1

1,2

2,3

4,5

7,1

55-64 år

4,0

3,4

2,1

1,7

1,3

1,5

2,1

3,2

5,5

Totalt

2,8

2,7

2,1

1,8

1,5

1,7

2,9

5,3

8,2

Anm.: Siffrorna för åren 1985 och 1986 är inte helt jämförbara med värden för årendärefter på grund av omläggning av mätmetod i AKU från år 1987. Ännu enomläggning skedde januari 1993. För att skapa jämförbarhet är därför nivånpreliminärt justerad fr.o.m. 1987.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Antalet långtidsarbetslösa har ökat på ett oroväckande sätt under dennalågkonjunktur. I Sverige definieras långtidsarbetslöshet som personer somvarit öppet arbetslösa i mer än sex månader. Det skiljer sig från dengängse internationella definitionen där långtidsarbetslöshet uppkommerefter tolv månaders öppen arbetslöshet. Sverige kan därmed sägas ha enbredare definition. Å andra sidan måste personer som deltagit i en arbets-marknadspolitisk åtgärd vara öppet arbetslösa i ytterligare sex månaderför att klassificeras som långtidsarbetslösa. Under föregående lågkonjunk-tur uppgick den genomsnittliga andelen långtidsarbetslösa av det totalaantalet öppet arbetslösa till ca 30 %. Andelen långtidsarbetslösa har ökatkontinuerligt i denna lågkonjunktur. Andelen steg från 16 % 1990 till32 % 1993. I början av 1994 hade långtidsarbetslösheten ökat till drygt39 %.

Det vore önskvärt att kunna relatera den ovan redovisade andelen lång-tidsarbetslösa till uppgifter om hur många som varit utan en reguljär sys-selsättning i mer än tolv månader. Dels skulle det kunna ge ett långtidsar-betslöshetsbegrepp i linje med omvärldens, dels visa hur hög rundgångenmellan öppen arbetslöshet och olika åtgärder är.

Ju högre andelen långtidsarbetslösa blir, desto större är riskerna attarbetsmarknadens funktionsförmåga försämras och lönebildningen för-svåras. Löneökningar dämpas i mindre grad av lång- än av korttidsarbets-löshet. Om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inriktas på de långtids-arbetslösa så minskar risken för att åtgärderna får samhällsekonomisktofördelaktiga effekter på lönebildningen i form av förhindrade eller för-

dröjda löneanpassningar. Fokuseringen på en aktiv arbetsmarknadspolitiki Sverige syftar just till att minimera långtidsarbetslöshet, passiviseringoch utslagning från arbetsmarknaden. Om arbetskraftsreservens kompe-tens kan höjas med hjälp av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna får desnarare en positiv effekt på lönebildningen genom att de som står utanförden reguljära sysselsättningen är/blir tillräckligt konkurrenskraftiga föratt kunna påverka lönebildningen i en dämpande riktning.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 6.5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

1993 Utanför arbetskraften

Arbetsmarknads-

utbildning

53 Ungdomspraktik

58¶Arbetslivsutveckling

35¶I arbetskraften

Beredskapsarbete

14¶Ungdomslag1

Avtalad inskolningsplats

1 Rekryteringsstöd

9¶Utbildningsvikariat

Företagsutbildning2

3¶Åtgärder för arbets-

handikappade3

84 Totalt

267¶Andel av arbets-

kraften4

1,7

1,4

1,2

2,0

3,7

4,3

1¶T.o.m 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 — juni 1992 särskild inskolnings-plats.

2 Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-

dade.

3 Samhall,

4 c__.i: ’

lönebidrag, Arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete,åtgärder exkl. arbetshandikappade. Arbetskraften omräknad till 1993 årsAKU-defmition.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har stigit i taktmed arbetsmarknadens försvagning. Andelen personer i åtgärder (exkl.arbetshandikappade) uppgick till 4,3 % 1993, vilket är ca 3 procenten-heter mer än under 1990, se tabell 6.5. Till skillnad mot tidigare lågkon-junkturer har tyngdpunkten förskjutits mot en större andel s.k. utbild-ningsinsatser. Av de ca 242 000 personer som deltog i någon arbetsmark-nadspolitisk (exkl. företagsutbildning) åtgärd det första kvartalet 1994 av-såg drygt 80 % arbetsmarknadsutbildning, ALU eller UP. Därtill har denordinarie utbildningen utökats av arbetsmarknadsskäl. Budgetåret 1992/93utnyttjade 15 000 personer dessa extra utbildningsmöjligheter, främst iform av ett tredje gymnasieår. För innevarande budgetår beräknas ca67 000 personer delta i den utökade ordinarie utbildningen. Denna nivåväntas öka ytterligare något under det kommande budgetåret.

Trots en produktionsökning 1994 beräknas arbetsmarknadsläget varafortsatt svagt. I avsnitt 6.1 beskrevs den förväntade utvecklingen av an-talet sysselsatta och utbudet av arbetskraft under prognosperioden. Ut-

vecklingen av den öppna arbetslösheten är dessutom avhängig av i vilkentakt och till vilken nivå de arbetsmarknadpolitiska åtgärderna kan byggasut. Den öppna arbetslösheten förväntas sjunka till 8 % i år. Då bedömsde arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfatta 280 000 personer vid 1994års slut. Detta är lägre än den politiska ambitionsnivå som uttrycks sena-re i denna proposition (bilaga 10) avseende mer än 300 000 personer un-der budgetåret 1994/95. Om Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) lyckas medatt bygga ut åtgärderna till den politiska ambitionsnivån skulle det med-föra att den öppna arbetslösheten sjunker kraftigt. Utvecklingen under1992 och 1993 har emellertid visat på avsevärda trögheter när det gällerutbyggnaden av åtgärderna, varför det inte kan uteslutas att det blir svårtatt nå de här prognosticerade åtgärdsvolymema på 280 000 personer.Den hittills högsta registrerade åtgärdsvolymen nåddes under februari må-nad 1994 då ca 248 000 personer deltog i olika arbetsmarknadspolitiskaåtgärder (exkl. företagsutbildning). I prognosen antas, som en följd av enökad reguljär sysselsättning, att åtgärdsvolymen minskar något under detandra halvåret 1995. Samtidigt medför en ökad sysselsättning att denöppna arbetslösheten kan minska till 7,2 % 1995. Därmed kommer sum-man av den öppna arbetslösheten och andelen i åtgärder att sjunka från14,1 % 1994 till 13,4 % 1995. Det förutsätter att det i genomsnitt deltar263 000 respektive 264 000 personer i någon typ av åtgärd 1994 och1995, vilket motsvarar 6,2 % av arbetskraften. I takt med en stigandeordinarie sysselsättning torde åtgärdernas mix ändras mot ett ökat inslagav matchningsåtgärder, dels i form av intensifierad arbetsförmedling, delsett utökat inslag av åtgärder som mer direkt syftar till ett ordinarie arbetet.ex. rekryteringstöd.

Nedgången i arbetslöshet kan komma att kännetecknas av avsevärdatrögheter även i ett medelfristigt perspektiv med förhållandevis god till-växt. Det bör dock observeras att även om nedgången i den öppna arbets-lösheten blir relativt måttlig, kommer allt fler personer successivt att sys-selsättas på den ordinarie arbetsmarknaden.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

66 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Flexibiliteten på arbetsmarknaden kommer att vara avgörande för ut-vecklingen under såväl prognosperioden som resten av 1990-talet. Enmycket viktig faktor i detta sammanhang är lönebildningen. En fortsattsvag efterfrågan på arbetskraft kommer att hålla tillbaka löneökningarnanågot under prognosperioden. Svenska erfarenheter av hur lönebildningenfungerar vid detta arbetsmarknadsläge är emellertid begränsade, varfördenna löneprognos måste betraktas som ovanligt osäker. Den genomsnitt-liga lönen beräknas öka med 3 % 1994 och 3 1/4 % 1995. De olikartadeutvecklingstendenserna för ekonomins delar förväntas avspegla sig i löne-bildningen. Industrins löner väntas öka med 1 resp. 1 1/2 procentenhetermer än genomsnittet under prognosperioden.

Svensk lönebildning kännetecknas av nominallönestelheter nedåt, högreallöneflexibilitet och små lönedifferenser. Utjämningen av lönerelatio-nerna hänger samman med den centrala samordningen av lönebildningen,som har varit det mest utmärkande draget i det svenska löneförhandlings-systemet sedan 1950-talet.

Diagram 7.1 Lönespridningen i Sverige

Anm.: Lönespridningen visar hur mycket lönerna inom en grupp arbetstagare skiljersig från medellönerna i gruppen. Före 1972 saknas individuppgifter för "arbetare"varför lönespridningen visar skillnaden mellan olika avtalsområdens medellöner ochhela SAF-områdets.

Källa: Svenska Arbetsgivareföreningen.

67¶Principerna för lönebildningen började förändras fr.o.m. 1960-taletsmitt. Lönedifferentiering utifrån en värdering av arbetets art och svårig-hetsgrad förbyttes i låglönepolitiska satsningar som medförde en kraftigutjämning av lönerna. Av diagram 7.1 framgår att lönespridningen halve-rades för arbetare mellan 1965 och 1976. Successivt började arbetsgivar-nas motstånd mot relativlönernas utveckling och mot centrala löneför-handlingar att öka. Under 1980-talet började lönespridningen åter stigagenom att de centrala låglönesatsningarna kompenserades alltmer viabranschvisa och lokala avtal. Löneförhandlingar på flera olika nivåer drevupp de totala nominella löneökningarna i det överhettade arbetsmarknads-läge som rådde mot 1980-talets slut. En alltför hög löneökningstakt i för-hållande till produktivitetsutvecklingen medförde att industrins konkur-renskraft urholkades.

Den internationella tillväxten dämpades 1990, vilket bidrog till att för-stärka exportnedgången. Efterhand försvagades den inhemska efterfrågankraftigt. Läget på arbetsmarknaden försämrades därför successivt. Syssel-sättningsfallet inom industrin startade redan i början av 1990. Löneök-ningstakten dämpades markant när hela arbetsmarknaden slöt tvåårigas.k. Rehnbergsavtal för 1991 och 1992. Totalt sett ökade lönerna i ge-nomsnitt med 5,6 % 1991 och 3,7 % 1992. Under 1992 skedde en ned-växling av inflationstakten. Med hänsyn till den kraftiga försvagningenav arbetsmarknaden som ägde rum under loppet av 1991 och 1992 synesRehnbergsavtalet ha lett till högre löneökningar 1992 än vad arbetsmark-nadsläget i annat fall skulle ha gett upphov till. Däremot är det troligt attRehnbergsavtalet medförde en större sänkning av löneökningstakten 1991än vad som skulle inträffat i annat fall.

Enligt preliminära beräkningar ökade timlönerna med i genomsnitt3,9 % 1993. De avtalsmässiga höjningarna inkl. s.k. överhäng från tidi-gare avtal uppgick till ca 1 % 1993, vilket innebär att löneglidningen sva-rade för ytterligare 3 procentenheter. Därmed tilltog löneökningstakten1993 jämfört med 1992, samtidigt som arbetsmarknaden fortsatte att för-svagas kraftigt. Traditionella löneekvationer baserade på historiskasvenska data indikerar att löneutvecklingen är mycket mer känslig förarbetsmarknadsläget och att de nominella lönerna skulle varit avsevärtlägre eller t.o.m. sjunkit 1993.

Till en del förklaras de genomsnittliga löneökningarna 1992 och 1993av en rad tillfälliga faktorer som följer av sammansättningsförändringari sysselsättningen, avgångsvederlag, förmånliga villkor vid förtidspensio-nering och ändrad övertidsandel. Sammantaget betecknas dessa tillfälligaeffekter här för strukturell löneglidning. I kapitel 15.1 analyseras denstrukturella löneglidningen närmare. Uppskattningsvis förklaras knappten procentenhet av löneutvecklingen 1993 av en strukturell löneglidning,vilket innebär att 3 % utgör en underliggande löneökning. Omfattningen

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

av den strukturella löneglidningen torde varit minst lika stor 1992, vilketinnebär att den underliggande löneökningstakten tilltog från 2 1/2 % 1992till 3 % 1993. Utvecklingen måste uppfattas som oroväckande då teorierom jämviktsarbetslöshet anger att löneökningstakten borde falla så längearbetslösheten befinner sig över den naturliga arbetslöshetsnivån (NAIRU= non accelerating inflation rate of unemployment). Samtidigt råder detviss osäkerhet om löneutvecklingen utifrån olika statistikkällor. Uppgifterovan om löneutvecklingen är baserade på förändringen av den utbetaldalönesumman och antalet arbetade timmar och denna statistik visar på enbetydligt högre löneglidning än vad den s.k. förtjänststatistiken indikerar.Enligt den kortperiodiska lönestatistiken steg lönen sammantaget med3 % 1993 och löneökningstakten sjönk mellan 1992 och 1993. Förtjänst-statistiken inkluderar endast en del av de ovan nämnda tillfälliga effekter-na. Statistiken är också relativt ny, varför det är svårt att värdera desstillförlitlighet. Det kan dock inte uteslutas att den genomsnittliga löneut-vecklingen utifrån lönesummeberäkningama är överskattad 1993.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 7.1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare

Industriarbetare

Avtal

Löne-glid-ning

Timför-tjänst

Avtal

Löne-glid-ning

Timför-tjänst

Socialakost-nader

Arbets-krafts-kostnader

7,8

1,7

9,5

6,1

3,2

9,3

0,8

10,2

6,3

2,8

9,1

5,9

4,2

10,1

0,5

10,7

4,6

1,7

6,3

4,1

3,5

7,6

0,2

7,8

4,6

1,9

6,5

3,8

2,9

6,7

2,4

9,3

5,6

2,4

8,0

6,2

4,1

10,3

-0,1

10,2

4,1

3,4

7,5

3,8

3,7

7,5

0,2

7,7

6,0

2,5

8,5

3,9

3,5

7,4

0,0

7,4

3,5

3,2

6,7

6,4

0,6

7,0

4,2

2,5

6,7

3,4

5,0

8,4

0,0

8,4

6,3

3,5

9,8

4,5

5,6

10,1

0,6

10,8

6,1

3,7

9,8

2,8

6,7

9,5

-0,6

2,8

5,6

2,3

3,2

5,5

2,0

7,6

2,6

1,1

3,7

2,6

1,9

4,5

-0,3

4,2

0,9

3,0

3,9

0,8

2,5

3,3

-3,1

0,1

1,3

3,0

4,0

3,3

4,7

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grun-das på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, somej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelningpå avtal och löneglidning.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

När de nya avtalen slöts 1993 hade arbetsmarknadens parter delvis nyaförutsättningar att ta hänsyn till. För det första kan en rörlig växelkursgöra det direkta sambandet mellan höga nominella löneökningar och för-sämrad konkurrenskraft otydligare. Det är därför viktigt att arbetsmark-nadens parter uppfattar den ekonomiska politikens inriktning på prisstabi-

15 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

litet som trovärdig, så att de inte antar att en ofördelaktig kostnadsutveck-ling kommer att korrigeras av växelkursen. För det andra kan en låg in-flationstakt tillsammans med nominallönestelheter nedåt och lönefölj sam-het mellan olika sektorer försvåra de relativlöneförändringar som behövsför en effektiv omallokering av arbetskraften.

Under 1993 slöt nästan hela arbetsmarknaden nya tvååriga löneavtal.För 1994 medför avtalen en löneökning på ca 1 1/4 %. Att bedöma löne-glidningen är förenat med ovanligt stor osäkerhet. Fyra frågor står i för-grunden: Den första frågan gäller hur känslig lönebildningen är för ar-betsmarknadsläget. Den andra frågan rör hur anpassningsprocessen fun-gerar vid en låg inflationstakt i en ekonomi som tidigare haft tydliganominallönestelheter nedåt. Den tredje frågan avser om de relativa lö-nerna kommer att anpassas med hänsyn till efterfrågan och utbud på olikadelarbetsmarknader eller om lönefölj samheten kommer att vara fortsattstor mellan sektorer, branscher och individer. Den fjärde frågan gällerhur stor den "omvända" strukturella löneglidningen kommer att vara närsysselsättningen successivt börjar öka igen.

Erfarenheterna från andra länder indikerar att långtidsarbetslösa har enmycket begränsad återhållande effekt på löneökningarna. Därmed finnsdet risk för att löneökningarna kan tillta även vid en förhållandevis litenminskning av arbetslösheten. Under 1993 steg andelen långtidsarbetslösatill 32 %, mätt som årsgenomsnitt. Denna andel har fortsatt att öka kon-tinuerligt och uppgick i början av 1994 till drygt 39 %. Detta kan jäm-föras med utvecklingen vid 1980-talets början då andelen långtidsarbets-lösa som högst var ca 30 %. Trots den prognosticerade utbyggnaden avde arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är det sannolikt svårt att undvikaen viss ytterligare uppgång av långtidsarbetslösheten under prognosperio-den. De svenska erfarenheterna av hur lönebildningen fungerar vid högarbetslöshet är mycket begränsade. Den höga löneökningstakt som upp-mättes 1993, relativt arbetsmarknadsläget, inger oro i detta avseende. Enviktig faktor är om långtidsarbetslöshet och därmed förknippade risker tilldefinitiv utslagning kan begränsas genom en aktiv arbetsmarknadspolitikinkl, utbildning och omskolning av olika slag. Å andra sidan kan det inteuteslutas att omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder och därmedlägre öppen arbetslöshet kan fördröja och förhindra löneanpassningen.

Enligt teorier om jämviktsarbetslöshet skall anpassningen mot en lägrearbetslöshet ske, som nämnts, genom en kontinuerligt sänkt löneöknings-takt. Om nominallönestelheter nedåt innebär ett golv för löneöknings-takten kan marknadsmässiga relativlöneförändringar resultera i en till-tagande löneökningstakt när efterfrågan på arbetskraft åter ökar. Hus-hållens förväntningar av den framtida inflationsutvecklingen har sedanslutet av 1991 legat relativt konstant kring 2 %. Inflationsförväntningarnabland placerare på obligationsmarknaden var under samma period 1—2procentenheter högre. Det är inte självklart att de inflationsförväntningarsom styr förhandlingar och beslut rörande lönebildningen är lika låga somhushållens. Om dessa implicita inflationsförväntningar ännu inte justeratsned på samma sätt, men kommer att falla, tenderar det att ge successivtlägre löneökningar. Vid en varaktig inflationstakt på ca 2 % kan den

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

långsiktiga löneökningen väntas uppgå till ca 3 1/2 — 4 %, givet enrimlig långsiktig produktivitetstillväxt.

Den pågående utvecklingen mot mer lokalt bestämda löner kan väntasunderlätta relativlöneförskjutningar. Bl.a. förstärks kopplingen till denenskildes produktivitetsutveckling vid en företagsvis lönebildning. Av-vägningar mellan löne- och sysselsättningsutveckling inom företag ellerbranscher torde också vara tydligare ju mer lokal lönebildningen blir. Åandra sidan försämras förutsättningarna för centralt samordnade överens-kommelser om löneåterhållsamhet av den typ som år 1990 åstadkoms ge-nom Rehnbergsavtalet.

Sannolikt kommer en del av de faktorer som medför en strukturell lö-neglidning när sysselsättningen minskar att ge motsvarande lönesänkning-ar när sysselsättningen åter ökar. Sysselsättningens sammansättningändras t.ex. genom att andelen yngre åter ökar och därtill torde avgångs-vederlag inte längre betalas ut. Dessa effekter drar troligen ned löneök-ningstakten något 1995 (och även efter prognosperiodens slut). Uppskatt-ningsvis kommer den genomsnittliga löneutvecklingen vara ca 1/2 pro-centenhet lägre 1995 till följd av en omvänd strukturell löneglidning.

Sammantaget beräknas de totala nominella löneökningarna till 3 %1994 och 3 1/4 % 1995. Nedrevideringen av löneprognosen för 1994jämfört med den preliminära nationalbudgeten förklaras av uppskattning-arna av den strukturella löneglidningens storlek avseende 1993. I prog-nosen förväntas den underliggande löneökningstakten vara densamma år1993 och 1994. När efterfrågan på arbetskraft ökar 1995 tilltar ocksålöneökningstakten något, främst inom den konkurrensutsatta sektorn.Inom industrin väntas lönerna öka med 1 resp. 1 1/2 procentenheter merän för ekonomin som helhet. Om löneutvecklingen inom industrin spridstill övriga sektorer blir sannolikt den genomsnittliga timlöneökningenhögre än vad som är förenligt med en låg inflation, vilket i så fall riske-rar leda till att den ekonomiska återhämtningen avbryts i förtid.

Inom OECD-området beräknas lönerna inom tillverkningsindustrin ökamed knappt 3 resp. 3 1/2 % under prognosperioden. Den svenska indu-strins löner stiger därmed något snabbare. Tillsammans med effekter avdeprecieringen av den svenska kronan, en stark produktivitetsutvecklingoch sänkta arbetsgivaravgifter medför löneutvecklingen att den relativaenhetsarbetskostnaden (RULC) ändå kan sjunka med mer än 20 % mellan1992 och 1995. Utvecklingen under 1994 och 1995 innebär dock en vissförsvagning av konkurrenskraften.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

71¶Diagram 7.2 Nominell timlön inom industrin

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Årlig procentuell förändring

Anm.: OECD-ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrenttill Sverige på världsmarknaden.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

72 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Inflationstrycket i den svenska ekonomin är i dagsläget mycket lågt. Kon-sumentpriserna ökade under första kvartalet i år med 1,1%. Exkluderaseffekter av förändrade indirekta skatter och subventioner har prisernaökat med endast 0,6 %. Vanligtvis infaller en stor del av årets prishöj-ningar under just denna period. Under det senaste året har de svenskakonsumentpriserna ökat med 1,8 %, vilket innebär att den registreradeinflationstakten i Sverige är bland de lägsta inom OECD-området. Dettaär särskilt anmärkningsvärt med tanke på att kronan deprecierats med ca20 % sedan november 1992.

Även om analysen utvidgas till att gälla investerings- och tillgångspriserblir tolkningen fortfarande att inflationstrycket är mycket lågt. Prisernapå byggnadsinvesteringar har fallit under de senaste två åren och ett fort-satt fall väntas i år. Även maskininvesteringar sjönk i pris 1992 men öka-de något under fjolåret. Tillgångspriserna föll hastigt under 1992, menunder förra året skedde ett omslag. Småhusprisemas fall övergick i enstabilisering och inom vissa regioner rapporteras nu höjda priser. Aktie-kurserna steg med drygt 50 % under loppet av förra året. Under börjanav 1994 har börskurserna fluktuerat kraftigt. I mitten av april låg kurser-na i genomsnitt ca 5 % över nivån vid årsskiftet.

Att inflationen historiskt sett är mycket låg förklaras i huvudsak av trefaktorer, omläggningen av den ekonomiska politiken mot mer uttaladinflationsbekämpning, låg omvärldsinflation samt det faktum att densvenska ekonomin har genomlidit den allvarligaste lågkonjunkturen underefterkrigstiden. Under lågkonjunkturen har efterfrågan och inflationsför-väntningarna pressats tillbaka samtidigt som företagens rörliga kostnaderökat i långsammare takt. Av särskilt intresse för fortsättningen är,förutom utvecklingen av omvärldsinflationen och inflationsförvänt-ningarna, vilka effekterna blir av ett ökat kapacitetsutnyttjande resp, avkronans kraftiga depreciering under 1992 och 1993.

Den tudelning som i viss mån präglar ekonomin skulle kunna leda tillatt kapacitetsrestriktioner tämligen snabbt gör sig gällande inom export-industrin. Sannolikheten för att industrin i allmänhet skall nå sitt kapaci-tetstak redan 1994 eller 1995 bedöms dock inte som stor, se kapitel 4.Basindustrin löper visserligen en viss risk att drabbas av utbudsbe-gränsningar, men i och med att denna sektor till stor del är världsprista-gare är risken liten att höjda priser skall sprida sig till övriga ekonomin.Även om flaskhalsar kan uppkomma också i andra delar av industrin ärden nuvarande situationen väsentligt annorlunda jämfört med 1970- och80-talet. Kopplingen mellan kapacitetsutnyttjande och inflation ärsannolikt betydligt svagare än förut. När industrin tidigare slagit ikapacitetstaket har tillgången på arbetskraft varit starkt begränsad. Dettahar resulterat i kraftigt ökande lönekostnader och inneburit att kapacitet-sutvidgande investeringar blivit mindre attraktiva.

73¶När nu industrin närmar sig kapacitetstaket utgör inte arbetsmarknads-läget någon begränsning. Trots den relativt kraftiga tillväxt som prognos-ticeras för 1994 och 1995 väntas företagen ta endast en liten del av denexisterande arbetskraftreserven i anspråk. I kombination med fortsatt lågaförväntade prisökningar väntas lönekostnaderna därför öka långsamt. Degenomsnittliga löneökningarna beräknas uppgå till 3 % i år, för att nästaår stiga till 3 1/4%. Produktiviteten inom näringslivet ökar under sammaperiod med ca 2 % per år, vilket innebär att enhetsarbetskostnaden igenomsnitt ökar med 1 - 1,5 % per år. Produktivitetsförändringar antasdessutom slå igenom i konsumentpriserna med en viss eftersläpning. Denkraftiga produktivitetsökningen under förra året bidrar därmed ytterligaretill att sänka inflationstrycket i år.

En annan viktig fråga gäller hur kraftig prisimpulsen kommer att bli avden tidigare deprecieringen av kronan. Kronans försvagning har medförten automatisk höjning av relativpriset på importerade varor. För att för-svara sina marknadsandelar har utländska exportörer och inhemska im-portörer dragit ned sina marginaler. Frågan är nu i vilken mån de kom-mer att återställa dessa under prognosperioden.

Särskilt betydelsefullt för hur de utländska exportörerna agerar är ivilken mån deras marginaler före deprecieringen var så höga att lönsam-heten uppfattas som acceptabel även efter den marginalförsämring somnu skett. En annan faktor som sannolikt påverkar prissättningen är ivilken mån man räknar med att den reala svenska växelkursen i framtidenkommer att förstärkas. Detta kan ske antingen genom att den svenska in-flationen blir högre än i omvärlden, eller genom att den nominella växel-kursen stärks. I båda fallen skulle det bildas ett ökat utrymme för margi-nalhöjningar hos den utländske exportören.

Med hjälp av s.k. köpkraftspariteter och den faktiska växelkursen kanman beräkna hur den relativa prisnivån förhåller sig mellan olika länder.En sådan jämförelse ger vid handen att prisnivån på konsumtion (offentligoch privat) år 1992 var ca 45 % högre i Sverige än genomsnittligt inomEU. En del av denna skillnad beror på att den svenska mervärdesskattenär högre än i många andra länder. Med hänsyn taget till detta kvarstårdock en skillnad som sannolikt bidragit till att många utländska exportö-rer tidigare kunnat hålla högre priser på den svenska marknaden än i om-världen. Det skulle således finnas ett utrymme för dessa att krympa sinamarginaler samtidigt som lönsamheten hålls kvar på en acceptabel nivå.

Om de utländska exportörerna räknar med att kronan kommer attapprecieras eller att inflationen blir högre än i omvärlden finns samtidigtett incitament för dem att under en övergångsperiod krympa sina margi-naler på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart. En sådan förstärkning avden reala växelkursen, skulle då medföra att relativpriset på importeradevaror sjönk successivt, vilket i sin tur skulle medge en ökning av de ut-ländska marginalerna till en långsiktigt mer hållbar nivå. Den snabba pro-duktionsökning som prognosticeras inom svensk industri väntas i och försig medföra en något snabbare prisuppgång inom denna sektor än i övrigaekonomin, men skillnaden gentemot omvärlden väntas ändå bli relativt

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

liten. Något större utrymme till förstärkningar av de utländska margina-lerna torde inte skapas på detta sätt.

Den antagna apprecieringen av den svenska kronan på 4,5 % i år geremellertid utländska exportörer möjligheten att stärka sina marginaler. Enganska liten del av apprecieringen under 1994 väntas därför kommasvenska konsumenter tillgodo. Under 1995 väntas en mindre del av denantagna apprecieringen av kronan resultera i höjda utländska marginaler.Samtidigt är den antagna apprecieringen betydligt mindre 1995 (drygt1 % under loppet av året), vilket innebär att importprisema beräknas geett något större bidrag till konsumentpriserna detta år. Den kraftiga ned-växlingen av den svenska inflationen har också gjort det betydligt svårareför handelsledet i Sverige att vältra över de faktiska importprisökningartill konsumenterna.

Förväntningarna om den framtida inflationen är av stor betydelse för denfaktiska utvecklingen. Låga inflationsförväntningar medför t.ex. att lön-tagarnas krav på nominallöneökningar sjunker samtidigt som arbetsgivar-sidans motstånd mot kraftiga höjningar stiger. Det är därför av störstavikt att Riksbankens och regeringens låginflationspolitik uppfattas somtrovärdig.

Förväntningarna om framtida inflation kan uppskattas genom enkät-undersökningar, men också genom att studera räntenivåer på olika typerav räntebärande tillgångar.

Statistiska centralbyrån mäter månatligen hushållens inflationsförvänt-ningar. I diagram 8.1 visas överensstämmelsen mellan hushållens infla-tionsförväntningar och inflationen. Inflationsförväntningarna är förskjutna12 månader för att underlätta jämförelsen. Som synes har förväntningarnapå prisökningarna under de närmaste 12 månaderna sjunkit påtagligtsedan 1980-talet och under de två senaste åren legat mycket stabilt påmellan 2 och 3 %. Överensstämmelsen mellan inflationsförväntningarnaoch förändringen av konsumentprisindex är mindre än mellan förvänt-ningarna och förändringen av den s.k. nettoprisindexen. Detta förklarassannolikt av att hushållen har mycket svårt att förutsäga förändringar i in-direkta skatter och subventioner. Sådana förändringar påverkar KPI menär bortrensade i NPI.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

75 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 8.1 Hushållens inflationsförväntningar

Anm.: Endast svar mellan 0 — 15 % har beaktats.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Inflationsförväntningarna bland de största placerarna på den svenskaobligationsmarknaden mäts av Aragon Securities Fondkommission. Denförväntade genomsnittliga inflationstakten under de närmaste 2 åren upp-går enligt den senaste mätningen till 2,8 %. Enligt denna undersökninghar inflationsförväntningarna på två års sikt sjunkit kontinuerligt underdet senaste året från drygt 4 % i februari 1993. Även förväntningarna omden genomsnittliga inflationen på 5 års sikt har sjunkit under det senasteåret och uppgår enligt den senaste mätningen till 3,7 %. Resultatet böremellertid tolkas med en viss försiktighet då urvalet är relativt litet.

Inflationsförväntningarna kan också uppskattas genom att studera nomi-nella räntor under antagande om en viss realräntenivå. Skillnaden mellanden nominella räntan och den antagna realräntan kan ses som en indika-tion på den förväntade inflationen. Problemet är dock att uppskatta real-räntan. Från 19 april emitterar emellertid Riksgäldskontoret s.k. realrän-teobligationer med en löptid av 20 år. Genom att jämföra avkastnings-kravet på en realränteobligation av en viss löptid med en motsvarandenominell obligation erhålls en indikation på inflationsförväntningarna.

Tidiga noteringar tyder på en realränta på ca 4 %. Då den nominellaräntan på en 16-årig obligation samtidigt ligger på ca 9 % implicerardetta att den förväntade inflationen i genomsnitt kommer att uppgå till ca5 %. Det är emellertid inte troligt att inflationsförväntningarna är såhöga. Dels är uppgifterna om realräntan än så länge grundad på mycketfå observationer, dels utgörs sannolikt skillnaden mellan nominell ränta

och realränta av fler komponenter än bara inflationsförväntningar, t.ex.en riskpremie.

Slutsatsen av ovanstående blir att inflationsförväntningarna är låga,både för i år och nästa år, men att priserna på längre sikt väntas stigasnabbare än vad som är förenligt med inflationsmålet. Detta mål innebäratt KPI från och med 1995 tillåts öka med 2 % per år, +/- 1 procenten-het.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Som tidigare berörts kan olika mått på inflationen studeras. Det mest an-vända måttet är konsumentprisindex. Det svaga inflationstrycket väntasresultera i att konsumentprisindex i år ökar med 1,9 %. Av dettaförklaras 0,5 procentenheter av ökade indirekta skatter och minskadesubventioner. Från 1 januari ökade energi-, koldioxid-, el-, alkohol- samttobakskatten. Vidare sänktes räntebidragen till hyreshus, samtidigt somdriftbidragen till trafikföretag minskade. Den 1 mars infördes moms påporto och 1 oktober genomförs en reformering av tandvårdsförsäkringen.

Boendekostnaderna väntas i år ge ett mycket litet bidrag till ökningenav KPI. Detta förklaras av att höjda hyror kompenseras av att räntekost-naderna för egnahem sjunker. Den sänkta räntekostnaden för egnahemförklaras till en del av att ränteläget nu är sådant att omläggning av bund-na lån i regel sker till en lägre räntesats än tidigare. Därtill bidrar ocksåden antagna fortsatta sänkningen av såväl rörliga som bundna bostadsrän-tor.

Tabell 8.1 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1995 KPI dec.-dec.

1,9

4,1

1,9

2,8

Nettoprisindex dec.-dec.

2,9

3,9

1,2

2,0

Importpriser, totalt

-0,9

16,1

1,1

2,0

Bostäder, totalt

5,8

2,9

0,1

0,7

Indirekta skatter, bidrag i procentenheter

-0,7

0,3

0,4

0,6

Diverse taxor

7,9

7,4

3,4

4,0

Konkurrensutsatt svensk produktion

0,0

1,9

2,5

4,1

Arbetskraftskostnad i näringslivet

1,7

-0,1

0,4

1,4

Vinstmarginal, bidrag i procentenheter

0,7

-1,0

0,7

0,6

KPI årsgenomsnitt

2,3

4,7

1,6

2,7

Nettoprisindex årsgenomsnitt

4,2

4,3

1,3

1,9

OECD (16) KPI

3,0

2,8

2,3

2,7

Implicitprisindex

2,6

6,1

2,7

3,8

Basbelopp

33 700

34 400

35 200

35 600

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotter m.m.,TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har enavräkning skett för deprecieringens direkta effekter. OECD-ländema är sammanvägdaenligt BNP-vikter.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

77¶Det svaga arbetsmarknadsläget resulterar i att enhetskostnadema inomnäringslivet ökar mycket långsamt. Samtidigt förväntas den successivaåterhämtningen av den privata konsumtionen medföra en ökning av mar-ginalerna i handelsledet. Den antagna apprecieringen av kronan underloppet av året väntas medföra att en del av effekterna av den kraftiga de-precieringen under 1993 neutraliseras. Importprisbidraget i år väntas där-med bli relativt begränsat.

Nästa år väntas konsumentpriserna öka med 2,8 %, varav effekten avhöjda indirekta skatter och minskade subventioner uppgår till ca 0,6 pro-centenheter. De prishöjande åtgärderna omfattar reducerade räntebidragtill hyreshus, slopande av den tillfälliga skattereduktionen i samband medbostadsreparationer, höjda patientavgifter samt höjt tak i högkost-nadsskyddet. Dessutom sker under perioden 1995-98 en indexering avvissa punktskatter. Detta kommer att höja konsumentpriserna något. Urinflationssynvinkel kommer dessa punktskatter att påminna om värdeskat-ter. Importprisema väntas öka något snabbare än i år. Detta förklarasdels av att de internationella priserna stiger något snabbare, dels av attden antagna apprecieringen av kronan är mindre 1995 än 1994. I övrigtförklaras den ökande inflationen främst av tilltagande löneökningarsamtidigt som produktivitetstillväxten avtar något. En dämpning avräntenedgången under 1995 innebär dessutom att boendekostnadernaväntas öka något mer än i år.

Konsumentprisindex är som redan nämnts den mest använda indikatornpå inflation. Det är emellertid inte något heltäckande mått. För det förstaregistreras t.ex. i KPI en prisuppgång som uppkommer till följd av enväxling från direkt till indirekt beskattning. En sådan prisuppgång äremellertid inte nödvändigtvis ett tecken på en obalans i ekonomin. Urdenna synvinkel är det mer relevant att studera nettoprisindex som visarkonsumentprisutvecklingen rensad för indirekta skatter och subventioner.Såväl i år som nästa år påverkas KPI av sådana effekter, vilket medföratt NPI ökar med endast 1,2 % i år och 2,0 % 1995.

I samband med övergången från fast till flytande växelkurs beslöts attingen kompensation skulle utgå för den höjning av konsumentprisernasom orsakades av den initiala deprecieringen av kronan. Effekten av kro-nans depreciering mellan 18 november och 18 december 1992 skall där-för inte tillåtas att påverka basbeloppet. Konjunkturinstitutet har fått iuppdrag av regeringen att beräkna denna effekt. Enligt deras beräkningaruppgick bidraget till KPI i oktober 1993 till 1,90 procentenheter och för-väntas i oktober 1994 uppgå till 0,24 procentenheter. I uppräkningen avbasbeloppet 1994, resp, i prognosen för 1995 har denna avräkning gjorts.Om KPI rensas för detta liksom för indirekta skatter och subventioneruppgår ökningstakten till 1,2 % i år och 2,3 % nästa år. Effekterna avden initiala deprecieringen torde ha klingat av till nästa år, vilket innebäratt justeringen av KPI 1995 enbart avser effekten av förändrade indirektaskatter och subventioner.

Varken KPI eller NPI illustrerar emellertid prisutvecklingen för andradelar av ekonomin än den inhemska privata konsumtionen. För att få enbild av inflationsutvecklingen i ekonomin i stort kan andra mått, som inte

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

är lika snävt avgränsade, användas. De s.k. implicita prisindexen för in-hemsk användning speglar den sammantagna prisutvecklingen för privatkonsumtion, offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar och lagerföränd-ringar. Prisökningarna mätt på detta sätt väntas sjunka från ca 3,5 %förra året till ca 1,5 % i år. Nästa år beräknas en uppgång till drygt 3 %.Den relativt snabba prisutveckling 1995 som framkommer med detta måttär till viss del en följd av förändringar av indirekta skatter och subven-tioner. I denna prisindex antas dessutom boendekostnaderna totalt stigai takt med hyresutvecklingen. Detta resulterar i en högre prisökningstaktän om boendet i eget hem skulle beräknas enligt KPI. Dessa faktorer på-verkar emellertid även siffran för i år, vilket innebär att det relativt kraf-tiga omslaget mellan 1994 och 1995 kvarstår i hög grad.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 8.2 Bidrag till skillnad i KPI-forändring mellan 1994 och 1995

Lönekostnader

0,2

Produktivitet

0,2

Boende

0,2

Indirekta skatter

och subventioner

0,2

Importpriser

0,2

Övrigt

0,0

Totalt dec.-dec.

0,9

Källa: Finansdepartementet.

Det finns flera orsaker till att inflationstakten väntas öka mellan 1994och 1995. I tabell 8.2 redovisas bidragen till skillnaden i konsumentpris-ökning mellan 1994 och 1995. En del av förklaringen är att tillväxtenökar, vilket leder till höjda lönekostnader och en viss sänkning av pro-duktivitetstillväxten. Som redan nämnts väntas ett större bidrag ifrån bo-endet, vilket delvis beror på att räntenedgången planar ut under 1995.Förändrade indirekta skatter och subventioner påverkar också konsument-priserna något mer nästa år än i år. Vidare förklaras en del av skillnadenav att inflationstrycket är särskilt lågt i år. Exempel på detta är att im-portprisema i år ökar mycket måttligt till följd av att kronan väntasstärkas betydligt snabbare i år än nästa år. Effekterna av den kraftigaproduktivitetstillväxten under 1993 dröjer också kvar i år, vilket ytter-ligare dämpar pristrycket.

Generellt under perioden gäller att en stor del av de prognosticeradeprishöjningarna utgörs av utökade handelsmarginaler. Det är dock intesäkert att handeln kommer att kunna genomföra dessa i den takt som be-räknats. Genom ökad konkurrens till följd av exempelvis skärpt konkur-renslagstiftning och ett ökat inslag av lågprisbutiker, kan inflationen där-för komma att bli lägre än prognosticerad.

79¶Diagram 8.2 Prisutvecklingen i Sverige och OECD

Årliga procentuella förändringar

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Anm.: Prisindex för inhemsk användning avser prisutvecklingen för privat konsumtion,offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar samt lagerförändringar. Siffror gällandeOECD avser de 16 största länderna, sammanvägda med BNP-vikter.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

80 Bilaga 1.1

År 1993 sjönk hushållens realt disponibla inkomster med nära 4 % enligtpreliminära nationalräkenskaper. Minskningen var 1/2 procentenhet störreän vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten. Den privatakonsumtionen sjönk också med knappt 4 %, så sparkvoten var i stort settoförändrad. Mellan 1989 och 1993 har sparkvoten ökat med ca 12 pro-centenheter. Under de närmaste två åren utvecklas realinkomstema posi-tivt, med en uppgång på ca 2 % i år och med drygt 0,5 % nästa år. Denåterhämtning av den privata konsumtionen som inleddes under andrahalvåret 1993 väntas förstärkas under prognosperioden. Uppgången skerdock från en låg nivå och med ett sådant förlopp att sparkvoten stiger1994 för att sedan gå ned 1995. Sparkvoten kommer dock att ligga kvarpå en för svenska förhållanden hög nivå, se tabell 9.1.

Tabell 9.1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr.

1995 Löpande priser

Löner

641,3

632,0

650,9

680,1

Företagarinkomster

57,3

53,2

55,8

58,5

Räntor och utdelningar, netto

-32,9

-31,4

-23,3

-12,4

Inkomstöverföringar från

offentlig sektor

348,7

374,1

387,9

394,7

Övriga inkomster, netto

111,0

119,1

128,1

136,0

Direkta skatter, avgifter m.m

287,6

292,2

303,1

320,5

Disponibel inkomst

837,7

854,7

896,2

936,4

Privat konsumtion

776,0

792,8

823,9

868,1

Sparkvot, nivå i %

7,4

7,2

8,1

7,3

Procentuell utveckling

1985 års priser

Disponibel inkomst

2,7

-3,9

2,1

0,7

Privat konsumtion

-1,9

-3,8

1,2

1,5

Källor. Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under åren 1991 och 1992 steg hushållens realinkomster med samman-lagt ca 7,5 % samtidigt som antalet sysselsatta minskade med över 6 %.Inkomstbortfallet genom minskad sysselsättning kompenserades till stordel av bidrag till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgär-der. Skattereformen 1991 och nedväxlingen av inflationen 1992, inkl,effekten av sänkt mervärdesskatt på livsmedel m.m., bidrog till den posi-tiva inkomstutvecklingen.

Nedgången i sysselsättningen fortsatte under 1993. Uppgången av in-flationen, inkl, effekter av höjda indirekta skatter, bidrog till att såvältimlönen som basbeloppet minskade realt. Ersättningen vid sjukdom,arbetslöshet och pension sänktes. Inkomstbeskattningen ökade till följd avavskaffat schablonavdrag, reducerad uppräkning av skiktgränsen för den

statliga inkomstskatten samt av att en egenavgift infördes i sjukförsäk- Prop. 1993/94:150ringen. Den svaga utvecklingen av skatteunderlagen medförde, trots dessa Bilaga 1.1regeländringar, att hushållens direkta skattebetalningar minskade i fastapriser, vilket ger ett positivt bidrag till realinkomsutvecklingen i tabell9.2. Regeländringarna medförde att skattebetalningarna reducerades imindre grad än de skattepliktiga inkomsterna (löner, pensioner m.m.).Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna ha minskat medca 4 % 1993. Om återbetalningen av det tillfälliga sparandet inkluderasi inkomsterna 1992 blir inkomstfallet 1993 4,5 % eftersom jämförelse-nivån höjs, se tabell 9.2.

För 1994 förutses att nedgången i sysselsättningen upphör och att ar-betslösheten dämpas. Inflationstakten faller så att reallönen kan öka mednära 1,5%, trots att den nominella timlönen stiger i lägre takt än 1993.Nedgången i inflationen leder också till att pensionsinkomstema stiger re-lativt kraftigt i år. Detta sker trots att pensionerna reduceras av att depre-cieringseffekten på konsumentprisindex (KPI) avräknats vid beräkning avpensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar. En sådan avräk-ning sker också för 1995.

Täbell 9.2 Hushållens inkomster

Miljarder kr.Löpandepriser

1992 Procentuell utveckling1985 års priser

Procentuellt bidrag tillrealinkomstutvecklingen

1992 1993

1995 Lönesumma exkl. sjuklön

634,9

-3,1

-5,6

1,5

1,7

-2,6 -4,3

1,1

1,3

därav timlön

1,2

-0,7

1,4

0,5

1,0 -0,5

1,0

0,4

sysselsättning

-4,2

-5,0

0,1

1,2

-3,5 -3,8

0,1

0,9

Inkomstöverföringar inkl, sjuklön

355,1

10,1

1,8

1,9

-0,9

4,1 0,8

0,9

-0,4

Pensioner från offentlig sektor

187,1

5,6

-0,2

3,9

0,4

1,2 -0,1

0,9

0,1

Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön

57,4

-8,0

-13,0

-5,9

-3,7

-0,6 -0,9

-0,4

-0,2

Arbetslöshetsbidrag m.m.

43,5

95,0

28,3

-1,6

-5,4

2,7 1,5

-0,1

-0,4

Övriga transfereringar

67,1

10,7

3,1

4,8

0,9

0,8 0,3

0,4

0,1

Räntor och utdelningar, netto

-32,9

0,7 0,4

1,0

1,3

Övriga inkomster, netto

168,3

-1,3

-9,4

-1,0

-3,1

-0,3 -1,7

-0,2

-0,5

Direkta skatter och avgifter

287,6

-2,2

-3,0

2,1

2,9

0,8 1,0

-0,7

-1,0

Disponibel inkomst

837,7

2,7

-3,9

2,1

0,7

2,7 -3,9

2,1

0,7

Tillfälligt sparande, netto

5,6

0,3 -0,7

Inkomster inkl, tillfälligt sparande

843,3

3,0 -4,5

2,1

0,7

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI).Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI).Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs den 1 juli 1994. Den fi-nansieras delvis genom en egenavgift på 1 % av inkomster upp till 7,5basbelopp (264 000 kr.). Egenavgiften, som är avdragsgill vid inkomst-beskattningen, utgår redan från den 1 januari 1994. Samtidigt höjdes denlägsta nivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS. Att arbetslöshets-försäkringen blir obligatorisk medför också höjd ersättning för arbetslösa

som i dag inte är medlemmar i A-kassa, men som i övrigt uppfyllerkraven i arbetslöshetsförsäkringen. En obligatorisk försäkring medförockså att den nuvarande avgiften till A-kassan kan sänkas.

Beskattningen ökar genom att grundavdraget reduceras med ca 2 450kronor fr.o.m. 1994 och slopas helt under 1994 och 1995 vid den statligainkomstbeskattningen. Skatterna har fr.o.m. 1994 sänkts för enskildanäringsidkare och på avkastningen av aktier. Sammantaget stiger hus-hållens betalningar av skatter och avgifter realt med ca 2 % 1994, vilketger ett negativt bidrag med 0,7 procentenheter till inkomstutvecklingen.Skattebetalningarna reduceras något av att hushållen väntas få ökade in-komster av slutskatteregleringen (nettot av fyllnadsinbetalningar, kvar-skatt och överskjutande skatt), till följd av överuttag av preliminär skatt1993. Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna stiga medca 2 % 1994.

För 1995 medför den förväntade ekonomiska tillväxten att sysselsätt-ningen ökar och arbetslösheten går ned. Uppgången i inflationen leder tillatt reallöneökningama och de reala pensionsinkomstema dämpas. Egen-avgiften till arbetslöshetsförsäkringen höjs till 2 %. Budgetförstärkningari den offentliga sektorn, inom ramen för saneringsprogrammet, förutsesmedföra en indragning från hushållen på ytterligare ca 5 miljarder kr.Sammantaget beräknas realinkomsterna öka med drygt 0,5 % 1995.

En orsak till den positiva inkomstutvecklingen för de närmaste åren äratt det höga sparandet innebär en successiv förbättring av hushållensnettoinkomster av räntor och utdelningar. Från 1990, när underskottet iräntenettot var som störst, till 1995 beräknas räntenettot förbättras medca 25 miljarder kr. Denna förändring motsvarar drygt 2,5 % av disponi-bel inkomst 1995.

De svenska socialförsäkrings- och bidragssystemen är viktiga förkla-ringar till att hushållens inkomster ökade under 1992, trots att sysselsätt-ningen föll med över 4 %. En betydande del av inkomsterna utgörs avpensioner, som indexeras med prisutvecklingen. Inkomstbortfallet vid ar-betslöshet kompenserades till ca 80 % av den offentliga sektorn 1992. Avtabell 9.2 framgår att den minskade sysselsättningen 1992 gav ett negativtbidrag på 3,5 procentenheter till realinkomstutvecklingen, vilket mot-verkades av ett positivt bidrag på 2,7 procentenheter av ökade arbetslös-hetsbidrag m.m.

Genom de sänkta ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna 1993 fickdet fortsatta sysselsättningsfallet större genomslag i realinkomstutveck-lingen. Ökningen av den offentliga sektorns totala inkomstöverföringartill hushållen bromsades upp mellan 1992 och 1993. För 1995 förutsesen real nedgång med ca 1 % i inkomstöverföringama, se tabell 9.3.

Pensionsinkomstema ökar åter realt de närmaste åren. I år dras ocksåpensionsinkomstema upp genom att förtidspensioneringen ökat när arbets-marknadsläget försämrats. Basbeloppets reala värde beräknas stiga med0,7 % i år och sjunka med 1,5 % nästa år. Denna utveckling är en effektav förändringarna i inflationstakten mellan åren. Genom att basbeloppet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

indexeras med föregående års inflation medför en sjunkande inflation att Prop. 1993/94:150basbeloppets reala värde stiger. Vid stigande inflation inträffar det mot- Bilaga 1.1satta.

Täbell 9.3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr. Procentuell förändring

Löpande priser 1985 års priser

1995 Pensioner

187,1

195,4

206,3

212,7

5,6

-0,2

3,9

0,4

Folkpension inkl. KBToch delpension

80,4

83,0

85,8

86,4

2,8

-1,4

1,8

-1,9

Allmän tilläggspension

96,4

101,4

108,9

114,3

7,2

0,5

5,7

2,2

Tjänstepensioner

10,3

11,0

11,6

12,0

13,5

1,8

4,2

0,7

Sjukförsäkring m.m.

51,0

47,9

46,1

45,4

-18,3

-10,4

-5,3

-4,1

Sjukförsäkring

20,7

17,9

18,6

19,7

-36,6

-17,2

2,2

3,3

Föräldraförsäkring

18,9

19,1

19,5

18,8

3,4

-3,6

0,4

-6,1

Arbetsskadeförsäkring

11,4

10,9

8,0

6,9

-0,9

-9,3

-27,5

-16,5

Arbetslöshetsbidrag m.m.

43,5

58,4

58,3

56,7

95,0

28,3

-1,6

-5,4

AMU-bidrag

13,0

12,4

12,9

12,8

106,6

-8,9

2,0

-3,1

Arbetslöshetsförsäkring,

KAS och lönegaranti

30,5

46,0

45,5

43,9

90,4

44,2

-2,6

-6,1

Övriga transfereringar

67,1

72,4

77,2

79,9

10,7

3,1

4,8

0,9

Barnbidrag

16,7

17,6

17,8

18,0

-0,5

1,0

-0,7

-1,5

Studiebidrag m.m.

7,5

8,2

9,3

9,6

-13,5

5,5

11,2

0,3

Bostadsbidrag

7,4

8,7

8,8

9,1

6,0

12,2

-0,5

0,4

Socialbidrag m.m.

9,5

11,8

14,5

19,2

19,3

-3,0

Övrigt

26,1

26,0

26,7

28,8

28,7

-4,7

1,0

5,0

Summa inkomstöverföring

348,7

374,1

387,9

394,7

8,1

2,5

2,1

-0,9

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utgifterna inom sjukförsäkringen sjönk realt med över 36 % 1992 närarbetsgivarna övertog ansvaret för de första 14 dagarna i en sjukperiod.En karensdag infördes under arbetsgivarperioden från den 1 april 1993och samtidigt sänktes ersättningsnivåerna vid längre sjukperioder. Inomarbetsskadeförsäkringen har villkoren för att en sjukdom ska klassas somarbetsskada skärpts sedan 1 januari 1993. Från den 1 juli 1993 skedde ensamordning av arbetsskadesjukpenningen med sjukförsäkringen och där-med har ersättningsnivåerna sänkts.

Vårdnadsbidrag, som föreslås införas den 1 juli 1994, beräknas för-stärka hushållen disponibla inkomster med drygt 2,5 miljarder räknat påårsbasis. Det motverkas delvis av att ersättningsnivån i föräldraförsäk-ringen föreslås sänkas från 90 % till 80 % från den 1 januari 1995.

Den 1 juli 1993 infördes fem karensdagar i arbetslöshetsförsäkringenoch ersättningsnivåerna sänktes med 10 procentenheter. Införandet av enobligatorisk arbetslöshetsförsäkring och höjningen av den lägsta nivån iKAS under 1994 medför att utgifterna i försäkringen inte minskar i taktmed att arbetslösheten går ned. Det balanseras delvis, på längre sikt, aven viss skärpning av reglerna i försäkringen.

84¶Det försämrade läget på arbetsmarknaden under 1992 och 1993 och ettökat antal flyktingar har medfört att utgifterna för socialbidrag ökat kraf-tigt. Dessa utgifter fortsätter att stiga i år, för att sedan stabiliseras 1995.

Sammanfattningsvis bryts trenden med ökade inkomstöverföringar un-der prognosperioden. Det beror delvis på att ändringar i regelsystemenslår igenom, men också på att arbetslösheten minskar. Hushållens in-komstutveckling under 1994 och 1995 baseras i ökad utsträckning på ut-vecklingen av sysselsättning och reallöner.

Den privata konsumtionen minskade 1993 med 3,8 %, vilket är mer ännågot annat år under efterkrigstiden. Under de senaste två åren uppgårminskningen sammanlagt till nära 6 %. Liksom 1992 minskade framförallt inköpen av olika typer av sällanköpsvaror, exempelvis bilar, radio,TV, möbler samt kläder. Hushållen minskade dessutom sitt utlandsresan-de kraftigt, delvis som en följd av kronans försämrade köpkraft.

Under senare delen av 1993 inleddes dock en återhämtning av den pri-vata konsumtionen. Fortfarande minskade inköpen av sällanköpsvarorfrån den egentliga detaljhandeln, men ökade inköp av bilar, dagligvaroroch tjänster innebar att den totala privata konsumtionen ökade mellanförsta och andra halvåret 1993.

Tillgänglig information avseende det första kvartalet 1994 tyder på attåterhämtningen fortgår. Detaljhandelns omsättning har ökat jämfört med4:e kvartalet. Nybilsregistreringen har visserligen uppvisat en viss sä-songrensad nedgång under januari och februari, men det är främst enspegling av att hushållens bilinköp avtog något under det 4:e kvartalet ifjol. Till följd av leveranstider finns en viss fördröjning mellan faktisktköpbeslut och inregistering. Indikationer från bilbranschen tyder på attpersonbilsförsäljningen under första kvartalet ökat starkt.

En faktor som bidragit till återhämtningen av den privata konsumtionenär att ränteläget sjunkit högst avsevärt under det senaste året. För hushål-len som grupp innebär i och för sig inte en räntenedgång någon förstärk-ning av inkomsterna. Därtill är hushållens räntebärande tillgångar förstora. Trots detta har de lägre räntorna medfört en rad positiva effekterför hushållen. Hushållens samlade förmögenhet krymper t.ex. inte längre.Efter att ha fallit under den senare delen av 1991 och hela 1992 har egna-hemsprisema varit i stort sett oförändrade . Hushållens innehav av aktierhar samtidigt ökat i värde. Under fjolåret steg kurserna med i genomsnitt50 %. I kombination med att hushållens finansiella sparande under fjol-året uppgick till ca 80 mdr kr innebär detta att hushållens samlade för-mögenhet, i relation till den disponibla inkomsten, ökade redan 1993, sediagram 9.1. I diagrammet beräknas de finansiella nettotillgångarna ökamed hushållens finansiella sparande. Övriga tillgångar har antagits ut-vecklas i takt med den nominella disponibla inkomsten. Den höga nivånpå hushållens finansiella sparande medför att förmögenhetskvoten stiger

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

16 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

successivt till en nivå som ligger över den som gällde under 1970-talet Prop. 1993/94:150och början av 1980-talet. Bilaga 1.1

Diagram 9.1 Hushållens formögenhetskvotFörmögenhet i relation till disponibel inkomst

Anm.: Småhus värderade m.h.a. taxeringsvärden och köpeskillingskoefficienter. För1992 och 1993 har använts prisutvecklingen för egna hem under loppet av åren enligtfastighetsprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Räntenedgången har också medfört att kostnaden för skulderna avtagit.Efter en kraftig ökning under slutet av 1980-talet minskade förra årethushållens bruttoränteutgifter efter skatt. Som andel av den disponiblainkomsten har utgifterna sjunkit alltsedan 1990 och väntas i år motsvaranivån 1985. Bakom de sjunkande ränteutgifterna ligger, utöver räntened-gången, en minskning av hushållens skulder. Under de senaste två årenhar hushållen nettoamorterat dessa med ca 30 mdr kr. Med den skuld-minskning som prognosticerats kommer hushållen vid slutet av prognos-perioden att ha en skuldsättning jämförbar med nivån i början av 1970-talet. Detta gäller oavsett om man relaterar skulden till den disponiblainkomsten eller till de totala tillgångarna, se diagram 9.2. Frågan är omhushållen då uppnått en långsiktigt önskad skuldsättningsgrad. I jämförel-se med 1970- och 1980-talet är realräntan nu betydligt högre. Ur dennasynvinkel skulle jämviktsnivån kunna ligga ännu lägre, vilket skulle bety-da att skuldanpassningsprocessen kommer att fortsätta. Det faktum att dettidigare rådde en kreditransonering talar dock för att den faktiska skuld-sättningsgraden var lägre än den önskade. Sålunda är det mycket svårt attsäkert säga var den långsiktiga jämviktsnivån ligger. Vid en internationelljämförelse förefaller den svenska skuldanpassningen ha varit ovanligt

snabb. I många andra länder har anpassningen varit betydligt mer utdra-gen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 9.2 Hushållens skuldkvot

Skulder i relation till disponibel inkomst resp, totala tillgångar

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den kraftiga förbättringen av industrikonjunkturen är en annan faktorsom bidragit till att hushållen ser allt mer positivt på framtiden. Utöverden kraftiga uppgången för den rena exportindustrin har nu spridnings-tendenser till övriga ekonomin börjat visa sig. Hemmamarknaden för in-dustrin har börjat vända uppåt, vilket framgår såväl av SCB:s ordersta-tistik som av Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för industrin.Även tjänstesektorerna börjar nu få del av uppgången. Enligt den s.k.tjänstebarometem har framför allt vissa delar av partihandel och upp-dragsverksamhet kunnat registrera ökad fakturering. Förbättringen förnäringslivet har bl.a. tagit sig uttryck i att antalet konkurser minskatsnabbt. Under den senaste sexmånadersperioden har det totala antaletkonkurser minskat med 23 % jämfört med motsvarande period året före.Detta påverkar sannolikt hushållens framtidstro och bidrar till att ökakonsumtionsvilj an.

Att hushållen nu ser allt ljusare på framtiden framgår tydligt av olikaenkäter. Enligt SCB:s enkät över hushållens inköpsplaner är nettoandelenhushåll som tror på en förbättring av situationen under de närmaste 12månaderna nu närmast rekordhög. Detta gäller förväntningarna om den

87¶Diagram 9.3 Hushållens förväntningar om ekonomin om 12 månaderNettotal

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Anm.: Andel svarande som tror på förbättring minus andel som tror på försämring.Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 9.4 Hushållens förväntningar om arbetslösheten om 12 månaderNettotal

Anm.: Andel svarande som tror på ökning minus andel som tror på minskning.Källa: Statistiska centralbyrån.

egna ekonomin, Sveriges ekonomi och arbetslöshetens utveckling. Aldrig Prop. 1993/94:150tidigare har förväntningarna enligt denna undersökning varit så entydigt Bilaga 1.1positiva, se diagram 9.3 och 9.4. För att hitta jämförbara värden får mantitta på perioden 1985—1988. Under denna period ökade den privata kon-sumtionen med mellan 2,5 och 5 % per år, samtidigt som sparkvoten fölli snabb takt.

Att döma av denna undersökning skulle man sålunda kunna förvänta sigen avsevärd ökning av den privata konsumtionen, kombinerat med ensnabb sänkning av sparkvoten. Ett antal faktorer talar dock för att denprivata konsumtionsökningen ändå kommer att bli relativt måttlig. Fördetta talar bl.a. den för svenska förhållanden exceptionellt höga arbets-lösheten. Internationella data tyder på att sparkvotens nivå samvarierarväl med arbetslöshetsnivån. Mot bakgrund av detta samband skulle denmåttliga dämpning av arbetslösheten som prognosticeras innebära en svagsänkning av sparkvoten. Samtidigt är det inte orimligt att den mycketkraftiga ökningen av arbetslösheten i Sverige drivit hushållen till att draned sin konsumtion mer än vad som är långsiktigt önskvärt. Att arbetslös-heten inte längre ökar innebär sannolikt en positiv signal till hushållen.Den enskilde individen kan mycket väl uppfatta risken för att drabbas avarbetslöshet som högre vid en relativt låg men ökande arbetslöshetsnivåän vid en högre men sjunkande nivå på arbetslösheten.

En annan orsak till att hushållens konsumtionsökning skulle kunna blirelativt måttlig är de svaga offentliga finanserna. Hushållen torde inteutesluta att de offentliga sparandeunderskotten kommer att föranleda åt-gärder som dämpar ökningarna av de disponibla inkomsterna.

Av dessa skäl är det troligt att hushållen önskar ett högre buffertsparan-de än tidigare. Den höjning av realräntan efter skatt som skett jämförtmed 1970- och 1980-talen innebär också att hushållens skulder sannoliktkommer att fortsätta att minska från dagens nivå.

Prognosen över den privata konsumtionen är behäftad med stor osäker-het. Det finns som nämnts ett antal faktorer som talar för att den privatakonsumtionen kommer att växa starkt samtidigt som andra talar för mot-satsen. I prognosen beräknas konsumtionsökningen som inleddes underdet andra halvåret 1993 att fortsätta i år och nästa år. Ökningstakten blirdock relativt långsam jämfört med tidigare konjunkturuppgångar. I årväntas konsumtionen öka med 1,2%, vilket innebär att sparkvoten stigertill drygt 8 %. Nästa år väntas sparkvoten sjunka något, i samband medatt tillväxten av den privata konsumtionen uppgår till 1,5 %. Detta skalldock inte tolkas som att hushållen fr.o.m 1995 väntas inleda en hastigsänkning av sitt sparande. Att sparkvoten varierar under perioden 1993till 1995 skall främst ses i ljuset av att den disponibla inkomsten väntasvariera mellan dessa år. Ekonomisk teori talar för att hushållen strävarefter att hålla sin konsumtion på en långsiktigt optimal nivå. Denna nivåbestäms framför allt av de långsiktiga inkomstförväntningama. Tillfälligavariationer i inkomstutvecklingen tar sig då uttryck i en förändrad spar-kvot. I takt med att allt fler hushåll lyckas genomföra en anpassning avsin förmögenhetsställning är det dock troligt att hushållens sparande kom-mer att sjunka något även på längre sikt.

89¶Diagram 9.5 Privat konsumtion

Säsongrensad nivå, 1985 års priser, kvartalsdata

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Miljarder kr.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Diagram 9.6 Hushållens sparkvot

Nettosparande i relation till disponibel inkomst

Procent

90 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Förutsättningarna är goda för en uppgång i de totala bruttoinvesteringarnaunder de närmaste åren. En kraftig produktionstillväxt inom framför alltindustrin samt fallande realräntor och en hög lönsamhet, lägger grundentill en kraftig investeringsökning inom näringslivet under 1994 och 1995.Osäkerheten om näringslivets framtidsförutsättningar bör också ha mins-kat i och med EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994. Vidare börsänkningen av bolagsskatten och slopandet av dubbelbeskattningen stimu-lera investeringarna genom att kapitalförsörjning via nyemissioner under-lättas.

Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarderkr. 1993Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1995 Näringsliv

109,9

-13,9

-15,6

-16,3

9,4

13,9

Offentliga myndigheter

34,1

10,9

1,2

3,6

-0,3

1,2

Bostäder

60,4

-2,4

-6,4

-28,3

-41,0

-7,0

Totalt

204,4

-8,4

-11,0

-16,2

-3,5

8,5

därav maskiner

79,7

-11,9

-15,6

-14,9

9,6

15,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Trots att de offentliga myndigheternas investeringar ökade förra året,tilltog nedgången för de totala bruttoinvesteringarna. Till detta bidrogframför allt att nedgången i näringslivets investeringar sammanföll meden kraftig tillbakagång i bostadsproduktionen.

Det stigande resursutnyttjandet i exportindustrin tillsammans med ettstort behov av ersättningsinvesteringar väntas i år medföra en betydandeökning av näringlivets investeringar. Därtill tilltar de statliga infrastruk-tursatsningama ytterligare. De totala investeringarna fortsätter dock attsjunka som en följd av att bostadsinvesteringama minskar med närmare40 %. Exkluderas dessa ökar investeringarna med 7 % under 1994.

Nästa år tilltar den ekonomiska aktiviteten både i Sverige och i omvärl-den, vilket förutses innebära en kraftig ökning av näringslivets investe-ringar. De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka med 8 % 1995.Maskininvesteringama ökar kraftigt under hela prognosperioden samtidigtsom tillväxttakten i byggnadsinvesteringarna förblir låg genom den över-kapacitet på kommersiella lokaler som råder.

Kombinationen av en djup lågkonjunktur, fastighetskris och en hög real-ränta, har lett till att näringslivets investeringar har minskat oavbrutetsedan 1989. Inom delar av industrin ökade emellertid investeringarna re-dan under 1993. Investeringsutvecklingen inom övrigt näringsliv var där-

emot mycket svag till följd av en bristande efterfrågan från hemmamark- Prop. 1993/94:150naden samt en fortsatt besvärlig finansiell situation. Bilaga 1.1

Täbell 10.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Åriig procentuell volymförändring

kr. 1993 ----------------------------------------------

Löpandepriser

1995 Industri

33,7

-20,9

-15,3

-3,0

17,0

22,0

Basindustri

-37,0

-21,7

7,9

37,0

27,5

Verkstadsindustri

13,5

-22,7

-18,3

6,0

17,0

25,2

Övrig industri

12,8

-6,3

-9,2

-15,5

5,6

14,1

Statliga affärsverk

15,3

2,8

-18,6

-8,5

15,8

3,7

Övrigt näringsliv

60,9

-14,4

-15,3

-24,1

3,5

12,4

Totalt

109,9

-13,9

-15,6

-16,3

9,4

13,9

därav byggnader

39,0

-10,1

-11,6

-17,6

6,0

6,7

maskiner

70,9

-15,9

-17,7

-15,8

11,2

17,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Industrins investeringar har fallit med drygt 40 % mellan 1989 och1993. Inom den exportinriktade verkstads- och basindustrin ökade emel-lertid investeringarna redan under 1993. Nedgången fortsatte dock inomden mer hemmamarknadsberoende s.k. övrig industri.

Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari indikerar enkraftig investeringsuppgång under 1994 även om de sektorsvisa skillna-derna är stora. Normalt sett underskattar också företagen investeringsök-ningen i en konjunkturuppgång. Det finns ett flertal faktorer som talar fören kraftig investeringsuppgång under prognosperioden. Kapacitetsutnytt-jandet har ökat med drygt 4 procentenheter under loppet av 1993 ochuppgick fjärde kvartalet 1993 till 84,4 %. Den prognosticerade produk-tionsuppgången innebär en fortsatt ökad utnyttjandegrad vilket successivtökar behovet av kapacitetshöjande investeringar.

Vidare bör behovet av ersättningsinvesteringar vara stort. Enligt Kon-junkturinstitutets beräkningar uppgår kapitalförslitningen till över 31 mil-jarder kronor i fasta priser varje år under perioden 1991—1995. De lågaindustrinvesteringama 1992—1993 (ca 26 miljarder kronor per år) innebardärför att kapitalstocken minskade med över 2 % under samma period.Kapitalstocksmåttet är dock inte direkt översättbart till fysiska resurseri form av maskiner och anläggningar. Mätningen av kapitalstocken ärbaserad på historiska avskrivningstakter som kan variera över konjunktur-cykeln. I en lågkonjunktur kan företagen välja att behålla gammal pro-duktionsutrustning i väntan på att lönsamhet och resursutnyttjande åter-igen skall stiga. Måttet ger ändå en indikation på industrins långsiktigabehov av ersättningsinvesteringar.

Dessutom medför den höga lönsamheten inom industrin förbättrademöjligheter till egenfinansiering av investeringar. Soliditeten bör ocksåstärkas i företagen vilket ger större kreditmöjligheter. Realräntorna ärvisserligen fortfarande höga men väntas sjunka under prognosperiodenvilket bör stimulera till en positiv investeringsutveckling. Slopandet avdubbelbeskattningen bör underlätta möjligheterna till finansiering av nöd-

vändiga investeringar via kapitalskott från ägarna. Den med bl.a. dennafaktor sammanhängande börsuppgången innebär högre implicita priser påkapitaltillgångar, vilket medför incitament till högre investeringar.

På grundval av ett snabbt stigande resursutnyttjande, de goda investe-ringsförutsättningama samt investeringsenkäten beräknas industriinveste-ringarna öka med 17 % under 1994. Under 1995 beräknas industripro-duktionen öka med ytterligare 6 %, vilket ökar behovet av kapacitetshö-jande investeringar inom industrin. Investeringsökningen bedöms därföruppgå till 22 % 1995. Förloppet är jämförbart med investeringsutveck-lingen efter devalveringarna, 1981 och 1982. Investeringarna ökade förståren 1984—1985, när kapacitetsutnyttjandet stigit tillräckligt mycket föratt motivera nyinvesteringar. Under dessa år steg investeringsvolymenmed sammantaget över 37 %.

Investeringsutvecklingen under 1995 förutsätter dock att de grundläg-gande förutsättningarna för industriell verksamhet inte uppfattas som allt-för osäkra. Avskrivningstiden för investeringar kan uppgå till 10—15 år.Det är i det perspektivet som utfallet om EU-omröstningen och hur in-dustrin uppfattar detta kommer in.

Basindustrins investeringar ökade redan föregående år. Under prognos-perioden förväntas de öka kraftigt även om utgångsnivån är relativt låg.Investeringarna är främst av ersättningskaraktär även om en viss utbygg-nad av kapaciteten också sker. I dagsläget råder en stor överkapacitet iEuropa vilket motverkar mer omfattande nyinvesteringar. Inom verkstads-industrin bedöms investeringarna öka med 17 % resp 22 % 1994 och1995. Det är framför allt maskinindustrin och elektroindustrin som för-väntas öka investeringarna. Under 1995 förväntas också en viss investe-ringsuppgång inom s.k. övrig industri när hemmamarknadsefterfråganåterhämtar sig. Det låga kapacitetsutnyttjandet samt en fortsatt gynnsamproduktivitetsutveckling innebär dock att investeringsökningen förutsesbli begränsad.

Investeringarna inom det övriga näringslivet uppvisar normalt sett intelika stora svängningar som inom industrin. En delvis spekulationsledduppgång under slutet av 1980-talet framför allt inom sektorn finans- ochfastighetsförvaltning, men också inom varuhandel samt restaurang ochhotell, har lett till en stor överkapacitet på lokaler. 1990—1993 föll in-vesteringsvolymen mycket kraftigt vilket har inneburit att kapitalstockarnaanpassats till en mer långsiktig nivå. Begränsande för en uppgång underprognosperioden är ett lågt kapacitetsutnyttjande men också ett finansielltkonsolideringsbehov. Enligt investeringsenkäterna fortsätter nedgångeninom de flesta delsektorer också under 1994. Infrastruktursatsningamaoch den ökande konkurrensen inom kommunikationsområdet förväntasdock leda till en kraftig investeringsökning inom samfärdsel både i år ochnästa år. Under 1995 bedöms investeringarna öka som en följd av attaktiviteten inom ekonomin stiger. Speciellt tydligt är detta inom varu-handel liksom inom bank- och försäkringssektorn. Utgångsnivån är dockmycket låg. Fastighetsbolagen äger trendmässigt en allt större andel avindustrilokalerna. Därmed bör industrins behov av nya lokaler under1995 bidra till att fastighetsbolagens investeringar ökar. Sammantaget

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

innebär detta att investeringarna inom övrigt näringsliv stiger med drygt Prop. 1993/94:1503 % 1994 och med 12 % 1995. Bilaga 1.1

Till följd av att en stor del av investeringarna under prognosperiodenär av ersättningskaraktär är det främst maskininvesteringama som väntasöka inom näringslivet. Sammanlagt ökar dessa med i 1 % 1994 och med18 % 1995.

Diagram 10.1 Procentuell forändring av investeringar och produktion i närings-livet

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 1993 sjönk de offentliga investeringarna, trots kraftiga statligasatsningar på att förbättra infrastrukturen. De kommunala investeringarnasjönk under 1993 genom ett minskat utbyggnadsbehov av kommunalaanläggningar när aktiviteten inom både näringsliv och bostadsbyggandesjönk.

94¶Tabell 10.3 Offentliga investeringar

Miljarderkr. 1993Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1995 Statliga myndigheter

14,3

0,3

22,7

21,4

-1,9

1,6

Statliga affärsverk

15,3

2,8

-18,6

-8,5

15,8

3,7

Staten

29,6

2,0

-5,2

4,0

7,2

2,8

Kommunala myndigheter

19,8

16,6

-8,5

-7,2

1,0

0,8

Kommunala affärsverk

3,3

11,0

-3,4

-33,5

-12,4

1,2

Kommunerna

23,1

15,6

-7,6

-11,8

-0,7

0,9

Totalt

52,7

7,8

-6,3

-3,2

3,9

2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Under våren 1993 beslutade Riksdagen att 98 miljarder kronor skallinvesteras i vägar och järnvägar 1994—2003. Tonvikten i infrastruktur-satsningarna ligger på byggnation av vägar och järnvägar. Beslutet inne-bär att både Banverket och Vägverket får ökade resurser under prognos-perioden.

Mellan 1991 och 1993 ökade de statliga myndigheterna investeringsvo-lymen med knappt 45 % främst som en följd av att Vägverket kraftigtexpanderade verksamheten. Under prognosperioden förväntas volymernaplana ut på en mycket hög nivå. Vägverket ökar dock investeringarnaytterligare medan andra bolag som ingår i statistiken över statliga myn-digheter reducerar investeringarna främst som en följd av effektivare lo-kalförsörjning. Vasakronans investeringar registreras efter den 1 oktober1993 under näringslivets investeringar. Mellan 1993 och 1995 förutsesinvesteringarna i gator och vägar stiga med ytterligare 10 %.

De statliga affärsverken förväntas öka investeringarna med 16 % 1994och med 4 % 1995. Detta beror främst på kraftiga infrastruktursatsningarpå järnvägar av SJ och Banverket medan de övriga affärsverken bedömshålla investeringsvolymerna oförändrade.

De kommunala investeringarna samvarierar med utbyggnaden av nyabostadsområden och näringslivsinvesteringar. Nya bostads- och industri-områden medför behov av kommunala investeringar i form av gator,vattenverk, elverk m.m. Den låga bostadsproduktionen i år samt de lågabygginvesteringama inom näringslivet innebär att de kommunala affärs-verken reducerar sina investeringar.

Försäljningen av kommunala anläggningstillgångar var enligt Kommun-förbundet hög under 1993 men bedöms komma att dämpas i år. Genomeffektiviseringen av verksamheten har de kommunala myndigheterna kun-nat minska lokalbehovet. Samtidigt ökar behovet av renoveringar av be-fintliga lokaler om dessa skall kunna avsättas på den kommersiella mark-naden. Kommunerna tillförs dessutom medel för reparation och ombygg-nad, s.k. ROT-medel, från AMS under 1994 vilket har en uppdragandeeffekt på de kommunala investeringarna. Sammanlagt beräknas därfördessa plana ut under 1994 och 1995.

95¶Oförändrade kommunala investeringar samt ökade statliga investerings- Prop. 1993/94:150volymer innebär att de offentliga investeringarna sammantaget stiger med Bilaga 1.1ca 4 % 1994 och med 2 % 1995.

Förra året föll bostadsinvesteringama mycket kraftigt. Antalet påbörjadelägenheter i nyproduktion uppgick till endast 10 800 vilket kan jämförasmed närmare 70 000 påbörjade lägenheter år 1990.

Det finns ett flertal förklaringar till denna utveckling. Flera ungdoms-kullar har skjutit upp inträdet på bostadsmarknaden på grund av det o-säkra arbetsmarknadsläget vilket minskat efterfrågan på bostäder. De fort-satt höga realräntorna efter skatt bidrar till låga bostadspriser vilket görnybyggnation olönsamt. De successivt reducerade räntebidragen höjer bo-endekostnaden särskilt för nyproducerade bostäder. Detta motverkas docktill en viss del av sjunkande produktionskostnader.

Diagram 10.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1992,samt antalet outhyrda lägenheter i september 1993. Antalet påbörjade lägenheteromfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den lägre efterfrågan på bostäder framgår av statistiken över outhyrdalägenheter. Enligt SCB:s senaste mätning från september 1993 uppgickantalet outhyrda lägenheter i allmännyttiga bostadsföretag till över

34 000. Inkluderas även andra upplåtelseformer var antalet ca 50 000lägenheter. Vakansgraden, dvs. andelen lediga lägenheter i förhållandetill det totala antalet lediga lägenheter, är dock med internationella måttfortfarande låg (3,3 %). Vakansgraden varierar mycket över landet. Istorstadsregionerna och flertalet av universitetsstäderna är andelen out-hyrda lägenheter mycket liten. Mycket små svängningar i efterfrågan kandärför medföra bostadsbrist på vissa expansiva orter.

Med början den 1 januari 1993 avvecklas de statliga räntesubventioner-na till bostäder successivt. Bostäder i hyres- och bostadsrättsfastigheterskall, när avvecklingen är genomförd, få ett räntestöd som står i paritettill egnahemsboendets skattelättnader för ränteutgifter. De nya reglernagav starka incitament till att tidigarelägga byggstarten för att erhålla stödenligt 1992 års regler. För år 1992 angav SCB att 57 000 lägenheter på-börjades. Enligt Boverkets bedömning var 12 000 av dessa påbörjade en-dast i formell mening. Av dessa 12 000 igångsattes ca 9000 under 1993vilket får effekt på investeringarna under 1994 och 1995. Det nya bo-stadsfmansieringssystemet har också styrt över efterfrågan mot mindrebostäder. Mellan 1992 och 1993 sjönk den genomsnittliga lägenhetsytanfrån 77 kvadratmeter till 61 kvadratmeter i flerbostadshus medan ytan ismåhus minskade med 35 kvadratmeter.

Nedtrappningen av bostadssubventionerna tillsammans med borttagandetav investeringsbidraget den 1 januari 1993 ledde till att antalet registrera-de påbörjade lägenheter sjönk till 10 800 föregående år. Förutsättningarnaför en ökad nybyggnation bedöms trots minskade subventioner som rela-tivt gynnsamma. Realräntorna efter skatt förväntas under prognosperiodenfalla ytterligare samtidigt som småhusprisema på andrahandsmarknadenhar stabiliserats. Sänkningen av fastighetsskatten på hyreshus den 1 ja-nuari 1994 från 2,5 % till 1,5 % bedöms också få en viss inverkan ävenom skatten endast i begränsad omfattning berör nyproduktionen. Produk-tionskostnaderna har sjunkit under det senaste året. Det gör att prisskill-naden mellan nyproduktion och priserna på andrahandsmarknaden harminskat. Därigenom kan produktion av lägenheter i attraktiva områdenoch på orter med begynnade bostadsbrist komma att öka. Arbetsmark-nadsläget väntas förbättras vilket gör att de ungdomskullar som på senareår inte kunnat finansiera ett eget boende börjar söka sig ut på bostads-marknaden i större utsträckning. Ett problem på bostadsmarknaden ärdock låneinstitutens restriktiva hållning till finansiering av nyproduktionav bostäder.

Antalet nyproducerade lägenheter väntas mot slutet av prognosperiodennärma sig en mer långsiktig jämviktsnivå. Boverkets långsiktiga bedöm-ningar som bl.a. baseras på demografiska faktorer innebär ett behov på25 000—30 000 lägenheter under resten av 1990-talet. Antalet registrera-de byggstarter förväntas dock bara bli 12 000 1994 och 16 500 1995. Endel av de lägenheter som endast formellt påbörjades år 1992 kommer attproduceras under perioden 1993—1995. Därtill förutses en fortsatt ned-dragning av bostadsytan per lägenhet. Sammantaget medför detta att in-vesteringarna i nya lägenheter sjunker med 60 % i år och med 3 % 1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

97¶Täbell 10.4 Bostadsinvesteringar

Miljarderkr. 1993Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1995 Nybyggnad

38,6

0,8

-15,8

-29,9

-58,0

-3,0

Flerbostadshus

25,9

7,6

-5,6

-27,7

-56,5

-6,0

Småhus

12,7

-7,4

-30,1

-34,0

-61,1

3,9

Ombyggnad

21,9

-8,6

14,2

-25,7

-15,1

-10,0

Flerbostadshus

16,8

-11,1

48,5

-29,0

-22,8

-17,0

Småhus

5,1

-4,4

-41,1

-12,2

10,3

6,1

Totalt

60,5

-2,4

-6,4

-28,3

-41,0

-7,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Utvecklingen vad gäller ombyggnadsinvesteringar är för närvarandesvag. På samma sätt som för nybyggnation förändrades bostadsfinansie-ringssystemet för ombyggnation den 1 januari 1993, vilket gav starka in-citament till att åtminstone formellt påbörja byggnadsarbetena före dettadatum. Genom att låneunderlaget för räntebidrag täckte en större del avombyggnadsarbetena i det gamla systemet framstår 1992 års regler sommycket fördelaktiga. Under 1993 har antalet påbörjade lägenheter för mo-dernisering minskat delvis som en konsekvens av det stora antalet moder-niseringar 1992 men också på grund av de lägre subventionerna.

Omfattningen av varje ombyggnad blir också allt mindre vilket kan be-ro på reducerade subventioner och en svag utveckling av hushållens dis-ponibla inkomster. Hushållen accepterar endast mindre hyreshöjningar.Produktionskostnaden har sjunkit under det senare året vilket tillsammansmed en lägre realränta delvis motverkar de minskande räntebidragen.

De ROT-åtgärder som vidtagits stimulerar ombyggnadsinvesteringama.Det gäller bl.a. bidrag till ombyggnation av äldrebostäder samt till miljö-förbättrande åtgärder på bostäder. Sålunda beräknas antalet påbörjadelägenheter för ombyggnad, historiskt sett, förbli relativt högt under helaprognosperioden. Volymerna fortsätter emellertid att falla som en följdav det stora antalet igångsättningar under 1992 och 1993 men också pågrund av den minskande omfattningen av varje ombyggnad.

Bostadsinvesteringarna beräknas sammantaget falla med ca 40 % i åroch med ytterligare 7 % 1995. I takt med stigande inkomster och en ökadhushållsbildning bör bostadsbyggandet kunna stiga igen från och med1996. Den anpassning som nu sker till ett system, där en allt större delav bostadskostnaden skall bäras av den boende, bör dock leda till att byg-gandet under överskådlig tid framöver blir av mindre omfattning än underslutet av 1980-talet.

98 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 10.3 Bostadsinvesteringar

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Efter en trendmässig nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-talet och under första häften av 1980-talet vände utvecklingen uppåtunder slutet av decenniet. Expansionen inom den privata tjänstesektorninnebar ett behov av ett större antal arbetsplatser. Samtidigt fanns ocksåett uppdämt behov av nya bostäder i framför allt storstadsregionerna. Av-regleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark kreditexpansion,vilket tillsammans med att låneinstituten delvis tillämpade nya utlånings-principer, möjliggjorde en stark expansion. År 1990 föll efterfrågan påkommersiella lokaler och en starkt stigande realränta ledde till ett prisfallsom ytterligare förstärkte nedgången av näringslivets investeringar årendärefter.

I och med att bostadsinvesteringama under 1993 minskade kraftigt, föllbyggnadsinvesteringarna med över 17 %. Infrastruktursatsningama kundebara i begränsad omfattning upprätthålla byggnadsverksamheten. Undervåren 1993 beslutade riksdagen att 98 miljarder kronor skall investerasi vägar och järnvägar 1994—2003. Både Vägverket och Banverket hadedock redan tidigare inlett utbyggnaden av infrastrukturen. Arbetslösheteninom byggnadsindustrin fortsatte att stiga under året. I februari 1994 upp-gick arbetslösheten inom Byggnadsarbetarförbundet till ca 31 % vilketvar en uppgång med 5 procentenheter på ett år.

99 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 10.4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970—1995

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Nedgången i byggnadsverksamheten har medfört att marknadsstrukturenblivit mer koncentrerad. Antalet rikstäckande byggföretag har enligt Kon-kurrensverket reducerats från 12 till 4 mellan 1989 och 1993. Antaletsmå och medelstora företag fortsätter också att minska genom konkurseroch förvärv. Konkurrensen har samtidigt ökat till följd av bl.a. en skärptsyn på konsortier och genom EES-avtalet. Den uppkomna marknadssitua-tionen bör bidra till att byggprisema får en dämpad utveckling under denärmaste åren.

Under 1994 ökar byggnadsinvesteringarna inom näringslivet återigen.Det är dock fortfarande de statliga affärsverken som står för ökningenmedan det privata näringslivets byggnadsinvesteringar begränsas till följdav höga vakanstal på kommersiella fastigheter. Genom den mycket svagautvecklingen av bostadsbyggandet förutses en fortsatt nedgång i bygg-nadsinvesteringarna 1994. Nedgången i den totala byggnadsverksamhetenbegränsas dock av att reparations- och underhållsverksamheten expande-rar när ombyggnadsverksamheten minskar. Bidragande till detta är det30-procentiga avdrag för arbetskostnader för underhållsåtgärder på bo-stadsfastigheter som kan erhållas under 1993 och 1994. Enligt prelimi-nära uppgifter från Riksskatteverket inkom över 100 000 ansökningar omavdrag för deklarationsåret 1993. Dessutom ger bidragen till ROT-insat-ser för kommunala och statliga byggnader tillskott till reparationsverk-samheten under 1994. Sammantaget minskar byggnadsverksamheten medca 8 % 1994.

100¶Tabell 10.5 Byggnadsverksamhet

Miljarderkr. 1993Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1995 Byggnad s investeringar

124,7

-5,2

-7,1

-17,3

-14,6

1,6

näringslivet

39,0

-10,1

-11,6

-17,6

6,0

6,7

myndigheter

25,2

-0,6

1,8

12,3

-0,6

2,0

bostäder

60,5

-2,4

-6,4

-28,3

-41,0

-7,0

Reparationer och

underhåll

73,1

0,8

-2,7

6,5

2,8

0,9

Totalt

197,8

-3,4

-5,7

-9,6

-7,9

1,3

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Ett stigande kapacitetsutnyttjande och en god lönsamhet i näringslivetleder till att byggnadsinvesteringarna ökar under 1995. Främst är det in-dustrins byggnadsvolymer som ökar. Tillsammans med att reparations-verksamheten stiger något förutses därmed den totala byggnadsverksam-heten öka svagt under 1995.

Täbell 10.6 Lagervolymförändringar

Miljarder kr., 1985 års priser

1995 Jord- och skogsbruk

-0,7

0,2

-0,1

0,2

Industri

-10,4

-2,7

-0,5

1,1

0,4

El- och vattenverk

-0,7

0,2

-0,5

0,0

0,1

Partihandel

-4,5

-5,0

-2,8

-1,3

0,1

Detaljhandel

-1,5

1,7

1,2

-1,6

-1,1

Totalt

-17,8

-5,6

-2,7

-1,7

-0,3

BNP-bidrag

-1,7

1,3

0,3

0,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 1993 sjönk lagerstockarna med knappt 3 miljarder kr. Detta varbetydligt mindre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudge-ten. Utvecklingen skall bl.a. ses i ljuset av den oväntade importökningenförra året. Importen av framför allt insats- och investeringsvaror stegsnabbt, vilket har resulterat i en långsammare avveckling av industrinslager. Inom industrin skedde en oväntad och kraftig ökning av lagren avvaror i arbete. Samtidigt intensifierades emellertid avvecklingen av insats-och färdigvarulagren. En tolkning av detta är att den ökade industripro-duktionen inneburit en lagemeddragning, trots en omfattande import, avinsatsvaror. När dessa befinner sig i produktionsprocessen klassificerasdessa som varor i arbete. Färdigvarulageravvecklingen, som dock blevmindre än vad som förutsågs i januari, hänger samman med ökade ex-portleveranser till följd av den förstärkta konkurrenskraften. Även parti-och den hårt pressade bilhandeln reducerade sina lager. Den svaga ut-

17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

vecklingen i den privata konsumtionen medförde emellertid att detaljhan- Prop. 1993/94:150deln exkl. bilhandeln fick vidkännas en betydande lagerökning. Bilaga 1.1

Diagram 10.5 Lagerstockar i förhållande till produktion

Industrin

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Grundhypotesen i den föreliggande prognosen är bl.a. att den relativthöga realräntan fortsätter att utgöra starka incitament för ytterligare effek-tivisering av kapitalanvändningen. Därför förutses industrins lagerstockari förhållande till produktionen och detaljhandelns lagerstockar relativt denprivata konsumtionen, de s.k. lagerkvotema, att sjunka. Detta ligger ock-så helt i linje med företagens intentioner. Den sammantagna lageravveck-lingen 1994 och 1995 beräknas emellertid ske i något mindre utsträckningän tidigare.

År 1994 förväntas industriproduktionen åter skjuta fart, samtidigt somexportefterfrågan accelererar. Detta kan väntas leda till att avvecklingenav insatsvarulagren förbyts till en mindre uppgång och att lagren av varori arbete fortsätter att öka, dock inte lika kraftigt som 1993. Exportefter-frågan medger goda möjligheter för företagen att fortsätta bantningen avfärdig varulagren. För industrin som helhet innebär detta en lagerupp-byggnad. Den privata konsumtionen beräknas stiga med ca 1 % efter attha fallit med nästan 6 % sedan 1991. Detta underlättar en önskad lager-neddragning inom framför allt detaljhandeln.

102¶Diagram 10.6 BNP-utveckling och lagerbidrag

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Procent resp, procentenheter

-1

-2

-3

-4

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 1995 förutses en likartad utveckling. Inom industrin sammantagetförväntas en fortsatt lageruppbyggnad. Färdigvarulagren bedöms minskasamtidigt som den fortsatta produktionsökningen beräknas kräva en lager-uppbyggnad av såväl insatsvaror som varor i arbete. Utvecklingen i denprivata konsumtionen medger en fortsatt reduktion av detaljhandelns la-ger.

Lagerpostens bidrag till BNP-utvecklingen har tidvis varit betydande.Under perioden 1993—1995 är emellertid lagerbidragen tämligen odrama-tiska. Förra året innebar den avtagande lageravvecklingen ett positivt bi-drag till BNP-utvecklingen på 0,3 procentenheter. Prognosen för såväl1994 som 1995 innebär att en successivt mindre lageravveckling genere-rar ett positivt bidrag på ca 0,1 procentenhet.

103¶Den offentliga sektorns finanser har försämrats kraftigt från 1990, huvud-sakligen till följd av övergången från en överhettad ekonomi till en djuplågkonjunktur. För 1993 uppgick underskottet i den offentliga sektornsfinansiella sparande till motsvarande ca 13,5 % av BNP. Underskottetminskar successivt under prognosperioden och för 1995 beräknas detmotsvara drygt 9 % av BNP, vilket emellertid i såväl i ett historiskt somett internationellt perspektiv fortfarande är mycket stort.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Under första hälften av 1970-talet hade den offentliga sektorns årliga fi-nansiella sparandeöverskott motsvarande 3-5 % av BNP. Den svaga eko-nomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av1980-talet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns fi-nanser. När konjunkturen 1982 nådde botten visade det finansiella spa-randet ett underskott motsvarande ca 7 % av BNP. Sparandet förbättradessedan under den långa högkonjunkturen och 1990 uppnåddes ett finan-siellt överskott motsvarande ca 4 % av BNP, se diagram 11.1.

Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970—1995

Andel av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den starka förbättringen i de offentliga finanserna under 1980-taletsandra hälft förklaras i huvudsak av att skattekvoten steg från 50 % 1985till nära 56 % 1990, samt att ränteutgiftena minskade när den finansiella

ställningen förbättrades. Bakom ökningen av skattekvoten låg flera fakto-rer. De under perioden tilltagande löne- och prisökningarna, i kombina-tion med de icke inflationsskyddade skatteskalorna, medförde att skatte-uttaget ökade (s.k. "fiscal drag"). Tillväxten leddes av den högt beskatta-de privata konsumtionen, som under åren 1987 t.o.m. 1990 låg på en såhög nivå att hushållens sparkvot var negativ. Löneandelen ökade ochvinstandelen i näringslivet sjönk till en ohållbart låg nivå 1990. Eftersomlöner är avsevärt högre beskattade än vinster, särskilt på kort sikt, bidrogdetta också till ökade skatteinkomster.

Denna konjunkturnedgång, med ett väsentligt sänkt kapacitetsutnyttjan-de och därmed ökad arbetslöshet, har medfört en synnerligen kraftig för-sämring av den offentliga sektorns finansiella sparande. Skatteinkomster-na har också minskat till följd av att vinstandelen i ekonomin och hus-hållens sparande stigit. Bankstödet drog upp utgifterna 1992 och 1993.Av nedgången i det finansiella sparandet mellan 1990 och 1993 på ca250 miljarder kr. beräknas ca 200 miljarder kr. bero på ovannämndafaktorer, medan ca 10 miljarder kr. beror på försämringen av räntor ochkapitalinkomster netto, se tabell 11.1. Förändringen av det justerade pri-mära sparandet, som exkluderar samtliga ovanstående faktorer, begränsassåledes till ca 40 miljarder kr. mellan 1990 och 1993.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 11.1 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparandeLöpande priser, miljarder kr.

1995 Faktiskt finansielltsparande

57,1

-16,3

-107,0

-194,5

-156,9

-146,9

Förändring

-73,3

-90,8

-87,5

37,6

10,0

därav

Konjunkturberoende inkl,skattebasförskjutningaroch bankstöd

-37,1

-79,8

-87,6

33,5

6,7

Räntor och kapital-inkomster, netto

-0,9

8,5

-16,9

-4,9

-10,9

Justerat primärt sparande

-35,3

-19,4

17,1

8,9

14,3

Källa: Finansdepartementet.

Från ett överhettat och därmed ohållbart läge i ekonomin 1990 sjönkBNP med 5 % fram t.o.m. 1993. Antalet öppet arbetslösa och personeri konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade från 3 %till 12,5 % av arbetskraften. Samtidigt minskade den, för skattebasernacentrala, reguljära sysselsättningen med 11 % i stället för en normaltrendmässig ökning. De svenska skatte-, försäkrings- och bidragssyste-men medför att hushållen, vid en internationell jämförelse, i hög grad ärskyddade från inkomstbortfall när produktionen och sysselsättningenviker. Inkomstbortfallet vid ökad arbetslöshet absorberas till ca 80 % avden offentliga sektorn i form av försämrat finansiellt sparande, medanendast 20 % drabbar hushållen i form av lägre disponibel inkomst.

Den i tabell 11.1 redovisade förändringen av det justerade primära spa-randet avser således förändringen av sparandet exklusive effekter av änd-

rat konjunkturläge, bankstöd, vissa skattebasförskjutningar och ändraderänteutgifter och kapitalinkomster. Denna restpost fångar härmed delseffekter av regeländringar beslutade av nuvarande och tidigare riksdagar,och dels effekter av ändrade förutsättningar avseende bl.a. befolknings-sammansättning och bostadsbyggande.

Åren 1991 och 1992 sjönk det justerade primära sparandet med totaltca 55 miljarder kr. Bakom denna nedgång låg en rad faktorer.

Inflationsnedväxlingen under 1992 beräknas ha försämrat den offentligasektorns finansiella sparande med ca 7 miljarder kr., genom att skatteska-lorna och basbeloppet justerades med 1991 års högre inflation.

Det omfattande och dyra bostadsbyggandet under slutet av 1980-taletbidrog till kraftiga ökningar av räntebidragen under 1991 och 1992. Be-slutade besparingar i form av reducerade räntebidrag och slopade investe-ringsbidrag minskar de offentliga utgifterna för bostadsstödet först under1994 och därefter.

Skattereformen var enligt preliminära beräkningar "underfinansierad"med ca 14 miljarder kr. avseende år 1992. Hälften av detta beror på attde budgetförstärkande dynamiska effekterna ännu inte uppkommit pågrund av konjunkturläget. Resterande underfinansiering beror bl.a. på attbolags- och pensionfondsbeskattningen samt den särskilda löneskatten gettmindre inkomster än beräknat.

Övriga skatteändringar beräknas ha försvagat den offentliga sektornssparande med ca 18 miljarder kr. mellan 1990 och 1992. Det beror bl.a.på att den tillfälligt höjda mervärdesskatten och den likaledes tillfälligaarbetsmiljöavgiften förstärkte sparandet 1990 och 1991. Dessa skattehöj-ningar upphörde 1992.

Volymökningar av offentlig konsumtion och investeringar tillsammansmed stigande flyktingkostnader drog upp de offentliga utgifterna med ca20 miljarder kr. mellan 1990 och 1992. Den offentliga konsumtionen vari fasta priser 2,5 % högre 1992 än 1990.

År 1993 stramades finanspolitiken åt. Skattehöjningar och besparingari transfereringssystemen tillsammans med en betydande minskning i denkommunala konsumtionen medförde att det justerade primära sparandetsteg med drygt 17 miljarder kr. mellan 1992 och 1993.

Den förväntade uppgången i ekonomin under prognosperioden leder tillatt den konjunkturberoende (inkl, bankstöd) försvagningen av det offent-liga sparandet vänds till en förstärkning 1994 och 1995. Fortsatta budget-förstärkande regeländringar, neddragningar i den offentliga konsumtio-nen, samt minskade utgifter för bostadsstöd, bl.a. som en följd av lägreräntor och tidigare beslutade regeländringar, förbättrar också denoffentliga sektorns sparande. Det kommer till uttryck genom att det jus-terade primära sparandet ökar. I andra riktningen verkar att räntenettotförsämras till följd av den snabbt stigande statsskulden.

För 1994 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till ca157 miljarder kr. och för 1995 till ca 147 miljarder kr., motsvarandedrygt 9 % av BNP. Kostnader och direkta intäkter vid ett eventuelltmedlemskap i EU ingår inte i beräkningarna.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

106¶Den offentliga sektorns ränteutgifter har ökat från 68 miljarder kr.1990 till 88 miljarder kr. 1993, huvudsakligen till följd av den ökandestatsskulden. En del av skuldökningen är en följd av kronans deprecieringsedan november 1992. Den försvagade kronkursen leder därmed ocksåtill höjda ränteutgifter för skulden i utländsk valuta. Den offentliga sek-torn har emellertid också omfattande finansiella tillgångar, främst inomAP-fondema. Direktavkastningen på dessa tillgångar var ännu 1993 störreän räntekostnaderna, trots att den finansiella förmögenhetsställningen en-ligt finansräkenskapema var negativ. Det beror bl.a. på att valtutareser-ven inte ingår bland de finansiella tillgångarna, medan större delen avavkastningen på valutareserven tillfaller staten genom Riksbankens inleve-rerade överskott. Därtill är vissa tillgångar sannolikt lågt värderade i fi-nansräkenskapema samtidigt som redovisningsprinciperna av statskulds-räntoma ger lågt redovisade ränteutgifter. Genom att vissa obligationslån,s.k. benchmarklån, emitteras till en kupongränta som inte överensstäm-mer med marknadsräntan, uppstår kursvinster eller kursförluster för emit-tenten beroende på det aktuella ränteläget. I det fallande ränteläget underdet senaste året har de redovisade ränteutgifterna reducerats till följd avöverkurser på obligationer. Därtill sker en viss eftersläpning från skuld-ökning till räntebetalningar.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 11.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifterLöpande priser

Miljarder kr.

1995 Inkomster

886,1

872,1

877,2

909,5

Skatter och avgifter

734,9

727,1

732,3

763,5

Kapitalinkomster

104,3

92,9

92,6

91,7

Övriga inkomster

46,8

52,1

52,4

54,3

Utgifter

993,1

1 066,6

1 034,1

1 056,4

Transfereringar till hushåll

348,7

374,1

387,9

394,7

Subventioner m.m.

122,7

161,5

109,1

106,3

Ränteutgifter

82,3

87,8

92,3

102,4

Konsumtion

400,3

401,7

402,9

408,8

Investeringar

39,2

41,5

41,9

44,3

Finansiellt sparande

-107,0

-194,5

-156,9

-146,9

Primärt finansiellt sparande

-129,0

-199,6

-157,2

-136,2

Procent av BNP

Inkomster

61,5

60,2

58,4

56,9

Skatter och avgifter

51,0

50,2

48,8

47,8

Utgifter

69,0

73,6

68,9

66,1

Finansiellt sparande

-7,4

-13,4

-10,5

-9,2

Primärt finansiellt sparande

-9,0

-13,8

-10,5

-8,5

Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samtköp och försäljning av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån ochFinansdepartementet.

Nettot av kapitalinkomster och ränteutgifter försämras successivt underprognosperioden och blir negativt 1995, vilket framgår av tabell 11.2.

De stora sparandeunderskotten har lett till en försämring av den offent-liga sektoms finansiella förmögenhet. År 1990 hade den offentliga sek-

tom en finansiell nettofordran motsvarande 8 % av BNP. Den sedan Prop. 1993/94:1501991 snabbt ökande statsskulden har medfört att den offentliga sektom Bilaga 1.1fått en nettoskuld, som vid utgången av 1993 beräknas till motsvarandeca 18,5 % av BNP. Andelen är dock fortfarande lägre än i många andraländer. Genom de fortsatt stora underskotten under prognosperioden när-mar sig den svenska nettoskulden snabbt den genomsnittliga nivån förOECD-ländema, se diagram 11.2. Sveriges relativa position är dock nå-got sämre än vad som framkommer i diagram 11.2, eftersom den offent-liga sektorns pensionsåtaganden är förhållandevis stora i Sverige. Denoffentliga skuldsättningen diskuteras mer utförligt i kapitel 14.

Diagram 11.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

Andel av BNP

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En viktig orsak till försämringen av de offentliga finanserna är att skat-teinkomsterna minskat även i nominella tal. Det beror huvudsakligen påden svaga utvecklingen av skattebaserna, medan skattereformen och andraregeländringar haft mindre betydelse. Efter skattereformen 1991 har ettstort antal förändringar av skattereglerna vidtagits, av såväl strukturellasom statsfmansiella skäl. Regelförändringarna avspeglas i viss utsträck-ning på makronivå av förändringar i skattekvoten (skatter och avgiftersom andel av BNP). Men det är inte bara förändringar i skatteregler somhar betydelse för skattekvotens utveckling. Den beror också på hur skat-teunderlagen utvecklas i förhållande till BNP. Även betalningsrutiner ochredovisningsprinciper påverkar skattekvoten.

Som framgår av tabell 11.3 sjönk skattekvoten med ca 5,5 procenten-heter från 1990 till 1993. Det motsvarar ett skattebortfall på ca 81 miljar-der kr. räknat på 1993 års BNP-nivå, och utgör således ett mått på det

totala skattebortfallet exkl. effekt av ändrad BNP. Av detta beräknade Prop. 1993/94:150skattebortfall beror ca 15 miljarder kr. på att myndigheterna sedan skatte- Bilaga 1.1reformen inte längre betalar mervärdesskatt. Vidare beror 12 miljarderpå sänkt arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen, en kompensation till ar-betsgivarna för övertagande av sjuklönekostnader. I båda dessa fall mins-kade också de offentliga utgifterna i motsvarande grad. Denna del avskattesänkningen är således neutral för den offentliga sektorns sparande.

En del av skattekvotsnedgången, som har betydelse även för det offent-liga sparandet, beror på högre sparkvot och högre vinstandel 1993 än1990, samt på skillnaden i inkomster av slutskatteregleringen, vilket sam-manlagt beräknas motsvara ett skattebortfall på ca 20 miljarder kr. Detär endast resterande skattebortfall på drygt 30 miljarder kr. som kan hän-föras till effekter av regeländringar beslutade av nuvarande och tidigareriksdagar. Därav utgör en betydande andel bortfall av tillfälliga skatter,som gällde t.o.m. 1991.

Slutsatsen är således att av skattekvotsminskningen på ca 5,5 procent-enheter mellan 1990 och 1993 beror knappt 2 procentenheter på budget-neutrala skatteändringar och ca 1,5 procentenheter på att en ohållbart lågsparkvot och vinstandel 1990 drev upp skatteinkomsterna det året samtpå en skillnad i inkomster av slutskatteregleringen. Resterande dryga2 procentenheter beror på regeländringar inkl, en effekt av att tillfälligaskatter upphört.

Tabell 11.3 Skatter och avgifter

Procentandel av BNP

1995 Hushållens direkta skatter

och avgifter

22,1

19,5

19,4

19,7

19,9

19,8

Företagens direkta skatter

2,0

0,9

1,3

2,1

1,9

1,3

Arbetsgivaravgifter

16,6

16,7

15,7

13,6

13,3

13,1

Mervärdesskatt

8,3

8,8

8,0

8,4

7,5

Övriga indirekta skatter

6,8

6,9

6,7

6,3

6,1

Skatter och avgifter

55,8

52,8

51,0

50,2

48,8

47,8

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Fi-nansdepartementet.

Skattekvoten beräknas minska med ytterligare ca 2,5 procentenheterfrån 1993 till 1995. Orsakerna till den fortsatta nedgången av skattekvo-ten illustreras i tabell 11.3.

Hushållens betalningar av direkta skatter och avgifter är i stort sett o-förändrade som andel av BNP under prognosperioden, trots att regelän-dringar medför en viss ökning av skatteuttaget. Det motverkas av attlönesummans andel av BNP sjunker med ca 1 procentenhet under perio-den. Även de beskattade transfereringsinkomstema minskar som andel avBNP mellan 1993 och 1995, vilket drar ned skattekvoten eftersom trans-fereringarna inte ingår i BNP. När transfereringarna sjunker dras skatte-inkomsterna ned medan BNP inte påverkas. Den offentliga sektorns fi-nansiella sparande påverkas dock naturligtvis positivt av att transfere-ringarna minskar.

109¶Skatteuttaget för hushållen ökar genom att grundavdraget reducerasfr.o.m. 1994 och slopas helt vid den statliga inkomstbeskattningen under1994 och 1995. En egenavgift till den obligatoriska arbetslöshetsför-säkringen har införts fr.o.m. 1994. Avgiften, som är avdragsgill vid in-komstbeskattningen, utgår på inkomster upp till 7,5 basbelopp (264 000kr. 1994). Den är 1 % 1994 och höjs till 2 % 1995. Skatterna på enskildnäringsverksamhet och på avkastningen av aktier har sänkts fr.o.m. 1994.År 1995 slopas förmögenhetsskatten och kapitalinkomstskatten sänks till25 %.

Företagens skatteinbetalningar väntas minska 1994. Det beror till stordel på att företagsskatterna 1993 drogs upp av tillfälliga effekter. Dess-utom innebär regeländringarna i företagsbeskattningen fr.o.m. 1994 enviss skattesänkning under 1994 och 1995, till följd av avsättning tillperiodiseringsfonder. Företagsskatterna sjunker ytterligare 1995 när av-skattningen av reserverade vinstmedel upphör.

Inkomsterna av arbetsgivaravgifter minskade kraftigt 1993 som resultatav att avgiftsuttaget sänktes med 3,8 procentenheter. Att lönesummansandel av BNP sjunker under prognosperioden leder även till att arbets-givaravgifternas andel av BNP minskar. Därtill kommer att vissa arbets-marknadspolitiska åtgärder finansieras genom att arbetsgivarna får göraavdrag på arbetsgivaravgifterna. Det gäller systemet med utbildningsvika-riat liksom det generella anställningsstödet (GAS), som subventionerarnyanställningar under 1994.

Mervärdesskatteintäktema utvecklas svagt under prognosperioden, trotsen ökning av den privata konsumtionen. Bostadsbyggandet, som är denandra större skattebasen för mervärdesskatten, minskar nämligen mycketkraftigt.

Flera punktskatter höjdes med 4 % vid årskiftet 1993/94. År 1995 skeren ytterligare höjning av punktskatterna genom att de ska räknas upp medinflationen under 1994. Fastighetsskatten för hyreshus har sänkts från2,5 till 1,5 % fr.o.m. 1994 för att motverka den höjning av fastighets-skattebeloppet, som i annat fall skulle uppkomma genom de höjda taxe-ringvärdena. Nominellt oförändrade skattebelopp medför en trendmässigminskning av skattens andel av BNP.

Sammanfattningsvis kan konstateras att av nedgången i skattekvotenmed 2,5 procentenheter mellan 1993 och 1995 är det en mindre del somberor på ändrade skatteregler. Det är i stället tillväxtens sammansättningoch en del tillfälliga effekter, som ligger bakom den svaga utvecklingenav skatteinkomsterna.

Den offentliga sektorns utgifter har ökat kraftigt under konjunkturned-gången. Detta trots att utgifterna från 1991 och 1992 reducerats genomde förändringar som skett beträffande redovisningen av mervärdesskattpå myndigheternas inköp och arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen (seovan). Utgifterna dras upp av kostnaderna för arbetsmarknadspolitikenoch arbetslösheten samt bankstödet. År 1993 uppgick utgifternas andel avBNP till ca 73,5 %, se tabell 11.4.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

110 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 11.4 Offentliga sektorns utgifter

Andel av BNP i procent

1995 Totala utgifter

61,0

63,0

69,0

73,6

68,9

66,1

Transfereringar till

hushåll

20,4

21,8

24,2

25,8

24,7

Pensioner

11,3

12,0

13,0

13,5

13,7

13,3

Sjukförsäkring m.m.

4,4

4,2

3,5

3,3

3,1

2,8

Arbetslöshetsbidrag m.m.

0,8

1,5

3,0

4,0

3,9

3,5

Övriga transfereringar

3,8

4,1

4,7

5,0

5,1

5,0

Övriga transfereringar

5,9

6,6

8,5

11,1

7,3

6,7

därav räntebidrag till

bostäder

1,5

1,9

2,2

2,4

2,0

1,5

bankstöd

0,7

3,5

Räntor

5,0

5,1

5,7

6,1

6,4

Konsumtion

27,4

27,2

27,8

27,7

26,8

25,6

Investeringar m.m.

2,4

2,3

2,7

2,9

2,8

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utgifterna för arbetslösheten stabiliseras och bankstödet upphör underprognosperioden. Besparingar i transfereringssystemen och bostadsstödetfår successivt genomslag i utgiftsutvecklingen. Den offentliga konsumtio-nen beräknas sjunka i volym de närmaste åren, och dess andel av BNPgår ned från ca 27,5 % 1993 till ca 25,5 % 1995. Ränteutgifterna ökaremellertid och beräknas 1995 till motsvarande ca 6,5 % av BNP. Sam-mantaget beräknas utgiftskvoten gå ned till ca 66 % år 1995.

I en konjunkturnedgång tenderar den offentliga sektorns utgifter att ökasom andel av BNP av flera skäl. Det beror inte bara på att utgifterna förarbetsmarknadspolitik och arbetslöshet stiger, utan också på att huvud-delen av de övriga utgifterna inte har någon direkt koppling till BNP-utvecklingen. Pensionerna och en del andra transfereringar följer prisut-vecklingen och den offenliga konsumtionen drabbas inte av vikande efter-frågan vid en konjunkturnedgång. Därtill stiger kvoten mellan utgifteroch BNP när BNP sjunker. Detta förhållande gäller inte skattekvoteneftersom huvuddelen av skatterna är proportionella mot BNP, dvs utveck-las i takt med BNP. Eftersom recessionen varit ovanligt djup och lång-varig har gapet mellan den offentliga sektoms inkomster och utgifter bli-vit mycket stort.

Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna omfattar, förutom dendel av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m.utanför budgeten, bl.a. Arbetsmarknadsfonden. Statliga affärsverk ochbolag ingår däremot inte.

Bakom försämringen av den offentliga sektoms finansiella sparandemellan 1990 och 1993 ligger en ännu större nedgång av statens finansiellasparande. Det minskade från ett överskott på ca 19 miljarder kr. 1990 till

ett underskott på ca 251 miljarder kr 1993. Till ovan diskuterade fakto-rer, som förklarar försämringen av den offentliga sektorns finanser, kom-mer för statens del, att utbetalningen av kommunalskattemedel steg medca 50 miljarder kr. mellan 1990 och 1993, medan den offentliga sektornstotala skatteinkomster minskade. Denna utveckling beror på det tidigaresystemet med eftersläpning av utbetalningarna av kommunalskatt frånstaten.

Mellan 1993 och 1995 förbättras statens finansiella sparande med ca86 miljarder kr., vilket kan jämföras med ca 48 miljarder kr. för heladen offentliga sektorn. Det större förbättringen för staten beror till stordel på att bidragen till kommunerna och utbetalningen av kommunalskat-temedel minskar, vilket drar ned sparandet i kommunsektorn, samt ned-gången i AP-fondens sparande. Underskottet i det statliga sparandet be-räknas uppgå till ca 195 miljarder kr. 1994 och ca 165 miljarder kr.1995. Exkluderas statens kapitalinkomster och ränteutgifter erhålls detprimära sparandet, som 1995 beräknas visa ett underskott på ca 100 mil-jarder kr., se tabell 11.5.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 11.5 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr.

1995 Inkomster

443,4

443,8

448,8

483,3

Skatter och avgifter

380,2

390,3

393,5

426,4

Kapitalinkomster

40,9

28,6

30,6

31,2

Övriga inkomster

22,3

24,9

24,7

25,7

Utgifter

605,9

694,9

643,3

648,7

Transfereringar till hushåll

215,7

234,2

245,9

246,7

Bidrag till kommuner

79,3

92,1

76,8

69,0

Övriga transfereringar

103,7

142,5

88,1

84,7

Ränteutgifter

72,2

78,9

85,0

96,0

Konsumtion

118,1

127,0

125,7

129,7

Investeringar

16,8

20,2

21,7

22,6

Finansiellt sparande

-162,5

-251,1

-194,6

-13,0

-165,4

Procent av BNP

-11,3

-17,3

-10,4

Primärt finansiellt sparande

-131,2

-200,8

-140,2

-100,6

Procent av BNP

-9,1

-13,9

-9,3

-6,3

Anm.: 1 investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljningav fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån ochFinansdepartementet.

Den statliga konsumtionen har ökat kraftigt i volym sedan slutet av1980-talet. Uppgången beror huvudsakligen på ökade inköp av varor ochtjänster. År 1993 steg den statliga konsumtionen med 3,5 % i volym tillföljd av bl.a. ökade inköp avseende försvaret och förläggningkostnaderför flyktingar. Den statliga sysselsättningen, och därmed lönekostnadernai fasta priser, har utvecklats svagare. År 1992 började sysselsättningenminska och nedgången fortsatte under 1993. Denna utveckling väntasfortsätta under prognosperioden. Eftersom en del av de statliga utgifternaunder 1993 var av tillfällig natur och därmed bortfaller 1994 beräknas

den statliga konsumtionsvolymen sjunka med 2 % i år. År 1995 ökar åter Prop. 1993/94:150vissa inköp för försvarets räkning, vilket leder till att den statliga kon- Bilaga 1.1sumtionen går upp med 0,5 % 1995.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras till övervägandedel genom avgifter till den Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP-fonden har dessutom inkomster i form av avkastning på fondens till-gångar, som i slutet av 1993 uppgick till ca 550 miljarder kr. Inte sedan1990 har avgiftsinkomsterna täckt pensionsutbetalningama. En ökandeandel av pensionerna finansieras med avkastningen på AP-fondens kapi-tal. Det beror delvis på den svaga utvecklingen av lönesumman under desenaste åren, vilket dragit ned avgiftsinkomsterna. Men det finns ocksåen trendmässig försvagning i ATP-systemet, eftersom antalet pensionärermed full ATP ökar starkt.

Av de skäl som diskuterats ovan har AP-fondens finansiella sparandeminskat successivt från ca 47 miljarder kr 1990 till ca 32 miljarder kr.1993. Sparandet sjunker ytterligare de närmaste åren och beräknas 1995till knappt 21 miljarder kr., se tabell 11.6. Genom att det finansiella spa-randet är positivt sker en fortsatt uppbyggnad av fondkapitalet, men rän-tenedgången under de senaste året innebär att avkastningen ändå sjunker.

Täbell 11.6 Allmänna pensionsfonden

Löpande priser

Miljarder kr.

1995 Inkomster

137,5

134,5

133,8

136,3

87,0

Avgifter

83,8

81,0

82,9

Övriga inkomster

53,7

53,5

50,9

49,3

Utgifter

97,9

102,6

110,1

108,9

115,5

ATP

96,4

101,4

114,3

Övriga utgifter

1,6

1,2

Finansiellt sparande

39,6

31,9

23,7

20,8

Avveckling av löntagarfonder

21,5

Anm.: Det i tabellen redovisade finansiella sparandet 1992 har inte reducerats medavvecklingen av löntagarfonderna.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån ochFinansdepartementet.

Den kommunala sektorn består av kommuner, landsting samt kyrkligakommuner och kommunalförbund. De sistnämnda består av församlingar,pastorat och andra kyrkliga samfälligheter. Den kommunala sektorn harvarje år sedan mitten av 1980-talet haft underskott i det finansiella spa-randet. År 1992 var det finansiella sparandet starkt positivt och uppgick

till 16 miljarder kronor. År 1993 steg sparandet ytterligare och beräknasha uppgått till närmare 25 miljarder kronor. Förbättringen uppstod fram-för allt i kommunernas finanser, medan sparandet i landstings- resp, öv-rigsektom i stort sett var oförändrat.

För år 1992 förklarades denna uppgång i sparandet dels av ökningeni skatteintäkter, dels av den historiskt låga ökningen av konsumtionsut-gifterna. Skatteinkomsterna 1992 baserades på skatteunderlagen två årtidigare, då aktiviteten och inflationstakten i ekonomin var betydligt högreän 1992. Från 1993 har ett nytt system för utbetalning av kommunalskat-temedel införts, vilket kommer att minska denna effekt. Den kommerdock inte att klinga av helt förrän efter 1994. Även för år 1993 är såledesde kommunala skatteinkomsterna högre, till följd av det gamla systemetför utbetalning av kommunalskatt.

År 1993 var summan av de skattefinansierade inkomsterna, dvs. skatteroch statsbidrag, i stort sett på samma nivå nominellt som året innan.

Under både 1992 och 1993 har kommuner och landsting minskat sinkonsumtionsvolym. År 1993 minskade även de nominella konsumtionsut-gifterna, på grund av sänkta arbetsgivaravgifter.

År 1993 beräknas sysselsättningen i den kommunala sektorn ha minskatmed ca 50 000 personer, motsvarande 4 % av den totala sysselsättningeni sektorn om 1,1 miljoner personer. Vidare ökade de utbetalda timlönernai den kommunala sektorn under 1993 med 2,7 %, vilket innebär en avse-värt lägre ökningstakt jämfört med tidigare år, och även lägre än i ekono-min i sin helhet. Sammantaget minskade kommunerna sin konsumtionmed 2 1/2 % i volym. På grund av sänkta arbetsgivaravgifter minskadeutgifterna ytterligare även i nominella tal. Denna effekt motverkas dockav att de kommunala skatterna, till följd av finansieringsprincipen, regle-rades i motsvarande mån.

Investeringsutgiftema minskade i kommunerna under 1993. Detta be-rodde dels på minskade volymer och dels på fallande priser på bygg-nadsinvesteringarna.

För innevarande år förväntas den kommunala sektorn få ett fortsattmycket högt finansiellt sparande. Det beräknas till ca 13 miljarder kro-nor. År 1995 förväntas sparandeöverskottet minska till ca 1 miljard kro-nor. Uttryckt som andel av BNP faller det finansiella sparandet från 1 %till 0,1 % under 1994 resp. 1995.

Till följd av skatteunderlagens förändring ökar kommunernas skattein-komster 1994 endast marginellt och nästa år förutses en minskning. Dettaär en följd av att man går från det gamla systemet med eftersläpningari statens utbetalningar av skatteinkomsterna. Statsbidragen till kommuner-na ökar marginellt under 1994. Under 1995 utgår statsbidrag till kommu-nerna med samma belopp som under 1994.

De totala inkomsterna faller som andel av BNP under innevarande ochnästa år, med sammanlagt 4 procentenheter.

Statsmakterna fastställer riktlinjer för den kommunala ekonomin. Detsaneringsprogram som riksdagen antog 1993 syftar till att eliminera detstrukturella underskottet i de offentliga finanserna. Ett av inslagen i sane-ringsprogrammet utgörs av att utgifterna för den offentliga konsumtionen

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

skall hållas realt oförändrade. Detta uttrycks som att konsumtionsutgif-terna inte skall t.o.m. öka mer än den allmänna prisutvecklingen, mättsom BNP-deflatom. Under de två närmaste åren bedöms de kommunalakonsumtionsutgifterna t.o.m. öka något mindre än så.

För år 1994 och 1995 förväntas den kommunala konsumtionen fortsättaminska i volym, med 1 1/2 % årligen. Såväl kommuner som landstingomprövar och effektiviserar fortlöpande verksamheterna. Graden av av-giftsfinansiering antas också öka något. Denna anpassning till ett föränd-rat samhällsekonomiskt läge förväntas fortgå även under detta och nästaår. Detta leder till att den kommunala konsumtionen som andel av BNPfaller med en dryg procentenhet, från 19 % år 1993 till knappt 18 % år1995. År 1995 beräknas den kommunala sektorn sysselsätta lika mångapersoner som den gjorde 1982.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 11.7 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr.

1995 Inkomster

399,2

397,6

381,3

370,4

Skatter

269,3

255,8

254,5

249,2

Bidrag från staten och

socialförsäkringssektorn

79,3

92,1

76,4

69,8

Övriga inkomster

50,6

49,7

50,4

51,4

Utgifter

383,2

372,9

370,4

371,1

Transfereringar till hushåll

36,6

38,4

33,1

33,8

Övriga transfereringar

42,4

38,6

38,7

35,3

Konsumtion

282,0

274,6

278,4

280,3

Investeringar

22,2

21,3

20,2

21,7

Finansiellt sparande

16,0

24,7

10,9

-0,7

Procent av BNP

Skatter och statsbidrag

24,2

24,0

22,0

20,0

Utgifter

26,6

25,7

24,7

23,2

Finansiellt sparande

15,9

16,3

6,8

-2,2

Anm.: I investeringar ingår förutom kommunala myndigheters investeringar ävenkommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot avköp och försäljning av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån ochFinansdepartementet.

Investeringarna beräknas minska under 1994, för att sedan stiga under1995. Kommunernas övriga utgifter sjunker under 1994, beroende på attbostadsbidragen förstatligas, vilket medför att kommunernas utbetalningartill hushåll reduceras. Detta korrigeras genom motsvarande neddragningav statsbidragen. För år 1995 väntas framför allt utbetalningarna avsocialbidrag minska, som en följd dels av sänkta utgifter för flyktingmot-tagning, dels av ett förbättrat ekonomiskt läge.

Det kommunala räntenettot följer det finansiella sparandet och förbätt-ras därför betydligt under 1994, och i någon mån 1995.

Totalt faller de kommunala inkomsterna som andel av BNP med fyraprocentenheter under perioden 1993—1995, medan utgifterna faller med2 1/2 procentenheter. Fallet i inkomstandel förklaras till största delen av

omläggningen av det gamla systemet för utbetalning av kommunalskatt,vilket innebär att inkomstnivån för tidigare år är konstlat hög. Samman-taget kan utvecklingen därför beskrivas som en konsolidering av de kom-munala finanserna inför en framtida anpassning av utrymmet för denskattefinansierade konsumtionen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

116 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Den internationella kapitalmarknaden har under det senaste året präglatsav stor turbulens. Omfattande kapitalflöden har snabbt sökt sig till attrak-tiva marknader. Flödena genereras till stora delar av ett relativt begränsatantal större institutionella placerare med kort placeringshorisont. De fi-nansiella analyser som dessa aktörer gör är därmed av avgörande betydel-se för de enskilda marknadernas kortsiktiga utveckling.

Att det uppstår betydande kapitalflöden mellan olika delmarknader runtom i världen är i sig inget nytt fenomen. Utvecklingen har dock gått motallt snabbare rörelser mellan marknaderna, till följd av avregleringar, tek-nologiska framsteg, marknadsinnovationer och en ökad integration avvärldsekonomin. Bank of International Settlements (BIS) gjorde en studieöver valutamarknaden i april 1992. Enligt denna omsattes 1 000 miljarderdollar per dag på den internationella valutamarknaden i april 1992, vilketvar drygt 350 miljarder mer än under föregående mätperiod i april 1989.Med stor sannolikhet har omsättningen fortsatt att öka. Det snabba infor-mationsflödet och de enorma kapitalvolymer som kan mobiliseras, delvisvia nya finansiella instrument, ställer givetvis högre krav på marknader-nas funktionssätt men även på centralbankerna.

Den kraft som kan genereras av marknadsaktörerna visades med alltydlighet i samband med spekulationerna mot ERM-valutoma och underden senaste tidens internationella ränteoro. I svallvågorna efter ERM-kollapsen 1993 har krav på kontroll av internationella kapitalflöden fram-förts från vissa håll. Men de medel som har diskuterats i den internatio-nella debatten, såsom valutaregleringar och transaktionsskatter, är förena-de med betydande nackdelar och förslagen har inte vunnit allmän uppslut-ning.

Efter ett par år med en svag internationell konjunktur börjar allt fler posi-tiva signaler att synas. I den anglosaxiska delen av OECD-området ärkonjunkturuppgången sedan en tid ett faktum, ledd av en stark tillväxt iden amerikanska ekonomin. Även i Europa förefaller nu en långsam åter-hämtning ha inletts. I Japan är däremot konjunkturen fortfarande mycketsvag.

I USA har konjunkturuppgången gynnats av en kraftigt expansiv pen-ningpolitik. De reala penningmarknadsräntoma låg under en längre tidnära noll procent. I Europa har centralbankerna i allmänhet valt en be-tydligt försiktigare strategi, med påföljd att räntorna inte har fallit i dentakt som skulle kunna motiveras av det svaga konjunkturläget. Gradvishar dock de europeiska räntorna sjunkit, en nedgång som till stor del harvarit beroende av tyska penningpolitiska beslut.

18 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

117¶Diagram 12.1 6-månaders Euromarknadsräntor 1989—1994

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser 13 april 1994.

Källa: Finansdepartementet.

Räntedifferensema mellan olika länder har skapat arbitragemöjligheterpå den internationella kapitalmarknaden. I takt med att de långa räntornaföll, sökte investerarna avkastning genom att placera i långa obligationeroch aktier, främst på den europeiska och asiatiska marknaden. En delaktörer tillgodogjorde sig en hävstångseffekt genom att låna kort ochplacera långt. Amerikanska kapitalförvaltare stod för en betydande del avdenna handel. Exempelvis har amerikanska banker under en längre tidbyggt upp stora portföljer med räntebärande statspapper som har finansie-rats till de låga korta räntorna.

I inledningen av februari i år signalerade den amerikanska centralban-ken, US Federal Reserve, om en mer neutral penningpolitik och höjdeden korta penningmarknadsräntan med 0,25 procentenheter till 3,25 %.Det var uppenbart att en fortsatt expansiv inriktning på penningpolitikeni USA inte kunde motiveras i ett läge där tillväxten stimuleras av ökatsysselsättning och ökade investeringar. Genom en tidig penningpolititiskåtstramning ville centralbanken i tid förhindra att inflationsimpulserspreds i ekonomin.

Åtgärden utlöste en febril aktivitet på den internationella kapitalmarkna-den, till viss del beroende på att finansierings- och placeringsmönstretmed kort upplåning och placering i obligationer förenades med störrerisker. Stora volymer obligationer såldes ut och när efterfrågan på dessavärdepapper var begränsad steg de långa obligationsräntorna mycket kraf-tigt. Den sista mars hade den 10-åriga amerikanska räntan stigit närmare1 procentenhet sedan inledningen av februari och låg på 6,7 %. Underperioden genomförde Federal Reserve ytterligare en uppjustering av denkorta penningmarknadsräntan med 0,25 procentenheter till 3,5 %.

118¶Det har diskuterats om den amerikanska åtstramningen genomfördes irätt tid. Ännu är inflationstrycket i ekonomin lågt. Uppgången i de långaräntorna, som hade påbörjats redan innan centralbanken stramade åt,kunde dock tolkas som att inflationsförväntningarna gradvis hade ökad itakt med den oväntat starka tillväxten i ekonomin, vilket motiverade cen-tralbankens åtgärd. Men trots den tidiga åtstramningen är det högst troligtatt de långa räntorna har förpassats till en högre nivå. Historiskt sett harde långa räntorna alltid stigit efter att de korta räntorna börjat höjas. Inteen enda gång sedan 1950-talet har de långa räntorna, under åtstramnings-perioden, fallit tillbaka till den nivå som gällde vid den inledande kort-räntehöjningen. Skillnaden mellan den nuvarande perioden och de tidigareär att den uppgång i de amerikanska långa räntorna vi sett under 1994 ärmycket större.

De europeiska långa räntorna visade under februari och mars en enligtekonomiska fundamenta förvånande följsamhet med de stigande ameri-kanska räntorna. Flera europeiska centralbanker besvarade den amerikan-ska räntehöjningen med en sänkning av sina styrräntor, men trots dettafortsatte de långa räntorna att stiga. Osäkerhet kring den tyska penning-mängdsutvecklingen — den tyska penningmängden ökade kraftigt i börjanav året — bidrog till den europeiska uppgången. Utvecklingen skilde sigdock mellan länderna. Marknadsräntorna steg kraftigare i länder som stårutanför det nuvarande ERM-samarbetet. Innan ränteoron bröt ut hade delånga räntorna fallit betydligt i dessa länder, men de var fortfarande attbetrakta som högränteländer.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 12.2 10-åriga obligationsräntor 1989—1994

Anm.: Månadsgenomsnitt, sista observationen avser 13 april 1994.Källa: Finansdepartementet.

119¶Trots de stora rörelserna i de internationella långa räntorna har valuta-kurserna varit relativt stabila under orostiden. ERM-valutoma har succe-ssivt stärkts sedan justeringen av bandgränsema i ERM till 15 % undersommaren 1993. De incitament de gamla bandgränsema gav för spekula-tion har försvunnit och de valutor som tidigare handlades inom den sma-lare bandgränsen +/- 2,25 % är idag tillbaka inom eller nära de tidigarebandgränsema.

Till följd av att den europeiska konjunkturen fortfarande släpar efterden amerikanska har dollarn stärkts mot de flesta europeiska valutornaunder det senaste året. D-markens försvagning gentemot dollarn har påsätt och vis varit en fömtsättning för att ERM-valutoma har kunnat kom-ma tillbaka inom de bandgränser som rådde före ERM-kollapsen. SkulleBundesbank försökt bevara växelkursen mellan D-marken och dollarnskulle de tyska korta räntorna troligtvis legat på en mycket högre nivå idagsläget. Med den roll som valutaankare som D-marken har, hade dettamed stor sannolikhet inneburit att övriga europeiska länder antingen hafthögre korta räntor eller fått se sina valutor försvagas kraftigt inom ERM-banden.

De möjligheter att föra en mer expansiv penningpolitik som, genom devidgade bandgränsema, skapades för ERM-ländema, har inte utnyttjats.De europeiska centralbankerna har poängterat att de inte vill riskera deninvestering i förtroendekapital de gjorde genom inflationsbekämpningenunder den fasta växelkursen. Den gemensamma uppslutningen kring den-na politik har bidragit till att stärka ERM-valutoma. Skulle ett land med-vetet försvaga sin valuta mot den nya bandgränsen kan konkurrenskraftenkomma att förskjutas mellan EU-ländema. En sådan politik skulle kunnaleda till protektionistiska motdrag av övriga länder och urholka förtroen-det för ERM-samarbetet.

Fortfarande kvarstår problem inom ERM. Konvergensen mellan ekono-mierna är bristfällig på flera områden. D-marken är alltjämt ankare i deteuropeiska växelkurssamarbetet, trots att inflationen är högre i Tysklandän i övriga ERM-länder. Detta gör det svårt för vissa länder att få nedräntorna till nivåer som vore önskvärda med tanke på konjunkturläget.Problemen tar sig uttryck i den intressekonflikt som råder mellan å enasidan en vilja till en snabbare uppgång i den egna ekonomin, å den andrasidan viljan att uppnå en utveckling som är förenlig med deltagande iERM.

Givet förutsättningen om någorlunda stabila växelkurser har det disku-terats livligt både i ERM-ländema och i de skandinaviska länderna, vil-ken penningpolitisk strategi som varit att föredra, en försiktig eller enmer aggressiv. De två huvudlinjerna har representerats av Storbritannienoch l\skland. Med tanke på att penningpolitiken verkar med 1 till 1,5års eftersläpning är det intressant att idag studera möjliga effekter av pen-ningpoltiska åtgärder som härstammar från hösten 1992 och våren 1993.

Då pundet lämnade ERM i augusti 1992 genomförde Storbritannienkraftiga räntesänkningar. I 7 steg har Bank of England sänkt styrräntanfrån 12 % till 5,25 %. Under 1993 och inledningen av 1994 föll denlånga räntan i Storbritannien på samma sätt som i övriga Europa. Detta

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

gav betydande stimulans till den konsumtionsledda uppgången i den brit-tiska ekonomin. Storbritanniens penningpolitik kunde sålunda betecknassom kortsiktigt framgångsrik. Ett problem i ekonomin är att de låga rän-torna inte har påverkat investeringsaktiviteten i ekonomin nämnvärt, vil-ket är nödvändigt för varaktig tillväxt. Oroväckande är dessutom den se-naste tidens försvagning av pundet, som kan generera inflationsimpulservia stigande importpriser. Dessutom har de brittiska långa räntorna stigitbetydligt mer än motsvarande tyska under orosperioden februari till mars.

Tyskland har å sin sida fört en försiktigare politik som inneburit småräntesänkningar i långsamt tempo. Förutsättningarna har också varit an-norlunda i Tyskland jämfört med de i Storbritannien. Trots den svagatyska konjunkturen har inflationstakten legat på en relativt hög nivå. Pris-utvecklingen i de östra delstaterna har stigit speciellt kraftigt sedan åter-föreningen. Dessutom har penningmängden ökat kraftigt. Sedan flera årtillbaka sätter Bundesbank upp ett mål för tillväxten i penningmängdenmätt som M3. Fjolårets ökning stannade på 8,1 % och överskred måletpå 4,5—6,5 % betydligt. Även årets mål, som satts till 4—6 procentspenningmängdsökning, ser ut att överskridas med bred marginal. Dettahar skapat en betydande osäkerhet kring den tyska penningpolitiken. Bun-desbank har dock klargjort att den inslagna vägen med gradvisa ränte-sänkningar ska fortsätta i takt med att inflationen dämpas i ekonomin.

Lägre tyska räntor är nödvändigt för att stimulera aktiviteten i dentyska ekonomin och i övriga Europa. Det tycks i dagsläget finnas godaförutsättningar för en successiv nedtrappning av de tyska penningmark-nadsräntoma, då den tyska inflationen sannolikt är under kontroll och för-väntas fortsätta att sjunka under 1994. Detta skapar ett nödvändigt hand-lingsutrymme för Bundesbank. Huruvida detta innebär generellt lägrelånga räntor i Europa är dock osäkert. Det torde dock vara mindre troligtatt de europeiska långa räntorna ska påverkas av en fortsatt uppgång iamerikanska räntor. Fundamentala ekonomiska faktorer talar för en vid-gad differens mellan amerikanska och europeiska räntor. Inflationen äri flertalet europeiska ekonomier låg med en årlig inflationstakt runt 2 %.Det finns därtill inga uppenbara indikationer på långsiktigt ökade infla-tionsförväntningar. Med dagens nominella räntor innebär det reala långaräntor runt 4 — 6 %, vilket är att betrakta som en mycket hög nivå,särskilt i nuvarande konjunkturfas. Sammantaget talar detta för en vissnedgång i de långa räntorna i flertalet europeiska länder. Vad den senastetidens oro har visat är dock att förutsättningarna för lägre långa räntortycks skilja sig betydligt mellan olika länder. Gemensamt för de ländersom har drabbats av den största uppgången i de långa räntorna underorosperioden är stora underskott i de offentliga finanserna, tidigareperioder av hög inflation och stora underskott i bytesbalansen. Avgörandeför lägre räntor i dessa länder är således att skapa tilltro till en stabilarestatsfinansiell utveckling, vilket i sin tur ökar förtroendet för en långsiktiglåginflationspolitik.

De flesta centralbanker som tidigare använt penningmängdsutvecklingensom ett intermediärt mål för att bedöma inflationsutvecklingen, har idagtonat ner dess betydelse för penningpolitiken. Sambanden mellan pen-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

ningmängd och inflation har försvagats i takt med att nya betalningsmedeloch placeringsformer, som kan jämställas med likvida medel, växer fram.I Tyskland har dessutom den underliggande förändringen i penningmäng-den störts av en rad tillfälliga faktorer, såsom tekniska förändringar i dettyska skattesystemet. Vid årsskiftet ändrades exempelvis skattereglernaför utlandsbaserade fonder, vilket gjorde det fördelaktigt att placera iTyskland. En stor del av de inflöden som registrerades placerades i lik-vida tillgångar som räknas in i M3, vilket medförde en kraftig ökning iden tyska penningmängden.

Den japanska yenen har återigen hamnat i fokus på den internationellavalutamarknaden, till följd av de spända handelsrelationema mellan USAoch Japan. Dollarn har sedan årsskiftet 1993/94 försvagats med ca 9 %mot yenen. Den höga yenkursen har successivt urholkat den japanska ex-portindustrins konkurrenskraft och har därmed bidragit till att hålla nereaktiviteten i den japanska ekonomin. Trots detta fortsätter det japanskahandelsöverskottet att ligga på en hög nivå. På sikt ter sig den japanskavalutans nuvarande kurs som väl stark. Den japanska regeringen har lan-serat en rad stimulanspaket för att påskynda återhämtningen i ekonomin,det senaste och hittills största presenterades i februari. Centralbanken harbidragit med en expansiv penningpolitik, vilket har lett till att det japan-ska diskontot har sänkts till 1,75 %. Trappas handelskonflikten upp kanJapans centralbank väntas lansera ytterligare räntesänkningar vilket talarför en svagare yenkurs. Dessutom torde de högre räntorna i USA somgör dollarplaceringar mer attraktiva resultera i att yenen försvagas.

Kronkursen och de långa räntorna har under senare tid varit alltmer på-verkade av rörelserna på de internationella marknaderna. Utländska pla-cerare har dessutom kommit att stå för en allt större del av omsättningenoch ägandet av svenska räntebärande värdepapper. Vid utgången av feb-ruari 1994 hade utländska ägare ett innehav uppgående till 227 miljarderkronor i svenska räntebärande värdepapper. Under 1993 minskade visser-ligen utlänningarna det totala innehavet med 6 miljarder kronor, men för-dubblade samtidigt innehaven av statsobligationer på bekostnad av inne-haven av statspapper med kortare löptid. Denna omfördelning beror del-vis på den positiva syn på ränteutvecklingen som rådde under fjolåret,men det är även en effekt av att Riksgäldskontoret ändrat relationen iupplåningen mellan statsskuldväxlar och statsobligationer. Totalt sett ägdeutländska placerare ca 27 % av den utestående volymen på 470 miljarderkronor i statsobligationer vid utgången av februari. Den svenska markna-den är intressant ur flera perspektiv för utländska placerare men framförallt är den lättillgänglig samtidigt som den kännetecknas av hög likviditet.En hög likviditet är ofta en förutsättning för att en marknad överhuvud-taget skall kunna attrahera internationella investerare.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

122 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 12.3 Ränteutvecklingen 1989—1994

Procent

Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 10-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt,sista observationen avser 13 april 1994.

Källa: Finansdepartementet.

Under i stort sett hela perioden sedan kronans ecu-koppling släppteshar de långa räntorna sjunkit. Under 1993 sjönk 10-årsräntan med 3 pro-centenheter till 6,98 % vid årsskiftet 1993/94. Fallet i de längre räntornaantyder att inflationsförväntningarna har minskat, men det är viktigt attkomma ihåg att de förhållanden som rådde i november 1992 var extrema.Ränteläget var uppdrivet efter Riksbankens försök att skydda kronansvärde. Nedgången fortsatte under januari 1994 men i början av februaribörjade de långa räntorna stiga i linje med den internationella uppgången.

Den svenska ekonomin verkar vara extra känslig för oro på räntemark-nadema. Under det första kvartalet 1994 sjönk den långa räntan förstca 0,3 procentenheter för att sedan åter stiga ca 1,2 procentenheter. Derelativt stora svängningarna i svenska räntor kan innebära att svenskaräntebärande värdepapper får en högre riskpremie. Storleken på premienär dock svår att bedöma.

Kronan utvecklades positivt under våren 1993 för att åter försvagasefter svaga BNP-siffror under sommaren. Under hösten fortsatte kronanatt vara svag. Alltfler bedömare konstaterade att kronan var undervärde-rad, men ingen förstärkning kunde skönjas. Inför årsskiftet sjönk omsätt-ningen på kronmarknaden drastiskt vilket förklarades med hjälp av "års-skifteseffekten” av valutahandlare. Enligt denna ansats skulle stora aktö-rer på marknaden stängt sina kronpositioner inför bokslutsdagen och varitovilliga att gå in i nya.

123¶Diagram 12.4 Kronans depreciering från nov. 1992

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 13 april 1994.

Källa: Finansdepartementet.

Denna anomali skulle kunna förklara en del av den kraftiga optimismsom spred sig i början av året på i stort sett alla de svenska marknaderna.Under januari stärktes kronan snabbt 6 % till 118,7 mot ecu-index, delånga räntorna föll 0,4 procentenheter, börsen steg med 12 % och margi-nalräntan sänktes.

Euforin dog ut då orolighetema på de amerikanska marknaderna drab-bade Europa. Nu befinner sig Sverige, tillsammans med övriga Europa,i en speciell situation. Hittills har de svenska räntorna följt med i denamerikanska ränteuppgången trots att den svenska ekonomin befinner sigi en annan fas av konjunkturutvecklingen. Frågan är nu om de svenskaräntorna kan utvecklas i samklang med svenska förhållanden eller om deamerikanska räntorna kommer att fortsätta visa riktningen.

Penningpolitikens förutsättningar har komplicerats sedan kronan börjadeflyta. I den nya situationen måste Riksbanken beakta ett antal indikatorerför att uppnå sitt prisstabilitetsmål. Detta definieras som en ökning av in-flationen på 2 % från och med 1995, med en maximal avvikelse på enprocentenhet. Två av de viktigaste indikatorerna som Riksbanken studerarär kronans kurs och de långa räntorna. Riksbanken har, likt Bundesbank,fört en försiktig räntesänkningpolitik. I långsam takt har marginalräntantagits ned från 12,5 % till nuvarande nivå på 7,25 %. Sänkningarna hargjorts i perioder då kronan stärkts och, med undantag för de tre första,i steg om 0,25 procentenheter. Enligt Riksbankens egna beräkningar gerden nuvarande penningpolitiken en ungefärlig ökning av efterfrågan på3,5 % på ett års sikt. Denna nivå betecknas som starkt expansiv men an-ses vara förenlig med inflationsmålet.

Riksbankens analyser tyder på att inflationsmålet kommer att uppfyllas

såväl under innevarande år som under 1995. Enligt enkätundersökningarstämmer denna uppfattning med marknadens bedömningar. Med tanke påatt förändringar i korträntan påverkar inflationstakten först efter 1 — 1,5år är det främst inflationsutvecklingen andra halvåret 1995 och senaresom intresserar Riksbanken. För utvecklingen efter 1995 indikerar enkä-ter och den så kallade implicita terminsräntekurvan, som används för attskatta inflationsförväntningar, att inflationen kan komma att överskridaRiksbankens mål.

Sedan Sverige övergick till rörlig valutakurs har kronan deprecieratsmed ca 18 % till och med första kvartalet 1994. Försvagningen har letttill en ökad aktivitet i ekonomin till följd av den förbättrade konkurrens-situationen. Riksbanken framhåller dock risken för att exportsektorn fåren för stark stimulans så att det snabbt uppkommer flaskhalsar i produk-tionen, vilket skulle kunna verka inflationsdrivande, samtidigt som denövriga ekonomin utvecklas svagt. Denna tudelning av ekonomin är inteönskvärd och Riksbanken strävar därför efter att ändra den penningpoli-tiska sammansättningen så att kronan stärks och ekonomin istället stimu-leras via lägre räntor. Lägre räntor stimulerar hela ekonomin vilket skullemedföra att många av de problem som sammankopplas med kraftiga valu-tadeprecieringar undviks.

Utvecklingen framöver på den svenska räntemarknaden är svårbedömd.De korta marknadsräntorna kan förväntas falla i den utsträckning somRiksbanken fortsätter att sänka marginalräntan. Utvecklingen för de långaobligationsräntorna är dock mer osäker. Det låga inflationstrycket i eko-nomin bör skapa utrymme för lägre långa räntor. Samtidigt har utveck-lingen på obligationsmarknaderna sista tiden varit mycket turbulent ochdet är svårt att avgöra om finansiella flöden betingade av portföljjuste-ringar kan vara starka nog att upphäva inflationsutvecklingens inverkanpå obligationsräntorna.

Statens lånebehov, netto, har under innevarande budgetår varit stort. Dettotala lånebehovet för budgetåret 1993/94 beräknas till 246 miljarder kro-nor.

Riksgäldskontorets nyupplåning på den inhemska marknaden har dockvarit liten i förhållande till lånebehovet. Anledningen till detta är att låne-behovet till stora delar har finansierats av Riksgäldskontorets tillgångari Riksbanken som uppkom i samband med den valutaupplåning som kon-toret genomförde för Riksbankens räkning under valutakrisen hösten1992. Efter valutalånenormens avskaffande beslutades att dessa tillgångarkunde användas till finansiering av statsutgifter. Riksgäldskontoret harockså fortsatt att låna i utländsk valuta under 1993 och 1994.

Den omedelbara effekten av en valutaupplåning blir att valutareservenökar samtidigt som Riksgäldskontorets tillgångar i Riksbanken ökar. NärRiksgäldskontoret finansierar lånebehovet genom att ta i anspråk medeli Riksbanken, måste, om likviditeten på marknaden önskas hållas

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

konstant, Riksbanken sterilisera detta flöde. När kontoret under in-nevarande budgetår använt sig av medlen i Riksbanken, har Riksbankeni viss utsträckning steriliserat flödet genom att bl.a. sälja Riksbankscerti-fikat. Beslut om likviditetshanteringen och valutareservens storlek tasemellertid separat och grundas på penningpolitiska överväganden. Dentotala finansieringen av lånebehovet på den inhemska marknaden hargenom Riksbankens likviditetsstyming varit större än vad Riksgäldskonto-rets upplåningsaktiviteter indikerar.

Lånebehovet, netto, beräknas att vara fortsatt stort det närmaste budget-året. Riksgäldskontorets tillgångar i Riksbanken från valutaupplåningenunder hösten 1992 har förbrukats. Om valutaupplåningen, netto, skallhållas på ungefär nuvarande nivå, kommer Riksgäldskontoret till stor delbehöva finansiera lånebehovet på den inhemska penning- och obligations-marknaden.

Ett flertal faktorer talar dock för att det finns privat kapital som kanöverföras till offentlig finansiering.

Den privata sektorn beräknas att ha ett positivt sparande för åren 1994och 1995 uppgående till drygt 190 respektive 200 miljarder kronor. Prog-nosen vad avser bytesbalansen visar på ett överskott för åren 1994 och1995 på 2,2 respektive 3,5 % av BNP.

Under 1993 fortsatte företagen att nettoamortera stora belopp i utländskvaluta, främst lån förmedlade av svenska banker. Detta innebar en påtag-lig neddragning av den privata sektorns skuldsättning i utländsk valutavilket resulterade i en nästintill balanserad ställning vad avser totala till-gångar och skulder i utländsk valuta vid årsskiftet 1993/94. Med en ba-lanserad nettoställning bör företagens behov att fortsätta amortera varabegränsat under 1994.

Utlandet har under 1993 nettoköpt statsobligationer denominerade i kro-nor för 64 miljarder kronor. Under årets två första månader har utlandetnettoköpt statsobligationer för 8,6 miljarder. Sammanlagt uppgick detutländska innehavet av statsobligationer till 127 miljarder kronor vid ut-gången av februari vilket motsvarade 27 % av den totala stocken. Huru-vida innehavet av statsobligationer kommer att öka ytterligare under 1994är dock svårbedömt.

Finansieringen av det statliga lånebehovet på den inhemska marknadenhar under de senaste åren varit relativt kortfristig. Man kan förvänta sigatt finansieringen av det statliga lånebehovet i fortsättningen kommer attvara inriktad mer mot långfristig upplåning. Konkurrensen om det lång-fristiga kapitalet på den svenska marknaden bör dock vara relativt be-gränsad under kommande budgetår. Bostadsinstituten, vars obligationersvarar för mer än hälften av den svenska obligationsmarknaden, förväntasinte öka emissionsvolymema nämnvärt då efterfrågan på bostadskrediterförväntas vara låg.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

126 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Bankinstitutens situation förbättrades avsevärt under 1993. Kreditförlus-terna minskade överlag samtidigt som intjäningsförmågan steg till en his-toriskt mycket hög nivå. Bankkoncememas samlade rörelseresultat för1993 var alltjämt negativt, ca -14 miljarder kronor, vilket dock var enavsevärd förbättring jämfört med året innan. Merparten av förlusternahärrörde från Gota Bank. Ett par banker kunde uppvisa rörelsevinst. Ut-sikterna till fortsatta resultatförbättringar 1994 får bedömas som goda.

Diagram 12.5 Bankernas kreditförluster och resultat

Miljarder kr

-60-4---------’---------i-------------------i---------’---------1-------------------+---------T---------+---------’---------

1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Källa: Finansdepartementet.

Bankernas kapitaltäckning har i flera fall kunnat stärkas genom lyckadenyemissioner. Vid utgången av 1993 uppgick kapitaltäckningen till drygt11 % sammantaget och till omkring 13 % för de två större privata affärs-bankerna. Kapitalsituationen är därmed sådan att bankerna har ett bety-dande utrymme för att möta även en växande kreditefterfrågan.

För bostadsinstituten har det senaste årets utveckling inte inneburit nå-gon entydig förbättring. Intjäningsförmågan har dock överlag varit starkvilket i flera institut kunnat motverka fortsatt relativt stora kreditförluster.Det samlade rörelseresultatet var alltjämt positivt för 1993 och för de in-stitut som ingår i bankkoncemer noterades överlag en resultatförbättring.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen nyligen lämnat en redogö-relse för utvecklingen på kreditmarknaden m.m. (skr. 1993/94:238).

127 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Under 1993 var den internationella börsutvecklingen positiv trots den sva-ga konjunkturen, något som framför allt berodde på de sjunkande räntor-na i Europa och USA. Förutom ränteutvecklingen har också den alltbättre amerikanska konjunkturen påverkat New York-börsen. Börsupp-gången avstannade dock i samband med att räntorna vände uppåt i börjanav 1994. Speciellt för New York-börsen som steg med 13 % under 1993,är detta mönster tydligt. Där bröts flera års börsuppgång i samband medatt penningpolitiken fick en mindre expansiv inriktning i februari 1994.New York-börsen sjönk med 3 % under de första tre månaderna av 1994.

Diagram 12.6 Internationell börsutveckling 1993—1994

Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 13 april 1994.

Källa: Finansdepartementet.

De europeiska börserna påverkades av oron inom det europeiska valuta-samarbetet under sommaren 1993. Efter att bandbredden ökats till 15 %förväntade sig aktiemarknaden att räntorna skulle falla. Lägre räntor skul-le förbättra den europeiska konjunkturen och samtidigt göra aktier tillmer intressanta placeringsaltemativ jämfört med räntebärande papper.Detta gjorde att de europeiska börserna steg under stor omsättning underjuli och augusti. I övrigt dominerades den europeiska börsutvecklingenav obligationsränteutvecklingen. Totalt under 1993 steg Londonbörsenmed 20 % och Frankfurtbörsen med 47 %, för att under det första kvar-talet 1994 sjunka med 10 % respektive 6 %.

Tokyobörsen har under 1993 haft både en stark yen och en svag kon-junktur emot sig, vilket gjorde att Tokyobörsen endast steg med 3 %1993. Under 1994 steg den japanska börsen med 10 % det första kvarta-let. Den starka utvecklingen kan sättas i samband med att den japanska

regeringen presenterat omfattande stimulanspaket för att öka efterfrågani ekonomin och på så sätt inleda en konjunkturuppgång.

I Sverige gav den fallande räntan tillsammans med starka vinstförvänt-ningar för exportindustrin en starkt positiv börsutveckling 1993. VeckansAffärers index steg med 54 % under året. Efter en stark inledning avbörsåret 1994 inträffade en avmattning i februari och mars på grund avstigande räntor.

Det senaste årets positiva börsutveckling förstärktes av ett betydandeinflöde av utländskt kapital. Kapital inflödet beror dels på den svaga kro-nan i sig och dels på dess effekter på exportföretagens vinster. Under1993 nettoköpte utländska placerare svenska aktier för 31 miljarder kro-nor, att jämföra med 1992 då motsvarande siffra var 13 miljarder. Detutländska intresset för svenska aktier gör att utlandsägandet på Stock-holmsbörsen har ökat kraftigt de senaste åren och i mars 1994 hade an-delen utlandsägda aktier nått 25 %. Inflödet av utländskt kapital har inteminskat hittills under 1994 utan tycks snarare öka.

Omsättningen på Stockholmsbörsen har varit stor. Den ackumuleradebörsomsättningen under 1993 var ca 321 miljarder vilket var en ökningmed 93 % från år 1992. Omsättningshastigheten har ökat ytterligare un-der början av 1994.

Den stora volymen nyemissioner, börsintroduktioner och utförsäljningarhar varit en kurspressande faktor för Stockholmsbörsen under 1994.Fram tills nu har emissioner av ett sammanlagt värde av 40 miljarderkronor aviserats och det finns prognoser som pekar på att sammantagetunder året kommer aktier för 50 miljarder kronor att säljas ut. Dennasiffra kan jämföras med 30 miljarder kronor 1993 och med volymer kring10 miljarder kronor per år i slutet av 1980-talet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

129 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Det medellånga tidsperspektivet röner allt större uppmärksamhet i denekonomisk-politiska debatten. Detta är bl.a. en konsekvens av att denekonomiska politiken i allt högre grad har inriktats på problem och fråge-ställningar som kräver en medelfristig analys, som t.ex. arbetsmarkna-dens och de offentliga finansernas utveckling.

I detta kapitel illustreras tre alternativa utvecklingsbanor för den sven-ska ekonomin under andra halvan av 1990-talet.

Obalanserna på bl.a. arbetsmarknaden och vad gäller de offentliga fi-nanserna är så omfattande att de inte kan lösas upp i det korta perspekti-vet. I scenarierna illustreras därför bl.a. dessa variablers utveckling undernågra olika tillväxtaltemativ i ett medelfristigt perspektiv. Alla tre utveck-lingsbanoma förutsätter dels ett medlemskap i EU, dels att saneringspro-grammet för de offentliga finanserna genomförs. Hänsyn har dock ejtagits till de offentliga finansiella kostnader och intäkter som följer av ettmedlemskap i EU.

Den internationella utvecklingen är densamma i alla tre scenarierna.Liberaliseringen av världshandeln, den europeiska integrationen och ensuccessivt starkare internationell konjunktur medför att tillväxten inomOECD-området beräknas till i genomsnitt ca 3 % per år under perioden1996—1999. Sveriges exportmarknad inom samma länderområde väntasväxa med drygt 6 % per år. I Fjärran Östern beräknas importefterfrågan,och därmed de svenska exportmöjlighetema, bli ännu starkare.

Alternativen skiljer sig med avseende på den förda ekonomiska politi-ken och arbetsmarknadens funktionssätt. Detta medför varierande inslagav osäkerhet och förtroende för den svenska ekonomin och genererarbl.a. olika löne-, sysselsättnings-, sparande-, lönsamhets- och ränteut-veckling. Dessa faktorer är i sin tur centrala för såväl konsumtions- sominvesteringsaktiviteten. Utrikeshandeln påverkas dels genom olika export-priser vilket sammanhänger med den inhemska kostnadsutvecklingen, delsgenom att olika aktivitetsnivåer och relativpriser påverkar importefterfrå-gan.

I alternativet med medelhög tillväxt illustreras ett förlopp där inga ytter-ligare strukturreformer, utöver saneringsprogrammet, kommer till stånd.Arbetsmarknaden antas, till följd av genomförda strukturella reformer,fungera bättre än tidigare. Lönebildningen kännetecknas emellertid fort-farande av oförmåga att anpassa nominallönema nedåt. Flexibiliteten ärbegränsad, bl.a. genom att flaskhalsar initierar snabbt stigande löner ochföljsamheten mellan olika sektorer är relativt stark. Detta hotar att med-föra tendenser till inflationsdrivande löneökningar innan arbetslöshetennår ner till påtagligt lägre nivåer, vilket bl.a. förhindrar större räntesänk-ningar.

I alternativet med hög tillväxt åskådliggörs de krav och spänningar somuppstår för att fram till sekelskiftet, i enlighet med regeringens målsätt-ning, nedbringa summan av öppet arbetslösa och personer i konjunkturbe-

roende åtgärder till 6—7 %, (se prop. 1993/94:25 sid 53 och prop.1993/94:100 bilaga 1 sid 1). För att uppnå detta antas att ytterligarestrukturella reformer, som förbättrar arbetsmarknadens och ekonominsfunktionssätt, genomförs. Arbetsmarknaden antas även i övrigt vara flexi-bel så att arbetslösheten kan reduceras väsentligt utan att lönerna accele-rerar. Därtill förutsätts ett stort förtroende som begränsar osäkerheten iden svenska ekonomin.

Alternativet med låg tillväxt illusterar en utveckling där inga ytterligarestrukturreformer, utöver saneringsprogrammet, genomförs. Vidare känne-tecknas scenariet av att arbetsmarknadens funktionssätt försämrats bl.a.beroende på negativa effekter av den höga arbetslösheten. De tidigaregenomförda strukturella reformerna antas endast ha begränsade effekter.Flexibiliteten blir därmed väsentligt sämre än i de andra alternativen, ochsämre än vad som är mest sannolikt. Samtidigt förblir osäkerheten storbl.a. till följd av den höga arbetslösheten och de svaga offentliga finan-serna. I detta alternativ avbryts den ekonomiska expansionen i förtid avatt flaskhalsar på arbetsmarknaden utlöser löneökningar som sprider sigtill hela ekonomin redan vid höga arbetslöshetsnivåer. Inflationsförvänt-ningarna tilltar och räntorna stiger. Osäkerheten hos såväl hushåll som inäringslivet i övrigt tilltar.

Förutsättningarna för en hög och varaktig tillväxt måste i nuläget bedö-mas som gynnsamma. De strukturella reformer som genomförts de senas-te åren, t.ex. skattereformen och förändringar inom sjuk-, arbetsskade-och arbetslöshetsförsäkringarna har förbättrat ekonomins funktionssätt.Åtgärdernas betydelse framkommer dock först vid ett normalt eller högtresursutnyttjande. En väl fungerande ekonomi är ett nödvändigt villkorför att kunna kombinera ett högt resursutnyttjande med låg inflation.

I 1993 års kompletteringsproposition presenterades ett program för attförstärka de offentliga finanserna. Saneringsprogrammet innebär att denoffentliga sektorns finansiella sparande under perioden 1994 till 1998skall förstärkas med 46 miljarder kr. (i 1993 års prisnivå) genom regel-ändringar i skatte- och transfereringssystemen. Därtill skall utgifterna förden offentliga konsumtionen vara realt oförändrade, dvs. de nominellautgifterna får som mest öka i takt med den allmänna prisutvecklingen,BNP-deflatom.

Saneringsprogrammet enligt 1993 års beslut uppfylls i kalkylerna. Tillden del det existerar explicita beslut om förändringar i skatte- och trans-fereringssystemen har dessa beaktats i kalkylerna. Resterande belopp harinförts genom direkta minskningar av hushållens och företagens inkoms-ter. Den offentliga konsumtionen ökar i genomsnitt lika snabbt i löpandepriser som tillväxten i BNP-deflatom. De ytterligare åtgärder som avise-ras i finansplanen är ej beaktade i dessa kalkyler.

Penningpolitikens mål är prisstabilitet. För år 1995 och framöver ärRiksbankens inflationsmål att konsumentpriserna (KPI) inte skall öka mer

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

än 2 %, med en tolerans på en procentenhets avvikelse nedåt och uppåt.För penningpolitiken är det viktigt att avgöra om en förändring i den re-gistrerade inflationen är tillfällig eller om den är en långsiktig process.Till följd av bl.a. deprecieringens prisimpulser är därför prisstabilitets-målet fram till 1995 formulerat som att begränsa ökningen av den under-liggande inflationen. Detta mått är inte entydigt definierat, utan fleraolika alternativ har presenterats av Riksbanken. I flera fall är emellertidutgångspunkten konsumentprisindex rensat från indirekta skatter och sub-ventioner, den s.k. nettoprisindexen (NPI) som publiceras månadsvis avStatistiska centralbyrån.

Under perioden 1996 till 1999 förutses att räntesubventionerna till bo-städer minskar kraftigt. Samtidigt kommer statens inkomster av fastig-hetsskatt att öka, dels till följd av att nedsättningen av fastighetsskattenbortfaller för den mycket stora nyproduktionen från 1980-talets slut, delstill följd av ny fastighetstaxering för småhus år 1996. De två förstnämndaav dessa finanspolitiska åtstramningar, som beräknas höja konsumentpris-index med drygt 1/2 % per år, väntas inte föranleda vare sig höjda infla-tionsförväntningar eller reaktioner på penningmarknaden.

En betydelsefull faktor för tillväxtmöjligheterna i ett kort- och medel-fristigt perspektiv är den privata sektorns skuldsanering efter 1980-taletsskulduppbyggnad. En förklaring till den inhemska efterfrågans kraftiganedgång under 1990-talets början är att hushållen och företagen strävadeefter att minska sin skuldsättning och med ett ökat sparande förbättra sinabalansräkningar.

Den privata sektorns finansiella sparande har stigit mycket kraftigt un-der de senaste åren, och låg 1993 på ca 13 % av BNP. Hushållens skul-der är i relation till disponibel inkomst nu nere i nivåer jämförbara medmitten av 1970-talet. Dessutom har räntekostnaderna efter skatt sjunkiti förhållande till inkomsterna. En fortsatt sänkning av den privata sek-torns skulder och ränteutgifter beräknas ske under 1994 och 1995 som ettresultat av fortsatta mycket stora finansiella sparandeöverskott. Av allt attdöma tycks företagens och hushållens skuldanpassning ha kommit långt.Dessutom har anpassningen, i ett internationellt perspektiv, skett snabbt.Sammantaget innebär detta att skuldsaneringen bör vara i det närmasteavslutad 1995 och förutsättningarna för såväl konsumtions- som investe-ringsökningar bedöms som gynnsamma.

Avgörande för bedömningen av tillväxtmöjligheterna under resten av1990-talet är dels storleken påproduktionsgapet i utgångsläget, dels eko-nomins långsiktiga tillväxtförmåga.

Produktionsgapet är skillnaden mellan den faktiska och den potentiellaproduktionen. Begreppet potentiell produktion används ibland i lite olikabetydelser. I vissa sammanhang avses den produktion som är möjlig vidbefintliga produktionresurser i form av arbetskraft och realkapital. Dennabetydelse är mest användbar på kort sikt då realkapitalets storlek kan be-traktas som konstant. SCB:s undersökningar om kapacitetsutnyttjande iindustrin är ett exempel på användningen av ett sådant mått. Ekonominslångsiktiga produktionsförmåga beror bl.a. på teknisk utveckling, arbets-kraftens kunskapsnivå, skatte- och transfereringssystemens utformning

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

och på realräntan. På längre sikt är det därför mer relevant att i ställetför befintliga produktionsresurser avse de resurser som är möjliga att till-ägna sig. Den innevarande lågkonjunkturen har inneburit en viss utslag-ning av produktionsanläggningar. Detta får en direkt påverkan på denpotentiella produktionen i den första, kortsiktiga, meningen ovan. Där-emot behöver det inte nödvändigtvis få någon betydelse på den potentiellaproduktionen i dess andra, långsiktiga, betydelse. Avgörande för detta ärhuruvida långsiktig kompetens och teknik går förlorad. I den följande dis-kussionen är det främst potentiell produktion i denna andra mening somavses.

Det finns betydande svårigheter när det gäller att avgöra nivån på denpotentiella produktionen. I praktiken måste olika förenklade antagandengöras. Ett rättframt sätt är att anta att ekonomin på lång sikt växer i taktmed en långsiktig trend. Ett sådant antagande innebär att avvikelser fråntrenden ses som tillfälliga störningar från ekonomins efterfrågesida. Des-sa störningar antas dock inte få några långsiktiga effekter på ekonominsproduktionsförmåga. I mer sofistikerade metoder för bestämning av po-tentiell produktion kan man också beakta permanenta störningar på eko-nomins utbudssida. Finansdepartementet har i olika sammanhang använtden enklare metoden ovan. År 1991 har då använts som ett år med nor-malt kapacitetsutnyttjande. Dessutom har den långsiktiga tillväxttrendenantagits vara 2 %. Med dessa antaganden skulle produktionsgapet under1993 vara närmare 8 %. Med de prognoser för åren 1994 och 1995 sompresenterats tidigare skulle gapet 1995 ha minskat till ca 6,5 %.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 13.1 Bruttonationalprodukt och trend 1985—1995

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

19 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

En sådan bedömning grundar sig på två centrala förutsättningar. Denförsta förutsättningen är att skadeverkningarna av den djupa recessioneninte antas bli speciellt stora på lång sikt. Avgörande härvidlag är i förstahand huruvida utslagning av arbetskraft kan undvikas. Risken finns attden långa perioden med hög arbetslöshet gör att den arbetslöshetsnivåsom är förenlig med icke accelererande löneökningar stiger.

Den andra förutsättningen är att den långsiktiga tillväxtförmågan i eko-nomin uppgår till ca 2 %. Detta innebär en viss ökning då den långsikti-ga tillväxtförmågan den senaste 15-års perioden har uppgått till ca 1,7 %.Med tanke på de strukturella reformer som genomförts och som bör habidragit till att förbättra ekonomins funktionssätt är ovanstående antagan-de snarast försiktigt.

I ett sexårsperspektiv är informationsunderlaget otillräckligt för att utar-beta traditionella prognoser. Kalkylerna för åren 1996—1999 har gjortsmed hjälp av den ekonometriska makromodellen KOSMOS, som utveck-lats vid Konjunkturinstitutet. Modellen innehåller estimerade samband förutrikeshandeln, investeringar, privat konsumtion, pris- och lönefunktio-ner, efterfrågan på produktionsfaktorer och därmed också produktionstek-nologin i näringslivet. De finansiella beräkningarna har parallellt gjortsmed hjälp av modellen FIMO. I denna modell beräknas inkomster ochutgifter för de sex institutionella sektorerna stat, socialförsäkring, kom-mun, hushåll, finansiella och icke-finansiella företag. Dessutom redovisasSveriges transaktioner med utlandet. I FIMO förekommer inga skattadebeteendesamband, utan framskrivning sker utifrån den reala ekonominsutveckling och regelsystemen för skatter, transfereringar m.m. Kalkylernai KOSMOS och FIMO har genomförts i flera beräkningsomgångar ochmodifierats och kompletterats med exogena bedömningar. Det är uppen-bart att estimerade samband innehåller ett något mer begränsat informa-tionsvärde i en situation som i många stycken avviker från den periodunder vilken de är skattade. Behovet av kompletterande bedömningar hardärför varit ovanligt stort. De finansiella beräkningarna i FIMO hargjorts med stöd av de sk. långsiktiga konsekvenskalkylema som Finans-departementets budgetavdelning utför, avseende utvecklingen för denoffentliga sektorns finanser. I arbetet med tre alternativa scenarier är detsåväl tekniskt som analytiskt lämpligt att först konstruera mitten-alternati-vet. I samband med beskrivningen av detta ges också i flera fall en all-män bakgrund och problemformulering.

Det föreligger i nuläget betydande skillnader mellan de stora industrilän-derna beroende på vilken konjunkturfas de befinner sig i. Detta förhållan-de väntas kvarstå även på några års sikt. Därmed påverkas de aggregera-de tillväxtsiffrorna och ger ett förhållandevis utjämnat konjunkturförloppför världsekonomin. I USA har produktionsgapet snabbt krympt och denekonomiska politiken har stramats åt i syfte att något dämpa den starkatillväxten. BNP-tillväxten kommer därför att mattas av under 1995 och

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

1996. Samtidigt kommer tillväxten i Europa och Japan att successivt öka. Prop. 1993/94:150Den utdragna lågkonjunkturen i dessa länder innebär att det i dagsläget Bilaga 1.1finns gott om ledig kapacitet och ett stort produktionsgap. Därmed väntasden ekonomiska återhämtningen successivt ta fart och en hög tillväxt för-utses under andra hälften av 1990-talet. Den årliga BNP-tillväxten iOECD under perioden 1995—1999 beräknas ligga närmare 3 %.

Inflationsbekämpning har givits hög prioritet i OECD sedan början av1980-talet och inflationen har gradvis sjunkit med undantag av överhett-ningsåren i slutet av 1980-talet. Under 1990-talet har den svaga konjunk-turutvecklingen varit en starkt bidragande orsak till den fortsatta infla-tionsnedgången. Utvecklingen de närmaste åren kommer att avgöra förmånga länder om de kan etablera sig som låginflationsekonomier eller ej.Historiska erfarenheter talar emot en sådan utveckling. Det förefallersvårt att definitivt bryta inflationsförväntningarna i länder som av tradi-tion har varit inflationsbenägna. En annan faktor som talar emot detta äratt inflationstrycket uppkommit från lönesidan vid allt högre arbetslös-hetsnivåer i många länder. Trots en förväntad fortsatt hög arbetslöshetskulle inflationistiska tendenser trots allt kunna bestå. De faktorer somtalar för ett förlopp med låg inflation under 1990-talet är bl.a. att en ökadinternationell konkurrens, till följd av olika frihandelsavtal och internatio-nell integration, kommer att hålla prisökningarna nere. Därtill bedöms in-flationsbekämpningen ges fortsatt hög prioritet och bl.a. ta sig uttryck iform av förhållandevis självständiga riksbanker med målsättningar omprisstabilitet samt tillgång till penningpolitiska medel som kan säkra dessamål. Dessutom kommer kvarvarande produktionsgap de närmaste åren attbidra till ett lågt inflationstryck. Slutligen kan den fokusering i det inter-nationella ekonomiska samarbetet som riktats mot arbetslöshetsfrågomaleda till åtgärder som ökar arbetsmarknadens flexibilitet. I kalkylerna för-utses inflationen under 1990-talet bli väsentligt lägre än under 1980-taletoch den årliga prisstegringstakten i OECD beräknas till ca 3 %.

Tabell 13.1 Utvecklingen i OECD 1993-1999

Årlig procentuell förändring

1999 BNP OECD (16)

0,9

2,2

2,8

2,9

2,6

2,8

KPI OECD (16)

2,7

2,4

2,7

3,1

2,9

Marknadstillväxt OECD (14)bearbetade varor

-1,5

4,2

6,7

6,3

6,1

Exportpriser OECD (14)bearbetade varor

1,2

1,9

2,4

2,6

Timlöner OECD (14)tillverkningsindustrin

3,5

2,7

3,4

4,7

4,5

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Liberaliseringen av världshandeln har fortsatt under inledningen av1990-talet, vilket medfört förbättrade förutsättningar för den ekonomiskautvecklingen på medellång och lång sikt. Liberaliseringen har genomförtsdels genom olika regionala frihandelsavtal såsom EEA och NAFTA, delsgenom det globala GATT-avtalet. Marknadstillväxten i OECD beräknastill mellan 6—7 % per år under andra hälften av 1990-talet. Möjligheter

finns dock att utvecklingen kan bli ännu bättre tack vare nya gynnsamma- Prop. 1993/94:150re förutsättningar för världshandeln. Bilaga 1.1

Vid sidan av vad som beslutats inom handelsområdet genom multilate-rala överenskommelser och regelverk har nya marknader fått ökad bety-delse för världsekonomin. De sydostasiatiska länderna har blivit allt vik-tigare handelspartners för OECD-ländema, främst som producenter avkonsumtions- och investeringsvaror, men också som viktiga avsättnings-marknader för OECDs export. Dessa länders betydelse för världsekono-min kommer att fortsätta öka under 1990-talet. De östeuropeiskaländernas betydelse kommer också att öka i ett längre tidsperspektiv. Påkort sikt kan dock det stora kapitalbehov som finns där leda till attrealräntorna pressas upp.

Det har företagits en rad strukturella reformer under 1980-talet och1990-talet i många länder i syfte att förbättra ekonomiernas funktionssätt.Det gäller bl.a. skattereformer och minskade subventioner till industrin.Detta bör leda till att ekonomierna utvecklas gynnsammare.

De offentliga finanserna har trendmässigt försämrats i OECD sedan1970-talet. För varje lågkonjunktur har den offentliga skuldsättningenmätt som andel av BNP ökat. De kommande åren kommer att präglas avbudgetkonsolidering i flertalet OECD-länder. Många länder har lagt frammedelfristiga konsolideringsprogram. En stor del av åtgärderna riktas mothushållen genom såväl sänkta transfereringar som höjda skatter och avgif-ter. Effekten på efterfrågan av dessa åtgärder är oklar. Budgetåtstram-ningama i sig själva har en dämpande effekt på ekonomin. Fallande real-räntor och ökat förtroende för den ekonomiska utvecklingen på medellångsikt kan emellertid medföra att den sammanlagda effekten blir den mot-satta, dvs. ökad tillväxt, särskilt på medellång och lång sikt.

Lägre räntor och starkare krona

Förtroendet för den svenska ekonomin förutses gradvis förstärkas ochbytesbalansöverskotten blir betydande. Detta resulterar i att den långarealräntan successivt faller. Den korta statsskuldväxelräntan förväntasunder perioden 1996—1999 inte förändras nämnvärt från 1995 års nivå.

Kostnadsnivån i utgångsläget är låg. Tillsammans med ökat förtroendeför ekonomin och överskotten i utrikeshandeln, medför detta en gradvisförstärkning av den svenska kronan, med ca 1 % per år mot Sverigesviktigaste handelspartners.

136 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 13.2 Räntor och ECU-index

1999 Tysk ränta, 5-års statsobl.

6,0

5,4

5,3

5,2

Hög tillväxt

Svensk ränta, 5-års statsobl.

8,0

7,0

6,5

5,7

5,0

ECU-index 31/12

126,1

118,0

115,0

113,5

112,0

110,6

109,1

Medelhög tillväxt

Svensk ränta, 5-års statsobl.

8,0

7,0

6,5

6,0

5,7

ECU-index 31/12

126,1

118,0

115,0

113,9

112,7

111,6

110,5

Låg tillväxt

Svensk ränta, 5-års statsobl.

8,0

7,0

6,5

7,0

7,5

ECU-index 31/12

126,1

118,0

115,0

114,4

113,9

113,3

112,7

Källa: Finansdepartementet.

Lönebildningen fungerar inte speciellt bra

Arbetsmarknaden antas fungera något bättre än vad som gällt under desenaste årtiondena till följd av de strukturella reformer som genomförts.Lönebildningen kännetecknas dock fortfarande av nominella stelheter ned-åt (dvs. få nominella lönesänkningar), måttlig flexibilitet, relativt starkföljsamhet mellan sektorer samt tydliga tendenser till löneökningar inomsektorer som växer och har höga vinster. Nominallönestelheter nedåt ärextra bekymmersamma för resursfördelningen vid låg eller måttlig infla-tion, vilket diskuteras närmare i kapitel 15. Detta begränsar möjligheternatill nödvändiga förskjutningar i relativlönerna och undergräver därmedarbetsmarknadens flexibilitet.

Trots detta förutses, mot bakgrund av den höga arbetslösheten underperioden, att lönerna utvecklas relativt måttligt. Den goda lönsamheteninom näringslivet, främst inom industrin, leder till en snabbare löneut-veckling där än inom andra sektorer. De fortsatt betydande underskotteni de offentliga finanserna och den begränsning av den offentliga konsum-tionen som saneringsprogrammet utgör, bedöms begränsa löneökningarnainom stat och kommun. Dessa ändrade lönerelationer torde utgöra enmarknadsmässig anpassning med hänsyn till den expansion som förutsesinom såväl industrin som övriga delar av näringslivet.

Vinsterna fram till 1995 förutses bli höga, framför allt för industrin,vilket stimulerar investeringsaktiviteten. Löneandelen förutsätts emellertidstiga under perioden därefter. Nivån på vinstmarginalerna 1999 beräknasändå vara hög i ett historiskt perspektiv.

Enhetsarbetskostnaden beräknas stiga med ca 2,5 % per år i genom-snitt. Samtidigt förutses företagen justera ned sina vinstmarginaler något,dels för att nuvarande fördelning mellan ersättning till kapital och arbets-kraft är kraftigt påverkad av snabbt stigande exportpriser och lågkon-junkturens höga produktivitetsökningar, dels på grund av att avkastningenpå räntebärande tillgångar, altemativplaceringen, förutses falla. Tillsam-

mans med appreciering av den svenska kronan, vilket dämpar importpris-utvecklingen, begränsas prisutvecklingen i konsumentledet (KPI) till drygt3 % per år. Exkluderas effekterna av ökat uttag av indirekta skatter ochsänkta subventioner, som beskrevs i förutsättningsavsnittet, stiger de un-derliggande konsumentpriserna (NPI) med knappt 2 1/2%. Priset på totalanvändning och BNP-deflatom ökar ungefär lika snabbt.

Exporten växer snabbt

Inom OECD-området beräknas Sveriges exportmarknad för bearbetadevaror växa med ca 6 1/2 % i genomsnitt under perioden 1996—1999. Im-portefterfrågan i länderna i Fjärran östern förväntas stiga ännu mera. Desvenska relativpriserna, dvs. våra exportpriser i förhållande till våra kon-kurrenters exportpriser mätt i gemensam valuta, har fallit påtagligt. Dettaär en effekt både av deprecieringen av kronan och av sänkta relativa en-hetsarbetskostnader. En stor del av det förbättrade kostnadsläget haremellertid använts till att höja vinstmarginalerna. Detta skall bl.a. ses iljuset av att den svenska exportindustrin sänkte relativpriserna under pe-rioden 1990—1992 trots de kraftiga kostnadsökningarna.

Exporten förutses öka med i genomsnitt ca 7 % per år under perioden1996—1999. Under de första åren efter 1995 fortsätter svenska företag attvinna marknadsandelar i världshandeln. Denna utveckling upphör ochförbyts mot slutet av perioden till en mindre nedgång. Detta historisktsett gynnsamma förlopp möjliggörs bl.a. genom en aggressiv prispolitikav exportföretagen, vilket innebär att kostnadsövervältringen på prisernahålls tillbaka genom sänkta vinstmarginaler. Resultatet blir, sett över helaperioden, i stort sett oförändrade relativpriser.

Höga investeringar en förutsättning för tillväxt

De fasta investeringarna föll kraftigt i början av 1990-talet. Investerings-nedgången var så stark, att den samlade kapitalstockens storlek inte kun-de bibehållas. Därmed upprätthölls inte den totala produktionspotentialen.Utvecklingen är en logisk följd av den realräntechock som i stor utsträck-ning bidrog till den senaste lågkonjunkturen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

138¶Diagram 13.2 BNP-tillväxten och dess användning, alternativet med medelhögtillväxt

Förändring i procent av BNP föregående år, 1985 års priser

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Diagram 13.3 BNP-tillväxten och dess användning 1996—1999

Förändring i procent av BNP föregående år, 1985 års priser

Källa: Finansdepartementet.

139¶Under perioden efter 1995 förutses ett gradvis ökat förtroende för den Prop. 1993/94:150svenska ekonomin komma till uttryck bl.a. genom successivt fallande Bilaga 1.1realräntor. Företagens vinstandelar liksom produktionstillväxten blir hög.Detta skapar goda förutsättningar för en kraftig tillväxt av näringslivetsinvesteringar under åren framöver. Samtidigt fortsätter satsningarna påinfrastrukturinvesteringar. De totala bruttoinvesteringarna beräknas ökamed ca 11 % årligen och därmed vara den del av ekonomins efterfråge-sida som expanderar snabbast. Kapitalstockarna växer och därigenomhöjs ekonomins samlade produktionsförmåga.

Trots investeringsuppgången utgör de fasta investeringarna endast drygt

17 % av BNP 1999 jämfört med 22 % 1990, se diagram 13,8. Det finnsflera anledningar till att denna andel av kapacitetsskäl inte behöver nåupp till 1990 års nivå.

Kapacitetsutnyttjandet i ekonomin stiger gradvis under perioden. Ut-nyttjandegraden av maskinkapaciteten beräknas öka så kraftigt att tenden-ser till bristsituationer och flaskhalsar i någon mån kan uppstå. Produk-tionen i förhållande till kapitalstocken av byggnader stiger kraftigt underperioden. Sedan 1970 har emellertid kapitalstocken av byggnader i för-hållande till antal arbetade timmar stigit kraftigt. Detta innebär att "kvad-ratmeterytan per person" ökat. Det förefaller rimligt att anta att dennatrend upphör och i stället förbyts till en svag nedgång. Därtill kommeratt:

— Bostadsinvesteringama beräknas bli mycket låga under perioden. Det-

ta bedöms emellertid inte leda till bristsituationer, som i sin tur skullekunna begränsa arbetskraftens rörlighet och därmed förhindra en eko-nomisk expansion.

— De höga investeringsnivåerna under 1980-talets andra hälft för kom-mersiella kontorslokaler, hotell och restauranger m.m. får inte någonmotsvarighet under 1990-talet.

— Större inslag av kunskapsintensiv industri kan i viss mån väntas med-föra lägre investeringsbehov. Tillgången på arbetskraft är god, vilketkan innebära att arbetsintensiva verksamheter ökar sin andel av dentotala industrin.

— Prisnivån på byggnadsinvesteringar drevs upp kraftigt under 1980-talets slut. Under perioden 1991 till 1995 väntas priserna på dessa in-vesteringar falla med drygt 14 %. Därefter utvecklas de i paritet medden övriga ekonomin. Det kraftiga fallet i investeringskvoten t.o.m.1994 beror således delvis på en priskomponent.

Den höjda produktionsförmågan, som uppbyggnaden av kapitalstockar-na innebär, medför att efterfrågan i stor utsträckning kan mötas medsvensk produktion i stället för import. Den offentliga produktionen förut-ses minska till följd dels av minskad offentlig konsumtion, dels av att denoffentliga konsumtionen i allt mindre utsträckning förutses produceras in-

om den egna sektorn. Detta innebär att näringlivets produktionstillväxt Prop. 1993/94:150måste överstiga BNP-tillväxten. Industrin bedöms växa snabbast, drygt Bilaga 1.1

5 % per år. En allt starkare efterfrågan av tjänster från hushållssektom,delvis som en följd av en överflyttning från den offentliga sektorn, med-för att produktionen även inom det övriga näringslivet stiger relativtsnabbt, knappt 3 1/2 % per år.

Täbell 13.3 Produktion, produktivitet och investeringar, årsgenomsnitt1996-1999

hög

medel

låg

Produktion

Näringslivet

5,3

4,0

2,9

Industri

6,7

5,3

3,7

Övrigt näringsliv

4,6

3,4

2,4

Produktivitet

Näringslivet

1,5

1,7

1,9

Industri

1,8

2,1

2,3

Övrigt näringsliv

1,2

1,4

1,6

Bruttoinvesteringar

15,5

10,9

6,8

Industri

18,7

13,7

7,6

Övrigt näringsliv

18,8

12,6

8,0

Bostäder

9,5

7,5

5,0

Offentliga myndigheter

5,5

4,5

3,7

Maskininvesteringar

19,6

13,6

8,8

Byggnadsinvesteringar

16,8

11,6

5,7

Källa: Finansdepartementet.

Svag inkomstutveckling och fallande sparkvot

Sparkvoten, som uppvisat dramatiska förändringar under andra hälften av1980-talet och början på 1990-talet, stiger t.o.m. 1994 för att sedan fallatillbaka till ca 7 1/2 % år 1995. Sparandets utveckling måste ses i ljusetdels av den osäkerhet som skapats av stigande arbetslöshet och de växan-de offentliga finansiella underskotten och därmed oro kring bl.a. ersätt-ningsnivåerna i morgondagens socialförsäkringssystem, dels det skuldan-passningsbehov som uppstod när de reala räntekostnaderna efter skatt stegkraftigt och tillgångspriserna föll.

En betydande del av sparandeuppgången är således hänförlig till reser-vationer på grund av förväntade framtida inkomstförsämringar. Beteendetatt anpassa konsumtionen innan de försämrade inkomsterna trätt i kraftär rationellt. Det innebär att sparkvoten initialt ökar. När den förväntadeinkomstneddragningen realiseras justerar hushållen inte sin konsumtions-volym, istället anpassas sparandet till en lägre nivå. Hushållen har an-passat sina skulder snabbt. Räntekostnaderna efter skatt som andel avdisponibel inkomst bedöms 1995 vara nere på 1984—1986 års nivå, vilketockså motiverar en nedgång i sparandet som andel av inkomsterna. Kon-sumtionen av tjänster förutses utgöra en allt större andel av den totala

konsumtionen. Detta är till viss del en effekt av förskjutningar från of-fentlig till privat konsumtion.

Hushållens realt disponibla inkomster beräknas stiga med drygt 1 %per år. Löne-, pensions- och kapitalinkomsternas utveckling ger ett posi-tivt bidrag. Kapitalinkomsterna ökar genom att sparandet förbättrar hus-hållens räntenetto, men också genom att företagens gynnsamma vinstlägedelvis kanaliseras till hushållen via ökade aktieutdelningar. De direktaskatterna och saneringsprogrammet håller däremot tillbaka den reala dis-ponibel inkomstutveckl ingen .

Hushållens successivt ökade förtroende för den svenska ekonomin,fallande arbetslöshet och sjunkande realräntor medför en neddragning avsparkvoten. I samma riktning verkar också saneringsprogrammet, somdelvis bör tolkas som en av hushållen förväntad inkomstneddragning.

Den privata konsumtionen bedöms öka med knappt 2 % per år. Spar-kvoten inkl, nettoinvesteringar i egnahem faller gradvis och uppgår år1999 till ca 4 %. Det finansiella sparandet som andel av disponibelin-komsten ligger högre, ca 5 1/2 %

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 13.4 Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt alternativet medmedelhög tillväxt

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

1999 Försörjningsbalans

BNP

-2,1

2,4

3,0

3,9

3,4

2,6

2,2

Import

-0,4

4,1

6,5

8,4

7,8

7.7¶Tillgäng

-1,6

2,8

3,9

5,2

4,9

4,2

3.9¶Privat konsumtion

-3,8

1,2

1,5

1,9

2,1

1,9

1,7

Offentlig konsumtion

-0,7

-1,6

-0,9

-1,0

-0,9

0,0

Stat

3,5

-2,0

0,5

-0,9

-1,0

-0,9

0,0

Kommuner

-2,5

-1,5

-0,9

-1,0

-0,9

0,0

Bruttoinvesteringar

-16,2

-3,5

8,5

15,6

12,7

8,3

6,9

Lagerinvesteringar1

0,3

0,1

0,3

0,2

Export

7,2

10,0

8,0

7,2

6,7

6,3

Användning

-1,6

2,8

3,9

5,2

4,9

4,2

3,9

Inhemsk efterfrågan

-4,9

-0,2

2,1

3,8

3,6

2,8

2,6

Nyckeltal

Timlön

3,9

3,0

3,3

3,6

3,9

4,1

4,6

KPI (årsgenomsnitt)

4,7

1,6

2,7

3,0

3,2

3,1

3,3

NPI (årsgenomsnitt)

Öppen arbetslöshet2

4,3

1,3

1,9

2,3

2,4

2,3

2,5

8,2

8,0

7,2

6,5

6,1

5,8

5,5

Konjunkturberoende arbets-

marknadspolitiska åt-

gärder

4,3

6,2

5,9

5,4

4,9

4,6

Exportnetto3

3,7

5,9

6,8

6,6

6,2

5,8

5,2

Bytesbalans3

-0,3

2,3

3,2

4,2

4,0

3,8

3,5

Bruttosparande3

13,4

14,4

16,0

18,6

19,8

20,6

21,0

Bruttoöverskott i

industrin4

33,7

34,6

34,1

33,0

31,5

29,5

* Förändring i procent av föregående års BNP.

2 Procent av arbetskraften.

3 Procent av BNP.

4 I procent av förädlingsvärdet till producentpris.Källa: Finansdepartementet.

142¶Saneringsprogrammet innebär bl.a. att utgifterna för den offentliga kon-sumtionen är realt oförändrade. Eftersom merparten av utgifterna för denoffentliga konsumtionen utgörs av lönekostnader, vilka beräknas stigasnabbare än BNP-deflatom ökar priset för den offentliga konsumtionenmer än BNP-deflatom. För att utgifterna för den offentliga konsumtionenskall vara realt oförändrade krävs därför att volymen minskar. Sanerings-programmet utgör därmed en "cash-limit" och innebär en utbytbarhetmellan löne- och sysselsättningsförändringar.

Den sänkta kommunala konsumtionen förutses delvis motverkas av attden privata konsumtionen av samma slags tjänster ökar. Denna typ avtjänsteproduktion är ofta arbetsintensiv. Om även produktionen av sådanatjänster flyttas över från den offentliga till den privata sektom, oavsettom de är skattefinansierade eller ej, innebär det att den genomsnittligaproduktiviteten i näringslivet faller. Denna sammansättningseffekt verkarsåledes återhållande för produktivitetstillväxten i näringslivet.

När även den inhemska efterfrågan börjar stiga medför detta en ökadimportefterfrågan. Andra faktorer som påverkar importutvecklingen är re-lativpriset mellan hemmamarknads- och importpriser samt kapacitetsut-nyttjandet.

Den importvägda efterfrågan beräknas öka med ca 6% per år. Kapaci-tetsgapet från den senaste lågkonjunkturen krymper successivt och relativ-priserna stiger något. Importen av bearbetade varor stiger med 9 % perår. Övriga varor och tjänster antas öka i något långsammare takt. Totaltsett förutses importen stiga med ca 8 %.

Detta innebär att nettoexportens bidrag till tillväxten är svagt negativunder perioden 1996—1999, -0,1 procentenheter. Icke desto mindre upp-visar kalkylen betydande överskott i utrikeshandeln beroende på dels attexporten i volym är större än importen, dels att exportprisnivån är högreän importprisnivån. Exportnettot, dvs. nettot av handeln med varor ochtjänster, ökar från knappt 2 % av BNP 1992 till 7 % 1995. Därefter be-räknas nettot sjunka till ca 5 % av BNP år 1999.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Långsam förbättring av arbetsmarknadsläget

Ett av huvudsyftena med de olika scenarierna är att illustrera arbetslös-hetens utveckling under alternativa tillväxtbanor.

Antalet personer som aktivt sökt men inte lyckats få reguljär sysselsätt-ning kan indelas i två huvudgrupper, dels de öppet arbetslösa och delspersoner i olika konjunkturberoende åtgärder. I den sistnämnda gruppenklassificeras en del som sysselsatta, t.ex. beredskapsarbeten, medan ut-bildningsorienterade åtgärder inte räknas in i sysselsättningen, t.ex per-soner som deltar i arbetsmarknadsutbildning eller ungdomspraktik.

Ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bestäms av riksdagen.Det finns inga beslut som rör perioden 1996—1999. Oförändrad ekono-misk politik kan i strikt mening tolkas som att åtgärderna upphör närperioden för fattade beslut löper ut. Ett sådant antagande är inte realis-tiskt. I stället baseras kalkylerna på en regel som innebär att åtgärdernas

omfattning förändras något snabbare än förändringen i den öppna arbets-lösheten. Denna relativa utveckling av öppet arbetslösa och personer i åt-gärder är lämplig av lönebildningsskäl. Regeln är densamma i alla alter-nativen men resultaten blir olika till följd av olika utveckling av arbets-lösheten.

Förändringar i arbetskraftsefterfrågan räknat i personer bestäms dels avproduktivitetsutvecklingen, dels av produktionens förändring och slutligenav hur medelarbetstiden utvecklas. Förändringar i arbetslösheten berordessutom på hur utbudet av arbetskraft utvecklas, som i sin tur bl.a. på-verkas av utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken. Kalkylens resultatvad avser utvecklingen på arbetsmarknaden är starkt beroende av de be-dömningar och antaganden som görs angående utbudets utveckling.Effekterna av olika strukturella reformer som har genomförts är mycketsvårbedömda, vilket medför att utbudsutvecklingen är särskilt osäker. Detär därför inte osannolikt att summan av öppet arbetslösa och personer ikonjunkturberoende åtgärder kan falla något snabbare än vad de olikascenarierna visar.

I alternativet med medelhög tillväxt beräknas ca 260 000 nya reguljärajobb skapas under perioden 1996—1999. Samtidigt ökar det underliggandeutbudet, dvs. summan av sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i ar-betsmarknadspolitiska åtgärder utanför arbetskraften, med ca 140 000personer. Antalet personer utan reguljärt arbete faller från 13 1/2 % avarbetskraften 1995 till ca 10 % år 1999.

I diagram 13.4 illustreras utvecklingen av det underliggande utbudetoch den reguljära sysselsättningen. Differensen motsvarar summan öppetarbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Bedömningenav det underliggande utbudet är centralt för kalkylens arbetsmarknads-resultat. Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet känneteckna-des arbetsmarknaden av överhettning. Det är därför inte rimligt att detunderliggande utbudet som andel av befolkningen i åldrarna 16—64 årskall nå upp till dessa nivåer igen. Dessutom växer sannolikt utbildnings-behovet successivt, vilket också kan bidra till att dämpa det underliggan-de utbudet. Åren 1985—1986 kännetecknades i många stycken av balans.Prognosen innebär att det underliggande utbudet successivt närmar sigden nivå som rådde dessa år.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

144¶Diagram 13.4 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i forhållande till Prop. 1993/94:150befolkningen 16—64 år enligt alternativet med medelhög tillväxt Bilaga 1.1

Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer ikonjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen16-64 år.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet ochFinansdepartementet.

Potentialen att öka det underliggande utbudet är betydande. År 1993fanns ca 140 000 personer som ville ha jobb men inte sökt något till följdav arbetsmarknadsskäl, s.k. latent arbetssökande. Det är en ökning medca 103 000 personer jämfört med överhettningsåren 1989—1990.1 timmarräknat är utbudspotentialen ännu större. Utöver de latent arbetssökandefinns även personer som vill öka sin arbetstid men är förhindrade att göradetta av arbetsmarknadsskäl, s.k. undersysselsatta. Förra året fanns detca 308 000 personer som var undersysselsatta, vilket är en ökning med135 000 jämfört med överhettningsåren.

Medelarbetstiden steg under början av 1990-talet. Delvis är detta eneffekt av minskat antal semesterdagar och sänkta ersättningsnivåer i sjuk-försäkringen, men också en följd av ökat arbetstidsuttag i timmar perdag. Den sistnämnda effekten skall ses i ljuset av konjunkturcykeln. Ini-tialt, när efterfrågan på arbetskraft börjar stiga, väljer arbetsgivarna attöka arbetstidsuttaget i stället för att nyanställa. Detta sammanhänger del-vis med institutionella faktorer som trygghetslagstiftning, delvis med kost-nader i samband med nyanställning, men också med en initial osäkerhetom uppgångens varaktighet. Under perioden 1996—1999 förutses en fort-satt svag neddragning av medelarbetstiden, vilket bidrar till ökad syssel-sättning i antal personer.

145¶Den offentliga sektorns sparande ökar betydligt

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har under de senasteåren fallit dramatiskt. Anledningen till försämringen är konjunkturfalleti kombination med den finansiella krisen. Den kraftigt stigande arbets-lösheten innebar ökade utgifter för olika former av arbetsmarknadspolitik.Lågkonjunkturen, sparandeunderskotten och den finansiella krisen med-förde också att hushållens osäkerhet om framtiden ökade, vilket tog siguttryck i att hushållens sparande växte betydligt. Under åren 1990—1993steg hushållens sparande som andel av disponibelinkomsten med närmare8 procentenheter, från -0,5 % år 1990 till 7,2 % år 1993. Även detta bi-drog i hög grad till att skatteinkomsterna föll.

År 1995 väntas den offentliga sektorns inkomster uppgå till närmare57 % av BNP. Utgiftskvoten beräknas samma år till ca 66 %, och det fi-nansiella sparandeunderskottet blir då 9 % av BNP.

I detta scenario sjunker hushållssektoms sparande, som en följd avminskad osäkerhet om den framtida ekonomiska utvecklingen och genom-förd skuldkonsolidering. Arbetslösheten faller och prisökningarna hållsnere. För den offentliga sektorns finanser innebär detta att inkomsternaökar, samtidigt som utgiftsökningarna begränsas. Till detta kommer attsaneringsprogrammet för de offentliga finanserna, presenterat och antagetav riksdagen våren 1993, genomförs under åren fram till 1998. I dessaberäkningar har saneringsprogrammet tekniskt lagts på den statliga sek-torn, utom i den del det avser de kommunala konsumtionsutgifterna.Delar av saneringsprogrammet skall emellertid genomföras även inomsocialförsäkringssektorn.

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn förbättras betydligtunder perioden 1996—1999. Slutåret har underskottet minskat till 65 mil-jarder kronor, eller 3,3 % av BNP. Förbättringen mellan 1995 och 1999beror framför allt på att utgifternas andel av BNP minskar med 8 pro-centenheter, se tabell 13.5. Saneringsprogrammet 1993 bygger dels påspecificerade besparingar och inkomstförstärkningar om 46 miljarder kro-nor i 1993 års prisnivå, vilket motsvarar 2,7 % av BNP år 1999, dels påatt utgifterna för den offentliga konsumtionen skulle hållas realt oföränd-rade.

I detta alternativ förbättras det offentliga finansiella sparandet med sam-manlagt 6 % av BNP. Knappt hälften av förbättringen är således hänför-lig till saneringsprogrammets genomförande.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

146¶Täbell 13.5 Den offentliga sektorns finanser Prop. 1993/94:150

Löpande priser ,

Miljarderkr.

1993 Som andel av BNP, procent

1999 Inkomster

60,2

58,4

56,9

56,0

55,5

55,1

55,0

Skatter och avgifter

50,2

48,8

47,8

47,9

48,1

Kapitalinkomster

6,4

6,2

5,8

4,9

4,4

4,1

3,8

Övriga inkomster

3,6

3,5

3,4

3,3

3,2

3,1

3,2

Utgifter

1 067

73,6

68,9

66,1

63,9

60,9

59,4

58,3

Transfereringar till hushåll

25,8

24,7

23,5

22,4

21,4

20,9

Övriga transfereringar

11,2

7,3

6,7

6,0

5,3

4,9

4,4

Ränteutgifter

6,1

6,4

6,8

6,4

6,9

7,0

Konsumtion

27,7

26,8

25,6

24,8

24,0

23,4

23,1

Investeringar

2,9

2,8

2,9

3,0

Finansiellt sparande

-195

-13,4

-10,5

-9,2

-7,9

-5,5

-4,3

-3,3

- stat

-251

-17,3

-13,0

-10,4

-9,0

-6,5

-5,4

-4,5

- socialförsäkringssektorn

2,2

1,6

1,3

0,8

0,4

0,1

0,0

- kommunerna

1,7

0,8

0,0

0,3

0,6

1,0

1,2

Primärt finansiellt sparande

-200

-13,8

-10,5

-8,6

-6,0

-3,5

-1,4

-0,1

Nettoskuld

18,4

28,2

35,7

41,6

44,9

47,0

48,2

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Skatter och avgifter som andel av BNP — skattekvoten — ökar till år1999 med en halv procentenhet från 1995 års nivå. Ökningen beror påatt saneringsprogrammet även innefattar ökade inkomster till följd av ef-fektivare skatteindrivning samt breddad bas för mervärdesskatten. Denstigande sysselsättningen innebär, om än marginellt, att inkomsterna avarbetsgivaravgifter växer som andel av BNP. De övriga inkomsterna be-räknas falla som andel av BNP. Detta beror huvudsakligen på att ränte-inkomsterna i AP-fonden minskar. Sammantaget minskar den offentligasektorns inkomster med ca 2 procentenheter av BNP.

De samlade offentliga utgifterna faller betydligt mer, från 66 % avBNP 1995 till motsvarande 58 % år 1999. Utgiftskvoten återgår därmedtill en nivå motsvarande den år 1979 (rensad för vissa tekniska omlägg-ningar). Reduktionen av utgiftskvoten motsvarar år 1999 sänkta utgifterom drygt 150 miljarder kronor. Hushållstransfereringarna beräknasminska med 4 procentenheter av BNP och konsumtionsutgifterna mednärmare 3 procentenheter. Inkomstöverföringama till hushållen minskartill följd dels av ett förbättrat arbetsmarknadsläge, dels av de besparingarsom ingår i saneringsprogrammet. De senare avser minskade pensioner,besparingar inom sjukförsäkringen, m.m. Den andra förklaringen till densänkta utgiftskvoten är att konsumtionsutgifterna faller relativt BNP. Nor-men om realt oförändrad konsumtion appliceras i dessa beräkningar ex-klusive effekterna av arbetsmarknadspolitik. För kommunernas del bety-der detta att minskningen av konsumtionsutgifterna blir större, eftersomberedskapsarbeten och utbildningsvikariat antas falla i takt med arbets-löshetens minskning. Effekten blir också realt lägre konsumtionsutgifter.Skillnaden motsvarar förändringen av arbetslösheten, och uppgår i dettaalternativ till ca en halv procentenhet av den kommunala konsumtionen.

147¶Normen om realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion kanuppnås genom att lönerna inom offentlig sektor ökar långsammare än in-om näringslivet, genom att volymen minskar eller genom att konsumtio-nen i högre utsträckning finansieras genom avgifter. I dessa kalkyler haren kombination av dessa åtgärder antagits. Lönerna antas i detta scenarioöka med ca en halv procentenhet mindre än timlönen i näringslivet. Vo-lymminskningen uppgår i kalkylen till i genomsnitt 1 % per år. Därtillkommer att avgiftsfinansieringen ökar något.

De offentliga investeringarna ökar något som andel av BNP underperioden, vilket medför att deras andel av de totala offentliga utgifternastiger än mer.

Av den offentliga sektorns övriga utgifter, är det i huvudsak subven-tioner som minskar från år 1995 till 1999. Detta sker dels i takt med denallmänna förbättringen av ekonomin, dels genom att saneringsprogrammetinnefattar minskade utgifter för räntesubventioner. De senare minskaräven som en följd av den lägre räntenivån, samt som följd av successivtsänkt bidragsandel för nybyggda hus i samband med räntebidragens av-trappning. Även transfereringarna till utlandet faller som andel av BNP,då de i dessa kalkyler ligger på en konstant nominell nivå.

Under hela beräkningsperioden visar de offentliga finanserna under-skott, även om underskottet successivt avtar. Detta innebär att nettoskul-den ökar i samma utsträckning, vilket medför att också räntebetalningarnastiger. Räntenettot, skillnaden mellan kapitalinkomster och ränteutgifter,sjunker under åren 1995—1999 med drygt 50 miljarder kronor, motsva-rande 2,6 procentenheter av BNP. Den offentliga sektorns nettoskuldökar från 36 % av BNP år 1995 till 48 % år 1999. Utvecklingen, somillustreras i diagram i kapitel 1, innebär att en allt större andel av deoffentliga inkomsterna måste tas i anspråk för räntebetalningar. Det inne-bär också att utrymmet för övriga utgifter inom den offentliga sektornsjunker i motsvarande mån. Räntebetalningarna som andel av de statligautgifterna stiger i denna kalkyl från 16 % år 1995 till 24 % år 1999. Detskall i sammanhanget noteras, att skuldförändringen i dessa kalkyler en-bart motsvarar det finansiella sparandet i den offentliga sektorn. Dettainnebär att ingen hänsyn tas till värdeförändringar i tillgångar eller skul-der.

Det primära sparandet, dvs. det finansiella sparandet exklusive kapital-inkomster och ränteutgifter, kan sägas beskriva den finansiella utveck-lingen rensad för de effekter som uppkommer av tidigare års sparande,dvs. av förmögenhetsställningen. Det primära sparandet ökar under åren1995—1999 med drygt 8 % av BNP. Av detta förklaras en tredjedel avsaneringsprogrammets specificerade besparingar, medan den återståendedelen kan sägas vara en underliggande utveckling, som även inkluderareffekter av tidigare års beslut. I avsaknad av andra politiska beslut underkalkylperioden, kan den återstående förbättringen också beskrivas som eneffekt av den ekonomiska återhämtningen på de offentliga finanserna, in-klusive bedömningen av befolkningssammansättning, etc.

I efterföljande kapitel 14 diskuteras olika faktorers betydelse för stats-skuldens nivå och förändringstakt. Där anges schematiskt primärsaldo,

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

realränta, tillväxt samt ingående skuld som nyckelvariabler. I detta scena- Prop. 1993/94:150rio med medelhög tillväxt är den implicita realräntan på den offentliga Bilaga 1.1nettoskulden ca 4 % under perioden 1995—1999. Nettoskulden — som1995 motsvarar 36 % av BNP — stiger år 1999 till 48 %. Tillväxten upp-går till i genomsnitt 3 %, vilket innebär ett successivt närmande till ettnormalt kapacitetsutnyttjande. Primärunderskotten, som år 1995 uppgårtill knappt 9 % av BNP, sjunker varje år som andel av BNP, men kom-mer först i slutet av perioden ned till noll. Om tillväxten efter sekelskiftetunderstiger den i detta alternativ, är risken stor att primärsparandet återvisar underskott. I de termer som redovisas i kapitel 14, innebär dettascenario att skuldnivån knappast är uthållig, dvs. att skuldkvoten inte sta-biliseras. Resultaten är dock i hög grad beroende av antagandet om diffe-rensen mellan realränta och tillväxt för perioden efter sekelskiftet. All-mänt kan sägas att det krävs större primäröverskott för att skuldkvotenskall kunna stabiliseras eller sjunka om ekonomin efter sekelskiftet åter-går till en lägre tillväxtbana.

I kalkylerna förbättras de statliga finanserna avsevärt, och svarar förhuvuddelen av den totala förstärkningen av det offentliga sparandet. Detkommunala finansiella sparandet förbättras också, från knappt 1 miljardkronor 1995 till 22 miljarder kronor 1999. Denna utveckling är framförallt en följd av att utgifterna för konsumtion inom den kommunala sek-torn faller något.

Utvecklingen av det kommunala finansiella sparandet sammanhängermed det beräkningstekniska antagandet om ett nominellt oförändrat bidragfrån staten till kommunsektorn under hela perioden. Bidraget kan givetviskomma att justeras. Ett av syftena med de här redovisade beräkningarna,liksom med LK-kalkylen, är just att ge underlag för den fortsatta ekono-miska politiken.

Socialförsäkringssektorn omfattar AP-fonden, arbetslöshetskassornasamt sjuk- och föräldraförsäkringarna. Det finansiella sparande som upp-står i sektorn är dock helt hänförligt till sparandet i AP-fonden. Sparandeti sektorn krymper till i stort sett noll i dessa beräkningar. Detta följer avatt pensionsutbetalningama varje år överstiger avgiftsinkomsterna. Efter-som ränteläget i detta scenario successivt sänks, blir följden att avkast-ningen på fondkapitalet sjunker.

Hushållens sparande sjunker från en hög nivå

Hushållssektoms nettosparande, dvs. den del av disponibel inkomsten sominte konsumeras, har under de senaste åren ökat mycket kraftigt. Dettaberor delvis på den mycket kraftiga ökningen av realräntan efter skatt,som bl.a. bidragit till låga tillgångspriser och därmed ett behov av skuld-anpassning. En ytterligare förklaring är en ökad osäkerhet om framtidsut-sikterna, till följd av ökad arbetslöshet och de stora sparandeunderskotteni den offentliga sektorn. I takt med att konjunkturen förbättras och skuld-anpassningen genomförs, minskar hushållens sparbehov. Sparkvoten, net-

20 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150

tosparandet som andel av disponibelinkomsten, förväntas därför sjunkanågot, se diagram 13.5.

Diagram 13.S Hushållens sparkvot 1980—1999

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Under kalkylperioden 1996—1999 ökar hushållens faktorinkomster somandel av disponibelinkomsten med närmare 6 procentenheter, se tabell13.6. Samtidigt faller inkomstöverföringama från den offentliga sektorn,både på grund av det förbättrade sysselsättningsläget och på grund av sa-neringsprogrammets genomförande. Som andel av disponibelinkomstenminskar dessa inkomster med 5 procentenheter under perioden. Dettasvarar samtidigt för ungefär hälften av förbättringen av den offentligasektorns finansiella sparande.

Nettosparkvoten som andel av disponibelinkomsten beräknas sjunkafrån 7,3 % år 1995 till ca 4 % år 1999. Det finansiella sparandet i hus-hållssektom, dvs. hushållens nettosparande minus nettoinvesteringar, fal-ler också. År 1999 uppgår nivån till 5,4 % av disponibelinkomsten, mot-svarande 60 miljarder kronor.

150¶Täbell 13.6 Hushållssektorns finanser

Löpande priser

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Miljarder Bidrag till årlig procentuell förändring av disponibel-

kr. inkomsten

1999 Faktorinkomster

Överföringar från offentlig

3,5

4,8

5,3

5,1

4,9

5,2

sektor

0,8

0,2

0,9

Övrigt netto

1,1

0,9

0,4

0,6

0,5

Skatter och avgifter

1,3

1,9

2,0

1,8

1,9

Disponibel inkomst

4,9

4,5

4,0

4,1

3,9

4,7

Privat konsumtion*

3,9

5,4

5,1

5,3

5,1

Sparkvot2

7,2

8,1

7,3

6,4

5,3

4,3

4,0

Finansiellt sparande2

9,3

10,4

9,6

8,4

7,2

5,9

5,4

1¶Förändring från föregående år, procent.

2¶Andel av disponibelinkomsten.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Företagsinvesteringarna ökar kraftigt och sänker därmed det högasparandet

Företagssektorns — som inkluderar både finansiella och icke-finansiellaföretag — bruttosparande har under de senaste åren legat högt. Samtidigtsom investeringsaktiviteten sjunkit betydligt, har det finansiella sparandetväxt.

Under den närmaste fem åren beräknas det finansiella sparandet i före-tagssektorn falla i takt med den ökande investeringsaktiviteten. Totaltsjunker sparandet från en nivå om drygt 7 % av BNP år 1995 till drygt4 % år 1999, se tabell 13.12.

Driftsöverskotten brutto sjunker något under perioden, vilket motsvarasav en höjd löneandel. Vinstandelen faller med ca 3 procentenheter underperioden 1995—1999.

Bruttosparande

Bruttosparandet för hela den svenska ekonomin utgörs av summan av detfinansiella sparandet — bytesbalansen, och det reala sparandet — lager-och bruttoinvesteringarna. Bruttosparandet har under de senaste årenfallit, främst som en följd av de minskade investeringarna.

Under perioden fram till 1999 stiger bruttosparandet i svensk ekonomi,som en följd av både ökad investeringsaktivitet och förbättrad bytesba-lans. I alternativet med medelhög tillväxt ökar investeringarna allt efter-som efterfrågan stiger och räntorna sänks. Innebörden av detta är att pro-duktionskapaciteten byggs ut och i sin tur möjliggör tillväxten. Underkalkylperioden 1996—1999 ökar bruttosparandet som andel av BNP med5 procentenheter till ca 21 % av BNP. Så högt bruttosparande har intenoterats under en längre tid sedan mitten av 1970-talet, se diagram 13.6.

151¶Bruttosparandet är inte orealistiskt högt i ljuset av det omslag i investe- Prop. 1993/94:150ringarna som skett under de senaste åren. Bilaga 1.1

Diagram 13.6 Bruttosparande och investeringar 1970—1999

Källor: Riksbanken, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdeparte-mentet.

Bytesbalansen visar fortsatt överskott

Bytesbalansen utgörs av summan av det finansiella sparandet i den offent-liga sektorn, hushållssektom samt företagssektorn. Det finansiella sparan-det i privat och offentlig sektor framgår i diagram 13.7. Bytesbalansenutvisar nettot av de löpande transaktionerna (dvs. exklusive kapitaltrans-aktioner) mellan Sverige och utlandet. Ett underskott i bytesbalansen be-tyder att Sverige lånar från utlandet.

Sedan mitten 1970-talet har bytesbalansen varit negativ i stort sett varjeår. Underskotten har som mest uppgått till 3 % av BNP. Under 1994 och1995 väntas bytesbalanssaldot visa ett överskott, som år 1995 beräknasuppgå till drygt 3 % av BNP. Förbättringen förklaras huvudsakligen avden stärkta handelsbalansen. I kalkylerna över utvecklingen 1996—1999stärks bytesbalansen ytterligare i början av perioden. Därefter faller ex-portnettot och försvagar de samlade utrikesaffärema något. Slutåret visardock bytesbalansen ett överskott på ca 70 miljarder kronor, motsvarande3,5 % av BNP, se tabell 13.13. Detta är en historiskt hög nivå, vilketockså framgår av diagram 13.7.

152 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 13.7 Finansiellt sparande 1970—1999

Källor: Riksbanken, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finans-departementet.

Det offentliga sparandet ökar under åren 1995—1999 med sammanlagt6 procentenheter av BNP, medan det privata sparandet reduceras medungefär lika mycket, dock från mycket höga nivåer. Företagssektornminskar sitt sparandeöverskott mer än hushållen.

I alternativet med hög tillväxt förstärks förtroendet snabbare än i 3 åk-alternativet. Detta bedöms generera ett ännu större räntefall på långa si-dan och en något kraftigare appreciering.

Lönebildningen fungerar väl

För att alternativet med hög tillväxt skall realiseras måste såväl arbets-marknaden som lönebildningen utmärkas av hög flexibilitet. Nominellastelheter och förhandlingsutfall som innebär kompensation för andra sek-torers löneökningar är inte förenliga med utvecklingen i detta alternativ.Graden av flexibilitet på arbetsmarknaden beror också på andra faktorerän löneanpassning. Hög matchningsförmåga, geografisk rörlighet, adekvatutbildning och lättrörlighet mellan ekonomins sektorer är också av storbetydelse. I annat fall krävs det sannolikt mycket stora relativlöneför-

skjutningar, som riskerar att utlösa löne-lönespiraler, för att uppnå öns-kad rörlighet.

En utveckling med hög tillväxt antas delvis komma till stånd genomfortsatta strukturella reformer i syfte att ytterligare förbättra ekonominsfunktionsförmåga. Väsentliga delar av denna politik antas, tillsammansmed arbetsmarknadens parters agerande, vara inriktad mot att sänka denarbetslöshetsnivå som är förenlig med icke-accelererande löneökningar.Ett inslag i en sådan politik är att stärka s.k. outsiders (de som inte harreguljär sysselsättning) konkurrenskraft relativt de som har jobb, s.k. in-siders.

Under perioden 1992—1993, då sysselsättningen föll kraftigt, uppstoden strukturell löneglidning, vilken beskrivs närmare i kapitel 15. I dettascenario ökar sysselsättningen mycket snabbt, nästan 440 000 nya jobbskapas från 1995 till 1999. Vid en så kraftig expansion är det rimligt atträkna med att produktivitetstillväxten är förhållandevis låg. Vidare förut-sätts individuella skillnader i utbildning och erfarenhet i större utsträck-ning avspeglas i lönesättningen. En stor andel av de personer som inträ-der i reguljär sysselsättning antas vara ungdomar och arbetslösa med bak-grund i andra delar av ekonomin. Detta medför sannolikt att de nyanställ-das ingångslöner många gånger understiger sektorns genomsnitt. Resul-tatet blir en negativ strukturell löneglidning så länge som sysselsättnings-expansionen pågår. Detsamma gäller produktivitetsutvecklingen. Därige-nom, samt som en följd av låg faktisk och förväntad inflation, blir de no-minella löneökningarna låga under perioden 1996—1999, särskilt vid enhistorisk jämförelse. Det är viktigt att skilja på å ena sidan löne- ochproduktivitetsnivå och å andra sidan utveckling i samma storheter. Denyinträdande på den reguljära arbetsmarknaden ger upphov till engångs-sänkningar så länge som sysselsättningen stiger kraftigt. Därefter finnsdet ingenting som indikerar att de nyinträddas utvecklingspotential ochdärmed möjligheter till reallöneökningar skulle vara sämre än genom-snittets.

Den sammanlagda löneökningen avtar under 1996 och 1997. Därefterförutses den snabba förbättringen av arbetsmarknadsläget dominera ochresultera i måttliga löneökningar. Bakom de aggregerade siffrorna döljersig skillnader i löneutveckling inom och mellan sektorer.

Bruttoöverskottsandelen är ungefär lika hög som i alternativet medmedelhög tillväxt. Med tanke på det lägre ränteläget är emellertid in-vesteringsförutsättningama gynnsammare här. Växelkursen beräknas stär-kas något snabbare i högtillväxtaltemativet, vilket bl.a. är ett uttryck förett större förtroende för den svenska ekonomins utveckling. Dessa fakto-rer, var och en för sig, bidrar till att hålla inflationen på en låg nivå.Konsumentpriserna bedöms öka med knappt 3 % per år. Den underlig-gande prisökningen, nettoprisindex, bedöms stanna vid 2 % i genomsnitt1996—1999. Flera andra inflationsmått, t.ex. BNP-deflatom, indikerar enännu mer återhållsam prisutveckling.

Relativpriserna för svensk export förväntas sjunka något under perioden1996—1999, med ungefär samma vinstutveckling som i 3 %-alternativet.Detta möjliggörs genom lägre ökning av enhetsarbetskostnaden. Exporten

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

växer med knappt 7 1/2 % per år, vilket innebär att de svenska företagen Prop. 1993/94:150vinner marknadsandelar i genomsnitt under perioden 1996—1999. Bilaga 1.1

Stark investeringsutveckling, ett villkor för hög tillväxt

I detta scenario förutsätts att förtroendet för svensk ekonomi är mycketstort redan 1996. Detta uttrycks bl.a. i låga realräntor från och med år1996. Liksom i 3 %-alternativet bidrar också lönsamhets- och produk-tionsutvecklingen samt fortgående infrastruktursatsningar till mycketgynnsamma förutsättningar för en hög investeringsaktivitet. Bruttoinves-teringarna bedöms behöva öka med närmare 16 % per år. Därigenomkommer inte kapacitetsrestriktioner, som kan utlösa prisökningar, att görasig gällande. Sysselsättningsexpansionen inom framför allt näringslivet,exkl. industrin, medför en betydande uppgång för denna sektors investe-ringar. Investeringskvoten år 1999 understiger emellertid även i detta al-ternativ nivån 1990.

Diagram 13.8 Investeringar i forhållande till BNP

Löpande priser

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den växande kapitalstocken medför att produktionskapaciteten kraftigtstiger. Produktionstillväxten inom näringslivet stiger med drygt 5 % perår. Industriproduktionen stiger med knappt 7 % per år genom snabbtökande efterfrågan från maskininvesteringar, varukonsumtion och varu-export. För att få till stånd den sysselsättningsökning som beskrivs i dettascenario krävs också en betydande expansion av ekonomins övriga nä-

ringslivssektorer. Till en del beror detta på att offentlig konsumtion i alltstörre utsträckning produceras i den privata sektorn. Tillsammans medden höga aktiviteten i ekonomin samt hushållens stigande tjänsteefterfrå-gan innebär detta att näringslivet exkl. industrin bedöms öka produktio-nen med drygt 4 1/2 % per år.

De realt disponibla inkomsterna beräknas växa med ca 1,5 % per år.Den reala lönesumman växer snabbare än i 3 %-alternativet men pensio-ner och transfereringar till arbetslösa växer långsammare. Framtidsför-väntningarna och förtroende för ekonomin är högre samtidigt som räntanoch arbetslösheten är betydligt lägre än i alternativet med medelhögtillväxt. Detta bidrar till en något snabbare neddragning av sparandet.Den privata konsumtionen förväntas stiga med knappt 2 1/2 % per år ochsparkvoten falla till ca 3 % år 1999. Den finansiella sparkvoten sjunkertill drygt 4 %.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Tabell 13.7 Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt alternativet med högtillväxt

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

1999 Försörjningsbalans

BNP

-2,1

2,4

3,0

4,9

4,2

3,6

3,3

Import

-0,4

4,1

6,5

10,1

10,0

9,1

8,5

Tillgång

-1,6

2,8

3,9

6,4

5,9

5,3

5,0

Privat konsumtion

-3,8

1,2

2,2

2,5

2,4

2,2

Offentlig konsumtion

-0,7

-1,6

-0,9

-1,1

-0,7

-0,8

0,2

Stat

3,5

-2,0

0,5

-1,1

-0,7

-0,8

0,0

Kommuner

-2,5

-1,5

-1,1

-0,7

-0,8

0,3

Bruttoinvesteringar

-16,2

-3,5

8,5

21,9

17,0

12,8

10,2

Lagerinvesteringar1

0,3

0,1

0,7

0,5

Export

7,2

10,0

8,0

8,2

7,7

6,9

6,6

Användning

-1,6

2,8

3,9

6,4

5,9

5,3

5,0

Inhemsk efterfrågan

-4,9

-0,2

2,1

5,4

5,0

4,4

4,1

Nyckeltal

Timlön

3,9

3,0

3,3

3,2

3,1

3,5

4,0

KPI (årsgenomsnitt)

4,7

1,6

2,7

2,3

2,7

2,8

3,0

NPI (årsgenomsnitt)

4,3

1,3

1,9

1,7

2,0

2,1

2,3

Öppen arbetslöshet2

8,2

8,0

7,2

6,0

5,3

4,7

4,0

Konjunkturberoende arbets-

marknadspolitiska

åtgärder

4,3

6,2

5,3

4,4

3,4

2,5

Exportnetto3

3,7

5,9

6,8

6,2

5,3

4,4

3,5

Bytesbalans3

Bruttosparande3

Bruttoöverskott i

-0,3

2,3

3,2

3,7

3,1

2,3

1,7

13,4

14,4

16,0

19,0

20,6

21,6

22,5

industrin4

33,7

34,6

33,8

32,8

31,3

29,5

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

2 Procent av arbetskraften.

3 Procent av BNP.

4 I procent av förädlingsvärdet till producentpris.Källa: Finansdepartementet.

Den importvägda efterfrågan ökar naturligtvis snabbare i detta scenariooch väntas stiga med ca 8 % per år. Relativpriset mellan hemmamark-nads- och importpriser faller något de första åren, men ligger oförändrade

från 1995 års nivå i genomsnitt under perioden 1996—1999. Importen avbearbetade varor stiger med knappt 11 % per år. I jämförelse med 3 %-alternativet är importen i relation till den importvägda efterfrågan någotlägre. Detta är delvis en följd av att investeringsexpansionen medför enkapacitetsuppbyggnad som möjliggör att de inhemska företagen kan mötaen relativt sett större efterfrågan. Den totala importen ökar med ca 9 1/2% per år. Den reala utrikesbalansen uppvisar negativa bidrag tilltillväxten i storleksordningen 1/2 procentenhet. Liksom i 3 %-alternativetuppvisar kalkylen emellertid betydande exportnetton och bytesbalansöver-skott. Exportnettot väntas år 1999 uppgå till ca 3 1/2 % av BNP.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Snabb vändning nedåt i arbetslösheten och i åtgärdsvolymema

Den förhållandevis höga tillväxten innebär att det skapas ca 440 000 nyaarbetstillfällen under perioden från 1995—1999. Det underliggande utbu-det stiger med knappt 190 000 personer. Summan av personer i arbets-marknadspolitiska åtgärder och öppet arbetslösa beräknas falla till ca6 1/2 % av arbetskraften år 1999.

Diagram 13.9 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande tillbefolkningen 16—64 år enligt alternativet med hög tillväxt

Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer ikonjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen16-64 år.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet ochFinansdepartementet.

I diagram 13.9 framgår att det underliggande utbudet når upp till ca83 1/2 % av befolkningen i åldrarna 16—64 år. Denna nivå indikerar att

produktionspotentialen har bibehållits, trots den djupa lågkonjunkturen,som en följd av framgångsrik arbetsmarknadspolitik och en allmänt flexi-bel arbetsmarknad. Sysselsättningen stiger mycket snabbare än i alterna-tivet med medelhög tillväxt och når 1999 upp till 78 % av befolkningen.Denna kraftiga expansion möjliggörs delvis av en nedgång i medelarbets-tiden, som väntas falla något snabbare än i 3 %-alternativet, vilket ocksåär ett uttryck för att arbetsmarknaden är flexibel.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 13.8 Arbetsmarknad

lOOO-tals personer

1995 Förändring till 1999

hög

medel

låg

Sysselsatta

63 Arbetslösa

-131

-67

-29

Konjunkturberoende åtgärder

-149

-57

-8

Utbud

34¶Underliggande utbud

20¶Källa: Finansdepartementet.

Sparandet i offentlig sektor kan förbättras ytterligare

Ett scenario med bättre fungerande arbetsmarknad och lönebildning ochdärmed följande högre tillväxt skulle innebära markant förbättrade of-fentliga finanser. Sparandeunderskottet i den offentliga sektorn uppgår idetta scenario till 0,8 % av BNP år 1999, se tabell 13.9 och diagram13.10.

Sparandet är drygt 2 procentenheter starkare i alternativet med hög ändet med medelhög tillväxt. Skillnaden är särskilt påtaglig för de statligafinanserna, men även den kommunala sektorn förbättrar sitt finansiellasparande betydligt.

158 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 13.10 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1990—1999

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Tabell 13.9 Den offentliga sektorns finanser vid alternativa tillväxttakterLöpande priser

Miljarderkr.

Andel av BNP 1999

Genomsnittligprocentuell förändring1995-1999

1993 Alt 4%

Alt 3%

Alt 2%

Alt 4%

Alt 3%

Alt 2%

Inkomster

54,3

55,0

57,8

4,4

5,4

Skatter och avgifter

47,7

48,1

49,8

5,6

5,5

6,1

Kapitalinkomster

3,6

3,8

4,8

-6,3

-5,3

0,3

Övriga inkomster

3,0

3,2

2,7

3,5

3,9

Utgifter

1 067

55,1

58,3

63,8

0,9

2,0

4,0

Transfereringar till hushåll

19,3

20,9

22,3

-0,7

1,0

2,3

Övriga transfereringar

4,3

4,4

5,3

-5,4

-5,1

-1,0

Ränteutgifter

6,4

7,0

8,9

5,8

7,7

14,1

Konsumtion

22,1

23,1

24,3

1,8

2,6

3,6

Investeringar

3,0

7,6

7,2

Finansiellt sparande

-195

-0,8

-3,3

-5,9

8,4

5,9

3,3

- stat

-251

-2,3

-4,5

-7,6

8,1

6,0

3,0

- socialförsäkringssektorn

0,0

0,6

1,3

-1,3

-0,7

- kommunerna

1,6

1,2

1,1

1,6

1,2

1,0

Primärt finansiellt sparande

-200

2,1

-0,1

-1,8

10,6

8,5

6,8

Nettoskuld

41,3

48,2

55,5

9,6

13,5

17,2

Anm.: Förändring, procentenheter 1995—1999.Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Som framgår av tabellen är de offentliga inkomsterna, uttryckta somandel av BNP, något lägre i detta beräkningsaltemativ. Dels beräknasskatteandelen bli något mindre till följd av den lägre konsumtionsandelen

och den minskade arbetslösheten, dels är den offentliga sektorns räntein-täkter mindre, då räntenivåerna sjunker något mer i detta alternativ. Denstörsta förändringen jämfört med det tidigare presenterade scenariot in-träffar dock på utgiftssidan. Den offentliga sektorns utgiftskvot, utgifternauttryckta som andel av BNP, kalkyleras till att bli tre procentenheter läg-re slutåret 1999, jämfört med alternativet med medelhög tillväxt. Dettaillustrerar tillväxtens betydelse för att uppnå en normalisering av utgifts-andelen. För det första kan transfereringarna sänkas, då utgifterna för ar-betslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitik är lägre. För det andraminskar utgifterna för offentlig konsumtion som andel av BNP mer i det-ta alternativ än i alternativet med medelhög tillväxt. Detta är en naturligföljd av den högre tillväxten, då jämförelsen görs i förhållande till BNP.De reala utgifterna för offentlig konsumtion sänks mer i detta alternativän i det med medelhög tillväxt. Anledningen till detta är att normen av-seende de reala konsumtionsutgifterna avser utgifter exklusive föränd-ringar till följd av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Eftersom arbetslös-heten sjunker snabbare i detta alternativ, innebär det att de reala utgifter-na för offentlig konsumtion sjunker mer, jämfört med alternativet med3 % tillväxt. Scenariot med hög tillväxt medför emellertid att det i termerav sysselsättning finns fler anställda i den offentliga sektorn 1999, jäm-fört med alternativet med medelhög tillväxt, trots att de offentliga kon-sumtionsutgifterna är lägre som andel av BNP. Detta beror på att löneut-vecklingen i offentlig sektor är långsammare i förhållande till BNP-defla-tom i detta scenario. Skillnaden mot näringslivets löneökning är betydligtstörre i detta alternativ.

Med det gradvis sjunkande underskottet i de statliga finanserna, ökarden offentliga sektorns nettoskuld betydligt långsammare. År 1999 uppgårnettoskulden till 41 % av BNP. Även om den offentliga sektoms netto-skuld ökar nominellt varje år även i detta alternativ, stiger den som andelav BNP allt långsammare. År 1998 avstannar ökningen och år 1999 sjun-ker skuldkvoten med drygt en procentenhet av BNP. I detta alternativ vi-sas tydligt det starka beroendet av tillväxten för de offentliga finanserna.Det primära sparandet förbättras med närmare 11 % av BNP mellan åren1995 och 1999, se diagram 13.11. Av detta svarar saneringsprogrammetför knappt 3 procentenheter. Kombinationen av realränta, tillväxt och pri-märöverskott visar att detta är en situation som i början av nästa sekelkan innebära en stadigt sänkt skuldkvot, givet differensen mellan real-ränta och tillväxt och givet fortsatta primäröverskott. Tillväxten över-stiger i detta alternativ realräntan med i genomsnitt en halv procentenhet.Primäröverskottet slutåret motsvarar 2 % av BNP.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

160¶Diagram 13.11 Primärt finansiellt sparande i offentlig sektor 1990—1999

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Sänkt hushållssparande bidrar till högre tillväxt

Med den högre sysselsättningen ökar hushållens arbetsinkomster snabbarei detta scenario. Den lägre arbetslösheten medför att de offentliga in-komstöverföringama blir lägre. Den disponibla inkomsten är dock högre

Täbell 13.10 Hushållssektorns finanser vid alternativa tillväxttakter

Löpande priser

Miljarderkr.

1993 Andel av disponibelinkomst 1999

Genomsnittligprocentuell förändring1995-1999

Alt 4%

Alt 3%

Alt 2%

Alt 4%

Alt 3%

Alt 2%

Faktorinkomster

Överföringar från offentlig

86,7

84,3

85,2

6,9

6,4

7,8

sektor

35,1

37,2

-0,7

1,0

2,3

Övrigt netto

14,2

12,8

3,3

3,7

2,0

Skatter och avgifter

36,0

35,8

35,6

5,3

5,4

6,4

Disponibel inkomst

100,0

3,9

4,2

5,3

Privat konsumtion

Sparkvot1

5,1

-4,2

5,1

5,2

7,2

3,1

4,0

7,6

-3,3

0,2

Finansiellt sparande

9,3

4,3

5,4

9,2

-5,3

-4,1

-0,4

1¶Andel av disponibel inkomst resp, förändring i procentenheter.Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

i reala termer. Sparkvoten är i detta alternativ något lägre. Detta hänger Prop. 1993/94:150samman med den stärkta allmänekonomiska situationen, vilken medför Bilaga 1.1att osäkerheten avseende den framtida privatekonomin minskar. Hushål-lens finanser vid alternativa tillväxtbanor redovisas i tabell 13.10.

Ett högre bruttosparande och lägre bytesbalans vid ökad tillväxt

Bruttosparandet i ekonomin beräknas vid en hög tillväxt uppgå till 23 %av BNP. I alternativet med medelhög tillväxt kalkyleras kvoten till 21 %.Skillnaden består i ett betydligt större realt sparande i detta alternativ,samtidigt som det finansiella sparandet är något lägre. Att det finansiellasparandet — bytesbalansen — är lägre i detta alternativ är en följd av attden starkare efterfrågan också medför ökad import, dvs. ett relativt lägreexportnetto. Det är ett uttryck för att både konsumtions- och investerings-efterfrågan är starkare i ekonomin. Resultaten framgår av tabell 13.13.

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn är i högtillväxtscena-riot betydligt starkare. Skillnaden uppgår till drygt 2 procentenheter avBNP år 1999. Företagens finansiella sparande är dock nästan 4 procent-enheter lägre, till följd av de högre investeringsutgiftema. Dessutom ärhushållens finansiella sparande något mindre. Totalt uppgår därför bytes-balansens överskott till 1,7 % av BNP år 1999, vilket är 2 procentenheterlägre än i alternativet med medelhög tillväxt.

Bytesbalansens saldo vid olika tillväxt illustreras i diagram 13.14.

I alternativet med låg tillväxt ökar inflationsförväntningarna kraftigt redani början av perioden. Både de långa och de korta räntorna stiger påtag-ligt. Bytesbalansöverskotten är betydande, men medför emellertid intemer än en svag appreciering av den svenska kronan, ca 1/2 % mot våraviktigaste handelspartners eftersom inflationen och inflationsförvänt-ningarna är högre än i övriga alternativ.

Lönebildningen fungerar sämre än vad som förut varit fallet

Detta scenario illustrerar en möjlig utveckling i det fall arbetsmarknadenfungerar mycket dåligt samtidigt som ekonomin utmärks av en fortsatthög osäkerhet. I detta scenario är arbetsmarknadens bristande funktions-förmåga påtaglig och tar sig bl.a. uttryck i att s.k. insiders inflytandeöver lönebildningen är betydande. Löneförhandlingar under inslag avstarka insiders drabbar de som står utanför den reguljära sysselsättningeni och med att lönerna drivs upp så kraftigt att efterfrågan på ytterligarearbetskraft reduceras påtagligt. Dessutom beräknas inslagen av nominellalönestelheter och kompensationstänkande generera resursfördelningspro-blem, trots höga arbetslöshetsnivåer. Detta resulterar i att löneöknings-takten stiger relativt kraftigt. Den höga löneökningstakten skapar höga

inflationsförväntningar och snabbt stigande räntor. Tillsammans medlönebildningens bristande anpassningsförmåga dämpar detta arbetskrafts-efterfrågan och medför att sysselsättningsuppgången bryts och i ställetplanar ut på 1997 års nivå. Antalet personer utanför den reguljära arbets-marknaden permanentas på en nivå kring 12—13 % av arbetskraften.

Genom de relativt kraftiga löneökningarna försämras det relativa kost-nadsläget betydligt snabbare än i de övriga scenarierna. Trots betydandeöverskott i utrikeshandeln apprecieras kronan endast med 1/2 % per årpå grund av den förhållandevis höga inflationen och inflationsförvänt-ningarna. Vinstnivåerna pressas tillbaka av svagare efterfrågan och före-tagens strävan att begränsa marknadsandelsförluster såväl hemma somutomlands. Detta räcker emellertid inte för att hejda en märkbar uppgångi inflationen. Nettoprisindex, BNP-deflatom och priset på total efter-frågan stiger med närmare 3 % i genomsnitt. Konsumentpriserna inkl,effekter av minskade räntesubventioner och höjd fastighetsskatt ökar mednärmare 3 1/2 % per år.

Ökningen av enhetsarbetskostnaden medför relativprishöjningar för ex-porten och därmed fallande marknadsandelar. Exporttillväxten bedömsstanna på knappt 6 1/2 % per år.

Eftersom scenariet kännetecknas av fallande lönsamhet, höjda räntoroch bristande tilltro till den svenska ekonomin blir investeringsaktivitetenbetydligt svagare än i de övriga alternativen. Bruttoinvesteringarna beräk-nas öka med knappt 7 % per år och investeringskvoten kommer inte allsupp till de nivåer som rådde före 1991, se diagram 13.8. Kapacitetsut-nyttjandet beräknas stiga så kraftigt att flaskhalsar i viss utsträckning görsig gällande. Detta resulterar bl.a dels i inflation och dels i ökad import,vilket i sin tur reducerar arbetskraftsefterfrågan.

Produktionstillväxten hålls tillbaka och förväntas inom näringslivet upp-gå till knappt 3 % per år. Produktivitetstillväxten bedöms dock öka snab-bare än i de andra alternativen, vilket beror på den svaga sysselsättnings-utvecklingen. Rekrytering av ny personal är ofta förknippad med olikakostnader, dels rent administrativa, dels genom att nyanställdas produk-tionsförmåga initialt ofta understiger genomsnittet på arbetsplatsen ochdärmed sänker produktiviteten.

Hushållens realinkomster förväntas öka med 2 % per år. Detta ärdelvis en effekt av snabbare lönestegringar, högre offentliga transfere-ringar, fallande vinstmarginaler som håller tillbaka inflationen och kraf-tigt förbättrat räntenetto som en följd av högt sparande.

Stabiliseringen av arbetslösheten på mycket höga nivåer och fortsattbetydande underskott i de offentliga finanserna medför sannolikt en be-tydande oro inför framtiden. Förtroendet för ekonomin är lågt och ränte-läget stigande. Incitamenten för bibehållet eller ökat sparande är starka.Det är i denna situation inte rimligt att räkna med ett lägre sparande.Hushållen inser att den ekonomiska utvecklingen är ohållbar och för-väntar sig sannolikt ytterligare finanspolitiska åtstramningar framöver.Sparkvoten bedöms därför förbli i huvudsak oförändrad under periodenoch ligga på en nivå kring 7 1/2 %. Den finansiella sparkvoten stabilise-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

ras drygt 9 %. Detta medför att konsumtionsutvecklingen begränsas tillca 1 1/2—2 % per år.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Täbell 13.11 Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt alternativet med lågtillväxt

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

1999 Försörjningsbalans

BNP

-2,1

2,4

3,0

3,1

2,3

1,6

1,0

Import

-0,4

4,1

6,5

7,4

7,3

6,6

6,5

Tillgång

-1,6

2,8

3,9

4,3

3,7

3,1

2,8

Privat konsumtion

-3,8

1,2

1,5

1,9

1,7

1,5

Offentlig konsumtion

-0,7

-1,6

-0,9

-1,5

-1,8

-1,7

0,3

Stat

3,5

-2,0

0,5

-1,5

-1,8

-1,7

0,0

Kommuner

-2,5

-1,5

-1,8

-1,7

0,4

Bruttoinvesteringar

-16,2

-3,5

8,5

11,3

8,0

4,8

3,0

Lagerinvesteringar1

0,3

0,1

0,2

0,1

-0,2

Export

7,2

10,0

8,0

7,6

6,5

6,0

5,5

Användning

-1,6

2,8

3,9

4,3

3,7

3,1

2,8

Inhemsk efterfrågan

-4,9

-0,2

2,1

2,7

2,3

1,5

1,2

Nyckeltal

Timlön

3,9

3,0

3,3

5,1

5,7

6,0

KPI (årsgenomsnitt)

1,6

2,7

3,7

3,5

3,2

3,3

NPI (årsgenomsnitt)

Öppen arbetslöshet2

4,3

1,3

1,9

3,2

2,9

2,6

2,7

8,2

8,0

7,2

6,9

6,8

6,7

Konjunkturberoende arbets-

marknadspolitiska åt-gärder2

4,3

6,2

6,1

6,0

5,9

Exportnetto3

3,7

5,9

6,7

6,3

6,0

5,6

Bytesbalans3

-0,3

2,3

3,2

4,2

4,0

3,8

Bruttosparande3

13,4

14,4

16,0

18,0

18,8

19,2

18,8

Bruttoöverskott i

industrin4

33,7

34,6

33,3

31,3

29,3

26,8

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

2 Procent av arbetskraften.

3 Procent av BNP.

4¶I procent av förädlingsvärdet till producentpris.

Källa: Finansdepartementet.

Importökningen i förhållande till förändringen i den importvägda efter-frågan bedöms vara högre än i de andra alternativen, delvis till följd aven något lägre produktionskapacitet. Den svagare efterfrågeutvecklingeni detta alternativ medför dock att den totala importen ökar något mindre,med ca 7 % per år. Den reala utrikesbalansen ger positiva bidrag tilltillväxten. Exportnettot och därmed också bytesbalansen uppvisar fortsattmycket kraftiga överskott.

Arbetslösheten permanentas på höga nivåer

Den låga tillväxten medför att enbart drygt 60 000 nya jobb skapas. Sam-tidigt stiger det underliggande arbetsutbudet med ca 20 000 personer.Summan av de öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadsåtgärder

stabiliseras redan i början av perioden på mycket höga 12 1/2—13 % avarbetskraften.

I diagram 13.12 illustreras att det underliggande utbudet planar ut påen nivå kring 81 % av befolkningen. Den reguljära sysselsättningen stiger1996 till ca 71 % av befolkningen och ligger kvar på denna nivå restenav perioden. Medelarbetstiden förutses vara i princip oförändrad från år1995.

Diagram 13.12 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande tillbefolkningen 16—64 år, enligt alternativet med låg tillväxt

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Procent

68 '—7—1—7—1—'—1—'—1—'—1—'—1—'—'—'—1—'—1—

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998

Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer ikonjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen16-64 år.

Källor: Statistiska centralbyrån. Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet ochFinansdepartementet.

Utvecklingen i det underliggande utbudet indikerar i detta alternativ enbestående utslagning av ekonomins samlade produktionspotential bl.a. iform av en fortsatt hög förtidspensionering. Samtidigt utgör hushållenshöga sparande till viss del en efterfrågepotential. Skulle hushållen omsättadelar av sparandet i konsumtion eller om ekonomin får vidkännas någonannan kraftig efterfrågeökning, riskerar den lägre produktionskapacitetenatt snabbt medföra flaskhalsproblem, stigande inflation och tendenser tillöverhettning, trots mycket höga arbetslöshetstal.

Det offentliga sparandet påverkas av tillväxten

Den offentliga sektorns finansiella sparande blir märkbart sämre med enlägre tillväxt, se tabell 13.9.

21 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

165¶I alternativet med låg tillväxt är inkomsterna i den offentliga sektornsom andel av BNP högre eftersom löneandelen i ekonomin är större.Detta genererar högre inkomster dels av direkta skatter, dels av arbets-givaravgifter. Skattekvoten är i viss utsträckning känslig för olika anta-ganden om tillväxten samt hur denna är komponerad. Skattekvoten ökarmed nivån på arbetslösheten, eftersom olika former av stöd till arbetslösaär beskattat och därmed bidrar till skatteinkomsterna (täljaren i uttrycket).Stödet i sig ingår emellertid inte i BNP (nämnaren). Om en individ istället åter blir anställd, ökar BNP med lönen. Även om arbetsinkomstenär högre än transfereringsinkomsten, och därmed genererar större skatte-inkomster, ökar nämnaren mer än täljaren, varför skattekvoten i detta fallsjunker. Även en höjd löneandel, dvs. sänkt vinstandel, innebär att skat-tekvoten stiger, eftersom löner är högre beskattade än vinster. I detta sce-nario, med lägre tillväxt, högre arbetslöshet och sänkt vinstandel, blirskattekvoten därför högre. Jämfört med alternativet med 3 % tillväxt, ärskattekvoten nästan två procentenheter högre. Även ränteinkomsterna ioffentlig sektor är större, då det allmänna inhemska ränteläget höjs. To-talt uppgår den offentliga sektorns inkomster år 1999 till knappt 58 % avBNP, ca 3 procentenheter mer än i alternativet med medelhög tillväxt.

De offentliga utgifterna ökar emellertid betydligt mer i detta alternativ.Skillnaden i utgiftsnivå mellan beräkningarna uppgår år 1999 till mer än5 procentenheter av BNP. Transfereringarna till hushåll minskar även idenna beräkning som andel av BNP, sett från kalkylens första år till desssista. Transfereringarna stiger dock såväl nominellt som i volym, medanBNP utvecklas svagare realt. Anledningarna är desamma som tidigarebeskrivits, nämligen en sänkt arbetslöshet och genomförandet av sane-ringsprogrammet. Arbetslösheten sänks dock inte lika mycket i denna kal-kyl, varför skillnaden mot medelaltemativet blir större inkomstöverför-ingar till hushållen. Slutåret är transfereringarna till hushållen drygten procentenhet av BNP högre, jämfört med alternativet med medelhögtillväxt.

I alternativet med låg tillväxt och hög arbetslöshet sjunker inte dekommunala konsumtionsutgifterna till följd av arbetsmarknadspolitiska åt-gärder på samma sätt som i de övriga alternativen. De reala utgifterna förden offentliga konsumtionen är därför högre i detta scenario. Dessutomkännetecknas arbetsmarknaden av stora kompensations- och följsamhets-krav. I dessa beräkningar antas därför de offentliga lönerna öka likamycket som i den privata sektorn. Resultatet blir en motsvarande lägreoffentlig sysselsättning. Skillnaden år 1999 uppgår till ca 25 000 perso-ner.

Det högre allmänna ränteläget medför att även ränteutgifterna stigermer i denna kalkyl och, liksom övriga högre utgifter, bidrar till attnettoskulden ökar snabbare. Den ökade skulden genererar i sin tur fram-tida räntekostnader. År 1999 uppgår ränteutgifterna i den konsolideradeoffentliga sektorn till 9 % av BNP, i alternativet med medelhög tillväxtuppgår de till 7 %. Den offentliga sektorns nettoskuld beräknas 1999 tilldrygt 56 % av BNP, i alternativet med 3 % tillväxt beräknas den till48 % av BNP.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

166¶Det primära finansiella sparandet förbättras med sammanlagt 7 % avBNP. Eftersom närmare 3 procentenheter av detta är hänförligt till 1993års saneringsprogram, är den underliggande utvecklingen betydligt svaga-re än i de andra alternativen. Den förbättring som sker beror då på atttillväxten ändock uppgår till 2 % i genomsnitt, samt att arbetslöshetensjunker något. För uthålligheten i den offentliga nettoskuldsättningen in-nebär detta scenario ett avsevärt sämre utgångsläge inför nästa årtionde.Den ingående skuldkvoten är högre, differensen mellan realränta och till-växt är större (ca 4 %) samt primärsaldot negativt. Sammantagetindikerar detta en situation där skuldkvoten tenderar att stiga, vilket i sintur, via räntekostnader tränger undan övriga utgifter.

Sammantaget beräknas den offentliga sektorns inkomster vara 3 pro-centenheter högre relativt BNP, samtidigt som utgifterna beräknas vara5,5 procentenheter högre jämfört med scenariot med medelhög tillväxt.Det finansiella sparandet blir därmed 2,6 procentenheter sämre vid en lågtillväxt.

Inom den offentliga sektorn är det framför allt den statliga sektornsom i kalkylerna är känslig för de olika antaganden som görs om tillväx-ten och dess sammansättning. Nettosparandet i staten blir 3 procentenhe-ter mindre med en lägre tillväxtbana. Även AP-fonden, vars inkomstertill största delen består av arbetsgivaravgifter, påverkas. Ränteintäkternatill fonden blir större i detta scenario, då ränteläget är högre. Det finan-siella sparandet i AP-fonden blir därför något högre som andel av BNP.Den kommunala sektorns finansiella sparande är något svagare, både no-minellt och som andel av BNP.

Det bör slutligen noteras att även vid en låg tillväxt ökar BNP varje år,samtidigt som arbetslösheten faller något. Det finansiella sparandet i denoffentliga sektorn förbättras även vid en lägre tillväxt, sammanlagt meddrygt 3 procentenheter från år 1995 till år 1999. I detta scenario svararsaneringsprogrammet för att en förbättring över huvud taget kommer tillstånd. Utan saneringsprogrammet skulle den offentliga sektorns finan-siella sparande med dessa förutsättningar försämras jämfört med utgångs-läget 1995. Eftersom primärunderskotten minskar betydligt mer, förklarasskillnaden mellan alternativen av den offentliga nettoskuldens kostnader.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Lägre tillväxt både orsakar och beror på hushållssparandet

Hushållens faktorinkomster, dvs. i huvudsak inkomster av lön, ökar no-minellt kraftigare i alternativet med en lägre tillväxt. Även reallöneut-vecklingen är högre i detta scenario. Också transfereringarna från denoffentliga sektorn är större, framför allt beroende på den högre arbets-löshetsnivån. Även om betalningarna av skatter och avgifter är högre re-lativt BNP, dvs. skattetrycket är högre, är dock hushållens disponibelin-komst större i denna kalkyl. Då osäkerheten om den framtida ekonomiskautvecklingen bedöms vara större i detta alternativ, sparar hushållen rela-tivt mer av sina inkomster. Sparkvoten stiger därför till ca 8 % av dispo-nibelinkomsten i slutet av perioden. År 1999 uppgår den privata konsum-

tionen till samma andel av BNP som i alternativet med medelhög tillväxt. Prop. 1993/94:150Realt motsvarar detta dock en lägre konsumtionsnivå. Bilaga 1.1

Även om hushållssektoms finanser i ett medelfristigt perspektiv kan be-skrivas som gynnsamma, innebär utvecklingen i detta alternativ en storrisk för sänkta realinkomster framöver och hänger samman med dels densänkta vinstandelen, som innebär ökad risk för framtida utslagning avarbetstillfällen, dels att de offentliga finanserna är fortsatt svaga i slutetav perioden. Detta förhållande är i sin tur en förklaring till det högahushållssparandet.

Om investeringarna ökar långsammare

Vinstandelen i näringslivet beräknas sjunka i detta scenario. Driftsöver-skotten i företagssektorn faller därmed under de nivåer som beräknasgälla under åren 1993—1995. Jämfört med 3 %-altemativet uppgår skill-naden till en procentenhet av BNP, se tabell 13.12. Nettot av företagensövriga inkomster och ränteutgifter faller också med en sänkt tillväxt. Det-ta följer av den högre räntenivån. Detta svarar för ytterligare en procent-enhets skillnad i detta scenario.

Täbell 13.12 Företagssektorns finanser vid alternativa tillväxterLöpande priser

Miljarder

Andel av BNP 1999

Genomsnittlig

kr.

procentuell förändring

1995-1999

1993 Alt 4 Alt 3% Alt 2%

Alt 4% Alt 3% Alt 2%

Vinstandel, näringsliv

39,7

40,3

38,8

-3,7

-3,1

-4,6

Bruttosparande

16,6

17,0

15,1

0,4

0,8

-1,1

Investeringar

16,4

13,2

10,8

7,6

4,4

1,9

Finansiellt sparande

0,2

3,8

4,3

-7,2

-3,6

3,0

1 Driftsöverskott som andel av förädlingsvärdet resp, total förändring, procentenheter.Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Den lägre efterfrågan i alternativet med låg tillväxt både medför ochorsakas av en mer dämpad investeringsaktivitet. En låg efterfrågan inne-bär svagare incitament till kapacitetsutbyggnad, samtidigt som investe-ringarnas roll som efterfrågemotor blir mindre framträdande. Bruttoin-vesteringarna beräknas uppgå till drygt 15 % av BNP, medan de i alter-nativet med medelhög tillväxt uppgår till 18 %.

Totalt innebär dessa kalkyler att det finansiella sparandet i företagssek-torn beräknas uppgå till ca 4 % av BNP. Det är en halv procentenhetlägre än i scenariot med medelhög tillväxt.

168¶Bruttosparande och bytesbalans vid låg tillväxt

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Bruttosparandet i den svenska ekonomin vid en lägre tillväxt uppgår år1999 till ca 19 % av BNP. Detta är 2 procentenheter lägre än i 3 åk-alternativet.

Tabell 13.13 Bruttosparande och bytesbalans vid alternativa tillväxterLöpande priser

Miljarderkr.

1993 Andel av BNP 1999

Total förändringprocentenheter1995-1999

Alt 4%

Alt 3%

Alt 2%

Alt 4%

Alt 3%

Alt 2%

Bruttosparande1

22,5

21,0

18,8

14,6

12,2

8,9

Bruttoinvesteringar1

20,8

17,5

15,0

19,4

13,9

9,3

Finansiellt sparande

-2

1,7

3,5

3,8

-1,8

0,0

0,3

- offentlig sektor

-195

-0,8

-3,3

-5,9

8,4

5,9

3,3

- hushåll

2,4

3,1

5,5

-3,2

-2,5

-0,1

- företag

0,2

3,8

4,3

-6,9

-3,3

-2,8

Exportnetto

3,5

5,2

5,6

-3,1

-1,3

-0,9

Nettofaktorinkomster

-49

-1,3

-1,2

-1,3

1,6

1,8

1,6

Övrigt netto

-9

-0,5

-0,4

-0,5

-0,4

Bytesbalans

-2

1,7

3,5

3,8

-1,8

0,0

0,3

1¶Genomsnitt, procentuell förändring 1995—1999.Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Diagram 13.13 Bytesbalans 1970—1999

Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

169¶Den offentliga sektoms finansiella sparande blir svagare vid en lägretillväxt. Det privata finansiella sparandet är emellertid mycket högre, vil-ket medför en starkare bytesbalans som andel av BNP.

Den starka bytesbalansen förklaras av att den lägre efterfrågan av såvälkonsumtions- som investeringsvaror innebär en minskad import.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Förutsättningarna för en hög tillväxt bedöms som ovanligt gynnsamma.Ett antal strukturella reformer har genomförts de senaste åren i syfte attförbättra ekonomins funktionsförmåga. När ekonomin börjar växa kom-mer detta att manifesteras i högre produktionsförmåga och lägre inflationän tidigare. Därtill kommer att resursutnyttjandet i utgångsläget är lågt.Vidare förutses den internationella konjunkturen vända uppåt. Uppgångenutomlands förstärks dessutom, att dels av andra länder också har genom-fört strukturella förändringar, dels av liberaliseringen av världsmarkna-den.

I alternativet med medelhög tillväxt stiger den samlade produktionenmed i genomsnitt 3 % per år under perioden 1996 till 1999. Därmedmotsvarar den svenska tillväxten vad som förutses för OECD-områdetsom helhet. Tillväxten genereras till största delen av stigande bruttoin-vesteringar, men också av privat konsumtion. Lönebildningen förutsesfungera bättre än tidigare, men kännetecknas fortfarande av begränsadflexibilitet och lönestelheter nedåt. Detta medför tendenser till inflations-drivande löneökningar redan vid höga arbetslöshetsnivåer. Summan avöppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-tiska åtgärder faller förhållandevis sakta under hela perioden och motsva-rar år 1999 ca 10 % av arbetskraften. Den offentliga sektorns utvecklingär i hög grad beroende av tillväxten. Detta illustreras särskilt av skuld-kvotens nivå och utveckling. I detta scenario går den offentliga sektornvarje år med stora underskott. Skulden växer, vilket i sin tur genererarframtida räntekostnader. Den förbättring av de offentliga finanserna somkommer till stånd beror till största delen på saneringsprogrammet. Skuld-kvoten stabiliseras dock inte.

Scenariet med hög tillväxt präglas av att såväl hushållens som företa-gens förtroende för den ekonomiska utvecklingen är stort. Detta för medsig fallande realräntor och en stark investeringsledd tillväxt på 4 % perår. Optimismen inom hushållssektom medför att sparkvoten kan falla ochmer än halveras under perioden. Arbetsmarknaden och lönebildningenkännetecknas av hög flexibilitet, vilket medför att den ekonomiska aktivi-teten kan stiga utan att inflationen tilltar. Summan av öppet arbetslösaoch personer i åtgärder faller snabbt och uppgår vid periodens slut tillca 6 1/2 % av arbetskraften. Detta innebär att ekonomins samlade arbets-kraftspotential bibehållits, trots den djupa lågkonjunkturen. De offentligafinanserna uppvisar allt mindre underskott och de två sista åren är detprimära finansiella sparandet positivt. År 1999 sjunker även nettoskuld-kvoten.

170¶I alternativet med låg tillväxt avbryts den ekonomiska expansionen iförtid av stigande löner och priser redan vid höga arbetslöshetsnivåer.Detta utlöser ökade inflationsförväntningar, höjda räntor, sämre lönsam-het och ett försämrat förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Dengenomsnittliga tillväxten begränsas till 2 % per år. Tillväxten är i störreutsträckning konsumtionsledd. Detta sammanhänger med att investering-arna dämpas. Vinstneddragningar dämpar i viss mån prisutvecklingen ochdärmed stiger hushållens reala inkomster snabbare. Det lägre förtroendetkommer emellertid till uttryck i en stabilisering av hushållssparandet påca 7 1/2 % i förhållande till inkomsterna. Summan av öppet arbetslösaoch personer i åtgärder permanentas på en nivå motsvarande ca 12 1/2% av arbetskraften. De offentliga finanserna förbättras även i detta alter-nativ, men betydligt långsammare. Nettoskuldkvoten ökar varje år, omän i något avtagande takt.

Diagram 13.14 Bruttonationalprodukt och trend 1985—1999

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I diagram 13.14 illustreras de tre tillväxtbanoma och en antagen lång-siktig trend vid normalt resursutnyttjande. Fram till 1991 stiger dennakurva med knappt 2 % per år och därefter med 2 %. De strukturella re-former, främst skattereformen samt förändringar inom sjuk- och arbets-skadeförsäkringama, som genomfördes i slutet av 1980- och början av1990-talet förklarar denna uppjustering. I ett sexårsperspektiv är det interimligt att betrakta skillnaden mellan trend och faktisk produktionsnivåsom ett uttryck för ett underutnyttjande av tillgängliga resurser. I stället

handlar det om en mer permanent utslagning av produktionsfaktorer sominnebär att trendens nivå inte kan uppnås inom överskådlig tid.

I alternativet med medelhög tillväxt krymper gapet varje år och är för-hållandevis litet år 1999. Det underliggande arbetskraftsutbudet, se dia-gram 13.4, stiger också under hela perioden och är år 1999 i nivå med1980-talets första hälft. I ljuset av detta och den allmänna osäkerheten ikalkylerna, är det inte möjligt att hävda att det skett en nämnvärd utslag-ning.

I alternativet med hög tillväxt mobiliseras arbetskraften snabbt. Där-igenom undviks i allt väsentligt en permanent utslagning av potentiellproduktionskapacitet. Detta tillsammans med effekterna av de strukturellareformer som har genomförts och förutsätts genomföras gör det rimligtatt anta att trendtillväxten kan vara högre än 2 %. I termer av diagram13.14 ska detta tolkas som att trenden ska luta kraftigare uppåt och inte,som figuren kan antyda, att slutpunkten skulle representera ett överhettattillstånd. Det underliggande arbetskraftsutbudet, se diagram 13.9, beräk-nas vara i nivå med åren före överhettningen, vilket också indikerar attekonomins produktionsförmåga har bibehållits.

I alternativet med låg tillväxt ligger produktionsnivån betydligt undertrenden, dessutom växer skillnaden de sista åren av perioden. Samma bildframträder i diagram 13.12. Det underliggande arbetskraftsutbudet stabi-liseras initialt på en låg nivå och vänder sedan nedåt. Sammantaget visardetta på en permanent utslagning av arbetskraft och samlad produktions-förmåga. Detta tar sig också uttryck i en bestående hög arbetslöshet. Itermer av diagram 13.14 betyder utslagningen att trendlinjen skall skiftasnedåt för att ge en rättvisande bild av produktionsgapets utveckling.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

172 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

De stora statliga underskotten under senare år har lett till att den svenskaoffentliga sektorns finansiella förmögenhet har försämrats kraftigt (dia-gram 14.1). Även i ett internationellt perspektiv innebär de senaste årensutveckling en relativ försämring. Den offentliga sektorns skuldsättninghar stigit i hela OECD-området under den senaste lågkonjunkturen, menutvecklingen är mer dramatisk i Sverige. Beträffande bruttoskulden liggernu Sverige över genomsnittet för OECD-ländema. Den finansiella netto-skulden har ännu inte nått genomsnittet för OECD-ländema, men närmarsig snabbt. Sveriges relativa position är sämre om skulden mäts i brutto-termer, eftersom Sverige har förhållandevis stora pensionsåtaganden inomden offentliga sektom.

Efter att i många sammanhang varit något av en underordnad storheti förhållande till de löpande budgetunderskotten har den offentliga sek-toms skuldsättning kommit mer i fokus i den ekonomisk-politiska debat-ten. Bakom detta ligger flera faktorer. Skuldkvoten i Sverige och inomOECD-ländema har ökat trendmässigt under de senaste decennierna ochenskilda länder har nått skuldnivåer som klart överstiger värdet av BNP.Vid sådana nivåer blir skulden genom sin egen dynamik svårhanterlig ochkan på olika sätt skapa problem för den ekonomiska utvecklingen och po-litiken. Den trendmässiga ökningen av skuldandelen visar också att detfinns betydande strukturella underskott orsakade av en systematisk ten-dens för utgifterna att överstiga inkomsterna på ett långsiktigt ohållbartsätt. Vidare har den ekonomiska integrationen i Europa och OECD-områ-det ökat det ömsesidiga beroendet mellan länder. Ett uttryck för detta ärEU:s EMU-planer som inneburit att referensvärden (konvergenskriterier)för såväl offentliga underskott som för offentlig skuldsättning blivit en delav diskussionen samt att länderna i sina konvergensprogram angett målför den offentliga skuldens utveckling. EU har även understrukit att be-tydande mät- och definitionsproblem föreligger, i synnerhet vad gälleroffentlig skuldsättning, på detta område.

I avsnitt 14.2 analyseras vilka faktorer som driver statsskuldsutvecklingenoch vilka samhällsekonomiska effekter en stor och växande statsskuld harpå kort och lång sikt. Diskussionen i detta avsnitt är principiell till sinkaraktär. Detta innebär bland annat att ingen distinktion görs mellan sta-tens skuld och den offentliga sektorns skuld. I praktiken ställs en skuld-analytiker inför en mängd olika skuldbegrepp. I avsnitt 14.3 diskuterasdärför de vanligaste skuldbegreppen i den offentliga statistiken och derasekonomiska relevans. Den svenska skuldutvecklingen tas upp till behand-ling i avsnitt 14.4. I detta avsnitt redovisas också finansiella beräkningarför skuldutvecklingen fram t.o.m. år 1999. I avsnitt 14.5 belyses inter-

nationella erfarenheter av en stor offentlig skuld. Erfarenheterna från Prop. 1993/94:150skuldtyngda länder — Belgien och Irland — behandlas mer ingående. I ka- Bilaga 1.1pitlets avslutande delar diskuteras den offentliga skuldsättningen utifrånett EU-perspektiv.

Diagram 14.1 Den offentliga sektorns skulder i Sverige och OECD 1980—1993

Procent av BNP

Andel av BNP, procent

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den kanske mest grundläggande frågeställningen vid en analys av stats-skulden är att bedöma om utvecklingen är hållbar i ett längre tidsperspek-tiv. Om staten har slagit in på en ohållbar statsskuldsbana så måste skat-tetrycket höjas och/eller de offentliga utgifterna minskas. Alternativet ären statsfinansiell bankrutt eller möjligen en avveckling av skulden medhjälp av hyperinflation.

När är en statsskuldsutveckling uthållig? Tyvärr kan inte något enkeltsvar ges. Det är endast möjligt att peka på några viktiga faktorer.

Det är skuldkvoten, dvs. statsskulden i förhållande till BNP, och intestatsskuldens absoluta nivå som är avgörande för statsskuldens uthållig-het. Skuldkvotens utveckling över tiden är helt bestämd av tre faktorer— (i) storleken på de primära budgetsaldona som andel av BNP (ii) skill-naden mellan realräntan på statsskulden och ekonomins tillväxttakt samt,(iii) storleken på den initiala skulden. Primära budgetsaldot är vad somåterstår av budgetunderskottet efter att räntenettot har dragits bort. Skill-

naden mellan realränta och tillväxt bestämmer den ingående skuldens till-växttakt i förhållande till tillväxten i BNP.

I diagram 14.2 illustreras tre fall med olika primärsaldokvoter. I ensituation där differensen mellan realräntan och tillväxttakten är 2 % ochden initiala skuldkvoten är 50 %, leder primärunderskott motsvarande igenomsnitt 3 % av BNP till en explosiv utveckling av skuldkvoten. Omistället staten uppnår primäröverskott som i förhållande till BNP uppgårtill 3 % så minskar skuldkvoten över tiden. För att skuldkvoten skallligga kvar på sin initiala nivå (50 %) krävs att staten uppnår primäröver-skott på (i genomsnitt) 1 % av BNP per år. Ett primäröverskott som upp-går till 1 % av BNP motsvarade för Sveriges del 1993 ca 15 mdkr.

Diagram 14.2 Skuldkvotens bestämningsfaktorer

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Anm.: Där p är primärunderskottets andel av BNP och r-y är skillnaden mellanrealränta och tillväxt.

Storleken på ränte-tillväxtdifferensen är också viktig för en gynnsamutveckling av skuldkvoten. En stor och positiv differens gör att skuldkvo-ten växer snabbare än om den är mindre. Det är också lättare att finan-siera en stor statsskuld när ränte-tillväxtdifferensen är liten — en skuld-kvot lika med 100 % och en ränte-tillväxtdifferens som är 1 % har sam-ma statsfmansiella konsekvenser som en skuldkvot på 50 % och en ränte-tillväxtdifferens motsvarande 2 % när primäröverskottens andel av BNPär 1 % (se diagram 14.2).

Vilken storlek kan man förvänta sig att ränte-tillväxtdifferensen har?Det finns goda såväl empiriska som teoretiska skäl att anta en positiv dif-ferens. Men varken den ekonomiska teorin eller de empiriska erfarenhe-terna är helt entydiga på denna punkt. Under 1970-talet var skillnadenmellan realränta och tillväxt negativ i de flesta OECD-länder. En orsak

till detta är att kreditmarknadema i många länder, däribland Sverige, varhårt reglerade. De länder som i samband med första oljekrisen drog påsig en stor statsskuld kunde därför relativt enkelt förhindra en negativskuldutveckling. När realräntan är hög och tillväxttakten låg krävs detmycket större statsfmansiella ansträngningar för att få till stånd en gynn-sam statsskuldsutveckling. För Sveriges del har den senaste årens lågatillväxt i kombination med en hög implicit ränta (dvs. ränteutbetalningar-nas andel av skuldvärdet) på statsskulden bidragit till den dramatiskaskuldutveckl ingen.

De samband som hittills har lyfts fram är ganska bokföringsmässiga tillsin natur. I verkligheten finns det starka ekonomiska kopplingar mellanstorheter som realränta, tillväxt, statsskuld och budgetunderskott. I dettaavsnitt diskuteras olika ekonomiska teorier för hur en stor och växandestatsskuld kan tänkas påverka ett lands ekonomi på kort och lång sikt.

14.2.2.1¶Långsiktiga effekter

En utgångspunkt för en analys av statsskuldens långsiktiga effekter ärteorin för statsskuldsneutralitet. Enligt denna teori har en stor statsskuldöverhuvudtaget inga effekter på ekonomins funktionssätt. Förändringari statens budgetsaldo ger upphov till ett ändrat sparbeteende i den privatasektorn som exakt motvarar budgetsaldoförändringen. Det totala sparan-det, och därmed räntor och kapitalbildning, är opåverkade av statsskulden— en situation som i litteraturen går under beteckningen ricardiansk ekvi-valens. Anledningen till att hushållen ökar sitt sparande när staten låterstatsskulden växa är att de inser att de själva (eller deras barn) i framti-den, via skatter, måste betala räntor och amorteringar på skulden. Undervissa, ganska orealistiska, förutsättningar så kommer rationella framåt-blickande individer att välja att förändra sitt sparande så att ekonominstotala sparande hålls oförändrat.

En förutsättning för att statsskuldsneutralitet skall gälla är att staten hartillgång till skatteinstrument som inte ger upphov till några negativa inci-tamentseffekter — s.k. klumpsummeskatter. Genom att utnyttja klump-summeskatter kan staten, i princip, finansiera en mycket stor statsskuldutan att några reala beslut påverkas. Under förutsättningarna att klump-summeskatter är tillgängliga, att ricardiansk ekvivalens gäller och att detinte finns några tvivelsmål om statens möjligheter att fullgöra sina betal-ningsåtaganden, vilka naturligtvis är lättare att fullgöra om staten kan an-vända klumpsummeskatter, så är det svårt att hävda att en stor statsskuldskulle ge upphov till några negativa samhällsekonomiska effekter.

Resonemanget förutsätter implicit att det handlar om en sluten ekonomieftersom möjligheten till migration gör att alla skattesystem grundade påbosättningsort är förknippade med snedvridningseffekter. Detta gäller

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

eftersom en individ eller ett företag alltid kan undslippa ett lands stats- Prop. 1993/94:150skuld genom att flytta utomlands och samtidigt behålla sina obligations- Bilaga 1.1fordringar på staten.

De flesta forskare är idag eniga om att hushållen reagerar med ökatsparande när statsfinanserna försämras, men inte så mycket att stats-skuldsneutralitet gäller. Det finns dock en ganska stor spännvidd i upp-fattningarna om hur kraftigt det privata sparandet reagerar på statsskulds-utvecklingen.

Utträngningseffekter

När ricardiansk ekvivalens inte gäller kommer en statsskuldsökning attleda till att det totala sparandet minskar, vilket tenderar att höja räntelägetoch tränga ut privata investeringar. En effekt av en växande statsskuld ärdärför en krympande privat kapitalstock. I den mån som den statligaskuldackumulationen inte har finansierat offentliga investeringar med en(minst) marknadsmässig avkastning så resulterar skuldutvecklingen i enlägre ekonomisk tillväxt. I en öppen ekonomi där sparandet inte behövervara lika stort som investeringarna resulterar budgetunderskott i en mind-re ränteuppgång samtidigt som utlandsskulden växer.

I en liten öppen ekonomi som den svenska kan realräntan på lång siktsynas vara helt bestämd av omvärlden. För stora företag, som har till-gång till den internationella kapitalmarknaden, så är därför utträngnings-effektema av allt att döma ringa. För små företag, som inte har tillgångtill den internationella kapitalmarknaden, är utträngningseffekter mersannolika. Detta gäller i synnerhet i en situation där finansieringen av enstor och växande statsskuld har tvingat fram skattehöjningar som har ökatkostnaden att självfinansiera nya småföretag.

Kreditrisker

En stor och växande statsskuld ökar kreditrisken förknippad med place-ringar i statspapper vilket i sin tur driver upp ränteläget. Det kan delshandla om en risk för att staten inte kan fullgöra sina betalningsåtagan-den, dels en risk för att staten väljer att lätta på den reala skuldbördangenom att inflatera bort en del av den nominellt denominerade skulden.

En högre ränta på grund av en större kreditrisk kan generera ett skuld-förlopp där räntehöjningar ökar statens räntebörda och därmed budget-underskottet, vilket får statsskulden att växa ännu snabbare, vilket gerhögre räntor osv. Om nivån på statsskulden är så hög att det bedöms fin-nas en stor känslighet för konjunkturstömingar kan risken för en lågkon-junktur i sig vara en tillräcklig förutsättning för att utlösa en "snöbolls-effekt” — rationella placerare kräver en räntepremie för att hålla obliga-tioner när de vet att en framtida lågkonjunktur kan äventyra deras ford-ringar. Detta ökar statens räntebörda idag och risken att hålla statsobliga-tioner tilltar ytterligare, räntepremien ökar osv.

177¶Omfördelning mellan generationer

Om ricardiansk ekvivalens inte gäller innebär en växande statsskuld enförmögenhetsomfördelning mellan generationer. De generationer som le-ver under statsskuldens uppbyggnadsskede är vinnare på bekostnad av deframtida generationer som skall betala räntor och amorteringar på skul-den. En generation som vid sin födelse ärver en stor statsskuld (men intemotsvarande statsobligationer) som den sedan helt eller delvis amorterarner har ju under sin livstid fått använda en del av sina inkomster tillränteutbetalningar till en äldre generation. Det är med andra ord endasten förändring i statsskuldens nivå som ger upphov till fördelningseffekter— en statsskuld som (per capita) är konstant över tiden är fördelnings-mässigt neutral över generationer.

En växande statsskulds fördelningseffekter skall dock inte överbetonas.I den mån en statsskuld byggs upp och amorteras av samma personerfinns inga fördelningseffekter av detta slag. Arvet från en äldre genera-tion består inte heller enbart av en statsskuld utan också av realkapital,fordringar på utlandet, humankapital och teknologi. Värdet på dessa till-gångar är många gånger större än värdet på statsskulden (exemplet ärhämtat från Ekonomikommissionens rapport, SOU 1993:16 sid. 146).

Effekter på skattetryck och utgiftsnivåer

Finansieringen av räntebetalningarna på en stor och växande statsskuldkräver antingen ett allt högre skattetryck eller sjunkande offentliga utgif-ter. Verklighetens skattesystem är inte av klumpsummenatur eftersom enextra samhällsekonomisk kostnad, en överskottsbörda, tillkommer förvarje skattekrona som staten tar in. Det råder bland ekonomer ingen stör-re enighet om hur stor denna extra kostnad är vid olika skattenivåer. Deflesta ekonomer är dock eniga om att kostnaden per skattekrona ökar medett stigande skattetryck. Slutsatsen är därför att vid en given utgiftsnivåger en växande statsskuld förr eller senare upphov till allvarliga samhälls-ekonomiska skadeverkningar.

Istället för att finansiera räntebetalningarna på en stor statsskuld med hö-ga skattesatser kan staten välja att vid ett bibehållet skattetryck minska deoffentliga utgifterna — skattetrycket blir även i detta fall högre än vadsom krävs för att finansiera den löpande verksamheten samtidigt som vik-tiga offentliga utgifter trängs ut.

14.2.2.2¶Kortsiktiga effekter av en hög statsskuld

Hur skall den ekonomiska politiken bedrivas i ett kortare tidsperspektivnär nivån på statsskulden är hög? Är konjunkturläget inte alltför dåligtfinns ingen anledning att avvika från ett långsiktigt program för en lägrenivå på statsskulden. Inte minst därför att en stor statsskuld begränsar detstabiliseringspolitiska utrymmet vid framtida lågkonjunkturer. I en kon-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

junktumedgång blir bilden genast mer komplicerad genom att det lätt Prop. 1993/94:150uppkommer målkonflikter mellan lång- och kortsiktiga åtgärder — de Bilaga 1.1kortsiktiga övervägandena talar ofta för en stimulans av efterfrågan ochdärtill kopplade budgetunderskott och ökning av statsskulden. Hur påver-kas denna avvägning av nivån på statsskulden?

Ett argument för en mer expansiv finanspolitik är att om den högastatsskulden har uppkommit till följd av en djup konjunkturnedgång medlågt kapacitetsutnyttjande så skulle finanspolitik kunna bedrivas utan någ-ra omfattande utträngningseffekter. De mest optimistiska expansionistemahävdar t.o.m. att en sådan strategi skulle kunna vara självfinansierad —en högre aktivitetsnivå leder till ökade skatteintäkter och minskade utgif-ter för arbetslöshetsunderstöd och dylikt. En alltför hårdför budgetsane-ringspolitik kan också leda till att arbetslösheten permanentas på en högrelångsiktig nivå vilket eroderar framtida skattebaser och ger upphov tillnya utgifter.

Å andra sidan kan stora budgetunderskott och en växande statsskuldinnebära att risken för en ohållbar utveckling ökar. Genomslaget av enexpansiv finanspolitik kan då bli att ränteläget stiger vilket dels dämparefterfrågeökningen dels innebär ytterligare ränteutgifter för staten. Enannan anledning till ränteökningar är att en stor och växande statsskuldgör det svårare att bedöma inflationsutvecklingen vilket kan motivera enrealränte-riskpremie. De åtstramande effekterna av en restriktiv finans-politik skall heller inte överdrivas eftersom de kan motverkas med en ex-pansiv penningpolitik. Effekterna av en expansiv penningpolitik är, enligttraditionell makroteori, som störst vid en rörlig växelkurs.

De långsiktiga effekterna på statsskulden är sålunda av central betydel-se för stabiliseringspolitiken. Ett viktigt budskap i Ekonomi-kommissio-nens rapport var att ett långsiktigt saneringsprogram i kombination meden mer expansiv kortsiktig politik skulle minska osäkerheten vad gällerstatsskuldsutvecklingen. Därmed skulle ränteläget och inflationsförvänt-ningarna kunna hållas i schack. En viktig fråga är hur en regering ipraktiken skall kunna binda upp sig och framtida riksmöten vid enlångsiktig saneringsstrategi. Trovärdighetsproblemet är ännu mer påtagligtom staten av stabiliseringspolitiska skäl skjuter besparingar på framtiden— även om enighet råder vid ett visst tillfälle om framtida besparingar såuppstår i praktiken alltid tolkningsproblem när verkligheten förändras.

14.2.3¶Optimal statsskuldspolitik

Hur ser den optimala statsskuldspolitiken ut? Den neoklassiska teorin förskattesatsutjämning (tax-smoothing) är en normativ utgångspunkt för stats-skuldpolitik. Denna teori säger att oavsett tidsprofilen för de offentligautgifterna så bör ett lands skattesatser hållas konstanta över tiden. Skatte-satserna sätts på en sådan nivå så att staten kan finansiera sitt långsiktigautgiftsprogram. Genom att hålla skattesatserna konstanta över tiden mini-merar staten beskattningens extra kostnad. Ändrar staten skattesatsernamellan olika perioder kommer marginalkostnaden för en ytterligare skat-

tekrona att vara olika i olika perioder, vilket är ineffektivt. De konstantaskattesatserna måste dock förändras om något oförutsett inträffar medskattebaser eller offentliga utgifter. Innebörden är att i perioder där utgif-terna är stora skall staten tillåta budgetunderskott och när de är små skallbudgeten överbalanseras. Ligger de offentliga utgifterna under en långtidsperiod över sitt långsiktiga genomsnitt blir också den optimala stats-skulden stor. Mycket välvilligt tolkat kan alltså Sveriges statsskuldsut-veckling, från ett 'tax-smoothing'-perspektiv, betecknas som optimal, omdet är så att de framtida offentliga utgifterna ligger på en lägre nivå änvad de gör idag.

'Tax-smoothing '-teorin har också implikationer för hur stabiliserings-politiken skall bedrivas — budgetunderskottet skall följa ett motkonjunk-turellt mönster. 'Tax-smoothing '-teorin ger alltså upphov till direkt Key-nesianska politikrekommendationer.

Sett isolerad från andra överväganden så sätter 'tax-smoothing '-teoriningen övre gräns för statsskuldens storlek, men uteluter ändå en mängdstatsskuldsbeteenden. Alla statsskuldsutvecklingar som kräver framtidaskattehöjningar eller avvikelser från ett rimligt utgiftsprogram är att be-trakta som inoptimala. Som en normativ teori är därför 'tax-smoothing ’-ansatsen värdefull.

I den allmänna debatten förekommer en mängd olika skulddefinitioner.Syftet med detta avsnitt är att diskutera de vanligaste definitionerna. Vil-ken definition som är lämplig beror framför allt på vad man vill belysa.Det finns också en mängd mätproblem kopplade till de olika skuldmåtten— de siffror som finns redovisade i finansräkenskapema kan skilja sigganska mycket från de ekonomiskt relevanta värdena.

I de flesta sammanhang diskuteras finansiella skuldbegrepp eftersom detär de finansiella problemen som står i fokus. Därmed bortses det ifrån attstaten och kommuner förfogar över stora reala tillgångar. Anledningentill detta är främst att tillgångar som skolor, vägar, sjukhus etc. ger enmycket liten direkt pekuniär avkastning. Det reala kapitalet i den offent-liga sektorn resulterar visserligen i en samhällsekonomisk avkastning,men denna avkastning kan inte finansiera de offentliga utgifterna. (Indi-rekt ger naturligtvis vissa tillgångar såsom infrastruktur och utbildnings-väsende staten intäkter). Det faktum att offentliga tjänster inte prissättspå marknaden och i vissa fall är omöjliga att saluföra (s.k. kollektivavaror/tjänster) gör också värderingen av det reala kapitalet i den offent-liga sektorn mycket osäker.

Att helt bortse från det reala kapitalet i den offentliga sektorn vid enutvärdering av dess finansiella ställning är ändå något missvisande, efter-som vissa intäkter ändå genereras. I ena änden av inkomstbringande akti-viteter finns de affärsdrivande verken som årligen inlevererar betydandeöverskott till staten, i den andra änden finns verksamheter där avgifter(t.ex. vid sjukhusbesök) endast täcker en liten andel av de totala kostna-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

derna. Bilden kompliceras ytterligare av att staten kan omvandla realatillgångar till finansiella genom utförsäljning.

I vissa sammanhang analyseras den finansiella skulden för staten isole-rat, i andra sammanhang för den konsoliderade offentliga sektorn, dvs.staten, den kommunala sektorn och socialförsäkringssektorn tillsammans.En annan mycket viktig distinktion är den mellan finansiell bruttoskuldoch finansiell nettoskuld där nettoskulden är skillnaden mellan finansiellaskulder och finansiella tillgångar. Sammantaget finns det med andra ordfyra centrala finansiella skuldbegrepp: den statliga sektorns bruttoskuld,den statliga sektorns nettoskuld, den konsoliderade offentliga sektornsbruttoskuld och den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

I tabell 14.1 redovisas den empiriska bilden avseende finansiella till-gångar och skulder enligt finansdepartementets preliminära beräkningar.Vägledande för dessa beräkningar är de bokförings- och värderingsprinci-per som ligger till grund för finans- och nationalräkenskaperna. Storlekenpå skulden enligt de olika definitionerna är mycket olika. Störst är denkonsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld på 1 231 miljarder (85 %av BNP). Minst blir skulden om den definieras som den offentliga sek-torns nettoskuld (266 miljarder eller 18 % av BNP). Den stora skillnadenförklaras av att staten, men framför allt socialförsäkringssektorn i AP-fondema, har stora finansiella tillgångar. När den offentliga sektorns fi-nansiella uthållighet är föremål för analys är det nettoställningen som ärdet ekonomisk mest relevanta måttet. Det är ju möjligt att minska inne-havet av finansiella tillgångar och amortera bruttoskulden.

Tabell 14.1 Finansiell skuldsättning 1993 i den offentliga sektornMiljarder kronor

Finansiella

tillgångar

Finansiellskuld

Nettoskuld

Staten

816 Kommuner

1¶Socialförsäkrings-

sektorn

-549

Konsoliderad

offentlig sektor

266¶Källa: Statistiska centralbyrån, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

Den offentliga sektorns inkomster av kapital uppgick, enligt preliminäraberäkningar, till 93 miljarder kr. och ränteutgifterna till 88 miljarder kr.Att den offentliga sektorn visar ett kapitalinkomstöverskott är ganskamärkligt med tanke på att den finansiella nettoskulden samma år uppgicktill 266 miljarder kronor. Förklaringen ligger i att kapitalinkomsterna in-kluderar avkastning på andra tillgångar än de rent finansiella. Vidare äravkastningen på valutareserven upptagen som kapitalinkomst. Valutare-serven ingår däremot inte på tillgångssidan i statens balansräkning. Sta-

22 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

tens innehav av aktier i allmänhet och av aktier i affärsverken (eller in-sats i statliga verk som det heter i finansräkenskapema) är lågt värderadei förhållande till inlevererade vinster.

Utöver de explicita fordringar som innehavare av statspapper har påstaten finns även implicita fordringar i form av framtida pensionsåtagan-den och andra mer eller mindre förpliktande utfästelser om framtidatransfereringar och subventionerad offentlig konsumtion. Staten har sam-tidigt en viktig implicit tillgång i sin beskattningsrätt.

Ytterligare ett skuldbegrepp definieras av konvergensvillkoren för delta-gande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Där avses denkonsoliderade bruttoskulden, dvs den konsoliderade offentliga sektornsbruttoskuld minskad med den offentliga sektorns innehav av egna skuld-förbindelser. Den principiella innebörden för svenskt vidkommande är attAP-fondemas innehav av statspapper skall räknas ifrån den konsolideradesektorns bruttoskuld.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Det skuldbegrepp som oftast är föremål för diskussion är statsskulden.Enligt Riksgäldskontorets redovisning uppgick statsskulden till 831 mil-jarder kr 1993, vilket är drygt 500 miljarder kr mer än den konsolideradeoffentliga sektorns finansiella nettoskuld. Återigen förklaras den storadifferensen av AP-fondemas tillgångar och eftersom staten inte kan till-godogöra sig dessa värden för konsumtionsändamål kan den statliga net-toskulden i vissa sammanhang vara ett relevant uthållighetsmått.

Den konsoliderade offentliga sektom hade år 1982, då konjunkturen nåd-de botten, ett sparandeunderskott motsvarande ca 7 % av BNP. Netto-skulden uppgick samtidigt till ca 5 % av BNP. Konjunkturförbättringenbidrog till att underskottet nästan halverades till 1985. Offentliga sektomsnettoskuld fortsatte dock att stiga till drygt 14 % av BNP 1985 (se dia-gram 14.1). Mellan 1985 och 1990 förbättrades den offentliga sektornsfinansiella sparande och under åren 1987—90 var primäröverskotten om-kring 5 % av BNP. Nettoskuldkvoten sjönk under samma period till ca -8 % av BNP, dvs. den offentliga sektorns finansiella nettoställning varpositiv 1990.

Den konsoliderade offentliga sektoms nettoskuld har efter 1990 ökatmycket snabbt. Som andel av BNP uppgick nettoskulden 1993 till 18,5 %vilket kan jämföras med 14 % år 1985, som var det högsta värdet efterlågkonjunkturen i början på 1980-talet. Mönstret är likartat, om än på enannan nivå, för bruttoskulden (se diagram 14.1).

182¶Finansiella beräkningar för skuldutvecklingen har genomförts för en ge-nomsnittlig tillväxt på 2 %, 3 % och 4 % fram till 1999. Samtliga trealternativ förutsätter att saneringsprogrammet genomförs. (Se kapitel13 för en utförlig redovisning av beräkningarna).

Den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld fortsätter att växa un-der hela kalkylperioden när tillväxten är medelhög (3 %). År 1999 beräk-nas nettoskuldkvoten uppgå till 49 % av BNP samtidigt som det primärasparandet är lika med 0 % av BNP (se diagram 14.3). Storleken på detprimära sparandet är otillräckligt för att nettoskuldkvoten skall kunna per-manentas på 1999 års nivå efter år 1999. Skuldutvecklingen fram till1998 i alternativet för medelhög tillväxt överensstämmer ungefär med denskuldutveckling som förutsågs i 1993 års reviderade nationalbudget.

Diagram 14.3 Den offentliga sektorns skuldutveckling vid medelhög (3 %) tillväxt

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källa: Finansdepartementet.

Under förutsättning att AP-fondema köper statspapper i samma omfatt-ning som tidigare kan den konsoliderade bruttoskulden (dvs. EU's skuld-definition) beräknas. Den konsoliderade bruttoskulden växer från ca 74 %1993 till 94 % 1999 när tillväxten är medelhög. Den ligger därmed på ennivå som under hela kalkylperioden överstiger EU's konvergensvillkor.

Alternativet med medelhög tillväxt leder till att den dramatiska skuld-tillväxten upphör vid sekelskiftet, men att den offentliga sektorns skuldligger på en nivå som är betydligt högre än dagens. Risken för en okon-trollerbar utveckling torde i detta fall vara mindre sannolik. Den höga ni-

vån på den offentliga skulden är dock ett allvarligt samhällsekonomiskt Prop. 1993/94:150problem. Bilaga 1.1

Diagram 14.4 Den offentliga sektorns nettoskuldutveckling i tre olika tillväxt-scenarier

Källa: Finansdepartementet.

Vid låg genomsnittlig tillväxt (2 %) är läget mer problematiskt (se dia-gram 14.4). Den konsoliderade offentliga sektorn uppvisar primärunder-skott motsvarande 1,8 % av BNP i en situation där betydande primär-överskott skulle krävas för en balanserad skuldutveckling. Alternativet förhög ekonomisk tillväxt (4 %) innebär en ganska gynnsam skuldutvecklingunder kalkylperiodens sista år — den konsoliderade offentliga sektornsnettoskuldkvot har då börjat minska samtidigt som primäröverskottet år1999 uppgår till 2,1 % av BNP.

Oavsett vilket tillväxtaltemativ som visar sig vara mest korrekt så kom-mer Sverige att gå in i 2000-talet med en betydande offentlig skuld. Någ-ra år av hög ekonomisk tillväxt är inte tillräckligt för att eliminera denoffentliga skulden från agendan över Sveriges mest allvarliga ekonomiskaproblem. Den tendens till skuldstabilisering vid slutet av seklet som kanavläsas grafiskt i diagram 14.4 ska inte heller övertolkas — blir tillväxtenlägre än 3 % under 2000-talets första år eller stiger realräntan kommerskuldkvoten att börja växa snabbare igen. Med en stor offentlig skuld ärkänsligheten för dylika förändringar mycket stor.

184¶Den ogynnsamma skuldutveckling som inleddes under 80-talets första årvisade sig vara ganska lätt att bryta under andra hälften av 80-talet. Demedelfristiga finansiella beräkningarna visar tydligt att 90-talets negativaskuldutvecklingstrend är betydligt svårare att vända.

Varför är det inte lika lätt denna gång? De faktorer som avgör den of-fentliga skuldens utveckling är, som nämndes i avsnitt 14.2.1, primärsal-dots utveckling, storleken på den ingående skulden samt skillnaden mel-lan realränta och tillväxt.

En stor del av den snabba förstärkningen av den offentliga skuldutveck-lingen under 80-talets senare del förklaras av att skattekvoten steg från50 % år 1985 till ca 56 % 1990, vilket förbättrade primärsaldot. Bakomökningen av skattekvoten under denna period ligger flera faktorer:

— De tilltagande löne- och prisökningarna i kombination med icke infla-tionsskyddade skatteskalor ökade skatteinkomsterna ("fiscal drag").

— Löneandelen ökade och vinstandelen i näringslivet sjönk kraftigt tillen ohållbart låg nivå. Eftersom löner är avsevärt högre beskattade änvinster bidrog detta också till ökade skatteinkomster.

— Den privata konsumtionen låg under åren 1987—90 på en så hög nivåatt sparkvoten var negativ. Därmed blev momsintäktema också ovanligtstora.

Realräntan var obetydligt högre än tillväxten under hela 80-talet. Enviktig förklaring till den dramatiska skulduppbyggnaden under första hal-van av 90-talet är att skillnaden mellan ränta och tillväxt under dennatidsperiod är mycket hög. Skillnaden mellan implicit räntan på statsskul-den och BNP-tillväxten var mellan 1981—90 i praktiken lika med noll.Motsvarande siffra för tidsperioden 1991—95 har beräknats till drygt5 %. Ränteutgifterna, under slutet av 80-talet minskades också när denfinansiella ställningen successivt förbättrades.

Utgångsläget för en minskning av skulden, efter den skulduppbyggnadsom nu sker, skiljer sig på flera sätt från situationen på 1980-talet. Fördet första är förutsättningarna för stora primäröverskott sämre. Det nuva-rande systemet för inkomstbeskattning innebär minskad progressivitetsamtidigt som skatteskalorna justeras automatiskt i takt med inflationen.Starkare tillväxt och inflation leder därför inte i samma utsträckning somtidigare till förstärkta statsinkomster. Det kan tyckas att det gamla skat-tesystemet hade goda egenskaper som automatisk stabilisator, men manmåste samtidigt komma ihåg att det ledde till ohållbart höga marginalskat-ter, eftersom dessa hade en tendens att stiga under varje konjunkturupp-gång utan att falla tillbaka under tider av lågkonjunktur. Dessutom är desamhällsekonomiska kostnaderna i termer av effektivitetsförluster och för-lorad tillväxtpotential hos ett progressivt skattesystem sannolikt av enannan storleksordning än dess eventuella förtjänster som automatisk stabi-lisator. Den mycket fördelaktiga utvecklingen av högt beskattade skatte-baser under senare delen av 80-talet kommer inte att återupprepas i någotav de medelfristiga alternativen. Arbetslösheten kommer, enligt kalkyler-na, inte ner i de mycket låga tal som rådde på den överhettade arbets-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

marknaden i slutet av 80-talet. För det andra är skillnaden mellan real-ränta och tillväxt större i de medelfristiga kalkylerna än under senare de-len av 80-talet. För det tredje, så lämnade 80-talet efter sig en nettoskuld-kvot som var avsevärt större än nettoskuldkvoten vid ingången till 80-talet (se diagram 14.1.).

En stor statsskuld i kombination med stora budgetunderskott kan måhändaöka lockelsen att sedelpressfinansiera underskotten. I och med att stats-skulden till stor del är bestämd i svenska kronor så skulle den inflations-process som en ökad penningmängd ger upphov till också urholka skul-dens reala värde.

Vinsterna av att inleda en inflateringsprocess är dock begränsade efter-som AP-fondema har stora finansiella tillgångar som också förlorar sittreala värde. Kostnaderna skulle däremot bli betydande — investerings-verksamhet, nyföretagande och produktion skulle hämmas av de osäkraförhållanden som följer av en ökning av inflationen. Den svenska statenstrovärdighet som låntagare skulle undergrävas långt in i framtiden.

Sveriges inflationshistorik och det dåliga statsfmansiella läget innebär attrisken för högre inflationsnivåer, ur en placerares perspektiv, inte är för-sumbar. Av detta skäl betalar staten en realränta som är högre än denrealränta som skulle gälla om inflationsmålet av marknaden uppfattadessom fullt trovärdigt. Ett sätt för staten att bli av med räntepremien, ochdärmed lindra sin räntebörda, är att emittera reala obligationer, någotsom ofta har föreslagits av svenska akademiska ekonomer. Placerarnaskulle då vara helt okänsliga för prisnivåförändringar. Även den nomi-nella räntan på nominella obligationer kan tänkas falla, när en del av be-ståndet utgörs av reala obligationer. Det är ju framför allt placerare somförväntar sig en hög inflationsnivå som attraheras av reala obligationer,kvar att köpa nominella obligationer blir inflationsoptimistema med lågainflationsförväntningar. Lägre inflationsförväntningar hos de som köpernominella obligationer innebär, rimligen, lägre nominella räntor. (Riks-gäldskontoret emitterade, för första gången, den 19 april i år reala obliga-tioner.)

Utvecklingen av skuldkvoten har i OECD sedan början av 1970-talet varittrendmässigt stigande (diagram 14.1). Efter varje lågkonjunktur har dengenomsnittliga skuldkvoten lagt sig på en högre nivå, och har nått nivåersom tidigare inte förekommit i fredstid. I den mån hög offentlig skuldsätt-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

ning är ett problem kan det därför till stor del sägas vara gemensamt förindustriländerna.

Från relativt låga nivåer i många länder steg skuldkvoten — bl.a. somen följd av de obalanser som orsakades av oljeprischockema — mellanmitten av 1970-talet och mitten av 1980-talet. Mellan 1978 och (OECD-prognosen för) 1995 sker nära nog en fördubbling av den offentligaskuldsättningen i förhållande till BNP, från drygt 40 % till 76 %. Denstörsta delen av denna ökning skedde under perioden 1980—85, följt aven utplåning under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. Därefter bör-jade skuldkvoten åter stiga vid början av 1990-talet. Under samma periodhar räntebetalningarna på den offentliga skulden mer än fördubblats i för-hållande till de offentliga utgifterna, från omkring 4 % till över 10 %.

Utvecklingen av skuldkvoten är, till viss del, kopplad till konjunkturut-vecklingen och dess betydelse för primärsaldot; konjunkturbottnama kring1981 (andra oljekrisen) och 1993 avspeglas tydligt i utvecklingen. Ävendifferensen mellan real tillväxt och implicit real ränta på statsskulden ärav betydelse för skuldutvecklingen. Under 1970-talet hade många länderen BNP-tillväxt som var klart högre än den implicita statsskuldsräntan,vilken ofta var negativ. Detta förhållande lättade skuldbördan.

Sverige håller som en följd av den djupa lågkonjunkturen på att ackumu-lera en stor offentlig skuld. Ur ett svenskt perspektiv kan därför någrahögt skuldsatta länders erfarenheter i fråga om offentlig skuldsättning va-ra av särskilt intresse. Belgien är det mest skuldtyngda landet i OECDoch har trots stora ansträngningar inte lyckats nedbringa sin skuldkvot.Denna har därför blivit ett svårt ekonomisk-politiskt problem för landet.Irland, däremot, har under ett antal år från en hög nivå väsentligt minskatsin skuldkvot.

Belgien hade redan vid ingången av 1970-talet en bruttoskuldkvot mot-svarande 65 % av BNP (diagram 14.5). Belgien drabbades i sambandmed, framför allt, den andra oljeprischocken i slutet av 1970-talet av svå-ra ekonomiska obalanser. I början av 1980-talet bedrevs en aktiv stabili-seringspolitik som i hög grad skyddade landets ekonomi från nedgångeni omvärlden. Resultatet av denna politik var bl.a. uppkomsten av storabudgetunderskott under de första åren av 1980-talet, med följden attskuldkvoten ökade snabbt. Samtidigt vidgades differensen mellan den im-plicita realräntan på statsskulden och tillväxten. Denna differens var i slu-tet av 1970-talet obetydlig och dessförinnan starkt negativ.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

187 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 14.5 Utvecklingen av skuldkvoten och dess bestämningsfaktorer iBelgien

Anm.: Ränte-tillväxtdifferensen är den implicita realräntan på den offentligabruttoskulden minskad med den reala BNP-tillväxten.

Källa: EG-kommissionen.

Under 1980-talet har ansträngningar gjorts i Belgien för att sanera deoffentliga finanserna. Landets utgiftskvot har sedan början av 1980-taletminskat från 56 % till 52 % av BNP. Under samma period har de offent-liga inkomsterna som andel av BNP legat kring 45 %. Sedan mitten av80-talet har primäröverskotten i den offentliga sektorn varit bland dehögsta i OECD. I kombination med att den goda tillväxten under åren1988—90 i stort sett eliminerade ränte-tillväxtdifferensen uppnåddes underperioden fram till 1992 därigenom en stabilisering av skuldkvoten kring130 % av BNP. I samband med den nuvarande lågkonjunkturen börjadeskuldkvoten stiga på nytt, bland annat för att den sjunkande tillväxttakteninnebar en större ränte-tillväxtdifferens. 1993 var skuldkvoten uppe i138 % av BNP. Vid sådana skuldkvotsnivåer blir känsligheten för ök-ningar i ränte-tillväxtdifferensen mycket stor.

Räntebetalningarna på den offentliga skulden motsvarar i dagslägetdrygt 11 % av BNP, eller nära 20 % av de offentliga utgifterna vilket in-nebär en väsentlig utträngning av andra offentliga utgifter.

Under den pågående lågkonjunkturen har det inte varit möjligt att för-hindra att skulden ånyo börjat öka, trots att primäröverskotten hela tidenhållits på en hög nivå. Vid en nivå på skuldkvoten som Belgiens är därfördet stabiliseringspolitiska utrymmet starkt begränsat — inte ens de auto-matiska stabilisatorerna kan tillåtas slå igenom fullt ut under en lågkon-junktur. Enligt flera beräkningar (baserade på ränteläget medio 1993)skulle det krävas överskott på ytterligare 2,5 % av BNP för att uppnå en

stabilisering av skuldkvoten. Den nuvarande utvecklingen karakteriserasav många bedömare som ohållbar, med risk för en okontrollerbar "snö-bollseffekt" med ständigt stigande skuldkvot — och därmed räntebörda —som inte kan hejdas med stora primäröverskott.

I Belgiens konvergensprogram, som presenterades 1992, anges sommål att skuldkvoten skall minska med 2 procentenheter per år mellan1994 och 1996 genom att det primära överskottet successivt ökar till 7 %av BNP. Den implicita räntan på statsskulden antas i konvergensprogram-met fram till 1996 falla från 9,2 % till 8,8 %. Känsligheten för räntehöj-ningar är stor. Med en skuldkvot på 138 % av BNP innebär en ökningav den implicita skuldräntan med en procentenhet att budgetunderskottetökar med 1,4 % av BNP.

Den höga skuldkvoten får även indirekta effekter på övriga delar avden ekonomiska politiken. Belgien har under senare delen av 1980-taletbedrivit en stram penningpolitik och skapat förtroende för den belgiskafrancen. Detta förtroende synes emellertid ömtåligt, sannolikt till viss delberoende på svårigheten att komma till rätta med skuldsituationen. I bristpå framgångsrik sanering av de offentliga finanserna gav den nära kopp-lingen till D-marken inom det smala ERM-bandet trovärdighet åt denekonomiska politiken. Belgien har efter vidgningen av ERM-bandet hållitfast vid hårdvalutapolitiken, men utan ERM som ankare har landets svår-artade skuldsituation kommit mer i fokus i de finansiella marknadernasbedömningar av landet. Hittills har den belgiska francen — med någothögre räntemarginaler mot D-marken än före augusti 1993 — kunnat hållasig omkring det tidigare smala bandet. Möjligheterna att försvara växel-kursen med hjälp av räntehöjningar är dock begränsat på grund av dessasnegativa effekter på budgetunderskottet.

Irland har liksom Belgien en mycket hög skuldkvot. I förhållande tillövriga EU-länder utmärks emellertid landet av att skuldkvoten minskadeunder slutet av 80-talet. Liksom i Belgien ökade skulden markant som enföljd av stora budgetunderskott i början av 1980-talet. Skuldkvoten upp-gick som mest till 116 % av BNP 1987. Vid denna tid inleddes en politikför att sanera de offentliga finanserna och minska skuldkvoten. Irland harsedan dess haft väsentliga primäröverskott i de offentliga finanserna.Mellan 1987 och 1993 minskade de offentliga utgifterna som andel avBNP från 50,4 % till 44,6 %. Under samma period föll skuldkvoten från116 % av BNP till 92 %. Till denna utveckling bidrog även en stark realBNP-tillväxt, 4,9 % i genomsnitt 1987-93, vilket begränsade räntetill-växtdifferensen. Minskningen av skuldkvoten har bromsats av lågkon-junkturen men bedöms av OECD fortsätta under 1990-talet. Av betydelsei detta sammanhang — utöver en hög tillväxtpotential — är även att landetmottar stora överföringar från EU, vilket bidrar till att hålla uppe tillväxt-takten. Den reala ökningen av BNP har under lågkonjunkturen aldrig un-derstigit 2 %.

Givet en nominell BNP-tillväxt på 6 % per år skulle ett genomsnittligtunderskott i de offentliga finanserna på 3,5 % av BNP år 2000, enligtOECD, minska skuldkvoten till 80 %. Motsvarande siffra vid ett under-skott på 2 % per år är 70 % av BNP. Detta scenario förutsätter stabila

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

eller fallande statsskuldsräntor. Den stora skuldstocken — och därmed Prop. 1993/94:150skuldtjänstkvoten — gör dock Irland fortsatt känsligt för högre långa rän- Bilaga 1.1tor. Devalveringen av det irländska pundet 1992 ökade landets skuldbör-

da.

Frågan om betydelsen av den offentliga skuldsättningen och dess utveck-ling aktualiserades i samband med utarbetandet av EMU-planema i börjanav 1990-talet. Ett väl fungerande monetärt samarbete ställer krav på fi-nanspolitisk disciplin. En ohållbar statsskuldsutveckling i ett land i valuta-unionen skulle genom olika typer av extemaliteter kunna hota stabiliteteni unionen och förtroendet för den gemensamma valutan. Enligt Maa-strichtfördraget (art. 104c) gäller för medlemsländerna under fas III ettbindande åtagande att "undvika alltför stora underskott". Under fas IIgäller att länderna skall "sträva efter att undvika" alltför stora underskott.Dessa åtaganden är politiskt snarare än legalt bindande; bristande efter-levnad kan inte dras inför EU-domstolen.

För att främja den önskade disciplinen i fråga om underskott och skuld-sättning finns olika åtgärder som syftar till att begränsa risken för en ickeönskad utveckling:

i) Som en del av lagstiftningen i Maastrichtfördraget förbjuds medlems-ländernas centralbanker att ställa krediter till regeringarnas förfogande.Därmed förhindras s.k. monetär finansiering av underskott och skuldupp-byggnad. Fördraget förbjuder likaledes positiv särbehandling av myndig-heter och offentliga institutioner hos banker och andra kreditinstitut.

ii) I det löpande ekonomisk-politiska samarbetet kommer utvecklingenav skuldkvoten att vara en del av den s.k. multilaterala övervakningen.I denna ingår bl.a konvergensprogrammen och de allmänna riktlinjernaför den ekonomiska politiken. I den multilaterala övervakningen utövasgenom regelbundna diskussioner grupptryck i syfte att förmå medlems-länderna att leva upp till krav på en nationell statsskuldspolitik genom attfölja gemensamt utformade rekommendationer om åtaganden i den ekono-miska politiken.

iii) Vidare finns regeln om s.k. no bailing out. Detta innebär att med-lemsländerna förbinder sig att inte finansiellt undsätta ett land som genomegen förskyllan hamnat i betalningssvårigheter. Syftet är att ett land påde finansiella marknaderna ska få bära kostnaderna av en misskött ekono-misk politik genom riskpremier på dess statsobligationer, och att det inteskall kunna vältra över denna kostnad på de andra länderna som skötersin ekonomiska politik. Ökad finanspolitisk disciplin i alla länder ska där-igenom uppnås. Det ligger emellertid nära till hands att sätta frågeteckenvid trovärdigheten i en sådan ordning mellan länder som deltar i ett sånära samarbete. De negativa effekterna för unionens medlemmar kan blistörre om de tillåter en medlemsstat att gå i statsfinansiell bankrutt än omde hjälper landet i fråga.

iv) Det ursprungligen kanske skarpaste instrumentet för att uppnå öve-renskomna mål för den ekonomiska politiken är konvergenskriteriet omskuldkvotens storlek och utveckling. Ett land vars skuldkvot är högre änreferensvärdet 60 % av BNP och/eller hotar att öka i en oroväckandetakt, kan hållas utanför deltagande i valutaunionen med hänvisning tillbristande konvergens. (Det bör framhållas att referensvärdet 60 % intedöljer någon uppfattning om lämplig nivå på skuldsättningen. Det mot-svarar snarare den då (1990/91) genomsnittliga nivån på skuldkvoten iEG-ländema. Vid 5 % i nominell tillväxt leder ett budgetunderskott på3 % av BNP till en konstant skuldkvot.)

Enligt fördraget skall skuldkvoten inte överstiga referensvärdet 60 %,om den inte "minskar tillräckligt och närmar sig referensvärdet i en till-fredsställande takt". En allmän tolkning idag av detta kriterium är att EUi bedömningen av skuldsättningen kommer att ta fasta mer på den trend-mässiga utvecklingen än på nivån. Det innebär att en skuldkvot högre än60 % kan komma att accepteras om den stabiliserats/minskats under ettantal år och förutsättningarna för en fortsatt minskning bedöms som go-da. I dagsläget är det endast ett mindre antal medlemsländer som upp-fyller kriteriet. Mot bakgrund av det rådande konjunkturläget kommerproceduren under 1994 sannolikt att tillämpas med stor återhållsamhet.

v) En särskild procedur (excessive deficit procedure) inrättas enligt för-dragets art. 104c. Enligt proceduren skall gemenskapen följa efterlevna-den av målsättningarna för de offentliga finanserna i medlemsländernaoch i detta sammanhang identifiera allvarliga avsteg (gross errors).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Hög och stigande skuldkvot samt mycket stora budgetunderskott stridermot medlemsländernas långsiktiga nationella egenintresse och därmedockså mot de överenskomna normerna för ekonomisk politik i EU. Län-derna kommer därför att utöva press mot varandra så att länder med storaunderskott/hög skuldkvot korrigerar dessa.

En minskning av skuldkvoten med hjälp av en hög inflationstakt skullestrida mot EU:s överenskomna målsättning i fråga om prisstabilitet, var-för en sådan strategi framstår som mindre sannolik. Med dagens friakapitalrörelser skulle en sådan politik dessutom sannolikt slå igenom iväxelkurs och räntenivåer, med ökad skuldbörda som följd.

Bland medlen för att minska skuldkvoten återstår därför framför allt(real) BNP-tillväxt och/eller primäröverskott i de offentliga finanserna.I policy-sammanhang kan EU förväntas lägga störst vikt vid strukturellaförändringar, bl.a på arbetsmarknaden, och konsolidering av de offentligafinanserna genom överskott i primärbalansen. Detta som medel för attminska underskotten och stabilisera/minska skuldkvoten.

Enligt OECD:s prognos för 1995 hamnar Sverige — tillsammans medBelgien, Italien och Grekland — bland de europeiska länder som har en(brutto)skuldkvot för den konsoliderade offentliga sektorn klart över EU-genomsnittet. Om Irlands nuvarande utveckling består kan landet komma

att lämna denna grupp. EU:s ansträngningar i fråga om underskott ochskuldsättning kan av naturliga skäl förväntas riktas mot dessa länder. FörSveriges vidkommande samanfaller EU:s målsättningar med den svenskaregeringens egna målsättningar att stabilisera skuldutvecklingen.

Sammanfattningsvis är det ännu osäkert hur de nya instrumenten förekonomisk-politisk samordning — allmänna riktlinjer, proceduren vid allt-för stora underskott — kommer att tillämpas i praktiken. Sannolikt kom-mer agerandet att kännetecknas av återhållsamhet under den pågåendelågkonjunkturen då alla medlemsländer — utom Luxemburg — dras medstora problem att uppfylla EU:s olika konvergensvillkor. Därefter tordeuppmärksamheten komma att koncentreras på länder med höga under-skott.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Oavsett vilket tillväxtscenario som i efterhand kommer att visa sig varamest riktigt kommer den offentliga sektorn vid sekelskiftet att ha en, his-toriskt sett, mycket stor skuld som andel av BNP. Detta gäller oberoendeav vilket skuldmått som används.

En stor skuld är på lång sikt farlig för samhällsekonomin därför att, (i)i frånvaron av ricardiansk ekvivalens leder en stor och växande skuld tillett lägre sparande vilket hämmar kapitalbildningen, (ii) det finns en riskför att staten hamnar i en situation där räntorna på statsskulden inte läng-re kan betalas, (iii) skattetrycket eller offentliga utgifter för annat än rän-tor når oacceptabla nivåer, uppåt respektive nedåt, på grund av att en be-tydande del av skatteintäkterna måste användas till ränteutbetalningar. Påkort sikt begränsar en stor statsskuld det stabiliseringspolitiska handlings-utrymmet genom att en åtstramande finanspolitik måste bedrivas oavsettkonjunkturläge. Med en stor och växande statsskuld är inflationen svårareatt förutsäga, vilket tillsammans med de större kreditriskerna, driver uppavkastningskraven för placeringar i svenska statspapper.

Erfarenheterna från länder som under en längre tid har levt med en storstatsskuld är oroväckande. Belgien har trots betydande primäröverskotti statsbudgeten inte kunnat minska sin skuldkvot. Irland har lyckats bättretack vare en hög ekonomisk tillväxt. En viktig orsak till de höga tillväxt-talen är att Irland har mottagit stora överföringar från EU.

192 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Sverige har under en lång period haft låg arbetslöshet och hög förvärvs-frekvens. Den svenska arbetsmarknaden har därigenom utgjort en förebildi den internationella debatten. Viktiga förklaringsfaktorer är sannolikt enhög grad av reallöneflexibilitet och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Efterden dramatiska försvagningen av arbetsmarknadsläget under lågkonjunk-turen i 1990-talets början befinner sig Sverige nu i samma situation somstora delar av Västeuropa gjorde i början på 1980-talet. Erfarenheternadärifrån visar att arbetslösheten är trögrörlig nedåt, dvs. den tenderar attbli kvar på en hög nivå även när konjunkturen vänder uppåt. Detta haraktualiserat frågan om den svenska arbetsmarknadens funktionssätt ochom arbetslösheten skall kunna falla på det sätt som skisseras i det ovanredovisade alternativet med hög tillväxt utan att löner och priser accelere-rar på ett ohållbart sätt.

I det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde under 1989—1990pressades den öppna arbetslösheten ned till rekordlåga 1,5%. Denna nivåundersteg utan tvekan den jämviktsarbetslöshet som är förenlig med ickeaccelererande inflation (NAIRU = non accelerating inflation rate of un-employment). Sedan våren 1990 har den öppna arbetslösheten stigit, sam-tidigt som efterfrågan har fallit. År 1993 hade arbetslösheten ökat till

8,2 %. Totalt uppgick andelen arbetslösa tillsammans med den andel somdeltog i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 12,5 %1993. Därutöver har såväl de undersysselsatta som s.k. latent arbets-sökande, dvs. de som vill och kan arbeta men inte aktivt sökt arbete, ökatkraftigt. Enligt teorier om jämviktsarbetslöshet skall löneökningstaktenfalla så länge arbetslösheten överstiger NAIRU. Det är därför anmärk-ningsvärt att löneökningstakten tilltog 1993 trots den dramatiska försvag-ningen av arbetsmarknadsläget. Den registrerade löneökningen uppgickdå till 4 % — en oväntat hög ökning mot bakgrund av arbetsmarknadslä-get och nedväxlingen i inflationstakt. Utvecklingen antyder att lönebild-ningen inte längre är så känslig för arbetsmarknadsläget som historiskasamband ger vid handen. Å andra sidan finns det skäl att ställa frågan omden registrerade löneökningen till en del är ett statistiskt fenomen.Löneökningar kan ha registrerats i statistiken utan att detta motsvarats aven löneförhöjning för någon enskild individ. Slutsatserna om lönebild-ningens flexibilitet blir i så fall fundamentalt annorlunda.

Inför arbetet med de kort- och medelfristiga beräkningarna har Finans-departementet tillsammans med Konjunkturinstitutet på ett mer systema-tiskt sätt försökt att analysera eventuella tillfälliga faktorers bidrag till denuppmätta löneutvecklingen 1992 och 1993. Den sammantagna effekten avsådana faktorer kallas här den strukturella löneglidningen. Sådan löne-glidning kan uppstå på grund av att sysselsättningens sammansättningändras så att den genomsnittliga produktivitets- och lönenivån påverkas.

193¶Dylika sammansättningseffekter uppstår bl.a. om de som anställs resp,avskedas har en annan genomsnittlig lön än de som kvarstår i sysselsätt-ningen. Därtill kommer effekter från avgångsvederlag, förtidspensione-ring och förändringar i övertidsandelen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Diagram 15.1 Den strukturella löneglidningen

STRUKTURELL LÖNEGLIDNING

AVGÅNGSVEDERLAG

FÖRTIDSPENSION

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Vad gäller åWersfaktom har sysselsättningen gått ned kraftigt bland deyngre åldersgrupperna. Detta har medfört att den genomsnittliga lönenstigit, eftersom ungdomar vanligtvis har en lägre lön än genomsnittet.Samma effekt uppkommer om företag allmänt avskedar arbetskraft medlåg lön, eller om hela företag med en genomsnittligt lägre lönenivå slåsut. Genom att jämföra en ovägd och standardvägd löneutveckling förtjänstemän beräknas förändringar i åldersstrukturen inom näringslivetsvara för drygt 1 procentenhet av löneökningen 1993, vilket är någothögre än 1992. Eftersom gruppen "arbetare" har en jämnare lönestrukturborde den sammantagna effekten för vara något lägre än 1 procentenhet1993. Inom den offentliga sektorn finns indikationer att ålderseffekten ärav samma storleksordning.

Bran.se/teffekten verkar neddragande på den genomsnittliga löneutveck-lingen. Sysselsättningen har fallit kraftigt inom främst industri- och bygg-branschen, som båda har en högre lönenivå än genomsnittet inom nä-ringslivet. Effekten dämpas dock av att sysselsättningen också fallit kraf-tigt inom handeln som har en, relativt sett, lägre lönenivå. Branscheffek-ten är beräknad genom att hålla branschstrukturen konstant mellan1991—1992 och 1992—1993. Båda åren har en ändrad branschsamman-sättning i näringslivet dragit ned den genomsnittliga löneökningen i helaekonomin med ca 1/4 respektive 1/2 procentenhet.

För att undvika en över- eller underskattning av branscheffekten i nä-ringslivet på grund av olikheter inom industrins heterogena delbranschergjordes samma beräkning för tillverkningsindustrin (SNI3) som för helanäringslivet. Om delbranschernas sammansättning hålls konstant mellan1991—1992 och 1992—1993 ändras den genomsnittliga löneutvecklingenpå ett försumbart sätt.

194¶Den hypotes som indikerades i den preliminära nationalbudgeten, attlöneutvecklingen skulle vara som störst inom de delbranscher i industrindär sysselsättningen fallit mest, har vare sig kunnat bekräftas eller för-kastas. Det framkom inga tydliga mönster alls mellan löne- och syssel-sättningsutvecklingen 1992 inom industrin. Ett visst samband kan urskil-jas för 1993, se diagram 15.2.

Diagram 15.2 Löne- och sysselsättningsutvecklingen inom industrins olikadelbranscher 1993

Löneutvecklingen

-18 -16 -14 -12 -10 -8 -6 -4

Sysselsättningsutvecklingen (obs skalan)

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Även tonseffekten verkar neddragande på den genomsnittliga löne-utvecklingen. Sysselsättningen har fallit mer bland män än bland kvinnor.Därmed har andelen män i sysselsättningen minskat med knappt 1procentenhet sedan 1991. Eftersom män vanligtvis har en högre lön änkvinnor blir följdaktligen "könseffekten” negativ. Utifrån de lönerelatio-ner som gällde 1991 kan könseffekten uppskattas till ca 1/4 procentenhetper år 1992 och 1993. Då det finns en risk att samma fenomen fångasupp i både faktorn "bransch" och faktorn "kön" är effekten underrubriken "kön" inte inkluderad i sammanräkningen av den strukturellalöneglidningen.

De avgångsvederlag som betalats ut i samband med avskedanden hartillfälligt dragit upp lönekostnaderna i förhållande till antalet arbetadetimmar. Underlaget för utbetalade avgångsvederlag är mycket bristfälligt,men indikationer från enskilda företag och branschorganisationer visar pårelativt begränsade effekter 1993. Uppskattningsvis utgick ungefär likastora avgångsvederlag 1992 som 1993. Därmed skulle avgångsvederlagen

främst ha bidragit till den uppmätta löneökningen 1992, medan ut- Prop. 1993/94:150vecklingen 1993 endast påverkades marginellt. Bilaga 1.1

I takt med att konjunkturläget förbättrats för den konkurrensutsatta sek-torn och produktionen börjat öka har också övertidsandelen inom tillverk-ningsindustrin stigit något. Den genomsnittliga övertidsandelen steg från

3,2 % 1992 till 3,7 % 1993. Om övertidsersättningen antas vara 50 %högre än den vanliga lönen skulle den ökade övertidsandelen förklaradrygt 1/4 procentenhet av löneutvecklingen 1993.

Under 1990-talet har antalet nybeviljade förtidspensioner ökat. År 1993beviljades ca 62 000 personer förtidspension, vilket var knappt 4 000 flerän under 1992. De som förtidspensioneras har vanligtvis en lång sjuk-domstid bakom sig och är vanligen 54—55 år. När dessa personer sjuk-skrivs kan en effekt på den registrerade löneutvecklingen uppstå genomatt denna ålderskategori har en relativt sett högre lön. Deras bortfall fårdå till följd att den genomsnittliga lönen sjunker. Effekter från förtids-pensionering ingår i ålderskomponenten. Ev. generösa villkor som givitsi samband med förtidspensionering är inkluderade i avgångsvederlagen.

Täbell 15.1 Beräkning av den strukturella löneglidningen 1992 och 1993

1992 1993

Ålder

1/2 p.e.

1 p.e.

Bransch

-1/2 p.e.

Avgångsvederlag -1- övertid

1/2 p.e.

Strukturell löneglidning

1 p.e.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Det finns sålunda sammansättningseffekter till följd av det kraftiga sys-selsättningsraset som kan förklara en del av löneutvecklingen både 1992och 1993, men effekterna går delvis åt olika håll. Sammantaget beräknasmaximalt 1 procentenhet förklaras av tillfälliga effekter. Detta innebärföljaktligen att den "vanliga" eller "egentliga" löneökningen skulle uppgåtill ca 2 1/2 % 1992 och 3 % 1993, dvs. den egentliga löneökningstaktenskulle ha tilltagit 1993.

Olika statistikkällor indikerar emellertid olika löneutvecklingstakter1993. Enligt den s.k. förtjänststatistiken uppgick löneökningen till 3 %1993. Detta innebar en sänkt löneutvecklingstakt jämfört med 1992, en-ligt denna källa. Förtjänststatistiken inkluderar endast en del av de ovannämnda tillfälliga effekterna. Statistiken är också relativt ny, varför detär svårt att värdera dess tillförlitlighet. Det kan därför inte uteslutas attden "egentliga" löneökningen var lägre än 3 % 1993.

En underliggande löneökningstakt på ca 3 % 1993 tyder på en ökadokänslighet för arbetsmarknadsläget i lönebildningen. Om den historiskakänsligheten — såsom den kommer till uttryck i ekonometriska skatt-ningar — fortfarande hade gällt, skulle lönerna ha sänkts i nominellatermer 1993.

Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om den svenska arbetsmarkna-den har den anpassningsförmåga och den flexibilitet som är nödvändig föratt målet om en halvering av arbetslösheten skall kunna uppnås. Den för-

hållandevis höga löneökningen 1993 tyder på att så inte är fallet. Det blir Prop. 1993/94:150då naturligt att ställa frågan hur arbetsmarknaden, genom olika åtgärder Bilaga 1.1från politikers och arbetsmarknadens parters sida, kan förändras så attmöjligheterna att uppnå de fastställda målen förbättras.

Bekämpningen av arbetslösheten har, i takt med att andelen arbetslösaökat, blivit ett allt viktigare inslag i industriländernas ekonomiska politikunder de senaste åren. Enskilda länders åtgärder mot arbetslösheten —den nationella politiken — har möjlighet att bli mer verkningsfull om denvidtas i samklang med andra länder inom ramen för en gemensamtutarbetad strategi. Med denna utgångspunkt pågår också ett intensivtinternationellt samarbete i syfte att bekämpa arbetslösheten. Inomramarna för OECD, G7, EU, EFTA och det nordiska samarbetet harsålunda initiativ tagits för att finna gemensamma strategier mot arbets-lösheten.

Samarbetet inom de olika organisationerna grundar sig i stor utsträck-ning på en gemensam syn på problemens natur och vad som krävs för attfå bukt med dem. Det råder sålunda enighet om att arbetslösheten har så-väl konjunkturella som strukturella orsaker. De flesta ekonomier uppvisarbristande förmåga att anpassa sig till förändrade förutsättningar. Struktur-problemen har gjort det allt svårare att minska arbetslösheten med makro-ekonomiska åtgärder. Konkurrenstrycket från övriga delar av världen harökat.

Utan genomgripande strukturella reformer och ökad konkurrenskraftföreligger allvarliga risker för en hög och bestående arbetslöshet blandindustriländerna även när konjunkturen förbättras. Det råder samstämmig-het om att fortsatt låg inflation och sunda offentliga finanser är avgörandeförutsättningar för att det skall vara möjligt att få till stånd en tillväxt somminskar arbetslösheten, en tillväxt som i första hand måste genereras ge-nom lägre räntor.

I EG-kommissionens Vitbok, som presenterades i slutet av 1993, angesen halvering av arbetslösheten fram till år 2000 som mål. Förbättrad kon-kurrenskraft och ökad tillväxt är nyckelbegrepp i den den strategi somställs upp för att nå detta mål. Utbildning, forskning och infrastrukturin-vesteringar utgör centrala medel för att stärka tillväxten och sysselsätt-ningen på längre sikt. Det framhålls emellertid i Vitboken att för att detuppställda målet skall kunna nås krävs sannolikt en högre sysselsättnings-intensitet i tillväxten, dvs. arbetskraftens andel i produktionen måste öka.Med en tillväxttakt uppgående till i genomsnitt 3 % årligen inom denEuropeiska Unionen under resten av 1990-talet i kombination med en ök-ning av tillväxtens sysselsättningsintensitet med mellan en halv och enprocentenhet — dvs. en reduktion av "gapet" mellan trendmässig produk-tionstillväxt och sysselsättningstillväxt från för närvarande 2 % till 1 ä1 1/2 % — skulle sysselsättningsmålet kunna förverkligas.

23 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150

197¶För att såväl en stark tillväxttakt som en ökning av sysselsättningsin-tensiteten skall kunna uppnås krävs att arbetsmarknadens funktionssättförbättras. Detta bör ske genom högre flexibilitet såväl vad gäller löner,yrke som anställningsformer. Den geografiska rörligheten bör också öka.För att uppnå detta framhålls utbildningsinsatser, matchningsåtgärder, lik-som en i övrigt aktiv arbetsmarknadspolitik som viktiga instrument. Kost-naderna för arbetskraften, dvs. arbetsgivaravgifter och dylikt, bör enligtVitboken sänkas.

Även för Sverige är den stora utmaningen under resten av detta de-cennium att radikalt sänka arbetslösheten. För att detta ska vara möjligtkrävs en hög tillväxt, som dock inte kan stimuleras fram via en expansivfinanspolitik. Tvärtom måste en kraftfull konsolidering av de offentligafinanserna äga rum. Tillväxten måste istället genereras av låga realräntor,vilka endast kan etableras om de nominella räntorna faller, givet en rela-tivt stabil inflationstakt kring 2 %.

Traditionellt har hög tillväxt drivit upp inflationstakten. Ökad efter-frågan på arbetskraft har fört med sig snabbare lönestegringar än vad somvarit motiverat av produktiviteten. Stigande ekonomisk aktivitet har ocksåhöjt kapacitetsutnyttjandet, vilket bidragit till förstärkningar av vinstmar-ginalerna och till prisökningar.

Den svenska ekonomin har under de senaste decennierna uppvisat enhög grad av reallöneflexibilitet. När reallönerna hamnat på en så hög nivåatt sysselsättningen allvarligt hotats har en korrigering skett. Reallönernahar fallit till en nivå där det återigen varit lönsamt att anställa arbetskraft.Problemet har dock varit att flexibiliteten uppnåtts främst via devalvering-ar, dvs. att inflationstakten hållits uppe.

Ett paradigmskifte har nu skett. En stark uppslutning råder om att densvenska inflationen ska hållas på en mycket låg nivå. Detta är kodifierati riksbanksfullmäktiges inflationsmål. Den ekonomiska politiken i andraindustriländer har också denna inriktning.

Visserligen medför det faktum att Sverige nu har rörlig växelkurs attden direkta kopplingen mellan löneutveckling och konkurrenskraft blivitotydligare. I stället finns dock inflationsmålet som penningpolitiskt"ankare". Inflationsdrivande löneökningar leder till högre räntor som påett mer direkt sätt än tidigare dämpar aktiviteten i ekonomin.

För att en långsiktigt uthållig gynnsam ekonomisk utveckling ska varamöjlig att uppnå — och arbetslösheten radikalt reduceras — måste såledeshög ekonomisk tillväxt kombineras med låg inflation. Detta sätter arbets-marknadens funktionssätt i fokus.

Den reallöneflexibilitet som krävs för att arbetsmarknaden ska fungeraeffektivt måste i framtiden primärt uppnås genom att nominallönemavarierar i tillräcklig grad. Det blir inte längre möjligt att genom en kraf-tig uppgång i inflationstakten pressa ned reallönerna och därigenom skapaökad efterfrågan på arbetskraft.

Det i utgångsläget mycket stora antal människor som saknar ordinariearbeten ställer speciella krav på marknaden. Kan de olika delarbetsmark-nadema utvecklas så att efterfrågan och utbud anpassas till varandra påett sådant sätt att de nominella löneökningarna hålls nere och inflations-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

målet uppnås? Kan dessutom löneföljsamheten mellan olika sektorer be-gränsas så att nödvändiga förskjutningar av relativlönerna kommer tillstånd? Den traditionella svenska "löne-lönespiralen" måste brytas.

Arbetsmarknadens funktionsförmåga gäller dock inte bara frågan omlöneflexibilitet. Det är också centralt att den yrkesmässiga och geogra-fiska rörligheten är hög för att obalanser på olika delarbetsmarknaderskall kunna elimineras. Om så är fallet behöver heller inte löneskillna-derna vara så stora för att den nödvändiga anpassningen till ändrade för-utsättningar ska kunna komma till stånd. Här har utbildningen, både inomoch utom ramen för arbetsmarknadspolitiken stor betydelse, särskilt pålång sikt. Ökad utbildning kan även medföra minskade löneskillnader. Iett kortare perspektiv är arbetsförmedlingens förmåga att "matcha" ihopefterfrågan och utbud mycket viktig.

Vid en varaktig inflationstakt på ca 2 % måste de långsiktiga nominellalöneökningarna begränsas till ca 3 1/2 — 4 %, under antagande om enlångsiktigt rimlig produktivitetsutveckling. Under de närmaste åren kanöverskottet av arbetskraft väntas hålla tillbaka både de nominella ochreala lönestegringarna. Vissa internationella erfarenheter tyder dock påatt hög arbetslöshet har en svagare lönedämpande effekt ju längre den blirbestående. Det är därför oroväckande att den underliggande löneöknings-takten inte tycks ha avtagit 1993 jämfört med 1992, i ett skede när ar-betslösheten fortsatte att stiga kraftigt.

De historiska erfarenheterna i Sverige tyder på att nominallöneflexibili-teten nedåt är begränsad. Det finns dock vissa indikationer på att arbets-marknaden framöver kan fungera effektivare än tidigare. En klar tendensfinns till att kopplingen mellan löner och produktivitet stärks, bl.a. genomden omstöpning som förhandlingssystemet genomgår. Strukturella refor-mer har genomförts som bl.a. syftar till att minska låsningarna på arbets-marknaden, t.ex. skattereformen, förändringarna av sjukförsäkringen, densänkta ersättningen från A-kassan och möjligheten till förlängda prov-anställningar.

För att säkerställa möjligheten att kraftigt sänka arbetslösheten genomhög tillväxt med bibehållen låg inflationstakt är det emellertid önskvärtatt få till stånd en ännu effektivare arbetsmarknad. I det följande ska —mot en internationell bakgrund — diskuteras några olika vägar för attuppnå detta.

Även om hög tillväxt kräver en väl fungerande arbetsmarknad, förut-sätter också en väl fungerande arbetsmarknad hög tillväxt. Det finns ettstarkt ömsesidigt beroende.

Om tillväxttakten är god uppstår dels en ökad efterfrågan på arbets-kraft, dels en högre geografisk och yrkesmässig rörlighet på arbetsmark-naden. Långtidsarbetslösheten begränsas, vilket får gynnsamma effekterpå lönebildningen. Anpassningen till strukturella förändringar blir mindresmärtsam. De fördelningspolitiska spänningarna dämpas av att det finnsmer att fördela. Det statsfmansiella läget förbättras på grund av växandeskattebaser och lägre utgifter.

De medelfristiga kalkyler som tidigare redovisats illustrerar myckettydligt tillväxtens betydelse för att reducera arbetslösheten. En procents

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

högre tillväxt per år får under en fyraårsperiod ett mycket stort genom-slag på arbetslösheten. Nivån sänks — enligt dessa beräkningar —sammantaget med ca 3 1/2 procentenhet. Samspelet mellan arbets-marknadens funktionssätt och tillväxten i ekonomin måste sättas i centrumför analysen.

En vanligt förekommande tanke i arbetsmarknadsdebatten, bl.a. i EU:sVitbok, är att en ökning av löneflexibiliteten kan bidra till lägre arbetslös-het. Därmed främjas yrkesmässig och geografisk rörlighet och den nöd-vändiga strukturella anpassningen till teknologisk utveckling, förändraderelativpriser och förskjutningar i preferenser m.m. underlättas. Ett motivär också att sänkta löner för arbetskraft som har låg produktivitet öppnarupp en marknad för nya arbeten inom främst tjänstesektorn. Om arbets-kraften blir tillräckligt billig kan exempelvis hushållen komma att efter-fråga en rad tjänster inom hemmet. Det kan fler sysselsättas inom offent-lig sektor, vid given utgiftsnivå. Allmänt blir produktionen av varor ochtjänster mer arbetsintensiv. Detta brukar ibland benämnas "den ameri-kanska lösningen".

En ökad löneflexibilitet kan medföra fördelar i flera avseenden. Ut-vecklingen i USA tyder på att ekonomins anpassningsförmåga till ändradeförutsättningar förbättras och att nya arbetstillfällen skapas. Lägre relativalöner på vissa delarbetsmarknader leder naturligen till högre efterfrågan."Vita" arbeten blir konkurrenskraftigare i förhållande till "grå ellersvarta". Dessutom är det socialt en fördel att vara ute på arbetsmarkna-den — även om lönen är låg — jämfört med alternativet att vara arbetslös.

Betydande nackdelar eller svårigheter med en sådan lösning finns dock,vilket också utvecklingen i USA visar på. Detta gäller särskilt om lönernaskulle bli väsentligt lägre för arbetskraft med låg produktivitet. Det kanuppstå en grupp människor som inte kan försörja sig på sin lön utan fast-nar i en fattigdomsfälla eller i ett bidragsberoende. Konflikter kring för-delningpolitiken kan komma att skärpas. Den långsiktiga produktivitetsut-vecklingen kan också hämmas genom att rationaliseringstrycket dämpas.

Det förtjänar dock speciellt att påpekas att löneflexibilitet inte är syno-nymt med växande löneskillnader. Om det råder utbudsöverskott inom ensektor med ett relativt högt löneläge, som exempelvis gäller för den sven-ska byggmarknaden för närvarande, medför ökad löneanpassning i dennadel snarast en utjämning.

Ett frågetecken är emellertid hur stora löneskillnader som egentligenbehövs för att generera en hög anpassningsförmåga på arbetsmarknadenoch skapa nya arbetstillfällen? Ju större relativa förskjutningar som krävsdesto svårare blir det att använda sig av denna typ av "lösning”. Utbild-ningen kan här spela en viktig roll för att öka arbetsmarknadens flexibili-tet och minska behovet av lönedifferentiering.

Om en ökad lönedifferentiering i huvudsak kommer till stånd via lägreingångslöner mildras en del av de negativa effekter som annars uppstår.Ungdomar löper mindre risk än övriga grupper att permanent fastna i låg-lönearbeten utan kan använda dessa som en naturlig inkörsport till arbets-marknaden. Försörjningsbördan är också vanligvis mindre.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

200¶Graden av löneflexibilitet är i huvudsak någonting som bestäms på ar-betsmarknaden, som ett resultat av marknadskrafterna och överenskom-melser mellan parterna, samtidigt som bl.a. skatte- och bidragsregler på-verkar förutsättningarna. Redan nu kan tendenser skönjas till att utveck-lingen är på väg mot ökad löneflexibilitet. Frågan är hur hastig processenkommer att bli och hur långt den kommer att gå. En ökad löneanpassning— även om löneskillnaderna då riskerar att tillta — skapar sannoliktförutsättningar för en gynnsammare samhällsekonomisk utveckling, bl.a.till följd av en förbättrad balans mellan efterfrågan och utbud på olikadelarbetsmarknader.

En idé som ofta ventileras i både internationell och svensk debatt är attvia subventioner eller skattesänkningar skapa incitament för ökad rörlig-het och nya arbetstillfällen. Detta kan göras på olika sätt. Arbetskrafts-kostnaden kan sänkas via exempelvis lägre avgifter för okvalificeradarbetskraft, i syfte att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för dessagrupper. Förslag i denna riktning utgör ett viktigt inslag i Vitboken.Dessutom kan efterfrågan på vissa tjänster subventioneras via skattera-batter. Ett aktuellt exempel på detta är möjligheten att göra avdrag frånfastighetsskatten om man anlitar hantverkare för reparationer i den egnabostaden.

Fördelarna med denna typ av åtgärder är uppenbara. Om kostnaden förviss arbetskraft blir lägre eller om vissa tjänster blir billigare ökar efter-frågan, vilket ger en sysselsättningsfrämjande effekt. Tillväxten av skatte-baserna stimuleras, samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten avtar.Det är dock inte sannolikt att dessa "dynamiska effekter" blir av sådanomfattning att de kompenserar för den budgetförsvagning som subventio-nerna eller skatterabatterna ger upphov till.

Om subventionering av arbetskraftskostnader eller om efterfrågan påarbetskraft klart begränsas till vissa grupper eller områden blir naturligt-vis de negativa statsfmansiella konsekvenserna av mindre omfattning. Detkan också vara motiverat att skattemässigt gynna områden där skattekilarfår en särskilt negativ effekt på efterfrågan. Mot detta ska ställas de av-gränsningsproblem som uppstår.

Ett speciellt problem uppstår om subvention av arbetskraft med låg lönfinansieras genom höjningar av inkomstskatten för övrig arbetskraft. I såfall skärps återigen marginaleffekterna, vilket tenderar att minska intres-set för att arbeta och öka tendenserna till skatteplanering eller skattefusk.Tillväxten i ekonomin hämmas.

Under senare tid har i olika studier arbetslöshetsersättningens betydelselyfts fram. Om ersättningen är alltför generös vad avser nivå och/eller tidförsvagas incitamenten att söka sig tillbaka till den ordinarie arbetsmark-naden samtidigt som löneanpassningen fördröjs eller förhindras. Arbets-marknadens funktionssätt försämras och långtidsarbetslösheten drivs upp.

Formellt sett är perioden för kontant arbetslöshetsersättning relativt korti Sverige. Ett speciellt problem är i stället den sammankoppling mellanarbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som möjlig-gör permanent försörjning. Efter en period av ersättning och sedan åtgärdär man på nytt berättigad till ersättning. När denna period sedan är slut

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

kan man genom att delta i en ytterligare åtgärd kvalificera sig för förnyadersättning osv. Enligt den arbetsmarknadspolitiska forskningen tenderardetta system att driva fram en utslagning från den ordinarie arbetsmark-naden.

En metod för att stimulera sysselsättningen skulle då vara att reduceraarbetslöshetsersättningens nivå och/eller tid samt bryta länken mellan er-sättning och åtgärder. Detta skulle innebära en stimulans att söka nyttarbete samt ökade incitament att acceptera ett arbete med lägre lön änman annars skulle göra, dvs. närmast en striktare tillämpning av det somi Sverige kommit att kallas arbetslinjen. Den arbetslöses kontakt med ar-betsmarknaden skulle förbättras. Härmed kan arbetslöshetstidema förkor-tas och rörligheten på arbetsmarknaden ökas. Resultaten från den arbets-marknadspolitiska forskningen pekar mot positiva sysselsättningseffekterav sådana åtgärder. Nackdelarna finns på det sociala och fördelningspoli-tiska planet. Svårigheterna att försörja sig på arbetslöshetsunderstödetökar. Antalet utförsäkrade — som blir beroende av socialbidrag —riskerar att stiga.

I såväl internationell som svensk debatt behandlas också frågan om attändra regelsystemet på arbetsmarknaden för att på det sättet öka flexibili-teten. Motivet är att kostnaderna och riskerna för arbetsgivaren minskarom det blir lättare att utnyttja provanställningar och själv avgöra vilkasom ska avskedas.

Fördelen med denna typ av avreglering på arbetsmarknaden är att ar-betsgivarnas benägenhet att nyanställa sannolikt ökar, vilket i så fall kanfå en dämpande effekt på arbetslösheten. En satsning kommer sannoliktatt ske på arbetskraft med hög produktivitet, vilket främjar hög tillväxtoch låg inflation. Om det blir lättare att både anställa och avskeda folkökar flexibiliteten på arbetsmarknaden. Detta är särskilt positivt i en upp-gångsfas när mer flexibilitet ger snabbare effekter och därmed motverkarlångtidsarbetslöshet.

Nackdelen är att större förändringar av detta slag kan upplevas negativti den bemärkelsen att de skapar otrygghet. Utslagningsprocesser kankomma att förstärkas om arbetsmarknaden inte är tillräckligt flexibel.Förutom de sociala problem som då blir följden, belastas också stats-finanserna. Ökade inslag av oseriöst företagande kan uppstå, vilket ocksåfår en snedvridande effekt på konkurrensen på marknaden.

Satsningar på förbättrad infrastruktur intar en framträdande plats i såvälEU:s s.k. vitbok som i övrig diskussion om sysselsättning och arbets-marknad. Tanken är att denna typ av investeringar höjer regionens ellerlandets konkurrenskraft. Därmed kan produktion och sysselsättning öka.Utbyggnad av fysiska kommunikationer såsom vägar, broar, järnvägarliksom energinätverk och "informationsmotorvägar", dvs. bredbandsnätför elektronisk överföring, är exempel på detta.

Självklart är satsningar på förbättrad infrastruktur nödvändiga för atten hög ekonomisk tillväxt ska kunna upprätthållas. Försummas infra-strukturen uppstår flaskhalsar som både driver upp inflationen och däm-par tillväxten. Rörligheten på arbetsmarknaden försvåras, eftersom män-niskors benägenhet att flytta till områden med brist på bostäder och kom-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

munikationer och med i övrigt dålig service är låg. Incitamenten förkapacitetshöjande investeringar i näringslivet avtar. De negativa erfaren-hetena från länder med bristfällig infrastruktur är entydig.

Att göra omfattande satsningar på infrastruktur är emellertid inte heltoproblematiskt. Dessa investeringar är vanligtvis kapitalintensiva. Effek-ten på tillväxten kan avta vid stora volymer. Per satsad krona skapas fånya arbetstillfällen direkt och det kan ta lång tid innan de indirekta effek-terna gör sig gällande. En finansiering som medför ökade offentliga un-derskott är inte möjlig att genomföra utan negativa effekter på ekonomini det statsfmansiella läge som Sverige befinner sig. Om privat finansie-ring kan mobiliseras undviks detta problem.

En slutsats som kan dras av internationell och svensk diskussion är attinfrastrukturella satsningar är önskvärda och nödvändiga, men de måsteske i den takt som finansieringen medger. Man kan heller inte vänta signågra snabba effekter på arbetsmarknadens funktionssätt och på arbetslös-heten.

Förbättrad utbildning, som utgör ett centralt element i Vitboken, under-lättar ekonomins anpassning till nya förhållanden och höjer produktivitetoch tillväxt i ett längre perspektiv. Människor med god utbildningsnivåhar lättare att tillgodogöra sig och tillämpa de nya kunskaper som kom-mer fram. En ökad volym högutbildade bör också motverka de tendensersom i övrigt finns mot tilltagande lönespridning, eftersom värdet av ut-bildningspremien sjunker. Dessutom medför lönespridning i sig incita-ment till utbildning, som då blir ett medel för den enskilde att höja sinlönenivå.

En ökad utbildning gör också att matchningen mellan utbud och efter-frågan på arbetsmarknaden förbättras. Detta tenderar att minska arbetslös-heten. I ett längre perspektiv kan också konkurrenskraften stärkas. Dess-utom är vanligvis kostnaderna att bedriva utbildning låga, i förhållandetill många andra typer av satsningar. Ett problem är att nå ut till ochmotivera de grupper som har störst behov. Det kan ta relativt lång tidinnan utbildningssatsningar ger effekt på arbetsmarknadens funktionssättoch på tillväxten i ekonomin.

Den traditionella arbetsmarknadspolitiken är mer utbyggd i Sverige äni andra länder. Det kan konstateras att åtgärder av detta slag har mångapositiva effekter. I stället för att passivt ta emot bidrag hålls människoraktiva, vilket motverkar långtidarbetslöshet och utslagning. Kompetens-nivån upprätthålls eller kan t.o.m. höjas via den utbildning som bedrivs.Ungdomar får möjlighet att skaffa sig arbetslivserfarenhet och kan lättareta steget in på den reguljära arbetsmarknaden. Dessa effekter bidrar tillatt skapa en flexiblare och mer effektiv arbetsmarknad.

När omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna nått de ni-våer som nu råder i Sverige uppstår dock vissa problem. Den administra-tiva apparaten blir omfattande. Åtgärderna tenderar att tränga ut reguljäraarbeten. Incitamenten att söka sig ut på den ordinarie arbetsmarknadenkan försvagas. Alltför omfattande åtgärder kan också försvåra lönebild-ningen och verka inflationsdrivande. Dessutom blir belastningen hög påstatsfinanserna.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

203¶För Sverige med nuvarande omfattande åtgärder kan en ytterligare ut-byggnad av den traditionella arbetsmarknadspolitiken knappast ses somen framkomlig väg att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Däremotfinns det många andra länder i Europa där en expansion av traditionellarbetsmarknadspolitik kan vara ett verkningsfullt medel att bekämpafrämst långtidsarbetslöshet. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken rönerockså ett ökande intresse i omvärlden, bl.a. inom EU.

Den trend i internationellt ekonomiskt samarbete som syftar till att öpp-na upp marknader, öka integrationen, skärpa konkurrensen och förbättraproduktionsfaktorernas rörlighet har långsiktigt mycket stor betydelse förmöjligheterna att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, höja tillväxtenoch bekämpa arbetslösheten. Ett viktigt medel är därför att delta i det in-ternationella ekonomisk-politiska samarbetet och försöka bidra till att enpositiv utveckling i detta avseende säkerställs.

I en värld med hög arbetslöshet finns stora risker att protektionism bre-der ut sig. I så fall uppstår på sikt skadliga effekter på den ekonomiskatillväxten och på sysselsättningen. Särskilt kännbart blir detta för ett litetutrikeshandelsberoende land som Sverige.

Något enkelt recept för att förbättra arbetsmarknadens funktionssättfinns inte. Det är nödvändigt att förändringar sker på flera plan. Olikaåtgärder får inte ställas mot varandra utan ska i stället ses som komple-ment. Ju fler åtgärder som kan sättas in, desto mindre långtgående behö-ver de vara på varje enskilt område för att uppnå en given total effekt.

Till en del kan regering och riksdag initiera de förändringar som be-hövs. I betydande utsträckning måste dock förnyelsen komma via arbets-marknadens parter.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

204¶Innehåll

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

1 Inledning

1.1¶Utvecklingen 1994-95

1.2¶Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv

2 Den internationella utvecklingen

2.1¶Allmän översikt

2.2¶Ländergenomgång

3¶Utrikeshandel

3.1¶Export och import

3.2¶Bytesbalansen

4¶Industrin

4.1¶Produktion och konkurrenskraft

4.2¶Lönsamhet

5¶Privata tjänster

5.1¶Konjunkturläget

5.2¶Strukturförändringar inom tjänstesektorn

6¶Arbetsmarknaden

6.1¶Sysselsättning och arbetskraftsutbud

6.2¶Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

7 Löner

7.1¶Lönebildningen i Sverige i ett historiskt perspektiv

7.2¶Utvecklingen under 1990-1993

7.3¶Utvecklingen under prognosperioden

8¶Inflation

8.1¶Inflationstryck

8.2¶Inflationsförväntningar

8.3¶Inflationsprognos

9¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion

9.1¶Hushållens inkomster

9.2¶Privat konsumtion och sparande

10 Investeringar

10.1¶Näringslivets investeringar

10.2¶Offentliga investeringar

10.3¶Bostadsinvesteringar

10.4¶Byggnadsverksamhet

10.5¶Lagerinvesteringar

11¶Den offentliga sektorn

11.1¶Den konsoliderade offentliga sektorn

11.2¶Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna

11.3¶Allmänna pensionsfonden

11.4¶Den kommunala sektom

104 Prop. 1993/94:150

104 Bilaga 1.1

12¶Kapitalmarknaden

12.1¶Den internationella ränte- och valutakursutvecklingen

12.2¶Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen

12.3¶Statens upplåning

12.4¶Kreditmarknadens utveckling

12.5¶Utvecklingen på aktiemarknaden

13¶Medelfristiga scenarier

13.1¶Inledning

13.2¶Förutsättningar

13.3¶Den internationella utvecklingen

13.4¶Den svenska utvecklingen

13.5¶Sammanfattning

14¶Den offentliga skulden

14.1¶Inledning

14.2¶Statskuldsteori

14.3¶Olika skulddefinitioner

14.4¶Skuldutvecklingen fram till år 1999

14.5¶Den internationella skuldutvecklingen

14.6¶EU och den offentliga skuldsättningen

14.7¶Sammanfattning

15¶Arbetsmarknadens funktionssätt

15.1¶Tillfälliga faktorers bidrag till löneutvecklingen 1993

15.2¶Hur kan arbetsmarknaden förändras?

207¶Tabeller

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

1.1¶Prognosförutsättningar

1.2¶Löner och priser

1.3¶Försörj ningsbalans

1.4¶Bidrag till BNP-tillväxten

1.5¶Nyckeltal

1.6¶Sparande

1.7¶Försörjningsbalans 1996-1999

1.8¶Nyckeltal

1.9¶Bidrag till tillväxten

2.1¶Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

2.2¶Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder

2.3¶Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande

3.1¶Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelaroch export av bearbetade varor

3.2¶Importvägd efterfrågan på bearbetade varor

3.3¶Export och import av varor

3.4¶Bytesbalans

4.1¶Nyckeltal för industrin

4.2¶Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginalerper producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

5.1¶Importpenetrationskvot för den privata tjänstesektornoch för industrin

6.1¶Antalet sysselsatta i olika branscher

6.2¶Produktion och sysselsättning i timmar

6.3¶Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet

6.4¶Relativ arbetslöshet i olika åldrar

6.5¶Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

7.1¶Timlöner och arbetskraftskostnader

8.1¶Konsumentpriser

8.2¶Bidrag till skillnad i KPI-förändring mellan 1994och 1995

9.1¶Hushållssektoms disponibla inkomster,konsumtion och sparande

9.2¶Hushållens inkomster

9.3¶Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

10.1¶Bruttoinvesteringar efter näringsgren

10.2¶Bruttoinvesteringar i näringslivet

10.3¶Offentliga investeringar

10.4¶Bostadsinvesteringar

10.5¶Byggnadsverksamhet

10.6¶Lagervolymförändringar

11.1¶Förändring av den offentliga sektorns finansiellasparande

11.2¶Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

11.3¶Skatter och avgifter

11.4¶Offentliga sektorns utgifter

11.5¶Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna

112 Prop. 1993/94:150

11.6¶Allmänna pensionsfonden

113 Bilaga 1.1

11.7¶Den kommunala sektorns inkomster och utgifter

13.1¶Utvecklingen i OECD 1993-1999

13.2¶Räntor och ECU-index

13.3¶Produktion, produktivitet och investeringar,årsgenomsnitt 1996-1999

13.4¶Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligtalternativet med medelhög tillväxt

13.5¶Den offentliga sektorns finanser

13.6¶Hushållssektoms finanser

13.7¶Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligtalternativet med hög tillväxt

13.8¶Arbetsmarknad

13.9¶Den offentliga sektorns finanser vid alternativatillväxttakter

13.10¶Hushållssektoms finanser vid alternativa tillväxter

13.11¶Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligtalternativet med låg tillväxt

13.12¶Företagssektorns finanser vid alternativa tillväxter

13.13¶Bruttosparande och bytesbalans vid alternativatillväxter

14.1¶Finansiell skuldsättning 1993 i den offentligasektom

15.1¶Beräkning av den strukturella löneglidningen 1992och 1993

209¶Diagram

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.1

1.1¶Produktion i industrin och i övriga ekonomin

1.2¶BNP, export, privat konsumtion och brutto-investeringar

1.3¶Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringarexkl. bostäder

1.4¶BNP och produktivitet i Sverige 1981-1995

1.5¶Finansiellt sparande i privat och offentligsektor samt bytesbalans

1.6¶Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoendearbetsmarknadspoitiska åtgärder 1980-1999

1.7¶Offentliga sektorns utgifter och inkomster

1.8¶Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

2.1¶BNP-tillväxt i USA, Japan och västra Tyskland

2.2¶Inflation, tillverkningsindustrins kapacitets-utnyttjande och långa räntor i USA

2.3¶Inflation och tillverkningsindustrins kapacitets-utnyttjande i västra Tyskland

3.1¶Marknadsandel och relativpris för exporten avbearbetade varor

4.1¶Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande

4.2¶Industrins arbetskostnad per producerad enhet i

Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1995

4.3¶Industrins bruttomarginal 1980-1995

5.1¶Arbetade timmar i privat tjänstesektor

6.1¶Antal varsel och antal nyanmälda lediga platser

6.2¶Sysselsättning och arbetskraftsutbud

6.3¶Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoendearbetsmarknadspolitiska åtgärder

7.1¶Lönespridningen i Sverige

7.2¶Nominell timlön inom industrin

8.1¶Hushållens inflationsförväntningar

8.2¶Prisutvecklingen i Sverige och OECD

9.1¶Hushållens förmögenhetskvot

9.2¶Hushållens skuldkvot

9.3¶Hushållens förväntningar om ekonomin om

12 månader

9.4¶Hushållens förväntningar om arbetslöshetenom 12 månader

9.5¶Privat konsumtion

9.6¶Hushållens sparkvot

10.1¶Procentuell förändring av investeringar ochproduktion i näringslivet

10.2¶Antal outhyrda lägenheter resp, antal påbörjadelägenheter

10.3¶Bostadsinvesteringar

10.4¶Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1995

10.5¶Lagerstockar i förhållande till produktion

102 Prop. 1993/94:150

10.6¶BNP-utveckling och lagerbidrag

103 Bilaga 1.1

11.1¶Den offentliga sektorns finansiella sparande1970-1995

11.2¶Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

6-månaders Euromarknadsräntor 1989-1994

10-åriga obligationsräntor 1989-1994

12.3¶Ränteutvecklingen 1989-1994

12.4¶Kronans depreciering från nov. 1992

12.5¶Bankernas kreditförluster och resultat

12.6¶Internationell börsutveckling 1993-1994

13.1¶Bruttonationalprodukt och trend 1985-1995

13.2¶BNP-tillväxten och dess användning enligt alternativetmed medelhög tillväxt

13.3¶BNP-tillväxten och dess användning 1996-1999

13.4¶Underliggande utbud och reguljär sysselsättning iförhållande till befolkningen 16-64 år, enligt alter-nativet med medelhög tillväxt

13.5¶Hushållens sparkvot 1980-1999

13.6¶Bruttosparande och bytesbalans 1970-1999

13.7¶Finansiellt sparande 1970-1999

13.8¶Investeringar i förhållande till BNP

13.9¶Underliggande utbud och reguljär sysselsättning iförhållande till befolkningen 16-64 år, enligt alter-nativet med hög tillväxt

13.10¶Finansiellt sparande i offentlig sektor 1990-1999

13.11¶Primärt finansiellt sparande i offentlig sektor1990-1999

13.12¶Underliggande utbud och reguljär sysselsättning iförhållande till befolkningen 16-64 år, enligt alter-nativet med låg tillväxt

13.13¶Bytesbalans 1970-1999

13.14¶Bruttonationalprodukt och trend 1985-1999

14.1¶Den offentliga sektorns skulder i Sverige och

OECD 1980-1993

14.2¶Skuldkvotens bestämningsfaktorer

14.3¶Den offentliga sektorns skuldutveckling vid medel-hög (3 %) tillväxt

14.4¶Den offentliga sektorns nettoskuldutveckling i treolika tillväxtscenarier

14.5¶Utvecklingen av skuldkvoten och dess bestämnings-faktorer i Belgien

15.1¶Den strukturella löneglidningen

15.2¶Löne- och sysselsättningsutvecklingen inomindustrins olika delbranscher 1993

211 Bilaga 1.2

Långsiktig konsekvenskalkylför perioden

1994/95 — 1998/99

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) som här presenteras visarutgifts- och inkomstutvecklingen under perioden 1994/95 - 1998/99 tillföljd av redan lättade beslut och gjorda åtaganden. LK:n är således intenågon prognos över den framtida utvecklingen. Dess syfte är att utgöraett av regeringens underlag vid utformningen av den långsiktigautgiftsstrategin.

LK:n består av tre delar: en huvudtext, ett appendix samt en tabell-bilaga. I huvudtexten redovisas en samlad konsekvensberäkning av denoffentliga sektorns utgifter och inkomster utifrån tre olika antagandebilderför den ekonomiska utvecklingen. Huvudtexten är uppdelad i separataavsnitt för statsbudgeten, övriga staten, AP-fonden respektive kommuner-na samt hela offentliga sektorn. I avsnitt 4 finns dessutom en redovisningöver statens samlade utgifter på olika områden. I huvudtexten finns,förutom redovisningen av utvecklingen under LK-perioden, i de flestaavsnitt även en redovisning av utvecklingen under perioden 1988/89 -1993/94.

I appendixdelen redovisas utgiftsutvecklingen för respektive departe-ment under LK-perioden. I tabellbilagan återfinns sifferunderlaget förtexter och diagram.

Framställningen bygger på material från departementen och myndig-heter. Finansdepartementets ekonomiska avdelning svarar för deantaganden om den ekonomiska utvecklingen som ligger till grund förberäkningarna. De tre antagandebilderna redovisas mer utförligt i denreviderade nationalbudgeten, bilaga 1.1 i denna proposition.

LK-beräkningarna har gjorts på Finansdepartementets budgetavdelning.Departementsekreteraren Karin Lindgren har lett den grupp som arbetatfram LK:n. Riksdagsbeslut t.o.m. 13 april 1994 har beaktats. LK-beräkningama avslutades den 19 april 1994.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Sammanfattning ..............................1

1¶Den långsiktiga konsekvenskalkylen 1994/95-1998/99 .....9

1.1¶Inledning ...........................9

1.2¶Beräkningsmetod ......................10

1.3¶Samhällsekonomisk bakgrund...............14

2¶Statsbudgetens utveckling......................21

2.1¶Budgetsaldot .........................21

2.2¶Statsbudgetens inkomster 1988/89 - 1998/99 ...... 23

2.2.1¶Historisk utveckling 1988/89 - 1993/94

i löpande priser ...................24

2.2.2 Inkomstutveckling under LK-perioden,

1994/95 - 1998/99 .................. 25

2.2.3¶Avgiftsinkomster från förvaltnings-myndigheter ......................29

2.3¶Statsbudgetens utgifter 1988/89 - 1998/99 ....... 30

2.3.1¶Historisk utveckling 1988/89 - 1993/94 ..... 31

2.3.2 Utgiftsutvecklingen under LK-perioden,

1994/95 - 1998/99 .................. 32

2.3.3¶Utgiftsstyrande faktorer...............35

2.3.4¶Utgifterna fördelade på realekonomiska

kategorier.......................36

3 Statens utgifter fördelade på politikområden,

1988/89 - 1998/99 .......................... 41

3.1¶Ålderspensioner.......................47

3.2¶Arbetsmarknadspolitik ...................49

3.3¶Sjuk- och arbetsskadeförsäkring m.m...........52

3.4¶Statsskuldräntor........................55

3.5¶Barnfamiljer .........................57

3.6¶Bidrag från staten till kommunsektorn..........59

3.7¶Utbildning och forskning..................62

3.8¶Försvar ............................66

3.9¶Kommunikationer......................68

3.10¶Bostadsförsörjning......................71

3.11¶Rättsväsendet inkl, skatt och tull.............73

3.12¶Internationellt bistånd....................76

3.13¶Invandring ..........................78

3.14¶Vård och omsorg ......................80

3.15¶Närings-och jordbrukspolitik...............82

3.16¶Central förvaltning .....................

3.17¶Fritidsverksamhet och kultur ...............

3.18¶Övriga utgifter .......................

3.19¶Utrikesförvaltning och internationell

samverkan...........................

3.20¶Samhällsplanering och regional utveckling.......

3.21¶Miljöskydd, naturvård och energi ............

85 Prop. 1993/94:150

86 Bilaga 1.2

4¶Statens inkomster och utgifter utanför statsbudgeten

exkl. AP-fonden under LK-perioden ...............97

4.1¶Arbetsmarknadsfonden...................98

4.2¶Lönegarantifonden......................99

4.3¶Delpensionsfonden......................100

5¶Statens lånebehov och skuld ....................102

5.1¶Statsskuldens sammansättning ..............102

5.2¶Statsskuldens finansiering .................103

5.3¶Statsskuldens utveckling under LK-perioden......105

6¶AP-fonden

.............................108

7¶Budgeteffekter av medlemskap i EU................112

8¶Den kommunala sektorn.......................114

8.1¶Finansiellt sparande under LK-perioden.........114

8.2¶Inkomster och utgifter år 1994 .............. 115

8.3¶Inkomster...........................116

8.3.1. Skatteinkomster...................116

8.3.2. Statsbidrag......................117

8.3.3. Inkomster under LK-perioden...........118

8.4¶Utgifter............................119

8.4.1. Utgifter under LK-perioden............120

8.5¶Tillgångar och skulder år 1992 .............. 121

9¶Offentliga sektorns finansiella sparande under

LK-perioden .............................123

10¶Alternativa beräkningar .......................126

10.1¶Alternativ 2 %........................126

10.1.1. Samhällsekonomisk bakgrund..........126

10.1.2. Statsskulden och lånebehovet ..........127

10.1.3. Statsbudgetens utveckling ............127

10.1.4. Övriga staten och AP-fonden ..........128

10.1.5. Kommunsektorn..................129

10.1.6. Offentliga sektorns finansiella sparande .... 130

10.2¶Alternativ 4 %........................130

10.2.1. Samhällsekonomisk bakgrund..........130

10.2.2. Statsskulden och lånebehovet ..........131

10.2.3. Statsbudgetens utveckling ............131

10.2.4. Övriga staten och AP-fonden ..........133

10.2.5. Kommunsektorn..................133

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

10.2.6. Offentliga sektorns finansiella sparande .... 134

Appendix, departementens verksamhetsområden

136¶Tabellbilaga

.............................155

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) arbetas fram för att utgöraett av regeringens underlag vid beslut om utformningen av den lång-siktiga utgiftsstrategin. Beräkningarna i LK:n visar bl.a. hur stor del avsamhällets resurser som - givet redan fettade beslut och givet vissa an-taganden om den ekonomiska utvecklingen - kommer att fes i anspråkav den offentliga sektorn, i första hand staten, under perioden 1994/95 -1998/99. Syftet med LK:n är att beräkna utgifter och inkomster till följdav redan fettade beslut och gjorda åtaganden. LK:n är således inte någonprognos över den framtida utvecklingen.

Beräkningarna i LK:n bygger på vissa antaganden om den ekonomiskautvecklingen och om ekonomins funktionssätt. Tre olika scenarierbeskrivs i beräkningarna. Huvuddelen av texterna och beräkningarnabaseras på det scenario där BNP-tillväxten blir i genomsnitt ca 3 % perår under LK-perioden. Två alternativa scenarier, där BNP-tillväxten antasbli i genomsnitt ca 4 % respektive ca 2 % årligen, beskrivs i avsnittetAlternativa beräkningar. De realekonomiska antagandena till alla trescenarierna redovisas i avsnitt 1.3. I avsnittet Sammanfattning analyserasalla tre alternativen parallellt.

Antagandena i de tre scenarierna bygger på att Sverige är medlem i EUfr.o.m. 1 januari 1995. Avgiften till EU och andra kostnader/intäkter tillföljd av ett eventuellt medlemskap har emellertid inte tagits med i LK-beräkningama utan beskrivs och utreds i ett särskilt avsnitt, Budgeteffek-ter av ett medlemskap i EU.

Det program för sanering av de offentliga finanserna på 81 miljarderkronor fram till år 1998 som regeringen presenterade i den förrakompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150) och som riksdagenfettade principbeslut om våren 1993, har i sin helhet betraktats som ettredan fettat beslut och ingår således i beräkningarna.

Utvecklingen av de offentliga finanserna bestäms i LK-beräkningamaav de antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen. Trots degynnsamma förutsättningarna, särskilt i alternativen med 3 % respektive4 % tillväxt, blir underskotten fortsatt stora.

Dämtöver innebär ett eventuellt EU-medlemskap en nettobelastningvilken, om den inte finansieras, leder till ett ökat budgetunderskott. Dessabudgeteffekter har inte beaktats i de LK-beräkningar som nu presenteras.

Ett eventuellt icke-medlemskap kan också leda till betydande effekterpå de offentliga finanserna. Inte heller detta har beaktats i LK-beräk-ningarna.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Den samhällsekonomiska bakgrunden skiljer sig åt i de tre olika alternati-ven. Skillnaderna förklaras enbart av inhemska faktorer: hur väl arbets-marknaden fungerar och hur stort förtroendet är för den framtidaekonomiska utvecklingen och den förda politiken (för en fylligare be-skrivning se även den reviderade nationalbudgeten, bilaga 1.1 i dennaproposition). De internationella förutsättningarna antas vara desamma ialla tre beräkningarna.

I alternativ 2 %, dvs. där BNP beräknas växa med i genomsnitt ca 2 %årligen, fungerar lönebildningen dåligt och förväntningsbilden hos hushålloch företag präglas av fortsatt osäkerhet. Räntorna förväntas stiga. Ensvagare produktions- och sysselsättningsökning än i de två andraalternativen innebär att arbetslösheten ligger kvar på en mycket hög nivå- i slutet av LK-perioden beräknas den öppna arbetslösheten till-sammansmed andelen personer som omfettas av arbetsmarknadspolitiska åtgärderligga på ca 12,5 % av arbetskraften.

I alternativ 3 %, där BNP antas växa med i genomsnitt ca 3 % årligen,är bedömningen av utvecklingen under LK-perioden baserad på ettgradvis ökat förtroende för ekonomin och den ekonomiska politiken,vilket möjliggör en fortsatt nedgång av räntenivåerna. Skuldsaneringspro-cessen i hushåll och företag beräknas i allt väsentligt vara avslutad. Ävenfortsättningsvis kommer tillväxten att vara exportledd. När förtroendet förekonomin gradvis ökar, stiger näringslivets investeringar och den privatakonsumtionen. Arbetslösheten fortsätter att fella men beräknas ändå liggapå en för svenska förhållanden hög nivå mot slutet av LK-perioden. Denöppna arbetslösheten och andelen personer i olika åtgärder antas ialternativ 3 % minska från drygt 14 % 1994 till 10 % 1999.

I alternativ 4 7c möjliggör en väl fungerande arbetsmarknad ett störreförtroende och bättre framtidsförväntningar utan att inflationsimpulseruppstår. Detta leder till en snabbare konsumtions- och investering-stillväxt. BNP växer med i genomsnitt 4 % årligen. En kraftigare tillväxtmöjliggör en snabbare sysselsättningsuppgång och vid slutet av LK-perioden beräknas 4 % vara öppet arbetslösa och ytterligare 2,5 %omfettas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andelen personer utanförden reguljära arbetsmarknaden år 1999 är därmed 3,5 procentenheterlägre i alternativ 4 % än i alternativ 3 %. Alternativ 4 % byggerdessutom på ett implicit antagande om att fortsatta strukturella reformergenomförs som förbättrar ekonomins funktionssätt.

Diagram 1 BNP-utvecklingen under perioden 1980 - 1999, alt. 2 %, 3 %samt 4 %. Årlig procentuell förändring i 1985 års prisnivå.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

1980 1982 1984 1986 1988 1 990 1992 1994 1996 1998

Kä//or.Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Diagram 2 Arbetslösheten* som andel av arbetskraften (%) under perioden1980 - 1999, alt. 2 %, 3 % samt 4 %.

* Med arbetslöshet avses summan av öppet arbetslösa och personer i kon-junkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Det finansiella sparandet i den konsoliderade offentliga sektorn känne-tecknas i alla tre alternativen av fortsatta betydande underskott under helaLK-perioden. Ju högre tillväxten antas vara, desto bättre beräknasinkomstutvecklingen bli och desto lägre blir utgifterna för främst arbets-marknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetsunderstöd. I samtligaalternativ stiger ränteutgifterna successivt, om än i olika takt. Det förstaåret i LK-perioden, dvs. 1994/95, beräknas det finansiella sparande-underskottet i den offentliga sektorn till knappt 11 % av BNP. I alternativ2 % respektive alternativ 3 % uppgår det finansiella sparandeunderskottettill ca 6,5 % respektive 4 % budgetåret 1998/99. I dessa två alternativmedför de stora negativa finansiella sparandet under lågkonjunkturen ochLK-perioden att den offentliga sektorns nettoskuld ökar till 58 %respektive 51 % av BNP i slutet av LK-perioden. Även med de mycketgynnsamma förutsättningar som alternativ 4 % baseras på kommer helaoffentliga sektorns utgifter att överstiga inkomsterna med 27 miljarderkronor 1998/99. Mätt som andel av BNP förbättras det finansiellasparandeunderskottet i den offentliga sektorn från knappt 11 % 1994/95till ca 1,5 % 1998/99. Därmed uppgår den offentliga sektorns nettoskuldi alternativ 4 % till 44 % av BNP i slutet av LK-perioden.

Hela LK-perioden kommer sålunda att kännetecknas av fortsatt stora,om än minskande, underskott i det offentliga sparandet. Därmed kommerden finansiella nettoförmögenheten att snabbt försämras. Efter detöverhettade läge som rådde i ekonomin vid 1980-talets slut hade denkonsoliderade offentliga sektorn en finansiell nettofordran. De storaunderskotten under lågkonjunkturen och LK-perioden medför att denoffentliga sektorns nettoställning, dvs. skillnaden mellan tillgångar ochskulder, försämras kraftigt som andel av BNP. En försvagning av denoffentliga sektorns nettoförmögenhet är inget unikt för Sverige. Denoffentliga sektorns skuldsättning har stigit inom hela OECD-områdetunder den senaste lågkonjunkturen, men utvecklingen är betydligt merdramatisk i Svergie. Den finansiella bruttoskulden överstiger sedan 1993genomsnittet för OECD-länderna. Med hänsyn till underskotten i deoffentliga finanserna under LK-perioden kommer sannolikt ocksånettoskulden överstiga genomsnittet i OECD. Sveriges relativa positionär ännu sämre om hänsyn tas till att den offentliga sektorns pensionsåta-gande är förhållandevis stora i Sverige.

För de olika delsektorerna ser utvecklingen ut på följande sätt. Be-träffande statens inkomster och utgifter utanför statsbudgeten (exkl. AP-fonden) visar beräkningarna i alternativen 2 % och 3 % att det framförallt är Arbetsmarknadsfonden som går med betydande underskott, vilketär ett resultat av den höga arbetslösheten. I alternativ 4 % antas attarbetslösheten bli lägre, vilket också minskar underskottet.

Trots en gynnsam demografisk utveckling under 1990-talet kommer alltstörre delar av AP-fondens ränteinkomster att tas i anspråk för de löpandepensionsutbetalningarna. Med ett antagande om 2 % tillväxt beräknasAP-fondens finansiella sparande bli ca 7,7 miljarder kronor under LK-

perioden sista år. Alternativ 2 % skiljer sig väsentligt från såväl Prop. 1993/94:150alternativ 3 % som 4 %. Den primära förklaringen till det höga Bilaga 1.2finansiella sparandet i alternativ 2 % är att det i detta alternativ antashögre realräntor än i de andra två alternativen. Detta antagande leder tillatt AP-fondens ränteinkomster är kraftigt högre än i de två andraalternativen. 1 alternativ 3 % beräknas det finansiella sparandet blinegativt, motsvarande ca - 1,6 miljarder kronor LK-periodens sista år.Avgiftsinkomsterna beräknas i samtliga alternativ finansiera ca 76 % avde totala ATP-utgifterna 1994/95, medan resterande del finansieras medfondens kapitalavkastning. Med ett negativt finansiellt sparande i slutetav LK-perioden innebär det att fr.o.m. sekelskiftet beräknas fondkapitaleti alternativ 3 % finansiera de löpande ATP-utgifterna. I alternativ 4 %beräknas AP-fondens negativa finansiella sparande bli aningen sämreunder LK-periodens sista år än i alternativ 3 %, dvs. ca - 2 miljarderkronor. En parlamentarisk arbetsgrupp har nyligen lämnat ett betänkandemed förslag till reformerat pensionssystem. Någon proposition har ännuinte lämnats i detta ärende. Den parlamentariska arbetsgruppens förslaghar inte beaktats i LK-beräkningarna.

Budgetåret 1993/94 beräknas kommunernas finansiella sparande isamtliga alternativ uppgå till 22 miljarder kronor. Beräkningarna förperioden bygger på de mål om realt oförändrade utgifter för offentligkonsumtion som uttalades i förra årets reviderade finansplan. Det storasparandet budgetåret 1993/94 förklaras till största delen av den ned-växling av pris- och löneökningstakten som skett de senare åren ikombination med ökade skatteintäkter till följd av den tvååriga efter-släpningen i det gamla systemet för utbetalning av kommunalskattemedel.Budgetåret 1994/95 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 5miljarder kronor när de tillfälliga effekter som förstärkt sektorns finanserunder åren 1992 och 1993 uteblir.

I alternativ 2 % uppvisar kommunsektorn ett finansiellt sparande på 1miljard kronor 1995/96. I detta alternativ ligger sparandet på mellan 1och 19 miljarder kronor under LK-perioden. I alternativ 3 % försämraskommunernas finansiella sparande under 1995/96, men är fortiarandepositivt och något högre än i alternativ 2 %. Under resten av LK-perioden uppvisar kommunsektorn ett positivt finansiellt sparande i dettaalternativ på mellan 7 och 21 miljarder kronor. I alternativ 4 % uppvisarkommunsektorn ett finansiellt sparande på 3 miljarder kronor 1995/96.Under resten av LK-perioden ligger det finansiella sparandet i dettaalternativ mellan 11 och 30 miljarder kronor. Det är framför allt mellanåren 1996 och 1998 som det enligt beräkningarna sker en kraftigförstärkning av det finansiella sparandet i alla alternativen. Till stor delförklaras förbättringen av skatteinkomsternas positiva utveckling samtidigtsom kommunerna anpassar konsumtionen till det skattefinansieradeutrymmet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

I alternativen 2 % och 3 % ökar statsskulden snabbare än i alternativ4 %. Statsskuldens genomsnittliga procentuella ökning är för LK-perioden i alternativ 2 % ca 11 % per år. Den totala skulden beräknasuppgå till ca 108,5 % av BNP 1998/99 (skuldkvoten).

Motsvarande skuldökningstal för alternativ 3 % är ca 9 % samtskuldkvoten 100 % av BNP. För alternativ 4 % ökar statskulden med

7,5 % årligen och vid slutet av LK-perioden uppgår skulden till 94,5 %av BNP. Det är därmed endast i alternativ 4 % som skuldkvoten inteberäknas stiga under hela LK-perioden. Detta förklaras framför allt av enhögre tillväxttakt i alternativ 4 % som genererar lägre underskott istatsbudgeten men också av att den lägre arbetslösheten gör att under-skotten i Arbetsmarknadsfonden blir lägre i alternativ 4 %.

Diagram 3 Utvecklingen av statsskulden under LK-perioden, alt. 2 %, 3 %samt 4 %. Miljarder kronor i löpande priser.

Källa: Finansdepartementet

Lånebehovet är högst i alternativ 2 % och lägst i alternativ 4 %. Ialternativ 2 % är det årliga nyupplåningsbehovet i stort sett oförändratunder LK-perioden och beräknas uppgå till 168 miljarder kronor1998/99. I alternativ 3 % minskar nyupplåningsbehovet under periodenoch uppgår 1998/99 till ca 100 miljarder kronor. I alternativ 4 % minskarnyupplåningsbehovet i en snabbare takt under hela perioden. Budgetåret1998/99 uppgår således lånebehovet i alternativ 4 % till ca 70 miljarderkronor. Orsakerna är att tillväxten är högre och budgetunderskottensåledes lägre i både alternativ 3 % och alternativ 4 %, jämfört medalternativ 2 %. Även underskottet i Arbetsmarknadsfonden, vars storlekär en funktion av arbetslöshetens utveckling, påverkar lånebehovet. Somtidigare nämnt antas i alternativ 2 % den öppna arbetslösheten och

andelen personer som omfettas av åtgärder uppgår totalt till ca 12,5 %i slutet av LK-perioden medan den i alternativ 3 % beräknas till ca 10 %.I alternativ 4 % är motsvarande nivå ca 6,5 % budgetåret 1998/99.

Diagram 4 Utvecklingen av lånebehovet under LK-perioden, alt. 2 %, 3 %samt 4 %. Miljarder kronor i löpande priser.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Källa: Finansdepartementet

Sammantaget innebär inkomst- och utgiftsutvecklingen att statsbudgetenssaldo i alternativ 2 % visar ett underskott på ca 131 miljarder kronorsista året i LK-perioden. Motsvarande nivå på underskottet beräknas föralternativ 3 % till ca 84 miljarder kronor samt till knappt 63 miljarderkronor i alternativ 4 % .

Att underskottet i alternativ 2 % är större än i alternativ 3 % beror ihuvudsak på att räntenivån i alternativ 2 % är högre, vilket leder tillhögre statsskuldsräntor och lägre tillväxt och därmed också till lägreskatteinkomster. Vidare antas att arbetslösheten i detta alternativ liggerkvar på en högre nivå under hela LK-perioden jämfört med alternativ3 %, vilket i sin tur leder till stora utgifter för arbetsmarknadspolitiskaåtgärder.

Skillnaden mellan alternativ 3 % och alternativ 4 % förklaras tillstörsta delen av en högre tillväxt och högre sysselsättning som genererarhögre skatteinkomster, samt att den lägre arbetslösheten leder till attutgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är lägre i alternativ 4 %.

Diagram 5 Utvecklingen av statsbudgetens saldo under LK-perioden, alt. 2 %, Prop. 1993/94:150

3 % samt 4 %. Miljarder kronor i löpande priser. Bilaga 1.2

Mdkr

■ 2% alt □ 3% alt M 4% alt

Källa: Finansdepartementet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) är avsedd att utgöra ett avregeringens underlag inför beslut om utformningen av en långsiktigutgiftsstrategi. Beräkningarna i den långsiktiga konsekvenskalkylen visarbl.a. hur stor del av samhällets resurser som - givet redan fettade beslutoch givet en viss ekonomisk utveckling - kommer att tas i anspråk aveller fördelas av staten och övriga delar av den offentliga sektorn underperioden 1994/95 -1998/99.

Det bör understrykas att beräkningarna inte är en prognos. De är enframskrivning av den offentliga sektorns finanser givet att inga ytterligareekonomisk-politiska beslut fettas under den kommande femårsperioden.Kalkylen ger därmed inte en fullständig och realistisk bild av denoffentliga sektorns förväntade finansiella utveckling, utan är istället tänktatt tjäna som utgångspunkt för kommande prioriteringar och beslut.

Beräkningarna i den långsiktiga konsekvenskalkylen bygger på vissaantaganden om den ekonomiska utvecklingen och om ekonominsfunktionssätt. Tre olika scenarier har använts i beräkningarna. Avsnitt 2till 9 samt beräkningarna i appendix baseras på det scenario där BNP-tillväxten antas bli i genomsnitt ca 3 % per år. I sammanfettningen,avsnitt 1, ansnitt 10 och i tabellbilagan behandlas alla tre alternativ. An-tagandena för alla tre scenarier redovisas mer utförligt i avsnitt 1.3.

I avsnitt 2 till 9 behandlas först statsbudgeten. Beräkningar av bud-getsaldo redovisas för femårsperioden, och dessutom redovisas motsva-rande utfell för en period fem år bakåt i tiden. Därefter följer en genom-gång av statens samlade utgifter fördelade på olika politikområden samtett avsnitt om de statliga fondema utanför budgeten. Beräkningar avlånebehov och statsskuld följs därefter av ett avsnitt om AP-fondensutgifter och inkomster. Budgeteffekter av ett eventuellt EU-medlemskapbehandlas därefter i ett separat kapitel. Sedan följer ett avsnitt om denkommunala sektorns finanser och ett om hela den offentliga sektornsfinansiella sparande. Slutligen presenteras avsnittet alternativa be-räkningar. I appendix redovisas hur utgifterna för respektive departementutvecklas under perioden samt vilka fektorer som huvudsakligen styrdenna utveckling. Under rubriken Alternativa beräkningar och i samman-fettningen redovisas effekterna på den offentliga sektorns finanser av detre alternativa antagandebildema för den ekonomiska utvecklingen. Siståterfinns en tabellbilaga där underlagen till samtliga diagram redovisas.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Utgångspunkten är att beräkna utgifter till följd av redan fattade beslutoch gjorda åtaganden. En konsekvens av denna beräkningsmetod är attmånga anslag antas utgå med realt oförändrade belopp under perioden.

Transfereringarna beräknas utvecklas i enlighet med de antaganden somgörs om volymförändringar. För dessa anslag har den demografiskautvecklingen stor betydelse, t.ex. antalet födda barn och antalet pension-ärer.

På liknande sätt är utgifterna för arbetsmarknadspolitik helt beroendeav vilka antaganden som görs om arbetslöshets- och sysselsättningsut-vecklingen. Antalet personer som omfettas av arbetsmarknadspolitiskaåtgärder beräknas i de tre scenarierna minska snabbare än den öppnaarbetslösheten under perioden i enlighet med beräkningarna i denreviderade nationalbudgeten.

Under utgiftsposten tillkommande utgiftsbehov nettoredovisas sådanainkomst- och utgiftsförändringar, som inte kan redovisas under anslageller inkomsttitel.

Beräkningen av statsskuldräntor baseras på den antagna ränteutveck-lingen för hela LK-perioden. Nettoupplåningen i utlandet minskar underperioden och är lika med noll budgetåret 1998/99. Uppräkningen avutgifterna från festa till löpande priser har gjorts enligt de antaganden ompris- och löneutvecklingen som redovisas i tabell 1.2.

Inkomstberäkningarna baseras på Riksrevisionsverkets (RRV) beräkningarmed utgångspunkt i den ekonomiska utveckling som redovisas i tabell1.2.

På statsbudgetens inkomstsida redovisas i vanliga fell 85 % avutgifterna för sjukförsäkringen (inklusive föräldraförsäkringen) samt detotala utgifterna för arbetsskadeförsäkringen. Dessa utgifter redovisas iden långsiktiga konsekvenskalkylen genomgående på utgiftssidan vilketleder till att inkomsterna bruttoredovisas om inget annat anges. Till följdav denna bruttoredovisning stiger både inkomst- och utgiftsnivån.Korrigeringen påverkar dock inte budgetsaldot. Inkomstutvecklingenpåverkas i hög grad av de ekonomiska beräkningsförutsättningarna. Enhög nominell pris- och löneökningstakt, ökat bruttodriftsöverskott och enhög privat konsumtion ökar skatteinkomsterna till statsbudgeten.

Inkomstgränsen över vilken fysiska personer måste betala inkomstskattär reallöneskyddad med konsumentprisindex plus två procentenheter medundantag för 1993 och 1994 då reallöneskyddet tillfälligt är borttaget.

10¶Utgångspunkten för LK:n är, som tidigare nämnts, att beräkna utgifteroch inkomster till följd av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Ivissa fäll kan det dock vara svårt att avgöra vad som är att anse som ettfettat beslut. Exempelvis förutsätts i normalfallet att utgifter för flerår-sprogram upphör allt efter som att programmen löper ut. På följandepunkter bör det därför särskilt poängteras vilka förutsättningar som gälltvid beräkningarna och vilka tolkningar som gjorts av fettade beslut ochgjorda åtaganden:

- Antagandena om den ekonomiska utveckling som ligger till grund förberäkningarna, är gjorda med förutsättningen att Sverige är medlemi EU från den 1 januari 1995. Avgiften till EU och andra kostnader/intäkter till följd av ett eventuellt medlemskap ingår däremot inte ikalkylerna.

- Det programm för sanering av statsfinanserna som riksdagen fettadebeslut om våren 1993 och som skall genomföras under perioden1993/94 - 1998/99 (Prop. 1992/93:150) betraktas i sin helhet som ettredan fettat beslut.

I de fäll konkreta beslut finns om förändringar i skatteregler ellerutgiftsnivåer har dessa lagts in under inkomsttitlar respektive utgifts-anslag. De besparingar inom saneringsprogrammet som är beslutade avregeringen och som påverkar hela offentliga sektorns finansiella sparandeär: tandvård 0,5 miljarder kronor, läkemedel 0,3 miljarder kronor,minskad arbetslöshetsersättning 7 miljarder, sänkt ersättning i för-äldrarförsäkringen 0,9 miljarder kronor samt indexering av punktskattervilket beräknas ge ca 6,9 miljarder kronor under LK-periodens sista år,beräknat i 1994/95 års prisnivå. Besparingar i Arbetsmarknadsfonden slårnegativt på statsbudgeten då egenavgiften som införs i A-kassan äravdragsgill. Detta leder till minskade skatteinkomster med ca 5 miljarderkronor samtidigt som det finansiella sparandet i Arbetsmarknadsfondenförbättras till följd av besparingarna med ca 12 miljarder kronor.

1 de fäll regeringen inte har lagt fram konkreta förslag har de planeradebudgetförstärkningarna, oavsett om de ligger på inkomst- eller ut-giftssidan, lagts under posten tillkommande utgiftsbehov och redovisasdärmed i sin helhet på utgiftssidan.

För att uppnå målsättningen i saneringsprogrammet om realt oför-ändrade utgifter för statlig konsumtion, har en neddragning lagts in itillkommande utgiftsbehov.

För att täcka även de delar av saneringsprogrammet som berör fonderutanför statsbudgeten, t.ex. AP-fonden har en neddragning av den totalaoffentliga sektorn gjorts enligt den uppdelning som publicerades ikompletteringspropositionen 1993. Besparingarna på arbetsmarknads-området beräknas enligt samma proposition, totalt till ca 10 miljarderkronor för 1998/99. Motsvarande besparingar inom pensionsområdetberäknas för samma år uppgå till ca 13 miljarder kronor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

11¶I övrigt gäller följande för beräkningarna under LK-perioden:

Utgiftssidan:

Utgifterna på statsbudgeten redovisas brutto, dvs. de inkluderar ävenutgifter som redovisas på budgetens inkomstsida, om inget annatanges.

Beräkningarna redovisade i festa priser är i 1994/95 års prisnivå ominget annat anges.

- Infrastruktursatsningar på vägar och järnvägar fortgår enligt enprincipbeslutad ram t.o.m. 1996/97. För de två återstående åren antasatt riksdagen fettar nytt rambeslut. Investeringarna trappas successivtner.

- Inga ytterligare utgifter utöver redan beslutade är beräknade förinsatser i den finansiella sektorn.

En förväntad nedgång i arbetslösheten under perioden antas medföraen minskning av resurserna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Be-räkningarna avseende Arbetsmarknadsfonden överensstämmer meddenna utveckling.

- Barnbidragen och andra anslag som inte är värdesäkrade har interäknats upp med prisutvecklingen.

Biståndsramen beräknas vara med nominellt oförändrad underberäkningsperioden. (Se även den reviderade finansplanen avsnitt 6.2)

- Medel för insatser i Östeuropa upphör 1995/96 till följd av attgällande beslut inte sträcker sig över hela LK-perioden. (Se även denreviderade finansplanen avsnitt 6.2).

- Antalet asylsökande antas bli 15 000 under 1994/95. Under perioden1995/96 till 1998/99 baseras beräkningarna på antagandet att antaletasylsökande blir 20 000 personer per budgetår. Antalet personer somberäknas få permanent uppehållstillstånd och kommunplaceringunder 1994/95 är 50 000 - 55 000.

- Fastprisberäkning av anslag vars utveckling är beroende av ränteni-vån har erhållits genom att deflatera beräkningarna i löpande prismed KPI.

- Sjuktalet beräknas minska från 13 dagar år 1994 till 11,2 dagarför år 1999.

- Räntebidragen för ny- och ombyggander av bostäder har beräknatsutifrån fellande räntenivåer under LK-perioden. I beräkningsförut-sättningarna ingår även effekter av fettade beslut beträffendeminskade räntebidrag och av ett reformerat räntebidragssystem.

- Åtgärder som låg i de mellan regeringen och socialdemokraternaöverenskomna krispaketen hösten 1992 men som riksdagen inte fettatbeslut om, ligger inte med i beräkningarna.

- De generella statsbidragen till kommunsektorn antas vara nominelltoförändrade under hela perioden.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

12¶Inkomstsidan:

- Inkomsterna redovisas brutto och i löpande priser om inget annatanges.

Indexeringen av punktskatterna, dvs. uppräkningen av skattesatsenmed inflationen, som beslutades av riksdagen våren 1994 och somutgör en del av regeringens saneringsprogram, upphör enligt pro-positionen 1998. Därefter beräknas att skatten tas ut med det beloppsom gällde vid utgången av 1998. De punktskatter som inte reglerasi ovan nämnda proposition har inte räknats upp med hänsyn till in-flationen.

- Kommunalskattesatsen som använts vid beräkningarna fastställdes idecember 1993 till 31,0533 %. Denna skattesats har sedan använtsför hela beräkningsperioden.

En bedömning av fastigheternas värde samt de taxeringar som skerunder perioden är inlagda i beräkningarna. Den rullande taxering påfastighetsskatten, som har aviserats men inte beslutats, ingår såledesinte i inkomstberäkningen. Saneringsprogrammets besparing på fas-tighetsskatten ligger med som en neddragning av tillkommandeutgiftsbehov och redovisas därmed på utgiftssidan.

Inkomster från eventuella försäljningar av statliga företag ingår inte,med undantag för Pharmacia, i beräkningarna.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

13¶Den samhällsekonomiska bakgrunden och de tre alternativ som använtsi LK-beräkningarna är hämtade från de medelfristiga kalkylerna i denreviderade nationalbudgeten (bilaga 1.1 i denna proposition). Skillnadenmellan de tre olika alternativen förklaras enbart av inhemska faktorer,framför allt hur väl arbetsmarknaden fungerar. De internationellaförutsättningarna antas vara desamma, liksom den inhemska utvecklingeni utgångsläget. I alternativet med medelhög tillväxt är beskrivningen avhur den svenska ekonomin antas fungera mer utförlig. Denna beskrivningär till viss del också giltig för de två alternativa tillväxtscenarios sompresenteras i detta kapitel.

Den offentliga sektorns finansiella utveckling bestäms dels av olikapolitiska beslut om inkomster och utgifter, dels av den samhällsekonomis-ka utvecklingen och slutligen av demografiska faktorer.

Såväl inkomster som utgifter är avhängiga den ekonomiskaaktiviteten. Ju högre tillväxten är, desto högre blir också skatteinkomster-na. De viktigaste skattebaserna är lönesumman, som påverkas av löne-och sysselsättningsutvecklingen, och den privata konsumtionen. Tillväx-tens sammansättning är därför också av betydelse för skatteintäkterna. Påkort sikt innebär en större del löner och privat konsumtion i BNP ökadeskatteinkomster. Samtidigt medför detta att vinstandelen reduceras, vilketkan begränsa investeringarna och därmed den framtida tillväxten.

De offentliga utgifterna exkl. räntor följer till stor del aktivitets-utvecklingen i ekonomin. En hög tillväxt medför - via ökad sysselsättning- att utgifter för t.ex. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshets-understöd minskar. De offentliga utgifterna påverkar i sin tur efterfrågani ekonomin. På kort sikt leder ökade offentliga utgifter till en högreefterfrågan och, om det finns ledig kapacitet i ekonomin, till en högreproduktion. Ökade utgifter tenderar å andra sidan, i dagsläget med storaoffentliga underskott, att trots ledig kapacitet ökar inte den samladeproduktionen då räntenivån drivs upp, vilket hämmar tillväxten. På längresikt påverkas tillväxten främst av produktivitetens utveckling.

Den internationella ekonomin kännetecknades 1993 av att de storaindustriländerna befann sig i vitt skilda konjunkturfaser. Uppgångenleddes av USA och de övriga Anglosaxiska länderna, medan utvecklingeninom Kontinentaleuropa stabiliserades. I Japan väntas en fortsattförsämring av det ekonomiska läget 1994. Tillväxten inom OECDområdet beräknas till ca 2 % 1994 för att sedan tillta något. Under andrahälften av 1990-talet beräknas den internationella utvecklingen bligynnsam. Då har de kontrakti va effekterna av de finansiella obalansernatill största delen ebbat ut. Finanspolitiken i flertalet OECD-länderkommer dock att vara inriktad på budgetkonsolidering på medellång sikt,

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

vilket kommer att vara en restriktion för tillväxten. Avregleringar och enökad integration bör ändå möjliggöra en BNP-tillväxt på i genomsnitt3 % per år under 1995-1999 inom OECD-området. Marknadstillväxtenberäknas öka med i genomsnitt drygt 6 % per år under LK-perioden. Enfortsatt prioritering av prisstabilitet förutses, varför KPI bedöms öka medca 3 % per år.

Den internationella utvecklingen kan komma att bli avsevärt svagareom spänningarna mellan handelsblocken tilltar, med en ökad pro-tektionism som följd. Det kan heller inte uteslutas att de olika an-passningsprocesser som pågår i många länder blir mer utdragna än vadsom beräknats. En fortsatt relativt hög realränta i främst Kontinental-europa kan också komma att bromsa återhämtningen i förtid. Å andrasidan kan handeln komma att öka kraftigare. Dels kan de positivaeffekterna från exempelvis GATT och EES-avtalet ha underskattats, delskan de snabbt växande ekonomierna i Sydostasien få en ökande betydelseför Västeuropa.

Överhettningen i Sverige under 1980-talets andra hälft drev upp kost-nadsläget och urholkade konkurrenskraften. När den internationellatillväxten dämpades drabbades den svenska exporten genom såväl enoförmånlig produkt- som ländersammansättning. Efter hand övergickkostnadskrisen till en efterfrågekris när den inhemska efterfrågan föll.Skattereformens ändrade avdragsmöjligheter, nedväxlingen av inflations-takten utan motsvarande nedgång i de nominella räntorna, tillgångs-marknadernas kollaps och ett försvagat arbetsmarknadsläge resulteradei en kraftig ökning av hushållssparandet. Hushållens sparkvot steg från- 5 % av den disponibla inkomsten 1989 till drygt 7 % 1993, vilket leddetill ett fall för den privata konsumtionen. En liknande skuldsaneringspro-cess har skett inom företagen, vilket påtagligt dämpat investeringsviljan.Lågkonjunkturen medförde ett kraftigt omvandlingstryck i näringslivet.Omfettande rationaliseringar har lett till en stark produktivitetsutveckling.Detta har tillsammans med sänkta arbetsgivaravgifter och den kraftigadeprecieringen av den svenska kronan markant förbättrat konkurrenskraf-ten. Den relativa enhetsarbetskostnaden, som är ett jämförande mått påkonstnadsutvecklingen inom den svenska industrin och dess konkurrenter,sjönk med drygt 25 % 1993. Utvecklingen av ekonomin under 1993kännetecknades av två parallella, mycket olikartade tendenser. Denkonkurrensutsatta sektorn expanderade, medan den skyddade sektornpressades tillbaka av den svaga inhemska efterfrågan. Exporten ökademycket kraftigt under det andra halvåret 1993, samtidigt som en vissstabilisering av den inhemska efterfrågan kunde skönjas.

Den svenska ekonomin verkar därmed definitivt ha passerat sittbottenläge efter den djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden. BNP-nivån var 5 % lägre 1993 än 1990. Nedgången i den svenska ekonominhar varit betydligt djupare än i de allra flesta andra länder.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

15¶Under 1994 antas en fortsatt kraftig exportuppgång medföra att BNP Prop. 1993/94:150ökar med drygt 2 %. När även den inhemska efterfrågan börjar öka Bilaga 1.2

stiger tillväxten till 3 % 1995. Även om ekonomin återhämtar sigkommer utvecklingen under återstoden av 1990-talet att präglas av under-skotten i de offentliga finanserna och obalansen på arbetsmarknaden.

I varje prognos över 1990-talets svenska ekonomi kommer bedömningarom arbetsmarknadens flexibilitet att vara avgörande för vilken tillväxtsom nås. Vissa perioder under 1970- och 1980-talen erhölls samtidigtrelativ god tillväxt och låg arbetslöshet. Sverige har ansetts ha en höggrad av reallöneflexibilitet, dvs. reallönerna har varit mycket känsliga förförändringar i arbetsmarknadsläget. Under den senaste lågkonjunkturenhar synen på lönebildningen i viss mån ändrats. Trots den dramatiskaförsvagningen av arbetsmarknadsläget har löneökningstakten tilltagit1993. Det kan, till en mindre del, förklaras av statistiska effekter somuppstår när sysselsättningens sammansättning ändras kraftigt. Utveck-lingen måste trots detta uppfattas som oroväckande.

Internationella erfarenheter från 1980-talet i Europa indikerar attarbetslösheten är trögrörlig, vilket innebär att den tenderar att fastna påen hög nivå även när konjunkturläget förbättras. Om utvecklingen skallse annorlunda ut i Sverige ställer det höga krav på löneflexibilitet och attarbetskraftens kompetens upprätthålls. Det faktum att Sverige nu har enrörlig växelkurs och en låg inflationstakt innebär delvis nya villkor att tahänsyn till vid lönebildningen. Lönebildningen har tidigare kännetecknatsav nominallönestelheter nedåt (få nominella lönesänkningar), vilketriskerar att försvåra önskvärda relativlönejusteringar. Kompetensen hosde arbetslösa kan upprätthållas genom omfattningen av och inriktningenpå en aktiv arbetsmarknadspolitik i Sverige.

Skillnaden mellan de tre realekonomiska scenarios som LK-beräk-ningama baseras på förklaras främst av antaganden om hur väl arbets-marknaden fungerar.

I alternativ 2 % antas en bristande löneflexibilitet. Löneökningstaktentilltar under perioden, trots en bestående mycket hög arbetslöshet. Detförklaras av att s.k. insiders inflytande över lönebildningen ökar, vilketdrabbar de som står utanför den reguljära sysselsättningen. Lönerna drivsupp så högt att efterfrågan på arbetskraft begränsas påtagligt. Lönebild-ningen kommer i alternativ 2 % också till stor del känntetecknas avkompensationstänkande, varför löneföljsamheten mellan olika sektorerstiger. Nedgången i arbetslöshet blir ytterst begränsad.

Utvecklingen kan dock bli en annan. I alternativet med medelhögtillväxt antas att en viss löneflexibilitet råder. Det finns fortfarande inslagav nominallönestelheter nedåt och en viss löneföljsamhet mellan sektorer.Efterfrågan på arbetskraft stiger med 270 000 personer under 1990-taletsandra hälft. Nedgången i arbetslösheten begränsas dock av att arbets-

kraften ökar. Utbudsuppgången förklaras dels av att allt fler anser detmödan värt att söka arbete, dels av att de utbildningsinriktade arbets-marknadspolitiska åtgärder där deltagarna inte inräknats i arbetskraftendras ned successivt.

Om anpassningarna till en låg inflationstakt hos ekonomins alla aktörergår fortare och en mycket hög grad av reallöneflexibilitet råder kanlönebildningen komma att ta en tredje, gynnsammare bana. Förtroendetför den framtida ekonomiska utvecklingen förbättras därmed avsevärt. Ialternativ 4 % beskrivs den ekonomiska utvecklingen i en situation dåarbetsmarknaden är mer flexibel, där inga tendenser till flaskhalsar elleralltför höga löneökningar etc. uppstår. Alternativ 4 % baseras på ettantagande om den ekonomiska politik som kommer att föras, dvs.fortsatta strukurella reformer krävs för att möjliggöra en sådan ut-veckling.

I alternativ 2 % tilltar, som nämnts ovan, löneökningstakten underperioden trots den höga nivån på arbetslösheten. I detta alternativ med endåligt fungerande arbetsmarknad präglas hushållens och företagensförväntningar av en fortsatt osäkerhet. Förtroendet för den ekonomiskapolitiken försämras, vilket resulterar i stigande räntor under LK-perioden.Därmed bromsas återhämtningen i ekonomin i förtid. En större osäkerhethämmar investeringsutvecklingen ytterligare. Sparbenägenheten är fortsatthög hos hushållen i ett historiskt perspektiv, vilket begränsar utvecklingenav den privata konsumtionen. Den samlade tillväxten uppgår till 2 % igenomsnitt per år.

Produktionsökningen generar en viss uppgång i efterfrågan på arbets-kraft. Sysselsättningen stiger med ca 0,5 % i genomsnitt per år. Densvaga sysselsättningsökningen innebär att arbetslösheten fastnar på enmycket hög nivå - trots att BNP växer med ca 2 % i genomsnitt undersex år i följd. År 1999 är den öppna arbetslösheten tillsammans medandelen personer i åtgärder ca 12,5 % av arbetskraften. Utöver en sämrefungerande arbetsmarknad förklaras den svagare utvecklingen avarbetsmarknadsläget i alternativ 2 % av att en större del av produktions-ökningen sker inom industrin, som med en högre genomsnittlig pro-duktivitet än övriga ekonomin begränsar behovet av att öka sysselsätt-ningen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

17¶Tabell 1.1 Nyckeltal över den ekonomiska utvecklingen 1993 - 1999 i alt. 2 % Prop. 1993/94:150

Procentuell förändringfrån föregående år

1999 BNP, volym

-2,1

2,4

3,0

3,1

2,3

1,6

1,0

Export, volym

7,2

10,0

8,0

7,6

6,5

6,0

5,5

Timlön

3,9

3,0

3,3

5,1

5,7

6,0

Utbetald lönesumma

-1,5

3,0

4,3

6,3

6,1

5,7

KPI (årsgenomsnitt)

4,7

1,6

2,7

3,7

3,5

3,2

3,3

Arbetslöshet, nivå

8,2

8,0

7,2

6,9

6,8

6,7

Arbetsmarknads-politiska åtgärder, nivå

4,3

6,2

6,1

6,0

5,9

Källa: Finansdepartementet

Komplexiteten i ekonomin och de olika processer som pågår parallellt görvarje bedömning av den medelfristiga utvecklingen mycket osäker.Bedömningen av utvecklingen 1996 - 1999 i alternativ 3 % är baserad påen relativt väl fungerande arbetsmarknad som medför ett ökat förtroendeför ekonomin liksom för den ekonomiska politiken. Detta möjliggör enviss nedgång av räntenivåerna. Skuldsaneringsprocessen beräknas i alltväsentligt vara avklarad. Osäkerheten om den framtida utvecklingenkommer att avta hos såväl hushåll som företag. En flytande växelkurs fördock in ytterligare ett osäkerhetsmoment i bedömningen. Den svenskakronan antas fortsätta att apprecieras, i takt med att förtroendet förlåginflationspolitiken befästs. Även fortsättningsvis kommer tillväxtenvara exportledd. Den svenska exportindustrin kommer emellertid intekunna fortsätta att vinna marknadsandelar i samma utsträckning, men engod internationell efterfrågan bäddar för en gynnsam exportutveckling.När förtroende för ekonomin gradvis ökar, stiger åter näringslivets in-vesteringar och den privata konsumtionen. Den offentliga sektornsfinansiella situation kommer att lägga en kraftig restriktion på denoffentliga konsumtionens utveckling under hela perioden. Sammantagetberäknas BNP stiga med i genomsnitt 3 % per år. Inflationstakten uppgårtill ca 3 % per år. Då förväntas ändrade indirekta skatter och sub-ventioner bidra till KPI-utvecklingen med 0,6 procentenheter per år.Arbetslösheten fortsätter att fälla, men kommer ändå att ligga på en försvenska förhållanden mycket hög nivå mot slutet av perioden. Summanav öppet arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärderminskar från drygt 14 % 1994 till 10 % 1999.

18¶Tabell 1.2 Nyckeltal över den ekonomiska utvecklingen 1993 - 1999 i alt. 3 %

Procentuell förändringfrån föregående år

1999 BNP, volym

-2,1

2,4

3,0

3,9

3,4

2,6

2,2

Export, volym

7,2

10,0

8,0

7,2

6,7

6,3

Timlön

3,9

3,0

3,3

3,6

3,9

4,1

4,6

Utbetald lönesumma

-1,5

3,0

4,3

5,6

5,3

5,7

KPI (årsgenomsnitt)

4,7

1,6

2,7

3,0

3,2

3,1

3.3¶Arbetslöshet, nivå

8,2

8,0

7,2

6,5

6,1

5,8

5.5¶Arbetsmarknads-politiska åtgärder, nivå

4,3

6,2

5,9

5,4

4,9

4,6

Källa: Finansdepartementet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

En genomsnittlig tillväxt på 3 % per år är fullt realistisk, sett frånekonomins produktionssida. Det finns extremt gott om ledig kapacitet iekonomin i utgångsläget. Anpassningar till följd av de strukturellareformer som genomförts, t.ex. skattereformen samt sänkta ersättnings-nivåer i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, har troligen fördröjts avden svaga efterfrågan. Det finns därför förutsättningar för en gynnsamutveckling av både produktivitet och arbetskraftsutbud under LK-perioden. Kalkylerna innebär en gradvis normalisering av kapacitetsut-nyttjandet. Detta bör inte medföra någon större risk för störningar ellerflaskhalsar av produktionen, men är dels avhängigt av hur stor utslagningav kapital som skett, dels investeringarnas omfattning och inriktningunder perioden. Avgörande för den ekonomiska utvecklingen är ocksåhur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar (se ovan).

För att tillväxtpotentialen i ekonomin skall kunna utnyttjas krävs att entillräckligt stor efterfrågan av inhemsk produktion skapas. En förut-sättning för kalkylen är att regeringens saneringsprogram genomförs. Denoffentliga konsumtionen antas därför minska med 1 % per år. Budgetbe-sparingar på 10 miljarder kronor per år begränsar utvecklingen avhushållens disponibla inkomster och därmed också den privata konsum-tionen. Eftersom den totala konsumtionen hålls tillbaka på detta sätt krävsen desto kraftigare expansion av export och investeringar. I kalkylen bliren sådan expansion möjlig. Det krävs dock att den internationellatillväxten blir god, att Sverige blir medlem i EU, samt att arbetsmarknadoch lönebildning fungerar väl så att det penningpolitiska målet omprisstabilitet kan upprätthållas.

I alternativ 4 % fungerar arbetsmarknaden och lönebildningen bättre,vilket medför positivare framtidsförväntningar. Alternativet med högtillväxt förutsätter dock fortsatta strukturella reformer som förbättrarekonomins funktionsförmåga. Förtroendet för den ekonomiska politikenökar ytterligare. Det möjliggör en kraftigare nedgång av framför alltobligationsräntorna, men också av de korta räntorna. Ljusare framtidsbild

resulterar i en något snabbare konsumtionsutveckling och en kraftigare Prop. 1993/94:150expansion av investeringarna. Hushållens sparkvot faller successivt, från Bilaga 1.28 % 1994 till 3 % 1999. Sammantaget kommer BNP att växa med igenomsnitt 4 % per år under LK-perioden.

Produktionsuppgången leder till en kraftig ökning av efterfrågan påarbetskraft. Sysselsättningen ökar med i genomsnitt 3 % per år, vilketpåverkar lönesumman positivt. Arbetsmarknadens funktionsförmåga antasvara mycket god. Arbetskraftsbrist eller flaskhalsar uppkommer inte, utanlönebildningen och arbetsmarknaden beräknas vara så flexibel att arbets-kraften kan omallokeras utan problem. I alternativ 4 % kommerlönespridningen att vidgas, eftersom en relativt stor del av sysselsätt-ningsökningen sker inom den privata tjänstesektorn där produktivitetenoch löneutvecklingen beräknas vara lägre än inom industrin. En viktigförutsättning är att kompetensen hos de personer som en period ståttutanför den ordinarie arbetsmarknaden inte gått förlorad. Trots attutbudet av arbetskraft ökar med ca 2 % per år kommer den öppnaarbetslösheten tillsammans med andelen personer som omfattas avarbetsmarknadspolitiska åtgärder mer än halveras jämfört med 1994. År1999 beräknas 4 % vara öppet arbetslösa och ytterligare 2,5 % delta iolika åtgärder.

Tabell 1.3 Nyckeltal över den ekonomiska utvecklingen 1993 - 1999 i alt. 4 %

Procentuell förändringfrån föregående år

1999 BNP, volym

-2,1

2,4

3,0

4,9

4,2

3,6

3,3

Export, volym

7,2

10,0

8,0

8,2

7,7

6,9

6,6

Timlön

3,9

3,0

3,3

3,2

3,1

3,5

4,0

Utbetald lönesumma

-1,5

3,0

4,3

6,3

5,7

5,8

6,2

KPI (årsgenomsnitt)

4,7

1,6

2,7

2,3

2,7

2,8

3,0

Arbetslöshet, nivå

8,2

8,0

7,2

6,0

5,3

4,7

4,0

Arbetsmarknads-politiska åtgärder, nivå

4,3

6,2

5,3

4,4

3,4

2,5

Källa: Finansdepartementet

20 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Under budgetåret 1988/89 uppvisade statsbudgeten ett litet, men dock ettöverskott. Mycket tack vare högkonjunkturen ökade inkomsterna snabbtunder slutet av 1980-talet. Samtidigt lyftes vissa investeringar ut frånstatsbudgeten för att bl.a. finansieras via Riksgäldskontoret. Till följd avsaldoförbättringen minskade även utgifterna för statsskuldräntor.

Under perioden 1989/90 till 1992/93 försämrades budgetsaldot återigenkraftigt. Den största försämringen skedde i samband med nedväxlingentill en lägre inflationstakt i kombination med en snabbt växande arbets-löshet mellan 1990/91 och 1992/93. Försämringen under hela periodenkan delvis förklaras av den sämre konjunkturen samt den finansiellakrisen som lett till stora utgifter för insatser i det finansiella systemet.

Diagram 2.1 Budgetsaldots utveckling under perioden 1988/89 - 1998/99.

Miljarder kronor i löpande priser och som procent av BNP.

Andel av BNP

Källa: Finansdepartementet

Under LK-perioden sker en minskning av underskottet från ca 151miljarder kronor 1994/95 till ca 84 miljarder kronor 1998/99. Mätt somandel av BNP minskar budgetunderskottet från knappt 10 % till drygt4 % under perioden. Budgetsaldot förbättras långsammare mot slutet avLK-perioden då man räknar med en viss avmattning av konjunkturen.Underskottet är, trots förbättringen, fortfarande betydande 1998/99 och

1 I de följande avsnitten, dvs. 2 - 9, kommer endast alternativ 3 % att beskrivas.Beräkningsresultaten i alternativ 2 % och 4 % redovisas i kapitel 10.

statsskulden fortsätter att växa som andel av BNP under hela perioden. Prop. 1993/94:150

Förbättringen av budgetsaldot under LK-perioden förklaras främst av: Bilaga 1.2

- Saneringsprogrammet för statsfinanserna som beräknas få full effekt

1998.

- att inga ytterligare utgifter för insatser i det finansiella systemet ärberäknade under LK-perioden,

- successivt minskade utgifter för arbetsmarknadspolitiska insatser,

- antaganden om kraftigt minskande utgifter för asyl- och flykting-mottagning,

- antaganden om en låg räntenivå och hög tillväxttakt under LK-perioden.

Diagram 2.2 Inkomster och utgifter, brutto, under perioden 1988/89 - 1998/99.

Miljarder kronor i löpande priser.

Källa: Finansdepartementet

Fram till och med budgetåret 1989/90 följdes utgifter och inkomster åt,dvs. budgetsaldot låg i stort sett kring noll. Från och med budgetåret1990/91 fortsatte utgifterna att öka medan inkomsterna låg kvar på enrelativt oförändrad nivå för att sedan långsamt börja falla. Utgiftsök-ningen förklaras delvis av att en stor andel av statens utgifter styrs avautomatik vilket innebär att de följer någon ekonomisk variabel, t.ex. in-flationen. Ökad inflation leder därmed automatiskt till ökade utgifter. (Sevidare avsnitt 2.3.3). Att inkomsterna började fälla kan förklaras avskattereformen i kombination med en allt svagare konjunkturutveckling.Stigande arbetslöshet och fällande vinster i näringslivet bidrog till enkraftig minskning av skattebaserna. Budgetåren 1992/93 och 1993/94 varskillnaden mellan inkomster och utgifter som störst vilket även innebaratt budgetunderskottet var som störst under dessa år. Mot slutet av LK-perioden beräknas inkomsterna återigen närma sig utgiftsnivån. Detta

förklaras dels av en fortsatt stram finanspolitik som både minskar ut- Prop. 1993/94:150giftsnivån och ökar skatteinkomsterna, dels av en hög tillväxttakt och Bilaga 1.2iallande arbetslöshet vilka båda bidrar till att skatteinkomsterna ökar.

Statsbudgetens inkomster indelas i skatter, inkomster av statens verksam-het, inkomster av försåld egendom, återbetalning av lån samt kalkyl-mässiga inkomster. Skatteinkomsterna utgörs av fysiska och juridiskapersoners inkomstskatter, lagstadgade socialavgifter, skatt på egendom,mervärdesskatt samt övriga indirekta skatter. Med övriga inkomstermenas därmed alla inkomster som inte är skatteinkomster. På statsbud-getens inkomstsida redovisas vidare 85 % av utgifterna för sjukför-säkringen (inklusive föräldraförsäkringen) samt de totala utgifterna förarbetsskadeförsäkringen. Dessa försäkringsutgifter uppgår till ca 52miljarder kronor 1994/95. Inkomsterna redovisas fortsättningsvis brutto,om inget annat uppges.

På kort sikt leder hög nominell pris- och löneökningstakt till snabbtstigande inkomster, även om den reala tillväxten är låg. På lång sikt ärdet framför allt produktivitetsutvecklingen som avgör den ekonomiskatillväxten och därmed utvecklingen av inkomsterna.

Diagram 2.3 Statsbudgetens skatteinkomster, brutto, och övriga inkomsterunder perioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet

Budgetåret 1994/95 beräknas skatterna utgöra ca 90 % av statsbud-getens inkomster. Statsbudgetens inkomster, brutto, ökar med i genom-snitt 4,9 % per år i löpande priser mellan 1994/95 och 1998/99.Inkomsterna utvecklas något långsammare än den nominella pris- och

löneutvecklingen vilket förklaras i huvudsak av att den besparing somgörs på arbetsmarknadsområdet i enlighet med saneringsprogrammetleder till skattebortfall på statsbudgeten.

Skatternas och avgifternas andel av BNP, dvs. skatte- och avgifts-kvoten, stiger svagt under perioden och uppgår till 25 % av BNP1998/99. Detta förklaras till största del av antagandet om pris- ochlöneökningar samt att finansplanens program för budgetförstärkningligger med i sin helhet vilket ökar skatte- och avgiftsinkomsterna nettomed ca 7 miljarder kronor. Skatte- och avgiftskvoten hålls tillbaka av attBNP-tillväxten i stor utsträckning bl.a. uppnås genom att svensk exportutvecklas framgångsrikt samtidigt som investeringsvolymen ökar. I detkorta perspektivet innebär detta att inkomsterna utvecklas relativt konstantöver perioden.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Diagram 2.4 Statsbudgetens inkomster brutto under perioden 1988/89 -1998/99.

Miljarder kronor i löpande priser.

Mdkr

9¶Fysiska personers skatt

2) Juridiska personers skatt

3) Sociala skatter

Mervärdesskatt

Övriga indirekta skatter

® Skatt på egendom och avräkningsskatt

7* Inkomster av statens verksamhet

Övriga inkomster

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet

Mellan 1988/89 och 1993/94 har statsbudgetens bruttoinkomster minskatmed knappt 10 miljarder kronor i löpande priser. En viktig förklaringtill de minskande inkomsterna är det försämrade konjunkturläget under

senare delen av perioden. De inkomstskategorier som ökar markant under Prop. 1993/94:150perioden är egendomsskatterna, mervärdesskatten och övriga inkomster. Bilaga 1.2

Egendomsskatterna ökar med i genomsnitt 6,0 % per år i löpandepriser mellan 1988/89 och 1993/94. Ökningen förklaras bl.a. av att såvälstämpelskatten som den tillfälliga omsättningsskatten på värdepapper höjtsunder perioden. Inkomsterna från mervärdesskatten ökade mellan 1988/89och 1993/94 med i genomsnitt 5,8 % per år i löpande priser. Dettaförklaras, förutom av en snabb ökning av den privata konsumtionenunder andra hälften av 1980-talet, även av den breddning av mervärdes-skattebasen som var en del av skattereformen samt höjningen av mervär-desskattesatserna. Övriga inkomster ökar i genomsnitt med 28 % per årmellan 1988/89 och 1993/94. Ökningen förklaras av utförsäljningen avAssi Domän, OK Petrolium och SSAB som tillsammans ökar för-säljningsinkomstema med 11 miljarder kronor 1993/94.

Mellan 1990/91 och 1993/94 minskade bruttoinkomsterna med ca 59miljarder kronor i löpande priser. Minskningen förklaras av ökad arbets-löshet, ökat sparande, omläggning av systemet för utbetalning avkommunalskatt, minskade arbetsgivaravgifter, nettobudgetering avmervärdesskatten samt skattereformen.

Statsbudgetens skatteinkomster mätt som andel av BNP minskade från33 % till 24,5 % under perioden 1988/89 till 1993/94. Vilket förklarasav den allmänna nedgången av ekonomin.

Statsbudgetens samlade bruttoinkomster beräknas under LK-perioden ökamed ca 88 miljarder kronor eller i genomsnitt 4,9 % per år, i löpandepriser. Fysiska personers inkomstskatt beräknas öka med ca 16 miljarderkronor, i löpande priser, mellan 1994/95 och 1998/99 vilket motsvararca 18 % av den totala inkomstökningen. Juridiska personers inkomstskattberäknas öka med knappt 10 miljarder kronor i löpande priser undersamma tid. Inkomster av lagstadgade socialavgifter, brutto, svarar fördrygt 26 miljarder kronor eller nära 30 % av den totala inkomstökningen.Inkomsterna av mervärdesskatt beräknas öka med 28 miljarder kronorvilket motsvarar ca 32 % av den totala inkomstökningen. Skatt påegendom ökar med ca 5 miljarder kronor i löpande priser över LK-perioden och inkomsterna från övriga indirekta skatter ökar med drygt 13miljarder kronor i löpande priser. Inkomsterna av statens verksamhetberäknas minska med ca 4 miljarder kronor i löpande priser under LK-perioden.

Fysiska personers inkomstskatt

Inkomsterna av fysiska personers inkomstskatt är främst beroende av dennominella löneutvecklingen.

25¶Inkomstgränsen över vilken statlig skatt utgår är reallöneskyddad medtvå procentenheter med undantag för 1993 och 1994, då reallöneskyddettillfälligt är borttaget. Reallöneskyddet på två procentenheter återinförs1995 vilket leder till att färre personer betalar statlig inkomstskatt. Enhögre reallönetillväxt än 2 % ökar det reala skatteuttaget genom att flerpersoner träffas av den högre skattesatsen ovanför inkomstgränsen. Underperioden 1995 till 1999 ökare den genomsnittliga pris- och löneutveck-lingen med 5,4 % per år vilket således ökar skatteuttaget.

Fysiska personers inkomstskatt består av två delar, statlig ochkommunal skatt. Nettot av uppbörd och kommunalskatteutbetalningarredovisas över statsbudgeten. Den 1 januari 1993 ändrades systemet förutbetalning av kommunalskatten för kommuner och landsting vilket ökarutbetalningarna och minskar inkomsterna på titeln fysiska personersinkomstskatt under en övergångsperiod. I det gamla systemet genomför-des utbetalning av kommunalskatt till kommunerna i två steg. Ett givetår utbetalades ett förskott till kommunerna, som baserades på den beskatt-ningsbara inkomsten två år tidigare. Två år efter förskottsutbetalningenslutreglerades kommunalskatten. Detta innebar att statsbudgetens redovis-ning av fysiska personers inkomstskatt avsåg ett nettobelopp av bl.a.uppbörd av statlig och kommunal skatt som nämnts tidigare samtförskottsutbetalning och slutreglering av kommunal skatt. Nettobeloppetpå statsbudgeten blev därmed också beroende av nominell löneutvecklingtvå till fyra år tidigare. Med det nya systemet får kommunerna kommu-nalskattemedlen som baseras på en prognos, samma år som denpreliminära inkomstskatten betalas in. Införandet av det nya kommu-nalskattesystemet och slutavräkning av det gamla systemet ger enperiodiseringseffekt som ökar kommunalskatteutbetalningama för 1993/94och 1994/95. År 1995 beräknas det nya systemet löpa fullt ut dvs. dentidigare tvååriga eftersläpningen av kommunalskatteutbetalningamaupphör.

Nettoinkomsten av fysiska personers inkomstskatt ökar med ca 13miljarder kronor i löpande priser under LK-perioden, från knappt 17miljarder kronor 1994/95 till ca 30 miljarder kronor 1998/99. Underperioden ökar nettoinkomstskattens andel av statsbudgetens bruttoinkomstfrån 4 % 1994/95 till 6 % 1998/99. Ökningen beror dels på att brut-touppbörden ökar i takt med den nominella löneutvecklingen dels att lö-neutvecklingen överstiger reallöneskyddet under perioden. Kommunal-skatteutbetalningama följer i stort sett den nominella löneutvecklingen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Juridiska personers inkomstskatt

Inkomsterna från juridiska personers inkomstskatt beror främst på hurnäringslivets vinster efter bokslutsdispositionen utvecklas. I LK-beräk-ningama baseras utvecklingen av inkomsterna från juridiska personersinkomstskatt på antaganden om bl.a. utvecklingen av driftsöverskottet iföretagen, brutto, (exkl. egna hem) och privatkonsumtion som påverkardetaljhandeln. Dessa inkomster är i hög grad beroende av den ekonomis-

ka utvecklingen. Under inkomstgruppen juridiska personers inkomstskattredovisas även effekter av upplösning av företagens reserver, s.k.avskattning, och beskattning av tjänstegrupplivförsäkringar. Avskatt-ningen av företagens reserver beräknas till ca 5 miljarder kronor 1994och upphör 1995.

Budgetåret 1994/95 beräknas juridiska personers inkomstskatt, netto,uppgå till knappt ca 26 miljarder kronor och utgöra ca 6,2 % av statsbud-getens bruttoinkomster. Inkomstskattens andel av statsbudgetensbruttoinkomster är i stort sett oförändrad över perioden. Inkomsterna avjuridiska personers inkomstskatt beräknas under LK-perioden öka med ca10 miljarder kronor i löpande priser eller i genomsnitt 8,3 % per år.

Ökningen under LK-perioden kan delvis förklaras av att antagandet omatt företagens vinster ökar under LK-perioden.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Lagstadgade sociala avgifter

De lagstadgade sociala avgifterna följer, vid oförändrat avgiftsuttag,lönesummans utveckling. Denna i sin tur beror dels på timlön och delspå sysselsättningsgraden i ekonomin. Utvecklingen av socialavgiftsinkom-stema styrs således i mycket hög grad av den nominella och realatillväxten i ekonomin. Det totala avgiftsuttaget framgår av tabell 3.2.

Täbell 2.1 Lagstadgade socialavgifter

Procent av avgiftsunderlag

Avgiftsuttag

1993 Avgiftsuttag

1994 Antaget

1995-1999

Avgifter vilka helt redovisas på statsbudgeten

Folkpensionsavgift 5,66

5,86

Särskild löneskatt

17,69

17,89

Avgifter vilka nettoredovisas på statsbudgeten

Sjukförsäkringsavgift2

Arbetsskadeförsäkringsavgift3

8,27

1,38

8,43

1,38

8,43

1,38

Avgifter vilka ej redovisas på statsbudgeten

ATP-avgift

13,00

Delpensionsavgift4

0,20

Arbetsmarknadsavgift

2,12

Lönegarantiavgift

0,20

Arbetarskyddsavgift

0,17

Avgift för sjöfolks pensionering5

1,20

Summa

31,0

31,36

1 Särskild löneskatt utgår på passiv näringsverksamhet, för lön och aktiv näringsverk-samhet efter 65 års ålder samt för arbetsgivares pensionspremier. Ingår inte i"summan”.

2¶Sjukförsäkringsavgiften höjs från 8,27 % till 8,43 % 1 januari 1994.

3¶Arbetsskadeförsäkringsavgift uppgår till 1,2 % 1 juli 1992 t.o.m. 31 december1992. 1,38 % fr.o.m. 1 januari 1993.

4¶Delpensionsavgift uppgår till 0,50 % t.o.m. 30 juni 1992 fr.o.m. 1 juli 1992 sänksavgiften till 0,20 %.

5 Avgift för sjöfolks pensionering betalas endast av arbetsgivare som sysselsättersjömansskattepliktig personal. Ingår inte i "summa".

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet

3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

En knapp tredjedel av avgiftsinkomsterna redovisas på statsbudgeten.Resten redovisas direkt till fonder utanför statsbudgeten. Den största avdessa är AP-fonden. Sjukförsäkrings- och arbetsskadeavgiftema redovisasnetto på statsbudgetens inkomstsida, dvs. med avdrag för de utgifter somdessa avgifter finansierar. Detta betyder att underskott kan uppstå pårespektive inkomsttitel om utgifterna överstiger avgiftsinkomsterna. Idenna skrift har vi dock valt att redovisa sjukförsäkrings- och arbets-skadeavgiftema brutto.

Statsbudgetens inkomster av lagstadgade socialavgifter, brutto beräknasuppgå till ca 120 miljarder kronor budgetåret 1994/95. De på statsbud-getens inkomstsida redovisade utgifter för arbetsskade- och sjukför-säkringarna (inklusive föräldraförsäkringen) uppgår 1994/95 till 52miljarder kronor och redovisas under avsnittet om statsbudgetens utgifter.

Under LK-perioden beräknas inkomsterna av lagstadgade socialaavgifter öka med ca 26 miljarder kronor i löpande priser eller i genom-snitt 5,1 % per år. De sociala avgifternas andel av statsbudgetens totalainkomster, bruttoinkomsten, är oförändrad över LK-perioden och uppgårtill ca 28,5 %.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Skatt på egendom

Skatt på egendom utgörs av skatt på läst egendom, förmögenhetsskatt,arvs- och gåvoskatt samt stämpelskatt. Under budgetåret 1994/95beräknas dessa skatter inbringa ca 22 miljarder kronor. Under LK-perioden beräknas inkomsterna av dessa skatter öka med ca 5 miljarderkronor i löpande priser eller i genomsnitt 5,1 % per år. Det är framförallt inkomsterna av fastighetsskatten som ökar. Detta beror dels på attegna hem (småhus) åsätts högre taxeringsvärde (+20 %) 1996 dels attden stora nyproduktionen av bostäder från slutet av 1980-talet respektivebörjan av 1990-talet successivt ösas in i fästighetsskattssy temet.Nyproducerade bostäder är under de första fem åren befriade frånfastighetsskatt. Nästkommande fem år betalas halv fastighetsskatt. Förstefter tio år betalas full fastighetsskatt. Förmögenhetsskatten tas bort 1 jan1995. Förmögenhetsskatten kommer in på fysiska personers inkomstskattför att först efter två år omföras till den korrekta inkomsttieln. Dettaleder till att inkomsterna på inkomsttiteln förmögenhetsskatt faller medca 2 miljarder kronor först budgetår 1996/97.

Mervärdesskatt

Inkomsterna från mervärdesskatt är i hög grad beroende av den ekono-miska utvecklingen. Det är främst av den privata konsumtionens ochinvesteringarna som styr utvecklingen av inkomsterna från mervärdes-skatten.

Budgetåret 1994/95 beräknas inkomsterna av mervärdesskatt uppgå tillca 115 miljarder kronor. Under LK-perioden beräknas dessa inkomster

öka med 28 miljarder kronor i löpande priser eller med en genomsnittlig Prop. 1993/94:150utveckling på 5,7 % per år, och följer därmed i stort sett den privata - Bilaga 1.2konsumtionens utveckling under perioden. Mervärdesskattens andel avstatsbudgetens bruttoinkomster ökar svagt över perioden från ca 27 %1994/95 till ca 28 % 1998/99.

Övriga indirekta skatter

Övriga indirekta skatter ökar med drygt 13 miljarder kronor i löpandepriser mellan 1994/95 och 1998/99 eller i genomsnitt ca 4,1 % per år.Ökningen förklaras till stor del av den indexering av punktskatterna,inflationsuppräkning, som ingår i regeringens saneringsprogram och sombeslutats i riksdagen. Detta leder till att inkomsterna av övriga indirektaskatter ökar med ca 7,5 miljarder kronor under perioden i löpande priser(6,7 miljarder kronor i 1993 års prisnivå). Enligt beslut i riksdagenupphör indexeringen 1998 och tas därefter ut med det belopp som gällervid utgången av 1998.

Flertalet av de övriga indirekta skatterna utgick tidigare med ett lästbelopp för viss volym eller per enhet. Detta innebar att beskattningenrealt sett minskade vid prishöjningar.

Övriga inkomster

Övriga inkomster består av inkomster från statens verksamhet (bl.a.rörelseöverskott, ränteinkomster, inkomster av statens aktier ochoffentligrättsliga avgifter), inkomster av försåld egendom och åter-betalning av lån m.m. Dessa inkomster utgör tillsammans drygt 35miljarder kronor eller drygt 8 % av statsbudgetens bruttoinkomster1994/95. Under LK-perioden beräknas dessa inkomster minska medknappt 3 miljarder kronor eller i genomsnitt ca 3 % per år. Det förklarasav att bostadslåneräntan fäller under hela LK-perioden, från 8,6 % 1994till 5,8 % 1999 vilket i sin tur leder till att statens ränteinkomster påbostadslån och energisparlån fäller. En beskrivning av inkomsterna frånde offentligrättsliga avgifterna presenteras i avsnitt 3.2.3.

Stora delar av förvaltningsmyndigheternas verksamhet finansieras viaolika typer av avgifter. Huvudsakligen kan två avgiftstyper identifieras,dels avgifter från uppdragsverksamhet dels offentligrättsliga avgifter. Inormalfallet gäller full kostnadstäckning för myndigheternas upp-dragsverksamhet. Med offentligrättsliga avgifter menas t.ex. avgifter förkörkort.

Vanligen sker redovisningen av myndigheternas avgifter direkt underrespektive myndighets utgiftsanslag, s.k. nettobudgetering. Detta kan

antingen vara ett ramanslag2 eller ett obetecknat 1 000-kronorsanslag3.Med detta redovisningssätt disponerar vanligen myndigheterna själva av-gifterna för finansiering av sina förvaltningskostnader. Härigenom synsinte den totala volymen på statsbudgeten utan endast ett nettobelopp.

Avgifterna kan också redovisas direkt mot en inkomsttitel. Eftersommyndigheterna i detta fall inte disponerar avgiftsinkomsterna måste därförförvaltningskostnaderna budgeteras brutto på statsbudgetens utgiftssida.Till skillnad mot nettobudgeteringen medför bruttobudgeteringen enfullständig redovisning av myndigheternas förvaltningkostnader eftersombeloppen ingår i statsbudgetens omslutning.

Under budgetåret 1993/94 beräknas förvaltningsmyndigheternasavgiftsuttag uppgå till 19,1 miljarder kronor. Av detta belopp utgör 14,5miljarder kronor avgifter från uppdragsverksamheten. Cirka 30 % av detotala avgifterna budgetåret 1993/94 avser interna debiteringar inomkoncernen staten. Uttaget av offentligrättsliga avgifter beräknas uppgå till4,4 miljarder kronor.

Av statens totala avgiftsinkomster redovisas 1,4 miljarder mot in-komsttitel. Huvuddelen av dessa avgiftsinkomster, 3,2 miljarder, avseroffentligrättsliga avgifter. Under senare år har bruttobudgeteringen ökatberoende på att riksdagen uttalat att bruttobudgeteringen i normalfalletbör tillämpas för offentligrättsliga avgifter.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Under budgetåret 1994/95 beräknas statsbudgetens utgifter uppgå till ca570 miljarder kronor. Av dessa utgifter redovisas 85 % av sjukför-säkringssystemets utgifter samt de totala utgifterna för arbetsskadeförsäk-ringen på statsbudgetens inkomstsida. Sammanlagt uppgår dessa utgifterbudgetåret 1994/95 till ca 52 miljarder kronor. Framställningen i följandeavsnitt avser statsbudgetens bruttoutgifter, dvs. utgiftsnivån inkluderar deutgifter som redovisas på inkomstsidan, såvida inte annat anges. Analysenöver utgiftsutvecklingen görs genomgående i fasta priser, såvida intenågot annat anges. Med festa priser avses 1994/95 års penningvärde.

2 Ramanslaget förs upp på statsbudgeten med ett beräknat belopp. Ej förbrukademedel kan föras över till kommande budgetår.

3 Detta anslag förs upp med ett formellt belopp (1 000 kronor) på statsbudgeten eftersom anslaget inte kan belastas. Anslaget används ofta för uppdragsmyndigheten vilkai sin helhet är avgiftsfinansierade.

30¶Diagram 2.5 Statsbudgetens utgifter, brutto, under perioden 1988/89 - 1998/99. Prop. 1993/94:150

Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Bilaga 1.2

Källa: Finansdepartementet

Utgiftsnivån i festa priser ökade varje år fram till och med budgetåret1992/93 då utgifterna inklusive räntor på statsskulden nådde sin högstanivån under perioden, på ca 664 miljarder kronor. Därefter börjadeutgiftsnivån sjunka successivt och beräknas fortsätta sin nedåtgåendetrend under LK-perioden för att sista året uppgå till ca 525 miljarderkronor. Utgiftskvoten, dvs. utgifternas andel av BNP, var som högstunder 1992/93. Därefter har utgifternas andel av BNP sjunkit ochberäknas fortsätta sjunka hela LK-perioden ut. Budgetåret 1992/93uppnåddes toppnoteringen ca 44 %. Utgiftskvoten beräknas sedan fallatill ca 31 % 1998/99. Regeringens saneringsprogram ingår i beräk-ningarna från och med budgetåret 1994/95. Utgiftsutvecklingen sombeskrivs nedan har påverkats respektive kommer att påverkas dels avregeringens redan fettade beslut, dels av utgiftsstyrande fektorer (sevidare kapitel 2.3.4.), samt diverse tekniska omläggningar.

Statsbudgetens utgifter inklusive statsskuldräntor ökade med ca 2,2 % perår i 1994/95 års prisnivå priser under perioden 1988/89 - 1993/94.Ränteutgifterna ökade under samma tidsperiod realt med i genomsnitt5,4 % per år. Detta trots de successivt förbättrade statsfinanserna undersenare delen av 1980-talet.

I början av 1990-talet började budgetunderskottet återigen att öka.Budgetåret 1991/92 uppgick underskottet till 80 miljarder kronor ochunder 1992/93 mer än fördubblades underskottet vilket gjorde attutgifterna för statsskuldräntoma snabbt växte.

31¶Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldräntor ökade realt under Prop. 1993/94:150perioden 1988/89 - 1993/94 med i genomsnitt ca 1,7 % per år. Den reala Bilaga 1.2BNP-tillväxten sjönk samtidigt i genomsnitt 0,8 % per år. Utgiftskvoten,statsbudgetens bruttoutgifter som andel av BNP, ökade från 37 %1988/89 till 43 % 1993/94.

De utgifter som har ökat mest är utgifter för räntebidrag till bostäder,bidrag till kommuner för flyktingar, bidrag till det finansiella systemetutgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och infrastruktur.

En utgiftspost som bidragit till ökningen är utgifter för stöd till denfinansiella sektorn som enbart under 1992/93 uppgick till 36 miljarderkronor. Vidare har utgifterna för barnbidrag ökat samt utgifterna förarbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ökningen av de arbetsmarknadspolitis-ka åtgärderna inträffade framför allt under 1990-talets första år ochförklaras naturligtvis av den stigande arbetslösheten.

Att utgifterna totalt sett inte ökat mer förklaras delvis av att ut-giftsminskningar skett inom vissa områden t.ex. statsbidragen tillkommunerna. Vidare har vissa affärsverks investeringsanslag lyfts ut frånstatsbudgeten och företagsstöden har successivt dragits ner.

För innevarande budgetår, 1993/94, beräknas utgiftsnivån uppgå tilldrygt 620 miljarder kronor i 1993/94 års prisnivå, varav 95 miljarderkronor är räntor på statsskulden.

Utgiftsutvecklingen i 1994/95 års prisnivå

Under LK-perioden, dvs. 1994/95 - 1998/99, beräknas statsbudgetensutgifter exklusive statsskuldräntor minska med i genomsnitt 3,6 % per åri 1994/95 års prisnivå, vilket innebär att utgiftsnivån exkl. statsskuld-räntor sjunker med ca 67 miljarder kronor i 1994/95 års penningvärdemellan 1994/95 och 1998/99. En väsentlig förklaring till att utgifternaminskar totalt sett är att kalkylerna inkluderar det saneringsprogram somregeringen beslutat att genomföra. Saneringsprogrammet minskarutgiftsnivån med i grova tal 20 miljarder kronor 1998/99. Bortser manfrån dessa besparingar sjunker utgifterna exkl. statsskuldräntor med igenomsnitt 2,5 %.

En annan viktig förklaring till utgiftsminskningen är att räntebidragentill bostadsbyggande minskar kraftigt under LK-perioden. Räntebidragenminskar med ca 25 miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå under LK-perioden. Denna nedgång beror främst på antaganden om sjunkanderäntenivåer och minskat bostadsbyggande. Därutöver påverkar ävenpolitiska beslut om besparingar och införande av ett reformerat räntebi-dragssystem. Utgifterna minskar vidare realt till följd av att de generellastatsbidragen till kommunsektorn beräknas utgå med nominellt oförändratbelopp under LK-perioden. Utgifterna för flyktingmottagningen sjunkerunder LK-perioden p.g.a. antaganden om att flyktingtillströmningenkommer att sjunka kraftigt under perioden.

32¶Inom Socialdepartementets område ökar utgifterna för barnbidrag Prop. 1993/94:150nominellt, vilket beror på att antalet bidragstagare under LK-perioden Bilaga 1.2ökar. Realt sett sjunker utgifterna för barnbidrag p.g.a. att bidragetsstorlek inte är realt värdesäkrat, dvs. bidragets storlek i kronor per barnantas vara oförändrat under perioden. Utgifterna för pensioner sjunkerunder perioden framför allt p.g.a. att antalet nytillkomnande pensionärerminskar under LK-perioden. Inom Utbildningsdepartementets områdeökar utgifterna till följd av ett ökat antal högskoleplatser samt attutgifterna för studiemedel stiger då det är fler som tar nya lån än det ärsom betalar tillbaka gamla lån. Mellan 1994/95 och 1995/96 sjunkerdäremot utgifterna kraftigt. Detta beror på att de särskilda arbets-marknadspolitiskt och utbildningspolitiskt motiverade insatserna somomfattade extra platser i gymnasieskolan, komvux m.m. och tilldeladesi kompletteringspropositionen 1993 i syfte att förbättra situationen påarbetsmarknaden under 1994/95, överförs till Arbetsmarknadsdepartemen-tet där de successivt avvecklas i takt med antagandet om att arbets-lösheten sjunker.

Utgiftsutvecklingen i löpande priser under LK-perioden

I löpande priser beräknas statsbudgetens totala utgifter öka med igenomsnitt ca 1 % per år. Den genomsnittliga nominella ökningstaktenför BNP beräknas bli 5,5 % per år.

En konsekvens av att utgifterna ökar långsammare än BNP är att stats-budgetens utgiftskvot fäller. För budgetåret 1994/95 beräknas utgifternasandel av BNP uppgå till 37,7 % och minska till 31,1 % 1998/99. Ut-giftsutvecklingen påverkas framför allt av två motverkande faktorer; stats-skuldräntoma och regeringens saneringsprogram. Statsskuldräntoma ökarkraftigt under perioden i genomsnitt 9,7 % per år, medan saneringspro-grammets besparingar, vilka inkluderar både beslutade och planeradeåtgärder, gör att utgifterna totalt sett ändå faller något under perioden.Dessutom görs antaganden om en relativt långsam pris- och löneök-ningstakt under perioden, vilket leder till att utgiftsnivån i de prisindexe-rade systemen utvecklas långsamt. Detta medför således att indexbundnatransfereringar som pensioner, sjukförsäkring och arbetsskador ökarrelativt långsamt. Utgifterna, exklusive statsskuldräntor och den del avregeringens saneringsprogram vilken fortfarande saknar konkreta beslut,ökar i genomsnitt med ca 0,5 % under perioden.

Utgifter för statsskuldräntor i löpande priser

På grund av de fortsatt stora underskotten i statsbudgeten under LK-perioden ökar statsskulden varje år och trots antaganden om en relativtlåg räntenivå stiger även utgifterna för räntor på statsskulden. En annanbidragande orsak till att räntorna ökar så pass kraftigt är att Riks-gäldskontoret, framför allt under 1993/94, erhåller stora inkomster i

samband med emissioner av statsobligationslån, vilket leder till attränteutgifterna för 1993/94 hålls nere tack vare inkomsträntorna. Lånenhar emitterats med kupongräntor som avspeglar ränteläget då deursprungligen emitterades för ett par år sedan. Med nuvarande räntenivå-er betalar köparen överkurs till Riksgäldskontoret för att erhålla dessa lånsom följaktligen har en hög nominell ränta. De inkomster som dessaöverkurser genererar leder till minskade ränteutgifter under emissionsåretmen istället högre ränteutgifter de följande åren, när den högre kupong-räntan, dvs en i förväg bestämd ränta som utfaller ett visst antal gångerper år vanligtvis en gång, sedan betalas ut. Utgifterna för statsskuldräntorberäknas således öka från 76 miljarder kronor budgetåret 1994/95 till 110miljarder kronor 1998/99, vilket motsvarar en årlig genomsnittligprocentuell ökning på ca 9,7 %. Som jämförelse kan nämnas att dengenomsnittliga nominella ökningstakten per år för BNP under sammatidsperiod uppgår till 5,5 % per år och att statsskulden ökar med 8,8 %per år. I den samhällsekonomiska bakgrunden antas räntan på femårigastatsobligationer sjunka från ca 6,5 % till ca 5,5 % under LK-perioden.Detta innebär att utgifterna för räntor på statsskulden skulle ha varit ännuhögre om nuvarande räntenivå hade antagits bestå under hela LK-perioden.

Diagram 2.6 Utgifter för statsskuldräntor under perioden 1994/95 - 1998/99.Miljarder kronor i löpande priser.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Källa: Riksgäldskontoret

34 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

2.3.3¶Utgiftsstyrande faktorer

Diagram 2.7 Utgiftsstyrande faktorer 1994/95 Miljarder kronor

M Beslutad automatik M Kompens, enl. praxis

□ Fullständig automatik

Separata beslut

Källa: Finansdepartementet

För att illustrera vilka läktorer som styr statsbudgetens utgifter kan mangrovt dela upp dem i fyra olika kategorier: fullständig automatik, beslutadautomatik, kompensation för historisk prisutveckling och separata beslut.

Till fullständig automatik räknas endast räntor pä statsskulden. Dessasvarar för drygt 13 % av utgifterna brutto och beräknas budgetåret1994/95 uppgå till 76 miljarder kronor. Ränteutgifterna styrs av denhistoriska utvecklingen av statsbudgetens saldo, vilket avspeglas i stats-skulden, samt av räntenivån, men även i viss mån av låneportföljenssammansättning.

Närmare 39 % av utgifterna på statsbudgeten, vilket 1994/95 motsvarar223 miljarder kronor, klassificeras som beslutad automatik och styrs avnågot automatiskt verkande regelsystem. Dessa utgifter ökar automatiskti takt med någon ekonomisk variabel såsom inflation, räntenivå ellerlöneutveckling, även om inga nya politiska beslut lättas. Dessutompåverkas dessa utgifter av volymutvecklingen. Pensionsutgifterna tillexempel, styrs av inflationen och av antalet pensionärer. Utgifterna försjukförsäkringen styrs av lönesumman i vilken ligger ett antagande omantalet sjukdagar. Andra exempel på stora utgifter som styrs av liknandeautomatik är räntebidragen till bostäder och föräldraförsäkringen. Alladessa utgifter kan sägas vara föremål för beslutad automatik.

Ungefär 27 % av utgifterna eller 159 miljarder kronor, används förverksamheter som i efterhand kompenseras för historisk prisutveckling.Till denna kategori hänförs exempelvis den statliga förvaltningen, som fårkompensation för historisk pris- och löneutveckling, s.k. PLO. I dennakategori ingår även försvaret som också får motsvarande kompensation,

dock uppdelad på flera komponenter (s.k. försvarsprisindex, FPI) än den Prop. 1993/94:150statliga förvaltningen. Bilaga 1.2

Återstoden, ca 121 miljarder kronor eller 21 % av statsbudgetensutgifter bestäms av separata beslut. De två största utgiftsposterna i dennakategori är allmänna barnbidrag och utgifter för arbetsmarknadspolitiskaåtgärder. Investeringsutgifter för vägar och järnvägar betraktas också somseparata beslut vilket kan sägas vara riktigt för det år besluten fettas. Närinvesteringarna sedan genomförs, ofta under en följd av år, är de snarastatt betrakta som fullständigt automatiska. Andelen separata beslut minskarnågot mellan 1994/95 och 1998/99. Detta förklaras huvudsakligen av attutgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar och att barn-bidragen fäller realt p.g.a. att dessa ej skrivs upp med inflationen.

Det vore emellertid en alldeles för grov förenkling att säga att regeringoch riksdag enbart kan påverka utgifterna i kategorin separata beslut.Gränsdragningen mellan de olika kategorierna är inte knivskarp och hurstora delar som styrs av olika slags automatik respektive separata beslutavgörs till stor del av i vilket tidspespektiv utgifterna betraktas.

På kort sikt, t.ex. ett år, är inslaget av automatik stort även inomkategorin separata beslut. Pågående investeringsprogram kan som sagtbetraktas som automatiska. Utgifterna för arbetsmarknadspolitik och förbarnbidrag är formellt sätt föremål för separata beslut men bestäms i högutsträckning av volymutvecklingen, dvs. antalet arbetslösa respektiveantalet barn.

På längre sikt finns å andra sidan betydande utrymme för åtgärder ochförändringar inom kategorierna beslutad automatik och kompensation förhistorisk prisutveckling. Det är troligen här de stora insatserna kan görasför att varaktigt påverka utgiftsutvecklingen. Riksdagen har alltidmöjlighet att ompröva utgiftssystem och automatikkopplingar. Attexempelvis försvaret kompenseras för prisstegringar enligt praxis betydergivetvis inte att nivån på försvarsutgifterna inte kan ändras genom beslut.

Sammanfattningsvis kan sägas att endast en liten del av utgifterna styrsgenom separata beslut, medan merparten endast kan påverkas genomändringar i befintliga regelsystem. Huvuddelen av utgifterna bestäms avpris- och löneutvecklingen. Detta innebär att en ekonomisk utvecklingmed hög BNP-tillväxt och måttliga pris- och löneökningar ger en långsamökning av statsutgifterna och fällande statlig utgiftskvot.

I följande avsnitt görs en uppdelning av utgifterna i realekonomiskakategorier. Det innebär att utgifterna delas upp på konsumtion, invester-ingar, transfereringar och statsskuldräntor. Utgifterna inkluderar utgifterpå inkomstsidan. Utgifterna i tillkommande utgiftsbehov har inte realför-delats och ingår således inte i saneringsprogrammet. Uppdelningen somgörs överensstämmer i stort sett med det internationella national-räkenskapssystemet SNA (System of National Accounts).

36¶Diagram 2.8 Realekonomisk fördelning för de totala utgifterna för budgetåren Prop. 1993/94:150

1988/89, 1994/95 och 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Bilaga 1.2

Mdkr

Källa: Finansdepartementet

De kategorier som har ökat mest under perioden är utgifter förkonsumtion och transfereringar till hushåll. Transfereringar till kommun-erna sjunker betydligt under perioden och förklaras till dels av dekommunindragningar som gjordes 1992/93 på 7,5 miljarder och 1993/94på 3 miljarder kronor dels av att bidragen till kommunerna antasnominellt oförändrade under LK-perioden. Övriga transfereringar minskarockså kraftigt vilket förklaras av att utgifterna för räntebidrag sjunkerkraftigt och investeringsbidrag försvinner under LK-perioden.

Konsumtion

Utgifterna för statlig konsumtion beräknas 1994/95 utgöra en knappfjärdedel av statsbudgetens utgifter. Konsumtionsutgifterna består av löneroch andra utgifter, framför allt för statlig förvaltning inkl, försvaret (ävenförsvarsmateriel) och högskolan. Under perioden 1988/89 - 1994/95ökade den statliga konsumtionen realt med i medeltal 3,8 % per år. Dekonsumtionsutgifter som ökat mest avser drift av vägar och järnvägar, ar-betsmarknadsutbildning samt utgifter för förläggningskostnader förflyktingar.

Under perioden 1994/95 - 1998/99 beräknas de statliga konsumtions-utgifterna realt minska med i genomsnitt 0,3 % per år, vilket bl.a.förklaras av att vissa utgifter inom miljöområdet bortfaller mellan1994/95 och 1995/96. Utgifterna minskar också till följd av att kost-naderna för flyktingmottagningen minskar p.g.a. att antagandet om antalettillkommande flyktingar per år, mer än halveras mellan 1993/94 och1994/95 och antas 1994/95 uppgå till 15 000 personer, samt att det sker

en fördröjning mellan det att flyktingarna anländer och att kostnaderna Prop. 1993/94:150uppstår. Regeringens saneringsprogram innebär att utgifterna för statlig Bilaga 1.2konsumtion skall vara realt oförändrade fram till 1998. Den utgiftsned-skäming som detta principbeslut innebär återfinns i nettoposten "tillkom-mande utgiftsbehov", och ingår således inte i den realekonomiskafördelningen.

Investeringar

Investeringsutgiftema beräknas 1994/95 utgöra ca 3,3 % av stats-budgetens utgifter. Endast de av statens egna investeringar som finan-sieras över statsbudgeten redovisas i denna kategori. Investeringar somfinansieras över statsbudgeten och som går till andra sektorer i ekonominredovisas som transfereringar till respektive sektor. Utgifter för byggna-der och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål betraktas sominvesteringar. De investeringar som finansieras över statsbudgeten ärfrämst investeringar i vägar och järnvägar. Investeringarna inomaffärsverken uppgår 1994/95 till omkring 15 miljarder kronor ochminskar därefter med ca 5 miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå framtill 1998/99. Se vidare politikområdet Kommunikationer.

Från och med budgetåret 1992/93 finansierar de statliga myndigheternasina investeringar för anläggningstillgångar för förvaltningsändamål vialån i Riksgäldskontoret. Samtliga myndigheter som berörs av denomläggningen kommer att vara inne i systemet fr.o.m. 1994/95.Sammanlagt innebär de tekniska förändringarna att endast en mindre delav statens anskaffningsutgifter för investeringar redovisas över statsbud-geten. Vid beräkningen av statens lånebehov tas givetvis hänsyn tillinvesteringsutgifter såväl inom som utanför statsbudgeten (se även avsnitt5).

Transfereringar

De sammanlagda transfereringarna beräknas 1994/95 uppgå till knappttvå tredjedelar av statsbudgetens utgifter. Transfereringarna går främst tillhushåll, kommuner och till utlandsbistånd. Dessutom redovisas övrigatransfereringar där bl.a. transfereringar till företag ingår.

Under budgetåren 1988/89 - 1992/93 minskade utgifterna för företags-stöd samtidigt som transfereringarna till hushåll ökade kraftigt. De hus-hållstransfereringar som ökat mest är utgifter för sjukförsäkring,arbetsskadeförsäkring och studiemedel. Därefter minskar utgifterna försjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen återigen i takt med attsjukpenningtalet fäller över LK-perioden. Räntebidrag till bostäder, vilkatill största delen klassificeras som transfereringar till företag, ökade ocksåralativt kraftigt 1988/89 - 1993/94.

Hushållstransfereringar svarar för knappt hälften av statsbudgetenstransfereringsutgifter. De största hushållstransfereringarna på stats-

budgeten är folkpensioner, sjuk- och föräldrapenning, allmänna barn- Prop. 1993/94:150bidrag, arbetsskadeersättningar och studiestöd. Av de utgiftsminskningar Bilaga 1.2som annonserats inom kategorin transfereringar i regeringens sanerings-program har utgiftsnedskämingar genomförts inom tandvård och läkeme-del samt föräldraförsäkringen.

Hushållstransfereringarna sjunker realt under LK-perioden med igenomsnitt 1,7 % per år. Orsakerna till utvecklingen är bl.a. attutgifterna för pensioner minskar mellan 1994/95 och 1998/99 dels p.g.a.att antalet pensionärer successivt minskar under perioden, dels p.g.a.ökade intjänande poäng i ATP-systemet vilket minskar utgifterna för folk-pensionen. Detta ökar dock i sin tur utgifterna inom ATP-systemet somligger utanför statsbudgeten. Barnbidragen faller p.g.a. att bidraget perbarn utgår med nominellt oförändrade belopp under perioden.

Sedan 1990 har sjukfrånvaron minskat, vilket till en del förklaras avlägre ersättningsnivåer men också reflekterar ett sämre arbetsmarknadslä-ge. Sedan 1992 har ett nytt begrepp införts. Istället för det gamlasjuktalet används nu sjukpenningtalet som motsvarighet till sjuktalet.Detta förklaras av införandet av arbetsgivarperioden, dvs. arbetsgivarentar över kostnaden för de 14 första sjukdagarna. Sjukpenningtalet som harlegat till grund för LK-beräkningama fäller från 13,0 dagar per år för1994/95 till 11,5 dagar per år för 1998/99.

Diagram 2.9 Transfereringar till hushåll uppdelat på folkpensioner, sjukför-penning, föräldrapenning och arbetsskadeersättningar under perioden1994/95 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Mdkr

14Or

Arbetsskadeförsäkring

120 Föräldraförsäkring

| Sjukförsäkring

Folkpension exkl. KBT

1994/95

1995/96

1996/97

1997/98

1998/99

1¶Folkpension exkl. KBT avser ålderspensioner och förtidspensioner.

2¶I utgifter för Folkpension exkl. KBT avses enbart utgifter på statsbudgeten.

Källor: Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret

39¶Transfereringar till kommuner minskar under LK-perioden realt medca 10 % per år. De realt fallande utgifterna sammanhänger till störstadelen med att de generella statsbidragen till kommunsektorn antas varanominellt oförändrade under LK-perioden, dvs. realt sjunkande.Dessutom minskar ersättningen till kommunerna för flyktingmottagningenkraftigt till följd av att kostnaderna för flyktingmottagningen beräknasminska under LK-perioden till följd av antaganden om en lägre flykting-tillströmning.

Transfereringar till utlandet består huvudsakligen av anslag till ut-vecklingsbistånd. I samband med uppgörelsen med Socialdemokraternahösten 1992, gick regeringen tillfälligt ifrån målet om att biståndsramenskall utgöra en procent av BNI. Detta leder till att transfereringar tillutlandet antas vara nominellt oförändrade under LK-perioden och såledessjunker realt mellan 1994/95 och 1998/99.

Övriga transfereringar minskar kraftigt i 1994/95 års prisnivå. Detförklaras till största delen av antagandet om minskat bostadsbyggande,samt de besparingar som genomförts i och med övergången till ett nytträntebidragssystem. Detta medför kraftigt minskade utgifter för ränte- ochinvesteringsbidrag.

Statsskuldräntorna

Utgifterna för statsskuldräntorna ökar med i genomsnitt 6,4 % per årberoende på att de stora underskotten i statens budget under periodengenererar en kraftig ökning av statsskulden, vilket i sig innebär högrestatsskuldräntor. Dessutom leder periodiseringseffekter till följd avemittering av statsobligationer till överkurser till att räntorna blir högremot slutet av LK-perioden. (Se även avsnitt 2.3.2.)

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

40¶I detta avsnitt redovisas statens och socialförsäkringssektorns utgifter,inklusive räntor på statsskulden, fördelade på olika politikområden. In-delningen i politikområden är gjord i syfte att visa statens utgifter föravgränsade verksamheter och följer inte alltid den rådande departements-indelningen. Normalt redovisas statsskuldräntorna i löpande priser. Förjämförbarhetens skull har räntorna i detta avsnitt räknats om till lästapriser och definieras här som ett eget politikområde. Ett sådant förtärandegör det möjligt att visa på statsskuldräntomas ökande andel av det totalasamhällsekonomiska utrymmet. Redovisningen omfättar utgiftsutveck-lingen under perioden 1988/89 - 1998/99 med en närmare analys avutvecklingen under LK-perioden.

Utgifterna redovisas i 1994/95 års prisnivå och utgiftsstruktur. Vissatekniska anpassningar har därmed varit nödvändiga att göra för att uppnåjämförbarhet mellan utgifterna för respektive område under perioden.Den mest genomgripande tekniska anpassningen består i att föra över detidigare specialdestinerade statsbidragen till det nya utjämningsbidragetfrån staten till kommunerna.

Fördelningen av statens utgifter på olika politikområden inkluderarförutom utgifter som redovisas på anslag även utgifter som redovisas påinkomsttitel liksom utgifter som redovisas utanför statsbudgeten, såsomutgifter för arbetsskadeförsäkringen, delpension och ATR Beräkningarnainkluderar också de beslut om besparingar som är hänförliga tillsaneringsprogrammet, såsom förändringar av föräldraförsäkringen ochåtgärder inom tandvårds- och läkemedelsområdet. I nedanstående diagramvisas de olika politikområdenas andel av statens och socialförsäkringssek-torns totala utgifter, inklusive utgifter för räntor på statsskulden, år1994/95.

41¶Diagram 3.1 Statens och socialförsäkringssektorns utgifter fördelade efter Prop. 1993/94:150respektive politikområde 1994/95. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Bilaga 1.2

Försvar 5 % Bidrag till kommun 6 %

Kommunikationer 4 % X

Ålderspensioner 21%

Sjuk-och arbetssk. 11 %

Utbildning/FoU 6 %

övriga områden 9 %

Statsskuldsräntor 10 %

. 14%

Rättsv, tull & skatt 4

Bostadsf. 4 %

Källa: Finansdepartementet

Politikområdena ålderspensioner, arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtsjuk- och arbetsskadeförsärkring är de tre största utgiftsposterna.Därefter kommer statens utgifter för räntor på statsskulden som underbudgetåret 1994/95 beräknas uppgå till ca 76 miljarder kronor (se tabell

3.1 och diagram 3.1). Statens utgifter för arbetsmarknadspolitiskaåtgärder uppgår till ca 106 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 14 %av statens och socialförsäkringssektorns samlade utgifter.

Socialförsäkringssektorns utgifter (politikområdena ålderspensioner,sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt barnfamiljer), beräknas underbudgetåret 1994/95 uppgå till ca 294 miljarder kronor, vilket motsvararca 39 % av statens och socialförsäkringssektorns samlade utgifter.

Utgifterna förväntas i genomsnitt öka årligen med 0,2 % i festa priserunder perioden 1988/89 - 1998/99. Under den första delen av perioden,fram till och med år 1993/94, ökade utgifterna med i genomsnitt 4,1 %,medan utgifterna beräknas minska med i genomsnitt 1,2 % underåterstoden av LK-perioden.

Redovisningen av statens utgifter på respektive politikområde är dockinte komplett eftersom den inte inrymmer några uppgifter om skatteavvi-kelser. Med skatteavvikelser menas regler om olika undantag i skattelag-stiftningen. Undantagen kan i vissa fell ha samma funktion som ett stödtill ett visst ändamål (skatteutgift) och i andra fell ha funktionen av ettextra uttag av skatt (skattesanktion). Ett exempel på skatteavvikelser ärdet tillfälliga avdraget för arbetskostnader för reparationer i bostäder.Med dessa motiv fyller en skatteavvikelse samma funktion som en trans-ferering från statsbudgetens utgiftssida, dvs. anslag.

Till skillnad mot redovisningen av utgiftsanslagen redovisas inte skatte-

avvikelserna i statsbudgeten. Eftersom avvikelserna är reglerade i Prop. 1993/94:150lagstiftning sker inte heller någon årlig prövning av skatteavvikelserna. Bilaga 1.2Sammantaget innebär detta att regeringens och riksdagens arbete medprioriteringar av olika utgifter försvåras. Inom Finansdepartementet pågårett arbete med en kartläggning och beräkning av skatteavvikelser.

I nedanstående tabeller visas politikområdenas utgiftsutveckling för-delade efter ökning respektive minskning under perioden 1988/89 -1993/94 och 1994/95 - 1998/99.

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen 1988/89 - 1993/94 redovisad som genomsnittligprocentuell förändring per år.

Områden med utgiftsökning,genomsnittlig procentuell förändringper år

Områden med utgiftsminskning,genomsnittlig procentuell förändringper år

Näringsliv och jordbruk

+ 28,2

Sjuk- och arbetsskadeförs. m.m.

- 5,7

Arbetsmarknadspolitik

+ 22,2

Samhällsplanering m.m.

- 5,2

Invandring

+ 19,7

Bidrag fr. staten till kommunsekt.

- 4,8

Bostadsförsörjning

+ 13,4

Vård och omsorg

- 4,1

Kommunikationer

+ 11,7

Central förvaltning

- 3,6

Miljöskydd naturvård m.m.

+ 8,1

Övriga utgifter

-0,8

Barnfamiljer

+ 7,1

Försvar

- 0,6

Utrikesförvaltning m.m.

+ 6,8

Statsskuldräntor

+ 6,2

Utbildning och forskning

+ 6,1

Fritidsverksamhet och kultur

+ 4,0

Rättsväsendet

+ 3,2

Ålderspensioner

+ 1,6

Internationellt bistånd

+ 0,4

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

43 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen 1994/95 - 1998/99 redovisad som genomsnittligprocentuell förändring per år

Områden med utgiftsökning,procentuell förändring per år

Områden med utgiftsminskning,procentuell förändring per år

Statsskuldräntor

6,4

Bostadsförsörjning

- 38,6

Sjuk- och arbetsskadeförs.

1,9

Miljöskydd naturvård m.m.

- 19,0

Ålderspensioner

1,4

Invandring

- 12,6

Försvar

0,1

Vård och omsorg

- 6,7

Kommunikationer

- 6,7

Internationellt bistånd

- 4,0

Arbetsmarknadspolitik

- 3,5

Bidrag fr. staten till kommunsekt.

- 4,2

Utbildning och forskning

- 2,6

Näringsliv och jordbruk

- 2,4

Rättsväsendet

- 1,2

Barnfamiljer

- 1,2

Samhällsplanering

- 1,0

Central förvaltning

- 0,6

Utrikesförvaltning m.m.

- 0,2

Fritidsverksamhet och kultur

0,0

Övriga utgifter

0,0

Under LK-perioden, 1994/95 - 1998/99, är det ett fåtal områden somi LK-beräkningarna får en utgiftsökning. Den största ökningen beräknastill 6,4 % för statsskuldräntor. Ökningen beror huvudsakligen på de storabudgetunderskotten under LK-perioden. Politikområdet sjuk- ocharbetsskadeförsäkringen beräknas öka med 1,9 % och politikområdetålderspensioner med 1,4 %. Det beror dels på ökade utgifter för ATP tillföljd av höjd pensionspoäng, dels på ökade utgifter för läkemedel ochförtidspension (se även avsnitt 2.3.1).

De politikområden som beräknas få de största utgiftsminskningarnaprocentuellt sett under LK-perioden är bostadsförsörjning, - 38,6 % ochmiljö/naturvård med, -19 %. Den främsta orsaken till utgiftsminskningeninom bostadssektorn är långsiktigt fallande räntenivåer och därutöverbeslut om besparingar, införande av ett nytt bostadsfinansieringssystemsamt minskat bostadsbyggande.

Under LK-perioden minskar utgifterna genomsnittligt med 19 % per år.Minskningen beror framför allt på att de 5-åriga programmen inom nyenergiteknik upphör enligt tidigare beslut efter 1995/96 samt att manbudgetåret 1994/95 beslutade om vissa engångsvisa budgetförstärkningar,bl.a. har flerårsbeslut inte fettats om ersättning för landskapsvård ochkalkning. Vidare fördelas medel som avsattes i samband med energiskatt-eomläggningen för stöd till biobränslen och Östeuropa efter årliga beslut.

Utgiftsutvecklingen inom respektive område beror framförallt på depolitiska prioriteringar som görs under perioden. På vissa områden är detdock endast regelverk och demografiska förändringar, s.k. volymautoma-tik, som styr utgifterna, utan att några nya politiska beslut har fettas (seäven avsnitt 2.3.3).

Politikområdena i de följande avsnitten redovisade efter fellande

utgiftsandel budgetåret 1994/95. Måttet utgiftsandel anger politikområdets Prop. 1993/94:150storlek i procent av statens och socialförsäkringssektorns totala utgifter Bilaga 1.2inkl statsskuldräntor, budgetåret 1994/95.

45 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

.........

—<Nt*wr)^o>oco'.« —<—< r-s —i —< rj n

Tabell 3.3 Politikområdenas utveckling över tiden, mätt vid tre tillfällen i 1994/95 års prisnivå.

.........

46 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Politikområdet ålderspensioner omfattar de förmåner som ingår i detallmänna systemet för ålderspensionering (allmän tilläggspension (ATP),folkpension inkl, tilläggsförmåner, kommunalt bostadstillägg, delpensionm.m.) samt vissa statliga tjänstepensionsutgifter. De totala utgifterna förpolitikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 157 miljarderkronor, vilket utgör knappt 21 % av statens och socialförsäkringssektornstotala utgifter. ATP-pensionema utgör drygt hälften av utgifterna inomdetta politikområde.

Diagram 3.2 Utgifter för ålderspensioner under perioden 1988/89 - 1998/99.Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

%/andel av totala utg.

Källa: Finansdepartementet

Pensionsutgiftema styrs huvudsakligen av antalet ålderspensionärer, detotala ATP-poängen och den allmänna prisutvecklingen.

Utgifterna för ålderspensioner fortsätter öka under LK-perioden. Främstär det ATP-utgifterna som stiger i och med att en allt större andel avålderspensionärerna tjänat in en allt högre rätt till ATP. Utgifterna stigeräven till följd av den ökande livslängden. Antalet ålderspensionärerförväntas minska svagt under de närmaste åren. Några år in på 2000-taletkommer däremot den demografiska utvecklingen att innebära problem urfinansieringshänseende när antalet ålderspensionärer ökar.

Det nuvarande pensionssystemet har svagheter som på sikt kan hotadess uppgift att ge ekonomisk trygghet på ålderdomen. Nackdelarna meddagens system är i huvudsak följande:

* systemet kräver en hög ekonomisk tillväxt (minst 2 % per år) Prop. 1993/94:150

* systemet har bristande följsamhet till den samhällsekonomiska Bilaga 1.2

utvecklingen (instabilt i finansieringshänseende)

* det direkta sambandet mellan avgifter och förmåner är svagt

* fördelningsprofilen är osystematisk

* systemet är oöverskådligt.

År 1993 beräknas inbetalda ATP-avgifter understiga utgående pensionermed 20 miljarder kronor som därmed kommer att finansieras medavkastning från AP-fonden. Skillnaden mellan avgifter och utgifterberäknas med anledning av bl.a. låg tillväxt och ökande medelbelopp förnytillkommande ATP-pensionärer fortsätta att öka under den närmasteperioden.

Den parlamentariska pensionsarbetsgruppen har nyligen lämnat ettförslag (SOU 1994:00) till utformning av ett reformerat pensionssystem.Enligt förslaget skall pensionerna i framtiden baseras på den samladelivsinkomsten, dvs. summan av de pensionsavgifter som inbetalats underhela den förvärsverksamma tiden. Pensionssystemet skall göras merföljsamt till den ekonomiska tillväxten i samhället. Den avgiftsbaseradedelen av det reformerade pensionssystemet skall finansiera sig självt viaarbetsgivar- och egenavgifter.

Systemet föreslås även innehålla riktade fördelningspolitiska inslag. Detnya systemet skall garantera en grundpension för dem som inte haftinkomster eller haft låga inkomster. Det skall även finnas särskilda reglerom pensionsrätt för vård av barn m.m. Denna del av pensionssystemetskall skattefinansieras.

Gruppen föreslår vidare en rörlig pensionsålder på försäkringsmässigavillkor, med bl.a rätt att fr.o.m. år 1998 kvarstå i arbete till 67 års ålder.I samband med detta föreslås även att delpensionsförmånen avskaffas.

En proposition om huvudprinciperna för det nya pensionssystemetbaserat på gruppens förslag avses läggas våren 1994. Förslagen ipropositionen kommer att få avsevärda konsekvenser för de offentligafinanserna.

Kommunalt bostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som kanlämnas till den som uppbär folkpension i form av ålderspension,förtidspension, änkepension, omställningspension, särskild efterlevande-pension eller hustrutillägg. Kostnaderna finansieras idag till 70 % medstatsbidrag. Regeringen har i februari 1994 föreslagit att de kommunalabostadstilläggen för pensionärer förstatligas fr.o.m. den 1 januari 1995.

Under år 1993 ökade KBT-utgiftema med ca 19 % i löpande priser.Ökningen förklaras huvudsakligen av att ersättningsnivåerna höjts och attpensionärer i särskilda boendeformer blivit berättigade till KBT.Ytterligare ca 10 000 personer i särskilda boendeformer förväntas kunnafå KBT. Dessa beräknas beviljas KBT under år 1994. Därutöver antasantalet KBT-tagare öka ytterligare något under år 1994 pga. minskatmörkertal (dvs. pensionärer som är berättigade till men ej tidigare ansöktom KBT).

48 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Under politikområdet redovisas de arbetsmarknadspolitiska åtgärder somfinansieras över statsbudgeten, bidrag till Samhall AB, utgifterna förarbetsförmedlingar, arbetsmarknadsinstitut, länsarbetsnämnder ochArbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Här ingår också utgifter för arbets-marknadspolitiska åtgärder som finansieras av arbetsmarknadsfondenliksom fondens utgifter för arbetslöshetsersättning, kontant arbetsmar-knadsstöd och permitteringslön. Vidare ingår de utgifter som belastarlönegarantifonden, arbetsmiljöfonden och arbetslivsfonden.

De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95till ca 106 miljarder kronor, vilket utgör ca 14 % av statens och social-försäkringssektorns totala utgifter. Därutöver tillkommer 7,8 miljarderkronor som avsätts för extra utbildningsinsatser och underhåll av vägarav framför allt arbetsmarknadsskäl. Dessa utgifter redovisas på andrapolitikområden. Området arbetsmarknadspolitik är därmed det näst störstapolitikområdet.

Diagram 3.3 Statens utgifter för arbetsmarknadspolitik under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Under perioden fram t.o.m. 1993/94 har utgifterna ökat med ca23 %. Den främsta orsaken är att de utgifter som finansieras av arbets-marknadsfonden ökat betydligt. Under den kommande LK-perioden berä-knas utgifterna minska med ca 4 % då de arbetsmarknadspolitiska åt-gärderna minskar i takt med arbetslösheten.

Den öppna arbetslösheten beräknas uppgå till ca 7,7 % budgetåret1994/95. LK-kalkylen redovisar normalt konsekvenser av fettade beslut.En strikt tillämpning av denna princip skulle innebära att de arbetsmark-

nadspolitiska åtgärderna ligger kvar på en oförändrad nivå under LK-perioden, eftersom det konjunkturberoende anslaget är ett reservation-sanslag som ändras genom särskilda beslut. En sådan tillämpning av LK-tekniken ger emellertid en orealistisk utveckling av den öppna arbets-lösheten i förhållande till den totala arbetslöshetens utveckling. I LK-kalkylen antas därför att de konjunkturberoende åtgärdernas volymminskas i takt med arbetslösheten. Detta överensstämmer också med hurstorleken på anslaget taktiskt bestäms.

Ca 45 % av statens utgifter för ändamålet arbetsmarknadspolitik m.m.avser kontantstöd som t.ex. arbetslöshetsersättning, kontant arbetsmar-knadsstöd (KAS) och ersättning från lönegarantin. Ca 25 % avser ersätt-ning med utbildningsbidrag vid deltagande i arbetsmarknadsutbildning,ungdomspraktik eller arbetslivsutveckling. Av återstående utgifter avsermerparten utbildningskostnader samt statsbidrag till statliga, kommunalaoch privata arbetsgivare vid anordnande av bl.a. beredskapsarbete,lönebidrag eller rekryteringsstöd.

De övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken är att öka andelensysselsatta och förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Ett förbättratfunktionssätt på arbetsmarknaden ökar rörligheten på arbetskraften vilketmedför att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft be-gränsas samt att kompetens- och produktivitetsutvecklingen på arbets-marknaden befrämjas.

Omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder-na varierar med konjunkturen. I ett läge med hög efterfrågan på arbets-kraft är arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift att vidta åtgärder föratt undvika kostnadsstegringar och/eller flaskhalsproblem p.g.a. arbets-kraftsbrist. I en lågkonjunktur består uppgifterna främst i att upprätthållade arbetslösas kompetens och arbetsförmåga genom utbildningsinsatseroch tillfälliga arbeten. Oberoende av konjunkturläge är det dessutom enuppgift för arbetsmarknadspolitiken att främja sysselsättningen av ar-betshandikappade och andra utsatta grupper.

De viktigaste instrumenten inom arbetsmarknadspolitiken är platsför-medling och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Platsförmedling har tilluppgift att sammanställa och informera om de på arbetsmarknadenaktuella efterfråge- och utbudsförhållandena t.ex. vilka lediga platser somfinns. Därigenom förbättras anpassningen och söktiderna för arbetstagareoch arbetsgivare förkortas.

De olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna brukar indelas i tvågrupper nämligen utbudspåverkande och efterfrågepåverkande åtgärder.De utbudspåverkande åtgärderna syftar till att påverka utbudet av arbets-kraft. Avsikten är att utbudet av arbetskraft skall anpassas till den rå-dande efterfrågan. Till denna kategori av åtgärder räknas olika typer avgeografiska rörlighetsstimulanser och åtgärder som påverkar den yrkes-mässiga rörligheten t.ex. arbetsmarknadsutbildning. De efterfrågepåver-kande åtgärderna är i huvudsak av sysselsättningsskapande karaktär. Hitkan bl.a. räknas rekryteringsstöd, beredskapsarbeten och bidragsformersom normalt finansieras över andra huvudtitlar t.ex. bidrag till ombygg-nad av skolor och äldrebostäder.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

50¶De åtgärder som avser att ge tillfällig sysselsättning och arbetslivser- Prop. 1993/94:150ferenhet kan anordnas inom hela arbetsmarknaden hos olika huvudmän. Bilaga 1.2

På senare tid har det skett en förskjutning av arbetsmarknadspolitiskaåtgärder i den offentliga och den privata sektorn. Från att det tidigarevarit en klar dominans av åtgärder inom den offentliga sektorn har nuandelen åtgärder som finns inom den privata sektorn ökat. Någon full-ständig uppföljning av hur åtgärderna fördelas mellan olika sektorer finnsinte men gjorda undersökningar ger följande ungefärliga fördelning:

Offentligt Näringslivet Övriga

Ungdomspraktik

35 %

58 %

Rekryteringsstöd

4 %

95 %

Utbildningsvik.

79 %

20 %

Lönebidrag

30 %

Arbetslivsutveckling

37 %

11 %

Yrkesinriktad arbets-

marknadsutbildning

27 %

73 %

—

De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna beräknasomfetta 6,2 % av arbetskraften budgetåret 1994/95. Åtgärderna somriktas till arbetshandikappade beräknas motsvara ca 1,7 % av arbets-kraften. Extraresursema inom utbildningsområdet beräknas kunna geutbildning till 77 000 personer vilket motsvarar ca 1,8 % av arbetskraf-ten.

Slutligen kan nämnas att arbetsmarknadspolitikens roll, omfettning,inriktning och avgränsning skall ses över. En kommitté har tillsatts varsarbete skall vara slutfört före utgången av år 1995.

51 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Under politikområdet redovisas socialförsäkringsförmåner som lämnas vidohälsa i form av

* dagersättningar (sjukpenning, rehabiliteringsersättning och närstående-penning) och livränta till följd av arbetsskada

* kostnadsersättningar och bidrag (prisnedsättning eller kostnads-befrielse vad avser läkemedel och förbrukningsartiklar, subvention avvuxentandvård, vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.)

* förtidspension (folkpension, med pensionstillskott,bostadstillägg samt allmän tilläggspension).

Under detta område redovisas även administrationskostnaderna försocialförsäkringen som budgetåret 1994/95 uppgår till ca 4,9 miljarderkronor.

De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95till ca 86 miljarder kronor, vilket utgör knappt 11 % av statens ochsocialförsäkringssektorns utgifter.

Diagram 3.4 Utgifter för sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och förtids-pension under perioden 1988/89 - 1998/99.Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Utgifterna inom området har under 1980-talet legat på en hög nivå föratt sedan minska. Den stora minskningen budgetåret 1992/93 beror påarbetsgivarperiodens införande. Att utgifterna därefter beräknas varakonstanta förklaras av en rad föreslagna och vidtagna åtgärder sommotverkar de övriga utgiftsstyrande faktorerna. Dessa iaktorer är

sjukfrånvarons omfattning, löne- och prisutvecklingen, arbetslöshetens Prop. 1993/94:150utveckling, nya och dyrare läkemedel m.m. Bilaga 1.2

De senaste åren har omfattande regelförändringar genomförts inomsystemet för sjukersättning. Inriktningen har varit att uppmuntra tillarbete och rehabilitering. Förändringarna har omfattat såväl kost-nadsansvar som kompensationsgrader. Dessa åtgärder har resulterat iminskade utgifter inom såväl sjukpenningförsäkringen som arbets-skadeförsäkringen. Vidare har besparingsåtgärder beslutats som för statenhar inneburit minskade utgifter för läkemedel och tandvård.

I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 6) har regeringenföreslagit ytterligare besparingsåtgärder inom läkemedels- och tandvårds-områdena. Dessa åtgärder beräknas minska sjukförsäkringens utgiftermed drygt 1 miljard kronor per helår.

För finansiering av arbetsskadeförsäkringen utgår arbetsgivaravgift med

1,38 % av avgiftsunderlaget. Försäkringens förmåner utgår i form avsjukpenning, vård och livräntor. Nyligen beslutade åtgärder inomarbetsskadeförsäkringen som påverkar utgifterna under LK-perioden ärsänkt ersättningsnivå inom sjukförsäkringen, avskaffande av arbets-skadesjukpenningen och skärpt arbetsskadebegrepp. Dessa åtgärderkommer att reducera utgifterna för framför allt arbetsskadesjukpenningoch gör att det finansiella sparandet i fonden förbättras under LK-perioden. Överföringen av medel från delpensionsfonden under bud-getåret 1992/93 innebär att det ackumulerade underskottet i fondenminskade kraftigt. Fondens ackumulerade underskott per den 31december 1993 uppgick till ca 22 miljarder kronor. Under slutet av LK-perioden beräknas underskottet i fonden uppgå till ca 16 miljarder kronori löpande priser.

En särskild beredning - Sjuk- och arbetsskadeberedningen (1993:07) -har fått i uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästaersättningar vid sjukdom och arbetsskada innebärande bl.a. att sjuk- ocharbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Beredningen skallbl.a. överväga om det är ändamålsenligt med skilda försäkringar vidsjukdom och arbetsskada eller om de kan integreras. I uppdraget ingåräven att överväga om förtidspensioneringen bör ingå i det nya systemet.Beredningens arbete skall vara avslutat vid utgången av år 1994.

53¶Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt under de senaste åren.Riksförsäkringsverket gör bedömningen att antalet förtidspensionärerkommer att fortsätta att öka under ytterligare några år.

Den kraftiga ökningen av antalet nybeviljade förtidspensioner år 1992och 1993 kan delvis förklaras av försäkringskassornas arbete med attminska de långa sjukfällen. Detta har inneburit en tillfällig uppgång avantalet förtidspensionärer.

Sedan mitten av 1960-talet har antalet förtidspensioner stigit år från år.Orsakerna till detta är sannolikt flera. Sedan lång tid sker en förändringav arbetsmarknaden där okvalificerade arbeten försvinner. En konsekvensav detta har varit att konkurrensen på arbetsmarknaden skärpts och attförtidspension i många fäll därför varit oundviklig. Slutligen finns detoklarheter i regelsystemet och ofta brister i det medicinska underlagetsom ligger till grund för beslut om förtidspension.

Den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen måste brytas bådeav kostnadsskäl och för att inte permanent utestänga människor frånarbetsmarknaden. Förslag till åtgärder, som på kort sikt dämparkostnadsutvecklingen och på lång sikt minskar antalet nybeviljadeförtidspensionärer, bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

54¶Utvecklingen av statsskuldräntorna förklaras främst av utvecklingen avnominella räntenivåer och statsskulden.

Beräkningsförutsättningar om den framtida ränteutvecklingen, BNP-tillväxt m.m. beskrivs i avsnitt 3.1 Samhällsekonomisk bakgrund. (Seäven avsnitt 5, Statens lånebehov och skuld samt Finansplanens Särskildafrågor avsnitt 3, Budgetunderskott och statsskuld).

Givet dessa beräkningsförutsättningar/antaganden (alternativ 3 %)kommer statsskuldräntoma under LK-perioden (1994/95 - 1998/99) attöka i festa priser med nästan 30 % i 1994/95 års prisnivå.

Statsskuldräntorna är den utgiftspost som växer i särklass snabbast avalla politikområden - en genomsnittlig årlig ökning med 6,4 % underperioden 1994/95 - 1998/99. Den kraftiga ökningen av ränteugiftemaförklaras framför allt av att statsskulden ökar under hela beräknings-perioden. Budgetåret 1998/99 beräknas ränteutgifterna uppgå till 97miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Riksgäldkontorets metodik videmittering av statsobligationer bidrar till att ränteutgifterna periodiserasså att dessa ökar mot slutet av LK-perioden.

Vid samma tidpunkt kommer statens utgifter för politiområdet Sjuk-och arbetsskadeförsäkring att ligga på ungefär samma nivå, dvs. 93miljarder kronor.

Praxis är egentligen att man anger statsskuldräntor i löpande priser.Anledningen till att räntorna här redovisas i festa priser är enbart för attöka jämförbarheten med andra politikområden. I löpande priser ökarstatsskuldräntoma från 76 till ca 110 miljarder kronor i 3 % alternativet.I 4 % alternativet uppgår statsskuldräntoma 1998/99 till 107 miljarderkronor i löpande priser. I 2 % alternativet ökar ränteutgifterna med hela68 miljarder kronor i löpande priser, till ca 144 miljarder kronor vid LK-periodens slut 1998/99, alltså en nivåhöjning med nästan 90 %. Dettamotsvarar en årlig ökningstakt på ca 17 % i löpande priser. Den kraftigaökningen förklaras i huvudsak av att räntenivåerna är högre i det scenariodär ekonomin utvecklas svagare. Andra fektorer som bidrar till de högaränteutgifterna är det negativa finansiella sparandet i Arbetsmarknadfon-den samt att budgetunderskottet exklusive statsskuldräntor (det s.k.primärsaldot) utvecklas sämre i detta alternativ.

En stor nackdel med en hög andel statsskuldräntor vid minskade elleroförändrade totala utgifter är att statsskuldräntoma eroderar utgiftsutrym-met för andra politikområden. Ett annat allvarligt problem är att enväxande statsskuld och därmed stigande ränteutgifter också begränsarnäringslivets möjlighet att skaffe riskkapital till nödvändiga nyinvestering-ar i den konkurrensutsatta sektom.

Med statens totala utgifter avses utgifter på statsbudgeten + utgifterutanför statsbudgeten.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

55¶Diagram 3.5 A Statens utgifter för statsskuldräntor för perioden 1988/89 - Prop. 1993/94:150

1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Bilaga 1.2

Källa: Finansdepartementet

Diagram 3.5 B Statsskuldräntornas andel av statens totala utgifter budgetåret1998/99. Statens näst största utgiftspost efter ålderspensioner.

Fasta priser i 1994/95 års prisnivå.

Budgetåret 1998/99

Källa: Finansdepartementet

56¶Under politikområdet barnfamiljer redovisas statens direkta ekonomiskastöd till barnfamiljer. Stödet utgörs främst av allmänna barnbidrag inkl,flerbarnstillägg, föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag, bidragsförskott,bostadsbidrag, barnpensioner, vårdbidrag för barn med funktionshinder.Vidare finns ett särskilt stöd till ensamstående adoptivföräldrar samtbidrag till omkostnader vid adoption av barn från utlandet. De totalautgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 51miljarder kronor vilket utgör drygt 7 % av statens och socialförsäkrings-sektorns sammantagna utgifter.

Diagram 3.6 Utgifter för ekonomiskt stöd till barnfamiljer under perioden1988/89 - 1998/99.Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Källa: Finansdepartementet

En stor del av utgifterna inom detta ändamålsområde påverkas av dendemografiska utvecklingen. Senaste befolkningsprognos från SCB(februari 1994) visar på en minskning av antalet födda barn från 117 373år 1993 till drygt 110 000 år 1999. Denna minskning påverkar direktutgifterna för föräldrarpenning och vårdnadsbidrag. Bambidragsutgiftemapåverkas endast marginellt, eftersom de årskullar som försvinner urbidragssystemet är mindre än de nytillkommande åtskullama.

Regeringen har i februari 1994 föreslagit att ett skattepliktigt vårdnads-bidrag om 2 000 kronor i månaden införs för varje barn som fyllt ettmen inte tre år, samt att de s.k. garantidagama inom föräldraförsäkringenavvecklas (prop. 1993/94:148). Regeringen har vidare lagt fram förslagom vissa regelförändringar inom föräldraförsäkringen (prop. 1993/94:147). Dessa som innebär bl.a. att ersättningsnivån i föräldraförsäk-ringen sänks från 90 % till 80 % av inkomsten för tio av föräldraförsäk-ringens tolv månader

57¶I budgetpropositionen (prop. 1993/94:100, bil. 6) har regeringen lagt Prop. 1993/94:150fram förslag om förändringar i flerbarnstilläggssystemet som innebär att Bilaga 1.2bidragsbeloppen till familjer med fem barn och fler sänks. Förslagetberäknas minska utgifterna med 55 miljoner kronor per år.

Utgifterna för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år.Ökningen beror dels på att bostadsbidragen till hushåll med barn byggdesut till följd av skatteomläggningen och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnasinom väsentligt vidgade bostadskostnadsgränser, dels på den allmännasituationen på arbetsmarknaden med en fortgående ökning av arbets-lösheten och därmed lägre hushållsinkomster.

Inkomst- och bostadskostnadsutvecklingen har stor betydelse förutgifterna för bostadsbidrag. Utgifterna för år 1993 uppgår till ca 7,2miljarder kronor och beräknas ligga kvar på denna nivå i början av LK-perioden. Utvecklingen under LK-perioden beror också på benägenhetenatt söka bostadsbidrag. En ökning av de bidragsberättigade med 10 %skulle innebära en utgiftsökning med 675 miljoner kronor. Regeringenhar tidigare i vår (prop. 1993/94:00) lagt förslag om vilka regler somskall tillämpas för bidragsgivningen fr.o.m. år 1995.

Bidragsförskott lämnas till barn under 18 år, vars föräldrar leveråtskilda. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet.Statens kostnader för bidragsförskott beror i huvudsak på basbeloppets ut-veckling, antalet berörda barn och underhållsbidragens storlek. Av detotala utgifterna för bidragsförskott finansieras ca 29 % med inbetalningarfrån de underhållsskyldiga. Denna andel har de senaste åren sjunkit,vilket kan bero på att de underhållsskyldigas ekonomi försämrats till följdav lågkonjunktur och arbetslöshet.

De senaste årens ökning av utgifterna för bidragsförskott beräknasfortsätta även under LK-perioden. Ökningen beror på att det totala antaletbidragsberättigade barn förväntas öka. Inbetalningarna från de under-hållsskyldiga antas ligga kvar på nuvarande nivå 29 %. En förändringmed en procentenhet av denna andel skulle medföra att statens nettokost-nader minskar/ökar med ca 50 miljoner kronor.

Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn ochstödet till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt utrednings-arbete. En särskild utredare har uppdrag att se över och lämna förslag tillreformering av systemen för underhållsbidrag och bidragsförskott.Uppdraget skall redovisas under hösten 1994.

58 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Under ändamålet redovisas generella statsbidrag från staten till kommun-sektorn. Dessa är bl.a. det statliga utjämningsbidraget till kommuner ochskatteutjämningsbidraget till landsting.

De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95till ca 46 miljarder kronor, vilket utgör ca 6 % av statens och socialför-säkringssektorns totala utgifter.

Diagram 3.7 Statens utgifter för bidrag från staten till kommunsektorn underperioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Mdkr %-andel av totala utg.

Källa: Finansdepartementet

I lästa priser minskar bidragen i genomsnitt med 4,2 % per år underperioden 1988/89 - 1998/99. Fluktationerna mellan åren 1990/91 -1993/94 beror framförallt på tillkomsten av avräkningsskatten, för-ändringarna av skatteutjämningsavgifterna och övergången till ett nyttstatligt utjämningssystem för kommunerna.

I beräkningarna har det statliga utjämningsbidraget till kommunernaantagits ligga på nominellt oförändrad nivå under LK-perioden 1994/95 -1998/99. Skatteutjämningsbidragen till landsting följer automatisktskatteunderlagets förändringar, eftersom bidragen är knutna till med-elskattekraften. Tidigare år har den prognostiserade ökningen av bidrageti huvudsak finansierats av landstingen själva. Bidraget antas även förlandstingen ligga kvar på nominellt oförändrad nivå.

Bestämmelser om statligt utjämningsbidrag till kommunerna finns i lagen(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningar-

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

na (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och Prop. 1993/94:150(1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och Bilaga 1.2statligt utjämningsbidrag.

Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att skapa mer likvärdigaekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ettkomplement till kommunernas skatteinkomster och är inte kopplat till denverksamhet som den enskilda kommunen bedriver. Utjämningsbidragetbestår av tre delar:

ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till engenerell garantinivå,

- tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbaraskillnader i strukturella förhållanden samttillägg för befolkningsminskning.

Särskilda övergångsregler gäller för utjämningsbidraget åren 1993 och1994. Övergångsreglerna innebär att ingen kommun år 1993, till följd avdet nya statsbidragssystemet jämfört med ett referensbidrag som festställtsav regeringen i december 1992, skall få eller mista bidrag överstigande

1,5 % av kommunens beräknade sammantagna inkomster av kommunal-skattemedel år 1993 och referensbidraget. För år 1994 får skillnadenmellan utjämningsbidraget för år 1994 och ett referensbidrag somfastställts av regeringen i december 1993, uppgå till högst 1,5 % avsumman av de beräknade skatteinkomsterna år 1994 och referensbidraget.De huvudsakliga motiven för övergångsreglerna var dels att undvikaalltför stora förändringar i enskilda kommuners bidrag, dels att åstad-komma en successiv inläsning av det nya bidragssystemet.

Såväl utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader somutjämningen av skatteinkomster har nyligen varit föremål för utredningsom redovisats i betänkandet Kostnadsutjämning mellan kommunerna(SOU 1993:53) respektive i rapporten Kommunal inkomstutjämning -alternativa modeller (Ds 1993:68). Utredningarna har remissbehandlats.Vidare pågår en utredning om utjämningssystemet för landstingen (Fi1993:14, dir 1993:63). För att kunna samordna förändringarna iutjämningen för kommuner och landsting och för att ytterligare övervägaoch utreda presenterade förslag har en parlamentarisk beredning tillkallats(dir 1993:137). Beredningen skall föreslå hur statsbidrags- och ut-jämningssystemen för kommuner och landsting bör vara utformadefr.o.m. år 1996. För år 1995 avses fördelningen av bidraget ske utifrånprovisoriska regler. Detta innebär att bidrag utgår år 1995 med sammabelopp som det preliminära bidraget för år 1994.

Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen(1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna(1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om

skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjäm- Prop. 1993/94:150ningsbidrag. Bilaga 1.2

Skatteutjämningsbidrag ges till landsting i syfte att utjämna skattekraftoch garantera medborgarna likvärdig service oavsett i vilket landstingman bor. Varje landstings garanterade skattekraft anges i procent avmedelskattekraften och omfattar följande delar:

- grundgaranti,

tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingetskostnader för sjukvård,

tillägg för befolkningsminskning.

Skatteutjämningsbidraget för landsting och landstingsfria kommuner ärför närvarande föremål för översyn av en särskild utredare. Den tidigarenämnda parlamentariska beredningen skall därefter föreslå hur systemenför landsting och kommuner skall vägas samman.

61 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Under detta politikområde redovisas statens stöd till utbildning ochforskning, dvs. grundskola, gymnasieskola, folkbildning, grundläggandehögskoleutbildning, forskning och forskarutbildning samt studiestöd.Utgifterna uppgår till sammanlagt ca 42 miljarder kronor vilket motsvararca 6 % av statens och socialförsäkringssektorns totala utgifter.

Diagram 3.8 Statens utgifter för utbildning och forskning under perioden 1988/891998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Utgifterna för utbildning och forskning har ökat fram till budgetåret1994/95. Detta ingår särskilt arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 5miljarder kronor. Utökningen under LK-perioden beror främst på flerhögskoleplatser. De ökade utgifterna uttrycker statsmakternas prioriteringav detta ändamåls betydelse för tillväxt och arbetsmarknad.

Bidraget till det kommunala skolväsendet ingår sedan 1/1 1993 i detstatliga utjämningsbidraget till kommunerna. Därmed kan kommunernasjälva avgöra hur stor del av kommunens resurser som skall satsas påkommunens skolväsende, avseende såväl grundskola, gymnasieskola somvuxenutbildning. Den genomsnittliga kostnaden i riket år 1992 var för enelev i grundskolan 47 800 kronor, för en elev i gymnasieskolan 54 500kronor och för en elev i den kommunala vuxenutbildningen 18 200kronor.

Syftet med de senaste årens decentralisering inom skolväsendet harvarit att göra skolan mer mål- och resultatorienterad. Regering och

riksdag festställer de nationella målen för skolan, bl.a. genom skollag och Prop. 1993/94:150läroplaner. Enligt skollagen skall kommunen anta en skolplan, av vilken Bilaga 1.2skall framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att uppnå denationella målen. I skollagen regleras kommunernas skyldighet attanordna utbildning.

Riksdagen beslutade i december 1993 om riktlinjer för nya läroplaneroch betyg för såväl det obligatoriska som det frivilliga skolväsendet (prop1992/93:220, bet. 1993/94:UbUl, rskr. 1993/94:82, respektive prop.1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93). Regeringen har den17 februari 1994 festställt läroplaner för det obligatoriska skolväsendet(Lpo 94) samt för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Vidare harregeringen den 17 mars 1994 festställt kursplaner för grundskolan ochkommer under våren att fastställa programmål och kursplaner förkärnämnen inom de frivilliga skolformerna.

Hösten 1993 var antalet elever i grundskoleåldern 895 000. Pronosernaför elevutvecklingen fram till år 2 000 visar på en ökning av antaletelever i grundskoleåldern.

Under senare år har föräldrarnas rätt att välja grundskola ökat. Rättenär inskriven i skollagen. Föräldrarna kan välja mellan skolor i hem-kommunen som drivs i kommual regi, en fristående skola eller en skolai en annan kommun.

Målsättningen för gymnasieskolan är att alla ungdomar skall genomgåen treårig gymnasieutbildning. Kommunen är skyldig att erbjuda varje16-19-åring plats i antingen sin egen eller någon annan kommuns gym-nasieskola. Eleven kan också välja en fristående gymnasieskola. Enreformering av gymnasieskolan pågår och skall vara fullt genomfördläsåret 1995/96. Utvecklingen går i riktning mot en allt mer kursutformadgymnasieskola.

Från och med den 1 juli 1994 har fristående gymnasieskolor medutbildningar som regeringen förklarat motsvara gymnasieskolansutbildning på nationella program eller specialutformade program rätt tillersättning från elevens hemkommun (prop. 1992/93:230, bet. 1992/93:UbU17, rskr. 1992/93:406). Regeringen kan även besluta om statligt stödtill kompletterande skolor.

Den kommunala vuxenutbildningen (komvux) består av grundläggandevuxenutbildning och gymnasial vuxenutbildning samt påbyggnadsut-bildning. Hösten 1993 studerade 140 650 elever i komvux. För folkhög-skolor och studieförbund har regering och riksdag festställt målen för denstatsbidragsberättigade delen av folkbildningen. Statsbidraget ges tillFolkbildningsrådet som ett samlat finansiellt stöd till folkbildningen. Detankommer på Folkbildningsrådet att fördela anvisade medel mellanstudieförbund och folkhögskolor.

I 1994 års budgetproposition föreslår regeringen ett fullföljande av detnya resurstilldelningssystem för grundutbildning samt forskning och

forskarutbildning som började tillämpas den 1 juli 1993. De förändringarsom regeringen föreslår innebär att medel för lokalhyror skall ingå ianslagen till såväl grundläggande högskoleutbildning som till forskningoch forskarutbildning fr.o.m. budgetåret 1994/95. Det innebär attanslaget G 2. Lokalkostnader m.m. vid universitet och högskolor m.m.,försvinner fr.o.m. detta budgetår. Enligt redovisning i LK 93 skulle dettaanslag öka fram till 1997/98 till följd av beslut om ett ökat antal studentervid universitet och högskolor. Motsvarande ökning redovisas i LK 94inom universitetens och högskolornas grundutbildningsanslag.

Fr.o.m. budgetåret 1994/95 skall lånefinansiering tillämpas avuniversitet och högskolor vid investeringar i anläggningstillgångar.Lånefinansiering tillämpas också för befintliga anläggningstillgångar, varsvärde per den 31 juni 1994 konverteras tiil lån i Riksgäldskontoret. Detinnebär att de medel som tidigare anvisats särskilt för investeringar iinredning och utrustning kommer att användas för att täcka amorteringarför de vid övergången lånefinansierade anläggningstillgångarna samt förnya lån. Inrednings- och utrustningsanslagen upphör därmed fr.o.m.budgetåret 1994/95.

Förändringarna under LK-perioden hänför sig dels till ökningar p.g.a.dimensioneringsförändringar och ett antal beslutade lokalförsörjningspro-jekt, dels till minskningar av resurser för utrustning och inredning somföljer av att byggprojekt blir klara. Medlen för inredning och utrustningminskar av detta skäl successivt fram till budgetåret 1997/98.

Budgetåret 1996/97 upphör den tillfälliga förstärkningen av medel förpedagogisk utveckling av högskolans lärare som anvisats universitet ochhögskolor fr.o.m. budgetåret 1992/93 (- 50 miljoner kronor). Samtidigtminskar den tidsbegränsade förstärkningen av medel för forskarutbildningav icke behöriga lärare med 25 miljoner kronor.

Likaså upphör budgetåret 1996/97 de tillfälliga förstärkningarna fördistansutbildning och behörighetsgivande förutbildning som riksdagenanvisade med anledning av regeringens kompletteringsproposition 1993(112 miljoner kronor).

Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjerna för forskningspolitikensinriktning för treårsperioden 1993/94 - 1995/96.(prop 1992/93:170, bet.1992/93:UbU 15, rskr. 1992/93:388)

Det ökade internationella forskningssamarbetet tillmäts stor betydelse.Vissa omfördelningar görs alltjämt för att finansiera nya uppgifter ochframförallt ökade kostnader för det internationella samarbetet. Sverigesdeltagande i FoU-samarbete med EU regleras av EES-avtalet. Svenskastatens kostnader för detta beräknas under budgetåret 1993/94 uppgå till350 miljoner kronor.

För teknisk forskning och utveckling, som Näringsdepartementetansvarar för, är forskningspolitiken inriktad på förnyelse och effektivise-ring genom omprioriteringar och vissa organisatoriska förändringar.Kraftfull satsning sker på forskning och utveckling kring nya basteknolo-gier. Prioriterade områden är informationsteknologi, materialteknik ochbioteknik.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

64 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Utgifterna för studiehjälp har för budgetåret 1994/95 beräknats till ca 2,2miljarder kronor. Av dessa kostnader svarar studiebidraget för ca 94 %.Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barn-bidraget, för närvarande 750 kronor per månad, och utgår under 10månader per år.

Studiemedelskostnadema är beroende av antalet studiemedelstagare,den andel av maximibeloppet för studiemedel som de studerande faktisktutnyttjar (utnyttjandegrad), nivån på upplåningsräntan i Riksgäldskonto-ret, basbeloppets storlek, den ackumulerade skuldstocken, hur storaåterbetalningarna blir samt hur stora avskrivningar av redan beviljade lånsom måste göras.

Studiemedel består av studiebidrag och studielån. Utgifterna förstudiebidrag beräknas i löpande priser öka succesivt från 3 723 miljonerkronor under budgetåret 1994/95 till ca 4 100 miljoner kronor underbudgetåret 1998/99. Ökningen beror på ökat antal studerande i högskolansamt vissa gjorda antaganden om en årlig uppräkning av basbeloppet.

Utgifterna för avskrivningar och räntesubventioner beräknas öka frånca 2 908 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 till ca 3 732 miljonerkronor under budgetåret 1998/99, dvs. med ca 820 miljoner kronor.Utgifterna för lånedelen påverkas i hög grad av Riksgäldskontoretsutlåningsränta. Varje procentenhets förändring av denna ränta innebär vidslutet av perioden en ökning eller minskning av utgiften för studiemedelmed ca 580 miljoner kronor.

Sammantaget beräknas utgiften för studiemedel i löpande priser stigafrån 6 631 miljoner kronor budgetåret 1994/95 till ca 7 800 kronorbudgetåret 1998/99 dvs. med ca 1 200 miljoner kronor.

Särskilda arbetsmarknadspolitiskt och utbildningspolitiskt motiveradeinsatser föreslås under 1994/95 med sammanlagt 5 025 miljoner kronor.Åtgärderna omlättar extra platser i gymnasieskolan, komvux, folk-bildningen och inom universitet och högskolor. Vidare föreslås för-söksverksamhet med trainee-utbildning, utbildningscheck och sommaruni-versitet. Extra resurser har även beräknats för studiestöd.

65¶I politikområdet försvar ingår all verksamhet inom totalförsvaret, dvs.totalförsvarets militära och civila del som finansieras över statsbudgeten.De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95till knappt 41 miljarder kronor, vilket utgör drygt 5 % av statens ochsocialförsäkringssektorns totala utgifter 1994/95 '.

Diagram 3.9 Statens utgifter för försvaret under perioden 1988/89 - 1998/99.Miljarder kronor 1 1994/95 års prisnivå.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

%-andel av totala utg.

Källa: Finansdepartementet

Inom totalförsvaret genomförs ett besparingsprogram som enligt 1992års stabiliseringsproposition innebär en stegvis upptrappning till en årligbesparing om 1,2 miljarder fr.o.m. 1996/97. Härtill kommer ytterligarebesparingar för totalförsvaret om 90 miljoner kronor i enlighet med vadsom föreslås i 1994 års budgetproposition.

En väsentlig del av utformningen och inriktningen av 1992 års totalför-svarsbeslut avsåg att reparera den obalans som under senare år uppståttför det militära försvaret mellan angivna uppgifter och tilldelade resurseroch mellan kvalitet och kvantitet. Ett återställande av en långsiktigt stabilbalans i dessa avseenden krävde såväl en viss resursförstärkning som enomformulering av det militära försvarets mål och uppgifter. Dessutomkrävdes en omfattande omstruktureringsprocess. I detta ingick atttillskapa och säkerställa ett utrymme för kvalitetshöjande åtgärder i denframtida organisationen.

I texten och diagrammet ingår inte verksamhet inom civila delen av totalförsvaretsom finansieras via delar av anslag under andra huvudtitlar än Försvarsdepartementets.För budgetåret 1994/95 motsvarar dessa medel sammanlagt 0,5 miljarder kronor.

66¶På grundval och med ledning av den allmänna färdriktning som ut-stakades i försvarsbeslutet har under tiden därefter ett antal utredningarutarbetat förslag som rör totalförsvarets pliktsystem, dess frivilligrörelse,ledningsorganisation, lagen om civilt försvar, materielförsörjning, m.m.Flera av dessa förslag har sedermera förelagts riksdagen för slutligtställningstagande. I andra fell pågår beredning i regeringskansliet.Avseende ledningsorganisationen har riksdagen och regeringen medutgångspunkt i försvarsbeslutet fettat beslut om ett antal förändringar iorganisation- och ansvarsförhållandena för myndigheterna inom främsttotalförsvarets militära del. Myndigheten Försvarsmakten bildas den 1 juli1994, likaså Fortifikationsverket. Samtidigt läggs myndigheterna inomnuvarande huvudprogram 1 - 4 samt Fortifikationsförvaltningen,Försvarets sjukvårdsstyrelse och Försvarets civilförvaltning ned. I bud-getpropositionen 1993/94:100 bil.5 föreslår regeringen dessutom attFörsvarets materielverk blir avgiftsfinansierad. Den främste uppdrags-givaren föreslås bli Försvarsmakten.

Såsom framgick av 1992 års försvarsbeslutsproposition (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) och vilket understryksytterligare i både 1993 och 1994 års budgetpropositioner finns någraklara identifierbara förutsättningar för ett genomförande av det långsiktigaförsvarsbeslutet. Förutom det statsekonomiska åtagandet enligt försvars-beslutet är det vidare av vikt att de i försvarsbeslutet initierade för-ändringarna kan fullföljas i den omfettning och takt som förutsatts. Enligtförsvarsbeslutet skall anslagen för anskaffning av materiel räknas uppmed en teknikfektor om 1,5 % per år, förutom kompensation enligt för-svarsprisindex. Teknikfektorn är avsedd att i rimlig omfettning säkerställaplanerad materielanskaffning. Försvarsbeslutet gav således upphov till enomfettande omställningsprocess i det svenska militära försvaret. Beslutetomfettade förändringar i hela kedjan från formuleringen av det militäraförsvarets uppgifter via krigs- och grundorganisationerna till antaletanställda och värnpliktssystemets utformning. Det hade, och har, ävenbetydelse som grund för en fortsatt omstrukturering av den svenska för-svarsindustrin.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

67 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Politikområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägaroch järnvägar, bidrag till sjöfart och luftfart samt till post- och tele-kommunikationer. Anslag till vägar och järnvägar omfattar XX % av an-slagen inom politikområdet. De totala utgifterna för politikområdetuppgår under budgetåret 1994/95 till ca 31 miljarder kronor, vilket utgörknappt 4 % av statens totala utgifter.

Diagram 3.10 Statens utgifter för kommunikationer under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Riksdagen beslöt år 1991 att inrätta ett särskilt reservationsanslag för infrastrukturin-vesteringar budgetåret 1990/91. För budgetåret 1991/92 togs inga nya medel upp.Kvarvarande reservationsmedel förbrukades.

Under åren 1992 och 1993 har extra medel satsats inom transportsektorn i sysselsätt-ningsfrämjande åtgärder.

Riksdagen fattar beslut om anslagsnivån ett år i taget samt bemyndigar regeringen attplanera investeringar för ytterligare två år. Åren därutöver anger endast trafikverkensplanerade investeringnivå inom den totala planeringsnivån på 98 miljarder kronor för1 O-årsperioden 1994 - 2003.

På förslag av regeringen beslutade riksdagen i juni 1993 om en långsiktiginriktning av infrastrukturens utbyggnad. Beslutet omfattade även ekono-miska ramar för perioden 1994 - 2003 samt ekonomiska ramar för dennärmaste treårsperioden. Enligt riksdagsbeslutet upprättas planer för väg-och jämvägsinvesteringar för totalt 98 miljarder kronor för tioårsperioden1994 - 2003. Investeringsplaneringen sker vid Vägverket, Banverket ochlänsstyrelserna.

68¶Investeringarna i stomjämvägar kommer under den kommande tioårspe- Prop. 1993/94:150rioden att uppgå till ca 38 miljarder kronor. Investeringarna i stamvägar Bilaga 1.2och övriga riksvägar beräknas till ca 41 miljarder och bärighetshöjandeåtgärder i vägar till ca 7 miljarder kronor under den kommande tioårspe-rioden. Planeringsramen för investeringar i länstrafikanläggningar, dvslänsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar, uppgår till 9miljarder kronor för tioårsperioden. Huvuddelar av investeringarna liggerunder året 1993 och 1994. Därtill kommer investeringar i kollek-tivtrafiksystemet i Stockholm, Göteborg och Malmö inom ramen för des.k. storstadsöverenskommelserna. Totalt utgör dessa investeringsbidragca 3 miljarder kronor.

Utöver de järnvägs- och väginvesteringar som finansieras genom anslagöver statsbudgeten tillkommer de investeringar som finansieras genomavgifter på trafiken. Detta gäller utbyggnaden av Arlandabanan medprivat kapital och Öresundsförbindelsen. Investeringar som är planeradeatt finansieras med avgifter på vägtrafiken gäller utbyggnaden av Ringenoch Yttre tvärleden i Stockholm och väginvesteringarna i Göteborg, totaltca 30 miljarder kronor. Sammantaget kommer 150 miljarder kronor attinvesteras i vägar och järnvägar under den kommande tioårsperioden.Investeringarna skall finansieras dels över anslag på statsbudgeten delsmed avgifter.

Inom kommunikationssektorn har under de tre senaste åren avregleringargenomförts för postväsendet, inrikesflyget och telemarknaden. Syftet medavregleringama är att genom ökad konkurrens uppnå ökad effektivitetinom de olika verksamhetsområdena vilket ger förutsättningar för attupprätthålla service och volym över hela landet. På många områden hareffektivitetsförbättringar med bättre service och lägre priser kunnaterbjudas kunderna.

Den 1 juli 1992 avreglerades den svenska inrikes luftfärtsmarknaden.Avregleringen har hittills medfört ökad konkurrens framför allt påsträckor med omfattande trafikunderlag och många positiva effekter förresenärerna. Regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalat att samhällethar ett ansvar för regionalpolitiskt viktig flygtrafik. Riksdagen harbeslutat att flygtrafik mellan Östersund och Umeå skall upphandlas.Skälet är att staten har ett uttalat ansvar för ett grundläggande flygtrafi-kutbud på sträckan med hänsyn till sjukvårdens organisation sommotiverar särskilda insatser för att trygga en direkt flygförbindelse. Äveninom den utrikes luftfarten har en avreglering skett genom att Sverigefr.o.m. augusti 1993 tillämpar EU/EG:s tredje luftfartspaket.

På post- och teleområdet har riksdagen stiftat lagar som bl.a. angerminsta godtagbara standard på verksamhetens service och vilka åtgärdersom staten förfogar över för att upprättahålla den. Telelagen började gälladen 1 juli 1993. Samtidigt ombildades Televerket till aktiebolag.

69¶Postlagen trädde i kraft den 1 mars 1994 och posten ombildades samtidigttill aktiebolag.

En successiv avreglering har skett på postområdet under åren. Den 1januari 1993 avskaffades Postverkets ensamrätt på brevbefordran.Postmarknaden blev därmed helt avreglerad. Vidare har riksdagenbeslutat att belägga brevförsändelser med mervärdeskatt i samband medatt Posten ombildas till bolag. Den 1 juli 1994 upphör Postgirotsensamrätt på statliga betalningar.

Post- och telestyrelsen är ansvarig för myndighetsuppgifterna på post-och teleområdena och svarar dessutom för upphandlingen av vissa sam-hällsåtaganden på dessa områden som finansieras med ett särskilt anslag.

Vid Vägverket pågår ett arbete med att effektivisera organisationen.Syftet med omställningsarbetet är att verksamheten skall marknadsanpas-sas och utsättas för en fullständig konkurrens. Väghållningsdivisionenskall bli en kompetent beställare. Regeringen har nyligen lämnat förslagtill riksdagen om en bolagisering av Vägverkets produktionsdivision perden 1 januari 1996.

Regeringen har 1994 lämnat förslag till riksdagen om att AB SvenskBilprovnings monopol på kontrollbesiktning m.m. av vägtrafikfbrdonskall upphöra den 1 januari 1995.

Arbetet med avreglering av järnvägsmarknaden pågår. Riksdagenbeslutade 1992 att ge LKAB trafikeringsrätt på malmbanan. Vidare skerfr.o.m. trafikåret 1993 upphandling av olönsam interregional järnvägstra-fik i konkurrens. Andra aktörer än SJ kan därmed erhålla trafikeringsrättpå sträckor som de ges uppdrag att trafikera. Riksdagen godkände i slutetav 1993 den andra upphandlingen enligt de nya reglerna vilken omfattartrafikåret 1994. Den första och andra upphandlingsomgången har medförtbesparingar på sammanlagt ca 110 miljoner kronor med ett trafikutbudpå motsvarande nivå som tidigare. SJ har erhållit fortsatt entreprenad påi vissa fäll fem år på jämvägsstäckor i det upphandlade nätet. Vidare harregeringen nyligen lämnat förslag till riksdagen om avregleringen avjärnvägstrafiken samt riktlinjer för SJ:s verksamhet under åren 1994-1996.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

70 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Politikområdet omfattar stöd i form av räntesubventioner för ny- ochombyggnad av bostäder, och s.k. RBF-stöd för underhåll och reparationav bostäder. För närvarande lämnas också ett tillfälligt stimulansbidragför ombyggnad av äldrebostäder. Bland övriga stödformer kan nämnasbidrag för avhjälpande av höga radonhalter och fukt- och mögelskador iegnahem. Politikområdet omfattar också ett antal äldre stödformer somär under avveckling, däribland investeringsbidrag och tilläggslån, återstårfortfarande en del utbetalningar vilka ger anslagseffekt under perioden.De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95till ca 30 miljarder kronor, vilket utgör ca 4 % av statens och socialför-säkringssektorns totala utgifter.

Diagram 3.11 Statens utgifter för bostadsförsörjning under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Stöd i form av räntebidrag enligt äldre bestämmelser för ny- ochombyggnad av bostäder svarar fortfarande för huvuddelen av statensutgifter på detta område. De utgiftsbegränsande åtgärder som hargenomförts eller beslutats för de närmaste åren innebär relativt utgångs-läget att utgiftsnivån för dessa räntebidrag sänks i storleksordningen 10 -15 %. Eftersom bidragen beräknas som skillnaden mellan en garanteradränta och en beräknad marknadsränta kommer därför utgifterna attminska på grund av lägre marknadsräntor. För utvecklingen av utgifternaär det av stor betydelse att räntorna också kommer att vara låga 1995 och1996 då stora och dyra årgångar skall anpassas till en ny räntenivå.

Från och med den 1 januari 1993 gäller nya regler för statens stöd vidny- och ombyggnad av bostäder. Bidragssystemet har förenklats ochbidragsunderlaget bestäms numera enligt en schablon. Räntesubventioner-

na minskas successivt efter fastställda regler både i det enskilda Prop. 1993/94:150bidragsärendet för varje nytt år av bidragstiden och för varje ny årgång Bilaga 1.2av ny- och ombyggnad. Härigenom kommer statens kostnader för stödet

att minska under LK-perioden.

De garanti- och försäkringssystem som finns eller håller på att införaskommer successivt att avlasta staten kostnaderna för det stöd som nu gesför åtgärdande av fukt- och mögelskador i småhus.

72 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Politikområdet omfattar bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet, domstols-väsendet, kriminalvården, rättshjälpen samt tull- och skatteväsendet. Detotala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 tillca 27 miljarder kronor, vilket utgör knappt 4 % av statens och socialför-säkringssektorns totala utgifter.

Diagram 3.12 Statens utgifter for rättsväsendet inkl, skatt och tull under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Utgifterna har ökat kontinuerligt de senaste åren, främst p.g.a fleraverksamheter inom politikområdet erhållit resursförstärkning genompolitiska beslut. En redogörelse över beslutade besparingar inomrättsväsendet återfinns under följande textavsnitt för resp myndigheter.

Verksamheten inom politikområdet är grundläggande för den enskildesrättssäkerhet och rättstrygghet. Det är rättsstatens uppgift att tillgodoseden enskildes självklara krav på rättstrygghet, dvs. trygghet för liv,hälsa, integritet och egendom. Rättssäkerheten ställer krav på bl.a. lik-formighet och förutsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rätts-tryggheten uppnås främst genom effektivitet i brottsbekämpningen. Detövergripande målet för verksamheten är inom politikområdet således attförbättra och förstärka den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet, skötaskatteuppbörd enligt gällande lagstiftning samt tillse att medborgarnascivil- och skatterättsliga förpliktelser efterlevs. För kriminalpolitiken är

huvudmålet att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot Prop. 1993/94:150att utsättas för brott. Bilaga 1.2

En annan given förutsättning för statliga myndigheter inom alla sektorerunder LK-perioden, är att ytterligare öka verksamheternas produktivitet.Detta innebär att resursanvändningen genomgående måste bli effektivareför att uppnå ett bättre resultat med mindre eller oförändrade resurser.

Riksdagens har beslutat att en besparing på 500 miljoner kronor skall tasut på polisväsendet under budgetåren 1993/94 - 1995/96. För budgetåret1995/96 är besparingen beräknad i LK-kalkylen till 175 miljoner kronor.Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.3)föreslagit att polisväsendet skall erhålla en anslagskredit som länen över-gångsvis kan utnyttja för att upprätthålla den operativa nivån innanrationaliseringar har fått full effekt. Krediten skall beviljas av Rikspolis-styrelsen.

Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.3)föreslagit att 30 miljoner kronor, avseende avdrag för produktivitetsför-bättringar, skall dras från Polisväsendets ramanslag för budgetåret1994/95.

Riksdagen har tidigare lättat beslut om att öka antagningen av aspiran-ter till Polishögskolan. I LK-kalkylen har beräknats ett tillskott av medelför polislöner avseende utexaminerade poliser från Polishögskolan underbudgetåren 1994/95 resp. 1995/96.

Två utredningar, Åklagarutredningen och Domstolsutredningen har före-slagit ganska betydande förändringar för åklagar- och domstolsväsendet.Det gäller såväl arbetsuppgifter som arbetssätt. Vissa av Åklagarutred-ningens och Domstolsutredningens förslag har berörts i årets budget-proposition (prop. 1993/94:100 bil. 3). Förslagen bereds vidare inomJustitiedepartementet.

Under åren 1992 och 1993 har beläggningen inom kriminalvårdensanstalts- och häktesorganisation ökat mycket kraftigt. Detta har tidvismedfört överbeläggning vid såväl anstalter som häkten. Vidare har denobligatoriska halvtidsfrigivningen avskafläts den 1 juli 1993. Numeragäller som huvudregel att minst två tredjedelar av strafftiden skall haavtjänats innan frigivning kan ske. Den första februari 1994 har ändringari rattfyllerilagstiftningen trätt i kraft, som bl.a. innebär skärpta straff förgrovt rattfylleri och sänkt promillegräns för detta brott. För att möta

effekterna av beläggningsutvecklingen samt av de ändrade reglerna ifråga om villkorlig frigivning och rattfylleri pågår en utbyggnad avanstalts- och häktesorganisationen. I 1993 års kompletteringspropositionhar redovisats en långsiktig planering för en utbyggnad med omkring 875anstaltsplatser. Under budgetåren 1993/94 - 1996/97 kommer dessutomhäktesorganisationen att tillföras närmare 300 platser.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Genom fortsatt rationalisering inom skatteförvaltningen, bl.a. ytterligareutveckling av ADB-stöd och fortsatta förenklingar vad gäller privatperso-ners självdeklarationer, kommer resursåtgången för nuvarande verksam-het att minska med ca 150 miljoner kronor under LK-periodens två förstaår.

Regeringen har förslagit att skatteförvaltningen fr.o.m. budgetåret1995/96 tillförs 200 miljoner kronor per år för utbyggd kontrollverksam-heten. De ökade insatserna på detta område är en del av arbetet med attsanera statens finanser, men de har också stor betydelse för olikamyndighetens arbete med att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Ettregeringsuppdrag har nyligen getts till Riksskatteverket att konstrueralämpliga uppföljningsinstrument i syfte att analysera effekterna av dennasatsning.

Inom exekutionsväsendet har den konjunkturbetingade ärendevolymen,t.ex. vad gäller vräkningar och exekutiva lästighetsförsäljningar, fortsattäven det senaste året. Regeringen har därför föreslagit att kronofog-demyndigheterna nu tillförs en förstärkning på 25 miljoner kronor.

Regeringen har nyligen lagt fram ett förslag till en skuldsaneringslag.I det föreslagna förfärandet skall ärenden om s.k. frivillig skuldsaneringhandläggas av kronofogdemyndigheterna.

En svensk anlutning till den Europeiska Unionen kommer i hög grad attpåverka Tullverkets arbetsuppgifter och organisation.

Vid den yttre gränsen - gränsen mot icke EU-medlemmar - kommerTullverkets nuvarande uppgifter huvudsakligen att bestå. Vid gränsernamot EU-medlemmar, den s.k. inre gränsen, kommer i stort sett Tullver-kets traditionella arbetsuppgifter att försvinna. För vissa varuområdensåsom narkotika, vapen m.m. kommer ett visst kontrollbehov även vidden inre gränsen att kvarstå.

Ett EU-medlemsskap kommer att innebära ett minskat behov avresurser för Tullverkets framtida verksamhet.

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Politikområdet omfattar internationellt utvecklingssamarbete (bistånds-ramen), biståndet till Central- och Östeuropa samt bidraget till EFTA:sfond för ekonomisk och social utjämning. De totala utgifterna förpolitikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till 14 miljarder kronor,vilket utgör knappt 2 % av statens och socialförsäkringssektorns totalautgifter.

Diagram 3.13 Statens utgifter för internationellt bistånd under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Biståndsramen för budgetåret 1994/95 är budgeterad till 13 360 miljonerkronor, vilket utgör ca 0,92 % av BNI. Ramen fördelas enligt regering-ens förslag till internationella biståndsprogram med 25 % till utveck-lingssamarbete genom SIDA med 48 % samt med 18 % till andrabiståndsprogram såsom bl.a. U-krediter, forskningsstöd, näringslivs-bistånd, stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. För admini-strationen av biståndet beräknas 3 % av biståndsramen.

Regeringen betonar vissa kriterier som vägledande för det svenskabiståndets inriktning. Det innebär att agerandet hos mottagarna försvenskt bistånd vad gäller demokrati, respekt för mänskliga rättigheter,utveckling av marknadsekonomi och effektiviteten i biståndet harbetydelse för fördelning av biståndsmedlen.

Utveckling och förbättring av effektiviteten i det svenska biståndet ären prioriterad fråga. Som en uppföljning av utredningen om stymings-och samarbetsformer i biståndet har en utredning om styrnings- och

beslutsvägar, organisation samt behov av kompetensutveckling utförts vid Prop. 1993/94:150Utrikesdepartementet. Bland andra utredningar kan nämnas den som Bilaga 1.2analyserat hur den svenska andelen av de multilaterala organensupphandling kan ökas.

Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa utgör en integrerad delav den svenska östpolitiken. Samarbetets syfte är att på olika sätt biståländerna i den pågående samhällsomvandlingen och medverka till att deinlemmas i det dagliga internationella samarbetet på skilda områden.

Målsättningarna för det svenska östsamarbetet är att stödja demokra-tiska och marknadsekonomi ska reformer samt åtgärder som bidrar tillbevarandet och förbättrandet av miljön, särskilt i Östersjön. För debaltiska staterna tillkommer målet att bidra till att befästa deras nationellasuveränitet.

Det bilaterala samarbetet inriktas på Sveriges geografiska närområde,dvs. Estland, Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland.

Kunskapsöverföring är den främsta stödformen i det bilaterala sam-arbetet. Genom SWEDECORP och Swedfund International AB och detpå nordiskt initiativ upprättade baltiska investeringsprogrammet lämnasäven stöd till små och medelstora företags verksamhet i Baltikum. För attytterligare främja en utvidgad handel har en särskild exportkredit-garantiram om 1 miljard kronor inrättats. Ramen avser Baltikum men kanäven användas för Ryssland.

Till länderna utanför närområdet kanaliseras insatserna huvudsakligengenom multilaterala organ, främst Internationella valutafonden, Världs-banken, Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken, OECD,Europarådet samt den s.k. G 24-gruppen.

Budgetåret 1994/95 är det sista året i 1992 års beslutade treårspro-grammet om 1 miljard kronor per år. Regeringen låter nu göra enutvärdering av hela det hittillsvarande bilaterala samarbetet. Utvärdering-en skall ingå i underlaget för regeringens och riksdagens ställnings-taganden då det gäller utformning och innehåll i det fortsatta samarbetetefter budgetåret 1994/95. Riksdagen har bemyndigat regeringen att inomramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa fågöra utfästelser under budgetåret 1994/95 om högst 1 miljard kronoravseende budgetåret 1995/96.

77 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

I politikområdet ingår i huvudsak tillståndsprövning avseende invandringoch medborgarskap, överföring av flyktingar till Sverige, mottagande avasylsökande och flyktingar, ersättning till kommunerna för mottagandeav flyktingar, åtgärder för invandrares integration i det svenska samhälletsamt åtgärder mot diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.

De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95till ca 11 miljarder kronor, vilket utgör ca 1 % av statens totala utgifter.

Diagram 3.14 Statens utgifter for invandring under perioden 1988/89 -1998/99.Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

De två senaste budgetårens flykting- och invandringspolitik har präglatsav konflikterna i f.d. Jugoslavien.

Under budgetåret 1992/93 sökte närmare 81 000 personer asyl iSverige, huvudsakligen medborgare från republiker som ingått i denjugoslaviska federationen. Regeringen beslutade i juni 1993 att deasylsökande bosnier (omkring 40 000) som då befann sig i Sverige efterindividuell prövning skulle kunna få permanent uppehållstillstånd.Samtidigt infördes viseringsplikt för medborgare från Bosnien -Hercegovina, eftersom många av de bosnier som sökte sig till Sverigekunde få skydd i närområdet. Detta ledde till en snabb minskning avantalet asylansökningar och troligen kommer antalet asylsökandeinnevarande budgetår bli i storleksordningen 15 000. De bosnier somväntas få uppehållstillstånd i Sverige kommer att föranleda en relativt storföljdinvandring av anhöriga.

Riksdagen har fettat beslut som gör det möjligt att innevarandebudgetår överföra upp till 7 800 s.k. kvotflyktingar till Sverige, varav7 300 från f.d. Jugoslavien.

78¶Regeringen har i mars månad i år fettat vägledande beslut omuppehållstillstånd för somalier som väntas leda till att drygt 2 400personer kommer att tas emot i kommunerna under budgetåret 1994/95.Regeringen beslutade vidare den 14 april att barn och barnfemiljer -huvudsakligen Kosovoalbaner - som sökt uppehållstillstånd före den 1januari 1993 men som inte fått sina ärenden slutligt prövade, i principskall få stanna i Sverige. Detta väntas leda till att ytterligare 20 000personer kommer att beviljas uppehållstillstånd.

Mot den nu redovisade bakgrunden bedöms utflyttningen till kommunerav flyktinginvandrare med anhöriga tillfälligt bli mycket omfettande ochsammantaget för innevarande och nästa budgetår ligga i storleksordningen105 000 personer.

Beroende på hur konflikter yttrar sig och var de är lokaliserade, kankraven på den svenska flyktingmottagningen variera kraftigt. Det räckeri det sammanhanget med att erinra om att början av 1980-talet var långtifrån konfliktfritt, men att antalet asylsökande ändå höll sig på nivån5000 - 10 000 per år. Det går alltså inte att prognostisera vad denärmaste budgetåren kan komma att medföra för tillströmning av asyl-sökande till Sverige. Planeringen får i stället utgå ifrån dagens nivåer,men skall samtidigt säkerställa beredskap för andra situationer.

Regeringens anslagsberäkningar för planeringsperioden baseras därförpå ett antagande om att 15 000 - 25 000 personer per år kommer att sökaasyl i Sverige. Invandrarverkets kapacitet för asylprövning har dimensio-nerats för handläggning av 25 000 asylärenden. Beroende på asyltill-strömning, beslut om uppehållstillstånd och kommunutplaceringar kan detsammanlagda anslagsbehovet för perioden 1995/96 - 1998/99 komma attligga i intervallet 20 till 24 miljarder kronor.

Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med regeringens förslag omförändringar i mottagandet av asylsökande (prop. 1993/94:94, bet.1993/94:SfUl 1, rskr. 1993/94:188). Förändringarna börjar genomförasbudgetåret 1994/95 och väntas leda till effektiviseringar i flyktingmottag-andet och minskade anslagsbehov.

Hela invandrarpolitiken och invandrings- och flyktingpolitikengenomgår nu en parlamentarisk översyn som skall vara avslutad våren1995. Denna översyn kan komma att ha stor betydelse för den framtidakostnadsutvecklingen.

Åtgärder riktas mot främlingsfientlighet och rasism. För nästa budgetårhar regeringen föreslagit att 32 miljoner kronor avsätts för sådanainsatser. En kommission mot främlingsfientlighet och rasism kommerinom kort att tillkallas.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

79 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Under politikområdet redovisas statens utgifter för vård och omsorg. Ihuvudsak består dessa av bidrag till hälso- och sjukvård, äldre- ochhandikappomsorg och missbrukar- och ungdomsvård samt administra-tionskostnaderna för statliga myndigheter inom dessa områden. De totalautgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 9miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 1 % av statens totala utgifter.

Statens utgifter inom detta område utgör endast en liten del av desamlade offentliga utgifterna inom området då ansvaret för vård ochomsorg i första hand är en kommunal angelägenhet. Tidigare specialdesti-nerade statsbidrag har i stor utsträckning slopats i samband med omlägg-ningen år 1993 av statens bidrag till kommunsektorn.

Diagram 4.15 Statens utgifter för vård och omsorg under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

En stor del av statens utgifter inom detta område består av tillfälligastimulansbidrag för skilda ändamål. Dessa utgår under begränsad tid föratt underlätta genomförandet av reformer. Bidragen varierar över tidenoch under LK-perioden kommer några av bidragen att upphöra. Dettagäller för de stimulansbidrag som infördes i anslutning till Ädelreformen,Husläkarreformen och 1994 års Handikappreform. Större delen avutgiftsminskningen under perioden förklaras av att dessa tillfälligastimulansbidrag minskar eller upphör.

Andra statsbidrag utgår till hälso- och sjukvården, missbrukarvårdensamt inom handikappområdet. De statliga administrationskostnaderna förmyndigheter inom ändamål sområdet beräknas uppgå till ca 1,2 miljarderkronor per år. De flesta myndigheterna har en regelstyrd verksamhet i

form av handläggning av ärenden, tillsyn osv., samt ett ansvar för ut-värdering, kunskapsförmedling och samordning.

Inom handikappområdet ger staten bl.a. bilstöd till handikappade ochföräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning avmotorfordon m.m. Ekonomiskt stöd ges även för merkostnader i sambandmed nedsatt funktionsförmåga och till personlig assistans för personermed stora funktionshinder.

Sistnämnda stöd infördes den 1 januari 1994 och utgifterna för statligassistansersättning beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till ca 2,5miljarder kronor. I dagsläget är det svårt att bedöma utgiftsutvecklingenunder de kommande åren. De faktorer som styr denna är antal ersätt-ningsmottagare, antal beviljade timmar samt beslutad ersättningsnivå. Föratt förändra den högsta ersättningsnivån för assistansersättningen krävsseparata beslut av regeringen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

81¶Statens utgifter inom politikområdet går främst till olika former avbranschstöd, framför allt inom jordbrukssektorn men under de senasteåren också till stödinsatser inom det finansiella systemet, dvs bankstöd.Under LK-perioden är inga ytterligare utgifter inlagda för bankstödet. Iövrigt ingår i verksamhetsområdet bl.a. småföretagsutveckling samtbransch- och konsumentstödjande myndigheter. De totala utgifterna förpolitikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 6 miljarderkronor, vilket utgör ca 1 % av statens och socialförsäkringssektornstotala utgifter.

Diagram 3.16 Statens utgifter för näringsliv och jordbruk under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

%-andel av totala utg.M'IL-

Källa: Finansdepartementet

Utgifterna har under perioden 1991/92 - 1993/94 dominerats av utgifterför framför allt bankstödet samt omställningen av jordbruket. Förbankstödet beräknas utgifterna till ca 64 miljarder kronor för perioden1991/92 - 1993/94. Statens utgifter är i stort oförändrade över LK-perioden.

Väsentliga drag i den näringspolitiska inriktningen är att främja ökadkonkurrens genom bl.a. avregleringar, förvalta och avyttra statens aktieri olika företag, stödja näringslivsrelaterad forskning och utveckling samtnäringslivets internationalisering.

Regeringen lade hösten 1991 fram ett samlat program för en nysmåföretagspolitik, som bl.a. innebär förbättrad rättssäkerhet, förbättrad

konkurrens, sänkt skattetryck, tillskapande av en effektivare riskkapital-marknad, förenkling av lagregler samt åtgärder för att underlättanyetablering och Europakontakter. En stor del av detta program har nugenomförts.

Enligt propositionen om privatisering av statligt ägda företag skall 34statliga företag säljas ut (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskr.1991/92:92). Den tidigare angivna målsättningen att försäljningen skallinriktas på en genomsnittlig försäljningsvolym på ca 10 miljarder kr perår kvarstår.

Fasta spelregler och konkurrens på lika villkor är viktigt för attmarknadsekonomin skall fungera. Den 1 juli 1993 trädde en ny, skärptkonkurrenslag i kraft. Arbetet med förenklad lagstiftning och enklaremyndighetsregler, främst vad gäller effekterna för små och medelstoraföretag, har fortsatt hög prioritet. Under LK-perioden kommer Konkur-rensverkets tillämpning av lagen att följas upp. Arbetet med att främjaökad konkurrens i den offentliga sektorn går vidare.

Riksdagens beslut att avskaffa det s.k. riksprovplatssystemet harmedfört att de myndigheter som föreskriver hur farliga produkter skallhanteras börjat införa öppna system för provning och certifiering.Samtliga riksprovplatser planeras vara avvecklade till den 1 januari 1995.

Regeringen föreslår i propositionen om marknadskontroll för pro-duktsäkerhet, m.m. (prop. 1993/94:161) att ansvaret för marknadskon-trollen i Sverige blir områdesvis fördelat på befintliga tillsynsmyndighetermed Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) som samordnandeorgan. Organisationen för den svenska marknadskontrollen avses varagenomförd till den 1 juli 1994 och verksamheten skall finansieras i förstahand med generella avgifter.

Konsumentpolitiken har varit föremål för en översyn. Ett betänkande -Konsumentpolitiken i en ny tid (SOU 1994:14) - har nyligen lagts fram.Regeringen avser att under våren ta ställning till förslagen i betänkandetbland annat om ett nytt miljömål för konsumentpolitiken.

Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Omställningen av jord-bruket genomförs med siktet inställt mot en bättre balans mellanproduktion och efterfrågan inom landet i kombination med en satsning påalternativ till dagens livsmedelsproduktion.

Huvudfrågan för jordbruks- och livsmedelspolitiken har sedan desenaste åren varit att påbörja anpassningen av politken till ett medlemskapi EU och resultatet av GATT-avtalet.

Den nya skogspolitiken som trädde i kraft fr.o.m. 1 januari 1994innebär en betydande avreglering och en ökad frihet för skogsägarna. Detstatliga ekonomiska stödet till skogsbruket har minskat kraftigt ochlämnas numera huvudsakligen till ädellövskogsbruk och vissa natur- ochkulturvårdsåtgärder. Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsemas

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

organisation rationaliseras och har till stora delar anpassats till den nyaskogspolitiken. Myndigheternas sektorsansvar för miljöfrågorna harmarkerats tydligt. Skogsvårdsorganisationens frö- och plantproduktion harbolagiserats.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Sverige siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensammajordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem. Ambitionen är attinga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige har blivitmedlem samt att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, ibåda fellen på basis av ömsesidighet.

Jordbruket och fisket hålls i stort sett utanför den integrationsprocesssom blir följden av EES-avtalet. Ett EU-medlemskap kommer däremotatt medföra stora förändringar med bl.a. anpassning till EG:s regelverkoch deltagande i EG:s omfettande system. GATT:s Uruguayrunda påjordbruksområdet kommer globalt sett att leda till en successiv sänkningoch omläggning av stödet till jordbruket samt en ny inriktning av stödetmot mindre produktionsdrivande stödformer. Sänkta handelssnedvridandeexportstöd och gränsskydd skall på sikt ge en stabilare och mer livskraf-tig världsmarknad för jordbruksvaror.

Regelsystemen när det gäller den teknologiska infrastrukturen ärständigt föremål för översyn och måste utformas så att de inte medförhinder och kostnader för teknisk utveckling, företagande och handel.Många av de åtgärder som initieras inom detta område är föranledda avSveriges närmande till EU.

Mot bakgrund av utvecklingen inom EG:s konkurrensrätt kommerunder LK-perioden att genomföras en uppföljning och resultatutvärderingmed avseende på omfettningen och inriktningen av gruppundantagen i dennya konkurrenslag som trädde i kraft den 1 juli 1993.

84 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

I politikområdet ingår främst utgifter för kungliga hov- och slottsstaterna,Riksdagen, regeringskansliet, Sametinget, stabsmyndigheterna ochlänsstyrelserna.

De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95till ca 5 miljarder kronor, vilket utgör ca 1 % av statens och socialför-säkringssektorns totala utgifter.

Diagram 3.17 Statens utgifter för central förvaltning under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Utgifterna inom detta område har minskat under de senaste åren. An-ledningen är främst att anslaget för ADB-investeringar via Statskontorethar upphört, samt de besparingar som gjorts inom förvaltningen.

För närvarande pågår ett stort antal statliga utredningar som i störreeller mindre utsträckning berör länsstyrelserna och deras verksamhet.Den viktigaste är den parlamentariska Regionberedningen (C 1992:06)som har i uppdrag att utforma förslag om den offentliga verksamhetensuppbyggnad och indelning på regional nivå. Resultatet av Beredningensarbete avses redovisas under 1994.

85 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Inom ändamålsområdet för fritidsverksamhet och kultur anslås medel tillkultur- och medieverksamhet, idrott, folkrörelser och kooperationen samtungdomsfrågor.

De totala statsutgifterna för ändamålsområdet uppgår 1994/95 till ca 5miljarder kronor, vilket motsvarar ca 1 % av statens totala utgifter.

Diagram 3.18 Statens utgifter för fritidsverksamhet och kultur under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Statens utgifter till ändamålet har ökat stadigt under de senaste åren.Den genomsnittliga ökningen har uppgått till ca 4 % årligen. Anslags-ökningen kan delvis förklaras med att stödet till idrotten har ökat. UnderLK-perioden är statens utgifter i stort sett konstanta.

Ett stort antal anslag inom området avser förvaltningskostnader. Iövrigt består utgifterna bl.a. av produktionsstöd, konstnärsstöd och annatverksamhetsstöd på kultur- och medieområdet. Inom fritidsområdet bestårutgifterna framför allt av bidragen till föreningslivets verksamhet,exempel är bidrag till idrottsrörelsen, barn- och ungdomsverksamhet iövrigt, handikapporganisationer, humanitära ändamål, samt bidrag tillbl.a. allmänna samlingslokaler inom folkrörelseområdet.

Tre parlamentariska kommittéer som arbetat med frågor om denframtida kulturpolitiken, har under våren 1994 avlämnat sina betänkan-den. En fjärde parlamentarisk kommitté (Ku 1993:03) om kulturpolitikensinriktning, har till uppgift att bl.a. utvärdera den hittills förda politikenpå kulturens område och lämna förslag om politikens framtida inriktningoch utformning. Kommittén skall lämna förslag senast vid utgången avår 1994. Inom medieområdet har en parlamentarisk kommitté tillsatts (Ku1993:10) med uppgift att undersöka behovet av statliga stödåtgärder till

dagspressen samt lämna förslag till framtida statligt engagemang.Uppdraget skall vara slutfört i november 1994. Dessutom har en särskildutredare tillkallats (Ku 1993:09) med uppdrag att kartlägga behovet avsektorsforskning om massmedierna och att utarbeta förslag om formernaför en sådan forskning. Arbetet skall redovisas i september 1994.

De totala statsutgifterna för fritidsverksamheten uppgår för budgetåret1994/95 till ca 0,7 miljarder kronor. En särskild utredare (C 1992:05)har haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till de framtida principer sombör gälla för statens bidrag till folkrörelser och andra ideella organisatio-ner. Betänkandet (SOU 1993:71) Organisationernas bidrag har varitföremål för remissbehandling. Regeringen avser att lägga fram enproposition till riksdagen under första halvåret 1994. Statens bidrag tillbarn- och ungdomsorganisationerna behandlas i regeringens proposition1993/94:135 Ungdomspolitiken. I denna anges bl.a. inriktningen förStatens ungdomsråds arbete med fritidsfrågoma samt föreslås vissaförändringar för att åstadkomma en ökad målrelatering av statsbidragentill barn- och ungdomsorganisationerna.

Principerna för statens stöd till allmänna samlingslokaler har nyligenutretts. I ett nyligen avlämnat betänkandet har förslag till vissa för-ändringar i det statliga bidragssystemet lämnat. Betänkandet är förnärvarande ute på remiss, och en proposition beräknas lämnas tillriksdagen tidigast under hösten 1994.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

87 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Inom området har medel för täckande av merutgifter till följd av statligalöneavtal varit en dominerande post. Bidrag till politiska partier och tilltrossamfund är andra utgifter inom området. De mesta utgifterna underdetta område utgår dock under rubriken oförutsedda utgifter. De totalautgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 5miljarder kronor, vilket utgör 1 % av statens och socialförsäkringssek-torns utgifter.

Diagram 3.19 Statens utgifter för de övriga utgifterna under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Utgifterna var under slutet av 1980-talet stora till följd av den högalöneökningstakten. Under LK-perioden beräknas utgifterna i stort settvara oförändrade.

88¶Detta politikområde omfattar i första hand anslag som finansieras undertredje huvudtiteln Utrikesdepartementet. Därtill kommer vissa anslagunder andra huvudtitlar som avser kostnader för deltagande i internatio-nella organisationer. De totala utgifterna för politikområdet uppgår underbudgetåret 1994/95 till ca 4 miljarder kronor, vilket utgör mindre än1 % av statens och socialförsäkringssektorns totala utgifter.

Diagram 3.20 Statens utgifter för Utrikesförvaltningen och internationellsamverkan under perioden 1988/89 - 1998/99.

Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Källa: Finansdepartementet

Urikesförvaltningen har under de senaste budgetåren, i första hand pågrund av de sparbeting som ålagts den, undergått kännbara förändringar.Antalet utlandsmyndigheter uppgår nu till 103 stycken, att jämföra med118 den 1 januari 1992. Till följd av de åtgärder som vidtagits för attuppnå sparbetinget innevarande budgetår, nämligen nedläggningar avmyndigheter, andra tjänsteindragningar vid utlandsmyndigheter samtförändringar och minskningar i departementet i Stockholm, har drygt 100tjänstemän sagts upp.

För att, med de personella och finansiella ramar som f.n. sålundaråder, klara av de utrikespolitiska ambitioner som statsmakterna festlagtmåste departementet fortsätta sitt rationaliseringsarbete.

89¶Drygt 660 miljoner kronor budgetåret 1994/95 är bidrag till internationel-la organisationer, vid sidan om de bidrag som finansieras under bistånd-sanslagen. Därutöver anvisas 836 miljoner kronor för fredsbevarandeverksamhet.

När det gäller Sveriges obligatoriska bidrag till här berörda internatio-nella organisationers budgetar uttaxeras de enligt särskilda fördelnings-nycklar.

Budgetåret 1993/94 överfördes anslaget för svenskt deltagande ifredsbevarande operationer från Försvarsdepartementets till Utrikes-departementets huvudtitel. Riksdagen fettade vidare sommaren 1993beslut om att ställa en väpnad styrka till FN:s förfogande i f.d. Jugoslavi-en. För att delfinansiera denna insats har regeringen beslutat att avveckladet svenska deltagandet i Unficyp (Cypern) och i Unifil (Libanon), vilketinnebär en besparing på ca 210 miljoner kronor per år fr.o.m. budgetåret1994/95.

Genom att den fredsbevarande verksamheten kraftigt utökats och till sinkaraktär förändrats har utbildningsbehovet ökat, även för personal medcivila och humanitära uppgifter.

Europeiska säkerhetskonférensen (ESK) har under de senaste årenförändrats från att ha varit en politiskt inriktad organisation medkonferenskaraktär till en verksamhet som bl.a. omfettar permanentaförhandlingar och operativ verksamhet på olika nivåer. Detta har lett tilladministrativa och organisatoriska förändringar och därmed hörandeökade kostnader.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU inleddes den 1 februari1993 och avslutades i april 1994 med sikte på inträde år 1995. EU-medlemskapets olika beståndsdelar utgör en helhet som Sverige vill deltai och tillsammans med övriga medlemsländer fortsätta att utveckla vidareunder regeringskonferensen år 1996. Sveriges plats är i det europeiskasamarbetets centrum.

Avtalet mellan EFTA-ländema och EU om det europeiska ekonomiskasamarbetsområdet, EES, trädde i kraft den 1 januari 1994. Avtalet, somger de medverkande EFTA-länderna tillträdde till EU:s inre marknad, gerupphov till vissa kostnader för staten dels för gemensamma EFTA- ochEES-institutioner, dels för s.k. programsamarbete liksom olika admini-strations- och förvaltningskostnader. Kostnaderna för EFTA:s fond förregional och social utjämning redovisas under politikområdet Internatio-nellt bistånd. Fonden skall under en femårsperiod användas för olikaprojekt i Portugal, Grekland, Irland och Spanien inom områdema miljö,transport och utbildning. Sveriges bidrag till fonden beräknas år 1994uppgå till 360 miljoner kronor.

90 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Området utrikeshandel och exportfrämjande innefattar Kommerskolle-gium, Sveriges exportråd, Exportkreditnämnden, Krigsmaterielinspek-tionen samt medel för översättning av EG:s regelverk. Vidare ingårfr.o.m. budgetåret 1994/95 statens kostnader för verksamheter genom ABSvensk Exportkredit, nämligen statsstödd exportkreditgivning inkl, exportav fartyg samt viss förmånlig kreditgivning till u-länder.

Området omfattar anslag om totalt ca 265 miljoner kronor. Den störstaenskilda posten utgörs av medel till Sveriges exportråd. Genom riks-dagens beslut våren 1992 har lagts fast att det finns samhällsekonomiskamotiv för fortsatt stöd till Exportrådet. Användningen av de statligamedlen har preciserats och en neddragning av dessa medel till hälften harskett under en treårsperiod med start budgetåret 1992/93. Den nuvarandeinriktningen och anslagsnivån utgör en god grund för Exportrådetsverksamhet även på sikt.

Regeringen har i februari 1994 presenterat förslag om renodling avKommerskollegium till en handelspolitisk myndighet. Ansvaret förnäringsrättsliga ärenden fördelas på andra myndigheter.

Kostnaderna för detta område är emellertid högre än de som ovanangivits, bl.a. genom att anslaget för Exportkreditnämnden (EKN)används för att i efterhand täcka utgifter för skadeersättningar undergarantier utfärdade av EKN. Belastningen budgetåret 1992/93 var 370miljoner kronor. På likartat sätt upgick kostnaderna för statsstöddexportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, inkl, export avfartyg, till ca 75 miljoner kronor budgetåret 1992/93.

Inom politikområdet utrikesförvaltningen och internationell samverkanfinns två anslag för nedrustning och säkerhetspolitik, nämligen Ut-redningar och andra insatser på det utrikespolitiska området samtInformation och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande ut-veckling.

I och med att medel för radioprogramverksamheten för utlandet fr.o.m.budgetåret 1994/95 föreslås bli anvisade via rundradiokontot återstårinom detta område Svenska institutet och övrig information om Sverigei utlandet. En översyn har gjorts om samarbetet inom Sverigeinformatio-nen, som förväntas medföra ökad samordning mellan berörda institutioneroch organisationer inom ramen för en samrådsgrupp för Sverigein-formation.

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Statens utgifter inom detta politikområde omfattar dels utgifterna förfastighetsdata och lantmäteri, dels de direkta regionalpolitiska anslagen.De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95till ca 3,5 miljarder kronor, vilket utgör mindre än 0,5 % av statens ochsocialförsäkringssektorns totala utgifter.

Diagram 3.21 Statens utgifter för samhällsplanering och regional utveckling underperioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Lantmäteriverksamheten omfattar fastighetsbildning, mätningsverksam-het och allmän kartläggning. Ca 70 % av verksamheten är avgiftsfinans-ierad. Centralnämnden för fastighetsdata har ansvaret för fastighet-datareformen som beräknas vara avslutad 1995. Det ADB-baseradesystemet ersätter de manuella fastighets- och inskrivningsregistren. För-slag till principer för en ny organisation för fastighetsbildning, fastighets-registrering, fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor ochannan landskapsinformation behandlas för närvarande av riksdagen (prop.1993/94:214).

Regeringen har nyligen lämnat en regionalpolitisk proposition tillriksdagen (prop. 1993/94:140). De regionalpolitiska stöden omfattar ävenfortsättningsvis medel för lokaliseringsbidrag, utvecklingsbidrag, lokalise-ringslån, sysselsättningsbidrag, nedsatta socialavgifter, transportstöd,regionala utvecklingsinsatser och särskilda regionalpolitiska inffastruktu-råtgärder. Under de senaste åren har en förskjutning skett från direktföretagsstöd till åtgärder för att förbättra de allmänna förutsättningarnaför näringslivet. Det bör noteras att de åtgärder som betalas med medelfrån de regionalpolitiska anslagen, endast är en liten del av de åtgärdersom sammantagna formar villkoren för regional balans. Många sektorer

har betydelse därvid, t.ex. kommunikation, utbildning, forskning, stats- Prop. 1993/94:150bidragsystem m.m. Bilaga 1.2

93 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Under politikområdet ryms utgifter för åtgärder som skall främja en lång-siktig och hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk luft och rentvatten, levande hav, sjöar och skogar. Energiområdet ingår ocksåeftersom ett miljöanpassat energisystem är en viktig del i miljöstrategin.Utvecklingsinsatser för fömybar energi är en central del i den strategi förhållbar utveckling. De totala utgifterna för politikområdet uppgår underbudgetåret 1994/95 till ca 2 miljarder kronor, vilket utgör mindre än1 % av statens och socialförsäkringssektorns totala utgifter.

Diagram 3.22 Statens utgifter för miljöskydd, naturvård och energi underperioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.

Källa: Finansdepartementet

Under LK-perioden 1994/95 - 1998/99 minskar utgifterna genomsnitt-ligt med 19 % per år. Minskningen beror framför allt på att de 5-årigaprogrammen inom ny energiteknik upphör enligt tidigare beslut efter1995/96 samt att man budgetåret 1994/95 beslutade om vissa engångsvisabudgetförstärkningar, bl.a. har flerårsbeslut inte fettats om ersättning förlandskapsvård och kalkning. Vidare fördelas medel som avsattes isamband med energiskatteomläggningen för stöd till biobränslen ochÖsteuropa efter årliga beslut.

Regeringen har i propositionen Med sikte på hållbar utveckling; Gen-omförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling -UNCED (prop. 1993/94:111) redovisat riktlinjer och strategi för Sverigesfortsatta arbete nationellt och globalt med miljö- och utvecklingsfrågorna.

94¶I propositionen om riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av Prop. 1993/94:150samhället (prop. 1993/94:163) har regeringen lagt förslag om den fort- Bilaga 1.2satta inriktningen av Kemikaliekontrollen. Regeringen aviserar i nämndaproposition en utredning om kemikalieinspektionens finansiering samtförslag till framtida finansieringsmodell. Resultatet av EU-förhandlingar-na på kemikalieområdet har visat att vid ett eventuellt medlemsskap i EUkommer högsta tillämpade nivå på miljöskydd att gälla.

I regeringens proposition om en handlingsplan mot buller (prop. 1993/94:215) föreslås ett åtgärdsprogram vars avsikt är att åtgärda bullerstör-ningar som trafiken åstadkommer.

Regeringen har i propositionen om åtgärder mot klimatpåverkan, m.m.(prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU 19, rskr. 1992/93:361) angett atten nationell strategi bör vara att koldioxidutsläppen från fossila bränslenstabiliseras i enlighet med FN:s klimatkonvention till 1990 års nivå år2000 för att därefter minska. Åtgärdsprogram för att minska utsläppen avväxthusgaser skall utgöra en integrerad del av det framtida samhälls-byggandet och i arbetet med att miljöanpassa olika samhällsaktiviteter.

Det femåriga programmet för sanering och återställning av miljöska-dade områden löper t.o.m. budgetåret 1995/96 och resultatet skall där-efter utvärderas.

1 samband med energiskatteomläggningen år 1992 aviserades, som ettviktigt inslag i klimatstrategin, medel för insatser för bl.a. fömybarenergi och miljöåtgärder i Östersjöområdet inkl, insatser för att förbättrakämkraftssäkerheten. Det är ännu för tidigt att redovisa resultatet avhittills gjorda satsningar.

Regeringens förslag om en miljöbalk behandlas för närvarande avlagrådet.

Riksdagen har med utgångspunkt från propositionen om en strategi förbiologisk mångfald beslutat om en svensk strategi med grundläggandeprinciper för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande avbiologiska resurser (prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87).

I enlighet med riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik (prop.1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) ingår i miljömålenatt slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap, att bevara od-lingslandskapets natur- och kulturvärden och den biologiska mångfalden.För närvarande pågår en utredning (Jo 1994:01) om svenskt program förstöd enligt EG:s förordning om miljövänliga jordbruksmetoder ochbevarande av landskapet.

Regeringen lämnade våren 1992 tre uppdrag som syftar till att förbättrakunskapen om sambanden mellan ekonomi och miljö. Statens natur-vårdsverk fick i uppdrag att utveckla ett system av miljöindex, som kange en samlad bild av tillståndet i de svenska ekosystemen. Statistiskacentralbyrån fick i uppdrag att utveckla fysiska miljöräkenskaper samt att

förbättra och komplettera miljöstatistiken. Vidare fick Konjunkturinstitutet Prop. 1993/94:150

i uppdrag att redovisa de viktigaste sambanden mellan miljö och ekonomi Bilaga 1.2och att ansvara för forskning och utveckling kring monetära räkenskaper.

Omstruktureringen av elmarknaden är en av de större arbetsuppgifternainom energiområdet i nuläget. En proposition om en reformerad elmar-knad Handel med el i konkurrens (prop. 1993/94:162) har i februariförelagts riksdagen.

En interdepartemental arbetsgrupp har lagt fram betänkandet Förändradkraftvärmebeskattning (Ds 1994:24). Förslaget bereds inom regeringenunder våren.

De energipolitiska programmen avseende solvärme, vindkraft ocheffektivare energianvändning har, efter att ha utvärderats av Nutek, avregeringen i 1994 års budgetproposition föreslagits fortlöpa enligt pla-nerna.

Regeringen har i 1994 års budgetproposition även, som del av denenergirelaterade klimatpolitiken, föreslagit fortsatta satsningar på energi-effektivisering och ökat utnyttjande av fömybara energislag i Baltikumoch Östeuropa.

96¶LK-beräkningarna avser i första hand statsbudgeten. Då kalkylerna skallligga till grund för regeringens långsiktiga utgiftsstrategi för hela denoffentliga sektorn måste beräkningarna också utsträckas till att omfattaäven övriga delar av den offentliga sektorn. Statens utgifter ochinkomster utanför statsbudgeten är en del av hela den offentliga sektorn.En sammanställning av den offentliga sektorn, ger en heltäckande bild avde offentliga finanserna och den offentliga sektorns resursanspråk. Detfinansiella sparandet i staten förbättras under beräkningsperioden från ca192 miljarder kronor 1994/95 till knappt -111 miljarder kronor 1998/99.Förbättringen förklaras dels av att budgetunderskotten minskar överperioden, dels av att sysselsättningen stiger i slutet av perioden vilketminskar underskottet i Arbetsmarknadsfonden.

Ytterligare en förklaring är att det av riksdagen beslutade saneringspro-grammet ingår i sin helhet i beräkningarna (se vidare avsnitt 1.2Beräkningsförutsättningar).

I detta avsnitt redovisas utvecklingen för övriga staten dvs. Arbets-marknadsfonden, Lönegarantifonden och Delpensionsfonden. I kalkylendär de olika fonderna redovisas var och en för sig ingår endast debeslutade delarna av saneringsprogrammet. AP-fonden redovisas i avsnitt6.

Diagram 4.1 Finansiellt sparande i fonder som ingår i övriga statens saldounder perioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.

1¶Inkluderar endast de beslutade delarna av saneringsprogrammet

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet

97¶Diagrammet visar att det framför allt är Arbetsmarknadsfonden som går Prop. 1993/94:150med betydande underskott. Resterande fonder är i stort sett i balans i Bilaga 1.2slutet av LK-perioden. Arbetsmarknadsfonden belastar statsskulden ochsparandet i offentlig sektor. Arbetsmarknadsfondens underskott är ettresultat av den höga arbetslösheten.

Lönegaranti fonden används för att finansiera den statliga lönegarantinvid konkurser. Fonden har ett underskott under första delen av 1990-talet, vilket förklaras av det försämrade konjunkturläget och detdärigenom ökade antalet konkurser. Delpensionsfondens finansiellasparande är i stort sett oförändrat över LK-perioden.

Enligt LK-kalkylen minskar den öppna arbetslösheten fr.o.m. 1994. Dekonjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärderna fortsätter däremot att öka

1 volym även i år och under första halvåret 1995. Därefter minskaråtgärderna i takt med den öppna arbetslösheten.

Vid sidan av det kontanta arbetslöshetstödet (a-kassa och KAS) finans-ieras även åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) och utbildningsvikariatvia arbetsmarknadsfonden. Därtill finansieras en del av utbildnings-bidragen över fonden. Budgetåret 1993/94 var detta belopp 5 miljarderkronor.

Arbetsmarknadsfonden genererar stora underskott. Det ackumuleradeunderskottet beräknas vid budgetårets (1993/94) slut uppgå till 54miljarder kronor. Utifrån antaganden rörande arbetslöshet och tillväxtkommer fonden enligt 3 procentsalternativet att ha ett ackumulerat under-skott på ca 180 miljarder kronor vid utgången av budgetåret 1998/99utgång.

Det finansiella sparandet förbättras under kalkylperioden. Förbättringenberor såväl på utgiftsminskningar som inkomstförstärkningar. Utgifts-minskningarna beror främst på de förbättrade arbetsmarknadsläget och tillviss del på de besparingar som gjorts genom sänkningen av ersättnings-nivån i försäkringen.

Arbetsmarknadsfonden har finansierats dels med arbetsgivaravgifterdels med de försäkrades egenavgifter. Egenavgiftens andel av för-säkringens kostnader har blivit mycket liten i och med ökningen avarbetslösheten. 1993 svarade egenavgiften för enbart ca 3 % av för-säkringens utgifter. För att stärka finansieringen av försäkringen infördesfr.o.m. januari 1994 en allmän avgift på förvärsinkomster och samtidigtavskaffades den s.k. egenavgiften i arbetslöshetskassorna. 1994 är denallmänna avgiften 1 % av den pensionsgrundade inkomsten. 1995 höjsavgiften till 2 %. Till försäkringens fiansiering bidrar även en arbets-givaravgift, vilken uppgår till 2,12 % av avgiftsunderlaget. Dessa intäkterräcker för att finansiera arbetslöshetsersättning till ca 240 000 personerper månad, vilket motsvarar mellan 5,5 % till 6 % av arbetskraften. Med

2 % avgift kommer den allmänna avgiften och arbetsgivaravgiften att

svara för ungefär 1/3 var av försäkringens kostnader vid dagensarbetslöshetsnivå.

Förslaget om en ny allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring innebäratt andelen arbetslösa som får inkomstrelaterad ersättning kommer attöka. Utgifterna kommer årsvis öka i storleksordningen 3 miljarder kronorav denna anledning. Regeringen har också föreslagit en viss uppstramningav kvalificeringsregler och beräkning av normalarbetstid varför kostnadenpå sikt beräknas bli oförändrad jämfört med dagens regler.

Det gynnsammare arbetsmarknadsläget och den stärkta finansieringeninnebär att de stora underskotten minskar något. Inkomsterna budgetåret1998/99 är i stort sätt i balans med utbetalningarna ur arbetslöshetskas-sorna avseende kontant understöd samt KAS. Den redan stora ackumule-rade skulden medför dock att räntebetalningar ökar betydligt.

Räntebetalningarna, utbetalningarna till utbildningsbidrag och ut-bildningsvikariat innebär att underskottet fortfarande blir betydande.

Diagram 4.2 Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter inklusive räntaunder perioden 1994/95 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

1¶Inkluderar endast de beslutade delarna av saneringsprogrammet.

Källa: Finansdepartementet

Genom lönegarantin svarar staten för arbetstagares löne- och pensions-fordringar, upp till ett visst maximibelopp, mot en arbetsgivare som harförsatts i konkurs.

Lönegarantin finansieras genom en arbetsgivaravgift på 0,2 procent avlönesumman. Avgifterna förs till en Lönegarantifond som förvaltas avKammarkollegiet.

99¶Utbetalningarna från fonden följer naturligen antalet inträffede konkur- Prop. 1993/94:150ser. Under 1980-talet var antalet konkurser ca 5 000 - 6 000 per år. Bilaga 1.2Antalet konkurser har under åren 1990 - 1992 ökat mycket kraftigt, menminskar nu igen.

Utbetalningarna från fonden beräknas för budgetåret 1993/94 bli ca

2 500 miljoner kronor, medan intäkterna väntas stanna vid ca 1 250miljoner kronor. För att täcka underskottet disponerar fonden en rörligkredit. Budgetåret 1993/94 uppgår den till 7 000 miljoner kronor. Detackumulerade underskottet beräknas vid utgången av budgetåret till drygt

4 000 miljoner kronor. Regeringen föreslår nu att krediten sänks till

5 000 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Delpensionsförsäkringen finansieras med arbetsgivaravgifter, som förinnevarande år uppgår till 0,2 % av avgiftsunderlaget. Det finansiellasparandet i fonden beräknas under LK-perioden minska kraftigt. Fondensränteinkomster har, tillsammans med avgiftsinkomsterna, fram t.o.m. år1993 finansierat delpensionsutbetalningarna. Fr.o.m. budgetår 1993/1994kommer emellertid de löpande utgifterna att överstiga de totala in-komsterna. Detta innebär att fondkapitalet kommer att tas i anspråk föratt täcka de löpande utbetalningarna, vilket betyder att det finansiellasparandet blir negativt fr.o.m. budgetåret 1993/94. Vid LK-periodens slutberäknas det finansiella sparandet till ca - 0,6 miljarder kronor. Om detav riksdagen beslutade saneringsprogrammet hade beaktats i kalkylenskulle delpensionsfondens finansiella sparande ha uppgått till ca 1,8miljarder kronor vid LK-periodens slut.

100¶Diagram 4.3 Delpensionsfondens inkomster och utgifter inklusive ränta under Prop. 1993/94:150perioden 1988/89 - 1998/1999. Miljarder kronor i löpande priser. Bilaga 1.2

M Avg ink O Ränte ink ■ Utgifter

1¶Inkluderar ej saneringsprogrammet.

Källa: Finansdepartementet

Den kraftiga minskningen av ränteinkomsterna år 1993 förklaras tillövervägande del av att under budgetåret 1992/93 överfördes 8,3 miljarderkronor av Delpensionsfondens tillgångar till Arbetsskadefonden. Detta in-nebär att det ackumulerade underskottet i Arbetsskadefonden har reduce-rats i motsvarande mån.

101 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Den svenska statsskulden består huvudsakligen av summan av historiskabudgetsaldon och över/underskott i fonder utanför budgeten. Därutöverhar även Riksgäldskontorets nettokreditgivning till statliga myndigheterbidragit till statsskulden. Även Riksgäldskontorets s.k. skulddispositionerpåverkar statsskuldens storlek. Den sista december 1993 uppgick stats-skulden till 1 132 miljarder kronor. Av detta belopp var 135 miljarderkronor eller ca 12 % upplånat på privatmarknaden, 633 miljarder kronoreller ca 56 % var upplånat på den svenska penning- och obligationsmar-knaden och 364 miljarder kronor eller ca 32 % var upplånat i utländskvaluta.

Statens lånebehov bestäms av följande faktorer:

- statens budgetsaldo

- kassamässiga korrigeringar

- Riksgäldskontorets utlåningsverksamhet

- finansiering av underskott i fonder som ligger utanför statsbudgeten

Statens negativa budgetsaldo är den i särklass viktigaste orsaken tilluppkomsten av lånebehovet. Det är emellertid inte det redovisadebudgetutfället baserat på inkomst/utgiftsmässiga principer som är relevantför att fastställa upplåningsbehovet utan i stället dess kassamässigamotsvarighet, dvs. utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken.Skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverketscheckräkning betecknas kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringarkan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. Därföråterfinns posten "kassamässiga korrigeringar" enbart för de år där utfalletär fästställt. För LK-perioden gäller att de kassamässiga flödena antasvara identiska med budgetsaldot.

Under 1990-talet har skillnaden mellan underskottet i statsbudgeten ochstatens lånebehov ökat markant, vilket främst förklaras av stora under-skott i Arbetsmarknadsfonden. För att täcka dessa underskott harRiksgälskontoret bedrivit upplåning som bidragit till lånebehovets storlek.

Riksgäldskontoret bedriver en omfattande utlåningsverksamhet tillaffärsverk och myndigheter. Som exempel på sådan utlåning kan nämnasmyndigheternas lån för investeringar i anläggningstillgångar för för-valtningsändamål och utlåning till Centrala Studiemedelsnämnden (CSN)för studielån. Bankstödsnämnden får under vissa förutsättningar ta upplån i Riksgäldskontoret för att finansiera åtgärder för att stärka detfinansiella systemet. Riksgäldskontorets utlåningsverksamhet påverkarinte statsbudgeten, men däremot lånebehovets storlek.

Till följd av ökad arbetslöshet har underskott i Arbetsmarknadsfondenuppstått. Underskottet beräknas till ca 32 miljarder kronor för budgetåret

1994/95. På grund av det försämrade konjunkturläget har även underskotti Lönegaranti fonden uppstått. I detta fall sammanhänger underskottet medett ökat antal konkurser.

Det beräknade totala upplåningsbehovet uppgår till ca 240 miljarderkronor 1993/94 och till ca 196 miljarder 1994/95.

Statsskuldens förändring påverkas, utöver av lånebehovet, av trans-aktioner av dispositiv karaktär som Riksgäldskontoret gör. Dessatransaktioner, eller skulddispositioner, uppstår ofta p.g.a. tidsförskjut-ningar mellan de kassamässiga betalningar som statsskulden ger upphovtill och deras redovisning. Som exempel kan nämnas utbetalningar ochregleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligations-vinster. Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del avskulddispositionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuellavalutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avserde realiserade valutakursdifferensema.

Statens valutaskuld ökade under hösten 1992, då Riksbanken i tvåomgångar begärde att Riksgäldskontoret skulle ta upp lån i utländskvaluta för Riksbankens räkning. Syftet med upplåningen var dels attstärka valutareserven, dels att underlätta svenska bankers finansiering iutländsk valuta. Den första omgången lån uppgick till ca 13 miljarderecu, vilket vid dåvarande valutakurser motsvarade ca 100 miljarderkronor. Den andra omgången lån uppgick till ca 15 miljarder ecu, vilketmotsvarade, med dåvarande valutakurser, ca 110 miljarder kronor. Dessalån användes, efter valutalånenormens avskaffande, för finansiering avbudgetutgifter. (Se nedan)

Till följd av att den svenska kronan har deprecierats har valutaskuldenökat. Detta återspeglas i beräkningen av skulddispositionerna, ochförklarar 1992/93 års stora skulddispositioner.

Riksgäldskontoret upptar och förvaltar de lån som erfordras för attfinansiera löpande underskott i statsbudgeten och andra utgifter somgrundar sig på riksdagens beslut. Upplåningen i svenska kronor sker påden svenska privatmarknaden samt penning- och obligationsmarknaden,där både svenska och utländska placerare är köpare. Upplåning i utländskvaluta sker utomlands.

Riksgäldskontorets övergripande mål är att inom ramen för de krav sompenningpolitiken ställer minimera kostnaderna för statsskulden. Upp-låningen i utländsk valuta har tidigare begränsats av den s.k. valutalåne-normen som innebar att staten inte skulle nettolåna i utländsk valuta.-Valutalånenormen avskaffades genom riksdagsbeslut den 16 december1992. Denna har nu ersatts med riktlinjer från regeringen som anger hurstor statens nettoupplåning i utländsk valuta skall vara.

Betalningar till och från staten sker på statsverkets checkräkning iRiksbanken. Vid slutet av varje dag nollställs saldot på detta konto. De

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

dagar då de statliga betalningarna resulterat i ett nettounderskott överförs Prop. 1993/94:150medel från Riksgäldskontorets checkräkning. De dagar då de statliga Bilaga 1.2betalningarna resulterat i ett nettoöverskott sätts överskottet in påRiksgäldskontorets checkräkning. Saldot på Riksgäldskontorets checkräk-ning påverkas även då Riksgäldskontoret erhåller betalning för upptagnalån samt löser in och betalar räntor för dessa etc. Till Riksgäldskontoretscheckräkning är en i dagsläget obegränsad kontokredit kopplad. Motdenna regleras checkräkningen så att saldot vid dagens slut är noll.

Regeringen har beslutat att kontokrediten under innevarande budgetårskall ersättas med finansiering på marknaden. Det innebär att nettosum-man av de statliga betalningarna samt Riksgäldskontorets egna in- ochutbetalningar till följd av emissioner, räntebetalningar etc. dagligen skallfinansieras/placeras på marknaden med hjälp av kortfristiga låneinstru-ment. Beskrivningen i det följande utgår från den situation då kontokredi-ten används.

Upplåning på den svenska institutionsmarknaden sker genom emissionerav statsobligationer och statsskuldväxlar. Varannan måndag emitterasobligationer och varannan torsdag emitteras växlar. I båda fållen erhållerkontoret likvid påföljande måndag. Emissionerna sker genom ettauktionsförfarande i vilket kontorets återförsäljare lämnar anbud.Resultatet meddelas marknaden via PMI-systemet (penningmarknadsin-formations-systemet). Emissionsdatum, vilka volymer och vilka obliga-tionslån som skall emitteras meddelas beroende på låneinstument, upp tilltre veckor i förväg.

Upplåning på privatmarknaden

På privatmarknaden sker upplåningen genom premieobligationer,Riksgäldskonto och allemanssparande. Premieobligationer emitterasnormalt två gånger per år. En premieobligationsemission pågår vanligtvisunder två veckor. Under denna tid kan köparna teckna sig för obligatio-ner. Kunden erlägger likvid i samband med teckningen. Bankerna betalarlikvid för av dem sålda obligationer i två omgångar, en för försäljningenunder var och en av veckorna. Riksgäldskonto är Riksgäldskontoretsform av privatobligationer som har formen av s.k. nollkupongare, dvs.hela den intjänade räntan betalas ut vid obligationens förfall. Sparandetär kontobaserat, utan värdepapper. Sparande på allemanssparkonto skervia insättning på konto i bank. Likviden överförs därefter till Riks-gäldskontoret.

104¶Upplåning i utländsk valuta

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Riksgäldskontorets upplåning i utländsk valuta görs på den s.k. euromar-knaden och på utländska nationella marknader. De vanligaste låneinstru-menten är statsskuldväxlar och obligationslån med banklån. Även andraupplåningsformer förekommer.

Emissionstekniken skiljer sig från den som används i Riksgäldskontoretsemissioner i Sverige. Låntagaren (den svenska staten) presenteras iprospekt där placerare erbjuds att köpa värdepapper utgivna av Riks-gäldskontoret. Försäljningen av värdepapperen ombesörjs av Riks-gäldskontorets återförsäljare. De skuldskötseltekniker Riksgäldskontoretanvänder sig av omfattar olika s.k. derivatinstrument bl.a. skuldbytesav-tal, optionsavtal och s.k. terminsavtal dvs. avtal om framtida betalningardär valutakursen bestäms i dag.

Under LK-perioden beräknas en kraftig ökning av statsskulden ske, fråndrygt 1 370 miljarder kronor vid utgången av 1994/95 till drygt 1 920miljarder kronor 1998/99. Ökningen förklaras i huvudsak av de storaunderskotten i statsbudgeten. Under budgetåret 1998/99 kommer, enligtberäkningarna i LK-kalkylen, statsskulden att överstiga BNP, dvs. stats-skuldens andel av BNP överstiger 100 %. Under budgetåret 1997/98 iLK-perioden erhålls ett positivt primärsaldo dvs. inkomsterna tillstatsbudgeten överstiger statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldräntor.Värt att notera är att statsskulden som andel av BNP fortsätter att stigaunder hela LK-perioden från ca 88,6 % till ca 100,1 %. Detta trotsantaganden om en relativt hög tillväxt under andra halvan av 1990-taletsamt en gynnsam utveckling på räntemarknaderna.

Dessutom visar utvecklingen i LK-beräkningama att både statsbud-getens inkomster och utgifter utvecklas i positiv riktning, dvs. be-räkningarna visar på en fällande utgiftskvot från 37,7 % till 31,1 %under perioden medan inkomsternas andel av BNP är i stort settoförändrat under perioden. Skatte- och avgiftskvoten ökar dock någotunder perioden, från 24,5 % 1994/95 till 25 % 1998/99. Tempot i vilketstatsskulden byggs upp avtar dock mot slutet av perioden. Mellan1994/95 och 1996/97 är den genomsnittliga procentuella förändringenknappt 11,2 % per år medan förändringen mellan 1996/97 och 1998/99uppgår till ca 6,4 % per år. Över hela LK-perioden är den genomsnittligaprocentuella förändringen 8,8 % per år.

105¶Diagram 5.1 Statsskuldens utveckling under perioden 1993/94 -1998/99, alt 3 %. Prop. 1993/94:150

Miljarder kronor i löpande priser. Bilaga 1.2

Mdkr

2,500-r

2,000

1,500

1,000

50P

Statsskulden i % av BNP

% av BNP

120%

Budget-underskott

100%

1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99

20%

Källa: Finansdepartementet

Skulduppbyggnaden innebär potentiellt högre skatter på framtidagenerationer. Till grund för LK-beräkningarna ligger, som beskrivitsinledningsvis, endast redan fettade beslut. Det är dock viktigt att noteraatt det inte fettats något beslut om att de enskilda delarna, som summerasi årliga negativa budgetsaldon, skall tillåtas resultera i en skuldupp-byggnad från knappt 600 miljarder kronor 1989/90 till drygt 1 920miljarder kronor budgetåret 1998/99.

Om staten skall kunna amortera av på statsskulden, för att på så sättminska denna börda, måste skillnaden mellan statens inkomster ochstatens utgifter exkl. räntor överstiga utgifterna för räntor på statsskulden.

En av ferorna med en snabbt växande statsskuld är att räntebetal-ningarna i allt större utsträckning tränger undan andra angelägnabudgetutgifter. Det kan därmed bli svårt att upprätthålla tillförlitligatrygghetssystem. Dessutom belastas kommande generationer eftersom degenom skatter och reducerade offentliga utgifter får finansiera räntor påstatsskulden.

De beräkningar som gjorts avseende räntor på statsskulden för LK-perioden innebär att den andel av statsbudgetens utgifter som avserstatsskuldräntor kommer att öka kraftigt under de närmaste budgetåren.Budgetåret 1994/95 uppgår statsskuldsräntomas andel av statsbudgetensutgifter till 13,3 % eller 4,8 % av BNP. För budgetåret 1998/99 ärmotsvarande andel 18,6 %, vilket motsvarar ca 5,7 % av BNP.

För att uppnå en situation där skuldkvoten i stället för att fortsätta attöka under hela perioden avtar, och till och med minskar något skulleunderskottet i statsbudgeten för budgetåret 1998/99 behöva vara ca 13miljarder kronor lägre än det beräknats till.

106¶Lånebehovet minskar något under LK-perioden från ca 12,6 % av BNPeller ca 196 miljarder kronor för budgetåret 1994/95, till ca 5,2 % avBNP eller ca 99 miljarder kronor för 1998/99. Den förbättring som skerberor på det minskande budgetunderskottet och det sjunkande under-skottet i Arbetsmarknadsfonden. Utvecklingen av lånebehovet är liksombudgetsaldot starkt förknippad med vilken ekonomisk utveckling somantas gälla under perioden. Den starka tillväxt med ett relativt högtkapacitetsutnyttjande som antas, stärker skattebaserna och därmed ökarstatsbudgetens skatteinkomster, samtidigt som den sjunkande arbets-lösheten under perioden leder till att utgifterna för arbetsmarknadspolitis-ka åtgärder minskar. Även redan fettade politiska beslut påverkarutvecklingen av lånebehovet under LK-perioden. Beslut om att kraftigtskära ner utgifterna för räntebidragssystemet, dvs. minska subventionernaför bostadsbyggande. Dessutom att låta utgifterna minska och inkomster-na öka i enlighet med regeringens förslag i kompletteringspropositionenoch riksdagens principbeslut våren 1993 att genomföra ett saneringspro-gram inom den offentliga sektorn påverkar lånebehovets storlek. Att för-bättringen av statens lånebehov inte blir större under perioden förklarasav att utgifterna för räntor på statsskulden ökar med i genomsnitt ca10 % per år. Statsskulden och därmed även statsskuldsräntorna utvecklassåledes mycket oroväckande. Utvecklingen av statsskuldräntorna förklarasav ovan nämnda utveckling av statsskulden samt en periodiseringseffektsom uppstår p.g.a. att Riksgälskontoret under innevarande budgetåremitterat statsobligationer till överkurser, vilka innevarande år redovisassom inkomsträntor under posten räntor på statsskulden och som senarevid tidpunkten för lösen under LK-perioden redovisas som ökade utgifterför räntor, se vidare kapitel 2.3.2.

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

107 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har nyligen lämnat ettbetänkande med förslag till reformerat pensionssystem. Förslagetkommer, om det genomförs, att få avsevärda konsekvenser för deframtida ATP-pensionema och därmed för AP-fonden (se även avsnitt3.1). Eftersom ett huvudsyfte med LK-kalkylen är att redovisa ekonomis-ka konsekvenser av redan fettade beslut, och reformen ännu inte ärbeslutad, kommer följande genomgång av AP-fonden inte att beaktaeffekterna av den föreslagna reformen. Utgångspunkten för beräkningarnakommer därför att vara nuvarande regelverk.

ATP-utgifterna finansieras i huvudsak med arbetsgivaravgifter ochavkastning på AP-fondens kapital. Under innevarande år uppgår ATP-avgiften till 13 % av avgiftsunderlaget. ATP-systemets förmåner utgörshuvudsakligen av ålderspension och förtidspension.

Den svaga utvecklingen av avgiftsunderlaget för ATP-avgifter i kom-bination med allt högre ATP-pensioner för nytillkommande pensionärergör att ATP-systemets utgifter ökar väsentligt snabbare än inkomsterna.Trots en gynnsam demografisk utveckling under 1990-talet kommer alltstörre delar av AP-fondens ränteinkomster att tas i anspråk för delöpande pensionsutbetalningarna. Under budgetåret 1994/95 beräknasavgiftsinkomsterna finansiera ca 76 % av de totala ATP-utgifterna,medan resterande 24 % av utgifterna finansieras med fondens kapitalav-kastning. Avgiftsfinansieringsgraden avtar under hela LK-perioden, vilketåterspeglas i en trendmässig nedgång av det finansiella sparandet i AP-fonden (diagram 6.2). Under LK-periodens sista år beräknas detfinansiella sparandet bli negativt. Detta innebär att fondkapitalet kommeratt finansiera de löpande ATP-utgifterna fr.o.m. sekelskiftet. Om det avriksdagen beslutade saneringsprogrammet hade beaktats skulle detfinansiella sparandet i AP-fonden ha varit positivt (ca 8,4 miljarderkronor) även vid LK-periodens slut.

AP-fondens inkomster och utgifter under LK-perioden redovisas idiagram 6.1. Inkomsterna är uppdelade på dels arbetsgivaravgifter, delsränteinkomster.

108 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Diagram 6.1 AP-fondens inkomster och utgifter under perioden1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.

M Avg. ink □ Ränte ink mm Utgifter

Källa: Finansdepartementet

I diagram 6.2 redovisas AP-fondens finansiella sparande, vilket motsva-ras av de årliga differenserna mellan totala inkomster och utgifter.

Diagram 6.2 AP-fondens Finansiella sparande under perioden 1988/89 - 1998/99.Miljarder kronor i löpande priser.

Källa: Finansdepartementet

Ur diagrammen 6.1 och 6.2 framgår att det finansiella sparandet i AP-fonden är positivt fram till LK-perioden sista år. Som ett resultat av dettakommer AP-fondens kapital att växa under hela LK-perioden vilket

framgår av diagram 6.3. Även om tillväxttakten avtar markant under Prop. 1993/94:150slutet av perioden kommer tillskottet dock att vara positivt. Under LK- Bilaga 1.2periodens sista år beräknas fondkapitalet uppgå till ca 610 miljarderkronor, vilket innebär en ökning med ca 66 % jämfört med år 1988.

Diagram 6.3 AP-fondens ställning, dvs. fondbehållning, under perioden

1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.

Källa: Finansdepartementet

AP-fondens fondstyrka anger storleken på de löpande pensionsutbe-talningama i relation till fondens storlek. Fondstyrkan avtar trendmässigtunder hela perioden vilket förklaras av att dels de årliga ATP-utbe-talningama ökar, dels det årliga nettotillskottet i form av finansiellasparande minskar successivt. I början av perioden täcker fondenstillgångar pensionsutbetalningar för ca 5,5 år framåt. År 1997 beräknasfondens tillgångar klara utbetalningar för drygt 4 år framåt.

110¶Diagram 6.4 Fondstyrkan i AP-fonden under perioden 1988/89 - 1998/99.

Miljarder kronor i löpande priser

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Mdkr

89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99

Källa: Finansdepartementet

111 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Sverige och den Europeiska Unionen (EU) har kommit överens om ettavtal om svenskt medlemskap i EU. Avtalet kommer att bli föremål förfolkomröstning den 13 november i år. Under förutsättning att avtalsför-slaget godkänns av Europaparlamentet samt ratificeras av Sverige ochmedlemsländerna beräknas Sverige bli medlem i EU fr.o.m. den 1januari 1995.

Medlemskapet i EU påverkar statsbudgeten i flera avseenden. Deviktigaste budgeteffekterna av medlemskapet är på sikt effekterna påsåväl utgifts- som inkomstsidan av förändrade samhällsekonomiskaförutsättningar i form av bl.a. högre tillväxt och lägre ränteläge.

Ett antal poster innebär inkomstminskningar eller utgiftsökningar påstatsbudgeten. Den största av dessa är avgiften till EU-budgeten. Andraposter är avgiften till Europeiska investeringsbanken (EIB), anpassningentill unionens regelverk samt skattebortfall till följd av den inre marknaden(alkohol- och tobakskatter). Därtill kommer budgeteffekter av EU-stödtill den svenska ekonomin. Regeringen kommer att redovisa närmareberäkningar av budgeteffekterna och deras finansiering senare.

Den svenska avgiften till gemenskapsbudgeten kan inte beräknas slutligtförrän en gemenskapsbudget som inkluderar Sverige festställts. EG-kommissionen förväntas lägga fram en tilläggsbudget sedan samtligaratifikationer avslutats. Inför denna tilläggsbudget kommer regeringen attnärmare diskutera det ekonomiska underlaget för beräkningarna med EG-kommissionen. De beräkningar som kan göras i detta skede är enskattning utifrån förhandlingsresultatet, EU:s regelverk på budgetområdet(inkl, den ännu inte införlivade budgetöverenskommelsen från EU:stoppmöte i Edinburgh i december 1992), och nuvarande prognoser förden svenska ekonomin. Beräkningarna bygger på gemenskapsbudgetensinkomststruktur för 1995.

Den svenska avgiften kan utifrån dessa utgångspunkter, utan nedanredovisade inläsning, beräknas till ca 18,3 miljarder kronor 1995.

Det avtal som träffets mellan Sverige och EU innebär att Sverigeinledningsvis får lättnader i form av en infesning av budgetavgiften.Inläsningen omfettar ett fest belopp om totalt 1 027 miljoner ecu undermedlemskapets första fyra år, vilket med en kurs om 9 kronor per ecumotsvarar ca 9,3 miljarder kronor. Under medlemskapets första åruppgår budgetlättnaden till ca 4,4 miljarder kronor, under det andra årettill ca 3,9 miljarder kronor, under tredje till ca 0,7 och under det fjärdeåret till ca 0,3 miljarder kronor.

112¶Med hänsyn tagen till den överenskommna inläsningen av den svenska Prop. 1993/94:150avgiften kan avgiften för 1995 - dvs. det belopp som skall överföras från Bilaga 1.2statsbudgeten till EU-budgeten - preliminärt beräknas till 13,9 miljarderkronor.

Medlemskapet innebär samtidigt att vissa utgifter som idag finansierasöver statsbudgeten blir föremål för unionens gemensamma politik ochdärmed finansieras över EU-budgeten. Detta direkta avlyft kan beräknastill ca 5 miljarder kronor för 1995. Kvarstående finansieringsbehov förbudgetavgiften blir därmed ca 8,9 miljarder kronor. När infäsnings-perioden är slut beräknas budgetbelastningen successivt ha stigit till ca 18miljarder kronor 1999 efter det att hänsyn tagits till avlyften från densvenska statsbudgeten.

113 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Den kommunala sektorn omlättar borgerliga kommuner, landsting samtkyrkliga kommuner, dvs. församlingar, pastorat och andra kyrkligasamfälligheter. Till sektorn räknas även den verksamhet som bedrivs isamarbete mellan kommuner eller landsting i form av kommunalförbund.Landstingens verksamhet har, framförallt under 1960-talet, byggts ut isnabbare takt än kommunernas. Därmed har landstingens andel av denkommunala sektorn ökat från ungefär 1/8 under 1950-talet till dagensandel på ca 1/3.

Mellan åren 1985 och 1991 hade sektorn ett negativt finansiellt sparandepå mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täckte de löpandeutgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning,försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

Kommunsektorns finansiella sparande förstärktes under år 1992 då ettfinansiellt överskott på 16 miljarder kronor uppstod. För år 1993beräknas det finansiella sparandet ha uppgått till 25 miljarder kronor. Destora positiva resultaten förklaras till största delen av den nedväxling avpris- och löneökningstakten som skett de senare åren i kombination medökade skatteintäkter till följd av den tvååriga eftersläpningen i det gamlasystemet för utbetalning av kommunalskattemedel.

År 1994 beräknas det finansiella sparandet komma att uppgå till 12miljarder kronor. Anledningen till minskningen är de tillfälliga effektersom förstärkt sektorns finanser under åren 1992 och 1993. I tabell 8.1redovisas den kommunala sektorns finansiella sparande åren 1994 - 1999enligt LK-beräkningama.

Tabell 8.1 Den kommunala sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor i löpande priser

År 1994 1995 1996 1997 1998 1999

Finansiellt sparande 12 0 4 11 19 24

Källa: Finansdepartementet

Beräkningen bygger på de krav på realt oförändrade utgifter föroffentlig konsumtion som angavs i förra årets reviderade finansplan.Under åren 1995 och 1996 försämras det finansiella sparandet något, menär fortfarande positivt. Under resten av LK-perioden uppvisar kalkylenför kommunsektorn ett positivt finansiellt sparande på mellan 11 och 24miljarder kronor. Det är framförallt mellan åren 1996 och 1998 som detenligt beräkningen sker en kraftig förbättring. Till stor del förklarasförbättringen av skatteinkomsternas förväntade positiva utveckling

samtidigt som konsumtionen antas anpassas till det skattefinansierade Prop. 1993/94:150utrymmet. Bilaga 1.2

Kommunsektorns inkomster antas öka med i genomsnitt 3,0 % per årunder LK-perioden vilket kan jämföras med statens bruttoinkomstökningpå 5,1 % per år under motsvarande period.

Förbättringen av det finansiella sparandet orsakas inte av någonminskning av den kommunala sektorns reala tillgångar under LK-perioden. I stället antas realinvesteringarna öka.

Givet att det kommunala skatteuttaget inte höjs och att de statligaöverföringarna till kommunerna utvecklas restriktivt blir slutsatsen att denkommunala sektorn står inför betydande behov av ytterligare anpassningp.g.a. kravet på realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion.Handlingsutrymmet för kommuner och landsting kommer till stor del attbestämmas av möjligheterna att omfördela resurser, effektivisera och ökaavgiftsfinansieringen.

I diagram 8.1 redovisas den kommunala sektorns inkomster och utgifterår 1994.

Diagram 8.1 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter år 1994

Utgifter 383 miljarder kronor

Inkomster 383 miljarder kronor

Allmänna bidrag 12 %

Övrigt 14%

Speciella bidrag 7 %

till hushåll 9%

Finansielltsparande 3%Realinves-teringar 5%Övrigatransfereringar 10%

Utgifterna och inkomsterna i affärsdrivande verksamhet ingår inte i omslutningen.Däremot ingår driftöverskott från och subventioner till affärsdrivande verksamhet.Försäljning och avgifter t.ex. inom barnomsorg räknas från utgifterna. Som en följdav detta är såväl utgifterna som inkomsterna lägre än de kommuner och landsting hari sina räkenskaper.

Källa: Finansdepartementet

115¶Kommunalskatten svarar för 67 % av sektorns totala inkomster, 256 Prop. 1993/94:150miljarder kronor. Allmänna och specialdestinerade statsbidrag utgör Bilaga 1.219 % av inkomsterna. Även dessa finansieras med skatter.

Av den kommunala sektorns utgifter utgörs 73 % av konsumtion.

Transfereringarna uppgår till 19 % av utgifterna.

Tabell 8.2 Den kommunala sektorns inkomster åren 1994 - 1999.

Miljarder kronor i löpande priser.

1999 Inkomster

430 Skatter

312¶Transfereringar

62¶Allmänna statsbidrag

46¶Specialdestinerade statsbidrag 27

13¶Bidrag från socialförsäkring

3¶Räntor

6 Övriga inkomster

50 Utgifterna och inkomsterna i affärsdrivande verksamhet ingår inte i omslutningen.Däremot ingår driftöverskott från och subventioner till affärsdrivande verksamhet.Försäljning och avgifter t.ex. inom barnomsorg räknas från utgifterna. Som en följdav detta är såväl utgifterna som inkomsterna lägre än de kommuner och landsting hari sina räkenskaper.

Källa\ Finansdepartementet

Kommunernas och landstingens inkomster bestäms främst av skatteinkom-sternas (skatteunderlag och utdebitering) och statsbidragens utveckling.Proportionerna mellan inkomstkällorna skiljer sig något mellan kommu-ner och landsting. Den största inkomstkällan är skatteinkomsterna somsvarar för två tredjedelar av kommunernas, fyra femtedelar av lands-tingens och tre fjärdedelar av de kyrkliga kommunernas inkomster.Underlaget för skatteinkomsterna utgörs till ca 80 % av den samladelönesumman och transfereringar knutna till denna (t.ex. sjukpenning).Resterande del utgörs i huvudsak av pensioner. Den kommunala sektornsinkomster är således nära knutna till hur löner och sysselsättningutvecklas.

Staten sköter uppbörd och taxering av alla skatteinkomster dvs. ävende kommunala. Staten betalar enligt särskilda regler ut skattemedlen tillkommuner, landsting och kyrkliga kommuner.

Från och med år 1993 infördes ett nytt system för utbetalning avkommunalskattemedel till kommuner och landsting.

Systemet innebär att utbetalningarna sker det år som inkomstbe-skattningen avser och inte, som i det tidigare systemet, två år senare.

116¶Detta medför att inkomster och utgifter kan budgeteras i samma pris- ochlöneläge. Utbetalningarna grundas på det senast kända skatteunderlageti kommunen respektive landstinget. Underlaget räknas upp med denprognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget för riket de efterföljandeåren. Avräkning görs för varje kommun och landsting vid två tillfallen.En delavräkning görs när taxeringen under beskattningsåret är slutfördoch en slutlig avräkning görs när taxeringen under året efter beskatt-ningen är slutförd. Avräkningama görs för varje kommun respektivelandsting.

År 1994 sänktes grundavdraget. För de kommuner och landsting somår 1994 bibehöll eller sänkte sin skattesats i jämförelse med år 1993avstod staten tillfälligt från att reglera denna ökning. Därmed harkommunsektorn tillfälligt tillförts 4,2 miljarder kronor detta år. Dengenomsnittliga kommunala utdebiteringen antas oförändrad under LK-perioden.

Transfereringar från stat och socialförsäkring till den kommunala sektornuppgår år 1994 till 76 miljarder kronor och svarar därmed för 20 % avsektorns inkomster. Även dessa finansieras med skatter. Sammantagetuppgår därmed skatteinkomsternas andel av den kommunala sektornsinkomster till 87 %.

Ett nytt statsbidragssystem för kommunerna har införts fr.o.m. år1993. Tolv av de tidigare specialdestinerade statsbidragen, bl.a. bidragentill skola och barnomsorg avskaffades och ersattes av ett nytt utjämnings-bidrag till kommuner. Även skatteutjämningsavgiftema och avräknings-skatten avskaffades för att "rundgången" mellan staten och kommunernaskulle upphöra. Det nya systemet har givits en utformning som innebäratt riksdagen fästställer en bidragsram för den kommunala sektorn medutgångspunkt i vad som bedöms vara förenligt med det samhällsekono-miska utrymmet.

För landstingen avvecklades sex specialdestinerade bidrag. Avräknings-skatten avvecklades och skatteutjämningsavgiften reducerades. Effekternaav dessa förändringar kvittades mot ramen för vissa ersättningar tillsjukvårdshuvudmännen.

Dessutom infördes den s.k. finansieringsprincipen. Principen innebäratt om staten vill ge kommuner och landsting nya uppgifter, avvecklauppgifter eller ändra ambitionsnivåer eller regler för befintliga åtagandenbör statsmakterna anvisa hur de skall finansieras. Finansieringsprincipeninnebär också att statsbidragen bör minska om kommunsektorn iframtiden fråntas skyldigheter eller om de till följd av regeländringar fårmöjlighet att bedriva en effektivare verksamhet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

117 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

I beräkningarna av den kommunala sektorns skatteinkomster har detantagits att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen liggeroförändrad på 31,05 kronor per skattekrona under hela kalkylperioden.Skatteinkomsterna har reducerats med hänsyn till ekonomiska regleringarmellan staten och kommunsektorn till följd av regeländringar sompåverkar skatteunderlaget.

De förväntade effekterna av förändringarna avseende kommunalabostadstillägg till folkpension (KBT), bostadsbidrag, psykatrivården,barnomsorgsgarantin m.m. har beaktats. Förändringarna har inte antagitspåverka kommunernas finansiella sparande. I beräkningarna har detstatliga utjämningsbidraget till kommunerna antagits ligga på nominelltoförändrad nivå under LK-perioden 1994 - 1999. Beroende på över-gångslösning av bidragen år 1995 har regleringar med hänsyn tillfinanseringsprincipen under LK-perioden gjorts på skatteunderlaget.Skatteutjämningsbidraget för landsting ligger på samma nivå åren 1995 -1999 som år 1994, vilket även gäller ersättningarna från socialförsäk-ringssektorn till sjukvårdshuvudmännen (Dagmar m.m.).

I löpande priser ökar skatteinkomster och statsbidrag till kommunsek-torn med i genomsnitt 3,1 % per år under LK-perioden.

Summan av skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektorn i för-hållande till BNP sjunker från 22 % år 1994 till 19 % år 1999. Dettainnebär att den ökning som noterades under 1990-talets första år nubryts. Nedgången förklaras dels av den effekt som det nya systemet förutbetalningar av skatteinkomster får vid en nedväxling av löne- ochprisökningstakten och dels av de förväntade ekonomiska regleringarnamellan staten och kommunsektorn.

Samtidigt bedöms statsbidragen utvecklas restriktivt under LK-periodenvilket svarar för en del av minskningen. Transfereringarna från stat ochsocialförsäkring har minskat i betydelse under 1980-talet. Med debedömningar som görs i den långsiktiga konsekvenskalkylen kommerdenna utveckling att fortsätta. I början av 1980-talet utgjorde de 30 % avinkomsterna, jämfört med 20 % år 1994. År 1999 beräknas trans-fereringarna utgöra 14 % av den kommunala sektorns totala inkomster.

Övriga inkomster som framförallt utgörs av kapitalförslitning, drifts-överskott från affärsdrivande verk och kommunsektorns interna trans-fereringar m.m. beräknas öka med i genomsnitt 2,2 % per år underperioden. Många av dessa poster återfinns även på utgiftssidan t.ex. desektorsintema transfereringarna och kapitalförslitningen, vilket gör att detill stor del kan betraktas som interna poster som inte påverkar detfinansiella sparandet.

118 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell 8.3 Den kommunala sektorns utgifter år 1994 - 1999.

Miljarder kronor i löpande priser.

1999 Utgifter

406 Konsumtion

308 Löner

238¶Försäljning

-29

-30

-32

-34

-35

-37

Övriga kostnader

107 Investeringar

29¶Bruttoinvesteringar

30¶Nettoköp av fastigheter

-2

-1

Transfereringar

69¶Transfereringar till hushåll

35¶Övriga transfereringar

34 Finansiellt sparande

24 Utgifterna och inkomsterna i affärsdrivande verksamhet ingår inte i omslutningen.Däremot ingår driftöverskott från och subventioner till affärsdrivande verksamhet.Försäljning och avgifter t.ex. inom barnomsorg räknas från utgifterna. Som en följdav detta är såväl utgifterna som inkomsterna lägre än de kommuner och landsting hari sina räkenskaper.

Källa: Finansdepartementet

Den kommunala sektorns totala utgifter motsvarar ungefär 25 % avBNP (1994). Den kommunala sektorns utgifter fördelar sig på konsum-tion, investeringar och transfereringar. Den övervägande delen avutgifterna avser kommunal konsumtion, framförallt inom utbildning, vårdoch omsorg. Det börjar dock bli allt vanligare att kommuner lägger utuppdrag på kommunala bolag och privata leverantörer. Så längeverksamheten bedrivs av kommuner och landsting redovisas de i regel inationalräkenskaperna som kommunal konsumtion. När verksamhetenläggs ut som uppdrag på kommunala bolag och externa producenterredovisas de som transfereringar.

Avgiftsfinansierad verksamhet reducerar den kommunala konsumtionenoch redovisas i stället som privat konsumtion. Om verksamheten endasttill en viss del avgiftsfinansieras redovisas den delvis som privatkonsumtion och delvis som kommunal konsumtion. Om allt mer avverksamheten kommer att bedrivas av enskilda och finansieras av olikatyper av avgifter eller kommunala skattemedel blir det otillräckligt attenbart uppmärksamma utvecklingen av den kommunala konsumtioneneller produktionen.

Huvuddelen av utgifterna för konsumtion består av löner och arbets-givaravgifter, vilka under senare år har ökat i snabbare takt än priserna.Utgifterna för den kommunala konsumtionen tenderar därför att växasnabbare än nominell BNP även om den reala tillväxten är densamma förbåda. Dessutom ingår förbrukning av material och kapitalförslitning i -kommunal konsumtion. Från den kommunala konsumtionen dras inkom-ster från försäljning av varor och tjänster samt avgifter för tjänster.

119¶Transfereringarna från kommunsektorn omfattar bl.a. bostadsbidrag,KBT, socialbidrag m.m. till hushållen och subventioner till företagensamt ränteutgifter. Fr.o.m. år 1994 har bostadsbidrag förstatligats ochfr.o.m. år 1995 avses KBT förstatligas. Transfereringarna påverkas delvisav den samhällsekonomiska utvecklingen, bl.a. genom att en sämreinkomstutveckling för hushållen medför en ökning i antalet bidragssö-kanden vid givna bidragsnormer.

Beräkningen bygger på de mål om realt oförändrade utgifter för offentligkonsumtion som uttalats i förra årets reviderade finansplan. Detta innebäratt utgifterna för den offentligt skattefinansierade konsumtionen får ökahögst i takt med den allmänna prisutvecklingen dvs. prisutvecklingen påbruttonationalprodukten.

Effektivisering och rationalisering pågår idag i betydligt störreomfettning än på 1980-talet. Man ser över organisationen, samordnarverksamheter och försöker sänka kostnaderna genom anbudsupphandlingoch konkurrens.

Minskningar av den kommunala konsumtionen kan även ske genom attkommunala verksamheter läggs ner eller minskar i omfettning.

Kommunerna kan även höja sina avgifter för att fylla gapet mellanbehov och resurser.

Den kommunala sektorns investeringar antas öka volymmässigt underLK-perioden. Kostnaden per enhet antas följa prisutvecklingen. Till dettabidrar det s.k. ROT-programmet. Utvecklingen skall jämföras med 1980-talet då investeringarna i nominella belopp rent av minskade vissa år.

Den kommunala sektorns utgifter för transfereringar till hushåll ochföretag utvecklades under 1980-talet i takt med övriga kommunalautgifter. Under LK-perioden antas dessa transfereringar växa i takt medprisutvecklingen, utom vad gäller de förväntade effekterna av för-ändringarna avseende KBT, bostadsbidrag, handikappreformen samt vissaförändringar på grund av ekonomiska regleringar mellan staten ochkommunsektorn. Förändringarna antas dock inte påverka kommunernasfinansiella sparande.

De kommunala utgifternas andel av BNP sjunker från en topp på 25 %år 1994 till 21 % år 1999. Under 1970-talet ökade de kommunalautgifterna snabbare än BNP. De kommunala utgifternas andel av BNPsteg från 22 % år 1970 till 27 % år 1980. Under 1980-talet begränsadesden kommunala utgiftsexpansionen och andelen reducerades till 25 % år1991, trots att volymtillväxten för den kommunala konsumtionen överstegden reala BNP-tillväxten. En viktig förklaring till detta är att det relativapriset för den kommunala konsumtionen reducerades. Under LK-periodenförutses en fortsatt minskning av de kommunala utgifternas andel avBNP. Denna minskning uppstår som en följd av minskad real resurstill-gång.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

120 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell 8.4 Balansräkning för den kommunala sektorn år 1992.Miljarder kronor i löpande priser.

Tillgångar

386¶Omsättningstillgångar

79¶Likvida medel

26¶Statsbidragsfordringar

16¶Övriga kortfristiga fordringar

37¶Anläggningstillgångar

307¶Fastigheter och anläggningar

243¶Fordon, maskiner och inventarier

26¶Övriga anläggningstillgångar

38¶Skulder och eget kapital

386¶Kortfristiga skulder

66¶Långfristiga skulder

172¶Eget kapital

148¶Uppgifterna inkluderar affärsdrivande verksamhet. Däremot ingår inte verksamhet sombedrivs av kommunägda företag. Därutöver ingår den beräknade pensionsskulden.

Källa: Kommunernas finanser 1992, SCB

Kommunsektorns soliditet dvs. hur stor del av tillgångarna som finans-ierats med eget kapital uppgick år 1992 till ca 38 %. Soliditeten varierardock mellan kommuner, landsting resp, kyrkliga kommuner. Lägstbelåning av tillgångarna har de kyrkliga kommunerna där soliditeten år1992 uppgick till ca 86 % och högst belåning av tillgångarna harlandstingen som uppvisar en soliditet år 1992 på ca 14 %.

För närvarande pågår en omlättande korrigering av kommunernas ochlandstingens redovisning genom att allt fler redovisar pensionsåtagandenför anställda som en långfristig skuld. Pensionsskulden utgör detberäknade värdet av kommunernas och landstingens beräknade åtagandenför framtida pensionärer, förmåner till nuvarande pensionärer ochintjänade delar av förmåner till framtida pensionärer.

Dagens kommunala avtalspensioner är som regel inte fonderadeoch utbetalningarna finansieras således allteftersom de förfäller.

Något tryggande av pensionslöftena genom fondavsättningar eller dyliktsker således inte. Löftena anses säkerställda genom den garanti som denkommunala beskattningsrätten innebär. Kommunala företag tryggar sinapensionsutfästelser genom tillgång till kommunal borgen eller genomavsättning till pensionsstiftelse. Det är ett så kallat fördelningssystem därdagens yrkesverksamma betalar dagens pensionärer.

Kommunerna och landstingens verksamhet har vuxit starkt under desenaste decennierna. Detta kommer enligt gjorda beräkningar att leda tillatt antalet pensionärer med kommunal pensionsrätt tredubblas om drygt25 år och kommer då att uppgå till ca 600 000 pensionärer.

Den enskilda iäktorn, utöver antalet kommunala pensionärer, sompåverkar pensionsutbetalningarna mest är reallöneutvecklingen. En lägrekommunal reallöneökning medför en lägre pensionsskuldsökning.

121¶För att täcka ökningen av pensionsskulden och för att investeringar Prop. 1993/94:150skall finansieras utan att öka nettoupplåningen krävs ett finansiellt Bilaga 1.2sparande som är positivt.

Kommunernas borgensförbindelser uppgick vid utgången av år 1992 till192 miljarder kronor. Den största delen, ca 80 %, avsåg borgen för låntill kommunala bolag inklusive kommunägda bostadsföretag. Borgenför-bindelser för statliga bostadslån uppgick till ca 9 %. Spridningen mellankommunerna är mycket stor. Den viktigaste orsaken till variationenmellan kommunerna är skillnaden i innehav av kommunägda företag ochbostadsföretag.

122¶LK-beräkningama avser i första hand statsbudgeten, men skall ocksåligga till grund för regeringens långssiktiga utgiftsstrategi för hela denoffentliga sektom. En samlad analys av den konsoliderade offentligasektorns finansiella ställning är därför nödvändig för att ge en heltäckan-de bild över hur mycket resurser den offentliga sektom förfogar över ochhur mycket som förbrukas.

Den konsoliderade offentliga sektorn omfattar staten, AP-fonden ochkommunsektorn, vilket i sin tur inkluderar primär- och landstingskommu-ner, kyrkokommunner och kommunalförbund. I beräkningarna av statensfinansiella sparande inkluderas också vissa fonder som vanligtvisredovisas utanför statsbudgeten. Dessa benämns här Övriga staten.

Sedan 1980-talet har de offentliga finanserna försämrats på ettdramatiskt sätt. Under innevarande budgetår beräknas underskottet i detfinansiella sparande uppgå till drygt 13 % av BNP, att jämföra med ettöverskott på knappt 5 % 1989/90. Den kraftiga försvagningen förklarasfrämst av övergången från överhettning till djup lågkonjunktur och denfinansiella krisen. Ett väsentligt lägre kapacitetsutnyttjande och ned-växlingen av inflationstakt har urholkat skattebaserna. Samtidigt harlågkonjunkturen framtvingat kraftiga ökningar av vissa utgifter förframför allt arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslöshetsunderstöd ochstöd till banksektora.

Statens finansiella sparande har försämrats kraftigt sedan 1980-talet.Budgetåret 1989/90 uppgick statens finansiella sparande till 29 miljarderkronor eller 2 % av BNP. Sparandets utveckling följer till stor delstatsbudgetens utveckling, dvs. vid stora underskott i statsbudgetenförsämras det finansiella sparandet. Utöver budgetsaldots försämring hardet finansiella sparandet även påverkats av de fonder som inte redovisaspå budgeten men som ingår i begreppet Övriga staten, t.ex. Arbets-marknadsfonden och Lönegarantifonden. Dessa fonder har i sambandmed 1990-talets stigande arbetslöshet uppvisat allt större underskott ochpåverkar således statens sparande.

Under LK-perioden antas att arbetsmarknadsläget förbättras ochtillväxten tilltar. Dessutom antas bl.a. att åtgärder vidtas i form avutgiftsnedskämingar och inkomstförstärkningar i enlighet med regeringenssaneringsprogram. Detta leder till ett förbättrat finansiellt sparande istaten under hela LK-perioden från - 192 miljarder kronor 1994/95 till- 101 miljarder kronor för 1998/99 eller drygt 12 % respektive drygt5 % av BNP.

9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

123¶Den svaga reallöneutvecklingen under senare delen av 1980-talet innebaratt ATP-utgifterna ökade snabbare än de inbetalda ATP-avgifterna. Somett resultat av bl.a. detta har en allt större andel av AP-fondens räntein-komster tagits i anspråk för de löpande pensionsutbetalningarna. Trots engynnsam demografisk utveckling under 1990-talet kommer det finansiellasparandet i AP-fonden att försvagas. Under LK-periodens sista årberäknas AP-fonden för första gången att uppvisa ett negativt finansielltsparande (ca - 1,5 miljarder kronor), vilket innebär att fondkapitaletkommer att behöva ianspråktas för de löpande pensionsutbetalningarnafr.o.m. sekelskiftet. AP-fondens finansiella sparande beräknas minskamed ca 34 miljarder kronor i löpande priser mellan budgetåren 1988/89och 1998/99.

Mot bakgrund av bl.a. ovanstående kommer pensionssystemet att ställasinför stora påfrestningar efter sekelskiftet. Situationen kommer attförvärras ytterligare till följd av att antalet pensionärer per yrkesaktivkommer att öka kraftigt samtidigt som de genomsnittliga ATP-pensioner-na kommer att öka till följd av att de nytillkommande pensionärernatjänat in allt högre ATP-rätt.

En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp (Pensionsarbetsgruppen)har nyligen presenterat ett betänkande med förslag till reformeratpensionssystem. Förslaget innebär bl.a. en starkare koppling mellanpensionsutbetalningar och ekonomisk tillväxt.

Mellan åren 1985 och 1991 hade den kommunala sektorn ett negativtfinansiellt sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. In-komsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarnafinansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragningav rörelsekapitalet.

Kommunsektorns finansiella sparande förstärktes under år 1992 då ettfinansiellt överskott på 16 miljarder kronor uppstod. Budgetåret 1993/94beräknas det finansiella sparandet uppgå till 22 miljarder kronor. Destora positiva resultaten är emellertid tillfälliga och förklaras till störstadelen av den nedväxling av pris- och löneökningstakten som skett desenare åren i kombination med ökade skatteintäkter till följd av dentvååriga eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalning av kommu-nalskattemedel.

Budgetåret 1994/95 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 5miljarder kronor när de tillfälliga effekter, som förstärkt sektorns finanserunder åren 1992 och 1993, uteblir.

Under 1995/96 försämras det finansiella sparandet, men är fortfarandepositivt. Under resten av LK-perioden uppvisar kommunsektorn ettpositivt finansiellt sparande på mellan 7 och 21 miljarder kronor. Till stordel förklaras den successiva förbättringen av skatteinkomsternas positiva

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

utveckling samtidigt som anpassningen av konsumtionen till det skattefi-nansierade utrymmet sker.

Den offentliga sektorns finanser har försämrats markant sedan 1980-talet.Budgetåret 1989/90 uppgick den offentliga sektorns finansiella sparandetill knappt 5 % av BNP. Under budgetåret 1994/95 överstiger denoffentliga sektorns utgifter inkomsterna med 165 miljarder kronor. Deoffentliga finanserna uppvisar därmed ett underskott på knappt 11 % avBNP. Under LK-perioden förbättras det finansiella sparandet successivt,när tillväxten i ekonomin tar fart och kapacitetsutnyttjandet ökar. Trotsden relativt gynnsamma bild som LK-kalkylerna baseras på är under-skotten ändå betydande under LK-perioden. Under slutåret 1998/99 harunderskottet i det finansiella sparandet mer än halverats och uppgår tillknappt 4 % av BNP.

Utgifterna minskar relativt kraftigt under LK-perioden. Detta är bådeen effekt av direkta utgiftsneddragningar och en växande BNP. Sane-ringsprogrammets genomförande och minskade bostadssubventionersänker transfereringsutgifterna till hushållen. Den offentliga konsumtionenhålls tillbaka, bl.a. genom restriktioner på kommunerna. När sysselsätt-ningen ökar kan också utgifterna för arbetsmarknadspolitik och arbets-löshetsunderstöd sjunka. De stora underskotten i de offentliga finansernakommer dock att öka skuldsättningen under hela perioden och tvingafram allt större ränteutgifter.

Också inkomsterna minskar under LK-perioden, vilket begränsarförbättringen av det finansiella sparandet. Skattekvoten är dock i stort settoförändrad under perioden. Eftersom sammansättningen av BNP påverkarhur mycket inkomsterna ökar, skulle en tillväxt som till större del bestodav konsumtion medfört högre skatteinkomster. Eftersom skattekvoten äroförändrad är det andra inkomster, t.ex. AP-fondens ränteinkomster, somökar långsammare än BNP.

Hela LK-perioden kännetecknas av fortsatt kraftiga, om än minskandeunderskott i det offentliga sparandet. Därmed kommer den finansiellanettoförmögenheten att snabbt försämras. Efter det överhettade läge sområdde i ekonomin vid 1980-talets slut hade den konsoliderade offentligasektorn en finansiell nettofordran. De stora underskotten under lågkon-junkturen och LK-perioden medför att den offentliga sektorns nettoskuldi stället beräknas uppgå till 51 % av BNP under slutet av LK-perioden1998/99. En försvagning av den offentliga sektorns nettoförmögenhet äringet unikt för Sverige. Den offentliga sektorns skuldsättning har stigitinom hela OECD-området under den senaste lågkonjunkturen, menutvecklingen är mer dramatisk i Sverige. Den finansiella bruttoskuldeni Sverige överstiger genomsnittet för OECD-ländenia sedan 1993. Medhänsyn till underskotten i de offentliga finanserna under LK-periodenkommer sannolikt också nettoskulden överstiga genomsnittet i OECD.Sveriges relativa position är ännu sämre om hänsyn tas till att denoffentliga sektorns pensionsåtaganden är förhållandevis stora i Sverige.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

125 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

De internationella förutsättningarna antas vara desamma i de trealternativa beräkningarna. Skillnaderna mellan de tre antagandestrukturer,som LK-beräkningarna baseras på, ligger i inhemska faktorer: hur välarbetsmarknaden fungerar och hur stort förtroendet är för den framtidaekonomiska utvecklingen och den förda ekonomiska politiken.

I det föregående har LK-beräkningar baserade på alternativet med engenomsnittlig årlig BNP-tillväxt om ca 3 % redovisats. I detta avsnittredovisas alternativ 2 % respektive alternativ 4 %. Liksom alternativ3 % är dessa två alternativ hämtade från den reviderade nationalbudgetensom utgör bilaga 1.1 i denna proposition.

I alternativ 2 % antas lönebildningen fungera sämre. Löneökningstaktentilltar under perioden trots den höga nivån på arbetslösheten. I dettaalternativ med en sämre fungerande arbetsmarknad präglas förväntnings-bilden hos hushåll och företag av en fortsatt osäkerhet. Förtroendet förden ekonomiska politiken är lägre än i alternativ 3 %, vilket resulterari stigande räntor under LK-perioden. Därmed bromsas återhämtningen iekonomin i förtid. En större osäkerhet hämmar investeringsutvecklingenytterligare. Sparbenägenheten är fortsatt hög hos hushållen i ett historisktperspektiv, vilket begränsar utvecklingen av den privata konsumtionen.Den samlade tillväxten uppgår till i genomsnitt 2 % per år. Den svagareinhemska efterfrågan resulterar i att den totala konsumtionens nivå islutåret är drygt 9 miljarder kronor lägre i alternativ 2 % än i alternativ3 % uttryckt i 1985 års prisnivå.

Produktionsökningen generar en viss uppgång i efterfrågan på arbets-kraften. Sysselsättningen stiger med ca 0,5 % per år. Med hänsyn till enhögre löne- och prisökningstakt utvecklas lönesumman realt svagare äni alternativ 3 %. I löpande priser kommer dock lönesumman under LK-perioden att utvecklas snabbare i alternativ 2 %, till följd av en högreinflation. Den svaga sysselsättningsökningen innebär att arbetslöshetenfastnar på en mycket hög nivå - trots att BNP växer med ca 2 % undersex år i följd. År 1999 är den öppna arbetslösheten tillsammans medandelen personer i åtgärder ca 12,5 % av arbetskraften, vilket är 2,5procentenheter högre än i alternativ 3 %. Utöver en sämre fungerandearbetsmarknad förklaras den svagare utvecklingen av arbetsmarknadslägeti alternativ 2 % av att en större del av produktionsökningen sker inomindustrin, som med en högre genomsnittlig produktivitet än övrigaekonomin begränsar behovet av att öka sysselsättningen.

126 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

I alternativ 2 % ökar statsskulden fortare än i alternativ 3 %. Stats-skuldens genomsnittliga procentuella utveckling för LK-perioden ärca 10,7 % per år och uppgår 1989/90 till knappt 109 % av BNP.Motsvarande årliga utveckling för BNP för LK-perioden är 5,3 %.

Lånebehovet i alternativ 2 % är större än i alternativ 3 %. Lånebehovetär i stort sett oförändrat under LK-perioden och uppgår till ca 167miljarder kronor 1998/99. Den största orsaken till att ett relativt högtlånebehov kvarstår under perioden är att budgetsaldot förblir högt samtatt underskottet i Arbetsmarknadsfonden förblir högt till följd av denfortsatta höga arbetslösheten.

Statsbudgetens saldo

Den sammantagna inkomst- och utgiftsutvecklingen innebär att statsbud-getens saldo visar på ett underskott på ca 131 miljarder kronor sista åreti beräkningsperioden. Jämfört med alternativ 3 % är budgetundeskottetca 47 miljarder högre. Detta förklaras till största delen av att räntenivånär betydligt högre i 2 % alternativet och i enlighet med detta blir stats-skuldräntorna ca 34 miljarder kronor högre i jämfört med alternativ 3 %.Den sämre fungerande arbetsmarknaden leder till att arbetslöshetenförblir på en hög nivå och att utgifterna för arbetsmarknadspolitiskaåtgärder inte minskar under perioden.

Statsbudgetens inkomster

Inkomsterna, netto, på statsbudgeten ökar under perioden med ca 85miljarder kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig procentuell ökningpå 5,3 %. Värt att notera är att inkomsterna i alternativ 2 % ökarsnabbare än i alternativ 3 % där motsvarande ökning är 5,1 %. Dettaförklaras av att lönesummeutvecklingen är högre än i 3 % alternativet,vilket gör att bruttoskatten för fysiska personers inkomstskatt uppnår engenomsnittlig procentuell utveckling på 6,3 % per år. Motsvarandeökning i 3 % alternativet är 5,4 %. Motverkande faktor är att företagensvinster är lägre i alternativ 2 % vilket medför lägre inkomster frånjuridiska personer jämfört med alternativ 3 %.

Statsbudgetens utgifter

Utgifterna, netto, exklusive statsskuldräntor minskar med ca 2 miljarderkronor mellan 1994/95 och 1998/99. Orsaken till att utgifterna inteminskar lika mycket som i 3 % alternativet är att utgifterna för arbets-

marknadspolitiska åtgärder förblir höga samt att basbeloppet är högre,vilket således leder till att utgifter för pensioner och studiemedel blirhögre än i alternativ 3 %. En annan viktig förklaring är den storaskillnaden i räntenivå mellan de olika alternativen som bl.a. påverkarutgifterna för räntebidragen.

Statsskuldräntoma ökar med ca 68 miljarder kronor, dvs en genomsnitt-lig procentuell ökning på 17,3 % per år. Sista året i LK-perioden uppgårstatsskuldräntoma till 144 miljarder vilket kan jämföras med räntornasista året för 3 % alternativet som uppgår till 110 miljarder kronor. Densnabba ökningen av räntorna förklaras av det högre ränteläget och detstörre underskottet i statsbudgeten.

Diagram 10.1 Budgetsaldo och lånebehov i alternativ 2 % och i alternativ 3 %under perioden 1994/95 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Mdkr

250t-

200-

150-

100-

50-

Lånebehov alt. 2 %

Lånebehov alt 3 %

94/95 95/96 96/97 97/98 98/99

Källa: Finansdepartementet

Det finansiella sparandet i staten förbättras svagt i alternativ 2 % jämförtmed en stor förbättring i 3 % alternativet. Den genomsnittliga procent-uella förbättringen 2 % är 4 % per år jämfört mot 15 % alternativ 3 %.Det finansiella sparandet i staten uppgår till - 162 miljarder kronor 2 %1998/99 mot ca - 100 miljarder kronor i alternativ 3 %. Utvecklingenförklaras dels av en svagare förbättring av budgetsaldot, dels av attarbetslösheten förblir på en hög nivå under hela beräkningsperioden,vilket leder till att underskottet i Arbetsmarknadsfonden förblir högt ialternativ 2 % jämfört med alternativ 3 %.

Med ett antagande om 2 % BNP-tillväxt beräknas det finansiellasparandet i AP-fonden att förbättras med ca 6,0 miljarder kronor vid åretsslut, relativt alternativet med 3 % BNP-tillväxt, under LK-periodens sista

år. Såväl inkomster som utgifter bli högre i 2 % alternativet än i 3 % Prop. 1993/94:150alternativet. Nettoeffekten blir emellertid ett högre finansiellt sparande i Bilaga 1.22 % alternativet. Detta förklaras primärt av att realräntan är väsentligthögre i 2 % alternativet.

Finansiellt sparande

Budgetåret 1994/95 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 5miljarder kronor. Minskningen förklaras av de tillfälliga effekter, somförstärkt sektorns finanser under åren 1992 och 1993.

Under 1995/96 försämras det finansiella sparandet och kommunsektornuppvisar ett positivt finansiellt sparande på 1 miljard kronor. I alternativetmed 3 % BNP-tillväxt är det finansiella sparandet något större undersamma budgetår.

Under resten av LK-perioden uppvisar kalkylen för kommunsektorn ettpositivt finansiellt sparande på mellan 6 och 19 miljarder kronor. Det ärframförallt mellan åren 1996 och 1998 som det enligt beräkningen skeren kraftig förbättring. Till stor del förklaras förbättringen av skattein-komsternas positiva utveckling samtidigt som konsumtionen antasanpassas till det skattefinansierade utrymmet.

Inkomster under LK-perioden

I löpande priser ökar skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektornmed i genomsnitt 3,6 % per år under LK-perioden. Den högre ökningenjämfört med 3 % alternativet förklaras av den högre löne- och prisök-ningstakten som medför att kommunsektorns skatteinkomster ökar mer.

Summan av skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektorn i för-hållande till BNP sjunker från 21 % år 1994/95 till 20 % år 1998/99.Nedgången stämmer överens med den i 3 % alternativet.

Utgifter under LK-perioden

Den kommunala sektorns utgifter fördelar sig på konsumtion, investering-ar och transfereringar. Den övervägande delen av utgifterna avserkommunal konsumtion, framförallt inom utbildning, vård och omsorg.Konsumtionsvolymen i kommunsektorn beräknas komma att minska medi genomsnitt 1,2 % per år under LK-perioden. Den större minskningen

jämfört med 3 % alternativet förklaras av den lägre tillväxten i ekono- Prop. 1993/94:150min. Bilaga 1.2

Transfereringarna påverkas delvis av den samhällsekonomiska utveck-lingen, bl.a. genom att en sämre inkomstutveckling för hushållen medfören ökning i antalet bidragssökanden vid givna bidragsnormer. Utgifternaför transfereringar blir högre än i 3 % alternativet p.g.a. den ogynnsam-mare sysselsättningsutvecklingen.

De kommunala utgifternas andel av BNP sjunker från en topp på 25 %år 1994/95 till 22 % år 1998/99 vilket är något större andel av BNP somde kommunala utgifterna utgör i 3 % alternativet.

Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras något under LK-perioden, men inte i samma utsträckning som i alternativ 3 och 4 %.Underskottet uppgår vid slutet av LK-perioden till 125 miljarder kronor,eller ca 6,5 % av BNP. Ackumulerat över LK-perioden är underskotteti de offentliga finanserna 127 miljarder kronor större i alternativ 2 % äni alternativ 3 %. Nettoskulden försämras till 58 % av BNP mot slutet avLK-perioden.

Ett svagare arbetsmarknadsläge håller uppe utgifterna för arbets-marknadspolitik och arbetslöshet. Ränteutgifterna i det närmastefördubblas under LK-perioden, mätt i löpande priser. Detta förklaras delsav att räntenivåerna är högre när ekonomin utvecklas svagare, dels att deallt större underskotten ackumuleras till en högre skuld.

Den offentliga sektorns inkomster gynnas på kort sikt av en högreinflationstakt som blåser upp skattebaserna. Den utbetalade lönesummanväxer något snabbare i alternativ 2 % än i alternativ 3 %, trots ensvagare sysselsättningsutveckling. Samtidigt påverkas inkomsternanegativt av en svagare utveckling av den privata konsumtionen ialternativ 2 %.

I alternativ 4 % fungerar arbetsmarknaden och lönebildningen bättre,vilket medför positivare framtidsförväntningar och att förtroendet för denekonomiska politiken är större än i alternativ 3 %. Alternativet med högtillväxt förutsätter dock fortsatta strukturella refomer som förbättrarekonomins funktionsförmåga. Det möjliggör en kraftigare nedgång avframför allt obligationsräntorna, men också av de korta räntorna. Ljusareframtidsbild resulterar i en något snabbare konsumtionsutveckling och enkraftigare expansion av investeringarna. Hushållens sparkvot fäller

successivt, från drygt 8 % 1994 till 3 % 1999. Sammantaget kommerBNP att växa med i genomsnitt 4 % per år under LK-perioden.

Produktionsuppgången leder till en kraftig ökning av efterfrågan påarbetskraft. Sysselsättningen ökar med i genomsnitt 3 % per år, vilketpåverkar lönesumman positivt. Arbetsmarknadens funktionsförmåga antasvara mycket god. Arbetskraftsbrist eller flaskhalsar uppkommer inte, utanlönebildningen och arbetsmarknaden beräknas vara så flexibel att arbets-kraften kan omallokeras utan problem. I alternativ 4 % kommerlönespridningen att vidgas, eftersom en relativt stor del av sysselsätt-ningsökningen sker inom den privata tjänstesektorn där produktivitetenoch löneutvecklingen beräknas vara lägre än inom industrin. En viktigförutsättning är att kompetensen hos de personer som en period ståttutanför den ordinarie arbetsmarknaden inte gått förlorad. Trots attutbudet av arbetskraft ökar med ca 2 % per år kommer den öppnaarbetslösheten tillsammans med andelen personer i olika åtgärder mer änhalveras jämfört med 1994. År 1999 beräknas 4 % vara öppet arbetslösaoch ytterligare 2,5 % omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder vilketär ca 3,5 procentenheter lägre 1999 i alternativ 4 % jämfört medalternativ 3 %.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

I alternativ 4 % utvecklas statsskulden mer gynnsamt än i alternativ 3 %.Budgetåret 1998/99 uppgår statsskulden trots detta till 1 830 miljarderkronor, vilket motsvarar 94,5 % av BNP. Den genomsnittliga pro-centuella ökningen av statsskulden under LK-perioden är ca 7,5 % perår, vilket skall jämföras med utvecklingen i alternativ 3 % som är ca8,8 % per år. Den stora skillnaden mellan alternativen är att i alternativ4 % minskar skuldkvoten under 1998/99, medan den i alternativ 3 %fortsätter att stiga under hela perioden. Detta förklaras framför allt av attden högre tillväxttakten i alternativ 4 %, vilket förklarar att underskotteni statsbudgeten och arbetsmarknadsfonden är lägre i alternativ 4 %.

Lånebehovet för alternativ 4 % är lägre än i alternativ 3 %. Förbudgetåret 1998/99 är skillnaden 30 miljarder kronor och uppgår ialternativ 4 % till ca 70 miljarder kronor eller 3,6 % av BNP. Skillnadenkan framför allt förklaras av att underskottet i statsbudgeten är mindreoch att underskottet i arbetsmarknadsfonden är lägre i alternativ 4 %.

Statsbudgetens saldo

Den sammantagna inkomst- och utgiftsutvecklingen innebär att statsbud-getens saldo visar ett underskott på ca 63 miljarder kronor sista året iLK-perioden. Jämfört med alternativ 3 % är budgetunderskottet ca 21miljarder kronor lägre. Detta förklaras till största delen av en snabbare

tillväxt som genererar högre skatteinkomster samt att den lägre arbets- Prop. 1993/94:150lösheten leder till att utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är Bilaga 1.2lägre.

Statsbudgetens inkomster

Nettoinkomsterna på statsbudgeten ökar under LK-perioden med ca 82miljarder kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig procentuell ökningpå 5,2 % per år i alternativ 4 %. Inkomsterna är i stort sett oförändradei förhållande till alternativ 3 % där den genomsnittliga procentuellaökningen är 5,1 % per år. Ökningen förklaras delvis av att arbetslöshetenminskar under perioden. Den högre sysselsättningen leder till attskattebaserna och lönesumman ökar. Detta leder i sin tur till attbruttoskatten för fysiska personers inkomstskatt ökar med i genomsnitt

5,4 % per år under perioden, samt att socialavgifterna, netto, ökar medca 19 miljarder eller i genomsnitt 6,4 % per år.

Statsbudgetens utgifter

Utgifterna exklusive statsskuldräntor minskar med knappt 37 miljarderkronor eller med i genomsnitt 2,1 % per år. Förklaringen till attutgifterna minskar mer i 4 % alternativet är nästan uteslutande den lägrearbetslösheten, vilken leder till att utgifterna för arbetsmarknadspolitiskaåtgärder minskar under perioden. Dessutom är basbeloppet något lägrevilket leder till lägre pensionsutbetalningar och lägre utgifter förstudiemedel än i alternativ 3 %.

Statsskuldräntoma ökar med 31 miljarder kronor, dvs. en genomsnittligprocentuell ökning på 9 % per år. Detta är en något lägre ökningstakt äni 3 % alternativet vilket hänför sig till dels det lägre budgetunderskottet,dels till något lägre räntenivåer.

132¶Diagram 10.2 Budgetsaldo och lånebehov i alternativ 4 % och i alternativ 3 %under perioden 1994/95 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Mdkr

Källa: Finansdepartementet

Det finansiella sparandet i staten förbättras med i genomsnitt 23 % perår under perioden i alternativ 4 %. Motsvarande förbättringar i alternativ3 % uppgår till 15 % per år.

Den kraftiga förbättringen förklaras dels av ett lägre budgetunderskott,dels av en högre sysselsättningsnivå vilket i sin tur minskar underskotteti Arbetsmarknadsfonden i alternativ 4 % jämfört med alternativ 3 %.

Med ett antagande om 4 % BNP-tillväxt beräknas det finansiellasparandet i AP-fonden vid LK-periodens slut att uppgå till ca - 2,1miljarder kronor.

Detta innebär en försämring motsvarande ca - 0,5 miljarder kronorjämfört med alternativet med 3 % tillväxt.

Finansiellt sparande

Budgetåret 1994/95 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 5miljarder kronor. Minskningen förklaras av de tillfälliga effekter, somförstärkt sektorns finanser under åren 1992 och 1993.

Under 1995/96 försämras det finansiella sparandet och kommunsektornuppvisar ett positivt finansiellt sparande på 3 miljarder kronor. Även ialternativet med 3 % BNP-tillväxt är det finansiella sparandet positivt,men något lägre under samma budgetår.

133¶Under resten av LK-perioden uppvisar kalkylen för kommunsektorn ettpositivt finansiellt sparande på mellan 11 och 30 miljarder kronor. Detär framförallt mellan åren 1996 och 1998 som det enligt beräkningen skeren kraftig förbättring. Till stor del förklaras förbättringen av skattein-komsternas positiva utveckling samtidigt som konsumtionen antasanpassas till det skattefinansierade utrymmet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Inkomster under LK-perioden

I löpande priser ökar skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektornmed i genomsnitt 3,1 % per år under LK-perioden. Ökningen stämmeröverens med den i 3 % alternativet.

Summan av skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektorn i för-hållande till BNP sjunker från 22 % år 1994/95 till 19 % år 1998/99.Nedgången är i stort sett densamma som den i 3 % alternativet.

Utgifter under LK-perioden

Den kommunala sektorns utgifter fördelar sig på konsumtion, investering-ar och transfereringar. Den övervägande delen av utgifterna avserkommunal konsumtion, framförallt inom utbildning, vård och omsorg.Konsumtionsvolymen i kommunsektorn beräknas komma att minska medi genomsnitt 0,8 % per år under LK-perioden. Den lägre minskningenjämfört med 3 % alternativet förklaras av den högre tillväxten iekonomin.

Transfereringarna påverkas delvis av den samhällsekonomiska utveck-lingen, bl.a. genom att en sämre inkomstutveckling för hushållen medfören ökning i antalet bidragssökande vid givna bidragsnormer. Utgifternaför transfereringar blir lägre än i 3 % alternativet tack vare dengynnsammare sysselsättningsutvecklingen.

De kommunala utgifternas andel av BNP sjunker från en topp på 25 %år 1994/95 till 19 % år 1998/99 vilket är en något mindre andel av BNPsom de kommunala utgifterna utgör i 3 % alternativet.

Även med de mycket gynnsamma förutsättningar som alternativ 4 %baseras på kommer den offentliga sektorns finansiella sparande attuppvisa underskott under hela LK-perioden. Utgifterna överstigerinkomsterna med 27 miljarder kronor 1998/99, vilket emellertid är 44miljarder kronor bättre än i alternativ 3 %. Mätt som andel av BNP

förbättras underskottet i det finansiella sparandet från knappt 11 %1994/95 till ca 1,5 % 1998/99. Utvecklingen leder till att den offentligasektorns nettoskuld ökar till 44 % av BNP mot slutet av LK-perioden,vilket är 7 procentenheter eller ca 121 miljarder kronor bättre än ialternativ 3 %.

Utgifterna laller snabbare än i alternativ 3 %>. En viktig förklaring tillatt de offentliga finanserna ändock fortsätter att uppvisa underskott är dekontinuerligt ökande ränteutgifterna. Detta motverkas av att utgifterna förarbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitik minskar avsevärtjämfört med alternativ 3 %.

Den snabbare sysselsättningsexpansionen medför att lönesumman växerkraftigare i alternativ 4 %. Därmed ökar också den offentliga sektornsinkomster. Inkomsterna gynnas också av att BNPs sammansättning serannorlunda ut i detta alternativ. Med en större andel privat konsumtiongeneras högre skatteinkomster än med en mer exportledd tillväxt.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

135¶APPENDIX

1993/94:150

Departementens verksamhetsområden

Bilaga 1.2

I följande appendix ges en beskrivning av den reala utvecklingen inomde olika departementens verksamhetsområden samt de utgiftsstyrandefaktorerna.

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94»

LK-perioden

96/97

97/98

Genomsnittligprocentuellförändring per år

94/95

95/96

98/99

94/95 - 98/99

1. Justitiedepartementet

18 891

19 580

19 365

19 423

19 549

19 679

0,1%

2. Utrikesdepartementet

18 416

16 954

15 636

15 403

15 150

14 893

-3,2%

3. Försvarsdepartementet

38 868

39 801

40 134

39 888

39 995

40 102

0,2%

4. Socialdepartementet

129 520

134 583

134 579

132 918

131 411

130 150

-0,8%

5. Kommunikationsdepartementet

29 634

30 968

28 148

28 599

25 094

23 574

-6,6%

6. Finansdepartementet

121 422

89 357

78 233

70 065

63 573

57 866

-10,3%

7. Utbildningsdepartementet

37 450

38 051

33 251

33 361

33 434

33 419

-3,2%

8. Jordbruksdepartementet

7 587

6 308

5 975

5 708

5 728

5 768

-2,2%

9. Arbetsmarknadsdepartementet

42 116

45 092

42 888

41 439

39 710

38 345

-4,0%

10. Kulturdepartementet

15 706

15 276

11 380

9 026

8 869

8 859

-12,7%

11. Näringsdepartementet

4 490

3 984

3 802

3 571

3 505

3 379

-4,0%

12. Civildepartementet

2 181

2 247

2 219

2 224

2 227

-0,2%

13. Miljö- och natur-resursdepartementet

2 153

2 406

1 627

1 604

1 607

-9,6%

14. Övrigt

2 621

2 612

2 613

-0,1%

Summa utgifter

i 1994/95 års prisnivå

469 296

447 228

419 848

405 841 392 464

382 481

-3,8%

Källor: Riksrevisionsverket, Finansdepartementet och respektive departement.* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

1993/94:150

Bilaga 1.2

II. Justitiedepartementet

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94»

LK-perioden

97/98

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

Totala utgifterdärav:

18 891

19 580

19 365

19 423

19 549

19 679

0,1%

Polisväsendet

10 656

10 815

10 697

10 762

10 850

0,1%

Domstols- och åklagar-väsendet

2 960

3 181

3 151

3 157

3 160

-0,2%

Kriminalvård

3 655

4 097

4 182

4 177

4 186

4 188

0,6%

Övrigt

1 620

1 487

1 335

1 327

1 353

1 481

-0,1%

Källor: Riksrevisionsverket och Justitiedepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Inom Justi tedepartementets verksamhetsområde svarar myndigheternainom polis-, åklagar-, domstolsväsendet och kriminalvården för mer än90 % av departementets totala resurser. Dessa verksamheter är mycketpersonalintensiva. Rättsväsendet är i stor utsträckning regelstyrt.Brottsutvecklingen, anmälda brott, mängden mål och ärenden av olikaslag samt målens svårighetsgrad är exemel på faktorer som påverkarrättsväsendets arbetsbelastning. De utgiftsstyrande faktorerna är främstpris- och löneutvecklingen. Utgifterna styrs också av nya politiska beslut.

137 Bilaga 1.2

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94*

LK-perioden

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

97/98

Totala utgifter

därav:

18 416

16 954

15 636

15 403

15 150

14 893

-3,2%

Utrikesförvaltningen

1 572

1 606

1 612

1 622

1 631

1 636

0,5%

Internationellt utvecklingssamarbete

13 319

12 457

12 141

11 898

11 636

11 374

-2,2%

Övrigt

3 353

2 891

1 883

-10,2%

Källor: Riksrevisionsverket och Utrikesdepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde utgör internationelltutvecklingssamarbete den största enskilda utgiftsposten. Av de totalaanslagen under Utrikesdepartementets huvudtitel föreslås för budgetåret1994/95 knappt 75 % gå till bistånd till tredje världen. Lägger man tilldetta också insatserna för samarbetet med Central- och Östeuropa utgördet samlade biståndet ca 80 % av huvudtitelns anslag. Det totala anslagetför utvecklingsbistånd till tredje världen, den s.k. biståndsramen, föreslåsi prop. 1993/94:100, bil. 4 uppgå till 13 360 miljoner kronor budgetåret1994/95. Regeringen förslag innebär ett avsteg från ambitionen att ge 1% ab BNI i utvecklingsbidrag. Avsteget är dock temporärt och så snartSvergies ekonomi tillåter skall biståndet åter utgöra 1 % av BNI. Frånbiståndsramen avräknas vissa asylkostnader och kostnader inom andrahuvudtitlar.

Insatserna för samarbetet för Central- och Östeuropa utgörs av etttreårigt program uppgående till 1 miljard kronor per år. Budgetåret1994/95 är det sista i det beräknade treårsprogrammet. Regeringen hardock under budgetåret 1994/95 bemyndigats att få göra utfästelser omhögst 1 miljard kronor avseende budgetåret 1995/96.

Utrikesförvaltningens (dvs såväl departementets som de 103 utlands-myndigheternas) förvaltningskostnader, som utgör ca 9,5 % av de totalaanslagen under departementets huvudtitel, styrs främst av pris- ochlöneutvecklingen i Sverige och internationellt samt av kronkursensutveckling.

Många av Utrikesdepartementets anslag har tillkommit för att finansieraSveriges deltagande i internationella organisationer eller internationelltöverenskomna verksamheter. I de flesta fall avser dessa anslag obligato-riska bidrag till respektive organisations budget, vilka uttaxeras enligt enpå förhand fastställd fördelningsnyckel. Utvecklingen av de olikaorganisationernas budgetar blir därmed en viktig utgiftsstyrande faktor.Bidragen uttaxeras i normalfallet i annan valuta än svenska kronor, vilket

innebär att även kronkursen är en viktig styrande faktor.

Utgifterna under övriga delar av departementets samlade anslag styrsfrämst av pris- och löneutvecklingen.

1993/94:150

Bilaga 1.2

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

1993/94:150

Bilaga 1.2

IV. Försvarsdepartementet

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94*

LK-perioden

96/97

97/98

Genomsnittligprocentuellförändring per år

94/95

95/96

98/99

94/95 - 98/99

Totala utgifterdärav:

38 868

39 801

40 134

39 888

«»

39 995

«»

40 102

0,2%

Militärt försvar

35 903

37 293

37 595

37 301

37 360

37 419

0,1%

Civilt försvar

2 022

1 941

1 940

1 972

1 988

0,6%

Övrigt

5,2%

Källor: Riksrevisionsverket och Försvarsdepartementet

* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

** Enligt de beräkningsnormer som används i LK:n blir utgifterna 39 995 miljonerkronor budgetåret 1997/98 och 40 102 miljoner kronor budgetåret 1998/99. (I enlighetmed planeringsramen i 1992 års försvarsbeslut blir utgifterna 40 139 respektive 40393 miljoner kronor)

Utgifterna styrs av femåriga försvarsbeslut. Budgetåret 1994/95 är dettredje året i försvarsbeslutsperioden och regeringen föreslår i prop.1993/94:100, bil. 5 att totalförsvarets militära del tilldelas 36 512,0miljoner kronor. För totalförsvarets civila del föreslås en ekonomisk ramom 2 281,3 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. 1992 års stabilse-ringsproposition (prop. 1992/93:50) innebär att anslagen inom totalförsva-ret kommer att reduceras med ytterligare 600 miljoner kronor budgetåret1996/97. Därmed reduceras totalförsvarets anslag med 1,2 miljarder perår fr.o.m. budgetåret 1996/97. Härtill kommer de besparingar somföreslås för totalförsvaret i 1994 års budgetproposition om 90 miljonerkronor.

Såsom en metod att i rimlig omfattning säkerställa planerad materielan-skaffhing räknas anslaget för materielanskaffning årligen upp med 1,5 %.Denna uppräkning sker utöver det system för priskompensation somtillämpas för det militära försvarets anslagsmedel där ett sammanvägtindex som benämns försvarsprisindex, FPI, används.

På grund av införandet av kapitalkostnader för fäst egendom kommernuvarande konstruktion av försvarsprisindex, FPI, att behöva förändrasfrån och med budgetåret 1995/96. Den del faktor som idag avspeglarkostnadsutvecklingen för byggnader delas upp på en delfåktor för lokal-kostnader och en delfåktor för investeringar i befästningar.

140¶Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

1993/94:150

Bilaga 1.2

93/94*

LK-perioden

Genomsnittligprocentuellförändring per år

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

94/95 - 98/99

Totala utgifterdärav:

129 520

134 583

134 579

132 918

131 411

130 150

-0,8%

Familjer och barn

35 849

35 855

34 746

34 212

33 690

33 146

-1,9%

Ekonomisk trygghet vidsjukdom, handikappoch ålderdom

82 188

85 471

86 658

86 353

86 122

85 895

0,1%

Hälso- och sjukvård

1 662

1 591

1 776

1 569

1 375

1 192

-7,0%

Omsorg om äldre ochhandikappade

3 186

4 715

4 619

4 007

3 462

3 181

-9,4%

Socialt behandlingsarbete,alkohol- och narkotikapolitik

-5,9%

Mynd. under socialdepartementet

6 096

6 326

6 243

6 254

6 253

6 240

-0,3%

Jämställdhetsfrågor

0,0 %

Källor: Riksrevisionsverket och Socialdepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Utgifterna på femte huvudtiteln speglar endast delvis utvecklingen inomsocialdepartementets verksamhetsområde. För att få en mer fullständigbild av utgiftsutvecklingen bör redovisningen kompletteras med den delav socialförsäkringssektorns utgifter som inte utgörs av statsbidrag. Dessautgifter redovisas dels på statsbudgetens inkomstsida (85 % av utgifternafor sjuk- och föräldraförsäkring och för ersättning vid närståendevård),dels i särskilda fonder utanför statsbudgeten (allmän tilläggspension[ATP], delpensionsforsäkring och arbetsskadeförsäkring).

Statens och socialförsäkringssektorns utgifter i miljoner kronor, 1994/95 års prisnivå

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Statsbudgetens utgifter, anslag

134 583

134 579

132 918

131 411

130 150

Statsbudgetens utgifter,inkomsttitel

44 013

43 429

44 210

44 687

45 090

Allmän tilläggspension (ATP)

112 353

115 436

119 713

122 614

125 951

Delpension

2 570

2 477

2 349

2 212

2 170

Arbetsskadeförsäkring

7 352

7 355

7 461

7 617

7 725

Summa

300 871

303 276

306 651

308 541

311 086

*) 85 % av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkring och ersättning vid närståendevård.

1993/94:150

Bilaga 1.2

Utgiftsutvecklingen för de största transfereringarna i miljoner kronor, 1994/95 års prisnivå

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Barnbidrag

15.996¶Bostadsbidrag

6.125¶Föräldraförsäkring

18.524¶Sjukförsäkring

34.788¶Arbetsskadeförsäkring

7.725¶Förtidspension (inkl. ATP)Ålders- och efterlevande

pensioner inkl. ATP)

151.346 BPT

10.220¶Summa

288.429¶Huvuddelen av Socialdepartementets budget utgörs av transfereringarfrämst till hushållen. För flertalet av dessa transfereringar garanteras enföljsamhet i utbetalningarna relativt inflationen och löneutvecklingen.Basbeloppets storlek styr t.ex. utgiftsnivån för pensionsförmånerna medanutgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen främst styrs av löneutveck-lingen och antalet förvärvsarbetande. Härutöver utgör befolkningsut-vecklingen den mest betydande utgiftspåverkande faktorn. Utvecklingenpå arbetsmarknaden är ytterligare en faktor som påverkar utgifterna inomdenna sektor.

Utgifterna för de familjepolitiska stöden styrs av en mängd faktorer.Demografisk utveckling och den allmänna pris- och löneutvecklingen ärde faktorer som har störst betydelse för utgiftsutvecklingen. Ävenkonjukturläget, främst arbetslöshetsnivån, har betydelse för utvecklingenav de inkomstrealeterade stödsystem inom fåmiljepolitiken.

1993/94:150

Bilaga 1.2

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94’

LK-perioden

97/98

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

Totala utgifterdärav:

29 634

30 968

28 148

28 599

25 094

23 574

-6,6%

Infrastruktur

26 921

28 107

25 367

25 818

22 313

20 793

-7,3%

Sjö/luftfart

0,0%

Post och tele

1 012

-2,0%

Kollektivtrafik

0,0%

Övrigt

0,0%

Källor: Riksrevisionsverket och Kommunikationsdepartementet

* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Fr.o.m kalenderåret 1993 ingår vissa statsbidrag till kommunerna i det nya generellastatsb idragssy s temet.

Riksdagen fattar beslut om anslagsnivån ett år i taget samt bemyndigar regeringen attplanera investeringar för ytterligare två år. Åren därutöver anger endast trafikverkensplanerade investeringsnivå inom den totala planeringsnivån på 98 miljarder kronor för10-årsperioden 1994-2003.

För politikområdet kommunikationer är det främst prioriteringen avinfrastrukturen samt avreglering och bolagisering av statlig verksamhet,som framöver kommer att vara de viktigaste utgiftsstyrande faktorerna.

Utgifter med anknytning till infrastrukturen har ökat i omfattning undersenare år. Konsumtionsutgifterna avser bl.a. drift av statliga vägar. In-vesteringsutgiftema avser främst väg- och jämvägsinvesteringar.

Sedan år 1991 har riksdag och regering fettat beslut om mycketomfettande investeringar i vägar och järnvägar. Under år 1994 finansierasinvesteringar för 15 - 16 miljarder kronor med anslagsmedel. Detta ärungefär tre gånger så mycket som den genomsnittliga årliga inves-teringsvolymen under 1980-talet. Investeringarna har nu ökat till en andelav drygt 1 % av BNP.

Riksdagen beslutade i juni 1993 om en långsiktig inriktning för ut-byggnad av infrastrukturen. Beslutet omfattar även ekonomiska ramar förperioden 1994 - 2003 samt ekonomiska ramar för den närmaste treårs-perioden. Enligt beslutet upprättas planer för väg- och jämvägs-investeringar samt kollektivtrafikanläggningar för totalt 98 miljarderkronor för tioårsperioden 1994 - 2003.

Därtill skall räknas de järnvägs- och väginvesteringar som finansierasgenom avgifter på trafiken. Detta gäller utbyggnaden av Arlandabanan

med privat kapital och Öresundsförbindelsen. Investeringar som är plane-rade att finansieras med avgifter på vägtrafiken gäller utbyggnaden avRingen och Yttre tvärleden i Stockholm och väginvesteringarna iGöteborg, totalt ca 30 miljarder kronor.

Sammantaget kommer ca 150 miljarder kronor att investeras i vägaroch järnvägar under den kommande tioårsperioden finasierade med anslagoch avgifter. För att möta lågkonjunkturen och minska arbetslöshetengenomförs en större andel av investeringarna i 10-årsplanema under deförsta åren i denna planperiod.

Underhållet av infrastrukturen är sedan länge eftersatt och de storainvesteringar som nu genomförs kommer på sikt att ytterligare ökabehovet av underhållsinsatser. Regeringen avser därför återkomma tillriksdagen med analys och förslag till strategi för drift och underhåll iett långsiktigt perspektiv i samband med att de långsiktiga investerings-planerna skall revideras om tre år.

Övriga utgifter de närmaste åren inom kommunikationsdepartementetsområde påverkas bl.a. av statens köp av interregional järnvägstrafik,avtalsbundna bidrag till länsjärnvägar och bidrag till inlandsbanan.Anslagen till FoU har ökat fr.o.m. budgetåret 1993/94.

1993/94:150

Bilaga 1.2

1993/94:150

Bilaga 1.2

VII. Finansdepartementet

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94’

LK-perioden

97/98

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

Totala utgifter

därav:

121 422

89 357

78 233

70 065

63 573

57 866

-10,3%

Bidrag och ersättningar till

kommunerna

48 294

46 318

44 353

43 273

42 113

40 865

-3,1%

Bostadsförsörjning

34 817

30 005

20 916

14 005

8 704

4 196

-38,8%

Övrigt

38 311

13 034

12 964

12 787

12 756

12 805

-0,4%

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Utgifterna inom Finansdepartementets område domineras av bidrag tillbostadsbyggandet och kommunerna. Statens utgifter för räntesubventionertill bostadsbyggandet påverkas främst av subventionsräntans nivå, ny- ochombyggandets omfattning samt produktionskostnadernas storlek, när detgäller räntebidrag enligt äldre bestämmelser. Utgifterna består huvud-sakligen av bidrag till ägare av flerbostadshus och småhus. I beräk-ningarna har det statliga utjämningsbidraget till kommuner antagits liggai nominellt oförändrad nivå. Skatteutjämningsbidragen till landsting följerautomatiskt skatteunderlagets förändringar, eftersom bidragen är knutnatill medelskattekraften. Tidigare år har den prognostiserade ökningen avbidraget i huvudsak finansierats av landstingen själva. Bidraget antas ävenför landstingen ligga på nominellt oförändrad nivå. Utgiftsutvecklingeninom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet har under senare årpåverkats av ett antal större reformer, som i vissa fell inneburit helt nyaarbetsuppgifter för myndigheterna. Genom en målmedveten satsning påatt rationalisera den s.k. grundhanteringen har utgiftsutvecklingen förskattemyndigheterna kunna brytas under innevarande planeringsperiod,som sträcker sig t.o.m. budgetåret 1995/96. För kronofogdemyndig-heternas del tillkommer den snabba ökningen av antalet mål och ärenden,som föranlett vissa resurstillskott och medfört att någon flerårigplaneringsram inte kunnat bestämmas.

145¶Bilaga 1.2Miljoner kronor 1994/95 Ars prisnivA

93/94»

LK-perioden

96/97

97/98

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per är94/95 - 98/99

94/95

95/96

Totala utgifter

därav:

37 450

38 051

33 251

33 361

33 434

33 419

-3,2%

Skolväsendet m.m.

1 715

1 733

1 728

1 729

1 730

-0,0%

Folkbildning

1 979

1 933

0,0%

Universitet, högskolor,

forskning1^

18 875

18 932

19 246

19 512

19 559

19 554

0,8%

Studiestöd

9 277

10 266

10 182

10 187

10 212

10 202

-0,2%

Lokalförsörjning m.m.2)

1 059

Särskilda insatser

4 545

5 187

-100,0%

Källor: Riksrevisionsverket och Utbildningsdepartementet

* RRVs prognos i 1993/94 Ars prisnivA.

Härav utgör 2 997 mkr för lokalkostnader som anvisats under Lokalförsörjning m.m. budgetAret 1993/94.Fr.o.m. budgetAret 1994/95 ingAr medel för lokalkostnader i anslagen till universitet och högskolor.

1 M.a.a. ändrat system för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar kommer anslaget att fördelaspA universitet och högskolor fr.o.m. budgetAret 1994/95. Fördelningen görs i regleringsbreven.

Kostnadsutvecklingen för verksamheterna inom Utbildningsdepartemen-tets område är till stor del beroende av pris- och löneutvecklingen.

Under LK-perioden sker dessutom en ökning av anslagen till utbildningoch forskning vid universitet och högskolor som beror på redan fettadebeslut om dimensionering

Det ökade internationella forskningssamarbetet beräknas medföra ökadeutgifter under LK-perioden. Dessa kommer emellertid att finansierasgenom omfördelningar av befintliga resurser och påverkar därmed inteden totala utgiftsutvecklingen.

Inom studiestödsområdet styrs utgiftsutvecklingen av olika fektorer somantalet studiestödstagare, utnyttjandegrad och nivån på de olika studiestö-den. Antalet studiestödstagare på gymnasienivå är främst beroende av dendemografiska utvecklingen. Inom det övriga utbildningsväsendet är antaletstudiestödstagare huvudsakligen en följd av utbildningarnas dimensione-ring. Viktiga utgifts&ktorer för studielånen är också den ackumuleradeskuldstockens storlek och Riksgäldskontorets utlåningsränta. Skuldstockenberäknas till ca 58 miljarder kronor vid slutet av LK-perioden.

146¶IX. Jordbruksdepartementet 1993/94:150

Bilaga 1.2

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå °

93/94’

LK-perioden

97/98

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

Totala utgifterdärav:

7 587

6 308

5 975

5 708

5 728

5 768

-2,2%

Jordbruk och trädgårdsnäring

4 323

3 240

2 970

2 893

2 904

2 907

-2,7%

Livsmedel

5,1%

Utbildning och forskning

1 368

1 318

1 317

1 324

1 332

1 339

0,4%

Biobränslen

-34,7%

Övrigt

-3,6%

Källor: Riksrevisionsverket och Jordbruksdepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Utgifterna består till över hälften av transfereringar, i första hand stöd tillenskilda jordbrukare i samband med reformeringen av jordbrukspolitiken.Konsumtionsutgifterna avser förvaltningskostnader, av vilka Lantbruks-universitetets kostnader utgör en stor del. De tekniska faktorer som ärstyrande för utgifternas utveckling är framför allt löne- och prisutveck-lingen. Under perioden 1994/95-1998/99 beräknas transfereringarna tillnäringsidkare inom de areella näringarna inkl, företags- och branchstöd,minska med ca 0,6 miljarder kronor från ca 3,6 miljarder kronor till ca3,0 miljarder kronor.

Utgiftsutvecklingen styrs inom Jordbruksdepartementets område främstav anpassning av politiken till ett medlemskap i EU. Ett EU-medlemskapkommer att medföra stora förändringar till följd av en anpassning tillEG:s regelverk. En ökad användning av direktbidrag samt fortsattamarknadsinterventioner och exportsubventioner kommer att vara viktigainslag i en gemensam jordbrukspolitik. Samtidigt kommer struktur-,regional- och miljörelaterade stöd att få ökad betydelse.

Det nyligen träffade GATT-avtalet kommer också att påverkautvecklingen inom området, bl.a. vad gäller utvecklingen av gränsskyd-dets nivå för jordbruksprodukter.

1993/94:150

Bilaga 1.2

X. Arbetsmarknadsdepartementet

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94’

LK-perioden

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

97/98

Totala utgifter

därav:

42 116

45 092

42 888

41 439

39 710

38 345

-4,0%

Arbetsmarknad m.m

26 723

28 647

26 615

25 341

23 612

22 247

-6,1%

Arbetslivsfrågor

12 890

13 431

13 306

13 181

-0,5%

Regional utveckling

2 503

3 014

2 967

2 917

-0,8%

Källor: Riksrevisionsverket och Arbetsmarknadsdepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

För budgetåret 1994/95 har dessutom 5 025 miljoner kronor avsatts tillUtbildningsdepartementet för extra insatser inom utbildningsområdet avhänsyn till läget på arbetsmarknaden. Vidare har 2 800 miljoner kronoravsatts till Kommunikationsdepartemnetet avseende underhållningsåt-gärder för sysselsättnings och tillväxt.

Utgifterna för de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärdernafår inte överstiga anvisade medel på ett reservationsanslag vars storlekfrämst grundar sig på arbetslöshetens utveckling.

Den beräknade utvecklingen av utgifterna under LK-perioden byggerpå att den öppna arbetslösheten sjunker från 7,7 % budgetåret 1994/95 till

5.7 % budgetåret 1998/99. 6,2 % av arbetskraften omfattas av olikaarbetsmarknadspolitiska åtgärder 1994/95. Budgetåret 1998/99 beräknas

4.7 % omfattas av åtgärder.

Kostnaden för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder varierar.Sammansättningen av åtgärderna påverkar därför det totala antaletpersoner som kan erbjudas en åtgärd inom anvisad medelsram. Utgifternaför de olika åtgärderna påverkas bl.a. av den allmänna löneutvecklingen,nivån på den arbetslöses tidigare inkomst och kostnaden för olikautbildningar.

Arbetslöshetsförsäkringens utgifter, som emellertid inte redovisas påstatsbudgeten, utan i arbetsmarknadsfonden (avsnitt 4.1) bestäms framförallt av arbetslösheten bland kassamedlemmama och deras tidigare inkomstArbetslöshetsersättningen motsvarar högst 80 % av tidigare inkomst.Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansieras också av arbetsmar-knadsfonden. Det gäller arbetslivsutveckling, utbildningsvikariat och vissautbildningsbidrag för arbetslösa. Omfattningen på dessa arbets-marknadspolitiska åtgärder påverkar således den direkta belastningen påarbetsmarknadsfonden. För budgetåret 1994/95 beräknas arbetsmarknads-fonden belastats med ca 15,7 miljarder kronor för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Utgifterna under rubriken Arbetslivsffågor avser i första hand syssel-sättningsåtgärder riktade till arbetshandikappade. Även här bestämsutgifterna av politiska beslut, men löneutvecklingen och sammansätt-ningen av de arbetslösa är av betydelse för hur många personer som kanfå sysselsättning inom ramen för anvisade medel. Utgiftsminskningenunder perioden beror på ett successivt minskat stöd till Samhall.

Cirka två tredjedelar av de utgifter som avsätts för regional utvecklinguppförs som reservationsanslag. Det gäller bl.a. lokaliserings- ochutvecklingsbidrag, regionala utvecklingsinsatser och särskilda regionalpo-litiska infratsrukturåtgärder. Transportstöd, sysselsättningsbidrag ochnedsatta socialavgifter styrs bl.a. av konjunkturen. Vid ett Svenskt EU-medlemskap kommer ca 2 400 miljoner kronor per år att tillförasarbetsmarknads- och regionalpolitiken från EU:s strukturfonder.

1993/94:150

Bilaga 1.2

1993/94:150

Bilaga 1.2

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94*

LK-perioden

96/97

97/98

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

S 94/95

95/96

Totala utgifterdärav:

15 706

15 276

11 380

9 026

8 869

8 859

-12,7%

Kultur och massmedia

4 165

4 171

4 164

-0,0%

Invandring

11 479

11 104

7 215

4 861

4 704

4 694

-19,4%

Övrigt

0,0%

Källor: Riksrevisionsverket och Kulturdepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Ett stort antal anslag inom Kulturdepartementets område avser för-valtningskostnader och dessa styrs främst av löne- och prisutvecklingen.I övrigt består utgifterna bl.a. av produktionsstöd, konstnärsstöd ochannat verksamhetsstöd på kultur- och medieområdet. Inom in-vandringsområdet avser utgifterna främst inkvartering och försöijnings-stöd till asylsökande under den tid deras asylansökningar prövas samtstatsbidrag till kommunerna som ersätter dem för de flyktingar som tasemot. Dessa utgifter bestäms i första hand av antalet asylsökande,asylprövningstidens längd samt av hur många uppehållstillstånd sombeviljas.

Den grundläggande utgiftsstyrande faktorn inom invandringsområdet ärtillströmningen av asylsökande. Kortsiktigt är möjligheterna att styraasyltillströmningen begränsade och kan främst ske genom viseringspliktoch "signaler" om vilka kategorier som beviljas uppehållstillstånd iSverige. Långsiktigt kan styrningen ske genom ändrad invandrings- ochflyktingpolitik och genom mellanstatligt samarbete och genom in-ternationella överenskommelser.

1993/94:150

Bilaga 1.2

XII. Näringsdepartementet

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94*

LK-perioden

97/98

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

Totala utgifter

därav:

4 490

3 984

3 802

3 571

3 505

3 379

4,0%

Forskning och utveckling

2 323

2 192

0,0%

Energi

-26,0%

Övrigt

1 414

1 000

-1,3%

Källor: Riksrevisionsverket och Näringsdepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Inom Näringsdepartementets områden är de dominerande utgiftsstyrandefaktorerna pris- och löneutvecklingen.

Stödet till forskning och utveckling är det mest anslagsberoende.Näringslivet medfmansierar delar av denna verksamhet.

Vad gäller verksamhetsområdet privatisering av statligt ägda företag,kvarstår tidigare angivna målsättning att verksamheten skall inbringa ca10 miljarder kronor per år till statskassan under de kommande åren.

En ny treårsperiod för industrirelaterad forskning och utveckling harinletts efter riksdagens beslut våren 1993. De statliga satsningarna förindustri- och näringslivsinriktad FoU uppgår till drygt 2 miljarder kronorper år. Sverige deltar i EU:s ramprogram för forskning och teknisk ut-veckling. I och med ikraftträdandet av EES-avtalet kommer Sverige attårligen betala programavgifter till EU-kommissionen. De direkta kost-naderna, i form av avgifter till EU, uppgår till ca 900 miljoner kronorårligen när programavgiftema nått sin fulla volym vilket beräknas inträffaår 1997. Av detta belopp kommer ca 500 miljoner kronor att belastaNäringsdepartementets budget. De utgiftsstyrande faktorerna är härutvecklingen av EU:s budget för FoU, Sveriges BNP samt kronans värde.

Den största delen av Sveriges satsningar på rymdverksamhet görsgenom deltagande i European Space Agency (ESA). Deltagande igrundprogrammet och det vetenskapliga programmet är obligatorisktmedan deltagande i tillämpningsprogrammet är frivilligt. Sverige har idetta sammanhang tagit på sig utgifter på ca 2 miljarder kronor under denärmaste sex åren.

Inom energiområdet styrs utgifterna i stor utsträckning av fettade beslutom ekonomiska ramar för program för omställning och utveckling avenergisystemet t.o.m. budgetåret 1995/96.

151 Bilaga 1.2

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94*

LK-perioden

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

97/98

Totala utgifterdärav:

2 181

2 247

2 219

2 224

2 227

-0,2%

Länsstyrelserna

1 700

1 795

1 792

1 797

1 800

0,1%

Övrigt

-1,4%

Källor: Riksrevisionsverket och Civildepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Utgifterna inom Civildepartementets område avser förvaltningskostnaderför myndigheter. Pris- och löneutvecklingen är således en fektor avavgörande betydelse för kostnadsutvecklingen inom departementetsansvarsområden.

Statsbidrag till trossamfunden, påverkas inte av några automatisktverkande faktorer. En förändring av relationerna mellan staten ochSvenska kyrkan kan emellertid på längre sikt påverka dessa statsbidrag.

152 Bilaga 1.2

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94*

LK-perioden

98/99

Genomsnittligprocentuellförändring per år94/95 - 98/99

94/95

95/96

96/97

97/98

Totala utgifterdärav:

2 153

2 406

1 627

1 604

1 607

-9,6%

Miljövård

1 417

1 652

-14,3%

Strålskydd, kärnsäkerhet

-0,4%

Fastighetsdata och lantmäteri

-1,7%

Källor: Riksrevisionsverket och Miljö- och naturresursdepartementet* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

Huvuddelen av utgifterna under denna huvudtitel avser konsumtion, somi sin tur till största delen består av lönekostnader. Övriga större utgifterunder budgetåret 1994/95 avser investeringar i mark för naturvård,bidrag för kalkning av försurade sjöar och vattendrag, ersättning förlandskapsvårdande åtgärder, Östersjöprogrammet samt åtgärder för attuppfylla internationella åtaganden. Medel som avsattes i samband medeneigiskatteomläggningen 1992 för stöd till biobränslen och Östeuropafördelas efter årliga beslut och finns därför endast redovisade t.o.m.budgetåret 1994/95. En del av de statliga utgifterna inom Miljö- ochnaturresursdepartementets verksamhetsområde är avgiftsfinansierade.

153 Bilaga 1.2

Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå

93/94»

LK-peri

94/95

oden

95/96

96/97

97/98

Genomsnittligprocentuellförändring per år98/99 94/95 - 98/99

Totala utgifterdärav:

2 621

2 611

2 612

2 613

-0,1%

Riksdagen m.m.

0,0%

Hovet och Slotten

0,0%

Regeringskansl i et

1 687

1 677

1 678

1 679

-0,1%

Källor: Finansdepartementet och Riksgäldskontoret* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.

I detta avsnitt redovisas verksamhets- och utgiftsområden i statsbudgetensom ej ingår i den departementsvisa redovisningen. Dessa områden ärstatschefen och regeringen, kungliga hov- och slottsstatema, samtriksdagen dess myndigheter och regeringskansliet.

Fr.o.m. budgetåret 1994/95 redovisas ett sammanhållet anslag tillRegeringskansliets departement, utredningar, Regeringskanslietsförvaltningskontor mfl. anslag. Dessa redovisades tidigare underrespektive departements huvudtitel.

154 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

TABELLBILAGA

Tabell I: Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1993 - 1999

Procentuell förändringfrän föregående år

1999 Alternativ 2 %

BNP, volym

-2,1

2,4

3,0

3,1

2,3

1,6

1,0

Export, volym

7,2

10,0

8,0

7,6

6,5

6,0

5,5

Timlön

3,9

3,0

3,3

5,1

5,7

6,0

Utbetald lönesumma

-1,5

3,0

4,3

6,3

6,1

5,7

KPI (årsgenomsnitt)

4,7

1,6

2,7

3,7

3,5

3,2

3,3

Arbetslöshet, nivå

8,2

8,0

7,2

6,9

6,8

6,7

Arbetsmarknadspolitiskaåtgärder, nivå

4,3

6,2

6,1

6,0

5,9

1999 Alternativ 3 %

BNP, volym

-2,1

2,4

3,0

3,9

3,4

2,6

2,2

Export, volym

7,2

10,0

8,0

7,2

6,7

6,3

Timlön

3,9

3,0

3,3

3,6

3,9

4,1

4,6

Utbetald lönesumma

-1,5

3,0

4,3

5,6

5,3

5,7

KPI (årsgenomsnitt)

4,7

1,6

2,7

3,0

3,2

3,1

3,3

Arbetslöshet, nivå

8,2

8,0

7,2

6,5

6,1

5,8

5,5

Arbetsmarknadspol itiskaåtgärder, nivå

4,3

6,2

5,9

5,4

4,9

4,6

1999 Alternativ 4 %

BNP, volym

-2,1

2,4

3,0

4,9

4,2

3,6

3,3

Export, volym

7,2

10,0

8,0

8,2

7,7

6,9

6,6

Timlön

3,9

3,0

3,3

3,2

3,1

3,5

4,0

Utbetald lönesumma

-1,5

3,0

4,3

6,3

5,7

5,8

6,2

KPI (årsgenomsnitt)

4,7

1,6

2,7

2,3

2,7

2,8

3,0

Arbetslöshet, nivå

8,2

8,0

7,2

6,0

5,3

4,7

4,0

Arbetsmarknadspol itiskaåtgärder, nivå

4,3

6,2

5,3

4,4

3,4

2,5

Källa: Finansdepartementet

11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell II: Lånebehov och statsskuld

Miljarder kronor, löpande priser

Inkluderar även ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren1993

88/89

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Alternativ 2 %

Budgetsaldo

18,1

3,4

-34,5

-80,8

-187,8

-197,5

-150,6

-143,8

-137,7

-132,5

-131,1

Övr utlåning,Riksgälds-kontoret *

-3,2

-1,7

-9,4

-7,9

-20,6

-42,1

-45

-35,2

-34,5

-33,5

-35,8

Lånebehov

-14,9

-1,7

43,9

88,7

208,4

239,6

195,6

179,0

172,0

166,0

166,9

Andel av BNP %

-1,3

-0,1

3,2

6,1

14,2

16,2

12,6

10,9

9,9

9,1

8,8

Statsskuld-förändring

-7,9

-7,2

44,2

84,3

249,6

220,6

191,6

177,0

176,0

171,0

167,9

Total stats-

589,7

582,5

626,7

711,0

960,6

1181,2

1372,8

1549,8

1725,8

1896,7 2064,6

skuld

Andel av BNP %

50,2

44,9

44,6

48,8

66,5

80,1

88,6

94,2

99,3

104,1

108,5

* Den största delen består av finansiering av underskottet i Arbetsmarknadsfonden

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Alternativ 3 %

Budgetsaldo

-150,6

-138,7

-117,8

-97,3

-84,3

Övr utlåning,Riksgälds-kontoret *

-45

-36,6

-28,8

-23,2

-15

Lånebehov

195,6

175,3

146,6

120,5

99,3

Andel av BNP %

12,6

10,7

8,4

6,6

5,2

Statsskuld-

förändring

191,6

173,3

150,6

125,5

100,3

Total stats-

skuld

1372,8

1546,1

1696,7

1822,2

1922,5

Andel av BNP %

88,6

94,1

97,6

99,5

100,1

Historiska åren är samma som alternativ 2 %.

* Den största delen består av finansiering av underskottet i Arbetsmarknadsfonden

156 Prop. 1993/94:150Bilaga 1.2

Lånebehov och statsskuld (forts)

Miljarder kronor, löpande priser

Inkluderar även ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren1993

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Alternativ 4 %

Budgetsaldo

-150,6

-130,5

-102,1

-80,2

-62,9

Övr utlåning,Riksgälds-kontoret *

-45

-31,3

-22,3

-19,1

-7,0

Lånebehov

195,6

161,8

124,4

99,3

69,9

Andel av BNP %

12,6

9,8

7,1

5,1

3,6

Statsskuld-förändring

191,6

159,8

128,4

98,3

70,8

Total stats-skuld

1372,8

1532,6

1661,0

1759,3

1830,1

Andel av BNP %

88,6

93,2

95,5

95,8

94,5

Historiska ären är samma

som alternativ 2 %

* Den största delen består av finansiering av

underskottet i

i Arbetsmarknadsfonden

Källa: Finansdepartementet

157 Prop. 1993/94:150Bilaga 1.2

Tabell III: Sammanfattning av beräkningsresultaten

Miljarder kronor, löpande priser

Inkluderar även ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om v&ren1993. Delposter är var och en korrekt avrundade.

88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99

Alternativ 2 %

Inkomster, netto

367,7

401,6

403,5

397,7

377,7

368,6

368,2

368,1

409,4

431,6

453,4

Utgifter, nettoexkl statsskuld-

räntor

296,4

334,4

377,0

418,5

492,4

473,1

442,8

438,9

437,0

435,0

440,5

Statsskuldräntor

53,2

63,7

61,0

60,0

73,1

93,0

76,0

91,0

110,0

129,0

144,0

Andel av BNP %

4,5

4,9

4,3

4,2

5,1

6,3

4,9

5,5

6,3

7,1

7,6

Budgetsaldo

18,1

3,4

-34,5

-80,8

-187,8

-197,5

-150,6

-143,8

-137,7

-132,5

-131,1

Andel av BNP %

1,5

0,3

-2,5

-5,6

-13,0

-13,4

-9,7

-8,7

-7,9

-7,3

-6,9

94/95

95/96

96/97 97/98

98/99

Alternativ 3 %

Inkomster, netto

368,2

384,6

406,8

427,9

448,6

Utgifter, nettoexkl statsskuld-räntor

442,8

437,3

431,6

423,1

422,9

Statsskuldräntor

76,0

86,0

93,0

102,0

110,0

Andel av BNP %

4,9

5,2

5,4

5,6

5,7

Budgetsaldo

-150,6

-138,7

-117,8

-97,3

-84,3

Andel av BNP %

-9,7

-8,4

-6,8

-5,3

-4,4

Historiska år är samma som i alternativ 2 %.

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Alternativ 4 %

Inkomster, netto

368,2

384,4

405,7

427,8

450,3

Utgifter, netto

exkl statsskuld-

räntor

442,8

434,9

424,8

411,0

406,2

Statsskuldräntor

76,0

80,0

83,0

97,0

107,0

Andel av BNP %

4,9

4,8

5,3

5,5

Budgetsaldo

-150,6

-130,5

-102,1

-80,2

-62,9

Andel av BNP %

-9,7

-7,9

-5,9

-4,4

-3,3

Historiska år är samma som i alternativ 2 %.

Källa: Finansdepartementet

158 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell IV: Statsbudgetens inkomster och utgifter brutto

Miljarder kronor, 94/95 års prisnivA

Inkluderar även ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om vären1993

88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99

Alternativ 3 %

Inkomster,

brutto

592,8

597,8

554,2

512,8

466,3

431,2

420,2

424,7

435,3

443,5

450,1

Utgifter,bruttoexkl stats-skuldräntor

494,8

512,7

532,6

535,5

587,1

537,9

494,8

476,0

458,6

439,1

427,4

Historiska år är samma som i alternativ 2 %.

Källa: Finansdepartementet

159 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell V: Statsbudgetens inkomster, bruttoAlternativ 3 %

Miljarder kronor, löpande priser

88/89

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Fysiskapersonersinkomstskatt

76,6

81,3

56,7

14,9

3,6

-4,3

17,1

23,9

28,8

28,7

30,3

Juridiskapersonersinkomstskatt

25,0

23,3

19,2

24,1

29,6

27,9

26,1

24,6

29,8

32,4

35,9

Social-avgifter, brutto

116,0

125,4

135,0

143,9

128,8

119,8

119,9

127,2

132,9

139,5

146,3

Mervärdes-skatt

86,6

100,2

123,4

120,0

117,8

114,8

115,2

121,1

128,0

135,5

143,2

Övrigaindirektaskatter

62,1

68,3

68,0

69,7

68,7

71,7

75,9

79,9

83,5

86,7

89,0

Skatt påegendom m.m.

19,4

23,2

27,7

31,3

32,2

25,9

22,3

23,2

22,0

26,0

27,2

Inkomster avstatens verksamhet

40,8

44,1

48,2

63,4

54,9

49,2

35,9

31,0

31,6

31,1

31,7

Övriga inkomster

4,9

6,2

2,7

3,0

7,0

17,0

7,8

5,9

4,9

5,2

4,4

Statsbudgetenstotala inkomsterbrutto

431,4

472,0

480,9

470,3

442,6

422,2

420,2

436,8

461,5

485,1

508,0

Summa skatte-inkomster

387,6

424,5

430,5

407,8

386,2

361,2

382,3

405,9

431,1

455,2

478,6

Övrigainkomster

43,8

47,5

50,4

62,5

56,4

61,0

37,9

30,9

30,4

29,9

29,4

Källa: Finansdepartementet

160 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell VI: Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifterAlternativ 3 %

Miljarder kronor, 94/95 års prisnivå

88/89

94/95

98/99

Genomsnittlig procentuellförändring per år94/95 - 98/99

Konsumtion

109,7

127,4

124,8

-0,5 %

Investeringar

9,3

19,3

12,6

-10,2 %

Transfereringar till hushåll

127,6

157,6

143,3

-2,3 %

varav redov på ink sidan

87,5

52,0

52,7

0,3 %

Transf till kommunerna

80,8

66,6

52,8

-5,6 %

Transf till utlandet

14,9

14,2

12,2

-3,7 %

Övriga transfereringar

50,9

63,7

39,2

-11,4 %

Statsskuldräntor

69,6

76,0

97,4

6,4 %

Övriga utgifter

5,1

4,3

4,2

-0,4 %

Summa utgifter 1

555,4

581,1

539,3

-1,8 %

1¶Exklusive utgifterna i tillkommande utgiftsbehov

Källor: Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret

Tabell VII: Transfereringar till hushåll uppdelat på folkpensioner, sjukförsäkring, föräldrapenningoch arbetsskadeersättningar

Alternativ 3 %

Miljarder kronor, fasta priser

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Arbetsskadeförsäkring

7,4

7,5

7,6

7,7

Sjukförsäkring

33,6

34,1

34,5

34,6

34,8

Föräldraförsäkring

18,2

17,2

17,8

18,2

18,5

Folkpension exkl KBT

68,5

68,2

67,9

67,7

67,4

Källor: Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret

161 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell VIII: Statens utgifter fördelade efter politikområden

Alternativ 3 %

Miljarder kronor, 94/95 års prisnivå

Exklusive tillkommande utgiftsbehov och ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagenfattade beslut om våren 1993.

88/89

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

ÅlderspensionerArbetsmarknads-

142,1

146,3

148,2

149,6

149,4

154,0

157,3

160,3

162,7

164,7

166,4

politikSjukförsäkring,

37,1

35,1

40,4

65,5

91,5

100,9

106,0

97,4

94,8

92,9

91,7

arbetsskador

117,2

116,7

114,7

106,4

89,9

87,4

85,7

87,2

88,9

90,6

92,6

Statsskuldräntor

69,0

76,1

67,3

63,4

76,2

93,0

76,0

83,6

87,7

93,3

97,4

BarnfamiljerBidrag frånstaten till

37,2

39,7

44,1

48,5

45,5

52,4

51,3

49,4

49,3

49,2

48,9

kommunsektorUtbildning och

62,8

64,2

65,2

56,8

69,0

49,2

46,3

44,4

43,3

42,1

40,9

forskning

30,8

30,3

31,7

34,4

35,7

41,6

41,8

36,9

37,4

37,5

37,6

Försvar

42,3

44,0

46,7

41,5

42,0

41,1

40,8

41,1

40,8

40,9

41,0

Kommunikationer

Bostads-

17,0

20,9

18,2

19,2

25,5

29,7

30,5

27,7

28,2

24,7

23,1

försörjningRättsväsende

20,4

25,4

26,2

35,6

42,0

38,2

30,1

21,0

14,1

8,8

4,3

inkl tull/skattInternationellt

23,6

25,9

27,4

26,8

26,7

27,7

28,1

26,4

26,5

26,6

26,7

bistånd

14,3

15,5

15,8

14,9

14,4

14,5

13,9

12,6

12,3

12,0

11,8

Invandring

4,7

6,7

7,7

8,1

11,3

11,6

11,2

7,9

6,6

6,5

Vård och omsorgNärings- och

9,4

9,1

8,3

9,0

8,0

7,6

9,0

8,9

8,0

7,3

6,8

jordbrukspolitikCentral

9,8

12,8

20,7

52,0

34,1

5,8

5,4

5,3

förvaltningFritidsverksam-

6,4

7,3

6,1

5,5

5,2

5,4

5,5

5,3

het och kultur

4,1

4,4

4,6

4,5

5,0

4,9

4,8

Övriga utgifterUtrikes-förvaltning ochinternationell

1,9

1,5

3,7

2,7

2,3

1,8

4,8

samverkanSamhälls-

2,8

2,9

3,7

3,1

3,3

3,9

3,6

planeringMiljöskydd, natur-

3,9

4,0

3,6

3,4

2,8

3,0

3,5

3,4

vård och energi

Summa utgifter,

1,4

1,2

1,8

2,0

2,3

1,5

1,1

1,0

brutto

658,2

687,0

697,6

720,8

799,5

804,1

758,4

733,7

728,9

725,4

723,9

Källa: Finansdepartementet

162 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell IX: Utgifter för statsskuldräntorAlternativ 3 %

Miljarder kronor, löpande priser

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Räntor pä län iutländsk valuta

24,2

24,4

25,4

26,1

25,9

Räntor på lån isvenska kronor

47,5

59,7

71,6

71,2

84,9

Valutakursdifferenser

4,3

1,9

-4,0

4,7

-0,8

Totala ränteutgifter

76,0

86,0

93,0

102,0

110,0

Källa: Finansdepartementet

163 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell X: Arbetsmarknadsfonden

Alternativ 3 %

Miljarder kronor, löpande priser

Exklusive ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren 1993.

88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99

Inkomster

22,0

26,5

28,0

29,7

31,4

Utgifter

49,9

47,4

45,5

44,5

43,8

Räntor

4,5

5,6

6,4

7,6

8,8

Finansiellt

sparande,

inkl räntor

4,2 7,0 6,7 -10,8 -23,7 -37,4 -32,4

-26,5

-23,9

-22,4

-21,2

Källa: Finansdepartementet

Anm: För åren 88/89-93/94 redovisas endast finansiellt sparande inkl, räntor.

Tabell XI: Delpensionsfonden

Alternativ 3 %

Miljarder kronor, löpande priser

Exklusive ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren 1993.

88/89

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Inkomster

2,4

2,8

3,1

2,9

1,9

1,2

1,3

1,4

1,5

1,6

Utgifter

1,5

1,6

1,7

2,0

2,4

2,5

2,6

2,5

2,4

Räntor

0,5

0,7

1,1

1,4

1,6

1,1

0,4

0,3

0,2

0,1

Finansielltsparande,inkl räntor

1,4

1,9

2,5

2,3

1,1

-0,2

-0,9

-0,8

-0,6

-0,7

Källa: Finansdepartementet

164 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.2

Tabell XII: Lönegarantifonden

Alternativ 3 %

Miljarder kronor, löpande priser

Exklusive ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren 1993.

88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99

Finansiellt

sparande,

inkl räntor 0,8 1,1 1,2 -3,5 -3,7 -1,4 -0,7 -0,06 0,3 0,4 0,5

Källa: Finansdepartementet

Tabell XIII: AP-fonden

Alternativ 3 %

Miljarder kronor, löpande priser

Exklusive ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren 1993.

88/89

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

94/95

95/96

96/97

97/98

98/99

Inkomster

55,0

69,4

81,0

83,5

82,4

82,3

85,8

90,4

95,4

100,6

106,2

Räntor

42,6

45,3

49,7

56,1

52,7

50,3

45,9

41,6

38,0

35,9

34,4

UtgifterFinansiellt

65,4

73,8

83,3

92,8

99,6

106,0

112,5

118,7

126,3

134,1

142,2

sparande,inkl räntor

32,2

40,9

47,4

46,8

35,5

26,6

19,7

13,3

7,1

2,4

-1,6

Källa: Finansdepartementet

165¶Bilaga 1.3

Utdrag ur

Riksrevisionsverketsreviderade inkomst-beräkningar för budgetåret1994/95

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1994/95

Riksrevisionsverket (RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regeringenlämna en reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster för det kom-mande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkningen i komplet-teringspropositionen. RRV redovisar med denna skrivelse nya beräkningarav inkomsterna för budgetåret 1994/95 avseende de större inkomsttitlarnasamt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning till beräk-ningarna har även en ny prognos för budgetåret 1993/94 gjorts. Underlag förberäkningarna har inhämtats från berörda myndigheter. För beräkningarnaav inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels från RRV:s taxe-ringsstatistiska undersökning avseende inkomståret 1992, dels från RRV:saktiebolagsenkät.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den avRRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen våren 1994 lämnas kom-mentarer till förändringar för vissa titlar avseende budgetåret 1994/95, därRRV nu förordar förändringar. För att underlätta jämförelse med progno-serna i den reviderade nationalbudgeten presenteras i bilaga 1 också beräk-ningsresultaten kalenderårsvis för åren 1993-1995.

RRV:s inkomstberäkning från hösten 1993 finns utgiven i en separat pub-likation och kan tillsammans med den av RRV utgivna Inkomstliggaren an-vändas som ett komplement till den nu presenterade reviderade inkomstbe-räkningen. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vilka in-komster som hänför sig till de olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelsersom gäller för dessa.

Generaldirektör Inga-Britt Ahlenius har beslutat i detta ärende i närvaroav direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Per Östling, avdelningsdirektörJörgen Hansson, revisor Peter Håkansson, revisor Johan Fall, revisor UrbanKarlström och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Hallstener.

Stockholm den 21 april 1994

Inga-Britt Ahlenius

Birgitta Hallstener

Förutsättningar

Riksrevisionsverkets (RRV) förslag till reviderad beräkning av statsbudge-tens inkomster för budgetåret 1994/95 och den nu gjorda beräkningen av in-komsterna för budgetåret 1993/94 grundas på den ekonomiska politik somhar kommit till uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag som har lagtsfram av regeringen i propositioner som av oss är kända. Förutom de institu-tionella förutsättningarna är bedömningen av konjunkturutvecklingen bety-delsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. RRV har därför haftkontakt med Finansdepartementet under det pågående arbetet med den re-viderade nationalbudgeten för år 1994 och med Konjunkturinstitutet. Pågrundval härav har RRV utgått från följande grundläggande antaganden förberäkningarna:

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1992 Förändr.jfr. medbudget-prop.

1993 Förändr.jfr. medbudget-prop.

1994 Förändr.jfr. medbudget-prop.

Utbetald lönesumma11

-1,5

3,0

-0,7

4,7

+0,3

Pensioner11

2,5

-1,1

4,8

-0,3

3,2

-0,8

Konsumentprisindex

årsmedeltal'1

4,7

1,5

-1,0

2,6

-0,2

Privat konsumtion,

löpande priser11

2,2

+0,1

4,0

+ 1,0

5,7

+ 0,2

Privat konsumtion,

fasta priser11

-3,8

+0,1

1,5

+ 0,8

2,0

0¶Bostadslåneränta21

10,7

8,6

6,8

+0,05

Driftsöverskott exkl.

egna hem11

13,6

3,3

9,2

0¶Basbelopp, kr.

34 400

35 200

0 35 600

-300

1¶Procentuell förändring från föregående år

2¶Avser budgetåren 1993/94-1994/95

I föreliggande beräkningar har hänsyn tagits till följande propositioner, rege-ringsbeslut och skrivelser:

1993/94:99 Ny mervärdesskattelag

1993/94:100 Finansplanen

1993/94:119 Kompensation för viss dieseloljeskatt

1993/94:136 Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, ex-

port, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker

1993/94:141 Beredskapslagring av olja för krigssituationer

1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar

1993/94:148 Vårdnadsbidrag

1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området

1993/94:166 Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer m.m. för

SJ:s verksamhet under åren 1994 1996

1993/94:167 En effektivare fordonskontroll

1993/94:177 Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft

1993/94:181 Slopad årlig fordonsskatt för vissa äldre motorfordon

1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor

Vidare grundas beräkningarna nu på aktuellare uppgifter för inkomstskat-terna. RRV har även genomfört en enkät bland svenska aktiebolag underfebruari månad för att förbättra underlaget för beräkningen av juridiska per-soners inkomstskatt.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåret 1994/95

Enligt de nu reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster till

367,2 mdkr. Det är 7,6 mdkr mer än vad som beräknades i budgetpropositio-nen. De största förändringarna på inkomsttitlar kommenteras under avsnit-tet utveckling av inkomsterna.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

Statsbudgetens inkomsterBudgetäret 1994/95

Totalt 367 miljarder kr.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. Påett mindre antal titlar redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettore-dovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetensinkomstsida. I tabell 1 ges en sammanställning av bruttobeloppen budget-åren 1993/94 och 1994/95. I RRV:s prognosarbete ingår att för dessa titlarbedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter.

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

Tabell 1. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1993/94 - 1994/95 (mkr)

Inkomsttyp/huvudgrupp

Inkomster (brutto)

Utgifter (brutto)

Inkomster på stats-budgeten (netto)

1993/94

1994/95

1993/94

1994/95

1993/94

1994/95

1000 Skatter

915 514

938 383

607 460

608 853

308 054

329 531

varav

1100* Skatt på

inkomst

361 155

367 269

323 016

316 403

38 139

50 866

1200*Lagstadgadesocialavgifter

210 921

226 888

153 956

161 590

56 965

65 298

1400 Skatt påvaror och tjänster

317 507

321 974

130 488

130 860

187 019

191 114

2000 Inkomst av statensverksamhet

30 040

3000 Inkomster av för-såld egendom

11 332

4000 Återbetalning avlån

7 909

6 610

7 909

6 610

5000 Kalkylmässigainkomster

32 838

22 815

20 866

varav 5200* Stat-liga pensionsav-gifter, netto

18 363

19 625

20 866

-2 875

-1241

Summa

997 634

996 966

628 698

629 719

368 936

367 247

* Omföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in-komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består tillstörsta delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskattm.m.). Utgifterna ut-görs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedeloch överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsternaöka med 1,7 % mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. Bruttoutgifterna be-räknas minska med 2,0 % för budgetåret 1994/95.

Inkomsterna inom huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivar-avgifter. I bruttoredovisningen ingår såväl ATP-avgifter som övriga arbetsgi-varavgifter som överförs till fonder eller konton utanför statsbudgeten. Ut-gifterna utgörs av ut-betalningar till ATP-systemet och olika fonderingarinom den statliga sektorn. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgiftens andelav sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200beräknas öka med 7,6 % mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. Utgifternaberäknas öka med 5,0%.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 317,5 mdkr förbudgetåret 1993/94 och bruttoutgifterna till 130,5 mdkr för samma år. Brut-toutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt. För budgetåret1994/95 beräknas bruttoinkomsterna öka med 1,4% och bruttoutgifternaöka med 0,3 % jämfört med budgetåret 1993/94.

Periodiserad redovisning av fysiska och juridiska personers inkomstskatt

I det föregående avsnittet behandlades brutto- och nettoredovisning på in-komsttitlarna. När det gäller 1111 Fysiska personers inkomstskatt och 1121

Juridiska personers inkomstskatt kvarstår ett flertal problem då inkomsternaskall analyseras utifrån ändringar i den ekonomiska miljön. Problemenhänger bl.a. ihop med de redovisningsprinciper som gäller för statsbudgeten.

Tre problemområden kan konstateras:

1) Budgetårsredovisningen

2) Kassamässigheten

3) Den samordnade uppbörden.

Budgetårsredovisningen innebär svårigheter då skatten skall analyseras ut-ifrån förändringar i lönesumman, tillväxten i ekonomin eller förändringarav skatteregler. Samtliga dessa variabler använder sig av kalenderåret somtidsperiod.

Kassamässigheten innebär att inkomsttiteln visar inbetalningar av prelimi-närskatt, kvarskatt och fyllnadsinbetalningar samt utbetalningar av över-skjutande skatt. Detta innebär att skattemedel som avser ett visst inkomstårkassamässigt finns utspritt över tre olika budgetår. Då skatten skall analyse-ras utifrån förändringar i den ekonomiska miljön bör man studera skattein-täkten, dvs. den skatt som har/kommer att debiteras som slutskatt för re-spektive inkomstår.

Den samordnade uppbörden innebär att ett flertal skatter betalas in påinkomsttitlarna för fysiska och juridiska personers inkomstskatt genom pre-liminärskatteinbetalningar m.m. för att sedan omföras med två års eftersläp-ning till ”egna” inkomsttitlar. Detta gäller exempelvis för fastighetsskatt ochförmögenhetsskatt, samt för egenföretagarnas egenavgifter och den sär-skilda löneskatt som betalas in av juridiska personer.

Således behövs ett alternativt angreppssätt då inkomstskatterna skall ana-lyseras. Ett sådant angreppssätt skulle kunna vara en periodiserad redovis-ning av inkomsttitlarna. Denna redovisning renodlar den statliga inkomst-skatt som debiteras under respektive inkomstår. Nedan presenteras en pe-riodiserad redovisning av fysiska och juridiska personers inkomstskatt åren1991-1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

Periodiserad redovisning av fysiska och juridiska personers inkomstskatter

1111 Fysiska personers

inkomstskatt

15 441

8 058

8 982

9 099

14 473

statlig inkomstskatt

19 864

17 234

18 501

20 898

kapital

- 6 549

- 6 225

- 7 658

- 4 284

varav skatt

20 732

15 329

13 364

9 226

8 230

varav reduktion

-20 061

-21 878

- 19 588

-16 883

-12514

övriga reduktioner

- 1 175

- 1243

restfört

- 4 321

- 3 138

- 2 494

- 2 550

- 2 655

övriga skatter och

avgifter

515 Regleringar mellan stat

och kommunsektorn

9 760

10 218

13 941

1121 Juridiska personers

inkomstskatt

19 665

27 550

24 925

23 935

förvärvsinkomster

21 777

20 833

29 193

26 541

25 446

restfört

- 2112

- 1516

- 1 644

- 1 616

- 1 511

1122 Avskattning

5 000

Tabellen visar att fysiska personers statliga inkomstskatt minskade mellan1991 och 1992. Detta beror på att brytpunkten för statlig inkomstskatt juste-rades upp med en historisk inflationstakt som var högre än vad inflationenkom att bli under 1992. Dessutom lades ett reallöneskydd om 2 % på denhöga inflationsuppräkningen.

Efter 1992 beräknas skatten öka både 1993 och 1994. Detta beror blandannat på slopat schablonavdrag (fr.o.m. 1993), slopat grundavdrag för statligförvärvsinkomst (fr.o.m. 1994), samt slopat reallöneskydd (1993 och 1994).

Fysiska personers kapitalskatt beräknas minska från 672 mkr till -6 549mkr mellan åren 1991 och 1992. Detta beror till stor del på minskade reavins-ter.

Under 1992 lade riksdagen fast den så kallade finansieringsprincipen.Denna princip medför ett behov av ekonomiska regleringar mellan statenoch kommunsektorn. Regleringarna kan i princip vara både positiva och ne-gativa. De beslut (bl.a. slopat schablonavdrag och sänkt grundavdrag) somstatsmakterna fattat ökar i praktiken kommunernas skatteunderlag. Dettainnebär att regleringarna måste återföra pengar från kommunsektorn till sta-ten. I praktiken redovisas regleringarna som en minskning av kommunal-skatteutbetalningarna och påverkar således inkomsttiteln 1111 Fysiska per-soners inkomstskatt positivt, dvs. nettot på titeln ökar. Eftersom detta trotsallt inte är en inkomstskatt har regleringarna brutits ut ur den periodiseraderedovisningen och redovisas separat.

Juridiska personers inkomster beräknas öka kraftigt mellan 1992 och1993. Detta beror dels på att företagens inkomster ökar pga. den förbättradekonjunkturen, dels på att skatteinkomsterna ökade tillfälligt med 4 mdkr1993 när Fortia AB likviderades.

Fr.o.m. 1992 särskiljs inte 1122 Avskattning av företagens reserver. De in-komster som tidigare redovisats på inkomsttiteln 1122 kommer att fr.o.m.inkomståret 1993 att ingå i de inkomster som redovisas på 1121 Juridiskapersoners inkomstskatt. Förändringen görs därför att avskattningen ocksåär skatt på inkomst.

Utveckling av inkomsterna

Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 beräknas till 368,9 mdkrvilket är 19,3 mdkr mer än vad som beräknades i budgetpropositionen. Förbudgetåret 1994/95 ökar inkomsterna med 7,6 mdkr i förhållande till budget-propositionen och beräknas därmed uppgå till totalt 367,2 mdkr

Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna minskamed 1,7 mdkr (0,5 %). En förklaring till minskningen är att i prognosen förbudgetåret 1993/94 finns engångsinbetalningar som t.ex. bolagiseringen avstatens fastighetsförvaltning och försäljning av aktier i statsägda bolag.Dessa beräknas uppgå till 24,7 mdkr. Bortser man ifrån dessa engångseffek-ter ökar inkomsterna mellan budgetåren med 23 mdkr (6,2 %).

I efterföljande tablå redovisas de inkomsttitlar som har de största föränd-ringarna för budgetåren 1993/94 och 1994/95 mellan beräkningarna till bud-getpropositio-nen och RRV:s nuvarande beräkning (mkr). Orsakerna tilldessa förändringar beskrivs i det följande.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1993/94

Förändr.

1994/95

Förändr.

Prop. 1993/94:150

Enligt

jfr. med

Enligt

jfr. med

Bilaga 1.3

RRV

budget-

RRV

budget-

prop.

Totala inkomster

368 936

+ 19320

+ 7 605

Fysiska personer

4 926

+ 1810

19 132

+ 983

Juridiska personer

27 850

+ 2 854

25 940

+ 1 120

Socialavgifter

56 965

+ 1845

65 298

+ 2 523

Mervärdesskatt

115 300

+ 20 791

15 700

+ 3 994

Inkomster av

försåld egendom

+ 11 187

0 Övriga inkomster

- 455

141 145

-1016

Fysiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Fysiska personers inkomstskatt beräknas för budgetåret1993/94 till 4,9 mdkr, vilket är en ökning med 1,8 mdkr jämfört med budget-propositionen.

För budgetåret 1994/95 beräknas nettot på titlen till 19,1 mdkr, vilket ären ökning med 1,0 mdkr jämfört med budgetpropositionen.

I tablån nedan redovisas en analys av orsakerna till förändringarna förbudgetåren 1993/94 och 1994/95 (mdkr).

Ekonomisk utvecklingRegler

1993/94+ 1,9-0,1

1994/95

+0,7

+0,3

Förändringar har skett i de antaganden om den ekonomiska utvecklingensom RRV bygger sina beräkningar på. Förändringar av lönesumman är härav central betydelse. Tablån på sidan 2 redogör för hur antagandena föränd-rats. Vissa korrigeringar har också gjorts utifrån ny utfallsinformation, blandannat med hänsyn till de egna inbetalningar av preliminär skatt som skettavseende inkomståret 1993. Vidare bedriver RRV ett kontinuerligt utveck-lingsarbete med de modeller som utnyttjats för föreliggande beräkningar.Detta har bland annat inneburit vissa justeringar i RRV:s prognos över reali-sationsvinster under inkomst av kapital, samt vissa justeringar angående in-komsternas inbördes sammansättning.

Regler avser föreslagna regelförändringar angående utbetalning av skatte-medel till kyrkokommuner (prop. 1993/94:100, bil 8). Under rubriken regleringår också en mindre justering av den genomsnittliga kommunalskattesat-sen, som skett till följd av att vissa kommuner förändrat sin kommunalskat-tesats från och med 1994.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas för budgetåret1993/94 till 26,8 mdkr. Det är en ökning med cirka 6,6 mdkr jämfört medbudgetpropositionen. För budgetåret 1994/95 beräknas nettot på titeln till24,8 mdkr, vilket är en ökning med 5,7 mdkr jämfört med budgetpropositio-

nen.

I tablån nedan redovisas en analys av orsakerna till förändringarna förbudget-åren 1993/94 och 1994/95 (mdkr).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

Ekonomisk utvecklingBolagsenkät m.m.)Teknisk justering(ej saldopåverkande)

1993/94

3,1

3,5

1994/95

0,6

5,1

Resultatet av RRV:s bolagsenkät reviderar upp prognosen för företagenstaxerade inkomster för inkomståret 1993, vilket resulterar i en upprevideringav nettot för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Utfallet från RSV:s prelimi-nära redovisningar av in- eller utbetalda skatter t.o.m. februari månad tyderpå samma bild som bolagsenkäten. Den största enskilda posten som påver-kar beräkningarna utgörs av de höga extra egna inbetalningarna i februari1994.

I antagandebilden är det främst privat konsumtion, lönesumman och KPIsom har förändrats sedan föregående beräkning.

Den tekniska justeringen består i att de inkomster som tidigare redovisatspå titel 1122 Avskattning av företagens reserver från och med budgetåret1993/94 kommer att ingå i inkomsterna på inkomsttitel 1121 Juridiska perso-ners inkomstskatt. Detta påverkar därmed inte statsbudgetens saldo. Ök-ningen på 1121 motsvaras av en minskning på 1122. Förändringarna 3,5mdkr och 5,1 mdkr är dock större än vad 1122 beräknades till totalt i före-gående prognos. Detta beror på att prognosen för avskattningen av företa-gens obeskattade reserver är beroende av prognosen för juridiska personersinkomstskatt.

Lagstadgade socialavgifter

Inkomsterna av lagstadgade socialavgifter, netto beräknas uppgå till 57,0mdkr under budgetåret 1993/94 och till 65,3 mdkr under budgetåret 1994/95.I förhål-lande till budgetpropositionen innebär detta en ökning med 1,8mdkr för bud-getåret 1993/94 och med 2,5 mdkr för budgetåret 1994/95. Ök-ningen beror främst på lägre utgifter för sjuk- och föräldraförsäkringen un-der inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto.

Mervärdesskatt

Den beloppsmässigt största inkomsttiteln under Skatt på varor och tjänsterär Mervärdesskatt. Inkomsterna av mervärdesskatt har räknats upp med 2,1mdkr för budgetåret 1993/94 till 115,3 mdkr. För budgetåret 1994/95 beräk-nas inkomsterna av mervärdesskatt till 115,7 mdkr det är en ökning med 4,0mdkr jämfört med budgetpropositionen. Uppjusteringarna har gjorts bl.a.till följd av utfall för 1993 och ändrade antaganden för den privata konsum-tionen och maskin- och byggnadsinvesteringar.

Inkomster av försåld egendom

Inkomster av försåld egendom beräknas öka från 0,1 mdkr till 11,2 mdkrbudgetåret 1993/94jämfört med budgetpropositionen. Den största ökningenutgörs av försäljning av statens aktier i AssiDomän, SSAB och OK Petro-leum. Dessa poster utgör tillsammans 11 mdkr.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

Tabeii 2 Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs beräkning för budgetären 1993/94och 1994/95 (tkr)

1993/94

1994/95

Inkomsttitel

Enligt Enligt

budgetpro- RRVsposition beräkning

Ökning ( ) Enligt EnligtMinskning budgetpro- RRVs(-) position beräkning

Ökning ( )Minskning(-)

1000 Skatter:

300 398 850

308 053 750

7 654 900

321 528 515

329 530 833

8 002318

1100 Skatt på inkomst:

33 535 000

38 139 000

4 604 000

48 783 000

50 866000

2 083 000

1110 Fysiska personers inkomst-skatt:

3116 000

4 926 000

1111 Fysiska personers inkomst-skatt

3116 000

4 926 000

1810 000

18 149000

19 132000

983 000

1120 Juridiska personers inkomst-skatt:

24 996 000

27850 000

2854 000

25 940000

1121 Juridiska personers inkomst-skatt

20 189 000

26 791 000

6 602 000

19 138000

24 831 000

5 693 000

1122 Avskattning av företagensreserver

3 741 000

-3 741 000

4 564 000

-4 564 000

1123 Beskattning av tjänstegrupp-liv

1066 000

1059 000

-7 000

1 118000

1 109 000

-9000

1130 Ofördelbara inkomstskatter:

2025 000

1131 Öfördelbara inkomstskatter

2 025 000

2025 000

2 096 000

2096 000

1140 Övriga inkomstskatter:

-60000

3 718000

-20000

1141 Kupongskatt

350 000

290 000

-60 000

600 000

580 000

-20000

1142 Utskiftningsskatt och ersätt-ningsskatt

1143 Bevillningsavgift

5 000

1144 Lotteriskatt

3 043 000

3113 000

3 113 000

1200 Lagstadgade socialavgifter:

55 120 000

56 965 000

1845 000

62 775 000

65 298 000

2 523 000

1211 Folkpensionsavgift

36 206 000

35 816 000

-390 000

37 416 000

37 205 000

-211000

1221 Sjukförsäkringsavgift,

netto

6 645 000

7 615 000

970 000

8 623 000

11014 000

2 391000

1222 Allmän sjukförsäkringsav-gift

3 988 000

4 038 000

1231 Bamomsorgsavgift

387 000

403 000

16 000

1241 Utbildningsavgift

5 000

3 000

1251 övriga socialavgifter, netto

2 872 000

4 088 000

1216 000

5 200000

5 270 000

70 000

1271 Inkomster av arbetsgivar-avgifter till arbetarskydds-verkets och arbetsmiljö-institutets verksamhet

550 000

556 000

6 000

1281 Allmän löneavgift

1291 Särskild löneskatt

8 458 000

8 482 000

24 000

6 977 000

7192 000

215 000

1300 Skatt på egendom:

25 850350

25 930 350

80 000

22 288 215

22 253 333

-34 882

1310 Skatt på fast egendom:

17026 350

14 679215

14646 333

-32882

1311 Skogsvårdsavgifter

110 000

1312 Fastighetsskatt

16 916 350

14 679 215

14 646 333

-32 882

1320 Förmögenhetsskatt:

2 174 000

2174 000

-2000

1321 Fysiska personers förmögen-hetsskatt

2112 000

2 095 000

2 093 000

-2000

1322 Juridiska personers förmö-genhetsskatt

62 000

64 000

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

950 000

1331 Arvsskatt

800 000

1332 Gåvoskatt

150 000

1340 övrig skatt på egendom:

5 700000

5 780 000

4 500000

1341 Stämpelskatt

5 700 000

5 780 000

80 000

4 500 000

10 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1993/94 1994/95

Inkomsttitel Enligt Enligt Ökning () Enligt Enligt Ökning ()

budgetpro- RRVs Minskning b

position beräkning (-) p

>udgetpro- RRVs Minskning

osition beräkning (-)

1400 Skatt på varor och tjänster:

185 893 500

187 019 400

1125 900

187 682300

191113 500

3 431 200

1410 Allmänna försäljnings-skatter:

115 300000

111 706000

115 700000

3 994 000

1411 Mervärdesskatt

113 221000

115 300 000

2 079 000

111706 000

115 700 000

3 994 000

1420,1430 Skatt på specifika va-

ror:

59 795 500

59 758500

-37000

63 963 700

64268 500

1421 Bensinskatt

22 021 000

22 107 000

22 124 000

22544 000

420 000

1422 Särskilda varuskatter

10 000

1423 Försäljningsskatt på motor-fordon

1 160 000

1 311000

1512 000

172 000

1424 Tobaksskatt

7 387 000

7175 000

-212 000

7 625 000

7 693 000

68 000

1425 Skatt på spritdrycker

6183 000

5 990 000

-193 000

6 417 000

6 100 000

-317 000

1426 Skatt på vin

3 150 000

2 900 000

-250 000

3 244 000

1427 Skatt på maltdrycker

2898 000

2 923 000

25 000

2990 200

3 050000

59 800

1428 Energiskatt

15 800 000

16 150 000

350 000

18 996 000

-94 000

1429 Särskild avgift på svavelhal-tigt bränsle

1431 Särskild skatt på elektriskkraft från kärnkraftverk

120 000

142 000

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1015 000

928 000

1435 Särskild skatt mot försur-ning

57 000

-4000

63 000

59 000

-4 000

1440 Överskott vid försäljning avvaror med statsmonopol:

1442 Systembolaget AB:s inleve-rerade överskott

200 000

1450 Skatt på tjänster:

1216 900

1 157 000

-12 000

1451 Reseskatt

75 000

108 900

33 900

1452 Skatt på annonser och re-klam

1000 000

988 000

-12 000

1015 000

-12 000

1454 Skatt på spel

120 000

130 000

1460 Skatt på vägtrafik:

5 236 000

1461 Fordonsskatt

3 874 000

4 082 000

208 000

3 874 000

4 064 000

190 000

1462 Kilometerskatt

1292 000

1 154 000

-138 000

1470 Skatt på import:

5 926000

-1033000

-1080600

1471 Tullmedel

5 926 000

4 893 000

-1 033 000

6 381 600

5 301000

- 1 080 600

1480 Övriga skatter på varor ochtjänster:

1481 Övriga skatter på varor ochtjänster

390 000

415 000

25 000

435 000

35 000

2000 Inkomster av statens verk-samhet:

30 163 768

30 040 507

-123 261

29 248 710

29 126263

-122 447

2100 Rörelseöverskott:

12 946 413

12 998 433

52 020

13 028 268

13 337 989

-309 721

2110 Affärsverkens inlevereradeöverskott:

824 015

144 815

496 789

-88189

2111 Postverkets inlevereradeöverskott

98 802

210 000

111 198

2112 Televerkets inlevereradeöverskott

220 500

229 000

8 500

2113 Statens järnvägars inlevere-rade överskott

2114 Luftfartsverketsinlevererade överskott

177 083

202 200

25 117

161 589

93 000

-68 589

11 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1993/94

1994/95

Inkomsttitel

Enligt Enligt

Ökning ( )

Enligt Enligt

Ökning ()

budgetpro- RRVs

Minskning

budgetpro- RRVs

Minskning

position beräkning

(-)

position beräkning

(-)

2116 Affärsverket svenska kraft-näts inlevererade utdelning

2118 Sjöfartsverketsinlevererade överskott

2119 Affärsverket svenska kraft-näts inleverans av motsva-righet till statlig skatt

2120 Övriga myndigheters inleve-rerade överskott:

2124 Inlevererat överskott avRiksgäldskontorets garan-tiverksamhet

2125 Inlevererat överskott av åt-gärder för att stärka det fi-nansiella systemet

2130 Riksbankens inlevereradeöverskott:

2131 Riksbankens inlevereradeöverskott

2150 Överskott från spelverk-samhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastig-hetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsför-valtning:

2214 Överskott av Byggnadssty-relsens verksamhet

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:2314 Ränteinkomster på lån tillfiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vatten-kraftslån

2318 Ränteinkomster på statenslån till den mindre skepps-farten

2321 Ränteinkomster på skogs-väglån

2322 Räntor på övriga näringslånKammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslånStatens jordbruksverk

2325 Räntor på Postverkets stats-lån

2330 Räntor på bostadslån:

2332 Ränteinkomster på lån förbostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån förbostadsförsörjning för mind-re bemedlade barnrika famil-jer

2334 Räntor på övriga bostads-lån, Boverket

194 320

277 600

83 280

50 030

83 280

-83 280

356 720

380 700

23 980

356 720

380 700

23 980

9 500 000

2 265 678

1 635 000

630 678

2 148 903

1 521 903

627 000

-116 775-113 097

-3 678

1 138 000

5 387 621

144 896

5 275 129

144 896

-112 492

11 029

82 962

1 800

48 292

4 093 000

48 292

4 079800

-13 200

4 091 100

4 077 000

- 14 100

1 800

2 700

200 000

285 000

85 000

49 700

30 600

-19 100

85 500

-85 500

172 868

29 232

468 000

10 400000

10 400 000

19586111296 000

662 611

1 859 289

1 200 289

659 000

-99322-95 711

-3611

2 145 000

2145 000

2 145 000

2145 000

4 033 046

3 949335

-83 711

75 102

1 700

2 981 785

2 959 785

-22 000

2 980 000

2 957 700

-22 300

1 700

2 000

12 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1993/94

1994/95

Inkomsttitel

Enligt Enligt

Ökning ( )

Enligt Enligt

Ökning ( )

budgetpro- RRVs

Minskning

budgetpro- RRVs

Minskning

position beräkning

(-)

position beräkning

(-)

2340 Räntor på studielån:

21 140

2341 Ränteinkomster på statenslån för univer sitetsstudieroch garantilån för stude-rande

2342 Ränteinkomster på allmän-na studielån

21 000

30 000

9 000

19 500

28 000

8 500

2350 Räntor på energisparlån:

766 508

-7 292

770 767

-3539

2351 Räntor på energisparlån

167 800

166 508

-1292

114 300

110 761

-3 539

2360 Räntor på medel avsatta tillpensioner:

2361 Räntor på medel avsatta tillfolkpensionering

7 000

6 000

2370 Räntor på beredskapslag-ring:

575 659

539 958

2371 Räntor på beredskapslagringoch förrådsanläggningar

575 659

539 958

2380,2390 Övriga ränteinkoms-

ter:

378 126

-107000

282 760

276 078

-66 682

2383 Ränteinkomster på statensbosättningslån

2385 Ränteinkomster på lån förstudentkårslokaler

-10

2386 Ränteinkomster på lån förallmänna samlingslokaler

8 500

8 000

2389 Ränteinkomster på lån förinventarier i vissa special-bostäder

2391 Ränteinkomster på mark-förvärv för jordbrukets ra-tionalisering

2392 Räntor på intressemedel

6 875

5 990

-885

2394 Övriga ränteinkomster

184 946

161 085

161 298

2395 Räntor på särskilda räk-ningar i Riksbanken

177 000

70 000

-107 000

106 000

40 000

-66 000

2396 Ränteinkomster på det avbyggnadsstyrelsen förval-tade kapitalet

2400 Aktieutdelning:

1 867 836

2 367 836

500 000

2 455 238

1 705 238

- 750 000

2410 Inkomster av statens aktier:

2 367 836

500 000

2 455 238

7 705 238

- 750 000

2411 Inkomster av statens aktier

1 867 836

2 367 836

500 000

2 455 238

1 705 238

- 750 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

5 877 656

5 385 153

-492 503

5 035 048

4 509 138

- 525 910

2511 Expeditions- och ansök-ningsavgifter

559 000

565 882

6 882

571 006

569 719

- 1 287

2522 Avgifter för granskning avfilmer och videogram

7 500

9 100

1 600

6 500

7 500

1 000

2524 Bidrag för ungdomspraktik

300 000

800 000

2527 Avgifter för statskontroll avkrigsmaterieltillverkningen

2528 Avgifter vid bergsstaten

3 005

5 000

1 995

1 655

3 000

1 345

2529 Avgifter vid patent- och re-gistreringsväsendet

9 400

9 900

9 500

10 200

2531 Avgifter för registrering iförenings- m.fl. register

19 050

9 550

13 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1993/94

1994/95

Inkomsttitel

Enligt Enligt

Ökning ()

Enligt Enligt

Ökning ()

budgetpro- RRVs

Minskning

budgetpro- RRVs

Minskning

position beräkning

(-)

position beräkning

(")

2532 Avgifter vid kronofogde-myndigheterna

2534 Avgifter för körkort ochmotorfordon

2535 Avgifter för statliga garan-tier

2536 Lotteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpnings-medel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid Tullverket

2542 Patientavgifter vid tandlä-karutbildningen

2543 Skatteutjämningsavgift

2545 Närradioavgifter

2546 Lokalradioavgifter

2547 Avgifter för Telestyrelsensverksamhet

2548 Avgifter för Finansinspek-tionens verksamhet

2549 Avgifter för provning vidriksprovplats

2551 Avgifter från kärnkraftver-ken

2552 Övriga offentligrättsliga av-gifter

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminlavår-den

2624 Inkomster av uppbörd avfelparkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av bered-skapslager

2626 Inkomster vid Banverket

2700 Böter m.m.:

2711 Restavgifter och dröjsmåls-avgifter

2712 Bötesmedel

2713 Vattenföroreningsavgifterm.m.

2714 Sanktionsavgifter m.m.

2800 Övriga inkomster av statensverksamhet:

2811 Övriga inkomster av statensverksamhet

3000 Inkomster av försåld egen-dom:

3100 Inkomster av försålda bygg-nader och maskiner:

3110 Affärsverkens inkomster avförsålda fastigheter och ma-skiner:

905 000

835 565

-69 435

- 107 500

1 088 764

670 400

-418 364

1 088 764

-418 565

60 569

22 620

24 037

68 220

68 311

68 250

68 479

126 846

125 618

-1228

99 922

107 781

7 859

30 000

127 493

105 592

-21901

137 235

114 455

-22 780

4 500

1396 000

1 406 688

10 688

3 330

44 468

45 812

83 675

91 141

7 466

190 000

159 000

169 000

86 200

80 000

-6 200

99 300

-800

8 000

3 000

164 120

168 235

168 591

674 365

674 473

629 180

623 830

-5 350

1 309 117

1265 302

-43 815

1 190 631

1303 639

113 008

176 749

198 500

84 615

403 700

225 500

379 000

153 500

644 053

600 238

-43 815

682 016

641 524

-40492

909 395

880 776

-28 619

937 479

-25 555

530 682

485 473

-45 209

535 752

491 352

-44 400

378 648

395 238

16 590

389 657

408 502

18 845

12 000

727 730

729 878

424 000

1264 000

840 000

727 730

729 878

424 000

1 264 000

840 000

144 801

11 186 900

14 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1993/94____________________________ 1994/95____________________________

Inkomsttitel Enligt Enligt Ökning () Enligt Enligt Ökning ()

budgetpro- RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning

position beräkning (-) position beräkning (-)

3120 Statliga myndigheters in-komster av försålda byggna-der och maskiner:

3124 Statskontorets inkomster avförsålda datorer m.m.

3200 Övriga inkomster av mark-försäfjning:

3211 Övriga inkomster av mark-försäljning

3300 Övriga inkomster av försåldegendom:

3311 Inkomster av statens gruv-egendom

3312 Övriga inkomster av försåldegendom

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av närings-lån:

4110 Återbetalning av industri-lån:

4120 Återbetalning av jordbruks-lån:

4123 Återbetalning av lån till fis-kerinäringen

4130 Återbetalning av övriga nä-ringslån:

4131 Återbetalning av vatten-kraftslån

4133 Återbetalning av statens låntill den mindre skeppsfarten

4135 Återbetalning av skogsväg-lån

4136 Återbetalning av övriga nä-ringslån, Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga nä-ringslån, Statens jordbruks-verk

4138 Återbetalning av tidigareinfriade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslånm.m.:

4212 Återbetalning av lån för bo-stadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bo-stadsförsörjning för mindrebemedlade barnrika famil-jer

4214 Återbetalning av övriga bo-stadslån, Boverket

4300 Återbetalning av studielån:4311 Återbetalning av statens lånför universitetsstudier

143 801

11330 701

11186 900

42 701

101 100

11 288 000

11 186 900

7147 489

7 909 189

761 700

131 170

246 670

115 500

28 343

102 827

218 327

3 200

92 572

208 072

115 500

1 800

3 502 150

4 002 900

500 750

3 500 000

4 000 000

500 000

-50

1 700

2 500

2 503 110

2 537 110

34 000

30 640

7 029 045

6 609 720

-419325

116 847

26 969

89 878

80 913

5 000

4 001 900

3 502 375

-499 525

4 000 000

3 500 000

-500 000

-25

1 500

2 000

2 504110

2 584 110

80 000

15 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1993/94

1994/95

Inkomsttitel

Enligt Enligt

Ökning ()

Enligt Enligt

Ökning ( )

budgetpro- RRVs

Minskning

budgetpro- RRVs

Minskning

position beräkning

(-)

position beräkning

(-)

4312 Återbetalning av allmännastudielån

4313 Återbetalning av studieme-del

4400 Återbetalning av energi-

sparlån:

4411 Återbetalning av energi-sparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4514 Återbetalning av lån förstudentkårslokaler

4515 Återbetalning av lån för all-männa samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivnastartlån och bidrag

4517 Återbetalning från Portu-galfonden

4519 Återbetalning av statensbosättningslån

4521 Återbetalning av lån för in-ventarier i vissa specialbo-städer

4525 Återbetalning av lån försvenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorte-ringar:

5110 Affärsverkens avskrivningaroch amorteringar:

5113 Statens järnvägars avskriv-ningar

5120 Avskrivningar på fastighe-ter:

5121 Avskrivningar på fastighe-ter

5130 Uppdragsmyndigheterskomplementkostnader

5131 Uppdragsmyndighetersm.fl. komplementkostna-der

5140 Övriga avskrivningar:

5143 Avskrivningar på ADB-ut-rustning

5144 Avskrivningar på förråds-anläggningar för civilt total-försvar

5200 Statliga pensionsavgifternetto:

5211 Statliga pensionsavgifter

netto

3 000

2 500 000

2 534 000

34 000

250 000

300 000

50 000

250 000

300 000

50 000

761 059

822 509

61 450

6 500

7 000

4 000

5 500

90 000

654 779

150 900

654 779

60 900

11 760 900

11 600 400

-160 500

14 671 900

14 475 400

-196 500

13800 000

-410000

13 800 000

13 390 000

-410 000

10 000

861 900

72 500

1 012 900

62 500

849 000

1 000 000

151 000

12 900

-2 911 000

-2 875 000

36 000

-2911 000

- 2 875 000

36 000

3 000

2 501 000

2 581000

80 000

250 000

156 388

6 500

3 500

5 600

40 328

100 000

40 478

1 805 000

1949 000

144 000

3 490 000

3 190 000

-300 000

2 900000

-300000

2 90000070000

2 600 000

-300 000

-1 685 000

-1 241 000

444 000

- 1 685 000

- 1 241 000

444 000

16 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.3

1993/94

1994/95

Inkomsttitel

Enligt Enligt

Ökning ( )

Enligt Enligt

Ökning ( )

budgetpro- RRVs

Minskning

budgetpro- RRVs

Minskning

position beräkning

(-)

position beräkning

(-)

5300 Statliga avgifter:

5311 Avgifter för företagshälso-

vård

0¶SUMMA INKOMSTER

349 615 808

368 935 547

19319 739

359 642 910

367 247 456

7 604 546

17¶Bilaga 1.4

Beräkningar för anslageträntor på statsskulden, m.m.,budgetåret 1994/95

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

I regeringens proposition 1993/94:100 med förslag till statsbudget förbudgetåret 1994/95 upptogs under utgiftsanslaget XVI. Räntor påstatsskulden, m.m. ett - efter samråd med Riksgäldskontoret - preliminärtberäknat belopp på 85 000 000 000 kronor. I bilaga 17 till budgetpro-positionen angående Räntor på statsskulden, m.m. erinrades om att undersenare år förslaget i budgetpropositionen reviderats i kompletteringspro-positionema och att avsikten därför var att återkomma till riksdagen medförslag till beräkning av anslag för statsskuldräntoma avseende budgetåret1994/95.

Riksgäldskontoret får härmed överlämna förslag till beräkning avanslaget Räntor på statsskulden, m.m. budgetåret 1994/95. Samtidigtlämnas en beskrivning som syftar till att belysa utvecklingen av ränteut-gifter för statsskulden, m.m. under några år bakåt i tiden samt en förnyadberäkning av dessa utgifter för innevarande budgetår.

Ränteutgifter för statsskulden, m.m. 1989/90- 1992/93

Stasskulden har ökat snabbt sedan budgetåret 1989/90 då statsfinansernai stort sett var balanserade. Den snabba försämring av statsfinansernasom skett sedan dess har främst orsakats av konjunkturutvecklingen somdels medfört minskade inkomstskatter och mervärdesskatt, dels ökatutgifterna för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik. Kriseni den finansiella sektom har vidare medfört stora utgifter i form avbankstöd under budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.4

Tabell 1 Statsskuldens förändring 1989/90 - 1992/93

Miljarder kronor

1989/90

1990/91

1991/92

1992/93

Statsskuldens förändring - 7,3

44,2

84,3

249,6

Trots en kraftig ökning av lånebehovet under 1990/91 och 1991/92minskade de totala utgifterna för räntor på statsskulden m.m. dessa år.Detta förklaras bl.a. av fallande marknadsräntor men också av att enökad kreditgivning till affärsverk och myndigheter m.m. har genereratökande ränteinkomster. Systemet med emissioner av benchmarklån harfr.o.m. 1991/92 medfört att kontoret erhållit stora inkomster i form avöverkurser vid emissioner till följd av att marknadsräntan varit lägre änkupongräntan. Budgetåret 1991/92 minskade nettoutgifterna även till följdav Riksbankens rekvisitioner av statsskuldväxlar, vilket medförde enomperiodicering av ränteutgifter netto, till påföljande budgetår. Under

1992/93 bidrog stora inkomsträntor för behållningar innestående på Prop. 1993/94:150kontokrediten i Riksbanken till följd av den omfattande valutaupplåningen Bilaga 1.4till att hålla nere räntorna på lån i svenska kronor.

Täbell 2 Räntor på statsskulden, m.m.Miljoner kronor

1989/90

1990/91

1991/92

1992/93

Utgifter

Räntor på lån isvenska kronor

53 505,5

57 834,6

59 840,2

66 838,5

Räntor på lån iutländsk valuta

8 551,1

7 332,6

6 719,8

19 474,0

Valuta förluster

4 034,9

1 869,7

4 047,9

46 036,4

Underkurs vid emission

788,8

602,4

256,3

2 648,7

Kursförluster

449,8

407,4

1 330,8

2 831,6

Depositioner på låni utländsk valuta

Summa utgifter

67 330,0

68 047,0

149,2

72 344,2

136,5

137 965,6

Inkomster

Räntor på lån isvenska kronor

1 272,9

3 130,9

3 576,3

6 173,4

Räntor på lån iutländsk valuta

299,5

346,0

410,6

429,4

Valutavinster

1 751,3

2 217,0

3 432,3

43 458,6

Överkurs vid emission

14,9

279,1

4 319,3

8 637,6

Kursvinster

261,3

994,8

438,6

6 136,8

Preskriberade obliga-tioner, kuponger ochvinster

33,9

45,9

124,3

39,6

Summa inkomster

3 633,8

7 013,7

12 301,5

64 875,5

Nettoutgifter

63 696,2

61 033,3

60 042,7

73 090,1

Utgifterna för räntor på lån i utländsk valuta minskade under åren1990/91 och 1991/92. Förklaringen är att lånestocken i utländsk valutaminskade. Under hela denna period gällde den s.k. valutalånenormen sominnebar att Riksgäldskontoret inte skulle nettoupplåna i utländsk valuta.Under 1992/93 skedde en mycket kraftig ökning av utgifterna för lån iutländsk valuta. Detta avspeglar den omfattande valutaupplåning som ägtrum för Riksbankens räkning och som kontoret sedermera fått ta ianspråk för att finansiera budgetunderskottet.

Riksgäldskontoret har under de senaste åren valt att koncentreraobligationsupplåningen till ett fåtal s.k. benchmarklån. Emissionerna skergenom att nya trancher öppnas i dessa lån. Koncentrationen underlättarhandeln och ökar därför likviditeten (omsättningsbarheten) i lånen.Investerarnas krav på ersättning för likviditetsrisken minskar därmedvilket kommer staten tillgodo i form av lägre räntor.

Denna form av upplåning medför emellertid också betydande bud-geteffekter. Benchmarklånen har kupongräntor som avspeglar marknads-räntorna vid det tillfälle då de började emitteras. Om marknadsräntan vidsenare emissionstillfällen understiger kupongräntan erhåller Riksgäldskon-toret en överkurs, dvs pris över obligationens nominella kurs, som är lika

stor som nuvärdet av skillnaden mellan kupongräntan och marknadsräntanöver obligationens löptid. Överkurserna redovisas som inkomster förkontoret vid emissionstillfället och minskar därmed anslagsbelastningendetta budgetår. När räntekupongerna senare inlöses ökar ränteutgifternaunder lånens löptid i motsvarande mån. Vid räntefall ökar överkursernapå benchmarklånen samtidigt som ränteutgifterna i framtiden hålls på enhögre nivå än om kontoret emitterat lån med lägre kupongränta. Vidräntehöjningar blir effekterna omvända. Om dessa omperiodiceringar tillföljd av överkurserna exkluderats skulle ökningen av utgifterna förstatsskuldräntor under budgetåret 1992/93 ha varit större än den nuredovisade. Överkurserna uppgick till 6 miljarder kronor netto förbudgetåret 1992/93.

Antagande om lånebehov och finansiering

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån för statens räkning ochförvalta statsskulden. Målet är att klara av uppgiften till så låg kostnadsom möjligt. Med ett stort lånebehov blir uppgiften svårare och målupp-fyllelsen allt viktigare. Redan i dagsläget utgör räntorna på statsskuldenm.m. ca 16 procent av statsbudgetens totala upgifter, vilket motsvarar 6,5procent av bruttonationalprodukten (BNP). Ränteutgifterna kommer attöka snabbt de närmaste åren till följd av statsbudgetens underskott.Budgetåret 1996/97 kan räntorna beräknas uppgå till inemot 25 procentav statsutgifterna, motsvarande 7,5 procent av BNP.

Statsskuldens kostnader påverkas till allra största delen av beslut omstatens inkomster och utgifter samt av ränte- och valutautvecklingen.Detta är beslut och händelser som kontoret inte kan påverka. Riks-gäldskontoret kan däremot i viss utsträckning påverka och hålla nerekostnaderna för upplåningen genom att välja en sammansättning avstatsskulden som med hänsyn till valuta- och ränteutvecklingen leder tilllåga kostnader. Kostnaderna kan också hållas nere genom effektivaemissionstekniker och genom utformning av instrumenten och upp-låningen så att hög omsättning befrämjas och därmed placerarnaslikviditetsrisker minimeras. Kontoret kan också aktivt deltaga i arbetetmed att utveckla och effektivisera marknadsplatserna i likviditetsbe-främjande syfte, bl.a. genom att minska transaktionskostnaderna och ökagenomlysningen (information om avslutade affärer). En rationelladministration och låga provisionskostnader bidrar också till att hålla nerede totala kostnaderna för statsskulden. Kostnaderna för den egnaadministraitonen och provisionskostnadema belastar dock andra anslag änRäntor på statsskulden m.m.

Belastningen på anslaget är således i hög utsträckning beroende avutvecklingen av lånebehovet, räntorna och valutakurserna, dvs faktorersom samtliga är mycket svåra att göra prognoser över. Detta medför attanslagsbelastningen också är mycket svår att bedömda. Till grund fördenna beräkning ligger ett lånebehov för både innevarande och nästa

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.4

budgetår på ca 220 miljarder kronor. Vidare baseras beräkningarna på Prop. 1993/94:150aktuella räntor och valutakurser. Bilaga 1.4

Riksgäldskontoret gör bedömningen att lånebehovet framgent endast tillen mindre del kan täckas av valutaupplåning och privatmarknadsupplå-ning. Merparten av nettolånebehovet måste således täckas på deninhemska penning- och obligationsmarknaden.

Valutaupplåningen kommer att bedrivas inom de övergripande riktlinjersom beslutats av riksdagen. Utifrån dessa riktlinjer har regeringenbeslutat att valutaupplåningen skall uppgå till 20-30 miljarder kronornetto för 1994. Dessutom skall återstående del från det tidigare program-met, ca 8 miljarder kronor, lånas upp under 1994. För den fortsattaperioden finns inga volymmål angivna.

Utifrån Riksgäldskontorets perspektiv är det viktigt att upplåningendiversifieras, dvs sprids ut, på flera olika marknader, valutor ochinstrument. Därigenom kan olika investerarkategoriers specifikainriktningar och riskprofiler tillgodoses av kontorets produkter. Därmedkommer deras ersättningsanspråk i form av riskpremier att minska medlägre räntekostnader för kontoret som följd. Riksgäldskontoret gör motdenna bakgrund bedömingen att det med nuvarande lånebehov skulle varaönskvärt om en betydande del av finansieringsbehovet kunde täckas medupplåning i utländsk valuta. Upplåningen begränsas dock högst reellt avatt villkoren snabbt försämras om volymerna blir alltför stora. Denmycket omfattande upplåningen i utländsk valuta som skett sedan hösten1992 har medfört att valutaskulden blivit så stor att enbart refinansiering-en av förfallande obligationslån uppgår till 50-70 miljarder kronor per år.Riksgäldskontoret gör bedömningen att upplåningen därutöver, dvsnettoupplåningen, inte kan uppgå till mer än 20-30 miljarder kronor utanatt lånevillkoren försämras betydligt. Detta är också kontorets planerings-antagande för 1995.

Privatmarknadsupplåningen, dvs upplåningen mot Allemansspar,premieobligationer och Riksgäldskonto beräknas ge ett mindre nettotill-skott i finansieringen av lånebehovet för 1993/94 och 1994/95. Risken ärdock stor att utfallet blir väsentligt sämre bl.a. till följd av att konkurren-sen om hushållens sparmedel för närvarande är stark samtidigt somkostnadseffektivitet ur kontorets synvinkel innebär att kostnaderna fördenna upplåning inte får överstiga kostnaderna för alternativ upplåning.

Det stora lånebehovet i kombination med en relativt sett begränsadvalutaupplåning och en i stort sett oförändrad privatmarknadsupplåningställer stora krav på den återstående upplåningen, dvs upplåningen på deninhemska penning- och obligationsmarknaden. Upplåningen motstatsobligationer kan t.ex. behöva dras upp från dagens volym på 11miljarder kronor per månad till så mycket som 15-18 miljarder kronorper månad.

Riksgäldskontoret kommer under våren 1994, med början i april, attemittera realräntelån inom en ram av 10 miljarder kronor. Dessaemissioner skall utvärderas innan kontoret beslutar om nya emissioner.Skulle de nu planerade emissionerna tas väl emot kan realräntelån kommaatt emitteras i förhållandevis stor omfattning även fortsättningsvis. Om

lånen emitteras som nollkupongobligationer får detta stor betydelse för Prop. 1993/94:150de redovisade ränteutgifterna eftersom all ränta på sådana lån belastar Bilaga 1.4statsbudgeten först när lånen förfaller till inlösen. I denna beräkning avränteutgifterna ingår realräntelån endast i den utsträckning som följer avnuvarande försöksverksamhet, dvs upp till 10 miljarder kronor.

Ränteutgifter m.m. 1993/94 och 1994/95

Utifrån dessa antaganden om lånebehov och finansiering kan utgifternaför statsskulden i form av bl.a. ränteutgifter och realiserade kurseffekterpå räntor och valutor beräknas.

Anslaget Räntor på statsskulden, m.m. har i statsbudgeten förbudgetåret 1993/94 upptagits till 96 miljarder kronor och i budgetpro-positionen 1994 har för budgetåret 1993/94 upptagits ett beräknat beloppav 91 miljarder kronor. I budgetpropositionen 1994 beräknades anslags-belastningen för 1994/95 till 85 miljarder kronor. I tabell 3 redovisasinkomst- och utgiftsstat för i statsbudgeten för 1993/94 upptaget beloppoch en nu reviderad beräkning samt förslag avseende budgetåret 1994/95.

Täbell 3 Beräknade räntor på statsskulden, m.m.Tusental kronor

Enligt stats-budgeten1993/94

Revideradberäkning1993/94

Förslag

1994/95

Utgifter

Räntor på lån i svenska kronor

75 465 000

73 965 000

81 565 000

Räntor på lån i utländsk valuta

24 700 000

24 300 000

24 600 000

Valutaförluster

11 300 000

39 900 000

5 300 000

Underkurs vid emissioner

3 000 000

1¶Kursförluster

2 500 000

1¶Depositioner på lån i utländskvaluta

1¶Summa utgifter

111 465 003

143 665 001

111 465 003

Inkomster

Räntor på lån i svenska kronor

14 000 000

12 000 000

Räntor på lån i utländsk valuta

400 000

Valutavinster

1 000 000

20 000 000

1 000 000

Överkurs vid emission

16 000 000

11 000 001

Kursvinster

1 200 000

1¶Preskriberade obligationer,kuponger och vinster

65 001

Summa inkomster

15 465 003

49 665 001

24 465 003

Summa nettoutgifter

96 000 000

94 000 000

87 000 000

Ränteutgifterna netto på lån i svenska kronor för budgetåret 1993/94beräknas till i stort sett samma belopp som i statsbudgeten. Det generelltsett fallande ränteläget under budgetåret fram till februari 1994 haremellertid medfört kraftigt ökade överkurser vid emissioner. Dettasammanhänger med det tidigare omnämnda förfarandet att emittera s.k.

benchmarklån. Vid beräkningen till statsbudgeten var ränteläget sådantatt över- och underkurser under budgetåret i stort sett beräknades ta utvarandra. Räntefallet hösten 1993 har dock medfört betydande överkurservid de flesta emissionerna av statsobligationer hittills under budgetåret.För budgetåret 1993/94 beräknas nu överkurserna netto komma att uppgåtill 13 miljarder kronor. För budgetåret 1994/95 beräknas överkursernakomma att uppgå till 11 miljarder kronor. Eftersom överkursernamotsvarar nuvärdet av skillnaden mellan marknadsräntan och kupongrän-tan över lånens hela löptid är omfattningen av dessa mycket beroende avränteutvecklingen. Beräkningen av överkurserna för budgetåret 1994/95är gjord utifrån räntenivåerna i mitten av april 1994. Skulle marknads-räntorna stiga eller sjunka med en procentenhet jämfört med denna nivåfrån och med 1 juli 1994 skulle överkurserna netto sjunka resp stiga medca 10-12 miljarder kronor för budgetåret 1994/95.

Ränteutgifterna på lån i utländsk valuta för budgetåret 1993/94beräknas i stort sett motsvara det upptagna beloppet i statsbudgeten.Däremot beräknas realiserade valutadifferenser resultera i en förlust påca 20 miljarder kronor mot tidigare beräknade 10 miljarder kronor.Ökningen av valutaförlusterna netto härrör till största delen från förtidaåterbetalning av lån. Riksgäldskontoret har vid gynnsamma marknadstill-fällen på detta sätt kunnat ersätta dyr upplåning med kostnadseffektivareupplåning, vilket resulterar i lägre framtida räntekostnader. Samtidigt harvalutaförluster realiserats. Detta medför i sin tur att omfattningen avframtida valutaförluster minskar.

En ränteförändring med en procentenhet från 1 juli 1994 skulle förlånen i utländsk valuta leda till att ränteutgifterna, under i övrigtoförändrade förhållanden, förändras med ca 1,7 miljarder kronor underbudgetåret 1994/95. En förändring av kronkursen med en procent medförpå liknande sätt en förändring av valutadifferensema netto med ca 1miljard kronor för budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.4

Bilaga 1.5

F ördelningspolitiskredogörelse

Regeringen har vid flera tillfällen sedan år 1991 för riksdagen redovisatsärskilda fördelningspolitiska bedömningar. Riksdagen har framhållit (bet.1992/93 :FiU30, rskr. 1992/93:447) att en redovisning av bedömningarnabör kunna göras regelbundet, t.ex. i anslutning till den preliminära ellerreviderade nationalbudgeten. I denna bilaga lämnas en sådan redogörelse.

Redogörelsen innehåller i den första delen bedömningar och beräk-ningar av hur inkomstfördelningen och hushållens marginaleffekter harförändrats under perioden 1991-1994. I en andra del redovisas två sär-skilda kartläggningar avseende dels fördelningseffekter av avgifter föroffentlig service, dels effekter av växlingen till egenavgifter inom social-försäkringen. Analyserna har genomförts av fördelningspolitiska gruppenvid Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Kartläggningen av för-delningseffekter av avgifter för offentlig service har genomförts i sam-arbete med sekretariatet för långsiktigt analysarbete vid Socialdeparte-mentet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Den ekonomiska politikens mål är att höja medborgarnas välfärd. Väl-färdens fördelning är därför en av de viktigaste politiska frågorna, menockså vilka effekter omfördelningssystemen kan få på samhällsekonominbl.a. genom höga marginaleffekter. Den ekonomiska politiken syftar tillatt förbättra välfärden långsiktigt och även i andra avseenden än striktekonomiska. Det gäller inte bara fördelningen ett visst år, utan ävenfördelningen över livet och mellan generationer. Välfärden omfattar inteenbart ekonomiska resurser, utan även hälsa, utbildning, miljö osv.

Utvecklingen av välfärden följs i Sverige av en internationellt settomfattande och uppmärksammad forskning och offentlig statistik. Detgäller Levnadsnivåundersökningen vid Institutet för social forskning,Undersökningen av levnadsförhållanden, Inkomstfördelningsundersök-ningen m.fl. undersökningar vid SCB. Uppföljningen av välfärdens för-ändring redovisas emellertid med en betydande eftersläpning. För när-varande finns det endast tillgång till uppgifter för 1991. Det saknassåledes statistiskt underlag för att följa den aktuella utvecklingen ochkonsekvenser av förändringar särskilt i de offentliga skatte- och trans-fereringssystemen.

I syfte att förbättra möjligheterna att göra ekonomiska konsekvensana-lyser av ändrade regler för skatter och socialförsäkringar utveckladesgemensamt av SCB och regeringskansliet 1988-1990 en beräkningsmodellför hushållen. I denna s.k. mikrosimuleringsmodell efterbildas reglernaför inkomstskatter, socialförsäkringar och bidrag på statistiskt representa-tiva modellbefolkningar. Modellen utvecklades efter förebilder i ett antalandra länders regeringskanslier. Den används främst till att ta framunderlag om nettobudget-, fördelnings- och marginaleffekter inför föränd-ringar av reglerna inom skatte- och transfereringssystemen.

En metod som ofta används för att följa aktuella förändringar i hus-hållens inkomster är att beräkna utvecklingen för några typfamiljer.Dessa typfallsberäkningar har fått stort genomslag i debatten och på-verkar uppfattningarna om både effekter av ändrade regler och av denallmänna ekonomiska utvecklingen. De visar vad som händer för enskildahushåll med oförändrade förhållanden och kan ge indikationer på hurframför allt regeländringar kan påverka skilda hushållstyper.

Beräkningar för typfall kan emellertid inte säga särskilt mycket om denfaktiska utvecklingen av inkomstfördelningen. Även med ett stor antaltypfall kan dessa sammantaget inte representera hela befolkningen. För-ändringar i den allmänna ekonomiska utvecklingen beaktas i allmänhetinte, t.ex. arbetslöshet och ökad lönespridning. Normalt tar man hänsyn

till endast vissa av alla regeländringar. Ändrat beteende beaktas sällan,t.ex. minskad sjukfrånvaro och ökad benägenhet att ansöka om bostads-bidrag. Därför riskerar man att överskatta förändringen för vissa grupperoch underskatta den för andra.

Ett utvecklingsarbete har därför bedrivits inom Finansdepartementet föratt med hjälp av beräkningsmodellen för skatte- och bidragsregler görabedömningar av den samlade utvecklingen av inkomstfördelningen ochmarginaleffekterna fram till innevarande år. Kalkylantagandena baserastill stora delar på de ekonomiska prognoserna i nationalbudgeten resp,reviderade nationalbudgeten.

I denna bilaga presenteras en bedömning av inkomstfördelningen ochmarginaleffekternas utveckling under perioden 1991-1994. Beräkningarnabelyser således den sammantagna effekten av den ekonomiska utveckling-en inkl, regeländringar. Bedömningen av utvecklingen baseras på en nymetod för framskrivning av inkomstfördelningen. Metoden kommer attutvärderas och förbättras under de kommande åren. Resultaten i dennaförsta bedömning kan främst peka på trender och relativa förändringaroch bör tolkas med försiktighet. Den baseras på osäkra prognoser av till-växt, arbetsutbud, ränta och inflation. Framskrivningen av löneföränd-ringar och annan inkomstutveckling görs med schabloniserade antagan-den.

Redogörelsen avser såldes inkomstfördelningens samlade utvecklingunder perioden. En annan intressant fråga som emellertid inte analyserasavser de samlade fördelningseffekterna av den förda ekonomiska politikenjämfört med olika alternativa utformningar av politiken, inkl, det orea-listiska specialfallet med helt oförändrade regler i alla system. Orsakentill att denna fråga inte kan analyseras är att det inte med en acceptabelgrad av säkerhet kan göras beräkningar av den ekonomiska utvecklingenvid sådana alternativa utformningar. Kalkylerna över inflationen, arbets-lösheten, reallönerna, det offentliga sparandet osv. omfattar i allmänhetendast utvecklingen vid den förda ekonomiska politiken och försöker så-ledes normalt inte beräkna utvecklingen vid alternativa politikutform-ningar.

Denna redogörelse av inkomstfördelningen och marginaleffekternamåste därför, i likhet med redovisningen i den reviderade national-budgeten, begränsas till att på bästa sätt försöka bedöma den samladeutvecklingen under perioden 1991-1994.

Redogörelsen avser enbart den årsvisa fördelningen av ekonomiska re-surser. Andra förändringar som kan ha inträffat i välfärdsfördelningen,exempelvis i fördelning av ohälsa eller arbetsmiljö, fångas naturligtvisinte. Inte heller analyseras fördelningen över livet och mellan generatio-ner. Visserligen finns det ofta betydande samband mellan den årsvisa in-komstfördelningen och fördelningen av välfärden i andra avseenden resp,fördelningen över livet. Förändringen av inkomstfördelningen mellan en-staka år kan dock inte mäta långsiktiga förändringar i fördelningen avvälfärden. Ännu saknas kunskaper och metoder att beräkna sådana lång-siktiga fördelningseffekter.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Trenden till utjämning av ekonomiska resurser, som pågått i Sverige mereller mindre kontinuerligt sedan 1920-talet, bröts under 1980-talet. Ut-jämningen uppnåddes framför allt genom en samverkan mellan generellasocialpolitiska reformer, hög sysselsättning och lönebildningen. En viktigförutsättning var den periodvis höga ekonomiska tillväxten, som gav ut-rymme för omfördelningspolitik.

Analyser av fördelningen av livsinkomster har förstärkt bilden av ut-jämning. 1 De pekar på att spridningen av livsinkomster var en tredjedelmindre än spridningen av årsinkomster. Utjämningen 1960-1980 har ock-så minskat skillnaderna i fördelningen av livsinkomster mellan personermed olika familjebakgrund. Inkomstbeskattningens utjämningseffekterunder längre tidsperioder är inte påtagligt annorlunda än för enstaka år.Inkomströrligheten har dessutom ökat något, dvs. sambanden mellan in-komsterna olika år har försvagats. Fortfarande var dock i slutet av dennaperiod av utjämning, chanserna och livsinkomstema i betydande grad be-roende av familjebakgrund. Personer med arbetarbakgrund fick oftarelägre livsinkomster än personer från de övre samhällsskikten. Det fannsockså ett starkt samband mellan årsinkomst och livsinkomst. Inkomstskill-nader i åldersgruppen 30-60 år tycks i stor utsträckning återspegla skill-nader i livsinkomster.

Sedan mitten av 1980-talet har inkomstfördelningen blivit allt ojämnare.SCB:s bilaga till 1992 års långtidsutredning (LU92) visade att ojämnheten1990 var ungefär densamma som 1975. Samtidigt som ojämnheten ökat,har inkomsterna stigit för alla grupper. Ökningen har varit kraftigast förhushåll som redan har höga inkomster men hushåll med lägst inkomsterhar inte fått någon försämring. Ett annat viktigt kännetecken var ocksåatt gruppen ålderspensionärer förbättrade sina ekonomiska villkor relativtsett, medan ungdomar, ensamstående - särskilt ensamföräldrar - fick ensvagare relativ utveckling.

Trendbrottet under 1980-talet tycks enligt bilagorna till LU92 kunnaförklaras av flera faktorer. Högkonjunkturen och den påföljande överhett-ningen medförde en ojämnare fördelning av arbetsinkomster. Den ökadesysselsättningen för kvinnor innebar inkomstökningar för samboende,men inte lika starkt för ensamstående. Kapitalinkomster och realisations-vinster ökade för hushåll med tillgångar, av vilka flertalet är medelålderseller äldre. Omfördelningen genom skatter minskade, mätt i inkomsternasojämnhet före och efter skatt. Marknadens inverkan på inkomstfördel-ningen fick således ett ökat inflytande samtidigt som marknadsinkomster-na blev mer ojämnt fördelade. Den ökade spridningen av marknadsin-komster tycks dock delvis motverkas av en ökad inkomströrlighet. De

1¶Björklund, A. (1992): Inkomstfördelningens utveckling. Bil. 8 till Långtidsut-redningen 1992.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

starka sambanden mellan årsinkomst och livsinkomst kan ha försvagats.Därmed är det oklart i vilken utsträckning de ökade skillnaderna i års-inkomster också kommer att föra med sig större skillnader i livsin-komster.

Förändringarna under 1980-talet är emellertid ganska måttliga både iett historiskt och i ett internationellt perspektiv. Trenden mot ökadojämnhet i löner och disponibla inkomster är internationell. Den antasbero på teknologiska förändringar, konkurrensen från låglöneländer samtsänkta marginalskatter och sociala ersättningar. Ojämnheten i Sverigeökade mindre än eller lika mycket som i andra länder under 1980-talet,men dessutom från en betydligt jämnare utgångsnivå beträffande inkomst-spridningen. Den relativa skillnaden mellan Sverige och andra länder harsnarast ökat, mätt i den s.k. Gini-koefficienten. Sverige hade fortfarandei slutet av 1980-talet den kanske jämnaste inkomstfördelningen bland deländer man kan jämföra med. Orsaken anses främst ha varit den högasysselsättningen och den omfettande omfördelningen genom skatter ochsociala transfereringar. De ekonomiska förhållandena under senare delenav 1980-talet representerade dock inte ett stabilt läge.

SCB:s årliga statistik över inkomstfördelningen visar att trenden motökad ojämnhet förstärktes 1991. Spridningen i hushållens disponibla in-komster ökade kraftigt. En allt större andel av den totala inkomstsummanhamnade hos tiondelen hushåll med högst inkomster. Emellertid blir jäm-förelserna med tidigare år ganska osäkra på grund av omläggningarna isamband med skattereformen. En betydande del av förändringen kan varaskenbar och bero på att inkomster som tidigare inte bokförts i inkomst-statistiken efter reformen inräknas och beskattas, vilket också var ett syftemed reformen. Det kan också vara kortsiktiga effekter av reformen, exem-pelvis att hushållen flyttade fram inkomster till 1991 för att nå skatteför-delar. Enligt känslighetsberäkningar som utförts i samband med dennaanalys är ovanligt höga realisationsvinster den kanske viktigasteförklaringen till ökad inkomstspridning 1991.

Under de senaste åren har Sverige upplevt en ekonomisk nedgång utanmotstycke i modem tid. Den ekonomiska krisen har medfört påfrest-ningar för det stora flertalet hushåll - genom arbetslöshet, svag real-löneutveckling, minskade värden på olika tillgångar eller genom nöd-vändiga förändringar i de sociala transfereringarna för att sanera deoffentliga finanserna.

Genom att förändringarna i ekonomin och omläggningarna av de offent-liga systemen är så genomgripande, finns det ringa erfarenheter till grundför att bedöma hur inkomstfördelningen har påverkats. Det är dock ingentvekan om att de mycket kraftiga samhällsekonomiska förändringarna kanväntas få omfettande effekter på fördelningen av ekonomiska resurser,kanske större sammantagna effekter än vad som följer av de ändringarsom genomförts i skattesystemet och de sociala ersättningarna. De totala

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

ekonomiska resurserna i samhället har minskat. Hushållens resurser hardock minskat mindre än den totala produktionen, genom ett ökande bud-getunderskott. Tidigare undersökningar har funnit svaga samband mellaninkomstspridningen och faktorer i den allmänna ekonomiska utvecklingen.Inkomstförluster till följd av arbetslöshet för somliga går ofta hand i handmed sjunkande marknadsinkomster för andra, medan andra åter har socia-la förmåner som ofta är värdesäkrade. De senaste årens ekonomiska för-ändringar är dock dels sällsynt kraftiga, dels delvis avvikande från gängsemönster vad gäller t.ex. sambanden mellan arbetslöshet och reallön.Detta minskar möjligheterna att förutse de samlade effekterna på inkomst-fördelningen.

I Finansplanen 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 1.4) samt i LU92 (inkl,bil. 8) redovisades de grundläggande samband som finns mellan den sam-hällsekonomiska utvecklingen och inkomstfördelningen. Med utgångs-punkt i denna redovisning lämnas följande översiktliga bedömningar avhur den ekonomiska utvecklingen 1991-1994 kan väntas påverka inkomst-fördelningen.

Hög inflationstakt hämmar tillväxten, minskar utrymmet för fördel-ningspolitik och kan efter hand via ökad arbetslöshet leda till växandeinkomstskillnader. Hög och varierad inflationstakt kan dessutom i kombi-nation med andra faktorer medföra godtyckliga omfördelningar av för-mögenheter. Inflationstakten per år beräknas i den reviderade national-budgeten till ca 2,9 % under perioden 1991-1994. En låg och stabilinflation kan bidra till en jämnare fördelning på längre sikt. På kort sikttorde effekterna vara mindre.

Hushållens tillgångar och skulder samt ränteläget fick under 1980-taletökad betydelse för fördelningen av de ekonomiska resurserna. Kapitalin-komster fick exempelvis ökat förklaringsvärde till inkomstspridningensamtidigt som hushållens skulder och ränteutgifter ökade. Under 1990-talet har trenden vänt. Hushållens sparande har under senare år ökatmycket kraftigt och beräknas 1994 motsvara ca 7,9 % av den disponiblainkomsten. Hushållen amorterar sina lån. Räntorna steg mycket kraftigtunder 1992, men de har därefter sjunkit till en nivå våren 1994 som ärden lägsta på ca 25 år. Förändringarna i ränteläget, hushållens tillgångs-värden och sparande torde få stor betydelse både för inkomstfördelningen1991-1994 och den långsiktiga inkomstfördelningen.

Hög ränta gynnar på kort sikt hushåll med banktillgodohavanden, menmissgynnar hushåll med stora skulder. Den direkta effekten av kraftigthöjda räntor är att inkomsterna sänks mest för medel- och höginkomst-tagare och särskilt för barnfamiljer. Både den reala och den nominellaräntan kan antas ha betydelse. Räntan på statsskulden stiger också, vilketbegränsar utrymmet för traditionell omfördelningspolitik.

Förändringar i hushållens tillgångsvärden påverkar förmögenhetsfördel-ningen, men också inkomstfördelningen. Under den andra hälften av1980-talet ökade värdena på bl.a. aktier och fastigheter, vilket via realisa-tionsvinster och utdelningar som nämnts ökade inkomstspridningen.Under senare år har värdet av det kapital hushållen investerat i ägdabostäder minskat. Ett högt ränteläge kan leda till förluster för de mest

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

14¶Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1.2-2

förmögna hushållen, som förlorar på sänkta aktievärden och fastighets-priser. På kort sikt leder sådana förändringar i tillgångsvärden, skuld-sättning och kapitalinkomster inkl. realisationsvinster/-förluster till storasvängningar i inkomstfördelningen. Vilka de bestående effekterna blirbestäms bl.a. av hushållens anpassningar genom sparande och omplace-ringar av tillgångar och skulder.

Förmögenhetstillväxten genom sparandet kan långsiktigt bidra till enökad inkomstspridning till följd av en ojämnare fördelning av kapital-avkastning och realisationsvinster. Ökat sparande kan å andra sidan ökatillväxten och därmed minska arbetslösheten och öka utrymmet för om-fördelning till ekonomiskt svaga grupper.

Löneutvecklingen fick under 1980-talet något större inverkan på in-komstfördelningen. Reallönerna före skatt beräknas 1991-1994 öka medca 2 %. Finansdepartementets analyser av SCB:s lönestatistik fram till1992 visar att 1980-talets trend mot ökad lönespridning förefaller fortsättai flertalet kollektiv i början av 1990-talet. Det gäller för anställda i staten,kommunerna, landstingen och för tjänstemän inom den privata sektorn.Framför allt ökar de högst avlönade i resp, kollektiv sina löner i för-hållande till medianlönen. Endast inom LO-kollektivet är trenden bruten.Från 1990 minskar lönespridningen bland LO-gruppema, troligen främstsom följd av den höga arbetslösheten bland bl.a. byggnadsarbetare. Löne-spridningen 1989-1992 mellan män och kvinnor ökar både bland tjänste-män och arbetare och inom olika sektorer av arbetsmarknaden. Ävenlöneskillnaderna mellan män och kvinnor kan dock komma att påverkasav att män oftare berörs av arbetslöshet.

Den höga arbetslösheten under senare år förefaller inte nämnvärt pressaned reallönerna. En stark återhämtning i den konkurrensutsatta sektornkan i stället medföra höjda löner för den attraktiva arbetskraften. Ökadövertid m.m. bland dem som har jobb kan väntas delvis förstärka ensådan tendens. Den höga arbetslösheten kan minska lönernas direkta be-tydelse på inkomstfördelningen.

Arbetslösheten ger inkomstförluster, minskar resurserna för annan ut-jämning, ökar riskerna för permanent utestängning från arbetsmarknadenoch påverkar hälsan negativt. Arbetslösheten minskar också de förväntadeframtida inkomsterna för dem som drabbas. I andra europeiska länder harofta arbetslösheten utpekats som den viktigaste faktorn bakom växandeinkomstklyftor. I Sverige har forskningen hittills inte kunnat påvisa någottydligt samband mellan arbetslöshetsnivå och inkomstspridning på hus-hållsnivå. Det kan bero på att arbetslösheten i allmänhet varit relativt låg,särskilt långtidsarbetslösheten, att ersättningarna varit höga och att för-tidspensioner och socialbidragen fyllt ut inkomstbortfallen för många hus-håll.

För perioden 1991-1994 kan arbetslösheten komma att få ett störregenomslag i inkomstfördelningen. Vilka effekterna blir är bl.a. beroendeav hur arbetslösheten är fördelad, hur försäkringsskyddet är för de be-rörda och hur långa arbetslöshetsperioderna är för olika grupper. Itidigare lågkonjunkturer har risken för arbetslöshet alltid varit större förlägre utbildade och låginkomsttagare. Nuvarande arbetslöshet drabbar

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

hårdare än tidigare ungdomar, fler män än kvinnor och även tjänstemänoch akademiker. Ännu finns dock få indikationer på att andelen högut-bildade bland de arbetslösa skulle ha ökat nämnvärt. Däremot har andelenarbetslösa med enbart gymnasieutbildning ökat.

Höjda ÄTP-pensioner, sänkt sjukfrånvaro m.fl. strukturella förändring-ar och beteendeförändringar får en betydande inverkan på inkomstfördel-ningen. Nytillkommande ålderspensionärer med hög ATP har ersatt avlid-na pensionärer med låg eller ingen ATP. Förändringen berör inte enskil-da individer, men leder till att inkomstfördelningen ändras. Pensionärernaskyddas dessutom mot många av de inkomstförluster de förvärvsarbetan-de riskerar. För dem som har kvar sitt arbete medför en minskande sjuk-frånvaro att inkomstförlusterna på grund av sjukdom sjunker, dvs. föreändrade regler för sjukpenning. Inkomstfördelningen påverkas även av attantalet hushåll som ansöker om bostadsbidrag och kommunalt bostadstill-lägg (KBT) ökat kraftigt under de senaste åren.

Sanerings- och krispaketen samt skattepolitiken under de senaste årenhar medfört betydande förändringar i de sociala transfereringssystemenoch i skattesystemet. Förändringarna omfattar sänkta ersättningsnivåer iflertalet system, karensdagar, införande av egenavgifter men också ettstort antal ändringar i skattereglerna, höjda kommunala bostadstillägg tillpensionärer osv. Eftersom hushåll som till stor del är beroende av socialatransfereringar ofta befinner sig i lägre inkomstskikt, medför minskadesociala transfereringar i statiska regelanalyser sänkta inkomster främst förlåg- och medelinkomsttagare. Andra genomförda regeländringar - t.ex.slopade grundavdrag inom den statliga inkomstskatten, höjda pensionstill-skott osv. - bidrar dock till en utjämning av inkomsterna.

Helt säkra uppgifter om den faktiska inkomstfördelningen 1994 kommeratt finnas tillgängliga först under sommaren 1996 när SCB:s undersök-ningar redovisas. Följande bedömningar bygger på en framskrivning avmodellbefolkningen från 1991 - då senast tillgängliga data samlades in- till 1994. Framskrivningen grundas på de ekonomiska prognoserna iden reviderade nationalbudgeten. Den visar förenklat hur inkomstför-delningen skulle se ut 1994 om varje hushålls inkomster i 1991 årsmodellbefolkning förändras på samma sätt som prognoserna över löner,ränteinkomster, ränteutgifter m.m. Ändrad befolkning, ökad arbetslöshet,minskad sjukfrånvaro samt ökade ATP-pensioner justeras med hjälp avprognoserna från SCB, AMS och RFV. För den nya inkomstfördelningenberäknas därefter skatter, egenavgifter, socialförsäkringsförmåner ochandra bidrag enligt de regler som beslutats för resp. år. För att i någonmån kunna analysera vilken betydelse olika bakomliggande faktorer kanha för den samlade förändringen av inkomstfördelningen genomförs kal-kylen 1991-1994 i tre steg. Förändringen i de olika stegen är inte obe-roende av varandra, utan visar endast hur olika komponenter i fram-skrivningen verkar.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Redovisningen avser hushållens disponibla inkomster. För att kunna Prop. 1993/94:150jämföra hushåll med olika storlek och sammansättning justeras de dispo- Bilaga 1.5nibla inkomsterna hänsyn till försörjningsbörda. Justeringen med s.k.konsumtionsenheter baseras på Socialstyrelsens vägledande normer försocialbidrag. I dessa ges ensamstående vikten 1,16, gifta/samboende1,92, barn 0-3 år 0,56, barn 4-10 år 0,66 samt barn 10-17 år vikten0,76. Den ekonomiska standarden mäts således i disponibel inkomst perkonsumtionsenhet. Den disponibla inkomsten beräknas på hushållsnivå,men fördelningen redovisas på individnivå. Det betyder exempelvis attett hushåll med två vuxna och tre barn räknas som fem observationer ochinte som en.

För att nå en större överensstämmelse med nationalbudgeten och bättrebeakta hushållens ränteutgifter, har den disponibla inkomsten också korri-gerats för s.k. driftsöverskott i eget hem. Varje hushåll med eget hemeller bostadsrätt har påförts en antagen hyresintäkt. Den har schablon-mässigt beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet resp, bostadens ytaoch belägenhet samt nationalbudgetens kalkyl av årligt driftöverskott.Från denna "hyresintäkt" dras de ränteutgifter hushållet betalat under åretför lån till bostaden. Justeringen innebär att hushåll med högt värderadeägda bostäder och låga ränteutgifter får högre disponibla inkomster. Hus-håll med exempelvis nyinköpta bostäder med lägre värden och höga ränte-utgifter, får minskade disponibla inkomster. Om räntorna stiger, minskarde disponibla inkomsterna, särskilt för hushåll med ägda bostäder ochhög belåning.

Decilindelning har gjorts för varje steg i kalkylen. Det betyder att allahushåll rangordnats med hänsyn till justerad disponibel inkomst. Decil-grupp 1 innehåller den tiondel av hushållen som har de lägsta inkomster-na osv.

Genom strukturframskrivningen anpassas modellbefolkningen till ändradsammansättning av befolkningen (ålder och kön), större andel ATP-pen-sionärer och ökade pensionsbelopp, ändrade förvärvsinkomster, minskaderänteinkomster resp, ränteutgifter på grund av lägre räntesatser och ökatsparande, minskad sjukfrånvaro m.m. Denna strukturframskrivning med-för sammantaget en betydande utjämning av inkomstfördelningen mellan1991 och 1994. I diagram 2.1 visas hur den justerade disponibla in-komsten förändras i varje decilgrupp. Förändringen mäts i varje steg imodellkalkylen för sig, dvs. jämfört med inkomstfördelningen i stegetinnan. De olika resultaten kan därför inte summeras. Det antas att allaberörda individer och hushåll har fått samma relativa förändring av in-komsterna och utgifterna, dvs. alla har minskat exempelvis sina ränte-inkomster och ränteutgifter proportionellt lika mycket. Här beaktas ocksåden beteendeförändring som innebär att allt fler hushåll ansöker ombostadsbidrag och KBT.

10 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Diagram 2.1 Real förändring av disponibel inkomst i olika steg i modellkalkylen1991-1994. Samtliga hushåll decilindelade utifrån disponibel inkomst per konsum-tionsenhet.

Procent

Decilgrupp

| | Strukturframskrivning

Arbetslöshet

Regeleffekter

Källa: Finansdepartementet.

Ökningen av ATP-nivåema bland pensionärer får en betydande effektoch har medfört inkomstökningar, främst för de hushåll i befolkningensom har genomsnittliga inkomster. När fler bidragsberättigade söker bo-stadsbidrag och KBT minskar inkomstspridningen. Skuldanpassningen ochsänkta förmögenhetsvärden m.m. innebär att både hushållens kapitalin-komster, ränteutgifter och realisationsvinster beräknas ha minskat. Omränteutgifterna minskar snabbare än ränteinkomsterna leder det med detanvända inkomstbegreppet till att de disponibla inkomsterna ökar. Om ensådan konsolidering i första hand genomförs av hushåll med höga in-komster, ökar inkomstspridningen. Den kraftiga reduktion av hushållensrealisationsvinster som ingår i de ekonomiska prognoserna 1991-1994medför å andra sidan en kraftig minskning av de disponibla inkomsternai den högsta decilgruppen. Detta bidrar till en minskad inkomstspridning.

När den ökade arbetslösheten efterbildas i analysens andra steg, ökarinkomstspridningen (diagram 2.1). Personer i modellbefolkningen som1991 hade arbete och inkomster "görs arbetslösa" enligt den risk de harresp, år med hänsyn till ålder, kön, socio-ekonomisk grupp, inkomst,näringsgren och region. Arbetslöshetens nivå och fördelningning baseraspå AMS statistik och prognoserna i den reviderade nationalbudgeten. För

dem som på detta sätt görs arbetslösa minskas lönerna m.m. och arbets-löshetsersättning beräknas i stället enligt gällande regler. I beräkningeningår ett antagande att ungefär 75 % av alla tillkommande arbetslösa somhamnar under socialbidragsnormen ansöker om och får kompletterandesocialbidrag.

Modellberäkningarna 1991-1994 pekar således på att arbetslöshetensfördelning m.m. bör väntas bidra till en ökad inkomstspridning. Enligtmodellanalysema beräknas arbetslösheten under 1994 beröra över entredjedel av alla hushåll 20-64 år. För hela perioden 1991-1994 är natur-ligtvis denna andel högre. Hushållen beräknas 1994 jämfört med 1991 tillföljd av arbetslösheten förlora ca 86 miljarder kronor i reala förvärvs-inkomster, medan de får sociala ersättningar på ca 44 miljarder. Netto-minskningen efter skatt m.m. blir ungefär 26 miljarder kronor. Modell-beräkningen tar inte hänsyn till om hushållen anpassat sig till arbetslös-heten, exempelvis genom ökade studier.

Effekterna av ändrade regler för inkomstskatter och sociala transfere-ringar beräknas för den nya inkomstfördelningen - efter strukturfram-skrivning, beteendeförändringar och ökad arbetslöshet. Regeleffektemakan inte bedömas för sig, utan måste ses tillsammans med andra föränd-ringar som inträffat. Om regeleffektema hade beräknats för en annaninkomstfördelning, som fanns vid en annan tidpunkt eller uppkommitgenom ett annat ekonomisk förlopp, skulle resultatet delvis blivit annor-lunda. De här redovisade effekterna av regeländringar avser enbart dendirekta eller statiska effekten. Ingen hänsyn tas således till att regel-ändringar kan påverka det ekonomiska förloppet och därmed bl.a. arbets-lösheten, inflationen och ränteläget. Redovisningen är därför högst par-tiell. Som nämnts inledningsvis beror detta på att det inte är möjligt attmed acceptabel grad av säkerhet göra prognoser för den samhällsekono-miska utvecklingen vid alternativ utformning av den ekonomiska poli-tiken.

När dessa partiella effekter av ändrade regler 1991-1994 beaktas ianalysens tredje steg ökar inkomstspridningen något. Som framgår avdiagram 2.1 beräknas regeländringarna vid denna statiska analys minskade disponibla inkomsterna med 3-4 % i flertalet decilgrupper, utom i denhögsta där minskningen är mindre. I mikrosimuleringsmodellen för hus-hållens skatter och sociala transfereringar har huvuddelen av alla regel-ändringar under 1991-1994 införts. Vid jämförelsen har reglerna för1991, t.ex. skiktgräns för statlig skatt, räknats upp till 1994 års nivå.Skillnaden som beror på om man räknar med 1991 eller 1994 års reglerär netto en minskning av hushållens disponibla inkomster med 23 miljar-der kronor i 1994 års penningvärde.

De statiska effekterna på inkomstfördelningen av ändrade regler är rela-tivt måttliga. En huvudorsak är att olika regeländringar delvis tar utvarandra. Ändrade skatter och sociala ersättningar har främst berört hus-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

håll i förvärvsaktiv ålder. De ligger ofta relativt högt i inkomstfördel-ningen. Pensionärer med låg eller ingen ATP, som ligger i lägre inkomst-klasser, har erhållit viss kompensation för urholkningen av basbeloppetgenom påslag på pensionstillskott och höjda KBT. Förändrade regler förinkomstprövning av bostadsbidragen fr.o.m. 1994 innebär att bidragenspåverkan på inkomstfördelningen förstärks. Slopade grundavdrag vid stat-lig inkomstskatt samt egenavgifter berör främst medel- och höginkomst-tagare, men däremot relativt få pensionärer. Sänkta kompensationsnivåeroch karensdagar inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen minskar dedisponibla inkomsterna, framför allt för hushåll i de mellersta inkomst-grupperna. Den sammantagna effekten av alla regeländringar gynnar såle-des relativt sett pensionärer, medan andra familjetyper inkl, barnfamiljerfår betydande relativa minskningar av de disponibla inkomsterna.

Hushållen beräknas i den framskrivna inkomstfördelningen ha fåttminskade disponibla inkomster per konsumtionsenhet 1991-1994 på igenomsnitt ca 4 %. I den reviderade nationalbudgeten anges en ökningav den disponibla inkomsten för hushållssektom med ca 0,8 %. I in-komstfördelningen används emellertid ett per capita-mått, som ocksåbeaktar befolkningens sammansättning. Om motsvarande beräknades inationalbudgeten, skulle de disponibla inkomsterna också minska underperioden eftersom befolkningen har ökat. I övrigt beror skillnaden på attinkomststatistiken och nationalräkenskaperna har olika definitioner avhushåll och inkomster och de kan inte jämföras direkt. I inkomststatisti-ken inräknas exempelvis faktiskt deklarerade inkomster från realisations-vinster samt pensionsutbetalningar. I nationalbudgeten påförs hushållenuppskattade inkomster per år från näringsverksamhet, kapital och pen-sionssparande, oavsett om de utbetalats under året eller betalas i fram-tiden. Därutöver ingår i framskrivningen av inkomstfördelningen avmetodskäl inte fullt ut den ökning som inträffat av förtidspensioner,socialbidrag samt livräntor vid arbetsskada. Denna undertäckning avsociala ersättningar samt reduktionen av realisationsvinster beräknas svaraför drygt 3 procentenheter av minskningen av hushållens inkomster vidframskrivningen.

För att bedöma den ekonomiska utvecklingen för hushållssektom underperioden skall nationalbudgetens prognoser användas. Framskrivningenav inkomstfördelningen syftar i första hand till att belysa den relativaskillnaden i utvecklingen mellan olika grupper.

Om modellkalkylema rimligt väl efterbildar strukturförändringar,arbetslöshet och de statiska effekterna av regeländringar pekar de på atttrenden under 1980-talet och 1991 mot ökade inkomstskillnader bröts1992. Den största minskningen i disponibla inkomster beräknas för hus-håll i decilgrupp 10 (diagram 2.2). Det vanligaste måttet på inkomstsprid-ningen, Gini-koefficienten, beräknas ha minskat från 0,258 år 1991 till0,250 år 1992. Det pekar på att den kraftiga uppgången 1991, korrigerad

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

för basbreddningar, delvis kan ha varit en tillfällig effekt av skatterefor- Prop. 1993/94:150men och ovanligt höga realisationsvinster detta år. Mellan 1992 och 1994 Bilaga 1.5visar modellkalkylen åter på en viss ökning av ojämnheten i inkomstför-delningen. Totalt för perioden 1991-1994 beräknas dock Gini-koefficien-ten ha minskat något. Under perioden 1982-1990 var ökningen, beräknadmed samma metoder, i genomsnitt ca 1,4 % per år.

Motsvarande beräkning endast för åldersgruppen 30-60 år ger ett lik-artat resultat.

Diagram 2.2 Sammanlagd real förändring av disponibel inkomst 1991-1994.Samtliga hushåll decilindelade utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.

Decilgrupp

Källa: Finansdepartementet.

Utvecklingen av inkomsterna för de 10 % av hushållen med näst högstinkomst (decilgrupp 9) i förhållande till inkomsterna för de 10 % medlägst inkomst (decilgrupp 1) visas i diagram 2.3. År 1982 hade decil-grupp 9 i genomsnitt ungefär 3,1 gånger högre inkomst i förhållande tillförsörjningsbördan än decilgrupp 1. Fram till 1990 hade denna kvot ökattill 3,4. Genom skattereformen uppstår ett statistiskt brott som gör atttidsserierna för inkomstfördelningen inte kan jämföras. Framskrivningenpekar på en oförändrad kvot (ca 4,0) under perioden 1991-1994 mellande disponibla inkomsterna i decilgrupp 9 jämfört med decilgrupp 1.Bilden blir i stort sett densamma om man beräknar kvoten mellan kvintil-grupp 5 och 1, dvs. de 20 % med högsta resp, lägsta inkomsterna.

Ett allt vanligare mått på omfattningen av relativ "fattigdom" ärandelen hushåll vars disponibla inkomster med hänsyn till försörjnings-bördan är lägre än 50 % av medianinkomsten i befolkningen. Denna an-del ökade under 1980-talet från 4,1 % år 1982 till 4,8 % år 1990, mättmed det korrigerade måttet för disponibel inkomst och med individvikt-ning (diagram 2.3). För perioden 1991-1994 beräknas andelen under

50 % av medianen förbli oförändrad eller öka något. Inte heller nivåerna Prop. 1993/94:150

i dessa andelar kan jämföras före och efter skatteomläggningen. Bilaga 1.5

Diagram 2.3 Genomsnittlig disponibel inkomst i decilgrupp 9 i förhållande tillinkomsten i decilgrupp 1. Andel hushåll med disponibel inkomster under 50 % avmedianinkomsten. Samtliga hushåll decilindelade utifrån disponibel inkomst perkonsumtionsenhet 1982-1990 samt framskrivning 1991-1994.

Decil9/Decil1

8,0

6,0

Skatterel

ormen

6,0

4,0

2,0

0,0 —i-----------1-----------1-----------1-----------1-----------1-----------1-----------1----------1----------1 i i i

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994

___________________________________________________________ Ar

Procent

8,0

0,0

Decilgrupp 9 / Decilgrupp 1 Andel under 50 % av medianen

Källa: Finansdepartementets beräkningar på HINK 1982-1991.

Gruppen ålderspensionärer beräknas ha fått en förhållandevis gynnsamutveckling under 1991-1994. Medan den genomsnittliga reala disponiblainkomsten beräknas ha minskat med ca 5,5 % för hushåll 20-64 år, harden förbättrats med ca 2 % för ålderspensionärerna. Barnfamiljer, särskiltsamboende med barn, beräknas ha fått något större inkomstminskningarän genomsnittet under perioden. Barnfamiljer träffas i relativt hög gradav arbetslöshet och har dessutom ofta mindre marginaler att minska sinaränteutgifter. Samtidigt har ändrade skatter och sociala ersättningar berörtbarnfamiljer relativt kraftigt. Tendensen från 1980-talet att ensamför-äldrarna får en svagare ekonomisk utveckling än andra familjetyper före-faller dock ha brutits.

Utvecklingen från 1980-talet, med efter hand allt större skillnadermellan hushåll i olika åldersklasser, beräknas ha fortsatt 1991-1994. Deyngsta hushållen, 20-29 år, beräknas ha fått en dubbelt så stor minskningav den genomsnittliga disponibla inkomsten som hushåll 50-64 år.Huvudorsaken är att yngre hushåll i högre grad berörts av arbetslöshet.

En indelning i huvudregioner visar inga nämnvärda skillnader mellanolika regioner. Den använda modellbefolkningen ger dock begränsademöjligheter att analysera regionala förändringar.

15¶Som redovisats i undersökningen "De äldres ekonomiska standard år1993" (Ds 1993:93) beräknas andelen ålderspensionärer med låg ekono-misk standard ha minskat 1990-1993. Undersökningen visar att flertaletav de 250 000 ålderspensionärer vars inkomster inte når upp till grund-pensionsnivån inkl. KBT, har bättre ekonomiska villkor än vad den lågainkomsten indikerar. Exempelvis är den disponibla inkomsten ofta lågeftersom pensionären bor så billigt att man inte får fullt KBT eller så harman ett sparkapital som minskar KBT. Det visas vidare i undersökningenatt gruppen ålderspensionärer under perioden 1978-1982 ökade sin stan-dard i förhållande till personer i förvärvsaktiv ålder. Under återstoden av1980-talet fram till 1990 förändrades inte pensionärernas genomsnittligaekonomiska standard nämnvärt i förhållande till standarden för personer18-64 år.

Under perioden 1991-1994 beräknas gruppen ålderspensionärer somnämnts ha fått en relativt gynnsam utveckling. Kalkylerna pekar på att1994 års pensionärer genomsnittligt sett har ca 2 % högre real ekonomiskstandard än vad 1991 års pensionärer hade. Ålderspensionärerna beräknas1994 ha genomsnittliga disponibla inkomster med hänsyn till försörjnings-börda som motsvarar 95 % av genomsnittsbeloppet för hushåll 20-64 årmot 88 % år 1991. Beaktas skillnader i boendeutgifter m.m. har troligenskillnaden i ekonomisk standard minskat ytterligare mellan ålderspensio-närerna och hushåll i förvärvsaktiv ålder. Det är värt att notera attålderspensionärer 1994 beräknas ha ca 7 % högre disponibel inkomst äntvåbamsfamiljer och mer än 35 % högre än trebamsfamiljer, med den an-vända justeringen för försörjningsbördan. Detta kan jämföras med 1 %resp. 27 % högre standard år 1991.

Ett skäl till att pensionärernas genomsnittliga standard i dessa analyserär relativt god, är det använda måttet på disponibel inkomst. Ålderspen-sionärer med egna hem har mindre lån och därmed lägre ränteutgifterjämfört med yngre med egna hem. De får därmed ofta högre disponibelinkomst när man justerar för s.k. hyresvärde och drar av utgiftsräntor.

Den gynnsamma utvecklingen för pensionärskollektivet i förhållande tilldem i förvärvsaktiv ålder beror på ett flertal faktorer. Den successivaökningen av ATP-pensionema, både till följd av fler pensionärer medATP och högre pensionsbelopp, lyfter pensionskollektivets inkomster,medan arbetslösheten sänker inkomsterna för hushåll i förvärvsaktivålder. Skatteändringama - t.ex. sänkt grundavdrag, slopat schablon-avdrag och införda egenavgifter - träffar främst hushåll med förvärvs-inkomster, och till ringa del pensionärer. Besparingarna i de socialatransfereringarna berör hushåll i förvärvsaktiv ålder i högre grad änpensionärer, som också delvis har kompenserats för urholkningen av bas-beloppet m.m. genom höjda pensionstillskott och förbättrat KBT.

Denna förbättring för kollektivet pensionärer skall inte förväxlas medden individuella utvecklingen under 1991-1994, som varit betydligt lägre.Ökningen av disponibel inkomst på ca 2 % avser en jämförelse mellantvå olika grupper ålderspensionärer vid två olika tidpunkter. Tidigare

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

analyser (Ds 1993:93) har visat att av standardökningen för pensionärs-kollektivet 1990-1993 till omkring 70 % berodde på en sammansättnings-effekt i ATP-hänseende, dvs. nytillkomna pensionärer med hög ATP er-satte andra med låg eller ingen ATP. Även för perioden 1991-1994 tordedenna sammansättningseffekt vara i samma storleksordning. Skulle dennaeffekt dras från i kalkylen, minskar skillnaden i förändring i disponibelinkomst mellan gruppen ålderspensionärer och hushåll i ålder 20-64 årfrån ca 7 till uppskattningsvis ca 2-3 procentenheter. Denna skillnadberor då främst på arbetslösheten och olika regeleffekter.

Som framhållits i undersökningen om de äldres ekonomi minskar dockden här använda metoden att mäta inkomster alltmer sin användbarhet vidjämförelser mellan olika grupper och över tiden. Genom en ökad avgifts-finansiering får ålderspensionärerna numera själva betala mer för nöd-vändig vård och omsorg. Dessa egenbetalningar beaktas inte vid jäm-förelserna av ekonomisk standardutveckling, främst för att data saknasom vilka avgifter hushållen betalar (se vidare kap. 4). Om ökningen avavgifterna kunde beaktas i modellkalkylen 1991-1994 skulle pensionärer-nas utveckling möjligen bli något mindre gynnsam.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Sammanfattningsvis pekar modellkalkylema på att den relativa inkomstenhar förändrats för ett stort antal hushåll från 1991 till 1994. Många hus-håll har fått sänkt ekonomisk standard till följd av arbetslöshet, högautgiftsräntor, sänkta förmögenhetsvärden osv. Andra hushåll har klaratsitt arbete och kanske t.o.m. ökat sina arbets- och kapitalinkomster.Genom framskrivningen 1991-1994 ändras decilgruppemas sammansätt-ning. Andelen barnfamiljer och ungdomar i de mittersta decilgruppemahar minskat medan andelen ökat i de lägre decilgruppema. Ålderspen-sionärernas andel i de lägsta decilgruppema har minskat, medan andelenökat i de mittersta grupperna. Den ekonomiska krisen och ändrade reglerhar således medfört både en real minskning av de disponibla inkomsternaoch en omfördelning av dem. Barnfamiljerna har flyttat nedåt i inkomst-fördelningen, medan pensionärerna flyttat uppåt.

Ålderspensionärernas andel av den totala disponibla inkomstsummanhar följaktligen ökat (tabell 2.1). Ungdomarnas och barnfamiljernas andelhar minskat. Förändringarna i befolkningen har varit mycket små.

Även om således inkomströrligheten på gruppnivå kan bedömas havarit betydande, pekar modellkalkylema på att att inkomstspridningen harvarit relativt oförändrad. Vilka som hör till de 10-20 % med lägst resp,högst inkomst har förändrats, men den andel av den sammanlagda in-komstsumman som finns hos de 10-20 % mest välbeställda förefaller inteha ändrats nämnvärt.

17 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Tabell 2.1 Den totala disponibla inkomstsumman fördelad på olika"generationsgrupper" 1991 och 1994. Procent.

Andel av inkomstsumman

Andel av befolk-ningen 1994

1994 Ungdomar < 30 år

11,7

10,8

12,4

Barnfamiljer

35,0

34,5

44,6

Hushåll utan barn

35,3

35,7

25,1

Ålderspensionärer

18,0

19,0

17,9

Totalt

100,0

Källa: Finansdepartementet.

Det finns flera struktur- och beteendeförändringar som ännu inte kanefterbildas. Några exempel är hushållens ändrade placeringar av kapital(portföljval) och hela ökningen av förtidspensioner och socialbidrag. Inteheller den kraftiga ökningen av arbetslösheten kan efterbildas väl i allaavseenden. Det beror främst på att den löpande statistiken inte beskriverhur lång tid sammanlagt som personer varit arbetssökande, utan endastde uppdelade perioderna av arbetslöshet och olika åtgärder. Den kraftigaökningen av antalet flyktingar har inte kunnat beaktas i framskrivningenav inkomstfördelningen. Det är troligt att om också dessa förändringarkunde efterbildas fullt ut, skulle inkomsterna 1994 bli något ojämnarefördelade än vad modellkalkylen visat.

Olika kalkyler har genomförts i syfte att bestämma hur känslig fram-skrivningen är för alternativa antaganden. Om exempelvis lönesprid-ningen antas fortsätta att öka i samma takt som 1989-1992 genom att dehögst avlönade (främst bland tjänstemännen) får en relativt högre löne-ökning, ger det kortsiktigt en svag ökning av den totala inkomstsprid-ningen mätt i Gini-koefficienten. Om skuldsaneringen 1991-1994 är likaskevt fördelad till de högre inkomstskikten som 1990-1991, kommer dockinkomstspridningen att öka betydligt mer än vad modellkalkylen utvisar.

Modellkalkylema har visat att resultaten är särskilt känsliga för an-tagandena om realisationsvinsternas utveckling. Sedan 1991 har värdet påegna hem sjunkit och antalet försäljningar har varit lågt. Börsens värdeoch omsättning har dock stigit sedan slutet av 1992. Bedömningar av rea-lisationsvinsternas utveckling är osäkra. En känslighetsanalys har utförtsmed ett antagande om att realisationsvinsterna 1994 blir 10 miljarder kro-nor högre än vad som redovisats i bl.a. RRV:s prognoser. Därvid ökarinkomstspridningen till en nivå över 1991, mätt med Gini-koefficienten.

18 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

De offentliga systemen för omfördelning medför marginaleffekter bådevid finansieringen och vid tilldelningen av ersättningar och bidrag. Desammanlagda marginaleffekterna i skatte- och transfereringssystemen somenskilda och hushåll i olika inkomstlägen och grupper möter vid ökadeinkomster följs inom Finansdepartementet med olika metoder. Detta skerdels genom kalkyler av den totala marginaleffekten för arbetsinkomstervarvid även socialavgifter och indirekta skatter beaktas, dels genomåterkommande beräkningar i mikrosimuleringsmodellen av hushållens s.k.synliga marginaleffekter av inkomstskatt, inkomstberoende bidrag ochbamomsorgsavgifter.

Följande kalkyler avser dessa synliga marginaleffekter 1991 och 1994.Beräkningarna baseras på de framskrivningar och antaganden som redo-visats ovan. De visar således hur marginaleffekterna förändrats både tillföljd av en ändrad inkomstfördelning, ändrat beteende (t.ex. ökad be-nägenhet att söka bostadsbidrag) och ändrade regler. Om exempelvis in-komsterna sjunker för många hushåll genom arbetslöshet kan allt flerhamna i inkomstskikt med lägre marginalskatt, men högre marginaleffektgenom bostadsbidrag. I stort sett samtliga de förändringar i skatter,egenavgifter och sociala transfereringar som genomförts under periodeningår i kalkylen.

Diagram 3.1 Genomsnittliga marginaleffekter i olika inkomstklasser 1991 och1994. Helårs- och heltidsanställda. Arbetsinkomst i 1994 års penningvärde.

Procer'

Källa: Finansdepartementet.

19¶Marginaleffekten kan beräknas med olika definitioner och metoder. Idenna kalkyl definieras marginaleffekten som den andel av en ökning avinkomst av förvärvsarbete på 1 000 kronor som går bort i ökad inkomst-skatt och bamomsorgsavgift resp, minskat bostadsbidrag.

Beräkningen pekar på att de genomsnittliga marginaleffekterna förhelårs- och heltidsarbetande ökat från ca 41,9 % 1991 till 44,0 % år1994. Ökningen beror främst på ändrade skatteregler och de nya egen-avgifterna. Ökningen var särskilt kraftig för låg- och medelinkomsttagare(diagram 3.1). I de högsta inkomstklasserna har den sammanlagda maigi-naleffekten endast ökat obetydligt, vilket torde bero på att egenavgifterinte betalas på inkomster över 7,5 basbelopp. Dessa värden är naturligtvismycket lägre än före skattereformen.

Beräkningarna visar vidare att andelen helårs- och heltidsanställda meden sammanlagd marginaleffekt över 45 resp. 55 % har ökat mellan 1991och 1994 (diagram 3.2). Däremot har andelen med låga marginaleffekter(25-35 %) minskat. Förändringarna beror till stor del på ändringar iinkomstskatten, dvs. slopat schablonavdrag och ändrade grundavdrag.2

Kalkylen underskattar möjligen förändringen 1991-1994, eftersom dehöjningar som genomförts i bamomsorgstaxoma inte beaktats (se kap. 4).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Diagram 3.2 Fördelning av marginaleffekter 1991 och 1994. Helårs- ochheltidsanställda.

Procent

Marginaleffekt, procent

Källa: Finansdepartementet.

2 Dessa partiella kalkyler tar inte hänsyn till indirekta skatter, hur en inkomstökningpåverkar förväntade sociala förmåner osv., vilket förklarar avvikelserna från deberäkningar som redovisas i finansplanen. Ett utvecklingsarbete pågår inom Finans-departementet för att medge beräkningar av de totala marginaleffekterna i faktiskainkomstfördelningar.

20¶Bilaga 1.5

Om man endast ser till marginaleffekterna från inkomstskatten, bostads-bidragen och barnomsorgen är det framför allt barnfamiljerna somkommer upp i marginaleffekter över 55 %. De barnfamiljer som harmarginaleffekter över 55 % - ungefär 17 % av alla barnfamiljer 1994 -kan delas in i tre olika grupper: en grupp med en sammanlagd marginal-effekt på ca 60 %, en annan grupp på ca 70 % och en tredje ca 80 %.

Den största av dessa grupper är den med en samlad marginaleffekt påca 60 %. Gruppen består dels av den som enbart betalar kommunal in-komstskatt, men som ändå kommer upp i en samlad marginaleffekt om-kring 60 % på grund av att de har både ett inkomstberoende bostads-bidrag och en inkomstberoende bamomsorgstaxa. Dels finns i dennagrupp de som har inkomster över brytpunkten för statlig inkomstskatt ochdärigenom har en marginalskatt på ca 50 % och ovanpå detta en inkomst-beroende bamomsorgstaxa.

Den näst största gruppen, den med en marginaleffekt på ca 70 %, be-står av hushåll som är berättigade till bostadsbidrag trots att någon avmakarna har en inkomst över brytpunkten för statlig inkomstskatt. Dentredje och minsta gruppen, som endast består av ett fåtal hushåll, är desom förutom inkomster över brytpunkten för statlig skatt har både ettinkomstberoende bostadsbidrag och en inkomstberoende bamomsorgs-taxa. Marginaleffekten för dessa blir ca 80 %.

Som visas i diagram 3.3 har andelen barnfamiljer i samtliga av dessatre grupper ökat betydligt sedan 1991.

Diagram 3.3 Andel barnfamiljer med samlad marginaleffekt över 55 % 1991 och1994.

Procent

56-65 procent

] 66-75 procent

Över 75 procent

Källa: Finansdepartementet.

21¶För de barnfamiljer som har marginaleffekter över 55 % har de sam- Prop. 1993/94:150lade marginaleffekterna i de flesta fall ökat mellan 1991 och 1994. För- Bilaga 1.5utom effekten av egenavgiftema till sjuk- och arbetlöshetsförsäkringenhar övergången till aktuell inkomst vid beräkning av bostadsbidragenmedfört en ökning av marginaleffekten med 2 till 3 procentenheter. Imånga kommuner med inkomstberoende bamomsorgstaxor har dessutomden andel av hushållets inkomst som betalas i bamomsorgsavgift höjts.

22¶I kompletteringspropositionen 1992/93 (prop. 1992/93:150 bil. 6) fram-hölls att det är rimligt att en del av den ökning av hushållens disponiblainkomster som kan förväntas vid en återhämtning av den svenska ekono-min tas i anspråk för en ökad grad av avgiftsfinansiering av den kommu-nala verksamheten. Ett utredningsarbete aviserades inom regeringskanslietavseende bl.a. de fördelningspolitiska effekterna av ökad avgiftsfinansie-ring. I det följande redovisas vissa delresultat av detta arbete.

Av praktiska skäl begränsas redogörelsen till äldreomsorgen och barn-omsorgen. De utgör kostnadsmässigt merparten av den kommunala verk-samheten. Det är också de områden där höjda avgifter oftast diskuteratsoch där effekterna direkt kan få betydande fördelningspolitiska verk-ningar. För andra verksamheter som exempelvis utbildning och tekniskatjänster finns speciella frågeställningar som inte ryms inom denna över-sikt. För hälso- och sjukvården skall en analys av egenbetalningens effek-ter enligt direktiven göras av kommittén om hälso- och sjukvårdens finan-siering och organisation, HSU 2000.

Principerna för och nivåerna i avgiftssättningen varierar starkt mellanbarnomsorgen och äldreomsorgen samt mellan skilda kommuner ochlandsting. Vissa avgiftsregler baseras på att den som utnyttjar tjänstenskall betala en stor andel av kostnaden med undantag för ett visst mindrefribelopp för egna utgifter. För andra tjänster betalas olika avgifter församma tjänst, beroende på inkomst. Andra åter har samma avgift förolika tjänster, med särskilda skydd mot höga egenkostnader. Avgiftsprin-cipema tycks inte tidigare ha haft något direkt samband med kostnadenför tjänsten eller med överväganden om effektiv styrning. De torde oftastha utgått från en kombination av fmansieringsmotiv och fördelnings-politiska hänsyn.

Kommunerna har ett begränsat resursutrymme framöver. Samtidigt vän-tas behoven och efterfrågan öka särskilt till följd av en ökad andel äldre,sociala förändringar som ökad andel ensamboende, växande anspråk tillföljd av allmänt höjd levnadsstandard samt den teknologiska utvecklingen.Möjligheterna att höja avgifterna för den vård, omsorg och service somtillhandahålls av kommunerna har därför diskuterats allt oftare undersenare år.

Höjda avgifter skall bidra till att bromsa anspråken på skattefinansie-ring. Höjda egenavgifter syftar också till att förstärka elementen avmarknadsmekanism. Konsumenten antas välja effektivare och undvika

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

onödig konsumtion till följd av avgiftens s.k. signaleffekt. Avgifterna kan Prop. 1993/94:150användas som styrmedel för att överföra viss konsumtion från dyrare till Bilaga 1.5billigare tjänster. Dessa viktiga syften med en omläggning kommer dockatt behandlas här endast vad avser eventuella följdverkningar på fördel-ningen av konsumtionen.

Under de senaste åren har intresset ökat för fördelningseffekter av offent-ligt subventionerad konsumtion och avgiftsfinansiering. Ett flertal interna-tionella och svenska studier har pekat på att icke kontanta subventionerfrämst gynnar barnfamiljer och äldre. Eftersom dessa grupper ofta liggerlägre i inkomstfördelningen, sker en utjämning när värdet av dessa sub-ventioner inräknas. Särskilt den subventionerade hälso- och sjukvårdenutjämnar inkomstfördelningen genom att omfördela kostnaderna för denöver livet och mellan grupper ojämna risken att bli sjuk eller handikap-pad. I en ESO-studie som avses presenteras i mitten av 1994 indikerasatt den s.k. Gini-koefficienten sjunker kraftigt när värdet av offentligasubventioner av utbildning, barnomsorg, hälso- och sjukvård ochäldreomsorg inräknas. Diskussionen har emellertid visat att fördelningsa-nalyser av offentlig konsumtion är mycket komplicerade både teoretisktoch empiriskt.

Utbyggnaden av offentligt finansierad vård, omsoig och service medlåga egna avgifter har väsentligen haft fördelningspolitiska motiv. Målenhar dock varit komplexa och varierat över tiden och mellan olika offent-liga åtaganden. Fördelningsmålen har omfattat tillgången till de offentligatjänsterna, egenbetalningen, kvaliteten och resultatet samt även en ut-veckling för social integration. Fördelningsmålen handlar således sällanom direkt årlig utjämning mellan olika inkomstskikt, utan oftare om ut-jämning av levnadsförhållanden över livet och mellan grupper med olikaförutsättningar.

En fördelningsanalys måste ta hänsyn till de skillnader som finns ibehov och risker mellan olika grupper och över livet - och som deoffentliga systemen syftar till att kompensera. Somliga ärver anlag försjukdom och ohälsa, andra anlag för god hälsa. Ekonomiska förhållan-den, kost och uppfostran under barndomen påverkar den framtida hälsanoch vårdbehoven. Uppväxtvillkoren har också stor inverkan på den fram-tida utbildningen, och därmed på livsinkomstema. Hälsa och utbildningpåverkar i sin tur yrke och arbetsförhållanden, och därmed arbetsrela-terade risker under livet. Ett tungt arbete tenderar dessutom att öka detframtida behovet av hjälp, vård och omsorg och kan förkorta livet.

Ofta samvarierar dessa egenskaper. Personer med god ekonomi haroftare god hälsa, hög utbildning, ett lågriskarbete samt en lång ochgivande ålderdom. Ekonomisk svaga har oftare ohälsa och högre vård-behov, lägre utbildning, höga risker i arbetet samt större vård- ochomsoigsbehov under ålderdomen. Ålderspensionärer har hög konsumtionav hälso- och sjukvård inkl, läkemedel och använder samtidigt kommunal

hemtjänst, färdtjänst osv. Barnfamiljer har på liknande sätt en omfattandekonsumtion av barnomsorg, utbildning osv. En analys bör således fångade sammanlagda effekterna av många offentliga system.

De offentliga subventionerna påverkar inkomstfördelningen både direktoch i framtiden. Genom den subventionerade barnomsorgen kan barn-familjer öka sina förvärvsinkomster och därmed förbättra sin annars medhänsyn till försörjningsbördan ofta låga placering i inkomstfördelningen.Studenter hamnar långt ned i fördelningen under studietiden, men fårsedan ofta högre inkomster än genomsnittet. Egentligen måste man så-ledes relatera fördelningen av subventioner till en helt annan inkomst-fördelning utan subventioner, där också arbetsinkomsterna och skatternafördelats annorlunda.

Därtill måste finansieringen av den offentliga servicen beaktas inkl,fördelningen mellan egenbetalning och skattefinansiering. Skattefinansie-ringen kan exempelvis innebära att hushåll med god ekonomi bidrar medlångt större resurser än vad som motsvaras av värdet av deras konsum-tion. Dagens fördelning av avgifter, konsumtionsvärde och finansieringborde således jämföras med fördelningen i ett alternativt och mer neutraltsystem där vård och omsorg finansieras genom marknadsbaserade försäk-ringar.

Vad som ytterligare komplicerar analysen är att man generellt sett börta hänsyn även till de dynamiska effekterna av både skattefinansieringenoch avgifternas konstruktion. En stor skattekil genom finansieringen kanmedföra en sämre allmän ekonomisk utveckling, vilket ger mindre resur-ser som kan läggas på service, vård och omsorg. Detta kan i sin tur sär-skilt drabba personer med både svag ekonomi och stora behov. Låga av-gifter kan också leda till en överkonsumtion, exempelvis bland ekono-miskt välbeställda - som då får del av en större andel av de offentligasubventionerna än vad som skulle kunna motiveras av t.ex. derashälsotillstånd. Subventionerad utbildning och barnomsorg kan å andrasidan långsiktigt medföra att arbetskraftens kompetens höjs och därmedbidra till en bättre ekonomisk utveckling. Väl utformade avgifter inomtandvården och den öppna hälso- och sjukvården kan medföra attsjukdomstillstånd behandlas tidigt eller förebyggs, vilket inte bara ledertill bättre hälsa utan även bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt ochdärmed högre välfärd. En allsidig analys borde således omfatta också enbedömning av hur hälsa och levnadsförhållanden i övrigt påverkas på siktav en förändring av avgifterna till och konsumtionen av offentlig service,vård och omsorg.

En allsidig analys av fördelningseffekterna av subventionerade offentligatjänster och egenavgifter samt av konsekvenserna av ändrade avgifter för-utsätter således tillgång till ett omfattande empiriskt underlag. Framförallt behövs tillgång till undersökningar som samtidigt mäter behov ochefterfrågan, konsumtionsvolym, betalda avgifter samt individernas arbets-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

tid och ekonomiska förhållanden. Uppgifter behövs vidare om hur av-giftsreglerna ser ut i dag samt motsvarande genomarbetade antagandenom hur de kan förändras inkl, olika modeller för högkostnadsskydd. Slut-ligen behövs underlag för att bedöma hur efterfrågan på vård och omsorgkan förändras efter en anpassning.

Sådana empiriska underlag saknas i stort sett helt i dag. Varken de somtar in avgifter eller ansvariga statistikmyndigheter samlar in användbarauppgifter om omfattningen av vård och service, värdet av konsumtionensamt vilka avgifter konsumenterna betalar i relation till inkomsten. Detär således mycket svårt att ge ens elementär information om var i in-komstfördelningen avgifterna betalas och än mindre analysera fördel-ningen av konsumtionens värde resp, bedöma tänkbara anpassningar vidändrade avgifter. Trots den internationellt sett mycket omfattande offent-liga verksamheten i Sverige under årtionden saknas fortfarande möjlig-heter till väl underbyggda analyser inom området.

Den följande redovisningen måste således i brist på relevant statistikutnyttja de få datakällor som finns och använda schabloniserade metoderför att illustrera effekterna. Den tvingas också behandla effekterna inomolika tjänstesektorer separat även om vi vet att systemen inte sällan berörsamma personer. Därmed underskattas de kombinationseffekter som kanuppkomma för exempelvis äldre med hälsobesvär om avgifterna samtidigthöjs både inom hälso- och sjukvården och inom äldreomsorgen.

Endast ett fåtal av alla komplicerade frågor kommer således att kunnabehandlas. Redovisningen skall därför betraktas som en första kunskaps-inventering. Fortsatta analyser förutsätter att särskilda data samlas in omden offentliga konsumtionen, genom exempelvis omläggningar av olikastatistikprodukter inom SCB. Sådana initiativ övervägs.

Barnomsorgen har byggts ut kraftigt de senaste decennierna. År 1993hade ungefär två tredjedelar av alla barn i åldern 1-6 år plats inom denkommunala barnomsorgen. Samtidigt betalar föräldrarna via avgifteri dag en något större andel än tidigare av den totala bruttokostnaden förbarnomsorgen. Avgiftsfmansieringsgraden 1980 var 7 %. År 1992 betala-de föräldrarna 12 % av den totala kostnaden för den kommunala barnom-sorgen som uppgick till 39 miljarder kronor. Flera tecken tyder på atttrenden mot ökad avgiftsfinansiering har fortsatt efter 1992. De avgifterföräldrarna betalar har fortsatt att öka i de flesta kommuner. Samtidigtvisar en enkät till 100 kommuner som genomförts av Socialstyrelsen ochSCB att stora besparingar genomförts inom den kommunala barnom-sorgen. En beräkning av vilka effekter detta har haft på den genomsnitt-liga avgiftsfmansieringsgraden kan göras först när kommunernas bokslutför 1993 resp. 1994 finns tillgängliga.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

26¶Avgiftsfmansieringsgraden inom barnomsorgen varierar dels mellanolika bamomsorgsformer, dels mellan olika kommuner. Den genomsnitt-liga avgiftsfmansieringsgraden för hela barnomsorgen uppgick 1991 tilldrygt 11%. För dag- och fritidshem var den drygt 10 %, medan den förfamiljedaghem uppgick till 15-16 %. Variationerna mellan olika kommu-ner var också stor. Den lägsta avgiftsfmansieringsgraden var ca 7 % ochden högsta ca 20 %. Variationerna i avgiftsfinansieringsgrad kan bero påbåde variationer i avgifter och kostnader.

Tidigare undersökningar har visat att det inom den kommunala barn-omsorgen endast finns ett svagt positivt samband mellan avgiftsfinan-sieringsgrad och servicenivå. Skillnader i de avgifter som föräldrarnabetalar för barnomsorgen förefaller därför endast till begränsad del kunnaförklaras av skillnader i kvaliteten på den service som föräldrarna köper.

LO har i en studie visat att barnomsorgen i början av 1980-talet i högreutsträckning utnyttjades av akademiker- och tjänstemannafamiljer än avfamiljer som tillhörde LO-kollektivet. Skillnaden i utnyttjandegrad harenligt senare studier minskat under 1980-talet. En analys, utförd påSCB:s urvalsundersökning om hushållens inkomster år 1991 (HINK 91),tyder dock på att akademiker- och tjänstemannafamiljer fortfarande ärnågot överrepresenterade inom den kommunala barnomsorgen.

Socialstyrelsen pekade i en rapport 1989 på att en förklaring till dennafördelningen kan vara att kvinnor i LO-kollektivet i större utsträckningarbetar på oregelbundna arbetstider. En ytterligare faktor av betydelsekan vara att utbyggnaden av barnomsorgen hade kommit längre istorstäder och tätorter där tjänstemannayrken är vanligare än i mindreorter och på landsbygden. Även olika gruppers inställningar till offentligbarnomsorg kan ha betydelse liksom tillgången till deltidsplatser pådaghemmen. Men även avgifternas storlek pekades ut som en troligförklaring till fördelningen.

Det finns emellertid inget entydigt samband mellan samhällsklass ochhushållens ekonomiska standard. När man skall studera bamomsorgsav-giftemas effekt på inkomstfördelningen är det därför mer relevant attundersöka hur utnyttjandet av barnomsorg varierar mellan olika hushållnär dessa sorterats i olika grupper utifrån ekonomisk standard.

En bearbetning av HINK 91 visar att andelen hushåll med barnomsorgär störst i de mellersta decilema (diagram 4.1). Resultatet kan dock intetolkas så att det är medelinkomsttagama som i största utsträckningen drarfördel av barnomsorgen. Mycket talar i stället för att det till stor del ärtack vare barnomsorgen som barnfamiljerna genom förvärvsarbete kan någenomsnittliga inkomstnivåer med hänsyn till försörjningsbördan. För attkunna uttala sig om vilka inkomstgrupper som i första hand dragit fördelav barnomsorgens utbyggnad är det därför mer relevant att utgå från deinkomster som hushållen skulle ha haft om de inte hade haft tillgång tilloffentligt subventionerad barnomsorg.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

27 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Diagram 4.1 Antal familjer med barn i kommunal barnomsorg i befolkningeni decilgrupper samt fördelningen efter en simulerad inkomstminskning. Decil-indelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.

Decilgrupp

Med nuvarande förvärvsinkomster

Utan den lägsta av förvärvsinkomsterna

Källa: Finans- och Socialdepartementen, HINK 91.

Empiriska analyser både i Sverige och i andra länder visar att ökat prispå bamomsorgstjänster leder till en minskad efterfrågan. Graden av pris-känslighet för de kommunala bamomsorgstjänstema påverkas givetvis avbl.a. tillgången till andra tillsynsaltemativ. Många föräldrar skulle, utantillgång till kommunal barnomsorg, troligen ha möjlighet att välja alterna-tiva omsorgsformer - om än dyrare och/eller av annan kvalitet. Till-gången till t.ex. farmor eller mormor som privat tillsynsform har dockminskat på grund av att allt fler kvinnor förärvsarbetar. Sammantagetinnebär detta att det är svårt att beräkna hur mycket föräldrarnas arbets-inkomster skulle minska om det inte fanns någon offentlig subventioneradbarnomsorg.

För att illustrera betydelsen av föräldrarnas inkomster har dock ettstiliserat experiment genomförts där arbetsinkomsten för en av föräld-rarna satts till noll. För gifta/sammanboende antas att det är den avföräldrarna som har lägst inkomst som upphör att förvärvsarbeta. Ävende ensamståendes inkomster sätts till noll. Familjernas inkomstskatt ochinkomstberoende bidrag har sedan räknats om.

Simuleringen visar att familjer med barnomsorg, utan dessa inkomster,förskjuts kraftigt nedåt i inkomstfördelningen (diagram 4.1). Inkomsternafrån det förvärvsarbete som barnomsorgen delvis ger föräldrarna möjlig-het till, har således stor betydelse för familjernas ekonomiska standard.Det är dock viktigt att komma ihåg att experimentet bygger på extrem-antagandet att det inte finns tillgång till alternativa bamomsorgsformer.Den troliga bilden av hur inkomsterna hos barnfamiljerna och inkomstför-

delningen skulle se ut utan offentligt subventionerade barnomsorg liggerdärför någonstans emellan den faktiska och den som simulerats fram idetta experiment.

Kommunerna tillämpar i huvudsak två olika typer av taxor:

o Inkomstrelaterade taxor där avgiften varierar beroende på familjensinkomst. Ungefär tre fjärdedelar av alla kommuner har någon form avinkomstrelaterad taxa. Eftersom inkomstrelaterade taxor är något van-ligare bland större än bland mindre kommuner bor dock ca 83 % avalla barn med kommunal barnomsorg i kommuner med inkomstrelate-rade taxor.

o Enhetstaxor där alla betalar samma avgift oavsett inkomst. I mångakommuner finns emellertid möjlighet till speciella avgiftsnedsättningarför hushåll med låga inkomster, t.ex. ensamstående.

Två olika typer av inkomstrelaterade taxor förekommer. Den vanligasteär procenttaxor där avgiften beräknas som en viss procentandel av famil-jens inkomst upp till ett givet tak. I många kommuner har inkomsttaketsatts till ett basbelopp per månad, vilket motsvarar drygt 35 0000 kronorinnevarande år. Den andra typen är stegvis inkomstrelaterad taxor därvarje trappsteg utgörs av ett inkomstintervall inom vilken en fast avgifttas ut. Avgiften för en barnomsorgsplats varierar dessutom beroende påantalet barn i familjen och i många kommuner även beroende påvistelsetid.

Den genomsnittliga avgiften inom den kommunala barnomsorgen ökadei reala termer med ca 23 % mellan 1980 och 1991. Beräkningen avsersammanlagda föräldraavgifter i förhållande till antalet platser. Ökningenberor inte enbart på ändringar i bamomsorgstaxoma utan påverkas ävenav bl.a. inkomstutvecklingen, ändringar i arbetstiderna och att familjedag-hemmen, där det är betydligt vanligare att avgiften är direkt knuten tillvistelsetiden, minskat i omfattning jämfört med daghemmen.

Både Kommunförbundets beräkningar av genomsnittliga bamomsorgs-avgifter i rikets samtliga kommuner för fem olika typfamiljer och Finans-departementets årliga kartläggning av avgifter i 50 representativa kommu-ner, tyder på att avgifterna inom barnomsorgen fortsätter att öka. Finans-departementets kartläggning tyder dessutom på att syskonrabattemagenomsnittligt sett minskar. Genom att kombinera de vägda genomsnitt-liga avgifterna i olika inkomstintervall i Finansdepartementets kart-läggning med den inkomstfördelning 1991 resp. 1994 som används i för-delningsstudien, har en uppskattning kunnat göras av den genomsnittliga

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

avgiftshöjningen på kommunala dag- och fritidshem under de senaste tre Prop. 1993/94:150åren. Den pekar på att avgifterna har ökat realt med ca 6 % för en hel- Bilaga 1.5tidsplats på daghem och med ca 11 % för en fritidshemsplats på heltid.

Genomsnittlig avgift 1994 för en heltidsplats på daghem uppgår enligtdenna undersökning till ca 1 500 kronor per månad. För familjer med tvåbarn inom förskolan uppgår den genomsnittliga avgiften till ca 2 200 kro-nor per månad. För en fritidshemsplats uppskattas avgiften till ca 900kronor per månad för ett barn och 1 400 kronor per månad för två barn.

Finansdepartementets kartläggning visar att avgiftshöjningarna 1991-1994 varit störst för de hushåll som har de högsta inkomsterna. För t.ex.hushåll med ett barn på daghem och med en årsinkomst under 140 000kronor i 1994 års penningvärde har ingen real ökning skett av genomsnitt-lig avgift (diagram 4.2). För hushåll med en årsinkomst på t.ex. 400 000kronor har avgifterna däremot stigit med drygt 8 %. En motsvarande ana-lys med i stort sett samma resultat har även genomförts för fritids-hemmen.

Att avgifterna i genomsnitt stigit mest för hushåll med höga inkomsterberor till största delen på att många kommuner med procenttaxa valt attöka sina avgiftsintäkter genom att helt enkelt höja procentsatsen. Enavgiftshöjning enligt denna modell har klara fördelar ur fördelnings-synpunkt, men innebär samtidigt att marginaleffekterna från barnomsor-gen ökar. För kommunerna innebär dessutom de höjda procentsatsernai bamomsorgstaxoma att avgiftsintäkterna stiger snabbare när hushållensinkomster ökar på grund av t.ex. ökade reallöner och minskad arbets-löshet.

Diagram 4.2 Beräknad genomsnittlig årsavgift för ett barn på daghem 1991 och1994. 1994 års penningvärde.

Avgift kr/år

20000-

400.000¶Bruttoinkomst kr/år

Källa: Finansdepartementet.

30¶Även när analysen utsträcks till att gälla alla barn inom den kommunalabarnomsorgen finns ett klart samband mellan betalda avgifter och hus-hållets inkomster (tabell 4.1). Sambandet är dock svagare än det sambandsom finns inom en och samma hushållskategori, beroende på att avgifter-nas fördelning även påverkas av var i inkomstfördelningen flerbarns-familjerna återfinns och hur arbetstiderna varierar mellan olika inkomst-grupper.

Avgiftssummans fördelning i befolkningen följer i stort sett sammamönster som fördelningen av hushåll med barnomsorg (jfr tabell 4.1,kolumn 1, och diagram 4.1). En liten förskjutning upp i inkomstfördel-ningen kan dock skönjas beroende på att de med barnomsorg och hög in-komst betalar en något större andel av den totala avgiftsumman än desom har lägre inkomst (jfr tabell 4.1, kolumn 2).

Avgifterna som andel av disponibel inkomst bland hushåll med barn-omsorg är dock relativt jämnt fördelad (jfr tabell 4.1, kolumn 3). Det ärendast för den femtedel av hushållen med de högsta inkomsterna i för-hållande till försörjningsbördan som andelen är klart mindre.

Täbell 4.1 Betalda avgifter inom barnomsorgen 1991 för olika decilgrupper.Andel av den totala avgiftssumman och de olika decilgruppernas samlade dispo-nibla inkomst. Decinlindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.Procent.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Decil-grupp

Hela befolkningenTotala avgifts-summans för-delning

Hushåll med kommunal barnomsorg*

Totala avgifts-summans för-delning

Avgift i %av disponibelinkomst

2,7

6,4

5,3

8,0

8,2

4,7

11,0

9,5

5,2

17,2

9,8

5,0

19,0

10,4

5,6

15,2

10,5

4,9

11,4

10,0

4,6

7,8

11,7

5,0

3,6

11,3

4,4

4,1

12,2

3,6

Totalt

100,0

4,8

* Analysen omfattar endast hushåll med barnomsorg under ett helt kalenderår.Källa: Finans- och Socialdepartementen, HINK 91.

Det utrymme som finns kvar när de disponibla inkomsterna reducerasmed nuvarande bamomsorgsutgifter, en inkomst motsvarande social-bidragsnormen för vart och ett av hushållen och faktisk boendeutgift,uppgick år 1991 till totalt ca 31 miljarder kronor. De totala bamomsorgs-avgiftema uppgick 1991 till ca 4 miljarder kronor.

31¶Som framgår av diagram 4.3 är utrymmet ovanför socialbidragsnormenbetydligt större i de högre decilema än i de lägre. För hushåll i de lägredecilema utgör redan nuvarande avgifter en betydande andel av det totalautrymmet ovanför socialbidragsnormen. För den lägsta decilen finnsgenomsnittligt sett inget utrymme alls kvar.

Utrymmet för ytterligare avgiftshöjningar bland hushåll med de lägstainkomsterna är därför begränsat. Det teoretiskt sett maximala utrymmetför avgiftshöjningar, sett över alla inkomstklasser, kan förmodas varamindre än hushållens disponibla utrymme ovanför socialbidragsnormen.Dels är kommunerna förhindrade att höja avgifterna över den nivå sommotsvarar kommunens kostnader för barnomsorgen. Dessutom kan hus-hållens efterfrågan på barnomsorg förväntas minska om stora avgiftshöj-ningar skulle genomföras.

Diagram 4.3 Erlagda barnomsorgsavgifter och disponibelt utrymme i olikadecilgrupper. Hushåll med barnomsorg 1991.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Kronor

Decilgrupp

| | Disp. utrymme

Erlagd avgift

Boendekostn.

Soo.bidr.norm

Källa: Finansdepartementet, HINK 91.

För att analysera den direkta effekten på inkomstfördelningen av ökadeavgifter inom barnomsorgen har ett stiliserat experiment utförts. I dettahar antagits att avgifterna, i de kommuner som tillämpar enhetstaxa, höjsmed 60 % om de tar ut en avgift under medianen och med 46 % om av-gifterna ligger över medianen. I de kommuner som har en inkomstbero-ende taxa antas i stället att avgifterna höjs med ett belopp motsvarande2 % av hushållet bruttoinkomst. Ett tak för avgiftshöjningarna sätts dockvid inkomster motsvarande ett basbelopp per månad. Avgiftshöjningarna

är räknade utifrån 1991 års avgiftsnivåer och innebär en höjning av den Prop. 1993/94:150totala avgiftsumman i var och en av de båda grupperna med ca 50 %. Bilaga 1.5Sammantaget motsvarar detta en höjning av den totala avgiftssummanmed ca 2 miljarder kronor.

En avgiftshöjning enligt denna modell innebär att avgiftshöjningarnasom andel av disponibel inkomst blir något större i de mellersta decilema(diagram 4.4). Tyngdpunkten i avgiftshöjningen ligger framför allt idecil 3 till 9.

Höjningens jämna fördelning och dess i förhållande till totala inkoms-ternas storlek relativt begränsade omfattning, innebär att spridningen avdisponibel inkomst efter betald bamomsorgsavgift i befolkningen som hel-het påverkas endast marginellt.

Diagram 4.4 Genomsnittlig avgiftshöjning som andel av disponibel inkomst iolika decilgrupper. Decilindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsen-het.

Decilgrupp

Källa: Finans- och Socialdepartementen.

Forskning som genomförts i både Sverige och andra länder visar att hus-hållens efterfrågan på barnomsorg är priskänslig. Erfarenheter från flerakommuner och analyser inom regeringskansliet av uppgifter om hus-hållens bamsomsorgskonsumtion i HINK 91, tyder på att priskänslighetenär större för fritidshem än för daghem. Eftersom många barnfamiljerskulle flyttas från de mellersta till de nedre delarna av inkomstför-delningen om de skulle sluta att förvärvsarbeta indikerar detta att enminskat utnyttjande av barnomsorgen allmänt kan leda till en något ökadinkomstspridning. Det finns emellertid ännu inga forskningsresultat som

visar hur efterfrågans priskänslighet varierar för hushåll med olika in- Prop. 1993/94:150komst i förhållande till försörjningsbördan. Därtill saknas information om Bilaga 1.5i vilken utsträckning personer skulle förvärvsarbeta vid högre avgifter.

Det går därför inte att dra några mera exakta slutsatser om vilka effekterpå inkomstfördelningen en minskad efterfrågan kan tänkas leda till.

Det privatekonomiska utbytet av förvärvsarbete varierar emellertidkraftigt mellan olika inkomstgrupper (diagram 4.5). Det har här defi-nierats som förändring av disponibel inkomst efter bamomsorgskostnader,uttryckt som andel av förändringen i hushållets bruttoinkomst, när den ihushållet med lägst inkomst väljer att förvärvsarbeta. Det privatekono-miska utbytet och därmed även incitamentet till förvärvsarbete är genom-snittligt sett lägre i de låga decilema.

Diagram 4.5 Genomsnittligt privatekonomiskt utbyte av förvärvsarbete 1991 förden i hushållet som har lägst inkomst. Hushåll med barnomsorg minst elvamånader. Decilindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.

DecilgruppKälla: Finans- och Socialdepartementen.

Den kommunala äldreomsorgen omfattar olika former av tjänster, omsorgoch vård. I denna genomgång behandlas de kostnadsmässigt mest om-fattande delarna: hemtjänsten, färdtjänsten samt större delen av det somnumera kallas särskilda boendeformer (ålderdomshem, sjukhem m.m.).

För år 1991, som är det senaste året för vilket det finns tillgängligauppgifter, kan bruttokostnaden för äldreomsorgen uppskattas till 13 mil-jarder kronor för hemtjänsten, 1 miljard för färdtjänsten och 25 miljarderför de särskilda boendeformerna. Huvuddelen av kostnaderna finansiera-des med skattemedel. Detta år betalades ungefär 5 % av hemtjänstens,

8 % av färdtjänstens och 17 % av ålderdomshemmens kostnader med av- Prop. 1993/94:150gifter direkt från användarna. Bilaga 1.5

Behoven av äldreomsorg är starkt relaterade till ålder och kön. Ohälsaförekommer i störst omfattning bland de allra äldsta och denna gruppdomineras av kvinnor. Vid en analys av avgiftssystemen inom äldreom-sorgen är det dock i första hand relevant att granska i vad mån det finnsnågot samband mellan å ena sidan de äldres hälsotillstånd som indikatorpå vård- och servicebehov och å andra sidan deras ekonomiska villkor.Egna bearbetningar, som har genomförts på Statistiska centralbyråns(SCB) databas Undersökningen av levnadsförhållanden åren 1988 och1989 (ULF 88/89), indikerar att givet kön och ålder minskade ohälsan,mätt med SCB:s hälsoindex, i takt med ökad ekonomisk standard. Sam-bandet illustreras i diagram 4.6 för ensamstående ålderspensionärer. I denmån en hög grad av ohälsa avspeglar ett stort omsorgsbehov tycks såle-des ålderspensionärer med lägre inkomster ha mer omfattande behov avvård och omsorg än dem som har högre inkomster.

Diagram 4.6 Genomsnittligt hälsotillstånd bland ensamstående ålderspensionäreri olika kvintilgrupper åren 1988 och 1989. Kvintilindelning utifrån disponibelinkomst per konsumtionsenhet.

Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).

År 1992 bodde ca 7 % av alla personer i åldern 65 år och äldre i särskiltboende, dvs. på sjuk- och ålderdomshem, i servicehus, i servicelägenhetetc. Ungefär 15 % fick kommunal hemtjänst, medan färdtjänst utnyttjades

av 28 % av alla pensionärer. Konsumtionen av äldreomsorg följer demönster som kan väntas utifrån skillnader dels i hälsotillstånd, delsmöjligheter till hjälp från anhöriga. Omsorg i olika former utnyttjassåledes oftare av äldre än av yngre pensionärer och oftare av ensamståen-de än av samboende. Fler kvinnor än män utnyttjar omsorgen, bl.a. efter-som de förra uppnår högre ålder genomsnittligt sett och oftare blir en-samstående.

Egna bearbetningar av ULF 88/89 visar att flertalet av de pensionärersom vistades på ålderdomshem och sjukhem hörde till de 20-25 % somhade lägst jämförbar inkomst eller ekonomisk standard. Även inom resp,åldersgrupp var utnyttjandet större i de lägre inkomstklasserna, men dettainkomstsamband var betydligt svagare bland de allra äldsta (diagram 4.7).Flertalet av dem som fick hjälp i hemmet hade jämförelsevis låga in-komster, men i förhållande till institutionsvården var hemtjänstutnytt-jandet jämnare fördelat mellan inkomstgrupperna, även om det också härfanns en tyngdpunkt hos dem med svagare ekonomi i de yngre ålders-grupperna. Också färdtjänsten användes framför allt av ålderspensionärermed inkomster under genomsnittet, men inom resp, åldersgrupp fannsinget tydligt inkomstsamband.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Diagram 4.7 Andel institutionsboende ålderspensionärer i olika decilgrupper1988 och 1989. Decilindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.

85- år

Decilgrupp

Samtliga

Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).

Huvudbilden är således att ålderspensionärer med förhållandevis lågainkomster använde äldreomsorgen i större utsträckning än ekonomisktstarka pensionärer. Detta förhållande gäller även om man beaktar skill-nader i hälsotillstånd - som indikator på skillnader i vårdbehov - och iviss mån även skillnader i ålder. Exempelvis utnyttjades främst institu-

tionsboende och -vård, men även hemtjänst oftare av ekonomiskt svaga Prop. 1993/94:150med svår ohälsa än av mer välbeställda med motsvarande hälsoproblem Bilaga 1.5(diagram 4.8).

Diagram 4.8 Andel ålderspensionärer i olika kvintilgrupper som åren 1988 och1989 hade svår ohälsa och som fick äldreomsorg. Kvintilindelning utifråndisponibel inkomst per konsumtionsenhet.

Kvintilgrupp

Hemhjälp ■ Institutionsvård

Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).

1 samband med Ädel-reformen år 1992 och övriga omläggningar inomäldreomsorgen under senare år, har kommunerna givits stor frihet attsjälva bestämma hur avgiftssystemen ska konstrueras. Avgifterna får dockinte överstiga de faktiska kostnader som kommunerna har för verksam-heten (självkostnadsprincipen) och någon särbehandling får inte före-komma. Dessutom skall den enskilde alltid få behålla tillräckligt medpengar - sedan all omsorg är betald - för att täcka sina personliga be-hov. Kommunerna får själva avgöra storleken på detta s.k. förbehållsbe-lopp (se nedan).

Socialstyrelsen har i en kartläggning av avgiftssystemen inom äldre-och handikappomsorgerna under år 1993 visat att det finns betydandeskillnader i hur kommunerna har valt att utforma sina taxor. Den avgiftsom den enskilde får betala kan därför - för en likvärdig tjänst och förlikartade villkor i övrigt - skilja sig avsevärt mellan kommunerna.Många kommuner är dock i färd med att se över sina avgiftssystem ochdet finns vissa tecken som tyder på att utvecklingen går mot mer lik-artade system.

37¶Inom hemtjänsten tillämpar ungefär hälften av kommunerna taxor däravgiften beror på både pensionärens inkomst och hjälpinsatsens omfatt-ning. Övriga kommuner använder system där avgiften bestäms antingenav enbart inkomstens storlek eller av enbart hjälpens omfattning eller såanvänds en enhetstaxa. Utvecklingen går mot att allt fler kommuner an-vänder avgifter som enbart är inkomstrelaterade. Högsta möjliga månads-avgift för hemtjänst varierar kraftigt mellan olika kommuner, med ettmedianvärde på drygt 800 kronor.

För de tidigare ålderdomshemmen tillämpades oftast avgifter som - iform av en klumpsumma för såväl boende, kost och omvårdnad - i prak-tiken tog i anspråk huvuddelen av den del av den boendes inkomster somöversteg förbehållsbeloppet (se nedan). Efter de senaste årens reformerhar flertalet kommuner i stället gått över till system som innebär attpersoner i särskilda boendeformer betalar en särskild avgift för självaboendet och dessutom separata avgifter för var och en av de olika tjänstersom konsumeras. "Hyrorna" har samtidigt gjorts KBT-berättigande.Månadshyran varierar mellan 600 och 4 400 kronor, med ett genomsnittpå drygt 1 900 kronor. Motsvarande hyresavgifter har också införts förett stort antal av sjukhemmen, där månadshyran genomsnittligt sett liggerkring 1 400 kronor.

Oftast används Socialstyrelsens vägledande socialbidragsnorm som för-behållsbelopp för personliga behov utöver boendet, för dem som har enordinär bostad (Detta belopp motsvarar i år drygt 3 400 kronor permånad för ensamstående.) För dem som bor i särskilda boendeformerligger i allmänhet förbehållsbeloppet i intervallet 1 200-1 700 kronor permånad, där den undre gränsen svarar mot de 30 % av folkpensionen ochpensionstillskottet samt 20 % av övriga inkomster (30/20-regeln), somvar den bestämmelse som tidigare fanns för ålderdomshemmen.

Inom färdtjänsten utgörs den vanligaste avgiftskonstruktionen av en vissprocent - oftast kring 20-30 % - av resekostnaden, ofta i kombinationmed ett visst minimi- resp, maximibelopp.

Den del av äldreomsorgens kostnader som betalas direkt av användarenkan betraktas som en självrisk. Precis som vid fördelningsanalyser avandra delar av socialförsäkringssektorn är det av intresse att beskriva hurstor denna självrisk är i förhållande till den enskildes betalningsförmåga.

Det saknas emellertid riksrepresentativa uppgifter på individnivå somi ett sammanhang visar vilka vård- och omsorgsbehov pensionärerna har,hur mycket omsorg de konsumerar i förhållande till behoven och vilkaavgifter de betalar i förhållande till sina betalningsmöjligheter. Därmedkan man inte med faktiska data beskriva hur dessa självrisker påverkarpensionärernas ekonomiska standard, var i inkomstfördelningen huvud-delen av avgifterna tas ut eller hur utrymmet för övrig konsumtion på-verkas.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

38¶För att ändå i någon mån kunna belysa sambanden mellan pensionärer-nas ekonomisk standard och betalda avgifter har det varit nödvändigt attta fram ett specialkonstruerat statistiskt underlag. En förenklad beräk-ningsmodell har därför utvecklats för att kunna analysera hemtjänstensområde. Ett representativt antal av de pensionärer som finns i 1988/1989års ULF-databas har slumpmässigt tilldelats en viss konsumtion av hem-tjänst, i form av hjälpstimmar per månad. Konsumtionsprofilema harhämtats från inventeringar av äldreomsoigen i Solna och Sigtuna gjordaåren 1987, 1989 och 1991. För varje kombination av kön och ålders-grupp och separat för ensamstående och samboende har tilldelningenstyrts enligt principen att en hög grad av ohälsa enligt ULF ökarsannolikheten för en omfattande konsumtion av hemtjänst. Utifrån dennatilldelade konsumtion och utifrån de faktiska inkomster som 1988 och1989 års pensionärer hade enligt ULF-databasen, beräknas sedan avgifterenligt den hemtjänsttaxa som Kommunförbundet föreslog för år 1992.Även om det inte är särskilt många kommuner som har valt att användasig av just denna taxa bedöms den ändå vara rimligt representativ,eftersom den i likhet med omkring hälften av de taxor som faktisktanvänds i dagsläget är såväl inkomst- som insatsberoende.

De beräkningar som redovisas nedan visar därmed hur egenavgiftemaför hemtjänsten skulle ha fördelats åren 1988 och 1989 om konsumtioneni riket per delgrupp varit densamma som i Solna och Sigtuna åren 1987,1989 och 1991 och om alla kommuner hade tillämpat den taxa som före-slogs för år 1992. Kalkylerna som redovisas i detta avsnitt bör således iförsta hand betraktas som illustrationer av tänkbara förhållanden på riks-nivå.

Vid en rangordning av hela 1988 och 1989 års svenska befolkning efterstigande ekonomisk standard finner man flertalet ålderspensionär i för-delningens nedre del. Större delen av hemtjänsten konsumeras därmed avpersoner i de lägre inkomstklasserna. Beräkningsmodellen visar att om-kring tre Värdedelar av de samlade avgifterna betalas av dem i totalbe-folkningen vars inkomster ligger på den undre halvan (tabell 4.2, förstakolumnen).

Hemtjänst förekommer företrädesvis bland ålderspensionärer som harförhållandevis låga inkomster. Men den använda taxan innebär att en per-son som har goda inkomster betalar mer för en viss hjälpinsats jämförtmed den som har svag ekonomi. Därför visar beräkningsmodellen atthuvuddelen av avgiftssumman betalas av dem som vid en rangordning avsamtliga dryga 1,5 miljoner ålderspensionärer efter stigande ekonomiskstandard hamnar i fördelningens mitt (tabell 4.2, andra kolumnen). Rang-ordnas i stället endast de ålderspensionärer som har hemtjänst, pekarkalkylen på att huvuddelen av avgiftssumman betalas av dem med in-komster över genomsnittet (tabell 4.2, tredje kolumnen). Avgiftssummansom andel av den samlade disponibla inkomsten är också större i dehögre inkomstklasserna, men liten eller mycket liten i de lägsta klasserna(tabell 4.2, fjärde kolumnen).

Sett till hela den svenska befolkningen var således självrisken för hem-tjänst koncentrerad till inkomstskalans nedre del. Inom pensionärskollek-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

16 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

tivet hamnade självrisken i fördelningens mitt. Men för dem som utnytt-jade hemtjänsten var självriskbetalningen progressiv, som ett resultat avden inkomstberoende taxan och att regeln om förbehållsbeloppet träderin för dem som annars skulle hamna under socialbidragsnormen efter be-talda avgifter.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Tabell 4.2 Beräknade avgifter i olika decilgrupper enligt Kommunförbundetsföreslagna taxa för år 1992, för en tilldelad konsumtion av hemtjänst hos 1988och 1989 års ålderspensionärer. Andel av den totala avgiftssumman och de olikadecilgruppernas samlade disponibla inkomst. Decilindelning utifrån disponibelinkomst per konsumtionsenhet. Procent.

Decil-grupp

Hela befolk-ningenTotala av-giftssummansfördelning

Alla ålders-pensionärerTotala av-giftssummansfördelning

Ålderspensionärer med hemtjänst

Totala av-giftssummansfördelning

Avgift i %av disponibelinkomst

4 Totalt

4¶Anm.: Rangordningen efter stigande disponibel inkomst per konsumtionsenhet hargjorts dels för hela befolkningen (kolumn 1), dels för samtliga ålderspensionärer(kolumn 2), dels för de pensionärer som har hemtjänst (kolumnerna 3 och 4).

Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).

Några motsvarande beräkningar har inte gjorts för färdtjänsten och in-stitutionsvården, men vissa bedömningar torde ändå kunna göras. Liksomhemtjänsten är utnyttjandet av färdtjänst koncentrerat till ålderspen-sionärer med lägre inkomster. Man kan därför anta att en motsvarandeanalys av egenbetalningen för färdtjänst skulle visa en likartad bild. Detär dock troligt att avgiftsbetalningama för färdtjänsten har en mindreprogressiv profil än avgifterna för hemtjänsten, eftersom färdtjänstav-giftema i huvudsak är beroende av resans kostnad och inte av den resan-des inkomst.

Eftersom institutionsvård huvudsakligen berör de allra äldsta pensionä-rerna betalas avgifterna främst av personer med begränsad betalningsför-måga. Hur stor del av dessa avgifter som avser merkostnader som upp-kommer genom nedsatt funktionsförmåga genom åldrande är dock inteklart. Därmed kan man i detta fall svårligen skilja mellan å ena sidannormala utgifter för boende, kost m.m. och å andra sidan den egentligasjälvrisken, dvs. avgiften för att täcka en viss del av dessa merkostnader.

40 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

De sammanlagda avgiftsbetalningama för hemtjänsten åren 1988 och1989 beräknas, med den modell som har beskrivits ovan, till ca 700 mil-joner kronor av de ca 11,5 miljarder som var den faktiska kostnaden1989. Det maximala återstående avgiftsutrymmet det året uppskattas tilldrygt 2 miljarder kronor. Beaktas att ålderspensionärer med hemtjänst istor utsträckning också betalade avgifter för färdtjänst, hälso- och sjuk-vård m.m., var det egentliga utrymmet mindre.

Beräkningen av avgiftsutrymmet är genomförd så att den disponibla in-komsten - efter avdrag för dels en schablonbostadskostnad3, dels denhemtjänstavgift som redan betalades enligt Kommunförbundets föreslagnataxa - för var och en av hemhjälpstagama har jämförts med det förbe-hållsbelopp (Socialstyrelsens vägledande socialbidragsnorm) som utgören gräns för vars och ens betalningsmöjligheter. I beräkningen förutsättsockså att avgiften för den enskilde inte får överstiga den kostnad somkommunen hade för verksamheten.

Som grupp betraktat betalade således de med hemtjänst en fjärdedel avdet avgiftsutrymme som fanns tillgängligt. I de två lägsta inkomst-klasserna betalade man hela sitt avgiftsutrymme, så där fanns inga ytter-ligare betalningsmöjligheter (diagram 4.9). Det kvarvarande avgiftsutrym-met (räknat i kronor) ökar för varje inkomstklass. Utrymmet för avgifts-höjningar fanns således främst i inkomstfördelningens övre del. Närahälften av den avgiftsvolym som potentiellt skulle kunna ha tagits utfanns hos de 20 % av hemhjälpstagama som hade högst inkomster.

Många av dem som utnyttjade hemtjänsten befann sig nära social-bidragsnormen efter betald bostadskostnad (diagram 4.9). Kraftigt höjdaavgifter överlag skulle därför bland annat ha inneburit att regeln omförbehållsbeloppet hade trätt in för stora grupper och omöjliggjort ytter-ligare uttag. För att kunna ha fått betydande intäktsökningar - i för-hållande till den totala kostnaden för verksamheten - skulle kommunernasnarare ha varit hänvisade till att skärpa inslaget av inkomstprövning isina taxor eller ändra förbehållsbeloppen. Denna slutsats bygger på enberäkning av det kvarvarande tillgängliga avgiftsutrymmet i olika in-komstklasser, bland de ålderspensionärer som enligt den tilldelning somhar beskrivit ovan utnyttjade hemtjänsten åren 1988 och 1989.

Beräkningar av Socialdepartementet visar att avgiftssumman för institu-tionsvården åren 1988 och 1989 skulle ha blivit ungefär 2,5 miljarderkronor om alla ca 80 000 boende hade betalat hela sin disponibla inkomstutöver förbehållsbeloppet (30/20-regeln) i avgift. Det skall jämföras med

3 ULF-databasen innehåller ingen uppgift om de äldres bostadskostnad. Vid beräk-ningen av utrymmet för hemtjänstavgifter har i stället de ensamstående pensionärernaschablonmässigt tilldelats en månadskostnad som svarar mot genomsnittshy ran i landetför en lägenhet på ett rum och kök. Samboende pensionärer har på motsvarande sätttilldelats medelvärdeshyran för tvårumslägenheter. Dessa hyresnivåer ligger i under-kant av de månadskostnader som 1988 och 1989 års ålderspensionärer faktiskt hadegenomsnittligt sett, men de bedöms ligga i rimlig närhet till de kostnadsnivåer somfanns i delgrupper med många hemhjälpstagare.

de 1,25 miljarder som de boende faktiskt betalade för ålderdomshemmen Prop. 1993/94:150år 1989. Det återstående avgiftsutrymmet beräknas således ha varit om- Bilaga 1.5kring 1,25 miljarder kronor. Det förhållandevis begränsade utrymmet förökad egenbetalning förklaras av att flertalet institutionsboende hade lågainkomster samt att pensionärer på ålderdomshem i allmänhet redan be-talade en relativt stor del av sitt avgiftsutrymme.

Diagram 4.9 Erlagda hemtjänstavgifter och kvarvarande avgiftsutrymme i olikadecilgrupper. Ålderspensionärer med tilldelad konsumtion av hemtjänst åren 1988och 1989. Decilindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.

Disp. ink. under hemtjänsttid

120000-

100000-

80000-

-20000

□ Överskjutande ink.

B Kvarv. avg.utrymme

® Erlagd avgiftSchablonhyra

■ Socialbidragsnorm

Decilgrupp

Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).

Ovanstående kalkyler bygger dock på delvis inaktuella uppgifter, vilketgör det svårt att bedöma det aktuella utrymmet för höjda äldreomsorgs-avgifter. För det första har de ekonomiska villkoren för gruppen ålders-pensionärer förbättrats successivt sedan slutet av 1980-talet. I takt medatt ATP-systemet "mognar" har varje års pensionärskollektiv högregenomsnittligt pensionsbelopp än vad föregående års pensionärer hade.För det andra har utnyttjandet av olika former av institutionsvård för-ändrats under senare år, bl.a. genom utbyggnaden av servicen för demsom bor i egen bostad eller i gruppboende. För det tredje har vissaavgiftsreglerna ändrats, bl.a. inom det som tidigare klassades som insti-tutionsvård men som numera kallas särskilt boende, samtidigt som av-gifterna inom hem- och färdtjänsten har höjts i vissa kommuner.

Det är självfallet ännu besvärligare att uppskatta dels den förväntadeframtida konsumtionen och därmed också kommunernas totala kostnaderför verksamheterna, dels storleken på det framtida avgiftsutrymmet. Vis-serligen väntas morgondagens pensionärer ha högre genomsnittliga pen-sioner och högre andra inkomster än vad dagens pensionärer har, menvård- och omsorgsbehoven och konsumtionen tycks ju framför allt före-

komma hos pensionärer med relativt låga inkomster. Avgörande blirsåledes för det första huruvida betalningsförmågan utvecklas snabbareeller långsammare för just de grupper som har stora vård- och omsoigs-behov än för hela pensionärskollektivet, och för det andra om sambandetmellan vårdbehov och inkomst kan väntas bestå även framöver. Osäker-heten kring dessa frågor gör det svårt att bedöma om och i så fall när detkan uppkomma ett betydande nytt avgiftsutrymme.

För att bedöma de allra senaste årens utveckling av inkomsterna ochbetalningsförmågan för den grupp ålderspensionärer som utnyttjar hem-tjänsten, har en enkel kalkyl gjorts. Av praktiska skäl har en annandatabas använts för denna kalkyl, SCB:s inkomstfördelningsundersökningår 1991 (HINK91), och perioden 1991-1994 har studerats.

Under förutsättning att hemtjänstutnyttjandet bibehåller 1988 och 1989års profil för olika köns- och åldersgrupper, visar kalkylen att delgruppermed många hemhjälpstagare (främst äldre kvinnor och äldre män) får engynnsammare relativ inkomstutveckling än vad hela pensionärskollektivetfår. Medan 1994 års hemtjänstgrupp beräknas ha 5-10 % högre realabruttopensioner än vad motsvarande grupp hade år 1991, får hela kollek-tivet en förbättring som är ungefär hälften så kraftig. Även i absoluta talfår hemtjänstgruppen större inkomstökningar. Kalkylen visar således attdet kan vara vanskligt att använda bruttopensionemas ökningstakt för helapensionärskollektivet som indikator på avgiftsutrymmets utveckling.

Trots att även de disponibla inkomsterna beräknas öka under perioden,tycks den egentliga betalningsförmågan - dvs. den disponibla inkomstenmed avdrag för socialbidragsnormen och kostnaden för boendet - minskanågot. Att detta netto minskar mellan åren 1991 och 1994 beror helt ochhållet på ökade bostadskostnader.

Sammantaget indikerar denna enkla kalkyl att grupper med många hem-tjänsttagare har haft en snabbare inkomstutveckling än pensionärer iallmänhet under perioden 1991-1994, men något ytterligare betalnings-utrymme tycks ändå inte ha uppstått.

Under senare år har utvecklingen inom främst hem- och färdtjänsten gåttmot att färre personer får allt mer hjälp. Denna utveckling torde i förstahand vara en effekt av många kommuner har dragit ned sina verksam-heter och att man har valt att i högre grad än tidigare koncentrera denkvarvarande omsorgsvolymen på dem som har de största behoven. Mendet är exempelvis också tänkbart att de avgiftshöjningar som har genom-förts i vissa kommuner har inneburit en minskad efterfrågan.

Såvitt känt finns det emellertid inga studier som kan användas somunderlag för en bedömning av möjliga anpassningar till höjda avgifter.Erfarenheter från olika kommuner indikerar dock att efterfrågan på om-sorg i allmänhet är priskänslig, dvs. höjda avgifter leder till minskadefterfrågan. Vilka anpassningar som kan tänkas uppkomma torde dock bliberoende av hur bl.a. inkomstprövningen och ett eventuellt högkostnads-

17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

skydd utformas. I praktiken är det således svårt att göra några generellabedömningar av vilka slags anpassningar som kan komma att ske om av-gifterna höjs, vilken efterfrågan som faller bort i första hand samt hur dedynamiska fördelningseffekterna kan tänkas se ut.

Höjda egenavgifter innebär framför allt att betalningen för äldreomsorgenomfördelas i ett livscykelperspektiv. Den enskilde betalar mindre somförvärvsarbetande skattebetalare och mer som behövande pensionär. Frånförsäkringssynpunkt betyder höjda avgifter vidare att en ökad andel av detotala kostnaderna får betalas av dem som på grund av hög risk ellerlångt liv behöver hjälp, omsorg eller vård.

En sådan omläggning av betalningen över livet kan väntas öka den års-visa spridningen i tillgängliga ekonomiska resurser i befolkningen, sålänge som utnyttjandet av äldreomsorg är vanligast bland de personersom har lägst inkomster. Ett starkare inslag av inkomstprövning - even-tuellt i kombination med ett särskilt högkostnadsskydd - skulle dockkunna ha en dämpande effekt på den årsvisa inkomstspridningen.

Huruvida en sådan omläggning också medför en ökad spridning av eko-nomiska resurser över livet, bestäms av hur sambandet ser ut mellan livs-inkomst och behov av äldreomsorg. Den kartläggning som här har inlettsav fördelningen av ohälsa och omsorgsbehov bland de äldre indikerar attdet finns ett samband mellan hälsotillstånd och betalningsförmåga. Detfinns tecken som tyder på att vårdbehoven är större bland pensionärermed låga inkomster jämfört med dem som har höga inkomster, även medhänsyn taget till kön, ålder etc. Eftersom pensionens storlek i vissutsträckning också är ett mått på livsinkomsten, kan detta också tolkassom att det råder ett negativt samband mellan livsinkomster och vård-behov.

Den direkta effekten av höjda egenavgifter inom äldreomsoigen skulledå medföra såväl ökad årsvis inkomstspridning som större spridning avekonomiska resurser över livet. Därtill skulle de ekonomiska skillnadernaöka mellan befolkningsgrupper med olika risker. Möjligheterna till kon-sumtion av annat än omsorg under pensionärstillvaron skulle då bestäm-mas mindre av tidigare arbetsinsatser m.m. och mer av vilken självriskman får betala om man behöver service, omsorg och vård.

Alla bedömningar av de direkta fördelningseffekterna av en avgifts-höjning måste dock kringgärdas med betydande reservationer, främst be-roende på den notoriska bristen på dataunderlag. Till detta kommer atteventuella anpassningar till höjda avgifter knappast kan bedömas vare sigi omfattning eller i fördelningen mellan olika grupper.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

44¶En växling från skatter till egenavgifter ger ett flertal viktiga fördelar,bl.a. sänkta marginalskatter. Omläggningen medför dessutom att fördel-ningen av skatter förändras, vilket påverkar inkomstfördelningen både påkort och längre sikt. I samband med bl.a. förslaget till en reformeradarbetslöshetsförsäkring aviserades en kartläggning av dessa fördelnings-effekter. I den följande redogörelsen beaktas främst inverkan på den års-visa inkomstfördelningen och marginaleffekterna. Ett utvecklingsarbetepågår inom Finansdepartementet för att ta fram metoder för analyser i ettlivscykelperspektiv.

De sammantagna effekterna av de nya avgifterna till sjukförsäkringen ocharbetslöshetsförsäkringen har simulerats i fullfunktionsläge på inkomstför-delningen i modellbefolkningen 1994. Egenavgiftema har således antagitshelt införda även för arbetslöshetsförsäkringen. Gällande och föreslagnainkomstunderlag, undre och övre inkomstgränser, avdragsrätt samt pro-centsatser har använts.

Egenavgiftema för sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen medförde ingasamtidiga förändringar i socialavgifterna. Därmed antas bruttolönernavara oförändrade och opåverkade av egenavgiftema.

Beräkningen av sammanlagda marginaleffekter avser hushållens synligaoch faktiska marginaleffekter med hänsyn till både inkomstfördelningensstruktur och gällande regler. Kalkylen har genomförts enligt de principersom redovisats i kap. 3. I de nya egenavgiftema finns ingen individuellkoppling mellan sjukfrånvaro eller arbetslöshetsrisk, betalning och för-mån. Egenavgiftema till sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringenmedför därför en ökad synlig marginaleffekt.

De genomförda kalkylerna visar endast de direkta och statiska effekternaav egenavgiftema och således inte den sammantagna effekten resp, övrigaskatteförändringar.

Förändringen har analyserats dels för individer 20-64 år som ändradskatteandel, dels för alla hushåll som förändring netto i disponibel in-komst per konsumtionsenhet. Individerna har delats in i deciler efterarbetsinkomster minus kostnadsavdrag och förändringen i skatt har relate-rats till arbetsinkomsten. Hushållen har delats in efter disponibel inkomstper konsumtionsenhet och skatteförändringen beräknas som relativ änd-ring av disponibel inkomst per konsumtionsenhet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

45¶Kalkylen visar att skatteandelen för alla individer ökar genom infördaoch föreslagna egenavgifter (diagram 5.1). Ökningen är högst i medelin-komstlägen. I den högsta inkomstklassen är ökningen förhållandevis liteni relation till inkomsten, vilket är en effekt dels av att avgiften är av-dragsgill, dels av att egenavgiftema inte betalas för inkomster över 7,5basbelopp. I absoluta tal betalar dock denna grupp mest avgifter. I kal-kylen beaktas inte att förmånen beskattas vid en framtida utbetalning.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

Diagram 5.1 Förändring i skatteandel och disponibel inkomst i olika decilgrupperefter införda och föreslagna egenavgifter till sjukförsäkring och arbetslöshetsför-säkring.

Procent

-3-1---------1--------------1--------------1--------------1-------------1-------------1-------------1 i i r~

123456789 10

Decilgrupp

Skatteandel för individer

Disponibel inkomst för hushåll

Källa: Finansdepartementet.

Hushållens disponibla inkomster justerade för försörjningsbördaminskar genomsnittligt något mer till följd av de nya egenavgiftema.Hushållsindelningen visar att höjningen i högre grad träffar inkomsterstrax över den genomsnittliga nivån. Även i denna indelning är effektenlägst för de 10 % hushåll med högst inkomst.

Analysen av marginalskatter har utförts för alla förvärvsarbetande exkl.pensionärer och hemmaboende ungdomar med en arbetsinkomst över ettbasbelopp samt för personer med helårs- och heltidsarbete. Individernahar klassificerats efter arbetsinkomst. I denna inräknas förutom förvärvs-inkomster också sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsstöd, KASoch utbildningsbidrag.

46¶Beräkningen visar att det sammantagna resultatet av egenavgiftema för Prop. 1993/94:150sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring är att den synliga marginal- Bilaga 1.5effekten ökar något för förvärvsarbetande (diagram 5.2). Ökningen ärstörst i mellaninkomstlägen, medan individer i högre inkomstskikt får enmindre förändring av marginaleffekten. Bilden för helårs- och heltids-arbetande är likartad.

Diagram 5.2 Förändring i marginalskatter i olika inkomstklasser efter infördaoch föreslagna egenavgifter till sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring.

Procent

Arbetsinkomst (1000-tal kr)

Källa: Finansdepartementet.

47 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

FÖRDELNINGSPOLITISK REDOGÖRELSE

Förändring i inkomstfördelning ochmarginaleffekter 1991-1994

1 Inledning

2¶Fördelningspolitisk bedömning

2.1¶Utvecklingen under 1980-talet

2.2¶Kris och återhämtning

2.3¶Modellkalkyler av utvecklingen 1991-1994

2.3.1¶Strukturframskrivning

2.3.2¶Ökad arbetslöshet

2.3.3¶Regeleffekter

2.3.4¶Sammanlagda effekter

2.3.5¶Ålderspensionärernas standardutveckling

2.3.6¶Förändringar i inkomstfördelningen

2.3.7¶Känslighetsberäkningar m.m.

3¶Marginaleffekter för helårs- och heltidsanställda

3.1¶Barnfamiljernas marginaleffekter

Särskilda kartläggningar

4¶Fördelningseffekter av egenavgifter för vård,omsorg och service

4.1¶Bakgrund

4.1.1¶Fördelningseffekter

4.1.2¶Kunskapsläget

4.2¶Barnomsorgens avgifter

4.2.1¶Bamomsorgsavgiftemas andel avtotalkostnaden

4.2.2¶Utnyttjandet av kommunal barnomsorg

4.2.3¶Bamomsorgsavgiftemas utformning

4.2.4¶Avgifternas nivå

4.2.5¶Genomsnittlig avgift för olika inkomst-klasser

4.2.6¶Disponibelt utrymme i olika inkomst-klasser

31 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1.5

4.2.7¶Direkta effekter av avgiftshöjningar

4.2.8¶Avgiftshöjningarnas effekt på efter-frågan

4.3¶Egenavgifter inom äldreomsorgen

4.3.1¶Behoven av service, vård och omsorg

4.3.2¶Konsumtionen av äldreomsorg

4.3.3¶Olika avgiftssystem i kommunerna

4.3.4¶Avgifternas fördelning

4.3.5¶Utrymmet för avgiftshöjningar

4.3.6¶Tänkbara anpassningar vid höjda avgifter

4.3.7¶Fördelningseffekter av höjda avgifter

5¶Skatternas fördelning och marginalskatt medegenavgifter

5.1¶Metod

5.2¶Förändring av skatteandelar och disponibel inkomst

5.3¶Marginalskatter

49¶Bilaga 2

Justitiedepartementet

Bilaga 2

Bakgrund

Under denna anslagsrubrik har riksdagen efter förslag i årets budget-proposition för budgetåret 1994/95 anvisat ett ramanslag på9 641 611 000 kronor (prop. 1993/94:100 bil. 3, bet. 1993/94:JuU19,rskr. 1993/94:229).

I samma budgetproposition behandlades även frågor med anknytningtill omstruktureringar inom polisväsendet.

Regeringen har beslutat om ändring i förordningen (1980:759) omutbetalning av statliga tjänstepensionsförmåner och vissa socialförsäk-ringsförmåner, m.m. Ändringen innebär att myndigheterna fortsättnings-vis är skyldiga att betala kostnader för pensionsersättningar för arbets-tagare som i enlighet med trygghetsavtalet avgår frivilligt för att någonannan uppsagd eller uppsägningshotad arbetstagare skall få fortsattanställning.

Regeringens överväganden

Polisen kan förväntas utnyttja trygghetsavtalet i en ökad omfattning ianslutning till de organisatoriska förändringar som nu genomförs. Deberäknade kostnaderna för pensionsersättningar för poliser som i enlighetmed detta avtal avgår frivilligt för att någon annan uppsagd elleruppsägningshotad arbetstagare skall få fortsatt anställning skall belastapolisens ramanslag fr.o.m. budgetåret 1994/95.

För att underlätta för polisen att klara detta föreslår regeringen attytterligare 90 miljoner kronor anvisas till polisen för nästa budgetår somen engångsanvisning.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagsbeslut (prop. 1993/94:100 bil. 3., bet.1993/94:JuU19, rskr. 1993/94:229) till Lokala polisorganisationen förbudgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 731 611 000 kr.

Med anledning av ett tillkännagivande av riksdagen om insatserna motden ekonomiska brottsligheten (bet. 1993/94:FiUl, rskr. 1993/94:100)uttalades i årets budgetproposition att regeringen i kompletteringsproposi-tionen skulle redovisa vad som har gjorts och vad som därutöver börgöras för att förstärka och förbättra samordningen av polis- ochåklagarmyndigheternas och skattemyndigheternas insatser (prop.1993/94:100 bil. 8 s. 43).

Här skall till att börja med översiktligt redovisas de förslag regeringenden senaste tiden lagt fram om förstärkning av resurserna inom områdensom direkt eller indirekt har betydelse för bekämpningen av ekonomiskbrottslighet.

Inom Justitiedepartementets område föreslogs i 1994 års budget-proposition satsningar på åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Sålundaföreslogs att åklagarväsendets resursram skulle förstärkas med 16,3miljoner kronor för att möjliggöra en ökad satsning på bekämpande avekonomisk brottslighet. Regeringen har innevarande budgetår avsatt 60miljoner kronor inom polisens område i kampen mot den grövrebrottsligheten, varav minst 30 miljoner kronor avser den ekonomiskabrottsligheten. Detta är en prioritering som skall fortsätta budgetåret1994/95. För sistnämnda budgetår har regeringen i planeringsdirektivtilldelat polisen 50 miljoner kronor för detta ändamål.

Finansinspektionen har innevarande budgetår fått ett resurstillskott på

3,2 miljoner kronor och föreslogs i årets budgetproposition få ytterligare2,6 miljoner kronor för att kunna möta ökade krav genom nyrekrytering-ar som stärker kompetensen inom myndigheten.

I budgetpropositionen och i förslag om tilläggsbudget för innevarandebudgetår (prop. 1993/94:105) föreslogs en satsning på effektivareskattekontroll. För detta ändamål har nu 45 miljoner kronor anvisatsskattemyndigheterna budgetåret 1993/94 och 150 miljoner kronorbudgetåret 1994/95. Avsikten är att en ytterligare utbyggnad avkontrollverksamheten skall ske budgetåret 1995/96.

Av budgetpropositionen framgår också att formerna för bekämpandetav den ekonomiska brottsligheten, bl.a. vad gäller samverkan mellanolika myndigheter, kommer att ägnas särskild uppmärksamhet frånregeringens sida. Finansutskottet har i sitt betänkande (bet.1993/94:FiU10) understrukit det generella behovet av att mål- ochresultatstyrningen måste fungera i hela styrkedjan inom statsförvalt-ningen. Riksdagens intresse av rättsväsendet är således främst fokuseratpå vilka effekter, utfall och måluppfyllelse anvisade medel har medfört.

Som framhålls i regeringens rapport om åtgärder mot ekonomiskbrottslighet - Svart på vitt om ekobrott - är den avgörande frågan inteytterligare resurser, utan hur befintliga resurser används.

Behovet av aktivt samarbete mellan ett antal myndigheter i arbetet medatt bekämpa den ekonomiska brottsligheten har uppmärksammats ochbetonats av statsmakterna sedan lång tid tillbaka. Regeringen gav den 11april 1991 Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd

undersöka vilka åtgärder som bör vidtas för att statsmakternas priorite-ringar och riktlinjer i fråga om bekämpningen av den ekonomiskabrottsligheten skall förverkligas. Myndigheterna redovisade uppdragetden 7 januari 1992 i rapporten Utredning angående vissa frågor omekonomisk brottslighet.

I rapporten sägs bl.a. att de samråds- och kontaktmannagrupper sombildats och verkat sedan slutet av 1970-talet i stort sett verkar ha fungeratsom avsett. Vissa av grupperna har enligt uppgift varit mycket aktivamedan andra har haft en mera begränsad betydelse. Enligt Riksåklagarensoch Rikspolisstyrelsens mening har grupperna fyllt en viktig funktion somorgan där olika frågor om samverkan kan tas upp. I rapporten betonasdock nödvändigheten av en för olika berörda myndigheter gemensamgrundsyn på problemen, rationellt resursutnyttjande och bättre samarbete.Ändringar i resursfördelning, prioritering eller organisation bör föregåsav information till andra berörda myndigheter i så god tid att det finnsmöjlighet att påverka.

En genomlysning av ekobrottsbekämpningen har nyligen redovisats avRiksdagens revisorer i rapporten Den ekonomiska brottsligheten ochrättssamhället (rapport 1994.6). I rapporten framhålls bl.a. att man börfå till stånd en mera samlad styrning av samhällets insatser mot denekonomiska brottsligheten.

Inom vissa sektorer har särskilda åtgärder vidtagits den senaste tidenför att stärka samarbetet. Riksdagen har nyligen på regeringens förslagbeslutat om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken. Tillsynen skallbl.a. underlättas genom att länsstyrelserna får tillgång till uppgifter urutsökningsregistret om skatteskulder m.m. för innehavare av yrkestrafik-tillstånd. Vidare har regeringen nyligen uppdragit åt samtliga länsstyrel-ser att på det regionala planet ansvara för samordningen mellan berördamyndigheter när det gäller tillsynen av restaurangbranschen. Samarbetetberör bl.a. polisen, skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna. Ennärmare samverkan mellan åklagare och polis har prövats inom ramenför Riksåklagarens specialoperation mot ekonomisk brottslighet(RÄSOP).

I februari 1994 överlämnade Riksåklagaren och Riksskatteverket tillJustitiedepartementet promemorian RUBICON - Rutiner, brottsutred-ningar i konkurs, som har utarbetats av en arbetsgrupp med representan-ter för bl.a. Riksåklagaren, Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna,tillsynsmyndigheterna i konkurs, polisväsendet, Konkursförvaltar-kollegiemas förening och Föreningen Auktoriserade Revisorer. Deninnehåller många förslag till ändrade arbetsmetoder och bättre rutiner vadgäller samverkan mellan olika myndigheter och personer vid utredningarom brott vid konkurs. Förslagen syftar till att samspelet mellan polis,åklagare, konkursförvaltare, revisorer, tillsynsmyndigheter och skatte-myndigheter skall bli så effektivt som möjligt. Regeringen utgår från attde ansvariga myndigheterna kommer att ta till vara resultatet avarbetsgruppens arbete och att promemorian blir föremål för den ambitiösauppföljning som rekommenderas av arbetsgruppen.

Enligt promemorian finns det också behov av lagändringar och

Prop.1993/94:150

Bilaga 2

lagöversyner i olika hänseenden. Flertalet av förslagen kommer att Prop. 1993/94:150beredas vidare inom antingen Justitiedepartementet eller utrednings- Bilaga 2väsendet. Mycket talar för att t.ex. bestämmelserna om brott motborgenärer i 11 kap. brottsbalken och straffbestämmelsen om osantintygande bör ses över. Förslaget om att edstemat för gäldenärensbouppteckningsed bör omfatta också räkenskapsmaterialet, kommer undervåren att övervägas inom Justitiedepartementet tillsammans med fleraandra konkursrättsliga frågor som har aktualiserats i olika sammanhang.Det gäller bl.a. förslag som har förts fram för att komma till rätta medde s.k. bekvämlighetskonkursema och frågan om bouppteckningseden böromfatta också gäldenärens tillgångar utomlands.

Tillsammans med de nu nämnda förslagen bereds de förslag på ett stortantal områden, bl.a. vad gäller konkurslagstiftningen, som lagts fram aven interdepartemental arbetsgrupp i rapporten Företagande & Konkurrenspå likvärdiga villkor.

Justitieutskottet har behandlat frågan om samordning av insatserna motekonomisk brottslighet i betänkande 1993/94:JuU19. Justitieutskottetframhåller att ett nära samarbete mellan olika myndigheter är enförutsättning för ett effektivt bekämpande av den ekonomiska brottslig-heten. Vidare har justitieutskottet uttalat sig om behovet av resurs-förstärkningar i framför allt storstadsregionerna. Justitieutskottet har medanledning av detta hemställt att medel tillskjuts för en utbyggnad avbekämpningen av ekonomisk brottslighet och för att höja effektiviteten.Riksdagen beslutade (rskr. 1993/94:229) den 13 april att bifalla vadjustitieutskottet hemställt.

Den tidigare nämnda rapporten från Riksåklagaren och Rikspolisstyrel-sen, och andra rapporter som på regeringens uppdrag har redovisats avRiksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket bildar, till-sammans med exempelvis RÅSOP, ett erfarenhetsmaterial som har gjortdet möjligt att nu besluta om ytterligare åtgärder.

Regeringen har den 10 mars 1994 bemyndigat chefen för Justitie-departementet att tillkalla en parlamentarisk utredning för översyn av dencentrala polisorganisationen. I direktiven (dir. 1994:19) framhålls, liksomi budgetpropositionen, att kommitténs arbete inte får innebära att åtgärderinte vidtas för att effektivisera polisens verksamhet redan i ett kortareperspektiv.

Regeringen har därefter, den 14 april 1994, uppdragit åt Riksåklaga-ren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att, under ledning avRiksåklagaren, utarbeta ett förslag till väsentligt fördjupat samarbete påcentral nivå mellan Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, Riks-kriminalpolisen och berörda delar av skatteförvaltningen och exekutions-väsendet när det gäller bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Enutgångspunkt skall därvid vara att Statsåklagarmyndigheten för speciellamål, Rikskriminalpolisens ekorotel och personal med bl.a. rådgivandeuppgifter och sambandsfimktion från skatteförvaltningen och exekutions-väsendet skall samlokaliseras till en central grupp för bekämpningen avekonomisk brottslighet. Överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten skalldärvid prioritera användningen av utredningsresurserna vid ekoroteln och

även i övrigt svara för den övergripande operativa ledningen inom Prop. 1993/94:150gruppen. Bilaga 2

Vidare skall förslag redovisas vad gäller formerna för samverkanmellan den centrala gruppen och andra organ med funktioner inom elleren verksamhet som annars har väsentlig betydelse för ekobrottsbe-kämpningen, såsom Finansinspektionen samt regionala myndigheter inomåklagarväsendet, polisväsendet, skatteförvaltningen och exekutionsväsen-det.

Förslagen skall redovisas i form av en rapport från Riksåklagarensenast den 1 september 1994. Målet skall vara att den centrala gruppenskall kunna träda i verksamhet senast den 1 juli 1995.

Regeringen har samma dag också uppdragit åt Riksåklagaren att utredaom de åklagare inom länen som huvudsakligen arbetar med ekonomiskbrottslighet kan lokaliseras till de orter där polisens resurser förekobrottsbekämpning finns. Syftet med uppdraget är att kunna möjliggöraen regional eller lokal samverkan som motsvarar det fördjupade centralasamarbetet.

Utrikesdepartementet

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

Prop. 1993/94:150

Bilaga 3

Utrikesdepartementet

(Tredje huvudtiteln)

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering avstatsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. vad avserUtrikesdepartementets verksamhetsområde

Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) for skillnadenmellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförluster inom ramen för systemetmed statsstödda exportkrediter. Enligt SEK:s beräkningar bör kreditgivningenunder budgetåret 1994/95 ge ett överskott vilket inbetalas till staten.

Bakgrund

Avräkningen mellan staten och SEK regleras genom ett avtal mellan parterna från1990. En komponent som påverkar nivån på belastningen/överskottet underanslaget är löftesprovisionen, dvs. den provision, i procentenheter årligen, somSEK debiterar för kreditbelopp som accepteras men ej betalas ut.

Löftesprovisionen vid marknadsmässiga krediter varierar beroende på kreditensstruktur. Nivån på löftesprovisionen för det statsstödda systemet uppgår f.n. till 0,5% och beslöts av riksdagen 1981 (prop. 1980/81:130, bet. 1980/81:NU58, rskr.1980/81:425). Löftesprovisionen höjdes då från 0,1% till 0,5 %.

SEK har i en skrivelse till regeringen i februari 1994 föreslagit attlöftesprovisionen inom det statsstödda systemet reduceras från 0,5 % till 0,25 %.SEK pekar i sin skrivelse på att anpassningen till marknadsmässiga räntor för destatsstödda krediterna påtagligt har minskat statens kostnader och att systemet idaglämnar ett överskott till staten. SEK framhåller också att den svenska nivån pålöftesprovisionen ligger högt i en internationell jämförelse, vilket är en nackdel försvenska exportörer.

Regeringens överväganden

Löftesprovisionen regleras inte i det internationella regelverk som styrstatsstödda exportkrediter. Vissa länder använder löftesprovisionens storlek i

konkurrenshänseende. Nivån på löftesprovisionen blir mer betydelsefull julängre utbetalningsperioden för krediten är. En viss löftesprovision är alltidmotiverad, men nivån kan behöva variera över tiden. Det är därför viktigt förSEK att även i det statsstödda systemet kunna följa marknadens växlingar ochbehov samt att kunna anpassa löftesprovisionens storlek. Regeringen anser motdenna bakgrund att riksdagen bör bemyndiga regeringen att fatta beslut omstorleken på löftesprovisionen inom det statsstödda systemet.

Regeringen föreslår att riksdagen

bemyndigar regeringen att besluta om storleken på löftesprovisionen inom detstatsstödda exportkreditsystemet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 3

Bilaga 4

F örsvarsdepartementet

Bilaga 4

Kapitalkostnader införs fr.o.m. den 1 juli 1994 för mark, vissaanläggningar och lokaler som Fortifikationsverket har ett tekniskt,juridiskt och ekonomiskt ansvar för.

I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 5, s. 17) harregeringen redovisat principerna för övergången till kapitalkostnader.Samtidigt har regeringen lämnat förslag till en preliminär kompensationav anslaget till Försvarsmakten.

För att det skall vara möjligt att införa ett system medkapitalkostnader måste först det befintliga beståndet invärderas.Invärderingen sker till bokfört värde. Utredningen avseende för-valtningen av försvarsfastigheter (FÖFA) invärderar för närvarandebeståndet på cirka 17 000 objekt och 165 000 hektar mark. Inför 1994års budgetproposition invärderade FÖFA delar av beståndet schablon-mässigt till 11 255 miljoner kr, varav 2 000 miljoner kr utgjorde värdetför mark. FÖFA har därefter kompletterat invärderingen med de delarsom inte invärderades inför 1994 års budgetproposition. Dennakomplettering ger vid handen att det totala beståndet omfattar ettschablonmässigt värde på 11 769 miljoner kr, varav 2 016 miljoner krutgör värdet för mark. Inför 1995 års budgetproposition kommer värdetpå fastighetsbeståndet att slutligt vara invärderat.

Det invärderade beståndets värde kommer att utgöra ettavkastningspliktigt statskapital. Fortifikationsverket kommer attamortera av statskapitalet i den takt som beståndet skrivs av. Beloppetskall tillföras statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisas motinkomsttitel. Fortifikationsverket kommer även att betala in ett beloppsom motsvarar avkastningskravet till statsverkets checkräkning iRiksbanken och redovisa beloppet mot inkomsttitel. Fortifikationsverketskall finansiera kapitalkostnaden genom hyresintäkter.

Införandet av kapitalkostnader skall vara budgettekniskt neutralt.Principen för att uppnå ett neutralt system genomförs i två steg. I ettförsta steg reduceras myndigheternas anslag med nuvarandeinvesteringsmedel för dels anskaffning av mark, dels om-, till- ochnybyggnad eller anskaffning av sådana objekt som fr.o.m. den 1 juli1994 skall lånefinansieras av Fortifikationsverket. I ett andra steg skall

myndigheternas anslag kompenseras för den hyreskostnadsökning sommotsvaras av kapitalkostnaderna.

I 1994 års budgetproposition föreslog regeringen dels attFörsvarsmaktens anslag A 1. skulle reduceras med 658 miljoner kr,dels att Försvarsmaktens anslag A 1. preliminärt skulle kompenserasmed 1 480 miljoner kr, som motsvaras av avkastningskrav påstatskapitalet (900 miljoner kr) och avskrivningskostnader påstatskapitalet (580 miljoner kr).

Kompensationen av Försvarsmaktens anslag A 1. enligt 1994 årsbudgetproposition behöver emellertid justeras till följd av denkomplettering av invärderingen som FÖFA har gjort. Vidare behöverövriga myndigheters anslag som berörs av införandet av kapital-kostnader kompenseras.

Försvarets radioanstalts anslag B 5. föreslås bli reducerat med deinvesteringsmedel som för närvarande finns på anslaget och som uppgårtill 1,2 miljoner kr. Någon reducering av de övriga myndigheternasanslag behövs däremot inte till följd av att investeringsanslagen F 3.Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter, I 2.Anläggningar för räddningsskoloma m.m. och F 6. Anskaffning avanläggningar för Försvarets forskningsanstalt har upphört fr.o.m.budgetåret 1992/93.

Regeringen föreslår med anledning av vad som här sagts attFörsvarsmaktens anslag A 1. justeras upp med 50,984 miljoner kr.Justeringen motsvaras av avkastningskrav på statskapitalet (20,868miljoner kr) och avskrivningskostnader på statskapitalet (30,116miljoner kr). Den totala kompensationen som föreslås förFörsvarsmaktens anslag A 1. blir således 1 530,984 miljoner kr.Regeringen föreslår att övriga myndigheters anslag justeras upp medsammanlagt 29,316 miljoner kr. Justeringen motsvaras av avkastnings-krav på statskapitalet (19,932 miljoner kr) och avskrivningskostnader påstatskapitalet (9,384 miljoner kr).

I det följande redovisas de anslag som föreslås bli justerade till följdav att kapitalkostnader införs. Inom parentes redovisas justeringen somregeringen föreslog skulle ske för Försvarsmaktens anslag A 1. i 1994års budgetproposition.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 4

Prop. 1993/94:150

Bilaga 4

Kompensation för införandetav kapitalkostnader

Avk.kravstatskapital(tkr)

Avskrivnings-kostnader (tkr)

Kapitalkostnad(tkr)

A 1. Försvarsmakten m.m.

20 868(900 000)

30 116

(580 000)

50 984(1 480 000)

B 3. Vämpliktsverket

2 308

3 274

B 4. Militärhögskolan

5 961

2 590

8 551

B 5. Försvarets radioanstalt

7 239

3 635

10 8741

C 1. Överstyrelsen för civilberedskap: Civil ledning ochsamordning

250¶G 2. Statensförsvarshistoriska museer

171¶G 3. Kustbevakningen

4 166

2 030

6 196

Totalt

40 800

39 500

80 300

De avgiftsfinansierade myndigheterna Försvarets materielverk ochFörsvarets forskningsanstalt kommer också att få ökade hyreskostnadermed anledning av att kapitalkostnader infors. Dessa ökadehyreskostnader skall täckas av de intäkter som den avgiftsfinansieradeverksamheten ger. Försvarets materielverks kapitalkostnader på 26,646miljoner kr ingår i det belopp på 50,984 miljoner som föreslås blitillfört anslaget A 1. Försvarsmakten m.m. Försvarets forskningsanstaltskapitalkostnader på 9,939 miljoner kr är inräknade i den nyss angivnajusteringen av Försvarsmaktens anslag A 1. med 9,689 miljoner kr.Återstoden, 0,25 miljoner kr, föreslås bli tillfört anslaget C 1.Överstyrelsen for civil beredskap: Civil ledning och samordning.

En slutlig invärdering av beståndet kommer att redovisas i 1995 årsbudgetproposition. Eventuella korrigeringar med anledning av denslutliga invärderingen kommer att göras inför budgetåret 1995/96.

1¶I enlighet med vad som redovisats ovan skall detta belopp reduceras med 1,2 miljoner 3kr.

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1993/94:150

Bilaga 4

1. under fjärde huvudtitelns ramanslag A 1. Försvarsmakten m.m. forbudgetåret 1994/95 anvisar 50 984 000 kr utöver vad somföreslagits i prop. 1993/94:100, bil. 5,

2. under fjärde huvudtitelns ramanslag B 3. Vämpliktsverket förbudgetåret 1994/95 anvisar 3 274 000 kr utöver vad som föreslagitsi prop. 1993/94:100, bil. 5,

3. under fjärde huvudtitelns ramanslag B 4. Militärhögskolan förbudgetåret 1994/95 anvisar 8 551 000 kr utöver vad som föreslagitsi prop. 1993/94:100, bil. 5,

4. under ljärde huvudtitelns ramanslag B 5. Försvarets radioanstalt förbudgetåret 1994/95 anvisar 9 674 000 kr utöver vad som föreslagitsi prop. 1993/94:100, bil. 5,

5. under fjärde huvudtitelns ramanslag C 1. Överstyrelsen for civilberedskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95anvisar 250 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100,bil. 5,

6. under fjärde huvudtitelns ramanslag G 2. Statens försvarshistoriskamuseer för budgetåret 1994/95 anvisar 171 000 kr utöver vad somföreslagits i prop. 1993/94:100, bil. 5,

7. under fjärde huvudtitelns ramanslag G 3. Kustbevakningen förbudgetåret 1994/95 anvisar 6 196 000 kr utöver vad som föreslagitsi prop. 1993/94:100, bil. 5,

8. att den civila planeringsramen för budgetåret 1994/95 fastställs till2 381 628 000 kr.

Utredningen avseende förvaltning av försvarsfastigheter (FÖFA) harinkommit med kompletterande underlag till Fortifikationsverkets för-enklade anslagsframställning for budgetåret 1994/95.

Behovet av lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissaanläggningar och lokaler under perioden 1994/95 - 1995/96 beräknas till1 000 miljoner kr per år. För budgetåret 1996/97 beräknas behovet avlån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar ochlokaler till 900 miljoner kr.

Behovet av lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggnings-tillgångar för förvaltningsändamål beräknas till 30 miljoner kr förbudgetåret 1994/95.

Ramen för upplåning i Riksgäldskontoret bör sättas något högre ändet beräknade investeringsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigtinträffar förändringar i de olika byggprojekten. Regeringen föreslårdärför att Fortifikationsverkets ram för upplåning för investeringar imark, anläggningar och lokaler samt anläggningstillgångar förförvaltningsändamål fästställs till 1 100 miljoner kr för budgetåret1994/95.

FÖFA föreslår att Fortifikationsverket skall genomföra följande låne-finansierade investeringar med kostnadsramar om 20 - 50 miljoner krmed byggstart budgetåret 1994/95: ombyggnad av militärrestaurang iLinköping, nybyggnad av helikopterhangar i Malmslätt, om- och ny-byggnad för materielunderhåll i Kungsängen, ombyggnad av elför-sörjning i Hårsfjärden, om- och tillbyggnad av kanslihus i Luleå samtnybyggnad av miloverkstäder i Visby och Eksjö. En anläggning förmaterielunderhåll kommer att byggas i Eksjö med en totalkostnad på 81miljoner kr. FÖFA har i sin kompletterande anslagsframställningredogjort för ytterligare ett antal lånefinansierade investeringar medbyggstart under budgetåret 1994/95.

Regeringen föreslår att riksdagen

bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 låtaFortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringarm.m. intill ett sammanlagt belopp av 1 100 000 000 kr.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 4

Bilaga-5

Socialdepartementet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:221) omändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:578) omsärskilt bidrag till kommuner,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) omdelpensionsförsäkring,

4. till förslagsanslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 an-visar ett belopp som är 40 000 000 kr lägre än vad som föreslagitsi prop. 1993/94:100 bil. 6,

5. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU23, rskr.1993/94:204) och med återkallande av förslaget i prop.1993/94:148 i denna del (p. 16), till Allmänna försäkringskassorför budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 kr,

6. till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på75 000 000 kr.

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:578) om särskilt bidrag tillkommuner i dess lydelse enligt lagen (1994:221) om ändring i nämndalag skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Statsbidrag utgår till en kommunför att kompensera denna för deökade kostnader som till en följdav bestämmelserna om mervärde-skatt uppkommer vid upphandlingi jämförelse med egen verksamhetinom sjukvård, tandvård, socialomsorg och utbildning. Sådantbidrag till kommun utgår även dåen kommun lämnar bidrag tillnäringsidkare för dennes verksam-het inom nämnda områden.

Statsbidrag enligt första stycketutgår alltid då en kommun lämnarbidrag eller annan ersättning tillsådant kommunalförbund som avsesi kommunalförbundslagen (1985:894),om förbundets verksamhet intemedför skattskyldighet enligt mer-värdesskattelagen (1994:200).

Med kommun förstås i denna lagprimärkommun och landstingskom-mun.

Föreslagen lydelse

1 §

Statsbidrag utgår till kommunoch landsting för att kompenserakommunen och landstinget för deökade kostnader som till följd avbestämmelserna om mervärdesskattuppkommer vid upphandling ijämförelse med egen verksamhetinom sjukvård, tandvård, socialomsorg och utbildning. Sådantbidrag till kommun och landstingutgår även då kommunen ochlandstinget lämnar bidrag tillnäringsidkare för dennes verksam-het inom nämnda områden.

Statsbidrag enligt första stycketutgår alltid då en kommun eller ettlandsting lämnar bidrag eller an-nan ersättning till sådant kommu-nalförbund som avses i kommunal-förbundslagen (1985:894), om för-bundets verksamhet inte medförskattskyldighet enligt mervärdes-skattelagen (1994:200).

Statsbidrag enligt första stycketlämnas också till ett kommunalför-bund eller ett beställarförbund sombedriver försöksverksamhet enligtlagen (1994:000) om lokal försöks-verksamhet med finansiell samord-ning mellan socialförsäkring,hälso- och sjukvård och social-tjänst för att kompensera förbundetför de ökade kostnader som tillföljd av bestämmelserna om mer-värdesskatt uppkommer vid upp-handling från annan än kommun

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

och landsting i jämförelse medkommunens och landstingets verk-samhet inom sjukvård, tandvårdoch social omsorg.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1990:578) om särskiltbidrag till kommuner skall ha lydelsen lag om särskilt bidrag tillkommuner m.fl.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Härigenom föreskrivs att 1, 5, 7, 12 och 13 §§ lagen (1979:84) omdelpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Delpension enligt denna lag kanefter ansökan utgå till förvärvs-arbetande i åldern 60 - 64 år somminskar sin arbetstid.

Föreslagen lydelse

Delpension enligt denna lag kanefter ansökan utgå till förvärvs-arbetande i åldern 62 - 64 år somminskar sin arbetstid.

5¶Försäkrad, som från och medden månad då han fyller 60 åreller senare minskar sin arbetstid iförvärvsarbete, har rätt till delpen-sion i enlighet med 6 - 13 §§ omhan därefter arbetar i genomsnittminst 17 och högst 35 timmar perarbetsvecka. Pension utgår längsttill och med månaden före den dåhan fyller 65 år.

§'

En försäkrad, som från och medden månad då han fyller 62 åreller senare minskar sin arbetstid iförvärvsarbete, har rätt till delpen-sion i enlighet med 6 - 13 §§ omhan därefter arbetar i genomsnittminst 17 och högst 35 timmar perarbetsvecka. Pension utgår längsttill och med månaden före den dåhan fyller 65 år.

Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbärförtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmänförsäkring.

7¶Annan förvärsarbetande än somavses i 6 § är berättigad till del-pension om han har minskat ar-betstiden med i genomsnitt minsthälften.

§2

Annan förvärsarbetande än somavses i 6 § är berättigad till del-pension om han har minskat ar-betstiden med i genomsnitt minsten fjärdedel.

Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete ifåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 avanvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) företagsledareoch dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget ellerannars under förhållanden som omfattas av 6 §. Med makar jämställs desom lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra ellergemensamt har eller har haft barn.

1 Senaste lydelse 1987:364.

2 Senaste lydelse 1990:671.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12¶För försäkrad som avses i 6 §utgörs pensionsunderlaget av skill-naden mellan hans genomsnittligaförvärvsinkomst före arbetstids-minskningen och den förvärvsin-komst som han efter arbetstids-minskningen kan antas ha tillsvidare. Därvid tillämpas 8 § och9 § andra stycket.

§3

För en försäkrad som avses i 6 §utgörs pensionsunderlaget av skill-naden mellan hans genomsnittligaförvärvsinkomst före arbetstids-minskningen och den förvärvsin-komst som han efter arbetstids-minskningen kan antas ha tillsvidare. Därvid tillämpas 8 § och9 § andra stycket. Vid denna be-räkning skall dock bortses från enminskning av arbetstiden som över-stiger 10 timmar per arbetsvecka iförhållande till den försäkradesarbetstid innan delpension förstbeviljats.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstids-minskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng förtilläggspension som han har tillgodoräknats för de närmaste fem åren förearbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstids-minskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Harinkomsten något år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng fördet året, skall den försäkrade i stället tillgodoräknas motsvarande del aven pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även tillpensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han intehade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgift. Vid beräkningen av dengenomsnittliga förvärvsinkomsten bortses från de två år för vilka pen-sionspoängen är lägst.

Avviker försäkrads inkomst efter arbetstidsminskningen väsentligt frånvad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller från vad som kanmotiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbets-förhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning avdenna inkomst bortses från sådana avvikelser.

13 §4

För försäkrad som avses i 7 §utgörs pensionsunderlaget av hälf-ten av hans genomsnittliga för-värvsinkomst före arbetstidsminsk-ningen. Denna inkomst beräknasenligt 12 § andra stycket. Över-stiger den förvärvsinkomst, somden försäkrade efter arbetstids-minskningen kan antas tills vidareha, hälften av den tidigare inkoms-ten, minskas pensionsunderlagetmed hänsyn härtill. Vidare tilläm-pas 8 § och 9 § andra stycket vidberäkningen av pensionsunderlaget.

För en försäkrad som avses i 7 §utgörs pensionsunderlaget av denandel av hans genomsnittliga för-värvsinkomst före arbetstidsminsk-ningen som motsvarar det antaltimmar han minskat sin arbetstid iförhållande till det antal timmarhan arbetade före arbetstidsminsk-ningen. Förvärvsinkomsten förearbetstidsminskningen beräknas en-ligt 12 § andra stycket. Vid beräk-ningen skall dock bortses från enminskning av arbetstiden somöverstiger 10 timmar per arbets-vecka iförhållande till denförsäk-

3 Senaste lydelse 1987:364.

4 Senaste lydelse 1987:364.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rades arbetstid innan delpensionförst beviljades. Överstiger denförvärvsinkomst, som den försäk-rade efter arbetstidsminskningenkan antas tills vidare ha, den andelav den tidigare inkomsten sommotsvarar arbetstiden efter arbets-tidsminskningen, minskas pensions-underlaget med hänsyn härtill.Vidare tillämpas 8 § och 9 § andrastycket vid beräkningen av pen-sionsunderlaget.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. Äldre bestämmelser skall tillämpas för delpension som sökts föreikraftträdandet. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 5 §§ skall vidareäldre bestämmelser om den ålder vid vilken en försäkrad kan fådelpension, tillämpas för delpension som sökts före den 1 januari 1995och beviljats för tid med början före detta datum.

3. När äldre bestämmelser om beräkning av delpension skall tillämpasskall, vid ny beräkning av delpension, en minskning av arbetstiden medmer än 10 timmar per arbetsvecka i förhållande till den försäkradesarbetstid innan delpension först beviljats, beaktas endast om minskningeninte överstiger den arbetstidsminskning som delpension senast beräknatsefter.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Regeringens förslag: Statsbidrag enligt lagen (1990:578) om särskiltbidrag till kommuner lämnas, förutom till kommuner och landsting,också till kommunalförbund och beställarförbund som handhar för-söksverksamhet enligt föreslagen lag om lokal försöksverksamhetmed finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-vård och socialtjänst.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1993/94:205 föreslås att enallmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun skall kunna kommaöverens om att bedriva lokal försöksverksamhet med finansiell samord-ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Försådan försöksverksamhet skall krävas regeringens medgivande ochregeringen skall kunna ställa villkor för verksamheten.

Finansiell samordning mellan de tre sektorerna innebär enligt förslagetatt ekonomiska resurser avseende de tre berörda sektorerna förs sammantill en gemensam s.k. finansiell ram att styras av parterna gemensamteller i samråd. Ledningen av försökverksamheten skall som huvudregelförläggas till en från parterna fristående organisation. Om den kommunsom skall delta i ett försök inte tillhör ett landsting, föreslås dock attledningen för försöket skall kunna förläggas till kommunen.

Skall ledningen av försöksverksamheten förläggas till en friståendeorganisation, kan parterna enligt förslaget välja mellan att förlägga dennafunktion till ett kommunalförbund som kommunen och landstinget bildareller till ett beställarförbund bildat av kommunen, landstinget och denallmänna försäkringskassan. Ett beställarförbund är en ny offentligrättsligorganisation. Likheten med kommunalförbund med direktion är dockstor.

Ledningsorganet för en försöksverksamhet med finansiell samordningmellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall enligtpropositionen ha ansvar för kostnaderna för de i försöket ingåendesektorerna. Ledningen föreslås också få den övergripande uppgiften attbesluta om mål och riktlinjer för de i försöket ingående verksamheternasamt att planera, prioritera, upphandla och finansiera dessa. Bildas ettkommunalförbund eller ett beställarförbund för sådan försöksverksamhetkommer därför stora delar av den upphandling av tjänster och serviceinom sjukvård och social omsorg som annars handhas av en kommuneller ett landsting i stället att handhas av ett sådant förbund.

Enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt undantas sjukvård, tandvårdoch social omsorg från skatteplikt och avdrag får endast göras föringående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv för verksamhet sommedför skattskyldighet enligt lagen. Kommuner och landsting får dockgöra avdrag även för ingående skatt som hänför sig till en verksamhet

som inte medför sådan skattskyldighet. Motsvarande bestämmelser finnsi den nya mervärdesskattelag (1994:200) som nyligen beslutats avriksdagen (prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170).

Beskrivna bestämmelser medför ofta en ökad kostnad för kommuneroch landsting vid upphandling av bl.a. sjukvård och social omsorg. Föratt kompensera sådana kostnader lämnas statsbidrag enligt lagen(1990:578) om särskilt bidrag till kommuner. Enligt den lagen lämnasstatsbidrag till kommuner och landsting för de ökade kostnader som tillföljd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandlingi jämförelse med egen verksamhet inom berörda sektorer. Statsbidraglämnas också till en kommun eller ett landsting som lämnar bidrag tillnäringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden eller till ettkommunalförbund, om förbundets verksamhet inte medför skattskyldighetenligt lagen om mervärdeskatt.

Som tidigare anförts kan vid försök med finansiell samordning mellansocialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst stora delar av denupphandling av tjänster och service inom sjukvård och social omsorg somannars handhas av en kommun eller ett landsting i stället komma atthandhas av ett kommunalförbund eller ett beställarförbund. Vid upphand-ling från annan än kommun eller landsting kan därvid uppkomma ökadekostnader till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt. Regeringenanser därför att statsbidrag också bör lämnas till kommunalförbund ochbeställarförbund som handhar försöksverksamhet enligt den föreslagnalagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellansocialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst för att kompenseraförbundet för dessa ökade kostnader. Detta föranleder en ändring av 1 §lagen om särskilt bidrag till kommuner i dess lydelse enligt lagen(1994:221) om ändring i nämnda lag liksom av rubriken till den lagen.Samtidigt bör en språklig justering av lagtexten göras så att begreppenprimärkommun och landstingskommun ändras till kommun och landstingi enlighet med språkbruket i kommunallagen (1991:900).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Antalet förtidspensionärer har stigit kraftigt de senaste åren. I december1991 fanns ca 367 000 förtidspensionärer. Under år 1992 steg antaletkraftigt till omkring 383 000. Den kraftiga ökningstakten kvarstod underår 1993 och antalet förtidspensionärer uppgick i december detta år till ca402 000 personer.

Det är nödvändigt att ökningen av antalet förtidspensionärer bryts såvälav kostnadsskäl som för att inte permanent utestänga människor frånarbetsmarknaden. Om ökningen av antalet förtidspensioner kan hejdasuppnås betydande samhällsekonomiska och humanitära vinster. Samtidigt

är det angeläget att förtidspensioneringens uppgift att ge ekonomisktskydd vid en allvarlig och varaktig nedsättning av arbetsförmåganrenodlas.

I 1993 års kompletteringsproposition bedömde regeringen i sambandmed saneringsprogrammet för den offentliga sektorns finanser att dengenomsnittliga pensionsåldern bör höjas med ett år (prop. 1992/93:150,bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Vidare har riksdagen i ett annatsammanhang uttalat att åtgärder för att höja den genomsnittliga pensions-åldern bör vidtas (bet. 1992/93:SfU 15, rskr. 1992/93:417).

I 1994 års budgetproposition har redovisats att den genomsnittligapensionsåldern, definierad som den ålder vid vilken en person i genom-snitt beviljas delpension, ålderspension eller förtidspension, har fallit från

60,7 år 1985 till 59,0 år 1992 (prop. 1993/94:100 bil. 6).

Ett beredningsarbete med inriktning på att bryta den stigande trendeninom förtidspensioneringen pågår inom regeringskansliet. Inom kortkommer en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan att lämnaen rapport. Utgångspunkt för arbetet är att beviljandet av förtidspensionofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och upprepadesjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna kommer därför inteenbart att inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärderi sjukfallen inom sjukförsäkringen. För att bryta utvecklingen inomförtidspensioneringen krävs åtgärder för att göra regelsystemet föraktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättradet medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenningoch förtidspension.

Arbetsgruppen överväger förslag med följande innebörd:

- att tydliggöra att rätt till sjukpenning respektive förtidspensionföreligger enbart om den nedsättning av arbetsförmågan som är aktuellklart kan tillskrivas rent medicinska orsaker,

- att det i samband med sjukskrivningar i ökad omfattning skall varamöjligt att inhämta bedömning från annan medicinskt sakkunnig än denbehandlande läkaren,

- att utredning av den försäkrades arbetsförmåga och möjligheterna tillrehabilitering i syfte att få en samlad bedömning i ökad omfattning börske där en sådan helhetsbedömning kan göras utifrån en samlad bredsåväl medicinsk som annan kompetens, t.ex. vid diagnostiska centra,smärtmottagningar eller liknande inrättningar,

- att förtroendeläkarens arbetsinsats på försäkringskassan bör utökas såatt denne i mycket högre utsträckning än hittills integreras i denordinarie verksamheten samt ges reell möjlighet att medverka i tidigaskeden av bedömning av rätt till sjukpenning och rehabiliteringspen-ning samt inför prövning och vid efterkontroll av förtidspension,

- att förtroendeläkare skall bedöma sjukpenningärenden i samband medobligatorisk prövning av sjukpenningrätten efter viss tid,

- att försäkringskassan ges möjlighet att helt eller delvis sätta nedersättning om den försäkrade utan giltig anledning inte medverkar isådan åtgärd som syftar till att utreda behovet av och möjligheten tillrehabilitering,

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

- att sjukbidragssystemet förändras,

- att obligatorisk efterkontroll av förtidspension införs.

Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i sedvanligordning. Regeringens bedömning är dock att det är motiverat att ianslutning till arbetsgruppens förslag redan nu föreslå vissa åtgärder isyfte att höja den genomsnittliga pensionsåldern och minska utgifterna förförtidspensioneringen.

Bland annat med anledning av Pensionsarbetsgruppens betänkandeReformerat pensionssystem (SOU 1994:20) aktualiseras frågor omförtidspensioneringens framtida utformning. Av stor betydelse förförtidspensioneringen är vidare det arbete som nyligen påbörjats av Sjuk-och arbetsskadeberedningen (S 1993:07). Denna beredning har till uppgiftatt utreda en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdomoch arbetsskada som innebär att försäkringsutgifterna inte ingår istatsbudgeten. Inom ramen för beredningens uppgifter faller att övervägaom förtidspensioneringen bör ingå i den nya ordningen eller bibehållasenligt hittillsvarande regler.

Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabilite-ringsarbetet fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrarrehabiliteringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenhetersom finns inom rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för attdessa erfarenheter omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet. Detta arbetemåste bedrivas parallellt med andra åtgärder som syftar till att reduceraantalet nybeviljade förtidspensioner.

I avsnitt 5 redovisas vissa förstärkningar av försäkringskassornasresurser som bedöms begränsa utgifterna för förtidspension.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Regeringens förslag: Till anslaget Allmänna försäkringskassor förbudgetåret 1994/95 förs ytterligare 104 005 000 kr, som kompensa-tion för administrationen av finansieringsbidraget för ungdoms-praktikanter, som medel till försäkringskassornas Utvecklingsrådm.m. samt för förstärkning av förtroendeläkarnas insatser vad gällermedverkan i tidiga skeden av bedömning av rätt till sjukpenning ochrehabiliteringspenning samt inför prövning av förtidspension ochdärmed bidra till att begränsa utgifterna för förtidspension.

11¶Finansieringsbidrag för ungdomspraktikanter

Den arbetsgivare som efter den 1 januari 1994 upplåter en plats förungdomspraktik hos sig skall, med vissa undantag, betala s.k. finansie-ringsbidrag som delfinansiering av åtgärden (prop. 1993/94:66,bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102). Finansieringsbidraget skall underde första sex månaderna av en praktikperiod vara 1 000 kr per månad.Anvisningstiden för en praktikant kan förlängas ytterligare sex månader.Om detta sker hos samma anordnare skall finansieringsbidraget vara3 000 kr per månad.

Arbetsmarknadsverket beräknar att det under ett år blir ca 200 000ärenden med finansieringsbidrag. Riksförsäkringsverket beräknar attkostnaden för administrationen av finansieringsbidraget kommer att uppgåtill ca 114 kr per ärende. Regeringen beräknar att medelsbehovet föradministrationen av finansieringsbidraget kommer att uppgå till 23 mkrunder budgetåret 1994/95. Regeringen erinrar i detta sammanhang om attdet tidigare i prop. 1993/94:125 (avsnitt 5) har föreslagits att försäkrings-kassorna för detta ändamål skall tillföras 11,5 mkr under innevarandebudgetår. Regeringen föreslog samtidigt att de allmänna försäkrings-kassorna skall ta till vara statens rätt avseende betalningen av finansie-ringsbidraget och föreslog en lag om ändring i lagen (1992:322) omungdomspraktikanter. Regeringen föreslår nu att de allmänna försäkrings-kassorna tillförs ytterligare 23 mkr som kompensation för administratio-nen av finansieringsbidraget.

Medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd m.m.

Statens arbetsgivarverk (SAV), Försäkringskasseförbundet (FKF),Försäkringsanställdas förbund (FF) och SACO har i ramavtal den 21oktober 1993 om löner m.m. 1993-1995 för tjänstemän vid allmänförsäkringskassa (RALF 1993-95), bilaga 10 överenskommit om bl.a.följande.

Utvecklingsrådet skall i enlighet med de riktlinjer som parterna närmareskall utarbeta, besluta om och finansiera eller medverka i och delfinansie-ra särskilda utvecklingsinsatser m.m. inom arbetsområdena kompetens-utveckling, förändring och förnyelse, produktivitets-, effektivitets- ochkvalitetsutveckling, jämställdhet, statistik m.m. som parterna enas omsamt annat utvecklingsarbete som parterna avtalar om. Regeringengodkände avtalen den 22 december 1994.

Parterna har i avtalet överenskommit om att till Utvecklingsrådet avsättade 5 188 000 kr som återstår att fördela enligt avtal den 10 november1993 avseende det s.k. femte kvartalet. Medlen fonderas på lämpligt sättsom Utvecklingsrådet får ta ställning till.

Parterna enades samtidigt om att 817 000 kr bör tillföras försäkrings-kassorna som kompensation för fördyrande pensionskostnader vilket avsertjänstepensioner som betalats ut under två månader utan den reducering

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

som avtalats om under sommaren 1993. Regeringen föreslår mot dennabakgrund att 6 005 000 kr tillförs försäkringskassorna budgetåret1994/95.

Förtroendeläkare hos försäkringskassan

I 18 kap. 12 § i lagen (1962:381) om allmän försäkring anges bl.a. attdet i försäkringskassan skall firmas en eller flera förtroendeläkare somskall biträda kassan i frågor som kräver medicinsk sakkunskap samt verkaför ett gott samarbete mellan kassan och de läkare som är verksammainom dess område.

Förtroendeläkarens uppgift är främst att på grundval av den behand-lande läkarens intyg klarlägga och förklara för den handläggandetjänstemannen den försäkrades status och vid behov begära kompletteran-de uppgifter från den behandlande läkaren.

År 1991 fanns ca 370 förtroendeläkare vid landets försäkringskassor.Ca 330 av dessa var verksamma vid försäkringskassornas lokalkontor.Den sammanlagda arbetstiden under en vecka år 1991 utgjorde ca 1060timmar, dvs. ca 3 timmar per förtroendeläkare och vecka. Uppräknat tillhalvtidstjänster motsvarade detta ca 60 förtroendeläkare. Finansieringenav ersättningen till förtroendeläkare sker över försäkringskassornasförvaltningsanslag.

Förtroendeläkaren är en av försäkringskassan anställd tjänsteman. Hangör sin bedömning på det material som försäkringskassans handläggaresammanställer och avses inte undersöka den försäkrade. Systemet medförtroendeläkare har blivit föremål för kritik från många försäkrade somhar svårt att förstå hur en läkare kan uttala sig om deras sjukdom,symptom och arbetsförmåga utan att ha undersökt dem. Det förekommervidare att försäkringkassans handläggare vid förfrågan om motiven försina beslut enbart hänvisar till att förtroendeläkaren har uttalat sig och attdet är därför som beslutet i fråga har fattats.

Av tillgänglig statistik framgår att många förtroendeläkare arbetar ettmycket begränsat antal timmar per vecka. Därvid bör beaktas attförtroendeläkarens arbetsuppgifter inte bara utgörs av bedömningar iärenden rörande sjukpenning, rehabilitering och förtidspension utan ävenav bedömning av arbetsskador samt utbildning och information m.m. Motbakgrund av den höga arbetsbelastning som varje förtroendeläkare haroch den begränsade tidsinsatsen per vecka i genomsnitt finns detanledning tro att många försäkringsärenden, även sådana med komplexadiagnoser, idag avgörs utan att förtroendeläkarens bedömning harinhämtats.

Förtroendeläkarens arbetsinsats på försäkringskassan bör utökas så attdenne i mycket högre utsträckning än hittills integreras i den ordinarieverksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverkai tidiga skeden av bedömning av rätt till sjukpenning och rehabiliterings-penning samt inför prövning av förtidspension. Förtroendeläkaren börockså vara den som i vissa fall - framförallt när den försäkrade begärdetta och med beaktande av reglerna i förvaltningslagen (1986:223) -

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

informerar den försäkrade om varför förtroendeläkaren bedömt arbetsför-mågan på annat sätt än vad behandlande läkaren gjort. Avsikten är därvidinte att förtroendeläkaren skall överta den behandlande läkarens roll ochefter en egen undersökning ge försäkringskassan råd om hur ärendet böravgöras. Inte heller skall förtroendeläkaren överta tjänstemannens rollsom beslutsfattare. Förtroendeläkaren skall utifrån det medicinskaunderlag som försäkringskassans handläggare har sammanställt göra enbedömning av t.ex. vilken komplettering som är nödvändig för att denmedicinska utredningen skall bli fullständig.

För att ytterligare förstärka och förtydliga förtroendeläkarens roll somsocialförsäkringens medicinske expert bör förtroendeläkarens arbetstid påförsäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. En förtroende-läkare bör dock till viss del bedriva annan läkarverksamhet för att intetappa kontakten med den egna professionen. I vissa undantagsfall bördock heltidsanställning kunna förekomma.

Regeringen föreslår att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronorför att kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser i tidiga skeden avbedömning av det medicinska underlaget i ärenden rörande sjukpenningoch rehabilitering samt inför prövning av förtidspension samt efterkontrolli förtidspensionsärenden. Det utökade anslaget beräknas tillföra försäk-ringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringenförutsätter därvid att det antal förtroendeläkare som idag finns bibehållsmen att den genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt.

Regeringen förutsätter vidare att Riksförsäkringsverket noga följer uppförtroendeläkarverksamheten hos försäkringskassorna.

Inom regeringskansliet utreds som ovan nämnts för närvarande vissafrågor inom förtidspensioneringen, bl.a. frågan om förtroendeläkarensroll. Regeringen vill dock redan nu avsätta medel för att stärka förtroen-deläkarens roll i samband med sjukskrivningar, rehabilitering ochförtidspensionering.

Regeringens bedömning är att en ytterligare förstärkning av förtroende-läkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i socialförsäkringssyste-met samt ett effektivare rehabiliteringsarbete.

I budgetpropositionen 1994 beräknas folkpensionsutgifterna i form avförtidspension till 15 450 000 000 kr och ATP-utgifterna till24 100 000 000 kr (prop. 1993/94:100 bil. 6). Förslaget beräknasinnebära att de totala förtidspensionsutgiftema minskar med 100 miljonerkronor varav 40 miljoner kronor inom folkpensioneringen och60 miljoner kronor inom ATP.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

14 Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Regeringens förslag: Med anledning av Alkoholpolitiska kommis-sionens slutbetänkande och den pågående europeiska integrations-processen anvisas 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drog-politiska ågärder under budgetåret 1994/95.

Med anledning av bl.a. avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbets-området (EES-avtalet) och de nyligen avslutade medlemskapsförhand-lingarna om svenskt medlemskap i EU kommer den svenska alkohollag-stiftningen framöver att förändras i vissa avseenden. I regeringensproposition 1993/94:136 om riktlinjer för ett nytt tillståndssystem förimport, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker till-kännages avsikten att avskaffa de nuvarande import-, export-, till-verknings- och partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin ochstarköl. Dessa skall ersättas av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssys-tem. En ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn skallinrättas.

Sverige bedriver sedan lång tid tillbaka en restriktiv alkoholpolitik meddet övergripande syftet att minska alkoholkonsumtionen och därmedalkoholskadorna i samhället. En vanlig uppskattning är att bortemot300 000 svenskar dricker alkohol så att de får problem med sin hälsa, sittarbete och sin familj. Det beräknas att ca 6 000 svenskar per år i förtidavlider på grund av alkoholen. Sverige måste därför även fortsättningsvisbedriva en aktiv alkoholpolitik för att ytterligare minska alkoholskadorna.

Grunderna för svensk alkoholpolitik lades fast i 1977 års alkoholpo-litiska beslut. Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen uttalat sittstöd för en fortsatt aktiv alkoholpolitik. Målet för alkoholpolitiken skallvara att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att sänka den totalaalkoholkonsumtionen. Denna strategi bygger på omfattande kunskaperoch beprövade erfarenheter av tillgänglighetens betydelse för utvecklingenav totalkonsumtionen och alkoholskadorna. En ökad tillgänglighet avalkohol medför en ökad konsumtion och ju mer alkohol som totalt dricksi ett samhälle, desto fler storkonsumenter kommer det att finnas och destofler kommer att få skador av sitt drickande.

Detta synsätt har också anammats av Världshälsoorganisationen (WHO)och ligger till grund för Europaregionens handlingsplan (EuropeanAlcohol Action Plan) för att minska alkoholskadorna i Europa. Planenhar antagits enhälligt av alla Europaregionens stater, inklusive samtligaEU-stater och målsättningen är att med år 1980 som basår minskaalkoholkonsumtionen i dessa länder med minst 25 procent till år 2000.

Vid en internationell jämförelse har Sverige en relativt låg alkoholkon-sumtion per capita, även om man tar hänsyn till den icke statistikfördakonsumtionen. Till följd härav är också skadenivån lägre än i jämförbara

industriländer. EES-avtalet och ett eventuellt EU-medlemskap innebärdock att Sverige kommer närmare övriga Europa och därmed länder meden mindre restriktiv alkoholpolitik och med andra dryckesmönster ochattityder till alkohol. Sett i ett längre tidsperspektiv kan det dessutomfinnas risk för att våra höga svenska alkoholpriser kommer att påverkasnedåt på grund av marknadsanpassning och slopad gränskontroll. Detbetyder att vi på lite längre sikt måste hitta alternativa strategier för attmotverka effekterna av en försvagad prispolitik. Risken är annars attkonsumtionen kommer att öka kraftigt.

Bl.a. mot den här bakgrunden har regeringen tillsatt den alkohol-politiska kommissionen, som har haft som främsta uppgift att ta fram enstrategi för att minska den totala alkoholkonsumtionen och begränsaalkoholens skadeverkningar. Det gäller därvid bl.a. förslag till hur detopinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom alkoholområdet kanförstärkas. Kommissionen har nyligen presenterat sina förslag förregeringen och slutbetänkandet är för närvarande föremål för remiss-behandling.

Med tanke på den integrationsprocess som pågår i Europa och detintensifierade sociala och kulturella utbyte som kan förväntas behövsenligt kommissionen framöver en kraftfull mobilisering på alkohol-området för att ytterligare begränsa den totala konsumtionen, trängatillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna.

När det gäller narkotikasituationen i landet finns det en risk för negativakonsekvenser till följd av att gränskontrollen vid inre gränser upphör.Också inom EU-ländema görs en sådan bedömning, och det har därförinom EU förutsatts att kompensatoriska åtgärder av olika slag skallinföras för att väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den friarörligheten innebär. Hit hör exempelvis ett ökat internationellt tull- ochpolissamarbete och en utveckling av teknik och arbetsmetoder hosberörda kontrollmyndigheter. Regeringen har mot denna bakgrund tillsatten särskild kommitté med uppgift att bl.a. överväga formerna för att ävenfortsättningsvis kunna upprätthålla en kontroll när det gäller att bl.a.förhindra narkotikainförsel från ett annat EU-land. Kommittén skall varafärdig med sitt arbete till sommaren 1994.

Förstärkning av det förebyggande arbetet

Brett syftande informations- och upplysningsverksamhet kommertillsammans med restriktioner vad gäller priser och tillgänglighet ocksåi fortsättningen att utgöra basen för de förebyggande insatserna påalkoholområdet. De generella förebyggande insatserna, som har helabefolkningen som målgrupp, kommer dock framöver att bli ännuviktigare än nu. De generella åtgärderna bör därför framöver få del avde härmed tillförda resurserna.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

16¶De generella åtgärderna bör dock kompletteras med en kraftfull satsningpå individuella åtgärder i syfte att hindra att riskabla alkoholvanorövergår i ett missbruk. Tidig upptäckt och enkla behandlingsåtgärder(rådgivning, stödsamtal m.m.) har prövats inom framför allt hälso- ochsjukvården med mycket goda resultat. Potentialen inom detta och andraverksamhetsområden förefaller mycket stor men har än så länge intetillvaratagits i särskilt stor utsträckning. Betydligt större resurser än i dagbör därför omprioriteras och ägnas åt individuella insatser för attupptäcka riskabla alkoholvanor och förhindra att de utvecklas till ettmissbruk. En sådan omorientering bör kunna visa sig vara kostnadseffek-tiv, dvs. leda till ett minskat behov av vård och behandling av miss-brukare.

De individuellt inriktade, tidiga insatserna mot missbruk har dock förnärvarande en mycket blygsam omfattning. Detta hänger enligt Alkohol-politiska kommissionens uppfattning i första hand samman med följandeomständigheter:

- Grundkunskaperna om alkoholens skadeverkningar är otillräckliga.

- Den egna inställningen till alkohol medför att man förhåller sig passiv.

- Sakkunnigt stöd saknas.

- Samarbetet mellan olika aktörer är outvecklat.

- Ansvarsförhållanden är oklara.

Mot denna bakgrund är det uppenbart att åtgärder måste vidtas för attbättre kunna utnyttja den potential som finns. Initiativ bör tas både påcentral och lokal nivå. På central nivå är i första hand Folkhälsoinstitutet,Socialstyrelsen och den planerade alkoholmyndigheten berörda. Deförväntas stimulera bl.a. högskolor och universitet, hälso- och sjukvård,arbetsliv, socialtjänst och försäkringskassor till olika slags insatser. Ävenolika kommersiella aktörer på alkoholområdet bör fås att ta ökat ansvar.De insatser som enligt kommissionen framstår som viktigast är bl.aföljande:

- Grundkunskaperna för bl.a. sjukvårdspersonal, socionomer, lärarem.fl. yrkeskategorier bör förstärkas.

- Fortbildningsaktiviteter för redan yrkesverksamma bör utökas.

- De goda exempel som finns från bl.a. sjukvårdsområdet måste lyftasfram och ges spridning.

- Ytterligare försöksprojekt och metodutveckling bör uppmuntras ochstödjas.

- Tidig upptäckt och tidiga missbruksförebyggande insatser inomarbetslivet måste uppmuntras.

- En stödfunktion, dit ickespecialisten på missbruk kan vända sig börfinnas.

Dessutom behövs förstärkta insatser när det gäller olika riskgrupper ochrisksituationer. Ungdomar måste uppmärksammas särskilt, liksom kvinnori barnafödande åldrar. Frågan hur missbrukares barn och övriga anhörigakan få ett bättre stöd är också av stor betydelse. Alkohol och trafik ärytterligare ett exempel på ett område där det behövs intensifieradeinsatser. Detta är bara några exempel på frågor som behandlats av

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

17¶Alkoholpolitiska kommissionen och som regeringen avser bereda vidareinom regeringskansliet.

Regionala och lokala satsningar på alkohol- och drogpolitiskahandlingsprogram

Tänkbara konsekvenser av ett EU-medlemskap för Sveriges vidkommandeär att tillgängligheten till alkoholhaltiga drycker ökar och/eller attalkoholpriserna blir lägre. Det är då troligt att alkoholkonsumtionenframför allt bland ungdomar - om inga motåtgärder sätts in - kommer attöka väsentligt. Det måste därför finnas en hög handlingsberedskap intebara nationellt utan också lokalt och regionalt för att snabbt kunna sättain motåtgärder, om konsumtionen kraftigt skulle öka. Men redan somläget är i dag krävs åtgtgärder för att förmå ungdomar att senareläggaalkoholdebuten och minska alkoholkonsumtionen.

Arbetet med att motverka alkohol- och narkotikabruk bland ungdomkräver inte bara satsning kring en åtgärd eller en förstärkning av speciellaresurser inom ett område. Problemets komplexitet kräver att arbetet utei kommunerna på att motverka såväl bruk som missbruk av alkohol ochnarkotika bland ungdomar genomförs efter en genomtänkt plan där deolika aktörernas uppgifter klarläggs. Målet är en sammanhållen strategifrån samhällets sida som är väl förankrad lokalt. Aktörerna är bl.a.socialtjänsten, skolan, fritidsförvaltningen, föreningslivet, polisen ochprimärvården. Viktigt är att främja drogfria miljöer och aktiviteter, attockså på det lokala planet verka för en avglorifiering av alkohol och attföra en ansvarsfull politik vad gäller t.ex. serveringstillstånd.

Regeringen anser att det därför är viktigt att kommunerna i landetutvecklar särskilda lokala handlingsprogram och konkreta handlingsplanersom omfattar såväl allmänna som direkt riktade insatser för att förhindraalkohol- och narkotikamissbruk hos ungdomar. Dessa program måstehållas aktuella, kunna anpassas till en förändrad situation och tillämpaskonsekvent.

När det gäller insatser för barn och ungdom framstår skolan av fleraskäl som den viktigaste lokala aktören. Skolan kan nå ungdomar underhela deras uppväxttid, då de formas och utvecklar sin livsstil, dåalkoholförtäring börjar bli intressant och lockande. Skolan har ocksåmöjlighet till ett naturligt och nära samarbete med elevens föräldrar. Detär därför angeläget att skolans insatser vad gäller att motverka alkohol-bruk och drogmissbruk intensifieras framöver.

Det här är några av de tankar och förslag som den Alkoholpolitiskakommissionen framför i sitt slutbetänkande och som regeringen avserutveckla vidare i det fortsatta beredningsarbetet.

En nationell ledningsgrupp bör bildas

Samhällsinformationen bör spela en viktig roll i det alkoholskadeföre-byggande arbetet även i fortsättningen. Den bör dock inte genomförasisolerat utan samordnas med andra aktiviteter. I nuvarande skede av

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

alkoholpolitiska förändringar finns det vidare starka skäl att ytterligarehöja ambitionsnivån inom detta område.

Alkoholpolitiska kommissionen föreslår att Folkhälsoinstitutet ges iuppdrag att utarbeta en nationell handlingsplan för att förebyggaalkoholskador och att tillskapa en nationell ledningsgrupp för det alkohol-och drogskadeförbyggande arbetet. Enligt regeringens mening bör dettaarbete påbörjas redan under nästa budgetår. Med utgångspunkt frånalkoholpolitiska kommissionens överväganden och förslag bör sålundaFolkhälsoinstitutet få i uppdrag att utarbeta en sådan samlad hand-lingsplan för att förstärka arbetet mot alkoholskador.

Kommissionens förslag avser vitt skilda frågeställningar och sam-hällssektorer och de berör en rad olika aktörer, vid sidan av Folk-hälsoinstitutet. En grundläggande förutsättning för framgång i arbetet äremellertid att de olika delarna samspelar med varandra så att de kankomplettera och förstärka varandra.

För att fullgöra sitt uppdrag bör därför Folkhälsoinstitutet samla berördastatliga myndigheter, liksom kommun- och landstingsförbunden, i ennationell ledningsgrupp för det alkohol- och drogskadeförebyggandearbetet. I kommissionens betänkanden föreslås att en rad olika myndig-heter får ansvar för att följa upp och genomföra skilda delar av detåtgärdsprogram som nu bör komma till stånd. Som kommissionenunderstryker kräver emellertid arbetet praktiskt taget genomgående ettnära samråd mellan de berörda myndigheterna och ofta även medkommun- och landstingsförbunden. En central funktion för den nationellaledningsgruppen blir därför att utgöra ett forum för en sådan fortlöpandeavstämning. Till ledamöter av gruppen bör utses personer i ansvarigställning inom respektive myndighet-/motsvarande.

Även om samordningen på nationell nivå är av stor betydelse, liggerhuvuddelen av det praktiska arbetet på lokal och regional nivå. Av-görande för möjligheterna att förebygga en ökning av alkoholskadorna idet nya alkoholpolitiska läge som Sverige nu går in i blir att åstadkommainte bara något av en nationell samling kring denna uppgift, utan framförallt en kraftsamling på den lokala och regionala nivån.

På regional nivå bör därför bildas motsvarande grupper med ansvar attregionalt genomföra olika drogpreventiva insatser som är lokalt ochregionalt anpassade. Det är också viktigt att olika lokala idéer tas till varaoch ges en nationell spridning. Det är därför viktigt att Folkhälsoinstitutetoch den nationella ledningsgruppen har regelbundna kontakter med deregionala grupperna och att viss samordning av de olika aktiviteternasker.

Om arbetet att begränsa alkoholskadorna skall lyckas, krävs medverkanfrån många aktörer även utanför den offentliga sektorn. En rad frivilligaorganisationer kan och bör spela en betydelsefull roll i arbetet, liksomarbetsmarknadens parter, kyrkan, föräldrar och många andra. På olikasätt bör Folkhälsoinstitutet skapa fora för en fortlöpande dialog medföreträdare för dessa frivilliga krafter. Även lokalt är det självfallet avstor betydelse att frivilliga krafter engageras i arbetet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

19¶Folkhälsoinstitutet bör vidare ges i uppdrag att avge en årlig rapport tillregeringen om utvecklingen på alkoholområdet, både om det förebyggan-de arbetet och om utvecklingen av alkoholkonsumtion och alkoholskador.Institutet bör också få ansvar för att en kvalificerad utvärdering aveffekterna av de genomförda insatserna kommer till stånd.

En av Folkhälsoinstitutets uppgifter inom alkohol- och drogområdet äratt ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. Institutetskall vidare stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggandeverksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter. Andraviktiga uppgifter är att initiera forskning och samla annan kunskap för attfå fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- ochdrogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva metoder för detförebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.

Med anledning av de förestående förändringarna på grund av denpågående europeiska integrationsprocessen kommer Folkhälsoinstitutetsuppgifter när det gäller att få fram underlag för samhällets fortsattainsatser inom det alkohol- och drogpolitiska området att bli allt viktigare.Folkhälsoinstitutets bevakande, utredande och förslagsställande rollbehöver därför förstärkas under den närmaste perioden framöver.Folkhälsoinstitutet måste noga kunna följa utvecklingen och om konsum-tionsutvecklingen kraftigt ökar tidigt slå larm. Beredskapen för att vidbehov sätta in ytterligare åtgärder måste vara god. Statistikförsörjningeninom området behöver förbättras. Genom olika enkäter och riktadeundersökningar bör Folkhälsoinstitutet nära följa utvecklingen och tidigtrapportera till riksdag och regering om utvecklingen.

Som alkoholpolitiska kommissionen understryker är det angeläget, inteminst i det skede av förändringar inom detta område som vi nu är innei, att forskningen kring olika aspekter av alkoholfrågan nu förstärks.Folkhälsoinstitutet bör ta initiativ till att ett samlat program för forskninginom alkoholområdet utarbetas, i samverkan med övriga forskningsfinan-siärer och forskningsintressenter.

En ny alkoholmyndighet

Riksdagen har den 20 april 1994 godkänt regeringens förslag till riktlinjerför ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihan-del med alkoholdrycker. När det nya systemet träder i kraft avskaffas denuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen förspritdrycker, vin och starköl. Dessa skall ersättas av ett alkoholpolitisktmotiverat tillståndssystem. En ny myndighet för tillståndsgivning, kontrolloch tillsyn avses bli inrättad från den 1 januari 1995. Regeringen avseratt återkomma till hösten med en proposition med de lagförslag sombehövs för införandet av det nya tillståndssystemet och inrättandet av dennya myndigheten.

Avsikten är att verksamheten vid den nya myndigheten skall finansierasgenom ett avgiftssystem som utgår från principen om full kostnadstäck-ning. Avgifterna skall bestämmas genom en schablonmässig beräkning avkostnaderna för handläggningen av de olika tillståndsärenden som kan

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

komma ifråga samt efterföljande tillsyn och kontroll av verksamheten. Endel av avgiften skall tas ut som ansökningsavgift. Det här är dock intäktersom kommer att finnas tillgängliga först sedan myndigheten etablerats ochverksamheten ordentligt är igång. Initialt under planeringsperioden ochunder det första verksamhetsåret bör därför vissa av de härmed tillfördamedel anslås för etablerandet av myndigheten till dess verksamheten äri full gång.

Serveringsbestämmelser

Alkoholpolitiska kommissionen har i sitt delbetänkande Serveringsbestäm-melser (SOU 1993:50) föreslagit att kommunerna skall överta länsstyrel-sernas hantering av serveringstillstånd till restauranger samt att vissaandra ändringar görs i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD)i syfte att minska krångel och detaljreglering och skapa tydligare regleroch skärpta krav där det behövs. Den s.k. LHD/LVM- utredningen harockså avlämnat ett betänkande Kommunernas roll på alkoholområdet ochinom missbrukarvården (SOU 1993: 31) där utredaren föreslår attlänsstyrelsernas LHD-hantering skall kommunaliseras. Regeringen avseratt till höstriksdagen tillsammans med övriga alkoholpolitiska förslagpresentera en proposition med anledning av dessa båda betänkanden.Kostnader för vissa utbildnings- och informationsinsatser med anledningav föreslagna förändringar kommer att bli aktuellt under budgetåret1994/95.

Regeringen har i det föregående redogjort för behovet av omfattandeopinionsbildande och attitydförändrande alkoholpolitiska åtgärder medtanke på de förändringar som den pågående europeiska integrations-processen medför för Sveriges del. Dessutom behövs en handlings-beredskap i fall att alkoholkonsumtionen kraftigt skulle öka. Regeringenanser därför att 75 miljoner kronor bör användas under budgetåret1994/95 för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Riksdagen böranvisa ett nytt, särskilt anslag för ändamålet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

Regeringens förslag: Rätt till delpension grundas på högst tiotimmars minskning av arbetstiden per vecka. Bestämmelserna skalltillämpas även för egenföretagare. En egenföretagare behöver minskasin arbetstid med i genomsnitt en fjärdedel för att bli berättigad tilldelpension.

Rätt till delpension tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad haneller hon fyller 62 år.

21¶Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler i lagen(1979:84) om delpensionsförsäkring har förvärvsarbetande i åldern 60 -64 år möjlighet att minska sin arbetstid och uppbära delpension. Delpen-sionen ersätter då en viss andel av inkomstbortfallet till följd avarbetstidsminskningen. För att delpension ska kunna utges krävs bl.a. attden försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under sammanlagtminst tio år fr.o.m. 45 års ålder. Dessutom ska den försäkrade ha arbetatunder minst fyra månader under de senaste tolv månaderna förearbetstidsminskningen.

För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst femtimmar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar iveckan. Egenföretagare måste minska sin arbetstid med i genomsnittminst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan.

Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 procent avinkomstbortfallet. Inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas medutgångspunkt från genomsnittet av de tre högsta pensionspoängen blandde pensionspoäng som förvärvats under de senaste fem åren föredelpensionsuttaget. Den genomsnittliga inkomsten räknas upp medaktuellt basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmänförsäkring. Inkomstbortfallet bildas av skillnaden mellan den beräknadegenomsnittliga inkomsten och den erhållna inkomsten efter arbetstids-minskningen.

Delpensionen är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet och ärtillsammans med deltidsinkomsten pensionsgrundande för ATP. Delpen-sionsförsäkringen finansieras dels genom socialavgift, dels delpen-sionsfondens avkastning. Avgiften uppgår fr.o.m. den 1 juli 1992 till0,20 procent av avgiftsunderlaget. När delpensionsförsäkringen infördesden 1 juli 1976 sattes avgiften till 0,125 procent av avgiftsunderlaget.Åren 1977 till 1979 var avgiften 0,25 procent och åren 1980 till 1992(t.o.m. den 30 juni) var avgiften 0,5 procent. Delpensionsavgifterna hari stort sett täckt försäkringsutgifterna under åren 1976 - 1984. Fr.o.m.år 1985 har avgifterna tillsammans med fondavkastningen överstigitutgifterna i sådan mån att delpensionsfonden i slutet av år 1992 uppgicktill 13,8 miljarder kronor.

Delpensionärernas andel av inskrivna försäkrade i åldrarna 60 - 64 årmed sjukpenninggrundande inkomst varierade under åren 1985 - 1991mellan 13 och 15 procent för att år 1992 stiga till ca 22 procent. Före år1992 var det således var sjunde försäkrad i genomsnitt i de aktuellaåldersgrupperna som använde sig av möjligheten att trappa ned sinarbetsinsats med hjälp av delpension. Fr.o.m år 1992 är det nära varfjärde person i åldrarna 60 - 64 år som har delpension. Avgiften tilldelpensioneringen betalas dock av alla försäkrade under hela denförvärvsaktiva tiden, vare sig de väljer att utnyttja möjligheten till delpen-sion eller inte.

Sambandet mellan summan av inbetalad avgift och summan av utbetaladdelpension för den enskilde individen blir därmed svagt. Detta kanillustreras av en beräkning av det antal år med erlagd delpensionsavgiftsom behövs för att täcka summan av en enskild individs delpension under

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

de fyra år som är den vanligaste perioden för uttag av delpension. Meden avgift på 0,5 procent, en real avkastning på 4 procent i fonden ochmed en jämn förvärvsinkomst över livet, krävs det ca 65 års förvärvs-arbete (inkl, fyra års deltidsarbete samtidigt som delpension uppbärs) föratt fondbehållningen ska räcka till det belopp den enskilde personen fåri delpension.

Efter det att delpensionen införts den 1 juli 1976 har sammanlagt57 074 personer i åldrarna 60 - 64 år beviljats delpension underkalenderåren 1977 - 1979. Under dessa tre kalenderår sjönk antaletnybeviljade förtidspensioner i de aktuella åldrarna från 17 940 år 1977till 16 501 år 1979, dvs. med 1 439. Fr.o.m. den 1 januari 1981 (till den1 juli 1987) sänktes kompensationsgraden från 65 till 50 procent avinkomstbortfallet. Inför denna förändring, dvs. under år 1980, ökadeantalet beviljade delpensioner kraftigt från 18 243 år 1979 till 32 882.Samtidigt ökade år 1980 antalet beviljade förtidspensioner med ca 1 200.Detta visar att det inte alltid gäller ett tydligt samband i meningen attantalet beviljade förtidspensioner ökar när antalet delpensioner minskaroch omvänt.

Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska läge som råderfinns det skäl att pröva om olika delar i socialförsäkringssystemen har enväl avvägd nivå och att stärka sambandet mellan avgift och förmån. Avdessa skäl anser regeringen att vissa förändringar bör göras vad avserdelpensionsförsäkringen.

Delpensionsförsäkringens syfte är att ge äldre förvärvsarbetandemöjlighet till en mjuk övergång till ålderspensioneringen. Under normalakonjunkturer råder ett mycket svagt samband mellan delpensions-frekvensen och förtidspensionsfrekvensen i de berörda åldersgrupperna.Eftersom regeringen nu bedömer att det finns förutsättningar för en godekonomisk tillväxt i Sverige under de närmaste åren bör en begränsningav rätten till delpension kunna genomföras utan att utgifter övervältras påförtidspensioneringen.

Regeringen föreslår därför att delpensionen begränsas till att avseersättning med 65 procent av det inkomstbortfall som följer av enminskning av arbetstiden med högst tio timmar per vecka. Som en följdav detta föreslås att en egenföretagare endast skall behöva minskaarbetstiden med en fjärdedel i genomsnitt. Regeringen föreslår vidare atten försäkrad skall ha rätt till delpension först fr.o.m. det år han eller honfyller 62 år. Dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Haransökan om delpension gjorts före ikraftträdandet föreslås dock äldreberäkningsregler gälla. I fråga om vid vilken ålder en försäkrad skallvara berättigad till delpension föreslås en mjukare övergång. Äldrebestämmelser föreslås i detta hänseende tillämpas även för den som söktdelpension före den 1 januari 1995 och fått den beviljad för tid medbörjan före detta datum.

Regeringens förslag beräknas reducera utgifterna för delpensioneringenmed 0,1 miljarder kronor i slutet av budgetåret 1994/95. I slutet av dedärpå följande budgetåren beräknas utgifterna, i 1994 års pris och medviss reallönehöjning, understiga kostnaden för en oförändrad delpensions-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

försäkring med 0,5 miljarder, 1,1 miljarder, 1,7 miljarder och slutligenmed 2,1 miljarder kronor. Antalet personer med delpension har iberäkningarna antagits öka år 1994/95 med ca 4 000 till ca 52 000 för attdärefter successivt avta till ca 20 000 i slutet av budgetåret 1998/99. Iberäkningen har vidare antagits en ökning med ca 3 000 till följd av ettstörre antal sökande budgetåret 1998/99 förutsatt att delpensionsförsäk-ringen avvecklas enligt Pensionsarbetsgruppens förslag i betänkandetReformerat pensionssystem (SOU 1994:20).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 5

24¶Bilaga 6

Kommunikations-departementet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 6

Mot bakgrund av det eftersatta underhållet på statliga vägar samt denrådande arbetslöshetssituationen beslutade riksdagen år 1992 attanvisa ett reservationsanslag om totalt 3,7 miljarder kronor förunderhållsåtgärder på vägar och järnvägar för sysselsättning och till-växt. Våren 1993 anvisade riksdagen 1,2 miljarder kronor undersamma anslag med särskild inriktning mot upprustning och för-bättringar av länsvägar och länsjärnvägar. Riksdagen har tidigaredenna vår beslutat att anvisa ytterligare 1,2 miljarder kronor församma ändamål.

Trots dessa och en rad andra arbetsmarknadspolitiska åtgärderråder fortfarande ett svårt arbetsmarknadsläge. Ytterligare insatserbehöver vidtas som är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbtoch där sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser måste göras ihela landet med hänsyn tagen till arbetsmarknads- och transport-situationen.

Dessa kortsiktiga och konjunkturberoende insatser bör göras somett komplement till de långsiktiga och samlade insatser i investeringari det nationella och regionala transportnätet som riksdagen ochregeringen fattat beslut om.

Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhållav länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfatt-ning till sådana riksvägar som har liknande förutsättningar och pro-blem som angivna länsvägar. Detta har stor betydelse för bl.a. skogs-industrins transportmöjligheter. Dessa åtgärder medverkar också tillen ökad trafiksäkerhet och minskad miljöpåverkan. För att få en såeffektiv användning av medlen som möjligt i syfte att stärkaregionernas transportnät bör också en mindre del kunna användas förde ändamål som gäller vid fördelning av medel till länstrafikanlägg-ningar.

Regeringen föreslår därför att till anslaget Underhållsåtgärder försysselsättning och tillväxt anvisas 1 600 000 000 kronor för budget-året 1994/95 utöver de 1 200 000 000 kronor som riksdagen tidigaredenna vår fattat beslut om (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet.

1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157). Därigenom kommer Prop. 1993/94:150

2 800 000 000 kronor att stå till regeringens förfogande under Bilaga 6budgetåret 1994/95.

Regeringen kommer att fördela medlen på länen inom ramen förovan och i budgetpropositionen angivna riktlinjer.

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet.1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157) till Underhållsåtgärder för syssel-sättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtitelnanvisar ett reservationsanslag på 2 800 000 000 kronor.

Luftfartsverket skall ges rätt att under perioden 1994-1998ställa ut en kapitaltäckningsgaranti till förmån för dotterbolagetLFV AirportCenter AB. Verket skall vidare inom den ram somtidigare beslutats för aktieteckning i LFV AirportCenter ABäven ges rätt att lämna aktieägartillskott till bolaget.

Luftfartsverket inledde under år 1986 ett arbete i syfte att uppföra enkommersiell anläggning mellan dåvarande inrikes- och utrikes-terminalema på Arlanda flygplats. Härigenom avsågs servicenivånför bl.a. flygresenärer och företag på flygplatsen höjas och Arlandasattraktionskraft som flygplats stärkas. Dessutom skulle verket erhållaintäkter genom exploatering av befintliga markområden och infra-struktur. Projektet hade till en början namnet Arlanda Centrum,vilket senare ändrats till Sky City.

Luftfartsverket har kontinuerligt informerat regering och riksdagom utvecklingen av projektet. En genomgående utgångspunkt förprojektet har därvid varit att Sky City skall uppföras och förvaltas iegen företagsform och därmed ekonomiskt avgränsas från Luftfarts-verkets övriga verksamhet.

Med stöd av riksdagens medgivande (prop. 1989/90:100 bil. 8, bet.1989/90:TU25, rskr. 1989/90:284) bemyndigade regeringen våren

1990 Luftfartsverket att inom en ram på 80 miljoner kronor tecknaaktier i ett bolag med uppgift att uppföra och förvalta anläggningenSky City, samt att upp till ett belopp av 10 miljoner kronor gå iborgen för upplåning i bolaget. Detta bolag, LFV AirportCenter AB,bildades därefter hösten 1990 som helägt dotterbolag till Luftfartsver-ket med ett initalt aktiekapital på 1 miljon kronor.

Finansieringen av Sky City-anläggningen upphandlades genomanbud. Ett ramavtal träffades därefter i november 1990 med För-säkringsbolaget SPP, som dels innefattade finansieringen under bygg-nadstiden, dels ett erbjudande från SPP om finansiering på lång sikt.SPP blev därigenom huvudentreprenör och uppförde under åren1991-1993 anläggningen Sky City vid Arlanda flygplats, vilken togsi bruk med början i september 1993.

Ramavtalet mellan Luftfartsverket och Försäkringsbolaget SPP frånår 1990 innebar att SPP, som vid färdigställandet den 1 januari 1994överlämnade anläggningen till verket, erbjöd sig att senast 15månader efter färdigställandet förvärva hela anläggningen. SPP avsesdärefter att i ett särskilt förvaltningsavtal uppdra åt LFVAirportCenter AB att under minst 25 år förvalta Sky City-anlägg-ningen, och i ett optionsavtal ge detta bolag rätt till förvärv av an-läggningen vart femte år till ett pris som ger SPP en överenskommenrealränta på sysselsatt kapital. Förvaltningsavgiften till SPP avsesanpassas till förväntad resultatutveckling i förvaltningen av anlägg-ningen. Detta innebär att en viss del av räntekostnaden förfinansieringen skjuts framåt i tiden. Under de tio första åren avsesdärvid inte någon avskrivning av investeringsutgiften ske. I upp-görelsen ingår också att Luftfartsverket samtidigt med förvaltningsav-talets undertecknande skulle utfärda en avsiktsförklaring att, så längekoncernförhållandet med LFV AirportCenter AB består, skapa förut-sättningar för att detta bolags verksamhet bedrivs på ett sådant sätt attdess förpliktelser som förvaltare kan fullföljas.

Luftfartsverket, LFV AirportCenter AB och FörsäkringsbolagetSPP har den 22 december 1993 tecknat ett tilläggsavtal varigenomdels SPP överlämnat anläggningen till byggherren Luftfartsverket perden 1 januari 1994, dels Luftfartsverket förbundit sig att överlåtabyggnaden till SPP per den 1 maj 1994, varefter finansiering ochförvaltning avses ske i enlighet med villkoren i det tidigare nämndaramavtalet. I avvaktan på SPP:s förvärv har slutligen också Luft-fartsverket medgivits anstånd med erläggandet av entreprenadsummani enlighet med vissa villkor i ramavtalet.

Regeringen berörde i budgetpropositionen år 1993 (prop.1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU19, rskr. 1992/93:245) att Luft-fartsverket vid beräknande av sin ekonomiska utveckling under tre-årsperioden 1993-1995 valt att tills vidare inte låta Sky City-anlägg-ningen på Arlanda påverka verkets balans- och resultaträkning.Regeringen förutsatte att denna fråga skulle klaras ut till bokslutet år1993. Med anledning av detta inkom Luftfartsverket i november 1993med en särskild skrivelse till regeringen, varigenom verket redo-visade den tidigare beskrivna finansieringslösningen för anlägg-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 6

ningen. Riksrevisionsverket har därefter för sin del begärt klar-lägganden beträffande riskbilden i projektet och därmed redovis-ningen i Luftfartsverkets räkenskaper. Luftfartsverket har i skrivelsetill regeringen i mars 1994 lämnat en slutlig redovisning av lägetinkl, de begärda klarläggandena. Verket konstaterar i sin skrivelse attkostnaden för Sky City-anläggningen totalt uppgår till 1 800 miljonerkronor i aktuellt penningvärde. Det 25-åriga förvaltningsavtaletsfinansieringsmodell innebär som tidigare nämnts en förskjutning avkostnadsbelastningen för LFV AirportCenter AB så att denna underde första 12 åren blir lägre än vid en periodiserad redovisning ochdärefter högre. Vid en antagen inflation på i genomsnitt 4 % per årkan förskjutningen beräknas till ca 700 miljoner kronor. Förvalt-ningsavgiften till SPP uppgår till i genomsnitt ca 252 miljoner kronorper år. Intäkterna bedöms dock komma att överstiga kostnadernaunder avtalstiden varför projektet bedöms få en positiv påverkan påLuftfartsverkskoncernens resultat.

Revisorerna i bolaget har påpekat det ansenliga åtagande som LFVAirportCenter AB iklätt sig genom förvaltningsavtalets utformningjämfört med bolagets begränsade egna kapital, och har därför före-slagit att bolaget begär förtydligande från SPP eller Luftfartsverketeller bådadera avseende riskfördelningen i avtalet.

Verket har mot denna bakgrund i skrivelsen hemställt om rätt att fåutfärda en generell kapitaltäckningsgaranti till förmån för bolaget isyfte att säkra bolagets egna kapital. Garantin skulle omfatta fem åroch verket beräknar därvid garantibehovet till ca 350 miljonerkronor.

Luftfartsverket hemställer vidare i skrivelsen om att, inom dentidigare nämnda ramen 80 miljoner kronor för teckning av aktier iLFV AirportCenter AB, även få rätt att ge s.k. aktieägartillskott tillbolaget.

Regeringen anser att den av Luftfartsverket redovisade finansierings-och förvaltningslösningen för Sky City-anläggningen vid Arlandaflygplats i allt väsentligt följer de inledningsvis nämnda riktlinjernaom att projektet skulle uppföras och förvaltas i egen företagsform ochdärmed ekonomiskt avgränsas från Luftfartsverkets övriga verksam-het. Regeringen delar också synen att Sky City-anläggningen hargoda förutsättningar för att bidra till att öka Arlandas attraktivitetsom flygplats och resecentrum och därigenom också bidra till Luft-fartsverkets resultat och flygsektorns utveckling. De nu begärda be-myndigandena bör framför allt ses som tekniska justeringar för attmedge en effektiv förvaltning och rimlig redovisning av anlägg-ningen, och regeringen anser därför att Luftfartsverkets hemställanbör bifallas.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 6

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att ge Luftfartsverket rätt att underperioden 1994-1998 ställa ut en kapitaltäckningsgaranti till för-mån för LFV AirportCenter AB,

2. bemyndigar regeringen att ge Luftfartsverket rätt att inom enram på 80 000 000 kronor dels teckna aktier i, dels ge aktie-ägartillskott till LFV AirportCenter AB.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 6

- Regeringen bemyndigas att ingå ett nytt konsortialavtalrörande SOS Alarmering AB mellan svenska staten, Lands-tingsförbundet och Svenska Kommunförbundet genomFörenade Kommunföretag AB samt ett alarmeringsavtalmellan svenska staten och SOS Alarmering AB.

- För SOS Alarmering AB:s åtaganden betalar staten en årligavgift till SOS Alarmering AB. Riksdagen har för dettaändamål för budgetåret 1994/95 anslagit 140 miljonerkronor. För täckande av investeringskostnaden för ny teknikvid centralerna i Stockholm, Göteborg och Malmö föreslåsatt staten som en engångssumma tillför bolaget ytterligare80 miljoner kronor.

SOS-tjänsten innebär att allmänheten i nödsituationer kan slå etttelefonnummer, för närvarande 90 000, och genom förmedling avtelefonist komma i kontakt med önskat hjälporgan. Post- och tele-styrelsen har nyligen beslutat att det gemensamma europeiskaalarmeringsnumret 112 skall vara infört i Sverige den 1 juli 1996.

SOS-tjänsten infördes efter beslut av 1956 års riksdag (prop.1956:1 bil. 27, bet. 1956:SU9, rskr. 1956:155). Behovet av en sär-skild SOS-tjänst var i första hand en följd av telenätets automatise-ring. Så länge telefonsamtal vidarekopplades av telefonist på enmanuell telefonstation kunde man i en nödsituation lyfta telefonlurenoch begära ”polis”, ”brandkår” osv. (de s.k. sociala namnanropen).Efter hand som telenätet automatiserades bortföll denna möjlighet och

allmänheten måste känna till telefonnumren till de olika hjälporganen,vilket i nödsituationer kunde vålla vissa problem. Genom riksdagsbe-slutet år 1956 infördes ett för olika hjälporgan gemensamt telefon-nummer (90 000), som skulle gälla över hela landet och genom vilketen person i nöd kunde komma i kontakt med önskat hjälporgan.

I syfte att samordna samhällets alarmeringsfunktioner och möjlig-göra snabba och effektiva hjälpinsatser bildades år 1972 SOSAlarmering AB (SOS Alarmering). SOS Alarmering ägdes till 50 %av Televerket och till 25 % vardera av Kommunförbundet ochLandstingsförbundet. Förhållandet mellan ägarna, såsom kostnadsan-svaret, reglerades i ett konsortialavtal. Enligt avtalet fördelades kost-naderna enligt principen att Televerket svarade för 40 % av kost-naderna, anslutna landsting svarade tillsammans för 30 % av kost-naderna och anslutna kommuner tillsammans för 30 % av kost-naderna.

Våren 1991 godkände riksdagen ett nytt konsortialavtal för SOSAlarmering (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :TU28, rskr.1990/91:369). Staten, genom Televerket, tog i avtalet på sig ettjämfört med tidigare avtal ökat kostnadsansvar för 90 OOO-tjänstenfram till år 1994. Enligt konsortialavtalet från år 1991 skall kost-naderna för resp. SOS-central fördelas enligt följande: Televerketsvarar för 50 % av kostnaderna, anslutna landsting svarar för 30 %av kostnaderna och anslutna kommuner svarar för resterande 20 %av kostnaderna. Parterna har för tiden efter år 1994 inte kunnat enasom en förändrad fördelning.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att vid behov jämka den ikonsortialavtalet fastställda kostnadsfördelningen (prop. 1992/93:132,bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152). Beslutet ger förutsättningaratt uppnå en mer affärsmässig relation mellan SOS Alarmering ochberörda kommuner. Beslutet ger också möjlighet till en prissättningsom är bättre anpassad till kostnaderna för enskilda tjänster, men denskall inte innebära någon övervältring av kostnaderna på staten ellerlandstingen.

Mot bakgrund av Televerkets ombildande till aktiebolag, Telia AB,den 1 juli 1993 samt den pågående och förväntade utvecklingen påtelemarknaden beslutade riksdagen våren 1993 att statens aktier iSOS Alarmering skall förvaltas direkt av regeringen (prop.1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 6

Det statliga ansvaret

Ansvaret för samhällets alarmeringsfunktioner regleras bl.a. i rädd-ningstjänstlagen (1986:1102). Räddningstjänsten skall enligt rädd-ningstjänstlagen planeras och organiseras så att räddningsinsatsernakan påbötjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för räddnings-tjänst skall samarbeta med varandra och se till att det finns anord-ningar för alarmering av räddningsorganen. I motiven till lagen

(prop. 1985/86:170 s. 42) uttalades att en av förutsättningarna föreffektiva räddningsinsatser är att räddningsorganen larmas så tidigtsom möjligt. Det är därför viktigt att det finns väl fungerande anord-ningar som ständigt kan ta emot larm. Lika viktigt är det att den somhar tagit emot larmet också snabbt kan vidarebefordra det till deträddningsorgan som skall göra insatsen.

Staten har vidare ett ansvar för grundläggande telekommunika-tioner. Detta ansvar upprätthålls bl.a. genom att Post- och tele-styrelsen, vid sin tillståndsgivning enligt telelagen (1993:597), före-skriver som villkor för teleoperatörer att de skall tillhandahålla90 000-samtal med erforderlig säkerhet och att de utan avgift ellermed högst en markering för abonnenterna skall förmedla tele-meddelanden till samhällets alarmerings- och räddningstjänst. Post-och telestyrelsen har vidare möjlighet att enligt lagen (1993:599) omradiokommunikation vid beviljande av tillstånd att inneha och an-vända radiosändare förena tillståndet med villkor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 6

Televerkets ombildande till aktiebolag och överföringen av statensaktier i SOS Alarmering från Televerket till direkt förvaltning avstaten har aktualiserat en översyn av statens roller inom bolaget, dvs.staten som kund till SOS Alarmering och staten som ägare tillbolaget. Översynen har genomförts i samråd med de övriga ägarna. Idet följande lämnas en redogörelse för de förändringar somregeringen föreslår med anledning av översynen.

Nuvarande konsortialavtal innebär att bolagets årliga underskotttäcks av kunderna i proportionerna staten 50 %, landstingen 30 %och kommunerna 20 %. Denna underskottstäckning utgör ersättningför de tjänster kunderna erhåller. Vidare gäller enligt nuvarande avtalatt eventuella överskott i bolaget går tillbaka till kunderna i form avminskade belopp för täckningen av bolagets underskott. Bolaget fårsåledes inte del i eventuella besparingar som sker.

Ersättningen till SOS Alarmering från staten uppgick år 1993 till ca140 miljoner kronor.

Den tekniska utvecklingen och behovet av att säkerställa effektivmottagning och analys av samtal på 90 000-numret gjorde att ägarnaoch styrelsen under slutet av 1980-talet fattade beslut om att investerai ny teknik för operatörerna vid SOS-centralema. Under åren 1987till 1992 har denna nya teknik, s.k. CoordCom-utrustning, installeratsi 16 centraler. De centraler som återstår är centralerna i Stockholm,Göteborg och Malmö. Statens andel av investeringarna uppgår ienlighet med konsortialavtalet till 50 %. För de redan installeradecentralerna regleras statens andel av investeringarna genom ettleasingavtal med TeleCredit AB. Leasingkostnadema ingår i denovan nämnda ersättningen från staten. Statens andel av investeringari ny teknik (CoordCom) för storstadscentralema Stockholm,Göteborg och Malmö uppgår till 80 miljoner kronor.

Ett nytt konsortialavtal

I syfte att ge SOS Alarmering möjligheter till en sund affärsmässigutveckling och att skapa en tydligare kommersiell relation med statensom kund till SOS Alarmering föreslår regeringen att nuvarandekonsortialavtal ersätts av ett nytt konsortialavtal och ettalarmeringsavtal mellan staten och SOS Alarmering. Den viktigasteförändringen till följd av detta är att bolagets ekonomiska handlings-utrymme avgörs efter affärsmässiga förhandlingar mellan bolaget ochdess kunder. Detta ger kunderna bättre möjligheter än i dag att på-verka servicenivå och innehåll på leveranserna från SOS Alarmering.Bolaget kan därmed utveckla de tjänster som kunderna har störstbehov av. SOS Alarmering får vidare möjlighet att fungera somandra företag och behålla överskott i rörelsen. Detta skapar förut-sättningar för en sund ekonomisk och finansiell utveckling avbolaget. Från ägarnas synvinkel skapas möjlighet att få entillfredsställande ekonomisk avkastning på den förmögenhetsmassasom verksamheten har att förvalta.

Syftet med det nu föreslagna konsortialavtalet är att reglera för-hållanden mellan ägarna såsom regler vid försäljning av aktier,borgensåtaganden och kapitaltillskott samt ägarnas målsättning förbolaget. Nedan lämnas en redogörelse för innehållet i förslaget tillnytt konsortialavtal.

Överlåtelse av aktier får inte ske utan övriga aktieägares samtycke.Om samtycke har inhämtats skall de övriga ägarna erbjudas aktiernatill det högsta av aktiens nominella belopp eller aktiens andel av SOSAlarmering-koncernens justerade egna kapital.

I den mån SOS Alarmering för finansiering som beslutats av dessstyrelse inte själv kan erbjuda erforderliga säkerheter härför skallägarna teckna borgen såsom för egen skuld. Ägarnas skyldighet attteckna borgen begränsas vid varje tillfälle till ett för ägarnagemensamt borgensåtagande om högst 25 miljoner kronor, varavstatens andel begränsas till högst 12,5 miljoner kronor.

Om det för undvikande av likvidation av SOS Alarmering skullekrävas tillskott av kapital är ägarna överens om att detta skalltillskjutas i proportion till resp, parts andel av aktier och röster i SOSAlarmering. Skyldighet att tillskjuta kapital skall dock gälla längst tilloch med det räkenskapsår som avslutas den 31 december 1996.

Målsättningen för koncernen skall vara att uppvisa en uthållig lön-samhet. Vidare är det viktigt att koncernens effektivitet ochfinansiella styrka utvecklas gynnsamt. Ekonomiska nyckeltal för attfölja upp detta är bl.a. nettomarginal, räntabilitet på sysselsatt kapitaloch soliditet. Utdelning till aktieägarna skall inte ske innan tillfreds-ställande soliditet uppnåtts i SOS Alarmering-koncernen.

Tvist som rör tillämpningen eller tolkningen av avtalet skall av-göras genom skiljedom i Stockholm enligt reglerna för Stockholmshandelskammares Skiljedomsinstitut.

Avtalet gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 t.o.m. den 31 december1996, varefter avtalet, såvida det inte sagts upp senast tolv månader

Prop. 1993/94:150

Bilaga 6

före angivet datum, skall gälla tills vidare med rätt för envar part attnär som helst bringa avtalet till upphörande med iakttagande av enuppsägningstid om tolv månader.

Alarmeringsavtal

Det statliga ansvaret för SOS-tjänsten regleras i nuvarande konsortial-avtal. Syftet med det nu föreslagna alarmeringsavtalet är att säker-ställa en effektiv SOS-tjänst och att tillgodose behovet avalarmeringstjänster för den statliga räddningstjänsten. Nedan lämnasen redogörelse för innehållet i alarmeringsavtalet.

SOS Alarmering åtar sig i avtalet bl.a. att driva SOS-centraler somupprätthåller SOS-tjänsten i hela landet och att vid sådana centralermotta och behandla eller i förekommande fall vidarekoppla samtalfrån ett för hela landet gemensamt larmnummer samt att upprätthållalandstäckande radiokommunikation för alarmering och samverkan.Vidare åtar sig SOS Alarmering att förse SOS-centralerna med enorganisation och en teknisk utrustning som möjliggör en säker ocheffektiv alarmeringsverksamhet.

För SOS Alarmerings åtaganden betalar staten en årlig avgift tillSOS Alarmering på 137 miljoner kronor fr.o m. år 1995. Skullekonsumentprisindex stiga med mer än 5 % skall SOS Alarmeringkompenseras med hänsyn till detta.

Avtalet löper från den 1 januari 1995 tills vidare med ett års upp-sägningstid.

Anslag för budgetåret 1994/95

Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:200, bet.1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443) i samband med beslut om ombild-ning av Televerket till aktiebolag, att statens kostnader för ägandet iSOS Alarmering AB skulle belasta ett särskilt anslag.

För innevarande budgetår har ett reservationsanslag på 140 miljo-ner kronor anvisats för kostnader förenade med statens ägande i SOSAlarmering AB.

Efter förslag i årets budgetproposition har riksdagen nyligen be-slutat om ett anslag på 140 miljoner kronor för dessa ändamål förbudgetåret 1994/95 (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU17,rskr. 1993/94:199).

För täckande av investeringskostnaden vid centralerna i Stockholm,Göteborg och Malmö bör staten som en engångssumma kunna tillförabolaget 80 miljoner kronor. Detta belopp motsvarar statens andel avinvesteringskostnaden i enlighet med nuvarande konsortialavtal. Deövriga 50 % av kostnaderna svarar kommuner och landsting för.Detta innebär att anslaget för budgetåret 1994/95 för kostnaderförenade med statens ägande i SOS Alarmering AB bör uppgå tillsammanlagt 220 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 6

4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:150

Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 6

1. bemyndigar regeringen att godkänna ett nytt konsortialavtal av-seende SOS Alarmering AB mellan svenska staten, Landstings-förbundet och Svenska Kommunförbundet genom FörenadeKommunföretag AB, i huvudsaklig överensstämmelse med vadsom angetts i det föregående,

2. bemyndigar regeringen att godkänna ett alarmeringsavtal mellansvenska staten och SOS Alarmering AB i huvudsakligöverenstämmelse med vad som angetts i det föregående,

3. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:TU17, rskr.1993/94:199) till Kostnader förenade med statens ägande i SOSAlarmering AB för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservations-anslag på 220 000 000 kronor.

10¶Bilaga 7

F inansdepartementet

1993/94:150

Bilaga 7

1994/95 Nytt anslag (förslag) 1 000

I prop. 1989/90:100 bil. 15 hemställde regeringen att riksdagen tillBidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området förbudgetåret 1990/91 skulle anvisa ett reservationsanslag på 300 000 000kr. Bakgrunden till detta var att parterna i 1989 års ramavtal om lönerför statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) avsatt 300 miljoner kronor föratt statsanställda skall kunna erbjudas en viss personalutbildning varje år.Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 1989/90:AU18, rskr.1989/90:213).

Den 1 juli 1993 fanns det 6 125 000 kr oförbrukat på detta anslag.Enligt uppgift från Statens arbetsgivarverk, som enligt regleringsbrevdisponerar anslaget, kommer medel fortfarande att finnas kvar vidutgången av budgetåret 1993/94. Budgetåret 1993/94 är det tredje ochsista året efter det budgetår då anslaget var uppfört på statsbudgeten somregeringen har dispositionsrätt till anslagsmedlen.

Eftersom det kommer att finnas ett behov att disponera anslagsmedlenäven efter utgången av budgetåret 1993/94 bör anslaget ånyo föras uppi statsbudgeten. Detta kan ske med endast ett formellt anslagsbeloppeftersom någon ytterligare medelsanvisning inte behövs.

Medel för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder och för vissaandra bidrag för bostadsändamål anvisas årligen under anslaget Ränte-bidrag m.m. på sjunde huvudtiteln. Anslaget, som är ett förslagsanslag,beräknas såvitt gäller räntebidrag bl.a. med ledning av sammanställningaröver bidragsunderlag, garanterade räntesatser och subventionsräntesatser

för olika årgångar och bidragstagarkategorier (aviseringsstatistik) somBoverket upprättar en gång per halvår.

På basis av Boverkets aviseringsstatistik avseende räntebidragsutbetal-ningar under första halvåret 1993 angavs i 1994 års budgetproposition(prop. 1993/94:100 bil. 8) behovet av medel under budgetåret 1993/94för räntebidrag för ny- och ombyggnad till 30 080 miljoner kr och dettotala medelsbehovet på anslaget till 30 900 miljoner kr. Belastningen påanslaget beräknades således bli 415 miljoner kr mindre än tidigare beräk-nat. Som huvudsaklig förklaring till minskningen angavs sjunkande mark-nadsräntor.

Nya beräkningar som Boverket gjort med ledning av verkets aviserings-statistik avseende räntebidragsutbetalningar under andra halvåret 1993tyder emellertid på att de beräkningar som tidigare gjordes på basis avförsta halvårets statistik kraftigt underskattat utgiftsbehovet för budgetåret1993/94. Med utgångspunkt från faktiska utbetalningar av räntebidragunder andra halvåret 1993 på 16 706 miljoner kr beräknas nu utgifternaför sådana bidrag uppgå till sammanlagt 33 000 miljoner kr underbudgetåret 1993/94. Den totala anslagsbelastningen beräknas därmed bli33 800 miljoner kr för budgetåret 1993/94.

Orsakerna till avvikelsen mellan de båda beräkningarna är flera. En äratt de kalkylmodeller som hittills använts inte i tillräcklig grad tagithänsyn till den faktiska tidpunkt då en lägre marknadsränta första gångenvisar sig i form av en lägre bidragsutbetalning. Den mera ingående analyssom Boverket gjort av den senaste aviseringsstatistiken indikerar attdenna tidpunkt ligger i genomsnitt tre månader senare än som hittills an-tagits i fråga om räntebidrag för bostadslån och i genomsnitt nio månadersenare såvitt gäller räntebidrag för bottenlån. En annan orsak är att kal-kylerna inte förutsåg effekten för anslagsbelastningen av möjligheten förde bidragstagare som får räntebidrag fr.o.m. år 1992 att välja tidpunktför första räntebidragsutbetalningen. Boverkets analys av senaste avise-ringsstatistiken visar att den första utbetalningen som belastar ränte-bidragsanslaget i ett nytillkommet ärende ofta gäller räntebidrag för merän de normala tre månaderna i taget. Ytterligare en orsak är den underår 1993 genomförda övergången från halvårs- till kvartalsaviseringar avräntebidrag enligt äldre regler som inte hunnit slutföras i sin helhet underförsta halvåret 1993. Anslaget för budgetåret 1993/94 belastas därför medmer än en "normal" årsutgift för räntebidrag.

Till följd av vad som således framkommit om tidigare gjorda beräk-ningar har en ny beräkning också gjorts såvitt avser behovet av medel förräntebidrag under budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under budgetåret1994/95 för detta ändamål beräknas nu till 28 250 miljoner kr och dettotala anslagsbehovet till 29 000 miljoner kr. Det i prop. 1993/94:100bil. 8 för budgetåret 1994/95 föreslagna anslaget för räntebidrag m.m. på25 600 miljoner kr bör därför höjas med 3 400 miljoner kr.

1993/94:150

Bilaga 7

1993/94:150

Bilaga 7

1993/94

1994/95

Anslag1 1 000

Förslag 1 000

1. Anslaget Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken

Förberedelserna för en försäljning av statens aktier i Nordbanken harpåbörjats. Hur lång tid denna process kommer att ta är ännu för tidigt attsäga. Regeringen föreslår att anslaget Statliga ägarinsatser m.m. iNordbanken förs upp i statsbudgeten för budgetåret 1994/95 med ettformellt belopp. Från anslaget bör bestridas utgifter som uppkommer vidförberedelser för och genomförande av försäljning av statens aktier iNordbanken.

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Bidrag till kompetensutveckling på det statligt regleradeområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på1 000 kr,

2. under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. förbudgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad somföreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 8,

3. till Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken för budgetåret1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Kommunsektorn genomgår för närvarande stora förändringar. Riksdagenhar under de senaste åren fattat flera beslut av stor betydelse för sektorn.Kommuner och landsting har successivt givits bättre förutsättningar attsjälva organisera, prioritera och utforma sin verksamhet. Möjligheternatill flexibilitet och till att kunna utforma verksamheten efter lokalaförutsättningar har ökat. En försämrad samhällsekonomi har också drivitpå den pågående förändringsprocessen. Begränsade resurser ställer störrekrav på förnyelse och effektivisering.

Ett nytt statsbidragssystem för kommuner har införts fr.o.m. år 1993.Samtidigt har ett stort antal specialdestinerade statsbidrag tagits bort, ochdärmed också de detalj styrande regler som var förenade med många avdessa bidrag. Det nya systemet innebär vid fullt genomförande en relativtlångtgående inkomst- och kostnadsutjämning och vidare att kommunen fårhela bidraget utan särskilda villkor för användandet. Införandet har bl.a.skett utifrån målet om att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningardels genom att utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna,dels genom att ge största möjliga handlingsutrymme för kommunerna attsjälva utforma sin verksamhet. Ett arbete med att följa upp och utvärderaden kommunala ekonomin avseende bl.a. effekterna av systemom-läggningen pågår.

Vidare har fr.o.m. år 1993 ett nytt system för utbetalning av kommu-nalskattemedel till kommuner och landsting införts.

En mer långsiktig stabilitet i skatte- och bidragssystemen bör efter-strävas för kommuner och landsting. En parlamentariskt sammansattberedning har tillkallats med uppgift att lämna förslag som innebär attförutsättningarna för detta kan förbättras. Utredningsarbetet skall varaklart i sådan tid att en ny ordning kan gälla från år 1996.

Mot bakgrund av det pågående utredningsarbetet föreslår regeringen attdet statliga utjämningsbidraget till kommuner för år 1995 skall utgå medsamma belopp per kommun som det preliminära bidraget för år 1994.Vidare föreslås att bidraget med anledning av skattereformens effekterskall finnas kvar även år 1995.

Det utredningsarbete som har påbörjats kommer även att inriktas motatt finna en långsiktig lösning för hur de ekonomiska regleringarnamellan staten och kommunsektorn skall göras. Tillkommande för-ändringar för åren 1994 och 1995 som föranleder en ekonomisk regleringmellan staten och kommunsektorn bör i avvaktan på utredningsarbetetsresultat regleras genom att kommunalskattemedlen justeras.

I denna proposition föreslås vidare riktlinjer för finansieringsprincipensfortsatta tillämpning.

Staten anger riktlinjer för den kommunala ekonomin. I detta ingår attvid den samhällsekonomiska bedömningen ange utrymmet för sektorns

skattefinansierade verksamhet. Utrymmet bestäms dels av det kommunalaskatteunderlaget och kommunsektorns skatteuttag, dels av de statligabidragen till sektorn. Regeringen föreslår inte någon begränsning avkommunernas och landstingens rätt att ta ut skatt men förutsätter trots detatt den genomsnittliga kommunala utdebiteringsnivån inte höjs.

Med hänvisning till vad regeringen redovisat i den revideradefinansplanen om det ekonomiska läget bör även kommunsektorn dela an-svaret för att eliminera det strukturella underskottet i de offentligafinanserna. Det tar sig uttryck i att det inte finns utrymme för någonuppräkning av statsbidragen under de närmaste åren. De generellastatsbidragen bör därför förbli nominellt oförändrade.

Kommuner och landsting har en central roll för välfärden. De svarar förviktiga välfärdsuppgifter där vård, omsorg och utbildning dominerar.

Kommuner och landsting har därmed fått en stor betydelse som arbets-givare och tjänsteproducenter. Den kommunala sektorns omfattning ochbetydelse gör att staten måste kunna påverka den kommunala konsum-tionsutvecklingen och finansieringen av verksamheten. Detta sker delsgenom statlig ram- och/eller rättighetslagstifitning av den kommunalaverksamheten, dels genom att staten anger det skattefinansieradeutrymmet.

Ekonomisk tillväxt förutsätter förändring. Vissa delar av ekonomin -sektorer, branscher, företag - expanderar medan andra stagnerar ellerminskar. Den ekonomiska politikens huvuduppgift är att skapa förut-sättningar för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil grundför välfärden och sysselsättningen.

Den nödvändiga förstärkningen av de offentliga finanserna har redaninletts och kommer att behöva fortgå under en följd av år. För att detskall skapas nya jobb krävs en hållbar utveckling av landets offentligafinanser. Behovet av fortsatt sanering av de offentliga finanserna ochminskning av de offentliga utgifterna berör även den kommunala sektorn.

Skillnaderna i utdebitering mellan olika kommuner och landsting är förnärvarande stora. De är främst betingade av skillnader i skattekraft, menockså av skillnader i servicenivå, effektivitet, avgiftsnivå och olikaambitioner vad gäller konsolideringsgrad. Utgångspunkten för denärmaste åren är att den genomsnittliga kommunala utdebiteringsnivåninte bör höjas. En möjlighet till omfördelning av det kommunalaskatteuttaget bör däremot finnas.

Statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inomkommunsektorn måste kombineras med respekt för den kommunalasjälvstyrelsen.

En stor del av besparingarna i den offentliga sektorn har skett inomkommunsektorn. Det är konsekvenserna av den kraftiga expansion som

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

skedde framförallt på 1970-talet, ofta i strid med vad statsmakternabedömde som lämpligt med hänsyn till den samhällsekonomiska balansen.De nu genomförda besparingarna har utlöst en livaktig förnyelse i mångakommuner och landsting. Den ekonomiska situationen innebär att detäven fortsättningsvis krävs omprövningar av kommunal verksamhet ochkraftfulla åtgärder i syfte att höja produktiviteten och begränsa kost-naderna i sektorn som helhet. Förhållandena varierar dock mellanenskilda kommuner och landsting. En del kommuner och landsting harredan gjort stora besparingar och står därför inför relativt små fortsattakostnadsneddragningar. Andra kommuners och landstings bidrag till denstrukturella anpassningen har hittills varit blygsamma och dessa måsteöka takten i volymneddragningama de kommande åren.

Flera kommuner och landsting har inlett samarbete med länsarbets-nämnder för att undvika varsel och uppsägningar under åren 1994 och1995. Hur sysselsättningen inom kommunsektorn därefter kommer attpåverkas är oklart. Under våren har regeringen tillsammans med Svenskakommunförbundet och Landstingsförbundet samt de tre stora personalför-bunden haft ett seminarium kring kommunala sysselsättningsfrågor. Detansågs därvid angeläget att ytterligare analysera sysselsättningsfrågan ochframförallt de strukturella förändringar som drabbar vissa personalkate-gorier mer än andra.

Att döma av de undersökningar som bl.a. initierats av expertgruppenför studier i offentlig ekonomi (ESO) har den kommunala omställningende senaste åren i väsentliga avseenden brutit en negativ produktivitets-utveckling. Denna produktivitetsförbättring underlättar den anpassning tillinkomsterna, som de kommunala kostnaderna måste genomgå.

Med hänsyn till vad regeringen tidigare har redovisat om målen förbudgetpolitiken och till att medborgarnas behov av service på bästamöjliga sätt bör tillgodoses, måste arbetet med att öka produktiviteten iden kommunala verksamheten drivas vidare.

Om utrymme skall kunna skapas för angelägna reformer kan det ocksåbli nödvändigt att öka avgiftsfinansieringen alternativt minska elleravveckla verksamheter som nu skattefinansieras.

Förändringarna i statsbidragssystemet till kommunerna utgår från tvågrundläggande förhållanden. Det första är att kravet på samhällseko-nomisk balans skall vara styrande för bedömningarna av det framtidaskattefinansierade utrymmet för den kommunala sektorn. Det andra är attansvarsfördelningen mellan staten och kommunsektorn skall vara tydlig.

Samtidigt med omläggningen av bidragssystemet (prop. 1991/92:150del II, bet. 1991/92:FiU:29, rskr. 1991/92:345) betonades att regeringenmed jämna mellanrum bör ge riksdagen en samlad genomlysning av denverksamhet som bedrivs av kommuner och landsting. Ett sådant underlagbehövs för att regering och riksdag skall kunna göra en avvägning av detsamhällsekonomiska utrymmet och fastställa utrymmet för den skattefi-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

nansierade verksamheten i kommunsektorn. Ett annat viktigt syfte meduppföljningen är att bedöma kommunernas ekonomiska förutsättningar attbedriva sin verksamhet.

Regeringen redogör vaije år i budgetpropositionen för utvecklingeninom olika delar av den offentliga sektorn. När det gäller kommunalverksamhet har redovisningar hittills främst återfunnits i respektivedepartements bilagor till budgetpropositionen. En samlad överblick överde frågor som berör kommunerna har därför varit svår att få. Regeringenöverväger därför att årligen göra en mer samlad redovisning. Ett förslagredovisas inom kort av Civildepartementet i form av en departementspro-memoria.

Arbetet med uppföljning av den kommunala ekonomin pågår förnärvarande inom Finansdepartementet. För att analyserna skall kunnafungera som beslutsunderlag är det av betydelse att de innehåller såväl enfinansiell som en verksamhetsrelaterad uppföljning. Avsikten är attframdeles redovisa en övergripande ekonomisk analys i samband medbudgetpropositionen.

I det följande görs en kortfattad redovisning av kommunernas (exkl.kyrkliga kommuner) och landstingens finansiella ställning. Redovisningenkompletteras med en kortfattad redovisning av en sektorsvis uppföljningför området barnomsorg.

Resultaträkning

Enligt tabell 2.1 visar kommunernas och landstingens samlade resultat ennegativ förändring av det egna kapitalet för åren 1990 och 1991, medanförändringen var positiv för år 1992. Den positiva förändringen av detegna kapitalet år 1992 berodde på en betydande dämpning av kost-nadsutvecklingen detta år, samtidigt som den goda inkomstutvecklingenår 1990 med en tvåårig eftersläpning av skattemedelsutbetalningama gavhöga skatteinkomster år 1992.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Tabell 2.1 Resultaträkning för kommuner och landsting åren 1990 - 1992i miU årder kronor

1992 Kommuner

Verksamhetens nettokostnader(resultat 1)

- 112,3

- 119,6

- 139,4

Resultat efter skatter ochfinansnetto (resultat 2)

4,9

7,9

20,5

Förändring av eget kapital

-0,7

- 4,0

3,7

(resultat 3)

Landsting

Verksamhetens nettokostnader(resultat 1)

- 102,0

- 104,5

- 88,3

Resultat efter skatter och

-0,6

5,0

10,0

finansnetto (resultat 2)

Förändring av eget kapital

-4,2

-0,5

1,2

(resultat 3)

Källa: SCB, Kommunernas finanser

Kommunernas nettokostnader for verksamheten ökade med ca 20miljarder kronor (ca 17 %) mellan åren 1991 och 1992. Detta förklarashuvudsakligen av den s.k. ÄDEL-reformen, som innebar att ansvaret föräldrevården överfördes från landstingen till kommunerna. ÄDEL-reformen innefattade även en skatteväxling mellan kommunerna ochlandstingen, vilket innebar att kommunernas skatteintäkter och generellastatsbidrag ökade kraftigt år 1992. För landstingen innebar ÄDEL-reformen analogt att kostnaderna och intäkterna minskade.

Balansräkning

Av balansräkningen i tabell 2.2 framgår att för år 1992 uppgick kommu-nernas bokförda tillgångar till 282 miljarder kronor. Totalt ökadekommunernas tillgångar med drygt 22 miljarder kronor mellan åren 1991och 1992. De ökade totala tillgångarna i kommunerna har i huvudsakfinansierats med en ökad skuldsättning. År 1992 ökade skulderna med 28miljarder kronor. Skuldökningen beror på att många kommuner böljaderedovisa sin pensionsskuld från år 1991.

Balansräkningen för landstingen visar att år 1992 uppgick de bokfördatillgångarna till ca 79 miljarder kronor. Sett till den studerade perioden,dvs. åren 1990 - 1992, har landstingens tillgångar ökat något, menjämfört med kommunerna har ökningen varit väsentligt mindre.

Landstingens skulder har ökat drastiskt under de tre studerade åren.Skuldökningen mellan år 1991 och år 1992 är ca 23,6 miljarder kronor,vilket är en ökning med mer än 50 %. I likhet med kommunerna berorskuldökningen i landstingen på att allt fler landsting böljat redovisapensionsskulderna under åren 1990 - 1992.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Tabell 2.2 Balansräkning för kommuner och landsting åren 1990 - 1992 imiljarder kronor

1992 Kommuner

Tillgångar

244,3

260,3

281,9

Skulder

99,5

137,1

165,2

Eget kapital

144,8

123,3

116,7

Summa skulder och eget kapital

244,3

260,3

281,9

Landsting

Tillgångar

72,1

78,3

79,3

Skulder

26,3

44,7

68,3

Eget kapital

45,8

33,6

11,0

Summa skulder och eget kapital

72,1

78,3

79,3

Källa: SCB, Kommunernas finanser

Finansiella nyckeltal

Från resultat- och balansräkningen kan olika finansiella nyckeltalberäknas. I diagrammen 2.1 och 2.2 visas två sådana nyckeltal.

Diagram 2.1 Nettokostnadernas andel av totala skatteintäkter och generellabidrag

Nettokostnadernas andel av de totala skatteintäkterna visar hur storandel av de totala skatteintäkterna (inklusive generella statsbidrag) somanvänds för att finansiera verksamhetens nettokostnader. Om nettokost-naderna överstiger skatteintäkterna måste skillnaden finansieras på annatsätt, t.ex. genom lån eller minskning av rörelsekapitalet.

Av diagram 2.1 framgår att år 1992 finansiellt sett var ett bra år bådeför kommunerna och landstingen. För kommunernas del återstod 16 %av skatteintäkterna för att täcka underskott i finansnetto och avskriv-ningar, medan motsvarande andel för landstingen uppgick till 10 %.Variationen mellan olika kommuner respektive landsting var emellertidstor. För kommunernas del varierade nettokostnadernas andel av totalaskatteintäkter och statsbidrag för år 1992 mellan 70 % och 98 %.Motsvarande variation för landstingen samma år var mellan 82 % och97 %.

Som tidigare nämnts berodde de positiva resultaten år 1992 främst påden gynnsamma inkomstutvecklingen år 1990, som med en tvåårig efter-släpning av skattemedlen innebar höga skatteinkomster år 1992, och påatt år 1992 skedde en dämpning av kostnadsutvecklingen.

Åren 1990 och 1991 var däremot nettokostnadernas andel av skattein-täkterna större. Dessa två år återstod 7 % respektive 9 % av kommuner-nas skatteintäkter då verksamhetens nettokostnader finansierats. Enliknande utveckling gällde även för landstingen.

Diagram 2.2 Soliditet, exklusive pensionsskuld

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Soliditetsmåttet visar den långsiktiga betalningsförmågan, dvs hur stordel av de egna tillgångarna som har finansierats med eget kapital, och omdet finns beredskap för framtida resultatförsämringar.

I diagram 2.2 har soliditeten beräknats exklusive pensionsskulden. Förden studerade treårsperioden framgår att kommunernas soliditet i stort

sett är oförändrad från år till år. En liknande utveckling av soliditetsmåt-tet gäller även för landstingen.

Variationen mellan olika kommuner respektive landsting var däremotstor för år 1992.1 kommunerna var soliditeten exklusive pensionsskuldensom lägst 17 % och högst 92 %. För landstingens del varieradesoliditeten mellan 45 % och 84 %.

Sektorsvis uppföljning

En viktig utgångspunkt för de sektorsvisa uppföljningarna är de över-gripande nationella mål som finns för respektive sektor. I det följanderedovisas kortfattat en uppföljning för bamomsoigsområdet.

Barnomsorg

Under perioden 1985 t.o.m. 1993 har tre viktiga riksdagsbeslut fettatssom rör den offentligt finansierade barnomsorgen.

År 1985 fettade riksdagen ett principbeslut (prop. 1984/85:209, bet.1985/86:SoU5, rskr. 1985/86:27) om att alla barn över ett och ett halvtårs ålder fram till skolstarten skulle få delta i en organiserad förskole-verksamhet senast år 1991.

År 1992 togs i den s.k. valfrihetspropositionen (prop. 1991/92:65, bet.19991/92:SoU12, rskr. 1991/92:85) tidigare hinder för fri etablering ochfritt utnyttjande av olika former av barnomsorg bort.

År 1993 antog riksdagen regeringens proposition (prop. 1993/94:11,bet. 1993/94:SoUll, rskr. 1993/94:117) Utvidgad lagreglering påbamomsorgsområdet, där bl.a. kommunernas skyldighet att tillhandahållabarnomsorg för barn i åldrarna 1 till och med 12 år skärps genomändringar i socialtjänstlagen (1980:620). Beslutet innebär en utvidgningav de förslag som fördes fram år 1985 genom att åldersgränsen för rätttill barnomsorg sänktes till 12 månader och att även skolbarnsomsorgenblir en kommunal skyldighet.

I diagram 2.3 visas hur antalet platser i barnomsorg, antal barn i kö tillplats i barnomsorg samt personaltätheten har utvecklats mellan åren 1985och 1992.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

11 Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Diagram 2.3 Barnomsorgens utveckling Aren 1985 - 1992

Källa: SCB, statistiska meddelanden och barnomsorgsundersökningarna

Av sammanställningen i diagram 2.3 framgår att det har skett en kraftigutbyggnad av barnomsorgen sedan principbeslutet fettades år 1985. Medbarnomsorg menas i diagrammet antal platser i daghem och familjedag-hem för bam i åldrarna 0 - 6 år. Mellan åren 1985 och 1992 ökade dessaplatser från ca 298 000 till ca 407 000, vilket motsvarar en ökning med37 %.

Samtidigt som antalet platser i barnomsorgen har ökat, har antalet bami kö till plats i barnomsorg minskat. Kön till plats i daghem ochfamiljedaghem för bam i åldrama 0 - 6 år har under perioden 1985t.o.m. 1992 minskat från ca 83 600 till ca 50 500, vilket är en minskningmed 40 %.

Uppgifterna om antalet bam i kö är hämtade från bamomsorgs-undersökningama. Dessa nivåtal överskattar troligen det verkliga antaletbam i kö till plats i barnomsorg. För en närmare beskrivning av hurkösiffror skall tolkas hänvisas till prop. 1993/94:11 Utvidgad lagregleringpå bamomsorgsområdet, m.m.

Personaltätheten, mätt som antal årsarbetande personal per 100 bam idaghem, har i princip varit oförändrad från år 1985 fram till år 1990.Därefter har personaltätheten minskat. Framför allt minskade personaltät-heten år 1992 då den uppgick till 20,4, vilket kan jämföras med 24,3 år1989. Minskningen i personaltätheten från år 1985 till år 1992 är 12 %.

I tabell 2.3 redovisas kostnader per heltidsbam under åren 1990 till1992.

12 Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Tabell 2.3 Kostnad per heltidsbarn i barnomsorg (daghem, dettidsfSrskoIa ochskolbarnomsorg) under åren 1990 - 1992, 1990 års priser.

År

Bruttokostnad

Personalkostnad

Övriga kostnader(lokalkostnader)

69 300

52 000

17 300

69 200

51 400

17 800

68 400

49 700

18 700

Källa.Svenska. kommunförbundet, Socialstyrelsen och SCB: Jämförelsetal försocialtjänsten

Bruttokostnaden per heltidsbarn i barnomsorg, i detta fell daghem,deltidsförskola och skolbamomsoig, minskade i festa priser under åren1990 -1992 med ca 1 000 kronor, från 69 300 kronor till 68 400 kronor.Detta motsvarar en kostnadsminskning med drygt 1 %. Uppdelat påpersonalkostnader och övriga kostnader framgår av tabell 2.3 attpersonalkostnaderna utgör över 70 % av de totala bruttokostnaderna.

I likhet med resultaten för de finansiella nyckeltalen är variationenmellan olika kommuner stor även vad gäller de verksamhetsrelateradeuppgifterna. Skillnaden mellan högsta och lägsta bruttokostnad perheltidsbarn för år 1992 var över 50 000 kronor.

Regeringens bedömning: Med hänsyn till det samhällsekonomiskaläget bör statsbidragen till kommuner och landsting under år 1995förbli nominellt oförändrade.

Skälen för regeringens bedömning: Saneringen av de offentligafinanserna kan som tidigare nämnts inte ske utan att också de finansiellaförutsättningarna för kommunsektorn påverkas. De stora krav på bud-getsanering som regeringen tidigare redovisat i den reviderade finans-planen måste få effekter även för den kommunala sektom. Det är därförav stor vikt att kommunföreträdarna, de enskilda kommunerna ochlandstingen känner ett ansvar för helheten i den svenska ekonomin. Detär trots allt först när hela den offentliga sektorns finanser har stabiliseratsoch förbättrats som staten kan ge kommuner och landsting de långsiktigaplaneringsförutsättningar som eftersträvas.

Ett av regeringens underlag inför beslut om utformningen av enlångsiktig utgiftsstrategi är den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK).

LK-beräkningen bygger på de mål om realt oförändrade utgifter föroffentlig konsumtion som uttalades i förra årets reviderade finansplan.Detta innebär att utgifterna för den offentligt skattefinansierade konsum-tionen får öka högst i takt med den allmänna prisutvecklingen, dvs. pris-utvecklingen för bruttonationalprodukten.

5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

13¶Huvuddelen av utgifterna lör konsumtion består av löner och arbets-givaravgifter, vilka under senare år har ökat i snabbare takt än priserna.Utgifterna för den kommunala konsumtionen tenderar därför att växasnabbare än den nominella utvecklingen av BNP även om den realatillväxten är densamma för båda.

Effektivisering och rationalisering pågår idag i betydligt störreomfattning än på 1980-talet. Man ser över organisation, samordnarverksamheter och försöker sänka kostnaderna genom anbudsupphandlingoch konkurrens.

Minskningar av den kommunala konsumtionen kan även ske genom attkommunala verksamheter läggs ned eller minskar i omfattning.

Kommunerna kan även höja sina avgifter för att fylla gapet mellanbehov och resurser. Det är rimligt att en del av den ökning av hushållensdisponibla inkomster som kan förväntas vid en återhämtning av densvenska ekonomin tas i anspråk för en ökad grad av avgiftsfinansieringav den kommunala verksamheten. Varje kommun bör därför noga prövaoch utveckla sin avgiftspolitik. I detta arbete måste en avvägning motsåväl fördelningspolitiska konsekvenser som samhällsekonomiskaeffektivitetsaspekter göras. De fördelningspolitiska effekterna medinriktning mot att belysa möjligheten att öka avgiftsbeläggningen och höjade redan nu existerande avgifterna som uppstår i samband med ett sådantförfärande redovisas i bilaga 1:5 avsnitt 4.

Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansielltsparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täcktede löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades medupplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

År 1994 beräknas det finansiella sparandet komma att uppgå till 12miljarder kronor. Anledningen till minskningen är de tillfälliga effektersom förstärkte sektorns finanser under åren 1992 och 1993. I tabell 2.4redovisas den kommunala sektoms finansiella sparande åren 1994 - 1999enligt LK-beräkningen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

14 Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Tabell 2.4 Den kommunala sektorns finansiella sparande(Miljarder kronor i löpande priser)

År

1999 Finansiellt sparande

24¶Källa: Finansdepartementet

Beräkningen bygger på det krav på realt oförändrade utgifter föroffentlig konsumtion som angavs i förra årets reviderade finansplan ochsom återfinns i saneringsprogrammet. Under åren 1995 och 1996försämras det finansiella sparandet något, men är fortfarande positivt.Under resten av LK-perioden uppvisar kalkylen för kommunsektorn ettpositivt finansiellt sparande på mellan 11 och 24 miljarder kronor. Detär framförallt mellan åren 1996 och 1998 som det enligt beräkningen skeren kraftig förbättring. Till stor del förklaras förbättringen av skattein-komsternas förväntade positiva utveckling samtidigt som konsumtionenantas anpassas till det skattefinansierade utrymmet.

Är 1994 sänktes grundavdraget. Det leder till en ökning av detkommunala skatteunderlaget. För de kommuner och landsting som år1994 bibehöll eller sänkte sin skattesats i jämförelse med år 1993 avstodstaten tillfälligt från att reglera denna ökning. Därmed har kommun-sektorn tillfälligt tillförts 4,2 miljarder kronor detta år.

Däremot har skattemedlen reducerats med hänsyn till andra regeländ-ringar som påverkar skatteunderlaget.

Förbättringen av det finansiella sparandet orsakas inte av någonminskning av den kommunala sektorns reala tillgångar under LK-perio-den. I stället antas realinvesteringama öka. Till detta bidrar det s.k.ROT-programmet. Utvecklingen kan jämföras med 1980-talet då in-vesteringarna i nominella belopp rent av minskade vissa år.

Transfereringarna från kommunsektorn omfattar bl.a. bostadsbidrag,kommunalt bostadstillägg för pensionärer (KBT) och socialbidrag tillhushållen m.m. Fr.o.m. år 1994 har bostadsbidragen förstatligats ochfr.o.m. år 1995 avses även KBT att förstatligas. Transfereringarnapåverkas delvis av den samhällsekonomiska utvecklingen, bl.a. genom atten sämre inkomstutveckling för hushållen medför en ökning av antaletbidragssökanden vid givna bidragsnormer.

Den kommunala sektorns inkomster är nära knutna till hur löner ochsysselsättning utvecklas, men även kostnaderna påverkas.

Den kommunala sektorn har således, som helhet och i jämförelse medandra sektorer i samhället, acceptabla ekonomiska förhållanden.Förhållandena kan dock variera kraftigt mellan enskilda kommuner ochlandsting. Som tidigare har framförts finns inte förutsättningar att sanerade offentliga finanserna enbart genom reduktion av statens konsumtioneller statens transfereringar till hushåll och företag. Tilldelningen av

ekonomiska resurser till kommuner och landsting måste därför utvecklasmycket restriktivt. Således bör även kommunsektorn delta i ansträng-ningarna att eliminera det strukturella underskottet i de offentligafinanserna under perioden. Det innebär att det inte finns utrymme förnågon uppräkning av statsbidragen år 1995. Nominellt oförändradestatsbidrag är den högsta nivå som bör vara aktuell t.o.m. år 1999.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Det statliga utjämningsbidraget till kommunerskall för år 1995 utgå med samma belopp per kommun som detpreliminära bidraget för år 1994.

Bakgrunden till regeringens förslag: Sedan år 1993 utges ett statligtutjämningsbidrag till kommuner. Bidraget har till syfte att utjämna deekonomiska förutsättningarna mellan kommuner. Under åren 1993 och1994 gäller särskilda övergångsregler som begränsar effekterna avbidragsomläggningen.

Det nya utjämningsbidraget till kommuner grundas på ett förslag somlades av Kommunalekonomiska kommittén (SOU 1991:98). I sambandmed beslutet om införandet av utjämningsbidraget beslutade regeringenatt tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över den s.k.strukturkostnadsutjämningen i utjämningsbidraget. Utredaren avlämnadesitt förslag i juni 1993. Utredarens betänkande Kostnadsutjämning mellankommunerna (SOU 1993:53) har remissbehandlats. En arbetsgrupp inomFinansdepartementet har i en rapport, Kommunal inkomstutjämning -alternativa modeller (Ds 1993:68), beskrivit några olika alternativ till hurinkomstutjämningen i utjämningsbidraget kan förbättras. Även dennarapport har remissbehandlats.

Svenska kommunförbundet yttrade sig över båda dessa utredningar i ettsammanhang och framhöll därvid vikten av att en samlad bedömning görsav strukturkostnadsutjämningen och inkomstutjämningen och att frågornabör bli föremål för en parlamentarisk beredning. Man framhöll vidare attfördelningen av bidraget år 1995 bör ske utifrån provisoriska regler.Detta provisorium bör enligt förbundet vara en "frysning" av 1994 årsbidrag.

Landstingsförbundet angav i sitt remissyttrande att de ovan nämndautredningarna och den pågående Landstingsekonomiska utredningen (Fi1993:14) måste bedömas i ett sammanhang och först då samtligautredningar är klara.

Landstingsekonomiska utredningen skulle enligt de ursprungligadirektiven (dir. 1993:63) vara slutförd den 31 augusti 1994. Genom

tilläggsdirektiv (dir. 1994:3) har av skäl som nedan anges utredningstidenavkortats till den 16 maj 1994.

En parlamentariskt sammansatt beredning (Fi 1993:24) har tillkallatsmed uppdrag att senast den 31 oktober 1994 föreslå hur statens bidrag tillkommuner respektive landsting och utjämningen av de ekonomiskaförutsättningarna mellan dem skall utformas från och med år 1996 (dir.1993:137). Enligt direktiven skall beredningens arbete utgå från tidigareutredningar som presenterats i fråga om kostnads- respektive inkomstut-jämningen. Strukturkostnadsutredningens betänkande och rapporten ominkomstutjämning samt remissyttrandena angående dessa har överlämnatstill beredningen. Enligt direktiven till beredningen skall också Lands-tingsekonomiska utredningens förslag utgöra ett av underlagen förberedningens slutliga förslag.

Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av förbundens yttrandenföreslår regeringen att utjämningsbidraget till kommuner för år 1995utgår med samma belopp per kommun som det preliminära bidraget förår 1994.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigasatt, utifrån det preliminära bidraget år 1994, fastställa utjämningsbidragetper kommun för år 1995. Därvid skall hänsyn tas till att två kommundel-ningar görs vid kommande årsskifte. Eftersom bidraget år 1995 föreslåsvara detsamma som 1994 års preliminära utjämningsbidrag kommernågon del- eller slutavräkning, enligt 8 och 9 §§ lagen (1992:670) omstatligt utjämningsbidrag till kommuner, således inte att ske av 1995 årsutjämningsbidrag.

De ekonomiska regleringar som följer av verksamhetsförändringar, ochsom normalt bör ske genom en förändring av bidragsramen för ut-jämningsbidraget, föreslås för år 1995 ske på samma sätt som övrigaekonomiska regleringar, dvs. med ett invånarrelaterat belopp (kronor perinvånare). Eftersom bidragsramen för utjämningsbidraget vid ingångenav år 1996 inte kommer att omfatta de ekonomiska regleringar som följtav verksamhetsförändringar bör bidragsramen för år 1996 justeras härför.

I vissa län kan skatteväxling från landsting till kommuner komma attgenomföras år 1995. Utjämningsbidraget för kommunerna i de län somgenomför en skatteväxling år 1995 bör då ökas med ett lika stort beloppsom skatteutjämningsbidraget till landstinget i respektive län minskas. Vidberäkning av skatteutjämningsbidraget bör därvid den högsta skattesatssom får användas för det berörda landstinget ändras motsvarandeskatteväxlingssatsen. Ökningen av utjämningsbidraget för kommunernai dessa län bör ske så att summan av ökade skatte- och bidragsinkomsterblir i princip lika per invånare för kommunerna i länet. Hur långtgåendedenna utjämning kan göras beror på storleken på det belopp varmedskatteutjämningsbidraget för berört landsting minskar. Lika belopp avökade skatte- och bidragsinkomster per invånare är dock inte möjligt i ländär någon kommuns egna skattekraft överstiger landstingets garantinivå.Ingen kommun skall få minskade bidragsinkomster till följd av skatteväx-lingen. Eventuella oönskade ekonomiska effekter av föreslaget kan

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

beaktas i de fäll kommunerna inom ett län beslutar att övergångsvis göraen s.k. mellankommunal utjämning.

Enligt särskild lagstiftning finns dessutom möjligheten att i stället förskatteväxling reglera en huvudmannaskapsförändring ekonomiskt genomatt den huvudman som lämnar ifrån sig uppgifter behåller beskattnings-rätten och istället lämnar bidrag till den nye huvudmannen.

Vid kommande årsskifte görs två kommundelningar. Fråga har uppkom-mit hur del- och slutavräkning av det statliga utjämningsbidraget enligt8 och 9 §§ lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommunerbör göras för åren 1993 och 1994. I januari 1995 skall det göras enslutavräkning för år 1993 och en delavräkning för år 1994. Slutavräk-ningen för år 1994 görs i januari 1996.

Av bl.a. administrativa och praktiska skäl anser regeringen att denämnda avräkningama bör göras mot de gamla, dvs. de odelade,kommunerna trots att dessa i formell mening upphör den 1 januari 1995.Det får sedan ankomma på de nybildade kommunerna att i den ekono-miska reglering som görs i övrigt vid kommundelningarna fördela defordringar eller skulder som uppstår vid avräkningama.

Det förfärande som här har beskrivits föranleder ingen lagändring.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: De kommuner som år 1994 fick särskildabidrag över statsbudgeten med anledning av skattereformens effekterskall få bidrag med samma belopp år 1995.

Skälen för regeringens förslag: I syfte att dels underlätta övergången tilldet nya statsbidragssystemet för kommunerna, dels övergångsvis regleravissa effekter av skattereformen har riksdagen för budgetåren 1992/93och 1993/94 anvisat särskilda medel. De anvisade medlen, sammantaget1 900 miljoner kronor, innebär en återföring till kommunerna av denlikviditetsindragning som gjordes år 1992 genom att den allmännaskatteutjämningsavgiften tillfälligt höjdes med 25 öre per skattekrona.Regeringen fick i det sammanhanget riksdagens bemyndigande att eftergenerella principer utge bidrag med anledning av införandet av ett nyttstatsbidragssystem. Bidragen skulle fördelas med hänsyn tagen till deenskilda kommunernas skattekraftsutveckling.

För åren 1993 och 1994 har regeringen av de anvisade medlen beviljatbidrag med 781 respektive 790 miljoner kronor för att övergångsvis

mildra effekterna för de kommuner vars skatteunderlag relativt settpåverkats mest negativt av skattereformen. Bidragen har fördelats medhänsyn tagen till varje kommuns skattekraftsutveckling före och efterskattereformens genomförande. Kommuner som har haft en så hög egenskattekraft att de har fallit utanför det nya statsbidragssystemet har intefått något bidrag.

Mot bakgrund av den "frysning" av det statliga utjämningsbidraget tillkommunerna som regeringen har föreslagit för år 1995 gör regeringenbedömningen, att även de bidrag som år 1994 har fördelats medanledning av skattereformens effekter bör "frysas". Således föreslårregeringen att de kommuner som år 1994 fick bidrag med anledning avskattereformens effekter även skall få bidrag år 1995. Bidrag bör utgesmed samma belopp som år 1994.

För ändamålet föreslår regeringen att ett nytt anslag om 790 miljonerkronor förs upp i statsbudgeten för budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Vid utbetalning av kommunalskattemedel förandra halvåret 1994 skall kommunalskattemedlen för kommunernaminskas med 1 186 kronor per invånare i kommunen den 1 no-vember år 1993. För de kommuner som för år 1994 har höjt sinutdebitering skall för andra halvåret 1994 minskningen uppgå till1 480 kronor.

Vid utbetalning av landstingsskattemedel för andra halvåret 1994skall landstingsskattemedlen för landstingen minskas med 349 kronorper invånare i landstinget den 1 november år 1993. För de landstingsom för år 1994 har höjt sin utdebitering skall för andra halvåret1994 minskningen uppgå till 531 kronor.

För de landstingsfria kommunerna skall kommunalskattemedlen förandra halvåret 1994 vid utbetalningen minskas med 1 535 kronor perinvånare i kommunen den 1 november år 1993. För de landstingsfriakommuner som för år 1994 har höjt sin utdebitering skall för andrahalvåret 1994 minskningen uppgå till 2 011 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I 1992 års kompletteringspropositionföreslogs att en s.k. kommunal finansieringsprincip fortsättningsvis bordetillämpas i förhållandet mellan staten och kommunsektorn. Riksdagen harbiträtt denna princip (bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345).

Riksdagen har beslutat om en ekonomisk reglering mellan staten ochkommunsektorn till följd av ett antal åtgärder med ekonomiska effekterför kommunsektorn, senast med anledning av regeringens prop.

1993/94:29 om vissa ekonomiska regleringar mellan staten och kommun-sektorn (bet. 1993/94:FiU2, rekr. 1993/94:35).

I princip bör den ekonomiska regleringen ske i form av en ändring avstatsbidragsramen. Hittills har med nuvarande bidragskonstruktion dennaregleringsmetod använts endast för ändringar av kommunernas verksam-het. Reglering till följd av åtgärder som påverkar det kommunalaskatteunderlaget m.m. har övergångsvis gjorts genom att skattemedlenjusterats med ett tillägg eller avdrag per invånare.

Regeringen kommer i ett senare avsnitt - 2.5.1. Finansieringsprincipenstillämpning - att bl.a. föreslå riktlinjer för hur åtgärder som påverkar detkommunala skatteunderlaget m.m. bör beaktas framöver. Mot bakgrundav pågående utredningar bör dock sådana åtgärder även för år 1995regleras genom att skattemedlen justeras med ett tillägg eller avdrag perinvånare.

Med hänsyn till de föreslagna övergångsreglerna för utjämningsbidragettill kommunerna för år 1995 bör även de ekonomiska regleringar somföljer av verksamhetsförändringar andra halvåret 1994 och år 1995tillfälligt ske genom att skattemedlen justeras med ett tillägg eller avdragper invånare.

Slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992

Från den slutavräkning för kommuner och landsting som avser år 1992och som skall betalas ut under år 1994, skall med vissa justeringar ettbelopp räknas av som motsvarar dels de ökade utbetalningar som följerav att utbetalningssystemet lagts om (nivåförändringen), dels de minskadestatsinkomster som år 1994 följer av att avräkningsskatten slopats fr.o.m.år 1993. De nämnda justeringarna görs för att inte en dubbel ekonomiskreglering mellan staten och kommuner respektive landsting skall uppståtill följd av de regleringar som görs av de preliminära skattemedlen förår 1994.

De justeringar som kunde beaktas vid detta tillfälle var de som varkända när lagreglerna fastställdes rörande slutavräkningen. Sedan desshar ytterligare åtgärder som berör skatteunderlaget och därmed upp-räkningsfaktom för år 1994 beslutats.

De tillkommande förändringarna har således påverkat nivåförändringen(uppräkningsfåktom för år 1994) och hade om de varit kända när lagenbeslutades, sammantaget medfört en minskning av den återstående av-räkningslikviden för år 1992.

Förändringarna skulle kunna beaktas genom ändring i lagen (1993:1362) om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992 och ändringi lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning avskattemedel år 1994. Av praktiska skäl föreslås dock ingen sådan ändringeftersom de tillkommande regleringarna för år 1994 som skulle ha gjortsav de preliminära skattemedlen kan "kvittas" mot den uteblivna korrige-ringen av slutavräkningen. Samma förfarande tillämpades för år 1993.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

20¶I det följande redovisas de tillkommande ekonomiska förändringarnasom "kvittas" på så sätt.

Beslut har fattats av riksdagen om utvidgad lagreglering på bamom-sorgsområdet m.m. (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoUll, rskr.1993/94:117) vilket bl.a. medför att kommunerna skall tillhandahållabarnomsorg för bam mellan 12 och 18 månader i samma omfattning somför bam mellan 18 månader och 3 år. Förändringen som träder i kraftden 1 juli 1994 medför bl.a. att de ytterligare föräldrar som förväntasutnyttja denna barnomsorg också ökar sitt förvärvsarbete och därmedbetalar mera i skatt. Denna förändring ökar det kommunala skatte-underlaget.

Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (prop. 1993/94:50, bet.1993/94:SkU15, rskr. 1993/94:108) innebär bl.a. ändrade regler förbeskattning av enskilda näringsidkare fr.o.m. den 1 januari 1994. Dennaförändring minskar det kommunala skatteunderlaget.

En ny allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (prop. 1993/94:80,bet. 1993/94:AU6, rskr. 1993/94:101) avses finansieras bl.a. genom enegenavgift som skall vara avdragsgill vid taxeringen. Den nya för-säkringen träder i kraft fr.o.m. den 1 juli 1994. Denna förändringminskar det kommunala skatteunderlaget.

En översyn av tjänsteinkomstbeskattningen m.m. (prop. 1993/94:90,bet. 1993/94:SkU10, rskr. 1993/94:104) har gjorts som medför attavdraget för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet har blivitnärmare anpassat till vad som gäller för motsvarande avdrag vid inrikesförrättning. Förändringen trädde i kraft den 1 januari 1994 och innebären sänkning av avdragen. Denna förändring ökar det kommunala skatte-underlaget.

Sammanfattningsvis innebär det ovanstående att kommunalskattemedlenför inkomståret 1994 inte justeras med ett belopp per invånare utan istället "kvittas" mot den uteblivna korrigeringen av slutavräkningen.

Tillkommande regleringar för år 1994

Efter fastställandet av regleringsbeloppen för år 1994 har det tillkommitflera av regeringen föreslagna förändringar som gör ytterligare reglering-ar för år 1994 mellan staten och kommunsektorn nödvändiga. För en delav dessa förändringar föreligger ännu inte något riksdagsbeslut när dennaproposition tillställs riksdagen. Förslag till ekonomiska regleringaromfattar dock alla av regeringen framlagda förslag t.o.m. kompletterings-propositionen.

Statsbidraget för bostadsbidrag för år 1993 skall utges med 100 % avkommunernas kostnader för statsbidragsberättigade bostadsbidrag (prop.1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5, rskr. 1992/93:99). Orsaken är denminskning av utjämningsbidraget som gjordes för år 1993 på grund av ettantagande om förstatligande av bostadsbidragen från detta år. Enåterreglering från kommunerna till staten skall dock ske med hälften avskillnaden mellan de totala kostnaderna för statsbidragsberättigade

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

bostadsbidrag år 1993 och den ursprungliga prognostiserade kostnaden4 570 miljoner kronor. Skillnaden har tidigare bedömts uppgå till 1 000miljoner kronor, varav halva beloppet har utgjort underlag för enekonomisk reglering. Skillnaden har ökat ytterligare, och beräknas nu till1 564 miljoner kronor, utöver de 1 000 miljoner kronor som tidigare harreglerats. Av detta belopp bör för år 1993 och år 1994 hälften återförasfrån kommunerna till staten, vilket innebär att sammantaget för dessa tvåår bör 1 564 miljoner kronor regleras år 1994.

Utvidgad lagreglering gäller på bamomsorgsområdet från den 1 juli1994 (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoUll, rskr. 1993/94:117). Bl.a.skärps kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för bam iåldrama 1 till och med 12 år genom ändringar i socialtjänstlagen.Förändringarna beräknas medföra ökade kostnader för kommunerna med350 miljoner kronor. För andra halvåret 1994 bör hälften av dettabelopp, dvs. 175 miljoner kronor föras från staten till kommunerna.

I årets budgetproposition föreslås ändrade bestämmelser för hemspråks-undervisning (prop. 1993/94:100 bil. 9). Enligt förslaget skall fr.o.m.läsåret 1994/95 rätten till undervisning i hemspråk begränsas till attomfatta sju år, med undantag för elever med övriga nordiska hemspråksamt samiska, tomedalsfinska och zigenska elever. Kommunernaskostnader beräknas till följd av detta minska med 120 miljoner kronor,varav hälften bör regleras för år 1994.

I årets budgetproposition lämnas också förslag beträffande ersättningför elever i specialskolan och sameskolan (prop. 1993/94:100 bil. 9).Fr.o.m. läsåret 1994/95 föreslås kommunerna betala en ersättning tillstaten för en elev i de statliga motsvarigheterna till grundskolan -specialskolan och sameskolan - med ett belopp motsvarande dengenomsnittliga kostnaden i riket för en elev i grundskolan. Den nyaersättningen medför en ökning av de statliga intäkterna med 24 miljonerkronor per budgetår, varav hälften bör återföras till kommunerna.Orsaken till att hälften bör återföras är att den nya ersättningen bör sessom ett tillrättaläggande i förhållande till den kostnadsrelation som gälldevid övergången till skolans sektorsbidrag, då staten och kommunerna istort delade lika på kostnaderna. För andra halvåret 1994 bör därmed 6miljoner kronor föras från staten till kommunerna.

Skatteutjämningsbidragen till landstingen följer automatiskt skatte-underlagets förändringar, eftersom bidragen är knutna till medelskatte-kraften. Tidigare år har den prognostiserade ökningen av bidraget ihuvudsak finansierats av landstingen själva. För år 1994 görs dettagenom att skattemedlen minskas med visst belopp per invånare.Bidragsökningen mellan år 1993 och år 1994 beräknades i 1993 årskompletteringsproposition till 175 miljoner kronor. Det nu kända utfalletför år 1994 innebär i stället en minskning med 260 miljoner kronor.Differensen uppgår således till 435 miljoner kronor. Detta belopp böråterföras från staten till landstingen.

De ovan redovisade ekonomiska regleringarna mellan staten ochkommunsektorn för år 1994 avser verksamhetsförändringar. Utöver dessaekonomiska regleringar redovisas i det följande ekonomiska regleringar

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

mellan staten och kommunsektorn for år 1994 till följd av regeringenföreslagna förändringar som påverkar skatteunderlaget för den kommuna-la sektorn.

Regeringen har föreslagit en ny lag om vårdnadsbidrag (prop. 1993/94:148). Den nya lagen, som enligt förslaget träder i kraft den 1 juli 1994,innebär i huvudsak att vårdnadsbidrag lämnas med 2 000 kronor permånad för bam som har fyllt ett men inte tre år och som inte har platsi offentligt finansierad barnomsorg. Vårdnadsbidraget föreslås skatteplik-tigt som intäkt av tjänst. Införandet av ett vårdnadsbidrag beräknasföranleda ökade skatteinkomster för kommunsektorn med 900 miljonerkronor per helår. För år 1994 bör hälften av detta belopp regleras, vilketinnebär att från kommunerna (exkl. kyrkliga kommuner) och landstingenåterförs 434 miljoner kronor till staten.

Regeringens förslag om fortsatt reformering av arbetslöshetsför-säkringen (prop. 1993/94:209) innebär bl.a. att den allmänna arbets-löshetsförsäkringen görs obligatorisk. Förändringarna träder i kraftfr.o.m. den 1 juli 1994 och innebär att det kommunala skatteunderlagetökar för år 1994. Kommunernas och landstingens skatteinkomsterberäknas till följd av detta öka andra halvåret 1994 med 269 miljonerkronor, vilket bör regleras.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

23¶Sammanfattning av ekonomiska regleringar för år 1994

Sammanställning av ekonomiska effekter for kommunsektorn är 1994 avbeslutade och föreslagna ändringar (miljoner kronor)

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Tidigare beslutade regleringar för år 1994:

Schablonavdrag

+ 5 683

Allmän sjukförsäkringsavgift

- 1 897

Sj uk försäkringsförmåner

- 1 435

Pensionsnivå

-906

Pensioneringstidpunkt

+ 118

Återreglering av pensioneringstidpunkt (1993)

-48

Återreglering av pensioneringstidpunkt (1994)

- 118

Arbetsgivaravgi ft

+ 7 330

Särskild löneskatt

+ 170

Avgifter för vård i sjukhem m.m.

+ 816

Särskilt grundavdrag

- 209

Bostadsbidrag

+ 500

Automatiken i skatteutjämningssystemet

+ 175

Tillkommande regleringar år 1994:

\krksamhetsförändringar

Återreglering av bostadsbidrag

Bamomsorgsgaranti

Hemspråks undervisning

Avgifter för elever i specialskolan och sameskolanAutomatiken i skatteutjämningssystemet (korr.)

+ 1 564- 175

+ 60

-6

-435

Skatteunderlagsförändringar

Vårdnadsbidrag

Fortsatt reformering av arbetslöshetsförsäkringen

+ 434

+ 269

Summa att reglera

11 890

varav från

kommuner

8 502

landsting

3 221

kyrkliga kommuner

24¶Ändring av den ekonomiska regleringen för år 1994

Regleringen av de tillkommande beloppen bör som nämnts göras påsamma sätt som den tidigare fastställda regleringen för år 1994. Medhänvisning till det redovisade bör det belopp med vilket skattemedlenskall minskas för andra halvåret 1994 ändras från 760 kronor perinvånare till 1 186 kronor per invånare för kommuner, från 389 kronorper invånare till 349 kronor per invånare för landsting och från 1 149kronor per invånare till 1 535 kronor per invånare för kommuner sominte ingår i ett landsting.

För de kommuner och landsting som har höjt utdebiteringen för år1994 tillkommer ett avdrag andra halvåret 1994 med 294 kronor perinvånare för kommuner, 182 kronor per invånare för landsting och 476kronor per invånare för landstingsfria kommuner. Detta gäller dock inteom en kommun eller ett landsting har höjt skattesatsen år 1994 till följdav skatteväxling i samband med huvudmannaskapsförändring.

Förslaget föranleder en ändring i lagen (1993:778) med särskildabestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994.

För de kyrkliga kommunerna får de tillkommande förändringarna avskatteunderlaget år 1994 effekt först år 1996, varför den nuvarandebeslutade ekonomiska regleringen för år 1994 inte ändras.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Vid utbetalning av kommunalskattemedel förinkomståret 1995 skall kommunalskattemedlen för kommunernaminskas med 1 086 kronor per invånare i kommunen den 1november år 1994. Vid utbetalning av landstingsskattemedel förinkomståret 1995 skall landstingsskattemedlen för landstingenminskas med 349 kronor per invånare i landstinget den 1 novemberår 1994.

För de landstingsfria kommunerna skall kommunalskattemedlen förinkomståret 1995 vid utbetalningen minskas med 1 435 kronor perinvånare i kommunen den 1 november år 1994.

För de kyrkliga kommunerna skall skattemedelsfordran vidingången av år 1995 minskas med 3,2 %.

Skälen för regeringens förslag: Huvuddelen av de ändringar somregleras år 1994 är av permanent karaktär och skall således regleras ävenår 1995. Därvid skall hänsyn tas till helårseffekter.

25¶Tillkommande regleringar för år 1995

Riksdagen har godkänt att den statliga delen av finansieringen avgymnasiereformen inleds budgetåret 1993/94 (prop. 1991/92:100 bil. 9,bet. 1991/92:UbU10, rskr. 1991/92:190). För år 1994 har 150 miljonerkronor tillförts det statliga utjämningsbidraget till kommunerna. För år1995 skall ytterligare 300 miljoner kronor tillföras kommunerna.

Enligt riksdagens beslut om valfrihet i skolan (prop. 1992/93, bet.1992/93:UbU17, rskr. 1992/93:406) skall det offentliga stödet tillfristående gymnasieskolor, med utbildningar som kan anses motsvaragymnasieskolans utbildning på nationella program eller specialutformadeprogram, lämnas av hemkommunen. Förändringen av bidragsgivningenträder i kraft från och med budgetåret 1994/95 och det tillkommandebeloppet uppskattas till 34 miljoner kronor. För år 1994 inräknadeshälften av detta belopp, dvs. 17 miljoner kronor, i utjämningsbidraget.För år 1995 bör ytterligare 17 miljoner kronor tillföras kommunerna.

Riksdagen har fettat beslut om familjerådgivning (prop. 1993/94:4, bet.1993/94:SoU10, rskr. 1993/94:58). Från den 1 januari 1995 skallkommunerna vara skyldiga att söija för att den som önskar får tillgångtill familjerådgivning. Skyldigheten förs in i socialtjänstlagen och innebärökade kostnader för kommunerna med 100 miljoner kronor, vilket börregleras. För landstingen innebär förändringen en avlastning av frivilligaåtaganden.

Regeringen har föreslagit att det kommunala bostadstillägget, KBT,skall ersättas med ett statligt bostadstillägg till pensionärer fr.o.m. den1 januari 1995 (prop. 1993/94:173). Kostnaderna för det statliga bostads-tillägget beräkas år 1995 uppgå till 10 300 miljoner kronor. Enligt dagensregler för KBT svarar staten för 70 % och kommunerna för 30 % av destatsbidragsberättigade kostnaderna. Till följd härav bör 3 090 miljonerkronor, vilket motsvarar 30 % av 10 300 miljoner kronor, föras frånkommunerna till staten.

De ovan redovisade ekonomiska regleringarna mellan staten ochkommunsektorn för år 1995 avser verksamhetsförändringar. I det följanderedovisas ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn förår 1995 till följd av riksdagen beslutade eller regeringen föreslagnaförändringar som påverkar skatteunderlaget för den kommunala sektorn.

Fr.o.m. inkomståret 1994 skall en sänkning av grundavdraget ske(prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Sänkningenleder till en ökning av det kommunala skatteunderlaget och skulle redanfr.o.m. år 1994 ha reglerats genom att 4 142 miljoner kronor förts tillstaten från kommuner och landsting. Riksdagen har dock beslutat (prop.1992/93:150, bet. 1992/93:FiU29, rskr. 1992/93:430) att staten tillfälligtunder år 1994 skall avstå från denna reglering för de kommuner ochlandsting som år 1994 bibehåller eller sänker sin skattesats i jämförelsemed år 1993. För år 1995 bör som avsetts en ekonomisk regleringgenomföras.

Regeringen har föreslagit att ersättningsnivån för föräldrapenning frånden 1 januari 1995 skall sänkas från 90 % till 80 % av den sjukpenning-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

grundade inkomsten för tio av de tolv månader som föräldrapenning kanutges (prop. 1993/94:147). Förslaget innebär att kommunsektornsskatteintäkter beräknas minska med 300 miljoner kronor. Även dettabelopp bör regleras genom att för år 1995 föra 289 miljoner kronor frånstaten till kommunerna och landstingen.

Utöver de här redovisade ekonomiska regleringarna mellan staten ochkommunsektorn för år 1995 skall ytterligare ett antal ekonomiskaregleringar göras till följd av riksdagen beslutade förändringar sompåverkar skatteunderlaget för den kommunala sektorn. Dessa förändringarhar av skäl som redovisats ovan i avsnitt 2.4.1 reglerats på annat sätt förår 1994. Fr.o.m. år 1995 bör dock de nämnda förändringarna bli föremålför ekonomisk reglering genom ett tillägg eller avdrag per invånare.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Tillkommande regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunernaår 1995

För de kyrkliga kommunerna får de ändringar som inkomståret 1993påverkade det kommunala skatteunderlaget inte genomslag förrän år1995, men då med dubbel effekt eftersom både förskott och slutavräkningpåverkas. Detta beror på att utbetalningssystemet för kommunalskat-temedel till de kyrkliga kommunerna inte har ändrats. I sammanställ-ningen nedan redovisas tillkommande ändringar som föranleder ekono-misk reglering mellan staten och de kyrkliga kommunerna år 1995.

Schablonavdrag

+ 396

Allmän sjukförsäkringsavgift

- 132

Sjuk försäkringsförmåner

-75

Pensionsnivå

-65

ISURV

-24

Särskilt grundavdrag

- 15

Summa

+ 85

Med anledning av de tillkommande ändringarna bör för de kyrkligakommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1995 minskas med

3,2 %.

27¶Sammanfattning av ekonomiska regleringar för år 1995

Sammanställning av ekonomiska effekter för kommunsektorn år 1995 avbeslutade och föreslagna ändringar (miljoner kronor)

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Tidigare beslutade regleringar för Ar 1995:

Schablonavdrag

+ 5 683

Allmän sjukförsäkringsavgift

- 1 897

Sj uk försäkringsförmåner

- 1 435

Pensionsnivå

- 906

Pensioneringstidpunkt

+ 118

Återreglering av pensioneringstidpunkt (1994)

- 118

Arbetsgivaravgift

+ 7 330

Särskild löneskatt

+ 170

Avgifter för vård i sjukhem m.m.

+ 816

Särskilt grundavdrag

- 209

Bostadsbidrag

+ 782

Automatiken i skatteutjämningssystemet

+ 175

Bamomsorgsgaranti

- 350

Hemspråks undervisning

+ 120

Avgifter för elever i specialskolan och sameskolan

- 12

Automatiken i skatteutjämningssystemet (korr.)

-435

V årdnadsbidrag

+ 867

Fortsatt reformering av arbetslöshetsförsäkringen

+ 538

28¶Tillkommande regleringar år 1995:

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

terksamhetsförändringar

Gymnasiereform

Fristående gymnasieskolor

Familjerådgivning

KBT

- 300

- 17

- 100

+ 3 090

Skatteunderlagsförändringar

Grundavdrag

Föräldraförsäkring

Företagspaket

Tjäns teinkomstbeskattning

Arbetslöshetsförsäkring

Bamomsorgsgaranti

Schablonavdrag

Allmän sjukförsäkringsavgift

Sjukförsäkringsförmåner

Pensionsnivå

ISURV

Särskilt grundavdrag

+ 4 142

- 289

- 1 349

+ 209

- 4 090

+ 169

+ 396

- 132

-75

-65

- 24

- 15

Summa att reglera

varav från

12 787

kommunerlandstingkyrkliga kommuner

9 489

3 046

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

29 Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Finansieringsprincipen skall tillämpas för helakommunsektorn. Principen omfattar enbart statligt beslutade åtgärdersom direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. Som huvud-regel skall gälla att principen inte omfattar frivillig verksamhet.Principen omfattar inte statliga beslut om åtgärder som inte direkt tarsikte på, men som ändå får direkta ekonomiska effekter för kom-munsektorn. Effekterna av sådana åtgärder skall däremot beaktas vidden bedömning som görs av det skattefinansierade utrymmet isamband med fastställandet av statsbidragsramen.

Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunernagörs i särskild ordning.

Bakgrunden till regeringens förslag: Sedan år 1993 tillämpas den s.k.finansieringsprincipen mellan staten och kommunsektorn. Principen harsitt ursprung i ett förslag som lämnades av Kommunalekonomiskakommittén i betänkandet Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans- statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer (SOU1991:98).

Principens innebörd skulle enligt kommittén vara att kommuner ochlandsting inte skall åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt fårmöjlighet att finansiera dessa med annat än höjda skatter. Om statenfattar beslut som gör att den kommunala verksamheten kan bedrivasbilligare skall staten på motsvarande sätt minska de statliga bidragen.

Kommitténs förslag om införande av finansieringsprincipen behandladesi 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II).Föredragande statsråd anslöt sig i allt väsentligt till kommitténs upp-fattning om principen men ansåg, till skillnad från kommittén, att detsaknades skäl att i lag uttryckligen lägga fäst principen.

I såväl kommittébetänkandet som propositionen angavs vissa riktlinjerför hur principen var tänkt att tillämpas.

Riksdagen tog inte explicit ställning till finansieringsprincipen. Däremotuttalade finansutskottet (bet. 1991/92:FiU29) att man ville understrykavad som anförts i propositionen om principen.

Därefter har finansieringsprincipen tillämpats vid flera tillfällen förstatliga beslut som direkt har påverkat kommunernas och landstingensverksamhetskostnader. På liknande sätt har hänsyn också tagits tillstatliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå får direktaekonomiska effekter för kommunsektorn. Det gäller t.ex. åtgärder sompåverkar det kommunala skatteunderlaget.

Tillämpningen har inte varit problemfri. Det har föranlett finansutskott-et att uttala (bet. 1993/94:FiU2) att osäkerheten om vad finansieringsprin-

cipen innebär har med tiden blivit betydande och att därför tolkningenoch tillämpningen av densamma bör klargöras bättre.

Finansieringsprincipen och liknande ekonomiska regleringar har hittillstillämpats med ledning av vad som uttalades i Kommunalekonomiskakommitténs betänkande och 1992 års kompletteringsproposition. I detföljande görs en sammanfattning av vad som anfördes i betänkandet resp,propositionen.

Kommunalekonomiska kommitténs betänkande

Reformer och utvidgade åligganden, som medför utgiftsökningar förkommuner eller landsting, bör finansieras antingen genom att staten ökarstatsbidragen eller genom att staten fettar beslut som möjliggör bespa-ringar. Om regering och riksdag fettar beslut som gör att kommuner ochlandsting kan bedriva den obligatoriska verksamheten billigare skall statenminska statsbidraget i motsvarande mån. Bidraget bör också kunnaminskas om staten genom att upphäva en avgiftsrestriktion ger nyamöjligheter till avgiftsfinansiering av en viss verksamhet.

Principen skall endast tillämpas för bindande statliga beslut om ändraderegler för verksamheten. Kommunala merutgifter till följd av demogra-fiska förändringar, den teknologiska utvecklingen samt pris- ochlöneutvecklingen bör således inte omfettas av principen. En prövning avom dessa fektorer skall påverka statsbidraget bör i stället ske i sambandmed de samhällsekonomiska bedömningar som också skall göras vidfestställandet av bidragets storlek. Vägledningar och allmänna råd är iregel inte bindande och skall därför inte föranleda någon justering avstatsbidraget. I vissa fell har dock myndigheter bemyndigande att utfärdaför kommunsektorn bindande föreskrifter. I dessa fell skall finansierings-principen tillämpas.

Det finns i regel inte anledning att särbehandla kommuner och landstingnär det gäller skatter och avgifter, som alla arbetsgivare skall betala.

En allmän riktlinje skall vara att reglering av ekonomiska konsekvenserenligt finansieringsprincipen inte kan tas upp till ny prövning efterikraftträdandet av en regeländring. En sådan prövning bör dock kunnakomma i fråga vid väsentliga över- eller underskattningar eller föreffekter som inte avsetts eller förutsetts.

1992 års kompletteringsproposition

Föredragande statsråd anslöt sig i allt väsentligt till kommitténs uppfatt-ning om riktlinjerna för finansieringsprincipen. Här redovisas deförtydliganden och avvikelser som uttalades i propositionen vad gällerriktlinjer för tillämpningen.

Finansieringsprincipen bör tillämpas om staten vill ge kommuner ochlandsting nya uppgifter, avveckla uppgifter eller ändra ambitionsnivåereller regler för befintliga åtaganden. Staten bör anvisa hur kostnadskrä-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

vande förändringar skall finansieras. Det kan ske genom minskade kravinom obligatoriska eller reglerade områden eller genom ökade stats-bidrag. Statsbidragen bör minska om kommuner och landsting fråntasskyldigheter eller om de till följd av regeländringar får möjlighet attbedriva en effektivare verksamhet.

Principen bör inte tillämpas retroaktivt. Om en uppenbar felbedömninguppmärksammas eller prejudicerande beslut ändrar förutsättningarna förden ekonomiska regleringen kan det dock vara rimligt att ta upp frågantill förnyad prövning i samband med överläggningarna om det samhälls-ekonomiska utrymmet.

Principen måste tillämpas så att ett effektivt resursutnyttjande stimu-leras. Det innebär att det många gånger kan vara rimligare att beräknaeffekterna utifrån en marginalkostnad i stället för en genomsnittskostnad.

När finansieringsprincipen tillämpas skall det generella statsbidragetökas eller minskas på samma sätt som när bidraget anpassas till desamhällsekonomiska förutsättningarna.

Tillämpning

Sedan införandet har finansieringsprincipen tillämpats vid ett flertalverksamhetsförändringar som föranletts av statliga beslut. Dessutom harsom nämnts, på liknande sätt tagits hänsyn till statliga åtgärder som intedirekt tagit sikte på, men som ändå fått direkta ekonomiska effekter förkommunsektorn, t.ex. åtgärder som påverkar det kommunala skatteunder-laget.

För kommunernas del har som huvudregel verksamhetsförändringarreglerats mot statsbidragsramen. Undantag har av tekniska skäl måstgöras för retroaktiva regleringar och för genomförandeåret när enverksamhetsförändring trätt i kraft under löpande kalenderår. I dessa fellhar regleringen gjorts med ett invånarrelaterat (kronor per invånare)avdrag från eller tillägg till skatteinkomsterna. Denna metod har ocksåtillämpats för att reglera de ekonomiska effekterna av sådana statligaåtgärder som inte direkt tar sikte på verksamhetsförändringar.

För landstingens del har alla ekonomiska regleringar gjorts med kronorper invånare. Att även verksamhetsförändringar reglerats på detta sättberor på att nuvarande skatteutjämningssystem för landstingen intebefunnits vara lämpligt att använda som regleringsinstrument. Detta är ettav skälen till den nu pågående översynen av systemet.

Även för de kyrkliga kommunerna har åtgärder som inte varit verksam-hetsbetingade medfört ekonomiska effekter. Eftersom dessa kommunerinte uppbär något statsbidrag har regleringarna gjorts gentemot skat-teinkomsterna genom ett procentuellt avdrag från skattemedelsfordran.

Bortsett från problem som är att hänföra till själva processen harsvårigheterna vid tillämpningen av finansieringsprincipen eller liknandetillämpningar bestått i att avgöra vilka förändringar som skall reglerasoch med vilket belopp vaije enskild reglering i så fell skall göras.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

32¶Skälen för regeringens förslag: Den praktiska tillämpningen avfinansieringsprincipen och liknande tillämpningar har givit såväl negativasom positiva erfarenheter som bör läggas till grund för den fortsattatillämpningen. Det är ännu för tidigt, bl.a. mot bakgrund av pågåendeutredningsarbete avseende skatter och bidrag, att i alla delar slå fest vilkariktlinjer som bör gälla i fortsättningen. Vissa förtydliganden ochförändringar bör dock redan nu kunna göras för att i görligaste månminska den osäkerhet som finansutskottet har påpekat. Ett kvarståendeproblem är att varken utjämningssystemet för kommunerna eller förlandstingen är lämpat för att göra de ekonomiska regleringar somerfordras på det sätt som vore önskvärt, dvs. genom justering avstatsbidragsramen. I avvaktan på den översyn av utjämningssystemen somnu pågår måste, som tidigare redogjorts för i avsnittet om ekonomiskaregleringar, temporära lösningar tillgripas även för år 1995.

De överväganden och förslag som regeringen här kommer att redovisaskall ses mot bakgrund av vad som uttalats i Kommunalekonomiskakommitténs betänkande och 1992 års kompletteringsproposition. Det somförordades i propositionen bör även i fortsättningen vara utgångspunkt förfinansieringsprincipens tillämpning. De förtydliganden som presenterasnedan innebär enligt regeringens mening inte några principiella avstegfrån vare sig den ursprungliga avsikten med finansieringsprincipen ellerden hittillsvarande tillämpningen.

Finansieringsprincipen skall tillämpas för hela kommunsektorn, dvs.såväl kommuner (borgerliga och kyrkliga) som landsting.

Principen omfattar enbart statligt beslutade åtgärder som direkt tar siktepå verksamheter. Principen gäller när riksdag, regering eller myndighetfettar bindande beslut om ändrade regler för verksamhet. Principenomfattar inte statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändåfår direkta ekonomiska effekter för kommunsektorn. Konsekvenserna avsådana åtgärder skall däremot beaktas vid den samhällsekonomiskabedömning som görs av det skattefinansierade utrymmet i samband medfestställandet av statsbidragsramen. I det sammanhanget bör redovisasvilka åtgärder som ingår i bedömningsunderlaget och åtgärdernasförväntade ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn.

Som huvudregel bör gälla att principen inte omfettar frivilligaverksamheter. Om ett statligt beslut t.ex. innebär att medel avsatta förfrivillig verksamhet kan frigöras får hänsyn tas till detta i samband medbedömningen av det skattefinansierade utrymmet och festställandet avstatsbidragsramen.

Reglering skall enbart göras för direkta ekonomiska effekter. Indirektaekonomiska effekter får beaktas i samband med bedömningen av detskattefinansierade utrymmet och festställandet av statsbidragsramen.

Alla ekonomiska regleringar till följd av principens tillämpning börgöras genom att statsbidragsramen minskas eller ökas. I undantagsfall kanen annan regleringsmetod behöva övervägas. Det gäller t.ex. vidretroaktiva regleringar och verksamhetsförändringar under löpandekalenderår. En annan regleringsmetod måste också väljas om principentillämpas för kyrkliga kommuner, eftersom dessa för närvarande inte

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

erhåller några statsbidrag. För dessa kommuner bör detta också gälla deekonomiska effekterna av sådana statliga åtgärder som inte direkt tar siktepå verksamhetsförändringar.

I vaije proposition där förslag lämnas om åtgärder som påverkarkommunsektorns verksamhet och ekonomi skall en bedömning göras avde kommunalekonomiska effekterna och om finansieringsprincipen ärtillämplig. Sådana bedömningar bör föregås av överläggningar mellanföreträdare för i sakfrågan ansvarigt departement och företrädare förkommuner och landsting. Om finansieringsprincipen bedöms varatillämplig skall också preliminärt regleringsbelopp redovisas. Beslutet omregleringar bör dock om möjligt fettas samlat vid ett tillfälle inför vaijenytt år. Regleringsbelopp bör redovisas för vaije enskild beslutad åtgärd.Beslut om olika åtgärder som medför mindre ekonomiska effekter kanföras samman till ett regleringsbelopp.

Regleringarna skall göras i den pris- och volymnivå som gäller vidikraftträdandet av förändringen. Etappvisa regleringar kan dock bliaktuella för verksamhetsförändringar som sträcker sig över flera år.Skulle ett regleringsbelopp i efterhand i väsentlig grad visa sig varafelaktigt, får detta beaktas senare i samband med bedömningen av detskattefinansierade utrymmet och festställandet av statsbidragsramen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Regeringens bedömning: Kommunernas och landstingens utvidgaderätt till avdrag för ingående mervärdesskatt bör slopas fr.o.m. år1995. Ett nytt system för konkurrenskorrigering inom de verksam-heter som kommunerna inte får göra avdrag för enligt mervärdes-skattelagens allmänna bestämmelser bör införas från sammatidpunkt. Regeringen kommer senare i år att återkomma med förslagom slopandet samt hur ett sådant system bör utformas.

Skälen för regeringens bedömning: År 1991 infördes en rätt förkommuner och landsting att göra avdrag för all ingående mervärdesskatt.Denna utvidgade avdragsrätt infördes för att utjämna mervärdesskattenssnedvridande effekter vid val mellan arbete i egen regi och upphandling.

Ett särskilt statsbidrag infördes också för att kompensera för denindirekta mervärdesskatt som belastar kommunerna och landstingen vidupphandling från näringsidkare inom de till mervärdesskatt undantagnaområdena sjukvård, tandvård, social omsoig och utbildning.

Kommunerna och landstingen ersatte staten bland annat för dennautvidgade avdragsrätt genom en avräkningsskatt. Avräkningsskattenslopades fr.o.m. år 1993 samtidigt som utjämningsbidraget till kommuneroch ersättningen till sjukvårdshuvudmännen minskades i motsvarandemån.

34¶I syfte att, ur mervärdesskattesynpunkt, likställa kommunal verksamhetsom utförs i egna lokaler med motsvarande verksamhet som utförs ihyrda lokaler infördes även bestämmelser om att en fastighetsägare kanbli frivilligt skattskyldig till mervärdesskatt vid uthyrning till en kommuneller ett landsting.

Kompensationsordningen har visat sig vara förknippad med en delproblem och brister. För det första är kommunernas och landstingensersättning till staten för den utvidgade avdragsrätten inte kopplad till dettotalbelopp som denna innebär för staten. Inte heller ökar återföringen tillstaten i takt med att avdragsrättens värde ökar. För det andra ärutformningen av kompensationssystemet, med oinskränkt avdragsrätt föringående mervärdesskatt, inte förenlig med EU:s bestämmelser. Detnuvarande kompensationssystemet för kommuner och landsting kansåledes inte behållas vid ett svenskt EU-medlemskap. För det tredje lederkompensationsordningen till vissa konkurrenssnedvridande effekter.

I betänkandet Vissa mervärdeskattefrågor II - Offentlig verksamhet(SOU 1993:75) görs bedömningen att kompensationsordningen förkommuner och landsting har fått konkurrenssnedvridande effekter.Utredaren föreslår därför att den utvidgade avdragsrätten för kommuneroch landsting bör upphöra att gälla. Även det särskilda statsbidraget somutgår när en kommun eller ett landsting upphandlar tjänster som avsersjukvård, tandvård, social omsorg eller utbildning bör slopas enligtutredaren. Likaså bör, enligt utredaren, reglerna om att fastighetsägarekan bli frivilligt skattskyldiga till mervärdesskatt vid uthyrning till enkommun eller ett landsting upphöra att gälla.

Utredaren föreslår att konkurrensproblemen bör lösas genom att enintern korrigering införs i kommuner och landsting. En sådan internkorrigering innebär att en bokföringsmässig belastning görs av kommu-nernas och landstingens kostnader vid produktion av en tjänst i egen regiför att likställa denna med upphandling av motsvarande tjänst.

Merparten av remissinstanserna anser att den föreslagna metoden förkonkurrenskorrigering inte leder till de avsedda effekterna och avstyrkerdärför metoden.

Det har vid olika tillfällen även framförts att uttagsbeskattning avkommunal verksamhet kan tillämpas för att korrigera för konkurrens-snedvridningar. Kommittén för indirekta skatter övervägde i sittbetänkande (SOU 1989:35) metoden men kunde konstatera att man pågrund av tillämpningsproblem inte kunde förorda denna metod som ettrealistiskt alternativ.

Regeringen delar uppfattningen att kommunernas nuvarande utvidgadeavdragsrätt bör slopas. En ny ordning för konkurrenskorrigering bör dockenligt regeringens uppfattning inte bygga på metoden med internkorrigering.

Det är viktigt att snarast uppnå full konkurrensneutralitet också för ickemervärdesskattepliktiga områden i fråga om vård, omsorg och utbildning.Därvid bör en så enkel teknik som möjligt användas. Väljs någon formav uttagsbeskattning kan det bli svårt att tillämpa den redan år 1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

35¶Omfattningen av de problem som framkommit och olika sätt att lösadessa måste övervägas ytterligare.

Vissa utgångspunkter för ett system som skall gälla från år 1995 bördock redan nu kunna anges. Kompensationsordningen för ingåendemervärdesskatt i verksamheter som ej medför skattskyldighet bör intekopplas till mervärdesskattesystemet. Detta är en förutsättning för attordningen skall harmoniera med EU:s bestämmelser. Det innebär attkommuner och landsting behandlas enligt mervärdesskattelagensbestämmelser enbart vad gäller skattepliktiga verksamheter.

Systemet för konkurrenskorrigering bör bygga på kommunal själv-finansiering genom att en särskild regleringsfond för mervärdesskatttillskapas. Kommuner och landsting bör avräkna den ingående mervär-desskatt som ej omfattas av mervärdesskattelagens bestämmelser frånfonden. Inom ramen för fonden bör också ett bidrag utges som motsvarardet nuvarande särskilda statsbidraget. Fonden bör finansieras genomtillskott från kommuner och landsting. Tillskotten bör inte vara koppladetill respektive kommuns eller landstings faktiska avdrag för ingåendemervärdesskatt. De totala avdragen från och bidragen till fonden måstei ett sådant system motsvaras av lika stora tillskott. Separata fonder förkommuner respektive landsting bör övervägas liksom differentieradenivåer på bidraget.

Ett slopande av den utvidgade avdragsrätten för mervärdesskatt börföranleda en ekonomisk reglering mellan staten och kommunernarespektive landstingen. Även till denna fråga avser regeringen attåterkomma senare.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

Regeringens bedömning: Ett utredningsarbete avses påbörjas inomFinansdepartementet i samarbete med företrädare för kommunsektornmed målsättningen att utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att fåen likartad hantering av pensionsutfästelserna för kommun- ochlandstingsanställda.

Kostnadsersättningar för lärarpensioner m.m. under budgetåret1995/96 bör utgå vid sidan om det generella statsbidragssystemetgenom att staten fortsätter med direkta utbetalningar.

Skälen för regeringens bedömning: Pensionsskulden utgör det be-räknade värdet av kommunernas och landstingens åtaganden för framtidapensionärer, förmåner till nuvarande pensionärer och intjänade delar avförmåner till framtida pensionärer.

För närvarande pågår en omfettande korrigering av kommunernas ochlandstingens redovisning genom att allt fler redovisar pensionsåtagandenför anställda som en långfristig skuld. Konsekvenserna för kommuner ochlandsting av att beakta kostnaden för avtalspensionen när den uppstår kan

innebära överlikviditeter som kan uppfattas som utrymme för skattesänk-ningar eller ökad konsumtion.

Detta beror på att dagens kommunala avtalspensioner som regel inte ärfonderade och utbetalningarna finansieras allteftersom de förfaller. Någottryggande av pensionslöftena genom fondavsättningar eller dylikt skersåledes inte. Löftena anses traditionellt sett säkerställda genom dengaranti som den kommunala beskattningsrätten innebär. Kommunalaföretag tryggar sina pensionsutfästelser genom tillgång till kommunalborgen eller genom avsättning till pensionsstiftelse.

En enhetlig redovisning av de kommunala pensionsåtagandena skulleöka sektorns trovärdighet i förhållande till omvärlden och ge rätt signalerom sektorns ekonomiska ställning och villkor. Detta också med hänsyntill den ökande konkurrens som kommuner och landsting utsätts för.

Kommunernas och landstingens verksamhet har vuxit starkt under desenaste decennierna. Detta kommer enligt gjorda beräkningar att leda tillatt antalet pensionärer med kommunal pensionsrätt tredubblas om drygt25 år och kommer då att uppgå till cirka 600 000.

Den enskilda faktor, utöver antalet kommunala pensionärer, sompåverkar pensionsutbetalningarna mest är reallöneutvecklingen. En lägrekommunal reallöneökning medför en lägre pensionsskuldsökning.

Ett utredningsarbete avses påböijas inom Finansdepartementet isamarbete med företrädare för kommunsektorn med målsättningen attutreda vilka åtgärder som bör vidtas för att få en likartad hantering avpensionsutfästelserna för kommun- och landstingsanställda.

Fr.o.m. år 1991 överfördes lärare m.fl. till kommunalt regleradetjänster (respektive tjänster i fristående skolor). Som en provisorisk delav regleringen av kostnaderna för förändringen avtalades att staten längstt.o.m. budgetåret 1994/95 skulle ersätta de faktiska utbetalningarna förpensionerna. Därefter skulle bidrag ges efter en genomsnittskostnad tillkommunerna och inarbetas i det dåvarande sektorsbidraget till skolan.Numera har sektorsbidraget till skolan slopats och inarbetats i det statligautjämningsbidraget till kommuner.

Diskussioner pågår med Svenska kommunförbundet och Landstingsför-bundet om hur kommuner och landsting skall få ersättning för dettaändamål i framtiden. I avvaktan på en permanent lösning bör kost-nadsersättningar för lärarpensioner m.m. under budgetåret 1995/96, utgåvid sidan om det generella statsbidragssystemet genom att staten fortsättermed att ersätta de faktiska utbetalningarna för pensionerna.

Eftersom tanken bakom överförandet av lärarna m.fl. till kommunaltreglerade tjänster var att kommuner respektive landsting skall ha helaarbetsgivaransvaret, uttalades år 1990 att ersättningarna skall beräknasmed utgångspunkt i kollektivavtalens lydelse vid årsskiftet 1990/91. Avsamma skäl skall garantipensioner som beslutats fr.o.m. den 1 april 1994inte ingå i de förmåner för vilka kostnadsersättning betalas.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

37¶Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om

utbetalning av skattemedel år 1994,

2. lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år

1995,

3. lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till

kommuner.

Lagförslagen finns i bilaga 7.1

Förslagen 1 och 2 avser i och för sig en fråga som får anses fällainom Lagrådets granskningsområde. Förslagen är dock av sådanenkel beskaffenhet att Lagrådets yttrande inte är påkallat. Förslag3 avser sådana frågor där Lagrådets yttrande inte behöver in-hämtas.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

38 Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778)med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år1994,

2. antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser omutbetalning av skattemedel år 1995,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) omstatligt utjämningsbidrag till kommuner,

4. bemyndigar regeringen att utge bidrag med anledning av införandetav ett nytt statsbidragssystem i enlighet med vad regeringenförordar (avsnitt 2.3.3),

5. godkänner det som regeringen förordar om tillämpningen avfinansieringsprincipen (avsnitt 2.5.1),

6. till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidrags-system m.m. för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtitelnanvisar ett förslagsanslag på 790 000 000 kronor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7

39 Bilaga 7.1

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1993:778) med särskildabestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 skall ha följandelydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid utbetalning av kommunal- ellerlandstingsskattemedel enligt 4 §lagen (1965:269) med särskildabestämmelser om kommuns ochannan menighets utdebitering avskatt, m. m., skall för inkomståret1994 kommunalskattemedlen mins-kas med 760 kronor per invånare ikommunen den 1 november 1993och landstingsskattemedlen med389 kronor per invånare i lands-tinget den 1 november 1993.

För en kommun som inte ingår iett landsting skall kommunalskat-temedlen minskas med 1 149 kro-nor per invånare i kommunen den1 november 1993.

2Har en kommun, ett landsting elleren kommun som inte ingår i lands-ting för år 1994 fästställt en högreskattesats än den som har gällt förår 1993 skall den minskning avkommunal- eller landstingsskat-temedel som avses i 1 § i ställetgöras med 1 054 kronor, 571kronor respektive 1 625 kronor.Detta gäller dock inte om höjning-en av skattesatsen avser att täckaökade kostnader som uppkommitpå grund av en omfördelning avuppgifter mellan landsting ochkommunerna inom landstinget.

Vid utbetalning av kommunal- ellerlandstingsskattemedel enligt 4 §lagen (1965:269) med särskildabestämmelser om kommuns ochannan menighets utdebitering avskatt, m. m., skall för inkomståret1994 kommunalskattemedlen mins-kas med 1 186 kronor per invånarei kommunen den 1 november 1993och landstingsskattemedlen med349 kronor per invånare i lands-tinget den 1 november 1993.

För en kommun som inte ingår iett landsting skall kommunalskat-temedlen minskas med 1 535 kro-nor per invånare i kommunen den1 november 1993.

§2

Har en kommun, ett landsting elleren kommun som inte ingår i lands-ting för år 1994 fästställt en högreskattesats än den som har gällt förår 1993 skall den minskning avkommunal- eller landstingsskat-temedel som avses i 1 § i ställetgöras med 1 480 kronor, 531 kro-nor respektive 2 011 kronor. Dettagäller dock inte om höjningen avskattesatsen avser att täcka ökadekostnader som uppkommit pågrund av en omfördelning avuppgifter mellan landsting ochkommunerna inom landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1993:1363.

2 Senaste lydelse 1993:1363.

40¶Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid utbetalning av kommunal- eller landstingsskattemedel enligt 4 §lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annanmenighets utdebitering av skatt, m.m., skall för inkomståret 1995kommunalskattemedlen minskas med 1 086 kronor per invånare ikommunen den 1 november 1994 och landstingsskattemedlen med 349kronor per invånare i landstinget den 1 november 1994.

För en kommun som inte ingår i ett landsting skallkommunalskattemedlen minskas med 1 435 kronor per invånare ikommunen den 1 november 1994.

2 § Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighetsfordran enligt 4 a § fjärde stycket lagen med särskilda bestämmelser omkommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordranvid ingången av år 1995 minskas med 3,2 procent.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 7.1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

41 Prop. 1993/94:150

Bilaga 7.1

Härigenom föreskrivs att det i övergångsbestämmelserna till lagen(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner skall införas enny punkt, 9, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. I fråga om bidragsåret 1995uppgår utjämningsbidraget till detpreliminära utjämningsbidraget förår 1994, i förekommande fall juste-rat med hänsyn till skatteväxlingar.Regeringen eller den myndighetregeringen bestämmer fastställerutjämningsbidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas i fråga ombidragsåret 1995.

1 Senaste lydelse 1993:779.

42 Innehållsförteckning

1993/94:150

Bilaga 7

1. Vissa anslagsfrågor inom sjunde huvudtiteln

1.1¶E Statliga arbetsgivarfrågor

1.2¶F Bostadsväsendet

1.3¶I Övriga ändamål

1.4¶Förslag till riksdagsbeslut

2. Kommunal ekonomi

2.1¶Inledning

2.2¶Kommunerna och de samhällsekonomiska

förutsättningarna 5

2.2.1¶Uppföljning av kommunal ekonomi 6

2.2.2¶Den kommunala ekonomin år 1994-1999 13

2.3¶Bidrag till kommuner

2.3.1¶Det statliga utjämningsbidraget tillkommuner år 1995

2.3.2¶Del- och slutavräkning av statligtutjämningsbidrag vid kommundelningar

2.3.3¶Bidrag med anledning av införandet avett nytt statsbidragssystem m.m.

2.4¶Ekonomiska regleringar

2.4.1¶Ekonomiska regleringar andra halvåret

1994 mellan staten och kommunsektorn

2.4.2¶Ekonomiska regleringar år 1995 mellanstaten och kommunsektorn

2.5¶Övriga frågor

2.5.1¶Finansieringsprincipens tillämpning

2.5.2¶Mervärdesskatten i kommuner och landsting

2.5.3¶Avtalspensioner i kommuner och landsting

2.6¶Upprättade lagförslag

2.7¶Förslag till riksdagsbeslut

39 Bilaga 7.1

1¶Förslag till lag om ändring i lagen (1993:778)

med särskilda bestämmelser om utbetalning avskattemedel år 1994

2¶Förslag till lag med särskilda bestämmelserom utbetalning av skattemedel år 1995

3¶Förslag till lag om ändring i lagen (1992:670)om statligt utjämningsbidrag till kommuner

43¶Utbildningsdepartementet

7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

I regeringsförklaringen 1991 slog regeringen fast att en av dess huvud-uppgifter var att stärka Sverige som kunskapsnation. Förändringar avi-serades såväl inom skolan som den högre utbildningen och forskningen.

Den långsiktiga målsättningen för skolpolitiken är att göra den sven-ska skolan till den bästa i Europa under 1990-talet. Skolans förmåga attge alla elever en solid och bestående kunskapsgrund är av grundläggan-de betydelse för det svenska samhällets utveckling.

Regeringens skolpolitik har följt tre huvudlinjer.

För det första, att stärka kvaliteten i skolans undervisning. För detandra, att lägga en grund för ett verkligt och mer vitalt föräldra- ochelevinflytande i skolan. För det tredje, att fullfölja utvecklingen motökad decentralisering av beslut och ansvar i skolan och uppmuntra tillmångfald och lokala lösningar.

Utifrån dessa tre huvudprinciper har sedan regeringsskiftet 1991 enlång rad reformer genomförts.

Under våren 1992 och våren 1993 lade regeringen fram två valfrihets-propositioner, 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor, 1992/93:230Valfrihet i skolan. Där lades ett nytt bidragssystem för fristående grund-skolor och gymnasieskolor fast. Likaså öppnades möjligheten för kom-munerna att lägga ut delar av gymnasieundervisningen på entreprenad.Dessutom förstärktes elevernas rätt att välja inte bara mellan friståendeskolor utan även mellan hemkommunens grundskolor.

Dessa reformer har mötts av ett stort intresse. Aldrig tidigare har såmånga elever och föräldrar gjort aktiva val av skola som idag. På mind-re tid än två år har dessutom antalet godkända fristående grundskolorökat från cirka 80 till över 250 stycken. Även när det gäller friståendegymnasieskolor har ett ökande intresse kunnat konstateras under senaretid.

Detta är viktiga strukturella reformer för att vitalisera skolväsendetoch öka elevernas och föräldrarnas inflytande och engagemang i skolar-betet.

Genom besluten om nya läroplaner och nya betygssystem, har ytterli-gare betydelsefulla steg tagits för att stärka kvaliteten i skolan.

Med de nya läroplanerna ställs tydligare och mer omfattande kun-skapskrav på eleverna och skolan än tidigare. Varje skola åläggs ett sär-skilt ansvar för att alla elever når upp till en minsta kunskapsnivå i var-

je ämne. Nationella kunskapstester och andra initiativ för att utvärderaoch följa upp undervisningens kvalitet kommer att genomföras. Sär-skild vikt läggs med de nya läroplanerna på baskunskaper. Språkunder-visningen ges ett större utrymme.

Ett nytt, kunskapsrelaterat betygssystem för grundskolan införs stegvisfrån och med läsåret 1995/96. Varje elev och familj tillförsäkras skriftliginformation om studieutvecklingen minst från och med det femte skolå-ret.

De nya läroplanerna innebär att viktiga steg tas för att förverkligamål- och resultatstyrningen i skolan. En omfattande avreglering har ge-nomförts. Den statliga styrningen har gjorts tydligare men mer avgrän-sad i och med att läroplanerna tydligare än förut fokuserar de långsikti-ga målsättningarna och riktlinjerna för skolans arbete. Däremot ges var-je skola stor frihet att själva välja arbetsmetoder och tillvägagångssätt.

Den nya treåriga, programbaserade gymnasieskolan genomförs nu ialltfler kommuner. Vid sidan av de nationella programmen har en sär-skild lärlingsutbildning införts. Genom utvecklingen mot en mer kurs-utformad gymnasieskola skapas bättre förutsättningar för förnyelse ochett varierat utbud. Eleverna ges större rätt att själva sätta samman en ut-bildning utifrån skolans kursutbud och det egna intresset. Ett nytt kun-skapsrelaterat betygssystem som ger eleven betyg efter varje genomgång-en kurs börjar införas från och med nästa läsår.

Samtidigt har villkoren för den högre utbildningen och forskningenförändrats på ett avgörande sätt. I prop. 1992/93:1 Frihet för kvalitet lä-des följande tredelade reformstrategi fast:

★ Frigörelse av statliga universitet och högskolor från central detalj-styrning.

★ Stimulans av från staten fristående universitet och högskolor.

★ Förändrat, icke-statligt huvudmannaskap för vissa universitet ochhögskolor.

Denna strategi genomförs nu snabbt. Fr.o.m. den 1 juli 1993 har destatliga universiteten och högskolorna frigjorts från statlig detaljregle-ring. Studenternas val och kvalitetskrav får genom ett nytt resurstilldel-ningssystem stor betydelse för universitetens och högskolornas utveck-ling. Statens ansvar för den högre utbildningen utövas i form av långsik-tiga s.k. utbildningsuppdrag till universiteten och högskolorna.

Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping överförs istiftelseform den 1 juli 1994. Prövning av enskilda utbildningsanordna-res rätt att utfärda examina har lagreglerats. Högskolor har tillerkäntsexamensrätt enligt de nya reglerna.

En nyinrättad myndighet, Kanslersämbetet, svarar för att kvaliteten iden högre utbildningen håller en internationellt hög nivå.

Parallellt har den högre utbildningens kapacitet byggts ut väsentligt.Sedan hösten 1991 har den högre utbildningens omfattning ökat medcirka 30 procent.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

Ytterligare ett väsentligt inslag i förstärkningen av Sverige som kun-skapsnation är den forskningspolitik som riksdagen beslutade om våren1993. Två huvudprioriteringar angavs för forskningspolitiken:

★ Koncentrerade forskningssatsningar inom strategiska områden.

★ Ett förstärkt samspel mellan universitet och högskolor å ena sidanoch näringslivet och samhället i övrigt å den andra.

Därutöver prioriterades ytterligare tre viktiga områden:

★ Ökad fömyelseförmåga inom forskningen vid universiteten och hög-skolorna.

★ Förstärkt rekrytering av forskare.

★ Vidgad internationell samverkan.

En unik utbyggnad av svensk forskning har nu inletts. 10 miljarderkronor från de tidigare löntagarfonderna skall användas för att stärkaden svenska forskningen. Tre nya starka forskningsfinansiärer haretablerats: en stiftelse för strategisk forskning inom teknik, naturveten-skap och medicin, en stiftelse för miljöstrategisk forskning samt en sär-skild uppgift inom Riksbankens Jubileumsfond för stöd till kulturve-tenskaplig forskning.

Ett program för att fördubbla examinationen inom forskarutbildning-en mellan åren 1990 och 2000 har initierats. Betydande resurser hartillskjutits för att finansiera flera doktorander. Särskilda s.k. teknikbro-stiftelser har inrättats för att underlätta affärsmässig tillämpning avforskningens resultat.

Vid den slutgiltiga avvecklingen av löntagarfonderna föreslår regering-en att medel skall tillskapas för en vidgad internationalisering av utbild-ningen och forskningen, stöd åt mindre och medelstora högskolorsforskning i samarbete med näringslivet, forskning på vårdområdet ochinsatser för att öka användningen av informationsteknologin.

Regeringen avser att i särskild ordning anvisa erforderliga medel tillde nationella anläggningarna för budgetåret 1994/95.

Regeringen har vidare föreslagit en rad åtgärder för att öka kapacite-ten på den eftergymnasiala utbildningen, bl.a. att den kvalificerade ef-tergymnasiala yrkesutbildningen bör ges nya former och att ett särskiltstatsbidragssystem införs för sådan utbildning.

Utbildnings- och forskningssystemen måste ständigt utvecklas för attsvara mot den nya tidens krav. Genom Utbildningsdepartementets ut-vecklingsprojekt Agenda 2000 - kunskap och kompetens för nästa år-hundrade, stimuleras en bred diskussion om det svenska samhälletslångsiktiga kompetensbehov och om utbildningens och forskningensvillkor och roller.

I analysen pekas på ytterligare förändringar i fyra avseenden:

★ Utbildningsväsendets kapacitet behöver långsiktigt byggas ut.

★ Incitamenten för kunskapsutnyttjande och kompetensutveckling be-höver förstärkas.

★ Utbildnings- och forskningsstrukturen behöver utvecklas.

★ Den kontinuerliga kompetensutvecklingen måste ges goda utveck-lingsmöjligheter.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

På dessa områden måste det fortsatta reformarbetet på utbildnings- Prop. 1993/94:150och forskningsområdet nu inriktas om Sverige framgångsrikt skall kun- Bilaga 8na konkurrera med omvärlden.

Regeringens förslag: Särskilt statsbidrag skall ges till kommu-nerna för utbildningsinsatser för arbetslösa i form av ett tredjegymnasieår och extra utbildningsplatser i komvux. Medel skallockså ställas till förfogande i form av utbildningscheckar för ut-bildningsanordnare utanför skolväsendet för utbildningsinsatserför arbetslösa. Statens skolverk skall informera om och admini-strera insatserna.

Sammanlagt beräknas 1 421 400 000 kronor för dessa åtgärder,dvs. sammanlagt 1 469 587 000 kronor under anslaget.

Skälen for regeringens förslag: De senaste tre budgetåren har riksdagenefter förslag från regeringen beslutat om utbildningsinsatser för arbetslö-sa genom särskilda medel för ett tredje gymnasieår för elever som hargått ut gymnasieskolan med endast en tvåårig gymnasieutbildning samttill extra platser i komvux.

I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 14) bedömderegeringen att det finns behov av särskilda utbildningsinsatser för ar-betslösa även under budgetåret 1994/95. I budgetpropositionen aktuali-serades också nya utbildningsinitiativ som kan bidra till ökad kompe-tens på kort sikt i dagens arbetsmarknadsläge men som också förväntasha långsiktig strukturell betydelse. Regeringen angav följande riktvär-den för planeringen av insatserna mot arbetslösheten:

- 26 100 platser i gymnasieskolan samt

- 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.

Gymnasieskolan

Regeringen anser det synnerligen väsentligt att alla elever från tvåårigalinjer som önskar gå ytterligare ett år i gymnasieskolan också erbjudsdetta. Innevarande budgetår har enligt uppgifter från Statens skolverkca 26 000 utbildningsplatser utnyttjats för det tredje året i gymnasiesko-lan.

Innevarande läsår beräknas ca 30 000 elever lämna gymnasieskolanefter tvååriga utbildningar. Det finns dessutom ca 15 000 elever somslutade en tvåårig linje våren 1993 och som innevarande läsår inte gårett tredje år.

Eftersom regeringen tidigare har anslagit medel för ett tredje gymna-sieår bör utbildningserbjudanden då ha nått flertalet av dem som tidiga-re har gått ut en tvåårig linje och som har haft behov av en komplette-

ring. Under 1994/95 bör därför i första hand de elever som i år går uten tvåårig linje erbjudas ett tredje gymnasieår. Även de ungdomar somgick ut gymnasieskolan med en tvåårig utbildning våren 1993 eller vå-ren 1992 och som inte har gått ett tredje utbildningsår bör om det finnsplats kunna beredas denna utbildning. Regeringen bedömer att det ibudgetpropositionen angivna antalet 26 100 platser i gymnasieskolan ärtill fyllest.

Kommunerna bör liksom innevarande år i första hand erbjuda sådanutbildning som tillsammans med den tidigare genomgångna utbildning-en nivåmässigt motsvarar en treårig gymnasieutbildning. Även utbild-ning i språk, såväl svenska som främmande språk, samt naturvetenskap-liga och tekniska ämnen bör prioriteras.

Ersättningen till kommunerna för platserna i gymnasieskolan bör va-ra 30 000 kronor per helårsplats.

Komvux

Skolverket beräknar att utbildningsinsatser för arbetslösa motsvarandeca 25 000 heltidsplatser kommer att ha genomförts i komvux under in-nevarande budgetår. Ett par hundra arbetslösa vuxna har också fått ut-bildning genom statens skolor för vuxna (SSV).

Enligt regeringens bedömning bör sammanlagt 28 000 platser avsättasför utbildningsinsatser för arbetslösa på lägst gymnasial nivå, varav20 000 platser inom gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbild-ning. Kommunerna har enligt skollagen ett grundansvar för att tillgodo-se behoven av utbildning i komvux. Dessa tillkommande resurser skallalltså användas för nya platser.

Liksom under innevarande budgetår bör utbildning i språk, bådesvenska och främmande språk, samt i naturvetenskapliga och tekniskaämnen prioriteras. Utbildningen skall liksom hittills i regel avse heltids-studier under minst en termin.

Ersättningen till kommunerna för platserna i komvux bör vara 22 800kronor per helårsplats. Om Skolverket väljer att tilldela även SSV ut-bildningsplatser för distansutbildning för arbetslösa, skall ersättningenutgöras av ett lägre belopp.

Utbildningscheckar

Tanken med utbildningscheck är att möjliggöra insatser från olika ut-bildningsanordnare vid sidan av skolväsendet. Regeringen bedömer attomfattningen av utbildning som finansieras genom utbildningscheckarbör vara 8 000 platser.

Skolverket skall informera om möjligheten att finansiera utbildningmed hjälp av utbildningscheckar och på så sätt aktivera de utbildnings-anordnare som vill medverka. Viktigt är också att tänkbara elever infor-meras om möjligheten att få utbildning genom utbildningscheck.

Utbildningscheckarna skall t.ex. avse utbildning i främmande språk.Goda språkkunskaper är viktigt på alla områden och språkutbildning är

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

också en ämnessektor där det finns ett stort utbud och många utbild-ningsanordnare. Studierna skall vara på lägst gymnasienivå. Utbildning-en skall omfatta minst en termin på heltid eller två terminer på halvtid.Omfattningen av den lärarledda undervisningen skall vara jämförbarmed liknande utbildning i komvux eller vid högskola och universitet.

Intresserade utbildningsanordnare skall anmäla till Skolverket hurmånga utbildningscheckar de kan åta sig att utnyttja. Skolverket förde-lar utbildningscheckarna till utbildningsanordnarna som sedan har attrekrytera arbetslösa vuxna till studierna. Systemet med utbildnings-checkar bör enligt regeringens mening inte omfatta det offentliga skol-väsendet.

Utbildningsanordnare kan vara fristående skolor, studieförbund, folk-högskolor samt universitet och högskolor. Skolverket skall också kunnagodkänna andra utbildningsanordnare för utbildningscheckar, exempel-vis utbildningsföretag. För att bli godkända av Skolverket skall utbild-ningsanordnarna ha en stabil verksamhet och en god kvalitet. De skalldärför ha kompetenta lärare för utbildningen samt förete en plan förutbildningen omfattande innehåll, uppläggning och utbildningsmål.Skolverket skall också bedöma om utbildningsanordnaren kan fullföljasitt utbildningsåtagande. Skolverket skall ha tillsyn över verksamheten.

Ersättningen för utbildningscheckarna bör vara 22 800 kronor perhelårsplats.

Det ankommer på regeringen, enligt bemyndigande i studiestödslagen(2973:349) och lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbets-lösa, att bestämma vid vilka läroanstalter och för vilka utbildningar somstudiestöd kan utgå. Sådana godkända läroanstalter och utbildningarhar förtecknats i en bilaga till studiestödsförordningen (1973:418). Stu-diestöd bör kunna utgå till studerande vars utbildning finansieras meden utbildningscheck. En bestämmelse om detta bör inom ramen för dettidigare nämnda bemyndigandet kunna tas in i studiestödsförordningen.

Kostnader, omfördelning av resurser m.m.

Sammanlagt beräknas kostnaderna för de extra utbildningsinsatser somnu föreslås till 1 421 400 000 kronor. För att uppnå flexibilitet skallSkolverket kunna göra omfördelningar mellan utbildningsplatserna igymnasieskolan och inom komvux, men även mellan dessa utbildningaroch utbildning som finansieras genom utbildningscheckar. För infor-mationsinsatser och administration m.m. till utbildningsanordnare ochandra intressenter bör Skolverket få disponera högst 1 500 000 kronorav anslaget. En motsvarande minskning av utbildningsplatserna skall iså fall göras av verket.

Uppföljning

Liksom under innevarande budgetår bör dessa utbildningsinsatser förarbetslösa följas upp. Det är viktigt att åstadkomma en tillförlitlig bildav insatserna. En volymkontroll bör även i år göras så att de statliga bi-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

dragen inte används för verksamhet som huvudmannen ändå borde el-ler skulle bedriva.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr.1993/94:208) till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunalaskolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på1 469 587 000 kr.

Regeringens förslag: Av arbetsmarknadspolitiska skäl beräknasmedel för statsbidrag om 390 710 000 kr för 8 900 extra platserinom folkhögskolan. Därutöver beräknas 100 miljoner kronorför särskilda kurser för arbetslösa förlagda till studieförbund el-ler till folkhögskolor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

Skälen för regeringens förslag: I 1994 års budgetproposition (prop.1993/94:100 bil. 9 s. 78 och 80) har regeringen redovisat omfattningenoch sin bedömning av den folkbildningsverksamhet som av arbetsmark-nadspolitiska skäl bedrivs med särskilda medel. Regeringen har därvidäven meddelat sin avsikt att föreslå särskilda medel för budgetåret1994/95.

Under innevarande budgetår har Folkbildningsrådet erhållit 100 mil-joner kronor för insatser mot arbetslösheten. Folbildningsrådet har för-delat 90 miljoner kronor av dessa till studieförbunden och 10 miljonerkronor till folkhögskolorna. Rådet redovisar ca 60 000 deltagare och336 000 studietimmar i studieförbunden för dessa medel. Riksdagen an-slog också med anledning av det kärva arbetsmarknadsläget 438 920 000kronor för anordnande av 10 000 extra utbildningsplatser inom folkhög-skolan. Folkbildningsrådet bedömer att folkhögskolorna under inneva-rande budgetår kommer att utnyttja dessa medel för 10 000 extra plat-ser.

Med hänsyn till det fortsatt kärva arbetsmarknadsläget föreslår rege-ringen att 390 710 000 kronor anvisas för att 8 900 extra platser skallkunna tillkomma inom folkhögskolan under budgetåret 1994/95. Dä-rutöver föreslår regeringen att 100 miljoner kronor anvisas för särskildakurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor. Ilikhet med innevarande budgetår bör utbildningsinsatser i svenska och ifrämmande språk prioriteras. Det är även angeläget med utbildningsin-satser i naturvetenskapliga och tekniska ämnen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

2. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr.1993/94:177) till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr.

Det nya regelsystem som gäller för universiteten och högskolorna medny högskolelag och högskoleförordning, samt formerna för resurstilldel-ning och anslagssystem ställer stora krav på de ansvariga organen på oli-ka nivåer inom respektive universitet och högskola. Det är nödvändigtatt de förfogar över tillräckliga instrument för en samlad planering ochuppföljning av både verksamhet och ekonomi. Den utpräglade utveck-lingen mot uppföljning snarare än förhandskontroll av resursinsatser el-ler de processer som verksamheten består av understryker ytterligaredet nämnda behovet. I bilden ligger också de krav som ställs på grundav att universitet och högskolor i många fall är mycket stora och kom-plexa myndigheter.

Det största universitet beräknar sin ekonomiska omslutning till 3 400miljoner kr. Den minsta högskolan räknar med 11 miljoner kr. 18 uni-versitet och högskolor beräknar den ekonomiska omslutningen till merän 100 miljoner kr. Vid jämförelse med industri- eller handelsföretagbör man då observera att produktionen i sig inte återspeglas i ett ekono-miskt värde i form av de varor som passerar genom företaget. Om stu-denternas alternativkostnader för studier beaktas rör det sig om för-dubblingar, tredubblingar eller mer om man vill sätta ett korrekt eko-nomiskt mått på hela verksamheten.

Utbildningen och forskningen vid universiteten och högskolorna stäl-ler stora och delvis speciella krav på ledning och intern kontroll. Dettaberor på verksamhetens starka heterogenitet med många områden avolika slag, dess personberoende, den ofta ovanligt tydliga karaktären avtjänsteproduktion samt den komplexa finansieringsbilden med mångafinansiärer som har olika intressen av verksamhetens resultat. Delar avverksamheten är vidare extremt beroende av dyrbar utrustning, varförinvesteringsbeslut som får stor ekonomisk betydelse under lång tid ärvanliga och ofta i realiteten måste fattas på låga administrativa nivåer,dvs. i nära anslutning till verksamhetens bedrivande.

Karaktären av fri forsknings- och utbildningsorganisation i kombina-tion med nödvändigheten att fungera som statlig myndighet leder till attmånga speciella frågeställningar uppkommer i fråga om regeltillämp-ningar. Det är därför med tillfredsställelse regeringen genom under-handsuppgifter från kommittén (Dir. 1993:143) för uppföljning av 1993

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

års universitets- och högskolereform har kunnat konstatera att man påmånga håll vidtagit åtgärder för att skapa tydliga regler med klara an-svarsförhållanden inom resp, myndighet.

Liksom andra statliga myndigheter revideras universitet och högsko-lor av Riksrevisionsverket (RRV). Vid flera universitet och högskolorfinns eller planeras nu också en förstärkt internrevision. RRV:s gransk-ning har som regeringen tidigare redovisat givit anledning till många in-vändningar och påpekanden. I sex fall har invändningar föranlett orenarevisionsberättelser avseende räkenskapsåret 1992/93. Åtskilliga revi-sionsrapporter antyder också andra problem. I flera fall rör det sig omåterkommande anmärkningar eller äldre förhållanden som tidigare inteuppmärksammats av revisionen.

Revisionen har inte bara en kontrollerande funktion utan också enbetydande roll som rådgivare till universitetens och högskolornas led-ning. I en sådan organisation som universitet och högskolor är den råd-givande funktionen inte minst viktig. Den kan påtagligt medverka tillatt stärka ledningen och förbättra dess möjligheter att styra organisatio-nen och att genomföra förändringar.

Regeringen anser mot den redovisade samlade bakgrunden att det ärangeläget att förstärka och bredda den interna kontrollen och rådgiv-ningsfunktionen vid universitet och högskolor. Detta bör ske genom attkrav ställs på att samtliga universitet och högskolor skall ha en internre-vision för granskning av förvaltningen och redovisningen samt för med-verkan med råd i den löpande ekonomiadministrativa verksamheten ienlighet med god sed på området. Denna internrevision skall för attmarkera vikten av dess arbete och för att dess resultat skall anhängiggö-ras på högsta nivå arbeta direkt åt styrelsen. Arbetet kan organiseras an-tingen genom köp av tjänster, som utförs av auktoriserade revisorer, el-ler genom att en intern reviorsorganisation med motsvarande kompe-tens inrättas inom myndighten direkt under styrelsen. Denna förstärk-ning och breddning av den interna revisionen och rådgivningen ändrarinte till någon del RRV:s uppgifter och ansvar i förhållande till rege-ringen eller universitet och högskolor. I de flesta fall bör en förstärktsamverkan mellan den externa och interna revisionen kunna öka dentotala effektiviteten i uppföljningen av de administrativa systemen.

Insatser av nämnt slag bör påbörjas senast den 1 juli 1994 och bekos-tas av universiteten och högskolorna inom ramen för deras befintligaresurser. Det bör ankomma på regeringen att fatta beslut om i vilkenform det skall införas en skyldighet för universitet och högskolor attförstärka den interna kontrollen och rådgivningen i ekonomiadmini-strativa frågor på av regeringen nämnt sätt.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

Regeringens förslag: Utbildningsuppdragen för det odontologis-ka området minskas för Göteborgs och Umeå universitet samtför Karolinska institutet. För det medicinska området minskasutbildninguppdraget för Uppsala, Lunds och Göteborg universi-tet samt för Karolinska institutet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9) behandlade re-geringen förutsättningarna för de beslut om de treåriga utbildningsupp-dragen för universiteten och högskolorna som är en följd av det nya an-slagssystemet. Vidare betonades att principen skall vara att de treårigautbildningsuppdragen skall ligga fast och att universiteten och högsko-lorna själva får bestämma fördelningen av antalet platser på olika ut-bildningsområden inom de ramar som anges i respektive utbildnings-uppdrag och som fastställs av regeringen. Vid beslut om de treåriga ut-bildningsuppdragen angavs emellertid att regeringen inte då kunde be-döma hur utbildningsuppdragen för tandläkar- och läkarutbildningborde formuleras. Dessa utbildningar är inriktade mot en så speciell delav arbetsmarknaden att det finns speciella skäl för regering och riksdagatt kräva särskilt underlag innan ställning tas. Regeringen avsåg att åter-komma till riksdagen med förnyat underlag vilket härmed presenteras.

Tandläkarexamen

Som regeringen angav i budgetpropositionen finns det nu mycket somtyder på ett överskott på tandläkare. De utbildningsuppdrag som tidiga-re fastställts för det odontologiska utbildningsområdet bör därför mins-kas totalt sett. De förslag som regeringen nu lägger fram innebär enminskning av nyantagningen med i genomsnitt närmare 40 % från ochmed budgetåret 1994/95 jämfört med förslagen i propositionen Högreutbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169). Hänsyn har då ta-gits till att de tidigare utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till enökad antagning i förhållande till de ramar som tidigare fastställts avriksdagen. De budgetmässiga konsekvenserna av förslagen framgår av deskilda grundutbildninganslagen för Göteborgs och Umeå universitetsamt för Karolinska institutet. Enligt regeringens mening bör någonnedskrivning inte ske vid Lunds universitet som nyligen startat tandlä-karutbildningen och har betydligt färre platser än de andra universite-ten.

Förslagen i budgetpropositionen innebar även att utbildningstiden förtandläkarexamen förlängs från fyra och ett halvt år till fem år och attden femåriga utbildningen skall ge rätt till legitimation och därmedobegränsad rätt att utöva yrket. De studenter som är antagna enligt dennuvarande studieordningen skall ha rätt att fullfölja sin utbildning in-klusive allmäntjänstgöring. Regeringen förutsätter således att landsting-en kommer att anordna särskilda tjänster för allmäntjänstgöringen yt-

terligare några år och att dessa skall erbjudas i direkt anslutning tilltandläkarexamen. De studenter i den gamla studieordningen som frivil-ligt önskar gå över till den nya femåriga utbildningen skall kunna göradetta och därmed direkt efter den avslutande tionde terminen erhållalegitimation som tandläkare. Regeringen förutsätter att universitetenoch Karolinska institutet planerar sin verksamhet så att denna möjlighetskall finnas och regeringen har beräknat resurserna efter detta.

Närmare underlag för regeringens ställningstagande till minskningenav utbildninguppdragen finns tillgängligt i ärendet hos Socialdeparte-mentet (S 94/656/S Tandhälsans utveckling hos olika befolkningsgrup-per, B. Wittorp).

Läkarexamen

Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedö-ma den framtida efterfrågan på läkare. Arbetsgruppen har nyligen lagtfram en rapport (Den framtida efterfrågan på läkare m.m.) med olikaberäkningar av efterfrågan på läkare. Arbetsgruppen konstaterar att an-talet läkare ökar kontinuerligt fram till omkring år 2010. En eventuellminskning av antagningen till läkarutbildningen påverkar läkarkårensstorlek först om tio år och då endast marginellt. Arbetsgruppen har be-räknat tillgång och efterfrågan på läkare med olika antaganden om exa-mination och ekonomiskt utrymme för hälso- och sjukvården m.m.,men tar själv inte ställning till de olika alternativen.

Bedömningen av efterfrågan på läkare är vansklig. Samtidigt som an-talet arbetslösa läkare för första gången på många år nu ökar finns en-staka vakanta tjänster för specialistutbildade läkare, främst i glesbygden.I februari 1994 var antalet arbetslösa läkare som uppbär arbetslöshetser-sättning 264. Ett annat mått på hur arbetsmarknaden för läkare har för-ändrats är antalet utannonserade block för allmäntjänstgöringen (AT).Antalet AT-block som utannonserats under 1994 - 813 block - är när-mare 50 färre än för 1993. Antalet examinerade från universiteten ochhögskolorna har däremot inte minskat utan uppgick till knapp 800 un-der 1993. Därtill kommer ett visst antal läkare med utländsk läkarexa-men som också efterfrågar AT-tjänst för att få svensk legitimation. Den-na grupp står för tillfället utanför den officiella statistiken om arbetslösaläkare.

Ett av underlagen för att bedöma den framtida efterfrågan på läkareär att jämföra antalet läkare per invånare med andra europeiska länder.Det finns betydande risker med sådana jämförelser eftersom det ocksåfinns stora skillnader mellan de europeiska länderna i organisation ochfinansiering av sjukvården. Det kan emellertid konstateras att det imånga länder finns en betydande arbetslöshet bland läkare, både i län-der med hög och med låg andel läkare per invånare. Dessa jämförelserleder också fram till slutsatsen att efterfrågan på läkare inte låter sig be-räknas efter något objektivt mätbart ”behov” utan snarare är ett resultatav nationella prioriteringar.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

11¶Den viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrå-gan på läkare är antaganden om det ekonomiska utrymme som samhäl-let medger för expansion av hälso- och sjukvården. Regeringen har tidi-gare i den reviderade finansplanen redovisat sina krav på budgetsane-ring och samtidigt slagit fast att detta måste få effekter även för denkommunala sektorn.

Av det tillgängliga underlaget drar regeringen den slutsatsen att de nubeslutade utbildninguppdragen för de medicinska områdena är för om-fattande och att en minskning av dessa bör ske. Regeringen föreslår där-för att Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt Karolinska insti-tutet får minskade utbildningsuppdrag så att antalet nyantagna studenterkan minskas från och med budgetåret 1994/95 med totalt 120. Linkö-pings universitet har nu ett mindre utbildninguppdrag än övriga uni-versitet och berörs inte av förändringarna. Eftersom det fortfarandefinns vakanta tjänster i de fyra norrlandslänen bör en minskning inteheller ske vid Umeå universitet.

Regeringen kommer att ytterligare analysera det befintliga beräk-ningsunderlaget och följa utvecklingen av de olika antaganden som lig-ger till grund för beräkningsalternativen. Om det skulle visa sig nödvän-digt med ytterligare nedskärningar återkommer regeringen med sådanaförslag i nästa års budgetproposition.

De förslag till minskade utbildninguppdrag som regeringen nu läggerfram leder till ett minskat anslagsbehov till de berörda universitetenoch Karolinska institutet med sammanlagt 20 152 000 kronor för bud-getåret 1994/95 och ytterligare 17 718 000 kronor för budgetåret1995/96. Konsekvenserna för de enskilda anslagen redovisas nedan.Samtidigt vill regeringen erinra om att det ankommer på resp, universi-tets och högskolas styrelse att avgöra den exakta fördelningen mellan deolika utbildningsområdena.

1993/94 Anslag 531500 0001994/95 Förslag 703 160 000

Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen att enminskning nu sker av utbildningsuppdraget för det medicinska områ-det.

Det högsta antal helårsprestationer inom det medicinska utbildnings-området som universitetet bör kunna få ersättning för under treårspe-rioden har beräknats till 2 650.

Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Uppsala uni-versitet för budgetåret 1994/95 fastställs till 703 160 000 kronor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

12 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

3. till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 2 031 000 kr lägreän vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.

1993/94 Anslag 870 889 000

1994/95 Förslag 1 161 410 000

Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen att enminskning nu sker av utbildningsuppdraget för det medicinska områ-det.

Det högsta antal helårsprestationer inom det medicinska utbildnings-området som universitetet bör kunna få ersättning för under treårspe-rioden har beräknats till 3 700.

Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Lunds uni-versitet för budgetåret 1994/95 fastställs till 1 161 410 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

4. till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 062 000 kr lägreän vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.

1993/94 Anslag 637 435 000

1994/95 Förslag 859134 000

Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen att enminskning nu sker av utbildningsuppdraget för de medicinska ochodontologiska områdena.

Det högsta antal helårsprestationer inom de medicinska och odonto-logiska utbildningsområdena som universitetet bör kunna få ersättningför under treårsperioden har beräknats till 3 800.

Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Göteborgsuniversitet för budgetåret 1994/95 fastställs till 859 134 000 kronor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

13 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

5. till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 928 000 kr lägreän vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

1993/94 Anslag 456 821 000

1994/95 Förslag 594 774 000

Odontologiska utbildningsområdet

Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen att enminskning nu sker av utbildningsuppdraget för det odontologiska områ-det.

Det högsta antal helårsprestationer inom det odontologiska utbild-ningsområdet som universitetet bör kunna få ersättning för under tre-årsperioden har beräknats till 1 100.

Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Umeå uni-versitet för budgetåret 1994/95 minskar med 1 449 000 kronor.

Bildmuseet

Som anmälts under elfte huvudtiteln anslaget B 33. Bidrag till vissa mu-seer m.m. delar regeringen riksdagens uppfattning att den konstbildan-de verksamhet som bedrivs vid Bildmuseet i Umeå är av stor betydelseför den nordligaste regionen i Sverige. Museet utgör även en viktig bas-resurs för bl.a. utbildningarna i estetiska ämnen och museologi.

Umeå universitet bör som ett särskilt åtagande fr.o.m. budgetåret1994/95 svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet.Utöver 1 000 000 kronor som riksdagen beslutat skall tillföras Bildmu-seet bör verksamheten genom omprioritering tillföras ytterligare500 000 kronor. Därför bör Umeå universitets anslag till grundutbild-ning ökas med 1 500 000 kronor fr.o.m. budgetåret 1994/95.

Som en följd av det minskade utbildningsuppdraget inom det odonto-logiska området samt för utveckling och drift av verksamheten vid Bild-museet föreslår regeringen att anslaget till Umeå universitet för budget-året 1994/95 fastställs till 594 774 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

6. godkänner att Umeå universitet får som särskilt åtagande attsvara för utveckling och drift vid Bildmuseet,

7. till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95anvisar ett reservationsanslag som är 51 000 kr utöver vad som fö-reslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

1993/94 Anslag 269 008 000

1994/95 Förslag 316 691000

Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen en minsk-ning av utbildningsuppdraget.

För budgetåret 1994/95 bör institutet kunna räkna med ersättning förhögst 3 000 helårsstudenter.

Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Karolinskainstitutet för budgetåret 1994/95 fastställs till 316 691 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

8. till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 7 683 000 kr lägreän vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.

1993/94 Anslag 30 487 000

1994/95 Förslag 43 452 000

Budgetåret 1992/93 påbörjades ett förändringsarbete vid Dramatiska in-stitutet (DI) som bl.a. resulterat i nya utbildningsprogram, fler studen-ter och förstärkt kvalitet i utbildningen. De vidtagna förändringarna harhittills finansierats inom ramen för resurser som DI disponerar.

DI har emellertid i framställning till Utbildningsdepartementet, efterdet reguljära budgetarbetet, hemställt om en höjning av takbeloppet förbudgetåret 1994/95 för en utökning av utbildningsuppdraget med sexhelårsstudenter.

Med anledning av regeringens förslag till samlad lokalisering av dekonstnärliga utbildningarna i Stockholm i proposition Utbildning ochforskning - Kvalitet och konkurrenskraft (prop. 1993/94:177) kommerDI inte att kunna genomföra en tidigare planerad minskning av sina lo-kalkostnader, vilket var en förutsättning för slutlig finansiering av för-nyelsearbetet.

Regeringen föreslår därför att takbeloppet för DI höjs med 1 620 000kronor för budgetåret 1994/95 motsvarande en utökning av utbildnings-uppdraget med sex helårsstudenter. Ersättningen per helårsstudent är

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

beräknad enligt det belopp som redovisats i 1994 års budgetproposition,dvs. 269 760 kronor.

Regeringens förslag till nya principer för tilldelning av resurser tillkonstnärliga och idrottliga högskoleutbildningar (prop. 1993/94:177) in-nefattar förslag till justeringar av takbeloppet och ersättningen per hel-årsstudent och helårsprestation. Som en följd av den här föreslagna ut-ökningen av utbildningsuppdraget kommer vissa justeringar av ersätt-ningsnivåerna att behöva göras i budgetarbetet för budgetåret 1995/96.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

9. till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret1994/95 anvisar ett reservationsanslag på som är 1 620 000 kr ut-över vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.

Regeringens förslag: Medel anvisas för sommaruniversitet/som-marhögskola, basår och distansutbildning för att bereda ytterli-gare ca 21 500 studenter plats vid universitet och högskolorbudgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

Skälen för regeringens förslag: De föreslagna utbildningssatsningarnabedöms kunna bidra till ökad kompetens på kort sikt i dagens arbets-marknadsläge men förväntas också kunna ha långsiktig strukturell bety-delse.

Sommaruniversitet/sommarhögskola, basår, distansutbildning m.m.

Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9 s.14) aktualiserat nya utbildningsformer som bedöms kunna bidra tillökad kompetens på kort sikt i dagens arbetsmarknadsläge men somockså förväntas kunna ha långsiktig strukturell betydelse.

Ett av dessa förslag innebär att universitet och högskolor skall erbjudautbildning även sommartid. Sommarverksamheten skall omfatta kurserom lägst 5 och högst 10 poäng ur universitetens och högskolornas ordi-narie kursutbud. För vissa lärare bör möjligheten att undervisa som-martid ge bättre förutsättningar att kombinera en inte obetydlig under-visningsskyldighet med engagemang i forskningen. Ett erbjudande omutbildning hela året är ett sätt att möta den stora tillströmningen utanatt sänka kvaliteten i utbildningen även då studenttillströmningen bl.a.till följd av arbetsmarknadsläget, är extremt stort. Som planeringsförut-sättning gäller att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats. Vid för-frågan har universitet och högskolor hittills redovisat att de kan ta emot

åtminstone 14 000 studenter. Förberedelser pågår för att bereda ytterli-gare studenter plats. Upp till takbeloppet bör ersättning utgå enligt sam-ma principer som för utbildningsuppdrag (jfr prop. 1993/94:100 bil. 9).Utöver takbeloppet utgår ersättning exkl. lokalhyror.

Ordinarie regler för behörighet och urval skall gälla. Studiemedel ut-går enligt gällande bestämmelser även sommartid.

På detta sätt ökar flexibiliteten i utbildningssystemet. Fler studenterkan beredas utbildning samtidigt som kvaliteten upprätthålls och befint-liga resurser utnyttjas bättre genom att utbildning kan erbjudas underen större del av året.

Ett andra förslag innebär att ytterligare basårsutbildning anordnasbudgetåret 1994/95. Basårsutbildningen syftar framför allt till att geframtida studenter den behörighet som krävs för högre studier inom na-turvetenskap och teknik.

Denna utbildning anordnades vid vissa universitet och högskolor bud-getåret 1992/93 med 1 200 platser. Genom beslut av regering och riks-dag tillkom 1 500 platser för budgetåret 1993/94. Avsikten är att dennanivå skall bibehållas under treårsperioden fram t.o.m. budgetåret1995/96.

Skolverket och Verket för högskoleservice (VHS) har regeringensuppdrag att initiera åtgärder inom skolans och den högre utbildningensområde som syftar till att öka ungdomars intresse för utbildning medteknisk och naturvetenskaplig profil. Inom ramen för detta uppdragskall VHS följa utvecklingen inom basårsutbildningen. De erfarenhetersom hittills redovisats av utbildningen budgetåret 1992/93 är goda. Hu-vuddelen av dem som antogs till utbildningen har godkänts och gått vi-dare till studier vid universitet och högskolor.

Beträffande distansutbildning uttryckte regeringen i 1994 års budget-proposition sin avsikt att stimulera en utveckling av distansutbildningengenom att särskilt främja denna utbildningsform vid de universitet ochhögskolor som tar egna initiativ i den vägen. Samtidigt föreslogs att un-der anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högsko-lor m.m., anslagsposten 3. Distansutbildning 64 433 000 kronor skulleanvisas för ändamålet 1994/95.

De medel som anvisades för distansutbildningsändamål 1993/94 be-räknades kunna ge utrymme för cirka 1 500 nya utbildningsplatser. Hit-tills har omkring 1 250 nya platser skapats genom dessa satsningar.

Regeringen ser sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och di-stansutbildning som åtgärder vilka kompletterar varandra och som börkunna bereda sammantaget ca 21 500 studenter utbildningsplats, utövervad som föreslagits i budgetpropositionen. Genom dessa åtgärder börstudenterna kunna ges större valmöjlighet beträffande olika studiers in-nehåll och omfattning.

Under anslaget F 4. Försöksverksamhet med trainee-utbildning redo-visas förslag till s.k. trainee-utbildning. För sådan trainee-utbildningsom anordnas av universitet och högskolor bör även medel under före-varande anslag kunna tas i anspråk.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

17¶För dessa ändamål har regeringen sammanlagt beräknat 199 000 000 Prop. 1993/94:150kronor. Bilaga 8

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

10. till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolorm.m. anvisar ett reservationsanslag som är 199 000 000 kr utövervad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.

Regeringens forslag: För de föreslagna extra platserna inomskolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen anvi-sas ytterligare medel till studiestöd med totalt 2 875,9 miljonerkronor. Vidare anvisas till Centrala studiestödsnämnden (CSN)ytterligare 15 miljoner kronor för administration av de utökaderesurserna för studiestöd. Under anslaget E 1. Centrala studie-stödsnämnden ställs till regeringens disposition 6,3 miljonerkronor för förmedling av fortlöpande information till studeran-de utomlands.

Skälen för regeringens förslag: Under anslaget A 9. Bidrag till vissverksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. föreslås ytterligareresurser motsvarande 26 100 platser för ett tredje gymnasieår för ungdo-mar som har genomfört en tvåårig gymnasieutbildning. De ökade kost-naderna för studiehjälp beräknas till 176,175 miljoner kronor.

Under samma anslag föreslås en utökning av platserna i komvux ochför ett system med utbildningscheckar med tillsammans 28 000 platser.Under anslaget B 1. Bidrag till folkbildningen föreslås en förstärkningmotsvarande 8 900 platser i folkhögskolan. Under ett nytt anslag F 4.Försöksverksamhet med trainee-utbildning föreslås 1 000 platser förtrainee-utbildning. Resurser bör också avsättas för studiestöd i form avsärskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Dessa kostnader beräknas till2 603,73 miljoner kronor.

Under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet ochhögskolor m.m. föreslås att resurser anvisas för ytterligare 1 500 basårs-platser samt för 20 000 platser i sommaruniversitet. Kostnaderna för stu-diemedel beräknas till 96 miljoner kronor.

I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 268) redovi-sades att från anslaget E 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. hadeförts bort 11 miljoner kronor som anvisats som förstärkning av CSN:sorganisation för hantering av främst den ökade ärendemängden avseen-de särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) under budgetåret1993/94. Regeringen anmälde sin avsikt att senare i samband med kom-pletteringspropositionen för 1994/95 pröva behovet av förstärkningar

vid CSN för budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår nu att CSN anvisasytterligare 15 miljoner kronor för administration av de föreslagna ut-ökade resurserna för studiestöd under budgetåret 1994/95.

Antalet ungdomar som på egen hand valt att studera utomlands harökat kraftigt under senare år, från ca 2 500 år 1989 till ca 15 000 underbudgetåret 1993/94. Till detta skall också läggas de ca 5 000 som stude-rar utomlands inom ramen för sin svenska utbildning, t.ex. genomERASMUS eller Nordplus.

Den som väljer att studera utomlands kan i många hänseenden ha enmer utsatt situation än studerande i Sverige. Bristen på kontakt medoch information om vad som händer i hemlandet bidrar härtill. Enligtregeringens mening finns det därför anledning att från statens sida med-verka till att de studerande utomlands ges en fortlöpande informationom Sverige.

Regeringen avser därför att ge CSN i uppdrag att närmare utreda påvilket sätt och i vilka former en sådan information skall kunna förmed-las till de studerande utomlands. Möjligheten att öka spridningen av påmarknaden redan förekommande informationsmaterial genom t.ex. ra-batter till de studerande bör därvid i första hand prövas. Det bör däref-ter ankomma på regeringen att närmare besluta i frågan. Regeringen fö-reslår att 6,3 miljoner kronor ställs till regeringens disposition underramanslaget E 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. för ändamålet un-der budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

Regeringens förslag: Ränta på studielån skall inte tas ut undertid då en låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfritjänst.

Skälen för regeringens förslag: Studielån som tagits efter den 1 janua-ri 1989 löper med ränta. Ränta uttas även under tid då en låntagarefullgör värnpliktstjänstgöring. Det finns ett antal värnpliktiga som intefår rycka in direkt efter gymnasieutbildningen. En del av dem väljer dåatt börja en högskoleutbildning eller någon annan utbildning. När värn-pliktstjänstgöringen sedan fullgörs, kommer de som uppburit studielånunder studietiden att belastas av en större återbetalning än de som intefullgör värnplikttjänstgöring eller de som fullgör den innan högskole-studierna påbörjas. Regeringen anser att den värnpliktige skall befriasfrån att betala ränta på studielån under den tid då han fullgör singrundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967). Motsvarande bör gäl-la för den som fullgör sin grundutbildning enligt lagen (1966:413) omvapenfri tjänst. Kostnaden för åtgärden är i detta sammanhang obetyd-lig. Regeringens förslag bör lagtekniskt genomföras så att det i studie-stödslagen (1973:349) tas in ett bemyndigande för regeringen att före-skriva att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då låntagarenfullgör grundutbildning enligt de berörda pliktlagarna.

19 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

11. antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödsla-gen (1973:349),

12. under åttonde huvudtitelns ramanslag E 1. Centrala studie-stödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar 21 300 000 kr ut-över vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9,

13. under åttonde huvudtitelns förslagsanslag E 3. Studiehjälpm.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 176 175 000 kr utöver vadsom föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9,

14. under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiemedel m.m.för budgetåret 1994/95 anvisar 96 000 000 kr utöver vad som fö-reslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9,

15. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vuxenstudie-stöd m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 2 603 730 000 kr utövervad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Härigenom föreskrivs att det i studiestödslagen (1973:349)* skall införasen ny bestämmelse, 8 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

1 a §

Regeringen får föreskriva att rän-ta inte skall utgå på studielån underden tid då låntagaren fullgör grund-utbildning enligt värnpliktslagen(1941:967) eller lagen (1966:413)om vapenfri tjänst.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagen omtryckt 1987: 303.

20¶Nytt anslag (förslag) 22 800 000

Regeringens förslag: Särskilt bidrag skall utgå för 1000 trainee-utbildningsplatser.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

Skälen till regeringens förslag: Utbildningen vänder sig till arbetslösasom genomgått gymnasieskola, men skall också ses som en försöksverk-samhet syftande till mera stadigvarande inslag i utbildningssystemet.Syftet är att kombinera arbetsplats- eller företagspraktik och kvalifice-rad teoretisk utbildning som anordnas av universitet, högskola, komvuxeller av andra utbildningsanordnare. Regeringen ser trainee-utbildning-en som en utveckling av kombinationer mellan praktik och teori påhög nivå av intresse även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven.Trainee-utbildningen skall vara en lärlingsutbildning på eftergymnasialnivå och bör omfatta ett år. Den teoretiska utbildningen skall öka denarbetssökandes kompetens inom ett ämne som är relevant för praktikenpå företaget. Därmed skapas en möjlighet även för mindre och medel-stora företag att kunna rekrytera högkvalificerad arbetskraft vilka i sintur får möjligheter till kompetensutveckling i en omfattning som annarsbara förekommer på stora företag. Under anslaget E 5. Vuxenstudiestödm.m. har medel för studiestöd i form av vuxenstudiestöd för arbetslösaberäknats för trainee-platserna.

Regeringen kommer att tillsätta en särskild utredare för att bereda frå-gor om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Regeringen avseratt ge utredaren i uppdrag att administrera denna trainee-utbildningmed avseende på bl.a. samordning mellan berörda myndigheter, utbild-ningsanordnare, arbetsgivare och trainee-sökande, fördelning av medelsamt administration, granskning, utvärdering och uppföljning av detnya utbildningsalternativet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

16. till Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr.

21 Prop. 1993/94:150

Bilaga 8

Författningsrubrik

Bestämmelser Celexnummer för

som inför, bakomliggande

ändrar, upphäver EG-regler

eller upprepar ettnormgivnings-bemyndigande

Studiestödslagen

8 kap.1 a §

(1973:349)

22¶Bilaga 9

Jordbruksdepartementet

Nytt anslag (förslag) 1 145 000

I anslutning till 1993 års skogspolitiska beslut slopades skogsvårdsavgift-en som finansierade flera bidrag till skogsbruket. Bidrag har tidigare lämnatsför bl.a. särskilda skogsvårdsinsatser i norra Sverige. Medel för detta ända-mål har anvisats över nionde huvudtitelns anslag Särskilda skogsvårdsinsat-ser i norra Sverige. Anslaget anvisades budgetåret 1987/88 och var ett reser-vationsanslag. Medlen under anslaget förbrukades aldrig helt, utan vid utgång-en av budgetåret 1990/91 återstod ca 1,1 miljoner kronor. Skogsstyrelsen harföreslagit att ett häremot svarande belopp får disponeras för att påskynda upp-rättandet av fördjupade verksamhetsplaner i fjällnära skogsområden i enlighetmed riksdagens beslut år 1990.

Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att riksdagen på nytt anvisar ettanslag för det ändamål som angetts i det föregående med ett belopp som mot-svarar den utgående reservationen på det äldre anslaget, vilken inte längre kandisponeras av regeringen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Åtgärder i fjällnära skogar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på1 145 000 kr.

I prop. 1993/94:100 bil. 10 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktanpå särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1994/95 under angivna an-slagsrubriker fora upp följande belopp:

F 3. Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet 1 000 kr

F 4. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen 75 055 000 kr

F 5. Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård 6 000 000 kr

Regeringen återkommer nu till dessa frågor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 9

1992/93 Utgift 2 983

1993/94 Anslag 1 000

1994/95 Förslag 1 000

Anslaget tas upp med ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksam-het vid Statens jordbruksverk för djurens hälso- och sjukvård.

Statens jordbruksverk är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisatio-nen och skall bl.a. säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav ochverka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren.

Jordbruksverket har som chefsmyndighet ansvaret när det gäller ledning avoch samordning inom distriktsveterinärorganisationen. Verket ansvarar bl.a.för central budget, löne- och taxesättning, arvodesuppbörd, tjänstetillsättning-ar, avtalsfrågor och de förhandlingar som behövs.

Länsstyrelsen svarar för distriktsveterinärorganisationen i länet och utövartillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamhet samt leder och sam-ordnar åtgärder mot djursjukdomar.

Distriktsveterinärorganisationen är avpassad främst för att tillgodose beho-vet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos häs-tar som används i jord- och skogsbruket. Om det finns djurskyddsskäl ellerdär annan veterinärvård inte kan anvisas, är en distriktsveterinär skyldig attäven utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisationenskall, i samarbete med bl.a. den av lantbruksnäringen organiserade hälsokon-trollverksamheten, medverka vid förebyggande åtgärder.

Regeringen bemyndigade den 8 maj 1991 chefen för Jordbruksdepartemen-tet an tillkalla en särskild utredare med uppgift an göra en översyn av veterinär-väsendet (dir. 1991:35). I utredningens uppdrag ingick att analysera nuvaran-de behov av veterinär verksamhet och vilka behov som kan väntas i framti-den. Utredningen överlämnade i september 1992 betänkandet Veterinär verk-samhet - behov, organisation och finansiering (SOU 1992:88). Betänkandetremissbehandlades.

Statens jordbruksverk har därefter genomfört en översyn av distriktsvete-rinärorganisationen i syfte att från såväl ekonomiska som verksamhetsmäs-siga utgångspunkter effektivisera och i andra avseenden förbättra organisa-tionen. En rapport överlämnades till Jordbruksdepartementet i oktober 1993.Rapporten har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i depar-tementet (dnr 93/1791).

Veterinärväsendets framtida huvudmannaskap

Regeringens bedömning: Det statliga huvudmannaskapet för di-striktsveterinärorganisationen behålls tills vidare.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 9

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen Veterinär verksam-het - behov, organisation och finansiering som överlämnades till regeringen i

september 1992 innehöll förslag om en avveckling av det statliga huvudmanna-skapet för den veterinära fältverksamheten. Utredningen föreslog vidare att di-striktsveterinärorganisationen bör avvecklas och beroende på lokala förhållan-den ersättas med antingen privata veterinärer eller bolag eller av fältverksam-het bedriven av hushållningssällskap eller husdjursföreningar. Behovet av ve-terinära insatser i samband med uppgifter av officiell karaktär bör enligt utred-ningen tillgodoses genom långtidsavtal med veterinärstationen, privatprakti-ker eller andra veterinära motparter.

Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan är det ingen som av principi-ella skäl är av annan uppfattning än utredningen. Orsakerna till att flera remiss-instanser avstyrker utredningens förslag till en privat fältverksamhet är i stäl-let praktiska och ekonomiska hänsynstaganden. Några remissinstanser anseratt en privat fältorganisation innebär en risk för djurskyddet. AB Trav ochGalopp anser att smittskyddsarbetet skulle försvagas om veterinärerna ersat-tes av privata veterinärer med anmälningsplikt. Statens veterinärmedicinskaanstalt anser att huvudmannaskapet inte är det väsentligaste, utan det vikti-gaste är att det finns en fungerande fältverksamhet i hela landet. Denna åsiktdelas av flera remissinstanser, bl.a. Lantbrukarnas riksförbund. Jordbruksver-ket anser att utredningsförslaget visserligen är principiellt intressant, menpraktiskt ogenomförbart.

Staten har det yttersta ansvaret för att det i hela landet finns ett väl funge-rande veterinärväsende, som kan bekämpa och förebygga allmänfarliga, smitt-samma djursjukdomar och som kan upprätthålla en tillfredsställande veterinärservice i djurglesa områden. Ett statligt huvudmannaskap garanterar en enhet-lig och rikstäckande fältorganisation och ger veterinärerna en relativt friståen-de ställning i förhållande till jordbruksnäringen vilket kan vara av betydelse.Det föreligger heller inte någon risk för jävssituationer när veterinären skallagera i smittskydds- eller djurskyddsärenden.

Sveriges närmande till EU medför att veterinärerna får en ny roll anpassadtill de krav som EU ställer. En stor del av EG:s regelverk inom den veterinärasektorn omfattas av EES-avtalet. Vårt närmande till EU kan i detta samman-hang därför ses i två faser, nämligen dels tiden efter den 1 juli 1994 då denveterinära delen av EES-avtalet träder i kraft, dels tiden efter den 1 januari1995 då regeringen har som målsättning att Sverige skall vara medlem i EU.

När EU:s inre marknad trädde i kraft den 1 januari 1993 upphörde de na-tionella gränskontrollerna inom EU. Gränskontrollen vid import till EU avbl.a. djur från ett land utanför EU behålls dock. För att motverka risken förspridning av djursjukdomar vid handeln inom EU har EU fattat beslut om åt-gärder av kompensatorisk art. Den veterinära gränskontrollen har ersatts av enkontroll i ursprungsbesättningen i nära anslutning till transporten till ett annatEU-land. Kontrollen utförs av en s.k. officiell veterinär som därefter utfärdarett friskintyg. Jordbruksverket anför i sin översyn att distriktsveterinärorgani-sationen lämpar sig väl för sådana officiella uppgifter. Regeringens och Jord-bruksverkets uppfattning är att distriktsveterinärer och länsveterinärer i de fles-ta fall bör vara de veterinärer som skall utföra officiella uppgifter.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 9

Regeringen anser därför att det statliga huvudmannaskapet för distriktsvete-rinärorganisationen tills vidare bör behållas. En utvärdering av veterinärväsen-dets organisation skall ske då närmare erfarenheter av ett svenskt EU-medlem-skap vunnits. I samband härmed kommer regeringen att överväga frågan omdet framtida huvudmannaskapet för den veterinära fältorganisationen.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 9

Åtgärder för att förbättra distriktsveterinärorganisationens effektivitet

Regeringens förslag: Under budgetåret 1994/95 anvisas 15 miljo-ner kronor för inrättande av ytterligare ca 50 veterinärstationer.

Jordbruksverkets förslag: Enligt Jordbruksverket kan en effektivareorganisation åstadkommas genom att utöka antalet veterinärstationer där tvåeller fler veterinärer är verksamma. Behovet av att anlita vikarier vid en sådanveterinärstation är litet. För närvarande är kostnaderna för att anlita vikarier enekonomisk belastning för organisationen. I dag finns ca 50 veterinärstationeri Sverige. Verkets förslag innebär att ytterligare ca 50 veterinärstationer inrät-tas och ett fullt utbyggt och rikstäckande nät av veterinärstationer erhålles.Jordbruksverket anser att särskilda medel måste anslås för ändamålet. Medlenär avsedda att användas för inköp av stationernas basutrustning. Verket före-slår att amorteringsfria lån med låg ränta, till vilka specificerade villkor förverksamheten är knutna, skall lämnas för inrättande av veterinärstationer. Lå-nen föreslås uppgå till högst 250 000 kr för en nyetablerad flerveterinärstationoch högst 150 000 kr för en nyetablerad tvåveterinärstation. Då geografiskaskäl så motiverar kan det vara nödvändigt att en distriktsveterinär får place-ring på annan plats än på stationen. Inom ramen för de medel som anslås förveterinärstationen i fråga skall då erforderliga medel betalas ut även till denne.Jordbruksverket beräknar den totala engångskostnaden för inrättandet av vete-rinärstationer till 15 miljoner kronor.

Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen finner att vissa åtgärdernu bör vidtas för att förbättra distriktsveterinärorganisationens effektivitet.Enligt regeringens uppfattning finns flera fördelar med att bedriva distrikts-veterinärverksamheten vid veterinärstationer där flera veterinärer tjänstgör.Denna verksamhetsform innebär fördelar för såväl djurägama, veterinärernasom för staten som arbetsgivare. Inte minst viktigt är att nyutbildade veteri-närer med begränsad träning i och erfarenhet av djursjukvård kan introduce-ras i yrket av erfarna kollegor. Förutsättningar skapas därmed för att åstad-komma såväl den eftersträvade samverkan mellan olika veterinärkategoriersom bättre arbetsförhållanden för veterinärerna samtidigt som behovet av ex-terna veterinärer för vikariat minskar. Kostnaderna för externa vikarier har iden nuvarande distriktsveterinärorganisationen utgjort så stor del som 37 %av årsbudgeten. För djurägama innebär utbyggnaden av veterinärstationer en

fortsatt god service och tillgång till en förhöjd kompetens hos distriktsvete-rinären.

Regeringen delar inte Jordbruksverkets uppfattning att distriktsveterinä-rerna skall ta personliga lån för att utrusta stationerna med den nödvändigabasutrustningen. Arbetsgivaren bör svara för att sådan utrustning finns. Rege-ringen föreslår därför att statliga medel för inrättandet av veterinärstationerskall anslås. Regeringen bedömer att de av Jordbruksverket angivna beloppenför utrustning till nyetablerade fler- och tvåveterinärstationer, 250 000 krresp. 150 000 kr, är rimliga. Det bör vara en uppgift för Jordbruksverket attange villkoren för användningen av medlen för stationernas basutrustning.Regeringen samtycker till verkets förslag att medel i vissa fall skall kunnaavsättas också för enskilda distriktsveterinärer med annan stationeringsortinom ramen för de medel som avsatts för den station som veterinären i frågarent administrativt är knuten till. Medel om högst 50 000 kr per station böräven kunna avsättas för redan etablerade stationer för inköp av datautrustning.

De förslag som lämnats i det föregående avses leda till en minskning av di-striktsveterinärorganisationens driftskostnader och därmed till en minskningav det statliga bidraget. En besparing på anslaget Bidrag till distriktsveterinär-organisationen kan därför genomföras för budgetåret 1995/96 med 10 miljo-ner kronor.

Regeringen instämmer i Jordbruksverkets bedömning att ytterligare ca50 veterinärstationer bör inrättas. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att15 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.

Finansieringsfrågor

Regeringens förslag: Finansieringen av distriktsveterinärorganisa-tionen läggs om den 1 juli 1995 genom att djursjukvårdsavgiften avskaf-fas och att ett ökat veterinärarvode skall erläggas av djurägaren.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 9

Jordbruksverkets förslag: Jordbruksverket lämnar i sin översyn ettförslag till finansiering av distriktsveterinärorganisationen. Organisationenstotala verksamhetskostnad uppgår för närvarande till ca 230 miljoner kronor.Detta inkluderar inte kostnader för sociala avgifter på de arvoden som betalasav djurägaren. Av de totala kostnaderna finansieras ca 80 miljoner kronoröver statsbudgeten och ca 40 miljoner kronor som betalas av djurägama iform av djursjukvårdsavgifter. Resterande belopp, dvs. ca 110 miljoner kro-nor, betalas av djurägama i form av arvoden direkt till distriktsveterinärerna.

I Jordbruksverkets förslag ingår även förslag om principer för distriktsvete-rinärernas lönesättning och om uppbörden av arvodena från djurägama. Föratt sänka statens kostnader föreslås att en lägre andel av lönen i fortsättningenbetalas ut i form av fast statlig lön och att en större andel betalas av djurägareni form av prestationsrelaterade arvoden. Jordbruksverkets förslag baseras på

en fast tjänstelön per månad på i genomsnitt 2 000 kr. Till detta kommer be-redskapsersättning, uppdragstillägg och andra tillägg samt den s.k. jämförelse-lönen vid viss ledighet. Särskilda löneplanStillägg skall lämnas vid behov i ve-terinära glesbygdsdistrikt. Av beskattningstekniska skäl föreslås att uppbör-den av arvoden hanteras centralt av Jordbruksverket.

Jordbruksverket anför att de totala kostnaderna för distriktsveterinärorga-nisationen efter de nu förordade förändringarna kan beräknas till 250 miljonerkronor per år. Denna summa inkluderar då också sociala avgifter beräknadepå distriktsveterinärernas hela inkomst och som tidigare alltså erlagts bara del-vis. Löneplanstillägget för distriktsveterinärer som arbetar i glesbygd angessammanlagt till 6 miljoner kronor och behovet av bidrag för avlägset boendedjurägare för veterinärvård anges till 5 miljoner kronor. Jordbruksverket före-slår att 70 miljoner kronor av kostnaderna skall finansieras över statsbudge-ten, medan samtliga övriga kostnader skall täckas av intäkterna i verksamhe-ten, varav merparten i form av arvodesavgifter från djurägama. Jordbruksver-ket beräknar intäkter på ca 11 miljoner kronor från tillkommande arbetsuppgif-ter i samverkan med andra myndigheter och organisationer.

Jordbruksverkets förslag innebär att veterinärtaxeförordningen (1975:539)skall ses över samt att den statliga djursjukvårdsavgiften skall tas bort. Somskäl för borttagande av djursjukvårdsavgiften anges att avgiften inte är base-rad på arten eller omfattningen av den veterinära insatsen utan endast debiterasper veterinärbesök. Därför har kostnadsläget för av distriktsveterinär utfördaenkla åtgärder ökat så att djurägama i stället vänt sig till annan djursjukvård.Jordbruksverket beräknar att de föreslagna åtgärderna kommer att innebära attdjurägamas bruttokostnader för djursjukvården inom animalieproduktionenkommer att öka med 11%.

Remissinstanserna: Förslaget om slopande av djursjukvårdsavgiftemakommenteras genomgående positivt.

Skälen för regeringens förslag: Statens budgeterade årliga kostnaderför distriktsveterinärorganisationen minskar i det av Jordbruksverket presente-rade förslaget från ca 80 miljoner kronor till ca 70 miljoner kronor, dvs. enminskning med 10 miljoner kronor per år. De minskade kostnaderna kan hän-föras främst till de beskrivna rationaliseringarna i organisationen, som innebärpersonalminskning genom ett minskat behov av externa vikarier, samt till enminskning av distriktsveterinärernas fasta tjänstelön.

Kostnaderna för de sociala avgifterna på distriktsveterinärernas arvodesdelligger på djurägama som också bär ansvaret för att betalning faktiskt sker.Med regeringens förslag bör dessa kostnader tas ut i form av ökade arvodes-kostnader. En ytterligare höjning av de arvoden som djurägaren betalar till di-striktsveterinären införs även for att kompensera veterinärerna för den sänktatjänstelönen.

I 8 a § veterinärtaxeförordningen föreskrivs att vid vaije förrättning somutförs av en distriktsveterinär betalas en särskild djursjukvårdsavgift, varsstorlek bestäms av regeringen. Djursjukvårdsavgiftema har för budgetåret1992/93 uppgått till ca 35,7 miljoner kronor. Regeringen delar Jordbruksver-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 9

kets uppfattning att djursjukvårdsavgiften bör avskaffas. Verkets förslag inne-bär dock att djurägaren skall betala ett höjt arvode till distriktsveterinären.Jordbruksverket beräknar att djurägarnas bruttokostnader för djursjukvårdeninom animalieproduktionen med den föreslagna ordningen ökar med ca 11 %.Detta kan jämföras med att kostnaderna skulle ha ökat med ca 17 %, om desociala avgifterna hade lagts ovanpå de kostnader som djurägama har i dagutan samtidig förändring av den nuvarande distriktsveterinärorganisationenmed en bibehållen djursjukvårdsavgift. Regeringen bedömer att den kostnads-ökning som drabbar djurägama måste betraktas som skälig och inte bör inver-ka menligt på jordbrukets lönsamhet och på djuromsorgen.

Regeringen beräknar för budgetåret 1994/95 att kostnaderna för den löp-ande verksamheten i fråga om djurens hälso- och sjukvård uppgår till114 180 000 kr. Regeringens beräkningar beträffande lönekostnaderna fördistriktsveterinärorganisationen baserar sig på preliminära uppgifter.

Av det belopp som anvisas över statsbudgeten för finansiering av distrikts-veterinärorganisationen under budgetåret 1994/95 utgör 52,7 miljoner kronor,medel som jordbruket tillförs i form av budgetmedel (prop. 1990/91:100 bil.11 s. 10-12).

Regeringen har för avsikt att inom kort ge Riksrevisionsverket ett utred-ningsuppdrag i fråga om vissa organisationsfrågor. Bl.a. bör utredas hur denregionala och lokala organisationen skall utformas och hur uppbördssystemetskall konstrueras.

När det gäller den geografiska placeringen av veterinärstationema vill rege-ringen understryka behovet av att Jordbruksverket samråder med såväl regio-nala som lokala myndigheter och med berörda organisationer.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner det som regeringen förordar om grunderna för anslag till in-rättande av veterinärstationer,

2. godkänner det som regeringen förordar om riktlinjerna för finansie-ring av distriktsveterinärorganisationen,

3. godkänner att djursjukvårdsavgiften avskaffas vid utgången av juni1995,

4. till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budget-året 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 9

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

73 014 687

75 055 000

88 734 000

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

Under anslaget anvisas medel för bidrag till distriktsveterinärorganisatio-nen och viss veterinärutbildning samt stöd vid inrättandet av veterinärsta-tioner.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 9

Regeringens överväganden

Med hänvisning till vad regeringen anfört under punkten F 3 beräknar rege-ringen bidraget till 88 734 000 kr. Av detta belopp avser 15 miljoner kronorinrättande av erforderligt antal veterinärstationer.

Anslaget har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifternaom 1,9 %.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1994/95 an-visar ett förslagsanslag på 88 734 000 kr.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

5 742 028

6000 000

6 000 000

Under anslaget anvisas medel för att minska avlägset boende djurägareskostnader for veterinärvård. Länsstyrelsen disponerar medlen i enlighet medvad som framgår av veterinärtaxeförordningen (1975:539).

Statens jordbruksverk

Med hänsyn till utfallet för de senaste budgetåren föreslår Jordbruksverketoförändrat anslag med 6 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Regeringen anser att beloppet 6 miljoner kronor är väl anpassat till den belast-ning som varit på anslaget under de senaste budgetåren.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvärd för budgetåret1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.

Bilaga 10

Arbetsmarknads-departementet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

Välfärden bestäms bl.a. av hur många som arbetar, hur mycket var ochen arbetar samt hur effektivt arbetet bedrivs. Dagens problem i eko-nomin har delvis sina rötter i 1970-talet men skapades i hög utsträck-ning av att Sverige under senare delen av förra decenniet prissatte sigur världsmarknaden. Kostnadsökningarna ledde till begränsade framtids-investeringar. Strukturproblemen växte både i offentlig och privatsektor. Inflations- och spekulationsekonomin förödde möjligheterna tillen robust och bestående utveckling på arbetsmarknaden. Det gick intelängre att kortsiktigt gömma problemen med devalveringar eller attsatsa på en ännu större och lånefinansierad offentlig sektor med däravföljande krav på skattehöjningar.

Den akuta finans- och kostnadskrisen har nu passerats. Orderingång,export och industriproduktion växer. Produktiviteten stiger snabbt.Konkurrensläget för den svenska industrin är starkt. Omläggningen avden ekonomiska politiken börjar ge resultat. Djupgående brister i densvenska ekonomin har röjts undan. En grund har lagts för en ny periodav tillväxt, fler arbeten och företagande.

Det finns nu tecken även på arbetsmarknaden som tyder på att envändning har inletts. Arbetslösheten minskar. Varslen om personalin-skränkningar sjunker kontinuerligt. Inom industrin uppgick varslenunder första kvartalet 1994 till ca 1/4 av omfattningen motsvarandeperiod år 1991. Efterfrågan på arbetskraft har börjat öka.

Även om utvecklingen går åt rätt håll är obalanserna på arbetsmarkna-den stora. Hanteringen av problemen rymmer svåra avväganden ochkräver ansvarsfulla beslut som rör hela ekonomin. Målet är långsiktigstyrka för fler och bestående arbeten.

Näringslivets och samhällets anpassning till de nya ekonomiska reali-teter, som den snabba strukturomvandlingen skapar, avgör vårt framtidavälstånd. Anpassning är inte en engångsprocess utan måste pågå konti-nuerligt. Det land och det folk som har viljan och förmågan att ta tillsig och utveckla ny kunskap och tillika anpassa den ekonomiska struk-turen, institutioner och lönebildning till nya förutsättningar kan stärkasin absoluta och relativa välfärdsnivå.

Ökningen av sysselsättningen måste, på grund av obalanserna i denoffentliga sektorn och för att bli bestående, ske inom näringslivet - i enprivat sektor i hård konkurrens med andra länder under snabb dynamiskutveckling. Kapital och arbetskraft måste därför i allt högre utsträckning

verka med produkter och tjänster med stort kunskapsinnehåll och ökan- Prop. 1993/94:150de förädlingsvärde. Bilaga 10

Den kraftiga överhettningen i den svenska ekonomin mot slutet avåttiotalet kulminerade under år 1990. Sedan dess har antalet sysselsattasjunkit med 485 000 personer. Inom näringslivet har antalet sysselsattaminskat med drygt 400 000 personer. Den öppna arbetslösheten harunder motsvarande period ökat med närmare 270 000 personer, ellermed drygt hälften av sysselsättningsminskningen. Många andra har läm-nat arbetsmarknaden främst genom utbildning eller genom deltagande iarbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Trots mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser än någonsintidigare uppgick den öppna arbetslösheten under år 1993 till i genom-snitt 8,2 %. Samtidigt fick i genomsnitt 4,3 % av arbetskraften del avnågon konjunkturberoende arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den ordinarieutbildningen har också byggts ut kraftigt under perioden.

Dessa siffror illustrerar sammantaget på ett dramatiskt sätt att utveck-lingen under 1980-talet inte var långsiktigt hållbar. Den vilade på spe-kulation och inflation och ledde bl.a. till den djupa finans- och bygg-krisen. Det blev efter hand klart att vägen tillbaka - innan sysselsätt-ningen skulle stabiliseras och vända uppåt igen - skulle bli lång ochbesvärlig. Utvecklingen speglar också att den svenska konjunkturned-gången, som förstärktes av den kraftiga internationella avmattningen,har varit djupare och långvarigare än på flera årtionden.

Den privata köpkraften var under åren 1988-1990 osedvanligt högeftersom hushållens sparande var negativt, dvs. de konsumerade mer ände tjänade. Hushållen betalar nu tillbaka främst genom att amorteraskulderna med omkring åtta procent av inkomsterna.

Den för svenska förhållanden mycket höga arbetslösheten har lett tillstora mänskliga och samhällsekonomiska påfrestningar. Regeringen haraktivt angripit problemen på tre fronter.

För det första - vilket är helt avgörande för utvecklingen av sam-hällsekonomin och sysselsättningen - har en serie ekonomiskpolitiskaåtgärder inletts for att korrigera kostnadsläget, sanera statens finanseroch skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling och nyavaraktiga arbeten.

För det andra har regeringen gjort mycket betydande satsningar påutbildning, forskning och förbättrad infrastruktur. En rad åtgärder harvidtagits för att underlätta och stimulera företagande och nyetableringar.Alla dessa åtgärder är långsiktigt verkande investeringar för att främjahela samhällsekonomins förmåga till omvandling, utveckling och för-nyelse.

För det tredje har de akuta arbetslöshetsproblemen mötts med en mål-medveten och aktiv arbetsmarknadspolitik av aldrig tidigare uppnåddomfattning. Den reguljära utbildningen har också byggts ut av arbets-

marknadsskäl. Resurserna till traditionella arbetsmarknadspolitiska åt-gärder har ökats markant. Nya åtgärder, som har gjort det möjligt förArbetsmarknadsverket (AMV) att ge ett stort antal arbetslösa menings-full sysselsättning eller praktik, har introducerats. Därmed har arbets-marknadspolitiken kunnat motverka arbetslösheten långt utöver vad somhade varit möjligt med de tidigare åtgärderna.

De största förändringarna inom arbetsmarknadspolitiken är införandetav arbetslivsutveckling (ALU) och ungdomspraktik, två kostnadseffekti-va åtgärder som har fått mycket stor omfattning. Vidare har en genom-gripande reformering av arbetslöshetsförsäkringen inletts - ett förslagtill en allmän arbetslöshetsförsäkring fr.o.m. den 1 juli 1994 (prop.1993/94:209) har helt nyligen överlämnats till riksdagen. Lönegaranti-reglerna har stramats upp i två omgångar. De arbetsrättsliga normernahar anpassats för att bättre motsvara förutsättningarna och behoven hossmå företag. Ett generellt anställningsstöd (GAS) har införts för atttidigarelägga nyanställningar på den reguljära arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken har således tilldelats större resurser än nå-gonsin. Det kan emellertid konstateras att även om antalet berördapersoner har varit högre än någon tidigare konjunkturnedgång har Ar-betsmarknadsstyrelsen (AMS), under innevarande budgetår, inte kunnatutnyttja beviljade resurser. Insatserna drogs av olika skäl ner alltförkraftigt under förra våren och sommaren och det har funnits tröghetersom försenat uppgången till den av regeringen beräknade omfattningen.Antalet personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har intenått den nivå som beräknades för budgetåret i genomsnitt. Samtidigtmåste det observeras att ju längre konjunkturnedgången varat, destosvårare har arbetsförmedlingens arbete blivit. Påfrestningarna på perso-nal och administration har ökat.

Utvecklingen åskådliggör att det finns kvantitativa gränser - admini-strativa och marknadsmässiga - för att via arbetsmarknadspolitiska me-del, och med höga kvalitetskrav, begränsa den öppna arbetslösheten.Parallellt med utbyggnaden av den aktiva arbetsmarknadspolitiken harregeringen därför ökat antalet platser inom den reguljära utbildningenoch högskolan. Till exempel har högskoleutbildningen ökat med 30 %eller med ca 45 000 personer. Detta skall jämföras med en obetydligförändring under hela 1980-talet sammantaget. Mycket betydande sats-ningar har som tidigare nämnts gjorts på åtgärder för att underlättaföretagandet, på reparations-, om- och tillbyggnadsarbeten s.k. ROT,infrastruktur, offentligt byggande samt regionalpolitik. Insatserna görsöver hela landet.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

Den stora omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna harlett till farhågor för dels rundgång mellan upprepade perioder med

åtgärder och arbetslöshet, dels undanträngningseffekter på den reguljäraarbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste åren givits större resur-ser och utnyttjats mer än någonsin tidigare. Det har varit nödvändigt föratt motverka det stora bortfallet av arbetstillfällen. Utslagning måsteförhindras och det gällde framför allt i fråga om ungdomarna att snabbtnå stor omfattning på åtgärderna. Det har inte kunnat åstadkommas medde traditionella åtgärderna eller de alternativa förslagen. Extraordinärainsatser har krävts för att motverka långtidsarbetslöshet och ungdoms-arbetslöshet.

Det är ofrånkomligt, med den omfettning som insatserna har, att denreguljära arbetsmarknaden påverkas i viss omfattning. Undanträngning-en har, enligt ett flertal oberoende utvärderingar och bedömningar,emellertid varit begränsad. Arbetsförmedlingen har snabbt lärt sig atthantera de nya verktygen och har varit uppmärksam på problemet.Missförstånd och missbruk har i stor utsträckning kunnat undvikas.Ambitionen skall alltid vara att åtgärderna dels inte skall ersätta ellertränga undan reguljära arbeten, dels inte låsa fast arbetskraft i åtgärdernär det finns alternativ på den reguljära arbetsmarknaden.

När det gäller rundgången - att personer går från arbetslöshet tillåtgärd och sedan återigen till arbetslöshet eller ny åtgärd - har den ivissa fall varit ofrånkomlig på grund av den mycket låga efterfrågan påarbetskraft på den reguljära arbetsmarknaden. Risken är stor att mångaarbetssökande utan åtgärder festnar i långtidsarbetslöshet med uppenbarrisk för utslagning. De förslag som nyligen har lämnats i propositionenom den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen är ägnadeatt motverka rundgångsproblemen.

Åtgärder som förhindrar utslagning är långsiktigt effektiva. Ungdoms-praktiken och ALU-insatsema har därvidlag varit verkningsfulla. Ut-vecklingen måste nu följas noga så att insatserna inte motverkar denökande efterfrågan från den reguljära arbetsmarknaden.

Det är mot den bakgrunden som den s.k. ALU-delegationens insatserför att utöka omfattningen och få rätt inriktning på ALU kommer attbehövas. I skrivelse den 15 april 1994 har delegationen redogjort för deinitiativ som tagits och den verksamhet som redan påbörjats. ALU hari de flesta fall rönt stor uppskattning bland deltagarna och verksamhetenhar lett till många goda projekt utan att den reguljära arbetsmarknadenhar störts. Inte minst gäller detta inom miljöområdet där olika ALU-projekt bör få fortsatt hög prioritet.

Från en totalt raserad grund år 1991 har nu lagts ett fest underlag förtillväxt och festa arbeten. Återhämtningen i ekonomin har inletts. In-flationen är låg. Export och produktion stiger. Industriinvesteringarnaväntas öka markant. Finans- och bankkriserna påverkar fortfarande

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

negativt men är i allt väsentligt lösta. Läget på arbetsmarknaden håller Prop. 1993/94:150successivt på att stabiliseras. Varslen om uppsägningar och antalet Bilaga 10konkurser minskar kraftigt. Antalet företagare ökar. Övertidsuttaget äromfattande. Inflödet av lediga platser växer. Sysselsättningsminskningenkan förväntas övergå i en ökning under loppet av år 1994 och i genom-snitt kan en ökad sysselsättning emotses mellan åren 1994 och 1995.

Arbetslösheten har passerat sin toppnivå.

Vändningen på arbetsmarknaden sker från en situation med en uniktstor minskning i sysselsättningen och en historiskt sett hög arbetslöshet.Situationen ställer stora krav på utformningen av arbetsmarknadspoliti-ken under de kommande åren. Långsiktskalkylema tyder på att detkrävs många år av hög tillväxt för att återvinna de förlorade arbetstill-fällena. Tillskottet av nya arbeten måste ske inom näringslivet för attåterhämtningen skall bli bestående.

Erfarenheten visar att kapacitetstaket i många industriföretag kankomma att nås snabbt när efterfrågan stiger. De senaste årens nedskär-ningar och omorganisationer av produktionen gör att detta kan skehastigare än tidigare. Enligt konjunkturbarometem i mars har redan varttionde verkstadsföretag brist på yrkesarbetare och i vart femte företagråder brist på tekniska tjänstemän. Kapacitetstaket har i vår nåtts blanden tredjedel av företagen inom industrin mot vart femte för ett år sedan.Denna utveckling ställer stora krav på företagen.

Näringslivet måste nu utnyttja möjligheterna att ersätta det höga över-tidsuttaget med nyanställningar och dessutom ta chansen att investeraoch tidigarelägga nyanställningar så att ökningen av efterfrågan kanmötas med intrimmad personal och produktionsapparat.

AMS genomför nu en bred informationskampanj riktad till arbets-givarna i detta syfte. I kampanjen ingår att sprida kännedom om möjlig-heterna och utvecklingen på arbetsmarknaden. Kampanjen redovisarbl.a. möjligheterna till GAS och rekryteringsstöd för nyanställning samtinformerar om den förändrade arbetsrättslagstiftningen. En fördel medungdomspraktiken är att arbetsförmedlingen har fått bredare kontaktermed företagen. Det underlättar arbetet med aktiva företagskontakter närkonjunkturen vänder. ALU har givit upphov till en mångfald av idéeroch initiativ.

De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken somregeringen redovisade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100bil. 11) bör ligga fast. Dessa innebär att ett övergripande mål för ar-betsmarknadspolitiken är att arbetsmarknadens funktionsförmåga skallförbättras så att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraftbegränsas. Riktlinjerna bör vara:

- förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning,

- utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringentill näringslivet,

- effektivisera medelsanvändningen, och

- öka jämställdheten på arbetsmarknaden.

I 1994 års budgetproposition angavs mer detaljerat vad riktlinjernainnebär. Vad som särskilt måste uppmärksammas är de långtidsarbets-lösa och invandrarna. Den spontana efterfrågan från den reguljära ar-betsmarknaden kommer de närmaste åren inte att vara tillräcklig för attpåverka långtidsarbetslösheten och de svagare gruppernas sysselsätt-ningsmöjligheter i nödvändig utsträckning. I en uppåtgående konjunkturkommer de med utbildning och god yrkeserfarenhet att snabbt återgå tillarbetsmarknaden. De som har bristfällig utbildning eller som saknarefterfrågad erfarenhet riskerar längre arbetslöshet. Denna grupp skallvara den mest prioriterade vid beviljande av arbetsmarknadspolitiskaåtgärder. I gruppen finns såväl ungdomar, invandrare som något äldrearbetskraft. Invandrarna är de som har den svagaste anknytningen tillarbetsmarknaden och lättast blir långtidsarbetslösa. Invandrarna måstedärför ägnas särskild uppmärksamhet.

Den av riksdagen nyligen beslutade invandrarpraktiken kan bli ettverkningsfullt instrument för att ge invandrarna den praktik, erfarenhetoch språkliga träning som behövs för att kunna etablera sig på densvenska arbetsmarknaden.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

Regeringen föreslår, utifrån den bedömning som har lämnats i denreviderade finansplanen, att 25,8 miljarder kronor anvisas under an-slaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95.

I sin prognos våren 1994 över utvecklingen på arbetsmarknaden underåren 1994 och 1995 pekar AMS på de positiva inslagen i den ekono-miska utvecklingen. Utgångsläget är mycket bekymmersamt men såvälökad sysselsättning som sjunkande arbetslöshet kan förväntas underloppet av åren 1994 och 1995. För att under det kommande budgetåretkunna begränsa den öppna arbetslösheten till en nivå kring 8 % behöverenligt AMS de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfatta minst ca250 000 personer i genomsnitt per månad.

I den reviderade finansplanen gör regeringen bedömningen att denöppna arbetslösheten kommer att minska under nästa budgetår. Dettaförutsätter att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hålls på en fortsatthög nivå samt att de 77 000 platserna inom det reguljära utbildnings-väsendet, vilka motiveras av arbetsmarknadsskäl utnyttjas.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har i den reviderade national-budgeten bedömts omfatta 270 000 personer i genomsnitt per månadunder budgetåret 1994/95. Det är något lägre än vad som beräknades i

1994 års budgetproposition. Det skall emellertid observeras att de före-slagna medlen under anslaget och i arbetsmarknadsfonden, medger enomfattning av 293 000 personer. Detta förutsätter dels att anordnare ocharbetsgivare är beredda att ställa erforderligt antal platser till förfogan-de, dels att de arbetssökande är beredda att ta erbjudna studieplatser,praktikarbeten etc.

Medel föreslås således för åtgärder för ytterligare 30 000 personer igenomsnitt per månad utöver den i den reviderade nationalbudgetenberäknade nivån. Dessa platser motsvar 0,7 procent av arbetskraften.Sammantaget ger de arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder-na samt investeringar inom länsvägnätet möjlighet för ca 380 000 ar-betslösa personer i genomsnitt per månad att delta i en åtgärd.

Det är nu av största vikt att alla berörda; de arbetssökande, arbetsför-medlingen samt företagare och anordnare av åtgärder, gör sitt ytterstaför att utnyttja konjunkturuppgången och med stöd av de tillgängliga åt-gärderna medverkar till att så många som möjligt kan lämna arbetslös-heten och gå till reguljära arbeten på den öppna arbetsmarknaden.

Regeringens uppfattning är således att ambitionerna i fråga om resur-serna till konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte nubör frångås. Däremot finns det fog för att delvis ompröva inriktningenav åtgärderna och beredskapen för att sätta in åtgärderna. AMS har,som tidigare har framhållits, inte nått upp till den förväntade omfatt-ningen av åtgärder under innevarande budgetår. Detta visar på en visströghet och mättnad i fråga om de traditionella arbetsmarknadspolitiskaåtgärderna. En ökning har dock skett under våren 1994. En viss an-passning bör ske av de medel som inledningsvis anvisas under anslagetArbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95. Dessa böruppgå till 25 767 miljoner kronor. Dessutom bör en viss justering skeav omfattningen på arbetslivsutvecklingen och utbildningsvikariaten.

För att kunna hålla en mycket hög beredskap, för den händelse attarbetsmarknadsläget förbättras långsammare än förutsett, bör dessutomfinansfullmakten ökas från sedvanliga 2 500 miljoner kronor till 4 000miljoner kronor. Förslag om detta har redovisats i det föregående underStatsbudgeten och särskilda frågor (bil. 1). Det innebär att de totalaresurser som kan ställas till förfogande för arbetsmarknadspolitiskaåtgärder i stort sett motsvarar den i 1994 års budgetproposition beräkna-de nivån för nästa budgetår.

Av största vikt är en successiv anpassning till de förändrade förutsätt-ningarna på arbetsmarknaden. Alla tillfällen att placera arbetssökandeoch att fylla vakanserna måste tas till vara. De långtgående rationalise-ringarna inom främst industrin har gjort att kapacitetstaket i en delområden snabbt kan komma att nås. Det kan på kort tid uppstå flask-halsar som förhindrar en möjlig ökning av produktionen. Den senastekonjunkturbarometem tyder på detta och skärper kraven på arbetsmark-nadsutbildning som väl svarar mot kommande personalbehov.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen en modifiering av de kost-nader och den omfattning som regeringen beräknade i 1994 års budget-

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

proposition för åtgärder under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-der.

Mot bakgrund av arbetslöshetssituationen har regeringen tagit en radinitiativ i syfte att förbättra det eftersatta underhållet på statliga vägarsamt den. Riksdagen beslutade år 1992 att anvisa ett reservationsanslagom totalt 3,7 miljarder kronor för underhållsåtgärder i vägar och järn-vägar för sysselsättning och tillväxt. Våren 1993 anvisade riksdagen 1,2miljarder kronor under samma anslag med särskild inriktning mot upp-rustning och förbättringar av länsvägar och länsjämvägar. Riksdagenhar tidigare denna vår beslutat att anvisa ytterligare 1,2 miljarder kro-nor för samma ändamål.

Trots omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder behöver ytterligareinsatser vidtas som är inrikade mot projekt som kan påbörjas snabbt ochdär sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser måste göras i hela lan-det med hänsyn tagen till arbetsmarknads- och transportsituationen.

Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll avlänsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattningtill sådana riksvägar som har liknande förutsättningar och problemsom angivna länsvägar. Detta har stor betydelse för bl.a. skogsindu-strins transportmöjligheter. Dessa åtgärder medverkar också till en ökadtrafiksäkerhet och minskad miljöpåverkan. Regeringen har därför undersjätte huvudtiteln föreslagit att ytterligare 1 600 000 000 kr anvisas tillanslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Därigenomkommer 2 800 000 000 kr att stå till regeringens förfogande för dessaändamål under budgetåret 1994/95. Dessa åtgärder beräknas med in-direkt effekt ge ca 13 000 årsarbeten.

Det är i en uppåtgående konjunktur utomordentligt viktigt att match-ningen mellan arbetssökande och lediga platser fungerar väl. Då kanföretagen höja sin avsättning och produktion utan kapacitetsproblem pågrund av brist på lämplig arbetskraft och då kan de arbetssökande, varesig de deltar i åtgärder eller inte, ges möjlighet att utan onödigt dröjs-mål komma ut i reguljärt arbete. Utvecklingen av metoder och arbets-organisation inom arbetsförmedlingen måste därför fortsätta.

Regeringen återkommer under anslaget Arbetsmarknadspolitiskaåtgärder med en närmare beräkning av omfattningen och kostnaderna.

Den fortsatt höga omfattningen på åtgärderna ställer stora krav på ar-betsförmedlingen. Regeringen föreslår därför en fortsatt tillfällig för-stärkning av arbetsförmedlingen med 395 miljoner kronor. Det är 75miljoner kronor mer än det behov som regeringen anmälde i 1994 årsbudgetproposition.

Regeringen föreslår också under anslaget Arbetsmarknadspolitiskaåtgärder vissa regeländringar. Förslagen, som avser bl.a. akademiker-praktiken och rekryteringsstödet, syftar till att bättre ta till vara denhögutbildade arbetskraften och utnyttja denna kompetens för att för-stärka och utveckla näringslivet. Akademikerpraktiken föreslås förlängdfrån högst tre till högst sex månader. Rekryteringsstöd bör få lämnasunder högst tolv månader vid anställning av högskoleutbildade i små

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

företag som saknar den kompetensen. Bidrag till utbildning i foretag Prop. 1993/94:150föreslås dessutom få lämnas för utbildning av delägare i företag, som Bilaga 10inte har ett väsentligt inflytande i företaget.

Regeringens förslag: AMS tilldelas under budgetåret 1994/95engångsvis sammanlagt 15 miljoner kronor för administration avden i prop. 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslös-hetsförsäkringen föreslagna inkomstrelaterade ersättning som skalllämnas inom KAS-systemet.

Skälen för regeringens förslag: I den helt nyligen till riksdagenavlämnade propositionen 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen avarbetslöshetsförsäkringen föreslår regeringen att en inkomstrelateradersättning vid arbetslöshet skall lämnas från de s.k. KAS-regionema. Ipropositionen föreslås att de kallas arbetsmarknadskassor. Förslagetinnebär att fler personer kommer att vända sig till arbetsmark-nadskassoma för ersättning och att bedömningen av ersättningsärendenablir mer resurskrävande. Ersättningen skall tills vidare betalas ut avförsäkringskassorna. I propositionen aviserar regeringen fortsatta över-väganden bl.a. om arbetsmarknadskassomas organisatoriska hemvistoch om hur kostnaderna för dessa kassor skall täckas. Regeringen kom-mer att under hösten 1994 förelägga riksdagen förslag i dessa avseendenmed sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995.

Redan fr.o.m. den 1 juli 1994 måste således arbetsmarknadskassomaha en kapacitet för att kunna hantera de nya ersättningsärendena. AMShar bedömt att förslagen i prop. 1993/94:209 innebär investeringar ochkostnader av engångskaraktär på 9,9 miljoner kronor. De årliga drift-kostnaderna beräknar AMS till 10,5 miljoner kronor.

Regeringen föreslår därför att AMS tilldelas dels 9,9 miljoner kronorför investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljonerkronor för driftkostnader under tiden den 1 juli - den 31 december1994. Finansieringen av driftkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 1995liksom kostnaderna för försäkringskassorna kommer att behandlas isamband med den aviserade propositionen hösten 1994 om arbetsmark-nadskassomas organisatoriska hemvist m.m.

Riksdagen har med anledning av förslaget i 1994 års budgetproposi-tion under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader forbudgetåret 1994/95 anvisat ett ramanslag på 2 861 516 000 kr (bet.

1993/94:AU11, rskr. 1993/94:189). Regeringen föreslår nu en ökning Prop. 1993/94:150

av anslaget med 15 miljoner kronor. Bilaga 10

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr.1993/94:189) till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader förbudgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 876 516 000 kr.

I skrivelse den 25 februari 1994 har AMS gjort en bedömning av ut-vecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret 1994/95. AMS be-dömning har tidigare redovisats.

När det gäller åtgärderna anför AMS att den beräknade omfattningeni 1994 års budgetproposition inte kommer att kunna uppnås. AMS pekarpå svårigheterna att uppnå den beräknade omfattningen på ungdoms-praktikplatser och arbetslivsutveckling. Vidare anser AMS att det i enkonjunkturuppgång finns risk för att ungdomspraktikplatser ersätterreguljära arbetstillfällen. Mot den bakgrunden anser AMS att arbets-marknadsutbildning och rekryteringsstöd bör få större utrymme blandåtgärderna och att åtgärder som riskerar att tränga ut reguljära arbets-tillfällen successivt tonas ned.

I en skrivelse den 23 mars 1994 föreslår AMS att beslutsramen föravdrag för utbildningskostnader vid utbildningsvikariat utvidgas elleravskaffas, och att utbildningsvikariat kan inrättas på deltid.

De förslag från AMS och andra myndigheter och organisationer m.fl.angående arbetsmarknadspolitiska åtgärder i olika delar av landet somhar kommit in till regeringen men inte berörs i det följande tillstyrksinte.

2.7¶Inledning

För nästa budgetår har riksdagen under anslaget Arbetsmarknadspolitis-ka åtgärder anvisat ett reservationsanslag på 28 608 931 000 kr (prop.1993/94:100 bil. 11, bet. 1993/94:AU11, rskr. 1993/94:189). Av dessamedel har 1 940,6 miljoner kronor inte fördelats på arbetsmark-nadspolitiska åtgärder utan regeringen har fått riksdagens bemyndigandeatt besluta om användningen av medlen.

10¶I den nyligen avlämnade regionalpolitiska propositionen (prop.1993/94:140) föreslår regeringen att vissa regionalpolitiska insatser skallfinansieras av medel under detta anslag. Förslaget innebär att 800 miljo-ner kronor av de ej fördelade medlen får disponeras av länsstyrelsernaför extraordinära tillväxtfrämjande insatser och att Norrlandsfonden fårett tillskott till kapitalet med 120 miljoner kronor.

I följande tabell redovisas fördelat på konjunkturberoende åtgärder, avregeringen beräknade kostnader och antal personer i åtgärd i genomsnittper månad under budgetåret 1994/95 (Bå 94/95). I första kolumnenvisas den fördelning av kostnaderna under budgetåret 1994/95 somföreslogs i 1994 års budgetproposition (BP 94) och i andra och tredjekolumnerna den fördelning av kostnaderna och antalet personer i ge-nomsnitt per månad under nästa budgetår som föreslås i förevarandeproposition (KP 94).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

Åtgärd

BP 94Bå 94/95

Kostnadtkr

KP 94Bå 94/95Kostnadtkr

KP 94Antalpersonerpermånad

Arbetslivsutveckling,

kringkostnader

445 000

420 000

Kostnader för ALU-

delegationens verksamhet

5 000

Ungdomspraktik

7 275 029

5 656 967

70 000

Akademikerpraktik

292 864

Starta-eget-bidrag

460 800

4 000

Särskilt anordnad arbets-

marknadsutbildning

4 811 470

42 100

Utbildningsbidrag vid sär-

skilt anordnad arbets-

marknadsutbildning

4 662 008

Arbetsmarknadsutbildning i

det reguljära utbildnings-

väsendet

1 076 536

13 400

Elevsocial verksamhet vid

arbetsmarknadsutbildning

Bidrag till utbildning i

företag

1 521 852

1 433 460

15 000

Vidgad arbetsprövning

201 970

2 200

Jobbsökaraktiviteter

402 892

5 500

Utredningskostnader

9 672

Resebidrag m.m.

52 275

75 000

Beredskapsarbete

1 511 667

10 000

Rekryteringsstöd

3 453 000

30 000

11¶Insatser för flyktingar och

invandrare 476 296

Försöksverksamhet med syssel-

sättningsskapande åtgärderEj fördelade medelKulturmiljövårdRegionalpolitiska insatser

10 000

1 940 6OO3

Summa

28 608 9313

476 296

5 000

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

10 000

300 000

800 000

1 800

4 300

25 766 7384

203 300

Åtgärder som betalas frånarbetsmarknadsfonden

Arbetslivsutveckling

Utbildningsvikariat

8 832 000

2 280 000

8 280 000

2 442 857

75 000

15 000

Summa

11 112 000

10 722 857

90 000

Åtgärder under andra huvudtitlar

av arbetsmarknadsskälUtbildning i det reguljära

utbildningsväsendet avInvesteringar i vägar

5 025 000

1 200 000

5 025 000

2 800 000

77 000

13 000

Summa

6 225 000

7 825 000

90 000

1¶Akademikerpraktiken räknas i denna proposition in i ungdomspraktiken.

2¶Medel för verksamheten har inräknats i medlen för den särskilt anordnadearbetsmarknadsutbildningen.

3 I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1993/94:140) har regeringenföreslagit att 120 miljoner kronor av dessa medel skall anvisas till stiftelsenNorrlandsfonden.

4¶Av de totala medlen får högst 250 miljoner kronor användas för otraditionel-la insatser.

Som framgår av tabellen föreslås nu ett i förhållande till 1994 årsbudgetproposition lägre belopp under anslaget. Beaktas bör emellertidatt hela anslaget för innevarande budgetår inte kommer att utnyttjasvilket betyder att förslaget innebär en betydande förstärkning av resur-serna. De medel som inte tas upp här har i stället föreslagits dels iprop. 1993/94:140 för förstärkning av Norrlandsfonden, dels undersjätte huvudtiteln för bärighetsförbättringar av det lågtrafikerade vägnä-tet (bil. 6) och dels under Statsbudgeten och särskilda frågor (bil. 1)som en höjning av finansfullmakten.

2.2¶Inriktningen

Som tidigare har anförts anser regeringen att justeringar bör göras av dei 1994 års budgetproposition beräknade kostnaderna för och omfatt-ningen av vissa av åtgärderna som finansieras från anslaget samt avarbetslivsutveckling och utbildningsvikariat. De två sistnämnda åtgärder-na finansieras inte från anslaget utan från den s.k. arbetsmark-nadsfonden. Som också har nämnts tidigare gör regeringen bedömning-en att det under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budget-året 1994/95 inledningsvis bör anvisas 25 767 miljoner kronor.

Regeringen har vid sin revidering av omfattningen på åtgärdernaeftersträvat en inriktning som är anpassad till en ökande efterfrågan påarbetskraft samtidigt som de skiftande behoven hos de arbetssökande sålångt möjligt skall kunna tillgodoses.

I ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med en ökad efterfrågan påpersonal till reguljära arbeten är det i första hand åtgärder som ung-domspraktik och arbetslivsutveckling (ALU) som bör kunna begränsas.

Dessa åtgärder har varit mycket verkningsfulla under lågkonjunkturenoch har på kort tid nått en stor omfattning, som inte hade varit möjligmed traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En betydande om-fattning på åtgärderna behövs även under nästa budgetår för att motver-ka och förhindra uppkomsten av främst långtidsarbetslöshet. Underförsommaren beräknas ca 100 000 ungdomar lämna universitet, gym-nasieskola och andra utbildningar. Regeringen bedömer därför att ung-domspraktiken måste ha stor omfattning i början av budgetåret medanden kan avtrappas under senare delen av budgetåret 1994/95. Regering-en beräknar behovet av platser i dessa åtgärder under nästa budgetår tilli genomsnitt per månad högst 70 000 för ungdomspraktik och högst75 000 för ALU. Trots neddragningen kommer dessa två åtgärder ändåatt vara de mest omfattande under nästa budgetår och överstiga dengenomsnittliga omfattning som hittills har uppnåtts under innevarandebudgetår. Neddragningen av ALU-platsema föranleder också en juster-ing av kringkostnadsmedlen exkl. ALU-delegationen från 445 miljonerkronor till 420 miljoner kronor. Akademikerpraktiken som i 1994 årsbudgetproposition har beräknats för sig ingår nu i det beräknade antaletplatser för ungdomspraktik.

I fråga om arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildnings-väsendet har antalet platser räknats upp med 2 000 i genomsnitt permånad. Detta har kunnat ske inom ramen för oförändrade medel pågrund av att en bättre uppföljning av faktiska kostnader givit en annankostnadsbild. Arbetsmarknadsutbildningen är den åtgärd vid sidan avstarta-eget-bidraget som bäst har motsvarat den beräknade omfattningenunder innevarande budgetår. Efter en trög start i början av budgetårethar arbetsmarknadsutbildningen nu (april 1994) nått upp till en nivå somöverstiger det beräknade genomsnittet för budgetåret. Arbetsmark-nadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt. Det är

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

emellertid av stor vikt att utbildningen planeras på ett sådant sätt att ett Prop. 1993/94:150arbete på den reguljära arbetsmarknaden i hög utsträckning följer efter Bilaga 10genomgången utbildning. I en uppåtgående konjunktur är det särskiltviktigt att företagen har en väl utbildad arbetskraft som genom sinkompetens kan underlätta och påskynda återhämtningen.

Antalet utbildningsvikariat har hittills under budgetåret legat på enhögre nivå än någonsin tidigare. För att även i fortsättningen kunnahålla en hög omfattning på åtgärden bör den utökas med 1 000 platser igenomsnitt per månad. Regeringen vill här betona att ökade ansträng-ningar måste göras för att utnyttja utbildningsvikariaten som en väg atttidigarelägga anställningar inom näringslivet. Det är också bl.a. motdenna bakgrund som regeringen strax kommer att föreslå en förstärk-ning av arbetsförmedlingen och möjligheter till informationsinsatser tillföretagen för att påskynda nyrekryteringar. Regeringen beräknar kost-naden för utbildningsvikariaten till 1 710 miljoner kronor och avdragenfrån arbetsgivaravgifterna som i vissa fall kan medges för utbildnings-kostnader beräknas till 733 miljoner kronor.

För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor vilketberäknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustningarav kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, bl.a. vallonbruk i Uppland,väderkvarnar på Öland samt industriminnen företrädesvis i Norrlandoch Bergslagen. Denna typ av åtgärder lämpar sig väl att utföra sålänge tillgången på reguljära arbeten är begränsad. Medlen bör dispone-ras av Riksantikvarieämbetet. Regeringen kommer att under elfte hu-vudtiteln (bil. 11) närmare beskriva hur dessa medel skall användas.

Sammantaget ger de föreslagna medlen under anslaget möjlighet för igenomsnitt 203 300 personer per månad att delta i olika åtgärder.

Till detta kommer ett stort antal platser (sammanlagt 90 000) i ALUoch utbildningsvikariat som inte finansieras från anslaget. Vidare in-nebär den kraftfulla satsningen på investeringar i vägnätet som rege-ringen har föreslagit under sjätte huvudtiteln, och som finansieras ge-nom en omföring från detta anslag, ytterligare ca 8 000 arbetstillfälleni genomsnitt per månad.

De medel som föreslås till en ökning av finansfullmakten skapar enberedskap så att den i 1994 års budgetproposition beräknade totalavolymen på 400 000 platser i genomsnitt per månad vid behov kanuppnås.

Regeringen vill i detta sammanhang erinra om de beslut som riks-dagen tidigare under innevarande budgetår har fattat om ROT-insatser(bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102 och bet. 1993/94:AU21, rskr.1993/94:148), sammanlagt 2 100 miljoner kronor. Besluten kommerhuvudsakligen att ge effekt under nästa budgetår. Sysselsättningseffektenav dessa beslut kan beräknas till i genomsnitt 11 000 arbetstillfällen permånad.

Arbetslivsutvecklingen och utbildningsvikariaten finansieras, som nyssnämnts, inte från anslaget utan från arbetsmarknadsfonden. Hittills haringa egentliga restriktioner funnits i fråga om omfattningen och kost-

naderna för åtgärderna. Regeringen anser emellertid att vissa ramar böranges för det sammanlagda utnyttjandet av dessa båda åtgärder. Dessaramar skall inte överskridas. Ramen för omfattningen bör vara högst90 000 platser i genomsnitt per månad och ramen för kostnaderna högst10 723 miljoner kronor för hela budgetåret.

2.3¶Förstärkning av arbetsförmedlingen

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

Regeringens förslag: AMS får disponera högst 395 miljonerkronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-der för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen underbudgetåret 1994/95.

Skälen för regeringens förslag: I 1994 års budgetproposition an-mälde regeringen behovet av en fortsatt tillfällig förstärkning av perso-nalen vid arbetsförmedlingen. Högst 320 miljoner kronor av medlenunder anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder borde få disponeras avAMS för personalförstärkning. Riksdagen (bet. 1993/94:AU11, rskr.1993/94:189) utgick från att regeringen skulle återkomma med förslag ikompletteringspropositionen.

Arbetsförmedlingen har för att kunna möta den ökade belastningenförstärkts. Den konjunkturuppgång som vi nu ser framför oss kommeremellertid inte att innebära några omedelbara lättnader för arbetsför-medlingen. Det stora antalet långtidsarbetslösa och andra utsattasökande kräver särskild uppmärksamhet och stora resurser. Samtidigtmåste den ökande aktiviteten i samhällsekonomin utnyttjas till fullo föratt ge de arbetslösa en möjlighet att återgå till produktivt arbete. Arbets-förmedlingen har här en viktig uppgift.

Det gäller nu att förmå arbetsgivarna att tidigarelägga anställningarsom kommer att behövas inom en nära framtid och att växla in övertidmot nya medarbetare. Det generella anställningsstödet (GAS) är enstödform som verkar i den riktningen. En annan stödform som harsamma syfte är rekryteringsstödet. Utbildningsvikariat kan utnyttjas avden som i stället för uppsägning väljer att stå väl rustad med en kompe-tent arbetskraft vid konjunkturuppgången.

Både läget på arbetsmarknaden och behovet av att stimulera arbets-givarna att utnyttja möjligheterna till tidigareläggning av anställningaroch öka personalens kompetens motiverar en fortsatt möjlighet tilltillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen. Regeringen föreslår därför,att av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder högst395 miljoner kronor får användas för tillfällig förstärkning av arbetsför-medlingen under nästa budgetår. Av de nu föreslagna medlen bör minst75 miljoner kronor användas för lön till personal som har förutsättning-ar för och skall påverka arbetsgivarna att tidigarelägga anställningar. En

mindre del av den föreslagna tillfälliga personalförstärkningen bör Prop. 1993/94:150avsättas för utvärdering av arbetsförmedlingens resultat och åtgärdernas Bilaga 10effektivitet inkl, arbetslöshetsersättningarna.

2.4¶Informationsinsatser

Regeringens förslag: Högst 5 miljoner kronor av medlen underanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras förinformationsinsatser om åtgärder som syftar till att tidigareläggaanställningar. Dessutom får högst 5 miljoner kronor under sammaanslag användas för informationsinsatser om den allmänna arbets-löshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli 1994(prop. 1993/94:209).

Skälen för regeringens förslag: Den kommande konjunkturuppgång-en skall utnyttjas till fullo för att snabbt få ned arbetslösheten. Rege-ringen har nyss föreslagit (avsnitt 2.3) en betydande möjlighet för AMSatt tillfälligt förstärka personalen vid arbetsförmedlingen för att bl.a.tidigarelägga nödvändiga nyanställningar. Regeringen beviljade den27 januari i år AMS 5 miljoner kronor för att genomföra omfattandeinformationsinsatser om åtgärder som verkar i den riktningen. Genomåtgärder som t.ex. anställning med rekryteringsstöd, det generella an-ställningsstödet (GAS) och förändringarna i arbetsrätten kan återgångentill ordinarie arbeten påskyndas. Informationen om dessa åtgärder bördärför intensifieras.

I den helt nyligen till riksdagen avlämnade propositionen 1993/94:209Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslår rege-ringen att en allmän arbetslöshetsförsäkring införs fr.o.m. den 1 juli1994. Förslaget innebär bl.a. att en inkomstrelaterad ersättning skalllämnas från KAS-systemet. Denna genomgripande reformering av kon-tantstödet vid arbetslöshet kräver omfattande informationsinsatser.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att av medlen under anslagetArbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 får sam-mantaget disponeras högst 10 miljoner kronor för information i nunämnda avseenden.

2.5¶Förlängd akademikerpraktik

Regeringens förslag: Akademikerpraktiken förlängs från tre tillhögst sex månader. Ett finansieringsbidrag på 1 000 kr per månadskall betalas av anordnaren vid akademikerpraktik.

16¶Skälen för regeringens förslag: Akademikerpraktiken infördes den 1juli 1993. Akademiker i åldern 25 - 29 år med en avslutad högskoleut-bildning om minst 120 poäng har genom åtgärden möjlighet till praktiki tre månader. Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten, 889personer anvisade i mars 1994, visar på en viss tveksamhet, som främsttorde bero på den korta anvisningstiden, tre månader.

Möjligheterna för vårt näringsliv att hävda sig i en allt hårdare in-ternationell konkurrens kräver en kompetent arbetskraft. De ungdomarsom vi nu utbildar vid våra universitet och högskolor är en viktig resurssom kan bidra till att vända utvecklingen i rätt riktning. Att underlättaför dessa ungdomar att komma in på arbetsmarknaden är därför viktigt.Den nuvarande praktikperioden på tre månader har visat sig alltför kort.

Regeringen föreslår därför att praktikperioden för akademikerpraktikförlängs till högst sex månader. Åtgärden kan följas av ett rekryterings-stöd om högst sex månader. Antalet platser bör beräknas till 2 000 ochkostnaderna för dessa rymmas inom ramen för kostnaderna för ung-domspraktiken.

När regeringen i prop. 1993/94:66 förordade att ett finansierings-bidrag skulle införas vid ungdomspraktiken, föreslogs ingen motsvaran-de avgift för akademikerpraktiken. På sikt skulle emellertid också dennaåtgärds finansiering övervägas. Regeringen föreslår nu att även anord-naren vid akademikerpraktik bör åta sig en delfinansiering av praktik-systemet. Finansieringsbidraget bör uppgå till 1 000 kr per månad.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

2.6¶Bidrag till utbildning i företag

Regeringens förslag: Bidrag till utbildning i företag får lämnasockså för utbildning av den som äger en del i ett litet eller medel-stort företagen och som arbetar i verksamheten utan att varaanställd där. Den som berörs får inte ha ett väsentligt inflytandeöver verksamheten.

Skälen för regeringens förslag: Bidrag enligt förordningen(1984:518) om bidrag till utbildning i företag får lämnas till arbetsgiva-re som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att upprätthålla ochfrämja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och företagare sominte är anställda i företaget berättigar inte till bidrag.

Bidraget till utbildning i företag bör emellertid också kunna lämnasvid utbildning av den som direkt eller indirekt äger del i ett litet ellermedelstort företag, som arbetar i verksamheten utan att vara anställd,och som inte har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Genom attbidrag kan lämnas även för denna grupp ges företag med få anställdamöjlighet att få del av stödformen på samma villkor som andra företag.

2.7¶Rekryteringen av högskoleutbildade till små företag

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

Regeringens förslag: Bidragstiden för rekryteringsstöd för hög-skoleutbildade är högst tolv månader vid anställning av den somhar avslutat en högskoleutbildning om minst 120 poäng och somfår anställning i ett litet företag som saknar denna kompetens.Stödet lämnas som en försöksverksamhet med högst 50 % avlönekostnaderna.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har föreslagits (avsnitt2.5) bör akademikerpraktiken utökas till högst sex månader. Praktikenges till nyutexaminerade högskoleutbildade.

Regeringen föreslår nu, som en försöksverksamhet under nästa bud-getår, ett rekryteringsstöd som skall underlätta för arbetslösa högsko-leutbildade med arbetslivserfarenhet att återgå till den reguljära arbets-marknaden.

En arbetsgivare som anställer en arbetslös högskoleutbildad med enavslutad utbildning om minst 120 poäng som inte bör anvisas akademi-ker- eller ungdomspraktik bör kunna få ett rekryteringsstöd för hög-skoleutbildade för den anställde. Stödet bör få beviljas vid anställning ismå företag som saknar högskolekompetensen i fråga.

Internationellt sett har motsvarigheter till ett rekryteringsstöd förhögskoleutbildade slagit väl ut. Projekt för kompetenshöjning i små ochmedelstora företag finns i bl.a. Frankrike, Tyskland och Holland. Före-tag som anställer personal inom FoU (forskning och utveckling) får ettca 50-procentigt stöd under ett till två års tid. I Tyskland anställdesunder perioden 1985 - 1988 totalt 20 000 personer i FoU-verksamhetmed detta stöd. I Frankrike fick två tredjedelar av de stödanställdaarbete efter stödperioden.

Många små företag har behov av en ökad kompetens i form av civi-lingenjörer, tekniker, civilekonomer, exportsäljare etc. Dessa företagsaknar emellertid ofta kunskap om vad kvalificerad högskoleutbildadarbetskraft kan bidra med för att förstärka och utveckla företagen.

Den typ av kvalificerade insatser det är frågan om ger utdelning oftastpå lite längre sikt. Det kan t.ex. handla om produktutveckling, design,teknisk utveckling eller marknadsutveckling för redan befintliga pro-dukter. Ett stöd för anställning av högskoleutbildade bör därför intevara alltför kortvarigt. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader ochlämnas i form av rekryteringsstöd.

Med tanke på stödets längre varaktighet bör det lämnas med högst50 % av den totala lönekostnaden. Stödet kan inte föregå eller lämnasdirekt efter en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Stödet bör ingå som en del i en utvecklingsplan för att öka kompeten-sen i företaget. Arbetsförmedlingen bör kunna samarbeta med t.ex. ut-

vecklingsbolag, länsstyrelsernas regionalpolitiska enheter, närings-livskontor eller motsvarande i dessa frågor.

Kostnaderna för stödet bör rymmas inom de medel som har beräknatsför rekryteringsstöd under nästa budgetår. Försöksverksamheten kom-mer att utvärderas.

2.8¶Ungdomspraktik

En gemensam arbetsgrupp mellan Arbetsmarknadsdepartementet ochAMS ser över möjligheterna att förenkla åtgärdsreglema. Arbetsgrup-pens första uppgift har varit att se över reglerna för ungdomspraktiken.Vissa justeringar har efter en inkörsperiod kunnat göras utan att degrundläggande riktlinjerna för åtgärden ändrats. En ny förenklad förord-ning om ungdomspraktikanter skall börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.Förenklingarna kommer att avse frågor bl.a. om förutsättningarna föranvisningar, praktik på deltid, anvisningstidema och definitionen påfunktionshinder.

2.9¶Rekryteringsstöd

Regeringen beslutade den 14 april 1994 att införa mer flexibla anvis-ningsregler för platser med rekryteringsstöd. Rekryteringsstöd kan nulämnas till en arbetsgivare som anställer en arbetssökande som anvisasav länsarbetsnämnden om den arbetssökandes sysselsättningssituationinte kan lösas på annat sätt. Tidigare skulle den som anvisades en platsmed rekryteringsstöd, med vissa undantag, ha varit arbetslös i minst tremånader eller minst en månad om personen var yngre än 25 år.

Genom den nu genomförda ändringen blir det möjligt för arbetsför-medlingen att använda rekryteringsstödet på ett mer offensivt sätt.Förmedlingen kan t.ex. anvisa en person till en plats med rekryterings-stöd direkt efter annan åtgärd, om det underlättar nyanställning. Flexi-biliteten kan också användas för att ytterligare underlätta prioriteradegruppers tillträde till den reguljära arbetsmarknaden.

De mer flexibla anvisningstidema till rekryteringsstödet kommer attföljas upp och omprövas när läget på arbetsmarknaden har förbättrats.

Regeringen har även beslutat att äldre arbetslösa, om det finns synner-liga skäl, skall kunna anvisas till platser med rekryteringsstöd i högsttolv månader inom hela arbetsmarknaden. Tidigare kunde den äldrearbetskraften anvisas till anställning med rekryteringsstöd i högst tolvmånader endast inom kommuner och landsting.

Regeringen anser att anställningar måste underlättas framför allt inomnäringslivet. Dessutom måste äldre arbetslösa få en ökad möjlighet attkomma tillbaka till arbetslivet. Över hälften av de arbetslösa äldre ärlångtidsarbetslösa. Arbetslösheten innebär att erfaren arbetskraft inte tastill vara. Dessutom medför t.ex. förtidspensioneringar av medicinskaskäl, vilket kan bli alternativet, stora kostnader för samhället.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

19 Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen under anslagetArbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig perso-nalförstärkning vid arbetsförmedlingen (avsnitt 2.3),

2. godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen under anslagetArbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsin-satser (avsnitt 2.4),

3. godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik (avsnitt 2.5),

4. godkänner regeringens förslag om bidrag till utbildning i företag(avsnitt 2.6),

5. godkänner regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryte-ringsstöd för högskoleutbildade (avsnitt 2.7),

6. godkänner vad regeringen har anfört om förenklade regler inomungdomspraktiken (avsnitt 2.8),

7. godkänner vad regeringen har anfört om en flexiblare användningav rekryteringsstödet (avsnitt 2.8),

8. med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr.1993/94:189), dels regeringens förslag i prop. 1993/94:140, undertionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åt-gärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på25 766 738 000 kr.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

1.1¶Lönegarantifonden

Regeringens förslag: En rörlig kredit får disponeras i Riksgäld-skontoret om högst 5 000 miljoner kronor under budgetåret1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.

Skälen för regeringens förslag: En arbetstagare som blir utan lön pågrund av att arbetsgivaren har försatts i konkurs kan i vissa fall fåersättning från lönegarantifonden enligt lönegarantilagen.

På grund av det stora antalet konkurser under de gångna åren har ut-betalningarna från lönegarantifonden varit mycket omfattande varförintäkterna inte räckt för att finansiera utbetalningarna. Ett stort under-skott har uppstått i fonden. Underskottet beräknas uppgå till ca 4 miljar-der kronor vid utgången av budgetåret 1993/94. Underskottet har fi-nansierats via en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret. För budgetåret1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder kronor.

20¶Under år 1993 har ett ordentligt trendbrott skett i utvecklingen avsåväl antalet som storleken av konkurserna. Från och med hösten 1993har antalet konkurser varit avsevärt lägre än samma månad ett år tidiga-re. Minskningen av konkurser har främst skett hos de större företagenvarför antalet anställda som är berörda av konkurser har minskat ännukraftigare. Utbetalningarna av lönegaranti för budgetåret 1993/94 be-döms komma att nära halveras jämfört med budgetåret innan.

Regeringen bedömer att konkurserna på grund av den förbättradekostnadssituationen och konjunkturvändningen kommer att fortsätta attminska och att utbetalningarna från lönegarantifonden under budgetåret1994/95 kommer att uppgå till ca 1 400 miljoner kronor. Till utgifts-minskningen bidrar även den uppstramning av villkoren i lönegaranti-reglerna som gjordes år 1993 och den ytterligare uppstramning somföreslagits riksdagen under våren 1994 (prop. 1993/94:208). Dennasenare förändring uppskattas medföra en utgiftsminskning på 400 till500 miljoner kronor.

Det redan uppkomna underskottet (skulden) belastar utgiftssidan medränteutgifter på drygt 200 miljoner kronor per år.

Lönegarantifonden finansieras via en arbetsgivaravgift på 0,20 % avarbetsgivarens lönekostnader. För budgetåret 1994/95 väntas inkomster-na uppgå till ca 1 300 miljoner kronor. Underskottet för budgetåret1994/95 blir således relativt begränsat.

Kammarkollegiet disponerar för närvarande en rörlig kredit om högst7 000 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för lönegarantikostnader. Förbudgetåret 1994/95 bör denna kredit uppgå till högst 5 000 miljonerkronor.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

Regeringen föreslår att riksdagen

medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret omhögst 5 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för utbetalningarenligt lönegarantilagen.

7.2¶Arbetsmarknadsfonden

Regeringens förslag: En kredit får disponeras i Riksgäldskontoretom högst 100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsför-säkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontantarbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag.

Skälen för regeringens förslag: Utgifterna för arbetsmarknadsfondenbestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten och dearbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också ersättningens

storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa (inkl,åtgärder). Arbetslösheten väntas i höst att minska. Jämfört med bud-getåret 1993/94 blir dock arbetslöshetsnivån (inkl, åtgärder) fortfarandenågot högre budgetåret 1994/95. Regeringen bedömer att utgifterna(exkl. ränteutgifter) under budgetåret kommer att uppgå till ca 55 mi-ljarder kronor.

En mindre del av kostnaderna hänför sig till den föreslagna allmännaarbetslöshetsförsäkringen, som skall införas fr.o.m. den 1 juli 1994.Denna innebär att alla som har haft en fast förankring på arbetsmarkna-den omfattas av en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Kost-nadsökningen till följd av detta uppskattas till drygt 2 miljarder kronor.

Merparten av utgifterna för arbetslöshetsersättningarna beräknas avseden inkomstrelaterade ersättningen från arbetslöshetskassorna och ar-betsmarknadskassoma, ca 37 miljarder kronor under budgetåret1994/95. Utbetalningarna av grundbeloppet i KAS beräknas till drygt

1 miljard kronor och för permitteringslöneersättning 200 miljoner kro-nor. Dessutom finansieras åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) ochutbildningsvikariat via arbetsmarknadsfonden. Utöver detta förs pengarfrån fonden för att finansiera utbildningsbidrag för dem som deltar iarbetsmarknadsutbildning och skulle ha varit berättigade till en inkomst-relaterad arbetslöshetsersättning om de hade varit öppet arbetslösa.Sammantaget beräknas dessa åtgärder belasta arbetsmarknadsfondenmed ca 16 miljarder kronor.

Arbetslöshetsförsäkringen finansierades t.o.m. år 1993 med dels ensocialavgift, benämnd arbetsmarknadsavgift, dels en avgift från arbets-löshetskassorna, benämnd finansieringsavgift. Under budgetåret 1992/93bidrog arbetsmarknadsavgiften med 13,1 miljarder kronor medan fi-nansieringsavgiften bidrog med 1,2 miljarder kronor. Socialavgiften harinte ändrats utan den är densamma under det kommande budgetåret,dvs. 2,12 % av arbetsgivarens lönekostnader.

För att bl.a. komma till rätta med de stora underskott som finns iarbetslöshetsförsäkringen infördes i januari 1994 en allmän avgift för attfinansiera de kontanta stöden vid arbetslöshet. Samtidigt avskaffadesfinansieringsavgiften. Den allmänna avgiften tas fr.o.m. januari 1994 utmed 1 % av förvärvsinkomster. Den 1 januari 1995 höjs avgiften till

2 %. Denna avgift innebär en inkomst av ca 11 miljarder kronor bud-getåret 1994/95. Finansieringen av de kontanta stöden vid arbetslöshetkommer fr.o.m. år 1995, då avgiften är 2 %, att ske med ungefär likadelar arbetsgivaravgift och allmän avgift på förvärvsinkomster.

Även på utgiftssidan har kostnadsminskningar genomförts under in-nevarande budgetår, genom fastställandet av den högsta kompensations-nivån i arbetslöshetsförsäkringen till 80 % av tidigare inkomst samt deåterinförda fem karensdagama. Samtidigt har förändringar gjorts sommedfört ökade utgifter, t.ex. höjningen av grundbeloppet i KAS och denlägsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen vid årsskiftet 1993/94.Sammantaget har detta medfört kostnadsminskningar på ca 4,5 - 5 mil-jarder kronor. I förslaget om en allmän arbetslöshetsförsäkring finns

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

även förändringar som medför minskade kostnader. Dessa besparingar Prop. 1993/94:150kommer dock främst få effekt först på längre sikt eftersom generösa Bilaga 10övergångsregler föreslås.

Mot de sammanlagda utgifterna på ca 55 miljarder kronor skall ställasde beräknade inkomsterna under nästa budgetår på ca 25 miljarder kro-nor. Utgifterna kommer således att överstiga inkomsterna med ca 30miljarder kronor. Till detta belopp skall även läggas ett redan befintligtunderskott i arbetsmarknadsfonden som beräknas att uppgå till ca 54miljarder kronor vid ingången av budgetåret 1994/95. Härtill kommerräntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor för budgetåret 1994/95. Vidutgången av budgetåret 1994/95 kommer arbetsmarknadsfonden attredovisa ett underskott på nära 90 miljarder kronor.

Arbetsmarknadsfonden måste således förstärkas. Riksförsäkringsver-ket disponerar för närvarande en rörlig kredit i Riksgäldskontoret omhögst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall finansieras frånarbetsmarknadsfonden. Krediten bör utökas till högst 100 miljarder kro-nor och Riksgäldskontoret bör med hänsyn till att skulden kommer attvara långvarig ges möjlighet att hantera arbetsmarknadsfondens upp-låning på ett sätt som ger bästa möjliga villkor.

Från och med den 1 juli 1994 kommer inkomsterna från den allmännaavgiften för finansiering av kontanta förmåner vid arbetslöshet att över-föras från statsbudgetens inkomsttitel Fysiska personers inkomstskatt tillarbetsmarknadsfonden med en tolftedel av den beräknade årsavgiftenper månad. En slutreglering kommer att göras när taxeringsutfallet ärkänt.

Regeringen föreslår att riksdagen

medger att en kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst

100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringenoch permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmark-nadsstöd och vissa utbildningsbidrag.

I skrivelsen den 25 februari 1994 har AMS föreslagit att medelsramenför otraditionella insatser ökas till 60 miljoner kronor samt att en mind-re del av denna ram skall få användas för projektledning och andraliknande kostnader som hänför sig till specifika projekt och som intenormalt skall finansieras med ordinarie förvaltningsmedel.

23¶Vidare har AMS föreslagit att bidragsnivån vid skyddat arbete hosoffentliga arbetsgivare (OSA) för samtliga målgrupper skall kunnauppgå till högst 100 % av lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.

AMS har också begärt att den uppdragsfinansierade verksamhetenmed Arbetslivstjänster under anslaget B 4. Yrkesinriktad rehabilitering:Uppdragsverksamhet skall få undantas från bestämmelserna i kapital-försörjningsförordningen (1992:406) i fråga om överskott, som uppståri verksamheten. Enligt den nämnda förordningen får det ackumuleradeöverskottet i en avgiftsfinansierad verksamhet balanseras i ny räkningförutsatt att det uppgår till högst 10 % av verksamhetens omsättning.AMS förslag innebär att verksamheten skulle få behålla ett överskott på15 % av omsättningen.

AMS har återkommit med vissa förslag om bidrag till arbetsbiträde åthandikappade, m.m., som regeringen tidigare har redovisat i 1994 årsbudgetproposition.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

2.1¶Otraditionella insatser

Regeringens förslag: Medelsramen för s.k. otraditionella insatserhöjs med 20 miljoner kronor till 50 miljoner kronor budgetåret1994/95.

Skälen för regeringens förslag: AMS begäran om en höjning av me-delsramen för s.k. otraditionella insatser från 30 till 60 miljoner kronorbudgetåret 1994/95 har motiverats med att styrelsen redan under våren1994 fått ansökningar från länsarbetsnämnderna om medel till olikaprojekt på sammantaget ca 65 miljoner kronor. Exempelvis finns ansök-ningar om medel till samverkansprojekt mellan AMV, försäkringskas-san, kommunen och landstinget om verksamhet för sökande med psyki-ska funktionshinder, projekt för att rehabilitera handikappade skogsarbe-tare och projekt som gäller informationsteknologi och handikapp.

Regeringen föreslår att medelsramen för s.k. otraditionella insatserhöjs från 30 miljoner kronor till högst 50 miljoner kronor budgetåret1994/95. Det är angeläget att nya medel och metoder att rehabiliteramänniskor med funktionshinder till arbete kan prövas och utvecklas.Samtidigt är det viktigt att projektens ekonomi och möjligheter prövasnoga. Det är väsentligt att medlen används till åtgärder som ligger klartutanför det befintliga regelsystemet. De får således inte användas för attvidga målgrupper, höja beloppsgränser eller på annat sätt ändra villko-ren i de befintliga stödsystemen. Medlen bör användas så att de germinst samma sysselsättningseffekt som vid användning till lönebidrag.

24¶AMS skall särskilt redovisa hur medel till s.k. otraditionella insatser Prop. 1993/94:150används och vilka sysselsättningseffekter som uppnås. Liksom för in- Bilaga 10satser av icke traditionellt slag under anslaget A 2. Arbetsmarknadspoli-tiska åtgärder bör en mindre del av medlen få användas för projekt-ledning och andra liknande kostnader, som hänför sig till specifikaprojekt och som inte normalt skall finansieras inom ramen för ordinarieförvaltningsmedel.

2.2¶Enhetliga bidragsregler vid skyddat arbete hos offentliga arbetsgi-vare

Regeringens förslag: Vid skyddat arbete hos offentliga arbets-givare tillämpas som en försöksverksamhet under tidsperioden den1 juli 1994 - 30 juni 1996 ett system med flexibla bidrag enligtsamma regler som gäller för bidrag vid anställning med lönebi-drag.

Skälen för regeringens förslag: Vid anställning med lönebidrag till-lämpas sedan den 1 juli 1991 ett system med flexibla bidrag, som in-nebär att bidragsnivån bestäms utifrån den arbetshandikappadesökandens behov och förutsättningar beträffande arbetsförmåga ochgraden av funktionsnedsättning. Den som har en betydande nedsättningav arbetsförmågan på grund av en funktionsnedsättning skall kunnaomfattas av ett högre lönebidrag än den som kan göra en större arbets-insats. Bidragets storlek skall således inte bestämmas av arbetsgivarensekonomiska möjligheter att svara för lönekostnader utan av den arbets-handikappade sökandens förutsättningar. Lönebidraget kan högst mot-svara lönekostnaden, upp till ett visst högsta belopp, för den arbets-handikappade anställde. Högsta lönesumma som får ligga till grund förbidrag är 13 700 kronor per månad. Även lagstadgade sociala avgifterär bidragsgrundande.

Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan nu anvisas sökandemed socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrif-terna i förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hosoffentliga arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas medhögst 75 % av lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 11, bet.1993/94:AU12, rskr. 1993/94:190) att målgruppen för denna form avskyddat arbete även skall kunna omfatta personer som är berättigade tillinsatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-hindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. Den sist-nämnda gruppen bör kunna definieras och avgränsas på samma sätt somskett för psykiskt handikappade i överenskommelser mellan AMS ochSamhall om rekrytering till Samhall av prioriterade grupper. För de

nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till helalönekostnaden.

En följd av regeländringarna blir att bidraget för socialmedicinskt ar-betshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare särregle-ras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller förden nämnda gruppen arbetshandikappade.

Regeringen förordar nu att systemet med flexibla lönebidrag tillämpasfullt ut även för socialmedicinskt arbetshandikappade i skyddat arbetehos offentliga arbetsgivare och att bidragsreglerna vid anställning medlönebidrag och sådant arbete samordnas. För detta arbete gäller dockliksom för annat skyddat arbete att lagen (1982:80) om anställnings-skydd inte är tillämplig på dem som anvisats sådant arbete. För bådastödformerna bör gälla att en bedömning av den arbetshandikappadepersonens förutsättningar skall avgöra bidragets nivå. Också för social-medicinskt arbetshandikappade som bereds offentligt skyddat arbete börsåledes göras en individuell prövning av sökandens förutsättningar ochden med hänsyn till dessa förutsättningar lämpliga bidragsnivån.

Regeringen förutsätter att ett mer enhetligt bidragssystem med möjlig-het att lämna bidrag med upp till hela lönekostnaden även för social-medicinskt arbetshandikappade i offentligt skyddat arbete inte annat äni undantagsfall skall innebära höjda bidragsnivåer i dessa fäll. En meromsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar bör i många fallkunna leda till en lägre bidragsnivå än den för närvarande oftaschablonmässigt tillämpade 75-procentsnivån.

Att en ändamålsenlig prövning kan komma till stånd får visst stöd iden utvärdering av det flexibla lönebidraget, som nyligen redovisats avRiksrevisionsverket (rapport RRV 1994:4). Denna tyder på att bidrags-nivåema i det flexibla lönebidraget, mot bakgrund av lågkonjunkturenm.m., kunnat hållas på en låg nivå. Dock finns en klar risk - inte minsti ett svårt arbetsmarknadsläge - att höjningen av bidragsgränsen försocialmedicinskt arbetshandikappade kan få till följd att den genom-snittliga bidragsnivån höjs och att därmed färre kan sysselsättas för an-visade medel. Regeringen föreslår därför att möjligheten att lämnabidrag med mer än 75 % av lönesumman för socialmedicinskt arbets-handikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare skall prövaspå försök under tidsperioden den 1 juli 1994 - 30 juni 1996. Regering-en avser att uppdra åt AMS att särskilt redovisa utvecklingen av bi-dragsnivåer, kostnader m.m. för skyddat arbete hos offentliga arbets-givare.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

2.3¶Funktions hindrade ungdomars deltagande i vägledningsveckor

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

Regeringens förslag: Skolungdomar med funktionshinder skall fåutbildningsbidrag till kostnader i samband med inskrivning vidAmi, när de deltar i vägledningsveckor inför studie- och yrkesval,som har anordnats av en arbetsförmedling eller ett arbetsmark-nadsinstitut.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har med anledning av enmotion i frågan (motion 1993/94 :A233) tagit upp ersättningen till funk-tionshindrade skolungdomar, som deltar i särskilda informations- ochvägledningsaktiviteter, s.k. vägledningsveckor, anordnade av af/Ami.Ersättningen avser reskostnader och uppehälle. Dessa vägledningsin-satser är ett led i AMV:s arbete med unga handikappade. Studie- ochyrkesvägledning för skolungdomar är en angelägenhet för skolan. Dethar emellertid visat sig att alla kommuner eller skolor inte har ansett sigkunna bekosta de handikappade ungdomarnas resor och uppehälle isamband med deltagande i vägledningsveckor.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar (bet. 1993/94:AU12) att AMV:sinsatser syftar till att tidigt, som regel mellan årskurserna åtta och nio,ge vägledning till skolungdomar med funktionshinder för att underlättaövergång från skola till arbetsliv eller fortsatta studier. Det sker ofta inära samverkan mellan skolans syo-konsulenter eller SIH-konsulentereller yrkesvalslärare. Af/Ami har utvecklat särskilda vägledningsveckordär ungdomar ges möjlighet till fördjupad vägledning i grupp, oftastförlagda till Ami-S med särskild kompetens på resp, handikappområde.Utskottet bedömer att dessa vägledningsveckor är av mycket stort värdeför att underlätta övergången från skola till arbetsliv. Det är, enligtutskottet, självfallet angeläget att alla ungdomar som behöver dennainsats också kan få den. Enligt utskottets mening bör regeringen under-söka om det går att lösa det problem som tas upp i motionen. Detta harriksdagen som sin mening gett regeringen till känna (bet.1993/94:AU12, rskr 1993/94:190).

Enligt regeringens mening har ungdomar med funktionshinder särskiltstort behov av information och vägledning inför studie- och yrkesval.Utöver information om utbildningsvägar och arbetsmarknad behöver dei högre grad än andra ungdomar få kännedom om olika arbetens kravoch möjligheter, om kompensatoriska tekniker, arbetshjälpmedel m.m.Det är också angeläget att vägledningsinsatsema påbörjas i ett tidigtskede och således redan före valet till gymnasieskolan.

Studie- och yrkesorientering för skolungdomar är en angelägenhet förskolan. Insatser som AMV:s vägledningsveckor får dock anses gå ut-över vad skolan har skyldighet att erbjuda och finansiera för dessaelever. Inte heller de regelverk som gäller inom arbetsmarknadspoliti-kens område ger utrymme att bekosta insatser för skolungdomar. In-

skrivna vid Ami får utbildningsbidrag enligt de regler som gäller vidarbetsmarknadsutbildning. Enligt förordningen (1987:406, omtryckt1993:723) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade ungdomar,som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt att deär eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar pågrundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå tillarbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. Föratt funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i sambandmed vägledningsveckor betalda behöver därför regelsystemet ändras.

Regeringen föreslår därför att ungdomarna skall kunna få utbildnings-bidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i vägledningsveckor inomramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget bör avsekostnader för resor och uppehälle - i normalfallet kostnad för boendeoch måltider - under deltagandet. Det förhållandet att ungdomarna fort-sätter sin utbildning i ungdomsskolan och således inte är arbetslösa ellerarbetssökande skall inte hindra att bidraget kan beviljas. Upp till 300ungdomar årligen beräknas delta, vilket innebär en omfattning på ca500 deltagarveckor. Kostnaden beräknas uppgå till högst ca en miljonkronor och inryms i anslaget.

I sammanhanget kan regeringen erinra om att AMV också i vissaandra avseenden gör insatser for funktionshindrade skolungdomar ge-nom att lämna bidrag till arbetshjälpmedel eller arbetsbiträde, som dessaungdomar behöver i samband med praktisk arbetslivsorientering ochannan praktik.

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner att högst 50 000 000 kr av under anslaget Särskildaåtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas tills.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1),

2. godkänner förslaget om försöksverksamhet med ändrade reglerför statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlig-het med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2),

3. godkänner vad regeringen förordar om utbildningsbidrag till handi-kappade skolungdomar, som deltar i vägledningsveckor (avsnitt 2.3).

Prop. 1993/94:150

Bilaga 10

28¶Kulturdepartementet

11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

I prop. 1993/94:140 om bygder och regioner i utveckling har regeringenredovisat att det är angeläget att finna olika vägar att stödja regional utveck-ling. Kultur i olika former har stor betydelse för en regions livskraft ochutveckling. Ett rikt kulturliv och en levande kulturmiljö kan bidra till att göraen plats attraktiv som bostadsort och kan därmed påverka lokalisering avföretag liksom möjligheten att rekrytera kvalificerad arbetskraft.

Regeringen har den 3 mars 1994 som uppföljning av riksdagens beslut omextra ROT-åtgärder för budgetåret 1993/94 beslutat om ett extra anslag på 195miljoner kronor till Riksantikvarieämbetet att användas för upprustning avkulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader. Ett antal angelägna projekthar därför nu kunnat komma igång. Även med detta väsentliga tillskott finnsdet fortfarande behov av upprustningsåtgärder i den kulturhistoriskt värde-fulla bebyggelsen. Regeringen finner det därför motiverat att för budgetåret1994/95 ytterligare 300 miljoner kronor bör anslås till s.k. ROT-åtgärder ibyggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. I bilaga 10 till denna pro-position har redovisats att medlen bör anvisas över Arbetsmarknadsdeparte-mentets huvudtitel.

Det finns inom kulturmiljövården en god beredskap att komma i gång medytterligare ett antal större och mindre upprustnings- och restaureringsprojekt.Exempel på projekt som kan igångsättas utan större dröjsmål är vissa avvallonbruken i Uppland, andra industriminnen, företrädesvis i Norrland ochBergslagen, väderkvarnar på Öland m.m.

De projekt som kan få en långsiktigt positiv effekt för den regionalautvecklingen skall prioriteras. Det kan vara projekt av rent museal karaktärsom kan gynna kulturturismen. Det kan också vara bebyggelse som kananvändas för kulturella arrangemang, utbildningsverksamhet, social verk-samhet o. dyl., men också till vanliga arbetsplatser eller bostäder.

Det är väl känt att kulturområdets småskaliga projekt kan ge omedelbarasysselsättningseffekter. De kan också ges den spridning över landet someftersträvas. De föreslagna extra medlen kan komma att skapa omkring 1 800nya jobb för olika yrkeskategorier inom ombyggnads- och upprustningsverk-samheten. Siffran bygger på Boverkets beräkningar att en miljon kronor istöd till kulturhistoriskt värdefulla byggnader ger 5-6 nya årsarbeten.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 11

Riksantikvarieämbetet bör samråda med Arbetsmarknadsstyrelsen om med-lens fördelning över riket.

Beslut om medel för byggnadsvård och kulturmiljövård kan sedan budget-året 1993/94 delegeras från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelsernas kultur-miljöenheter. På länsstyrelserna arbetar man med inriktningen att se till länetshela utveckling och ta till vara dess resurser. På länsstyrelserna känner manväl till olika regionala projekt och vad de har för potential ur olika aspekter.Dessutom har man ett upparbetat kontaktnät och ett nära samarbete medlandsting, kommuner, länsmuseer, olika lokala organisationer, företag ochintressenter. Detta gör att länsstyrelserna kan styra de medel man har till för-fogande på ett effektivt sätt.

I prop. 1993/94:100 bil. 14 föreslog regeringen att länsstyrelsernas kultur-miljöenheter skulle ges medel för handläggningen av nya arbetsuppgifterinom bl.a. byggnadsvården, landskapsvården, kyrkorestaureringar och arke-ologiområdet. Riksdagen (bet. 1993/94:BoU13, rskr. 1993/94:211) har del-vis avvisat regeringens förslag på denna punkt. På en del länsstyrelser kandetta komma att skapa vissa problem för en smidig hantering av de extrainsatserna. Regeringen förutsätter att länsstyrelserna därför nu prövar demöjligheter till intern omfördelning av resurserna för handläggning, somuppgifterna inom kulturmiljövården kan komma att kräva.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 11

Museiutredningen (Ku 1993:05) som har haft i uppdrag att överväga fråganom den statliga museipolitikens räckvidd bl.a. mot bakgrund av förslag som iolika sammanhang förts fram om statligt ansvarstagande eller statligt stöd tillnya museer har nyligen överlämnat sitt betänkande Minne och bildning -Museernas uppdrag och organisation (SOU 1994:51). Regeringens avsikt varatt i anslutning till behandlingen av utredningens förslag ta upp frågan omstöd till bl.a. Bildmuseet i Umeå.

Riksdagen har emellertid på grundval av två motioner redan beslutat attanvisa 1 miljon kronor under detta anslag till verksamheten vid Bildmuseet iUmeå under budgetåret 1994/95 (bet. 1993/94: KrU26, rskr. 1993/94:196).

Riksdagen har bl.a. noterat att ett särskilt avtal träffats mellan Statenskonstmuseer och Bildmuseet i augusti 1993. Syftet med detta är att de bådamuseiorganisationerna i samverkan skall stärka konstbildningsarbetet i övreNorrland genom att göra Bildmuseet till ett regionalt konstcentrum. Genomsamarbetet får Statens konstmuseer möjlighet att göra sina samlingar tillgäng-liga för en ny publik under betryggande omständigheter.

Riksdagen har vidare redovisat att den konstbildande verksamhet sombedrivs vid Bildmuseet är av stor betydelse för den nordligaste regionen iSverige. Regeringen delar denna uppfattning, men anser att den ekonomiskainsatsen måste finansieras. Regeringen har därför för avsikt att beakta detta ibudgetpropositionen för budgetåret 1995/96.

Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Museet spelar en viktigroll för de estetiska utbildningarna vid universitetet och utgör dessutom enväsentlig basresurs för den museologiutbildning som universitetet är ensamt ilandet om att bedriva. Då museet utgör en väl integrerad del av universitetetsverksamhet bedömer regeringen det vara naturligt att medlen i stället beräknasunder åttonde huvudtitelns anslag C 9. Umeå universitet: Grundutbildning.Detta föreslås även på annan plats i förevarande proposition (bil. 8). I konse-kvens härav bör anslaget Bidrag till vissa museer m.m. föras upp i statsbud-geten med ett motsvarande lägre belopp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr.1993/94:196) till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95anvisar ett anslag på 101 938 000 kr.

Regeringen bedömde i budgetpropositionen att sammanlagt drygt 100 000flyktingar behövde tas emot i kommunerna under budgetåren 1993/94 och1994/95. Kommunmottagandet innevarande budgetår antogs komma attomfatta 51 000-52 000 personer, främst bosnier, som i huvudsak skulle tasemot under senare delen av budgetåret. Regelsystemet för utbetalning av denstatliga ersättningen till kommunerna innebär att utbetalningarna till störstadelen belastar budgetåret 1994/95. Budgetåret 1994/95 väntades ytterligare50 000 personer flytta ut i kommunerna, med koncentration till budgetåretsförsta del.

Utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner har hittills sketti den omfattning och takt som förutsattes i budgetpropositionen. Däremottyder mycket på att anhöriginvandringen från Bosnien-Hercegovina intekommer att bli så omfattande som tidigare antagits. Mot bakgrund av dettaskulle en reviderad bedömning av behovet av kommunplatser - med i övrigtoförändrade förutsättningar - minska kommunmottagandet till sammanlagt87 000 för de båda budgetåren.

Regeringen har emellertid den 14 april i år beslutat om en särskildförordning som innebär att bam och barnfamiljer som ansökt om uppehålls-tillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt prövad,skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot detta.Regeringens beslut bedöms leda till att drygt 20 000 personer, varav nästanhälften bam, kommer att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det rör sighuvudsakligen om Kosovoalbaner, vilka skall tas emot av kommunerna inom

Prop. 1993/94:150

Bilaga 11

ramen för flyktingmottagandet. Till allra största delen sker detta kommun-mottagande under budgetåret 1994/95.

Regeringens vägledande beslut i mars om att ge permanent uppehålls-tillstånd till fyra somalier medför att huvuddelen av de drygt 1 700 somalier,som i dag vistas på flyktingförläggningar, under de närmaste månadernakommer att beviljas permanent uppehållstillstånd och skall tas emot i kom-munerna. Till detta kommer viss följdinvandring av anhöriga vilket gör attman bör räkna med totalt ca 2 400 kommunmottagna somalier.

Totalt beräknas de av regeringen fattade besluten leda till att det behövs istorleksordningen 5 000 fler kommunplatser budgetåret 1994/95 än vad somangavs i budgetpropositionen.

Anslagsberäkning

I budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 har regeringen beräknat me-delsbehovet för anslaget D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder förflyktingar m.m. till 7 632 141 000 kronor.

Med i det föregående angivna utgångspunkter och ett antagande om atthuvuddelen av flyktingarna kommer att tas emot i kommunerna under andrahalvåret 1994 och första kvartalet 1995 beräknas anslagsbehovet budgetåret1994/95 för ersättningar till kommunerna bli 500 miljoner kronor högre änvad som beräknades i budgetpropositionen. Beräkningarna avser schablon-ersättningar, men även kostnaderna för handikappade och för bam utan egnavårdnadshavare skulle kunna öka något. Det kan också uppstå ett behov av attutöka anslagsposten för extraordinära kostnader utöver de 150 miljonerkronor som föreslagits i budgetpropositionen.

För 1995/96 kan anslagskonsekvensema av de ökade kommunutflyttning-ama komma att uppgå till 1,1 miljarder kronor i ersättningsutbetalningar tillkommunerna. Samtidigt kommer dock anslagsbehovet att minska jämförtmed tidigare beräkningar som en följd av lägre anhöriginvandring av bosnierän som tidigare har antagits.

Samtidigt som anslagsbehovet för kommunersättningar ökar, bör de beslutregeringen fattat leda till en viss minskning av förläggningskostnadema.Handläggningstidema bör i vissa ärenden kunna kortas genom den särskildaförordningen och praxisbeslutet vad gäller somalier. Det gäller särskilt i ären-den som nu ligger hos Invandrarverket och som verket med tillämpande avtidigare regler och praxis inte bifallit. I dessa fall bortfaller den handlägg-ningstid som annars skulle ha åtgått för Utlänningsnämndens behandling avett överklagande. Under förutsättning att det finns tillgängliga kommunplatserkan då utflyttning från en förläggning ske väsentligt snabbare med minskadförläggningskostnad som följd. I de fall den beslutade förordningen innebäratt en asylsökande, som annars skulle avvisats, får stanna, bortfaller ocksåkostnaden för verkställighet av avvisningsbeslutet.

Överslagsvis kan man räkna med att sådana kostnader som nu aldrigkommer att uppstå, minskar utgiftstrycket med 150 miljoner kronor. Netto-

Prop. 1993/94: 150

Bilaga 11

effekten på statsbudgeten totalt budgetåret 1994/95 till följd av regeringensbeslut den 14 april blir därmed (5OO-15O=)35O miljoner kronor. Regeringenavstår emellertid från att föreslå riksdagen neddragningar på förläggnings-anslaget eller andra anslag, eftersom utvecklingen av dessa anslag över-huvudtaget är osäker.

Förslag till regeringsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under elfte huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommunerna för åt-gärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 500 000 000kronor utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 12.

I prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. föreslog regeringen atträtten till bistånd enligt den föreslagna lagen om mottagande av asylsökandem.fl. skulle upphöra när en ansökan om uppehållstillstånd avslagits och ettbeslut om avvisning eller utvisning skulle verkställas. Rätten till biståndskulle enligt förslaget dock kvarstå för den tid som skäligen behövdes förverkställigheten av beslutet om avvisning eller utvisning. Motsvarande be-stämmelser finns i den nu gällande lagen (1988:153) om bistånd åt asyl-sökande m.fl.

I sitt betänkande (1993/94:SfU 11) med anledning av nämnda prop.1993/94:94 föreslog socialförsäkringsutskottet att 11 § lagen om mottagandeav asylsökande m.fl. skulle få en sådan lydelse att det därigenom klargjordesatt statens kostnadsansvar omfattade även tiden för verkställigheten. Ut-skottets lagförslag innebar att en asylsökande som fått ett lagakraftvunnet be-slut om avvisning eller utvisning men som på annat sätt än genom att hålla sigundan försvårade verkställigheten, skulle komma att ha rätt till bistånd avInvandrarverket under obegränsad tid. Utskottet uttalade samtidigt att utskott-et förutsatte att, i den mån ekonomiska sanktionsmöjligheter erfordradesgentemot utlänningar som på annat sätt än genom att hålla sig undan för-svårade verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, regeringenskulle återkomma med förslag om det.

Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr. 1993/94:188).

Statens invandrarverk har i skrivelse den 28 mars 1994 framhållit att enabsolut rätt till bistånd fram till det att utlänningen lämnat landet avsevärtkommer att försvåra verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning.Verket pekar i skrivelsen också på att det i lagen finns möjligheter att sätta nedoch under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den somförsvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd och att åtminstonesamma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte medverkartill avvisning.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 11

Regeringen bedömer att det är nödvändigt att någon form av ekonomiskasanktionsmöjligheter finns för det fall att utlänningen vägrar att medverka tillen åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten skall kunna genomföras.Det kan t.ex. gälla den som vägrar att medverka till att söka en passhandlingsom krävs för återresan. Sanktionsmöjlighetema bör ansluta till dem somfinns för asylsökande som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon form avorganiserad verksamhet eller som genom att hålla sig undan försvårar utred-ningen i ärendet om uppehållstillstånd. Bestämmelsen i 10 § lagen (1994:137)om mottagande av asylsökande m.fl. bör ändras i enlighet härmed.

I prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. föreslog regeringenatt driften av alla förläggningar skall vara öppen för entreprenad och att In-vandrarverket aktivt skall arbeta för att öka inslaget av entreprenad. I propo-sitionen angavs vidare bl.a. att skyldighet för personal hos privata entre-prenörer att iaktta tystnadsplikt borde skrivas in i entreprenadavtalen. Motbakgrund av att personalen på en förläggning endast i begränsad omfattningfår del av integritetskänsliga uppgifter gjorde regeringen i propositionen be-dömningen att sekretessfrågorna, åtminstone tills vidare, borde kunna lösasavtalsvägen.

Socialförsäkringsutskottet uttalade i sitt betänkande 1993/94:SfUl 1 (s. 16)med anledning av två motioner att det enligt utskottets mening är nödvändigtatt tystnadsplikten för privat anställda regleras i lag så att ett brott mot tyst-nadsplikten kommer att kunna straffbeläggas. Utskottet ansåg att inte minstriskerna för flyktingspionage måste tas på största allvar. Utskottet ansågdärför att regeringen snarast borde återkomma till riksdagen med ett förslagtill en sådan lagreglering och hemställde att riksdagen med bifall till motion-erna som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört omtystnadsplikt.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1993/94:188).

Med hänsyn till vad riksdagen uttalat i denna fråga föreslår regeringen atten lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.

I lagen om mottagande av asylsökande m. fl. bör därför införas en be-stämmelse av innebörd att den som är eller har varit verksam inom förlägg-ningsverksamhet som drivs av enskild på uppdrag av Statens Invandrarverkinte obehörigen får röja vad han eller hon därvid har erfarit om enskildaspersonliga förhållanden. Det kan t.ex. vara fråga om ett aktiebolag, en fri-villigorganisation eller en fysisk person som driver en förläggning efter att haslutit ett entreprenadavtal med Invandrarverket. Genom den föreslagna be-stämmelsen kommer tystnadsplikt att gälla för de anställda på företaget ellerorganisation eller hos den fysiska personen beträffande sådant som de genomsin verksamhet får veta om utlänningar som vistas på förläggningen. Den nyaparagrafen bör placeras sist i lagen.

De förslag till lagändringar som läggs fram i detta ärende har inte varitföremål för sedvanlig remissbehandling. Mot bakgrund av ändringarnas be-gränsade omfattning och enkla beskaffenhet och då det är synnerligen ange-läget att förslagen kan träda i kraft den 1 juli 1994 anser regeringen att för-slagen kan läggas fram i förevarande skick. Med hänsyn till förslagens enkla

Prop. 1993/94:150

Bilaga 11

beskaffenhet får också Lagrådets hörande anses sakna betydelse. Någotyttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mot-tagande av asylsökande m.fl.

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande avasylsökande m.fl.

dels att 10 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 §, samt före 24 § en nyrubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

För den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att delta i verksam-het som avses i 4 § eller som genom att hålla sig undan försvårar utredningeni ärendet om uppehållstillstånd kan dagersättning enligt 17 § sättas ned, dockinte till den del den är avsedd att täcka utgifter för egen mathållning. Sådannedsättning kan även göras för ensamstående person som fyllt 16 men inte18 år.

Om utlänning som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 även efter det nedsätt-ning skett enligt första stycket utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhetsom avses i 4 § eller genom att hålla sig undan försvårar utredningen i ärendetom uppehållstillstånd, kan bostadsersättning enligt 16 § sättas ned helt, omutlänningen erbjuds plats på en förläggning, och dagersättning enligt 17 §sättas ned helt, om fri kost ingår i den erbjudna inkvarteringen.

Bestämmelserna i andra stycketom nedsättning av bostadsersättningoch dagersättning tillämpas också ide fall en utlänning utan giltigt skälvägrar att medverka till åtgärd som ärnödvändig för att ett beslut omavvisning eller utvisning skall kunnaverkställas.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 11

Tystnadsplikt

24 §

Den som är eller har varit verk-sam inom förläggningsverksamhetsom drivs av enskild på uppdrag avStatens Invandrarverk enligt 2 §, fårinte obehörigen röja vad han ellerhon därvid har erfarit om enskildaspersonliga förhållanden.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 11

Bilaga 12

N äringsdepartementet

Prop. 1993/94:150

Bilaga 12

Stockholms stad och Stockholms Handelskammare har initierat ett pro-jekt - Exposition 1997 Stockholm - för att i Stockholm genomföra enkombinerad internationell utställning och mässa för näringsliv, vetenskapoch kultur. Expositionen avses äga rum 7 juni - 31 augusti 1997, dvs.jämnt 100 år efter Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm1897.

Exposition Stockholm 1997 AB, som ägs gemensamt av Stockholmsstad och Stockholms Handelskammare, har kommit in till regeringen meden ansökan om ett räntebelagt villkorslån från staten på 375 miljonerkronor, vilket skulle utbetalas med 200 miljoner kronor under andra halv-året 1996 och med 175 miljoner kronor under första halvåret 1997.Återbetalning av lånet skall enligt ansökan ske i december 1997. En lik-nande ansökan har riktats till Stockholms stad. Expositionsbolaget har så-ledes begärt villkorslån som uppgår till sammanlagt 750 miljoner kronor.Expositionen, som av projektets ledning bedöms få en omslutning på1 445 miljoner kronor, skall enligt ansökan inte vara beroende av bidragutan förväntas ge ett överskott och även ha rimliga reserver. Ett eventu-ellt överskott avses användas för bildande av en fond för ekologisk forsk-ning i Östersjöområdet. Villkorslånen behövs emellertid för att lösa denfinansiella överbryggningen mellan de stora kostnader som uppkommeri uppbyggnadsfasen av projektet och de intäkter som till största delenkommer in under den tid Expositionen pågår.

I ansökan anges att målet med Expositionen är att göra denna till enriksangelägenhet, där Sverige skall visa upp vad näringsliv, vetenskapoch kultur förmår. Expositionen förväntas enligt arrangörerna dra till sigbesökare från såväl Sverige som övriga Europa, särskilt Östersjöområdet.Den nationella manifestation av förnyelse, framtidstro och inspirationsom arrangörerna avser att uppnå med Expositionen förväntas av dessaäven medföra att Sverige kan markera sin ställning i det nya Europa, isynnerhet i Östersjöområdet, på ett sådant sätt att omvärlden skall upp-fatta Sverige som ett attraktivt investeringsland.

Regeringen delar bedömningen att "Expositionen 1997 Stockholm" kanskapa betydande möjligheter att på bred front marknadsföra Sveriges nä-ringsliv, vetenskap och kultur. Detta kan visa omvärlden att Sverige ären avancerad kunskapsnation samtidigt som det svenska näringslivets in-ternationella styrka betonas. Sammantaget kan detta medföra att Sverigeuppfattas som ett attraktivt investeringsland för både svenska och utländs-ka företag. Därtill kommer att ett projekt av Expositionens karaktär san-nolikt även kommer att ge vissa direkta samhällsekonomiska effekter somt.ex. ökad produktion och ökade skatteinkomster beroende bl.a. på denökning av antalet utländska besökare som förväntas ske. En långsiktig ef-fekt kan vara att Expositionen marknadsför Sverige som turistland, vilketskulle kunna generera en ökad turism till Sverige.

Det är vidare regeringens uppfattning att det är nödvändigt med enstatlig eller annan offentlig lånefinansiering eller garanti för att täcka detfinansieringsbehov som finns för att genomföra Expositionen, bl.a. medtanke på de väsentliga kommersiella risker som åtminstone finns i initial-skedet av projektet. En sådan finansiering är troligen också ägnad att geprojektet internationell trovärdighet och legitimitet.

Staten bör således medverka till en finansiering av projektet, men dettabör ske i form av en kreditgaranti i stället för villkorslån. Beloppet påkreditgarantin kan dock, med beaktande av det bedömda finansieringsbe-hovet, sättas lägre än det ansökta beloppet för villkorslånet. Statensrisktagande vid en garanti bör vidare minskas i möjligaste mån. Kalky-lerna för Expositionen är på nuvarande planeringsstadium osäkra ochöversiktliga, vilket också påpekas av revisionsföretaget Öhrlings &Reveko i en rapport som genomförts på Näringsdepartementets uppdrag.Ett utfärdande av en kreditgaranti bör därför endast kunna ske om vissavillkor är uppfyllda vid vissa angivna tidpunkter, vilket bör reducera sta-tens risktagande väsentligt. Exempel på sådana villkor är att ett tillfreds-ställande antal intressenter och utställare från alla delar av landet är en-gagerade genom avtal, programpunkterna definierats mer i detalj, funge-rande planerings- och kostnadsredovisningssystem har byggts upp, preci-serade kostnadskalkyler dokumenterats och reviderade prognoser avseen-de entréer och hyresintäkter framlagts samt reviderad och detaljerad fi-nansieringsanalys presenterats. Ett ytterligare villkor för statens medver-kan bör vara att Stockholms stad beslutar att medge ett villkorslån ellerannan likvärdig finansiering till Expositionen av minst samma omfattningsom staten. Det innebär att staten och Stockholms stad påtager sig ettansvar för eventuella kreditförluster i proportion till sina resp, finansie-ringsinsatser.

En garantiavgift bör utgå. Kontrolltidpunktema för om villkoren upp-fyllts bör vara i augusti 1994, i augusti 1996 i samband med det förstaeventuella utnyttjandet av garantin och slutligen i januari 1997, då reste-rande del av garantin skall utnyttjas. Staten bör även utse en revisor i Ex-positionsbolaget.

Förutsättningen är naturligtvis också att verksamheten inte orsakaroacceptabel inverkan på miljö eller trafik i området.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 12

Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma villkoren för en Prop. 1993/94:150kreditgaranti till Exposition 1997 Stockholm AB. Bilaga 12

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

bemyndigar regeringen att teckna avtal med Exposition 1997 Stock-holm AB om utfärdande av en kreditgaranti intill ett belopp om högst300 miljoner kronor.

Riksdagen antog år 1982 lagen (1982:315) om styrelserepresentation församhället i vissa stiftelser (prop. 1981/82:112, bet. 1981/82:NU35, rskr.1990/91:291). Enligt lagen har staten rätt att utse en ledamot och enersättare for denne i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som hartillgångar överstigande 5 miljoner kronor. Högst tio stiftelser får, enligtlagen, samtidigt omfettas av sådan representation. Lagen gällde ursprung-ligen till utgången av juni 1985. Tidsbegränsningen av lagen varföranledd bl.a. av att stiftelsernas ställning och verksamhet utreddes avstiftelseutredningen (Ju 1975:01).

Lagens giltighet har därefter förlängts tre gånger (senast genom SFS1991:427). Skälet till detta har främst varit att slutgiltig ställning tillfrågan om offentlig styrelserepresentation enligt regeringen borde tasförst när det förelåg en av riksdagen antagen stiftelselag.

Regeringen beslutade den 16 september 1993 en proposition om en nystiftelselag (prop. 1993/94:9). Den nya stiftelselagen innebär bl.a. att allastiftelser som berörs av styrelserepresentationslagens tillämpningsområdeutan undantag blir bokföringsskyldiga och skyldiga att upprätta en påbokslutet grundad årsredovisning. De blir också skyldiga att ha kvalifice-rad revisor och såväl årsredovisningen som revisionsberättelsen bliroffentlig. Om stiftelsen i det enskilda fellet t.ex. inte följer kravet på attårsredovisningen skall vara offentlig, skall tillsynsmyndigheten alltid hamöjlighet att ingripa. Detta innebär att vem som helst har goda möjlig-heter att skaffa sig en inblick i hur stiftelserna sköts.

Mot bakgrund av det sagda ansåg regeringen i propositionen attsystemet med offentlig styrelserepresentation nu kunde upphöra.Regeringen förordade i propositionen att stiftelselagen skulle träda ikraft den 1 januari 1995. Det bedömdes därvid inte nödvändigt attförlänga giltigheten för lagen om offentlig styrelserepresentation efter den1 juli 1994.

Riksdagen har därefter den 13 april 1994 antagit den föreslagna lagenmen beslutat att ikraftträdandet av den uppskjuts ett år till den 1 januari1996 (bet. 1993/94:LU12, rskr. 1993/94:225).

Lagen om statlig styrelserepresentation upphör sålunda att gälla den 30juni 1994. Mot bakgrund av att stiftelselagen träder i kraft den 1 januari1996 bedömer regeringen det nu lämpligast att giltigheten av lagen omstyrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser förlängs medytterligare ett och ett halvt år fram till utgången av år 1995.

Lagförslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skullesakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen(1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser.

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:315) om styrelserepresentation församhället i vissa stiftelser, som gäller till utgången av juni 1994, skallfortsätta att gälla till utgången av år 1995.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 12

Civildepartementet

12¶Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 150. Bilaga 3-14

Prop. 1993/94:150

Bilaga 13

Stora förändringar sker inom den kommunala sektorn. Kommunernasoch landstingens verksamhet minskar nu till följd av den samhällsekono-miska situationen. Verksamhetsformer ändras, förändringar sker ihuvudmannaskapet för vissa verksamheter och på flera områden införsen valfrihet för medborgaren. De stora och snabba förändringarna harmedfört ett större behov av att mer löpande följa utvecklingen av denkommunala verksamheten - på ett övergripande plan.

Finansutskottet erinrade vid behandlingen av den kommunaleko-nomiska propositionen (prop. 1991/92:150, del II) om behovet av enövergripande uppföljning av samspelet mellan stat och kommun i finan-siellt hänseende. I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1s. 67) uttalade regeringen att utvecklingen mot en minskad statlig regle-ring av den kommunala verksamheten i kombination med en lägreökningstakt för de kommunala intäkterna gör det nödvändigt för riks-dagen och regeringen att mera samlat kunna följa och utvärdera verk-samheten i landets kommuner och landsting. Av intresse för statensuppföljning är bl.a. hur verksamheten utvecklas i förhållande till denationella målen, hur ekonomin utvecklas, hur efterfrågan på olikaområden förändras och utvecklingen av effektivitet och produktivitet.

Stat-kommunberedningen (C 199O:B) har haft i uppdrag att utvecklaformerna för uppföljning av kommunernas verksamhet. En arbetsgruppkommer inom kort att redovisa resultatet i form av en departements-promemoria. I rapporten kommer utvecklingen av kommunernas ochlandstingens verksamhet under 1993 att beskrivas i form av nyckeltal,redovisningar av gjorda studier och redogörelser för särskilda frågor.Uppföljningen sker på nationell nivå - uppgifter för enskilda kommuneroch landsting redovisas inte. Syftet med rapporten är att teckna enhelhetsbild av hur den kommunala verksamheten relaterar sig till olikanationella mål som regering och riksdag har uppställt för vissa viktigaverksamhetsområden, att ge en översiktlig bild av kommunernas ochlandstingens ekonomiska ställning samt att belysa effektivitetsfrågor,kvalitetsutveckling och demokratiaspekter. Avsikten är att denna rapportskall vara den första i en årligen återkommande redovisning till riks-dagen.

Regeringen kommer att i särskilda former inhämta synpunkter på hurredovisningen kan utvecklas för att underlätta för riksdagen att följautvecklingen inom den kommunala sektorn.

Regeringen har den 10 februari 1994 beslutat prop. 1994/95:123 medförslag till skuldsaneringslag m.m. Lagen föreslås träda i kraft den 1juli 1994.

Kommunerna har enligt socialtjänstlagen (1980:620) ett övergripandeansvar för att ge den enskilde stöd och hjälp i olika situationer. I skuld-saneringslagen (1 §) preciseras denna skyldighet när det gäller privat-ekonomisk rådgivning till skuldsatta personer.

Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 14 s.55) föreslagit att 10 miljoner kronor anvisas för att ställas till Konsu-mentverkets förfogande för åtgärder i samband med lagens ikraftträdan-de i form av bl.a. utbildnings- och informationsinsatser.

I budgetpropositionen och i propositionen med förslag till skuldsane-ringslag m.m. har regeringen aviserat att ytterligare medel bör avsättasför åtgärder inom den kommunala sektorn i samband med skuldsane-ringslagens ikraftträdande.

Regeringen bedömer att kommunerna i reformens inledningsskedekan behöva stöd med syfte att effektivisera och förstärka den kommuna-la verksamheten inom området budgetrådgivning och skuldsanering medanledning av den nya lagen. Flertalet kommuner bedriver i dag bud-getrådgivning och många bedriver även skuldsaneringsverksamhet.Behovet av stöd torde därför variera från kommun till kommun.

För ändamålet föreslår regeringen att 15 miljoner kronor som en en-gångsanvisning anvisas över anslaget C 1. Konsumentverket. Medlenbör fördelas och disponeras av Konsumentverket i samråd med Social-styrelsen och Svenska Kommunförbundet.

Det bör ankomma på regeringen att närmare precisera hur stödetskall fördelas.

Regeringen föreslår att riksdagen

under trettonde huvudtitelns ramanslag Konsumentverket för bud-getåret 1994/95 anvisar 15 000 000 kr utöver vad som föreslagits iprop. 1993/94:100 bil. 14.

Prop. 1993/94:150

Bilaga 13

Bilaga 14

Miljö- och

Naturresursdepartementet

Prop. 1993/94:150

Bil. 14

Inom Miljö- och naturresursdepartementets verksamhetsområde lämnasförslag till vissa ändringar i hgen (1990:613) om miljöavgift på utsläppav kväveoxider vid energiproduktion. Den nedre gränsen föravgiftsskyldighet föreslås sättas vid pannor som årligen producerar 25gigawattimmar (GWh) energi, i stället för som nu 50 GWh. Genomdenna ändring kommer ytterligare ca 500 pannor som årligen släpper utca 10 000 ton kväveoxider att omfettas av avgiftsplikt. Stationära för-bränningsmotorer för energiproduktion föreslås bli avgiftspliktiga. Närmätdata saknas skall det i viss utsträckning vara möjligt att beräknaavgiften med utgångspunkt från uppmätta utsläpp under avgiftsåret medett tillägg på 50 %.

Sänkningen av den nedre gränsen för avgiftsskyldighet föreslås skestegvis, så att pannor som producerar mer än 40 GWh blir avgiftsskyldi-ga den 1 januari 1996 och pannor med en produktion över 25 GWh bliravgiftsskyldiga den 1 januari 1997. Övriga lagändringar föreslås träda ikraft den 1 januari 1995.

Som ett led i arbetet med att begränsa utsläppen av kväveoxider ienlighet med riktlinjer som beslutats av riksdagen infördes den 1 januari1992 ett system med avgifter för kväveoxidutsläpp vid energiproduktion.Avgiftsskyldigheten omfettar stora produktionsanläggningar och betalasmed 40 kr per kg utsläppta kväveoxider. Avgiftsmedlen återförs till deavgiftspliktiga i relation till den mängd energi de producerar (nyttiggjordenergi).

Mot bakgrund av behovet av ytterligare åtgärder motkväveoxidutsläppen tillkallades våren 1993 en särskild utredare (dir.1993:59) med uppgift att bl.a. belysa förutsättningarna för och effekternaav en breddning av det nuvarande avgiftssystemet till mindreenergiproduktionsanläggningar och förbränningsprocesser inom industrin.Utredaren har i sitt betänkande, Morot och piska för en bättre miljö

(SOU 1993:118), lämnat förslag till ändringar i lagen om miljöavgift.Betänkandet har remissbehandlats.

En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 14.1. Vidare finnsbetänkandets lagförslag i bilaga 14.2 samt en förteckning över remiss-instanserna och en sammanställning av remissyttrandena i bilaga 14.3.

I detta sammanhang behandlas frågan om att bredda avgiftssystemet tillmindre energiproduktionsanläggningar, införa avgiftsplikt för stationäraförbränningsmotorer och komplettera reglerna om schablonberäkning avavgift. Regeringen beslöt den 17 mars 1994 att inhämta Lagrådetsyttrande över det lagförslag som finns i bilaga 14.4. Lagrådets yttrandefinns i bilaga 14.5. I regeringens lagförslag har en redaktionell ändringgjorts jämfört med det till Lagrådet remitterade förslaget.

Enligt nu gällande regler omfattar systemet med kväveoxidavgift storapannor för energiproduktion med en tillförd energi av minst 50 gigawat-timmar (GWh) och en tillförd effekt av minst 10 megawatt (MW). Ävengasturbiner för energiproduktion är avgiftspliktiga. Systemet omfattarpannor inom industrin som är jämförbara med sådana som används förren energiproduktion. Direkt processförbränning, exempelvis i ugnar försmältning eller upphettning av processråvaror eller mellanprodukter om-fattas inte av systemet. Skogsindustrins sodapannor och lutpannor är inteheller avgiftspliktiga. Bestämmelserna finns i lagen (1990:613) om miljö-avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, förordningen(1991:339) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider videnergiproduktion och i föreskrifter som meddelats av Statensnaturvårdsverk.

Avgiften tas ut med 40 kr per kg utsläppta kväveoxider. Om mätninggörs kontinuerligt beräknas avgiften på grundval av de uppmättautsläppen. Om mätning inte sker eller om mätningen inte fyller uppställdakrav tillämpas en schablon för avgiftsuttaget, som grundas påenergiinnehållet i det tillförda bränslet. Schablonen medför en hög avgift,vilket gör det fördelaktigt att säkerställa funktionen hos mätutrustningenså att avgiften kan beräknas på verkliga utsläpp.

Avgiftsmedlen återbetalas till de avgiftsskyldiga via Naturvårdsverket,som administrerar avgiftssystemet. Återföringen grundas på dennyttiggjorda energiproduktionen i de avgiftspliktiga enheterna.

Kväveoxidavgiften har visat sig vara ett kostnadseffektivt styrmedel.Trots den korta tid systemet har tillämpats har det medfört storaminskningar av utsläppen. De tekniska svårigheter som diskuteradesinnan det infördes, främst i fråga om kravet på kontinuerligutsläppsmätning, har visat sig möjliga att hantera. Systemet har ocksåtilldragit sig stor internationell uppmärksamhet.

Enligt regeringens mening är det mot den angivna bakgrunden naturligtatt ta upp frågan om en utvidgning av systemet med kväveoxidavgift. I

Prop. 1993/94:150

Bil. 14

betänkandet Morot och piska för en bättre miljö, föreslår den särskilde Prop. 1993/94:150utredaren en breddning av systemet till att omfatta dels vissa Bil. 14industriprocesser, dels pannor med en energiproduktion över 25 GWh perår. Förbränningsmotorer för energiproduktion föreslås också bliavgiftspliktiga. Vidare föreslås ändringar i reglerna omschablonberäkning av avgiften. Utredaren anser att man i fråga omanläggningar för avfallsförbränning bör kunna frångå principen attåterföringen skall grundas på den nyttiggjorda energin, omavsättningssvårigheter för energin föreligger. Slutligen redovisas deerfarenheter som nu finns från tillämpningen av systemet.

Regeringen föreslår i det följande att en breddning av systemet till attomfatta mindre pannor genomförs och att reglerna om schablonberäkningav avgiften kompletteras. När det gäller anläggningar föravfallsförbränning anser regeringen att problem medavsättningssvårigheter för sådana anläggningar inte bör medföra attprinciperna för kväveoxidavgiften ändras.

När det gäller industriprocesserna föreslår utredaren att systemet medkväveoxidavgift utvidgas till att omfatta sodapannor, sulfitpannor ochmesaugnar inom massa- och pappersindustrin, värmningsugnar och koks-verk inom järn- och stålindustrin samt raffinaderiprocesser, inklusiveStatoil Petrokemis tillverkning av eten och propen i Stenungsund. Enutvidgning av systemet enligt utredarens förslag skulle innebära attytterligare utsläpp på ca 24 000 ton kväveoxider skulle omfettas avavgiften.

Utsläppen av kväveoxider från industriprocesser har minskat undersenare år. Utsläppen måste dock fortsätta att minska för att komma nedtill nivåer som inte ger upphov till en märkbar påverkan på miljö ochhälsa. Regeringen delar mot den bakgrunden utredarens bedömning attytterligare åtgärder måste vidtas för att målsättningarna avseendekväveoxidutsläpp skall uppfyllas. Som utredaren har visat finns det inomde angivna industrisektorerna en betydande potential för enkostnadseffektiv minskning av utsläppen, dvs. inom ramen för en kostnadpå 40 kr per kg utsläppta kväveoxider. Systemet med kväveoxidavgiftskulle i dessa fell vara ett verkningsfullt komplement till övriga åtgärder.Flera av de anläggningar som skulle omfettas har redan installerat utrust-ning för kontinuerlig mätning av kväveoxidutsläppen till följd avbestämmelserna i Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av utsläppav kväveoxider och svaveloxider till luft från förbränning i festaanordningar (SNFS 1991:4).

Innan förslag läggs fram om att inordna dessa industrisektorer iavgiftssystemet krävs dock, som påpekas av utredaren, en visskompletterande analys. Skogsindustrin har stora utsläpp av kväveoxider,som nästan uteslutande härrör från sodapannor, sulfitpanor ochmesaugnar. När det gäller sodapannor finns det i dag eller utvecklasåtgärder som reducerar utsläppen till en kostnad som understiger 40 lö-per kg utsläpp. För skogsindustrins sulfitpannor och mesaugnar ärkunskaperna dock otillräckliga om vilka utsläppsreduktioner som ärmöjliga till en rimlig kostnad. Vidare måste klargöras hur kväve- 3

oxidutsläppen ska kunna minskas utan att den önskvärda utvecklingen

mot en slutning av skogsindustrins processer påverkas negativt.

Regeringen har för avsikt att utreda dessa frågor och återkomma tillriksdagen med förslag till åtgärder.

I det nyssnämnda betänkandet redovisas de erfarenheter som finns avsystemet från år 1992, dvs. det första avgiftsåret. Under denna periodminskade utsläppen av kväveoxider från de berörda anläggningarna frånca 159 milligram per megajoule (mg/MJ) tillförd energi till ca 103mg/MJ. Från 163 anläggningar (av totalt 185) för vilka utredningen hadetillgång till information minskade utsläppen från ca 21 000 ton till ca 13500 ton. Av minskningen kan uppskattningsvis 50 % hänföras tillkväveoxidavgiften. När avgiften infördes förutsågs (prop. 1989/90:141)en utsläppsminskning till följd av avgiften på i storleksordningen 2 000ton per år.

Det är av avgörande betydelse att mätsystemen fungerar och gertillförlitliga resultat. Utredaren redovisar att kraven på mätutrustningenstillgänglighet har varit uppfyllda i nästan samtliga fell och att mycket fåmätsystem har visat sig ha allvarliga fel vid kontroller. Osäkerheten närdet gäller att festställa de fektiska årliga utsläppen uppskattas till ± 5 -10 % av utredaren.

Regeringen konstaterar att avgiftssystemet hittills har fungerat mycketbra och medfört större utsläppsminskningar än vad man ursprungligentrodde. I Naturvårdsverkets fortsatta arbete med avgiftssystemet börfrågan om att begränsa kvarstående osäkerheter när det gäller mätvärdenprioriteras. Vidare finns det en viss osäkerhet när det gäller frågan omdet uppkommer bieffekter som en följd av långtgående åtgärder för attminska kväveoxidutsläppen, exempelvis genom att utsläppen av andraföroreningar ökar. Naturvårdsverket har i sitt remissvar över betänkandetangett att man är beredd att utreda denna fråga. Regeringen anser att detfinns skäl att uppmärksamma problemet och avser att återkomma tillfrågan.

När det gäller systemets administration anser utredaren att tiden mellandeklaration och slutredovisning bör förkortas. För närvarande gäller attden slutliga debiteringen av avgifter, efter avdrag för belopp som skallåterföras, sker under hösten året efter avgiftsåret. Utbetalningar i fell dååterföringen överstiger avgifterna sker senast den 1 december samma år.Regeringen instämmer i att det är angeläget att tiden blir så kort sommöjligt. En förkortning av tiden bör dock inte övervägas innan den före-slagna breddningen av systemet har trätt i kraft.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14

Prop. 1993/94:150

Bil. 14

Regeringens forslag: Avgiftsskyldigheten utvidgas till att omfattaproduktionsenheter med en energiproduktion på minst 25 GWh perår i stället för som nu minst 50 GWh. Därigenom kommerytterligare ca 500 pannor med årliga utsläpp av ca 10 000 tonkväveoxider att omfettas av avgiftsplikt. Den nu gällandebegränsningen till pannor med en tillförd effekt av 10 MW tasbort. Dessutom inordnas stationära förbränningsmotorer iavgiftssystemet.

Utdvidgningen föreslås ske stegvis, så att pannor som producerarminst 40 GWh per år blir avgiftspliktiga den 1 januari 1996 ochpannor som producerar minst 25 GWh blir avgiftspliktiga den 1januari 1997.

Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.Utredaren föreslår att utvidgningen av avgiftssystemet skall träda i kraftden 1 januari 1996.

Remissinstanserna: Förslaget att sänka gränsen för avgiftsplikt till 25GWh per år tillstyrks av Närings- och teknikutvecklingsverket, Statensnaturvårdsverk, Kommunförbundet, Sveriges AllmännyttigaBostadsföretag, Landstingsförbundet, Svenska Gasföreningen, SvenskaKolinstitutet och Naturskyddsföreningen. Värmeverksföreningen avstyrkerförslaget. Föreningen anser att kraven på mätning och mätutrustningmåste mjukas upp om mindre enheter skall omfettas och att de mindrepannorna bör behandlas som en särskild grupp vid återföringen avavgiftsmedel. Liknande synpunkter framförs av Kraftverksföreningen,som anser att en kompletterande gräns för avgiftsskyldighet på 5 - 6 MWtillförd effekt bör tillämpas. Industriförbundet, Skogsindustrierna,Kemikontoret och Jemkontoret avstyrker i ett gemensamt yttrande enutvidgad avgiftsplikt. Främst hänvisas till kostnaderna förmätutrustningen. Liknande synpunkter framförs av Sågverkensriksförbund och Svenska Bioenergiföreningen.

Skälen för regeringens förslag: När kväveoxidavgiften infördes varutgångspunkten att även mindre pannor i princip borde ingå i systemet.För beräkning av avgiften krävs dock att utsläppen mäts kontinuerligtmed utrustning som uppfyller höga krav. Det konstaterades att kostnadenför en mätutrustning som uppfyller dessa krav måste stå i rimlig relationtill den vinst som pannägaren kan göra genom att begränsa utsläppen ochminska miljöavgiften. Enligt bedömningar som gjordes avMiljöavgiftsutredningen i betänkandet Ekonomiska styrmedel imiljöpolitiken (SOU 1989:83) kunde den årliga kostnaden beräknas tillca 350 000 kr per anläggning, inklusive kostnaderna för tillsyn ochkontroll.

Utredaren konstaterar att de mätsystem som installerats har fungeratmycket bra och haft hög tillgänglighet (över 95 %). Enligt utredarenberäknas den årliga kostnaden for mätning inom en nära framtid uppgåtill ca 110 000 kr per år, alltså mindre än en tredjedel av kostnadenenligt den bedömning som gjordes år 1988. Detta förutsätter attkostnaden för ett komplett mätsystem minskar från 500 000 - 700 000kr, som är priset i dag, till ca 250 000 kr. Utredaren bedömer att dennaprisutveckling är sannolik med hänsyn till de kostnadsreducerandeåtgärder som nu är tekniskt möjliga utan att mätsystemens tillförlitlighetoch pålitlighet påverkas beaktansvärt.

En sänkning av gränsen för avgiftsskyldighet till 25 GWh per år skulleleda till att antalet pannor för vilka avgift betalas skulle öka med ca 500.Dessa pannor släpper för närvarande ut ca 10 000 ton kväveoxider perår. Genom olika åtgärder upp till en kostnad motsvarande 40 kr per kgkväveoxider finns en potential för att minska utsläppen med upp till5 500 ton.

Regeringen anser med hänsyn till vad som nu har framkommit omkostnaderna för mätning och om de möjliga utsläppsminskningama attavgiftssystemet bör utvidgas i enlighet med utredarens förslag. Någonåtskillnad mellan små och stora pannor i fråga om återföring bör intetillämpas. Likaså bör stationära förbränningsmotorer som används förenergiproduktion ingå i avgiftssystemet. Utsläppen från sådana motorerkan vara betydande om de inte förses med effektiv reningsutrustning.Den gräns på 10 MW i tillförd effekt som i dag gäller för att enproduktionsenhet skall vara avgiftspliktig har i praktiken inte visat sig hanågon betydelse. Den bör därför tas bort.

För pannor med mindre energiproduktion än 25 MWh per år kan detav kostnadsskäl inte krävas att mätutrustning installeras. De kan därförinte inordnas i avgiftssystemet. Även för dessa pannor finns dock enpotential för stora utsläppsminskningar till rimliga kostnader, t.ex. genominstallation av s.k. låg-NOx-brännare. Det finns enligt regeringensmening skäl att överväga åtgärder av annat slag för att begränsautsläppen från dessa pannor.

Utredaren har föreslagit att den utvidgade avgiftsskyldigheten skallgälla från den 1 januari 1996. Regeringen anser att det är viktigt attpannägama ges tillräcklig tid för att installera mätutrustning innan de bliravgiftsskyldiga. Detta gäller särskilt de mindre pannorna inom detintervall på 25 - 50 GWh som nu föreslås omfattas av avgiftsplikt. Fördessa pannor är mätkostnadema av särskilt stor betydelse relativt sett ochen utveckling mot lägre kostnader for mätning särskilt betydelsefull.Regeringen föreslår mot den bakgrunden att utvidgningen av systemetsker stegvis, så att pannor med en energiproduktion mellan 40 och 50GWh görs avgiftspliktiga den 1 januari 1996. För pannor med enproduktion mellan 25 och 40 GWh bör avgiftsplikt gälla från den 1januari 1997. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen ocherfarenheterna vid utvidgningen av systemet, särskilt när det gällerkostnaden för och tillgången på mätutrustning.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14

Prop. 1993/94:150

Bil. 14

Regeringens förslag: Om utsläppen normalt mäts med enutrustning som uppfyller kraven, skall den schablonberäkning sommåste ske när utrustningen tillfälligt är ur funktion under högst 60dygn få grundas på data från utsläppsmätningar under jämförbaradriftförhållanden med ett tillägg på 50 %.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.Enligt betänkandet bör schablonberäkningen grundas på genomsnittligautsläpp under de senaste sex månaderna då mätvärden finns tillgängliga.Någon begränsning av den tid då schablonberäkning får användas föreslåsinte.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av Värmeverksföreningen. Natur-vårdsverket tillstyrker förslaget men anser att det bör anges att den nyaschablonberäkningen bara skall få användas för pannor där mätning avutsläppen normalt sker. Enligt verket bör utgångspunkten för schablonbe-räkningen vara tidigare mätningar under jämförbara driftförhållanden.Det bör inte vara möjligt att stänga av mätutrustningen när utsläppen ärhöga och utnyttja den nya schablonen.

Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande schablonregeln förberäkning av avgift när data från mätningar inte finns tillgängliga grundaspå energimängden i det tillförda bränslet. Schablonberäkningen medföratt avgiften blir hög och regeln innebär därför ett starkt incitament föranläggningsägaren att säkerställa att mätutrustning installeras ochanvänds. Den har också tillämpats i mycket begränsad omfattning ideklarationerna till kväveoxidavgift.

Funktionsstörningar som leder till att data från mätningar inte finns atttillgå för korta perioder är dock svåra att undvika även i ett välsköttsystem. Det är därför rimligt att det finns en mindre sträng schablon somkan tillämpas för produktionsenheter där mätning normalt sker.Utredaren har föreslagit att utsläppen skall få beräknas till 150 % av degenomsnittliga utsläppen per megajoule tillfört bränsle under de senastesex månaderna som mätdata finns tillgängliga. En förutsättning är att enmätutrustning finns installerad som uppfyller uppställda krav.

Regeringen anser att förslaget bör genomföras. Med hänsyn till vadNaturvårdsverket anfört bör den nya schablonregeln utformas på ett någotannorlunda sätt än som föreslås av utredaren. Under förutsättning att enmätutrustning finns installerad som uppfyller uppställda krav börschablonberäkningen få grundas på utsläpp som uppmätts underjämförbara driftförhållanden under kalenderåret. Det nya beräkningssättetbör få tillämpas under högst två månader per kalenderår.

Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1995.

Inom Miljö- och naturresursdepartementet har upprättats förslag till lagom ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxidervid energiproduktion. Lagförslaget finns i bilaga 14.6.

Genom den nya punkten 3 i första stycket görs stationära förbrännings-motorer som används för energiproduktion avgiftspliktiga.

Begränsningen till produktionsenheter med en tillförd effekt på minst 10MW har tagits bort. Samtidigt utvidgas tillämpningsområdet till attomfatta produktionsenheter som har en uppmätt, nyttiggjordenergiproduktion under redovisningsperioden av minst 25 GWh.

Genom det nya tredje stycket införs en ny metod för schablonberäkningav utsläppen. Schablonberäkning används när mätning enligt andrastycket inte kan ske, exempelvis vid funktionsstörningar hosmätutrustningen.

Utsläppen får enligt den nya regeln under högst 60 dygn perkalenderår beräknas till en och en halv gånger den mängd kväveoxider,räknat som kvävedioxid, som i genomsnitt uppmätts under en lika långtid med jämförbara driftförhållanden under samma kalenderår. En förut-sättning för att metoden skall få användas är att en mätutrustning finnsinstallerad som uppfyller uppställda krav. Vidare gäller således denbegränsningen att den nya schablonberäkningen får tillämpas sammanlagthögst 60 dygn per kalenderår. Om mätutrustningen är ur funktion enlängre tid måste alltså den andra metoden för schablonberäkninganvändas när det gäller den överskjutande tiden. Utsläppen anses dåliksom tidigare motsvara 0,6 gram kväveoxider per megajoule tillförtbränsle om produktionen skett i en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall.

Beräkningen enligt den nya metoden skall ske med utgångspunkt frånen lika lång tid under kalenderåret då utsläppsmätning skett enligt kraveni andra stycket och då driftförhållandena varit jämförbara. Med detsenare avses främst förbränningsforhållandena och det använda bränslet.I praktiken innebär detta också att om särskild utrustning använts ellersärskilda åtgärder vidtagits för att begränsa utsläppen under den tid somutsläppsmätningen avser, måste förhållandena i detta avseende varadesamma under den period som schablonberäkningen skall avse.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14

Ikraftträdande

De nya reglerna om schablonberäkning i 5 § träder i kraft den 1 januari1995. I övrigt träder reglerna i kraft den 1 januari 1996. Avgift tas dockinte ut för kalenderåret 1996 om energiproduktionen i produktionsenhetenunder året understiger 40 GWh.

Rergeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag omändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider videnergiproduktion (bilaga 14.6).

Prop. 1993/94:150

Bil. 14

Den 1 januari 1992 infördes i Sverige ett system enligt vilket miljöavgifttas ut på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Avgiftspliktengäller för pannor eller gasturbiner med en minsta tillförd effekt av 10megawatt (MW) och en nyttiggjord energiproduktion av minst 50gigawattimmar (GWh) under ett kalenderår. Avgiftens storlek är 40kronor per kilo utsläpp av kväveoxider.

Regeringen bemyndigade den 13 maj 1993 chefen för Miljö- ochnaturresursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med huvud-uppgifterna att dels utreda förutsättningarna för och effekterna av enbreddning av nuvarande avgiftssystem för kväveoxidutsläpp från ener-giproduktionsanläggningar, dels lämna förslag till finansiering av pågå-ende kalkningsverksamhet. I utredningen skulle också ingå bl.a. att över-väga behovet av tekniska förändringar av avgiftssystemet samtdispensmöjligheter.

Utredningen tillsattes och inledde sitt arbete i augusti 1993.

I ett tidigare avlämnat delbetänkande - "Finansiering av kalknings-verksamhet" - har utredningen redovisat alternativa förslag till finans-iering av kalkningsverksamheten. Övriga till utredningen hörande frågorredovisas i detta betänkande.

Riksdagen beslutade 1988 att de svenska utsläppen av kväveoxider börminska med 30 procent mellan åren 1980 och 1995. Utsläppen har underperioden 1980 - 1992 minskat från ca 425 000 till 384 000 ton per år,vilket motsvarar ca nio procent.

Den största utsläppskällan är vägtrafiken, som svarar for omkring159 000 ton per år. Från förbränning och industriprocesser - de verksam-heter som är föremål for utredningens prövning av möjligheterna attutvidga avgiftssystemets tillämpningsområde - uppgår utsläppen sam-mantaget till ca 68 000 ton per år.

Utredningen har kartlagt vilka åtgärder som vidtagits och som planerasmed anledning av avgiftssystemet, vad åtgärderna för att minska och följaupp utsläppen kostat, vilka resultat som uppnåtts i form avutsläppsminskning och om avgiftssystemet haft några bieffekter därut-över. Av utvärderingen framgår bl.a. att utsläppen av kväveoxider frånde anläggningar som berörs av kväveoxidavgiften har minskat från ca159 mg/MJ tillförd energi till ca 103 mg/MJ tillförd energi. Av minsk-ningen kan ungefär hälften direkt hänföras till NOx-avgiftens införande.Från de 163 (av totalt 185 st) anläggningar som utredningen haft tillgångtill information från har utsläppen sammantaget minskat från ca 21 000ton till ca 13 500 ton.

Kostnaderna för att reducera utsläppen genom förbränningstekniskaåtgärder varierar beroende på bränsleval med i medeltal mellan 4 och 52kr/kg. Motsvarande kostnad vid reningsåtgärder varierar mellan 10 och50 kr/kg.

När det gäller förutsättningarna att utvidga avgiftssystemets tillämp-ningsområde till mindre energiproduktionsanläggningar än de som förnärvarande ingår har utredningen övervägt tre olika långt gående steg;

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.1

- att sänka avgiftsplikten från en minsta årlig energiproduktion om 50

GWh till 25 GWh (oavsett anläggningens effekt),

- att utsträcka avgiftsplikten till alla anläggningar med en effekt störreän 1 MW, samt

- att utsträcka avgiftsplikten till alla energiproduktionsanläggningar.

Efter en genomgång av beståndet av olika slags anläggningar och drift-förhållanden har utredningen funnit att det finns goda förutsättningar attsänka den nuvarande nedre gränsen för avgiftsplikt från 50 GWh till 25GWh. Genom denna åtgärd kan upp till ca 500 pannor med ett samman-taget årligt utsläpp av ca 10 000 ton kväveoxider komma att ingå iavgiftssystemet förutom de som redan är avgiftspliktiga. För den gruppenav anläggningar är det, enligt utredningens mening, rimligt att ställa kravpå kontinuerlig mätning av utsläppen.

Även festa förbränningsmotorer bör ingå i avgiftssystemet.

Det finns - bl.a. med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet - skälsom talar för att även mindre anläggningar blir avgiftspliktiga. Utred-ningen förordar trots det inte att sådana anläggningar förs till avgiftssys-temets tillämpningsområde. Det vore inte rimligt att kräva kontinuerligmätning av utsläppen från dessa anläggningar så länge som mätnings-kostnadema är av den storleksordning som nu kan förutses. Ett inord-nande skulle därigenom behöva ske baserat på en schablonmässig be-dömning av deras utsläpp. För att få sänkt utsläppsavgift skulle i så fellkrav få ställas på att anläggningsägama genom antingen frivilligkontinuerlig mätning eller installation av typgodkända låg-NOx-brännarekan styrka lägre utsläpp. Det skulle i sin tur innebära att man lämnadeden för avgiftssystemet gemensamma nämnare som den kontinuerligautsläppsmätningen utgör. Vidare skulle en omfettande registrering av ettmycket stort antal mindre pannor behöva göras för att dessa sedan skullehanteras i ett administrativt system.

Utredningen understryker emellertid vikten av att energiproduktionsan-läggningar av olika storlek inte behandlas olika på ett sätt som snedvriderkonkurrensen dem emellan. Det är därför angeläget att de olika miljö-politiska styrmedel som står till buds utformas så att den kombineradeeffekten av dem motverkar den snedvridning - till förmån för de mindreanläggningarna- som riskerar bli resultatet av att endast de störreanläggningar som ingår i avgiftssystemet blir belastade med kostnader föratt minska kväveoxidutsläppen och att kontinuerligt mäta dem.

När det gäller att avgöra i vilken utsträckning det skulle vara ändamåls-enligt att utvidga avgiftssystemets tillämpningsområde till att ocksåomfetta industriella processer redovisar utredningen ett antal utgångs-punkter för sina övervägandena;

- det måste finnas teknologiska förutsättningar att påverka utsläppen föratt det ekonomiska incitament som en avgift utgör skall ha någonverkan,

- med hänsyn till att många av de processer som kan bli aktuella att ingåi avgiftssystemet redan har prövats eller kommer att prövas enligtmiljöskyddslagen gäller det att avgöra om avgiften kan komma att bliett verkningsfullt kompletterande styrmedel,

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.1

13 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

- ett inordnande i avgiftssystemet kan underlättas av att det för mångaprocesser redan finns krav på mätning av kväveoxidutsläppen,

- hänsyn måste tas till hur ett inordnande i avgiftssystemet skulle kommaatt påverka företagens konkurrensvillkor och utvecklingsbetingelsersamt

- vikten av att ett visst mått av homogenitet kan upprätthållas mellandem som ingår i avgiftssystemet med hänsyn i första hand hur ut-släppen mäts och hur återbetalningen beräknas.

Med dessa utgångspunkter har utredningen gått igenom förutsättningarnaför att i avgiftssystemet inordna de processer som finns inom massa- ochpappersindustrin, järn- och stålindustrin, cementindustrin, glasindustrins,raffinaderierna och övrig petrokemisk industri samt gruvindustrin. Dessaindustrier släpper sammantaget årligen ut kväveoxider på närmare 25 000ton.

Genomgången av de olika branschernas verksamhetsvillkor och detekniska och ekonomiska möjligheterna att minska utsläppen av kväve-oxider har lett till att utredningen föreslår att avgiftssystemet tillämp-ningsområde utvidgas till att omfatta

- massa- och pappersindustrins sodapannor, sulfitpannor och mesaugnar,

- järn- och stålindustrins värmningsugnar och koksverk samt

- raffinaderierna inklusive Statoil Petrokemis tillverkning av eten ochpropen i Stenungsund.

Sammantaget svarar dessa förbränningsprocesser för årliga kväveoxid-utsläpp av omkring 14 000 ton.

Innan sodapannor och mesaugnar - som svarar för ca 8 400 ton avutsläppen - inordnas i avgiftssystemet förutsätts att det genom komplet-terande analys klargörs hur det skall ske så att inte utvecklingen mot slut-ning av massaindustrins processer påverkas negativt.

Ett genomförande av utredningens förslag till utvidgad tillämpning avavgiftssystemet till både mindre energianläggningar och industriella för-bränningsprocesser innebär att utsläpp av omkring 24 000 ton kväve-oxider kommer att avgiftsbeläggas utöver nuvarande ca 14 000 ton.

Utredningen har också tagit upp vissa frågor om avgiftssystemetstillämpning och administration i övrigt. Utredningen föreslår medanledning därav att

- det införs en möjlighet att, som ett alternativ till nuvarande schablon-regel för bestämning av utsläppsavgift när mätdata saknas, fastställaavgiften till en och en halv gånger den avgift som motsvarar normal-värdet,

- utsläppsavgift skall betalas för stationära förbränningsmotorer påsamma villkor som andra energiproduktionsanläggningar,

- det bör införas vissa möjligheter för regeringen att lämna dispens elleratt sätta ned utsläppsavgiften,

- det för energiproducerande anläggningar, vars huvudsakliga syfte äratt bränna avfåll, införs en möjlighet att basera återbetalningen avavgiftsmedel på summan av nyttiggjord energi och den energi som kylsbort till följd av att den inte kan avsättas,

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.1

- det genomförs vissa förändringar som syftar till att avkorta handlägg-ningstiden från det att företagen lämnat in sina deklarationer tills dessatt in- och återbetalning av avgifterna verkställs och slutredovisas.

I betänkandet redovisas de ändringar av gällande lagtext som krävs föratt genomfora utredningens förslag.

Förslagen förutsätter - efter beslut av regering och riksdag - dels attStatens Naturvårdsverk får i uppdrag att utforma de tillämpningsföre-skrifter m.m. som behövs för att genomföra förslagen, dels att det finnstillräcklig tid för att anskaffa och installera den mätningsutrustning sombehövs för att mäta kväveoxidutsläppen från de tillkommande anlägg-ningarna och i övrigt förbereda ett införande. Mot den bakgrundenförordar utredningen att den föreslagna breddningen av avgiftssystemettillämpningsområde träder i kraft först ett och ett halvt eller två år efteratt riksdagen beslutat om breddningen.

Förutom överväganden och förslag rörande breddning och tillämpningav avgiftssystemet för kväveoxidutsläpp redovisar utredningen vissaförslag rörande kalkningsverksamhetens administration. Således föreslås

- anslagstekniska förändringar syftande till en bättre uppföljning avanslagsförbrukningen under budgetåret,

- att den nu vanligt förekommande ordningen med förskottsutbetalningav bidrag till kalkningen upphör samt

- att det bör uppdras åt länsstyrelserna att till Statens Naturvårdsverkredovisa en upphandlingsstrategi för länets kalkningsverksamhet ochvilket rollspel den förutsätter. Med utgångspunkt i en sådan redovis-ning bör verket pröva om nu gällande författningar utgör ett ända-målsenligt ramverk för en effektiv upphandling av kalkningsinsatsema.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.1

13¶Lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläppav kväveoxider vid energiproduktion

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.2

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen 1990:613 om miljöavgiftpå utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion samt 1-5 och 8 §§lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag om miljöavgift på utsläpp avkväveoxider vid energiproduktion

1 § Miljöavgift betalas till statenenligt denna hg för utsläpp avkväveoxider från förbränningsan-läggningar for energiproduktion.Med energiproduktion avses bådeel- och värmeproduktion. Avgifts-beloppen skall tillgodoföras deavgiftsskyldiga enligt 8 §.

2 § Avgiften beräknas för vaijeproduktionsenhet inom en för-bränningsanläggning. Med pro-duktionsenhet avses

1. panna i vilken varmvatten, het-vatten, ånga eller hetolja fram-ställs for byggnadsuppvärmning,elproduktion eller användning iindustriella processer,

2. gasturbin.

Avgift tas inte ut på utsläpp frånförbränning i sodapannor ellerlutpannor.

Föreslagen lydelse

Lag om miljöavgift på utsläpp avkväveoxider vid energiproduktionoch vissa industriprocesser

1 § Miljöavgift betalas till statenenligt denna hg för utsläpp avkväveoxider från förbränningsan-läggningar för energiproduktionoch från industriprocesser enligt 2- 4 §§. Avgiftsbeloppen skall till-godoföras de avgiftsskyldigaenligt 8 §.

2 § Avgiften beräknas för vaijeproduktionsenhet inom en för-bränningsanläggning eller indu-striell process. Med produktions-enhet avses

1. panna i vilken varmvatten, het-vatten, ånga eller hetolja fram-ställs för byggnadsuppvärmning,elproduktion eller användning iindustriella processer,

2. gasturbin,

3. stationär förbränningsmotor,

4. sodapanna, lutpanna eller me-saugn inom massa- ochpappersindustrin,

5. värmningsugn eller koksverk i-nom järn- och stålindustrin,

6. ugn för raffinering ellersönderdelning (krackning) av oljaeller andra kolväten.

3 § Avgift tas ut för produktions-enhet med en tillförd effekt avminst 10 megawatt och en upp-mätt, nyttiggjord energiproduktionunder redovisningsperioden avminst 50 gigawattimmar.

3 § Avgift tas ut för produktions- Prop. 1993/94:150enhet med en nyttiggjord energip- Bil. 14.2roduktion under redovisnings-perioden av minst 25 gigawat-timmar. För produktionsenhetersom inte framställer varmvatten,hetvatten, ånga eller hetolja förbyggnadsuppvärmning, elproduk-tion eller användning i industri-ella processer tas avgift ut omminst 30 gigawattimmar energitillförs under redovisningsperio-den.

4 § Avgiften skall betalas av densom framställer elektrisk krafteller värme. Avgiftsskyldigheteninträder när utsläpp av kväveoxi-der sker från produktionsenheten.

4 § Avgiften skall betalas av densom bedriver sådan verksamhetsom innebär användning av i 2 §angivna produktionsenheter. Av-giftsskyldigheten inträder när ut-släpp av kväveoxider sker frånproduktionsenheten.

5 § Avgift tas ut med 40 kronorper kilogram utsläppta kväveoxi-der, räknat som kvävedioxid. Densom kontinuerligt mäter och regi-strerar utsläppen med hjälp av enmätutrustning, som uppfyllersärskilda krav enligt föreskrifterav regeringen eller myndighetsom regeringen bestämmer, fårberäkna avgiften på grundval avmätvärdena. Görs inte en sådanmätning skall utsläppen ansesmotsvara 0,6 gram kväveoxider,räknat som kvävedioxid, per me-gajoule tillfört bränsle om pro-duktionen sker med hjälp av engasturbin och 0,25 gram i övrigafell.

För de fall att mätning inte kanske, men sådan mätutrustning somuppfyller kraven enligt förstastycket har installerats, fårutsläppen beräknas som en och enhalv gånger det antal gramkväveoxider, räknat som kväve- 15

dioxid, per megajoule tillfört

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14

8 § Avgiftsmedel som inte tas ianspråk för en myndighets verk-samhet enligt denna hg ellerföreskrifter som har meddelatsmed stöd av hgen, skall årligentillgodoföras de avgiftsskyldigaoch efter ansökan fördelas mellandem. Fördelningen av det beloppsom skall tillgodoföras skall grun-das på vaije sökandes andel avden för samtliga sökande samladenyttiggjorda energiproduktionen ide avgiftspliktiga produktions-enheterna.

bränsle som i genomsnitt uppmätt-s under de senaste sex månaderför vilka mätvärden finns till-gängliga.

För industriprocesser som inteframställer varmvatten, hetvatten,ånga eller hetolja för byggnads-uppvärmning, elproduktion elleranvändning i industriella proces-ser, skall återbetalningen grundaspå den tillförda energin omräknadmed en faktor som motsvarar detgenomsnittliga förhållandet mel-lan tillförd och nyttiggjord energiför de anläggningar som ingår iavgiftssystemet under närmastföregående redovisningsperiod.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.2

Denna hg träder i kraft, i fråga om 5 § den 1 juli 1994, och i övrigtden 1 januari 1996.

16¶Efter remiss har yttranden över betänkandet inkommit från Närings- ochteknikutvecklingsverket (NUTEK), Styrelsen för teknisk ackreditering(SWEDAC), Statens naturvårdsverk (SNV), Jemkontoret, SvenskaKommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen,Sveriges Industriförbund, Skogsindustrierna, Värmeverksföreningen(VVF), Svenska kraftverksföreningen, Svenska Petroleuminstitutet (SPI),Kemikontoret, Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO), SvenskaGasföreningen (SGF), Svenska Kolinstitutet och Sveriges AllmännyttigaBostadsföretag (SABO).

Statens naturvårdsverk finner i likhet med utredningen att avgiftenaktivt bidragit till en kraftig sänkning av NOx-utsläppen från avgifts-belagda verksamheter. Sågverkens Riksförbund anser att det bör över-vägas om inte avgiftssystemet för kväveoxidutsläpp vid energiproduktionkan avvecklas. I andra hand borde, menar förbundet, biobränsle undantasfrån avgiftsplikt. Även Skogsindustrierna anser att det nuvarandeavgiftssystemet bör avskaffas eftersom, menar förbundet, dess effekterinte står i rimlig proportion till dess kostnader. Svenska Petroleuminsti-tutet anser att dagens system med avgiftsbeläggning av raffinaderiernasångpannor och hetvattenpannor är principiellt felaktigt eftersom utsläpps-villkoren festställs genom koncession. Värmeverksföreningen haranalyserat nuvarande system och funnit att utsläppen från de störreenheterna minskat mer än från de mindre. Det innebär, menar Värme-verksföreningen, att ägarna av de mindre pannorna genom systemetskonstruktion betalar till de större pannornas ägare. Sveriges Industri-förbund, Kemikontoret, Skogsindustrierna och Jernkontoret skriveri ett gemensamt yttrande att den nuvarande lagen är ett exempel pånäringslivets svårigheter att få till stånd rimligt festa spelregler inombl.a. miljöområdet.

Naturvårdsverket tillstyrker den föreslagna utvidgningen av avgiftssyste-met och finner det naturligt att inkludera stationära förbränningsmotorer.Även NUTEK tillstyrker förslaget och anför att en bred bas för systemetär att eftersträva. Verket påpekar också att återbetalningssystemet bordestuderas för att komma till rätta med att medel överförs mellan vissabranscher/sektorer. Svenska Kommunförbundet är positivt till attanvändningen av miljöavgifter på kväveoxidutsläpp vidgas till att omfettamindre produktionsanläggningar. Svenska Kolinstitutet accepterar en

utvidgning av avgiftssystemet till mindre energiproduktionsanläggningarliksom Svenska Gasföreningen som anser att förslaget är ett steg i rättriktning. Landstingsförbundet tillstyrker förslaget och anser att det ären bra väg att genom s.k. morötter ge incitament för att ytterligarereducera utsläppen. Förbundet anser dock att de föreslagna åtgärdernaborde ha vägts mot andra åtgärder, både ur miljö- och kostnadssynpunkt.Naturskyddsföreningen är positiv till en utvidgad användning av ekono-miska styrmedel för att reducera utsläppen av kväveoxider. Föreningenanser dock att förslaget inte går tillräckligt långt med tanke på vadSverige förbundit sig till enligt kväveoxidprotokollet. Sveriges Allmän-nyttiga Bostadsföretag anser att den föreslagna förändringen är enrimlig avvägning mellan strävan att minska kväveutsläppen och risken attsnedvrida konkurrensen mellan större och mindre företag. Sverigesindustriförbund, Kemikontoret, Skogsindustrierna och Jernkontoretskriver i ett gemensamt yttrande att de ekonomiska konsekvenserna avförslaget är otillräckligt analyserat vilket gör betänkandet ofullständigtsom beslutsunderlag. Vidare hävdar förbunden att det finns risk för attverksamheter kan hamna i en situation där kväveoxidavgiften tar ianspråk så stor del av rörelsemarginalen att den blir direkt betungande.Svenska bioenergiföreningen anser att förslaget bör bordläggas tillsfrågan om skatt respektive avgift behandlats bättre och billigareinstrument ffamtagits som ger högre säkerhetsgrad för erlagda skatter ochavgifter. Sågverkens riksförbund avstyrker förslaget och menar att omdet föreslagna systemet ändå genomförs bör biobränslen undantas.Svenska Renhållningsverksföreningen hävdar att förslaget kommer attleda till att mindre anläggningar får en oacceptabelt stor relativ kostnadför mätningar. Kraftverksföreningen är i princip positiv till en ut-vidgning av NOx-avgiftssystemet men menar att kostnaderna för mätningoch mätutrustning blir orimligt stora för mindre enheter.

4¶Förslaget att utvidga avgiftssystemet till att omfatta industripro-cesser

Naturvårdsverket anser att avgiften bör utvidgas till att omfatta NOx-utsläpp från vissa industriprocesser enligt utredningens förslag. Verketmenar att systemet därefter bör vara öppet för successiv utvidgning.Även Naturskyddsföreningen anser att det är mycket positivt attutredningen förordar att flera industrier omfettas av det utvidgadeavgiftssystemet. Svenska Kommunförbundet stöder också införandet avmiljöavgifter på kväveoxidutsläpp från industriprocesser. NUTEK anseratt alternativa möjligheter till att skapa incitament till kvävereduktioninom industrin bör analyseras. NUTEK anser vidare att det finns flerasvårigheter med att infoga industrin i avgiftssystemet och förslagetdärför inte bör fullföljas. Svenska Kolinstitutet finner det myckettveksamt att utvidga tillämpningsområdet att omfetta även industriellaprocesser, dels av internationella konkurrensskäl, dels på grund avpraktiska svårigheter. Svenska Bioenergiföreningen anser att avgiftenför många verk kommer att vara betungande och att det finns en risk attde mindre pannornas konkurrenskraft försämras gentemot stora pannor.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.3

Föreningen anser att biobränslen bör undantas systemet. SvenskaRenhållningsverksföreningen anser att det bör skapas två separataekonomiska system för NOx-avgiften, ett för energiproducerandeanläggningar och ett för industriprocesser. Kraftverksföreningen anseratt industripannor bör hållas utanför avgiftssystemet eftersom pannornaprövas enligt miljöskyddslagen. Värmeverksföreningen föreslår att omindustriprocesser skall inkluderas i systemet, detta delas upp i pooler om-fettande de skilda branscherna och anläggnings storlekarna. På så sätt kansystemet användas utan risk for överföring av kapital mellan branschernaoch företagen inom vaije pool bedöms efter samma förutsättningar.Liknande synpunkter framförs av NUTEK. Sveriges industriförbund,Kemikontoret, Skogsindustrierna och Jernkontoret skriver i ettgemensamt yttrande att systemet får effekter som strider mot företagensberättigade anspråk på rättssäkerhet och att prövningen enligt miljö-skyddslagen är överlägsen som styrmedel. Svenska Petroleuminstitutetavstyrker förslaget och anser att om raffinaderierna ändå ska ingå isystemet bör reglerna om NOx-mätare utformas så att de mest kost-nadseffektiva och ekonomiska lösningarna kan användas.

Naturvårdsverket konstaterar att nuvarande system medför vissa orätt-visor för de anläggningar som behövt tillgripa schablon. Verket föreslårdärför att schablonregeln ändras men anser att den nya schablonbe-räkningen bara skall få tillämpas för pannor där mätning brukar ske.Svenska Renhållningsverksföreningen tillstyrker utredningens förslag.Sågverkens riksförbund bedömer att flertalet sågverk kommer att anseatt kostnaderna för mätning och drift av mätsystem är så stora att manväljer att betala en schablonavgift som helt saknar styreffekt. Värme-verksföreningen anser att det inte är acceptabelt att mätkostnaden i vissafell kan ligga i samma storleksordning som den förväntade intäkten.Kraftverksföreningen menar att det är orimligt att kräva samma typ avmätutrustning och mätföreskrifter för de mindre pannorna som gäller förde stora.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.3

19¶Naturvårdsverket delar inte utredningens uppfattning att man vidavfallsförbränning i vissa fell skall få tillgodogöra sig den bortkyldaenergimängden. Förslaget missgynnar, menar verket, de anläggningarsom löst sina avsättningsproblem. Även Naturskyddsföreningen är starktkritisk till utredningens förslag och skriver att det är katastrofalt ureffektivitets- och miljösynpunkt att införa ett incitament för att produceravärme som det inte efterfrågas. Svenska Renhållningsverksföreningentillstyrker utredningens förslag.

Naturvårdsverket föreslår att regeringen i förordning lägger fest attverket skall redovisa sina administrativa kostnader och innehållet beloppför senare fördelning, varvid prövningen av vilka medel som skallåterföras kan tas bort. Verket anser att det är orealistiskt att förkortahandläggningstiden så mycket som utredningen föreslår. SvenskaRenhållningsverksföreningen föreslår att fristen for inlämnande avNOx-deklaratationen förlängs till den 15 februari. Vidare föreslårföreningen att om skillnad i mätresultat uppkommer vid ackrediteradkontroll skall anläggningsägaren justera sitt instrument så att detöverensstämmer med den ackrediterade mätningen.

Naturvårdsverket diskuterar vissa bieffekter av att minimera NOx-utsläppen och menar att en reglering av bieffekter kan antingen skegenom tillämpning av miljöskyddslagen eller genom att avgiftssystemetpå lämpligt sätt anpassas. Verket är berett att utreda hur en sådananpassning ska ske och föreslå regeringen att nödvändiga ändringar ireglerna för NOx-avgift. Även Svenska Gasföreningen konstaterar attdet finns ett behov att utreda och värdera bieffekterna för att förhindraatt en miljöpåverkan byts mot en annan. Svenska Gasföreningen anserockså att en höjning av NOx-avgiften kan övervägas i syfte att göra fleråtgärder för ytterligare minskning av NOx-utsläppen lönsamma. SverigesAllmännyttiga Bostadsföretag förordar att ikraftträdandet sker första tvåår efter det att riksdagen beslutar om förändringen.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.3

20 Prop. 1993/94:150

Bil. 14.4

Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1990:613) om miljö-avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall ha följandelydelse.

Nuvarande lydelse

Avgiften beräknas för vaijeproduktionsenhet inom enförbränningsanläggning. Medproduktionsenhet avses

1. panna i vilken varmvatten,hetvatten, ånga eller hetoljaframställs för

byggnad suppvärmning,elproduktion eller användning iindustriella processer,

2. gasturbin.

Avgift tas inte ut på utsläpp frånpannor.

Föreslagen lydelse

Avgiften beräknas för vaijeproduktionsenhet inom enförbränningsanläggning. Medproduktionsenhet avses

1. panna i vilken varmvatten,hetvatten, ånga eller hetoljaframställs förbyggnadsuppvärmning,elproduktion eller användning iindustriella processer,

2. gasturbin,

3. stationär förbränningsmotor.rbränning i sodapannor eller lut-

Avgifit tas ut förproduktionsenhet med en tillfördeffekt av minst 10 megawatt ochen uppmätt, nyttiggjordenergiproduktion underredovisningsperioden av minst 50gigawattimmar.

Avgift tas ut förproduktionsenhet med enuppmätt, nyttiggjordenergiproduktion underredovisningsperioden av minst 25gigawattimmar.

Avgift tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider,räknat som kvävedioxid.

Den som kontinuerligt mäteroch registrerar utsläppen medhjälp av en mätutrustning, somuppfyller särskilda krav enligtföreskrifter av regeringen eller

myndighet som regeringenbestämmer, får beräkna avgiftenpå grundval av mätvärdena. Görsinte en sådan mätning skallutsläppen anses motsvara 0,6gram kväveoxider, räknat somkvävedioxid, per megajoule tillförtbränsle om produktionen sker medhjälp av en gasturbin och 0,25gram i övriga fall.

myndighet som regeringenbestämmer, får beräkna avgiftenpå grundval av mätvärdena.

Görs inte en sådan mätningskall utsläppen beräknas påföljande sätt. Om mätutrustningsom avses i andra stycket harinstallerats, får utsläppen underhögst 60 dygn per kalenderårberäknas som en och en halvgånger den mängd kväveoxider,räknat som kvävedioxid, som igenomsnitt uppmätts under en likalång tid med jämförbaradriftförhållanden undersammakalenderår. I annat fall skallutsläppen anses motsvara 0,6gram kväveoxider, räknat somkvävedioxid, per megajoule tillförtbränsle om produktionen sker medhjälp av en gasturbin och 0,25gram i övriga fall.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.4

Denna lag träder i kraft, i fråga om 5 § den 1 januari 1995, och iövrigt den 1 januari 1996. Avgift tas dock inte ut för kalenderåret1996 om den uppmätta, nyttiggjorda energiproduktionen iproduktionsenheten under det kalenderåret understiger 40gigawattimmar.

22 Prop. 1993/94:150

Bil. 14.5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-04-12

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å.Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad

Enligt en lagrådsremiss den 17 mars 1994 (Miljö- ochnaturresursdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådetsyttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1960:613) ommiljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn PerBergman.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

23 Prop. 1993/94:150

Bil. 14.6

Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1990:613) ommiljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall haföljande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avgiften beräknas för vaijeproduktionsenhet inom enförbränningsanläggning. Medproduktionsenhet avses

1. panna i vilken varmvatten,hetvatten, ånga eller hetoljaframställs förbyggnadsuppvärmning,elproduktion eller användning iindustriella processer,

2. gasturbin.

Avgiften beräknas for vaijeproduktionsenhet inom enförbränningsanläggning. Medproduktionsenhet avses

1. panna i vilken varmvatten,hetvatten, ånga eller hetoljaframställs förbyggnadsuppvärmning,elproduktion eller användning iindustriella processer,

2. gasturbin,

3. stationär förbränningsmotor.

Avgift tas inte ut på utsläpp från förbränning i sodapannor eller lut-pannor.

Avgift tas ut förproduktionsenhet med en tillfördeffekt av minst 10 megawatt ochen uppmätt, nyttiggjordenergiproduktion underredovisningsperioden av minst 50gigawattimmar.

Avgift tas ut forproduktionsenhet med enuppmätt, nyttiggjord energi-produktion underredovisningsperioden av minst 25gigawattimmar.

Avgift tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider,räknat som kvävedioxid.

Den som kontinuerligt mäteroch registrerar utsläppen medhjälp av en mätutrustning, somuppfyller särskilda krav enligtföreskrifter av regeringen ellermyndighet som regeringen be-stämmer, får beräkna avgiften på

Den som kontinuerligt mäteroch registrerar utsläppen medhjälp av en mätutrustning, somuppfyller särskilda krav enligtföreskrifter av regeringen ellermyndighet som regeringen be-

grundval av mätvärdena. Görsinte en sådan mätning skallutsläppen anses motsvara 0,6gram kväveoxider, räknat somkvävedioxid, per megajoule tillförtbränsle om produktionen sker medhjälp av en gasturbin och 0,25gram i övriga fall.

stämmer, får beräkna avgiften pågrundval av mätvärdena.

Görs inte en sådan mätningskall utsläppen beräknas påföljande sätt. Om mätutrustningsom avses i andra stycket ärinstallerad, får utsläppen underhögst 60 dygn per kalenderår dåmätning inte skett beräknas somen och en halv gånger den mängdkväveoxider, räknat somkvävedioxid, som i genomsnittuppmätts under en lika lång tidmed jämförbara driftförhållandenunder samma kalenderår. I annatfall skall utsläppen ansesmotsvara 0,6 gram kväveoxider,räknat som kvävedioxid, permegajoule tillfört bränsle omproduktionen sker med hjälp aven gasturbin och 0,25 gram iövriga fall.

Prop. 1993/94:150

Bil. 14.6

Denna lag träder i kraft, i fråga om 5 § den 1 januari 1995, och iövrigt den 1 januari 1996. Avgift tas dock inte ut for kalenderåret 1996om den uppmätta, nyttiggjorda energiproduktionen i produktionsenhetenunder det kalenderåret understiger 40 gigawattimmar.

25 Prop. 1993/94:150

Bil. 14

Bilaga 14 till kompletteringspropositionen

1. Inledning ...................................1

2. Bakgrund ...................................2

3. En utvidgning av tillämpningsområdet..................2

4. Avgiftsskyldighet för mindre pannor...................5

5. Schablonberäkning av avgift........................7

6. Upprättat lagförslag.............................8

7. Författningskommentar...........................8

8. Förslag till riksdagsbeslut .........................9

Bilaga 14.1 Sammanfattning av betänkandet SOU 1993:118 .... 10

Bilaga 14.2 Betänkandets lagförslag ...................14

Bilaga 14.3 Förteckning över remissinstanser och sammanställning

av remissyttranden över betänkandet SOU 1993:118 . . 17

Bilaga 14.4 Lagrådsremissens lagförslag.................21

Bilaga 14.5 Lagrådets yttrande ......................23

Bilaga 14.6 Förslag till hg om ändring i hgen (1990:613) om miljö-

avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion . 24

26 Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:150

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 21 april 1994 17

Bilaga 1

Bilaga 1.1

Bilaga 1.2

Bilaga 1.3

Bilaga 1.4

Bilaga 1.5

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

Bilaga 7

Bilaga 8

Bilaga 9

Bilaga 10

Bilaga 11

Bilaga 12

Bilaga 13

Bilaga 14

Reviderad finansplan m.m.

Reviderad nationalbudget 1994

Långsiktig konsekvenskalkyl för perioden1994/95-1998/99

Utdrag ur Riksrevisionsverkets revideradeinkomstberäkningar för budgetåret 1994/95Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden,m.m. budgetåret 1994/95

Fördelningspolitisk redogörelse

Justitiedepartementet

U trikesdepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

ArbetsmarknadsdepartementetKulturdepartementet

N äringsdepartementet

Civildepartementet

Miljö- och naturresursdepartementet