NJA 2015 s. 546
Domstolens utredningsskyldighet i ärenden om adoption.
Solna tingsrätt
S.Bo. ansökte vid Solna tingsrätt om att få adoptera N.Bi., född år 1986. Till stöd för sin ansökan anförde han bl.a. följande. Han gifte sig år 2011 med N.Bo., som är N.Bi:s mor. Han vill ge N.Bi. en tryggare framtid i Sverige och bli den far som N.Bi. saknar. N.Bi. har inte hört av sin far sedan han tillsammans med sin mor lämnade Ryssland i början av 1990-talet. Han vill ge sin fru ett bevis på sin totala tilltro och respekt för henne och hennes son. Han vill att N.Bi. ska ha samma efternamn som sin mor och han själv.
N.Bi. och N.Bo. lämnade båda sitt samtycke till adoptionen.
N.Bi:s far kunde inte höras.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Ricardo Valenzuela) anförde följande i beslut den 16 augusti 2012.
Skäl för beslutet
Rätten ska enligt 4 kap. 6 § FB i varje enskilt fall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet. Därutöver krävs att det föreligger en särskild anledning till adoptionen med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet. En sådan särskild anledning kan föreligga om sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet. Även annars kan det i särskilda fall finnas anledning att befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och barnet.
Tillstånd till adoption av annan vuxen bör inte lämnas endast som en stadfästelse av att det mellan adoptanten och den han önskar adoptera råder en mycket god relation. Förhållandet mellan dem bör i stället vara av sådant djupgående slag att det kan jämställas med det mellan föräldrar och barn (se NJA 1989 s. 401).
Inledningsvis saknas det anledning att ifrågasätta vad S.Bo. anfört om motiven till sin önskan att få adoptera N.Bi. Det har emellertid inte framkommit omständigheter i ärendet som medför att S.Bo. kan sägas ha deltagit i N.Bi:s uppfostran. Av utredningen framgår att S.Bo. och N.Bo. varit gifta i endast ett år och att N.Bi. således hade fyllt 25 år när hans mor ingick äktenskapet. S.Bo. och N.Bi. kan inte genom dessa yttre förhållanden anses ha fått en sådan relation som är tänkt att befästas genom adoption. Det har inte heller framkommit andra omständigheter som medför att deras personliga förhållande skulle ge särskild anledning till adoptionen. Vid denna bedömning saknas skäl att tillåta adoptionen. S.Bo:s ansökan ska därför avslås.
Beslut
Tingsrätten avslår S.Bo:s ansökan om tillstånd till adoption.
Svea hovrätt
S.Bo., N.Bo. och N.Bi. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bifalla S.Bo:s ansökan om att få adoptera N.Bi. De vidhöll och utvecklade vad de anfört i tingsrätten och lade därutöver till bl.a. följande.
N.Bi. träffade under sin uppväxt endast vid enstaka tillfällen sin far O.Bi. År 1995 gifte sig N.Bo. med en turkisk man och N.Bi. kom att bo tillsammans med dem. Mannen behandlade N.Bi. mycket illa, och N.Bo. skiljde sig från mannen efter några år. N.Bo. och N.Bi. flyttade till Sverige år 2003. Efter flytten till Sverige gifte sig N.Bo. med en svensk man. Under år 2007 separerade N.Bo. från sin man, som begick självmord år 2008. I samband med detta avbröt N.Bi. sina studier för att ta hand om sin mor. I slutet av år 2007 träffade N.Bo. S.Bo. första gången, och de gifte sig år 2011. N.Bi. värderar S.Bo. som familjefar och som manlig förebild. N.Bi. har genom S.Bo. fått den riktiga familj som han tidigare har saknat. S.Bo. är uppvuxen i en trygg familj. Även S.Bo:s släktingar har tagit N.Bi. till sig. Eftersom S.Bo. troligen inte kommer att få några egna barn, känns det viktigt för honom att N.Bi. blir hans son även officiellt. Redan tidigt i förhållandet började N.Bi. kalla S.Bo. ”pappa”. Som S.Bo:s officiella son, kommer N.Bi:s ekonomiska framtid att säkras.
O.Bi. har inte heller i hovrätten yttrat sig.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll samt hovrättsråden Ulrika Stenbeck Gustavson och Anne Kuttenkeuler, referent) anförde följande i beslut den 23 april 2013.
Skäl
Rätten ska pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoption (4 kap. 6 § FB). I förarbetena till bestämmelsen framhålls att adoptionen ska befästa ett personligt förhållande mellan adoptanten och adoptivbarnet. Det bör normalt vara fråga om ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det mellan föräldrar och barn för att adoption ska tillåtas (prop. 1980/81:112 s. 9). När den som sökanden vill adoptera är vuxen och inte har uppfostrats av sökanden ställs det i praxis relativt stora krav för att en adoption ska tillåtas. Det får i sådana fall betydelse bl.a. under hur lång tid relationen mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera har varat (se NJA 1989 s. 67, NJA 1991 s. 194 och RH 1997:32).
S.Bo. har inte uppfostrat N.Bi., och syftet med adoptionen är inte heller att S.Bo. ska uppfostra honom. Frågan är om det ändå med hänsyn till det personliga förhållandet mellan dem finns särskild anledning till adoptionen.
Av utredningen framgår att N.Bi. är 27 år, att han studerar och att han bor tillsammans med sin mor och S.Bo. N.Bi. har aldrig haft någon närmare kontakt med sin biologiska far. N.Bi. och S.Bo. har i hovrätten framhållit att de har en nära relation och att S.Bo., särskilt mot bakgrund av N.Bi:s svåra uppväxt, innebär en stor trygghet för honom. Enligt hovrättens bedömning saknas det anledning att anta att syftet med adoptionen är något annat än att befästa deras goda relation. Som tingsrätten framhållit har N.Bo. och S.Bo. dock endast varit gifta sedan 2011. De träffades först i slutet av 2007 och det är inte helt klarlagt hur länge N.Bo. och N.Bi. har bott tillsammans med S.Bo. Vid en samlad bedömning finner hovrätten att det personliga förhållandet mellan S.Bo. och N.Bi. - särskilt med beaktande av tidsaspekten - i vart fall inte för närvarande kan jämställas med det som i allmänhet råder mellan föräldrar och barn. Det saknas därför sådan särskild anledning som krävs för att adoptionen ska kunna tillåtas. Överklagandet ska alltså avslås.
Beslut
Hovrätten avslår överklagandet.
Högsta domstolen
S.Bo. överklagade och yrkade att HD skulle bifalla hans ansökan om adoption av N.Bi.
N.Bo. och N.Bi. biträdde yrkandet.
O.Bi. kunde inte höras i målet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Emilie Strömberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Betänkandet inleddes med fyra punkter om bakgrund och rättslig reglering i huvudsaklig överensstämmelse med punkterna 1-4 i HD:s skäl. Därefter hade betänkandet följande lydelse.
För handläggning av ärenden om adoption gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Enligt 12 § ska domstolen se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Den utredningsskyldighet som en domstol har enligt ärendelagen varierar beroende på vilken typ av ärende det är fråga om. Ärenden om adoption är indispositiva på det sättet att domstolen har det slutliga ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett.
I 4 kap. 10 § FB finns en särskild regel om inhämtande av upplysningar i ärenden om adoption. Av bestämmelsen följer bl.a. att har barnet inte fyllt arton år ska yttrande inhämtas från socialnämnden. I andra fall kan ibland vara lämpligt att domstolen inhämtar yttrande från någon annan myndighet som kan tillföra ärendet upplysningar av värde (prop. 1980/81:112 s. 15). Av bestämmelsen framgår vidare att fader eller moder, vars samtycke till adoptionen inte krävs, ändå ska höras, om det kan ske.
Bestämmelsen innebär inte att domstolen saknar utredningsansvar i andra hänseenden. Utredningsbehovet kan variera mellan olika ärenden, och vilken utredning som krävs måste bedömas utifrån det enskilda fallet. Är omständigheterna sådana att den utredning som finns inte är tillräcklig är det domstolens uppgift att se till att den utredning som behövs också tillförs ärendet.
Bedömningen i detta fall
Av skälen för hovrättens beslut måste dras slutsatsen att domstolen ansåg att utredningen i ärendet på en avgörande punkt var i behov av komplettering. Det har då ålegat domstolen att genom materiell processledning klarlägga omständigheterna av betydelse för bedömningen.
I HD har utredningen kompletterats med ytterligare uppgifter, framför allt till klargörande av tidsaspekterna i ärendet. Det saknas anledning att ifrågasätta riktigheten av de uppgifter som lämnats om det personliga förhållandet mellan S.Bo. och N.Bi. Av utredningen framgår att S.Bo. och N.Bi. sedan flera år tillbaka har ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det mellan en förälder och ett barn. En adoption får anses vara till fördel för N.Bi. och ha till främsta syfte att befästa denna personliga relation. HD finner därför lämpligt att adoptionen äger rum.
Med ändring av hovrättens beslut bifaller HD S.Bo:s ansökan om adoption av N.Bi.
Domskäl
HD (justitieråden Marianne Lundius, Ann-Christine Lindeblad, referent, Kerstin Calissendorff, Dag Mattsson och Anders Eka) meddelade den 30 juni 2015 följande beslut.
Skäl
Bakgrund och frågorna i HD
S.Bo. ansökte i mars 2012 om att få adoptera N.Bi., född 1986. Till stöd för sin ansökan anförde S.Bo. bl.a. att han år 2011 hade gift sig med N.Bi:s mor, N.Bo., och att han ville bli den far som N.Bi. saknade. Tingsrätten fann att eftersom S.Bo. och N.Bo. hade varit gifta med varandra i endast ett år kunde S.Bo. och N.Bi. inte anses ha fått en sådan relation som är tänkt att befästas genom adoption. Inte heller hade det enligt tingsrätten framkommit andra omständigheter som medförde att deras personliga förhållande skulle ge särskild anledning till adoptionen. Ansökan lämnades därför utan bifall.
Sedan S.Bo. överklagat tingsrättens beslut har hovrätten konstaterat att det saknas anledning att anta att syftet med adoptionen är något annat än att befästa S.Bo:s och N.Bi:s goda relation. Eftersom S.Bo. och N.Bo. hade varit gifta med varandra endast sedan år 2011 och det inte var helt klarlagt hur länge N.Bo. och N.Bi. hade bott tillsammans med S.Bo., har hovrätten dock funnit - särskilt med beaktande av tidsaspekten - att det personliga förhållandet mellan S.Bo. och N.Bi. inte kan jämställas med det som i allmänhet råder mellan föräldrar och barn. Hovrätten har därför avslagit överklagandet.
Domstolarnas handläggning har i HD föranlett frågan hur långt domstolens utredningsskyldighet sträcker sig i ärenden om adoption. Därutöver är frågan i HD om det finns förutsättningar att bevilja adoptionen.
Den rättsliga regleringen
Enligt 4 kap. 6 § första stycket FB ska rätten pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. I fall då det är fråga om adoption av en vuxen person bör krävas att det klart framgår att genom adoptionen befästs ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet av väsentligen samma slag som det som föreligger mellan föräldrar och barn (prop. 1980/81:112 s. 9 och 14 samt NJA 2002 s. 425).
I 4 kap. 10 § FB finns en regel om inhämtande av upplysningar i ärenden om adoption. Av bestämmelsen följer bl.a. att om den person som ska adopteras inte har fyllt arton år ska yttrande inhämtas från socialnämnden. I andra fall kan det ibland vara lämpligt att domstolen inhämtar yttrande från någon annan myndighet som kan tillföra ärendet upplysningar av värde (a. prop. s. 15). Av bestämmelsen framgår vidare att förälder vars samtycke till adoptionen inte krävs ändå ska höras, om det kan ske.
Bestämmelsen innebär inte att domstolen saknar utredningsansvar i andra hänseenden. För handläggning av ärenden om adoption gäller också lagen (1996:242) om domstolsärenden. Enligt 12 § ska domstolen se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Den utredningsskyldighet som en domstol har enligt ärendelagen varierar beroende på vilken typ av ärende det är fråga om. När det gäller adoptionsärenden kan utredningsskyldigheten också variera beroende på om det är fråga om adoption av ett barn eller om det är fråga om en vuxenadoption. Alla ärenden om adoption är emellertid indispositiva på det sättet att domstolen har det slutliga ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett. Detta innebär inte att domstolen har en skyldighet att allmänt efterforska förhållanden som kan leda till ett bifall till ansökan. Men om domstolen saknar ett klarläggande i en fråga som är av avgörande betydelse för utgången, bör det ankomma på domstolen att genom materiell processledning söka få till stånd ett sådant klarläggande. Det kan därvid i vissa fall bli nödvändigt att hålla en muntlig förhandling i ärendet.
Bedömningen i detta fall
Av skälen för hovrättens beslut måste dras slutsatsen att utredningen i ärendet på en avgörande punkt - tidsaspekten - var i behov av komplettering. Det fanns därför skäl för att genom materiell processledning i det avseendet försöka klarlägga omständigheter av betydelse för bedömningen.
I HD har utredningen kompletterats med ytterligare uppgifter, bl.a. till klargörande av tidsaspekten i ärendet. Det saknas anledning att ifrågasätta riktigheten av de uppgifter som lämnats om det personliga förhållandet mellan S.Bo. och N.Bi. Av utredningen framgår att de sedan flera år tillbaka har ett förhållande av väsentligen samma slag som det mellan en förälder och ett barn. En adoption får anses vara till fördel för N.Bi. och ha till främsta syfte att befästa denna personliga relation. Det finns därför särskild anledning till adoptionen. HD finner det lämpligt att adoptionen äger rum. Hovrättens beslut ska alltså ändras.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut bifaller HD S.Bo:s ansökan om adoption av N.Bi.
HD:s beslut meddelat: den 30 juni 2015.
Mål nr: Ö 2282-13.
Lagrum: 4 kap. 6 och 10 §§ FB samt 12 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Rättsfall: NJA 2002 s. 425.