AD 1993 nr 138

TCO-OF:s sektor för området civil statsförvaltning (TCO-OF/C)

mot

Staten genom Statens Arbetsgivarverk.

l. Avtalssituationen

Mellan parterna gäller kollektivavtal om lönt och allmänna anställningsvillkor.

`Det är ostridigt att avtalet om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S) är tillämpligt i den arbetsbristsituation som målet rör. Enligt 3 § i detta avtal gäller att turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns.

Mellan parterna är tvistigt i vad mån TurA-S gällde som kollektivavtal mellan staten och medlemmar i ST under den tid som är aktuell i målet.

2. Bakgrund

Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 15 juni 1992 att säga upp följande arbetstagare på grund av arbetsbrist: L.S., E.B., L.F., S.S., B.R., L.J., A.P., G.R., S.H. och A.R. Samtliga är medlemmar i ST.

Bakgrunden till uppsägningarna var en minskad medelstilldelning till länsstyrelsen för budgetåret 1992/93 samt den överföring av handels- och föreningsregistren från länsstyrelserna till Patent- och registreringsverket (PRV) som hade aktualiserats.

Under våren 1992 förde länsstyrelsen förhandlingar med SACO och ST enligt medbestämmandelagen angående den neddragning av länsstyrelsens verksamhet, bl.a. i form av uppsägningar, som skulle följa på den krympta budgetramen och det ändrade huvudmannaskapet för handels- och föreningsregistren. Lokala förhandlingar hölls angående organisationsförändringar och verksamhetsinskränkningar samt lokala och centrala förhandlingar om bestämmande av vilka turordningskretsar som skulle tillämpas och om arbetstagarnas placering i kretsarna. Parterna enades om arbetstagarnas plats i turordningen men stannade i oenighet om hur uppdelningen enligt 3 § TurA-S av arbetstagarna i turordningskretsar skulle ske.

I enlighet med den ståndpunkt länsstyrelsen intagit vid förhandlingarna bestämdes, såvitt i målet är aktuellt, att "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete", "Assistenter vid handels- och föreningsregistren", "Handläggare vid handels- och föreningsregistren", "Handläggaruppgifter vid bil- och båtregistren", "Arbetsrättsuppgifter, disciplinära frågor" samt "Handläggaruppgifter, övningsverksamhet, civilförsvaret" skulle utgöra turordningskretsar.

Kretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete" kom att omfatta bl.a. L.S., "Assistenter vid handels- och föreningsregistren" bl.a. E.B., L.F. och S.S. och "Handläggare vid handels- och föreningsregistren" bl.a. B.H., L.J., A.P. och G.R. I kretsen "Arbetsrättsuppgifter, disciplinära frågor" ingick endast en arbetstagare, nämligen S.H. Även kretsen "Handläggaruppgifter, övningsverksamhet, civilförsvaret" omfattade endast en arbetstagare, nämligen A.R.

Den ståndpunkt som arbetstagarparterna intog vid förhandlingarna innebar bl.a. att de turordningskretsar som de i målet aktuella arbetstagarna kommit att tillhöra blivit för snäva. Sålunda borde till samma krets som L.S. hänföras även assistenterna vid handels- och föreningsregistren - däribland E.B., L.F. och S.S. - samt vissa arbetstagare som över huvud inte turordnats. Vidare borde handläggarna vid handels- och föreningsregistren - således bl.a. L.S., L.J., A.P. och G.R. - bilda gemensam krets med arbetstagarna i kretsen "Handläggaruppgifter vid bil- och båtregistren". Slutligen borde varken S.H. eller A.R. bilda enmansturordningskretsar utan turordnas tillsammans med vissa övriga arbetstagare vid de enheter där S.H. och A.R. tjänstgjorde.

De nu aktuella uppsägningarna har lett till tvist mellan TCO-OF/C, som ST och dess medlemmar tillhör, och staten.

Tvisten kan delas upp i tre frågor.

Den. första tvistefrågan. gäller huruvida, såsom staten anser, länsstyrelsen enligt 3 § TurA-S haft rätt att dela upp arbetstagarna i turordningskretsar på det sätt som skett eller om uppdelningen, såsom TCO-OF/C gör gällande, rätteligen skulle ha skett i enlighet med den av arbetstagarsidan vid de ovan nämnda förhandlingarna intagna ståndpunkten. Hade kretsindelningen skett på det av ST förordade sättet skulle enligt TCO-OF/C:s mening de i målet aktuella arbetstagarna inte ha blivit uppsagda, eftersom turordningskretsarna då tillförts ett sådant antal anställda med kortare statlig anställningstid att de förra undgått uppsägning.

Bakgrunden till den andra tvistefrågan är i korthet följande.

Med verkan fr.o.m. den 1 januari 1991 upplöstes TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) till vilken ST och dess medlemmar då var anslutna. TCO-S ersattes av TCO-OF/C.

Det i målet aktuella TurA-S har på arbetstagarsidan ingåtts av bl.a. TCOS. Enligt förhandlingsprotokoll den 30 april 1993 beslöt SAV samt TCO-OF:s sektorer A, C och F att bl.a. TurA-S skulle gälla mellan dem fr.o.m. den 1 maj 1993.

Med hänsyn härtill gör staten gällande i målet att TurA-S inte gällde mellan staten och de i målet aktuella arbetstagarna och tillika medlemmarna i ST vid tiden för uppsägningarna eftersom TCO-S då upphört och det nya TCO-OF/C ännu inte anslutit sig till avtalet. Detta betyder att TCO-OF/C i målet inte kan gentemot staten åberopa sig på någon rätt till allmänt skadestånd för ST:s medlemmar för det fall att de aktuella uppsägningarna inte skulle stå i överensstämmelse med 3 § i TurA-S. TCO- OF/C intar motsatt ståndpunkt och menar bl.a. att upplösning av en kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation, enligt vad som framgår av AD:s praxis, inte automatiskt medför att kollektivavtalet upphör att gälla i förhållandet mellan arbetsgivaren och den upplösta organisationens medlemmar.

Den tredje tvistefrågan har sin upprinnelse i den ovan nämnda överföringen av huvudmannaskapet för handels- och föreningsregistren från länsstyrelserna till PRV. I korthet föregicks ändringen härvidlag av följande överväganden från regeringens sida.

I propositionen om en ny småföretagspolitik gjorde regeringen bedömningen (grop. 1991/92:51 s. 40, småföretagarpropositionen) att PRV som ny huvudman efter länsstyrelserna borde överta förandet av handels- och föreningsregistren från den 1 januari 1993. Övertagandet skulle ske på ett sådant sätt att PRV senast den 1 juli 1993 skulle kunna inleda en länsvis överföring till sitt ADB-register. Regeringen uppdrog i beslut den 16 januari 1992 åt PRV att utreda hur ändringen av huvudmannaskapet praktiskt skulle genomföras. PRV presenterade den 16 mars 1992 resultatet av utredningen i en rapport för regeringen genom näringsdepartementet. I rapporten konstaterades att den av regeringen önskade nya ordningen kunde inledas den 1 juli 1993 samtidigt som man föreslog att PRV tillsammans med länsstyrelserna skulle upprätta en tidplan för registeromläggningen. I budgetpropositionen erinrade regeringen om uttalandet i småföretagarpropositionen och tillkännagav (prop. 1991/92:100 Bil. 13 s. 88) sin avsikt att ge PRV i uppdrag att utreda vissa i sammanhanget utestående frågor. Sålunda uppdrog regeringen den 11 juni 1992 åt PRV att i samråd med länsstyrelserna upprätta en tidplan av nyss nämnt slag. I den plan som sedermera, den 30 september 1992, ingavs till regeringen föreslog PRV att handels- och föreningsregistren vid Länsstyrelsen i Stockholms län skulle överföras till PRV från och med den 1 januari 1993. Regeringen beslöt den 24 september 1992 (jfr prop. 1992/93:27, LU 1992/93:10, rskr, 1992/93:75) att utse PRV till ny huvudman för handels- och föreningsregistren från och med den 1 januari 1993.

Mot denna bakgrund anser TCO-OF/C att uppsägningarna den 15 juni 1992 av de i målet aktuella arbetstagarna vid länsstyrelsens handels- och föreningsregister skett i förtid, d.v.s. innan något beslut eller någon proposition förelåg beträffande den nya organisationen av registerhanteringen. Enligt TCO-OF/C har därför uppsägningarna av dessa arbetstagare saknat saklig grund enligt 7 § anställningsskyddslagen,

Staten intar den motsatta ståndpunkten och gör gällande att det vid tiden för uppsägningarna fanns tillräckligt underlag från regeringshåll och från PRV för att länsstyrelsen med fog kunde utgå från att en arbetsbristsituation skulle uppstå vid handels- och föreningsregistren den 1 juli 1993. Med hänsyn till att uppsägningstiderna för de vid registren anställda kunde komma att uppgå till så lång tid som ett är var det vidare, enligt staten, nödvändigt att uppsägningarna skedde redan den 15 juni 1992.

Tvisteförhandlingar har ägt rum utan att parterna kunnat enas, varefter TCO-OF/C har väckt talan mot staten vid arbetsdomstolen.

3. Yrkanden

TCO-OF/C har i första hand yrkat att arbetsdomstolen skall med stöd av 8 kap. 3 § LOA ogiltigförklara uppsägningarna av de i målet aktuella arbetstagarna, dock med undantag för uppsägningen av B.H. eftersom hon numera erhållit ny statlig tillsvidareanställning, samt förplikta staten att till var och en av arbetstagarna, B.H. inberäknad, utge 40 000 kr som allmänt skadestånd för brott mot 3 § TurA-S.

För det fall att förstahandsyrkandet inte skulle vinna bifall till den del det avser arbetstagarna vid handels- och föreningsregistren yrkar TCO-OF/C i andra hand att arbetsdomstolen skall med stöd av 34 § anställningsskyddslagen ogiltigförklara uppsägningarna av dessa arbetstagare, alltjämt med undantag för uppsägningen av B.H., samt förplikta staten att till envar av dem, sålunda även till B.H., utge 40000 kr som allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen.

På samtliga skadeståndsbelopp har TCO-OF/C yrkat ränta enligt 6 § räntelagen från den 13 oktober 1992, d.v.s. då staten fick del av stämning i målet, tills betalning sker.

Staten har bestritt bifall till käromålet och inte vitsordat något skadeståndsbelopp eller ränteyrkande som i och för sig skäligt.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

4. Parternas utveckling av talan

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

4.1 Frågan om turordningskretsarna varit felaktiga

4.1.1 Allmänt

4.1.1.1 TCO-OF/C

De i målet aktuella arbetstagarna sades den 15 juni 1992 upp på grund av arbetsbrist. Enligt 3 § TurA-S skall vid uppsägning på grund av arbetsbrist arbetstagare med "i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" bilda turordningskrets. TCO-OF/C vill här erinra om tidigare uttalanden i arbetsdomstolens domar vilka är betydelsefulla att ha i åtanke vid den fortsatta framställningen i denna del.

I domen AD 1992 nr 90 förklarade sålunda arbetsdomstolen att den nu nämnda bestämmelsen i TurA-S byggde på de grundläggande reglerna i anställningsskyddslagen om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Reglerna innebar att turordningen bland de arbetstagare som berördes av arbetsbristen bestämdes i första hand av längden av arbetstagarnas anställningstid och i andra hand av deras levnadsålder. Domstolen uttalade vidare att det kunde iakttas, att ju snävare man tolkade uttrycket "i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" desto mer uttunnat blev det skydd för anställningen som följde av en arbetstagares längre anställningstid. Eftersom ett bättre anställningsskydd med längre anställningstid var anställningsskyddslagen huvudprincip i turordningssammanhanget måste det, enligt arbetsdomstolens mening, anses bäst överensstämma med grunderna för anställningsskyddslagen att uttrycket "i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" gavs en relativt vidsträckt tolkning. Uttalandet upprepades i domen AD 1993 nr 85 vari arbetsdomstolen vidare betonade att det vid en jämförelse mellan olika arbetstagares arbetsuppgifter var arbetsuppgifternas faktiska innehåll och inte eventuella organisatoriska skillnader som skulle jämföras.

Enligt TCO-OF/C:s mening har länsstyrelsen i strid mot arbetsdomstolens nu berörda praxis gett bestämmelsen i 3 § TurA-S en för snäv tillämpning. Om bestämmelsen hade tillämpats korrekt, d.v.s. på det sätt som TCO-OF/C närmare kommer att utveckla i det följande, skulle de i målet aktuella turordningskretsarna ha omfattat ett tillräckligt antal arbetstagare med kortare statlig anställningstid än de nu berörda för att dessa skulle ha undgått att drabbas av uppsägning.

4.1.1.2 Staten

Staten vill inledningsvis stryka under att det är arbetsuppgifterna hos den eller de arbetstagare som ingår i de av länsstyrelsen fastlagda turordningskretsarna och som, enligt vad TCO-OF/C gör gällande, rätteligen inte borde ha sagts upp som utgör normen för bedömningen av om staten tillämpat bestämmelsen i 3 § TurA-S på ett korrekt sätt.

Visserligen har arbetsdomstolen i den av TCO-OF/C berörda domen AD 1993 in 85 upprepat att uttrycket "i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" skall ges en vidsträckt tolkning. Det är emellertid numera svårt att ange var den yttre gränsen för uttryckets innebörd går. Dock finns vissa omständigheter som får anses tyda på att fråga är om arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter, Sådana omständigheter är att arbetstagarna har likartad utbildning och kompetens och att deras respektive arbetsuppgifter är till sin karaktär utbytbara.

Staten vill vidare påpeka att de arbetsbeskrivningar som i målet utgör stommen för jämförelsen av olika arbetstagares arbetsuppgifter vid tiden för uppsägningarna har presenterats av TCO-OF/C i form av s.k. TNS- uppgifter. Det är ett i sammanhanget tämligen grovt klassificeringssystem där man använder sig av vissa schabloner för att beskriva en arbetstagares arbetsuppgifter. På grundval härav åsätts arbetstagaren en viss TNS-kod som används för statistiska ändamål. Det är alltså viktigt att hålla i minnet att TNS-beskrivningarna utformats på ett stereotypt sätt och med ett annat syfte än det i målet aktuella. Av den anledningen ligger beskrivningarna på en högre abstraktionsnivå än som är önskvärt i en tvist av förevarande slag.

4.1.2 Kretsindelningen rörande L.S. samt E.B., L.F. och S.S.

4.1.2.1 TCO-OF/C

L.S. har inordnats i turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete". Allmänna kontorsgöromål kan sägas i huvudsak utgöras av telefonpassning, ombesörjande av utskick, kontorsservice och sysslor med karaktär av allmänna kontorsrutiner.

L.S. tjänstgjorde vid inköps- och servicekontoret vilket upphörde den 1 juli 1992. Övriga arbetstagare i hennes turordningskrets återfanns vid enheter som juridiska enheten, socialenheten och lantbruksenheten. TCO- OF/C har inget att invända mot att L.S. placerats i kretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete" men kretsen bör i sådant fall kompletteras med vissa ytterligare arbetstagare som också varit sysselsatta med allmänna kontorsgöromål. Dessa ytterligare arbetstagare är de som länsstyrelsen hänfört till kretsen "Assistenter vid handels- och föreningsregistren" - således bl.a. E.B., L.F. och S.S. och i det följande nämnda assistenter som inte alls inordnats i någon turordningskrets. Om kretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete" hade omfattat nu nämnda arbetstagarkategorier skulle 26 arbetstagare med kortare sammanlagd statlig anställningstid än L.S., E.B., L.F. och S.S. ha ingått i kretsen i följd varav de sist nämnda hade undgått uppsägning.

Vad gäller L.S:s arbetsuppgifter framgår att hon utförde skrivarbete på ordbehandlare, skötte telefonpassning, beställde blanketter, räknade ut belopp som skulle debiteras och fakturerade, fungerade som avbytare i växel, reception och vaktmästeri, ansvarade för postöppning och diarieföring vid annan persons frånvaro samt tog hand om besökare och säljare.

E.B., L.F. och S.S., som tjänstgjorde som assistenter vid handels- och föreningsregistren, har utfört sinsemellan likadana arbetsuppgifter, nämligen i huvudsak följande: att öppna och inkomststämpla post, diarieföra och därvid bestämma sökord, handlägga återkallelser, hantera avgifter, utföra s.k. kungörelseläsning omfattande registerhantering, sköta telefonkontakt med andra myndigheter samt bistå allmänheten vid besök och förfrågningar per telefon.

Angående arbetsuppgifterna hos den grupp arbetstagare som över huvud inte inordnats i någon turordningskrets kan följande sägas.

A.E., A.-M.H. och H.M. tjänstgjorde som assistenter vid kansliet för allmänna ombudet i körkortsfrågor. Därvid öppnade de posten, diarieförde, utförde dataarbete, kontrollerade inkomna handlingar och såg till att dessa vid behov kompletterades, utförde skrivarbete samt besvarade allmänhetens telefonförfrågningar.

I.B. och T.S. tjänstgjorde som assistenter vid bil- och båtregistren, med arbetet förlagt till bilregistret. De arbetade huvudsakligen med diarieföring, utskrift och expediering av beslut och underrättelser samt viss ytterligare hantering av handlingar och ärenden, arkivering, arkivvård samt visst statistikarbete. I.B. beräknade vidare överlastavgifter samt svarade på telefonförfrågningar.

L.H., A.P., J.S. och S.V. tjänstgjorde som assistenter vid körkortssektionen, varvid de huvudsakligen ägnade sig åt postöppning, diarieföring, bevakning av pågående ärenden, inmatning samt expediering av beslut, arkivering samt bistod andra myndigheter och allmänhet med upplysningar per telefon.

A.H. och A.H. tjänstgjorde som byråassistent respektive assistent vid socialenheten. De sysslade därvid med bl.a. postöppning och diarieföring, ombesörjde viss hantering av handlingar och ärenden, utförde sekreterargöromål samt gick andra myndigheter och allmänhet till handa vid besök och telefonförfrågningar.

R.R.H. och J.W. tjänstgjorde som byråassistenter vid ekonomienheten. Båda skiftade arbetsuppgifter varannan vecka. Således ansvarade de "vecka ett" för länsstyrelsens kontantkassa, tog emot besök av allmänheten varvid de handlade utbetalningar via L-anvisningar, deponeringsinbetalningar och registreringsavgifter, vidare åtgärdade de värdepost, registrerade samt åtgärdade returer av postförskott, registrerade stämpelbeläggningar och stämde av lagret av avgiftsstämplar samt handlade indrivningsärenden. Under "vecka två" sysslade de med kontering och avstämning, registrerade faktura- och postförskottsinbetalningar, bokförde inkomster och gav service per telefon.

A.E. tjänstgjorde som assistent vid juridiska enheten, varvid hon öppnade posten, inkomststämplade och klassificerade ärenden, skötte registrering och bevakning av ärenden, expediering, arkivering och viss arkivvård.

B.F. tjänstgjorde som byråassistent hos länsveterinären, varvid hon ansvarade för bl.a. enhetens expeditionssysslor, hanterade och åtgärdade posten, diarieförde och bevakade pågående ärenden, ombesörjde expediering, arkiverade, sammanställde ärendestatistik, gjorde utskrifter, författade vissa skrivelser, gjorde budgetuppföljningar, fungerade som inköpssamordnare samt personalrapportör och bistod handläggare och allmänhet med information inom enhetens ansvarsområde.

A.W. tjänstgjorde som assistent vid socialenheten. Därvid arbetade hon som sekreterare at enhetschefen och sysslade med utskrifter av bl.a. brev och utredningar, expedierade, arkiverade och bistod med telefonupplysningar.

E.W.S. tjänstgjorde som byråassistent och arbetade som sekreterare åt länsledningen. Hon fungerade som enhetsoperatör, sammanställde statistik, korrekturläste och utförde utskriftsarbete åt informationsfunktionen samt vikarierade för länsöverdirektörens sekreterare.

E.L. tjänstgjorde som förste byråsekreterare och arbetade som sekreterare åt länsöverdirektören. Därvid utförde hon chefssekreterarsysslor såsom att diarieföra, bevaka samt arkivera ärenden, förmedla interna och externa kontakter, administrera och delta i interna arbetsgruppers arbete. Hon fungerade även som personalrapportör.

Det kan tilläggas att TCO-OF/C i målet har presenterat en sammanställning av hur turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete" skulle ha sett ut om den hade omfattat även de nu nämnda arbetstagarna. Av förbiseende har emellertid inte B.F., R.R.H. och A.W. tagits med på denna lista. Vid de tvisteförhandlingar som förevar gjordes dock från TCO-OF/C:s sida gällande att även dessa arbetstagare skulle ingå i kretsen. Det skall framhållas att dessa tre, enligt uppgifter från länsstyrelsens ekonomienhet, har sådana sammanlagda statliga anställningstider att det är tillräckligt att en av dem tillförs turordningskretsen för att E.B. - som är den av de i målet nu aktuella uppsagda arbetstagarna med kortast sammanlagd statlig anställningstid - skall undgå uppsägning.

4.1.2.2 Staten

Vad gäller assistenterna vid länsstyrelsen kan först allmänt sägas att deras arbetsuppgifter med tiden kommit att ändras genom den ökande användningen av datorer. I och med datoriseringen har nämligen handläggarna i allt större omfattning kommit att på egen hand utföra det allmänna utskriftsarbete som tidigare ålåg assistenterna. I motsvarande mån har assistenterna fått tid att sätta sig in i och överta vissa handläggande uppgifter. Därmed har länsstyrelsen fått två grupper av assistenter, nämligen en "allmän" assistentgrupp som alltjämt utför vad man normalt kallar allmänna kontorsgöromål och en "specialiserad" grupp assistenter. Utvecklingslinjen har visat hän mot att den allmänna gruppen krympte medan gruppen kvalificerade assistenter ökade. Den övertalighetssituation som därmed uppstod inom den allmänna assistentkåren, sammantagen med en för länsstyrelsen minskad medelstilldelning, tvingade länsstyrelsen att säga upp åtskilliga av de assistenter som sysslade med allmänna kontorsgöromål, däribland L.S.

Kännetecknande för assistenterna vid handels- och föreningsregistren, hos allmänna ombudet i körkortsfrågor, vid bil- och båtregistren, körkortssektionen och socialenheten, vilka TCO-OF/C anser skall införlivas i turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete", är att de tillhör gruppen av specialiserade assistenter. Närmare bestämt innebär detta att dessa assistenters arbetsuppgifter är starkt präglade av de uppgifter av handläggande natur som förekommer vid enheterna. Av den anledningen ställs andra krav på kompetens på de specialiserade assistenterna än vad som gäller för assistenter vilka, liksom t.ex. L.S., kommer från den allmänna assistentgruppen. Arbetet vid enheterna styrs av den för enheten aktuella författningsregleringen om vilken de specialiserade assistenterna sålunda måste ha en god och inträngande kunskap, t.ex. när de skall syssla med registratorsuppgifter och diarieförande uppgifter, göromål som inte utförs av assistenter som tillhör den allmänna gruppen. Det fordras dock inte att assistenterna har någon författningskännedom när de inleder sin tjänstgöring vid enheten.

Vidare gäller att assistentgöromålen vid de nu nämnda enheterna kräver en inlärningstid om mellan tre och sex månader för den assistent som, i likhet med L.S., hörde till den allmänna assistentgruppen. Med en så lång inskolningstid kan det inte göras gällande att de specialiserade assistenterna haft i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter med L.S.

Staten kan dock i stort ansluta sig till den av TCO-OF/C lämnade redogörelsen för arbetsuppgifterna för de i denna del aktuella arbetstagarna. Vissa tillägg bör emellertid ske.

Vid handels- och föreningsregistren arbetade sammanlagt tolv personer. E.B., L.F. och S.S. har alla haft registratorsuppgifter och diarieförande uppgifter, vilket dock inte gällde för alla assistenter där.

Beträffande assistenterna vid handels- och föreningsregistren ställdes tre krav.

För det första krävdes att de kunde hitta i det nya, datoriserade materialet och i det äldre, ganska svårtillgängliga, skriftliga materialet, något som krävde övning.

För det andra krävdes att de var noga när de bestämde s.k. sökbegrepp för att registren skulle bli så tillförlitliga som möjligt. Det förhöll sig nämligen allt som oftast sa, att man inte hade tillgång till något organisationsnummer vid sökning i registren. Systemet för sökordssättning var invecklat och tog ganska lång tid att lära sig. Rutinen var den, att sökordssättningen inledningsvis ombesörjdes under eget ansvar av en assistent med registratorsuppgifter. Det slutliga beslutet angående sökordssättningen fattades av en handläggare. Det var dock viktigt att sökordssättningen redan från början gjordes så bra som möjligt eftersom ett namnförslag åtnjöt firmarättsligt skydd redan i och med assistentens sökordssättningsåtgärd. Detta visar att även assistentens åtgärder, åtminstone under en övergångstid, fick vissa rättsverkningar.

För det tredje krävdes att assistenterna besatt sådana kunskaper att de klarade av att sköta den schemalagda telefonrådgivning som tillhandahölls allmänheten. Därvid gällde att kunna svara på frågor som spände över ett vitt associationsrättsligt fält, svar som av den enskilde ofta uppfattades som någon form av myndighetsbesked.

Det rådde inte någon större skillnad mellan verksamheten vid handelsregistret och verksamheten vid föreningsregistret. Vid föreningsregistret arbetade man dock med färre men i gengäld mer omfattande ärenden än vid handelsregistret. En uppgift som utfördes på eget ansvar av assistenterna vid föreningsregistret var att registrera styrelsesammansättningar. Dessa assistenter skötte också registervärd och registergallring på eget initiativ.

A.E., A.-M.H. och H.M. vid kansliet hos allmänna ombudet i körkortsfrågor ansvarar för det bakgrundsarbete som behövs angående de uppgifter som från olika källor kommer till allmänna ombudet. Det kan vara uppgifter i brev från anhöriga till en körkortshavare, uppgifter om sjukdom eller om brott, registeruppgifter från Rikspolisstyrelsen eller uppgifter i domar och godkända strafförelägganden. Därvid klassificerar och bereder de ärenden. Till skillnad från de allmänna assistenterna måste dessa assistenter kunna skilja mellan de olika inkommande handlingarna så att dessa blir klassificerade och registrerade på ett korrekt sätt. Assistenterna hos allmänna ombudet utgör en homogen skara som alla arbetar under stort tryck. Arbetssituationen är sådan att de måste vara starkt specialiserade för att hinna med.

Vid bil- och båtregistren skiljer man inte mellan assistenter och handläggare utan alla, så även I.B. och T.S., är handläggare. Även här råder en pressad arbetssituation. Arbetsuppgifterna skiljer sig väsentligt från de allmänna kontorsgöromålen. De handläggande uppgifterna innebär t.ex. att besluta i bilregistrerings- och vägtrafikskatteärenden, vilket utgör myndighetsutövning. Dessa beslut kräver stor kompetens eftersom man arbetar med en snårig lagstiftning. Vidare skall personalen tillhandagå allmänheten med upplysningar per telefon. Just denna uppgift utfördes dock inte av T.S.

A.H. och A.H. arbetar vid socialenheten på "missbrukssidan" respektive "utskänkningssidan". Därvid ger A.H. i stor utsträckning råd åt socialförvaltningar angående förfarandet enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vidare ansvarar hon för att framställningar om polishandräckning, t.ex. när en missbrukare skall inställa sig för läkarundersökning, i förekommande fall återkallas. A.H. fungerar även som personalrapportör. A.H. sköter registret över dem som har beviljats utskänkningstillstånd och lämnar information om hur det går till att ansöka om sådant tillstånd. Båda konfronteras i sitt arbete med sekretessfrågor vilket ofta innebär svåra avgöranden. Då krävs att man har tillräcklig kunskap för att kunna avgöra huruvida en handling får lämnas ut även om det yttersta ansvaret för att en handling rätteligen utlämnas förvisso bärs av en handläggare.

R.R.H. och J.W. vid ekonomienheten har arbetsuppgifter som är helt väsensskilda från L.S:s. Deras arbete kräver ingående kunskap om bl.a. bokföring och sker till stor del under eget ansvar.

A.E. vid juridiska enheten fungerar ostridigt som enhetsregistrator. Den juridiska enheten har till övergripande uppgift att granska lagenligheten hos de beslut som fattas vid länsstyrelsens övriga enheter. Detta gör att i synnerhet vid denna enhet uppgiften som enhetsregistrator skiljer sig väsentligt från L.S:s göromål.

B.F. hos länsveterinären har helt annorlunda arbetsuppgifter än L.S. Visserligen är hon anställd som assistent och utför också traditionella kontorsgöromål. Uppgifterna i hennes TNS-beskrivning får dock ses som resultatet av en kompromiss. Det kan räcka med att peka på att hon är zoolog med forskningsbakgrund och har undervisat i etologi. Hennes specialitet är beteendena hos djur i fångenskap, vilken kommer väl till pass så fort det blir fråga om ärenden som rör förflyttning av djur inom t.ex. ett område som Skansen. Arbetet vid enheten är ett lagarbete där B.F. med sina särskilda kunskaper kompletterar de två veterinärer som där tjänstgör. En av hennes speciella arbetsuppgifter är att delta i enhetens inspektionsverksamhet. Hon är överkvalificerad för sin tjänst och skulle kunna fungera som beslutsfattare om bara hennes arbetstid medgav det.

E.W.S. och E.L. hos länsledningen respektive länsöverdirektören har båda så specialiserade kontorsuppgifter att deras arbetsuppgifter inte är i huvudsak jämförbara med L.S:s.

Slutligen kan tilläggas att det i och för sig är riktigt att det är tillräckligt att endast endera av R.R.H., B.F. och A.W. tillförs den av TCO-OF/C förordade turordningskretsen för att E.B. skall undgå uppsägning, Emellertid är det, utifrån statens uppfattning om dessa arbetstagares anställningstider vilka härrör från de statliga matriklarna, endast A.W. som i förevarande sammanhang skulle kunna vara av intresse för arbetstagarsidan eftersom hon är den enda av de tre som har kortare sammanlagd statlig anställningstid än E.B.

Sammanfattningsvis är statens inställning i denna del att ingen av de arbetstagare med vilka TCO-OF/C önskar utöka turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete" har haft med L.S. i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.

4.1.3 Kretsindelningen rörande L.J., A.P. och G.R.

4.1.3.1 TCO-OF/C

Turordningskretsen "handläggare vid handels- och föreningsregistren" - vari L.J., A.P. och G.R. ingår - skall utökas med ytterligare arbetstagare, nämligen de som inordnats i kretsen "Handläggaruppgifter vid bil- och båtregistren" eftersom arbetstagarna i de här kretsarna haft i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Om dessa två turordningskretsar sålunda utgjort en enda krets hade L.J., A.P. och G.R. undgått att drabbas av uppsägning då i sådant fall ett flertal arbetstagare med kortare statlig anställningstid än dessa tre hade ingått i den för dem aktuella turordningen.

L.J., A.P. och G.R. tjänstgjorde som handläggare vid handelsregistret. Därvid handlade de under eget ansvar ärenden om registrering och ändringsregistrering av enskilda firmor, handelsbolag och kommanditbolag samt beslutade i sådana ärenden. Vidare bistod de allmänheten med information, råd och vägledning vid besök och per telefon.

Personalen vid bil- och båtregistren som, enligt vad som framgått ovan, inte är uppdelad i handläggare och assistenter, utför arbetsuppgifter av samma slag och tillämpar motsvarande arbetsmetod som handläggarna vid handels- och föreningsregistren. Handläggarna vid bilregistret handlägger under eget ansvar registrerings-, avställnings- och vägtrafikskatteärenden och beslutar i sådana ärenden samt lämnar information inom området till allmänheten. Visserligen tillämpas olika materiell lagstiftning vid respektive register men detta spelar mindre roll eftersom handläggarna inte skall utföra några uppgifter av lagtolkningskaraktär.

TCO-OF/C vill i sammanhanget påpeka att länsstyrelsen i Gotlands län under våren 1993 beslutat att en enda turordningskrets skulle gälla för verksamheten vid handels- och föreningsregistren och bil- och båtregistren. Kretsen omfattade i och för sig endast en arbetstagare men förhållandet tyder ändå på att arbetsuppgifterna vid de olika registren kan anses jämförbara.

4.1.3.2 Staten

Staten har inte något att erinra mot TCO-OF/C:s redogörelse för arbetsuppgifterna hos handläggarna vid handels- och förenings- respektive bil- och båtregistren. Vidare förhåller det sig ostridigt så att de nu aktuella arbetstagarna hade undgått att bli uppsagda om handläggarna vid de olika registerenheterna i enlighet med TCO-OF/C:s synsätt bildat en gemensam turordningskrets.

Emellertid har staten en annan uppfattning om det förhållandet att man vid handels- och föreningsregistren respektive bil- och båtregistren tillämpar skild materiell lagstiftning. Eftersom de handläggande göromålen präglas av den lagstiftning som är aktuell blir, enligt staten, verksamheterna beträffande de båda registerkategorierna synnerligen specialiserade i förhållande till varandra. Handläggarna måste ha ingående kännedom om innehållet i den lagstiftning de dagligen hanterar och använder därmed sådana specialkunskaper att de inte kan sägas ha med varandra i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Givetvis förekommer uppgifter av likartat slag men det är ändå de specialiserade arbetsuppgifterna som dominerar. Detta belyses av att en rutinerad handläggare från någon annan enhet vid länsstyrelsen skulle behöva en inlärningstid om cirka sex månader för att kunna fungera någorlunda självständigt i arbete med endera registerkategorin. Det var alltså inte görligt att som handläggare utan vidare gå mellan registerenheterna.

Det är naturligtvis möjligt, som tydligen varit förhållandet vid länsstyrelsen i Gotlands län, för en person att behärska handläggning av ärenden tillhörande båda registerkategorierna. Kvar står dock att man måste lära sig hanteringen av vardera ärendegruppen för sig. Tiden medgav inte att handläggarna vid länsstyrelsen i Stockholms län lärde sig behärska arbetet inom båda registerområdena. Därtill kommer att denna länsstyrelse är störst i landet vilket gör att registerverksamheten där blir mycket hårdare specialiserad än vid en liten länsstyrelse som den gotländska.

4.1.4 Kretsindelningen rörande S.H.

4.1.4.1 TCO-OF/C

S.H. tjänstgjorde som en av sex handläggare vid länsstyrelsens personalenhet. Han är den ende av enhetens handläggare som inordnats i någon turordningskrets, nämligen kretsen "Arbetsrättsuppgifter, disciplinära frågor". Av S.H:s TNS-beskrivning framgår att han var en av ledarna för ett utvecklingsarbete inom länsstyrelsen som syftade till att motverka uppkomsten av belastningsskador, det s.k. belastningsskadeprogrammet. Vidare framgår att han bistod chefer på alla nivåer vid länsstyrelsen med kvalificerad arbetsrättslig rådgivning, att han inom arbetsmiljöområdet ansvarade för utbildning av chefer och skyddsombud, att han som ende handläggare vid enheten beslutade i ärenden som gällde överklagande av beslut om tjänstetillsättning av polismän, att han fungerade som föredragande i länsstyrelsens personalansvarsnämnd vilket innebar handläggning av disciplinärenden samt att han hade behörighet att företräda staten genom länsstyrelsen som rättegångsombud.

Arbetet som ledare för belastningsskadeprogrammet utförde S.H. på halvtid tillsammans med en annan av enhetens handläggare. Detta var inte någon för S.H. unik kombination av arbetsuppgifter då man vid personalenheten brukade varva projektarbete med löpande arbete. I övrigt sysslade han, precis som de övriga handläggarna, med personaladministrativt arbete innefattande, förutom den nyss nämnda arbetsmiljöutbildningen, tolkning av tillämplig lag samt tillämpning av kollektivavtal. Väl kan sägas att S.H. inte som de andra handläggarna vid enheten fungerat som s.k. kontaktperson gentemot övriga enheter. Inte heller har han annat än som vikarie för personaldirektören under hennes semester tagit del i sådana sedvanliga personaladministrativa sysslor som rekrytering och lönesättning. Omplaceringsfrågor har han endast tangerat och då i samband med handläggningen av disciplinärenden. Emellertid motiverar inte dessa omständigheter att S.H. turordnats på det sätt som skett eftersom det vid personalenheten är brukligt att låta arbetsuppgifterna rotera. Verksamheten där är inte organiserad så att samtliga handläggare under en given tidsperiod utför arbete med sinsemellan likadant innehåll. Handläggarna skall nämligen vara generalister. Exempelvis ansvarar handläggarna för utbildning inom olika specialområden. Som framgått ålåg det S.H. att handha arbetsmiljöutbildning. Någon annan handläggare svarar däremot för t.ex. utbildning inom anställningsskyddslagens område. Vidare har S.H., i likhet med sina kollegor, deltagit i kollektivavtalsförhandlingar. För hans del var det då fråga om förhandlingar om lokala arbetsmiljöavtal medan t.ex. en annan handläggare vid enheten deltagit i förhandlingar om löneavtal.

Vad gäller S.H:s befattning med arbetsrättsliga problem var denna uppgift inte något för honom särskilt då enhetens samtliga handläggare konfronteras med sådana frågor. Genom att S.H., till skillnad från de övriga handläggarna, är jurist torde det visserligen ha legat närmast till hands för honom att ta itu med ärenden som hade arbetsrättslig anknytning. Men därifrån och till att, som länsstyrelsen gjort, låta detta förhållande till dels vara bestämmande för S.H:s inordnande i den nu aktuella turordningskretsen är steget för långt eftersom arbetsrätt i varierande utsträckning utgör en del av samtliga handläggares arbetsfält. Att tyngdpunkten i S.H:s arbete inte låg inom arbetsrättens område stryks därutöver under av att hans tjänster inte togs i anspråk när länsstyrelsen i en första omgång sade upp personal, således vid den uppsägningsrunda som föregick uppsägningen av bl.a. S.H. själv.

Inte heller S.H:s handhavande av de vid enheten förekommande disciplinärendena bör vara avgörande för tians inordning i turordningskrets.

Disciplinärendena var nämligen, och är alltjämt, så få att de utgjorde endast en liten del av S.H:s arbetsområde.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att TCO-OF/C inte kan finna någon omständighet som skulle tala för att, som länsstyrelsen gjort, tillämpa en för S.H. speciell turordningskrets. Det finns inget skäl att på detta sätt skilja ut honom ur handläggargruppen vid länsstyrelsens personalenhet. Förvisso bestrids inte att S.H. må ha haft en eller annan arbetsuppgift som får anses ha legat vid sidan av de övriga handläggarnas göromål. Men TCO-OF/C vill här knyta an till den inledningsvis nämnda domen AD 1992 nr. 90. Arbetsdomstolen gjorde nämligen däri det tankeexperimentet att endast en av flera vid en viss enhet anställda arbetstagare, utöver de sysslor som varit gemensamma för samtliga arbetstagare vid enheten, haft vissa för honom eller henne särskilda arbetsuppgifter. Enligt domstolen framstod det därvid som uppenbart att detta inte kunde utgöra grund för en uppdelning av enhetens personal i skilda turordningskretsar vid tillämpning av regeln i 3 § TurA-S. Enligt TCO-OF/C kan ett motsvarande synsätt anläggas på S.H:s fall. Skall S.H. ingå i en turordningskrets skall med andra ord kretsen även omfatta hans kollegor vid enheten. Om så hade varit fallet hade S.H. inte blivit uppsagd eftersom kretsen då omfattat arbetstagare med kortare sammanlagd statlig anställningstid än vad han hade.

4.1.4.2 Staten

Staten kan i huvudsak ansluta sig till den av TCO-OF/C lämnade redogörelsen för S.H:s arbetsuppgifter. Det förhållandet att S.H. till skillnad från de andra handläggarna vid personalenheten ostridigt inte fungerat som kontaktperson för andra enheter i personaladministrativa frågor är emellertid inte i sammanhanget av så underordnad betydelse som TCO-OF/C vill göra gällande. Enligt statens mening är det nämligen här som en av skiljelinjerna går mellan S.H:s och hans kollegors arbetsuppgifter. De handläggare som var kontaktpersoner erbjöd övriga enheter ett stöd som var anpassat till den enskilda situationen och svarade för allt löpande personaladministrativt arbete.

Vidare vill staten till skillnad från TCO-OF/C betona den arbetsrättsliga anknytning som S.H:s arbetsuppgifter hade. Som man från TCO OF/C:s sida uppgett ansvarade S.H. för handledning av chefer rörande arbetsrättsliga frågor. Detta är något annat än att i sitt arbete stöta på arbetsrättsliga problem. Staten sätter i fråga huruvida någon av de andra handläggarna vid personalenheten skulle ha kunnat utföra dessa S.H:s arbetsuppgifter. Därvid tänker staten tillika på den handläggning av disciplinärenden och besvärsärenden som S.H. ombesörjde. För övrigt förtjänar det nämnas att tanken är att de uppgifter av juridisk natur som ålåg S.H. i framtiden skall handhas av bl.a. andra jurister vid länsstyrelsen. Beträffande renodlat arbetsrättsliga frågor kommer det antagligen att ligga på SAV att i större omfattning än vad som för närvarande är fallet bistå länsstyrelsen. Det nu sagda belyser att den arbetsrättsliga delen av S.H:s arbetsområde fordrar en särskild kompetens. Sammanfattningsvis gör staten gällande att S.H. inte hade i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter med övriga handläggare vid personalenheten.

4.1.5 Kretsindelningen rörande A.R.

4.1.5.1 TCO-OF/C

A.R. tjänstgjorde som förste byråinspektör vid beredskaps- och räddningsenhetens sektion för civilförsvar och fredsräddningstjänst, C/F-sektionen. Länsstyrelsen har inordnat henne som enda arbetstagare vid enheten i turordningskretsen "Handläggaruppgifter, övningsverksamhet, civilförsvaret". Enligt TCO-OF/C borde ytterligare arbetstagare vid enheten ha ingått i samma turordningskrets som A.R. eftersom de hade med henne i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. I sådant fall skulle kretsen ha omfattat sju personer, varav sex med kortare sammanlagd statlig anställningstid än A.R. som därmed hade undgått uppsägning.

De som enligt TCO-OF/C:s förmenande skall tillföras A.R:s turordningskrets tjänstgör samtliga vid en annan av enhetens fem sektioner, nämligen sektionen för rekrytering och administration av civilförsvarspliktiga, R/A-sektionen. Dessa personers arbetsuppgifter måste anses i huvudsak jämförbara med A.R:s då dessa såväl som A.R. i samarbete med kommuner planerade och organiserade utbildning och övningar för civilförsvaret.

I A.R:s arbetsuppgifter ingick att leda hemskyddsövningar för en särskild kategori civilförsvarspliktiga, s.k. hemskyddsgruppchefer. Ärligen ägde ungefär 20 övningar rum. Varje övning pågick i två dagar och försiggick på fältet. Övningarna fordrade ett visst mått administrativt kontorsarbete, såsom att samt åda med kommuner angående vilka samverkansgrupper som var övningsbara samt angående krigsplaceringsläget. Vidare ingick kontakter med och besök hos kommunens beredskapsplanläggare. A.R. medverkade även vid rekryteringen av hemskyddsgruppchefer när det gällde intervjuer samt information till de övningspliktiga. Arbetet med hemskyddsövningarna innebar också åtskilligt sannarbete med R/A-sektionen. Det gällde därvid beställning och utsändning av bl.a. kallelser till övningarna, kontroll av vilka övningspliktiga som beviljats anstånd, redovisning av övningsdeltagarna samt ekonomifrågor. A.R. ombesörjde även sådana göromål som beställning av lokaler och förtäring. Därutöver utförde hon visst arbete med s.k. räddningshundsgrupper, varvid hon bl.a. krigsplacerade räddningshundsekipage och hade kontakt med hundförarna.

Bland de arbetstagare vid R/A-sektionen som TCO-OF/C anser skall ingå i A.R:s turordningskrets finns A.B:s Hon tjänstgör som förste byråinspektör. A.B. arbetar, i likhet med vad A.R. gjorde, med planering och förberedelser inför civilförsvarskurser. I huvuddrag innefattar detta att kalla, intervjua och informera de civilförsvarspliktiga samt besluta var de skall krigsplaceras. Vidare ingår att uppskatta behovet av kursplatser och att samråda med enhetens sektionschefer samt med utbildningsledare. Därutöver åligger det A.B. att komma med förslag till bedömningar i anståndsfrågor samt handlägga ärenden om åtal för utevaro från övning. Det skall noteras att en viss del av planeringsarbetet inför civilförsvarsövningarna skedde i samråd med A.R.

En annan arbetstagare som TCO-OF/C menar skall ingå i A.R:s turordningskrets är M.O.F. som tjänstgör som förste byråinspektör vid R/A-sektionen. Därvid krigsplacerar hon i samråd med kommunernas beredskapsplanläggare hemskyddsgruppchefer, d.v.s. den kategori av civilförsvarspliktiga för vilken A.R. var i andra avseenden ansvarig. Vidare deltar hon i inskrivningen av de civilförsvarspliktiga genom att medverka vid intervjuer och informationsverksamhet, något som ju också A.R. gjorde såvitt gällde hemskyddsgruppcheferna. Vad gäller hemskyddsutbildningen undersökte M.O.F. elevunderlaget och behovet av utbildning samt upprättade tid- och terminsplaner för utbildningen, allt i samråd med A.R. Vidare deltog hon som biträdande övningsledare i hemskyddsövningar för vilka A.R. var överledare.

De återstående fyra arbetstagarna vid R/A-enheten vilka bör turordnas tillsammans med A.R. medverkar samtliga, liksom A.R. gjorde beträffande hemskyddsgruppcheferna, vid rekryteringen av de civilförsvarspliktiga genom att delta i intervjuer och informera. Bland de fyra finns även de som svarar för att sammanställa underlag för utbildnings- och övningsverksamheten samt för att kalla de civilförsvarspliktiga. Delvis motsvarande uppgifter utfördes ju av A.R. Slutligen kan tilläggas att de nu aktuella arbetstagarna vid R/A-enheten uppbär i stort sett motsvarande lön som A.R.

4.1.5.2 Staten

Vid tiden för uppsägningen av A.R. förhöll det sig så att alla civilförsvarsövningar - utom hemskyddsövningarna som genomfördes av länsstyrelsen - skedde i Räddningsverkets regi. I följd av den minskade medelstilldelningen beslutade länsstyrelsen att i fortsättningen ansvaret även för hemskyddsövningarna skulle ligga på Räddningsverkets övningsledare. Av den anledningen sades A.R. upp.

Staten kan i stort sett biträda den redogörelse för A.R:s arbetsuppgifter som TCO-OF/C lämnat. Emellertid framstår det som klart att A.R. inte haft med handläggarna vid R/A-sektionen i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. A.R. var nämligen den enda som arbetade som övningsledare på fältet. Just denna syssla krävde en pedagogisk skicklighet samt en förmåga att tala inför grupp som sträckte sig utöver vad som fordras för att kunna delta i den informationsverksamhet i förhållande till de civilförsvarspliktiga som de aktuella arbetstagarna vid R/A-sektionen gör. Det tar mellan ett och två år samtidigt som en viss personlig läggning krävs för att kunna verka som övningsledare på det sätt som A.R. gjorde.

R/A-sektionen har fungerat som ett administrativt stöd för A.R. när hon skulle utföra de moment i organisationen kring hemskyddsövningarna som krävde tillgång till dator. Det kunde därvid röra sig om kallelser av övningspliktiga eller om datakommunikation med Räddningsverket.

Till skillnad från handläggarna vid R/A-enheten var A.R. nämligen inte förtrogen med datorarbete. Därmed var hon beroende av att i detta avseende få hjälp från R/A-sektionen. I och för sig skulle hon utan svårighet ha kunnat lära hur man via dator kommunicerar med Räddningsverket. Den interna datoranvändningen är dock svårare att tillägna sig.

Vad gäller handläggarna vid R/A-enheten är vad TCO-OF/C anfört om deras arbetsuppgifter i och för sig riktigt. Staten önskar dock tillägga följande.

Beträffande A.B. skall framhållas att hon skötte rekrytering och inskrivning av alla kategorier av civilförsvarspliktiga, således inte endast hemskyddsgruppchefer. Vidare krävde hennes arbete ständig tillgång till dator.

Angående M.O.F. skall det förtydligandet göras att det faktum att hon deltog som biträdande övningsledare vid hemskyddsövningar som leddes av A.R. endast innehar att hon följde övningarna för att vid behov kunna fungera som ersättare för A.R. Emellertid kom frågan om ersättare slutligen att lösas på det sättet att personal från Räddningsverket skulle rycka in vid förfall från A.R:s sida.

Därutöver måste understrykas att A.R. aldrig sysslat med ärendehandläggning. Staten kan således inte ha någon uppfattning om hennes kompetens därvidlag. Handläggande uppgifter utgör däremot en stor del av arbetsområdet för R/A- sektionens medarbetare. Det kan därvid gälla handläggning av ärenden som rör anstånd, ledighet, permission eller befrielse från övningar samt ärenden som angår överklaganden eller åtal. Ärendena kan även avse krigsplacering av befäl eller omplaceringar. Vidare ingår i R/A-personalens arbetsuppgifter att avge yttranden och remissvar.

Slutligen har A.R. i mindre utsträckning än handläggarna vid R/A-sektionen ägnat sig åt att vara bl, a. allmänhet och andra myndigheter behjälplig vid förfrågningar.

Sammanfattningsvis har A.R. som den enda i den nu aktuella gruppen arbetstagare ägnat merparten av sin arbetstid åt planeringen kring och genomförandet av övningar för hemskyddsgruppchefer och räddningshundgrupper varav övningar för den först nämnda kategorin övervägt. Enligt staten har detta motiverat att A.R. placerats i en egen turordningskrets.

4.2. Frågan om giltigheten av TurA-S i förhållandet mellan staten och de i målet aktuella medlemmarna i ST

4.2.1. Staten

Av 1 § i TurA-S framgår att avtalet gäller arbetstagare hos staten vilkas avlöningsvillkor regleras eller brukar regleras genom kollektivavtal mellan SAV eller myndighet som SAV bestämmer och någon av parterna på arbetstagarsidan i avtalet eller organisation som är ansluten till en sådan part. Enligt 18 § i TurA-S gäller vidare mellan avtalsparterna en ömsesidig uppsägningstid om sex månader. Avtalet är slutet den 12 mars 1984 mellan på ena sidan SAV och på den andra Statsanställdas förbund (SF), Centralorganisationen SACO/SR och TCO-S. ST och dess medlemmar, däribland de i målet aktuella arbetstagarna, tillhörde TCO-S.

I samband med tillkomsten av TCO-OF/C upplöstes emellertid TCO-S den 1 januari 1991. I följd därav och i följd av ordalydelsen i 1 § TurA-S upphörde vid denna tidpunkt TurA-S att gälla mellan SAV samt TCO-S och dess medlemmar. Konsekvensen blev för övrigt densamma beträffande det statliga huvudavtalet och ett trettiotal andra kollektivavtal vari SAV och TCO-förbund var parter. Under en tid rådde alltså inom olika statliga områden i praktiken ett kollektivavtalslöst tillstånd mellan dessa parter.

En annan sak var att TurA-S - som oförändrat gällde mellan SAV samt SF och SACO/SR - med stöd av 2 § femte stycket anställningsskyddslagen fick tillämpas även beträffande arbetstagare för vilka avtalet i och för sig inte gällde men som var sysselsatta med arbete som avsågs med avtalet. Av 7 § förordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal, m.m. följde dessutom en skyldighet för länsstyrelsen att tillämpa TurA-S på detta sätt.

Fr.o.m. den 1 maj 1993 gällde enligt överenskommelse mellan SAV och TCO- OF-sektorer A, C och F TurA-S mellan dem. Men vid tiden för uppsägningarna gällde alltså inte TurA-S mellan SAV och nyss nämnda TCO- OF-sektorer, däribland TCO-OF/C,

Staten är medveten om två domar från arbetsdomstolen, AD 1932 nr 180 och 1976 nr 33, vilka utvisar att upplösning av en kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation inte behöver leda till att avtalet upphör att gälla i förhållandet mellan organisationens medlemmar och avtalsbärande arbetsgivare. Vad domstolen emellertid därvid främst velat slå vakt om är den fredsplikt som i kraft av avtalsbundenheten åvilat den arbetstagarorganisation som sedermera upplösts.

I domen från år 1976 berörde arbetsdomstolen den situationen att medlemmar i en kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation som blivit upplöst i och för sig inledningsvis är bundna av avtalet. Denna bundenhet upphörde dock när avtalets giltighetstid eller, i förekommande fall, iakttagna uppsägningstid löpte ut. Problemet i såväl 1976 års fall som i det föreliggande är att avtalet inte sagts upp innan den kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationen upplöstes och att det efter denna tidpunkt saknats ett rättssubjekt på arbetstagarsidan att rikta en uppsägning till. I förevarande fall hade sålunda SAV såvitt gällde den till TCO-S hörande arbetstagarkategorin efter den 1 januari 1991 inte någon motpart att vända sig mot för det fall att man hade velat säga upp TurA-S. Mot bakgrund härav intar staten följande ståndpunkt för det fall att arbetsdomstolen skulle finna att TCO-S:s upplösning den 1 januari 1991 inte påverkat avtalsbundenheten mellan SAV och medlemmarna i TCO-S.

Med beaktande av att uppsägningstiden för TurA-S var sex månader och av att TCO-S upplöstes per den 1 januari 1991 får TurA-S anses ha upphört att gälla i förhållandet mellan SAV samt medlemmarna i TCO-S sex månader senare, d.v.s. den 1 juli 1991. Följaktligen kan i vart fall inte efter denna tidpunkt medlemmarna i ST gentemot SAV göra gällande något anspråk på allmänt skadestånd för påstått brott mot TurA-S.

4.2.2 TCO-OF/C

TCO-OF/C ansluter sig till statens uppgifter om hur organisationsförhållandena inom TCO-sektorn utvecklades från och med årsskiftet 1990/91. Till skillnad från staten hävdar dock TCO-OF/C att TurA-S gällde mellan SAV och medlemmarna i TCO-S trots upplösningen av TCO-S den 1 januari 1991. Detta följer av de två domar från arbetsdomstolen som staten berört, AD 1932 nr 180 och 1976 nr 33. Enligt vad som däri sägs leder inte det förhållandet att en kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation upphör automatiskt till att avtalet inte längre skulle gälla mellan arbetsgivarparten och den upplösta arbetstagarorganisationens medlemmar. Enligt TCO-OF/C innebar upplösningen av TCO-S den 1 januari 1991 följaktligen inte att TurA-S då upphörde att gälla i förhållandet mellan SAV och medlemmarna i TCOS, däribland ST. Inte heller kan man, som staten velat göra gällande, anse att TurA-S i vart fall från och med den 1 juli 1991 inte längre skulle ha gällt mellan dessa parter. Avtalet har nämligen alltsedan sin tillkomst oavbrutet varit i kraft och har aldrig, inte ens för omreglering, sagts upp. För övrigt kan TCO-OF/C inte se någon anledning att säga upp TurA-S eller anse avtalet uppsagt. Ur statens synvinkel måste det nämligen ha varit en fördel att TurA-S gällde för hela den statliga arbetsmarknaden oberoende av arbetstagarnas organisationstillhörighet.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att de i målet aktuella arbetstagarna kan grunda sina mot staten riktade anspråk på allmänt skadestånd på att länsstyrelsen i förhållande till dem brutit mot regeln om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist i 3 § TurA-S.

4.3 Frågan om saklig grund enligt 7§ anställningsskyddslagen förelegat för uppsägningarna av arbetstagare vid handels- och föreningsregistren

4.3.1 TCO-OF/C

Som en särskild grund för talan om ogiltigförklaring av uppsägningarna av de i målet aktuella arbetstagarna vid länsstyrelsens handels- och föreningsregister åberopar TCO-OF/C att enligt 7 § anställningsskyddslagen saklig grund för dessa uppsägningar saknats. Till stöd härför kan följande anföras.

Bakgrunden till uppsägningarna var det arbete som sedan år 1990 pågick inom regeringskansliet och som syftade till att överföra huvudmannaskapet för handels- och föreningsregistren från länsstyrelserna till PRV. I småföretagarpropositionen gjorde regeringen den bedömningen att så skulle ske och att det ändrade huvudmannaskapet skulle gälla från och med den 1 januari 1993 samt att den slutliga överföringen av registerinnehållen skulle kunna inledas från och med den 1 juli 1993. I den följande budgetpropositionen erinrade regeringen (prop. 1991/92:100 Bil. 13 s. 88) om nyss nämnda uttalande i småföretagarpropositionen och tillade att PRV skulle ges i uppdrag att utreda vissa i sammanhanget utestående frågor. Följaktligen uppdrog regeringen i beslut den 16 januari 1992 åt PRV att utreda det praktiska genomförandet av registeröverföringen. PRV redovisade resultatet av sin utredning i en rapport av den 16 mars 1992. Däri konstaterade PRV inledningsvis att den nya ordningen borde kunna genomföras fullt ut inom den tidsram som angetts i småföretagarpropositionen, nämligen tiden den 1 juli 1993 - den 1 juli 1995. Vidare sades att länsstyrelserna borde ha det fulla ekonomiska och verksamhetsmässiga ansvaret ända till dess att PRV till fullo övertagit hanteringen av registren. PRV föreslog att länsstyrelserna över stadsbudgeten skulle ersättas för sina kostnader för omställning och avveckling av personal, kostnader som då inte med säkerhet kunde förutses. Överföringen av registerinnehållen skulle ske efter hand men borde påbörjas redan den 1 juli 1992 för att den av regeringen angivna tidsramen skulle kunna hållas. Emellertid bedömde PRV att något riksdagsbeslut i registerfrågan inte var att vänta förrän någon gång under det andra halvåret 1992. All planering och alla förberedelser dessförinnan måste därför bygga på frivillig samverkan mellan PRV och länsstyrelserna. Av den anledningen föreslog PRV regeringen att, i avvaktan på riksdagens beslut, så snart som möjligt ge PRV i uppdrag att förbereda omläggningsarbetet. Den 11 juni 1992 uppdrogs sålunda åt PRV att i samarbete med länsstyrelserna göra en tidplan för en successiv registeröverföring: En sådan plan presenterades för regeringen den 30 september 1992.

En knapp månad tidigare, den 1 september 1992, skrev landshövdingen i Stockholms län till näringsministern i syfte att informera om effekterna för länsstyrelsens del av den föreslagna registeröverföringen. Landshövdingen konstaterade därvid att man från länsstyrelsens sida - i avsaknad av tecken på annat - utgått från att den föreslagna registeromläggningen skulle genomföras. Därpå sades att då länsstyrelsen efter den 1 juli 1993 skulle komma att sakna medel för att bedriva registerverksamheten man hade, med hänsyn till de långa statliga uppsägningstiderna, sett sig föranledd att säga upp hela registerpersonalen. Detta hade i sin tur inneburit att delar av registerpersonalen redan lämnat sitt arbete. Man brottades därför med administrativa och praktiska problem som av landshövdingen förutspåddes bli än värre under länsstyrelsens återstående tid som registreringsmyndighet.

I svarsbrev till landshövdingen av den 14 september 1992 berörde näringsministern inledningsvis något den dittillsvarande politiska gången i registerfrågan. Därpå sade han att en proposition med förslag till ett ändrat huvudmannaskap för registren enligt planerna skulle presenteras för riksdagen den 1 oktober 1992. Enligt näringsministern skulle det sålunda först efter detta datum kunna finnas en formell grund för uppsägning av personalen vid länsstyrelsernas handels- och föreningsregister. Vidare konstaterades att länsstyrelsen i Stockholms län var ensam om att redan ha sagt upp sin registerpersonal. Mot bakgrund av de problem i form av förlängda handläggningstider o.d. som detta tydligen vållade länsstyrelsen förutsåg näringsministern avslutningsvis att departementet skulle tvingas föreslå att registeröverföringen för Stockholms läns del skulle inledas tidigare än i andra län.

Därefter följde som planerat regeringens proposition om ändrad handels- och föreningsregistrering (prop. 1992/93:27, jfr LU 1992/93:10, rskr. 1992/93:75). I propositionen beräknades övergångstiden för registeröverföringen löpa från och med den 1 juli 1993 till och med senast den 31 december 1994. Emellertid beslöts senare att registeröverföringen från Stockholms län skulle ske redan per den 1 januari 1993.

Till belysande av på vilket stadium i processen kring registeröverföringen som länsstyrelsen agerat bör noteras att länsstyrelsen redan vid tiden för PRV:s rapport av den 16 mars 1992 inlett förhandlingar om de tilltänkta uppsägningarna samt att uppsägningarna kom att ske endast fyra dagar efter det att regeringen den 11 juni 1992 uppdragit åt PRV att i samråd med länsstyrelserna upprätta en tidplan för registeromläggningen. Visserligen torde ha stått klart att den länsvisa överföringen av registerinnehållen skulle kunna inledas den 1 juli 1993. Men därmed var dock inte sagt i vilken ordning överföringen skulle ske. Länsstyrelsen synes emellertid utan vidare ha tagit för givet att man hörde till de myndigheter som skulle vara först med registeromläggningen.

Avslutningsvis förtjänar framhållas att den ovan utvecklade uppfattningen om varför saklig grund för att säga upp registerpersonalen inte förelåg den 15 juni 1992 vinner stöd av näringsministerns ovan berörda brevsvar till landshövdingen. TCO-OF/C menar nämligen att näringsministern får uppfattas så, att länsstyrelsen i Stockholms län sagt upp sin registerpersonal i förtid vilket i sin tur skulle komma att tvinga fram en tidigareläggning av registeröverföringen från detta län. TCO-OF/C är således av den uppfattningen att det förhållandet att registeröverföringen för Stockholms läns del kom att ske redan per den 1 januari 1993 inte kan tas till intäkt för att det var berättigat att förlägga uppsägningarna såvitt nu är i fråga redan till den 15 juni 1992.

4.3.2 Staten

Redan från det att småföretagarpropositionen lades fram i oktober 1991 kan man säga att länsstyrelsen hade tillräckligt underlag för att kunna utgå från att registreringen av handels- och föreningsregistren skulle komma att försvinna från länsstyrelsens ansvarsområde. Någon tidpunkt för när detta skulle komma att ske för Stockholms läns del var visserligen inte bestämd men propositionens förslag var ju att överföringen av registerinnehållen skulle ta sin början den 1 juli 1993. Under tiden från det att småföretagarpropositionen presenterats och fram till de nu aktuella uppsägningarna vidtog länsstyrelsen de åtgärder som rimligen kan krävas för att få fram ett fördjupat beslutsunderlag.

Sålunda hade länsstyrelsen underhandskontakter i frågan med berörda departement och PRV samt analyserade PRV:s rapport av den 16 mars 1992. Därvid framkom inte vid något tillfälle signaler om att det skulle vara fel att utgå från att en registeröverföring skulle komma att ske i enlighet med vad som förutskickats, Det kan noteras att PRV i sin nyss nämnda rapport föreslog att länsstyrelserna för budgetåret 1993/94 skulle tillföras medel endast för den tid man hade kvar registerverksamheten. Vid departementskontakter under våren 1992 erhöll länsstyrelsen vidare beskedet att det var ytterst osäkert huruvida man över huvud skulle kompenseras för de kostnader som registeravvecklingen skulle dra med sig. Lägg därtill det pressade ekonomiska läge i övrigt som länsstyrelsen i följd av de minskade anslagen befann sig i vid denna tid. Det är inte ägnat att förvåna att man sålunda under våren 1992 inledde förhandlingar om planerade uppsägningar.

Dessa för länsstyrelsen kärva ekonomiska villkor fordrade framförhållning och planering. Det fanns därför anledning för länsstyrelsen att så snart innebörden av småföretagarpropositionen i nu aktuellt avseende stod klar inrätta sig efter att man från och med den 1 juli 1993 inte längre skulle ha hand om handels- och föreningsregistren och att en arbetsbristsituation därigenom skulle uppstå. Med tanke på de relativt sett långa uppsägningstider som skulle bli aktuella, i vissa fall ett år, samt den ytterligare tid som det administrativa förfarandet inför uppsägningarna skulle komma att ta i anspråk krävdes marginaler. Det är förvisso riktigt att det vid tiden för uppsägningarna inte förelåg något formellt beslut om registeröverföringen. Med beaktande av det material rörande registerfrågan som då redan var tillgängligt kan detta förhållande emellertid inte tillmätas någon betydelse i sammanhanget. Enligt statens mening saknades därför rättsliga hinder för de nu aktuella uppsägningarna, helst som det visade sig att överföringen av registren för Stockholms läns del kom att ske så tidigt som den 1 januari 1993. Beslutet härom fattades av regeringen den 17 december 1992. Det hade varit ansvarslöst av länsstyrelsen att vänta ända till dess med att inleda ett uppsägningsförfarande.

Visserligen hade det nog gått att något skjuta fram registeröverföringen öm länsstyrelsen väckt frågan vid sina kontakter med PRV. Emellertid är det länsstyrelsens övertygelse att varken verksamhet eller personal mår väl av att beslut om förändringar av den omfattning som det här var fråga om drar ut på tiden. Från PRV:s sida var man vidare angelägen om att så snart som möjligt få tillgång till den kunskap som fanns vid en så pass stor enhet som handels- och föreningsregistren för Stockholms län.

Vad gäller näringsministerns tidigare berörda brevuttalande, vilket enligt TCO-OF/C skulle läsas som att länsstyrelsen genom uppsägningarna föregripit händelseutvecklingen, får man enligt staten inte pressa tolkningen därav för hårt. Länsstyrelsens beslut att säga upp registerpersonalen är ett arbetsgivarbeslut som ligger inom området för företagsledningsrätten och gäller den verksamhet som länsstyrelsen avsåg att bedriva från och med den 1 juli 1993. Beslut av det slaget skall i regel vara undantagna från domstols prövningsrätt. Detta bekräftas för övrigt av en av arbetsdomstolen så sent som under våren 1993 meddelad dom, AD 1993 nr 101, som gäller uppsägning på grund av arbetsbrist av assistenter vid en skattemyndighet.

Mot bakgrund av det anförda tillbakavisas TCO-OF/C:s samtliga påståenden om att länsstyrelsens uppsägning av arbetstagarna vid handels- och föreningsregistren skulle ha saknat saklig grund enligt 7 § anställningsskyddslagen.

5. Domskäl

5.1 Inledning

Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 15 juni 1992 att som ett led i en omfattande neddragning av länsstyrelsens verksamhet säga upp bland andra de tio arbetstagare som målet gäller på grund av arbetsbrist. Länsstyrelsen hade placerat arbetstagarna i turordningskretsar enligt följande uppställning:

Namn Turordningskrets

---------------------------------------------------

1 L.S. Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete

2 E.B. Assistenter vid handels- och föreningsregistren

3 L.F.

4 S.S.

5 B.H. Handläggare vid handels- och föreningsregistren.

6 L.J.

7 A.P.

8 G.R.

9 S.H. Arbetsrättsuppgifter, disciplinära frågor

10 A.R. Handläggaruppgifter, övningsverksamhet, civilför-

svaret

---------------------------------------------------

Yrkandet i målet från TCO-OF/C:s sida om ogiltigförklaring av uppsägningar och om allmänt skadestånd för brott mot 3 § TurA-S föranleder domstolen att pröva ett antal olika tvistefrågor. Dessa kan sammanfattningsvis beskrivas i följande punkter:

A. Borde assistenterna vid handels- och föreningsregistren ha hänförts till turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete?

B. Borde vissa andra assistenter med allmänna kontorsgöromål ha hänförts till samma krets?

C. Borde turordningskretsarna "Handläggare vid handels- och föreningsregistren" och "Handläggare vid bil- och båtregistren" ha sammanförts till en krets?

D. Borde S.H. ha inordnats i en turordningskrets bestående av handläggare vid länsstyrelsens personalenhet?

E. Borde ytterligare arbetstagare vid beredskaps- och räddningsenheten ha tillförts den turordningskrets i vilken A.R. placerats? Arbetsdomstolen behandlar i det följande var och en av de angivna turordningsfrågorna under skilda rubriker.

Därutöver föreligger tvistefrågor huruvida skyldighet föreligger att utge allmänt skadestånd för brott mot TurA-S och huruvida saklig grund enligt 7 § anställningsskyddslagen förelegat för uppsägning av personal vid handels- och föreningsregistren.

5.2 Ar, turordningskretsarna uppbyggda i strid med 3 § Tur-A-S?

5.2.1 Den rättsliga bakgrunden

Turordningskretsarna skall byggas upp i enlighet med 3 § TurA-S. I paragrafen anges att turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns.

Bestämmelsen i 3 § TurA-S leder sitt ursprung från en bestämmelse som infördes i 41 § statstjänstemannalagen med anledning av tillkomsten av 1974 års anställningsskyddslag. Av förarbetena till den bestämmelsen framgår att olika sätt att avgränsa turordningskretsarna diskuterades men att departementschefen stannade för en lösning som innebar att turordningslistan borde innefatta tjänstemän med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter, "d.v.s. sådana arbetsuppgifter som i stort sett är av samma beskaffenhet och inriktning" (prop. 1974:174 s. 54). Några uttalanden därutöver om den åsyftade innebörden av bestämmelsen gjordes inte i lagstiftningsärendet. Bestämmelsen överfördes senare till förordningen (1976:65) om vissa turordningsfrågor i statligt reglerad anställning m.m. för att år 1984 utan några förändringar av intresse här upptas i TurA-S.

Arbetsdomstolen har i några domar från senare tid haft att pröva innebörden i bestämmelsen i 3 § TurA-S. I domen AD 1992 nr 90 konstaterade domstolen att vad som förekommit i samband med bestämmelsens tillkomst ger föga vägledning för dess praktiska tillämpning samt uttalade att det måste anses bäst överensstämma med grunderna för anställningsskyddslagen att ge uttrycket "i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" en relativt vidsträckt tolkning. Tvisten i det målet rörde frågan om arbetstagare vid en biblioteksenhet och en dokumentationsenhet inom Arbetslivscentrum hade i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Arbetsdomstolen fann att så var fallet. I domen AD 1993 nr 85 fann domstolen att två arbetstagare som båda arbetade som företagsekonomer vid en länsstyrelses lantbruksenhet men inom olika sektioner hade i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Bedömningen blev den motsatta i AD 1993 nr 89. De arbetsuppgifter en chef för ett inköps- och servicekontor vid en länsstyrelse hade ansågs inte i huvudsak jämförbara med de arbetsuppgifter som utfördes av fyra andra arbetstagare. En av de fyra var chef för en arkiv- och bibliotekssektion, en var handläggare vid en AU/ADB-sektion och sysslade bl.a. med utredningar, upphandling och integritetsfrågor inom ADB- området, en var förste byråsekreterare med uppgift bl.a. att registrera betalningar av reseräkningar, fakturor och arvoden och en utförde sedvanliga vaktmästaruppgifter, främst posthantering.

De nu redovisade domarna utgör en bakgrund för prövningen av tvistefrågorna i det nu aktuella målet men synes inte ge någon påtaglig vägledning. Annorlunda förhåller det sig med den efter huvudförhandlingen i detta mål meddelade domen AD 1993 nr 133.

Målet gällde assistenter med kontorsgöromål inom den s.k. grundhanteringen vid ett lokalt skattekontor inom skatteförvaltningen. Skattemyndigheten hade i en arbetsbristsituation placerat assistenterna i två turordningskretsar, krets 1 och krets 2. I målet var tvistigt hur gränsdragningen mellan kretsarna skulle göras. Arbetstagarsidan ansåg att åtminstone som ett slags huvudprincip gränsdragningen borde ske med hänsyn till om assistenterna hade beskattningsuppgifter eller ej, medan däremot arbetsgivarsidan menade att gränsdragningen borde göras med hänsyn till hur kvalificerade och självständiga arbetsuppgifterna är. Ett mått på detta var enligt arbetsgivarsidan den inlärningstid som de olika arbetsuppgifterna kräver. Arbetsdomstolen anförde följande:

Enligt arbetsdomstolens mening råder det - mot bakgrund av de i allt väsentligt ostridiga beskrivningarna av de olika arbetstagarnas arbetsuppgifter - ingen tvekan om att det föreligger avsevärda skillnader mellan å ena sidan de arbetsuppgifter, i huvudsak sortering och registrering inom den s.k. grundhanteringen, som arbetstagarna i krets 1 utför och å andra sidan de arbetsuppgifter som arbetstagarna i krets 2 utför. Detta gäller även om man inte betonar graden av självständighet och kraven på upplärningstid. De arbetsuppgifter som huvudsakligen består i att fastställa taxeringsvärden på fastigheter, att förestå diarier och arkiv, att svara för likvidhantering av skatter och avgifter, att besvara allmänhetens frågor och utfärda skattsedlar, att kontrollera arbetsgivaravgifter och källskatt, att vara myndighetschefens sekreterare, att syssla med folkbokföring, att syssla med likvidhantering och bokföring samt att utföra vaktmästarsysslor måste nämligen alla både till beskaffenhet och inriktning anses vara annorlunda än de som i huvudsak består av sortering och registrering. De olika arbetsuppgifter som de berörda 25 arbetstagarna i krets 2 har kan alltså inte anses i huvudsak jämförbara med de arbetsuppgifter som arbetstagarna i krets 1 har.

För prövningen av tvistefrågorna i det nu föreliggande målet är den nu berörda domen av intresse såvitt gäller turordningskretsarna "Allmänna kontorsgöromål, inkl. utskriftsarbete" och "Assistenter vid handels- och föreningsregistren".

5.2.2 Borde assistenterna vid handels- och föreningsregistren ha hänförts till turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete"?

Frågeställningen gäller huruvida assistenterna vid handels- och föreningsregistren kan anses ha i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter med assistenter som länsstyrelsen hänfört till turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete".

Enligt vad som är ostridigt mellan parterna kan "allmänna kontorsgöromål" vid länsstyrelsen i huvudsak anses utgöras av telefonpassning, ombesörjande av utskick, kontorsservice och sysslor med karaktär av allmänna kontorsrutiner.

Parterna är också i huvudsak ense om hur arbetsuppgifterna för handels- och föreningsregistrens assistenter skall beskrivas, nämligen att öppna och inkomststämpla post, diarieföra, bestämma sökord, handlägga återkallelser, hantera avgifter, utföra s.k. kungörelseläsning, en omfattande registerhantering, sköta telefonkontakt med andra myndigheter samt bistå allmänheten vid besök och förfrågningar per telefon.

Staten har med anknytning till beskrivningen av arbetsuppgifterna för handels- och föreningsregistrens assistenter framhållit följande. Dessa assistenter tillhör gruppen specialiserade assistenter. Arbetsuppgifterna är starkt präglade av de uppgifter av handläggande natur som förekommer vid den enhet som de tillhör. Helt andra kompetenskrav ställs på de specialiserade assistenterna än på dem som tillhör den allmänna assistentgruppen. De specialiserade assistenterna måste ha en god och inträngande kunskap om den för enheten aktuella författningsregleringen för att t.ex. kunna utföra registratorsuppgifter och diarieförande uppgifter.

Enligt arbetsdomstolens mening skall vid jämförelsen mellan de allmänna kontorsgöromålen och arbetsuppgifterna för handels- och föreningsregistrens assistenter särskild vikt fästas vid att den senare gruppen assistenter utför specialiserade arbetsuppgifter med anknytning till enhetens ärendehandläggning och som fordrar viss kunskap om den aktuella författningsregleringen. Arbetsdomstolen bedömer att de arbetsuppgifter som utförs av handels- och föreningsregistrens assistenter inte kan anses vara i huvudsak jämförliga med de allmänna kontorsgöromålen.

Det nu anförda betyder att E.B., L.F. och S.S. inte skall hänföras till turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete". Något brott mot 3 § TurA-S har därmed inte skett såvitt avser dessa tre arbetstagare.

5.2.3 Borde vissa andra assistenter med allmänna kontorsgöromål ha hänförts till turordningskretsen "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete"?

I målet har en närmare beskrivning lämnats för de nu aktuella assistenternas arbetsuppgifter. Även dessa assistenter tillhör kategorin specialiserade assistenter. Beträffande dessa assistenters arbetsuppgifter hänvisas till den sakframställning av parterna som återgivits i det föregående.

Arbetsdomstolen finner övervägande skäl tala för att även dessa assistenters arbetsuppgifter inte kan anses vara i huvudsak jämförliga med de allmänna kontorsgöromålen.

Detta betyder att något brott mot 3 § TurA-S inte har skett i fråga om L.S.

5.2.4 Borde turordningskretsarna "Handläggare vid handels- och föreningsregistren" och "Handläggare vid bil- och båtregistren" ha sammanförts till en krets?

I enlighet med vad som är ostridigt mellan parterna består arbetsuppgifterna för handläggare vid handels- och föreningsregistren i att under eget ansvar handlägga ärenden om registrering och ändringsregistrering av enskilda firmor, handelsbolag och kommanditbolag samt besluta i ärendena ävensom att bistå allmänheten med information, råd och vägledning vid besök och per telefon.

Bil- och båtregistrens handläggare utför enligt vad som likaledes är ostridigt mellan parterna arbetsuppgifter av samma slag och tillämpar motsvarande arbetsmetod som handläggarna vid handels- och föreningsregistren.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Det förhåller sig visserligen på det sättet att handläggningsgöromålen präglas av den lagstiftning som skall tillämpas och att verksamheten vid varje register blir starkt specialiserad. Detta tar sig uttryck i att det behövs en viss längre inlärningstid vid övergång från ett registerområde till ett annat för att handläggaren skall kunna fungera självständigt. Vid ställningstagandet till om arbetsuppgifterna är i huvudsak jämförliga föreligger emellertid skäl att fästa större vikt vid att arbetsuppgifterna är av samma slag och arbetsmetodiken densamma. Detta gäller särskilt som den författningstillämpning som kommer i fråga måste bedömas vara förhållandevis enkel och i betydande utsträckning av rutinkaraktär.

Arbetsdomstolen kommer till den uppfattningen att arbetsuppgifterna får anses vara i huvudsak jämförliga. Detta innebär att länsstyrelsen åsidosatte turordningsreglerna i TurA-S när B.H., L.J., A.P. och G.R. sades upp från sina anställningar.

5.2.5 Borde S.H. ha inordnats i en turordningskrets bestående av handläggare vid länsstyrelsens personalenhet?

Enligt vad som är upplyst i målet utgör S.H. en av sex handläggare vid länsstyrelsens personalenhet men har som ende handläggare inordnats i turordningskretsen "Arbetsrättsuppgifter, disciplinära frågor". Det har enligt arbetsdomstolens bedömande inte framkommit att arbetsrättsliga uppgifter och handläggning av disciplinära frågor utgör någon mera väsentlig arbetsuppgift för S.H. Denne har inte anställts som jurist vid länsstyrelsen utan som handläggare vid personalenheten. I likhet med övriga handläggare på denna enhet har S.H. till huvudsaklig del utfört personaladministrativt arbete. De skillnader i arbetsuppgifter som förelegat mellan S.H. och övriga handläggare skall enligt arbetsdomstolens mening inte tillmätas den betydelsen att det funnits anledning att placera S.H. i en särskild egen turordningskrets.

Arbetsdomstolen finner att länsstyrelsen har brutit mot TurA-S genom att söm skett säga upp S.H.

5.2.6 Borde ytterligare arbetstagare vid beredskaps- och räddningsenheten ha tillförts den turordningskrets i vilken A.R. placerats?

i målet har framkommit att en huvudsaklig arbetsuppgift för A.R. har varit att planera för och i fält som övningsledare genomföra hemskyddsövningar för hemskyddsgruppchefer samt att denna arbetsuppgift krävt pedagogisk skicklighet och förmåga att tala inför grupp.

Utredningen visar att andra arbetstagare vid beredskaps- och räddningsenheten inte haft de nu beskrivna arbetsuppgifterna. Utmärkande för dessa arbetstagares arbetsuppgifter har varit ärendehandläggning. A.R. har inte sysslat med sådana arbetsuppgifter.

Arbetsdomstolen finner att något brott mot 3 § TurA-S inte har skett i A.R:s fall. Talan rörande henne kan därför inte bifallas.

5.3 Frågan om giltigheten av TurA-S som kollektivavtal i f örhållandet mellan staten och berörda medlemmar i ST

Det är upplyst att TurA-S, som är slutet den 12 mars 1984 mellan på ena sidan SAV och på andra sidan TCO-S jämte flera andra organisationer, gäller tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid om sex månader. Vidare är upplyst att TCO-S upplöstes med verkan från årsskiftet 1990/91 i samband med tillkomsten av TCO-OF/C. Det skall även anmärkas att SAV på ena sidan och TCO-OF:s sektorer A, C och F på den andra den 30 april 1993 kom överens om att bl.a. TurA-S skulle gälla mellan dem fr.o.m. den 1 maj 1993.

I målet har fråga uppkommit vilken verkan på bundenheten av TurA-S som kollektivavtal som upplösningen av TCO-S har haft. Frågan har betydelse för arbetsdomstolens ställningstagande i förekommande fall till yrkandet om allmänt skadestånd för brott mot 3 § TurA-S.

Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt. I praxis har utbildats den rättsgrundsatsen att löpande kollektivavtal visserligen upphör att gälla för den upplösta organisationen men att bundenheten för dess medlemmar inte upphör i och med upplösningen. I rättsfallet AD 1976 nr 33 antogs emellertid att medlemmarnas bundenhet upphörde vid utgången av löpande avtalsperiod utan uppsägning. I nu föreliggande situation möter problemet att kollektivavtalet gäller tills vidare med viss avtalad uppsägningstid. Arbetsdomstolen ansluter sig till uppfattningen att avtalshundenheten får anses ha upphört när så lång tid har gått som motsvarar den avtalade uppsägningstiden.

Detta kan sägas innebära att man tillerkänner upplösningsåtgärden verkan såsom om uppsägning ägt rum.

Detta synsätt leder till att kollektivavtalsbundenheten får anses ha upphört den 1 juli 1991. TurA-S gällde alltså inte såsom kollektivavtal mellan staten och ST:s medlemmar vid den tidpunkt då de nu aktuella uppsägningarna företogs. Någon skyldighet att utge allmänt skadestånd på grund av brott mot TurA-S har följaktligen inte uppkommit.

5.4 Frågan om saklig grund enligt 7§ anställningsskyddslagen förelegat, för uppsägningarna av arbetstagare vid handels- och föreningsregistren

Spörsmålet i detta avsnitt gäller huruvida arbetsbrist förelåg redan vid den tid då länsstyrelsen beslutade om uppsägningarna. Den fråga som skall ställas är om uppsägningarna skedde innan arbetsbristen hade aktualiserats och sålunda i förtid, d.v.s. om uppsägningarna utgjorde vad som brukar kallas "uppsägningar för säkerhets skull". Om så är fallet, förelåg inte saklig grund för uppsägning enligt 7 § anställningsskyddslagen.

Det skall anmärkas att frågeställningen har betydelse för de tre assistenter vid handels- och föreningsregistren - E.B., L.F. och S.S. - avseende vilka arbetsdomstolen har kommit fram till att brott mot TurA-S inte föreligger.

Den uppkomna frågeställningen ger anledning till ett par synpunkter av generell natur.

I det föreliggande fallet var det inte länsstyrelsen som bestämde om handels- och föreningsregistrens överförande till PRV. Det övergripande beslutet om överförandet fattades av riksdagen och det ankom på regeringen att avgöra vid vilken tidpunkt överförandet skulle äga rum för varje enskild länsstyrelse. Regeringsbeslutet som innebar att PRV beträffande Stockholms län skulle överta registren den 1 januari 1993 meddelades den 17 december 1992.

Det förhållandet att regeringsbeslutet ännu inte förelåg när uppsägningarna ägde rum betyder inte utan vidare att dessa företogs för tidigt. Såsom självständig statlig myndighet har länsstyrelsen haft att ensam bära arbetsgivaransvaret och det har ankommit på länsstyrelsen att självständigt pröva när och i vilken omfattning arbetsbrist uppkommit.

Som huvudregel gäller vidare att det enligt anställningsskyddslagen inte ankommer på domstol att pröva om arbetsbrist föreligger och inte heller gå in på den därmed direkt sammanhängande frågan när arbetsbristen skall anses ha uppkommit.

I det nu aktuella fallet anser sig arbetsdomstolen kunna konstatera att länsstyrelsen synes ha hanterat uppsägningsfrågan på ett försvarligt sätt ur nu ifrågavarande synvinkel. Domstolen beaktar vid denna bedömning att länsstyrelsen tydligtvis haft att utgå från att medel inte skulle komma att ställas till förfogande för att täcka särskilda avvecklingskostnader när handels- och föreningsregistren hos länsstyrelsen avvecklades.

Enligt arbetsdomstolens åsikt måste anses att de aktuella uppsägningarna har varit sakligt grundade enligt 7 § anställningsskyddslagen.

5.5 Sammanfattning; rättegångskostnader

Ställningstagandena i det föregående innebär följande.

Yrkandet om ogiltigförklaring av uppsägningar skall bifallas såvitt gäller L.J., A.P., G.R. och S.H. samt avslås såvitt gäller L.S., E.B., L.F., S.S. och A.R.

Yrkandet såvitt gäller skadestånd skall avslås.

Vid denna utgång skall vardera parten själv svara för sina rättegångskostnader.

6. Domslut

Arbetsdomstolen ogiltigförklarar uppsägningarna av L.J., A.P., G.R. och S.H.

TCO-OF/C:s talan i övrigt avslås.

Vardera parten skall själv bära sina rättegångskostnader.

Dom 1993-09-15, målnummer A-304-1992

Ledamöter: Hans Stark, Barbro Fischerström, Inga Britt Lagerlöf, Anders Hagman, Marika Fröberg, Bo Almgren och Anders Eklundh (förbundsjurist i Privattjänstemannakartellen; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Margareta Palmstierna