RÅ 2001:51

I en ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde Riksskatteverket (RSV) bl.a. följande. Skattemyndigheten har beslutat att fastställa X:s, som är en hyresgästförening, mervärdesskatt till 4 061 673 kr. Beslutet föregicks av en revision. RSV åberopar beslutet samt får därutöver tillägga följande. - Hyresgäströrelsen är en intresseorganisation för hyresgäster och arbetar för bra boendevillkor, rimliga hyror samt inflytande och trygghet i boendet. - Det finns tjugu regionala hyresgästföreningar i landet. En hyresgäst är medlem i en regional förening. Verksamheten finansieras genom dels medlemsavgifter, som varierar mellan föreningarna från ca 660 kr till ca 800 kr per år, dels genom medel från hyresvärdarna. Hyresgästföreningarna erhåller ca 100 milj. kr per år i ersättningar från fastighetsägarna. - Hyresgästföreningens löpande verksamhet består i medlemsservice, förhandlings-, boinflytande-, projekt- och fritidsverksamhet. Hyresgästföreningarnas verksamhet är av synnerligen stor vikt för hyressättningen hos privata fastighetsägare. De ekonomiska villkoren såvitt gäller beskattning blir därför av stor vikt för den verksamhet som föreningarna bedriver. - Frågorna i detta förhandsbeskedsärende gäller om hyresgästföreningen skall anses bedriva yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagens mening, om den verksamheten i så fall medför skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen och slutligen om de omsättningar som är i fråga är sådana att de är skattepliktiga. Skattemyndigheten har beskattat föreningen för "de avgifter denna erhåller från hyresgästernas hyresbelopp". - Frågan om mervärdesbeskattning av ideella föreningar är till sin art svårbedömd redan på grund av bestämmelserna i 4 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, genom anknytningen till 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. - Ideella föreningar finansierar vanligen sin verksamhet till största delen genom medlemsavgifter. Detta gäller även för hyresgästföreningen vars intäkter till 54 procent avser den mervärdesskattefria delen enligt den beräkning som gjorts vid skatterevisionen. Således är 46 procent av intäkterna sådana som avser den skattepliktiga delen. Avdrag för ingående skatt medgavs enligt den beräkningen. Beräkningarna i sig är utan avgörande betydelse för frågorna i förhandsbeskedsärendet. De illustrerar endast att en betydande del av hyresgästföreningens intäkter kan vara skattepliktiga eftersom de erläggs till föreningen av hyresvärdarna, dvs. icke medlemmar. - Enligt artikel 13.A.1.l) i EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv föreligger undantag från skatteplikt för organisationer som utan vinstintresse uppfyller vissa villkor. Det kan här erinras om artikel 11.A.1.a) i direktivet som föreskriver att även betalningar från tredje part ingår i beskattningsunderlaget. - En skattefråga, som under senare tid blivit alltmer aktuell hos skatteförvaltningen, gäller tolkningen av yrkesmässighetsbegreppet för stiftelser och ideella föreningar. Det finns två rättsfall, som är vägledande. Det ena gäller Svenska Kyrkans Stiftelse för Rikskyrklig verksamhet, RÅ 1996 not. 168, och det andra Svenska Elektrikerförbundet, RÅ 1997 ref. 16. Båda rättsfallen anger att de ifrågavarande verksamheterna skall betraktats som yrkesmässiga. Dessa båda rättsfall förtydligar enligt RSV:s mening begreppet yrkesmässig verksamhet enligt ML. Emellertid har rättsfallen även medfört att frågorna om yrkesmässighet för fackliga organisationer kommit att aktualiseras. - Regeringsrätten har i de nämnda rättsfallen ansett att arten och omfattningen av de nyssnämnda organisationernas verksamhet är sådan att skattskyldighet för mervärdesskatt föreligger. Domarna synes väl överensstämma med artikel 4 i sjätte mervärdesskattedirektivet där med skattskyldig person avses varje person som självständigt någonstans bedriver någon form av ekonomisk verksamhet oberoende av syfte eller resultat. - I det nu aktuella fallet framgår av omständigheterna att hyresgästföreningen inte är en allmännyttig ideell förening. Detta förhållande medför också att bestämmelserna i 4 kap. 8 § ML inte är tillämpliga, vilket i sin tur leder till andra frågor. - En avgörande fråga för bedömningen av hyresgästföreningens skattskyldighet för ersättningarna från hyresvärdarna är tolkningen av omsättningsbegreppet i ML, främst då 2 kap. ML. Det föreskrivs i 2 kap. 1 § ML bl.a. att med omsättning av tjänst förstås att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon. Det måste således finnas en direkt koppling mellan å ena sidan tjänsten och mottagandet av ersättningen å den andra sidan. Rättspraxis beträffande omsättningsbegreppet innefattar enbart ett fåtal fall, vilka beträffande den nu aktuella frågan inte ger något entydigt svar. Följande rättsfall bör nämnas RÅ 83 1:26 (samfällighet-värme), RÅ 1989 ref. 86 (koncernbidrag), RÅ 1989 ref. 109 (samebys renskötsel), RÅ 1992 not. 622 (utsättning av fiskyngel), EG-domstolens domar i C-16/93 (gatumusikant), C-102/86 (årsavgift för fruktodlare). - Skattskyldigheten för föreningen följer enligt RSV:s uppfattning varken direkt av lag, förarbeten eller rättspraxis. RSV delar emellertid den bedömning som Skattemyndigheten gjort av frågan. Hyresgästföreningen har emellertid kommit med betydelsefulla invändningar, som om de godtoges av Skatterättsnämnden, skulle kunna innebära att föreningen inte skulle beskattas för mervärdesskatt. Frågorna är enligt RSV:s mening av stor vikt för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning. RSV hemställer med hänvisning till ovanstående skäl att Skatterättsnämnden måtte lämna förhandsbesked beträffande verkets frågor som framgår nedan. - Fråga 1. Är hyresgästföreningens verksamhet avseende medlemsservice, förhandlings-, boinflytande- och projekt- och fritidsverksamhet yrkesmässig verksamhet enligt 4 kap. 1 § ML? - Om hyresgästföreningen skulle anses bedriva yrkesmässig verksamhet uppkommer ytterligare frågor, som är specifika för mervärdesskatten nämligen följande. - Fråga 2. Är de ersättningar som hyresgästföreningen erhåller från hyresvärdarna skattepliktig omsättning i ML:s mening för hyresgästföreningen?

Skatterättsnämnden (2000-03-17, Odéen, Peterson, Rabe, Sjöberg) yttrade: Förhandsbesked. - Den verksamhet som föreningen bedriver genom att förhandla om hyror på grundval av en förhandlingsordning samt verksamhet avseende boendeinflytande, projekt och fritidsverksamhet varvid föreningen uppbär förhandlingsersättning, boendeinflytande-, projekt- och fritidsmedel utgör yrkesmässig verksamhet enligt 4 kap. 1 § ML. I verksamheterna utför föreningen tjänster mot ersättning varför omsättning av tjänster enligt 2 kap. 1 § andra stycket 1 ML föreligger. Omsättningarna är skattepliktiga. - Beslut. - Ansökningen avvisas i vad den avser föreningens medlemsserviceverksamhet och i övrigt i den mån den inte har besvarats. - Föreningen beviljas ersättning av allmänna medel med 42 120 kr för kostnader i Skatterättsnämnden. - Motivering. - Skattemyndigheten fastställde för hyresgästföreningen genom omprövningsbeslut daterat den 14 december 1998 efter avdrag för ingående skatt mervärdesskatt att betala till 4 061 673 kr för redovisningsperioderna januari-december 1996. Skatten fastställdes på ett beskattningsunderlag av 35 958 000 kr. Av dessa intäkter avsåg ca 14 milj. kr förhandlingsverksamhet, ca 9,7 milj. kr boendeinflytandeverksamhet, ca 3,5 milj. kr projektverksamhet och ca 8,6 milj. kr fritidsverksamhet. - RSV har med anledning av skattemyndighetens beslut ansökt om förhandsbesked och frågat om hyresgästföreningens verksamhet avseende medlemsservice, förhandlings-, boendeinflytande- och projekt- och fritidsverksamhet är yrkesmässig verksamhet enligt 4 kap. 1 § ML och - om så skulle vara fallet - om de ersättningar som hyresgästföreningen erhåller från hyresvärdarna är skattepliktig omsättning i ML:s mening för föreningen. - Enligt 4 kap. 1 § ML är en verksamhet yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, eller bedrivs i former som är jämförliga med till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kr. - Den första fråga som uppkommer med anledning av RSV:s ansökan är således om hyresgästföreningens omfrågade verksamhet utgör näringsverksamhet enligt KL i dess lydelse enligt SFS 1990:650 (jfr SFS 1999:1283), dvs., såvitt nu är ifråga, en yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. - Hyresgästföreningen är medlem i Hyresgästernas Riksförbund och skall enligt sina stadgar bl.a. genom förhandlingar och överenskommelser med fastighetsägare och deras organisationer avtala om hyror och hyresvillkor och om hyresgästernas inflytande över lägenheter och bostadsområden. - Enligt de allmänna riktlinjer för bostadshyresgästernas inflytande som rekommenderats av de allmännyttiga bostadsföretagens och hyresgäströrelsens huvudorganisationer skall beslut om förvaltning, underhåll och drift inom bostadsföretagets ansvarsområde fattas på sådant sätt och i sådana former att de boende kan påverka besluten och ha del i dessa. Bostadsföretaget och hyresgästföreningen skall vidare bl.a. stimulera och underlätta för föreningslivet och/eller kommunen att utöva fritidsverksamhet, vari inryms studieverksamhet, kulturella arrangemang m.m. i bostadsområdena. - Om hyresgästförenings rätt att förhandla om hyror och andra hyresvillkor finns bestämmelser i hyresförhandlingslagen (1978:304), HFL. Enligt denna lag gäller bl.a. - om en s.k. förhandlingsordning avtalats mellan hyresvärden och hyresgästföreningen eller beslutats av hyresnämnden (se 1 § HFL) - att hyresvärden är skyldig att förhandla med hyresgästföreningen om bl.a. höjning av hyra och andra ersättningar för de lägenheter i ett eller flera hus för vilka enligt hyresavtalet mellan hyresvärden och hyresgästen gäller en s.k. förhandlingsklausul (se närmare 5 § första stycket HFL). En förhandlingsklausul innebär att hyresgästen förbinder sig att gentemot honom får tillämpas bestämmelse om hyra eller annat hyresvillkor som bestämts i en förhandlingsöverenskommelse, dvs., en överenskommelse om hyra och andra hyresvillkor som träffats mellan hyresvärden och hyresgästföreningen på grundval av förhandlingsordningen (se närmare 2 § HFL). Om annat inte överenskommits i förhandlingsordningen har hyresvärden och hyresgästföreningen såväl rätt som skyldighet att förhandla om andra hyresvillkor som rör hyresgästerna gemensamt (se närmare 5 § andra stycket HFL). - Om en förhandlingsöverenskommelse träffas mellan hyresvärden och hyresgästföreningen om hyra m.m. enligt de ovan redovisade reglerna i HFL får genom förhandlingsöverenskommelsen bestämmas att i hyran för samtliga lägenheter som omfattas skall ingå ett visst belopp som utgör ersättning för hyresgästföreningens förhandlingsarbete (förhandlingsersättning, se 20 § HFL). - Nämnden gör följande bedömning. - En hyresgästorganisation är en ideell förening som förutom befrämjandet av vissa rent ideella ändamål, har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen (jfr prop. 1977/78:175 s. 103 och RÅ 1980 Aa 129). Den kan således inte vara inskränkt skattskyldig enligt 7 § 5 mom. SIL (numera 6 kap.inkomstskattelagen [1999:1229]) utan är skattskyldig för all inkomst. Genom bestämmelserna i HFL har hyresgästorganisationerna fått en rätt och en motsvarande skyldighet att vid förhandlingar om hyra och andra hyresvillkor iaktta inte bara medlemmarnas utan alla hyresgästers intressen så snart förhandlingsklausuler gäller enligt de enskilda hyresavtalen. Verksamheten går därmed utöver den egentliga föreningsverksamheten. - Förhandlingsverksamheten kan sägas komma såväl hyresvärden som hyresgästen tillgodo, för hyresvärden genom att han med förhandlingssystemet kan minska sina kostnader för förhandlingsarbetet och för hyresgästen genom att han inte själv eller genom annan behöver förhandla om sin hyra. Föreningen får därmed anses för båda utföra prestationer, för vilka den uppbär ersättning. Verksamheten får anses vara klart skild från den egentliga föreningsverksamhet som föreningen bedriver. Med hänsyn härtill och till arten och omfattningen av verksamheten får föreningen, även om underskott uppkommer, anses bedriva näringsverksamhet (jfr RÅ 1997 ref. 16). Förhandlingsverksamheten är därmed yrkesmässig enligt ML. - Ersättningar som föreningen erhåller av hyresvärden för boendeinflytande-, projekt- och fritidsverksamheten avser såvitt framgår av handlingarna inte förhandlingsverksamhet utan medel som ställts till hyresgästföreningens förfogande för att i annat hänseende än genom förhandlingar bedriva verksamheterna. De är därmed inte sådana ersättningar som kan bestämmas att ingå i hyran med stöd av 20 § HFL (jfr prop. 1996/97:30 s. 34). De verksamheter det här är fråga om avser att ge hyresgästerna inflytande över lägenheter och bostadsområden och möjlighet att gemensamt ta ställning till servicenivå och förvaltningstjänster samt stimulera föreningsliv m.m. inom bostadsområdena. - Också de nu aktuella verksamheterna, som inte alls eller i vart fall inte till mer än obetydlig del finansieras med medlemsavgifter, får anses gå utöver den egentliga föreningsverksamheten. Med hänsyn till att ersättningarna avgränsats till att avse särskilda specificerade ändamål och inte föreningens verksamhet i allmänhet får de anses utgivna av hyresvärden för särskilda prestationer, som kommer denne tillgodo bl.a. genom att bostadsområdets attraktionskraft höjs. Verksamheterna utgör med hänsyn härtill och till arten och omfattningen enligt nämndens mening näringsverksamhet enligt KL och är därmed yrkesmässiga enligt 4 kap. 1 § ML. - Fråga är då om föreningen i verksamheterna kan anses omsätta tjänster enligt 2 kap. 1 § andra stycket 1 ML. Enligt denna bestämmelse förstås med omsättning av tjänst att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon. I förarbetena (prop. 1993/94:99 s. 34) framhålls att en nödvändig förutsättning för att en omsättning skall anses föreligga, dvs. ett tillhandahållande mot vederlag, är att ett avtal om köp eller byte har kommit till stånd. Enligt nämndens mening får det anses underförstått mellan de parter, hyresvärden och hyresgästföreningen, som förhandlar att förhandlingsersättning skall utgå för förhandlingsarbetet och vidare att ersättning skall utgå för boendeinflytandeverksamheten och de övriga ovan behandlade verksamheterna. Såvitt framgår av handlingarna i ärendet bestäms ersättningarna i förväg för det eller de kalenderår som de avser (jfr också SOU 1999:81 s. 26). Det får därmed anses föreligga ett avtal om att de prestationer som hyresgästföreningen tillhandahåller sker mot ersättning och att omsättningar således föreligger. Något undantag från skatteplikt för omsättningarna enligt ML föreligger inte. - Enligt nämndens uppfattning leder gemenskapsrätten inte till annan bedömning. - Avvisning - Enligt 6 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor får förhandsbesked lämnas efter ansökan av Riksskatteverket angående en enskild under förutsättning bl.a. att skattemyndigheten fattat beslut i den sakfråga som ansökan gäller och beslutet har gått den enskilde emot. - RSV har i fråga 1 i ansökningen frågat om hyresgästföreningens verksamhet avseende bl.a. medlemsservice är yrkesmässig verksamhet enligt 4 kap. 1 § ML samt i fråga 2 frågat om de "ersättningar som hyresgästföreningen erhåller från hyresvärdarna [är] skattepliktig omsättning i ML:s mening för hyresgästföreningen". - I ärendet är upplyst att föreningens medlemsservice avser verksamhet för medlemmarna i föreningen såsom medlemsvärvning, hyresjuridisk information, rådgivning och att vara ombud i hyresjuridiska tvister för medlemmar, information till medlemmar m.m. Det är vidare upplyst att denna del av verksamheten i huvudsak betalas med medlemsavgifterna, vilka såvitt får anses framgå av såväl RSV:s ansökan om förhandsbesked som skattemyndighetens omprövningsbeslut den 14 december 1998 inte hänförts till någon skattepliktig omsättning och således inte belagts med mervärdesskatt. Skattemyndighetens beslut kan således med beaktande av hyresgästföreningens inställning i skattefrågan inte anses ha gått denna emot. Förhandsbesked kan därför inte lämnas i den delen. - I den mån ansökningen i övrigt inte har blivit besvarad genom förhandsbeskedet avvisas den även i den delen.

Ordföranden Wingren och ledamoten Ahlbom var skiljaktiga och anförde följande. En hyresgästorganisation är en ideell förening som, förutom befrämjande av vissa rent ideella ändamål, har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen (prop. 1977/78:175 s. 103 och RÅ 1980 Aa 129). Organisationen måste för att få förhandlingsrätt enligt HFL vara rättskapabel och ha till uppgift att tillvarata hyresgästernas intressen i hyresfrågor (prop. 1993/94:199 s. 62). Sådana föreningar har ansetts tillhöra samma grupp av ideella föreningar som t.ex. fackföreningar och arbetsgivareföreningar som främjar medlemmarnas ekonomiska intressen genom icke-ekonomisk verksamhet (jfr Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 2:a uppl. 1989, s. 43). - Föreningsverksamhet i egentlig mening anses inte utgöra förvärvskälla. Intäkterna räknas därför inte som skattepliktig inkomst annat än att fråga är om verklig näringsverksamhet (rörelse). Detta har motiverats med att dessa intäkter normalt torde utgöras av medlemsavgifter och andra bidrag vilka såsom levnadskostnader inte är avdragsgilla för medlemmarna (jfr punkt 1 av anvisningarna till 19 § i den numera upphävda KL). Anslag och bidrag som en ideell förening mottar från offentlig myndighet, andra organisationer eller privatpersoner är normalt också inkomstskattefria för föreningen. Endast om föreningen bedriver näringsverksamhet och bidraget lämnats för att täcka avdragsgilla kostnader i denna verksamhet, torde de mottagna medlen utgöra skattepliktig intäkt för föreningen (jfr Ds Fi 1975:15 s. 40 f. och prop. 1976/77:135 s. 29). - Avgifter och bidrag till en ideell förening som är skattepliktiga hänförs till inkomst av näringsverksamhet. Sådan verksamhet har ansetts föreligga även om den inte har syftat till att gå med vinst och till och med om den gått med underskott (jfr RÅ 1961 ref. 43 ang. serviceverksamhet [rådgivning och annat biträde] till medlemmar och andra mot särskild ersättning, RÅ 1962 Fi 118 ang. mätningsverksamhet mot avgift, RÅ 1966 Fi 666 ang. tumning, RÅ 1997 ref. 16 ang. ackordsmätning mot avgift; jfr SOU 1995:63 s. 86) . De verksamheter som i nu nämnda praxis har varit föremål för bedömning synes ha varit inriktade på att tillhandahålla de enskilda medlemmarna och andra i deras yrkesverksamhet särskilda tjänster mot avgift. Verksamheten har varit av ekonomisk natur och den enskilde medlemmens och eventuellt andras ekonomiska intressen har tillvaratagits genom verksamheten. Prestationen har tillhandahållits av föreningen själv och inte utverkats av föreningen från tredje man. Att avgiften utgått direkt för den lämnade motprestationen torde också ha medfört att avgiften, om den erlagts i en yrkes- eller näringsverksamhet, har varit avdragsgill (jfr RÅ 1969 Fi 965). Det förhållandet att en medlem avstått från att utnyttja prestationen eller inte har haft behov av den har ansetts vara utan betydelse när det gällt att hänföra avgiften till intäkt av näringsverksamhet (jfr RÅ 1934 ref. 18 och ovannämnda RÅ 1997 ref. 16). - I ärendet är i första hand fråga om huruvida hyresgästföreningen genom att förhandla om hyror samt verka för boendeinflytande m.m. på grund av nämnda praxis skall anses bedriva näringsverksamhet. - Regler om hyra finns i 12 kap.jordabalken (vanligen och i det följande benämnt hyreslagen). Enligt dessa regler kan hyresvärd och hyresgäst i princip fritt bestämma hyrans storlek. För att förhindra att hyresgästens besittningsskydd förlorar sitt innehåll till följd av oskäliga hyreskrav ges emellertid i hyreslagen normer för hyressättningen, de s.k. bruksvärdereglerna, numera i 55 § hyreslagen. Enligt denna bestämmelse skall, om hyresgästen och hyresvärden tvistar om hyrans storlek, hyran bestämmas till skäligt belopp. Hyran är härvid inte att anse som skälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Jämförelsen skall i första hand göras med hyran för lägenheter i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag. - Även om hyreslagen bygger på att hyresvärden och hyresgästen själva kommer överens om hyrans storlek bestäms hyrorna ofta vid regelbundet återkommande hyresförhandlingar mellan hyresvärden och en hyresgästorganisation. Inom den allmännyttiga bostadssektorn fastställs hyrorna så att de i princip skall täcka bostadsföretagets självkostnader för drift, kapital och underhåll av bostäderna. Inom bostadsbeståndet förekommer en hyresutjämning som innebär att en del av den erforderliga hyran för nya bostäder fördelas på hyrorna för lägenheter i det äldre beståndet. - Hyrorna inom det enskilt ägda bostadsbeståndet bestäms också till stor del genom förhandlingar mellan hyresvärden och en hyresgästorganisation. Hyrorna bestäms efter en jämförelse med hyrorna i allmännyttiga bostadsföretag. Till skillnad mot huvudprincipen vid hyresförhandlingar inom det allmännyttiga bostadsbeståndet sker förhandlingarna inom det enskilt ägda beståndet i princip utan alla kostnadsjämförelser (prop. 1983/84:137 s. 68). - Med en lägenhets bruksvärde avses vad lägenheten med hänsyn till beskaffenhet och förmåner samt övriga faktorer kan anses från konsumenternas- hyresgästernas synpunkt vara värd i förhållande till likvärdiga lägenheter. - Samtliga på bruksvärdet inverkande omständigheter skall bedömas objektivt, dvs. utan avseende på den enskilde hyresgästens värdering eller behov (prop. 1968:91 jämte där bilagda prop. 1967:141 s. 44, prop. 1993/94:199 s. 43). Bruksvärdesvärderingen har ansetts vara den bästa metoden att tillsammans med andra åtgärder uppfylla de grundläggande bostadspolitiska målen för att försöka ge alla människor en bra bostad till rimligt pris (prop. 1983/84:137 s. 70). - Det kollektiva förhandlingssystemet mellan hyresvärd och hyresgästorganisation och rättigheterna för de enskilda hyresgästerna inom detta system regleras i HFL, som har sin förebild i det frivilliga förhandlingssystemet som tidigare förekom inom den allmännyttiga hyressektorn. Ursprungligen omfattade detta system endast förhandlingar om hyra för hyresgästorganisationens medlemmar men kom så småningom att omfatta alla hyresgäster på grund av att de enskilda hyresavtalen innehöll s.k. förhandlingsklausuler (prop. 1977/78:175 s. 51, 92 och 97). Förebilder fanns i viss mån också i hyresregleringslagen (1942:429) i dess lydelse enligt SFS 1971:418 och lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen enligt vilka lagar höjning av bashyra och övergångshyra i princip endast fick ske efter skriftlig överenskommelse med hyresgästorganisation (a. prop. s. 28). - Det kollektiva förhandlingssystemet enligt HFL som på grund av dess särskilda karaktär nedan behandlas relativt utförligt, innebär i huvudsak följande. - En hyresvärd, eventuellt tillsammans med en fastighetsägareorganisation som han tillhör, å ena sidan och en hyresgästorganisation å andra sidan får på grundval av en förhandlingsordning föra förhandlingar om hyresförhållandena i fråga om bostadslägenhet. En förhandlingsordning tillkommer genom avtal mellan parterna eller under vissa förutsättningar - om någon av parterna vägrar att ingå sådant avtal - genom beslut av hyresnämnd (se 1 § första stycket samt 9 och 10 §§ HFL). En tvångsvis genomdriven förhandlingsordning medför samma rättsverkningar som en förhandlingsordning som tillkommit genom frivilligt avtal (se 1 § tredje stycket HFL och prop. 1977/78:175 s. 108). - Ett avtal om förhandlingsordning - som skall omfatta ett eller flera hus (6 § HFL) - medför rätt och skyldighet att förhandla med motparten beträffande de lägenheter som omfattas av förhandlingsordningen. Den viktigaste förhandlingsskyldigheten är hyresvärdens s.k. primära förhandlingsskyldighet, dvs. att på eget initiativ ta upp förhandlingar vid höjning av hyra och vissa andra ersättningar samt vid ändring av hyresgästernas rätt att utnyttja gemensamma utrymmen (5 § första stycket HFL). Träffar hyresvärden avtal med hyresgäst i sådan fråga utan att förhandling har skett är avtalet ogiltigt och hyresvärden blir skyldig att betala tillbaka vad han har uppburit för mycket (23 § HFL). Han blir även skyldig att ersätta hyresgästorganisationen skada som uppstått på grund av försummelsen, s.k. allmänt skadestånd (se 26 och 28 §§ HFL och prop. 1977/78:175 s. 169). - Om parterna inte enats om annat i förhandlingsordningen föreligger det också förhandlingsskyldighet i fråga om hyresvillkoren, lägenheternas och husets skick, gemensamma anordningar i huset och övriga boendeförhållanden i den mån de rör hyresgästerna gemensamt (5 § andra stycket HFL). Också denna förhandlingsskyldighet som gäller såväl hyresvärd som hyresgästorganisation är skadeståndssanktionerad (27 § HFL och prop. 1977/78:175 s. 169). - Om parterna är ense kan förhandlingsordningen också medföra förhandlingsrätt för hyresgästorganisationen i frågor som rör tillämpningen av ett enskilt hyresavtal men för sådan rätt krävs att hyresgästen har lämnat organisationen skriftlig fullmakt att företräda honom i saken (5 § tredje stycket HFL). - En förhandlingsordning omfattar samtliga bostadslägenheter i ett eller flera hus om en förhandlingsklausul enligt de enskilda hyresavtalen gäller mellan värd och hyresgäst (jfr 3 § HFL; jfr paragrafens lydelse vid de aktuella redovisningsperioderna enligt SFS 1994:816). Med förhandlingsklausul avses bestämmelse i hyresavtalet, varigenom hyresgästen förbinder sig att gentemot honom får tillämpas bestämmelse om hyra eller annat hyresvillkor som bestämts i en förhandlingsöverenskommelse, dvs. en överenskommelse som träffats mellan hyresvärden och hyresgästorganisationen på grundval av förhandlingsordningen (2 § första stycket HFL). - I en förhandlingsöverenskommelse om hyra skall samma hyra bestämmas för sådana lägenheter som är lika stora, om det inte med hänsyn till vad som är känt om lägenheternas beskaffenhet och övriga omständigheter kan anses vara en skillnad mellan dem i fråga om bruksvärdet (21 § första stycket HFL). - En hyresgäst har rätt att hos hyresnämnden ansöka om ändring av förhandlingsöverenskommelsen i den del som avser honom (22 § första stycket HFL). Ett beslut om ändring av hyresvillkoren träder i stället för förhandlingsöverenskommelsen i den delen (22 § tredje stycket HFL). Dessa bestämmelser gäller dock inte i fråga om en överenskommelse som ingåtts efter förhandling enligt 5 § tredje stycket, dvs. överenskommelse på grundval av förhandlingsordning enligt vilken hyresgästorganisationen får förhandla angående tillämpningen av ett enskilt hyresavtal med stöd av fullmakt från hyresgästen (22 § tredje stycket HFL). - Genom förhandlingsöverenskommelse får bestämmas att i hyran för samtliga lägenheter som omfattas av förhandlingsordningen skall ingå ett visst belopp som utgör ersättning till hyresgästorganisationen för dess förhandlingsarbete (20 § HFL). Hyresgästens ovannämnda rätt att ansöka om ändring av en förhandlingsöverenskommelse avser också förhandlingsersättningen. Skäligheten av förhandlingsersättningens belopp får prövas även utan samband med prövning av hyran i övrigt (22 § andra stycket HFL). - En hyresgästorganisation är inte part i ärende enligt 22 § HFL men organisationen har möjlighet att yttra sig (30 § tredje stycket HFL och prop. 1977/78:175 s. 134 och s. 166). - Överenskommelser om förhandlingsersättningar inom såväl den allmännyttiga som privata hyresmarknaden följer i regel rekommendationer från de centrala organisationerna eller till dessa anslutna fastighetsägareföreningar och hyresgästorganisationer. Förhandlingsersättningarna regleras enligt dessa rekommendationer på olika sätt. Enligt vissa rekommendationer utgår förhandlingsersättningarna regelbundet med visst belopp per lägenhet oavsett om några hyresförhandlingar förekommer eller ej. Enligt andra skall förhandlingsersättning utgå endast när förhandlingsöverenskommelse träffats men eljest inte, t.ex. när en hyresförhandling strandat (jfr SOU 1999:81 s. 26 ff.). - Mot bakgrund av det anförda gör vi såvitt avser förhandlingsersättningen följande bedömning. - Av det ovan anförda framgår att förhandlingar om hyra mellan en hyresvärd och en hyresgästorganisation avser lägenheterna som sådana oavsett vem som är hyresgäst och med utgångspunkt i principen att samma hyra skall bestämmas för likvärdiga lägenheter. Bestämmandet av hyran rymmer således ett visst mått av schablonisering där den enskilde hyresgästens särskilda preferenser och behov inte beaktas. - Bestämmelsen i 20 § HFL om förhandlingsersättning har motiverats med att det är rimligt att också hyresgäster som står utanför den förhandlande hyresgästorganisationen och inte betalar medlemsavgift ändå tar på sig ett visst ansvar för att skapa de resurser som behövs för att förhandlingsarbetet skall kunna bedrivas effektivt. Närmast synes bestämmelsen ha tillkommit för att lagligheten av hyresgästens skyldighet att betala den del av hyran som avsåg överenskommen ersättning inte skulle kunna sättas i fråga (jfr prop. 1977/78:175 s. 106). - Förhandlingsersättningen har inte gjorts obligatorisk för hyresvärden eftersom det har ifrågasatts det lämpliga i att en part svarar för motpartens förhandlingskostnader. Någon skyldighet för en hyresvärd att komma överens om sådan ersättning föreligger således inte. Hyresgästorganisationen kan alltså inte genom att klandra en förhandlingsöverenskommelse få till stånd ett beslut om förhandlingsersättning eller få till stånd en högre ersättning än vad som överenskommits (jfr prop. 1996/97:30 s. 34, s. 58 ff.; SOU 1999:81 s. 23). Att ersättningen bestäms i en förhandlingsöverenskommelse innebär också, för de fall att en sådan överenskommelse inte ingås t.ex. på grund av att hyresgästorganisationen inte accepterar en hyreshöjning som hyresvärden begärt, att någon ersättning inte kan komma att utgå trots att organisationen enligt sin förhandlingsskyldighet lagt ned tid och arbete på förhandlingen. Detsamma gäller om hyresvärden vägrar att gå med på krav om sänkt hyra. - Förhandlingsersättningen har hyresrättsligt ansetts som en form av avgift för de hyresgäster, vars lägenheter omfattas av förhandlingsordningen och inte som en förvaltningskostnad för hyresvärden (jfr prop. 1996/97:30 s. 58 f.). Om emellertid hyresgästen underlåter att betala den del av hyran som motsvarar förhandlingsersättningen får detta samma konsekvenser som underlåten hyresbetalning i andra fall (jfr prop. 1993/94:199 s. 69). Detta innebär bl.a. att det är hyresvärden och inte hyresgästorganisationen som har rätt att utkräva ersättningen av hyresgästen. Ersättningen utgör således, även om den anges särskilt i förhandlingsöverenskommelsen, en del av hyran som hyresvärden är berättigad att uppbära för upplåtelsen av lägenheten. Den är vidare kollektiv och storleken är inte beroende av det förhandlingsarbete som lagts ned beträffande den enskilda lägenheten. - Bestämmelsen i 55 § fjärde stycket hyreslagen medför inte annan bedömning. Enligt denna bestämmelse har hyresgästen, om en förhandlingsklausul i ett hyresavtal slopats och förhandlingsersättning ingår i hyran, utan hinder av bestämmelserna i första-tredje styckena (dvs. bruksvärdesreglerna) rätt att få hyran sänkt med ett belopp som motsvarar ersättningen. Denna bestämmelse ger således hyresgästen rätt att, oavsett vad en bruksvärdesprövning skulle ge för resultat, få den hyra som gäller vid utträdet sänkt med ersättningsbeloppet (jfr prop. 1993/94:199 s. 69 och s. 105). Hyresgästorganisationens förhandlingsrätt och -skyldighet på grund av förhandlingsklausulen i hyresavtalet synes enligt denna bestämmelse närmast ses som en till lägenheten knuten rätt som har ett särskilt värde som beaktats vid hyressättningen. - Mot nämnda bakgrund finner vi att ersättningen inte kan ses som en avgift som den enskilde hyresgästen erlägger till hyresgästorganisationen. Hyresgästen har genom att acceptera att en förhandlingsklausul skall gälla enligt hyresavtalet endast förbundit sig att gentemot hyresvärden godta den hyra och andra hyresvillkor som denne och hyresgästorganisationen överenskommer. Hyresgästorganisationen förhandlar således inte på uppdrag av hyresgästen vilket också understryks bl.a. av bestämmelsen i 5 § tredje stycket HFL, enligt vilken förhandlingsrätt i fråga om enskilt hyresavtal fordrar en fullmakt från hyresgästen. Det understryks vidare av att hyresgästen har rätt att få såväl förhandlingsöverenskommelsen som förhandlingsersättningen överprövad om han är missnöjd varvid inte hyresgästorganisationen utan hyresvärden är motpart. Vi finner således att hyresgästföreningen inte genom förhandlingsverksamheten kan anses bedriva näringsverksamhet bestående i att mot avgift utföra särskilda motprestationer till de enskilda hyresgästerna. - Vi anser inte heller att hyresgästföreningen bedriver näringsverksamhet enbart genom att föra förhandlingar med hyresvärden. Förhandlingssystemet enligt HFL har skapats särskilt för att stärka hyresgästernas ställning gentemot hyresvärdarna. I detta system är hyresvärden motpart till hyresgästorganisationen. Visserligen kan hyresvärden anses ha fördelar av systemet genom att antalet förhandlande motparter begränsas och att systemet är smidigt. Därav följer emellertid inte att hyresgästorganisationen genom att förhandla agerar till gagn för hyresvärden och för honom utför särskilda prestationer utan organisationen agerar för hyresgästkollektivet, i princip i akt och mening för att bruksvärdesreglerna skall iakttas vid hyressättningen av lägenheterna. En förhandlingsersättning utgår därför inte på grund av någon transaktion mellan de förhandlande parterna och är inte heller någon förutsättning för att förhandlingar skall komma till stånd. Även om hyresgästorganisationen - särskilt inom den allmännyttiga hyressektorn - torde kunna påräkna ersättning föreligger inte, som tidigare nämnts, någon skyldighet för hyresvärden att avtala om sådan. I de fall en hyresvärd vägrar att komma överens om ersättning torde det enda som står hyresgästorganisationen till buds vara att säga upp förhandlingsordningen enligt 12 § HFL och därmed avstå från sin förhandlingsrätt. - Av det ovan anförda framgår att en överenskommelse om en förhandlingsersättning i princip är ett frivilligt åtagande från hyresvärden. Detta synes också vara den historiska bakgrunden när det gällde de förhandlingsersättningar som lämnades i det frivilliga förhandlingssystemet inom den allmännyttiga hyressektorn, där de allmännyttiga bostadsföretagen förklarade sig beredda att medverka till att hyresgäströrelsen hade erforderliga resurser för sin förhandlingsverksamhet (jfr CU 1975/76:26 s. 5 och s. 28). Syftet med de förhandlingar som hyresgästorganisationen medverkar i får anses vara att uppnå hyresgäströrelsens grundläggande mål om allas rätt till en god bostad till ett rimligt pris. Förhandlingarna kan därmed sägas utgöra ett medel för ett allmänt bostadspolitiskt mål. De ersättningar som hyresgästorganisationen erhåller kan mot denna bakgrund enligt vår mening inte anses uppburna för särskilda prestationer för hyresvärden eller eljest utgöra avgifter eller bidrag för att täcka kostnader i en av organisationen bedriven ekonomisk verksamhet. Sammanfattningsvis finner vi att förhandlingsersättningen, oavsett omfattningen, inte utgör intäkt i näringsverksamhet för hyresgästföreningen. - Såvitt gäller boendeinflytande-, projekt- och fritidsverksamheterna gör vi följande bedömning. - De ersättningar som hyresgästföreningen kan få för sitt arbete med boendeinflytande-, projekt- och fritidsverksamhet skiljer sig från förhandlingsersättningen på så sätt att den sistnämnda ersättningen, men - såvitt framgår av handlingarna i ärendet - inte de övriga ersättningarna, enbart avser förhandlingsarbete. Endast sådan ersättning kan ingå i hyran med stöd av 20 § HFL. Detta innebär bl.a. att en hyresgäst inte kan få övriga ersättningar, som också ytterst betalas genom hyran, särskilt prövade i hyresnämnd enligt 22 § andra stycket HFL utan endast vid en vanlig bruksvärdesprövning. Därvid skall prövningen avse den totala hyran och inte enbart ersättningen. Nedsättning kan då ske endast om den totala hyran är oskälig enligt 55 § hyreslagen (jfr prop. 1996/97:30 s. 34 och prop. 1977/78:175 s. 107 f.). - De nu aktuella ersättningarna är mot bakgrund av det anförda utbetalda till hyresgästföreningen av sådana hyresmedel som hyresvärden uppburit för upplåtelsen av lägenheterna. De har således ingått i den hyra som hyresgästen betalat till hyresvärden. Av samma skäl som ovan anförts beträffande förhandlingsersättningen är ersättningarna därför inte avgifter som de enskilda hyresgästerna erlägger till hyresgästorganisationen för särskilda prestationer som den utför åt dem. Någon näringsverksamhet föreligger därför inte på den grunden. - Boendeinflytandeverksamheten, vari torde inräknas projektverksamheten, samt fritidsverksamheten utgör en del av den verksamhet som hyresgästföreningen enligt sina stadgar skall bedriva för hyresgästernas inflytande över lägenheter och bostadsområden. Verksamheten skall ge de boende möjlighet att ta ställning till servicenivå och förvaltningstjänster m.m. samt stimulera föreningslivet och andra fritidsaktiviteter inom bostadsområdet. Också här kan hyresvärden ha nytta av verksamheten genom att den gör bostadsområdet mer attraktivt. I många fall ses ett boendeinflytande som ett konkurrensmedel och ett sätt för hyresvärden att profilera sig gentemot andra hyresvärdar (se prop. 1996/97:30 s. 64). Emellertid kan inte heller i dessa fall hyresgästföreningen anses utföra prestationer för hyresvärden enligt speciella krav som denne ställt för att utge ersättningen. Föreningen får i stället anses verka för de ideella mål som den har ställt upp för sin egen verksamhet. Det förhållandet att hyresvärden kan ha ett intresse av att viss föreningsverksamhet bedrivs i bostadsområdet och ekonomiskt stödjer denna verksamhet innebär således inte att föreningen av denna anledning börjar bedriva näringsverksamhet. På samma sätt som beträffande förhandlingsersättningen finner vi därför att de ifrågavarande ersättningarna principiellt utgör frivilliga bidrag till föreningens allmänna föreningsverksamhet som inte är skattepliktiga. - Mot bakgrund av det anförda finner vi att föreningen inte genom de ovan behandlade verksamheterna kan anses bedriva näringsverksamhet enligt 21 § KL. Då verksamheten inte heller kan anses bedriven i former som är jämförliga med sådan till näringsverksamhet hänförlig rörelse är verksamheten inte yrkesmässig enligt 4 kap. 1 § ML. Därmed förfaller fråga 2. - Vi anser att förhandsbesked hade bort lämnas i enlighet med det anförda. I övrigt är vi ense med majoriteten.

Föreningen överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av förhandsbeskedet, skulle förklara att de aktuella verksamheterna inte utgör yrkesmässig verksamhet enligt 4 kap. 1 § ML. För det fall Regeringsrätten skulle anse att sådan verksamhet förelåg yrkade föreningen att den inte skulle anses utföra tjänster mot ersättning, varför omsättning av tjänster enligt 2 kap. 1 § ML inte skulle anses föreligga. Föreningen yrkade vidare ersättning med 121 650 kr för ombudskostnader i Regeringsrätten.

RSV yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa förhandsbeskedet.

Till stöd för sin talan anförde föreningen bl.a. följande. Förhandlingssystemet är kollektivt. Förhandlingar förs mellan fastighetsägare och hyresgästorganisation på grundval av en förhandlingsordning. Ett avtal om förhandlingsordning ger en hyresgästförening och en fastighetsägare både rätt och skyldighet att förhandla om de lägenheter som omfattas av förhandlingsordningen. Detta gäller oavsett vem som är hyresgäst och utgångspunkten är principen att samma hyra skall bestämmas för likvärdiga lägenheter. Det tas således ingen hänsyn till den enskilda hyresgästens egna intressen. En förhandlingsordning omfattar samtliga bostadslägenheter i ett och samma hus om en förhandlingsklausul gäller mellan hyresvärd och hyresgäst. Hyresgästföreningen kan även tvingas att förhandla för andra än medlemmar i berörda hus. Lagstiftaren har nämligen ansett det rimligt att även hyresgäster som står utanför den förhandlande hyresgästorganisationen och inte betalar medlemsavgift ändå skall ta på sig ett visst ansvar för att skapa de resurser som behövs för bedrivandet av ett effektivt förhandlingsarbete. Genom en förhandlingsöverenskommelse får bestämmas att i hyran för samtliga lägenheter som omfattas av förhandlingsordningen skall ingå ett visst belopp som utgör ersättning till hyresgästorganisationen för dess förhandlingsarbete. Förhandlingsersättningen är en ersättning för det förhandlingsarbete som hyresgästföreningen bedriver utifrån den förhandlingsordning som finns för de lägenheter som förhandlingsordningen omfattar. Det nu sagda innebär att förhandlingsersättningen inte kan anses utgöra en avgift från hyresgästen till hyresgästorganisationen utan är en del av hyran och därmed en del av bruksvärdet för lägenheten. Avtal kan sägas upp av respektive part. I så fall får hyresgäst respektive hyresvärd föra förhandlingar direkt med varandra, och om man inte kommer överens får hyresnämnden avgöra vilka hyresvillkor, inkl. hyra, som skall gälla. Det sagda innebär att hyresgästorganisationen inte kan anses ha förhandlat med hyresvärden på uppdrag av hyresgästen eftersom hyresgästen genom att acceptera förhandlingsklausulen i hyresavtalet endast har godtagit att gentemot hyresvärden godta den hyra och andra hyresvillkor som denne och hyresgästorganisationen kommer överens om. Föreningen kan inte anses utföra särskilda motprestationer åt hyresgästen. Inte heller kan sådana prestationer anses ha utförts åt hyresvärden. Visserligen kan hyresvärden anses ha fördelar av förhandlingssystemet men föreningen måste anses agera för hyresgästkollektivet och inte för hyresvärdarna. Syftet med förhandlingsverksamheten är att uppnå det grundläggande målet för hyresgäströrelsen, nämligen allas rätt till en god bostad till ett rimligt pris. - I likhet med vad som gäller för ersättningen avseende förhandlingsverksamheten ingår uppburna medel för boinflytande-, projekt- och fritidsverksamheterna i den hyra som hyresgästen betalar till hyresvärden. Den enda skillnaden är att dessa medel inte alls avser förhandlingsarbetet. Medlen bör därför kunna betraktas på samma sätt som ersättningen för förhandlingsverksamheten. - Verksamheterna kan inte heller anses bedrivna i former som är jämförliga med till näringsverksamhet hänförlig rörelse och är därför inte heller yrkesmässiga enligt 4 kap. 1 § 2 ML. - För att en omsättning av tjänst skall anses föreligga i ML:s mening krävs att tjänsten tillhandahålls någon mot ersättning. En nödvändig förutsättning för beskattning är att avtal om köp eller byte har ingåtts. Något sådant avtal kan inte anses ha ingåtts i förevarande fall då en direkt koppling mellan den utförda prestationen och mottagen ersättning saknas. Något direkt avtalsförhållande föreligger således inte mellan föreningen och hyresvärd respektive hyresgäst. Någon omsättning i ML:s mening kan därför inte anses föreligga.

Till stöd för sin talan anförde RSV bl.a. följande. Både hyresvärd och hyresgäst erhåller en tjänst genom föreningens förhandling. Tjänsten består av ett förhandlingsresultat. Ett hyresavtal är ett individuellt avtal mellan en viss hyresvärd och en särskild hyresgäst. En av de viktigaste delarna i avtalet är vilken hyra som skall erläggas. Normalt sett är hyran en av de största utgifterna i en enskild persons ekonomi. För hyresvärden är givetvis hyresnivån helt avgörande för fastighetens ekonomi. Hyresgästföreningens åtgärder för att tillse att ett förhandlingsresultat med så betydelsefulla verkningar åstadkoms skulle kunna betraktas som ett tillhandahållande av en tjänst. Mot denna bakgrund framstår föreningens argument att inga prestationer tillhandahålls av föreningen till vare sig hyresvärd eller hyresgäst som felaktigt. Både hyresgästen och hyresvärden efterfrågar och har behov av förhandlingsresultatet. Föreningens förhandling resulterar i att en viss hyresnivå har avtalats mellan hyresvärd och hyresgäst varvid har beaktats ett flertal relevanta omständigheter som hyreslägenhetens belägenhet, dvs. dess lägesfaktor, och standard. Därigenom får hyresgästernas enskilda intressen anses bli tillgodosedda. Avtalet är i princip bindande för hyresvärden och hyresgästerna, vilket är ett ytterligare skäl för att en tjänst har tillhandahållits och att det finns ett direkt samband mellan ersättningen till föreningen och tjänsten.

Regeringsrätten (2001-11-05, Ragnemalm, Nilsson, Schäder, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är i första hand om den verksamhet som föreningen bedriver i form av dels förhandlingsverksamhet, dels boinflytande-, projekt- och fritidsverksamhet utgör yrkesmässig verksamhet i den mening som avses i 4 kap. 1 § ML. Om så bedöms vara fallet uppkommer frågan om verksamheten är att betrakta som skattepliktig omsättning av tjänster enligt 2 kap. 1 § ML.

Regeringsrätten har i två domar den 18 juni 2001 (RÅ 2001 ref. 34 I och II) behandlat frågor rörande fackförbunds skattskyldighet till mervärdesskatt. Regeringsrätten fann då att ett fackförbund som mot ersättning tillhandahöll andra förbund olika kanslifunktioner bedrev verksamhet som var att bedöma som yrkesmässig. Däremot ansågs den förhandlingsverksamhet som ett förbund bedrev inom ramen för en förhandlingskartell för att tillgodose kartellens syfte inte vara yrkesmässig i den mening som avses i 4 kap. 1 § ML, eftersom den ersättning förbundet uppbar för verksamheten hade sin grund i det sätt på vilket förhandlingsverksamheten organiserats inom kartellen och i kartellens stadgar och inte i något kontraktsförhållande mellan förbundet och kartellen eller övriga förbund.

Storleken på den förhandlingsersättning som föreningen uppbär bestäms visserligen i ett avtal mellan föreningen och den berörda hyresvärden. Ersättningen har emellertid ytterst sin grund i HFL där den enligt 20 § betraktas som en del av hyran och således inte som en kostnad som skall belasta den hyresvärd som träffar överenskommelsen om dess storlek. Förhandlingsersättningen belastar också hyresgästerna kollektivt och storleken är för den enskilde hyresgästen inte beroende av det förhandlingsarbete som lagts ned beträffande den egna lägenheten. Liksom beträffande det tidigare nämnda rättsfallet rörande förhandlingsersättning till ett fackförbund kan den förhandlingsverksamhet som föreningen bedriver därför inte anses vara yrkesmässig i den mening som avses i 4 kap. 1 § ML.

Också den ersättning föreningen erhåller för sin boendeinflytande- projekt- och fritidsverksamhet ingår i den hyra hyresgästerna betalar till hyresvärden. Ur den enskilde hyresgästens synvinkel kan den dock inte anses lämnad för särskilda prestationer som kommit just honom till del. Lika lite kan ersättningen anses svara mot någon konkret prestation som kommer hyresvärden till godo. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att inte heller föreningens nu aktuella verksamhet kan anses yrkesmässig i ML:s mening.

Föreningen har yrkat ersättning med 121 650 kr för kostnader för ombud i Regeringsrätten avseende 48,5 timmars arbete. Regeringsrätten finner att föreningen är berättigad till ersättning och att sådan bör medges med som skäliga ansedda 60 000 kr.