NJA 2021 s. 3
Straffbart bruk av narkotika av visst slag konsumeras inte av straffbart eget innehav av narkotika av annat slag, även om den brukade narkotikan tidigare innehafts samtidigt som den narkotika som det straffbara innehavet avsåg.
Hudiksvalls tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Hudiksvalls tingsrätt mot J.E. för tre fall av ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) med följande gärningsbeskrivningar.
Åtalspunkt 1
J.E. har olovligen innehaft 0,80 gram amfetamin, som är narkotika. Det hände den 20 oktober 2018 på Postplan, Ljusdal, Ljusdals kommun.
J.E. begick gärningen med uppsåt.
Åtalspunkt 2
J.E. har olovligen använt preparat innehållande alprazolam och tetrahydrocannabinol, som är narkotika. Det hände någon gång mellan den 17 oktober 2018 och den 20 oktober 2018 i Ljusdals kommun, eller på annan plats i Sverige.
J.E. begick gärningen med uppsåt.
Åtalspunkt 3
J.E. har olovligen innehaft 4,39 gram cannabis och 0,74 gram amfetamin, som är narkotika. Det hände den 30 november 2018 på Backvägen 1, Delsbo, Hudiksvalls kommun.
J.E. begick gärningen med uppsåt.
Beträffande amfetaminet i åtalspunkten 3 yrkade åklagaren alternativt att J.E. skulle dömas för ringa narkotikabrott genom att olovligen ha förvarat amfetaminet för annans räkning (1 § första stycket 5 och 2 §narkotikastrafflagen).
J.E. erkände gärningen i åtalspunkten 1. Han erkände också gärningen beträffande tetrahydrocannabinolen i åtalspunkten 2 och beträffande cannabisen i åtalspunkten 3. Han förnekade uppsåtligt intag av alprazolam och uppgav att han inte visste varför det fanns i hans urin vid provtagningstillfället. Han förnekade uppsåtligt innehav av amfetamin i åtalspunkten 3, eftersom det inte var hans utan kvarglömt av någon hemma hos honom efter en fest för en tid sedan.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande beredningsjuristen Dennis Jernberg) anförde följande i dom den 2 april 2019.
DOMSKÄL
Åtalspunkten 1 – J.E. ska dömas för innehav av 0,80 gram amfetamin
J.E:s erkännande får stöd av den övriga utredningen och åtalet är därmed styrkt. J.E. ska därför dömas för ringa narkotikabrott, i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning under åtalspunkten 1.
Åtalspunkten 2 – bruket ska konsumeras av innehavet i åtalspunkten 1
Genom J.E:s erkännande och den övriga utredningen är det styrkt att han brukade tetrahydrocannabinol på den tid och plats som åklagaren har påstått. Påvisandetiden för alprazolam i urin är däremot inte utredd. Brukande av alprazolam inom angiven tid, som J.E. har förnekat, är därför inte styrkt.
J.E. ska dock inte dömas särskilt för bruket av tetrahydrocannabinol. HD har nämligen i NJA 2017 s. 415 fastslagit att den som har brukat narkotika som tidigare har utgjort en del av ett eget innehav av narkotika endast ska dömas för innehavet. Att åtalen i åtalspunkterna 1 och 2 omfattar olika slag eller mängd av narkotika kan inte leda till att det är fråga om olika gärningar, eftersom annat inte är visat än att J.E. mottog all narkotika vid ett och samma tillfälle (jfr NJA 2007 s. 557). Bruket av tetrahydrocannabinol i åtalspunkten 2 ska därför konsumeras av innehavet av amfetamin i åtalspunkten 1, vilket innebär att J.E. bara ska dömas för ett fall av ringa narkotikabrott när det gäller åtalspunkterna 1 och 2.
Åtalspunkten 3 – J.E. ska dömas för innehavet
Genom J.E:s erkännande och utredningen i övrigt är det styrkt att han uppsåtligen innehade cannabisen på den tid och plats som åklagaren har gjort gällande. När det gäller amfetaminet är det utrett att det fanns hemma hos J.E. under drygt en veckas tid (J.E. var dock borta på arbete större delen av veckan) samt att han kände till både att det fanns där och att det var amfetamin. Med innehav i narkotikastrafflagens mening avses i princip att någon har narkotika i sin besittning på så sätt att han eller hon har möjlighet att utöva faktisk rådighet över den (se NJA 2003 s. 473). Även om det inte var J.E. som var ägaren till amfetaminet har han inför och vid den tid åtalet avser haft den omedelbara rådigheten över narkotikan. Han ska därför dömas för innehav i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning under åtalspunkten 3.
Straffet bestäms till 25 300 kr i böter
Med beaktande av praxis bestäms den samlade påföljden till 110 dagsböter, och med hänsyn till vad som är känt om J.E:s personliga och ekonomiska förhållanden bestäms storleken på varje dagsbot till 230 kr. Han ska alltså betala 25 300 kr i böter.
– – –
DOMSLUT
Tingsrätten dömde J.E. för ringa narkotikabrott vid två tillfällen enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen till 110 dagsböter om 230 kr.
Hovrätten för Nedre Norrland
Åklagaren överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle döma J.E. för ytterligare ett fall av ringa narkotikabrott (åtalspunkten 2) och bestämma antalet dagsböter till 120.
J.E. hördes inte av.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Fredrik Johnsson och Per-Anders Svensson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Hedwig Kagmark) anförde följande i dom den 21 januari 2020.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
J.E. åtalades vid tingsrätten för att olovligen ha innehaft 0,80 gram amfetamin den 20 oktober 2018. Han åtalades också för att olovligen ha använt preparat som innehöll tetrahydrocannabinol (THC) någon gång mellan den 17 oktober 2018 och den 20 oktober 2018.
Tingsrätten dömde J.E. för innehavsbrottet men ansåg att bruket av preparat med THC konsumerades av innehavet av amfetamin. J.E. dömdes dessutom för innehav av narkotika vid ett annat tillfälle, men den gärningen är inte föremål för hovrättens prövning.
Frågan i hovrätten är om J.E. ska dömas särskilt för bruket av preparat med THC.
HD har kommit fram till att befattning med en viss leverans eller ett visst parti av narkotika utgör samma gärning och att olika slags befattningar med den aktuella leveransen eller partiet inte utgör olika gärningar (se rättsfallet NJA 2007 s. 557). En helt annan fråga är vad som är ett respektive flera brott när någon överträder flera straffbelagda beteenden i narkotikastrafflagen. I den juridiska litteraturen är den dominerande uppfattningen att varje form av olaglig befattning med viss narkotika utgör ett eget brott (se bl.a. Ulväng, Brottslighetskonkurrens, s. 313 f., Andersson m.fl., Narkotikabrotten, s. 153 f., Träskman, Narkotikastraffrätten, s. 230 och SOU 2014:43 s. 51 ff.). Detta innebär att den som exempelvis förvärvar, transporterar, förpackar, förvarar och överlåter ett parti narkotika i princip gör sig skyldig till fem olika brott. Men det medför inte att en domstol ska döma för samtliga enskilda brott när narkotika från en leverans eller ett parti hanteras på olika sätt. En viss hantering kan i stället anses medbestraffad eller konsumerad genom en fällande dom som innefattar en annan olaglig befattning med samma narkotika. HD har i rättsfallet NJA 2017 s. 415 ansett att den som döms för innehav av viss narkotika inte även ska dömas för bruk av narkotika från samma innehav och i rättsfallet NJA 2017 s. 872 punkten 8 ansett att den som har framställt narkotika inte ska dömas för innehav och bruk av samma narkotika.
I 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) räknas det i sex punkter upp olika slags befattningar med narkotika som kriminaliseras som narkotikabrott. Ordningen i uppräkningen bygger på att de allvarligaste momenten i princip räknas upp först. HD:s senare tillämpning av konsumtionsprinciperna för narkotikabrott tyder på att en domstol i stället för att döma för varje brott i princip ska döma för den allvarligaste hanteringen; dvs. i huvudsak den som räknas upp först i bestämmelsen. Även om domslutet i ett sådant fall i formell mening bara kommer att ta upp ett visst led i en narkotikahantering kan övriga delar av hanteringen beaktas på så sätt att dessa utgör försvårande moment när domstolen bedömer brottslighetens straffvärde.
Av punkten 12 i rättsfallet NJA 2017 s. 415 framgår tydligt att den som har brukat narkotika som tidigare har utgjort en del av eget innehav endast ska dömas för innehavet. Även om det handlar om flera olika preparat som samtidigt finns på olika platser betraktas det som ett innehav (jfr Ulväng, a.a. s. 232). Något undantag har inte gjorts för den situationen att innehavet har avsett olika preparat och personen endast brukat något av dessa. Det finns knappast heller något rationellt skäl för ett sådant undantag. Det är vidare tydligt att HD ansett att det saknar betydelse att åtalet för innehav inte omfattar den brukade mängden. Om något av preparaten inte har innehafts eller preparaten innehafts vid olika tider kommer saken i ett annat läge.
I målet finns det inte några uppgifter om när eller hur J.E. haft tillgång till amfetaminet respektive preparatet med THC. Som tingsrätten har kommit fram till får domstolen då utgå från att preparaten tillhörde samma parti. Det är också naturligt att den som brukar ett narkotikapreparat innehaft det före brukandet. Med hänsyn till tidsutrymmet får det också förutsättas att J.E. innehaft preparaten samtidigt. Detta leder till att J.E. inte ska dömas särskilt för bruket av preparatet med THC.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade och yrkade att J.E. skulle dömas även för bruk av narkotika någon gång den 17–20 oktober 2018 och att påföljden skulle bestämmas till 120 dagsböter på 230 kr.
HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit styrkt beträffande gärningarna.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, Heléne Åberg Benalal, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Punkterna 1–4 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–4 i HD:s domskäl.
Den rättsliga regleringen m.m.
Enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64) ska den som olovligen och med uppsåt innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika dömas för narkotikabrott till fängelse i högst tre år. Om brottet med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter är att anse som ringa, ska gärningsmannen dömas för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst sex månader (2 §).
I förarbetena anges att det endast är i undantagsfall som bruk av narkotika inte föregås av ett straffbart innehav av samma narkotika. Ett sådant undantagsfall är att någon blir bjuden på narkotika direkt ur en spruta eller en pipa. Det framhålls även att det inte är berusningstillståndet som sådant som straffbeläggs utan all olovlig befattning med narkotika, inklusive tillförseln till människokroppen. (Se prop. 1987/88:71 s. 17 ff.)
När det gäller tillämpningen av 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen anges i förarbetena att gränsdragningen mellan innehav och annan befattning inte är avgörande för om ett visst förfarande är att bedöma som ett eller flera brott. Står det klart att gärningsmannens förfarande omfattat både innehav och eget bruk av samma narkotika, bör åtal väckas endast för innehavet, som får anses konsumera bruket. (Se a. prop. s. 25.)
I rättsfallet ”Det delvis förbrukade innehavet” NJA 2017 s. 415 framgår att den som har brukat narkotika som tidigare utgjort del av eget innehav av narkotika ska dömas endast för straffbart innehav. Det straffbara bruket konsumeras av innehavet.
Enligt praxis bestäms påföljden för bruk av narkotika regelmässigt till 30 dagsböter, oavsett vilken sorts narkotika som har brukats (jfr NJA 2005 s. 348 I och II; jfr även Åklagarmyndighetens RättsPM 2012:7, uppdaterad i november 2020, Strafföreläggande i bötesmål – en sammanställning av tillämpade påföljder). För olovligt innehav av narkotika döms differentierade påföljder ut, beroende på bland annat sort och mängd.
Bedömningen i detta fall
I enlighet med hovrättens dom ska J.E. dömas för innehav av amfetamin den 20 oktober 2018. Dessutom ska han i enlighet med hovrättens dom dömas för innehav av narkotika den 30 november 2018.
J.E. har även brukat THC någon gång den 17–20 oktober 2018. I förevarande fall har J.E. inte brukat narkotika som tidigare utgjort del av det innehav av amfetamin som han döms för eftersom det rör sig om narkotika av olika slag. Bruket ska då inte konsumeras av innehavet. Han ska därför dömas särskilt för bruket av THC. Brottet ska bedömas som ringa narkotikabrott.
J.E. ska alltså även dömas för ringa narkotikabrott avseende bruk av narkotika någon gång den 17–20 oktober 2018. Påföljden bestäms till 120 dagsböter på 230 kr.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens dom i ansvarsdelen på det sättet att J.E. även döms för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) avseende bruk av narkotika någon gång den 17–20 oktober 2018 och bestämmer påföljden till 120 dagsböter på 230 kr.
Domskäl
HD (justitieråden Anders Eka, Ann-Christine Lindeblad, referent, Dag Mattsson, Malin Bonthron och Stefan Reimer) meddelade den 22 februari 2021 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
J.E. åtalades för tre fall av ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen. Enligt åtalet hade J.E. olovligen med uppsåt dels innehaft 0,8 gram amfetamin den 20 oktober 2018, dels brukat preparat innehållande bl.a. tetrahydrocannabinol (THC) någon gång den 17–20 oktober 2018, dels innehaft 4,39 gram cannabis och 0,74 gram amfetamin den 30 november 2018.
Tingsrätten dömde J.E. för innehav av amfetamin den 20 oktober 2018 men ansåg att detta innehav skulle konsumera det bruk av THC som skett någon gång den 17–20 oktober 2018. Därutöver dömde tingsrätten J.E. för innehav av narkotika den 30 november 2018. Påföljden bestämdes till 110 dagsböter på 230 kr. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.
HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit styrkt beträffande gärningarna.
Prejudikatfrågan
Frågan är om den som döms för innehav av narkotika av visst slag ska dömas också för bruk av narkotika av annat slag när den brukade narkotikan tidigare innehafts samtidigt som den narkotika som det straffbara innehavet avsåg.
Den rättsliga regleringen m.m.
Olovlig befattning med narkotika straffbeläggs i 1 § första stycket 1–6 narkotikastrafflagen. Enligt paragrafen är i stort sett alla slags befattningar straffbelagda. Det är förutsatt att det föreligger subsidiaritet ¬mellan gärningsformerna och att en svårare narkotikabefattning ska konsumera en mindre allvarlig hantering av samma narkotika. (Se bl.a. prop. 1982/83:141 s. 24.)
Enligt 1 § första stycket 6 ska den som olovligen och med uppsåt innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika dömas för narkotikabrott till fängelse i högst tre år. Om brottet med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter är att anse som ringa, ska gärningsmannen dömas för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst sex månader (2 §).
Varje befattning med viss narkotika anses som huvudregel utgöra ett eget brott (se prop. 1984/85:46 s. 16). Som hovrätten påpekat är det en annan sak att olika slags befattningar med viss narkotika kan utgöra en enda gärning, vilket processuellt sett kan få till följd att en åklagare, sedan dom meddelats beträffande viss befattning med narkotika, inte kan återkomma med åtal för ett annat slag av befattning med narkotika som kan hänföras till samma narkotikaparti, varvid det saknar betydelse om det rör sig om olika sorter (se ”Två åtal för samma narkotikaparti” NJA 2007 s. 557). En gärning kan alltså innefatta flera olika brott. Frågan blir i det enskilda fallet om det ska dömas för alla brotten eller om vissa ska anses medbestraffade. Detta har att göra bl.a. med hur brotten förhåller sig till varandra.
Förhållandet mellan innehav och bruk av narkotika
När bruk av narkotika straffbelades 1988 angavs i förarbetena att det endast är i undantagsfall som ett bruk inte föregås av ett straffbart innehav av samma narkotika. Det framhölls bl.a. att det inte är berusningstillståndet som sådant som straffbeläggs utan all olovlig befattning med narkotika, inklusive tillförseln till människokroppen. (Se prop. 1987/88:71 s. 17 ff.)
När det gäller tillämpningen av 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen anges i förarbetena bl.a. att om det står klart att gärningsmannens förfarande omfattat både innehav och eget bruk av samma narkotika, bör åtal väckas endast för innehavet, som får anses konsumera bruket (se a. prop. s. 25).
I rättsfallet ”Det delvis förbrukade narkotikainnehavet” NJA 2017 s. 415 har HD slagit fast att den som har brukat narkotika som tidigare utgjort del av eget innehav av narkotika ska dömas endast för straffbart innehav. Det straffbara bruket konsumeras av innehavet (p. 12 i rättsfallet). I punkten 11 i rättsfallet uttalade HD följande.
”Genom förarbetsuttalandena står det klart att en tilltalad inte ska dömas särskilt för bruk av den narkotika som han eller hon döms för att ha innehaft. Inte heller bör dömas för bruk, när den tilltalade samtidigt döms för innehav av den narkotika från vilken den brukade narkotikan härrör. För detta talar såväl det sakliga och tidsmässiga sambandet mellan bruket och innehavet som att det tillkommande bruket inte nämnvärt påverkar det samlade straffvärdet av befattningen med narkotika.”
HD:s uttalande måste läsas i ljuset av lagstiftningens utformning i fråga om bestraffning av narkotikabrottslighet. Som sagts i det föregående har i stort sett all befattning med narkotika straffbelagts (se p. 5). Även med beaktande av subsidiariteten mellan olika gärningsformer kan det inte – med hänsyn till den heltäckande regleringen – ha varit lagstiftarens avsikt att vissa slag av befattningar ska lämnas helt straffria så snart annan befattning med annat slag av narkotika samtidigt ägt rum. Det är en annan sak att dubbelbestraffning ska undvikas.
Slutsatsen blir att straffbart bruk av narkotika av visst slag inte konsumeras av straffbart eget innehav av narkotika av annat slag, även om den brukade narkotikan tidigare innehafts samtidigt som den narkotika som det straffbara innehavet avsåg.
Bedömningen i detta fall
I enlighet med hovrättens dom ska J.E. dömas för innehav av amfetamin den 20 oktober 2018 samt innehav av cannabis och amfetamin den 30 november 2018.
J.E. har brukat THC någon gång den 17–20 oktober 2018. Det är alltså inte fråga om bruk av sådan narkotika som tidigare har utgjort en del av det innehav av amfetamin som han döms för. Bruket ska då inte konsumeras av innehavet. Han ska därför dömas särskilt för bruket av THC. Brottet är att bedöma som ringa narkotikabrott.
J.E. ska alltså dömas även för ringa narkotikabrott avseende bruk av narkotika någon gång den 17–20 oktober 2018. Påföljden för den samlade brottsligheten bör bestämmas till 120 dagsböter på 230 kr.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens dom i ansvarsdelen dels på det sättet att J.E. döms även för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) avseende bruk av narkotika någon gång den 17–20 oktober 2018, dels på det sättet att påföljden bestäms till 120 dagsböter på 230 kr.