NJA 2012 s. 16

Antalet dagsböter har med tillämpning av 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken satts ned då en person vid 18 års ålder gjort sig skyldig till snatteri.

Gävle tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Gävle tingsrätt åtal mot C.L.R., född 1992, för snatteri enligt följande gärningsbeskrivning.

C.L.R. har den 15 maj 2011 i Ica Maxi vid Ingenjörsgatan 1 i Gävle olovligen med tillägnelseuppsåt tagit kosmetikaprodukter och lösnaglar till ett sammanlagt värde av 766 kr, vilket inneburit skada för målsäganden.

Lagrum: 8 kap. 2 § BrB.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Ann-Marie Sjöberg) anförde i dom den 28 juni 2011 följande.

Domskäl

- - -.

C.L.R. har erkänt gärningen. Hennes erkännande stöds av den övriga bevisningen i målet. Åtalet är styrkt.

Påföljden bör bestämmas till dagsböter. Med hänsyn till att det föreligger skiftande praxis på området avseende frågan om ungdom ska beaktas vid fastställandet av antalet dagsböter finner tingsrätten att det lindrigaste alternativet bör dömas ut. Tingsrätten beaktar därför hennes ungdom vid straffmätningen.

Domslut

Tingsrätten, som åberopade 29 kap. 7 § första stycket BrB, dömde C.L.R. för snatteri enligt 8 kap. 2 § BrB till 70 dagsböter å 50 kr.

Hovrätten för Nedre Norrland

Åklagaren överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att antalet dagsböter skulle bestämmas till 110.

C.L.R. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson, Marie Norberg, referent, och Per-Anders Svensson) anförde i dom den 8 november 2011 följande.

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens dom har C.L.R. gjort sig skyldig till snatteri av varor till ett sammanlagt värde av 766 kr. Frågan i hovrätten är storleken av det bötesbelopp som ska följa på brottet.

Åklagaren har till stöd för sitt yrkande om straffskärpning anfört sammanfattningsvis följande. Den gärning C.L.R. har gjort sig skyldig till har ett straffvärde för en vuxen person på 110 dagsböter. Eftersom C.L.R. var 18 år när brottet begicks ska hon med tillämpning av Riksåklagarens riktlinjer inte ges någon straffreduktion (se Riksåklagarens riktlinjer 2004:1 för tillämpning av 29 kap. 7 § BrB - ungdomsrabatt). I litteraturen har föreslagits att ungdomsreduktion ska ges även till 18-20-åringar. En omräkningstabell som gäller alla unga lagöverträdare i åldrarna 15-20 år har utformats (se Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, s. 205). Det finns argument för och emot båda synsätten samt för- och nackdelar med båda tabellerna. Övervägande skäl talar dock för att Riksåklagarens riktlinjer ska tillämpas.

Hovrättens bedömning.

Hovrätten delar uppfattningen att den aktuella gärningens straffvärde för en vuxen person uppgår till 110 dagsböter. Av 29 kap. 7 § BrB framgår att rätten vid straffmätningen särskilt ska beakta om den tilltalade begått brott innan han eller hon fyllt 21 år samt att rätten då får döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Bestämmelsen kan beskrivas som en allmän strafflindringsregel för den som var under 21 år vid gärningen, s.k. ungdomsreduktion. Hovrätten konstaterar att bestämmelsen är generell och tar sikte på låg ålder som en allmän grund som ska beaktas i sänkande riktning vid straffmätningen.

Av förarbetena till 29 kap. 7 § BrB framgår att lagstiftarens avsikt med bestämmelsen är att den tilltalades ungdom framför allt ska föranleda kortare fängelsestraff än normalt (se prop. 1987/88:120 s. 97 f.). Även om straffreduktion på grund av ungdom främst varit avsedd att ske vid fängelsestraff finns det enligt hovrättens uppfattning och med hänvisning till lagtextens generella utformning inget skäl mot en tillämpning av nämnda regel även vid bötesstraff. Hade lagstiftarens syfte med regeln varit att undanta bötesstraffen hade det mycket enkelt kunnat göras i bestämmelsen.

Hovrätten konstaterar vidare att i vilken utsträckning gärningsmannens ungdom ska beaktas vid straffmätningen vid böter eller korta fängelsestraff knappast följer av någon fast domstolspraxis. HD har dock uttalat att straffnedsättningen enligt 29 kap. 7 § BrB normalt bör bli större för den som när brottet begicks var väsentligt yngre än 21 år än för den som nästan fyllt 21 år, men också att straffreduktionen rimligtvis bör bli större vid långa fängelsestraff än vid kortare frihetsstraff eller dagsböter (se NJA 2000 s. 421). HD har emellertid avfärdat tanken på en schematisk regel som utgår från en på levnadsålder grundad procentuell straffnedsättning, satt i relation till straffvärdet, för unga lagöverträdare (se NJA 2005 s. 878). I det sistnämnda rättsfallet uttalar HD likväl att det måste anses föreligga ett större utrymme för schabloner för ungdomsreduktion vid bötespåföljd än vid fängelsepåföljd.

Riksåklagaren har motiverat sin konstruktion av ungdomsrabatt vid bötesstraff utifrån myndighetsålderns centrala betydelse i påföljdssystemet. Riksåklagarens riktlinjer har emellertid inte godtagits av HD som ett i alla delar lämpligt instrument för ungdomsreduktion. Tabellen i litteraturen förespråkar ett alternativt synsätt som innebär ungdomsreduktion i samtliga ålderskategorier mellan 15 och 20 år. Den tabellen är i och för sig överskådlig, systematisk i förhållande till ålder och lättilllämpad, men har i vart fall inte ännu fått genomslag i något prejudicerande avgörande.

Sammanfattningsvis menar hovrätten att 29 kap. 7 § BrB ska tillämpas även i fråga om bötesstraff och för lagöverträdare i åldersgruppen upp till 21 år, till vilken åldersgrupp C.L.R. hör. Enligt hovrättens mening bör reduktionen bli relativt sett lägre för brott på bötesnivå än vid allvarligare brottslighet. Med hänsyn till det sagda och att C.L.R. vid gärningstillfället var 18 år bör antalet dagsböter bestämmas till 80.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i påföljdsdelen på så sätt att hovrätten bestämmer påföljden till 80 dagsböter å 50 kr.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle skärpa bötesstraffet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ulf Lundqvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

C.L.R. dömdes av tingsrätten för snatteri till 70 dagsböter om 50 kr. Vid tiden för brottet var hon 18 år gammal. Hovrätten skärpte straffet till 80 dagsböter om 50 kr, och anförde att den s.k. ungdomsrabatten enligt 29 kap. 7 § 1 st. BrB bör vara något mindre i fall av bötesbrott jämfört med allvarligare kriminalitet.

Frågan i målet är om Riksåklagarens riktlinjer för ungdomsrabatt (RÅ:s riktlinjer 2004:1) kan tillämpas utan att konflikt uppkommer med 7 § och grunderna för stadgandet. I riktlinjerna föreskrivs att den som fyllt 18 år ska vara likställd med en vuxen person vid bestämmandet av antalet dagsböter. Ungdomsrabatt kan normalt komma i fråga endast för åldrarna 15-17 år.

En utgångspunkt för bestämmandet av straffet är brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Straffdomen, som ska motverka brott i samhället och främja den dömdes återanpassning, bör därför så långt möjligt spegla det brott som prövats och de omständigheter som omger detta.

Bestämmelserna i 29 kap. 7 § 1 st. BrB ger domstolen möjlighet att döma ut ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet om gärningsmannen begått brottet innan han eller hon fyllt 21 år. Av motiven framgår att syftet med bestämmelsen är att ge en allmän grund för att beakta låg ålder som skäl för ett försvagat straffvärde och att principen om rättslig likabehandling inte får ges innebörden av en schematisk eller förenklad straffmätningspraxis (prop. 1987/88:120 s. 79, 97 f.). Varken ordalydelsen eller motiven ger således stöd för att tillåta att en viss ålder (18 år) ges betydelse för att döma den unge som en vuxen person i påföljdshänseende. Principen om en mera försiktig påföljdsbestämning för unga lagöverträdare känner inga undantag för bötesbrotten.

Det är inte möjligt att uttömmande ange de kriterier som bör tillämpas vid bestämmandet av ett lindrigare straff. Med utgångspunkt i en individualiserad prövning får praxis växa fram stegvis där på sikt en tydlig ordning av ungdomsrabatter kommer att ta form. Detta utesluter inte att en graderad skala inom hela intervallet (15-20 år) kan tjäna som stöd - men endast stöd - i bedömningen där även enskilda omständigheter ska beaktas vid bestämmandet av straffet.

Brottet i föreliggande mål ligger på bötesnivå och av hovrätten beslutade 80 dagsböter får anses rimligt givet straffvärdet med avräkning för ungdomsrabatt.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, Lena Moore och Agneta Bäcklund, referent) meddelade den 31 januari 2012 följande dom.

Domskäl

C.L.R. har av domstolarna dömts till ansvar för snatteri bestående i att hon i en butik tillgripit varor till ett värde av 766 kr. Hon var 18 år vid tidpunkten för brottet. Frågan i HD är vilket bötesstraff som ska dömas ut.

Straffvärde

Enligt 29 kap. 1 § BrB ska straffet bestämmas efter brottets straffvärde. En omständighet som enligt 29 kap. 3 § första stycket 3 särskilt ska beaktas som förmildrande vid bedömningen av straffvärdet är att den tilltalades handlande har stått i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga. Av förarbetena framgår det att avsikten inte är att den senare bestämmelsen ska tillämpas generellt när yngre personer begår brott. En tillämpning kan komma i fråga i situationer när en ung lagöverträdares utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga har varit bristande jämfört med andra i samma ålder, och det har funnits ett samband mellan denna brist och brottet. (Se prop. 2009/10:147 s. 45.)

Det finns inte skäl för att vid bedömningen av brottets straffvärde särskilt beakta C.L.R:s ålder. Inte heller i övrigt föreligger det några försvårande eller förmildrande omständigheter som ska beaktas vid den bedömningen. Straffvärdet av brottet motsvarar 110 dagsböter.

Straffmätning - 29 kap. 7 § BrB

Den fråga som HD då har att ta ställning till är om en tillämpning av 29 kap. 7 § första stycket BrB ska påverka straffmätningen. I bestämmelsen föreskrivs att i de fall då någon har begått brott innan han eller hon fyllt 21 år, ska hans eller hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Rätten får då döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.

Vid brottsbalkens tillkomst fanns det en motsvarande bestämmelse i 33 kap. 4 §. Tillämpningsområdet var då begränsat till brott som någon hade begått innan han eller hon fyllt 18 år. Åldersgränsen höjdes år 1979 till 21 år i samband med att ungdomsfängelsepåföljden avskaffades. Syftet med lagändringen var att förhindra att ungdomar i åldersgruppen 18-20 år efter avskaffandet av ungdomsfängelse, som endast kunde dömas ut i den åldersgruppen, skulle dömas till längre frihetsberövanden än tidigare (se prop. 1978/79:212 s. 65).

När bestämmelsen i samband med 1988 års påföljdsreform fördes över till 29 kap. BrB uttalades att avsikten med bestämmelsen är att ålder under 21 år vid brottstillfället rent allmänt ska leda till lägre fängelsestraff än vad som normalt döms ut för en gärning (se prop. 1987/88:120 s. 98).

Riksåklagarens riktlinjer

I Riksåklagarens riktlinjer (2004:1) för tillämpning av 29 kap. 7 § BrB anges att det huvudsakliga skälet för att vid utmätandet av bötesstraff beakta den tilltalades ungdom är att korta fängelsestraff för vuxna ska motsvaras av dagsböter för unga. Dagsbotsskalans övre del bör därför reserveras för brott med endast fängelse i straffskalan. För åldersgruppen 18-20 år anser emellertid riksåklagaren att behovet av en generell regel om strafflindring vid böter är litet. Även myndighetsålderns betydelse framhålls som skäl för att göra en åtskillnad mellan omyndiga lagöverträdare och dem som är i åldern 18-20 år. Riksåklagarens slutsats är därför att det normalt saknas skäl att tillämpa 29 kap. 7 § första stycket BrB vid brott som ska föranleda dagsböter för gärningsmän som är 18-20 år.

HD:s bedömning

Grunden för att generellt särbehandla unga lagöverträdare kan beskrivas så, att deras större sanktionskänslighet och inte fullt utvecklade ansvarsförmåga liksom deras behov av att mötas med större tolerans gör att deras brott bör föranleda lindrigare ingripanden än vad som gäller för vuxna (jfr Nils Jareborg och Josef Zila, Straffrättens påföljdslära, 3 uppl. 2010, s. 150 f.). Visserligen har dessa omständigheter mindre betydelse i fråga om bötesstraff än när det gäller fängelse. Även vid bötesstraff finns det dock skäl att beakta ungdomars särskilda förutsättningar. Att ett sådant beaktande sker i åldersgruppen 15-17 år har inte satts i fråga när det gäller dagsböter. Enligt praxis påverkas emellertid inte penningböter av den tilltalades ungdom.

Vidare måste systematiska skäl beaktas. Vid fängelsestraff innebär bestämmelsen i 29 kap. 7 § första stycket BrB att strafftiden för den som har begått ett brott innan han eller hon har fyllt 21 år i de allra flesta fall sätts ned. När det är fråga om de allra kortaste fängelsestraffen ersätts frihetsberövandet i stället av ett bötesstraff. En sådan övergång från fängelse till böter är en förutsättning för att systemet ska vara konsekvent, och den övergången måste tillämpas även i åldersgruppen 18-20 år. Det rimliga är då också att de högsta dagsbotsnivåerna förbehålls dessa situationer, och att utrymmet för att döma till bötesstraff på dessa nivåer vid rena bötesbrott minskar i motsvarande mån. Det är väl förenligt med lagtexten, som inte gör någon skillnad inom åldersintervallet 15-20 år.

10.

Det sagda leder till att bestämmelsen i 29 kap. 7 § första stycket BrB bör tillämpas även när personer i åldersgruppen 18-20 år har begått brott som förskyller dagsböter. För att det ska finnas utrymme för en nyansering av bedömningarna i de fall då bötesstraffet ersätter ett kortare fängelsestraff, bör 120 dagsböter vara det högsta straff som kommer i fråga för ett enstaka bötesbrott i den åldersgruppen.

11.

Mot bakgrund av vad som nu anförts finns det inte skäl att göra någon annan bedömning av bötesstraffets storlek än vad hovrätten har gjort. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Skiljaktig

Justitierådet Göran Lambertz var skiljaktig enligt följande.

Jag är ense med majoriteten till och med punkt 10 i domen. Härefter bör den enligt min mening lyda:

11.

Antalet dagsböter bör bestämmas så att reduktionen inte onödigtvis kommer i disharmoni med Riksåklagarens riktlinjer beträffande ungdomar i åldersgruppen 15-17 år. Straffet i den åldersgruppen är enligt riktlinjerna 80 dagsböter när straffet för en vuxen, som här, skulle ha varit 110 dagsböter. För 18-20-åringar bör då straffet i motsvarande fall normalt bestämmas till 90 eller 100 dagsböter. Straffet för C.L.R. bör fastställas till 90 dagsböter.

HD:s dom meddelad: den 31 januari 2012.

Mål nr: B 5566-11.

Lagrum: 29 kap. 3 § första stycket 3 och 7 § första stycket BrB.