NJA 2006 s. 22
Fråga om prövningstillstånd krävts i hovrätt vid överklagande av flera målsägandes enskilda anspråk som handlagts i brottmål.
Luleå tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Luleå tingsrätt åtal mot S.-O.P. för bl.a. följande gärningar:
Ofredande. S.-O.P. har under tiden 2001-den 1 november 2002 på Furulundsgatan 9 i Luleå ofredat R.S. och A.S. genom att i princip dagligdags när han träffat dem gapa, skrika och fara ut i kränkande tillmälen mot dem. Förfarandet har varit hänsynslöst. - Lagrum: 4 kap. 7 § BrB.
- - -
Olaga hot och ofredande. S.-O.P. har den 1 juli 2003 på Furulundsgatan i Luleå betett sig hänsynslöst mot R.S. och hotat henne genom att uttala att han skall bränna ner huset om det så är det sista han gör så att det blir så hett att hennes fönster smälter ner och att det är ett hot, ett löfte. Hotet har varit ägnat att hos R.S. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person och egendom. - S.-O.P. har vid upprepade tillfällen under tiden den 1 juli 2003-den 2 december 2003 på Furulundsgatan i Luleå betett sig hänsynslöst mot R.S. genom att rikta en lampa mot henne och hålla kvar ljuskäglan på henne en längre stund och gapa, skrika och fara ut i aggressiva kränkande tillmälen. - Lagrum: 5 kap. 5 § 1 st. och 7 § BrB.
Olaga hot och ofredande. S.-O.P. har vid upprepade tillfällen under tiden den 29 september 2003-den 10 februari 2004, i princip dagligen från den 2 januari 2004, på Furulundsgatan i Luleå såväl dagtid som nattetid betett sig hänsynslöst mot främst den gravida och i december nyförlösta U.K. men även mot hennes man B.O. och deras minderåriga barn genom att hota att döda dem och genom att skrika, gapa och fara ut i aggressiva åtbörder och kränkande tillmälen, rikta en lampa/strålkastare in i familjens bostad och lysa på dem samt kasta ved mot U.K., varvid S.-O.P. stört familjens hemfrid och ro. Hoten har varit ägnade att hos U.K. och B.O. framkalla allvarlig fruktan för egen och familjens säkerhet till person. - Lagrum: 4 kap. 5 § 1 st. och 7 § BrB.
Olaga hot och ofredande. S.-O.P. har inne på Konsumbutiken på Bergnäset i Luleå betett sig hänsynslöst mot P.E. genom att den 24 november 2003 knuffa honom och hota att slå ihjäl honom och slå in skallen på honom och den 5 december 2003 göra utfall mot honom och hota slå ihjäl honom. Hoten har varit ägnade att hos P.E. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. - Lagrum: 4 kap. 5 § 1 st. BrB.
Målsägandena yrkade förpliktande för S.-O.P. att utge ersättning för kränkning, R.S. med 10 000 kr i anslutning till åtalspunkten 1 och samma belopp i anslutning till åtalspunkten 4, U.K. med 25 000 kr, B.O. med 10 000 kr och vart och ett av deras två barn med 2 500 kr i anslutning till åtalspunkten 5 samt P.E. med 2 000 kr i anslutning till åtalspunkten 6, allt jämte ränta.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Katarina Lindgren) meddelade dom den 31 mars 2004.
Domskäl
Tingsrätten fann utrett att S.-O.P. hade begått de åtalade gärningarna och att påföljden skulle bestämmas till överlämnande till rättspsykiatrisk vård.
Under rubriken Skadestånd anförde tingsrätten i domskälen:
S.-O.P. har bestritt samtliga skadeståndsyrkanden. Han har gjort gällande att skäligt belopp i intet fall överstiger 5 000 kr. Han har också gjort gällande att eventuell skadeståndsskyldighet skall jämkas enligt 2 kap. 5 § skadeståndslagen. Enligt 2 kap. 5 § skadeståndslagen skall den som i fall som avses i 1-3 §§ vållar skada under påverkan av en allvarlig psykisk störning eller av någon annan psykisk störning som inte är självförvållad och tillfällig ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.
Av 2 kap. 3 § skadeståndslagen framgår att den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär. S.-O.P:s agerande mot R.S., U.K., B.O. och P.E. har inneburit en så allvarlig kränkning att envar av dem är berättigad till kränkningsersättning. De av R.S. yrkade ersättningarna förefaller med hänsyn till den tidsperiod hon utsatts för ofredanden, intensiteten i ofredandena, de hot hon utsatts för samt omständigheterna i övrigt som skäliga. Även den ersättning P.E. yrkat är skälig. B.O. synes endast i mindre omfattning ha drabbats av S.-O.P:s agerande. Enligt tingsrättens uppfattning utgör 5 000 kr skälig ersättning för den kränkning som uppkommit. Att U.K. väntade barn när hon flyttade in som granne till S.-O.P. och att hon senare födde ett barn kan inte ha undgått S.-O.P. S.-O.P. har trots U.K:s tillstånd såväl dagtid som nattetid under några månaders tid, periodvis dagligen, utsatt henne för ett hänsynslöst beteende och för hot. Enligt tingsrättens mening bör 20 000 kr anses utgöra skälig ersättning för den kränkning hon utsatts för.
B.O:s dotter E.S. har såvitt framkommit endast vid något enstaka tillfälle direkt blivit utsatt för S.-O.P:s agerande. Hon kan därför inte anses ha blivit utsatt för en så allvarlig kränkning att hon är berättigad till kränkningsersättning.
L.O., U.K:s och B.O:s son, har i större omfattning än E.S. blivit utsatt för
S.-O.P:s agerande och även i viss utsträckning kommit att bli offer för detta. L. föddes i november 2003. De påfrestningar som olika brott typiskt sett kan medföra saknar aktualitet om det är fråga om ett helt litet barn som har drabbats medan andra - såsom obehag, skräck eller ångest - är att beakta. Det har inte framkommit att L. skulle ha drabbats av sådana påfrestningar att han är berättigad till kränkningsersättning. Yrkandet kan således inte bifallas.
Utredningen ger visserligen vid handen att S.-O.P. begick brotten under inflytande av en allvarlig psykisk störning. Handlingarnas beskaffenhet och omständigheterna i övrigt är dock sådana att detta förhållande inte bör påverka hans skyldighet att utge skadestånd till målsägandena. S.-O.P. skall således förpliktas att utge skäligt ansedda belopp.
Domslut
Domslut
Tingsrätten dömde S.-O.P. enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 § första stycket och 4 kap. 7 § BrB för misshandel, olaga hot och ofredande att överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
S.-O.P. ålades att utge skadestånd till R.S. med 20 000 kr, till U.K. med 20 000 kr, till B.O. med 5 000 kr och till P.E. med 2 000 kr, allt jämte ränta.
I domen förordnades att sekretessen enligt 7 kap. 22 § sekretesslagen (1980:100) för uppgifter i läkarintyg enligt 7 § personutredningslagen (1991:2041) och i rättspsykiatrisk undersökning skulle bestå i målet.
Hovrätten för Övre Norrland
S.-O.P. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade i första hand att R.S:s, U.K:s, B.O:s och P.E:s skadeståndstalan skulle ogillas, i andra hand att yrkade belopp skulle jämkas väsentligt.
Hovrätten (hovrättslagmannen Kjell Persson, hovrättsrådet Kristina Johnsson, referent, och adjungerade ledamoten Hans Sundberg) meddelade den 29 oktober 2004 följande beslut:
Hovrätten finner inte skäl att meddela prövningstillstånd. Tingsrättens dom i fråga om skadestånd till R.S., P.E., U.K. och B.O. står därmed fast.
Högsta domstolen
S.-O.P. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.
R.S., U.K. och B.O. yrkade att HD skulle fastställa hovrättens beslut.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Katarina Delin, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Om tingsrätten i en dom i brottmål även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade gäller i fråga om prövningstillstånd i den delen, såvitt nu är av intresse, enligt 49 kap. 13 § andra stycket RB bestämmelserna i 12 § samma kapitel. Av 12 § första stycket framgår att prövningstillstånd krävs för att hovrätten skall pröva tingsrättens dom eller beslut i mål där det värde som sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
U.K:s och B.O:s yrkanden avser skadestånd i anledning av de brott som upptagits i åtalspunkt 5. I anslutning till den åtalspunkten yrkade vid tingsrätten dessa båda och deras två barn skadestånd med belopp som sammantagna översteg då gällande prisbasbelopp. När en målsägande har riktat flera skadeståndsanspråk mot en tilltalad i anledning av olika brott och de enskilda anspråken har prövats av tingsrätten i brottmålet, är det kumulerade värdet av vad som yrkats vid tingsrätten avgörande för om prövningstillstånd krävs i hovrätten (jfr t.ex. NJA 1996 s. 393 och 1995 s. 558). Samma princip bör gälla när flera målsägande har fört talan om skadestånd på väsentligen samma grund, och detta även i det fallet att ett överklagande avser endast ett eller några av flera kumulerade mål (jfr Fitger, Rättegångsbalken s. 49:43). Prövningstillstånd har således inte krävts i hovrätten när det gäller S.-O.P:s överklagande avseende skadeståndsskyldighet i förhållande till U.K. och B.O. Hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd i dessa delar skall därför undanröjas och målet i de delarna återförvisas till hovrätten.
R.S:s och P.E:s skadeståndsyrkanden uppgick vid tiden för yrkandena vart för sig inte till då gällande prisbasbelopp. R.S. och P.E. har framställt sina yrkanden i anledning av sinsemellan olika gärningar och andra gärningar än dem U.K:s och B.O:s skadeståndsanspråk grundas på, varför de skilda yrkandena inte kan sägas stödja sig på väsentligen samma grund. Vid sådant förhållande skulle det föra för långt att räkna samman alla de yrkade beloppen (jfr NJA 1997 s. 793). Därav följer att det har krävts tillstånd för hovrättens prövning av S.-O.P:s överklagande såvitt avser skadeståndsskyldighet i förhållande till R.S. och P.E.
Frågan är då om det finns skäl att bevilja sådant tillstånd. Grunden för detta kan i så fall vara att anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kommit till (49 kap. 14 § 2 RB). Det är tillräckligt att det framstår som tveksamt om tingsrättens avgörande är rätt i sak (jfr t.ex. NJA 2002 s. 133 och NJA 1997 s. 520).
Grunden för S.-O.P:s ändringsyrkanden i hovrätten är att han har begått de skadegrundande handlingarna under inflytande av en allvarlig psykisk störning och att det är oskäligt att ålägga honom skadeståndsskyldighet, i vart fall fullt ut (2 kap. 5 § skadeståndslagen). Tingsrätten har funnit att det förhållandet att S.-O.P. handlat under inflytande av en allvarlig psykisk störning inte bör påverka hans skyldighet att utge skadestånd till målsägandena. Med ovan angivet villkor för ändringsdispens får det i förevarande fall anses finnas ett visst utrymme för tvekan beträffande denna utgång. Härtill kommer att det inte kan uteslutas att hovrätten vid sin prövning av S.-O.P:s överklagande i förhållande till U.K. och B.O. kommer till ett annat slut än vad tingsrätten gjort. Tillstånd till målets prövning i hovrätten bör därför meddelas beträffande överklagandet i förhållande till R.S. och P.E.
Eftersom brottmålet slutligt avgjorts av tingsrätten, saknas anledning att fastställa förordnandet att sekretessen enligt 7 kap. 22 § sekretesslagen (1980:100) skall bestå.
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd i de delar S.-O.P:s överklagande avser skadeståndsskyldighet i förhållande till U.K. och B.O. samt återförvisar målet i dessa delar till hovrätten.
HD meddelar tillstånd till prövning i hovrätten av mål mellan å ena sidan S.-O.P. och å andra sidan R.S. och P.E.
Domskäl
HD (justitieråden Munck, Regner, Håstad, Lindeblad, referent, och Nyström) meddelade den 7 februari 2006 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 7 februari 2006.
Mål nr: Ö 4819-04.
Lagrum: 1 kap. 3 d §, 14 kap. 2 § och 49 kap. 12-14 §§ RB.
Rättsfall: NJA 1995 s. 558, NJA 1996 s. 393 och NJA 1997 s. 793.