NJA 2020 s. 216

Straffvärde och påföljdsval vid olaga förföljelse.

Örebro tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Örebro tingsrätt åtal mot N.J. enligt följande.

1 Olaga förföljelse

N.J. har förföljt C.E. genom följande brottsliga gärningar som har inträffat mellan den 17 december 2016 och den 24 september 2017 i Örebro, Sverige:

A) Misshandel den 17 december 2016 genom att N.J. i den gemensamma bostaden har tagit tag i C.E. och släpat henne nedför en trappa, tagit tag i henne och tryckt upp henne mot en vägg så att hon slog huvudet i väggen, omfamnat henne hårt samt lyft upp henne i hennes armar. Av misshandeln har C.E. orsakats smärta, andnöd samt missfärgningar på armarna.

B) Ofredande mellan den 19 februari–27 april 2017 genom att N.J. har skickat 1 989 st. sms med kränkande och nedsättande innehåll till C.E. trots att hon bett honom att sluta med detta.

C) Ofredande mellan den 6 maj–24 maj 2017 genom att N.J. har skickat i vart fall 69 st. sms med kränkande och nedsättande innehåll till C.E. trots att hon bett honom att sluta med detta.

D) Olovlig identitetsanvändning mellan den 1 april–8 juni 2017 genom att N.J. olovligen använt sig av C.E:s personuppgifter och utgett sig för att vara henne och på så sätt beställt en stor mängd kataloger som levererats hem till C.E. och också beställt varor som fakturerats till C.E., vilket allt gett upphov till skada eller olägenhet för henne.

E) Olovlig identitetsanvändning mellan den 9 juni–12 september 2017 genom att N.J. olovligen använt sig av C.E:s personuppgifter och utgett sig för att vara henne och på så sätt beställt en stor mängd kataloger som levererats hem till C.E. vilket gett upphov till skada eller olägenhet för henne.

F) Ofredande mellan den 13 september–24 september 2017 genom att N.J. skickat i vart fall 192 sms med kränkande och nedsättande innehåll till C.E. trots att hon bett honom att sluta med detta.

Varje gärning har varit ett led i en upprepad kränkning av C.E:s integritet.

N.J. begick gärningarna med uppsåt.

Lagrum: 4 kap. 4 b § 7 p. BrB

2 Dataintrång

N.J. har olovligen installerat en s.k. keylogger i C.E:s dator och på så sätt olovligen berett sig tillgång till information som funnits i hennes dator såsom lösenord, e-postkonto samt bank- och försäkringsärenden. N.J. har med hjälp av de uppgifter han tillförskansat sig via keyloggern även fabriksåterställt C.E:s mobiltelefon och ändrat användarnamn och lösenord för flera av C.E:s internettjänster, vilket resulterat i att C.E. inte haft vare sig kontroll eller tillträde till den information som lagrats där. Keyloggern har varit installerad i C.E:s dator mellan den 28 december 2016 och den 25 april 2017 i Örebro, Sverige.

N.J. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 4 kap. 9 c § 1 st. BrB

3.1 Dataintrång

N.J. har olovligen berett sig tillträde till C.E:s Instagramkonto och där ändrat C.E:s inloggningsuppgifter och fört in fotograf ier och texter, vilket resulterat i att C.E. saknat kontroll över den information som publicerats på hennes Instagramkonto. Det hände någon gång mellan den 1 mars till den 16 september 2017 i Örebro, Örebro kommun.

N.J. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 4 kap. 9 c § 1 st. BrB

3.2 Grovt förtal

N.J. har olovligen tagit sig in på C.E:s Instagramkonto och där utgett sig för att vara henne. N.J. har på Instagramkontot publicerat helkroppsbilder förevisande C.E. naken, publicerat fotograf ier på den gemensamma dottern förevisande skador med bildtexten ”Här slog jag en hårfön i pannan på W., ärret syns riktigt bra även idag!” och ”När jag gav W. en omgång sist.” Utöver detta har N.J. publicerat ett foto med texten: ”I’m the crazy bitch everyone warned you about” samt även publicerat C.E:s mobiltelefonnummer. Uppgifterna, som varit tillgängliga för andra på Internet, var sådana att de kunde förväntas utsätta C.E. för andras missaktning. Det hände den 16 september 2017 i Örebro, Örebro kommun.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom uppgifterna genom sitt innehåll och genom sin spridning var sådana att de kunde förväntas medföra allvarlig skada.

N.J. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 5 kap. 2 § BrB

N.J. åtalades även för olaga hot mot L.I.

N.J. erkände gärningarna under åtalspunkterna 1 B (ofredande), och 1 D (olovlig identitetsanvändning). I övrigt förnekade han brott.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Hannes Magnergård) meddelade dom den 15 november 2017.

Beträffande åtalspunkten 1 fann tingsrätten att N.J. under punkten 1 A skulle dömas för ringa misshandel, bestående i att han genom att ta tag om C.E:s överarmar orsakat henne smärta och märken på överarmarna, under punkten 1 B skulle dömas för ofredande och under punkten 1 D skulle dömas för olovlig identitetsanvändning. Åtalet i övrigt under åtalspunkten 1 skulle ogillas. Tingsrätten uttalade att de gärningar N.J. skulle dömas för under åtalspunkten 1 inte var så omfattande att de sammanlagt nådde upp till brottet olaga förföljelse. N.J. skulle i stället dömas för de enskilda gärningarna.

Beträffande åtalspunkten 2 fann tingsrätten att N.J. skulle dömas för dataintrång, bestående i att han olovligen berett sig tillgång till information som C.E. haft på sin dator. Åtalet i övrigt under åtalspunkten 2 ansågs inte styrkt.

Beträffande åtalspunkten 3 fann tingsrätten att N.J. skulle dömas för dataintrång och grovt förtal i enlighet med åtalet.

Åtalet för olaga hot mot L.I. skulle ogillas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde N.J. för misshandel, ringa brott, olovlig identitetsanvändning, ofredande, dataintrång och grovt förtal. Åtalet i övrigt ogillades. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 80 dagsböter.

Göta hovrätt

Såväl åklagaren som N.J. överklagade i Göta hovrätt.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma N.J även för ofredande enligt åtalspunkterna 1 C och 1 F samt för olovlig identitetsanvändning enligt åtalspunkten 1 E och bedöma gärningarna under åtalspunkten 1 som olaga förföljelse. Under åtalspunkterna 1 A och 2 vidhöll åklagaren gärningspåståendena i åtalet. Åklagaren yrkade även att hovrätten skulle döma N.J. för olaga hot mot L.I. och under alla förhållanden bestämma en strängare påföljd.

N.J. yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från misshandel enligt åtalspunkten 1 A, dataintrång enligt åtalspunkterna 2 och 3.1 och grovt förtal enligt åtalspunkten 3.2 samt i vart fall mildra påföljden.

Part motsatte sig motparts ändringsyrkande.

Hovrätten (hovrättsråden Ann Ganelind och Thobias Wilhelmsson, referent, tf. hovrättsassessorn Wilhelm Rönnqvist samt två nämndemän) meddelade dom den 12 april 2019.

Beträffande åtalspunkten 1 A fann hovrätten att N.J. g jort sig skyldig till misshandel på det sätt och med de skador som åklagaren g jort gällande, dock inte påståendet att han släpat C.E. nedför trappan. Gärningen skulle bedömas som misshandel av normalgraden. Åtalet enligt punkten 1 E ansågs inte styrkt. I övriga delar biföll hovrätten åtalet enligt åtalspunkten 1. N.J. hade alltså g jort sig skyldig till misshandel (punkten 1 A), ofredanden (punkterna 1 B, C, och F) samt olovlig identitetsanvändning (punkten 1 D). Hovrätten uttalade att vardera gärning utg jort ett led i en upprepad kränkning av C.E:s integritet varför gärningarna var att bedöma som olaga förföljelse.

Hovrätten bedömde vidare att N.J. skulle dömas för dataintrång avseende hela åtalspunkten 2 samt för dataintrång och grovt förtal i enlighet med åtalspunkterna 3.1 och 3.2.

Åtalet för olaga hot mot L.I. skulle ogillas.

Hovrätten anförde vidare följande.

Påföljd

N.J. ska därmed dömas för olaga förföljelse, grovt förtal och två fall av dataintrång. Hovrätten f inner att straffvärdet för gärningarna uppgår till sju månader. Några skäl att frångå straffvärdet har inte framkommit. När det gäller val av påföljd f inns viss hovrättspraxis som talar för att brottet olaga förföljelse har ett högt s.k. artvärde. HD har dock inte uttalat sig i frågan. Mot bakgrund av detta anser hovrätten att frågan, om olaga förföljelse är av sådan art att det f inns en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse, måste bedömas med hänsyn till de olika brott som omfattas av gärningen i det enskilda fallet. I nu aktuellt fall utgörs ett av brotten av en misshandelsgärning i hemmet mot en närstående. Till detta kommer att omfattningen och intensiteten i de övriga gärningarna varit påtaglig. Sammantaget f inner hovrätten att det f inns en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. N.J. är dock i princip ostraffad sedan tidigare och har bedömts lämplig för samhällstjänst och även samtyckt till en sådan föreskrift. Mot denna bakgrund anser hovrätten att påföljden kan bestämmas till en villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Antalet timmar samhällstjänst sätts till 180, motsvarande alternativstraffet om sju månaders fängelse.

DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömde N.J. för olaga förföljelse enligt 4 kap. 4 b § BrB i dess lydelse före den 1 januari 2018 (gällande åtalspunkterna 1 A–D och F) i stället för ringa misshandel, olovlig identitetsanvändning och ofredande.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 180 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 7 månader ha dömts ut.

Högsta domstolen

N.J. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet för olaga förföljelse och åtalet för ofredande den 6–24 maj 2017 respektive den 13–24 september 2017 samt döma honom för misshandel, ringa brott, i stället för misshandel av normalgraden. Han yrkade vidare att HD under alla förhållanden skulle lindra straffet.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om påföljd för N.J.

Målet avg jordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Emelie Hansell, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–6 motsvarar punkterna 1–3 i HD:s dom.

Frågorna i HD

7. Målet i HD gäller hur påföljden för olaga förföljelse ska bestämmas. De frågor som aktualiseras är framför allt vilket straffvärde den aktuella brottsligheten har samt om brottsligheten är av sådan art att det f inns skäl för särbehandling vid påföljdsvalet.

Olaga förföljelse

Punkterna 8 och 9 motsvarar punkterna 7 och 9 i HD:s dom.

Straffskala och straffmätning vid olaga förföljelse

Punkterna 10–15 motsvarar i huvudsak punkterna 10–12 i HD:s dom.

Bedömningen av straffvärdet i detta fall

Punkterna 16 och 17 motsvarar punkterna 23 och 24 i HD:s dom.

18. Misshandeln avser det allvarligaste brottet, även om ofredandena också varit förhållandevis allvarliga. Vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvärde minskas reduktionen av att samtliga gärningar hålls samman av att de begåtts systematiskt mot en och samma målsägande. Därtill beaktas att straffvärdet för olaga förföljelse bör sättas något högre än om ett gemensamt straff för varje enskild gärning hade bestämts. Sammantaget motsvarar straffvärdet i detta fall för olaga förföljelse fängelse i sex månader. Till detta läggs straffvärdet för grovt förtal och två fall av dataintrång. Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar åtminstone, som hovrätten kommit fram till, fängelse i sju månader.

Påföljdsval vid olaga förföljelse

Rättsliga utgångspunkter vid påföljdsvalet

Punkten 19 motsvarar punkten 13 i HD:s dom.

20. N.J. har inte tidigare g jort sig skyldig till sådan brottslighet att det i sig motiverar ett fängelsestraff. Inte heller är straffvärdet för den brottslighet som han ska dömas för så högt att det i sig motiverar ett fängelsestraff. Avgörande för frågan om vilken påföljd som ska väljas är därför om brottsligheten är av sådan art att det f inns skäl för särbehandling vid påföljdsvalet. Enligt Riksåklagaren f inns det i detta fall en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse med hänsyn till misshandelns art och att intensiteten i de övriga gärningarna varit påtaglig.

Särskilt om brottslighetens art

21. Brottslighetens art infördes bl.a. för att korta fängelsestraff av allmän-preventiva skäl skulle kunna dömas ut för vissa typer av brott, trots att varken straffvärdet eller den tilltalades tidigare brottslighet gav anledning till det. Allmänpreventiva skäl angavs i förarbetena exempelvis kunna vara att en brottslighet blivit mer utbredd eller antagit mer elakartade former. Andra relevanta omständigheter ansågs i förarbetena vara att brottstypen innefattar ett angrepp på den personliga integriteten. ( Jfr prop. 1987/88:120 s. 100, prop. 1997/98:96 s. 117 och SOU 1995:91 del II, s. 139 f.)

22. Det kan bl.a. röra sig om svårupptäckta brott eller om en brottstyp som innefattar en samhällsfara som inte reflekteras på annat sätt vid påföljdsbestämningen. Utrymmet för att genom rättsutveckling i praxis särbehandla brottstyper med hänvisning till deras art är emellertid begränsat. ( Jfr ”De kinesiska kullagren” NJA 2014 s. 559 p. 21, 24 och 31–32.)

Punkterna 23–25 motsvarar punkterna 15 och 16 i HD:s dom.

26. Olaga förföljelse kan emellertid inte anses utgöra ett lika allvarligt brott som fridskränkningsbrottet, vilket nämligen förutsätter dels att de brottsliga gärningarna begåtts mot en närstående person, dels att de varit ägnade att allvarligt skada den utsattes självkänsla ( jfr prop. 2010/11:45 s. 73). Utgångspunkten måste därför vara att olaga förföljelse inte ska behandlas på samma sätt som fridskränkningsbrottet i fråga om brottslighetens art.

27. Det har inte heller i övrigt framkommit några sådana förhållanden som nämns i förarbetena eller praxis att detta skulle kunna ge anledning till en särbehandling av olaga förföljelse. Med hänsyn också till det begränsade utrymmet som f inns att i praxis särbehandla brott i påföljdshänseende, f inns det som utgångspunkt inte skäl att vid val av påföljd med hänsyn till brottslighetens art särbehandla olaga förföljelse som sådant. Det hindrar dock inte att det vid val av påföljd tas hänsyn till att olaga förföljelse består av flera enskilda gärningar, som var för sig kan behöva särbehandlas i påföljdshänseende.

Påföljdsvalet i detta fall

28. Enligt 30 kap. 7 § andra stycket BrB kan rätten som särskilda skäl för villkorlig dom i stället för fängelse beakta om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter.

29. HD har vid åtskilliga tillfällen uttalat att utgångspunkten vid påföljdsvalet för misshandelsbrott av normalgraden är att ett sådant brott medför fängelsestraff (se bl.a. ”Misshandeln utanför Grå Gåsen” NJA 1999 s. 269, ”Misshandeln på Edinsvägen” NJA 2000 s. 17 III och jfr ”Slaget med bokryggen” NJA 2015 s. 386).

30. Misshandeln, som avser det allvarligaste brottet i detta fall, är av sådan art att det f inns särskilda skäl för att bestämma påföljden till fängelse.

31. I N.J:s fall saknas, i enlighet med vad hovrätten har konstaterat, anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han har vidare bedömts lämplig för samhällstjänst samt samtyckt till en sådan föreskrift. Påföljden bör därför, som hovrätten har kommit fram till, bestämmas till en villkorlig dom som ska förenas med en föreskrift om samhällstjänst.

32. Eftersom straffmätningsvärdet motsvarar fängelse i sju månader ska antalet timmar samhällstjänst enligt huvudregeln bestämmas till 180 ( jfr NJA 2014 s. 990). Hovrättens dom ska således fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.

HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Ann-Christine Lindeblad, Johnny Herre, referent, Erik Nymansson och Eric M. Runesson) meddelade den 13 mars 2020 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. N.J. och målsäganden var tidigare ett par och har gemensamma barn. De separerade i januari 2017.

2. Hovrätten har dömt N.J. för olaga förföljelse under perioden den 17 december 2016–24 september 2017 samt för dataintrång vid två tillfällen och för grovt förtal. De gärningar som har lagts N.J. till last och rubricerats som olaga förföljelse bestod av misshandel vid ett tillfälle, ofredanden vid tre tillfällen och olovlig identitetsanvändning.

3. Misshandeln bestod i att N.J. den 17 december 2016 i den gemensamma bostaden tog tag i målsäganden och tryckte upp henne mot en vägg så att hon slog huvudet i väggen, omfamnade henne hårt samt lyfte upp henne i hennes armar så att hon orsakades smärta, andnöd samt missfärgningar på armarna. Ofredandena bestod i att N.J. under tre skilda perioder skickade sms med kränkande och nedsättande innehåll till målsäganden trots att hon bett honom att sluta med det. Under perioden den 19 februari–27 april 2017 skickades 1 989 sms, under perioden den 6–24 maj 2017 skickades 69 sms och under perioden den 13–24 september 2017 skickades i vart fall 192 sms. Den gärning som bedömdes som olovlig identitetsanvändning utg jordes av att N.J. under perioden den 1 april–7 juni 2017 olovligen använde sig av målsägandens personuppgifter, utgav sig för att vara målsäganden och på så sätt beställde en stor mängd kataloger som levererades hem till henne samt beställde varor som fakturerades henne.

4. Det första dataintrånget bestod av att N.J. installerade en s.k. keylogger i målsägandens dator som medförde att han olovligen kunde bereda sig tillgång till information som fanns i hennes dator såsom lösenord, e-postkonto samt bank- och försäkringsärenden. Keyloggern var installerad i datorn under perioden den 28 december 2016–25 april 2017. Han g jorde sig också skyldig till dataintrång genom att någon gång under perioden den 1 mars–16 september 2017 olovligen bereda sig tillträde till målsägandens Instagramkonto och där ändra inloggningsuppgifter och föra in texter och fotograf ier. I samband med detta g jorde han sig också skyldig till grovt förtal genom att han på Instagramkontot utgav sig för att vara målsäganden och publicerade flera helkroppsbilder på målsäganden naken och fotograf ier på ett gemensamt barn förevisande skador med bildtexter som ”Här slog jag en hårfön i pannan på [barnet], ärret syns riktigt bra även idag” och ”När jag gav [barnet] en omgång sist”.

Frågorna i HD

5. Målet i HD gäller främst hur påföljden för olaga förföljelse ska bestämmas.

6. En första fråga är om olaga förföljelse ska anses vara ett brott av sådan art att det f inns skäl för särbehandling vid påföljdsvalet. Andra frågor är vilket straffvärde den olaga förföljelsen ska anses ha och hur den samlade brottsligheten ska bedömas, dvs. den olaga förföljelsen tillsammans med två fall av dataintrång och ett fall av grovt förtal.

Olaga förföljelse

7. Enligt 4 kap. 4 b § BrB döms den som förföljer en person genom vissa i bestämmelsen angivna brottsliga gärningar, om var och en av gärningarna har utg jort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år. I den lydelse som gällde vid tiden för de åtalade gärningarna omfattade bestämmelsen misshandel eller försök till sådant brott som inte är ringa, olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott eller olaga intrång, kränkande fotografering, olovlig identitetsanvändning, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse eller försök till sådant brott, åverkan och överträdelse av kontaktförbud. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari respektive den 1 juli 2018 – och alltså efter de aktuella gärningarna – tillfördes även olaga integritetsintrång respektive överträdelse av kontaktförbud med elektronisk övervakning de brottsliga gärningar som kan utgöra delar av den olaga förföljelsen.

8. Det särskilda brottet olaga förföljelse har införts för att åstadkomma en höjd straffnivå för brottslighet som innefattar upprepade kränkningar av målsägandens integritet också i situationer då vart och ett av brotten är förhållandevis lindrigt. Vad som utgör förföljelse i bestämmelsens mening får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Regleringen kan dock träffa varje agerande som utgör påträngande eller annars besvärande försök till kontakt med en person mot dennes vilja, liksom sådana ageranden där någon upprepat angriper, plågar, terroriserar eller utsätter en annan person för obehag.

9. I fokus för brottet står situationer där upprepningarna och därmed det samlade agerandet blir påtagligt integritetskränkande; det är allvarligare att kränka en annan person genom upprepade gärningar som har ett samband med varandra än när ett sådant samband saknas. Hur många gärningar som krävs för att dessa samlat ska karakteriseras som förföljelse, och vilket samband som ska föreligga mellan gärningarna för att det ska anses vara fråga om upprepade kränkningar, får bedömas med utgångspunkt i gärningarnas karaktär. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till den samlade brottslighetens allvar och intensitet. ( Jfr prop. 2010/11:45 s. 65 ff. och 76 ff. samt ”Den månadslånga övervakningen” NJA 2013 s. 1227 p. 5–7.)

Straffskala och straffmätning vid olaga förföljelse

10. Olaga förföljelse utgör ett brott som består av flera gärningar som alla i och för sig kunde ha utg jort enskilda brott. Om dessa brott hade bedömts vart och ett för sig skulle det ha varit fråga om flerfaldig brottslighet. Vid bestämning av ett gemensamt straff för sådan brottslighet brukar bedömningen av straffvärdet ske genom att det allvarligaste brottet bildar utgångspunkt och det sedan till detta straffvärde läggs en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten efter brottens allvar. Det förhållandet att brottsligheten har utövats på ett mer eller mindre systematiskt sätt eller att en viss gärning upprepas mot en och samma målsägande kan i sig minska reduktionen av den samlade brottslighetens straffvärde. ( Jfr 26 kap. 2 § BrB och bl.a. ”Upprepade övergrepp i rättssak” NJA 2019 s. 747 p. 41–43.)

11. Att de gärningar som tillsammans utgör den olaga förföljelsen har varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla utgör visserligen inte ett rekvisit för brottet olaga förföljelse. Det f inns dock vid bestämning av straffvärdet särskild anledning att ta hänsyn till om och i vilken utsträckning gärningarna typiskt sett skadar målsägandens självkänsla. (Se prop. 2010/11:45 s. 72 f.)

12. Straffvärdet för brottet olaga förföljelse ska anses vara högre än om det fastställs ett gemensamt straffvärde för de ingående gärningarna. I linje med det har straffskalan för olaga förföljelse bestämts till fängelse i högst fyra år, trots att straffet för de i brottet ingående gärningarna inte skulle ha kunnat överstiga fängelse i tre år ( jfr 26 kap. 2 § BrB).

Påföljdsval vid olaga förföljelse

13. Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och dess art, beakta att den tilltalade tidigare har g jort sig skyldig till brott. (Se 30 kap. 4 § BrB.)

14. Brottslighetens art har införts bl.a. för att korta fängelsestraff av allmänpreventiva skäl ska kunna dömas ut för vissa typer av brott, trots att varken straffvärdet eller den tilltalades tidigare brottslighet ger anledning till det. Utrymmet för att genom rättsutveckling i praxis särbehandla brottstyper med hänvisning till deras art är emellertid begränsat. ( Jfr prop. 1997/98:96 s. 117 samt ”De kinesiska kullagren” NJA 2014 s. 559 p. 21, 24, 31 och 32.)

15. Brottet olaga förföljelse har i grunden samma konstruktion som fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 a § BrB. I likhet med dessa brott syftar olaga förföljelse till att förstärka skyddet och höja straffnivån för upprepade kränkningar av den personliga integriteten. ( Jfr prop. 2010/11:45 s. 32 f. och 66 ff.) HD har vid några tillfällen uttalat att fridskränkningsbrottet är ett brott av sådan art att det f inns en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse (se ”Det närstående paret” NJA 2004 s. 97; jfr ”Den grova kvinnofridskränkningen” NJA 2003 s. 144).

16. I förarbetena till regleringen om olaga förföljelse nämns inget om att brottet ska anses vara av sådant slag att det f inns en presumtion för fängelse som påföljd. HD har inte heller g jort några uttalanden med en sådan innebörd ( jfr ”Den månadslånga övervakningen” NJA 2013 s. 1227).

17. Olaga förföljelse kan inte anses utgöra ett lika allvarligt brott som fridskränkningsbrotten som bland brottsrekvisiten förutsätter dels att de brottsliga gärningarna har begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person, dels att de varit ägnade att allvarligt skada den utsattes självkänsla ( jfr prop. 2010/11:45 s. 73). Att båda brottstyperna förutsätter att gärningarna utgör led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet föranleder inte att olaga förföljelse bör behandlas på samma sätt som fridskränkningsbrotten i fråga om brottslighetens art. Att även en olaga förföljelse i vissa enskilda fall kan rikta sig mot närstående eller vara ägnad att allvarligt skada målsägandens självkänsla, bör inte föranleda någon särbehandling vid påföljdsvalet men kan ha betydelse vid bedömningen av straffvärdet (se p. 11).

18. Med hänsyn till det begränsade utrymme som f inns att i praxis särbehandla brott i påföljdshänseende, saknas det som utgångspunkt vid val av påföljd skäl att utgå från att olaga förföljelse är ett brott av sådan art som i sig utgör skäl för fängelse.

19. Det grundläggande kännetecknet för det samlade brottet olaga förföljelse – alltså att flera gärningar tillsammans utgör en upprepad kränkning av målsägandens integritet – innebär därmed inte i sig att det f inns en presumtion för fängelse. En olaga förföljelse kan emellertid bestå av gärningar som är av mycket varierande slag och som var för sig talar för olika påföljder. Någon eller några av de gärningar som utgör led i förföljelsen kan ha sådan karaktär att fängelse inte kan undvikas för dessa, medan andra gärningar inte är av det slaget. När de olika gärningarna bildar ett enda brott, olaga förföljelse, måste detta så förstås att samma påföljd ska bestämmas för hela brottsligheten. Möjligheten enligt 30 kap. 3 § andra stycket BrB, att döma till olika påföljder för skilda brott, kan därmed inte anses stå öppen.

20. Vid bedömning av om en eller flera av gärningarna ska påverka valet av påföljd ska därför hänsyn tas till om någon eller några av de ingående gärningarna är brott av sådan art som i sig utgör skäl för fängelse. Är exempelvis en misshandelsgärning som ingår i den olaga förföljelsen sådan att ett fängelsestraff skulle ha dömts ut, innebär konstruktionen av den olaga förföljelsen att ett fängelsestraff ska dömas ut för det sammanhållna brottet även om straffvärdet för det understiger ett år. Om däremot misshandeln inte är av det slaget, och detsamma gäller övriga ingående gärningar, är den olaga förföljelsen inte av sådan art att särbehandling ska ske vid valet av påföljd.

Förhållandet mellan olaga förföljelse och annan brottslighet

21. Vid tillkomsten av brottet olaga förföljelse g jordes bedömningen att en generell bestämmelse om upprepade kränkningar som särskild straffskärpningsgrund inte kunde antas medföra den eftersträvade generella straffhöjningen för upprepade kränkningar (se prop. 2010/11:45 s. 68). För att brott ska anses föreligga enligt 4 kap. 4 b § BrB krävs, som anförts, flera brottsliga gärningar av närmare angivna slag. Katalogen över brott som kan ingå i olaga förföljelse har också utökats under åren ( jfr p. 7).

22. Bland brotten ingår inte dataintrång eller grovt förtal. När det föreligger ett tydligt samband mellan sådana brott och de brottsliga gärningar som utgör del i de upprepade kränkningar som konstituerar den olaga förföljelsen, kan särskilda överväganden göra sig gällande. Sambandet bör då i vissa fall ges betydelse på så sätt att reduktionen av den samlade brottslighetens straffvärde blir mindre än annars.

Bedömningen i detta fall

Straffvärdet

23. Misshandeln har begåtts mot en närstående kvinna i den gemensamma bostaden. Händelseförloppet har inte varit helt kortvarigt, även om följderna av våldet har varit relativt lindriga. Ofredandena har bestått i ett stort antal sms med hög intensitet och med kränkande och nedsättande innehåll. De har också ägt rum under långa perioder. Den olovliga identitetsanvändningen har orsakat olägenheter för målsäganden. Gärningarna har var för sig utg jort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet som har inneburit stora påfrestningar för målsäganden.

24. Den olaga förföljelsen har pågått under närmare nio månader. Intensiteten i och omfattningen av de sms som N.J. skickat till målsäganden samt deras kränkande innehåll inverkar på straffvärdet i höjande riktning, liksom att gärningarna i vissa avseenden varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla.

25. Därtill ska beaktas att straffvärdet för olaga förföljelse bör sättas högre än om ett gemensamt straff för varje enskild gärning hade bestämts. Sammantaget motsvarar straffvärdet i detta fall fängelse i sju månader.

26. Till detta ska läggas straffvärdet för grovt förtal och två fall av dataintrång. Sambandet mellan dessa brott och den olaga förföljelsen är sådant att reduktionen av den samlade brottslighetens straffvärde ska vara mindre än annars.

27. Den samlade brottslighetens straffvärde understiger i vart fall inte fängelse i åtta månader. Några särskilda skäl att frångå straffvärdet har inte framkommit. Det är endast N.J. som har överklagat hovrättens dom. Det f inns därför inget utrymme att döma till strängare påföljd än fängelse i sju månader.

Påföljdsvalet

28. Straffvärdet av den brottslighet som N.J. nu döms för är inte så högt att det i sig motiverar ett fängelsestraff. Inte heller är det fråga om något återfall som påverkar påföljdsvalet.

29. Avgörande för frågan om vilken påföljd som ska väljas är därför om den olaga förföljelsen i detta fall är sådan att det f inns skäl för särbehandling vid påföljdsvalet. En av gärningarna har utg jorts av en misshandel i hemmet mot en närstående. Misshandelns närmare karaktär och följder samt omständigheterna kring brottet kan dock inte anses ha varit av sådan beskaffenhet att det skulle ha funnits en presumtion för att bestämma påföljden för det brottet till fängelse ( jfr ”Slaget med bokryggen” NJA 2015 s. 386 p. 13 med hänvisningar). De gärningar som har utg jort led i den upprepade kränkningen kan därför inte anses medföra att det f inns en presumtion för fängelse.

30. Det saknas särskild anledning att befara att N.J. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Det f inns därför med stöd av 30 kap. 7 § första stycket BrB förutsättningar att döma till villkorlig dom. Eftersom det inte f inns tillräckliga skäl att döma till fängelse ska den villkorliga domen inte förenas med föreskrift om samhällstjänst.

31. Enligt 30 kap. 8 § BrB ska en villkorlig dom förenas med böter, om inte ett bötesstraff skulle drabba den tilltalade alltför hårt eller om det f inns andra särskilda skäl mot att döma till böter. Eftersom N.J. har varit berövad friheten i målet i ungefär en månad f inns det särskilda skäl mot att förena den villkorliga domen med böter.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut på det sättet att påföljden bestäms till enbart villkorlig dom.