NJA 2019 s. 438
Synnerliga skäl för prövningstillstånd när det finns grund för resning till men för den tilltalade.
Gävle tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Gävle tingsrätt åtal mot A.H. för synnerligen grov misshandel och grovt rån enligt följande gärningsbeskrivning.
A.H. har den 10 februari 2018 på Norra Köpmangatan i Gävle tillfogat J.M. allvarlig kroppsskada och smärta genom att skjuta honom med fyra kulor som träffat höger ben och höger lår/höft. Beskjutningen av J.M. har först skett bakifrån varvid han träffats av flera kulor i underbenet och fallit till marken. Därefter har A.H. skjutit den på marken liggande J.M. med åtminstone ytterligare en kula som träffat i låret/höften. A.H. har efter beskjutningen fällt yttrande med innebörd att J.M. skulle ge honom pengar annars skulle han avlossa ytterligare skott mot honom. A.H. har därefter, olovligen med tillägnelseuppsåt tagit ca 16 000 kr från J.M. som denne burit på sig.
Misshandeln är synnerligen grov eftersom gärningen varit livsfarlig och då A.H. har tillfogat J.M. bestående kroppsskada och orsakat honom synnerligt lidande samt då A.H. visat synnerlig hänsynslöshet genom att i ett bostadsområde avfyra i vart fall sammanlagt 10 skott mot den flyende J.M. dels bakifrån, dels då denne legat sårad på marken.
Rånet är grovt då det begåtts under utövande av livsfarligt våld med skarpladdat vapen och då J.M. tillfogats svår kroppsskada samt då A.H. har visat synnerlig råhet.
J.M. biträdde åtalet och yrkade skadestånd av A.H.
A.H. förnekade att han var gärningsman och bestred skadeståndsyrkandet.
A.H. åtalades också för grovt vapenbrott och narkotikabrott.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Mikael Hammarstrand) meddelade dom den 11 oktober 2018.
Domskäl
I en allmän inledning anförde tingsrätten bl.a. att målsäganden J.M:s trovärdighet fick bedömas vara begränsad, hans egna uppgifter tydde på att han levt i en kriminell miljö och hans vägran att besvara frågor i olika avseenden var inte ägnat att öka tilltron till hans uppgifter i allmänhet. Tingsrätten påpekade också att han och den tilltalade levde i en värld med tysthetskultur där man inte "golar", dvs. lämnar komprometterande uppgifter till bl.a. polisen.
Ifrågasatt synnerligen grov misshandel
Under denna rubrik anförde tingsrätten bl.a. följande.
Ostridiga sakuppgifter
Ostridigt i målet och uppgifter som bekräftas av annan presenterad bevisning i målet är att målsäganden J.M. den 10 februari 2018 åkte taxi mellan Centralstationen och N. Köpmangatan varvid J.M. - sedan han färdats ca 1 km samt betalat för färden med 100 kr - klev ur taxin vid Valbogatan i stadsdelen Nordost och därefter påbörjade en kort promenad mot huskomplexet närmast avstigningsplatsen vid N. Köpmangatan. J.M. blev vid kl. 15.40-tiden beskjuten av en person som närmade sig J.M. bakifrån och som bar en 9 mm automatpistol av märket Crvena Zastava. Första skottet avlossades strax innan J.M. kommit fram till huskroppen vid adressen N. Köpmangatan 40 varefter J.M. flydde in i samma trapphus. Gärningsmannen kom efter J.M. och avlossade ytterligare skott mot J.M. som flydde vidare genom trapphuset mot den norra/östra porten och ut på "baksidan" av adressen N. Köpmangatan 40, varefter J.M. sköts, eller ramlade, till den snöbetäckta marken varefter gärningsmannen sköt den liggande J.M. med ytterligare ett skott. Sammanlagt träffades J.M. av fyra skott och har således drabbats av åtta kulhål i hudkostymen.
- - -
Den 27 mars 2018 beslagtog polisen en 9 mm automatpistol av märket Crvena Zastava i den bostad A.H. är folkbokförd. Den tekniska utredningen visar att just den pistolen, och inte annan liknande pistol, användes vid skjutningen av J.M. den 10 februari samma år.
Vidare visar den tekniska utredningen att den pistolen använts vid ytterligare skjutningar i Gävleområdet - - -.
Är A.H. gärningsman?
Efter en genomgång av utredningen anförde tingsrätten bl.a. följande omständigheter som angavs vara av avgörande betydelse för bedömningen i skuldfrågan och åtalet i denna del av målet:
•att J.M. och A.H. utifrån presenterad omfattande kommunikation uppenbarligen sökt träff under flera dagar innan den 10 februari 2018,
•att J.M. och A.H. utifrån presenterad omfattande kommunikation uppenbarligen hade kortvariga och frekventa kontakter ända fram till kl. 15.39.33 utvisande att A.H. uppenbarligen ville försäkra sig närmare exakt om när och var J.M. skulle anlända och kliva ur taxin,
•att J.M. klivit ur en taxibil i direkt anslutning till A.H:s folkbokföringsadress,
•att A.H. haft möjlighet att känna till att J.M. befann sig på aktuell adress vid aktuellt tillfälle,
•att gärningsmannens vapen påträffats hos A.H. den 27 mars 2018 med 5 skott i magasinet av 15 möjliga samt att det på brottsplatsen påträffats 10 tomhylsor,
•att J.M. genom nickrörelser för polismannen B.S. bekräftat att A.H. sköt honom.
Härefter anförde tingsrätten följande:
Sammanfattningsvis och vid en samlad bevisvärdering bedömer tingsrätten att den presenterade bevisningen når upp till bedömningen att det är ställt utom rimligt tvivel att A.H. är gärningsman.
Tingsrätten fann att gärningen skulle rubriceras som synnerligen grov misshandel.
Ifrågasatt grovt rån
Tingsrätten fann att A.H. hade rånat J.M. vid utövande av kraftigt våld och hot om våld med en 9 mm automatpistol. Gärningen skulle därför bedömas som grovt rån. Det var emellertid inte tillförlitligen utrett att rånet hade omfattat mer än 500 kr.
domslut
Tingsrätten dömde A.H. för synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 6 § andra stycket BrB, grovt rån enligt 8 kap. 6 § BrB, narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64) och grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen (1996:67) till fängelse 8 år.
A.H. ålades att utge skadestånd till J.M. med ett lägre belopp än denne hade yrkat.
Hovrätten för Nedre Norrland
A.H. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen för synnerligen grov misshandel och grovt rån och J.M:s skadeståndstalan samt att fängelsestraffet för övriga brott skulle sättas ned. Han yrkade under alla förhållanden strafflindring.
Även åklagaren och J.M. överklagade.
Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma A.H. även för grovt rån bestående i att han under våld och hot om våld enligt gärningsbeskrivningen hade stulit 16 000 kr från J.M. samt att fängelsestraffet som en följd härav skulle skärpas.
J.M., som biträdde åtalet även i hovrätten, yrkade att hovrätten skulle förplikta A.H. att betala skadestånd till honom med hela det vid tingsrätten yrkade beloppet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Marie Norberg och Rikard Ebbing, tf. hovrättsrådet Anna Bornelyck, referent, samt två nämndemän) meddelade dom den 19 december 2018.
hovrättens domskäl
Skuldfrågan rörande synnerligen grov misshandel och grovt rån
Under denna rubrik anförde hovrätten inledningsvis följande.
Var det A.H. som sköt J.M.?
Genom utredningen i målet står det klart att J.M. besköts den 10 februari 2018, att han träffades av fyra skott i höften och benet samt att han till följd av detta våld drabbades bl.a. av nedsatt känsel och rörlighet i foten. Enligt åtalet har den person som sköt J.M. också stulit ca 16 000 kr från honom vid händelsen.
Den fråga som hovrätten inledningsvis har att ta ställning till är om det är ställt utom rimligt tvivel att det är A.H. som är gärningsman.
J.M. har sagt att han såg gärningsmannen, men att han inte vill berätta om han vet vem skytten är. Han har emellertid uppgett att skytten var mörkhyad, ungefär lika lång som han själv (J.M. är cirka 192 cm lång) och att det inte var någon "liten kille". Vidare berättade han redan på platsen för skotten att han hade blivit skjuten med en 9 mm pistol. I övrigt har han undvikit att besvara många frågor och har förklarat detta med att han inte vill "tjalla" och att han svarar som han gör på grund av risken för att något ska hända honom. Han har inte velat uttala sig om det var A.H. som sköt honom.
Vid en genomgång av utredningen konstaterade hovrätten bl.a. att omständigheterna talade starkt för att A.H. hade befunnit sig i närheten av brottsplatsen samt att ett flertal omständigheter talade för att han hade varit inblandad i händelsen den 10 februari 2018. Detta var dock inte detsamma som att det var visat att det var A.H. som hade skjutit J.M.
Avslutningsvis anförde hovrätten i denna del följande.
Hovrätten gör den sammantagna bedömningen att det finns omständigheter som med viss styrka talar för att A.H. var den som sköt och rånade J.M. Det finns emellertid även omständigheter som talar mot att A.H. är gärningsman, främst det förhållandet att det saknas teknisk bevisning som binder honom till brottsplatsen och att de vittnen som såg händelsen inte lämnat några samstämmiga och tydliga uppgifter som klart talar för att det är A.H. som är gärningsman. Åtalet för synnerligen grov misshandel och grovt rån ska därför ogillas.
hovrättens domslut
Hovrätten, som tillämpar 34 kap. 1 § BrB, ändrar tingsrättens dom på följande sätt.
Hovrätten ogillar åtalen för synnerligen grov misshandel och grovt rån.
Hovrätten ogillar J.M:s skadeståndstalan.
Hovrätten bestämmer fängelsestraffet till 3 år.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade hovrättens dom och yrkade att A.H. skulle dömas även för synnerligen grov misshandel och grovt rån till ett väsentligt längre fängelsestraff. Riksåklagaren hemställde att HD skulle undanröja hovrättens dom i överklagade delar och återförvisa målet till hovrätten för ny prövning av åtalet för synnerligen grov misshandel och grovt rån samt av påföljden.
Även J.M., som biträdde åtalet, överklagade domen och yrkade att han skulle tillerkännas det skadestånd som han hade begärt i hovrätten. Han anslöt sig till riksåklagarens hemställan om undanröjande och återförvisning.
A.H. motsatte sig att prövningstillstånd meddelades i HD. Han motsatte sig vidare att hovrättens dom skulle ändras och att målet skulle återförvisas till hovrätten för ny prövning.
Målet föredrogs.
Domskäl
HD (justitieråden Anders Eka, Johnny Herre, Sten Andersson, Stefan Johansson, referent, och Malin Bonthron) meddelade den 3 juni 2019 följande slutliga beslut.
Skäl
Bakgrund
A.H. dömdes av tingsrätten för synnerligen grov misshandel och grovt rån riktat mot J.M. Han dömdes också för narkotikabrott och grovt vapenbrott. Påföljden bestämdes till åtta års fängelse och han förpliktades att betala visst skadestånd till J.M.
Domen överklagades beträffande synnerligen grov misshandel, grovt rån och skadestånd. Hovrätten ogillade dessa åtalspunkter och skadeståndstalan men dömde A.H. för narkotikabrott och grovt vapenbrott till fängelse i tre år.
Riksåklagaren har i HD anfört att det föreligger synnerliga skäl för prövningstillstånd, eftersom det finns grund för resning till men för A.H. till följd av ny bevisning.
Förundersökningen har kompletterats genom förhör med J.M. Där pekar J.M., till skillnad från i tingsrätten och hovrätten, ut A.H. som gärningsman. Han har som förklaring till varför han inte tidigare velat berätta för polisen om vem som sköt honom uppgett att han var orolig för sin familj, men att familjen nu har flyttat från Gävle och är säker, samt att han trodde att A.H. även i hovrätten skulle dömas för gärningarna.
Synnerliga skäl för prövningstillstånd
Enligt 54 kap. 10 § första stycket 2 RB får prövningstillstånd meddelas om det finns synnerliga skäl till att överklagandet prövas av HD, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Den närmare innebörd som resnings- och domvillogrunderna getts i rättspraxis är vägledande också i dessa fall (jfr prop. 1971:45 s. 90 f.).
Resning till men för tilltalad
Resning till men för den tilltalade får beviljas bl.a. om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år samt någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade dömts för brottet eller till att detta hänförts under en väsentligt strängare straffbestämmelse än den som har tillämpats (se 58 kap. 3 § RB).
Förutsättningar för resning i tvistemål finns i 58 kap. 1 § RB. En särskild regel gäller dock om domen i ett brottmål avser även annat än ansvar, t.ex. skadestånd, och resning beviljas i ansvarsfrågan. I ett sådant fall får resning samtidigt beviljas även i målet i övrigt utan hinder av de särskilda förutsättningar som annars skulle gälla. (Se 58 kap. 9 §.)
Den bevisning som åberopas i resningsärendet ska värderas mot bakgrund av den i hovrätten gjorda prövningen av skuldfrågan. Någon fristående omvärdering ska inte ske. Detta hindrar dock inte att vissa omständigheter och bevis ges en annan betydelse i ljuset av den nya utredningen och att de alltså i den meningen värderas annorlunda. Ny utredning kan således påverka bedömningen av bevisvärdet av ett redan prövat bevis. (Se t.ex. NJA 2011 s. 254 p. 16, NJA 2013 s. 75 p. 8 och NJA 2013 s. 931 p. 26.)
När en person ändrar sin tidigare utsaga finns det skäl att vid bevisvärderingen beakta ett antal olika faktorer, särskilt de motiv som kan tänkas för personens ändrade inställning och den förklaring som han eller hon har lämnat. (Se t.ex. NJA 2001 s. 687 I och NJA 2011 s. 254 p. 18.)
Bedömningen i detta fall
Om de uppgifter som J.M. nu har lämnat hade förebringats i hovrätten, skulle det sannolikt ha lett till att A.H. hade dömts för de gärningar som omfattas av åtalen för synnerligen grov misshandel och grovt rån.
Det bör mot denna bakgrund göras en ny prövning av åtalet i dessa delar. Prövningstillstånd bör därför meddelas. Med hänsyn till att det ska ske en ny prövning i ansvarsfrågan bör prövningstillstånd också meddelas avseende J.M:s yrkande om skadestånd (jfr p. 7).
Prövningen bör göras av hovrätten (jfr 58 kap. 7 § RB).
Hovrättens dom ska därför undanröjas i de delar som nu är uppe till prövning och målet återlämnas till hovrätten för ny handläggning.
Domslut
HD:s avgörande
HD meddelar prövningstillstånd.
HD undanröjer hovrättens dom såvitt gäller åtalen för synnerligen grov misshandel och grovt rån den 10 februari 2018, skadestånd och påföljd samt återlämnar målet i dessa delar till hovrätten för ny handläggning.