1 §  Denna förordning gäller miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enligt 9 kap.miljöbalken.

2 §  I bilagan till denna förordning anges om en verksamhet eller åtgärd kräver tillstånd eller anmälan enligt 9 kap. 6 § miljöbalken.

3 §  Med den kommunala nämnden avses i denna förordning den kommunala nämnd som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

4 §  Om det i ett mål eller ärende enligt 9 kap.miljöbalken är fråga om tillstånd till miljöfarlig verksamhet vars tillåtlighet enligt Naturvårdsverket bör prövas av regeringen enligt vad som anges i 17 kap. 3 § miljöbalken, skall verket i god tid innan målet sätts ut till huvudförhandling eller tillståndsbeslut meddelas anmäla saken till regeringen.

5 §  Det är förbjudet att, om verksamheten eller åtgärden har beteckningen A eller B i bilagan till denna förordning, utan tillstånd enligt miljöbalken

1. anlägga eller driva fabriker, andra inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet,
2. släppa ut avloppsvatten, eller
3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen.

Det är också förbjudet att utan tillstånd enligt miljöbalken anlägga eller driva en miljöfarlig verksamhet i de fall farliga ämnen, som enligt vad som anges i avdelning 4 i bilagan innebär en miljöfarlig hantering, ingår eller avses ingå i verksamheten.

Första och andra styckena gäller även vid ändring av verksamheten. Tillstånd krävs dock inte om ändringen är mindre och inte innebär att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön kan uppkomma. Tillstånd krävs inte heller om ändringen endast avser lagring av timmer eller annat virke som inte sker på eller nära vattentäkter, om lagringen behövs med anledning av storm eller orkan och virket hålls väl avgränsat från annat virke. Förordning (2005:180).

6 §  Tillståndsfrågor som avses i 5 § prövas av miljödomstolen när det gäller miljöfarlig verksamhet som i bilagan till denna förordning har beteckningen A och av länsstyrelsen när det gäller miljöfarlig verksamhet som i bilagan har beteckningen B.

Om en verksamhet anges under rubriken "Farliga ämnen som innebär en miljöfarlig hantering som skall tillståndsprövas enligt 9 kap. 6 § miljöbalken" i avdelning 4 i bilagan, skall tillståndsfrågor prövas av miljödomstolen om verksamheten har beteckningen A och av länsstyrelsen om verksamheten har beteckningen B eller C eller inte anges med någon beteckning. Förordning (2003:1052).

6 a §  Av 21 kap. 3 § miljöbalken framgår att ansökan i vissa fall får göras hos miljödomstolen, även om ärendet annars skulle ha prövats av en länsstyrelse.

Av 9 kap. 8 § andra stycket miljöbalken framgår att tillstånd som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt alltid skall prövas av länsstyrelsen. Förordning (1999:567).

7 §  En ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.6 § andra eller tredje stycket skall prövas av länsstyrelsen. Om verksamheten omfattas av bestämmelsen i 17 kap. 1 § miljöbalken skall ansökan i stället prövas av miljödomstolen.

8 §  Naturvårdsverket får meddela sådana föreskrifter som avses i 24 kap. 5 § första stycket 1 miljöbalken.

9 §  Ett exemplar av handlingarna i ett ärende om tillstånd som skall avgöras av länsstyrelsen skall sändas till det ställe där handlingarna skall hållas tillgängliga. Ett meddelande om ansökan skall sändas till Naturvårdsverket och den kommunala nämnden.

Om länsstyrelsen har beslutat att enligt 24 kap. 7 § miljöbalken självmant ta upp frågan om omprövning av ett tillståndsbeslut, skall länsstyrelsen underrätta den kommunala nämnden om beslutet.

10 §  När länsstyrelsen är tillståndsmyndighet skall besked om tid och plats för sammanträde meddelas genom kungörelse i ortstidning. Naturvårdsverket, sökanden och andra som har yttrat sig i ärendet skall på lämpligt sätt underrättas.

Motsvarande skyldighet för miljödomstolen framgår av 22 kap.miljöbalken.

11 §  En dom eller ett beslut i ett tillståndsmål eller tillståndsärende skall sändas till Naturvårdsverket, länsstyrelsen och den kommunala nämnden. Har samråd med någon annan myndighet skett i ett ärende, skall beslutet även sändas till den myndigheten. Om en sådan dom eller ett sådant beslut rör verksamhet som anges under rubriken "Jordbruk, m.m." i avdelning 1 i bilagan till denna förordning skall den även sändas till Statens jordbruksverk. Förordning (2003:1052).

11 a §  För verksamheter och åtgärder med utsläpp till luft eller vatten som omfattas av tillståndsplikt enligt vad som anges i avdelningarna 1, 3 och 4 i bilagan till denna förordning, skall vid bedömning av behovet av försiktighetsmått och villkor särskilt beaktas om det i utsläppen förekommer ämnen som anges i avdelning 5 i bilagan. Förordning (2003:1052).

11 b §  När ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet innehåller villkor om begränsningsvärde för utsläpp, skall med ett sådant begränsningsvärde avses den mängd, koncentration eller nivå på utsläppet som inte får överskridas eller underskridas under en eller flera angivna tidsperioder eller på annat sätt som närmare anges i tillståndet. Detta gäller oavsett om begränsningsvärdet har bestämts som gränsvärde, riktvärde eller annat värde. Värdet skall normalt avse den punkt där utsläppet lämnar anläggningen, utan hänsyn till eventuell utspädning. Förordning (2003:1052).

12 §  Det är förbjudet att i vattenområde släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse, om avloppsvattnet inte har genomgått längre gående rening än slamavskiljning.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte om det är uppenbart att sådant utsläpp kan göras utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön.

13 §  Det är förbjudet att utan tillstånd enligt miljöbalken inrätta avloppsanordningar till vilka vattentoaletter skall anslutas. Motsvarande gäller vid anslutning av vattentoalett till befintlig avloppsanordning.

En ansökan om tillstånd enligt första stycket skall prövas av den kommunala nämnden. Ansökan prövas dock av länsstyrelsen i de fall generalläkaren utövar tillsyn över inrättningen.

Det är förbjudet att inrätta annan avloppsanordning än som avses i första stycket utan anmälan till den kommunala nämnden. Kommunen får föreskriva att det skall fordras tillstånd även vid inrättande av sådan anordning inom vissa delar av kommunen, om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön.

14 §  Det är förbjudet att utan anmälan till den kommunala nämnden ändra sådana avloppsanordningar som avses i 13 §, om åtgärden kan medföra väsentlig ändring av avloppsvattnets mängd eller sammansättning.

15 §  Bestämmelserna i 13 § första och tredje stycket skall inte tillämpas på avloppsanordning som kräver tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 21 §, eller om avloppsanordningen är avsedd att föra avloppsvattnet till enbart en allmän avloppsanläggning.

16 §  Ledningarna för en avloppsanordning som avses i 13 § skall vara slutna, om inte den kommunala nämnden medger något annat.

17 §  Det är förbjudet att utan anmälan till den kommunala nämnden inrätta en värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten. Kommunen får föreskriva att det skall fordras tillstånd av nämnden för att inrätta en sådan anläggning inom kommunen eller inom vissa delar av denna, om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön.

Första stycket skall inte tillämpas på värmepumpsanläggning som kräver tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 21 §. Förordning (2002:14).

18 §  I beslut om tillstånd att inrätta en avloppsanordning som avses i 13 § får den kommunala nämnden föreskriva att anordningen inte får tas i bruk förrän den har besiktigats och godkänts av nämnden. Detsamma gäller ett beslut om tillstånd att inrätta en värmepumpsanläggning som avses i 17 §.

19 §  Ett tillstånd enligt 13 eller 17 § gäller i fem år men förfaller om arbetet med anordningen eller anläggningen inte har påbörjats inom två år.

20 §  Vad som sägs i 13 tredje stycket, 14, 16 och 17 §§ om anmälan till och medgivande av kommunal nämnd skall, i de fall generalläkaren utövar tillsyn över inrättningen eller åtgärden, i stället avse generalläkaren.

Av kommunen meddelade föreskrifter enligt 17 § första stycket gäller inte för de inrättningar eller åtgärder som generalläkaren utövar tillsyn över.

20 a §  En ansökan om tillstånd till mellanlagring, återvinning eller bortskaffande av farligt avfall skall, utöver vad som anges i 22 kap. 1 § miljöbalken, alltid innehålla

1. uppgifter om art och mängd av det farliga avfall som sökanden avser att mellanlagra, återvinna eller bortskaffa,
2. uppgifter om varifrån avfallet kommer, samt
3. uppgifter om var och på vilket sätt avfallet skall mellanlagras, återvinnas eller bortskaffas. Förordning (2001:1064).

20 b §  Tillståndsmyndigheten skall inhämta kommunens yttrande över en ansökan om tillstånd. Om ansökan avser en anläggning som är av stor betydelse från nationell synpunkt, skall tillståndsmyndigheten även inhämta yttrande från Naturvårdsverket, Socialstyrelsen eller Statens jordbruksverk, avseende verksamhet som rör respektive myndighets ansvarsområde. Förordning (2001:1064).

21 §  Det är förbjudet att utan anmälan enligt miljöbalken

1. anlägga eller driva fabriker eller andra inrättningar eller bedriva annan miljöfarlig verksamhet som i bilagan till denna förordning har beteckningen C,
2. bedriva sådan verksamhet som avses i 1 om inrättningen eller verksamheten ändras och ändringen är av betydelse från störningssynpunkt, eller
3. ändra en inrättning eller verksamhet av sådant slag som i bilagan har beteckningen A eller B, om ändringen inte medför att tillstånd krävs enligt 5 § tredje stycket. Förordning (2001:555).

22 §  En anmälan om åtgärd enligt 21 § första stycket skall göras i god tid innan åtgärden vidtas. Anmälan skall vara skriftlig. Den skall ges in till den kommunala nämnden i frågor som anges i 21 §1 och 2 samt till länsstyrelsen i frågor som anges i 21 § 3.

Om tillsynen över en inrättning eller annan verksamhet som avses i 21 § 3 har överlåtits till den kommunala nämnden, skall anmälan i stället göras till nämnden. Anmälan skall göras till generalläkaren då generalläkaren utövar tillsynen.

Anmälan skall göras till länsstyrelsen, om verksamheten eller åtgärden har samband med en fråga som prövas av länsstyrelsen.

22 a §  Trots 22 § får lagring av timmer påbörjas innan anmälan har gjorts, om åtgärden behövs med anledning av storm eller orkan. Anmälan skall dock göras senast sex veckor efter det att lagringen har påbörjats. Förordning (2005:15).

23 §  Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om tidpunkt när en anmälan skall göras.

24 §  Om tillstånd enligt 9 kap. 6 § miljöbalken söks till en åtgärd som avses i 21 § behöver anmälan inte göras.

Om det föreligger särskilda skäl, får den kommunala nämnden hänskjuta en anmälan till länsstyrelsen.

24 a §  För verksamheter som anges i avdelning 2 i bilagan till denna förordning skall den myndighet som handlägger anmälningsärendet särskilt beakta de kriterier som anges i bilaga 2 till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar och i varje enskilt fall pröva om verksamheten behöver tillståndsprövas. Förordning (2003:1052).

24 b §  En verksamhet som anges i avdelning 2 i bilagan till denna förordning behöver inte anmälas om

1. den omfattas av tillståndsplikt med krav på miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap.miljöbalken,
2. den saknar miljöpåverkan, eller
3. dess miljöpåverkan är utan betydelse. Förordning (2003:1052).

25 §  En anmälan skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att tillsynsmyndigheten skall kunna bedöma den miljöfarliga verksamheten eller åtgärdens art, omfattning och miljöeffekter. En anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap.miljöbalken. Anmälningshandlingarna skall ges in i tre exemplar, om verksamheten eller inrättningen har beteckningen A i bilagan, och i två exemplar i övriga fall.

Den kommunala nämnden skall genast sända ett exemplar av handlingarna till länsstyrelsen. Om anmälan har getts in till länsstyrelsen skall länsstyrelsen sända ett exemplar av handlingarna till nämnden. Om en anmälan avser en inrättning eller verksamhet som i bilagan har beteckningen A, skall nämnden eller länsstyrelsen också sända ett exemplar av anmälan till Naturvårdsverket.

26 §  De statliga och kommunala myndigheter samt organisationer och enskilda som kan ha ett särskilt intresse i saken skall på lämpligt sätt och i skälig omfattning ges tillfälle att yttra sig över en anmälan.

27 §  När ett anmälningsärende är tillräckligt utrett, skall den myndighet som handlägger ärendet meddela föreläggande om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken om det behövs, eller förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § miljöbalken. Om sådana åtgärder inte beslutas skall myndigheten underrätta den som har gjort anmälan om att ärendet inte föranleder någon åtgärd från myndighetens sida.

29 §  Samråd med Naturvårdsverket skall ske, innan förordnande om rättelse enligt 26 kap. 18 § miljöbalken meddelas eller handräckning enligt 17 § samma kapitel begärs i fråga om miljöfarlig verksamhet, om det kan befaras att kostnaden inte kan tas ut av den som åtgärden riktas mot. Detta gäller dock inte, om saken är så brådskande att samråd inte hinner ske.

30 §  Har en tillsynsmyndighet förordnat om rättelse enligt 26 kap. 18 § miljöbalken, får kostnaderna för åtgärderna förskotteras av allmänna medel.

31 §  En miljörapport enligt 26 kap. 20 § miljöbalken skall innehålla uppgift om verksamhetsutövarens namn och organisationsnummer.

Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om hur uppgifterna i en miljörapport skall redovisas. Naturvårdsverket får föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av verksamhetens miljöpåverkan även i andra avseenden än vad som omfattas av villkoren i ett tillståndsbeslut liksom andra uppgifter som är relaterade till miljöbalkens tilllämpningsområde och mål.

32 §  Bedrivs miljöfarlig verksamhet, för vilken tillstånd enligt 5 § har meddelats eller som har anmälts enligt 21 §, av annan än den som meddelats tillståndet eller gjort anmälan, skall den nye verksamhetsutövaren snarast möjligt upplysa tillsynsmyndigheten om det ändrade förhållandet.

33 §  I syfte att hindra uppkomst av olägenhet för människors hälsa skall en bostad särskilt;

1. ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra liknande störningar,
2. ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation eller på annat sätt,
3. medge tillräckligt dagsljus,
4. hållas tillfredsställande uppvärmd,
5. ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien,
6. ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål.

34 §  Utöver vad som anges i 9 kap. 9 § miljöbalken skall byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar hållas fria från ohyra.

Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet, skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.

35 §  Det skall finnas tillräckligt med toaletter i eller i anslutning till byggnader där människor vistas under en längre tid av dygnet.

36 §  Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

37 §  Den som avser att anordna en gödselstad eller annan upplagsplats för djurspillning inom område med detaljplan skall anmäla detta till den kommunala nämnden eller till general- läkaren, då generalläkaren utövar tillsyn över verksamheten.

39 §  Om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer, får kommunen föreskriva att

1. nötkreatur, häst, get, får eller svin,
2. pälsdjur eller fjäderfä som inte är sällskapsdjur, eller
3. orm

inte får hållas inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser utan särskilt tillstånd av den kommunala nämnden. Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor.

40 §  Om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun, får kommunen meddela föreskrifter om

1. tomgångskörning med motordrivna fordon,
2. spridande av naturligt gödsel, slam och annan orenlighet inom område med detaljplan eller intill sådant område,
3. inrättande av annat slag av toalett än vattentoalett,
4. hantering av mjölk i utrymme för mjölkprodukter, på vilken livsmedelslagen (2006:804) inte tillämpas,
5. skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter,
6. tillfälligt förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivna områden,
7. skötsel och tillsyn av eldningsanordning för vissa fasta bränslen,
8. tillfälligt förbud mot eldning av löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom planlagt område,
9. bränning av halm på åkermark, och
10. luftvärmepumpar.

Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning på annan plats än i anläggning som avses i 38 § 2, får kommunen meddela föreskrifter för eller förbjuda sådan camping inom särskilt utsatta områden om det behövs för att förhindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.

Kommunen får i ett enskilt fall meddela föreskrifter om begränsningar av eller villkor för utövande av gatumusik på viss offentlig plats om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer. Förordning (2006:845).

41 §  Generalläkaren får, efter samråd med Naturvårdsverket och Socialstyrelsen, meddela de särskilda föreskrifter för Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt som ytterligare kan behövas till skydd mot olägenheter för människors hälsa.

42 §  Om det i en kommun finns tätbebyggt område som inte omfattas av detaljplan, får kommunen, om särskilda skäl föranleder det, föreskriva att en bestämmelse som avses i 37 eller 40 § första stycket 2 skall gälla även sådant tätbebyggt område.

43 §  På en särskild karta skall märkas ut områden som avses i 13 § tredje stycket andra meningen, 17 § första stycket andra meningen, 40 samt 42 §§. Kartan skall fogas till kommunens övriga föreskrifter om hälsoskyddet i kommunen.

44 §  Föreskrifter som en kommun meddelar med stöd av en bestämmelse i denna förordning skall länsstyrelsen på kommunens bekostnad kungöra i länets författningssamling så snart det kan ske. Kommunen skall se till att föreskrifterna anslås och införs i ortstidning samt att tryckta exemplar av de samlade föreskrifterna finns att tillgå för allmänheten.

Kommunen skall skyndsamt underrätta länsstyrelsen om de föreskrifter som kommunen har meddelat enligt första stycket.

Första och andra stycket gäller också när kommunen har föreskrivit om tillståndsplikt enligt 13 § tredje stycket andra meningen och 17 § första stycket andra meningen.

Kommunen skall skyndsamt underrätta lantmäterimyndigheten när föreskrifter enligt 40 § första stycket 5 har meddelats, ändrats eller upphävts.

45 §  Kommunen skall utöver vad som framgår av förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken ägna särskild uppmärksamhet åt följande byggnader, lokaler och anläggningar;

1. byggnader som innehåller en eller flera bostäder och tillhörande utrymmen,
2. lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande,
3. samlingslokaler där många människor brukar samlas,
4. hotell, pensionat och liknande lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds tillfällig bostad,
5. idrottsanläggningar, campinganläggningar, badanläggningar, strandbad och andra liknande anläggningar som är upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas av många människor,
6. lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling, och
7. lokaler för förvaring av djur.

46 §  En ansökan eller en anmälan till den kommunala nämnden enligt bestämmelserna i 37 och 38 §§ eller bestämmelse meddelad med stöd av 39, 40 och 42 §§ skall vara skriftlig och innehålla de uppgifter som behövs för ärendet samt de ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma de anordningar, lokaler eller anläggningar som avses i ansökan eller anmälan.

Bestämmelse om undantag från skyldigheten att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap.miljöbalken finns i 2 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar.

47 §  Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka försiktighetsmått som skall gälla vid

1. träskyddsbehandling genom doppning,
2. träskyddsbehandling genom tryck- eller vakuumimpregnering,
3. oorganisk ytbehandling genom fosfatering,
4. utsläpp av industriellt avloppsvatten,
5. rening av avloppsvatten från tätbebyggelse,
6. utsläpp till luft från anläggningar för förbränning av kommunalt avfall som har beviljats tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) eller miljöbalken,
7. utsläpp till luft av kväveoxider, svaveloxid och stoft från förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt om 50 MW eller mer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar,
8. användning av avloppsslam i jordbruk,
9. utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar i enlighet med rådets direktiv 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG.
10. lagring, tömning, demontering och annat omhändertagande av skrotbilar, och
11. lagring, förbehandling, återvinning och bortskaffande av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter. Förordning (2005:214).

48 §  Miljödomstolen skall underrätta Naturvårdsverket om dom eller beslut som domstolen har meddelat med anledning av talan enligt 32 kap.miljöbalken.

49 §  I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken och förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn och avgifter.

49 a §  Naturvårdsverket skall ansvara för sådant utbyte av information och sådan rapportering som avses dels i artikel 16 i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, dels i artikel 11 i rådets direktiv 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar. Förordning (2001:129).

50 §  I 18 kap. 1 §, 19 kap. 1 § och 23 kap. 1 §miljöbalken finns bestämmelser om överklagande.

Ett beslut av länsstyrelse eller kommun att enligt 24 kap. 7 § miljöbalken självmant ta upp fråga om omprövning av en verksamhet får inte överklagas.

51 §  I 29 kap.miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande.