1 §  Denna förordning innehåller särskilda bestämmelser om förbud mot eller andra restriktioner för hantering av

1. kadmiumämnen,
2. klorerade lösningsmedel,
3. kvicksilver,
4. kadmium, kvicksilver, bly, sexvärt krom och andra kemiska produkter i elektriska och elektroniska produkter och i batterier,
5. tungmetaller i förpackningar,
6. ammunition som innehåller bly,
7. textiltvättmedel som innehåller fosfater, och
8. vissa andra hälso- eller miljöfarliga kemiska produkter och varor.

Förordningen är meddelad med stöd av 14 kap. 8 § miljöbalken i fråga om 3–11, 11 b–14 och 14 b–20 §§, med stöd av 36 § produktsäkerhetslagen (2004:451) i fråga om 15 a–15 c §§ och i övrigt med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen.

Förordningen gäller inte kemiska produkter och biotekniska organismer som omfattas av läkemedelslagen (1992:859), livsmedelslagen (2006:804) eller lagen (2006:805) om foder och animaliska produkter. Förordning (2009:209).

2 §  Med kadmiumämne avses metallen kadmium eller en kemisk förening vari metallen ingår.

3 §  Kadmiumämne får inte användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne.

Varor som har ytbehandlats med ett kadmiumämne eller som innehåller ett sådant ämne som stabilisator eller som färgämne får inte yrkesmässigt saluföras eller överlåtas. Varorna får inte yrkesmässigt importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen.

Gödselmedel hänförliga till tulltaxenummer 25.10, 28.09, 28.35, 31.03 och 31.05 som innehåller högre halt kadmium än 100 gram per ton fosfor får inte saluföras eller överlåtas.

4 §  I fråga om förbuden i 3 § första och andra styckena får Kemikalieinspektionen meddela föreskrifter om sådana undantag och ge sådana dispenser i det enskilda fallet som behövs för en användning av ämnen eller varor som har väsentlig betydelse från allmän synpunkt. I fråga om varor som har tillverkats utomlands, får sådana föreskrifter och dispenser också avse varor

1. där endast en liten del av varan har behandlats med eller innehåller kadmiumämne, eller
2. som av särskilda skäl bör undantas från förbuden.

Kemikalieinspektionen får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 3 § tredje stycket, om det finns särskilda skäl.

Om en vara som avses i 3 § andra stycket omfattas av bestämmelserna om oförtullade varor i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. men inte kan försäljas enligt 4 § den lagen, ska Kemikalieinspektionen i det enskilda fallet besluta hur varan ska hanteras. Förordning (2008:255).

5 §  Kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid, trikloretylen eller tetrakloretylen får inte saluhållas eller överlåtas till konsumenter för enskilt bruk.

Kemikalieinspektionen får föreskriva att varor som innehåller metylenklorid, trikloretylen eller tetrakloretylen inte får saluhållas eller överlåtas till konsumenter för enskilt bruk.

6 §  Kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid eller trikloretylen får inte saluhållas, överlåtas eller användas yrkesmässigt.

7 §  Om det finns särskilda skäl, får Kemikalieinspektionen meddela föreskrifter om undantag från förbud enligt 5 och 6 §§.

Om det finns synnerliga skäl, får Kemikalieinspektionen i det enskilda fallet medge dispens från förbud enligt 5 eller 6 §.

8 §  Med kvicksilver avses i denna förordning kvicksilver och kemiska föreningar och beredningar där kvicksilver används eller har tillsatts.

Med varor som innehåller kvicksilver avses i denna förordning varor och utrustning där kvicksilver används eller har tillsatts. Förordning (2009:14).

9 §  Kvicksilver får inte släppas ut på den svenska marknaden, användas i eller yrkesmässigt föras ut från Sverige.

Varor som innehåller kvicksilver får inte släppas ut på den svenska marknaden eller yrkesmässigt föras ut från Sverige. Förordning (2009:14).

10 §  Förbuden i 9 § gäller inte

1. kvicksilver som förekommer naturligt i kol, malm eller malmkoncentrat,
2. batterier som omfattas av bestämmelserna i 11 c §,
3. förpackningar och förpackningskomponenter som omfattas av bestämmelserna i 12 och 14 §§,
4. motorfordon och släpvagnar till dessa fordon som omfattas av bestämmelserna om typgodkännande i fordonsförordningen (2002:925),
5. lätta lastbilar och andra personbilar än EG-typgodkända personbilar som omfattas av 2 § förordningen (2003:208) om förbud mot vissa metaller i bilar,
6. produkter för in vitro-diagnostik som omfattas av lagen (1993:584) om medicintekniska produkter,
7. humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel som omfattas av läkemedelslagen (1992:859) och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet2,
8. inom de användningsområden som avses i bilaga XVII punkt 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG3, senast ändrad genom förordning (EG) nr 1272/ 20084 om det är fråga om användning inom forskning och utveckling eller för analysändamål eller utsläppande på marknaden för sådan användning, eller
9. yrkesmässig utförsel eller införsel av
   1. varor i samband med reparation eller kalibrering utomlands,
   2. militär utrustning i samband med övning, utbildning eller internationell verksamhet, eller
   3. reservdelar och andra komponenter för reparation och underhåll av utrustning för ett specifikt militärt ändamål. Förordning (2009:14).

10 a §  Trots bestämmelserna i 9 § får

1. avfall som innehåller mindre än 0,1 viktprocent kvicksilver föras ut från Sverige, om syftet med utförseln är bortskaffande, och
2. avfall föras ut ur Sverige, om syftet med utförseln är återvinning.

Den som för ut kvicksilverhaltigt avfall för återvinning ska se till att kvicksilvret återförs till Sverige snarast efter det att återvinningsprocessen avslutats. Om det finns särskilda skäl får Naturvårdsverket i det enskilda fallet ge dispens från kravet på återförande till Sverige. Förordning (2009:14).

11 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 9 §, om undantaget eller dispensen inte innebär något påtagligt bidrag till att människor eller miljön exponeras för kvicksilver och

1. användningen tillgodoser ett väsentligt allmänt behov och några andra alternativ inte finns tillgängliga på marknaden, eller
2. det finns särskilda skäl.

En föreskrift eller dispens enligt första stycket får inte utformas så att den strider mot sådana förbud mot diskriminering som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Förordning (2009:14).

11 a §  Med elektriska och elektroniska produkter avses i denna förordning detsamma som i förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.

Med batterier och bärbara batterier avses i denna förordning detsamma som i förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier.

Med batterier av knappcellstyp avses i denna förordning små runda bärbara batterier med större diameter än höjd och som används i hörapparater, i klockor, i små bärbara apparater, som reservkraft eller för andra särskilda ändamål. Förordning (2009:54).

11 b §  Oavsett vad som följer av 3, 4, 10 och 11 §§ får kadmium, kvicksilver, bly, sexvärt krom, polybromerade bifenyler eller polybromerade difenyletrar inte ingå i varor som släpps ut på marknaden, om varorna är

1. elektriska eller elektroniska produkter som ingår i någon av produktkategorierna 1–7 eller 10 i bilaga 1 till förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter,
2. belysningsarmaturer för användning i hushåll, eller
3. glödlampor. Förordning (2009:14).

11 c §  Det är förbjudet att yrkesmässigt saluföra, överlåta eller till Sverige föra in

1. batterier som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver, och
2. bärbara batterier som innehåller mer än 0,002 viktprocent kadmium.

Förbuden gäller även batterier som är inbyggda i elektriska och elektroniska produkter. Förordning (2008:837).

11 d §  Förbudet i 11 b § gäller inte

1. reservdelar avsedda för reparation eller återanvändning av elektriska och elektroniska produkter som släppts ut på marknaden före den 1 juli 2006,
2. produkter som ingår eller som tillverkas och säljs enbart för att ingå som en del av en vara som inte omfattas av 11 b §, eller
3. produkter eller delar till produkter som har samband med skydd av väsentliga säkerhetsintressen hos en medlemsstat i Europeiska unionen, vapen, ammunition eller krigsmateriel, om produkterna tillverkats för ett specifikt militärt ändamål. Förordning (2008:837).

11 e §  Förbudet i 11 c § första stycket 1 gäller inte batterier av knappcellstyp som innehåller högst 2 viktprocent kvicksilver.

Förbudet i 11 c § första stycket 2 gäller inte bärbara batterier som är avsedda att användas i

1. nöd- och alarmsystem inbegripet nödbelysningssystem,
2. medicinsk utrustning, eller
3. sladdlösa bärbara apparater som är avsedda för underhålls-, bygg- eller anläggningsverksamhet eller trädgårdsarbete (elektroniska handverktyg). Förordning (2008:837).

11 f §  Kemikalieinspektionen får meddela sådana föreskrifter om maximikoncentrationer och undantag från 9 och 11 b §§ som är förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter7, senast ändrat genom direktiv 2008/35/EG8. Förordning (2009:14).

12 §  Förpackningar och förpackningskomponenter får inte tillverkas, saluföras eller överlåtas om summan av koncentrationerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom överstiger följande värden:

1. 600 µg/g,
2. 250 µg/g efter den 30 juni 1999,
3. 100 µg/g efter den 30 juni 2001.

Beträffande användning av kadmiumämne för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne finns särskilda bestämmelser i 3 och 4 §§.

Första stycket gäller inte förpackningar som varit i bruk före den 31 december 1994.

13 §  Bestämmelserna i 12 § gäller inte förpackningar eller förpackningskomponenter som uteslutande är framställda av sådant blykristallglas som avses i rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas2, senast ändrat genom rådets beslut av den 1 januari 19733.

14 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet medge dispens från bestämmelserna i 12 och 13 §§, i den utsträckning det behövs för att iaktta de beslut som Europeiska gemenskapernas kommission har fattat enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall.

14 a §  I denna förordning avses med

ammunition: patroner laddade med hagel eller med kula,

våtmark: ett vegetationstäckt område där vattenytan är nära under, i nivå med eller nära över markytan och där vattennivån tillåts variera med de naturliga säsongsvariationerna, och

jaktstigsskytte: skytte mot målfigurer i terräng. Förordning (2007:988).

14 b §  Patroner som är laddade med blyhagel får inte användas

1. vid skytte som inte är jakt,
2. vid jakt på våtmarker, eller
3. vid jakt över grunda delar av öppet vatten. Förordning (2007:988).

14 c §  Om det med hänsyn till syftet eller säkerheten vid användningen inte finns något godtagbart blyfritt ammunitionsalternativ, får hagel som innehåller bly trots förbudet i 14 b § 1 användas vid

1. provskjutning,
2. jaktstigsskytte, och
3. prov avseende jägarexamen för godkänd provledare. Förordning (2007:988).

14 d §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om

1. undantag från förbudet i 14 b § 1 för
   1. historiskt skytte, och
   2. skytte i sportskyttegrenarna trap, dubbeltrap och skeet, om Internationella sportskyttefederationens regler inte ger utrymme för användning av blyfri ammunition i dessa grenar,
2. verkställigheten av 14 b § 3, och
3. i fråga om andra än Försvarsmakten och Försvarets materielverk, åtgärder som ska vidtas på skjutbanor och skjutfält där ammunition som innehåller bly används så att blyet inte medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Förordning (2007:988).

14 e §  Textiltvättmedel som innehåller fosfater får inte saluhållas eller överlåtas till konsumenter för enskilt bruk, om den totala fosforhalten i medlet överstiger 0,2 viktprocent. Förordning (2007:1304).

15 §  Följande kemiska produkter eller varor får inte saluhållas eller överlåtas:

1. tändstickor i vars tändmassa ingår vit eller gul fosfor,
2. varor för rensning av avlopp, om varan innehåller syra till en halt som överstiger tio viktprocent eller bas (lut) i flytande form till en halt som överstiger två viktprocent,
3. motorkylarvätska, spolarvätska eller andra bilvårdsmedel som innehåller metanol, såvida medlet inte samtidigt innehåller etanol och metanolhalten uppgår till högst fem viktprocent av mängden etanol.

15 a §  Bestämmelserna i 15b och 15 c §§ ska tillämpas endast i fråga om produkter och varor som är avsedda för fysiska personer som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet (konsumenter). Förordning (2009:209).

15 b §  Det är förbjudet att yrkesmässigt tillhandahålla kemiska produkter, varor eller delar av varor som enligt uppgift innehåller dimetylfumarat eller där koncentrationen av dimetylfumarat är högre än 0,1 milligram per kilogram. Förordning (2009:209).

15 c §  Den som i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit kemiska produkter, varor eller delar av varor som enligt uppgift innehåller dimetylfumarat eller där koncentrationen av dimetylfumarat är högre än 0,1 milligram per kilogram ska

1. dra tillbaka produkterna, varorna eller varudelarna från marknaden,
2. på lämpligt sätt informera konsumenter om riskerna med dimetylfumarat, och
3. återkalla produkterna, varorna eller varudelarna. Förordning (2009:209).

16 §  Varor av följande slag får inte saluhållas eller överlåtas, om de innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och därigenom kan befaras medföra skada på människor:

1. sjukvårds- och sanitetsartiklar,
2. klädesplagg och material till sådana,
3. hushållsgods. Förordning (1999:620).

17 §  Om det finns särskilda skäl, får Kemikalieinspektionen i det enskilda fallet medge dispens från 15, 16 eller 16 a §. Förordning (1999:620).

18 §  I fråga om spridning av kalk eller annat ämne för att motverka försurning i sjöar eller vattendrag får länsstyrelsen meddela föreskrifter om

1. de försiktighetsmått som skall iakttas vid spridningen,
2. de kontrollåtgärder som i övrigt behövs.

En kopia av länsstyrelsens beslut skall sändas till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

19 §  En kemisk produkt som är avsedd för att bekämpa olja som har kommit lös i eller invid ett vattenområde eller för sanering med anledning av sådant utflöde får endast användas enligt föreskrifter som Naturvårdsverket meddelar.

20 §  Avloppsslam för jordbruksändamål får saluhållas och överlåtas endast om metallhalten inte överstiger vad som framgår av följande:

Om det finns särskilda skäl, får Naturvårdsverket, med iakttagande av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i det enskilda fallet medge dispens från vad som sägs i första och andra stycket.

21 §  Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av Kemikalieinspektionen.

22 §  I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken och förordningen (1998:942) om kemikalieavgifter m.m. finns bestämmelser om tillsyn och avgifter. Förordning (1998:1431).

23 §  I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande.

24 §  I 29 kap.miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande.