Ett reformerat straffsystem D. 1,betänkande.
Till Statsrådet och chefen för
Justitiedepartementet
Genom beslut den 15 april 1992 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Justitiedepartementet att tillkalla kommitté med högst sju en ledamöter med uppdrag att göra översyn vissa frågor rör en av som påföljdssystemet. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 30 april 1992 chefsrådmannen Axel Lundquist ordförande i kommittén som samt den 20 maj 1992 som övriga ledamöter nuvarande generaldirektören Britta Bjelle, riksdagsledamoten Sigrid Bolkéus, ingenjören Kjell Eldensjö samt riksdagsledamöterna Ingbritt Irhammar, Göran Magnusson och Jerry Martinger. Som ytterligare ledamöter förordnades den 21 december 1992 dåvarande riksdagsledamoten Karl Gustaf Sjödin och den 15 januari 1993 socialsekreteraren Birgitta Rasmussen. Axel Lundquist avled i september 1993. Till ordförande förny ordnades den 7 oktober 1993 hovrättslagmannen Erland Aspelin. Den 24 oktober 1994 entledigades Jerry Martinger och förordnades riksdagsledamoten Gun Hellsvik som ledamot. Den 14 november 1994 entledigades Karl Gustaf Sjödin. Samma dag förordnades riksdagsledamoten Kia Andreasson som ledamot. Att som sakkunniga delta i kommitténs arbete förordnades den 20 maj 1992 krirninalvårdsdirektören Gunnar Engström, professorn Madeleine Leijonhufvud, numera hovrättslagmannen Staffan Levén, distriktsåklagaren Jerry Ruijsenaars och advokaten Ulf Strandmark. Som ytterligare sakkunniga förordnades den 8 januari 1993 departementsrädet Fredrik Wersäll, den 11 januari 1993 filosofie doktorn Jan Andersson, den 7 oktober 1993 lagmannen Sigurd Heuman och den 17 maj 1994 numera hovrättsrädet Martin Borgeke. Som sekreterare kommittén har Martin Borgeke tjänstgjort under tiden den 1 maj 1992 den l juni 1994. Hovrättsassessorn Mats Loberg har tjänstgjort som biträdande sekreterare under tiden den 1 juni 1992 den 1 juni 1994 och sedan sistnämnda datum sekreterare. Under som tiden den 1 januari 31 mars 1993 har hovrättsassessorn Ylva Norling - Jönsson tjänstgjort som biträdande sekreterare. Bob Nilsson Hjorth har tjänstgjort som biträdande sekreterare under tiden den 1 juni 31 december 1993 och alltsedan den 15 juni 1994. Kommittén har antagit namnet Straffsystemkommittén Ju 1992:07. Kommittén överlämnar härmed sitt betänkande Ett reformerat straffsystem. Ledamöterna Britta Bjelle och Gun Hellsvik har avgett reservationer. Särskilda yttranden har avgetts av ledamöterna Kia Andreasson och Kjell
Eldensjö samt av sakkunniga Madeleine Leijonhufvud. I övrigt är betänkandet enhälligt.
Utredningsuppdraget är härmed slutfört. Stockholm i oktober 1995
Erland Aspelin
Kia Andreasson Britta Bjelle Sigrid Bolkéus Kjell Eldensjö Gun Hellsvik Ingbritt Irhammar Göran Magnusson Birgitta Rasmussen
/Mats Loberg
Bob Nilsson Hjorth
Innehåll
Del I
Sammanfattning 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Författningsförslag 29
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken 29
. . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 104
. . . . . . . . 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1946:804
om
införande av nya rättegångsbalken 114
. . . . . . . . . . . . . . . 4 Förslag till lag om ändring i lagen 1974:202
om
beräkning av strafftid 115
m.m.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Förslag till lag ändring i lagen 1974:203
om om
kriminalvård i anstalt 127
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Förslag till lag ändring i passlagen 1978:302 132
om
. . . . . 7 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen
1979:189 133
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:2041
om
särskild personutredning i brottmål, 135
m.m
. . . . . . . . . . . . 9 Förslag till övervakningsförordning 138
. . . . . . . . . . . . . . .
Del
Förkortningar 11
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
A Bakgrund och allmänna överväganden
1 Inledning 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 24
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2 Pâföydssystemet i stora drag 27
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 De olika påföljdernas innehåll 27
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Valet mellan de olika påföljderna 29
. . . . . . . . . . . . . . . .
3 Brottsutvecklingen och påföljdemas användning 33 . . . . . . . 3.1 Brottsutvecklingen 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Påföljdernas användning 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4 Allmänna överväganden om straffsystemet 39 . . . . . . . . . . . 4.1 Bakgrund 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Inledning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Ett straffsystem växer fram 41 . . . . . . . . . . . . . 4.1.3 Straffteorier 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.4 Straffrättsskolor 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.5 Brottsbalkens påföljdssystem och kritiken mot
detta 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.6 Det nuvarande påföljdssystemet 47 . . . . . . . . . . . 4.2 Grundläggande principer för ett straffsystem 52 . . . . . . . . . 4.2.1 Inledning 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Allmänna krav ett straffsystem 54 . . . . . . . . . . 4.2.3 Humanitet i systemet 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Målsättningar med en reform 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
B Straffsystemets uppbyggnad
5 Alternativen till fängelse 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Vilka alternativ till fängelse bör ingå i straffsystemet 61 . . . 5.1.1 Direktiven 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 överväganden och förslag 62 . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Bör villkorligt fängelse införas 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Inledande synpunkter 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Direktiven 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Frågans tidigare behandling 73 . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 överväganden och förslag 81 . . . . . . . . . . . . . .
6 Straffbestämningsprinciper 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Direktiven 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Gällande rätt 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Allmänt regelsystemets konstruktion 94 om . . . . . . 6.2.2 Påföljdernas inbördes stränghet 95 . . . . . . . . . . . 6.2.3 Straffskalorna 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Straffvärde 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.5 Gärningsmannens tidigare brottslighet 99 . . . . . . . 6.2.6 Hänsynstagande till vissa omständigheter vid
sidan brottets Straffvärde 99 om . . . . . . . . . . . . . 6.2.7 Påföljdseftergift 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.8 De grundläggande principerna för pâföljds-
bestämningen 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.9 Särskilt ungdomar 103 om . . . . . . . . . . . . . . . . .
6.2.10 Psykisk störning 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.11 Villkorlig dom 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.12 Skyddstillsyn 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.13 samhällstjänst 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2. 14 Kontraktsvård 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Frågans tidigare behandling, m.m. 111 . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Bakgrunden till 1989 års reform 111 . . . . . . . . . . . 6.3.2 Kritik som framförts mot de nuvarande
reglerna 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 överväganden och förslag 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Allmänt om inriktningen förslagen 113 . . . . . . . 6.4.2 Straffbestämningsreglernas struktur 116 . . . . . . . . . 6.4.3 Brottets straffvärde 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.4 Omständigheter vid sidan av brottets straff-
värde samt straffeftergift 121 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.5 Straffens inbördes stränghet 126 . . . . . . . . . . . . . 6.4.6 Kriterierna för val mellan fängelse och till
fängelse alternativa straff 128 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.7 Kriterierna för val mellan prövotidsstraff
och övervakningsstraff 142 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.8 Närmare om kriterierna för val av samhälls-
tjänst 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.9 Valet mellan olika former av fängelsestraff 155 . . . . 6.4.10 Närmare om kriterierna för val av kontrakts-
vård 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.l1 Straffmätning inom ramen för de till fängelse
alternativa straffen 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.12 Särskilt om valet av straff för unga 165 . . . . . . . . . 6.4. 13 De särskilda skälen för skyddstillsyn i nu-
varande 30 kap. 9 § BrB 167 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.l4 Utdömande av mer än ett straff m.m. 169 . . . . . . .
Verkan av tidigare brottslighet 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Direktiven 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande rätt 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Allmänt om återfall 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Återfallets betydelse för pâföljdsvalet 175 . . . . . . . 7.3.3 Återfallets betydelse vid straffmätningen 176 . . . . . . 7.3.4 Återfallets betydelse för förverkande av
Villkorlig frihet 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Frågans tidigare behandling 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Överväganden och förslag 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.1 Allmänt om synen återfallets betydelse
för straffbestämningen 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.2 Återfallets betydelse för valet straff 185 av . . . . . . .
7.5.3 êlterfalletsbetydelse för straffmätningen 189 . . . . . 7.5.4 Aterfallets betydelse för förverkande villav korlig frihet 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
C Straffens innehåll
8 Böter 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Direktiven 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Gällande rätt, m.m. 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Betalningsfrekvensen 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Böter i stället för andra straff 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Frågans tidigare behandling 200 . . . . . . . . . . . . . 8.4.2 överväganden och förslag 201 . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Böter i kombination med andra straff 207 . . . . . . . . . . . . . 8.5.1 Frågans tidigare behandling 207 . . . . . . . . . . . . . 8.5.2 överväganden och förslag 208 . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Åtgärder för säkerställande att böter betalas 210 av . . . . . . . . . 8.6.1 Frågans tidigare behandling, m.m. 210 . . . . . . . . . 8.6.2 Överväganden och förslag 210 . . . . . . . . . . . . . .
9 Prövotidsstrajj 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Direktiven 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Gällande rätt 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Det nuvarande tillämpningsområdet för
Villkorlig dom, m.m. 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Innehållet i påföljden, 214 m.m. . . . . . . . . . . . . . 9.3 Frågans tidigare behandling 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 överväganden och förslag 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.1 Straffets benämning 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.2 Allmänna utgångspunkter för prövotids-
straffets utformning 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.3 Prövotidsstraffets grundläggande innehåll 219 . . . . . 9.4.4 Prövotidens längd 220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.5 Beslut angående vad den dömde skall iaktta
under prövotiden, m.m 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.6 Reaktionen vid misskötsamhet 224 . . . . . . . . . . . .
10 Övervakningsstraf 225
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Direktiven 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Gällande rätt 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Det nuvarande tillämpningsområdet för
skyddstillsyn, m.m. 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Innehållet i påföljden, m.m. 226 . . . . . . . . . . . . . 10.3 Frågans tidigare behandling 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 överväganden och förslag 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10.4.1 Straffets benämning 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.2 Allmänna utgångspunkter för övervaknings-
straffets utformning 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
I0.4.3 Övervakningsstraffets grundläggande
innehåll 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.4 Verkställighetstiden 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.5 Förordnande övervakare, personutredning, av
m.m. 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.6 Beslut angående vad den dömde skall iaktta
under verkställigheten 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.7 Kontrollen beslut vad den dömde skall av om iaktta under verkställigheten 243 . . . . . . . . . . . . . 10.4.8 Reaktionen vid misskötsamhet 244 . . . . . . . . . . . . 10.4.9 Övervakningsstraff i kombination med annat
straff 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11 Samhällstjänst 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Direktiven 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Gällande rätt 250 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.1 Allmänt om samhällstjänst 250 . . . . . . . . . . . . . . 11.2.2 Något om tillämpningsområdet 250 . . . . . . . . . . . 11.2.3 Påföljdens konstruktion 251 . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.4 Förfarandet före samhällstjänstdom 252 en . . . . . . 11.2.5 Arbetsplatser och arbetsuppgifter 252 . . . . . . . . . . 1l.2.6 Reaktionen vid brott mot föreskrifter 253 . . . . . . . 11.3 Frågans tidigare behandling 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Utländsk rätt 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Erfarenheter från försöksverksamheten 255 . . . . . . . . . . . . 11.6 överväganden och förslag 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.1 Alternativstraff skall 255 anges . . . . . . . . . . . . . . 11.6.2 Antalet timmar samhällstjänst 257 . . . . . . . . . . . . 11.6.3 Kravet samtycke behålls 259 . . . . . . . . . . . . . 11.6.4 Ansvaret för och tillgången samhälls-
tjänstplatser 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.5 Närmare om verkställigheten 267 . . . . . . . . . . . . 11.6.6 Reaktioner vid misskötsamhet 269 . . . . . . . . . . . .
12 Fängelse genom elektronisk övervakning 271 . . . . . . . . . . . . 12.1 Direktiven 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Frågans tidigare behandling 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Olika tekniska hjälpmedel vid intensivövervakning 272 . . . . . 12.4 lntensivövervakning med elektroniska hjälpmedel i
andra länder 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.1 Förenta staterna 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.2 lntensivövervakning med elektroniska hjälp-
medel utanför Förenta staterna 280 . . . . . . . . . . .
12.5 Försöksverksamheten 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.1 Inledning 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.2 Bakgrund 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 3 Förutsättningar för intensivövervakning, . m.m. 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125.4 Förfarandet före verkställighet utanför
anstalt 284 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.5 Verkställighetsinnehållet 285 . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.6 Reaktionen vid misskötsamhet, m.m. 288 . . . . . . . 12.5.7 Brottsförebyggande rådets utvärdering av
försöksverksamheten 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 övervägande och förslag 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6.1 Förutsättningarna för fängelse genom elek-
tronisk övervakning 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12.6.2 Övervakningsmyndigheten handhar verk-
ställigheten 294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6.3 Straffets grundläggande innehåll, m.m. 295 . . . . . . l2.6.4 Närmare om verkställighetsinnehållet 296 . . . . . . . . 12.6.5 Verkställighetstidens längd, m.m. 300 . . . . . . . . . . 12.6.6 Reaktionen vid misskötsamhet, m.m. 305 . . . . . . .
13 Kontraktsvård 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Direktiven 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Gällande rätt 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.1 Allmänt kontraktsvård 307 om . . . . . . . . . . . . . . 13.2.2 Något om tillämpningsområdet 307 . . . . . . . . . . . 13.2.3 Påföljdens konstruktion 308 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.4 Förfarandet före en kontraktsvårdsdom 309 . . . . . . 13.2.5 Behandlingen och behandlingsplanen 310 . . . . . . . . 13.2.6 Reaktionen vid brott mot föreskrifter 311 . . . . . . . . 13.2.7 Kostnadsansvarets fördelning 312 . . . . . . . . . . . . . 13.3 Frågans tidigare behandling 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Erfarenheter av kontraktsvården 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5 överväganden och förslag 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.1 Alternativstraff skall anges 314 . . . . . . . . . . . . . . l3.5.2 Planeringen före huvudförhandlingen 315 . . . . . . . . 13.5.3 Utformningen kontraktsvård 316 av . . . . . . . . . . . 135.4 Reaktionen vid misskötsamhet 318 . . . . . . . . . . . . 13.55 Åtgärder för att säkerställa de praktiska möj-
ligheterna till kontraktsvård 319 . . . . . . . . . . . . .
14 Villkorlig jiigivning, 325 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Direktiven 325 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Gällande rätt 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.2.1 Inledning 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.2 Villkorlig frigivning 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
ll
14.2.3 Frigivningspermission 333
. . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.4 Disciplinär bestraffning 333
. . . . . . . . . . . . . . . . 14.3 Frågans tidigare behandling 335
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 Utländsk rätt 336
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5 överväganden och förslag 336
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5.1 Bör systemet med Villkorlig frigivning be-
hållas 336
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5.2 Vilka regler bör gälla för bestämmandet av
frigivningstidpunkten 339
. . . . . . . . . . . . . . . . . l4.5.3 Vilken eller vilka kvotdelar bör användas 347
. . . . l4.5.4 Minimitiden och vissa andra undantag från
reglerna om villkorlig frigivning 350
. . . . . . . . . . l4.5.5 Särskilda regler för vissa kategorier intagna 358
. . . 14.5.6 Prövotiden efter Villkorlig frigivning 364
. . . . . . . . l4.5.7 Övervakning efter Villkorlig frigivning 366
. . . . . . . l4.5.8 Reaktioner vid misskötsamhet och vid ny
brottslighet efter Villkorlig frigivning 370
. . . . . . . . 14.5.9 Beslutsordningen i fråga om Villkorlig fri-
givning 372
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5. 10 Övergången till vistelse utanför anstalt 375
. . . . . . .
D Övrigt
15 Följdändringar 381
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Allmänt 381
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Närmare om reglerna för särskild personutredning
ibrottmål 381
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.l Den nuvarande ordningen 382
. . . . . . . . . . . . . . 15.2.2 Konsekvenserna av vårt förslag 385
. . . . . . . . . . .
16 Genomförandet av förslaget 391
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Kostnader 391
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.1 Inledande synpunkter 391
. . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.2 Alternativen till fängelse i anstalt och
kriterierna för straffbestämningen 392
. . . . . . . . . 16.l.3 Villkorlig frigivning 397
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.4 Resultatet av beräkningarna 397
. . . . . . . . . . . . . 16.2 Ikraftträdande 398
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.l Tidpunkten för ikraftträdandet 398
. . . . . . . . . . . .
16.2.2¶Övergångsbestämmelser 399
. . . . . . . . . . . . . . . .
17 Författningskømmentar 401
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 401
. . . . . . . . . 17.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 483
. . . . . . 17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1946:804 om
införande av nya rättegångsbalken 487
. . . . . . . . . . . . . . . 17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1974:202 om
beräkning av strafftid m.m. 487
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1974:203 om
kriminalvård i anstalt 496
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.6 Förslaget till lag om ändring i passlagen 1978:302 498
. . . . 17.7 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighets-
lagen 1979:189 499
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:2041 om
särskild personutredning i brottmål, m.m. 500
. . . . . . . . . . 17.9 Förslaget till övervakningsförordning 502
. . . . . . . . . . . .
E Reservationer, m.m.
Särskilt yttrande av Kia Andreasson 519
. . . . . . . . . . . . . . . . . . Reservation av Britta Bjelle 520
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av Kjell Eldensjö 521
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reservation av Gun Hellsvik 523
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av Madeleine Leijonhufvud 528
. . . . . . . . . . . . .
Del III
Bilaga 1 Påföljdssystemets uppbyggnad frågans tidigare
-
behandling ll
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Utländsk rätt, konventioner, m.m. 21
. . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Betalningsfrekvensen vid böter Riksskatteverkets
-
undersökning 55
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Icke frihetsberövande påföljder frågans tidigare
-
behandling 59
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5 Utdrag BRÅ PM 1994:3, Samhällstjänst
ur som
alternativ till fängelse Tommy Andersson och
Lars Alexandersson 101
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 6 Intensivövervakning med elektronisk kontroll de
-
först sju månaderna Jan Andersson och Gabriella
Roupé 111
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 7 Erfarenheter av kontraktsvården 135
. . . . . . . . . . . . . . Bilaga 8 Allmänna råd från Kriminalvårdsstyrelsen,
ARK 1993:1 139
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 9 Villkorlig frigivning frågans tidigare behandling 153
- . . . . Bilaga 10 Villkorlig frigivning utländsk rätt 215
- . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 11 Övergångsbestämmelser 227
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 12 Återfall i brott Jan Andersson 231
. . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 13 Påföljdsutredningen Några tankar rörande
-
de icke frihetsberövande påföljderna 259
. . . . . . . . . . . .
Sammanfattning 13
Sammanfattning
Bakgrund
Brottsbalken innehöll när den trädde i kraft år 1965 ett påföljdssystem som till stora delar byggde på andra idéer än de präglade den gamla
som strafflagen. Tyngdpunkten vid påföljdsbestämningen blev välja
nu att en påföljd som tillgodosåg den tilltalades behov vård och behandling i
av det enskilda fallet. Valet skulle grundas på prognostisk bedömning
en av detta vårdbehov, hur stort det och hur det lämpligen borde mötas.
var Den brottsliga gärningen och dess straffvärde sköts därmed i bakgrunden och tillmättes i många fall liten betydelse när det gällde det straffrättsliga ingripandet.
Redan i samband med tillkomsten brottsbalken fanns kritik be-
av mot handlingstanken. Denna kritik växte sig sedan allt starkare. Den fick stöd i forskningsrapporter som visade att de behandlingsinriktade påföljderna inte gav de förväntade resultaten. Man kunde också påvisa
att det faktiskt inte var möjligt att med någon större säkerhet ställa prognoser i enskilda fall. Ett byggde behandlingstanken
system som framstod därför allt mer som inkonsekvent och orättvist saknade
samt trovärdighet.
Kritiken kom till samlat uttryck i rapporten Nytt straffsystem l977:7, presenterades arbetsgrupp inom BRÅ. I
som av en rapporten skisserades också en annan ordning grundades bl.a. sådana
som principer som att man inte straffas för att behöver vård därför
man utan att man har begått ett brott samt att straffet skall förutsebart och stå
vara i rimlig proportion till brottet. Arbetsgruppens betonande rättvisa,
av förutsebarhet, likhet inför lagen och krav på proportionalitet mellan brott och straff blev vägledande för den fortsatta straffrättspolitiken. Uppgiften att föreslå förändringar det straffrättsliga påföljdssystemet lades
av därefter på Fängelsestraffkommittén och Frivårdskommittén. I sitt betänkande Påföljd för brott SOU 1986:13-15 förordade Fängelse-
straffkommittén bl.a. nya regler för straffmåtning och påföljdsval. Dessa förslag ledde till lagstiftning år 1989. Därigenom fördes de
nya kriminalpolitiska idéerna i BrB. Ändringarna emellertid inte
var heltäckande och delar av påföljdssystemet kom fortfarande präglas
att av behandlingstanken.
Frivårdskommitténs huvuduppgift att finna effektiva alternativ till
var frihetsstraff. Kommitténs arbete resulterade bl.a. i kontraktsvård
att
14 Sammanfattning
infördes möjlig föreskrift vid skyddstillsyn. År 1989 påbörjades
som en också försök med samhällstjänst. Även samhällstjänst, fort-
ett som farande är föremål för en försöksverksamhet, kan meddelas som en föreskrift vid skyddstillsyn.
Vårt uppdrag har varit att göra en genomgripande översyn av BrB:s påföljdssystem. Därvid har vi tagit avstånd från den behandlingstanke och det prognostänkande som tidigare präglade detta system. Vi har ansett det vara ett övergripande mål att se till att påföljdssystemet tillgodoser de krav proportionalitet, rättvisa, klarhet, förutsebarhet och konsekvens som måste ställas samt att det präglas av humanitet. En utgångspunkt har således varit att fortsätta den väg som stakades ut genom 1989 års påföljdsbestämningsreform.
Givetvis är det angeläget att påföljdssystemet är utformat på ett sådant sätt att brottslighet motverkas. Därför måste allmänpreventiva överväganden beaktas. Vi att detta skall ske lagstiftningsnivå, t.ex.
menar
krirninalisering. Någon gång kan det också finnas skäl för vid beslut om Högsta domstolen att vid sin prejudikatbildning beakta allmänpreventiva skäl. Vid bestämmandet av straff i det enskilda fallet, dvs. vid val av straff och vid straffmätningen, bör dock i övrigt inga allmänpreventiva överväganden göras domstolarna. Detta hänger samman bl.a. med att
av enskilda domar som regel antas sakna allmänpreventiv betydelse.
Ett viktigt mål för en reform av straffsystemet är att skapa ett sammanhållet system med olika straff vilkas användning i det enskilda fallet styrs av samma typ av kriterier.
Att minska användningen fängelsestraff är ett annat viktigt mål.
av Fängelse är ett straff som allmänt sett har negativa effekter den som drabbas det. Inlåsningen innebär att den dömde isoleras, anstaltsan-
av
och många gånger får svårt att återgå till ett normalt samhällsliv. passas Fängelse är också från samhällsekonomisk synpunkt mycket dyrt. För användning fängelse anförs ofta allmänpreventiva skäl eller in-
av kapaciteringsskäl. Det finns dock inga belägg för att fängelse generellt sett skulle ha bättre allmänpreventiva verkningar än andra straff Under-
. sökningsresultat visar också att inkapaciteringseffekterna av fängelse är blygsamma. Det krävs avsevärd ökning fängelseanvändningen om
en av man skall nå annat än marginella resultat.
Under lång tid har det funnits en ambition att minska användningen
fängelse. Utvecklingen har emellertid gått i motsatt riktning, även om av antalet fängelsestraff under år 1994 sjönk något jämfört med föregående år. Det krävs enligt vår bedömning kraftfulla åtgärder, om målsättningen att påtagligt minska åtminstone de korta fängelsestraffen skall nås. Detta förutsätter att man kan anvisa bärkraftiga alternativ till fängelse. Men minst lika viktigt är att det i lagstiftningen finns tydliga kriterier som klargör i vilka situationer domstolen skall använda de olika straffen. Särskilt försöksverksamheten med samhällstjänst har visat behovet av sådana. Trots att inställningen till samhällstjänsten genomgående är positiv har samhällstjänst använts i liten omfattning.
Sammanfattning 15
Alternativen till fängelse kap. 5
En förutsättning för att det skall vara möjligt att nedbringa antalet fängelsestraff är således att det finns bärkraftiga alternativ till fängelse. Vårt förslag innebär att straffsystemet liksom nu bör erbjuda domstolarna möjligheter att döma både till straff verkställs med kontroll i
som frihet och till straff som saknar detta inslag. Vidare bör samhällstjänst och elektronisk övervakning införas som självständiga straff i det ordinarie straffsystemet. Också kontraktsvård bör utformas som ett självständigt straff. Genom de olika alternativen till fängelse kan man åstadkomma reaktioner som såväl allmänheten som de dömda kan uppfatta som så ingripande att de kan jämföras med även en längre tids fängelsestraff. Samtidigt blir straffsystemet humanare. Dessutom kan betydande samhällsekonomiska besparingar göras.
När det gäller straffsystemets uppbyggnad måste en grundläggande regel vara att systemet tillgodoser berättigade krav på klarhet och enkelhet. Man kan generellt tycka att ett system, som anvisar många olika straff på olika nivåer och med olika grader av tvång, kan verka komplicerat. Det förutsätts nämligen att man bestämmer kriterier för tillämpningen av de olika straffen och reglerar hur straffen skall förhålla sig till varandra. En tanke som därför har förts fram har varit att
man bara skall ha två straff i systemet, nämligen fängelse och böter. Det skulle dock inte vara nödvändigt att i varje särskilt fall låta ett fängelsestraff i verkställighet. I stället kunde man döma till villkorligt fängelse. Verkställigheten skulle därmed kunna anstå, om den dömde underkastade sig vissa ingripanden i frihet, t.ex. övervakning,
samhällstjänst eller elektronisk övervakning.
Vi har under utredningsarbetet ingående diskuterat ett sådant straffsystem. Man kan likna det vid en "hatt" som träs över de icke frihetsberövande straffen medan fängelse och böter står kvar utanför "hatten". När domstolen dömde till fängelse skulle den samtidigt bestämma, om straffet skulle vara villkorligt och i så fall vilka ingripanden i frihet som den dömde under en viss bestämd prövotid skulle underkastas. Bröt den dömde mot de villkor som gällde under prövotiden, skulle fängelsestraffet i princip i verkställighet.
En ordning av detta slag, som mycket påminner den
om som tillämpades den gamla strafflagens tid, kan vid ett första påseende förefalla bestickande enkel, lättöverskådlig och värd att pröva. När det gäller att se hur "hattmodellen" skulle komma att fungera i praktiken uppkommer dock en rad skäl som talar mot den.
Man kan till en början fråga sig, om det verkligen är nödvändigt att i alla fall, där varken brottets straffvärde eller art eller återfallssituationen talar för fängelse, likväl döma till detta straff. För den som för första gången och kanske aldrig mer gör sig skyldig till brott av inte
16 Sammanfattning
alltför allvarlig beskaffenhet, förefaller fängelse vara ett alltför drastiskt straff, låt vara att det kan bli villkorligt.
För att straffsystemet skall uppfattas som trovärdigt måste man hålla fast vid kravet att den som inte uppfyller de villkor som bestämts för prövotiden får underkasta sig det utmätta straffet. Eftersom återfallsfrekvensen är och även i framtiden kan förväntas vara förhållandevis hög, kommer detta i praktiken innebära att "hattmodellen" leder till ett ökat bruk av fängelse i anstalt. Inte minst för de yngre lagöverträdarna skulle den innebära en kortare väg mot fängelse. Detta är ett ytterligare skäl som talar mot att införa en sådan form av villkorligt fängelse.
Det förhåller sig inte heller så att villkorligt fängelse enligt denna modell blir så enkelt och lättöverskâdligt som det vid ett första påseende kan förefalla. Avsikten är att "hatten" skall rymma alla de icke frihetsberövande straff som kan vara alternativ till fängelse. Domstolen kan alltså inte nöja sig med att döma till villkorligt fängelse utan måste bestämma vilken annan reaktion som skall ersätta straffet under prövotiden. Skall domstolen förordna om övervakning, samhällstjänst eller elektronisk övervakning Och vad bör närmare gälla för verkställigheten Hur skall de olika formerna av villkorligt fängelse förhålla sig till varandra Hur skall domstolen förfara om den dömde missköter sig
skall detta alltid leda till ovillkorligt fängelse eller skall man i vissa fall kunna "se mellan fingrarna" I vad mån skall domstolen ta hänsyn till att en del av straffet verkställts innan det blir tal om ett ovillkorligt fängelsestraff Det uppkommer en rad sådana frågor som måste besvaras och som kräver lagreglering, om inte det villkorliga fängelset skall bli svåröverskådligt och strida mot principerna om förutsebarhet och konsekvens.
Vi har under utredningsarbetet undersökt om det är möjligt att i olika hänseenden modifiera "hattmodellen" för att därmed undgå de allvarligaste bristerna med denna. En möjlighet att minska behovet av omvandling till ovillkorligt fängelsestraff skulle kunna vara att förkorta prövotiden, så att den svarade mot det utmätta fängelsestraffets längd. Men inte heller denna väg skulle enligt vår uppfattning lösa problemen. Undersökningar visar nämligen att återfall i mycket stor utsträckning inträffar under början av en prövotid. Det kan inte heller anses meningsfullt att förordna om övervakning under så korta prövotider ofta en
eller ett par månader som det i regel skulle bli fråga om.
-
Vår slutsats har blivit att en "hattmodell" med villkorligt fängelse är förbunden med så allvarliga svagheter att en sådan inte bör förordas.
Vi har i stället övervägt ett införande av villkorligt fängelse enligt andra modeller. En sådan skulle kunna vara att konstruera villkorligt fängelse som ett självständigt straff som kunde tillämpas först när andra icke frihetsberövande straff redan prövats eller ett fängelsestraff annars framstod ofrånkomligt. Domstolen skulle i så fall kunna döma till
som villkorligt fängelse samt förordna att den dömde under en prövotid skulle underkasta sig samhällstjänst eller kontraktsvård. Ett annat
Sammanfattning 17
alternativ är att låta intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel omfattas av villkorligt fängelse. Vi dock att det är avsevärt bättre
menar att göra samhällstjänst och kontraktsvård till självständiga straff där ett alternativt fängelsestraff anges i domen samt intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel till en form av fängelse.
Vi har sålunda kommit fram till att straffsystemet inte bör innefatta villkorligt fängelse. I stället förordar vi att i straffsystemet skall ingå de självständiga straffen böter, prövotidsstraff, övervakningsstraff,
samhällstjänst, fängelse och kontraktsvård. När rätten dömer till fängelse skall den bestämma om straffet skall verkställas genom elektronisk övervakning eller i anstalt. Prövotidsstraff och övervakningsstraff
svarar mot de nuvarande påföljderna villkorlig dom respektive skyddstillsyn.
Straffbestämningsprinciper kap. 6
Inledande synpunkter
Man bör av flera skäl vara försiktig när det gäller att ändra grunderna för reglerna om straffbestämning. De ändringar genomfördes år
som 1989 har mottagits väl och bör i stora delar ligga fast. Det finns
trots detta anledning att genomföra en rad olika reformer. Det är sålunda ologiskt att prognosbetonade och behandlingsinriktade skäl alltjämt är bestämmande för tillämpningen villkorlig dom och skyddstillsyn,
av sedan de på goda grunder avskaffats för fängelse. Vidare krävs det delvis andra regler för straffbestämningen, verkligen skall
om man kunna ersätta fängelsestraff med alternativa reaktioner. När
samhällstjänst och fängelse genom elektronisk övervakning införs i straffsystemet måste det dessutom finnas klara kriterier för användningen av dessa straff, så att de inte i praktiken kommer att ersätta prövotidsstraff eller övervakningsstraff.
Kriterier för strafbestämningen m.m.
Vårt förslag innebär att i princip samma kriterier brottets straffvärde
och art samt den tilltalades tidigare brottslighet kommer att styra valet
av samtliga straff. Prognostiska och behandlingsinriktade kriterier
som tar sikte på lagöverträdarens behov straff och dess verkan i framtiden
av anser vi av flera skäl vara olämpliga. Kriminologisk forskning har nämligen visat både att det faktiskt inte är möjligt att i det enskilda fallet göra träffsäkra prognoser om skötsamhet och "välförhållanden" återfallsrisker och att de individualpreventiva verkningarna olika
av straffrättsliga ingripanden i hög grad är osäkra.
Begreppet straffvärde bör således behållas och liksom utgöra
nu grunden för valet av straff. Brottets art kan enligt nuvarande ordning medföra att domstolen bestämmer straffet till fängelse trots att varken
18 Sammanfattning
brottets straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet motiverar ett sådant straff. Vårt förslag innebär att det även i fortsättningen skall vara möjligt att vid straffbestämningen särbehandla vissa brott med hänvisning till arten. Vi framhåller emellertid vikten av att en helhetsbedömning av brottets straffvärde och art görs. Resultatet av denna samlade bedömning benämner vi brottets karaktär.
Att de prognostiska behovskriterierna tas bort innebär inte att personliga omständigheter skall sakna betydelse för straffbestämningen. Hänsyn till lagöverträdarens personliga förhållanden, hans agerande efter brottet m.m. skall tas framför allt genom beaktande av s.k. billighetsskäl nuvarande 29 kap. 5 §BrB. Vi föreslår också att billighetsskälen utvidgas med ytterligare en punkt, som innebär att hänsyn vid straffbestämningen skall kunna tas till att den tilltalade genomgår eller har genomgått behandling för missbruk som har samband med brottsligheten. För närvarande kan en omständighet av detta slag åberopas endast som ett särskilt skäl för skyddstillsyn.
Tidigare brottslighet återfall skall också kunna tillmätas vikt vid straffbestämningen se nedan. Har sådan förekommit skall detta kunna medföra att domstolen väljer ett strängare straff än brottets karaktär motiverar.
Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att brottets karaktär utgör utgångspunkten för straffvalet. Billighetsskäl kan medföra att ett lindrigare straff kan komma i fråga medan återfall i brott pekar i motsatt riktning.
Som en konsekvens av de enhetliga kriterierna för straffvalet föreslår vi att de normala reaktionerna mot brott genomgående benämns strajj. Av samma skäl föreslår vi att de olika straffen rangordnas i stränghetshänseende efter graden av ingripande som de innebär. Straffen skall vara att bedöma i ordningen böter, prövotidsstraff, övervakningsstraff, samhällstjänst, fängelse elektronisk övervakning och fängelse i
genom anstalt. Kontraktsvård skall utgöra ett alternativ till samhällstjänst och de två formerna av fängelse. I stränghetshänseende bör därför kontraktsvården inte graderas annat sätt än att den anses som strängare än övervakningsstraff.
Närmare om valet av de olika strajjfen
När det gäller tillämpningsområdet för de olika straffen anser vi att böter bör ha viktig position i straffsystemet. Böter bör således
en tillämpas i utsträckning. Är böter inte tillräckligt ingripande
stor ett straff, aktualiseras i första hand prövotidsstraff eller övervakningsstraff. Dessa straff kan emellertid inte tillräckligt ingripande vid hur
anses allvarlig brottslighet helst. För närvarande råder en presumtion för
som fängelse, straffvärdet uppgår till fängelse i år eller Är straff-
om ett mer. värdet lägre har en icke frihetsberövande påföljd företräde. Vi har bedömt ettårsgränsen bör finnas kvar. Är straffvärdet år eller
att ett mer
Sammanfattning 19
rör det sig om så allvarlig brottslighet att fängelse i anstalt normalt bör dömas ut.
Kritik har riktats mot att ettårsgränsen skapar tröskel kan
en som ge otillfredsställande resultat. Den begår ett brott vilket bedöms ha
som ett straffvärde t.ex. fängelse i tio månader kan sålunda få Villkorlig dom medan ett bara något högre straffvärde medför ett fängelsestraff
ett år. För att mildra denna tröskeleffekt föreslår vi att samhällstjänst skall fogas som ett steg mellan, å sidan, prövotidsstraff och över-
ena vakningsstraff och, å andra sidan, fängelse. Är straffvärdet högre
än fängelse i åtta månader men lägre än ett år bör samhällstjänst ha företräde vid straffvalet. Den övre gränsen för prövotidsstraff och övervakningsstraff kommer alltså normalt att vid ett straffvärde motsvarande åtta månaders fängelse. Föreligger billighetsskäl skall regel
som hänsyn först tas till dessa innan domstolen bedömer vilket straff har
som företräde. Är brottets sådan
art att det finns starkare skäl för fängelse än annars, sänks de angivna gränserna.
Avgörande för valet mellan prövotidsstraff och övervakningsstraff blir om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott. Ett sådant återfallskriterium ansluter ganska väl till den nuvarande tillämpningen. Vi menar dock att det i vissa fall bör möjligt för domstolen att
vara döma till övervakningsstraff även den tilltalade inte tidigare har
om dömts till prövotidsstraff. Så kan vara fallet, den tilltalade tidigare
om har meddelats ett antal åtalsunderlåtelser eller han skall lagföras för
om en större mängd brott.
Som tidigare nämnts kan brottets art enligt nuvarande ordning medföra att den tilltalade döms till fängelse trots att varken brottets straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet motiverar ett sådant straff. Straffbestämmelser vid vilkas tillämpning domstolarna i dag åberopar brottets art vid påföljdsbestämningen är t.ex. grovt rattfylleri, våld eller hot mot tjänsteman, narkotikabrott samt oprovocerad gatumisshandel. I dessa fall skall domstolen enligt vårt förslag, med hänvisning till brottets karaktär, normalt döma till fängelse
genom elektronisk övervakning. Detta straff kommer således få
att ett stort tillämpningsområde vid s.k. artbrottslighet. Men även samhällstjänst kan här komma i fråga. Vårt förslag innebär inte att de nuvarande möjligheterna att vid artbrottslighet döma till samhällstjänst blir mindre. Vi föreslår vidare att samhällstjänst skall vara normalstraffet vid brott mot totalförsvarsplikten.
Återfall får den betydelsen för
straffvalet att den som upprepade gånger döms för brott efter hand skall dömas till allt strängare straff.
Vårt förslag innebär att de särskilda begränsningar för närvaran-
som de gäller för samhällstjänst bort. Även i fortsättningen skall dock
tas krävas samtycke från den tilltalade. Ett sådant krav har vi också ställt upp för fängelse genom elektronisk övervakning. För lagöverträda-
unga re skall inte finnas några särskilda begränsningar i fråga om dessa straff förutom att det, liksom för närvarande vid fängelse, skall krävas
20 Sammanfattning
synnerliga skäl för dem är 15-17 år och särskilda skäl för dem som
som är 18-20 år för att domstolen skall kunna döma ut de straffen. Detta hänger bl.a. med att fängelse i anstalt blir följden om den unge
samman inte samtycker till samhällstjänst eller elektronisk övervakning.
Någon bedömning av den tilltalades förutsättningar att genomföra verkställigheten skall alltså normalt inte göras, vare sig vid samhällstjänst eller vid fängelse genom elektronisk övervakning. Men om den tilltalade uppfyller förutsättningarna för kontraktsvård, skall han i regel dömas till detta straff i stället. Kontraktsvård skall utgöra ett alternativ till såväl samhällstjänst och fängelse genom elektronisk övervakning till fängelse i anstalt med strafftider upp till två år.
som Domstolen skall välja kontraktsvård om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande föreligger som påkallar vård eller annan behandling och som har bidragit till att brottet har begåtts. Givetvis krävs liksom för närvarande samtycke från den tilltalade.
Övrigt
Den nuvarande möjligheten enligt 28 kap. 3 § BrB att kombinera skyddstillsyn med fängelse skall med vårt förslag upphävas. Däremot skall vid flerfaldig brottslighet möjlighet finnas att döma till någon form
fängelse för ett eller flera brott och samtidigt döma till prövotidsstraff av eller övervakningsstraff för brottsligheten i övrigt.
Prövotidsstraff och övervakningsstraff skall kunna kombineras med böter. Någon möjlighet att kombinera de andra straffen med böter föreslår vi inte. Vi föreslår vidare en starkare presumtion än den som nu gäller för att prövotidsstraff skall kombineras med böter. Detta medför bl.a. att domstolarna inte, såsom nu ibland sker, skall kunna underlåta att döma ut böter därför att den tilltalade i domen ålagts att betala skadestånd som motsvarar hans vinning av brottet.
Verkan av tidigare brottslighet kap. 7
Tidigare brottslighet skall enligt vårt förslag, liksom för närvarande, kunna beaktas både vid valet av straff, vid straffmätningen och genom förverkande av villkorlig frihet. Vi föreslår vissa ändringar för att dessa regler skall bli tydligare. Ändringarna ansluter i huvudsak till den nuvarande rättstillämpningen.
Vi det viktigt att slå fast i vilken utsträckning de olika formerna
anser för återfallsskärpning skall användas. När det gäller förverkande av villkorlig frihet vid nya brott skall det enligt vår mening närmast råda
presumtion för att förverkande skall ske. Däremot skall i fråga om en skärpt straffmätning vid återfall det omvända gälla. Endast i sista hand skall således högre straff mätas ut på grund av återfall. För skärpt val
Sammanfattning 21
av straff grund av tidigare brottslighet skall det visserligen inte råda en presumtion för att så skall ske, men å andra sidan inte heller krävas särskilt starka skäl för det. Man kan här tala om ett "mellanläge".
Vad därefter gäller frågan, vilka omständigheter domstolen skall beakta vid bedömningen av om tidigare brottslighet skall medföra återfallsskärpning, anser vi att nuvarande domstolspraxis bör vara vägledande. Vi framhåller vikten av att domstolen gör en samlad bedömning av de skäl som talar för respektive emot en återfallsskärpning. Hänsyn skall tas till brottslighetens omfattning och typ samt till den tid som har förflutit sedan det tidigare brottet begicks. Vid bedömningen den
av tidigare brottslighetens betydelse bör frågan, om brottsligheten från mera formella utgångspunkter är likartad eller ej, tillmätas mindre betydelse. I stället bör man fästa avseende vid om brotten rent allmänt tyder på att den tilltalade systematiskt sätter sig över centrala normer i samhället. Liksom för närvarande bör man både vid straffmätningen och vid förverkande av villkorlig frihet väga in brottslighetens allvar.
Böter kap. 8
Vi föreslår en vidgad användning av böter genom att gränsen mellan den lägre graden och normalgraden vid de centrala förmögenhetsbrotten och häleribrottet höjs. Vidare föreslår vi att brottsbeteckningarna snatteri, bedrägligt beteende och undandräkt utmönstras och att den lägre graden av de aktuella brotten får samma beteckning som normalgraden av respektive brott samt att beteckningen häleriförseelse reserveras för häleribrott som inte är uppsåtligt. Enligt vår bedömning kan detta medföra en påtaglig ökning av bötesstraffets användning samtidigt som de lindriga formerna av de aktuella brotten tillmäts ett mer rimligt straffvärde.
Från och med år 1992 har genomgripande förändringar genomförts i fråga om bötesstraffens storlek. Böterna får nu anses ligga hög
en nivå och vi föreslår bara en punkt ändring nuvarande ordning.
av Enligt vår uppfattning är skillnaderna i levnadsstandard och betalningsförmåga, bl.a. till följd de sociala trygghetssystemen, i realiteten
av ofta mindre än vad de skillnader i inkomst och andra förhållanden som läggs till grund för dagsbotsberäkningen kan ge sken av. Vi föreslår därför att skillnaden mellan det lägsta och det högsta dagsbotsbeloppet minskas genom en höjning av det lägsta dagsbotsbeloppet från 30 till 50 kr.
Vi anser att det nuvarande systemet för förvandling av böter bör behållas med den ändringen att förvandling i första hand skall ske till samhällstjänst i stället för till fängelse i anstalt.
22 Sammanfattning
icke frihetsberövande straff 9 11
Övriga kap. -
och 13
För straffsystemets klarhet och tydlighet är det viktigt att de olika straffen har benämningar som ger besked om det centrala innehållet i dem. Detta är ett skäl till att benämningen Villkorlig dom ersätts med prövotidsstraff och skyddstillsyn med övervakningsstraff. Samhällstjänst och kontraktsvård är inarbetade begrepp. De bör användas även inom ramen för ett reformerat straffsystem.
Att det nuvarande systemet innehåller olika övervaknings- och prövotider upplevs många som svårbegripligt. De flesta återfallen
av sker inom ett år och vi anser bl.a. av detta skäl att längre prövotider inte behövs. Vi föreslår därför att ettårig prövotid skall gälla vid
en prövotidsstraff och att en lika lång verkställighetstid skall gälla för övervakningsstraff, samhällstjänst och kontraktsvård. Vid kontraktsvård skall det dock vara möjligt för rätten att förordna om en längre verkställighetstid, längst två år. Under hela verkställighetstiden skall den
dömts till övervakningsstraff, samhällstjänst eller kontraktsvård stå som under övervakning. Därigenom slipper man den nuvarande ordningen med särskild övervakningstid tidsmässigt skiljer sig från prövoti-
en som den.
För närvarande gäller vid skyddstillsyn, och därmed även vid samhällstjänst och kontraktsvård, att domen går i verkställighet omedelbart. Detta hänger samman med att man ansett det betydelsefullt att övervakningen kommer igång genast. Vi anser emellertid att den allmänna rättsprincipen att den dömde inte skall behöva undergå något straff innan domen har vunnit laga kraft väger tyngre. Det är därvid att märka att det regelmässigt har förflutit en inte obetydlig tid mellan brottstillfället och domstolsförhandlingen. Vi föreslår därför för samtliga alternativ till fängelse att verkställigheten inte skall påbörjas förrän domen har vunnit laga kraft, antingen genom att den inte överklagas eller genom att den dömde förklarar sig nöjd.
Undantag från den nu angivna ordningen bör kunna ske vid kontraktsvård. När rätten dömer till kontraktsvård finns därför enligt vårt förslag möjlighet att i vissa fall förordna om omedelbar verkställighet.
Ändringarna kriterierna för straffvalet och utformningen av de
av olika straffen gör att behovet av personutredning förändras. Normalt kommer domstolen inte att behöva någon sådan utredning för att kunna döma till prövotidsstraff eller övervakningsstraff. Är något de andra
av straffen aktuellt, kommer domstolen emellertid i regel att behöva en personutredning. Det domstolen behöver veta är i första hand, om förutsättningar föreligger för kontraktsvård. I så fall behövs en kontraktsvårdsutredning. Bedömer övervakningsmyndigheten som vi
föreslår att frivårdsmyndigheten skall benämnas att den tilltalade inte
har sådana problem som aktualiserar kontraktsvård, återstår för
Sammanfattning 23
myndigheten att informera om vad samhällstjänst och fängelse
genom elektronisk övervakning allmänt sett innebär. Vidare skall myndigheten utröna den tilltalades inställning till dessa straff och rapportera detta till domstolen.
Prövotidsstrajj motsvarar således den nuvarande villkorliga domen med den ändringen att prövotiden kortas från två till ett år. Vi föreslår också att det i lagen uttryckligen skall att straffet skall bestämmas
anges till övervakningsstraff när ett prövotidsstraff undanröjs till följd
av misskötsamhet.
Det grundläggande innehållet i motsvarigheten till skyddstillsyn
övervakningsstraff skall även i fortsättningen övervakning. Denna
- vara skall fortgå under hela den ettåriga verkställighetstiden. Som
en ytterligare åtgärd för att öka tydligheten och övervakningsstraffet ett
ge strukturerat grundinnehåll föreslår vi att deltagande i påverkansprogram skall vara obligatoriskt. Sådana påverkansprogram kan rikta sig mot dem som döms för trafiknykterhetsbrott, våldsbrott eller sexualbrott. En annan målgrupp kan vara narkotikamissbrukare. Påverkansprogrammen kan emellertid också ha ett mer generellt innehåll. I övrigt innebär vårt förslag att övervakningsstraffets innehåll i huvudsak skall vara oförändrat. Som en konsekvens av införandet av benämningen övervakningsstraff, men också i syfte att förtydliga, föreslår vi som tidigare nämnts att beteckningen frivårdmyndighet byts till övervakningsmyndighet.
Samhällstjänst skall, liksom för närvarande, innebära att den dömde åläggs att utföra oavlönat arbete. Verkställigheten i övrigt skall iprincip vara densamma som vid övervakningsstraff. Den som döms till samhällstjänst skall åläggas att utföra oavlönat arbete i lägst 40 och högst 240 timmar. Domstolen skall ange ett alternativt fängelsestraff när den dömer till samhällstjänst. En månads alternativstraff skall motsvara 40 timmar samhällstjänst och varje ytterligare månad ett tillägg med 20 timmar. En samhällstjänstplats behöver inte ordnad redan när
vara domstolen dömer till samhällstjänst. I stället blir det en uppgift för övervakningsmyndigheten att efter domen bestämma var samhällstjänsten skall utföras. Det vidgade tillämpningsområdet för samhällstjänst leder till ökat platsbehov. Även ideell verksamhet alltjämt i huvudsak
ett om bör användas vid verkställighet av samhällstjänst, föreslår vi därför att även offentlig verksamhet skall kunna komma i fråga.
Kontraktsvârd skall, som nämnts, utgöra ett självständigt straff och tillgripas när rätten annars skulle ha dömt till samhällstjänst eller till någon av de två formerna av fängelse. Det alternativa fängelsestraffets längd skall alltid anges. Det förberedande arbetet bör kunna utföras på i princip samma sätt som i dag. Ett problem är dock finansieringen av kontraktsvården. Vi föreslår att kostnadsfrågan under den fortsatta beredningen av vårt förslag ges en lösning innebär att finans-
som ieringen inte får utgöra ett hinder för domstolen att döma till kontraktsvård. De behandlingsformer som kan användas i dag skall kunna användas även i fortsättningen. Verkställighetsinnehållet och reaktioner-
24 Sammanfattning
na vid misskötsamhet överensstämmer även i övrigt med vad som gäller för närvarande.
Fängelse genom elektronisk övervakning kap. 12
Fängelse skall alltså finnas i två former fängelse genom elektronisk
övervakning och fängelse i anstalt. Detta innebär att fängelse genom elektronisk övervakning skall vara en form av straff som döms ut av domstol. Även för fängelse elektronisk övervakning gäller att
genom praktiska hinder inte får finnas för att domstolen skall kunna döma den som uppfyller de legala förutsättningarna till detta straff. Det skall därför ankomma övervakningsmyndigheten att se till att förutsättningar i det enskilda fallet finns för att genomföra verkställigheten. Myndigheten skall också ansvara för verkställigheten.
Det grundläggande innehållet i fängelse genom elektronisk övervakning skall utgöras av en intensiv övervakning av den dömde och ett förbud för honom att vistas utanför sin bostad annat än särskilt angivna tider. Övervakningen skall alltså, på samma sätt som under den försöksverksamhet som bedrivits med elektronisk övervakning, vara väsentligt intensivare än den som för närvarande förekommer vid skyddstillsyn. Under hela verkställigheten skall elektroniska hjälpmedel användas för kontroll av att utegångsförbudet efterlevs. Deltagande i påverkansprogram skall utgöra ett obligatoriskt inslag i verkställigheten.
Verkställigheten skall pågå under den i domen angivna strafftiden. Vi har övervägt om någon motsvarighet till institutet Villkorlig frigivning bör införas vid fängelse genom elektronisk övervakning, men funnit att ett sådant system skulle ha alltför stora nackdelar. Vi föreslår därför i stället att utegångsförbudet, vid längre strafftider, efter hand skall kunna lindras något.
Under verkställigheten skall den dömde vara underkastad ett krav på fullständig avhållsamhet från varje form av berusningsmedel. Någon avgift motsvarande den som gäller under försöksverksamheten skall inte tas ut av den som döms till fängelse genom elektronisk övervakning. De rättviseskäl som motiverade en sådan avgift under försöksverksamheten har inte bärighet när elektronisk övervakning införs som en permanent del av straffsystemet. I vissa avseenden skall det vara obligatoriskt att meddela den dömde beslut om vad han skall iaktta under verkställigheten. Det gäller t.ex. bostad under verkställigheten, sysselsättning och tider under vilka han tillåts att vistas utanför sin bostad.
Sammanfattning 25
Villkorlig frigivning, m.m. kap. 14
Reglerna för Villkorlig frigivning har särskilt under de senaste årtiondena varit föremål för åtskilliga förändringar. Vårt uppdrag har Varit att från grunden pröva om systemet med Villkorlig frigivning skall behållas och hur det i så fall skall vara utformat. Tanken är att skall kunna finna
man en varaktig lösning, så att frågan om den villkorliga frigivningen under en längre tid skall kunna avföras från den straffrättspolitiska dagordningen.
Villkorlig frigivning ger möjligheter att skapa ett system dels för övergången från vistelsen i anstalt till livet i frihet, dels för reaktionerna vid återfall i brott. Villkorlig frigivning finns i alla andra länder har
som ett utbyggt straffsystem och ett slopande detta institut utan kompensa-
av tionsåtgärder skulle innebära oacceptabel ökning fängelsepo-
en av pulationen. Då sådana åtgärder främst straffskaleändringar är svåra
- att genomföra, har vi funnit att övervägande skäl talar för att behålla ett systern med Villkorlig frigivning. Däremot Vi att det finns skäl till
anser betydande ändringar i den ordning gäller. Vår målsättning har
som nu Varit att skapa ett system som är enkelt och lättöverskådligt och kan
som accepteras av alla. Det skall finnas en rimlig överensstämmelse mellan den utdömda och den avtjänade strafftiden. Och de regler skall
som styra frigivningen skall vara sådana att de verkligen är tillämpbara i praktiken. Sist men inte minst bör den villkorliga frigivningen konstrueras så att den möjliggör lämplig övergång från anstaltsvistelsen till
en livet i frihet.
Vid en prövning av om regelsystemet för den villkorliga frigivningen bör vara obligatoriskt eller fakultativt har vi funnit att obligatoriska regler har fördelar, t.ex. när det gäller rättssäkerhet, förutsebarhet och rättslig likabehandling. Å andra sidan det högst tvivelaktigt
är om en helt obligatorisk Villkorlig frigivning är befogad. Den framstår då endast som ett sätt att korta ned anstaltstiderna. Det är också rimligt att den dömdes uppförande på något sätt skall kunna påverka frigivningstidpunkten. Våra överväganden har lett fram till att den villkorliga frigivningen i betydande utsträckning bör obligatoriska regler
styras av men att den också bör ha ett fakultativt inslag. Detta skall bestå i att tidpunkten för den villkorliga frigivningen får senareläggas, den
om intagne missköter sig under anstaltstiden. Beslut senareläggning skall
om fattas av kriminalvårdsanstalten omedelbart efter misskötsamheten. Vid varje beslutstillfälle skall senareläggningen kunna uppgå till högst 15 dagar. Anstaltens beslut skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förslaget innebär att tidstillägg form för disciplinär
som en bestraffning slopas.
Vi föreslår att Villkorlig frigivning skall kunna ske tidigast när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats och att endast denna kvotdel skall förekomma. Den tid som minst måste avtjänas i anstalt innan Villkorlig frigivning får ske skall enligt förslaget 20 dagar i stället för
vara
26 Sammanfattning
nuvarande två månader. Samtidigt föreslår vi att allmänna fängelseminimum höjs från 14 dagar till en månad. Härigenom kommer i princip alla
döms till fängelse att vara aktuella för Villkorlig frigivning. Vi ser som flera fördelar med detta. Man kommer ifrån den nuvarande ordningen, att den som döms till fängelse i två månader i princip får samma verkställighetstid i anstalt som den som döms till tre månaders fängelse. Vidare öppnar sig en generell möjlighet till förverkande av Villkorlig frihet vid återfall i brott. Genom att Villkorlig frigivning kommer att kunna ske även från fängelsestraff en månad kommer höjningen av allmänna fängelseminimum att innebära att tiden för den kortaste anstaltsvistelsen höjs från 14 till 20 dagar. Villkorlig frigivning skall inte kunna ske från förvandlingsstraff för böter och inte heller vid förverkande av Villkorlig frihet som beslutats på grund av misskötsamhet.
Vi har diskuterat om någon kategori av dömda, t.ex. ungdomar eller de första gången döms till fängelse eller de som i domen också blir
som utvisade, skall särbehandlas när det gäller tidpunkten för Villkorlig frigivning, men kommit fram till att så inte bör ske. Det är svårt att göra en sådan reglering någorlunda enkel. Men även andra skäl emot finns. Ungdomar särbehandlas redan vid straffbestämningen, t.ex. genom att de får kortare fängelsestraff än vuxna och det är inte lämpligt att samma omständighet också skall påverka frigivningstidpunkten.
Vid Villkorlig frigivning skall en prövotid, liksom för närvarande, börja löpa. Den skall vara lika lång som reststraffet, dock minst ett år. Någon för prövotiden föreslår vi inte. Även i fortsättningen
övre gräns skall den frigivne kunna ställas under övervakning. Men någon bedömning av behovet av övervakning i det enskilda fallet skall inte längre göras. Vi menar att det finns lika goda skäl att undvika ett prognos- och behovstänkande vid beslut om övervakning efter Villkorlig frigivning vid domstolens straffbestämning. En fast regel om i vilka
som fall övervakning skall ske krävs därför. Vi har konstruerat den så att alla frigivna som undergått fängelsestraff på sex månader eller mer eller, om den frigivne är under 21 år, fyra månader eller mer generellt skall ställas under övervakning. Vår bedömning är att detta innebär att övervakningsresurserna sätts i de fall där övervakning typiskt sett är mest motiverad. Liksom för närvarande skall övervakningen pågå under ett år.
I fråga om reaktionerna vid misskötsamhet föreslår vi två ändringar. Den längsta tid som vid ett tillfälle skall kunna förklaras förverkad på grund av misskötsamhet föreslår vi sänkt från en månad till 15 dagar. Vidare föreslår vi att förverkande av Villkorlig frihet grund av brott
har begåtts under prövotiden skall kunna ske under längre tid än för som närvarande. Om den frigivne häktas eller får del av åtal under eller inom ett år från prövotidens utgång skall förverkandemöjligheten stå öppen. Den nuvarande ordningen att häktning eller delgivning av åtal måste ske inom prövotiden medför nämligen att det inte sällan blir omöjligt att förverka trots att brottet har begåtts under prövotiden.
Sammanfattning 27
Som en följd av våra ändringar avseende beslutsordningen vid Villkorlig frigivning föreslår vi att Krirninalvårdsnämnden upphör och att dess återstående uppgifter fördelas mellan kriminalvården och allmän domstol.
Vi anser det angeläget att en ordning införs som innebär att den sista delen av ett fängelsestraff avtjänas utanför anstalten genom elektronisk övervakning s.k. back door-system. Vi lägger emellertid inte fram ett konkret förslag härom. De personer som skulle omfattas av en sådan ordning kan nämligen förväntas ge upphov till annorlunda krav på verkställighetens utformning än de som man stött under den nuvarande försöksverksamheten. Vi menar att man bör inleda för-
en söksverksamhet med "back door". Försöket
skulle kunna läggas upp det viset att den som varit skötsam och avtjänat viss minsta del att
en strafftiden, skulle kunna få lämna anstalten för att avtjäna återstående del fram till frigivningstidpunkten under elektronisk övervakning. Genom sådan övervakning skulle det vara möjligt att i viss mån upprätthålla den frihetsinskränlming och kontroll som tidigare skett innanför anstaltsmurama.
Kostnader kap. 16
Som ett av flera skäl för att minska användningen av fängelse har framhållits, att man därmed skulle kunna göra besparingar. Vi har därför ansett det angeläget att göra en kostnadsberäkning som så långt det är möjligt beskriver utfallet av det reformerade straffsystem som vi föreslår.
Vid våra beräkningar har vi försökt att väga in samtliga förslag med kostnadseffekter. Störst genomslagskraft har den minskade användningen av fängelse till förmån för elektronisk övervakning och samhällstjänst. Här blir det fråga besparingar. Även den villkorliga frigiv-
om stora ningen är viktig. Förslaget i den delen innehåller emellertid såväl kostnadsbesparande som kostnadsdrivande förslag.
Vi beräknar att den av oss föreslagna utformningen straffsystemet
av medför en årlig besparing med drygt 200 miljoner kr.
Ikraftträdandet
Den reform av straffsystemet som vi föreslår kräver naturligtvis en hel del förberedande åtgärder innan förslaget kan genomföras. Vi har dock bedömt att man i stor utsträckning skall kunna bygga den grund som redan är lagd under de senaste årens kriminalpolitiska utvecklingsarbete.
Det finns skäl att samordna reformverksamheten med de förslag till ändringar i straffsystemet som nyligen lagts fram i andra sammanhang, t.ex. av Ungdomsbrottskommittén. Härigenom skapas förutsättningar för ett väl sammanhållet straffsystem.
28 Sammanfattning
Enligt vår uppfattning bör de förändringar som föreslås i BrB och i
till balken angränsande lagar kunna träda i kraft senast den 1 januari
1998.
Författningsförslag
1 till
Förslag
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga brottsbalken
om dels att 37 kap. 4 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 1 kap. 8 § skall betecknas l kap. 7 nuvarande 36 kap. skall betecknas 38 kap., nuvarande 37 kap. skall betecknas 39 kap. och nuvarande 38 kap. skall betecknas 40 kap., dels att nya l kap. 7 38 kap. 10 12 och 14 §§, 39 kap. 5 8 och
- - 10 11 §§ samt 40 kap. 1 12 och 13 §§ skall ha följande
- lydelse, dels att l kap. 1 och 3 6 §§, 2 kap. 5 a och 6 §§, 8 kap. 2 och
- 12 §§, 9 kap. 7 och 11 §§, 10 kap. 2 och 9 §§ samt 25 kap. 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att 26 37 kap. skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna till l kap. och 39 kap. skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas fem nya paragrafer, 39 kap. 9 § samt 40 kap. ll och 14 16 §§, av följande lydelse.
-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. Om brott och brottspå- 1 kap. Om brott och straff följder
1§
Brott är en gärning som är Brott är en gärning är
som beskriven i denna balk eller i beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan för vilken böter eller fängelse är är föreskrivet. föreskrivet.
Med påföljd för brott förstås i Med strajj förstås i denna balk denna balk straffen böter och böter och fängelse samt prövofängelse samt Villkorlig dom, tidsstrajj, övervakningsstrajf, skyddstillsyn och överlämnande samhällstjänst och kontraktstill särskild vård. värd. Strap kan i vissa fall
ersättas med överlämnande till
särskild vård.
Om användningen av strajfen Om användningen av böter och gäller vad i bestämmelserna om fängelse gäller vad som förede särskilda brotten är stadgat skrivs i bestämmelserna om de samt vad därutöver är särskilt särskilda brotten och vad som föreskrivet. Övriga påföljder därutöver är särskilt föreskrivet. får, enligt vad därom är före- Övriga strof samt överlämnande skrivet, tillämpas trots att de till särskild vård får, enligt vad inte är nämnda i bestämmelserna som är föreskrivet därom, tillom de särskilda brotten. lämpas i stället för fängelse trots
att de inte är nämnda i bestäm-
melserna om de särskilda brot-
ten.
Fängelse är att anse som ett Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter. strängare straff än böter.
Om förhållandet mellan fäng- Om förhållandet mellan pröelse samt Villkorlig dom och votidsstrajj, övervakningsstraff, skyddstillsyn föreskrivs i 30 kap. samhällstjänst, kontraktsvärd I§. och fängelse föreskrivs i 33 kap.
För brott någon begått För brott som någon begått
som innan ha fyllt femton år får inte innan han fyllt femton år får inte dömas till påföljd. dömas till strajj.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 § 7 §
Förutom påföljd kan brott, Förutom kan brott, enligt
straJY
enligt vad därom är stadgar, vad därom är föreskrivet, föranföranleda förverkande leda förverkande egendom,
av egen- av dom, företagsbot eller annan företagsbot eller särskild
annan särskild rättsverkan, så ock rättsverkan samt medföra skylmedföra skyldighet att gälda dighet att betala skadestånd. skadestånd.
2 kap. Om tillämpligheten svensk lag
av
2§
För brott som begåtts utom riket dömes efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts
av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige,
av 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, efter brottet blivit svensk
som medborgare eller tagit hemvist här i riket eller är dansk, finsk,
som isländsk eller norsk medborgare och finnes här, eller
av annan utlänning som finnes här i riket och å brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.
Första stycket gäller ej, om Första stycket gäller inte,
om gärningen är fri från ansvar gärningen är fri från
ansvar enligt lagen på gärningsorten enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom om- eller den begåtts inom
om område som tillhör någon stat råde inte tillhör någon
som stat och enligt svensk lag svårare och enligt svensk lag strängare straff än böter icke kan följa straff än böter inte kan följa gärningen. gärningen.
I fall som avses i denna I fall i denna
para- som avses paragraf må ådömas påföljd graf får inte dömas till
som strajT
är att anse som strängare än det är att strängare än
som anse som svåraste straff som är stadgat det strängaste straff är
som för brottet enligt lagen på gär- föreskrivet för brottet enligt ningsorten. lagen på gärningsorten.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5a§
Har fråga för gärning Har fråga om ansvar för gärning om ansvar prövats lagakraftägande prövats genom lagakraftägande genom dom, meddelad i främmande stat dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i där gärningen förövats eller i främmande stat har tillträtt främmande stat som har tillträtt som den europeiska konventionen den europeiska konventionen den 28 maj 1970 brottmåls- den 28 maj 1970 om brottmålsom doms internationella rättsverk- doms internationella rättsverkningar eller den europeiska ningar eller den europeiska konventionen den 15 maj 1972 konventionen den 15 maj 1972 överförande lagföring i om överförande av lagföring i om av brottmål, må den tilltalade här brottmål, får den tilltalade inte i riket lagföras för gär- här i riket lagföras för samma samma ning, gärning, om han har frikänts från ansvar, 2. han har förklarats skyldig 2. om han har förklarats skyldig om till brottet utan att påföljd har till brottet utan att straff har ådömts, ådömts, 3. ådömd påföljd har verk- om ådömt strajf har verkom ställts i sin helhet eller verkstäl- ställts i sin helhet eller verkligheten pågår, eller ställigheten pågår, eller 4. ådömd påföljd har bort- 4. om ådömt strajj har bortfallit om fallit enligt lagen i den främ- enligt lagen i den främmande mande staten. staten. Första stycket gäller i fråga om brott som avses i l § eller 3 § 6 eller 7 såvida lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet. Har fråga för Har fråga om ansvar för om ansvar gärning prövats dom gärning prövats genom dom genom meddelad i främmande stat och meddelad i främmande stat och föreligger på grund vad föreligger inte grund av vad av förut i denna paragraf sagts förut i denna paragraf sagts hinder mot lagföring, må åtal hinder mot lagföring, får åtal för gärningen väckas här i riket för gärningen väckas här i riket endast efter förordnande endast efter förordnande av av regeringen eller den regeringen regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill. bemyndigat därtill.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Dömes någon här i riket till Döms någon här i riket till anansvar för gärning för vilken svar för gärning för vilken han han utom riket har ådömts på- utom riket har ådömts strafföljd, skall vid bestämmande av rättslig påföljd, skall vid bepåföljd skälig hänsyn tagas till stämmande av strajf skälig vad han undergått utom riket. hänsyn tas till vad han undergått Finnes böter eller fängelse böra utom riket. Bör böter eller ådömas och har han utom riket fängelse ådömas och har han ådömts frihetsberövande påföljd utom riket ådömts frihetsbe-
, skall vad han undergått därav till rövande strajf skall vad han fullo tillgodoräknas honom vid undergått därav till fullo tillpåföljdens bestämmande. godoräknas honom vid strajTets
bestämmande.
I fall som avses i första styck- I fall i första styck-
som avses et må dömas till lindrigare straff et får dömas till lindrigare straff än för gärningen är stadgat eller än som är föreskrivet för gärock påföljd helt eftergivas. ningen eller meddelas straf-
eftergift
.
8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott
Är brott i 1 § sägs med Är brott i 1 § med
som som avses hänsyn till det tillgripnas värde hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall brottet att anse som mindre för snatteri dömas till böter eller allvarligt, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. fängelse i högst sex månader.
För försök eller förberedelse till För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, stöld enligt J grov stöld, rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel grovt rån, tillgrepp av fortskaffeller olovlig kraftavledning, så ningsmedel eller olovlig kraftavock för stämpling till eller un- ledning, så ock för stämpling till derlåtenhet att avslöja rån eller eller underlåtenhet att avslöja grovt rån dömes till ansvar rån eller grovt rån döms till
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
enligt vad i 23 kap. stadgas. ansvar enligt vad som föreskrivs Skulle tillgrepp av fortskaff- i 23 kap. Skulle tillgrepp av ningsmedel, om brottet fullbor- fortskaffningsmedel, om brottet dats, hava varit att fullbordats, ha varit att anse
anse som ringa, må dock dömas till som ringa, får dock inte dömas
som nu sagts. till ansvar som nu sagts. ansvar
9 kap. Om bedrägeri och arman oredlighet
Är brott i l § sägs med Är brott i 1 § med
som som avses hänsyn till skadans omfattning hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid och övriga omständigheter vid brottet att som ringa, skall brottet att anse som mindre
anse för bedrägligt beteende dömas allvarligt, döms till böter eller till böter eller fängelse i högst fängelse i högst sex månader. sex månader.
Begagnar sig någon av hus- Den som begagnar sig av hus-
förtäring, transport, till- rum, förtäring, transport, tillrum, träde till föreställning eller annat träde till föreställning eller annat dylikt, tillhandahålles dylikt, som tillhandahålls under
som under förutsättning kontant förutsättning av kontant betal-
av betalning, och gör han rätt ning och inte gör rätt för sig, för sig, dömes, sig han döms, vare sig han vilseleder
vare vilseleder någon eller ej, för någon eller ej, för bedrägeri bedrägligt beteende. Detta gäller enligt första stycket. Detta gäller dock icke, om gärningen avser dock inte om gärningen med värde, är ringa, och hänsyn till skadans omfattning
som om den i övrigt är sådan som sägs i och i övrigt är sådan som avses 1§. i1§.
Den som
ett sätt är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning
som med något som är frånhänt annan genom brott, 2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv,
otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan
som egendom,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta sådan åtgärd med
annan egendom som härrör från brottsligt förvärv, eller 5. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar
genom brott tillkommen fordran döms för häleri till fängelse i högst två år.
För häleri döms likaledes den i näringsverksamhet eller såsom
som led i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller i större
annars omfattning, ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas frånhänt
vara annan genom brott.
Är brott i första Är brott i första
som anges som anges eller andra stycket grovt, döms eller andra stycket med hänsyn till fängelse, lägst sex månader till skadans omfattning och övrioch högst sex år. omständigheter att
ga anse som
mindre allvarligt, döms till böter
eller fängelse i högst sex må-
nader. Är brottet döms
grovt,
till fängelse, lägst sex månader
och högst sex år.
7§
Är brott som avses i 6 § att anse som ringa, döms för hälenförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
För häl eriförseelse skall också dömas den som Den som
i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt är ägnat
som att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något skäligen
som kan antas vara frånhänt annan genom brott, 2. i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller
på sätt som anges i 6 § första sätt i 6 § första
som anges stycket 1 medverkat vid det stycket 1 medverkat vid det brott varigenom egendomen brott varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anledning att hade skälig anledning att
men anta att brott förövades. anta att brott förövades,
36 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
döms för hälenförseelse till
böter eller fängelse i högst sex
månader.
För försök eller förberedelse till För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, bedrägeri enligt 1 grovt utpressning eller ocker dömes bedrägeri, utpressning eller till ansvar enligt vad i 23 kap. ocker döms till ansvar enligt vad stadgas; dock skall vad i 23 kap. som föreskrivs i 23 kap. Dock 3 § sägs icke galla i fråga om gäller vad som föreskrivs i 23 försök till utpressning. kap. 3 § inte i fråga om försök
till utpressning.
Såsom för förberedelse till Såsom för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri bedrägeri enligt 1 § eller grovt dömes den som för att bedraga bedrägeri döms den som för att försäkringsgivare eller eljest bedra försäkringsgivare eller med bedrägligt uppsåt skadar sig med bedrägligt uppsåt
annars eller annan till person eller skadar sig eller annan till person egendom. Detsamma skall gälla, eller egendom. Detsamma skall om någon med uppsåt som nyss gälla, om någon med uppsåt sagts söker åstadkomma sådan som nyss sagts söker åstadkomskada. Har han innan skadan ma sådan skada. Har han innan inträtt frivilligt avstått från att skadan inträtt frivilligt avstått fullfölja gärningen, skall han från att fullfölja gärningen, skall vara fri från ansvar. han vara fri från ansvar.
10 kap. Om förskingring och annan trolöshet
Är brott i 1 § sägs med Är brott i 1 § sägs med
som som hänsyn till det förskingrades hänsyn till det förskingrades värde och övriga omständigheter värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, vid brottet att anse som mindre skall för undandräkt dömas till allvarligt, döms till böter eller böter eller fängelse i högst sex fängelse i högst sex månader. månader.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För försök till förskingring, För försök till förskingring grov förskingring eller trolöshet enligt 1 grov förskingring mot huvudman dömes till ansvar eller trolöshet mot huvudman enligt vad i 23 kap. stadgas. döms till ansvar enligt vad som
föreskrivs i 23 kap.
25 kap. Om böter m.m.
Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.
Varje dagsbot fastställs till ett Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med trettio visst belopp från och med femtio till och med ettusen kronor, till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skä- efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltala- ligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, des inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och eko- försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. nomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas. dagsbotens belopp jämkas.
Minsta bötesbelopp är fyra- Minsta bötesbelopp är sju-
hundrafemtio kronor. hundrafemtio kronor.
Böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.
Om det finns särskilda skäl, Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter får rätten döma till penningböter för ett eller flera brott för vilka för ett eller flera brott för vilka sådan påföljd är föreskriven och sådant strajY är föreskrivet och samtidigt döma till annan form samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i av böter för brottsligheten i övrigt. övrigt.
Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen 1979: 189.
Böter som inte betalas får, om Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, för- inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst vandlas till annat straff enligt jjorton dagar och högst tre bestämmelserna i bötesverkmånader enligt bestämmelserna ställighetslagen. i bötesverkställighetslagen.
27 kap. Om villkorlig dom 26 kap. Om prövotidsstraff
3§ 1 §
Den som erhåller villkorlig dom Den som döms till prövotidsskall vara underkastad en prövo- straff skall vara underkastad en tid av två år. prövotid av ett år.
Prövotiden räknas från den Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad dag rättens avgörande i vad angår påföljd för brottet genom angår strajj för brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner nöjdförklaring eller annars laga kraft mot den dömde. vinner laga kraft mot den döm-
de.
2§ 2§
Villkorlig dom får förenas med Prövotidsstraff får förenas med dagsböter, högst tvåhundra, vare dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. brottet eller inte.
4§ 3§
Den dömde skall under prö- Den dömde skall under prövotiden iakttaga skötsamhet och votiden iaktta skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig. efter förmåga söka försörja sig.
Författningsförslag 39
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 § 4 §
Har den dömde förpliktats ersät- Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen ta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans skada, skall han göra vad som förmåga står att fullgöra denna står i hans förmåga för att fullskyldighet. Rätten äger före- göra denna skyldighet. Rätten skriva att han under prövotiden får besluta att han under prövoskall söka fullgöra skadestånds- tiden skall söka fullgöra skaskyldigheten eller del därav på deståndsskyldigheten eller del tid och sätt som angivas i do- därav på tid och sätt som anges men. i domen.
Om skada på egendom har Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och uppkommit genom brottet får det bedöms vara ägnat att främ- rätten besluta att den dömde på ja den dömdes anpassning i tid och sätt som anges i domen samhället, får rätten föreskriva skall biträda den skadelidande att denne tid och sätt som med visst arbete, som syftar till
i domen skall biträda den att avhjälpa eller begränsa skaanges skadelidande med visst arbete, dan eller som annars i belysning
syftar till att avhjälpa eller av brottets och skadans art är som begränsa skadan eller som an- lämpligt. Sådant beslut får med-
i belysning av brottets och delas endast med den skadelinars skadans art framstår som lämp- dandes samtycke. ligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.
Föreskrift som avses i första Beslut som avses i första eller eller andra stycket får ändras andra stycket får ändras eller eller upphävas efter ansökan av upphävas efter ansökan av åklaåklagare eller den dömde, när gare eller den dömde, när det det finns skäl till det. finns skäl till det.
6§ 5§
Iakttager den dömde icke vad Iakttar den dömde inte vad som
åligger honom till följd av åligger honom till följd av prösom den villkorliga domen, må dom- votidsstrajfet, får domstol, om stol, om åklagare före prövoti- åklagare före prövotidens utgång dens utgång anhängiggör talan anhängiggör talan därom, efter därom, efter omständigheterna omständigheterna
besluta att varning skall meddelas den dömde,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
meddela föreskrift enligt 5 § meddela beslut enligt 4§ eller ändra tidigare meddelad eller ändra tidigare meddelat föreskrift, beslut eller
undanröja den villkorliga undanröja prövotidsstrajfet domen och bestämma annan och i stället döma till övervakpåföljd för brottet. ningsstrajf
Åtgärd enligt första stycket l Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 må beslutas efter eller 2 får inte beslutas efter prövotidens utgång. prövotidens utgång.
Undanröjes den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn tagas till böter som ådömts enligt 2 § och 34 kap. 5
7§ 6§
Om undanröjande av villkorlig Om undanröjande prövotids-
av dom och om vissa andra åtgär- strajj och om vissa andra åtder, när den dömde finnes hava gärder, när den dömde har begått annat brott, stadgas i 34 begått annat brott, finns förekap. skrifteri 36 kap.
28 kap. Om skyddstillsyn 27 kap. Om övervakningsstraff
4 § l §
Skyddstillsyn fortgår under en övervakningsstraff verkställs prövotid av tre år från den dag under en tid av ett år. Tiden då påföljden börjar verkställas. räknas från den dag rättens
av-
görande i vad angår straff för
brottet genom nöjdförklaring
eller annars vinner laga kraft
mot den dömde.
Under verkställigheten skall
den dömde stå under övervak-
ning.
Författningsförslag 41
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 § 2 §
Skyddstillsyn får förenas med Övervakningsstrajjf får förenas dagsböter, högst tvåhundra, med dagsböter, högst tvåhundra,
vare sig böter har föreskrivits för sig böter har föreskrivits
vare brottet eller inte. för brottet eller inte.
26 kap. 12 § 3§
Övervakningen och kriminal- Verkställigheten bedrivs under vården i frihet i övrigt bedrivs ledning övervakningsmyndig-
av under ledning av frivârdsmyn- heten. Myndigheten förordnar digheten. Myndigheten förord- också övervakare för den dömde nar också övervakare och kan och kan vid behov förordna
en vid behov förordna en eller flera eller flera att biträda
personer personer att biträda vid övervak- vid övervakningen. ningen.
4§
Under verkställigheten skall den
dömde delta i särskilt anordnad
verksamhet som syftar till att
motverka fortsatt brottsli ghet och
som med hänsyn till hans för-
hållanden framstår som lämplig.
Övervakningsmyndigheten skall
besluta vad som skall gälla för
den dömdes deltagande i verk-
samheten.
26 kap. 13 § 5§
Den frigivne skall, om han står Den dömde skall hålla överunder övervakning, hålla över- vakaren underrättad sin
om vakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och bostad, sin arbetsanställning och andra förhållanden betydelse
av andra förhållanden av betydelse för övervakningen, kallelse för övervakningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt vad han bestämi övrigt enligt hans anvisningar mer upprätthålla förbindelse med
42 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
upprätthålla förbindelse med honom. Om övervakningsmynhonom. I den mån frivårdsmyn- digheten har bestämt det, gäller digheten har bestämt det, gäller vad som nu sagts om övervakavad som nyss har sagts om ren även tjänsteman vid överövervakaren även tjänsteman vid vakningsmyndigheten eller annan frivårdsmyndigheten eller annan person. person.
26 kap. 14 § 6§
första stycket
Den frigivne skall under prövoti- Den dömde skall under verkden iakttaga skötsamhet, efter ställigheten iaktta skötsarnhet, förmåga söka försörja sig samt i efter förmåga söka försörja sig övrigt ställa sig till efterrättelse samt i övrigt rätta sig efter vad vad åligger honom enligt åligger honom enligt denna
som som denna balk eller enligt föreskrift balk eller enligt beslut som medeller anvisning som meddelats delats med stöd därav. Han år med stöd därav. Han är skyldig skyldig att på kallelse inställa sig att på kallelse inställa sig hos hos övervakningsmyndigheten. frivårdsmyndigheten. Har han Vad föreskrivs i 26 kap.
som förpliktats ersätta genom brottet 4 § skall tillämpas på motsvauppkommen skada, skall han rande sätt betrajfande den som göra vad i hans förmåga står att döms till övervakningsstrajf. fullgöra denna skyldighet.
26 kap. 14 § 7§ andra stycket
Når den frigivne står under Övervakningsmyndigheten skall övervakning, skall frivårdsmyn- genom tillsyn och förmedling av digheten tillsyn och stöd och hjälp verka för att den
genom förmedling stöd och hjälp dömde inte fortsätter att begå
av verka för att denne inte åter- brott och för att hans anpassning
i brott och för att hans i samhället även i övrigt främ-
faller
anpassning i samhället även i jas. Övervakningsmyndigheten övrigt främjas. Frivårdsmyndig- skall för detta ändamål fortlöheten skall för detta ändamål pande hålla sig underrättad om fortlöpande hålla sig underrättad den dömdes livsföring och om
den frigivnes livsföring och hans förhållanden i övrigt. om om hans förhållanden i övrigt.
Författningsförslag 43
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 kap. 15 § 8 §
När det finns skäl att anta att Om det behövs för den dömdes den frigivne för sin anpassning i anpassning i samhället, får för samhället behöver stöd av en viss tid eller tills vidare beslutas särskild föreskrift om vad han särskilt om vad han har att iaktta har att iaktta under prövotiden, under verkställigheten. Sådant får en sådan föreskrift meddelas beslut får avse för viss tid eller tills vidare. Särskild föreskrift
får avse
vistelseort eller bostad under vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången, viss tid, 2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning,
läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning.
Om den frigivne skall undergå Om den dömde skall undergå vård eller behandling enligt vård eller behandling enligt första stycket får det före- första stycket får det beslutas skrivas att han därvid skall vara att han därvid skall vara skyldig skyldig att lämna blod-, urin- att lämna blod-, urin- eller eller utandningsprov för kontroll utandningsprov för kontroll av av att han inte är påverkad av att han inte är påverkad av beroendeframkallande medel. beroendeframkallande medel.
Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande i den mån sådana föreskrifter med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antagas motverka hans anpassning i samhället.
Om den frigivne står under Beslut får meddelas om vad övervakning, får särskild före- som skall gälla för övervakningskrift meddelas om vad som en. I sådant beslut får anges skall gälla för denna. I sådan vilket sätt och i vilken omfattföreskrift får anges vilket sätt ning den dömde skall hålla konoch i vilken omfattning den fri- takt med övervakaren eller övergivne skall hålla kontakt med vakningsmyndigheten. Vidare får övervakaren eller frivårdsmyn- beslutas om skyldighet för den digheten. Vidare får föreskrivas dömde att lämna underrättelse
44 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skyldighet för den frigivne att till Övervakaren eller övervaklämna underrättelse till över- ningsmyndigheten om utevaro vakaren eller frivårdsmyndig- från arbetsplats, skola eller heten om utevaro från arbets- annan i beslutet angiven verkplats, skola eller annan i före- samhet eller inrättning. skriften angiven verksamhet eller inrättning.
26 kap. 16 § 9§
Föreskrift enligt 15 § meddelas Beslut enligt 8§ meddelas av av övervakningsnåmnd. Fri- övervakningsmyndigheten. Att vårdsmyndigheten får meddela sådant beslut i vissa fall får sådan föreskrift för tiden intill meddelas av rätten framgår av dess nämnden har beslutat i 13 § andra stycket och 36 kap. frågan. Vidare får kriminal- 3 § andra stycket. vårdsnämnden meddela sådan föreskrift i beslut om Villkorlig frigivning.
Om den frigivnes utveckling Om den dömdes utveckling och personliga förhållanden i och personliga förhållanden i övrigt föranleder det, får över- övrigt föranleder det, får övervakningsnåmnden ändra eller vakningsmyndigheten ändra eller upphäva meddelad föreskrift upphäva ett meddelat beslut eller eller meddela ny föreskrift. meddela nytt beslut.
26 kap. 17 § 10§
Övervakaren må meddela Övervakaren får vad
an- ange som visningari fråga om verkställan- närmare skall gälla i fråga om det av föreskrift enligt 15 så verkställandet av beslut enligt ock medgiva tillfällig lättnad och 8 Han får också medge tillvidtaga omedelbart erforderlig fällig lättnad och vidta omedeljämkning. bart erforderlig jämkning.
7 § 11§
Iakttar den dömde inte vad som Iakttar den dömde inte vad som åligger honom till följd av do- åligger honom till följd av över-
på skyddstillsyn, får över- vakningsstrajfet, får övervakmen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vakningsnämnden, utom att ningsnämnden, utom att meddela meddela föreskrift enligt 26 kap. beslut enligt 8 § eller fatta beslut 15§ eller fatta beslut i fråga i fråga i 3 § andra
som avses som avses i 37 kap. 7 § första meningen eller 5 § andra
mestycket, ningen, besluta att varning skall
besluta att varning skall med- meddelas den dömde eller,
om delas den dömde, eller skäl härför föreligger, besluta
besluta om övervakning att viss tid inte skall inräknas i
av den dömde under viss tid efter verkställigheten. det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.
Har övervakning beslutats enligt första stycket 2 men bedöms denna inte längre vara
påkallad, får övervakningsnämn-
den besluta att övervakningen skall upphöra. Samma gäller om rätten med stöd av 34 kap. 6 § beslutat om övervakning och denna pågått i ett år.
Åtgärd som avses i första Åtgärd i första
som avses stycket får inte beslutas av stycket får inte beslutas
av övervakningsnämnden efter övervakningsnämnden efter prövotidens utgång. verkställighetstidens utgång.
8§ 12§
Har den dömde allvarligt åsido- Har den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det satt sina åligganden och kan det antas att sådana åtgärder som antas att sådana åtgärder
som övervakningsnämnden får vidta övervakningsnämnden får vidta blir utan verkan, skall nämnden blir utan verkan, skall nämnden begära att åklagare vid domstol begära att åklagare vid domstol för talan om att skyddstillsynen för talan att övervaknings-
om skall undanröjas. Även strajfet skall undanröjas.
utan framställning från nämnden får sådan talan väckas, om den dömde i fall som avses i 6 a § första stycket allvarligt har åsidosatt sina äligganden enligt
46 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
den behandlingsplan som gäller för honom. Talan skall anhängiggöras Talan skall anhängiggöras före prövotidens utgång. före verkställighetstidensutgång.
9§ 13§
Undanröjs skyddstillsynen, skall Undanröjs övervakningsstrajfet, rätten bestämma annan påföljd skall rätten bestämma annat för brottet. Därvid skall skälig strajf för brottet. Därvid skall hänsyn tas till vad den dömde skälig hänsyn tas till vad den har undergått till följd domen dömde har undergått till följd av av på skyddstillsyn samt till böter övervakningsstraffet samt till eller fängelse ådömts enligt böter som ådömts jämte översom 2 eller 3 § eller 34 kap. 6 I vakningsstrajfet enligt 2 § eller fall som här avses får fängelse 36 kap. 3§ eller, i fall som ådömas på kortare tid än vad avses i 26 kap. 5 §första stycket är föreskrivet för brottet. enligt 26 kap. 2 § eller 36 som Har uppgift avses i 6 a § kap. 2 I fall som här avses som första stycket lämnats i domen får fängelse ådömas eller, om skall, fängelse ådöms, detta strajfet bestäms till samhällsom beaktas när strajfets längd be- tjänst eller kontraktsvård, anges stäms. enligt 28 kap. 2 § respektive 32 kap. 2 § kortare tid än vad är föreskrivet för brottet. som Finnas tillräckliga skäl Föreligger inte tillräckliga föreligga att undanröja skydd- skäl att undanröja övervakningsstillsynen, må rätten i stället straffet, får rätten i stället bebesluta åtgärd avses i 7 sluta åtgärd som avses i 11 som Sådan åtgärd må beslutas Sådant beslut får inte meddelas efter prövotidens utgång. efter verkställighetstidens utgång.
l0§ l4§
Om undanröjande skydds- Om undanröjande av övervakav tillsyn och vissa andra åt- ningsstraf och om vissa andra om gärder, när den dömde finnes åtgärder, när den dömde har hava begått annat brott, stadgas begått annat brott, finns förei 34 kap. skrifteri 36 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 § 15 §
Uppkommer fråga om att undan- Uppkommer fråga att undan-
om röja skyddstillsynen eller att röja övervakningsstrajjfet
eller att vidta åtgärd som avses i 7§ vidta åtgärd i I §
som avses eller åtgärd för att den dömde eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig vård eller skall underkasta sig vård eller behandling, eller har den dömde behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen, undandragit sig övervakningen får övervakningsnänmden eller eller sådan verksamhet
som domstol vid vilken föres talan i 4 får övervaknings-
avses enligt 8 om omständigheterna nämnden eller domstol vid föranleder det, förordna att den vilken talan förs enligt 12
om dömde skall på lämpligt sätt omständigheterna föranleder det, omhändertas i avvaktan på förordna att den dömde skall på vidare förordnande. Ett sådant lämpligt sätt omhändertas i beslut skall omprövas så ofta avvaktan på vidare förordnande. anledning till det föreligger. Ett sådant beslut skall omprövas
så ofta anledning till det föreligger. Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre
än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får dock nytt beslut för-
genom ordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst vecka.
en
Är den dömde omhändertagen Är
den dömde omhändertagen
när domstolen meddelar beslut när domstolen meddelar beslut att skyddstillsynen skall undan- att övervakningsstrajjfet skall röjas, får den förordna att han undanröjas, får den,
om straffet
skall vara omhändertagen till bestäms till fängelse, förordna dess beslutet vinner laga kraft. att han skall omhändertagen
vara
till dess beslutet vinner laga
kraft.
Efter prövotidens utgång får Efter verkställighetstidens den Omhändertagna inte kvar- utgång får den omhändertagne hållas. inte kvarhållas.
48 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 kap. Om samhällstjänst
1 §
samhällstjänst verkställs under en tid av ett år. Tiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår strajf för brottet genom nöjdförklaring eller annars vinner laga kraft mot den dömde.
Den som döms till samhällstjänst skall åläggas att utföra oavlönat arbete i lägst 40 och högst 240 timmar.
Under verkställigheten skall den dömde vara underkastad övervakning.
2§
Rätten skall i domslutet ange hur långt fängelsestrajf som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som straff.
Skulle rätten, om fängelse hade valts som strajf ha förklarat villkorlig frihet eller del av sådan förverkad, skall den i domslutet hur lång tid
även ange av den villkorliga friheten som i såfall hade förklarats förverkad
.
3§
Vid verkställighet av samhällstjänst skall vad som föreskrivs i 27kap. 3 13 och 15 §§ tilläm-
pas på motsvarande sätt. Talan om undanröjande av samhällstjänst skall, utöver i 27 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 § angivna fall, föras om den dömde återtar sitt samtycke till samhällstjänsten.
När rätten undanröjer en dom på samhällstjänst och bestämmer nytt straff får, i fall som avses i 2 § andra stycket, Villkorlig frihet eller del av sådan förklaras förverkad utan hinder
av vad som föreskrivs i 36 kap. 8 § jjärde stycket.
Om rätten förklarar Villkorlig frihet eller del av sådan förverkad och bestämmer det nya strajfet till fängelse genom elektronisk övervakning, skall rätten förordna att den förverkade villkorliga friheten skall verkställas genom elektronisk övervakning.
4§
Om särskilda skäl föreligger, får övervakningsnämnden ändra vad som bestämts i fråga om det oavlönade arbetets omfattning.
5§
Om undanrojande av samhällstjänst och om vissa andra åtgärder, när den dömde har begått annat brott, jinns före-
skrifteri 36 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 kap. Allmänna föreskrifter om fängelse
26 kap. 1 § 1§
Fängelse ådöms enligt vad för Fängelse ådöms, enligt vad som brottet är stadgar viss tid eller är föreskrivet för brottet, viss livstid. Fängelse på viss tid tid eller på livstid. Fängelse får överstiga tio år, om inte viss tid får inte överstiga tio år, annat följer av 2 eller 3 och om inte annat följer av 2 eller understiga fjorton dagar. Vid 3 och inte understiga en måådömande enligt 28 kap. 3 § av nad. fängelse i förening med skyddstillsyn gåller ifråga om tiden för fängelsestraffet vad i nämnda lagrum stadgas. Om fängelse såsom förvand- Om förvandlingsstraff för lingsstraff för böter år särskilt böter finns särskilda föreskrifter. stadgar.
26 kap. 2 § 2§
Fängelse får användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten. Fängelse på viss tid får sättas Fängelse viss tid får överöver det svåraste de högsta stiga det strängaste av de högsta av straff kan följa på brotten straff som kan följa brotten som får inte överstiga de högsta men får inte överstiga de högsta men straffen sammanlagda med straffen sammanlagda med varvarandra. Det får inte heller över- andra. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med skrida det strångaste av de högän sta strajfen med mer än mer ett år, det svåraste straffet ett år, om det strångaste om är kortare än fängelse i fyra år, straffet är kortare än fängelse i fyra år, 2. två år, det svåraste straf- 2. två år, om det strängaste om fet är fängelse i fyra år eller straffet är fängelse i fyra år eller längre inte uppgår till längre inte uppgår till fängmen men fängelse i åtta år, else i åtta år, fyra år, det svåraste straf- fyra år, om det strångaste om fet är fängelse i åtta år eller straffet är fängelse i åtta år eller längre. längre.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid tillämpningen av andra Vid tillämpningen andra
av stycket skall bötesstraff stycket skall bötesstraff anses anses motsvara fängelse fjorton dagar. motsvara fängelse månad. en Det svåraste av de lägsta Det strängaste de lägsta av straffen får inte underskridas. straffen får inte underskridas.
26 kap. 3 § 3§
Har någon dömts till fängelse i lägst två år och begår han, sedan domen har vunnit laga kraft, brott är belagt med fängelse i som mer än sex år, får för återfallet dömas till fängelse tid med fyra en som år överstiger det högsta straff som kan följa på brottet eller, det om är fråga om flera brott, det högsta straff med tillämpning 2 § som av kan följa på brotten. Brott, som någon har begått innan han har fyllt tjugoett år, får läggas till grund för sådan förhöjning i först stycket. som anges En utländsk dom får tillmätas verkan svensk. samma som en
4§
Rätten får förordna att ett fängelsestrajj på viss tid skall verkställas genom elektronisk övervakning. För sådan verkställighet finns föreskrifteri 30 kap. I annat fall gäller för verkställigheten av fängelse vad som föreskrivs i 31 kap.
30 kap. Om fängelse genom elektronisk övervakning
1§
Verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning sker under den i domen angivna straftiden, från den dag straffet börjar verkställas. Verkställigheten sker intensiv övergenom
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vakning i förening med ett förbud för den dömde att vistas utanför bostaden annat än på särskilt angivna tider och för särskilt bestämda ändamål. Förbudet att vistas utanför bostaden skall kontrolleras med elektroniska hjälpmedel eller med annan jämförbar utrustning.
2§
Verkställigheten bedrivs under ledning av övervakningsmyndi gheten. Myndigheten förordnar övervakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid den elektroniska övervakningen.
3§
Övervakningsmyndigheten skall
utöva noggrann tillsyn över den dömde samt fortlöpande kontrollera hans förhållanden och att han iakttar vad som åligger honom under verkställigheten. Myndigheten skall också genom förmedling av stöd och hjälp verka för att den dömde inte fortsätter att begå brott och för att hans anpassning i samhället även i övrigt främjas.
4§
Vad i 27kap. 4 6 §§ föreskrivs gäller på motsvarande sätt den som är underkastad fängelse genom elektronisk övervakning.
Författningsförslag 53
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Den dömde skall avhålla sig från alkohol, narkotika och
andra beroendeframkallande
medel.
6§
Särskilt beslut skall meddelas
om vad den dömde har att iaktta under verkställigheten. Sådant beslut skall avse
vilken bostad den dömde skall ha,
vad som skall gälla i fråga
om arbetsanställning, annan för-
vårvsverksamhet, utbildning eller sysselsättning i övrigt,
de tider under vilka den dömde tillåts att vistas utanför bostaden samt
det sätt på vilket den dömde skall hålla kontakt med övervakaren eller övervakningsmyndigheten och omfattningen
av
kontaktskyldigheten.
Beslut om vad den dömde har att iaktta får också läkar-
avse vård, nykterhetsvård
eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller sådan
annan inrättning.
7§
Beslut enligt 6§ meddelas
av
övervakningsmyndigheten. Om
den dömdes personliga förhållanden föranleder det, får över-
vakningsmyndigheten ändra ett
beslut enligt 6 § första stycket
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller ändra eller upphäva ett beslut enligt 6 § andra stycket eller meddela ett nytt sådant beslut.
Övervakaren får vad
ange som närmare skall gälla i fråga om verkställandet av beslut enligt 6 Han får också medge tillfällig lättnad och vidta omedelbart erforderlig jämkning.
8§
Den dömde är skyldig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han inte är påverkad av alkohol, narkotika eller andra beroendeframkallande medel. Den dömdes nykterhet får kontrolleras även med elektroniska hjälpmedel eller med annan jämförbar utrustning.
9§
Iakttar den dömde
inte vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt ett beslut med-
som delats honom med stöd därav, får övervakningsnämnden, utom att meddela eller ändra ett beslut enligt 6 besluta att varning skall meddelas den dömde eller, om skäl härför föreligger, besluta att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten.
Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas efter verkställighetstidens utgång.
Författningsförslag 55
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Har den dömde åsidosatt sina åligganden och kan det antas att sådana åtgärder som övervakningsnämnden får vidta blir utan verkan skall, om åsidosättandet inte är ringa, övervakningsnämnden begära att åklagare vid domstol för talan om att förordnandet att fängelsestrayfet skall verkställas genom elektronisk övervakning skall upphävas. Talan om upphävande av sådant förordnande skall också föras om den dömde återtar sitt samtycke till verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning.
Talan skall anhängiggöras före verkställ i ghetstidens utgång.
Föreligger inte tillräckliga skäl att upphäva förordnandet om verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning får rätten i stället besluta åtgärd enligt 9
11§
Vid upphävande av förordnande om verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning skall rätten bestämma hur stor del av fängelsestraffet som återstår att verkställa i anstalt. Därvid skall skälig hänsyn tas till vad den dömde verkställt av straffet genom elektronisk övervakning.
56 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Om undanröjande fängelse av genom elektronisk övervakning och om vissa andra åtgärder, när den dömde har begått annat
brott, finns föreskrifteri 36 kap.
l3§
Uppkommer fråga att om upphäva ett förordnande verkom ställighet av fängelse genom elektronisk övervakning eller att besluta att varning skall meddelas den dömde eller att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten, får övervakningsnämnden eller domstol vid vilken talan förs enligt 10 om ornständigheterna föranleder det, förordna att den dömde på lämpligt sätt skall omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så
ofta
anledning till det föreligger. Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka.
Är den dömde omhändertagen
när domstolen meddelar beslut att upphäva förordnandet om verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning, får den förordna att han skall vara omhändertagen till dess beslutet vinner laga kraft.
Fötfattningsförslag 57
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Efter verkställighetstidens utgång får den omhändertagne inte kvarhållas.
14§
När rättens avgörande i vad angår strajf för brottet genom nojdförklaring eller annars har vunnit laga kraft mot den dömde, skall han hålla övervakningsmyndigheten underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhållanden av betydelse för myndighetens planering av strajfverkställigheten, på kallelse inställd sig hos övervakningsmyndigheten samt i enlighet med myndighetens anvisningar även i övrigt medverka vid denna planering.
26 kap. Om fängelse 31 kap. Om fängelse i anstalt
5§ 1§
Den som dömts till fängelse skall Har rätten inte förordnat att ett för verkställighet av straffet fängelsestrajf skall verkställas intagas i kriminalvárdsanstalt. genom elektronisk övervakning, Härom är särskilt stadgat. skall den dömde för verkställighet av straffet intas i kriminalvårdsanstalt. Härom finns särskilda föreskrifter.
6§ 2§
Den som avtjänar fängelse på Den som avtjänat fängelse i viss tid får medges Villkorlig anstalt viss tid skall, om inte frigivning. Villkorlig frigivning annat följer av andra eller tredje får dock inte ske från fängelse stycket eller av 3 friges vill-
58 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som har dömts ut enligt 28 kap. korligt när två tredjedelar, dock 3 § eller från ett förvandlings- minst tjugo dagar, av strajftiden straff för böter. har avtjänats.
Om strajftiden är högst ett år, Villkorlig frigivning får inte får villkorlig frigivning ske ske från fängelse på grund av tidigast när två tredjedelar av förverkande av villkorlig frihet strajftiden, dock minst två må- enligt 10§ eller från ett förnader, har avtjänats. vandlingsstraff för böter.
Om strajftiden är längre än ett år men kortare än två är, får villkorlig frigivning ske tidigast när åtta månader samt en tredjedel av den tid som överstiger ett år har avtjänats.
Om strajftiden är två år eller mer och annat inte följer av 6 a får Villkorlig frigivning ske tidigast när halva stramiden har avtjänats.
Om den dömde begär det, kan Om den dömde begär det, får frigivningen uppskjutas till den villkorliga frigivningen
uppsenare tidpunkt än som följer av skjutas till en senare tidpunkt än andra-fjärde styckena. som följer första stycket eller
av
av 3
7§ 3§
Vid prövning av frågan, om den Bryter den dömde i väsentlig villkorliga frigivningen bör ske mån mot vad som gäller för senare än vid den tidigaste verkställigheten, får tidpunkten tidpunkt som anges i 6 eller för villkorlig frigivning
senare- 6 a skall det särskilt beaktas läggas. om förutsättningarna för den Senareläggning får ske med intagnes anpassning i samhället högst femton dagar varje gång. framstår som speciellt ogynn- Vid prövning av fråga om samma med hänsyn till frigiv- senareläggning av tidpunkten för ningsförhållandena, hans uppfö- villkorligfrigivning skall beaktas rande under anstaltsvistelsen om förseelsen får eller kan eller andra särskilda omständig- bedömas få andra menliga följheter. der för den dömde.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 § 4 §
Om flera fängelsestraff verk- Om flera fängelsestraff verkställs samtidigt, skall vid till- ställs samtidigt, skall vid tilllämpning av 6 § hänsyn tas till lämpning av 2 § hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden. den sammanlagda fängelsetiden. Vad nu sagts gäller dock inte tid för fängelse som dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller förvandlingsstraff för böter.
Såsom avtjänad tid räknas Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall även tid varunder straffet skall anses verkställt på grund av anses verkställt grund
av domstols förordnande som i 33 domstols förordnande enligt 35 kap. 5 och 6 §§ sägs. kap. 1 och 2 §§.
9§ 5§
Betrajfande den som har dömts Beslut senarelåggning
om av till fängelse i lägst två år prövar villkorlig frigivning fattas
av Kriminalvårdsnåmnden frågan Kriminalvårdsstyrelsen. Regeom Villkorlig frigivning från ringen eller den myndighet
som strajfet eller, om annat straff regeringen bestämmer får föresamtidigt verkställs, från den skriva att myndighet än
annan sammanlagda strajftiden. Kriminalvårdsstyrelsen får be-
Kriminalvårdsstyrelsen eller sluta om senareläggning
av annan som styrelsen efter rege- villkorlig frigivning. ringens bemyndigande föreskriver får påkalla att Kriminalvårdsnömnden även i annat fall prövar frågan om Villkorlig frigivning. Påkallas inte prövning skall den dömde friges vid den tidpunkt då Villkorlig frigivning enligt 6 § andra och tredje styckena tidigast kan ske.
Beslut om villkorligfrigivning
som inte har gått i verkställighet kan ändras, om den dömde begär att frigivningen skall uppskjutas eller det annars
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
föranleds av ändrade förhållanden.
10§ 6§
För den som villkorligt friges den villkorligafrigivningen
Efter
gäller en prövotid av ett år. I gäller prövotid en som motsvabeslut om Villkorlig frigivning den återstår vid
rar strafftid som
som meddelas av kriminalvårds- frigivningen. Prövotiden är dock nämnden kan dock fastställas alltid minst år. en ett längre prövotid, högst tre år.
11§ 7§
I anslutning till att villkorlig Den frigivits villkorligt
som efter
frigivning äger rum eller att ha undergått fängelsestraff senare kan beslutas att den villkorligt på månader eller eller, sex mer frigivne skall stå under över- han vid frigivningen är om vakning, 0m det bedöms under tjugoett år, fyra månader som påkallat. Beslut om övervakning eller skall stå under övermer meddelas av frivårdsmyndigheti vakning. Övervakningen skall Kriminalvårdsverket. Har över- pågå i ett år. vakning beslutats bedöms men därefter att övervakning inte längre är påkallad, får övervakningsnämnden besluta att övervakningen skall upphöra. Övervakningen skall utan något särskilt beslut upphöra sedan ett år av prövotiden har förjlutit, om inte annat följer av 18
8§
Vad som föreskrivsi 27kap. 3 § och 5 10 §§ skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har frigivits villkorligt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 § 9 §
Iakttar den frigivne inte vad som Iakttar den frigivne inte vad som åligger honom enligt denna balk åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller an- eller enligt beslut som har medvisning som meddelats med stöd delats med stöd därav, får överdärav, får övervakningsnämn- vakningsnämnden, utom att fatta den, utom att meddela föreskrift beslut i fråga som avses i 27 enligt 15 § eller fatta beslut i kap. 8 27kap. 3 §andra
mefråga som avses i 37 kap. 7§ ningen eller 27 kap. 5 § andra första stycket, meningen, besluta
besluta att varning skall att varning skall meddelas meddelas den frigivne, eller den frigivne, 2. besluta om övervakning att den frigivne skall ställas
av den frigivne under viss tid efter under övervakning under viss det att ett år av prövotiden har tid, dock högst under sex månaförflutit, dock längst till prövoti- der eller till prövotidens utgång, dens utgång. eller
att viss tid inte skall räknas
som verkställighet av prövotid
och övervakningstid.
19§ 10§
Har den frigivne allvarligt åsido- Har den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det satt sina åligganden och kan det antas att han inte kommer att antas att han inte kommer att låta råtta sig genom någon annan låta rätta sig genom någon annan åtgärd som övervakningsnämn- åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta, får nämnden för- den får vidta, får nämnden förklara den villkorligt medgivna klara den villkorliga friheten friheten förverkad till en tid av förverkad till en tid av högst högst en månad varje gång. femton dagar varje gång.
20§ 11§
Åtgärd som avses i 18 § må Åtgärd som avses i 9 § får inte beslutas efter prövotidens ut- beslutas efter prövotidens utgång. Beslut om åtgärd som gång. Beslut om åtgärd som avses i 19 § må meddelas även avses i 10 § får meddelas även efter prövotidens utgång, därest efter prövotidens utgång, om
62 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
frågan av övervakningsnämnden frågan har tagits över-
upp av upptagits dessförinnan. vakningsnärnnden dessförinnan.
2l§ l2§
Om förverkande av villkorligt Om förverkande av Villkorlig medgiven frihet och om vissa frihet och om vissa andra åtandra åtgärder, när den som gärder, när den dömde har dömts till fängelse finnes hava begått annat brott, finns förebegått annat brott, stadgas i 34 skrifteri 36 kap. kap.
22§ l3§
Uppkommer fråga om att för- Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet klara villkorlig frihet förverkad förverkad eller att vidta åtgärd eller att vidta åtgärd som avses som avses i 18 § eller åtgärd för i 9 § eller åtgärd för att den friatt den frigivne skall underkasta givne skall underkasta sig vård sig vård eller behandling, eller eller behandling, eller har den har den frigivne undandragit sig frigivne undandragit sig överövervakningen, får övervak- vakningen, får övervakningsningsnämnden, om omständig- nämnden, om omständigheterna heterna föranleder det, förordna föranleder det, förordna att den att den frigivne skall på lämpligt frigivne skall på lämpligt sätt sätt omhändertas i avvaktan på omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant vidare förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta beslut skall omprövas så ofta anledning till det föreligger. anledning till det föreligger.
Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än
en vecka. Om synnerliga skäl föreligger, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Efter prövotidens utgång får den omhändertagne kvarhållas.
23§ 14§
Förklaras villkorligt medgiven Förklaras villkorlig frihet helt frihet helt eller delvis förverkad, eller delvis förverkad enligt 36 skall med avseende på frågan kap. 8 skall med avseende på om ny villkorlig frigivning vad frågan om ny villkorlig frigiv-
Författningsförslag 63
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förverkats anses såsom ning vad som förverkats anses som straff dom. som straff genom ny dom. genom ny
24§ 15§
Kan villkorligt medgiven frihet Kan Villkorlig frihet inte längre längre förklaras förverkad, förklaras förverkad, skall strafskall straffet till fullo fet anses vara till fullo verkställt anses vara verkställt vid prövotidens ut- vid prövotidens utgång. gång.
28 kap. 6 § 32 kap. Om kontraktsvárd a andra stycket
1 §
I sådant fall skall vidare i do- Den som döms till kontraktsvård alltid meddelas föreskrift skall undergå behandling enligt men den behandlingsplan en för honom uppgjord behandom som den dömde har åtagit sig att lingsplan. Rätten skall i domen följa. meddela beslut om den behandlingsplan som skall gälla för verkställigheten.
2§
Rätten skall i domslutet ange hur
långt fängelsestraff som skulle
ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som strajf.
Skulle rätten, om fängelse hade valts som strajf, ha förklarat villkorlig frihet eller del av sådan förverkad, skall den i domslutet även ange hur läng tid av den villkorliga friheten som hade förklarats förverkad.
64 Föifattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Vid verkställighet av kontraktsvård skall vad som föreskrivs i 27 kap. 5 13 och 15 §§
tillämpas på motsvarande sätt.
När rätten undanröjer en dom på kontraktsvård och bestämmer nytt strof får, i fall som avses i 2 § andra stycket, villkorlig frihet eller del av sådan förklaras förverkad utan hinder av vad som föreskrivs i 36 kap. 8 § förde stycket.
Om rätten förklarar villkorlig frihet eller del av sådan förverkad och bestämmer det nya straffet till fängelse genom elektronisk övervakning, skall rätten förordna att den förverkade villkorliga friheten skall verkställas genom elektronisk övervakning.
4§
Rätten får i domen bestämma längre verkställighetstid än som följer av 27 kap. 1 § andra stycket, dock högst två år, om detta är erforderligt för att behandlingen skall kunna genomföras.
5§
Om det behövs för genomförandet av behandlingen, får rätten förordna att domen skall gå i verkställighet utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft.
Författningsförslag 65
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Överklagas en dom på kon-
traktsvård och har rätten med-
delat förordnande enligt första stycket, får högre rätt förordna att vidare verkställighet inte får äga rum.
28 kap. 6b§ 6§
Ifall som avses i 6 a § får rätten Om den dömde är häktad i målet förordna att den dömde, om han och sådant förordnande som är häktad i målet, i stället skall avses i 5 § första stycket har omhändertas till dess han över- meddelats, får rätten förordna förts till det behandlingshem att han i stället skall omhäneller den vårdgivare dertas till dess han överförts till
som anges i behandlingsplanen. Omhän- det behandlingshem eller den dertagandet får inte pågå längre vårdgivare som anges i behand-
vecka. lingsplanen. Omhändertagandet än en
får inte pågå längre än en vecka.
28 kap 6 a § 7§
tredje stycket
I samband med en sådan be- Rätten får besluta att den som handlingsplan får föreskrivas att ansvarar för behandlingen skall den som ansvarar för behand- anmäla till övervakningsmyndiglingen skall anmäla till frivårds- heten och åklagaren om den myndigheten och åklagaren om dömde allvarligt åsidosätter sina den dömde allvarligt åsidosätter åligganden enligt behandlingssina åligganden enligt planen. planen.
8§
Talan om undanrojande av
kontraktsvård får i fall som
avses i 7§ väckas även utan
framställning frän övervaknings-
nämnden.
Talan om undanröjande av
kontraktsvården skall också
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
föras om den dömde återtar sitt samtycke till denna.
9§
Om särskilda skäl föreligger får övervakningsnämnden ändra vad
som bestämts i behandlingspla-
nen.
10§
Om undanröjande av kontraktsvård och om vissa andra åtgärder, när den dömde har begått annat brott, finns före-
skrifteri 36 kap.
33 kap. Om straffbestämning
Grunden för straüzestämningen
29 kap. 1 § 1 § första stycket
Straff skall, med beaktande Straff skall, med utgångspunkt i av intresset av en enhetlig rättstill- den tillämpliga strajfskalan och lämpning, bestämmas inom med beaktande intresset ra- av av en men för den tillämpliga straf- enhetlig rättstillämpning, beskalan efter brottets eller den stämmas efter brottets eller den samlade brottslighetens straff- samlade brottslighetens straffvärde. värde samt med iakttagande i övrigt av vad som föreskrivs i detta kapitel.
Författningsförslag 67
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Omständigheter inverkar pâ som bedömningen brottets straffav värde
29 kap. 1 § 2 § andra stycket
Vid bedömningen av straffvärdet skall särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett detta samt de avsikter eller motiv han om som haft.
29kap.2§ 3§
Såsom försvarande omständigheter vid bedömningen straffvärdet av skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följder än det faktiskt fått, 2. om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet, om den tilltalade utnyttjat någon skyddslösa ställning eller annans särskilda svårigheter att värja sig, 4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende, 5. om den tilltalade förmått någon att medverka till brottet annan genom allvarligt tvång, svek eller missbruk dennes ungdom, av oförstånd eller beroende ställning, 6. om brottet utgjort ett led i brottslig verksamhet varit särskilt en som noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande roll eller 7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan på grund hudfärg, grupp av personer av ras, nationellt eller etniskt trosbekännelse eller liknande ursprung, annan omständighet.
68 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 kap. 3 § 4 § första stycket
Såsom förmildrande omständigheter vid bedömningen straffvärdet av skall, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas om brottet föranletts av någon grovt kränkande beteende, annans om den tilltalade till följd psykisk störning eller sinnesrörelse av eller av någon annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande, om den tilltalades handlande stått i samband med hans uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmâga, 4. om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla eller om gärningen, utan att vara fri från är sådan i ansvar, som avses 24 kap. l
Om hänsvnstagande vid straffbestämningen till vissa andra omständi gheter
29 kap. 5 § 5 § första stycket
Vid szrafinätningen skall rätten Vid strajjbestämningen skall utöver brottets strafvärde i rätten i skälig omfattning beakta skälig omfattning beakta om den tilltalade till följd av brottet drabbats allvarlig kroppsav skada, om den tilltalade efter förmåga sökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar brottet, av om den tilltalade frivilligt angett sig, 4. om den tilltalade förorsakas att han på grund brottet men genom av utvisas ur riket, 5. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av eller det finns om grundad anledning anta att han kommer att drabbas avskedande av eller uppsägning från anställning eller annat hinder eller synnerlig av svårighet i yrkes- eller näringsutövning, 6. om den tilltalade till följd av om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa skulle hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff drabbas oskäligt hårt det av utmätt efter brottets strafvärde,
Författningsförslag 69
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
straff som annars bort följa på
brottet,
om en i förhållande till brot- 7. om en i förhållande till brottstets art ovanligt lång tid förflutit typen ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks eller sedan brottet begicks,
om den tilltalade undergår
eller undergått behandling för
missbruk eller något annat för-
hållande som kan antas ha haft
samband med hans brottslighet
eller
om någon annan omständig- om det i övrigt föreligger het föreligger som påkallar att någon omständighet som påden tilltalade får ett lägre straff kallar att den tilltalade får ett än brottets strajfvärde motiverar. lindrigare straff än som annars
är motiverat.
Straffens förhållande till var-
andra m.m.
30 kap. l § 6§
Vid val av påföljd är fängelse Vid val av strajf är fängelse och att anse som en svårare påföljd de till fängelse alternativa strafän Villkorlig dom och skyddstill- fen i fråga om stränghet att syn. bedöma i ordningen prövotids-
strajf, övervakningsstrajf, sam-
hällstjänst, fängelse genom
elektronisk övervakning och
fängelse i anstalt. Kontraktsvård
är att bedöma som ett strängare
strajj än övervakningsstrajf.
Bestämmelser om använd- Bestämmelser om användningen av överlämnande till ningen av överlämnande till särskild vård finns i 31 kap. särskild vård finns i 34 kap.
70 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 kap. 2 § 7 §
Ingen får dömas till flera på- Ingen får dömas till flera Strap följder för samma brott, om inte eller till olika former fängelse
av något annat är föreskrivet. för brott, inte något
samma om
annat är föreskrivet.
30 kap. 3 § 8§
När någon döms för flera brott, När någon döms för flera brott, skall rätten döma till gemensam skall rätten döma till gemensamt påföljd för brotten, inte strajf för brotten, inte något
om om något annat är föreskrivet. annat är föreskrivet.
Om det finns särskilda skäl, Om det finns särskilda skäl, får rätten för ett eller flera brott får rätten för ett eller flera brott döma till böter och samtidigt döma till böter och samtidigt döma till annan påföljd för döma till annat straff för brottsbrottsligheten i övrigt. Vidare ligheten i övrigt. Vidare får får rätten döma till fängelse för rätten döma till fängelse
genom ett eller flera brott samtidigt elektronisk övervakning eller till som den dömer till Villkorlig fängelse i anstalt för ett eller dom eller skyddstillsyn för brotts- flera brott samtidigt den dö-
som ligheten i övrigt. till prövotidsstraff eller
mer övervakningsstrajâ för brottsligheten i övrigt.
Om val mellan olika straü
30 kap. 4 § 9 § första stycket
Vid val av påföljd skall rätten Vid val sirap skall rätten
av fästa särskilt avseende vid fästa särskilt avseende vid
om- omständigheter som talar för en ständigheter talar i
som en lindrigare påföljd än fängelse. lindrande riktning. Därvid skall Därvid skall rätten beakta såda- rätten beakta sådana omständigna omständigheter som anges i heter som anges i 5 29 kap. 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Är såväl böter fängelse
som föreskrivet för brottet, skall rätten döma till böter om inte hinder däremot föreligger med hänsyn till brottets strajfvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet.
11§
Kan böter inte ådömas skall
rätten döma till prövotidsstrajj
eller övervakningsstrajjf om inte sådant straff är uteslutet med hänsyn till brottslighetens karaktär, den tilltalades tidigare brottslighet eller annars.
I fall enligt första stycket får rätten döma till övervakningsstrof endast om den tilltalade tidigare begått brott eller annars särskilda skäl talar mot prövo-
tidsstraff
12§
Bedömningen av ett brotts karaktär skall grundas på dess strajfvärde. Om det är påkallat, får rätten därjämte beakta intresset av att för brott av viss art ådöma en särskilt sträng form av strajf
13§
Vid bedömningen av vilken verkan den tilltalades tidigare
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
brottslighet skall tillmätas vid valet mellan olika former av straff skall rätten särskilt beakta den tidigare och den brottsnya lighetens omfattning och typ samt den tid som förflutit mellan brotten.
30 kap. 8 § 14§
Villkorlig dom skall förenas med Ett prövotidsstrajf skall förenas dagsböter, om inte ett bötesstraff med dagsböter, inte om ett med hänsyn till andra följder bötesstraff med hänsyn till andra av brottet skulle drabba den till- följder brottet skulle drabba av talade alltför hårt eller om det den tilltalade orimligt hårt. finns andra särskilda skäl mot att döma till böter.
30 kap. 10 § 15§
Vid bedömningen av frågan om Ett övervakningsstrajf skall skyddstillsyn bör förenas med förenas med dagsböter, detta om dagsböter skall rätten beakta är påkallat med hänsyn till om detta är påkallat med hänsyn till brottslighetens karaktär eller den brottslighetens strajfvärde eller tilltalades tidigare brottslighet. art eller den tilltalades tidigare brottslighet.
16§
Kan straffet enligt 11 § inte bestämmas till prövotidsstrajf
eller övervakningsstraff, skall
rätten döma till samhällstjänst om den tilltalade samtycker därtill och hinder häremot inte föreligger med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet, brottets allvarliga karaktär eller annars.
Författningsförslag 73
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Kan samhällstjänst inte ådömas skall rätten döma till fängelse. Härvid skall rätten, om den tilltalade samtycker därtill och hinder inte föreligger med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet, fängelsestraffets längd eller annars, förordna att fängelsestrajfet skall verkställas genom elektronisk övervakning.
18§
I stället för samhällstjänst eller fängelse får rätten, om den tilltalade samtycker därtill, döma till kontraktsvärd, om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande föreligger som påkallar vård eller annan behandling och som har bidragit till att brottet har begåtts.
Vid bedömande av om kontraktsvård bör ådömas skall rätten beakta brottets karaktär och den tilltalades tidigare brottslighet samt omfattningen av den planerade behandlingen. Kontraktsvård får inte ådömas om brottet bör föranleda ett fängelsestrajf av avsevärd längd.
Samtycker den tilltalade i fall som avses i första stycket inte till kontraktsvård, får han dömas till samhällstjänst eller till fängelse genom elektronisk övervakning endast om det förhållande som påkallar vård eller annan behandling inte bedöms hindra
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
verkställigheten av ett sådant straff.
Särskilda begränsningar Qåga om valet av straff
30 kap. 5 § 19§
Vid val av straff skall rätten som skäl för ett lindrigare straff särskilt beakta den tilltalades ålder. För brott som någon begått För brott någon begått som innan han fyllt arton år får innan han fyllt arton år får rätten döma till fängelse endast rätten döma till strängare strayf om det finns synnerliga skäl. än övervakningsstrajf endast om det finns synnerliga skäl. För brott som någon begått För brott någon begått som efter det att han fyllt arton men efter det att han fyllt arton men innan han fyllt tjugoett år får innan han fyllt tjugoett år får rätten döma till fängelse endast rätten döma till strängare straff om det med hänsyn till gärning- än ävervakningsstrajf endast om ens strajfvärde eller annars finns det finns särskilda skäl för det. särskilda skäl för det.
30 kap. 6 § 20§
Den som har begått ett brott Den har begått ett brott som under påverkan av en allvarlig under påverkan av en allvarlig psykisk störning får inte dömas psykisk störning får inte dömas till fängelse. Om rätten i ett till strängare Strap än övervaksådant fall finner att inte heller ningsstrajj. Kan i ett sådant fall någon annan påföljd bör ådö- varken böter, prövotidsstrajf mas, skall den tilltalade vara fri eller övervakningsstrajf ådömas , från påföljd. skall den tilltalade vara fri från strajf
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om stra@tning
29 kap. 4 § 21 §
Vid straffmätningen skall rätten, Vid straffmätningen skall rätten, om förhållandet inte tillräckligt om förhållandet inte tillräckligt kan beaktas genom påföljdsvalet kan beaktas valet
genom av eller genom förverkande av strajj eller att villkorlig
genom villkorligt medgiven frihet, frihet förklaras förverkad, i utöver brottets strajfvärde, i skälig utsträckning ta hänsyn till skälig utsträckning ta hänsyn till den tilltalade tidigare gjort
om om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Härvid sig skyldig till brott. Härvid skall särskilt beaktas den tidigaskall särskilt beaktas vilken om- och den brottslighetens
re nya fattning den tidigare brottslig- omfattning och typ samt den tid heten hajt, vilken tid som för- förflutit mellan brotten.
som flutit mellan brotten samt huru- Vidare skall särskilt beaktas
om vida den tidigare och den nya brottsligheten i båda fallen är brottsligheten år likartade eller särskilt allvarlig. brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig.
22§
Om det är påkallat med hänsyn
till omständigheter som anges i
4 eller 5 får rätten döma till
lindrigare strof än som är
föreskrivet för brottet.
29 kap. 6 § 23§
Är det med hänsyn till någon Är det med hänsyn till sådana sådan omständighet som avses i omständigheter i 5 §
som avses 5 § uppenbart oskäligt att döma uppenbart oskäligt att döma till till påföljd, skall rätten meddela stram skall rätten meddela
påföljdseftergift. strajfeftergiji.
76 Fäifattningsfärslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 kap. 7 § 24§
Har någon begått brott innan han fyllt tjugoett år, skall hans ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Härvid får dömas till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Ingen får dömas till fängelse livstid för brott han har begått som innan han fyllt tjugoett år.
25§
När rätten dömer till samhällstjänst skall den bestämma samhällstjänstens omfattning efter det i domslutet angi fängelsevna strajfets längd. Härvid skall ett
fängelsestrajfpä en månad mot-
svara fyrtio timmars samhällstjänst och varje månads fängelse därutöver motsvara samhällstjänst i ytterligare tjugo timmar.
31 kap. Om överlämnande till 34 kap. Om överlämnande till särskild vård särskild vård
1§
Kan den som är under tjugoett år och begått brottslig gärning bli som föremål för vård eller åtgärd enligt socialtjänstlagen 1980:620 annan eller lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård får om av unga rätten överlämna socialnämnden att föranstalta erforderlig vård om inom socialtjänsten. Om brottslighetens strajâfvärde Om brottslighetens karaktär eller art eller den tilltalades eller den tilltalades tidigare tidigare brottslighet påkallar det, brottslighet påkallar det, får får jämte överlämnande till vård jämte överlämnande till vård inom socialtjänsten dömas till inom socialtjänsten dömas till dagsböter, högst tvåhundra, dagsböter, högst tvåhundra, vare vare sig böter har föreskrivits för sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. brottet eller inte. Om skada egendom har Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och uppkommit brottet får genom
Författningsförslag 77
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
det bedöms vara ägnat att främ- rätten, i samband med överja den dömdes anpassning i lämnande enligt första stycket, samhället, får rätten, i samband besluta att den dömde på tid och med överlämnande enligt första sätt som anges i domen skall stycket, föreskriva att den döm- biträda den skadelidande med de tid och sätt som anges i visst arbete, som syftar till att domen skall biträda den skadeli- avhjälpa eller begränsa skadan dande med visst arbete, som eller som annars i belysning av syftar till att avhjälpa eller brottets och skadans art framstår begränsa skadan eller som an- som lämpligt. Sådant beslut får nars i belysning av brottets och meddelas endast med den skadeskadans art framstår som lämp- lidandes samtycke. ligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.
Kan den som har begått en brottslig gärning bli föremål för vård enligt lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall får rätten överlämna socialnämnden eller, i fråga om den som redan är intagen i ett hem där sådan vård meddelas, styrelsen för hemmet att föranstalta om behövlig vård. Innan rätten beslutar om överlämnande skall socialnämnden eller styrelsen höras.
Är för brottet stadgar stränga- Är för brottet föreskrivet re straff än fängelse i ett år, får strängare straff än fängelse i ett överlämnande enligt första är, får överlämnande enligt stycket ske endast om det före- första stycket ske endast om det ligger särskilda skäl. föreligger särskilda skäl.
Lider den som begått ett brott, Lider den som begått ett brott, för vilket påföljden inte bedöms för vilket straffet inte bedöms kunna stanna vid böter, av en kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhål- tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att landen i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårds- han är intagen på en sjukvårds-
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
inrättning för psykiatrisk vård, inrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsbe- är förenad med frihetsbe-
som rövande och annat tvång. rövande och annat tvång.
Har brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att särskild utskrivningsprövning enligt lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård skall äga vid vården, det
rum om till följd av den psykiska störningen finns risk för att han återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag.
Om det med hänsyn till den Om det med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet tilltalades tidigare brottslighet eller av andra särskilda skäl är eller andra särskilda skäl är
av påkallat, får rätten i samband påkallat, får rätten i samband med överlämnande till rättspsy- med överlämnande till rättspsykiatrisk vård döma till annan kiatrisk vård döma även till påföljd, dock inte fängelse eller strajj", dock inte till fängelse. överlämnande till annan särskild Rätten får inte heller döma till vård. överlärrmande till särskild
annan
vård.
33 kap. Om avräkning av an- 35 kap. Om avräkning
av anhållnings- och häktestid m.m. hållnings- och häktestid
m.m.
5§ 1§
Dömes någon till fängelse Döms någon till fängelse på viss viss tid eller förordnar rätten, tid eller förordnar rätten, med med tillämpning av 34 kap. 1 § tillämpning av 36 kap. 1 §
att sådan påföljd skall första stycket att sådant straü"
avse ytterligare brott, och har den skall ytterligare brott, och
avse dömde med anledning av miss- har den dömde med anledning tanke om brott, som prövats misstanke brott,
av om som genom dom i målet, under en prövats dom i målet,
genom sammanhängande tid av minst under en sammanhängande tid tjugofyra timmar varit berövad av minst tjugofyra timmar varit friheten som anhållen, häktad berövad friheten anhållen,
som eller intagen på en enhet för häktad eller intagen enhet
en
rättspsykiatrisk undersökning förrättspsykiatriskundersökning
med stöd av 10§ lagen med stöd 10 § lagen
av 1991:1137 om rättspsykiatrisk 1991:1137 rättspsykiatrisk
om undersökning, skall tiden för undersökning, skall tiden för frifrihetsberövandet, till den del hetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett därunder inte samtidigt skett
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
verkställighet av dom i annat verkställighet dom i
av annat mål, anses som tid under vilken mål, tid under vilken anses som den ådömda påföljden verkställts det ådömda fängelsestrafet i anstalt. Domstolen skall i verkställts. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar domen det antal dagar ange påföljden skall anses verkställd. strafet skall verkställt. Är anses Är den tid varmed ådömt fängel- den tid varmed ådömt fängelse
se överstiger frihetsberövandet överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelse- ringa, får förordnas fängelseatt straffet skall helt verkställt straffet skall helt verkställt anses anses genom frihetsberövandet. frihetsberövandet. genom Undanröjes villkorlig dom Undanröjs prövotidsstrajj, eller skyddstillsyn och dömes i övervakningsstraff, samhällsstället till fängelse på viss tid, tjänst eller kontraktsvård och äger, i den mån tillgodoräknan- döms i stället till fängelse på de inte skett enligt första eller viss tid skall, i den mån tilltredje stycket, första stycket godoräknande inte skett enligt tillämpning även i fråga om första eller tredje stycket, första
stycket tillämpas även i fråga
om frihetsberövande föregått frihetsberövande
som som föregått
den villkorliga domen eller prövotidsstrajffet, övervakningsdomen på skyddstillsyn, strajTet, samhållszjånsten eller
kontraktsvården, 2. frihetsberövande som föregått frihetsberövande föregått som dom genom vilken förordnats att dom vilken förordnats genom att den villkorliga domen eller prövotidsstrajjfet, övervakningsskyddstillsynen skall även strafet, samhällstjänsten eller avse ytterligare brott samt kontraktsvården skall avse även ytterligare brott samt 3. sådant omhändertagande sådant omhändertagande som som avses i 28 kap. 6 b § eller 11 § i 27 kap. 15§ tredje avses tredje stycket. stycket, 30 kap. 13§ tredje
stycket eller 32 kap. 6 Dömes någon till böter och Döms någon till böter och har har han med anledning av miss- han med anledning misstanke av tanke om brott, prövats brott, prövats som om som genom genom dom i målet, varit berö- dom i målet, varit berövad vad friheten på sätt som angives friheten på sätt i som anges i första stycket, må förordnas att första stycket, får förordnas att påföljden skall anses helt eller bötesstrajjfet skall helt eller anses delvis verkställd genom frihets- delvis verkställt frihetsgenom berövandet. berövandet.
80 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 § 2 §
Bestämmelserna i 5§ om till- Bestämmelserna i 1 § om tillgodoräknande av tid för frihets- godoräknande av tid för frihetsberövande verkställighet av berövande som verkställighet av
som påföljd må, i den mån det med straff får, i den mån det med hänsyn till omständigheterna hänsyn till omständigheterna är prövas skäligt, tillämpas även i skäligt, tillämpas även i fråga fråga frihetsberövande som om frihetsberövande som ägt
om ägt utom riket. rum utom riket.
rum
8§ 3§
Vid prövning i högre rätt av När högre rätt prövar ett överklagan angående ådömd påföljd klagande angående ådömt strajf, må beslut i fråga i 5 får beslut i fråga som avses i 1
som avses och 6 §§ ändras även talan och 2 §§ ändras även om be-
om
fullföljts mot beslutet. slutet inte överklagats.
34 kap. Vissa bestämmelser 36 kap. Vissa bestämmelser
Sammanträffande av brott om Sammanträffande av brott om och förändring av påföljd och förändring av straff
Finnes den för brott dömts Har den som för brott dömts till
som till fängelse, villkorlig dom eller prövotidsstrajf, övervakningsskyddstillsyn ha begått annat straff, samhällstjänst, fängelse brott före domen eller begär han eller kontraktsvård begått annat nytt brott efter domen brott före domen eller begår han
men innan påföljden till fullo verk- nytt brott efter domen men ställts eller eljest upphört, må innan straffet till fullo verkställts rätten, med iakttagande av vad eller annars upphört, får rätten, för vissa fall är föreskrivet i 2 med iakttagande av vad för vissa
- 6 §§, efter omständigheterna fall är föreskrivet i 2 9 §§,
-
efter omständigheterna
förordna att den tidigare förordna att det tidigare ådömda påföljden skall ådömda straffet skall avse även
avse jämväl det andra brottet, det andra brottet,
Författningsförslag 81
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. döma särskilt till påföljd för 2. döma särskilt till
straff för
detta brott, eller detta brott, eller därest den tidigare domen den tidigare domen om vunnit vunnit laga kraft, undanröja den laga kraft, undanröja det ådömådömda påföljden och för brot- da strajfet och för brotten döma ten döma till påföljd till slag. av annan straff av annat art. Har jämte skyddstillsyn Vid tillämpning första av ådömts fängelse enligt 28 kap. stycket skall fängelse genom 3 skall vid tillämpningen elektronisk övervakning och av bestämmelserna i detta kapitel fängelse i anstalt anses som var
den ådömda fängelsepåföljden för sig självständiga strajf.
anses som en del av skyddstillsy-
nen.
5§ 2§
Är den tidigare påföljden vill- Är det tidigare straffetprövotidskorlig dom, får förordnande straff, får förordnande enligt l § enligt 1 § l meddelas endast för första stycket l meddelas endast brott som begåtts före prövoti- för brott begåtts som före prövodens början. tidens början. Meddelas förordnande enligt Meddelas förordnande enligt l § får rätten, om den l § första stycket får nya rätten,
brottslighetens stramärde eller om den brottslighetens
nya art påkallar det, även döma till karaktär påkallar det, även dagsböter, högst tvåhundra, döma till dagsböter, högst tvåvare sig böter har föreskrivits för hundra, sig böter vare har förebrottet eller inte. skrivits för brottet eller inte. Tillämpas l § l eller får Tillämpas l § första stycket l rätten besluta åtgärd som sägs i eller får rätten besluta åtgärd 27 kap. 6 § l eller 2 eller för- sägs i 26 kap. 5 § första som länga prövotiden till tre år, dock stycket l eller 2 eller förlänga endast om fråga därom uppkom- prövotiden till två år, dock mer i mål vari den dömde häk- endast fråga därom om upptats eller erhållit del av åtal före kommer i mål vari den dömde prövotidens utgång. häktats eller erhållit del åtal av före prövotidens utgång. Undanröjande Villkorlig Undanröjande prövotidsav av dom enligt l § 3 får inte ske, strajf enligt l § första stycket 3 med mindre fråga därom får inte ske, inte fråga därupp- om kommer i mål vari den dömde uppkommer i mål vari den om
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
häktats eller erhållit del åtal dömde häktats eller erhållit del av inom ett år från prövotidens åtal inom ett âr frän prövotiav utgång. dens utgång.
6§ 3§
Är den tidigare påföljden skydd- Är det tidigare
strajjfet över-
stillsyn, får rätten vid tillämp- vakningsstrajf, får rätten vid tillning av 1 § om den nya lämpning 1 § första stycket av brottslighetens strajjyärde eller om den brottslighetens nya art eller den tilltalades tidigare karaktär eller den tilltalades brottslighet påkallar det, även tidigare brottslighet påkallar det, döma till dagsböter, högst två- även döma till dagsböter, högst hundra, vare sig böter har före- tvåhundra, sig böter har vare skrivits för brottet eller inte. Är föreskrivits för brottet eller inte. fängelse föreskrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till sådana omständigheter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tilllämpas med mindre än att sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 Tillämpas 1 § 1 eller 2 får Tillämpas 1 § första stycket 1 rätten besluta åtgärd som avses eller 2 får rätten beslut
fatta som
i 28 kap. 9 § eller förlänga avses i 27kap. 11 § eller förlänprövotiden till högst fem år. Har verkställighetstiden till högst ga den dömde åtagit sig att följa en två år.
sådan behandlingsplan som
avses i 30 kap. 9 § andra stycket tillämpas beståmmelsernai 28 kap. 6 a Döms den tilltalade med till- Döms den tilltalade med lämpning av l § 3 till fängelse, tillämpning l §första stycket av skall när straffets längd bestäms 3 till samhällstjänst, fängelse skälig hänsyn tas till vad han har eller kontraktsvård, skall, när undergått till följd av domen på straffets längd enligt 28 kap. 2 § skyddstillsyn och till vad han har eller 32 kap. 2§ eller anges avtjänat av fängelse som dömts fängelsestrajfets längd bestäms, ut enligt första stycket eller 28 skälig hänsyn tas till vad han har
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kap. 3 § liksom till böter som undergått till följd övervak-
av dömts ut enligt första stycket ningsstrajjfet liksom till böter eller 28 kap. 2 I fall här dömts ut enligt första styck-
som som avses får fängelse dömas ut på et eller 27 kap. 2§ eller,
om kortare tid än vad som är före- i 26 kap. 5 §
fall som anges skrivet för brottet. Har uppgift första stycket 3 föreligger, enligt som avses i 28 kap. 6 a § första 2 § eller enligt 26 kap. 2 I stycket lämnats i domen skall, fall här får strajjfet
som avses om fängelse döms ut, detta enligt 28 kap. 2 § eller 32 kap. beaktas, när strajfets längd 2 § första stycket sättas lägre bestäms. eller fängelse dömas ut på kor-
tare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Fängelse enligt första stycket Beslut enligt andra stycket
får inte dömas ut och beslut eller beslut undanröjande
om av enligt andra stycket eller beslut övervakningsstraj får inte medom undanröjande av skyddstill- delas i annat fall än när fråga syn får inte meddelas, i annat därom uppkommer i mål vari fall än när fråga därom den dömde häktats eller erhållit
uppkommer i mål vari den dömde del åtal före verkställighetsti-
av häktats eller erhållit del av åtal dens utgång. före prövotidens utgång.
4§
Är det tidigare straffet samhälls-
tjänst, får förordnande enligt 1 §
första stycket 1 meddelas endast
om det nya brottet begåtts före
verkställighetstidens början eller
annars särskilda skäl föreligger.
Tillämpas J § första stycket 1
eller 2 får rätten besluta åtgärd
som avses i 27 kap. 11 § eller
förlänga verkställighetstiden till
högst två år.
Döms den tilltalade med
tillämpning av 1 § första stycket
3 till fängelse eller kontrakts-
vård, skall, när strajjfets längd
anges enligt 32 kap. 2 § eller
fängelsestrajfets längd bestäms,
84 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skälig hänsyn tas till uppgift
enligt 28 kap. 2 § och till vad
den tilltalade har undergått till
följd av domen på samhälls-
tjänst. I fall som här avses får
fängelse dömas ut på kortare tid
och strajfet enligt 32 kap. 2 §
sättas lägre än vad som är
föreskrivet för brottet.
Beslut enligt andra stycket
eller beslut om undanrojande av
samhällstjänst får inte meddelas
i annat fall än när fråga därom
uppkommer i mål vari den döm-
de häktats eller erhållit del av
åtal före verkställighetstidens
utgång.
3§ 5§
Är den tidigare ådömda påfölj- Är det tidigare strajfet fängelse den fängelse på viss tid, må genom elektronisk övervakning, förordnande enligt l § 1 med- får förordnande enligt l §första delas allenast om det är upp- stycket 1 meddelas endast om enbart, att det brottet i det är uppenbart, att det nya
nya jämförelse med det förra är med brottet med hänsyn till strajfet hänsyn till påföljden utan nanm- är utan nämnvärd betydelse, värd betydelse, eller eljest eller annars synnerliga skäl
synnerliga skäl äro därtill. föreligger.
Dömes med tillämpning av Döms med tillämpning av 1 § 1 § 2 till strajf för brott som första stycket 2 till böter eller begåtts innan den tidigare domen fängelse för brott som begåtts börjat verkställas, skall i möjlig innan den tidigare domen börjat mån vid straffets bestämmande verkställas, skall i möjlig mån iakttagas, att straffen tillhopa vid straffets bestämmande iakticke överstiga vad som jämlikt tas, att straffen tillsammans inte 26 kap. 2 § kunnat ådömas för överstiger vad som enligt 29 båda brotten, och må därvid kap. 2 § kunnat ådömas för båda dömas till lindrigare straff än för brotten. Härvid får dömas till brottet är stadgar. lindrigare straff än som är före-
skrivet för brottet.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Döms den tilltalade med tillämpning av 1 § första stycket 3 till fängelse i anstalt eller kontraktsvärd, skall, när fängelsestrajfets längd bestäms eller strafets längd anges enligt 32 kap. 2 skälig hänsyn tas till vad han har undergått av verkställighet av fängelse
genom elektronisk övervakning. I fall som här avses fär fängelsestraffet sättas lägre än vad som är föreskri vet för brottet. Undanröjande av fängelse Undanröjande enligt 1 § enligt 1 § 3 må ske endast första stycket 3 fängelse om av dom meddelas innan straffet till elektronisk övervakning genom fullo verkställts. får ske endast dom meddelas
om innan straffet till fullo verkställts.
2 § 6§
Undergår den dömde fängelse på Undergår den dömde fängelse på livstid, mä allenast meddelas livstid, får endast förordnande förordnande enligt l § enligt 1 § första stycket 1 meddelas.
7§
Är det tidigare straffet fängelse i anstalt på viss tid, skall vad som föreskrivs i 5 § första, andra och fjärde styckena tilllämpas på motsvarande sätt.
4§ 8§
Tillämpas 1 § l eller 2 beträf- Tillämpas l § första stycket 1 fande någon villkorligt eller 2 beträffande någon som som
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
frigivits från fängelse, må, om villkorligt frigivits från fängelse brottet begåtts under prövotiden, skall, brottet begåtts under om den villkorligt medgivna friheten prövotiden och inte särskilda eller del därav förklaras för- skäl talar däremot, den villkorliverkad. ga friheten eller del denna en av förklaras förverkad. Förklarar rätten den villkorliga friheten eller del av denna förverkad skall rätten, om den med tilllämpning av 1 § första stycket 1 förordnar att tidigare ådömt fängelse genom elektronisk övervakning skall avse jämväl annat brott eller med tillämpning av 1 § första stycket 2 dömer till fängelse genom elekironisk övervakning, förordna att den förverkade villkorliga friheten skall verkställas genom elektronisk övervakning. Vid bedömande av om för- Vid bedömande förav om verkande bör beslutas och i så verkande bör underlåtas eller fall av har stor del av den vill- endast delförverkande bör om korligt medgivna friheten ske skall särskilt beaktas den som skall förklaras förverkad skall tidigare och den brottslignya beaktas, om den tidigare och den hetens omfattning och typ samt nya brottsligheten är likartade, den tid förflutit mellan som om brottsligheten i båda fallen brotten. Vidare skall särskilt är allvarlig samt om den nya beaktas, brottsligheten i båda om brottsligheten är svårare eller fallen är allvarlig. lindrigare än den tidigare. Vidare skall beaktas den tid som förflutit mellan brotten. Beslutas förverkande enligt Beslutas inte förverkande första stycket, äger rätten be- enligt första stycket, får rätten sluta åtgärd som avses i 26 kap. besluta åtgärd i om som avses I8§ eller förlänga prövotiden 31 kap. 9 § eller förlänga prömed högst ett år utöver den vid votiden med högst ett år utöver frigivningen bestämda tiden. den i 31 kap. 6 § angivna tiden. Förverkande eller åtgärd som Förverkande eller åtgärd som nyss sagts må beslutas, med sagts får inte beslutas, nyss om mindre fråga därom uppkommer det inte uppkommer fråga däri mål vari den frigivne häktats i mål vari den frigivne häkom
Författningsförslag 87
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller erhållit del av åtal före tats eller fått del åtal inom ett
av prövotidens utgång. år från prövotidens utgång.
9§
Är det tidigare strajfet kontraktsvård, får förordnande enligt 1 § första stycket 1 meddelas endast om det nya brottet begåtts före verkställighetstidens början eller annars särskilda skäl föreligger.
Tillämpas 1 § första stycket I eller får rätten besluta åtgärd som avses i 27 kap. 11 § eller förlänga verkställighetstiden till högst tre år.
Döms den tilltalade med tillämpning av 1 § första stycket 3 till fängelse, skall, när straffets längd bestäms, skälig hänsyn tas till uppgift enligt 32 kap. 2§ och till vad den tilltalade undergått till följd av domen på kontraktsvård. l fall som här avses får fängelse dömas ut på kortare tid än vad som är föreskri vet för brottet.
Beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröjande av kontraktsvården får inte meddelas i annat fall än när fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före verkställighetstidens utgång.
10§
Har med tillämpning av 1 § 1 Har med tillämpning av l§ genom lagakraftvunnen dom första stycket 1 genom lagakraft-
88 Fötfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förordnats, att fängelse, villkor- dom förordnats, vunnen att lig dom eller skyddstillsyn prövotidsstrajj, som övervakningsådömts i tidigare mål skall strajf, samhällstjänst, avse fängelse ytterligare brott, och ändras den eller kontraktsvård ådömts som tidigare ådömda påföljden i tidigare mål skall ytterliav avse högre rätt genom dom brott, och som gare ändras det tidigavinner laga kraft, skall frågan ådömda re straffet av högre rätt om påföljd för sagda brott efter dom vinner laga genom som anmälan av åklagare ånyo prö- kraft, skall frågan
om straff för
vas av domstol. Detsamma skall sagda brott efter anmälan av gälla, när straff bestämts med åklagare på domnytt prövas av tillämpning av 3 § andra stycket stol. Detsamma skall gälla, när och det tidigare ådömda straffet straff bestämts med
tillämpning
ändras. 5§ andra stycket av och det tidigare ådömda straffet ändras. Finnes, när dom å fängelse Visar det sig, dom på när viss tid skall verkställas, att den fängelse viss tid skall verk-
dömde begått brottet innan ställas, den dömde begått att sådant straff som ådömts honom brottet innan sådant straff som för annat brott börjat verkställas, ådömts honom för annat brott och framgår domarna att börjat verkställas, och framgår av det andra straffet beaktats, skall inte domarna det andra av att sedan domarna vunnit laga kraft straffet beaktats, skall sedan domstol, efter anmälan åkla- domarna vunnit laga kraft av domgare, med tillämpning 3§ stol, efter anmälan åklagare, av av andra stycket bestämma det med tillämpning 5§ av andra straff den dömde skall undergå stycket bestämma det straff den till följd den dom, sist dömde av som skall undergå till följd av förekommer till verkställighet. den dom, sist förekommer som till verkställighet.
Förekommer till verkställighet Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på på gång dom på fängelse en på livstid och dom på böter, för- livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängel- vandlingsstraff för böter, prövose på viss tid, villkorlig dom tidsstrajj, övervakningsstrajj", eller skyddstillsyn, skall livstids- samhällstjänst, fängelse viss straffet träda i stället för den tid eller kontraktsvård, skall andra påföljden.
Författningsförslag 89
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
livstidsstraffet träda i stället för
det andra straffet.
Förekommer till verkställighet Förekommer på en gång en dom på fängelse en gång dom fängelse på på viss tid i minst två år och en viss tid i minst två år och en dom på böter eller förvandlings- dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har med- straff för böter som har meddelats innan det förstnänmda delats innan det förstnämnda fängelsestraffet har börjat avtjä- fängelsestraffet har börjat avtjänas, skall det straffet träda i nas, skall det straffet träda i stället för den andra påföljden. stället för det andra straffet.
18§ 12§
Uppkommer fråga om utlämning Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts dom, varigenom någon dömts till fängelse som gemensam till fängelse som gemensamt påföljd för två eller flera brott, strajf för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning främmande statens lagstiftning ske för alla brotten, skall dom- inte ske för alla brotten, skall stol, efter anmälan av åklagare, domstol, efter anmälan av åklaundanröja den gemensamt ådöm- gare, undanröja det gemensamt da påföljden och döma till på- ådömda strajfet och döma till följd för den brottslighet, för strajf för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum. vilken utlämning kan äga rum.
Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkställas utomlands i enlighet med lagen 1972:260 om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen 1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.
90 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 kap. Om bortfallande av 37 kap. Om bortfallande
av påföljd straff
Påföljd må ådömas, med Strajf får inte ådömas, inte
om mindre den misstänkte häktats den misstänkte häktats eller
ereller erhållit del av åtal för hållit del åtal för brottet inom
av brottet inom
två år, om å brottet kan två år, det på brottet inte
om följa svårare straff än fängelse i kan följa strängare straff än ett år, fängelse i ett år, 2. fem år, om svåraste straffet 2. fem år, om det strängaste är högre men icke över fängelse straffet är längre men inte överi två år, stiger fängelse i två år,
tio år, om svåraste straffet är tio år, det strängaste
om högre men icke över fängelse i straffet år längre inte över-
men åtta år, stiger fängelse i åtta år, 4. femton år, om svåraste straf- 4. femton år, det strängaste
om fet är fängelse viss tid över straffet är fängelse på viss tid åtta år, över åtta år,
tjugofem år, om fängelse tjugofem år, fängelse
om livstid kan följa å brottet. livstid kan följa på brottet.
Innefattar en handling flera Innefattar handling flera
en brott, må utan hinder av vad nu brott, får utan hinder vad
av nu sagts påföljd ådömas för alla sagts strajf ådömas för alla brotten, så länge påföljd kan brotten, så länge strajf kan ådömas för något av dem. ådömas för något dem.
av
3§ 2§
Frigives häktad utan att hava Friges någon är häktad utan
som erhållit del av åtal eller avvisas att han fått del åtal eller
av aveller avskrives mål mot någon visas eller avskrivs mål mot sedan han fått del av åtal, skall någon sedan han fått del åtal,
av i fråga om möjligheten att ådö- skall i fråga möjligheten att
om ma påföljd så anses som hade ådöma straff, häktningen eller häktningen eller delgivningen delgivningen inte ha skett.
anses skett.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § 3 §
De i 1 § bestämda tiderna skola De i l § bestämda tiderna skall räknas från den dag brottet räknas från den dag brottet begicks. Förutsättes för âdöman- begicks. Förutsätts för ädömande av påföljd att viss verkan av de av strajf att viss verkan
av handlingen inträtt, skall tiden handlingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan räknas från den dag då sådan verkan inträdde. verkan inträdde.
Om vid bokföringsbrott, som är ringa, den bokföringsskyldige inom fem år från brottet har försatts i konkurs, fått eller erbjudit
ackord eller inställt sina betalningar, skall tiden räknas från den dag då detta skedde.
6§ 4§
l intet fall må påföljd ådömas I inget fall får straff ådömas sedan från dag som i 4§ sägs sedan från dag i 3 § sägs
som har förflutit har förflutit
fem år, om å brottet kan fem år, det på brottet
om följa svårare straff än böter och inte kan följa strängare straff än tid för ådömande av påföljd för böter och tid för ådömande
av brottet bestämmes enligt 1 § straff för brottet bestäms enligt
1 § första stycket
femton år, om i annat fall 2. femton år, i annat fall
om än i 1 sägs å brottet kan följa än i 1 sägs det på brottet inte fängelse över två år, kan följa fängelse över två år,
trettio år i övriga fall.
36 kap. Om förverkande 38 kap. Om förverkande
av av egendom, företagsbot och egendom, företagsbot och annan särskild rättsverkan av annan särskild rättsverkan
av brott brott
Företagsbot får efterges eller sättas lägre än vad bort ske med
som tillämpning av 9
om påföljd för brottet ådöms strajj för brottet ådöms
om näringsidkaren eller företrädare näringsidkaren eller företrädare för denne, för denne,
92 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. om brottet medför annan betalningsskyldighet eller särskild rättsverkan för näringsidkaren eller
om det annars är påkallat av särskilda skäl.
l1§
Vad i lag eller författning är Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rätts- föreskrivet om särskild rättsverkan att någon dömes till verkan av att någon döms till
av straff skall gälla även då annan straff skall gälla även då straff påföljd som omförmäles i 1 kap. ersätts med överlämnande till 3 § ådömes. särskild vård.
Vid tillämpningen av första Vid tillämpningen av första stycket skall Villkorlig dom och stycket skall prövotidsstraff, skyddstillsyn samt, om i do- övervakningsstrajj, samhällsmen annorlunda förordnas, tjänst och kontraktsvård samt, överlämnande till särskild vård om det inte förordnas på annat anses lika med fängelse. Därvid sätt i domen, överlänmande till skall, om så förordnas, skydds- särskild värd anses lika med tillsyn och överlämnande till fängelse. Därvid skall, om så särskild vård anses motsvara förordnas, övervakningsstrajj fängelse i minst sex månader. och överlärrmande till särskild
vård anses motsvara fängelse i
minst sex månader.
12§
Förutsättes för förverkande av Förutsätts för förverkande av egendom eller annan särskild egendom eller annan särskild rättsverkan, som kan följa å rättsverkan, som kan följa på brott, att någon dömts till på- brott, att någon dömts till straff, följd, må rätten, om påföljd för får rätten, om straf för brottet brottet eftergives, i den mån efterges, i den mån omständigomständigheterna föranleda heterna föranleder därtill fördärtill förordna, att sådan rätts- ordna, att sådan rättsverkan skall verkan skall inträda. inträda.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kan på grund av den brottsliges Kan på grund den
av brottsliges
död eller av annan orsak påföljd död eller av annan orsak straff längre ådömas, får egendom inte längre ådömas, får egendom förklaras förverkad eller före- förklaras förverkad eller företagsbot åläggas på grund tagsbot åläggas på grund av av brottet eller åtgärd föreskrivas brottet eller åtgärd föreskrivas till förebyggande av missbruk, till förebyggande missbruk, av endast om stämning i mål därom endast stämning i mål därom om delgivits inom fem år från det delgivits inom fem år från det brottet begicks. Talan får i brottet begicks. Talan får i sådant fall väckas åklagare sådant fall väckas åklagare av av endast om det är påkallat endast det är påkallat från ur om allmän synpunkt. allmän synpunkt. I fall som nu sagts skall vad i I fall skall vad som nu sagts 35 kap. 3 § stadgas äga motsva- som föreskrivs i 37 kap. 2§ rande tillämpning. tillämpas på motsvarande sätt.
37 kap. Om nämnderna 39 kap. Om övervaknings-
nämnderna
Ledamot och ersättare i över- Ledamot och ersättare i övervakningsnänmd och kriminal- vakningsnämnd skall ha avlagt várdsnämnden skall ha avlagt domared. Mot ledamot och domared. Mot ledamot och ersättare skall gälla jäv samma ersättare skall gälla samma jäv i fråga domare; dock som om som i fråga om domare; dock skall vad föreskrivs i 4 kap. som skall vad i 4 kap. 13 § 7 rätte- 13 § 7 rättegångsbalken inte tillgångsbalken sägs icke äga till- lämpas. lämpning i fråga ledamot om och ersättare i övervakningsnämnd. I fråga om beslut av nämnd I fråga beslut överom av som i första stycket sägs skall vakningsnämnd skall tillämpas vad angående omröstning i vad är föreskrivet angående som brottmål i överrätt är stadgar i omröstning i brottmål i överrätt. tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Begär den dömde att bliva munt- Begär den dömde att bli hörd ligen hörd i ärende, som hand- muntligen i ärende, hand-
som läggs av övervakningsnänmd, läggs övervakningsnämnd,
av skall tillfälle därtill beredas skall han beredas tillfälle till honom. det.
I ärende hos kriminalvårdsnämnden bör, om det kan antas vara till gagn och lämpligen kan ske, tillfälle beredas den dömde att bliva muntligen hörd.
Den som har dömts till fängelse Den som har dömts till fängelse får begära prövning av en fri- i anstalt får begära prövning
av värdsmyndighets beslut enligt 26 övervakningsmyndighets be-
en kap. 11 12 § andra meningen slut enligt 27 kap. 3 § andra
meeller 13 § andra meningen hos ningen, 5 § andra meningen den övervakningsnänmd inom eller 8 § hos den övervakningsvars verksamhetsområde fri- nämnd inom verksamhets-
vars vårdsmyndigheten är verksam. område övervakningsmyndig- Nämnden får också självmant ta heten är verksam. Nämnden får upp ett sådant beslut till om- också självmant ta ett sådant
upp prövning och i övrigt fatta beslut beslut till omprövning och i i ett ärende, vars avgörande övrigt fatta beslut i ett ärende, enligt någon av de bestämmelser vars avgörande enligt någon
av som har angetts nu ankommer de bestämmelser har angetts
som på frivårdsmyndigheten. Fri- ankommer på övervaknings-
nu värdsmyndigheten kan hänskjuta myndigheten. Övervakningsmynett sådant ärende till nämnden digheten kan hänskjuta ett sådant för avgörande. ärende till nämnden för avgöran-
de.
Om den som har dömts till Den har dömts till fäng-
som fängelse inte är nöjd med ett else i anstalt fär hos hovrätten beslut av en övervakningsnänmd överklaga ett beslut över-
av en enligt 26 kap. 11, 15, 18, 19 vakningsnänmd i frågor
som eller 22 får han hos kriminal- i 27 kap. 8§ eller i 31
avses värdsnämnden begära prövning kap. 10 eller 13 Skrivelsen av beslutet. skall in till övervaknings-
ges
nämnden. Klagotiden räknas
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kriminalvårdsnämnden kan i från den dag då klaganden
fick
samband med beslut om villkor- del beslutet. I hovrätten av lig frigivning enligt 26 kap. 9 § tillämpas bestämmelserna i meddela sådant förordnande rättegångsbalken överklaom om övervakning som enligt 11 § gande tingsrätts beslut. av samma kapitel ankommer på
frivårdsmyndigheten.
Bestämmelserna i 7§ första Bestämmelserna i 7§ första stycket tillämpas på motsvarande stycket tillämpas motsvarande sätt beträffande den har sätt beträffande den har som som dömts till skyddstillsyn. dömts till övervakningsstrajf samhällstjänst eller kontraktsvård. Den som har dömts till övervakningsstraf eller samhällstjänst får hos övervakningsnämnd som avses i 7§ begära prövning även av övervakningsmyndighetens beslut enligt 27 kap. 4 Den som har dömts till skydds- Den har dömts till
som strof
tillsyn får hos hovrätten över- i första stycket får hos som avses klaga ett beslut övervaknings- hovrätten överklaga beslut av ett av nämnd i frågor som avses i 26 övervakningsnämnd i frågor som kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller i 27 kap. 11 eller avses 11 Skrivelsen skall ges in till 15 Därvid gäller bestämmelövervakningsnämnden. Klagoti- serna i 7 § andra stycket andra den räknas från den dag då jiärde meningarna. klaganden fick del av beslutet. I hovrätten tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
9§
Den som har dömts till fängelse genom elektronisk övervakning får hos den övervakningsnämnd inom vars område övervaknings-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
myndigheten är verksam överkla-
ga en övervakningsmyndighets
beslut enligt 27 kap. 4 § eller 30
kap. 6 §.Övervakningsnämndens
beslut i dessa frågor och i fráavses i 30 kap. 9 eller gor som 13 § får överklagas till hovrätt. Därvid gäller bestämmelserna i 7 § andra stycket andra fjärde meningarna.
Frivårdsmyndighets och över- Övervakningsmyndighets och vakningsnänmds beslut övervakningsnänmds beslut som som i 7 och 8 §§ länder ome- avses i 7 9 §§ tillämpas omeavses delbart till efterrättelse, såvida delbart, om inte annorlunda förannorlunda förordnas. ordnas.
Talan mä föras mot beslut Beslut som enligt denna balk enligt denna balk meddelas meddelas av övervakningsnämnd som övervakningsnämnd i andra i andra fall än som angetts i 7 av fall än i 7 och 8 §§ sagts, av 9 §§ får inte överklagas. Hovhovrätt enligt 8 § eller krimi- rätts beslut som meddelats enligt av nalvärdsnämnden. 7 9 §§ får inte överklagas. -
38 kap. Rättegångsbestäm- 40 kap. Rättegångsbestämmelser m.m. melser m.m.
Den har dömts till Villkorlig Den har dömts till prösom som dom får före fullföljdstidens votidsstrajj, övervakningsstrajf utgång förklaring, att han samhällstjänst eller kontraktsavge är nöjd med domen i vad gäller värd fâr före fullföljdstidens utden âdömda påföljden. Sådan gång avge förklaring, att han är förklaring skall även böter, nöjd med domen i vad gäller det avse ådömts med stöd 27 ådömda straffet. Sådan förklasom av
Författningsförslag 97
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kap. 2 Förklaringen i ring skall även böter, avges avse som den ordning regeringen föreskri- ådömts med stöd av 26 kap. 2 § ver. eller 27 kap. 2 Förklaringen avges i den ordning regeringen föreskriver. Förklaring, som avgivits i Förklaring som avgivits i föreskriven ordning må icke föreskriven ordning får inte återtagas. Har den dömde full- återtas. Har den dömde fullföljt följt talan mot domen, skall hans talan domen, skall hans mot talan i vad angår påföljd för talan i vad angår straff för brotbrottet anses återkallad återkallad genom tet anses genom för-
förklaringen. klaringen.
Angående nöjdförklaring i Angående
nöjdförklaring i
fråga om dom på fängelse är fråga dom fängelse
om finns
särskilt stadgar. särskilda föreskrifter.
Har domstol med stöd 3 Har domstol med stöd av av 34 kap. 1 § överlämnat någon till kap. l § överlämnat någon till vård inom socialtjänsten vård inom socialtjänsten men men finnes därefter att vården kan visar det sig därefter vården att genomföras med den dömdes inte kan genomföras med den samtycke eller, vid prövning i dömdes samtycke eller, vid därför stadgad ordning, att i lag prövning i därför föreskriven angivna förutsättningar brister ordning, att i lag angivna förutför vård av det slag social- sättningar brister för vård som av det nämnd i yttrande till domstolen slag socialnämnd i yttrande som förklarat sig ämna anordna, äger till domstolen förklarat sig ämna efter ansökan åklagare den anordna, får efter av ansökan av rätt som först dömt i målet åklagare den rätt först dömt som undanröja förordnandet i målet undanröja förordnandet om överlämnande till vård och döma överlämnande till vård och om till annan påföljd för brottet. döma till strajj för brottet. Vad nu har sagts gäller på Vad har gäller på nu sagts motsvarande sätt när domstolen motsvarande sätt när domstolen har överlämnat någon till vård har överlämnat någon till vård med stöd av 31 kap. 2§ och med stöd 34 kap. 2§ och av den vård som socialnämnden i den vård socialnämnden som i yttrande till domstolen har för- yttrande till domstolen har förklarat sig ämna föranstalta klarat sig ämna föranstalta om om visar sig inte kunna anordnas. visar sig inte kunna anordnas.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2a§
Har vid straffmätning eller val Har vid val strajf eller vid av påföljd enligt vad fram- straffmätning enligt vad som av som går domen särskilt beaktats framgår av domen särskilt beav huruvida den tilltalade till följd aktats huruvida den tilltalade till brottet kan komma att drab- följd brottet kan komma att av av bas avskedande eller upp- drabbas av avskedande eller av sägning från arbetsanställning uppsägning från arbetsanställoch har det antagande som i ning och har det antagande som detta hänseende legat till grund i detta hänseende legat till grund för domen visat sig felaktigt, får för domen visat sig felaktigt, får den rätt först dömt i målet den rätt först dömt i målet som som efter ansökan åklagaren eller efter ansökan av åklagaren eller av den dömde undanröja den ådöm- den dömde undanröja det ådömda påföljden och döma till da straffet och döma till nytt ny påföljd för brottet. Detta gäller straff för brottet. Detta gäller dock endast den tidigare dock endast om det tidigare om ådömda påföljden inte har till ådömda strajfet inte har verkverkställts. Görs sådan ställts till fullo. Görs en sådan
fullo en
ansökan, får rätten förordna att ansökan, får rätten förordna att den tidigare ådömda påföljden det tidigare ådömda strajfet tills tills vidare inte får verkställas. vidare inte får verkställas. Är den tidigare påföljden Är det tidigare straffet överskyddstillsyn och bestäms den vakningsstrajf, samhällstjänst påföljden till fängelse, skall eller kontraktsvård och bestäms nya vid straffets bestämmande skälig det nya straffet till fängelse, hänsyn tas till vad den dömde skall vid straffets bestämmande undergått till följd domen på skälig hänsyn tas till vad den av skyddstillsyn. Härvid får dömas dömde undergått till följd av den till fängelse på kortare tid än tidigare domen. Motsvarande vad är föreskrivet för brot- skall gälla om det tidigare strafsom Undanröjs fängelse och fet är fängelse genom elektronisk tet. dömer rätten till nytt fängelse- övervakning och det nya strajfet straff, skall den tid under vilken är fängelse i anstalt. Ifall som det tidigare straffet verkställts här avses får rätten döma till verkställighet det fängelse kortare tid än vad anses som av straffet. Rätten skall i be- är föreskrivet för brottet. nya som slutet den sålunda verk- Undanröjs fängelse och dömer ange ställda tiden. rätten till nytt fängelsestraff, skall den tid under vilken det tidigare straffet verkställts anses som verkställighet av det nya
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
straffet. Rätten skall i beslutet
ange den sålunda verkställda
tiden.
Fråga om åtgärd enligt 27 kap. Fråga om åtgärd enligt 26 kap. 5 § tredje stycket eller 6 § 4§ tredje stycket eller 5 § upptages av den rätt som först upptas av den rätt som först avgjort det mål vari meddelats avgjort det mål vari meddelats Villkorlig dom. prövotidsstrajf
Talan enligt 28 kap. 8 § väcks Talan enligt 27 kap. 12§ vid tingsrätt, inom vars område väcks vid tingsrätt, inom vars den övervakningsnämnd som har område den övervakningsnämnd gjort framställning i ärendet är som har gjort framställning i verksam, eller vid den rätt som ärendet är verksam, eller vid först avgjort det mål vari skydd- den rätt som först avgjort det stillsyn ådömts. mål vari övervakningsstrajf
samhällstjänst eller kontrakts-
vård har ådömts.
Mål som avses i denna para- Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av dom- graf får också upptas av domstol, där brottmål mot den döm- stol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i de är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utred- rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra ningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämp- omständigheter finner det lämpligt. ligt.
Anmälan jämlikt 34 kap. 10§ Anmälan enligt 36 kap. 10 § göres hos första domstol i något görs hos första domstol i något av målen. av målen.
Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § Anmälan enligt 36 kap. 12 § göres hos den rätt som först görs hos den rätt som först dömt dömt i målet. i målet.
100 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Talan som avses i 27 kap. 6 § Talan som avses i 26 kap. 5 eller 28 kap. 8§ skall anses 27 kap. 12 § eller 30 kap. 10 § anhängiggjord, då ansökan om skall anses anhängiggjord, då målets upptagande delgavs den ansökan om målets upptagande dömde. delgavs den dömde.
Nämndemän skall deltaga vid Nämndemän skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, tingsrätts avgörande av fråga, som avses i 2 eller 2 a § eller i som avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 6 28 kap. 9§ eller 26 kap. 5 27 kap. 13 30 34 kap. 10 § andra stycket eller kap. 11§ eller 36 kap. 10§ 18 Detsamma skall gälla i andra stycket eller 12 Detfråga om undanröjande av på- samma skall gälla i fråga om följd enligt 34 kap. 1 § för- undanröjande av straff enligt 36 verkande av villkorligt medgiven kap. 1 § första stycket förfrihet eller annan åtgärd enligt verkande av Villkorlig frihet eller 34 kap. 4 § samt åtgärd enligt annan åtgärd enligt 36 kap. 8 § 34 kap. 5 § tredje stycket eller samt åtgärd enligt 36 kap. 2 § 34 kap. 6 § andra stycket. tredje stycket eller 36 kap. 3 §
andra stycket.
Vid avgörande av fråga, som Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § tredje styck- avses i 26 kap. 4 § tredje stycket eller 28 kap. 11 § första och et, 27 kap. 15 § första och andra styckena, är underrätt andra styckena eller 30 kap. domför med en lagfaren doma- 13 § första och andra styckena, re. är tingsrätt domför med en lag-
faren domare.
I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 a § eller 27 kap. 5 § tredje a § eller 26 kap. 4 § tredje stycket eller 6 28 kap. 9§ stycket eller 5 27 kap. 13 eller 34 kap. 10 § andra stycket 30 kap. 11 § eller 36 kap. 10 § skall underrätt lämna den dömde andra stycket skall tingsrätt lämtillfälle att yttra sig. Begär han na den dömde tillfälle att yttra att bliva muntligen hörd, skall sig. Begär han att bli hörd munt-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tillfälle därtill beredas honom. I ligen, skall tillfälle därtill bemål om åtgärd enligt 34 kap. redas honom. I mål åtgärd om I8§ skall den dömde lämnas enligt 36 kap. 12§ skall den tillfälle att yttra sig där så är dömde lämnas tillfälle att yttra möjligt. Rättens avgörande sig där så är möjligt. Rättens av saken sker genom beslut. avgörande saken sker av genom beslut. Åtgärd enligt 28 kap. 11§ Åtgärd enligt 27 kap. 15§ första och andra styckena får första och andra styckena eller beslutas utan att tillfälle bereds 30 kap. 13 § första och andra den dömde att yttra sig. styckena får beslutas tillutan att fälle bereds den dömde att yttra sig.
Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut åtgärd enligt om 27 kap. 5 § tredje stycket, 28 26 kap. 4§ tredje stycket, 27 kap. 11 § första och andra kap. 15 § första och andra styckena eller 34 kap. 10 § styckena, 30 kap. 13 § första andra stycket eller I8§ länder och andra styckena eller 36 kap. omedelbart till efterrättelse om lO§ andra stycket eller 12§ annorlunda förordnas. Det- tillämpas omedelbart inte om samma gäller avgöranden enligt annorlunda förordnas. Detsam- 27 kap. 6 28 kap. 9§ eller gäller beslut enligt 26 kap. ma 34 kap. 5 eller 6 § angående 5 27 kap. 13 30 kap. 11 § föreskrifter, övervakning eller eller 36 kap. 3 eller 8 § anprövotid. gående övervakning, prövotid eller annat.
11§
Kriminalvärdsstyrelsens beslut enligt 31 kap. 5 §får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillständ krävs vid överklagande till kammarrätten.
102 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12§
Det åligger polismyndighet att Det åligger polismyndighet att lämna domstol, övervaknings- lämna domstol, övervakningsnämnd, kriminalvårdsnämnden nämnd och övervakningsmyndigoch fri vårdsmyndighet handräck- het handräckning för den dömning för den dömdes inställande des inställande i mål eller ärende i mål eller ärende enligt denna enligt denna balk eller för hans balk eller för hans omhänderta- omhändertagande enligt 27 kap. gande enligt 26 kap. 22 § eller 15 30 kap. 13 § eller 32 kap. 28 kap. 6 b § eller 11 6
13§
Kriminalvårdsstyrelsen eller, Kriminalvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, efter styrelsens bemyndigande, chefen för kriminalvårdsregio- chefen för kriminalvårdsregionen, kan ändra vad en frivárds- nen, kan ändra vad en övermyndighet har beslutat enligt vakningsmyndighet har beslutat denna balk. Styrelsens beslut i enligt denna balk. Styrelsens
sådan fråga kan inte över- beslut i en sådan fråga kan inte en klagas. Detsamma gäller i fråga överklagas. Detsamma gäller i
regionchefens beslut, som fråga om regionchefens beslut, om dock kan ändras styrelsen. som dock kan ändras av styrel-
av
sen.
Första stycket gäller inte Första stycket gäller inte beslut i 26 kap. 11 beslut som avses i 27 kap. 3 §
som avses 12 § andra meningen, 13 § andra meningen,4 5 § andra andra meningen eller 16 § första meningen, 8 § eller 30 kap. 6 stycket andra meningen.
14§
Lagen 1977:265 om statligt
personskadeskydd skall tillämpas
på den som utför sådant arbete
avses i 28 kap. 1 § andra
som
stycket. I stället för vad som
föreskrivs i 4 § i den lagen om
skyddstid gäller att personska-
deskyddet inträder när den
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dömde påbörjar en resa till arbetsplatsen i enlighet med uppgjord arbetsplan och upphör när en resa från arbetsplatsen avslutas.
15§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättning från staten för skador som orsakats av den dömde vid sådant arbete som avses i 28 kap. 1 § andra stycket.
16§
Vad som föreskrivs i 14 och 15 gäller även i fråga om oavlönat arbete enligt ett beslut som har meddelats med stöd av 30 kap. 6 § första stycket
2 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b 20 kap. 7 21 kap. 3 23
a kap. 4 a och 22 §§, 29 kap. 2 30 kap. 6 31 kap. 10 46 kap. 9 och 15 §§, 49 kap. 5 och 13 §§, 51 kap. 13 och 25 §§ samt 53 kap. 2 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lkap.
3b§
Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå lagfaren
av en domare och tre nämndemän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall rätten dock bestå
av en lagfaren domare och fem nåmndemän. Inträffar förfall för någon
av nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten dock domför med en lagfaren domare och två nämndemän eller, i mål som avses i andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän.
Vid huvudförhandling i mål Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är före- om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter skrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex må- eller fängelse i högst må-
sex nader är tingsrätten domför utan nader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan anledning att döma till annat påföljd än böter och det i målet straf än böter eller att överlämna inte är fråga om företagsbot. den tilltalade till särskild vård
enligt 34 kap. brottsbalken och
det i målet inte är fråga om
företagsbot.
Om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket första eller andra meningen. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 kap.
Åklagare får besluta att underlåta Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott åtalsunderlåtelse åtal för brott åtalsunderlåtelse under förutsättning att något under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts: intresse inte åsidosätts: om det kan antas att brottet det kan brottet om antas att inte skulle föranleda på- inte skulle föranleda annan annat straff följd än böter, än böter och att det inte heller skulle leda till överlämnande till särskild vård enligt 34 kap. brottsbalken, om det kan antas att på- det kan om antas att straffet följden skulle bli Villkorlig dom skulle bli prövotidsstrajj och det och det finns särskilda skäl för finns särskilda skäl för åtalsunåtalsunderlåtelse, derlâtelse, om den misstänkte begått den misstänkte begått om annat brott och det utöver på- brott och det annat utöver straff följden för detta brott inte krävs eller överlämnande till särskild påföljd med anledning det vård enligt av 34 kap. brottsbalken föreliggande brottet, eller för detta brott inte krävs
straff
eller sådant överlämnande med anledning av det föreliggande brottet, eller om psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna enligt 35 § lagen 1967:940 angående vissa omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen 1993:387 stöd om och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd. Åtal får underlåtas Åtal i andra fall får underlåtas i andra fall än som nämns i första stycket, än nämns i första stycket, som om det av särskilda skäl är det särskilda upp- om av skäl är uppenbart att det inte krävs någon enbart eller att straff överlämpåföljd för att avhålla den miss- nande till särskild vård enligt 34 tänkte från vidare brottslighet och kap. brottsbalken inte krävs och att det med hänsyn till omstän- det med hänsyn till omständigdigheterna inte heller krävs heterna inte heller krävs andra av av andra skäl att åtal väcks. skäl åtal väcks. att
106 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 kap. 3 a §
Är den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig försvarare förordnas för honom, han begär det. Offentlig försvarare skall också om på begäran förordnas för den är misstänkt för ett brott, för vilket som inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader. Offentlig försvarare skall därutöver förordnas den misstänkte är i behov försvarare med hänsyn till om av utredningen om brottet, 2. försvarare behövs med om försvarare behövs med om hänsyn till att det är tveksamt hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd skall väljas vilket straff som skall väljas eller som och det finns anledning att döma om överlämnande till särskild till påföljd än böter eller vård enligt 34 kap. brottsbalken annan Villkorlig dom eller sådana på- bör komma i fråga och det finns följder i förening, eller anledning att döma till annat än böter eller prövotidsstrajf eller sådana strajff i förening, eller det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den om misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör. Om den misstänkte biträds försvarare som han själv har utsett, av skall inte vid sidan denne någon offentlig försvarare förordnas. av
23 kap. 4a§
Förundersökning får vidare läggas ned fortsatt utredning skulle fortsatt utredning skulle om om kräva kostnader inte står i kräva kostnader som inte står i som rimligt förhållande till sakens rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan betydelse och det dessutom kan antas att brottet i händelse av antas att brottet i händelse av lagföring inte skulle leda till lagföring inte skulle leda till någon svårare påföljd än böter, något strängare straj än böter eller och inte heller till överlämnande till särskild vård enligt 34 kap. brottsbalken eller 2. det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till om följd bestämmelser åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild av om åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts att förundersökningen läggs ned. genom
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket föreligger redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökningen inte skall inledas.
Beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare.
Förundersökning enligt detta Förundersökning enligt detta kapitel behöver inte genomföras, kapitel behöver inte genomföras, om det ändå finns tillräckliga skäl om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal och det gäller ett brott för åtal och det gäller ett brott som inte kan antas föranleda som inte kan antas föranleda någon annan påföljd än böter något annat strajf än böter eller eller ett sådant brott som avses i leda till ett överlämnande till sär- 45 kap. 2§ första eller andra skild vård enligt 34 kap. brottsstycket. balken eller ett sådant brott som
avses i 45 kap. 2 § första eller
andra stycket.
Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum.
29 kap.
Över fråga hör till rättegången skall röstas särskilt.
som
Över frågor skall röstas i sammanhang. Om det
som avser ansvar ett kan påverka utgången i målet, skall dock röstas särskilt angående
frågan om den tilltalade begått gärningen och hur denna i sådant fall skall bedömas,
frågor om åtgärder, som frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har inte avser strajf men som har omedelbar betydelse för bestäm- omedelbar betydelse för bestämmande av påföljd, mande av straf,
frågan om påföljd, utom frågan om strajf, utom såvitt gäller storleken av dagsbot, såvitt gäller storleken av dagsbot, föreskrifter, varning, övervak- beslut om vad den dömde skall ning, förlängning av prövotid iaktta under verkställigheten, eller verkställighet av påföljd, varning, övervakning, förläng-
ning av verkställighetstid, beslut
om att viss tid inte skall inråknas
i verkställighetstiden, förlängning
108 Författningsförslag SOU 1995 9 l
:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av prövotid eller verkställighet
av
straff,
4. återstående frågor
som avser ansvar.
Anser någon ledamot att den tilltalade skall överlämnas till särskild vård, skall före omröstning enligt andra stycket 3 röstas särskilt angående denna mening.
30 kap.
Har den tilltalade erkänt gär- Har den tilltalade erkänt gärningen och bestäms brottspå- ningen och dömer rätten till
annat följden till annat än fängelse eller än fängelse eller till fängelse i till fängelse i högst sex månader, högst månader, får domen
sex får domen utfärdas i förenklad utfärdas i förenklad form. Dom, form. Dom, varigenom högre rätt varigenom högre rätt fastställer fastställer lägre rätts dom, får lägre rätts dom, får också
utockså utfärdas i förenklad form. färdas i förenklad form.
Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning brott, gäller vad
av som sägs i första stycket första meningen endast den tilltalade
om medger anspråket eller om rätten finner saken uppenbar.
vara
31 kap.
Fullföljes mål från lägre rätt, Fullföljs mål från lägre rätt, skall skall skyldigheten att ersätta skyldigheten att ersätta rätterättegångskostnad i högre rätt gångskostnad i högre rätt bebestämmas med hänsyn till rätte- stämmas med hänsyn till rättegången därstädes. Högre rätts gången där. Högre rätts dom dom skall anses som fällande, skall anses som fällande, endast allenast då den tilltalade dömes då den tilltalade döms till strajj, till påföljd, som är att anse är att strängare än
som som anse som svårare än den, vartill lägre rätt det, som lägre rätt dömt ut, eller, dömt, eller, om han frikänts han frikänts lägre rätt,
av om av lägre rätt, finnes hava begått finnes ha begått brottet eller
av brottet eller av honom fullföljd honom fullföljd talan inte förtalan föranleder ändring i lägre anleder ändring i lägre rätts dom. rätts dom. Stadgandet i 3 § skall Bestämmelsen i 3 § skall tillämavse det fall, att målsäganden på motsvarande sätt,
pas om utan skäl föranlett att talan full- målsäganden utan skäl föranlett följts av åklagaren. att talan fullföljts åklagaren.
av
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om kostnaden i högre rätt i mål angående fråga, dit fullföljts
som särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.
Återförvisas mål, skall frågan kostnaden i den högre rätten prövas
om i samband med målet efter dess âterupptagande.
46 kap.
Är brottet sådant, Är brottet sådant,
att annan att det kan påföljd än böter synes kunna komma ifråga att döma till annat ifrågakomma, eller förekommer straff än böter eller att besluta eljest särskild anledning därtill, om överlämnande till särskild skall utredning förebringas röran- vård enligt 34 kap. brottsbalken de straff, som tidigare âdömts eller förekommer särskild
annars den tilltalade, samt angående anledning därtill, skall utredning hans levnadsomständigheter och förebringas rörande straff, som de personliga förhållanden, tidigare ådömts den i tilltalade,
som kunna antagas vara av betydelse. samt, om det är erforderligt, an-
gående hans levnadsomständigheter och andra personliga förhållanden.
15§
Uteblir den tilltalade från rättegångstillfälle för huvudförhandling eller inställer han sig genom ombud då han har förelagts att intima sig personligen, skall rätten förelägga nytt vite eller förordna, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till dag.
senare
Kan saken utredas tillfredsställande, får målet avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit,
om
det inte finns anledning att det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, döma till annat strof än böter, fängelse i högst tre månader, prövotidsstrajf övervakningsvillkorlig dom eller skyddstillsyn strajj, samhällstjänst, kontraktseller sådana påföljder i förening, vård eller fängelse i högst tre
månader eller sådana strajj i före-
ning och det inte heller finns
anledning att överlämna den
tilltalade till särskild vård enligt
110 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. den tilltalade, sedan stämning har delgetts honom, har avvikit eller håller sig undan sådant sätt att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen eller
den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning och hans närvaro på grund därav inte är nödvändig.
I fall som avses i andra stycket 1 får fängelse ådömas endast om den tilltalade tidigare har uteblivit från ett rättegångstillfalle för huvudförhandling i målet eller då har inställt sig endast genom ombud. Har åtalet efter det tidigare rättegångstillfallet utvidgats till att avse ytterligare gärning, får fängelse ådömas endast om anledning fanns att döma till fängelse för de gärningar som åtalet avsåg innan det utvidgades.
Med de påföljder i Med de sirap som anges i
som anges andra stycket 1 skall likställas andra stycket 1 skall likställas förordnande enligt 34 kap. 1 § förordnande enligt 36 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken. första stycket 1 brottsbalken. Detta gäller dock inte, om i Detta gäller dock inte, om i samband med förordnandet vill- samband med förordnandet villkorligt medgiven frihet från korlig frihet från fängelsestraff fängelsestraff skall förklaras skall förklaras förverkad i fråga förverkad i fråga om en strafftid om en strafftid som överstiger tre som överstiger tre månader. månader.
I fall som avses i andra stycket 2 får målet avgöras även om den tilltalade inte har delgetts kallelse till förhandlingen.
Rättegångsfrågor får avgöras trots att den tilltalade har uteblivit.
49 kap.
5 §
En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet
avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande om detta,
ogillat ett yrkande tredje man att få delta i rättegången som
av intervenient eller målsägande eller prövat en fråga enligt 13 kap. 7 § om Övertagande av ett käromål,
förelagt part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis
en
tillhandahålla föremål för eller besiktning eller vid prövning eller att syn enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det
synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesvara av förhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,
4. prövat fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om
en
för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att ansvar ersätta rättegångskostnad,
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
prövat en fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller om ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller någon annan,
prövat en fråga i tvistemål prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål om enligt 15 kap. eller i brottmål om häktning, restriktioner enligt 24 häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a en åtgärd som avses i kap. 5 a en åtgärd som avses i 25 28 kap. eller omhänderta- 25 28 kap. eller omhänderta-
- gande enligt 28 kap. brottsbal- gande enligt 27 eller 30 kap. ken, brottsbalken,
7. avslagit en begäran om biträde eller försvarare eller till ett sådant uppdrag utsett någon annan än parten föreslagit,
prövat en fråga som gäller allmän rättshjälp i annat fall än som avses i 5 eller
avslagit en begäran om rättshjälp misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till en part som som beviljats sådan förmån eller
10. prövat en fråga enligt 33 10. prövat en fråga enligt 35 kap. brottsbalken om avräkning kap. brottsbalken om avräkning av tiden för vissa frihetsberövan- av tiden för vissa frihetsberövanden. den.
I brottmål krävs prövningstill- I brottmål krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva stånd för att hovrätten skall pröva en tingsrätts dom genom vilken en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till den tilltalade inte dömts till annat annan påföljd än böter eller strajf än böter och inte heller frikänts från ansvar för brott för överlämnats till särskild vård vilket det inte är föreskrivet enligt 34 kap. brottsbalken. svårare straff än fängelse i sex Detsamma gäller beträffande en månader. tingsrätts dom varigenom den till-
talade frikänts från ansvar för
brott för vilket det inte är före-
skrivet strängare straff än fängel-
se i sex månader.
Om tingsrätten i en dom i brottmål även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade, gäller i den delen bestämmelserna i 12 Krävs inte prövningstillstånd enligt första stycket, eller meddelas sådant prövningstillstånd, och avser överklagandet frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen, behövs inte prövningstillstånd för ett överklagande angående enskilt anspråk med anledning av gärningen.
112 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riksåklagaren, Justitiekanslern eller någon av Riksdagens ombudsmän.
Krav på prövningstillstånd enligt första eller andra stycket omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom
.
I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas.
51 kap.
Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,
om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,
om endast den tilltalade överklagat och hans ändringsyrkande godtas av motparten,
om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat eller
4. om det inte finns anledning 4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar att döma den tilltalade till
ansvar eller ådöma honom påföljd eller eller ådöma honom straff eller döma honom till annan påföljd överlämna honom till särskild än böter eller Villkorlig dom eller vård enligt 34 kap. brottsbalken sådana påföljder i förening. eller döma honom till annat straff
än böter eller prövotidsstraff eller
sådana straff i förening.
Med de påföljder som anges i Med de strajf som anges i första stycket 4 likställs vite och, första stycket 4 likställs vite och, om det inte samtidigt är fråga om om det inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt med- förverkande av villkorlig frihet given frihet från fängelsestraff, från fängelsestraff, förordnande förordnande enligt 34 kap. 1 § enligt 36 kap. 1 § första stycket 1 första stycket l brottsbalken. brottsbalken.
Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudförhandling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.
Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas utan huvudförhandling.
För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Hovrätten får inte med anledning Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades överklagande den tilltalades överklagande
av eller av åklagarens överklagande eller åklagarens överklagande
av till hans förmån döma till till hans förmån döma till
en ett brottspåföljd som är att anse som strajf är att sträng-
som anse som svårare eller mer ingripande för are eller ingripande för den
mer den tilltalade än den som tings- tilltalade än det tingsrätten
som rätten dömt till. Hovrätten får dömt till. Hovrätten får dock dock besluta om överlämnande besluta överlämnande till
om till särskild vård eller, om tings- särskild vård eller, tingsrätten
om rätten beslutat om sådan vård, beslutat sådan vård, i stället
om döma till annan påföljd. döma till strajj.
Hovrätten får inte heller med anledning ett överklagande
av som anges i första stycket besluta om utvisning, tingsrätten inte har
om meddelat sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att återvända till Sverige.
53 kap.
2 §
I brottmål som skall tas upp omedelbart hovrätt, tillämpas
av en bestämmelserna om rättegången vid tingsrätt i 45 47 kap. med följande
avvikelser:
Hovrätten får inte uppdra åklagaren att utfärda stämning.
Hovrätten skall i stämningen förelägga den tilltalade
att svara skriftligen inom en viss tid. Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till åklagaren. Om det behövs får hovrätten besluta ytterligare
om skriftväxling. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser
om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra
sig.
I stället för den tid om en vecka som gäller enligt 45 kap. 14 46 kap. 11 § och 47 kap. 22 § för hållande av huvudförhandling i vissa fall skall en tid om två veckor gälla.
Om det inte finns anledning 4. Om det inte finns anledning att döma till någon annan påföljd att döma till annat strajjf än böter än böter, får hovrätten avgöra eller att överlämna den tilltalade målet utan huvudförhandling. I till särskild vård enligt 34 kap. sådant fall tillämpas 51 kap. brottsbalken, får hovrätten avgöra 14 målet utan huvudförhandling. I
sådant fall tillämpas 51 kap.
,
Fönfattningsförslag
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen 1946:804 om införande
av nya rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen 1946:804 införande
om av nya rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har någon genom dom, som får Den är omhändertagen enligt
som verkstållas, trots att den inte äger 27 kap. 15 30 kap. 13 § eller laga kraft, dömts till straff eller 31 kap. 13 § brottsbalken skall annan påföljd för brott och är vid jillljföüd talan i målet
av han för sådan verkställighet häktad.
anses som intagen i kriminalvårdsanstalt, skall han vid jilllföljd av talan i målet anses som häktad för brottet. Detsamma gäller i fråga om den som är omhändertagen enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.
Vad i nya rättegångsbalken är Vad i rättegångsbalken är
nya föreskrivet angående brottmål föreskrivet angående brottmål skall, om inte annat är föreskri- skall, inte annat är föreskri-
om vet, i tillämpliga delar gälla, då vet, i tillämpliga delar gälla, då mot någon, som blivit dömd för mot någon, blivit dömd för
som brott, vid domstol inleds för- brott, vid domstol inleds förfarande, som avser undanröjande farande, undanröjande
som avser av påföljd och ådömande straff och ådömande
av av av annat annan påföljd för brott eller som strajf för brott eller
som avser avser annan åtgärd i fråga om åtgärd i fråga ådömt
annan om ådömd påföljd; är han intagen i straff; är han intagen i anstalt anstalt som avses i första stycket, som avses i första stycket, skall skall han anses som häktad för han anses som häktad för brottet. brottet. Har offentlig försvarare Har offentlig försvarare förordförordnats för den dömde, skall nats för den dömde, skall ersättersättning till försvararen alltid ning till försvararen alltid betalas betalas Även kostnad Även
av staten. av staten. kostnad för för annan rättshjälp den dömde rättshjälp den dömde
annan skall betalas av staten. skall betalas staten.
av
Författningsförslag
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen 1974:202 om beräkning
av strafftid m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1974:202 beräkning
om av strafftid m.m. dels att 9 13, 15, 18 20 och 23 26 §§ skall ha följande
- - lydelse
, dels att det i lagen skall införas fyra paragrafer, 9 9 10 och
nya a, a 10 b §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Dom fängelse får även verk- Dom på fängelse fâr även verkställas, om den dömde före full- ställas, den dömde före full-
om följdstidens utgång i den ordning följdstidens utgång i den ordning som anges i denna lag avger för- som anges i denna lag för-
avger klaring att han avstår från talan klaring att han avstår från talan mot domen såvitt angår den mot domen såvitt angår det ådömådömda påföljden och medger att da straffet och medger att det får den får verkställas nöjdförkla- verkställas nöjdförklaring. ring.
Bestämmelsen i 4 § äger motsva- Bestämmelsen i 4 § tillämpas på rande tillämpning i fråga om den motsvarande sätt i fråga den
om som är omhändertagen enligt 28 är omhändertagen enligt 27
som kap. I § tredje stycket brotts- kap. 15 § tredje stycket eller 30 balken eller som undergår fängel- kap. 13§ tredje stycket brottsse eller annan grund är in- balken eller undergår fängel-
som tagen i krirninalvårdsanstalt. eller på grund är in-
se annan
tagen i krirninalvårdsanstalt.
Den som inte är häktad eller Den inte är häktad eller
som intagen i krirninalvårdsanstalt får intagen i krirninalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför chefen nöjdförklaring inför chefen
avge för en krirninalvårdsanstalt eller för krirninalvårdsanstalt eller
en ett häkte eller någon annan tjäns- ett häkte eller någon tjäns-
annan
116 Författningsförslag SOU 1995 9: 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
teman där som har förordnats att teman där som har förordnats att ta emot sådan förklaring eller ta emot sådan förklaring eller inför polismyndighet. inför polismyndighet. Nöjdför-
klaring avseende dom på fängelse
genom elektronisk övervakning
och, ifall som avses i 15 §andra
stycket, fängelse i anstalt får
avges även inför chefen för en
övervakningsmyndighet eller
någon annan tjänsteman där som
har förordnats att ta emot sådan
förklaring.
Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om den som vill
förklaringen överlämnar dom eller domsbevis till den som skall avge taga emot förklaringen.
Är den skall undergå fängel- Är den skall undergå fängel-
som som se häktad, omhändertagen enligt se i anstalt häktad, omhänderta- 28 kap. 11 § tredje stycket brotts- gen enligt 27 kap. 15§ tredje balken eller intagen i kriminal- stycket eller 30 kap. 13 § tredje vårdsanstalt för att undergå på- stycket brottsbalken eller intagen följd i annat mål när domen får i krirninalvårdsanstalt för att verkställas, skall kriminalvårds- undergå straff i annat mål när doanstalten eller häktet där han är men fär verkställas, skall kriintagen omedelbart befordra minalvårdsanstalten eller häktet domen till verkställighet. Om han där han är intagen omedelbart beär intagen på en sådan enhet som fordra domen till verkställighet. avses i 5 § lagen 1991:1137 om Om han är intagen på en sådan rättspsykiatrisk undersökning, är enhet som avses i 5 § lagen det i stället chefsöverläkaren som 1991:1137 om rättspsykiatrisk skall göra det. undersökning, är det i stället
chefsöverläkaren som skall göra
det.
Förvaras den år häktad i Är den skall undergå
som som målet i kriminalvårdsanstalt, fängelse i anstalt häktad i målet skall han för verkställighet för- och förvaras han inte i kriminalpassas till sådan anstalt. vårdsanstalt, skall han för verk-
ställighet förpassas till sådan
anstalt.
Är den dömde häktad i Är den dömde häktad i
annat annat mål när domen får verkställas och mål när en dom på fängelse i
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förvaras han i krirninalvärdsan- anstalt får verkställas och förvarstalt, får verkställigheten påbörjas han inte i kriminalvårdsanstalt, as där han förvaras. får verkställigheten påbörjas där han förvaras.
9a§
Är den som skall undergå fängelse genom elektronisk övervakning häktad i målet eller omhändertagen enligt 27 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken skall 9 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt.
Undergår den som har dömts till fängelse genom elektronisk övervakning denna form av fängelse i annat mål när domen får verkställas, skall den övervakningsmyndighet som har hand om den tidigare verkställigheten omedelbart befordra den nya domen till verkställighet.
Är den dömde intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av strajf i annat mål när en dom på fängelse genom elektronisk övervakning enligt 2 eller 3 § får verkställas, skall kriminalvårdsanstalten befordra domen till verkställighet i omedelbar anslutning till att den dömde friges från anstalten.
Är den dömde häktad i annat mål när en dom på fängelse genom elektronisk övervakning enligt 2 eller 3 § får verkställas, skall domen inte befordras till verkställighet så länge häktningen består. Tas den dömde därefter in i kriminalvårdsanstalt för att undergå fängelse i anstalt, skall
118 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tredje stycket tillämpas på mot-
svarande sätt.
9b§
Den dömde skall i fall som avses
i 9 a § första och tredje styckena
för verkställighet förpassas till
den bostad där verkställigheten
skall äga rum. I stället för att
låta förpassa honom till bostaden
får häktet eller kriminalvårds-
antalten, när så bedöms lämpligt,
förelägga honom att inställa sig
där.
10§
Är den skall undergå fängel- Är den skall undergå fängel-
som som
icke häktad eller intagen i se i anstalt inte häktad eller se kriminalvårdsanstalt när domen intagen i kriminalvårdsanstalt när enligt 2 § första stycket får verk- domen enligt 2 § första stycket ställas, skall krirninalvårdsstyrel- får verkställas, skall krirninalsen förelägga honom att senast vårdsstyrelsen, förelägga honom viss dag inställa sig vid den att senast viss dag inställa sig vid kriminalvårdsanstalt, där domen den kriminalvårdsanstalt, där skall verkställas. domen skall verkställas.
Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första stycket eller fara föreligger för detta, skall polismyndig-
om heten i den ort där han vistas begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom till anstalten.
Avger den dömde nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminalvärdsanstalt eller häkte, skall den som tar emot förklaringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet, skall den som tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kriminalvårdsanstalt.
Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet ett fängelsestraff, skall polismyndigheten förpassa
av honom till sådan anstalt.
Författningsförslag 119
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde awiker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.
10a§
Är den skall undergå fängel-
som se genom elektronisk övervakning inte häktad, omhändertagen enligt 27 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken eller intagen i kriminalvårdsanstalt när domen får verkställas, skall Kriminalvårdsstyrelsen förelägga honom att påbörja verkställigheten i sin bostad viss dag.
Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av ett föreläggande enligt första stycket, skall han anses ha återkallat sitt samtycke till att fängelsestrafet verkställs genom elektronisk övervakning. I så fall skall vad som föreskrivs i 30 kap. 10 § första stycket andra meningen brottsbalken tillämpas.
Avger den dömde nojdförklaring, skall verkställigheten påbörjas så snart det kan ske.
10b§
Har i fall som avses i 10 § domstolen enligt 35 kap. I eller 2 § brottsbalken i domen angett att fängelsestraffet skall anses verkställt i ett sådant antal dagar att det återstår högst fyra dagar att verkställa i anstalt, får Kriminalvårdsstyrelsen besluta att den dömde skall anses vara villkorligt frigiven från strajfet.
120 F örfattningsförslag SOU 1995 :9 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om det i fall i som avses 10 a § av sådan anledning som anges i första stycket återstår högst fyra dagar att verkställa av
strajfetfårKriminalvårdsstyrelsen
besluta att domen inte skall befordras till verkställighet.
Den som skall förpassas till Den skall förpassas till som kriminalvårdsanstalt för att kriminalvårdsanstalt för un- att undergå påföljd får i anslutning dergå strajf får i anslutning härtill härtill tillfälligt förvaras i allmänt tillfälligt förvaras i allmänt häkte häkte eller polisarrest i avvaktan eller polisarrest i avvaktan på på beslut om anstaltsplacering beslut anstaltsplacering om eller eller om det behövs med hänsyn det behövs med hänsyn till om till transportförhållandena. transportförhållandena. Den som enligt 9 a§ skall förpassas till viss bostad för att undergå fängelse elekgenom tronisk övervakning får i anslutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i avvaktan på att övervakningsmyndigheten meddelar beslut enligt 30 kap. 6 § brottsbalken. Förvaringen får inte pågå längre än en vecka.
Om särskilda skäl föreligger med Om särskilda skäl föreligger med hänsyn till den dömdes hälsotill- hänsyn till den dömdes hälsotillstånd, arbets- eller utbildningsför- stånd, arbets- eller utbildningsförhållanden eller andra omständig- hållanden eller andra omständigheter, får kriminalvårdsstyrelsen heter, får Kriminalvårdsszyrelsen på ansökan av den dömts till ansökan den dömts till som av som fängelse och icke är häktad bevil- fängelse och icke häktad är beviluppskov med verkställigheten uppskov med verkställigheten under viss tid, högst sex månader under viss tid, högst månader sex från den dag då domen enligt vad från den dag då domen enligt vad
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
ovan är föreskrivet i denna lag ovan är föreskrivet i denna lag får verkställas. Föreligger får verkställas. Föreligger syn- synnerliga skäl får uppskov beviljas nerliga skäl får uppskov beviljas under ytterligare högst sex må- under ytterligare högst måsex nader. Kvinna som är havande nader. Kvinna är havande som eller ammar barn får beviljas eller barn får beviljas ammar uppskov under tid som prövas uppskov under tid prövas som skälig. skälig. Uppskov får beviljas, om det finns skälig anledning antaga att den dömde avviker. Uppkommer anledning till sådant antagande sedan uppskov beviljats, skall beslutet återkallas. Visar den dömde att han gett Visar den dömde att han gett ansökan om uppskov sist den in ansökan uppskov sist den om dag då han enligt 10 § första dag då han enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt stycket senast skulle ha inställt sig vid krirninalvårdsanstalt och sig vid kriminalvårdsanstalt eller har uppskov inte tidigare sökts i den dag då verkställigheten enligt målet, skall verkställigheten anstå 10 § skulle ha påbörjats och a i avvaktan på kriminalvårdsstyrel- har uppskov inte tidigare sökts i sens beslut. målet, skall verkställigheten anstå i avvaktan Kriminalvårdsstyrelsens beslut.
Visar den som har dömts till Visar den har dömts till som fängelse att en ansökan att fängelse ansökan om att en om att han av nåd skall befrias från han nåd skall befrias från av straffet eller få detta utbytt mot straffet eller få detta utbytt mot böter, Villkorlig dom, skyddstill- lindrigare form strajf eller en av syn eller överlämnande till sär- överlämnande till särskild vård skild vård har getts in till rege- har getts in till regeringen sist ringen sist den dag då han enligt den dag då han enligt 10 § första 10 § första stycket senast skulle stycket senast skulle ha inställt ha inställt sig vid krirninalvårds- sig vid kriminalvårdsanstalt eller anstalt, skall verkställigheten den dag då verkställigheten enligt anstå i avvaktan på regeringens 10 § skulle ha påbörjats, skall a beslut med anledning av ansök- verkställigheten anstå i avvaktan ningen. Detta gäller dock inte på regeringens beslut med om anden dömde är intagen i häkte ledning ansökningen. Detta av eller kriminalvårdsanstalt, gäller dock inte den dömde är om om nåd tidigare har sökts i målet intagen i häkte eller krirninaleller om det finns skälig anled- vårdsanstalt, nåd tidigare har om
122 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning antaga att den dömde av- sökts i målet eller det finns
om viker. skälig anledning att anta att den dömde avviker.
15§
Om fängelse börjat verkställas och högre rätt förlänger tiden, skall verkställigheten fortsätta enligt den tidigare domen till dess den dömde avger nöjdförklaring i fråga om den domen eller denna på nya annan grund får verkställas.
Om fängelse genom elektronisk övervakning har börjat verkställas och högre rätt bestämmer straffet till fängelse i anstalt, skall första stycket tillämpas på motsvarande sätt. När högre rätts dom får verkställas skall den övervakningsmyndighet som har hand om verkställigheten omedelbart befordra domen till verkställighet. Den dömde skall därvid förpassas till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet. Skall enligt 19 § tredje stycket
det av högre rätt bestämda strayfet räknas som verkställt under sådan tid att det, när domen enligt 2 eller 3 § får verkställas, inte återstår någon tid att verkställa i anstalt, skall dock Kriminalvärdsstyrelsen i stället besluta att den dömde skall anses vara villkorligt jiigiven.
Häktas den som undergår fängel- Häktas den som undergår fängelse av annan anledning än miss- se genom elektronisk övervaktanke om brott, skall verkställig- ning, skall verkställigheten avheten avbrytas. brytas. Detsamma skall gälla när den som undergår fängelse i
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
anstalt häktas av annan anledning än misstanke om brott.
19§
Vid verkställighet av fängelse Vid verkställighet av fängelse i räknas strafftiden, när den dömde anstalt räknas strafftiden, när den är häktad eller omhändertagen dömde är häktad eller omhänenligt 28 kap. 11 § tredje stycket dertagen enligt 27 kap. 15 § brottsbalken eller annan grund tredje stycket eller 30 kap. 13 § intagen i krirninalvårdsanstalt, tredje stycket brottsbalken eller från den dag då domen får verk- annan grund intagen i krimiställas och i annat fall från den nalvårdsanstalt, från den dag då dag då den dömde enligt 10§ domen får verkställas och i annat images i allmänt häkte eller fall från den dag då den dömde krirninalvårdsanstalt eller omhän- enligt 10 § intas i allmänt häkte dertages av polismyndighet för eller omhändertas av polismynförpassning. dighet för förpassning.
Vid verkställighet av fängelse
genom elektronisk övervakning
räknas strajftiden, när den dömde
är häktad i målet eller omhän-
dertagen enligt 27 kap. 15 §
tredje stycket brottsbalken, från
den dag då domen får verkställas
och i annat fall från den dag
verkställigheten påbörjas i bosta-
den. Om den dömde i fall som
avses i 9 a § andra stycket för-
passas till bostaden, skall dock
straftiden i stället räknas från
den dag då han omhändertas för
förpassning.
Tid, under vilken den dömde Tid under vilken den dömde hållits i häkte i målet eller varit har hållits i häkte i målet eller omhändertagen enligt 28 kap. varit omhändertagen enligt 27 11 § tredje stycket brottsbalken kap. 15 § tredje stycket eller 30 efter det att slutlig dom eller kap. 13 § tredje stycket brottsbeslut däri meddelades, skall balken efter det att slutlig dom räknas som tid varunder straffet eller beslut däri meddelades, verkställts. skall räknas som tid varunder
straffet verkställts. Detsamma
skall gälla i fall som avses i 15 §
124 F örfattningsförslag SOU l 995 9 l
:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
andra stycket beträffande tid
under vilken den dömde undergått
fängelse genom elektronisk över-
vakning.
Vid beräkning av strajftidens
längd inräknas inte dagen för
verkställighetens början.
För den som har börjat avtjäna För den som har börjat avtjäna fängelse viss tid skall Krirni- fängelse på viss tid skall Kriminalvårdsstyrelsen så snart det kan nalvârdsstyrelsen så snart det kan ske fastställa dagen för straffti- ske fastställa dagen för strafftidens slut. Om strafftiden över- dens slut. Om strafftiden vid stiger två månader skall styrelsen fängelse i anstalt uppgår till mer därvid även fastställa den tidigas- än tjugo dagar skall styrelsen te tidpunkt då Villkorlig frigiv- därvid även fastställa tidpunkten ning kan komma i fråga samt för villkorlig frigivning enligt 31 tidpunkten för prövotidens ut- kap. 2§ brottsbalken. I ett sågång. Är det fråga sådant dant skall styrelsen vidare
om ett fall fall som avses i 26 kap. 9 § fastställa tidpunkten för prövotiförsta stycket brottsbalken, skall dens utgång samt ange huruvida i stället den eller de dagar anges, den intagne vid frigivningen skall som är av betydelse för tillämp- ställas under övervakning. ningen av bestämmelserna om sådan frigivning, samt den straftid som då återstår.
När omständigheterna ger anledning till det, skall ett beslut enligt första stycket ändras.
Ifall som avses i 10 b § första
stycket skall prövotiden beräknas
från dagen för Kriminalvårdssty-
relsens beslut om att den dömde
skall anses vara villkorligt frigi-
ven. Ifall som avses i 15 § andra
stycket skall den i stället beräk-
nas från den tidpunkt då villkor-
lig frigivning tidigast hade kunnat
ske, om verkställigheten av straf-
fet påbörjats den dag då verk-
ställigheten av domen på fängelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genom elektronisk övervakning påbörjades.
Vid beräkning av prövotidens längd skall I9§ förde stycket tillämpas på motsvarande sätt.
Har avbrott ägt rum i verkställigheten fängelse, skall det antal dagar av avbrottet varat läggas till slutdagen.
Avbryts verkställigheten av fängelse i anstalt till följd att
av den dömde har avvikit, skall verkställigheten anses återupptagen när han inställer sig vid kriminalvärdsanstalt eller häkte eller omhändertas av polismyndighet. Som avbrott anses icke att den Som avbrott inte den
anses att som undergår fängelse häktas undergår fängelse i anstalt som med anledning av misstanke om häktas med anledning miss-
av brott. tanke brott.
om Genom beslut enligt lagen Genom beslut enligt 30 kap. 1974:203 om kriminalvård i 9 § första stycket eller 31 kap. anstalt kan bestämmas att viss tid 9 § 3 brottsbalken eller 39 § icke skall inräknas i verkställig- lagen 1974:203 kriminal-
om hetstiden. Därvid äger första vård i anstalt kan bestämmas
att stycket motsvarande tillämpning. viss tid icke skall inräknas i verkställighetstiden. Därvid skall första stycket tillämpas på motsvarande sätt.
Har villkorligt medgiven frihet Har villkorlig frihet förklarats förklarats helt eller delvis förver- helt eller delvis förverkad, skall kad, skall vad som förverkats vad förverkats
som anses som anses som nytt straff vid beräk- nytt straff vid beräkning tiden.
av ning av tiden.
126 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skall dom fängelse verkställas Skall dom fängelse i anstalt sedan den dömde börjat undergå verkställas sedan den dömde annat sådant straff men innan han börjat undergå annat sådant straff frigivits, skall strafftiderna sam- men innan han frigivits, skall manläggas för bestämmande av strafftiderna sammanläggas för slutdagen. bestämmande av slutdagen. Det-
samma skall gälla om dom på
fängelse genom elektronisk över-
vakning skall verkställas sedan
den dömde börjat undergå annat
sådant strajf men innan verkstäl-
ligheten avslutats.
26§
Om den dömde har varit intagen Om den dömde har varit intagen för verkställighet av en dom för verkställighet av en dom fängelse före den dag från vilken fängelse i anstalt före den dag strafftiden enligt l9§ skall rä- från vilken strafftiden enligt 19 § knas, får kriminalvårdsstyrelsen skall räknas, får Kriminalvårdsförordna att den tid under vilken styrelsen förordna att den tid han sålunda har varit berövad under vilken han sålunda har friheten skall inräknas i verk- varit berövad friheten skall inställighetstiden. räknas i verkställigheten.
Författningsförslag
5 Förslag till Lag om ändring i lagen 1974:203 om
kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1974:203 om kriminalvård i anstalt dels att 33, 47, 48 och 55 §§ skall upphöra att gälla, dels att 39, 43, 49 51, 54, 56 58, 60 och 61 §§ skall ha följande
- lydelse
. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tid för vistelse utanför anstalt Tid för vistelse utanför anstalt enligt ll 14§ andra stycket enligt 11 14§ andra stycket eller 32, 33, 34 eller 37 § eller eller 32, 34 eller 37 § eller enligt enligt bestämmelse som avses i bestämmelse som avses i 38§ 38 § inräknas i verkställighetsti- inräknas i verkställighetstiden, den, om inte särskilda skäl talar om inte särskilda skäl talar mot mot det. det.
Intagen skall inställas vid domstol Intagen skall inställas vid domstol eller vid nämnd som avses i 37 eller vid övervakningsnämnd om kap. brottsbalken, om domstolen domstolen eller nämnden begär eller nämnden begär det. Begär det. Begär annan myndighet att annan myndighet att intagen skall intagen skall inställas inför deninställas inför denna, prövar na, prövarKriminalvårdsstyrelsen kriminalvârdsstyrelsen om det om det skall ske. I anslutning till skall ske. I anslutning till instäl- inställelse varom nu är fråga får lelse varom nu är fråga får in- intagen tillfälligt placeras i alltagen tillfälligt placeras i allmänt mänt häkte, om det behövs av häkte, om det behövs av säker- säkerhetsskäl. hetsskäl.
Tiden för inställelse som avses i första stycket inräknas i verkställighetstiden. Detsamma gäller tid som intagen vistas utanför anstalt med stöd av 2 § lagen 1991:435 med vissa bestämmelser om internationellt samarbete brottmålsområdet.
Åtalas intagen, skall han begäran erhålla den lättnad i verkställigheten som erfordras för utförande av hans talan i målet.
128 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49§
Föreligger flera förseelser skall Bestämmelser senareläggning
om disciplinär bestrajfning bestäm- av tidpunkten för Villkorlig frigivmas gemensamt för samtliga ning beträffande intagen
en som förseelser. i väsentlig mån bryter mot vad
Genom upprepade förordnan- som gäller för verkställigheten den enligt 47§ andra stycket 2 finns i 31 kap. 3 § brottsbalken. får den tid som inte skall inrä- Föreligger det beträffande
en knas i verkställighetstiden sådan intagen inte tillräckliga överstiga, skäl att senarelägga den villkorli-
beträffande den som under- ga frigivningen får han, det
om gär fängelse i högst månad inte bedöms att han skall rätta
en sammanlagt tio dagar, sig tillsägelse, tilldelas
av en en
betrajfande den som under- varning. går fängelse i mer än en men högst fyra månader sammanlagt femton dagar samt
beträffande den som undergår fängelse på längre tid än fyra månader sammanlagt fyrtiofem dagar.
50§
Under utredningen av ett dis- Under utredningen fråga
av en ciplinärende får en intagen till- i 49 § får intagen
som avses en fälligt hållas avskild från andra tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den mån det är ound- intagna i den mån det är nödvängängligen nödvändigt för att digt för att syftet med utredningsyftet med utredningen skall inte skall äventyras. Åtgärden
en äventyras. Åtgärden får i intet får inte bestå längre än fyra fall bestå längre än fyra dygn. dygn. Kan den intagne inte hållas Kan den intagne inte hållas av- avskild på anstalten, får han skild anstalten, får han place- placeras i allmänt häkte, detta
om ras i allmänt häkte, om detta är är lämpligare än att han förs över lämpligare än att han förs över till en annan anstalt. Den intagne till en annan anstalt. Den intagne skall fâ den lättnad i avskildheten skall den lättnad i avskildheten som är möjlig. som är möjlig.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Disciplinärenden skall avgöras En fråga som avses i 49 § skall skyndsamt. Innan beslut meddelas avgöras skyndsamt. Innan beslut skall förhör hållas med den in- meddelas skall förhör hållas med tagne. Över vad förekommit den intagne. Över vad före-
som som vid förhör och annan undersök- kommit vid förhör och
annan ning skall protokoll föras. undersökning skall protokoll fö-
ras.
Frågor som avses i 33 § prövas Frågor enligt 34 § prövas den
av av kriminalvårdsnämnden. Det- övervakningsnämnd, till
vars samma gäller frågor som avses i verksamhetsområdeanstaltenhör. 34 om den intagne har dömts till fängelse i lägst två år. Övriga frågor enligt 34 § prövas av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområdeanstaltenhör.
intagen får hos kriminalvårds- En intagen får hos allmän förnämnden påkalla prövning av valtningsdomstol överklaga ett övervakningsnämndens beslut i beslut enligt 34 Att en intagen frågor som avses i 33 och 34 §§. hos allmän förvaltningsdomstol
får överklaga ett beslut som avses
i 49 § första meningen framgår
av 40 kap. 11 § första stycket
Övervakningsnämnds beslut Övervakningsnämnds beslut
enligt denna lag länder till efter- enligt denna lag gäller omedelrättelse omedelbart, om an- bart, om inte något annat förordnorlunda förordnas. nas.
130 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Mot kriminalvårdsnämndens beslut enligt denna lag får talan
föras.
Beslut enligt denna lag i andra Beslut enligt denna lag meddelas frågor än som avses i 54 56 av Kriminalvårdsstyrelsen. Be-
meddelas av kriminalvårdsstyrel- sluten gäller omedelbart, om inte sen. något annat förordnas.
Beslut i frågor på vilka första stycket är tillämpligt gäller omedelbart, om inte något annat förordnas.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan som regeringen bestämmer kan föreskriva om överflyttning till föreskriva om överflyttning till någon annan kriminalvårdsmyn- någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen dighet än Kriminalvårdsstyrelsen eller till tjänstemän inom krimi- eller till tjänstemän inom kriminalvårdenavövervakningsnämnds nalvården av Kriminalvårdsstyrelbefogenhet enligt 54 och 55 §§ sens befogenhet enligt denna lag samt av kriminalvårdsstyrelsens i andra fall än som avses i 20 § befogenhet enligt denna lag i andra stycket samt 20 a andra fall än som avses i 20§ andra stycket samt 20 a
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra beslut i andra frågor än som beslut i frågor som efter bemynavses i 54 56 §§ som efter digande enligt 60 § har meddelats
bemyndigande enligt 60 § har av en annan kriminalvårdsmynmeddelats av en annan kriminal- dighet. Den som beslutet angår vårdsmyndighet. Den som be- får påkalla styrelsens prövning av slutet angår får påkalla styrelsens ett sådant beslut, om det har gått prövning av ett sådant beslut, om honom emot. det har gått honom emot.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har till följd av en föreskrift Har någon annan kriminalenligt 60 § någon annan kriminal- vårdsmyndighet än Kriminalvårdsmyndighetänkriminalvårds- várdsstyrelsen meddelat beslut styrelsen meddelat beslut enligt enligt 31 kap. 3§ brottsbalken 47 § andra stycket 2 om discipli- om senareläggning av villkorlig när åtgärd, skall beslutet omedel- frigivning, skall beslutet omedelbart anmälas för kriminalvårds- bart anmälas för Kriminalvårdsstyrelsen. styrelsen.
Författningsförslag
6 Förslag till
Lag om ändring i passlagen 1978:302
Härigenom föreskrivs att 19 § passlagen 1978:302 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Passtillstånd fordras för den som
undergår kriminalvård i undergår kriminalvård i ananstalt, utom när påföljden är stalt, utom när strajfet är fängelse fängelse i två månader eller på kortare tid månader
än sex kortare tid, eller, om den dömde vid frigiv-
ningen kommer att vara under
tjugoett âr, fyra månader,
2. står under övervakning efter står under övervakning på dom på skyddstillsyn eller villkor- grund av övervakningsstrajf lig frigivning från fängelse. samhällstjänst, fängelse genom
elektronisk övervakning eller kon-
traktsvárd eller efter Villkorlig
frigivning från fängelse i anstalt.
Författningsförslag
7 Förslag till
Lag om ändring i bötesverkställighetslagen
1979:189
Härigenom föreskrivs att 15 och 19 §§ bötesverkställighetslagen 1979:189 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Böter inte har kunnat drivas Böter som inte har kunnat drivas som in, skall talan åklagare in, skall talan av åklagare av förvandlas till fängelse, om det är förvandlas till annat straff, om uppenbart att den bötfällde av det är uppenbart att den bötfällde tredska har underlåtit att betala av tredska har underlåtit att böterna eller om förvandling an- betala böterna eller om förvandsärskilda skäl är påkallad ling annars av särskilda skäl är nars av från allmän synpunkt. påkallad från allmän synpunkt. Är den förvandling skall ske, skyldig att betala även
bötfällde,vnär
andra böter än sådana i första stycket, skall också dessa böter som avses förvandlas. Förvandlingsstraffet skall be- Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjor- stämmas till samhällstjänst i lägst ton dagar och högst tre månader. 40 och högst 80 timmar, om den bötfällde samtycker och hinder inte föreligger. Kan förvandlingsstrajfet inte bestämmas till samhällstjänst, skall rätten bestämma strajfet till fängelse i högst tre månader, om inte annat följer av femte stycket. Härvid skall rätten, om den bötfällde samtycker och hinder inte föreligger, förordna att fängelsestrajfet skall verkställas elektronisk övervakning. genom Vid bestämmande av förvandlingsstrajj skall 33 kap. 18 § första och tredje styckena brottsbalken tilllämpas pä motsvarande sätt. Vid bedömande av om straffet skall bestämmas till kontraktsvärd skall rätten beakta hur strängt strof som annars bör
134 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
komma i fråga och omfattningen
av den planerade behandlingen.
Har någon ålagts förvandlings- Har någon ålagts förvandlingsstraff för böter och uppkommer straff för böter och uppkommer därefter fråga om förvandling därefter fråga förvandling
av om av andra böter, som ålagts innan det andra böter, ålagts innan det
som förstnämnda straffet har blivit till förstnämnda straffet blivit till fullo verkställt, skall vid det fullo verkställt, skall vid det
nya nya straffets bestämmande i möjlig straffets bestämmande i möjlig mån iakttas att straffen tillsam- mån iakttas att straffen tillsammans inte överstiger vad som inte blir strängare än det
mans skulle ha ålagts om böterna hade straff skulle ha ålagts
som om förvandlats samtidigt. Rätten får böterna hade förvandlats samtii ett sådant fall förordna att det digt. Rätten får i ett sådant fall tidigare ådömda förvandlings- förordna att det tidigare förvandstraffet skall avse även de andra lingsstraffet skall även de
avse böterna eller bestämma det nya andra böterna eller bestämma det straffet till kortare tid än som straffet till samhällstjänst
nya av anges i 15 § tredje stycket. mindre omfattning eller fängelse
på kortare tid än som anges i
Avser ett beslut om förvandling böter som har ålagts innan ett tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och framgår det inte beslutet
av att det tidigare förvandlingsbeslutet har beaktats, skall rätten, sedan besluten har vunnit laga kraft, efter anmälan åklagare ompröva det
av beslut som har meddelats senast. Därvid tillämpas första stycket.
Författningsförslag
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen 1991:2041 om särskild
personutredning i brottmål, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 6 och 9 §§ lagen 1991:2041 om särskild
personutredning i brottmål, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När det i ett brottmål för att När det i ett brottmål för straffavgöra páföljdsfrågan eller an- bestämningen eller annars behövs nars behövs en särskild utredning en särskild utredning om en om en misstänkts personliga för- misstänkts personliga förhållanhållanden eller om åtgärder som den, skall rätten inhämta yttrande kan antas bidra till att han av- från övervakningsmyndigheten. håller sig från fortsatt brottslighet, skall rätten inhämta yttrande från pivârdsmyndigheten.
Ett sådant yttrande behöver dock inte inhämtas, om den utredning som behövs ändå finns tillgänglig för rätten eller om rätten inhämtar utredningen annat sätt.
Beslut att inhämta yttrande från Beslut att inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten skall med- övervakningsmyndigheten skall delas så snart det lämpligen kan meddelas så snart det lämpligen ske. Om allmänt åtal inte har kan ske. Om allmänt åtal inte har väckts, får beslut meddelas en- väckts, får beslut meddelas endast under förutsättning att den dast under förutsättning att den misstänkte har erkänt gärningen misstänkte har erkänt gärningen eller det annars finns sannolika eller det annars finns sannolika skäl för misstanken att han har skäl för misstanken att han har begått brottet. begått brottet.
F rivårdsmyndigheten skall ombe- Övervakningsmyndigheten skall sörja den utredning som behövs ombesörja den utredning som för yttrandet. Om det behövs för behövs för yttrandet. Om det yttrandet, får fn vårdsmyndigheten behövs för yttrandet, får över-
136 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förordna en särskild personutre- vakningsmyndigheten förordna en dare att bistå med utredning. särskild personutredare bistå att med utredning. En misstänkt som inte är häk- En misstänkt inte är häksom tad är skyldig att inställa sig för tad är skyldig inställa sig för att utredning på tid och plats som utredning på tid och plats som frivårdsmyndigheten bestämmer. övervakningsmyndigheten be- Om den misstänkte uteblir, får stämmer. Om den misstänkte polismyndigheten lämna hand- uteblir, får polismyndigheten täckning för inställelsen. lämna handräckning för inställelsen.
Visar det sig under utredningen Visar det sig under utredningen att den misstänkte behöver per- att den misstänkte behöver personligt stöd eller annan hjälp, får sonligt stöd eller hjälp, får annan frivårdsmyndigheten förordna en övervakningsmyndigheten förförtroendeman för honom, om ordna förtroendeman för en han samtycker till det. Om den honom, han samtycker till om misstänkte begär det, skall för- det. Om den misstänkte begär troendemannen entledigas. det, skall förtroendemannen entledigas. Ett uppdrag som förtroendeman Ett uppdrag förtroendesom upphör när upphör när man förundersökningen avslutas förundersökningen avslutas utan att åtal väcks, utan att åtal väcks, åtalet läggs ned, 2. åtalet läggs ned, dom meddelas varigenom den dom meddelas varigenom den misstänkte frikänns eller förklaras misstänkte frikänns eller förklaras fri från påföljd eller påföljd fri från strajf eller strajj efterges, efterges, 4. dom meddelas varigenom den 4. dom meddelas varigenom den misstänkte döms till böter eller misstänkte döms till böter eller Villkorlig dom, eller prövotidsstraff, eller verkställbar dom rörande verkställbar dom rörande annan påföljd föreligger mot den annat straff eller överlämnande misstänkte. till särskild vård enligt 34 kap. föreligger mot den misstänkte.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om det behövs för yttrandet och Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot om inte särskilda skäl talar mot det, får frivårdsmyndigheten eller det, får övervakningsmyndigheten den som frivårdsmyndigheten eller den som övervakningsmynutsett att bistå med personutred- digheten utsett att bistå med ningen ta del av anteckningar och personutredningen ta del
av andra handlingar från förunder- anteckningar och andra handsökningen samt vara närvarande lingar från förundersökningen vid förhör som hålls med den samt vara närvarande vid förhör misstänkte. hålls med den misstänkte.
som
En socialnämnd skall på begäran En socialnämnd skall begäran av rätten, åklagaren eller fn- av rätten, åklagaren eller övervårdsmyndigheten lämna upplys- vakningsmyndigheten lämna ningar om den misstänkte och upplysningar om den misstänkte föreslå de åtgärder som nämnden och föreslå de åtgärder
som anser behövs för att främja hans nämnden anser behövs för att anpassning i samhället. främja hans anpassning i samhäl-
let.
I ett ärende om nåd får justitiede- I ett ärende om nåd får Justitiedepartementet och högsta domstolen partementet och Högsta domstoinhämta yttrande från pivårds- len inhämta yttrande från övermyndigheten, upplysningar från vakningsmyndigheten, upplysen socialnämnd enligt 6§ eller ningar från socialnämnd enligt
en förordna om läkarintyg enligt 6 § eller förordna om läkarintyg 7 enligt 7
F örfattningsförslag
Förslag till
9 Overvakningsförordning
Härigenom föreskrivs följande.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelser
1 §
Denna förordning avser övervak-
ning ejier dom på övervaknings-
strajf, samhällstjänst, fängelse
genom elektronisk övervakning
eller kontraktsvård samt efter
Villkorlig frigivning. Förord-
ningen innehåller även bestäm-
melser om nöjdförklaring enligt
Vad som föreskrivs i det följan-
de om övervakning efter sam-
hällstjänst, fängelse genom elek-
tronisk övervakning och kon-
traktsvård gäller även när någon
ålagts sådant strajf som förvandlingsstrajf för böter.
l8§ 2§
Chefen för en frivårdsmyndighet Chefen för en övervakningsmynskall ha tillsyn över och ansvara dighet skall ha tillsyn över och för övervakningsverksamheten ansvara för övervakningsverkinom myndighetens verksamhets- samheten inom myndighetens område. verksamhetsområde.
Frivårdsmyndigheten skall se Övervakningsmyndigheten skall till att varje övervakningsuppdrag se till att varje övervakningsblir utfört på ett tillfredsställande uppdrag blir utfört på ett tillsätt samt, med särskilt iakttagan- fredsställande sätt samt, med de av nedan angivna föreskrifter, särskilt iakttagande av nedan ge övervakaren råd och riktlinjer angivna föreskrifter, ge över-
Under nuvarande lydelse har i förekommande fall redovisats motsva-
rande bestämmelse i frivárdsförordningen 1983:250.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om hur uppdraget skall utföras vakaren råd och riktlinjer hur
om och fortlöpande lämna honom uppdraget skall utföras och fortannat biträde. löpande lämna honom
annat
biträde.
30§ 3§
Övervakningen skall fullgöras ett sådant sätt att den dömde eller hans anhöriga inte i onödan tillfogas obehag.
Villkorlig dom Näjdfärklarin g
1 § 4 §
Nöjdförklaring enligt 38 kap. 1 § Nöjdförklaring enligt 40 kap. 1 § brottsbalken avges inför den brottsbalken avges inför den domstol som har meddelat do- domstol har meddelat do-
som men, chefen för en kriminal- men, chefen för en övervakningsvårdsanstalt eller ett häkte eller myndighet, kriminalvårdsan-
en någon annan tjänsteman där som stalt eller ett häkte eller någon har förordnats att ta emot sådan annan tjänsteman där har
som förklaring. Förklaring inför förordnats att ta emot sådan annan än den domstol som har förklaring. Förklaring inför meddelat domen får inte avges än den domstol med-
annan som utan att domen eller domsbevis delat domen får inte utan
avges finns att tillgå för den som tar att domen eller domsbevis finns emot förklaringen. Innan för- att tillgå för den tar emot
som klaring lämnas, skall den dömde förklaringen. Innan förklaringen upplysas om innebörden av för- lämnas, skall den dömde upplysas klaringen. innebörden förklaringen.
om av
Anteckning om nöjdförklaring skall göras i protokollet eller upptas på annat sätt i akten i målet. Avges förklaring inför annan än den domstol som har meddelat domen, skall den som tar emot förklaringen genast underrätta domstolen om förklaringen.
140 Författningsförslag SOU 1995 9 1
:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skyddstillsyn Övervakningsstraff
2§ 5§
I en dom skyddstillsyn skall I en dom övervakningsstrajf anges vilken frivårdsmyndighet skall vilken övervaknings-
anges som skall ansvara för övervak- myndighet skall för
som ansvara ningen av den dömde. övervakningen den dömde.
av
3§ 6§
När en underrättelse om en dom När underrättelse dom
en om en på skyddstillsyn kommer till övervakningsstrajf kommer in frivårdsmyndigheten, skall myn- till övervakningsmyndigheten digheten genast vidta de åtgärder skall myndigheten genast kalla som behövs för att övervakningen den dömde till ett sammanträfansnabbt skall bli verkningsfull. de med den handläggande tjäns- Har övervakare inte förordnats i temännen. Sammanträfandet domen, skall myndigheten för- skall äga rum så snart domen i ordna övervakare. Sådant för- vad angår strajf för brottet har ordnande skall meddelas genast, vunnit laga kraft mot den dömde. om påföljden börjat verkställas, och i annat fall så snart verkställigheten skall påbörjas.
Den dömde skall i kallelsen
upplysas om möjligheten att avge
nöjdförklaring enligt 40 kap. 1 §
20 § andra stycket 7§
Vid sammantrajfande som avses i
6§ skall den dömde noggrant
upplysas om vad han har att rätta
sig efter under verkställigheten
av
strafet och om följderna av att
han begår brott eller annars
åsidosätter vad som åligger
honom. Vidare skall särskilt undersökas i Vidare skall särskilt undersövilken utsträckning frivårdsmyn- kas i vilken utsträckning övervak-
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dighetens medverkan behövs för ningsmyndighetens medverkan att förmedla stöd och hjälp enligt behövs för att förmedla stöd och 26 kap. 14 § brottsbalken. hjälp enligt 27 kap. 7§ brotts-
balken.
4§ 8§
Så snart domen i vad angår
strajjfet för brottet har vunnit laga
kraft mot den dömde skall över-
vakningsmyndigheten förordna
övervakare. Till övervakare förordnas hand- Till övervakare förordnas den läggande tjänsteman vid frivårds- handläggande tjänstemannen vid myndigheten eller annan lämplig myndigheten eller annan lämplig person. person. Den dömde bör få till-
Den dömde bör få tillfälle att fälle att yttra sig angående valet yttra sig angående valet av över- av övervakare. vakare.
19§ 9§
Frivárdsmyndigheten skall se till Övervakningsmyndighetenskall se att övervakaren snarast får reda till att övervakaren snarast får
innehållet i domen och i ett reda på innehållet i domen och i yttrande som avgetts enligt lagen ett yttrande som avgetts enligt 1991:2041 om särskild person- lagen 1991:2041 om särskild utredning i brottmål, m.m. personutredning i brottmål,
m.m.
Myndigheten skall vidare se Myndigheten skall vidare
se till att övervakaren får reda på till att övervakaren får reda på vad den dömde har att rätta sig vad den dömde har att rätta sig efter under prövotiden och följ- efter under verkställigheten och derna av att han begår brott eller följderna av att han begår brott annars åsidosätter vad som ålig- eller annars åsidosätter vad som
honom. Övervakaren skall åligger honom. ger noggrant redovisa detta för den dömde.
142 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 § första och tredje styckena 10 §
I samband med att en övervak- Så snart övervakningsmyndigning börjar skall en tjänsteman heten har inhämtat den utredning vid frivårdsmyndigheten så snart behövs för planeringen som av som möjligt och senast inom en verkställigheten och inom senast månad sammanträffa med den två veckor efter det sådant att dömde och övervakaren. Därvid Sammanträffande i 6 § som avses bör bestämmas vilket sätt och ägt skall den handlåggande rum, i vilken omfattning den dömde tjänstemannen sammanträffa med skall hålla kontakt med över- den dömde och övervakaren. vakaren, frivårdsmyndigheten Därvid bör övervakningsmyndigeller annan samt närmare om vad hetens beslut enligt 27 kap. 4 § den dömde i övrigt skall ha att brottsbalken meddelas den dömiaktta till följd av domen. de. Vidare bör bestämmas på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla kontakt med övervakaren, övervakningsmyndigheten eller annan samt närmare om vad den dömde i övrigt skall ha att iaktta till följd av domen. Vid sammanträffandet skall upprättas plan för övervakningen en som anger vilka åtgärder som skall vidtas. Planen skall omprövas så ofta det finns anledning till det.
5§ 11§
Så snart det kan ske skall fri- Så det kan ske skall översnart vårdsmyndigheten lämna över- vakningsmyndigheten lämna vakaren och den dömde med- övervakaren och den dömde delande om övervakningen enligt meddelande övervakningen om formulär som fastställs av Krirni- enligt formulär fastställs som av nalvårdsstyrelsen övervaknings- Kriminalvårdsstyrelsen övermeddelande vakningsmeddelande. . Om en annan frivårdsmyn- Om övervakningsen annan dighet har avgett yttrande enligt myndighet har avgett yttrande lagen 1991:2041 om särskild enligt lagen 1991:2041 om personutredning i brottmål, m.m. särskild personutredning i brottom den dömde, skall också den mål, den dömde, skall m.m. om myndigheten underrättas också den myndigheten underom övervakningen. övervakningen. rättas om
Författningsförslag 143
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 § 12 §
F vårdsmyndi gheten får entlediga Övervakningsmyndigheten får övervakaren och förordna någon entlediga övervakaren och förannan i hans ställe. ordna någon annan i hans ställe.
6§ l3§
F vårdsmyndi gheten får förordna Övervakningsmyndigheten får att ansvaret för övervakningen förordna att ansvaret för överskall flyttas till en annan frivårds- vakningen skall flyttas till en myndighet, om detta är motiverat annan övervakningsmyndighet, av ändrade förhållanden. om detta är motiverat av ändrade
förhållanden.
Överflyttas övervakningen, Överflyttas övervakningen, skall den frivårdsmyndighet till skall den övervakningsmyndighet vilken övervakningen flyttas, den till vilken övervakningen flyttas, dömde och övervakaren genast den dömde och övervakaren underrättas. Den myndighet som genast underrättas. Den myndighar meddelat förordnandet skall het som har meddelat förordnangenast sända en kopia av domen det skall genast sända en kopia av och övriga handlingar om den domen och övriga handlingar om dömde till den andra frivårdsmyn- den dömde till den andra överdigheten. vakningsmyndigheten.
27§ 14§
Övervakaren skall samarbeta med Övervakaren skall samarbeta med frivårdsmyndigheten och hålla övervakningsmyndigheten och myndigheten underrättad om allt hålla myndigheten underrättad av vikt rörande övervakningen. om allt av vikt rörande övervak- Han bör vidare samråda med den ningen. Övervakaren bör vidare dömdes familj och andra närstå- samråda med den dömdes familj ende för att få deras bistånd att och andra närstående för att få hjälpa och stödja den dömde. deras bistånd att hjälpa och stödja
den dömde.
Vid utgången av varannan Vid utgången av varannan månad samt annars när frivårds- månad samt annars när övervakmyndigheten begär det skall ningsmyndigheten begär det skall övervakaren avge rapport till övervakaren avge rapport till jfrivårdsmyndigheten om den övervakningsmyndigheten om den dömdes förhållanden. Övervaka- dömdes förhållanden. Övervaka-
L
T
144 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ren skall underrätta den dömde ren skall underrätta den dömde om innehållet i rapporten, innehållet i
om om rapporten, om särskilda skäl inte talar mot det. särskilda skäl inte talar mot det.
28§ 15§
Övervakaren skall regelbundet
sammanträffa med den dömde. Han skall besöka den dömde i hans hem så ofta det behövs.
29§ 16§
Om befogenhet för Övervakaren Om befogenhet för Övervakaren att meddela anvisningar, medge vad närmare skall
att ange som lättnader och vidta jämkningar gälla ifråga verkställandet
om av beträffande föreskrifter finns be- beslut enligt 27 kap. 8 § brottsstämmelser i 26 kap. 17 § och 28 balken samt att medge lättnader kap. 6 § brottsbalken. Innan och vidta jämkningar beträffande Övervakaren vidtar sådan åtgärd sådant beslut finns bestämmelser bör han samråda med den dömde, i 27 kap. 10 § brottsbalken. om det lämpligen kan ske. Innan Övervakaren vidtar sådan
åtgärd bör han samråda med den
dömde, om det lämpligen kan
ske.
Övervakaren skall till frivårds- Övervakaren
skall till övermyndigheten anmäla den åtgärd vakningsmyndigheten anmäla den som han vidtagit, om den inte är åtgärd han vidtagit, den inte
om av ringa betydelse. är av ringa betydelse.
31§ 17§
Finner Övervakaren att den döm- Finner Övervakaren att den dömde åsidosätter vad som åligger de åsidosätter vad åligger
som honom under övervakningstiden, honom under verkställighetstiden, att meddelad föreskrift bör änd- att beslut enligt 27 kap. 8§ ras, att ny föreskrift bör meddelas brottsbalken bör ändras, att nytt eller att föreskrift inte längre be- sådant beslut bör meddelas eller hövs, skall han anmäla detta till att ett sådant beslut inte längre frivårdsmyndigheten. behövs, skall han anmäla detta
till övervakningsmyndigheten.
Författningsförslag 145
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
32 § 18 §
Uppkommer grund av flytt- Uppkommer grund av flyttning eller någon annan orsak ning eller av någon annan orsak
av svårighet för övervakaren att svårighet för övervakaren att personligen utöva övervakningen, personligen utöva övervakningen, skall han genast anmäla detta till skall han genast anmäla detta till frivârdsmyndigheten. övervakningsmyndigheten.
33§ 19§
Övervakare, är handläg- Övervakare, är handläg-
som som gande tjänsteman vid frivårds- gande tjänsteman vid övervakmyndigheten, har rätt till ersätt- ningsmyndigheten, har rätt till ning fastställs regeringen ersättning som fastställs av rege-
som av eller den myndighet som rege- ringen eller den myndighet som ringen bestämmer. regeringen bestämmer.
23§ 20§
Finner frivårdsmyndigheten Finner övervakningsmyndigheten grund av rapport från övervaka- grund av rapport från över-
anmälan enligt 28 kap. 6 a § vakaren eller av annan anledning ren, tredje stycket brottsbalken eller att övervakningsnämnden bör
anledning att övervak- fatta beslut enligt brottsbalken i av annan ningsnämnden bör fatta beslut fråga som rör den dömde, skall enligt brottsbalken i fråga som övervakningsmyndigheten anmäla rör den dömde, skall frivårds- det till nämnden. myndigheten anmäla det till nämnden.
8§ 21§
När en övervakningsnämnds När en övervakningsmyndighets beslut, som får överklagas, inte eller en övervakningsnämnds har meddelats i den dömdes beslut, som får överklagas, inte närvaro, skall beslutet genast har meddelats i den dömdes skriftligen delges honom. närvaro, skall beslutet genast
delges honom skriftligen.
Frivârdsmyndigheten skall på Övervakningsmyndighetenskall
lämpligt sätt underrätta den döm- lämpligt sätt underrätta den
g
. 7
146 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
de och övervakaren om andra dömde och övervakaren andra om beslut av övervakningsnämnden beslut myndigheten eller överav än som avses i första stycket. vakningsnämnden än i som avses första stycket.
9§ 22§
I samband med att den dömde meddelas varning, skall han få ett skriftligt besked om detta. Om varningen skall delges den dömde myndighet än den av annan som har beslutat om varningen, skall beslutet och de övriga handlingar som behövs sändas till myndigheten. Så snart varningen har delgetts den dömde, skall den myndighet som har beslutat varningen underrättas om och handlingarna återställas.
l0§ 23§
Meddelas beslut att den dömde Meddelas beslut att den dömde skall omhändertas enligt 28 kap. skall omhändertas enligt 27 kap. 11 § brottsbalken genom polisens 15 § brottsbalken polisens genom försorg, skall beslutet sändas till försorg, skall beslutet sändas till polismyndigheten i den ort, där polismyndigheten i den där ort, den dömde vistas eller senast har den dömde vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. vistats eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla en anma- Beslutet bör innehålla en anmaning till polismyndigheten att ning till polismyndigheten att efterlysa den dömde, om han efterlysa den dömde, han inte om kan anträffas på annat sätt, samt kan anträffas på sätt, annat samt att omedelbart underrätta besluts- att omedelbart underrätta beslutsmyndigheten och jiivårdsmyndig- myndigheten och övervakningsheten så snart den dömde har myndigheten så den dömde snart omhändertagits. I beslutet bör har omhändertagits. I beslutet bör även erinras om att den dömde även erinras att den dömde om inte får hållas kvar längre än en inte får hållas kvar längre än en vecka på grund av beslutet. vecka på grund beslutet. av Har den dömde omhändertagits Har den dömde omhändertagits enligt 28 kap. 1 I § brottsbalken, enligt 27 kap. 15 § brottsbalken, skall frivårdsmyndigheten skynd- skall övervakningsmyndigheten samt göra den utredning om den skyndsamt göra den utredning om dömde som behövs och be- den dömde behövs och ge som ge slutsmyndigheten förslag till beslutsmyndigheten förslag till lämpliga åtgärder. lämpliga åtgärder.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Samhällstjänst
24 §
Bestämmelserna i 5 23 §§
tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den som har dömts till samhällstjänst.
25§
Sedan domen i vad angår Strap för brottet har vunnit laga kraft mot den dömde, skall övervakningsmyndigheten så snart som möjligt fastställa en plan för fullgörandet av den ålagda arbetsskyldigheten.
26§
Om den dömde återtar sitt samtycke till samhällstjänst, skall övervakningsmyndigheten genast anmäla detta till åklagaren.
27§
Finner övervakningsmyndigheten att det föreligger särskilda skäl för att ändra vad som bestämts i fråga om arbetsskyldighetens
omfattning, skall myndigheten anmäla detta till övervakningsnämnden.
148 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Fängelse genom elektronisk övervakning
28§
Bestämmelser om hur en dom på fängelse genom elektronisk övervakning skall befordras till verkställighet finns i lagen 1974:202 om beräkning av strajjtid m.m.
Övervakningsmyndigheten skall
ombesörja den utredning som behövs för planeringen av verkställigheten. Den handläggande tjänstemännen skall i samband med utredningen besöka den dömde i hans bostad.
Om den dömde sammanbor med någon, skall den handläggande tjänstemännen sammantrajfa även med denne och lämna information om den planerade verkställigheten samt undersöka om den sammanboende har några invändningar mot att verkställigheten äger rum i den gemensamma bostaden. Något sådant sammantrajfande behöver dock inte äga rum, om brottet riktat sig mot den sammanboende och verkställighet i det gemensamma hemmet på grund därav inte kan komma i fråga.
29§
Saknar den dömde bostad eller finner övervakningsmyndigheten att strajfet inte lämpligen kan verkställas i den bostad som den dömde har och kan inte heller någon annan godtagbar bostad ordnas genom den dömdes för-
Författningsförslag 149
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sorg, skall övervakningsmyndigheten anvisa honom en bostad för den tid som verkställigheten skall pågå.
30§
Saknar den dömde godtagbar sysselsättning under verkställighetstiden, skall övervakningsmyndigheten anvisa honom sådan.
31§
Innan verkställigheten påbörjas skall överväkningsmyndigheten meddela beslut enligt 27 kap. 4 § och 30 kap. 6 § brottsbalken.
I fall som avses i 9 a § lagen 1974:202 om beräkning av strajftid m.m. skall beslut som avses i första stycket i stället meddelas så snart det kan ske.
I samband med att verkställigheten påbörjas skall handläggande tjänsteman vid övervakningsmyndigheten noggrant upplysa den dömde om innebörden av beslut som avses i första stycket samt vad denne i övrigt har att rätta sig efter under verkställigheten. Han skall också upplysa den dömde om följderna av att han begår nya brott eller annars åsidosätter vad som åligger honom.
150 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
I samband med att verkställigheten påbörjas skall övervakningsmyndigheten förordna övervakare.
Till övervakare förordnas den handläggande tjänstemännen vid övervakningsmyndigheten. Om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna, kan i stället annan lämplig person förordnas till övervakare.
33§
Övervakaren skall besöka den dömde i hans hem i den utsträckning som krävs för upprätthållandet av en tillförlitlig kontroll av att den dömde iakttar vad som åligger honom under verkställigheten.
Genom övervakningsmyndighetens försorg skall under verkställi gheten fortlöpande kontrolleras att den dömde inte är påverkad av alkohol, narkotika eller något annat beroendeframkallande medel.
34§
Bestämmelserna i 12 och 13 §§, 14 § första stycket samt 18 22 skall tilllämpas på
motsvarande sätt i fråga om den som dömts till fängelse genom elektronisk övervakning.
Bestämmelserna i 23 § gäller även när omhändertagande beslutats enligt 30 kap. 13 § brottsbalken.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 §
Om befogenhet för övervakaren att ange vad som närmare skall gälla ifråga om verkställandet av beslut enligt 30 kap. 6 § brottsbalken samt att medge lättnader och vidta jämkningar beträjfande sådana beslut finns bestämmelser i 30 kap. 7 § brottsbalken. Innan Övervakaren vidtar sådan åtgärd bör han samråda med den dömde, om det lämpligen kan ske.
Övervakaren skall till
övervakningsmyndigheten anmäla den åtgärd han vidtagit, om den inte är av ringa betydelse.
36§
Om den dömde återtar sitt samtycke till fängelse genom elektronisk övervakning, skall övervakningsmyndigheten genast anmäla detta till åklagaren.
37§
Finner övervakaren att den dömde åsidosätter vad som åligger honom under verkställigheten, att ett beslut enligt 30 kap. 6§ första stycket brottsbalken bör ändras, att ett beslut enligt 30 kap. 6§ andra stycket brottsbalken bör ändras eller upphävas eller att nytt sådant beslut bör meddelas, skall han anmäla detta till övervakningsmyndigheten.
152 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kontraktsvård
38 §
Bestämmelserna i 5 9 och 11
-
23 §§ skall tilllämpas på mot- svarande sätt i fråga om den som dömts till kontraktsvård.
Vid sammantrafande som
avses i 6 § bör även bestämmas på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla kontakt med övervakaren, övervakningsmyndigheten eller annan samt vad den dömde i övrigt har att iaktta till följd av domen.
Åtgärder som anges i 6 och 7 §§ skall dock vidtas endast om det är nödvändigt med hänsyn till behandlingens utformning.
39§
Har rätten enligt 32 kap. 5 § första stycket brottsbalken förordnat att domen skall gå i verkställighet utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft, skall övervakningsmyndigheten förordna övervakare så snart underrättelse om domen kommer till myndigheten.
40§
Om den dömde återtar sitt samtycke till kontraktsvård, skall övervakningsmyndigheten genast anmäla detta till åklagaren.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 §
Finner övervakningsmyndigheten att det föreligger särskilda skäl att ändra vad som bestämts i fråga om behandlingsplanen, skall myndigheten genast anmäla detta till övervakningsnämnden.
Fängelse Fängelse i anstalt
11 § 42 §
Beslutar kriminalvårdsnämnden Ansvaret för övervakningen av eller en övervakningsnämnd den är villkorligt frigiven om som anövervakning av villkorligt frigi- kommer på den övervakningsven, skall i beslutet anges vilken myndighet har sitt verksamsom frivårdsmyndighet som skall hetsområde där den frigivne skall ansvara för övervakningen. I annat bosatt efter frigivningen vara fall ansvarar den fri- eller, detta inte kan faststälom vårdsmyndighet som har beslutat las, där han kan komma antas att om övervakning för den frigivne, vistas närmast efter frigivningen. så länge ansvaret inte har flyttats Om tvekan råder vilken övertill någon annan frivårdsmyndig- vakningsmyndighet som avses, het. avgörs frågan Kriminalvårdsav styrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, regionmyndigav heten.
12§ 43§
Tjänsteman vid frivårdsmyndig- Skall den dömde efter frigivningheten skall såvitt möjligt besöka stå under övervakning, skall en den dömde i anstalten. Om det är tjänsteman vid övervakningsmynlämpligt, bör myndigheten även digheten möjligt besöka den om genom kontakt med den dömdes dömde i anstalten. Om det är familj och andra närstående göra lämpligt, bör myndigheten även sig underrättad om sådant som kontakt med den dömdes genom kan vara av betydelse för över- familj och andra närstående göra vakningen. sig underrättad sådant om som kan vara av betydelse för övervakningen.
154 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 § 44 §
Om den som villkorligt friges Skall den dömde efter frigivningskall stå under övervakning under en stå under övervakning, skall prövotiden, skall frivårdsmyndig- övervakningsmyndigheten före heten, om möjligt före frigiv- frigivningen förordna övervakare ningen, tillställa övervakaren och samt tillställa övervakaren och den dömde övervakningsmed- den dömde övervakningsmeddelande. delande.
14§ 45§
Frivárdsmyndigheten skall hålla Övervakningsmyndigheten skall övervakaren underrättad om den hålla övervakaren underrättad om dömdes förhållanden under an- den dömdes förhållanden under staltstiden. Myndigheten skall se anstaltstiden. Myndigheten skall till att övervakaren besöker den se till att övervakaren besöker dömde i anstalten i den utsträck- den dömde i anstalten i den utning det behövs samt i övrigt sträckning det behövs samt i verka för den intagnes kontakt övrigt verka för den intagnes med övervakaren under anstaltsti- kontakt med övervakaren under den. anstaltstiden.
20 § första tredje styckena 46§
-
I samband med att en övervak- I samband med frigivningen av ning börjar skall tjänsteman den som enligt 31 kap. 7§
en vid frivårdsmyndigheten så snart brottsbalken skall stå under över-
möjligt och senast inom en vakning skall handläggande som månad sammanträffa med den tjänsteman vid övervakningsmyndömde och övervakaren. Därvid digheten så snart som möjligt och bör bestämmas på vilket sätt och senast inom två veckor sammani vilken omfattning den dömde träffa med den frigivne och överskall hålla kontakt med övervaka- vakaren. Därvid bör bestämmas
fivârdsmyndigheten eller vilket sätt och i vilken omren,
samt närmare vad den fattning den frigivne skall hålla annan om dömde i övrigt skall ha att iaktta kontakt med övervakaren, övertill följd av domen. vakningsmyndigheten eller annan
samt närmare om vad den fri-
givne i övrigt skall ha att iaktta
under prövotiden.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vidare skall särskilt under- Vidare skall särskilt undersökas i vilken utsträckning fri- sökas i vilken utsträckning övervárdsmyndighetens medverkan vakningsmyndighetens medverbehövs för att förmedla stöd och kan behövs för att förmedla stöd hjälp enligt 26 kap. 14 § brotts- och hjälp enligt 27 kap. 7§ balken. brottsbalken. Vid sammanträffandet skall Vid sammanträffandet skall upprättas en plan för övervak- upprättas en plan för övervakningen som anger vilka åtgärder ningen vilka åtgärder som anger som skall vidtas. Planen skall skall vidtas. Planen skall som omprövas så ofta det finns omprövas så ofta det finns an- anledning till det. ledning till det.
15§ 47§
Har en villkorligt frigiven person Åtgärd enligt 31 kap. 9 § brottsinte ställts under övervakning vid balken beträffande villkorligt frigivningem är frivârdsmyndig- frigiven inte ställts under som heten i den ort där den frigivne övervakning beslutas överav uppehåller sig mera varaktigt vakningsnämnden i den där ort behörig att med stöd av 26 kap. den frigivne uppehåller sig mera 11 § brottsbalken senare förordna varaktigt. Beslutar nämnden att om övervakning för tiden intill han skall ställas under övervakdess att ett år av prövotiden har ning, tillämpas 44 förflutit, om det bedöms som påkallat. Åtgärd enligt 26 kap. 18 § brottsbalken beträffande villkorligt frigiven inte som ställts under övervakning beslutas av övervakningsnämnden i den ort som har angetts nyss. Beslutar frivårdsmyndigheten eller nämnden att han skall ställas under övervakning, tillämpas 13
l6§ 48§
Förklara en övervakningsnämnd Förklarar övervakningsnämnd en villkorligt medgiven frihet helt villkorlig frihet helt eller delvis eller delvis förverkad, skall förverkad, skall nämnden genast nämnden genast sända beslutet till sända beslutet till Kriminlavârdskriminalvårdsstyrelsen. Är den Är styrelsen. den frigivne omhän-
156 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
frigivne omhändertagen enligt 26 dertagen enligt 31 kap. 13 § kap. 22 § brottsbalken, skall brottsbalken, skall beslutet i beslutet i stället sändas till den stället sändas till den myndighet myndighet som svarar för förvar- som svarar för förvaringen av ingen av den omhändertagne. den omhändertagne.
l7§ 49§
Bestämmelserna i 6 9 §§ tilläm- Bestämmelserna i 9 och 12
- pas också i fråga om den som har 22 §§ tillämpas också i fråga om villkorligt frigivits. den som har villkorligt frigivits.
Bestämmelserna i 10§ gäller Bestämmelserna i 23 § gäller även när omhändertagande har även när omhändertagande har beslutats enligt 26 kap. 22 § beslutats enligt 31 kap. 13 § brottsbalken. brottsbalken.
Övriga bestämmelser
22§ 50 §
Anhålls eller häktas den som står Anhålls eller häktas den som står under övervakning och begär han under övervakning och begär han personligt stöd eller annan hjälp, personligt stöd eller annan hjälp, som inte lämpligen kan lämnas av som inte lämpligen kan lämnas av den myndighet som svarar för den myndighet som svarar för förvaringslokalen, skall frivårds- förvaringslokalen, skall övervakmyndigheten vidta de åtgärder ningsmyndigheten vidta de åtsom behövs. gärder som behövs.
25§ 51§
Frivårdsmyndigheten skall efter Övervakningsmyndigheten skall samråd med övervakaren avge efter samråd med övervakaren yttrande om den dömdes för- avge yttrande om den dömdes hållanden under övervaknings- förhållanden under övervakningstiden, när sådant yttrande begärs tiden, när sådant yttrande begärs av domstol, nämnd som avses i av domstol, övervakningsnämnd, 37 kap. brottsbalken, åklagar- åklagarmyndighet, länsstyrelse myndighet, länsstyrelse eller eller polisstyrelse till underlag för polisstyrelse till underlag för prövning av mål eller ärende som prövning av mål eller ärende som handläggs av domstolen eller
Författningsförslag 157
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handläggs av domstolen eller myndigheten. Sådant yttrande myndigheten. Sådant yttrande skall också på begäran avges till skall också begäran avges till Justitiedepartementet, när det justitiedepartementet, när det behövs för beredningen nåde-
av behövs för beredningen av nåde- ärende. ärende.
34§ 52§
Uppgifter som enligt brottsbalken Uppgifter enligt brottsbalken
som ankommer frivårdsmyndighe- ankommer på övervakningsmynten får chefen för myndigheten digheter: får chefen för myndigöverlämna åt någon annan tjänste- heten överlämna någon annan man vid myndigheten. Vad som tjänsteman vid myndigheten. Vad har sagts nu gäller dock inte som har sagts nu gäller dock inte uppgifter som avses i 26 kap. uppgifter i 27 kap. 3 §
som avses 11 12 § första meningen eller första meningen eller 40 kap. 38 kap. 12 12 § brottsbalken.
Med de begränsningar som Med de begränsningar som följer av första stycket får chefen följer av första stycket får chefen för en frivårdsmyndighet en för en övervakningsmyndighet tjänsteman vid myndigheten en tjänsteman vid myndigheten överlämna även uppgifter som överlämna även uppgifter
som enligt denna förordning ankom- enligt denna förordning ankommer på frivârdsmyndigheten. Vad övervakningsmyndigheten.
mer som har sagts nu gäller inte upp- Vad har sagts gäller inte
som nu gifter enligt 18 § första stycket. uppgifter enligt 2 § första styck-
et.
35§ 53§
Handräckning av polismyndighet Handräckning av polismyndighet enligt 38 kap. 12 § brottsbalken enligt 40 kap. 12 § brottsbalken för att den dömde skall inställas för att den dömde skall inställas hos frivårdsmyndigheten bör hos övervakningsmyndigheten bör begäras endast när syftet med en begäras endast när syftet med
en sådan begäran inte kan nås sådan begäran inte kan nås på något annat sätt. något annat sätt.
158 Föifattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 § 54 §
Vad som föreskrivs om över- Vad föreskrivs över-
som om vakare i denna förordning gäller, vakare i denna förordning gäller, med undantag av 29 i tillämp- med undantag för 16 § och 35 liga delar också den som med i tillämpliga delar också den
som stöd av 26 kap. 12 § brottsbalken med stöd av 27 kap. 3 § eller 30 har förordnats att biträda vid kap. 2 § brottsbalken förordnats övervakningen biträdande över- att biträda vid övervakningen vakare. biträdande övervakare.
37§ 55§
De närmare föreskrifter som De närmare föreskrifter
som behövs för verkställighet av behövs för verkställighet
av denna förordning meddelas av denna förordning meddelas
av kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvårdsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den då frivårdsförordningen
, 1983:250 upphör att gälla.
Statens 1995
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
Ett renodlatnäringsförbud.N. 40.Älvsäkerhet.K.
.
Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. 41.Allmän behörighetför högskolestudier.U.
. -
Grön diesel miljö- ochhälsorisker. Fi. 42. FramtidsanpassadGotlandstrañk.K.
. -
Lângtidsutredningen1995.Fi. 43.SambandetRedovisning Beskattning.Ju.
. -
Vårdenssväraval. 44.Aktiebolagetsorganisation.Ju.
.
slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd.M.
Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrning ochrättssäkerhet
.
Obligatoriska arbetsplatskontakterför arbetslösa.A. i asylprocessen.A.
.
Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju. 47. Tvângsmedelenligt 27 och28 kap. RB
.
Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samtpolislagen.Ju.
..Översyn skattebrottslagen.Fi. 48.EG-anpassadekörkortsregler.K.
av ll. Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter. Fi.
12.Mervärdesskatt Nya tidpunkter för 50. Kunskapsläget kämavfallsomrâdet1995. M.
-
redovisningoch betalning. Fi. 5l Elförsörjning i ofred. N.
. 13.Analysav Försvarsmaktensekonomi. Fö. 52. Godtrosförvärvav stöldgods Ju.
14.Ny Elmarknad+ Bilagedel.N. 53.Samverkanför fred. Denrättsliga regleringen.Fö.
15.Könshandeln.S. 54.Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat
- 16 Socialt arbetemotprostitutioneni Sverige. S. och kommun. M.
. 17.Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.A.
18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner
19.Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi.
- 20 Utan stannarSverige.Fö. 57.Förslagomett internationelltflygsäkerhets-
. 21.Staden vattenutanvatten.Fö. universitet i Norrköping-Linköping. U.
22. Radioaktivaämnenslår ut jordbruk i Skåne.Fö. 58.Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes-
- 23. Brist pá elektronikkomponenter.Fö. roller ocharbetsfältinomsocialtjänsten.S.
24.Gasmoln lamslár Uppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi
25.Samordnadoch integreradtågtrafik på olika aspekterpå modeller, finansiering
-
Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.
26. Underhållsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B. S.
Del A och Del B. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C.
27. Regionalframtid + bilagor. C. 62.Ett renarSkane.M. 28.Lagenom vissainternationellasanktioner 63.Översynavskattereglemaför stiftelser och ideella
enöversyn. UD. föreningar. Fi.
- 29. Civilt bruk avförsvarets .Klimatförändringar i trafikpolitiken. K.
resurser-
regelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning. Ju.
30.Alkylat och Miljöklassning avbensin.M. 66. Polisensanvändningav övervakningskamerorvid
31. Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.
32. IT och verksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. 67.Naturgrusskatt,m.m. Fi.
Förslag till nyasamverkansformer.Ju. 68. IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.SB.
33 Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi.
. 34. Kompetensför strukturomvandling.A. 70.Allmänna kommunikationer for alla K.
- 35. Avgifter inom handikappomrâdet.S. 71.Behörighetoch Urval. Förslagtill nyareglerför
36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitet och högskolor. U.
-
Fi. 72. Svenskainsatserför internationell katastrof-och
37. Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag.
- 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö.
-
yrkesutbildning. U. 73. Ett aktiebolagför servicetill universitetoch
39. Somereflectionson SwedishLabour Market högskolorm.m. U.
Policy. A. 74. Lägenhetsdata.Fi.
Någrautländskaforskaressyn svensk 75. Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. A.
arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbete till invandrare.A.
Statens 1995
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
77. RösteromEU:s regeringskonferens - hearing medorganisationsföreträdare,debattörer och forskare. UD. 78.Den svenska rymdverksamheten.N. 79. Vårdnad, boendeochumgänge.JU. 80. EU om regeringskonferensen1996 - institutionernasrapporter - synpunkteri övriga medlemsländer.UD. .Ny rättshjâlpslagoch andrabestämmelserom rättsligt bistånd.Ju. 82. Finansieringslösningarför Göteborgs-och Dennisöverenskommelsema.K. EU-kandidater 12länder- somkan bli EU:s . nyamedlemmar.UD. .Kulturpolitikens inriktning. Ku. .Kulturpolitikens inriktning i korthet. Ku.
- .Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. . .Försäkringsrörelsei förändring Fi. Den brukademångfalden.Del 1+2. Jo. . .Svenskari EU-tjänst. Fi. .Kâmavfall och Miljö. M. .Ett reformeratstraffsystem.Del l-III. Ju.
Statens offentliga 1995 utredningar
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen Socialdepartementet
lT-kommissionensarbetsprogram1995-96. 68 vårdens svåraval.
slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.5
Justitiedepartementet
Könshandeln.15 Pensionsrättigheteroch bodelning.8 Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige. 16 Nya konsumentregler.l 1 Homosexuellprostitution. 17 IT och verksamhetsförnyelseinom rättsväsendet. Underhállsbidragoch bidragsförskott, Förslag till nyasamverkansformer.32 Del A och Del B. 26 Ersättning för ideell skadavid personskada.33 Avgifter inomhandikappomrädet.35 SambandetRedovisning Beskattning.43 Kompetensoch kunskapsutveckling yrkes-
- - om Aktiebolagetsorganisation.44 roller och arbetsfältinom socialtjänsten.58 Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi samtpolislagen. 47 olika aspekterpá modeller, finansiering
- Godtrosförvärvav stöldgods 52 och incitament. 59 Näringslivets tvistlösning. 65 Kvinnofrid. Del A+B. 60 Polisensanvändningav övervakningskamerorvid Dokumentationoch socialtjänstregister.86 förtmdersökning. 66 Vårdnad, boendeoch umgänge.79
Kommunikationsdepartementet
Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom rättsligt bistånd. 81 Samordnadoch integreradtågtrafik Ett reformerat straffsystem.Del I-III. 91 Arlandabananoch i Mälardalsregionen.25
Älvsäkerhet. 40
Utrikesdepartementet
FramtidsanpassadGotlandstrañk. 42 Lagenom vissa internationellasanktioner EG-anpassadekörkortsregler. 48
en översyn. 28 Klimatförändringar i trañkpolitiken. 64 - Rösterom EU:s regeringskonferens Allmänna kommunikationer för alla 70
- - hearing med organisationsföreträdare,debattörer Finansieringslösningarför Göteborgs-och och forskare. 77 Dennisöverenskommelsema.82 EU om regeringskonferensen1996
institutionernasrapporter Finansdepartementet - - synpunkteri övriga medlemsländer.80 Grön diesel miljö- och hälsorisker. 3
- EU-kandidater 12ländersomkan bli EU:s Lângtidsutredningen1995. 4
nya medlemmar. 83 Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.9
Översyn skattebrottslagen.10
av
Försvarsdepartementet
Mervärdesskatt Nya tidpunkter för- Muskövarvetsframtid. 6 redovisningoch betalning. 12 Analys av Försvarsmaktensekonomi. 13 Förmåneroch sanktioner samladredovisning.36
- en Ett säkraresamhälle.19 Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter. 49 Utan stannarSverige. 20 Förmåneroch sanktioner Staden vattenutanvatten.21 utgifter för administration.56
- Radioaktivaämnenslårut jordbruk i Skåne. 22 Översyn skattereglernaför stiftelser och ideella
av Brist på elektronikkomponenter.23 föreningar. 63 Gasmolnlamslár Uppsala.24 Naturgrusskatt,m.m. 67 Civilt bruk av försvarets Betaltjänster.69
resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. 29 Lägenhetsdata.74 Samverkanför fred. Den rättsliga regleringen.53 Försäkringsrörelsei förändring 87 Svenskainsatserför internationellkatastrof-och Svenskari EU-tjänst. 89 flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. 72
Statens 1995
offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Utbildningsdepartementet Miljödepartementet
Yrkeshögskolan Kvalificeradeftergymnasial Alkylat och Miljöklassning av bensin. 30
yrkesutbildning. 38 Ett vidareutvecklarmiljöklassystemi EU. 31 Allmän behörighetför högskolestudier.41 Grundvattenskydd.45 Förslagomett internationelltflygsäkerhets- Kunskapslaget kärnavfallsområdet1995.50 universiteti Norrköping-Linköping. 57 Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat
- Behörighetoch Urval. Förslagtill nyaregler för och kommun. 54 antagningtill Universitetoch högskolor, 71 Ett renatSkåne.62 Ettaktiebolagför servicetill universitetoch Kärnavfall och Miljö. 90 högskolormm. 73
Jordbruksdepartementet Den brukademångfalden.Del 1+2. 88
Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsföretag Enny möjlighet för arbetslösa.2 Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa,7 Kompetensför strukturomvandling.34 Somereflectionson SwedishLabour Market Policy. 39 Någrautländskaforskaressyn svensk arbetsmarknadspolitik.39 Effektivare styrningoch rättssäkerhet i asylprocessen.46 Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.55 Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. 75 Arbete till invandrare.76
Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. 18 Vårt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.37 Kulturpolitikens inriktning. 84 Kulturpolitikens inriktning i korthet. 84
- Tjugo ârs kulturpolitik 1974-1994.85
Näringsdepartementet Ett renodlatnäringsförbud.1 Ny Elmarknad+ Bilagedel.14 Elförsörjning ofred.i 51 Den svenskaRymdverksamheten.78
Civildepartementet
Regionalframtid + bilagor. 27 Myndighetsutövningvid medborgarkontor.61
Del 2 s. 3Till Statsrådet och chefen för
Justitiedepartementet
Genom beslut den 15 april 1992 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Justitiedepartementet att tillkalla kommitté med högst sju en ledamöter med uppdrag att göra översyn vissa frågor rör en av som påföljdssystemet. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 30 april 1992 chefsrådmannen Axel Lundquist ordförande i kommittén som samt den 20 maj 1992 som övriga ledamöter nuvarande generaldirektören Britta Bjelle, riksdagsledamoten Sigrid Bolkéus, ingenjören Kjell Eldensjö samt riksdagsledamöterna Ingbritt Irhammar, Göran Magnusson och Jerry Martinger. Som ytterligare ledamöter förordnades den 21 december 1992 dåvarande riksdagsledamoten Karl Gustaf Sjödin och den 15 januari 1993 socialsekreteraren Birgitta Rasmussen. Axel Lundquist avled i september 1993. Till ordförande förny ordnades den 7 oktober 1993 hovrättslagmannen Erland Aspelin. Den 24 oktober 1994 entledigades Jerry Martinger och förordnades riksdagsledamoten Gun Hellsvik som ledamot. Den 14 november 1994 entledigades Karl Gustaf Sjödin. Samma dag förordnades riksdagsledamoten Kia Andreasson som ledamot. Att som sakkunniga delta i kommitténs arbete förordnades den 20 maj 1992 krirninalvårdsdirektören Gunnar Engström, professorn Madeleine Leijonhufvud, numera hovrättslagmannen Staffan Levén, distriktsåklagaren Jerry Ruijsenaars och advokaten Ulf Strandmark. Som ytterligare sakkunniga förordnades den 8 januari 1993 departementsrädet Fredrik Wersäll, den 11 januari 1993 filosofie doktorn Jan Andersson, den 7 oktober 1993 lagmannen Sigurd Heuman och den 17 maj 1994 numera hovrättsrädet Martin Borgeke. Som sekreterare kommittén har Martin Borgeke tjänstgjort under tiden den 1 maj 1992 den l juni 1994. Hovrättsassessorn Mats Loberg har tjänstgjort som biträdande sekreterare under tiden den 1 juni 1992 den 1 juni 1994 och sedan sistnämnda datum sekreterare. Under som tiden den 1 januari 31 mars 1993 har hovrättsassessorn Ylva Norling - Jönsson tjänstgjort som biträdande sekreterare. Bob Nilsson Hjorth har tjänstgjort som biträdande sekreterare under tiden den 1 juni 31 december 1993 och alltsedan den 15 juni 1994. Kommittén har antagit namnet Straffsystemkommittén Ju 1992:07. Kommittén överlämnar härmed sitt betänkande Ett reformerat straffsystem. Ledamöterna Britta Bjelle och Gun Hellsvik har avgett reservationer. Särskilda yttranden har avgetts av ledamöterna Kia Andreasson och Kjell
Del 2 s. 4Eldensjö samt av sakkunniga Madeleine Leijonhufvud. I övrigt är betänkandet enhälligt.
Utredningsuppdraget är härmed slutfört. Stockholm i oktober 1995
Erland Aspelin
Kia Andreasson Britta Bjelle Sigrid Bolkéus Kjell Eldensjö Gun Hellsvik Ingbritt Irhammar Göran Magnusson Birgitta Rasmussen
/Mats Loberg
Bob Nilsson Hjorth
Del 2 s. 5Innehåll
Del I
Sammanfattning 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Författningsförslag 29
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken 29
. . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 104
. . . . . . . . 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1946:804
om
införande av nya rättegångsbalken 114
. . . . . . . . . . . . . . . 4 Förslag till lag om ändring i lagen 1974:202
om
beräkning av strafftid 115
m.m.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Förslag till lag ändring i lagen 1974:203
om om
kriminalvård i anstalt 127
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Förslag till lag ändring i passlagen 1978:302 132
om
. . . . . 7 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen
1979:189 133
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:2041
om
särskild personutredning i brottmål, 135
m.m
. . . . . . . . . . . . 9 Förslag till övervakningsförordning 138
. . . . . . . . . . . . . . .
Del
Förkortningar 11
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
A Bakgrund och allmänna överväganden
1 Inledning 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 24
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2 Pâföydssystemet i stora drag 27
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 De olika påföljdernas innehåll 27
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Valet mellan de olika påföljderna 29
. . . . . . . . . . . . . . . .
Del 2 s. 63 Brottsutvecklingen och påföljdemas användning 33 . . . . . . . 3.1 Brottsutvecklingen 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Påföljdernas användning 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4 Allmänna överväganden om straffsystemet 39 . . . . . . . . . . . 4.1 Bakgrund 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Inledning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Ett straffsystem växer fram 41 . . . . . . . . . . . . . 4.1.3 Straffteorier 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.4 Straffrättsskolor 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.5 Brottsbalkens påföljdssystem och kritiken mot
detta 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.6 Det nuvarande påföljdssystemet 47 . . . . . . . . . . . 4.2 Grundläggande principer för ett straffsystem 52 . . . . . . . . . 4.2.1 Inledning 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Allmänna krav ett straffsystem 54 . . . . . . . . . . 4.2.3 Humanitet i systemet 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Målsättningar med en reform 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
B Straffsystemets uppbyggnad
5 Alternativen till fängelse 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Vilka alternativ till fängelse bör ingå i straffsystemet 61 . . . 5.1.1 Direktiven 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 överväganden och förslag 62 . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Bör villkorligt fängelse införas 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Inledande synpunkter 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Direktiven 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Frågans tidigare behandling 73 . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 överväganden och förslag 81 . . . . . . . . . . . . . .
6 Straffbestämningsprinciper 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Direktiven 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Gällande rätt 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Allmänt regelsystemets konstruktion 94 om . . . . . . 6.2.2 Påföljdernas inbördes stränghet 95 . . . . . . . . . . . 6.2.3 Straffskalorna 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Straffvärde 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.5 Gärningsmannens tidigare brottslighet 99 . . . . . . . 6.2.6 Hänsynstagande till vissa omständigheter vid
sidan brottets Straffvärde 99 om . . . . . . . . . . . . . 6.2.7 Påföljdseftergift 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.8 De grundläggande principerna för pâföljds-
bestämningen 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.9 Särskilt ungdomar 103 om . . . . . . . . . . . . . . . . .
Del 2 s. 76.2.10 Psykisk störning 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.11 Villkorlig dom 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.12 Skyddstillsyn 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.13 samhällstjänst 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2. 14 Kontraktsvård 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Frågans tidigare behandling, m.m. 111 . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Bakgrunden till 1989 års reform 111 . . . . . . . . . . . 6.3.2 Kritik som framförts mot de nuvarande
reglerna 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 överväganden och förslag 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Allmänt om inriktningen förslagen 113 . . . . . . . 6.4.2 Straffbestämningsreglernas struktur 116 . . . . . . . . . 6.4.3 Brottets straffvärde 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.4 Omständigheter vid sidan av brottets straff-
värde samt straffeftergift 121 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.5 Straffens inbördes stränghet 126 . . . . . . . . . . . . . 6.4.6 Kriterierna för val mellan fängelse och till
fängelse alternativa straff 128 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.7 Kriterierna för val mellan prövotidsstraff
och övervakningsstraff 142 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.8 Närmare om kriterierna för val av samhälls-
tjänst 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.9 Valet mellan olika former av fängelsestraff 155 . . . . 6.4.10 Närmare om kriterierna för val av kontrakts-
vård 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.l1 Straffmätning inom ramen för de till fängelse
alternativa straffen 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.12 Särskilt om valet av straff för unga 165 . . . . . . . . . 6.4. 13 De särskilda skälen för skyddstillsyn i nu-
varande 30 kap. 9 § BrB 167 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.l4 Utdömande av mer än ett straff m.m. 169 . . . . . . .
Verkan av tidigare brottslighet 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Direktiven 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande rätt 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Allmänt om återfall 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Återfallets betydelse för pâföljdsvalet 175 . . . . . . . 7.3.3 Återfallets betydelse vid straffmätningen 176 . . . . . . 7.3.4 Återfallets betydelse för förverkande av
Villkorlig frihet 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Frågans tidigare behandling 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Överväganden och förslag 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.1 Allmänt om synen återfallets betydelse
för straffbestämningen 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.2 Återfallets betydelse för valet straff 185 av . . . . . . .
Del 2 s. 87.5.3 êlterfalletsbetydelse för straffmätningen 189 . . . . . 7.5.4 Aterfallets betydelse för förverkande villav korlig frihet 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
C Straffens innehåll
8 Böter 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Direktiven 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Gällande rätt, m.m. 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Betalningsfrekvensen 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Böter i stället för andra straff 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Frågans tidigare behandling 200 . . . . . . . . . . . . . 8.4.2 överväganden och förslag 201 . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Böter i kombination med andra straff 207 . . . . . . . . . . . . . 8.5.1 Frågans tidigare behandling 207 . . . . . . . . . . . . . 8.5.2 överväganden och förslag 208 . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Åtgärder för säkerställande att böter betalas 210 av . . . . . . . . . 8.6.1 Frågans tidigare behandling, m.m. 210 . . . . . . . . . 8.6.2 Överväganden och förslag 210 . . . . . . . . . . . . . .
9 Prövotidsstrajj 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Direktiven 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Gällande rätt 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Det nuvarande tillämpningsområdet för
Villkorlig dom, m.m. 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Innehållet i påföljden, 214 m.m. . . . . . . . . . . . . . 9.3 Frågans tidigare behandling 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 överväganden och förslag 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.1 Straffets benämning 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.2 Allmänna utgångspunkter för prövotids-
straffets utformning 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.3 Prövotidsstraffets grundläggande innehåll 219 . . . . . 9.4.4 Prövotidens längd 220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.5 Beslut angående vad den dömde skall iaktta
under prövotiden, m.m 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.6 Reaktionen vid misskötsamhet 224 . . . . . . . . . . . .
10 Övervakningsstraf 225
Del 2 s. 8. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Direktiven 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Gällande rätt 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Det nuvarande tillämpningsområdet för
skyddstillsyn, m.m. 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Innehållet i påföljden, m.m. 226 . . . . . . . . . . . . . 10.3 Frågans tidigare behandling 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 överväganden och förslag 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Del 2 s. 910.4.1 Straffets benämning 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.2 Allmänna utgångspunkter för övervaknings-
straffets utformning 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
I0.4.3 Övervakningsstraffets grundläggande
innehåll 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.4 Verkställighetstiden 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.5 Förordnande övervakare, personutredning, av
m.m. 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.6 Beslut angående vad den dömde skall iaktta
under verkställigheten 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.7 Kontrollen beslut vad den dömde skall av om iaktta under verkställigheten 243 . . . . . . . . . . . . . 10.4.8 Reaktionen vid misskötsamhet 244 . . . . . . . . . . . . 10.4.9 Övervakningsstraff i kombination med annat
straff 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11 Samhällstjänst 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Direktiven 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Gällande rätt 250 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.1 Allmänt om samhällstjänst 250 . . . . . . . . . . . . . . 11.2.2 Något om tillämpningsområdet 250 . . . . . . . . . . . 11.2.3 Påföljdens konstruktion 251 . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.4 Förfarandet före samhällstjänstdom 252 en . . . . . . 11.2.5 Arbetsplatser och arbetsuppgifter 252 . . . . . . . . . . 1l.2.6 Reaktionen vid brott mot föreskrifter 253 . . . . . . . 11.3 Frågans tidigare behandling 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Utländsk rätt 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Erfarenheter från försöksverksamheten 255 . . . . . . . . . . . . 11.6 överväganden och förslag 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.1 Alternativstraff skall 255 anges . . . . . . . . . . . . . . 11.6.2 Antalet timmar samhällstjänst 257 . . . . . . . . . . . . 11.6.3 Kravet samtycke behålls 259 . . . . . . . . . . . . . 11.6.4 Ansvaret för och tillgången samhälls-
tjänstplatser 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.5 Närmare om verkställigheten 267 . . . . . . . . . . . . 11.6.6 Reaktioner vid misskötsamhet 269 . . . . . . . . . . . .
12 Fängelse genom elektronisk övervakning 271 . . . . . . . . . . . . 12.1 Direktiven 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Frågans tidigare behandling 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Olika tekniska hjälpmedel vid intensivövervakning 272 . . . . . 12.4 lntensivövervakning med elektroniska hjälpmedel i
andra länder 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.1 Förenta staterna 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.2 lntensivövervakning med elektroniska hjälp-
medel utanför Förenta staterna 280 . . . . . . . . . . .
Del 2 s. 1012.5 Försöksverksamheten 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.1 Inledning 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.2 Bakgrund 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 3 Förutsättningar för intensivövervakning, . m.m. 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125.4 Förfarandet före verkställighet utanför
anstalt 284 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.5 Verkställighetsinnehållet 285 . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.6 Reaktionen vid misskötsamhet, m.m. 288 . . . . . . . 12.5.7 Brottsförebyggande rådets utvärdering av
försöksverksamheten 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 övervägande och förslag 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6.1 Förutsättningarna för fängelse genom elek-
tronisk övervakning 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12.6.2 Övervakningsmyndigheten handhar verk-
ställigheten 294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6.3 Straffets grundläggande innehåll, m.m. 295 . . . . . . l2.6.4 Närmare om verkställighetsinnehållet 296 . . . . . . . . 12.6.5 Verkställighetstidens längd, m.m. 300 . . . . . . . . . . 12.6.6 Reaktionen vid misskötsamhet, m.m. 305 . . . . . . .
13 Kontraktsvård 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Direktiven 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Gällande rätt 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.1 Allmänt kontraktsvård 307 om . . . . . . . . . . . . . . 13.2.2 Något om tillämpningsområdet 307 . . . . . . . . . . . 13.2.3 Påföljdens konstruktion 308 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.4 Förfarandet före en kontraktsvårdsdom 309 . . . . . . 13.2.5 Behandlingen och behandlingsplanen 310 . . . . . . . . 13.2.6 Reaktionen vid brott mot föreskrifter 311 . . . . . . . . 13.2.7 Kostnadsansvarets fördelning 312 . . . . . . . . . . . . . 13.3 Frågans tidigare behandling 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Erfarenheter av kontraktsvården 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5 överväganden och förslag 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.1 Alternativstraff skall anges 314 . . . . . . . . . . . . . . l3.5.2 Planeringen före huvudförhandlingen 315 . . . . . . . . 13.5.3 Utformningen kontraktsvård 316 av . . . . . . . . . . . 135.4 Reaktionen vid misskötsamhet 318 . . . . . . . . . . . . 13.55 Åtgärder för att säkerställa de praktiska möj-
ligheterna till kontraktsvård 319 . . . . . . . . . . . . .
14 Villkorlig jiigivning, 325 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Direktiven 325 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Gällande rätt 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.2.1 Inledning 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.2 Villkorlig frigivning 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Del 2 s. 11ll
14.2.3 Frigivningspermission 333
. . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.4 Disciplinär bestraffning 333
. . . . . . . . . . . . . . . . 14.3 Frågans tidigare behandling 335
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 Utländsk rätt 336
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5 överväganden och förslag 336
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5.1 Bör systemet med Villkorlig frigivning be-
hållas 336
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5.2 Vilka regler bör gälla för bestämmandet av
frigivningstidpunkten 339
. . . . . . . . . . . . . . . . . l4.5.3 Vilken eller vilka kvotdelar bör användas 347
. . . . l4.5.4 Minimitiden och vissa andra undantag från
reglerna om villkorlig frigivning 350
. . . . . . . . . . l4.5.5 Särskilda regler för vissa kategorier intagna 358
. . . 14.5.6 Prövotiden efter Villkorlig frigivning 364
. . . . . . . . l4.5.7 Övervakning efter Villkorlig frigivning 366
. . . . . . . l4.5.8 Reaktioner vid misskötsamhet och vid ny
brottslighet efter Villkorlig frigivning 370
. . . . . . . . 14.5.9 Beslutsordningen i fråga om Villkorlig fri-
givning 372
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5. 10 Övergången till vistelse utanför anstalt 375
. . . . . . .
D Övrigt
15 Följdändringar 381
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Allmänt 381
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Närmare om reglerna för särskild personutredning
ibrottmål 381
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.l Den nuvarande ordningen 382
. . . . . . . . . . . . . . 15.2.2 Konsekvenserna av vårt förslag 385
. . . . . . . . . . .
16 Genomförandet av förslaget 391
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Kostnader 391
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.1 Inledande synpunkter 391
. . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.2 Alternativen till fängelse i anstalt och
kriterierna för straffbestämningen 392
. . . . . . . . . 16.l.3 Villkorlig frigivning 397
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.4 Resultatet av beräkningarna 397
. . . . . . . . . . . . . 16.2 Ikraftträdande 398
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.l Tidpunkten för ikraftträdandet 398
. . . . . . . . . . . .
16.2.2¶Övergångsbestämmelser 399
Del 2 s. 11. . . . . . . . . . . . . . . .
17 Författningskømmentar 401
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 401
. . . . . . . . . 17.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 483
. . . . . . 17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1946:804 om
Del 2 s. 12införande av nya rättegångsbalken 487
. . . . . . . . . . . . . . . 17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1974:202 om
beräkning av strafftid m.m. 487
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1974:203 om
kriminalvård i anstalt 496
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.6 Förslaget till lag om ändring i passlagen 1978:302 498
. . . . 17.7 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighets-
lagen 1979:189 499
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:2041 om
särskild personutredning i brottmål, m.m. 500
. . . . . . . . . . 17.9 Förslaget till övervakningsförordning 502
. . . . . . . . . . . .
E Reservationer, m.m.
Särskilt yttrande av Kia Andreasson 519
. . . . . . . . . . . . . . . . . . Reservation av Britta Bjelle 520
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av Kjell Eldensjö 521
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reservation av Gun Hellsvik 523
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av Madeleine Leijonhufvud 528
. . . . . . . . . . . . .
Del III
Bilaga 1 Påföljdssystemets uppbyggnad frågans tidigare
-
behandling ll
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Utländsk rätt, konventioner, m.m. 21
. . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Betalningsfrekvensen vid böter Riksskatteverkets
-
undersökning 55
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Icke frihetsberövande påföljder frågans tidigare
-
behandling 59
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5 Utdrag BRÅ PM 1994:3, Samhällstjänst
ur som
alternativ till fängelse Tommy Andersson och
Lars Alexandersson 101
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 6 Intensivövervakning med elektronisk kontroll de
-
först sju månaderna Jan Andersson och Gabriella
Roupé 111
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 7 Erfarenheter av kontraktsvården 135
. . . . . . . . . . . . . . Bilaga 8 Allmänna råd från Kriminalvårdsstyrelsen,
ARK 1993:1 139
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 9 Villkorlig frigivning frågans tidigare behandling 153
- . . . . Bilaga 10 Villkorlig frigivning utländsk rätt 215
- . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 11 Övergångsbestämmelser 227
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 12 Återfall i brott Jan Andersson 231
. . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 13 Påföljdsutredningen Några tankar rörande
-
de icke frihetsberövande påföljderna 259
. . . . . . . . . . . .
Del 2 s. 13Sammanfattning 13
Sammanfattning
Bakgrund
Brottsbalken innehöll när den trädde i kraft år 1965 ett påföljdssystem som till stora delar byggde på andra idéer än de präglade den gamla
som strafflagen. Tyngdpunkten vid påföljdsbestämningen blev välja
nu att en påföljd som tillgodosåg den tilltalades behov vård och behandling i
av det enskilda fallet. Valet skulle grundas på prognostisk bedömning
en av detta vårdbehov, hur stort det och hur det lämpligen borde mötas.
var Den brottsliga gärningen och dess straffvärde sköts därmed i bakgrunden och tillmättes i många fall liten betydelse när det gällde det straffrättsliga ingripandet.
Redan i samband med tillkomsten brottsbalken fanns kritik be-
av mot handlingstanken. Denna kritik växte sig sedan allt starkare. Den fick stöd i forskningsrapporter som visade att de behandlingsinriktade påföljderna inte gav de förväntade resultaten. Man kunde också påvisa
att det faktiskt inte var möjligt att med någon större säkerhet ställa prognoser i enskilda fall. Ett byggde behandlingstanken
system som framstod därför allt mer som inkonsekvent och orättvist saknade
samt trovärdighet.
Kritiken kom till samlat uttryck i rapporten Nytt straffsystem l977:7, presenterades arbetsgrupp inom BRÅ. I
som av en rapporten skisserades också en annan ordning grundades bl.a. sådana
som principer som att man inte straffas för att behöver vård därför
man utan att man har begått ett brott samt att straffet skall förutsebart och stå
vara i rimlig proportion till brottet. Arbetsgruppens betonande rättvisa,
av förutsebarhet, likhet inför lagen och krav på proportionalitet mellan brott och straff blev vägledande för den fortsatta straffrättspolitiken. Uppgiften att föreslå förändringar det straffrättsliga påföljdssystemet lades
av därefter på Fängelsestraffkommittén och Frivårdskommittén. I sitt betänkande Påföljd för brott SOU 1986:13-15 förordade Fängelse-
straffkommittén bl.a. nya regler för straffmåtning och påföljdsval. Dessa förslag ledde till lagstiftning år 1989. Därigenom fördes de
nya kriminalpolitiska idéerna i BrB. Ändringarna emellertid inte
var heltäckande och delar av påföljdssystemet kom fortfarande präglas
att av behandlingstanken.
Frivårdskommitténs huvuduppgift att finna effektiva alternativ till
var frihetsstraff. Kommitténs arbete resulterade bl.a. i kontraktsvård
att
Del 2 s. 1414 Sammanfattning
infördes möjlig föreskrift vid skyddstillsyn. År 1989 påbörjades
som en också försök med samhällstjänst. Även samhällstjänst, fort-
ett som farande är föremål för en försöksverksamhet, kan meddelas som en föreskrift vid skyddstillsyn.
Vårt uppdrag har varit att göra en genomgripande översyn av BrB:s påföljdssystem. Därvid har vi tagit avstånd från den behandlingstanke och det prognostänkande som tidigare präglade detta system. Vi har ansett det vara ett övergripande mål att se till att påföljdssystemet tillgodoser de krav proportionalitet, rättvisa, klarhet, förutsebarhet och konsekvens som måste ställas samt att det präglas av humanitet. En utgångspunkt har således varit att fortsätta den väg som stakades ut genom 1989 års påföljdsbestämningsreform.
Givetvis är det angeläget att påföljdssystemet är utformat på ett sådant sätt att brottslighet motverkas. Därför måste allmänpreventiva överväganden beaktas. Vi att detta skall ske lagstiftningsnivå, t.ex.
menar
krirninalisering. Någon gång kan det också finnas skäl för vid beslut om Högsta domstolen att vid sin prejudikatbildning beakta allmänpreventiva skäl. Vid bestämmandet av straff i det enskilda fallet, dvs. vid val av straff och vid straffmätningen, bör dock i övrigt inga allmänpreventiva överväganden göras domstolarna. Detta hänger samman bl.a. med att
av enskilda domar som regel antas sakna allmänpreventiv betydelse.
Ett viktigt mål för en reform av straffsystemet är att skapa ett sammanhållet system med olika straff vilkas användning i det enskilda fallet styrs av samma typ av kriterier.
Att minska användningen fängelsestraff är ett annat viktigt mål.
av Fängelse är ett straff som allmänt sett har negativa effekter den som drabbas det. Inlåsningen innebär att den dömde isoleras, anstaltsan-
av
och många gånger får svårt att återgå till ett normalt samhällsliv. passas Fängelse är också från samhällsekonomisk synpunkt mycket dyrt. För användning fängelse anförs ofta allmänpreventiva skäl eller in-
av kapaciteringsskäl. Det finns dock inga belägg för att fängelse generellt sett skulle ha bättre allmänpreventiva verkningar än andra straff Under-
. sökningsresultat visar också att inkapaciteringseffekterna av fängelse är blygsamma. Det krävs avsevärd ökning fängelseanvändningen om
en av man skall nå annat än marginella resultat.
Under lång tid har det funnits en ambition att minska användningen
fängelse. Utvecklingen har emellertid gått i motsatt riktning, även om av antalet fängelsestraff under år 1994 sjönk något jämfört med föregående år. Det krävs enligt vår bedömning kraftfulla åtgärder, om målsättningen att påtagligt minska åtminstone de korta fängelsestraffen skall nås. Detta förutsätter att man kan anvisa bärkraftiga alternativ till fängelse. Men minst lika viktigt är att det i lagstiftningen finns tydliga kriterier som klargör i vilka situationer domstolen skall använda de olika straffen. Särskilt försöksverksamheten med samhällstjänst har visat behovet av sådana. Trots att inställningen till samhällstjänsten genomgående är positiv har samhällstjänst använts i liten omfattning.
Del 2 s. 15Sammanfattning 15
Alternativen till fängelse kap. 5
En förutsättning för att det skall vara möjligt att nedbringa antalet fängelsestraff är således att det finns bärkraftiga alternativ till fängelse. Vårt förslag innebär att straffsystemet liksom nu bör erbjuda domstolarna möjligheter att döma både till straff verkställs med kontroll i
som frihet och till straff som saknar detta inslag. Vidare bör samhällstjänst och elektronisk övervakning införas som självständiga straff i det ordinarie straffsystemet. Också kontraktsvård bör utformas som ett självständigt straff. Genom de olika alternativen till fängelse kan man åstadkomma reaktioner som såväl allmänheten som de dömda kan uppfatta som så ingripande att de kan jämföras med även en längre tids fängelsestraff. Samtidigt blir straffsystemet humanare. Dessutom kan betydande samhällsekonomiska besparingar göras.
När det gäller straffsystemets uppbyggnad måste en grundläggande regel vara att systemet tillgodoser berättigade krav på klarhet och enkelhet. Man kan generellt tycka att ett system, som anvisar många olika straff på olika nivåer och med olika grader av tvång, kan verka komplicerat. Det förutsätts nämligen att man bestämmer kriterier för tillämpningen av de olika straffen och reglerar hur straffen skall förhålla sig till varandra. En tanke som därför har förts fram har varit att
man bara skall ha två straff i systemet, nämligen fängelse och böter. Det skulle dock inte vara nödvändigt att i varje särskilt fall låta ett fängelsestraff i verkställighet. I stället kunde man döma till villkorligt fängelse. Verkställigheten skulle därmed kunna anstå, om den dömde underkastade sig vissa ingripanden i frihet, t.ex. övervakning,
samhällstjänst eller elektronisk övervakning.
Vi har under utredningsarbetet ingående diskuterat ett sådant straffsystem. Man kan likna det vid en "hatt" som träs över de icke frihetsberövande straffen medan fängelse och böter står kvar utanför "hatten". När domstolen dömde till fängelse skulle den samtidigt bestämma, om straffet skulle vara villkorligt och i så fall vilka ingripanden i frihet som den dömde under en viss bestämd prövotid skulle underkastas. Bröt den dömde mot de villkor som gällde under prövotiden, skulle fängelsestraffet i princip i verkställighet.
En ordning av detta slag, som mycket påminner den
om som tillämpades den gamla strafflagens tid, kan vid ett första påseende förefalla bestickande enkel, lättöverskådlig och värd att pröva. När det gäller att se hur "hattmodellen" skulle komma att fungera i praktiken uppkommer dock en rad skäl som talar mot den.
Man kan till en början fråga sig, om det verkligen är nödvändigt att i alla fall, där varken brottets straffvärde eller art eller återfallssituationen talar för fängelse, likväl döma till detta straff. För den som för första gången och kanske aldrig mer gör sig skyldig till brott av inte
Del 2 s. 1616 Sammanfattning
alltför allvarlig beskaffenhet, förefaller fängelse vara ett alltför drastiskt straff, låt vara att det kan bli villkorligt.
För att straffsystemet skall uppfattas som trovärdigt måste man hålla fast vid kravet att den som inte uppfyller de villkor som bestämts för prövotiden får underkasta sig det utmätta straffet. Eftersom återfallsfrekvensen är och även i framtiden kan förväntas vara förhållandevis hög, kommer detta i praktiken innebära att "hattmodellen" leder till ett ökat bruk av fängelse i anstalt. Inte minst för de yngre lagöverträdarna skulle den innebära en kortare väg mot fängelse. Detta är ett ytterligare skäl som talar mot att införa en sådan form av villkorligt fängelse.
Det förhåller sig inte heller så att villkorligt fängelse enligt denna modell blir så enkelt och lättöverskâdligt som det vid ett första påseende kan förefalla. Avsikten är att "hatten" skall rymma alla de icke frihetsberövande straff som kan vara alternativ till fängelse. Domstolen kan alltså inte nöja sig med att döma till villkorligt fängelse utan måste bestämma vilken annan reaktion som skall ersätta straffet under prövotiden. Skall domstolen förordna om övervakning, samhällstjänst eller elektronisk övervakning Och vad bör närmare gälla för verkställigheten Hur skall de olika formerna av villkorligt fängelse förhålla sig till varandra Hur skall domstolen förfara om den dömde missköter sig
skall detta alltid leda till ovillkorligt fängelse eller skall man i vissa fall kunna "se mellan fingrarna" I vad mån skall domstolen ta hänsyn till att en del av straffet verkställts innan det blir tal om ett ovillkorligt fängelsestraff Det uppkommer en rad sådana frågor som måste besvaras och som kräver lagreglering, om inte det villkorliga fängelset skall bli svåröverskådligt och strida mot principerna om förutsebarhet och konsekvens.
Vi har under utredningsarbetet undersökt om det är möjligt att i olika hänseenden modifiera "hattmodellen" för att därmed undgå de allvarligaste bristerna med denna. En möjlighet att minska behovet av omvandling till ovillkorligt fängelsestraff skulle kunna vara att förkorta prövotiden, så att den svarade mot det utmätta fängelsestraffets längd. Men inte heller denna väg skulle enligt vår uppfattning lösa problemen. Undersökningar visar nämligen att återfall i mycket stor utsträckning inträffar under början av en prövotid. Det kan inte heller anses meningsfullt att förordna om övervakning under så korta prövotider ofta en
eller ett par månader som det i regel skulle bli fråga om.
-
Vår slutsats har blivit att en "hattmodell" med villkorligt fängelse är förbunden med så allvarliga svagheter att en sådan inte bör förordas.
Vi har i stället övervägt ett införande av villkorligt fängelse enligt andra modeller. En sådan skulle kunna vara att konstruera villkorligt fängelse som ett självständigt straff som kunde tillämpas först när andra icke frihetsberövande straff redan prövats eller ett fängelsestraff annars framstod ofrånkomligt. Domstolen skulle i så fall kunna döma till
som villkorligt fängelse samt förordna att den dömde under en prövotid skulle underkasta sig samhällstjänst eller kontraktsvård. Ett annat
Del 2 s. 17Sammanfattning 17
alternativ är att låta intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel omfattas av villkorligt fängelse. Vi dock att det är avsevärt bättre
menar att göra samhällstjänst och kontraktsvård till självständiga straff där ett alternativt fängelsestraff anges i domen samt intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel till en form av fängelse.
Vi har sålunda kommit fram till att straffsystemet inte bör innefatta villkorligt fängelse. I stället förordar vi att i straffsystemet skall ingå de självständiga straffen böter, prövotidsstraff, övervakningsstraff,
samhällstjänst, fängelse och kontraktsvård. När rätten dömer till fängelse skall den bestämma om straffet skall verkställas genom elektronisk övervakning eller i anstalt. Prövotidsstraff och övervakningsstraff
svarar mot de nuvarande påföljderna villkorlig dom respektive skyddstillsyn.
Straffbestämningsprinciper kap. 6
Inledande synpunkter
Man bör av flera skäl vara försiktig när det gäller att ändra grunderna för reglerna om straffbestämning. De ändringar genomfördes år
som 1989 har mottagits väl och bör i stora delar ligga fast. Det finns
trots detta anledning att genomföra en rad olika reformer. Det är sålunda ologiskt att prognosbetonade och behandlingsinriktade skäl alltjämt är bestämmande för tillämpningen villkorlig dom och skyddstillsyn,
av sedan de på goda grunder avskaffats för fängelse. Vidare krävs det delvis andra regler för straffbestämningen, verkligen skall
om man kunna ersätta fängelsestraff med alternativa reaktioner. När
samhällstjänst och fängelse genom elektronisk övervakning införs i straffsystemet måste det dessutom finnas klara kriterier för användningen av dessa straff, så att de inte i praktiken kommer att ersätta prövotidsstraff eller övervakningsstraff.
Kriterier för strafbestämningen m.m.
Vårt förslag innebär att i princip samma kriterier brottets straffvärde
och art samt den tilltalades tidigare brottslighet kommer att styra valet
av samtliga straff. Prognostiska och behandlingsinriktade kriterier
som tar sikte på lagöverträdarens behov straff och dess verkan i framtiden
av anser vi av flera skäl vara olämpliga. Kriminologisk forskning har nämligen visat både att det faktiskt inte är möjligt att i det enskilda fallet göra träffsäkra prognoser om skötsamhet och "välförhållanden" återfallsrisker och att de individualpreventiva verkningarna olika
av straffrättsliga ingripanden i hög grad är osäkra.
Begreppet straffvärde bör således behållas och liksom utgöra
nu grunden för valet av straff. Brottets art kan enligt nuvarande ordning medföra att domstolen bestämmer straffet till fängelse trots att varken
Del 2 s. 1818 Sammanfattning
brottets straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet motiverar ett sådant straff. Vårt förslag innebär att det även i fortsättningen skall vara möjligt att vid straffbestämningen särbehandla vissa brott med hänvisning till arten. Vi framhåller emellertid vikten av att en helhetsbedömning av brottets straffvärde och art görs. Resultatet av denna samlade bedömning benämner vi brottets karaktär.
Att de prognostiska behovskriterierna tas bort innebär inte att personliga omständigheter skall sakna betydelse för straffbestämningen. Hänsyn till lagöverträdarens personliga förhållanden, hans agerande efter brottet m.m. skall tas framför allt genom beaktande av s.k. billighetsskäl nuvarande 29 kap. 5 §BrB. Vi föreslår också att billighetsskälen utvidgas med ytterligare en punkt, som innebär att hänsyn vid straffbestämningen skall kunna tas till att den tilltalade genomgår eller har genomgått behandling för missbruk som har samband med brottsligheten. För närvarande kan en omständighet av detta slag åberopas endast som ett särskilt skäl för skyddstillsyn.
Tidigare brottslighet återfall skall också kunna tillmätas vikt vid straffbestämningen se nedan. Har sådan förekommit skall detta kunna medföra att domstolen väljer ett strängare straff än brottets karaktär motiverar.
Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att brottets karaktär utgör utgångspunkten för straffvalet. Billighetsskäl kan medföra att ett lindrigare straff kan komma i fråga medan återfall i brott pekar i motsatt riktning.
Som en konsekvens av de enhetliga kriterierna för straffvalet föreslår vi att de normala reaktionerna mot brott genomgående benämns strajj. Av samma skäl föreslår vi att de olika straffen rangordnas i stränghetshänseende efter graden av ingripande som de innebär. Straffen skall vara att bedöma i ordningen böter, prövotidsstraff, övervakningsstraff, samhällstjänst, fängelse elektronisk övervakning och fängelse i
genom anstalt. Kontraktsvård skall utgöra ett alternativ till samhällstjänst och de två formerna av fängelse. I stränghetshänseende bör därför kontraktsvården inte graderas annat sätt än att den anses som strängare än övervakningsstraff.
Närmare om valet av de olika strajjfen
När det gäller tillämpningsområdet för de olika straffen anser vi att böter bör ha viktig position i straffsystemet. Böter bör således
en tillämpas i utsträckning. Är böter inte tillräckligt ingripande
stor ett straff, aktualiseras i första hand prövotidsstraff eller övervakningsstraff. Dessa straff kan emellertid inte tillräckligt ingripande vid hur
anses allvarlig brottslighet helst. För närvarande råder en presumtion för
som fängelse, straffvärdet uppgår till fängelse i år eller Är straff-
om ett mer. värdet lägre har en icke frihetsberövande påföljd företräde. Vi har bedömt ettårsgränsen bör finnas kvar. Är straffvärdet år eller
att ett mer
Del 2 s. 19Sammanfattning 19
rör det sig om så allvarlig brottslighet att fängelse i anstalt normalt bör dömas ut.
Kritik har riktats mot att ettårsgränsen skapar tröskel kan
en som ge otillfredsställande resultat. Den begår ett brott vilket bedöms ha
som ett straffvärde t.ex. fängelse i tio månader kan sålunda få Villkorlig dom medan ett bara något högre straffvärde medför ett fängelsestraff
ett år. För att mildra denna tröskeleffekt föreslår vi att samhällstjänst skall fogas som ett steg mellan, å sidan, prövotidsstraff och över-
ena vakningsstraff och, å andra sidan, fängelse. Är straffvärdet högre
än fängelse i åtta månader men lägre än ett år bör samhällstjänst ha företräde vid straffvalet. Den övre gränsen för prövotidsstraff och övervakningsstraff kommer alltså normalt att vid ett straffvärde motsvarande åtta månaders fängelse. Föreligger billighetsskäl skall regel
som hänsyn först tas till dessa innan domstolen bedömer vilket straff har
som företräde. Är brottets sådan
art att det finns starkare skäl för fängelse än annars, sänks de angivna gränserna.
Avgörande för valet mellan prövotidsstraff och övervakningsstraff blir om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott. Ett sådant återfallskriterium ansluter ganska väl till den nuvarande tillämpningen. Vi menar dock att det i vissa fall bör möjligt för domstolen att
vara döma till övervakningsstraff även den tilltalade inte tidigare har
om dömts till prövotidsstraff. Så kan vara fallet, den tilltalade tidigare
om har meddelats ett antal åtalsunderlåtelser eller han skall lagföras för
om en större mängd brott.
Som tidigare nämnts kan brottets art enligt nuvarande ordning medföra att den tilltalade döms till fängelse trots att varken brottets straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet motiverar ett sådant straff. Straffbestämmelser vid vilkas tillämpning domstolarna i dag åberopar brottets art vid påföljdsbestämningen är t.ex. grovt rattfylleri, våld eller hot mot tjänsteman, narkotikabrott samt oprovocerad gatumisshandel. I dessa fall skall domstolen enligt vårt förslag, med hänvisning till brottets karaktär, normalt döma till fängelse
genom elektronisk övervakning. Detta straff kommer således få
att ett stort tillämpningsområde vid s.k. artbrottslighet. Men även samhällstjänst kan här komma i fråga. Vårt förslag innebär inte att de nuvarande möjligheterna att vid artbrottslighet döma till samhällstjänst blir mindre. Vi föreslår vidare att samhällstjänst skall vara normalstraffet vid brott mot totalförsvarsplikten.
Återfall får den betydelsen för
straffvalet att den som upprepade gånger döms för brott efter hand skall dömas till allt strängare straff.
Vårt förslag innebär att de särskilda begränsningar för närvaran-
som de gäller för samhällstjänst bort. Även i fortsättningen skall dock
tas krävas samtycke från den tilltalade. Ett sådant krav har vi också ställt upp för fängelse genom elektronisk övervakning. För lagöverträda-
unga re skall inte finnas några särskilda begränsningar i fråga om dessa straff förutom att det, liksom för närvarande vid fängelse, skall krävas
Del 2 s. 2020 Sammanfattning
synnerliga skäl för dem är 15-17 år och särskilda skäl för dem som
som är 18-20 år för att domstolen skall kunna döma ut de straffen. Detta hänger bl.a. med att fängelse i anstalt blir följden om den unge
samman inte samtycker till samhällstjänst eller elektronisk övervakning.
Någon bedömning av den tilltalades förutsättningar att genomföra verkställigheten skall alltså normalt inte göras, vare sig vid samhällstjänst eller vid fängelse genom elektronisk övervakning. Men om den tilltalade uppfyller förutsättningarna för kontraktsvård, skall han i regel dömas till detta straff i stället. Kontraktsvård skall utgöra ett alternativ till såväl samhällstjänst och fängelse genom elektronisk övervakning till fängelse i anstalt med strafftider upp till två år.
som Domstolen skall välja kontraktsvård om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande föreligger som påkallar vård eller annan behandling och som har bidragit till att brottet har begåtts. Givetvis krävs liksom för närvarande samtycke från den tilltalade.
Övrigt
Den nuvarande möjligheten enligt 28 kap. 3 § BrB att kombinera skyddstillsyn med fängelse skall med vårt förslag upphävas. Däremot skall vid flerfaldig brottslighet möjlighet finnas att döma till någon form
fängelse för ett eller flera brott och samtidigt döma till prövotidsstraff av eller övervakningsstraff för brottsligheten i övrigt.
Prövotidsstraff och övervakningsstraff skall kunna kombineras med böter. Någon möjlighet att kombinera de andra straffen med böter föreslår vi inte. Vi föreslår vidare en starkare presumtion än den som nu gäller för att prövotidsstraff skall kombineras med böter. Detta medför bl.a. att domstolarna inte, såsom nu ibland sker, skall kunna underlåta att döma ut böter därför att den tilltalade i domen ålagts att betala skadestånd som motsvarar hans vinning av brottet.
Verkan av tidigare brottslighet kap. 7
Tidigare brottslighet skall enligt vårt förslag, liksom för närvarande, kunna beaktas både vid valet av straff, vid straffmätningen och genom förverkande av villkorlig frihet. Vi föreslår vissa ändringar för att dessa regler skall bli tydligare. Ändringarna ansluter i huvudsak till den nuvarande rättstillämpningen.
Vi det viktigt att slå fast i vilken utsträckning de olika formerna
anser för återfallsskärpning skall användas. När det gäller förverkande av villkorlig frihet vid nya brott skall det enligt vår mening närmast råda
presumtion för att förverkande skall ske. Däremot skall i fråga om en skärpt straffmätning vid återfall det omvända gälla. Endast i sista hand skall således högre straff mätas ut på grund av återfall. För skärpt val
Del 2 s. 21Sammanfattning 21
av straff grund av tidigare brottslighet skall det visserligen inte råda en presumtion för att så skall ske, men å andra sidan inte heller krävas särskilt starka skäl för det. Man kan här tala om ett "mellanläge".
Vad därefter gäller frågan, vilka omständigheter domstolen skall beakta vid bedömningen av om tidigare brottslighet skall medföra återfallsskärpning, anser vi att nuvarande domstolspraxis bör vara vägledande. Vi framhåller vikten av att domstolen gör en samlad bedömning av de skäl som talar för respektive emot en återfallsskärpning. Hänsyn skall tas till brottslighetens omfattning och typ samt till den tid som har förflutit sedan det tidigare brottet begicks. Vid bedömningen den
av tidigare brottslighetens betydelse bör frågan, om brottsligheten från mera formella utgångspunkter är likartad eller ej, tillmätas mindre betydelse. I stället bör man fästa avseende vid om brotten rent allmänt tyder på att den tilltalade systematiskt sätter sig över centrala normer i samhället. Liksom för närvarande bör man både vid straffmätningen och vid förverkande av villkorlig frihet väga in brottslighetens allvar.
Böter kap. 8
Vi föreslår en vidgad användning av böter genom att gränsen mellan den lägre graden och normalgraden vid de centrala förmögenhetsbrotten och häleribrottet höjs. Vidare föreslår vi att brottsbeteckningarna snatteri, bedrägligt beteende och undandräkt utmönstras och att den lägre graden av de aktuella brotten får samma beteckning som normalgraden av respektive brott samt att beteckningen häleriförseelse reserveras för häleribrott som inte är uppsåtligt. Enligt vår bedömning kan detta medföra en påtaglig ökning av bötesstraffets användning samtidigt som de lindriga formerna av de aktuella brotten tillmäts ett mer rimligt straffvärde.
Från och med år 1992 har genomgripande förändringar genomförts i fråga om bötesstraffens storlek. Böterna får nu anses ligga hög
en nivå och vi föreslår bara en punkt ändring nuvarande ordning.
av Enligt vår uppfattning är skillnaderna i levnadsstandard och betalningsförmåga, bl.a. till följd de sociala trygghetssystemen, i realiteten
av ofta mindre än vad de skillnader i inkomst och andra förhållanden som läggs till grund för dagsbotsberäkningen kan ge sken av. Vi föreslår därför att skillnaden mellan det lägsta och det högsta dagsbotsbeloppet minskas genom en höjning av det lägsta dagsbotsbeloppet från 30 till 50 kr.
Vi anser att det nuvarande systemet för förvandling av böter bör behållas med den ändringen att förvandling i första hand skall ske till samhällstjänst i stället för till fängelse i anstalt.
Del 2 s. 2222 Sammanfattning
icke frihetsberövande straff 9 11
Övriga kap. -
och 13
För straffsystemets klarhet och tydlighet är det viktigt att de olika straffen har benämningar som ger besked om det centrala innehållet i dem. Detta är ett skäl till att benämningen Villkorlig dom ersätts med prövotidsstraff och skyddstillsyn med övervakningsstraff. Samhällstjänst och kontraktsvård är inarbetade begrepp. De bör användas även inom ramen för ett reformerat straffsystem.
Att det nuvarande systemet innehåller olika övervaknings- och prövotider upplevs många som svårbegripligt. De flesta återfallen
av sker inom ett år och vi anser bl.a. av detta skäl att längre prövotider inte behövs. Vi föreslår därför att ettårig prövotid skall gälla vid
en prövotidsstraff och att en lika lång verkställighetstid skall gälla för övervakningsstraff, samhällstjänst och kontraktsvård. Vid kontraktsvård skall det dock vara möjligt för rätten att förordna om en längre verkställighetstid, längst två år. Under hela verkställighetstiden skall den
dömts till övervakningsstraff, samhällstjänst eller kontraktsvård stå som under övervakning. Därigenom slipper man den nuvarande ordningen med särskild övervakningstid tidsmässigt skiljer sig från prövoti-
en som den.
För närvarande gäller vid skyddstillsyn, och därmed även vid samhällstjänst och kontraktsvård, att domen går i verkställighet omedelbart. Detta hänger samman med att man ansett det betydelsefullt att övervakningen kommer igång genast. Vi anser emellertid att den allmänna rättsprincipen att den dömde inte skall behöva undergå något straff innan domen har vunnit laga kraft väger tyngre. Det är därvid att märka att det regelmässigt har förflutit en inte obetydlig tid mellan brottstillfället och domstolsförhandlingen. Vi föreslår därför för samtliga alternativ till fängelse att verkställigheten inte skall påbörjas förrän domen har vunnit laga kraft, antingen genom att den inte överklagas eller genom att den dömde förklarar sig nöjd.
Undantag från den nu angivna ordningen bör kunna ske vid kontraktsvård. När rätten dömer till kontraktsvård finns därför enligt vårt förslag möjlighet att i vissa fall förordna om omedelbar verkställighet.
Ändringarna kriterierna för straffvalet och utformningen av de
av olika straffen gör att behovet av personutredning förändras. Normalt kommer domstolen inte att behöva någon sådan utredning för att kunna döma till prövotidsstraff eller övervakningsstraff. Är något de andra
av straffen aktuellt, kommer domstolen emellertid i regel att behöva en personutredning. Det domstolen behöver veta är i första hand, om förutsättningar föreligger för kontraktsvård. I så fall behövs en kontraktsvårdsutredning. Bedömer övervakningsmyndigheten som vi
föreslår att frivårdsmyndigheten skall benämnas att den tilltalade inte
har sådana problem som aktualiserar kontraktsvård, återstår för
Del 2 s. 23Sammanfattning 23
myndigheten att informera om vad samhällstjänst och fängelse
genom elektronisk övervakning allmänt sett innebär. Vidare skall myndigheten utröna den tilltalades inställning till dessa straff och rapportera detta till domstolen.
Prövotidsstrajj motsvarar således den nuvarande villkorliga domen med den ändringen att prövotiden kortas från två till ett år. Vi föreslår också att det i lagen uttryckligen skall att straffet skall bestämmas
anges till övervakningsstraff när ett prövotidsstraff undanröjs till följd
av misskötsamhet.
Det grundläggande innehållet i motsvarigheten till skyddstillsyn
övervakningsstraff skall även i fortsättningen övervakning. Denna
- vara skall fortgå under hela den ettåriga verkställighetstiden. Som
en ytterligare åtgärd för att öka tydligheten och övervakningsstraffet ett
ge strukturerat grundinnehåll föreslår vi att deltagande i påverkansprogram skall vara obligatoriskt. Sådana påverkansprogram kan rikta sig mot dem som döms för trafiknykterhetsbrott, våldsbrott eller sexualbrott. En annan målgrupp kan vara narkotikamissbrukare. Påverkansprogrammen kan emellertid också ha ett mer generellt innehåll. I övrigt innebär vårt förslag att övervakningsstraffets innehåll i huvudsak skall vara oförändrat. Som en konsekvens av införandet av benämningen övervakningsstraff, men också i syfte att förtydliga, föreslår vi som tidigare nämnts att beteckningen frivårdmyndighet byts till övervakningsmyndighet.
Samhällstjänst skall, liksom för närvarande, innebära att den dömde åläggs att utföra oavlönat arbete. Verkställigheten i övrigt skall iprincip vara densamma som vid övervakningsstraff. Den som döms till samhällstjänst skall åläggas att utföra oavlönat arbete i lägst 40 och högst 240 timmar. Domstolen skall ange ett alternativt fängelsestraff när den dömer till samhällstjänst. En månads alternativstraff skall motsvara 40 timmar samhällstjänst och varje ytterligare månad ett tillägg med 20 timmar. En samhällstjänstplats behöver inte ordnad redan när
vara domstolen dömer till samhällstjänst. I stället blir det en uppgift för övervakningsmyndigheten att efter domen bestämma var samhällstjänsten skall utföras. Det vidgade tillämpningsområdet för samhällstjänst leder till ökat platsbehov. Även ideell verksamhet alltjämt i huvudsak
ett om bör användas vid verkställighet av samhällstjänst, föreslår vi därför att även offentlig verksamhet skall kunna komma i fråga.
Kontraktsvârd skall, som nämnts, utgöra ett självständigt straff och tillgripas när rätten annars skulle ha dömt till samhällstjänst eller till någon av de två formerna av fängelse. Det alternativa fängelsestraffets längd skall alltid anges. Det förberedande arbetet bör kunna utföras på i princip samma sätt som i dag. Ett problem är dock finansieringen av kontraktsvården. Vi föreslår att kostnadsfrågan under den fortsatta beredningen av vårt förslag ges en lösning innebär att finans-
som ieringen inte får utgöra ett hinder för domstolen att döma till kontraktsvård. De behandlingsformer som kan användas i dag skall kunna användas även i fortsättningen. Verkställighetsinnehållet och reaktioner-
Del 2 s. 2424 Sammanfattning
na vid misskötsamhet överensstämmer även i övrigt med vad som gäller för närvarande.
Fängelse genom elektronisk övervakning kap. 12
Fängelse skall alltså finnas i två former fängelse genom elektronisk
övervakning och fängelse i anstalt. Detta innebär att fängelse genom elektronisk övervakning skall vara en form av straff som döms ut av domstol. Även för fängelse elektronisk övervakning gäller att
genom praktiska hinder inte får finnas för att domstolen skall kunna döma den som uppfyller de legala förutsättningarna till detta straff. Det skall därför ankomma övervakningsmyndigheten att se till att förutsättningar i det enskilda fallet finns för att genomföra verkställigheten. Myndigheten skall också ansvara för verkställigheten.
Det grundläggande innehållet i fängelse genom elektronisk övervakning skall utgöras av en intensiv övervakning av den dömde och ett förbud för honom att vistas utanför sin bostad annat än särskilt angivna tider. Övervakningen skall alltså, på samma sätt som under den försöksverksamhet som bedrivits med elektronisk övervakning, vara väsentligt intensivare än den som för närvarande förekommer vid skyddstillsyn. Under hela verkställigheten skall elektroniska hjälpmedel användas för kontroll av att utegångsförbudet efterlevs. Deltagande i påverkansprogram skall utgöra ett obligatoriskt inslag i verkställigheten.
Verkställigheten skall pågå under den i domen angivna strafftiden. Vi har övervägt om någon motsvarighet till institutet Villkorlig frigivning bör införas vid fängelse genom elektronisk övervakning, men funnit att ett sådant system skulle ha alltför stora nackdelar. Vi föreslår därför i stället att utegångsförbudet, vid längre strafftider, efter hand skall kunna lindras något.
Under verkställigheten skall den dömde vara underkastad ett krav på fullständig avhållsamhet från varje form av berusningsmedel. Någon avgift motsvarande den som gäller under försöksverksamheten skall inte tas ut av den som döms till fängelse genom elektronisk övervakning. De rättviseskäl som motiverade en sådan avgift under försöksverksamheten har inte bärighet när elektronisk övervakning införs som en permanent del av straffsystemet. I vissa avseenden skall det vara obligatoriskt att meddela den dömde beslut om vad han skall iaktta under verkställigheten. Det gäller t.ex. bostad under verkställigheten, sysselsättning och tider under vilka han tillåts att vistas utanför sin bostad.
Del 2 s. 25Sammanfattning 25
Villkorlig frigivning, m.m. kap. 14
Reglerna för Villkorlig frigivning har särskilt under de senaste årtiondena varit föremål för åtskilliga förändringar. Vårt uppdrag har Varit att från grunden pröva om systemet med Villkorlig frigivning skall behållas och hur det i så fall skall vara utformat. Tanken är att skall kunna finna
man en varaktig lösning, så att frågan om den villkorliga frigivningen under en längre tid skall kunna avföras från den straffrättspolitiska dagordningen.
Villkorlig frigivning ger möjligheter att skapa ett system dels för övergången från vistelsen i anstalt till livet i frihet, dels för reaktionerna vid återfall i brott. Villkorlig frigivning finns i alla andra länder har
som ett utbyggt straffsystem och ett slopande detta institut utan kompensa-
av tionsåtgärder skulle innebära oacceptabel ökning fängelsepo-
en av pulationen. Då sådana åtgärder främst straffskaleändringar är svåra
- att genomföra, har vi funnit att övervägande skäl talar för att behålla ett systern med Villkorlig frigivning. Däremot Vi att det finns skäl till
anser betydande ändringar i den ordning gäller. Vår målsättning har
som nu Varit att skapa ett system som är enkelt och lättöverskådligt och kan
som accepteras av alla. Det skall finnas en rimlig överensstämmelse mellan den utdömda och den avtjänade strafftiden. Och de regler skall
som styra frigivningen skall vara sådana att de verkligen är tillämpbara i praktiken. Sist men inte minst bör den villkorliga frigivningen konstrueras så att den möjliggör lämplig övergång från anstaltsvistelsen till
en livet i frihet.
Vid en prövning av om regelsystemet för den villkorliga frigivningen bör vara obligatoriskt eller fakultativt har vi funnit att obligatoriska regler har fördelar, t.ex. när det gäller rättssäkerhet, förutsebarhet och rättslig likabehandling. Å andra sidan det högst tvivelaktigt
är om en helt obligatorisk Villkorlig frigivning är befogad. Den framstår då endast som ett sätt att korta ned anstaltstiderna. Det är också rimligt att den dömdes uppförande på något sätt skall kunna påverka frigivningstidpunkten. Våra överväganden har lett fram till att den villkorliga frigivningen i betydande utsträckning bör obligatoriska regler
styras av men att den också bör ha ett fakultativt inslag. Detta skall bestå i att tidpunkten för den villkorliga frigivningen får senareläggas, den
om intagne missköter sig under anstaltstiden. Beslut senareläggning skall
om fattas av kriminalvårdsanstalten omedelbart efter misskötsamheten. Vid varje beslutstillfälle skall senareläggningen kunna uppgå till högst 15 dagar. Anstaltens beslut skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förslaget innebär att tidstillägg form för disciplinär
som en bestraffning slopas.
Vi föreslår att Villkorlig frigivning skall kunna ske tidigast när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats och att endast denna kvotdel skall förekomma. Den tid som minst måste avtjänas i anstalt innan Villkorlig frigivning får ske skall enligt förslaget 20 dagar i stället för
vara
Del 2 s. 2626 Sammanfattning
nuvarande två månader. Samtidigt föreslår vi att allmänna fängelseminimum höjs från 14 dagar till en månad. Härigenom kommer i princip alla
döms till fängelse att vara aktuella för Villkorlig frigivning. Vi ser som flera fördelar med detta. Man kommer ifrån den nuvarande ordningen, att den som döms till fängelse i två månader i princip får samma verkställighetstid i anstalt som den som döms till tre månaders fängelse. Vidare öppnar sig en generell möjlighet till förverkande av Villkorlig frihet vid återfall i brott. Genom att Villkorlig frigivning kommer att kunna ske även från fängelsestraff en månad kommer höjningen av allmänna fängelseminimum att innebära att tiden för den kortaste anstaltsvistelsen höjs från 14 till 20 dagar. Villkorlig frigivning skall inte kunna ske från förvandlingsstraff för böter och inte heller vid förverkande av Villkorlig frihet som beslutats på grund av misskötsamhet.
Vi har diskuterat om någon kategori av dömda, t.ex. ungdomar eller de första gången döms till fängelse eller de som i domen också blir
som utvisade, skall särbehandlas när det gäller tidpunkten för Villkorlig frigivning, men kommit fram till att så inte bör ske. Det är svårt att göra en sådan reglering någorlunda enkel. Men även andra skäl emot finns. Ungdomar särbehandlas redan vid straffbestämningen, t.ex. genom att de får kortare fängelsestraff än vuxna och det är inte lämpligt att samma omständighet också skall påverka frigivningstidpunkten.
Vid Villkorlig frigivning skall en prövotid, liksom för närvarande, börja löpa. Den skall vara lika lång som reststraffet, dock minst ett år. Någon för prövotiden föreslår vi inte. Även i fortsättningen
övre gräns skall den frigivne kunna ställas under övervakning. Men någon bedömning av behovet av övervakning i det enskilda fallet skall inte längre göras. Vi menar att det finns lika goda skäl att undvika ett prognos- och behovstänkande vid beslut om övervakning efter Villkorlig frigivning vid domstolens straffbestämning. En fast regel om i vilka
som fall övervakning skall ske krävs därför. Vi har konstruerat den så att alla frigivna som undergått fängelsestraff på sex månader eller mer eller, om den frigivne är under 21 år, fyra månader eller mer generellt skall ställas under övervakning. Vår bedömning är att detta innebär att övervakningsresurserna sätts i de fall där övervakning typiskt sett är mest motiverad. Liksom för närvarande skall övervakningen pågå under ett år.
I fråga om reaktionerna vid misskötsamhet föreslår vi två ändringar. Den längsta tid som vid ett tillfälle skall kunna förklaras förverkad på grund av misskötsamhet föreslår vi sänkt från en månad till 15 dagar. Vidare föreslår vi att förverkande av Villkorlig frihet grund av brott
har begåtts under prövotiden skall kunna ske under längre tid än för som närvarande. Om den frigivne häktas eller får del av åtal under eller inom ett år från prövotidens utgång skall förverkandemöjligheten stå öppen. Den nuvarande ordningen att häktning eller delgivning av åtal måste ske inom prövotiden medför nämligen att det inte sällan blir omöjligt att förverka trots att brottet har begåtts under prövotiden.
Del 2 s. 27Sammanfattning 27
Som en följd av våra ändringar avseende beslutsordningen vid Villkorlig frigivning föreslår vi att Krirninalvårdsnämnden upphör och att dess återstående uppgifter fördelas mellan kriminalvården och allmän domstol.
Vi anser det angeläget att en ordning införs som innebär att den sista delen av ett fängelsestraff avtjänas utanför anstalten genom elektronisk övervakning s.k. back door-system. Vi lägger emellertid inte fram ett konkret förslag härom. De personer som skulle omfattas av en sådan ordning kan nämligen förväntas ge upphov till annorlunda krav på verkställighetens utformning än de som man stött under den nuvarande försöksverksamheten. Vi menar att man bör inleda för-
en söksverksamhet med "back door". Försöket
skulle kunna läggas upp det viset att den som varit skötsam och avtjänat viss minsta del att
en strafftiden, skulle kunna få lämna anstalten för att avtjäna återstående del fram till frigivningstidpunkten under elektronisk övervakning. Genom sådan övervakning skulle det vara möjligt att i viss mån upprätthålla den frihetsinskränlming och kontroll som tidigare skett innanför anstaltsmurama.
Kostnader kap. 16
Som ett av flera skäl för att minska användningen av fängelse har framhållits, att man därmed skulle kunna göra besparingar. Vi har därför ansett det angeläget att göra en kostnadsberäkning som så långt det är möjligt beskriver utfallet av det reformerade straffsystem som vi föreslår.
Vid våra beräkningar har vi försökt att väga in samtliga förslag med kostnadseffekter. Störst genomslagskraft har den minskade användningen av fängelse till förmån för elektronisk övervakning och samhällstjänst. Här blir det fråga besparingar. Även den villkorliga frigiv-
om stora ningen är viktig. Förslaget i den delen innehåller emellertid såväl kostnadsbesparande som kostnadsdrivande förslag.
Vi beräknar att den av oss föreslagna utformningen straffsystemet
av medför en årlig besparing med drygt 200 miljoner kr.
Ikraftträdandet
Den reform av straffsystemet som vi föreslår kräver naturligtvis en hel del förberedande åtgärder innan förslaget kan genomföras. Vi har dock bedömt att man i stor utsträckning skall kunna bygga den grund som redan är lagd under de senaste årens kriminalpolitiska utvecklingsarbete.
Det finns skäl att samordna reformverksamheten med de förslag till ändringar i straffsystemet som nyligen lagts fram i andra sammanhang, t.ex. av Ungdomsbrottskommittén. Härigenom skapas förutsättningar för ett väl sammanhållet straffsystem.
Del 2 s. 2828 Sammanfattning
Enligt vår uppfattning bör de förändringar som föreslås i BrB och i
till balken angränsande lagar kunna träda i kraft senast den 1 januari
1998.
Del 2 s. 29Författningsförslag
1 till
Del 2 s. 29Förslag
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga brottsbalken
om dels att 37 kap. 4 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 1 kap. 8 § skall betecknas l kap. 7 nuvarande 36 kap. skall betecknas 38 kap., nuvarande 37 kap. skall betecknas 39 kap. och nuvarande 38 kap. skall betecknas 40 kap., dels att nya l kap. 7 38 kap. 10 12 och 14 §§, 39 kap. 5 8 och
- - 10 11 §§ samt 40 kap. 1 12 och 13 §§ skall ha följande
- lydelse, dels att l kap. 1 och 3 6 §§, 2 kap. 5 a och 6 §§, 8 kap. 2 och
- 12 §§, 9 kap. 7 och 11 §§, 10 kap. 2 och 9 §§ samt 25 kap. 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att 26 37 kap. skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna till l kap. och 39 kap. skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas fem nya paragrafer, 39 kap. 9 § samt 40 kap. ll och 14 16 §§, av följande lydelse.
-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. Om brott och brottspå- 1 kap. Om brott och straff följder
1§
Brott är en gärning som är Brott är en gärning är
som beskriven i denna balk eller i beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan för vilken böter eller fängelse är är föreskrivet. föreskrivet.
Del 2 s. 30Med påföljd för brott förstås i Med strajj förstås i denna balk denna balk straffen böter och böter och fängelse samt prövofängelse samt Villkorlig dom, tidsstrajj, övervakningsstrajf, skyddstillsyn och överlämnande samhällstjänst och kontraktstill särskild vård. värd. Strap kan i vissa fall
ersättas med överlämnande till
särskild vård.
Om användningen av strajfen Om användningen av böter och gäller vad i bestämmelserna om fängelse gäller vad som förede särskilda brotten är stadgat skrivs i bestämmelserna om de samt vad därutöver är särskilt särskilda brotten och vad som föreskrivet. Övriga påföljder därutöver är särskilt föreskrivet. får, enligt vad därom är före- Övriga strof samt överlämnande skrivet, tillämpas trots att de till särskild vård får, enligt vad inte är nämnda i bestämmelserna som är föreskrivet därom, tillom de särskilda brotten. lämpas i stället för fängelse trots
att de inte är nämnda i bestäm-
melserna om de särskilda brot-
ten.
Fängelse är att anse som ett Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter. strängare straff än böter.
Om förhållandet mellan fäng- Om förhållandet mellan pröelse samt Villkorlig dom och votidsstrajj, övervakningsstraff, skyddstillsyn föreskrivs i 30 kap. samhällstjänst, kontraktsvärd I§. och fängelse föreskrivs i 33 kap.
För brott någon begått För brott som någon begått
som innan ha fyllt femton år får inte innan han fyllt femton år får inte dömas till påföljd. dömas till strajj.
Del 2 s. 31Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 § 7 §
Förutom påföljd kan brott, Förutom kan brott, enligt
straJY
enligt vad därom är stadgar, vad därom är föreskrivet, föranföranleda förverkande leda förverkande egendom,
av egen- av dom, företagsbot eller annan företagsbot eller särskild
annan särskild rättsverkan, så ock rättsverkan samt medföra skylmedföra skyldighet att gälda dighet att betala skadestånd. skadestånd.
2 kap. Om tillämpligheten svensk lag
av
2§
För brott som begåtts utom riket dömes efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts
av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige,
av 2. av utlänning utan hemvist i Sverige, efter brottet blivit svensk
som medborgare eller tagit hemvist här i riket eller är dansk, finsk,
som isländsk eller norsk medborgare och finnes här, eller
av annan utlänning som finnes här i riket och å brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.
Första stycket gäller ej, om Första stycket gäller inte,
om gärningen är fri från ansvar gärningen är fri från
ansvar enligt lagen på gärningsorten enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom om- eller den begåtts inom
om område som tillhör någon stat råde inte tillhör någon
som stat och enligt svensk lag svårare och enligt svensk lag strängare straff än böter icke kan följa straff än böter inte kan följa gärningen. gärningen.
I fall som avses i denna I fall i denna
para- som avses paragraf må ådömas påföljd graf får inte dömas till
som strajT
är att anse som strängare än det är att strängare än
som anse som svåraste straff som är stadgat det strängaste straff är
som för brottet enligt lagen på gär- föreskrivet för brottet enligt ningsorten. lagen på gärningsorten.
Del 2 s. 32Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5a§
Har fråga för gärning Har fråga om ansvar för gärning om ansvar prövats lagakraftägande prövats genom lagakraftägande genom dom, meddelad i främmande stat dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i där gärningen förövats eller i främmande stat har tillträtt främmande stat som har tillträtt som den europeiska konventionen den europeiska konventionen den 28 maj 1970 brottmåls- den 28 maj 1970 om brottmålsom doms internationella rättsverk- doms internationella rättsverkningar eller den europeiska ningar eller den europeiska konventionen den 15 maj 1972 konventionen den 15 maj 1972 överförande lagföring i om överförande av lagföring i om av brottmål, må den tilltalade här brottmål, får den tilltalade inte i riket lagföras för gär- här i riket lagföras för samma samma ning, gärning, om han har frikänts från ansvar, 2. han har förklarats skyldig 2. om han har förklarats skyldig om till brottet utan att påföljd har till brottet utan att straff har ådömts, ådömts, 3. ådömd påföljd har verk- om ådömt strajf har verkom ställts i sin helhet eller verkstäl- ställts i sin helhet eller verkligheten pågår, eller ställigheten pågår, eller 4. ådömd påföljd har bort- 4. om ådömt strajj har bortfallit om fallit enligt lagen i den främ- enligt lagen i den främmande mande staten. staten. Första stycket gäller i fråga om brott som avses i l § eller 3 § 6 eller 7 såvida lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet. Har fråga för Har fråga om ansvar för om ansvar gärning prövats dom gärning prövats genom dom genom meddelad i främmande stat och meddelad i främmande stat och föreligger på grund vad föreligger inte grund av vad av förut i denna paragraf sagts förut i denna paragraf sagts hinder mot lagföring, må åtal hinder mot lagföring, får åtal för gärningen väckas här i riket för gärningen väckas här i riket endast efter förordnande endast efter förordnande av av regeringen eller den regeringen regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill. bemyndigat därtill.
Del 2 s. 33Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Dömes någon här i riket till Döms någon här i riket till anansvar för gärning för vilken svar för gärning för vilken han han utom riket har ådömts på- utom riket har ådömts strafföljd, skall vid bestämmande av rättslig påföljd, skall vid bepåföljd skälig hänsyn tagas till stämmande av strajf skälig vad han undergått utom riket. hänsyn tas till vad han undergått Finnes böter eller fängelse böra utom riket. Bör böter eller ådömas och har han utom riket fängelse ådömas och har han ådömts frihetsberövande påföljd utom riket ådömts frihetsbe-
, skall vad han undergått därav till rövande strajf skall vad han fullo tillgodoräknas honom vid undergått därav till fullo tillpåföljdens bestämmande. godoräknas honom vid strajTets
bestämmande.
I fall som avses i första styck- I fall i första styck-
som avses et må dömas till lindrigare straff et får dömas till lindrigare straff än för gärningen är stadgat eller än som är föreskrivet för gärock påföljd helt eftergivas. ningen eller meddelas straf-
eftergift
.
8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott
Är brott i 1 § sägs med Är brott i 1 § med
som som avses hänsyn till det tillgripnas värde hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall brottet att anse som mindre för snatteri dömas till böter eller allvarligt, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. fängelse i högst sex månader.
För försök eller förberedelse till För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, stöld enligt J grov stöld, rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel grovt rån, tillgrepp av fortskaffeller olovlig kraftavledning, så ningsmedel eller olovlig kraftavock för stämpling till eller un- ledning, så ock för stämpling till derlåtenhet att avslöja rån eller eller underlåtenhet att avslöja grovt rån dömes till ansvar rån eller grovt rån döms till
Del 2 s. 34Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
enligt vad i 23 kap. stadgas. ansvar enligt vad som föreskrivs Skulle tillgrepp av fortskaff- i 23 kap. Skulle tillgrepp av ningsmedel, om brottet fullbor- fortskaffningsmedel, om brottet dats, hava varit att fullbordats, ha varit att anse
anse som ringa, må dock dömas till som ringa, får dock inte dömas
som nu sagts. till ansvar som nu sagts. ansvar
9 kap. Om bedrägeri och arman oredlighet
Är brott i l § sägs med Är brott i 1 § med
som som avses hänsyn till skadans omfattning hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid och övriga omständigheter vid brottet att som ringa, skall brottet att anse som mindre
anse för bedrägligt beteende dömas allvarligt, döms till böter eller till böter eller fängelse i högst fängelse i högst sex månader. sex månader.
Begagnar sig någon av hus- Den som begagnar sig av hus-
förtäring, transport, till- rum, förtäring, transport, tillrum, träde till föreställning eller annat träde till föreställning eller annat dylikt, tillhandahålles dylikt, som tillhandahålls under
som under förutsättning kontant förutsättning av kontant betal-
av betalning, och gör han rätt ning och inte gör rätt för sig, för sig, dömes, sig han döms, vare sig han vilseleder
vare vilseleder någon eller ej, för någon eller ej, för bedrägeri bedrägligt beteende. Detta gäller enligt första stycket. Detta gäller dock icke, om gärningen avser dock inte om gärningen med värde, är ringa, och hänsyn till skadans omfattning
som om den i övrigt är sådan som sägs i och i övrigt är sådan som avses 1§. i1§.
Den som
ett sätt är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning
som med något som är frånhänt annan genom brott, 2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv,
otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan
som egendom,
Del 2 s. 35Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta sådan åtgärd med
annan egendom som härrör från brottsligt förvärv, eller 5. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar
genom brott tillkommen fordran döms för häleri till fängelse i högst två år.
För häleri döms likaledes den i näringsverksamhet eller såsom
som led i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller i större
annars omfattning, ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas frånhänt
vara annan genom brott.
Är brott i första Är brott i första
som anges som anges eller andra stycket grovt, döms eller andra stycket med hänsyn till fängelse, lägst sex månader till skadans omfattning och övrioch högst sex år. omständigheter att
ga anse som
mindre allvarligt, döms till böter
eller fängelse i högst sex må-
nader. Är brottet döms
grovt,
till fängelse, lägst sex månader
och högst sex år.
7§
Är brott som avses i 6 § att anse som ringa, döms för hälenförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
För häl eriförseelse skall också dömas den som Den som
i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt är ägnat
som att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något skäligen
som kan antas vara frånhänt annan genom brott, 2. i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller
på sätt som anges i 6 § första sätt i 6 § första
som anges stycket 1 medverkat vid det stycket 1 medverkat vid det brott varigenom egendomen brott varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anledning att hade skälig anledning att
men anta att brott förövades. anta att brott förövades,
Del 2 s. 3636 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
döms för hälenförseelse till
böter eller fängelse i högst sex
månader.
För försök eller förberedelse till För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, bedrägeri enligt 1 grovt utpressning eller ocker dömes bedrägeri, utpressning eller till ansvar enligt vad i 23 kap. ocker döms till ansvar enligt vad stadgas; dock skall vad i 23 kap. som föreskrivs i 23 kap. Dock 3 § sägs icke galla i fråga om gäller vad som föreskrivs i 23 försök till utpressning. kap. 3 § inte i fråga om försök
till utpressning.
Såsom för förberedelse till Såsom för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri bedrägeri enligt 1 § eller grovt dömes den som för att bedraga bedrägeri döms den som för att försäkringsgivare eller eljest bedra försäkringsgivare eller med bedrägligt uppsåt skadar sig med bedrägligt uppsåt
annars eller annan till person eller skadar sig eller annan till person egendom. Detsamma skall gälla, eller egendom. Detsamma skall om någon med uppsåt som nyss gälla, om någon med uppsåt sagts söker åstadkomma sådan som nyss sagts söker åstadkomskada. Har han innan skadan ma sådan skada. Har han innan inträtt frivilligt avstått från att skadan inträtt frivilligt avstått fullfölja gärningen, skall han från att fullfölja gärningen, skall vara fri från ansvar. han vara fri från ansvar.
10 kap. Om förskingring och annan trolöshet
Är brott i 1 § sägs med Är brott i 1 § sägs med
som som hänsyn till det förskingrades hänsyn till det förskingrades värde och övriga omständigheter värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, vid brottet att anse som mindre skall för undandräkt dömas till allvarligt, döms till böter eller böter eller fängelse i högst sex fängelse i högst sex månader. månader.
Del 2 s. 37Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För försök till förskingring, För försök till förskingring grov förskingring eller trolöshet enligt 1 grov förskingring mot huvudman dömes till ansvar eller trolöshet mot huvudman enligt vad i 23 kap. stadgas. döms till ansvar enligt vad som
föreskrivs i 23 kap.
25 kap. Om böter m.m.
Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.
Varje dagsbot fastställs till ett Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med trettio visst belopp från och med femtio till och med ettusen kronor, till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skä- efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltala- ligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, des inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och eko- försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. nomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas. dagsbotens belopp jämkas.
Minsta bötesbelopp är fyra- Minsta bötesbelopp är sju-
hundrafemtio kronor. hundrafemtio kronor.
Böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.
Om det finns särskilda skäl, Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter får rätten döma till penningböter för ett eller flera brott för vilka för ett eller flera brott för vilka sådan påföljd är föreskriven och sådant strajY är föreskrivet och samtidigt döma till annan form samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i av böter för brottsligheten i övrigt. övrigt.
Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.
Del 2 s. 38Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen 1979: 189.
Böter som inte betalas får, om Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, för- inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst vandlas till annat straff enligt jjorton dagar och högst tre bestämmelserna i bötesverkmånader enligt bestämmelserna ställighetslagen. i bötesverkställighetslagen.
27 kap. Om villkorlig dom 26 kap. Om prövotidsstraff
3§ 1 §
Den som erhåller villkorlig dom Den som döms till prövotidsskall vara underkastad en prövo- straff skall vara underkastad en tid av två år. prövotid av ett år.
Prövotiden räknas från den Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad dag rättens avgörande i vad angår påföljd för brottet genom angår strajj för brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner nöjdförklaring eller annars laga kraft mot den dömde. vinner laga kraft mot den döm-
de.
2§ 2§
Villkorlig dom får förenas med Prövotidsstraff får förenas med dagsböter, högst tvåhundra, vare dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. brottet eller inte.
4§ 3§
Den dömde skall under prö- Den dömde skall under prövotiden iakttaga skötsamhet och votiden iaktta skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig. efter förmåga söka försörja sig.
Del 2 s. 39Författningsförslag 39
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 § 4 §
Har den dömde förpliktats ersät- Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen ta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans skada, skall han göra vad som förmåga står att fullgöra denna står i hans förmåga för att fullskyldighet. Rätten äger före- göra denna skyldighet. Rätten skriva att han under prövotiden får besluta att han under prövoskall söka fullgöra skadestånds- tiden skall söka fullgöra skaskyldigheten eller del därav på deståndsskyldigheten eller del tid och sätt som angivas i do- därav på tid och sätt som anges men. i domen.
Om skada på egendom har Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och uppkommit genom brottet får det bedöms vara ägnat att främ- rätten besluta att den dömde på ja den dömdes anpassning i tid och sätt som anges i domen samhället, får rätten föreskriva skall biträda den skadelidande att denne tid och sätt som med visst arbete, som syftar till
i domen skall biträda den att avhjälpa eller begränsa skaanges skadelidande med visst arbete, dan eller som annars i belysning
syftar till att avhjälpa eller av brottets och skadans art är som begränsa skadan eller som an- lämpligt. Sådant beslut får med-
i belysning av brottets och delas endast med den skadelinars skadans art framstår som lämp- dandes samtycke. ligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.
Föreskrift som avses i första Beslut som avses i första eller eller andra stycket får ändras andra stycket får ändras eller eller upphävas efter ansökan av upphävas efter ansökan av åklaåklagare eller den dömde, när gare eller den dömde, när det det finns skäl till det. finns skäl till det.
6§ 5§
Iakttager den dömde icke vad Iakttar den dömde inte vad som
åligger honom till följd av åligger honom till följd av prösom den villkorliga domen, må dom- votidsstrajfet, får domstol, om stol, om åklagare före prövoti- åklagare före prövotidens utgång dens utgång anhängiggör talan anhängiggör talan därom, efter därom, efter omständigheterna omständigheterna
besluta att varning skall meddelas den dömde,
Del 2 s. 40Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
meddela föreskrift enligt 5 § meddela beslut enligt 4§ eller ändra tidigare meddelad eller ändra tidigare meddelat föreskrift, beslut eller
undanröja den villkorliga undanröja prövotidsstrajfet domen och bestämma annan och i stället döma till övervakpåföljd för brottet. ningsstrajf
Åtgärd enligt första stycket l Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 må beslutas efter eller 2 får inte beslutas efter prövotidens utgång. prövotidens utgång.
Undanröjes den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn tagas till böter som ådömts enligt 2 § och 34 kap. 5
7§ 6§
Om undanröjande av villkorlig Om undanröjande prövotids-
av dom och om vissa andra åtgär- strajj och om vissa andra åtder, när den dömde finnes hava gärder, när den dömde har begått annat brott, stadgas i 34 begått annat brott, finns förekap. skrifteri 36 kap.
28 kap. Om skyddstillsyn 27 kap. Om övervakningsstraff
4 § l §
Skyddstillsyn fortgår under en övervakningsstraff verkställs prövotid av tre år från den dag under en tid av ett år. Tiden då påföljden börjar verkställas. räknas från den dag rättens
av-
görande i vad angår straff för
brottet genom nöjdförklaring
eller annars vinner laga kraft
mot den dömde.
Under verkställigheten skall
den dömde stå under övervak-
ning.
Del 2 s. 41Författningsförslag 41
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 § 2 §
Skyddstillsyn får förenas med Övervakningsstrajjf får förenas dagsböter, högst tvåhundra, med dagsböter, högst tvåhundra,
vare sig böter har föreskrivits för sig böter har föreskrivits
vare brottet eller inte. för brottet eller inte.
26 kap. 12 § 3§
Övervakningen och kriminal- Verkställigheten bedrivs under vården i frihet i övrigt bedrivs ledning övervakningsmyndig-
av under ledning av frivârdsmyn- heten. Myndigheten förordnar digheten. Myndigheten förord- också övervakare för den dömde nar också övervakare och kan och kan vid behov förordna
en vid behov förordna en eller flera eller flera att biträda
personer personer att biträda vid övervak- vid övervakningen. ningen.
4§
Under verkställigheten skall den
dömde delta i särskilt anordnad
verksamhet som syftar till att
motverka fortsatt brottsli ghet och
som med hänsyn till hans för-
hållanden framstår som lämplig.
Övervakningsmyndigheten skall
besluta vad som skall gälla för
den dömdes deltagande i verk-
samheten.
26 kap. 13 § 5§
Den frigivne skall, om han står Den dömde skall hålla överunder övervakning, hålla över- vakaren underrättad sin
om vakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och bostad, sin arbetsanställning och andra förhållanden betydelse
av andra förhållanden av betydelse för övervakningen, kallelse för övervakningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt vad han bestämi övrigt enligt hans anvisningar mer upprätthålla förbindelse med
Del 2 s. 4242 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
upprätthålla förbindelse med honom. Om övervakningsmynhonom. I den mån frivårdsmyn- digheten har bestämt det, gäller digheten har bestämt det, gäller vad som nu sagts om övervakavad som nyss har sagts om ren även tjänsteman vid överövervakaren även tjänsteman vid vakningsmyndigheten eller annan frivårdsmyndigheten eller annan person. person.
26 kap. 14 § 6§
första stycket
Den frigivne skall under prövoti- Den dömde skall under verkden iakttaga skötsamhet, efter ställigheten iaktta skötsarnhet, förmåga söka försörja sig samt i efter förmåga söka försörja sig övrigt ställa sig till efterrättelse samt i övrigt rätta sig efter vad vad åligger honom enligt åligger honom enligt denna
som som denna balk eller enligt föreskrift balk eller enligt beslut som medeller anvisning som meddelats delats med stöd därav. Han år med stöd därav. Han är skyldig skyldig att på kallelse inställa sig att på kallelse inställa sig hos hos övervakningsmyndigheten. frivårdsmyndigheten. Har han Vad föreskrivs i 26 kap.
som förpliktats ersätta genom brottet 4 § skall tillämpas på motsvauppkommen skada, skall han rande sätt betrajfande den som göra vad i hans förmåga står att döms till övervakningsstrajf. fullgöra denna skyldighet.
26 kap. 14 § 7§ andra stycket
Når den frigivne står under Övervakningsmyndigheten skall övervakning, skall frivårdsmyn- genom tillsyn och förmedling av digheten tillsyn och stöd och hjälp verka för att den
genom förmedling stöd och hjälp dömde inte fortsätter att begå
av verka för att denne inte åter- brott och för att hans anpassning
i brott och för att hans i samhället även i övrigt främ-
faller
anpassning i samhället även i jas. Övervakningsmyndigheten övrigt främjas. Frivårdsmyndig- skall för detta ändamål fortlöheten skall för detta ändamål pande hålla sig underrättad om fortlöpande hålla sig underrättad den dömdes livsföring och om
den frigivnes livsföring och hans förhållanden i övrigt. om om hans förhållanden i övrigt.
Del 2 s. 43Författningsförslag 43
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 kap. 15 § 8 §
När det finns skäl att anta att Om det behövs för den dömdes den frigivne för sin anpassning i anpassning i samhället, får för samhället behöver stöd av en viss tid eller tills vidare beslutas särskild föreskrift om vad han särskilt om vad han har att iaktta har att iaktta under prövotiden, under verkställigheten. Sådant får en sådan föreskrift meddelas beslut får avse för viss tid eller tills vidare. Särskild föreskrift
får avse
vistelseort eller bostad under vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången, viss tid, 2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning,
läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning.
Om den frigivne skall undergå Om den dömde skall undergå vård eller behandling enligt vård eller behandling enligt första stycket får det före- första stycket får det beslutas skrivas att han därvid skall vara att han därvid skall vara skyldig skyldig att lämna blod-, urin- att lämna blod-, urin- eller eller utandningsprov för kontroll utandningsprov för kontroll av av att han inte är påverkad av att han inte är påverkad av beroendeframkallande medel. beroendeframkallande medel.
Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande i den mån sådana föreskrifter med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antagas motverka hans anpassning i samhället.
Om den frigivne står under Beslut får meddelas om vad övervakning, får särskild före- som skall gälla för övervakningskrift meddelas om vad som en. I sådant beslut får anges skall gälla för denna. I sådan vilket sätt och i vilken omfattföreskrift får anges vilket sätt ning den dömde skall hålla konoch i vilken omfattning den fri- takt med övervakaren eller övergivne skall hålla kontakt med vakningsmyndigheten. Vidare får övervakaren eller frivårdsmyn- beslutas om skyldighet för den digheten. Vidare får föreskrivas dömde att lämna underrättelse
Del 2 s. 4444 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skyldighet för den frigivne att till Övervakaren eller övervaklämna underrättelse till över- ningsmyndigheten om utevaro vakaren eller frivårdsmyndig- från arbetsplats, skola eller heten om utevaro från arbets- annan i beslutet angiven verkplats, skola eller annan i före- samhet eller inrättning. skriften angiven verksamhet eller inrättning.
26 kap. 16 § 9§
Föreskrift enligt 15 § meddelas Beslut enligt 8§ meddelas av av övervakningsnåmnd. Fri- övervakningsmyndigheten. Att vårdsmyndigheten får meddela sådant beslut i vissa fall får sådan föreskrift för tiden intill meddelas av rätten framgår av dess nämnden har beslutat i 13 § andra stycket och 36 kap. frågan. Vidare får kriminal- 3 § andra stycket. vårdsnämnden meddela sådan föreskrift i beslut om Villkorlig frigivning.
Om den frigivnes utveckling Om den dömdes utveckling och personliga förhållanden i och personliga förhållanden i övrigt föranleder det, får över- övrigt föranleder det, får övervakningsnåmnden ändra eller vakningsmyndigheten ändra eller upphäva meddelad föreskrift upphäva ett meddelat beslut eller eller meddela ny föreskrift. meddela nytt beslut.
26 kap. 17 § 10§
Övervakaren må meddela Övervakaren får vad
an- ange som visningari fråga om verkställan- närmare skall gälla i fråga om det av föreskrift enligt 15 så verkställandet av beslut enligt ock medgiva tillfällig lättnad och 8 Han får också medge tillvidtaga omedelbart erforderlig fällig lättnad och vidta omedeljämkning. bart erforderlig jämkning.
7 § 11§
Iakttar den dömde inte vad som Iakttar den dömde inte vad som åligger honom till följd av do- åligger honom till följd av över-
på skyddstillsyn, får över- vakningsstrajfet, får övervakmen
Del 2 s. 45Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vakningsnämnden, utom att ningsnämnden, utom att meddela meddela föreskrift enligt 26 kap. beslut enligt 8 § eller fatta beslut 15§ eller fatta beslut i fråga i fråga i 3 § andra
som avses som avses i 37 kap. 7 § första meningen eller 5 § andra
mestycket, ningen, besluta att varning skall
besluta att varning skall med- meddelas den dömde eller,
om delas den dömde, eller skäl härför föreligger, besluta
besluta om övervakning att viss tid inte skall inräknas i
av den dömde under viss tid efter verkställigheten. det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.
Har övervakning beslutats enligt första stycket 2 men bedöms denna inte längre vara
påkallad, får övervakningsnämn-
den besluta att övervakningen skall upphöra. Samma gäller om rätten med stöd av 34 kap. 6 § beslutat om övervakning och denna pågått i ett år.
Åtgärd som avses i första Åtgärd i första
som avses stycket får inte beslutas av stycket får inte beslutas
av övervakningsnämnden efter övervakningsnämnden efter prövotidens utgång. verkställighetstidens utgång.
8§ 12§
Har den dömde allvarligt åsido- Har den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det satt sina åligganden och kan det antas att sådana åtgärder som antas att sådana åtgärder
som övervakningsnämnden får vidta övervakningsnämnden får vidta blir utan verkan, skall nämnden blir utan verkan, skall nämnden begära att åklagare vid domstol begära att åklagare vid domstol för talan om att skyddstillsynen för talan att övervaknings-
om skall undanröjas. Även strajfet skall undanröjas.
utan framställning från nämnden får sådan talan väckas, om den dömde i fall som avses i 6 a § första stycket allvarligt har åsidosatt sina äligganden enligt
Del 2 s. 4646 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
den behandlingsplan som gäller för honom. Talan skall anhängiggöras Talan skall anhängiggöras före prövotidens utgång. före verkställighetstidensutgång.
9§ 13§
Undanröjs skyddstillsynen, skall Undanröjs övervakningsstrajfet, rätten bestämma annan påföljd skall rätten bestämma annat för brottet. Därvid skall skälig strajf för brottet. Därvid skall hänsyn tas till vad den dömde skälig hänsyn tas till vad den har undergått till följd domen dömde har undergått till följd av av på skyddstillsyn samt till böter övervakningsstraffet samt till eller fängelse ådömts enligt böter som ådömts jämte översom 2 eller 3 § eller 34 kap. 6 I vakningsstrajfet enligt 2 § eller fall som här avses får fängelse 36 kap. 3§ eller, i fall som ådömas på kortare tid än vad avses i 26 kap. 5 §första stycket är föreskrivet för brottet. enligt 26 kap. 2 § eller 36 som Har uppgift avses i 6 a § kap. 2 I fall som här avses som första stycket lämnats i domen får fängelse ådömas eller, om skall, fängelse ådöms, detta strajfet bestäms till samhällsom beaktas när strajfets längd be- tjänst eller kontraktsvård, anges stäms. enligt 28 kap. 2 § respektive 32 kap. 2 § kortare tid än vad är föreskrivet för brottet. som Finnas tillräckliga skäl Föreligger inte tillräckliga föreligga att undanröja skydd- skäl att undanröja övervakningsstillsynen, må rätten i stället straffet, får rätten i stället bebesluta åtgärd avses i 7 sluta åtgärd som avses i 11 som Sådan åtgärd må beslutas Sådant beslut får inte meddelas efter prövotidens utgång. efter verkställighetstidens utgång.
l0§ l4§
Om undanröjande skydds- Om undanröjande av övervakav tillsyn och vissa andra åt- ningsstraf och om vissa andra om gärder, när den dömde finnes åtgärder, när den dömde har hava begått annat brott, stadgas begått annat brott, finns förei 34 kap. skrifteri 36 kap.
Del 2 s. 47Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 § 15 §
Uppkommer fråga om att undan- Uppkommer fråga att undan-
om röja skyddstillsynen eller att röja övervakningsstrajjfet
eller att vidta åtgärd som avses i 7§ vidta åtgärd i I §
som avses eller åtgärd för att den dömde eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig vård eller skall underkasta sig vård eller behandling, eller har den dömde behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen, undandragit sig övervakningen får övervakningsnänmden eller eller sådan verksamhet
som domstol vid vilken föres talan i 4 får övervaknings-
avses enligt 8 om omständigheterna nämnden eller domstol vid föranleder det, förordna att den vilken talan förs enligt 12
om dömde skall på lämpligt sätt omständigheterna föranleder det, omhändertas i avvaktan på förordna att den dömde skall på vidare förordnande. Ett sådant lämpligt sätt omhändertas i beslut skall omprövas så ofta avvaktan på vidare förordnande. anledning till det föreligger. Ett sådant beslut skall omprövas
så ofta anledning till det föreligger. Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre
än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får dock nytt beslut för-
genom ordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst vecka.
en
Är den dömde omhändertagen Är
den dömde omhändertagen
när domstolen meddelar beslut när domstolen meddelar beslut att skyddstillsynen skall undan- att övervakningsstrajjfet skall röjas, får den förordna att han undanröjas, får den,
om straffet
skall vara omhändertagen till bestäms till fängelse, förordna dess beslutet vinner laga kraft. att han skall omhändertagen
vara
till dess beslutet vinner laga
kraft.
Efter prövotidens utgång får Efter verkställighetstidens den Omhändertagna inte kvar- utgång får den omhändertagne hållas. inte kvarhållas.
Del 2 s. 4848 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 kap. Om samhällstjänst
1 §
samhällstjänst verkställs under en tid av ett år. Tiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår strajf för brottet genom nöjdförklaring eller annars vinner laga kraft mot den dömde.
Den som döms till samhällstjänst skall åläggas att utföra oavlönat arbete i lägst 40 och högst 240 timmar.
Under verkställigheten skall den dömde vara underkastad övervakning.
2§
Rätten skall i domslutet ange hur långt fängelsestrajf som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som straff.
Skulle rätten, om fängelse hade valts som strajf ha förklarat villkorlig frihet eller del av sådan förverkad, skall den i domslutet hur lång tid
även ange av den villkorliga friheten som i såfall hade förklarats förverkad
.
3§
Vid verkställighet av samhällstjänst skall vad som föreskrivs i 27kap. 3 13 och 15 §§ tilläm-
pas på motsvarande sätt. Talan om undanröjande av samhällstjänst skall, utöver i 27 kap.
Del 2 s. 49Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 § angivna fall, föras om den dömde återtar sitt samtycke till samhällstjänsten.
När rätten undanröjer en dom på samhällstjänst och bestämmer nytt straff får, i fall som avses i 2 § andra stycket, Villkorlig frihet eller del av sådan förklaras förverkad utan hinder
av vad som föreskrivs i 36 kap. 8 § jjärde stycket.
Om rätten förklarar Villkorlig frihet eller del av sådan förverkad och bestämmer det nya strajfet till fängelse genom elektronisk övervakning, skall rätten förordna att den förverkade villkorliga friheten skall verkställas genom elektronisk övervakning.
4§
Om särskilda skäl föreligger, får övervakningsnämnden ändra vad som bestämts i fråga om det oavlönade arbetets omfattning.
5§
Om undanrojande av samhällstjänst och om vissa andra åtgärder, när den dömde har begått annat brott, jinns före-
skrifteri 36 kap.
Del 2 s. 50Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 kap. Allmänna föreskrifter om fängelse
26 kap. 1 § 1§
Fängelse ådöms enligt vad för Fängelse ådöms, enligt vad som brottet är stadgar viss tid eller är föreskrivet för brottet, viss livstid. Fängelse på viss tid tid eller på livstid. Fängelse får överstiga tio år, om inte viss tid får inte överstiga tio år, annat följer av 2 eller 3 och om inte annat följer av 2 eller understiga fjorton dagar. Vid 3 och inte understiga en måådömande enligt 28 kap. 3 § av nad. fängelse i förening med skyddstillsyn gåller ifråga om tiden för fängelsestraffet vad i nämnda lagrum stadgas. Om fängelse såsom förvand- Om förvandlingsstraff för lingsstraff för böter år särskilt böter finns särskilda föreskrifter. stadgar.
26 kap. 2 § 2§
Fängelse får användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten. Fängelse på viss tid får sättas Fängelse viss tid får överöver det svåraste de högsta stiga det strängaste av de högsta av straff kan följa på brotten straff som kan följa brotten som får inte överstiga de högsta men får inte överstiga de högsta men straffen sammanlagda med straffen sammanlagda med varvarandra. Det får inte heller över- andra. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med skrida det strångaste av de högän sta strajfen med mer än mer ett år, det svåraste straffet ett år, om det strångaste om är kortare än fängelse i fyra år, straffet är kortare än fängelse i fyra år, 2. två år, det svåraste straf- 2. två år, om det strängaste om fet är fängelse i fyra år eller straffet är fängelse i fyra år eller längre inte uppgår till längre inte uppgår till fängmen men fängelse i åtta år, else i åtta år, fyra år, det svåraste straf- fyra år, om det strångaste om fet är fängelse i åtta år eller straffet är fängelse i åtta år eller längre. längre.
Del 2 s. 51Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid tillämpningen av andra Vid tillämpningen andra
av stycket skall bötesstraff stycket skall bötesstraff anses anses motsvara fängelse fjorton dagar. motsvara fängelse månad. en Det svåraste av de lägsta Det strängaste de lägsta av straffen får inte underskridas. straffen får inte underskridas.
26 kap. 3 § 3§
Har någon dömts till fängelse i lägst två år och begår han, sedan domen har vunnit laga kraft, brott är belagt med fängelse i som mer än sex år, får för återfallet dömas till fängelse tid med fyra en som år överstiger det högsta straff som kan följa på brottet eller, det om är fråga om flera brott, det högsta straff med tillämpning 2 § som av kan följa på brotten. Brott, som någon har begått innan han har fyllt tjugoett år, får läggas till grund för sådan förhöjning i först stycket. som anges En utländsk dom får tillmätas verkan svensk. samma som en
4§
Rätten får förordna att ett fängelsestrajj på viss tid skall verkställas genom elektronisk övervakning. För sådan verkställighet finns föreskrifteri 30 kap. I annat fall gäller för verkställigheten av fängelse vad som föreskrivs i 31 kap.
30 kap. Om fängelse genom elektronisk övervakning
1§
Verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning sker under den i domen angivna straftiden, från den dag straffet börjar verkställas. Verkställigheten sker intensiv övergenom
Del 2 s. 52Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vakning i förening med ett förbud för den dömde att vistas utanför bostaden annat än på särskilt angivna tider och för särskilt bestämda ändamål. Förbudet att vistas utanför bostaden skall kontrolleras med elektroniska hjälpmedel eller med annan jämförbar utrustning.
2§
Verkställigheten bedrivs under ledning av övervakningsmyndi gheten. Myndigheten förordnar övervakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid den elektroniska övervakningen.
3§
Övervakningsmyndigheten skall
utöva noggrann tillsyn över den dömde samt fortlöpande kontrollera hans förhållanden och att han iakttar vad som åligger honom under verkställigheten. Myndigheten skall också genom förmedling av stöd och hjälp verka för att den dömde inte fortsätter att begå brott och för att hans anpassning i samhället även i övrigt främjas.
4§
Vad i 27kap. 4 6 §§ föreskrivs gäller på motsvarande sätt den som är underkastad fängelse genom elektronisk övervakning.
Del 2 s. 53Författningsförslag 53
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Den dömde skall avhålla sig från alkohol, narkotika och
andra beroendeframkallande
medel.
6§
Särskilt beslut skall meddelas
om vad den dömde har att iaktta under verkställigheten. Sådant beslut skall avse
vilken bostad den dömde skall ha,
vad som skall gälla i fråga
om arbetsanställning, annan för-
vårvsverksamhet, utbildning eller sysselsättning i övrigt,
de tider under vilka den dömde tillåts att vistas utanför bostaden samt
det sätt på vilket den dömde skall hålla kontakt med övervakaren eller övervakningsmyndigheten och omfattningen
av
kontaktskyldigheten.
Beslut om vad den dömde har att iaktta får också läkar-
avse vård, nykterhetsvård
eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller sådan
annan inrättning.
7§
Beslut enligt 6§ meddelas
av
övervakningsmyndigheten. Om
den dömdes personliga förhållanden föranleder det, får över-
vakningsmyndigheten ändra ett
beslut enligt 6 § första stycket
Del 2 s. 54Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller ändra eller upphäva ett beslut enligt 6 § andra stycket eller meddela ett nytt sådant beslut.
Övervakaren får vad
ange som närmare skall gälla i fråga om verkställandet av beslut enligt 6 Han får också medge tillfällig lättnad och vidta omedelbart erforderlig jämkning.
8§
Den dömde är skyldig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han inte är påverkad av alkohol, narkotika eller andra beroendeframkallande medel. Den dömdes nykterhet får kontrolleras även med elektroniska hjälpmedel eller med annan jämförbar utrustning.
9§
Iakttar den dömde
inte vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt ett beslut med-
som delats honom med stöd därav, får övervakningsnämnden, utom att meddela eller ändra ett beslut enligt 6 besluta att varning skall meddelas den dömde eller, om skäl härför föreligger, besluta att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten.
Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas efter verkställighetstidens utgång.
Del 2 s. 55Författningsförslag 55
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Har den dömde åsidosatt sina åligganden och kan det antas att sådana åtgärder som övervakningsnämnden får vidta blir utan verkan skall, om åsidosättandet inte är ringa, övervakningsnämnden begära att åklagare vid domstol för talan om att förordnandet att fängelsestrayfet skall verkställas genom elektronisk övervakning skall upphävas. Talan om upphävande av sådant förordnande skall också föras om den dömde återtar sitt samtycke till verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning.
Talan skall anhängiggöras före verkställ i ghetstidens utgång.
Föreligger inte tillräckliga skäl att upphäva förordnandet om verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning får rätten i stället besluta åtgärd enligt 9
11§
Vid upphävande av förordnande om verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning skall rätten bestämma hur stor del av fängelsestraffet som återstår att verkställa i anstalt. Därvid skall skälig hänsyn tas till vad den dömde verkställt av straffet genom elektronisk övervakning.
56 Författningsförslag
Del 2 s. 56Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Om undanröjande fängelse av genom elektronisk övervakning och om vissa andra åtgärder, när den dömde har begått annat
brott, finns föreskrifteri 36 kap.
l3§
Uppkommer fråga att om upphäva ett förordnande verkom ställighet av fängelse genom elektronisk övervakning eller att besluta att varning skall meddelas den dömde eller att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten, får övervakningsnämnden eller domstol vid vilken talan förs enligt 10 om ornständigheterna föranleder det, förordna att den dömde på lämpligt sätt skall omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så
ofta
anledning till det föreligger. Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka.
Är den dömde omhändertagen
när domstolen meddelar beslut att upphäva förordnandet om verkställighet av fängelse genom elektronisk övervakning, får den förordna att han skall vara omhändertagen till dess beslutet vinner laga kraft.
Del 2 s. 57Fötfattningsförslag 57
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Efter verkställighetstidens utgång får den omhändertagne inte kvarhållas.
14§
När rättens avgörande i vad angår strajf för brottet genom nojdförklaring eller annars har vunnit laga kraft mot den dömde, skall han hålla övervakningsmyndigheten underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhållanden av betydelse för myndighetens planering av strajfverkställigheten, på kallelse inställd sig hos övervakningsmyndigheten samt i enlighet med myndighetens anvisningar även i övrigt medverka vid denna planering.
26 kap. Om fängelse 31 kap. Om fängelse i anstalt
5§ 1§
Den som dömts till fängelse skall Har rätten inte förordnat att ett för verkställighet av straffet fängelsestrajf skall verkställas intagas i kriminalvárdsanstalt. genom elektronisk övervakning, Härom är särskilt stadgat. skall den dömde för verkställighet av straffet intas i kriminalvårdsanstalt. Härom finns särskilda föreskrifter.
6§ 2§
Den som avtjänar fängelse på Den som avtjänat fängelse i viss tid får medges Villkorlig anstalt viss tid skall, om inte frigivning. Villkorlig frigivning annat följer av andra eller tredje får dock inte ske från fängelse stycket eller av 3 friges vill-
Del 2 s. 5858 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som har dömts ut enligt 28 kap. korligt när två tredjedelar, dock 3 § eller från ett förvandlings- minst tjugo dagar, av strajftiden straff för böter. har avtjänats.
Om strajftiden är högst ett år, Villkorlig frigivning får inte får villkorlig frigivning ske ske från fängelse på grund av tidigast när två tredjedelar av förverkande av villkorlig frihet strajftiden, dock minst två må- enligt 10§ eller från ett förnader, har avtjänats. vandlingsstraff för böter.
Om strajftiden är längre än ett år men kortare än två är, får villkorlig frigivning ske tidigast när åtta månader samt en tredjedel av den tid som överstiger ett år har avtjänats.
Om strajftiden är två år eller mer och annat inte följer av 6 a får Villkorlig frigivning ske tidigast när halva stramiden har avtjänats.
Om den dömde begär det, kan Om den dömde begär det, får frigivningen uppskjutas till den villkorliga frigivningen
uppsenare tidpunkt än som följer av skjutas till en senare tidpunkt än andra-fjärde styckena. som följer första stycket eller
av
av 3
7§ 3§
Vid prövning av frågan, om den Bryter den dömde i väsentlig villkorliga frigivningen bör ske mån mot vad som gäller för senare än vid den tidigaste verkställigheten, får tidpunkten tidpunkt som anges i 6 eller för villkorlig frigivning
senare- 6 a skall det särskilt beaktas läggas. om förutsättningarna för den Senareläggning får ske med intagnes anpassning i samhället högst femton dagar varje gång. framstår som speciellt ogynn- Vid prövning av fråga om samma med hänsyn till frigiv- senareläggning av tidpunkten för ningsförhållandena, hans uppfö- villkorligfrigivning skall beaktas rande under anstaltsvistelsen om förseelsen får eller kan eller andra särskilda omständig- bedömas få andra menliga följheter. der för den dömde.
Del 2 s. 59Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 § 4 §
Om flera fängelsestraff verk- Om flera fängelsestraff verkställs samtidigt, skall vid till- ställs samtidigt, skall vid tilllämpning av 6 § hänsyn tas till lämpning av 2 § hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden. den sammanlagda fängelsetiden. Vad nu sagts gäller dock inte tid för fängelse som dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller förvandlingsstraff för böter.
Såsom avtjänad tid räknas Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall även tid varunder straffet skall anses verkställt på grund av anses verkställt grund
av domstols förordnande som i 33 domstols förordnande enligt 35 kap. 5 och 6 §§ sägs. kap. 1 och 2 §§.
9§ 5§
Betrajfande den som har dömts Beslut senarelåggning
om av till fängelse i lägst två år prövar villkorlig frigivning fattas
av Kriminalvårdsnåmnden frågan Kriminalvårdsstyrelsen. Regeom Villkorlig frigivning från ringen eller den myndighet
som strajfet eller, om annat straff regeringen bestämmer får föresamtidigt verkställs, från den skriva att myndighet än
annan sammanlagda strajftiden. Kriminalvårdsstyrelsen får be-
Kriminalvårdsstyrelsen eller sluta om senareläggning
av annan som styrelsen efter rege- villkorlig frigivning. ringens bemyndigande föreskriver får påkalla att Kriminalvårdsnömnden även i annat fall prövar frågan om Villkorlig frigivning. Påkallas inte prövning skall den dömde friges vid den tidpunkt då Villkorlig frigivning enligt 6 § andra och tredje styckena tidigast kan ske.
Beslut om villkorligfrigivning
som inte har gått i verkställighet kan ändras, om den dömde begär att frigivningen skall uppskjutas eller det annars
Del 2 s. 60Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
föranleds av ändrade förhållanden.
10§ 6§
För den som villkorligt friges den villkorligafrigivningen
Efter
gäller en prövotid av ett år. I gäller prövotid en som motsvabeslut om Villkorlig frigivning den återstår vid
rar strafftid som
som meddelas av kriminalvårds- frigivningen. Prövotiden är dock nämnden kan dock fastställas alltid minst år. en ett längre prövotid, högst tre år.
11§ 7§
I anslutning till att villkorlig Den frigivits villkorligt
som efter
frigivning äger rum eller att ha undergått fängelsestraff senare kan beslutas att den villkorligt på månader eller eller, sex mer frigivne skall stå under över- han vid frigivningen är om vakning, 0m det bedöms under tjugoett år, fyra månader som påkallat. Beslut om övervakning eller skall stå under övermer meddelas av frivårdsmyndigheti vakning. Övervakningen skall Kriminalvårdsverket. Har över- pågå i ett år. vakning beslutats bedöms men därefter att övervakning inte längre är påkallad, får övervakningsnämnden besluta att övervakningen skall upphöra. Övervakningen skall utan något särskilt beslut upphöra sedan ett år av prövotiden har förjlutit, om inte annat följer av 18
8§
Vad som föreskrivsi 27kap. 3 § och 5 10 §§ skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har frigivits villkorligt.
Del 2 s. 61Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 § 9 §
Iakttar den frigivne inte vad som Iakttar den frigivne inte vad som åligger honom enligt denna balk åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller an- eller enligt beslut som har medvisning som meddelats med stöd delats med stöd därav, får överdärav, får övervakningsnämn- vakningsnämnden, utom att fatta den, utom att meddela föreskrift beslut i fråga som avses i 27 enligt 15 § eller fatta beslut i kap. 8 27kap. 3 §andra
mefråga som avses i 37 kap. 7§ ningen eller 27 kap. 5 § andra första stycket, meningen, besluta
besluta att varning skall att varning skall meddelas meddelas den frigivne, eller den frigivne, 2. besluta om övervakning att den frigivne skall ställas
av den frigivne under viss tid efter under övervakning under viss det att ett år av prövotiden har tid, dock högst under sex månaförflutit, dock längst till prövoti- der eller till prövotidens utgång, dens utgång. eller
att viss tid inte skall räknas
som verkställighet av prövotid
och övervakningstid.
19§ 10§
Har den frigivne allvarligt åsido- Har den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det satt sina åligganden och kan det antas att han inte kommer att antas att han inte kommer att låta råtta sig genom någon annan låta rätta sig genom någon annan åtgärd som övervakningsnämn- åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta, får nämnden för- den får vidta, får nämnden förklara den villkorligt medgivna klara den villkorliga friheten friheten förverkad till en tid av förverkad till en tid av högst högst en månad varje gång. femton dagar varje gång.
20§ 11§
Åtgärd som avses i 18 § må Åtgärd som avses i 9 § får inte beslutas efter prövotidens ut- beslutas efter prövotidens utgång. Beslut om åtgärd som gång. Beslut om åtgärd som avses i 19 § må meddelas även avses i 10 § får meddelas även efter prövotidens utgång, därest efter prövotidens utgång, om
Del 2 s. 6262 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
frågan av övervakningsnämnden frågan har tagits över-
upp av upptagits dessförinnan. vakningsnärnnden dessförinnan.
2l§ l2§
Om förverkande av villkorligt Om förverkande av Villkorlig medgiven frihet och om vissa frihet och om vissa andra åtandra åtgärder, när den som gärder, när den dömde har dömts till fängelse finnes hava begått annat brott, finns förebegått annat brott, stadgas i 34 skrifteri 36 kap. kap.
22§ l3§
Uppkommer fråga om att för- Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet klara villkorlig frihet förverkad förverkad eller att vidta åtgärd eller att vidta åtgärd som avses som avses i 18 § eller åtgärd för i 9 § eller åtgärd för att den friatt den frigivne skall underkasta givne skall underkasta sig vård sig vård eller behandling, eller eller behandling, eller har den har den frigivne undandragit sig frigivne undandragit sig överövervakningen, får övervak- vakningen, får övervakningsningsnämnden, om omständig- nämnden, om omständigheterna heterna föranleder det, förordna föranleder det, förordna att den att den frigivne skall på lämpligt frigivne skall på lämpligt sätt sätt omhändertas i avvaktan på omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant vidare förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta beslut skall omprövas så ofta anledning till det föreligger. anledning till det föreligger.
Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än
en vecka. Om synnerliga skäl föreligger, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Efter prövotidens utgång får den omhändertagne kvarhållas.
23§ 14§
Förklaras villkorligt medgiven Förklaras villkorlig frihet helt frihet helt eller delvis förverkad, eller delvis förverkad enligt 36 skall med avseende på frågan kap. 8 skall med avseende på om ny villkorlig frigivning vad frågan om ny villkorlig frigiv-
Del 2 s. 63Författningsförslag 63
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förverkats anses såsom ning vad som förverkats anses som straff dom. som straff genom ny dom. genom ny
24§ 15§
Kan villkorligt medgiven frihet Kan Villkorlig frihet inte längre längre förklaras förverkad, förklaras förverkad, skall strafskall straffet till fullo fet anses vara till fullo verkställt anses vara verkställt vid prövotidens ut- vid prövotidens utgång. gång.
28 kap. 6 § 32 kap. Om kontraktsvárd a andra stycket
1 §
I sådant fall skall vidare i do- Den som döms till kontraktsvård alltid meddelas föreskrift skall undergå behandling enligt men den behandlingsplan en för honom uppgjord behandom som den dömde har åtagit sig att lingsplan. Rätten skall i domen följa. meddela beslut om den behandlingsplan som skall gälla för verkställigheten.
2§
Rätten skall i domslutet ange hur
långt fängelsestraff som skulle
ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som strajf.
Skulle rätten, om fängelse hade valts som strajf, ha förklarat villkorlig frihet eller del av sådan förverkad, skall den i domslutet även ange hur läng tid av den villkorliga friheten som hade förklarats förverkad.
Del 2 s. 6464 Föifattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Vid verkställighet av kontraktsvård skall vad som föreskrivs i 27 kap. 5 13 och 15 §§
tillämpas på motsvarande sätt.
När rätten undanröjer en dom på kontraktsvård och bestämmer nytt strof får, i fall som avses i 2 § andra stycket, villkorlig frihet eller del av sådan förklaras förverkad utan hinder av vad som föreskrivs i 36 kap. 8 § förde stycket.
Om rätten förklarar villkorlig frihet eller del av sådan förverkad och bestämmer det nya straffet till fängelse genom elektronisk övervakning, skall rätten förordna att den förverkade villkorliga friheten skall verkställas genom elektronisk övervakning.
4§
Rätten får i domen bestämma längre verkställighetstid än som följer av 27 kap. 1 § andra stycket, dock högst två år, om detta är erforderligt för att behandlingen skall kunna genomföras.
5§
Om det behövs för genomförandet av behandlingen, får rätten förordna att domen skall gå i verkställighet utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft.
Del 2 s. 65Författningsförslag 65
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Överklagas en dom på kon-
traktsvård och har rätten med-
delat förordnande enligt första stycket, får högre rätt förordna att vidare verkställighet inte får äga rum.
28 kap. 6b§ 6§
Ifall som avses i 6 a § får rätten Om den dömde är häktad i målet förordna att den dömde, om han och sådant förordnande som är häktad i målet, i stället skall avses i 5 § första stycket har omhändertas till dess han över- meddelats, får rätten förordna förts till det behandlingshem att han i stället skall omhäneller den vårdgivare dertas till dess han överförts till
som anges i behandlingsplanen. Omhän- det behandlingshem eller den dertagandet får inte pågå längre vårdgivare som anges i behand-
vecka. lingsplanen. Omhändertagandet än en
får inte pågå längre än en vecka.
28 kap 6 a § 7§
tredje stycket
I samband med en sådan be- Rätten får besluta att den som handlingsplan får föreskrivas att ansvarar för behandlingen skall den som ansvarar för behand- anmäla till övervakningsmyndiglingen skall anmäla till frivårds- heten och åklagaren om den myndigheten och åklagaren om dömde allvarligt åsidosätter sina den dömde allvarligt åsidosätter åligganden enligt behandlingssina åligganden enligt planen. planen.
8§
Talan om undanrojande av
kontraktsvård får i fall som
avses i 7§ väckas även utan
framställning frän övervaknings-
nämnden.
Talan om undanröjande av
kontraktsvården skall också
Del 2 s. 66Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
föras om den dömde återtar sitt samtycke till denna.
9§
Om särskilda skäl föreligger får övervakningsnämnden ändra vad
som bestämts i behandlingspla-
nen.
10§
Om undanröjande av kontraktsvård och om vissa andra åtgärder, när den dömde har begått annat brott, finns före-
skrifteri 36 kap.
33 kap. Om straffbestämning
Del 2 s. 66Grunden för straüzestämningen
29 kap. 1 § 1 § första stycket
Straff skall, med beaktande Straff skall, med utgångspunkt i av intresset av en enhetlig rättstill- den tillämpliga strajfskalan och lämpning, bestämmas inom med beaktande intresset ra- av av en men för den tillämpliga straf- enhetlig rättstillämpning, beskalan efter brottets eller den stämmas efter brottets eller den samlade brottslighetens straff- samlade brottslighetens straffvärde. värde samt med iakttagande i övrigt av vad som föreskrivs i detta kapitel.
Del 2 s. 67Författningsförslag 67
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Omständigheter inverkar pâ som bedömningen brottets straffav värde
29 kap. 1 § 2 § andra stycket
Vid bedömningen av straffvärdet skall särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett detta samt de avsikter eller motiv han om som haft.
29kap.2§ 3§
Såsom försvarande omständigheter vid bedömningen straffvärdet av skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följder än det faktiskt fått, 2. om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet, om den tilltalade utnyttjat någon skyddslösa ställning eller annans särskilda svårigheter att värja sig, 4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende, 5. om den tilltalade förmått någon att medverka till brottet annan genom allvarligt tvång, svek eller missbruk dennes ungdom, av oförstånd eller beroende ställning, 6. om brottet utgjort ett led i brottslig verksamhet varit särskilt en som noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande roll eller 7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan på grund hudfärg, grupp av personer av ras, nationellt eller etniskt trosbekännelse eller liknande ursprung, annan omständighet.
Del 2 s. 6868 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 kap. 3 § 4 § första stycket
Såsom förmildrande omständigheter vid bedömningen straffvärdet av skall, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas om brottet föranletts av någon grovt kränkande beteende, annans om den tilltalade till följd psykisk störning eller sinnesrörelse av eller av någon annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande, om den tilltalades handlande stått i samband med hans uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmâga, 4. om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla eller om gärningen, utan att vara fri från är sådan i ansvar, som avses 24 kap. l
Om hänsvnstagande vid straffbestämningen till vissa andra omständi gheter
29 kap. 5 § 5 § första stycket
Vid szrafinätningen skall rätten Vid strajjbestämningen skall utöver brottets strafvärde i rätten i skälig omfattning beakta skälig omfattning beakta om den tilltalade till följd av brottet drabbats allvarlig kroppsav skada, om den tilltalade efter förmåga sökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar brottet, av om den tilltalade frivilligt angett sig, 4. om den tilltalade förorsakas att han på grund brottet men genom av utvisas ur riket, 5. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av eller det finns om grundad anledning anta att han kommer att drabbas avskedande av eller uppsägning från anställning eller annat hinder eller synnerlig av svårighet i yrkes- eller näringsutövning, 6. om den tilltalade till följd av om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa skulle hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff drabbas oskäligt hårt det av utmätt efter brottets strafvärde,
Del 2 s. 69Författningsförslag 69
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
straff som annars bort följa på
brottet,
om en i förhållande till brot- 7. om en i förhållande till brottstets art ovanligt lång tid förflutit typen ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks eller sedan brottet begicks,
om den tilltalade undergår
eller undergått behandling för
missbruk eller något annat för-
hållande som kan antas ha haft
samband med hans brottslighet
eller
om någon annan omständig- om det i övrigt föreligger het föreligger som påkallar att någon omständighet som påden tilltalade får ett lägre straff kallar att den tilltalade får ett än brottets strajfvärde motiverar. lindrigare straff än som annars
är motiverat.
Straffens förhållande till var-
andra m.m.
30 kap. l § 6§
Vid val av påföljd är fängelse Vid val av strajf är fängelse och att anse som en svårare påföljd de till fängelse alternativa strafän Villkorlig dom och skyddstill- fen i fråga om stränghet att syn. bedöma i ordningen prövotids-
strajf, övervakningsstrajf, sam-
hällstjänst, fängelse genom
elektronisk övervakning och
fängelse i anstalt. Kontraktsvård
är att bedöma som ett strängare
strajj än övervakningsstrajf.
Bestämmelser om använd- Bestämmelser om användningen av överlämnande till ningen av överlämnande till särskild vård finns i 31 kap. särskild vård finns i 34 kap.
Del 2 s. 7070 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 kap. 2 § 7 §
Ingen får dömas till flera på- Ingen får dömas till flera Strap följder för samma brott, om inte eller till olika former fängelse
av något annat är föreskrivet. för brott, inte något
samma om
annat är föreskrivet.
30 kap. 3 § 8§
När någon döms för flera brott, När någon döms för flera brott, skall rätten döma till gemensam skall rätten döma till gemensamt påföljd för brotten, inte strajf för brotten, inte något
om om något annat är föreskrivet. annat är föreskrivet.
Om det finns särskilda skäl, Om det finns särskilda skäl, får rätten för ett eller flera brott får rätten för ett eller flera brott döma till böter och samtidigt döma till böter och samtidigt döma till annan påföljd för döma till annat straff för brottsbrottsligheten i övrigt. Vidare ligheten i övrigt. Vidare får får rätten döma till fängelse för rätten döma till fängelse
genom ett eller flera brott samtidigt elektronisk övervakning eller till som den dömer till Villkorlig fängelse i anstalt för ett eller dom eller skyddstillsyn för brotts- flera brott samtidigt den dö-
som ligheten i övrigt. till prövotidsstraff eller
mer övervakningsstrajâ för brottsligheten i övrigt.
Om val mellan olika straü
30 kap. 4 § 9 § första stycket
Vid val av påföljd skall rätten Vid val sirap skall rätten
av fästa särskilt avseende vid fästa särskilt avseende vid
om- omständigheter som talar för en ständigheter talar i
som en lindrigare påföljd än fängelse. lindrande riktning. Därvid skall Därvid skall rätten beakta såda- rätten beakta sådana omständigna omständigheter som anges i heter som anges i 5 29 kap. 5
Del 2 s. 71Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Är såväl böter fängelse
som föreskrivet för brottet, skall rätten döma till böter om inte hinder däremot föreligger med hänsyn till brottets strajfvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet.
11§
Kan böter inte ådömas skall
rätten döma till prövotidsstrajj
eller övervakningsstrajjf om inte sådant straff är uteslutet med hänsyn till brottslighetens karaktär, den tilltalades tidigare brottslighet eller annars.
I fall enligt första stycket får rätten döma till övervakningsstrof endast om den tilltalade tidigare begått brott eller annars särskilda skäl talar mot prövo-
tidsstraff
12§
Bedömningen av ett brotts karaktär skall grundas på dess strajfvärde. Om det är påkallat, får rätten därjämte beakta intresset av att för brott av viss art ådöma en särskilt sträng form av strajf
13§
Vid bedömningen av vilken verkan den tilltalades tidigare
Del 2 s. 72Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
brottslighet skall tillmätas vid valet mellan olika former av straff skall rätten särskilt beakta den tidigare och den brottsnya lighetens omfattning och typ samt den tid som förflutit mellan brotten.
30 kap. 8 § 14§
Villkorlig dom skall förenas med Ett prövotidsstrajf skall förenas dagsböter, om inte ett bötesstraff med dagsböter, inte om ett med hänsyn till andra följder bötesstraff med hänsyn till andra av brottet skulle drabba den till- följder brottet skulle drabba av talade alltför hårt eller om det den tilltalade orimligt hårt. finns andra särskilda skäl mot att döma till böter.
30 kap. 10 § 15§
Vid bedömningen av frågan om Ett övervakningsstrajf skall skyddstillsyn bör förenas med förenas med dagsböter, detta om dagsböter skall rätten beakta är påkallat med hänsyn till om detta är påkallat med hänsyn till brottslighetens karaktär eller den brottslighetens strajfvärde eller tilltalades tidigare brottslighet. art eller den tilltalades tidigare brottslighet.
16§
Kan straffet enligt 11 § inte bestämmas till prövotidsstrajf
eller övervakningsstraff, skall
rätten döma till samhällstjänst om den tilltalade samtycker därtill och hinder häremot inte föreligger med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet, brottets allvarliga karaktär eller annars.
Del 2 s. 73Författningsförslag 73
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Kan samhällstjänst inte ådömas skall rätten döma till fängelse. Härvid skall rätten, om den tilltalade samtycker därtill och hinder inte föreligger med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet, fängelsestraffets längd eller annars, förordna att fängelsestrajfet skall verkställas genom elektronisk övervakning.
18§
I stället för samhällstjänst eller fängelse får rätten, om den tilltalade samtycker därtill, döma till kontraktsvärd, om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande föreligger som påkallar vård eller annan behandling och som har bidragit till att brottet har begåtts.
Vid bedömande av om kontraktsvård bör ådömas skall rätten beakta brottets karaktär och den tilltalades tidigare brottslighet samt omfattningen av den planerade behandlingen. Kontraktsvård får inte ådömas om brottet bör föranleda ett fängelsestrajf av avsevärd längd.
Samtycker den tilltalade i fall som avses i första stycket inte till kontraktsvård, får han dömas till samhällstjänst eller till fängelse genom elektronisk övervakning endast om det förhållande som påkallar vård eller annan behandling inte bedöms hindra
Del 2 s. 74Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
verkställigheten av ett sådant straff.
Särskilda begränsningar Qåga om valet av straff
30 kap. 5 § 19§
Vid val av straff skall rätten som skäl för ett lindrigare straff särskilt beakta den tilltalades ålder. För brott som någon begått För brott någon begått som innan han fyllt arton år får innan han fyllt arton år får rätten döma till fängelse endast rätten döma till strängare strayf om det finns synnerliga skäl. än övervakningsstrajf endast om det finns synnerliga skäl. För brott som någon begått För brott någon begått som efter det att han fyllt arton men efter det att han fyllt arton men innan han fyllt tjugoett år får innan han fyllt tjugoett år får rätten döma till fängelse endast rätten döma till strängare straff om det med hänsyn till gärning- än ävervakningsstrajf endast om ens strajfvärde eller annars finns det finns särskilda skäl för det. särskilda skäl för det.
30 kap. 6 § 20§
Den som har begått ett brott Den har begått ett brott som under påverkan av en allvarlig under påverkan av en allvarlig psykisk störning får inte dömas psykisk störning får inte dömas till fängelse. Om rätten i ett till strängare Strap än övervaksådant fall finner att inte heller ningsstrajj. Kan i ett sådant fall någon annan påföljd bör ådö- varken böter, prövotidsstrajf mas, skall den tilltalade vara fri eller övervakningsstrajf ådömas , från påföljd. skall den tilltalade vara fri från strajf
Del 2 s. 75Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om stra@tning
29 kap. 4 § 21 §
Vid straffmätningen skall rätten, Vid straffmätningen skall rätten, om förhållandet inte tillräckligt om förhållandet inte tillräckligt kan beaktas genom påföljdsvalet kan beaktas valet
genom av eller genom förverkande av strajj eller att villkorlig
genom villkorligt medgiven frihet, frihet förklaras förverkad, i utöver brottets strajfvärde, i skälig utsträckning ta hänsyn till skälig utsträckning ta hänsyn till den tilltalade tidigare gjort
om om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Härvid sig skyldig till brott. Härvid skall särskilt beaktas den tidigaskall särskilt beaktas vilken om- och den brottslighetens
re nya fattning den tidigare brottslig- omfattning och typ samt den tid heten hajt, vilken tid som för- förflutit mellan brotten.
som flutit mellan brotten samt huru- Vidare skall särskilt beaktas
om vida den tidigare och den nya brottsligheten i båda fallen är brottsligheten år likartade eller särskilt allvarlig. brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig.
22§
Om det är påkallat med hänsyn
till omständigheter som anges i
4 eller 5 får rätten döma till
lindrigare strof än som är
föreskrivet för brottet.
29 kap. 6 § 23§
Är det med hänsyn till någon Är det med hänsyn till sådana sådan omständighet som avses i omständigheter i 5 §
som avses 5 § uppenbart oskäligt att döma uppenbart oskäligt att döma till till påföljd, skall rätten meddela stram skall rätten meddela
påföljdseftergift. strajfeftergiji.
76 Fäifattningsfärslag
Del 2 s. 76Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 kap. 7 § 24§
Har någon begått brott innan han fyllt tjugoett år, skall hans ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Härvid får dömas till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Ingen får dömas till fängelse livstid för brott han har begått som innan han fyllt tjugoett år.
25§
När rätten dömer till samhällstjänst skall den bestämma samhällstjänstens omfattning efter det i domslutet angi fängelsevna strajfets längd. Härvid skall ett
fängelsestrajfpä en månad mot-
svara fyrtio timmars samhällstjänst och varje månads fängelse därutöver motsvara samhällstjänst i ytterligare tjugo timmar.
31 kap. Om överlämnande till 34 kap. Om överlämnande till särskild vård särskild vård
1§
Kan den som är under tjugoett år och begått brottslig gärning bli som föremål för vård eller åtgärd enligt socialtjänstlagen 1980:620 annan eller lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård får om av unga rätten överlämna socialnämnden att föranstalta erforderlig vård om inom socialtjänsten. Om brottslighetens strajâfvärde Om brottslighetens karaktär eller art eller den tilltalades eller den tilltalades tidigare tidigare brottslighet påkallar det, brottslighet påkallar det, får får jämte överlämnande till vård jämte överlämnande till vård inom socialtjänsten dömas till inom socialtjänsten dömas till dagsböter, högst tvåhundra, dagsböter, högst tvåhundra, vare vare sig böter har föreskrivits för sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. brottet eller inte. Om skada egendom har Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och uppkommit brottet får genom
Del 2 s. 77Författningsförslag 77
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
det bedöms vara ägnat att främ- rätten, i samband med överja den dömdes anpassning i lämnande enligt första stycket, samhället, får rätten, i samband besluta att den dömde på tid och med överlämnande enligt första sätt som anges i domen skall stycket, föreskriva att den döm- biträda den skadelidande med de tid och sätt som anges i visst arbete, som syftar till att domen skall biträda den skadeli- avhjälpa eller begränsa skadan dande med visst arbete, som eller som annars i belysning av syftar till att avhjälpa eller brottets och skadans art framstår begränsa skadan eller som an- som lämpligt. Sådant beslut får nars i belysning av brottets och meddelas endast med den skadeskadans art framstår som lämp- lidandes samtycke. ligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.
Kan den som har begått en brottslig gärning bli föremål för vård enligt lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall får rätten överlämna socialnämnden eller, i fråga om den som redan är intagen i ett hem där sådan vård meddelas, styrelsen för hemmet att föranstalta om behövlig vård. Innan rätten beslutar om överlämnande skall socialnämnden eller styrelsen höras.
Är för brottet stadgar stränga- Är för brottet föreskrivet re straff än fängelse i ett år, får strängare straff än fängelse i ett överlämnande enligt första är, får överlämnande enligt stycket ske endast om det före- första stycket ske endast om det ligger särskilda skäl. föreligger särskilda skäl.
Lider den som begått ett brott, Lider den som begått ett brott, för vilket påföljden inte bedöms för vilket straffet inte bedöms kunna stanna vid böter, av en kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhål- tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att landen i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårds- han är intagen på en sjukvårds-
Del 2 s. 78Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
inrättning för psykiatrisk vård, inrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsbe- är förenad med frihetsbe-
som rövande och annat tvång. rövande och annat tvång.
Har brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att särskild utskrivningsprövning enligt lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård skall äga vid vården, det
rum om till följd av den psykiska störningen finns risk för att han återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag.
Om det med hänsyn till den Om det med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet tilltalades tidigare brottslighet eller av andra särskilda skäl är eller andra särskilda skäl är
av påkallat, får rätten i samband påkallat, får rätten i samband med överlämnande till rättspsy- med överlämnande till rättspsykiatrisk vård döma till annan kiatrisk vård döma även till påföljd, dock inte fängelse eller strajj", dock inte till fängelse. överlämnande till annan särskild Rätten får inte heller döma till vård. överlärrmande till särskild
annan
vård.
33 kap. Om avräkning av an- 35 kap. Om avräkning
av anhållnings- och häktestid m.m. hållnings- och häktestid
m.m.
5§ 1§
Dömes någon till fängelse Döms någon till fängelse på viss viss tid eller förordnar rätten, tid eller förordnar rätten, med med tillämpning av 34 kap. 1 § tillämpning av 36 kap. 1 §
att sådan påföljd skall första stycket att sådant straü"
avse ytterligare brott, och har den skall ytterligare brott, och
avse dömde med anledning av miss- har den dömde med anledning tanke om brott, som prövats misstanke brott,
av om som genom dom i målet, under en prövats dom i målet,
genom sammanhängande tid av minst under en sammanhängande tid tjugofyra timmar varit berövad av minst tjugofyra timmar varit friheten som anhållen, häktad berövad friheten anhållen,
som eller intagen på en enhet för häktad eller intagen enhet
en
rättspsykiatrisk undersökning förrättspsykiatriskundersökning
med stöd av 10§ lagen med stöd 10 § lagen
av 1991:1137 om rättspsykiatrisk 1991:1137 rättspsykiatrisk
om undersökning, skall tiden för undersökning, skall tiden för frifrihetsberövandet, till den del hetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett därunder inte samtidigt skett
Del 2 s. 79Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
verkställighet av dom i annat verkställighet dom i
av annat mål, anses som tid under vilken mål, tid under vilken anses som den ådömda påföljden verkställts det ådömda fängelsestrafet i anstalt. Domstolen skall i verkställts. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar domen det antal dagar ange påföljden skall anses verkställd. strafet skall verkställt. Är anses Är den tid varmed ådömt fängel- den tid varmed ådömt fängelse
se överstiger frihetsberövandet överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelse- ringa, får förordnas fängelseatt straffet skall helt verkställt straffet skall helt verkställt anses anses genom frihetsberövandet. frihetsberövandet. genom Undanröjes villkorlig dom Undanröjs prövotidsstrajj, eller skyddstillsyn och dömes i övervakningsstraff, samhällsstället till fängelse på viss tid, tjänst eller kontraktsvård och äger, i den mån tillgodoräknan- döms i stället till fängelse på de inte skett enligt första eller viss tid skall, i den mån tilltredje stycket, första stycket godoräknande inte skett enligt tillämpning även i fråga om första eller tredje stycket, första
stycket tillämpas även i fråga
om frihetsberövande föregått frihetsberövande
som som föregått
den villkorliga domen eller prövotidsstrajffet, övervakningsdomen på skyddstillsyn, strajTet, samhållszjånsten eller
kontraktsvården, 2. frihetsberövande som föregått frihetsberövande föregått som dom genom vilken förordnats att dom vilken förordnats genom att den villkorliga domen eller prövotidsstrajjfet, övervakningsskyddstillsynen skall även strafet, samhällstjänsten eller avse ytterligare brott samt kontraktsvården skall avse även ytterligare brott samt 3. sådant omhändertagande sådant omhändertagande som som avses i 28 kap. 6 b § eller 11 § i 27 kap. 15§ tredje avses tredje stycket. stycket, 30 kap. 13§ tredje
stycket eller 32 kap. 6 Dömes någon till böter och Döms någon till böter och har har han med anledning av miss- han med anledning misstanke av tanke om brott, prövats brott, prövats som om som genom genom dom i målet, varit berö- dom i målet, varit berövad vad friheten på sätt som angives friheten på sätt i som anges i första stycket, må förordnas att första stycket, får förordnas att påföljden skall anses helt eller bötesstrajjfet skall helt eller anses delvis verkställd genom frihets- delvis verkställt frihetsgenom berövandet. berövandet.
Del 2 s. 8080 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 § 2 §
Bestämmelserna i 5§ om till- Bestämmelserna i 1 § om tillgodoräknande av tid för frihets- godoräknande av tid för frihetsberövande verkställighet av berövande som verkställighet av
som påföljd må, i den mån det med straff får, i den mån det med hänsyn till omständigheterna hänsyn till omständigheterna är prövas skäligt, tillämpas även i skäligt, tillämpas även i fråga fråga frihetsberövande som om frihetsberövande som ägt
om ägt utom riket. rum utom riket.
rum
8§ 3§
Vid prövning i högre rätt av När högre rätt prövar ett överklagan angående ådömd påföljd klagande angående ådömt strajf, må beslut i fråga i 5 får beslut i fråga som avses i 1
som avses och 6 §§ ändras även talan och 2 §§ ändras även om be-
om
fullföljts mot beslutet. slutet inte överklagats.
34 kap. Vissa bestämmelser 36 kap. Vissa bestämmelser
Sammanträffande av brott om Sammanträffande av brott om och förändring av påföljd och förändring av straff
Finnes den för brott dömts Har den som för brott dömts till
som till fängelse, villkorlig dom eller prövotidsstrajf, övervakningsskyddstillsyn ha begått annat straff, samhällstjänst, fängelse brott före domen eller begär han eller kontraktsvård begått annat nytt brott efter domen brott före domen eller begår han
men innan påföljden till fullo verk- nytt brott efter domen men ställts eller eljest upphört, må innan straffet till fullo verkställts rätten, med iakttagande av vad eller annars upphört, får rätten, för vissa fall är föreskrivet i 2 med iakttagande av vad för vissa
- 6 §§, efter omständigheterna fall är föreskrivet i 2 9 §§,
-
efter omständigheterna
förordna att den tidigare förordna att det tidigare ådömda påföljden skall ådömda straffet skall avse även
avse jämväl det andra brottet, det andra brottet,
Del 2 s. 81Författningsförslag 81
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. döma särskilt till påföljd för 2. döma särskilt till
straff för
detta brott, eller detta brott, eller därest den tidigare domen den tidigare domen om vunnit vunnit laga kraft, undanröja den laga kraft, undanröja det ådömådömda påföljden och för brot- da strajfet och för brotten döma ten döma till påföljd till slag. av annan straff av annat art. Har jämte skyddstillsyn Vid tillämpning första av ådömts fängelse enligt 28 kap. stycket skall fängelse genom 3 skall vid tillämpningen elektronisk övervakning och av bestämmelserna i detta kapitel fängelse i anstalt anses som var
den ådömda fängelsepåföljden för sig självständiga strajf.
anses som en del av skyddstillsy-
nen.
5§ 2§
Är den tidigare påföljden vill- Är det tidigare straffetprövotidskorlig dom, får förordnande straff, får förordnande enligt l § enligt 1 § l meddelas endast för första stycket l meddelas endast brott som begåtts före prövoti- för brott begåtts som före prövodens början. tidens början. Meddelas förordnande enligt Meddelas förordnande enligt l § får rätten, om den l § första stycket får nya rätten,
brottslighetens stramärde eller om den brottslighetens
nya art påkallar det, även döma till karaktär påkallar det, även dagsböter, högst tvåhundra, döma till dagsböter, högst tvåvare sig böter har föreskrivits för hundra, sig böter vare har förebrottet eller inte. skrivits för brottet eller inte. Tillämpas l § l eller får Tillämpas l § första stycket l rätten besluta åtgärd som sägs i eller får rätten besluta åtgärd 27 kap. 6 § l eller 2 eller för- sägs i 26 kap. 5 § första som länga prövotiden till tre år, dock stycket l eller 2 eller förlänga endast om fråga därom uppkom- prövotiden till två år, dock mer i mål vari den dömde häk- endast fråga därom om upptats eller erhållit del av åtal före kommer i mål vari den dömde prövotidens utgång. häktats eller erhållit del åtal av före prövotidens utgång. Undanröjande Villkorlig Undanröjande prövotidsav av dom enligt l § 3 får inte ske, strajf enligt l § första stycket 3 med mindre fråga därom får inte ske, inte fråga därupp- om kommer i mål vari den dömde uppkommer i mål vari den om
Del 2 s. 82Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
häktats eller erhållit del åtal dömde häktats eller erhållit del av inom ett år från prövotidens åtal inom ett âr frän prövotiav utgång. dens utgång.
6§ 3§
Är den tidigare påföljden skydd- Är det tidigare
strajjfet över-
stillsyn, får rätten vid tillämp- vakningsstrajf, får rätten vid tillning av 1 § om den nya lämpning 1 § första stycket av brottslighetens strajjyärde eller om den brottslighetens nya art eller den tilltalades tidigare karaktär eller den tilltalades brottslighet påkallar det, även tidigare brottslighet påkallar det, döma till dagsböter, högst två- även döma till dagsböter, högst hundra, vare sig böter har före- tvåhundra, sig böter har vare skrivits för brottet eller inte. Är föreskrivits för brottet eller inte. fängelse föreskrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till sådana omständigheter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tilllämpas med mindre än att sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 Tillämpas 1 § 1 eller 2 får Tillämpas 1 § första stycket 1 rätten besluta åtgärd som avses eller 2 får rätten beslut
fatta som
i 28 kap. 9 § eller förlänga avses i 27kap. 11 § eller förlänprövotiden till högst fem år. Har verkställighetstiden till högst ga den dömde åtagit sig att följa en två år.
sådan behandlingsplan som
avses i 30 kap. 9 § andra stycket tillämpas beståmmelsernai 28 kap. 6 a Döms den tilltalade med till- Döms den tilltalade med lämpning av l § 3 till fängelse, tillämpning l §första stycket av skall när straffets längd bestäms 3 till samhällstjänst, fängelse skälig hänsyn tas till vad han har eller kontraktsvård, skall, när undergått till följd av domen på straffets längd enligt 28 kap. 2 § skyddstillsyn och till vad han har eller 32 kap. 2§ eller anges avtjänat av fängelse som dömts fängelsestrajfets längd bestäms, ut enligt första stycket eller 28 skälig hänsyn tas till vad han har
Del 2 s. 83Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kap. 3 § liksom till böter som undergått till följd övervak-
av dömts ut enligt första stycket ningsstrajjfet liksom till böter eller 28 kap. 2 I fall här dömts ut enligt första styck-
som som avses får fängelse dömas ut på et eller 27 kap. 2§ eller,
om kortare tid än vad som är före- i 26 kap. 5 §
fall som anges skrivet för brottet. Har uppgift första stycket 3 föreligger, enligt som avses i 28 kap. 6 a § första 2 § eller enligt 26 kap. 2 I stycket lämnats i domen skall, fall här får strajjfet
som avses om fängelse döms ut, detta enligt 28 kap. 2 § eller 32 kap. beaktas, när strajfets längd 2 § första stycket sättas lägre bestäms. eller fängelse dömas ut på kor-
tare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Fängelse enligt första stycket Beslut enligt andra stycket
får inte dömas ut och beslut eller beslut undanröjande
om av enligt andra stycket eller beslut övervakningsstraj får inte medom undanröjande av skyddstill- delas i annat fall än när fråga syn får inte meddelas, i annat därom uppkommer i mål vari fall än när fråga därom den dömde häktats eller erhållit
uppkommer i mål vari den dömde del åtal före verkställighetsti-
av häktats eller erhållit del av åtal dens utgång. före prövotidens utgång.
4§
Är det tidigare straffet samhälls-
tjänst, får förordnande enligt 1 §
första stycket 1 meddelas endast
om det nya brottet begåtts före
verkställighetstidens början eller
annars särskilda skäl föreligger.
Tillämpas J § första stycket 1
eller 2 får rätten besluta åtgärd
som avses i 27 kap. 11 § eller
förlänga verkställighetstiden till
högst två år.
Döms den tilltalade med
tillämpning av 1 § första stycket
3 till fängelse eller kontrakts-
vård, skall, när strajjfets längd
anges enligt 32 kap. 2 § eller
fängelsestrajfets längd bestäms,
Del 2 s. 8484 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skälig hänsyn tas till uppgift
enligt 28 kap. 2 § och till vad
den tilltalade har undergått till
följd av domen på samhälls-
tjänst. I fall som här avses får
fängelse dömas ut på kortare tid
och strajfet enligt 32 kap. 2 §
sättas lägre än vad som är
föreskrivet för brottet.
Beslut enligt andra stycket
eller beslut om undanrojande av
samhällstjänst får inte meddelas
i annat fall än när fråga därom
uppkommer i mål vari den döm-
de häktats eller erhållit del av
åtal före verkställighetstidens
utgång.
3§ 5§
Är den tidigare ådömda påfölj- Är det tidigare strajfet fängelse den fängelse på viss tid, må genom elektronisk övervakning, förordnande enligt l § 1 med- får förordnande enligt l §första delas allenast om det är upp- stycket 1 meddelas endast om enbart, att det brottet i det är uppenbart, att det nya
nya jämförelse med det förra är med brottet med hänsyn till strajfet hänsyn till påföljden utan nanm- är utan nämnvärd betydelse, värd betydelse, eller eljest eller annars synnerliga skäl
synnerliga skäl äro därtill. föreligger.
Dömes med tillämpning av Döms med tillämpning av 1 § 1 § 2 till strajf för brott som första stycket 2 till böter eller begåtts innan den tidigare domen fängelse för brott som begåtts börjat verkställas, skall i möjlig innan den tidigare domen börjat mån vid straffets bestämmande verkställas, skall i möjlig mån iakttagas, att straffen tillhopa vid straffets bestämmande iakticke överstiga vad som jämlikt tas, att straffen tillsammans inte 26 kap. 2 § kunnat ådömas för överstiger vad som enligt 29 båda brotten, och må därvid kap. 2 § kunnat ådömas för båda dömas till lindrigare straff än för brotten. Härvid får dömas till brottet är stadgar. lindrigare straff än som är före-
skrivet för brottet.
Del 2 s. 85Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Döms den tilltalade med tillämpning av 1 § första stycket 3 till fängelse i anstalt eller kontraktsvärd, skall, när fängelsestrajfets längd bestäms eller strafets längd anges enligt 32 kap. 2 skälig hänsyn tas till vad han har undergått av verkställighet av fängelse
genom elektronisk övervakning. I fall som här avses fär fängelsestraffet sättas lägre än vad som är föreskri vet för brottet. Undanröjande av fängelse Undanröjande enligt 1 § enligt 1 § 3 må ske endast första stycket 3 fängelse om av dom meddelas innan straffet till elektronisk övervakning genom fullo verkställts. får ske endast dom meddelas
om innan straffet till fullo verkställts.
2 § 6§
Undergår den dömde fängelse på Undergår den dömde fängelse på livstid, mä allenast meddelas livstid, får endast förordnande förordnande enligt l § enligt 1 § första stycket 1 meddelas.
7§
Är det tidigare straffet fängelse i anstalt på viss tid, skall vad som föreskrivs i 5 § första, andra och fjärde styckena tilllämpas på motsvarande sätt.
4§ 8§
Tillämpas 1 § l eller 2 beträf- Tillämpas l § första stycket 1 fande någon villkorligt eller 2 beträffande någon som som
Del 2 s. 86Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
frigivits från fängelse, må, om villkorligt frigivits från fängelse brottet begåtts under prövotiden, skall, brottet begåtts under om den villkorligt medgivna friheten prövotiden och inte särskilda eller del därav förklaras för- skäl talar däremot, den villkorliverkad. ga friheten eller del denna en av förklaras förverkad. Förklarar rätten den villkorliga friheten eller del av denna förverkad skall rätten, om den med tilllämpning av 1 § första stycket 1 förordnar att tidigare ådömt fängelse genom elektronisk övervakning skall avse jämväl annat brott eller med tillämpning av 1 § första stycket 2 dömer till fängelse genom elekironisk övervakning, förordna att den förverkade villkorliga friheten skall verkställas genom elektronisk övervakning. Vid bedömande av om för- Vid bedömande förav om verkande bör beslutas och i så verkande bör underlåtas eller fall av har stor del av den vill- endast delförverkande bör om korligt medgivna friheten ske skall särskilt beaktas den som skall förklaras förverkad skall tidigare och den brottslignya beaktas, om den tidigare och den hetens omfattning och typ samt nya brottsligheten är likartade, den tid förflutit mellan som om brottsligheten i båda fallen brotten. Vidare skall särskilt är allvarlig samt om den nya beaktas, brottsligheten i båda om brottsligheten är svårare eller fallen är allvarlig. lindrigare än den tidigare. Vidare skall beaktas den tid som förflutit mellan brotten. Beslutas förverkande enligt Beslutas inte förverkande första stycket, äger rätten be- enligt första stycket, får rätten sluta åtgärd som avses i 26 kap. besluta åtgärd i om som avses I8§ eller förlänga prövotiden 31 kap. 9 § eller förlänga prömed högst ett år utöver den vid votiden med högst ett år utöver frigivningen bestämda tiden. den i 31 kap. 6 § angivna tiden. Förverkande eller åtgärd som Förverkande eller åtgärd som nyss sagts må beslutas, med sagts får inte beslutas, nyss om mindre fråga därom uppkommer det inte uppkommer fråga däri mål vari den frigivne häktats i mål vari den frigivne häkom
Del 2 s. 87Författningsförslag 87
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller erhållit del av åtal före tats eller fått del åtal inom ett
av prövotidens utgång. år från prövotidens utgång.
9§
Är det tidigare strajfet kontraktsvård, får förordnande enligt 1 § första stycket 1 meddelas endast om det nya brottet begåtts före verkställighetstidens början eller annars särskilda skäl föreligger.
Tillämpas 1 § första stycket I eller får rätten besluta åtgärd som avses i 27 kap. 11 § eller förlänga verkställighetstiden till högst tre år.
Döms den tilltalade med tillämpning av 1 § första stycket 3 till fängelse, skall, när straffets längd bestäms, skälig hänsyn tas till uppgift enligt 32 kap. 2§ och till vad den tilltalade undergått till följd av domen på kontraktsvård. l fall som här avses får fängelse dömas ut på kortare tid än vad som är föreskri vet för brottet.
Beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröjande av kontraktsvården får inte meddelas i annat fall än när fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före verkställighetstidens utgång.
10§
Har med tillämpning av 1 § 1 Har med tillämpning av l§ genom lagakraftvunnen dom första stycket 1 genom lagakraft-
88 Fötfattningsförslag
Del 2 s. 88Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förordnats, att fängelse, villkor- dom förordnats, vunnen att lig dom eller skyddstillsyn prövotidsstrajj, som övervakningsådömts i tidigare mål skall strajf, samhällstjänst, avse fängelse ytterligare brott, och ändras den eller kontraktsvård ådömts som tidigare ådömda påföljden i tidigare mål skall ytterliav avse högre rätt genom dom brott, och som gare ändras det tidigavinner laga kraft, skall frågan ådömda re straffet av högre rätt om påföljd för sagda brott efter dom vinner laga genom som anmälan av åklagare ånyo prö- kraft, skall frågan
om straff för
vas av domstol. Detsamma skall sagda brott efter anmälan av gälla, när straff bestämts med åklagare på domnytt prövas av tillämpning av 3 § andra stycket stol. Detsamma skall gälla, när och det tidigare ådömda straffet straff bestämts med
tillämpning
ändras. 5§ andra stycket av och det tidigare ådömda straffet ändras. Finnes, när dom å fängelse Visar det sig, dom på när viss tid skall verkställas, att den fängelse viss tid skall verk-
dömde begått brottet innan ställas, den dömde begått att sådant straff som ådömts honom brottet innan sådant straff som för annat brott börjat verkställas, ådömts honom för annat brott och framgår domarna att börjat verkställas, och framgår av det andra straffet beaktats, skall inte domarna det andra av att sedan domarna vunnit laga kraft straffet beaktats, skall sedan domstol, efter anmälan åkla- domarna vunnit laga kraft av domgare, med tillämpning 3§ stol, efter anmälan åklagare, av av andra stycket bestämma det med tillämpning 5§ av andra straff den dömde skall undergå stycket bestämma det straff den till följd den dom, sist dömde av som skall undergå till följd av förekommer till verkställighet. den dom, sist förekommer som till verkställighet.
Förekommer till verkställighet Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på på gång dom på fängelse en på livstid och dom på böter, för- livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängel- vandlingsstraff för böter, prövose på viss tid, villkorlig dom tidsstrajj, övervakningsstrajj", eller skyddstillsyn, skall livstids- samhällstjänst, fängelse viss straffet träda i stället för den tid eller kontraktsvård, skall andra påföljden.
Del 2 s. 89Författningsförslag 89
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
livstidsstraffet träda i stället för
det andra straffet.
Förekommer till verkställighet Förekommer på en gång en dom på fängelse en gång dom fängelse på på viss tid i minst två år och en viss tid i minst två år och en dom på böter eller förvandlings- dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har med- straff för böter som har meddelats innan det förstnänmda delats innan det förstnämnda fängelsestraffet har börjat avtjä- fängelsestraffet har börjat avtjänas, skall det straffet träda i nas, skall det straffet träda i stället för den andra påföljden. stället för det andra straffet.
18§ 12§
Uppkommer fråga om utlämning Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts dom, varigenom någon dömts till fängelse som gemensam till fängelse som gemensamt påföljd för två eller flera brott, strajf för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning främmande statens lagstiftning ske för alla brotten, skall dom- inte ske för alla brotten, skall stol, efter anmälan av åklagare, domstol, efter anmälan av åklaundanröja den gemensamt ådöm- gare, undanröja det gemensamt da påföljden och döma till på- ådömda strajfet och döma till följd för den brottslighet, för strajf för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum. vilken utlämning kan äga rum.
Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkställas utomlands i enlighet med lagen 1972:260 om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen 1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.
Del 2 s. 9090 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 kap. Om bortfallande av 37 kap. Om bortfallande
av påföljd straff
Påföljd må ådömas, med Strajf får inte ådömas, inte
om mindre den misstänkte häktats den misstänkte häktats eller
ereller erhållit del av åtal för hållit del åtal för brottet inom
av brottet inom
två år, om å brottet kan två år, det på brottet inte
om följa svårare straff än fängelse i kan följa strängare straff än ett år, fängelse i ett år, 2. fem år, om svåraste straffet 2. fem år, om det strängaste är högre men icke över fängelse straffet är längre men inte överi två år, stiger fängelse i två år,
tio år, om svåraste straffet är tio år, det strängaste
om högre men icke över fängelse i straffet år längre inte över-
men åtta år, stiger fängelse i åtta år, 4. femton år, om svåraste straf- 4. femton år, det strängaste
om fet är fängelse viss tid över straffet är fängelse på viss tid åtta år, över åtta år,
tjugofem år, om fängelse tjugofem år, fängelse
om livstid kan följa å brottet. livstid kan följa på brottet.
Innefattar en handling flera Innefattar handling flera
en brott, må utan hinder av vad nu brott, får utan hinder vad
av nu sagts påföljd ådömas för alla sagts strajf ådömas för alla brotten, så länge påföljd kan brotten, så länge strajf kan ådömas för något av dem. ådömas för något dem.
av
3§ 2§
Frigives häktad utan att hava Friges någon är häktad utan
som erhållit del av åtal eller avvisas att han fått del åtal eller
av aveller avskrives mål mot någon visas eller avskrivs mål mot sedan han fått del av åtal, skall någon sedan han fått del åtal,
av i fråga om möjligheten att ådö- skall i fråga möjligheten att
om ma påföljd så anses som hade ådöma straff, häktningen eller häktningen eller delgivningen delgivningen inte ha skett.
anses skett.
Del 2 s. 91Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § 3 §
De i 1 § bestämda tiderna skola De i l § bestämda tiderna skall räknas från den dag brottet räknas från den dag brottet begicks. Förutsättes för âdöman- begicks. Förutsätts för ädömande av påföljd att viss verkan av de av strajf att viss verkan
av handlingen inträtt, skall tiden handlingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan räknas från den dag då sådan verkan inträdde. verkan inträdde.
Om vid bokföringsbrott, som är ringa, den bokföringsskyldige inom fem år från brottet har försatts i konkurs, fått eller erbjudit
ackord eller inställt sina betalningar, skall tiden räknas från den dag då detta skedde.
6§ 4§
l intet fall må påföljd ådömas I inget fall får straff ådömas sedan från dag som i 4§ sägs sedan från dag i 3 § sägs
som har förflutit har förflutit
fem år, om å brottet kan fem år, det på brottet
om följa svårare straff än böter och inte kan följa strängare straff än tid för ådömande av påföljd för böter och tid för ådömande
av brottet bestämmes enligt 1 § straff för brottet bestäms enligt
1 § första stycket
femton år, om i annat fall 2. femton år, i annat fall
om än i 1 sägs å brottet kan följa än i 1 sägs det på brottet inte fängelse över två år, kan följa fängelse över två år,
trettio år i övriga fall.
36 kap. Om förverkande 38 kap. Om förverkande
av av egendom, företagsbot och egendom, företagsbot och annan särskild rättsverkan av annan särskild rättsverkan
av brott brott
Företagsbot får efterges eller sättas lägre än vad bort ske med
som tillämpning av 9
om påföljd för brottet ådöms strajj för brottet ådöms
om näringsidkaren eller företrädare näringsidkaren eller företrädare för denne, för denne,
Del 2 s. 9292 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. om brottet medför annan betalningsskyldighet eller särskild rättsverkan för näringsidkaren eller
om det annars är påkallat av särskilda skäl.
l1§
Vad i lag eller författning är Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rätts- föreskrivet om särskild rättsverkan att någon dömes till verkan av att någon döms till
av straff skall gälla även då annan straff skall gälla även då straff påföljd som omförmäles i 1 kap. ersätts med överlämnande till 3 § ådömes. särskild vård.
Vid tillämpningen av första Vid tillämpningen av första stycket skall Villkorlig dom och stycket skall prövotidsstraff, skyddstillsyn samt, om i do- övervakningsstrajj, samhällsmen annorlunda förordnas, tjänst och kontraktsvård samt, överlämnande till särskild vård om det inte förordnas på annat anses lika med fängelse. Därvid sätt i domen, överlänmande till skall, om så förordnas, skydds- särskild värd anses lika med tillsyn och överlämnande till fängelse. Därvid skall, om så särskild vård anses motsvara förordnas, övervakningsstrajj fängelse i minst sex månader. och överlärrmande till särskild
vård anses motsvara fängelse i
minst sex månader.
12§
Förutsättes för förverkande av Förutsätts för förverkande av egendom eller annan särskild egendom eller annan särskild rättsverkan, som kan följa å rättsverkan, som kan följa på brott, att någon dömts till på- brott, att någon dömts till straff, följd, må rätten, om påföljd för får rätten, om straf för brottet brottet eftergives, i den mån efterges, i den mån omständigomständigheterna föranleda heterna föranleder därtill fördärtill förordna, att sådan rätts- ordna, att sådan rättsverkan skall verkan skall inträda. inträda.
Del 2 s. 93Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kan på grund av den brottsliges Kan på grund den
av brottsliges
död eller av annan orsak påföljd död eller av annan orsak straff längre ådömas, får egendom inte längre ådömas, får egendom förklaras förverkad eller före- förklaras förverkad eller företagsbot åläggas på grund tagsbot åläggas på grund av av brottet eller åtgärd föreskrivas brottet eller åtgärd föreskrivas till förebyggande av missbruk, till förebyggande missbruk, av endast om stämning i mål därom endast stämning i mål därom om delgivits inom fem år från det delgivits inom fem år från det brottet begicks. Talan får i brottet begicks. Talan får i sådant fall väckas åklagare sådant fall väckas åklagare av av endast om det är påkallat endast det är påkallat från ur om allmän synpunkt. allmän synpunkt. I fall som nu sagts skall vad i I fall skall vad som nu sagts 35 kap. 3 § stadgas äga motsva- som föreskrivs i 37 kap. 2§ rande tillämpning. tillämpas på motsvarande sätt.
37 kap. Om nämnderna 39 kap. Om övervaknings-
nämnderna
Ledamot och ersättare i över- Ledamot och ersättare i övervakningsnänmd och kriminal- vakningsnämnd skall ha avlagt várdsnämnden skall ha avlagt domared. Mot ledamot och domared. Mot ledamot och ersättare skall gälla jäv samma ersättare skall gälla samma jäv i fråga domare; dock som om som i fråga om domare; dock skall vad föreskrivs i 4 kap. som skall vad i 4 kap. 13 § 7 rätte- 13 § 7 rättegångsbalken inte tillgångsbalken sägs icke äga till- lämpas. lämpning i fråga ledamot om och ersättare i övervakningsnämnd. I fråga om beslut av nämnd I fråga beslut överom av som i första stycket sägs skall vakningsnämnd skall tillämpas vad angående omröstning i vad är föreskrivet angående som brottmål i överrätt är stadgar i omröstning i brottmål i överrätt. tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Del 2 s. 94Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Begär den dömde att bliva munt- Begär den dömde att bli hörd ligen hörd i ärende, som hand- muntligen i ärende, hand-
som läggs av övervakningsnänmd, läggs övervakningsnämnd,
av skall tillfälle därtill beredas skall han beredas tillfälle till honom. det.
I ärende hos kriminalvårdsnämnden bör, om det kan antas vara till gagn och lämpligen kan ske, tillfälle beredas den dömde att bliva muntligen hörd.
Den som har dömts till fängelse Den som har dömts till fängelse får begära prövning av en fri- i anstalt får begära prövning
av värdsmyndighets beslut enligt 26 övervakningsmyndighets be-
en kap. 11 12 § andra meningen slut enligt 27 kap. 3 § andra
meeller 13 § andra meningen hos ningen, 5 § andra meningen den övervakningsnänmd inom eller 8 § hos den övervakningsvars verksamhetsområde fri- nämnd inom verksamhets-
vars vårdsmyndigheten är verksam. område övervakningsmyndig- Nämnden får också självmant ta heten är verksam. Nämnden får upp ett sådant beslut till om- också självmant ta ett sådant
upp prövning och i övrigt fatta beslut beslut till omprövning och i i ett ärende, vars avgörande övrigt fatta beslut i ett ärende, enligt någon av de bestämmelser vars avgörande enligt någon
av som har angetts nu ankommer de bestämmelser har angetts
som på frivårdsmyndigheten. Fri- ankommer på övervaknings-
nu värdsmyndigheten kan hänskjuta myndigheten. Övervakningsmynett sådant ärende till nämnden digheten kan hänskjuta ett sådant för avgörande. ärende till nämnden för avgöran-
de.
Om den som har dömts till Den har dömts till fäng-
som fängelse inte är nöjd med ett else i anstalt fär hos hovrätten beslut av en övervakningsnänmd överklaga ett beslut över-
av en enligt 26 kap. 11, 15, 18, 19 vakningsnänmd i frågor
som eller 22 får han hos kriminal- i 27 kap. 8§ eller i 31
avses värdsnämnden begära prövning kap. 10 eller 13 Skrivelsen av beslutet. skall in till övervaknings-
ges
nämnden. Klagotiden räknas
Del 2 s. 95Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kriminalvårdsnämnden kan i från den dag då klaganden
fick
samband med beslut om villkor- del beslutet. I hovrätten av lig frigivning enligt 26 kap. 9 § tillämpas bestämmelserna i meddela sådant förordnande rättegångsbalken överklaom om övervakning som enligt 11 § gande tingsrätts beslut. av samma kapitel ankommer på
frivårdsmyndigheten.
Bestämmelserna i 7§ första Bestämmelserna i 7§ första stycket tillämpas på motsvarande stycket tillämpas motsvarande sätt beträffande den har sätt beträffande den har som som dömts till skyddstillsyn. dömts till övervakningsstrajf samhällstjänst eller kontraktsvård. Den som har dömts till övervakningsstraf eller samhällstjänst får hos övervakningsnämnd som avses i 7§ begära prövning även av övervakningsmyndighetens beslut enligt 27 kap. 4 Den som har dömts till skydds- Den har dömts till
som strof
tillsyn får hos hovrätten över- i första stycket får hos som avses klaga ett beslut övervaknings- hovrätten överklaga beslut av ett av nämnd i frågor som avses i 26 övervakningsnämnd i frågor som kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller i 27 kap. 11 eller avses 11 Skrivelsen skall ges in till 15 Därvid gäller bestämmelövervakningsnämnden. Klagoti- serna i 7 § andra stycket andra den räknas från den dag då jiärde meningarna. klaganden fick del av beslutet. I hovrätten tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
9§
Den som har dömts till fängelse genom elektronisk övervakning får hos den övervakningsnämnd inom vars område övervaknings-
Del 2 s. 96Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
myndigheten är verksam överkla-
ga en övervakningsmyndighets
beslut enligt 27 kap. 4 § eller 30
kap. 6 §.Övervakningsnämndens
beslut i dessa frågor och i fráavses i 30 kap. 9 eller gor som 13 § får överklagas till hovrätt. Därvid gäller bestämmelserna i 7 § andra stycket andra fjärde meningarna.
Frivårdsmyndighets och över- Övervakningsmyndighets och vakningsnänmds beslut övervakningsnänmds beslut som som i 7 och 8 §§ länder ome- avses i 7 9 §§ tillämpas omeavses delbart till efterrättelse, såvida delbart, om inte annorlunda förannorlunda förordnas. ordnas.
Talan mä föras mot beslut Beslut som enligt denna balk enligt denna balk meddelas meddelas av övervakningsnämnd som övervakningsnämnd i andra i andra fall än som angetts i 7 av fall än i 7 och 8 §§ sagts, av 9 §§ får inte överklagas. Hovhovrätt enligt 8 § eller krimi- rätts beslut som meddelats enligt av nalvärdsnämnden. 7 9 §§ får inte överklagas. -
38 kap. Rättegångsbestäm- 40 kap. Rättegångsbestämmelser m.m. melser m.m.
Den har dömts till Villkorlig Den har dömts till prösom som dom får före fullföljdstidens votidsstrajj, övervakningsstrajf utgång förklaring, att han samhällstjänst eller kontraktsavge är nöjd med domen i vad gäller värd fâr före fullföljdstidens utden âdömda påföljden. Sådan gång avge förklaring, att han är förklaring skall även böter, nöjd med domen i vad gäller det avse ådömts med stöd 27 ådömda straffet. Sådan förklasom av
Del 2 s. 97Författningsförslag 97
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kap. 2 Förklaringen i ring skall även böter, avges avse som den ordning regeringen föreskri- ådömts med stöd av 26 kap. 2 § ver. eller 27 kap. 2 Förklaringen avges i den ordning regeringen föreskriver. Förklaring, som avgivits i Förklaring som avgivits i föreskriven ordning må icke föreskriven ordning får inte återtagas. Har den dömde full- återtas. Har den dömde fullföljt följt talan mot domen, skall hans talan domen, skall hans mot talan i vad angår påföljd för talan i vad angår straff för brotbrottet anses återkallad återkallad genom tet anses genom för-
förklaringen. klaringen.
Angående nöjdförklaring i Angående
nöjdförklaring i
fråga om dom på fängelse är fråga dom fängelse
om finns
särskilt stadgar. särskilda föreskrifter.
Har domstol med stöd 3 Har domstol med stöd av av 34 kap. 1 § överlämnat någon till kap. l § överlämnat någon till vård inom socialtjänsten vård inom socialtjänsten men men finnes därefter att vården kan visar det sig därefter vården att genomföras med den dömdes inte kan genomföras med den samtycke eller, vid prövning i dömdes samtycke eller, vid därför stadgad ordning, att i lag prövning i därför föreskriven angivna förutsättningar brister ordning, att i lag angivna förutför vård av det slag social- sättningar brister för vård som av det nämnd i yttrande till domstolen slag socialnämnd i yttrande som förklarat sig ämna anordna, äger till domstolen förklarat sig ämna efter ansökan åklagare den anordna, får efter av ansökan av rätt som först dömt i målet åklagare den rätt först dömt som undanröja förordnandet i målet undanröja förordnandet om överlämnande till vård och döma överlämnande till vård och om till annan påföljd för brottet. döma till strajj för brottet. Vad nu har sagts gäller på Vad har gäller på nu sagts motsvarande sätt när domstolen motsvarande sätt när domstolen har överlämnat någon till vård har överlämnat någon till vård med stöd av 31 kap. 2§ och med stöd 34 kap. 2§ och av den vård som socialnämnden i den vård socialnämnden som i yttrande till domstolen har för- yttrande till domstolen har förklarat sig ämna föranstalta klarat sig ämna föranstalta om om visar sig inte kunna anordnas. visar sig inte kunna anordnas.
Del 2 s. 98Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2a§
Har vid straffmätning eller val Har vid val strajf eller vid av påföljd enligt vad fram- straffmätning enligt vad som av som går domen särskilt beaktats framgår av domen särskilt beav huruvida den tilltalade till följd aktats huruvida den tilltalade till brottet kan komma att drab- följd brottet kan komma att av av bas avskedande eller upp- drabbas av avskedande eller av sägning från arbetsanställning uppsägning från arbetsanställoch har det antagande som i ning och har det antagande som detta hänseende legat till grund i detta hänseende legat till grund för domen visat sig felaktigt, får för domen visat sig felaktigt, får den rätt först dömt i målet den rätt först dömt i målet som som efter ansökan åklagaren eller efter ansökan av åklagaren eller av den dömde undanröja den ådöm- den dömde undanröja det ådömda påföljden och döma till da straffet och döma till nytt ny påföljd för brottet. Detta gäller straff för brottet. Detta gäller dock endast den tidigare dock endast om det tidigare om ådömda påföljden inte har till ådömda strajfet inte har verkverkställts. Görs sådan ställts till fullo. Görs en sådan
fullo en
ansökan, får rätten förordna att ansökan, får rätten förordna att den tidigare ådömda påföljden det tidigare ådömda strajfet tills tills vidare inte får verkställas. vidare inte får verkställas. Är den tidigare påföljden Är det tidigare straffet överskyddstillsyn och bestäms den vakningsstrajf, samhällstjänst påföljden till fängelse, skall eller kontraktsvård och bestäms nya vid straffets bestämmande skälig det nya straffet till fängelse, hänsyn tas till vad den dömde skall vid straffets bestämmande undergått till följd domen på skälig hänsyn tas till vad den av skyddstillsyn. Härvid får dömas dömde undergått till följd av den till fängelse på kortare tid än tidigare domen. Motsvarande vad är föreskrivet för brot- skall gälla om det tidigare strafsom Undanröjs fängelse och fet är fängelse genom elektronisk tet. dömer rätten till nytt fängelse- övervakning och det nya strajfet straff, skall den tid under vilken är fängelse i anstalt. Ifall som det tidigare straffet verkställts här avses får rätten döma till verkställighet det fängelse kortare tid än vad anses som av straffet. Rätten skall i be- är föreskrivet för brottet. nya som slutet den sålunda verk- Undanröjs fängelse och dömer ange ställda tiden. rätten till nytt fängelsestraff, skall den tid under vilken det tidigare straffet verkställts anses som verkställighet av det nya
Del 2 s. 99Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
straffet. Rätten skall i beslutet
ange den sålunda verkställda
tiden.
Fråga om åtgärd enligt 27 kap. Fråga om åtgärd enligt 26 kap. 5 § tredje stycket eller 6 § 4§ tredje stycket eller 5 § upptages av den rätt som först upptas av den rätt som först avgjort det mål vari meddelats avgjort det mål vari meddelats Villkorlig dom. prövotidsstrajf
Talan enligt 28 kap. 8 § väcks Talan enligt 27 kap. 12§ vid tingsrätt, inom vars område väcks vid tingsrätt, inom vars den övervakningsnämnd som har område den övervakningsnämnd gjort framställning i ärendet är som har gjort framställning i verksam, eller vid den rätt som ärendet är verksam, eller vid först avgjort det mål vari skydd- den rätt som först avgjort det stillsyn ådömts. mål vari övervakningsstrajf
samhällstjänst eller kontrakts-
vård har ådömts.
Mål som avses i denna para- Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av dom- graf får också upptas av domstol, där brottmål mot den döm- stol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i de är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utred- rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra ningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämp- omständigheter finner det lämpligt. ligt.
Anmälan jämlikt 34 kap. 10§ Anmälan enligt 36 kap. 10 § göres hos första domstol i något görs hos första domstol i något av målen. av målen.
Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § Anmälan enligt 36 kap. 12 § göres hos den rätt som först görs hos den rätt som först dömt dömt i målet. i målet.
Del 2 s. 100100 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Talan som avses i 27 kap. 6 § Talan som avses i 26 kap. 5 eller 28 kap. 8§ skall anses 27 kap. 12 § eller 30 kap. 10 § anhängiggjord, då ansökan om skall anses anhängiggjord, då målets upptagande delgavs den ansökan om målets upptagande dömde. delgavs den dömde.
Nämndemän skall deltaga vid Nämndemän skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, tingsrätts avgörande av fråga, som avses i 2 eller 2 a § eller i som avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 6 28 kap. 9§ eller 26 kap. 5 27 kap. 13 30 34 kap. 10 § andra stycket eller kap. 11§ eller 36 kap. 10§ 18 Detsamma skall gälla i andra stycket eller 12 Detfråga om undanröjande av på- samma skall gälla i fråga om följd enligt 34 kap. 1 § för- undanröjande av straff enligt 36 verkande av villkorligt medgiven kap. 1 § första stycket förfrihet eller annan åtgärd enligt verkande av Villkorlig frihet eller 34 kap. 4 § samt åtgärd enligt annan åtgärd enligt 36 kap. 8 § 34 kap. 5 § tredje stycket eller samt åtgärd enligt 36 kap. 2 § 34 kap. 6 § andra stycket. tredje stycket eller 36 kap. 3 §
andra stycket.
Vid avgörande av fråga, som Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § tredje styck- avses i 26 kap. 4 § tredje stycket eller 28 kap. 11 § första och et, 27 kap. 15 § första och andra styckena, är underrätt andra styckena eller 30 kap. domför med en lagfaren doma- 13 § första och andra styckena, re. är tingsrätt domför med en lag-
faren domare.
I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 a § eller 27 kap. 5 § tredje a § eller 26 kap. 4 § tredje stycket eller 6 28 kap. 9§ stycket eller 5 27 kap. 13 eller 34 kap. 10 § andra stycket 30 kap. 11 § eller 36 kap. 10 § skall underrätt lämna den dömde andra stycket skall tingsrätt lämtillfälle att yttra sig. Begär han na den dömde tillfälle att yttra att bliva muntligen hörd, skall sig. Begär han att bli hörd munt-
Del 2 s. 101Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tillfälle därtill beredas honom. I ligen, skall tillfälle därtill bemål om åtgärd enligt 34 kap. redas honom. I mål åtgärd om I8§ skall den dömde lämnas enligt 36 kap. 12§ skall den tillfälle att yttra sig där så är dömde lämnas tillfälle att yttra möjligt. Rättens avgörande sig där så är möjligt. Rättens av saken sker genom beslut. avgörande saken sker av genom beslut. Åtgärd enligt 28 kap. 11§ Åtgärd enligt 27 kap. 15§ första och andra styckena får första och andra styckena eller beslutas utan att tillfälle bereds 30 kap. 13 § första och andra den dömde att yttra sig. styckena får beslutas tillutan att fälle bereds den dömde att yttra sig.
Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut åtgärd enligt om 27 kap. 5 § tredje stycket, 28 26 kap. 4§ tredje stycket, 27 kap. 11 § första och andra kap. 15 § första och andra styckena eller 34 kap. 10 § styckena, 30 kap. 13 § första andra stycket eller I8§ länder och andra styckena eller 36 kap. omedelbart till efterrättelse om lO§ andra stycket eller 12§ annorlunda förordnas. Det- tillämpas omedelbart inte om samma gäller avgöranden enligt annorlunda förordnas. Detsam- 27 kap. 6 28 kap. 9§ eller gäller beslut enligt 26 kap. ma 34 kap. 5 eller 6 § angående 5 27 kap. 13 30 kap. 11 § föreskrifter, övervakning eller eller 36 kap. 3 eller 8 § anprövotid. gående övervakning, prövotid eller annat.
11§
Kriminalvärdsstyrelsens beslut enligt 31 kap. 5 §får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillständ krävs vid överklagande till kammarrätten.
Del 2 s. 102102 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12§
Det åligger polismyndighet att Det åligger polismyndighet att lämna domstol, övervaknings- lämna domstol, övervakningsnämnd, kriminalvårdsnämnden nämnd och övervakningsmyndigoch fri vårdsmyndighet handräck- het handräckning för den dömning för den dömdes inställande des inställande i mål eller ärende i mål eller ärende enligt denna enligt denna balk eller för hans balk eller för hans omhänderta- omhändertagande enligt 27 kap. gande enligt 26 kap. 22 § eller 15 30 kap. 13 § eller 32 kap. 28 kap. 6 b § eller 11 6
13§
Kriminalvårdsstyrelsen eller, Kriminalvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, efter styrelsens bemyndigande, chefen för kriminalvårdsregio- chefen för kriminalvårdsregionen, kan ändra vad en frivárds- nen, kan ändra vad en övermyndighet har beslutat enligt vakningsmyndighet har beslutat denna balk. Styrelsens beslut i enligt denna balk. Styrelsens
sådan fråga kan inte över- beslut i en sådan fråga kan inte en klagas. Detsamma gäller i fråga överklagas. Detsamma gäller i
regionchefens beslut, som fråga om regionchefens beslut, om dock kan ändras styrelsen. som dock kan ändras av styrel-
av
sen.
Första stycket gäller inte Första stycket gäller inte beslut i 26 kap. 11 beslut som avses i 27 kap. 3 §
som avses 12 § andra meningen, 13 § andra meningen,4 5 § andra andra meningen eller 16 § första meningen, 8 § eller 30 kap. 6 stycket andra meningen.
14§
Lagen 1977:265 om statligt
personskadeskydd skall tillämpas
på den som utför sådant arbete
avses i 28 kap. 1 § andra
som
stycket. I stället för vad som
föreskrivs i 4 § i den lagen om
skyddstid gäller att personska-
deskyddet inträder när den
Del 2 s. 103Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dömde påbörjar en resa till arbetsplatsen i enlighet med uppgjord arbetsplan och upphör när en resa från arbetsplatsen avslutas.
15§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättning från staten för skador som orsakats av den dömde vid sådant arbete som avses i 28 kap. 1 § andra stycket.
16§
Vad som föreskrivs i 14 och 15 gäller även i fråga om oavlönat arbete enligt ett beslut som har meddelats med stöd av 30 kap. 6 § första stycket
2 Förslag till
Del 2 s. 104Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b 20 kap. 7 21 kap. 3 23
a kap. 4 a och 22 §§, 29 kap. 2 30 kap. 6 31 kap. 10 46 kap. 9 och 15 §§, 49 kap. 5 och 13 §§, 51 kap. 13 och 25 §§ samt 53 kap. 2 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lkap.
3b§
Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå lagfaren
av en domare och tre nämndemän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall rätten dock bestå
av en lagfaren domare och fem nåmndemän. Inträffar förfall för någon
av nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten dock domför med en lagfaren domare och två nämndemän eller, i mål som avses i andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän.
Vid huvudförhandling i mål Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är före- om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter skrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex må- eller fängelse i högst må-
sex nader är tingsrätten domför utan nader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan anledning att döma till annat påföljd än böter och det i målet straf än böter eller att överlämna inte är fråga om företagsbot. den tilltalade till särskild vård
enligt 34 kap. brottsbalken och
det i målet inte är fråga om
företagsbot.
Om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket första eller andra meningen. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.
Del 2 s. 105Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 kap.
Åklagare får besluta att underlåta Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott åtalsunderlåtelse åtal för brott åtalsunderlåtelse under förutsättning att något under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts: intresse inte åsidosätts: om det kan antas att brottet det kan brottet om antas att inte skulle föranleda på- inte skulle föranleda annan annat straff följd än böter, än böter och att det inte heller skulle leda till överlämnande till särskild vård enligt 34 kap. brottsbalken, om det kan antas att på- det kan om antas att straffet följden skulle bli Villkorlig dom skulle bli prövotidsstrajj och det och det finns särskilda skäl för finns särskilda skäl för åtalsunåtalsunderlåtelse, derlâtelse, om den misstänkte begått den misstänkte begått om annat brott och det utöver på- brott och det annat utöver straff följden för detta brott inte krävs eller överlämnande till särskild påföljd med anledning det vård enligt av 34 kap. brottsbalken föreliggande brottet, eller för detta brott inte krävs
straff
eller sådant överlämnande med anledning av det föreliggande brottet, eller om psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna enligt 35 § lagen 1967:940 angående vissa omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen 1993:387 stöd om och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd. Åtal får underlåtas Åtal i andra fall får underlåtas i andra fall än som nämns i första stycket, än nämns i första stycket, som om det av särskilda skäl är det särskilda upp- om av skäl är uppenbart att det inte krävs någon enbart eller att straff överlämpåföljd för att avhålla den miss- nande till särskild vård enligt 34 tänkte från vidare brottslighet och kap. brottsbalken inte krävs och att det med hänsyn till omstän- det med hänsyn till omständigdigheterna inte heller krävs heterna inte heller krävs andra av av andra skäl att åtal väcks. skäl åtal väcks. att
Del 2 s. 106106 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 kap. 3 a §
Är den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig försvarare förordnas för honom, han begär det. Offentlig försvarare skall också om på begäran förordnas för den är misstänkt för ett brott, för vilket som inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader. Offentlig försvarare skall därutöver förordnas den misstänkte är i behov försvarare med hänsyn till om av utredningen om brottet, 2. försvarare behövs med om försvarare behövs med om hänsyn till att det är tveksamt hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd skall väljas vilket straff som skall väljas eller som och det finns anledning att döma om överlämnande till särskild till påföljd än böter eller vård enligt 34 kap. brottsbalken annan Villkorlig dom eller sådana på- bör komma i fråga och det finns följder i förening, eller anledning att döma till annat än böter eller prövotidsstrajf eller sådana strajff i förening, eller det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den om misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör. Om den misstänkte biträds försvarare som han själv har utsett, av skall inte vid sidan denne någon offentlig försvarare förordnas. av
23 kap. 4a§
Förundersökning får vidare läggas ned fortsatt utredning skulle fortsatt utredning skulle om om kräva kostnader inte står i kräva kostnader som inte står i som rimligt förhållande till sakens rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan betydelse och det dessutom kan antas att brottet i händelse av antas att brottet i händelse av lagföring inte skulle leda till lagföring inte skulle leda till någon svårare påföljd än böter, något strängare straj än böter eller och inte heller till överlämnande till särskild vård enligt 34 kap. brottsbalken eller 2. det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till om följd bestämmelser åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild av om åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts att förundersökningen läggs ned. genom
Del 2 s. 107Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket föreligger redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökningen inte skall inledas.
Beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare.
Förundersökning enligt detta Förundersökning enligt detta kapitel behöver inte genomföras, kapitel behöver inte genomföras, om det ändå finns tillräckliga skäl om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal och det gäller ett brott för åtal och det gäller ett brott som inte kan antas föranleda som inte kan antas föranleda någon annan påföljd än böter något annat strajf än böter eller eller ett sådant brott som avses i leda till ett överlämnande till sär- 45 kap. 2§ första eller andra skild vård enligt 34 kap. brottsstycket. balken eller ett sådant brott som
avses i 45 kap. 2 § första eller
andra stycket.
Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum.
29 kap.
Över fråga hör till rättegången skall röstas särskilt.
som
Över frågor skall röstas i sammanhang. Om det
som avser ansvar ett kan påverka utgången i målet, skall dock röstas särskilt angående
frågan om den tilltalade begått gärningen och hur denna i sådant fall skall bedömas,
frågor om åtgärder, som frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har inte avser strajf men som har omedelbar betydelse för bestäm- omedelbar betydelse för bestämmande av påföljd, mande av straf,
frågan om påföljd, utom frågan om strajf, utom såvitt gäller storleken av dagsbot, såvitt gäller storleken av dagsbot, föreskrifter, varning, övervak- beslut om vad den dömde skall ning, förlängning av prövotid iaktta under verkställigheten, eller verkställighet av påföljd, varning, övervakning, förläng-
ning av verkställighetstid, beslut
om att viss tid inte skall inråknas
i verkställighetstiden, förlängning
Del 2 s. 108108 Författningsförslag SOU 1995 9 l
:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av prövotid eller verkställighet
av
straff,
4. återstående frågor
som avser ansvar.
Anser någon ledamot att den tilltalade skall överlämnas till särskild vård, skall före omröstning enligt andra stycket 3 röstas särskilt angående denna mening.
30 kap.
Har den tilltalade erkänt gär- Har den tilltalade erkänt gärningen och bestäms brottspå- ningen och dömer rätten till
annat följden till annat än fängelse eller än fängelse eller till fängelse i till fängelse i högst sex månader, högst månader, får domen
sex får domen utfärdas i förenklad utfärdas i förenklad form. Dom, form. Dom, varigenom högre rätt varigenom högre rätt fastställer fastställer lägre rätts dom, får lägre rätts dom, får också
utockså utfärdas i förenklad form. färdas i förenklad form.
Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning brott, gäller vad
av som sägs i första stycket första meningen endast den tilltalade
om medger anspråket eller om rätten finner saken uppenbar.
vara
31 kap.
Fullföljes mål från lägre rätt, Fullföljs mål från lägre rätt, skall skall skyldigheten att ersätta skyldigheten att ersätta rätterättegångskostnad i högre rätt gångskostnad i högre rätt bebestämmas med hänsyn till rätte- stämmas med hänsyn till rättegången därstädes. Högre rätts gången där. Högre rätts dom dom skall anses som fällande, skall anses som fällande, endast allenast då den tilltalade dömes då den tilltalade döms till strajj, till påföljd, som är att anse är att strängare än
som som anse som svårare än den, vartill lägre rätt det, som lägre rätt dömt ut, eller, dömt, eller, om han frikänts han frikänts lägre rätt,
av om av lägre rätt, finnes hava begått finnes ha begått brottet eller
av brottet eller av honom fullföljd honom fullföljd talan inte förtalan föranleder ändring i lägre anleder ändring i lägre rätts dom. rätts dom. Stadgandet i 3 § skall Bestämmelsen i 3 § skall tillämavse det fall, att målsäganden på motsvarande sätt,
pas om utan skäl föranlett att talan full- målsäganden utan skäl föranlett följts av åklagaren. att talan fullföljts åklagaren.
av
Del 2 s. 109Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om kostnaden i högre rätt i mål angående fråga, dit fullföljts
som särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.
Återförvisas mål, skall frågan kostnaden i den högre rätten prövas
om i samband med målet efter dess âterupptagande.
46 kap.
Är brottet sådant, Är brottet sådant,
att annan att det kan påföljd än böter synes kunna komma ifråga att döma till annat ifrågakomma, eller förekommer straff än böter eller att besluta eljest särskild anledning därtill, om överlämnande till särskild skall utredning förebringas röran- vård enligt 34 kap. brottsbalken de straff, som tidigare âdömts eller förekommer särskild
annars den tilltalade, samt angående anledning därtill, skall utredning hans levnadsomständigheter och förebringas rörande straff, som de personliga förhållanden, tidigare ådömts den i tilltalade,
som kunna antagas vara av betydelse. samt, om det är erforderligt, an-
gående hans levnadsomständigheter och andra personliga förhållanden.
15§
Uteblir den tilltalade från rättegångstillfälle för huvudförhandling eller inställer han sig genom ombud då han har förelagts att intima sig personligen, skall rätten förelägga nytt vite eller förordna, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till dag.
senare
Kan saken utredas tillfredsställande, får målet avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit,
om
det inte finns anledning att det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, döma till annat strof än böter, fängelse i högst tre månader, prövotidsstrajf övervakningsvillkorlig dom eller skyddstillsyn strajj, samhällstjänst, kontraktseller sådana påföljder i förening, vård eller fängelse i högst tre
månader eller sådana strajj i före-
ning och det inte heller finns
anledning att överlämna den
tilltalade till särskild vård enligt
Del 2 s. 110110 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. den tilltalade, sedan stämning har delgetts honom, har avvikit eller håller sig undan sådant sätt att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen eller
den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning och hans närvaro på grund därav inte är nödvändig.
I fall som avses i andra stycket 1 får fängelse ådömas endast om den tilltalade tidigare har uteblivit från ett rättegångstillfalle för huvudförhandling i målet eller då har inställt sig endast genom ombud. Har åtalet efter det tidigare rättegångstillfallet utvidgats till att avse ytterligare gärning, får fängelse ådömas endast om anledning fanns att döma till fängelse för de gärningar som åtalet avsåg innan det utvidgades.
Med de påföljder i Med de sirap som anges i
som anges andra stycket 1 skall likställas andra stycket 1 skall likställas förordnande enligt 34 kap. 1 § förordnande enligt 36 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken. första stycket 1 brottsbalken. Detta gäller dock inte, om i Detta gäller dock inte, om i samband med förordnandet vill- samband med förordnandet villkorligt medgiven frihet från korlig frihet från fängelsestraff fängelsestraff skall förklaras skall förklaras förverkad i fråga förverkad i fråga om en strafftid om en strafftid som överstiger tre som överstiger tre månader. månader.
I fall som avses i andra stycket 2 får målet avgöras även om den tilltalade inte har delgetts kallelse till förhandlingen.
Rättegångsfrågor får avgöras trots att den tilltalade har uteblivit.
49 kap.
5 §
En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet
avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande om detta,
ogillat ett yrkande tredje man att få delta i rättegången som
av intervenient eller målsägande eller prövat en fråga enligt 13 kap. 7 § om Övertagande av ett käromål,
förelagt part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis
en
tillhandahålla föremål för eller besiktning eller vid prövning eller att syn enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det
synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesvara av förhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,
4. prövat fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om
en
för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att ansvar ersätta rättegångskostnad,
Del 2 s. 111Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
prövat en fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller om ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller någon annan,
prövat en fråga i tvistemål prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål om enligt 15 kap. eller i brottmål om häktning, restriktioner enligt 24 häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a en åtgärd som avses i kap. 5 a en åtgärd som avses i 25 28 kap. eller omhänderta- 25 28 kap. eller omhänderta-
- gande enligt 28 kap. brottsbal- gande enligt 27 eller 30 kap. ken, brottsbalken,
7. avslagit en begäran om biträde eller försvarare eller till ett sådant uppdrag utsett någon annan än parten föreslagit,
prövat en fråga som gäller allmän rättshjälp i annat fall än som avses i 5 eller
avslagit en begäran om rättshjälp misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till en part som som beviljats sådan förmån eller
10. prövat en fråga enligt 33 10. prövat en fråga enligt 35 kap. brottsbalken om avräkning kap. brottsbalken om avräkning av tiden för vissa frihetsberövan- av tiden för vissa frihetsberövanden. den.
I brottmål krävs prövningstill- I brottmål krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva stånd för att hovrätten skall pröva en tingsrätts dom genom vilken en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till den tilltalade inte dömts till annat annan påföljd än böter eller strajf än böter och inte heller frikänts från ansvar för brott för överlämnats till särskild vård vilket det inte är föreskrivet enligt 34 kap. brottsbalken. svårare straff än fängelse i sex Detsamma gäller beträffande en månader. tingsrätts dom varigenom den till-
talade frikänts från ansvar för
brott för vilket det inte är före-
skrivet strängare straff än fängel-
se i sex månader.
Om tingsrätten i en dom i brottmål även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade, gäller i den delen bestämmelserna i 12 Krävs inte prövningstillstånd enligt första stycket, eller meddelas sådant prövningstillstånd, och avser överklagandet frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen, behövs inte prövningstillstånd för ett överklagande angående enskilt anspråk med anledning av gärningen.
Del 2 s. 112112 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riksåklagaren, Justitiekanslern eller någon av Riksdagens ombudsmän.
Krav på prövningstillstånd enligt första eller andra stycket omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom
.
I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas.
51 kap.
Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,
om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,
om endast den tilltalade överklagat och hans ändringsyrkande godtas av motparten,
om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat eller
4. om det inte finns anledning 4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar att döma den tilltalade till
ansvar eller ådöma honom påföljd eller eller ådöma honom straff eller döma honom till annan påföljd överlämna honom till särskild än böter eller Villkorlig dom eller vård enligt 34 kap. brottsbalken sådana påföljder i förening. eller döma honom till annat straff
än böter eller prövotidsstraff eller
sådana straff i förening.
Med de påföljder som anges i Med de strajf som anges i första stycket 4 likställs vite och, första stycket 4 likställs vite och, om det inte samtidigt är fråga om om det inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt med- förverkande av villkorlig frihet given frihet från fängelsestraff, från fängelsestraff, förordnande förordnande enligt 34 kap. 1 § enligt 36 kap. 1 § första stycket 1 första stycket l brottsbalken. brottsbalken.
Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudförhandling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.
Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas utan huvudförhandling.
För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.
Del 2 s. 113Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Hovrätten får inte med anledning Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades överklagande den tilltalades överklagande
av eller av åklagarens överklagande eller åklagarens överklagande
av till hans förmån döma till till hans förmån döma till
en ett brottspåföljd som är att anse som strajf är att sträng-
som anse som svårare eller mer ingripande för are eller ingripande för den
mer den tilltalade än den som tings- tilltalade än det tingsrätten
som rätten dömt till. Hovrätten får dömt till. Hovrätten får dock dock besluta om överlämnande besluta överlämnande till
om till särskild vård eller, om tings- särskild vård eller, tingsrätten
om rätten beslutat om sådan vård, beslutat sådan vård, i stället
om döma till annan påföljd. döma till strajj.
Hovrätten får inte heller med anledning ett överklagande
av som anges i första stycket besluta om utvisning, tingsrätten inte har
om meddelat sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att återvända till Sverige.
53 kap.
2 §
I brottmål som skall tas upp omedelbart hovrätt, tillämpas
av en bestämmelserna om rättegången vid tingsrätt i 45 47 kap. med följande
avvikelser:
Hovrätten får inte uppdra åklagaren att utfärda stämning.
Hovrätten skall i stämningen förelägga den tilltalade
att svara skriftligen inom en viss tid. Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till åklagaren. Om det behövs får hovrätten besluta ytterligare
om skriftväxling. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser
om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra
sig.
I stället för den tid om en vecka som gäller enligt 45 kap. 14 46 kap. 11 § och 47 kap. 22 § för hållande av huvudförhandling i vissa fall skall en tid om två veckor gälla.
Om det inte finns anledning 4. Om det inte finns anledning att döma till någon annan påföljd att döma till annat strajjf än böter än böter, får hovrätten avgöra eller att överlämna den tilltalade målet utan huvudförhandling. I till särskild vård enligt 34 kap. sådant fall tillämpas 51 kap. brottsbalken, får hovrätten avgöra 14 målet utan huvudförhandling. I
sådant fall tillämpas 51 kap.
,
Del 2 s. 114Fönfattningsförslag
3 Förslag till
Del 2 s. 114Lag om ändring i lagen 1946:804 om införande
av nya rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen 1946:804 införande
om av nya rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har någon genom dom, som får Den är omhändertagen enligt
som verkstållas, trots att den inte äger 27 kap. 15 30 kap. 13 § eller laga kraft, dömts till straff eller 31 kap. 13 § brottsbalken skall annan påföljd för brott och är vid jillljföüd talan i målet
av han för sådan verkställighet häktad.
anses som intagen i kriminalvårdsanstalt, skall han vid jilllföljd av talan i målet anses som häktad för brottet. Detsamma gäller i fråga om den som är omhändertagen enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.
Vad i nya rättegångsbalken är Vad i rättegångsbalken är
nya föreskrivet angående brottmål föreskrivet angående brottmål skall, om inte annat är föreskri- skall, inte annat är föreskri-
om vet, i tillämpliga delar gälla, då vet, i tillämpliga delar gälla, då mot någon, som blivit dömd för mot någon, blivit dömd för
som brott, vid domstol inleds för- brott, vid domstol inleds förfarande, som avser undanröjande farande, undanröjande
som avser av påföljd och ådömande straff och ådömande
av av av annat annan påföljd för brott eller som strajf för brott eller
som avser avser annan åtgärd i fråga om åtgärd i fråga ådömt
annan om ådömd påföljd; är han intagen i straff; är han intagen i anstalt anstalt som avses i första stycket, som avses i första stycket, skall skall han anses som häktad för han anses som häktad för brottet. brottet. Har offentlig försvarare Har offentlig försvarare förordförordnats för den dömde, skall nats för den dömde, skall ersättersättning till försvararen alltid ning till försvararen alltid betalas betalas Även kostnad Även
av staten. av staten. kostnad för för annan rättshjälp den dömde rättshjälp den dömde
annan skall betalas av staten. skall betalas staten.
av
Del 2 s. 115Författningsförslag
4 Förslag till
Del 2 s. 115Lag om ändring i lagen 1974:202 om beräkning
av strafftid m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1974:202 beräkning
om av strafftid m.m. dels att 9 13, 15, 18 20 och 23 26 §§ skall ha följande
- - lydelse
, dels att det i lagen skall införas fyra paragrafer, 9 9 10 och
nya a, a 10 b §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Dom fängelse får även verk- Dom på fängelse fâr även verkställas, om den dömde före full- ställas, den dömde före full-
om följdstidens utgång i den ordning följdstidens utgång i den ordning som anges i denna lag avger för- som anges i denna lag för-
avger klaring att han avstår från talan klaring att han avstår från talan mot domen såvitt angår den mot domen såvitt angår det ådömådömda påföljden och medger att da straffet och medger att det får den får verkställas nöjdförkla- verkställas nöjdförklaring. ring.
Bestämmelsen i 4 § äger motsva- Bestämmelsen i 4 § tillämpas på rande tillämpning i fråga om den motsvarande sätt i fråga den
om som är omhändertagen enligt 28 är omhändertagen enligt 27
som kap. I § tredje stycket brotts- kap. 15 § tredje stycket eller 30 balken eller som undergår fängel- kap. 13§ tredje stycket brottsse eller annan grund är in- balken eller undergår fängel-
som tagen i krirninalvårdsanstalt. eller på grund är in-
se annan
tagen i krirninalvårdsanstalt.
Den som inte är häktad eller Den inte är häktad eller
som intagen i krirninalvårdsanstalt får intagen i krirninalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför chefen nöjdförklaring inför chefen
avge för en krirninalvårdsanstalt eller för krirninalvårdsanstalt eller
en ett häkte eller någon annan tjäns- ett häkte eller någon tjäns-
annan
Del 2 s. 116116 Författningsförslag SOU 1995 9: 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
teman där som har förordnats att teman där som har förordnats att ta emot sådan förklaring eller ta emot sådan förklaring eller inför polismyndighet. inför polismyndighet. Nöjdför-
klaring avseende dom på fängelse
genom elektronisk övervakning
och, ifall som avses i 15 §andra
stycket, fängelse i anstalt får
avges även inför chefen för en
övervakningsmyndighet eller
någon annan tjänsteman där som
har förordnats att ta emot sådan
förklaring.
Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om den som vill
förklaringen överlämnar dom eller domsbevis till den som skall avge taga emot förklaringen.
Är den skall undergå fängel- Är den skall undergå fängel-
som som se häktad, omhändertagen enligt se i anstalt häktad, omhänderta- 28 kap. 11 § tredje stycket brotts- gen enligt 27 kap. 15§ tredje balken eller intagen i kriminal- stycket eller 30 kap. 13 § tredje vårdsanstalt för att undergå på- stycket brottsbalken eller intagen följd i annat mål när domen får i krirninalvårdsanstalt för att verkställas, skall kriminalvårds- undergå straff i annat mål när doanstalten eller häktet där han är men fär verkställas, skall kriintagen omedelbart befordra minalvårdsanstalten eller häktet domen till verkställighet. Om han där han är intagen omedelbart beär intagen på en sådan enhet som fordra domen till verkställighet. avses i 5 § lagen 1991:1137 om Om han är intagen på en sådan rättspsykiatrisk undersökning, är enhet som avses i 5 § lagen det i stället chefsöverläkaren som 1991:1137 om rättspsykiatrisk skall göra det. undersökning, är det i stället
chefsöverläkaren som skall göra
det.
Förvaras den år häktad i Är den skall undergå
som som målet i kriminalvårdsanstalt, fängelse i anstalt häktad i målet skall han för verkställighet för- och förvaras han inte i kriminalpassas till sådan anstalt. vårdsanstalt, skall han för verk-
ställighet förpassas till sådan
anstalt.
Är den dömde häktad i Är den dömde häktad i
annat annat mål när domen får verkställas och mål när en dom på fängelse i
Del 2 s. 117Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förvaras han i krirninalvärdsan- anstalt får verkställas och förvarstalt, får verkställigheten påbörjas han inte i kriminalvårdsanstalt, as där han förvaras. får verkställigheten påbörjas där han förvaras.
9a§
Är den som skall undergå fängelse genom elektronisk övervakning häktad i målet eller omhändertagen enligt 27 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken skall 9 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt.
Undergår den som har dömts till fängelse genom elektronisk övervakning denna form av fängelse i annat mål när domen får verkställas, skall den övervakningsmyndighet som har hand om den tidigare verkställigheten omedelbart befordra den nya domen till verkställighet.
Är den dömde intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av strajf i annat mål när en dom på fängelse genom elektronisk övervakning enligt 2 eller 3 § får verkställas, skall kriminalvårdsanstalten befordra domen till verkställighet i omedelbar anslutning till att den dömde friges från anstalten.
Är den dömde häktad i annat mål när en dom på fängelse genom elektronisk övervakning enligt 2 eller 3 § får verkställas, skall domen inte befordras till verkställighet så länge häktningen består. Tas den dömde därefter in i kriminalvårdsanstalt för att undergå fängelse i anstalt, skall
Del 2 s. 118118 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tredje stycket tillämpas på mot-
svarande sätt.
9b§
Den dömde skall i fall som avses
i 9 a § första och tredje styckena
för verkställighet förpassas till
den bostad där verkställigheten
skall äga rum. I stället för att
låta förpassa honom till bostaden
får häktet eller kriminalvårds-
antalten, när så bedöms lämpligt,
förelägga honom att inställa sig
där.
10§
Är den skall undergå fängel- Är den skall undergå fängel-
som som
icke häktad eller intagen i se i anstalt inte häktad eller se kriminalvårdsanstalt när domen intagen i kriminalvårdsanstalt när enligt 2 § första stycket får verk- domen enligt 2 § första stycket ställas, skall krirninalvårdsstyrel- får verkställas, skall krirninalsen förelägga honom att senast vårdsstyrelsen, förelägga honom viss dag inställa sig vid den att senast viss dag inställa sig vid kriminalvårdsanstalt, där domen den kriminalvårdsanstalt, där skall verkställas. domen skall verkställas.
Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första stycket eller fara föreligger för detta, skall polismyndig-
om heten i den ort där han vistas begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom till anstalten.
Avger den dömde nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminalvärdsanstalt eller häkte, skall den som tar emot förklaringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet, skall den som tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kriminalvårdsanstalt.
Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet ett fängelsestraff, skall polismyndigheten förpassa
av honom till sådan anstalt.
Del 2 s. 119Författningsförslag 119
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde awiker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.
10a§
Är den skall undergå fängel-
som se genom elektronisk övervakning inte häktad, omhändertagen enligt 27 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken eller intagen i kriminalvårdsanstalt när domen får verkställas, skall Kriminalvårdsstyrelsen förelägga honom att påbörja verkställigheten i sin bostad viss dag.
Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av ett föreläggande enligt första stycket, skall han anses ha återkallat sitt samtycke till att fängelsestrafet verkställs genom elektronisk övervakning. I så fall skall vad som föreskrivs i 30 kap. 10 § första stycket andra meningen brottsbalken tillämpas.
Avger den dömde nojdförklaring, skall verkställigheten påbörjas så snart det kan ske.
10b§
Har i fall som avses i 10 § domstolen enligt 35 kap. I eller 2 § brottsbalken i domen angett att fängelsestraffet skall anses verkställt i ett sådant antal dagar att det återstår högst fyra dagar att verkställa i anstalt, får Kriminalvårdsstyrelsen besluta att den dömde skall anses vara villkorligt frigiven från strajfet.
Del 2 s. 120120 F örfattningsförslag SOU 1995 :9 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om det i fall i som avses 10 a § av sådan anledning som anges i första stycket återstår högst fyra dagar att verkställa av
strajfetfårKriminalvårdsstyrelsen
besluta att domen inte skall befordras till verkställighet.
Den som skall förpassas till Den skall förpassas till som kriminalvårdsanstalt för att kriminalvårdsanstalt för un- att undergå påföljd får i anslutning dergå strajf får i anslutning härtill härtill tillfälligt förvaras i allmänt tillfälligt förvaras i allmänt häkte häkte eller polisarrest i avvaktan eller polisarrest i avvaktan på på beslut om anstaltsplacering beslut anstaltsplacering om eller eller om det behövs med hänsyn det behövs med hänsyn till om till transportförhållandena. transportförhållandena. Den som enligt 9 a§ skall förpassas till viss bostad för att undergå fängelse elekgenom tronisk övervakning får i anslutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i avvaktan på att övervakningsmyndigheten meddelar beslut enligt 30 kap. 6 § brottsbalken. Förvaringen får inte pågå längre än en vecka.
Om särskilda skäl föreligger med Om särskilda skäl föreligger med hänsyn till den dömdes hälsotill- hänsyn till den dömdes hälsotillstånd, arbets- eller utbildningsför- stånd, arbets- eller utbildningsförhållanden eller andra omständig- hållanden eller andra omständigheter, får kriminalvårdsstyrelsen heter, får Kriminalvårdsszyrelsen på ansökan av den dömts till ansökan den dömts till som av som fängelse och icke är häktad bevil- fängelse och icke häktad är beviluppskov med verkställigheten uppskov med verkställigheten under viss tid, högst sex månader under viss tid, högst månader sex från den dag då domen enligt vad från den dag då domen enligt vad
Del 2 s. 121Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
ovan är föreskrivet i denna lag ovan är föreskrivet i denna lag får verkställas. Föreligger får verkställas. Föreligger syn- synnerliga skäl får uppskov beviljas nerliga skäl får uppskov beviljas under ytterligare högst sex må- under ytterligare högst måsex nader. Kvinna som är havande nader. Kvinna är havande som eller ammar barn får beviljas eller barn får beviljas ammar uppskov under tid som prövas uppskov under tid prövas som skälig. skälig. Uppskov får beviljas, om det finns skälig anledning antaga att den dömde avviker. Uppkommer anledning till sådant antagande sedan uppskov beviljats, skall beslutet återkallas. Visar den dömde att han gett Visar den dömde att han gett ansökan om uppskov sist den in ansökan uppskov sist den om dag då han enligt 10 § första dag då han enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt stycket senast skulle ha inställt sig vid krirninalvårdsanstalt och sig vid kriminalvårdsanstalt eller har uppskov inte tidigare sökts i den dag då verkställigheten enligt målet, skall verkställigheten anstå 10 § skulle ha påbörjats och a i avvaktan på kriminalvårdsstyrel- har uppskov inte tidigare sökts i sens beslut. målet, skall verkställigheten anstå i avvaktan Kriminalvårdsstyrelsens beslut.
Visar den som har dömts till Visar den har dömts till som fängelse att en ansökan att fängelse ansökan om att en om att han av nåd skall befrias från han nåd skall befrias från av straffet eller få detta utbytt mot straffet eller få detta utbytt mot böter, Villkorlig dom, skyddstill- lindrigare form strajf eller en av syn eller överlämnande till sär- överlämnande till särskild vård skild vård har getts in till rege- har getts in till regeringen sist ringen sist den dag då han enligt den dag då han enligt 10 § första 10 § första stycket senast skulle stycket senast skulle ha inställt ha inställt sig vid krirninalvårds- sig vid kriminalvårdsanstalt eller anstalt, skall verkställigheten den dag då verkställigheten enligt anstå i avvaktan på regeringens 10 § skulle ha påbörjats, skall a beslut med anledning av ansök- verkställigheten anstå i avvaktan ningen. Detta gäller dock inte på regeringens beslut med om anden dömde är intagen i häkte ledning ansökningen. Detta av eller kriminalvårdsanstalt, gäller dock inte den dömde är om om nåd tidigare har sökts i målet intagen i häkte eller krirninaleller om det finns skälig anled- vårdsanstalt, nåd tidigare har om
Del 2 s. 122122 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning antaga att den dömde av- sökts i målet eller det finns
om viker. skälig anledning att anta att den dömde avviker.
15§
Om fängelse börjat verkställas och högre rätt förlänger tiden, skall verkställigheten fortsätta enligt den tidigare domen till dess den dömde avger nöjdförklaring i fråga om den domen eller denna på nya annan grund får verkställas.
Om fängelse genom elektronisk övervakning har börjat verkställas och högre rätt bestämmer straffet till fängelse i anstalt, skall första stycket tillämpas på motsvarande sätt. När högre rätts dom får verkställas skall den övervakningsmyndighet som har hand om verkställigheten omedelbart befordra domen till verkställighet. Den dömde skall därvid förpassas till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet. Skall enligt 19 § tredje stycket
det av högre rätt bestämda strayfet räknas som verkställt under sådan tid att det, när domen enligt 2 eller 3 § får verkställas, inte återstår någon tid att verkställa i anstalt, skall dock Kriminalvärdsstyrelsen i stället besluta att den dömde skall anses vara villkorligt jiigiven.
Häktas den som undergår fängel- Häktas den som undergår fängelse av annan anledning än miss- se genom elektronisk övervaktanke om brott, skall verkställig- ning, skall verkställigheten avheten avbrytas. brytas. Detsamma skall gälla när den som undergår fängelse i
Del 2 s. 123Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
anstalt häktas av annan anledning än misstanke om brott.
19§
Vid verkställighet av fängelse Vid verkställighet av fängelse i räknas strafftiden, när den dömde anstalt räknas strafftiden, när den är häktad eller omhändertagen dömde är häktad eller omhänenligt 28 kap. 11 § tredje stycket dertagen enligt 27 kap. 15 § brottsbalken eller annan grund tredje stycket eller 30 kap. 13 § intagen i krirninalvårdsanstalt, tredje stycket brottsbalken eller från den dag då domen får verk- annan grund intagen i krimiställas och i annat fall från den nalvårdsanstalt, från den dag då dag då den dömde enligt 10§ domen får verkställas och i annat images i allmänt häkte eller fall från den dag då den dömde krirninalvårdsanstalt eller omhän- enligt 10 § intas i allmänt häkte dertages av polismyndighet för eller omhändertas av polismynförpassning. dighet för förpassning.
Vid verkställighet av fängelse
genom elektronisk övervakning
räknas strajftiden, när den dömde
är häktad i målet eller omhän-
dertagen enligt 27 kap. 15 §
tredje stycket brottsbalken, från
den dag då domen får verkställas
och i annat fall från den dag
verkställigheten påbörjas i bosta-
den. Om den dömde i fall som
avses i 9 a § andra stycket för-
passas till bostaden, skall dock
straftiden i stället räknas från
den dag då han omhändertas för
förpassning.
Tid, under vilken den dömde Tid under vilken den dömde hållits i häkte i målet eller varit har hållits i häkte i målet eller omhändertagen enligt 28 kap. varit omhändertagen enligt 27 11 § tredje stycket brottsbalken kap. 15 § tredje stycket eller 30 efter det att slutlig dom eller kap. 13 § tredje stycket brottsbeslut däri meddelades, skall balken efter det att slutlig dom räknas som tid varunder straffet eller beslut däri meddelades, verkställts. skall räknas som tid varunder
straffet verkställts. Detsamma
skall gälla i fall som avses i 15 §
Del 2 s. 124124 F örfattningsförslag SOU l 995 9 l
:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
andra stycket beträffande tid
under vilken den dömde undergått
fängelse genom elektronisk över-
vakning.
Vid beräkning av strajftidens
längd inräknas inte dagen för
verkställighetens början.
För den som har börjat avtjäna För den som har börjat avtjäna fängelse viss tid skall Krirni- fängelse på viss tid skall Kriminalvårdsstyrelsen så snart det kan nalvârdsstyrelsen så snart det kan ske fastställa dagen för straffti- ske fastställa dagen för strafftidens slut. Om strafftiden över- dens slut. Om strafftiden vid stiger två månader skall styrelsen fängelse i anstalt uppgår till mer därvid även fastställa den tidigas- än tjugo dagar skall styrelsen te tidpunkt då Villkorlig frigiv- därvid även fastställa tidpunkten ning kan komma i fråga samt för villkorlig frigivning enligt 31 tidpunkten för prövotidens ut- kap. 2§ brottsbalken. I ett sågång. Är det fråga sådant dant skall styrelsen vidare
om ett fall fall som avses i 26 kap. 9 § fastställa tidpunkten för prövotiförsta stycket brottsbalken, skall dens utgång samt ange huruvida i stället den eller de dagar anges, den intagne vid frigivningen skall som är av betydelse för tillämp- ställas under övervakning. ningen av bestämmelserna om sådan frigivning, samt den straftid som då återstår.
När omständigheterna ger anledning till det, skall ett beslut enligt första stycket ändras.
Ifall som avses i 10 b § första
stycket skall prövotiden beräknas
från dagen för Kriminalvårdssty-
relsens beslut om att den dömde
skall anses vara villkorligt frigi-
ven. Ifall som avses i 15 § andra
stycket skall den i stället beräk-
nas från den tidpunkt då villkor-
lig frigivning tidigast hade kunnat
ske, om verkställigheten av straf-
fet påbörjats den dag då verk-
ställigheten av domen på fängelse
Del 2 s. 125Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genom elektronisk övervakning påbörjades.
Vid beräkning av prövotidens längd skall I9§ förde stycket tillämpas på motsvarande sätt.
Har avbrott ägt rum i verkställigheten fängelse, skall det antal dagar av avbrottet varat läggas till slutdagen.
Avbryts verkställigheten av fängelse i anstalt till följd att
av den dömde har avvikit, skall verkställigheten anses återupptagen när han inställer sig vid kriminalvärdsanstalt eller häkte eller omhändertas av polismyndighet. Som avbrott anses icke att den Som avbrott inte den
anses att som undergår fängelse häktas undergår fängelse i anstalt som med anledning av misstanke om häktas med anledning miss-
av brott. tanke brott.
om Genom beslut enligt lagen Genom beslut enligt 30 kap. 1974:203 om kriminalvård i 9 § första stycket eller 31 kap. anstalt kan bestämmas att viss tid 9 § 3 brottsbalken eller 39 § icke skall inräknas i verkställig- lagen 1974:203 kriminal-
om hetstiden. Därvid äger första vård i anstalt kan bestämmas
att stycket motsvarande tillämpning. viss tid icke skall inräknas i verkställighetstiden. Därvid skall första stycket tillämpas på motsvarande sätt.
Har villkorligt medgiven frihet Har villkorlig frihet förklarats förklarats helt eller delvis förver- helt eller delvis förverkad, skall kad, skall vad som förverkats vad förverkats
som anses som anses som nytt straff vid beräk- nytt straff vid beräkning tiden.
av ning av tiden.
Del 2 s. 126126 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skall dom fängelse verkställas Skall dom fängelse i anstalt sedan den dömde börjat undergå verkställas sedan den dömde annat sådant straff men innan han börjat undergå annat sådant straff frigivits, skall strafftiderna sam- men innan han frigivits, skall manläggas för bestämmande av strafftiderna sammanläggas för slutdagen. bestämmande av slutdagen. Det-
samma skall gälla om dom på
fängelse genom elektronisk över-
vakning skall verkställas sedan
den dömde börjat undergå annat
sådant strajf men innan verkstäl-
ligheten avslutats.
26§
Om den dömde har varit intagen Om den dömde har varit intagen för verkställighet av en dom för verkställighet av en dom fängelse före den dag från vilken fängelse i anstalt före den dag strafftiden enligt l9§ skall rä- från vilken strafftiden enligt 19 § knas, får kriminalvårdsstyrelsen skall räknas, får Kriminalvårdsförordna att den tid under vilken styrelsen förordna att den tid han sålunda har varit berövad under vilken han sålunda har friheten skall inräknas i verk- varit berövad friheten skall inställighetstiden. räknas i verkställigheten.
Del 2 s. 127Författningsförslag
5 Förslag till Lag om ändring i lagen 1974:203 om
Del 2 s. 127kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1974:203 om kriminalvård i anstalt dels att 33, 47, 48 och 55 §§ skall upphöra att gälla, dels att 39, 43, 49 51, 54, 56 58, 60 och 61 §§ skall ha följande
- lydelse
. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tid för vistelse utanför anstalt Tid för vistelse utanför anstalt enligt ll 14§ andra stycket enligt 11 14§ andra stycket eller 32, 33, 34 eller 37 § eller eller 32, 34 eller 37 § eller enligt enligt bestämmelse som avses i bestämmelse som avses i 38§ 38 § inräknas i verkställighetsti- inräknas i verkställighetstiden, den, om inte särskilda skäl talar om inte särskilda skäl talar mot mot det. det.
Intagen skall inställas vid domstol Intagen skall inställas vid domstol eller vid nämnd som avses i 37 eller vid övervakningsnämnd om kap. brottsbalken, om domstolen domstolen eller nämnden begär eller nämnden begär det. Begär det. Begär annan myndighet att annan myndighet att intagen skall intagen skall inställas inför deninställas inför denna, prövar na, prövarKriminalvårdsstyrelsen kriminalvârdsstyrelsen om det om det skall ske. I anslutning till skall ske. I anslutning till instäl- inställelse varom nu är fråga får lelse varom nu är fråga får in- intagen tillfälligt placeras i alltagen tillfälligt placeras i allmänt mänt häkte, om det behövs av häkte, om det behövs av säker- säkerhetsskäl. hetsskäl.
Tiden för inställelse som avses i första stycket inräknas i verkställighetstiden. Detsamma gäller tid som intagen vistas utanför anstalt med stöd av 2 § lagen 1991:435 med vissa bestämmelser om internationellt samarbete brottmålsområdet.
Åtalas intagen, skall han begäran erhålla den lättnad i verkställigheten som erfordras för utförande av hans talan i målet.
Del 2 s. 128128 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49§
Föreligger flera förseelser skall Bestämmelser senareläggning
om disciplinär bestrajfning bestäm- av tidpunkten för Villkorlig frigivmas gemensamt för samtliga ning beträffande intagen
en som förseelser. i väsentlig mån bryter mot vad
Genom upprepade förordnan- som gäller för verkställigheten den enligt 47§ andra stycket 2 finns i 31 kap. 3 § brottsbalken. får den tid som inte skall inrä- Föreligger det beträffande
en knas i verkställighetstiden sådan intagen inte tillräckliga överstiga, skäl att senarelägga den villkorli-
beträffande den som under- ga frigivningen får han, det
om gär fängelse i högst månad inte bedöms att han skall rätta
en sammanlagt tio dagar, sig tillsägelse, tilldelas
av en en
betrajfande den som under- varning. går fängelse i mer än en men högst fyra månader sammanlagt femton dagar samt
beträffande den som undergår fängelse på längre tid än fyra månader sammanlagt fyrtiofem dagar.
50§
Under utredningen av ett dis- Under utredningen fråga
av en ciplinärende får en intagen till- i 49 § får intagen
som avses en fälligt hållas avskild från andra tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den mån det är ound- intagna i den mån det är nödvängängligen nödvändigt för att digt för att syftet med utredningsyftet med utredningen skall inte skall äventyras. Åtgärden
en äventyras. Åtgärden får i intet får inte bestå längre än fyra fall bestå längre än fyra dygn. dygn. Kan den intagne inte hållas Kan den intagne inte hållas av- avskild på anstalten, får han skild anstalten, får han place- placeras i allmänt häkte, detta
om ras i allmänt häkte, om detta är är lämpligare än att han förs över lämpligare än att han förs över till en annan anstalt. Den intagne till en annan anstalt. Den intagne skall fâ den lättnad i avskildheten skall den lättnad i avskildheten som är möjlig. som är möjlig.
Del 2 s. 129Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Disciplinärenden skall avgöras En fråga som avses i 49 § skall skyndsamt. Innan beslut meddelas avgöras skyndsamt. Innan beslut skall förhör hållas med den in- meddelas skall förhör hållas med tagne. Över vad förekommit den intagne. Över vad före-
som som vid förhör och annan undersök- kommit vid förhör och
annan ning skall protokoll föras. undersökning skall protokoll fö-
ras.
Frågor som avses i 33 § prövas Frågor enligt 34 § prövas den
av av kriminalvårdsnämnden. Det- övervakningsnämnd, till
vars samma gäller frågor som avses i verksamhetsområdeanstaltenhör. 34 om den intagne har dömts till fängelse i lägst två år. Övriga frågor enligt 34 § prövas av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområdeanstaltenhör.
intagen får hos kriminalvårds- En intagen får hos allmän förnämnden påkalla prövning av valtningsdomstol överklaga ett övervakningsnämndens beslut i beslut enligt 34 Att en intagen frågor som avses i 33 och 34 §§. hos allmän förvaltningsdomstol
får överklaga ett beslut som avses
i 49 § första meningen framgår
av 40 kap. 11 § första stycket
Övervakningsnämnds beslut Övervakningsnämnds beslut
enligt denna lag länder till efter- enligt denna lag gäller omedelrättelse omedelbart, om an- bart, om inte något annat förordnorlunda förordnas. nas.
Del 2 s. 130130 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Mot kriminalvårdsnämndens beslut enligt denna lag får talan
föras.
Beslut enligt denna lag i andra Beslut enligt denna lag meddelas frågor än som avses i 54 56 av Kriminalvårdsstyrelsen. Be-
meddelas av kriminalvårdsstyrel- sluten gäller omedelbart, om inte sen. något annat förordnas.
Beslut i frågor på vilka första stycket är tillämpligt gäller omedelbart, om inte något annat förordnas.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan som regeringen bestämmer kan föreskriva om överflyttning till föreskriva om överflyttning till någon annan kriminalvårdsmyn- någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen dighet än Kriminalvårdsstyrelsen eller till tjänstemän inom krimi- eller till tjänstemän inom kriminalvårdenavövervakningsnämnds nalvården av Kriminalvårdsstyrelbefogenhet enligt 54 och 55 §§ sens befogenhet enligt denna lag samt av kriminalvårdsstyrelsens i andra fall än som avses i 20 § befogenhet enligt denna lag i andra stycket samt 20 a andra fall än som avses i 20§ andra stycket samt 20 a
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra beslut i andra frågor än som beslut i frågor som efter bemynavses i 54 56 §§ som efter digande enligt 60 § har meddelats
bemyndigande enligt 60 § har av en annan kriminalvårdsmynmeddelats av en annan kriminal- dighet. Den som beslutet angår vårdsmyndighet. Den som be- får påkalla styrelsens prövning av slutet angår får påkalla styrelsens ett sådant beslut, om det har gått prövning av ett sådant beslut, om honom emot. det har gått honom emot.
Del 2 s. 131Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har till följd av en föreskrift Har någon annan kriminalenligt 60 § någon annan kriminal- vårdsmyndighet än Kriminalvårdsmyndighetänkriminalvårds- várdsstyrelsen meddelat beslut styrelsen meddelat beslut enligt enligt 31 kap. 3§ brottsbalken 47 § andra stycket 2 om discipli- om senareläggning av villkorlig när åtgärd, skall beslutet omedel- frigivning, skall beslutet omedelbart anmälas för kriminalvårds- bart anmälas för Kriminalvårdsstyrelsen. styrelsen.
Del 2 s. 132Författningsförslag
6 Förslag till
Del 2 s. 132Lag om ändring i passlagen 1978:302
Härigenom föreskrivs att 19 § passlagen 1978:302 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Passtillstånd fordras för den som
undergår kriminalvård i undergår kriminalvård i ananstalt, utom när påföljden är stalt, utom när strajfet är fängelse fängelse i två månader eller på kortare tid månader
än sex kortare tid, eller, om den dömde vid frigiv-
ningen kommer att vara under
tjugoett âr, fyra månader,
2. står under övervakning efter står under övervakning på dom på skyddstillsyn eller villkor- grund av övervakningsstrajf lig frigivning från fängelse. samhällstjänst, fängelse genom
elektronisk övervakning eller kon-
traktsvárd eller efter Villkorlig
frigivning från fängelse i anstalt.
Del 2 s. 133Författningsförslag
7 Förslag till
Del 2 s. 133Lag om ändring i bötesverkställighetslagen
1979:189
Härigenom föreskrivs att 15 och 19 §§ bötesverkställighetslagen 1979:189 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Böter inte har kunnat drivas Böter som inte har kunnat drivas som in, skall talan åklagare in, skall talan av åklagare av förvandlas till fängelse, om det är förvandlas till annat straff, om uppenbart att den bötfällde av det är uppenbart att den bötfällde tredska har underlåtit att betala av tredska har underlåtit att böterna eller om förvandling an- betala böterna eller om förvandsärskilda skäl är påkallad ling annars av särskilda skäl är nars av från allmän synpunkt. påkallad från allmän synpunkt. Är den förvandling skall ske, skyldig att betala även
bötfällde,vnär
andra böter än sådana i första stycket, skall också dessa böter som avses förvandlas. Förvandlingsstraffet skall be- Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjor- stämmas till samhällstjänst i lägst ton dagar och högst tre månader. 40 och högst 80 timmar, om den bötfällde samtycker och hinder inte föreligger. Kan förvandlingsstrajfet inte bestämmas till samhällstjänst, skall rätten bestämma strajfet till fängelse i högst tre månader, om inte annat följer av femte stycket. Härvid skall rätten, om den bötfällde samtycker och hinder inte föreligger, förordna att fängelsestrajfet skall verkställas elektronisk övervakning. genom Vid bestämmande av förvandlingsstrajj skall 33 kap. 18 § första och tredje styckena brottsbalken tilllämpas pä motsvarande sätt. Vid bedömande av om straffet skall bestämmas till kontraktsvärd skall rätten beakta hur strängt strof som annars bör
Del 2 s. 134134 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
komma i fråga och omfattningen
av den planerade behandlingen.
Har någon ålagts förvandlings- Har någon ålagts förvandlingsstraff för böter och uppkommer straff för böter och uppkommer därefter fråga om förvandling därefter fråga förvandling
av om av andra böter, som ålagts innan det andra böter, ålagts innan det
som förstnämnda straffet har blivit till förstnämnda straffet blivit till fullo verkställt, skall vid det fullo verkställt, skall vid det
nya nya straffets bestämmande i möjlig straffets bestämmande i möjlig mån iakttas att straffen tillsam- mån iakttas att straffen tillsammans inte överstiger vad som inte blir strängare än det
mans skulle ha ålagts om böterna hade straff skulle ha ålagts
som om förvandlats samtidigt. Rätten får böterna hade förvandlats samtii ett sådant fall förordna att det digt. Rätten får i ett sådant fall tidigare ådömda förvandlings- förordna att det tidigare förvandstraffet skall avse även de andra lingsstraffet skall även de
avse böterna eller bestämma det nya andra böterna eller bestämma det straffet till kortare tid än som straffet till samhällstjänst
nya av anges i 15 § tredje stycket. mindre omfattning eller fängelse
på kortare tid än som anges i
Avser ett beslut om förvandling böter som har ålagts innan ett tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och framgår det inte beslutet
av att det tidigare förvandlingsbeslutet har beaktats, skall rätten, sedan besluten har vunnit laga kraft, efter anmälan åklagare ompröva det
av beslut som har meddelats senast. Därvid tillämpas första stycket.
Del 2 s. 135Författningsförslag
8 Förslag till
Del 2 s. 135Lag om ändring i lagen 1991:2041 om särskild
personutredning i brottmål, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 6 och 9 §§ lagen 1991:2041 om särskild
personutredning i brottmål, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När det i ett brottmål för att När det i ett brottmål för straffavgöra páföljdsfrågan eller an- bestämningen eller annars behövs nars behövs en särskild utredning en särskild utredning om en om en misstänkts personliga för- misstänkts personliga förhållanhållanden eller om åtgärder som den, skall rätten inhämta yttrande kan antas bidra till att han av- från övervakningsmyndigheten. håller sig från fortsatt brottslighet, skall rätten inhämta yttrande från pivârdsmyndigheten.
Ett sådant yttrande behöver dock inte inhämtas, om den utredning som behövs ändå finns tillgänglig för rätten eller om rätten inhämtar utredningen annat sätt.
Beslut att inhämta yttrande från Beslut att inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten skall med- övervakningsmyndigheten skall delas så snart det lämpligen kan meddelas så snart det lämpligen ske. Om allmänt åtal inte har kan ske. Om allmänt åtal inte har väckts, får beslut meddelas en- väckts, får beslut meddelas endast under förutsättning att den dast under förutsättning att den misstänkte har erkänt gärningen misstänkte har erkänt gärningen eller det annars finns sannolika eller det annars finns sannolika skäl för misstanken att han har skäl för misstanken att han har begått brottet. begått brottet.
F rivårdsmyndigheten skall ombe- Övervakningsmyndigheten skall sörja den utredning som behövs ombesörja den utredning som för yttrandet. Om det behövs för behövs för yttrandet. Om det yttrandet, får fn vårdsmyndigheten behövs för yttrandet, får över-
Del 2 s. 136136 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förordna en särskild personutre- vakningsmyndigheten förordna en dare att bistå med utredning. särskild personutredare bistå att med utredning. En misstänkt som inte är häk- En misstänkt inte är häksom tad är skyldig att inställa sig för tad är skyldig inställa sig för att utredning på tid och plats som utredning på tid och plats som frivårdsmyndigheten bestämmer. övervakningsmyndigheten be- Om den misstänkte uteblir, får stämmer. Om den misstänkte polismyndigheten lämna hand- uteblir, får polismyndigheten täckning för inställelsen. lämna handräckning för inställelsen.
Visar det sig under utredningen Visar det sig under utredningen att den misstänkte behöver per- att den misstänkte behöver personligt stöd eller annan hjälp, får sonligt stöd eller hjälp, får annan frivårdsmyndigheten förordna en övervakningsmyndigheten förförtroendeman för honom, om ordna förtroendeman för en han samtycker till det. Om den honom, han samtycker till om misstänkte begär det, skall för- det. Om den misstänkte begär troendemannen entledigas. det, skall förtroendemannen entledigas. Ett uppdrag som förtroendeman Ett uppdrag förtroendesom upphör när upphör när man förundersökningen avslutas förundersökningen avslutas utan att åtal väcks, utan att åtal väcks, åtalet läggs ned, 2. åtalet läggs ned, dom meddelas varigenom den dom meddelas varigenom den misstänkte frikänns eller förklaras misstänkte frikänns eller förklaras fri från påföljd eller påföljd fri från strajf eller strajj efterges, efterges, 4. dom meddelas varigenom den 4. dom meddelas varigenom den misstänkte döms till böter eller misstänkte döms till böter eller Villkorlig dom, eller prövotidsstraff, eller verkställbar dom rörande verkställbar dom rörande annan påföljd föreligger mot den annat straff eller överlämnande misstänkte. till särskild vård enligt 34 kap. föreligger mot den misstänkte.
Del 2 s. 137Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om det behövs för yttrandet och Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot om inte särskilda skäl talar mot det, får frivårdsmyndigheten eller det, får övervakningsmyndigheten den som frivårdsmyndigheten eller den som övervakningsmynutsett att bistå med personutred- digheten utsett att bistå med ningen ta del av anteckningar och personutredningen ta del
av andra handlingar från förunder- anteckningar och andra handsökningen samt vara närvarande lingar från förundersökningen vid förhör som hålls med den samt vara närvarande vid förhör misstänkte. hålls med den misstänkte.
som
En socialnämnd skall på begäran En socialnämnd skall begäran av rätten, åklagaren eller fn- av rätten, åklagaren eller övervårdsmyndigheten lämna upplys- vakningsmyndigheten lämna ningar om den misstänkte och upplysningar om den misstänkte föreslå de åtgärder som nämnden och föreslå de åtgärder
som anser behövs för att främja hans nämnden anser behövs för att anpassning i samhället. främja hans anpassning i samhäl-
let.
I ett ärende om nåd får justitiede- I ett ärende om nåd får Justitiedepartementet och högsta domstolen partementet och Högsta domstoinhämta yttrande från pivårds- len inhämta yttrande från övermyndigheten, upplysningar från vakningsmyndigheten, upplysen socialnämnd enligt 6§ eller ningar från socialnämnd enligt
en förordna om läkarintyg enligt 6 § eller förordna om läkarintyg 7 enligt 7
Del 2 s. 138F örfattningsförslag
Förslag till
9 Overvakningsförordning
Del 2 s. 138Härigenom föreskrivs följande.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelser
1 §
Denna förordning avser övervak-
ning ejier dom på övervaknings-
strajf, samhällstjänst, fängelse
genom elektronisk övervakning
eller kontraktsvård samt efter
Villkorlig frigivning. Förord-
ningen innehåller även bestäm-
melser om nöjdförklaring enligt
Vad som föreskrivs i det följan-
de om övervakning efter sam-
hällstjänst, fängelse genom elek-
tronisk övervakning och kon-
traktsvård gäller även när någon
ålagts sådant strajf som förvandlingsstrajf för böter.
l8§ 2§
Chefen för en frivårdsmyndighet Chefen för en övervakningsmynskall ha tillsyn över och ansvara dighet skall ha tillsyn över och för övervakningsverksamheten ansvara för övervakningsverkinom myndighetens verksamhets- samheten inom myndighetens område. verksamhetsområde.
Frivårdsmyndigheten skall se Övervakningsmyndigheten skall till att varje övervakningsuppdrag se till att varje övervakningsblir utfört på ett tillfredsställande uppdrag blir utfört på ett tillsätt samt, med särskilt iakttagan- fredsställande sätt samt, med de av nedan angivna föreskrifter, särskilt iakttagande av nedan ge övervakaren råd och riktlinjer angivna föreskrifter, ge över-
Under nuvarande lydelse har i förekommande fall redovisats motsva-
rande bestämmelse i frivárdsförordningen 1983:250.
Del 2 s. 139Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om hur uppdraget skall utföras vakaren råd och riktlinjer hur
om och fortlöpande lämna honom uppdraget skall utföras och fortannat biträde. löpande lämna honom
annat
biträde.
30§ 3§
Övervakningen skall fullgöras ett sådant sätt att den dömde eller hans anhöriga inte i onödan tillfogas obehag.
Villkorlig dom Näjdfärklarin g
1 § 4 §
Nöjdförklaring enligt 38 kap. 1 § Nöjdförklaring enligt 40 kap. 1 § brottsbalken avges inför den brottsbalken avges inför den domstol som har meddelat do- domstol har meddelat do-
som men, chefen för en kriminal- men, chefen för en övervakningsvårdsanstalt eller ett häkte eller myndighet, kriminalvårdsan-
en någon annan tjänsteman där som stalt eller ett häkte eller någon har förordnats att ta emot sådan annan tjänsteman där har
som förklaring. Förklaring inför förordnats att ta emot sådan annan än den domstol som har förklaring. Förklaring inför meddelat domen får inte avges än den domstol med-
annan som utan att domen eller domsbevis delat domen får inte utan
avges finns att tillgå för den som tar att domen eller domsbevis finns emot förklaringen. Innan för- att tillgå för den tar emot
som klaring lämnas, skall den dömde förklaringen. Innan förklaringen upplysas om innebörden av för- lämnas, skall den dömde upplysas klaringen. innebörden förklaringen.
om av
Anteckning om nöjdförklaring skall göras i protokollet eller upptas på annat sätt i akten i målet. Avges förklaring inför annan än den domstol som har meddelat domen, skall den som tar emot förklaringen genast underrätta domstolen om förklaringen.
Del 2 s. 140140 Författningsförslag SOU 1995 9 1
:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skyddstillsyn Övervakningsstraff
2§ 5§
I en dom skyddstillsyn skall I en dom övervakningsstrajf anges vilken frivårdsmyndighet skall vilken övervaknings-
anges som skall ansvara för övervak- myndighet skall för
som ansvara ningen av den dömde. övervakningen den dömde.
av
3§ 6§
När en underrättelse om en dom När underrättelse dom
en om en på skyddstillsyn kommer till övervakningsstrajf kommer in frivårdsmyndigheten, skall myn- till övervakningsmyndigheten digheten genast vidta de åtgärder skall myndigheten genast kalla som behövs för att övervakningen den dömde till ett sammanträfansnabbt skall bli verkningsfull. de med den handläggande tjäns- Har övervakare inte förordnats i temännen. Sammanträfandet domen, skall myndigheten för- skall äga rum så snart domen i ordna övervakare. Sådant för- vad angår strajf för brottet har ordnande skall meddelas genast, vunnit laga kraft mot den dömde. om påföljden börjat verkställas, och i annat fall så snart verkställigheten skall påbörjas.
Den dömde skall i kallelsen
upplysas om möjligheten att avge
nöjdförklaring enligt 40 kap. 1 §
20 § andra stycket 7§
Vid sammantrajfande som avses i
6§ skall den dömde noggrant
upplysas om vad han har att rätta
sig efter under verkställigheten
av
strafet och om följderna av att
han begår brott eller annars
åsidosätter vad som åligger
honom. Vidare skall särskilt undersökas i Vidare skall särskilt undersövilken utsträckning frivårdsmyn- kas i vilken utsträckning övervak-
Del 2 s. 141Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dighetens medverkan behövs för ningsmyndighetens medverkan att förmedla stöd och hjälp enligt behövs för att förmedla stöd och 26 kap. 14 § brottsbalken. hjälp enligt 27 kap. 7§ brotts-
balken.
4§ 8§
Så snart domen i vad angår
strajjfet för brottet har vunnit laga
kraft mot den dömde skall över-
vakningsmyndigheten förordna
övervakare. Till övervakare förordnas hand- Till övervakare förordnas den läggande tjänsteman vid frivårds- handläggande tjänstemannen vid myndigheten eller annan lämplig myndigheten eller annan lämplig person. person. Den dömde bör få till-
Den dömde bör få tillfälle att fälle att yttra sig angående valet yttra sig angående valet av över- av övervakare. vakare.
19§ 9§
Frivárdsmyndigheten skall se till Övervakningsmyndighetenskall se att övervakaren snarast får reda till att övervakaren snarast får
innehållet i domen och i ett reda på innehållet i domen och i yttrande som avgetts enligt lagen ett yttrande som avgetts enligt 1991:2041 om särskild person- lagen 1991:2041 om särskild utredning i brottmål, m.m. personutredning i brottmål,
m.m.
Myndigheten skall vidare se Myndigheten skall vidare
se till att övervakaren får reda på till att övervakaren får reda på vad den dömde har att rätta sig vad den dömde har att rätta sig efter under prövotiden och följ- efter under verkställigheten och derna av att han begår brott eller följderna av att han begår brott annars åsidosätter vad som ålig- eller annars åsidosätter vad som
honom. Övervakaren skall åligger honom. ger noggrant redovisa detta för den dömde.
Del 2 s. 142142 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 § första och tredje styckena 10 §
I samband med att en övervak- Så snart övervakningsmyndigning börjar skall en tjänsteman heten har inhämtat den utredning vid frivårdsmyndigheten så snart behövs för planeringen som av som möjligt och senast inom en verkställigheten och inom senast månad sammanträffa med den två veckor efter det sådant att dömde och övervakaren. Därvid Sammanträffande i 6 § som avses bör bestämmas vilket sätt och ägt skall den handlåggande rum, i vilken omfattning den dömde tjänstemannen sammanträffa med skall hålla kontakt med över- den dömde och övervakaren. vakaren, frivårdsmyndigheten Därvid bör övervakningsmyndigeller annan samt närmare om vad hetens beslut enligt 27 kap. 4 § den dömde i övrigt skall ha att brottsbalken meddelas den dömiaktta till följd av domen. de. Vidare bör bestämmas på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla kontakt med övervakaren, övervakningsmyndigheten eller annan samt närmare om vad den dömde i övrigt skall ha att iaktta till följd av domen. Vid sammanträffandet skall upprättas plan för övervakningen en som anger vilka åtgärder som skall vidtas. Planen skall omprövas så ofta det finns anledning till det.
5§ 11§
Så snart det kan ske skall fri- Så det kan ske skall översnart vårdsmyndigheten lämna över- vakningsmyndigheten lämna vakaren och den dömde med- övervakaren och den dömde delande om övervakningen enligt meddelande övervakningen om formulär som fastställs av Krirni- enligt formulär fastställs som av nalvårdsstyrelsen övervaknings- Kriminalvårdsstyrelsen övermeddelande vakningsmeddelande. . Om en annan frivårdsmyn- Om övervakningsen annan dighet har avgett yttrande enligt myndighet har avgett yttrande lagen 1991:2041 om särskild enligt lagen 1991:2041 om personutredning i brottmål, m.m. särskild personutredning i brottom den dömde, skall också den mål, den dömde, skall m.m. om myndigheten underrättas också den myndigheten underom övervakningen. övervakningen. rättas om
Del 2 s. 143Författningsförslag 143
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 § 12 §
F vårdsmyndi gheten får entlediga Övervakningsmyndigheten får övervakaren och förordna någon entlediga övervakaren och förannan i hans ställe. ordna någon annan i hans ställe.
6§ l3§
F vårdsmyndi gheten får förordna Övervakningsmyndigheten får att ansvaret för övervakningen förordna att ansvaret för överskall flyttas till en annan frivårds- vakningen skall flyttas till en myndighet, om detta är motiverat annan övervakningsmyndighet, av ändrade förhållanden. om detta är motiverat av ändrade
förhållanden.
Överflyttas övervakningen, Överflyttas övervakningen, skall den frivårdsmyndighet till skall den övervakningsmyndighet vilken övervakningen flyttas, den till vilken övervakningen flyttas, dömde och övervakaren genast den dömde och övervakaren underrättas. Den myndighet som genast underrättas. Den myndighar meddelat förordnandet skall het som har meddelat förordnangenast sända en kopia av domen det skall genast sända en kopia av och övriga handlingar om den domen och övriga handlingar om dömde till den andra frivårdsmyn- den dömde till den andra överdigheten. vakningsmyndigheten.
27§ 14§
Övervakaren skall samarbeta med Övervakaren skall samarbeta med frivårdsmyndigheten och hålla övervakningsmyndigheten och myndigheten underrättad om allt hålla myndigheten underrättad av vikt rörande övervakningen. om allt av vikt rörande övervak- Han bör vidare samråda med den ningen. Övervakaren bör vidare dömdes familj och andra närstå- samråda med den dömdes familj ende för att få deras bistånd att och andra närstående för att få hjälpa och stödja den dömde. deras bistånd att hjälpa och stödja
den dömde.
Vid utgången av varannan Vid utgången av varannan månad samt annars när frivårds- månad samt annars när övervakmyndigheten begär det skall ningsmyndigheten begär det skall övervakaren avge rapport till övervakaren avge rapport till jfrivårdsmyndigheten om den övervakningsmyndigheten om den dömdes förhållanden. Övervaka- dömdes förhållanden. Övervaka-
L
T
Del 2 s. 144144 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ren skall underrätta den dömde ren skall underrätta den dömde om innehållet i rapporten, innehållet i
om om rapporten, om särskilda skäl inte talar mot det. särskilda skäl inte talar mot det.
28§ 15§
Övervakaren skall regelbundet
sammanträffa med den dömde. Han skall besöka den dömde i hans hem så ofta det behövs.
29§ 16§
Om befogenhet för Övervakaren Om befogenhet för Övervakaren att meddela anvisningar, medge vad närmare skall
att ange som lättnader och vidta jämkningar gälla ifråga verkställandet
om av beträffande föreskrifter finns be- beslut enligt 27 kap. 8 § brottsstämmelser i 26 kap. 17 § och 28 balken samt att medge lättnader kap. 6 § brottsbalken. Innan och vidta jämkningar beträffande Övervakaren vidtar sådan åtgärd sådant beslut finns bestämmelser bör han samråda med den dömde, i 27 kap. 10 § brottsbalken. om det lämpligen kan ske. Innan Övervakaren vidtar sådan
åtgärd bör han samråda med den
dömde, om det lämpligen kan
ske.
Övervakaren skall till frivårds- Övervakaren
skall till övermyndigheten anmäla den åtgärd vakningsmyndigheten anmäla den som han vidtagit, om den inte är åtgärd han vidtagit, den inte
om av ringa betydelse. är av ringa betydelse.
31§ 17§
Finner Övervakaren att den döm- Finner Övervakaren att den dömde åsidosätter vad som åligger de åsidosätter vad åligger
som honom under övervakningstiden, honom under verkställighetstiden, att meddelad föreskrift bör änd- att beslut enligt 27 kap. 8§ ras, att ny föreskrift bör meddelas brottsbalken bör ändras, att nytt eller att föreskrift inte längre be- sådant beslut bör meddelas eller hövs, skall han anmäla detta till att ett sådant beslut inte längre frivårdsmyndigheten. behövs, skall han anmäla detta
till övervakningsmyndigheten.
Del 2 s. 145Författningsförslag 145
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
32 § 18 §
Uppkommer grund av flytt- Uppkommer grund av flyttning eller någon annan orsak ning eller av någon annan orsak
av svårighet för övervakaren att svårighet för övervakaren att personligen utöva övervakningen, personligen utöva övervakningen, skall han genast anmäla detta till skall han genast anmäla detta till frivârdsmyndigheten. övervakningsmyndigheten.
33§ 19§
Övervakare, är handläg- Övervakare, är handläg-
som som gande tjänsteman vid frivårds- gande tjänsteman vid övervakmyndigheten, har rätt till ersätt- ningsmyndigheten, har rätt till ning fastställs regeringen ersättning som fastställs av rege-
som av eller den myndighet som rege- ringen eller den myndighet som ringen bestämmer. regeringen bestämmer.
23§ 20§
Finner frivårdsmyndigheten Finner övervakningsmyndigheten grund av rapport från övervaka- grund av rapport från över-
anmälan enligt 28 kap. 6 a § vakaren eller av annan anledning ren, tredje stycket brottsbalken eller att övervakningsnämnden bör
anledning att övervak- fatta beslut enligt brottsbalken i av annan ningsnämnden bör fatta beslut fråga som rör den dömde, skall enligt brottsbalken i fråga som övervakningsmyndigheten anmäla rör den dömde, skall frivårds- det till nämnden. myndigheten anmäla det till nämnden.
8§ 21§
När en övervakningsnämnds När en övervakningsmyndighets beslut, som får överklagas, inte eller en övervakningsnämnds har meddelats i den dömdes beslut, som får överklagas, inte närvaro, skall beslutet genast har meddelats i den dömdes skriftligen delges honom. närvaro, skall beslutet genast
delges honom skriftligen.
Frivârdsmyndigheten skall på Övervakningsmyndighetenskall
lämpligt sätt underrätta den döm- lämpligt sätt underrätta den
g
. 7
Del 2 s. 146146 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
de och övervakaren om andra dömde och övervakaren andra om beslut av övervakningsnämnden beslut myndigheten eller överav än som avses i första stycket. vakningsnämnden än i som avses första stycket.
9§ 22§
I samband med att den dömde meddelas varning, skall han få ett skriftligt besked om detta. Om varningen skall delges den dömde myndighet än den av annan som har beslutat om varningen, skall beslutet och de övriga handlingar som behövs sändas till myndigheten. Så snart varningen har delgetts den dömde, skall den myndighet som har beslutat varningen underrättas om och handlingarna återställas.
l0§ 23§
Meddelas beslut att den dömde Meddelas beslut att den dömde skall omhändertas enligt 28 kap. skall omhändertas enligt 27 kap. 11 § brottsbalken genom polisens 15 § brottsbalken polisens genom försorg, skall beslutet sändas till försorg, skall beslutet sändas till polismyndigheten i den ort, där polismyndigheten i den där ort, den dömde vistas eller senast har den dömde vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. vistats eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla en anma- Beslutet bör innehålla en anmaning till polismyndigheten att ning till polismyndigheten att efterlysa den dömde, om han efterlysa den dömde, han inte om kan anträffas på annat sätt, samt kan anträffas på sätt, annat samt att omedelbart underrätta besluts- att omedelbart underrätta beslutsmyndigheten och jiivårdsmyndig- myndigheten och övervakningsheten så snart den dömde har myndigheten så den dömde snart omhändertagits. I beslutet bör har omhändertagits. I beslutet bör även erinras om att den dömde även erinras att den dömde om inte får hållas kvar längre än en inte får hållas kvar längre än en vecka på grund av beslutet. vecka på grund beslutet. av Har den dömde omhändertagits Har den dömde omhändertagits enligt 28 kap. 1 I § brottsbalken, enligt 27 kap. 15 § brottsbalken, skall frivårdsmyndigheten skynd- skall övervakningsmyndigheten samt göra den utredning om den skyndsamt göra den utredning om dömde som behövs och be- den dömde behövs och ge som ge slutsmyndigheten förslag till beslutsmyndigheten förslag till lämpliga åtgärder. lämpliga åtgärder.
Del 2 s. 147Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Samhällstjänst
24 §
Bestämmelserna i 5 23 §§
tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den som har dömts till samhällstjänst.
25§
Sedan domen i vad angår Strap för brottet har vunnit laga kraft mot den dömde, skall övervakningsmyndigheten så snart som möjligt fastställa en plan för fullgörandet av den ålagda arbetsskyldigheten.
26§
Om den dömde återtar sitt samtycke till samhällstjänst, skall övervakningsmyndigheten genast anmäla detta till åklagaren.
27§
Finner övervakningsmyndigheten att det föreligger särskilda skäl för att ändra vad som bestämts i fråga om arbetsskyldighetens
omfattning, skall myndigheten anmäla detta till övervakningsnämnden.
Del 2 s. 148148 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Fängelse genom elektronisk övervakning
28§
Bestämmelser om hur en dom på fängelse genom elektronisk övervakning skall befordras till verkställighet finns i lagen 1974:202 om beräkning av strajjtid m.m.
Övervakningsmyndigheten skall
ombesörja den utredning som behövs för planeringen av verkställigheten. Den handläggande tjänstemännen skall i samband med utredningen besöka den dömde i hans bostad.
Om den dömde sammanbor med någon, skall den handläggande tjänstemännen sammantrajfa även med denne och lämna information om den planerade verkställigheten samt undersöka om den sammanboende har några invändningar mot att verkställigheten äger rum i den gemensamma bostaden. Något sådant sammantrajfande behöver dock inte äga rum, om brottet riktat sig mot den sammanboende och verkställighet i det gemensamma hemmet på grund därav inte kan komma i fråga.
29§
Saknar den dömde bostad eller finner övervakningsmyndigheten att strajfet inte lämpligen kan verkställas i den bostad som den dömde har och kan inte heller någon annan godtagbar bostad ordnas genom den dömdes för-
Del 2 s. 149Författningsförslag 149
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sorg, skall övervakningsmyndigheten anvisa honom en bostad för den tid som verkställigheten skall pågå.
30§
Saknar den dömde godtagbar sysselsättning under verkställighetstiden, skall övervakningsmyndigheten anvisa honom sådan.
31§
Innan verkställigheten påbörjas skall överväkningsmyndigheten meddela beslut enligt 27 kap. 4 § och 30 kap. 6 § brottsbalken.
I fall som avses i 9 a § lagen 1974:202 om beräkning av strajftid m.m. skall beslut som avses i första stycket i stället meddelas så snart det kan ske.
I samband med att verkställigheten påbörjas skall handläggande tjänsteman vid övervakningsmyndigheten noggrant upplysa den dömde om innebörden av beslut som avses i första stycket samt vad denne i övrigt har att rätta sig efter under verkställigheten. Han skall också upplysa den dömde om följderna av att han begår nya brott eller annars åsidosätter vad som åligger honom.
Del 2 s. 150150 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
I samband med att verkställigheten påbörjas skall övervakningsmyndigheten förordna övervakare.
Till övervakare förordnas den handläggande tjänstemännen vid övervakningsmyndigheten. Om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna, kan i stället annan lämplig person förordnas till övervakare.
33§
Övervakaren skall besöka den dömde i hans hem i den utsträckning som krävs för upprätthållandet av en tillförlitlig kontroll av att den dömde iakttar vad som åligger honom under verkställigheten.
Genom övervakningsmyndighetens försorg skall under verkställi gheten fortlöpande kontrolleras att den dömde inte är påverkad av alkohol, narkotika eller något annat beroendeframkallande medel.
34§
Bestämmelserna i 12 och 13 §§, 14 § första stycket samt 18 22 skall tilllämpas på
motsvarande sätt i fråga om den som dömts till fängelse genom elektronisk övervakning.
Bestämmelserna i 23 § gäller även när omhändertagande beslutats enligt 30 kap. 13 § brottsbalken.
Del 2 s. 151Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 §
Om befogenhet för övervakaren att ange vad som närmare skall gälla ifråga om verkställandet av beslut enligt 30 kap. 6 § brottsbalken samt att medge lättnader och vidta jämkningar beträjfande sådana beslut finns bestämmelser i 30 kap. 7 § brottsbalken. Innan Övervakaren vidtar sådan åtgärd bör han samråda med den dömde, om det lämpligen kan ske.
Övervakaren skall till
övervakningsmyndigheten anmäla den åtgärd han vidtagit, om den inte är av ringa betydelse.
36§
Om den dömde återtar sitt samtycke till fängelse genom elektronisk övervakning, skall övervakningsmyndigheten genast anmäla detta till åklagaren.
37§
Finner övervakaren att den dömde åsidosätter vad som åligger honom under verkställigheten, att ett beslut enligt 30 kap. 6§ första stycket brottsbalken bör ändras, att ett beslut enligt 30 kap. 6§ andra stycket brottsbalken bör ändras eller upphävas eller att nytt sådant beslut bör meddelas, skall han anmäla detta till övervakningsmyndigheten.
Del 2 s. 152152 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kontraktsvård
38 §
Bestämmelserna i 5 9 och 11
-
23 §§ skall tilllämpas på mot- svarande sätt i fråga om den som dömts till kontraktsvård.
Vid sammantrafande som
avses i 6 § bör även bestämmas på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla kontakt med övervakaren, övervakningsmyndigheten eller annan samt vad den dömde i övrigt har att iaktta till följd av domen.
Åtgärder som anges i 6 och 7 §§ skall dock vidtas endast om det är nödvändigt med hänsyn till behandlingens utformning.
39§
Har rätten enligt 32 kap. 5 § första stycket brottsbalken förordnat att domen skall gå i verkställighet utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft, skall övervakningsmyndigheten förordna övervakare så snart underrättelse om domen kommer till myndigheten.
40§
Om den dömde återtar sitt samtycke till kontraktsvård, skall övervakningsmyndigheten genast anmäla detta till åklagaren.
Del 2 s. 153Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 §
Finner övervakningsmyndigheten att det föreligger särskilda skäl att ändra vad som bestämts i fråga om behandlingsplanen, skall myndigheten genast anmäla detta till övervakningsnämnden.
Fängelse Fängelse i anstalt
11 § 42 §
Beslutar kriminalvårdsnämnden Ansvaret för övervakningen av eller en övervakningsnämnd den är villkorligt frigiven om som anövervakning av villkorligt frigi- kommer på den övervakningsven, skall i beslutet anges vilken myndighet har sitt verksamsom frivårdsmyndighet som skall hetsområde där den frigivne skall ansvara för övervakningen. I annat bosatt efter frigivningen vara fall ansvarar den fri- eller, detta inte kan faststälom vårdsmyndighet som har beslutat las, där han kan komma antas att om övervakning för den frigivne, vistas närmast efter frigivningen. så länge ansvaret inte har flyttats Om tvekan råder vilken övertill någon annan frivårdsmyndig- vakningsmyndighet som avses, het. avgörs frågan Kriminalvårdsav styrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, regionmyndigav heten.
12§ 43§
Tjänsteman vid frivårdsmyndig- Skall den dömde efter frigivningheten skall såvitt möjligt besöka stå under övervakning, skall en den dömde i anstalten. Om det är tjänsteman vid övervakningsmynlämpligt, bör myndigheten även digheten möjligt besöka den om genom kontakt med den dömdes dömde i anstalten. Om det är familj och andra närstående göra lämpligt, bör myndigheten även sig underrättad om sådant som kontakt med den dömdes genom kan vara av betydelse för över- familj och andra närstående göra vakningen. sig underrättad sådant om som kan vara av betydelse för övervakningen.
Del 2 s. 154154 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 § 44 §
Om den som villkorligt friges Skall den dömde efter frigivningskall stå under övervakning under en stå under övervakning, skall prövotiden, skall frivårdsmyndig- övervakningsmyndigheten före heten, om möjligt före frigiv- frigivningen förordna övervakare ningen, tillställa övervakaren och samt tillställa övervakaren och den dömde övervakningsmed- den dömde övervakningsmeddelande. delande.
14§ 45§
Frivárdsmyndigheten skall hålla Övervakningsmyndigheten skall övervakaren underrättad om den hålla övervakaren underrättad om dömdes förhållanden under an- den dömdes förhållanden under staltstiden. Myndigheten skall se anstaltstiden. Myndigheten skall till att övervakaren besöker den se till att övervakaren besöker dömde i anstalten i den utsträck- den dömde i anstalten i den utning det behövs samt i övrigt sträckning det behövs samt i verka för den intagnes kontakt övrigt verka för den intagnes med övervakaren under anstaltsti- kontakt med övervakaren under den. anstaltstiden.
20 § första tredje styckena 46§
-
I samband med att en övervak- I samband med frigivningen av ning börjar skall tjänsteman den som enligt 31 kap. 7§
en vid frivårdsmyndigheten så snart brottsbalken skall stå under över-
möjligt och senast inom en vakning skall handläggande som månad sammanträffa med den tjänsteman vid övervakningsmyndömde och övervakaren. Därvid digheten så snart som möjligt och bör bestämmas på vilket sätt och senast inom två veckor sammani vilken omfattning den dömde träffa med den frigivne och överskall hålla kontakt med övervaka- vakaren. Därvid bör bestämmas
fivârdsmyndigheten eller vilket sätt och i vilken omren,
samt närmare vad den fattning den frigivne skall hålla annan om dömde i övrigt skall ha att iaktta kontakt med övervakaren, övertill följd av domen. vakningsmyndigheten eller annan
samt närmare om vad den fri-
givne i övrigt skall ha att iaktta
under prövotiden.
Del 2 s. 155Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vidare skall särskilt under- Vidare skall särskilt undersökas i vilken utsträckning fri- sökas i vilken utsträckning övervárdsmyndighetens medverkan vakningsmyndighetens medverbehövs för att förmedla stöd och kan behövs för att förmedla stöd hjälp enligt 26 kap. 14 § brotts- och hjälp enligt 27 kap. 7§ balken. brottsbalken. Vid sammanträffandet skall Vid sammanträffandet skall upprättas en plan för övervak- upprättas en plan för övervakningen som anger vilka åtgärder ningen vilka åtgärder som anger som skall vidtas. Planen skall skall vidtas. Planen skall som omprövas så ofta det finns omprövas så ofta det finns an- anledning till det. ledning till det.
15§ 47§
Har en villkorligt frigiven person Åtgärd enligt 31 kap. 9 § brottsinte ställts under övervakning vid balken beträffande villkorligt frigivningem är frivârdsmyndig- frigiven inte ställts under som heten i den ort där den frigivne övervakning beslutas överav uppehåller sig mera varaktigt vakningsnämnden i den där ort behörig att med stöd av 26 kap. den frigivne uppehåller sig mera 11 § brottsbalken senare förordna varaktigt. Beslutar nämnden att om övervakning för tiden intill han skall ställas under övervakdess att ett år av prövotiden har ning, tillämpas 44 förflutit, om det bedöms som påkallat. Åtgärd enligt 26 kap. 18 § brottsbalken beträffande villkorligt frigiven inte som ställts under övervakning beslutas av övervakningsnämnden i den ort som har angetts nyss. Beslutar frivårdsmyndigheten eller nämnden att han skall ställas under övervakning, tillämpas 13
l6§ 48§
Förklara en övervakningsnämnd Förklarar övervakningsnämnd en villkorligt medgiven frihet helt villkorlig frihet helt eller delvis eller delvis förverkad, skall förverkad, skall nämnden genast nämnden genast sända beslutet till sända beslutet till Kriminlavârdskriminalvårdsstyrelsen. Är den Är styrelsen. den frigivne omhän-
Del 2 s. 156156 F örfattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
frigivne omhändertagen enligt 26 dertagen enligt 31 kap. 13 § kap. 22 § brottsbalken, skall brottsbalken, skall beslutet i beslutet i stället sändas till den stället sändas till den myndighet myndighet som svarar för förvar- som svarar för förvaringen av ingen av den omhändertagne. den omhändertagne.
l7§ 49§
Bestämmelserna i 6 9 §§ tilläm- Bestämmelserna i 9 och 12
- pas också i fråga om den som har 22 §§ tillämpas också i fråga om villkorligt frigivits. den som har villkorligt frigivits.
Bestämmelserna i 10§ gäller Bestämmelserna i 23 § gäller även när omhändertagande har även när omhändertagande har beslutats enligt 26 kap. 22 § beslutats enligt 31 kap. 13 § brottsbalken. brottsbalken.
Övriga bestämmelser
22§ 50 §
Anhålls eller häktas den som står Anhålls eller häktas den som står under övervakning och begär han under övervakning och begär han personligt stöd eller annan hjälp, personligt stöd eller annan hjälp, som inte lämpligen kan lämnas av som inte lämpligen kan lämnas av den myndighet som svarar för den myndighet som svarar för förvaringslokalen, skall frivårds- förvaringslokalen, skall övervakmyndigheten vidta de åtgärder ningsmyndigheten vidta de åtsom behövs. gärder som behövs.
25§ 51§
Frivårdsmyndigheten skall efter Övervakningsmyndigheten skall samråd med övervakaren avge efter samråd med övervakaren yttrande om den dömdes för- avge yttrande om den dömdes hållanden under övervaknings- förhållanden under övervakningstiden, när sådant yttrande begärs tiden, när sådant yttrande begärs av domstol, nämnd som avses i av domstol, övervakningsnämnd, 37 kap. brottsbalken, åklagar- åklagarmyndighet, länsstyrelse myndighet, länsstyrelse eller eller polisstyrelse till underlag för polisstyrelse till underlag för prövning av mål eller ärende som prövning av mål eller ärende som handläggs av domstolen eller
Del 2 s. 157Författningsförslag 157
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handläggs av domstolen eller myndigheten. Sådant yttrande myndigheten. Sådant yttrande skall också på begäran avges till skall också begäran avges till Justitiedepartementet, när det justitiedepartementet, när det behövs för beredningen nåde-
av behövs för beredningen av nåde- ärende. ärende.
34§ 52§
Uppgifter som enligt brottsbalken Uppgifter enligt brottsbalken
som ankommer frivårdsmyndighe- ankommer på övervakningsmynten får chefen för myndigheten digheter: får chefen för myndigöverlämna åt någon annan tjänste- heten överlämna någon annan man vid myndigheten. Vad som tjänsteman vid myndigheten. Vad har sagts nu gäller dock inte som har sagts nu gäller dock inte uppgifter som avses i 26 kap. uppgifter i 27 kap. 3 §
som avses 11 12 § första meningen eller första meningen eller 40 kap. 38 kap. 12 12 § brottsbalken.
Med de begränsningar som Med de begränsningar som följer av första stycket får chefen följer av första stycket får chefen för en frivårdsmyndighet en för en övervakningsmyndighet tjänsteman vid myndigheten en tjänsteman vid myndigheten överlämna även uppgifter som överlämna även uppgifter
som enligt denna förordning ankom- enligt denna förordning ankommer på frivârdsmyndigheten. Vad övervakningsmyndigheten.
mer som har sagts nu gäller inte upp- Vad har sagts gäller inte
som nu gifter enligt 18 § första stycket. uppgifter enligt 2 § första styck-
et.
35§ 53§
Handräckning av polismyndighet Handräckning av polismyndighet enligt 38 kap. 12 § brottsbalken enligt 40 kap. 12 § brottsbalken för att den dömde skall inställas för att den dömde skall inställas hos frivårdsmyndigheten bör hos övervakningsmyndigheten bör begäras endast när syftet med en begäras endast när syftet med
en sådan begäran inte kan nås sådan begäran inte kan nås på något annat sätt. något annat sätt.
Del 2 s. 158158 Föifattningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 § 54 §
Vad som föreskrivs om över- Vad föreskrivs över-
som om vakare i denna förordning gäller, vakare i denna förordning gäller, med undantag av 29 i tillämp- med undantag för 16 § och 35 liga delar också den som med i tillämpliga delar också den
som stöd av 26 kap. 12 § brottsbalken med stöd av 27 kap. 3 § eller 30 har förordnats att biträda vid kap. 2 § brottsbalken förordnats övervakningen biträdande över- att biträda vid övervakningen vakare. biträdande övervakare.
37§ 55§
De närmare föreskrifter som De närmare föreskrifter
som behövs för verkställighet av behövs för verkställighet
av denna förordning meddelas av denna förordning meddelas
av kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvårdsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den då frivårdsförordningen
, 1983:250 upphör att gälla.
Del 2 s. 159Statens 1995
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
Ett renodlatnäringsförbud.N. 40.Älvsäkerhet.K.
.
Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. 41.Allmän behörighetför högskolestudier.U.
. -
Grön diesel miljö- ochhälsorisker. Fi. 42. FramtidsanpassadGotlandstrañk.K.
. -
Lângtidsutredningen1995.Fi. 43.SambandetRedovisning Beskattning.Ju.
. -
Vårdenssväraval. 44.Aktiebolagetsorganisation.Ju.
.
slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd.M.
Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrning ochrättssäkerhet
.
Obligatoriska arbetsplatskontakterför arbetslösa.A. i asylprocessen.A.
.
Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju. 47. Tvângsmedelenligt 27 och28 kap. RB
.
Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samtpolislagen.Ju.
..Översyn skattebrottslagen.Fi. 48.EG-anpassadekörkortsregler.K.
av ll. Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter. Fi.
12.Mervärdesskatt Nya tidpunkter för 50. Kunskapsläget kämavfallsomrâdet1995. M.
-
redovisningoch betalning. Fi. 5l Elförsörjning i ofred. N.
. 13.Analysav Försvarsmaktensekonomi. Fö. 52. Godtrosförvärvav stöldgods Ju.
14.Ny Elmarknad+ Bilagedel.N. 53.Samverkanför fred. Denrättsliga regleringen.Fö.
15.Könshandeln.S. 54.Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat
- 16 Socialt arbetemotprostitutioneni Sverige. S. och kommun. M.
. 17.Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.A.
18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner
19.Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi.
- 20 Utan stannarSverige.Fö. 57.Förslagomett internationelltflygsäkerhets-
. 21.Staden vattenutanvatten.Fö. universitet i Norrköping-Linköping. U.
22. Radioaktivaämnenslår ut jordbruk i Skåne.Fö. 58.Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes-
- 23. Brist pá elektronikkomponenter.Fö. roller ocharbetsfältinomsocialtjänsten.S.
24.Gasmoln lamslár Uppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi
25.Samordnadoch integreradtågtrafik på olika aspekterpå modeller, finansiering
-
Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.
26. Underhållsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B. S.
Del A och Del B. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C.
27. Regionalframtid + bilagor. C. 62.Ett renarSkane.M. 28.Lagenom vissainternationellasanktioner 63.Översynavskattereglemaför stiftelser och ideella
enöversyn. UD. föreningar. Fi.
- 29. Civilt bruk avförsvarets .Klimatförändringar i trafikpolitiken. K.
resurser-
regelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning. Ju.
30.Alkylat och Miljöklassning avbensin.M. 66. Polisensanvändningav övervakningskamerorvid
31. Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.
32. IT och verksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. 67.Naturgrusskatt,m.m. Fi.
Förslag till nyasamverkansformer.Ju. 68. IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.SB.
33 Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi.
. 34. Kompetensför strukturomvandling.A. 70.Allmänna kommunikationer for alla K.
- 35. Avgifter inom handikappomrâdet.S. 71.Behörighetoch Urval. Förslagtill nyareglerför
36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitet och högskolor. U.
-
Fi. 72. Svenskainsatserför internationell katastrof-och
37. Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag.
- 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö.
-
yrkesutbildning. U. 73. Ett aktiebolagför servicetill universitetoch
39. Somereflectionson SwedishLabour Market högskolorm.m. U.
Policy. A. 74. Lägenhetsdata.Fi.
Någrautländskaforskaressyn svensk 75. Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. A.
arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbete till invandrare.A.
Del 2 s. 160Statens 1995
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
77. RösteromEU:s regeringskonferens - hearing medorganisationsföreträdare,debattörer och forskare. UD. 78.Den svenska rymdverksamheten.N. 79. Vårdnad, boendeochumgänge.JU. 80. EU om regeringskonferensen1996 - institutionernasrapporter - synpunkteri övriga medlemsländer.UD. .Ny rättshjâlpslagoch andrabestämmelserom rättsligt bistånd.Ju. 82. Finansieringslösningarför Göteborgs-och Dennisöverenskommelsema.K. EU-kandidater 12länder- somkan bli EU:s . nyamedlemmar.UD. .Kulturpolitikens inriktning. Ku. .Kulturpolitikens inriktning i korthet. Ku.
- .Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. . .Försäkringsrörelsei förändring Fi. Den brukademångfalden.Del 1+2. Jo. . .Svenskari EU-tjänst. Fi. .Kâmavfall och Miljö. M. .Ett reformeratstraffsystem.Del l-III. Ju.
Del 2 s. 161Statens offentliga 1995 utredningar
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen Socialdepartementet
lT-kommissionensarbetsprogram1995-96. 68 vårdens svåraval.
slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.5
Justitiedepartementet
Könshandeln.15 Pensionsrättigheteroch bodelning.8 Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige. 16 Nya konsumentregler.l 1 Homosexuellprostitution. 17 IT och verksamhetsförnyelseinom rättsväsendet. Underhállsbidragoch bidragsförskott, Förslag till nyasamverkansformer.32 Del A och Del B. 26 Ersättning för ideell skadavid personskada.33 Avgifter inomhandikappomrädet.35 SambandetRedovisning Beskattning.43 Kompetensoch kunskapsutveckling yrkes-
- - om Aktiebolagetsorganisation.44 roller och arbetsfältinom socialtjänsten.58 Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi samtpolislagen. 47 olika aspekterpá modeller, finansiering
- Godtrosförvärvav stöldgods 52 och incitament. 59 Näringslivets tvistlösning. 65 Kvinnofrid. Del A+B. 60 Polisensanvändningav övervakningskamerorvid Dokumentationoch socialtjänstregister.86 förtmdersökning. 66 Vårdnad, boendeoch umgänge.79
Kommunikationsdepartementet
Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom rättsligt bistånd. 81 Samordnadoch integreradtågtrafik Ett reformerat straffsystem.Del I-III. 91 Arlandabananoch i Mälardalsregionen.25
Älvsäkerhet. 40
Utrikesdepartementet
FramtidsanpassadGotlandstrañk. 42 Lagenom vissa internationellasanktioner EG-anpassadekörkortsregler. 48
en översyn. 28 Klimatförändringar i trañkpolitiken. 64 - Rösterom EU:s regeringskonferens Allmänna kommunikationer för alla 70
- - hearing med organisationsföreträdare,debattörer Finansieringslösningarför Göteborgs-och och forskare. 77 Dennisöverenskommelsema.82 EU om regeringskonferensen1996
institutionernasrapporter Finansdepartementet - - synpunkteri övriga medlemsländer.80 Grön diesel miljö- och hälsorisker. 3
- EU-kandidater 12ländersomkan bli EU:s Lângtidsutredningen1995. 4
nya medlemmar. 83 Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.9
Översyn skattebrottslagen.10
av
Försvarsdepartementet
Mervärdesskatt Nya tidpunkter för- Muskövarvetsframtid. 6 redovisningoch betalning. 12 Analys av Försvarsmaktensekonomi. 13 Förmåneroch sanktioner samladredovisning.36
- en Ett säkraresamhälle.19 Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter. 49 Utan stannarSverige. 20 Förmåneroch sanktioner Staden vattenutanvatten.21 utgifter för administration.56
- Radioaktivaämnenslårut jordbruk i Skåne. 22 Översyn skattereglernaför stiftelser och ideella
av Brist på elektronikkomponenter.23 föreningar. 63 Gasmolnlamslár Uppsala.24 Naturgrusskatt,m.m. 67 Civilt bruk av försvarets Betaltjänster.69
resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. 29 Lägenhetsdata.74 Samverkanför fred. Den rättsliga regleringen.53 Försäkringsrörelsei förändring 87 Svenskainsatserför internationellkatastrof-och Svenskari EU-tjänst. 89 flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. 72
Del 2 s. 162Statens 1995
offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Utbildningsdepartementet Miljödepartementet
Yrkeshögskolan Kvalificeradeftergymnasial Alkylat och Miljöklassning av bensin. 30
yrkesutbildning. 38 Ett vidareutvecklarmiljöklassystemi EU. 31 Allmän behörighetför högskolestudier.41 Grundvattenskydd.45 Förslagomett internationelltflygsäkerhets- Kunskapslaget kärnavfallsområdet1995.50 universiteti Norrköping-Linköping. 57 Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat
- Behörighetoch Urval. Förslagtill nyaregler för och kommun. 54 antagningtill Universitetoch högskolor, 71 Ett renatSkåne.62 Ettaktiebolagför servicetill universitetoch Kärnavfall och Miljö. 90 högskolormm. 73
Jordbruksdepartementet Den brukademångfalden.Del 1+2. 88
Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsföretag Enny möjlighet för arbetslösa.2 Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa,7 Kompetensför strukturomvandling.34 Somereflectionson SwedishLabour Market Policy. 39 Någrautländskaforskaressyn svensk arbetsmarknadspolitik.39 Effektivare styrningoch rättssäkerhet i asylprocessen.46 Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.55 Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. 75 Arbete till invandrare.76
Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. 18 Vårt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.37 Kulturpolitikens inriktning. 84 Kulturpolitikens inriktning i korthet. 84
- Tjugo ârs kulturpolitik 1974-1994.85
Näringsdepartementet Ett renodlatnäringsförbud.1 Ny Elmarknad+ Bilagedel.14 Elförsörjning ofred.i 51 Den svenskaRymdverksamheten.78
Civildepartementet
Regionalframtid + bilagor. 27 Myndighetsutövningvid medborgarkontor.61
Innehåll
Del I
Del 3 s. 3Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Författningsförslag 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag ändring i brottsbalken 29 om . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 104 . . . . . . . . 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1946:804 om införande av nya rättegångsbalken 114 . . . . . . . . . . . . . . . 4 Förslag till lag ändring i lagen 1974:202 om om beräkning av strafftid 115 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Förslag till lag ändring i lagen 1974:203 om om kriminalvård i anstalt 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Förslag till lag ändring i passlagen 1978:302 132 om . . . . . 7 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen
1979:189 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Förslag till lag ändring i lagen 1991:2041 om om särskild personutredning i brottmål, 135 m.m . . . . . . . . . . . .
9¶Förslag till övervakningsförordning 138
Del 3 s. 3. . . . . . . . . . . . . . .
Del
Del 3 s. 3Förkortningar 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
A Bakgrund och allmänna överväganden
1 Inledning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 2 Utredningsarbetet 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2 Pâföüdssystemet i stora drag 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 De olika påföljdernas innehåll 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Valet mellan de olika påföljderna 29 . . . . . . . . . . . . . . . .
Del 3 s. 43 Brottsutvecklingen och påföljdernas användning 33 . . . . . . . 3.1 Brottsutvecklingen 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Påföljdernas användning 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4 Allmänna överväganden strajjâystemet 39 om . . . . . . . . . . . 4.1 Bakgrund 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Inledning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Ett straffsystem växer fram 41 . . . . . . . . . . . . . 4.1.3 Straffteorier 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.4 Straffrättsskolor 43 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.5 Brottsbalkens påföljdssystem och kritiken mot
detta 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.6 Det nuvarande påföljdssystemet 47 . . . . . . . . . . . 4.2 Grundläggande principer för ett straffsystem 52 . . . . . . . . . 4.2.1 Inledning 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Allmänna krav ett straffsystem 54 . . . . . . . . . . 4.2.3 Humanitet i systemet 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Målsättningar med reform 59 en . . . . . . . . . . . . . . . . . .
B Straffsystemets uppbyggnad
5 Alternativen till fängelse 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Vilka alternativ till fängelse bör ingå i straffsystemet 61 . . . 5.1.1 Direktiven 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 överväganden och förslag 62 . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Bör villkorligt fängelse införas 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Inledande synpunkter 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Direktiven 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Frågans tidigare behandling 73 . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 överväganden och förslag 81 . . . . . . . . . . . . . .
6 Strajjbestämningsprinciper 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Direktiven 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Gällande rätt 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Allmänt regelsystemets konstruktion 94 om . . . . . . 6.2.2 Påföljdernas inbördes stränghet 95 . . . . . . . . . . . 6.2.3 Straffskalorna 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Straffvärde 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.5 Gärningsmannens tidigare brottslighet 99 . . . . . . . 6.2.6 Hänsynstagande till vissa omständigheter vid
sidan brottets straffvärde 99 om . . . . . . . . . . . . . 6.2.7 Påföljdseftergift 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.8 De grundläggande principerna för påföljds-
bestämningen 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.9 Särskilt ungdomar 103 om . . . . . . . . . . . . . . . . .
Del 3 s. 56.2.10 Psykisk störning 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1l Villkorlig dom 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.12 Skyddstillsyn 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.13 Samhällstjänst 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2. 14 Kontraktsvård 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Frågans tidigare behandling, 111 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Bakgrunden till 1989 ärs reform 111 . . . . . . . . . . . 6.3.2 Kritik som framförts mot de nuvarande
reglerna 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 överväganden och förslag 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Allmänt om inriktningen på förslagen 113 . . . . . . . 6.4.2 Straffbestämningsreglernas struktur 116 . . . . . . . . . 6.4.3 Brottets straffvärde 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.4 Omständigheter vid sidan brottets straffav
värde samt straffeftergift 121 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.5 Straffens inbördes stränghet 126 . . . . . . . . . . . . . 6.4.6 Kriterierna för val mellan fängelse och till
fängelse alternativa straff 128 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.7 Kriterierna för val mellan prövotidsstraff
och övervakningsstraff 142 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.8 Närmare kriterierna för val samhällsom av
tjänst 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.9 Valet mellan olika former av fängelsestraff 155 . . . . 6.4.1O Närmare om kriterierna för val kontraktsav
vård 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4. 11 Straffmätning inom ramen för de till fängelse
alternativa straffen 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.12 Särskilt om valet straff för 165 av unga . . . . . . . . . 6.4. 13 De särskilda skälen för skyddstillsyn i nu-
varande 30 kap. 9 § BrB 167 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.14 Utdömande av mer än ett straff 169 m.m. . . . . . . .
Verkan av tidigare brottslighet 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Direktiven 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande rätt 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Allmänt om återfall 174 Återfallets . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 betydelse för påföljdsvalet 175 . . . . . . . 7.3.3 Återfallets betydelse vid straffmätningen 176
. . . . . . 7.3.4 Återfallets betydelse för förverkande av
villkorlig frihet 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Frågans tidigare behandling 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 överväganden och förslag 180
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.1 Allmänt om synen på återfallets betydelse
för straffbestämningen 180 Återfallets . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.2 betydelse för valet straff 185 av . . . . . . .
Del 3 s. 67.5.3 Återfallets betydelse för straffmätningen 189 . . . . . 7.5.4 Återfallets betydelse för förverkande villav
korlig frihet 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
C Straffens innehåll
8 Böter 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Direktiven 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Gällande rätt, m.m. 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Betalningsfrekvensen 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Böter i stället för andra straff 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Frågans tidigare behandling 200 . . . . . . . . . . . . . 8.4.2 överväganden och förslag 201 . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Böter i kombination med andra straff 207 . . . . . . . . . . . . . 8.5.1 Frågans tidigare behandling 207 . . . . . . . . . . . . . 8.5.2 överväganden och förslag 208 . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Åtgärder för säkerställande av att böter betalas 210 . . . . . . . . . 8.6.1 Frågans tidigare behandling, m.m. 210 . . . . . . . . . 8.6.2 överväganden och förslag 210 . . . . . . . . . . . . . .
9 Prövotidsstrajj 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Direktiven 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Gällande rätt 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Det nuvarande tillämpningsområdet för
villkorlig dom, m.m. 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Innehållet i påföljden, m.m. 214 . . . . . . . . . . . . . 9.3 Frågans tidigare behandling 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 överväganden och förslag 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.1 Straffets benämning 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.2 Allmänna utgångspunkter för prövotids-
straffets utformning 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.3 Prövotidsstraffets grundläggande innehåll 219 . . . . . 9.4.4 Prövotidens längd 220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.5 Beslut angående vad den dömde skall iaktta
under prövotiden, m.m 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.6 Reaktionen vid misskötsamhet 224 . . . . . . . . . . . .
10¶Övervakningsstrajj 225
Del 3 s. 6. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Direktiven 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Gällande rätt 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Det nuvarande tillämpningsområdet för
skyddstillsyn, m.m. 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Innehållet ipåföljden, m.m. 226 . . . . . . . . . . . . . 10.3 Frågans tidigare behandling 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 överväganden och förslag 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Del 3 s. 710.4.1 Straffets benämning 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.2 Allmänna utgångspunkter för övervaknings-
straffets utformning 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10.4.3¶Övervakningsstraffetsgrundläggande
Del 3 s. 7innehåll 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.4 Verkställighetstiden 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.5 Förordnande av övervakare, personutredning,
m.m. 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.6 Beslut angående vad den dömde skall iaktta
under verkställigheten 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.4.7 Kontrollen av beslut om vad den dömde skall
iaktta under verkställigheten 243 . . . . . . . . . . . . . 10.4.8 Reaktionen vid misskötsamhet 244 . . . . . . . . . . . . 10.4.9 Övervakningsstraff i kombination med annat
straff 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11 samhällstjänst 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Direktiven 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Gällande rätt 250 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.1 Allmänt om samhällstjänst 250 . . . . . . . . . . . . . . 11.2.2 Något om tillämpningsområdet 250 . . . . . . . . . . . 11.2.3 Pâföljdens konstruktion 251 . . . . . . . . . . . . . . . ll.2.4 Förfarandet före en samhällstjänstdom 252 . . . . . . ll.2.5 Arbetsplatser och arbetsuppgifter 252 . . . . . . . . . . ll.2.6 Reaktionen vid brott mot föreskrifter 253 . . . . . . . 11.3 Frågans tidigare behandling 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Utländsk rätt 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Erfarenheter från försöksverksamheten 255 . . . . . . . . . . . . 11.6 överväganden och förslag 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.1 Alternativstraff skall anges 255 . . . . . . . . . . . . . . 11.6.2 Antalet timmar samhällstjänst 257 . . . . . . . . . . . . 11.6.3 Kravet på samtycke behålls 259 . . . . . . . . . . . . . 11.6.4 Ansvaret för och tillgången san1l1älls-
tjänstplatser 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.5 Närmare om verkställigheten 267 . . . . . . . . . . . . 11.6.6 Reaktioner vid misskötsamhet 269 . . . . . . . . . . . .
12 Fängelse genom elektronisk övervakning 271 . . . . . . . . . . . . 12.1 Direktiven 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Frågans tidigare behandling 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Olika tekniska hjälpmedel vid intensivövervakning 272 . . . . . 12.4 Intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel i
andra länder 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.4.1 Förenta staterna 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.4.2 Intensivövervakning med elektroniska hjälp-
medel utanför Förenta staterna 280 . . . . . . . . . . .
Del 3 s. 812.5 Försöksverksamheten 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.1 Inledning 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.2 Bakgrund 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12. 5 3 Förutsättningar för intensivövervakning, . m.m. 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.5.4 Förfarandet före verkställighet utanför
anstalt 284 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.5 Verkställighetsinnehållet 285 . . . . . . . . . . . . . . . l2.5.6 Reaktionen vid misskötsamhet, m.m. 288 . . . . . . . 12.5.7 Brottsförebyggande rådets utvärdering av
försoksverksamheten 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 övervägande och förslag 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6.1 Förutsättningarna för fängelse genom elek-
tronisk övervakning 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12.6.2¶Övervakningsmyndigheten handhar verk-
Del 3 s. 8ställigheten 294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.6.3 Straffets grundläggande innehåll, m.m. 295 . . . . . . l2.6.4 Närmare om verkställighetsinnehållet 296 . . . . . . . . 12.6.5 Verkställighetstidens längd, m.m. 300 . . . . . . . . . . 12.6.6 Reaktionen vid misskötsamhet, m.m. 305 . . . . . . .
13 Kontraktsvård 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Direktiven 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Gällande rätt 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.1 Allmänt om kontraktsvård 307 . . . . . . . . . . . . . . 13.2.2 Något om tillämpningsområdet 307 . . . . . . . . . . . 13.2.3 Påföljdens konstruktion 308 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.4 Förfarandet före en kontraktsvârdsdom 309 . . . . . . 13.2.5 Behandlingen och behandlingsplanen 310 . . . . . . . . l3.2.6 Reaktionen vid brott mot föreskrifter 311 . . . . . . . . 13.2.7 Kostnadsansvarets fördelning 312 . . . . . . . . . . . . . 13.3 Frågans tidigare behandling 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Erfarenheter av kontraktsvården 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5 Överväganden och förslag 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.1 Alternativstraff skall anges 314 . . . . . . . . . . . . . . 13.5.2 Planeringen före huvudförhandlingen 315 . . . . . . . . 13.5.3 Utformningen av kontraktsvård 316 . . . . . . . . . . . 13.5.4 Reaktionen vid misskötsamhet 318 . . . . . . . . . . . . 13.5.5 Åtgärder för att säkerställa de praktiska möj-
ligheterna till kontraktsvård 319 . . . . . . . . . . . . .
14 Villkorlig frigivning, m.m. 325 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Direktiven 325 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Gällande rätt 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.2.l Inledning 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.2 Villkorlig frigivning 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Del 3 s. 914.2.3 Frigivningspermission 333 . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.2.4 Disciplinär bestraffning 333 . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3 Frågans tidigare behandling 335 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 Utländsk rätt 336 14.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . överväganden och förslag 336
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5.1 Bör systemet med Villkorlig frigivning be-
hållas 336 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5.2 Vilka regler bör gälla för bestämmandet av
frigivningstidpunkten 339
. . . . . . . . . . . . . . . . . l4.5.3 Vilken eller vilka kvotdelar bör användas 347
. . . . l4.5.4 Minimitiden och vissa andra undantag från
reglerna om Villkorlig frigivning 350 . . . . . . . . . . 14.5.5 Särskilda regler för vissa kategorier intagna 358
. . . l4.5.6 Prövotiden efter Villkorlig frigivning 364
. . . . . . . . l4.5.7 Övervakning efter Villkorlig frigivning 366
. . . . . . . 14.5.8 Reaktioner vid misskötsamhet och vid ny
brottslighet efter Villkorlig frigivning 370 . . . . . . . . 14.5.9 Beslutsordningen i fråga Villkorlig friom
givning 372 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.5.10 Övergångentill vistelse utanför anstalt 375
. . . . . . .
D Övrigt
15 Följdändringar 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Allmänt 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Närmare om reglerna för särskild personutredning
ibrottmål 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.1 Den nuvarande ordningen 382 . . . . . . . . . . . . . . 15.2.2 Konsekvenserna Vårt förslag 385 av . . . . . . . . . . .
16 Genomförandet förslaget av 391 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Kostnader 391 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.l Inledande synpunkter 391 . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.2 Alternativen till fängelse i anstalt och
kriterierna för straffbestämningen 392 . . . . . . . . . l6.l.3 Villkorlig frigivning 397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.l.4 Resultatet beräkningarna 397 av . . . . . . . . . . . . . 16.2 Ikraftträdande 398 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.l Tidpunkten för ikraftträdandet 398 . . . . . . . . . . . .
l6.2.2 Övergångsbestämmelser 399
Del 3 s. 9. . . . . . . . . . . . . . . .
17 Författningskommentar 401 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Förslaget till lag ändring i brottsbalken 401 om 17.2 . . . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 483
. . . . . . 17.3 Förslaget till lag ändring i lagen 1946:804 om om
Del 3 s. 11Bilaga 1 ll
Påföljdssystemets uppbyggnad frågans tidigare behandling
I denna bilaga behandlas under det första avsnittet bakgrunden till 1989 års påföljdsbestämningsreform. Det följande avsnittet behandlar historiken när det gäller verkan tidigare brottslighet. av
l
Del 3 s. 11Påföljdsbestämningsprinciper
l Den ursprungliga i BrB
påföljdsbestämningsregleringen
Del 3 s. 11Före den 1 januari 1989 gällde enligt BrB påföljdsbestärnningen att skulle styras av två olika delvis motstående principer, nämligen dem - om allmänprevention respektive individualprevention. Den centrala bestämmelsen fanns i 1 kap. 7 § BrB och innebar rätten vid att val av påföljd skulle, med iakttagande vad krävs för upprätthållande av som av allmän laglydnad, fästa särskilt avseende vid påföljden skulle att vara ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället. Bestämmelsen i 1 kap. 7 § nymodighet i BrB. var en Dess närmare innebörd var att en avvägning skulle göras mellan de ofta motstridiga intressena av allmänprevention och individualprevention, där man i huvudsak kan säga att allmänpreventionen ansågs tala för straff medan individualpreventionen pekade mot icke frihetsberövande påföljd. en Under paragrafens giltighetstid förekom viss diskussion hur den en om skulle tolkas, dvs. hur tyngdpunkten skulle fördelas mellan allmänprevention och individualprevention. I kommentaren till BrB 4:e
BrB
upplagan 1973, s. 70 fanns följande uttalande.
Att göra en avvägning mellan dessa båda synpunkter är emellertid uppenbarligen icke lätt, och ett generellt direktiv därom måste nödvändigtvis bli mycket allmänt hållet. Om det möjligt i vore att siffror ange den vikt bör tilläggas den och den andra som ena synpunkten, skulle det ändock svårt att generell regel. Den vara ge en relativa vikten av de båda Synpunkterna är nämligen icke densamma över straffrättsskipningens hela område. Av lätt insedda skäl lägger lagen, när det gäller jämförelsevis stor vikt vid behovet och unga, av möjligheten till uppfostringsåtgärder och över huvud vid det från upp-
Del 3 s. 1212 Bilaga 1
fostringssynpunkt ändamålsenliga, något som är att lägga vikt vid den individualpreventiva synpunkten.
Även avvikande uppfattningar förekom brukade bestämmelsen i om l kap. 7 § BrB tolkas så att individualpreventionen hade ett visst, inte närmare specificerat företräde. Som framgått gällde bestämmelsen i 1 kap. 7 § BrB för påföljdsvalet. Någon motsvarande regel för straffmätningen fanns inte. Straffmätningen skedde i stället i enlighet med inom domstolarna utvecklad relativt en fast praxis. I förarbetena till BrB gjorde emellertid departementschcfcn ett uttalande att bestämmelsen i l kap. 7 § BrB, även om den alltså om enligt sin ordalydelse gällde för påföljdsvalet, i viss mån skulle kunna tjäna till ledning även vid straffmätningen se prop. 1962 s. C 170 I brottsbalkskommentaren BrB I 4:e upplagan 1973 s. 7l beskrevs grunderna för straffmätningen följande vis.
Straffet utmätes enligt denna praxis i huvudsak efter brottets svårhet därunder inbegripes avsikten med brottet och över huvud den men brottsliges viljebeskaffenhet och sinnelag vid brottet, och stort avseende fästes också vid han förut begått brott eller icke. Vilka om omständigheter skall beaktas vid straffmätningen och vilken vikt som skall läggas vid dem har väsentligen fastställts genom en som straffmätningstradition i huvudsak följes. I sakens natur ligger som emellertid, att det finns visst spelrum för domstolens uppfattning om det i det särskilda fallet erforderliga eller lämpliga straffet.
När det gällde påföljdsvalsfrågor utbildades med tiden en rikhaltig praxis från Högsta domstolen. Detta gällde särskilt frågan, om fängelse skulle utdömas eller påföljden i stället skulle bestämmas till villkorlig dom om eller skyddstillsyn. När det gällde straffmätningen var läget ett annat. Straffmätningsfrågor kom mycket sällan upp i högsta instans. Någon straffmätningspraxis från Högsta domstolen förelåg därför inte annat än på ett fåtal speciella områden. I fråga om straffmätning var det i stället inom underdomstolarna som praxis bildades och upprätthölls.
1.2 Kritiken mot brottsbalkens ursprungliga
påföljdsbestämningsreglering
Del 3 s. 12BrB:s system för bestämmande av påföljd och utformningen av bestämmelsen i 1 kap. 7 § BrB blev med början på 1970-talet utsatt för rätt stark kritik. Denna kritik gick ut på dels att det inte var rimligt en att domstolarna vid påföljdsbestämningen i de enskilda fallen skulle göra allmän- och individualpreventiva bedömningar med alla de osäkerhetsfaktorer med nödvändighet vidlåder den typen av bedömningar, dels som att det rådde oklarhet i fråga om vilken vikt som skulle tillmätas allmänpreventionen respektive individualpreventionen i olika situationer.
Del 3 s. 13Bilaga 1
Det sistnämnda förhållandet antog man hade betydelse för den brist på enhetlighet vid päföljdsbestämningen som man ansåg sig ha iakttagit på i vart fall vissa områden.
En annan viktig angreppspunkt för kritiken var att den kriminologiska forskningen hade visat att det var betydligt mera osäkert än man föreställde sig vid införandet av BrB vilken preventiv effekt brottsligheten som olika straffrättsliga ingripanden hade. Det hade också visat sig att de förhoppningar som man haft om att kriminalvård i olika former skulle kunna leda till minskad brottsbenägenhet hos dem som blev föremål för den inte hade infriats. Detta gällde särskilt fängelsestraffet. Den uppfattningen framfördes att utformningen av påföljdssystemet ledde till att fängelse användes i för stor utsträckning samtidigt som forskningsresultat entydigt visade att fängelsestraffet har helt övervägande negativa effekter för den som utsätts för det. Dessutom antog man att de allmänpreventiva effekterna av detta straff är osäkra eller i vart fall begränsade.
Kritiken mot BrB:s påföljdssystem tog inte sikte bara innebörden av bestämmelsen i 1 kap. 7 § BrB, med dess krav att domstolen skulle göra en avvägning mellan olika motstående intressen, utan också
att lagregleringen för päföljdsbestämningen var diffus och i stora stycken helt saknades. Det sistnämnda gällde som framgått särskilt i fråga om straffmätningen.
En slutsats kritiken, den formulerades bl.a. BRÅ:s
av som av kriminalpolitiska arbetsgrupp i den för den fortsatta diskussionen viktiga rapporten Nytt Straffsystem 1977:7, var att preventionsteoriernas betydelse för päföljdsbestämningen i det enskilda fallet borde tonas ned och att den enskilda gärningens straffvärde och kravet proportionalitet mellan brott och straff borde ges ett mera dominerande inflytande vid päföljdsbestämningen. Man menade också att det fanns ett behov av särskilda detaljerade lagregler både för påföljdsvalet och för straffmätningen.
1.3 De nuvarande reglernas framväxt
I direktiven dir. 1979:34 till den år 1979 tillsatta Fängelsestraffkommittén Ju 1979:04 tog regeringen hänsyn till den framförda kritiken. En utgångspunkt för Fängelsestraffkommittén och den samti-
digt tillsatta Frivårdskommittén Ju 1979:05 skulle vara att den linje
i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet, som gick ut att minska användningen av frihetsberövande påföljder och avkorta längden de fängelsestraff som ändå måste dömas ut, skulle fullföljas. När det gällde regleringen av päföljdsbestämningen var det en uppgift för Fängelsestraffkommittén att pröva om det skulle innebära fördelar att införa allmänna regler för påföljdsval och straffmätning i BrB och i så fall föreslå lämplig lydelse. En särskild fråga för kommittén var i det sammanhanget att överväga de principer för påföljdernas inbördes
Del 3 s. 14Bilaga I
stränghet som då gällde och som innebar att fängelse formellt sett bedömdes som en lika sträng påföljd som villkorlig dom och skyddstillsyn.
I sitt huvudbetänkande Påföljd för brott SOU 1986:13-15 förde Fängelsestraffkommittén ett resonemang kring värdet av mera detaljerade regler för påföljdsval och straffmätning. Härvid tog kommittén
upp bl.a. legalitetsprincipen. Enligt kommittén det vanlig åsikt i den
var en internationella debatten området att legaliteten blir chimär
en ren om den gäller endast förutsättningarna för att ett visst handlande skall
anses utgöra ett brott och inte påföljdsbestämningen, dvs. vilket straffrättsligt ingripande som lagöverträdaren skall utsättas för. Fängelsestraffkommittén menade för sin del att införandet påföljdsbestämnings-
av regler skulle innebära ett värdefullt tillskott i BrB. Genom sådana regler fanns det, enligt kommittén, förutsättningar för att påföljdsbestämningssystemet längre sikt kunde leda till en mer enhetlig och stabil domstolspraxis. Påföljdsbestämningen skulle därigenom bli mer förutsebar och en rättvis proportion mellan brott och brottspåföljd skulle kunna säkerställas bättre. Enligt kommittén gällde detta särskilt när hänsyn skall tas till omständigheter med anknytning till gärningsmannens person.
Dessa överväganden ledde Fängelsestraffkommittén till ståndpunkten att en utförlig lagreglering av påföljdsbestämningen borde genomföras. Kommittén lade därför fram ett förslag härom. Förslaget innebar i förhållande till den tidigare regleringen lagtekniskt sett stora förändringar. I jämförelse med den praxis som domstolarna tillämpade var förändringarna när det gällde reglernas materiella innehåll emellertid förhållandevis små. Man kan säga att kommittén i stor utsträckning strävade efter att låta lagreglerna ansluta till det sätt på vilket man resonerade inom domstolarna i påföljdsbestämningsfrågor. En viktig förändring var emellertid att det slogs fast att det domstolsnivån inte borde göras några allmänpreventiva eller individualpreventiva bedömningar av olika påföljders lämplighet i det enskilda fallet. Domstolarna borde i stället få utförliga och klara regler för hur olika faktiska omständigheter med anknytning till brottet, till den brottsliges person och till hans handlande efter brottet skulle inverka påföljdsbestämningen.
Fängelsestraffkommittén tog alltså avstånd från att låta preventionsteorierna styra domstolarnas påföljdsbestämning i enskilda fall. Det skäl som kommittén åberopade härför var, när det gäller allmänpreventionen, att det inte är möjligt att göra någon kvalificerad bedömning av vilken inverkan en viss påföljd eller en viss skärpning av påföljden i ett enskilt fall kan få för den allmänna laglydnaden och att det strider mot kravet på likhet inför lagen att av sådana skäl göra avsteg från den sedvanliga påföljdsbestämningen. I fråga om individualpreventionen menade kommittén att vård- eller behandlingssynpunkter, främst i form av prognostiska bedömningar, inte bör tillmätas någon självständig
Del 3 s. 15Bilaga 1 15
betydelse vid påföljdsbestämningen omständigheter men att med anknytning till den tilltalades ändå bör beaktas i betydande person utsträckning eftersom något oskäligt. annat vore Den nu redovisade principiella inställningen till preventionsteoriernas användbarhet på domstolsnivân kom i Fängelsestraffkommitténs förslag till uttryck i fråga om de principer föreslogs valet fängelse. som styra av I fråga om valet mellan Villkorlig dom och skyddstillsyn föreslog
kommittén emellertid inte någon förändring i detta hänseende. Motivet härför var att förutsättningarna för utdömande dessa påföljder inte av omfattades av kommitténs uppdrag. Fängelsestraffkommittén ansåg sig därför i detta hänseende i princip bunden den gällande ordningen
av se
Del 3 s. 15SOU 1986:14 433. s. Fängelsestraffkommitténs förslag remissbehandlades. De flesta remissinstanserna delade kommitténs uppfattning värdet om av mera precisa regler för påföljdsbestämningen i stället för allmänna hänvisningar till generella principer. Man anslöt sig också i rätt stor utsträckning till förslaget att preventionsteorierna inte i det enskilda fallet skulle avgörande för domstolens
vara påföljdsbestämning. I
propositionen 1987/88:12O godtog också regeringen kommitténs inställning denna punkt. Enligt departementschefen prop. 35 s. måste det vara en viktig uppgift för lagstiftaren konkret att ge mera vägledning för påföljdsbestärnningen än vad ligger i allmän som en hänvisning till att olika preventiva intressen skall beaktas. Propositionens lagförslag anslöt i betydande utsträckning till kommittéförslaget. Vid riksdagsbehandlingen antogs förslaget i dess helhet och det trädde i kraft den 1 januari 1989.
2¶Verkan
Del 3 s. 15av tidigare brottslighet
2.1¶Den tidigare regleringen i strafflagen
Del 3 s. 15Före 1942 gällde de särskilda återfallsreglernai strafflagen endast vissa brott, främst tillgreppsbrotten dvs. i huvudsak de finns i nuvarande som 8 kap. BrB. I 4 kap. 14 § strafflagen föreskrevs återfall i stöld, att snatteri, inbrott, rån och rånförsök under vissa närmare angivna formella förutsättningar skulle medföra skärpt straff. Förutom återfallet att inverkade på brottsrubriceringen snatteri kunde betecknas - t.ex. som stöld drabbades de återföll i denna brottslighet i regel - som typ av av ett alltmer stegrat straff vid varje lagföring. För varje "resa" stöld ny ny höjdes alltså straffskalan för brottet. Det kan nämnas att vid återfall för fjärde gången eller däröver straffskalan för stöld straffarbete mellan var sex och tio år eller livstid. Tanken bakom denna bestämmelse var att återfallsstraffen i vart fall skulle medverka till oskadliggöra de oföratt bätterliga återfallsförbrytarna.
Del 3 s. 1616 Bilaga 1
Straffrättskommittén påpekade i sitt förslag till lagstiftning
ny om förmögenhetsbrotten SOU 1940:20 att den då gällande återfallsregleringen ledde till att personer som straffats för stöld stal på nytt
men dömdes till straff som inte sällan vida översteg de straff utdömdes
som för brottslingar som kunde betecknas storsvindlare eller storför-
som skingrare. Dessutom gällde då sedan ett tiotal år att de särskilda skyddsåtgärderna internering och förvaring fanns och hade till uppgift just att tillgodose behovet av att oskadliggöra återfallsbrottslingar. Behovet av skärpt straffmätning vid återfall därmed mindre.
var Straffrättskommitténs förslag som genomfördes år 1942 innebar att
- återfallsreglerna gjordes enklare och mindre stränga samt utvidgades till att omfatta samtliga förmögenhetsbrott. Dessutom innebar lagändringen att straffskärpningen vid återfall skulle få ske endast inom den ordinära strafflatituden för fall av grovt brott.
Strafflagberedningen lade är 1953 SOU 1953: 17 fram ett förslag till betydelsefulla förändringar av återfallsregleringen. Förslaget hade den innebörden, att om någon nytt begick brott så skulle straffskalans maximum i vissa fall få överskridas. En bötesdom skulle emellertid aldrig få läggas till grund för någon förhöjning, vilket utgjorde
en inskränkning i förhållande till då gällande rätt. En nyhet i förslaget
var också att regeln i 4 kap. 14 § strafflagen om obligatorisk straffskärpning vid återfall upphävdes. I stället skulle straffet utmätas enligt strängare
en skala endast om det förelåg skäl därtill. Syftet med förslaget var att öppna möjlighet till kraftigare ingripanden mot sådana
personer, som visade tendens till asocialitet. Återfallsregeln föreslogs tillämplig alla slag av brott som var belagda med straff i strafflagen. Däremot ansåg Strafflagberedningen det inte påkallat att utsträcka dess tillämplighet till specialstraffrätten.
I förarbetena till BrB godtog departementschefen den principiella lösning som Strafflagberedningen föreslagit, dvs. att det borde överlämnas domstolarna att med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter avgöra om straffskärpning skulle ske. Enligt honom torde i allmänhet den omständigheten att återfall förelåg kunna beaktas tillräckligt inom den vanliga straffskalan för det aktuella brottet.
Den särskilda återfallsbestämmelsen 26 kap. 3 § BrB gavs följande lydelse.
Har någon dömts till påföljd för sådant i denna balk avsett brott
som
är belagt med fängelse och begår han, sedan domen vunnit laga kraft, ånyo brott som avses i balken och är belagt med fängelse i högst
sex
månader, må för återfallet dömas till fängelse i högst två år. Är för
det nya brottet stadgat fängelse på längre tid än sex månader men
högst två år, må för återfallet dömas till fängelse i högst fyra år.
må brott, som någon begått innan han fyllt aderton år, läggas till
grund för förhöjning som i första stycket sägs, heller dom å böter
eller disciplinstraff.
Del 3 s. 17Bilaga 1
Utländsk dom må tillmätas samma verkan svensk. som
En förutsättning för återfallsskärpning alltså dels att gärningsmannen var begått brottet efter det att han blivit dömd för annat brott och denna att dom vunnit laga kraft, dels att brotten vid båda tillfällena brottsvar balksbrott och belagda med fängelse. Dessutom innebar regleringen att återfallsskärpning utanför straffskalan fick ske endast det brottet om nya hade ett maximistraff högst två års fängelse.
2.2 1976 års reform
Den nu redovisade återfallsbestämmelsen i 26 kap. 3 § BrB avskaffades år 1976 prop.1975/76:42. I det lagstiftningsärendet konstaterades att domstolarna i praktiken aldrig använde sig möjligheten att utmäta av ett högre straff än maximum i straffskalorna. Dessutom citerade departementschefen i propositionen s. 28 vad uttalats i departementssom en promemoria DsJu 1974:20 låg till grund för propositionen, som nämligen att det syfte som legat bakom bestämmelsens införande - att ge möjlighet till kraftigare ingripanden mot sådana personer som genom upprepad kriminalitet visat en tendens till asocialitet inte längre hade någon giltighet utan tvärtom stod i direkt strid med gällande kriminalpolitiska värderingar. Till detta lade departementschefen förtydligandet att lagändringen borde uppfattas som ytterligare markering den en av kriminalpolitiska inriktning som går ut att söka inte bara minska användningen av frihetsberövande påföljder utan även i görligaste mån avkorta längden av de frihetsberövanden ändå oundvikliga. som anses Hur lagstiftaren år 1976 mera i detalj tänkte sig att återfall skulle påverka påföljdsbestämningen fortsättningsvis framgår inte förav arbetena och blev därför föremål för viss diskussion. en I ett av Riksåklagaren utfärdat cirkulär med anledning slopandet återfallsav av bestämmelsen Cirkulär C 84, 27 augusti 1976 uttalades att lagändringen "synes emellertid även få återverkningar när det gäller straffmätningen inom de ordinära straffskalornas ram". Enligt Riksåklagaren fick vidare vad sades i propositionen "anses uttryck för som ge att minskad vikt skall läggas vid återfall straffskärpningsgrund". som Beträffande innebörden lagstiftningen kan också hänvisas till Victor, av Återfallsregler i straffrätten, Nordisk Tidskrift For Kriminalvidenskab
1976, s. 249
2.3 BRÅ:
s kriminalpolitiska arbetsgrupp
Del 3 s. 17BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp berörde i sin rapport Nytt Straffsystem 197717 endast i förbigående frågan återfallets om betydelse vid påföljdsbestämningen. Enligt arbetsgruppen borde rapporten s. 414 frågan om återfall hänföras till bedömningen själva av brottets allvar. Detta motiverade man bl.a med återfallets stora betydelse
Del 3 s. 1818 Bilaga 1
därmed förknippade önskvärdheten så obligatoriska regler och den av möjligt. Enligt BRÅ-arbetsgruppen borde det dock vara en strävan som frihetsstraffen ytterligare. Som allmän inriktning borde att begränsa gälla frihetsberövande påföljd fick användas enligt arbetsgruppen att en medel och de straff dömdes ut borde endast som ett yttersta att som vad fallet vid tiden för gruppens arbete. göras kortare än som var
Återinförandet bestämmelsen i 26 kap. 3 § BrB 2.4 av
bestämmelse straffskärpning grund av återfall En särskild om år 1981. Detta ägde i samband med interneringspåföljåterinfördes rum avskaffande prop. 1980/81:76. Den nya bestämmelsen som dens i kraft emellertid i motsats till den tidigare endast fortfarande är avser - En skillnad är att den både brottsbalksbrott och grova brott. annan avser brott. Bestämmelsen har följande lydelse.
specialstraffrättsliga
till fängelse i lägst två är och begår han, sedan Har någon dömts vunnit laga kraft, brott är belagt med fängelse i mer domen har som återfallet dömas till fängelse tid som med fyra än sex år, får för en straff kan följa brottet eller, om det år överstiger det högsta som brott, det högsta straff med tillämpning av 2 § är fråga om flera som
kan följa brotten. någon har begått innan han har fyllt tjugoett år, får Brott, som till grund för sådan förhöjning anges i första stycket. läggas som dom får tillmätas verkan som en svensk. En utländsk samma
bestämmelsens införande prop. 51 att man ansåg det Motivet för var s. vikt inte interneringspåföljdens avskaffande
vara av grundläggande att
lindring samhällets reaktioner mot den allra allmänt sett ledde till en av kriminaliteten. Detta är anledningen till att bestämmelsen tar grövsta dömts för mycket allvarliga brott, som har ett sikte på dem som år. Som exempel brott som avsågs falla maxirnistraff mer än sex bestämmelsen nämndes i förarbetena våldsbrott och särskilt under förmögenhetsbrott såsom exempelvis väpnade post- eller kvalificerade
bankrån och liknande brott. bestämmelsen fakultativ. Det uttalades särskilt Som framgått gjordes avsikten med den inte att åstadkomma en generell prop. s. 58 att var straffnivån. Dessutom framhöll att tidsförhâllandena höjning av man skulle tillrnätas betydelse och att en tillämpning av mellan brotten framför allt aktualiserades vid upprepade återfall. bestämmelsen
2.5¶Fängelsestraffkommitténs förslag
Del 3 s. 18uppfattning i huvudbetänkandet Påföljd
Enligt Fängelsestraffkommitténs
1986:14 72 måste det finnas möjlighet att vid för brott SOU s. f hänsyn till gärningsmannen tidigare begått
påföljdsbestämningen ta om
Del 3 s. 19Bilaga I 19
brott. Kommittén gjorde den bedömningen att en sådan ordning av en bred allmänhet torde uppfattas som naturlig och rimlig. Med hänsyn till att många olika uppfattningar finns varför, hur och i vilken om utsträckning återfall bör tillmätas betydelse ansåg emellertid kommittén att det var väsentligt att man genom lagstiftning skapar underlag för en enhetlig och konsekvent praxis. Kommittén föreslog därför ett system av bestämmelser som tillsammans skulle reglera vilken betydelse som tidigare brottslighet skulle ha vid påföljdsbestämningen. Beträffande den sedvanliga straffmätningen av fängelsestraff innebar förslaget emellertid till skillnad från vid päföljdsvalet och vid straffmätning av böter att hänsyn inte skulle tas till tidigare brottslig- het. Orsaken härtill var inte att kommittén principiella skäl ansåg att av sådana hänsyn i dessa fall inte bör tas utan helt enkelt att man, som man uttryckte det, förordade en tekniskt annorlunda uppläggning av återfallsregleringen. Om en domstol ville skärpa straffet vid brott skulle nya detta enligt kommittéförslaget inte ske genom utmätande ett längre av fängelsestraff utan i stället genom förverkande villkorlig frihet. av När det gäller päföljdsvalet föreslog emellertid Fängelsestraffkommittén inte några liknande begränsningar för hänsynstagande till återfall betänkandet s. 75. Kommittén ansåg det självklart att tidigare brottslighet skall kunna påverka päföljdsvalet. I enlighet med vad som gällt tidigare skulle alltså enligt kommittéförslaget upprepade återfall i brottslighet av likartat slag under viss tidsrymd leda till övergång en en från kriminalvård i frihet till fängelse. Fängelsestraffkommittén fortsatte:
Om inte gärningen t.ex. har så betydande straffvärde att fängelse av det skälet måste ådömas privilegieras således gärningsmannen de första gångerna han döms genom att han erhåller kriminalvård i frihet i stället för fängelse. Privilegieringen kan dock inte fortsätta hur länge som helst. Så småningom når man den punkt då samhället för att markera allvaret bakom det straffhot finns måste utdöma den som yttersta reaktionen brottet; ett fängelsestraff primärt utmätt efter brottets straffvärde.
Det bör noteras att Fängelsestraffkommitténs grundläggande uppfattning om återfallets betydelse alltså att den begår brott första gången var som eller som inte är så kriminellt belastad bör kunna förmånligare ges en behandling vid påföljdsbestämningen men att möjligheterna till en sådan minskar efter hand som en person fortsätter att begå brott.
2.6¶Påföljdsbeståmningspropositionen
Del 3 s. 19Den nuvarande regleringen av återfallets betydelse infördes med undantag för bestämmelsen i 26 kap. 3 § BrB efter förslag i proposi- tionen 1987/88:l20. I propositionen uttalade departementschefen inledningsvis s. 52 att det var hennes bestämda uppfattning att det
Del 3 s. 2020 Bilaga 1
måste finnas möjlighet att vid påföljdsbestämningen ta hänsyn till om gärningsmannen tidigare har begått brott. Enligt hennes bedömning uppfattas en sådan ordning av en bred allmänhet som naturlig och rimlig. Efter att ha redovisat olika anförda skäl till återfallets skärpande inverkan anförde departementschefen följande.
Enligt min mening finns det i och för sig anledning att ställa sig tvivlande till bärkraften av vissa av de argument som framförs för strängare straff i återfallssituationer. Något underlag för att anta att ett längre fängelsestraff skulle kunna främja den dömdes anpassning i samhället finns exempelvis inte.
Det kan dock knappast sättas i fråga att det är av väsentlig betydelse för tilltron till påföljdssystemet att återfall kan beaktas vid påföljdsbestämningen. För en förstagångsförbrytare kan en mildare påföljd ofta tillämpas medan detta inte bör komma i fråga för den som återfaller i nya brott, särskilt inte om detta sker vid upprepade tillfällen. Samhället bör genom gradvis skärpta reaktioner mot återfall kunna markera att man ser allvarligare upprepad brottslighet än på enstaka brott. Sådana mönster, som torde grunda sig på såväl rättviseföreställningar som allmänna erfarenheter om hur normbildning sker, återfinns för övrigt även utanför straffrätten. Genom skärpta reaktioner kommer också inkapaciteringseffekter att erhållas utan att ingripandena i det enskilda fallet sker sådana grunder.
När det sedan gällde den närmare utformningen av återfallsskärpningen följde propositionen inte Fängelsestraffkommitténs förslag att någon återfallsskärpning av fängelsestraff inte skulle få ske. Departementschefens uppfattning var att det bör vara möjligt att beakta återfall över hela linjen, dvs. även vid utmätande av sådant straff.
Del 3 s. 21Bilaga 2 21
Utländsk rätt, konventioner, m.m.
I det följande ges en kortfattad redogörelse för straffens innehåll och reglerna för straffbestämningen i några olika länder. De länder
som avhandlas är England, Danmark, Finland, Norge och Tyskland. Eftersom framställningen är översiktlig är det endast huvuddragen
som presenteras. Framställningen tar endast sikte på de bestämmelser
som gäller för vuxna, icke psykiskt avvikande lagöverträdare. Särskilda reaktioner eller regler för straffbestämningen avseende unga lagöverträdare eller psykiskt avvikande lagöverträdare avhandlas således inte. Vidare presenteras vissa uppgifter om användningen de olika straffen.
av
Avslutningsvis presenteras konventioner, rekommendationer o.dyl. på det aktuella omrâdet.
1¶Utländsk rätt
1 l England
Del 3 s. 21.
Innehållet i strajfen
Det engelska straffsystemet för består compensation order,
vuxna av böter, community sentence, suspended sentence och fängelse. Domstolen kan också meddela absolute discharge, conditional discharge och bindover.
Absolute discharge är den minst ingripande åtgärd som domstolen kan besluta om som reaktion på ett brott. Inga krav ställs den dömde, inte heller vad gäller framtida uppförande. I de flesta sammanhang anses detta inte som en fällande dom. Vid ny brottslighet skall t.ex. den brottslighet som lett till absolute discharge inte ha någon betydelse.
Conditional discharge har flera likheter med absolute discharge. Den grundläggande skillnaden är villkoret att den dömde under den utsatta prövotiden, som kan vara högst tre år, inte skall återfalla i brott. Om han återfaller kan han dömas inte bara för det utan även för det
nya gamla brottet. Vid återfall skall domstolen diskretionär prövning
göra en av denna fråga.
En bind-over kan närmast liknas vid villkorliga böter och beskrivs som en företeelse som bygger dels på lag, dels common law. Vissa
Del 3 s. 2222 Bilaga 2
domstolar använder ofta bind-övers medan andra inte gör det Ashworth, Andrew, Sentencing and Criminal Justice, 1992, s. 248. I alla mål har orsakat skada, dödsfall eller förluster skall som domstolen överväga att meddela compensation order. Vanligen en meddelas sådan order tillsammans med en sanktion, men en en compensation order kan den enda följden av ett brott. Innebörden vara alltså lagöverträdaren skall kompensera offret. En förklaring till är att institutet compensation order är att målsäganden i England alltid är att stämma i ett civilmål om denne begär skadestånd av tvungen gärningsmannen. Någon motsvarighet till den möjlighet som finns i Sverige föra talan enskilt anspråk i brottmålet finns således inte. att om Böter finns endast i form och motsvarar närmast penningböter. I en Criminal Justice Act 1991 fanns motsvarighet till dagsböter, unit en fines. Denna bötesform slopades Criminal Justice Act 1993. genom Om rätten meddelar community sentence skall den samtidigt en meddela eller flera community orders. För lagöverträdare finns en vuxna fyra olika community orders; probation order övervakning, community service order samhällstjänst, combination order och curfew order utegångsförbud. Olika community orders kan kombineras med varandra. Det gäller dock inte probation och community service orders. En combination order är nämligen just kombination av övervakning en och samhällstjänst. Samtliga community orders kan kombineras med
böter. En probation order innebär att den dömde ställs under övervakning i lägst månader och högst tre år och att han skall iaktta vissa sex allmänna skötsamhetskrav. Vissa andra krav kan ställas upp, t.ex. att den dömde skall genomgå behandling för drogberoende. En community service order innebär alltså att den tilltalade åläggs att utföra samhällstjänst. Antalet timmar kan bestämmas till lägst 40 och högst 240. Som tidigare nämnts består combination order av övervakning och en samhällstjänst. Rätten får dock inte förordna längre övervakningstid om år. Antalet timmar samhällstjänst får bestämmas till lägst 40 och än ett högst 100. En cutfew order innebär att den tilltalade förbjuds att lämna angiven plats annat än särskilt angivna tider. Som längst kan en en curfew order i månader. Elektronisk övervakning kan enligt vara sex lagstiftningen användas vid en curfew order. I praktiken förekommer elektronisk övervakning emellertid endast försöksverksamhet genom en sedan juni 1995 bedrivs tre orter. som Suspended innebär att domstolen anstånd med verkställigsentence ger heten ett fängelsestraff. Detta motsvarar närmast en form av vad man av i Sverige brukar benämna villkorligt fängelse. Suspended sentence kan användas vid fängelsestraff till två år. Längden anståndet kan upp bestämmas till lägst ett år och högst två år. Längden är inte automatiskt kopplad till hur långt fängelsestraffet skulle blivit om det hade dömts ut. En suspended sentence kan kombineras med böter.
Del 3 s. 23Bilaga 2 23
Strafbestämningen
Absolute discharge tillämpas vid bagatellartad brottslighet eller när ett brott objektivt sett föreligger men handlingen anses mindre klandervärd eller när lagöverträdaren själv har drabbats t.ex. skadat sig eller blivit
avskedad grund av brottet. Först om någon form av discharge,
compensation order eller böter inte anses tillräckligt med hänsyn till brottets allvar skall domstolen överväga en community sentence.
Samtliga former av community sentences som finns för vuxna kräver samtycke. Att den tilltalade inte samtycker till en viss community order behöver emellertid inte automatiskt innebära att han döms till fängelse. Om han samtycker till någon annan form av community sentence kan rätten välja denna i stället.
Den grundläggande förutsättningen för att rätten skall få döma till en community sentence är alltså att rätten anser att brottet eller den samlade brottsligheten är tillräckligt allvarlig för att berättiga en sådan dom. Avgörande för valet mellan olika community orders är två faktorer. Dels skall den särskilda community ordern eller kombinationen enligt rättens mening vara mest lämplig för den tilltalade. Dels skall den begränsning
friheten som den valda ordern eller kombinationen innebär stå i av proportion till den aktuella brottsligheten. Dessa två kriterier kan givetvis komma i konflikt med varandra. Det har då framhållits att rätten bör välja den lämpligaste ordern den inte är för ingripande jämfört
om med brottet. Se Wasik m.fl., Blackstone s Guide to the Criminal Justice Act 1991, 2 uppl., 1994, s. 59 ff.
Rätten skall välja en probation order om den anser att övervakning är önskvärd för intresset av att rehabilitera lagöverträdaren eller skydda allmänheten mot skada orsakad av honom eller förhindra honom från att begå nya brott. Samma skäl anges för att välja en combination order. Rätten skall välja en community service order om den konstaterar att den tilltalade är lämplig för samhällstjänst och att samhällstjänst är det mest lämpliga för honom.
Rätten skall döma till suspended sentence endast om fängelse hade varit ändamålsenligt möjligheten till anstånd inte hade funnits
även om och användandet suspended sentence är berättigat med hänsyn till
om av de särskilda omständigheterna i fallet. Normalt skall kombination med böter eller en compensation order ske.
Rätten skall döma till fängelse endast om den anser antingen att brottet eller den samlade brottsligheten är så allvarlig att endast en sådan dom är försvarlig med hänsyn till brottet eller, om brottet är ett våldseller sexualbrott, att endast en sådan dom är adekvat för att skydda allmänheten mot allvarlig skada från lagöverträdaren. Ett undantag från detta finns dock. I de fall den tilltalade vägrar att lämna sitt samtycke till
sådan community sentence som kräver samtycke får rätten döma till en fängelse de angivna kriterierna inte är uppfyllda.
även om
Del 3 s. 2424 Bilaga 2
Om återfall uttrycktes som huvudregel i Criminal Justice Act 1991 att ett brott inte skulle bedömas som allvarligare på grund av att den tilltalade tidigare hade begått brott. Dessförinnan hade The Court of Appeal tillämpat "the theory of progressive mitigation". Denna teori innebär att den som döms för första gången skall behandlas milt. Efterhand som han återfaller minskar anledningen att se milt på brottsligheten. Efter fyra eller fem återfall saknas anledning att anse omständigheterna förmildrande varför han skall dömas på ett sätt som helt står i proportion till brottet. Regeln i Criminal Justice Act 1991 ansågs motsvara en del av den angivna teorin, nämligen att återfall inte kan medföra en svårare dom än vad brottet motsvarar. Däremot ansågs det osäkert om teorin om progressivt minskad mild behandling alltjämt borde tillämpas. Regeln i Criminal Justice Act 1991 utsattes för kritik. Bl.a. anfördes att den inte stod i överensstämmelse med allmänhetens
återfallets betydelse. Regeln ändrades därför genom Criminal syn Justice Act 1993. Ändringen innebär att domstolen kan beakta tidigare brottslighet när den bedömer det aktuella brottets svårhet. Det bör påpekas att det dessutom enligt den nya lagen som en förmildrande omständighet är möjligt att beakta att den tilltalade inte tidigare har begått brott eller att den tidigare brottsligheten är begränsad. Se Wasik mil., s. 33 ff.
1 .2 Danmark
De allmänna straffen i Danmark är fängelse, hcefte och böter.
Fängelse kan dömas ut bestämd tid, lägst 30 dagar och högst 16 år, och på livstid. Hzefte kan endast dömas ut bestämd tid, lägst sju dagar och högst sex månader. Villkorlig frigivning kan ske från ett fängelsestraff men inte från haefte. Villkorlig frigivning från ett fängelsestraff kan ske tidigast efter två månader. Eftersom ett haeftestraff på mer än 60 dagar skulle kunna medföra ett längre frihetsberövande än vid fängelse förekommer i praxis endast sällan så långa haeftestraff.
Hatfte motsvarar i stor utsträckning ett kort fängelsestraff, men kan beskrivas som en något mildare form på det sättet att den som har dömts till hzefte har vissa rättigheter som en fängelsedömd saknar. Den som har dömts till hazfte har under vissa omständigheter rätt att t.ex. ordna
mat i stället för fängelsekosten och att ordna eget arbete. Skillnaegen derna är dock numera mindre väsentliga. På grund härav föreslog Straffelovrådet år 1987 att hzeftestraffet skall avskaffas. Frågan är under övervägande.
Om rätten finner att det inte är påkallat att ett straff verkställs, skall rätten i domen förordna att frågan om fastställande av straff skjuts upp och bortfaller efter en prövotid. Om det anses mer ändamålsenligt, kan rätten i stället bestämma straffet och förordna att verkställigheten skjuts upp och bortfaller efter en prövotid. Dessa förordnanden benämns betinget dom. Förordnandena är givetvis villkorade av att den dömde
Del 3 s. 25Bilaga 2 25
sköter sig under prövotiden. Betinget dom kan ersätta fängelse, haefte och, vilket dock i princip inte sker i praktiken, även böter.
I lag finns inte några ytterligare direktiv för valet mellan betinget dom och ett ovillkorligt straff. I litteraturen att allmänpreventiva eller
anges individualpreventiva hänsyn eventuellt i förening med brottets grovhet kan medföra att ett ovillkorligt straff är påkallat Waaben, Knud, Strafferettens ahnindelige del II, 3 uppl., 1993, 44 ff. Vid bedöm-
s ningen av om rätten skall sätta ut straffet vid betinget dom bör den beakta om detta kan förväntas ha några allmänpreventiva eller individualpreventiva effekter.
Prövotiden vid betinget dom fastställs rätten. I normala fall kan
av rätten inte förordna om längre prövotid än tre är. Det vanligaste är att prövotiden bestäms till två år. Om det föreligger särskilda omständigheter kan dock en längre prövotid, högst fem år, bestämmas. Rätten kan som villkor för en betinget dom föreskriva att den dömde under del
av eller hela prövotiden skall underkastad övervakning. Rätten kan
vara också meddela andra föreskrifter bedöms ändamålsenliga,
som t.ex. om vistelseort eller behandling mot missbruk. Dessa föreskrifter motsvarar till stor del de särskilda föreskrifter i Sverige kan meddelas vid
som skyddstillsyn enligt 26 kap. 15 § BrB.
Betinget dom kan förenas med böter även böter inte är föreskrivet
om för brottet. Om ett frihetsstraff anses nödvändigt upplysningarna
men om den tilltalades personliga förhållanden talar för betinget dom, kan rätten bestämma att en del av straffet, högst månader, skall verkställas
sex medan resten av straffet görs betinget.
Bedöms betinget dom även i förening med sådana föreskrifter
som tidigare nämnts inte tillräckligt, kan rätten, den tilltalade bedöms
om som lämplig härför, meddela betinget dom med föreskrift
om samhällstjänst. I förening med samhällstjänst skall betinget dom, vilket torde följa av det sagda, inte användas ersättning för böter. Något
nyss som krav på samtycke ställs inte i lag. Att den tilltalade är negativt
upp inställd till samhällstjänst medför inte automatiskt att han
anses som olämplig. Samtycke dock normalt utgöra förutsättning för
anses en samhällstjänst. Se von Eyben mfl., Karnovs lovsamling, 13 uppl., 1993, s. 2 903.
Liksom vid "vanlig" betinget dom kan rätten välja mellan att skjuta upp antingen fastställandet av straffet eller verkställigheten. Antalet timmar samhällstjänst kan fastställas till lägst 40 och högst 240. Prövotiden skall i allmänhet motsvara avvecklingstiden även rätten
om kan förordna om längre prövotid, dock högst två år. Den dömde ställs under övervakning. Villkor kan ställas att den dömde skall genomgå
upp behandling för missbruk eller psykiska problem. Vid viss flerbrottslighet kan kombination ske med böter eller ovillkorligt frihetsstraff.
När det gäller bestämmandet straff finns vissa generella be-
av stämmelser. När straffet utmäts skall hänsyn tas till lagöverträdelsens grovhet och till upplysningar gärningsmannens såsom hans
om person,
Del 3 s. 2626 Bilaga 2
allmänna personliga och sociala förhållanden, hans förhållanden före och efter gärningen samt hans bevekelsegrunder för att begå gärningen. Att gärningen har begåtts tillsammans med andra skall i regel anses som en försvårande omständighet. Uppräkningen omständigheter är inte av uttömmande. Hänsyn kan tas även till andra omständigheter. Ny kriminalitet under prövotiden för betinget dom medför enligt en huvudregeln domstolen dömer till fängelse för den samlade brottsligatt heten. Men domstolen har också andra möjligheter. Den kan döma till ovillkorligt straff endast för den brottsligheten och låta den ett nya tidigare domen stå kvar, eventuellt med ändrade föreskrifter. Domstolen kan också döma till betinget dom för den samlade brottsligheten. en ny Huvudregeln utdömande ett ovillkorligt straff för den samlade om av brottsligheten gäller främst den dömde har äterfallit i likartad om brottslighet, och särskilt återfallet har skett inom en kortare om tidsrymd. Men även det brottets svårhet har betydelse. Det krävs nya emellertid inte några extraordinära omständigheter för att domstolen skall kunna frângå huvudregeln. Det är tillräckligt att omständigheterna talar för detta. Vikt kan läggas vid att den brottsligheten är olikartad nya den tidigare, den inte är särskilt allvarlig eller att den har begåtts mot att slutet prövotiden. Dessutom kan hänsyn tas till att de personliga av förhållandena har stabiliserats. Se Waaben, s. 52 t Böter finns i olika former. Almindelige böder motsvarar närmast penningböter och används vid brott inom specialstraffrätten. Vid brott strafflagen använder domstolen dagsböter. I kombination med andra mot följder brottet, betinget dom, används en annan bötesform av t.ex. benämnd tillcegsböder. Det kan nämnas det finns självständig rättsföljd benämnd att en forvaring. Denna reaktion kan användas för gärningsmän som anses uttalat farliga. Forvaring kan endast komma i fråga för vissa allvarligare brott. Forvaring är en tidobestämd reaktion.
1 Finland
Den i Finland gällande strafflagen trädde i kraft år 1894. Därefter har mängd delreformer gjorts. Någon total revidering har dock inte en gjorts. Straffrättskommittén tillsattes år 1972. Den fick uppdrag att göra övergripande översyn strafflagstiftningen. Kommitténs arbete en av utmynnade i prinicipbetänkande. Detta innehåller alltså inte några ett förslag. Nästa i arbetet med total revidering av konkreta steg en strafflagstiftningen år 1980. Då tillsattes vid Justitieministeriet en togs omfattande projektorganisation benämnd Strafflagsprojektet. Den totala revideringen skulle emellertid inte göras i ett sammanhang utan stegvis. Strafflagprojektet har förslag i vissa delar, medan arbetet i övriga avgett delar alltjämt pågår.
Del 3 s. 27Bilaga 2 27
Innehållet i straffen
I Finland är de allmänna straffen fängelse, böter och ordningsbot. Som alternativ till fängelse finns villkorligt straff. samhällstjänst är ett annat alternativ till fängelse som dock än så länge finns endast försök. För ett fåtal brott kan fängelse på livstid dömas ut. I allmänhet utdöms fängelse på viss tid. Fängelse på viss tid kan dömas i lägst 14 ut dagar och högst 12 år. Vid flerfaldig brottslighet är straffmaximum dock 15 år. Farliga återfallsförbrytare kan dömas till internering i tvångsinrättning. Enligt lagen är internering tidsobestämd säkringsåtgärd. en Internering kan komma i fråga, om gärningsmannen döms till minst två års fängelse för ett grovt vålds- eller sexualbrott och han under tid en av tio år före det aktuella brottet har begått ett liknande brott. Är grovt förutsättningarna uppfyllda beslutar domstolen, samtidigt den dömer som till ett tidsbestämt fängelsestraff, att den tilltalade kan interneras. Interneringsbeslutet fattas sedan fängelsedomstolen. I praktiken av innebär ett beslut internering den dömde inte friges villkorligt. om att Det genomsnittliga antalet internerade dag har under de personer per senaste 25 åren varit ungefär tio stycken. Böter ådöms dagsböter. Antalet dagsböter kan bestämmas till som lägst en dagsbot och högst 120 dagsböter. För vissa brott gäller ett särskilt minimi- eller maximiantal. Som straff kan högst 240 gemensamt dagsböter dömas ut. I strafflagen anvisningar för hur dagsbotsbeges loppet skall räknas ut. Grundregeln är dagsbotens storlek skall att bestämmas till ett belopp vid tiden för domen kan skäligt som anses vara med hänsyn till den bötfälldes betalningsförmåga. Normalt innebär detta att dagsbotsbeloppet skall svara mot tredjedel den bötfälldes en av genomsnittliga bruttoinkomst dag. Något maximibelopp för per dagsbotens belopp finns inte. l förordning beloppet inte får anges att bestämmas lägre än 20 mk. Böter inte kan drivas in kan förvandlas som till fängelse. Ordningsbot är ett till beloppet fixerat bötesstraff. Det är avsett att vara en påföljd för smärre förseelser. Förvandling till fängelse kan inte ske. Ett fängelsestraff högst två år kan förklaras villkorligt. Även bötesstraff kan förklaras villkorliga. Det sistnämnda förekommer sällan i praktiken. Över hälften fängelsestraffen av förklaras numera villkorliga. Det villkorliga straffet kan förenas med böter. Detta gäller även om böter inte är stadgat för det aktuella brottet. Vid villkorligt straff löper en prövotid som kan vara minst ett och högst tre år. Se t.ex. Timonen, Pekka, Inledning till Finlands rättsordning 2 uppl., 1993, 72. s. Begär den som har dömts till villkorligt straff ett nytt brott som föranleder fängelse under prövotiden får domstolen bestämma det att villkorliga straffet helt eller delvis skall verkställas. I fall det annat är
Del 3 s. 2828 Bilaga 2
villkorliga straffet förfallet efter prövotidens utgång. Misskötsamhet kan inte leda till att det villkorliga straffet skall verkställas.
Samhällstjänst förekommer, tidigare nämnts, ännu endast på
som försök. Genom utformningen har man försökt tillförsäkra att
samhällstjänst endast används som ett alternativ till ovillkorliga fängelsestraff. Domstolen skall därför först bestämma ett fängelsestraff. Detta får vara högst åtta månader. Domstolen kan härefter döma till samhällstjänst i stället för det ovillkorliga fangelsestraffet. Antalet timmar samhällstjänst kan bestämmas till lägst 20 och högst 200 timmar.
Kruninalvårdsforeningen ansvarar för verkställigheten
av samhällstjänsten. Föreningen skall fastställa en tjänstgöringsplan med ett detaljerat tidsschema och övriga villkor för samhällstjänsten. Den yttersta sanktionen vid misskötsamhet är att samhällstjänsten förvandlas till ovillkorligt fängelse.
Straffbestämningen
Förutom när ordningsbot är aktuellt finns straffskalor
som anger ramen för straffbestämningen. Dessutom finns regler för valet straff och för
av straffmätningen.
Ett fängelsestraff kan förklaras villkorligt om inte hänsyn till den allmänna laglydnaden kräver att straffet döms ut ovillkorligt. Förutsättningen för att kombinera det villkorliga straffet med böter är att ett villkorligt straff utan böter måste anses vara ett otillräckligt straff för brottet.
För samhällstjänst anges att detta är ett straff som döms ut i stället för ett ovillkorligt fängelsestraff. Domstolen kan döma till samhällstjänst när den annars skulle ha dömt till fängelse, sammanlagt ett fängelsestraff med ett annat eller bestämt att ett villkorligt straff skall verkställas. Rätten kan dock inte ersätta mer än åtta månaders fängelse med
samhällstjänst. En förutsättning är att gärningsmannen kan antas klara
av samhällstjänsten och att han lämnar sitt samtycke.
Enligt den grundläggande regeln för straffmätningen skall samtliga på saken inverkande straffskärpande och strafflindrande grunder samt enhetligheten i straffpraxis beaktas. Vidare skall straffet utmätas så att det står i rättvist förhållande till brottets skadlighet och farlighet samt till den skuld gärningsmannen ådagalagt brottet.
genom
Som särskilda straffskärpningsgrunder anges att den brottsliga verksamheten är plamnässig, att brottet har begåtts medlem i
av en en för allvarliga brott organiserad grupp, att brottet har begåtts mot belöning och att gärningsmannen tidigare har begått brott. För att tidigare brottslighet skall verka straffskärpande krävs dock att den
nya och gamla brottsligheten är likartad eller annars påvisar att gärningsmannen är uppenbart likgiltig för förbud eller påbud i lag.
Tre särskilda strafflindringsgrunder anges. Den första är betydande påtryckning, hot eller annan liknande omständighet medverkat till
som
Del 3 s. 29Bilaga 2 29
brottets begående. Den andra är stark medmänsklig medkänsla som lett till brottet, eller exceptionell och oförutsedd frestelse eller annan motsvarande omständighet som varit ägnad att minska gärningsmannens förmåga att följa lag. Den sista strafflindringsgrund som anges är gärningsmannens strävan att drift eller av egen avstyra avlägsna verkningarna av sitt brott eller främja utredningen detta. av
1 .4 Norge
Del 3 s. 29Strajfens innehåll
De allmänna straffen i Norge är fängelse, hefte, samhällstjänst och böter. För särskilda fall finns också rettighetstap. Frihetsstraffen och bötesstraff kan förklaras villkorliga, betinget dom. Ett fängelsestraff är alltid tidsbestämt. Det kan normalt bestämmas till lägst 14 dagar och högst 15 år. Vid Sammanträffande brott av kan straffet uppgå till högst 20 år. För vissa brott, de allvarliga, mest föreskrivs dock en särskild maxirnitid 21 år. Bestämmelserna om hefte finns kvar i lagen och utgör således formellt ett straff. De har emellertid inte tillämpats på lång tid. samhällstjänst är ett självständigt straff och kan ersätta fängelsestraff
normalt upp till ett år. Den övre gränsen ett år kan dock frångås i undantagsfall. Antalet timmar samhällstjänst kan bestämmas till högst
360. Någon minimigräns finns inte i straffeloven. I förarbetena uttalas dock att mindre än 20 timmar bör förekomma endast i undantagsrena fall.
I domen skall anges ett alternativt fängelsestraff det som svarar mot fängelsestraff hade dömts rätten inte hade som ut om dömt till samhällstjänst. Vidare skall i domen den tid under vilken anges samhällstjänsten skall slutföras. Denna tid skall svara mot det alternativa fängelsestraffet. Om detta straff är kortare än 120 dagar kan dock en längre tid för genomförandet bestämmas. Den dömde skall stå under tillsyn när samhällstjänsten genomförs. Domen på samhällstjänst kan kombineras med böter. l särskilda fall kan samhällstjänsten också kombineras med till 30 dagars fängelse. upp Vid allvarlig eller upprepad misskötsamhet kan det bestämmas att det alternativa straffet helt eller delvis skall verkställas. Hänsyn skall därvid tas till den samhällstjänst är genomförd. som Böter finns i Norge endast i form och innebär bötesbelopp en att ett döms ut. När beloppet bestäms skall hänsyn till gärningen och den tas dömdes förmögenhetsförhållanden. Detta är de två huvudkriterierna men även andra hänsyn kan tas. Hur stor hänsyn bör till respektive som tas kriterium varierar också. Vid t.ex. standardbetonade bötesstraff mer för mindre allvarliga brott trafikbrott ingen hänsyn till gärningssom tas mannens förmögenhetsförhâllanden. Någon minimi- eller maximigräns för bötesbeloppets storlek finns inte. När böter döms skall ut rätten
Del 3 s. 3030 Bilaga 2
också ange ett subsidiärt fängelsestraff lägst en dag och högst tre månader. Se t.ex. Bratholm m.fl. Straffeloven med kommentarer, del
1991, s. 61 ff.
Det är också möjligt att kombinera frihetsstraff och böter. Detta gäller även om böter inte ingår i straffskalan för det aktuella brottet. Denna möjlighet infördes år 1985. Tanken är att kombinationen skall kunna bidra till att upprätthålla preventionen vid korta fängelsestraff och att en större möjlighet att variera reaktionen efter individuella skillnader skall kunna ge bättre allmänpreventiva verkningar än enbart fängelse. Möjligheten används lite i den praktiska rättstillämpningen. Se a.a. s. 59.
Betinget dom finns i två former. Liksom i Danmark kan domstolen antingen skjuta upp frågan om fastställande av straff strajjfutmâlingsutsettelse eller skjuta upp verkställandet av straffet under en prövotid eksekusjonsutsettelse. Den förstnämnda formen av betinget dom anses som den mildare formen men används sällan i praxis.
Prövotiden skall i allmänhet vara två år. Om det föreligger särskilda skäl kan en längre prövotid bestämmas, högst fem år. Rätten kan ställa den dömde under övervakning. Om rätten inte bestämmer något annat är övervakningstiden ett år. Föreskrifter kan meddelas om t.ex. uppehållsställe, arbete och missbruksbehandling. Den yttersta sanktionen vid misskötsamhet är att rätten förordnar att straffet helt eller delvis skall verkställas.
Betinget dom kan kombineras med böter. Rätten kan också döma till ett frihetsstraff och skjuta upp verkställigheten av en del av straffet.
Rettighetstap kan innebära att den tilltalade förlorar en offentlig ställning, att han för en bestämd tid förlorar rätten att utöva viss verksamhet eller att han förlorar rätten att tjänstgöra i rikets krigsmakt.
Enligt lag har domstol också möjlighet att besluta att en lagöverträdare sedan hela eller en del av straffet har avtjänats skall hållas i forvaring. Denna möjlighet är avsedd att tillämpas på mer frekventa återfallsförbrytare. Definitionsmässigt är forvaring inte ett straff. Institutet används sedan länge inte ipraktiken. Se vidare t.ex. Bratholm m.fl., s. 143 ff. Det kan nämnas att ett institut benämnt sikring kan användas mot tilltalade som bedöms vara farliga återfallsförbrytare. Sikring utgör formellt inte heller ett straff,
År 1980 tillsattes Straffelovkommisjonen. Kommittén
har avgett ett antal delbetänkanden. I november 1991 avgav kommittén sitt femte delbetänkande Ny straffelov alminnelige bestemmelser NOU 1992:23.
- Förslagen i detta betänkande har ännu inte lett till någon lagstiftning. Något kort kan ändock nämnas om vissa av de förslag som kommittén har lämnat när det gäller de olika straffen.
Kommittén föreslår att hefte skall utmönstras. Ett nytt frihetsstraff benämnt förvaring föreslås. Detta är en i princip tidsobestämd reaktion avsedd för särskilt farliga brottslingar. En längsta tid, vilken kan förlängas, skall fastställas rätten. Även minimitid kan fastställas.
av en
Del 3 s. 31Bilaga 2 31
Kommittén föreslår också att möjligheten att förklara böter villkorliga skall avskaffas. Dagsböter övervägdes, men kommittén fann att det nuvarande systemet bör behållas. Ordningen att rätten skall ange ett subsidiärt straff vid böter föreslås avskaffad. Se NOU 1992:23 s. 26 f.
Strafbestämningen
Jämfört med de övriga länder som avhandlas har Norge få och mycket generella lagfästa regler för straffbestämningen. De mest preciserade reglerna i detta hänseende är de som gäller för samhällstjänst.
Straffelovekommisjonen övervägde i det tidigare omnämnda delbetänkandet Ny straffelov alminnelige bestämmelser NOU 1992:23
huruvida generella regler för straffvalet och straffmätningen borde införas. Kommittén kom dock till slutsatsen att sådana regler skulle bli så generella att de skulle vara av litet värde. Ett annat skäl som angavs för att inte införa sådana regler var att Höyesterett i mycket större utsträckning än de högsta instanserna i t.ex. övriga nordiska länder skapar prejudikat i dessa frågor.
Som tidigare nämnts anges i lag att samhällstjänst kan dömas ut för brott som annars skulle ha medfört ett fängelsestraff på upp till ett år. Denna begränsning kan dock frångås när starka skäl talar för det. Andra begränsningar är att samhällstjänst endast kan dömas ut när hänsynen till den allmänna laglydnaden gör det försvarligt samt den tilltalade bedöms lämplig för och samtycker till samhällstjänst. I princip skall alltså samhällstjänst vara ett alternativ till fängelse. I undantagsfall kan dock samhällstjänst också ersätta betinget dom.
När det gäller betinget dom anges i straffeloven endast att rätten kan bestämma att utsättandet eller verkställigheten av straffet skall skjutas upp under en prövotid. Före en lagändring som gjordes år 1981 ställdes vissa kriterier upp för när en dom kunde göras betinget. Vikt skulle läggas vid såväl allmän- som individualpreventiva hänsyn. Man ansåg emellertid att rätten i realiteten kunde göra ett ganska fritt val. Genom ändringen år 1981 överlämnades därför valet till rättens skön.
l rättspraxis har vissa linjer utmejslats. Utgångspunkt skall tas i brottets art och grovhet. Vid grövre brott innebär allmänpreventiva hänsyn att ett ovillkorligt straff skall väljas. För vissa typer av brott har
fast praxis bildats som innebär att ett ovillkorligt straff, främst av en allmänpreventiva hänsyn, döms ut. Hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden är ofta av stor betydelse. Ett annat viktigt moment är den tilltalades tidigare brottslighet. Av betydelse är därvid antalet återfall, den tid förflutit mellan den gamla och den nya brottsligheten samt
som huruvida den aktuella brottsligheten är likartad den gamla. Se NOU 1992:23 s. 143 f.
Del 3 s. 3232 Bilaga 2
1 Tyskland
Del 3 s. 32Pâföydemas innehåll
De allmänna straffen i Tyskland är böter och fängelse. Systematiskt hör även Vennögensstrafe till de allmänna straffen. Med hänsyn till syftet är Vermögensstrafe närmast att betrakta som en form av konfiskation som åläggs vid sidan huvudstraffet. Om straffet är längre än två år kan av rätten nämligen älägga den tilltalade att betala en summa som beräknas utifrån hans förmögenhet. Vermögensstrafc har tillkommit för att illegal droghandel och organiserad brottslighet. Även bekämpa annan andra följder brott kan inträda såsom A/eberstrzyfen, t.ex. körförbud av under viss tid, och Nebenfolgen, t.ex. förlust av rösträtten. Regler finns också förvaring t.ex. psykiatrisk klinik. om Fängelse kan på livstid eller på viss tid. Fängelse på viss tid kan vara bestämmas till lägst månad och högst 15 år. Maximigränsen gäller en även vid flerbrottslighet. Böter döms ut i dagsböter. Antalet dagsböter kan bestämmas till lägst 5 och högst 360, såvida inte ett lägre maximum föreskrivs. Vid flerbrottslighet är det högsta antalet böter som kan dömas ut i stället 720. Dagsbotsbeloppet kan bestämmas till lägst 2 mark och högst 10 000 mark. Det lägsta bötesbelopp kan dömas ut är således tio mark som 7 200 000 mark. År 1988 dock över hälften medan det högsta är var av de böter dömdes ut högst 30 dagsböter och dagsbotsbeloppet i som över hälften fallen mellan 20 och 50 mark van Kalmthout m.fl. av Sanctions-systems in the Member States of the Council of Europe, part 1988, s. 443. När rätten dömer till fängelse kan den ge anstånd med verkställigheten. Detta kan alltså liknas vid en form av villkorligt fängelse och benämns Strafaussetzung zur Bewärung. Sådant anstånd kan användas vid fängelsestraff på till två år. Det är inte möjligt att ersätta endast upp del fängelsestraffet med villkorlig del. Däremot kan det en av en villkorliga fängelset kombineras med böter. Strafaussetzung Bewärung innebär alltid att en prövotid bestäms. zur Den kan lägst två år och högst fem år. Den genomsnittliga vara prövotiden är tre år a.a. 447. Det villkorliga anståndet kan förenas s. med särskilda villkor. Dessa villkor delas in i två huvudgrupper, Auflagen och Weisungen. Auflagen har till syfte att gottgöra den begångna oförrätten och kan innebära att lagöverträdaren efter förmåga skall ställa till rätta skador som han orsakat, betala till någon allmännyttig institution eller staten eller utföra samhällsnyttigt arbete. Weisungen är avsedda att innebära stöd och hjälp den dömde så att han inte återfaller i brott och kan avse sådant som utbildning, arbete, uppehållsort, övervakning eller behandling. Se Schönke m.fl., Strafgesetzbuch, Kommentar, 1988, 660 ff. För vissa former av behandling, s.
Del 3 s. 33Bilaga 2 33
t.ex. sådana som innebär vistelse på institutioner krävs den tilltalades
samtycke.
En Strafaussetzung Bewärung kan undanröjas zur om den dömde
begår ett nytt brott visar hans förhållanden inte som att motsvarar den
goda sociala prognos förutsattes. Även allvarligare som misskötsamhet kan medföra ett undanröjande. Det är emellertid också möjligt att vidta
andra mindre ingripande åtgärder förlängning som av övervakningstiden.
Som följd av ett brott kan, under vissa angivna
förutsättningar,
de nu angivna straffen ersättas andra sanktioner av som alltså inte deñnitons-
mässigt är att straff. Verwamung
anse som ett mit Strafvorbehalt
Del 3 s. 33är en sådan sanktion. Detta innebär att rätten, sedan den tilltalades skuld och bötesbeloppets storlek fastställts, den tilltalade ger en varning och villkorligt efterger böterna. Detta förutsätter bland annat att bötesstraffet inte överstiger 180 dagsböter, att den sociala prognosen är god och att
mer allmänpreventiva hänsyn inte nödvändiggör att ett straff döms ut.
En prövotid på mellan ett och tre år skall fastställas. Vissa Auflagen och
Weisungen kan också beslutas.
samhällstjänst förekommer inte som ett självständigt straff i Tyskland.
Oavlönat arbete förekommer dock inom straffsystemet. Det förekommer
inom ramen för t.ex. Strafaussetzung, Villkorlig frigivning och för-
vandling av böter. När det gäller Strafaussetzung kan samhällstjänst vara antingen en Auflage eller ett frivilligt åtagande från den tilltalade. I vissa
situationer skall den tilltalade upplysas och om ges möjlighet att komma
med ett eget förslag. Detta gäller dock inte om den tilltalade t.ex. förnekar brott. I vissa hänseenden har det betydelse om det rör sig om en Auflage eller inte. N ämnas kan samhällstjänsten att om är en Auflage
kan det villkorliga anståndet omvandlas till fängelse samhällstjänsten om missköts. Rör det sig ett frivilligt åtagande om kan rätten endast
meddela ytterligare villkor för det villkorliga anståndet vid sådan misskötsamhet. Någon minimi- eller maxirnigräns för antalet timmar
samhällstjänst finns inte. Inte heller finns det någon fastställd relation
mellan antalet timmar och fängelsestraffets längd.
Strafbestämningen
Vissa allmänna bestämmelser för straffbestämningen finns i den tyska strafflagen. Lagöverträdarens skuld utgör grunden för straffmätningen.
De verkningar som straffet kan förväntas på dennes fortsatta liv i samhället skall beaktas. Vid straffmätningen skall rätten väga de
omständigheter som talar för och lagöverträdaren. emot Därvid skall
rätten beakta
lagöverträdarens bevekelsegrunder och avsikter, den genom brottet uppvisade inställningen och viljan, graden av pliktstridighet, tillvägagångssättet och brottets tillräkneliga verkningar - samt
Del 3 s. 3434 Bilaga 2
lagöverträdarens tidigare levnadssätt, hans personliga och ekonomiska förhållanden såväl hans förhållanden efter brottet, särskilt hans som ansträngningar att gottgöra uppkommen skada 0.dyl. Sedan år 1994 finns också en särskild regel om strafflindring som tar sikte förlikningssituationer mellan gärningsmannen och offret. Regeln förutsätter att gärningsmannen har gjort vissa ansträngningar, t.ex. återställt uppkommen skada. Straffet kan då sättas ned eller, under en vissa omständigheter, helt efterges. Omständigheter som utgör rekvisit i straffbuden får inte användas som omständigheter verkar höjande eller sänkande vid straffmätningen. som I den tyska strafflagen delar man in lagöverträdelser i två kategorier; Verbrechen brott och Jergehen förseelser. Minimilängden för ett fängelsestraff döms ut för ett brott är ett år. Om det föreligger som förmildrande omständigheter finns dock möjlighet att döma ut ett kortare fängelsestraff. En lagöverträdelse definieras som Vergehen förseelse det straff är fängelse i högst ett år eller böter. Inom dessa om som anges gränser för många brott maximi- och minirnigränser. Kriterierna anges för att döma ut kortare fängelsestraff än sex månader är strikta. Ett fängelsestraff på mindre än sex månader får dömas ut endast om särskilda omständigheter med hänsyn till brottet eller lagöverträdarens personliga förhållanden medför att ett fängelsestraff är nödvändigt för att det skall få effekt för lagöverträdaren eller för att skydda rättssyste- Är dessa kriterier inte uppfyllda får domstolen döma ut böter även met. om böter inte är föreskrivet för brottet. En första förutsättning för att rätten skall kunna döma till Strafaussetär att de tidigare angivna kriterierna för att döma till fängelse är zung uppfyllda. Därutöver finns kriterier som anger när anstånd med verkställighet av fängelsestraffet skall respektive får lämnas. Är straffet mindre än månader skall anstånd alltid medges om det kan antas sex att lagöverträdaren inte fortsätter att begå brott. För straff på mellan sex månader och ett år gäller att anstånd får medges om den sociala är god och ett fängelsestraff inte anses nödvändigt för att prognosen skydda rättssystemet. Vid bedömningen av den sociala prognosen skall rätten beakta bl.a. den tilltalades personlighet, hans tidigare levnadsförhållanden och omständigheterna vid brottet. Det sistnämnda innebär att verkställighet av fängelsestraffet är nödvändigt endast om brottets svårhet gör att ett anstånd framstår som helt oproportionerligt jämfört med allmänhetens rättsmedvetande och om det skulle kunna rubba allmänhetens tilltro till rättssystemet. Även vid fängelsestraff mellan ett och två år kan anstånd ges om den sociala prognosen är god. Detta förutsätter att fullständig bedömning av fakta och personliga en förhållanden medför att särskilda omständigheter anses föreligga. Se van Kalmthout mfl., s. 446 f.
Del 3 s. 35Bilaga 2 35
1.6¶Straffsystemen i praktiken
Del 3 s. 35Inledning
I detta avsnitt redovisas vissa statistiska uppgifter användningen om av de olika tidigare beskrivna straffen. Uppgifterna samtliga avser länder utom Tyskland. Användningen de olika påföljderna i Sverige av redovisas i betänkandet, kapitel Tilläggas kan fängtalet att per 100 000 invånare i Sverige år 1993 63,0. var De siffror som redovisas är flera skäl inte direkt jämförbara. av Att göra en komparativ undersökning är förenat med svårigheter, stora t.ex. beroende på att statistiken är uppbyggd olika sätt och förenad med olika undantag. Det har inte heller varit möjligt att få statistik för samma år från de olika länderna. De presenterade uppgifterna skall alltså inte
ses som en ansats till en sådan undersökning. De dock översiktlig ger en inblick i hur de olika länderna använder sina olika former straff. av Det bör nämnas att en komparativ undersökning användningen om av straffrättsliga påföljder i Norden, Västtyskland och England har gjorts av Knut Sveri. Den finns bilaga till Fängelsestraffkommitténs som betänkande Påföljd för brott SOU 1986: 13 15. Även de statistiska - om uppgifterna nu är relativt gamla, är undersökningen fortfarande intressant.
England och Wales
Tillgänglig statistik England och Wales. Uppgifterna avser avser åren 1992 och 1993. I nedanstående tabell redovisas endast användningen av de straff för vuxna det tidigare redogjorts för. De redovisade som siffrorna avser dock de olika straffens totala användning, således även när det gäller unga lagöverträdare. Tilläggas kan fängtalet år 1992 att per 100 000 invånare 91,0. var Stora förändringar förekommer när det gäller vissa straff. Det hänger främst samman med införandet Criminal Justice Act 1991 av och 1993. Intressant att notera är den stora användningen samhällstjänst. I det av sammanhanget bör det hållas i minnet att samhällstjänst också förekommer inom ramen för combination orders. De redovisade uppgifterna avser resultatet sedan den tilltalade hade dömts i första instans. Hänsyn tas alltså inte till förändringar föranledda överklaganden. av
Del 3 s. 36Bilaga 2
Antal Straff 1992 1993
Absolute discharge 23 800 25 900 Conditional discharge 109 800 111 600 Böter 1 183 800 1 091 500
| Probation order | 43 900 | 43 800 |
| Supervision order | 5 900 | 7 300 |
| Community service order 44 100 | 48 000 | |
| Combination order | l 300 | 8 900 |
| Suspended | 22 000 | 3 800 |
| sentence | ||
| Fängelse | 42 300 | 43 200 |
Källa: Criminal Statistics England and Wales 1993, Home Office
Danmark
Uppgifterna från Danmark år 1993. Med kursivstil anges tillämp-
avser ningen de huvudgrupperna; ubetinget frihedsstraff, betinget
av tre frihedsstraff och bödeafgörelse. Under respektive huvudgrupp presente-
användningen de olika formerna. Sådana sanktionsformer som ras av inte har uppmärksammats i den tidigare presentationen har utelämnats.
följer bristande överensstämmelse mellan summan av de olika Därav en redovisade formerna straff och den siffra angetts för respektive
av som huvudgrupp. Fångtalet år 1993 var 66,0.
| Straff | Antal 1993 |
| Ubetinget frihedsstraf | 14 538 |
| Ubetinget dom alene | 13 370 |
| Delvis betinget dom | 875 |
Delvis betinget dom och
| samfundstjeneste | 19 |
| Utetinget dom och böde | 257 |
| Betinget fñhedsstraf | 8 861 |
| Betinget dom alene | 6 327 |
Betinget dom och samfundstjeneste 562 Betinget dom och böde 1 959 Betinget dom, böde och
| samfundstjeneste | 13 |
| Bödeafgörelse | 121 173 |
| Bödedom | 8 186 |
| Bödeforlag | 92 434 |
Källa: Kriminalstatistik 1993, Danmarks Statistik
Del 3 s. 37Bilaga 2 37
Finland
I Finland är den senaste statistiken från år 1992. Eftersläpningen
beror
att vissa straffrättsliga reformer har försvårat
statistikhanteringen.
Fångtalet år 1992 65,4.
var
| Straff | Antal 1992 |
| Ovillkorligt fängelse | 11 538 |
| Villkorligt fängelse | 15 637 |
Ovillkorligt bötesstraff
| jämte villkorl. fä. | 7 743 |
| samhällstjänst | 170 |
| Dagsböter | 363 413 |
| i dom | 47 473 |
-
i strafforder 315 940 - Ordningsbot 78 858
Källa: Justitieministeriet, Lagberedningsavdelningen
samhällstjänst förekommer tidigare nämnts försök. Det finns
som statistik avseende samhällstjänsten även för
senare är. Dessa uppgifter visar en dramatisk ökning antalet samhällstjänstdomar.
av Exempelvis utdömdes 1 003 domar på samhällstjänst år 1994.
Norge
I Norge skiljer i statistiken mellan forbrytelser
man och forseelser. Statistiken, som avser år 1993, är därför uppdelad detta
sätt. Det kan tilläggas att förslag finns göra förändringar
om att när det gäller forseelse-begreppet, bl.a. på grund att detta inte längre adekvat.
av anses Forseelser kan t.ex. leda till fängelse. Fångtalet i Norge
år 1993 var 61,3 per 100 000 invånare.
Del 3 s. 3838 Bilaga 2
Straff Antal, år 1993
| Forbrytelser | Forseelserl | |
| Bot forelegg | 5 189 | 195 125 |
| Bot ved dom | 563 | l 314 |
| Betinget dom | 1 953 | 372 |
| Betinget dom+bot | 2 668 | 3 245 |
| Ubetinget/betinget fengsel | l 202 | 384 |
| Ubetinget fengsel | 4 755 | 5 372 |
| Samfunnstjeneste | 933 | 105 |
| Sikring | 22 | O |
Omfattar ikke kombinerte forbytelses- och forseelsesaker bare rene forseelsesaker Källa: Statistisk sentralbyrå
2 Internationella konventioner,
rekommendationer, m.m.
Del 3 s. 382.1 Inledande synpunkter
Sverige har tillträtt ett antal internationella konventioner som är av intresse när det gäller frågor de olika straffen och straffbestämom ningen. Såväl Förenta nationerna Europarådet har dessutom utfärdat som antal rekommendationer och liknande instrument området. ett stort I förevarande avsnitt kommer detta material att presenteras. Närmast kommer de aktuella konventionerna och några rättsfall i anslutning till dessa att uppmärksammas. Därefter kommer rekommendationer och liknande instrument att behandlas. Förutom att de är talrika är flera dem dessutom mycket omfångsrika. För innehållet kommer av därför redogöras utförligt endast när detta avser påföljdsbeatt mer stämning, icke frihetsberövande sanktioner och villkorlig frigivning. Det tilläggas även dessa redogörelser inte innebär ett fullständigt bör att återgivande av innehållet.
2.2 Konventioner
Sverige har tillträtt den FN utfärdade internationella konventionen om av politiska rättigheter SÖ 1971:42. Europarådet har medborgerliga och utfärdat liknande konvention Sverige har tillträtt. Den benämns en som konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna SÖ 1952:35. Till denna konvention finns tio tilläggsprotokoll. Nämnas kan också att Sverige har tillträtt den europeiska konventionen till förhindrande tortyr och omänsklig eller av
Del 3 s. 39Bilaga 2 39
förnedrande behandling eller bestraffning SÖ 1988:37. Denna konvention avser upprättande kommission med uppgift undersöka
av en att hur personer som berövats sin frihet behandlas. Den kommer därför inte att avhandlas vidare. Sverige har också tillträtt den FN utfärdade
av konventionen mot tortyr och omänsklig eller förnedrande
annan grym, behandling eller bestraffning SÖ 1986:1.
Konventioner och författningar internationellt samarbete vid
om verkställighet av straff och påföljder tangerar det ämne behandlas
som i förevarande bilaga. Därför bör följande nämnas. Sverige har tillträtt den europeiska konventionen rörande övervakning villkorligt dömda
av eller villkorligt frigivna SÖ 1979:4. Vid samarbete med land
personer som tillträtt den konventionen eller konvention sådan
annan om övervakning gäller lagen 1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet. Sverige har vidare tillträtt den europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar SÖ 1973:55. I anledning av det utfärdades lagen 1972:260 in-
om ternationellt samarbete rörande verkställighet brottrnålsdom. Även
av nordiskt samarbete finns när det gäller verkställighet frihetsstraff och
av villkorliga påföljder. I Sverige gäller lagen 1963:193 samarbete
om med Damnark, Finland, Island och Norge angående verkställighet
av straff m.m.
Den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
År 1948 den universella förklaringen
antogs om de mänskliga rättigheterna av FN:s generalförsamling. Utifrån denna öppnades år 1966 två konventioner för undertecknande och dem den internationella
en av var konventionen medborgerliga och politiska rättigheter SÖ 1971:42.
om Konventionen undertecknades av Sverige år 1971 och trädde i kraft år 1976. En särskild kommitté övervakar konventionen. Kommittén kan inte fatta några bindande beslut utan endast avge påpekanden gentemot konventionsstat. Inte heller medger konventionen framställningar
av enskilda personer. Ett antal stater, däribland Sverige, har emellertid tillträtt det fakultativa protokollet till den internationella konventionen
medborgerliga och politiska rättigheter SÖ 1971:43. Det om protokollet medger framställningar av enskilda personer.
Artikel 10 p 3 i konventionen medborgerliga och politiska
om rättigheter innehåller ett förbud mot tvångsarbete eller annat pâtvunget arbete. Från förbudet undantas emellertid verkställighet dom på
av en straffarbete, som avkunnats av en behörig domstol, i en stat där frihetsberövande i form straffarbete får åläggas bestraffning för
av som brott. I p 3 c anges slutligen att vissa former av arbete inte skall
anses som tvångsarbete eller annat pâtvunget arbete. Bland annat nämns annat arbete än sådant som utförs på grund av dom på straffarbete och
som regelmässigt utkrävs av den som är berövad sin frihet till följd ett
av av
Del 3 s. 4040 Bilaga 2
domstol i laga ordning meddelat beslut eller av den som är villkorligt frigiven.
Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema
Sverige undertecknade konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna år 1950 och ratificerade den år 1952 SÖ 1952:35. Konventionen trädde i kraft den 3 september 1953. Genom konventionen har upprättats två organ; Den Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Dessa organ och Europarådets ministerkommitté har till uppgift att övervaka konventionens efterlevnad. Mål kan anhängiggöras av såväl konventionsstat som enskild person eller organisation. Om målet inte avvisas eller förliks av kommissionen kan målet under vissa förutsättningar bli föremål för prövning av domstolen och annars av ministerkommittén. Konventionsstaterna är, under förutsättning att de erkänt domstolens kompetens, skyldiga att rätta sig efter domstolens eller ministerkommitténs avgöranden. Sverige erkände inte domstolens kompetens i samband med ratifikationen av konventionen. År 1966 lämnades emellertid sådant erkännande för
ett en femårsperiod. Detta har efterhand förnyats för ytterligare femårsperioder.
Liksom FN-konventionen innehåller denna konvention ett förbud mot tvångsarbete. Med tvångsarbete eller påtvunget arbete avses, enligt artikel emellertid inte arbete som regelmässigt utkrävs av den som är underkastad frihetsförlust i enlighet med artikel 5 eller som är villkorligt frigiven. Enligt artikel 5 är frihetsberövanden tillåtna bl.a. då någon lagligen är berövad sin frihet efter fällande dom av vederbörlig domstol.
Vad som skall förstås med tvångsarbete eller påtvunget arbete har varit föremål för bedömning av den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och av den Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen har framhållit att begreppet måste tolkas i ljuset av Internationella arbetsorganisationens ILO praxis. Med ledning härav har kommissionen angett att tvångsarbete och påtvunget arbete karakteriseras av två omständigheter, nämligen dels att arbetet utförs av arbetaren mot hans vilja, dels att kravet att arbetet skall utföras är orättfärdigt eller innefattar ett element av förtryck eller att arbetet innebär en påfrestning "hardship" som skulle kunna undvikas.
Till ledning av bedömningen av begreppet tvångsarbete eller påtvunget arbete kan nämnas ett mål ur Europadomstolens praxis. Enligt artikel 5 är det tillåtet att frihetsberöva lösdrivare. Målet gällde arbetsplikt för belgiska lösdrivare som tagits in anstalt. Europakommissionen ansåg att förfarandet stod i strid med europakonventionen. Europadomstolen ansåg däremot att det inte förelåg någon kränkning av
Del 3 s. 41Bilaga 2 41
konventionen. Själva frihetsberövandet ansågs motsvara kraven i artikel Skyldigheten att utföra arbete ansågs inte ha gått längre än vad som kunde anses normalt eftersom syftet främja intagnas var att de rehabilitering och arbetsplikten grundade sig på allmän standard hade sin en som motsvarighet i flera av Europarådets medlemsstater. Enligt artikel 5 har den berövas sin frihet arrestering som genom eller på annat sätt, rätt att inför domstol påfordra lagligheten att av frihetsberövandet snabbt prövas. Ur Europadomstolens praxis kan i detta sammanhang nämnas ett mål, fallet Weeks, har intresse som när det gäller Villkorlig frigivning Eur. Court H.R., Weeks decision case, of 26 May 1986, Series A 114. no. Weeks var en brittisk medborgare år 1966 hade som dömts till livstids fängelse. Han frigavs "on license" år 1976. År 1977 hävde the Home Secretary frigivningen efter att ha hört the Parole Board. Weeks menade att bl.a. hans rätt till domstolsprövning inte hade iakttagits. Storbritannien menade i denna fråga att artikel 5 inte tillämplig var på beslutet att häva frigivningen eftersom Weeks redan berövad friheten var grund av domen från år 1966 och hänvisade därvid till tidigare ett fall som domstolen hade avgjort. När det gäller de uttalanden som Storbritannien hänvisade till och skulle innebära domen borde som att omfatta det efterkommande beslutet uttalade Europadomstolen följande.
...it does not purport to deal with ensuing period of detention an in which new issues affecting the lawfulness of the detention might arise."
Uttalandet torde alltså innebära att frigetts, en person som t.ex. villkorligt, har rätt till domstolsprövning beslut av ett senare att beröva honom friheten igen, orsakerna till frihetsberövandet om är andra än de som prövades genom den ursprungliga domen. I målet prövades ett antal andra frågor bl.a. huruvida beslutande organ var domstolsliknande. Rättsfallet betydelse för bedömningen av övervakningsnämndernas ställning konventionssynpunkt ur har övervägts av Domstolsutredningen i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet SOU 1991:106. I Sverige kan anstaltschefen besluta tidstillägg disciplinär om som en påföljd. Detta har vissa likheter med förverkande av Villkorlig frigivning. Den skillnaden föreligger dock den dömde inte att är frigiven när beslut om tidstillägg är aktuellt. Europakommissionen har prövat om det svenska förfarandet med tidstillägg beslutas anstaltschefen strider som av mot kravet i artikel 5 att ingen får berövas sin frihet i vissa utom angivna fall, bl.a. efter fällande dom domstol European av Commission of Human Rights, Application no. 12613/ 86. Kommissionen konstaterade att det aktuella tidstillägget inte innebar frihetsberövandet att blev längre än den av domstolen utmätta strafftiden. Vidare uttalade man att sanktionen rent disciplinär och den ursprungliga var att domen, även
Del 3 s. 4242 Bilaga 2
efter beslutet disciplinär bestraffning, grunden för frihetsbeom var rövandet. Tidstillägget ansågs alltså inte ha resulterat i ett särskilt frihetsberövande sätt som avses i artikel
2.3 Standard Rules, m.m. från FN
FN har antagit ett antal instrument som benämns bl.a. principles, guidelines, standard rules och recommendations. Ett antal dessa fängelsestraff. Standard Minimum Rules for av avser the Treatment of Prisoners antogs av the First United Nations Congress the Prevention of Crime and the Treatment of Offenders år 1955. on Reglerna är mycket utförliga och sådant som inkvartering, kläder, avser personliga ägodelar, sjukdom, anstaltspersonalen, utbildning av interner och sociala kontakter. Den 9 december 1988 antog the General Assembly Body of Principles for the Protection of A11 Persons under Any Form of Detention Imprisonment. Principerna avser behandor lingen frihetsberövade Samma församling antog den 14 av personer. december 1990 Basic Principles for the Treatment of Prisoners, som fängelsedömda. Dessa grundläggande principer tar sikte alltså avser sådant förbud mot diskriminering grund av ras, religion, som politiska åsikter, respekt för mänskliga rättigheter och tillgång till osv., sjukvård. Avseende frihetsberövade ungdomar antog the General Assembly den 14 december 1990 Rules for the Protection of Juveniles Deprived of their Liberty. Declaration the Protection of all Persons Being Subjected to on Torture and Other Cruel, Inhuman Degrading Treatment or Punishor den 9 december 1975. Deklarationen avser förbud och ment antogs åtgärder och liknande behandling eller bestraffning. mot tortyr annan Safeguards Guaranteeing Protection of the Rights of Those Facing the Death Penalty godkändes den 25 maj 1984. Instrumentet anger en minirnistandard för användning dödsstraff. United Nations Guidelines av for the Prevention of Juvenile Delinquency The Riyadh Guidelines den 14 december 1990 och förhindrande av ungdomsantogs avser brottslighet. När det gäller alternativ till fängelse bör två instrument närmare uppmärksammas. Det Standard Minimum Rules for the Administration ena, of Juvenile Justice The Beijing Rules, tar sikte unga lagövertädare. The Beijing Rules avhandlas närmast. Därefter kommer Standard Minimum Rules for Non-custodial Measures The Tokyo Rules att
kommenteras.
United Nations Standard Minimum Rules for the Administration of Juvenile Justice 7728 Beijing Rules
United Nations Standard Minimum Rules for the Administration of Juvenile Justice The Beijing Rules antogs av the General Assembly den
Del 3 s. 43Bilaga 2 43
29 november 1985. Enligt inledningen uttrycker reglerna godtagbar
en minirnistandard när det gäller behandling lagöverträdare.
av unga Reglerna är indelade i sex delar. Reglerna är vidare indelade i kapitel, vilka är löpande numrerade. I anslutning till respektive regel finns
en kommentar.
Del ett avser grundläggande principer. Reglerna är, enligt regel 2.1, tillämpliga på lagöverträdare. Med lagöverträdare juvenile
unga ung avses ett barn eller en ungdom som enligt respektive lands rättssystem behandlas annat sätt än vuxna om han har begått ett brott. Inriktningen bör dock att tillämpa principerna även på
vara unga vuxna lagöverträdare. Rättssystemet för unga skall värna den välbe-
om unges finnande och tillförsäkra att reaktioner alltid står i proportion till omständigheterna kring både brottet och lagöverträdaren.
Del två behandlar förundersökning och åtal. Inledningsvis avhandlas frågor som underrättelser till föräldrar och beslutsfattare vid frihetsberövande. samhällstjänst och samtycke uppmärksammas i samband med reglerna om diversionsåtgärder. Med diversionsåtgärder åtgärder
avses som medför att saken slutligt handläggs förundersökningsstadiet, alltså utan formellt domstolsförfarande. När det är lämpligt
bör man, enligt reglerna, försöka använda sådan åtgärder i stället för domstolsförfarande. Polis, åklagare eller myndighet har hand mål
annan som om med unga skall ges behörighet att disponera över dessa mål. Krav på samtycke skall finnas när bl.a. samhällstjänst används diversions-
som åtgärd. Enligt kommentaren är detta nödvändigt med hänsyn till Abolition of Forced Labour Convention.
Del tre avser bl.a. domstolsförfarandet i ungdomsmål. I dessa regler tas upp principer som rättvis rättegång och rätt till försvarare. Vägledande principer för dömandet ges också. Reaktionen från samhället skall, enligt regel 17.1, stå i proportion till, inte bara omständigheterna kring brottet och dess svårhet, utan också den förhållanden och behov
unges samt samhällets behov. Begränsningar av den frihet skall ske
unges endast efter noggrant övervägande och skall ha så kort varaktighet
som möjligt. Frihetsberövande skall ske endast den döms
om unge för ett allvarligt brott som inneburit att våld utövats eller för
mot annan person upprepad annan allvarlig brottslighet. En ytterligare förutsättning är
att någon annan lämplig reaktion inte finns. En kompetent myndighet skall ha behörighet att avbryta åtgärderna när helst.
som
Enligt regel 18.1 bör ett stort antal möjliga reaktioner finnas tillgängliga för den dömande myndigheten. Som exempel bl.a.
anges villkorlig dom, samhällstjänst, finansiella påföljder och olika former
av utbildning. Ingen ung lagöverträdare skall skiljas från föräldrarnas tillsyn om inte omständigheterna i målet gör det nödvändigt. Placering institution skall betraktas som en sista utväg och bestå under kortast möjliga tid. Handläggningen skall snabb och utan onödiga dröjsmål.
vara Avslutningsvis behandlas register- och personalfrågor.
Del 3 s. 4444 Bilaga 2
I del fyra avhandlas icke institutionell behandling medan del 5 avser institutionell behandling. Nämnas kan att villkorlig frigivning enligt reglerna skall användas så långt möjligt och medges vid tidigast möjliga tidpunkt. Villkorligt frigivna unga lagöverträdare bör ges stöd och övervakning av lämplig myndighet. Den sista delen gäller frågor om forskning, planering o.dyl.
United Nations Standard Minimum Rules for Non-custodial Measures
The Tokyo Rules
United Nations Standard Minimum Rules for Non-custodial Measures The Tokyo Rules antogs den 14 december 1990. Reglerna är indelade i åtta delar.
I den första delen behandlas generella principer. Reglerna innehåller ett antal grundläggande principer för att främja användningen av icke frihetsberövande åtgärder. Reglerna är också avsedda att utgöra ett minimiskydd för personer som är föremål för till fängelse alternativa påföljder. Vid tillämpningen av reglerna skall staterna försöka tillförsäkra en balans mellan den enskilde lagöveträdarens rättigheter, offrets rättigheter samt samhällets intresse av allmänhetens säkerhet och brottsprevention. Medlemsstaterna skall utveckla icke frihetsberövande åtgärder för att bl.a. minska användningen av fängelse.
Kapitel två avser tillämpningsområdet för icke frihetsberövande åtgärder. Reglerna är tillämpliga alla personer som är föremål för åtal, rättegång eller verkställighet av en dom samt på alla stadier av det rättsliga förfarandet. Straffsystemet bör, enligt regel 2.3, föreskriva ett varierat utbud av icke frihetsberövande åtgärder dels för att kunna erbjuda en större flexibilitet i förhållande till brottets natur och allvarlighet, lagöverträdarens personlighet och bakgrund samt kravet samhällsskydd, dels för att undvika onödig användning av frihetsberövanden. Icke frihetsberövande åtgärder bör användas enligt principen så lite ingripande som möjligt regel 2.6.
I lag skall föreskrivas om introduktionen och användningen av icke frihetsberövande åtgärder. Valet av en icke frihetsberövande åtgärd skall baseras summering av etablerade kriterier med hänsyn till brottets
en natur och allvarlighet, lagöveträdarens personlighet och bakgrund, syftet med lagföringen samt offrets rättigheter. Icke frihetsberövande åtgärder som innebär en skyldighet eller förpliktelse för lagöverträdaren och som tillämpas före eller i stället för formell rättegång, kräver dennes samtycke. Under verkställigheten får lagöverträdarens rättigheter inte begränsas i större omfattning än vad det ursprungliga beslutet, meddelat
behörig myndighet, innebar. Vid tillämpningen av icke frihetsbeav rövande åtgärder skall såväl lagöverträdarens som dennes familjs rätt till privatliv respekteras.
I den tredje delen behandlas rättegångsstadiet. Den dömande myndigheten skall när den fattar sitt beslut beakta den tilltalades behov av
Del 3 s. 45Bilaga 2 45
rehabilitering, samhällets skyddsbehov och offrets intressen. Domstolen kan avsluta ett mål på följande sätt
verbala sanktioner, t.ex. varning och reprimand, villkorad varning conditional discharge, - "Status penalties", ekonomiska sanktioner och monetära straff, - t.ex. böter och dagsböter, konflskation, restitution till offret eller kompensation, villkorlig eller uppskjuten dom, övervakning, samhällstjänst, överförande till ungdomsvårdsskola, husarrest, annan icke institutionell behandling, en kombination av ovanstående åtgärder. - I den fjärde delen avhandlas stadiet efter domen. Den kompetenta
myndigheten skall ha ett stort antal alternativ till sitt förfogande för att kunna undvika institutionalisering och hjälpa lagöverträdaren till en snabb återanpassning. Häri kan inbegripas halvvägshus, frigivning för arbete eller utbildning, olika former villkorlig frigivning, av straffeftergift och nåd. Syftet med övervakning är minska återfallsrisken att och att hjälpa lagöverträdaren med dennes anpassning till samhället. Den icke frihetsberövande åtgärden får inte pågå längre den tid än som bestämts av behörig myndighet. Om den verkställande myndigheten skall bestämma villkor skall iakttas lagöveträdaren, skall som av den ta hänsyn till både samhällets behov samt den dömdes och offrets behov och rättigheter. Dessa villkor skall praktiska, vara precisa och så få som möjligt. De kan ändras i takt med lagöverträdaren att gör framsteg. Disciplin och brott mot uppställda villkor behandlas i den femte
delen. Brott mot angivna villkor kan resultera i ändring eller undanröjande av den icke frihetsberövande åtgärden. Ett misslyckande med en icke frihetsberövande åtgärd bör, enligt regel 14.3, inte automatiskt leda till en frihetsberövande åtgärd.
De två återstående delarna sådant rekrytering avser som och utbildning av personal, lekmannamedverkan internationellt samt samarbete.
2.4¶Europeiska rekommendationer och
Del 3 s. 45resolutioner
Rekommendationerna och resolutionerna från Europarådet är talrika. Liksom när det gäller FN finns antal behandlingen ett som avser av personer som har dömts till fängelse. Den övergripande rekommendationen om fängelse är Recommendation No. R 87 3 the European on Prison Rules. Denna rekommendation företer likheter med FN:s Stan-
dard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners. Den innehåller
Del 3 s. 4646 Bilaga 2
således detaljerade regler bl.a. sådant som intagning, inkvartering, om kläder, disciplinär bestraffning samt arbete och utbildning. Unga lagöverträdare har dömts till fängelse uppmärksammas i Resolution som 66 25 Short-term Treatment of Young Offenders of Less than 21
Years. Behandlingen långtidsdömda och av farliga intagna avhandlas av i Resolution 76 2 the Treatment of Long-term Prisoners respektive on Recommendation No. R 82 17 concerning Custody and Treatment of Dangerous Prisoners. I Recommendation No. R 82 16 on Prison Leave
behandlas permission. Medlemsstaterna rekommenderas i Resolution 73 24 on Group and Community Work with the Offenders att införa eller utveckla i rubriken angivna metoder. Anvisningar hur detta kan ske, t.ex. genom ges om utbildning personalen. Resolution 75 25 on Prison Labour ger av rekommendationer arbete i fängelse. Vissa rekommendationer om om tillämpningen den europeiska konventionen rörande övervakning av av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer se avsnitt 2.2 återfinns i Recommendation No. R 79 14 concerning the Application of the European Convention the Supervision of Conditionally on Sentenced Conditionally Released Offenders. Recommendation No. or R 84 10 the Criminal Record and Rehabilitation of Convicted on innehåller rekommendationer behandlingen av krirninal- Persons om register I Recommendation No. R 84 12 concerning Foreign m.m. Prisoners uppmärksammas de särskilda problem och behov som
utländska fångar kan ha, t.ex. grund av kultur och språk. Rekommendationer bl.a. hur de bör behandlas och om utbildning av ges om personal. I Recommendation No. R 89 12 Education in Prison ges on rekommendationer angående utbildning av interner. I det följande skall antal rekommendationer och resolutioner som ett icke frihetsberövande påföljder, Villkorlig frigivning och påföljdsavser bestämning närmare kommenteras. Inledningsvis kan dock följande sägas
om dessa. Resolution 65 Suspended Sentence, Probation and other 1 on Altenatives Imprisonment, Resolution 70 l Practical Organisation to Measures for the Supervision and After-care of Conditionally of Sentenced Conditionally Released Offenders, Resolution 76 10 on or Certain Alternative Penal Measures to Imprisonment samt Recommendation No. R 92 16 European Rules Community Sanctions and on Measures gäller villkorliga påföljder eller åtgärder. De tre förstnämnda främst utökad användning sådana påföljder eller åtgärder medan avser av den sistnämnda främst gäller utformningen dem. Resolution 73 17 av the Short-term Treatment of Adult Offenders avser minskad on användning kortare fängelsestraff. av Recommendation No. R 92 17 concerning Consistency in Sentencing
rekommendationer i syfte uppnå enhetliga straffdomar. ger mer
Del 3 s. 47Bilaga 2 47
Resolution 65 1 on Suspended Sentence, Probation and other Altematives to Imprisonment och Resolution 70 1 Practical Organisation of Measures for the Supervision and After-care Conditionally Sentenced or Conditionally Released Ojfenders
Resolutionen 65 1 innebär en rekommendation till medlemsländerna
att tillförsäkra att deras lagstiftning medger domare eller kompetent
annan myndighet möjlighet att ersätta frihetsberövande påföljder med villkorliga åtgärder när det gäller förstagångsförbrytare inte begått
som ett särskilt allvarligt brott. Vidare rekommenderas länderna att vidta alla åtgärder för att öka användningen villkorliga påföljder. De rekom-
av menderas också att överväga andra åtgärder ägnade att undvika fängelsestraff, särskilt när det gäller förstagångsförbrytare.
Den andra resolutionen är antagen för att underlätta fullgörandet
av resolutionen 65 Medlemsstaterna följande rekommendationer.
ges
Lagstiftningen bör ses över för att undersöka möjligheterna att utöka och förbättra olika former villkorliga påföljder eller förändra
av verkställigheten av dem samt att undanröja begränsningar
gentemot villkorliga åtgärder. Före domen bör personutredningar utföras tränad
av personal.
De bestämmelser som medger Villkorlig frigivning, såsom regler
om tidigaste tidpunkt för frigivning och begränsningar
om för vissa typer av dömda, bör ses över och vid behov förbättras. De avtjänat
som livstidsstraff bör tillförsäkras Villkorlig frigivning eller nåd efter övervägande av deras personlighet och behovet samhällsskydd. För
av krirninalvårdsmyndigheter eller annan kompetent myndighet bör finnas skyldighet att erbjuda eftervård även för dem frigetts utan prövotid.
som Procedurer som föregår Villkorlig frigivning skall anpassade efter
vara den dömdes behov av behandling och samhällets skyddsbehov. Åtgärder för att underlätta övergången från vistelse i anstalt till samhälle
bör ses över och utvecklas.
För att utveckla övervakningsmetoder bör lagstiftningen över så
ses att frivårdande åtgärder blir individuellt anpassade. Vidare bör bestämmelser om behandlingen av dömda med särskilda problem, t.ex. alkoholproblem, ses över. Modifiering föreskrifter vid villkorliga
av påföljder eller Villkorlig frigivning bör möjlig.
vara
Lämpliga sanktioner skall finnas för att tillförsäkra att föreskrifter följs. Sanktioner vid brott mot föreskrifter bör därför sådana
vara att hänsyn tas även till den dömdes generella attityd och behov be-
av handling. Vid ny brottslighet skall det möjligt att välja mellan
vara att döma till fängelse för den samlade brottsligheten, att döma till
en särskild påföljd för den brottsligheten eller att döma till Villkorlig
nya en påföljd för den samlade brottsligheten.
Del 3 s. 4848 Bilaga 2
Resolution 73 17 on the Short-term Treatment of Adult Offenders
Resolution 73 17 on the Short-term Treatment of Adult Offenders har, enligt ingressen, tillkommit bland annat på grund av att medlemsstaterna fortfarande har ett stort antal interner som avtjänar fängelsestraff på sex månader eller mindre, att antalet domar med sådana straff tenderar att öka samt att det alltmer ifrågasätts om sådana straff är effektiva.
Medlemsstaterna ett antal rekommendationer. Allt bör göras för
ges att begränsa antalet fängelsedomar för mindre allvarliga brott eller för
inte anses väldigt farliga för samhället. När fängelse är personer som oundvikligt bör, om det inte skett tidigare, den intagnes personliga förhållanden utredas under frihetsberövandet för att befrämja återanpassningen-. Möjligheterna som erbjuds med villkorliga påföljder av kort varaktighet bör övervägas, t.ex. kan den korta tiden kompenseras av intensiv behandling. Åtgärder inte innebär inlåsning men inte heller
som fullständig frihet t.ex. begränsningar i friheten, böter och övervakning
-
bör främjas. -
Resolution 76 10 on Certain Alternative Penal Measures to Imprisonment
Inledningsvis att rekommendationerna i Resolution 76 10 on
anges Certain Alternative Penal Measures to Imprisonment ges till medlemsstaterna under beaktande bl.a. av intresset av likartade straffrättsliga principer, tendensen i medlemsstaterna att undvika fängelsestraff samt nödvändigheten att utveckla alternativa befintliga åtgärder och
av uppmuntra åtgärder. Medlemsstaterna ges därefter rekommendatio-
nya
att avlägsna hinder i lagstiftningen mot användningen av alternativ nen till fängelsestraff.
Nya metoder för villkorliga påföljder bör, enligt resolutionen, studeras. Därvid bör den ökande användningen av hjälpmedel i den dömdes bostad som har provats i några medlemsstater studeras.
Det bör tillförsäkras att böter kan användas som påföljd på bred basis. Därvid bör det beaktas att det är möjligt att anpassa böterna till den dömdes ekonomiska förhållanden. Metoderna för att framtvinga betalning bör sådana att förvandling till fängelsestraff om möjligt
vara undviks.
Möjligheterna till ökad användning av berövanden av t.ex. körkort, konfiskation och självständiga ersättningar för fängelsedomar bör studeras.
Vidare rekommenderas medlemsstaterna att studera olika nya alternativ till fängelse och särskilt att
överväga utrymmet för straffrättsliga åtgärder som endast innebär en -
skuldförklaring utan att medföra något faktiskt straff,
Del 3 s. 49Bilaga 2 49
överväga möjligheten att uppskjuta straffet - sedan den tilltalades skuld
fastställts för att kunna välja påföljd en som tar hänsyn till den
tilltalades förbättring efter det denne förklarats att skyldig,
studera fördelarna med samhällsarbete - samt
överväga fördelarna med semi-detention fritidsfängelse - 0.dyl. som
en mildare form av påföljd.
Recommendation No. R 92 16 European Rules on Community Sanctions
ana Measures
Recommendation No. R 92 16 European
Rules on Community
Sanctions and Measures är den utförliga mest och innehåller detaljerade
regler. Till reglerna finns Draft Explanatory ett Memorandum. Inled-
ningsvis bör framhållas att det till reglerna också finns en Appendix - Glossary som definierar vissa i reglerna förekommande termer och att denna appendix enligt regel 2 utgör integrerad del en av reglerna. Av
preambeln framgår att syftet med reglerna i korthet är att skapa ett
regelverk för nationella lagstiftare och praktiker och att tillförsäkra respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna.
En inte helt enkel fråga är vilka icke frihetsberövande påföljder och åtgärder reglerna omfattar. Enligt cirkulär ett riktat till vissa stats-
tjänstemän har det angetts reglerna omfattar att alla icke frihetsbe-
rövande påföljder. I appendixen följande definition. ges
The term "community sanctions and measures" refers to sanctions and
measures which maintain the offender in the community and involve some restriction of his liberty through the irnposition of conditions
and/or obligations, and which implemented are by bodies designated
in law for that purpose.
The term designates sanction irnposed by any a court or a judge,
and any measure taken before instead of decision or a on a sanction
as well as ways of enforcing sentence of imprisonment a outside a prison establishment.
Although monetary sanctions do not fall under this definition, any supervisory or controlling activity undertaken to secure the implemen-
tation falls within the of the Rules. scope
Av preambeln och förklaringen till denna framgår vidare att alla
påföljder och åtgärder enligt definitionen omfattas, inklusive sätt att
framtvinga efterlevnaden fängelsestraff av ett utanför anstalten, t.ex.
villkorlig frigivning. Dessutom avses åtgärder före rättegången. Däremot
undantas åtgärder är särskilt som avsedda för ungdomar.
Enligt definitionen samhällspåföljder av uppställs ett krav på
begränsning av friheten. Därmed skulle villkorlig t.ex dom kunna falla
utanför reglerna. Möjligen är denna fråga mindre intressant eftersom
utrymmet för att påföljder, inte begränsar friheten som genom att t.ex.
Del 3 s. 5050 Bilaga 2
föreskrifter gentemot den dömde, skulle kunna komma i ställa upp konflikt med reglerna förefaller ytterst begränsat. Reglerna är i indelade i tre delar och elva kapitel, varav den första generella principer kommer att behandlas mest utförligt. delen om Om inget i det följande med samhällspåföüder annat anges avses community sanctions and och med den dömde även anklagade. measures
Del I Generella principer -
första kapitlet behandlar för lagar i ämnet. Här finns ett Det ramar förbud tidsobegränsade samhällspåföljder. I regel 6 anges att mot Samhällspåföljder både skall proportionerliga i förhållande till vara hänsyn till den dömdes personliga förhållanden. Enligt brottet och ta 10 får lagen inte medge automatisk förvandling till fängelsestraff regel vid misskötsamhet. två rättsliga garantier och procedurer för klagomål. Kapitel avser Beslut innebär någon döms till samhällspåföljd eller att en som att en påföljd upphävs får fattas endast domstol, domare eller sådan av en Den dömde skall ha rätt att klaga ett sådant beslut. åklagare. klagomålets anvisas olika instanser. Vidare finns Beroende natur regler förfarandet och om rätt till ombud. om tredje kapitlet behandlar grundläggande rättigheter. I regel 20 Det förbud diskriminering. I kommentaren görs en åtskillnad finns ett mot diskriminering och differentiering. Diskriminering definieras som mellan tillämpning orättvisa urvalskriterier. Samhällspåföljder får inte av internationellt accepterade medborgerliga och politiska inkräkta rättigheter eller äventyra den dömdes värdighet och liknande. l påpekas risken dömts till en samkommentaren att personer som hällspåföljd utsätts för ringaktning och liknande omgivningen, just av av den anledningen att den dömde vistas ute i samhället. Instruktioner, särskilt sådana gäller kontroll, från den verkställansom myndigheten skall enligt regel 24 praktiska, precisa och de vara begränsade till vad är nödvändigt för effektiv verkställighet. som en regel har enligt kommentaren tillkommit både med hänsyn till Denna till risken för påföljden blir ineffektiv. den dömde och att annars får inte innefatta medicinsk eller psykologisk Samhällspåföljder strid med internationellt etisk standard. De får inte behandling i antagen risk för fysisk eller psykisk skada. Rätten till sociala heller innebära för har dömts till samhällspåförmåner får inte begränsas att man en följd. kapitlet samarbete med och samtycke från den Det fjärde avser Samhällspåföljder skall ägnade att utveckla den dömdes dömde. vara samhället i allmänhet och brottsoffret i känsla för ansvar gentemot En samhällspåföljd skall enligt regel 31 användas endast när synnerhet. finns kännedom vilka förhållanden eller förpliktelser som kan det om ändamålsenliga. Enligt kommentaren är det inte någon större vara
Del 3 s. 51Bilaga 2 51
mening att använda samhällspåföljd den dömde inte en om är beredd att samarbeta och rätta sig efter kraven. En samhällspåföljd skall därför, enligt regel 31, användas endast den dömde är beredd om att samarbeta oclh iaktta de krav som ställs på honom. Enligt regel 32 skall påföljden utformas efter den dömdes individuella behov. Den dömde skall efter det att han har dömts till en samhällspåföljd innan verkställigheten men påbörjats informeras påföljden. Detta gäller även om om han under det förberedande arbetet fått sådan information. Den dömde skall så långt som möjligt delta i beslut verkställigheten. Krav om samtycke till samhällsåtgärder uppställs endast för de fall åtgärden vidtas förundersökningsstadiet. Som skäl för detta krav på samtycke anges att den anklagade då alltjämt är att oskyldig. Om samtycke krävs anse som skall den dömde, enligt regel 36, ha klart för sig vad han samtycker till. Samtycket skall dessutom uttryckligt och får aldrig vara leda till att den dömde berövas sina grundläggande rättigheter.
Del II Personella och finansiella - resurser
I del återfinns regler bl.a. rekrytering och krav på om av personal, finansiella resurser samt information i samhället om samhällspåföljder.
Del III "Managment aspects" -
I kapitel åtta avhandlas verkställighetsförhållanden. Verkställigheten
skall vara så meningsfull möjligt för den dömde. Den skall som vara ägnad att bidra till den dömdes anpassning till samhället. Den dömde skall ha rätt att göra muntliga eller skriftliga framställningar inför beslut
rörande verkställigheten. Syftet med denna rätt är förebygga att klagomål från den dömde. Den verkställande myndigheten skall tillse att den dömde utan dröjsmål kan nå ansvarig personal vid konflikter eller kriser. Samhällsarbete skall inte meningslöst vara för den dömde och skall inte syfta till att vara vinstgivande för något företag. Sådant arbete
skall vara i överensstämmelse med gällande hålso- och säkerhetslagstift-
ning. Den dömde skall försäkrad. Kostnaderna vara för verkställigheten skall i princip inte bäras den dömde. av Det nionde kapitlet arbetsmetoder. Reglerna i kapitlet avser utgör närmast en vidare utveckling och precisering vad av som angavs i den första delen om individuell utformning i regel 32 och ändamålsenliga om instruktioner i regel 24.
I det tionde kapitlet ytterligare bestämmelser information ges om när verkställigheten påbörjas och förfarandet vid överträdelser. Regel 86 är en komplettering till den tidigare angivna regel 10. Den innebär att ett beslut att undanröja samhällspåföljd inte nödvändigtvis en skall leda till ett beslut om frihetsberövande påföljd. Enligt kommentaren en bör frihetsberövande den lösningen, vilken skall anses som yttersta tillgripas endast när det inte år möjligt att använda någon samhällspåföljd. annan
Del 3 s. 52Bilaga 2
Uppställda villkor skall kunna ändras den dömde gör framsteg. om Sanktioner och åtgärder skall kunna tas bort om de inte längre är
behövliga.
Recommendation No. R 92 17 concerning Consistency in Sentencing
Recommendation No. R 92 17 concerning Consistency in Sentencing I likabehandling är fundamental princip. Vidare anges att man anges att en blivit medveten att det ibland finns obefogad olikhet har mer om en mellan straffdomar. Rekommendationerna är indelade i 11 sektioner benämnda A-K. Till rekommendationen finns också ett Explanatory
Memorandum. Sektion principer för dömande. Lagstiftaren skall sträva efter A avser principer för dömandet. När det är nödvändigt, särskilt om att ange olika principer hamnar i konflikt med varandra, skall det anges sätt för fastställa möjliga prioriteringar vid tillämpningen. Oavsett vilka att principer skall brottet och domen stå i proportion till som är uppsatta varandra. Principerna skall stå i överensstämmelse med modern human kriminalpolitik. Särskilt bör användningen frihetsberövande påföljder av minskas till förmån för icke frihetsberövande påföljder. Diskriminering med hänsyn till religion dyl. får inte förekomma. Inte heller får ras, o. faktorer arbetslöshet eller kulturella eller sociala förhållanden som inverka på straffdomen på diskriminerande sätt. Dröjsmål i handett läggningen skall undvikas. Om ett otillbörligt dröjsmål har uppstått, och detta inte beror på lagöverträdaren eller brottets natur, skall förhållandet
beaktas. Straffsystemet avhandlas i sektion B. Straffmaximum för olika brott i förekommande fall straffminimum, skall undersökas för att skapa och, sammanhängande struktur speglar olika brottstypers relativa en som allvarlighet. Straffskalor skall inte så vida att de lämnar domstolen vara liten ledning i fråga brottets relativa allvarlighet. Gradering av om brotten bör därför övervägas. Nya tekniker för att uppnå enhetlighet bör undersökas, användning "sentencing orientations" och t.ex. genom av "starting points". Fängelse skall betraktas den sista utvägen och endast användas som när brottets allvarlighet, trots beaktande av övriga omständigheter, medför påföljd framstår klart otillräcklig. Kriterier bör att en annan som vilka fastställer de omständigheter medför att ett brott utarbetas som särskilt allvarligt. När det är möjligt skall kriterier utarbetas som anses medför fängelse inte behöver användas. För att främja användningen att icke frihetsberövande påföljder bör lagstiftaren överväga att hänvisa av till icke frihetsberövande påföljd i stället för frihetsberövande för en en vissa brott. Gradering icke frihetsberövande påföljder utifrån deras inbördes av stränghet bör övervägas, liksom straffmätning inom respektive påföljd. Vid misskötsamhet bör omvandling till fängelse ske endast när domsto-
Del 3 s. 53Bilaga 2 53
len är övertygad att alla andra möjligheter har om använts eller är verkningslösa, och den dömde har möjlighet sig getts att rätta efter föreskriften.
Böter bör anpassas efter den enskilde lagöverträdaren. Frihetsberövande skall så långt möjligt undvikas vid oförmåga betala böter, i ljuset att av att det ursprungliga brottet inte ansågs tillräckligt allvarligt för frihetsberövande eller att ett sådant straff olämpligt någon var av annan anledning. Medlemsstaterna bör skyndsamt undersöka icke frihetsberövande åtgärder för att tvinga fram betalningen, inklusive indragning av lön eller ändring av domen. I länder där villkorligt fängelse används påföljd är det viktigt som att tillförsäkra att beslut vid misskötsamhet skall kunna fattas utifrån disen kretionär bedömning, skall kunna resultera i sådant fullständigt som som förverkande, delförverkande och andra åtgärder. Sektion C gäller försvarande och förmildrande omständigheter. Faktorer som beaktas försvårande eller förmildrande skall som vara förenliga med angivna principer för dömandet. De huvudsakliga faktorerna skall klargöras i lag eller rättspraxis. Om domstol en avser att beakta en försvarande omständighet skall denna styrkt bortom vara varje rimligt tvivel. För att förmildrande omständighet inte skall en beaktas skall domstolen vara förvissad att den inte existerar. om I sektion D behandlas tidigare straffdomar. Tidigare straffdomar skall inte automatiskt användas försvårande omständighet för som en lagöverträdaren. Även det kan försvarligt om vara att beakta den tidigare brottsligheten enligt de angivna principerna för dömandet skall domen stå i proportion till den nya brottslighetens allvarlighet. Effekten av tidigare brottslighet skall beroende den tidigare brottslighetens vara av karaktär. Effekten skall reduceras eller utebli avsevärd tid om en förflutit sedan det senaste brottet, det nuvarande eller tidigare brottet om var mindre allvarligt eller lagöverträdaren fortfarande är Det om ung. bör finnas ett sammanhängande system för vilken betydelse bl.a. utländska domar, amnesti och nåd skall ha. När lagöverträdare vid en samma tillfälle döms för flera brott skall, när det gäller hur sträng domen skall vara, hänsyn kunna tas till antalet brott. Men straffet skall fortfarande stå i proportion till den samlade brottslighetens allvarlighet.
Domskäl avhandlas i sektion E. I sektion F behandlas förbud mot reformatio pejus alltså att den tilltalade inte får dömas till ett strängare straff när endast han överklagar dom. Sektion G en avser avräkning av häktningstid. Sektion H gäller policy och utbildning av åklagare. De tre avslutande sektionerna studier och information avser av om straffdomar, statistik och forskning samt europeiskt samarbete angående information i det aktuella ämnet.
Del 3 s. 55Bilaga 3 55
vid böter
Del 3 s. 55Betalningsfrekvensen -
Riksskatteverkets undersökning
Tabell I
Statistik avseende böter framtagna ur REX av RSV DataService enligt beställning från Straffsystemkomrnittén Ordningsbot strafföreläggande Domstolsböter Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Mkr Mkr Mkr Registreringsår 1989
| Debiterade | 49000 24,3 23000 31 23000 43,7 | |
| varav fu11betaldat.o.m. mars-94 | 45058 22,2 20713 28,5 19000 37,8 | |
| varav delbetalda t.o.m. mars-94 | 201 0,12 | 347 0,73 700 1,8 |
| varav helt obetalda t.o.m. mars-94 | 3741 1,96 | 1940 1,79 2300 4,1 |
Registreringsår 1990
| Debiterade | 49000 26,2 22000 33,9 24800 51 | |
| varav fullbetalda t.o.m. mars-94 | 44453 23,9 18478 30 20500 41,8 | |
| varav delbetalda t.o.m. mars-94 | 260 0,15 | 564 1,28 900 2,8 |
| varav helt obetalda t.o.m. mars-94 | 4287 2,19 | 2958 2,67 3400 7,1 |
Registreringsår 1991
| Debiterade | 53000 35,5 24000 45,9 27000 70,4 | |
| varav fullbetaldatom. mars-94 | 45806 31,1 18296 37 19500 50,7 | |
| varav delbetalda t.o.m. mars-94 | 568 0,37 | 1065 3,15 2000 7,7 |
| varav helt obetalda t.o.m. mars-94 | 6626 3,96 | 4639 5,74 5500 12 |
Registreringsår 1992
| Debiterade | 57000 38,6 26000 49,9 28400 74 | |
| varav fullbetalda t.o.m. mars-94 | 46070 31,3 16567 33 17200 45,1 | |
| varav delbetalda t.o.m. mars-94 | 867 0,66 | 1935 6,15 3200 12,1 |
| varav helt obetalda t.o.m. mars-94 10063 6,64 | 7498 10,8 8000 16,8 |
Registreringsår 1993
| Debiterade | 58855 40,6 27396 53,7 28770 77,6 |
| varav fullbetalda t.o.m. mars-94 | 38533 26,7 9496 17,9 8855 22,1 |
| varav de1beta1dat.o.m. mars-94 | 1236 1 2587 9,43 4271 17,9 |
varav helt obetalda t.o.m. mars-94 19086 12,9 15313 26,4 15649 37,6
Del 3 s. 5656 Bilaga 3
Beträffande uppgifterna i tabell 1 har Riksskatteverket anfört följande.
Uppgifterna vad avser ordningsbot och strafföreläggande för åren 1989-1993 har i viss utsträckning måst uppskattas p. g.a att flertalet uppgifter slutbehandlade mål för dessa år redan har gallrats och
om överförts till mikrokort och därför kan bearbetas maskinellt.
Uppgifterna för 1993 är faktiska uppgifter som framtagits ur REX-systemet genom maskinell bearbetning.
Uppgifterna raderna
Delbetalda t.0.m. mars-94 -
Helt obetalda t.0.m. mars-94 för åren 1989-1992 är också faktiska uppgifter som framtagits genom maskinell bearbetning.
Uppgifterna om debiterat antal domstolsböter och debiterat belopp avseende domstolsböter har för åren 1989-1992 tagits fram ur den vid enheten förda dagboken för respektive år och är därmed faktiska uppgifter även om de inte framtagits genom maskinell bearbetning.
Uppgifterna om debiterat belopp avseende ordningsbot och strafföreläggande för åren 1989-1992 har även de tagits ur dagboken för respektive år. I dagboken finns dock ingen uppdelning ordningsbot respektive strafföreläggande utan endast det debiterade totalbeloppet för de två måltyperna. De beloppsuppgifter som angetts som debiterat för respektive måltyp har tillkommit genom proportionell fördelning utgående från vad som debiterats för respektive måltyp under 1993.
Uppgift om belopp raderna "Fullbetalt t.0.m. mars-94" avser mellanskillnaden mellan vad som ursprungligen har debiterats och vad som nu kvarstår som obetalt/delbetalt.
Uppgifterna debiterat antal ordningsböter och strafföreläg-
om gande har beräknats utifrån domstolsböternas förändring i medelvärde för åren 1989-1993. Förhållandet om medelvärdet har överförts till ordningsbot och strafföreläggande och sedan har debiterat antal beräknats.
Uppgift antal för ordningsbot och strafföreläggande på
om raderna "Fullbetalt t.0.m. mars-94" avser mellanskillnaden mellan vad som ursprungligen har debiterats och vad som nu kvarstår som obetalt/delbetalt.
Det bör tilläggas att beloppsuppgifterna avseende böter som angetts vara delbetalda avser de ursprungligen debiterade bötesbeloppen i mål där det därefter skett delbetalningar. Av tabell 1 framgår alltså inte med vilka belopp delbetalning har skett.
Del 3 s. 57Bilaga 3 57
Från Riksskatteverket har därefter inhämtats följande kompletterande
uppgifter avseende böter kvarstod obetalda den 7 april som per 1995. Till skillnad från tabell 1 innehåller tabell 2 även uppgifter om de belopp med vilka delbetalning skett.
Tabell 2
Ordningsbot strafföreläggande Domstolsböter Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp
kr kr kr Registreringsår iREX 1989 Delbetalda 198 117 892 338 716 920 654 1 791 935 Betalt i delbetalda mål 198 74 778 338 371 724 654 922 958 Helt obetalda 3 680 l 943 708 1 888 1 720 157 2 222 3 943 074
Registreringsår iREX 1990 Delbetalda 242 142 740 499 1 128 110 851 2 595 665 Betalt i delbetalda mål 242 83 716 499 565 511 851 1 299 621 Helt obetalda 3 890 1 997 831 2 549 2 239 309 2 931 6 144 163
Registreringsår iREX 1991 Delbetalda 468 307 735 875 2 543 188 1 669 6 417 215 Betalt delbetalda mål 468 165 153 875 1 292 559 1 669 3 360 899 Helt obetalda 5 759 3 439 683 3 829 4 572 424 4 659 10 011 330
Registreringsår iREX 1992 Delbetalda 686 519 705 1 461 4 372 535 2 378 8 932 651 Betalt i delbetalda mål 686 260 286 1 461 2 194 423 2 378 4 534 398 Helt obetalda 8 058 5 330 678 6 051 8 515 122 6 440 13 173 699
Registreringsår i REX 1993 Delbetalda 934 740 750 1 974 6 428 795 3 271 12 286 344 Betalt i delbetalda mål 934 357 048 1 974 3 030 423 3 271 5 840 017 Helt obetalda 12 116 8 085 603 10 893 17 206 536 10 992 24 787 122
Riksskatteverket har vidare lämnat följande uppgifter.
I tabellerna har böterna redovisats ovan som obetalda i fall där betalningsskyldigheten bortfallit på grund preskription. Om det av
konstaterats att betalningsskyldighet någon
av annan anledning inte längre föreligger, har böterna däremot redovisats betalda. De hos som Riksskatteverket debiterade bötesbeloppen har av sådan annan anledning nedsatts med 7,2 milj. kr under år 1989, 7,7 milj. kr under år 1990, 9,2 milj. kr under år 1991, 10,1 milj. kr under år 1992 och
12,9 milj. kr under år 1993, vilket innebär en genomsnittlig årlig nedsättning om 9,42 milj. kr. Resultatet företagna av stickprovsunder-
Del 3 s. 583 58 Bilaga
sökningar tyder det i nio tiondelar dessa fall har varit fråga
att av
betalning influtit till Rikspolisstyrelsen efter det att styrelsen om att hos Riksskatteverket begärt indrivning av böterna.
Del 3 s. 59Bilaga 4 59
Icke frihetsberövande
påföljder frågans tidigare behandling
I denna bilaga finns ett bakgrundsmaterial icke frihetsberövande om påföljder. Inledningsvis behandlas böter. Avsnittet böter har delats om upp i tre delar; böter i stället för andra påföljder, böter i kombination med andra påföljder och bötesförvandling. I de följande avsnitten avhandlas Villkorlig dom, skyddstillsyn, samhällstjänst, intensivövervakning och kontraktsvård.
l Böter
1.1 Böter i stället för andra påföljder
BRÅ-rapporten Nytt Strajjfsystem
BRÅ:s krirninalpolitiska arbetsgrupp förordade i BRÅ-rapporten Nytt straffsystem 1977:7 att en allmän översyn straffskalorna skulle av företas i syfte att undersöka om frihetsstraffens tillämpningsområde var lämpligt avvägt. Vid en sådan genomgång borde enligt arbetsgruppen principen vara, att böter fördes in tänkbar påföljd vid alla brott som en som inte tillmättes ett mycket högt straffvärde. Arbetsgruppen ansåg att det i detta sammanhang fanns anledning att särskilt uppmärksamma valet av påföljd för sådana brott som av allmänpreventiva skäl i stor utsträckning bestraffades med ett kort fängelsestraff. Som exempel nämndes bl.a. rattfylleri, misshandel och våld mot tjänsteman. Enligt arbetsgruppens mening borde det möjligt att i större utsträckning vara än tidigare tillämpa böter i dessa fall. Även framgent borde emellertid, enligt vad arbetsgruppen vidare anförde, fängelse kunna användas för att markera att vissa brott förtjänar särskilt högt straffvärde. Man menade att detta framför allt kunde motiverat i fall där det visade sig vara vara svårt att upprätthålla respekten för ett straffbud samtidigt översom trädelser av det bedömdes särskilt allvarligt från samhällets synpunkt. BRÅ-rapporten berördes i Justitieutskottets betänkande JuU 1980/81 om vissa krirninalpolitiska frågor. Justitieutskottet förklarade sig därvid stå bakom tanken på att ge bötesstraffet vidare tillämpning. en
Del 3 s. 6060 Bilaga 4
Fängelsestrafkommittén
År 1979 tillsattes Fängelsestraffkommittén. En de uppgifter av som anförtroddes denna kommitté var att utföra den av BRÅ-arbetsgruppen förordade översynen av straffskalorna. I sitt huvudbetänkande Påföljd för brott SOU 1986: 13-15 föreslog kommittén omfattande förändringar av de gällande straffskalorna. Förslaget, som präglades av en strävan att minska användningen av fängelse, innebar dels en generell nedjustering flertalet straffskalor, dels en ändrad straffvärdebedömning beträffande av vissa brott. Sålunda var en sänkning av förmögenhetsbrottens straffvärdc och höjning främst våldsbrottens straffvärde en genomgående linje en av i förslaget. Genom den mera generella nedjusteringen av straffskalorna avsåg kommittén dels att åstadkomma en försiktig sänkning av den allmänna nivån straffen, dels att undvika att de förslag man samtidigt lade fram beträffande Villkorlig frigivning medförde längre anstaltsvistel- Sistnämnda förslag innebar bl.a. en övergång till obligatorisk ser. Villkorlig frigivning för alla efter två tredjedelar av strafftiden. Den Fängelsestraffkommittén åsyftade sänkningen av den allmänna av nivån straffen skulle enligt kommitténs förslag åstadkommas bl.a. utvidgning bötesstraffets tillämpningsområde. Sålunda genom en av föreslog kommittén att böter, ofta med förhöjda minima, skulle ersätta allmänna fängelseminimum som minimistraff i en hel del straffskalor, t.ex vid normalgraderna misshandel, stöld, bedrägeri och förskingring av samt vid vårdslöshet i trafik och vid rattfylleri även där omständiggrov heterna inte var mildrande. För att uppnå ökad användning av bötesstraffet föreslog Fängelseen straffkommittén också att möjligheterna att döma till höga bötesstraff skulle öka. Kommitténs förslag till skärpningar av bötesstraffet innebar bl.a. att det maximala antalet dagsböter skulle höjas från 120 till 200 för ett brott och från 180 till 300 vid gemensamt straff för fler brott. Kommitténs förslag i denna del har legat till grund för de förändringar i fråga bötesstraffets utformning som trädde i kraft den 1 januari om 1992. Höjningen det maximala antalet dagsböter begränsades dock till av 150 för ett brott och till 200 som gemensamt straff för flera brott. Fängelsestraffkommittén ansåg att den skärpning av bötesstraffet som föreslog även gjorde det befogat att utmönstra fängelse ur straffskaman lorna för del mindre allvarliga brott, främst sådana med straffskalan en böter eller fängelse i högst sex månader. Kommittén var av uppfattningen att straffsatsen böter eller fängelse användes i mycket stor utsträckning även i fall där det fråga lindriga brott som i praxis var om ofta behandlas bötesbrott. Som exempel nämnde kommittén att som rena under år 1984 dömdes till fängelse för snatteri i 14 fall medan böter ålades för detta brott i 9 216 fall. Eftersom annan påföljd än böter användes i så liten omfattning vid de här avsedda brotten menade kommittén att dess förslag att utöka kretsen av rena bötesbrott skulle få endast en mindre praktisk betydelse.
Del 3 s. 61Bilaga 4 61
Vid vissa av de brott som enligt kommitténs förslag skulle bli rena bötesbrott, bl.a. snatteri, borde det emellertid enligt kommitténs mening finnas möjlighet att döma till fängelse när någon samtidigt lagförs för en stor mängd sådana brott. Kommittén föreslog således i böteskapitlet att i BrB skulle intas särskild bestämmelse vilken möjlighet en genom en öppnades att i vissa fall av seriebrottslighet döma till fängelse för brott med endast böter i straffskalan. Fängelsestraffkommitténs förslag till förändrade straffskalor behandlades ipropositionen 1992/93:l4l. Departementschefen uttalade därvid prop. s. 18 att hon i motsats till kommittén inte ansåg det fanns att något behov av en generell nedjustering samtliga straffskalor. Vad av gäller Fängelsestraffkommitténs förslag öka för böter att utrymmet genom förändringar av straffskalorna hänvisade hon till sina uttalanden angående bötesstraffets användningsområde i direktiven till Straffsystemkommittén. Dessa uttalanden innebär i korthet departementschefen att ställer sig tveksam till Fängelsestraffkommitténs förslag men anser att det kan finnas anledning att pröva det är lämpligt ytterligare om att utveckla möjligheterna att döma ut böter i kombination med andra påföljder. Regeringens ställningstagande innebar alltså att tanken på generell en straffskaleöversyn med utgångspunkt från Fängelsestraffkommitténs förslag avvisades. Det i propositionen framlagda förslaget till ändrade straffskalor begränsades därför till att vissa särskilda brott, där avse åtgärder enligt regeringens uppfattning framstod särskilt angelägna. som Bl.a. föreslogs vissa förändringar i syfte att understryka vikten skydd av för den personliga integriteten. I huvudsak innebar förslagen straffskärpningar. Vad gäller misshandelsbrottets straffskala föreslogs den förändringen, att fängelse i sex månader skulle införas maximistraff för ringa som misshandel. I detta sammanhang berörde departementschefen också Fängelsestraffkommitténs förslag att införa böter i straffskalan för misshandel av normalgraden. Hon förklarade därvid sådan att en förändring skulle kunna tolkas signal att misshandelsbrottet bör som en ha ett lägre straffvärde än är fallet och att det inte kunde komma som nu i fråga att föra vidare detta förslag. Vid riksdagsbehandlingen antogs regeringens förslag och lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 1993.
1.2 Böter i kombination med andra påföljder
Brottsbalken, m.m.
Genom en ändring i lagen Villkorlig dom infördes år 1959 beom en stämmelse som gav möjlighet att förena Villkorlig dom med böter. Huruvida böter var föreskrivet för brottet eller saknade betydelse för tillämpningen av bestämmelsen. Böterna utrnättes i dagsböter till ett
Del 3 s. 6262 Bilaga 4
antal högst 120. Påföljdskombinationen kunde användas om detta av ansågs påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad. Såväl individualpreventiva som allmänpreventiva synpunkter skulle alltså beaktas. Någon mera påtaglig utvidgning av tillämpningsområdet för Villkorlig dom inte avsedd. Ett visst var utrymme borde emellertid enligt departementschefen prop. 1959: 146 s. 16 finnas för att använda påföljdskombinationen vid brottstyper för vilka dittills allmänpreventiva skäl hade dömts ut korta frihetsstraff. av Vid införandet BrB delades den villkorliga domen upp i två av självständiga påföljder. Den dessa fick behålla beteckningen ena av Villkorlig dom, medan den andra, motsvarade vad som tidigare hade som kallats Villkorlig dom med övervakning, fick beteckningen skyddstillsyn. Vidare blev överlämnande till Vissa slag vård självständiga påföljder. av Tidigare anordnades sådan vård, t.ex. Vård enligt barnavårdslagen, föreskrift vid Villkorlig dom. Möjligheterna att kombinera genom en med böter bibehölls och kom att föreligga såväl vid Villkorlig dom och skyddstillsyn vid överlämnande till Vård enligt barnavârdslagen. som Bestämmelserna därom utformades i nära anslutning till den tidigare nämnda bestämmelsen i lagen Villkorlig dom. Några förändringar om beträffande förutsättningarna för att kombinera med böter gjordes alltså
inte. Genom lagändring trädde i kraft den 1 januari 1976 gavs en som möjlighet att utdöma ett särskilt bötesstraff också i samband med förordnande att tidigare ådömd Villkorlig dom eller skyddstillsyn om även skall avse ny brottslighet.
BRÅ kriminalpolitiska arbetsgrupp :s
föregående förordade BRÅ:s Som framgått av redogörelsen i det kriminalpolitiska arbetsgrupp i BRÅ-rapporten Nytt straffsystem 197727 användningen böter skulle vidgas. Arbetsgruppen ansåg att av följdriktigt att möjligheten att kombinera Villkorlig dom och skyddstillmed böter borde kvarstå. Man menade att särskilt kombinationen syn Villkorlig dom och böter borde kunna bli Vanlig vid brott som inte är ringa. Här kan Vidare nämnas att också den i BRÅ-rapporten föreslagna frivårdspåföljden intensivövervakning se avsnitt 5.2 var avsedd att nya kunna kombineras med böter. Enligt arbetsgruppens mening borde denna möjlighet emellertid inte behöva utnyttjas ofta. Påföljden skulle nämligen kunna göras så ingripande sådan kombination i regel framstod som att en onödig. Arbetsgruppen förmodade dessutom att en stor del av dem som kunde komma i fråga för intensivövervakning skulle ha så dålig ekonomi att bötesstraff borde undvikas av det skälet.
Del 3 s. 63Bilaga 4 63
Frivårdskommittén
Är 1983 höjdes det högsta antalet dagsböter som kunde utdömas i kombination med annan påföljd från 120 till 180. Till grund för ändringen låg ett förslag som Frivårdskommittén hade lagt fram i delbetänkandet Frivårdspåföljder SOU 1981:90. Förslaget syftade till skapa förutatt sättningar för en utvidgning av tillämpningsområdet för Villkorlig dom och skyddstillsyn. I sitt betänkande föreslog Frivärdskommittén även rad andra en förändringar i utformningen de existerande icke frihetsberövande av påföljderna. Vidare föreslogs påföljd benämnd villkorligt att en ny fängelse skulle införas. Enligt detta förslag skulle domstolen vid utdömande av fängelsestraff kunna bevilja anstånd med verkställigheten av hela eller en del av straffet under prövotid. I likhet med övriga en frivârdspåföljder skulle villkorligt fängelse allmän- eller individualav preventiva skäl kunna kombineras med böter. Kommitténs förslag om införande av villkorligt fängelse ledde inte till lagstiftning.
Fängelsestrajjkømmittén
Den l januari 1989 infördes bestämmelser straffmätning och nya om påföljdsval. Reformen grundade sig det förslag till lagreglering av påföljdsbestämningen som Fängelsestraffkommittén redovisade i sitt huvudbetänkande Påföljd för brott SOU 1986:13-15. Fängelsestraffkommitténs förslag byggde bl.a. tanken att det domstolsnivå inte borde göras några allmänpreventiva eller individualpreventiva bedömningar av olika påföljders lämplighet i det enskilda fallet. I konsekvens härmed föreslogs att förutsättningarna för att döma till böter i kombination med Villkorlig dom eller skyddstillsyn skulle ändras. Något krav på att det kunde anses påkallat att använda kombinationsmöjligheten i fråga för den tilltalades tillrättaförande eller hänsyn till av allmän laglydnad skulle sålunda inte längre gälla. Kombinationen skyddstillsyn och böter skulle i stället kunna användas brottslighetens om straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet påkallade det. Kommittén framhöll att detta i praktiken inte innebar någon större förändring, eftersom frågan, skyddstillsynsdom skulle förenas om en med böter eller ej, redan avgjordes med beaktande de nämnda av nyss omständigheterna. Villkorlig dom skulle enligt Fängelsestrafflçommitténs förslag i princip alltid kombineras med böter. Detta sammanhängde med kommitténs ställningstagande i fråga påföljdernas inbördes stränghet. Böter om var enligt förslaget en lindrigare påföljd än Villkorlig dom. Däremot Var Villkorlig dom och skyddstillsyn i princip jämställda i stränghetshänseende. Genom att föreskriva att Villkorlig dom så gott alltid skulle som kombineras med böter Ville kommittén åstadkomma att Villkorlig dom vad gäller graden av ingripande kom i högre nivå än ett rent upp en
Del 3 s. 6464 Bilaga 4
bötesstraff och i paritet med skyddstillsynen. Dock skulle enligt förslaget viss möjlighet finnas att undantagsvis underlåta att utdöma bötesstraff en ett sådant med hänsyn till andra följder av brottet eller av andra skäl om skulle drabba den tilltalade alltför hårt. Fängelsestraffkommitténs förslag till påföljdsbestämningsregler behandlades ipropositionen 1987/88: 120. Propositionens lagförslag, som riksdagen, anslöt i stor utsträckning till kommittéförslaget. En antogs av skillnad dock att medan kommittéförslaget som framgått innebar att var Villkorlig dom i princip alltid skulle förenas med ett bötesstraff så var en detta endast huvudregel i propositionens förslag. Enligt propositionen en kunde undantag från denna huvudregel göras om ett bötesstraff med hänsyn till andra följder brottet skulle drabba den tilltalade alltför av hårt, också det fanns andra särskilda skäl mot att döma till men om böter. Med andra följder av brottet avsågs enligt departementschefen prop. 104 en del av billighetshänsynen enligt 29 kap. 5 § BrB. s. Vidare syftades den praxis som innebär att böter ibland inte döms ut när den tilltalade enligt domen åläggs skadestånd. Andra särskilda skäl borde föranleda att böter inte utdömdes kunde enligt departementssom chefen den tilltalades ekonomiska situation. vara Fängelsestraffkommittén föreslog även en höjning av det högsta antalet dagsböter kan dömas ut i kombination med annan påföljd. som Den föreslagna höjningen, från 180 till 200 dagsböter, genomfördes i samband med bötesreformen och trädde i kraft den l januari 1992. I sitt huvudbetänkande diskuterade Fängelsestraffkommittén också möjligheten att kombinera fängelse med böter. Kommittén menade emellertid att dessa påföljder principiella skäl borde hållas isär av eftersom ett fängelsestraff alltid är ett svårare straff än ett bötesstraff. En möjlighet att kombinera dessa påföljder skulle enligt kommittén ge upphov till straffmätningsproblem. Kommittén pekade också risken för straffskärpning på så sätt att domstolarna skulle kombinera med böter i fall där påföljden skulle ha blivit ett fängelsestraff av den utdömda längden även denna möjlighet inte hade förelegat. Vidare skulle om enligt kommittén sådan kombinationsmöjlighet kunna uppfattas som en i vissa situationer eller vid vissa brott kunde "köpa sig fri" från om man fängelsestraff. Kommittén befarade dessutom att kombinationen skulle komma att tillämpas främst dem som hade förmåga att betala och därmed leda till inte önskvärd social särbehandling. Fängelsestraffen kommittén fann alltså inte skäl att införa möjligheten att förena fängelse med ett bötesstraff.
l 3 Bötesförvandling
.
Den tidigare gällande ordningen
Före den 1 juli 1983 gällde att böter inte blev betalda i princip som skulle förvandlas till fängelse talan åklagare. Vissa undantag av
Del 3 s. 65Bilaga 4 65
gjordes dock. Förvandling fick sålunda inte ske av s.k. småböter, dvs.
bötesstraff som inte översteg tio dagsböter eller, fr.o.m. den l januari
1982, 200 kr omedelbart i Inte heller pengar. kunde böter som hade
ådömts den begått brott under inflytande
som av sinnessjukdom eller
därmed jämställt tillstånd bli föremål för förvandling. Om den bötfällde
efter beslut hade intagits vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller
frivilligt ingått sådan anstalt och därvid förbundit sig att kvarstanna
anstalten under sex månader utgjorde detta också ett hinder mot
förvandling. Samma var förhållandet när den bötfällde intagits på
arbetsanstalt eller ungdomsvårdsskola. Undantaget för smâböter gällde
dock inte om omständigheterna föranledde till antagande att den
bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet hade underlåtit att betala
böterna eller att förvandling erfordrades för hans tillrättaförande.
För böternas förvandling till fängelse gällde fast förvandlingsskala, en
som innebar att antalet fangelsedagar lägst 10 och högst 90 - bestämdes i direkt proportion till antalet obetalda dagsböter respektive storleken av
det obetalda beloppet i penningböter. Om det kunde antas att den
bötfällde hade gjort vad han förmått för betala att böterna kunde
emellertid bötesstraffet sättas lägre och i vissa fall efterges helt. Fann
rätten att ytterligare prövning i fråga anstånd, avbetalning om eller
indrivning var erforderlig kunde den även hänskjuta saken till kronofog-
demyndigheten för förnyad behandling.
När förvandlingsstraff ålades hade rätten möjlighet bevilja att anstånd
med verkställigheten under förutsättning att omständigheterna inte
föranledde till antagande att den bötfällde tredska av eller uppenbar
vårdslöshet hade underlåtit att betala böterna eller att straffets verkstäl-
lande erfordrades för hans tillrättaförande. Om anstånd beviljades gällde
en prövotid om två år räknat från dagen för beslutet. I praktiken korn
det helt övervägande antalet beslut att förvandling med anstånd. avse
Anståndet fick förklaras förverkat den om som fått anstånd begick brott
före prövotidens utgång eller han inom prövotiden på ålades om nytt
förvandlingsstraff för böter. I stället för förverka att anståndet kunde
rätten i dessa situationer välja att förlänga prövotiden.
Som exempel på hur förvandlingsinstitutet tillämpades kan nämnas att
det totala antalet beslut om bötesförvandling år 1979 uppgick till l 754.
Av dessa avsåg 266 förvandling utan anstånd och 946
förvandling med
anstånd. Antalet personer nyintogs i krirninalvârdsanstalt som för av-
tjänande förvandlingsstraff uppgick år
av samma till 33. Eftersom antalet
personer som avtjänade förvandlingsstraff mycket lägre än antalet var
bötfällda fick förvandlingsstraff anstånd som utan kan man utgå från att
det stora flertalet dem av som fick sådana straff betalade böterna innan
verkställigheten påbörjades. Härtill kom de flesta att som togs in i
krirninalvårdsanstalt nåd fick möjlighet betala genom att böterna efter
verkställighetens början, varvid förvandlingsstraffet bortföll eller sattes
ned i proportion till den gjorda betalningen. Som exempel kan nämnas
att 21 av de 33 år 1979 in i krirninalvårdsanstalt personer som togs fick
Del 3 s. 664 66 Bilaga
nåd dessa villkor. Det kan vidare antas att stor del av de bötfällda en betalade böterna sedan de delgetts ansökan om förvandling men innan en domstolen meddelat beslut.
undersökning Förvandlingsstraffutredningen lät göra avseende
En som bötesförvandlingsfångar in i fångvårdsanstalt år 1968 samtliga som togs ansågs visa förvandlingsstraffet främst drabbade dem som grund att alkoholmissbruk, kroppsliga och själsliga defekter av olika slag samt av liknande faktorer hade markerade svårigheter att anpassa sig i ett andra normalt arbetsliv. Förvandlingsstraffet i den redovisade utformningen utsattes för nyss kritik från olika håll, framför allt på den grunden att det framstod som bestraffning betalningsförsummelse. I betänkandet Bötesverkstälför en
lighet SOU 1975:55 föreslog Förvandlingsstraffutredningen att
med förvandlingsstraff skulle avskaffas. Betänkandet behandsystemet i propositionen 1976/77: 104, i vilken regeringen föreslog en sådan lades l syfte förebygga uppkomsten s.k. bötesimmun grupp reform. att av en i propositionen även införandet bestämmelse, enligt föreslogs av en ny domstolen under vissa förutsättningar skulle ha möjlighet att vilken till fängelse för brott med endast böter i straffskalan om den döma tidigare hade dömts till böter inte hade betalats. Propositilltalade som avslogs riksdagen bet. 1977/78:JuU25, rskr. 1977/78:l64. tionen av fann visserligen den gällande ordningen inte borde Riksdagen att behållas förordade ett fortsatt utredningsarbete för att regler skulle men straffrättslig kompensation för bortfallet av förvandutformas om lingsstraffet. Detta arbete skulle enligt riksdagen ta sikte ett system drabba de socialt utslagna grupper som samhället stöder som, utan att sammanhang, riktar sig de bötesgäldenärer som genom olika i andra mot sig svåråtkomliga för exekution. I enlighet med riksdagens manövrar gör tillkallades kommitté, Viteskommittén, med uppdrag att begäran en straffrättslig kompensation vid förvandlingsstraffets utreda frågan om avskaffande. I betänkandet Kompensation för förvandlingsstraffet SOU 1980:7 föreslog denna kommitté att förvandlingsstraffet skulle avskaffas. Uppkomsten bötesimmun grupp bland dem som har av en betalningsförmåga illojalt sätt undandrar sig verkställigmen som ett enligt kommittén motverkas ingripanden direkt mot het borde genom förfaranden utgör gäldenärsbrott enligt ll kap. BrB. sådana som Kommittén föreslog också viss utvidgning straffansvaret för en av sådana brott. Viteskommitténs förslag avvisades praktiskt taget alla remissinstanav Mot den bakgrunden utarbetades inom Justitiedepartementet ser. Förvandling böter Ds Ju 1981:24. Förslagen i
promemorian av m.m.
låg till grund för de lagstiftningsåtgärder genom vilka
promemorian
1964: 168 förvandling böter upphävdes den 1juli 1983 och lagen om av de alltjämt gällande reglerna förvandling av böter i 15 ersattes av om bötesverkställighetslagen 1979:189 prop. 1982/ 83:93, bet. 1982/ 22 §§ 83:JuU29, rskr. 1982/832264.
Del 3 s. 67Bilaga 4 67
Den nuvarande ordningen
Enligt nuvarande regler kan förvandling böter ske endast av i vissa särskilt anmärkningsvärda fall då det är uppenbart den bötfällde att av tredska har underlåtit att betala böterna eller då förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt.
I förarbetena prop. 16 konstaterades antalet s. att bötesförvandlingsärenden hos domstol enligt lagen 1964:168 förvandling om av böter uppgick till drygt 1 500 året, medan endast drygt 30-tal om ett personer varje år togs i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsstraff. Promemorieförslaget inriktat på beslut var att om bötesförvandling skulle meddelas endast i fåtal fall, ett närmast motsvarande det antal personer enligt den gamla lagen i som togs kriminalvårdsanstalt för verkställighet förvandlingsstraff. av Den utgångspunkten accepterades de flesta remissinstanserna av och borde, enligt vad departementschefen vidare anförde, läggas till grund för den nya lagstiftningen.
Enligt de nu gällande reglerna skall förvandling böter sålunda till av en början ske om det är uppenbart att den bötfällde tredska underlåtit av att betala böterna. Beträffande denna situation uttalade departements-
chefen följande prop. 34. s.
Regeln tar sikte på sådan direkt obstruktion verkställigheten av som någon gång förekommer men även på den situationen att den bötfällde
på ett illojalt sätt har vidtagit verkställighetshindrande åtgärder så att indrivning inte kan äga Det gäller således rum. personer som exempelvis genom skenavtal, täta byten arbetsplats och liknande av förfaranden lyckas göra sig oåtkomliga för exekutiva åtgärder; det kan
röra sig om personer har "kontoret på fickan" eller som som genom bolagsrättsliga transaktioner döljer att de i realiteten disponerar betydande tillgångar se JuU 1977/78:25 39, 68 69. Paragrafens s. formulering utesluter dock inte förvandling även i fall då det inte kan visas att verkställighetshindrande åtgärder har vidtagits. Om allmän en bedömning av den bötfälldes levnadsstandard och personliga förhållanden vid handen att den bötfällde avsiktligt har ger undandragit sig att betala, får en sådan tredskosituation i lagrummet som avses anses vara för handen. Bevisbördan för att så är fallet åvilar i princip åklagaren.
Förvandling av böter kan också ske förvandling särskilda om annars av skäl är påkallad från allmän synpunkt. Departementschefen förklarade
att kriteriet i första hand tar sikte på särskilt flagranta fall upprepad av brottslighet och att avsikten motverka bötesgäldenärer var att att som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff. Han
fortsatte prop. s. 34 f:
Del 3 s. 6868 Bilaga 4
För förvandling skall kunna ske när fråga inte är om tredska från att den bötfälldes sida bör dock fordras att omständigheterna är speciella och underlåten reaktion från samhällets sida framstår som att en stötande för den allmänna rättskänslan. Hänsyn bör kunna tas såväl till brottslighetens art till de överväganden som föregått valet av som böter påföljd. Framgår det exempelvis av tillgängliga domar att som domstolen allvarligt övervägt frihetsberövande påföljd men ändå för bötesstraff eller ett sådant straff förenat med skyddstillstannat ett eller villkorlig dom, bör detta kunna beaktas vid prövningen av syn frågan förvan ling bör äga rum. om
Departementschefen uttalade vidare prop. 35 att förvandling endast s. i särpräglade fall borde aktualiseras när färre än tre oguldna bötesstraff förekommer, samt att åtminstone i princip borde gälla att man vid bedömningen bortser från bötesstraff legat till grund för tidigare som beslut lett till den bötfällde undergått ett förvandlingsstraff. som att När förvandling sker skall domstolen bestämma fängelsestraffet till lägst 14 dagar och högst tre månader. Därvid skall omständigheterna i det särskilda fallet beaktas. Någon fast förvandlingsskala skall alltså inte tillämpas. Anstånd med verkställigheten ett förvandlingsstraff kan inte av längre ges. Avbetalning sker efter det att ett beslut om förvandling har fattats som kan enligt nuvarande regler inte påverka straffets längd. Om fullständig betalning sker bortfaller däremot straffet till den del det inte verkställts. Enligt bestämmelser i bötesverkställighetsförordningen 1979: 197 ankommer det i första hand på Kronofogdemyndigheten att bedöma om det i enskilt fall föreligger sådana omständigheter att obetalda böter ett bör förvandlas. Om det enligt kronofogdemyndighetens bedömning finns anledning att anta att böterna skall förvandlas, skall myndigheten skyndsända redogörelse för förhållandet till åklagaren. Det åligger samt en därefter denne skyndsamt ta ställning till om talan om förvandling att skall väckas. Vid behov kan åklagaren besluta om ytterligare utredning, i så fall blir reglerna om förundersökning tillämpliga. Av tillgänglig statistik framgår att de reglerna lett till att bötesförnya vandling sker i knappt tiotal fall år. Antalet anhångignumera ett per gjorda mål bötesförvandling har under de senaste åren varierat från om 35 till drygt 50 år. Hur stor del som i dag också avtjänat ca per förvandlingsstraffet framgår inte av statistiken. I syfte få bild hur reglerna bötesförvandling tillämpas i att en av om praktiken har vi tagit del akterna i samtliga mål i vilka en talan om av bötesförvandling har prövats vid domstol under åren 1991 och 1992. De mål avslutats att rätten avskrivit målet från vidare handsom genom läggning har inte ingått i materialet. Under år 1991 meddelades i åtta fall beslut om bötesförvandling. I ett fall lämnade tingsrätten åklagarens ansökan utan bifall. Strafftiderna bestämdes i förvandlingsbesluten till 14 dagar i tre fall och till en månad
Del 3 s. 69Bilaga 4 69
i de övriga. Två mål överklagades till hovrätt. I det ena av dessa ändrade hovrätten tingsrättens beslut och lämnade åklagarens ansökan utan bifall. Det här fråga de mål i vilka strafftiden var om ett av av tingsrätten bestämts till 14 dagar. I det andra överklagade målet gjordes ingen ändring i tingsrättens beslut.
Under år 1992 meddelade tingsrätterna beslut bötesförvandling i om sex fall. I ett fall lämnade tingsrätten åklagarens ansökan förvandling om utan bifall. Strafftiden bestämdes i tre förvandlingsfallen till 14 dagar av och i de tre övriga till en månad. Sedan den bötfällde anfört besvär ändrade hovrätten i ett de sistnämnda fallen tingsrättens beslut och av lämnade åklagarens talan utan bifall. Som skäl för förvandlingsbeslutet tingsrätterna under år 1991 angav i fem fall att förvandling särskilda skäl påkallad från allmän av var synpunkt. I ett fall angavs att det uppenbart att den bötfällde var av tredska hade underlåtit att betala böterna och i de återstående två fallen ansåg domstolen att båda dessa skäl förelåg. Även under år 1992 åberopades den förstnämnda förvandlingsgrunden i fem fall. I det
ytterligare förvandlingsbeslut meddelades under år 1992 anförde som tingsrätten båda de angivna skälen. De under år 1991 och 1992 meddelade förvandlingsbesluten omfattade två obetalda bötesstraff. I - sex det fall där endast två bötesstraff utestod obetalda förelåg även ett obetalt vite. Bötesstraffen hade vanligtvis ålagts dom eller strafföreläggenom gande. Några enstaka bötesstraff som ålagts ordningsbot förekom genom dock också. I materialet förekommer tre bötesstraff hade utdömts som i kombination med skyddstillsyn och bötesstraff hade utdömts i ett som kombination med Villkorlig dom. När det gäller de brott som de obetalda böterna avsett kan noteras att olovlig körning är påtagligt frekvent förekommande. I de åtta sex av förvandlingsbeslut tingsrätterna meddelade under år 1991 förekom som sålunda böter ålagda för detta brott. I övrigt har de förvandlade böterna bl.a. avsett trafiknykterhetsbrott, snatteri och olika trafikförtyper av seelser. Slutligen skall nämnas att bötesförvandlingsinstitutet förefaller att tillämpas ojämnt. Sålunda har Göteborgs tingsrätt meddelat fem de av åtta förvandlingsbeslut som meddelades tingsrätterna under år 1991 av och fem av de sex beslut meddelades under år 1992. som
2 dom
Del 3 s. 69Villkorlig
1 Före brottsbalken
Villkorlig dom infördes i svensk rätt år 1906. Avsikten samtidigt var att tillgodose två önskemål: dels ville skona vissa s.k. tillfällighetsman brottslingar från straff, dels ville begränsa användningen de man av korta frihetsberövandena. Den villkorliga domen utformad var som en
Del 3 s. 7070 Bilaga 4
möjlighet för domstolen att under vissa förutsättningar förordna om anstånd med verkställigheten av ett i domen utmätt straff. För den som erhöll sådant anstånd gällde en prövotid om tre år. Gjorde den dömde sig under prövotiden skyldig till brott som ledde till straffarbete eller anståndet med verkställigheten förverkas. Även vid fängelse skulle återfall i brott ledde till annan påföljd kunde förverkande komma som i fråga. Tillämpningsområdet för 1906 års lag var tämligen begränsat; ett absolut hinder mot villkorlig dom gällde för dem som dömdes till än tre månaders straffarbete eller mer än sex månaders fängelse. mer Villkorlig dom fick inte heller användas om den tilltalade under de närmaste tio åren före brottet hade dömts till straffarbete eller fängelse tidigare ådömt sådant straff Även eller under den tiden hade avtjänat ett . i vissa andra hänseenden förelåg inskränkningar i lagens tillärnpningsområde. Den 1 januari 1919 ersattes 1906 års lag en ny lag om villkorlig av straffdom. Möjligheterna att använda denna påföljdsform vidgades därmed. En nyhet vidare att den villkorligt dömde i regel skulle var ställas under övervakning under prövotiden. Därigenom blev det möjligt använda villkorlig dom för lagöverträdare som annars inte hade att kunnat komma i fråga för denna påföljd. En ytterligare nyhet var att vissa allmänna skötsamhetskrav ställdes på den dömde. Denne skulle sålunda under prövotiden "föra ett ordentligt och ostraffligt leverne, undvika dåligt sällskap och bemöda sig om utväg till försörjning på lovligt sätt". Vidare stadgades att den dömde, om han ålagts att ersätta skada uppkommit brottet, skulle göra vad som stod i hans som genom förmåga för att fullgöra denna skyldighet. Genom lag, trädde i kraft år 1944, utvidgades möjligen ny som heterna att döma till villkorlig dom ytterligare. Sålunda kunde enligt denna lag villkorligt anstånd komma i fråga med verkställigheten av eller två års fängelse. Även i fråga straff på upp till ett års straffarbete den betydelse tillmättes den tilltalades tidigare brottslighet var om som lagen mindre restriktiv än sina föregångare. Dock fordrades den nya synnerliga skäl för att den tilltalade skulle kunna dömas till villkorlig dom han inom fem år före brottet hade undergått straffarbete, om fängelse, ungdomsfängelse, förvaring, internering eller tvångsuppfostran eller han inom samma tid hade erhållit villkorlig dom. om En nyhet att domstolen befogenhet att meddela föreskrifter var gavs för den dömdes livsföring under prövotiden samt att föreskriva att den dömde viss tid och visst sätt skulle söka fullgöra skyldighet att ersätta brottet uppkommen skada. En förutsättning för att sådana genom föreskrifter skulle få meddelas var att den dömde ställdes under övervakning. Genom den lagen fick domstolen också möjlighet att välja mellan nya antingen straff i den villkorliga domen och bevilja anstånd att utmäta ett med dess verkställighet eller att domen formen av ett anstånd med ge utdömande straff. Enligt huvudregeln skulle anstånd med utdömande av
Del 3 s. 71Bilaga 4 71
av straff användas om domstolen meddelade några särskilda föreskrifter. I annat fall skulle straff regelmässigt utmätas i domen.
År 1959 infördes möjligheten för domstolen
att kombinera en villkorlig dom med böter. Samtidigt domstolen befogenhet att
gavs under vissa förutsättningar under prövotiden förordna ett tillfälligt
om omhändertagande av den dömde.
2.2 Brottsbalken
Under tiden fram till BrB:s tillkomst hade den villkorliga domen sålunda utvecklats till en påföljdsform som gav utrymme för stora variationer vad gäller det sakliga innehållet. I vissa fall var den villkorliga domen endast en villkorlig påföljdseftergift. I andra fall kunde den innefatta övervakning och föreskrifter innebar avsevärda inskränkningar i den
som dömdes frihet. Villkorlig dom med föreskrifter användes också i viss utsträckning för att få till stånd ett omhändertagande den tilltalade för
av vård enligt någon av de socialrättsliga vårdlagarna.
Enligt Strafflagberedningen Skyddslag SOU 1956:55 109 det
s. var förenat med vissa olägenheter att flera till sin innebörd vitt skilda åtgärder hade sammanförts inom för villkorlig dom. Beredningen
ramen framhöll bl.a. att det var psykologiskt olämpligt att beteckningen
genom villkorlig dom ge sken av att en och reaktion användes såväl i
samma fall där en villkorlig påföljdseftergift kunde motiverad i fall
anses som där relativt avancerade brottslingar ställdes under övervakning med föreskrifter angående sin livsföring. Vidare menade beredningen att det var olämpligt att förutsättningarna för villkorlig dom angavs lika för alla de olika fall som rymdes under lagen.
I enlighet med Strafflagberedningens förslag delades, tidigare
som nämnts, vid BrB:s införande den villkorliga domen i två olika
upp påföljder. Den ena av dessa fick behålla benämningen villkorlig dom, medan den andra, som närmast motsvarade vad som tidigare hade kallats villkorlig dom med övervakning, fick benämningen skyddstillsyn. Även överlämnande till vissa slag av vård konstruerades självständiga
som påföljder.
Den villkorliga domen fick i BrB en tydlig karaktär av villkorlig påföljdseftergift. Den utformades som en självständig påföljd och innebar således inte något anstånd med sig utdömande påföljd
vare av eller verkställighet av utdömd påföljd.
I och med BrB:s tillkomst blev den villkorliga domen på detta sätt en påföljd avsedd för samma klientel åsyftades då villkorlig dom
som ursprungligen infördes i Sverige, dvs. tillfällighetsbrottslingar
som bedömdes ha så god prognos att några åtgärder, utöver den varning som den villkorliga domen innebar, inte behövdes för deras tillrättaförande. I BrB stadgades följaktligen att villkorlig dom fick meddelas för brott varå kunde följa fängelse, om det med hänsyn till den tilltalades karaktär och personliga förhållanden i övrigt fanns grundad anledning anta att
Del 3 s. 7272 Bilaga 4
övervakning eller annan mera ingripande åtgärd inte erfordrades för att avhålla honom från fortsatt brottslighet. Någon formell regel som begränsade möjligheterna att döma till Villkorlig dom med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet upptogs inte i BrB. Enligt vad Strafflagberedningen uttalade betänkandet s. 112 låg det emellertid i sakens natur att Villkorlig dom endast undantagsvis kunde komma i fråga för den som tidigare erhållit Villkorlig dom eller undergått straffarbete, fängelse, ungdomsfängelse, förvaring eller internering.
Inte heller infördes i BrB något till brottets svårhetsgrad knutet absolut hinder mot Villkorlig dom. Däremot angavs att Villkorlig dom inte fick meddelas, om på grund av brottets svårhet eller eljest hinder mötte av hänsyn till allmän laglvdnad.
Prövotiden vid Villkorlig dom förkortades i och med införandet av BrB till två år. I Vissa situationer, t.ex. vid misskötsamhet eller vid återfall i brott under prövotiden, kunde denna emellertid förlängas till tre år.
Möjligheten att kombinera den Villkorliga domen med böter bibehölls i BrB. Detsamma gällde domstolens befogenhet att meddela föreskrifter rörande betalningen av skadestånd. I balken upptogs också en allmän skötsamhetsregel av i huvudsak samma innebörd som den som hade gällt för Villkorligt dömda alltsedan år 1919.
2. 3 BRÅ: kriminalpolitiska s arbetsgrupp
Frågan om den Villkorliga domens utformning har även efter BrB:s tillkomst Varit föremål för överväganden i flera olika sammanhang. BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupps Nytt straffsystem 1977:7
rapport hade närmast karaktär av idéskiss och innehöll inte några förslag till lagtext. Arbetsgruppen framförde emellertid förslag till betydande förändringar och beskrev detaljerat de påföljdsformer som föreslogs.
Enligt arbetsgruppen borde en motsvarighet till den Villkorliga domen
i förslaget benämnd straffvarning även framgent utgöra den lindrigas- - te frivårdspåföljden. Arbetsgruppen menade emellertid att förutsättningarna för tillämpningen av påföljden borde förändras. Enligt förslaget skulle sålunda kravet god prognos hos den tilltalade avskaffas. I stället skulle brottets svårhet och eventuell tidigare lagföring Vara avgörande för om Villkorlig dom kunde komma i fråga. Förslaget om ändrade kriterier för den Villkorliga domen skall ses mot bakgrund av att arbetsgruppen tog principiellt avstånd från den s.k. behandlingstanken. Ett påstått behov av behandling borde enligt arbetsgruppen inte få utgöra kriterium vid själva valet av påföljd utan tillmätas betydelse endast vid verkställigheten.
Vidare ansåg arbetsgruppen att möjligheterna att vid återfall i brott undanröja den Villkorliga domen och bestämma annan påföljd för den samlade brottsligheten borde ersättas med en straffmätningsregel. Detta förslag låg i linje med arbetsgruppens allmänna inställning, att straffbe-
Del 3 s. 73Bilaga 4 73
stämningen helst skulle göras domstol gång för alla av en och inte ändras grund av vad inträffar därefter. I framhölls som rapporten att ett genomförande av detta förslag antagligen inte skulle leda till någon större förändring i praktiken. Ett återfall i brott kort tid efter en Villkorlig dom kunde nämligen leda till straffskärpning en genom att domstolen vid återfallet Valde och ingripande en annan mera påföljd. Enligt arbetsgruppen innebar dock den sålunda föreslagna ordningen att det inte längre fanns skäl att ha formell prövotid vid Villkorlig dom. en Man menade att denna kunde ersättas bestämmelse av en som innebar att tidigare brottslighet inte skulle påverka straffbestämningen för återfall som inträffar än två år efter den tidigare domen. mer Även de formella skötsamhetskraven borde enligt arbetsgruppens uppfattning avskaffas. Som skäl härför anfördes att dessa krav endast var tomma ord utan praktisk innebörd eftersom de inte kontrollerades. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 1.2 förordade arbetsgruppen däremot att möjligheten att kombinera Villkorlig dom med böter skulle behållas.
2.4¶Ungdomsfängelseutredningen
Del 3 s. 73Frågan om de olika icke frihetsberövande påföljdernas utformning behandlades även Ungdomsfängelseutredningen i betänkandet av Tillsynsdom SOU 1977:83. Utgångspunkten för
Ungdomsfängelseutred-
ningens arbete att påföljden ungdomsfängelse skulle var avskaffas. I direktiven för utredningen bl.a. allmän målsättning angavs att som en borde gälla att detta i varje fall inte fick leda till ökade frihetsberövanden för de Iagöverträdarna. Utredningens huvuduppgift unga var att undersöka Vilken eller vilka påföljder skulle som kunna tillämpas i stället för ungdomsfängelse och att föreslå de ändringar i påföljdssystemet som var påkallade att denna påföljd avskaffades. av Ungdomsfängelseutredningens överväganden utmynnade i ett förslag
om att en ny påföljd, benämnd tillsynsdom, skulle införas. Det grundläggande innehållet i den påföljden skulle nya utgöras av en form av intensiv Övervakning. Som framgår redogörelseni avsnitt 5.3 av var tillsynsdom avsedd att förekomma i olika former: tillsynsdom tre med enbart intensiv övervakning, tillsynsdom med föreskrift om viss tids vistelse i frivårdshem samt tillsynsdom med förordnande om intagning i anstalt under viss tid.
Ett införande av tillsynsdom fordrade enligt Ungdomsfängelseutredningens mening att övriga icke frihetsberövande påföljder underkastades Vissa förändringar. Utredningen föreslog bl.a.
att skyddstillsynspåföljden
skulle ersättas av två påföljdsformer, vilka båda skulle inordnas nya under den villkorliga domen. Den dessa, Villkorlig dom ena av med övervakning, företedde stora likheter med skyddstillsynspåföljden. Påföljdsinnehållet skulle således bestå i mindre intensiv en övervakning än den som avsågs komma till stånd vid tillsynsdom. Den andra påföljden, Villkorlig dom med stödåtgärder, skulle enligt förslaget helt
Del 3 s. 7474 Bilaga 4
sakna tvångsmässiga inslag. Frivården skulle här enbart lämna den dömde stöd och hjälp. Vid sidan de nämnda frivårdspåföljderna av nu skulle även Villkorlig dom behållas påföljd i frihet utan särskilt som en verkställighetsinnehåll. Ungdomsfängelseutredningens förslag innebar alltså att påföljdssysteskulle skilda frivårdspåföljder av olika svårhet. En tanke met rymma sex bakom förslaget upptrappning vid återkommande brottslighet var att en skulle kunna göras i flera steg än tidigare. Eftersom tre av frivårdspåföljderna avsedda att inordnas under Villkorlig dom, fordrade var emellertid detta förutsättningarna för att döma till Villkorlig dom att ändrades. Utredningen föreslog följaktligen att kravet god prognos skulle mildras. Enligt förslaget skulle Villkorlig dom i princip meddelas så det inte förelåg skäl att välja ingripande påföljd. snart en mera Ungdomsfängelseutredningen föreslog även att det allmänna skötsamhetsvillkoret för Villkorligt dömda skulle avskaffas. Enligt utredningen sådan förändring formell natur; den Villkorliga domen var en av mera hade dittills inte innefattat någon helst övervakning, varför som misskötsamhet samband med brottslighet endast rent slumputan ny mässigt hade kunnat komma till åklagarens kännedom. Enligt utredningen borde även möjligheten att förena Villkorlig dom med föreskrift skadeståndsbetalning avskaffas. En brist med denna om föreskrifter enligt utredningen att de ensidigt riktade sig till typ av var den dömde. Utredningen vände sig också mot sanktionssystemets utformning. Enligt utredningens mening fanns det ingen anledning att tillåta andra tvångsmedel för indrivning denna typ av skadeståndsav fordran än sådana i allmänhet står till kronofogdens förfogande. som Utredningen förordade domstolen i stället skulle försöka få till stånd att rimliga och för båda bindande överenskommelser i skadeståndsparter frågan. Utredningens förslag avskaffande såväl det allmänna skötsamom av hetskravet möjligheten att meddela föreskrift om skadeståndssom betalning innebar Villkorlig dom inte innefattade övervakning att en som skulle kunna undanröjas endast i samband med lagföring för nya brott. Remissinstanserna ställde sig över lag negativa till Ungdomsfängelseutredningens förslag till utformning frivårdspåföljderna. Kritikerna av anförde bl.a. med olika frivårdspåföljder skulle bli att ett system sex onödigt invecklat och det i praktiken skulle bli mycket svårt att att åstadkomma faktiska skillnader mellan de olika påföljderna och få dem klart avgränsade från varandra. Efter förslag i propositionen 1978/792212 beslöt riksdagen om vissa i förhållande till Ungdomsfängelseutredningens förslag begränsade förändringar i påföljdssystemet, bl.a. avskaffades ungdomsfangelsepåföljden. Utredningens förslag till utformning av den Villkorliga ny domen ledde däremot inte till lagstiftning.
Del 3 s. 75Bilaga 4 75
2.5 Frivârdskommittén
År 1983 ändrades
förutsättningarna för Villkorlig dom
så sätt att kravet på god prognos hos lagöverträdaren tonades ned. Villkorlig dom fick härigenom en tydligare karaktär påföljd för förstagångsbrotts-
av lingar. Samtidigt höjdes det högsta antalet dagsböter kunde utdömas
som i kombination med villkorlig dom från 120 till 180. Även denna
förändring syftade till att skapa förutsättningar för utvidgning den
en av villkorliga domens tillämpningsområde. Till grund för ändringarna låg förslag som Frivârdskommittén hade lagt fram i delbetänkandet
Frivårdspåföljder SOU 1981:90.
Frivârdskommittén anförde i betänkandet flera skäl för att kravet god prognos borde mildras. Kommittén påpekade bl.a. även
att om lagöverträdare med mindre god åtminstone vid den första
prognos lagföringen kunde erhålla villkorlig dom, så skulle detta innebära att domstolen vid ett eventuellt återfall fick större möjligheter
att trappa upp påföljdsvalet utan att behöva tillgripa fängelse. Vidare borde enligt kommittén ett mildrat prognoskrav kunna leda till att påföljdssystemet i vart fall från lagöverträdarnas synpunkt upplevdes rättvisare,
som eftersom påföljden för flera förstagångsbrottslingar i och med sådan
en ändring kunde bli densamma oavsett risken för återfall. En nedtoning
av kravet god prognos var enligt kommittén angelägen även med hänsyn till de förslag till förändringar av skyddstillsynspåföljden kommittén
som också lade fram i sitt betänkande. Sistnämnda förslag, syftade till
som en uppstramning och en intensifiering skyddstillsynen, innebar
av nämligen enligt kommittén att denna påföljd generellt sett skulle bli
mera ingripande än tidigare och därmed inte längre lämpad för lagöver-
vara trädare som endast hade ett mindre varaktigt behov sociala insatser.
av Dessa borde därför enligt kommitténs mening i stället meddelas villkorlig dom. Kommittén framhöll sådan ordning också skulle
att en innebära att frivårdens kunde prioriteras på de lagöverträdare
resurser som var i störst behov dem. Slutligen menade kommittén
av att ett mildrat krav på god prognos också kunde bidra till att lösa frågan
om påföljdsvalet för de lagöverträdare inte har helt god
som en prognos men ändå inte kan anses vara i behov övervakning.
av
I propositionen 1982/83:85 instämde departementschefen till stor del i vad kommittén hade anfört rörande den villkorliga domens användningsområde prop. s. 68. Han framhöll särskilt att möjligheter till
en rationellare användning frivårdens skulle kunna skapas
av resurser genom en utvidgning av påföljdens tillämpningsområde i den
av kommittén föreslagna riktningen. Vidare menade han att den klarare gränsdragning mellan villkorlig dom och skyddstillsyn sådan
som en ändring skulle innebära, kunde bidra till att göra påföljdssystemet enklare och mera överskådligt, samtidigt naturlig skala med
som en successiva ingripanden skulle erhållas för dem återfaller i brott.
som
Del 3 s. 7676 Bilaga 4
I det nämnda betänkandet föreslog Frivårdskommittén också att
nyss den villkorliga domens formella verkställighetsinnehåll skulle avskaffas. Förslaget syftade i denna del bl.a. till att renodla påföljdens karaktär av straffvarning. För ett avskaffande av det allmänna skötsamhetskravet, möjligheten att meddela föreskrifter om betalning av skadestånd och det till reglerna den villkorligt dömdes skyldigheter anknytande
om sanktionssystemet talade enligt kommittén också avsaknaden av praktiska möjligheter att kontrollera den dömdes skötsamhet. Kommittén var av uppfattningen att även den i 27 kap. 5 § BrB intagna erinran om den villkorligt dömdes skyldighet att efter förmåga fullgöra ålagd skadeståndsskyldighet borde tas bort. Kommittén anförde att det visserligen var angeläget att värna om målsägandens intressen men ändå tveksamt om BrB som enda krav den villkorligt dömde borde nämna just detta.
Ett avskaffande av reglerna om den villkorligt dömdes skyldigheter medförde enligt kommitténs uppfattning att det inte längre förelåg skäl att förena påföljden med en prövotid. Kommittén föreslog följaktligen att även prövotiden skulle avskaffas. Eftersom påföljden sålunda skulle komma att sakna såväl verkställighetstid som verkställighetsinnehåll kunde enligt kommittén även de särskilda bestämmelserna om reaktionen vid återfall i brott undvaras. Kommittén menade att det av allmänna oskrivna regler återfalls inverkan ändå följde att den tidigare
om brottsligheten hade viss betydelse för påföljdsbestämningen.
Slutligen föreslog Frivårdskommittén att påföljdens benämning skulle ändras till straffvarning. Bakom detta förslag låg bl.a. en önskan att undvika förväxlingar med en i samma betänkande föreslagen ny frivårdspåföljd benämnd villkorligt fängelse.
Frivårdskommitténs förslag att avskaffa den villkorliga domens formella verkställighetsinnehåll fick ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Flertalet remissinstanser ställde sig sålunda bakom förslaget att avskaffa det allmänna skötsamhetskravet och möjligheten att meddela föreskrifter om skadeståndsbetalning. Förslaget att avskaffa prövotiden fick däremot ett något mera blandat mottagande. Vad gäller påföljdens benämning uttalade sig en betydande majoritet av remissinstanserna för att behålla benämningen Villkorlig dom.
Någon lagstiftning grundval av Frivårdskommitténs förslag i denna del genomfördes inte. Departementschefen förordade prop. 1982/ 83:85
72 f att ett ställningstagande i frågan, om den villkorliga domens s. verkställighetsinnehåll, skulle anstå till dess att Frivårdskommittén och Fängelsestraffkommittén hade slutfört sina då kvarstående uppdrag och möjligheter fanns att grundval ett fullständigt beslutsunderlag få
av överblick över hur hela det framtida påföljdssystemet borde vara utformat. Departementschefen tillade att ett avskaffande av möjligheten att meddela föreskrifter om betalning av skadestånd enligt hans uppfattning skulle stå i mindre god överensstämmelse med önskemålet att förstärka målsägandens ställning och att föreskrifter av detta slag sannolikt i del situationer kunde fylla en pedagogisk funktion.
en
Del 3 s. 77Bilaga 4 77
Genom lagstiftning år 1987 domstolen möjlighet under vissa gavs att förutsättningar meddela en föreskrift för den dömde biträda målsatt äganden med visst arbete, syftar till avhjälpa eller begränsa som att genom brottet uppkommen skada eller i belysning brottets som annars av och skadans art framstår lämpligt. som Frågan om att skapa möjlighet att meddela föreskrift sådan en om arbetsskyldighet väcktes i del remissyttranden över Frivårdskomen mitténs slutbetänkande Nya alternativ till frihetsstraff SOU 1984:32. Frågan togs därefter till behandling i propositionen 1986/87:106. upp Departementschefen framhöll prop. 25 det angeläget s. att var att i all möjlig mån tillvarata målsägandens intressen inom straffrättskipningen. Han menade att det, mot bakgrund att den dömde ofta saknar förutav sättningar att fullgöra en skadeståndsskyldighet, framstod naturligt som att man i detta sammanhang prövade också andra vägar än skadestånd. Vidare ansåg han att det i sig kunde ha positiva effekter att den som orsakar skada genom ett brott ett påtagligt sätt får lära känna brottets verkningar. Som ett ytterligare skäl för att införa möjlighet en att föreskriva arbetsskyldighet anförde han sådan ordning säkerligen att en hade en betydande förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Även om tillämpningsområdet för sådana föreskrifter kunde förutses bli begränsat, inte minst med hänsyn till att ett krav målsägandens samtycke måste
uppställas, fanns det enligt departementschefen del fall i vilka sådana en föreskrifter i domen skulle framstå både naturliga och lämpliga. som
2.6¶Påföljdsbestämningsrefonnen
Del 3 s. 77Bestämmelserna när Villkorlig dom får dömas erhöll sin om ut nuvaran-
de utformning vid påföljdsbestämningsreformen,
som trädde i kraft den ljanuari 1989 prop. 1987/88:l20, bet. 1987/88:JuU 45, rskr 1987/88: 404. Regleringen ansluter i huvudsak till vad gällde redan tidigare. som En skillnad är dock att det stadgas Villkorlig dom får numera att utdömas endast påföljden inte bedöms kunna vid böter. om stanna Tidigare gällde att Villkorlig dom fick användas fängelse kunde följa om brottet, dvs. straffskalan för brottet fängelse. I praxis om upptog torde dock knappast ha förekommit att Villkorlig dom använts i fall där brottet bedömts endast motivera böter. Vid påföljdsbestämningsreformen avskaffades vidare en tidigare hänvisning till böter utdömdes i att som kombination med Villkorlig dom skulle påkallade för den tilltalades vara tillrättaförande eller hänsyn till allmän laglydnad. av
2.7¶Påföljdsutredningen
Del 3 s. 77Frågan om den Villkorliga domens utformning diskuterades även av den år 1990 tillkallade Påföljdsutredningen. I utredningens uppdrag ingick bl.a. att, inom för det föreliggande påföljdssystemet, ramen överväga och lämna förslag till åtgärder i syfte att vidga tillämpningsområdet för
Del 3 s. 7878 Bilaga 4
de icke frihetsberövande påföljderna. De överväganden utredningen gjorde i denna del utredningsuppdrag resulterade emellertid inte i av något förslag. I sitt betänkande Påföljdsfrågor SOU 1991:45 och i en till Justitiedepartementet i december 1991 ingiven skrivelse se bilaga 13 redovisade utredningen emellertid vissa idéer och tankegångar som ansåg borde kunna ligga till grund för ett fortsatt utredningsarbete. man Påföljdsutredningen gjorde bedömningen att det fanns möjligheter att öka den villkorliga domens status och därigenom i någon mån utvidga dess användningsområde fangelsestraffets bekostnad. Ett sätt att åstadkomma detta skulle enligt utredningen kanna vara att öka möjlig heterna förena den villkorliga domen med föreskrifter av olika slag. att En möjlighet, utredningen nämnde, var att i domen alltid annan som det fängelsestraff skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade ange som valts påföljd. Utredningen påpekade att en sådan ordning skulle som innebära den villkorliga domen påtagligt fick formen av att mera villkorligt fängelsestraff. Påföljdsutredningen ansåg också att reglerna för när villkorlig dom och skyddstillsyn skall användas borde över. En sådan översyn borde ses enligt utredningen inriktas att bringa dessa regler i harmoni med de
övriga påföljdsbestämningsreglerna, varken bygger att på-
som följderna har några individualpreventiva verkningar eller att probeträffande den tilltalades framtida liv skall göras. gnoser
8 Ungdomsbrottskommittén
Del 3 s. 78Under tid har frågan den villkorliga domens utformning senare om behandlats Ungdomsbrottskommittén i betänkandet Reaktion mot av ungdomsbrott SOU 1993:35. Kommittén föreslog att påföljden överlämnande till vård enligt socialtjänsten skulle upphöra och ersättas villkorlig dom, skyddstillsyn och tidsbestämd frihetsberövande av en ny påföljd benämnd särskild tillsyn. Enligt kommittén fordrade en sådan reform att såväl den villkorliga domen som skyddstillsynen gavs ett delvis innehåll för lagöverträdare än för vuxna. Tanken var annat unga dessa påföljder och den föreslagna påföljden särskild tillsyn skulle att kunna erbjuda i insatser i dag förekommer vid stort sett samma som överlämnande till vård inom socialtjänsten. När det gäller de allmänna förutsättningarna för villkorlig dom uttalade sig kommittén för att de nuvarande prognostiska kriterierna borde överges. Man framhöll att det angeläget att kriterierna för var villkorlig dom och skyddstillsyn bringades i bättre överensstämmelse med de allmänna principerna för påföljdsbestärnningen. Under hänvisning till vårt uppdrag avstod emellertid från att föreslå någon man ändring härvidlag. Däremot föreslog kommittén att rätten skulle få möjlighet i vissa fall döma den är under 21 år till villkorlig dom att som det inte saknas anledning befara att han kommer att begå nya trots att brott. Som skäl för att döma till villkorlig dom i en sådan situation
Del 3 s. 79Bilaga 4
skulle rätten enligt förslaget få beakta att den är föremål för någon unge åtgärd enligt socialtjänstlagen 1980:620 eller lagen l990:52 med särskilda bestämmelser om vård eller någon tillräckligt av unga annan ingripande åtgärd. Bestämmelsen alltså avsedd att omfatta såväl fall var då åtgärder satts från socialtjänstens sida fall då den som unge, utan de sociala myndigheternas medverkan, blir föremål för någon åtgärd som kan antas minska risken för att han fortsätter att begå brott. Målgruppen för den föreslagna utvidgningen den villkorliga domen av var i stor utsträckning ungdomar enligt gällande rätt överlämnas till som vård inom socialtjänsten. Tanken emellertid också göra det var att möjligt att döma till villkorlig dom i vissa fall där påföljden annars skulle blivit skyddstillsyn eller fängelse. Ungdomsbrottskommittén föreslog vidare att domstolen skulle ges möjlighet att sätta ned prövotidens längd till ett år, då lagöverträdare som inte fyllt 21 år döms till villkorlig dom och särskilda skäl talar därför. Som skäl för att införa en sådan möjlighet anförde kommittén att unga har ett annat tidsperspektiv än och att straffrättsliga vuxna ingripanden bör begränsas i tiden när det gäller så att de kan unga se att skötsamhet lönar sig. Enligt vad kommittén uttalade borde den omständigheten att den unge är under 18 år regelmässigt utgöra ett anses särskilt skäl för förkortning prövotiden. Även beträffande av ungdomar i åldern 18 20 år borde det enligt kommittén i vissa fall - kunna vara motiverat att begränsa prövotiden till ett år. Enligt kommittén kunde så vara fallet t.ex. när den unge hade reagerat påtagligt starkt för lagföringen eller då hans personliga förhållanden talade med särskild styrka för en sådan begränsning. Kommittén föreslog också att möjligheterna att meddela unga lagöverträdare föreskrift samhällstjänst skulle vidgas. Under förutom sättning att den tilltalade är under 21 år, skulle enligt kommitténs förslag inte endast skyddstillsyn, utan även villkorlig dom kunna förenas med sådan föreskrift. Enligt förslaget skulle föreskrift samhällstjänst om kunna meddelas även då lagöverträdare ådömts Villkorlig dom unga som misskött sig. Förslaget innebar att verkställigheten samhällstjänsten av skulle handhas av frivårdsmyndigheten även i de fall där föreskriften meddelades i anslutning till en villkorlig dom. Eftersom den dömde i dessa fall inte skulle ställas under övervakning skulle frivårdsmyndighetens arbete här endast bestå i att kontrollera att arbetet utförs. Ungdomsbrottskommitténs förslag övervägs inom Justitiedepartementet.
3¶Skyddstillsyn
Del 3 s. 79Som framgått av den i avsnitt 2 lämnade redogörelsen infördes skyddstillsyn som en självständig påföljd att den förutvarande genom villkorliga domen vid BrB:s tillkomst delades i två påföljder: upp
Del 3 s. 8080 Bilaga 4
villkorlig dom och skyddstillsyn. Skyddstillsynspåföljden motsvarade närmast vad som tidigare hade kallats Villkorlig dom med övervakning. Skyddstillsynen har därefter varit föremål för överväganden vid åtskilliga tillfällen. I det följande lämnas en redogörelse för några viktigare reformförslag och lagändringar.
1 BRÅ: kriminalpolitiska arbetsgrupp
Del 3 s. 80s
BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp framhöll i sin Nytt rapport straffsystem 1977:7 att frivårdspåföljdcrna har samma ändamål som dc övriga påföljderna, nämligen att manifestera samhällets ogillande av brottet. Det obehag som lagöverträdarentillfogas genom verkställigheten påföljden borde enligt arbetsgruppen därför stå i proportion till det av begångna brottet. Följaktligen borde inte heller frivårdspåföljdernas tillämpningsområde ha något att göra med påstådda behov hos den tilltalade. Mot bakgrund av att straffet innebär ett avsiktligt tillfogat obehag fann arbetsgruppen det angeläget att slå fast en gräns för vad lagöverträdaren skulle kunna tvingas till genom påföljden. Denna gräns borde sättas med hjälp kriterier som är lätta att ange och att kontrollera. Allmänt av hållna skötsamhetskrav skulle följaktligen inte uppställas. Enligt arbetsgruppens uppfattning borde inte heller särskilda föreskrifter användas. Som skäl härför anfördes bl.a. att sådana föreskrifter kunde slå helt olika mot olika att kontrollen av efterlevnaden lätt personer, kunde bli slumpartad samt att bruket av sådana föreskrifter bottnade i en orealistisk behandlingstanke. Arbetsgruppen ansåg vidare att det var nödvändigt att vid utformningen frivårdspåföljderna försöka tillgodose intresset av att minska av riskerna brott från den dömdes sida. I första hand borde därvid för nya det moment av inkapacitering som kan ligga i en intensivt utövad övervakning utnyttjas. Arbetsgruppen menade att frivårdspåföljderna därför borde byggas upp kring kraven på kontakt mellan den dömde och övervakare eller verkställighetsmyndighet och att dessa påföljder i sin renodlade form inte skulle innebära andra krav den dömde än att upprätthålla en viss kontakt. Arbetsgruppen föreslog alltså att skyddstillsynspåföljdens grundinnehåll skulle utgöras av ett krav viss kontakt med myndigheten eller övervakaren. En lägsta tillåtna kontaktfrekvens borde vara fastslagen i lag. Man tänkte sig här att gång varje eller varannan vecka kunde en lämplig lägsta frekvens. Förslaget innebar vidare att domstolen vara en straffmätning enligt sedvanliga kriterier skulle bestämma hur genom länge påföljden skulle pågå. Vilka som därvid borde gälla var ramar enligt arbetsgruppen avhängigt bl.a. vilken lägsta kontaktfrekvens av stannade för. Vid ett krav kontakt varje vecka menade arbetsman att det rimligt att bestämma strafftiden till minst två gruppen var månader och högst ett eller två år. Verkställighetsorganen skulle vara
Del 3 s. 81Bilaga 4 81
bundna av domstolens straffmätning och Varken kunna förkorta eller förlänga tiden.
2 Ungdomsfängelseutredningen
Del 3 s. 81Som framgått redogörelsen i avsnitt 2.4 innebar av det förslag Ungdomsfängelseutredningen presenterade i sitt betänkande Tillsynsdom SOU 1977:83 bl.a. att påföljd, benämnd tillsynsdom, en ny skulle
införas och att skyddstillsynspåföljden skulle
ersättas av två nya påföljdsformer, Villkorlig dom med stödåtgärder och Villkorlig dom med övervakning. Enligt förslaget skulle den dömdes till tillsynsdom som ställas under intensiv övervakning i frihet. I avsnitt 5.3 finns en närmare redogörelse för den delen förslaget. av Villkorlig dom med stödåtgärder skulle enligt förslaget vara helt i avsaknad av tvångsmässiga inslag. Frivården skulle förmedla stöd och hjälp till den dömde. Vidare skulle förtroendeman kunna förordnas en för honom. Några sanktioner skulle emellertid inte kunna komma i fråga om den dömde underlät att hålla kontakt med frivården eller förtroendemannen. Villkorlig dom med övervakning enligt
var Ungdomsfängelseutred-
ningens förslag avsedd att i huvudsak
motsvara skyddstillsynspåföljden.
Vissa skillnader förelåg dock. Villkorlig dom med övervakning skulle t.ex. komma i fråga endast om rätten fann att övervakning erfordervar lig för att förebygga fortsatt brottslighet. Övervakningstiden var enligt förslaget avsedd att i allmänhet uppgå till år. Övervakningsnämnden ett skulle dock kunna besluta övervakningens upphörande om redan innan ett år förflutit. När särskilda skäl förelåg skulle nämnden även kunna förlänga övervakningen med högst månader gången. tre Eftersom övervakningen skulle anordnas i brottsförebyggande syfte, borde den enligt utredningen kvarstå endast så länge det fanns anledning befara att den dömde skulle återfalla i brott. Utredningen föreslog också att det allmänna skötsamhetskravet för Villkorligt dömda liksom möjligheten att meddela föreskrift betalning om av skadestånd skulle avskaffas. Även detta innebar alltså en skillnad i förhållande till skyddstillsynspåföljden. Vidare utredningen var av uppfattningen att tvångsåtgärder inom kriminalvården endast borde användas i syfte att tillgodose samhällets intresse förhindra eller av att motverka brott. Särskilda föreskrifter avseende den dömdes sociala förhållanden skulle följaktligen inte kunna meddelas. Ytterligare en skillnad i förhållande till skyddstillsyn Villkorlig var att dom med övervakning inte skulle kunna undanröjas och ersättas av ett fängelsestraff, om den dömde misskötte sig begå brott. utan att nya I stället skulle påföljden i ett sådant fall kunna omvandlas till tillsynsdom. Ungdomsfängelseutredningen föreslog vidare att den då föreliggande möjligheten att förena en dom på skyddstillsyn med förordnande ett om
Del 3 s. 82Bilaga 4
anstaltsbehandling skulle avskaffas. Förordnande anstaltsbehandling om meddelas främst då rätten bedömde det erforderligt för den var avsett att tilltalades tillrättaförande. Behandlingen i anstalt skulle pågå minst en och högst två månader. Tanken att på lämpligt sätt utformad var en behandling i anstalt kunde ägnad att främja en positiv utveckling vara hos den dömde. Ungdomsfängelseutredningen konstaterade emellertid att erfarenheterna anstaltsbehandlingen vid handen att anstaltsvården av gav i allmänhet inte hade fått avsedd effekt. Enligt utredningen borde det
följaktligen inte komma i fråga att individualpreventiva skäl av kombinera frivårdspåföljd med ett frihetsberövande. en Enligt utredningens förslag skulle emellertid motsvarighet till en anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn kumm förekomma vid tillsynsdom.
Mera om detta i avsnitt 5.3 Remissinstanserna över lag kritiska till Ungdomsfängelseutvar redningens förslag till utformningen frivårdspåföljderna. Flertalet av av remissinstanserna ställde sig dock positiva till att försöka effektivisera
övervakningen inom ramen för skyddstillsynen. Efter förslag i propositionen 1978/79:2l2 beslöt riksdagen att möjligheten kombinera skyddstillsyn med behandling i anstalt skulle att upphöra och ersättas med möjlighet att kombinera skyddstillsyn med en fängelse i lägst och högst tre månader. En förutsättning för denna en kombination att fängelsestraffet bedömdes oundgängligt av hänsyn var till allmän laglydnad. Vidare gjordes verkställighetsinnehâllet i skyddstillsynen fastare att övervakningsnämnden gavs befogenhet att genom meddela den dömde föreskrift skyldighet att hålla kontakt med om övervakaren.
3.3 Frivårdskommittén
Den 1juli 1983 trädde rad lagändringar rörande skyddstillsynspåföljen utformning i kraft prop. 1982/83:85, bet. 1982/83:JuU 26, rskr dens 1982/832241. Till grund för ändringarna låg förslag som Frivårdskommittén lagt fram i delbetänkandet Frivårdspåföljder SOU 1981:90. Förändringarna syftade genomgående till att åstadkomma en intensifiering verkställigheten. Avsikten att härigenom skapa förutav var för vidga skyddstillsynens tillämpningsområde. Ändringarsättningar att innebar i huvudsak följande. na för tillsynen den dömde flyttades från övervakningsnämn- Ansvaret av den till skyddskonsulenten. Möjlighet infördes att förordna en eller flera biträda vid övervakningen. Avsikten med denna åtgärd var personer att frivârden vidgade möjligheter att använda sig av olika alternativa att ge övervakningsformer, gruppövervakning eller kontaktman den t.ex. dömdes arbetsplats. Vidare blev huvudregeln att verkställigheten av skyddstillsynen skall från dagen för domen samt att domstolen starta övervakare samtidigt den dömer till skyddstillsyn. Dessa skall utse som förändringar motiverades med behovet snabb start på överav en
Del 3 s. 83Bilaga 4 83
vakningen. Högsta antalet dagsböter vid s.k. kombinationsdom höjdes från 120 till 180. Övervakningstiden för normalfallen förkortades från två till ett år. I propositionen framhölls s. 81 att man redan med en övervakningstid på ett år täcker den tid då återfallsrisken är som störst samt att man genom en sådan förkortning frigjorde resurser kunde som användas för en effektivare insats under övervakningen. Vidare utvidgades den dömdes upplysningsplikt frivården till gentemot att avse alla personliga förhållanden betydelse för övervakningen. Även av möjligheterna att omhänderta den dömde utvidgades. Sålunda blev det möjligt att använda omhändertagande för bereda den dömde vård att eller behandling och för att möjliggöra utredning den dömdes en av aktuella förhållanden i fall där han undandragit sig övervakning. I det nyss nämnda betänkandet presenterade Frivårdskommittén även en del förslag som inte ledde till lagstiftning. Kommittén föreslog bl.a. betydande förenklingar vad gäller påföljdstidens längd. Enligt förslaget i denna del skulle inte bara Övervakningstiden förkortas till år ett utan även möjligheten att förlänga Övervakningstiden avskaffas. Som skäl härför anförde kommittén att den dömdes behov övervakning inte av ensamt borde kunna leda till en längre påföljdstid. Vidare föreslogs att det särskilda prövotidsbegreppet skulle avskaffas. Verkställighetstiden skulle därmed alltid bli lika med Övervakningstiden. Önskemålet den dömdes att skyldighet att hålla kontakt med de övervakande myndigheterna ett fast innehåll redan i samband med ges domen borde enligt kommittén tillgodoses genom att allmän föreskrift en om vad som skall anses utgöra normal kontakttid meddelades i förordning eller tillämpningsföreskrift. Den normala kontakttiden borde enligt kommittén mätas i total kontakttid under övervakningsåret och uppgå till minst 50 timmar.
Intresset av att kunna möta ett särskilt starkt behov övervakning av skulle enligt kommitténs förslag tillgodoses domstolen genom att gavs möjlighet att i samband med dom skyddstillsyn förordna om intensivövervakning under viss tid, minst och högst fyra månader. En en förutsättning för ett sådant förordnande skulle det motiverat vara att var såväl av brottets straffvärde individualpreventiva skäl. Vid som av intensivövervakning borde enligt kommittén kontakttiden mellan den dömde och frivården den dubbla mot vid ordinär övervakning. vara Frivårdskommittén diskuterade också den bl.a. i BRÅ-rapporten Nytt straffsystem framförda tanken på att införa möjlighet till straffen mätning inom ramen för frivårdspåföljderna. Kommittén ställde sig avvisande till denna tanke. För att åstadkomma förutsättningar för en meningsfull straffmätning skulle det enligt kommittén fordras att skyddstillsynen gavs ramar översteg vad kunde som som anses vara en lämplig påföljdstid. Om skillnaden mellan olika brotts straffvärde kom till uttryck endast i några månaders skillnad i prövotid eller övervakningstid skulle budskapet nämligen inte bli tydligt. Vidare fanns det enligt kommittén en risk för att skyldigheten att hålla kontakt med
Del 3 s. 8484 Bilaga 4
frivården skulle uppfattas meningslös av den dömde, om han som brottets svårhet skulle tvingas upprätthålla denna kontakt även grund av efter det att det inte längre fanns behov av detta från brottsförebyggande synpunkt. Kommittén föreslog även vissa ytterligare förändringar av sanktionssystemet, bl.a. att omhändertagande i viss utsträckning skulle användas inte endast som processuellt medel utan även som en ren sanktion.
3¶Påföljdsbestämningsreformen
Del 3 s. 84Bestämmelserna när sky dstillsyn får dömas ut fick sin nuvarande om utformning påföljdsbestämningsreformen, som trädde i kraft den genom l januari 1989 prop. 1987/88:120, bet 1987/88:JuU 45, rskr 1987/88: 404. Regleringen ansluter i huvudsak till vad som gällde redan tidigare. På motsvarande sätt vid villkorlig dom stadgas emellertid numera som skyddstillsyn får ådömas endast påföljden inte bedöms kunna att om vid böter. Tidigare gällde att skyddstillsyn fick användas om stanna fängelse kunde följa på brottet, dvs. om straffskalan för brottet upptog fängelse. I praxis torde det emellertid inte heller med den tidigare regleringen ha förekommit att skyddstillsyn dömts ut då brottet bedömts ligga bötesnivå. En nyhet vidare den i 30 kap. 9 § andra stycket var BrB införda uppräkningen omständigheter som rätten kan beakta som av särskilda skäl för skyddstillsyn. Vidare ändrades kriterierna för kombination skyddstillsyn med böter eller fängelse, bl.a. avskaffades av hänvisningarna till allmän laglydnad.
3 5 Påföljdsutredningen
Del 3 s. 84.
Påföljdsutredningen redovisade vissa tankar rörande de icke frihetsberövande påföljderna i den skrivelse se bilaga 13 som gavs in till Justitiedepartementet i december 1991 Påföljdsutredningen pläderade för . ändrad på skyddstillsynen. Enligt utredningen borde den en syn definieras frihetsinskränkande påföljd och rangordnas i strängsom en hetshänseende strängare påföljd än Villkorlig dom. Såväl som en skyddstillsyn Villkorlig dom borde vidare utdömas enligt samma som kriterier gäller för böter och fängelse. Sålunda borde enligt som utredningen grunden för att bestämma påföljden till skyddstillsyn vara det ingrepp i den personliga friheten som påföljden innebär är att tillräckligt med hänsyn till brottets straffvärde, brottslighetens art, den tilltalades tidigare brottslighet eller någon annan omständighet som har betydelse för straffmätning eller påföljdsval. Utredningen menade att även övervakningstidens längd borde bestämmas av domstol och ställas i relation till brottets straffvärde och övriga omständigheter som allmänt påverkar straffmätningen. Enligt utredningen borde övervakningstiden kunna variera mellan månader och två år. Påföljdsutredningen sex
Del 3 s. 85Bilaga 4 85
framhöll att den föreslagna förändringen endast avsåg grunden för att bestämma påföljden till skyddstillsyn och inte innehållet i påföljden.
3 6 Ungdomsbrottskommittén
Del 3 s. 85.
Skyddstillsynspåföljden har behandlats Ungdomsbrottskommittén även av i betänkandet Reaktion mot ungdomsbrott SOU 1993:35. Kommittén uttalade som sin uppfattning att kriterierna för de icke frihetsberövande påföljderna borde bringas i bättre överensstämmelse med de principer som gäller för straffrnätning och påföljdsval i övrigt. Under hänvisning till att det ankommer att överväga sådan reform avstod oss en man emellertid från att föreslå några förändringar i fråga förutsättom ningarna för skyddstillsyn. I fråga om prövotidens längd föreslog kommittén, i överensstämmelse med sitt förslag beträffande prövotiden vid Villkorlig dom, rätten att skulle ges möjlighet att sätta ned prövotiden för den inte fyllt 21 år som till två år, om särskilda skäl föreligger. Enligt kommitténs förslag skulle till övervakare för den som är under 21 år väljas med särskild en person erfarenhet beträffande vård och fostran ungdomar. Vidare borde av enligt kommittén ungdomar tillhör ett svårare klientel bli föremål som för särskilt intensiv kontakt. Kommittén föreslog också rätten skulle att ges möjlighet att genom en särskild föreskrift vid skyddstillsyn förbjuda den unge att uppehålla sig på särskilt angivna för honom skadliga platser.
4¶Samhällstjänst
4. 1 1973 års vapenfriutredning
Del 3 s. 85Frågan om att införa samhällstjänst ett alternativ till frihetsstraff har som behandlats av flera statliga utredningar. Frågan behandlades 1973 års av vapenfriutredning i betänkandet Rätten till vapenfri tjänst SOU 1977:7. Utredningen föreslog att den vägrade att fullgöra värnplikt eller som vapenfri tjänst inte skulle dömas till någon straffrättslig påföljd. I stället skulle han överföras till form samhällstjänst. Fängelse kunde bli en av aktuellt först om han inte fullgjorde samhällstjänsten. Den dömde skulle enligt förslaget sysselsättas på heltid under normalt 450 dagar. Samhällstjänsten skulle anordnas Arbetsmarknadsstyrelsen och utgöras av av arbete som var betydelsefullt för samhället. Som exempel på lämpliga arbeten angavs Arbetsmarknadsstyrelsens beredskapsarbeten för specialanvisade eller arbetsuppgifter avsedda för civiltjänstepliktiga vilka inte krigsplacerats. Vapenfriutredningens förslag till sanktionssystem avstyrktes flera av remissinstanser. Departementschefen prop. 1977/78: 159 122 delade s. remissinstansernas kritiska på utredningens förslag i denna del. Att syn
Del 3 s. 8686 Bilaga 4
för ett begränsat antal fall införa för svenskt rättsväsende främmande en påföljdsform enligt hans mening inte lämpligt. Det föreslagna var systemet ansågs vidare vara alltför komplicerat och förenat med praktiska svårigheter. Departementschefen uttalade att samhällstjänst möjligen kunde övervägas som ett alternativ vid en samlad bedömning av BrB:s hela påföljdssystem.
4.2¶Ungdomsfängelseutredningen
Del 3 s. 86Ungdomsfängelseutredningen behandlade samhällstjänst i betänkandet Tillsynsdom SOU 1977:83. Som angetts i avsnitt 2.4, innebar utredningens direktiv bl.a. att påföljden ungdomsfängelse skulle avskaffas och att detta inte fick leda till ökade frihetsberövanden för de unga lagöverträdarna. Utredningen resonerade kring ett par former av samhällstjänst som fanns utomlands fann att samhällstjänst inte kunde ersätta frihetsmen straff för ungdomar i Sverige. Som skäl för detta ställningstagande anförde utredningen att de ungdomar som i Sverige dömdes till frihetsstraff i regel antingen hade gjort sig skyldiga till brott av så grov beskaffenhet påföljd med ett högre allmänpreventivt värde var att en oundgänglig eller hade återfallit i grövre brottslighet så många gånger att kontrollinriktad påföljd än samhällstjänst måste väljas i ett en mera kortsiktigt brottsförebyggande syfte. Man menade dock att samhällstjänst kunde tänkas utgöra ett värdefullt alternativ till ekonomiska sanktioner eller andra påföljder i frihet. Utredningen konstaterade emellertid att denna fråga föll utanför utredningsuppdraget.
BRÅ:
4.3 s kriminalpolitiska arbetsgrupp
Del 3 s. 86Även BRÄ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp tog frågan upp om samhällstjänst i rapporten Nytt straffsystem 1977 :7. Arbetsgruppen anförde rad principiella och praktiska skäl mot att samhällstjänst införs i en Sverige. Skäl arbetsgruppen anförde att sanktionssystemet skulle som var tendera att bli komplicerat och svåröverskådligt, att arbetsmera uppgifterna skulle få mycket skiftande innehåll och därmed innebära ett visst hot mot rättssäkerhet, rättvisa och jämlikhet samt att det kan vara principiellt tvivelaktigt att använda arbete som straff. Det största problemet, menade arbetsgruppen, skulle bli att skapa praktiska förutsättningar för ett system med samhällstjänst som är anpassat till förhållandena i vårt land. Avslutningsvis konstaterade arbetsgruppen att samhällstjänst i praktiken främst skulle kunna användas mot lagöverträdare som begått sådana brott allrnänpreventiva skäl ansågs böra föranleda ett som av kortare fängelsestraff. Dessa brott ansågs emellertid i ökad utsträckning kunna bemötas med andra former icke frihetsberövande påföljder. av
Del 3 s. 87Bilaga 4 87
Det enda brott som enligt arbetsgruppen verkligen lämpade sig för samhällstjänst var vapenvägran.
4.4¶Remissbehandlingen
Del 3 s. 87Undomsfängelseutredningens betänkande och BRÅ-arbetsgruppens rapport blev föremål för en gemensam remissbehandling. Beträffande frågan om samhällstjänst som en ny sanktionsform meningarna bland
var remissinstanserna mycket delade. Stödet för samhällstjänst kom i första hand från åklagarna. Av de domstolar som yttrade sig i frågan delade alla utom en arbetsgruppens uppfattning. De remissinstanser för
som var påföljden såg den främst som en påföljd för lagöverträdare, gärna
unga i stället för åtalsunderlåtelse. De som var mot den såg i allmänhet samhällstjänst som alltför främmande för det svenska rättsväsendet.
4.5 Frivårdskommittén
Frivårdskommittén behandlade ingående frågan om att införa
samhällstjänst i påföljdssystemet i sitt slutbetänkande Nya alternativ till frihetsstraff SOU 1984:32. Kommitténs överväganden mynnade ut i slutsatsen att samhällstjänst inte borde införas. ställningstagandet föregicks av en redovisning av olika för- och nackdelar med
samhällstjänst, tänkbara syften för att införa samhällstjänst samt olika tänkbara utformningar av denna straffrättsliga reaktion.
Bland fördelarna märktes enligt kommittén att samhällstjänst är
en väsentligt humanare och för den dömde mindre skadlig form straff än
av fängelse. Vidare pekade man på att samhällstjänst skulle vara ur samhällsekonomisk synpunkt fördelaktigare än fängelse och innehålla ett mer reparativt inslag än ett fängelsestraff. Verkställigheten skulle också kunna bli mer meningsfull än vid fängelse.
Enligt kommittén var det emellertid förenat med rad nackdelar och
en komplikationer att införa samhällstjänst som brottspåföljd. Särskilt framhölls de svårigheter man hade att räkna med om man tänkte sig att samhällstjänst i första hand skulle utgöra ett alternativ till frihetsstraff. Kommittén pekade på att samhällstjänst förutsatte en arbetsförmåga som fängelseklientelet sällan har och att det var tveksamt om samhällstjänst kunde tillgodose de allmänpreventiva krav som i allmänhet föranleder att ett fängelsestraff döms ut. Som ett ytterligare skäl mot samhällstjänst anförde kommittén svårigheterna att finna lämpliga arbetsuppgifter. Liksom BRÅ-arbetsgruppen menade Frivårdskommittén att det var tveksamt att använda arbete som en straffrättslig reaktion.
Tre skäl kunde enligt kommittén anses föreligga för att införa samhällstjänst: att åstadkomma en kraftigare reaktion för fall där straffet inte ansågs tillräckligt, att få till en stånd en förbättrad rehabilitering av lagöverträdare eller att kunna erbjuda domstolarna ett alternativ till fängelse för att minska frihetsberövandena. Vad gäller det först angivna
Del 3 s. 8888 Bilaga 4
skälet ställde sig kommittén tveksam till att införa samhällstjänst på bekostnad av bötesstraffets användningsområde. Kommittén ansåg vidare att det inte fanns någon grund för att anta att samhällstjänst skulle leda till påtagligt förbättrad rehabilitering. Under hänvisning till påföljdspraxis i Sverige och anstaltspopulationens sammansättning anförde kommittén att det är svårare att ersätta fängelsestraff i vårt land än i andra länder.
Frivårdskommittén ansåg att tre olika utformningar av samhällstjänst
tänkbara. Alternativen var samhällstjänst som en självständig var påföljd, en form .av verkställighet av fängelsestraff eller ett komplement till någon annan form av kriminalvård i frihet. Enligt kommittén kunde samhällstjänst inte anses vara en tillräckligt innehållsrik och ingripande sanktion för att kunna "stå på egna ben" och såsom självständig påföljd utgöra ett verkligt alternativ till frihetsstraff. Kommittén fann att samhällstjänst borde knytas till en påföljd som den föreslagit i sitt tidigare delbetänkande Frivårdspåföljder SOU 1981:90, och som benämndes villkorligt fängelse. Denna påföljd skulle innebära att rätten dömde ut ett fängelsestraff men samtidigt medgav anstånd med verkställigheten. Ett skäl för denna utformning som kommittén angav var att villkorligt fängelse inte var avsett att användas i stället för andra påföljder i frihet. Påföljden skulle komma i fråga endast i de fall då ett fängelsestraff amiars skulle ha dömts ut och då allmänpreventiva hänsyn genom straffhotet skulle kunna tillgodoses utan frihetsberövande. En annan fördel som anfördes var att den dömde, genom det utmätta alternativstraffet, på förhand skulle vara medveten om vad han riskerade, om han inte uppfyllde de krav som samhällstjänsten medförde.
4.6 Beredningen inför 1989 års lag
Remissutfallet var iden här frågan ganska splittrat. Frivårdskommitténs och remissinstansernas uppfattningar om samhällstjänst utgjorde beslutsunderlag i lagstiftningsärendet om kontraktsvård m.m. prop. l986/87:106. Regeringens ställningstagande innebar att samhällstjänst inte då ansågs böra införas som en självständig påföljd. Föredragande statsrådet framhöll emellertid att frågan borde kunna tas upp till ny prövning utvärderingarna av försöken med samhällstjänst i Danmark
om och Norge gav anledning därtill. Riksdagen delade denna uppfattning.
Inom Justitiedepartementet upprättades i februari 1989 en promemoria med förslag till en försöksverksamhet med samhällstjänst. Promemorian var föremål för en hörning i Justitiedepartementet. Regeringen föreslog därefter att en försöksverksamhet med samhällstjänst skulle införas, vilket godtogs av riksdagen.
I propositionen prop. 1989/90:7 konstaterade departementschefen att mot bakgrund av de danska och norska erfarenheterna var tiden mogen att samhällstjänst som påföljd för brott även i Sverige. Departe-
prova mentschefen framhöll att det genom införandet av samhällstjänst
Del 3 s. 89Bilaga 4 89
öppnades en möjlighet att för ytterligare ett antal lagöverträdare, varav de flesta unga, välja en annan påföljd än fängelse och därigenom låta dem undgå fängelsestraffets skadliga verkningar. Vidare pekade departementschefen vissa reparativa inslag och pedagogiska fördelar.
4.7¶Ungdomsbrottskommittén
Del 3 s. 89Ungdomsbrottskommittén föreslog i sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott SOU 1993:35 att domstolarna skulle få större möjligheter att döma unga lagöverträdare till samhällstjänst än för närvarande. Kommittén tog upp frågan, samhällstjänst bör självständig om vara en påföljd, men menade att detta bör övervägas i samband med den översyn av påföljdssystemet som vi skall göra. Förslaget innebar därför att samhällstjänst, utöver att vara en kvalificerad föreskrift vid skyddstillsyn, skulle inordnas som en sådan föreskrift vid Villkorlig dom. Föreskrift om samhällstjänst skulle kunna meddelas under förutsättning att alternativet var fängelse eller den kommittén föreslagna av nya frihetsberövande påföljden för lagöverträdare, särskild tillsyn. unga I sammanhanget bör tilläggas att tillämpningsområdet för såväl samhällstjänst som andra påföljder ipåföljdssystemet enligt kommittén skulle öka genom dess förslag om avskaffande påföljden överlämnande till av vård inom socialtjänsten.
Intensivövervakning
5. 1 Sundsvallsförsöket
Det s.k. Sundsvallsförsöket ett riksdagen beslutat försök var av som innebar att frivården i Sundsvall kraftigt förstärkta i första gavs resurser, hand mer personal. Försöket, som pågick under åren 1972 1976, - var föremål för en vetenskaplig uppföljning. En preliminär utvärdering publicerades år 1975 Eckart Kühlhorn, Kriminalvård i frihet, BRÅrapport 1975:1. Fyra år senare presenterades slutredovisningen Eckart Kühlhorn, Leif Johansson Ingalill Lundberg, Frivård och rehabilitering, BRÅ-rapport 1979:3.
Resultatet av Sundsvallsförsöket att resursförstärkningarna inte var ledde till en bättre rehabilitering. Utvärderarna fann att de dömda träffade övervakarna alltför sällan för att några behandlingsresultat skulle kunna uppnås samt att det var svårt att påverka den låga övervakningsfrekvensen genom resursförstärkningar. Detta sistnämnda antogs bero på att det i viss mån var de dömdas ensak hur ofta de träffade övervakarna. Mot bakgrund av de resultat utvärderingen försöket väcktes av gav, redan i den preliminära rapporten tanken att införa påföljd en som skulle innebära en väsentligt intensivare kontakt mellan den dömde och övervakaren än vad som är fallet vid skyddstillsyn. I slutrapporten
Del 3 s. 9090 Bilaga 4
utvecklades dessa tankegångar ytterligare och ett förslag presenterades. De tänkta målgrupperna för den föreslagna intensivövervakningen var dels del dem annars skulle ha dömts till skyddstillsyn, dels en av som relativt stor andel dem som annars skulle ha dömts till kortvariga en av fängelsestraff. Enligt förslaget skulle intensivövervakningen vara av längd det fängelsestraff som annars kunde ha kommit i samma som fråga. Övervakningstidens längd skulle vara beroende av brottslighetens svârhet och den dömdes tidigare brottsliga belastning. En grundtanke i förslaget var att den dömde skulle ha personlig kontakt med frivårdspersonalen tre fem gånger per vecka under hela övervakningstiden. Avsikten att denna kontaktskyldighet efter var överenskommelse med skyddskonsulenten skulle kunna ersättas av konstruktiva alternativ i praktiken skulle innebära åtminstone som grad social kontroll. Som exempel sådana alternativ samma av nämndes övervakning den dömdes arbetsplats genom en s.k. anpassningsgrupp, intagning vårdanstalt samt deltagande i utbildningsprogram med närvaroregistrering. För de dömda uteblev från möten med övervakaren borde enligt som förslaget uppsökande verksamhet inrättas. Om denna verksamhet inte en något resultat skulle den återstående delen av intensivövervakningen gav kunna ersättas av ett fängelsestraff.
5.2¶BRÅ: kriminalpolitiska arbetsgrupp
Del 3 s. 90s
Även BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp pläderade för införandet av intensivövervakning. Enligt de principiella riktlinjer för straffsystemets utformning arbetsgruppen lade fram i sin rapport Nytt straffsystem som l977:7 skulle intensivövervakning utgöra den strängaste icke frihetsberövande påföljden. Den avsedd att innebära en mer intensiv kontroll var och därmed ett större obehag för den dömde än vad som förekommer vid skyddstillsyn. Det grundläggande innehållet i intensivövervakningen skulle skyldighet för den dömde att flera gånger i veckan anmäla vara en sig hos skyddskonsulenten och polismyndigheten. Kontaktfrekvensen var avsedd att regleras direkt i lagen. Anmälningsskyldigheten skulle enligt förslaget kunna fullgöras gång i veckan hos skyddskonsulenten och en i övrigt hos polisen. Avsikten att den dömde vid de tillfällen då anvar mälan skedde hos skyddskonsulenten i regel skulle sammanträffa med en frivårdstjänsteman. Härigenom skulle möjlighet skapas att tillgodose en den dömdes behov stöd och hjälp. Om den dömde underkastade sig av vård eller behandling mot alkohol- eller narkotikaberoende eller annat sätt vidtog någon särskild åtgärd ägnad att underlätta hans anpassning i samhället, borde detta enligt förslaget i vissa fall kunna ersätta anmälningsskyldigheten. Enligt arbetsgruppens förslag skulle verkställighetstiden vid såväl skyddstillsyn som intensivövervakning bestämmas av domstol straffmätning enligt gängse kriterier. Vid intensivgenom
Del 3 s. 91Bilaga 4 91
övervakning skulle verkställighetstidens längd kunna variera mellan exempelvis en månad och ett år.
Arbetsgruppens förslag om införandet av intensivövervakning och möjlighet till straffmätning även vid påföljder i frihet syftade
till att ge ökade möjligheter till differentiering frivårdspåföljderna, vilket enligt
av arbetsgruppen var en förutsättning för minskad tillämpning de
en av frihetsberövande påföljderna. Det menade önskvärt vid
var, man, att återfall i brott kunna successivt skärpa straffet annat sätt än
genom frihetsberövande.
Såväl vid skyddstillsyn som vid intensivövervakning borde det enligt arbetsgruppen vara möjligt att ålägga den dömde sanktioner om han inte uppfyllde de krav som påföljden innebar. Sanktionerna skulle tillämpas snabbt och konsekvent. Om en sanktion inte fick avsett resultat skulle den dömde kunna bli föremål för successivt allt strängare ingripanden. Sanktionerna borde enligt förslaget interna i den meningen att den
vara av domstolen bestämda påföljden inte skulle ändras under verkställighetens gång. Dock föreslogs den strängaste formen av ingripande bestå i förvandling av straffet till närmast svårare påföljdsart enligt i lag
en bestämd omräkningsfaktor. Sålunda skulle skyddstillsyn sista
som en utväg kunna förvandlas till intensivövervakning, medan sistnämnda straff ytterst skulle kunna förvandlas till fängelse.
BRÅ-rapporten remissbehandlades. Remissinstanserna ställde sig i huvudsak negativa till den föreslagna utformningen frivårdspåfölj-
av derna. Att ha två påföljder, skyddstillsyn och intensivövervakning,
som båda bestod av övervakning och kontroll skulle enligt kritiken leda till svårigheter att på verkställighetsstadiet upprätthålla de avsedda skillnaderna mellan påföljderna. Kritikerna befarade att påföljderna i praktiken skulle få samma innebörd för den dömde och att den avsedda upptrappningen därmed skulle förlorad.
5.3¶Ungdomsfängelseutredningen
Del 3 s. 91Samma år som Brottsförebyggande rådets kriminalpolitiska arbetsgrupp presenterade den under föregående avsnitt behandlade rapporten avlämnade Ungdomsfängelseutredningen sitt betänkande SOU 1977:83 Tillsynsdom. Som närmare utvecklats i avsnitt 2.4 utgångspunkten
var för Ungdomsfängelseutredningens arbete att påföljden ungdomsfängelse skulle avskaffas.
Utredningen fann att om ungdomsfängelse till någon del skulle kunna ersättas med kriminalvård i frihet så måste denna utformas sådant sätt att den i jämförelse med skyddstillsyn dels framstod för
som en lagöverträdaren mer kännbar reaktion, dels var bättre ägnad att motverka återfall i brott under påföljdstiden. Utredningens överväganden utmynnade i det tidigare omnämnda förslaget påföljd, benämnd
att en ny tillsynsdom, skulle införas. Tillsynsdom skulle innebära att den dömde ställdes under en form av intensivövervakning. En grundläggande
Del 3 s. 9292 Bilaga 4
förutsättning för utdömande av påföljden skulle enligt förslaget vara att sådan övervakning av särskilda skäl prövades erforderlig för att motverka att den tilltalade fortsatte med brottslig verksamhet.
Tillsynsdom var alltså i första hand avsedd att tillgodose en kontrollfunktion. Enligt förslaget skulle påföljden emellertid också innebära en förmedling av stöd och hjälp. Dock skulle sociala stödåtgärder inte kunna genomföras mot den dömdes vilja.
Tillsynsdom skulle enligt förslaget vara förenad med en prövotid två år räknad från dagen för domen. Övervakningstiden skulle vara sex månader, dock med möjlighet till förlängning med tre månader gången så länge prövotiden bestod. En förutsättning för förlängning av övervakningstiden skulle vara att särskilda skäl därtill förelåg. När väl övervakningen upphört skulle enligt förslaget ny övervakning inte kunna komma i fråga om inte den dömde återföll i brott under prövotiden.
Under övervakningstiden skulle den dömde vara skyldig att hålla en tät och regelbunden kontakt med övervakaren, som skulle vara frivårdstjänsteman, eller med en biträdande övervakare, som i allmänhet skulle
lekman. Inledningsvis borde enligt utredningen krävas att den vara dömde höll daglig kontakt med övervakaren. Kontaktskyldigheten borde regelmässigt personligt sammanträffande. Den dömde skulle vidare
avse vara skyldig att på kallelse inställa sig hos skyddskonsulenten eller övervakaren. Förslaget innebar också att den dömde skulle åläggas viss upplysningsplikt avseende egna förhållanden gentemot övervakaren eller biträdande övervakaren.
Enligt förslaget skulle det ankomma på skyddskonsulenten att i varje enskilt fall utfärda en särskild föreskrift om vad som skulle gälla för övervakningen. Denna föreskrift skulle innehålla uppgift om på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skulle upprätthålla kontakt med övervakaren eller den biträdande övervakaren. Därutöver skulle skyddskonsulenten även kunna föreskriva inskränkningar för den dömde i fråga om val av bostad, uppehållsort eller verksamhet.
Enligt Ungdomsfängelseutredningens förslag skulle rätten i samband med att tillsynsdom meddelades kunna föreskriva att den dömde under viss tid, högst tre månader, skulle vistas i frivårdshem. Med frivårdshem avsågs i förslaget ett hem eller en institution som förestods av någon som hade ett övervakaransvar för den dömde. En förutsättning för att en föreskrift om vistelse på frivårdshem skulle få meddelas var att vistelsen befanns erforderlig för att syftet med övervakning skulle kunna tillgodoses. Avgörande skulle alltså vara om risken för återfall i brott bedömdes så stor att särskilt ingripande kontroll var nödvändig. I
en betänkandet framhölls att vistelse i frivårdshem var att uppfatta som kriminalvård i frihet. Det skulle således inte finnas några fysiska tvångsmedel för att verkställa föreskriften eller för att förhindra att den dömde avvek från frivårdshemmet.
Ungdomsfängelseutredningens förslag inrymde också en möjlighet för domstol att förordna att den som dömdes till tillsynsdom skulle tas in i
Del 3 s. 93Bilaga 4 93
anstalt under viss tid, högst tre månader. För att sådant förordnande skulle kunna komma i fråga krävdes enligt förslaget att ett frihetsberövande befanns oundgängligen erforderligt hänsyn till allmän
av laglydnad.
Om den dömde bröt mot de föreskrifter som gällde för tillsynsdomen skulle han enligt förslaget kunna drabbas av diverse sanktioner. I första hand skulle han meddelas varning. Om han inte lät rätta sig eller
om försummelsen var av svår beskaffenhet skulle han kunna bli föremål för ett kortvarigt omhändertagande under minst två och högst fjorton dagar. Verkställigheten av ett sådant omhändertagande föreslogs kunna förläggas till den dömdes fritid. Det skulle också möjligt dela
vara att upp verkställigheten flera perioder. Hade den dömde särskilt allvarligt åsidosatt sina ålägganden och kunde inte någon åtgärd
annan anses tillfyllest, skulle han kunna tas in i anstalt viss tid, minst och
en högst tre månader.
Som framgått i det föregående se avsnitt 2.4 och 3.2 föreslog Ungdomsfångelseutredningen även att skyddstillsynspåföljden skulle ersättas av två nya påföljder. Den dessa, Villkorlig dom med över-
ena av vakning, skulle bestå i en mindre intensiv övervakning än den
som avsågs komma till stånd vid tillsynsdom. Påföljden skulle inte heller kunna innefatta annat frihetsberövande än kortare tids omhän-
en dertagande sedan fråga uppkommit om undanröjande påföljden i
av anledning av att den övervakade undandragit sig övervakning. Även sanktionssystemet skulle avsevärt lindrigare än vid tillsynsdom. Vid
vara den andra påföljden, Villkorlig dom med stödåtgärder, skulle frivården enbart lämna den dömde stöd och hjälp.
Remissinstanserna var nämnts genomgående negativa till
som Ungdomsfängelseutredningens förslag till utformning frivårdspåfölj-
av derna. Kritikerna hävdade bl.a. att det skulle bli svårt att på verkställighetsstadiet upprätthålla de avsedda skillnaderna mellan påföljderna.
Ungdomsfängelseutredningens förslag behandlades i propositionen 1978/792212. Såvitt gäller det föreslagna frivårdspåföljdssystemet förklarade sig departementschefen dela de åsikter remissopinionen
som hade gett uttryck för. Ungdomsfängelseutredningens förslag ledde följaktligen inte till införandet av någon intensivövervakningspåföljd.
5 Frivårdskommittén
De under avsnitt 5.2 och 5.3 behandlade förslagen jämte utfallet
av remissbehandlingen av dessa kan i viss mån sägas ha utgjort grundvalen för Frivårdskommitténs arbete. Detta syftade till effektivi-
att genom en sering av kriminalvården i frihet skapa förutsättningar för minskad
en användning av frihetsberövande påföljder. Kommittén bedrev sitt arbete efter två huvudlinjer. Dels undersökte den möjligheterna till
en "uppstramning" av frivården inom ramen för det existerande påföljdssystemet, dels prövade den förutsättningarna för att med detta
Del 3 s. 9494 Bilaga 4
system införliva nya brottspåföljder som kunde utgöra alternativ till frihetsstraff.
I delbetänkandet Frivårdspåföljder SOU 1981:90 redovisade kommittén sina överväganden i fråga om förändringar inom det existerande påföljdssystemets ram. Vidare behandlades i detta betänkande ett de alternativ till frihetsstraff som kommittén enligt
av nya direktiven hade att överväga, nämligen just intensivövervakning.
Frivårdskommittén avvisade tanken på att införa intensivövervakning
särskild påföljd. I stället föreslogs, som berörts i avsnitt 3.3, att som en ctt särskilt starkt behov övervakning hos lagöverträdaren skulle kunna
av tillgodoses att domstolen gavs möjlighet att i samband med en
genom dom skyddstillsyn förordna om intensivövervakning under viss tid, minst och högst fyra månader. För att ett sådant förordnande skulle
en få meddelas förutsattes enligt förslaget att det såväl av individualpreventiva skäl med hänsyn till brottets straffvärde kunde anses motiverat
som att ställa lagöverträdaren under intensivövervakning. Den tid under vilken den dömde skulle ha kontakt med övervakaren eller med frivârden borde vid intensivövervakning vara den dubbla mot den vid ordinär övervakning. Närmare anvisningar rörande kontaktskyldighetens fullgörande skulle ges av skyddskonsulenten.
Kommitténs förslag att domstol vid dom skyddstillsyn skulle kumia förordna om intensivövervakning under viss tid fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Bland kritikerna fanns bl.a. de som framhöll att det inom för ordinär skyddstillsyn redan fanns
ramen en möjligheter att tillgodose behov av mer intensiv övervakning än den som förekommer i normalfallet. Vidare anförde flera remissinstanser att intensivövervakning, den över huvud taget skulle förekomma, borde
om beslutas på verkställighetsstadiet.
Frivårdskommitténs förslag togs upp till behandling i propositionen 1982/83:85. Departementschefen anförde till en början att han liksom flera remissinstanserna ställde sig tveksam till tanken att låta en av
av förutsättningarna för föreskrift om intensivövervakning vara att den
en är motiverad av brottets straffvärde. En sådan ordning stod enligt honom i mindre god överensstämmelse med en av grundtankarna bakom kriminalvård i frihet, nämligen att frivårdens insatser skall anpassas efter
brottsförebyggande och sociala åtgärder i det enskilda fallet. behovet av
Departementschefen förklarade sig vidare vara tveksam till om det skulle lämpligt och praktiskt genomförbart att upprätthålla en klar
vara skillnad beträffande innehåll och tillämpningsområde mellan "vanlig" skyddstillsyn och skyddstillsyn med intensivövervakning. Han menade att kontaktintensiteten under verkställighetstiden fortlöpande bör anpassas till den dömdes behov av stöd och kontroll.
Med den utformning av den ordinära skyddstillsynen som departementschefen förordade låg det, enligt vad han vidare anförde, nära till hands att dra slutsatsen att det knappast finns utrymme för intensivövervakning särskild påbyggnad det föreliggande påföljds-
som en
Del 3 s. 95Bilaga 4 95
systemet, eftersom skillnaderna mellan påföljdsvarianterna skulle bli liten. Departementschefen tog följaktligen ställning mot ett införande
av intensivövervakning som ett särskilt institut inom för skyddstill-
ramen synspåföljden. Han uttalade vidare att de skäl kunde anföras mot
som Frivårdskommitténs förslag med än större styrka talade mot att införa intensivövervakning som en fristående brottspåföljd i BrB:s påföljdssystem.
Inte heller Frivårdskommitténs förslag ledde således till någon lagstiftning om intensivövervakning.
5 5 Påföljdsutredningen
Del 3 s. 95.
Påföljdsutredningen hade i uppdrag att, inom ramen för det föreliggande påföljdssystemet, överväga och lämna förslag till åtgärder i syfte att dels vidga tillämpningsområdet för icke frihetsberövande påföljder, dels förbättra formerna för verkställighet av fängelsestraff. Utredningen avgav våren 1991 betänkandet Påföljdsfrågor SOU 1991:45, i
som huvudsak behandlar frågor med anknytning till verkställighet
av fängelsestraff.
Påföljdsutredningen utgick vid sina överväganden från att den framtida utformningen den villkorliga frigivningen skulle komma att
av överensstämma med Fängelsestraffkommitténs förslag i betänkandet Påföljd för brott SOU 1986:1345. Detta förslag innebar att den villkorliga frigivningen skulle vara obligatorisk, omfatta i princip alla som avtjänar fängelsestraff och äga när två tredjedelar strafftiden
rum av hade avtjänats.
Huvudförslaget i Påföljdsutredningens betänkande avsåg typ
en ny av frigivningspermission. Enligt förslaget skulle den dömde under permissionstiden bli föremål för en genomgripande kontroll kan
som betecknas som en form av intensivövervakning. Frigivningspermissionen skulle vara obligatorisk och omfatta alla som undergår fängelsestraff på fyra månader eller mer. Permissionen skulle enligt förslaget äga
rum omedelbart före den villkorliga frigivningen och pågå i tjugo dagar eller, om straffet uppgick till åtta månaders fängelse eller mer, trettio dagar. För ungdomar föreslogs gälla specialregel. Enligt denna skulle dömda
en som inte fyllt 23 år när de påbörjade avtjänandet fängelsestraffet ha
av frigivningspermission från den tidpunkt när de avtjänat halva strafftiden. Dock skulle frigivningspermissionen inte i något fall överstiga 60 dagar.
Under frigivningspermissionen skulle enligt förslaget anstalten
svara för kontrollen av den dömde. Denna uppgift skulle närmast åvila den kontaktman som haft hand om den dömde under anstaltsvistelsen. Det skulle till en början ankomma på anstalten att föreskriva vilket sätt och i vilken omfattning som den dömde skulle skyldig att hålla
vara kontakt med anstalten. En sådan kontaktföreskrift skulle alltid meddelas. l betänkandet angavs att det i de flesta fallen borde vara tillräckligt med två till tre kontakttillfallen i veckan. Det förutsattes emellertid att det i
Del 3 s. 9696 Bilaga 4
vissa situationer skulle kunna bli fråga om en skyldighet för den dömde att anmäla sig dagligen. Enligt vad som vidare uttalades i betänkandet borde kontaktskyldigheten i regel kunna fullgöras per telefon. Den dömde skulle emellertid också kunna åläggas att sammanträffa med kontaktmannen.
Anstalten skulle enligt Påföljdsutredningens förslag också ha möjlighet att meddela andra föreskrifter om vad som skulle gälla under frigivningspermissionen. Sådana föreskrifter skulle kunna avse vistelseort, bostad, arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning, läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller liknande inrättning. En förutsättning för denna typ av föreskrifter skulle vara att de var motiverade .av ett behov i det särskilda fallet.
Vid frigivningspermission skulle vidare enligt förslaget gälla en upplysningsplikt motsvarande den som åvilar den villkorligt frigivne i förhållande till övervakaren. Den dömde skulle således vara skyldig att underrätta anstalten om sina förhållanden i den mån dessa berördes av de föreskrifter som meddelats honom.
Om den dömde underlät att följa en föreskrift som meddelats honom eller att fullgöra sin upplysningsplikt gentemot anstalten skulle, om underlåtenheten inte var ringa, frigivningspermissionen i princip hävas. Frågan permissionens hävande skulle enligt förslaget prövas av
om övervakningsnämnden. Om permissionen hävdes skulle den dömde omedelbart återföras till anstalten för att där avtjäna återstående tid fram till tidpunkten för den villkorliga frigivningen, om detta inte med hänsyn till arten av den dömdes underlåtenhet och den återstående verkställighetstidens längd skulle vara uppenbart oskäligt.
I ett avsnitt där påföljdernas utformning diskuteras mer allmänt tog Påföljdsutredningen också upp frågan om elektroniska hjälpmedel vid övervakning. Utredningen ansåg att sådana inte borde användas i Sverige, i första hand med hänvisning till att övervakningsformen skulle strida mot de krav humanitet inom kriminalvården som utredningen menade att denna borde uppfylla. En elektronisk kontroll av den som dömts skulle, enligt utredningen, innebära att den mänskliga kontakten mellan den dömde och kriminalvårdspersonalen gick förlorad. Utredningen menade att elektronisk övervakning därför skulle motverka strävandena att upprätta en närmare kontakt mellan den dömde och kriminalvårdspersonaleni syfte att förbättra den dömdes möjligheter till
anpassning i samhället. Utredningen antog vidare att elektronisk en övervakning skulle vara ineffektiv på grund av tekniska brister samt att den skulle visa sig vara så pass kostnadskrävande att man knappast kunde räkna med att göra några ekonomiska besparingar genom att införa denna.
Påföljdsutredningens förslag till nya regler för frigivningspermissionen fick ett genomgående negativt mottagande av remissinstanserna.
Del 3 s. 97Bilaga 4 97
Över lag ansåg man att förslaget skulle förta effekterna den önskade av
övergången från halvtidsfrigivning till tvåtredjedelsfrigivning.
5 Ungdomsbrottskommittén
Del 3 s. 97Intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel diskuterades även av Ungdomsbrottskommittén i betänkandet Reaktion mot ungdomsbrott SOU 1993:35. Kommittén uttalade bl.a. införandet inatt av en tensivövervakningspåföljd skulle kunna innebära minskning antalet en av frihetsberövanden och att det därför angeläget förutsättningarna var att för intensivövervakning prövades närmare. Under hänvisning till att detta är en uppgift som ankommer förklarade sig kommittén oss, vara förhindrad att ta frågan intensivövervakning borde införas upp om för ungdomar. Emellertid gav kommittén uttryck för viss tveksamhet på denna punkt. Kommittén framhöll sålunda att ungdomar generellt sett har sämre förmåga att utstå straffrättsliga ingripanden än vuxna. Enligt kommitténs uppfattning kunde detta sägas gälla även den press som en elektronisk övervakning kan innebära. Mot införa elektronisk att övervakning för ungdomar talade enligt Ungdomsbrottskommittén också det förhållandet, att med sådan ordning inte kan man en ersätta den personliga kontakt bör etableras mellan den och som unge hans övervakare eller andra som engageras inom frivården.
6¶Kontraktsvård
Del 3 s. 976.1 De första tankarna kontraktsvård
Frågan om införande kontraktsvårdsliknande påföljd diskuterades av en första gången i riksdagen i samband med motion mot. 1974:1255 en med yrkande att riksdagen skulle hemställa tillsättandet om av en utredning rörande brottspåföljderna för narkotika- och alkoholmissbrukare. I motionen anfördes att det borde övervägas inom att kriminalvården utforma ett vårdalternativ kunde utgöra alternativ till fängsom elsestraff och innebar att missbrukaren i fråga inom vissa som ramar kunde välja det alternativ han föredrog. Motionen avslogs som under hänvisning till bl.a. det utredningsarbete som 1971 års utredning om behandling psykiskt avvikande bedrev. av Nyss nämnda utredning föreslog i sitt betänkande Psykiskt avvikande lagöverträdare SOU 1977:23 att försöksverksamhet med kontraktsen vård skulle anordnas. Försöket ske inom för då var avsett att ramen gällande lagstiftning tillämpning 34 § KvaL. Försöket genom av skulle enligt förslaget omfatta hade uppenbara narkotikaproblem personer som och som hade dömts till fängelse i högst ett år. En viss lämplighetsprövning med utgångspunkt från den aktuella brottsligheten var avsedd att äga rum. De lagöverträdare som befanns lämpliga och förklarade som
Del 3 s. 984 98 Bilaga
sig villiga delta i narkomanvårdsprogrammet skulle av övervakningsatt nämnden kunna § 34-placeras vid det sjukhus som handhade försöksverksamheten. När sjukhusvård inte längre ansågs erforderlig, skulle den dömde skrivas till öppen vård. Den polikliniska kontrollen skulle ut pågå så länge den ansågs erforderlig, dock längst till dess att prövotiden efter Villkorlig frigivning gick ut. Förslaget fick ett positivt mottagande under remissbehandlingen och kom i viss mån att ligga till grund för det
s.k. Ulleråkersförsöket. Frågan kontraktsvård för missbrukare behandlades också av om Kontraktsvårdsutredningen i dess betänkande Kontraktsvård inom socialtjänsten Ds S 1980: 3. Utredningen föreslog en försöksverksamhet med frivillig kontraktsvård inom ;iylüerhcts- och narkcmanvården. Förslaget lämnades med utgångspunkt från det förslag till socialtjänstlagstiftning då förelåg prop. 1979/80:1 och som innebar att det som inte skulle finnas andra möjligheter att vårda en vuxen missbrukare mot hans vilja än med stöd föreslagen lag om psykiatrisk vård i vissa av en fall. Utredningen emellertid inte frågan om kontraktsvård som tog upp brottspåföljd. Nordiska straffrättskommittén tog frågan om kontraktsvård i sitt upp betänkande alternativ till frihetsstraff NU A 1980:13. Kommittén om sig, bakgrund det samband erfarenhetsmässigt sade mot av som föreligger mellan kriminalitet och missbruk, ha förståelse för att kontraktsvård hade tilldragit sig intresse i den svenska kriminalpolitiska debatten. Man framhöll det förelåg risk för att en sådan påföljdsatt en skulle leda till bristande proportionalitet mellan brottet och straffet. form skäl för detta sanktionen bara kan användas på ett Som angavs att förhållandevis begränsat antal lagöverträdare och att den praktiska användningen kan komma att bero på lokala verkställighetsresurser. Under åren 1979 1982 genomfördes försöksverksamhet med - en kontraktsvård Ulleråkers sjukhus. Försöksverksamheten baserade sig på tidsbegränsad lag. Den domstolen möjlighet att i mål om en gav för brott på vilket kunde följa fängelse, under vissa förutansvar sättningar förklara målet vilande medan den tilltalade genomgick narkomanvård enligt särskild behandlingsplan. En förutsättning för en vilandeförklaring den tilltalade vanemässigt missbrukade var att narkotika och resultatet vården skulle kunna antas få betydelse för att av påföljdsvalet. Behandlingen inleddes med vistelse sluten narkomanvårdsklinik en vid Ulleråkers sjukhus under till åtta veckor. Efter sjukhusvistelsen sex fördes den tilltalade över till öppen vård. Han skulle då bo i sitt hem. skyldig två gånger varje vecka infinna sig vid ett visst Men han var att för social och psykologisk rådgivning samt för drogkontroll. sjukhus Innan vården sin början skulle den tilltalade underteckna ett s.k. tog vårdkontrakt. Misskötsamhet från den tilltalades sida innebar att ansågs brutet. Det vilandeförklarade målet skulle då snarast kontraktet åter Ett annat skäl för återupptagande kunde vara att den tas upp.
Del 3 s. 99Bilaga 4 99
tilltalade åtalades för ett nytt brott. Om inte målet hade återupptagits av något sådant skäl, skulle det tas upp så snart möjligt sedan år som ett hade förflutit från beslutet vilandeförklaring. Avsikten det då om var att skulle finnas förutsättningar att döma till icke frihetsberövande en påföljd.
6.2 Frivårdskommittén
Den nuvarande lagstiftningen kontraktsvård bygger på det förslag om som Frivårdskommittén lämnade i sitt slutbetänkande Nya alternativ till frihetsstraff SOU 1984:32. På vissa punkter frångick dock man kommitténs förslag. Kommittén föreslog att tillämpningsområdet för kontraktsvården skulle avgränsas så att denna påföljdsvariant skulle kunna ersätta fängelsestraff på upp till två år och bara kunna tillämpas vid alkoholoch narkotikamissbruk. Det skulle fråga ett fortgående och vara om vanemässigt missbruk. Att det dessutom borde finnas ett samband mellan missbruket och brottsligheten var enligt kommittén så självklart detta att inte behövde uttryckas särskilt. Kommittén menade att denna fråga knappast hade något praktiskt intresse eftersom ett sådant samband i praktiken torde föreligga- så gott undantagslöst. "Planerade" brott som utan samband med missbruket skulle dock inte kunna leda till kontraktsvård. Samtycke från den tilltalade skulle enligt kommittén krävas för kontraktsvård. Dessutom skulle ytterligare förutsättning ställas en upp, nämligen att den tilltalade bedömdes lämplig för vården. Kommittén angav följande skäl för att denna förutsättning nödvändig. Den var tilltalades samtycke har ett begränsat värde eftersom det har tillkommit i en speciell situation. Ofta är samtycket förutsättningen för att undgå ett fängelsestraff. Domstolen får också lämplighetskravet genom en möjlighet att gallra bort vissa typer brottslingar vissa brottstyper av samt som inte anses böra leda till kontraktsvård, trots att brottet inte är särskilt svårt. Långt ifrån alla vårdbehövande missbrukare kunna anses tillgodogöra sig vården. Kommittén menade också att den institution skulle handha vården som av missbrukare, grund svårigheterna att göra urvalet, måste få av delta i lämplighetsprövningen. Enligt kommittén begränsades användningsområdet dessutom av tillgången på behandlingsplatser. I sitt slutbetänkande diskuterade Frivårdskommittén för- och nackdelar med flera olika lagtekniska modeller för kontraktsvård. En möjlighet som diskuterades var att låta kontraktsvården föreskrift vid vara en skyddstillsyn. Man ställde sig emellertid tveksam till sådan en utformning. Den väsentligaste invändningen enligt kommittén att det var framstod som tveksamt kontraktsvården då skulle fungera om som ett alternativ till fängelse. Man förmodade att kontraktsvård i stället skulle komma att användas som ett sätt att skärpa skyddstillsyn ändå en som
Del 3 s. 100100 Bilaga 4
skulle ha ådömts lagöverträdaren. Andra skäl som kommittén anförde
denna lösning att kontraktsvården borde kunna på ett enkelt sätt mot var omvandlas till ovillkorligt fängelse och att hela det alternativa straffet borde avtjänas vid ett kontraktsbrott. Vid undanröjande av skyddstillsyn skall skälig hänsyn tas till vad den dömde har undergått till följd av domen på skyddstillsyn.
Den lösning kommittén slutligen stannade för var att en ny
som påföljd, Villkorligt fängelse, borde införas och att kontraktsvården skulle knytas till denna påföljd. Som skäl för denna lösning angav kommittén bl.a. den innebar möjligheterna att kcntraktsvård skulle fungera
att att
alternativ endast till fängelse var större, att påföljdsformens som ett allmänpreventiva effekter skulle stärkas genom det konkreta straffhot
vilade över den dömde och att det villkorliga anståndet skulle kunna som förverkas i dess helhet vid misskötsamhet. Villkorligt fängelse skulle enligt kommitténs förslag förenat med prövotid på två år och i
vara en likhet med vad gäller vid skyddstillsyn skulle den dömde stå under
som övervakning under det första prövotidsåret. Vid kontraktsbrott skulle det ankomma övervakningsnämnden att besluta om förverkande av det Villkorligt medgivna anständet med fángelsestraffet, vilket då i princip oavkortat skulle i verkställighet.
Del 3 s. 101Bilaga 5 101
BRÅ PM
Utdrag ur 1994:3, Samhällstjänst
som alternativ till
fängelse
av Tommy Andersson och Lars Alexandersson
Sammanfattning
Del 3 s. 101Under åren 1990-1992 genomfördes på fem orter i landet för-
en söksverksamhet med samhällstjänst som påföljd för brott. Tingsrätterna i Malmö, Helsingborg, Linköping, Uppsala och Gävle samt berörda överrätter hade under denna period möjlighet att tillämpa samhällstjänst som alternativ till fängelse i enlighet med lagen 1989:928
om försöksverksamhet med samhällstjänst. I propositionen försöksverk-
om samhet med samhällstjänst prop. 1989/90:7 grundläggande motiv
anges och riktlinjer för försöksverksamheten.
samhällstjänst utgör föreskrift i samband med skyddstillsyn och
en innebär att den tilltalade döms att på sin fritid utföra oavlönat
samhällsnyttigt arbete i det antal timmar som i domen. Något
anges frihetsberövande ingår inte i påföljden. Enligt uttalanden i propositionen ska samhällstjänst endast tillämpas i mål där fängelse skulle ha
annars utdömts. Det fängelsestraff som skulle ha utdömts inte samhällstjänst
om tillämpats ska anges i domen.
samhällstjänst kan omfatta lägst 40 och högst 200 timmars arbete. Brottets straffvärde ska ligga till grund för det antal samhällstjänsttimmar som utdöms. samhällstjänst ska endast i undantagsfall kunna komma i fråga om brottets straffvärde överstiger ett år. Som ett riktmärke anges att 40 timmars samhällstjänst bör motsvara till
upp en månads fängelse och 200 timmars samhällstjänst åtta månaders fängelse och däröver. Om den dömde inte fullgör sina åligganden
ska samhällstjänst snabbt kunna bytas påföljd. Vid undanröjande
ut mot annan av samhällstjänst ska det alternativa fängelsestraff angetts i domen
som tas som utgångspunkt för straffmätning.
Samhällstjänst är i första hand avsedd för yngre lagöverträdare utan allvarliga missbruksproblem eller andra förhållanden som svårligen kan förenas med samhällstjänstarbete. Några uttryckliga begränsningar vad gäller typ av brottslighet för vilken samhällstjänst kan tillämpas anges inte i propositionen.
Före huvudförhandling bör frivården genomföra bedömning den
en av tilltalades förutsättningar för samhällstjänst. Efter dom upprättar frivården en arbetsplan och ansvarar för att den dömde genomför sin samhällstjänst. Samhällstjänsten bör regel kunna avvecklas på högst
som
Del 3 s. 102102 Bilaga 5
ett år. Arbetsplatserna ska i första hand anskaffas inom ideell föreningsverksamhet och arbetsuppgifterna vara av den arten att de normalt inte utförs anställda. Kontrollen av att de dömda genomför sin sam-
av hällstjänst ankommer frivården och inte arbetsgivarna. Arbetsgivarna får ingen ersättning, ingen utbildning och har inget ansvar för de dömda.
I samband med att beslut om försöksverksamheten fattades fick Brottsförebyggande rådet BRÅ regeringens uppdrag utvärdera
att verksamheten med utgångspunkt från vad som anges i propositionen.
Utvärderingen har i huvudsak koncentrerats till att belysa två Övergripande frågeställningar. För det första hur den praktiska verksamheten har fungerat och utvecklats i jämförelse med de uttalanden som anges i propositionen. För det andra hur resultaten av verksamheten överensstämmer med de mål och grundläggande antaganden som framgår av propositionen.
Resultat
Urval av tilltalade
Urvalet av tilltalade som kan komma i fråga för samhällstjänst grundas vanligtvis på att försvarare, åklagare eller domstol påtalar behov av att frivården genomför en lämplighetsbedömning med avseende samhällstjänst. Förutsatt att domstolen begärt personundersökning kan frivården också göra sådan bedömning utan särskild anmodan från
en domstol.
Resultaten från studie av 300 slumpmässigt utvalda fängelsedomar
en som under försöksperioden meddelades i berörda tingsrätter visar att samhällstjänst sannolikt skulle ha utdömts dubbelt så ofta om urvalsrutinerna hade fungerat optimalt. Att så inte skett berodde till lika delar
att domstolarna i många relevanta mål inte infordrat personundersökning/lämplighetsbedömning för samhällstjänst och på brister i rutinerna hos frivården. Med det senare åsyftas fall som varit kända för frivården
där lämplighetsutredning med avseende samhällstjänst inte men genomfördes trots att så borde ha skett enligt frivårdens egna bedömningar i efterhand.
Under försöksperioden genomfördes 636 lämplighetsutredningar med avseende samhällstjänst, oftast på initiativ från frivården. Initiativ till sådan utredning togs mycket sällan av åklagare och förhållandevis sällan
domstol. Samtliga berörda yrkeskårer var dock i hög utsträckning av nöjda med den rådande urvalsordningen enligt de enkätundersökningar
genomförts. Den rådande urvalsordningen har medfört vissa som problem såtillvida att frivården haft svårt att personutredningsstadiet kunna bedöma brottslighetens art och straffvärde skulle kunna
om föranleda fängelse vilket är förutsättning för att samhällstjänst ska
en
Del 3 s. 103Bilaga 5 103
kunna tillämpas. Likaså redovisade frivården svårigheter med att bedöma domstolarnas inställning till huruvida skyddstillsynskriterierna måste vara uppfyllda för att påföljden samhällstjänst ska kunna tillämpas en förutsättning för att kunna döma till skyddstillsyn med eller utan
föreskrift om samhällstjänst är att äterfallsrisk och övervakningsbehov
föreligger samt att skyddstillsyn kan antas bidra till minskad äterfallsrisk. Svårigheter på dessa områden medförde att man från frivårdens sida ofta rekommenderade samhällstjänst "för säkerhets skull", dvs. för den händelse att domstolen skulle anse att brottslighetens art och straffvärde motiverade fängelse samt att de s.k. skyddstillsynskriterierna var uppfyllda. I cirka 60 procent av de mål i vilka frivården rekommenderat samhällstjänst som påföljd föreslogs Villkorlig dom eller skyddstillsyn utan föreskrift om samhällstjänst i första hand och samhällstjänst i andra hand om fängelse annars skulle utdömas. Domstolarna dömde till samhällstjänst i 43 procent av samtliga mål i vilka frivården hade rekommenderat samhällstjänst. I de mål frivården rekommenderat samhällstjänst i första hand följde domstolarna frivårdens rekommendation i 45 procent av målen.
Domstolarnas val av påföljd
Sammanlagt meddelades dom i 576 mål i vilka den tilltalade hade bedömts lämplig för samhällstjänst. I 250 av dessa mål 43% dömdes till samhällstjänst, i 154 mål 27% till fängelse och i 172 mål 30% till lindrigare påföljd. Någon påtaglig tendens i utveckling under de tre försöksåren förekom inte vad gäller antalet utdömda samhällstjänstdomar. Däremot följde domstolarna frivårdens rekommendationer om samhällstjänst i minskad utsträckning och dömde i ökad utsträckning till fängelse. En bidragande orsak till detta var sannolikt att frivården rekommenderade samhällstjänst för mer kriminellt belastade personer under den senare delen av försöksperioden. I 20 procent av de samhällstjänstdomar som meddelades utdömdes 40 timmars samhällstjänst och i 40 procent högst 65 timmars samhällstjänst. I cirka 30 procent av målen utdömdes 100 timmar eller mer. Tvåhundra timmars samhällstjänst utdömdes i 30 mål, vilket utgör tolv procent av samtliga mål. Utvecklingen under försöksperioden visade en viss nedgång i utdömandet av det lägsta antalet samhällstjänsttimmar.
I cirka 75 procent av samhällstjänstdomarna följdes den i propositionen angivna tumregeln vad gäller relationen mellan antalet utdömda samhällstjänsttirnmar och det alternativa fängelsestraffet. Samtidigt förekom stora skillnader. Tre månaders fängelse motsvarades av mellan 60 och 100 timmars samhällstjänst och sex månaders fängelse av mellan 100 och 200 timmars samhällstjänst.
Del 3 s. 104104 Bilaga 5
Dömda till samhällstjänst
Bland dem som dömdes till samhällstjänst var cirka 70 procent under 25 år. Den yngste var 17 år och den äldste 50 år. Andelen tidigare dömda för kriminalregisterbrott ökade från 58 procent år 1990 till 67 procent år 1992. Drygt hälften av de dömda arbetade eller hade studier som huvudsaklig sysselsättning. Cirka 30 procent hade någon form av missbruksproblem, oftast mindre allvarliga. Det vanligaste huvudbrottet i de domar samhällstjänst utdömdes var misshandel som utgjorde huvudbrott i 34 procent av målen. Därnäst kom stöld och rrafiknykternetsbrott som utgjorde huvudbrott i 19 respektive 13 procent av de mål i vilka samhällstjänst utdömdes. Andelen domar i vilka misshandel var huvudbrott ökade under försöksperioden medan de andelar av samhällstjänstdomarna där stöld eller trafiknykterhetsbrott var huvudbrott minskade. Frivården föreslog samhällstjänst som påföljd i 14 mål där den tilltalade kom att dömas för grov misshandel. I ett av dessa mål dömdes till samhällstjänst och i resterande mål till fängelse, dock i tio av målen till högst ett års fängelse. I två av de nio mål där den tilltalade dömdes för rån utdömdes samhällstjänst liksom i 8 av 25 mål där huvudbrottet var narkotikabrott uteslutande ringa narkotikabrott. Brottslighetens art och/eller straffvärde angavs oftast som motiv då domstolen dömde till fängelse och inte till samhällstjänst. Ett annat vanligt motiv var att de s.k. skyddstillsynskriterierna inte ansågs vara uppfyllda.
Jämförelser mellan de samhällstjänstdömda och ett slumpmässigt urval av personer som dömts till fängelse i högst ett år försöksorterna visade signifikanta skillnader med avseende tidigare kriminell belastning, missbruk och arbetslöshet. De samhällstjänstdömda utgjorde ur dessa aspekter ett "positivt" urval såtillvida att de var i mindre utsträckning kriminellt belastade, hade i mindre utsträckning missbruksproblem och var i mindre utsträckning arbetslösa. Andelen dömda för våldsbrott var betydligt större bland de samhällstjänstdömda än bland de fängelsedömda medan andelen dömda för trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott var större bland de fängelsedömda än bland de
samhällstjänstdömda. Dessa skillnader kvarstod i allt väsentligt även då jämförelsen endast avsåg dömda som var yngre än 30 år.
Arbetsplatser och arbetsuppgifter
Frivården har under försöksperioden inte haft några större svårigheter med att finna lämpliga arbetsplatser för de samhällstjänstdömda. Konkurrens från arbetsmarknadspolitiska åtgärder exempelvis ALUverksamhet och nedskurna bidrag till föreningar redovisades dock som skäl till att det under senare delen av försöksperioden var något svårare att finna arbetsplatser. Bland de typer av föreningar som engagerats märks främst idrottsföreningar, som sysselsatt cirka 25 procent av de
Del 3 s. 105Bilaga 5 105
samhällstjänstdömda, Svenska kyrkan sysselsatt cirka 15
som procent, olika frikyrkor och föreningar engagerade i missbruksfrågor IOGT/ NTO, RFHL, Länkarna m. fl, vardera engagerat cirka tio
som procent av de dömda. Cirka åttio procent de arbetsgivare
av som engagerats uppgav att de gärna skulle ta emot flera samhällstjänstdömda medan övriga cirka 20 procent var tveksamma. Skäl till tveksamhet i första
var hand svårigheter att finna lämpliga arbetsuppgifter eller nedskuren verksamhet på grund av minskade bidrag. I endast ett fall dåliga
uppgavs erfarenheter som skäl. De vanligaste typerna arbetsuppgifter
av var underhålls- och reparationsarbeten, vaktmästarsysslor samt städ- och receptionsarbete.
Verkställigheten
Cirka 70 procent av de samhällstjänstdömda hade påbörjat sin
samhällstjänst inom en månad efter dom. Ändringar i den ursprungligen uppgjorda arbetsplanen var vanliga, lika ofta beroende önskemål från arbetsgivaren som på försumlighet den dömde. Fyrtio timmars
av samhällstjänst avvecklades vanligtvis på två månader, 100 timmar på fem månader och 200 timmar på sju månader. Vanligtvis omfattade
ett arbetspass fyra timmar. I hälften samhällstjänstärendena gjorde
av frivården arbetsplatsbesök vid varje enskilt arbetspass och i ytterligare 30 procent av ärendena vid minst hälften arbetspassen. Cirka 25
av procent av de samhällstjänstdömda rapporterades till övervakningsnämnden på grund av misskötsamhet och tolv procent fick samhällstjänstdomen undanröjd domstol. De fick domen undanröjd
av som var, jämfört med dem som slutförde sin samhällstjänst, i högre utsträckning tidigare dömda, hade i högre utsträckning missbruksproblem
samt var i högre utsträckning dömda för egendomsbrott och till ett högt antal samhällstjänsttirnmar. Samtidigt genomförde cirka 70 dem
procent av som hade missbruksproblem sin samhällstjänst. Då samhällstjänsten undanröjdes skedde det oftast i ett tidigt skede, i genomsnitt efter att den dömde utfört 20 procent av de ådömda samhällstjänsttirnmarna. Knappt 20 procent av de 50 samhällstjänstdömda intervjuades hade, efter
som avslutat samhällstjänstarbete, sporadisk kontakt med någon de träffat på arbetsplatsen. Ingen hade varaktig kontakt.
en mera
Erfarenheterav försöksverksamheten
Rättsväsendets erfarenheter av försöksverksamheten i huvudsak
var positiv med undantag av en samfälld kritik mot kopplingen mellan samhällstjänst och skyddstillsyn. Samtliga berörda yrkesgrupper
var starkt kritiska på denna punkt. Åklagarna redovisade genomgående
en mer återhållsam inställning än övriga yrkesgrupper. Arbetsgivarna redovisade påtagligt positiva erfarenheter, både kontakten med
av frivården och de samhällstjänstdömdas arbetsinsatser och deras sätt
av
Del 3 s. 106106 Bilaga 5
att fungera arbetsplatserna. Incidenter som stöld eller bråk rapporterades ha inträffat vid endast två cirka 4 000 arbetstillfällen som
av representerades i den enkätundersökning som riktades till arbetsgivarna. Också de 50 samhällstjänstdömda som intervjuades efter avslutad samhällstjänst redovisade i allt väsentligt en positiv inställning, både med avseende på frivårdens arbete och bemötandet de fick på arbetsplatserna.
Samhällstjänstens tillämpningsområde
De samlade resultaten från fyra olika typer av undersökningar tyder på att samhällstjänst i cirka 50-75 procent av målen tillämpats i stället för fängelse och i övriga fall i huvudsak i mål där Villkorlig dom eller skyddstillsyn skulle ha utdömts. Resultaten tyder också på att
annars samhällstjänst i vissa fall har tillämpats i stället för fängelse i mål där fängelse, enligt uttalanden i propositionen, borde ha utdömts.
Tillämpningsområdet har således i en betydande utsträckning utvidgats jämfört med de uttalanden som framgår av propositionen. Rättsväsendets kritiska inställning till kopplingen mellan samhällstjänst och skyddstill-
möjligheten för berörda myndigheter att under försöksperioden syn, pröva sig fram och ett begränsat antal avgöranden i Högsta domstolen kan vara rimliga förklaringar.
Samhällstjänstens omfattning
Knappt fem procent samtliga fängelsedomar som meddelades i
av försöksområdena ersattes med samhällstjänst. Med avseende den mest prioriterade målgruppen, 18-24 åringar som dömts till högst ett års fängelse, ersatte samhällstjänst cirka tolv procent av fängelsedomarna. De samhällstjänstdömda hade, om de dömts till fängelse, tagit cirka tio årsplatser i anspråk. De berörda tingsrätterna svarade under försöksperioden för åtta-tio procent samtliga fängelsedomar som utdömdes i
av landet. Med utgångspunkt från detta skulle kunna antas att en riksomfattande verksamhet skulle reducera behovet av fängelseplatser med cirka 100-125 årsplatser. Kriminalvårdsstyrelsens preliminära uppgifter avseende 1993 års riksomfattande verksamhet tyder dock på en väsentligt begränsad tillämpning av samhällstjänst. Enligt dessa
mer uppgifter dömdes 324 till samhällstjänst år 1993, vilket
personer uppskattningsvis motsvarar 40-60 årsplatser eller mindre än två procent
de cirka 3 800 årsplatser utnyttjades budgetåret 1992/93. av som
Samhällstjänstens individualpreventiva funktion
Cirka 25 procent de samhällstjänstdömda återföll inom sex månader
av efter samhällstjänstdomen, 37 procent inom ett år och knappt 50 procent inom två år efter domen. Tjugofem procent begick nya brott under den
Del 3 s. 107Bilaga 5 107
period de genomförde sin samhällstjänst. För 7 dessa 25 procent
av innebar brotten att de fick sin samhällstjänstdom undanröjd. Resterande 18 procent genomförde sin samhällstjänst som planerat men blev senare dömda för de brott de begått under avvecklingstiden. De återföll i
som brott var i högre utsträckning tidigare kriminellt belastade, i högre utsträckning missbrukare och hade i högre utsträckning dömts för egendomsbrott, jämfört med dem som inte återföll i brott.
Resultat från återfallsanalyser visar att det i första hand är förekomsten av missbruk och att ha blivit dömd för egendomsbrott som är förknippat med en hög risk för återfall i brott. Någon skillnad i återfallsbenägenhet beroende om samhällstjänst eller fängelse utdömdes kunde inte påvisas.
Ekonomiska konsekvenser
De ekonomiska konsekvenserna av samhällstjänst som påföljd för brott är direkt beroende av i vilken utsträckning samhällstjänst ersatt fängelse respektive icke frihetsberövande påföljder. samhällstjänst är billigare än fängelse men dyrare än Villkorlig dom och skyddstillsyn. Den ekonomiska förtjänst det innebär att ersätta fängelse med samhällstjänst måste därför vägas mot den ekonomiska förlust det innebär att tillämpa samhällstjänst som alternativ till Villkorlig dom eller skyddstillsyn utan föreskrift om samhällstjänst. Under budgetåret 1991/92 var de genomsnittliga verkställighetskostnaderna för en samhällstjänstdom drygt 48 000 kronor. Under antagandet att samhällstjänst ersatt fängelse i 50 procent av de mål i vilka påföljden utdömdes var den ekonomiska förtjänsten drygt 100 kronor per genomsnittlig samhällstjänstdom jämfört med de alternativa verkställighetskostnaderna. Under antagandet att samhällstjänst ersatt fängelse i 75 procent av målen ökar förtjänsten till cirka 13 500 kronor per samhällstjänstdom. En förutsättning för ekonomisk
en förtjänst är dock att de fängelseplatser som frigörs kan utnyttjas för ändamål som annars skulle ha krävt nya ekonomiska resurser. Om de fängelseplatser som frigörs utnyttjas för att minska beläggningsgraden, öka utrymmet för differentiering eller för ändamål som annars inte skulle aktualiseras blir kostnadsminskningen, ur ett rent ekonomiskt perspektiv, endast hypotetisk och samhällstjänsten i stället förenad med ökade kostnader.
Slutsatser
I vilken utsträckning målen med försöksverksamheten har uppnåtts ska ses utifrån de uttalanden i propositionen som anger att syftet med samhällstjänst är att finna ett alternativ till fängelse, och detta grundat
antaganden om att samhällstjänst har humana, individualpreventiva och ekonomiska fördelar jämfört med fängelsestraffet. Att samhällstjänst
Del 3 s. 108108 Bilaga 5
är humanare än fängelse har tagits för självklart och inte ansetts behöva studeras närmare. Någon individualpreventiv fördel jämfört med fängelse har inte kunnat påvisas. Samhällstjänst har inte bidragit till en lägre återfallsbenägenhet men, vilket är viktigt att uppmärksamma, inte heller till en ökad återfallsbenägenhet. Vidare är samhällstjänst en ekonomiskt fördelaktig påföljd jämfört med fängelse. I den mån samhällstjänst tillämpats som alternativ till fängelse har försöksverksamheten relativt väl motsvarat de uttalanden som framgår av propositionen med avseende målsättningen.
Den centrala frågan blir därmed i vilken utsträckning den åsyftade målgruppen nåtts och ivilken utsträckning samhällstjänst tillämpats som alternativ till fängelse respektive till andra påföljder. Nedanstående mycket schematiska figur över påföljdssystemet kan åskådliggöra hur påföljden fungerat med avseende den i propositionen åsyftade målgruppen och den grupp som under försöksperioden faktiskt dömdes till samhällstjänst. Det ska påpekas att figuren åskådliggör något av en idealbild av påföljdssystemet. I praktiken torde det förekomma ett inte obetydligt gränsland mellan villkorlig dom, skyddstillsyn och fängelse, ett gränsland inom vilket dömandepraxis kan skifta och inom vilket påföljden samhällstjänst till stor del har sitt naturliga tillämpningsområde.
Villkorlig dom
Böter Fängelse
\\\\\
x
skyddstillsyn
7//
Avsett tillämpningsområde Faktiskt tillämpningsområde
Som framgår av figuren och som tidigare konstaterats har en stor del av den åsyftade målgruppen inte nåtts samtidigt som påföljden ofta tillämpats för andra ändamål än de avsedda. I dessa avseenden har försöket med samhällstjänst i begränsad utsträckning motsvarat målsättningen. De mål som uppnåtts då samhällstjänst tillämpats som alternativ till fängelse måste således ställas i relation till den straffskärpning och kostnadsökning som påföljden inneburit när den tillämpats som alternativ till villkorlig dom eller skyddstillsyn samt till den strafflindring som påföljden inneburit när den tillämpats som alternativ till andra fängelsestraff än de som avsetts. I den mån samhällstjänst tillämpats i stället för villkorlig dom eller skyddstillsyn har inte heller de grundläggande antagandena om påföljdens förtjänster någon relevans då
Del 3 s. 109Bilaga 5 109
samhällstjänst inte är billigare och knappast humanare eller individualpreventivt fördelaktig i jämförelse med dessa påföljder.
Orsakerna till diskrepansen mellan målsättning och verklighet torde till stor del bero på att det urvalsförfarande som den lagtekniska konstruktionen vilar på inte har fungerat effektivt och på kopplingen mellan samhällstjänst och skyddstillsyn. Vad gäller det torde det
senare inte vara minst viktigt att uppmärksamma rättsväsendets kritiska inställning. Den målsättning med samhällstjänst som kommer till uttryck i propositionen, att samhällstjänst endast ska ersätta fängelse och under förutsättning att skyddstillsynskriterierna är uppfyllda, har inte till fullo haft stöd hos rättsväsendet. Rättsväsendets kritiska inställning tillsammans med de vida ramar som i praktiken omgärdar de s.k. skyddstillsynskriterierna har medfört ett utrymme för rättsväsendet att under försöksperioden forma ett tillämpningsområde för samhällstjänst som i inte ringa utsträckning skiljer sig från det tillämpningsområde som anges i propositionen. Möjligheten att detta med tiden kan komma att regleras genom prövningar i överrätt är sannolikt begränsad. Få samhällstjänstdömda två fall under försöksperioden torde överklaga och yrka på villkorlig dom eller skyddstillsyn utan föreskrift om samhällstjänst då de, som det sannolikt upplevs, haft turen att slippa ett fängelsestraff, ett fängelsestraff som dessutom mycket väl kan aktualiseras vid prövning
ny i domstol.
Den praktiska verksamheten med samhällstjänst som påföljd har i hög utsträckning fungerat i enlighet med de uttalanden framgår
som av propositionen. Det har inte varit några större problem att finna arbetsgivare som kan och vill bereda de samhällstjänstdömda lämplig sysselsättning. samhällstjänst har i allt väsentligt tillämpats för den typ av brottslighet som åsyftas i propositionen. De samhällstjänstdömda har i mycket hög utsträckning klarat att genomföra samhällstjänstarbetet.
av Frivårdens uppgifter har till största delen skötts ett sätt
som överensstämmer med de riktlinjer som redovisas i propositionen. Samtliga berörda yrkesgrupper redovisar en i huvudsak positiv inställning till samhällstjänst som påföljd och i huvudsak goda erfarenheter från försöksperioden. De arbetsgivare som engagerat samhällstjänstdömda har genomgående mycket positiva erfarenheter liksom även de dömda som genomfört samhällstjänst. Ur dessa aspekter har försöksverksamheten således i huvudsak fungerat tillfredsställande under försöksperioden.
Det faktum att ingen tendens till ökad användning av samhällstjänst förekom under försöksperioden och att 1993 års riksomfattande verksamhet varit mycket begränsad ger en antydan om att samhällstjänst kan få en förhållandevis marginell roll i påföljdssystemet, och även vad gäller användningen av fängelsestraff och fängelseplatser, om tillämpad enligt nu gällande lagstiftning och praxis.
Del 3 s. 111Bilaga 6 111
Intensivövervakning med elektronisk
kontroll de första månaderna
- sju
Jan Andersson och Gabriella BRÅ
av Roupé,
Uppdraget
Sedan den 1 augusti 1994 pågår i Sverige en geografiskt avgränsad försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Verksamheten bedrivs under ledning av frivårdsmyndigheterna i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping och Sundsvall. Målgrupp för verksamheten är de som dömts till fängelse i högst två månader och har bostad i något av frivârdsdistriktens verksamhetsområden. Försöksverksamheten, som skall pågå i två år, syftar bl.a. till att ge underlag för Straffsystemkommitténs överväganden om sådan intensivövervakning bör bli ett permanent inslag i det svenska päföljdssystemet.
Regeringen har uppdragit Brottsförebyggande rådet att utvärdera försöksverksamheten beslut 1994-09-15. Uppdraget skall slutredovisas senast den l oktober 1996. Föreliggande framställning är en sammanställning av erfarenheterna under verksamhetens första sju månader, dvs. fram t.o.m. februari 1995. Redovisningen bygger dels på en av Kriminalvårdsstyrelsen upprättad rapport om klienttillströmning m.m. Somander 1995, dels uppgifter som insamlats vid besök och samtal med tjänstemän och övervakade i de sex frivårdsdistrikten där verksamheten bedrivs.
Sammanfattning av de hittillsvarande erfarenheterna
Under verksamhetens första sju månader har totalt 405 personer erbjudits möjlighet att ansöka om deltagande i försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Av dessa har 304 besvarat erbjudandet. Två tredjedelar av dessa, eller 202 personer, har ansökt om att få delta. Antalet dömda som hittills deltagit i verksamheten är färre än vad som förväntats, främst beroende på att antalet fängelsedomar med strafftider högst två månader minskat i jämförelse med motsvarande period året innan. Andelen som ansökte var även den något lägre än vad som hade beräknats. Frågan är ännu inte helt utredd, men det finns omständigheter som talar för att de som inte ansökte om att delta var mer kriminellt belastade än övriga. Sju personer återtog sin ansökan efter att ha blivit informerade om vilka krav som ställs dem som skall
Del 3 s. 112112 Bilaga 6
delta i verksamheten. Detta, tillsammans med att var tredje valde att avtjäna straffet i anstalt, skulle kunna tyda att intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel uppfattas som en sträng påföljd.
Fjorton av ansökningarna avslogs. Anledningen till detta var att de praktiska förutsättningarna för denna form av verkställighet saknades. Sålunda beviljades 93 procent av de ansökningar som inte återtagits under utredningstiden.
Under de sju första månaderna av verksamheten har sammanlagt 116 personer fullföljt verkställigheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Under samma period avbröts verkställigheten för sex personer p. g.a. misskötsamhet och ytterligare sex erhöll en erinran p. g a. smärre regelöverträdelser.
Ungefär hälften av deltagarna var dömda för rattfylleri och nästan var femte för misshandelsbrott. Kvinnorna utgjorde nio procent av deltagarna och andelen utländska medborgare var också nio procent.
De dömda skall betala en avgift 50 kronor per verkställighetsdag, om det är motiverat med hänsyn till deras inkomstmöjligheter. Under de första sju månaderna har 60 procent av dem som fullföljt verkställigheten erlagt sådan avgift. Härigenom har brottsofferfonden tillförts
ca 130 000 kr.
Kontrollnivån av de dömda har varit mycket hög. Oanmälda hembe- sök har varit ofta förekommande, liksom kontroll av att förbudet att använda berusningsmedel iakttas.
Toleransen mot avvikelser från det som bestämts för verkställigheten har varit mycket liten. Den elektroniska kontrollen av utegångsförbudet gör att även den minsta försening har kunnat observeras.
De dömda som har deltagit i försöksverksamheten har uppfattat verkställigheten som sträng, men har ansett att den är att föredra framför att avtjäna tiden på anstalt. Den programverksamhet de dömda har föreskrift att delta i har av många uppfattats som ett meningsfullt inslag i verkställigheten.
Arbetsformerna i distrikten har utvecklats ett likartat sätt, vilket den av Kriminalvårdsstyrelsen inrättade projektgruppen, med företrädare för bl.a. samtliga i verksamheten berörda frivårdsmyndigheter, har medverkat till. Mindre skillnader förekommer dock. I fyra distrikt har ansvaret för den praktiska verksamheten legat två tjänstemän. I övriga distrikt har intensivövervakningsärendena fördelats mellan tjänstemännen traditionellt sätt. Frivårdsmyndigheterna har anlitat biträdande övervakare i olika utsträckning och för olika uppgifter. Verksamheten har dock pågått för kort tid för att någon värdering av arbetsformerna skall vara möjlig.
Engagemanget från den frivårdspersonal som varit direkt berörd av försöksverksamheten har hittills varit mycket stort. Personalen ser intensivövervakning som ett bärkraftigt alternativ till fängelsestraff. En viss besvikelse över att antalet övervakade har varit få har dock uttryckts.
Del 3 s. 113Bilaga 6
Den tekniska utrustningen fungerar i sina grundläggande delar dvs. sändare, mottagare och centraldator tillfredsställande. Den numera anses allmänt som tillförlitlig och användarvänlig. Inledningsvis uppstod dock en rad problem av teknisk natur, vilket medförde att falsklarm var vanligt förekommande. Dessa problem är till stora delar åtgärdade, bl.a. har programvaran uppgraderats och apparaturen modiñerats. Den tekniska kringutrustningen, dels ett mobilt övervakningssystem, dels en apparatur som på elektronisk väg kontrollerar den övervakade att iakttar förbudet mot alkoholkonsumtion, har inte motsvarat förväntningarna. Det mobila systemet för att övervaka den dömdes närvaro på sysselsättningsplatsen har använts i mycket begränsad omfattning. Detta beror delvis att övervakningspersonalen sällan gör personliga mer kontroller av den dömdes närvaro på arbetsplatsen eller därmed jämförbar sysselsättningsplats, delvis på att personalen inte anser att utrustningen är helt tillförlitlig. Försöken med elektronisk mätning av utandningsluften har endast använts under mycket kort period och en beträffande ett fåtal dömda. Denna teknik har ännu tekniska stora brister. Erfarenheterna från försöksverksamheten visar att intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel från ekonomisk synpunkt kan bli ett mer fördelaktigt alternativ än fängelse. Om frivårdspersonalens kapacitet utnyttjas fullt ut, vilket innebär att varje tjänsteman handlägger 10-12 ärenden var, beräknas den genomsnittliga dygnskostnaden understiga 400 kronor. Eftersom deltagarna i försöksverksamheten varit förhållandevis få, har kostnaderna hittills per dag och övervakad blivit betydligt högre än vad som beräknats. I tablån nedan redovisas antalet övervakade 950228, det högsta dagsantalet övervakade och hur många de övervakade fullföljt av som respektive avbrutit verkställigheten under den första sjumånadersperioden.
Karl- Malmö Malmö Norr- Sundsskoga Luleå Norra Södra köping vall
Antalet övervakade 950228 6 14 5 5 4 8
Högst antal överva-
| kade under en dag 17 23 | 12 | 11 10 | 13 | ||
| Antal fullföljda | 24 | 20 | 20 | 24 16 | 12 |
| Antal avbrutna | l | 1 | 2 | 2 | O O |
114 Bilaga 6
Bakgrund
Försöksverksamheten med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel är ett led i statsmakternas strävanden att finna bärkraftiga alternativ till fängelse. Det torde råda allmän enighet om att fängelse är nödvändig del straffsystemet, också om att målsättningen i en av men möjligaste mån bör att minska omfattningen av dessa straff På den vara . individuella nivån har erfarenheterna visat att fängelsestraffet kan verka negativt möjligheterna till anpassning i samhället. Fängelse är också en resurskrävande påföljd. Sedan mitten 1970-talet har det i olika sammanhang framförts av förslag påföljd innebär intensivare övervakning än den. om en som en Kühlhorn 1974; BRÅ 1977; SOU som förekommer vid skyddstillsyn 1977:83; SOU 1991:45. Förslagen har dock inte lett till lagstiftning. Skälen till detta är flera. Det har bl.a. ansetts att påföljdsvarianterna skulle bli alltför lika varandra. Detta skulle kunna innebära svårigheter att på verkställighetsplanet upprätthålla avsedda skillnader mellan dem. I och med den elektroniska övervakningstekniken har emellertid saken kommit i ett annat läge. I departementspromemoria Ds 1993: 100 s. en 24 uttrycks detta så här:
Den elektroniska övervakningen gör det således möjligt att upprätthålla påtaglig frihetsinskränkning utan att inta den dömde en anstalt och att tillskapa övervakning som är så intensiv att den en företer betydligt större likheter med fängelse än med den nuvarande skyddstillsynspåföljden. Härigenom kan kravet på en straffrättslig reaktion står i relation till brottet tillgodoses, samtidigt som de som goda effekterna kriminalvård i frihet utnyttjas. av
Tanken är således att utnyttja den elektroniska tekniken för att finna en form för en straffrättslig reaktion som är:
...i princip lika ingripande verkställighet i anstalt men som inte som är förknippad med de risker för negativa effekter avseende den enskildes utveckling som ett fängelsestraff kan medföra. Prop. 1993/942184 s. 1.
Den elektroniska tekniken gör det möjligt att låta det grundläggande innehållet i verkställigheten utgöras ett krav att den dömde av uppehåller sig i sin bostad under tider då han inte deltar i någon av frivårdsmyndigheten godkänd aktivitet. Det har dock ansetts som uteslutet att den elektroniska kontrollen helt skulle ersätta den mänskliga kontakten mellan den dömde och kriminalvården. Personlig kontroll tillsammans med stöd och hjälpåtgärder har tvärtom ansetts som centrala inslag i intensivövervakningen. lntensivövervakning består därför av mer än ett förbud att lämna bostaden under vissa tider.
Del 3 s. 115Bilaga 6 115
Intensivövervakning med elektronisk kontroll skiljer sig från skyddstillsynspäföljden i flera avseenden. Den ställer i vissa avseenden andra krav på frivärdstjänstemännen än det traditionella frivårdsarbetet. Kontrollfunktionen får en väsentligt mer framträdande roll än vid verkställighet av skyddstillsyn. Verkställigheten blir därför betydligt dyrare än vid skyddstillsyn. Erfarenheterna från andra länder visar emellertid att intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel är en väsentlig billigare verkställighetsform än fängelse.
Frivårdens arbetsformer
Kriminalvårdsstyrelsen har haft regeringens uppdrag att planera den praktiska utformningen och genomförandet försöksverksamheten med av intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel. I uppdraget har ingått att kostnadsberäkna verksamheten och att möjliggöra uppföljning och en utvärdering av den. I anledning uppdraget tillsatte Kriminalvârdsstyav relsen en projektgrupp med företrädare för berörda sakenheter vid styrelsen och de sex försöksmyndigheternas chefer. Projektgruppen har medverkat till att arbetsformerna i de olika försöksdistrikten utvecklats på ett likartat sätt. Mindre skillnader förekommer dock. I fyra distrikt har ansvaret för den praktiska verksamheten legat på två tjänstemän. I övriga distrikt har intensivövervakningsärendena fördelats mellan tjänstemännen på traditionellt sätt. Frivårdsmyndigheterna har anlitat biträdande övervakare i olika utsträckning och för olika uppgifter. Verksamheten har dock pågått för kort tid för att någon värdering av arbetsformerna skall möjlig. vara Fyra av distrikten har valt att arbeta efter s.k. specialiserad arbetsen form, dvs. samtliga intensivövervakningsärendena tilldelas två av frivårdstjänstemännen som har handläggningen dessa ärenden sin av som huvudsakliga uppgift. Denna arbetsform används också för andra verksamheter i distrikten. Två distrikten arbetar på ett traditioav mer nellt sätt, dvs. samtliga ärenden således även intensivövervaknings- ärenden fördelas mellan samtliga eller så gott som samtliga hand- läggare. Biträdande övervakare anlitas vid fyra distrikten, främst i samband av med hembesök. I övriga två distrikt är det uteslutande frivårdspersonal som ombesörjer dessa kontroller. Två distrikt anlitar externa konsulter i den programverksamhet som erbjuds de dömda, medan övriga distrikt bedriver s.k. påverkansprogram i regi. egen Det går ännu inte att dra några slutsatser arbetsformernas om betydelse för verksamheten. Antalet övervakade är ännu för begränsat. Ett allmänt intryck är emellertid att det specialiserade arbetssättet lett till att verksamheten snabbare funnit sin form och att de tekniska svårigheterna övervunnits snabbare. Användningen av biträdande övervakare
Del 3 s. 116116 Bilaga 6
torde vara en förutsättning för att uppnå erforderlig kontrollnivå i distrikt där avstånden är stora.
Tekniken
Det finns, grovt sett, två olika typer av tekniska system av elektronisk övervakningsteknik, ett passivt och ett aktivt. I det senare står den dömde under kontinuerlig elektronisk övervakning i bostaden, i det passiva systemet intermittent övervakande kontrolleras den övervakades närvaro vid slumpmässigt valda tidpunkter. Kriminalvårdsstyrelsen valde ett aktivt system eftersom detta minimerar risken för att den dömde skall kunna undandra sig övervakningen utan upptäckt, vilket i sin tur har betydelse för hur påföljden uppfattas inom rättsväsendet och av allmänheten. Ett aktivt system har också den fördelen att det inte är ett lika störande inslag i familjelivet som ett passivt system. Bland annat behöver vissa övervakningsåtgärder, som t.ex. telefonpåringningar, inte
lika vanligt förekommande i ett aktivt system som i ett passivt. vara
Det system som används i Sverige består av tre enheter: sändare, mottagare och en centraldator. Sändaren kopplas runt den dömdes fotled och är så konstruerad att ett larm går till centraldatorn, om sändaren avlägsnas eller på annat sätt manipuleras med. Mottagaren finns placerad i den övervakades hem. Om denne avlägsnar sig längre än 25-40 meter från mottagaren informeras centraldatorn om detta via telenätet. Samma sak gäller när den övervakade anländer till bostaden. Centraldatorn, som är placerad hos Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping, jämför den mottagna informationen med ett inprogrammerat schema som anger under vilka tider den övervakade skall befinna sig i bostaden. I det fall den övervakade lämnar bostaden i förtid eller kommer hem för sent, meddelas detta centraldatorn som registrerar händelsen och sänder ett larm till frivårdsmyndigheten ifråga.
En förutsättning för att intensivövervakning med elektronisk kontroll skall fungera väl är självfallet att den teknik som används uppfyller höga krav på tillförlitlighet och att den är användarvänlig. Målsättningen år att varje förseelse mot utegångsförbudet skall upptäckas och beivras. Alla avvikelser från denna målsättning antas minska påföljdens trovärdighet, inte minst hos den dömde. Av bl.a. samma skål är det viktigt att antalet s.k. falska meddelanden, t.ex. falsklarm om att utegångsförbudet bryts, minimeras.
Den utrustning som används i Sverige tillverkas i USA. Tekniken har så långt det varit praktiskt möjligt anpassats efter svenska förhållanden. Kriminalvårdsstyrelsen har ombesörjt att berörd personal vid frivårdsmyndigheterna erhållit erforderlig utbildning, såväl teoretisk som praktisk, i hanteringen av den tekniska utrustningen. Trots dessa ansträngningar är det en allmän uppfattning bland frivårdstjänstemännen att ett problem under försöksverksamheten varit just tekniken. Falska
Del 3 s. 117Bilaga 6 117
negativa meddelanden, dvs. larm att den övervakade lämnat bostaden
om för tidigt eller inte kommit hem i tid, till början vanligt före-
var en kommande. Detta ledde till onödiga insatser från personalens sida och till irritation hos de övervakade när personalen, ibland mitt i natten, ringde upp för att kontrollera om larmet var korrekt eller inte.
Problemen med falsklarmen har emellertid blivit betydligt mindre vanliga längre tid försöksverksamheten pågått. Detta beror delvis på att frivårdspersonalen i dag är mer van att hantera utrustningen, t.ex. att vid installationen i den dömdes bostad prova ut sändarens räckvidd och att placera mottagaren en för ändamålet lämplig plats. Inledningsvis föranleddes vissa falsklarm av att inprogrammeringen av de dömdas veckoscheman inte fungerade helt tillfredsställande. Berörd personal har ansett att programvaran inte varit tillräckligt användarvänlig i detta avseende. Tekniskt anses den inte problematisk, men programmeringen anses alltför tidskrävande. De angivna problemen har dock i allt väsentligt kunnat hanteras utan några större störningar i själva verksamheten.
De tekniska problemen med den elektroniska kontrollen har i huvudsak berott på att utrustningen till en början inte uppfyllde samtliga de krav som ställts från Krirninalvårdsstyrelsens sida. Bland annat har det förelegat problem med det modern som finns i mottagaren, vilket bl.a. lett till att kontakten mellan centraldator och mottagare ibland har brutits och att vissa händelser, t.ex. att den dömde återvänt till bostaden, inte uppfattats av centraldatorn. Detta har därför förorsakat ett larm om att en regelöverträdelse inträffat. Felaktiga larm av detta slag har vållat irritation hos de dömda och i förekommande fall hos familjemedlemmar.
De redovisade problemen i huvudsak lösta. Programvaran har
är nu i olika omgångar uppgraderats och förbättrats. De tekniska enheterna har bytts ut eller modifierats i syfte att öka tillförlitligheten och att minimiera falsklarmen. Den allmänna bedömningen hos frivårdspersonalen är numera att den tekniska utrustning som används är att betrakta som tillförlitlig. Den tidigare nämnda projektgruppen har i hög grad bidragit till att problemen har kunnat lösas snabbt.
Vid sidan av den nu behandlade tekniska utrustningen vid den elektroniska övervakningen, har ett mobilt elektroniskt övervakningssystem, benämnt DriveBI, använts. Detta gör det möjligt för frivårdspersonalen att kontrollera den dömde utanför hemmet, t.ex. på sysselsättningsplatsen. Med den antenn som finns ansluten till mottagaren har DriveBI ett maximalt mottagningsområde ca 45 meter. Med större
en antenn som placeras en bil är mottagningsområdet ca 150 meter. Denna utrustning har emellertid sällan kommit till användning, åtminstone inte för den beskrivna funktionen. Ett skäl till detta är att frivårdspersonalen relativt sällan gjort personliga kontroller av om den övervakade befinner sig på arbetsplatsen eller annan sysselsättningsplats. Ett annat skäl är att utrustningen inte anses helt tillförlitlig. Den kan visserligen verifiera närvaro, men ett negativt meddelande måste
Del 3 s. 118118 Bilaga 6
kontrolleras, eftersom den övervakade kan ha befunnit sig i radioskugga eller varit på sådan plats att mottagaren inte uppfattar sändarens signaler. Utrustningen används i stället huvudsakligen i samband med installationen av mottagare och sändare för att kontrollera att sändaren fungerar.
Inom försöksverksamheten provas även en utrustning som på elektronisk väg kontrollerar om den övervakade iakttar förbudet mot alkoholkonsumtion. Utrustningen benämns React. Kontroller sker genom att centraldatorn ringer upp den övervakade vid slumpmässigt utvalda tidpunkter och uppmanar honom att lämna ett utandningsproxr i en anordning som installerats i hans hem. För att säkerställa att det är rätt person som avger provet är systemet försett med röstdetektnr. Prnvresultaten skickas automatiskt till centraldatorn.
Försöken med elektronisk mätning av utandningsluften har endast pågått i mycket liten skala och under kort tid. Erfarenheterna från frivårdspersonalens egna tester och från användning av utrustningen beträffande ett fåtal klienter är hittills inte goda. Ett av skälen till detta är att programvaran inte fungerar tillfredsställande. Det är t.ex. vanligt förekommande att röstprovet inte accepteras, trots att det är den övervakade som avger provet. Ett annat skäl är att man från frivårdspersonalens sida menar att tekniken är alltför komplicerad för att kunna komma till allmän användning. Under senare tid har leverantören modifierat utrustningen och bytt ut de instrument som funnits hos frivårdsmyndigheterna. Kurser i att använda tekniken pågår för närvarande hos dessa. Det är ännu för tidigt att bedöma om denna teknik kan bli ett effektivt komplement till den övriga tekniken. Den allmänna meningen hos frivårdspersonalen är att den personliga kontrollen av att föreskrifter om förbud mot berusningsmedel iakttas är tillräcklig.
Målgrupp
Den som är dömd till fängelse i högst två månader och har bostad inom något av verksamhetsområdena för de sex försöksdistriken får i princip delta i försöksverksamheten. Lagen är dock inte tillämplig i de fall fängelse ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken. Försöksverksamheten är upplagd verkställighetsreglering. Den som vill delta i
som en ren verksamheten måste ansöka om verkställighet utanför anstalt. En ansökan får dock inte bifallas om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt någon annan anledning än för verkställighet av
av det straff ansökan avser. Bifall skall inte heller ges om särskilda
som skäl talar mot verkställighet utanför anstalt.
Under de sju första månaderna av försöksverksamheten har sammanlagt 304 besvarat ett erbjudande om att ansöka om verkställig-
personer het straffet utanför anstalt. Totalt hade 405 personer erhållit en sådan
av erbjudan. 101 har således inte besvarat den under sjumånadersperioden.
Del 3 s. 119Bilaga 6 119
Nästan hälften 49% av dem som svarat före den 28 februari 1995 var dömda för rattfylleribrott, därefter följer misshandel 16%, övriga trafikbrott 6% samt narkotikabrott och brott mot värnpliktslagen 5% vardera. Två tredjedelar av dem som erbjöds verkställighet utanför anstalt hade en strafftid en månad och nästan 20 procent var dömda till två månaders fängelse.
Kvinnorna utgjorde nio procent av deltagarna. Andelen utländska medborgare var också nio procent.
Vilka erbjuds att delta i försöksverksamheten
Två tredjedelar 202 av 304 personer, dvs 66% av dem som besvarat erbjudan om att ansöka om att delta i försöksverksamheten ansökte om verkställighet utanför anstalt. Det föreligger ännu inga säkra uppgifter om orsakerna till varför vissa ansöker och andra inte gör det. Denna fråga kommer att belysas särskilt i slutredovisningen av uppdraget. Vissa preliminära slutsatser kan dock dras utifrån de uppgifter som inhämtats från frivårdstjänstemännen och från skillnader i såväl person- som brottskarakteristika mellan dem som ansökt och dem som inte ansökt.
Andelen utländska medborgare av dem som inte ansökt är något högre än bland dem som ansökt. Så är också andelen män liksom andelen med längre strafftider än en månads fängelse. Flera uppgifter tyder att de som avstod från att ansöka om verkställighet utanför anstalt i större utsträckning än övriga var kriminellt belastade. Bland annat talar skillnader i brottsstrukturen för detta. Exempelvis avstod övervägande delen av dem som dömts för narkotikabrott och stöld från att ansöka, medan en stor majoritet av dem som dömts för rattfylleri, misshandel eller värnpliktsbrott ansökte. Andelen med tidigare kriminell belastning är allmänt sett högre bland dem som döms för narkotika och stöldbrott än bland dem döms för stöld. Även det faktum de distrikt
som t.ex. att som kan betraktas som tätortsdistrikt har en jämförelsevis låg andel sökande talar för att benägenheten att delta i verksamheten hänger samman med hur pass kriminellt belastade dömda som erhåller ett erbjudande. Andelen kriminellt belastade klienter är generellt sett lägre utanför tätortsdistrikten än i övriga delar av landet. Av tablån nedan framgår att i de två distrikten med lägst tätortsgrad, Karlskoga och Luleå, ansökte 74 respektive 80 procent av klienterna mot 58 procent i Malmö södra och norra distrikten sammantagna.
Del 3 s. 120120 Bilaga 6
Antal dömda som ansöker respektive inte ansöker om verkställighet
utanför anstalt efter erbjudande därom, efter frivârdsdistrikt.
| Frivårdsdistrikt Samtliga | Ansökt n % | ansökt n % | |
| Karlskoga | 47 | 35 74 % 12 | 26 % |
| Luleå | 59 | 47 80 % 12 | 20 % |
| Malmö Södra | 64 | 34 53 % 30 | 47 % |
| Malmö Norra | 57 | 35 64% 20 | 36% |
| Norrköping | 45 | 29 64 % 16 | 36 % |
| Sundsvall | 34 | 22 65 % 12 | 35 % |
| Samtliga | 304 | 202 66% 102 | 34% |
Andelen som ansöker om att verkställa fangelsestraffet utanför anstalt är lägre än vad som förväntades. I syfte att öka andelen ansöker har
som distrikten, efter diskussioner i projektgruppen, börjat skicka ut
en påminnelse till dem som inom åtta dagar inte kommit in med ett på
svar erbjudandet. Det kan nämnas att det förekommit något olika strategier i distrikten med avseende på hanteringen de dömda inte
av som svarar på erbjudandet. I Luleå har man sedan längre tid varit aktiv än
en mer i andra distrikt att per telefon eller annat sätt ta kontakt med dem
som inte hört av sig. Om detta är en delförklaring till att Luleå haft hög
en andel som ansökt om att delta i försöksverksamheten är dock ännu för tidigt att uttala sig om.
Beviljade och avslagna ansökningar
Det är frivårdsmyndigheternas uppgift att informera den dömde
om möjligheten att verkställa straffet utanför anstalt och att informera
om vilka förutsättningar som gäller för sådan verkställighet. Frivårdsmyndigheten skall göra minst ett hembesök hos den som ansöker för kontroll av hemmiljön och för att göra en bedömning av dennes lämplighet att delta. Vidare skall frivärdspersonalen informera eventuella sammanboende om vilka regler som gäller och höra sig för om dessa samtycker till att den dömde verkställer straffet i hemmet.
Eftersom försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll är utformad som en form av verkställighet av ett fängelsestraff har det setts som naturligt att beslutanderätten lagens
om tillämpning i enskilda fall lagts hos Kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsen har utnyttjat rätten att delegera beslut verkställighet utanför anstalt
om till respektive regionmyndighet. Som tidigare nämnts skall i princip
Del 3 s. 121Bilaga 6 121
samtliga som dömts till fängelse i högst två månader och har sin som bostad inom något av verksamhetsområdena för de frivårdsdistrikten sex erbjudas att delta i försöksverksamheten. Ansökan får dock inte bifallas om särskilda skäl talar emot detta. Sådana skäl är att den dömde inte har en godtagbar bostad eller att den person den dömde sammanbor med inte godtar att verkställigheten sker i det gemensamma hemmet. Som nämnts föreligger ännu inte några systematiska uppgifter om vilka som inte ansöker om att delta i försöksverksamheten. Ett skäl till att vissa inte ansöker kan vara att de, när de erhållit informationen om denna, anser att de inte kan komma i fråga, kanske på grund av bostadssituationen. Den information erhållits från frivårdsmyndigsom heterna tyder på att detta är en trolig delförklaring. I del frivårdsdisen trikt har erbjudan om att delta i verksamheten återsänts till myndigheten g.a. att adressaten är okänd på den angivna adressen. Av de sammanlagt 202 personer som ansökt att delta i förom söksverksamheten har 180 fått bifall sin ansökan. Ansökan avslogs för 14 personer, sju återtog sin ansökan och avled innan ansökan en hade prövats. Sålunda beviljades 93 procent ansökningarna inte av som återtagits under utredningstiden dvs. 180 194 ansökningar. av Det vanligaste skälet till avslag år att de praktiska förutsättningarna för intensivövervakning med elektronisk kontroll inte förelegat. I del en fall saknade den dömde en godtagbar bostad, i andra saknades möjlighet bland annat p. g.a. personens fysiska handikapp att bereda honom - - en sysselsättning som bedömdes lämplig. Vidare har ansökan i något som fall avslagits då den dömde inte godtagit de föreskrifter gäller för som försöksverksamheten. I ett fall avslogs ansökan p. g.a. att den dömde inte hade tillgång till telefon. I vissa frivårdsdistrikt är emellertid kravet på telefonabonnemang inte absolut, eftersom man där medverkar till att ett tillfälligt abonnemang öppnas i de fall där den dömde saknar telefon har men tillgång till telefonnät. Inte i något fall när ansökan har avslagits har en det berott på att den dömdes sammanboende inte samtyckt till att verkställigheten skulle ske i det gemensamma hemmet. Frivårdspersonalen har aktivt medverkat till att så många möjligt som av dem som ansökt om att delta i försöksverksamheten fått tillfälle till detta. Detta har bl.a. inbegripit ett aktivt sökande efter lämplig sysselsättning för personer som varit arbetslösa. De dömda har också i hög grad själva medverkat till att de praktiska förutsättningarna kunnat bli uppfyllda, bl.a. att skaffa tillfällig bostad. genom
Verkställigheten
Utgångspunkten för försöksverksamheten är att den deltar i försöket som skall bli föremål för åtgärder som i princip är lika ingripande vid som
Del 3 s. 122122 Bilaga 6
en vistelse i anstalt. Det är därför obligatoriskt att meddela den dömde vissa föreskrifter. Sådana föreskrifter skall avse
vilken bostad den dömde skall ha under verkställighetstiden -
vad som skall gälla i fråga om arbetsanställning, annan förvärvsverk- -
samhet, utbildning eller annan sådan sysselsättning under vilka tider och för vilka ändamål den dömde tillåts att vistas
-
utanför bostaden
det sätt på vilket den dömde skall hålla kontakt med frivårdsmyndig- -
heten och den som förordnats som biträde vid tillsynen och omfattningen av kontaktskyldigheten det belopp den dömde skall betala och när betalning skall ske.
-
Därutöver får särskilda föreskrifter meddelas. Dessa kan avse läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling eller deltagande i särskilt anordnat program eller verksamhet som med hänsyn till den dömdes förhållande framstår som lämplig. I det följande belyses de föreskrifter som varit aktuella under verkställigheten. Endast de 116 personer som fram till och med den 28 februari 1995 har fullföljt verkställigheten utanför anstalt omfattas av redovisningen.
Bostad
En av de föreskrifter som är obligatorisk är vilken bostad den dömde skall ha under verkställigheten. En majoritet av de dömda 82% hade en egen stadigvarande bostad vid tiden för verkställigheten. Några hyrde bostad i andra hand 4%, medan den resterande delen bodde hos släktingar eller bekanta 13 %. I några enstaka fall har dömda som haft stadigvarande bostad utanför verksamhetsområdena för de sex försöksdistrikten på egen hand skaffat bostad inom något av dessa för att komma i fråga för verkställighet utanför anstalt.
Sysselsättning
Enligt uttalanden i propositionen 1993/94: 184 om intensivövervakning med elektronisk kontroll kan en renodlad husarrest- som innebär att den dömde skall uppehålla sig i sin bostad i princip 24 timmar om dygnet
inte godtas. Någon form av sysselsättning som kan anses lämplig för den dömde måste finnas för att verkställighet utanför anstalt skall komma i fråga.
Av dem fullföljt verkställigheten hade majoriteten ett stadigvaran-
som de 50% eller tillfälligt arbete 20%. Andelen studeranden uppgick till elva procent och lika hög andel arbetslös. Föreskriften om
en var sysselsättning innebar således för flertalet av de dömda att de fortsatte sitt ordinarie arbete. Ytterligare åtta procent av de dömda bedrev studier under verkställigheten och för den resterande delen hade frivårdsmyndigheten anordnat oavlönat arbete, ibland i kombination med någon form av vård eller behandling.
Del 3 s. 123Bilaga 6 123
Det har inte utgjort några svårigheter vid försöksdistrikten att anordna sysselsättning för de dömda som helt saknat sådan. På de flesta håll har man kunnat använda de kontakter man har för att ordna arbete för samhällstjänstdömda. Inte heller har det utgjort problem att vid behov skaffa en kontaktman på arbetsplatsen. Denne har till uppgift att meddela frivården om den dömde uteblir från arbetsplatsen eller annars missköter sig. Vanligen inhämtas information om den dömdes skötsamhet genom att frivården någon gång i veckan ringer till kontaktmannen.
I vissa fall har frivårdsmyndigheten efter önskemål från den dömde dock underlätit att underrätta arbetsgivaren om övervakningen hos frivården. Detta gäller främst i de mindre distrikten där "småstadsandan" gör att de dömda helst ser att varken arbetsgivare eller arbetskamrater känner till att de står under intensivövervakning. Detta har accepterats av frivården, om kontrollen av den enskildes skötsamhet kunnat genomföras ändå. Vid samhällstjänstliknande arbete är emellertid ordningen med kontaktman vanligt förekommande.
Allmänt kan sägas att föreskriften om sysselsättningsplikt anses vara ett positivt inslag i verkställigheten. Denna inställning delas av frivårdspersonal och dömda som intervjuats. De senare uppger att det skulle vara i det närmaste omöjligt att klara av att verkställa påföljden utan misskötsamhet utan detta inslag. Flera av dem som endast har sysselsättning som motsvarar en halvtidstjänst uppger att de gärna sett att sysselsättningen hade motsvarat heltidstjänst.
Utegångsförbud
Ett centralt inslag i verkställigheten är att den dömde skall iaktta en av frivården meddelad föreskrift om att uppehålla sig i sin bostad under den tid då han inte deltar i någon av frivården godkänd aktivitet. Utöver godkända aktiviteter och restid till och från dessa medges den dömde att under någon timme några dagar i veckan sköta personliga ärenden, som t.ex. inköp, eller att använda sådan tid för rekreation. Efterlevnaden av utegångsförbudet kontrolleras med hjälp av den elektroniska övervakningstekniken.
Ett schema som upptar vilka tider som den dömde skall vara i sin bostad samt var han skall vara och syssla med under övrig tid upprättas tillsammans med den dömde. Detta schema kan vid behov ändras under verkställighetens gång. Tillämpningen av reglerna för hur mycket utevistelse som kan accepteras varierar mellan olika dömda, främst beroende sysselsättningsförhällanden och restid. I samråd med projektgruppen har frivården kommit överens om vissa generella regler som skall gälla för den tid den dömde har för personliga aktiviteter. Med några få undantag tillåts den övervakade för detta ändamål att vara utanför bostaden under en timme två dagar i veckan, vanligen under veckosluten. Vidare medges ibland extra tid, upp till två timmar per vecka, för inköp m.m., i samband med resa till och från arbetsplatsen
Del 3 s. 124124 Bilaga 6
eller motsvarande. Övervakade sammanboende medges
som är emellertid sällan denna extra tid.
Tillämpningen av reglerna om utevistelser är restriktiv. Det ges dock visst utrymme för individuella hänsyn och lösningar. Exempelvis kan scheman ändras med anledning av att den dömde har behov av att till läkare, sköta sin tvätt eller liknande. För två personer har dock verkställigheten inte inneburit annat än en ren "husarrest", dvs. de har varken lämnat bostaden för personliga ärenden eller annat.
Av en genomgång av de scheman som upprättats hos frivårdsmyndigheterna och samtal med övervakade framgår att man från frivårdsmyndigheternas sida varit mycket restriktiv med att medge lättnader från utegångsförbudet. Till en början förelåg vissa variationer mellan distrikten med avseende hur lång tid de övervakade tilläts
vara utanför bostaden under veckosluten. På vissa håll medgavs två timmar extra utevistelse per dag under veckosluten, men numera gäller generellt en regel om att endast tillåta en timme per dag.
Vård, behandling och programverksamhet
Utöver de obligatoriska föreskrifterna är det som nämnts möjligt för frivårdsmyndigheten att meddela föreskrift avseende läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård och behandling samt deltagande i särskilt anordnat påverkans- eller behandlingsprogram. Det har i propositionen 1993/942184 om intensivövervakning med elektronisk kontroll understrukits att verksamheten inte endast skall gå ut på att kontrollera den dömde och beskära hans rörelsefrihet, utan i lika hög grad att försöka motverka fortsatt brottslighet från hans sida efter verkställigheten. Som exempel program kan nämnas kriminalvårdens rattfylleriprogram och program som tar sikte personer som dömts för misshandel. Majoriteten av de övervakade är dömda just för rattfylleri och misshandel.
Totalt deltog 84 procent av de klienter som fullföljt verkställigheten under sjumånadersperioden i någon form av påverkans- eller behandlingsprogram. Ett av skälen till att somliga inte deltagit i sådan verksamhet är att det varit svårt att finna lämpliga påverkansprogram för vissa grupper. En sådan grupp är de som dömts för brott mot Värnpliktslagen. Denna grupps behov av att delta i exempelvis rattfylleriprogram, misshandelsprogram eller program som behandlar "etik och moral" har ifrågasätts. Det har också varit svårt att finna lämpliga program för dem som inte kan det svenska språket.
Påverkansprogrammen bedrivs ibland under ledning av frivårdspersonal, ibland med externa föreläsare eller konsulter. De övervakades behov och andra individuella omständigheter är avgörande för vilket program de skall delta Eftersom nästan hälften är dömda för rattfylleribrott är program som tar upp alkoholproblem vanligt förekommande. De som inte bedöms ha några direkta alkoholproblem kan
Del 3 s. 125Bilaga 6 125
föreskrivas att delta i ett speciellt s.k. frivårdsprogram där innehållet fokuseras på frågor om moral, brott och brottsoffer och liknande. Programmen pågår under tio-tolv timmar fördelade på fyra tillfällen, vanligen en förmiddag i veckan.
Vanligtvis bedrivs programverksamheten i gruppform. För klienter som, bl.a. beroende långa avstånd, inte har de praktiska möjligheterna att delta i ett program som bedrivs i frivårdens lokaler är det vanligt med individuella lösningar där kommunens eller landstingets resurser anlitas. Vidare förekommer att biträdande övervakare inom ramen för sitt övervakningsuppdrag har strukturerade samtal med övervakade, vilket kunnat accepteras programverksamhet.
som en
Vid intervjuer med övervakade har det framkommit att de flesta
ser programverksamheten som ett positivt inslag i verkställigheten. Delvis beror detta att de därigenom tillåtits att lämna bostaden för några timmar. De övervakade som intervjuats har uppgivit att de upplever programverksamheten som ett meningsfullt inslag i verkställigheten. Särskilt har detta gällt dem som deltagit i program med fokusering på alkoholmissbruk. Flera av de övervakade har uppgivit att
programverksamheten tillsammans med de täta kontrollerna att de iakttar
av förbudet att använda alkohol har gjort att de under verkställigheten ständigt påminns om sin relation till alkohol och andra droger. Huruvida denna del av verksamheten haft någon betydelse för att motverka fortsatt brottslighet återstår dock att se.
Kontrollnivån
Som tidigare nämnts utgör den elektroniska kontrollen att den dömde
av efterlever föreskriften om utegångsförbudet ett centralt inslag i verkställigheten. Den personliga kontrollen den dömde har större intensitet
av en än vad som är vanligt förekommande vid annan övervakning inom frivården. Oanmälda hembesök skall enligt propositionen 1993/94: 184 om intensivövervakning med elektronisk kontroll ske minst ett
par gånger i veckan. Vidare har den dömde skyldighet att personligen besöka frivårdsmyndigheten en gång per vecka och däremellan ta kontakt ett par gånger per telefon. Besöken kan dock vid behov, t.ex. i de fall den dömde bor långt från myndighetens kansli, genomföras av en person som förordnats att biträda vid tillsynen.
Under verkställigheten skall den dömde fullständigt avhålla sig från alla former av berusningsmedel. Den dömde är därför skyldig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att förbudet efterlevs.
De variationer som finns mellan de olika distrikten med avseende på hur frekvent den personliga kontrollen är och vilken form den tar, förklaras i allt väsentligt av att det finns stora skillnader ide geografiska förutsättningarna för denna del av verksamheten. Allmänt gäller att hembesöken utförs av två personer och att de sker minst två, oftast tre, gånger i veckan, varav frivårdspersonal deltar vid åtminstone ett tillfälle.
Del 3 s. 126126 Bilaga 6
I vissa distrikt anlitas biträdande övervakningspersonal i mycket stor utsträckning, medan man på andra håll har som praxis att en av frivârdens egna handläggare skall delta i varje hembesök. Den genomsnittliga frekvensen hembesök under verkställigheten har för den som dömts till en månads fängelse uppgått till drygt 11 gånger, dvs. i stort sett tre besök i veckan. Besöken sker oregelbundet för att de inte skall kunna förutses. Åtminstone besöken varje vecka förläggs under
ett av kvällstid. Ibland görs hembesök vid fler än ett tillfälle per dag.
Av den information som erhållits vid intervjuer med övervakade framgår att hembesöken inte anses särskilt påfrestande för dem eller deras familjemedlemmar. Bland annat i syfte att underlätta för andra familjemedlemmar ringer man i vissa distrikt alltid den övervakade ca 10-15 minuter innan hembesöket genomförs. l andra distrikt meddelas att frivården eller annan är väg endast då det finns barn i hushållet.
Enligt de intervjuer som gjorts ser de dömdas familjemedlemmar i allmänhet positivt att den dömde fått möjligheten att avtjäna fängelsestraffet utanför anstalt under intensivövervakning, även om det kan upplevas som ett hinder för de övriga familjemedlemmarna att den dömde inte har möjlighet att röra sig som han vill och att vissa uppgifter t.ex. matinköp och tvättning inte kan utföras av honom.
Till en början fanns en uttalad målsättning från frivården att hembesöken skulle vara kontaktskapande och ge utrymme för ett visst behandlingsinnehåll. Detta har dock endast undantagsvis gått att realisera. I stället har hembesöken i allt väsentligt kommit att bli ren kontroll, även i de distrikt där biträdande övervakare inte anlitas utan hembesöken genomförs av frivårdspersonal.
Efterlevnaden av förbudet att använda berusningsmedel kontrolleras med utandningsprov och urinprov. Blodprovstester genomförs endast undantagsvis. Urinprov lämnas i samband med installationen av den tekniska utrustningen och därefter normalt vid ytterligare högst ett tillfälle. Om det finns anledning anta att den dömde har missbruksproblem tas urinprov vid behov. Under senare tid har frekvensen av urinprov ökat något. Målsättningen är numera att urinprov skall tas åtminstone en gång i veckan. Provtagningen utförs vanligtvis vid den övervakades besök hos frivårdsmyndigheten, men kan också ombesörjas av biträdande övervakare och av personal vid en av frivården anlitad vårdcentral.
Utandningsprov tas regelbundet. Den genomsnittliga frekvensen av dessa prov för en person som är dömd till en månads fängelse uppgår till 10 gånger, dvs. 2,5 gånger i veckan. Nykterheten kontrolleras vid i stort sett varje hembesök och utförs av såväl frivårdspersonal som av biträdande övervakare. I vissa fall när det anses nödvändigt med utökad kontroll tas utandningsprov i stort sett varje dag under början av verkställigheten för att efter hand minskas ned till normal frekvens.
En viktig del av verksamheten är att kontrollera att klienten är sin arbetsplats eller annan sysselsáttningsplats såsom föreskrivits av
Del 3 s. 127Bilaga 6 127
frivårdsmyndigheten. Det mobila hjälpmedlet för denna övervakning, DriveBI, används som nämnts sparsamt. I stället anlitas de kontaktmän som åtagit sig att medverka i övervakningen på den plats där sysselsättningen utförs. Kontaktmannen skall meddela frivårdsmyndigheten så snart den övervakade inte kommer till arbetsplatsen, om han annat sätt missköter sig eller, som i vissa distrikt, höra av sig någon eller några gånger i veckan, oavsett om någon misskötsamhet inträffat eller inte. Några svårigheter att vid behov skaffa en sådan kontaktman har inte uppkommit. I de fall den övervakade har en samhällstjänstliknande sysselsättning finns oftast sedan tidigare en kontaktman att anlita syselsättningsplatsen.
Det har i vissa fall uppstått problem att kontrollera närvaro sysselsättningsplatsen då det inte funnits någon möjlighet att anlita en kontaktman eller där man av annan anledning underlåtit att skaffa sådan. Det kan således innebära att verkställigheten genomförts utan att någon direkt kontroll av att den övervakade sköter sina åligganden i detta avseende. I viss mån försöker man i vissa frivårdsdistrikt att kompensera för detta genom att ålägga den övervakade att komma till frivärdsexpeditionen på vägen till arbetet eller under lunchen.
Sammantaget har frivården lyckats motsvara de stora kraven kontrollnivå som bedömts som nödvändiga för försöksverksamhetens trovärdighet. Den omständigheten att en del övervakade inte utsätts för någon kontroll alls under den tid de är sysselsättningsplatsen bör dock uppmärksammas.
Avgift
Den dömde skall betala en avgift, om det är motiverat med hänsyn till hans möjligheter att erhålla inkomst under verkställigheten. Avgiften är bestämd till 50 kronor per dag som skall verkställas. Avgiften skall betalas i förskott och tillfaller staten, som tillför brottsofferfonden dessa medel.
Av dem som fram till och med den 28 februari 1995 fullföljt intensivövervakning har 60 procent erlagt avgift. Härigenom har Brottsoffermyndigheten tillförts ca 130 000 kr. Variationerna mellan de olika frivårdsmyndigheterna är när det gäller avgifter stora. I Malmö Södra har drygt 70 procent erlagt avgiften mot endast 42 procent av de dömda i Karlskoga frivårdsdistrikt. Möjligen beror en del av dessa variationer
att klientsammansättningen är olika i de olika distrikten, men det finns även anledning anta att det finns olikheter i regeltillämpningen.
Åtgärder vid misskötsamhet
I propositionen 1993/94: 184 intensivövervakning med elektronisk
om kontroll sägs att för att en sådan övervakning skall vara en trovärdig och
Del 3 s. 128128 Bilaga 6
därmed accepterad form av verkställighet av fängelsestraff är det nödvändigt att varje misskötsamhet föranleder en snabb och tydlig reaktion. Normalt bör misskötsamhet från den dömdes sida leda till att verkställigheten utanför anstalt upphör och att han tas in i kriminalvårdsanstalt för att verkställa den del av straffet som återstår. Med hänsyn härtill förutsattes att verkställigheten skulle bli avbruten i en del fall.
Som redan påpekats är arbetsformerna i de olika distrikten utformade
ett i huvudsak likartat sätt. Enhetlighet gör sig även gällande vad gäller tillämpningen av de regler som gäller vid misskötsamhet. Alla larm där orsaken inte är känd följs upp med telefonsamtal från frivården. Frivârdspersonal ringer också upp om den dömde kommer hem för sent: även om det endast handlar om några få minuters sen ankomst Avsikten är att göra honom påmind om att tekniken fungerar och att frivårdsmyndigheten uppmärksammar och vidtar åtgärder även vid smärre överträdelser mot utegångsförbudet.
Om en övervakad försovit sig vid mer än ett tillfälle kallas han upp till frivårdsexpeditionen för samtal med frivårdschefen. Vid upprepade försovningar underrättas övervakningsnämnden som har att ta beslut om huruvida verkställigheten skall avbrytas eller inte. Vid positiva testresultat av utandningsprov eller urinprov finns ingen som helst tolerans, utan detta anmäls direkt till övervakningsnämnden med begäran om att verkställigheten skall avbrytas.
Verkställigheten har hittills avbrutits i sex fall, varav i fyra fall tidigare meddelats varning g.a. misskötsamhet. Skälen till att verkställigheten avbrutits är varierande. Tre övervakade rapporteras ha använt berusningsmedel, varav två anmälts för narkotikabruk och en för att ha druckit alkohol. I ett fall avbröts verksamheten därför att den dömde försovit sig vid upprepade tillfällen. Ett annat skäl för avbrott var att den dömde manipulerat med den tekniska utrustningen. Slutligen avbröts verkställigheten för en person därför att han kommit för sent till ett behandlingsprogram och uteblivit vid installation av den tekniska utrustningen i bostaden.
Antalet regelöverträdelser har således varit relativt få. Utöver
de sex personer för vilka intensivövervakningen avbrutits, har erinran från frivårdsmyndighetens sida tilldelats sex personer. Den slutsats som kan dras är att toleransen vid regelbrott är mycket låg och att upptäckta regelöverträdelser undantagslöst följs upp och beivras.
De övervakade som tillfrågats om hur de uppfattar de regler som gäller vid misskötsamhet har uppgett att de anser dem vara rimliga mot bakgrund alternativet, dvs. anstaltsvistelse. Även den personal vid
av frivårdsmyndigheterna som är direkt berörd av verksamheten har uppgett att den, efter att inledningsvis varit avvaktande och på vissa håll skeptiskt inställd till de nya inslagen i arbetet, numera är positivt inställd till denna form av verkställighet och ser den i och med de stränga regler som gäller vid misskötsamhet som ett fullgott alternativ till fängelse.
Del 3 s. 129Bilaga 6 129
Kostnader för intensivövervakning
Erfarenheterna från USA och andra länder, där intensivövervakning med elektronisk kontroll används ett alternativ till frihetsberövande
som påföljder, har visat att den är billigare än fängelse Andersson 1992. Detta förutsätter dock att verkställighetsformen används
som ett alternativ till fängelse och inte i stället för billigare, påföljd
en annan, som t.ex. skyddstillsyn.
I den svenska försöksverksamheten föreligger endast minimal risk
en för s.k. net widening, dvs. att intensivövervakning används i stället för en annan mindre ingripande påföljd och inte ett alternativ till
som fängelse. Teoretiskt skulle det kunna förekomma blir dömd
att en person till fängelse grund av att domstolen utgår ifrån att den dömde kommer att verkställa straffet i form intensivövervakning. Om detta
av alternativ inte hade förelegat hade påföljden i stället blivit skyddstillsyn eller villkorlig dom. Någon empirisk undersökning denna hypotes har
av inte gjorts. Denna form av överväganden torde dock knappast förekomma i praktiken.
Kriminalvårdsstyrelsen fick innan försöksverksamheten startade regeringens uppdrag att bl.a. kostnadsberäkna denna. Enligt styrelsens redovisning av uppdraget är intensivövervakning med elektronisk kontroll ett ekonomiskt fördelaktigare alternativ än fängelse,
även om den kombineras med omfattande personlig övervakning och stöd- och hjälpåtgärder. I den pågående försöksverksamheten har emellertid
nu kostnaderna blivit betydligt högre än vad som beräknades. Anledningen till detta är, som nämnts, att antalet som deltagit i verksamheten kraftigt understiger det antal som Krirninalvårdsstyrelsen använde vid sina kostnadsberäkningar. I stället för beräknade 100 klienter dag har
ca per dygnspopulationen endast undantagsvis överstigit 60 och ofta legat under 30. Den 28 februari 1995 bestod den 42
av personer.
En av de större kostnadsposterna vid intensivövervakning är personalkostnaden. För att möta den ökade arbetsbelastningen har vid varje försöksdistrikt anställts två frivårdsinspektörer, med undantag för Sundsvallsdistriktet som anställt inspektör. Det beräknades att
en tjänstemännen i genomsnitt skulle handlägga 10 intensivövervaknings-
ca ärenden per dygn, vilket innebar en beräknad kostnad övervakad och
per dygn på ca 100 kronor inklusive övertidsersättning och kostnad för beredskapstjänst. Eftersom det genomsnittliga antalet ärenden
per frivårdstjänsteman snarare har legat kring 2-3 dygn, blir den faktiska
per kostnaden betydligt högre.
Det är inte meningsfullt att göra några närmare beräkningar vilka
av totalkostnader som försöksverksamheten medfört under de första sju månaderna. Det kan räcka med att konstatera att verksamheten ett
g.a. litet klientunderlag kostat betydligt än vad beräknats. I stället
mer som syns det vara mer relevant att, utifrån de erfarenheter som hittills gjorts, göra vissa uppskattningar av verksamhetens kostnader i en situation då
Del 3 s. 130130 Bilaga 6
frivårdspersonalens kapacitet, liksom den för försöksverksamheten inköpta utrustningen, utnyttjas fullt ut. Sådana skattningar görs här utifrån de beräkningar av olika kostnadsposter som Kriminalvårdsstyrel-
gjort. Hänsyn tas inte till avgiftsintäkterna. sen
Vidare förutsätts att verksamheten bedrivs under i princip samma former i dag, dvs. att frivårdsmyndigheten handhar alla former av
som övervakning, såväl personlig kontroll som det praktiska arbetet med den elektroniska övervakningen. Ett alternativ skulle ha varit att förutsätta
ordning, där den elektroniska övervakningen sker från en annan t.ex. en
i landet centralt placerad övervakningscentral. Detta system är vanligt en i USA Andersson 1992. Huvuduppgifterna för frivårdstjänstemännen är i ett sådant system att sköta den personliga kontrollen. att ombesörja stöd- och hjälpåtgärder och att medverka i olika program, t.ex. påverkansprogram. Huruvida sådan ordning är att föredra framför
en vad gäller i dag får dock diskuteras i ett annat sammanhang.
som
Enligt Kriminalvårdsstyrelsens beräkningar av tidsåtgången för ett klientärende kan frivårdsinspektör handlägga i genomsnitt 8-10
en ärenden dygn. Möjligen är denna uppskattning något i underkant. En
per allmän uppfattning bland frivårdspersonaleni försöksdistrikten är att det maximala antalet övervakade per tjänsteman ligger i storleksordningen 10-12 Under förutsättning att tidsåtgången också fortsättnings-
personer. vis är sådan att varje tjänsteman kan handlägga i genomsnitt 10 ärenden, kan personalkostnaden, inklusive övertidsersättning och kostnad för beredskapstjänst, beräknas till ca 100 kronor per klient och dygn. Kostnaden för övervakningsnämndernas verksamhet kan beräknas till ca
kronor övervakad och dygn. Eftersom huvuddelen av distrikten sex per inte haft behov att utöka sina lokaler med anledning av nyanställning
av har denna lokalkostnad inte tagits upp.
Därtill kommer kostnad för aktivering under beredskapstjänsten, kostnad för biträdande övervakare, administrativ personal och övriga förvaltningskostnader. Dessa kan enligt de beräkningar Krirninalvårdsstyrelsen redovisat uppskattas till i genomsnitt ca 75 kronor per övervakad och dygn.
De dömda förutsätts också fortsättningsvis bli föremål för täta kontroller efterlevnaden förbudet att använda alkohol eller andra
av av berusningsmedel. Enligt de direktiv den tidigare nämnda projektgruppen gett distrikten skall urinprov utföras åtminstone en gång i veckan och utandningsprov i princip vid varje personligt Sammanträffande mellan övervakare och den dömde. Utandningsprov utförs med alkometer och betingar i sammanhanget mycket låg kostnad. Vad gäller kostnaden
en för urinprov är denna svårare att uppskatta, eftersom den varierar bl.a. beroende på provet är positivt och måste verifieras eller inte. Med
om ledning erfarenheterna av urinprovstagning, kan kostnaden utifrån de
av beräkningar Kriminalvårdsstyrelsen redovisat, uppskattas till i
som genomsnitt ca 30 kronor per övervakad och dygn.
Del 3 s. 131Bilaga 6 131
En post som är mycket svår att göra uppskattning är kostnaden en av för vård och behandling. Kriminalvården i princip för samtliga svarar kostnader för vård och behandling den dömde föreskrivs undergå som under verkställigheten. Kriminalvårdsstyrelsen har i sin redovisning av planeringen inför försöksverksamheten pekat dessa kostnader kan att vara betydande för vissa klientgrupper. Hittillsvarande erfarenheter visar emellertid att övervakade som deltar i försöksverksamheten endast i begränsad omfattning föreskrivs sådan vård och behandling som kostnadsmässigt belastar kriminalvården. Kontakt med alkoholpoliklinik eller den öppna narkomanvården är normalt avgiftsfri, så är också normalt verksamheten hos ideella organisationer exempelvis som Anonyma Alkoholister. I stället är det den i princip obligatoriska
medverkan i påverkansprogram som för med sig kostnader. Under förutsättning att varje distrikt handlägger i genomsnitt 20 ärenden per dygn och att programverksamheten sker i frivårdens regi kan egen kostnaden för denna beräknas till i genomsnitt 40 kronor ca per övervakad och dygn. Utöver de ovan redovisade kostnadsposterna tillkommer kostnaden för att anordna sysselsättningsplatser för dem är utan sysselsättning och som för den elektroniska övervakningen. Krirninalvårdsstyrelsen har uppskattat kostnaden för särskilt anordnad sysselsättning till i genomsnitt 93 kronor per klient och dygn. Enligt erfarenheterna hitttills är behovet av att anordna sådana platser något mindre än vad beräknades. som Några egentliga svårigheter att anordna samhällstjänstliknande platser har inte funnits, främst beroende på att distrikten sedan tidigare haft goda kontakter för att anordna oavlönat arbete för dömda till personer samhällstjänst. Man kan således anta att kostnaderna för denna del av verksamheten är lägre än vad som tidigare beräknades. Hur mycket lägre är dock omöjligt att säga, kostnaden torde i fall kunna men vart uppskattas till mindre än hälften vad initialt beräknades. av som Den totala kostnaden för den tekniska utrustningen, inklusive service, support och underhåll, under det första verksamhetsåret beräknades till nästan fem miljoner kronor 4.980.000 kr.. I denna kostnad ingår 100 mottagare och sändare, komplett datorutrustning och 20 apparater för att elektronisk väg mäta utandningsluften dvs. React. Vid beräkningen av kostnaden för den elektroniska tekniken är det rimligt att utgå från en avskrivningstid på tre år. Några räntekostnader har inte räknats in.
Kostnad för service och support för det andra och tredje verksamhetsåret beräknas till totalt 300.000 kronor. Därtill kommer kostnad på en 160.000 kronor för fax, telefon, alkometrar pager, m.m. Under förutsättning att varje enhet dvs. sändare och mottagare utnyttjas under varje dag under tre års tid kan kostnaden för den tekniska utrustningen beräknas till 50 kronor övervakad och dygn. per Den angivna förutsättningen är emellertid naturliga skäl inte möjlig av att uppfylla. Det finns t.ex. behov att vid varje frivårdsmyndighet ha av ett antal enheter under beredskap. Vidare kan utgå från att det man
Del 3 s. 132132 Bilaga 6
under de tre försöksverksamhetsåren kommer att finnas behov av uppgraderingar och justeringar av utrustningen, vilket tar bort ett antal enheter från verksamheten. För att kunna utnyttja 100 enheter måste det således finnas ytterligare ett antal i beredskap. Vilka kostnader detta för med sig finns det inga uppgifter om, men man kan utgå ifrån att marginalkostnaden för ytterligare enheter är betydligt lägre än det genomsnitt som angivits ovan.
Möjligheterna att beräkna kostnaderna för intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel är således än så länge begränsade. Vissa kostnadsposter är förenade med stor osäk rhet, bla. kostnaderna för vård och behandling, för att anordna sysselsättningsplatser och för aktivering incidensberedskap. Under förutsättning att några mer
av betydande kostnadsposter inte tillkommer och att den personal som nyanställts försöksverksamheten utnyttjas till sin fulla kapacitet,
p. g.a. finns det dock anledning att utgå ifrån att intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel är ett från ekonomisk synpunkt fördelaktigt alternativ till fängelse. En närmare uppskattning av kostnaden än att denna form verkställighet torde understiga 400 kronor per övervakad
av och dygn, kan dock för närvarande inte göras.
Del 3 s. 133Bilaga 6 133
Referenser
Andersson, J 1992: Elektronisk övervakning bara en form av intensivövervakning. Brottsförebyggande rådets tidskrift Apropå, nr. 2.
Brottsförebyggande rådet 1977: Nytt strajfsystem. Idéer och förslag. BRA Rapport 1977:7. Stockholm: Liber förlag.
Kriminalvårdsstyrelsen 1993: Kriminalvårdsstyrelsens redovisning av uppdrag med anledning av en planerad försöksverksamhet med intensivövervakning. Dnr 93-3683.
Kühlhorn E 1979: Frivård och rehabilitering. Brottsförebyggande rådet. Rapport 1979:3. Stockholm: Liber Förlag
Somander, L 1995: Intensivövervakning med elektronisk kontroll. Rapport Kriminalvårdsstyrelsen. Enheten för Klientverksamhet och Produktion.
SOU 1977:83: T illsynsdom. Ungdomsfängelseutredningens förslag till ändringar i påföljdssystemet. Stockholm: Liber förlag.
SOU 1991:45: Pâföljdsfrâgor. Frigivning från anstalt m.m. Stockholm: Allmänna förlaget.
Del 3 s. 135Bilaga 7 135
Erfarenheter av kontraktsvården
Kriminalvårdsstyrelsen har i enlighet med regeringens direktiv för styrelsens fördjupade anslagsframställning avseende budgetåren 1993/94
1995/96 analyserat den kontraktsvårdsverksamhet som förekommit sedan påföljdsformen infördes den l januari 1988. I september 1992 publicerades rapporten Kan kontraktsvården utvecklas vidare Kriminal-
, vårdsstyrelsens rapport nr 5 om kontraktsvården. Följande redogörelse bygger på uppgifter som lämnats i rapporten och i senare officiell statistik. Viss information har också inhämtats under hand, främst från företrädare för Kriminalvårdsstyrelsen och olika frivårdsmyndigheter.
Initiativet till en kontraktsvârdsutredning har i de allra flesta fallen tagits av frivården. Under det första året förekom det relativt ofta att försvarare och tilltalade föreslog att en kontraktsvârdsutredning skulle utföras. Antalet initiativ från detta håll har emellertid minskat successivt. I övrigt förekommer såväl socialtjänst som åklagare bland initiativtagarna. Domstolarna har visat sig infordra kontraktsvårdsutredningar i relativt liten omfattning.
Antalet meddelade kontraktsvårdsdomar under budgetåren 1988/ 89
- 1991/92 uppgick för respektive budgetår till 362, 368, 389 och 385. Antalet utredningar med förslag om kontraktsvård låg under samma tid 10 15 procent högre än antalet domar. Under budgetåret 1992/93
ökade såväl antalet kontraktsvårdsutredningar som antalet domar. Under detta budgetår föreslogs kontraktsvård i 731 fall. Antalet meddelade domar uppgick till 490. Ökningen var ännu kraftigare under det följande budgetåret, 1993/94. Då gjordes 1 319 utredningar. Antalet domar uppgick till 885.
Under åren 1993 och 1994 ökade alltså antalet meddelade kontraktsvårdsdomar markant jämfört med tidigare år. Någon mer övergripande och landsomfattande analys av detta förhållande har inte gjorts. En förklaring till ökningen kan vara att man inom kriminalvården gjort en medveten satsning kontraktsvården. Man har byggt upp s.k. nätverk, utbildat handläggarna, standardiserat delar av utredningsarbetet, t.ex. genom framtagande av färdiga formulär för behandlingsplaner, etc. Dessutom har informationsträffar ordnats med bl.a. domstolarna. Det torde emellertid också finnas andra förklaringar. En sådan kan vara att frivården i större utsträckning föreslagit kontraktsvård bestående av egna program. Exempel härpå är frivårdens program för rattfylleribrott.
De alternativa fángelsestraffens längd har varierat från en månad till två år och sex månader. Under år 1993 meddelades 632 kontraktsvårds-
Del 3 s. 136136 Bilaga 7
domar med utsatt alternativstraff. l 43 procent av dessa uppgick alternativstraffet till högst två månader och i 76 procent till högst
sex månader. De kortare straffen har ökat efter hand. I knappt fem procent av fallen var ett alternativstraff om ett år eller däröver utsatt i domen. Denna fördelning av alternativstraffen har varit någorlunda densamma sedan kontraktsvården infördes, men tendensen har varit att de långa alternativstraffen har minskat.
Grovt rattfylleri är den vanligast förekommande brottstypen vid kontraktsvård. I 286 av de under år 1993 meddelade domarna 658 stycken var huvudbrottet grovt rattfylleri. I den klart övervägande delen av dessa var alternativstraff mellan en till två månader utsatta. Tillgreppsbrott var huvudbrott i 123 domar. Här förelåg en koncentration av alternativstraffi skiktet från fyra månader till ett år. Våldsbrott och narkotikabrott förekom som huvudbrott i ungefär samma utsträckning, 77 respektive 61 domar. För båda dessa brottstyper gäller att de utsatta alternativstraffen uppvisade ganska stor spridning. Endast två domar avsåg sexualbrott.
Den vanligast förekommande vårdformen är sådan som bedrivs i behandlingshem. Vård i behandlingshem planerades i 67 procent av de fall i vilka kontraktsvårdsdom meddelades under budgetåret 1990/91. De planerade vårdtiderna varierade mellan en månad och två år. Korta behandlingstider fyra fem veckor var vanliga. Också under
budgetåret 1993/94 dominerade institutionsplaceringar. I 52 procent av fallen skedde placering hem för vård eller boende eller behandlingshem. Annan institution användes i fyra procent av fallen.
Familjevård förekom under budgetåret 1990/91 i fem procent av kontraktsvårdsfallen. Under budgetåret 1993/94 var andelen fyra procent.
Vad som benämns poliklinisk behandling utgjorde under de nämnda budgetåren den dominerande behandlingsformen i 24 respektive 36 procent av kontraktsvårdsdomarna. En typ av program som ökat kraftigt inom denna behandlingsform är sådana där frivården själv svarar för hela eller delar av programmet. Under budgetåret 1990/91 förekom sådana program i 13 procent av domarna. Budgetåret 1993/94 hade andelen ökat till 20 procent. Trenden senare år har alltså varit att andelen poliklinisk behandling ökar, medan andelen placeringar behandlingshem och liknande institutioner minskar. I minnet bör då samtidigt hållas att antalet domar kontraktsvård under denna tid ungefär fördubblats.
Den 27 mars 1991 hade, enligt vad kriminalvårdens register utvisade, sammanlagt l 011 personer dömts till kontraktsvård sedan påföljdsformen infördes. Av samtliga kontraktsvårdsdömda hade vid undersökningstillfället 26 procent fått sin dom undanröjd grund av misskötsamhet eller ny brottslighet. Uppföljningstiden var dock kort, O 39
månader, vilket ger ett genomsnitt på 19 månader. En vid samma tidpunkt genomförd studie av kontraktsvårdsdömda vars domar vunnit
Del 3 s. 137Bilaga 7 137
laga kraft under tiden fr.0.m. januari 1988 t.o.m. februari 1990 visar att 51 procent hade fullföljt sin behandling. En uppföljning i augusti 1989 av kontraktsvårdsdömda vars domar hade meddelats under tiden fr.0.m. den 1 juli 1988 t.o.m. den 31 mars 1989 visade att dubbelt så många domar hade undanröjts på grund av den dömdes misskötsamhet på
som grund av ny brottslighet 23 procent respektive 10,5 procent.
Vid en uppföljning av de kontraktsvårdsdomar som hade meddelats under budgetåret 1990/91 visade det sig att 10 procent de domar i
av vilka rattfylleri var huvudbrott hade undanröjts, medan den genomsnittliga andelen undanröjda domar uppgick till 48 procent för de domar
som avsåg annat huvudbrott. Vid uppföljningstillfället varierade uppföljningstiden från 18 månader och nedåt.
Framtagna siffror för år 1993 pekar på en dramatisk förbättring när det gäller genomförandefrekvensen. Enligt dessa siffror undanröjdes endast ungefär tio procent av en ârspopulation ungefär 700 domar.
Kriminalvårdens kostnader för kontraktsvården uppgick budgetåret 1993/94 till 49,4 miljoner kr. Motsvarande kostnader för budgetåren 1992/93 och 1991/92 var 31,8 miljoner kr respektive 23,7 miljoner kr.
Under budgetåret 1993/94 uppgick kostnaden per vårddag i behandlingshem i huvuddelen av fallen till 900 l 100 kr. I familjehem
varierade motsvarande kostnad från 800 till 1 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga kostnaden för frivård under samma budgetår uppgick till 95 kr per klient och dygn medan den genomsnittliga dygnskostnaden i fängelse 1 260 kr.
var
Del 3 s. 139Bilaga 8 139
Allmänna råd från
Del 3 s. 139Kriminalvårdsstyrelsen,
ARK 1993:1
Del 3 s. 139Disciplinär bestraffning samt påkallande av Krimi-
nalvårdsnämndens om
prövning Villkorlig frigivning;
A. Disciplinär bestraffning
I Gällande författningar
47-51 §§ samt 61 § andra stycket lagen om kriminalvård i anstalt
KvaL
2. 115-117 §§ samt 129-130 anstaltsföreskrifterna, KVVFS 1993:3
Proposition 1974:20, 1975/76:l65, 1980/81:1, 1985/862147 samt
1989/90:154 4. Förvaltningslagen
II Allmänt
Genom frihetsberövandet befinner den intagne sig i en tvångssituation med begränsade möjligheter att välja sällskap. Detta oaktat måste han visa hänsyn mot medintagna och också i viss mening anpassa sig till dem.
Inte så få intagna är drogberoende eller präglade av långvarig social utslagning. Många har flerårig erfarenhet av tidigare frihetsberövanden. En del lider av personlighetsstörningar som emellanåt kan resultera i ett utagerande beteende med konsekvenser för både medintagna och personal. Gemensamt för flertalet av de intagna är att man upplever den starkt begränsade möjligheten till nära kontakt med närstående som särskilt pressande. Med dessa förutsättningar skall den intagne i den dagliga tillvaron i så gott som allt han företar sig iaktta givna regler och följa tillsägelser från personal flera nivåer.
Förhållandena gör att ordnings- och disciplinproblem lätt uppstår. Intagna gör sig skyldiga till förseelser av skilda svårhetsgrad och anstalten har att ta ställning till vilka åtgärder som bör tillgripas med anledning av det inträffade. Många gånger är förhållandena sådana att den intagnes beteende inte i egentlig mening är att beteckna som
Del 3 s. 140140 Bilaga 8
indisciplinärt beteende. Tillsägelse från personalens sida får
då vara tillfyllest.
Om den intagne emellertid agerat sådant sätt att han direkt brutit mot anstaltsordningen eller mot vad han i övrigt har att iaktta, föreligger i formell mening en disciplinär förseelse.Men också då kan förhållandena vara sådana att det kan finnas anledning att låta det inträffade bero vid en tillsägelse under hand.
Om den intagne inte rättar sig efter anvisningar eller tillsägelser eller när det han gjort sig skyldig till är så allvarligt att det med hänsyn till ordningen eller säkerheten inom anstalten framstår orimligt att
som förseelsen lämnas obeivrad, kan disciplinär bestraffning tillgripas. I vissa fall kan därvid varning vara en tillräcklig reaktion. Visar sig sådan bestraffning verkningslös eller är förseelsen av så allvarlig karaktär att varning framstår som otillräcklig, kan tidstillägg tillgripas.
Med ledning av de lagar och andra skrivna regler som de intagna skall ha tillgång till torde de flesta av dem kunna i allt väsentligt utläsa vad han har att iaktta under verkställigheten och också vad följden kan bli för det fall han gör sig skyldig till disciplinär förseelse. Detta är kunskap som ger honom viss förutsebarhet vad avser viktiga aspekter av verkställigheten. Med tanke på att disciplinärt ingripande mot den intagne kan resultera i beslut om att viss tid inte skall inräknas i verkställighetstiden, bör emellertid anstalten se till att alla intagna på ett mera entydigt sätt informeras om vilka förseelser som normalt ger anstalten anledning att ingripa med bestraffning i form av tidstillägg. Också uppgift om vilka tidstillägg som normalt beslutas i olika fall är en viktig del i den informationen.
Den som ansvarar för att denna information ges kan lämpligen vara den tjänsteman som enligt vad som anges i 18 § anstaltsföreskrifterna skall se till att den nyintagne snarast informeras om sådant som är av vikt för att han skall förstå vilka rättigheter och skyldigheter han har.
III Särskilt om förhör och bevisning
Förhöret
Redan innan ett förhör skall hållas kan det stå klart att någon egentlig utredning över vad som inträffat inte behöver göras eftersom omständigheterna är okomplicerade. Så kan exempelvis vara fallet då en intagen avvikit från en öppen anstalt och därefter inställt sig själv eller saken gäller en icke ifrågasatt arbetsvägran. I sådana fall kan det räcka med att den intagne underrättas om när förhör skall hållas varpå han delges eventuell rapport eller annan utredning i omedelbar anslutning till att förhöret påbörjas.
I andra fall kan förutsättningarna för ett förhör vara i grunden annorlunda. Förhörsledaren bör då uppmärksamma bl.a. följande;
Del 3 s. 141Bilaga 8 141
Det är av största vikt att den utredning som läggs till grund för ett eventuellt disciplinärt ingripande är så fullständig som möjligt. Oklarheter eller motsägelsefulla uppgifter i exempelvis en rapport måste redas ut innan förhör hålls. Dokumentationen över vad som förevarit måste ha en tillfredsställande grad av "precision". Exempelvis räcker det inte med att i allmänna ordalag konstatera att en intagen uppträtt hotfullt eller störande utan det måste framgå vari hotet eller det störande beteendet bestått. 2. Den intagne bör ha tillgång till utredningsmaterialet under viss tid före förhöret. Språksvårigheter, bristande förståndsgávor hos den intagne m.fl. faktorer ger lätt upphov till missförstånd. Det ankommer förhörsledaren att förvissa sig om att den intagne trots detta i allt väsentligt förstår vad som anförs mot honom. Om nödvändigt skall tolk anlitas se vidare om tolkning m.m. i ARK 1987:2. 4. Som framgår av 129 § anstaltsföreskrifterna får förhör endast undantagsvis hållas utan att vittne är närvarande. Möjligen kan man låta bli att ha vittne närvarande i sådana okomplicerade fall som redovisas ovan. Förhörsledaren bör under inga förhållanden ge den intagne löften eller förespeglingar om förmåner eller lättnader av olika slag för att på så sätt styra förhöret eller få den intagne att erkänna eller annars lämna besvärande uppgifter om sig själv eller någon annan.
Bevisningen
Kriminalvårdens beslut rörande de intagna skall ses utifrån de grundläggande principerna om allas likhet inför lagen och kravet på myndigheten att iaktta saklighet och opartiskhet. Detta framgår av l kap. 9 Regeringsformen och är särskilt viktigt i disciplinärenden och då i synnerhet i frågor angående bevisningen. Anstalten både leder utredningen i ett disciplinärende och utdömer bestraffning. Den intagne har normalt ingen som talar i hans sak. Anstalten måste därför iaktta den största noggrannhet och objektivitet i allt som rör ärendets handläggning. Omständigheter som talar till den intagnes förmån skall, om de är kända, noga redovisas och anstalten har också i övrigt att aktivt verka för att ärendet får en så allsidig belysning som möjligt. Förhörsledaren måste ha i tankarna att den intagne kanske har svårt att förstå skillnaden mellan vad som är sant eller bara sannolikt; eller skillnaden mellan ett påstående och ett faktum exempelvis att den intagne påstås alkoholpåverkad jämfört med att han lämnat positivt
vara alkoholutandningsprov. Det ankommer på förhörsledaren att så långt möjligt klargöra sådant för den intagne. Den intagnes erkännande har givetvis normalt ett betydande bevisvärde. Vad som emellertid är viktigt att komma ihåg är att den intagne
Del 3 s. 142142 Bilaga 8
kan ha en anledning att erkänna trots att han egentligen är oskyldig. Han kanske vill skydda den verklige gärningsmannen eller är situationen sådan att han under hot om våld från medintagen tvingas ta på sig skulden. Den intagne kanske finner det klokast att hålla fast vid en oriktig uppgift som han inledningsvis lämnat. Bristande tilltro från hans sida i fråga om kriminalvårdens förmåga eller vilja att på ett objektivt och rättvist sätt avgöra disciplinärenden, kanske gör att han i ett fall då ärendet rör en mindre allvarlig förseelse erkänner enbart för att få förhöret undanstökat. Den som har att besluta i ärendet kan således inte alltid utgå ifrån att ärendet avgörs korrekt enbart den anledningen att av den intagne erkänt. Att styrka en mot intagen riktad anklagelse kan i vissa fall synas oproblematiskt. Exempelvis kan skuldfrågan inte sällan bedömas som avgjord då den intagne påträffas med otillåtet föremål i bostadsrummet eller han lämnat positivt urinprov i samband med att han befunnits hantera narkotika i anstalten. I det första fallet är det en vanlig förklaring från den intagnes sida att det föremål som påträffats i hans bostadsrum placerats där medinav tagen eller att föremålet funnits i rummet sedan den föregående innehavarens tid. Normalt torde sådana förklaringar inte så vara övertygande att det finns anledning att fästa större tilltro till dem. Beroende på omständigheterna kan det ändock viktigt att närmare vara ta reda på om det finns fog för den intagnes påstående. Exempelvis kan förhörsledaren låta kontrollera befintliga liggare över företagna visitationer av intagnas bostadsrum. I det senare fallet kan ett påstående från den intagnes sida om att det positiva urinprovet har samband med narkotikabruk utanför anstalten ge anledning till kontroll med Rättsmedicinalverket se vidare urinprov om under avsnitt VI.
IV Särskilt om lagrummen
47 § KvaL
Med anbefalld ordning skall förstås förbud eller skyldighet som framgår av KvaL, styrelsens regelverk samt lokala ordningsregler. Med meddelade anvisningar skall förstås personalens muntliga eller på annat sätt förmedlade tillsägelser.
Den straffbara gärningen
Det straffbara området omfattar endast "fullbordade" förseelser. Att en intagen t.ex. försöker att bryta mot ordningen eller meddelade anvisningar kan alltså inte medföra bestraffning. Emellertid förekommer inte så få disciplinärenden där en förseelse betecknas som försök utan att egentligen vara det. Det är då fråga om fall som enligt vanligt språkbruk
Del 3 s. 143Bilaga 8 143
betecknas som försök men som innebär att den intagne direkt bryter mot anstaltsordningen. Ett vanligt fall är "försök till rymning". Den intagne försöker att bryta sig ut ur bostadsrummet eller försöker att klättra över anstaltsmuren. I ett sådant fall kan sägas att den intagne försökt eller vidtagit vissa förberedelser för att rymma, men han har också direkt brutit mot ordningen genom att han exempelvis innehaft otillåtet föremål, gjort åverkan i bostadsrummet, lämnat sin bostadsavdelning eller föreskrivet promenadområde etc. I den meningen möter inget hinder mot att bestraffa den intagne för "försök till rymning".
Begreppet tillsyn
Som framgår av lagrummets första stycke kan intagen bestraffas disciplinärt för förseelse som han gör sig skyldig till också under vistelse utanför anstalten, förutsatt att han då står under tillsyn. Det låter sig svårligen göras att ge begreppet "tillsyn" en precis innebörd. Att i enskilda fall avgöra huruvida förutsättning för disciplinärt ingripande överhuvudtaget föreligger kan därför vara svårt. Inledningsvis kan dock sägas att något krav att medföljande tjänsteman skall ha kontinuerlig och nära kontakt med den intagne inte kan uppställas. Det man har att ta ställning till är huruvida tjänstemännen genomfört sitt uppdrag sådant sätt att han med endast försumbar tidsutdräkt kunnat vidta nödvändiga åtgärder i form av t.ex. kontakt med anstalten eller polis för det fall den intagne awikit eller annat sätt allvarligt misskött sig.
En intagen som exempelvis medges särskild permission åtföljd av tjänsteman för läkarbesök skall normalt anses stå under tillsyn även om tjänstemännen uppehåller sig i ett väntrum under tid den intagne undersöks av sjukvårdspersonal. Däremot är det inte rimligt att tala om tillsyn i ett fall då exempelvis intagna under 14 §-aktivitet för besök i en mässhall medges röra sig fritt någon timma före återsamling hos medföljande tjänsteman.
Placering i häkte
Enligt 23 och 50 §§ KvaL kan intagen under vissa förutsättningar placeras i häkte. Gör han sig då skyldig till någon förseelse finns förutsättning för disciplinärt ingripande. Samma sak gäller då den intagne är tillfälligt placerad i häkte i samband med omplacering från en anstalt till en annan. Däremot skall disciplinär bestraffning inte komma ifråga under tid den intagne efter egen inställelse eller efter att ha införpassats av polis tillfälligt är placerad i häkte i avvaktan på att påbörja verkställighet i anstalt.
Del 3 s. 144144 Bilaga 8
48 § KvaL
Då anstalten skall ta ställning till frågan huruvida tidstillägg skall tillgripas som disciplinär bestraffning skall en avvägning göras så att den intagne inte drabbas oskäligt hårt genom att också andra åtgärder vidtas i skärpande riktning.
En vanlig följd av att intagen gör sig skyldig till disciplinär förseelse är att han förflyttas till annan anstalt. Det är viktigt att sådan omplacering är sakligt motiverad. Behandlings- och säkerhetsskäl kan t.ex. göra det nödvändigt att den intagne omplaceras. Däremot får det inte förekomma att den intagnes disciplinära förseelse tas som förevändning att förflytta honom för att anstalten därigenom skall slippa en intagen man funnit alltför "besvärlig"
.
Konsekvenserna av en förflyttning, oberoende av vilken typ av anstalt det blir fråga om, kan i vissa fall bli mycket kännbara. Exempelvis kan en förflyttning medföra att ett behandlingsprogram som den intagne deltar i måste avbrytas eller att långt gångna frigivningsförberedelser försvåras. I sådana fall bör tidstillägg inte tillgripas. Så bör inte heller ske, eller kan tidstillägget sättas lägre än som annars skulle ha blivit fallet, om den intagne omplaceras från öppen till sluten anstalt. Undantag från den huvudregeln kan göras för det fall den bedömningen redan gjorts att den intagne genom annan misskötsamhet eller av andra skäl inte bör få kvarstanna i en öppen anstalt.
Allvaret i den förseelse den intagne gjort sig skyldig till kan naturligtvis också till följd att bestraffning med tidstillägg utdöms trots att den intagne skall flyttas från en öppen till en sluten anstalt. Det kan räcka med att nämna sådana fall som att förseelsen utgörs av narkotikahantering eller fråga är om upprepade fall av permissionsmissbruk.
Hålls den intagne som direkt följd av en disciplinär förseelse avskild från andra intagna enligt 20 § KvaL under längre tid, omkring tio dagar eller mer, bör detta vägas i bedömningen rörande förutsättningarna för tidstillägg. omständigheterna kan också vara sådana att den intagne tvingas vänta häkte onormalt lång tid i avvaktan på att plats i annan anstalt kan beredas honom. I detta senare fall bör det ankomma den anstalt som beslutat i disciplinärendet att följa upp ärendet för att eventuellt, genom anhängiggörande av disciplinärendet hos styrelsen, få förutsättningarna för den disciplinära bestraffningen omprövad.
49 § KvaL
På skäl som är uppenbara kan den som undergår fängelse på livstid inte bestraffas med tidstillägg.
Del 3 s. 145Bilaga 8 145
50 § KvaL
Det ligger i sakens natur att avskildhet i samband med utredning ett
av disciplinärende endast bör tillgripas då den disciplinära förseelsen
är av allvarlig art. Så kan t.ex. vara fallet om sprängmedel eller narkotika har påträffats inom anstalten och det för utredningens skull är nödvändigt
att hindra de intagna som kan misstänkas inblandade att kommunicera
vara med varandra.
Lagrummet kan inte tillämpas för att förebygga i samband med
oro disciplinära förseelser; det är alltså endast utredningstekniska
skäl som motiverar placeringen. Det är också viktigt att avskiljandet inte används på ett sådant sätt att åtgärden övergår till att likna disciplinåtgärd i
en sig.
Skäl för avskiljande föreligger endast fram till dess förhör hållits. Det får alltså inte förekomma att den intagne kvarstannar i avskildhet med stöd av detta lagrum under åberopande av exempelvis att plats inte kan beredas den intagne normalavdelning inom anstalten eller att plats saknas i annan anstalt.
51 § KvaL
Även krav måste
om ställas på att anstalten gör en så fullständig utredning som möjligt i disciplinärendet, får inte detta medföra
att handläggningen av ärendet tar alltför lång tid i anspråk. Det kan således framstå som obilligt att besluta tidstillägg lång tid efter det
om att förseelsen begåtts. Beroende omständigheterna i övrigt kan det då vara bättre att låta saken falla.
V Särskilt om beslutet i disciplinärendet
I själva beslutsskrivningen skall entydigt vad det är funnit
anges man den intagne skyldig till. l beslutet får inte åberopas omständighet till stöd för detsamma om vilken den intagne inte hörts. Exempelvis får inte förekomma att man i beslutet åberopar analysresultat utförd urin-
av provskontroll i ett ärende där man förhört den intagne enbart utifrån uppgift om att han skulle ha uppträtt påverkad narkotika i anstalten.
av
Det är ett oavvisligt krav att gärningsbeskrivningen är korrekt och att den kan härledas tillbaka till en gärning står i strid mot anbefalld
som ordning eller meddelade anvisningar. I det sammanhanget förtjänar också framhållas att vissa begrepp får anses "exklusiva" iden meningen att det får ankomma domstol att bedöma huruvida den påtalade gärningen är straffbar enligt allmän lag. Begreppet "stöld"
får anses vara ett sådant begrepp.
Del 3 s. 146146 Bilaga 8
VI Typer av förseelser samt straffnivå
Nedan redovisade typer av förseelser får inte ses som en uttömmande "katalog" Angivna förseelser är sådana som generellt sett får anses ha
. ett högt straffvärde.
Rymning från anstalt och i samband med vistelse utanför anstalt under tillsyn
Avviker den intagne från sluten anstalt bör ett tidstillägg normalt inte överstiga sju 7 dagar.
Avviker den intagne från öppen anstalt bör ett tidstillägg normalt inte överstiga fem 5 dagar.
Samma bedömning bör normalt tillämpas då den intagne avviker under transport eller annan vistelse utanför anstalt som äger rum under tillsyn av personal inom kriminalvården.
Inställer den intagne sig själv hos kriminalvårdsmyndighet eller polis kan ett lägre tidstillägg bestämmas.
Som exempel omständigheter som kan ge anledning till att man bestämmer ett högre tidstillägg kan nämnas att den intagne hotar personal i samband med rymning och hotet inte är av den art att polisanmälan bör göras.
Arbetsvägran
Omständigheter som normalt bör beaktas då anstalten skall bestämma lämplig reaktion på intagens arbetsvägran kan röra sådana förhållanden
att den intagne tidigare gjort sig skyldig till arbetsvägran, att det som inträffade kanske mera rör sig om en form av arbetspassivitet än direkt arbetsvägran, att den intagne ofta är sjukskriven o.s.v. Den intagnes rent personliga och ofta svåra problem kan emellanåt ligga bakom en arbetsvägran och vetskap om sådant kan inte lämnas utan avseende.
Normalt torde det vara tillfyllest med ett tidstillägg om en 1 dag som bestraffning för arbetsvägran under hel eller större delen av en arbetsdag. Högre tidstillägg kan vara motiverat med hänsyn till bl.a. förhållandena anstalten men bör inte i något fall bestämmas till mer än tre 3 dagar.
Det bör inte förekomma att tidstillägg används i ett fall då den intagne inte tidigare gjort sig skyldig till arbetsvägran. Normalt är alltså sådan bestraffning motiverad först efter det att tidigare arbetsvägran resulterat i upprepade tillsägelser och/eller beslut om varning. Mer än ett disciplinärt ingripande bör inte förekomma för upprepad vägran under
arbetsdag. Om exempelvis den intagne tilldelats varning en och samma för att han vägrat att arbeta under en förmiddag bör han inte därefter bestraffas också för vägran att arbeta under eftermiddagen.
Del 3 s. 147Bilaga 8
Det får anses ligga i sakens natur att intagen vägrar delta i som att den undervisning, utbildning eller arbetsträning eller ha den att sysselsättning i övrigt som anvisas honom, inte regelmässigt skall bli föremål för disciplinär bestraffning. l sådana fall bör anstalten i första hand ompröva förutsättningarna för behandlingen den intagne. av Intagen som erhåller förtidspension eller sjukbidrag bör överhuvudtaget inte bestraffas med tidstillägg för vägran att ha anvisad sysselsättning. Om sådant ingripande ändock övervägs måste först omprövas huruvida den sysselsättning den intagne anvisats faktiskt är art och av omfattning som är lämplig med hänsyn till hans förmåga. Vid den prövningen bör anstalten samråda med läkare. Vid kollektiv arbetsvägran bör man i första hand verka för en återgång till arbetet på annat sätt än disciplinär bestraffning. genom Även detta givetvis inte kan ske direkta om genom överläggningar med de intagna bör emellertid anstalten göra sig underrättad den om bakomliggande konflikten och försöka undanröja eventuella missförstånd. Först därefter bör man överväga disciplinära åtgärder. I de flesta fall torde det då vara tillräckligt att tilldela de arbetsvägrande varning. Samtidigt bör man försöka utröna det bland de arbetsvägrande finns om intagna som aktivt försöker påverka andra intagna att delta i aktionen eller annat sätt försvåra situationen. Särskilda åtgärder bör vidtas mot sådana intagna exempelvis kan övervägas placering enligt 20 § första stycket KvaL innan man går vidare med ytterligare disciplinstraff. - Vid en anstalt med hög slutenhetsgrad kan det med hänsyn till ordningen och säkerheten i anstalten finnas anledning att mot arbetsvägrare ganska snart ingripa med tidstillågg. Man bör då vid straffmätningen beakta att det vid kollektiv arbetsvägran är svårt att göra en individuell bedömning för varje intagen på sätt vid andra samma som förseelser. En omständighet som är särskilt viktig vid bedömningen är den att det vid kollektiv arbetsvägran kan finnas någon eller några som deltar i aktionen enbart grund att trycket från vissa intagna av som aktivt driver aktionen är starkt. Vid kollektiv arbetsvägran cirkulerar ofta rykten hot och om trakasserier och det förekommer att intagna då vägrar att arbeta den grund att man anser att anstalten inte kan garantera deras säkerhet. Det är alltid svårt att avgöra hur allvarligt skall uppfatta sådana rykten. man Som sagts ovan måste givetvis konkreta hot mot enskilda intagna beaktas vid bedömningen huruvida disciplinära bestraffningar skall utdelas, men i sammanhanget kan inte heller bortses från att hänsyn måste tas till arbetsdisciplinen i anstalten. Om allmänna påståenden om hot om våld eller trakasserier skulle godtas som skäl till arbetsvägran skulle konsekvenserna kunna bli att arbetsplikten urholkades. Generellt sett är det säkert inte heller möjligt för en anstalt att "garantera" säkerheten för intagen denne inte en om helt isoleras från andra intagna. Däremot åligger det givetvis anstalten
Del 3 s. 148148 Bilaga 8
att inom ramen för tillgängliga resurser se till att tillsynen vid anstalten utövas på ett sådant sätt att våld och trakasserier intagna emellan i möjligaste mån undviks.
Innehav av narkotika och andra berusningsmedel samt narkotikautensilier.
Enstaka innehav av cannabis då mängden uppgår till högst 0.2 g kan normalt bestraffas disciplinärt. Polisanmälan kan alltså som regel underlåtas i sådana fall.
Vid innehav av cannabis då mängden överstiger 0.2 g eller vid innehav av annan narkotika heroin, amfetamin m.m. oavsett mängden bör polisanmälan göras. Detsamma bör gälla vid upprepat narkotikainnehav eller då en intagen överlåtit narkotika i anstalten eller anstalten av annan anledning bedömer att saken bör polisanmälas, t.ex. om det rör sig om flera fall samtidigt och utredningen inte utan svårighet kan verkställas av anstaltspersonalen eller om den intagne tidigare under verkställigheten tagit befattning med narkotika. I de fall anstalten
bestämmer sig för att innehav av mindre mängd cannabis inte skall polisanmälas, skall narkotikan ändock överlämnas till polisen. Anstalten begär då att narkotikan skall förstöras och upplyser polisen om att ärendet föranlett anstalten att ingripa disciplinärt. Sådan begäran om att påträffad narkotika skall förstöras har anstalten att göra också i sådana fall fyndet inte kan knytas till viss intagen.
Anmäls narkotikainnehav till polisen bör disciplinär bestraffning som regel inte komma i fråga. Endast man efter en polisanmälan får
om besked att åtal inte kommer att väckas kan bestraffning komma i
om fråga. En förutsättning för det är givetvis att innehavet kan anses styrkt. En ytterligare förutsättning för disciplinär bestraffning i dessa fall bör
att beskedet åtalsunderlåtelse kommer inom en relativt kort tid. vara om Om beskedet i åtalsfrâgan inte kan erhållas inom en månad bör frågan om disciplinär bestraffning falla.
Finner anstalten att en intagen som tagit befattning med narkotika bör bestraffas disciplinärt bör följande riktlinjer gälla.
Vid enstaka innehav cannabis då mängden uppgår till högst 0.2 g
av bör ett tidstillägg normalt inte överstiga sju 7 dagar. Högre tidstillägg kan komma i fråga vid upprepat cannabisinnehav, innehav av större mängd cannabis eller narkotika eller vid överlåtelse av narkotika.
annan Detta gäller dock endast under förutsättning att en polisanmälan inte lett till åtal.
För innehav av annat berusningsmedel kan normalt ett tidstillägg sättas lägre än då innehavet gäller narkotika.
För innehav narkotikautensilier bör ett tidstillägg normalt inte
av överstiga fem 5 dagar.
Del 3 s. 149Bilaga 8 149
Bruk av narkotika
I bilaga till styrelsens Allmänna råd "Urinprov på anstalt", ARK 1991:3, redogörs för vad som skall beaktas vid tolkning av urinprovsresultat. Därutöver bör följande framhållas.
Ämnet kreatinin förekommer normalt i urin. Genom mäta halten
att kreatinin i urinen kan man se om urinvätskan har en normal koncentration. Koncentrationen kan variera kraftigt men ligger i flertalet fall mellan l och 3 milligram/ml. Om halten kreatinin är under 0.5 milligram/ml indikerar detta att provet kan ha manipulerats.
När det gäller ett analysresultat som innehåller cannabis måste man ta hänsyn till följande. När man röker cannabis går den aktiva substansen i cannabis, tetrahydrocannabinol THC, direkt ut i blodet. THC försvinner sedan snabbt ur blodet eftersom det har en mycket kort halveringstid. Emellertid lagras THC upp i kroppens fettdepåer och när
slutat röka cannabis kan THC-metaboliter utsöndras i urinen en person under mycket lång tid en metabolit är en omvandlingsprodukt som bildas i kroppen. Sålunda kan en "tung missbrukare" undantagsvis lämna urinprov med positiva värden 2-3 månader efter det att han rökt. Mellan dessa positiva utslag kan urinprov också visa negativa analysresultat.
Genom att THC lagras i kroppens fettdepåer kan sannolikt en ökning
THC-metaboliter påvisas i urinen om personen ifråga har gått ned i av vikt eller förbränt fett genom kroppsbygge eller annan kraftig fysisk aktivitet.
Ett tidstillägg bör normalt inte överstiga fem 5 dagar. Normalt behöver narkotikabruket inte polisanmälas.
Vägran att lämna blod-, urin- eller utandningsprov
Har den intagne inte tidigare under verkställigheten vägrat att lämna
bör bestraffningen bestämmas till varning. Vid upprepad vägran prov bör ett tidstillägg normalt inte överstiga fem 5 dagar.
Det förekommer att intagen genom olika metoder försöker sabotera en urinprovskontroll som han blir utsatt för. I sådana fall bör beaktas att "fusket" eller manipulationen skall påvisas i samband med att den intagne skall lämna urinprovet eller i omedelbar anslutning därtill. Att en intagen exempelvis förvarar provrör med urin i sitt bostadsrum kan inte föranleda disciplinärt ingripande, även om omständigheterna skulle tala för att den intagne har för avsikt att framdeles försvåra en urinprovskontroll.
Normalt bör "urinprovsfusk" ses som en allvarligare förseelse än vägran att lämna urinprov.
Del 3 s. 150150 Bilaga 8
VII Avslutande kommentar
Bl .a. av rättviseskäl är det inte tillfredsställande om det finns alltför stor skillnad anstalterna emellan i fråga om bruket tidstillägg
av som disciplinär bestraffning. Vissa skillnader torde dock ofrånkomliga
vara eftersom anstalternas förutsättningar med avseende på klientsammansättning, förekomst av olika behandlingsprogram, flexibilitet med avseende möjlighet att omplacera den intagne inom anstalten m.fl. faktorer är så olika.
Behovet av att ingripa med disciplinär bestraffning i form tidstill-
av lägg får normalt anses vara mindre uttalat då den intagnes frigivning ligger nära i tid. Så är särskilt fallet då bestraffningen har huvud-
som sakligt syfte att utgöra påtryckningsmedel mot den intagne. Exempelvis framstår det som föga meningsfullt att någon dag före frigivning bestraffa den intagne med tidstillägg för arbetsvägran. Är förseelsen så allvarlig att ordnings- och säkerhetsaspekten står i förgrunden bör anstalten emellertid inte avhålla sig från att ingripa disciplinärt. Som exempel kan nämnas att den intagne gjort sig skyldig till bruk
av narkotika eller annat berusningsmedel.
B. Påkallande av Kriminalvårdsnämndens prövning
om villkorlig frigivning
I Gällande författningar
Brottsbalken 26:7 och 26:9 2. Proposition 1992/93:4
Av BrB 26:9 framgår att intagna, som dömts till fängelse understigande två år, skall friges efter två tredjedelar tiden eller efter den kortare
av tid som kan förekomma om man inte påkallar Krirninalvårdsnämndens prövning av frågan om Villkorlig frigivning.
Av BrB 26:7 följer att när frågan om senareläggning av den villkorliga frigivningen prövas skall det särskilt beaktas förutsättningarna för
om den intagnes anpassning i samhället framstår speciellt
som ogynnsamma med hänsyn till frigivningsförhållandena, hans uppförande under anstaltstiden eller andra särskilda omständigheter.
Om en anstalt således finner att en intagens förutsättningar för
anpassning i samhället är så dåliga, eller med andra ord återfallsrisken så stor, att det kan ifrågasättas om inte den villkorliga frigivningen bör senareläggas med tillämpning av BrB 26:7 skall man påkalla Kriminalvårdsnämndens prövning.
Del 3 s. 151Bilaga 8 151
Frigivningsförhållandena
Frågan är då när frigivningsförhållandena kan föranleda senareläggning. Man måste komma ihåg att förutsättningarna måste vara speciellt ogynnsamma. Enligt förarbetena är det vanligt att den som skall friges ofta saknar arbete och bostad och har skulder och missbruksproblem. Enbart avsaknad av arbete och bostad är dock inte tillräckligt för att senarelägga. Det skall vara sådana brister i frigivningsförhållandena som allvarligt kan försvåra anpassningen i samhället. Som exempel nämns grava narkotikamissbrukare där brottsligheten är narkotikarelaterad. En sådan intagen, som fortfarande har allvarliga missbruksproblem, bör inte friges till oordnade förhållanden då han löper stor risk att omgående återfalla i brott.
Enligt styrelsens bedömning måste detsamma anses gälla även vid andra former av missbruk som allvarligt kan försvåra anpassningen.
Sammanfattningsvis kan man säga att oavsett vad bristerna i frigivningsförhållandena består i skall de vara sådana att de allvarligt försvårar anpassningen i samhället och därmed höjer återfallsrisken
- för att man skall påkalla prövning.
Uppförandet
Även uppförandet under anstaltstiden kan enligt förarbetena utgöra en omständighet som kan medföra senareläggning. Det är emellertid då fråga om en helhetsbedömning av den dömdes uppförande. Av enstaka förseelser kan inte dra den slutsatsen att förutsättningarna för hans
man anpassning i samhället skulle speciellt ogynnsamma. Dessutom får
vara senarelagd Villkorlig frigivning inte fungera som dubbelbestraffning för misskötsamhet som redan föranlett disciplinär bestraffning. Upprepade förseelser kan dock faktor som skall vägas in vid prövningen av
vara en den villkorliga frigivningen.
Enligt styrelsens bedömning bör det vara fråga om en upprepad allvarlig misskötsamhet skall föranleda att man påkallar prövning.
som Misskötsamheten skall dessutom vara sådan att den kan antas innebära
den intagnes förutsättningar för anpassning i samhället är speciellt att ogynnsamma.
Andra omständigheter
Slutligen i lagtexten att förutsättningarna för den intagnes an-
anges passning kan speciellt andra särskilda omständig-
vara ogynnsamma av heter. I förarbetena anges som exempel att den intagne under strafftiden gjort sig skyldig till brottslighet eller planerat sådan. Vidare har
ny nämnts uttalade avsikter att fortsätta med brottslighet liksom direkt eller indirekt hot som riktats mot vissa personer.
Del 3 s. 152152 Bilaga 8
I ovannämnda situationer är givetvis en förutsättning för att skall
man påkalla prövning att det kan fastslaget att den intagne begått
anses nya brott eller att man har säkra indikationer på att den intagne planerar
ny brottslighet eller att han hotat andra
personer.
Några övriga frågor
När det gäller frågan om när senareläggning bör påkallas är det vikt
av för såväl den intagne som för kriminalvården att i så god tid möjligt
som få veta tidpunkten för Villkorlig frigivning. Senareläggning bör därför enligt förarbetena påkallas i så god tid som möjligt före tidigaste dagen för Villkorlig frigivning. Endast under speciella omständigheter bör detta ske senare än en månad före den tidpunkten.
Avslutningsvis får påpekas att kriminalvårdens beslut i fråga att
om påkalla Kriminalvårdsnämndens prövning av senareläggning inte är överklagbart. Det har inte ansetts nödvändigt att införa möjlighet till överprövning av dessa kriminalvårdens ställningstaganden.
Del 3 s. 153Bilaga 9 153
Villkorlig frigivning - frågans tidigare behandling
I denna bilaga finns ett bakgrundsmaterial rörande den villkorliga frigivningen. Först lämnas en allmän beskrivning den villkorliga
av frigivningens historik. Sedan redovisas de olika ståndpunkter
som framförts och ställningstaganden som gjorts beträffande frågan, den
om villkorliga frigivningen skall behållas eller Därefter följer
en motsvarande sammanställning beträffande de olika delfrågor
som ryms inom ramen för den villkorliga frigivningen. Framställningen följer i huvudsak uppläggningen av texten i avsnitt 14 i betänkandet.
1¶Den historik
Del 3 s. 153villkorliga frigivningens
1.1 Tiden fram till år 1965
Villkorlig frigivning infördes i svensk rätt år 1906. Till början hade
en institutet ett begränsat tillämpningsområde. Bestämmelsen fakultativ
var och medgav Villkorlig frigivning efter två tredjedelar verkstäl-
av lighetstiden sedan minst två år av straffet hade avtjänats.
Bland de ursprungliga förutsättningarna för att Villkorlig frigivning skulle få beviljas upptogs att omständigheterna skulle göra det sannolikt att den dömde på fri fot skulle förhålla sig väl. De faktorer
som härutöver påverkade beslutet om Villkorlig frigivning beskaffenheten
var av och orsakerna till brottet och omständigheterna vid detsamma, den dömdes tidigare vandel, uppförandet under fängelsetiden
och vad som i övrigt kunde ge upplysning om den dömdes sinnesinriktning vid tidpunkten för den ifrågasätta frigivningen. Men hänsyn skulle också tas till de förhållanden i vilka den dömde skulle komma att försättas efter frigivningen, såsom om beskydd erbjöds någon enskild
av person, förening eller på annat sätt eller det ändå, det hette, fanns
om som grundad utsikt till lovlig utkomst.
Den villkorligt frigivne ställdes under övervakning under så lång tid som vid frigivningen återstod straffet, dock minst ett år. Vid
av misskötsamhet kunde den villkorliga frigivningen återkallas. Om den frigivne dömdes för nytt brott skulle friheten förverkas.
Genom en lagändring år 1918 prop. 1918:375 utsträcktes möjligheten till villkorlig frigivning avsevärt. Sålunda sänktes minimitiden till
Del 3 s. 154154 Bilaga 9
ett år. Enligt departementschefen var en utvidgning av den villkorliga frigivningen eftersträvansvärd. Härigenom skulle nämligen fler fångar beredas tillfälle att, under uppsikt och med stöd av därtill lämpade personer, tidigare kunna komma ut i samhället och försörja sig själva och sin familj. Dessutom antog han att det skulle vara en fördel att hos ett större antal fångar ingjuta förhoppningen att de genom ett gott uppförande skulle kunna få sin strafftid avkortad. En sådan förhoppning skulle kunna vara en ofta välbehövlig sporre och uppmuntran under fängelsetiden. Slutligen menade departementschefen att övervakningen efter den Villkorliga frigivningen skulle kunna bidra till hindra återfall i brott.
År 1943 ändrade bestämmelser Villkorlig frigivning
antogs nytt om prop. 1943:252. Den nya lagstiftningen skilde mellan obligatorisk och fakultativ Villkorlig frigivning. Obligatorisk Villkorlig frigivning skulle för den som undergick tidsbestämt frihetsstraff på minst sex månader ske efter fem sjättedelar av strafftiden. Kvotdelen för fakultativ Villkorlig frigivning skulle fortfarande vara två tredjedelar. Den minsta strafftiden som den dömde skulle ha avtjänat sänktes emellertid från ett år till åtta månader. Prövotiden skulle motsvara den strafftid som återstod vid frigivningen. Dock skulle den vara minst ett år om det utdömda straffet uppgick till ett år eller däröver och annars minst sex månader.
Som motiv för denna reform anfördes behovet av att de fängelsedömda underkastades frivård. Denna skulle infogas som ett normalt led i straffverkställigheten och ges en ändamålsenlig social inriktning. Under prövotiden skulle den dömde vara föremål för krav och kontroll. Den villkorliga friheten kunde förverkas.
Förutsättningen för fakultativ frigivning var att tidigare frigivning skulle kunna antas främja den dömdes anpassning i samhället. Vid prövning av frågan om Villkorlig frigivning skulle särskilt beaktas den dömdes uppförande under anstaltstiden och sinnesinriktning vid den tid då frigivning ifrågasattes, hans beredvillighet att ersätta genom brottet uppkommen skada samt de förhållanden i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen.
År 1961 prop. 1961:125 sänktes den minsta tiden för erhållande
av Villkorlig frigivning till fyra månader. Denna ändring genomfördes det sättet att man ur brottsbalksförslaget tog fram förslaget om sänkt minimitid till omedelbar lagstiftning.
De regler som sålunda gällde, dvs. i huvudsak 1943 års system för Villkorlig frigivning, överfördes sedermera till BrB. Den enda sakliga ändringen att prövotiden alltid skulle bestämmas till minst ett år.
var Som motivering härför anfördes prop. 1962:10 C s. 254 och 599 att den gällande minsta prövotiden sex månader föreföll Väl kort med
- hänsyn till betydelsen en effektiv eftervård samt att en väsentligt
av förstärkt frivårdsorganisation skulle finnas vid balkens ikraftträdande.
Del 3 s. 155Bilaga 9 155
1.2 Ändringarna i brottsbalkens regler fram till
1983 års reform
I syfte bl.a. att främja större enhetlighet inom de nordiska länderna reviderades kort efter BrB:s ikraftträdande år 1965 reglerna
om Villkorlig frigivning prop. 1965: 159. Obligatorisk Villkorlig frigivning avskaffades. Den fakultativa villkorliga frigivningen ändrades det sättet att möjlighet öppnades till Villkorlig frigivning efter halva tiden. Som förutsättning för halvtidsfrigivning uppställdes att särskilda skäl skulle föreligga. Den tidigare gällande förutsättningen, att frigivningen skulle kunna antas främja den dömdes anpassning i samhället, slopades. Slutligen gjordes den ändringen att prövotidens längd, i stället för att i princip motsvara den återstående strafftiden, skulle fastställas i Varje enskilt fall till minst ett och högst tre år eller, om den tid som vid frigivningen återstod av straffet översteg tre år, högst fem år.
Som motiv för ett avskaffande av den obligatoriska villkorliga frigivningen anfördes, förutom fördelen med större enhetlighet inom Norden, att den från behandlingssynpunkt var underlägsen den fakultativa frigivningen. Enligt departementschefen borde en ordning med enbart fakultativ Villkorlig frigivning medge att Villkorlig frigivning skedde i stort sett i samma utsträckning som tidigare. Sådan frigivning borde ingå som ett regelmässigt led i behandlingen av den dömde och endast undantagsvis borde det förekomma att han helt vägrades Villkorlig frigivning.
Införandet av möjlighet till halvtidsfrigivning motiverades med att man borde ha möjlighet att på ett tidigare stadium avbryta en anstaltsbehandling som inte längre var påkallad från individualpreventiv synpunkt och att man borde ha större möjligheter att välja den frigivningsdag som var lämpligast i Varje särskilt fall. Därjämte hänvisades till att halvtidsfrigivning var möjlig i Danmark, Norge och Finland. Halvtidsfrigivning skulle i första hand få betydelse i fråga om unga lagöverträdare och personer som undergick långvariga straff.
l den departementspromemoria Stencil Ju 1965:3 som bildade underlag för 1965 års reform föreslogs bl.a. att minimitiden för erhållande av Villkorlig frigivning skulle sänkas från fyra till tre månader. I propositionen anförde departementschefen att en sådan ändring i och för sig torde vara önskvärd. Han ansåg det dock knappast vara tillrådligt att med dåvarande behandlingsresurser ställa de ytterligare anspråk på frivårdsorganisationen och övervakningsnämnderna som en sänkning av minimitiden skulle innebära. Härtill kom att en tremånadersgräns inte var aktuell inom de övriga nordiska länderna. Departementschefen var därför inte beredd att följa promemorieförslaget i den delen.
Efter 1965 års reform har bestämmelserna om Villkorlig frigivning Varit föremål åtskilliga ändringar. De Viktigaste har genomförts åren 1973, 1974, 1979, 1981, 1982, 1983 och 1993.
Del 3 s. 156156 Bilaga 9
Ändringarna åren 1973 och 1974 följd 1973 års krirninal-
var en av vårdsreform. Lagstiftningen år 1973 innebar i huvudsak en omformulering av de allmänna föreskrifterna om vad den som villkorligt frigetts från fängelsestraff är skyldig att iaktta under prövotiden. Vissa särskilda föreskrifter utmönstrades också. En annan följd av 1973 års ändringar är att förlängning av prövotiden till skillnad från vad som var fallet
tidigare härefter kan ske endast efter ny dom för amian brottslighet.
-
I 1973 års lagstiftningsärende behandlades också frågan om möjligheten att underlåta att förordna om övervakning vid villkorlig frigivning. Departementschefen återgav därvid prop. 1973:131 ett uttalande
av Krirninalvårdsberedningen om att en mer liberal praxis vid bedömningen av behovet av övervakning inte borde medföra några nackdelar från kontrollsynpunkt, liksom att beslutad övervakning bör upphöra så snart det inte längre finns behov av en fortsatt kontroll av den frigivne. Enligt departementschefen hade också den möjlighet som fanns att i vissa fall underlåta övervakning tillämpats onödigt restriktivt. Departementschefen delade beredningens uppfattning att det fanns utrymme för en mera individuell bedömning i dessa fall och framhöll att övervakning inte bör förekomma, om frigivningssituationen är så gynnsam att något behov av övervakning inte föreligger. Departementschefen ansåg att den gällande regeln i 26 kap. 11 § BrB gav tillräckligt utrymme för en sådan mera individuell bedömning. Någon ändring av lagtexten förordades därför inte.
År 1974 gjordes, i samband med tillkomsten av den nya lagstiftningen om kriminalvård i anstalt, en ändring i fråga om de särskilda omständigheter som skall särskilt beaktas vid prövningen av frågan om villkorlig frigivning prop. 1974:20. De särskilda omständigheter som efter 1974 års lagändring skulle beaktas var verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen. Ändringen innebar alltså bl.a. att den dömdes uppförande under anstaltstiden inte längre nämndes bland de omständigheter som skulle beaktas särskilt vid prövningen. Departementschefen anförde i detta avseende i propositionen s. 102:
Avsikten är sålunda främst att komma bort från den praxis
som
innebär att vissa former av misskötsamhet under anstaltstiden nära
nog regelmässigt leder till en schablonartad förlängning av an-
staltstiden och därigenom ofta till en form av dubbelbestraffning.
Denna praxis synes ha sin grund i det förhållandet att "den dömdes
uppförande under anstaltstiden" är en av de i lagtexten uppräknade
faktorer som skall "särskilt beaktas" i förevarande sammanhang. När
det gäller att bedöma om en övergång till kriminalvård i frihet
framstår som motiverad liksom utsikterna för att åtgärden skall vara
ägnad att främja den intagnes anpassning i samhället synes andra
faktorer böra träda i förgrunden, främst då de förhållanden i vilka han
Del 3 s. 157Bilaga 9 157
skulle komma att försättas efter frigivningen. Därmed avses inte
uteslutande frågor om bostad, arbete eller liknande praktiska
angelägenheter. Det bör vidare framhållas att enbart den omständig-
heten att den särskilda hänvisningen till uppförandet under an-
staltstiden tas bort ur lagtexten givetvis inte betyder att det i och för
sig finns något direkt hinder mot att man i ett enskilt fall likväl fäster
visst avseende vid dessa förhållanden i samband med prövningen av
fråga om Villkorlig frigivning. Detta torde inte bara gälla vid
prövningen av fråga om s.k. hälftenfrigivning. Det måste sålunda
även kunna förutsättas att exempelvis en mer än vanligt omfattande
misskötsamhet under anstaltstiden ibland kan komma att återverka
också bedömningen av förutsättningarna för Villkorlig frigivning
efter 2/3 av strafftiden.
Genom lagstiftning år 1979 prop. 1978/792212 genomfördes en del väsentliga ändringar i BrB. Ungdomsfängelsepåföljden avskaffades liksom anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn. En möjlighet att i vissa fall jämte skyddstillsyn döma till fängelse i en till tre månader infördes i 28 kap. 3 § BrB. I samband med dessa ändringar vidtogs också ändringar av den villkorliga frigivningen. Sålunda sänktes minimitiden för erhållande av Villkorlig frigivning från fyra till tre månader. Reglerna om förverkande av Villkorlig frihet ändrades så att presumtionen för förverkande togs bort. Möjlighet att förverka endast en del av reststraffet infördes liksom en regel om att det för att förverkande skall kunna ske på grund av ny brottslighet krävs att denna begåtts under prövotiden.
Som motiv för sänkningen av minimitiden anfördes bl.a. att en sådan åtgärd skulle innebära en förhållandevis betydande förkortning av frihetsstraffets längd för de 400 450 personer som varje år döms till
fyra månaders fängelse. Skälet för att slopa presumtionen för förverkande vid nytt brott var att avskaffandet av ungdomsfängelsepåföljden, som för den dömde var gynnsammare än fängelse vid återfall i brott, inte skulle få innebära längre anstaltstider för det yngre klientelet. Även införandet delförverkande motiverades mildring
av med att en av påföljden vid återfall var angelägen vid ungdomsfängelsets avskaffande. Att endast brott som begåtts under prövotiden skulle kunna medföra förverkande förklarades med att förverkande skall betraktas som en yttersta sanktion i fråga om de krav som under prövotiden ställs på den som blir villkorligt frigiven.
Den ändring beträffande den villkorliga frigivningen som företogs år 1981 hade samband med avskaffandet av interneringspåföljden. Ändringen innebar att det vid prövning av fråga om Villkorlig frigivning av den som avtjänade fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet,
riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, i högre grad än som annars skulle tillmätas vikt om det fanns en påtaglig risk för att den dömde efter frigivningen skulle fortsätta med brottslighet av samma slag.
Del 3 s. 158158 Bilaga 9
Ändringen år 1982 innebar en fortsatt sänkning minimitiden för
av villkorlig frigivning, nu från tre till två månader.
Fängelsestraffkommittén, på vars förslag den s.k. halvtidsreformen genomfördes år 1983, lade i början av år 1982 fram sitt förslag till
nya regler för villkorlig frigivning i betänkandet Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården SOU 1981:92. Som framgått av det föregående gällde när den kommittén lade fram sitt förslag att den som undergick fängelse på viss tid fick friges villkorligt när två tredjedelar av straffet avtjänats eller, om särskilda skäl förelåg, halva strafftiden. Dock gällde då ännu en minimitid tre månader. Vidare gällde det nyss nämnda undantaget för den som dömts för viss särskilt allvarlig brottslighet och beträffande vilken återfallsrisk
en bedömdes föreligga. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning skulle i övrigt särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen.
I praktiken tillämpades reglerna så att den som var intagen och inte hade kommit i åtnjutande av halvtidsfrigivning eller frigivning mellan halvtid och tvåtredjedelstid blev villkorligt frigiven på tvåtredjedelsdagen eller den senare dag då hans frigivningsförhållanden var tillfredsställande ordnade. I sistnämnda fall beviljades han regelmässigt frigivningspermission fr.o.m. tvåtredjedelsdagen för att få tillfälle att själv medverka till att ordna sin frigivningssituation. För dem med korta strafftider var tvåtredjedelsfrigivning regel. Endast ett mycket litet antal dömda med korta straff beviljades villkorlig frigivning innan de avtjänat två tredjedelar av straffet.
För dem med längre strafftider var halvtidsfrigivning betydligt vanligare. Var straffet så långt som fängelse i två och ett halvt år eller mer var halvtidsfrigivning regel. För det unga klientelet till vilket
räknades dem som ännu inte fyllt 23 år när de begick brottet ansågs ett
och ett halvt års fängelse vara tillräckligt för att halvtidsfrigivning skulle vara regel. Denna sistnämnda gräns tillämpades också för det äldre klientelet, ibland redan från 50-årsåldern. För att förebygga orättvisa tröskeleffekter togs särskild hänsyn till dem som avtjänade fängelsestraff strax under den gräns som normalt gav halvtidsfrigivning. Den faktiska anstaltstiden jämfördes därvid med den tid en intagen med en strafftid på två år och sex månader ett år och sex månader skulle avtjäna med den i dessa fall normala halvtidsfrigivningen.
Undantag från denna nu redovisade praxis gällde för den tidigare nämnda gruppen som dömts för särskilt allvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa och för vilka det bedömdes finnas påtaglig risk för återfall i brottslighet av samma slag. Personer i denna kategori frigavs i princip inte villkorligt förrän de avtjänat två tredjedelar av sitt straff.
Del 3 s. 159Bilaga 9 159
I de fall som beslut om Villkorlig frigivning inte meddelades i enlighet med vad som nyss sagts beviljades den intagne i stort sett undantagslöst frigivningspermission från den schematiskt framräknade dagen för Villkorlig frigivning. Frigivningspermissionen övergick sedan efter viss tid och i regel utan att den dömde behövde återvända till anstalten i
- - Villkorlig frigivning.
Beträffande en kategori dömda tillämpades emellertid sedan år 1972 inte nu beskriven praxis. Det gällde sådana intagna som dömts till fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgjorde led i yrkesmässigt eller annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet, ofta med internationell anknytning. Ordalagen är hämtade från proposition 1972:67 med förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket. Enligt riksdagens beslut grundval av denna proposition iakttog Kriminalvårdsnämnden största återhållsamhet med hälftenfrigivning av personer tillhörande denna kategori.
1.3 1983 års refonn
Halvtidsreformen, som var i kraft från och med den l juli 1983 till den l juli 1993, innebar att det nytt infördes en regel om obligatorisk Villkorlig frigivning. Denna avsåg dem som dömts till fängelse på kortare tid än två år. Beträffande övriga fick fakultativ halvtidsfrigivning förekomma om det inte var så att domen, som det uttrycktes i 26 kap. 7 § BrB, avsåg särskilt allvarlig brottslighet som hade riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa och det bedömdes föreligga påtaglig risk för att den dömde efter frigivningen skulle fortsätta med brottslighet av samma slag. I dessa fall frigavs den dömde regelmässigt på tvåtredjedelsdagen.
Huvudregeln beträffande Villkorlig frigivning var alltså före den 1juli 1993 att den som avtjänade ett tidsbestämt fängelsestraff skulle friges villkorligt när halva tiden hade avtjänats. Från fängelsestraff på kortare tid än två månader fick Villkorlig frigivning inte ske. För längre straff gäller att minst två månader mäste avtjänas i anstalt eller i form av annat frihetsberövande, t.ex. häktning.
Undantag från huvudregeln om Villkorlig frigivning gällde enligt den nämnda paragrafen dels för fängelsestraff som hade ådömts i samband med dom på skyddstillsyn, dels för förvandlingsstraff för böter, dels ock under vissa omständigheter för det fall den dömde själv Ville avtjäna längre tid av straffet.
Beslut om särbehandling enligt 26 kap. 7 § BrB fattades av Kriminalvårdsnämnden. Vid prövningen av frågan om Villkorlig frigivning efter tvåtredjedelstid skulle, förutom återfallsrisken, beaktas verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han skulle
Del 3 s. 160160 Bilaga 9
komma att försättas efter frigivningen. I praktiken innebar denna sistnämnda regel att villkorlig frigivning skedde på tvåtredjedelsdagen.
1.4 Utvecklingen efter år 1983
Som nämnts infördes 1983 års regler med en i huvudsak obligatorisk halvtidsfrigivning efter förslag av Fängelsestraffkommittén. I det
nyss nämnda betänkandet SOU 1981:92 klargjorde emellertid Fängelsestraffkommittén att förslaget var avsett endast tillfällig lösning och att
som en man avsåg att komma tillbaka till frågan i sitt huvudbetänkande. Så gjorde också kommittén. I detta, Påföljd för brott SOU 1986:13-15, föreslog Fängelsestraffkommittén att halvtidsfrigivningen skulle avskaffas och ersättas med obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning för alla. För att inte en sådan ordning skulle medföra fler i fängelse föreslog kommittén samtidigt att straffskalorna skulle justeras ned. Detta sistnämnda förslag föranleddes även den straffskaleöversyn
av som kommittén utförde och av kommitténs önskan att i någon mån sänka straffnivån.
Remissutfallet Fängelsestraffkommitténs förslag i denna del rätt
var splittrat. Flera remissinstanser tillstyrkte förslaget medan andra föredrog ett fakultativt system och en del förordade att den villkorliga frigivningen helt skulle avskaffas. Regeringen drog emellertid slutsatsen att remissvaren inte hindrade att kommitténs förslag genomfördes. Sommaren 1991 överlämnade den därför till lagrådet en remiss
som byggde på Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande.
Lagrådet yttrade sig över remissen och godtog förslagen utan några principiella invändningar. Vid tidpunkten för lagrådets yttrande hade emellertid den regering som beslutat lagrâdsremissen avgâtt.
Redan i regeringsförklaringen år 1991 slog den då regeringen fast
nya att halvtidsfrigivningen skulle avskaffas. Man ansåg det emellertid inte lämpligt att bygga Fängelsestraffkommitténs förslag från år 1986. I stället valde man att i en första omgång tillbaka till i huvudsak de regler som gällde före den l juli 1983. Att skapa underlag för
en mera permanent lösning lade regeringen Straffsystemkommittén.
Den nya lagstiftningen om Villkorlig frigivning, alltså är tänkt
som som ett provisorium, trädde i kraft den 1 juli 1993.
2¶Bör den behållas
Del 3 s. 160villkorliga frigivningen
2.1 BRÅ:
s kriminalpolitiska arbetsgrupp
I den inom BRÅ i mitten 1970-talet tillsatta kriminalpolitiska arbets-
av gruppen diskuterades den villkorliga frigivningen utförligt. I arbetsgruppens rapport Nytt Straffsystem 1977:7 föreslogs att den villkorliga
Del 3 s. 161Bilaga 9 161
frigivningen skulle avskaffas. Arbetsgruppen uttalade bl.a. följande s. 277.
En rad vägande invändningar kan mot den villkorliga frigivresas ningen. Om man avvisar behandlingstanken, avvisar samtidigt de man grundläggande skälen för detta institut. I stället står det klart att ett system med villkorlig frigivning utrymme för ojämn och dåligt ger en förutsebar tillämpning som därigenom framstår orättvis. Den som grundläggande principen proportionell straffmåtning grundad om en på omständigheterna vid brottet arbetsgruppen fört fram kan som äventyras genom den villkorliga frigivningen. Starka rättssäkerhetsaspekter talar sålunda för att Villkorlig frigivning avskaffas helt. Givetvis måste man i så fall samtidigt åstadkomma sänkning en av den allmänna straffmätningsnivån så att inte de faktiska anstaltstiderna ökar.
Arbetsgruppen ansåg även att man rent principiellt kan ställa sig frågan, om det är lämpligt att den strafftid som domstolen bestämt endast finns på papperet och att straffet i själva verket regelmässigt blir kortare. Ett annat skäl mot den villkorliga frigivningen enligt arbetsgruppen var att domstolarnas växlande förtrogenhet med reglerna kunde leda till en inkonsekvent straffmätning. Vidare pekade arbetsgruppen att den villkorliga frigivningen lätt kan kollidera med systemet för disciplinär bestraffning och resultera i dubbelbestraffning. Men arbetsgruppen såg inte endast nackdelar med den villkorliga frigivningen. Man menade att det kunde krirninalpolitisk fördel vara en att under en prövotid ha tidigare anstaltsklientel under någon form av kontroll och ha möjlighet att förverka hela eller delar den villkorliga av friheten. Motiveringen härför att den frigivne missköter sig så var om försätter han sig ofta i situation erfarenhetsmässigt lätt leder till en som ny kriminalitet och att en övervakning skulle kunna motverka detta. En ofta använd motivering för ett system med Villkorlig frigivning som arbetsgruppen diskuterade var den, att möjligheten att vid brott nya förklara den villkorliga friheten förverkad skulle kunna verka brottsavhållande på den frigivne. Enligt arbetsgruppen är det i hög grad tvivelaktigt om ett sådant vilande straffhot innebär någon ökad brottsprevention i förhållande till straffhotet för själva den brottsliga gärningen. Arbetsgruppen angav även flera andra i den allmänna debatten anförda skäl för den villkorliga frigivningen rapporten 239: s.
Villkorlig frigivning ger en möjlighet till allmän förkortning en av frihetsstraff. Straffanspråket är störst strax efter det att brottet begåtts. Efter hand som tiden förflyter efter domen finns det möjligheter till en lindrigare behandling av den dömde. Allmänpreventiva vinster är
Del 3 s. 162162 Bilaga 9
därmed möjliga om den nominella strafftiden är längre än den
faktiska.
Det är en fördel om den exakta tidpunkten för frigivningen i det
enskilda fallet kan bestämmas med hänsyn till de förhållanden som
väntar den dömde efter fängelsestraffet, t.ex. i fråga om bostad och
sysselsättning. Härigenom kan man åstadkomma bättre frigivningssituationer.
Från disciplinär synpunkt kan det vara smidigt att ha en möjlighet att senarelägga frigivningen för den som har misskött sig under strafftiden.
Det har visat sig att den som missköter sig under anstaltstiden oftare
än andra snabbt återfaller i brott efter frigivningen. Det kan då vara
bra att kunna göra en individuell bedömning av när frigivning
lämpligast bör ske.
Den kontroll i frihet som äger rum efter frigivning från fängelse-
straff är uppbyggd kring den villkorliga frigivningen. Denna kontroll
behövs för att minska återfallsrisken. Kontrollen blir effektivare när
den frigivne har ett straffhot över sig.
Straffsystemet måste vara någorlunda flexibelt. Om man avskaffar
den villkorliga frigivningen kommer trycket på en förkortning av
strafftiderna genom andra metoder att öka. Ett troligt resultat är att
den villkorliga frigivningen kommer tillbaka i någon form, t.ex.
nådevägen, vilket vore sämre.
Enligt arbetsgruppens uppfattning finns det bland dessa skäl för villkorlig frigivning även sådana som är legitima. Arbetsgruppen menade emellertid att dessa, möjligen med ett undantag, kan tillgodoses även utan ett systern med villkorlig frigivning. Som exempel kan nämnas att arbetsgruppen pekade att möjligheterna att tidigarelägga frigivningen med hänsyn till frigivningsförhållandena kan lösas genom en specialregel eller genom permissionsinstitutet.
Det viktigaste skälet vid sidan av intresset av nordisk rättsenhet på
området för att behålla den villkorliga frigivningen är enligt arbets-
gruppen att ett avskaffande riskerar att leda till längre anstaltstider. Dessutom antog arbetsgruppen att straffmätningen under en inte oväsentlig övergångstid skulle riskera att bli ojämn mellan olika domstolar beroende vilken hänsyn man tar till att den villkorliga frigivningen har avskaffats. Enligt arbetsgruppens bedömning är dessa risker ganska små vid korta straff men ökar vid de längre. Visserligen finns det, som arbetsgruppen påpekade, möjligheter att på olika sätt styra domstolarna i detta hänseende. Men man bör enligt arbetsgruppen vara försiktig med att företa ingrepp vars följder är svåra att förutsäga.
Efter denna utförliga beskrivning av skälen för resp. emot villkorlig frigivning uttalade arbetsgruppen som sin uppfattning att de skäl som talar för ett avskaffande systemet väger tyngre än de som talar för ett
av bibehållande.
Del 3 s. 163Bilaga 9 163
Det skall tilläggas att arbetsgruppen inte enig i fråga på
var om synen den villkorliga frigivningen. En ledamot, generaldirektören Bo Martinsson vid Krirninalvårdsstyrelsen, ansåg att några ändringar av den villkorliga frigivningen inte borde göras.
2.2 Remissutfallet på arbetsgruppens rapport
BRÅ-arbetsgruppens rapport blev föremål för ett mycket brett remissförfarande. Av de remissinstanser som yttrade sig över frågan huruvida den villkorliga frigivningen bör avskaffas var en klar majoritet för att institutet behålls i någon form. Flera av remissinstanserna anslöt sig till de tankegångar som framfördes av Bo Martinsson. Bland de remissinstanser som delade arbetsgruppens uppfattning att den villkorliga frigivningen bör slopas fanns Justitiekanslern, Riksåklagaren, Göta hovrätt och Vänersborgs tingsrätt.
2.3¶Fängelsestraffkommitténs första betänkande, om
Del 3 s. 163villkorlig frigivning
Fängelsestraffkommittén tillsattes år 1979. Den fick till uppgift att göra en förutsättningslös undersökning av verkningarna av de dåvarande bestämmelserna och av de effekter som kunde beräknas uppkomma vid olika tänkbara ändringar i regelsystemet. På grundval av en sådan undersökning skulle kommittén göra en avvägning mellan fördelar och nackdelar i skilda alternativ och "föreslå ändamålsenliga lösningar". I uppdraget ingick alltså även att pröva frågan, om den villkorliga frigivningen över huvud taget bör behållas.
Också den dåvarande departementschef insåg riskerna för att fängelsepopulationen ökar om den villkorliga frigivningen avskaffas. Han uttalade följande i kommitténs ursprungliga direktiv Dir. 1979:34.
Det är självfallet angeläget att en reform på detta område inte leder
till en genomsnittlig höjning av de faktiska strafftiderna. För
närvarande är det mycket vanligt att domstolarna dömer ut det lägsta
fängelsestraff som är medgivet enligt straffskalan för det aktuella
brottet. I synnerhet gäller detta när straffminimum är högt. Till följd
av reglerna om villkorlig frigivning behöver den dömde inte avtjäna
hela straffet i kriminalvärdsanstalt. Varje lösning som innebär att
villkorlig frigivning avskaffas eller kraftigt begränsas kommer sålunda
att leda till väsentligt ökade faktiska strafftider. Skulle kommittén stanna för en sådan lösning är det därför nödvändigt att även förslag
till ändring av straffskalorna läggs fram. Detta kan ske på grund av
en allmän översyn av straffskalorna en fråga som jag återkommer
-
till eller också genom provisoriska regler i avbidan på resultatet av
-
en sådan översyn. För att en höjning av strafftiderna skall kunna
undvikas är det emellertid även nödvändigt att domstolarnas straff-
Del 3 s. 164164 Bilaga 9
mätning anpassas till ett ändrat regelsystem, särskilt om detta skulle innebära att villkorlig frigivning inte längre blir möjlig.
I det systern som gällde vid tidpunkten för tillsättandet av Fängelsestraffkommittén spelade övervakningsnämnderna en betydelsefull roll. Dels fattade nämnderna egen hand beslut beträffande villkorlig frigivning av dem som avtjänade fängelsestraff ett år eller kortare tid, dels avgav nämnderna yttranden till Kriminalvårdsnämnden beträffande dem som avtjänade längre straff. Och när det gällde dessa sistnämnda uppdrog Kriminalvårdsnämnden, efter det att den fattat ett principbeslut, ofta den lokala nämnden att närmare hantera själva frigivningen.
I de ursprungliga direktiven gavs Fängelsestraffkommittén också i uppdrag att göra en översyn av hur lekrnannainflytandet inom kriminalvården skulle vara organiserat. Härvid skulle kommittén överväga bl.a. om övervakningsnämnderna, som då bestod av dels jurister som ordförande och vice ordförande, dels utav länsstyrelsen utsedda personer
ofta från arbetsförmedling, socialtjänst och polis som övriga - ledamöter, skulle vara kvar. I början av år 1981 fick kommittén emellertid tilläggsdirektiv denna punkt. Övervakningsnämnderna skulle grund av det ansträngda statsfinansiella läget avskaffas och deras uppgifter fördelas olika andra organ, bl.a. på domstolarna. När det gällde den närmare regleringen av den villkorliga frigivningen uttalade den dåvarande justitieministern följande i tilläggsdirektiven.
Med den princip som jag skisserat nu skulle frågor om villkorlig
frigivning komma att handläggas av de allmänna domstolarna, men
dessa ärenden faller bort om den villkorliga frigivningen avskaffas. Detsamma gäller, om man övergår till en ordning med en i princip
obligatorisk villkorlig frigivning när en viss kvotdel av straffet har
avtjänats. Om den villkorliga frigivningen behålls, talar till förmån
för sistnämnda lösning beträffande de korttidsdömda dels vissa
rättvisesynpunkter, dels intresset av att inte föra över en stor grupp ärenden till de allmänna domstolarna. Jag anser därför att kommittén,
om den stannar för att den villkorliga frigivningen skall behållas, i
första hand bör överväga en sådan ordning i fråga om de korttidsdömda.
Frågan om övervakningsnämndernas avskaffande skulle lösas med förtur och kommittén fick i uppdrag att snabbt lägga fram ett förslag härom. Detta innebar att frågan om den villkorliga frigivningen fick brytas ut från sitt sammanhang med straffsystemet i övrigt.
I sitt betänkande Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården SOU 1981:92 konstaterade kommittén s. 89 att den villkorliga frigivningen vilar två grunder. Den första är önskemålet att förkorta anstaltstiden för att därigenom kunna minska fängelsestraffets skadeverkningar för den intagne. Den andra tanken är
Del 3 s. 165Bilaga 9 165
att man genom vissa åtgärder inför frigivningen och under den närmaste tiden efter anstaltsvistelsen skall skapa bättre möjligheter till ett laglydigt liv för den dömde.
Fängelsestraffkommittén fortsatte härefter i sitt betänkande med att redovisa de diskussioner som bl.a. BRÅ-arbetsgruppen fört den
om villkorliga frigivningen. Kommittén som när det gäller användningen
av frihetsstraff instämde i den kritik mot behandlingstanken som arbetsgruppen framfört- konstaterade emellertid att kritiken mot behandlingstanken inte nödvändigtvis behöver leda till att den villkorliga frigivningen avskaffas, vilket arbetsgruppen kommit fram till. Enligt kommittén kan man nämligen utforma systemet ett sådant sätt att det från dessa utgångspunkter blir invändningsfritt.
Fängelsestraffkommittén fortsatte så med att ange vilka fördelar respektive nackdelar som är förknippade med den villkorliga frigivningen. De nackdelar som kommittén tog upp är följande.
Den grundläggande principen om proportionell straffmätning på
grund av brottet äventyras i viss mån. Den individuella prövning som
sker vid fakultativ villkorlig frigivning leder inte sällan till att
personer som begått brott som av domstol tillmätts samma straffvärde
i praktiken avtjänar olika långa straff.
Villkorlig frigivning enligt fakultativa regler kan slå socialt ojämnt.
Den som har ordnade förhållanden kan släppas tidigare än den som
har det sämre förspänt i detta avseende.
Övervakningen efter villkorlig frigivning, dvs. själva beslutet att
sätta in övervakning, meddelandet av föreskrifter och förverkande på
grund av misskötsamhet, kan påverkas av sociala faktorer utanför den
dömdes kontroll.
Fängelsestraffet blir ett tidsobestämt straff med de nackdelar som
sådana straff för med sig.
Allmänhetens respekt för Fängelsestraffet minskar när det av
domstolen utdömda straffet inte motsvarar den faktiska anstaltstiden.
Det finns risk för att domstolarnas straffmätning är inkonsekvent
och ojämn på grund av deras växlande förtrogenhet med reglerna för
villkorlig frigivning.
Det finns risk för dubbel bestraffning så sätt att faktorer som
domstolen beaktat vid straffmätningen också påverkar tidpunkten för
villkorlig frigivning.
Reglerna om villkorlig frigivning är alltför lätta att ändra och är
därför ägnade att minska stabiliteten i straffsystemet.
Följande fördelar ansåg Fängelsestraffkommittén var förknippade med den villkorliga frigivningen.
Systemet medför en avsevärd allmän förkortning av frihetsbe-
rövandena.
Del 3 s. 166166 Bilaga 9
Villkorlig frigivning tillgodoser ett behov att i efterhand kunna
av
lindra det ådömda straffet. Kravet kännbar reaktion brottet
en
gör sig gällande med särskild styrka omedelbart efter gärningen.
Sedan rättegången avslutats inträder ofta försvagning de
en av
repressiva och allmänpreventiva synpunkter påverkat straff-
som
mätningen.
Man bör inom straffsystemet på något sätt kunna ta hänsyn till
omständigheter som inträffar efter domstillfallet och domstolen
som
inte kunnat ta hänsyn till vid sin straffmätning. Någon form
av
"säkerhetsventil" bör vara inbyggd i systemet.
Det är i många fall av värde att vid frigivningen kan beakta
man
den intagnes frigivningssituation och frige i förväg de förhållan-
om
den som väntar den intagne utanför anstalten är särskilt goda.
Den kriminalvård i frihet som genom den villkorliga frigivningen
följer anstaltsvistelsen kan ha betydelse för att underlätta
anpass-
ningen till ett normalt liv.
Hotet om förverkande av villkorligt medgiven frihet kan ha viss
en
brottsförebyggande effekt.
Den nordiska rättsenheten talar för att man i Sverige behåller ett
system med Villkorlig frigivning.
Vid sin bedömning av om den villkorliga frigivningen skulle avskaffas eller konstaterade Fängelsestraffkommittén att ett slopande
av Villkorlig frigivning vid den straffmätningspraxis som då fanns och
som i huvudsak är densamma idag skulle innebära en kraftig ökning
av de faktiska anstaltstiderna. Detta innebär att straffskalorna skulle få sänkas ganska radikalt liksom naturligtvis straffmätningen. Några lagfästa straffmätningsregler fanns inte vid denna tidpunkt. Detta ledde till att kommittén befarade att ett avskaffande av Villkorlig frigivning skulle leda till en under en rätt lång övergångstid mindre enhetlig domstolspraxis i fråga om straffmätningen. Detta ansåg kommittén vara ett tungt vägande skäl mot ett avskaffande av den villkorliga frigivningen.
Ett annat skäl som Fängelsestraffkommittén anförde för ett behållande av den villkorliga frigivningen var den nordiska rättsenheten. Kommittén uttalade också att ett avskaffande skulle omintetgöra samarbetet enligt den nordiska verkställighetslagen såvitt avsåg frihetsstraff.
Fängelsestraffkommitténs sammanfattande bedömning var att de nackdelar som är förknippade med den villkorliga frigivningen i vart fall inte är så allvarliga att de överväger de negativa konsekvenser ett avskaffande skulle medföra för straffmätningen och den nordiska rättsenheten. Kommittén ansåg således att den villkorliga frigivningen borde behållas. I betänkandet lade Fängelsestrafflcommittén sedan fram förslag som enligt kommittén minskade de olägenheter som det dåvarande systemet var förknippat med.
Del 3 s. 167Bilaga 9 167
En Viktig utgångspunkt för Fängelsestraffkommittén Var uppfattningen att fängelsestraffet inte är ägnat att medföra några positiva effekter för den dömde utan att det tvärtom ofta har direkta skadeverkningar för honom. En grundläggande princip kommittén utgick från var därför som att fängelsestraffen borde göras så korta som möjligt. Vidare poängterade kommittén vikten att utrymmet för skiftande och skönsmässiga av bedömningar minskades. De viktigaste delarna av förslagen var obligatorisk halvtidsfrigivning för dem som avtjänat fängelsestraff på kortare tid än två år, sänkning minirnitiden för Villkorlig frigivning av från tre till två månader och en begränsning av möjligheterna att förklara Villkorlig frihet förverkad grund av misskötsamhet. Det bör här nämnas att enligt Fängelsestraffkommitténs uppfattning hade alla de utredningsfrågor, ingick i kommitténs uppdrag, bort som behandlas i ett sammanhang. Kommittén förutskickade att man skulle bli tvungen att återkomma till den villkorliga frigivningen i sitt huvudbetänkande.
2.4 Införandet obligatorisk halvtidsfrigivning år 1983 av
Fängelsestraffkommitténs förslag med undantag för det om en sänkning minirnitiden för Villkorlig frigivning som hade behandlats med förtur av och genomförts omgående togs tillsammans med Frivårdskommitténs betänkande Frivårdspåföljder SOU 1981:90 upp av regeringen under hösten 1982 i propositionen l982l83z85. I propositionen anslöt sig departementschefen, liksom flertalet av remissinstanserna, till Fängelsestraffkommitténs allmänna inställning. Han ställde sig således helt bakom kommitténs uppfattning om fängelsestraffets negativa verkan den dömde och dess slutsats att man bör sträva efter att begränsa bruket fängelse, dock med hänsynstagande av till vad är försvarligt med hänsyn till allmänpreventiva synpunkter som och samhällsskyddsaspekter. När det gällde frågan huruvida den villkorliga frigivningen skulle behållas eller konstaterade departementschefen att kommitténs förslag i detta avseende hade tillstyrkts eller lämnats utan erinran av en stor majoritet remissinstanserna, även om Vissa hade menat att man på av sikt bör arbeta för eller i Vart fall undersöka förutsättningarna för att avskaffa den villkorliga frigivningen. För egen del hade departementschefen viss förståelse för de argument i den krirninalpolitiska en som debatten hade anförts till stöd för tanken att institutet Villkorlig påföljdssystemet. Åtminstone teoretiskt frigivning bör utmönstras ur det enligt honom tänkbart att bygga upp ett påföljdssystem syntes vara där i andra former tar tillvara de fördelar anses förenade med man som Villkorlig frigivning. Å andra sidan konstaterade departementschefen att det också torde möjligt att ändra reglerna för Villkorlig frigivning ett sådant sätt vara att i huvudsak eliminerar de olägenheter som hade påtalats utan att man
Del 3 s. 168168 Bilaga 9
därför hela institutet behövde överges. Departementschefen stannade därför, liksom kommittén och flertalet remissinstanser, för den att villkorliga frigivningen borde behållas. De viktigaste skälen han anförde för sin inställning var de Fängelsestraffkommittén hade dvs. som angett, dels svårigheterna att se till att en reform detta slag inte skulle leda av till ojämnheter i straffmätningspraxis, dels intresset nordisk rättsenav het. Resultatet av lagstiftningsärendet blev att den fram till den 1juli 1993 gällande obligatoriska halvtidsfrigivningen infördes. Däremot fullföljdes inte tanken att avskaffa övervakningsnämnderna. Dessa behölls alltså, om än decimerade till antalet och med något annorlunda sammansättning.
2.5¶Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
Del 3 s. 168I sitt huvudbetänkande Påföljd för brott SOU 1986: 13-15 tog Fängelsestraffkommittén upp den villkorliga frigivningen på i samband med nytt att kommittén lämnade sitt förslag till andra förändringar påföljdssysav temet. När det gällde frågan den villkorliga frigivningens eller om vara inte vara hade kommittén emellertid inte ändrat uppfattning. Kommittén ansåg alltså fortfarande att den villkorliga frigivningen borde behållas SOU 1986:14 s. 88. I övrigt innebar kommitténs förslag obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning för alla intagna oavsett strafftidens längd. Bl.a. för att motverka att en sådan ordning resulterade i förlängda anstaltstider föreslog kommittén att straffskalorna för de allra flesta brotten skulle sänkas.
2.6¶Behandlingen av Fängelsestraffkommitténs förslag i
Del 3 s. 168huvudbetänkandet
Remissutfallet Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande när det gällde den villkorliga frigivningen blev övervägande positivt. Dock ansåg flera remissinstanser även nu att den villkorliga frigivningen borde avskaffas. Till denna grupp hörde bl.a. Riksâklagaren, Rikspolisstyrelsen, de juridiska fakultetsnämnderna vid både Uppsala och Stockholms universitet och Justitieombudsmannen. Kommitténs förslag till nya regler för den villkorliga frigivningen blev föremål för ett rätt omfattande och tidsödande beredningsarbete. Först sommaren 1991 blev den dåvarande regeringen färdig med en lagrådsremiss. Denna följde i huvudsak kommitténs förslag till generell tvåtredjedelsfrigivning men tog endast den villkorliga frigivningen upp och inte de övriga förslag då förbereddes inom regeringskansliet för som att i möjligaste mån förhindra den ökning anstaltspopulationen av som en sådan senareläggning av den villkorliga frigivningen skulle föra med sig.
Del 3 s. 169Bilaga 9 169
l lagrådsremissen diskuterades frågan, om den villkorliga frigivningen bör behållas eller inte, rätt utförligt. Efter att ha instämt i Fängelsestraffkommitténs och många av remissinstansernas uppfattning att klyftan mellan straffdomens formella och reella innebörd enligt nu gällande regler är för stor uttalade departementschefen att halvtidsfrigivningen med den dåvarande utformningen enligt hennes mening inte bör behållas. När det gällde frågan hur långt man bör sträcka sig när det gäller att minska avståndet mellan fängelsedomens formella och reella innebörd konstaterade departementschefen att en lösning är att helt avskaffa den villkorliga frigivningen. En annan är enligt henne att ha den kvar men att frige vid någon tidpunkt efter halva tiden.
Ministern fortsatte med att nämna att en del av remissinstanserna ansett att den villkorliga frigivningen borde avskaffas helt och att de för sin inställning åberopat både principiella och sakliga invändningar mot systemet samt uttalat att det vore en fördel om man fick en fullständig överensstämmelse mellan det utdömda straffet och den tid som avtjänas i anstalt. När det gällde de skäl som talar för ett avskaffande den
av villkorliga frigivningen hänvisade justitieministern sedan till Fängelsestraffkommitténs betänkande från 1981 och till 1982/83-års proposition. I fråga om systemets fördelar fortsatte hon:
Systemet med Villkorlig frigivning har emellertid även stora fördelar. Ett tungt vägande skäl för den villkorliga frigivningen är att liknande
system finns i våra nordiska grannländer liksom i praktiskt taget
samtliga andra stater som har straffrättsliga system med
samma
grundläggande uppbyggnad som det svenska jämför t.ex. prop.
1978/79: s. 169-176. Hänsynen till den nordiska rättslikheten och det
nordiska straffverkställighetssamarbetet och till annat internationellt
samarbete straffrättens område talar med betydande styrka mot en
särlösning för svensk del.
Ytterligare ett skäl för Villkorlig frigivning har att göra med en
vanlig mänsklig reaktion brott och brottslingar. Det är ett välkänt förhållande att kravet på kännbar reaktion på ett brott gör sig gällande med särskild kraft omedelbart efter brottet och under domstolsförfarandet. Därefter träder gärningsmannens personliga förhållanden
alltmer i förgrunden. Frihetsberövandets karaktär av straff för viss
en
brottslig gärning blir mindre tydlig. Det utdömda straffet framstår allt
mer som ett ingripande riktat mot gärningsmannens person och allt
mindre som en reaktion på brottet. Att hålla fast vid det kan därmed efter hand kännas mindre och mindre angeläget.
Det finns vidare ett i den krirninalpolitiska debatten ofta förbisett men inte desto mindre viktigt skäl för att behålla den villkorliga
frigivningen, nämligen att det genom denna ges en möjlighet att på ett
bra sätt lösa frågan om hur reaktionen mot den, som begår nya brott
efter det att han avtjänat ett fängelsestraff, skall skärpas. Att i dessa
situationer kunna förklara hela eller en del av den återstående
Del 3 s. 170170 Bilaga 9
strafftiden förverkad är en rimlig och naturlig väg att bemöta fortsatt
brottslighet på. Jag vill i sammanhanget hänvisa till de från den l
januari 1989 gällande reglerna om straffmätning och påföljdsval. I 29
kap. 4 § BrB anges att domstolen i en situation av nu aktuellt slag
skall beakta kravet skärpning av det straffrättsliga ingripandet i
första hand genom påföljdsvalet eller genom förverkande av villkor-
ligt medgiven frihet.
Justitieministern avslutade detta avsnitt av lagrådsremissen med att som sin mening uttala att hon även om hon kunde ha viss förståelse för de
argument som vissa av remissinstanserna hade fört fram till stöd för tanken att avskaffa institutet Villkorlig frigivning ansåg att fördelarna
med ett avskaffande av den villkorliga frigivningen inte är så stora att de uppväger de olägenheter som en sådan åtgärd skulle dra med sig. Detta gällde enligt henne i synnerhet som de effekter som har utpekats som nackdelar med den villkorliga frigivningen i huvudsak kan elimineras genom ändringar i systemet. Hon stannade ailtså för att den villkorliga frigivningen bör finnas kvar.
2.7¶Avskaffandet av halvtidsfrigivningen
Del 3 s. 170I propositionen 1992/93:4 tas frågan om den villkorliga frigivningens existensberättigande inte upp till behandling. Detta är naturligt med tanke att något beredningsunderlag för ett avskaffande av den villkorliga frigivningen inte fanns vid den tidpunkten.
3¶Vilken bör den för
Del 3 s. 170grundläggande principen Villkorlig frigivning vara
1 BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp
Del 3 s. 170BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp förde utförlig diskussion
en rätt rörande spörsmålet, om systemet bör vara uppbyggt av fakultativa eller av obligatoriska regler. Den förespråkade om den villkorliga frigiv-
ningen skulle vara kvar i sak fakultativa regler men ansåg att frigiv-
ningsreglerna skulle utformas så att den dömde friges regelmässigt efter en viss kvotdel och att avsteg från denna kvotdel sker endast i vissa i lag angivna speciella situationer,
Enligt arbetsgruppen finns det flera skäl som talar mot en diskretionär prövning av frigivningstidpunkten. Arbetsgruppen argumenterade på följande sätt s. 241 f.
Beslut om villkorlig frigivning som inte sker automatiskt enligt helt
fastlagda regler får i praktiken samma effekt som straffmätning.
Del 3 s. 171Bilaga 9 171
Mycket talar också för att kriterier som redan begagnats av domstolen
vid påföljdsval och straffmätning används på nytt vid beslut om
Villkorlig frigivning. Detta gällde vid tidpunkten för rapporten t.ex. i fråga om de långtidsdömda. Härigenom får omständigheterna omotiverat stor betydelse.
Om frigivningssituationen tillåts vara ett kriterium för när Villkorlig frigivning skall ske riskerar man att tillämpningen av Villkorlig frigivning blir socialt ojämn och socialt diskriminerande.
Den individuella prövning som sker i ett system med fakultativa regler kan leda till att personer som begått brott som av domstol
tillmätts lika högt straffvärde i praktiken kommer att avtjäna olika
långa straff.
Fakultativa regler är pressande för den intagne eftersom han hålls
i ovisshet om hur länge han skall sitta i fängelse.
Den förda argumentationen skulle tala för ett system uppbyggt av obligatoriska regler. Men även regler av detta slag är enligt arbetsgruppen förknippade med nackdelar. Den viktigaste är att en helt automatisk lindring det straff som domstolen bestämt kan framstå
av som något bedräglig. Det finns risk för att domstolen i sin straffmätning kompenserar för den villkorliga frigivningen genom att döma ut längre straff Enligt arbetsgruppen Vore det, om man förespråkar helt obligato-
. riska regler för Villkorlig frigivning, mera logiskt att ta steget fullt ut och helt avskaffa institutet. Men om detta i stället skall vara kvar bör man enligt gruppen undersöka hur en fakultativ Villkorlig frigivning kan konstrueras så att olägenheterna blir så små möjligt. För fakultativa
som regler talar enligt arbetsgruppen också med betydande styrka intresset
nordisk rättsenhet och det nordiska verkställighetssamarbetet. av Nordiska straffrättskommittén hade i mitten av 1970-talet inte velat ställa sig bakom tanken på rent obligatorisk Villkorlig frigivning.
en
3.2 Remissutfallet på arbetsgruppens rapport
AV de remissinstanser yttrade sig över frågan, om den villkorliga
som frigivningen skall obligatorisk eller fakultativ, var det endast Riks-
vara åklagaren även han helst såg ett avskaffande föreslog
som - om obligatoriska regler. Han poängterade emellertid att sådana regler i och för sig utgör en anomali.
Av de övriga remissinstanserna var det flera som delade arbets-
uppfattning att utrymmet för skönsmässiga bedömningar bör gruppens göras så litet som möjligt.
Del 3 s. 172172 Bilaga 9
3.3¶Fångelsestraffkommitténs första betänkande
Del 3 s. 172om
Villkorlig frigivning
Del 3 s. 172Fängelsestraffkommittén ansåg i betänkandet Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården SOU 1981:92 att en obligatorisk Villkorlig frigivning medför risk för att domstolarna dömer ut längre straff för att kompensera den automatiska straffavkortning som ett sådant system skulle innebära betänkandet 97. Trots s. detta föreslog man en övergång till princip" obligatoriska regler för den villkorliga frigivningen. Enligt förslaget skulle Villkorlig frigivning ske enligt obligatoriska regler när halva straffet hade avtjänats. Dock fanns det i förslaget en möjlighet att, om det med hänsyn till de förhållanden i vilka den dömde skulle försättas efter frigivningen befanns uppenbart lämpligare att frige honom vid en senare tidpunkt, hålla honom kvar ytterligare 14 dagar efter halvtid. För dem dömts till fängelse i lägst två år för som brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa skulle domstol enligt förslaget ges möjlighet att förordna att frigivning inte skulle få ske förrän vid tvåtredjedelstid. Detta gällde i de fall samhällets behov av skydd med hänsyn till brottsligheten framstod särskilt som påtagligt. Även här skulle finnas möjlighet en att senarelägga frigivningstidpunkten med 14 dagar. Men i tvåtredjedelsfallen skulle även man kunna frige 14 dagar i förväg. Den kritik som Fängelsestraftlcommittén riktade mot fakultativa regler för Villkorlig frigivning följande. var
Fakultativa regler medför tillämpningssvårigheter. Frågan blir vilka materiella regler som skall tillämpas för att systemet inte skall drabba orättvist. Att i varje särskilt fall göra total helhetsbedömning och en alltså ta hänsyn till en rad olika omständigheter medför enhetlig att en tillämpning blir svår att åstadkomma. Detta leder till rättssäkerhetsproblem. Om man emellertid minimerar antalet faktorer skall som få utgöra underlag vid bedömningen uppnår ofta bara skenbar man rättvisa. I ett fakultativt system finns det risk för dubbel straffmätning på så sätt att omständigheter som domstolen beaktat vid bestämmandet av straffets längd beaktas även vid beslut Villkorlig frigivning. om Över huvud taget hänger de nackdelar är förknippade med den som villkorliga frigivningen övervägande samman med dess fakultativa karaktär.
Fängelsestraffkommittén tog upp och bemötte ett skäl ofta hade par som anförts för fakultativa regler. Det ena var att sådana fungerar som en "morot" för den intagna ett sköta sig under anstaltstiden. Häremot påpekade kommittén att enligt dåvarande regler skötsamheten under anstaltstiden i princip inte skulle påverka tidpunkten för Villkorlig
Del 3 s. 173Bilaga 9 173
frigivning. Enligt kommittén bör misskötsamhet inte beivras
inom ramen för den Villkorliga frigivningen utan i stället genom reglerna om disciplinär bestraffning.
Det andra av kommittén behandlade skälet för fakultativa regler var
l att sådana kan fungera som en "säkerhetsVentil" det sättet att de ger möjlighet att vid verkställigheten ta hänsyn till omständigheter som hänför sig till tiden efter domstillfället. Det som man enligt kommittén vid ett sådant resonemang har i åtanke är främst mer omvälvande förändringar, såsom en radikal sinnesändring hos den intagne eller allvarlig sjukdom hos honom eller närstående. Mot detta framhöll kommittén att enligt det dåvarande systemet, som gav större utrymme för skönsmässiga bedömningar än det som Fängelsestraffkommittén föreslog, inte heller sådana omständigheter kunde medföra frigivning före halvtid. Kommittén pekade också möjligheten att i verkligt ömmande fall nådevägen för att avkorta ett fängelsestraff.
3.4¶Införandet av obligatorisk halvtidsfrigivning år 1983
Del 3 s. 173På grundval av Fängelsestraffkommitténs betänkande om Villkorlig frigivning infördes, efter förslag i propositionen 1982/83:85, regler om obligatorisk halvtidsfrigivning för det stora flertalet intagna.
En majoritet av remissinstanserna hade tillstyrkt ett systern med mer fasta regler för bestämmande av tidpunkten för Villkorlig frigivning eller lämnat kommitténs förslag utan erinran. Vissa remissinstanser hade emellertid betonat värdet av fakultativa regler.
I propositionen togs av naturliga skäl frågan, om den Villkorliga frigivningen bör vara obligatorisk eller fakultativ, upp till en utförlig diskussion prop. s. 38 t. Departementschefen började med att konstatera att frihetsberövandet är den mest ingripande åtgärd som samhället har till förfogande som sanktion mot brott samt att varje frihetsberövande är ett allvarligt intrång i den enskildes liV och därför måste omgärdas med betryggande rättssäkerhetsgarantier. Han fortsatte med att påminna om att medborgarna redan i regeringsformen tillerkänns skydd gentemot det allmänna mot frihetsberövanden som inte har laga stöd och att det i fråga om frihetsberövanden i anledning av brott föreskrivs rätt att få saken prövad av domstol. Härefter uttalade han:
Det är kanske från den nu angivna utgångspunkten som kritiken mot
institutet Villkorlig frigivning har varit som starkast i den kriminalpolitiska debatten. Övervakningsnämnderna och krirninalvårdsnämnden
som prövar frågor om Villkorlig frigivning har Visserligen en dom-
stolsliknande sammansättning och tillämpar... en förhållandevis fast
praxis. Det moment av osäkerhet som emellertid alltid är förenat med
en diskretionär prövning kommer dock till uttryck i de fall då man
avviker från de schabloner som tillämpas i det stora flertalet situatio-
ner. De variationer i enskilda fall som en fakultativ ordning i enlighet
Del 3 s. 174174 Bilaga 9
härmed ger utrymme för är ofta vanskliga att motivera rationellt, och
principen om att lika fall skall behandlas lika kan i praktiken bli svår
att upprätthålla.
Sedan detta var sagt konstaterade departementschefen att det naturligtvis med Visst fog kan hävdas att frågan om Villkorlig frigivning inte skiljer sig från motsvarande spörsmål när det gäller de omfattande möjligheter som domstolarna har att i stället för fängelse välja en icke frihetsberövande påföljd liksom den relativa frihet som föreligger i straffmätningsfrågor. Han påminde också om att regleringen av domstolarnas påföljdsval och straffmätning hade utsatts för kritik i långa stycken
som överensstämde med den som hade riktats mot den Villkorliga frigivningen och om att Fängelsestraffkommittén hade fått i uppdrag att
se över även denna fråga.
Enligt departementschefens mening föreligger det emellertid avgörande skillnader mellan en fakultativ reglering av Villkorlig frigivning och en motsvarande reglering av frågor rörande påföljdsval och straffmätning. Han framhöll att beslutet i det senare fallet i motsats till
det om Villkorlig frigivning fattas efter en offentlig domstolsförhand-
ling med alla de rättssäkerhetsgarantier som gäller för en sådan och att den dömde, genom att beslutet fattas före verkställigheten, klart kan förutse vad beslutet kommer att innebära för honom bortser
om man från just den osäkerhet som vållas av reglerna Villkorlig frigivning.
om Även departementschefen fördelar skulle kunna
om inte ville utesluta att vinnas genom en klarare reglering domstolarnas påföljdsval och
av straffmätning, ansåg han att situationen dessa områden ställer sig helt annorlunda än i fråga om Villkorlig frigivning.
Departementschefen kom sedan in på de olika skäl framförts för
som ett fakultativt system för Villkorlig frigivning. Först tog han tanken
upp att den Villkorliga frigivningen fungerar som "morot" för den intagne att sköta sig under anstaltsvistelsen och att alltså ett gott uppförande skulle belönas genom tidigare frigivning. Mot denna anförde han att Villkorlig frigivning inte är ett lämpligt instrument för att mera allmänt säkerställa skötsarnheten bland de intagna. Enligt hans mening bör alltså missskötsamhet beivras annat sätt än inom ramen för den Villkorliga frigivningen. Att generellt använda institutet Villkorlig frigivning för att påverka de intagnas skötsamhet under anstaltstiden innebär,
som departementschefen såg det, inte någon från vare sig praktiska eller principiella synpunkter godtagbar ordning. Han fortsatte:
I enlighet med vad nordiska straffrättskommittén har påpekat gäller över huvud taget att det är förenat med stora svårigheter att finna
klara och samtidigt från principiell synpunkt godtagbara kriterier när
det gäller tidpunkten för Villkorlig frigivning. Det är säkerligen av
detta skäl som det nuvarande systemet, trots det förhållandevis Vidsträckta utrymme för diskretionära bedömningar som reglerna
Del 3 s. 175Bilaga 9 175
formellt ger, i tillämpningen har kommit att präglas av en betydande fasthet. Detta medför i sin tur att den praktiska betydelsen av en övergång till ett obligatoriskt system inte skall överdrivas. Från principiell synpunkt anser jag emellertid att det, särskilt med den syn fängelsestraffets funktion och den insikt om dess skadliga effekter vi numera har, i längden ter sig svårt att försvara en annan som ordning i huvudsak bygger på obligatoriska regler. än ett system som
Sammanfattningsvis ansåg alltså departementschefen att övervägande skäl talar för att den villkorliga frigivningen i möjlig mån bör regleras enligt obligatoriska regler. För vissa situationer ansåg emellertid departementschefen att det kan diskuteras om inte skälen mot en ordning av detta slag gör sig gällande med sådan styrka att undantag är påkallade. Enligt honom är det främst tre olika slags omständigheter kan motivera sådana undantag, nämligen samhällsskyddsaspekten som vid vissa former grov brottslighet, den individuella frigivningsav situationen och önskemål från den intagne att inte bli villkorligt frigiven. I dessa fall borde alltså enligt departementschefen en förskjutning av frigivningstidpunkten kunna ske. Som framgått innebar hans förslag att de två förstnämnda omständigheterna fick tillämpning endast på dem som dömts till fängelse i minst två år.
3.5¶Fängelsestraffkommitténs huvudbetånkande
Del 3 s. 175Fängelsestraffkommittén föreslog som framgått i sitt huvudbetånkande SOU 1986: 14 obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning för i princip alla som avtjänat fängelsestraff se betänkandet s. 88. Enda undantagen förutom att frigivningen kunde uppskjutas den intagnes egen begäran fängelsestraff âdömts i förening med skyddstillsyn enligt 28 - var som kap. 3 § BrB och fängelse på grund av förverkande som beslutats av övervakningsnämnd. I dessa fall skulle Villkorlig frigivning över huvud taget inte få äga rum. Fängelsestraffkommittén hade alltså inte ändrat uppfattning i frågan, den villkorliga frigivningen bör vara obligatorisk eller fakultativ. om Kommittén utvecklade även i huvudbetänkandet sin uppfattning. Man upprepade härvid i huvudsak vad man anfört redan i 1981-års betänkande gjorde också vissa tillägg. Ett sådant var att kommittén ansåg det men principiellt felaktigt att så väsentlig fråga som anstaltstidens vara en längd skall prövas av en administrativ myndighet. Ett annat var att ett fakultativt system i vilket skötsamhet premieras genom tidigare frigivning innefattar risk för social skevhet. Som exempel pekade en kommittén på att medan många dömts för synnerligen allvarlig som ekonomisk brottslighet eller narkotikabrottslighet har en sådan situation att deras möjlighet att sköta sig är goda vilket typiskt sett leder till tidigare frigivning så är förhållandet det motsatta för den stora gruppen -
Del 3 s. 176176 Bilaga 9
av missbrukare som ofta avtjänar straff för relativt sett mindre allvarlig brottslighet. Som ytterligare skäl för obligatoriska regler pekade Fängelsestraffkommittén s. 89 att enligt samstämmiga uppgifter från krirninalvårdshåll den dåvarande i princip obligatoriska frigivningen hade påverkat klimatet kriminalvårdsanstalterna i positiv riktning.
en
3.6¶Behandlingen Fängelsestraffkommitténs förslag i
Del 3 s. 176av
huvudbetänkandet
Remissutfallet Fängelsestraffkommitténs förslag i den aktuella
nu delen var blandat. En grupp remissinstanser tillstyrkte eller lämnade kommitténs förslag utan erinran. Bland dessa fanns Svea hovrätt, Stockholms, Göteborgs, Norrköpings och Luleå tingsrätter, Domstolsverket, Kriminalvårdsstyrelsen och Sveriges advokatsamfund. Några remissinstanser ansåg att ett system med fakultativ Villkorlig frigivning är att föredra framför ett system med obligatoriska regler. Till dem
som framförde den uppfattningen hörde majoriteten i Kriminalvårdsnämnden. I sin år 1991 beslutade lagrådsremiss gick den dåvarande regeringen på Fängelsestraffkommitténs linje och föreslog obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning för i princip alla. Departementschefen konstaterade först att Fängelsestrafflcommittén i sitt huvudbetänkande, liksom kommittén i huvudsak gjort tidigare, förordat en obligatorisk Villkorlig frigivning och att endast ett fåtal remissinstanser ansett fakultativ Villkorlig
att en frigivning är att föredra eller bör övervägas. Efter detta påminde justitieministern om sin grundläggande inställning till behovet
av betryggande rättssäkerhetsgarantier vid hanteringen frihetsberövanden
av från 1982/83 års proposition. Sedan anförde hon:
Kritiken mot ett system med fakultativ Villkorlig frigivning tar i första hand sikte på att tillämpningen riskerar att bli ojämn och att rättssäkerhetskravet löper risk sättas sidan. Även de
att om organ som skulle pröva frågor om frigivning är domstolar eller har dom-
en stolsliknande sammansättning, finns det moment osäkerhet
av som alltid är förenade med den prövning som måste ske. De variationer i enskilda fall fakultativ ordning i enlighet härmed
som en ger utrymme för är ofta vanskliga att motivera rationellt, och principen om att lika fall skall behandlas lika kan i praktiken svår att
vara upprätthålla. Detta förhållande, som för övrigt rådde före 1983 års reform, leder ofta till att de tillämpande utbildar schabloner
organen för sin tillämpning vilka följs i de allra flesta fallen. Och då skiljer sig ett fakultativt system inte mycket från ett system med formellt obligatoriska regler.
Härefter upprepade ministern inställningen från 1983 års proposition till att använda systemet med Villkorlig frigivning "morot" för de
som en
Del 3 s. 177SOU 1995 :9l Bilaga 9
intagna vilket mynnade ut i ett konstaterande att det finns flera olika
av möjligheter att ingripa mot misskötsamhet under anstaltstiden och det
att inte är erforderligt att använda även institutet Villkorlig frigivning för att påverka de intagnas skötsamhet. En sådan ordning med flera parallella bestraffningssystem skulle enligt justitieministern ofelbart leda till ojämnheter i tillämpningen och bristande rättssäkerhet. Justitieministern fortsatte:
Allmänt sett vill jag framhålla att det är förenat med stora svårigheter att finna klara och samtidigt från principiell synpunkt godtagbara kriterier för individuella avvikelser när det gäller tidpunkten för Villkorlig frigivning. Här kan det tidigare systemet tjäna
som exempel. Enligt den ordning som gällde före den l juli 1983
var huvudregeln att frigivning skulle ske sedan två tredjedelar straffet
av hade avtjänats. Om det fanns särskilda skäl kunde dock Villkorlig frigivning ske redan när halva tiden hade avtjänats. Trots det förhållandevis vidsträckta utrymme för diskretionära bedömningar som dessa regler formellt gav korn tillämpningen i enlighet med vad
jag antytt ovan att präglas betydande fasthet och få individuel-
- av en
avvikelser.
Detta är för övrigt inte något som är unikt för Sverige. Som jämförelse kan pekas på de finska reglerna. Dessa innebär enligt sin ordalydelse att en hel rad personliga omständigheter skall vägas in vid frigivningsbeslutet. I praktiken är emellertid bestämmandet frigiv-
av ningsdagen i stort sett en fråga om ren matematik.
Från principiell synpunkt anser jag därför att det, särskilt med den syn fängelsestraffets funktion och den insikt dess skadliga
om effekter som vi numera har, är svårt att försvara ordning än
en annan en som bygger obligatoriska regler. Från praktisk synpunkt tillkommer i ett system med obligatoriska regler dessutom den fördelen att den särskilda beslutsprocess, som i dag gäller för del
en frågor rörande Villkorlig frigivning, kan undvaras i ut-
samma sträckning som reglerna kan göras automatiskt verkande.
Sammanfattningsvis ansåg ministern att så stora nackdelar är förknippade med fakultativa regler för Villkorlig frigivning att sådana inte kan förordas. Villkorlig frigivning borde alltså enligt henne ske enligt obligatoriska regler. De syften som ett fakultativt systern skulle kunna tillgodose kan enligt henne uppnås på andra sätt.
3.7¶Avskaffandet halvtidsfrigivningen
Del 3 s. 177av
Fr.o m. den l juli 1993 avskaffades den obligatoriska halvtidsfrigivningen och infördes det system med i princip fakultativa regler över hela linjen som redovisats i betänkandet i avsnitt 14.2. Vid beslutet
om Villkorlig frigivning skall som där framgått särskilt beaktas "om förut-
Del 3 s. 178178 Bilaga 9
sättningarna för den intagnes anpassning i samhället framstår som speciellt ogynnsamma med hänsyn till frigivningsförhållandena, hans uppförande under anstaltsvistelsen eller andra särskilda omständigheter". I praktiken torde dock det nya systemet tillämpas så att när det gäller fängelsestraff på upp till två år är senareläggning sällsynt. Detta har att göra med att något prövningsförfarande i dessa fall inte äger rum om det inte i det särskilda fallet är påkallat och också initieras av kriminalvården, något som inte sker särskilt ofta se avsnitt 14.2.2 i betänkandet. För längre straff behölls i huvudsak den tidigare fakultativa ordningen och här spelar fakultativiteten en betydande roll.
Propositionen till de nya reglerna föregicks av en departementspromemoria som blev föremål för ett förenklat remissförfarande. Vid detta framförde bl.a. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt åsikten att det är principiellt fel att den dömdes frigivningsförhållanden skall inverka på strafftidens längd. Stockholms tingsrätt ansåg vidare att den villkorliga frigivningen bör vara obligatorisk. Kriminalvårdsnämnden, Svea hovrätt och Kammarrätten i Stockholm ansåg att återfallsrisken uttryckligen borde i lagtexten som grund för senareläggning av villkorlig
anges frigivning eftersom den i motivtexten framhålls som ett centralt moment. Kriminalvårdsstyrelsen och Stockholms tingsrätt ifrågasatte lämpligheten
att skötsamheten under anstaltstiden skall inverka tidpunkten för av villkorlig frigivning med hänsyn främst till risken för dubbelbestraffning, eftersom disciplinära åtgärder kan vidtas.
4¶Vilken eller vilka kvotdelar bör användas
Del 3 s. 1784. 1 BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp
BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp, sade sig vilja skapa större
som enhetlighet vid systemets tillämpning, ansåg s. 248 f att man bör begagna sig av endast en kvotdel. Hur stor denna bör vara menade arbetsgruppen kan diskuteras. Enligt arbetsgruppen har frågan dock inte någon särskild principiell betydelse, utan det gäller att göra en avvägning mellan, å ena sidan, önskemålet om en minskad fängelsebefolkning och, å andra sidan, kravet att straffsystemet skall åtnjuta trovärdighet.
Arbetsgruppen fortsatte med att uttala att det skulle vålla vissa betänkligheter att använda den då för de korttidsdömda gällande tvåtredjedelsregeln. Detta hängde med att en sådan kvotdel
samman skulle innebära en förlängning av tiden i anstalt för alla dem som då frigavs tidigare. Enligt arbetsgruppen talar mycket i stället för att den generösare halvtidsregeln borde begagnas. En sådan ordning ligger nämligen enligt arbetsgruppen i linje med ett av de bärande motiven för att behålla den villkorliga frigivningen, nämligen att hålla anstaltstiderna nere. Ett annat av arbetsgruppen redovisat skäl var att man inom
Del 3 s. 179Bilaga 9 179
Nordiska straffrättskommittén preliminärt hade stannat för föreslå
att halvtidsfrigivning. Arbetsgruppen fortsatte:
Det kan dock inte uteslutas att en huvudregel om Villkorlig frigivning
efter halva tiden skulle leda till att domstolarna skulle frångå sin
nuvarande straffmätning. I så fall föga vunnet risker för
vore men
ojämn straffmätning skulle följa. Problem kan också uppstå när det
gäller de långtidsfångar som för närvarande får restriktivare
en
behandling i fråga om villkorlig frigivning än andra fångar. En
tänkbar invändning mot en generell halvtidsregel är nämligen att
särskilt de långa straffen härigenom skulle förkortas för mycket.
Det är visserligen riktigt att förkortningen själva fängelsevistel-
av
sen skulle bli avsevärd. Men en motvikt till detta skulle att den
vara
tid som återstår av straffet vid frigivningen görs till prövotid och
kontrollperiod i frihet. Ju längre straffåterstoden är, desto längre blir
i så fall prövotiden. Arbetsgruppen har stannat för att förorda
att om
den villkorliga frigivningen skall finnas kvar huvudregeln det in-
ges
nehållet att sådan skall ske efter halva strafftiden. Vi har härvid inte
bortsett från att en sådan regel kan leda till tätare återfall än för
närvarande.
4.2 Remissutfallet på arbetsgruppens förslag
Remissutfallet på arbetsgruppens förslag orn halvtidsfrigivning regel
som med möjlighet till senareläggning rätt splittrat. Många remissinstan-
var ser ansåg att det då gällande systemet med tvåtredjedelsfrigivning
som regel för de flesta med möjlighet till tidigareläggning i vissa fall
var bättre. Bland dem som godtog uppläggningen med i princip kvotdel
en var något fler för tvåtredjedelstid än halvtid.
4.3¶Fängelsestraffkommitténs första betänkande
Del 3 s. 179om
villkorlig frigivning
Del 3 s. 179Fängelsestraftkommittén föreslog framgått i betänkande Villkorlig
som frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården SOU 1981:92 att frigivning i princip skulle ske enligt obligatoriska regler när halva straffet hade avtjänats att vissa de långtidsdöm-
men av da, närmare bestämt de som dömts till fängelsestraff i lägst två år för särskilt i lagen angiven allvarlig brottslighet, skulle friges först vid tvåtredjedelstid.
I sin motivering uttalade Fängelsestraffkommittén betänkandet 99
s. att ett system som i lag har en fast regel beträffande frigivningsdagen i princip bör bygga på en kvotdel vid vilken frigivning skall ske. Enligt kommittén blir reglerna på så sätt enklare och konsekvenserna ett
av fängelsestraff mer förutsebara. Vidare undanröjs enligt kommittén
Del 3 s. 180180 Bilaga 9
"grunden för den känsla av orättvisa som kan upplevas i ett system som utgår från flera kvotdelar".
Vid bedömningen av vilken kvotdel som bör användas konstaterade kommittén att BRÅ-arbetsgruppen härvid gjort en avvägning mellan, å ena sidan, önskemålet om en minskad fängelsepopulation och, å andra sidan, kravet att straffsystemet skall åtnjuta trovärdighet samt att detta lett fram till ett förslag frigivning regelmässigt vid halva strafftiden.
om Vidare noterade Fängelsestraffkommittén att Nordiska straffrättskommittén kommit fram till att de nordiska länderna borde sträva efter att
över till en halvtidsregel. Och efter ett avfärdande av en regel om frigivning redan efter en tredjedel av strafftiden vilket ledde kommittén
till att halvtid är den lägsta tänkbara kvotdelen uttalade kommittén att
den högsta kvotdelen som bör övervägas är två tredjedelar. Nackdelen med tvåtredjedelsfrigivning är emellertid enligt kommittén, vid ett behållande dåvarande straffmätning, att denna kvotdel skulle innebära
av
förlängning anstaltsvistelsen för det relativt stora antal fångar som en av då frigavs vid halva tiden eller före tvåtredjedelstid. Detta var något som kommittén inte kunde acceptera. Samtidigt antog kommittén att det skulle vara förenat med svårigheter att, vid en mera generell tvåtredjedelsfrigivning, konstruera en lagstiftning om ändrad straffmätning för att kompensera en senarelagd villkorlig frigivning. Kommittén fortsatte:
Den avgörande frågan vid ett slutligt ställningstagande till en i princip obligatorisk halvtidsfrigivning är emellertid om en sådan avkortning
strafftiderna kan negativt påverka brottsutvecklingen. Vi vill här
av till början betona att ett fängelsestraff i sig är ett mycket kraftigt
en
ingrepp i persons liv. Den ökade preventiva effekt som kan uppnås
en
förlängning av ett frihetsstraff med någon eller några
genom en
månader har av någon kunnat konstateras. Det finns i varje fall inte
något vetenskapligt stöd för en sådan effekt. Redan här bör understrykas att vi anser att en särreglering bör göras för den verkligt
brottsligheten, främst vissa former av vålds- och narkotikagrova
brottslighet. Detta i enlighet med nuvarande praxis. I andra fall, dvs.
framför allt i fall då fråga är strafftider upp till två år, anser vi att
om
det inte finns något som helst stöd för att negativa effekter skulle
uppkomma för brottsutvecklingen. Snarare ligger förslaget i linje med
den utveckling mot koncentration av rättsväsendets resurser den
en
verkligt allvarliga brottsligheten, som blivit allt mer märkbar under
år. Vi anser att, då fråga är om de allra allvarligaste senare brotten, det från rättspolitisk synpunkt viktiga är att fängelsestraff används för att markera samhällets avståndstagande från brottet.
Anstaltsvistelsens längd har däremot mindre betydelse i detta
sammanhang. Vi har inte kunnat finna att det under angivna förutsättningar finns något hinder mot halvtidsfrigivning.
Del 3 s. 181Bilaga 9 181
Fängelsestrafflcommittén korn sedan in frågan hur särregleringen för de långtidsdömda skulle se ut. Här utgick man i huvudsak från de regler
då gällde och som hade införts strax innan kommittén avlämnade som sitt betänkande.
4.4¶Införandet av obligatorisk halvtidsfrigivning år 1983
Del 3 s. 181I propositionen 1982/ 83:85 konstaterade departementschefen inledningsvis prop. 40 att majoriteten av remissinstanserna hade tillstyrkt eller
s. godtagit halvtidsfrigivning som huvudregel men att flera instanser av olika skäl hade ansett att en i princip obligatorisk frigivning halvtid inte borde genomföras. Han nämnde vidare att de flesta av dessa hade förordat att det system som då rådde bibehölls, eventuellt med visst ökat utrymme för halvtidsfrigivning, och att någon remissinstans förordat frigivning på tvåtredjedelstid som obligatorisk regel.
Departementschefen fortsatte sedan prop. s. 41 med att uttala att det från principiell synpunkt är angeläget att det är den bedömning av en gärning domstolen gjort i princip blir avgörande för hur lång
som som tid själva frihetsberövandet skall Enligt hans mening
som äga rum. kunde detta knappast sägas fallet då, eftersom systemet innebar att
vara skilda kategorier intagna beviljades Villkorlig frigivning efter att ha avtjänat olika långa delar av det utmätta straffet. Enligt hans uppfattning kunde det därför, även bortsett från systemets fakultativa uppbyggnad, ofta svårt också för t.ex. domstolar och försvarare att bedöma när
vara frigivning skulle bli aktuell. Departementschefen ansåg att systemet detta sätt hade uppenbara brister i klarhet och överskådlighet.
Departementschefen tog också upp problemet med tröskeleffekterna och påpekade att systemet det då var uppbyggt normalt ledde till
som ungefär lika långa anstaltstider vid straff på mellan ett år tio månader och två år sex månader. Anmärkningsvärt var vidare enligt honom att, medan Kriminalvårdsnämnden som prövade frågan om Villkorlig frigivning för dem med strafftider på över ett år knappast någonsin torde ha medgett villkorlig frigivning före tvåtredjedelsdagen för någon med strafftider under ett år två månader, det inte sällan förekom att övervakningsnämnderna som prövade frågan beträffande övriga intagna beslutade halvtidsfrigivning när strafftiden inte översteg ett år.
om Departementschefen tillade att det inte torde kunna påstås att de gränser
tillämpades enligt praxis för frigivning enligt olika kvotdelar var som rationellt motiverade med hänsyn till att det skulle vara fråga om principiellt olika klientel. Han fortsatte prop. s. 41:
Själva uppkomsten systemet med två olika kvotdelar torde, liksom
av
den fakultativa utformningen i övrigt, ytterst hänga samman med att
önskat kunna frigivningen efter förhållandena i det
man anpassa
särskilda fallet. I praktiken har det dock visat sig svårt att göra en
rationell differentiering mellan olika grupper i fråga om den villkorli-
Del 3 s. 182182 Bilaga 9
ga frigivningen. Följden blir att tillämpningen schabloniseras och anpassas till lätt konstaterbara kriterier exempelvis strafftidens som längd. Därmed uppkommer emellertid ett i grunden irrationellt system som lätt kan upplevas som orättvist till sina praktiska konsekvenser. Om man, som jag har förordat och till stor del redan gäller i som praktiken, önskar en i princip obligatorisk tillämpning den av villkorliga frigivningen, bortfaller skälet för generell reglering en som bygger på att skilda kvotdelar skall tillämpas i olika fall.
Departementschefen drog härefter slutsatsen i princip vill gå att om man över till ett system med endast kvotdel så står valet i praktiken en
mellan halvtidsfrigivning och tvåtredjedelsfrigivning. För det
senare alternativet talar enligt departementschefen det kan önskvärt att vara att de faktiska anstaltstiderna inte alltför mycket avviker från dem som domstolarna utmäter. Men den ordningen skulle ha införts då hade om den fört med sig en betydande förlängning anstaltstiderna för alla av dem som då frigavs före tvåtredjedelstid. Och något underlag för lagstiftningsåtgärder kunde kompensera sådan effekt fanns inte som en vid den aktuella tidpunkten. Detta ledde departementschefen till följande meningsyttring prop. s. 42.
Jag har redan tidigare uttalat min anslutning till principen att frihetsstraffen bör göras så få och korta möjligt. Med hänsyn som härtill anser jag att det är helt uteslutet genomföra reform att nu en som för många skulle innebära väsentligt förlängda anstaltstider och
som i ett slag skulle öka fängelsepopulationen i landet kraftigt. En allmän regel om frigivning efter två tredjedelar det utmätta straffet av bör således inte införas. Om man utgår från att endast kvotdel bör en tillämpas för den villkorliga frigivningen och längden frihetsbeatt av rövandena inom kriminalvården bör förkortas, framstår därför en generell halvtidsfrigivning som det enda egentliga alternativet.
4. 5 Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
I huvudbetänkandet Påföljd för brott SOU 1986:13-15 föreslog Fängelsestraffkommittén generell tvåtredjedelsfrigivning för alla intagna. För att inte verkställigheten de kortaste straffen skulle bli alltför kort av föreslogs samtidigt höjning allmänna fängelseminirnum till en av en månad. När det gällde valet kvotdel för den villkorliga frigivningen av uttalade kommittén följande SOU 1986:14 89. s.
I vårt föregående betänkande hade vi till uppgift att föreslå en reglering av den villkorliga frigivningen med utgångspunkt från att övervakningsnämnderna skulle avskaffas. På grund tidspress av var vi tvungna att lämna vårt förslag innan vi hunnit med straffskale-
Del 3 s. 183Bilaga 9 183
översynen. För att inte åstadkomma förlängda antaltstider kunde iden situationen någon lösning än obligatorisk Villkorlig frigivning annan vid halvtid inte komma i fråga. En höjning av kvotdelen för Villkorlig frigivning förutsätter nämligen att straffskalorna för brotten ses över samtidigt och att straffmätningspraxis ändras så att tiden i anstalt inte, följd den ändrade kvotdelen, förlängs jämfört med som en av nuvarande förhållanden. Läget är nu ett annat. Vi lägger i detta betänkande fram resultatet av vår straffskaleöversyn. Detta innebär att det finns möjlighet att ändra regleringen av villkorlig frigivnu en ning. Enligt vår uppfattning bör man ta vara den möjligheten.
Fördelarna med kvotdel som är större än hälften t.ex. två tredjedeen lar, fjärdedelar eller fem sjättedelar kunde enligt Fängelsestrafftre kommittén sammanfattas enligt följande.
En ändring kvotdelen uppåt för med sig psykologiska och optiska av fördelar och har att göra med straffsystemets legitimitet. Klyftan mellan straffdomens formella och reella innebörd minskar. Domen bringas i överensstämmelse med verkligheten. Många människor mer finner det helt naturligt olämpligt att domstolens dom i själva - verket verkställs endast till hälften. För tilltron till straffsystemet är det viktigt att åtminstone huvuddelen ett fängelsestraff i normala av fall avtjänas på det sätt som man föreställer sig, nämligen i anstalt.
Efter det lämpliga i att höja kvotdelen för villkorlig ett resonemang om frigivning med hänsyn bl.a. till intresset av en stabilitet i straffsystemet och risken för ökad anstaltsbeläggning stannade Fängelsestraffkommittén för kvotdelen borde ändras från halvtid till tvåtredjedelstid. Enligt att kommittén hade en sådan lösning även den fördelen att behovet av särregler senareläggning frigivningen för vissa långtidsdömda om av fångar försvann.
4.6¶Behandlingen Fängelsestraffkommitténs förslag i
Del 3 s. 183av huvudbetänkandet
Remissutfallet på Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande i denna del blandat. Flera remissinstanser godtog emellertid förslaget att var halvtidsfrigivningen skulle avskaffas och ersättas tvåtredjedelsav frigivning över hela fältet. Det blev också förslaget i den lagrådsremiss som beslutades sommaren 1991. Enligt vad justitieministern uttalade i 1991 års lagrådsremiss är det angeläget att klyftan mellan fängelsedomens formella och reella innebörd minskar. Det hennes bedömning att det för tilltron till straffsystemet var är viktigt att åtminstone huvuddelen ett fängelsestraff i normala fall av avtjänas i anstalt. Enligt hennes uppfattning bör Villkorlig frigivning därför, Fängelsestraffkommittén föreslog, i fortsättningen ske först som
Del 3 s. 184184 Bilaga 9 SOU 1995:91
när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats. När det gäller valet av kvotdelen två tredjedelar hänvisade hon till att denna sedan tidigare är tillämpad inom svensk Straffrätt och inte i fråga utifrån allmänna satts rättskänslosynpunkter som halvtidsfrigivningen. Vidare pekade hon på att det dessutom är den tillämpas för de vålds- och narkotikasom brottslingar som särbehandlas enligt 26 kap. 7 § BrB. Enligt henne har den också en lång tradition i övriga Norden, något hon menade har som stor praktisk betydelse. Departementschefen fortsatte i lagrådsremissen med konstatera å att att om villkorlig frigivning införs för alla när två tredjedelar straffet har av i avtjänats så kan bestämmelsen i 26 kap. 7 § BrB särbehandling om av i vissa långtidsdömda upphöra gälla ersättas någon att utan att av ny särreglering. Detta ansåg hon betydande fördel. vara en
4.7¶Avskaffandet halvtidsfrigivningen
Del 3 s. 184av
Som framgått av det föregående avskaffades den obligatoriska halvtidsfrigivningen den l juli 1993 och ordning innebär ersattes av en som att frigivning före tvåtredjedelstid inte kan ifrågakomma för det stora flertalet av dem som dömts till fängelse. I propositionen till lagändringen prop. 1992/93:4 konstaterade departementschefen inledningsvis det att från olika håll anfördes betänkligheter, bl.a. från lagrådet, den mot obligatoriska halvtidsfrigivningen redan när denna infördes. Lagrådet I hade anfört prop. s. 19 l
Förslaget medför att flertalet dem dömts till fängelse på två av som
g
år och sex månader eller mindre kommer att friges tidigare än vad l som nu är fallet. Här framträder synpunkten förkortning i att en av tiden för frihetsberövandet olika skäl har ett värde i sig; särskilt av betonas i remissen att fängelsestraffet inte har någon förbättrande effekt den dömde. Mot förkortning frihetsstraffen skall då en av vägas den betydelse straffet kan ha för att tillgodose allmänpreventiva skäl och samhällsskyddsaspekter. Sådana synpunkter har i remissen ansetts ha särskild tyngd beträffande brottslighet i 26 kap. som avses 7 § lagförslaget men har i övrigt berörts endast knapphändigt. Det förefaller som om här största vikten har fästs vid den effekt det nominella straffet kan på allmänhetens inställning; sedan bl.a. att genom frigivningsreglerna domen kommer att få långt lindrigare konsekvenser än den formellt innebär ha tillmätts underordnad synes betydelse. I vart fall torde dessa tankegångar, vid sidan praktiska av hänsyn, vara främsta skälet till att inte tagit det med man steg som remissens utgångspunkter borde ha varit det naturliga, nämligen att sänka straffskalorna för den brottslighet de frigivningssom nya reglerna avser. Man kan sätta i fråga fängelsedomarna alltjämt om kommer att få den angivna psykologiska effekten bland folk i allmänhet, sedan de lagreglerna frigivningen för flertalet genom nya
Del 3 s. 185Bilaga 9 185
dömda blivit obligatorisk och inte kan motiveras med Visad skötsam-
het eller andra speciella förhållanden i det enskilda fallet. Allmänt sett
framstår det som otillfredsställande, inte minst med hänsyn till
förtroendet för rättsväsendet, om de faktiska rättsverkningarna
av en
straffdom på detta sätt kommer att väsentligt skilja sig från vad den
enligt sin lydelse går ut på; man kan få intrycket att domstolar och
åklagare inte menar allvar med uttalanden som i sådan grad avviker från Verkligheten.
Departementschefen menade att de farhågor som lagrådet gav uttryck för hade besannats. Enligt henne hade halvtidsreformen efter sitt genomförande utsatts för en omfattande och berättigad kritik. Hon framhöll också att det fanns en bred politisk enighet om att systemet borde avskaffas. Den lösning som valdes innebar i stort sett en återgång till de regler som gällde före halvtidsreformen. Detta innebär alltså att tvåtredjedelsfrigivning är huvudregel och halvtid tillämpas endast på långtidsdömda. Någon närmare diskussion om kvotdelarna förs inte i propositionen.
5¶Minimitiden och vissa andra från
Del 3 s. 185undantag reglerna om Villkorlig frigivning
5. 1 BRÅ:
s kriminalpolitiska arbetsgrupp
Del 3 s. 185BRÅ-arbetsgruppen var i rapporten Nytt straffsystem av den uppfattningen att man på sikt bör avskaffa minimitiden för Villkorlig frigivning. Den kritik som arbetsgruppen riktade mot den då gällande ordningen, vilken innebar att Villkorlig frigivning inte kunde ske förrän fyra månader hade avtjänats, var i huvudsak följande s. 249 f.
Minimiregeln har sin bakgrund i att praktiska möjligheter till
övervakning och meningsfull frivård inte ansetts föreligga vid kortare
straff. Om behandlingstanken inte görs till självständig grund för
påföljdssystemet, bortfaller detta skäl till särskild minimitid för
Villkorlig frigivning.
Det saknas hållbara principiella skäl att i detta hänseende behandla
fångar med korta strafftider annorlunda än dem har längre tider.
som
En minirniregel medför ofrånkomligen orättvisa tröskeleffekter.
En minimitid på fyra månader skulle med dåvarande straffmätnings-
praxis och Villkorlig frigivning efter två tredjedelar strafftiden leda
av till att bara en fjärdedel av fángelsestraffen medförde sådan frigivning. En generell sänkning av straffnivän, som arbetsgruppen förordade, skulle innebära ytterligare begränsningar av institutets tillämpning.
Del 3 s. 186186 Bilaga 9
Enligt arbetsgruppen är de argument som talar mot att helt avskaffa minirnitiden av praktisk natur s. 250 f. Det skäl som enligt arbetsgruppens uppfattning väger tyngst är intresset av nordisk rättsenhet. Bland annat eftersom verkställighetssamarbetet mellan de nordiska länderna förutsätter att reglerna är någorlunda likartade, ansåg arbetsgruppen att avvecklingen borde samordnas med utvecklingen i våra gramrländer.
Arbetsgruppen diskuterade också om ett avskaffande av minirnitiden skulle kunna leda till administrativa svårigheter. Om den villkorliga frigivningen gjordes i det närmaste automatisk menade gruppen att problemen inte behövde bli så stora. För att undvika att problem uppstår med ordnandet av kontroll efter frigivningen ansåg gruppen en lösning vara att inte anordna kontroll vid helt korta reststraff. Om kontroll ändå skall finnas bör den kunna göras så enkel att några nämnvärda praktiska olägenheter knappast skall behöva uppstå. Inte heller eventuella svårigheter att verkställa frihetsstraff på bara några dagar behövde enligt gruppen bli särskilt stora. Allmänna straffminirnum kunde också sättas så, att kortare faktiska straff än t.ex. tio dagar inte skulle förekomma. Sammanfattningsvis ansåg arbetsgruppen att de administrativa problemen knappast kan motivera en särskild minimitid.
Arbetsgruppen ansåg alltså att minimiregeln på sikt borde avskaffas. Under tiden fram till avskaffandet borde minirnitiden enligt arbetsgruppen göras så kort som möjligt.
5.2 Remissutfallet arbetsgruppens rapport
De remissinstanser som yttrade sig i fråga om arbetsgruppens resonemang när det gällde minirnitiden för villkorlig frigivning var utan undantag negativa till att helt avskaffa denna. Några remissinstanser ansåg emellertid att den tid som måste avtjänas i anstalt innan villkorlig frigivning kan ske skulle kunna sänkas.
5.3¶Ungdomsfängelseutredningen
Del 3 s. 186Ungdomsfängelseutredningen föreslog i sitt betänkande Tillsynsdom SOU 1977:83 vissa ändringar i BrB, som främst syftade till att göra frihetsstraffen färre och kortare, framför allt för unga lagöverträdare. Ett förslag som Ungdomsfängelseutredningen lade fram var en sänkning av minirnitiden för villkorlig frigivning från fyra till tre månader.
l betänkandet erinrade Ungdomsfängelseutredningen om att minimiregeln liksom flertalet andra bestämmelser om villkorlig frigivning ursprungligen haft sin grund i en samnordisk lagstiftning. Ungdomsfängelseutredningen påpekade emellertid att minirnitiden hade sänkts i Finland till tre månader samt att motsvarande lagändring hade diskuterats även i övriga nordiska länder.
Del 3 s. 187Bilaga 9 187
5.4 sänkningen av minimitiden den l januari 1980
Ungdomsfängelseutredningens förslag behandlades av regeringen i propositionen 1978/792212. Beträffande minimitiden för Villkorlig frigivning innebar propositionen att Ungdomsfängelseutredningens förslag följdes. Efter beslut av riksdagen sänktes också minimitiden för Villkorlig frigivning den 1 januari 1980 från fyra till tre månader.
Beträffande frågan, om intresset av nordisk rättsenhet utgör hinder mot att sänka minimitiden, hänvisade departementschefen, förutom till förväntade lagändringar i våra grannländer, till Nordiska straffrättskommitténs betänkande Villkorlig frigivning NU A 1978:6. I detta betänkande uttalar den kommittén att det varken med hänsyn till allmänpreventionen eller individualpreventionen kan anföras avgörande invändningar mot en sänkning av minimitiden. Inga andra "Väsentliga betänkligheter" är heller enligt Nordiska straffrättskommittén förknippade med att sänka minimitiden till två månader.
5.5¶Fångelsestrafflçommitténs första betänkande om
Del 3 s. 187Villkorlig frigivning
I betänkandet Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården SOU 1981:92 ifrågasatte Fängelsestraffkommittén om det, när det gäller beslut om Villkorlig frigivning, finns skäl att behandla korttidsfångar annat sätt än intagna med längre strafftider. Vidare påpekades att ett system med minimitid medför tröskeleffekter som kan uppfattas som orättvisa. Trots detta ansåg Fängelsestraffkommittén att minirniregeln bör finnas kvar. Som skäl härför anförde kommittén att man inte kan bortse från att ett avskaffande av minimitiden skulle leda till administrativa svårigheter, inte minst med hänsyn till att allmänna straffminimum är fjorton dagar. Det kan också ifrågasättas om det finns något behov av att avkorta så korta straff som
en eller annan månad. Vidare hänvisade Fängelsestraffkommittén till intresset av nordisk rättsenhet, varvid påpekades att det inte i något nordiskt land var aktuellt att avskaffa minimitiden.
Vad gäller längden av minimitiden hänvisade Fängelsestraftkommittén till att strävandena inom Norden då gick mot en kortare minimitid men att Nordiska straffrättskommittén uttalat att det är tveksamt om den bör vara kortare än två månader.
Kommittén pekade på att en sänkning av minimitiden till två månader skulle innebära en ganska avsevärd förkortning av frihetsstraffets längd för de ungefär 1 000 personer som varje år påbörjade avtjänandet av tre månaders fängelse och även för de omkring 500 personer som årligen påbörjade avtjänandet av fyra månaders fängelse. Med beaktande även av att en sådan reform knappast skulle innebära några administrativa svårigheter, ansåg Fängelsestraffkommittén att övervägande skäl talade för att minimitiden borde sänkas till två månader.
Del 3 s. 188188 Bilaga 9
Fängelsestraffkommittén ansåg det mindre lämpligt att också de
som enligt 28 kap. 3 § BrB dömts till fängelse i tre månader i kombination med skyddstillsyn skulle omfattas av reglerna villkorlig frigivning.
om Med hänvisning till att fångelsestraffet i dessa fall fyller särskild
en funktion som en bestämd markering av hänsyn till allmän laglydnad och att det grund av fängelsestraffets koppling till skyddstillsynen inte blev någon straffmätning efter vanliga grunder, föreslog Fängelsestraffkommittén att dessa straff helt skulle undantas från reglerna
om villkorlig frigivning.
Kommittén föreslog vidare att förvandlingsstraff för böter skulle
vara helt undantagna från reglerna om villkorlig frigivning. I denna del uttalade Fängelsestraffkommittén som sin principiella uppfattning att förvandligsstraffen skall avtjänas i sin helhet. Enligt kommittén gör sig helt andra synpunkter gällande beträffande förvandlingsstraffen än då det är frågan om ordinära fängelsestraff.
5.6¶Ytterligare sänkning minimitiden den 1 juli 1982
Del 3 s. 188av
Fängelsestraffkommitténs förslag om en sänkning minimitiden vid
av villkorlig frigivning till två månader behandlades med förtur innan remissbehandlingen av betänkandet hade avslutats och genomfördes med verkan från och med den l juli 1982. Bakgrunden till den snabba lagstiftningsåtgärden var bl.a. den då rätt akuta beläggningssituationen på anstalterna.
I propositionen 1981/82:153, låg till grund för lagändringen,
som uttalade departementschefen att kommittén anfört övertygande skäl till stöd för sitt förslag att sänka minimitiden från tre till två månader. Departementschefen ansåg vidare att förslaget stod i god överensstämmelse med den allmänt accepterade målsättning för kriminalpolitiken, som innebar att man av hänsyn till frihetsstraffens skadeverkningar för de dömda i all möjlig utsträckning bör sträva efter att inte bara minska antalet frihetsberövanden utan också att avkorta längden på dem
som ändå måste göras. Någon risk för att kommitténs förslag kunde
vara ägnat att försvaga den allmänpreventiva funktionen hos de korta fängelsestraff som det här gäller kunde enligt uttalanden i propositionen inte heller föreligga.
Departementschefen anslöt sig också till Fängelsestraffkommitténs mening att villkorlig frigivning inte bör kunna ske från fängelsestraff som âdömts i kombination med skyddstillsyn.
Vad angår villkorlig frigivning från förvandlingsstraff för böter ansåg departementschefen att ett definitivt ställningstagande angående frågan om förvandlingsstraffet borde anstå till dess lagstiftningsarbetet beträffande utformningen av förvandlingsstraffet och den villkorliga frigivningen fortskridit ytterligare. Såvitt gällde tiden fram till dess anslöt sig departementschefen preliminärt till kommitténs förslag så till
Del 3 s. 189Bilaga 9 189
vida att han ansåg att Villkorlig frigivning inte bör komma i fråga när ett förvandlingsstraff verkställs isolerat. Vidare borde enligt propositionen gälla att när ett fängelsestraff som ådömts i kombination med skyddstillsyn eller ett förvandlingsstraff för böter skall verkställas samtidigt ett vanligt fängelsestraff, frigivning som aldrig får ske förrän minst den tid som svarar mot kombinationsstraffet eller förvandlingsstraffet har Verkställts.
5.7¶Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
Del 3 s. 189I sitt huvudbetänkande SOU 1986:13-15 Påföljd för brott upprepade Fängelsestraffkommittén skäl mot ett system med minirnitid att det som kan ifrågasättas det finns skäl att behandla korttidsfångar annat om sätt än intagna med längre straff och att ett sådant system medför tröskeleffekter kan uppfattas som orättvisa. som I huvudbetänkandet föreslog Fängelsestraffkommittén en återfallsreglering innebar att det förhållandet att den tilltalade tidigare begått som brott skulle, när fängelse döms ut, regleras enbart genom förverkande Villkorlig frihet. Straffmätningen för det nya brottet skulle alltså inte av få påverkas. För att denna återfallsreglering skulle kunna tillämpas konsekvent det enligt kommittén nödvändigt att det fanns möjlighet var till förverkande oavsett längden det tidigare fangelsestraffet. Detta innebar att minimitiden för Villkorlig frigivning i kommitténs modell mäste avskaffas. Ett de skäl föranlett Fängelsestraffkommitténs tidigare uppav som fattning att minimitiden ändå skulle kvar var att det skulle innebära vara administrativa svårigheter att verkställa mycket korta fängelsestraff. Eftersom kommittén i slutbetänkandet föreslog att minimitiden för fängelse skulle höjas från fjorton dagar till månad ansåg kommittén en inte längre att Verkställighetssvårigheter kunde åberopas som skäl för att behålla minimitiden för Villkorlig frigivning. När det gäller de övriga av Fängelsestraffkommittén tidigare anförda argumenten mot att slopa minimitiden ansåg kommittén visserligen att det inte är mest angeläget att korta fängelsestraffen för de korttidsdömda och att intresset av av nordisk rättsenhet är betydande. Dessa argument vägde emellertid enligt kommitténs uppfattning inte tillräckligt tungt i jämförelse med de fördelar ett slopande minimitiden skulle innebära. som av Mot bakgrund det anförda stannade Fängelsestraffkommittén för av nu föreslå minimitiden för erhållande Villkorlig frigivning helt att att av skulle slopas. Kommittén vidhöll härvid sin tidigare uppfattning att fängelsestraff i kombination med skyddstillsyn samt förvandlingsstraff för böter alltid i sin helhet bör avtjänas och detta oavsett om det sker isolerat eller samtidigt med andra fängelsestraff. Av i huvudsak samma skäl föranlett förslaget att undanta dessa typer av fängelsestraff, som ansåg kommittén att Villkorlig frigivning inte heller borde få ske från Villkorlig frihet förklarats förverkad grund av misskötsamhet. som
Del 3 s. 190190 Bilaga 9
5.8¶Behandlingen Fängelsestraffkommitténs förslag i
Del 3 s. 190av
huvudbetänkandet
Remissutfallet på Fängelsestraffkommitténs förslag i denna del i
var huvudsak positivt. En stor del av remissinstanserna biträdde eller lämnade förslaget om den slopade minimitiden utan erinran.
Förslaget i den lagrådsremiss regeringen beslutade sommaren 1991 överensstämde i den nu aktuella delen i allt väsentligt med Fängelsestraffkommitténs förslag. Justitieministern anförde att hon för sin del inte såg några avgörande invändningar mot att minimitiden slopas. Enligt hennes mening saknas först och främst principiella skäl talar
som för en minirnitid för villkorlig frigivning. Vad kommittén anfört
om befarade administrativa svårigheter med mycket korta anstaltstider såg hon inte heller som något avgörande skäl mot ett sådant förslag. Hon ansåg inte heller att det fanns skäl att höja allmänna fängelseminimum till en månad som kommittén hade föreslagit. Av rent matematiska skäl föreslog hon dock en höjning fängelseminimum från fjorton till
av femton dagar. Som ytterligare skäl för att avskaffa minimitiden anförde hon att en sådan åtgärd leder till ett större mått likabehandling
av genom att de nuvarande tröskeleffekterna försvinner och att det är fördel
en om alla, som avtjänat ett fängelsestraff sådan typ att villkorlig frigivning
av kan ske, har ett reststraff och en prövotid under vilken detta reststraff kan förverkas.
Även Fängelsetraffkommitténs förslag från reglerna
att om villkorlig frigivning helt undanta förvandlingsstraff för böter och verkställighet som grundar sig på förverkande villkorlig frihet på grund
av av misskötsamhet, godtogs i lagrådsremissen. Däremot delade justitieministern inte kommitténs uppfattning att även fängelsestraff ådömts i
som kombination med skyddstillsyn alltid borde avtjänas i sin helhet. I stället menade hon att det finns goda skäl för att även här frige villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats. De kommittén
av anförda argumenten mot en sådan ordning ansåg ministern inte väga särskilt tungt.
5.9¶Avskaffandet halvtidsfrigivningen
Del 3 s. 190av
I propositionen 1992/93:4 föreslogs att alla har dömts till ett tidsbe-
som stämt fängelsestraff på minst en månad skulle kunna friges villkorligt. Villkorlig frigivning skulle dock aldrig kunna ske från förvandlingsstraff för böter eller från fängelse som ådömts i samband med dom på skyddstillsyn. Något undantag för förverkande av villkorlig frihet på grund av misskötsamhet gjordes dock inte i propositionen.
Sänkningen av minimitiden för villkorlig frigivning motiverades främst med att det bör vara så att skillnader i strafftid hänger
- som samman med hur allvarligt domstolen bedömt brottsligheten så långt
det är rimligt också återspeglas när det gäller den faktiska anstaltstiden.
Del 3 s. 191Bilaga 9 191
Villkorlig frigivning borde därför enligt propositionen kunna komma i fråga även för korta straff.
I propositionen konstaterades att en sänkning av minirnitiden skulle innebära en Viss avkortning av anstaltstiden för korttidsdömda. Departementschefen erinrade dock om att ett beslut om Villkorlig frigivning innebär att en prövotid kommer att löpa och att den återstående strafftiden kommer att kunna förverkas om någon korttidsdömd åtalas för nya brott. I dessa hänseenden blev det enligt departementschefen en skärpning i förhållande till vad som gällde tidigare.
Något mera principiellt resonemang angående frågan om minimitidens berättigande fördes inte i propositionen. Beträffande Villkorlig frigivning vid kortare strafftider än en månad uttalade departementschefen följande prop. s. 25.
Vid strafftider under en månad uppstår dock påtagliga problem att
hantera frågan om Villkorlig frigivning. Strafftider som är kortare än
en månad förekommer relativt sällan. Straffet bestäms i dessa fall i
allmänhet till minirnistraffet som är fjorton dagar. Några oacceptabla
tröskeleffekter i förhållande till enmånadsstraff uppkommer inte i
dessa fall även om Villkorlig frigivning inte kommer i fråga. Villkor-
lig frigivning bör därför inte komma i fråga vid strafftider som är
kortare än en månad.
Förslaget i propositionen godtogs av Justitieutskottet. Vid omröstning i kammaren beslutade emellertid riksdagen att återförvisa ärendet till Justitieutskottet för ytterligare beredning. Vid denna beredning uttalade utskottet 1992/93:JuUl9, s. 11 följande, efter att först ha citerat vad Justitieministern motiverat den föreslagna sänkningen av minirnitiden med.
Utskottet har för sin del, som framgår av utskottets tidigare ställnings-
tagande i denna fråga se 1992/93:JuUll s. ll, förståelse för här
redovisade tankegångar i propositionen. Som utskottet nu ser det
måste dock även vissa andra överväganden göras. Utskottet tänker
bl.a. effekten av att Villkorlig frigivning skulle komma att medges
från de korta fängelsestraff som av främst allmänpreventiva skäl döms
ut för t.ex. grovt rattfylleri och misshandel. Likaså måste hänsyn tas
till effekterna på den allmänna brottsnivån av att ett stort antal
dömda, i många fall med betydande återfallsrisk, blir frigivna tidigare än som för närvarande är fallet. Utskottet utgår från att Straffsystem-
kommittén, som har i uppdrag att ta ställning till om den dömde bör
avtjäna viss minsta tid innan Villkorlig frigivning får ske, i det
en
sammanhanget kommer att behandla här aktualiserade frågor.
Utskottet anser för sin del att Straffsystemkommitténs överväganden
i denna del bör avvaktas innan ställning tas till om tvåmånadersregeln
bör avskaffas eller I avvaktan på kommitténs överväganden bör
Del 3 s. 192192 Bilaga 9
någon förändring av tvåmånadersregeln inte göras. Utskottet
anser
således att den nuvarande regeln att Villkorlig frigivning inte kan
komma i fråga förrän minst två månader av straffet har avtjänats tills
vidare bör behållas.
Följden av riksdagsbehandlingen blev alltså, som framgår vår
av redovisning av gällande rätt i avsnitt 14.2 i betänkandet, att minimitiden om två månader för Villkorlig frigivning behölls.
6¶Särskilda regler för vissa
Del 3 s. 192kategorier intagna
1 Påföljdsutredningens förslag
Del 3 s. 192Frågan om en privilegiering av ungdomar i frigivningshänseende diskuterades av Påföljdsutredningen i dess betänkande Påföljdsfrågor SOU 1991:45. Saken togs upp redan i utredningens direktiv Dir. 1990:11. Där uttalades att det, även med ett system som bygger principen om obligatorisk Villkorlig frigivning, kan finnas anledning att överväga
om man bör öppna möjligheter till en mer gynnsam behandling vissa
av kategorier intagna. I direktiven pekas att detta i några rättssystem gäller exempelvis unga lagöverträdare och förstagångsdömda.
Vad som syftades i direktiven var bl.a. de regler som gäller i Finland. Dessa innebär att Villkorlig frigivning sker enligt fakultativa regler. Huvudregeln är att Villkorlig frigivning sker när två tredjedelar av straffet avtjänats, dock minst 14 dagar. Frigivning vid halva strafftiden är möjlig, om "synnerliga skäl" föreligger.
I praktiken sker Villkorlig frigivning i Finland så att "första
resans fångar" friges när de avtjänat halva straffet och övriga intagna vid tvåtredjedelstid. Undantag från detta är sällsynta. Senareläggning den
av Villkorliga frigivningen sker endast ett fåtal i praxis vedertagna grunder. Som exempel kan nämnas upprepade grova disciplinära förseelser. Om senareläggning sker rör det sig i regel bara några
om veckor.
Även beträffande ungdomar sker det i Finland en särbehandling. Med ungdom avses i detta sammanhang personer som när de begick brottet fyllt femton men inte tjugoett år. De finska reglerna innebär här i huvudsak att Villkorlig frigivning skall ske redan när en tredjedel av straffet har avtjänats.
Något förslag om privilegiering förstagångsdömda inom för
av ramen den Villkorliga frigivningen lade Påföljdsutredningen inte fram. Skälet härför var att en sådan privilegiering enligt Påföljdsutredningen inte skulle kunna gälla över hela linjen, eftersom det från krirninalpolitiska utgångspunkter inte är möjligt att detta sätt särbehandla
personer som dömts för t.ex. grova narkotikabrott eller för allvarlig ekonomisk kriminalitet. Och det torde enligt utredningen inte sällan förekomma att
Del 3 s. 193Bilaga 9 193
personer som första gången avtjänar fängelsestraff dömts för just någon av dessa brottstyper. Påföljdsutredningen fortsatte s. 138:
Kan en privilegiering av förstagångare inte gälla generellt måste en prövning göras av i vilka fall den skall gälla. Att skapa regler för en sådan prövning är förenat med inte obetydliga svårigheter, särskilt i de fall det är frågan om flerfaldig brottslighet där inte alla brotten är sådana att särbehandling skall ske. En av utgångspunkterna för vårt arbete är att systemet för villkorlig frigivning skall bygga obligatoriska regler. Mot den bakgrunden anser vi oss inte kunna föreslå privilegiering förstagångare en av som måste bygga på en prövning i det enskilda fallet.
Däremot menade utredningen att i det system med obligatorisk frigiv- ningspermission som den föreslog förmånligare regler borde gälla för ungdomar. Dessa innebar en längre frigivningspermission för dem som inte fyllt tjugotre år när straffet började avtjänas. Av remissinstanserna det endast Krirninalvårdsstyrelsen och var Krirninalvårdsnämnden som hade i förhållande till Påföljdsutreden ningen motsatt uppfattning och förordade särbehandling både av förstagångsdömda och ungdomar.
6.2¶Utvisningsutredningens förslag
Del 3 s. 193Utvisningsutredningen har i sitt betänkande Utvisning på grund brott av SOU 1993:54 tagit upp frågan om tidigare villkorlig frigivning för sådana intagna som utvisas. Detta hänger med utredningen samman att föreslog att det men en utvisning innebär inte enligt 29 kap. 5 § som nu BrB skall beaktas av domstolen vid straffmätningen för brottet. Enligt utredningen s. 52 leder ett slopande bestämmelsen beaktande av om av utvisningsmenet till ett behov fler anstaltsplatser inom kriminalvårav den. En möjlighet att reducera tiden i anstalt för utlänning skall en som utvisas är då enligt utredningen att han friges villkorligt vid tidpunkt en som infaller något tidigare än vad gäller för dem inte skall som som utvisas. Utvisningsutredningen hänvisade till de överväganden i saken som redovisats i promemorian Ds Ju 1987:17 Långtidsdömda inom kriminalvården Vissa verkställighetsfrågor. I den promemorian anfördes beträffande utländska långtidsdömda bl.a. följande s. 153
Ett flertal intagna har i skrivelser till regeringen föreslagit i att man svensk rätt inför en regel av innebörd att utländsk intagen under hänvisning till att han varit föremål för strängare verkställighet grund av uteblivna utevistelser och placering på öppen anstalt skulle kunna bli villkorligt frigiven vid tidigare tidpunkt än vad eljest en skulle bli fallet. Man har därvid hänvisat till bl.a. dansk rätt, som
Del 3 s. 194194 Bilaga 9
medger utländsk intagen, som skall förvisas, Villkorlig frigivning då sju tolftedelar av straffet verkställts.
Efter konstaterandet av att det vid den aktuella tidpunkten inom regeringskansliet pågick beredning av Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande Påföljd för brott, vari föreslogs bl.a. ändrade regler för Villkorlig frigivning, och uttalandet att frågan om särbehandling såvitt Villkorlig frigivning för utländsk intagen, som inte beviljas
avser permission och placering på öppen anstalt i likhet med vad som är fallet för svenska intagna, borde övervägas i samband härmed fortsatte promemorietexten:
Oavsett detta ställer sig utredningen tveksam till tankegången att införa särregel Villkorlig frigivning av utländska intagna. Enligt
en om 40 § fjärde stycket utlänningslagen 1980:376 skall domstolen vid bestämmandet påföljd beakta det men den dömde åsamkas genom
av beslutet om utvisning. Det finns anledning anta att domstolarna med tillämpning nämnda lagregler bestämt straffet lägre än vad eljest
av skulle ha skett. Såvitt utredningen kunnat utröna saknas en motsvarande regel till 40 § utlänningslagen i något annat utländskt rättssystem. En ändring det svenska regelsystemet skulle enligt utredningens
av uppfattning kunna skapa förhållanden som av svenska intagna skulle uppfattas som orättvisa. Under inga förhållanden bör en regel om Villkorlig frigivning vid en tidigare tidpunkt än som följer av gällande rätt, baserad enbart på ett utvisningsbeslut komma ifråga. Utredningens kartläggning utvisar nämligen att Vissa enstaka intagna, som ädömts utvisning, behandlas lika välvilligt i permissionshänseende
motsvarande svenska intagna. Betydande tolkningssvårigheter kan som dessutom förutses om det danska regelsystemet skulle införas i Sverige. Frågan om vid vilken tidpunkt Villkorlig frigivning skall beviljas måste som ovan antytts i det enskilda fallet avgöras efter en skälighetsbedömning. Vid sådan skulle då bl.a. beaktas huruvida
en den utländske intagne har fått en strängare anstaltsbehandling än en motsvarande svensk intagen skulle ha fått, liksom i vilken utsträckning så varit fallet. Om den utländske intagne har Varit placerad på specialavdelning eller hänförts till den kategori intagna som avses i 7 § tredje stycket KvaL endast under en del av verkställighetstiden uppkommer likaledes besvärliga avvägningsproblem. Sammanfattningsvis anser utredningen att någon särregel om Villkorlig frigivning för utländska medborgare inte bör införas.
Enligt Utvisningsutredningen, som i sitt betänkande upplyste om att Statens Invandrarverk vid remissbehandlingen av departementspromemorian om behandlingen av de långtidsdömda var positiv till tanken att införa särregel för de utvisade, är fråga hur mycket tidigare
en en frigivningen bör ske av den som skall utvisas. Efter jämförelser med det
Del 3 s. 195Bilaga 9 195
danska systemet korn utredningen fram till att en rabatt för den
som utvisas på tre dagar per utdömd fängelsemânad är lämplig. Något direkt förslag härom lade utredningen emellertid inte fram.
Utvisningsutredningens tankar om privilegiering utvisade kommen-
av terades inte i den proposition prop. 1993/94: 159 i vilken utredningens övriga förslag behandlades.
7¶Prövotiden efter
Del 3 s. 195Villkorlig frigivning
7.1¶BRÅ:s kriminalpolitiska arbetsgrupp
Del 3 s. 195Den ordning som gällde före den 1juli 1983 innebar att det i beslut
om Villkorlig frigivning skulle bestämmas prövotid lägst ett och högst
en tre år eller, i speciella fall, högst fem år. Enligt BRÅ-arbetsgruppen hade denna reglering två uppenbara nackdelar. Dels tillgodosåg den inte kraven på proportionalitet, dels ledde den till alltför långa prövotider. Arbetsgruppen menade att detta skulle accentueras ännu mer om villkorlig frigivning skulle tillämpas även vid korta fängelsestraff.
Arbetsgruppen ansåg att önskemålet om proportionalitet talar för att prövotiden skall bestämmas i direkt relation till den återstående strafftiden. En sådan ordning skulle enligt gruppen också ha administrativa fördelar i förhållande till dåvarande system med individuell bedömning. Arbetsgruppen ansåg flera skäl att tyngdpunkten hos
av fängelsestraffet måste ligga i anstaltsvistelsen, vilket talar för att prövotiden bör göras så kort som möjligt. Det alternativ ligger
som närmast till hands, och som enligt arbetsgruppen knappast kan underskridas utan att man uppnår parodiska effekter, är att låta prövotiden vara lika lång som den återstående strafftiden.
Efter att ha framhållit att man i Finland nyligen hade ändrat reglerna på detta sätt, och att vid de nordiska överläggningarna i frågan från alla håll uttryckts sympati för en sådan lösning, föreslog arbetsgruppen att prövotiden vid Villkorlig frigivning skulle lika med återstående
vara strafftid. En övre gräns kunde enligt gruppen dock lämpligen sättas vid två eller tre år.
7.2 Remissutfallet på arbetsgruppens rapport
De remissinstanser som uttalade sig angående prövotidens längd ställde sig positiva till förslaget att prövotiden skulle överensstämma med den återstående strafftiden. Kriminalvårdsnämnden ansåg emellertid att prövotiden lägst skulle sättas till ett år medan en övervakningsnämnd menade att den lägsta tiden skönsmässigt kunde bestämmas till sex månader. Göteborgs tingsrätt ställde sig tveksam till arbetsgruppens förslag med en övre gräns om två eller tre år för prövotidens längd. Dels skulle den praktiska betydelsen av en sådan regel bli liten, dels
Del 3 s. 196196 Bilaga 9
talar önskemålet om enkelhet i påföljdssystemet mot en särskild maximering av prövotiden, ansåg tingsrätten.
7.3¶Fängelsestraffkommitténs första betänkande om
Villkorlig frigivning
Del 3 s. 196Även Fängelsestraffkommittén riktade i sitt delbetänkande Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården SOU 1981:92 kritik mot det dåvarande systemet för fastställande av prövotidens längd. Kommittén ansåg att önskemålet om proportionalitet talar för att prövotiden bör bestämmas i relation till den återstående strafftiden. Vidare menade kommittén att de långa prövotider som kunde bli följden av de dåvarande reglerna hade, som också Nordiska straffrättskommittén påpekat, den olägenheten att det kan upplevas som oskäligt om reststraffet skall verkställas grund av nya brott som begåtts efter en längre brottsfri period, särskilt om en tidsperiod som är längre än reststraffet förflutit vid återfallet. Fängelsestraffkommittén ansåg därför att prövotiden borde vara lika lång som den vid frigivningen återstående strafftiden. För att förhindra alltför långa prövotider ansåg kommittén att en övre gräns borde sättas vid lämpligen två år. Längre prövotider än två år ansåg kommittén inte erforderliga och knappast heller lämpliga. Har kriminalvård frihet pågått under så lång tid finns det enligt kommitténs uppfattning inte skäl att låta den fortgå ytterligare vare sig den lyckats eller misslyckats. Har den frigivne under
tvåårsperiod inte begått nya brott finns det inte heller anledning att en längre ha något straffhot hängande över honom, ansåg kommittén.
Fängelsestraffkommittén menade vidare att även en nedre gräns för prövotiden borde fastställas. Förslaget skall ses mot bakgrund av att kommittén också föreslog att systemet med övervakning av villkorligt frigivna skulle behållas. För att övervakning skall kunna komma i gång och ha möjlighet att ge effekt ansåg Fängelsestraffkommittén att den kortaste tid som borde förekomma var sex månader. Detta föranledde kommittén att föreslå att den nedre gränsen för prövotidens längd skulle sättas till sex månader.
7.4¶Införandet av obligatorisk halvtidsfrigivning år 1983
Del 3 s. 196Under remissbehandlingen av Fängelsestraffkommitténs förslag framfördes erinringar mot det av kommittén förordade sättet att bestämma prövotiden. Särskilt förslaget att prövotiden skulle kunna bestämmas till så kort tid som sex månader mötte invändningar. De skäl som åberopades för en längre minirniprövotid var genomgående att den längre tiden behövs för meningsfulla behandlingsinsatser.
I propositionen 1982/ 83:85 uttalade departementschefen att det är nödvändigt att lagstiftningen, för det fall det föreligger behov av övervakning efter Villkorlig frigivning, ger utrymme för både en omsorgsfull
Del 3 s. 197Bilaga 9 197
behandlingsplanering och meningsfulla behandlingsinsatser. Detta förutsätter, fortsatte departementschefen, att arbetet kan ske utan onödig tidspress och även innefatta mer långsiktiga målsättningar. För att säkerställa en meningsfull frivård i de fall övervakning kommer till stånd bör övervakningen normalt pågå i ett år, heter det därför i propositionen. Departementschefen fortsatte prop. s. 105:
Om övervakning normalt skall kunna pågå i ett år förutsätter detta att
prövotiden också uppgår till minst ett år. En sådan prövotid lär å
andra sidan regelmässigt vara fullt tillräcklig i fall då den dömde
undergår mindre än två års fängelse. Med hänsyn till intresset av
enhetliga regler för denna grupp synes det lämpligt att prövotiden för
samtliga döms till mindre än två års fängelse fastställs till ett år.
som
På detta sätt får man en enkel och lätt tillämpbar bestämmelse.
Beträffande dem som dömts till fängelse i två år eller mer ansåg departementschefen att en prövotid om ett år ofta kan framstå som alltför kort. I dessa fall kommer de frigivna i allmänhet att ha en återstående strafftid
överstiger ett år. Gör de sig skyldiga till ny brottslighet riskerar de som att den återstående tiden kommer att förklaras förverkad. Om prövotiden generellt blir ett år även för dem, skulle detta innebära att den tid som kan förverkas ofta väsentligt skulle överstiga prövotiden. En sådan ordning kunde enligt departementschefens uppfattning inte accepteras. Enligt hans mening kunde det också antas att behovet av att förlänga övervakningstiden grund misskötsamhet oftare gör sig gällande i
av fråga om långtidsdömda. För att detta behov skall tillgodoses borde prövotiden, ansåg departementschefen, kunna fastställas till mer än ett år i dessa fall. Han anförde vidare:
Fängelsestraftlcommittén har i fråga om prövotidens längd föreslagit att den i princip skall vara lika lång som den återstående strafftiden. Även sådant från principiell synpunkt kan
om ett system synas
tilltalande, är det enligt min mening uppenbart att det inte kan
tillämpas fullt ut. Prövotiderna skulle i vissa fall bli alltför långa för
att vara kriminalpolitiskt acceptabla. Kommittén föreslår därför också
att prövotiden aldrig skulle få överstiga två år. Med en sådan ordning får principen att prövotid och återstående strafftid skall överensstämma endast begränsad betydelse. Det framstår inte heller som rimligt att den som ansetts vara särskilt återfallsbenägen och därför frigivits
först efter att ha avtjänat två tredjedelar av tiden därefter skulle ha en
kortare prövotid än den som dömts till lika långt straff men blivit frigiven efter halva tiden.
I propositionen föreslogs att det i princip skulle åligga Kriminalvårdsnämnden att pröva frågan om villkorlig frigivning om strafftiden uppgick till två år eller mer. I stället för att ha en automatiskt verkande regel
Del 3 s. 198198 Bilaga 9
ansåg departementschefen att det då också ställde sig naturligt
att nämnden i samband med att den prövar Villkorlig frigivning skall
om medges även bedömer vilken omfattning prövotiden bör ha. Prövotiden kan då, fortsatte departementschefen, anpassas efter strafftidens längd, den frigivnes personliga förhållanden och övriga omständigheter. Inte heller i dessa fall ansåg departementschefen att prövotiden borde kunna understiga ett år.
I likhet med Fängelsestraffkommittén ansåg departementschefen
att en sänkning av de längsta prövotiderna borde genomföras. Med hänsyn till att fråga kan vara om ett mycket svårbehandlat och återfallsbenäget klientel med långa återstående strafftider borde dock, enligt departementschefens uppfattning, prövotiden kunna uppgå till högst tre år. Att prövotiden vid mycket långa straff då kommer att bli kortare än den strafftid som återstår efter Villkorlig frigivning ansåg han inte innebära någon avgörande olägenhet.
7.5¶Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
Del 3 s. 198l sitt huvudbetänkande Påföljd för brott SOU 1986:13-15 föreslog Fängelsestraffkommittén att tidigare brottslighet inte skulle få påverka straffmätningen för det brottet Återfallet
nya i de fall fängelse döms ut. skulle i stället, enligt Fängelsestraffkommitténs uppfattning, regleras endast genom förverkande av Villkorlig frihet. För att institutet effektivt skulle fylla sin funktion föreslog Fängelsestraffkommittén att den tid under vilken förverkande kan ske skulle vidgas. Enligt kommitténs förslag skulle förverkande av Villkorlig frihet få beslutas i mål där den frigivne häktats eller erhållit del åtal, räknat från dagen för den
av Villkorliga frigivningen, inom två år återstående strafftid inte
om översteg ett år och i annat fall inom tre år. Termen prövotid borde enligt kommitténs uppfattning reserveras för denna tid.
Fängelsestraffkommittén ansåg vidare att det beträffande den tid under vilken övervakning kan äga inte fanns anledning till någon
rum differentiering. Enligt kommitténs uppfattning borde denna alltså
vara samma för alla Villkorligt frigivna. Vid övervägande hur lång den
av borde vara stannade Fängelsestraffkommittén för att den ettåriga övervakning som gällde enligt den dåvarande huvudregeln är lämplig. För att något missförstånd inte skulle uppstå ansåg kommittén att den tid, under vilken övervakning skulle kunna äga och över huvud
rurn taget frivården kunna bedriva sitt arbete, skulle benämnas frivårdstid. Kommittén föreslog således att ett års frivårdstid skulle gälla för alla som friges Villkorligt från ett fängelsestraff än två månader.
mer
Del 3 s. 199Bilaga 9 199
7.6¶Behandlingen Fängelsestraffkommitténs förslag i
Del 3 s. 199av huvudbetänkandet
Fängelsestraffkommitténs förslag om prövotid och frivårdstid skall ses mot bakgrund kommitténs i det föregående redovisade uppfattning att av det vid straffmätningen, påföljden bestäms till fängelse, inte skulle om tillåtet att beakta tidigare brottslighet. Denna uppfattning utsattes vara för kritik vid remissbehandlingen. Förslaget genomfördes inte heller i samband med att de reglerna påföljdsval och straffmätning nya om infördes. Kommitténs förslag prövotid kommenterades endast av ett fåtal om remissinstanser. Både åsikten att prövotiden i vissa fall borde göras längre och uppfattningen att den föreslagna prövotiden två år blir för lång när det gäller dem dömts till kortare fängelsestraff, framsom fördes. I den år 1991 framlagda lagrådsremissen om Villkorlig frigivning erinrade dåvarande justitieministern inledningsvis om att en av de ursprungliga tankarna bakom den villkorliga frigivningen är att den intagne, under förutsättning att han inte begår brott, skall slippa nya avtjäna straffet och alltså släppas fri tidigare än vad domen en del av innebär. Man kan säga att brottsfriheten är det grundläggande villkoret i samband med Villkorlig frigivning. Det kan då, anförde justitieminisinte rimligt den frigivne i många fall skall kunna begå tern, vara att brott under prövotiden eller under den tid som motsvarar det resterande straffet utan att förverkande kan ske. Hon fortsatte:
För min del jag det angeläget att det ges förutsättningar att ser som förklara villkorligt medgiven frihet förverkad i princip i alla situationer då någon frigivits villkorligt begått brott under som prövotiden. Men jag är också den uppfattningen att prövotiden bör av göras differentierad än f.n. genom att dess längd i större mer utsträckning relateras till den återstående strafftiden. En kortaste tid bör dock gälla. Enligt min mening bör denna sättas till ett år. Detta innebär även friges villkorligt från ett fängelsestraff att en person som på femton dagar, och alltså har en återstående strafftid på fem dagar, kommer få prövotid år. Även prövotiden i ett sådant att en ett om fall är avsevärt längre än den återstående strafftiden, anser jag för min del det är rimligt att det finns möjlighet att förklara den att villkorligt medgivna friheten förverkad grund av brott som begås då.
Justitieministern tog också frågan, om det bör gälla någon längsta upp tid för prövotiden. Enligt hennes uppfattning borde en sådan tid finnas. Som skäl härför anförde hon att det finns gräns för hur länge ett hot en förverkandeförklaring bör hänga över den dömde. Demia borde dock om
Del 3 s. 200200 Bilaga 9
enligt ministern sättas så, att prövotiden endast i undantagsfall blir rena kortare än reststraffet. Hon stannade för fyra år. Den förra justitieministern ansåg att principen borde vara att förverkande alltid dvs. oberoende hur lång tid det tagit upptäcka - av att och utreda brottet skall kunna ske, den frigivne begår brott - om nya under prövotiden. Men även när det gäller möjligheten förverka att ett reststraff grund av ett brott begåtts då borde, enligt ministern, som en yttersta gräns gälla. Under längre tid än fem år borde enligt hennes uppfattning inte frågan om förverkande hållas öppen. Hon ansåg därför
att det, för att förverkande skall kunna ske, borde krävas häktning att eller åtal har skett innan denna femårstid gått ut.
7.7¶Avskaffandet halvtidsfrigivningen
Del 3 s. 200av
Frågan om prövotid vid villkorlig frigivning behandlas inte i propositionen 1992/93:4. I propositionen påpekas emellertid påtagliga att mer förändringar av möjliga tidpunkter och villkor för Villkorlig frigivning
i sin tur förutsätter att bl.a. frågor prövotider till om tas upp en mer förutsättningslös prövning.
8 efter
Del 3 s. 200Övervakning Villkorlig frigivning
l BRÅ:s
kriminalpolitiska arbetsgrupp
Del 3 s. 200BRÅ-arbetsgruppen ansåg att det från principiella utgångspunkter
framstår som tveksamt de villkorligt frigivna skall underkastas om särskilda krav och övervakning under prövotiden. Följande resonemang ledde fram till gruppens ställningstagande s. 253 f.
För närvarande ställs samma krav på den villkorligt frigivne på som den dömts till skyddstillsyn. Även detta kan motiverat som om vara av vissa praktiska skäl, är det ingalunda självklart att så skall vara fallet. För de skyddstillsynsdömda är övervakningen och kraven den enda straffrättsliga konsekvensen brottet och utgör därmed det av verkliga innehållet i en självständig påföljd. Skyddstillsyn kan ofta vara alternativ till ett förhållandevis långt frihetsstraff. För dem som dömts till fängelse ligger däremot tyngdpunkten i straffet självklart i frihetsberövandet. Anspråket repression bör tillgodosett i och vara med anstaltsvistelsen. Det kan allvarligt ifrågasättas det finns om anledning att utsätta den frigivne för ytterligare obehag. Särskilda krav villkorligt frigivna får lätt karaktären dubbelbestraffning. av Det är tveksamt det är berättigat ha andra anspråk på de om att villkorligt frigivna än på medborgarna i allmänhet och om de över huvud taget skall ställas under övervakning.
Del 3 s. 201Bilaga 9 201
Men även om man inte vill ställa särskilda krav de villkorligt frigivna eller utsätta dem för extra obehag skulle kontroll eller övervakning, enligt arbetsgruppen, kunna vara motiverad för att underlätta för den dömde i samband med frigivningen. Arbetsgruppen avvisade visserligen individualpreventiva motiv som grundval för påföljdssystemet
men betonade samtidigt att det är viktigt att straffen inte utformas så att sociala stöd- och hjälpåtgärder försvåras. Eftersom tiden närmast efter frigivningen är särskilt känslig från återfallssynpunkt, menade
gruppen att detta var ett tänkbart skäl för att anordna övervakning. Demia ordning skulle dock, fortsatte arbetsgruppen sitt resonemang, innebära att ett system som konstruerats för att markera samhällets avståndstagande från brott för de villkorligt frigivnas del skulle begagnas i deras eget intresse. Detta ansåg arbetsgruppen vara svårt att godta från principiella utgångspunkter. Enligt gruppen var också stödet för antagandet att övervakningen skulle göra någon nytta mycket svagt. Däremot ansåg arbetsgruppen det synnerligen angeläget att massiva insatser görs för att ge de villkorligt frigivna attraktiva erbjudanden.
Arbetsgruppen fortsatte med att konstatera att det enligt gruppens mening egentligen bara finns ett hållbart argument för att ställa särskilda krav på de villkorligt frigivna och att anordna övervakning dem.
av Detta skäl var enligt arbetsgruppen att eftersom den villkorliga frigivningen innebär att man förkortar den strafftid som domstolen har bestämt kan det finnas anledning att den del som inte verkställts i fängelse skall ha något tvångsmoment kvar. Detta gällde enligt arbetsgruppen särskilt om villkorlig frigivning regelmässigt skulle ske efter halva tiden. Det skulle då kunna göras gällande att samhället i alltför hög grad efterskänker sitt straffanspråk, om den villkorligt frigivne inte underkastas andra krav än medborgarna i övrigt. Om detta ansågs vara ett tillräckligt skäl för att motivera övervakning av de villkorligt frigivna, menade arbetsgruppen att reglerna om krav och övervakning borde anslutas till vad som skall gälla inom frivärden i övrigt.
8.2 Remissutfallet på arbetsgruppens rapport
De remissinstanser som uttalade sig i frågan om övervakning av de villkorligt frigivna ansåg samtliga att övervakningsmöjligheten borde finnas kvar.
8.3¶Fängelsestraffkommitténs första betänkande om
Villkorlig frigivning
Del 3 s. 201Beträffande den övergripande frågan, det är lämpligt att ställa
om särskilda krav på de villkorligt frigivna, ansåg Fängelsestraffkommittén att övervägande skäl talar för att man även i fortsättningen bör göra detta. Kommittén menade att man inte bör avhända sig möjligheten att
Del 3 s. 202202 Bilaga 9
genom kontroll och hjälp försöka ge prövotiden ett reellt innehåll och därmed ytterst minska risken för att den frigivne begår nya brott.
Enligt Fångelsestraffkommittén talar även ett annat förhållande för att krav ställs på de villkorligt frigivna. Vid villkorlig frigivning efterskänks en del av straffet. Om den del av straffet som återstår vid den villkorliga frigivningen blir en ren rabatt menade kommittén att det finns risk för att domstolarna skärper sin straffmätning. Denna risk skulle enligt Fängelsestraffkommitténs uppfattning minska om man behåller dagens systern där kriminalvården i frihet för villkorligt frigivna kan sägas utgöra en fortsättning på anstaltstiden.
Fängelsestraffkommittén stannade således för att föreslå ett system med skötsamhetskrav den frigivne. Detta förutsatte enligt kommittén möjlighet till övervakning. Fängelsestraffkommittén ville inte heller bortse från att övervakningen genom hjälp, stöd och kontroll kan ha viss betydelse för att underlätta övergången till ett liv utanför anstalten.
Fängelsestraffkommittén ansåg emellertid att den dåvarande huvudregeln om att övervakning alltid skulle äga rum skulle ersättas med en regel som innebar att endast i de fall det finns anledning anta att det föreligger ett behov av övervakning skall sådan beslutas. Beträffande frågan när ett sådant behov kan antas föreligga uttalade kommittén följande betänkandet s. 114.
Det skall dock betonas att behov av övervakning torde finnas för ett
stort antal av dem som friges. Sänkningen av minimitiden medför emellertid att ett inte obetydligt antal dömda med korta straff under-
kastas reglerna om Villkorlig frigivning. Särskilt i denna grupp men
även bland dem som dömts till något längre straff torde finnas
åtskilliga dömda för vilka övervakning kan underlåtas. Vid be-
dömningen av om övervakning är erforderlig eller inte, skall inte
endast övervakningens hjälp- och stödfunktion utan även dess
kontrollfunktion beaktas. Uppgår den tid av fängelsestraffet som har
avtjänats i anstalt till sex månader eller mer bör övervakning mer
regelmässigt anordnas.
8.4¶Införandet obligatorisk halvtidsfrigivning år 1983
Del 3 s. 202av
I propositionen 1982/ 83:85 anslöt sig departementschefen, i likhet med flertalet remissinstanser, till Fängelsestrafflcommitténs förslag att en förutsättning för övervakning skall vara att sådan bedöms som påkallad. Enligt departementschefens uppfattning förekommer det otvivelaktigt ett rätt betydande antal fall där en övervakning knappast kan förväntas fylla någon sådan funktion som gör den tillräckligt motiverad. Detta ansåg han särskilt gälla korttidsdömda. Många gånger har i dessa fall frihetsberövande ansetts påkallat med hänsyn till brottslighetens art utan att någon påtaglig återfallsrisk kan antas föreligga. Departementschefen
Del 3 s. 203Bilaga 9 203
fortsatte med att uttala att i vissa fall kan också en eventuell återfallsrisk förväntas vara oberoende av om övervakning förekommer.
När det gällde vilka omständigheter som bör beaktas när ställning tas till om den frigivne skall ställas under övervakning menade departementschefen att frågan, om ett övervakarbehov föreligger, skall bedömas utifrån såväl övervakningens hjälp- och stödfunktion som dess kontrollfunktion. Han fortsatte prop. s. 126:
Till grund för bedömningen av behovet av hjälp och stöd ligger de
förhållanden som väntar den intagne efter frigivningen. Kan det antas
att han kommer att leva under oordnade förhållanden på ett sätt som
gör att risken för ny kriminalitet är stor, talar naturligtvis detta för att
övervakning sätts in. Därvid får bl.a. uppmärksammas den intagnes
eventuella missbruk av alkohol eller narkotika liksom om han
vanligtvis umgås i kretsar där erfarenhetsmässigt risken för återfall i
brottslighet är stor. Om den intagne själv önskar ha en övervakare, bör naturligtvis detta beaktas vid prövningen.
Departementschefen menade också att det i allmänhet är naturligt att längden av fängelsestraffet beaktas när man överväger om den dömde skall ställas under övervakning eller inte. Enligt hans uppfattning finns i regel anledning att underlåta ett förordnande om övervakning vid Villkorlig frigivning från fängelse i sex månader eller kortare tid.
Departementschefens uttalande om betydelsen av strafftidens längd modererades något under riksdagsbehandlingen. Justitieutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande JuU 1982/83:26 s. 39 att det är tveksamt om längden av fängelsestraffet står i sådan proportion till behovet av övervakning som departementschefen tycktes mena. Utskottet fortsatte med att påpeka att det, även om det såsom departementschefen anfört i regel saknas anledning att förordna om övervakning beträffande korttidsdömda, är väsentligt att det sker en noggrann prövning i varje särskilt fall också här.
Efter förslag i propositionen infördes den alltjämt gällande regeln att övervakningen automatiskt upphör efter ett år.
8.5¶Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
Del 3 s. 203Fängelsestraffkommittén återkom i sitt huvudbetänkande Påföljd för brott SOU 1986:13-15 inte till den principiella frågan, om de villkorligt frigivna borde bli föremål för särskilda krav och övervakning under prövotiden. Däremot tog kommittén upp spörsmålet, om de med de allra kortaste strafftiderna skulle kunna ställas under övervakning. Kommitténs förslag gick här ut att de som frigetts från straff på två månader eller kortare tid aldrig skulle kunna ställas under övervakning. Denna kategori dömda skulle alltså helt falla utanför frivårdens ansvarsområde.
Del 3 s. 204204 Bilaga 9
Fängelsestraffkommittén tog även fråga, nämligen
upp en annan om övervakningen bör kunna upphöra om den inte längre anses påkallad. Bakgrunden var att Krirninalvârdsstyrelsen i samband med remissbehandlingen av en motion i ämnet påtalat att det inte finns någon uttrycklig regel enligt vilken skyddskonsulenten numera frivårdsmyndigheten kan upphäva ett beslut övervakning. Kriminalvårdsstyrel-
om sen ansåg att det var inkonsekvent att ett beslut övervakning efter
om frigivning inte kunde ändras, t.ex. för att undvika dubbel övervakning i det fallet den dömde ställs under övervakning grund dom
av en ny på skyddstillsyn.
Även Fängelsestraffkommittén ansåg det naturligt
att var att övervakningen borde kunna upphöra om den inte längre kan påkallad.
anses Kommittén påpekade i detta sammanhang att övervakning efter Villkorlig frigivning, till skillnad från vad gäller vid skyddstillsyn, inte utgör
som det centrala inslaget i straffverkställigheten. I fråga beslutanderätten
om ansåg kommittén att denna borde ligga övervakningsnämnd. Efter förslag i propositionen 1987/88:l20 genomfördes den föreslagna lagändringen den 1 januari 1989.
8.6¶Påföljdsutredningens förslag
Del 3 s. 204Påföljdsutredningens uppdrag var att, inom ramen för nuvarande påföljdssystem, överväga och lämna förslag till åtgärder i syfte att vidga tillämpningsområdet för icke frihetsberövande påföljder och förbättra formerna för verkställighet av fängelsestraff. I betänkandet Påföljdsfrågor SOU 1991:45 behandlades emellertid i huvudsak endast den del av uppdraget som avsåg formerna för verkställighet av fängelsestraff.
Påföljdsutredningen inledde sina överväganden beträffande övervakning vid villkorlig frigivning med följande resonemang s. 145 f.
Liksom skyddstillsynspåföljden utgör övervakningen efter villkorlig
frigivning, vi det, frihetsinskränkning. Även den
som ser en om
innehåller moment av hjälp och stöd är den, i vart fall sett den
ur
dömdes synvinkel, en form av straffrättsligt ingripande. Härigenom
är den en del av påföljden dvs. något ersätter den tid den
som som
frigivne slipper avtjäna i anstalt. Men förhåller det sig på detta sätt
bör i rättvisans namn samma regler i fråga om övervakning gälla för
alla som friges villkorligt. Som framgått ovan är så emellertid inte
fallet. Det är endast i de fall som övervakning bedöms som påkallad
som den sätts in. I detta ligger en betydande orättvisa. Något
tillspetsat innebär den nuvarande ordningen att vissa, som friges
villkorligt från fängelsestraff, genom övervakningen får avtjäna
ytterligare en påföljd medan andra slipper. Med vår uppfattning att
övervakning innebär en frihetsinskränkning blir det alltså omöjligt att
behålla ett system där frågan den villkorligt frigivne skall ställas
om
Del 3 s. 205Bilaga 9 205
under övervakning skall besvaras med utgångspunkt från hans personliga förhållanden.
Påföljdsutredningen ansåg således att samma regler i fråga om övervakning måste gälla för alla som frigetts villkorligt. Nästa fråga som inställde sig var då om alla som friges villkorligt skulle ställas under övervakning eller om ingen skulle det. I sitt fortsatta resonemang utgick Påföljdsutredningen från de tankegångar som redovisats i den budgetproposition som lämnades till riksdagen i början av 1991 prop. 1990/91:100 och innebar att Villkorlig frigivning skulle omfatta i som princip alla avtjänar fängelsestraff och ske när två tredjedelar av som strafftiden avtjänats. Utredningen resonerade följande sätt s. 146.
Ett system med övervakning av alla efter den villkorliga frigivningen leder till att också de som dömts till mycket korta fängelsestraff skulle utsättas för den frihetsinskränkning som en övervakning innebär. För de allra kortaste straffen, dvs. när reststraffet understiger en månad, kan man fråga sig om en sådan ordning är rimlig. Till detta kommer att övervakning av alla villkorligt frigivna skulle innebära att en möjligheterna till en ändamålsenlig kraftsamling av frivârdens resurser gick förlorade.
Påföljdsutredningen ansåg sig mot bakgrund av det sagda inte kunna förorda ett system där alla som friges villkorligt ställs under övervakning och drog då den slutsatsen att ingen borde bli föremål för övervakning. Utredningen ansåg att också följande skäl talade för denna lösning.
Det centrala sanktionsinnehållet i fangelsepåföljden är frihetsberövandet. Från sanktionssynpunkt spelar inslaget av frivård en underordnad roll. Detta kommer att gälla så mycket mer om Villkorlig frigivning inte skall ske förrän när två tredjedelar av strafftiden avtjänats. De som friges från anstalt tillhör ofta en grupp som är mer kriminellt belastad än vad som är vanligt när det gäller skyddstillsynsdömda. En inte helt ovanlig inställning är att denna kategori ofta är svår att kontrollera eller att påverka och att det därför möter svårigheter både att förmedla stöd och hjälp och att fullgöra kravet på tillsyn. Övervakningen av dessa upplevs inte sällan som mindre meningsfull än den av de skyddstillsynsdömda.
Slutligen påpekade Påföljdsutredningen att för den villkorligt frigivne kommer även framdeles att gälla att han har en prövotid. Begår han nya brott under denna tid riskerar han att den villkorliga friheten förverkas. Enligt Påföljdsutredningen sammanfaller detta i stort med vad som gäller dömts till Villkorlig dom. Påföljdsutredningen eftersträvade för den som därför vid den närmare utformningen förslagen beträffande den som av
Del 3 s. 206206 Bilaga 9
är villkorligt frigiven parallellitet mellan de regler gäller för den
som villkorligt dömde och de regler föreslogs för den villkorligt
som frigivne.
8.7¶Behandlingen Fängelsestraffkommitténs i
av förslag
Del 3 s. 206huvudbetänkandet och av Påföljdsutredningens förslag
I 1991 års lagrådsremiss uttalade den dåvarande justitieministern hon
att inte, innan remissbehandlingen Påföljdsutredningens betänkande
av avslutats, ville ta ställning till utredningens tankegångar angående övervakning efter Villkorlig frigivning. Vid tidpunkten för lagrâdsremissen ansåg hon att frågan endast i ett hänseende borde behandlas. Vad hon syftade på var det förhållandet att det tilltänkta avskaffandet
av minimitiden för villkorlig frigivning beräknades innebära att ytterligare ca 10 000 dömda skulle bli villkorligt frigivna, nämligen de med straff på två månader eller kortare tid. Frågan alltså hur denna
var grupp frigivna skulle hanteras när det gällde övervakning.
Justitieministern konstaterade att endast ett fåtal remissinstanser berört Fängelsestraffkommitténs förslag i denna del, innebar att de
som som friges från fängelsestraff två månader eller kortare tid aldrig skulle ställas under övervakning och därför över huvud taget inte registreras inom frivården utan helt falla utanför dess område. Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan ansåg emellertid flera att en möjlighet till övervakning i vissa fall borde finnas. Däremot ansåg Kriminalvårdsnämnden att förslaget att även korta fängelsestraff skall avslutas med Villkorlig frigivning inte borde få leda till att de korttidsdömda ställs under övervakning. Enligt Kriminalvårdsnämnden har frivården på intet vis tillräckliga resurser för något sådant. Nämnden ville starkt understryka att frivården även i fortsättningen borde få koncentrera sina insatser dem är allvarligt belastade.
som mera
Justitieministern instämde i Fängelsestraffkommitténs förslag i denna del. Enligt hennes uppfattning skulle övervakning de korttidsdömda,
av som Kriminalvårdsnämnden påpekat, medföra ett sådant ökat behov
av insatser från frivårdens sida som det inte är möjligt att möta. Hon ansåg också att det goda grunder kunde hysas tvivel, om övervakning i de flesta fallen skulle vara meningsfull. Att ha ett system där i detta
man stora antal fall skulle kunna välja ut dem där övervakning verkligen är tillräckligt motiverad, ansåg justitieministern inte heller realistiskt.
vara
8.8¶Avskaffandet halvtidsfrigivningen
Del 3 s. 206av
Sedan den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffats fr.o.m. den l juli 1993 gäller att den villkorligt frigivne skall ställas under övervakning "om det bedöms som påkallat". I propositionen 1992/93:4, som föregick lagändringen, föreslogs att möjlighet till övervakning efter Villkorlig frigivning skulle begränsas till fängelsestraff på över två månader.
Del 3 s. 207Bilaga 9 207
Denna begränsning hängde samman med förslaget i propositionen om att minimitiden för Villkorlig frigivning skulle sänkas till i praktiken 20 dagar.
I propositionen s. 34 f konstaterade justitieministern inledningsvis att övervakningen har till uppgift bl.a. att vara till stöd och hjälp för den
friges från fängelse. Enligt ministern får längre frihetsstraff som generellt sett medföra större behov av stöd och hjälp än kortare
anses straff. Utvecklingen mot mindre övervakning efter kortare frihetsstraff ligger enligt henne i linje med denna uppfattning.
9¶Reaktioner Vid misskötsamhet och vid
ny
Del 3 s. 207brottslighet efter Villkorlig frigivning
9. l BRÅ:
s kriminalpolitiska arbetsgrupp
Enligt arbetsgruppen bör det, för att förverkande av Villkorlig frihet skall få ske, krävas att den frigivne begått brott under prövotiden. Möjligheten till förverkande på grund av misskötsamhet ville arbets-
alltså utmönstra. I övrigt ansåg arbetsgruppen att om de gruppen villkorligt frigivna skulle underkastas särskilda krav och övervakning, något arbetsgruppen ställde sig tvekande till i princip samma
som regler för de skyddstillsynsdömda borde gälla.
som
9.2 Remissutfallet på arbetsgruppens rapport
Endast ett mindre antal remissinstanser yttrade sig särskilt rörande förslaget att avskaffa möjligheten till förverkande av Villkorlig frihet grund misskötsamhet. Av dessa godtog del arbetsgruppens förslag.
av en Flera hävdade emellertid att en möjlighet till förverkande vid allvarlig misskötsamhet som inte består i nya brott måste finnas.
9.3¶Fängelsestraffkommitténs första betänkande om
Del 3 s. 207Villkorlig frigivning
Fängelsestraffkommittén föreslog i betänkandet Villkorlig frigivning
nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården SOU samt 1981:92 att de dåvarande sanktionerna mot misskötsamhet som bestod
i möjligheter att förordna övervakning av någon som inte var
om föremål för sådan, att meddela särskild föreskrift och att meddela varning skulle behållas. Fängelsestrafflcommittén stannade också för att
möjligheten till förverkande reststraffet borde behållas men att den
av borde maximeras till månad. Enligt kommittén kunde visserligen
en detta system med "straffmätning" för förfarande som inte är brott i straffrättslig mening ifrågasättas eftersom det innebär en risk för en
Del 3 s. 208208 Bilaga 9
varierande praxis som kan upplevas orättvis. Kommittén fortsatte som s.l15 f:
Risken härför är emellertid mindre än tidigare då bara hade nu man att välja mellan helt förverkande eller inget förverkande. Risken kan emellertid göras ännu mindre att möjligheten till förverkande genom på grund av misskötsamhet maximeras till exempelvis månad. en
Till kritiken av förverkande vid misskötsamhet kunde enligt Fängelsestraffkommittén läggas att fall omfattande misskötsamhet av utan samband med nya brott troligen är sällsynta. Enligt kommitténs mening talar detta för att förverkande av den villkorliga friheten bör inskränkas till fall då den frigivne döms för nya brott. Möjligheten till förverkande på grund av misskötsamhet skulle då slopas. Detta blev emellertid inte Fängelsestraffkommitténs förslag. Kommittén motiverade sig följande sätt.
Å andra sidan måste det inom frivården finnas någon verkligt ingripande sanktion för skall kunna sätta makt bakom de att man anvisningar och föreskrifter som ges. Om möjligheten till förverkande utan samband med nya brott tas bort bör därför något annat sådant maktmedel införas. Man kan då svårligen tänka sig någon sanktion som inte innebär frihetsberövande. Med hänsyn till att en yttersta sanktion som innebär frihetsberövande således måste finnas kvar har vi funnit det lämpligast att sådan behålla möjligheten till som förverkande av den villkorligt medgivna friheten grund av misskötsamhet. Vi har dock funnit skäl att maximera den tid som sålunda kan förverkas till en månad. Detta grundas på att vi svårligen kan tänka oss något fall av misskötsamhet, inte också innefattar som nya brott, som är så grovt att det motiverar längre frihetsberövande än en månad.
9.4 Införandet av obligatorisk halvtidsfrigivning år 1983
Fängelsestraffkommitténs förslag rörande sanktionerna i samband med misskötsamhet tillstyrktes eller lämnades utan erinran de flesta av remissinstanserna. Förslaget att begränsa möjligheten till förverkande av villkorlig frihet vid misskötsamhet till månad genomfördes också. en När det gällde förverkande grund misskötsamhet uttalade av departementschefen följande i propositionen prop. 1982/83:85 107 s. f.
Det helt övervägande antalet förverkanden meddelas domstol i av samband med lagföring för brottslighet. Det har från vissa håll ny ifrågasatts om inte möjligheten till förverkande borde begränsas till sådana situationer. Det bör dock enligt min mening beaktas att den
Del 3 s. 209Bilaga 9 209
som blivit villkorligt frigiven fortfarande undergår en brottspåföljd.
Särskilda krav måste därför kunna ställas honom. Även han
om
inte har gjort sig skyldig till nya brott, kan han ett mycket
allvarligt sätt ha åsidosatt sina åligganden. För att åliggandena skall
ha trovärdighet måste de på något sanktionerade. Före-
sätt vara
skrifter och varningar är ibland otillräckliga för detta ändamål. Det
ställer sig då naturligt att som yttersta sanktion låta den som bryter
mot de villkor som är förenade med den villkorliga frigivningen avtjäna en del av det reststraff han sluppit ifrån.
Å andra sidan mäste det grundläggande krav som kan ställas på den
frigivne vara att han avhåller sig från vidare brottslighet. Det bör inte
vara så att han riskerar att utsättas för ingripande åtgärder vid
mer en
misskötsamhet som inte innefattar brott än när så är fallet. Detta talar
för att möjligheten till förverkande när någon brottslighet inte
ny
föreligger bör begränsas till omfattningen. I likhet med fängelsestraff-
kommittén förordar jag att förverkande i dessa fall skall begränsas till
en tid av högst en månad. Det torde knappast förekomma fall av
misskötsamhet som inte innefattar nya brott men ändå är av så
allvarlig art att de motiverar en längre tids frihetsberövande än
en
månad.
Departementschefen tillade att förverkande alltid bör ses som en yttersta sanktion och att en förutsättning för förverkande, liksom dittills hade varit fallet, bör vara att det kan antas att den frigivne inte kommer att låta sig rätta genom någon annan åtgärd som man kan vidta från frivårdens sida.
9.5¶Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
Del 3 s. 209I sitt huvudbetänkande Påföljd för brott SOU 1986: 13-15 föreslog inte Fängelsestraffkommittén några ändringar i sak beträffande sanktionsmöjligheterna för dem som frigetts villkorligt.
9.6¶Det fortsatta lagstiftningsarbetet
Del 3 s. 209I det fortsatta lagstiftningsarbetet har frågan sanktioner mot den
om som frigetts villkorligt inte varit föremål för diskussion. De regler som infördes den 1 juli 1983 kvarstår i praktiken oförändrade.
Del 3 s. 210210 Bilaga 9 sou 1995:91
10¶Övergången från anstalten till livet i frihet
10. 1 Införandet av frigivningspermission
Del 3 s. 210Begreppet frigivningspermission infördes i svensk rätt genom 1974 års lag om kriminalvård i anstalt. Lagstiftningen innebar att olika bestämmelser om långtidspermission som förberedelse för Villkorlig frigivning och Vård utom anstalt sammanfördes till ett gemensamt frigivningspermissionsinstitut. Samtidigt utvidgades möjligheterna att bevilja sådan permission. Denna utvidgning innebar att i princip alla intagna skulle kunna beviljas en längre tids permission innan de slutligen blev Villkorligt frigivna. Frigivningspermission fick dock inte beviljas före den dag då Villkorlig frigivning tidigast kunde ske.
Ändamålet med frigivningspermissionen, så den utformades i
som KvaL, var att den skulle utgöra ett led i förberedelserna för den intagnes frigivning. Genom en sådan permission skulle den intagne få möjlighet att själv medverka aktivt i frigivningsförberedelserna. I förarbetena till lagen prop. 1974:20 s. 146 angavs att det närmast gällde frågor om arbetsanskaffning eller andra praktiska angelägenheter, vars ordnande ingick bland förutsättningarna för beviljande av Villkorlig frigivning eller övergång till Vård utom anstalt. Departementschefen uttalade också att
eftersom frigivningspermission normalt borde kunna övergå direkt i vård i frihet sådan permission i princip inte borde beviljas förrän det kunde
bedömas att övriga förutsättningar för övergång till frivård förelåg.
Enligt 1974 års reglering gällde särskilda restriktioner i fråga om frigivningspermission för dem som avtjänade korta straff, dvs. straff som var kortare än eller lika med den då gällande minimitiden för Villkorlig frigivning på fyra månader. I dessa fall krävdes synnerliga skäl för att frigivningspermission skulle beviljas. Enligt departementschefen kunde sådana skäl föreligga om den intagne genom frigivningspermission kunde få arbetsanställning, undervisning, utbildning eller dylikt som var alldeles särskilt lämpat för honom och som han skulle miste om i fall permissionen inte beviljades.
10.2¶Fängelsestraffkommitténs första betänkande om Villkorlig frigivning
Del 3 s. 210Fängelsestraffkommittén föreslog i sitt delbetänkande Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården SOU 1981:92 att möjligheten till frigivningspermission skulle avskaffas. Den bakomliggande orsaken var att institutet frigivningspermission inte skulle få någon praktisk betydelse om kommitténs förslag beträffande Villkorlig frigivning genomfördes. Detta Var som framgått uppbyggt med i princip obligatoriska regler men med en
Del 3 s. 211Bilaga 9 211
möjlighet att senarelägga den villkorliga frigivningen med till 14
upp dagar med hänvisning till frigivningssituationen.
10.3 Införandet obligatorisk halvtidsfrigivning år 1983
av
Fängelsestraffkommitténs nyss nämnda förslag om möjlighet till viss senareläggning av den villkorliga frigivningen genomfördes inte. Men användningsområdet för frigivningspermission begränsades ändå kraftigt i samband med 1983 års reform. Denna innebar att frigivningspermission kunde beviljas endast sådan intagen som avsågs i 26 kap. 7 § BrB, dvs. den som dömts till fängelse i lägst två år för särskilt allvarlig brottslighet som hade riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa och beträffande vilken det bedömdes föreligga en påtaglig risk för att han efter frigivningen skulle fortsätta med brottslighet av samma slag. För en sådan intagen gällde att han inte fick friges villkorligt förrän två tredjedelar av strafftiden hade avtjänats. Till skillnad från vad
som gällde för övriga intagna var prövningen av om villkorlig frigivning skulle beviljas i dessa fall fakultativ. Frigivningspermissionen kunde avse tid först efter avtjänandet av två tredjedelar av straffet och var avsedd att utgöra en förberedelse inför den villkorliga frigivningen.
Som skäl för den angivna ordningen anförde departementschefen följande prop. 1982/83:85 s. 51
Som jag har nämnt tidigare bör presumtionen vara att även det
klientel som hänförs under den strängare bedömningen som regel
friges villkorligt när två tredjedelar av straffet har avtjänats i anstalt. Vid bedömningen bör på samma sätt som för närvarande frigivningssituationen tillmätas stor betydelse. I de fall då denna inte kan
anses
tillfredsställande bör liksom nu möjligheter att meddela frigivnings-
permission föreligga. Med de här föreslagna lösningarna kommer det
däremot inte att finnas något utrymme för institutet frigivningspermission när det gäller övriga intagna. Möjligheten att meddela frigivningspermission bör därför förbehâllas för de fall då Villkorlig frigivning senareläggs av hänsyn till risk för återfall i allvarlig brottslighet som riktar sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa.
10.4¶F ängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
Del 3 s. 211I sitt huvudbetänkande Påföljd för brott SOU 1986:13-15 föreslog Fängelsestraffkommittén som framgått obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning för alla intagna oavsett strafftidens längd. Med ett sådant system skulle institutet frigivningspermission i dess dåvarande utformning inte kunna komma i fråga. Fängelsestraffkommittén ansåg inte heller att det skulle föreligga behov av att enligt någon annan modell kunna bevilja sådan permission i framtiden och föreslog därför att bestämmelsen om frigivningspermission skulle upphävas.
Del 3 s. 212212 Bilaga 9
10.5 Vâldskommissionens förslag
I sitt slutbetänkande Våld och brottsoffer SOU 1990:92 framhöll Våldskommissionen som sin mening att kampen mot våldet måste föras gemensamt med kampen mot missbruk och social utslagning. Eftersom en stor del av de intagna och av frivårdens klienter är missbrukare ansåg kommissionen att kriminalvården har stor betydelse när det gäller att påverka människor som är eller kan bli våldsverkare. I detta sammanhang förespråkade Våldskommissionen en gradvis utslussning från kriminalvårdsanstalterna. Kommissionen anförde s. 98 f:
Våldskommissionen anser att man i ökad utsträckning bör pröva
successiv frigivning från kriminalvårdens anstalter, dvs. att den
intagne först ges möjlighet att arbeta utom anstalten, därefter också
får bo utom anstalten för att så småningom, om han sköter sig, helt
skrivas ut. Den av regeringen planerade övergången från halvtidsfrigivning till frigivning efter tre fjärdedels strafftid borde lämpligen
kunna utformas så att den intagne i normalfallet efter halva tiden förs
över till någon form av vård utom anstalt och att anstaltens ansvar för
honom upphör först när strafftiden är helt avtjänad. Förslaget
förutsätter att vården utom anstalt ges ett reellt vårdinnehåll in-
nefattande egen bostad, yrkesutbildning och arbete. Det förutsätter också att den intagne vid bristande skötsamhet återförs till anstalten.
10.6¶Påföljdsutredningens förslag
Del 3 s. 212I Påföljdsutredningens uppdrag ingick att överväga vilka möjligheter som finns till en ökad eller annat sätt ändrad användning av olika former av vistelse utanför anstalt. I sitt betänkande Pâföljdsfrågor SOU 1991:45 föreslog utredningen att en ny typ av obligatorisk frigivningspermission, förlagd till tiden före Villkorlig frigivning, skulle införas.
Som vi redogjort för i det föregående föreslog Påföljdsutredningen att övervakningen efter Villkorlig frigivning skulle slopas. En ersättning för stöd- och hjälpfunktionen borde enligt utredningen ges inom ramen för frigivningspermissionen. Enligt Påföljdsutredningens uppfattning borde intensiv hjälp och kontroll sättas in under en kortare tid i samband med att den intagne lämnar anstalten. Angående behovet av en sådan övergångsperiod uttalade utredningen följande s. 151.
Tiden i frihet efter det att den intagne lämnat anstalten är en känslig
period för den intagne. Det är då som hållbarheten i det nät av
frigivningsförberedelser som konstruerats för den intagne sätts
Enligt vår mening är det mot denna bakgrund svårt att tänka sig
prov.
att den avtjänat ett fängelsestraff, i vart fall om det är frågan om
som
ett längre straff, skall släppas ut i samhället utan någon form av
Del 3 s. 213Bilaga 9 213
övergångsperiod under vilken han erbjuds stöd och hjälp samtidigt som han utsätts för kontroll.
Efter den villkorliga frigivningen skulle den frigivnes behov av stöd och hjälp enligt Påföljdsutredningens mening tillgodoses inom ramen för socialtjänsten på sätt för övriga medborgare i samhället. samma som
Påföljdsutredningens förslag angående den närmare utformningen av den frigivningspermissionen kan sammanfattas i följande punkter. nya
Den frigivningspermissionen skulle vara obligatorisk och nya omfatta alla undergår fängelsestraff fyra månader eller mer. som Permissionen skulle omedelbart före den villkorliga frigiväga rum ningen och pågå i tjugo dagar eller, straffet uppgick till åtta om månaders fängelse eller mer, trettio dagar. För ungdomar skulle gälla specialregel. Intagna som inte fyllt en tjugotre år när de påbörjade avtjänandet fángelsestraffet skulle ha av frigivningspermission från den tidpunkt när de avtjänat halva strafftiden. Permissionen fick dock inte överstiga sextio dagar. Under frigivningspermissionen skulle anstalten svara för kontrollen den dömde. Anstaltspersonalen skulle också se till att de frigivav ningsförberedelser vidtagits under anstaltstiden omsattes i som praktiskt handlande. Anstalten skulle lämna de föreskrifter som behövdes för frigivningspermissionen. En kontaktföreskrift skulle alltid Om den frigivne ges. bröt mot föreskrift gällde för honom skulle frigivningsen som permissionen i princip hävas.
10.7¶Behandlingen Fängelsestraffkommitténs förslag i
Del 3 s. 213av
huvudbetänkandet, Påföljdsutredningens förslag och
Del 3 s. 213Våldskommissionens förslag såvitt gäller
frigivningsregleringen
Del 3 s. 213I 1991 års lagrådsremiss Villkorlig frigivning, som beslutades strax om efter det Påföljdsutredningen överlämnat sitt betänkande, anförde den att dåvarande justitieministern att hon inte ville ta ställning till Påföljdsutredningens tankegångar eller i övrigt ta frågan övervakning efter upp om Villkorlig frigivning till diskussion innan remissbehandlingen av utredningens betänkande avslutats. I lagrådsremissen föreslogs att någon särbehandling i fråga om villkorlig frigivning inte längre skulle ske utan att alla som avtjänar fängelsestraff skulle friges villkorligt när de avtjänat två tredjedelar av straffet. Villkorlig frigivning skulle alltså enligt förslaget vara obligatorisk. Härmed skulle det i framtiden, enligt vad som sägs i lagrådsremissen, inte finnas utrymme för frigivningspermission i dess en nuvarande utformning. Institutet föreslogs därför upphävt.
Del 3 s. 214214 Bilaga 9
Remisskritiken mot Påföljdsutredningens förslag till obligatorisk frigivningspermission var genomgående negativ. Det blev därmed inte aktuellt att genomföra det. Inte heller Våldskommissionens förslag
i nu aktuellt hänseende har lett till lagstiftning.
10.8¶Avskaffandet av halvtidsfrigivningen
Del 3 s. 214Beträffande frigivningspermission gäller, framgått, för närvarande
som att sådan skall Vara möjlig för alla intagna från den dag då Villkorlig frigivning kan komma i fråga. Angående detta anförde departementschefen följande prop. 1992/93:4 s. 33.
Frigivningspermission har inte sin plats i ett system med obligatorisk frigivning. Annorlunda förhåller det sig i ett system med fakultativ frigivning. I ett sådant systern bör frigivningspermission alltid övervägas i samband med ett beslut att senarelägga den villkorliga frigivningen på grund av särskilt ogynnsamma frigivningsförhâllanden. Förhållandena som föranlett kriminalvården att begära Kriminalvårdsnämndens prövning av tidpunkten för Villkorlig frigivning kan i många fall av nämnden bedömas vara sådana att Villkorlig frigivning inte bör komma i fråga. Om det vid prövningen ändå kan antas att den intagne själv har någon möjlighet att medverka till att ordna sin frigivningssituation bör frigivningspermission kunna beviljas.
Del 3 s. 215Bilaga 10 215
utländsk rätt
Villkorlig frigivning -
I denna bilaga redovisas gällande rätt i fråga om villkorlig frigivning i Danmark, Finland, Norge, England och Tyskland. Vad beträffar övriga med Sverige jämförbara länder torde mera allmänt kunna sägas att man genomgående använder sig system med förtida frigivning från av fängelsestraff den närmare regleringen varierar från land till men att land.
1¶Danmark
Del 3 s. 215Enligt huvudregeln skall frågan Villkorlig frigivning från tidsbestämt om fängelsestraff när den dömde avtjänat två tredjedelar av straffet, tas upp dock minst två månader. Villkorlig frigivning kan emellertid ske tidigare, "saerlige omstaândigheder" talar därför och den dömde om avtjänat hälften straffet, dock minst två månader. av Som ytterligare tidsmässig förutsättning gäller att Villkorlig en frigivning i allmänhet inte kan ske den resterande strafftiden skulle om bli kortare än 30 dagar. Detta innebär att Villkorlig frigivning normalt endast kan komma i fråga för dem dömts till minst tre månaders som fängelse. Villkorlig frigivning förekommer inte från høefte, som är en i förhållande till fängelse mildare form för frihetsstraff se bilaga avsnitt 1.2. Inte heller kan villkorlig frigivning ske från sådant ovillkorligt fängelsestraff utgör del s.k. kombinationsdom. En sådan dom som av en innebär domstolen bestämmer att del ett utmätt fängelsestraff, att en av dock högst månader, skall verkställas medan domen i övrigt görs sex Villkorlig. Villkorlig frigivning förutsätter att den dömdes förhållanden inte gör frigivning "utilrådelig", att lämpligt boende och arbete eller annan utkomst ordnats för den dömde samt att han förklarar sig villig att iaktta de särskilda villkor fastställts för den villkorliga frigivningen. som Enligt fast praxis Villkorlig frigivning "utilrâdelig" om det kan anses föreligga väsentlig risk för att den dömde efter frigivningen antas en återfaller i kriminalitet icke bagatellartat slag. Som bagatellartad av kriminalitet betraktas i detta sammanhang brottslighet som kan antas medföra fängelse i högst fyra månader.
Del 3 s. 216216 Bilaga 10
Vid bedömningen återfallsrisken beaktas bl.a. hur många gånger av under de senaste åren den dömde blivit villkorligt frigiven eller som dömd till betinget dom "villkorligt fängelse " hur den dömde skött sig under tidigare övervakningsperioder hur den aktuella frigivningssamt situationen ter sig. Viss hänsyn tas vid bedömningen till den dömdes ålder. Dömda som är under 24 25 år friges sålunda ofta villkorligt även om en samlad bedömning omständigheterna i övrigt närmast av skulle tala för att villkorlig frigivning är "utilrådelig". Även det förhållandet att medtilltalad, avtjänar straff ungefärligen en som av samma längd, kommer att bli villkorligt frigiven, kan föranleda att villkorlig frigivning medges trots att förhållandena i övrigt talar däremot. I viss mån beaktas vidare vilken typ brottslighet den dömde kan av som befaras återfalla En större restriktivitet sålunda påkallad vid anses vara risk för återfall i "personfarlig kriminalitet" än vid risk för återfall i icke professionell förmögenhetsbrottslighet. Även strafftidens längd inverkar på bedömningen. Ju längre tiden mellan två tredjedels strafftid och den
slutliga frigivningsdagen är, desto benägen är i praxis mer man att medge villkorlig frigivning, trots att flera omständigheter talar för avslag. Villkorlig frigivning enligt huvudregeln är ett regelmässigt inslag i straffverkställigheten. Ca 90 procent dem uppfyller de tidsav som mässiga förutsättningarna friges sålunda villkorligt efter att ha avtjänat två tredjedelar straffet. av Som tidigare nämnts kan villkorlig frigivning ske tidigare, det om föreligger "seerlige omstzendigheder" och den dömde avtjänat hälften av straffet, dock minst två månader. Ofta är det humanitära hänsyn som föranleder att den villkorliga frigivningen detta sätt tidigareläggs. En tidigareläggning kan sålunda ske hänsyn till den dömdes hälsotillstånd av eller av hänsyn till att den dömdes äktenskap skulle intet han om om inte blev villkorligt frigiven vid en tidigare tidpunkt än den skulle som kommit i fråga enligt huvudregeln. Även det förhållandet make eller att barn lider av allvarlig sjukdom kan utgöra skäl för tidigareläggning en av den villkorliga frigivningen. En tidigareläggning kan även föranledas klara och konkreta av behandlingshänsyn. Villkorlig frigivning kan sålunda ske viss kortare tid innan två tredjedelar straffet avtjänats, den dömdes möjligheter av om att erhålla arbete, utbildningsplats eller bostad då framstår som gynnsamma och dessa möjligheter annars inte skulle kunna tillvaratas. Även det inte föreligger om humanitära eller behandlingsmässiga skäl av sådan styrka att de i sig bör föranleda tidigareläggning den en av villkorliga frigivningen, kan individuell helhetsbedömning resultera en i att tidigareläggning likväl bör ske. Vid denna bedömning beaktas bl.a. sådana omständigheter som den dömdes ålder vid gärningstillfället, det ådömda straffets längd, den dömde tidigare är ostraffad han om samt om
Del 3 s. 217Bilaga 10 217
i samband med den aktuella lagföringen varit häktad under särskilt lång tid.
Vid den samlade bedömningen av om den villkorliga frigivningen bör tidigareläggas, tillmäts den aktuella brottslighetens art och omfattning normalt ingen betydelse. Det förhållandet att den dömde gjort sig skyldig till "farlig kriminalitet", t.ex. grovt rån eller narkotikabrott av mera allvarligt art, anses dock kunna tala mot ett tidigareläggande.
Utlänningar som skall utvisas efter straffverkställigheten friges enligt fast praxis sedan de avtjänat sju tolftedelar av strafftiden, dock minst två månader.
Beslut om Villkorlig frigivning enligt tvåtredjedelsregeln fattas vanligen av anstaltschefen då det är fråga om fängelsestraff som understiger åtta år. Vid längre straff samt i vissa andra särskilda fall beslutar Justitsministeriet, Direktoratet for Kriminalforsorgen. Sistnämnda myndighet beslutar även om Villkorlig frigivning vid tidigare tidpunkt. Anstaltschefen är dock behörig att besluta om Villkorlig frigivning efter sju tolftedels strafftid beträffande utländska medborgare som skall utvisas efter avtjänat straff.
Prövotidens längd fastställs särskilt i varje fall. Överstiger reststraffet tre år, kan prövotiden fastställas till högst fem år. I annat fall kan prövotiden inte överstiga tre år.
För Villkorlig frigivning kan uppställas villkor om att den dömde skall underkasta sig övervakning under hela prövotiden eller del därav. Vidare kan uppställas olika "saarvilkår", t.ex. rörande Vistelseort, arbete, utbildning, betalning av skadestånd eller behandling mot alkohol- eller narkotikaberoende. Övervakning och "saervilkår" skall åläggas endast om det i det särskilda fallet kan antas bidra till att begränsa risken för att den villkorligt frigivne begår nya brott. Omkring hälften av de villkorligt frigivna ställs under övervakning.
Om den frigivne återfaller i brott under prövotiden är huvudregeln den att domstolen utdömer ett gemensamt ovillkorligt straff, som omfattar såväl reststraffet som straffet för den nya brottsligheten. När omständigheterna talar därför, kan domstolen i stället döma till ett ovillkorligt straff enbart för den nya brottsligheten. I samband därmed kan domstolen företa en ändring av de villkor som uppsatts för den villkorliga frigivningen. Domstolen har också möjlighet att döma till betinget dom avseende såväl reststraffet som den nya brottsligheten.
Överträder den villkorligt frigivne villkoret övervakning eller
om något "szervilkår", kan Justitieministeriet, Direktoratet for Kriminalforsorgen, meddela varning, ändra villkoren eller förlänga prövotiden, dock längst till den i det föregående angivna maxirnitiden. Om det föreligger "saarlige omstzendigheder" kan den dömde återintas i fängelse för att avtjäna reststraffet. Motsvarande gäller om den villkorligt frigivne gör sig skyldig till brott under prövotiden, utan att detta leder till åtal, eller om den villkorligt frigivne utomlands döms för brott begångna under prövotiden, utan att det i samband därmed tas ställning till frågan om
Del 3 s. 218218 Bilaga 10
-
avtjänandet av reststraffet. Villkorligt frigiven, återintas på grund
som av villkorsöverträdelse eller motsvarande, kan friges Villkorligt även
om de allmänna tidsmässiga förutsättningarna för Villkorlig frigivning inte är uppfyllda.
2¶Finland
Del 3 s. 218Även i Finland Villkorlig frigivning enligt
äger huvudregeln rum då den dömde avtjänat två tredjedelar av fangelsestraffet. Om det föreligger synnerliga skäl kan emellertid Villkorlig frigivning ske efter halva strafftiden. Den dömde måste dock under alla förhållanden avtjäna minst 14 dagar av sitt straff i anstalt.
Enligt lagen skall vid prövningen fråga Villkorlig frigivning
av om en bedömning ske av om den dömde iframtiden kan antas komma att leva klanderfritt. Härvid skall beaktas brottslighetens art, orsakerna till att den dömde gjort sig skyldig till brottsligheten i fråga, den dömdes tidigare levnadssätt, hans uppförande under anstaltsvistelsen, frigivningsförhållandena samt den dömdes möjligheter att försörja sig på ett hederligt sätt. Har den dömde tidigare fått Villkorlig frihet förverkad skall även orsakerna därtill beaktas.
Beslut om Villkorlig frigivning från ett tidsbestämt fängelsestraff fattas Vanligen av fängelsets direktion. I vissa särskilda fall ankommer det emellertid i första hand Justitieministeriet att avgöra frågan. Detta gäller bl.a. om den dömde avtjänar ett fängelsestraff lägst tre år för grovt narkotikabrott eller för brott som innefattat grovt våld.
I praktiken är det ovanligt att Villkorlig frigivning vägras när de tidsmässiga förutsättningarna är uppfyllda. Av de dömda frigavs
som under 1991 blev 98 procent Villkorligt frigivna när två tredjedelar eller hälften av straffet hade avtjänats.
Om den dömde brutit grovt mot permissionsvillkor eller villkor i tillstånd till civilt arbete eller studier utom anstalten, kan fängelsets direktion besluta att den Villkorliga frigivningen skall senareläggas med högst en månad. Detsamma gäller om nya domar är aktuella för verkställighet eller om den dömde av godtagbara skäl vill att hans frigivning skall skjutas upp. Anser direktionen att det finns skäl att skjuta upp den Villkorliga frigivningen någon orsak eller med
av annan mer än en månad, skall frågan underställas Justitieministeriet för avgörande.
Som framgått av det föregående förutsätts att det föreligger synnerliga skäl för att Villkorlig frigivning skall medges efter halva strafftiden. Sådana skäl föreligger enligt praxis och Justitieministeriets föreskrifter om den dömde inte avtjänat fängelsestraff i Finland eller något annat nordiskt land under de tre år som närmast föregått den dag då brottet begicks. Cirka 30 procent av de Villkorligt frigivna friges i enlighet med denna praxis efter halva strafftiden.
Del 3 s. 219Bilaga 10 219
Enligt Justitieministeriets föreskrifter kan direktionen för fängelset inom sitt kompetensområde vidare tidigarelägga den villkorliga frigivningen med högst två månader om
l den dömde var under 21 år vid tidpunkten för brottet och inte har gjort sig skyldig till grovt vålds- eller narkotikabrott samt inga nya straff år aktuella,
2 det är fråga om frigivning av en kvinnlig intagen på grund av förlossning,
3 den dömde har små barn som vårdas på anstalten och en tidigareläggning är ändamålsenlig med hänsyn till barnets ålder samt inga nya straff är aktuella för verkställighet,
4 den dömde är allvarligt sjuk eller tidigareläggning av frigiv-
en ningen annars är motiverad av hälso- eller rehabiliteringsskäl,
5 betydande del av det aktuella straffet avser brott som den dömde
en gjort sig skyldig till innan han första gången avtjänade frihetsstraff, eller
6 frigivningsplanen för den dömde innehåller viktiga åtgärder som inte skulle vara möjliga att genomföra om frigivningen inte tidigareläggs och det skulle medföra oskälig olägenhet för den dömde om åtgärderna i fråga inte kom till stånd.
Om det föreligger särskilda skäl kan Justitieministeriet tidigarelägga den villkorliga frigivningen även på andra grunder än de nyss nämnda. Om direktionen för fängelset att det finns skäl för tidigareläggning
anser
grund, skall frågan följaktligen underställas Justitiemipå någon annan nisteriet. Motsvarande gäller då fråga uppkommer om tidigareläggande med mer än två månader.
En särreglering i fråga tidpunkten för Villkorlig frigivning
om föreligger avtjänar straff i ungdomsfängelse. Förordnande
för dem som
vekställighet i ungdomsfängelse kan meddelas för lagöverträdare i om åldern 15 20 år, som dömts till frihetsstraff lägst sex månader och
högst fyra år. Villkorlig frigivning från ungdomsfangelse kan ske när den dömde avtjänat en tredjedel av sitt straff. Detta gäller oavsett om den dömde avtjänar sitt första frihetsstraff eller om han varit intagen tidigare.
Prövotiden är lika lång som reststraffet, dock minst tre månader och högst tre år.
Villkorligt frigiven skall under prövotiden stå under övervakning om inte Justitieministeriet eller fängelsets direktion grund av att prövotiden är kort eller annat synnerligt skäl beslutar annorlunda.
av
I Justitieministeriets föreskrifter anges som exempel på faktorer som talar för villkorlig frigivning utan övervakning att reststraffet är kortare än månader, att den dömde är förstagångsförbrytarei fångvårdshän-
sex seende, dvs. inte har avtjänat fängelsestraff i något nordiskt land under en period om tre år före den dag då brottet begicks, att den dömde endast har begått ett litet antal brott, att det har varit långt mellan återfallen samt att frigivning sker till ordnade förhållanden.
Del 3 s. 220220 Bilaga 10
Som exempel faktorer som talar för övervakning i före-
anges skrifterna att man av antalet brott, brottens art eller gärningssättet kan dra slutsatsen att risken för återfall är uppenbar, att den dömde inte fyllt 21 år, att den dömde står under åtal eller har överklagade straffdomar vid högre rättsinstanser samt att den dömde tidigare fått Villkorlig frihet förverkad.
Under år 1991 ställdes 16 procent de villkorligt frigivna under
ca av övervakning.
Om den som frigetts villkorligt med övervakning skött sig bra under en övervakningstid om minst sex månader och det kan antas att det inte är nödvändigt att fortsätta övervakningen, kan Justitieministeriet på framställan från övervakaren inställa övervakningen.
Det åligger den som frigetts villkorligt att "föra ett stilla och otadligt leverne samt undvika sällskap med föra ett vanartigt
personer som leverne Vidare är den villkorligt frigivne bl.a. skyldig att på anmodan infinna sig hos övervakaren och att lämna denne upplysningar sina
om förhållanden. Den villkorligt frigivne skall också iaktta de föreskrifter i övrigt som kan ha meddelats honom.
Om den som är villkorligt frigiven begår nytt brott under prövotiden kan den villkorliga friheten förklaras förverkad av den domstol
som dömer över det nya brottet. Förverkande kan beslut domstol
genom av ske även vid överträdelse av de villkor i övrigt gäller för den
som villkorliga frigivningen. Om den villkorligt frigivne inte står under övervakning kan Justitieministeriet vid vissa fall av misskötsarnhet i stället ställa honom under övervakning för den återstående prövotiden. I de fall förverkande sker brukar i allmänhet månad reststraffet
en av Verkställas.
Särskilda bestämmelser Villkorlig frigivning gäller för dömda
om som interneras i tvångsinrättning enligt lagen internering farliga
om av återfallsförbrytare 9.7. 1953/317.
3¶Norge
Del 3 s. 220I Norge gäller liksom i Danmark den ordningen att Villkorlig frigivning normalt äger rum då den dömde avtjänat två tredjedelar straffet, dock
av minst två månader. Tvåtredjedelsregeln gäller emellertid inte fullt ut vid de längsta straffen. Vid strafftider som överstiger 18 år kan sålunda Villkorlig frigivning ske när 12 år avtjänats. I praktiken är det ytterst ovanligt att någon avtjänar fängelsestraff under en sammanhängande period som överstiger 12 år.
Undantagsvis kan frigivning från fängelse ske vid tidigare tidpunkt.
en Om det kan anses "szerlig begrunnet" kan Villkorlig frigivning medges när den dömde avtjänat halva strafftiden, dock minst två månader. I norsk rätt finns Vidare en generell regel enligt vilken en intagen kan friges en kortare tid innan frigivning skulle kommit i fråga
annars om
Del 3 s. 221Bilaga 10 221
"saerlige grunner" talar för det. Denna regel har sin främsta betydelse vid korta fängelsestraff, där Villkorlig frigivning annars inte kan ske. Den kan emellertid även tillämpas i kombination med Villkorlig
frigivning. I allmänhet kan Villkorlig frigivning inte medges om reststraffet skulle bli kortare än fjorton dagar. Villkorlig frigivning kan således normalt endast komma i fråga för dem dömts till minst 74 dagars fängelse. som I likhet med vad är fallet enligt dansk rätt, kan Villkorlig som frigivning inte ske från den ovillkorliga delen av ett ådömt fängelsestraff, enligt domstolens förordnande skall verkställas till en del som i övrigt är villkorligt. men Villkorlig frigivning kan nekas omständigheterna gör frigivning om "utilrådelig" eller den dömdes uppförande under anstaltsvistelsen om talar emot att Villkorlig frigivning sker. Villkorlig frigivning efter två tredjedelar strafftiden är även i av Norge ett regelmässigt inslag i straffverkställigheten. Om den dömde begått brott under verkställighetstiden eller om hans uppförande nya under anstaltsvistelsen varit synnerligen dåligt, kan det emellertid bli aktuellt inte medge Villkorlig frigivning vid denna tidpunkt. att Som framgått i det föregående är Villkorlig frigivning efter halva tiden däremot undantagsföreteelse. För att Villkorlig frigivning skall en komma i fråga vid denna tidpunkt fordras att det föreligger mycket tungt vägande skäl för tidigareläggning, t.ex. att den dömdes maka eller en barn drabbas osedvanligt hårt att den dömde är berövad friheten. av Prövning fråga Villkorlig frigivning ankommer primärt på av om Fengselstyret, är central förvaltningsmyndighet för ärenden som som gäller kriminalvård. Fengselstyret kan emellertid i stor utsträckning överlåta beslutanderätten till anstaltschefen. I Vissa frågor, t.ex. frågan Villkorlig frigivning efter avtjänandet halva strafftiden, föreligger om av dock inte någon sådan möjlighet till delegation av beslutanderätten. Prövotidens längd fastställs särskilt i varje fall. överstiger reststraffet år, kan prövotiden bestämmas till högst fem år. I annat fall kan den tre inte överstiga år. Den kortaste prövotid som kan komma i fråga är tre sex månader. friges villkorligt kan ställas under övervakning under hela Den som prövotiden eller del därav. Vidare kan fastställas olika villkor avseende den frigivnes livsföring. Sådana villkor kan avse vistelseort, arbete eller utbildning eller restriktioner i fråga bruk alkohol eller narkotika om av Den frigivne skall beredas tillfälle att yttra sig över villkoren m.m. innan de fastställs. Vid återfall i brott under prövotiden kan domstolen döma till ett straff för den och den tidigare brottsligheten. Domstolen gemensamt nya har också möjlighet i stället döma särskilt för den nya brottsligheten. att I samband därmed kan domstolen förlänga prövotiden eller ompröva de villkor fastställts för den villkorliga frigivningen. som
Del 3 s. 222222 Bilaga 10 SOU 1995 91
Om den villkorligt frigivne överträder de villkor fastställts för som hans livsföring kan det leda till förlängning prövotiden, fastställande av av nya villkor eller verkställighet reststraffet. Villkorligt frigiven av som âterintas i anstalt på grund överträdelse fastställda villkor kan av av friges villkorligt även de allmänna tidsmässiga förutsättningarna för om sådan frigivning inte är uppfyllda.
4¶England
Del 3 s. 222När det gäller frågan om förtida frigivning från ett tidsbestämt fängelsestraff görs i 1991 års Criminal Justice Act distinktion mellan dem en som avtjänar fängelsestraff som understiger fyra år short-term prisoners och dem som avtjänar längre straff long-term prisoners. För korttidsdömda stadgas obligatorisk halvtidsfrigivning. Frigivning skall ske utan villkor unconditional release det utdömda straffet om understiger tolv månader. Denna form förtida frigivning innebär av att den dömde kan återintas i fängelse för att avtjäna reststraffet endast om han under en "prövotid" motsvarande reststraffets längd begår ett nytt brott på vilket kan följa fängelse. Korttidsdömda med längre straff blir villkorligt frigivna released on licence, vilket bl.a. innebär att de regelmässigt ställs under övervakning
samt att de även i övrigt kan underkastas olika villkor avseende sin livsföring. Frigivningen övergår till ovillkorlig unconditional att vara vid den tidpunkt då den dömde skulle ha avtjänat fjärdedelar tre av straffet om han inte hade frigivits dessförinnan. Detta innebär såväl att övervakningen som den dömdes skyldighet att iaktta fastställda villkor upphör vid denna tidpunkt. Långtidsdömda, dvs. de avtjänar fängelsestraff på fyra år eller som däröver, blir automatiskt villkorligt frigivna released licence efter on att ha avtjänat två tredjedelar av strafftiden. Efter särskild prövning kan emellertid även den som tillhör denna kategori dömda friges villkorligt sedan halva strafftiden avtjänats. Frågan halvtidsfrigivning om av långtidsdömda prövas inrikesministern efter rekommendation från the av Parole Board, som är ett med särskild uppgift pröva frågor organ att avseende förtida frigivning långtids- och livstidsdömda. När det av gäller utlänningar skall utvisas efter straffverkställigheten är som inrikesministern dock behörig att besluta halvtidsfrigivning om utan att inhämta sådan rekommendation. Enligt förarbetena till 1991 års Criminal Justice Act bör the Parole Board vid sin prövning bl.a. beakta risken för att den dömde kommer att begå allvarliga brott under övervakningstiden, i vad mån risken för att allmänheten utsätts för allvarliga skador ökar påtagligt vid en tidigareläggning av frigivningen, samt om det är sannolikt att risken för återfall kan reduceras att den dömde ställs under övervaknng. genom
Del 3 s. 223Bilaga 10 223
I fråga övergång till ovillkorlig frigivning gäller för långtidsdömom da motsvarande för korttidsdömda med fängelsestraff minst tolv som månader. Om inrikesministern finner att det i visst fall föreligger exceptionella omständigheter motiverar att den dömde friges villkorligt av som humanitära skäl "on compassionate grounds", har han möjlighet att besluta sådan frigivning trots att de allmänna tidsmässiga förutom sättningarna för villkorlig frigivning inte är uppfyllda. Återfaller den frigivne i brott före den dag då det utdömda straffet skulle ha varit verkställt i sin helhet om frigivning inte hade skett dessförinnan, kan domstol förordna att han skall återföras till fängelse. En förutsättning härför är dock att fängelsestraff kan följa även det brottet. Förordnande återförande till fängelse på grund av ny nya om brottslighet kan längst tidsperiod motsvarande tiden från som avse en den dag då det brottet begicks till den dag då det ursprungligen nya ådömda straffet skulle ha varit verkställt i sin helhet om frigivning inte hade skett dessförimian. För korttidsdömda utgör överträdelse de villkor som fastställts för av den villkorliga frigivningen ett brott straffas med böter. Domstolen som kan emellertid också upphäva den villkorliga frigivningen under viss tid och förordna att den dömde skall återföras till fängelse. Sådant upphävande får sträcka sig endast fram till dess att frigivningen övergår till att bli ovillkorad. Upphävandet får inte heller i något fall avse mer månader. än sex I fråga långtidsdömda har inrikesministern möjlighet att efter om rekommendation från the Parole Board upphäva den villkorliga frigivningen och förordna återförande till fängelse oavsett om några om överträdelser fastställda villkor skett eller ej. Inrikesministern kan av även vidta sådana åtgärder utan föregående rekommendation från the Parole Board, han finner att det är lämpligt med hänsyn till om samhällsintresset att åtgärderna vidtas innan det är möjligt att erhålla sådan rekommendation. En långtidsdömd har återförts till fängelse i enlighet med dessa som bestämmelser har möjlighet att anföra besvär mot beslutet. Om den dömde anför besvär eller inrikesministern beslutat om återförande om till fängelse utan föregående rekommendation från the Parole Board, skall ärendet hänskjutas till detta Om the Parole Board därefter organ. rekommenderar den dömde omedelbart friges, har inrikesministern att att rätta sig därefter. Även långtidsdömd fått sin villkorliga frigivning upphävd har en som rätt bli frigiven villkor unconditionally vid den tidpunkt då tre att utan fjärdedelar straffet skulle ha varit avtjänat om villkorlig frigivning av inte hade skett. De i det föregående beskrivna reglerna för förtida frigivning från ett tidsbegränsat fängelsestraff äger i allt väsentligt motsvarande tillämpning
Del 3 s. 224224 Bilaga 10
i fråga om tidsbegränsade frihetsstraff Verkställs i särskilda som institutioner för lagöverträdare. unga För vissa sexualbrott gäller särreglering, innebär den en som att domstol som dömer över brottet i samband därmed kan förordna, den att villkorliga frigivningen inte skall kunna övergå i frigivning en utan Villkor. Om sådant förordnande meddelas kommer den dömde således att vara villkorligt frigiven fram till den tidpunkt då straffet skulle ha Varit avtjänat i sin helhet Villkorlig frigivning inte hade skett. om Avsikten är att den förlängda övervakningstid åstadkoms som genom ett sådant förordnande skall kunna bidra till att skydda allmänheten mot allvarliga skador och samtidigt befrämja den dömdes rehabilitering. Vissa särregler gäller även i fråga om förtida frigivning från förvandlingsstraff för böter samt för straff ådömts för domstolstrots. som
5 Tyskland
Del 3 s. 224Den villkorliga frigivningen regleras i tysk rätt i 57 § StGB vid tidsbeståmt frihetsstraff och i 57 och 57 b §§ StGB vid livstidsstraff. a Därjämte finns också Villkorlig frigivning från fullgörandet disav ciplinstraff 67 d § 2 mom., 67 och 67 §§ StGB. Dessa regler e g kommer Vi dock inte att in närmare i detta sammanhang. I Tyskland ses den villkorliga frigivningen del den som en av resocialisering inriktade behandling verkställigheten straffet gå: som av ut på. Den tjänar olika kriminalpolitiska målsättningar. De främsta är förhindrandet Verkställighetsskador, särskilt vid första anstaltsvisav telsen liksom vid långa straff, och underlättandet övergången till av friheten. Samtidigt är tanken att det reststraff hänger över den som frigivne skall utgöra ett motiv för honom att inte begå brott. nya Villkorlig frigivning från tidsbestämda frihetsstraff behandlas i 57 § StGB. Om också förvandlingsstraff för böter omfattas stadgandet av omstritt i litteraturen och i rättspraxis. Enligt den förhärskande meningen måste emellertid paragrafen gälla även för denna straff typ av eftersom en gärningsman först dömts till böter inte bör sämre som vara ställd än den som direkt är dömd till ett frihetsstraff. Enligt den grundläggande föreskriften i 57 § l StGB skall mom. rätten om den dömde samtycker därtill obligatoriskt bestämma at. - återstoden av ett frihetsstraff skall avtjänas i form Villkorlig frigivav ning när två tredjedelar dock minst två månader verkställts. För - - Villkorlig frigivning krävs dock att "det är försvarligt" den dömde att ge chansen att komma ut prov Villkor att han inte begår brott. nya Till skillnad från de strängare förutsättningarna för döma till att Strafaussetzung Bewärung "Villkorligt fängelse är det för Villkorlig zur frigivning tillräckligt, rätten kommer till Visserligen inte om en mec säkerhet positiv men dock förmånlig frigivningsprognos. Som skäl Vic prövningen nämner lagen uttryckligen den dömdes personlighet, hans
Del 3 s. 225Bilaga 10 225
tidigare liv och nuvarande levnadsomständigheter, omständigheterna kring brottet, uppförandet under verkställigheten som enligt nuvarande tillämpning emellertid inte får göras till ett avgörande kriterium och de potentiella konsekvenserna av frigivningen.
Ett undantag från den tvingande villkorliga frigivningen enligt 57 § l mom. StGB gäller enligt 57 § 5 mom. StGB om den dömde avsiktligt underlåter att avslöja var brottsbytet finns eller annars förhindrar att de genom brottet uppkomna skadorna ersätts. I dessa fall har det överlåtits till rätten att bedöma om villkorlig frigivning över huvud taget skall ske.
En mera vidsträckt möjlighet till villkorlig frigivning vid tidsbestämda frihetsstraff öppnar sig enligt 57 § 2 mom. StGB, om den dömde första gången avtjänat ett frihetsstraff två år eller kortare tid eller om annars särskilda omständigheter föreligger vid en sammanvägning av brottet, den dömdes personlighet och hans utveckling under verkställigheten. I dessa fall kan rätten, om minst sex månader av straffet har avtjänats, besluta om villkorlig frigivning redan efter halva strafftiden. Härför krävs dock att också de övriga förutsättningarna enligt 57 § 1 mom. StGB är uppfyllda. Då det här i motsats till i l mom. inte rör sig om en tvingande föreskrift, har rätten vid sitt beslut att ta hänsyn till alla ändamål med straffet, dvs. också allmänpreventiva sådana.
För livstidsdömda gäller enligt 57 a § StGB i princip obligatorisk villkorlig frigivning efter medgivande från den dömde efter av-
- tjänande av 15 år, om frigivning av den dömde prov är försvarligt för att ge honom en chans att komma ut på övervakning samt de övriga förutsättningarna för villkorlig frigivning föreligger. Detta gäller dock endast om inte den dömdes skuld genom brottet är så stor att han bör avtjäna en ytterligare del av straffet.
På grund av denna s.k. skuldsvårhetsklausul inträder här, till skillnad från 57 § l mom. StGB, inte ens vid god prognos någon frigivningsautomatik. Dessutom kan rätten också vägra villkorlig frigivning om den dömde avsiktligt hemlighåller var bytet finns eller annars förhindrar att brottsskadorna ersätts.
Vid villkorlig frigivning bestämmer rätten en prövotid på mellan två och fem år. Om straffet är på livstid blir det alltid frågan om fem år. Prövotiden får inte underskrida straffåterstoden. Rätten kan enligt 56 b § StGB ge den dömde föreskrifter om skadelindrande arbete och dylikt och, enligt 56 c § StGB, föreskrifter som har med hans livsföring att göra bl.a. kontrollföreskrifter och behandlingsföreskrifter om han
- behöver sådana för att inte begå fler brott.
Behörig att besluta över den villkorliga frigivningen är Strafvollstreckungskammer vid den tingsrätt inom vars område fängelset ligger. Strafvollstreckungskamrarna inrättades år 1975 för att man skulle uppnå en mindre bundenhet till straffmätningsbeslutet och undvika en sammanblandning med de beslut som rätten fattar, samtidigt som man ville se till att de som fattar beslut genom närhet till den aktuella anstalten är förtrogna med betingelserna där. Beslutet fattas efter hörande av
-
Del 3 s. 226226 Bilaga 10
åklagarmyndigheten, den dömde och anstalten utan muntlig för-
-
handling. Mot beslutet kan man besvära sig inom en vecka.
Del 3 s. 227Bilaga 11 227
Övergångsbestämmelser
Som angetts i allmämnotiveringen medför legalitetsprincipen, som den kommer till uttryck i regeringsformen, europakonventionen och BrP, att äldre lag skall tillämpas på brott som har begåtts före ikraftträdandet om inte den nya lagen leder till lindrigare straff. Det bör poängteras att en jämförelse skall göras i det enskilda fallet.
Vad som här finns anledning att närmare kommentera är hur verkställighetsfrågorna övergângsvis bör behandlas, eftersom legalitetsprincipen inte på samma sätt är tillämplig i fråga om verkställighet av straff.
Villkorlig dom skall enligt förslaget benämnas prövotidsstraff och ha en ettårig prövotid. Den prövotid som enligt den nya lagen gäller för prövotidsstraff bör gälla även för villkorliga domar som har dömts ut före lagens ikraftträdande. Någon retroaktiv verkan bör det emellertid inte bli fråga om. Den dag lagen träder i kraft bör alltså villkorliga domar som verkställts under ett år eller mer normalt anses verkställda. Därefter bör villkorliga domar som dömts ut före ikraftträdandet i regel upphöra när ett år av prövotiden har förflutit. Skälen för denna lösning har angetts i allmänrnotiveringen avsnitt 16.2.2. När lagen träder i kraft bör även de nya reglerna angående misskötsamhet 26 kap. 5 och 6 §§ BrB i deras nya lydelse gälla för villkorliga domar som har dömts ut före ikraftträdandet. Härigenom undviks att dubbla system, med bl.a. delvis olika sanktioner, behöver användas under relativt läng tid. Däremot bör föreskrifter som meddelats med stöd av 27 kap. 5 § BrB i dess gamla lydelse gälla även efter lagens ikraftträdande. Har rätten före den nya lagens ikraftträdande beslutat om förlängd prövotid enligt 34 kap. 5 § tredje stycket BrB bör det beslutet gälla även efter ikraftträdandet. Denna tid skall alltså i så fall läggas till den ettåriga prövotiden.
För Övervakningsstraff bör, liksom för Villkorlig dom, vid ikraftträdandet gälla att alla skyddstillsynsdomar som verkställts under ett år eller mer normalt skall anses vara till fullo verkställda. Därefter bör skyddstillsynsdomar i regel anses verkställda när ett år har gått. Härigenom kommer Övervakningen att pågå under hela prövotiden. Bl.a. av detta skäl bör de nya reglerna angående misskötsamhet gälla efter lagens ikraftträdande. Beslut övervakare, föreskrifter för verkställig-
om heten eller omhändertagande som meddelats före ikraftträdandet bör gälla även därefter, givetvis under förutsättning att nya omständigheter inte aktualiserar ett nytt beslut. Har rätten före ikraftträdandet beslutat om förlängd övervakningstid grund av misskötsamhet eller återfall i brott eller om förlängd prövotid på grund av återfall i brott, bör det
Del 3 s. 228228 Bilaga 11
beslutet gälla även efter ikraftträdandet. Liksom vid villkorlig dom innebär en förlängning av prövotiden att får utgå från ettårig
man en prövotid och lägga till den tid som prövotiden förlängts med. Har övervakningen återupptagits eller förlängts bör den ettåriga prövotiden förlängas i motsvarande mån. För fall där övervakningstiden har förlängts bör övervakningsnämnden ha kvar möjligheten enligt 28 kap. 7 § andra stycket BrB i dess gamla lydelse att besluta att övervakningen skall upphöra. Påverkansprogram bör inte vara obligatoriskt när skyddstillsynen har dömts ut före lagens ikraftträdande.
Vissa kompletterande Övergångsbestämmelser behövs för den som före lagens ikraftträdande dömts till skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård. Har rätten bestämt en längre övervakningstid än ett år bör den bestämda tiden gälla som verkställighetstid. Det torde vara ytterst sällsynt att den bestämda tiden är längre än två år. Således torde det i praktiken inte bli aktuellt med en längre verkställighetstid än den längsta som kan beslutas enligt de nya bestämmelserna. Har inte beslut om längre övervakningstid meddelats bör samma Övergångsbestämmelser som vid skyddstillsyn gälla. De nya bestämmelserna om undanröjande och ändring av vad som bestämts om kontraktsvården 32 kap. 8 10
- BrB bör gälla även när domen meddelats före ikraftträdandet. Bestämmelserna om beslut om omhändertagande inför påbörjandet av verkställigheten och beslut om anmälningsskyldighet för den behandlingsansvarige har inte ändrats. Självfallet bör sådana beslut har
som meddelats före lagens ikraftträdande gälla även efter lagens ikraftträdande.
För tydlighetens skull bör framhållas att den här föreslagna övergångsregleringen inte tar sikte på frågan huruvida domstolen skall välja villkorlig dom i stället för prövotidsstraff eller skyddstillsyn i stället för övervakningsstraff om den tilltalade efter ikraftträdandet döms för ett brott som har begåtts före denna tidpunkt. Legalitetsprincipen torde, med hänsyn till att de nya reglerna ger kortare prövo- respektive verkställighetstid, medföra att prövotidsstraff har företräde framför villkorlig dom och övervakningsstraff framför skyddstillsyn. I och för sig stramas verkställighetsinnehållet för övervakningsstraff upp det sättet att påverkansprogram görs till ett obligatoriskt inslag. Men påverkansprogram kan redan i dag förekomma vid skyddstillsyn. För kontraktsvården har föreslagits en verkställighetstid är kortare än
som prövotiden vid skyddstillsyn med föreskrift kontraktsvård. Även vid
om kontraktsvård torde således de nya bestämmelserna ha företräde. I det sammanhanget bör nämnas att kontraktsvård enligt de nya reglerna inte kan dömas ut som ett alternativ till övervakningsstraff 33 kap. 18 § BrB i dess nya lydelse.
Lagen 1989:928 om samhällstjänst upphör att gälla vid utgången av år 1995, alltså innan vårt förslag kan träda i kraft. Om försöksverksamheten förlängs behövs övergångsbestämmelser motsvarande
sätt som för kontraktsvård. Med hänsyn till att sarnhällstjänstens utformning efter
Del 3 s. 229Bilaga 11 229
år 1995 ännu inte är bestämd är det inte möjligt att uttala något om övergångsregleringen för samhällstjänsten. På samma sätt förhåller det sig med lagen 1994:451 om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll, vilken upphör att gälla den 31 juli 1996. När det sedan gäller Villkorlig frigivning bör bestämmelserna i 26 kap. 6 9 BrB i deras nuvarande lydelse förutom den del i26 kap. - - 6 § andra stycket BrB som avser minimitiden för Villkorlig frigivning gälla för den före ikraftträdandet har dömts till fängelse. För som närvarande får vissa dem som har dömts till ett fängelsestraff som är av längre än ett år friges villkorligt tidigare än tvåtredjedelsdagen. De reglerna innebär att ingen får friges villkorligt före denna dag. De nya har dömts till fängelse när de gamla reglerna gällde bör därför som friges enligt de gamla reglerna, vilket alltså innebär att vissa av dem får friges före tvåtredjedelsdagen. Den sänkta minimitiden för Villkorlig frigivning bör tillämplig även dem har dömts till fängelse vara som före ikraftträdandet. Det gäller alltså i praktiken dem som har dömts till ett straff inte är längre än två månader. Villkorlig frigivning bör som dock, liksom för närvarande, inte ske från fängelsestraff som har dömts enligt 28 kap. 3 § BrB i dess gamla lydelse. Skälen för den valda ut lösningen här angetts i allmänmotiveringen. Det sagda innebär också att Kriminalvårdsnämnden under övergångstid har kvar vissa uppgifter. en angivna övergångsbestämmelserna för den Villkorliga frigiv- De nu ningen bör vid verkställighet flera fängelsestraff gälla gemensam av endast fängelsestraff som har dömts ut före ikraftträdandet. Beslut prövotid, övervakning eller föreskrifter som har meddelats om den frigivne före ikraftträdandet bör äga fortsatt giltighet. Har övervakningsnämnden grund misskötsamhet före ikraftträdandet av beslutat övervakning eller förverkande av villkorligt medgiven frihet om 26 kap. 18-19 BrB i deras nuvarande lydelse bör dessa beslut gälla även efter ikraftträdandet. De nämnda besluten bör alltså inte omprövas grund lagens ikraftträdande. I övrigt bör de nya bestämmelserna av tillämpas efter ikraftträdandet. Är det aktuellt att fatta beslut avseende någon har dömts före ikraftträdandet men frigetts efter denna som tidpunkt eller att fatta beslut avseende någon som har frigetts före nya ikraftträdandet, bör alltså de bestämmelserna genomgående nya tillämpas. Förslaget innebär att den tid förlängs under vilken häktning eller delgivning åtal måste ske för att förverkande Villkorlig frihet på av av grund återfall i brott under prövotiden skall kunna komma i fråga. av har frigetts före ikraftträdandet bör därför den gamla be- För dem som stämmelsen i 34 kap. 4 § fjärde stycket BrB gälla. Som tidigare nämnts måste Krirninalvårdsnärnnden finnas kvar under övergângstid. När nämnden har fullgjort sina uppgifter får regeringen en förordna om dess definitiva upphörande.
Del 3 s. 231Bilaga 12 231
Återfall i brott
av Jan Andersson
l Inledning
I föreliggande framställning redovisas vissa uppgifter om återfall i brott. Data är hämtade från undersökning av återfall i brott hos en
en population dömda år 1990. Det primära syftet här är att studera tid mellan lagföring och eventuellt återfall i brott. Frågeställningen har studerats tidigare, bl.a. har Statistiska centralbyrån SCB i publikatio-
Rättsstatistisk årsbok tidigare redovisat sannolikheten för återfall i nen brott under olika uppföljningsperioder, vanligen tre och fem år långa se
SCB 1980 3.6. Numera publiceras endast uppgifter om t.ex. avsn. återfall under treårig uppföljningsperiod efter lagföring, men med en
en utförlig redovisning återfallsandelar efter bl.a. lagföringsår,
av gärningsmannens tidigare brottsliga belastning, kön och ålder samt efter
huvudbrott respektive huvudpåföljd i lagföringen se t.ex. SCB typ av 1993 3.6 och von Hofer Thorson 1991.
avsn.
Utöver i SCB:s årligen återkommande redovisningar av återfall finns naturligtvis recidivuppgifter även i mängd andra kriminologiska
en rapporter, bl.a. avseende tid mellan lagföring och återfall t.ex. Andersson 1991.
Föreliggande undersökning är begränsad till personer som lagförts för brott lett till strängare påföljd än böter återfall i bötesdomar
som inkluderas endast i vissa avsnitt. Vidare är syftet begränsat till en rent deskriptiv redovisning återfallsdata, således görs inga simuleringar av
av effekter på t.ex. fängelsepopulationen olika modeller för påföljdsva-
av let. Framställningen inleds med allmän beskrivning av återfall i brott,
en med bl.a. uppgifter recidiv uppdelat efter den lagfördes ålder,
om huvudpåföljd, tidigare belastning Den primära frågeställningen, tid
m.m. mellan lagföring och återfallsbrott, analyseras i avsnitt 10. Först ges emellertid kort sammanfattning av resultaten.
en
2¶Sammanfattning
Del 3 s. 231Undersökningen återfall i brott hos den population om 34.018
avser
år 1990 dömdes till strängare påföljd än böter. Under en personer som uppföljningsperiod år begick 43,1% dessa nya brott som ledde
om tre av till lagföring. Den andel populationen vid återfall dömdes till en
av som
Del 3 s. 232232 Bilaga 12
strängare påföljd än böter uppgick till 36,6%. Det visade sig att upprepade återfall var relativt vanligt förekommande. En mycket liten del av gärningsmännen svarade för del återfallen, 3,3% en stor av av gärningsmännen svarade för drygt 21% alla återfall. Närmare av var femte person, 18%, dömdes vid åtminstone två tillfällen till en strängare påföljd än böter. Sannolikheten för återfall mindre för de äldre gärningsmännen var än för de yngre. Högst den för den numerärt mycket lilla kategorin var dömda i åldern 15-17 år. De dömdes relativt sällan till fängelse yngre vid sitt första återfall. Däremot risken de någon var att gång under treårsperioden skulle dömas till frihetsberövande påföljd lika en nästan hög som den genomsnittliga. Förordnande enligt 34 kap. lp. BrB var den vanligast förekommande påföljden 25 % för de allra brottsyngsta lingarna. Risken att någon gång under uppföljningsperioden dömas till fängelse var högst för dem som i 1990 års dom erhållit förordnande enligt 34 ett kap. 1§ BrB. Näst högst risken för dem då hade ådömts var som en frihetsberövande påföljd. Minst risk för att dömas till fängelse vid återfall i brott löpte de hade erhållit villkorlig dom. De med långa som fängelsestraff i 1990 års dom återföll i mindre utsträckning än andra,
t..o.m. mer sällan än de som hade meddelats Villkorlig dom. Denna inkapaciteringseffekt har emellertid relativt liten betydelse för den totala återfallsandelen eftersom de med långa eller medellånga fängelsestraff var förhållandevis få. Endast 608 dömdes till fängelsestraff personer som var längre än två år. Den absolut viktigaste prediktorn för att identifiera högriskkategorier är tidigare kriminell belastning. Återfallsrisken för de lagöverträdare
som debuterade år 1990 var drygt 16% mot 50% för dem tidigare som hade lagförts för grövre brott vid tre tillfällen och 83% för den grupp 2.021 personer hade 16 eller fler belastningar. Även risken som att någon gång dömas till fängelse under uppföljningsperioden varierade på ett liknande sätt. Genom att kombinera gärningsmannens ålder med tidigare kriminell belastning går det att identifiera med mycket låg respektive hög grupper återfallsrisk. Av de 18-20 åringar tidigare hade lagförts vid två som tillfällen för grövre brott återföll över 70%. Motsvarande återfallsrisk förelåg för dem i åldern 30-40 år tidigare hade lagförts vid 10-15 som tillfällen och för dem i åldern 41-50 år hade lagförts vid minst 16 som tillfällen.
Med grövre brott avses brott lett till strängare påföljd än böter. Ide som fall fängelse är stadgat för brottet ingår även vård enligt lagen vård om av missbrukare i vissa fall. Vidare ingår vissa åtalsunderlåtelser, närmare bestämt de som skulle ha lett till påföljd som antecknas i kriminalregistret om åtal skett.
Del 3 s. 233Bilaga 12 233
Det visade sig att den kriminella karriären sällan var specialiserad, även viss tendens fanns att gärningsmän som hade dömts för en viss om typ brott hade högre sannolikhet att återfalla i sådant brott än av en brottslingar hade dömts för andra brottstyper. Sannolikheten för som recidiv högst för gärningsmän med narkotikabrott eller stöldbrott var huvudbrott Återfallsrisken för rattfylleribrottslingar lägre än som var den genomsnittliga, men vid återfall var just rattfylleribrott vanligast. I regel skedde återfallen inom relativt kort tid efter den ursprungliga lagföringen. Tillskottet återfallsbrottslingar i intervallet 31-36 av nya månader efter dom var litet och till stor del bestående av personer som varit frihetsberövade under stora delar av uppföljningsperioden.
Av tabell 12 i undersökningen kan man utläsa att:
redan inom sex månader hade nästan 21% återfallit i brott och nästan - 18% hade återfallit i brott med strängare påföljd än böter. Detta innebär att nästan hälften av dem som återföll inom tre år återföll redan inom sex månader. inom ett år hade drygt 29% inklusive bötesdomar respektive 25% exklusive bötesdomar återfallit, vilket innebär att drygt två tredjedelar av recidivisterna återföll redan inom tolv månader. Yngre återföll inte bara i högre utsträckning utan också snabbare än äldre kriminella. Samma mönster återfinns för de som var tidigare belastade. Skillnader i tid till återfall förekommer också mellan typ av huvudbrott och typ av huvudpåföljda i domen.
3 Material
Populationen består samtliga någon gång under år 1990 av personer som erhållit påföljd i domstol, där huvudpåföljden varit svårare än böter. Sålunda ingår personer som erhållit fängelsestraff inklusive rättspsykiatrisk vård, skyddstillsyn inklusive i kombination med fängelse enligt 28 kap. 3§ BrB, villkorlig dom eller ett förordnande enligt 34 kap. BrB.
2 Om en och samma dom omfattar fler än ett brott är huvudbrottet det brott med den strängaste straffskalan. 3 Om och samma dom innehåller flera olika påföljder räknas den en strängaste påföljden i domen som huvudpåföljd. Med 34 kap. BrB avses här den första punkten i paragrafen vilken tillämpas i de fall en person som dömts till någon av påföljderna fängelse, skyddstillsyn och Villkorlig dom, under tiden före domen eller innan påföljden verkställts till fullo, begått annat brott. Rätten kan då under vissa i 34 kap. BrB närmare angivna förutsättningar förordna att den tidigare dömda påföljden också skall omfatta det nya brottet.
Del 3 s. 234234 Bilaga 12
Uppföljningsperioden i denna undersökning är år. Återfall tre avser i d-.e flesta fall således brott begånget senast tre år efter första dom personens år 1990 denna dom benämns i det följande ingângslagföringen.
Tidpunkten för återfallsbrottet skall alltså ligga inom uppföljningsperioden, ett kriterium som inte gäller för själva återfallsdomen, som alltså kan ha meddelats vid en senare tidpunkt. Med tanke på tiden att mellan brott och dom många gånger kan betydande, finns vara en möjlighet att somliga som begått brott under uppföljningsperioden inte dömts för detta fram till och med tidpunkten för datauttaget. En viss, men sannolikt mycket liten, underskattning återfallsrisken föreligger av därför. Att denna underskattning kan liten betingas det antas vara av faktum att återfallet i allmänhet kommer mycket efter dom. snart en Problemet blir något större vid beräkningar antalet återfall under av treársperioden och när beräkningarna gäller huruvida någon personen gång under perioden dömts till specifik påföljd eller för viss en en brottstyp. I dessa fall erhålls en viss underskattning det verkliga av antalet fall. Den inkapaciterande effekten fängelsestraffet, dvs det av förhållandet att de med långa eller medellånga fängelsestraff har kortare tid att återfalla än andra, speciellt. tas upp Grundmaterialets beskaffenhet medför speciellt problem att ett föreligger med de återfallslagföringar innehåller brott är som som begângna innan ingångsdomen. I sammanlagt 2.250 de domar av som följer först på ingângslagföringen är första brottsdatum för huvudbrottet en tidpunkt som ligger innan lagföringsdatum för ingângsdomen. Frågan
är om dessa skall betraktas som återfallsbrott eller inte. I somliga av dessa fall förekommer visserligen även brott med brottsdatum ligger som efter datum för ingångsdomen och i åter andra är huvudbrottet begånget under ett tidsintervall där den tidpunkten ligger efter datum för senare ingângslagföringen. Dessa kan utan en alltför vidlyftig definition av begreppet benämnas återfall. Somliga domar innehåller dock endast brott som begåtts innan ingängsdomen, hur många dessa är kan inte avgöras med det grundmaterial föreligger för denna undersökning. som I avsnitt 10 görs försök att närmare studera vilken effekt dessa återfallslagföringar har på den totala bilden av recidivsannolikheter i populationen. Till dess behandlas dessa fall andra lagföringar, dvs. som som återfallsbrott.
4 Antal återfall inom tre år
Inledningsvis redovisas det totala antalet återföll under den personer som treåriga uppföljningsperioden samt hur ofta detta skedde. Härvid redovisas även återfall i brott ledde till bötesdom. som Sammantaget återföll 43,1% samtliga i brottslighet av personer ny under de tre uppföljningsåren dvs 14.674 34.018. Många dessa av av återfall avsåg bötesbrottslighet. När dessa exkluderas kvarstår 12.446
Del 3 s. 235Bilaga 12 235 personer, dvs andelen som återföll i brott som lede till strängare påföljd än böter uppgår till 36,6% se tabell 1.
| Tabell Antal dömda | âterfaller i brott inom tre år. som | |||
| Antal | Inklusive bötesdomar | Exklusive bötesdomar | ||
| återfall | n | % | n | % |
| 0 | 19.344 | 56,9 | 21.572 | 63,4 |
| 1 | 6.907 | 20,3 | 6.240 | 18,3 |
| 2 | 3.477 | 10,2 | 2.798 | 8,2 |
| 3 | 1.987 | 5,8 | 1.576 | 4,6 |
| 4 | 1.169 | 3,4 | 938 | 2,8 |
| 5 | 603 | 1,8 | 491 | 1,4 |
| 6 | 318 | 0,9 | 237 | 0,7 |
| 7 + | 213 | 0,6 | 166 | 0,5 |
Summa återfall 31.029 100,0 25.430 100,0
Av tabellen framgår också att en liten del populationen svarade för
av en mycket stor del av det totala antalet återfall. Exempelvis svarade de 3,3% mest aktiva brottslingarna dvs. de med 5 eller fler återfall för drygt 21% av återfallen. Motsvarande resultat redovisas också i många andra undersökningar, svenska ex. Andersson 1991, Persson 1976, Wikström 1987 såväl som utländska ex. Wolfgang m.fl. 1972. Denna snedfördelning av brottsligheten bland de kriminella är för övrigt själva utgångspunkten för förslag om selektiva åtgärder inom rättsväsendet, exempelvis för diskussionen om selektiv inkapacitering. Enligt den mest aktuella forskningen området står det emellertid klart att prognoser av vilka som kommer att tillhöra den mest brottsaktiva delen
av en population medför en betydande del s.k. falska positiva, dvs
personer som felaktigt identifieras som framtida högaktiva Andersson 1993.
5 Ålder och återfall
Att yngre kriminella har en genomsnittligt högre âterfallssannolikhet än äldre, är ett väletablerat faktum, även om detta påstående kan kvalifice-
Del 3 s. 236236 Bilaga 12
ras och för vissa subpopulationer rent ifrågasättas I tabell 2
av redovisas såväl sannolikheten att återfalla exkl. bötesdomar
som andelen inom respektive älderskategori som återföll än gång
mer en under uppföljningsperioden. Vidare noteras det summerade och det genomsnittliga antalet återfall under perioden.
Tabell Återfall inom tre år från ingångslagföringen exkl bötesdomar efter ålder.
| Andel med | Andel med | Totalt antal | Genomsnitt återfall | ||
| Ålder | återfall | l återfall återfall | per person n | ||
| 15-17 | 55,6 | 33,9 | 369 | 1,4 | 257 |
| 18-20 | 44,2 | 23,1 | 3.362 | 0,9 | 3.685 |
| 21-29 | 38,2 | 18,5 | 9.742 | 0,8 | 12.872 |
| 30-40 | 41,0 | 22,2 | 8.034 | 0,9 | 8.904 |
| 41-50 | 29,8 | 13,6 | 3.236 | 0,6 | 5.623 |
| 51+ | 15,8 | 5,5 | 687 | 0,3 | 2.677 |
| Totalt | 36,6 | 18,2 | 25.430 | 0,75 | 34.018 |
Ungdomar under 18 års ålder utgör här en betydligt mindre del de
av lagförda än vad som redovisas i t.ex. SCB:s statistik över lagförda personer. Det finns flera orsaker till detta. En orsak är att föreliggande material inte innehåller personer som erhållit âtalsunderlåtelser. En annan är att en individ endast kan förekomma en gång dvs det
uttagsgrundande kriteriet är den första domen med påföljd strängare än böter år 1990 medan SCB redovisar bruttostatistik, dvs.
- en person förekommer i tabellen lika många gånger som han lagförs under året. Dessutom kan det inte uteslutas att den brottslighet ungdomar
typ av begår i allmänhet skiljer sig från de äldres kriminalitet så sätt att de yngre i högre utsträckning än äldre kan dömas till böter.
Återfallsriskerna skiljde sig,
som väntat, mellan yngre och äldre kriminella. Även andelen äterfaller än gång varierade
som mer en mellan åldrarna, och det i ännu större utsträckning än risken att återfalla någon gång. Sålunda går det att utläsa att mer än 60% av de yngsta 15- 17 år återfallsbrottslingarna återkom åtminstone ytterligare gång
en
5 Man kan t.ex. påvisa att bland personer med hög kriminell belastning
en s.k. vanemässigt eller kroniskt kriminella har ålder inte den diskriminerande betydelsen som den har för t.ex. debutanter eller genomsnittligt.
Del 3 s. 237Bilaga 12 237
under uppföljningsperiodenñ medan detta endast gällde för något mer än 50% av de i åldern 18-20 och 35% av återfallsbrottslingarna som var äldre än 50 år. Här kan man naturligtvis invända att fängelsestraffets inkapaciterande effekt bidrar till skillnaden i återfallsrisker mellan ålderskategorierna. Yngre kriminella döms mer sällan till frihetsberövande påföljder och har därför mer tid i frihet under vilken de har möjlighet att begå brott. Onekligen var det så att yngre kriminella hade mer tid i frihet och därför också hade en högre sannolikhet att hinna återfalla under uppföljningsperioden. Fängelsestraffets inlåsningseffekter brottsligheten var emellertid inte så stor att den mer än marginellt påverkade skillnader i återfallsandelarna mellan olika ålderskategorier. Dels var majoriteten av fängelsestraffen i ingångsdomarna så pass korta, att uppföljningsperioden för de flesta avkortades med endast några få månader. Dels visade en speciell analys där domar med utdömda fängelsestraff överstigande sex månader exkluderades, att skillnaderna i återfallsrisk i stort sett var desamma som de i tabell Skillnaden var att andelen med återfall sjönk något när de med längre fängelsestraff exkluderades från analysen. De med medellånga fängelsestraff hade således en högre återfallsannolikhet, trots att tiden i frihet var något kortare för dem än för dem som inte erhöll fängelsepåföljd i ingångsdomen, däribland de flesta av de yngre kriminella.
6 Påföljd vid återfall
Den vanligast förekommande återfallspåföljden var fängelse7. Fängelsedomarna utgjorde något mer än hälften av samtliga áterfallsdomar och 25 procent samtliga i populationen återföll någon gång under av treårsperioden i brott ledde till sådan dom. Den näst vanligast som förekommande återfallsdomen var böter l4% av de 34.018 i populationen återföll någon gång i brottslighet som ledde till en bötesdom, följt förordnande enligt 34 kap. BrB 11%, skyddstillsyn 7% och av villkorlig dom 3%. Risken att som första återfallspåföljd med bötesdomar exkluderade erhålla ett fängelsestraff var drygt 20% med förväntat stora variationer , mellan ålderskategorierna se tabell 3. För de yngre kriminella var risken för fängelse som första återfallspåföljd förhållandevis liten, medan andelen skyddstillsyn högre än den genomsnittliga. Vanligast var
5 Denna andel beräknas lätt genom att dela 55,6 andelen som återfaller någon gång med 33,9 andelen som återfaller mer än en gång Med fängelse avses här även rättspsykiatrisk vård och skyddstillsyn i kombination med fängelse enligt 28 kap. 3§ BrB.
Del 3 s. 238238 Bilaga 12
förekommande påföljden i återfallsdomen för brottslingar
yngre var ett förordnande enligt 34 kap. BrB.
Tabell Påföljd i första áterfallsdøm exklusive bötesdømar, fördelat
efter ålder vid ingángslagföringen
| Inget återfall | Fä Skt Vd 34: l Övriga | BIB | n | |
| 15-17 | 44,4 7,8 | 10,9 5,1 26,1 | 5,8 | 257 |
| 18-20 | 55,8 15,4 | 7,6 4,8 15,6 | 0,8 3.685 | |
| 21-29 | 61,8 21,6 | 5,1 3,3 7,6 | 0,6 12.872 | |
| 30-40 | 59,0 26,0 | 4,8 2,3 7,2 | 0,8 8.904 | |
| 41-50 | 70,1 18,9 | 3,7 2,1 4,7 | 0,5 5.623 | |
| 51+ | 84,2 9,5 | 1,6 1,9 2,4 | 0,3 2.677 | |
| Totalt | 63,4 20,6 | 4,8 2,9 7,6 | 0,7 34,018 | |
| Den skillnad mellan åldersgrupperna | redovisas i tabell 3 minskar |
som dock betydligt om hänsyn tas till samtliga återfall under uppföljningsperioden och inte bara till påföljd i första återfallsdomen. I analys
en som omfattar uppgifter om áterfallsdomar under hela uppföljningsperioden visade det sig att sannolikheten kriminell 15-17 år
att en ung någon gång under treårsperioden skulle återfalla i brott ledde till
som fängelse, var hela 22% mot 30% för dem med den högsta risken att någon gång återfalla i fångelsedom 30-40 år. För hela populationen
var den genomsnittliga andelen någon gång under treårsperioden
som dömdes till fängelse, nämnts, 25%.
som
7 Påföljd och återfall
Äterfallsundersökningar visar genomgående att det finns relativt
stora skillnader i återfallsrisker beroende på vilken påföljd gärnings-
typ av mannen erhåller i ingângslagföringen. Sålunda återfaller fångelsedömda i högre utsträckning än de som dömts till böter och skyddstillsynsdömda har en högre sannolikhet att återfalla än fångelsedömda. De döms
som till Villkorlig dom respektive normerade böter har genomgående förhållandevis låga återfallsrisker. Motsvarande resultat i denna
ges undersökning. I tabell 4 redovisas sannolikheten för återfall exkl. bötsdomar med huvudpåföljd i första återfallsdomen specificerad. l tabell 5 följer motsvarande data i stället för huvudpåföljd i första
men återfallsdomen redovisas sannolikheten att någon gång under uppföljningsperioden dömas till de specificerade påföljderna.
Del 3 s. 239Bilaga 12 239
Antalet hade dömts till fängelse som huvudpâföljd i in-
personer som gångsdomen 13.303. Näst vanligast förekommande påföljd var
var Villkorlig dom 12.209 följt av skyddstillsyn 6.489. Förordnande enligt 34 kap. 1 § BrB förekom i 2.017 fall, varav skyddstillsyn var den vanligast förekommande tidigare âdömda påföljden 1 .644.
Tabell Återfall under en treårsperiod, efter huvudpâföljd i ingångslagföringen, första återfall exkl böter.
Huvudpåföljd vid första återfall
| Pâföljdi | Andel med Fängelse Skydds- Villk. 34:1 | ||||
| ing.lagf. | återfall | tillsyn | dom BrB | ||
| Fängelse | 43,4 | 31,9 | 4,5 | 2,3 | 3,7 |
| skyddstillsyn | 47,0 | 18,1 | 3,6 | 1,1 23,6 | |
| Villkorlig dom 19,0 | 7,7 | 4,9 | 4,5 | 1,4 | |
| BrB 34:1 Fä 64,9 | 45,0 | 12,0 | 2,7 | 4,8 | |
| BrB 34:1 Sk 66,2 | 30,5 | 9,7 | 2,2 23,2 | ||
| BrB 34:1 Vd 31,7 | 15,9 | 11,0 | 4,9 | 0,0 | |
| Totalt | 36,6 | 20,6 | 4,8 | 2,9 | 7,6 |
Tabell Äterfall i påföljd någon gång under uppföljningsperioden, efter huvudpâföljd i ingångslagföringen.
| Påföljd | Andel med återfall | Fängelse Skydds- Villkorlig 34: 1 | tillsyn | dom | BrB |
| Fängelse | 43,4 | 35,8 | 7,7 | 2,8 | 8,5 |
| skyddstillsyn | 47,0 | 26,4 | 6,6 | 1,4 | 27,3 |
| Villkorlig dom 19,0 | 9,2 | 5,7 | 4,9 | 3,1 | |
| BrB 34:1 Fä 64,9 | 55,0 | 18,9 | 3,1 | 15,1 | |
| BrB 34:1 Sk 66,2 | 43,4 | 15,1 | 3,0 | 30,4 | |
| BrB 34:1 Vd 31,7 | 17,1 | 12,2 | 4,9 | 2,4 | |
| Totalt | 36,6 | 24,9 | 7,2 | 3,3 | 11,3 |
3 Här inkluderas skyddstillsyn i kombination med fängelse enligt 28 kap.
3§ BrB.
Del 3 s. 240240 Bilaga 12
Av tabellerna 4 och 5 går det att utläsa att återfallssannolikheterna skiljde sig mellan olika påföljder, också att sannolikheten men att t.ex. dömas till fängelse givet ett återfall under uppföljningsperioden varierade betydligt. För dem som erhållit villkorlig dom gäller exempelvis inte bara att sannolikheten för att de åter skulle dömas för brott lägre än var genomsnittet, utan också att sannolikheten lägre för de vid var att ett återfall skulle dömas till fängelse. Något över 40% dem återföll av som efter att ha dömts till Villkorlig dom erhöll fängelsestraff första som återfallsdom exkl. böter mot 74% dem hade dömts till av som fängelsestraff ingångsdomen. En annan stor skillnad föreligger när det gäller sannolikheten att erhålla ett förordnande enligt 34 kap. 1 § BrB, där sannolikheten för att fångelsedömda vid återfall skulle erhålla ett sådant förordnande var betydligt lägre 9 % än för dem hade dömts som till skyddstillsyn 50% och dem i ingångsdomen hade erhållit som ett förordnande om att tidigare ådömd skyddstillsyn skulle omfatta även det nya brottet 35%. Att med utgångspunkt från återfallsrisker efter olika påföljder dra slutsatser om påföljders individualpreventiva effekter är naturligtvis inte möjligt. Påföljderna delas inte ut slumpmässigt, utan valet mellan olika påföljder samvarierar med faktorer i sig har bäring på som återfallsrisken. De viktigaste härvidlag är brottets grovhet samt gärningsmannens tidigare kriminell belastning och ålder. Allmänt gäller att personer som döms till grövre brott i högre utsträckning återfaller än de som döms för lindriga, samtidigt brottets grovhet är som av avgörande betydelse för påföljdsvalet. På sätt förhåller det sig samma med gärningsmamtakarakteristika tidigare belastning och ålder. Det som går helt enkelt inte att hålla kontroll för alla bakgrundsfaktorer som samvarierar med återfallsrisken för att på så sätt jämföra olika påföljders individualpreventiva effekter. Med en så pass kort uppföljningsperiod som tre år finns det utrymme för att den inkapaciterande effekten fångelsestraffet kan ha inverkat av menligt de frihetsberövades möjligheter att återfalla. Eftersom uppföljningsperioden räknas från lagföringsdatum för ingångsdomen och inte från avslutad verkställighet av fängelsestraffet, har de med längre fängelsestraff helt enkelt haft mindre tid sig att återfalla än de med korta eller inga fängelsestraff alls. För att illustrera detta visas i figur 1 andelen som återföll uppdelat på den utdömda fångelsetidens längd. De med korta eller medellânga fängelsestraff hade framgår, som en betydligt högre återfallsrisk än den genomsnittliga, medan de med längre
9 Denna andel kan räknas fram dela andelen de villkorligt genom att av dömda som återfaller 19,0 med andelen som erhåller fängelsestraff vid första återfall 7,7. ° Skillnaden i återfallsrisk mellan döms för respektive personer som grova lindriga brott minskar dock betydligt när kontroll hålls för t.ex. tidigare belastning Andersson 1991, tabell 5.6.
Del 3 s. 241Bilaga 12 241
fängelsetider tre år eller mer n332 återföll i mindre utsträckning
- -
andra. Återfallsrisken för än t.ex. dem med en utdömd tid överstigande fyra år n176 var t.ex. lägre än återfallsrisken för dem hade
som meddelats Villkorlig dom 14,8% respektive 19,0%.
Figur Återfall i brott exkl bötesdomar under tre år efter datum för ingångsdomen, efter utdömd fängelsetid.
0 1-6 7-12 13-24 25-36 37-48 49+
Antalutdömdamånader
8¶Återfall och tidigare brott
Del 3 s. 241Över hälften 57% eller 19.423 samtliga, hade tidigare
personer av
lagförts för grövre brott. En mindre del, knappt procent
sex av populationen, hade tidigare lagförts vid 16 eller fler tillfällen. Som mest hade en person lagförts 70 gånger innan ingångsdomen. Recidivundersökningar, svenska såväl som utländska, visar genomgående att återfallsrisken varierar med tidigare kriminell belastning. Sannolikheten för återfall är mindre för debutanter i brott än för dem tidigare
som lagförts. Detta gäller även om kontroll hålls för faktorer som
sam-
Se fotnot nr. 1 för en definition av begreppet grövre brott.
Del 3 s. 242242 Bilaga 12
varierar med tidigare brottslighet, som t.ex. ålder och typ av brott i den aktuella påföljden Andersson 1991. Resultaten från föreliggande undersökning bekräftar detta.
Risken för återfall sammanhänger, som framgår av tabell mycket väl med tidigare antal lagföringar. Av dem som debuterade i brott år 1990 begick 16% nya brott under uppföljningstiden. De som tidigare hade lagförts vid ett tillfälle återföll i nästan dubbelt så hög utsträckning 30%. En separat analys av risken att vid första återfall exkl bötesdomar erhålla en fångelsedom visade ännu större skillnader. Andelen fángelsedomar vid första återfallet var exempelvis 6,5% för dem som var debutanter vid ingângslagföringen, 13,5% för dem som hade dömts för grövre brott vid ett tidigare tillfälle och 65% för dem som tidigare dömts för sådana brott vid fler än 15 tillfällen.
Tabell Risk för återfall exkl bötesdomar under en treársperiod, efter tidigare antal tidigare lagföringar
| Antal | Andel | Andel | Totalt | Genomsnitt | |
| tidigare | med | med | antal | återfall | |
| lagföringar återfall | l återfall återfall per person | n | |||
| 0 | 16,2 | 4,1 | 3.274 | 0,22 | 14.595 |
| 1 | 29,9 | 10,2 | 2.462 | 0,47 | 5.223 |
| 2 | 40,8 | 16,8 | 1.970 | 0,68 | 2.876 |
| 3 | 49,7 | 23,7 | 1.969 | 0,97 | 2.039 |
| 4 | 54,4 | 28,2 | 1.479 | 1,02 | 1.445 |
| 5-9 | 62,8 | 36,0 | 5.347 | 1,37 | 3.890 |
| 10-15 | 73,4 | 49,7 | 3.553 | 1,84 | 1.929 |
| 16+ | 83,4 | 68,1 | 5.376 | 2,66 | 2.021 |
| Totalt | 36,6 | 18,2 | 25.430 | 0,75 34.018 |
Ur tabell 6 går det även att analysera sannolikheten för att en âterfallsbrottsling kommer att återfalla vid åtminstone ytterligare ett tillfälle under uppföljningsperioden. Denna sannolikhet var betydligt högre för dem med mer omfattande kriminell belastning, trots att det i denna grupp ingick en större andel personer som var frihetsberövade under delar av uppföljningsperioden. Av de debutanter som återföll var det 25% som gjorde sig skyldiga till brott vid åtminstone ytterligare ett tillfälle och bland dem med tre tidigare belastningar var denna andel nästan 50%. För den tyngst belastade gruppen, de med 16 eller fler registreringar för grövre brott, var motsvarande risk 82%.
Del 3 s. 243Bilaga 12 243
Sannolikheten att någon gång under den treåriga uppföljningsperioden dömas till en bestämd påföljd, fördelat på tidigare belastning, kan utläsas av tabell 7. De villkorliga domarna utgjorde som väntat en mycket liten del av återfallsdomarna. Särskilt ovanligt var det att Villkorlig dom meddelades dem som vid många tidigare tillfällen dömts för grövre brott. Däremot ökade skyddstillsyn och förordnanden enligt 34 kap. BrB i andel med stigande belastning. Så gjorde även andelen fängelsedomar; för dem med den tyngsta kriminella bakgrunden de med 16 eller fler belastningar var risken att någon gång under den treåriga uppföljningsperioden begå ett brott som ledde till fängelse drygt 75%.
Tabell Risk att någon gång dömas till vissa påföljder under en treårsperiod.
| Tidigare antal Fängelse | Skydds- | Villkorlig | 34:1 BrB | |
| lagföringar | tillsyn | dom | ||
| 0 | 7,7 | 3,6 | 3,4 | 4,1 |
| 1 | 16,6 | 5,9 | 3,7 | 10,1 |
| 2 | 24,8 | 7,8 | 3,6 | 14,1 |
| 3 | 33,7 | 10,3 | 3,8 | 17,7 |
| 4 | 37,4 | 11,1 | 3,8 | 17,4 |
| 5-9 | 47,5 | 12,5 | 3,4 | 20,4 |
| 10-15 | 60,6 | 13,1 | 1,7 | 21,3 |
| 16+ | 75,7 | 14,2 | 1,9 | 23,8 |
| Totalt | 24,9 | 7,2 | 3,3 | 11,3 |
Betydelsen av tidigare brottslighet för risken att återfalla i brott hänger delvis samman med ålder. Av naturliga skäl fanns det en lägre andel med många tidigare belastningar bland de yngre lagöverträdarna än bland de något äldre. Av tabell 8 framgår att den struktur vi tidigare såg, nämligen att risken för fortsatt brottslighet ökade med antalet tidigare lagföringar, står sig också inom respektive ålderskategori. Samtidigt gäller att återfallsrisken är betingad av ålder, oavsett tidigare belastning. Sannolikheten för återfall i brott var allmänt sett högre yngre lagöverträdaren var. Kombinationen av dessa båda faktorer, dvs. ålder och tidigare brottslighet, ger möjlighet att identifiera kategorier med mycket skilda återfallsrisker och delpopulationer i olika åldrar med liknande återfallsrisker. Exempelvis var återfallsrisken för äldre kriminella 51 år eller äldre med fyra tidigare lagföringar lika hög som för en debutant i åldern 18-20 år, och en yngre kriminell med omfattande tidigare kriminell belastning hade mer än 15 gånger så hög risk att återfalla som en äldre debutant. Det kan vidare noteras att flertalet av
Del 3 s. 244244 Bilaga 12 dem som var under 21 år och som tidigare vid något tillfälle hade lagförts för grövre brott återföll under uppföljningsperioden. Tabell Äterfallsrisk exkl bätesdorrtar fördelat efter âlderskategori och tidigare antal belastningar.
15-17 18-20 21-29 30-40 41-50 51+
| 0 | 43,0 | 28,1 | 17,5 13,3 | 9,7 5,8 |
| l | 62,5 | 52,4 | 32,8 24,9 16,6 13,5 | |
| 2 | 90,5 | 70,7 | 44,6 | 34,5 25,7 19,3 |
| 3 | 81,3 | 78,0 | 57,2 | 42,2 28,3 25,7 |
| 4 | 80,0 | 80,6 | 65,6 44,7 39,8 29,6 | |
| 5-9 | 100,0 | 94,5 | 74,4 | 58,0 47,3 30,0 |
| 10-15 | 95,0 - | 85,3 77,8 56,8 38,3 | ||
| 16+ | 100,0 | 91,9 | 86,3 82,9 57,4 |
-
Andelar beräknade på ett basta lägre än 50 är satt inom parentes
9 Brottstyp och återfall
Skillnader i âterfallssannolikheter efter vilken typ av brott gärningsmannen lagförts för, hör även det till de områden har studerats
som relativt flitigt t.ex. Klein Caggiano 1986, Andersson 1991. Allmänt finner man att dessa skillnader är mindre mellan gärningsmän
som dömts för olika typer av brott än mellan dömda med olika åldrar, olika påföljder och mellan debutanter och recidivister. Med kontroll för dessa senare faktorer minskar skillnaderna i återfallsrisk mellan olika brottstyper, men allt pekar på att vissa skillnader trots allt kvarstår. Narkotikabrottslingar har t.ex. i allmänhet större benägenhet att återfalla än personer dömda för rattfylleri, även om kontroll hålls för tidigare brottslighet. Narkotikabrottslingar utmärker sig i de svenska forskningsresultaten genom såväl en återfallsrisk är högre än den genomsnitt-
som liga, som genom kortare tid till återfall. Vidare har funnit att de
man som återfaller efter att ha lagförts för narkotikabrott har lika hög eller
en högre återfallsfrekvens under uppföljningsperioden trots att deras tid i frihet är genomsnittligt kortare än andras Andersson 1991 kap. 5.
En annan frågeställning som varit föremål för forskarnas intresse, är i vad mån kriminella specialiserar sig i vissa brottstyper, dvs.
om sannolikheten för att t.ex. våldsbrottsling skall återfalla i våld är
en högre än vad som är fallet för en annan kriminell. Viss specialisering har kunnat konstateras, men generellt gäller diversifiering i den kriminella karriären.
Del 3 s. 245Bilaga 12 245
l den följande framställningen har de två grövsta brotten enligt SCB:s klassificering, se SCB 1993 s. 89 i återfallslagföringarna använts. Sålunda räknas som återfall i t.ex. stöldbrott inte endast fall där huvudbrottet i återfallsdomen är stöld, utan också fall där sådant brott ingår som näst grövsta brott, även om huvudbrottet skulle tillhöra en annan kategori. Raderna i tabellerna summerar således inte till andelen
återfaller totalt sett, eftersom en och samma person kan ha dömts som för mer än en brottstyp i återfallslagföringen.
Tabell Ãterfall första återfall exkl bötesdomar efter huvudpåfäljd inom tre år.
Brott i första återfallsdomen Huvudbrott Proc ing.d0m återfall Våld Stöld Bedr Skad Rattf Nsl n
| Våld | 35,8 17,3 11,1 5,0 1,6 4,2 2,1 6.968 |
| Stöld | 49,6 9,2 30,3 10,0 1,8 4,4 4,1 9.187 |
| Bedr | 31,4 4,7 12,5 12,3 0,6 3,0 3,2 6.391 |
Skadeg 40,7 17,7 15,8 6,2 3,3 3,8 1,4 209 Rattf 21,8 4,3 4,0 2,8 0,5 10,9 0,7 6.564 Nsl 49,9 7,5 17,0 11,1 1,1 2,6 17,9 1.633 Övriga 34,3 6,2 9,4 7,4 0,8 4,4 3,3 3.066
% 36,6 8,8 15,3 7,8 1,2 5,3 3,4 100,0
n 12.446 2.987 5.191 2.659 397 1.794 1.173 34.018
Inledningsvis kan man konstatera att återfallsrisken varierar något beroende vilken typ av brott som ingår i ingångslagföringen. I överenstämmelse med tidigare undersökningsresultat visade sig narkotikabrottslingar återfall i större utsträckning än vad som motsvarar genomsnittet för samtliga kategorier dömda. Även de hade dömts
som för stöld visade sig återfalla i högre grad än genomsnittet. Lägst återfallsrisk hade rattfylleridömda.
Sannolikheten för att som första återfall exkl. bötesdomar, i bilagans tabell Bl redovisas motsvarande data med bötesdomar inkluderade lagföras för typ brott som i ingångslagföringen, var genomgå-
samma av ende högre än vad som kunde förväntas med hänsyn till slumpen. Andelen som återfaller i samma brottstyp som i ingångslagföringen markeras i tabell 9 och 10 med fet stil. I nästan hälften 48% av våldsbrottslingarnas första återfallsdomar ingick våldsbrott, medan detta endast var fallet för knappt var fjärde 24% av samtliga som återföll.
Del 3 s. 246246 Bilaga 12
Även när det gäller dömda för skadegörelsebrott
var det förhållandevis vanligt att den första återfallsdomen innefattade våldsbrott 43%. Däremot gjorde sig endast 15% av såväl de bedrägeridömda
som narkotikabrottslingarna skyldiga till våldsbrott vid första återfall.
Största differenserna, och därmed högsta relativa graden specialise-
av ring, mellan det förväntade värdet det genomsnittliga och observerad sannolikhet, återfinns för rattfylleridömda och de döms för
som narkotikabrott. Hälften av de rattfylleridömda har ett rattfylleribrott i första återfallsdomen medan den genomsnittliga andelen för samtliga återfallsbrottslingar 14%. Risken att narkotikabrottsling
var en som återföll i brott skulle dömas för narkotikabrott 36% mot 9% för
var samtliga som återföll.
Motsvarande mönster återfinns när i stället samtliga återfallsdomar under uppföljningsperioden ingår i beräkningarna tabell 10, i bilagans tabell B2 redovisas motsvarande data med bötesdomar inkluderade. Visserligen hade hela 74% av de stöldbrottslingar återföll
som samma brott i någon av återfallsdomarna, den genomsnittliga andelen för
men samtliga som återföll var också hög 53%. Igen finner vi att narkotikabrottslingar och rattfyllerister som återfaller har den högsta relativa specialiseringen; av de som återföll i dessa kategorier gjorde sig 50 respektive 55% skyldiga till samma typ brott i ingångslagför-
av som ingen, medan den genomsnittliga risken att återfalla i dessa brottstyper var 16 respektive 19%.
Tabell 10. Ãterfall någon gång, exkl bötesdomar efter huvudpáföyd inom tre år.
Brott under uppföljningsperioden Huvudbrott Proc ing.dom återfall Våld Stöld Bedr Skad Rattf Nsl
n
| Våld | 35,8 21,5 14,7 8,2 2,6 6,1 4,1 6.968 |
| Stöld | 49,6 15,8 36,7 17,3 3,3 7,2 8,1 9.187 |
| Bedr | 31,4 7,4 16,0 16,3 1,0 4,3 5,4 6.391 |
| Skadeg | 40,7 23,4 22,0 10,0 7,2 6,7 2,9 209 |
| Rattf | 21,8 5,7 5,2 3,8 0,7 12,0 1,1 6.564 |
| Nsl | 49,9 10,8 23,8 17,8 1,8 4,2 24,9 1.633 |
| Övriga | 34,3 9,0 14,0 11,3 1,1 6,6 6,1 3.066 |
| % | 36,6 12,6 19,5 12,1 2,0 7,1 6,0 100,0 |
| n | 12.446 4.293 6.627 4.107 679 2.414 2.049 34.018 |
Bilaga 12 247
I tabell 11, slutligen, redovisas en sammanfattande bild av återfallssannolikheten med hänsyn till vilken typ av huvudbrott som ingår i ingångslagföringen. Såväl âterfallsrisk som risk att återfalla mer än en gång under de tre uppföljningsåren varierade mellan olika brottstyper. Narkotikabrottslingar och de som hade dömts för stöldbrott återföll mer än tre gånger så ofta de med den lägsta återfallsrisken ratt-
som fylleribrottslingarna. Stöldbrottslingarna, som svarade för 27% av populationen, stod för 41% samtliga återfallsdomar med brott som
av ledde till strängare påföljd än böter. Mönstret återkommer även när återfall i brott ledde till bötesdom inkluderas se tabell B3 i
som bilagan.
Tabell 11. Äterfall någon gång, exkl bötesdomar, efter huvudbrott i ingångslagföringen.
| Huvudbrott Andel | Andel | Totalt | Genomsnitt | ||
| i ingångs- med | med | antal | återfall | ||
| domen | återfall | l återfall återfall | per person n | ||
| Våld | 35,8 | 16,3 | 4.692 | 0,67 | 6.968 |
| Stöld | 49,6 | 28,6 | 10.538 | 1,15 9.187 | |
| Bedr | 31,4 | 15,1 | 4.006 | 0,63 | 6.391 |
| Skadeg | 40,7 | 23,0 | 177 | 0,85 | 209 |
| Rattf | 21,8 | 7,0 | 2.171 | 0,33 | 6.564 |
| Nsl | 49,9 | 27,6 | 1.660 | 1,02 | 1.633 |
| Övriga | 34,3 | 17,0 | 2.186 | 0,71 | 3.066 |
| Totalt | 36,6 | 18,2 | 25.430 | 0,75 34.018 | |
| 10 | Tid till första återfall |
I det följande kommer intresset att fokuseras kring tid till första återfallsbrott. Som tidigare definieras återfallsbrott som ett brott som begåtts inom år räknat från datum för ingångslagföringen år 1990
tre
lett till påföljd strängare än böter. I detta avsnitt kompletteras och som redovisningen med bredare definition återfallsbrott, då i vissa fall
en av också tid till återfall lett till bötesdom inkluderas.
som
Först redovisas det totala antalet respektive andelarna som återföll inom vissa tidsintervall, dels med hänsyn tagen även till bötesdomar, dels med dessa exkluderade tabell 12 Som framgår korn återfallet i
. många fall mycket snart efter ingångslagföringen, inom sex månader
hade nästan hälften det totala antalet recidivister återfallit i brott.
av Man bör emellertid notera att betydande del av dessa återfallsdomar
en har första brottsdatum tidpunkt som ligger innan ingångslagför-
som en
Del 3 s. 248248 Bilaga 12
ingen. Tillskottet av återfallsbrottslingar mellan 31 och 36 månader är mycket litet, när bötesdomar exkluderas är tillskottet endast 1,5 procentenheter. I figur 2 redovisas de kumulativa återfallsandelarna för dem har som återfallit under den treåriga uppföljningsperioden.
Tabell 12. Antalet återfaller i brott inom vissa tidsintervaller, som samt kumulativa andelar.
0mán 0-6 7-12 13-18 19-24 25-30 31-36
Bötesdomar inkluderade:
n 2,250 4,838 2,858 1,887 1,326 926 589 kum% 6,6 20,8 29,2 34,8 38,7 41,4 43,1
Bötesdomar axkluderade:
n 1,908 4,146 2,437 1,539 1,100 796 520 kum% 5,6 17,8 25,0 29,5 32,7 35,1 36,6
Figur Tid till återfall för recidivister, kumulaziv procent.
mean 100 j
80 /
°/
20,
0 l l 1 I I 0 0-6 7-12 13-18 19-24 25-30 31-36 Antalmånader
Men, som påvisas senare, har dessa inte motsvarande stora betydelsen för den totala andelen som återfaller under uppföljningsperioden.
Del 3 s. 249Bilaga 12 249
Två speciella analyser har gjorts för att något närmare studera den tidigare diskuterade situationen att somliga har en återfallsdom vars huvudbrott har ett datum eller ett tidsintervall som inkluderar tiden innan datum för ingångslagföringen. I en av dessa analyser exkluderades samtliga sådana fall, i en amian endast en del av dessa, nämligen de med ett enda brott i återfallslagföringen. Resultaten visar att om samtliga fall med datum innan ingångslagföringen sorteras bort, minskar den totala återfallsandelen med tre procentenheter från 43,1 till 39,9% respektive från 36,6 till 33,6%. Detta visar att ungefär hälften av dem som borträknats återfallsbrottslingar g.a. datumproblemet, ändå korn
som med recidivister i och med ännu en dom under uppföljnings-
som perioden. Dessa nya domar kom vanligen mycket snabbt efter ingångslagföringen.
I den andra analysen, där återfallsdomar omfattande endast ett brott uteslöts för det fall att brottet hade begåtts före ingångsdomen, visade det sig att andelen återfallsbrottslingar minskade endast marginellt. Den vanligast förekommande anledningen till detta är att i de flesta av återfallslagföringarna i fråga ingick fler än ett brott. Vidare återföll en del av dem som trots allt tagits bort vid ännu ett tillfälle under uppföljningsperioden, varför skillnaderna mellan resultaten i tabell 11 och de från en sådan analys stannar vid mellan 1,0 och 1,3 procentenheter.
Några säkra slutsatser om hur stor del av återfallslagföringarna som endast består brott begåtts innan ingångsdomen, kan naturligtvis
av som inte dras från de analyser som redovisats ovan. Sannolikt utgör de en mindre de fall där tiden mellan dom och återfall i den fortsatta
del av framställningen kommer att redovisas som "mindre än noll månader". Man skall även hålla i minnet att många av dessa fall återkom i ytterligare domar under uppföljningsperioden och att dessa vanligen kom relativt snart efter ingångslagföringen.
Hur snabbt efter ingångsdomen återfallsbrottet inträffade, varierade något efter hur gammal gärningsmannen var tabell 13. De yngre återföll inte bara i högre utsträckning än de äldre, de återföll också snabbare. Redan efter sex månader hade 56% av recidivisternai åldern 15-17 år återfallit, i jämförelse med 49% för samtliga i populationen. Detta framgår av figur
Del 3 s. 250250 Bilaga 12
Tabell 13. Tid till första áterfallsbrott efter gärningsmannens ålder vid
ingångsdom. Kumulativa procent.
| Omån | 0-6 7-12 13-18 19-24 25-30 31-36 | |
| 15-17 | 3,9 31,1 40,5 45,5 48,6 54,5 55,6 | |
| 18-20 | 6,6 22,6 30,6 36,0 39,6 42,3 44,2 | |
| 21-29 | 6,2 18,3 25,8 30,4 34,0 36,6 38,2 | |
| 30-40 | 6,0 20,2 28,3 33,5 37,1 39,5 41,0 | |
| 41-50 | 4,5 13,8 20,0 23,9 26,7 28,5 29,9 | |
| 51+ | 2,8 | 8,0 11,1 12,8 13,9 15,1 15,8 |
| Totalt | 5,6 17,8 25,0 29,5 32,7 35,1 36,6 |
Figur Tid till återfall efter ålder, kumulativa procent.
Procent 100 30".
/ø/z
,r J 60 ,I x nå o. 40
20 Forklnring f 15-17 ---- 21-29 ----- 41-50 0 I I I l l 0 0--6 7--12 13--18 19-24 25--30 31--36 Antalmånader
I avsnitt 8 framgick att den största differensen i återfallssannolikhet fanns mellan dem med många tidigare lagföringar för grövre brott och debutanter. Ju fler tidigare lagföringar i karriären desto högre sannolikhet
för återfall. I tabell 14 och i figur 4 framgår att tidigare lagföringar också hade bäring på hur snabbt gärningsmannen återföll, och detta trots
att de med många tidigare lagföringar i allmänhet hade mindre tid i frihet att återfalla eftersom de i högre utsträckning än andra hade dömts till en frihetsberövande påföljd i ingångslagföringen.
Del 3 s. 251Bilaga 12 251 Tabell 14. Tid till återfall, efter tidigare belastning. Kumulativ fördelning.
| 0 | 1-6 7-12 13-18 19-24 25-30 31-36 | |
| 0 | 3,1 | 7,5 10,3 12,4 14,1 15,5 16,2 |
| 1 | 5,4 14,1 19,4 23,8 26,4 28,5 29,9 | |
| 2 | 6,6 18,2 26,2 31,6 35,7 38,6 40,8 | |
| 3 | 8,1 25,1 34,1 39,9 44,4 47,7 49,7 | |
| 4 | 8,2 25,5 35,9 41,9 47,8 51,2 54,4 | |
| 5-9 | 9,4 30,5 43,4 51,0 56,6 60,5 62,8 | |
| 10-15 | 8,1 36,8 51,7 60,4 66,9 70,9 73,4 | |
| 16+ | 9,0 45,4 65,2 73,8 77,9 80,7 83,4 | |
| Totalt | 5,6 17,8 25,6 29,5 32,7 35,1 36,6 | |
| Figur | Tid till återfall för recidivister, efter tidigare belastning. |
Kumulativ serie.
Procent 100
20 Farklarlng l 0 :- --- s-a ... 15+ 0 | I 1 I 0 0--6 7--12 13--18 19--24 25--30 31-36 Antalmånader
I avsnitt 8 diskuterades den inkapaciterande effektens betydelse för möjligheten att âterfalla under en så pass kort uppföljningsperiod som tre år. Av ñgur 1 framgick där att de med medellânga fängelsestraff återföll
Del 3 s. 252252 Bilaga 12
i högre grad än de utan en frihetsberövande påföljd och att de med längre fängelsestraff än fyra är återföll i mindre utsträckning än de med den allra minsta återfallsrisken, dvs. de hade erhållit villkorlig dom. I tabell
som 15 och i figur 5 redovisas närmare tid mellan dom och återfallsbrottet uppdelat efter frihetsstraffets längd i ingângsdomen. Återfallsnivån för dem med medellânga frihetsberövanden 13-24 månader låg något under den för dem utan fängelsestraff i domen under de två första perioderna, men därefter markant över. För dem med frihetsstraff i intervallet 37-48 månader var nivån klart under hela perioden fram år,
t.o.m. tre men man kan notera att under den sista tolvmânadersperioden dvs under den
period där många av dem erhållit villkorlig frigivning tillskottet i
- var återfallsbrottslingar markant högre än för någon kategori.
annan
Tabell 15. Tid till återfall efter fängelsestrajjfets längd exkl böter. Kumulativa procent.
Tid till återfall Fängelsestraffets
| längd | 0 | 0-6 7-12 13-18 19-24 25-30 31-36 |
| 0 | 5,4 14,9 20,4 24,3 27,0 29,1 30,4 | |
| 1-6 | 6,4 22,7 30,9 35,5 39,0 41,6 43,2 | |
| 7-12 | 6,9 24,7 43,9 53,0 57,6 60,5 62,5 | |
| 13-24 | 5,3 12,5 24,8 35,0 42,8 45,7 49,0 | |
| 25-36 | 7,6 10,5 14,1 18,5 22,8 27,5 30,4 | |
| 37-48 | 5,8 | 7,1 9,0 13,5 20,5 23,1 28 8 |
| 49+ | 1 7 | 3,4 7,4 9,1 11,9 14,8 14:8 |
| Totalt | 5,6 17,8 25,6 29,5 32,7 35,1 36,6 |
Bilaga 12 253
Figur Tid till återfall för dem som återfallit under tre år, efter fängelse-
strajfets längd.
Procent 100
60 I I I I
40 l "l I- I I lé ur Förklaring -- 20 , o , - - - - 13--24 .-. . - 37.4; 0 l I l I l 0 0--6 7-12 13-18 19-24 25--30 31--36 Antalmånader
Till skillnad från vad kumiat visas vad avser skillnader i tid till som ovan första återfall, hade brott i ingångslagföringen mycket liten typ av en betydelse för hur lång tid förflyter innan återfallsbrottet inträffar. som Våldsbrott eller narkotikabrott huvudbrott i lagföringen tenderade att som leda till längre tid till återfall, då skall ha i minnet att vid just men man dessa brott de längre fángelsestraffen vanligare än vid andra brott, var med inkapaciterande effekter följd. De båda tabeller som visar detta som finns redovisade i tabellbilagan tabell B4 och B5.
Del 3 s. 254254 Bilaga 12
Tabellbilaga
Del 3 s. 254Tabell BI. Ãterfall första återfall inkl bötesdomar efter huvudpâföljd inom tre år. De tvâ grövsta brotten i áterfallsdomen.
Brott i första âterfallsdomen Huvudbrott Proc.
| ing.d0m | återfall Våld Stöld Bedr Skad Rattf Nsl | n |
| Våld | 43,5 18,1 11,9 5,3 3,5 4,9 2,7 6.968 | |
| Stöld | 56,1 | 9,8 30,4 10,2 3,3 4,9 4,6 9.187 |
| Bedr | 37,6 5,5 13,3 12,4 1,2 3,7 3,7 6.391 | |
| Skadeg | 45,9 18,7 15,3 6,7 8,1 4,3 1,9 209 | |
| Rattf | 28,0 5,1 4,5 3,2 1,7 11,3 0,9 6.564 | |
| Nsl | 56,7 7,7 17,5 10,9 1,8 3,1 19,5 1.633 | |
| Övriga | 40,0 | 6,4 9,5 7,4 1,7 4,8 3,6 3.066 |
| n | 14.674 3.209 5.382 2.729 831 1.977 1.33934.018 | |
| % | 43,1 9,4 15,8 8,0 2,4 5,8 3,9 100,0 |
Tabell B2. Äterfall någon gång, inkl bötesdontar efter huvudpáföyd inom tre år. De tvâ grövsta brotten i áterfallsdomen.
Brott i första âterfallsdomen Huvudbrott Plac
| ing.dom | återfall Våld Stöld Bedr Skad Rattf Nsl n |
| Våld | 43,5 23,8 16,6 9,1 5,4 7,1 5,2 6.968 |
| Stöld | 56,1 17,6 39,2 18,7 5,9 8,5 9,7 9.187 |
| Bedr | 37,6 8,8 18,0 17,2 2,1 5,5 6,3 6.391 |
| Skadeg | 45,9 25,4 23,9 11,0 14,8 7,7 3,3 209 |
| Rattf | 28,0 7,0 6,3 4,6 2,6 13,3 1,4 6.564 |
| Nsl | 56,7 11,1 25,8 18,8 3,4 5,6 27,7 1.633 |
| Övriga | 40,0 10,0 15,2 12,0 2,6 7,7 7,0 3.066 |
| n | 43,1 14,3 21,3 13,0 4,1 8,3 7,1 100,0 |
| % | 14.674 4.852 7.257 4.4391.385 2.837 2.42534.018 |
Bilaga 12 255 Tabell B3. Ãterfall någon gång, inkl bötesdomar, alla brott.
De två grövsta brotten i återfallsdomen.
| Huvudbrott Proc. | 1 åter Antal Genom- n | |||
| ing.d0m | återfall | fall | å-fall snitt | |
| Våld | 43,5 | 21,1 | 5.892 0,85 6.968 | |
| Stöld | 56,1 | 34,7 12.441 | 1,35 9.187 | |
| Bedr | 37,6 | 18,8 4.918 | 0,77 6.391 | |
| Skadeg | 45,9 | 27,3 | 211 | 1,01 209 |
| Rattf | 28,0 | 10,2 2.927 | 0,45 6.564 | |
| Nsl | 56,7 | 33,1 | 2.015 | 1,23 1.633 |
| Övriga | 40,0 | 20,8 | 2.625 | 0,86 3.066 |
| Totalt | 43,1 | 22,8 31.029 | 0,91 34.018 |
Tabell B4. Tid till första återfall exkl. bötesdomar efter brottstyp i ingångslagföringen. Kumulativa procent.
Antal månader till första brott Huvudbrott ing.d0m 0 O-6 7-12 13-18 19-24 25-30 31-36
Våld 4,5 15,5 22,6 27,6 31,4 34,1 35,8 Stöld 7,0 25,9 35,6 41,4 45,2 47,8 49,6 Bedr 5,9 16,0 22,3 26,0 28,5 30,3 31,4 Skadeg 4,3 19,1 29,2 33,0 35,9 39,2 40,7 Rattf 3,9 9,6 13,5 16,2 18,6 20,6 21,8 Nsl 7,1 21,9 32,6 38,9 43,9 47,2 49,9 Övr 6,2 18,1 24,1 28,4 31,2 33,2 34,3
Totalt 5,6 17,8 25,0 29,5 32,7 35,1 36,6
Del 3 s. 256256 Bilaga 12
Tabell B5. Tid till första återfall för recidivister. Kumulativa procent.
Antal månader till första brott Huvudbrott ing.dom 0 0-6 7-12 13-18 19-24 25-30 31-36
Våld 12,6 43,3 63,1 77,1 87,7 95,3 100,0 Stöld 14,1 52,2 71,8 83,5 91,1 96,4 100,0 Bedr 18,8 51,0 71,0 82,8 90,8 96,5 100,0 Skadeg 10,6 46,9 71,7 81,1 88,2 96,3 100,0 Rattf 17,9 44,0 61,9 74,3 85,3 94,5 100,0 Nsl 14,2 43,9 65,3 78,0 88,0 94,6 100,0 Övr 18,1 52,8 70,3 82,8 91,0
96,8 100,0
Totalt 15,3 48,6 68,3 80,6 89,3 95,9 100,0
Del 3 s. 257Bilaga 12 257
Referenser
Andersson, J.: Kriminella karriärer och pâföljdsval. Project Metropolitan Research report No 35. Stockholms universitet. 1991.
Andersson, J.: A longitudinal simulation study incapacitation ejfects. Project Metropolitan Research Report No 38. Stockholms Universitet. 1993.
von Hofer, H. Thorsson, U.: Ãterfall i brott 1973-1985. En översikt. SCB PM 1991:2
Klein S.P. Caggiano M.N.: The Prevalence, Predictability, and Policy Implications Recidivism. The Rand Publication Series. The Rand Corp. 1986.
Persson, L.G.W.: inbrottstjuvar i Stockholm en studie av individuell
brottsbelastning, samhällelig brottsnivå och brottsutveckling. Sociologiska Institutionen, Stockholms Universitet. 1976.
SCB: Rättsstatistisk Årsbok, 1983, 1990 och 1993.
Wikström, P-O.: Patterns Crime in a Birth Cohort. Age, Sex and Social Class Diferences. Project Metropolitan Research Report No 24. Stockholms Universitet. 1987.
Wolfgang, M., Figlio, R. Sellin, T.: Delinquency a Birth Cohort. Chicago, Ill.: University of Chicago Press. 1972.
Del 3 s. 259Bilaga 13 259
tankar rörande
Påfölj dsutredningen - Några
de icke frihetsberövande
påföljderna
l Inledning
I påföljdsutredningens uppdrag ingick bl.a. att, inom ramen för nuvarande påföljdssystem, överväga och lämna förslag till åtgärder i syfte att vidga tillämpningsområdet för icke frihetsberövande påföljder. Denna del av utredningsuppdraget togs inte upp i utredningens betänkande SOU 1991:45 Påföljdsfrågor, frigivning från anstalt m.m. och har heller inte i övrigt resulterat i något förslag från utredningens sida. Utredningen har emellertid diskuterat vissa idéer och tankegångar som skulle kunna främja det angivna syftet. I det följande skall dessa redovisas kortfattat.
Det bör framhållas att utredningen inte nådde längre än till skisstadiet. Utredningen gjorde bedömningen att utarbetandet av ett fullständigt förslag skulle kräva en hel del ytterligare arbete, bl.a. ingående lagtekniska överväganden. Det skall vidare sägas att utredningens överväganden inskränkte sig till i första hand skyddstillsyn.
2 för utdömande
Del 3 s. 259Förutsättningarna av
skyddstillsyn
2.1 Nuvarande ordning
En förutsättning som måste vara uppfylld för att påföljden skall kunna bestämmas till skyddstillsyn är enligt 30 kap. 9 § BrB att det kan antas att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Innebörden härav är att domstolen skall bedöma det som nödvändigt att den dömde ställs under övervakning. Övervakningen skall vara individualpreventivt motiverad, dvs. behövas för att reglera den dömdes livsföring. Enligt de nuvarande reglerna får alltså skyddstillsyn inte utdömas enbart för att den dömde skall drabbas av en kännbar reaktion.
Om påföljden primärt skall anpassas efter hur man motverkar att den tilltalade gör sig skyldig till nya brott och inte efter brottet och brottets straffvärde är det naturligt att sätta personen i centrum och se till hans
Del 3 s. 260260 Bilaga 13
behov. Detta strider emellertid mot det synsätt som numera i övrigt är förhärskande i BrB, nämligen att det är brottet och dess straffvärde
som skall vara utgångspunkten för påföljdsbestämningen se prop. 1987/88: 120 s. 37 och 43. Principer som proportionalitet, ekvivalens och rättslig likabehandling betonas numera i BrB:s allmänna regler. Det är vi
som ser det uppenbart att en brottspåföljd som relateras till den dömdes personliga behov inte uppfyller dessa krav. Det kan också ifrågasättas om det innebär rättslig likabehandling att det obehag i form frihetsin-
av skränkning som den dömde utsätts för efter dom skyddstillsyn inte
en på något sätt relateras till brottets straffvärde.
2.2¶Synen på skyddstillsynspåföljden
Del 3 s. 260Skyddstillsyn är ett alternativ till frihetsberövande. Den som döms till skyddstillsyn ställs under övervakning. Övervakningen utgör det centrala inslaget i straffverkställigheten se prop. l982/83:85 s. 83. Den dömde kan också få föreskrifter i fråga om t.ex. vistelseort, utbildning och behandling för missbruk. Även övervakningen och föreskrifterna i
om det enskilda fallet ibland kan vara till fördel för den dömde innebär det att vara föremål för frivård i realiteten ett obehag i form av en inskränkning i den personliga friheten.
Grunden för att den dömde skall utsättas för denna frihetsinskränkning är att han har begått brott. Det är därför enligt vår uppfattning brottets straffvärde som när det gäller skyddstillsyn lika väl som i fråga
- om böter eller fängelse bör bilda utgångspunkten för beslutet både om
utdömande av påföljden och om under hur lång tid frihetsinskränkningen skall pågå. Beslutet i dessa frågor är naturligtvis också beroende
av brottslighetens art, om den tilltalade tidigare dömts för brott och avtjänat påföljd och andra omständigheter som påverkar påföljdsbestämningen generellt.
2. 3 Påföljdstrappan
Om kriterierna för utdömande av skyddstillsyn anpassas till vad som gäller för böter och fängelse är det naturligt att göra detsamma beträffande den villkorliga domen. Den regel i 30 kap. 7 § BrB
som säger att vid val av påföljd rätten skäl för villkorlig dom skall
som beakta om det saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet måste då slopas.
En ordning av detta slag, med flera olika påföljder som alla skall användas med beaktande av brottets eller brottslighetens straffvärde, dess art eller den tilltalades tidigare brottslighet, kräver att påföljderna ordnas efter varandra i stränghetshänseende. F.n. finns en sådan rangordning i det att böter är den lindrigaste påföljden och fängelse den strängaste. Villkorlig dom och skyddstillsyn är strängare än böter men lindrigare än fängelse. Sinsemellan är dessa påföljder däremot inte
Del 3 s. 261Bilaga 13 261
rangordnade i stränghetshänseende. Vi har i våra resonemang utelämnat övriga påföljder, dvs. dem som innebär överlämnande till vård.
Det självklara sättet att rangordna Villkorlig dom och skyddstillsyn i förhållande till varandra är att skyddstillsyn är en strängare påföljd än Villkorlig dom. Vi får då en påföljdstrappa med böter i botten och därefter trappstegsvis strängare påföljder i form av Villkorlig dom, skyddstillsyn och fängelse. Hur de särskilda former av skyddstillsyn som samhällstjänst och kontraktsvård utgör skall placeras i trappan återkommer vi till i det följande. Först skall vi diskutera Vissa frågor med anknytning till skyddstillsynspåföljden.
2.4¶Övervakningstiden vid skyddstillsyn
Del 3 s. 261En följd av vår syn vilka kriterier som bör gälla för utdömandet av Villkorlig dom och skyddstillsyn är att anser att övervakningstiden vid skyddstillsyn bör bestämmas av domstol och stå i relation till brottets straffvärde och övriga omständigheter som allmänt påverkar straffmätningen. Domstolen behöver med en sådan ordning inte ens
teoretiskt göra någon beträffande risken för att den tilltalade
- prognos skall begå nya brott eller göra en bedömning av vad påföljden kan antas ha för verkan den tilltalade. Grunden för att bestämma påföljden till skyddstillsyn skall nämligen vara att det ingrepp i den personliga friheten påföljden innebär är tillräckligt med hänsyn till brottets
som straffvärde, brottslighetens art, den tilltalades tidigare brottslighet eller någon annan omständighet som har betydelse för straffmätning eller påföljdsval.
En förutsättning för detta resonemang är att skyddstillsynens kontroll och tillsynsfunktion betonas. Något sådant torde för övrigt vara ofrånkomligt om påföljden skall komma att ersätta fängelse i vissa fall, vilket är utgångspunkten för vårt arbete.
2.5¶Innehållet i skyddstillsynspåföljden
Del 3 s. 261står under övervakning skall frivårdsmyndigheten, enligt För den som 26 kap. 14 § andra stycket BrB, inte bara genom tillsyn av den dömde utan också förmedling stöd och hjälp verka för att han inte
genom av begår brott och för att hans anpassning i samhället även i övrigt
nya främjas. Vi att bestämmelse med denna innebörd bör finnas
menar en även i fortsättningen. Det är nämligen viktigt att understryka att den förändring av skyddstillsynspåföljden som här diskuteras endast avser grunden för att bestämma påföljden till skyddstillsyn och inte innehållet i påföljden. I överensstämmelse med de principer som gäller för svensk kriminalvård är det självklart att verkställigheten av en dom skyddstillsyn, liksom verkställigheten av en dom fängelse, så långt möjligt skall vara human och meningsfull. En dom skyddstillsyn skall således även fortsättningsvis innebära att frivården utöver den tillsyn
-
Del 3 s. 262262 Bilaga 13
och kontroll som frivården skall verkställa inom för påföljden - ramen genom förmedling av stöd och hjälp skall eftersträva att underlätta den dömdes anpassning i samhället. Ligger det då inte motsättning mellan att frivården skall ha en en Kontrollerande funktion samtidigt den skall ha till uppgift som att förmedla stöd och hjälp Vi tycker inte det. I vart fall är motsättningen inte större än i fråga om fängelsestraffet. Det förhåller sig för Övrigt så att ett grundläggande krav som måste uppfyllt för att frivården skall vara kunna förmedla stöd och hjälp är att det finns kontakt mellan den en dömde och frivården. Kravet på tillsyn och kontroll leder alltså till att förutsättningarna för att en sådan kontakt skapas och kan upprätthållas. Kontroll och tillsyn behöver således inte stå i motsatsställning till förmedling av stöd och hjälp.
2.6 Tänkbara invändningar mot ett system det skisserade av
slaget
Även principerna skall verkställigheten inte skall förändras om som styra utan endast grunden för att bestämma påföljden till skyddstillsyn inställer sig naturligtvis en rad skäl mot sådan förändring. Vi skall redovisa en dessa i det följande och även försöka bemöta dem.
Förutsättningarna för att döma ut påföljden får följdverkningar på innehållet
Om förutsättningarna för skyddstillsyn förändras så sätt att man betonar påföljdens frihetsinskränkande effekt och vikten kontroll av av den dömde riskerar man att också innehållet i verkställigheten kan komma att förändras. Den humana syn som präglat svensk frivård kan därmed förlorad. Enligt vår mening är risken för en utveckling detta slag liten. En av jämförelse kan göras med fängelsestraffet, aldrig döms för som ut att det skulle vara bra för den tilltalade där ändå betydande insatser men görs för att i möjligaste mån hjälpa den dömde fötter. Tanken att verkställigheten av brottspåföljder skall göras så meningsfull möjligt som är djupt rotad inom kriminalvården och torde överleva ändring även en av kriterierna för skyddstillsynen.
Problem med olika övervakningstider
En anpassning av tiden för övervakning till brottets straffvärde skulle leda till ett system med olika övervakningstider. Detta kan innebära praktiska svårigheter för frivårdsmyndigheten. Därtill kommer att det, om övervakningstiden är kort, det kan bli svårt att verkställa övervakningen ett acceptabelt sätt.
Del 3 s. 263Bilaga 13 263
Frivårdskommittén tog i sitt betänkande SOU 1981:90 Frivårdspåföljder s. 128 upp frågan, om skyddstillsynspåföljden skulle kunna anpassas till ett system där brottets svårhet skulle bestämma övervakningstidens längd och intensitet. Kommittén ställde sig avvisande till tanken eftersom den ansåg att påföljdstiden inte bör vara längre än vad som är påkallat av den dömdes personliga förhållanden. Frivårdens arbete borde enligt kommittén av det skälet upphöra när det från brottsförebyggande synpunkt inte längre finns behov av det.
Domstolen bör enligt frivårdskommittén i sådant fall ha tämligen vida ramar till sitt förfogande. Enligt kommittén kan, om skillnaden mellan olika brotts straffvärde kommer till uttryck endast i några månaders skillnad i prövotid eller övervakningstid, det budskap som domstolen vill framföra genom straffmätningen inte bli tillräckligt tydligt. De skyldigheter som den dömde skulle underkastas på grund av domen skulle dessutom komma att variera mycket i det enskilda fallet med hänsyn till exempelvis geografiska förhållanden samt bostads- och arbetssituation. För att en meningsfull straffmätning skall kunna ske torde det enligt kommittén bli nödvändigt att ramarna för straffmätningen överstiger vad som kan anses som en lämplig påföljdstid. Kommittén konstaterade att i de fall den dömde begår nya brott sker detta i hälften av fallen inom sex månader efter det att verkställigheten börjat och i tre fjärdedelar av fallen inom ett år. Risken för att den dömde skall begå nya brott är således störst under den allra första tiden efter domen. Detta talade enligt kommittén emot att övervakningstiderna görs långa.
Frivårdskommittén var uppenbarligen fast i den traditionella synen på skyddstillsynspåföljden. Vi menar att den grundläggande tanken bakom en förändring av skyddstillsynspåföljden är att påföljden i stället för behandling skall definieras som en frihetsinskränkande påföljd. Skyldigheten för den dömde att underkasta sig denna frihetsinskränkning grundar sig på att han har begått brott. Enligt vår uppfattning är det inte sämre ställt med möjligheten för domstolarna att tydligt markera brottets straffvärde genom påföljdstidens längd vid en skyddstillsynsdom än det är vid dom på fängelse.
Inom vilka gränser bör övervakningstiden kunna variera
Det är klart att det finns en gräns för hur länge en skyddstillsyn kan pågå innan den frihetsinskränkning som påföljden innebär kan jämställas med ett frihetsberövande och således, i fråga om graden av ingripande, kunna jämföras med fängelse. Och med en mycket kort övervakningstid uppkommer praktiska svårigheter att verkställa påföljden. För att inte övervakningstiden skall bli så kort att det inte finns utrymme för övervakning under den tid då det är som mest sannolikt att den dömde begär nya brott föreslår vi att den undre gränsen blir sex månader. Den övre gränsen bör lämpligen vara två år.
Del 3 s. 264264 Bilaga 13
2.7 Kontraktsvård
En dom skyddstillsyn kan innebära att den dömde skall underkastas kontraktsvârd. När det gäller grad av ingripande mot den dömde får kontraktsvård anses vara en kvalificerad form av skyddstillsyn. I påföljdstrappan bör den ligga över "vanlig" skyddstillsyn men under fängelse. Det kan diskuteras om inte kontraktsvården bör kunna utgöra en påföljd för sig. Kopplingen till skyddstillsynen orsakar nämligen vissa problem.
Frågan är nu hur en förändring av grunden för utdömande av skyddstillsyn påverkar kontraktsvården.
Förutsättningarna för kontraktsvárd
Förutsättningarna för att påföljden skall kunna bestämmas till kontraktsvård är, utöver det allmänna kravet för skyddstillsyn att det kan antas att påföljden kan bidra till att den dömde avhåller sig från fortsatt brottslighet, att den tilltalades kriminalitet är missbruksrelaterad och att det gjorts upp en plan för en behandling för missbruket som den misstänkte förklarat sig villig att genomgå. Behandlingen kan anpassas efter förutsättningarna i det enskilda fallet och kan ske såväl i öppen poliklinisk form som genom vård i behandlingshem. Det är således i princip vårdbehovet som skall styra valet av vårdform.
Detta innebär emellertid inte att brottets art och svårhet är utan betydelse. Som departementschefen påpekade i propositionen 1986/ 87 2106 s. 47 är det domstolen som i sista hand skall avgöra om kontraktsvården i det enskilda fallet skall kunna ersätta fängelse. Vid denna avvägning måste domstolen naturligtvis beakta hur den tilltänkta kontraktsvården är utformad i fråga om vårdtid, regler och behandlingsinnehåll. Om det visar sig att den tänkta várdformen är alltför kortvarig eller alltför öppen för att kunna accepteras av domstolen med hänsyn till brottets beskaffenhet, får man avstå från kontraktsvârd.
Det förutsätts således att domstolen väger innehållet i kontraktsvården mot det aktuella brottets beskaffenhet och inte enbart ser till vilket behandlingsbehov som kan finnas. Ett ytterligare steg i denna riktning, som innebär att man låter brottets straffvärde och övriga straffmätningsgrunder vara avgörande för övervakningstidens längd, strider knappast mot idén bakom kontraktsvården.
Övervakningstiden vid kontraktsvård
Del 3 s. 264Den som döms till skyddstillsyn står normalt under övervakning i ett år. I vissa fall framstår denna tid som alltför kort när det gäller den som dömts till kontraktsvârd. Detta har förutsätts i de regler som gäller i dag. Om behandlingen i en institution är lång kan den dömde vara i behov av hjälp och stöd efter denna vistelse. Domstolen kan därför i
Del 3 s. 265Bilaga 13 265
vissa fall förlänga övervakningstiden för den dömde. Tiden får dock inte i något fall överstiga prövotiden för skyddstillsynen.
Denna möjlighet för domstolen att redan vid domstillfallet bestämma övervakningstidens längd är helt avhängig den dömdes behov stöd
av och hjälp och kan alltså inte finnas kvar i ett reformerat
system.
I de fall då brottets straffvärde är högt och det finns behov
ett av en längre tids behandling, t.ex. institution, uppkommer inga problem.
en Om däremot brottets straffvärde inte är så högt den behandlingstid
men som planeras är långvarig kommer saken i ett annat läge. Det skulle strida mot de av oss förordade principerna för bestämmande
av övervakningstidens längd att låta behandlingsbehovet styra tiden för övervakning. Och i de fall då straffvärdet år högt den planerade
men behandlingen kortvarig uppstår också komplikationer. När det sistnämnda problemet uppkommer idag får det enligt departementschefen se prop. 1986/87: 106 s. 47 lösas att avstår från kontrakts-
genom man vård.
Om övervakningstiden i stället skall bestämmas med utgångspunkt från brottets straffvärde kan lösa problemet med behandlingen
man att är för kort i relation till brottets straffvärde på det sättet att behandlingen kombineras med övervakning och att övervakningen fortsätter efter behandlingen. Om däremot den planerande behandlingen är för läng i relation till brottet kan problemet sannolikt lösas bara
genom att man avstår från kontraktsvård.
2.8 samhällstjänst
Del 3 s. 265Även samhällstjänsten är konstruerad
som en föreskrift inom ramen för skyddstillsynspåföljden. Det förutsätts att den tilltalade förklarar sig villig att utföra oavlönat arbete i samband med verkställigheten. I realiteten innebär kravet den dömde att han skall utföra arbete
en inskränkning i hans frihet. Hur många timmar samhällstjänst skall
som utföras bestäms av domstolen och är beroende brottets straffvärde.
av Genom att samhällstjänsten är kopplad till skyddstillsyn måste,
för att påföljden över huvud taget skall bli aktuell, förutsättningarna för
att döma till skyddstillsyn vara uppfyllda. Detta leder till att den saknar
som övervakningsbehov inte kan dömas till samhällstjänst. I sig är detta
en ordning som kan ifrågasättas. Om grunden för att bestämma påföljden till skyddstillsyn ändras i enlighet med vad vi diskuterat skulle
ovan behovet av övervakning sakna intresse. En sådan åtgärd skulle sannolikt leda till att samhällstjänst blir aktuell i fler fall än idag.
I påföljdstrappan bör samhällstjänsten ligga över "vanlig" skyddstillsyn men under kontraktsvården.
Del 3 s. 266266 Bilaga 13
Övervakningstiden vid samhällstjänst
Del 3 s. 266Att också Övervakningstiden sätts i relation till brottets straffvärde när det gäller samhällstjänst framstår som naturligt. Rent teoretiskt skulle detta i vissa fall kunna leda till att arbetet inte hinner slutföras inom Övervakningstiden. Men eftersom domstolen kan avpassa övervakningstiden i förhållande till samhällstjänstens omfattning torde en rimlig lösning alltid erbjuda sig.
Om det under verkställigheten visar sig att den dömde inte hinner fullgöra sarnhällstjänsten under den bestämda Övervakningstiden kan övervakningsnämnden f.n. besluta om övervakning av den dömde under
längre tid än ett år. Frågan är hur detta problem skall lösas i ett en
där Övervakningstiden har bestämts med utgångspunkt från system brottets straffvärde. Möjligen kan ett spörsmål av detta slag avgöras av den domstol som dömt till samhällstjänst.
2.9 Prövotid
Vi har hittills inte berört hur förändrad syn övervakningen inom
en
för skyddstillsynen får âterverkningar prövotiden. ramen
Som vi tidigare nämnt skall övervakningen vara det centrala inslaget i skyddstillsynspåföljden. Det är således frihetsinskränlcningen som är den påföljd den dömde åläggs att underkasta sig på grund av
som brottet. Ett system med prövotid som sträcker sig längre än övervakningstiden strider mot detta grundläggande synsätt. Övervakningstiden bör den tid under vilken påföljden verkställs. När över-
vara vakningstiden har gått till ända bör påföljden alltså i princip anses helt verkställd.
3¶Avslutande synpunkter
Del 3 s. 266En förändring skälen för när skyddstillsyn och även villkorlig dom
av skall ådömas enligt vad sagts har inte bara den fördelen att
som nyss påföljden kommer att stå i samklang med den princip som numera gäller för påföljdsbestämningen i BrB, nämligen att det är brottet som skall bilda utgångspunkten för valet påföljd. Förändringen medför också
av
någon den tilltalades benägenhet att begå nya brott inte att prognos om behöver göras. Häri ligger en betydande vinst.
Som nämnts inledningsvis återstår en hel del arbete innan man klart kan säga det är möjligt att konstruera en ordning beträffande
om Villkorlig dom och skyddstillsyn enligt den skisserade modellen. Det
nu är emellertid angeläget att detta arbete fortsätts så snart som möjligt.
Del 3 s. 267Statens 1995
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
Ett renodlatnäringsförbud.N. 40.Älvsäkerhet.K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. 41. Allmän behörighetför högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker. Fi. 42 FramtidsanpassadGotlandstrafik. K. . - . Lángtidsutredningen1995. Fi. 43 SambandetRedovisning Beskattning.Ju. . . - Várdenssvåra val. 44. Aktiebolagetsorganisation.Ju. . slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd.M.
Muskövarvetsframtid. Fö. 46.Effektivare styrning och rättssäkerhet . Obligatoriska arbetsplatskontakterför arbetslösa.A. i asylprocessen.A. . Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju. 47.Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samtpolislagen.Ju. ..Översyn skattebrottslagen.Fi. 48. EG-anpassadekörkortsregler. K. av ll. Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statensinkomster och utgifter. Fi.
12.Mervärdesskatt Nyatidpunkterför 50. Kunskapsläget kärnavfallsomrádet1995. M. redovisning och betalning. Fi. Sl. Elförsörjning ofred.i N.
13.Analys av Försvarsmaktensekonomi. Fö. 52.Godtrosförvärvav stöldgods Ju.
14. Ny Elmarknad+ Bilagedel.N. 53. Samverkanför fred. Den rättsliga regleringen.Fö.
15.Könshandeln.S. 54 Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat . - 16 Socialt arbetemot prostitutioneni Sverige. S. och kommun. M. . 17.Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.A.
18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner
19.Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. - 20. Utan el stannarSverige.Fö. 57. Förslagom ett internationellt flygsäkerhets-
21. Stadenpåvatten utanvatten.Fö. universiteti Norrköping-Linköping. U.
22 Radioaktivaämnenslår utjordbruk i Skåne.Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- . - 23. Brist elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S.
24.Gasmoln lamslår Uppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi
25. Samordnadoch integreradtågtrafik på olika aspekter modeller, finansiering - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.
26. Underhållsbidragoch bidragsförskott, .Kvinn0frid. Del A+B. S.
Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor. C.
27. Regionalframtid + bilagor. C. 62. Ett renatSkåne.M.
28. Lagenom vissa internationellasanktioner 63.Översynav skattereglemaför stiftelser och ideella
enöversyn. UD. föreningar.Fi. - 29. Civilt bruk av försvarets .Klimatförändringar i trafikpolitiken. K. resurserregelverken, erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning. Ju.
30. Alkylat och Miljöklassningavbensin. M. 66.Polisensanvändningav övervakningskamerorvid
31 Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju. . 32.IT och verksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt,m.m. Fi.
Förslag till nya samverkansformer.Ju. 68. lT-kommissionensarbetsprogram1995-96.SB.
33. Ersättning för ideell skadavid personskada.Ju. 69 Betaltjänster.Fi. . 34.Kompetens för strukturomvandling.A. 70. Allmännakommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappområdet.S. 71. Behörighetoch Urval. Förslag till nya regler för
36. Förmånerochsanktioner ensamladredovisning. antagningtill Universitet och högskolor. U. - Fi. 72. Svenskainsatserför internationell katastrof- och
37. Vårt dagliga blad stödtill svenskdagspress.Ku.- flyktinghjälp. Kartläggning, analysoch förslag.
38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning. U. 73 Ett aktiebolagför servicetill universitet och . 39. Somereflectionson SwedishLabour Market högskolorm.m. U.
Policy. A. 74 Lägenhetsdata.Fi. . Några utländskaforskaressyn svensk 75. Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. A.
arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbete till invandrare.A.
Del 3 s. 268Statens 1995
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
77. Rösterom EU:s regeringskonferens
hearingmed organisationsföreträdare,debattörer
-
och forskare. UD. 78. Den svenskarymdverksamheten.N. 79. Vårdnad,boendeochumgänge.JU. 80. EU om regeringskonferensen1996
- institutionernasrapporter
synpunkteri övriga medlemsländer.UD. -
81. Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom
rättsligt bistånd.Ju. 82.Finansieringslösningarför Göteborgs-och
Dennisöverenskommelserna.K.
EU-kandidater 12ländersomkan bli EUzs
. -
nya medlemmar.UD. 84. Kulturpolitikens inriktning. Ku. 84. Kulturpolitikens inriktning i korthet. Ku.
- 85.Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. 86. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. 87. Försäkringsrörelsei förändring Fi. 88. Denbrukademångfalden.Del l+2. Jo. 89.Svenskari EU-tjänst. Fi. 90.Kämavfall och Miljö. M.
.Ett reformeratstraffsystem.Del l-IlI. Ju.
1995 Statens offentliga utredningar
Del 3 s. 269Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen Socialdepartementet
lT-kommissionensarbetsprogram1995-96. 68 Várdenssvära val. slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.5 Justitiedepartementet Könshandeln.15
Pensionsrättigheteroch bodelning. 8 Socialtarbetemotprostitutioneni Sverige.16 Nya konsumentregler.ll Homosexuellprostitution. 17 IT ochverksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. Underhállsbidragoch bidragsförskott, Förslagtill samverkansformer.32 Del A och Del B. 26 nya Ersättningför ideellskadavid personskada.33 Avgifter inom handikappomrâdet.35 SambandetRedovisning Beskattning.43 Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- - organisation.44 roller och arbetsfältinom socialtjänsten.58 Aktiebolagets Tvångsmedelenligt27 och 28 kap. RB Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi polislagen.47 olika aspekter modeller, finansiering samt stöldgods 52 och incitament.59 Godtrosförvärvav Näringslivetstvistlösning. 65 Kvinnofrid. Del A+B. 60 Polisensanvändning övervakningskamerorvid Dokumentationoch socialtjänstregister.86 av förundersökning.66 Vårdnad, boendeoch umgänge.79
Kommunikationsdepartementet
Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom rättsligtbistånd.81 Samordnadoch integreradtågtrafik pâ Ett reformeratstraffsystem.Del l-Ill. 91 Arlandabananoch i Mälardalsregionen.25 Älvsäkerhet. 40 Utrikesdepartementet FramtidsanpassadGotlandstrafik. 42
vissainternationellasanktioner EG-anpassadekörkortsregler. 48 Lagenom översyn.28 Klimatförändringar i trañkpolitiken. 64 - en EU:s regeringskonferens Allmännakommunikationer för alla 70 Rösterom hearingmedorganisationsföreträdare,debattörer Finansieringslösningarför Göteborgs-och och forskare. 77 Dennisöverenskommelsema.82
EU omregeringskonferensen1996 Finansdepartementet - institutionernasrapporter synpunkteri övrigamedlemsländer.80 Grön diesel miljö- och hälsorisker.3 - - EU-kandidater 12 ländersomkan bli EUzs Lángtidsutredningen1995. 4 medlemmar.83 Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.9 nya Översynav skattebrottslagen.10 Försvarsdepartementet Mervärdesskatt Nya tidpunkterför - Muskövarvetsframtid. 6 redovisningochbetalning. 12 ekonomi. 13 Förmåneroch sanktioner en samladredovisning.36 Analys avFörsvarsmaktens - Ett säkraresamhälle.19 Prognoseröver statensinkomsterochutgifter. 49 Utan Sverige. 20 Förmåneroch sanktioner stannar Staden 21 utgifter för administration.56 vattenutan vatten. jordbruk i Skåne.22 Översynav skattereglemaför stiftelserochideella Radioaktivaämnenslår ut Brist elektronikkomponenter.23 föreningar. 63 GasmolnlamslårUppsala.24 Naturgrusskatt,m.m. 67 Civilt bruk Betaltjänster. 69 av försvaretsresurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. 29 Lägenhetsdata.74 Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen. 53 Försäkringsrörelsei förändring 87 Svenskainsatserför internationellkatastrof-och Svenskari EU-tjänst. 89
flyktinghjälp. Kartläggning, analysoch förslag. 72
Del 3 s. 270Statens 1995
offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Utbildningsdepartementet Miljödepartementet
Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Alkylat och Miljöklassning av bensin. 30
yrkesutbildning. 38 Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. 31 Allmän behörighetRir högskolestudier.41 Grundvattenskydd.45 Förslagom ett internationelltflygsäkerhets- Kunskapsläget kämavfallsomrádet1995.50 universiteti Norrköping-Linköping. 57 Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat
- Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för och kommun. 54 antagningtill Universitet och högskolor. 71 Ett renatSkane.62 Ett aktiebolagför servicetill universitetoch Kämavfalloch Miljö. 90 högskolorm.m. 73
Jordbruksdepartementet
Den brukademångfalden.Del l+2. 88
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsföretag Enny möjlighet för arbetslösa.2
- Obligatoriskaarbetsplatskontakterfor arbetslösa.7 Kompetensför strukturomvandling.34 Someretlectionson SwedishLabour Market Policy. 39 Någrautländskaforskaressyn svensk arbetsmarknadspolitik.39 Effektivare styrningoch rättssäkerhet i asylprocessen.46 Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.55 Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. 75 Arbetetill invandrare.76
Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. 18 Vårt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.37
- Kulturpolitikens inriktning. 84 Kulturpolitikensinriktning i korthet. 84
- Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.85
Näringsdepartementet Ett renodlatnäringsförbud.1 Ny Elmarknad+ Bilagedel. 14 Elförsörjning ofred.i 51 Den svenskaRymdverksamheten.78
Civildepartementet
Regionalframtid + bilagor. 27 Myndighetsutövningvid medborgarkontor.61