Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom beslut av 1968 och 1970 års riksdagar har principbeslut fattats om att ADB skall införas på fastighetsregistrcringens område och inom inskrivningsväsendet. De närmare föriltsättningarna för reformens ge- nomförande behandlas i årets statsverksproposition. Denna proposition innehåller förslag till sådan lagstiftning i fråga om inskrivningsväsendc och fastighetsbildning som behövs för att reformen skall kunna genom- föras.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 13

Is)

1. Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att i jordabalken1 skall införas en ny paragraf, 19 kap. 24 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 24 &

Konungen kan för viss inskriv- ningsmyndighets område eller del av sådant område bestärmna, att inskrivning skall ske i inskriv- ningsregister i stället för i fastig- lzetsbok eller tomträttsbok. Sär- skilda bestämmelser om sådan in- skrivning finns i lagen (1973: ) om inskrivningsregister.

Denna lag träder i kraft den 1. juli 1974.

2 Förslag till Lag om inskrivningsregister Härigenom förordnas som följer. ]. % Denna lag äger tillämpning, om Konungen med stöd av "19 kap. 24 & jordabalken bestämt att inskrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för ]. fastighetsbok eller tomträttsbok.

2 & lnskrivningsregister föres med användande av automatisk data- behandling.

,

3 5 Om inskrivning i inskrivningsregister gäller 19—23 kap. jorda— balken, i den mån ej annat följer av denna lag. Därvid äger bestämmel- serna om fastighetsbok och tomträttsbok motsvarande tillämpning på in- skrivningsregister.

4 % Inskrivningsdag hålles varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som icke utgör helgdag. Lika med helgdag anses midsommar- afton och julafton. Konungen eller myndighet som Konungen bestäm- mer kan förordna att inskrivningsdag skall inställas, om särskilda skäl föreligger till det.

1 Omtryckt 1971: 1209.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 13 3

Ansökan som inkommit efter den tidpunkt då inskrivningsdagen enligt därom meddelade bestämmelser avslutats anses gjord på nästföljande inskrivningsdag.

Upptages ansökan i inskrivningsärende samma dag som registrering sker i fastighetsregistret beträffande den fastighet som ansökningen av- ser, skall det anses som om ansökningen gjorts efter registreringen.

5 5 Inskrivningsärende får, förutom i de fall som anges i "19 kap. 9 & jordabalken, uppskjutas till senare inskrivningsdag, om ärendet med hän- syn till beskaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan företagas till ome- delbar prövning.

Ärende som uppskjutits med stöd av första stycket skall upptagas till prövning senast på femte inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag då ansökningen gjordes.

6 & Beslut i inskrivningsärende som enligt därom gällande bestämmel- ser skall införas i inskrivningsrcgister meddelas genom införing i re- gistret. Beslutet skall anses ha det innehåll som framgår av registret.

7 5 Skall enligt lag eller annan författning visst förhållande antecknas i fastighetsbok eller tomträttsbok, sker vid tillämpningen av denna lag anteckning i inskrivningsrcgister. om ej Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer föreskriver att anteckning i stället skall göras i fastighetsregistcr eller, i fråga om uppgift som redan förekommer i så- dant register, att anteckning skall underlåtas.

8 ,Ej Bestämmelserna i 19 kap. 17 och 18 åå jordabalken om rättelse av införing äger motsvarande tillämpning på sådan uppenbar oriktighet i inskrivningsregister, som har uppkommit till följd av tekniskt fel.

9 & Bestämmelserna i 19 kap. 19 5 första stycket jordabalken om er- sättning för förlust till följd av fel eller försummelse äger motsvarande tillämpning på förlust som uppkommit till följd av tekniskt fel i inskriv- ningsregister eller i anordning som hos inskrivningsmyndighet, fastig- hetsbildningsmyndighet eller fastighetsregistermyndighet är ansluten till registret. Vad i 19 kap. 19 å andra stycket jordabalken föreskrives äger motsvarande tillämpning på förlust som uppkommit till följd av rättelse av oriktighet som avses i 8 &.

Bestämmelserna i 18 kap. 5 och 7 %% jordabalken gäller även i fråga om ersättning som avses i första stycket.

10 % Fastighet eller tomträtt, som till följd av oklara inskrivningsför- hållanden eller av annat skäl icke kan överföras till inskrivningsrcgister, får efter beslut av inskrivningsmyndigheten i varje särskilt fall kvarstå i faslighetsbok eller tomträttsbok.

Inskrivning rörande fastighet eller tomträtt som avses i första stycket sker enligt jordabalken med iakttagande av 4 och 5 %% denna lag.

Har Konungen för del av inskrivningsmyndighets område bestämt att inskrivning skall ske i inskrivningsrcgister i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok, äger andra stycket motsvarande tillämpning i fråga om inskrivning rörande fastighet eller tomträtt inom återstoden av om- rådet.

11 % Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 13 4

3. Förslag till Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom förordnas i fråga om fastighetsbildningslagen (1970: 988)1,

dels att nuvarande 19 kap. 5 % skall betecknas 19 kap. 6 &, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 kap. 5 %, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 5 &

Lider någon förlust till följd av tekniskt fel i fastiglmtsregister som föres med användande av automa— tisk databehandling eller i anord- ning som hos inskrivningsmyndig- het, fastighetsbildningsmyndighet eller fastighetsregistermyndighet är ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten. Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vidtaga åt- gärd för bevarande av sin rätt eller har han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som finnes skäligt nedsättas eller helt bortfalla.

Rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel i fastighets- register som avses i första stycket får utan hinder av 4 5 första styc- ket första punkten ske även om det kan medföra förfång för fastig- hetsägare eller rättighetshavare. Tillfälle att yttra sig skall lämnas, förutom fastighetsägare och rättig- hetshavare, myndighet som avses i 18 kap. 5 5 första stycket jorda— balken.

Kommer till följd av beslut [ ärende om rättelse enligt andra stycket förlust att tillskyndas ägare eller rättighetshavare, har han rätt till ersättning av staten. Ersättning

1 Omtryckt 1971: 1035.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utgår dock icke, om han med hän- syn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.

I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och 7 55 jordabalken motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighets- böcker för landet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet, att rubriken till lagen samt 1, 2 och 10 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om uppläggande av nya fastighetshöcker

Nuvarande lydelse

1

För varje domsaga å landet skall uppläggas fastighetsbok, ge- mensam för lagfarts- och inteck- ningsärenden.

Uppläggandet av fastighetsbo- ken skall ske under häradshövding- ens ledning och på hans ansvar, där ej Konungen annorlunda före- skriver.

Föreslagen lydelse

så

För varje inskrivningsmyndig- hets område skall uppläggas fastig- hetsbok, gemensam för lagfarts— och inteckningsärenden.

25

I fastighetsboken skola upptagas samtliga inom domsagan belägna fastigheter; dock skall fastighet, som är anslagen till boställe eller from stiftelse eller utarrenderad för kronans räkning eller eljest under dess omedelbara disposition, icke. upptagas i fastighetsboken i annat fall än då det erfordras för inskrivning rörande fastigheten.

I fastighetsboken skola upptagas samtliga inom inskrivningsmyndig- hetens område belägna fastigheter; dock skall fastighet, som är ansla- gen till boställe eller from stiftelse eller utarrenderad för kronans räk- ning eller eljest under dess ome— delbara disposition, icke upptagas i fastighetsboken i annat fall än då det erfordras för inskrivning rö- rande fastigheten.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105

Närmare bestämmelser angåen- de fastighetsboken och tillämp- ningen i övrigt av denna lag med- delas av Konungen, som tillika be- träffande de särskilda domsagorna meddelar erforderliga föreskrifter angående bedrivandet av arbetet med fastighetsbokens uppläggandc.

Närmare bestämmelser angåen- de fastighetsboken och tillämp— ningen i övrigt av denna lag med- delas av Konungen, som tillika be- träffande de särskilda inskrivnings- myndigheternas områden medde— lar erforderliga föreskrifter angå- ende bedrivandet av arbetet med fastighetsbokens uppläggande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och le-

galisering

Härigenom förordnas, att 30 5 lagen (1971: 1037) om äganderättsut- redning och legalisering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3og

Föreslagen lydelse

För var och en som i äganderättsförteckning upptagits som ägare till fast egendom skall på grund av förteckningen lagfart beviljas på egen- domen, om ej annat följer av 31. &. Ny lagfart behövs dock ej för den som redan har lagfart på samma egendom.

Lagfart skall anses sökt på and- ra inskrivningsdagen efter det att tiden för fullföljd av talan mot förrättningen utgått.

Lagfart skall anses sökt på and- ra inskrivningsdagen efter det att tiden för fullföljd av talan mot för- rättningen utgått. Har förordnande enligt 19 kap. 24 5 jordabalken meddelats för inskrivningsmyndig- hets område eller del därav, skall lagfarten dock anses sökt på tionde inskrivningsdagen efter fullföljds- tidens utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 13 7

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 januari 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF- BERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå- dets övriga ledamöter fråga angående lagstiftning onz inskrivningsregis- ter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken m. m. och anför.

2. Allmänna synpunkter

2.1. Gällande rätt

Gällande bestämmelser om inskrivning i fastighetsbok och tomträtts- bok finns i 19 kap. JB och i de med stöd av 19 kap. 23 & JB utfär- dade fastighetsbokskungörelsen (1971:708), tomträttsbokskungörelsen (1971: 801) och kungörelsen (1.971: 784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken (inskrivningskungörelsen). Om uppläggande av fastighetsböcker gäller lagen (1932: 169) om upp- läggande av nya fastighetsböckcr för landet. För de gamla lagfarts- och inteckningsböckerna gäller övergångsvis kungörelsen (1875: 70 s. 1) om huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras och för äldre tomträttsböcker kungörelsen (1907: 1.22 5. 1) om tomträttsböc- kers och vattenfallsrättsböckers inrättande och förande. Bevis om in- nehållet i fastighetsbok eller tomträttsbok utfärdas enligt gravations- beviskungörelsen ("1971 : 710).

Upplägg i fastighetsboken kan avse en eller flera fastigheter. Varje upplägg innehåller tre avdelningar: fastighetsspalt, lagfartsspalt och in- teckningsspalt. Fastighetsspalten innehåller uppgift om fastighetens till- komst, om förändringar i dess areal, om dess mantal eller annan mot- svarande bcteckning, om tomträtt som upplåtits i fastigheten m.m. ] lagfartsspalten införs beviljade, uppskjutna, vilåndeförklarade eller av- slagna lagfartsansökningar. Intcckningsspalten upptar inteckningar, in- skrivningar till säkerhet för nyttjanderätt (dock ej tomträtt), servitut och rätt till elektrisk kraft samt anteckningar, som enligt lag eller annan

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 13 10

författning skall ske i fastighetsbok och som inte skall göras på annat ställe på upplägget.

Tomträttsboken läggs upp efter samma principer som fastighetsbo- ken. Ett upplägg i sådan bok innehåller tre avdelningar: tomträttsspalt, innehavarspalt och inteckningsspalt. Tomträttsspalten upptar uppgifter som är av betydelse oavsett vem som är innehavare av tomträtten. Här redovisas således vem som är upplåtare, när upplåtelsen skedde, dag då inskrivning söktes, ändamålet med upplåtelsen, avgäldens storlek, tid- punkterna för uppsägning av tomträttsavtalet och för reglering av av- gälden m.m. I innehavarspalten och inteckningsspalten införs uppgifter om tomträttens innehavare och om inskrivningar i tomträtten efter sam— ma principer som gäller för införing i fastighetsbokens lagfarts- och inteckningsspalter.

2.2. ADB-systemet

Det förslag till ADB-system som chefen för justiticdepartementet lagt fram tidigare denna dag vid anmälan av de frågor som gäller utgifterna för budgetåret 1973/74 inom justitiedepartementets verksamhetsområ- de bygger på erfarenheter från försöksverksamheten i Uppsala län. Enligt förslaget skall systemet (driftsystem 1) till en början omfatta Uppsala län och därefter successivt genomföras i bl. a. Gävle kommun och Stockholms län. Driftsystem 1 avser ADB-rutiner för ett centralt fastighetsregister (FR) och ett centralt inskrivningsrcgister (IR) samt Vissa från länsstyrelse aviserade uppgifter ur fastighetslängden. Regist— ren läggs enligt förslaget upp i en dator på s.k. direktåtkomstminnen (skivminnen). Kommunikationen med datorn skall ske via bildskärms- terminalcr, som skall finnas hos fastighetsregistermyndigheterna och inskrivningsmyndighcterna. Avsikten är att så småningom kommuner. banker och andra intressenter skall beredas möjlighet att till datorn au— sluta s. k. presentationsterminaler. Med hjälp av dessa skall de kunna få upplysning om innehållet i registren — självfallet utan att kunna på- verka registeruppgifterna.

Det av chefen för justitiedepartementet framlagda förslaget bygger på ett av CFD den 28 april 1972 presenterat förslag till driftsystem i en första etapp (Fastighetsdatabanken. Systemförslag driftsystem -1). Enligt CFD:s förslag kan driftsystem 1 användas under! tiden den 1. juli 1974—den 1 oktober 1976, då ett nytt system föreslås komma till användning.

CFD har i sitt systemförslag bl. a. tagit upp frågor som rör registrcns innehåll, rutiner för införing i registren (ajourföring) och för informa- tionsåtervinning. Dessa frågor berörs kortfattat i departementschcfens framställning. CFD:s förslag i dessa delar innebär i huvudsak följande.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 13 11

FR föreslås innehålla i stort sett de uppgifter som f. n. redovisas i jordregister eller i stadsregister.

IR skall enligt förslaget bestå av en avdelning för lagfart. en för tomträtt, en för inteckningar m.m., en för anteckningar och en för uppgifter om äldre förhållanden. Redovisningen av tomträtt skall inte ske separat utan i anslutning till inskrivningsuppgifterna rörande den fastighet, i vilken tomträtten är upplåten. Förslaget innebär samman- fattningsvis att inskrivningsförhållandena skall redovisas enligt följan- de.

I avdelningen för lagfart: den lagfarne ägaren med person- eller annat identitetsnumrner, fullständigt namn och adress, dag då lagfart söktes jämte aktnummer, akthänvisning till övriga beslut rörande lagfarten, uppgift om storleken av ägarens innehav, när han inte äger hela fastig- heten, uppgift om tidpunkt för förvärvet, förvärvets art och i förekom- mande fall köpeskillingen samt vissa anteckningar, som har ett klart samband med lagfartsförhållandena.

I avdelningen för tomträtt: de uppgifter som f.n. redovisas i tomt- rättsbokens tomträtts- och innehavarspalter med de smärre jämkningar, som påkallas av ADB-systemet.

I avdelningen för inteckningar m.m.: inteckningar med angivande av beloppet, inskrivningar till säkerhet för nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft med uppgift om rättighetens beskaffenhet (inteck- ningar och andra inskrivningar anges i företrädesordning), uppgift om de åtgärder, som kan ha vidtagits med inteckning eller inskrivning, samt uppgift om innehavsanteckning.

I avdelningen för anteckningar: anteckningar som enligt lag eller annan författning skall införas i fastighetsbok eller tomträttsbok och som inte har sådant samband med lagfart. tomträtt. inteckning eller an- nan inskrivning, att de bör införas i anslutning till denna.

I avdelningen för uppgifter om äldre förhållanden: inskrivningsupp- gifter som blir inaktuella antingen genom dödning eller genom att de av annan anledning inte längre har aktualitet (t. ex. Säljares lagfart).

Av uppgifterna i länsstyrelsens fastighetslängd föreslås fastighetskod, taxeringsvärde (totalvärde och byggnadsvärde), bebyggelsekod, typkod och anteckning om samtaxering tillföras dataregistrcn. Vidare skall fastighetslängdens ägaruppgifter anges dels om ägaren är en annan än den som har lagfart på fastigheten, dels om taxeringsregistret innehål— ler uppgift om ägare till byggnad å ofri grund.

Införi'ng i registren skall enligt förslaget ske via de nyss nämnda bildskärmsterminalerna, vilka skall stå i förbindelse med datorn via fast uppkopplade telelinjer. Ansvaret för införing m. ni. skall i fråga om FR vila på vederbörande fastighetsregisterrnyndighet och i fråga om IR ligga hos vederbörande inskrivningsmyndighet.

Uppgift om innehåll i PR och IR skall enligt förslaget lämnas ge-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 13 12

mensamt för båda registren. Framställning av registerutdrag (fastig- hetskort eller fastighetsbevis) skall ske centralt med användande av rad— skrivare.

2.3. Promemorian

Den planerade övergången till inskrivning i IR kännetecknas enligt promemorian av att det nya systemet i inledningsskedet kan göras till- lämpligt endast i en del av landet. Reformen måste genomföras succes— sivt, vilket kan beräknas ta åtskilliga år. Med hänsyn till att bara en del av fastighetsbeståndet kommer att beröras av ADB-systemet under den första tiden framstår det som naturligast att till en början reglera frågan om inskrivning i IR i en särskild lag, som får gälla parallellt med JE:s bestämmelser om inskrivning i fastighetsbok och tomträtts— bok (jfr SOU 1969: 9 s. 54). De frågor som särskilt bör regleras är enligt promemorian inskrivningsintervallet i ADB-systemet, möjlighe— ten att meddela uppskovsbeslut och statens skadeståndsansvar för för- luster på grund av tekniska fel i systemet.

Frågan om uppläggande och förande av IR bör enligt promemorian regleras i kungörelse. På samma sätt bör man förfara i fråga om de av— vikelser från inskrivningskungörelsens regler om dagbokföring, beslut, bevis om beslut och förfarandet vid sammanläggning m.m. som ADB- systemet föranleder. För att reglera formerna för bevis om innehållet i lR bör enligt promemorian utfärdas en mot gravationsbeviskungörelsen svarande kungörelse. Med hänsyn till integreringen mellan FR och IR måste flera uppgifter ur FR (bl.a. fastighetsregisterbeteckningen) tas med i ett sådant bevis. Den naturligaste lösningen torde därför vara, att kungörelsen får avse bevis om innehållet i båda registren. I promemo- rian påpekas vidare att bchörighetsfrågorna, som f. n. regleras i tings- rättsinstruktioncn (1970: 108), bör tas upp till ny bedömning. Ett system med delegation av beslutanderätten till biträdespersonalen förutsätter särskild reglering liksom frågan om hur tillstånd skall ges till den fy- siska uppdateringen av IR. En annan detalj, som påverkas av att ADB införs på inskrivningsväsendets område, är enligt promemorian inskriv- ningsmyndighetens underrättelseskyldighet. Vissa aviseringar, såsom un- derrättelser till lokal skattemyndighet och lantbruksnämnd, kommer att kunna ske på maskinell väg. Kungörelsen (1971: 709) om skyldig- het för inskrivningsmyndighct att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter m.m. kan därför inte utan ändring tillämpas i ett ADB- system. Också kungörelsen (1971: 933) om rättsstatistiken får enligt pro- memorian underkastas de ändringar, som påkallas av ADB-systemet.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 13 13

2.4. Remissyttrandena

Förslaget att till en början reglera frågan om inskrivning i IR i en särskild lag, som skall gälla parallellt med Jst bestämmelser om in- skrivning i fastighetsbok och tomträttsbok, tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett stort antal remissinstanser. Bland dessa kan nämnas inskrivningsdomarna i Södra Roslags, Uppsala läns norra och Gävle domsagor, DON, CFD, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, Svenska kommunförbundet, Svenska sparbanksför- eningen, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges hypoteksinsti- tution och Sveriges lantmätareförening. I intet fall har lämpligheten av den föreslagna lösningen ifrågasatts.

.Lantmäteristyrelsen framhåller att FR och IR givetvis måste samord- nas inte endast tckniskt utan också i viktiga sakliga avseenden. Enligt styrelsens mening är det därför påkallat att författningarna rörande de båda registren utarbetas i nära anslutning till varandra. Styrelsen förutsätter sålunda att ett slutligt förslag omfattande alla erforderliga författningar kommer att framläggas i ett sammanhang. Samtidigt påpe- kar styrelsen att en motsvarighet till regleringen om ersättning för för- lust till följd av tekniska fel i IR behövs också för FR:s del.

Inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga och länsstyrelsen i Stock- holms län påpekar att även andra författningar än dem som nämnts i promemorian, t. ex. stämpelskatteförordningen, expeditionskungörelsen, stämpelkungörelsen, förköpskungörelsen och det s.k. servicecirkuläret, torde behöva ändras inför den väntade datareformen. *

3.1. Gällande rätt

Enligt 19 kap. 5 & JB skall inskrivningsärende tas upp på inskriv- ningsdag. Sådan hålls en gång i veckan. I inskrivningskungörelsen fö- reskrivs, att inskrivningsdag i allmänhet skall hållas varje onsdag och avslutas klockan 12. Om ansökan kommit in mellan två inskrivnings- dagar, anses den gjord på den senare. Detta medför att inskrivnings- förhållandena mellan inskrivningsdagarna befinner sig i ett statiskt tillstånd. Förändringar kan således ske endast på inskrivningsdag.

3.2. Tidigare överväganden i frågan. Erfarenheterna från försöksverkg samheten

Frågan om intervallet mellan inskrivningsdagarna i ett ifrågasatt ADB-system utreddes av inskrivningskommittén. I sitt betänkande (s. 37) konstaterade kommittén bl. a. att veckointervallet motiverades

• Sida 14
•  Original

Prop. 1973: 13 14

framför allt av historiska och praktiska skäl. Vid utfärdandet av gravations- och äganderättsbcvis var det en fördel att fastigheternas rättstillstånd under en jämförelsevis lång tid befann sig i viloläge. Bevis utfärdades nämligen enbart med stöd av fastighetsboken, och de in- föringar i denna som avsåg en viss inskrivningsdag måste vara avsluta- de, innan bevisen som hänförde sig till den dagen avfattades och date- rades. För den rättssökande allmänheten hade däremot det långa inter— vallet enligt kommitténs uppfattning inte något reellt värde.

Kommittén framhöll vidare att vid automatisk databehandling av in- skrivningsärenden personalen skulle komma att helt avlastas flera tids- krävande arbetsmoment såsom utskrifter av bevis om inskrivning och av gravationsbevis. Även dagbokförings-, debiterings- och expedieringsru- tinerna skulle automatiseras. Vidare skulle vissa manuella arbetsrutiner förenklas. Införingen i registret av ändrings- och tilläggsdata skulle sålunda ske uteslutande på maskinell väg, varför personalen skulle kunna ägna huvudparten av sin arbetstid åt beredning och prövning av ärenden. ADB-tekniken skulle också innebära ytterligt korta manöver— och transaktionstider. Dessa förhållanden skulle göra det möjligt att hålla inskrivningsdag varje arbetsdag. Också från maskinteknisk syn- punkt skulle ett kort intervall vara att föredra. Behovet av minnesut— rymme för mellanlagring skulle nämligen enligt kommittén bli mindre ju oftare inskrivningsdag hölls, och expedieringen skulle underlättas om den kunde ske dag för dag.

Inskrivningskommitte'n pekade också på de positiva verkningar en- dagsintervallct enligt kommitténs uppfattning skulle medföra för all- mänheten och särskilt för fastighetskreditväsendet genom en snabb expediering och ett aktuellt register. Kommittén förutsatte att personal- styrkan skulle avpassas så att tillfälliga anhopningar av ärenden liksom ärenden av svårare art skulle klaras inom ramen för endagsintervallet. Vidare utgick kommittén från att det dåvarande jordabalksförslagets (numera 19 kap. 9 & JB) regler om uppskov skulle lämpa sig, väl för det fall ofullständiga ärenden inte skulle kunna kompletteras under inskrivningsdagen.

Inskrivningskommitténs förslag gick således ut på att varje arbetsdag skulle utgöra inskrivningsdag.

Vid remissbehandlingen av inskrivningskommitténs betänkande till- styrktes förslaget att varje arbetsdag skulle utgöra inskrivningsdag av flertalet remissinstanser (jfr prop. 1970: 1 bil. 4 s. 48). Remissinstanser med anknytning till domstolsväsendet ställde sig dock kritiska. Kritiken inriktades närmast på att den föreslagna ordningen inte var praktiskt genomförbar med hänsyn bl.a. till att ärendetillströmningen också i framtiden kunde förväntas bli ojämn och till att inskrivningsmyndighe- terna behövde rådrum för att avgöra omfattande eller komplicerade ärenden. Från några håll hävdades, att det skulle uppkomma risker för

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973: 13 15

rättsförlust vid samtidig inskrivningsåtgärd, exekution och fastighets— bildningsförrättning m.m. och att det för allmänheten kända vecko- intervallet därför borde behållas. Om datatekniska krav nödvändiggjor- de kortare intervall mellan inskrivningsdagarna, borde inskrivning i allt fall inte få ske varje dag. I ett yttrande föreslogs som en möjligen lämplig lösning för de fall fastighetsbildning och inskrivning skedde samma dag, att fastighetsbildande förrättningar skulle ges rättsverkan viss bestämd veckodag och att inskrivningsåtgärd inte skulle få vidtas den dagen.

I statsverkspropositioncn till 1970 års riksdag (prop. 1970:1 bil. 4 s. 53) förordade chefen för justitiedepartcmentet att det fortsatta ut— redningsarbetct skulle bedrivas med utgångspunkt från att inskrivnings- dag skulle hållas varje arbetsdag. Departementschefen framhöll emel- lertid att det under försöksverksamheten närmare fick övervägas om och i vad mån systemet kunde behöva modifieras.

Tredje lagutskottet fann i sitt av riksdagen godtagna utlåtande (3LU 1970: 8 s. 19) att ett system med inskrivningsdag varje arbetsdag skulle innebära sådana uppenbara fördelar att det om möjligt borde genom- föras. Utskottet ansåg det därför riktigt att det fortsatta utrednings- arbetct bedrevs med utgångspunkt härifrån. Visade det sig härvid att ett sådant system inte var praktiskt genomförbart borde enligt utskottet självfallet en modifiering ske till t. ex. två eller tre inskrivningsdagar iveckan.

Under försöksverksamheten handlades inskrivningsärendena som om varje arbetsdag varit inskrivningsdag. Eftersom försöket drevs vid sidan av den ordinarie inskrivningsverksamhcten, drabbades verksamheten av den ojämnhet i ärendetillströmningen som erfarenhetsmässigt förekom- mer i det nuvarande systemet (de flesta ärendena kommer in under tisdagen och onsdag förmiddag). Någon utjämningseffckt i arbetsbelast- ningen kunde därför inte påvisas. Emellertid framkom enligt CFD:s promemoria om utvärderingen av försöket intet som talade emot de av inskrivningskommittén gjorda antagandena om fördelen med ett dagligt inskrivningsintervall.

3.3. Promemorian

Enligt promemorian föreligger inte någon tvekan om att ordningen med en inskrivningsdag i veckan bör överges i ett system med ADB. Det långa intervallet medger inte ett rationellt utnyttjande av den dyr— bara datorutrustningen. Inte heller åstadkommes någon utjämning i ären- ' detillströmningen, med påföljd att besvärande arbetstoppar kan upp- komma på inskrivningsdagarna och orsaka problem, inte minst i form av överbelastning av datorsystemet. De Vinster i form av snabbare in- formation ur ett aktuellt register, som inskrivningskommittén räknade

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973: 13 _ 16

med, kommer därför enligt promemorian att kraftigt reduceras, om inte den nuvarande ordningen med inskrivningsdag en gång i veckan överges.

I promemorian konstateras att en övergång till ett system med in- skrivningsdag varje arbetsdag medför fördelar från flera synpunkter. Den främsta fördelen är enligt promemorian att de som söker inskriv- ning kan få sina ärenden snabbare behandlade och att registret ständigt är aktuellt. Men även från arbetsteknisk synpunkt är systemet fördel- aktigt. Det medför en jämnare arbetsbelastning hos inskrivningsmyn- digheten och skapar enhetlighet i arbetsformerna, eftersom samma ru- tiner skall gås igenom varje dag.

Med hänsyn till försöksverksamhetens relativt begränsade omfatt- ning bör man enligt promemorian inte dra alltför långtgående slutsat- ser av de erfarenheter som vunnits från denna i fråga om endagsinter- vallet. Vid försöksverksamheten har emellertid, sägs det, inte framkom- mit någon omständighet som ger stöd för att ett system med inskriv- ningsdag varje arbetsdag ej skulle vara praktiskt genomförbart.

Frågan om det är möjligt att genomföra systemet beror av flera fak- torer, som i stor utsträckning sammanhänger med varandra. Sålunda måste, framhålls det i promemorian, systemets inverkan på inskrivnings— myndighetens personalbehov beaktas. Vidare måste —- enligt vad som framkommit under försöksverksamheten — störningar och driftsav- brott på upp till ett par dagar tas med i beräkningen. En annan fråga som är av betydelse i sammanhanget är fastighetsregistreringen och dess inverkan på handläggningen av inskrivningsärendena.

Vad personalstyrkan beträffar måste denna enligt promemorian gi- vetvis avpassas så att den medger ett rationellt utnyttjande av arbets- kraften. Samtidigt måste det finnas en viss beredskap vid tillfälliga top- par i arbetsbelastningen eller vid sjukdom och annan ledighet. En sådan beredskap bör kunna upprätthållas genom att inskrivningsmyndigheten skall vara knuten till en allmän underrätt.

Vid avbrott i överföringen mellan terminal och centralregister eller andra driftsstörningar torde man enligt promemorian knappast vara be- tjänt av personalförstårkningar, eftersom terminalutrustningen, när den åter kan tas i bruk, sätter en gräns för hur många personer som kan sysselsättas hos myndigheten. För sådana situationer får i stället ut- vecklas rutiner för att förkorta handläggningstiden vid terminalen, så att den uppkomna balansen snabbt kan hämtas in när systemet åter fungerar.

I promemorian påpekas att tillvägagångssättet vid fastighetsregistre- ringen är av stor betydelse för inskrivningsväsendet. Enligt det system som rådde före fastighetsbildningslagens (FBL) tillkomst fastställdes normalt inga förrättningar på onsdagar (inskrivningsdagar). Härigenom kunde man undvika komplikationer i inskrivningshänseende.

Med tillkomsten av FBL har frågan enligt promemorian kommit i

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 13 17

ett annat läge så till vida som fastighetsbildningen ej längre fullbordas genom fastställelscbeslut. Enligt FBL sker fullbordandet genom re— gistreringen i FR (1 kap. 2 % FBL). Registrering skall enligt 19 kap. 3 % FBL ske snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna el- ler, om besvär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft. Denna bestämmelse bör ses mot bakgrunden av föreskriften i 16 kap. 15 & FBL, enligt vilken fastighetsdomstol, om besvär anförts över avslutad förrättning, ofördröjligen och senast inom fyra dagar skall tillställa fas— tighetsregistermyndigheten avskrift av besvärsinlagan. Den praktiska konsekvensen av denna regel blir, att fastighetsregistermyndigheten all- tid måste dröja med registreringen i minst fyra dagar räknat från be- svärstidens utgång. Med hänsyn till att systemet medger att registre- ringen kan uppskjutas en eller annan dag har lantmäteristyrelsen även i den nuvarande situationen utfärdat anvisningar om att registrering in- te får dagtecknas på dag som är inskrivningsdag (lantmäteristyrelsens meddelande nr 9: 1.971 mom. 2).

Om inskrivningsdag hålls varje arbetsdag kan en ordning av nyss angivet slag enligt promemorian inte tillämpas. Fastighetsregistrering måste då alltid ske på inskrivningsdag. En sådan ordning kräver emel— lertid att man tar ställning till vilka verkningar som bör följa av att en ansökan om inskrivningsåtgärd sker på samma dag som en föränd- ring inträffar i fastighetsregistreringen. Denna fråga får lösas under hänsynstagande till att rättsverkan av en inskrivning måste hänföra sig till viss bestämd fastighetsindelning. En uttrycklig regel bör därför en- ligt promemorian tillskapas, av vilken framgår om viss fastighetsbild- ningsåtgärd skall anses ha skett före eller efter en ansökan samma dag om inskrivning. Det naturligaste betraktelsesättet torde därvid vara att låta registreringen få rättsverkan framför ansökan i inskrivningsären- de. I normalfallet skulle ett motsatt ståndpunktstagandc orsaka kompli— kationer. Det vanligaste fallet, där registrering och ansökan i inskriv- ningsärende sammanträffar, torde bli att ansökan om lagfart på ett område av en fastighet eller en fastighet med undantag av ett område görs samma dag som registrering av avstyckning av området sker. Låter man i den situationen inte registreringen gå före, nödgas inskrivnings- myndigheten förklara ansökningen vilande (20 kap. 7 5 9 JB), ett be- slut som i detta fall endast orsakar onödig omgång. En liknande situa- tion inträffar om ansökningen i stället kommer från stamfastighetens ägare och avser inteckning. I den mån köparen av området inte fått vilande lagfart på sitt förvärv, skall inteckningsansökningen bifallas med påföljd att inteckningen kommer att besvära också avstyckningen, vilket troligen inte varit avsett.

Det anförda visar enligt promemorian att det är möjligt att genomfö- ra ett system med inskrivningsdag varje arbetsdag. Med hänsyn till de fördelar som följer med endagsintervallct föreslås att så sker. Vidare

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973: 13 18

föreslås, att ansökan i inskrivningsärende, som tas upp samma dag som den berörda fastigheten undergår förändring i FR, skall anses gjord efter registreringen.

3.4. Remissyttrandena

Bland remissinstanserna råder allmän enighet om att den nuvarande ordningen med en inskrivningsdag i veckan bör överges, om ADB införs på inskrivningsväsendets område. Rörande det i promemorian upptag- na förslaget att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag råder dock delade meningar. Förslaget tillstyrks av inskrivningsdomarna i Uppsala läns norra och Gävle domsagor, CFD, statskontoret, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, EON, Svenska kommszörbundet, Svenska bank- föreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges fastighetsägareför- bund, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteks- institution, Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteksor- ganisation och Sveriges lantmätareförening. Till dem som avstyrker för- slaget'hör inskrivningsdomarna i Stockholms, Uppsala och Uppsala läns södra domsagor, DON, länsstyrelsen i Stockholms län och Förening- en Sveriges tingsrättsdomare.

Svea hovrätt och inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga anser att endagsintervallet bl. a. av arbetstidsmässiga skäl inte bör omfatta fredagar. Hovrätten, som avvisar tanken på att inskrivningsdag skall hållas endast två eller tre dagar i veckan, anser att endagsintervallet inte bör medföra alltför stora praktiska svårigheter. Visar det sig vid den fortsatta försöksverksamheten att systemet medför praktiska olä- genheter'av betydelse, får givetvis en ändring övervägas. Inskrivnings- personalens arbetstidcr kan emellertid inte lämnas obcaktade i samman- hanget. Genom att arbetstiden under sommarmånaderna är kortare än under övriga delar av året och att arbetstiden även i övrigt kan in- skränkas vissa dagar helt eller delvis, medför endagsintervallet pro— blem. Eftersom personalen på en inskrivningsmyndighct enligt remiss- instansernas mening måste vara berättigad till samma arbetstider som övriga personalkategorier vid underrätt föreslår de att en arbetsdag i veckan inte blir inskrivningsdag. Valet bör lämpligen falla på fredagen, eftersom arbetstidsförkortning ej sällan förekommer på denna vecko- dag.

Även Föreningen för tjänstemän inom Sveriges sladshypoteksorga— nisation föreslår att en arbetsdag i veckan, förslagsvis fredagen, inte skall vara inskrivningsdag. Som motivering anför föreningen att stör- ningar och driftsavbrott kan bli svåra att bemästra om varje dag skall vara inskrivningsdag. Med den föreslagna lösningen vinner man också den fördelen att fredagarna kan utnyttjas för fastighetsregistrering. Nå-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 13 19

got problem med kollision mellan fastighetsregistrering och handlägg- ning av inskrivningsärenden skulle då inte uppstå.

DON ifrågasätter om det inte från arbetsmässiga och organisatoriska synpunkter är bättre med ett längre intervall, så att inskrivningsdag hålls två gånger i veckan, förslagsvis tisdag och torsdag. DON föror- dar i linje härmed att för försöksverksamheten väljs en lösning med två inskrivningsdagar i veckan. åtskilda av minst en vanlig arbetsdag. Där— med ökas enligt DON:s mening utsikten till att beslut i inskrivnings- ärenden verkligen fattas på inskrivningsdagen. Vidare undgår man att på inskrivningsmyndigheten hålla den arbetskraftsreserv som ett en- dagsintervall med nödvändighet kräver. DON påpekar i sammanhang- et i likhet med flera andra remissinstanser att överföring av personal från andra enheter inom underrätten är förenad med svårigheter, vilka kan förmodas öka i ett system, där den tekniska utrustningen kräver särskild insikt och rutin hos användarna. Som ytterligare argument för sitt ståndspunktstagande mot endagsintervallet anför DON att möj- ligheten för jurist att förena sysslan som inskrivningsdomare med and- ra uppgifter i tingsrätten ökar, om han inte oundgängligen måste fun- gera på inskrivningsmyndigheten varje dag. Vidare påpekar DON att antalet inskrivningsdagar som infaller på dag, då arbetstiden är förkor- tad inför helg, minskar. Dessutom behöver man i mindre utsträckning tillgripa formella uppskovsbeslut, eftersom möjlighet att föranstalta om underhandskomplettering ökar. Uppskovsbesluten ger enligt DON:s mening merarbete och belastar systemet. DON framhåller vidare att fastighetsregistreringen kan ske på annan dag än inskrivningsdag, var- för den regel som föreslagits i 4 & tredje stycket lagen om inskrivnings- rcgister blir obehövlig. Driftsstörningar bemästras lättare, varför ris- kerna för att en inskrivningsdag skall försenas minskar. DON ifråga- sätter om inte användarnas intresse av snabb expedition överbetonats i förhållande till de komplikationer som systemet med endagsintervall medför för inskrivningsmyndighet. Eftersom det är nödvändigt att den nya ordningen fungerar tillfredsställande redan under det första drift- systemet, bör man enligt DON:s mening inte lägga på inskrivningsmyn- digheterna den merbelastning som endagsintervallet innebär. DON sak- nar dock möjlighet att bedöma hur det ökade behovet av mellanlagring vid längre intervall påverkar kostnaderna för datadriften. Som en möj- lig utväg att minska denna lagrings omfattning föreslår DON att in- skrivningsdag hålls på olika dagar i skilda delar av landet.

Liknande synpunkter på frågan om intervallet mellan inskrivnings- dagarna anförs av inskrivningsdomarna i Stockholms, Uppsala och Uppsala läns södra domsagor, länsstyrelsen i Stockholms län och För- eningen Sveriges tingsrättsdomare. Samtliga nu nämnda remissinstanser föreslår att inskrivningsdag i stället hålls två eller tre dagar i veckan. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare menar att den kritik som anför—

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 13 20

des vid remissbehandlingen av inskrivningskommitténs betänkande inte vederlagts genom försöksverksamheten. Om promemorictörslaget ge- nomförs, får man troligen räkna med att beslut om uppskov enligt de i promemorian föreslagna reglerna måste meddelas inte endast i svår- bedömda ärenden utan också i ett stort antal enkla ärenden som inte kan hinnas med. Förutom att detta medför dubbelarbete kommer IR att belastas med onödiga införingar, eftersom man inte på den korta tid som står till buds hinner komma i kontakt med ingivaren för under- handskomplettering. Vidare ifrågasätter föreningen om inte det före- slagna systemet medför nackdelar med hänsyn till fastighetsomsättning- en. Eftersom inteckningsförhållandena kan förändras från den ena da- gen till den andra, kan t. ex. en köpare av fastighet aldrig säkert veta hur fastigheten är belastad. Föreningen menar samtidigt att fördelar- na med att hålla inskrivningsdag varje arbetsdag överdrivits i prome- morian. Den i promemorian framförda åsikten att det föreslagna sy- stemet medför jämnare arbetsbelastning delas inte av föreningen, som påpekar att inskrivningspersonalen skulle bli skyldig att varje dag un- der några få timmar slutligt behandla de ärenden som kommit in un.- der dagen. Föreningen uttalar dock sammanfattningsvis, att en realis- tisk försöksverksamhct måhända inte kan bedrivas i de former som hit- tills skett och att det därför är nödvändigt att pröva olika metoder vid databehandling som har rättslig verkan. Föreningen motsätter sig där- för inte att detta möjliggörs genom lagstiftning. Eftersom formerna för handläggningen av inskrivningsärenden tydligen kan bestämmas slut— giltigt först efter ytterligare försök, torde det enligt föreningen böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om inskrivnings- intervallet.

CFD förklarar i sitt remissyttrande, att det från rent systemteknisk syn— punkt inte mötcr några hinder mot att inskrivningsdag hålls endast vis- sa dagar i veckan, om detta av olika skäl skulle anses fördelaktigare. En sådan ordning medför emellertid enligt CFD:s mening större kostnader för bl.a. lagring och bearbetning. Även vissa andra olägenheter av ekonomisk och organisatorisk art kan vara förknippade med en sådan lösning. Som exempel nämner CFD expedieringen av bevis rn. m. från datacentralen samt verksamheten hos de olika fastighetsregister— och inskrivningsmyndigheterna. CFD säger sig dock inte kunna ange kon- sekvenserna i nu berörda hänseenden i remissyttrandet.

Inskrivningsdotnarna i Stockholms, Södra Roslags och Uppsala läns södra domsagor tar upp frågan om rutiner för att förkorta handlägg- ningstiden vid terminalen efter avbrott i överföringen mellan termi— nal och centralregister eller andra driftsstörningar. Remissinstanserna ifrågasätter om det finns utrymme för mera betydande förenklingar i rutinerna och ställer sig tveksamma till promemorians innebörd på den— na punkt.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 13 21

Det i promemorian framlagda förslaget om att låta fastighetsregistre— ringen få rättsverkan framför ansökan i inskrivningsärende, som berör samma fastighet eller fastigheter som registreringen, tillstyrks av det stora flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Uppsala län ställer sig dock tveksam till den föreslagna bestämmelsen och anser det önskvärt med en fylligare redovisning av regelns verkningar i andra än de i promemorian behandlade typsituationerna. Länsstyrelsens tveksamhet delas av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare som även den anser att konsekvenserna av den föreslagna regeln ej tillfredsställande klar- lagts i promemorian. I den mån systemet förutsätter att inskrivnings- myndigheten i förekommande fall skall ändra redan meddelade beslut i inskrivningsärenden, bör den rättsliga innebörden härav enligt för- eningens mening klarläggas.

Lantmäteristyrelsen godtar förslaget i princip men erinrar samtidigt om att registreringsdagen enligt förslaget inte tidsbegränsats. Detta in- nebär att även registreringsåtgärdcr efter inskrivningsdagens slut kan komma att påverka rättsverkan av en inskrivning. Styrelsen anser det från principiell synpunkt mindre tilltalande att inskrivningsmyndighe- tens beslut, som hänför sig till viss tidpunkt. skall kunna påverkas av registreringsåtgärder som sker efter sagda tidpunkt. Eftersom förhållan— det inte synes lända enskild till olägenhet, bör det dock kunna godtas. Ändringar i inskrivningsbeslut till följd av mellankommande fastighets- registrering torde dock enligt styrelsens mening inte kunna godtas utan uttryckligt stöd i lag. Med hänsyn härtill bör måhända övervägas, om inte också registreringsdagcn skall tidsbegränsas.

Lantmäteristyrelsen tar i sammanhanget också upp frågan om den konkurrens som kan uppkomma mellan beslut om sammanläggning och ansökan om inskrivning. Styrelsen erinrar om att det enligt 19 kap. 9 & JB räder inskrivningsförbud i fastighet som berörs av sammanlägg- ning sedan fastighetsbildningsbeslut meddelats. Bestämmelsen förutsät— ter enligt styrelsens mening att fastighetsbildningsmyndigheten omedel- bart underrättar inskrivningsmyndigheten om samman]äggningsbeslutet. Eftersom det inte är säkert att datasystemet kommer 'att medge att fas- tighetsbildningsmyndighet kan sända meddelanden om sammanlägg- ningsbeslut till inskrivningsmyndighet via datasystemet, måste man räk- na med att meddelandet måste sändas på konventionell väg. Detta kan leda till att inskrivningsmyndigheten inte tillräckligt snabbt får medde- lande om fastighetsbildningsbeslutet. Lantmäteristyrelsen anser sig inte höra förorda någon särskild lösning av det berörda problemet men förutsätter att det kommer att tas upp till ingående övervägande. Enligt styrelsens mening bör fastighets- och inskrivningsrcgistret för den dag, till vilken ajourföring skett, i princip innehålla de riktiga uppgifterna inte bara om fastighetsregistrering och inskrivningsförhållanden utan även om sådana fastighetsbildningsbeslut som nu avses.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 13 22

4.1. Gällande rätt

Bestämmelser om uppskov i inskrivningsärenden ges i 19 kap. 9 och 10 55 JB. Uppskovsbeslut meddelas i två olika situationer, nämligen om den fastighet som ärendet angår ingår i beslutad men ej fullbordad sam— manläggning eller om det är nödvändigt för utredningen. I båda fallen är förutsättningen att ansökan inte skall avvisas eller avslås. Innebörden i beslutet är att ansökningen skall prövas på senare inskrivningsdag men att sökanden åtnjuter prioritet från den inskrivningsdag, då uppskovs- _ beslutet meddelas. Uppskov i sammanläggningsfallen sker till den in- skrivningsdag, som infaller närmast efter det meddelande att samman- läggningen fullbordats eller frågan därom förfallit kommit in till in- skrivningsmyndigheten. I övriga fall innebär beslutet att ärendet upp- skjuts till viss senare inskrivningsdag. Sker uppskov av utredningsskäl, kan inskrivningsmyndigheten förelägga sökanden att komma in med nödvändig utredning. I sådant föreläggande kan myndigheten sätta ut vite eller, om så bedöms lämpligt, en erinran om att ansökningen kan förklaras förfallen, om föreläggandet inte efterkoms. Enligt vad dåva- rande chefen för justitiedepartementet uttalat (prop. 1970: 20 B 5. 512), får institutet inte användas för att bereda inskrivningsmyndigheten ökat rådrum i ett rättsligen invecklat ärende, om utredningen i och för sig är fullständig i ärendet.

4.2. Tidigare överväganden i frågan

Inskrivningskommittén tog upp uppskovsinstitutet i samband med be- handlingen av frågan om intervallet mellan inskrivningsdagarna (SOU 1969: 9 s. 38). Kommittén konstaterade att uppskovet, såsom det utfor- mats i jordabalksförslaget, skulle skapa ökad rättssäkerhet och främja ordning och reda vid inskrivningsmyndighetens behandling av ofullstän- diga ärenden.

I remissyttrandena över inskrivningskommitténs betänkande ansågs allmänt att en utvidgning av det uppskovsinstitut som tagits upp i jorda- balksförslaget var nödvändig, om endagsintervall mellan inskrivningsda- garna skulle kunna genomföras. Från några håll underströks dock, att arbetet med den dubbla prövning som följer vid beslut om uppskov kunde bli mycket betungande med hänsyn till det stora antalet ofullstän— diga ärenden. En hovrätt ansåg att en utvidgning av uppskovsinstitutet skulle medföra inte bara olägenheter i form av dubbelarbete utan också oklarhet i inskrivningsförhållandena.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 13 23

4.3. Promemorian

I promemorian framhålls att utformningen av uppskovsinstitutet i hög grad sammanhänger med reglerna om intervallet mellan inskrivningsda- garna och tiden för expeditions tillhandahållande. F. n. hålls, som sagts i det föregående, inskrivningsdag en gång i veckan. Expedition skall enligt 17 & tredje stycket expeditionskungörelsen (1964: 618) tillhanda- hållas inom två veckor från den inskrivningsdag då ärendet behand- lades. Följden härav blir, sägs det i promemorian, att utrymmet för kompletteringar av ofullständiga ärenden är ganska stort. Regelmässigt skall ärendena kunna bli klara för avgörande före expeditionstidens ut'- gång. Därigenom kan ett uppskovsbeslut undvikas. Tidsramen för ex- pedition av inskrivningsärendena medger vidare, att den som skall fatta beslutet har några dagar på sig att ta ställning till ärenden, som i och för sig är kompletta men vars invecklade natur kräver särskilda övervägan- den.

I promemorian föreslås, som nämnts i det föregående, att inskriv- ningsdag skall hållas varje arbetsdag. En sådan reform påkallar enligt promemorian en översyn av reglerna om tillhandahållande av expedi- tion från inskrivningsmyndighet. För att inte syftet med datareformen skall förfelas, lär expeditionstiden få undergå en högst väsentlig förkort- ning. Under sådana omständigheter ändras förutsättningarna för upp- skovsinstitutet i dess nuvarande utformning. En översyn av bestämmel- serna i 19 kap. 9 5 JB är därför nödvändig.

Vad först beträffar uppskov på grund av att ärendet rör fastighet som ingår i beslutad men ej fullbordad sammanläggning torde några änd- ringar enligt promemorian inte vara behövliga. Villkoren för fastig- hetsbildningen och förfarandet i sammanläggningsärenden kommer inte att påverkas av datareformen på någon avgörande punkt. Det kommer därför även i fortsättningen att bli nödvändigt att uppskjuta vissa in- skrivningsärenden för att inte de inskrivningsrättsliga förutsättningarna för en beslutad men ännu ej registrerad sammanläggning skall rubbas.

I promemorian konstateras vidare att beslut om uppskov på grund av att det är nödvändigt för utredningen kommer att få stor betydelse i da- tasystemet. Några ändringar i utformningen torde inte vara påkallade. Uppskov bör därför liksom nu ske till viss senare inskrivningsdag. och inskrivningsmyndigheten bör ha samma möjlighet att meddela föreläg- gande som f. n.

De möjligheter att meddela uppskovsbeslut som JB ger är emellertid, sägs det i promemorian, för begränsade för att vara tillräckliga i ett data- system. Med hänsyn till det korta intervallet mellan inskrivningsdagarna och till den förkortning av expeditionstiden, som kan väntas, torde det bli nödvändigt att överväga en ny grund för beslut om uppskov. De korta tiderna kräver stor snabbhet från handläggarnas sida. Det övervä-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 13 24

gande antalet ärenden är visserligen av enkel beskaffenhet, men åtskil— liga är invecklade och kräver noggranna överväganden inte sällan före- gångna av studier av förarbeten och annan litteratur samt rättsfall. Det kan enligt promemorian knappast fordras av den för beslutet ansvarige, att han i alla situationer redan samma dag skall kunna fatta sitt beslut. Avslutas inskrivningsdagen dessutom klockan 12, kan tiden för övrigt in- skränka sig till några timmar. En sådan ordning skulle te sig föga till- fredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. I datasystemet bör därför in- föras en möjlighet att uppskjuta inskrivningsärende som är av den be- skaffenhet eller omfattning att det inte lämpligen kan företas till omedel- bar prövning.

Från det nu anförda bör enligt promemorian hållas isär det förhål- landet att balanser får förutsättas uppkomma också i ett datasystem. Dels kan tänkas att enstaka dagar så många ärenden kommer in att de inte kan slutbehandlas innan datacentralen stängs för ytterligare termi- nalbehandling. Dels kan tekniska fel uppstå som hindrar ajourföring samma dag. Detta medför, att beslut i inskrivningsärenden, i likhet med vad som f. n. är det normala, inte kan fattas på själva inskrivningsdagen utan först på någon av de närmast följande dagarna. Från rättslig synpunkt är det visserligen inte nödvändigt att alla inskrivningsären— den är slutbehandlade vid inskrivningsdagens slut. Beslutsdagen kan nämligen i datasystemet göras till en fiktion i likhet med vad som nu är fallet. Att utgå ifrån att en sådan ordning bör vara det normala i datasystemet är emellertid enligt promemorian mindre lämpligt. Det framstår nämligen såsom i högsta grad önskvärt, att besluten verkligen fattas på inskrivningsdagen och att IR vid inskrivningsdagens slut kan ajourföras med samtliga under dagen fattade beslut och på så sätt ges största möjliga aktualitet.

Med hänsyn till det anförda, sägs det i promemorian, är det knappast försvarbart att låta ett eller annat komplicerat inskrivningsärende för- dröja ajourföringen av IR med inskrivningsuppgiftcr från en viss in— skrivningsdag. Principen bör därför vara, att sådana ärenden redovisas i IR med uppskovsbeslut. I övrigt bör alla ärenden slutbehandlas på in- skrivningsdagen. eller så fort sig göra låter i omedelbar anslutning till densamma.

Om möjlighet ges till uppskov på grund av ärendets beskaffenhet eller omfattning, måste det enligt promemorian skapas garanti för att institu- tet inte ledcr till fördröjning i handläggningen. I lagen bör därför in— föras en gräns för hur lång tid ett ärende får uppskjutas på den nu åsyf- tade grunden. Denna begränsning bör lämpligen ske i formen av en föreskrift om att ärende, som uppskjutits på grund av dess beskaffenhet eller omfattning, skall tas upp senast på viss inskrivningsdag efter det att uppskovsbeslutet meddelats. I promemorian föreslås, att ärendet skall prövas senast på fjärde inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag an-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 13 25

sökningen gjordes. Detta hindrar självfallet inte, att ärendet tas upp tidi- gare. Med denna lösning bör beslut om uppskov på grund av ärendets beskaffenhet eller omfattning inte ske till viss dag. Om den som skulle fatta beslutet vid genomgång av ärendet upptäcker att utredningen är bristfällig, bör han givetvis vara oförhindrad att ta upp ärendet på in- skrivningsdag och meddela uppskovsbeslut på de grunder som anges i 19 kap. 9 5 andra stycket JB.

I promemorian framhålls vidare, att somliga ärenden kan vara av ut— omordentligt komplicerad natur (t. ex. relaxer eller andra åtgärder med inteckningar). Kännetecknande för dessa ärenden är att de sällan kan företas till avgörande förrän flera kompletteringar i form av medgivan— den från fastighetsägare och innehavare av pantbrev eller från rättig— hetshavare fordrats in. Ofta är ingivaren medveten om detta, och hans ansökan avser därför närmast, att inskrivningsmyndigheten skall ta upp ärendet till prövning, när ärendet kommit i det skick att det kan avgö— ras. Att i en sådan situation föra in ärendet i IR torde endast komplicera handläggningen, och ett uppskovsbeslut tjänar enligt promemorian knappast något syfte, eftersom frågan om prioritet sällan är aktuell i nu åsyftade fall. Hos inskrivningsmyndigheten förs f. n. dagbok i tre delar. Enligt inskrivningskungörelsen skall i en av dessa delar (del C) föras in ärenden som inte omedelbart leder till inskrivning i fastighetsbok eller tomträttsbok. En motsvarighet till denna dagbok torde enligt promemorian inte kunna undvaras i datasystemet. I denna dagbok kan, givetvis med ingivarens samtycke, föras in ärenden, som föranleder suc- cessiva kompletteringar, innan saken har kommit så långt att den kan tas upp på inskrivningsdag. Detta förfarande tillämpas även enligt nuva- rande ordning och innebär att inskrivningsmyndigheten besparas mycket arbete i form av dagbokföring i dagbokens övriga delar och meddelande av uppskovsbeslut.

4.4. Remissyttrandena

Förslaget att uppskovsbeslut skall kunna meddelas i inskrivningsären— den som är av den beskaffenhet eller omfattning att de inte lämpligen kan företas till omedelbar prövning har godtagits av det stora flertalet remissinstanser. På några håll befarar man emellertid att uppskovsbeslu- ten skall öka i antal och få en sådan omfattning att de inverkar menligt" på handläggningen av ärendena hos inskrivningsmyndigheterna. Sådana farhågor uttalas bl. a. av inskrivningsdomarc'n i Uppsala läns södra domsaga, lantmiireri.t'tyl'clserz, Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadskypare/(sorgen:isun'on och Föreningen Sveriges lings'riiltsdomare.

Förslaget om att ärende som uppskjutits med stöd av den föreslagna bestämmelsen skall upptas till prövning senast på fjärde inskrivningsda- gen cfter den inskrivningsdag, då ansökningen gjordes. utsätts för kritik

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973: 13 26

från flera remissinstanser. Bland dessa kan nämnas Svea hovrätt, fyra inskrivningsdomare, DON, CFD, bankinspektionen och Ianlmäteristy- relsen. Samtliga dessa remissinstanser är eniga om att den föreslagna ti- den är alltför kort och föreslår en förlängning. Allmän enighet tycks råda om att en vecka är den lämpligaste tidsmarginalen. Bankinspektio- nen anser dock att fristen bör sättas till nio dagar.

CFD anser att tiden bör bestämmas till viss senare dag inom en vecka. Som skäl för denna ståndpunkt anför nämnden att det därigenom öppnas möjlighet att få ärendet aviserat på en särskild bevakningslista över uppskjutna ärenden m. m., som avses framställas veckovis. Därjämte bör enligt CFD finnas möjlighet att, såsom föreslagits, skjuta upp ärende utan angivande av viss senare dag. CFD framhåller vidare att formuleringen i den föreslagna paragrafen är allmänt hållen och ger utrymme för olika tolkningar. Enligt nämndens mening får det emeller- tid ytterst ske på inskrivningsdomarens eget ansvar att i det enskilda fal- let avgöra om uppskovsbeslut får meddelas. Nämnden menar vidare att de särskilda kriterierna — beskaffenhet och omfattning — alltid måste sättas i relation till den tid som står inskrivningspersonalen till buds.

Inskrivningsdomarna i Stockholms och Uppsala läns södra domsagor samt Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att möjligheterna till uppskov är alltför snävt begränsade, oavsett hur tiden bestäms. Inskriv- ningsdomaren i Stockholms domsaga föreslår att ärendet skall tas upp till förnyad prövning vid fristens utgång om ej synnerligt hinder möter. Som motivering anförs, att den som företräder inskrivningsmyndigheten likaväl som domare i övrigt bör anförtros att avgöra, huruvida rådrum utöver det i lag föreskrivna för visst fall fordras (jfr 17 kap. 9 5 andra stycket rättegångsbalken). De båda andra remissinstanserna anser att yt— terligare uppskovsbeslut bör kunna meddelas när särskilda skäl förelig-

ECT.

5.1. Gällande ersättningsbestämmelser i jordabalken

Enligt 19 kap. 19 & JB har den som lider förlust på grund av fel eller försummelse från inskrivningsmyndighetens sida i vissa fall rätt till er- sättning av staten. Detta gäller i fråga om fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i inskrivningsärende eller vid utfärdande av bevis på grundval av innehållet i fastighetsbok eller tomträttsbok (t.ex. pantbrev och gravationsbevis) eller vid uppläggande av fastighetsbok och tomträttsbok utan samband med inskrivningsärende.

Om den skadelidande genom passivitet eller på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, kan ersättningen efter en skälighcts- prövning sättas ned eller helt bortfalla.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 13 27

Rätt till ersättning av staten har också den som orsakas skada till följd av att oriktig uppgift i fastighetsboken eller tomträttsboken rättas, om han inte bort inse att fel förekommit. Bestämmelsen får ses mot bak- grunden av stadgandet i 19 kap. 12% första stycket JB. Där föreskrivs nämligen, att beslut, som meddelas genom införing i fastighetsbok eller tomträttsbok, skall anses ha det innehåll som framgår av boken. Visar det sig sedermera, att införingen i boken innehåller uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller liknande förbiseende, skall införingen rättas en- ligt bestämmelserna i 19 kap. 17 & JB. Härvid kan ägare eller rättighets- havare drabbas av förlust, främst för det fall att det inbördes företrädet mellan olika förvärv måste bestämmas. För sådan förlust kan alltså er- sättning utgå.

5.2. Skadeståndslagen

Den nyligen antagna skadeståndslagen (1972: 207), som trädde i kraft den 1 juli 1972, innehåller bestämmelser om skadestånd i offentlig verk- samhet, vilka saknar motsvarighet i tidigare gällande rätt. Enligt skade— ståndslagen skall staten ersätta bl. a. ren förmögenhetsskada (dvs. förmö- genhetsskada utan samband med person- eller sakskada) som vållas ge- nom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ansvar kan åläggas staten inte bara för det fall att en viss tjänsteman kan utpekas som den felande utan även när det är klart att ett fel begåtts, som innebär åsido- sättande av de handlingsnormer som den allmänna culparegeln bygger på, men det inte kan fastställas vem som är den felande (prop. 1972: 5 s. 324—325, 496——497). Skadeståndslagen har inte medfört några föränd- ringar i de skadeståndsregler som finns i jordabalken och som alltså även i fortsättningen bibehåller sin karaktär av specialbestämmelser.

5.3. Promemorian

5.3.1. Ersättning på grund av rättelse av skrivfel m.m. i inskriwzingsre- gistret

Enligt 19 kap. 12% första stycket JB skall, som nämnts i det före- gående (5.1), beslut som införts i fastighetsbok eller tomträttsbok anses ha det innehåll som framgår av boken. Om bokens innehåll, såsom blir fallet, förs över till ett dataregister, får enligt promemorian samma regel appliceras på registerinnehållet. Det är givet, att IR kan komma att in- nehålla oriktighetcr på grund av skrivfel och förbiseende av annat slag precis på samma sätt som fastighetsboken eller tomträttsboken. Sådana fel måste naturligtvis kunna korrigeras. Den omständigheten att den oriktiga uppgiften insmugit sig i ett dataregister medför inte, framhålls det i promemorian, att reglerna om rättelse av skrivfel rn. rn. behöver utformas på ett sätt som avviker från bestämmelserna i 19 kap. 17 & JB.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 13 28

Likaväl som ägare eller rättighetshavare kan drabbas av förlust till följd av beslut om rättelse enligt 19 kap. 17å JB kan skada uppkomma vid rättelse av införing i IR. De möjligheter till ersättning av staten som JB erbjuder i sådana fall bör enligt promemorian stå till buds även i data— systemet.

5.3.2. Ersättning på grund av fel eller försmnmelse

I promemorian konstateras, att den rätt till ersättning av staten som föreligger enligt 19 kap. 19% första stycket JB avser förlust, som upp— kommit till följd av fel eller försummelse

1. i fråga om handläggning av eller beslut i inskrivningsärende,

2. vid utfärdande av pantbrev eller annat bevis på grundval av inne- hållet i fastighetsbok eller tomträttsbok (t. ex. gravationsbevis),

3. vid uppläggande eller förande av fastighetsbok eller tomträttsbok utan samband med handläggning av inskrivningsärende.

Vad den första kategorin beträffar åsyftas delvis åtgärder, som inte har med själva registreringen att göra, t. ex. underlåtenhet att ta upp en inkommen ansökan på närmast följande inskrivningsdag eller bristande tillsyn över ingivna värdehandlingar (jfr prop. 1970: 20 B 5. 545). Er- sättning för förlust till följd av fel eller försummelse av denna art bör enligt promemorian utgå i datasystemet på samma grunder och under samma förutsättningar som anges i JB. Eftersom beslut i inskrivnings- ärende skall anses ha det innehåll som framgår av fastighetsboken eller tomträttsbokcn och motsvarande regel torde få tillämpas i fråga om IR, kan förlust uppkomma också på grund av fel eller försummelse vid in- föringen. Också i detta fall kan JE:s bestämmelser tillämpas, sägs det i promemorian. Om emellertid införingen i IR blir felaktig till följd av ett tekniskt fel, torde detta i regel inte kunna hänföras till fel eller försum- melse av någon befattningshavare vid inskrivningsmyndighcten. Prome- morians synpunkter på frågan om ersättning för förlust pågrund av sådana fel redovisas i det följande.

Vad härefter angår fel eller försummelse vid utfärdande av pantbrcv eller annat bevis på grund av IR är enligt promemorian avsikten att be— vis på grundval av innehållet i IR skall utfärdas på maskinell väg. Bevi- sen skall enligt den nya ordningen expedieras direkt från datacentralen till ingivaren utan att underkastas granskning eller förses med under- skrift. Fcl i form av avvikelser från registerinnehållet som visas före- ligga i sådana bevis (pantbrev, fastighetskort) torde, framhålls det, i re- gel inte kunna hänföras till fel eller försummelse av någon befattnings— havare vid inskrivningsmyndighetcn. Promemorians ställningstagande till frågan om ersättning för förlust på grund av sådana fel redovisas också i det följande.

[ promemorian påpekas, att det ännu så länge är ovisst om samtliga slag av bevis skall kunna utfärdas centralt. Automatisk framställning av

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 13 29

bevis om olika inteckningsåtgärder, såsom nedsättning, dödning, relaxa- tion eller bevis om inskrivning av nyttjanderätt m.m. eller om partiell dödning av sådan inskrivning kan tänkas bli så komplicerad, att ett manuellt förfarande får väljas. Visar det sig att bevis om inskriv- ningsförhållandena i gemensamt intecknade fastigheter inte kan åstad— kommas på annat än manuell väg, får vidare övervägas en bestämmelse om skyldighet för inskrivningsmyndighet att i sådana fall utfärda grava- tionsbevis av konventionell typ. I sådana fall som de nu nämnda blir en- ligt promemorian JB:s regler om ersättning för förlust på grund av fel- aktigt utformade bevis tillämpliga.

Beträffande den tredje kategorin anförs i promemorian, att man i da— tasystemet tänkt sig att aviseringen till IR av förändringar i FR skall ske på maskinell väg. Dagen efter det registrering skett i FR kommer in— skrivningsmyndigheten således att erhålla en förteckning över föränd- ringarna. Med ledning av denna förteckning skall inskrivningsdomaren eller annan behörig tjänsteman kalla in fastigheterna på datatermina— lens bildskärm och göra de ändringar som behövs. Det får förutsättas, att fel kan uppkomma vid denna operation och att dessa fel kan till- komma genom misstag från vederbörande tjänstemans sida eller till följd av maskinfel o.d. I det förra fallet blir enligt promemorian Jst bestämmelser tillämpliga. I det senare fallet däremot torde felet inte kunna tillskrivas fel eller försummelse hos någon befattningshavare hos inskrivningsmyndigheten.

5.3.3. Ersättning för förlust till följd av tekniskt fel

Enligt promemorian måste man räkna med att förlust för enskilda kan uppkomma till följd av tekniska fel i ett inskrivningssystem som bygger på ADB. Som exempel på tekniska fel nämns i promemorian att IR genom mekanisk eller annan påverkan får ett innehåll, som avvi- ker från den avsedda införingen. Förhållandet kan också vara det att in- nehållet i IR är korrekt men uppgifterna i bevis eller annan information om registerinnehållet är felaktiga. Fel kan således finnas i de automa- tiskt framställda bevis, som expedieras till allmänheten från IR (pant- brev, vilandebevis, fastighetskort) men kan också förekomma på inskriv- ningsmyndighetens bildskärm och på den utskrift av skärmens innehåll (s.k. terminalutskrift), som skall kunna utföras på myndighetens termi- nalskrivare. Vidare kan felen förekomma på motsvarande utrustning hos fastighetsregisterförare och hos andra inskrivningsmyndigheter. I den mån kommuner, banker och andra inrättningar får möjlighet att an— sluta s.k. presentationsterminaler till centralregistret, kommer fel att kunna uppenbara sig också på dessa terminalers bildskärm och terminal- utskrift.

Enligt promemorian bör staten genom införandet av IR kunna göra mycket betydande rationaliseringsvinster i olika hänseenden. Skulle till

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 13 30

följd av tekniska fel i systemet skada uppstå, bör förlusten till följd härav inte stanna på enskilda som i god tro förlitat sig på systemet. Sta- ten bör sålunda enligt promemorian i princip ersätta förluster till följd av tekniska fel-. Utgifterna härför får ses som en del av kostnaderna för systemet i dess helhet. Även om det f. 11. inte finns förutsättningar att närmare beräkna omfattningen av de förluster som kan uppstå, saknas enligt promemorian anledning anta, att de på något sätt skulle kunna påverka frågan om systemets genomförande.

Enligt promemorian bör ersättning i princip utgå om förlust uppstått till följd av att införing i IR blivit oriktig genom tekniskt fel. I fråga om ersättning på grund av att felet rättas kan däremot ] B:s ersättnings- regler tillämpas oberoende av det sätt på vilket felet uppkommit.

De maskinellt framställda bevisen utgör enligt promemorian kärn- punkten i dataregistrets informationsåtergivning. Avsikten är att dessa bevis skall ersätta de nuvarande lagfartsbevisen, pantbreven, vilandebe- visen samt äganderätts- och gravationsbevisen. Handlingarna skall såle— des användas i omsättningen, varför fastighetsägare, kreditgivare och andra givetvis bör ha rätt att lita på dem. I promemorian sägs därför att förlust till följd av tekniska fel i sådana automatiskt framställda bevis bör ersättas.

Fel som uppträder på bildskärmar och liknande hos inskrivnings- myndigheten drabbar inte, sägs det i promemorian, allmänheten på samma sätt som fel i bevis. Troligen kommer personalen hos myndig- heten att upptäcka och korrigera en hel del av de fel som kan visa sig på bildskärmarna. I de fall så inte sker, kan dock allmänheten drabbas av felet indirekt genom att inskrivningsmyndigheten i förlitan på de fel- aktiga uppgifterna på bildskärmen fattar ett oriktigt beslut. Också i dessa fall bör den som drabbas av förlust ha rätt till ersättning.

Förslaget innebär vidare att ersättningsbestämmelsen äger tillämp- ning också på förlust till följd av tekniskt fel i anordning som hos annan statlig myndighet är ansluten till systemet.

I fråga om presentationsterminalerna intar promemorian en annan ståndpunkt. Motivet till att sådana terminaler föreslås, är att allmän- heten skall få så snabb information från IR som möjligt. Förfrågan via presentationsterminal kommer därför att i stor utsträckning ersätta det nuvarande systemet med telefonupplysningar från inskrivningsmyn- digheten. Denna upplysningsverksamhet sker f. n. på mottagarens risk, då bevis om innehållet i fastighetsbok och tomträttsbok officiellt ut- färdas i form av äganderätts- eller gravationsbevis. Eftersom den of- ficiella formen för upplysning om innehållet i IR kommer att vara fastighetskort, har man, sägs det, anledning att fråga sig vilket ansvar staten bör ikläda sig för den information, som lämnas via presentations- terminal.

I den mån informationen erhållits via bildskärm blir det enligt prome-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 13 31

morian utomordentligt vanskligt att i efterhand klara ut vad som stod på skärmen, när upplysningen lämnades. En enskild persons anteckningar om skärmens innehåll torde inte kunna tillerkännas vitsord, eftersom vederbörande kan ha misstagit sig på registerinnehållet eller ha skrivit fel. Skärmens innehåll vid det aktuella tillfället är för alltid försvunnet, varför någon jämförelse inte kan ske. Under sådana omständigheter bör användandet av uppgifter från presentationsterminalens bildskärm ske på mottagarens risk.

Enligt promemorian förändras situationen i viss mån om informatio- nen inte bara hämtas från bildskärmen utan även dokumenteras via pre- sentationsterminalens skrivare. Innehållet i terminalutskrift motsvarar i princip innehållet i fastighetskort, låt vara att utskriften kan begränsas att avse en viss grupp av uppgifter i IR, t. ex. lagfartsförhållandena. Bristande överensstämmelse mellan innehållet i IR och presentationster- minalens informationsåtergivning kan emellertid uppkomma på grund av felaktigheter i terminalutrustningen eller i dess skötsel eller manöv- rering. Eftersom denna inte handhas av personal i statens tjänst och ut- rustningen inte förvaras i lokal som disponeras av statlig myndighet, bör staten enligt promemorian inte ansvara för utrustningen i fråga eller dess produkter.

Utgångspunkten för promemorieförslaget är således att staten inte bör svara för felaktigheter som uppstår i presentationsterminalerna. Redovi- sar dessa däremot en felaktighet i IR bör självfallet ersättning kunna utgå enligt vad som gäller för sådana fel.

I detta sammanhang behandlas i promemorian spörsmålet om vem som skall ansvara för terminalutskrift, som framtagits hos inskrivnings- myndighet eller annan statlig myndighet. Sådana utskrifter torde i all— mänhet vara avsedda för myndighetens interna bruk. Det kan emeller- tid förmodas, att allmänheten vid besök hos myndighet ber att få ta med sig en utskrift, som framställts med anledning av en förfrågan c. d. hos myndigheten. Frågan om en sådan utskrift skall få lämnas ut eller inte torde få regleras i tillämpningsföreskrifter. Ett minimikrav för att någon skall få ersättning på grund av innehållet i en sådan utskrift bör dock vara, att den är försedd med bevis om vilken myndighet, som lämnat ut den, och när utlämnandet skett.

Vid den skadelidandes medverkan bör enligt promemorian statens skadeståndsansvar för tekniska fel begränsas på samma sätt som enligt 19 kap. 19% första stycket JB. Om den skadelidande genom passivitet eller på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, bör er- sättningen sålunda efter skälighetsprövning sättas ned eller helt bort- I alla.

Genomförs promemorieförslaget på denna punkt och ersätts förlust på grund av fel i IR av staten, om felet vållats av tjänsteman eller är av teknisk art, torde enligt promemorian ersättning kunna utgå i så gott

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 13 32

som alla fall när IR har ett innehåll som avviker från det beslut inskriv- ningsmyndigheten avsett att meddela. Skulle undantagsvis en sådan av- vikelse ha uppstått av annan anledning — t. ex. på grund av inverkan av utomstående —— utesluter förslaget enligt promemorian inte att ersätt- ning utgår till den skadelidande. Tvärtom synes goda skäl tala för att staten svarar för registrets innehåll också i sådana fall. I promemorian förutsätts emellertid att denna fråga överlämnas åt rättstillämpningen.

5.3.4. Inrkrivningspersonalens ansvar

Enligt 18 kap. 7 & jämfört med 19 kap. 19 & tredje stycket JB inträder staten i den ersättningsberättigades rätt mot den som gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Några förändringar med avseende på denna rätt påkallas enligt promemorian inte av systemomläggningen. Frågan om arbetstagarens ansvar för skada genom fel eller försummelse i tjänsten regleras i 4 kap. 1 & skadeståndslagen. Enligt denna bestämmelse blir ar- betstagaren ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den ska- delidandes intresse och övriga omständigheter. I promemorian fram— hålls, att bestämmelsen också gäller tjänstemän hos inskrivningsmyndig- het.

Enligt promemorian bör ersättning för förlust till följd av tekniskt fel alltid stanna på statsverket. Frågan om staten i dessa fall skall kunna rikta anspråk mot den som svarar för driften av dataregistret får regleras i avtal mellan staten och dataföretaget. Regeln i 18 kap. 7 % J B blir alltså inte tillämplig på förhållandet.

Med hänsyn till det anförda måste det enligt promemorian kunna klarläggas om en oriktighet uppstått till följd av tekniskt fel eller på an- nat sätt. Av stor betydelse i detta sammanhang blir dagboksbladet. I lik— het med vad som f.n. är fallet måste även i datasystemet varje ärende dagbokföras. Detta arbete förutsätts ske samtidigt med handläggningen av ärendet. Härigenom uppnår man det resultatet, att dagboksbladet kan tillföras uppgift om det beslut, som fattats i ärendet, utformat exakt så som beslutet förts in i IR. Dagboksbladet som avses bli fram- ställt på maskinell väg skall granskas av den som fattat beslutet och förses med dennes signatur som tecken på godkännande. I de fall oriktigheter upptäcks i IR, bör således dagboksbladet kontrolleras. Av- vikcr registerinnehållet från dagboken, har oriktigheten enligt promemo- rian tydligen sin grund i maskinfel eller annat fel av teknisk natur. Vid överensstämmelse mellan register och dagbok får man däremot, sägs det i promemorian, utgå från att felet ligger hos den tjänsteman som bekräf- tat dagboksinnehållet med sin signatur.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 13 33

5.4. Remissyttrandena

Frågan om ersättning med anledning av felaktigheter vid databehand- lingen har tagits upp av DON, CFD, kammarkollegiet, statskontoret, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, Svenska bankföreningen och F ör- eningen för tjänstemän inom Sveriges stads/typereksorganisation. Samt- liga ansluter sig till promemorieförslaget.

DON menar dock att statens ansvar för förlust till följd av tekniskt fel i anordning som är ansluten till IR inte bör omfatta annan statlig myndighet än inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

CFD tar i sammanhanget upp felaktigheter vid överföringen av upp- gifter från fastighetsbok och tomträttsbok till IR. Nämnden framhåller att datafångsten innebär att en stor volym uppgifter på kort tid skall föras över till IR. Eftersom arbetet är förenat med betydande svårighe- ter av bl. a. teknisk och organisatorisk art, varav särskilt nämns den ajourhållning av det överförda materialet som måste ske parallellt med den pågående överföringen till dess registret för ett område kan tas i drift, är det ofrånkomligt att vissa felaktigheter uppstår i samband med uppläggningen av det nya registret. CFD framhåller emellertid att hit- tills gjorda erfarenheter talar för att fel av sådan beskaffenhet att de kan orsaka ekonomisk skada bör kunna begränsas till rena undantagsfall.

Kammarkollegiet vänder sig mot att man i promemorian som motive- ring till statens ersättningsskyldighet anfört rationaliseringsvinster på grund av det nya registret. Enligt kollegiets mening bör grunden för sta- tens ersättningsskyldighet vara att staten inför ett system som är behäf- tat med sådana svagheter att tekniska fel i systemet kan befaras upp- komma i inte helt obetydlig omfattning.

Kammarkollegiet tar vidare upp uttalandet om att staten får svara för registrets innehåll också i sådana fall där avvikelse uppstått av annan anledning än att fel begåtts av tjänsteman eller att fel av teknisk art förekommit. Kollegiet antar för sin del att i dylika som man får för- moda ovanliga fall läget i allmänhet torde vara sådant att ersättning från staten bör utgå. Svenska bankföreningen anser uttalandet i prome- morian på denna punkt värdefullt med hänsyn till de stora svårigheter som i det särskilda fallet kan tänkas föreligga att bestärruna felorsaken. Föreningen påpekar dock att uttalandet ej täcks av den föreslagna lag- texten. För att säkerställa att uttalandets innebörd kan förverkligas bör lagtexten enligt bankföreningens mening erhålla en sådan utformning att den kan tillämpas även i de med uttalandet avsedda fallen.

Spörsmålet om ansvar för terminalutskrifter tas upp av inskrivnings- domaren i Stockholms domsaga och kammarkollegiet. Inskrivningsdo— maren i Stockholms domsaga menar att utskrift från terminal vid in- skrivningsmyndighet under inga omständigheter bör lämnas ut till all-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 13 34

mänheten. Vill någon ha innehållet på bildskärmen dokumenterat, bör han enligt inskrivningsdomarens mening vara skyldig att beställa fastig- hetskort. Kammarkollegiet har samma uppfattning och anför dessutom att ersättning för fel i terminalutskrift inte bör utgå, även om utläm- nande av sådant material framdeles skulle medges.

Förslaget att ersättning inte bör utgå vid användande av uppgifter från presentationsterminals bildskärm eller av uppgifter som dokumen- 'terats via presentationsterminals skrivare har inte mötts av några erin— ringar. Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stads/typoteksorganisa- tion och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare förklarar sig godta för— slaget på denna punkt, den sistnämnda föreningen dock med anmärk- ningen att förslaget från principiell synpunkt är föga tillfredsställande. Tingsrättsdomarföreningen påpekar i likhet med inskrivningsdomaren i Uppsala läns södra domsaga att inskränkningen i ansvarigheten inte sy- nes ha kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten.

Statskontoret framhåller med hänvisning till offentlighets- och sekre- tesslagstiftningskommitte'ns betänkande (SOU 1972: 47) Data och in— tegritet angelägenheten av att fastighetsägaren själv får möjlighet att kontrollera och godkänna uppgifterna i registret och att även ändringar i registerposterna kommer fastighetsägaren till del.

6. Undantag från bestämmelserna om inskrivning i inskrivningsrcgister

6.1. Erfarenheterna från försöksverksamheten

Inskrivningskommittén förutsatte i sitt betänkande (s. 46) att fastighe- ter som av någon anledning inte kunde föras in i IR. under en samlad överföringsaktion tills vidare fick föras manuellt. I samband med för- söksverksamheten har klarhet vunnits om vilka omständigheter som medför att fastighet inte eller i allt fall inte utan stor svårighet kan överföras till IR. De förhållanden som enligt promemorian anses utgöra hinder mot att fastighet redovisas i IR kan sammanfattas i följande punkter:

I.. på fastighetsbokens upplägg redovisas endast vilandeförklarad lag- fartsansökan eller lagfartsförhållandena är oklara på annat sätt,

2. fastighet har sammanlagts i. strid mot bestämmelsen om att fastig- heter för att kunna sammanläggas skall innehas med samma rätt,

3. inteckning avser gammalt mynt, utländskt mynt eller varor,

4. inteckning avser del av fastighet,

5. inteckning avser fastigheter, belägna inom olika inskrivningsområ- den,

6. inteckning har dödats utan förbehåll, då sådant erfordrats, eller nedsatts utan föreskrivna medgivanden med påföljd att oklarhet råder

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 13 35

beträffande ansvarsfördclningen mellan intecknade fastigheter eller mel- lan olika inteckningar.

Under försöksverksamheten överfördes omkring 28 000 fastigheter till IR. Inom det av försöket berörda området återstod därefter ca 400 fas- tigheter (motsvarande 1—2 % av fastighetsbeståndet), som inte kunde föras över på någon av de nyss angivna grunderna.

6.2. Promemorian

I promemorian framhålls, att målsättningen för en övergång till in- skrivning i IR givetvis måste vara, att samtliga i FR upptagna fastighe- ter också redovisas i IR. Erfarenheterna från försöksverksamheten visar emellertid. att inskrivningsförhållandena beträffande somliga fastigheter är så komplicerade, att de inte medger överföring till IR. Från teknisk synpunkt sett kan givetvis också dessa fastigheter redovisas fullständigt i IR. Detta skulle emellertid enligt promemorian kräva så omfattande och dyrbara system, att kostnaden inte skulle stå i rimlig proportion till nyt— tan. Att uppskjuta införandet av datasystemet i avbidan på att alla fas- tigheter överförts till IR anses inte möjligt. _

Den vanligaste anledningen till att fastighet inte kunde föras över till IR under försöksverksamheten var att del av fastigheten besvärades av inteckning. Enligt promemorian kan det förmodas att situationen blir densamma under det kommande överföringsarbetet. Det är självfallet uteslutet att avskaffa gällande inteckningar i del av fastighet enbart för att göra det möjligt att införa fastigheten i IR. Även om det skulle vara tänkbart att genom lagstiftningsåtgärder undanröja vissa oformligheter som nu hindrar att fastighet förs in i IR, kan problemet i sin helhet så- lunda inte lösas lagstiftningsvägen. I promemorian föreslås därför att fastighetsbok i inledningsskedet får föras vid sidan av ADB-registret. Med tiden kommer säkerligen komplicerade inskrivningsförhållanden att i stor utsträckning försvinna i och med successiva saneringar och andra åtgärder.

6.3. Remissyttrandena

De problem som är förenade med undantag från bestämmelserna om inskrivning i IR har berörts i några remissyttranden. Sålunda framhåller inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga, lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län att antalet fastigheter som skall föras i fastighetsbok och tomträttsbok måste inskränkas till ett minimum. Lätts— styrelsen i Uppsala län anser det vara en svaghet att systemet inte med- ger att inskrivningsförhållandena beträffande alla fastigheter inom re— gisterområdet redovisas i IR. Föreningar: för tjänstemän inom Sveriges stads/typoteksorganisation hävdar bestämt den uppfattningen att undan-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973: 13 36

tag enligt 10 5 första stycket förslaget till lag om inskrivningsrcgister bör medges endast när det är oundgängligen nödvändigt. Sveriges fastighets- ägareförbund förklarar att det är av stort intresse att så många fastig- heter som möjligt kommer in i IR från början. Föreningen erinrar sam- tidigt om att lagfarts- och inteckningsförhållandena i vissa landsdelar är avsevärt mer komplicerade än i Uppsala län och förutspår att särskilda utredningar behöver göras inom sådana områden innan övergång be- slutas.

Inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga och lantmäteristyrelsen ifrågasätter om alla de i promemorian uppräknade anledningarna verkli- gen utgör hinder mot att inskrivningsförhållandena redovisas i IR. Re- missyttrandena innehåller liksom CFD:s yttrande förslag till olika åtgär- der med hjälp av vilka antalet fastigheter utanför IR skall kunna ned- bringas ytterligare.

7. Frågan om ändring i 1932 års lag om uppläggande av nya fastighets- böcker för landet

7.1. Gällande rätt

Enligt lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet (1932 års lag) skall för varje domsaga på landet uppläggas fastig- hetsbok, gemensam för lagfarts- och inteckningsärenden. Arbetet skall i allmänhet ske under häradshövdingens ledning och på hans ansvar. FäStighctsboken skall läggas upp på grundval av upprättat fastighetsre— gister, och fastigheterna skall tas upp under den beteckning, som de har i detta register. Huvudregeln är att varje fastighet skall redovisas på ett särskilt upplägg, till Vilket gällande inskrivningar skall föras över från äldre bok. Om det är erforderligt för att vinna upplysning om inskriv- ningsförhållandena, kan undersökning verkställas vid särskilt samman- träde med sakägare och andra, som kan antas äga kännedom om dessa. Framkommer det att fastighet vid inskrivning angetts med felaktig eller missvisande beteckning eller redovisats oriktigt på annat sätt, skall enligt 7 & rättelse i inskrivningen vidtas vid överföringen.

7.2. Promemorian

I promemorian konstateras, att överföringen av inskrivningsuppgifter till IR under försöksverksamheten skett från fastighetsbok, som upplagts enligt 1932 års lag. Arbetet med uppläggande av fastighetsbok enligt denna lag är emellertid inte slutfört i alla delar av landet (jfr SOU 1969: 9 s. 8). Anledning saknas enligt promemorian att nu avbryta den verksamhet med uppläggande av nya fastighetsböcker som pågår. Un- dantag från skyldigheten att lägga upp fastighetsbok på grund av att be-

• Sida 37
•  Original

' Prop. 1973: 13 37

rörda fastigheter skall överföras till IR bör därför inte medges. Något förslag till ändring i 1932 års lag på denna punkt framläggs sålunda inte i promemorian.

Inte heller anses det nödvändigt att ändra 1932 års lag av annan an- ledning. I promemorian berörs visserligen frågan huruvida regeln i 75 om rättelse av inskrivning, som enligt praxis anses tillämplig också efter det fastighetsbok lagts upp (NJA 1961 s. 782), bör ersättas med en ny bestämmelse med anledning av att fastighetsbokens innehåll avses bli överfört till IR. Rättelse av felaktigheter av det nu avsedda slaget bör emellertid enligt promemorian kunna föras in i fastighetsboken trots att IR lagts upp och innehållet i IR justeras i överensstämmelse med fastig— hetsboken. Ärenden om rättelse, som nu avses, ankommer på härads- hövdingen i domsagan. Enligt promemorian bör ärendena i fortsätt- ningen handläggas av lagmannen eller annan domare efter förordnande i den tingsrätt, inom vars område fastigheten ligger, även om den be- rörda inskrivningsmyndigheten ligger inom annan tingsrätts jurisdiktions- områdc (jfr 1 & andra stycket 1932 års lag och 19 kap. 2 5 första styc- ket JB).

7.3. Remissyttrandena

Det i promemorian skisserade tillvägagångssättet för rättelse av fel i fastighetsbok sedan IR lagts upp utsätts på vissa håll för kritik. Sålunda anser Svea hovrätt att inskrivningsdomaren bör få befogenhet att enligt 7 _S i 1932 års lag verkställa rättelse av inskrivning i fastighetsbok, vars innehåll överförts till IR. lnskrivningsdomaren i Stockholms domsaga anser att regler bör skapas som ger inskrivningsdomaren möjlighet att fatta beslut om rättelse i nu avsedda fall och föra in den rättade upp- giften i IR. Enligt DON:s mening bör rättelse alltid göras av den in- skrivningsmyndighet till vars område fastigheten hör. DON föreslår därför att 1932 års lag ändras på den punkt som här är i fråga. Lagen bör samtidigt ses över i sin helhet och anpassas till de förhållanden som gäller nu. Eftersom avsteg redan förekommer från huvudregeln om identitet mellan inskrivningsmyndighets område och domsaga — jfr I & kungörelsen med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken _ bör ändringarna enligt nämndens mening träda i kraft så snart som möjligt och alltså inte anstå till den I juli 1974.

' Lantmäteristyrelsen ifrågasätter om rättelse, som nu avses, skall be- höva ske i fastighetsboken. Härför talar visserligen, säger styrelsen, att de uppgifter som överförts till IR skall vara identiska med dem som återfinns i fastighetsboken och att endast fastighetsboken kommer att in- nehålla uppgifter rörande äldre förhållanden. Å andra sidan kommer rättelserna att framgå av IR i form av akthänvisning som således förkla- rar den bristande överensstämmelsen mellan fastighetsboken och IR.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 13 38

Det bör därför enligt styrelsens mening inte anses uteslutet att rättelse skall få vidtas endast i IR. Därcst rättelse ändå anses böra ske i fastig- hetsboken, anser lantmäteristyrelsen att handläggningen av dylika ären- den bör flyttas över till inskrivningsmyndighet (inskrivningsdomaren).

8. F öredraganden

8.1. Allmänna synpunkter

Ett välordnat inskrivningsväsende utgör en nödvändig förutsättning för att tryggheten och den ekonomiska samfärdseln på fastighetsområ- det skall kunna upprätthållas. Den nya jordabalkens regler om panträtt och godtrosförvärv på grund av inskrivning ställer ökade krav på in— skrivningsväsendet med avseende på såväl säkerhet som snabbhet. Vid de återkommande undersökningar angående arbetssituationen inom in- skrivningsväsendet som företas inom justitiedepartementet har det visat sig att många inskrivningsmyndigheter inte iakttar föreskriven expedi- tionstid. I åtskilliga fall är tidsöverskridandena högst betydande. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om verkningarna i detta hänseende av den nya jordabalken . Någon påtaglig förbättring synes dock ännu inte ha inträtt efter ikraftträdandet av JB. Den rådande ordningen kan inte accepteras i den samhällsutveckling som vi f.n. upplever. lnskrivningsväscndet måste undergå en genomgripande ra- tionalisering för att motsvara de krav som ställs från skilda håll. Kra- ven kan f.ö. väntas öka med tilltagande fastighetsbildning, stigande iircndemängder och, inte minst. rationaliseringar inom bankvärlden och exekutionsväsendet.

Även fastighetsregistren är till följd av den snabba samhällsutveck— lingen, inte minst på planväsendets område, och en föråldrad utformning i tekniskt hänseende i stort behov av rationalisering.

Genom beslut av 1968 och 1970 års riksdagar (prop. 1968: ] bil. 4 s. 10, SU 1968: 2, 3LU 1968z5, rskr 1968: 80, prop. "1970: ] bil. 4 s. 44, SU 1970: 2, 3LU 1970: 8, rskr 1970: 96) har i princip bestämts att ADB skall införas på fastighetsregistreringens område och inom inskriv- ningsväsendet. Med anledning av riksdagens beslut har centralnämnden för fastighetsdata (CFD) bedrivit försöksverksamhet inom Uppsala län. Erfarenheterna av denna försöksverksamhct är i huvudsak goda.

Chefen för justitiedepartementet har tidigare denna dag vid anmälan av de frågor som gäller utgifterna för budgetåret 1.973/74 inom justitie— departementets verksamhetsområde föreslagit att den pågående försöks- verksamheten ersätts av ett första driftsystem (driftsystem 1) för begrän- sade delar av landet. Enligt förslaget skall driftsystem 1 till en början omfatta Uppsala län och därefter successivt omfatta fastigheter i bl.a.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 1.3 39

Gävle kommun och Stockholms län. Det skall enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de områden driftsystemet skall omfatta. Utformningen av driftsystem 1 skall i huvudsak överensstämma med det system som utprovats under försöksverksamheten. Detta innebär att uppgifterna i inskrivningsrcgister (IR) och fastighetsregister (FR) skall lagras i s.k. direktåtkomstminnen (skivminnen) i en central dataan- läggning. lnföringar i registren liksom övrig kommunikation med denna centrala anläggning skall ske via bildskärmsterminaler, som skall finnas hos fastighetsregistermyndighetcrna och inskrivningsmyndigheterna. Som framgår av vad chefen för justitiedepartementet anfört kan erfa- renheterna av driftsystem 1 och andra omständigheter leda till modifie— ringar i systemet eller mer genomgripande ändringar, innan reformen förs ut över landet.

Som jag tidigare framhållit förutsätter en övergång till ett system med inskrivning i register grundat på ADB vissa ändringar i JB och andra författningar. För det fortsatta förberedelsearbetet inför den planerade reformen är det angeläget att på ett tidigt stadium kunna utgå från den lagstiftning som skall reglera förfarandet. De lagstiftningsfrågor som ak— tualiseras av reformen bör därför redan nu tas upp till behandling. Lagstiftningen bör t.v. utformas för att användas under driftsystem 1. När fråga uppkommer om att föra ut reformen över landet i övrigt får övervägas om den nu föreslagna lagstiftningen fortfarande är lämplig eller om den bör ändras eller ersättas med ny lag.

I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian föreslås, att frågan om inskrivning i ett på ADB grundat register regleras i en lag om inskrivningsregister. Det i promemorian framlagda förslaget har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Också jag finner förslaget väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning.

Frågan om lagstiftning med anledning av övergång till ADB-system på fastighetsregistreringcns område berörs inte i promemorian. I stort sett är den lagreglering som finns i 19 kap. fastighetsbildningslagen (FBL) tillräcklig som underlag också för ett sådant system. Under re— missbehandlingen av departementspromemorian har emellertid tagits upp en fråga om lagstiftning också på fastighetsregistreringens område som bör behandlas i förevarande sammanhang. Behövliga författnings- regler i övrigt kan beslutas av Kungl. Maj:t.

Jag erinrar om att offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) i sitt betänkande (SOU 1972: 47) Data och integritet lagt fram ett förslag till datalag, innefattande bl. a. tillståndstvång för automatisk databehandling av personuppgifter. Förslaget bereds f.n. inom justitie- departementet. Förevarande lagstiftningsärende kan emellertid behand- las utan avvaktan på att förslag läggs fram på grundval av OSKcs betän- kande.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973: 13 40

8.2. Författningsreglering av inskrivningsrcgistret

Bestämmelserna om inskrivning i fastighetsbok och tomträttsbok åter- finns som tidigare nämnts i 19— 23 kap. JB . Enligt promemorian inne— bär den planerade övergången till inskrivning i IR att det nya syste- met till en början kan göras tillämpligt endast i en del av landet. I pro- memorian föreslås därför att frågan om inskrivning i IR regleras i en särskild lag som får gälla parallellt med JB:s bestämmelser om inskriv- ning i fastighetsbok och tomträttsbok. De remissinstanser som yttrat sig i frågan har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Även jag anser att regleringen bör ske i en särskild lag.

I promemorian konstateras, att frågor om uppläggandet och fö- randet av IR, om bevis om innehållet i IR, om behörighet för befattnings- havarna hos inskrivningsmyndighet att handlägga ärenden av olika slag, om underrättelseskyldighet och om statistik bör regleras i tillämpnings- föreskrifter. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Som bl. a. inskriv- ningsdomaren i Stockholms domsaga påpekat torde även andra författ- ningar än dem som nämnts i promemorian få ändras. Reformen kan påkalla vissa ändringar i stämpelskatteförordningen (19641308). Frå- gan härom torde få anmälas senare. Såvitt jag nu kan bedöma påkallar reformen i övrigt inte ändring i författningar som kräver beslut av riksdagen.

Lantmäteristyrelsen har framhållit det angelägna i att förslag till för- fattningar rörande FR och IR läggs fram i ett sammanhang. Styrelsen . synes härvid utgå från att övergången till ADB på fastighetsregistersidan förutsätter ändringar i FBL. Som jag förut har anfört påkallar ADB—re— formen på ett undantag när inte några ändringar i FBL. Däremot är det givet att tillämpningsföreskrifterna rörande båda registren får utar- betas i ett sammanhang.

8.3. Intervallet mellan inskrivningsdagarna

Enligt 19 kap. 5 & JB skall inskrivningsärende tas upp på inskrivnings- dag. Sådan skall hållas en gång i veckan. Enligt Så inskrivningskungö- relsen hålls inskrivningsdag varje onsdag eller, om denna är en helgdag, nästa helgfria dag med undantag för lördagar. Inskrivningsdag avslutas klockan 12, vilket innebär att ansökan som kommit in efter nämnda klockslag anses gjord på nästa inskrivningsdag. Tidpunkten för ansökan är avgörande för företrädet mellan inteckningar och andra inskrivningar i fast egendom eller tomträtt och kan få avgörande betydelse vid be— stämmandet av företrädet mellan olika förvärv vid tvesalu m.m. Av be— stämmelserna om inskrivningsdag följer att förändringar i inskrivnings- förhållandena kan ske endast på inskrivningsdag.

Inskrivningskommittén fann veckointervallet motiverat framför allt av historiska och praktiska skäl. Däremot ansågs det långa intervallet

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973: 13 41

inte ha något reellt värde för den rättssökande allmänheten. Införande av ADB på inskrivningsväsendets område skulle enligt kommittén med- föra betydande arbetsbesparingar genom att tidsödande manuella ruti- ner kunde läggas på datamaskinen. Genom att personalen därigenom skulle kunna ägna huvudparten av sin arbetstid åt beredning och pröv- ning av ärenden, skulle det bli möjligt att hålla inskrivningsdag varje dag, vilket enligt kommitténs mening skulle vara till fördel för allmän- heten. Kommittén föreslog därför att varje arbetsdag skulle utgöra in- skrivningsdag. Förslaget lades fram i proposition till 1970 års riksdag, som ansåg det riktigt att det fortsatta utredningsarbetet bedrevs med ut— gångspunkt ifrån att varje arbetsdag skulle utgöra inskrivningsdag.

Under försökverksamheten har inte framkommit något som talar mot de av inskrivningskommittén gjorda antagandena om fördelen med ett dagligt inskrivningsintervall.

Enligt promemorian bör systemet med en inskrivningsdag i veckan överges i ett system med ADB. Några invändningar häremot har inte framkommit vid remissbehandlingen. Enligt min mening medger det nuvarande intervallet mellan inskrivningsdagarna inte ett rationellt ut— nyttjande av datorutrustningen i driftsystem 1. Vinsterna med reformen skulle med nuvarande ordning till stor del gå förlorade. Även jag har därför uppfattningen att ett kortare inskrivningsintervall bör införas.

I promemorian konstateras att en övergång till ett system med in- skrivningsdag varje arbetsdag medför flera fördelar: snabbare handlägg- ning, aktuellt register, jämnare arbetsbelastning, enhetliga arbetsrutiner. Som förutsättning för att systemet skall fungera tillfredsställande anges att personalstyrkan hos inskrivningsmyndigheten avpassas så att den medger ett rationellt utnyttjande av arbetskraften samtidigt som det måste finnas viss beredskap vid tillfälliga toppar i arbetsbelastningen eller vid sjukdom och annan ledighet. En sådan beredskap bör enligt promemorian kunna upprätthållas genom att inskrivningsmyndigheten skall vara knuten till allmän underrätt. Enligt promemorian är det möj- ligt att genomföra ett system med inskrivningsdag varje arbetsdag. Med hänsyn till de fördelar som följer med endagsintervallet föreslås i pro- memorian att så sker.

Förslaget har på denna punkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Som skäl för att genomföra endags- intervall har _ utöver de omständigheter som anförts i promemorian _ även åberopats att kostnaderna för mellanlagring och bearbetning av data därigenom kan hållas låga. Svea hovrätt och inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga anser dock att endagsintervallet bl. a. av arbets- tidsmässiga skäl inte bör omfatta fredagar. Till dem som är kritiska mot förslaget hör domstolsväsendets organisationsnämnd (DON) och För- eningen Sveriges tingsrättsdomare, som ifrågasätter om det inte från arbetsmässiga och organisatoriska synpunkter är bättre med ett längre

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 13 42

intervall, förslagsvis två inskrivningsdagar i veckan. Som motivering till sin inställning anför de båda remissinstanserna bl. a. att ett endagsinter- vall kommer att medföra att en arbetskraftsreserv ständigt måste finnas till hands, eftersom ärendetillströmningen knappast kommer att bli så jämn som förutsatts i promemorian. Vidare kommer utrymmet för underhandskompletteringar att minska med påföljd att antalet uppskovs- beslut troligen kommer att få en besvärande omfattning. Svårigheter att arbeta av balanser vid driftsavbrott framhålls, liksom de påfrest- ningar endagsintervallet kommer att medföra för inskrivningspersonalen. Vidare åberopas att fastighetsregistreringen kan ske på annan dag än inskrivningsdag.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att en övergång till endagsintervall medför mycket stora fördelar. En verksamhet av denna art utförs mest rationellt om samma arbetsrutiner utförs dag för dag allteftersom ärendena kommer in. Andra argument som anförts mot en- dagsintervallet än de som rör personaltillgången väger enligt min me— ning inte särskilt tungt i sammanhanget, särskilt som man numera från CFD:s sida förklarar att ajourföringen av FR kan ske så att de nya uppgifterna finns tillgängliga i FR redan vid arbetstidens början den dag då registreringen dagtecknas. Den avgörande frågan för ställnings- tagandet till förslaget att införa endagsintervall är i vilken utsträckning ett sådant system ställer större anspråk på personaltillgång eller eljest skapar organisatoriska olägenheter i jämförelse med en ordning där inskrivningsdag hålls med längre mellanrum. Den kritik som riktas mot förslaget grundas också på arbetsmässiga och organisatoriska synpunk- ter. Vad som i första hand avses är att en ordning med längre inter— vall skulle ge ökade möjligheter till utjämning av arbetsbördan mellan de skilda dagarna i arbetsveckan. Jag är inte utan vidare övertygad om att så är fallet. Sålunda bör framhållas att inte alla arbetsuppgifter som ankommer på inskrivningspersonalen är av sådan natur att de i ett system med endagsintervall måste utföras viss dag. Som exempel på ärenden av denna beskaffenhet kan anföras yttranden till fastighets— bildningsmyndighet i sammanläggningsärende, ärenden rörande lag- fartssammanträde och handläggning av uppskjutna och vilandcför- klarade ärenden. Det kan antas att dessa och andra liknande ärenden kan handläggas på sådan tid då anhopningcn av inskrivningsärenden är mindre än genomsnittligt. Härigenom kan den totala arbetsbördan utjämnas. I ett system med endagsintervall bör normalt samtliga in- skrivningsärenden som inkommer på viss dag bli handlagda samma dag. Det är. emellertid främst organisatoriska skäl och inte hänsyn till ADB- systemet som talar för en sådan ordning. Skulle vid driftsstörning, sjukdom bland personalen eller liknande omständigheter viss dags ärenden inte hinnas med under dagen är det intet som hindrar att hand— läggningen av ärendena fortsätter påföljande dag. Effekten blir bara att

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973: 13 43

uppdateringen förskjuts en dag. Genom ett sådant överdrag till på- följande arbetsdag kan också utjämning av arbetsbördan vid tillfällig ärendeanhopning åstadkommas. Med det sagda har jag velat framhålla att en ordning med endagsintervall inte synes ofrånkomligen ställa särskilda krav på personal och organisatoriska insatser. Jag kan mot bakgrunden av vad som nu har anförts inte finna anledning att föreslå att avsteg skall göras från de principer som har legat till grund för den hittills bedrivna försöksverksamheten och som inte visat sig vara förenade med olägenheter. Skulle det efter hand visa sig att ordningen med endagsintervall för med sig några mera betydande nackdelar som inte uppvägs av fördelarna med systemet, får frågan tas upp till förnyat övervägande. Jag förordar därför att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag.

Dc invändningar med hänsyn till inskrivningspersonalens arbetstider som från bl. a. Svea hovrätt riktats mot att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag kan emellertid inte lämnas helt obeaktade. Som remiss— instanserna påpekat förekommer det inte sällan att arbetstiden är in- skränkt vissa dagar i anslutning till större helger. På senare tid har det även blivit vanligt att Kungl. Maj:t medger att tjänstetiden för vissa da- gar får arbetas in, för att en längre sammanhängande ledighet skall upp- komma för de anställda. Eftersom personalen vid inskrivningsmyndig- heten bör ha samma arbetsvillkor som personalen vid tingsrätten i öv— rigt, kan det visa sig olämpligt att undantagslöst tillämpa en regel om att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag. En så strikt regel är heller inte nödvändig för att inskrivningsväsendet skall fungera tillfredsställan- de. På grund av det anförda förordar jag att inskrivningsdag i princip skall hållas varje arbetsdag men att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bör ges rätt att. om särskilda skäl föreligger, föreskriva undantag från regeln. Undantag bör i regel medges bara i fråga om dagar där arbetstiden inskränks generellt över hela landet. [Den fortsatta försöksverksamheten får utvisa i vilken utsträckning det kan bli behövligt att ta denna möjlighet i anspråk.

l promemorian har föreslagits att reservrutiner får arbetas ut för att förkorta tiden för terminalbehandling efter avbrott i överföringen eller andra driftsstörningar. Tre inskrivningsdomarc ifrågasätter om det finns utrymme för mera betydande förenklingar och är tveksamma till prome- morians innebörd på denna punkt. I likhet med vad som anförts i pro- memorian anser jag att handläggningen av inskrivningsärendena bör på- börjas även om terminalen inte kan användas. Ärendena bör således be- redas och förhandsgranskas av därtill avdelad personal och därefter lämnas till dem som skall fatta beslut i ärendena för kontroll. På så sätt bör tiden för terminalbehandlingen efter avbrottet kunna inskränkas högst väsentligt, även om den totala handläggningstiden givetvis blir längre än om terminalbehandlingen kunnat ske kontinuerligt.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973: 13 44

1 promemorian har vidare föreslagits att fastighetsregistrering ges rättsverkan framför ansökan i inskrivningsärende som görs samma dag som registreringen och berör samma fastighet eller fastigheter. För- slaget har tillstyrkts av det stora flertalet remissinstanser. Även jag biträder det. Lantmäteristyrelsen och Föreningen Sveriges tingsrätts- domare har uttryckt farhågor för att systemet skall leda till ändringar i beslut i inskrivningsärenden till följd av mellankommandc fastighets- registrering. Den form av ändring av beslut som skulle bli aktuell med promemorians system kan enligt min mening omöjligen föranleda be- tänkligheter. Vad som i så fall skulle ändras är endast mellanlagrade beslut, dvs. beslut som i och för sig är klara men som ännu ej getts rättsverkan genom införing i IR. Att beslut i inskrivningsärende kom- mer att anknyta till en annan fastighetsindelning än den sökande av- sett kan visserligen aldrig helt förebyggas. Som jag strax återkommer till kan emellertid systemet utformas så att situationer av detta slag inte blir vanligare än med gällande system för fastighetsregistrering och inskriv- ning.

Lantmäteristyrelsen anser det mindre tilltalande att inskrivningsmyn- dighets beslut skall kunna påverkas av registreringsåtgärder i FR som sker efter inskrivningsdagens slut. Som jag antytt i det föregående finns det möjlighet att ajourföra FR så att registreringsdagens uppgifter finns tillgängliga i FR redan vid arbetsdagens början hos inskrivningsmyndig- heten. En sådan lösning bör enligt min mening väljas, eftersom den eli- minerar risken för att registrering i FR förekommer efter det att beslut som hänför sig till registreringsdagen har fattats i inskrivningsärende rörande samma fastighet eller fastigheter.

8.4. Uppskovsinstitutet

Enligt 19 kap. 9 55 första stycket JB skall ansökan i inskrivningsärende uppskjutas om den fastighet som avses med en ansökan ingår i beslutad men ej fullbordad sammanläggning. Paragrafens andra stycke inne- håller en bestämmelse om uppskov i de fall det är nödvändigt för ut- redningen i ärendet. I båda fallen är förutsättningen för beslut om uppskov att ansökan inte skall avvisas eller avslås. Ett uppskovsbeslut innebär att ansökningen skall prövas på senare inskrivningsdag men ansökningen grundar ändå prioritet från den inskrivningsdag på vilken den gjordes. .l sammanläggningsfallen skall ansökningen tas upp till prövning på den inskrivningsdag, som infaller närmast efter det med- delande att sammanläggningen fullbordats cllc'r frågan därom förfallit kommit in till inskrivningsmyndigheten. [ utredningsfallen skall ärendet tas upp till prövning på den inskrivningsdag som bestämts i uppskovs- beslutet. Enligt uttalanden i förarbetena till JB (prop. 1970: 20B s. 512) får uppskov inte tillgripas för att bereda inskrivningsmyndighctcn

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 13 45

ökat rådrum i ett rättsligen invecklat ärende, om utredningen i och för sig är fullständig i ärendet.

Utformningen av uppskovsinstitutet sammanhänger enligt promemo- rian i hög grad med reglerna om intervallet mellan inskrivningsdagarna och tiden för expeditions tillhandahållande. Expeditionstiden, som f. n. är två veckor från den inskrivningsdag då ärendet behandlades, lämnar ganska stort utrymme dels för komplettering av ofullständiga ärenden, dels för överväganden i invecklade inskrivningsärenden. En reform som innebär ett kortare intervall mellan inskrivningsdagarna och en kortare expeditionstid påkallar en översyn av uppskovsinstitutet i dess nuvarande utformning.

l promemorian föreslås att de nu gällande reglerna om uppskov på grund av beslutad men ännu ej fullbordad sammanläggning och upp- skov för utredning bör kvarstå oförändrade. Jag delar denna mening.

Med hänsyn till de korta tider som kommer att stå inskrivningsperso- nalen till buds i datasystemet, är de nu nämnda möjligheterna att med- dela uppskovsbeslut enligt promemorian alltför begränsade. Möjlighet att uppskjuta inskrivningsärende som är av den beskaffenhet eller om- fattning att det inte lämpligen kan företas till omedelbar prövning bör därför införas.

Förslaget att införa en ny grund för uppskovsbeslut stöds av en så gott som enhällig remissopinion, även om man på vissa håll uttalar far- hågor för att uppskovsbesluten skall få en sådan omfattning att de inver- kar menligt på handläggningen av inskrivningsärendena.

Även jag anser att uppskovsbeslut bör få meddelas på den i prome- morian angivna grunden. Den vägledande principen bör nämligen vara att inskrivningsärendena handläggs på den inskrivningsdag då ansök- ningen görs så att IR alltid innehåller så aktuella upplysningar som möj- ligt. Eftersom uppdateringen av lR alltid bör ske så att beslut, hänför- liga till en och samma inskrivningsdag, förs in i IR i ett sammanhang, skulle enstaka komplicerade ärenden kunna fördröja denna uppdatering. En sådan ordning kan undvikas. om uppskovsbeslut meddelas i dessa ärenden.

Som framhållits i promemorian bör från det nu anförda hållas i sär det förhållandet att balanser får förutsättas uppkomma också i ett data— system. Anledningen härtill kan vara antingen tillfälliga anhopningar av inskrivningsärenden, sjukdom eller annan ledighet på personalsidan eller tekniska komplikationer. För sådana fall bör enligt min mening upp- skovsinstitutet inte användas. Uppskovsbesluten kräver tid för terminal- behandling likaväl som andra beslut, och för övrigt kan transmissionsav- brott omöjliggöra kontakt med datorns centralanläggning. I nu angivna fall bör handläggningen av resterande inskrivningsärenden anstå till på- följande arbetsdag, trots att en dags försening uppkommer med den fy- siska uppdateringen.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973: 13 45

CFD har framhållit att de föreslagna kriterierna för uppskovsbeslut _ beskaffenhet och omfattning — måste sättas i relation till den tid som står inskrivningsmyndigheten till buds. Jag är av samma uppfatt- ning. Avgörandet av frågan om uppskovsbeslut skall meddelas eller om behandlingen av de återstående ärendena får anstå till påföljande dag måste i stor utsträckning dikteras av praktiska skäl. Valet kommer så— ledes att stå mellan att meddela uppskovsbeslut eller att låta expeditio- ner m. m. från en hel inskrivningsdag försenas ett dygn. Enligt min me- ning bör avgörandet träffas så att en snabb handläggning främjas.

I promemorian föreslås att inskrivningsärende som uppskjutits med hänsyn till ärendets beskaffenhet eller omfattning skall tas upp till pröv- ning senast på fjärde inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag då an- sökningen gjordes. Flera remissinstanser anser den föreslagna tiden för kort. Även jag finner att fyra dagar är för kort tid för att tjäna sitt syfte. De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan förordar att tiden i stäl- let bestäms till en vecka. Att som CFD föreslagit införa två former för uppskov i den nu avsedda situationen, en till viss senare dag inom en vecka och en utan angivande av viss dag. anser jag inte vara lämpligt.

Vid avvägningen mellan å ena sidan intresset att bereda inskrivnings- myndigheten behövligt rådrum för att avgöra omfattande och komplice- rade ärenden och å andra sidan angelägenheten att undvika onödig tids- utdräkt vid handläggningen av inskrivningsärendcna, finner jag i likhet med remissinstanserna att en vecka utgör en lämplig period.

Inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga har föreslagit att ansökan inte skall behöva tas upp till prövning vid tidsfristens utgång om synner- ligt hinder möter. Ett liknande förslag har lämnats av inskrivningsdoma- ren i Uppsala läns södra domsaga och Föreningen Sveriges tingsrättsdo- mare. som anser att ytterligare uppskovsbeslut bör kunna meddelas när särskilda skäl föreligger. Jag delar inte denna uppfattning. Visserligen lämnar, som inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga påpekat, rätte- gångsbalken möjlighet för domare att avgöra om rådrum erfordras ut- över det i lag medgivna. Med hänsyn till den mängd ärenden som före- kommer hos inskrivningsmyndighcterna, till den i allmänhet rutinmäs- siga handläggningen och till expeditionstidens betydelse för fastighets- omsättning och kreditgivning kan en motsvarande regel på inskriv- ningsväsendets område skapa osäkerhet hos allmänheten och bör därför inte förekomma. I de av remissinstanserna åsyftade fallen torde situatio— nen för övrigt ofta nog vara sådan att beslut om uppskov i stället bör meddelas av utredningsskäl. I likhet med vad som anförts i promemo- rian anser jag att man, om det visar sig att utredningen i ett uppskjutet ärende är bristfällig, givetvis är oförhindrad att ta upp ärendet på in- skrivningsdag och meddela uppskovsbeslut på de grunder som anges i 19 kap. 9 % andra stycket JB.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973: 13 47

8.5. Ersättning med anledning av felaktighet vid databehandlingen och rättelse av sådan felaktighet

Enligt 19 kap. 19 5 första stycket JB utgår ersättning av statsmedel på grund av fel eller försummelse under inskrivningsförfarandct. Vad som åsyftas är främst fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i inskrivningsärenden, t. ex. det fall att ansökan inte tas upp på den in- skrivningsdag till vilken den givits in. Vidare gäller rätten till ersättning skada som uppkommit genom fel eller försummelse vid utfärdandet av bevis som grundar sig på innehållet i fastighetsbok eller tomträttsbok, t. ex. pantbrev och gravationsbevis. eller vid uppläggande av fastighets- bok och tomträttsbok utan samband med inskrivningsärende. Ersättning kan också utgå enligt 19 å andra stycket för det fall ägare eller rättig- hetshavare drabbas av förlust på grund av förordnande i samband med beslut om rättelse enligt 19 kap. 17 % JB av oriktig införing i fastighets- boken eller tomträttsboken. Ersättning enligt 19 5 första stycket kan sättas ned eller falla bort helt om den skadelidande medverkat till för- lusten genom eget vållande. Ersättning enligt paragrafens andra stycke utgår inte om den som lider förlusten med hänsyn till felets beskaffen- het eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.

Jst ersättningsregler är att betrakta som specialbestämmelser i för- hållande till skadeståndslagen(1972: 207). I förhållandet mellan sta- ten och tjänstemännen vid inskrivningsmyndighetcn blir dock skade- ståndslagen tillämplig. Den som vållar skada genom fel eller försum- melse i tjänsten kan således bli ersättningsskyldig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, tjänstemannens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omstän- digheter (4 kap. l & skadeståndslagen, 18 kap. 7 5 och ]9 kap. 19 % tredje stycket JB).

I promemorian föreslås att Jst regler om rättelse av oriktig införing i fastighetsboken eller tomträttsboken på grund av skrivfel eller annat förbiseende och om ersättning för förlust på grund av fel eller försum- melse under inskrivningsförfarandet eller till följd av beslut om rättelse görs tillämpliga också i ADB-systemet. Någon annan uppfattning har inte kommit till uttryck vid rcmissbehandlingen. Inte heller jag finner anled- ning till annan bedömning. Däremot är det, som framhållits i promemo- rian, nödvändigt att införa särskilda regler om rättelse av oriktighet som uppkommit på grund av tekniskt fcl och om rätt till ersättning för skada som uppkommit till följd av sådant fel. Som exempel på tekniskt fel anförs i promemorian bl. a., att IR genom mekanisk eller annan på- verkan får ett innehåll, som avviker från den avsedda införingen. Ga- rantier kan nämligen inte lämnas för att systemet skall fungera helt felfritt". Under sådana omständigheter är det naturligt att staten ikläder sig ersättningsskyldighet gentemot den enskilde.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1973: 13 48

Promemorieförslaget innebär i fråga om felaktigheter i IR att bestäm- melserna om rättelse av införing i fastighetsbok eller tomträttsbok (19 kap 17 och 18 åå) görs tillämpliga på sådan uppenbar oriktighet i [R som har uppkommit på grund av tekniskt fel. Jag ansluter mig till för- slaget som lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Ersättning bör som föreslås i promemorian till en början utgå om nå- gon orsakas förlust på grund av att införing i IR till följd av tekniskt fel har fått annat innehåll än som avsetts. I fråga om förlust, som drabbat någon på grund av att en felaktig uppgift som han satt tilltro till, har blivit rättad, delar jag den uppfattning som kommit till uttryck i pro- memorian att ersättningsregeln i 19 kap. 19 å andra stycket JB kan till- lämpas oberoende av det sätt på vilket felet i IR uppkommit. Bestäm- melsen bör således kunna tillämpas inte bara om den felaktiga in- föringen varit oriktig på grund av skrivfel eller annat dylikt förbiseende utan även om den varit oriktig till följd av tekniskt fel.

Jag övergår härefter till att behandla felaktigheter i presentationen av innehållet i lR som uppkommit till följd av tekniska fel. Förutsättningen är härvid att de presenterade uppgifterna avviker från innehållet i IR.

.l promemorian föreslås till en början att förlust till följd av tekniska fel i maskinellt framställda bevis (pantbrev, fastighetskort) bör ersättas. Eftersom handlingarna skall användas i omsättningen, bör fastighetsä- gare, kreditgivare och andra ha rätt att lita på dem. I sammanhanget kan inte heller bortses från att den maskinella bevisframställningen kommer att ske centralt utan medverkan från personalen vid vederbö- rande inskrivningsmyndighet och att expedieringen avses ske utan att bevisen granskas. I likhet med de remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker jag förslaget.

Som nästa kategori behandlas i promemorian fel som uppträder på bildskärmar och i terminalutskrift hos inskrivningsmyndighet. Enligt min mening kan allmänheten i undantagsfall drabbas av förlust på grund av sådana fel, nämligen om inskrivningsmyndigheten i förlitan på den felaktiga uppgiften fattar ett oriktigt beslut. I överensstämmelse med promemorieförslaget föreslår jag att ersättning utgår också för rättsförluster som uppstått i samband med handläggningen av eller be- slut i inskrivningsärendcn till följd av sådana tekniska fel.

Förslaget innebär vidare att ersättningsbestämmelsen äger tillämp- ning också på förlust till följd av tekniskt fel i anordning som hos annan statlig myndighet är ansluten till systemet.

DON har anfört att statens ansvar för förlust till följd av tekniskt fel i anordning som är ansluten till IR inte bör omfatta annan statlig myndig- het än inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet och fastig- hetsregistermyndighet. Den föreslagna avgränsningen finner jag väl motiverad. Emellertid är att märka att somliga fastighetsbildnings- och fastighetsregistcrmyndigheter är kommunala. Enligt min mening bör

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973: 13 49

staten ikläda sig ansvaret för förlust till följd av tekniskt fel även i an- ordningar som hos sådana myndigheter är anslutna till IR.

Som jag tidigare påpekat är tanken att kommuner, banker och andra inrättningar skall kunna ansluta presentationsterminaler till IR. Vid ter- minalen skall man kunna få information om innehållet i IR via bild- skärm och/eller terminalskrivare. Även i dessa kan uppkomma fel, som medför att redovisningen avviker från det verkliga innehållet i IR. I pro- memorian föreslås att användandet av uppgifter från presentationster- minals bildskärm eller skrivare bör ske på mottagarens risk. Förslaget har på denna punkt lämnats utan erinran av remissinstanserna. För egen del tillstyrker jag förslaget. Om en presentationsterminal redovisar en felaktighet i IR bör, som framhållits i promemorian, ersättning sjävfallet utgå enligt vad som gäller för sådana fel.

Inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga och kammarkollegiet an- ser att utskrift från terminal vid inskrivningsmyndighet under inga om- ständigheter bör lämnas ut till allmänheten och att ersättning i allt fall inte bör utgå för fel i sådan terminalutskrift. Jag är f. 11. inte beredd att ta ställning till denna fråga, som enligt min mening bör kunna regleras i tillämpningsföreskrifter. I den mån terminalutskrift kommer att ex- pedieras på samma sätt som bevis i allmänhet, bör staten dock ansvara för dess innehåll.

Jag delar den i promemorian framförda åsikten att statens skade- ståndsansvar för tekniska fel bör begränsas på samma sätt som enligt 19 kap. 19 & första stycket JB. Om den skadelidande genom passivitet eller på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, bör ersätt- ningen sålunda efter en skälighetsprövning sättas ned eller helt bortfalla.

I promemorian uttalas att, om promemorieförslaget genomförs och förlust på grund av fel i IR ersätts av staten, när felet vållats av tjänste- man eller är av teknisk art, ersättning torde kunna utgå i så gott som alla fall när IR har ett innehåll som avviker från det beslut inskrivnings— myndigheten avsett att meddela. Förslaget utesluter inte, framhålls det vidare, att ersättning kan utgå i de undantagsfall avvikelse upp— kommit av annan anledning, t.ex. på grund av utomståendes inver- kan. Det sägs att goda skäl talar för att staten svarar för registrets innehåll också i sådana fall samt att frågan får överlämnas åt rättstill- lämpningen. Jag delar denna uppfattning och anser i likhet med prome- morian men i motsats till ett par remissintanser att frågan inte nu bör lagregleras utan får överlämnas åt rättstillämpningen. '

I promemorian har föreslagits att ersättning för förlust till följd av tekniskt fel alltid bör stanna på statsverket och att frågan om hur förlus- ten slutligen skall bäras får regleras i avtal mellan staten och dataleve- rantören. Jag delar denna uppfattning men vill samtidigt framhålla att det kan tänkas fall, där staten i sin tur kan rikta anspråk mot den som enligt andra skadeståndsregler skall vara ansvarig för förlusten. I ären-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973: 13 50

den av detta slag liksom i andra situationer kan ett starkt intresse före- ligga av att kunna fastställa, på vilket sätt fel uppkommit. Jag anser därför att tillämpningsföreskrifterna bör utformas med sikte på att in- föringar i IR och avföringar ur registret blir dokumenterade på ett så- dant sätt att det kan avgöras om ett eventuellt fel ligger hos inskriv- ningsmyndigheten eller ej.

Vissa remissinstanser har gått in på frågan om ändringar också i fas- tighetsbildningslagstiftningen. Sådana ändringar kan övervägas i fråga om rättelse av felaktighet i FR och ersättning för förlust på grund av så- dan felaktighet. Jag vill nu belysa denna fråga närmare.

Enligt 19 kap. 4 & första stycket FBL kan uppgift i fastighetsregistret som är uppenbart oriktig rättas, om det kan ske utan förfång för fastig— hetsägare eller rättighetshavare. Är det uppenbart att förfång inte kan uppkomma, skall rättelse ske omedelbart. I annat fall skall fastighetsä- gare eller rättighetshavare få tillfälle att yttra sig. Enligt vad chefen för justitiedepartementet uttalat i förarbetena (prop. 1969: 128 B 5. 958—— 959) lär fråga om förfång sällan bli aktuell. Rättelsen kan dock avse en oriktighet som uppkommit vid redovisningen av en ändring i fastighets- indelningen. Det kan då tänkas att rättelsen innebär förfång för rätts- ägare som har inrättat sig efter den oriktiga redovisningen. I sådant fall torde enligt departementschefen ändring i fastighetsredovisningen inte höra ske annat än med ledning av avgörande vid fastighetsbestämning eller i allmänt tvistemål om fastighetsbildningens beskaffenhet eller efter extraordinär besvärstalan enligt 15 kap. 10 & FBL eller extraordinär ta- lan enligt rättegångsbalken.

Rättelsebefogenheten enligt FBL är inte inskränkt till oriktigheter av . typen skrivfel utan är mera vidsträckt. Fråga om rättelse av skrivfel får enligt förordningen (1908: 74) angående jordregister eller stadsregister- kungörelsen (1971: 1010) prövas av fastighetsregistermyndigheten. An- nars ankommer prövningen på lantmäteristyrelsen, som dock kan delege- ra beslutanderätten i vissa slag av ärenden till fastighetsregistermyndig— heten.

Enligt 19 kap. 4 & andra stycket FBL får fastighet uteslutas ur regist- ret om det är uppenbart att den är obefintlig. Bestämmelsen samman— hänger med stadgandet i 19 kap. 1 5 1 FBL, som föreskriver att i regist— ret skall redovisas alla enheter som den 1 januari 1972 redovisades som fastigheter i fastighetsregister.

Den nu nämnda regleringen bör enligt min mening kunna tillämpas också i ett ADB-system. Här tillkommer emellertid i likhet med vad som är fallet på inskrivningssidan problemet med tekniska fel.

Bestämmelsen i 19 kap. 4 5 första stycket FBL kan enligt min mening inte tillämpas på tekniska fel utan ändring. Den mycket viktiga in- skränkningen att rättelse inte får ske om den kan leda till förfång för fastighetsägare eller rättighetshavare begränsar nämligen i alltför hög

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973: 13 51

grad möjligheterna att rätta tekniskt fel. De rätta uppgifterna bör så gott som undantagslöst kunna hämtas ur den ajourföringsuppgift, som skall ha skrivits ut i samband med den ursprungliga registreringen. Rättelse bör därför kunna ske genom ett mindre omständligt förfarande än genom fastighetsbestämning, allmänt tvistemål eller extraordinär be- svärstalan. Jag föreslår därför att rättelse av tekniskt fel får ske utan hinder av att beslutet kan medföra förfång för fastighetsägare eller rät- tighetshavare. Den som lider förlust till följd av rättelsen bör i stället få ersättning av staten. Jag föreslår att bestämmelser härom förs in i FBL. Den närmare regleringen av frågan om rättelse av tekniska fel i FR torde, i likhet med vad som är fallet i gällande rätt, kunna ske i före- skrifter som meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Förlust kan också tänkas uppstå till följd av en felaktig införing i FR, oberoende av om rättelse sker eller ej. Vidare kan förlust orsakas till följd av tekniskt fel i bevis om innehållet i FR, när FR i och för sig är korrekt. Frågan om sådana förluster bör ersättas kompliceras av att vitsord kan tillerkännas FR i endast begränsad omfattning (jfr prop. 1969: 128 B s. 78). Av betydelse är härvid att bristfälligheter finns i de nuvarande fastighetsregistren och att åtskilliga av dessa brister kan vän- tas följa med över till FR. Bristerna består framför allt i att uppgifterna i registret inte är fullständiga. Med hänsyn till det sagda kan det synas tveksamt om ersättning bör utgå i de fall FR eller utdrag ur FR saknar uppgift om visst förhållande. Man måste emellertid fråga sig om inte allmänheten skall ha rätt att lita på registerinnehållet, i synnerhet som detta i datasystemet presenteras tillsammans med uppgifterna i IR. Kan det visas att någon faktiskt lidit förlust på grund av en felaktig införing i FR som orsakats av tekniskt fel, bör enligt min mening staten ersätta förlusten. Om registerutdrag avviker från innehållet i FR, bör också er- sättning utgå vid förlust. Härav följer att ersättning bör kunna utgå om en uppgift inte kommit med i utdrag ur FR eller om en i sådant utdrag lämnad uppgift visar sig vara felaktig och någon i förlitan på inne- hållet i det oriktiga utdraget drabbas av ekonomisk förlust.

Reglerna om ersättning för förlust till följd av tekniska fel i FR bör utformas efter mönster i JB och förslaget till lag om inskrivningsregis— ter. Samma inskränkningar i rätten till ersättning vid den skadelidandes medverkan bör således gälla.

I övrigt får frågor om ersättning för förlust på grund av felaktighet i FR bedömas enligt skadeståndslagen .

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973: 13 52

8.6. Undantag från bestämmelserna om inskrivning i inskrivningsrcgister

Inskrivningsförhållandena rörande fastigheter och tomträtter är många gånger komplicerade och svåröverskådliga. Delvis kan detta bero på att den rent tekniska redovisningen i fastighets- resp. tomträttsboken är svår att överblicka. Brister av sådan art kan avhjälpas genom lämplig beredning av böckerna. Oklarheter i fråga om själva inskrivningsförhål- landena kan däremot inte lösas på ett så enkelt sätt. Dessutom innehål- ler särskilt fastighetsböckerna inskrivningar av ålderdomlig art och in- skrivningar som inte skulle tillåtas enligt JB:s regler. Redovisning av fastigheter med sådana inskrivningsförhållanden i IR medför problem.

Inskrivningskommittén förutsatte i sitt betänkande (s. 46) att alla fas— tigheter inte skulle kunna föras över till IR under en samlad överförings- aktion. Sådana fastigheter skulle enligt kommittén tills vidare få redo- visas i fastighetsbok. Under försöksverksamheten och det pågående sys- temarbetet har klarhet vunnits om vilka omständigheter som orsakar komplikationer i samband med överföringen till IR. I promemorian lämnas en rad exempel på sådana förhållanden. Antalet fastigheter som på grund härav inte kunde föras över till IR inom försöksområdet mot— svarade 1—2 % av det totala fastighetsbeståndet.

I promemorian konstateras att de tekniska förutsättningarna visser- ligen föreligger för att alla fastigheter skall kunna redovisas fullständigt i IR men att kostnaden för detta inte skulle stå i rimlig proportion till nyttan.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan har framhållit det ange- lägna i att så många fastigheter som möjligt redovisas i IR från början. Några remissinstanser lämnar förslag till olika åtgärder, med hjälp av vilka antalet fastigheter utanför IR skall kunna nedbringas ytterligare.

Enligt min mening bör det inte komma ifråga att uppskjuta införan- det av datasystemet i avbidan på att alla fastigheter kan redovisas i IR. Den vägledande principen för överföringsarbetet bör självfallet vara att, inom rimliga kostnadsramar, så många fastigheter som möjligt skall föras över till IR under den samlade överföringsaktionen. Det kan ifrå- gasättas om alla de förhållanden som angivits i promemorian verkligen hindrar en överföring. Denna fråga får övervägas vid utfärdandet av föreskrifter för överföringsarbetet. Det kan förmodas att, när den frågan skall ges en slutlig lösning, antalet fall där kostnaderna för en överföring inte uppvägs av fördelarna med redovisningen i IR ytterligare kan redu- ceras. Det får emellertid accepteras som oundvikligt att inskrivningsför- hållandena rörande ett begränsat antal fastigheter redovisas i fastighets- bok. Tomträtterna bör däremot så gott som undantagslöst kunna föras över.

I fråga om fastigheter och tomträtter som redovisas i fastighetsbok el-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973: 13 53

ler tomträttsbok inom inskrivningsmyndighets område där IR lagts upp, bör som föreslås i promemorian gälla samma regler om inskrivningsin- tervall och uppskov som för IR.

8.7. Frågan om ändring i 1932 års lag om uppläggande av nya fastig- hetsböcker för landet

I promemorian uttalas att 1932 års lag om uppläggande av nya fastig- hetsböcker för landet bör utan ändring kunna tillämpas även i ADB-sys- temet. Denna synpunkt kan jag inte dela. Som DON anfört är lagen i behov av översyn. En sådan översyn bör lämpligen ske i samband med det nu föreliggande lagstiftningsärendet.

Genom 1875 års lagstiftning angående lagfart och inteckning infördes särskilda fastighetsböcker. Dessa var för landsbygdens del uppdelade i lagfartsböcker och inteckningsböcker. För städernas del skulle lagfarts- och inteckningsärenden antecknas i en gemensam fastighetsbok, där varje fastighet i princip fick ett särskilt upplägg. I fråga om lagfarts- och inteckningsböckerna för landet framträdde snart nog stora tekniska bris- ter. Först genom 1932 års inskrivningsreform fastställdes emellertid hur fastighetsbokföringen skulle vara ordnad och hur inskrivningsväsendet skulle gestaltas. Bestämmelserna om fastighetsbokföringen togs upp i 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

Fastighetsbokföringen i städerna ansågs inte vara i behov av någon omläggning vid 1932 års inskrivningsreform. Beträffande ett stort antal städer föreskrev emellertid Kungl. Maj:t genom särskilda beslut att nya fastighetsböcker skulle inrättas och föras på samma sätt som för landsbygden.

Vid utfärdandet av fastighetsbokskungörelsen (1971: 708) ansågs inte den omständigheten att uppläggandet och förandet av fastighetsbok reg- lerades genom olika författningar beroende på fastighetens belägenhet ha någon större praktisk betydelse. Genom fastighetsbokskungörelsen ersattes därför de tidigare gällande författningarna med enhetliga be- stämmelser för hela landet. Äldre bestämmelser gäller dock övergångs— vis för fastighet för vilken upplägg ej gjorts i fastighetsbok enligt lös- bladssystem.

För min del anser jag det inte längre motiverat att i 1932 års lag upp- rätthålla skillnad mellan kommun som tidigare varit stad med rådhus- rätt och övriga delar av landet. Jag föreslår därför att 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet görs generellt tillämplig för hela riket. Som framgår av det anförda är reformen mera av lagtek- nisk än av saklig betydelse.

Enligt 1 g i 1932 års lag skall fastighetsbok läggas upp för varje dom- saga. Med hänsyn till att inskrivningsmyndighets område ej behöver sammanfalla med en domsaga, bör skyldigheten att lägga upp fastighets-

5 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 13

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973: 13 54

bok i stället anknytas till inskrivningsmyndighetens område. Till övriga bestämmelser som bör ses över i 1932 års lag återkommer jag i specialmotiveringen.

8.8. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i jordabalken ,

2. lag om inskrivningsregister,

3. lag om ändring i fastighetsbildningslagen(1970: 988),

4. lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastig— hetsböcker för landet.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.

8.9. Specialmotivering

8.9.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken .

JB bör innehålla en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t möjlighet att föreskriva att inskrivning inom viss inskrivningsmyndighets område skall ske i IR. Ett stadgande av angivna innebörd föreslås i form av en ny paragraf, 24 å, i 19 kap. JB.

I detta sammanhang bör understrykas, att ADB-reformen måste ge- nomföras successivt inskrivningsområde för inskrivningsområde. Jag förutsätter att ändringar i den gällande indelningen i inskrivningsmyn- digheternas områden blir nödvändiga i samband med reformgenomfö- randet. Denna fråga får tas upp i annat sammanhang. Enligt 19 kap. 2 5 första stycket JB har Kungl. Maj:t rätt att om särskilda skäl föreligger bestämma annan indelning än den som följer av indelningen i domsagor.

Enligt 1 5 andra stycket inskrivningskungörelsen får hovrätt förordna att inskrivningsmyndighets område skall vara delat i två eller flera di- strikt. Ett sådant förordnande innebär att inskrivningsärendena dagbok- förs och handläggs särskilt för varje distrikt. Detta förfarande bör enligt min mening inte förekomma i datasystemet, eftersom det blir opraktiskt och tekniskt komplicerat. I den mån inskrivningsmyndighets område be- döms vara så stort, att ärendemängden överstiger vad som utgör ett lämpligt arbetsunderlag för en inskrivningsmyndighet, bör således en ändring av indelningen i inskrivningsområden övervägas. Som DON på- pekat innebär detta en ändring i materiellt hänseende genom att utrym- met för gemensamma inteckningar inskränks. I motsats till DON anser jag emellertid att detta förhållande inte bör tillmätas avgörande bety- delse vid ändring av gällande indelning i inskrivningsområden.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1973: 13 55

En annan fråga är om fastigheterna inom en inskrivningsmyndighets hela område måste vara överförda till IR, innan registret kan ges rätts- verkan. En successiv övergång till datasystemet också inom ett och samma område kan bli oundviklig av praktiska och ekonomiska skäl. Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t skall äga föreskriva att IR skall kunna föras också för del av inskrivningsmyndighets område i avvaktan på att IR upplagts för området i övrigt.

Hur en sådan successiv övergång till inskrivning i IR inom en inskriv- ningsmyndighets område skall genomföras torde få lösas från fall till fall. I promemorian har föreslagits att JB:s regler om förfarandet hos in- skrivningsmyndighet bör tillämpas för den del av inskrivningsmyndighe- tens område, inom vilken inskrivning ännu inte sker i IR. Förslaget har mötts av kritik från Svea hovrätt, DON, CFD, Svenska bankföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund. Remissinstanserna påpekar att rättsliga och praktiska problem kan uppstå om olika regelsystem skall tillämpas samtidigt och nämner som exempel svårigheter att entydigt be- stämma prioriteten om gemensam inteckning söks i fastigheter, av vilka några redovisas i IR och några i fastighetsbok.

För egen del anser jag i likhet med DON och Svenska bankföreningen att, om del av inskrivningsmyndighets område lämnas utanför IR, samma regler bör tillämpas som gäller för fastigheter som inte kunnat föras över till IR på grund av komplicerade inskrivningsförhållanden (jfr 105 andra stycket förslaget till lag om inskrivningsregister). Detta innebär att inskrivning skall ske enligt JB:s regler, men att inskrivnings- intervallet och möjligheterna att meddela uppskov skall vara desamma som i datasystemet. Bestämmelse härom har tagits upp i förslaget till lag om inskrivningsregistcr. Vid bedömningen av om IR skall få föras för del av inskrivningsmyndighets område bör alltså beaktas de svårigheter som kan föranledas av att ett kortare intervall måste användas vid fas— tighetsbokföringen inom återstoden av området.

I likhet med DON och CFD anser jag att inskrivningsmyndighets om- råde bör föras över till IR i ett sammanhang. Förordnande om att IR skall få föras för del av område bör således endast avse en kortare övergångstid.

Genomförandet av ADB-reformen kan påbörjas tidigast den 1 juli 1974. Lagen bör därför träda i kraft den dagen. Det ankommer sedan på Kungl. Maj:t att avgöra om systemet skall ges rättsverkan den dag lagen träder i kraft eller senare dag. Tidpunkten för driftstarten måste av naturliga skäl väljas så att den inträffar lämpligt med hänsyn till in- skrivningsintervallet i det nuvarande systemet.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973: 13 56

8.9.2. Förslaget till lag om inskrivningsregister

1 5

Enligt förevarande paragraf skall den föreslagna lagen äga tillämp— ning, om Kungl. Maj:t förordnat att inskrivning skall ske i IR i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok.

2 5

I denna paragraf har tagits upp en bestämmelse om att IR skall föras med användande av ADB. Detta förhållande utgör kärnan i hela refor- men och bör följaktligen framgå av lagtexten. Bestämmelser om uppläg— gande och förande av IR kan meddelas av Kungl. Maj:t. Detsamma gäller bestämmelser om vilken myndighet som skall svara för data- behandlingen i administrativt hänseende och för underhåll och utveck- ling av system och program. Denna myndighet kommer att svara inte bara för IR utan också bl. a. för FR.

3 5

Den föreslagna reformen kommer att få mycket liten inverkan på själva prövningen av inskrivningsärendena. I den mån avvikelser före— kommer, hänför sig dessa till föreskrifterna i 19 kap. JB. I förevarande paragraf har därför tagits upp en bestämmelse som gör JB:s inskriv- ningsregler tillämpliga på inskrivning i IR, såvida inte annat föreskrivs i den här föreslagna lagen. Vad som i dessa regler sägs om fastighets— bok och tomträttsbok skall äga motsvarande tillämpning på IR.

4 &

Paragrafen innehåller regler om inskrivningsdagar samt regler om upptagande av inskrivningsärende på inskrivningsdag m.m. Förslaget har närmare motiverats i avsnittet 8.3.

Som framgår av vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör in— skrivningsdag i princip hållas varje arbetsdag. Regeln har formulerats så att inskrivningsdag skall hållas varje måndag—fredag, som inte utgör helgdag. Bestämmelsen har tagits upp i paragrafens första stycke.

Som jag framhållit i det föregående bör Kungl. Maj:t eller myndig- het som Kungl. Maj:t bestämmer ges möjlighet att när särskilda skäl föreligger förordna om undantag från den nyssnämnda bestämmelsen. Vad jag närmast syftar på är att det bör finnas möjlighet att ställa in inskrivningsdagen på vissa dagar i anslutning till större helger eller på sådana dagar, då tjänstgöringsfrihet kan erhållas under villkor att tjänstetiden arbetas in i förväg. Den nu avsedda bestämmelsen har fått sin plats i första stycket.

Såsom föreslagits i promemorian bör även i ett system med endagsin— tervall inskrivningsdagen avslutas vid visst klockslag under dagen. För att underlätta arbetet vid inskrivningsmyndigheten kan det finnas anled-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1973: 13 ' 57

ning att avsluta inskrivningsdagen något tidigare än den tidpunkt kloc- kan 12 som gäller f. n. Frågan är inte av den beskaffenheten att den bör regleras i lag. I andra stycket föreslås emellertid, att ansökan som inkommit efter den tidpunkt då inskrivningsdagen enligt därom med- delade bestämmelser avslutats anses gjord på nästföljande inskrivnings- dag.

I tredje stycket regleras den i avsnittet 8.3 berörda frågan om före- trädet mellan fastighetsregistrering och inskrivning. Eftersom ajourfö- ring av FR och IR i ett system med endagsintervall mellan inskrivnings— dagarna en viss dag kan avse samma fastighet, måste det bestämmas, vilken av åtgärderna som skall anses ha skett först. Som jag närmare ut- vecklat i det föregående, bör ansökningen i inskrivningsärendet behand- las som om den gjorts efter registreringen. Jag vill i sammanhanget på- peka att registrering i FR inte kan anses ha skett förrän den nya uppgif- ten tillförts registret genom fysisk uppdatering.

5 ä

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnittet 8.4) föreslår jag att en ny grund för uppskovsbeslut i inskrivningsärenden införs. Be— stämmelser härom har tagits upp i denna paragraf. Regeln har utfor— mats på ett sätt som medger en ganska vid tillämpning. Möjligheten att meddela uppskov på grund av ärendets beskaffenhet eller omfattning föreslås nämligen med tanke på att det slutliga godkännandet av en in- skrivningsdag inte skall behöva fördröjas, därför att beslut inte fattats i samtliga ärenden. Uppskovet öppnar här en utväg att snabbt redovisa beslut i de ärenden som till följd av sin komplicerade natur eller sin om- fattning inte hunnit färdigbehandlas under inskrivningsdagen.

Givetvis måste det, som jag framhållit i den allmänna motiveringen, skapas garantier för att tillämpningen av nyssnämnda uppskovsregel inte leder till att handläggningen av inskrivningsärendena blir fördröjd. Andra stycket av förevarande paragraf innehåller därför en bestäm- melse om att inskrivningsärende, som uppskjutits med stöd av paragra- fens första stycke, skall tas upp till prövning senast på femte inskriv- ningsdagen efter den inskrivningsdag ansökningen gjordes. Genom en sådan regel åstadkommer man för det första att uppskjutna ärenden blir föremål för prövning inom en mycket kort tid, närmare bestämt en vecka, efter uppskovsbeslutet. För det andra torde den motverka onö- diga uppskovsbeslut. Eftersom ett sådant beslut är förenat med ett visst arbete, torde det nämligen bli föga lönsamt från arbetssynpunkt att skjuta upp ett relativt enkelt ärende om beslut i ärendet ändå måste meddelas inom ett fåtal dagar. Jag vill i sammanhanget understryka, att ärendet om möjligt bör handläggas av samma person hela tiden. Undan- tag får givetvis göras, om frånvaro på grund av sjukdom eller annan an- ledning lägger hinder i vägen eller ärendet visar sig vara av den beskaf—

• Sida 58
•  Original

' Prop. 1973: 13 58

fenhet, att det enligt allmänna regler bör handläggas av inskrivningsdo- maren själv. Enligt det inom CFD utarbetade systemförslaget kommer bl. a. uppskjutna ärenden att automatiskt redovisas på en bevaknings- lista, som skall skrivas ut en gång i veckan. Några ärenden skall alltså inte kunna hoppas över eller falla i glömska. Listan erbjuder också goda möjligheter till kontroll av bestämmelsernas efterlevnad.

6 %

Enligt 19 kap. 12 & första stycket JB gäller att fastighetsboken och tomträttsboken äger självständigt vitsord i fråga om beslut i inskriv- ningsärende som införts i boken. Det kan naturligtvis ifrågasättas om en motsvarande regel utan vidare skall tillämpas i datasystemet. Mot att ge IR självständigt vitsord skulle nämligen kunna invändas att IR genom sin tekniskt komplicerade konstruktion och sitt omfattande innehåll (in— skrivningsdata från hela landet) ter sig avsevärt sårbarare än fastighets- böckerna och tomträttsböckerna. För att IR på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin uppgift är det emellertid ofrånkomligt att såväl in- skrivningsmyndigheterna som allmänheten grundar sitt handlande vid beslutsfattande eller i andra sammanhang omedelbart på innehållet i IR. Med hänsyn härtill bör den principiella utgångspunkten vara att inne- hållet i IR äger vitsord. Jag anser att detta bör framgå direkt av lagen om inskrivningsregister. I förevarande paragraf föreslås därför att beslut i inskrivningsärende som enligt därom gällande bestämmelser skall in— föras i IR meddelas genom införing i registret och att beslutet skall an- ses ha det innehåll som framgår av registret. Det innehåll som åsyftas, är innehållet i IR sådant det framgår i införingsögonblicket. Dokumen- tation härom erhålles på dagboksbladet.

Regler om avförande av inskrivningar från IR och om dokumentation av inskrivningarnas innehåll bör utfärdas i form av tillämpningsföre- skrifter.

7 &

Föreskrifter om att olika förhållanden skall antecknas i fastighetsbok eller tomträttsbok finns f. 11. i ett stort antal lagar och andra författ- ningar. Anteckningarna kan, för att nämna några exempel, avse fas- tighetsbildning, upplysning om att fastighet ingår i konkursbo, utmät— ning, utövande av förköpsrätt eller ansökan om dödande av förkommet pantbrev. I samband med införandet av datasystemet bör enligt min me- ning övervägas i vilken utsträckning integreringen mellan Feroch IR gör anteckningar i IR av här avsett slag överflödiga. Huvudparten av anteckningarna får emellertid antas bli kvar. Lagen om inskrivningsre- gister bör därför innehålla en bestämmelse om att anteckning skall ske i IR i de fall lag eller annan författning innehåller föreskrift om att an-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1973: 13 59

teckning skall ske i fastighetsbok eller tomträttsbok. Undantag härifrån bör kunna föreskrivas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

8 5

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om rättelse av oriktighet i IR som uppkommit till följd av tekniskt fel. På sådan rättelse bör som jag uttalat i den allmänna motiveringen (avsnittet 8.5) bestämmelsemai 19 kap. 17 och 18 åå JB ha motsvarande tillämpning.

I detta sammanhang bör uppmärksammas 7 & lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Enligt denna bestäm- melse skall vid överföring till ny fastighetsbok rättelse ske, om det visar sig att fastighet vid inskrivning angetts med felaktig eller missvisande beteckning. Rättelse är visserligen enligt lagtexten möjlig bara i sam- band med överföring av inskrivning till ny fastighetsbok, men bestäm- melsen har i praxis tillämpats också efter det att ny fastighetsbok lagts upp (NJA 1961 s. 782). Rättstillämpningen avser dock endast oriktighe- ter som förelegat redan när den nya fastighetsboken lades upp. I vissa fall — nämligen om oriktig fastighetsredovisning beror på skrivfel eller annat förbiseende som avses i 19 kap. 17 & JB — kan förutsättningar föreligga för tillämpning av både 19 kap. 17 & JB och 7 & i 1932 års lag. I anslutning härtill uttalade chefen för justitiedepartementet i jordabalks- propositionen (prop. 1970: 20 A 8. 454) att i sådant fall balkens regler borde vinna tillämpning framför 1932; års lag.

Om felaktigheter som avses i 7 5 i 1932 års lag uppdagas i samband med överföringen av bokens uppgifter till IR, bör enligt min mening rät— telse ske med stöd av nyssnämnda lagrum och gällande praxis. Beslutet om rättelse bör antecknas i fastighetsboken innan inskrivningama förs över till IR. Det kan emellertid inte uteslutas, att felaktigheter av nu åsyftat slag kan följa med från boken till IR. I den mån felaktigheterna alltså inte har sin grund i skrivfel eller annat förbiseende som avses i 19 kap. 17 & JB, faller de utanför bestämmelserna om rättelse i förslaget till lag om inskrivningsregister. Den oriktiga uppgiften måste emellertid rät- tas. Något hinder mot att tillämpa 1932 års lag i detta sammanhang trots att fastighetsbokens innehåll förts över till IR föreligger enligt min mening inte. Jag anser således att rättelse av felaktigheter av det nu av- sedda slaget kan föras in i fastighetsboken oaktat IR lagts upp, varefter innehållet i IR får justeras i överensstämmelse med fastighetsboken.

Till frågan om handläggningen av rättelseärenden enligt 1932 års lag återkommer jag i samband med behandlingen av förslaget till ändring i denna lag.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973: 13 60

9 &

Denna paragraf innehåller bestämmelser om rätt till ersättning av sta— ten på grund av tekniskt fel vid databehandlingen. Förslaget har när- mare motiverats i avsnittet 8.5.

Enligt första stycket har JB:s regler om ersättning för skada som upp- kommit till följd av fel eller försummelse motsvarande tillämpning. Er- sättningsrätten begränsas som jag tidigare anfört till förluster som upp- kommit till följd av tekniskt fel i inskrivningsregister eller i anordning som hos inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet eller fas— tighetsregistermyndighet är ansluten till registret.

Enligt andra stycket av paragrafen skall 18 kap. 5 och 7 55 JB gälla även i fråga om ersättning för förlust till följd av tekniskt fel. Detta in- nebär bl. a. att regeln i 18 kap. 7 & första stycket om statens regressrätt blir tillämplig. Om den som är berättigad till ersättning för skada till följd av tekniskt fel haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder staten således i rätten mot denne. I sakens natur ligger att, om skadan uppkommit enbart till följd av tekniskt fel och alltså utan att vållande ligger någon tjänsteman hos inskrivningsmyn- digheten till last, någon regressrätt gentemot sådan tjänsteman inte föreligger.

105

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnittet 8.6) föreslagit, att fas- tigheter eller tomträtter som till följd av oklara inskrivningsförhållanden eller av annat skäl inte kan föras över till IR skall föras i fastighetsbok eller tomträttsbok. Beslut härom skall meddelas av inskrivningsmyndig- heten i varje särskilt fall. Bestämmelser om detta har tagits upp i denna paragraf. Efter hand som hinder mot överföringen till IR undanröjs, t. ex. genom sanering eller ny lagfart, skall fastigheten eller tomträtten omedelbart föras över till IR.

Inskrivning rörande fastighet eller tomträtt, som här avses, bör ske enligt JB:s regler. Föreskrift om detta meddelas i paragrafens andra stycke. Handläggningen av inskrivningsärendena skall alltså ske enligt 19 kap. JB och de med stöd av 19 kap. 23 & JB utfärdade tillämpnings- föreskrifterna utan avseende på ADB-reformen. Emellertid bör man inte inom samma inskrivningsmyndighets område tillämpa olika regler om intervallet mellan inskrivningsdagarna. Endagsintervallet får därför gö- ras tillämpligt också på fastigheter och tomträtter som förs i bok. I och med detta bör de utvidgade möjligheter att meddela uppskovsbeslut i in- skrivningsärenden som föreslås i 5 & första stycket avse också ärenden rörande fastigheter och tomträtter som ännu inte förts över till IR. Be- stämmelser härom har tagits upp i andra stycket av paragrafen.

Som jag anfört i avsnittet 8.9.1 bör motsvarande regler gälla i fråga

• Sida 61
•  Original

l'rop. 1973: 13 61

om fastigheter och tomträtter inom sådan del av inskrivningsmyndighets område som återstår sedan datasystemet införts för området i övrigt. Bestämmelser härom har tagits upp i paragrafens tredje stycke.

11 5

I denna paragraf ges en allmän hänvisning till tillämpningsföreskrifter avsedda att meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

] kraftträdande m. m.

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1974. De nya förfarandereglerna skall tillämpas även vid fullföljd av ären— den som före driftstarten uppskjutits eller förklarats vilande. Någon övergångsbestämmelse om tillämpningen av de nya reglerna i föreva- rande fall anser jag inte vara behövlig.

Som jag anfört i det föregående (avsnittet 8.9.1) måste tidpunkten för en övergång till systemet med inskrivning i IR inom varje område väljas så att den inträffar lämpligt med hänsyn till inskrivningsinter- vallet i det nuvarande systemet. Sker övergången på en onsdag, upp- står inga problem i detta avseende. Onsdagen utgör nämligen inskriv- ningsdag både i nuvarande system och i ADB-systemet. Det är emel- lertid ännu för tidigt att uttala sig om på vilken veckodag övergången kommer att ske. Man måste därför räkna med att den första inskriv- ningsdagen i det nya systemet kan bli annan veckodag än onsdag. De ansökningar som gjorts innan den nya ordningen började tillämpas men som inte upptagits på inskrivningsdag (jfr ]9 kap. 5 % andra stycket JB) bör tas upp på den första inskrivningsdagen enligt det nya syste- met. Någon särskild övergångsregel för detta fall behövs inte heller.

Handläggningen av inskrivningsärende, som upptas på inskrivnings- dag före driftstarten, bör ske enligt äldre lag (jfr prop. 1.970: 145 s. 427 och 454).

8.9.3. Förslaget till lag om ändring ifastighetsbildningslagcn

Den rätt till ersättning som föreligger enligt 19 kap. 19 % JB är mera omfattande än som skulle följa av allmänna skadeståndsrcgler. Någon motsvarighet till JB:s ersättningsbestämmelser finns ej i FBL. l—lär torde i stället skadeståndslagens regler vara tillämpliga. Detta medför att FBL inte innehåller någon gällande ersättningsregel, till vilken ersättningsrät- ten på grund av tekniskt fel i FR kan anknytas. En bestämmelse om er— sättning för förlust till följd av tekniskt fel i FR föreslås därför i form av en ny paragraf, 5 5, i 19 kap. FBL. I samband därmed bör föreskri- vas att nuvarande 19 kap. 5 % skall betecknas som 1.9 kap. 6 &.

I paragrafens första stycke har tagits upp en regel om rätt till ersätt- ning av staten för förlust som drabbar någon till följd av tekniskt fel i

6 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 13

• Sida 62
•  Original

Prop. 1973: 13 62

FR eller i anordning som hos inskrivningsmyndighet, fastighetsbild- ningsmyndighet eller fastighetsregistermyndighet är ansluten till regist- ret. Regeln är utformad efter förebild i 19 kap. 19 % första stycket JB och 9 % första stycket förslaget till lag om inskrivningsrcgister. Ersättning ut- går enligt bestämmelsen dels om fel uppkommit i FR, dels om fel i form av avvikelser från registerinnehållet visar sig i utdrag ur FR eller fel före- kommer i anordningar som hos inskrivningsmyndighet, fastighetsbild— ningsmyndighet eller fastighetsregistermyndighet är anslutna till regist— ret. Detta innebär som jag tidigare framhållit att ersättning utgår av statsmedel också i de fall fastighetsbildningsmyndigheten eller fastighets- registermyndigheten är kommunal. Vid medverkan från den skadelidan- des sida bör ersättningen sättas ned eller helt falla bort.

Som jag framhållit i den allmänna motiveringen (avsnittet 8.5) måste rättelse av tekniskt fel i FR kunna ske även om beslutet kan leda till för- fång för fastighetsägare eller rättighetshavare. En regel härom har tagits upp i andra stycket. Fastighetsägare och känd rättighetshavare skall gi- vetvis ges tillfälle att yttra sig i ärendet. Detsamma gäller för den myn- dighet som skall företräda staten i ärende om ersättning enligt tredje stycket.

Tredje stycket innehåller en mot 19 kap. 19 5 andra stycket JB sva- rande bestämmelse om rätt för ägare eller rättighetshavare till ersättning för förlust till följd av beslut om rättelse av FR. Visserligen kan det här inte, såsom enligt JB, bli frågan om att bestämma det inbördes företrä— det mellan olika registreringar på ett sätt som orsakar förlust för ägare eller rättighetshavare. Emellertid kan det röra sig om rättelse av uppgif- ter om t. ex. areal, delaktighet i samfällighet, servitut m. m., efter vilka berörda rättsägare inrättat sig. I sådana fall kan rättelsen mycket väl in— nebära förfång. Om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter, t. ex. innehållet i utdrag ur taxeringslängd eller annan handling. bort inse att fel förekommit skall ersättning dock inte utgå.

Ärenden om ersättning enligt denna paragraf bör handläggas i samma ordning som ärenden om ersättning enligt 19 kap. 19 & JB och 9 % för- slaget till lag om inskrivningsregistcr. En regel härom har tagits upp i fjärde stycket. Ett skäl härtill är att felaktigheter som har sin grund i tekniska komplikationer kan förekomma samtidigt i FR- och IR-uppgif- terna vid redovisningen av viss fastighet. Anspråk kan då komma att grundas på t. ex. beslut om rättelse i båda registren. Det är uppenbart att anspråken i så fall bör prövas i samma ordning och att staten i båda fallen bör företrädas av samma myndighet.

Lagen bör träda i kraft samtidigt med lagen om ändring i jordabalken och lagen om inskrivningsregister.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973: 13 63

8.9.4. Förslaget till lag om ändring i lagen om uppläggande av nya fas- tighetsböcker för lande!

Rubriken

Jag har i det föregående (avsnittet 8.7) föreslagit att 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet skall göras tillämplig för hela riket. Lagens rubrik föreslås därför ändrad i enlighet härmed.

1 %

Med hänsyn till att inskrivningsmyndighets område inte alltid omfat- tar domsaga, bör skyldigheten att lägga1 upp fastighetsbok i stället an— knytas till inskrivningsmyndighetens område. Första stycket har ändrats i överensstämmelse med denna ståndpunkt.

Varje inskrivningsmyndighet förestås av en inskrivningsdomare, som skall vara lagfaren (19 kap. 2 5 andra stycket JB). Enligt min mening är det lämpligt att denne anförtros uppgiften att leda arbetet med uppläg— gandet av fastighetsböckerna. Bestämmelser härom kan emellertid ut- färdas av Kungl. Maj:t. Paragrafens andra stycke bör därför utgå. Det förtjänar påpekas att med ansvaret för uppläggningsarbetet givetvis föl- jer skyldighet att hålla sammanträde enligt 6 5 och att handlägga ären- den om rättelse enligt 7 5.

2 och "10 55

Ändringarna är en följd av ändringen i 1 5 första stycket.

Ikraftträdande m. m.

Ändringarna, som inte har något direkt samband med ADB-reformen, bör träda i kraft så snart som möjligt, lämpligen den 1 juli 1973. Några särskilda bestämmelser för att överbrygga övergången från den äldre till den nya lagstiftningen är inte påkallade.

9. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1. lag om ändring i jordabalken ,

2. lag om inskrivningsrcgister,

3. lag om ändring i fastighetsbildningslagen(1970: 988),

4. lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fas- tighetsböcker för landet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllenszen

• Sida 64
•  Original

Prop. 1973: 13 64