1 §  I varje tingsrätt finns en lagman som är administrativ chef för tingsrätten. Lagmannen ansvarar för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen samt att tingsrätten hushållar väl med statens medel.

I tingsrätterna finns också chefsrådmän, rådmän, patentråd, tekniska råd, tingsfiskaler, tingsnotarier, beredningsjurister och andra anställda.

Om inte något annat anges, ska det som föreskrivs i denna förordning om rådman också tillämpas på chefsrådman.

Med hovrätten avses i denna förordning den hovrätt som tingsrätten hör under. Förordning (2016:238).

1 a §  Lagmannen är skyldig att vid tingsrätten genomföra den interna styrning och kontroll som Domstolsverket ansvarar för enligt förordningen (2007:1073) med instruktion för Domstolsverket. Förordning (2007:1088).

2 §  Tingsrätten får besluta att domstolen ska vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman. Om det på en avdelning som inte leds av lagmannen finns flera chefsrådmän, bestämmer lagmannen vem av chefsrådmännen som är chef. Chefen för avdelningen leder arbetet på denna samt fördelar tjänstgöringen i rätten efter samråd med domarna på avdelningen.

Tingsrätten får också besluta att domstolen ska vara indelad i andra organisatoriska enheter än avdelningar. Uppgifter som innefattar chefskap över ordinarie domare får dock utövas endast av lagmannen eller en chefsrådman. Förordning (2014:1406).

5 §  Lagmannen ansvarar för att tingsfiskalerna i sin tjänstgöring får en allsidig och utvecklande utbildning enligt den utbildningsplan som Domstolsverket fastställt i samråd med hovrätterna samt ger vitsord över deras tjänstgöring.

För varje tingsfiskal skall en ordinarie domare utses som handledare. Till handledare skall den utses som har särskilt intresse och i övrigt är lämplig för uppdraget. Förordning (2001:986).

6 §  Lagmannen ansvarar, med beaktande av Notarienämndens föreskrif- ter om notarietjänstgöring, för att tingsnotarierna i sin tjänstgöring får en allsidig och utvecklande utbildning.

6 a §  En nämndeman som har utsetts för tjänstgöring i domstolen ska genomgå introduktionsutbildning innan tjänstgöringen påbörjas.

Om en nämndeman har genomgått introduktionsutbildningen ska han eller hon genomgå repetitionsutbildning inom sex månader efter tjänstgöringsperiodens början.

Lagmannen ska, efter samråd med Domstolsverket, ansvara för att nämndemännen ges introduktions- och repetitionsutbildning och regelbunden information. Förordning (2014:1356).

7 §  Följande föreskrifter i myndighetsförordningen (2007:515) tillämpas på tingsrätterna:

6 § om allmänna uppgifter,

8 § om arbetsgivarpolitik,

19 § om kostnadsmässiga konsekvenser, och

21 § om myndighetens beslut.

Bestämmelserna i 19 och 21 §§ gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden. Förordning (2007:1088).

8 §  Grunderna för fördelningen av arbetsuppgifterna och de övriga bestämmelser som behövs för verksamheten i tingsrätten skall framgå av arbetsordningen.

Domstolsverket meddelar allmänna råd om utformningen av arbetsordningarna.

8 a §  En tingsrätt får i arbetsordningen meddela föreskrifter eller i ett enskilt fall besluta vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i administrativa ärenden. Förordning (2007:1088).

9 §  Mål och ärenden skall fördelas mellan de organisatoriska enheter som anges i arbetsordningen.

Fördelningen av mål och ärenden skall ske genom lottning. Undantag från kravet på lottning får göras

1. för mål eller ärenden av särskild art,
2. för mål eller ärenden från en viss del av domkretsen,
3. för att mål eller ärenden som har inbördes samband skall kunna handläggas av samma organisatoriska enhet, och
4. för att uppnå en fördelning av mål och ärenden mellan tingsrättens domare som tillgodoser kraven i 11 och 24 §§ och i övrigt framstår som rimlig. Förordning (2002:798).

11 §  En tingsfiskal får inte tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än som är lämpligt med hänsyn till fiskalens erfarenhet av arbete i domstol. En fiskal får inte tilldelas arbetsuppgifter som kräver särskild erfarenhet. Vid tilldelningen av arbetsuppgifter skall fiskalens behov av att delta i utbildning beaktas.

Vid sidan av lagmannen ansvarar handledaren för att fördelningen av arbetsuppgifter till fiskalen sker på det sätt som anges i första stycket. Förordning (2002:798).

12 §  Lagmannen meddelar de riktlinjer som behövs för tillämpningen av arbetsordningen.

13 §  Lagmannen delar för en bestämd tid in domarna till tjänstgöring inom tingsrätten.

Indelningen skall göras så att domarna får erfarenhet av olika slag av mål och ärenden. Förordning (2003:631).

14 §  Om det finns särskilda skäl, får lagmannen besluta om tillfälliga avvikelser från vad som har beslutats med stöd av 8 eller 13 §.

15 §  För varje mål och ärende skall det vid varje tidpunkt finnas en ansvarig domare.

Första stycket gäller inte mål och ärenden som tingsnotarier, notariemeriterade beredningsjurister eller andra anställda handlägger med stöd av förordnanden enligt 17 och 18 §§. För sådana mål eller ärenden ansvarar den förordnade.

Den närmare ansvarsfördelningen skall framgå av arbetsordningen. Ansvarsfördelningen skall ordnas så att ansvaret skall kunna utövas på ett effektivt sätt. Förordning (2003:631).

15 a §  Ett avräkningsunderlag enligt 16 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol skall upprättas av rättens ordförande. Förordning (2000:679).

16 §  Lagmannen får förordna den som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyresnämnd att på eget ansvar vidta åtgärder för beredningen av mål och ärenden och åtgärder som rätten är skyldig att utföra efter målets eller ärendets avgörande.

Ett förordnande får dock inte avse uppgiften att

1. leda sammanträden,
2. besluta om att utfärda stämning i tvistemål där förlikning om saken är tillåten eller i mål om enskilt åtal,
3. besluta i frågor om ställande av säkerhet för rättegångskostnader,
4. besluta i frågor om inhibition,
5. besluta i frågor om intervention,
6. meddela interimistiska beslut,
7. besluta om inhämtande av annan personutredning i brottmål än sådan som avses i 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., 5 kap. 9 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder samt 11 och 28 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
8. besluta om avvisning av bevisning eller av begäran om inhämtande av utredning,
9. besluta om förordnande av medlare eller sakkunnig när parterna inte är ense om att ett sådant förordnande ska ges,
10. besluta om ett föreläggande enligt 42 kap. 15 § eller om ett meddelande enligt 42 kap. 15 a § rättegångsbalken,
11. besluta i fråga om hämtning,
12. besluta i fråga om undersökning enligt 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar,
13. besluta i frågor om rättegångshinder eller jäv,
14. besluta i frågor enligt 49 kap. 4 § rättegångsbalken om ett överklagande ska få ske särskilt eller inte,
15. meddela sådana beslut som går att överklaga särskilt på annan grund än enligt 49 kap. 7 § rättegångsbalken, eller
16. vidta andra åtgärder som innefattar frågor som är svåra, som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet eller som i övrigt är av sådant slag att de bör förbehållas domare.

Begränsningen i andra stycket 2 gäller inte en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist. Begränsningen i andra stycket 15 gäller inte beslut om förordnande av försvarare eller beslut i fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till någon som har medverkat i målet eller ärendet. Begränsningen i andra stycket 15 gäller inte en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist i fråga om beslut att bevilja en ansökan om rättshjälp eller, i uppenbara fall, att avslå en sådan ansökan.

Om en fråga av sådant slag som avses i andra stycket 16 uppkommer, ska den som förordnats genast anmäla frågan för den som ansvarar för målet eller ärendet. Förordning (2017:550).

17 §  Lagmannen får förordna en anställd vid tingsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet att på eget ansvar

1. handlägga ärenden om avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman samt förordnande av boutredningsman, dock inte om ansökan har gjorts av någon annan än dödsbodelägare eller testamentsexekutor,
2. handlägga ärenden om entledigande av boutredningsman sedan denne slutfört sitt uppdrag, och
3. handlägga ärenden om förordnande av bodelningsförrättare eller skiftesman vid arvskifte.

Förordnanden enligt första stycket får endast avse ärenden som kan avgöras av en lagfaren domare. För andra anställda än tingsnotarier eller notariemeriterade beredningsjurister medför förordnanden enligt första stycket inte behörighet att till boutredningsman, bodelningsförrättare eller skiftesman förordna annan än den som är advokat eller den som genom tidigare förordnanden har fått erfarenhet av och visat lämplighet för sådana uppdrag.

Förordnanden enligt första stycket medför inte behörighet att ompröva beslut enligt 34 § lagen (1996:242) om domstolsärenden eller att meddela interimistiska beslut. För andra anställda än tingsnotarier eller notariemeriterade beredningsjurister medför förordnanden enligt första stycket inte heller behörighet att avvisa ärenden.

Förordnanden för tingsnotarier eller notariemeriterade beredningsjurister får inte avse ärenden som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet. Förordnanden för övriga anställda får bara avse enkla ärenden. Förordning (2011:985).

18 §  Utöver vad som gäller enligt 17 § får lagmannen förordna en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist som har tillräcklig kunskap och erfarenhet att på eget ansvar

1. handlägga mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot,
2. besluta om avskrivning av brottmål när förundersökningen eller åtalet har lagts ned,
3. meddela frikännande dom enligt 20 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken,
4. handlägga sådana mål om äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor samt sådana mål rörande vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn som har inletts genom gemensam ansökan, dock inte sådana mål som har blivit tvistiga sedan ansökan gavs in,
5. handlägga konkursärenden enligt konkurslagen (1987:672),
6. handlägga ärenden enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
7. handlägga andra ärenden än sådana som avses i 6 enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden om ärendena kan avgöras av en lagfaren domare och inte är tvistiga,
8. handlägga mål enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken
   1. om målet avser kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering, trafikförsäkringsavgift enligt trafikskadelagen (1975:1410) eller överlåtet krav avseende trafikförsäkringspremie och självrisk, eller
   2. om, vid delegation till en tingsnotarie, värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger en tiondel av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken och, vid delegation till en notariemeriterad beredningsjurist, värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger en fjärdedel av samma belopp,
9. handlägga mål där förlikning om saken är tillåten vid förberedelse och vid huvudförhandling enligt 42 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken,
10. handlägga ärenden om bevisupptagning enligt 41 kap.rättegångsbalken,
11. handlägga mål enligt 14 kap. 12 § äktenskapsbalken första meningen,
12. avgöra mål enligt 42 kap. 18 § rättegångsbalkenförsta stycket 1 genom avskrivning samt 2–4, och
13. besluta om avvisning av tvistemål när ansökningsavgift eller tilläggsavgift inte har betalats.

Förordnanden enligt första stycket 5 får inte avse konkurser där beslut om bevakning har meddelats. Ett sådant förordnande får inte heller avse frågor om häktning, utdelning eller, om konkursen avslutats med utdelning, förvaltares arvodesanspråk.

Förordnanden enligt första stycket medför inte behörighet att ompröva beslut enligt 34 § lagen om domstolsärenden. Förordnanden får inte avse mål eller ärenden som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.

När en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist handlägger brottmål vid huvudförhandling ska nämndemän alltid delta i avgörandet. Förordning (2016:247).

21 §  Förordnanden enligt 16-18 §§ skall fortlöpande omprövas. Förordning (2002:798).

22 §  När tingsrätten är domför med tre lagfarna domare gäller följande.

Ordföranden ska vara ordinarie domare i tingsrätten eller av regeringen för viss tid anställd lagman eller chefsrådman i tingsrätten. Om det behövs får hovrätten förordna en ordinarie domare i hovrätten eller i en annan tingsrätt att tjänstgöra som ordförande.

Minst en ytterligare ledamot ska antingen

1. vara eller ha varit ordinarie domare,
2. vara eller ha varit av regeringen för viss tid anställd lagman eller rådman,
3. vara hyresråd,
4. vara hovrättsassessor eller kammarrättsassessor, eller
5. ha tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt minst ett år och bedömts vara lämplig att anställas som assessor.

En tingsfiskal får delta i rätten, om det inte är fråga om handläggning av sådana mål och ärenden som kräver särskild erfarenhet. Förordning (2016:247).

23 §  Om det behövs för att kunskaper om ett särskilt rättsområde ska finnas i rätten får utöver vad som gäller på grund av andra bestämmelser i denna förordning för tjänstgöring vid en huvudförhandling där flera lagfarna domare deltar förordnas

1. den som är eller har varit ordinarie domare eller den som är eller har varit av regeringen för viss tid anställd lagman eller rådman,
2. den som har anställts som hovrättsfiskal eller kammarrättsfiskal och som därefter har tjänstgjort under sammanlagt minst ett år som tingsfiskal, förvaltningsrättsfiskal, rådman eller lagman,
3. en åklagare,
4. en lagfaren professor eller docent i ett rättsvetenskapligt ämne,
5. en ledamot av Sveriges advokatsamfund, eller
6. den som förut har varit adjungerad.

En ledamot som förordnats enligt första stycket får inte tjänstgöra som ordförande. Förordning (2009:884).

24 §  Lagmannen eller en chefsrådman bör delta när ett mål eller ärende avgörs, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller ärendets art.

25 §  För varje dag då det hålls sammanträde för huvudförhandling eller andra sammanträden skall tingsrätten upprätta en förteckning över de mål och ärenden som har utsatts till förhandling (uppropslista).

På uppropslistan skall det för varje mål och ärende eller grupp av mål eller ärenden anges när förhandlingen beräknas börja.

Under rättegångsdagen skall uppropslistan hållas tillgänglig på tingsrättens kansli på samtliga kansliorter och vara anslagen på lämplig plats i anslutning till den lokal där rätten sammanträder. Om uppropslistan avser sammanträden för huvudförhandling, skall den vara tillgänglig för allmänheten på tingsrättens kansli på samtliga kansliorter senast den helgfria dagen närmast före rättegångsdagen. Förordning (2001:75).

26 §  Om det behövs, skall tingsrätten i förväg ge till känna när sammanträden för huvudförhandling skall hållas på någon annan ort än en kansliort. Förordning (2001:75).

28 §  Administrativa ärenden avgörs av lagmannen.

Lagmannen får hänskjuta ärenden till kollegium eller, vid en tingsrätt som har plenum men inte kollegium, till plenum.

Plenum skall finnas i samtliga tingsrätter utom i Stockholms tingsrätt.

Kollegium skall finnas i Göteborgs och Malmö tingsrätt. Förordning (2004:1213).

29 §  Plenum består av lagmannen som ordförande samt alla som är eller har tidsbegränsad anställning som rådman, patentråd, tekniskt råd eller tingsfiskal. Förordning (2016:238).

30 §  Kollegium består av lagmannen som ordförande, två eller tre chefsrådmän samt chefen för den administrativa enheten.

För varje annan ledamot än lagmannen och chefen för den administrativa enheten skall det finnas en personlig ersättare, som träder in vid förfall för ledamoten. Ersättaren skall vara en chefsrådman.

Ledamöterna och ersättarna utses av plenum. De skall vara anställda hos och tjänstgöra i tingsrätten. De skall utses för högst ett år i sänder. Förordning (1996:914).

31 §  Administrativa ärenden skall avgöras med iakttagande av den enskilde domarens självständighet i dömande och rättstillämpande uppgifter.

Lagmannen skall samråda med kollegiet eller, vid en tingsrätt som har plenum men inte kollegium, med plenum innan han eller hon avgör ärenden som avser

1. viktigare frågor om tingsrättens organisation eller arbetsformer, eller
2. arbetsordningen. Förordning (2004:1213).

34 §  Innan beslut om arbetsordningen fattas skall samråd ske med den eller de åklagarkammare som berörs. Förordning (2005:4).

35 §  Lagmannen får uppdra åt en avdelning eller någon som är anställd vid en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol, en hyresnämnd eller Rättshjälpsmyndigheten att i sitt ställe avgöra administrativa ärenden.

Lagmannen får dock endast uppdra åt en chefsrådman att meddela förordnanden enligt 16–22 §§. I de tingsrätter som har flera kansliorter får lagmannen i stället utse en rådman på varje kansliort där någon chefsrådman inte tjänstgör att meddela sådana förordnanden. Förordning (2017:550).

36 §  I administrativa ärenden som efter att ha hänskjutits av lagmannen handläggs i plenum eller i kollegium är tingsrätten beslutför när minst hälften av de ledamöter som skall delta är närvarande. Förordning (2004:1213).

37 §  Administrativa ärenden som handläggs i plenum eller i kollegium avgörs efter föredragning om inte lagmannen bestämmer något annat. Sådana ärenden föredras av den som lagmannen utser. Förordning (2004:1213).

39 §  Bestämmelser om utnämning av lagman, chefsrådman, rådman, patentråd och tekniska råd finns i lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare.

Tingsrätten ska anmäla till Domstolsverket när det finns en ledig anställning som ordinarie domare som behöver tillsättas.

Om en ordinarie domare har beviljats ledighet som beräknas vara minst ett år i följd, anställs en vikarie genom beslut av regeringen efter förslag av Domarnämnden. Detsamma gäller om en sådan domare ska anställas för en begränsad tid för något annat än vikariatsändamål.

Vid tidsbegränsad anställning som ordinarie domare gäller inte 5 a § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Förordning (2016:1356).

40 §  Tingsrätten utser vilka av de lagfarna domarna som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen och mark- och miljödomstolen. Förordning (2016:238).

41 §  De tekniska råden anställs gemensamt för de tingsrätter som är mark- och miljödomstol. Regeringen beslutar vid vilken tingsrätt ett tekniskt råd företrädesvis ska ha sin tjänstgöring förlagd. Domstolsverket beslutar vid vilka tingsrätter det tekniska rådet därutöver ska tjänstgöra.

De tingsrätter som berörs bestämmer hur det tekniska rådets tjänstgöring ska fördelas mellan tingsrätterna. Om tingsrätterna inte kan enas, avgörs frågan av Svea hovrätt.

Om det finns särskilda skäl, får Domstolsverket besluta att ett tekniskt råd ska tjänstgöra även vid andra tingsrätter. Förordning (2010:990).

42 §  Tingsfiskaler anställs genom beslut av hovrätten. Sådana anställningar får ges till den som har tjänstgjort minst ett år som hovrättsfiskal eller kammarrättsfiskal.

Domstolsverket bestämmer hur många tingsfiskaler som skall finnas anställda vid en tingsrätt. Domstolsverket får överlämna till hovrätten eller tingsrätten att besluta detta.

Vid anställning av tingsfiskaler tillämpas inte 6 och 7 §§anställningsförordningen (1994:373). Förordning (2001:986).

43 §  Ett förordnande för en hovrättsassessor att utföra domaruppgifter i en tingsrätt enligt 46 § andra stycket förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion meddelas av hovrätten.

44 §  Tingsnotarier anställs genom beslut av Domstolsverket enligt föreskrifter i notarieförordningen (1990:469).

Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva en anställning som tingsnotarie.

45 §  Andra anställningar beslutas av tingsrätten.

47 §  Lagmannen ska ha en ställföreträdare. Han eller hon utses av tingsrätten.

Om en rådman är ledig ska han eller hon i första hand ersättas genom att arbetsuppgifterna omfördelas.

Som ersättare för lagmannen eller för en rådman får den anlitas som är eller har varit ordinarie domare eller som är eller har varit ledamot eller fiskal i hovrätt eller kammarrätt eller som under minst sex månader har utfört en hovrätts- eller kammarrättsfiskals arbetsuppgifter. Om det inte finns någon med sådan behörighet att tillgå som ersättare för lagmannen, får hovrätten förordna en tingsnotarie som har haft förordnanden enligt 17 och 18 §§ i sådan utsträckning att han eller hon kan antas ha fått tillräcklig erfarenhet. Ett förordnande får dock inte innefatta handläggning av mål eller ärenden som är omfattande eller svåra eller som kräver särskild erfarenhet.

Om det inte är möjligt att lösa ersättarbehovet på det sätt som anges i första–tredje styckena får tingsrätten anställa en vikarie för lagmannen eller för en rådman, om vikariatet kan beräknas vara högst ett år i följd.

Som vikarie för lagmannen eller för en rådman får den anställas som är eller har varit ordinarie domare eller som är hovrätts- eller kammarrättsassessor. Om det inte finns någon med sådan behörighet att tillgå och om vikariatet beräknas vara endast sex månader får som vikarie för en rådman även den anställas som har varit ledamot eller fiskal i hovrätt eller kammarrätt eller som under minst sex månader har utfört en hovrätts- eller kammarrättsfiskals arbetsuppgifter. Förordning (2013:396).

48 §  Om en lagman är förhindrad att utöva sin anställning och om någon ersättare eller vikarie inte har utsetts eller anställts av regeringen eller tingsrätten, skall hovrätten förordna en ersättare.

50 §  Vid tillfällig arbetsanhopning får tingsrätten anställa den som är eller har varit ordinarie domare eller som är eller har varit ledamot eller fiskal i hovrätt eller kammarrätt eller som under minst sex månader har utfört en hovrätts- eller kammarrättsfiskals arbetsuppgifter att för enstaka, kortvariga perioder utföra domaruppgifter i tingsrätten. Förordning (1998:1022).

50 a §  Lagmannen får förordna en ordinarie domare i en annan allmän domstol eller i en allmän förvaltningsdomstol eller ett hyresråd att tjänstgöra vid tingsrätten, om han eller hon samtycker. Ett förordnande ges för viss tid eller för särskilt angivna uppgifter.

Lagmannen får förordna en icke ordinarie domare som tjänstgör i en annan tingsrätt eller i en förvaltningsrätt att tjänstgöra vid tingsrätten, om han eller hon samtycker. Ett förordnande ges för viss tid eller för enstaka mål eller ärenden. Förordning (2017:550).

50 b §  Innan en nämndeman påbörjar en tjänstgöringsperiod i domstolen ska tingsrätten inhämta uppgifter om honom eller henne ur belastningsregistret enligt förordningen (1999:1134) om belastningsregister, om det inte möter något hinder enligt 7 § lagen (1998:620) om belastningsregister. Förordning (2014:909).

51 §  Ett förordnande enligt 14 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning för en rådman att tjänstgöra i en annan tingsrätt än den rådmannen hör till ges av hovrätten. Ett sådant förordnande får inte avse tjänstgöring i större utsträckning än som är lämpligt med hänsyn till domarens arbetsuppgifter och arbetsbelastningen vid den tingsrätt han eller hon hör till. Tjänstgöringen skall företrädesvis förläggas till en tingsrätt i eller nära kansliorterna för den tingsrätt som domaren hör till.

Innan ett sådant förordnande ges skall hovrätten samråda med domaren och de tingsrätter som berörs.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även på förordnanden enligt 22 § andra stycket andra meningen. Förordning (2001:75).

52 §  En tingsnotarie är skyldig att tjänstgöra som tingsnotarie vid andra tingsrätter än den han eller hon hör till. I fråga om förordnanden vid tingsrätter på annan ort är skyldigheten begränsad till en tid av sammanlagt tre månader.

Sådana förordnanden ges av Domstolsverket. Innan ett förordnande ges skall Domstolsverket samråda med tingsnotarien och de domstolar som berörs.

52 a §  En tingsnotarie är skyldig att tjänstgöra vid en hyresnämnd på samma ort som tingsrätten. Skyldigheten är begränsad till en tid av sammanlagt två månader.

Ett förordnande ges av lagmannen. Innan ett förordnande ges skall lagmannen samråda med tingsnotarien och, såvitt avser hyresnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö, inhämta samtycke från hyresnämnden. Förordning (2005:1099).

53 §  Om inte regeringen eller Domstolsverket enligt särskilda föreskrifter om ledighet för domare skall besluta om ledigheten, beslutar tingsrätten om ledighet för egen personal. Förordning (1996:1123).

55 §  Frågor om anställningars upphörande enligt 6 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning prövas av Domstolsverket. När det gäller lagmän prövar Domstolsverket även i övrigt frågor om anställnings upphörande. Domstolsverket utövar också myndighetens befogenhet enligt 33 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd, när bestämmelsen är tillämplig i förhållande till arbetstagare som anställs genom beslut av regeringen.

56 §  När det gäller frågor om anställning anses ett tekniskt råd vara anställt i den tingsrätt där det tekniska rådets tjänstgöring företrädesvis är förlagd. Förordning (2010:990).

57 §  Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande när det gäller icke ordinarie domare i tingsrätt.

Domstolsverket beslutar i sådana frågor när det gäller andra anställda än domare. Notarienämnden beslutar dock när det gäller tingsnotarier.

En anmälan till Statens ansvarsnämnd enligt 15 § första stycket anställningsförordningen (1994:373) görs av tingsrätten när det gäller andra domare än lagmän.

Av lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän följer att Justitiekanslern och Riksdagens ombudsmän har behörighet att göra sådan anmälan när det gäller lagmän. Förordning (1999:738).

57 a §  En ordinarie domare som vill vara kvar i anställningen efter uppnådd ålder för avgångsskyldighet skall ansöka om detta hos Domstolsverket. Ansökan skall ges in till Domstolsverket senast fyra månader innan sökanden uppnår nämnda ålder. Om Domstolsverket anser att ansökan inte bör beviljas, skall ärendet överlämnas till regeringen. Förordning (2005:768).

58 §  Frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 d §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning handhas och prövas av Domarnämnden när det gäller lagmän. Förordning (2008:425).

59 §  Tingsrättens beslut i andra administrativa ärenden än anställningsärenden får överklagas hos Domstolsverket, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Tingsrättens beslut i fråga om vikariat för en ordinarie domare får överklagas hos Domarnämnden. Nämndens beslut i sådana ärenden får inte överklagas.

Beslut om indelningen av domare på organisatoriska enheter, om att ett visst mål eller ärende ska tilldelas en viss organisatorisk enhet samt om fördelningen av ansvar för ett visst mål eller ärende får inte överklagas. Förordning (2008:425).