1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om de spåranläggningar som tillhör staten och som drivs och förvaltas av Banverket (statens spåranläggningar).

I fråga om avgifter för trafik på statens spåranläggningar finns särskilda föreskrifter.

2 §  I denna förordning avses med:

trafikhuvudman: trafikhuvudman enligt lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik,

Tågtrafikledningen: enheten Tågtrafikledningen inom Banverket,

trafikeringsrätt: rätt att bedriva järnvägstrafik,

tågläge: ett tågs planerade läge i tidtabellen,

banfördelning: fördelning av tåglägen. Förordning (1997:780).

3 §  Statens spåranläggningar består av stomjärnvägar och övriga järnvägar. Förordning (2002:78).

4 §  Regeringen bestämmer vilka spåranläggningar som ingår i stomnätet och beslutar riktlinjer för byggande av sådana anläggningar.

I fråga om byggande av stomjärnvägar finns bestämmelser i förordningen (1989:67) om plan för stomjärnvägar och förordningen (1997:263) om länsplaner för regional transportinfrastruktur. Förordning (2002:78).

6 §  Om ägaren av en spåranläggning begär det, får Banverket besluta att anläggningen eller en del därav skall ingå i statens spåranläggningar.

Innan beslut fattas, skall Banverket samråda med berörda länsstyrelser, trafikhuvudmän samt andra spårinnehavare som berörs. Förordning (2000:1368).

7 §  Banverkets underhåll av del av statens spåranläggningar får upphöra när trafiken är av endast obetydlig omfattning.

Innan Banverket beslutar om att underhållet av del av statens spåranläggningar skall upphöra, skall verket samråda med berörda länsstyrelser, kommuner, trafikhuvudmän och trafikutövare. Förordning (2002:78).

8 §  Banverket får besluta att återuppta underhållet av del av statens spåranläggningar om det kan antas att trafik kommer att drivas på järnvägarna i tillräcklig omfattning.

Innan Banverket beslutar om att underhållet av del av statens spåranläggningar skall återupptas, skall verket samråda med berörda länsstyrelser, kommuner, trafikhuvudmän och trafikutövare. Förordning (2002:78).

9 §  Banverket får besluta att del av statens spåranläggningar som inte underhålls skall läggas ner. Beslut om nedläggning får fattas först tre år efter beslutet om att Banverkets underhåll skall upphöra.

Innan Banverket beslutar att del av statens spåranläggningar skall läggas ner, skall verket samråda med Försvarsmakten och övriga berörda totalförsvarsmyndigheter samt de trafikutövare som bedriver eller har bedrivit trafik på den aktuella delen av statens spåranläggningar under det senaste året. Förordning (2002:484).

10 §  Om Banverket inte avser att underhålla en del av statens spåranläggningar, får verket upplåta den delen med nyttjanderätt. Innan upplåtelse sker, skall Banverket samråda med berörda länsstyrelser, kommuner, trafikhuvudmän och trafikutövare.

Som villkor för upplåtelsen skall gälla att nyttjanderättshavaren skall överta ansvaret för underhållet av den upplåtna delen och för de investeringar som behövs för nyttjandet samt ansvaret som järnvägens innehavare enligt järnvägstrafiklagen (1985:192).

11 §  SJ AB har trafikeringsrätten för persontrafik på stomjärnvägarna. Dessutom har A-Banan Projekt aktiebolag trafikeringsrätt för persontrafik mellan Stockholms centralstation och Rosersberg. Detta bolag får efter regeringens medgivande överföra denna trafikeringsrätt till annan.

Regeringen kan inskränka den trafikeringsrätt som SJ AB har enligt första stycket, om den trafik som bedrivs enligt trafikeringsrätten konkurrerar med trafik som staten har upphandlat enligt 15 § eller med trafik som bedrivs av en trafikhuvudman. Förordning (2002:78).

12 §  En trafikhuvudman har trafikeringsrätten för lokal och regional persontrafik på stomjärnvägarna i länet. Om det kan antas att den lokala och regionala trafiken därigenom skulle förbättras för trafikanterna och detta inte leder till ett mindre effektivt totalt utnyttjande av spåranläggningarna, kan regeringen besluta att trafikhuvudmannen får bedriva sådan persontrafik på stomjärnvägar även i angränsande län.

Om förutsättningarna för att bedriva kommersiell persontrafik eller av staten upphandlad persontrafik inte väsentligen påverkas, kan regeringen besluta att trafikhuvudmän i olika län som samverkar i fråga om persontrafik inom länen gemensamt skall ha trafikeringsrätt för denna trafik. Förordning (2002:78).

13 §  Internationella sammanslutningar av järnvägsföretag som uppfyller kraven i 19 b § järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) har trafikeringsrätt på statens spåranläggningar för genomgående trafik för persontransporter mellan EES-stater eller Schweiz där företagen har sitt säte. Om ett företag i sammanslutningen har säte i Sverige har det trafikeringsrätt på statens spåranläggningar även för trafik mellan Sverige och annan EES-stat eller Schweiz där ett företag i sammanslutningen har sitt säte. Förordning (2002:168).

14 §  Om SJ AB eller trafikhuvudmännen vid banfördelning inte ansöker om tilldelning av tågläge för persontrafik på en del av statens spåranläggningar, får Tågtrafikledningen besluta att annan får bedriva persontrafik på denna del.

Tågtrafikledningen får besluta att även annan får bedriva icke kommersiell persontrafik, såsom museitåg, på statens spåranläggningar. Förordning (2000:1368).

15 §  Regeringen kan besluta att persontrafik som inte är lokal eller regional och för vilken det saknas förutsättningar för kommersiell drift skall upphandlas. När ett avtal om upphandlad persontrafik upphör att gälla avgör regeringen om trafiken skall upphandlas på nytt.

Den som staten har upphandlat persontrafik från har trafikeringsrätt för den upphandlade trafiken. Förordning (2000:744).

16 §  Statens spåranläggningar skall, med iakttagande av de särskilda bestämmelserna i 22 §, vara öppna för godstrafik för alla trafikutövare med säte i Sverige som uppfyller kraven i denna förordning.

16 a §  Järnvägsföretag som har sitt säte i en annan EES-stat eller i Schweiz har trafikeringsrätt för godstrafik på de svenska delarna av europeiska järnvägskorridorer avsedda för internationella godstransporter. Förordning (2002:168).

17 §  Internationella sammanslutningar av järnvägsföretag med säte i EES-stater eller i Schweiz har trafikeringsrätt för genomgående godstrafik mellan EES-stater eller Schweiz där företagen har sitt säte. Om ett företag i sammanslutningen har säte i Sverige har sammanslutningen trafikeringsrätt på statens spåranläggningar även för godstrafik mellan Sverige och annan EES-stat eller Schweiz där ett företag i sammanslutningen har sitt säte. Sådan trafikeringsrätt har också järnvägsföretag med säte i en annan EES-stat eller i Schweiz, som vill utnyttja statens spåranläggningar för internationella kombinerade godstransporter. Förordning (2002:168).

18 §  Tågtrafikledningen beslutar om banfördelningen på statens spåranläggningar.

Om särskilda skäl föreligger, får Tågtrafikledningen genom bindande förhandsbesked ge garantier beträffande tilldelning av tåglägen. Ett sådant förhandsbesked skall dock inte ange några exakta tåglägen.

19 §  En trafikutövare som vill tilldelas tågläge skall anmäla sina önskemål till Tågtrafikledningen på sätt och inom de tidsfrister som Tågtrafikledningen bestämmer.

20 §  Tågtrafikledningen skall sammankalla berörda trafikutövare och Banverket till de överläggningar som bedöms erforderliga för framtagande av förslag till tidtabell.

21 §  Tågtrafikledningen fastställer tidtabellerna för trafiken på statens spåranläggningar efter förslag från trafikutövarna och Banverket. Om dessa inte överlämnar något gemensamt förslag till tidtabell eller om förslaget inte medger ett från samhällsekonomisk synpunkt effektivt utnyttjande av spåranläggningarna, beslutar Tågtrafikledningen hur tidtabellen skall utformas.

Om ett bättre och effektivare utnyttjande av statens spåranläggningar kan uppnås med smärre justeringar i tidtabellen för trafik som tillförsäkrats någon form av företrädesrätt enligt denna förordning, skall sådana justeringar göras.

22 §  Vid banfördelningen skall beaktas att statens spåranläggningar utnyttjas effektivt. Fördelningen skall ske på ett konkurrensneutralt och icke diskriminerande sätt.

Företräde till tåglägen får dock ges till

1. persontrafik som har upphandlats av staten eller trafikhuvudmannen,
2. trafik som möjliggör finansiering av ny infrastruktur,
3. trafik som utnyttjar ett tågläge som tilldelats och utnyttjats under föregående tidtabellperiod.

Den som ämnar bedriva godstrafik på de delar av statens spåranläggningar som anges i bilagan men som inte vid föregående banfördelning har tilldelats tågläge för sådan trafik, får tilldelas tåglägen för trafiken endast om den nya trafiken inte innebär en påtaglig försämring för redan etablerad trafik. Förordning (1998:1237).

23 §  Banverket ansvarar för trafikledningen på statens spåranläggningar enligt föreskrifter som meddelas av Tågtrafikledningen. Förordning (2001:630).

24 §  Trafikutövare får inte trafikera statens spåranläggningar utan att ha träffat nödvändiga administrativa, tekniska och finansiella avtal med Banverket. Kommer parterna inte överens om villkoren får part hänskjuta frågan till Tågtrafikledningen för fastställande av de administrativa, tekniska och finansiella villkor som skall gälla för den aktuella trafiken.

En trafikutövare skall innan trafiken påbörjas dessutom ha fått de tillstånd som följer av järnvägssäkerhetslagen (1990:1157).

25 §  Föreskrifter för verkställigheten av 11, 14 och 18-24 §§ denna förordning meddelas av Tågtrafikledningen och för verkställigheten av 6-10 §§ av Banverket.

Innan Tågtrafikledningen fastställer generella riktlinjer för prioritering av trafik vid störningar och liknande skall Tågtrafikledningen samråda med Trafikledningsrådet. Förordning (2002:78).

26 §  Den som är missnöjd med ett överklagbart beslut av Tågtrafikledningen kan begära att Tågtrafikledningen omprövar sitt beslut. Om det inte är uppenbart onödigt skall Tågtrafikledningen samråda med Trafikledningsrådet vid omprövningen.

27 §  Banverkets beslut i frågor som avses i 6-8 och 10 §§ får inte överklagas. Banverkets beslut i frågor som avses i 9 och 25 §§ och Tågtrafikledningens beslut enligt 25 § får överklagas hos regeringen.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.

Banverkets beslut enligt 23 § och Tågtrafikledningens beslut gäller omedelbart om inte annat beslutas. Förordning (2002:78).