NJA 2022 s. 303

Länsförsäkringar Bergslagen förde talan vid Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen mot [M. & P.] Borrtjänst AB så som framgår av mark- och miljödomstolens dom.

Mark- och miljödomstolen (rådmannen Magnus Hjort och tekniska rådet Ola Lindstrand) anförde följande i dom den 24 april 2022.

BAKGRUND

[M. & P.] Borrtjänst AB (nedan Borrtjänst) fick i uppdrag att borra för bergvärme på fastigheten K 1:28 i Örebro kommun. Arbetet utfördes den 12 april 2017. I samband med borrningen uppstod tryck i ett gammalt borrhål på grannfastigheten K 1:15. Till följd härav sprutade jord och lera upp och smutsade ned fasaden på en byggnad på fastigheten samt förstörde en grill. Länsförsäkringar Bergslagen (nedan Länsförsäkringar) har såsom försäkringsgivare ersatt fastighetsägaren för skadorna och har i målet riktat återkrav mot Borrtjänst med stöd av bestämmelserna om miljöskada i 32 kap. MB.

YRKANDEN M.M.

Länsförsäkringar har yrkat förpliktande för Borrtjänst att till försäkringsbolaget betala 92 258 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 30 mars 2018 till dess betalning sker.

Borrtjänst har bestritt käromålet. Det yrkade beloppet och sättet att beräkna ränta har vitsordats som skäliga i och för sig.

GRUNDER M.M.

Parterna har som grund för och till utvecklande av talan anfört bl.a. följande.

Länsförsäkringar

Den genom borrningen uppsprutande jorden och leran utgör en ”annan liknande störning” enligt 32 kap. 3 § punkten 8 MB. Det är inte fråga om en sådan störning som skäligen bör tålas. Borrtjänst tillhör kretsen av skadeståndsansvariga enligt 32 kap. 7 § MB och är strikt ansvarigt för de skador som uppstått. Den uppsprutande jorden och leran har orsakat skador på fasad, plåt, snickerier, socklar och yttertrappa på bostadsbyggnaden, skador på marken och på en utegrill i sådan omfattning att den fick kasseras. Därtill har skador uppkommit på en bergvärmepump. Reparationskostnaderna har sammanlagt uppgått till 89 258 kr och ersättning för grillen har utgått med 3 000 kr. Länsförsäkringar har enligt 7 kap. 9 § försäkringsavtalslagen rätt att återkräva det utbetalade beloppet från Borrtjänst.

Att borra för bergvärme är en riskfylld verksamhet som kan ge upphov till olika typer av störningar som i sin tur kan orsaka skador på omgivningen. Det är fråga om en sådan miljöfarlig verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig, beroende på om det sker inom vattenskyddsområde eller inte. Verksamheten är bl.a. förenad med risk för skador på närliggande byggnader, omgivande mark och grundvatten. Att borra för bergvärme ger även upphov till störningar i form av buller. Borrningen samt de rörelser i marken och den uppsprutande lera och jord som den medfört har i detta fall orsakat skador på verksamhetens omgivning.

Att borrningen orsakar att jord och lera sprutar upp ur marken på en intilliggande fastighet och där orsakar skador på en privatpersons byggnad, mark och lösöre kan inte anses vara en sådan störning som skäligen bör tålas av omgivningen.

Borrtjänst

Borrtjänst vitsordar att bolaget i och för sig tillhör den krets som anges i 32 kap. 7 § MB. Det vitsordas också att Länsförsäkringar har ersatt fastighetsägaren med aktuellt belopp och att försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd. Det bestrids att den aktuella skadan är en sådan miljöskada som avses i 32 kap. MB. Borrning för bergvärme utgör inte ”annan liknande störning” enligt 32 kap. 3 § punkten 8 MB. I vart fall är det fråga om en störning av sådant slag att den skäligen bör tålas med hänsyn till för-hållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Den påstådda störningen är i väsentliga hänseenden helt olik de störningar som avses i 32 kap. 3 § punkterna 1–7 MB. Karakter-istiskt för dessa störningar är att de genereras i verksamheten och sprider sig till omgivningen för att där orsaka skada. Det är borrningen i sig som ska utgöra ”annan liknande störning”. Att det sedan uppkommer skada till följd av att lera sprutar upp ur ett gam-malt borrhål saknar betydelse för bedömningen. Störningen måste särskiljas från effekten i detta fall. Bedömningen av vad som omfattas av MB:s strikta skadeståndsansvar ska göras restriktivt. De särskilda skäl som kan tala för ett strängare ansvar vid miljöskador framträder knappast i mindre typiska situationer som denna.

Borrning för bergvärme är vanligt förekommande nuförtiden. Det är något som sker i tätbebyggt område dagligen och uppmuntras till ur ett energihänseende. Nyttan av bergvärme överväger därmed den eventuella störning som orsakas av borrningen.

DOMSKÄL

Handläggning m.m.

Målet har med stöd av 42 kap. 18 § första stycket 5 RB, till vilken 4 kap. 1 § första stycket lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar hänvisar, avgjorts utan huvudförhandling.

Med hänsyn till målets svårighetsgrad och omfattning har det bedömts tillräckligt att rätten består av en lagfaren domare och ett tekniskt råd. Även om det saknar avgörande betydelse för sammansättningsfrågan kan det noteras att parterna uttryckligen har medgett att målet avgörs utan särskilda ledamöter.

Länsförsäkringar har som skriftlig bevisning åberopat fotografier av de aktuella skadorna. Borrtjänst har inte åberopat någon bevisning.

Rättsläget beträffande ”annan liknande störning”

Skadestånd enligt 32 kap. MB betalas enligt 3 § första stycket 1–7 för skador genom förorening av vattenområden eller grundvatten, ändring av grundvattennivån, luftförorening, markförorening, buller eller skakning. Enligt punkten 8, som har åberopats av Länsförsäkringar i detta mål, betalas skadestånd också för skador genom ”annan liknande störning”. Av förarbetena till den numera upphävda miljöskadelagen (prop. 1985/86:83 s. 45) framgår att punkten omfattar en rad olika störningsorsaker. Exempel som nämns är spridning av bakterier, virus samt olika smittämnen som kan ge ekologiska återverkningar. Även obehag av insekter, fåglar och djur kan räknas hit. Andra störningar kan vara gnistor, hetta, köld, starkt ljussken och liknande.

I rättsfallet NJA 1996 s. 634 ansågs det föreligga en sådan störning som avses i punkten 8 när gatuarbeten hade lett till avspärr-ningsanordningar som försvårat tillträde till en affärslokal.

I NJA 2007 s. 663 ansågs strikt ansvar inte föreligga för skador som orsakats av en explosion genom brand eller tryckvåg.

I rättsfallet MÖD 2002:87 skadades en vattenledning vid ombyggnadsarbeten och utströmmande vatten och ånga orsakade omfattande skador i en intilliggande lokal.

Miljööverdomstolen ansåg inte att det var fråga om ”annan liknande störning”.

I MÖD 2006:69 bedömdes översvämningsskador som orsakats av att vatten till följd av grävning släppts in på en annan fastighet vara att anse som skador genom ”annan liknande störning”.

I Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 januari 2014 (mål nr 1331-13) konstaterade domstolen att höjning av en vägbana som tidigare regelbundet översvämmats vid höga flöden innebar en åtgärd som typiskt sett kan förändra vattenförhållandena och orsaka störningar på omgivningen. Den aktuella störningen inrymdes därmed i begreppet ”annan liknande störning”.

I MÖD 2018:29 ansågs brand genom gnistbildning vid markberedning inte utgöra en sådan störning som kan föranleda strikt skadeståndsansvar.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Avgörande för utgången i flera av de ovanstående fallen synes ha varit om den aktuella störningen är en typisk följd av den bedrivna verksamheten. I ett par av fallen har betonats att en tillämpning av punkten 8 förutsätter att det är fråga om en störning som faktiskt liknar de som nämns i punkterna 1–7. Det har också nämnts att det inte föreligger något undantag i det strikta ansvaret för det fall att störningen varit helt tillfällig.

Inrättande av en värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark kräver anmälan eller tillstånd, se 17 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt 21 kap. 16 § miljöprövningsförordningen (2013:251). Av exempelvis rättsfallet MÖD 2011:37 framgår att borrningen av brunnshålet ur ett miljöperspektiv är en väsentlig del av inrättandet av en vär-mepump. Det kan också nämnas att Sveriges geologiska undersökning, SGU, i samverkan med flera aktörer har utarbetat en vägled-ning för brunnsborrning (Normbrunn-16). Vägledningen vänder sig till bl.a. fastighetsägare som vill anlägga vatten- eller energibrunnar med målet att minska risken för miljöstörningar och därmed för sådana skadestånd som kan bli följden om borrningen orsakar skada på omgivande miljö och fastigheter.

Den i målet aktuella verksamheten bestående i brunnsborrning för bergvärme utgör alltså en miljöfarlig verksamhet som kan orsaka skador på kringliggande fastigheter. Den störning som är aktuell i målet är inte borrningen i sig, utan det förhållandet att den har medfört ett tryck i ett gammalt borrhål med följd att lera och jord sprutat upp ur detta (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom i mål M 1331-13 där störningen ansågs vara att vattnet i samband med kraftig nederbörd tagit annan väg än normalt och förorsakat översvämningsskada på angränsande fastighet, och alltså inte höjningen av vägbanan i sig). Störningen får anses vara en typisk följd av den miljöfarliga verksamheten. Även i övrigt liknar den sådana störningar som omnämns i punkterna 1–7. Mark- och miljödom-stolen bedömer därför att det är fråga om en ”annan liknande störning” enligt punkten 8 och att det föreligger ett strikt skadestånds-ansvar för skador som störningen orsakat.

Det är uppenbart att det föreligger ett orsakssamband mellan störningen och de skador som Länsförsäkringar har yrkat ersättning för. Borrtjänst har inte heller framställt någon särskild invändning i den delen. Borrtjänst har också vitsordat att bolaget tillhör kretsen av skadeståndsansvariga enligt 32 kap. 7 § MB.

Borrtjänst har gjort gällande att skadestånd inte ska utgå eftersom det är fråga om en störning som skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden, se 32 kap. 1 § tredje stycket MB. Som framgått ovan anser domstolen att störningen utgörs av de konsekvenser som borrningen fått i förevarande fall. Dessa konsekvenser kan inte anses vara något som skäligen bör tålas och det finns alltså inte grund för ansvarsfrihet.

Borrtjänst ska alltså betala skadestånd till Länsförsäkringar för de uppkomna skadorna, varvid noteras att det är ostridigt att försäkringsbolaget har rätt att träda in i försäkringstagarens rätt till skadestånd. Det yrkade beloppet är vitsordat, liksom sättet att beräkna ränta. Käromålet ska således bifallas fullt ut.

DOMSLUT

[M. & P.] Borrtjänst AB förpliktades att till Länsförsäkringar Bergslagen betala 92 258 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 30 mars 2018 till dess betalning sker.

[M. & P.] Borrtjänst AB (Borrtjänst) överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att domstolen skulle ändra mark- och miljödomstolens dom och ogilla Länsförsäkringar Bergslagens talan.

Länsförsäkringar Bergslagen motsatte sig att mark- och miljödomstolens dom ändrades.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsråden Liselotte Rågmark, Mikael Hagelroth och Gösta Ihrfelt, referent, samt tekniska rådet Dag Ygland) anförde följande i dom den 27 april 2021.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om den skada som har uppstått genom att jord och lera har sprutat upp ur ett befintligt borrhål är en skada som har uppstått genom en ”annan liknande störning” enligt 32 kap. 3 § första stycket 8 MB.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att den störning som är aktuell att bedöma i målet inte är borrningen i sig utan det tryck i ett befintligt borrhål på en annan fastighet som borrningen har medfört och som har fått till följd att jord och lera har sprutat upp ur hålet.

Det saknas utredning i målet om störning av det här slaget är vanligt förekommande eller inte. Att det vid brunnsborrning för bergvärme uppstår tryck i borrhål och sprickor i marken är emellertid, enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning, en naturlig följd av verksamheten och har stora likheter med de störningar som räknas upp i 32 kap. 3 § första stycket 1–7 MB.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer därför i mark- och miljödomstolens bedömning att trycket och den uppsprutande jorden och leran till följd av borrningen är att bedöma som en ”annan liknande störning” enligt 32 kap. 3 § första stycket 8 MB och att strikt skadeståndsansvar föreligger. Mark- och miljööverdomstolen instämmer även i mark- och miljödomstolens bedömning att det inte är fråga om en störning som skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden, se 32 kap. 1 § tredje stycket MB.

Mark- och miljödomstolens dom ska därför fastställas.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen fastställer mark- och miljödomstolens dom.

Borrtjänst överklagade och yrkade att HD skulle lämna Länsförsäkringars talan utan bifall.

Länsförsäkringar motsatte sig att Mark- och miljööverdomstolens dom ändrades.

Betänkande