NJA 2014 s. 877

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Anders Dereborg, rådmannen Ann-Sofie Bexell och tingsfiskalen Sophie Welander) anförde följande i dom den 11 mars 2013.

Bakgrund

Allmänt

M.H. var under 1990-talet aktieägare i Arctoskoncernen och J.L. i Fågelbrokoncernen. I koncernerna ingick ett betydande antal bolag vars verksamheter i allt väsentligt avsåg affärer med användande av s.k. CFC-bolag. CFC står för Controlled Foreign Company och innebär att bolaget har skattehemvist i ett lågskatteland med ägare i annat land. Sådana bolag kunde då användas för avancerad skatteplanering. I skattedeklarationerna för taxeringsåren 1995 och 1996 yrkade Arctos och Fågelbro med dotterbolag avdrag för underskott hänförliga till CFC-bolagen. År 1997 genomförde Skatteverket revision hos koncernerna, som utmynnade i att de yrkade underskottsavdragen underkändes av domstol. Samtliga bolag i de två koncernerna försatte i konkurs under åren 1997 och 1998.

Den 25 mars 2004 ansökte konkursbona om stämning mot Deloitte AB (Deloitte) vid Stockholms tingsrätt, mål nr T 4847-04, (huvudmålet) och yrkade att Deloitte skulle förpliktas att till konkursbona betala 64 334 000 kr i skadestånd jämte ränta. Grunden för talan var att Deloitte genom vårdslöshet vid utförandet av skatteuppdrag för bolagen i Arctos och Fågelbro tillfogat vart och ett av bolagen ekonomisk skada motsvarande det yrkade beloppet.

Den 11 november 2004 överlät konkursbona tvisteföremålet till H & L Processor AB (processbolaget) för ett pris om 160 000 kr. Processbolaget tog därmed över konkursbonas talan i målet. Processbolaget anlitade som ombud advokaten K.R. vid A1 Advokater och advokaten A.B.

Den 21 mars 2011 meddelade tingsrätten dom i huvudmålet och ogillade processbolagets talan. Processbolaget förpliktades att ersätta Deloittes rättegångskostnader med 3 342 095 kr vilket motsvarar det belopp som Deloitte yrkar i detta mål efter avdrag med 50 000 kr avseende rättegångskostnader som Deloitte förpliktades att ersätta processbolaget för.

Den 29 mars 2011 försattes processbolaget i konkurs på egen begäran.

Processbolaget och dess verksamhet

Processbolaget registrerades den 18 maj 2004 och var ett lagerbolag till dess att svarandena förvärvade bolaget. De infördes den 5 augusti 2004 i aktieboken för 500 aktier vardera. Enligt bolagsordningen var ändamålet med verksamheten att bedriva bl.a. finansiella tjänster, handel med värdepapper och legala skadeståndsprocesser samt därmed förenlig verksamhet. M.H. var styrelseledamot och J.L. suppleant i bolaget. Båda hade rätt att var för sig teckna bolagets firma. Aktiekapitalet uppgick till 100 000 kr. Den enda verksamhet som kom att bedrivas i processbolaget var rättsprocessen mot Deloitte. Bolaget hade inte några anställda. Samtliga angivna förhållanden bestod till konkursutbrottet.

Under tiden som huvudmålet pågick i tingsrätten framkom att processbolaget hade förbrukat mer än hälften av sitt aktiekapital och att åtgärder enligt 25 kap.aktiebolagslagen inte hade vidtagits. Bolagets revisor lämnade den 29 juni 2010 en oren revisionsberättelse för verksamhetsåret 2009. Därefter upprättades en kontrollbalansräkning per den 31 juli 2010 som visade att aktiekapitalet hade återställts genom att fordringar mot två till svarandena närstående bolag tagits upp som tillgångar i balansräkningen.

Den 17 augusti 2010 fakturerades de två närstående bolagen för dessa fordringar, totalt 306 875 kr. Den 18 respektive 21 oktober samma år betalade bolagen sammanlagt 300 000 kr till processbolaget. Dagen efter överfördes motsvarande summa som ett a conto-belopp till A1 Advokater. Den 29 november 2010 hade advokat K.R. utfört arbete i huvudmålet så att endast 212 kr av a conto-beloppet återstod.

Vid årsskiftet 2010/2011 återstod 3 101 kr av processbolagets aktiekapital enligt bokföringen. Den 5 januari 2011 tillfördes processbolaget sammanlagt 300 000 kr från svarandenas två närstående bolag. Beloppen avsåg betalning av fakturor utställda den 5 november 2010. Den 7 januari 2011 betalade processbolaget 300 000 kr till A1 Advokater.

När bolaget försattes i konkurs fanns en brist i processbolagets konkursbo på 3 286 261 kr. Orsaken till obeståndet var Deloittes fordran mot bolaget som uppkommit genom tingsrättens dom i huvudmålet.

Yrkanden m.m.

Deloitte har yrkat att tingsrätten i första hand ska förplikta M.H. och J.L. att solidariskt till Deloitte dels betala 3 292 095 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 21 mars 2011 till dess betalning sker, dels solidariskt ersätta Deloitte för dess rättegångskostnad.

Deloitte har i andra hand yrkat att tingsrätten ska förplikta M.H. ensam att till Deloitte dels betala 3 292 095 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 21 mars 2011 till dess betalning sker, dels att han ska ersätta Deloitte för dess rättegångskostnad.

M.H. har bestritt käromålet. Han har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. Sättet att beräkna räntan har dock vitsordats. M.H. har yrkat ersättning för sin rättegångskostnad.

J.L. har bestritt käromålet. Han har även bestritt solidariskt betalningsansvar med M.H. Han har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. Sättet att beräkna räntan har dock vitsordats. J.L. har yrkat ersättning för sin rättegångskostnad.

Grunder

Deloitte

Genom tingsrättens lagakraftvunna dom i huvudmålet är processbolaget skyldigt att till Deloitte betala det yrkade beloppet. Beloppet är fortfarande obetalt. I första hand görs gällande att svarandena som ägare med bestämmande inflytande över och företrädare i processbolaget är solidariskt och personligen betalningsansvariga för detta belopp på grund av principen om ansvarsgenombrott. I andra hand görs gällande att M.H. har ett personligt betalningsansvar för det yrkade beloppet enligt bestämmelserna i 25 kap.aktiebolagslagen.

Ansvarsgenombrott

Konkursbona har vårdslöst väckt talan mot Deloitte i huvudmålet. Talan har övertagits och vidmakthållits av processbolaget som varit väl medvetet om att vinstchanserna i målet vägda mot risken att behöva betala rättegångskostnader borde ha avhållit processbolaget. Det är bl.a. vårdslöst att stämma fel part och vidmakthålla en sådan talan. Deloitte har ofrivilligt blivit part i en kostsam rättsprocess och tvingats att fullfölja denna med en motpart som inte haft tillräckliga kapitalresurser och som avsiktligt gjort sig insolvent för att undandra sig ansvar för Deloittes rättegångskostnader.

Det enda syftet med processbolaget har varit att driva en rättsprocess mot Deloitte på Deloittes bekostnad och att primärt tillgodose svarandenas personliga intressen. Vidare har svarandena haft ett bestämmande inflytande över bolaget och bolaget har saknat anställda. Processbolaget har därmed varit osjälvständigt i förhållande till ägarna. Processbolaget har saknat inkomstbringande affärsverksamhet i övrigt och har inte heller tillförts nämnvärda medel utöver aktiekapitalet. De intäkter som genererats kommer från fakturor ställda till närstående bolag till svarandena i tiden innan en ny ombudsfaktura förfallit till betalning. Intäkterna rann således rakt igenom bolaget. Det har inte funnits någon avsikt att upprätthålla tillräckligt med kapital i bolaget. Dessutom har processbolaget varit underkapitaliserat för sin verksamhet. Processbolagets aktiekapital har också varit förbrukat under verksamhetsåret 2009 och vid årsskiftet 2010/2011. Vid det senare tillfället har aktiekapitalet inte återställts. Sedan Deloitte vunnit framgång i huvudmålet har processbolaget på egen begäran försatts i konkurs utan tillgångar. Den verkliga avsikten med processbolaget har således varit att svarandena ska undgå personligt betalningsansvar för rättegångskostnaderna i huvudmålet.

Personligt betalningsansvar enligt bestämmelserna i 25 kap.aktiebolagslagen

Aktiekapitalet i processbolaget uppgick till 100 000 kr. Vid årsskiftet 2010/2011 återstod endast 3 101 kr av aktiekapitalet, vilket innebar att mer än hälften av aktiekapitalet var förbrukat. M.H. var styrelseledamot i processbolaget och hade skäl att anta att en kapitalbrist förelåg. Han var därmed skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning, men det har han inte gjort. Han har därmed från årsskiftet 2010/2011 varit personligt betalningsansvarig för processbolagets förpliktelser enligt 25 kap.13 och 18 §§aktiebolagslagen. Detta ansvar kvarstod den 21 mars 2011 när Deloittes fordran uppkom genom tingsrättens dom i huvudmålet.

M.H.

Ansvarsgenombrott

Det bestrids att det föreligger förutsättningar för ansvarsgenombrott. Det finns inget otillbörligt i konkursbonas beslut att väcka talan mot Deloitte. Konkursförvaltarna hade innan talan väckts, i samråd med tillsynsmyndigheten, bedömt att konkursbona skulle kunna vinna framgång med en skadeståndsprocess mot Deloitte. Det finns heller inget otillbörligt i processbolagets förvärv av tvisteföremålet. Han och J.L. blev tillfrågade av konkursförvaltaren om att överta tvisteföremålet, vilket de accepterade efter juridisk rådgivning från advokat A.B. Denne bedömde att rättegångskostnaderna i målet inte skulle överstiga 400 000 kr. På grund av Deloittes sätt att föra processen blev dock rättegångskostnaderna mycket högre. Deloitte har under processen i huvudmålet varit medvetet om bolagets kapitalställning, men har ändå valt att fortsätta processen.

Han och J.L. har tidigare samarbetat och avsåg att driva annan verksamhet i bolaget om bolaget vann rättsprocessen mot Deloitte. Till följd av processens omfattning kom dock tyngdpunkten i verksamheten att avse denna rättsprocess. Processbolaget var generellt inte underfinansierat för sin verksamhet. När det uppmärksammats att processbolaget varit underkapitaliserat har kapitaltillskott skett i god ordning och aktiekapitalet återställts.

Personligt betalningsansvar enligt bestämmelserna i 25 kap.aktiebolagslagen

Det vitsordas att det förelåg en kapitalbrist vid årsskiftet 2010/2011. Däremot bestrids att han hade skäl att anta detta. Han har därför inte varit skyldig att upprätta kontrollbalansräkning i processbolaget och är därför inte heller personligt betalningsansvarig för Deloittes fordran på rättegångskostnader. Vidare ingavs konkursansökan omgående efter att det stod klart att processbolaget inte skulle kunna betala Deloittes fordran.

Jämkning

Om tingsrätten skulle finna att han har ett personligt betalningsansvar enligt någon av de åberopade grunderna ska det yrkade beloppet jämkas avsevärt, i första hand till noll kronor, eftersom det yrkade beloppet är oskäligt betungande för en privatperson.

J.L.

Det bestrids att det föreligger förutsättningar för ansvarsgenombrott. Det finns inget otillbörligt i konkursbonas beslut att väcka talan mot Deloitte. Konkursförvaltarna hade innan talan väckts, i samråd med tillsynsmyndigheten, bedömt att konkursbona skulle kunna vinna framgång med en skadeståndsprocess mot Deloitte. Det finns heller inget otillbörligt i processbolagets förvärv av tvisteföremålet. Han och M.H. blev tillfrågade av konkursförvaltaren om att överta tvisteföremålet, vilket de accepterade efter juridisk rådgivning från advokat A.B. Denne bedömde att rättegångskostnaderna i målet inte skulle överstiga 400 000 kr. På grund av Deloittes sätt att föra processen blev dock rättegångskostnaderna sedan mycket högre. Deloitte har under processen i huvudmålet varit medvetet om bolagets kapitalställning, men har ändå valt att fortsätta processen.

Han och M.H. har tidigare samarbetat och såg en möjlighet att starta ett nytt samarbete om processbolaget vann processen mot Deloitte. Till följd av processens omfattning kom dock tyngdpunkten i verksamheten att avse denna rättsprocess. Bolaget har haft en egen förvaltning genom M.H:s engagemang och då bolaget haft en ekonomiansvarig. Processbolaget var generellt inte underfinansierat för sin verksamhet. När det uppmärksammades att processbolaget var underkapitaliserat har kapitaltillskott skett i god ordning och aktiekapitalet återställts.

Om tingsrätten skulle finna att det finns förutsättningar för ansvarsgenombrott ska han ändå inte vara solidariskt betalningsansvarig med M.H. eftersom de har haft olika roller i processbolaget. Han har endast varit en passiv aktieägare och har inte haft något bestämmande inflytande i bolaget. Han har endast deltagit i en handfull informationsmöten under bolagets verksamhetstid. Han har förlitat sig på de råd som bolaget fått från A.B.

Jämkning

Om tingsrätten skulle finna att han har ett personligt betalningsansvar ska det yrkade beloppet jämkas i första hand till noll kronor och i andra hand till skäligt belopp, dock högst 50 000 kr, eftersom han förlitat sig på de juridiska råd han fått och beloppet är orimligt med hänsyn till att han endast varit en passiv aktieägare.

Deloitte

Det yrkade beloppet är skäligt. Det saknas vidare lagligt stöd för jämkning eftersom talan grundar sig på reglerna om personligt betalningsansvar och inte skadeståndsskyldighet.

Domskäl

Deloitte har åberopat skriftlig bevisning. På svarandenas begäran har vittnesförhör hållits med advokat A.B., som företrädde processbolaget i huvudmålet.

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att de faktiska omständigheterna i målet är ostridiga mellan parterna och att tingsrättens prövning därför närmast handlar om att göra en rättslig bedömning av förhållandena kring processbolaget och dess verksamhet.

Ansvarsgenombrott

En aktieägare har normalt inte något personligt betalningsansvar för aktiebolagets förpliktelser, se 1 kap. 3 § aktiebolagslagen. I stället finns i aktiebolagslagen kapitalskyddsregler som ska säkerställa att borgenärerna inte drabbas av att aktieägarna saknar personligt betalningsansvar. Dessa regler har dock inte alltid gett borgenärerna ett tillfredsställande skydd. I rättspraxis har därför aktieägare i vissa fall ålagts ett personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser utan uttryckligt stöd i lagen, s.k. ansvarsgenombrott.

Principen om ansvarsgenombrott ska tillämpas mycket restriktivt och kan komma ifråga endast i sådana fall där ägare på ett stötande sätt använt bolagsformen för att minimera sin egen ersättningsskyldighet och där bolaget utrustats med helt otillräckliga kapitalresurser (se Johansson m.fl., Aktiebolagslagen, 1 januari 2012, Zeteo, kommentaren till 1 kap. 3 §). Omständigheter som kan motivera ansvarsgenombrott är att bolaget inte har haft något självständigt affärsmässigt syfte, inte haft någon självständig förvaltning och att det har varit underkapitaliserat i förhållande till sin verksamhet (se NJA 1947 s. 647, RH 2011:24 och Rodhe i Festskrift till Jan Hellner 1984 s. 481 ff).

Bolagen i M.H:s och J.L:s koncerner gick i konkurs till följd av att yrkade underskottsavdrag i skattedeklarationerna inte godkänts. Konkursbona bedömde att Deloitte orsakat bolagen skada på grund av vårdslös skatterådgivning och väckte därför skadeståndstalan mot Deloitte. Om konkursbona hade vunnit framgång med denna talan skulle de ha tillförts betydande medel vilket i förlängningen även skulle ha gynnat M.H. och J.L. som ägare till bolagen i konkurs. Svarandena hade därför ett stort eget ekonomiskt intresse av att en process fördes mot Deloitte. De förvärvade också processbolaget i huvudsakligt syfte att driva processen mot Deloitte vidare. De avsåg inte, såvitt framkommit, att driva någon annan verksamhet i bolaget om inte bolaget vann processen mot Deloitte.

Processbolaget har inte haft någon egentlig affärsverksamhet och inte heller några anställda. Den enda verksamhet som förekommit har bestått av transaktioner och överföringar som syftat till att täcka bolagets ombudskostnader i huvudmålet. Deloitte har pekat på två sådana tillfällen. Processbolaget har vid dessa tillfällen ställt ut fakturor till två bolag som är närstående till svarandena. Endast några dagar efter att dessa fakturor betalats har ombudet fakturerat processbolaget ett belopp som motsvarar vad de närstående bolagen precis inbetalat. Det är härigenom tydligt att det inte har funnits något affärsmässigt syfte med processbolagets verksamhet utan att bolaget endast använts som en osjälvständig mellanhand mellan svarandena och deras ombud i rättsprocessen. Det är uppenbart att bolaget saknat ett självständigt affärsmässigt syfte och en självständig förvaltning.

M.H. och J.L. har inte heller utrustat bolaget med tillräckligt kapital för att täcka vare sig de löpande ombudskostnaderna eller de kostnader som oundvikligen skulle uppstå vid en eventuell förlust i rättegången mot Deloitte. Även om svarandena inledningsvis trodde att rättegångskostnaderna inte skulle överstiga 400 000 kr måste de efter en tid ha förstått att processen skulle kräva betydligt mer kapital. Bolaget har i avsaknad av annan verksamhet varit helt beroende av att svarandena tillskjutit medel till bolaget, vilket de också har gjort. De synes dock inte ha gjort några mer omfattande tillskott utan endast ha tillskjutit så mycket som krävts för att täcka den närmaste tidens utgifter i form av ombudskostnader. Dessutom har bolaget vid två tillfällen förbrukat mer än hälften av aktiekapitalet, vilket i sig innebär att de kapitaltäckningsregler i aktiebolagslagen som syftar till att skydda bolagets borgenärer har åsidosatts. Bolaget har också försatts i konkurs endast åtta dagar efter att domen i huvudmålet meddelades. Dessa omständigheter visar sammantaget att bolaget varit kraftigt underfinansierat i förhållande till den verksamhet som bedrivits.

Genom att fortsätta processen mot Deloitte trots att processbolaget varit kraftigt underkapitaliserat har Deloitte utsatts för en stor ekonomisk risk av svarandena samtidigt som de själva varit skyddade från ekonomisk risk. Deloitte har som svarande i huvudmålet inte haft någon möjlighet att undvika rättegången. Deloitte har inte heller haft någon skyldighet att anpassa sin processföring till processbolagets ekonomiska förutsättningar. Vad A.B. uppgett om att Deloitte genom sin processföring orsakat de höga rättegångskostnaderna saknar därför betydelse.

Svarandenas sätt att använda processbolaget är ett sådant otillbörligt förfarande som i den allmänna omsättningens intresse saknar berättigande. Om sådana förfaranden accepteras riskerar borgenärernas förtroende för aktiebolaget som motpart att urholkas, vilket i sin tur skulle innebära att aktiebolagsformen förlorar den användbarhet och attraktivitet den har i affärslivet. Det finns därför förutsättningar att sätta aktiebolagslagens regler om skydd mot personligt betalningsansvar åt sidan.

Frågan som tingsrätten därefter har att bedöma är om M.H. och J.L. haft ett sådant bestämmande inflytande över processbolaget att de ska åläggas personligt betalningsansvar.

M.H. har varit ägare till hälften av aktierna i processbolaget och ensam styrelseledamot. Han har därmed haft ett sådant bestämmande inflytande över processbolaget och dess verksamhet att han ska åläggas personligt betalningsansvar för processbolagets skuld till Deloitte.

J.L. har varit ägare till den andra hälften av aktierna i bolaget. Han har haft rätt att ensam teckna bolagets firma, även om han endast varit suppleant. Av A.B:s uppgifter framgår att det främst var J.L. som var engagerad i de inledande diskussionerna när processbolaget skulle förvärva tvisteförmålet från konkursbona. Dessutom har till J.L. närstående bolag varit delaktigt i att tillskjuta medel till bolaget, som kort därefter använts för att betala processbolagets ombud. Han har därför enligt tingsrättens mening haft ett sådant bestämmande inflytande över bolagets verksamhet att han ska åläggas ett eget personligt betalningsansvar solidariskt med M.H.

Betalningsansvaret gäller ersättning för rättegångskostnader. Det har inte sin grund i några skadeståndsrättsliga bestämmelser eller principer. Inte heller är det fråga om tillämpning av något avtalsvillkor. Det saknas därför lagliga förutsättningar att jämka det yrkade beloppet.

Personligt betalningsansvar enligt 25 kap.aktiebolagslagen

Även om tingsrätten funnit att käromålet ska bifallas redan på förstahandsgrunden vill tingsrätten tillägga följande avseende den av Deloitte åberopade andrahandsgrunden gentemot M.H.

När det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen genast upprätta och låta bolagets revisor granska en första kontrollbalansräkning. Om styrelsen underlåter det inträder en ansvarsperiod där styrelsens ledamöter solidariskt svarar för de förpliktelser som uppkommer i bolaget under tiden därefter. Ansvarsperioden upphör först när en kontrollbalansräkning som visar att det finns full täckning för aktiekapitalet granskats av revisor och lagts fram på bolagsstämma, då frågan om likvidation hänskjutits till domstol eller då likvidation har beslutats. En styrelseledamot kan undgå personligt betalningsansvar genom att visa att han inte har varit försumlig. (Se 25 kap.13, 18 och 20 §§aktiebolagslagen.)

Det är ostridigt att processbolagets egna kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet vid årsskiftet 2010/2011 och att M.H. inte låtit upprätta någon kontrollbalansräkning därefter. Ansvarsperioden har således inträtt vid årsskiftet 2010/2011 och upphört först då processbolaget försatts i konkurs. Deloittes fordran har uppkommit under denna tid.

Frågan är då om M.H. haft skäl att anta att det förelåg en kapitalbrist. Det är styrelsens ansvar att kontinuerligt ha kontroll över bolagets ekonomiska ställning. Processbolaget har haft en mycket begränsad verksamhet, vilket underlättat möjligheterna för M.H. att utöva denna kontroll. Bolaget hade endast sex månader innan den aktuella kapitalbristen uppkom haft en kapitalbrist, som dock återställts. I slutet av år 2010 företogs också flera affärshändelser i bolaget som gett M.H. anledning att kontrollera bolagets ekonomiska ställning. Den 29 november 2010 redovisade A1 Advokater att endast 212 kr återstod av det a conto-belopp som processbolaget hade innestående hos advokatbyrån. Den 22 december fakturerade advokat K.R. för utfört arbete med 300 000 kr. Samma dag upprättades också processbolagets kostnadsräkning om 2,5 miljoner kr i huvudmålet.

M.H. hade således om han hållit sig informerad om ekonomin i bolaget haft skäl att anta att det fanns en kapitalbrist i bolaget. Han är därmed personligt betalningsansvarig för processbolagets skuld till Deloitte om han inte kan visa att han inte varit försumlig. M.H. har inte åberopat någon bevisning till stöd för detta och den utredning som finns i målet ger inte heller stöd för att han inte skulle ha varit försumlig. M.H. ska därför anses personligt betalningsansvarig för processbolagets skuld till Deloitte. Det saknas lagligt stöd i 25 kap.aktiebolagslagen för att jämka betalningsansvaret.

- - -

Domslut

Domslut

2. - - -

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Sven Jönsson och Ulrika Stenbeck Gustavson, adjungerade ledamoten Marie-Louise Pettersson samt tf. hovrättsassessorn Martin Prosell, referent) anförde följande i dom den 20 mars 2014.

Hovrättens domskäl

- - -

Hovrättens bedömning

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att Deloittes talan ska bifallas på deras i första hand framställda grund mot M.H. och J.L. Med hänsyn till detta behöver inte hovrätten ta ställning till Deloittes i andra hand framställda grund mot M.H. Oavsett om det i sig är möjligt att jämka ersättning som ska utgå vid ansvarsgenombrott konstaterar hovrätten att varken M.H. eller J.L. har framfört något förhållande som enligt hovrätten skulle kunna föranleda jämkning. Någon ändring i tingsrätten dom i denna del ska därför inte ske.

- - -

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om rättegångskostnaderna.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz, referent, Dag Mattsson och Anders Eka) meddelade den 11 december 2014 följande dom.

Domskäl

Bakgrund och prejudikatfrågan

Allmänt om s.k. ansvarsgenombrott

Utgångspunkter för ansvarsbedömningen

Bedömningen i detta fall

Övriga frågor

- - -

Domslut

Domslut

HD förklarar att M.H. och J.L. är ersättningsskyldiga gentemot Deloitte AB.

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens domslut står därmed fast.