Prop. 1984/85:54

om panträttsreglerna i jordabalken och sjölagen m.m.

Prop. 1984/85: 54

Regeringens proposition 1984/85: 54

om panträttsreglerna ijordabalken och sjölagen m. m.;

beslutad den 25 oktober l984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

ANNA GRETA LEIJON

1 Inledning

År 1979 tillkallades en särskild utredare' för att utreda frågor angående panträttsreglerna i fastighets—, sjö- och lufträtten (1980 års kommitte'berät- telse del 1] s. 9—15). Utredaren antog namnet pantbrevsutredningen (Ju 1979: 02).

Utredningen överlämnade ijanuari 1983 betänkandet (SOU 1982z57) Pantbrev. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfatt- ning av sitt betänkande som bilaga I, dels utredningens lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställ- ning av remissyttrandena som bilaga 3. Beträffande gällande ordning och utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Fastighetspanträtten regleras ijordabalken. som trädde i kraft den 1 januari 1971 Vissa ändringar i bestämmelserna om panträtt i 6 kap. jorda- balken gjordes hösen 1971 för att underlätta den praktiska tillämpningen av de nya bestämmelserna (se prop. 1971: 179 och LU 27). Mina övervägan- den i detta ärende anknyter på flera punkter nära till uttalanden av föredra- gande statsrådet i sistnämnda proposition. Vissa delar av den propositio- nen bör därför fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Under ärendets beredning ijustitiedepartementet har en hearing ägt rum den 5 april 1984 med företrädare för Sveriges Allmänna Hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska Skeppshypotekskas- san. Svenska Bankföreningen. Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Redareförening. Sveriges Advo- katsamfund, Sveriges Fastighetsägareförbund. Auktoriserade Fastighets-

' F. d.ju5titierådet Erland Conradi.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 54 13

mäklares Riksförbund. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges Iandshypoteksinstitution. Föreningen Sveriges kronofogdz'tr. S_jörättsför- eningen i Göteborg. Svenska Fö'rsäk'ringsbolags Riksförbund. Svenska lntecknings Garanti Aktiebolag och PK-kredit Aktiebolag.

Utredningen har i enlighet med direktiven behandlat panträttsrcglerna inte bara i fastighets— och sjörätten utan även i lufträtten. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till utredningens förslag i dessa delar. Vad jag anför i fortsättningen avser alltså enbart fastighets- och sjörätten.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartmentet upprättats förslag till

1. lag om ändring ijordabalken.

2. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man.

4. lag om ändring i lagen (1984:00()) om företagshypotek,

5. lag om ändring i lagen ( 1984:000 ) om införande av lagen (1984:()()0) om företagshypotek.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

4 Specialmotivering

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring ijordabalken.

2. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

3. lag om ändring i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man.

4. lag om ändring i lagen (1984: 000) om företagshypotek.

5. lag om ändring i lagen ( 1984:000 ) om införande av lagen ( 1984:000 ) om företagshypotek.

1 Förslag till Lag om ändring i jordabalken

34

Bilaga .?

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken dels att 18 kap. 2ä skall upphöra att gälla. dels att rubrikerna närmast före 6 kap. 3 och 7 åå skall utgå, dels att 6 kap. 1—9 55. 7 kap. 25 5 samt 18 kap. 3 och 4 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

2 Förslag till Lag om ändring i sjölagen (189135 5. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891:35 s. ]) dels att. 267—269 åå skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 264 och 267 åå skall utgå, dels att 23, 261, 262, 264, 272 och 349 åå skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 262 a och 287 a 55, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

235

Införing i skepps- eller skepps- byggnadsregistret skall, efter ut- gången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en vars rätt till

Införing i skepps- eller skepps- byggnadsregistret skall, om ej annat följer av 262 a 5, efter utgången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 54

Nuvarande lydelse

skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omständighet som införingen avser.

261

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge, sattt vill upplåta pant- rätt i skeppet eller bygget till säkerhet förfordran, har rätt att i den ordning som angives i detta kapitel hos regis- termyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av visst belopp (inteck- ning) i svenskt eller utländskt mynt eller i francs som avses i 348 &. Myndighetens bevis om inskrivning- en kallas pantbrev.

lnteckning kan icke beviljas i andel av skepp eller skeppsbygge, ej heller i flera skepp eller byggen gemensamt.

262

Panträtt stiftas genom att skeppets eller skeppsbyggets ägare, efter att ha sökt inskri vning för sitt förvärv, över- lämnar pantbrevet som pant för ford- ringen.

Bestämmelser om ägarens rätt när pantbrev icke alls eller endast delvis utnyttjats för pantsättning (ägarhy- potek) finnas i 270 €).

267 # Frångår skepp eller ”skepps- bygge innehavaren efter klander, är upplåteLse av panträtt som skett efter

4]

3 Förslag till Lag om inskrivning av rätt till luftfartyg

(Pantbrevsutredningen föreslär följande ändringar i det förslag som avgivits av utredningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg m. m.. [SOU 1976:70. s. 28 ff].

Ändringarna innebär dels att 3 kap. 8 och 9 åå skall utgå. dels att 2 kap. 105. 3 kap. 1—6 tis. 10 och 12 5.5 samt 5 kap. 1 ä skall ha nedan angivna lydelse. dels att i 4 kap. skall införas en ny paragraf. 26 a, av nedan angivna lydelse.)

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 54 46

2 kap. Om inskrivning av förvärv av luftfartyg

Verkan av inskrivning

10 5 Införing i luftfartygsregistret skall. om ej annat följer av 3 kap. 3 &. efter utgången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en vars rätt till luftfartyg beror av god tro rörande omständighet som införingen avser.

3 kap. Om luftfartygshypotek

Upplåtelse av panträtt

I # Ägare av registrerat luftfartyg har rätt att. i den ordning som anges i 4 kap.. hos registermyndigheten erhålla inteckning i fartyget för visst belopp i svenskt eller utländskt mynt.

lnteckning kan inte beviljas i andel av luftfartyg. ej heller i flera fartyg gemensamt.

När inteckning beviljats, utfärdar registermyndigheten pantbrev. 2 .Ö' Panträtt i luftfartyget upplåts genom att pantbrevet överlämnas som säkerhet för fordran.

Rätten att begagna pantbrevet för upplåtelse av panträtt tillkommer luftfartygets ägare eller den till vilken han överlåtit sin befogenhet att använda pantbrevet för sådant ändamål. Befogenheten får dock inte överlåtas till den som innehar pantbrevet som säkerhet för fordran. Sker det, är överlåtelsen ogiltig.

Bestämmelser om ägarens rätt när pantbrev inte alls eller endast delvis utnyttjats för pantsättning (ägarhypotek) finns i 10 5.

3 9" Den som innehar pantbrev skall förmodas ha rätt att begagna det för att upplåta panträtt. Hade han inte rätt härtill enligt 25 andra stycket, skall upplåtelsen ändå gälla, om inte borgenären visste eller hade skälig anledning anta, att upplåtaren saknade rätt att förfoga över pantbrevet.

Borgenären är inte skyldig att kontrollera pantupplåtarens behörighet med hjälp av luftfartygsregistret. om det inte finns skälig anledning att misstänka, att upplåtaren saknar rätt att begagna pantbevet för att upplåta panträtt, och kontrollen skulle vara av betydelse för att klarlägga förhållan- dena.

Har pantbrev överlämnats som säkerhet för fordran som ännu inte uppkommit och hade upplåtaren rätt att förfoga över pantbrevet eller var mottagaren i allt fall i god tro beträffande behörigheten. skall upplåtaren förmodas ha kvar rätten att upplåta panträtt, när fordringen uppkommer. Hade han då inte rätt härtill enligt 2 5 andra stycket. skall upplåtelsen ändå gälla, om inte borgenären hade vetskap om att upplåtaren saknade rätt att förfoga över pantbrevet. Motsvarande gäller, när pantbrev utgör säkerhet för uppkommen fordran och denna skall bytas ut mot annan fordran utan andra ändringar än sådana som normalt förekommer vid fordringsutbyten av det slag varom fråga är.

4 55 Panträtt. som upplåtits i luftfartyg. omfattar även ersättning. som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på fartyget.

4 Förslag till Lag om panträtt i flygplansbygge

Inledande bestämmelser

1 .fi Den som tillverkar flygplan i Sverige kan enligt vad som sägs i denna lag upplåta panträtt i flygplansbygget med begagnande av pantbrev som utfärdas på grund av inteckning i bygget.

2.5 För att inteckning i flygplansbygge skall kunna beviljas skall bygget vara registrerat i ett särskilt register (flygplansbyggnadsregistret). 3 $'" Registrering och inskrivning enligt denna lag ombesörjs av den myndighet som är registermyndighet enligt lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85 : 54 49

Registrering av flygplansbygge m. m.

455 Tillverkaren får anmäla flygplansbygget för registrering. lflygplansbyggnadsregistret får införas bygge av flygplan som är avsett att drivas med motor och vara bemannat. Registrering får äga rum även innan bygget har påbörjats under förutsättning att det genom byggnadsnummer och ritning eller på annat sätt kan betryggande identifieras. 5.6 Flygplansbygget registreras under registerbeteckning. Tilldelad beteckning får inte ändras. 6 # Registrerat flygplansbygge får inte föras ut ur landet eller registreras i svenskt eller utländskt register över luftfartyg innan det har avregistre- rats. 7 # Registrerat flygplansbygge skall avregistreras om det har blivit förstört eller av någon annan anledning inte kommer att kunna färdigställas. 8 9' Skall registrerat flygplansbygge avregistreras och är det intecknat. skall alla pantbrev ges in och inteckningarna dödas. Innehar borgenär pantbrev som säkerhet för sin fordran fär avregistrering inte ske om inte borgenären skriftligen medger att inteckningen dödas. 9.6 Säljs registrerat flygplansbygge på exekutiv auktion är inteckning i bygget utan verkan sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts. Efter anmälan av kronofogdemyndigheten skall flygplansbygget avregi- srreras. 10.6 Anmälan om registrering av flygplansbygge skall innehålla uppgifter som visar att de i 4 & angivna villkoren är uppfyllda. I anmälan skall vidare uppges byggnadsnummer eller annan beteckning på flygplansbygget samt byggnadsplats. Anmälan om registrering skall avslås om den inte uppfyller bestämmel- serna i första stycket eller om flygplansbygget inte kan registreras enligt 4 &. Iövrigt skall bestämmelserna i 2 kap. 1, 4, 7, 8.12—14, 17 och 18 && samt 14 kap. 3 och 4 %% luftfartslagen(19572297) äga motsvarande tillämpning. (Obs. Hänvisningen avser åsyftade bestämmelser i den avfattning de har enligt SOU 1976170.)

Vad som hör till bygget

]] .5 Till flygplansbygge hör material. motor, utrustning och annan egendom som enligt 2 kap. 24% luftfartslagen är avsedd att höra till det färdiga flygplanet under förutsättning att egendomen har införlivats med bygget eller att den finns inom tillverkarens område och genom märkning eller på annat otvetydigt sätt framstår som avsedd att införlivas med bygget.

12 55 Rätt till sådan egendom som avses i 11 & får inte ens i förhållande till tillverkaren göras gällande särskilt.

Överlåtelse av utrustning som avses i 11 ågällcr inte i något fall mot tredje man förrän utrustningen har skilts från bygget och förts utanför tillverkarens område.

4 Riksdagen [984/85. I saml. Nr 54

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 54 50

Upplåtelse av panträtt m. m.

13 .b" Tillverkaren har rätt att hos registermyndigheten erhålla inteckning i registrerat flygplansbygge för visst belopp i svenskt eller utländskt mynt.

Inteckning kan inte beviljasi andel av flygplansbygge eller i flera byggen gemensamt.

När inteckning beviljats, utfärdar registermyndigheten pantbrev.

14 & Panträtt i flygplansbygge upplåts genom att tillverkaren överlämnar pantbrevet som säkerhet för fordran.

15 5 I fråga om panträttens innebörd m. m. skall vad som föreskrivs i 3 kap. 4—7. 10—13 och 16 åå lagen (———) om inskrivning av rätt till luftfartyg äga motsvarande tillämpning.

Förfarandet i inskrivningsärenden m. m.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man

Härigenom föreskrivs att lagen (l936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad i lag är stadgat om rätt för den som har lös pant i händer att därur njuta betalning skall gälla även där lös egendom, vari panträtt är utfäst, innehaves av tredje man. och denne om utfästelsen underrättats av pant- sättaren. eller ock panthavaren hos tredje mannen företett skrtftlig hand- ling som visar att panträtt blivit utfäst.

6 Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken. att 1 kap. 9 s. 2 kap. 24 ä. 4 kap. 2 och 23 äs", 6 kap. 2 s". 9 kap. l4—I6 558 samt 12 kap. 27 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 9 lt Med fartyg jämställs fartyg under byggnad. I fråga om skeppsbygge skall härvid vad som sägs om skeppsregistret i stället avse skeppsbyggnads- registret.

Med registrerat luftfartyg jämställs registrerat flygplansbygge. Härvid skall vad som sägs om luftfartygsre- gislret i stället avse flygplansbygg- nadsregistret. Bestämmelsen i 4 kap. 18 9” andra stycket är dock inte till- lämplig på registrerat flygplansbyg- ge.

2 kap. - 24 9"

Har enligt 4 kap. 20. 21 eller 22.33 eller 13 kap. 7 & andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol. skall tvisten prövas av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. om ej annat följer av andra stycket.

Om förläggande har meddelats enligt 4 kap. 20. 21. 22 eller 265 i fall då tvisten för egendom som avsesi 10 kap. 10 eller 12 _5 rättegångsbalken. gäller om domstols behörighet vad som sägs där.

Har föreläggande meddelats en- Har föreläggande meddelats en- ligt 4 kap. 23 & första stycket eller 9 ligt 4 kap. 23 & första stycket eller 9 kap. us tredje stycket. gäller om kap. ll .fi tredje stycket. gäller om domstols behörighet vad som i all- domstols behörighet vad som i all-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 54

Nuvarande lide/.se

mänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 å andra stycket skall tvisten prövas. när fråga är om pantbrev i fastighet. av den tingsrätt som anges i ll) kap. 10 & rättegångs- balken och eljest av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns.

Föreslagen lydelse

mänhet är föreskrivet därom. l fall som avses i 4 kap. 23 å andra stycket skall tvisten prövas. när fråga är om ägarhypotek i fastighet. av den tings- rätt som anges i 10 kap. 10.5 rättc- . gångsbalken och eljest av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndighe- ten finns.

[ föreläggande skall anges vid vilken domstol talan skall väckas.

4 kap.

25

Genom utmätning får tagas i anspråk egendom som ej är undantagen på grund av bestämmelse i denna balk eller på grund av särskild föreskrift.

! den mån pantbrev i skepp eller fastighet ej utgör säkerhet för fordran får det utmätas hos den intecknade egendomens ägare. Motsvarande gäl- ler skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfar- lvg.

För utmätning av lön och vissa andra förmåner gäller enligt 7 kap. särskilda villkor. 23 & llar fordran eller annan rättighet blivit utmätt och räder ovisshet om fordringens eller rättighetens bestånd. skall kronofogdemyndigheten. om skäl föreligger, förelägga sökanden att inom en månad från det att föreläggandet delgavs honom väcka talan i saken mot tredje mannen. Eftetkonimer sökanden ej föreläggant'let. skall utmätningen hävas. om ej tredje mannen inom den angivna tiden har väckt talan i saken mot sökanden.

Första stycket gäller även när Första stycket gäller även när

ovissheten i fall som avses i 2 s* andra stycket rör i vad mån utmdtt pantbrev eller (maan intecknilig.s'ltandling ut-

ovissheten i fall då ägarhypotek utmätts rör i vad mån ägarhypotek föreligger.

gör säkerhet för fordran. 6 kap. 2 &

Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling. vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse. skall tagas i förvar.

Utmäts pantbrev i skepp eller fastighet eller skuldebrev som är

Utmäts ägarhypotek i skepp. luft- fartyg eller fastighet. skall pantbre- irztecknat i luftfartyg eller reservdelar vet tagas i förvar. till luftfartyg hos den intecknade egendomens ägare. skall pantbrevet

• Sida 53
•  Original

Prop. 1984/85: 54 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller inteckningshandlingen tagas i förvar.

Kan det antagas att handling som avses i första eller andra stycket undanhålls eller har förkommit, skall i stället sekundogäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar.

9 kap. 14 5

När pantbrev i skepp eller fastig- het har blivit utmätt. skall den intecknade egendomen tagas i an- språk. om sökanden yrkar det inom en månad från utmätningen.

När ägarhypotek i skepp. luftfar- tyg eller fastighet har blivit utmätt, skall den intecknade egendomen tagas i anspråk, om sökanden yrkar det inom en månad från utmätning- en.

Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 å andra stycket. får beslut att egendomen tas i anspråk ej meddelas innan tvisten har blivit slutligt avgjord, om ej domstolen finner att hinder ej möter.

När kronofogdemyndigheten har meddelat beslut att den intecknade egendomen tas i anspråk, anses den utmätt.

15 & Har sökanden ej inom tid som anges i 14.5 första stycket yrkat att den intecknade egendomen skall tagas i anspråk. skall pantbrevet pantförskrivas till honom.

Pantförskrivning sker genom att kronofogdemyndigheten till sökan- den utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för hans fordran och överlämnar pantbrevet eller, om annan än den intecknade egen- domens ägare innebar detta, under- rättar innehavaren om pantförskriv- ningen. I underrättelsen skall anges att innehavaren ej får lämna ut handlingen till skada för sökanden. Andel i pantbrev som tillkommer delägare i intecknad egendom får ej pantförskrivas för sig.

Pantförskrivning sker genom att kronofogdemyndigheten till sökan- den utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för hans fordran och överlämnar pantbrevet eller, om annan än den intecknade egen- domens ägare innebar detta. under- rättar innehavaren om pantförskriv- ningen. l underrättelsen skall anges att innehavaren ej får lämna ut handlingen till skada för sökanden. Ägarhypotek som tillkommer del- ägare i intecknad egendom får ej pantförskrivas för sig.

Bestämmelsen i 14 å andra stycket gäller även beträffande pantförskriv- ning av pantbrevet.

l6ä

Bestämmelserna i 14 och 15 5.6 gäller även när skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg har utmätts hos den

Pantförskrivning enligt 15 5 om- fattar inte sådant tillägg som avses i 6 kap. 5 5 jordabalken. 264 .$ sjölagen(189135 3. 1) eller 3 kap. 5 5 lagen

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 54

Nu varande lydelse

intecknade egendomens ägare. Pan/förskrivning av intecknings- handlingen omfattar ej personligt betalningsansvar som enligt hand- lingen åvilar utmätningsgäldenären.

Föreslagen lydelse

(__—) om inskrivning av rätt till luftfartyg. Motsvarande gäller om den intecknade egendomen tas i anspråk enligt 14 5.

12 kap. 27 &

Fordran upptas med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen. dock med den be- gränsning som kan följa av att pant- rätt ej får ätnjutas för mer än pant- brevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 & jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upp- tas återstoden som ägarhypotek.

Fordran upptas med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen, dock med den be- gränsning som kan följa av att pant- rätt ej får ätnjutas för mer än pant- brevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 5 & jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upp- tas återstoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej har blivit anmäld, upptas pantbrevets belopp och ett "till tio procent av detta belopp beräknat

tillägg. Ägarhypotek upptas utan tillägg Ägarhypotek upptas utan tillägg enligt 6 kap. 55 jordabalken. enligt 6 kap. 35 jordabalken.

Denna lag träder i kraft den (10. Har pantbrev utmätts före lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.

Anmärkning: Pantbrevsutredningen har här ovan endast upptagit ändring- ar i UB som direkt föranleds av utredningens förslag. Någon allmän genomgång av UB med anledning av lufträttsutredningens förslag i SOU 1976:70 har alltså inte gjorts. Pantbrevsutredningen utgår från att ordningen med pantbrev genomförs också i lufträtten. något som nödvändiggör en hel del ytterligare ändringar, bl. a. i 11 kap. UB. I samband därmed får också de ändringar göras som kan föranledas av pantbrevsutredningens förslag till lag om panträtt i flygplansbygge.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85: 54 55

Sammanställning av remissyttrandena

Yttranden över betänkandet har avgetts av riksgäldskontoret. Svea hov- rätt. justitickanslcrn, Stockholms tingsrätt. domstolsvcrkct. centralnämn- den för fastighetsdata (CFD). sjöfartsverket. luftfartsverket. bankinspek- tionen. riksskatteverket, bostadsstyrelsen. statens lantmäteriverk. kam- markollegiet. Konungariket Sveriges stadshypotckskassa. Svenska Skeppshypotekskassan, Svenska Bankföreningen. Sveriges Föreningsban- kers Förbund. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges Redareförening. Sveriges Advokatsamfund. Sveriges Fastighetsägareförbund. Sveriges Villaägarcförbund. Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund. För- eningen mellan ombudsmänncn hos Sveriges landshypotcksinstitution. Föreningen Sveriges kronofogdar. Finansbolagens Förening. Sveriges Skeppsklarerare- och Skeppsmäklareförcning. Sjörättsföreningen i Göte- borg. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Folksam och Saab-Scania Aktiebolag.

Sveriges Allmänna Hypoteksbank har anslutit sig till yttrandet från Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Post- och Kreditbanken har instämt i Svenska Bankföreningens yttrande.

Riksskatteverket har bifogat yttranden frän kronofogdemyndigheten i följande sex distrikt. nämligen Uppsala. Stockholm. Malmö. Göteborg, Kristianstad och Luleå.

1 Allmänt

Svea hovrätt: Hovrätten ställde sig redan i sitt yttrande över 1976 års betänkande Rätt till luftfartyg m.m. (SOU 1976: 70) förstående till att den år 1972 introducerade. nationellt särpräglade ordningen för panträtt på grund av inteckning kunde behöva ses över. En revision i syfte att komma till rätta med praktiska problem synes alltsä hovrätten väl motiverad. Hovrätten vill tillika understryka behovet att bevara rättslikhet mellan de olika grenarna av den hypotekariska panträtten i vårt land. till vilken i sammanhanget också bör räknas rätt på grund av företagsinteckning (jfr betänkandet Företagshypotek. SOU 1981 : 76). Behovet att slå vakt om och såvitt möjligt vidga rättslikhelcn bärs upp inte bara av kreditlivets självkla- ra önskemål om enkelhet i hanteringen utan också av att nästan all den lagfarna personal. som hos olika myndigheter har anledning att befatta sig med dessa rättsområdcn. förvärvar sina grundläggande insikter i och erfa- renheter av dem endast på fastighetsrättens omrädc. framför allt genom inskrivningsväsendet vid tingsrätterna. Hovrätten instämmer följaktligen till fullo i utredningens förslag att nya regler skall så långt möjligt bli lika

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85: 54 57

över hela fältet till vilket alltså. i lagstiftningsärendets nästa skede. även bör fogas kreditsäkerhet i näringsverksamhet. — -— —

Hovrätten. som inte gjort någon detaljgranskning av de enskilda lagför- slagen. tillstyrker att betänkandet läggs till grund för lagstiftning.

CFI): CFD har från sina utgångspunkter inte anledning motsätta sig utredningens förslag. Inte heller finns skäl till erinran mot de lagförslag som lämnats. CFD noterar särskilt att förslaget inte innebär någon ändring ijordabalkcns panträttskonstruktion som också ligger till grund för ADB- systemet på inskrivningssidan. Såvitt CFD kan finna påverkas detta inte av förslaget. Utformningen av och innehållet i de pantbrev som framställs i systemet förutsätts således bli oförändrat. Detsamma torde gälla övriga bevis och utdrag. lnte heller i andra hänseenden synes förslaget direkt påverka CFDs verksamhet.

S/(iijilrlxrerkel: De frågor som behandlas i betänkandet berör ej direkt sjöfartsverkets verksamhet. Sjöfartsverket har därför från de synpunkter verket har att beakta ingen erinran mot utredningens förslag. Förslaget. som framför allt inom sjörätten innebär ett förbättrat pantsättningssystem. tillstyrkes.

Bun/(inspektionen: Utredningens förslag tillstyrks. BosIadsxtyrclscn: Bostadsstyrelsen tillstyrker de föreslagna ändringarna ijordabalken och förslaget till övergångsbestämmelse till nuvarande 6 kap. 3 så angående tilläggens storlek. Styrelsen instämmer i vad utredningen anfört om möjligheten att ha en relativt kort övergängstid. — — — Änd— ringarna i utsökningsbalken och övergångsbestämmelsen därtill tillstyrks.

Svenska Bank/"("årwtingcn: Som framgår av utredningens förtjänstfulla redovisning av gällande rätt samt bakgrunden till utredningsuppdraget har företrädare för kreditlivet i hög grad fått gehör för synpunkter på den utveckling som utredningen nu velat föreslå lagfäst. Bland annat genom bankföreningens representation i utredningen och de underhandskontakter som fortlöpande hållits mellan utredningen och bankföreningen har de av utredningen framlagda förslagen väsentligen kunnat tillgodose de syn- punkter som affärsbankerna har framfört.

Med hänsyn till vad sålunda förevarit vid utformningen av utredningens förslag finner bankföreningen sig kunna instämma i att den ordning som föreslås kan vara en för kreditgivarna så långt möjligt smidig och väl fungerande ordning. Särskilt bör härvid framhållas de väsentliga förde- larna med de enligt förslaget lagfästa godtrosreglerna. Härigenom ges bankerna tillfredsställande möjligheter att utan juridiska risker tillämpa bankmässiga rutiner vid kreditgivning mot generella hypotek och med pantbrev ställda till säkerhet för framtida fordringar av skilda slag. Den angivna förutsättningen. vilken bankföreningen hela tiden ställt sig bakom. att samma pantsättningssystem skall kunna fungera inom saväl fastighets- rätten som sjörätten och lufträtten. medför att — vid det ovan nämnda behovet av ändring på sjörättens område — likformigheten kan medföra

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 54 58

regleringar på fastighetsrättens område som kan synas som eftergifter eller i viss män en återgång till den före jordabalken rådande ordningen. Bank- föreningen anser emellertid detta vara rimligt och önskvärt eftersom här- igenom klargörs grunderna för god tro hos kreditgivaren bl.a. för nyss- nämnda fall. Det grundläggande intresset av likformiga regler kan heller inte bortses från med hänsyn bl. a. till att en generell pantförskrivning kan omfatta pantbrev i såväl fast egendom som skeppsegendom och luftfartyg. Bankföreningen ser således med tillfredsställelse en väl fungerande. enhet- lig ordning som det övergripande. positiva resultatet av utredningens arbe- te.

De förslag som utredningen lagt fram avseende sjö- och lufträttens område ävensom i fråga om panträtt i flygplansbygge anser sig bankför- eningen till alla delar kunna godta.

Bankföreningen tillstyrker således att de föreslagna ändringarna på des- sa områden genomförs.

Bankföreningen kommenterari fortsättningen några av de bestämmelser som föreslås för fastighetsrättens vidkommande. De föreslagna ändringar- na kommer i stor utsträckning att medverka till att en del tungrodda och besvärliga rutiner som bl.a. bankerna under den nuvarande ordningen tvingas arbeta med kan förenklas eller undvikas. Bankföreningen finner det därför angeläget att utredningens förslag — med de ändringar som kan föranledas av synpunkterna i det följande — måtte medföra snara lagstift- ningsåtgärder.

Sveriges Advokatsanzjiuzd: Flera av utredningens förslag motiveras av önskemålet att samma pantsättningsreglcr bör gälla inom fastighets-. sjö- och lufträtten. Behovet av enklare regler för pantsättning av hypotek i skepp har gjort sig starkt gällande. bl.a. beroende på att upplåningen till stor del sker på den internationella kreditmarknaden. Genom att utred- ningen tagit fasta på kreditinstitutens önskemål om likformiga pantsätt- ningsreglcr inom de tre områdena har de särskilda behov som föreligger inom sjö- och lufträtten blivit styrande för utredningens förslag om ändra- de pantsättningsreglcr också inom fastighetsrätten. Såsom senare kommer att redovisas. är samfundet kritiskt mot flera av dessa förslag.

Samfundet ställer sig tvivlande till att olägenheterna med olika pantsätt- ningsreglcr är så stora och frekventa för kreditinstituten att de ensamma motiverar de föreslagna ingreppen på fastighetsrättens område. Samfundet kan inte heller finna att andra övergripande skäl föreligger för att eftersträ- va likformiga pantsättningsregler. Utredningens förslag bör därför bedö- mas utifrån de förutsättningar och behov som föreligger inom respektive rättsområde.

Auktoriserade Fastig/retsmäklares Riksförbund: Förbundet tillstyrker pantbrevsutredningens förslag i den del som träffar panträttsrcglerna i fastighetsrätten. Förbundet avstår från yttrande över utredningens förslag i fråga om panträttsreglerna i sjö- och lufträtten.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85: 54 59

Föreningen mel/un ombudsmänncn hos Sveriges [unds/typaluks—ins"titu— tion: Betänkandet präglas av stort hänsynstagande till det organiserade kreditlivcts intressen. Det är glädjande att det i betänkandet görs klara uttalanden om vilka regler som skall gälla i vissa under senare är diskutera- de frågor. nämligen dels pantsättnings giltighet efter gäldenärsbyte och dels godtroskravet när ny kredit lämnas mot säkerhet som redan är pant- förskriven till borgenären. Vi delar utredningens uppfattning i dessa frå- gor. Värt yttrande begränsas till att gälla de fastighetsrättliga frågorna.

Fina/tsim/agens Förening: Föreningen tillstyrker i huvudsak tltredning- ens förslag.

Sveriges Skeppsklareraru- och Skeppsrnäklart'jörming: Vi finner att vad panträttsutredningen i sitt betänkande föreslär inte minst för sjörättens del medför betydande fördelar samtidigt som vi vill uttala att vi ej har någon erinran mot att panträttsutredningens förslag i dess helhet lägges till grund för lagstiftning i ärendet.

Sjön)"ttxji'ircningen i Göteborg: Föreningen har begränsat sin granskning till de delar av betänkandet som angår inskrivningsväsendet på sjörättens område. Föreningen tillstyrker att de föreslagna ändringarna i sjölagen och därav föranledda följdändringar i berörda författningar genomförs. Även om de påtalade tillämpningssvårigheterna beträffande nu gällande regel- system enligt föreningens uppfattning är överdrivna. medför ändringsför- slagen cn större smidighet i den praktiska tillämpningen av systemet.

2 Befogenheten att pantsätta

Riksgäidxkrmmrcl.' ] anslutning till den statliga garantiverksamheten har fullmäktige att ta ställning till inteckningssäkerheter i skepp och i skepps- bygge. Frågor som berör motsvarande säkerheter i fastigheter och i luftfar- tyg uppkommer däremot inte alls eller till mycket ringa del. Fullmäktige har därför valt att begränsa sitt yttrande till att enbart avse panträttsrcg- lerna inom sjörätten.

Enligt gällande regler är det endast skeppets ägare som kan upplåta panträtt i skeppet. Panträtten stiftas genom att ägaren överlämnar redan uttagna pantbrev som pant för en fordran. Detta innebär att en kreditgivare — för att vara på den säkra sidan — måste förvissa sig om att pantsättaren i pantsättningsögonblicket är inskriven som ägare i skeppsregistret. Denna ordning har gjort det mycket svårt och i vissa fall på grund av tidsskillna- den helt omöjligt att utnyttja de svenska pantbreven för upptagande av krediter utomlands. Med beaktande bl.a. härav har utredningen föreslagit att rätten att förfoga över pantbrevet för pantsättning (pantsättningsbefo- genhetenl skall vara överlåtbar och att innehavet av pantbrevet i godtros- hänseende skall utgöra en presumtion för att innehavaren har behörighet att pantsätta pantbrevet. Härigenom skulle det vara möjligt för en skepps-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85 : 54 60

ägare att vid upplåning i utlandet mot säkerhet i svenska pantbrev överlåta pantsättningsbefogenheten och pantbrevet till exempelvis svensk förmed— lande bank eller advokat. Ett eventuellt ägarbyte under tiden fram till den tidpunkt då pantsättningen sker hos den utländska banken skulle genom detta förfarande sakna betydelse.

Fullmäktige ser positivt på detta förslag och anser att det bättre tillgo- doser kraven på ett fungerande pantsz'ittningssystem än nuvarande ord- ning. Även om utredningen inte har angett några formkrav på överlåtelsen bör man sannolikt utgå ifrån att i vart fall de utländska bankerna kommer att kräva att få se en skriftlig överlåtelsehandling och ett registerutdrag som utvisar vem som var ägare till skeppet vid överlåtelsen av pantsätt- ningsbefogenheten. Fullmäktige vill emellertid i detta sammanhang särskilt beröra följande fråga.

Utredningen konstaterar att en överlåtelse av pantsättningsbefogenhe- ten jämte överlämnande av pantbrevet mäste — i överensstämmelse med allmänna förmögenhetsrättsliga grundsatser — antas gälla mot singular- successorer. dvs ny skeppsägare. Däremot skulle en sådan överlåtelse inte stå sig mot skeppsägarens borgenärer innan pantsättningsbefogenheten utnyttjas. Detta sammanhänger med att konkursboet har rätt till ägarhypo- teket. dvs rätten att vid realisation få tilldelning av medel som belöper på det icke pantsatta pantbrevet. Utredningen anser att någon ändring i gäl- lande rätt såvitt avser ägarhypotekets oöverlåtbarhet inte bör göras. Full- mäktige har i och för sig ingen erinran häremot. Detta leder emellertid till problem vid den efterföljande pantsättningen. eftersom det föreslagna godtrosskyddet inte täcker det fall att skeppsägaren försätts i konkurs. Det hjälper således inte om den utländska banken åberopar att den inte kände till eller ens hade några praktiska möjligheter att känna till konkursen. Om skeppsägaren eller en partredare i ett partrederi försätts i konkurs efter det att pantsättningsbefogenheten har överlåtits till exempelvis en advokat men innan pantsättningen ägt rum. kommer den efterföljande pantsätt- ningen att bli ogiltig oberoende av om både advokaten och den utländska banken var i god tro i fråga om konkursen vid pantsättningstillfället. Detta måste vara en osäkerhetsfaktor som försvårar ett effektivt utnyttjande av de svenska pantbreven. En utvidgning av godtrosskyddet såsom har skett i 14 & skuldebrevslagen skulle undanröja denna osäkerhet. Utredningen har inte närmare berört denna osäkerhetsfaktor utan i stället konstaterat att någon utvidgning av godtrosskyddet inte har befunnits påkallat. Fullmäk- tige menar dock att. mot bakgrund av vad ovan angetts. frågan om en utvidgning av godtrosskyddet borde göras till föremål för ett närmare övervägande.

Utredningen har även föreslagit bestämmelser om vad som skall gälla vid panträtt för en framtida fordran. Förslaget. som i stort sett innebär ett lagfästande av den princip som uttalades i motiven tilljortlabalken. innebär att om ett pantbrev har överlämnats som säkerhet för en fordran som ännu

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85: 54 61

inte har uppkommit och kreditgivaren var i god tro när pantbrevet över- lämnades. så skall han anses vara i fortsatt god tro även när fordringen uppkommer. intill dess han får vetskap om att gäldenären saknar rätt att förfoga över pantbrevet. Enligt utredningen bör motsvarande gälla vid normala fordringsutbyten. Fullmäktige tillstyrker dessa förslag.

Svea hovrätt: Utredningen har satt sig före att inte gripa djupare in i panträttskonstruktionen än som behövs för att åstadkomma en praktiskt gångbar ordning. Och med detta synes utredningen ha lyckats. Det besvär- liga med 1972 års panträttskonstruktion var uppenbarligen att panträttens uppkomst. hån knuten till pantfordringens. måste samordnas med kontroll av panträttsupplätarens formella behörighet. Att dennes behörighet att pantsätta egendomen enligt förslaget skall kunna överlåtas på annan så att innehavet av pantbrevet — alltjämt en myndighetshandling — i praktiken skall legitimera pantsättaren finner hovrätten böra godtagas som nödvän- digt och ändamålsenligt för ctt fungerande kreditliv. Och liksom utredning- en förutsätter hovrätten då att dylik överlåtelse blir bindande för singular- successor till den egendom vari pantbrevet gäller. Risken att pantbrev kommer på avvägar och missbrukas mot rätte ägarens vilja torde i prakti- ken vara mindre än vad som antogs då den nuvarande rättighetskonstruk- tionen en gång tog form.

Hovrätten kan instämma i vad utredningen anfört om sitt förslag rörande pantsättning till säkerhet för framtida fordran i olika lägen och rörande verkningarna av den ordning för godtrosförvärv av panträtt på grund av inteckning som utredningen föreslår och tillstyrker lagförslaget i dessa delar. Men hovrättens ställer sig. liksom för övrigt utredningen själv. tveksam till behovet av att genom uttrycklig lagregel befria borgenären från skyldighet att kontrollera upplåtarens behörighet mot fastighetsbok/ inskrivningsregister där det ej är skälig anledning att misstänka behörig- hetsbrist. Detta borde enligt hovrättens mening — mot bakgrund av den föreslagna regeln om presumtion för pantbrevsinnehavarens behörighet — utan vidare följa av allmänna regler om godtrosförvärv. vare sig man faller tillbaka på skuldebreVsrättsliga eller Iösörerättsliga grundsatser. Hovrät- ten har uppmärksammat att Utredningsförslagct leder till rättslikhet mellan de skilda delarna av samma område också därutinnan att godtrosförvärv av panträtt. liksom nu i sjörätten. ej skall uteslutas för det att bristen i upplåtarens behörighet går tillbaka på grov ogiltighetsanledning. Detta torde vara svårmistligt i internationellt kreditliv och godtagbart även i fastighetsrätten. så mycket mer som den skadelidande berättigas till ersätt- ning av statsmedel. Hovrätten tillstyrker alltså förslaget även i det stycket.

Hovrätten delar också uppfattningen att ägarens pantsättningsbehörig- het i sjörätten. liksom i den däremot svarande ordning som föreslagits för lufträttens del. inte behöver. och i själva verket inte heller bör. knytas till inskrivningsprincipen så som enligt den gällande 262 & sjölagen.

Vad utredningen föreslår rörande återpantsättning finner hovrätten sig

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85: 54 62

kunna biträda. Det är därmed viktigt att. som utredningen påpekat. nä- ringspolitiska och inte civilrättsliga medel tas till för den händelse det finns anledning inskrida mot rådande hantering av s.k. säljarreverser.

Justitiekanslern: 1 och för sig kan enligt min mening nödvändigheten av att ändra panträttskonstruktionen i jordabalken (JB) starkt ifrågasättas. Att den nuvarande sjörättsliga panträttskonstruktionen måste ändras är dock klart.

Beträffande fastighetsrätten har sagts att det nuvarande kravet på kon- troll av pantsättarens behörighet medför svårigheter i den praktiska till- lämpningen. Svårigheterna skulle göra sig gällande främst genom kravet på förnyad äganderättskontroll vid upplåtelse av panträtt till säkerhet för olika typer av framtida fordringar. Jag har inte kunnat finna att utredningen har påvisat att svårigheterna är så allvarliga att de motiverar att de grund- läggande principerna i Jst panträttskonstruktion bör ändras Ufr depane- mentschefens uttalanden i direktiven till utredningen). Jag vill härvidlag erinra om de uttalanden som gjordes i samband med 1971 års ändringar i JB (se prop. 1971:179). Enligt dessa behöver äganderättskontroll som regel inte göras vid ny kreditgivning eller utbetalning som omfattas av en tidi- gare pantförskrivning ("se bl.a. s. 36 ff och 65 0.

jag vill även erinra om att inskrivningen för närvarande läggs om till ADB. Därmed kommer möjligheterna att ökas för att kreditgivarna skall få de erforderliga uppgifter som den nuvarande panträttskonstruktionen krä- ver. Behovet av en ändring bör därför enligt min mening inte bedömas enbart med utgångspunkt från dagens situation. Anledning finns därför att avvakta utbyggnaden av ADB-systemet innan man inför en ordning som innebär att man ger llpp den grundtanke som den nuvarande ordningen bygger på och efterger den bärande principen att endast fastighetsägaren skall kunna disponera över pantbrevet och därigenom vara skyddad från att utsättas för dubbla betalningsanspråk (se prop. 1970: 20 s. B 259 ff).

För sjörättens del torde en lösning på de nuvarande problemen med panträttskonstruktionen kunna nås genom att godtrosreglcr motsvarande dem som finns i 6 kap. 7 & JB införs. Utredningen har inte heller funnit att det i och för sig skulle finnas några hinder häremot (se sid. 119). Det kan diskuteras i vilken utsträckning en kreditgivare i sådant fall skall kunna förlita sig på ett inte helt nytt registerutdrag. Den sjörättsliga inskrivnings- myndigheten har inte balanser. Den är också utrustad med telex som gör det möjligt för såväl svenska som utländska kreditgivare att omedelbart få uppgifter ur registret.

Huvudpunkten i förslaget till panträttskonstruktion är att redan inneha- vet av ett pantbrev skall. i godtroshänseende. utgöra en presumtion för att innehavaren har behörighet att pantsätta antingen i egenskap av ägare till den intecknade egendomen eller i egenskap av den som har fått befogenhet att pantsätta överlåtelsen på sig. Detta innebär väsentligt större risker för förluster för egendomens ägare än vad som nu gäller. Dessa risker är av

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 54 _ 63

samma typ som dem som man ville råda bot på genomjordabalksreformen genom vilken inteckningshandlingen inte längre skulle ha karaktär av löpande handling.

Stockholms tingsrätt: Såsom utredningen funnit ter sig en översyn av pantsättningsreglerna välmotiverad mot bakgrund av de problem. oftast av praktisk natur. som nu gör sig gällande vid kreditgivningen och som redovisas i betänkandet. Tingsrätten delar utredningens ståndpunkt att reglerna om pantsättning bör vara lika inom fastighetsrätten. sjörätten och lufträtten (i sammanhanget bör även medräknas rätten på grund av före- tagsinteckning) och att reglerna i möjligaste mån i omsättningens intresse bör underlätta kreditgivningen. De ändringar som utredningen härvidlag föreslår tillgodoser väl enligt tingsrättens mening dessa krav och tingsrät- ten instämmer därför i förslaget även med beaktande av att det möjligtvis kan innebära risk för att pantbrev kan komma på avvägar och missbrukas mot den rätte ägaren av den egendom vari pantbrevet gäller. 1 praktiken torde dock denna risk vara obetydlig.

Även om de föreslagna ändringarna på sjörättens område innebär ett fjärmande från utländska pantsättningsreglcr och att svårigheter för svens- ka skeppsägare att erhålla kredit utomlands bl.a. kan förknippas med det förhållandet att olikheter finns mellan svensk och utländsk lagstiftning så anser tingsrätten att kravet på rättslikhet mellan de olika grenarna av panträtten inom landet gör sig gällande med sådan styrka att utredningens förslag kan godtas. — Tingsrätten vill i detta sammanhang i anslutning till vad som anförs på sid. 103 i betänkandet framhålla att telexförbindelse har funnits på sjöfartsregistret sedan dess tillkomst.

Domstolsverket: DV har ingen erinran mot förslaget. DV delar utred— ningens uppfattning att reglerna för pantsättning av hypotek i fast egendom och i skepp eller luftfartyg om möjligt bör vara identiska. De inskrivnings- myndigheter (IM) som arbetar med fastighetsböcker (inskrivningsregister) kommer förmodligen. såsom utredningen antar, knappast att beröras av ett genomförande av förslaget. Inte heller kommer hanteringen av sjöfartsre- gistret att påverkas nämnvärt.

DV vill nämna. med anledning av vad utredningen anför om databehand- lingen påjordabalkens område (s. 117 rn). att banker och andra kreditinsti- tut redan under innevarande år kommer att ges möjlighet att via egna befintliga terminaler stå i direktkontakt med inskrivningsregistret: dessut- om till en väsentligt lägre kostnad än den som för närvarande utgår. DV hyser därför den förhoppningen att flertalet banker kommer att utnyttja den möjligheten och i motsvarande mån avlasta lM från den betungande del av verksamheten som besvarandet av telefonförfrågningar innebär.

CFD: Utredningen lägger fram förslag till enklare pantsättningsregler. Man pekar därvid på olägenheterna med den nuvarande ordningen som innebär att kreditgivarna måste göra omfattande kontroller för att undgå risk för rättsförlust.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 54 - 64

För CFDs vidkommande finns anledning att framhålla att fastighetsdata- systemet ger möjligheter till en enkel. snabb och säker undersökning ifråga om såväl förutsättningar för en giltig pantsättning som panträttens omfatt- ning. Detta möjliggörs genom redovisningen i systemet av väsentliga tipp- gifter. i första hand ägarförhållanden. avstyckningar och gällande inteck- ningsbelastning. Detta har medfört förbättringar för kreditgivarna. något som är väl dokumenterat från tidigare försöksverksamhet och den nu pågående och ständigt utvidgade driften med rättsverkan. Härtill kommer att uppgifternas aktualitet förbättrats samt att expeditionstiderna hos de inskrivningsmyndigheter som använder fastighetsdatasystemet kunnat nedbringas och som regel uppgår till några få dagar. Dessa inskrivnings— myndigheter och systemet som sådant har alltså möjligheter att tillhanda- hålla inte bara aktuella fastighetsuppgifter utan dessutom ett bättre och fullständigare beslutsunderlag än det manuella systemet. Det kttnde mot denna bakgrund ifrågasättas om det vid utnyttjande av fastighetsdatasyste- met finns anledning att begränsa kreditgivarnas undersökningsplikt på sätt utredningen föreslår (se prop. 1971 : 179 sid. 36). De möjligheter som sålun- da skapas genom ett vidare utbyggt fastighetsdatasystem löser dock inte motsvarande problem på sjörättens område.

CFD är också medveten om att även andra faktorer inverkar vid bedöm- ningen av nu aktuella frågor. En sådan faktor är informationens tillgäng- lighet. De positiva erfarenheterna av fastighetsdatasystemets användbar- het i nu ifrågavarande hänseende bygger i stor utsträckning på att kreditgi- varen har tillgång till egen terminal och på så sätt själv kan ta fram de uppgifter man anser sig behöva. Eljest är man i praktiken oftast hänvisad till förfrågningar hos inskrivningsmyndighcterna något som regelmässigt sker per telefon. Denna tclefonservice är en betungande hantering för inskrivningsmyndigheterna. Förfarandet inrymmer dessutom vissa risker för missförstånd. Terminalanslutningsfrågan är därför av största betydelse i sammanhanget. Som utredningen påpekat (sid. ll7) förekommer sädan fortfarande i ganska begränsad omfattning. Av bankerna och andra kredit- institut är för närvarande endast ett 4()-tal anslutna med terminal till fas- tighetsdatasystemet. Nu öppnas emellertid. vid sidan av tidigare anslut- ningsform. möjligheten till nya och billigare terminalanslutningar. Sanno- likt kommer detta på sikt att leda till en betydande ökning av antalet presentationsterminaler och därmed en helt annan spridning av informatio- nen.

En annan faktor av betydelse är att man har att ta hänsyn till två parallella system. Detta förhållande gäller under en tämligen lång över- gångstid innan fastighetsdatarcformen är helt genomförd. I dagsläget finns c:a 25% av landets fastigheter i fastighetsdatasystemet. [987 kan det beräknas omfatta 40—50 % av det totala antalet. Om det fortsatta reformar— betet efter denna tidpunkt finns ännu inga beslut.

Bankinsm'ktionen: Inspektionen konstaterar med tillfredsställelse att

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85: 54 65

utredningens förslag leder fram till i stort sett enhetliga regler för pant— sättning av såväl fastigheter som skepp och luftfartyg. Med hänsyn till lydelsen av utredningens direktiv har den gemensamma ordningen för pantsättning hämtats frånjordabalkens regler härom. Möjligheten till pant- sättning av skepp i utlandet har ställt krav på förändring av godtrmskyddet för panthavare. Bankinspektionen är av den uppfattningen att utredningen på ett elegant sätt löst många av de problem som varit förenade med den gällande ordningen. lnte heller kan inspektionen se att utredningens lagför- slag med möjlighet att överlåta pantsättningsbefogenheten och godtrospre- sumtion för innehavare av pantbrev. skulle innebära några risker ur rätts- säkerhetssynpunkt.

Den föreslagna regeln i 6 kap. 3 å andra stycket jordabalken är avsedd att tjäna som en säkerhetsventil. Såsom utredningen själv pekat på kan dock ett ganska stort behov kvarstå för långivare att mer regelmässigt kontrollera pantsättningsbefogenhetcn via inskrivningsmyndigheten. Det kommer även i fortsättningen att krävas av banker och andra kreditinstitut under inspektionens tillsyn att de införskaffar gravationsbevis för att kun- na bcdöma pantbrevet ur kreditsäkerhetssynpunkt. Någon ändring av ruti- nerna vid nybelåning inom Sverige kommer. såsom också utredningen antagit, därför knappast att bli följden av utredningens förslag i denna del.

Lantmäterirerket: [ första hand har LMV försökt att bedöma förslagen med utgångspunkt från de särskilda situationer vid fastighetsregleringar och förrättningar enligt anläggningslagen och lcdningsrättslagen. som di- rekt berör panträttshavare samt fastighetsägare som innehavare av ägarhy- potek (5 kap. 16 s 1 st. och 18 äZ st. fastighetsbildningslagen. 16 åanlägg- ningslagen. 14 & ledningsrättslagen). Såvitt LMV kan finna medför de föreslagna nyheterna i 6 kap. 2 5 2 st. och 3 & JB inte några väsentliga komplikationeri dessa sammanhang. Om en ägare till fastighet som berörs av förrättningen har överlåtit pantsättningsbefogenheten till annan synes detta inte medföra att den sistnämnde blir sakägare vid förrättningen eller blir att hänföra till den krets av intressenter vilkas medgivanden kan behövas vid förrättningen eller vilka skall få del av ersättningsbelopp vid fördelning efter förrättning. Fastighetsägaren torde förbli den som skall företräda fastigheten. En praktisk komplikation synes dock kunna uppståi fall då pantsättningsbefogenheten inte har utnyttjats. Om pantbrevet fort- farande befinner sig hos den till vilken pantsättningsbefogenheten har överlåtits kan det bli praktiska problem för fastighetsägaren när han skall legitimera sig som innehavare av ägarhypoteket om han inte kan förete pantbrevet. Detta förhållande kan i sin tur komplicera fastighetsbildnings- myndighetens handläggning av förrättningen.

En fastighetsreglering kan väsentligt ändra en fastighets omfattning och värde. En fastighet kan i vissa fall helt utplånas. I sådant fall blir självfallet den fristående pantsättningsrätten helt utan värde. De här berörda effek— terna synes emellertid inte innebära några egentliga problem för lantmäte- 5 Riksdagen 1984/85. ! saml. Nr 54

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85 : 54 66

riet. Däremot påverkar de situationen för den som fått pantsättningsbefo- genheten. För borgenären innebär det inga nya problem eftersom han liksom hittills i eget intresse i princip måste kontrollera kreditobjektets innehåll i varje särskilt fall.

Förslaget att rätten att pantsätta pantbrev skall bli möjlig att överlåta synes ha tillkommit speciellt med tanke på förhållanden inom sjörätten — särskilt den internationella prägeln av detta rättsområde. Från fastighets— rättens synpunkt är det enligt LM Vs mening tveksamt om förslaget medför sådana fördelar att det finns anledning att genomföra det. En vidgad möjlighet för bankerna att utgå från att den som innehar pantbrev också har rätt att upplåta panträtt synes kunna införas också utan den föreslagna anordningen.

För det fall att intecknad fastighet har delats genom avstyckning som svarar subsidiärt för inteckningen föreslås i betänkandet att pantbrevet skall kunna användas för ny pantsättning utan medgivande från den av- styckade fastighetens ägare.

Förslaget berör inte direkt fastighetsbildningsverksamheten men försät- ter förvärvare av avstyckad fastighet i ett något försämrat läge när det gäller att frigöra sådan fastighet från ansvar för panträtt i stamfastigheten. Ändringen kan komma att medföra att stamfastighetsägare inte har något eget intresse av att snabbt medverka till relaxation i avstyckad fastighet.

Förslaget innebär naturligtvis vissa fördelar för stamfastighetsägaren. LMV kan inte bedöma om dessa fördelar väger så tungt att det finns tillräckliga skäl för den föreslagna ändringen men har i övrigt ingen erinran mot förslaget.

Kammarkol/agier: Sc avsnitt 3. Konungariket Sveriges smds/typotekskassa.' Utredningens förslag att låta innehavet av pantbrevet vara en presumtion för att innehavaren även är behörig att förfoga över pantbrevet för pantsättning synes väl motiverat. Såvitt styrelsen kan förstå leder förslaget på denna punkt inte till några förändringar i de kontrollrutincr som f. n. tillämpas av bl. a. stadshypoteks- föreningarna vid läneutlämning. Stadshypotekskassan har tillsammans med Sveriges Allmänna Hypoteksbank i skrivelse 1978-04-27 till regering- en bl.a. påtalat rådande oklarhet om godtrosreglerna vid pantsättning mot bakgrund av skiftande möjlighet för borgenärer till ADB- information från inskrivningsregistret. Stadshypotekskassan välkomnar därför utredning- ens förslag. som innebär ett klarläggande i frågan genom att bedömningen av god tro uttryckligen blir oberoende av huruvida kontroll gjorts mot inskrivningsregistret eller inte (förslaget till ny lydelse av 3 52 st. jordabal- ken). Kassastyrelsen har också noterat att utredningen på olika punkter tagit hänsyn till de förhållanden som gäller för långfristig fastighetsbelå- ning. bl. a. vid konverteringssituationer.

Svenska Skeppshyporekskassan: Kassan får härmed anföra följande och inskränker sig naturligen till att behandla förslagets betydelse för skepps- pantbreven.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 54 67

Utredningen har arbetat med förutsättningarna att några genomgripande förändringar ijordabalkens panträttskonstruktion icke skulle vidtagas. att inskrivningsprincipcn icke skulle göras till föremål för utredning och att i första hand samma lösning skulle uppnås inom fastighets-. sjö— och lufträt- ten. Gcnom dessa förutsättningar är det praktiskt taget uteslutet att välja lösningar som mera radikalt anpassar de svenska pantbreven till internatio- nellt sedvanliga regler för mortgages etc.

Mot bakgrunden av de sålunda givna förutsättningarna finner Kassan emellertid att utredningen på ett förtjänstfullt sätt lyckats finna lösningar som gör den praktiska hanteringen av pantsäkcrhet i skepp smidigare än hittills. Särskilt reglerna om pantbrevshavarens legitimation synes innebä- ra en väsentlig förbättring av regelsystemet främst genom den förenkling av kontrollrutinerna hos kreditgivarna som därmed kan genomföras.

Även övriga ändringsförslag och förtydliganden som berör skeppsin- teckningarna. nämligen behandlingen av tillägg och utmätningsränta. for- merna för andrahandspantsättning. sammanföring och pantsättning mellan ägare synes Kassan ha fått en väl genomtänkt utformning mcd grundlig och väl genomarbetad motivering.

Svenska Bankfz'ireningen: Enligt förslaget skall pantbreven vara inneha- varpapperi den meningen att den som innehar ett pantbrev skall förmodas äga rätt att begagna det för att upplåta panträtt. Med hänsyn till de godtrosregler som med jordabalkens system tillämpas följer stora nackde- lar med principen att endast fastighetens ägare har rätt att utnyttja pantbre- vet för pantsättning. Också frågan om pantsättarens behörighet i fråga om t. ex. generella pantförskrivningar vållar med det nuvarande systemet visst bekymmer. Med hänsyn bl.a. till dessa svårigheter tillstyrker bankför— eningcn utredningsförslaget att innehavet av pantbrevet presumerar pant- sättningsbehörighet samt utgör grundvalen för godtrosförvärv av panträtt.

Bankföreningen tillstyrker vidare utredningens förslag om att pantsätt- ningsbefogenheten skall vara principiellt överlåtbar. Föreningen under- stryker särskilt vikten av att s.k. äterpantsättning uttryckligen omöjlig- görs. Rätten att begagna pantbrevet för pantsättning får sålunda enligt 6 kap. 2 & andra stycket andra meningen inte överlåtas till en borgenär som innehar pantbrevet som säkerhet för sin fordran.

De nämnda bestämmelserna, parade med de godtrosregler som föreslås. medför självfallet att de lägre kraven på borgenären att kontrollera en pantsättares behörighet kan leda till att fastighetens ägare får ett i motsva— rande mån mindre skydd mot obehörig pantsättning. Farhägorna bör emel- lertid inte överdrivas. I stort medför bestämmelserna — som antytts — att en situation skapas likartad den som utan större vador gällde före jordabal- kens tillkomst. Eventuella nackdelar för fastighetsägaren torde väsentligen komma att minskas genom att. såsom utredningen också utgår från. länein- stituten i stort sett kommer att fortsätta med hittillsvarande rutiner i fråga om införskaffande av gravationsbevis och kontroll i fastighetsbok.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85 : 54 68

Det föreslagna regelsystemet torde därför komma att innebära följande i bankernas hantering.

Banken som tar emot ett pantbrev som pant kommer att göra en kontroll mot fastighetsboken. främst kanske för att förvissa sig om att den mot pantbrevet svarande inteckningen har det förutsatta inomlägct. Kontrollen sker normalt mot ett gravationsbevis. av vilket framgår vem som hade lagfart på fastigheten när beviset utfärdades. Även om pantsättningsbefo- genheten kan följa av en överlåtelse från fastighetens ägare. kan banken självfallet inte blunda för gravationsbevisets uppgift. Det får förutsättas att bankerna som en självklar rutin kommer att göra en ytterligare utredning om pantsättarens behörighet. om han inte har lagfart på fastigheten. En sådans utredning kan ge vid handen 1. att pantsättaren har förvärvat fastigheten. [ så fall 'bör banken mot

förvärvshandlingen kontrollera att förvärvet är giltigt och att förvärva-

rens förfoganderätt inte är inskränkt.

. att pantsättaren har pantbrevet som pant för sin fordran. [ såfall måste banken fordra att även pantsättarens fordran pantsätts. . att pantsättaren är ombud eller ställföreträdare för fastighetsägaren. I dessa fall bör banken kräva att fullmakt eller behörighetshandlingar företes. IJ f.d-|

4. att pantsättningsbefogenheten har överlåtits till pantsättaren. [ sådant fall bör det vara en självklar rutin att banken fordrar att överlåtelseavta- let företes.

Mot bakgrund av den beskrivning av förmodade rutiner i bankerna som här gjorts kan möjligen räckvidden av utredningens godtrosregel och inne- havarpresumtion antas i praktiken inte bli särskilt långtgående. Enligt bankföreningens mening medför utredningens förslag emellertid den otve- tydiga fördelen att de godtrosregler som hittills ansetts gälla på grund av motivuttalanden nu blivit lagfästa, vilket måste komma att leda till större säkerhet och förenklingar i åtskilliga fall. Detta gäller som nämnts framför allt i fråga om de generella hypoteken. Med beaktande också av utredning- ens förslag om ersättning av statsmedel till fastighetsägare vid fall av obehörig pantsättning förordar bankföreningen därför att de föreslagna bestämmelserna införs ijordabalken. —— — —

I fråga om de s.k. diskrepansfallen har utredningen inskränkt sig till att uttala sig om kreditgivning mot pantbrev efter det avstyckning skett från den intecknade fastigheten. Förslaget innebär i detta hänseende att ägaren till en fastighet skall kunna förfoga över pantbrev som beviljats i fastighe- ten utan att behöva inhämta samtycke av ägaren till den avstyckade fastighet som endast har subsidiärt ansvar. Utan medverkan från avstyck- ningens ägare uppkommer enligt nu gällande ordning en diskrespans mel- lan pant och inteckning. Den nuvarande situationen är enligt bankförening- ens mening till hinders för en bankmässig hantering av pantförskriven säkerhet. Så är t. ex. fallet då pantbrev i större skogskomplex är generellt

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 54 69

pantförskrivna för ett industriföretags löpande krediter. Från kreditgivare- synpunkter är därför utredningens förslag väl avvägt. Bankföreningen delar utredningens uppfattning att den försvagning av rättsställningen för ägaren till en avstyckning som förslaget kan innebära i praktiken inte kommer att spela någon större roll. Med instämmande Också i övrigt i vad utredningen i förevarande sammanhang framhållit tillstyrker föreningen Utredningsförslagct i denna del.

Enligt förköpslagen (19672868) har en kommun förköpsrätt vid försälj- ning av fastigheter av vissa slag. Under den tid som äganderätten genom förköpsrättsmöjligheten hålls svävande kan varken säljare eller köpare belåna pantbrev i fastigheten. Före jordabalkens tillkomst hade säljaren möjlighet att förbehålla sig rätten till ett intecknat skuldebrev och kunde disponera över detta oberoende av äganderätten till fastigheten. Såsom utredningen påpekat ligger det inte i förköpslagens natur att kreditmöjlig- heterna skall vara beskurna. Utredningen som konstaterat att det-nu rå- dande förhållandct uppenbarligen inte är tillfredsställande har emellertid stannat för att inte förorda särskild lagstiftning på detta område.

Enligt bankföreningens uppfattning talar praktiska skäl för att belåning av fastigheten under den tid äganderätten är svävande möjliggörs. För- eningen förordar därför att en lagregel införs av det innehåll som utred— ningen själv skisserat. nämligen att köpare eller säljare tilläggs befogenhet att pantförskriva pantbrev under den kritiska tiden och att kommunen då blir bunden av pantsättningen.

Sveriges Föreningshankers Förbund: SFF som har förståelse för de problem som nuvarande panträttskonstruktion medför inom sjörätten har inget att erinra emot förslaget såvitt gäller nämnda område. Däremot ställer sig SFF tveksam till att motsvarande reglering införs inom fastig- hetsrätten.

Förslaget om innehavarpantbrev innebär att panträttsrcgler som tillkom- mit efter ett omfattande utredningsarbete och tillämpats under en längre tid nu skall frångås. De risker detta kan medföra vid den praktiska tillämp- ningen är nu svåra att bedöma. Den nuvarande regeln som föreskriver att panträtt endast kan upplåtas av fastighetsägaren fungerari praktiken myc- ket bra sammanlagt med det skydd som reglerna om god tro medför. Reglerna innebär att en pantsättning kan bli giltig trots att pantsättaren inte hade befogenhet härtill. Enligt förarbetena till jordabalken är en kreditgi- vare i god tro om han förlitat sig på uppgifterna i ett gravationsbevis-som inte är äldre än 6 månader. Vidare uttalas i motiven att en kreditgivare som har en generell pantförskrivning inte behöver kontrollera om fastigheten bytt ägare varje gång en utvidgning av krediten eller en ny kredit blir aktuell. Han skall anses vara i god tro tills dess han får vetskap om att fastigheten bytt ägare. Denna tillämpning av godtrosreglerna medför enligt SFFs uppfattning att det inom fastighetsrätten inte finns behov av lika vittgående förändringar av panträttskonstruktionen som utredarna föresla-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 54 70

git. Vissa smärre justeringar av nu gällande regler skulle vara fullt tillräck- liga för att undanröja de problem som uppkommer vid tillämpningen av dessa.

Ett problem inom fastighetsrätten vilket blir alltmer aktuellt är vilken inverkan övergången till ADB inorn inskrivningsväsendet skall ha vid tillämpning av godtrosreglerna. Kan en kreditgivare även i fortsättningen förlita sig på ett 6 månader gammalt gravationsbevis? l förarbetena förut— sätts att denna tillämpning omprövas då fastighetsböckerna inte längre förs manuellt. Den alltmer besvärande ovissheten om godtrosreglernas tillämp- ning i detta fall synes undanröjas genom den nya panträttskonstruktionen mcd innehavarpresumtion. Problemet hade dock kunnat undanröjts på ett mindre genomgripande sätt t.ex. genom en enkel godtrosregel.

Med hänsyn till att företrädare för kreditlivct framfört önskemål om att enhetliga regler införs inom de olika rättsområdena fastighets-. sjö- och luftpanträtt — vilket skulle underlätta den praktiska tillämpningen av pant- rättsreglerna — vill SFF trots ovan framförda tveksamheter inte motsätta sig att pantsättningsbefogenheten görs överlåtbar även inom fastighetsrät- ten.

lnnehavarprcsumtionen innebär att en pantupplåtelse som görs av en person som innehar pantbrevet skall anses giltig även om det skulle visa sig att personen ifråga inte var behörig att förfoga över pantbrevet. Detta skall gälla under förutsättning att borgenären inte hade skälig anledning att antaga att upplåtaren saknade pantsättningsbefogenhet.

l den föreslagna lagtexten stadgas uttryckligen att en borgenär inte är skyldig att kontrollera pantsättarens befogenhet med hjälp av fastighets- bok respektive andra register såvida det inte finns skälig anledning att misstänka att befogenhet saknas. Vad gäller fastighetsrätten förutsätter utredningen dock att de nya reglerna inte kommer att medföra att banker— nas nuvarande kontroll gentemot inskrivningsregistret kommer att upphö- ra eller ens att förändras. Utredningen gör den bedömningen att eftersom bankerna ändå måste kontrollera vissa uppgifter gentemot fastighetsböc- kerna t. ex. om fastighetsägaren är i konkurs och inteckningsbelastning så försäkrar sig bankerna troligen också om att övriga uppgifter är korrekta. Utredningen förutsätter också att normal aktsamhet från banks sida torde kräva att banken i regel begär bevis om pantsättarens behörighet. Hur långtgående denna kontroll skall vara om det är fastighetsägaren själv som upplåter panträtt framgår inte helt klart av betänkandet. Ett klargörande på denna punkt skulle vara värdefullt. Som exempel på kontroll av pantsät- tarcs behörighet nämner utredningen att bank bör kräva att få se den handling som visar att pantsättningsbefogenheten tillkommer pantbrevsin— nehavaren. t. ex. skriftlig handling utvisande att befogenhet överlåtits eller en fullmakt. Emedan befogenheten att pantsätta även kan ges muntligen förutsätter SFF att en personlig kontakt med fastighetsägaren också kan bli erforderlig. — SFF konstaterar att de föreslagna godtrosreglerna och

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 54 ' 7l

tillämpningen av dessa inte tycks medföra någon inskränkning av banker- nas kontrollrutiner — vilket kanske varit önskvärt — tvärtom tillkommer ytterligare kontrollmoment. '

Utredningens förslag att en pantförskrivning till säkerhet för framtida fordran — oavsett om fråga är om checkräkningskredit. garantiutfästelse, konvertering och till och med normal avlyft av kredit — skall vara giltig fram till dess kreditgivaren fått vetskap om att fastigheten bytt ägare. är välkommet. Härigenom undanröjs rådande osäkerhet om räckvidden av lagstiftarens uttalande på detta område i förarbetena till jordabalken.

En speciell regel föreslås för att i en särskild situation förhindra att diskrepans uppstår mellan pant och inteckning. Regeln innebär att i de fall pantbrev på grund av inteckning tagits ut i en odelad fastighet skall efter avstyckning stamfastighetens ägare kunna pantsätta pantbrevet utan sam- tycke av ägaren till den subsidiärt svarande avstyckade fastigheten. Giltig panträtt skall således komma till stånd i avstyckningen utan att — vilket nu är fallet — medverkan krävs av avstyckningens ägare.

För bankernas vidkommande innebär sistnämnda förslag givetvis en önskvärd förändring av den nuvarande otillfredsställande ordningen där en "glömd" avstyckning kan medföra att en panträtt av mindre omfattning uppkommer än vad som framgår av pantbrevet. Vad gäller de generella pantförskrivningarna medför förslaget en förstärkning av godtrosskyddet. En generell pantförskrivning kommer enligt detta att gälla i alla kommande avstyckningar av stamfastigheten oavsett om banken vid t. ex. utvidgning av en kredit fått vetskap om dessa. Trots nämnda fördelar är SFF dock inte odelat positiv till förslaget emedan detta medför en försvagning av den enskilda fastighetsägarens rättsställning. Denna konsekvens skulle inte uppkomma om det av utredningen skisserade alternativet till lösning istäl- let kunde genomföras och då efter förslag av den utredning som ser över fastighetsbildningslagstiftningcn. Den alternativa lösningen innebär att re- laxation skall uppställas som villkor för fastställelse av avstyckningsför- rättning.

SFF beklagar att utredningen inte valt att föreslå någon uttrycklig lagre- gel för att möjliggöra pantsättning — och därmed underlätta kreditgivning- en — under tid då en äganderätt till en fastighet är svävande på grund av att osäkerhet råder om kommun tänker utnyttja sin förköpsrätt.

Svenska sparbanks/öreningen: Sparbanksföreningen delar uppfattning- en att förändringar är påkallade på sjörättens område. Utredningens för- slag — att pantsättningsbefogenheten skall kunna överlåtas och att inneha- vet av pantbrevet skall utgöra en presumtion för att innehavaren har behörighet att företa pantsättning — syncs väl ägnat att undanröja de svårigheter som nu finns. Sparbanksföreningen har inget att invända mot att Utredningsförslagct genomförs inom den sjörättsliga lagstiftningen.

Utredningen föreslår att förändringar i enlighet med det nu anförda skall vidtas också på fastighetsrättens och lufträttens område. Det egentliga

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 54 72

motivet härför synes vara önskemålet att tillskapa enhetliga regler rörande befogenheten att begagna pantbrev för pantsättning. l betänkandet sägs att det från bankhåll bestämt understrukits att samma regler bör gälla för pantsättning av hypotek i såväl fast egendom som skepp och luftfartyg.

Sparbanksföreningen är medveten om att en enhetlig reglering i ifrågava- rande hänseende är önskvärd från såväl principiella som praktiska ut- gångspunkter. Vad beträffar den fastighetsrättsliga lagstiftningen måste emellertid även beaktas att den nuvarande ordningen tillkommit efter ett långvarigt lagstiftningsarbete och varit i tillämpning endast under ett tiotal år. Utredningens förslag att innehavaren av ett pantbrev skall presumeras ha befogenhet att förfoga över det för pantsättning kan i viss mån te sig som en tillbakagång till de regler som gällde före jordabalken. Mot denna bakgrund bör en förändring av nu gällande regler inte genomföras utan vägande skäl.

Ett motiv till en förändring av lagstiftningen såsom utredningen föresla— git kan vara att den nuvarande regleringen i jordabalken medför vissa tillämpningssvärigheter. Som utredningen påpekar har principen att endast en fastighets ägare skall äga rätt att begagna pantbrev för pantsättning inneburit viss osäkerhet i tillämpningen. Detta är fallet beträffande frågan när en kreditgivare. som förlitat sig på äganderättsupplysningar i ett grava- tionsbevis. kan anses vara i god tro. Andra exempel på situationer där tillämpningssvårigheter visat sig är i vilken utsträckning en kreditgivare måste företa undersökning av pantsättarens behörighet när det är fråga om bl. a. generella pantförskrivningar och checkräkningskrediter. Utrednings- förslaget kan i och för sig sägas innebära en lösning på dessa svårigheter. Å andra sidan borde det inte vara omöjligt att skapa ökad klarhet genom uttrycklig lagstiftning utan att gå så långt som att frångå den enligt nuva— rande ordning grundläggande principen att pantsättningsbefogenheten till- kommer endast ägaren till en fastighet.

I sammanhanget måste beaktas att den av utredningen föreslagna regle- ringen av pantsättningsbefogenheten inte kan anses helt riskfri. Som fram- hålls i utredningens direktiv motsvaras varje inskränkning i kravet på borgenären att kontrollera pantsättarens behörighet av en inskränkning i fastighetsägarens skydd mot obehörig pantsättning. ] praktiken torde dock riskerna för fastighetsägare vara små, särskilt med tanke på att i vart fall institutionella kreditgivare lär komma att tillämpa kontrollrutincr som i stor utsträckning överensstämmer med de nuvarande. Härtill kommer att Utredningsförslagct även innehåller en bestämmelse om ersättning av stats- medel till fastighetsägare vid fall av obehörig pantsättning.

Vid en samlad bedömning får övervägande skäl anses tala för en föränd- ring av pantsättningsreglerna på sätt utredningen föreslagit. Sparbanksför- eningen beaktar i detta sammanhang att enligt utredningens förslag s.k. återpantsättning inte blir möjlig genom ett uttryckligt förbud mot överlå- telse av pantsättningsbefogenheten till panthavare. Föreningen motsätter sig därför inte att nu berörda delar av Utredningsförslagct genomförs.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 54 73

Utredningen föreslår vidare beträffande vissa s.k. diskrepansfall att ägaren till en fastighet skall kunna förfoga över pantbrev som beviljats i fastigheten utan att behöva inhämta samtycke av ägaren till en avstyckad fastighet som endast har subsidiärt ansvar. Enligt nu gällande ordning måste avstyckningens ägare medverka vid pantsättningen för att panträt— ten skall få samma omfattning som inteckningen har. Sker inte detta uppstår således en diskrepans mellan pant och inteckning. Utredningen anser synbarligen att stora fördelar skulle vinnas om dess förslag förverkli— gas.

Sparbanksföreningen finner det tillfredställande att utredningen inte fö— reslår ändrade regler för andra diskrepansfall än sådana som berör av— styckningar. En sådan utveckling skulle enligt sparbanksföreningens me— ning föra alldeles för långt. Vad beträffar den diskrepans mellan pant och inteckning som kan uppstå i ett avstyckningsfall om den avstyckade fas— tighetens ägare inte medverkar vid pantsättningen. gör sparbanksförening- en den bedömningen att den nuvarande situationen får anses otillfredsstäl— lande. Visserligen kan godtrosregeln i 6 kap. 7 så jordabalken i och för sig vinna tillämpning. Icke desto mindre kvarstår intrycket att den nu gällande ordningen är behäftad med brister.

Utredningens förslag beträffande avstyckningsfallen är utan tvekan till fördel för banker och andra kreditgivare. liksom för vissa stora fastighets- ägare. som t.ex. skogsbolagen. Emellertid måste även beaktas att den av utredningen föreslagna regleringen är ofördelaktig för ägaren till en av- styckad fastighet. Särskilt i det fallet. då den avstyckade fastigheten utgör den större delen av den ursprungliga stamfastigheten medan denna efter avstyckningen är av mindre omfattning. kan det onekligen förefalla stö- tande att stamfastighetens ägare skall kunna förfoga över pantbrev så att panträtt uppkommerjämväl i avstyckningen. Denna fårju ett ansvar även om dess ägare inte på något sätt medverkar vid pantförskrivningen. Det bör dock framhållas att ansvaret för den avstyckade fastigheten endast är subsidiärt och att denna redan med nu gällande regler har ett subsidiäran— svar för pantsättningar av pantbrev i stamfastigheten. när pantförskrivning skett före avstyckningens tillkomst. Härtill kommer att parterna alltid har möjlighet att avtalsvis förfara så att icke önskvärda konsekvenser uppkom- mer. Sparbanksföreningen kan mot denna bakgrund ansluta sig till utred- ningens ståndpunkt att försvagningen av rättsställningen för ägaren till en avstyckning saknar reell betydelse. Föreningen godtar därför utrednings- förslaget.

Sveriges Redareförening: Just för sjöfarten skulle självfallet en återgång till något system med intecknade skuldebrev ha varit att föredra, eftersom innebörd och verkan i ett sådant system bättre skulle överensstämt med utländska motsvarigheter. Att direktiven trycker hån pä önskvärdheten av likformiga pantsättningsreglcr för fastighetsrätten, sjörätten och lufträtten samt att fastighetsrätten är och måste få förbli tongivande är emellertid

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85: 54 74

tillräcklig förklaring till att utredaren tagit som självklar utgångspunkt ett bibehållande av nuvarande ordning med särskilt pantbrev.

Lufträttsutredningen hade ett förslag om lättnad i kravet på borgenären att kontrollera pantsättarens behörighet. vilket skulle praktiskt underlätta vid omläggningar av krediter. vid nybelastning av pantbrev. som kreditgi- varen redan innehar. etc. Rcdareföreningen uttalade sig då positivt för en sådan ordning. alldenstund man inte kunde finna — med hänsyn till att affärerna med skepp sker i mycket "säkerställd" ordning — att någon beaktansvärd inskränkning i ägarens (köparens-) skydd mot obehörig pant- sättning skulle uppkomma.

Pantbrcvsutredningen föreslår nu ett tillgodoseende av samma syften genom regler om innehavarpresumtion. ett slags kvalificerad godtrosregel, som — eftersom det är en regel av mera generell räckvidd — dessutom kan få vissa andra praktiska fördelar. Vid övervägande kan vi inte finna annat än att reglerna skulle fungera i praktiken. vadan vi tillstyrker lagstiftning enligt förslaget.

Vad särskilt gäller fördelar för sjörätten menar vi också att vad betän- kandet utsäger på s. ll8— I 19 äger sin riktighet. även om man kanske inte skall överbetona betydelsen därav. Den situation, då det kan vara särskilt värdefullt att skeppsägarens företrädare är direkt behörig genom pant- brevsinnehavet är, som utredningen antytt. då partrederi med hjälp av svenska pantbrev skall ordna finansiering direkt från utländska kreditgi- vare. och just detta blir måhända inte alltför ofta förekommande i prakti- ken. .

Förslaget om innehavarpresumtion har oundgängligen medfört förslag om en justering av 262 & sjölagen (och tillägg av 262 ä &) men inte några sakändringar i övrigt i lagen. ] detta sammanhang noteras att utredaren (på s. 1 19) tagit upp en definierad konkursfråga. som på sitt sätt berör förslaget versus den s.k. inskrivningspn'ncipen och registrets publicitetsverkan, nämligen denna: om köpare B med hjälp av pantbrev utgörande ägarhypo- tek skaffat sig lån av sin bank och säljare A så går i konkurs innan B sökt förvärvsinskrivning. skall då skeppet rimligtvis ingå i konkursboet belastat med den panträtten? Utredaren besvarar frågan jakande. Vi är av samma mening och väl främst av det enkla skälet att situationen för säljarens oprioriterade borgenärer inte prejudiceras. Att pantbelastningen fullbe- lånas är en risk, som dessa borgenärer ständigt löper. och om deras gäldenär själv belånar ägarhypoteket eller om hans köpare gör detta bör vara egalt.

Sveriges Advokatmmfund: För sjörättens del innebär förslaget en önsk- värd förenkling av pantsättningen. och förslaget tillstyrks av samfundet.

På fastighetsrättens område innebär förslaget ett nytänkande och delvis en återgång till vad som gällde före jordabalkens ikraftträdande. Mot de fördelar som kan ligga i att pantsättningsbefogenheten är överlåtbar och att innehavet av pantbrevet utgör presumtion för behörighet att pantsätta

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85 : 54 75

förutsatt att innehavaren är en "trovärdig person" står de nackdelar i säkerhetshänseende som fastighetsägaren drabbas av. Idag är pantbrevet värdehandling endast i fastighetsägarens hand och i detta ligger en avse- värd och betydelsefull trygghet för fastighetsägaren. Om förslaget genom— förs blir det nödvändigt för fastighetsägaren att vid egen förvaring och förvaring hos annan av pantbrev iakttaga särskild försiktighet för att undvi- ka risken att pantbrevet pantsätts utan hans medverkan. [ vissa fall, såsom exempelvis när fastighet ägs av flera med samäganderätt. medför förslaget att särskilda åtgärder måste vidtagas beträffande förvaringen av pantbrev för att undvika risken av obehörig pantsättning. Förslaget innebär sålunda klara nackdelar för fastighetsägaren.

För kreditgivaren innebär den föreslagna godtrosregeln onekligen den fördelen att den ekonomiska risken för misstag vid prövningen av rätten att pantsätta i större utsträckning än hittills överflyttas till fastighetsägaren och det allmänna. Det är tveksamt om detta är eftersträvansvärt. Det överläge i kunskapshänseende i hithörande frågor som kreditgivaren i normalfallet har i förhållande till fastighetsägaren talar tvärtom för ett bibehållande av nuvarande regler.

Det är vidare tveksamt om förslaget i verkligheten kommer att medföra några administrativa fördelar för kreditgivarna i form av enklare rutiner. l normalfallet torde nämligen kreditgivaren behöva inhämta uppgifter om fastigheten ur fastighetsboken. exempelvis beträffande inomläge av in- teckning. Eftersom sådan kontroll normalt sker mot ett gravationsbevis, får kreditgivaren också uppgift om lagfaren ägare. Om pantsättaren är annan än den som står antecknad som ägare i gravationsbeviset. torde varje seriös kreditgivare undersöka innehavarens behörighet att förfoga över pantbrevet, bl.a. för att kontrollera att pantsättaren inte redan är panthavare och sålunda enligt förslagets tvingande bestämmelser inte be- hörig mottagare av pantsättningsbefogenheten. Man kan då svårligen tän- ka sig att den seriöse och normalt aktsamme kreditgivaren i annat än sällsynta undantagsfall åtnöjer sig med endast en försäkran från den som innehar pantbrevet att fastighetsägaren överlåtit pantsättningsbefogenhe- ten på honom.

Enligt samfundets åsikt talar alltså övervägande skäl för att den nuva- rande ordningen bibehålls och samfundet avstyrker därför förslaget i den- na del. De utökade möjligheterna att erhålla ersättning från staten som utredningen föreslår syns i endast begränsad omfattning skydda fastighets- ägaren mot de risker som förslaget i övrigt innebär.

Utredningens förslag (om pantsättning av pantbrev på grund av inteck- ning meddelad i fastighet från vilken avstyckning skett) innebär en avse- värd förenkling och torde underlätta genomförandet av avstyckningar framför allt hos stora fastighetsägare såsom skogsbolagen. För den nor- malt aktsamme köparen av en avstyckad fastighet innebär förslaget ingen nämnvärd risk. Samfundet som alltså tillstyrker förslaget i denna del, vill

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 54 76

dock peka på risken att intresset hos stamfastighetens ägare för snabba relaxationsåtgärder möjligen kan minska om förslaget genomförs.

Utredningen föreslår en ijordabalken inskriven regel om borgenärens kontroll av pantsättarbehörigheten vid generell pantförskrivning. Den fö- reslagna regeln innebär att godtroende kreditgivare till vilken pantbrev pantförskrivits som säkerhet för framtida fordran anses bevarad vid sin goda tro intill dess han fått vetskap om att gäldenären inte längre äger förfoga över pantbrevet. ()tvivelaktigt har hittills rått en besvärande osä- kerhet beträffande generella pantförskrivningar liksom också beträffande pantförskrivning av pantbrev till säkerhet för kredit i löpande räkning. Den föreslagna regeln får anses ändamålsenlig och i allt väsentligt överensstäm- mande med den praxis som hittills tillämpats.

Även den av utredningen föreslagna lagregeln om giltigheten av ur- sprunglig pantsättning efter konvertering av län är välmotiverad. Motsva- rande lagregler beträffande generell pantförskrivning, konvertering av lån etc. föreslås inom sjörätten och lufträtten. lnvändning häremot finns inte från samfundets sida. — — —

Utredningen har behandlat frågan om pantsättning av fastigheter som är underkastade föreskrifterna om kommunal förköpsrätt under sådan tid då äganderätten är svävande på grund av att beslut i förköpsfrågan inte föreligger. Utredningen anser sig dock ha funnit att nackdelarna med den nuvarande ordningen inte är så stora att särskild lagstiftning är motiverad.

Avsevärda problem för den enskilde kan dock uppkomma i sådana fall då äganderätten är svävande i avvaktan på beslut i förköpsfrågan. En möjlighet att komma till rätta med den nuvarande ordningen. som måste anss otillfredsställande. borde vara en lagregel om gemensam pantsättning av säljare och köpare med bindande verkan för kommunen om förköp kommer till stånd.

Sveriges Fasrighetsägarqförbund: Varje inskränkning i kravet på bor- genärens kontroll av en pantsättares befogenhet att pantsätta måste inne- bära att fastighetsägarens skydd mot obehörig pantsättning av hans egen- dom minskas. Fastighetsägarens ställning som enligt gällande pantsätts- konstruktion stärktes genom den nya jordabalken kommer sålunda. be- dömer förbundct, att försvagas genom den nu föreslagna godtrosregeln. Pantbrevet är idag en värdehandling i ingen annan än fastighetsägarens hand. Detta förhållande utgör en mycket betydelsefull trygghet för fastig- hetsägaren. Utredningen synes emellertid i enlighet med direktiven ha gjort en omsorgsfull avvägning mellan. å ena sidan. risken för skada som kan drabba fastighetsägare och å andra sidan kraven på ett väl fungerande kreditväsende. ] kombination med den föreslagna rätten till ersättning av staten torde godtrosreglerna få anses försvarliga. Förbundet beaktar där- vid att den automatiska databehandlingen inom inskrivningsväsendet hål- ler på att slutligt genomföras i landet.

I och för sig synes det förbundet ovisst om ägaren till en avstyckad

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 54 77

fastighet i gemen inser att och på vilket sätt han kan skydda sig mot en obehörig pantsättning från stamfastighetens ägare. Utredningens förslag utgör emellenid en praktisk lösning som i det här avseendet torde över- väga risken för rättsosäkcrhet. Förbundet tillstyrker förslaget i denna del.

Beträffande den kommunala förköpsrätten enligt förköpslagen (1967: 868) och reglerna för pantsättning konstaterar utredningen (s. l25) att "nackdelarna med den nuvarande ordningen trots allt inte är så stora" att de motiverar en ändring. Utredningen uttalar vidare att den vill ”under- stryka vikten av att man inte överför de komplikationer som den kommu- nala förköpsrätten nu inrymmer till ett nytt område". Enligt förbundet torde utredningen inom ramen för sina givna direktiv haft möjlighet att komma till rätta med de problem som den kommunala förköpsrättens regler idag förorsakar kreditgivningen och beläningen av pantbrev i fastig- het.

Under remisstiden har dessutom i en promemoria från _iustitiedeparte— mentet (Ds Ju 1983: ll) tillkännagivits förslag till ändringar i förköpslagen med införande av bl.a. två helt nya förköpsgrunder. Mot den bakgrunden synes det förbundet ännu mer angeläget att införa en regel som ger köpare eller säljare befogenhet att pantsätta pantbrev under den tid frågan om förköp är för handen och som gör kommunen bunden av pantsättningen.

Sveriges Villa('igareförbund: Förslaget om innehavarlegitimation för pantbrev i kombination med godtrosreglerna är ägnade att i viss utsträck- ning försvaga fastighetsägares skydd mot obehöriga förfoganden över pantbrev. Det finns emellertid fog antaga att dessa försämringar i praktiken inte kommer att spela någon större roll. Vid en samlad bedömning anser sig förbundet inte ha anledning att motsätta sig utredningens förslag.

Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund: Den enligt förbundets uppfattning största förändring av nu gällande regler som redovisas är att den som innehar pantbrev i fastighet —— oaktat han äger fastigheten eller ej — presumeras ha erhållit ägarens samtycke till att få begagna pantbrevet för pantsättning.

Förbundet noterar i denna del. att borgenärens skydd ökas på bekostnad av fastighetsägarens. Borgenär som erhåller pantbrev presumeras vara i god tro. såvida han ej har skälig anledning att misstänka att pantsättaren icke är behörig. Med de regler. som emellertid föreslås om ersättning av statsmedel i vissa fall, kan sägas att man uppnått en rimlig avvägning mellan borgenärs och fastighetsägares intressen.

Förbundet delar dock ej utredningens uppfattning. att ersättningsfallen kommer att vara begränsade till sin omfattning. [ och med införandet av ett system, där pantbrevsinnehavaren presumeras ha rätt till pantsättning av detsamma. kommer antalet orättmätiga pantsättningar att öka. Förbundet vill här endast peka på den anomali. som kommer att vidlåta mängden av utestående pantbrev. De absolut flesta utestående pantbreven är redan pantförskrivna för fastighetsägarnas ekonomiska åtaganden och därmed

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 54 78

kan de icke (åter-) pantsättas. Den mindre gruppen utestående pantbrev. som icke innehas av borgenärer som säkerhet för sina respektive fordring- ar kan fritt pantsättas av pantbrevsinnehavarna. Att genom kontroll åt- skilja dessa två kategorier pantbrev — den ”bundna"respektive "fria" gruppen — låter sig icke göras. Förbundet befarar. att en hel del orättmätig återpantsättning kan komma till stånd av redan pantsatta pantbrev. I denna del vill förbundet peka på — i likhet med utredningen — det stora antalet utestående s. k. säljarreverser. lfrågavarande reverser är oftast i händerna på privatpersoner. som saknar insikt i fastighetsrätt och panträtt. Förbun- det befarar därför. att om pantbrevet åter upphöjs till värdehandling. kommer i gruppen säljarreverser en hel del orättmätiga pantsättningar till stånd både på grund av uppsåt som av okunskap om gällande regler.

Förbundet finner emellertid icke att dessa farhågor utgör tillräckligt vägande skäl för att avstyrka utredningens förslag. utan tillstyrker försla- gen i denna del.

Förbundet skulle dock gärna se att ett system infördes. där man lätt kunde urskilja de ”bundna" pantbreven från de "fria". Ett sådant system skulle kunna införas genom att låta pantsättaren på pantbrevet påteckna för vilken gäld och till vem pantbrevet pantsätts samt när pantbrevet återlämnats. göra notering härom på pantbrevet och på så vis göra det "fritt" för pantsättning.

Förbundet finner i likhet med utredningen. att de problem i fråga om pantsättningsbefogenheten. som uppstår när en fastighet kan bli föremål för kommunalt förköp. icke är av sådan natur. att speciella regler bör införas. som reglerar dessa förhållanden.

Förbundet vill dock erinra. att den nu gällande förköpslagen främst berör vissa slag av fastigheter. utgörande endast en mindre del av bestån- det. men att förslag framlagts från justitiedepartementet (Ds Ju 1983: 11) om en icke oväsentlig utvidgning av den kommunala förköpsrätten. Skulle förslagen realiseras. kan emellertid en reglering av pantsättningsbefogen- heten under den kritiska tiden fram till att frågan om kommunalt förköp blivit avgjord vara befogad.

Ft'ireningen mellan (mtbmlsmännen hos Sveriges [andr/typo!eksinslitu- rio": Förslaget att en avstyckning skall omfattas av pantsättning som görs av stamfastighetens ägare (JB 6:2 tredje stycket) ställer krav på att mäk- lare. lantmätare och andra inblandade vid avstyckningsförrättningen eller försäljningen av den avstyckade fastigheten upplyser om den pantsätt- ningsmöjlighet som stamfastighetsägaren får. I flertalet fall sker numera inteckningssanering i anslutning till avstyckningsförrättningen. eftersom avstyckningsköparen annars saknar möjlighet att belåna sin fastighet. De negativa konsekvenserna av ett genomförande av förslaget borde därför kunna bli försumbara. och den föreslagna ändringen underlättar den prak- tiska hanteringcn hos kreditgivarna. Vi tillstyrker därför förslaget.

] motiveringen sägs att en pantsättning får förmodas avse även avstyck-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 54 ' 79

ningen. Vi delar denna uppfattning eftersom regeländringen annars inte skulle få någon effekt i normalfallet. då den pantsatta fastigheten endast anges med stamfastighetens nummer. Detta betyder emellertid också att i de fall då parterna är överens om att pantsättningen inte skall avse även en avstyckning måste pantförskrivningen formuleras på så sätt att det klart framgår vilka fastigheter som besväras av inteckningen men inte omfattas av pantsättningen.

Enligt vår mening bör i övergångsbestämmelserna anges att en av- styckning som tillkommit före lagens ikraftträdande ej skall kunna pantsät- tas av stamfastighetsägaren. I vart fall bör anges att en pantsättning som skett före lagens ikraftträdande inte genom ikraftträdandet kommer att gälla i en avstyckning som tillkommit före pantsättningen.

Godtrosregeln har i förslaget (JB 6:14) knutits till den omständigheten att pantsättaren innehar pantbrevet. Den nu gällande lagstiftningen innebär bl.a. att godtrosskydd även kan finnas när pantsättningen endast avser överhypotek på tidigare till annan borgenär pantsatt pantbrev. Den före- slagna lagtexten bör ändras så att denna möjlighet finns kvar.

Den föreslagna regeln att innehavare av pantbrev skall presumeras ha rätt att pantsätta torde inte få så stora praktiska konsekvenser för det organiserade krcditväsendet. Långivaren bör nog även i fortsättningen göra en kontroll av pantsättarens behörighet. Förslaget synes i första hand tillkommet i syfte att åstadkomma en likartad lagstiftning för fastigheter. skepp och luftfartyg. men eftersom regeln i vissa fall måste vara till gagn för kreditväsendet och då vi inte kan finna några egentliga olägenheter med förslaget för kreditgivarna har vi ingen erinran mot att presumtionsregeln införs. Pantbrevet får dock genom presumtionsregeln en ställning som ligger mycket nära ett innehavarpapper, och konsekvenserna för fastig- hetsägarna har kanske inte belysts tillräckligt i betänkandet.

Det är önskvärt att det i motiven utförligt anges vilka krav som skall ställas på borgenären för att god tro skall anses föreligga. Ett praktiskt fall kan vara när en av flera delägare önskar upplåta panträtt i en fastighet och besitter ett pantbrev. 1 ett sådant fall ligger det i och för sig nära till hands att antaga att delägaren handlar på samtliga delägares uppdrag. men det är också fullt möjligt att så inte är fallet. Av praktiska skäl torde obelånade pantbrev nästan undantagslöst förvaras så. att en delägare kan förfoga över pantbrevet ensam. Enligt vår mening bör man därför kräva pantsätt- ning av samtliga delägare.

Föreningen Sveriges kromvfogdar: Utredningen föreslår nya regler i 6 kap. 2 åjordabalken. 262 & sjölagen och 3 kap. 2 .fi lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg. innebärande en rätt för egendomens ägare att med vissa begränsningar överlåta sin rätt till pantsättning. Föreningen anser att tit- redningen här har gått för långt i sin i och för sig vällovliga strävan att uppnå en fullständig samordning mellan de olika rättsområdena. Vad gäller sjö- och lufträtten tillstyrker föreningen förslaget med hänsyn till att ett

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85: 54 80

klart behov föreligger att anpassa den svenska lagstiftningen till den inter- nationella kreditmarknaden och lagstiftningen på dessa områden. Detta behov kan dock knappast göras gällande på fastighetsrättens område. däri stället starka rättssäkerhetskrav talar för att i denna del behålla den gällan- de ordningen. Ändringarna i 6 kap. 2 så 3 st.jordabalken kan vidare medfö- ra oklarheter. innebärande bl.a. att fastighetsägare i vissa fall kan komma att pantsätta även avstyckningar.

Föreningen vill i stället framhålla. att behovet av en samordning mellan å ena sidan utredningens rättsområden och å andra sidan lagen om företags- inteckning är påkallat. Föreningen vill härvid hänvisa till vad som anförts i föreningens tidigare yttrande i anledning av företagsinteckningsutredning- ens betänkande (SOU l981176)Företagshypotek.

Finunsbolugens Förening: Beträffande innehavarlegitimation grundar sig den föreslagna godtrosregeln på den presumtionen att den som innebar ett pantbrev har rätt att pantsätta detsamma. Emellertid synes utredning- ens förslag leda till att något godtrosförvärv av panträtt inte kan komma ifråga vid andrahandspantsättning! Pantsättaren inneharju inte då pantbre- vet. Det förefaller inte föreningen vara troligt att en sådan konsekvens är avsiktlig. Föreningen föreslår därför att regeln kompletteras med ett tillägg svarande mot den som idag finns intagen i 6 kap. 7 så JB.

Sjörärrsjöreningen iGöteborg: Svenska fartyg ägs i stor utsträckning av partrederier. Enligt 42 5 sjölagen får huvudredaren inte upplåta panträtt i fartyget utan särskilt bemyndigande.

Föreningen utgår ifrån att den av utredningen föreslagna innehavarpre- sumtionen skall gälla även huvudredare. som gör gällande att pantsätt- ningsbefogenheten överlåtits på honom. och att det inte skall åligga kredit- givare att särskilt undersöka huruvida huvudredaren lämnats sådant i 42 & sjölagen omnämnt bemyndigande.

Svenska Försäkringsbolugs Riksförbund: Att ge fastighetsägare möjlig- het att överlåta pantsättningsbefogenheten är en förbättring och förenkling av rådande ordning. Det kommer t.ex. att underlätta pantsättningen av andelsägda fastigheter. Enligt gällande ordning krävs pantsättningsmedgi- vande/fullmakter från samtliga delägare. Dessa skulle nu kunna ersättas av att pantbreven överlämnas till en gemensam representant för andelsägar- na. som i sin tur pantsätter egendomen.

Denna representant skulle i enlighet med de föreslagna godtrosreglerna i 6 kap. 3 & JB anses legitimerad som pantsättare redan genom innehavet av pantbreven. vilket skulle innebära en avsevärd förenkling av kreditgiva- rens kontroll. Förslaget om att pantsättningsmedgivande från ägarna till subsidiäransvariga avstyckningar ej skall behöva inhämtas. kommer också att innebära en avsevärd lättnad i kreditgivarens hantering. Både vid upplåtelse av panträtt i och relaxer avseende exempelvis stora skogsfas- tigheter, är det idag mycket betungande med alla de kontroller av pantsätt- ningsmedgivanden m.m. som måste företas. Detsamma gäller för fastighe- ter ingåendc i dödsbon och överhuvudtaget vid alla flerpartsförhållanden.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 54 81

Vad avser den föreslagna godtrosregeln i 6 kap. 3 & 2 st. JB. vill riksför- bundet påpeka att det är av vikt att bestämmelsen verkligen skall kunna tillämpas enligt sin ordalydelse. Vad som anförts i spccialmotiveringen på sid. 172. 3 st.. synes starkt inskränka betydelsen av den föreslagna bestäm- melsen. Mot bakgrund av dessa uttalanden får den nya regeln inte avsedd verkan. Då sålunda klar divergens föreligger mellan lagtexten och motiven — se sid. 174, 4 st. —— krävs ett klarläggande i det fortsatta lagstiftningsarbe— tet. Vad vidare anförts i spccialmotiveringen sid. 173. 6 st.. inger farhågor om att högre krav kommer att ställas på professionella. "starka" kreditgi— vare när det gäller kOntrollförfarandet. Riksförbundet vill starkt betona att så inte får bli fallet. eftersom kreditinstituten i sin verksamhet måste ha klara. entydiga regler att rätta sig efter. Visserligen kommer säkert pröv- ning av pantsättarens behörighet att ske även fortsättningsvis. men den kan med stöd av de nya bestämmelserna — under förutsättning att dessa kan tolkas enligt ordalydelsen — ske snabbare och mer översiktligt än för närvarande.

Vad beträffar godtrosbestämmelsen i 3 & 3 st. avseende bl.a. de generel- la hypoteken. vill riksförbundet uttala sitt fulla stöd för den av utredningen föreslagna lydelsen. — —— —

Med den konstruktion som förköpslagen idag har kan. under den tid äganderätten är svävande. varken säljare eller köpare belåna pantbrev i fastigheten. Denna ordning medför olägenheter för en inte obetydlig delav fastighetsmarknaden. genom att den tvingar kreditgivarna till chanstag- ningar. Som utredningen mycket riktigt konstaterat. är detta ”uppenbarli- gen inte tillfredsställande". Utredningen har dock stannat för att olägenhe- terna trots allt inte är så stora att de motiverar särskild lagstiftning. Riks- förbundet delar inte denna uppfattning. utan vill i stället understryka vikten av att en uttrycklig lagregel införs. som tillägger säljare eller köpare befogenhet att med för kommunen bindande verkan. pantförskriva pant- brev under den kritiska tiden. För att undvika att inbjuda till skentransak— tioner kan parternas befogenheter i detta hänseende begränsas till att avse pantförskrivning av pantbrev vars värde uppgår till högst köpeskillingens beIOpp.

Folksam: Folksam ser med tillfredsställelse att reglerna såvitt gäller vissa godtrossituationer har preciserats samt att pantreglerna inom de aktuella rättsområdena har blivit mera likformiga. De ändrade reglerna för behörighet att pantsätta egendom synes också väl motiverade.

3 Ersättning av statsmedel

Justitiekanslern." Som jag redan har hänvisat till är en grundläggande princip i Jst panträttskonstruktion att endast fastighetens ägare har rätt att begagna inteckningshandlingen — pantbrevet — för pantsättning. Inför 6 Riksdagen [984/85. 1 rum/. Nr 54

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 54 82

ikraftträdandet av JB tvingades man dock att acceptera att vissa godtros- regler infördes som innebar att en pantsättning kan bli gällande även om annan än fastighetsägaren gjort pantsättningen. Godtrosreglerna betinga- des av att inskrivningsväsendet på grund av balanser inte fungerade så att upplysning om äganderättsförhållandena kunnde erhållas ur fastighets- böckerna. Det blev därför nödvändigt att modifiera kravet på kontroll i fastighetsboken. En kreditgivare som tar emot ett pantbrev som säkerhet får således anses vara i god tro om han litar på en äganderättsuppgift i ett gravationsbevis som är mindre än sex månader gammalt.

Den risk för rättsförluster som denna godtrosregel medförde för egendo- mens ägare bedömdes som ringa. I praktiken har den inte heller visat sig få några negativa konsekvenser. Med hänsyn till att godtrosregeln nödvän- diggjordes av brister i registersystemet för vilket staten svarade ansågs det riktigt att staten i enlighet med bestämmelserna i 18 kap. JB skulle svara för de rättsförluster som kunde inträffa. I och för sig kan det principiellt ifrågasättas om praktiska svårigheter vid lösningen av rent civilrättsliga problem skall bemästras genom införande av en ersättningsskyldighet för en utanför det civilrättsliga förhållandet stående part, staten. Riskerna är stora för att denna tekniskt sett primitiva och för lagstiftaren lättköpta lösning slentrianmässigt skall få allt vidsträcktare tillämpning. Den ur- sprungliga motiveringen -— vissa övergående brister i organisationen av det offentliga inskrivningsväsendet — riskerar att bli bortglömd. Farhågor av angivet slag besannas av det nu framlagda förslaget.

Genom det remitterade förslaget skulle kravet på efterforskning i fas- tighetsboken av äganderätten släppas helt. Syftet med detta är huvudsakli- gen att kreditgivarna i fortsättningen skall slippa en "dyrbar kontrollap- parat" (se bl.a. sid. 108 i betänkandet). Härigenom görs en affärsmässig vinst de kommersiella parterna emellan i kreditförhållandet.

Släpps kravet på kontoll borde även statens ansvar för förluster på grund av den nyssnämnda godtrosregleringen i princip få upphöra. Ansvaret var ju motiverat av att staten inte kunde tillhandahålla ctt registcrsystem som möjliggjorde en kontroll. Enligt förslaget skall emellertid staten svara även för den väsentligt ökade risk för rättsförluster som uppstår med en ny ordning. ] betänkandet motiveras detta endast med att "det måste anses rimligt att staten, som genom sin lagstiftning öppnar möjlighet till godtros- förvärv av panträtt på rätte ägarens bekostnad. åtminstone i viss utsträck- ning kompenserar detta genom ersättning för intrånget” (se sid. 122).

Jag delar inte utredningens uppfattning om att staten bör bära skade- ståndsansvar. Förslaget som innebär befrielse från kontrollen i fastighets- boken eller mot gravationsbevis — en kontroll som i mitt tycke är naturlig — syftar som nyss nämnts till att avlasta kreditgivaren arbete och därmed även göra det billigare för kredittagaren. Enligt min mening ligger det då närmare till hands att kreditgivaren/kredittagaren står risken för detta. Det synes även mest följdriktigt mot bakgrund av att det enligt förslaget an-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 54 83

kommer på kreditgivaren att — med utgångspunkt från "innehavarpresum- tionen i förbindelse med pantsättningsbefogenhetens överlåtbarhet" — bedöma om en kredittagare som vill låna på ett pantbrev är behörig (se sid. 107 fi betänkandet). Endast om kreditgivaren haft särskild anledning att misstänka. att pantsättaren saknade rätt att pantsätta pantbrevet skall han enligt förslaget reagera.

Bedömningen görs således helt på kreditgivarens ansvar. Förslaget utgår alltså inte från ägaren som ensam pantsättningsbehörig och pantsättningen står därmed inte i något samband med statens inblandning såsom register- hållare. Den ”kommersiella hanteringen" bör då också enligt min mening rimligtvis bära de risker som följer av bedömningen. Det finns inte någon anledning för staten att ta på sig ett ansvar i det läget.

Motsvarande godtrosreglcr som föreslås för fastigheter föreslås gälla i fråga om fartygs- och luftfartygspant. Samma invändningar mot förslaget kan göras beträffande sådan pant. När det gäller denna egendom måste det ansvar som staten skulle ta på sig dessutom bedömas som betydligt mera riskfyllt. Jag vill enbart peka på att kreditobjekten i dessa fall generellt sett är avsevärt mycket värdefullare. Det kan vara fråga om inteckningar på upp till 500 miljoner kronor. Dessutom sker kreditgivningen utomlands. Av naturliga skäl blir det i sistnämnda fall svårare för staten då ansvar aktualiseras att i bevishänseende gentemot en sådan kreditgivare göra gällande att denne haft skälig anledning att misstänka att pantsättaren inte var behörig.

Riskerna med den föreslagna ordningen med avseende på skadestånds- ansvar för staten torde i och för sig inte vara så stora när det gäller seriösa kreditgivare. Dessa kommer säkerligen att iaktta vederbörlig försiktighet gentemot pantsättaren och även kräva gravationsbevis som utvisar ägan- derättslörhällandena eller göra kontroll mot inskrivningsregistret. Om inte annat så behövs detta för att fastställa inteckningens prioritet. Faran ligger enligt min mening i att man genom den föreslagna ordningen öppnar möjligheter för dem som vill utnyttja systemet i ohederligt syfte. Förslaget kan i deta hänseende tveklöst sägas underlätta ekonomisk brottslighet. Häri sei-jag en allvarlig risk.

Kammarkollegiet." Sedan nya jordabalken trädde i kraft år 1972, har kammarkollegiet fått in knappt ett 20—tal ärenden om ersättning enligt 18 kap. 4äjordabalken. Av dessa är 6 fortfarande under handläggning. I tre fall har kollegiet ansett sig kunna medge ersättning. Sammanlagt har hittills betalats ut omkring 90 000 kr. Ett av fallen — omnämnt på s. 122 i betän- kandet — gällde återgång av fastighetsköp där köparen. som var på obe- stånd. hade hunnit att ta ut och belåna tre pantbrev. Bland de ärenden som ännu inte är avgjorda finns två som också gäller återgång av fastighetsköp där köparen belånat pantbrev före återgången. I förhållande till de miljon- tals fastighetsöverlåtelser och belåningar av pantbrev som förekommit under samma tid är det således ett försvinnande litet antal fall som lett till anspråk på ersättning av staten.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 54 84

Ärenden om ersättning enligt 3495 sjölagen har ännu inte förekommit. Det finns anledning att ställa sig frågande till det berättigade i den ersättningsskyldighet som enligt nuvarande regler vilar på staten. Det bakomliggande motivet för denna ersättningsskyldighet har varit att staten i princip ansetts ansvarig för riktigheten av fastighetsbok och skeppsregis— ter. Felaktigheter eller bristfälligheter där. som föranlett rättshandlingar med förlust för någon av de inblandade parterna som följd. har därför ansetts motivera ersättning av staten.

] verkligheten kan det dock vara andra omständigheter än redovisningen i fastighetsbok eller skeppsregister som orsakat förlusten. Tag t.ex. en konkurs. Vid återgång av fastighetsköp förutsätts att parternas ekonomis- ka mellanhavanden regleras. En mellankommandc konkurs hos köparen gör emellertid att denne inte kan lämna betalning för de ytterligare pant- brev som tagits ut i fastigheten innan talan om återgång väcktes. Detta medför förlust för "rätte ägaren". vilken skall ersättas i den mån denne inte själv medverkat till förlusten.

Ersättningsärendena är ofta en följd av mindre seriösa personers ageran- de. Den normala hanteringen av fastighetsöverlåtelser och pantsättningar — genom banker och andra ansvarskännande kreditinstitut — erbjuder sålunda inga problem i ersättningshänseende. I utredningen föreslås nu att en kreditgivare inte skall behöva närmare efterforska panträttsupplåtarens behörighet (förslagets 6 kap. 3 äjordabalken. 262aä sjölagen och 3 kap. 3 ? lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg). Samtidigt förutsätts dock (5. 173) att låneinstituten, i varje fall på fastighetsrättens område i stort sett kommer att fortsätta med sina hittillsvarande rutiner i fråga om införskaf- fande av gravationsbevis och kontroll i fastighetsbok.

Mellan förslaget att slopa kravet på kontroll av panträttsupplåtarens behörighet och förutsättningen att sådan kontroll ändå i den reguljära kreditverksamheten skall ske mot fastighetsboken (resp. skeppsregistret) förefaller att finnas en märklig motsättning. Förslaget synes sålunda inne- bära att man i praktiken ställer lägre krav på den icke reguljära kreditgiv- ningen. där den mindre seriösa och ibland rättsligt tvivelaktiga belåningen av pantbrev hör hemma. än som självmant iakttas vid den institutionella kreditgivningen. Utvecklingen på kreditmarknaden torde ha inneburit att allt mer av kreditgivning mot pantbrev sker under medverkan av kreditin- stitut och andra organ med tillgång till kvalificerad personal och väl utarbe- tade rutiner där kontroll av panträttsupplåtarens behörighet ingår. En sådan utveckling ligger i kreditmarknadens och hela samhällets intresse. Den bör därför understödjas genom att sådana rutiner blir till allmän norm vid bestämningen av god sed i fråga om kontroll av panträttsupplåtarens behörighet. Genom att gynna den icke reguljära kreditgivningen i detta hänseende motverkar förslaget i stället utvecklandet av önskvärda kon- trollrutincr på allt större delar av kreditmarknaden. Det kan inte ligga i samhällets intresse. ] detta sammanhang bör man särskilt beakta den

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85: 54 "_ 85

ekonomiska brottslighet som annars bekämpas med allt större samhällsin- satser.

Utredningens förslag i denna del ter sig också märkligt med tanke på de ansträngningar som samhället lagt ner — i lagstiftning. administration och kostnader — för att få ett tillförlitligt inskrivningsväsende som grundval för kreditväsendet. Utvecklingen i detta hänseende borde närmast leda till att kravet på kontroll med hjälp av inskrivningsväsendet skärps i den mån resurserna där ökar möjligheten till en sådan kontroll. främst genom ADB- systemets utbyggnad. Den eftergift av kontrollkravet som hittills grundats på uttalandet om godkännande av äganderättsuppgifter i ett högst sex månader gammalt gravationsbevis har också varit motiverad uteslutande av eftersläpningen i inskrivningsväsendet. Vid sitt förslag till JB förklarade chefen för justitiedepartementet (prop. 1971:179 s. 35f) att det fanns anledning se på denna fråga på ett annat sätt sedan övergången till ADB ökat möjligheten att få aktuella fastighetsuppgifter. Vad som nu föreslås strider mot den intention för framtiden som denna förklaring uttrycker.

] direktiven (s. 46 f) framhålls vikten av att de fördelar som kan vinnas genom ändringar i de grundläggande principerna för Jst panträttskon- struktion noggrant vägs mot de starka skäl som talar mot ändringar i denna lagstiftning. Det huvudsakliga skälet för utredningens förslag i denna del synes vara önskemålet om likformig lagstiftning för fastighets-. sjö- och luftpanträtterna. Bestämmelsen att borgenär inte skall vara skyldig kon— trollera pantupplåtarens behörighet tar närmast sikte på sjö- och luftpant— rätten, där den redan från början får sin egentliga betydelse. Pantbrevet blir ett innehavarpapper med obetingad säkerhet i skeppet resp. luftfarty— get.

Önskemålet att få en för sjörätten och fastighetsrätten gemensam ord— ning tycks man även enligt utredningen ts. 119) kunna förverkliga genom att i sjörätten införa samma godstrosregler som för fastighetsrättens del finns i 6 kap. 7.5 JB. Frågan om rättslikhet mellan fastighets- och sjörätt förefaller alltså inte att vara utslagsgivande för den avvägning som skall ske enligt direktiven.

Kammarkollegiets fondbyrå har sina förvaltade medel till en del placera- de i lån mot säkerhet i fast egendom och skepp. Nuvarande system med undersökningsplikt i fråga om låntagarens behörighet att förfoga över pantbrevet har hittills inte inneburit några problem för fondbyråns del.

Mot denna bakgrund avstyrker kollegiet förslaget att cfterge nuvarande krav på kontroll av pantsättarens behörighet mot fastighetsbok resp. skeppsregister. I stället finns anledning att överväga ett fullföljande av intentionen vid JB:s tillkomst med hänsyn till utvecklingen av ADB-syste- met för fastighetsböckerna.

lnom utredningen har diskuterats (s. 122), om inte rätt till ersättning av staten vid godtrosförvärv av panträtt helt kunde undvaras. Kollegiet finner det vara en brist att konsekvenserna av en sådan åtgärd inte redovisas

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85: 54 86

närmare. Allt som sägs är att detta skulle vara att gå för långt. Inte heller redogörs närmare för de ekonomiska konsekvenser som den föreslagna utvidgningen av godtrosförvärv vid panträtt kan få för staten. Det heter endast att förslaget beräknas inte medföra några ökade utgifter för stats- verket, vilket kollegiet har svårt att tro. Tvärtom finns det risk för att staten kan komma att få träda in i en helt annan utsträckning än hittills. På sjö- och lufträttens område måste man räkna med att det i ett enda fall kan bli fråga om mycket stora belopp. På detta område måste man också ta hänsyn till de svårutredda och svårbedömda frågor som kan aktualiseras i internationella affärsförhållanden. Risk finns att de föreslagna bestämmel- serna särskilt här öppnar möjlighet att utnyttja ersättningsrätten för omfat- tande ekonomisk brottslighet.

Till dessa praktiskt-ekonomiska betänkligheter kommer rent princi- piella. Som tidigare framhållits och även utredningen påpekar. förutsätter den nuvarande ersättningsrätten att godtrosförvärvct är grundat på tillit till fastighetsboken (resp. registret). Reglerna om ersättning av staten är en del av det system med tillförlitligt registerunderlag för kreditväsendets behov som statsmakterna ville bygga upp genom en kombination av lagstiftning och praktiska åtgärder på registerområdct. I den mån statsmakterna miss- lyckades med denna intention — t.ex. genom balanser hos inskrivnings- myndigheterna — eller systemet inte fungerade i det enskilda fallet kunde det vara motiverat att staten tog på sig de ekonomiska konsekvenserna av misslyckandet.

Det aktuella Utredningsförslagct innebär att sambandet mellan statens registeransvar och godtrosförvärvct upphävs. Därmed faller också grun- den för det statliga ersättningsansvaret bort. Med den ändrade karaktär som pantbreven får, om utredningens förslag genomförs, sker i huvudsak en återgång till vad som gällde före ikraftträdandet av jordabalken 1972 och av motsvarande ändringari sjölagen 1976.

Principiellt kommer därmed inte att finnas större anledning till ersättning av staten vid godtrosförvärv av pantbrev än vid andra godtrosförvärv eller i andra situationer där lagstiftaren ger företräde åt den goda tron framför hänsyn till rätt ägare e.d. Utredningens resonemang i denna del skulle föra till oöverskådliga konsekvenser. Samtidigt med att utredningen framhåller de nuvarande ersättningsbestämmelsernas grund i intresset att upprätthål- la tilliten till inskrivningsväsendet menar utredningen att förslaget om frikoppling av godtrosförvärv till panträtt från inskrivningsväsendet ”för konsekvensens skull" bör medföra rätt till ersättning av staten för rätt ägare som lider förlust genom godtrosförvärv enligt de föreslagna reglerna. Att konsekvensen av utredningens förslag bör vara den motsatta har redan sagts. .

Om utredningen grundar sitt konsekvensresonemang på tanken att sta- ten bör ersätta förlust på grund av att lagstiftaren valt en viss lösning av en intressekonflikt mellan enskilda. finns anledning att varna för konsekven-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85: 54 87 ser på andra lagstiftningsområden. Det finns många sådana områden där statlig ersättningsskyldighet på grund av lagstiftningens konstruktion skul- le kunna aktualiseras. Den utformning som en lagstiftning fått vid avväg- ningen av olika enskilda intressen i en rättshandling kan inte rimligen läggas till grund för ersättningsskyldighet för staten som inte deltar i rättshandlingen och inte heller tillhandahållit förutsättningen för denna rättshandling. så som kan sägas ske när inskrivningsväsendet anlitas.

Som företrädare för staten vid handläggning av frågor om ersättning av statsmedel i de aktuella fallen vill kollegiet bestämt avstyrka den utvidg- ning av ersättningsrätten som förslaget innebär. Om den föreslagna regle- ringen av godtrosförvärven genomförs. bör enligt kollegiets mening över- vägas att i stället helt slopa det statliga skadeståndsansvaret för förlust till följd av godtrosförvärv vid panträtt. Detta torde ge anledning till översyn av övriga ersättningsfall i JB.

Utredningen har förklarat att dess förslag beräknas inte medföra några ökade utgifter för statsverket. Kollegiet vill uttala en allvarlig varning mot ett sådant antagande. Redan den generella eftergift av kontrollkravet i fråga om pantsättarens behörighet som förslaget innebär medför en bety- dande n'skökning särskilt med hänsyn till att de nya reglerna kan komma att utnyttjas som metod för ekonomisk brottslighet. Till detta kommer att även enstaka fall av ersättning vid panträtt i fartyg eller luftfartyg kan medföra ersättning med belopp som uppgår till hundratals miljoner kronor.

Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund: Se avsnitt 2.

4 Tillägget

Riksgäldskontoret: Vidare har utredningen — för att få en bättre mark- nadsanpassning av den s. k. utmätningsräntan — föreslagit att utmätnings- räntan skall höjas till vid varje tid gällande diskontot ökat med fyra pro- centenheter samt att tillägget inte längre skall vara utmätningsban. Full- mäktige tillstyrker även dessa förslag.

Svea hovrätt: Utredningen har ägnat stor. och välmotiverad, uppmärk- samhet åt de s.k. borgenärstilläggen eller alltså dels det fasta tillägg om 15 procent på pantbrevsbeloppet som borgenären vid behov äger utnyttja (för både huvudförpliktelse och biförpliktelse) och dels utmätningsränta efter procentsats som nu är olika för fast egendom och annan. Utredningen föreslår att det fasta tillägget bevaras som det år medan utmätningsränte- tillägget föreslås vara fyra procent över gällande diskonto. Hovrätten instämmer i förslaget såvitt gäller utmätningsräntan. Däremot vill hovrät- ten sätta frågetecken för om det fasta tillägget verkligen bör bibehållas. Detta tillägg — i grund och botten främst avsett för ränta — är konjunktur- känsligt på ett sätt som är olyckligt i fråga om en fundamental panträttsrc- gcl och därtill förmodligen svårbegripligt utomlands: hovrätten skall ej

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 54 88

upprepa de skäl för och emot som utförligt redovisats i betänkandet men vill för sin del markera tvivel på att det skulle bli svårt för bankerna att för sina kunder förklara att inteckning behöver sökas för mer än lånets kapital- belopp. I sammanhanget vill hovrätten fästa uppmärksamheten vid att den konventionsbetingade begränsning i betalningsrätten till tre års ränta som lufträttsförslaget innehåller (se 3 kap 4?) förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg) hade motsvarighet i sjörätten före 1976 års sjölagsänd- ringar och torde vara gångbar utomlands. Det förtjänar undersökas huruvi- da inte en dylik ordning kunde helt ersätta det nuvarande fasta tillägget om 15 procent på pantbrevsbeloppet. Hovrätten är medveten om att över— gångsproblemen i så fall kan bli betydande.

Hovrätten tillstyrker förslaget att utmätning av pantbrev — eller. annor- ledes uttryckt. ägarens rätt att utnyttja detta för pantsättning —- inte skall ge rätt till borgenärstillägg och på så sätt åter närmas till vad som förr kallades utmätning av ägarhypotek. Tydligen förblir ägarhypotek det oak- tat vad det nu är. nämligen intet annat än ägarens rätt till utdelning av medel efter exekutiv försäljning. en rätt som också den är utmätningsbar.

Domstolsverket: DV har vid två tidigare tillfällen, 1978 och 1980. till justitiedepartementet avgett yttrande över förslag till ändringar i 6 kap. 3 & jordabalken och därvid uttalat att verket inte varit helt övertygat om behovet av de föreslagna ändringarna. Vad som anförs i utredningen ger inte DV anledning att ändra uppfattning särskilt inte mot bakgrund av det nu rådande ränteläget. DV vill dock framhålla att om förslaget genomförs är det angeläget att övergångsbestämmelserna inte leder till regler om särskild påskrift av äldre pantbrev. Motsvarande rutiner bör tillämpas vid den framtida omvandlingen av företagshypoteken.

Riksskatteverket: RSV delar utredningens uppfattning att tillägget bör bibehållas och att konstruktionen med ett fast tillägg om 15 procent jämte en utmätningsränta som utgörs av vid varje tidpunkt gällande diskonto. ökat med 4 procentenheter är att föredra.

Utmätning av överhypotek — oftast tillägg — har haft den praktiska betydelsen att skyddsbeloppct därigenom blivit lägre än det skyddsbelopp som en utmätning av fastigheten skulle medföra och har således ofta varit en förutsättning för en försäljning av fastigheten.

RSV anser emellertid de skäl utredningen anförts. 138 ff) för att ta bort möjligheten att utmäta tillägg väga tungt. Tillägg i samband med utmät- ningar av överhypotek torde inte ha givit utmätningsborgenärer några större belopp.

Blockbildning vid sekundärpantförskrivningar gör systematiken svår- överskådlig. Dessutom kompliceras KFMs arbete med t.ex. upprättande av sakägarförteckningar när utmätning av överhypotek sker. Utredningens konstaterande att om möjligheten till utmätning av tillägg tas bort skulle blockbildningcn "kunna hjälpligt hanteras" (s. 141) torde emellertid vara något tillspetsat eftersom de flesta KFM numera klarar även komplicerade

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85: 54 89

blockbildningssituationer. Det är emellertid viktigt att underlätta KFMs arbete med exekutiv fastighetsförsäljning och att minimera risken för fel— aktig handläggning så långt som möjligt. (Jfr av RSV i en promemoria påtalade problem i samband med blockbildning. betänkandet s. 72—74.)

Det är lika viktigt att det blir möjligt för fastighetsägaren/gäldenärcn och borgenärerna att inse lagreglernas alla konsekvenser i olika situationer. Såsom sägs i betänkandet (s. 138) är det nuvarande remediet mot mellan- kommande oprioriteradc borgenärer andrahandspantförskrivning. Det är RSVs erfarenhet att detta oftast praktiseras och att möjligheten till utmät- ning av överhypotek — framför allt i form av tillägg — främst uppkommer på grund av underlåtenhet eller misstag från fastighetsägarens eller kredit- givarnas sida. Att regelsystemet leder till sådana effekter talar starkt för en förenkling.

Samma skäl som kan anföras för ett borttagande av möjligheten att utmäta tillägg talar emellertid också för att man även bör ta bort möjlighe- ten för fastighetsägaren att genom andrahandspantförskrivning förfoga över tillägget. Pantförskrivning av mellanliggande tillägg torde kunna upp- fattas som lika stötande som en utmätning av tillägg. Också i detta fall kan det nämligen bli fråga om att så att säga tränga sig före i företrädesordning- en (s. 176 i betänkandet). Därigenom kan dessutom övriga borgenärers möjligheter att få del av gäldenärens tillgångar minska genom skenför- skrivning.

Tilläggen motiveras främst av att underbclåning av pantbrev — med de nackdelar det för med sig — annars skulle få användas. För att tillgodose detta syfte räcker det emellertid med att förstahandspanthavaren kan tillgodogöra sig tillägget enligt 6: 3 JB.

Enligt RSVs mening är det således inte tillräckligt att ta bort möjligheten att utmäta tillägg. En betydligt större klarhet och överskådlighet uppnås först om också möjligheten till andrahandspantförskrivning av tillägg tas bort.

RSV föreslår därför att fastighetsägaren fråntas möjligheten att genom andrahandspantförskrivningen förfoga över tillägget. Det skulle i praktiken betyda att en borgenär med pantbrev som säkerhet endast kan ta i anspråk tillägg på det egna pantbrevet. Har borgenär säkerhet i form av eget pantbrev jämte pantförskn'vning av överhypotek i framförliggande pant— brev får borgenären förutom eget pantbrevs kapitalbelopp och tillägg en— dast tillgodogöra sig icke utnyttjade kapitalbelopp i framförliggande pant— brev. således inte tillägg i det framförliggande pantbrevet.

Vad här föreslagits torde knappast vara till nackdel för kreditinstituten. Tillägget på det egna pantbrevet — som enligt utredningens förslag höjs till en rimlig nivå — har varit avsett att täcka kostnader och förseningsräntor. Det torde dessutom ligga i bl.a. bankernas intresse att minska behovet av andrahandspantförskrivningar Ufr s. 138). En sådan ordning skulle också underlätta efterkommande kreditgivares möjligheter att rätt bedöma vär— det av sina säkerheter. '

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 54 90

Konungariket Sveriges stads/typotekxkassa: Under kort tid har antalet låntagare som har betalningssvårigheter ökat oroväckande hos stadshypo- teksföreningarna. 1 samband med exekutiva auktioner har det visat sig atti de fall förening lidit förlust detta oftast berott på att pantbrevstilläggen inte räckt till. Av den enkät utredningen låtit verkställa bland olika kreditinsti- tut angående pantbrevstilläggen synes framgå samstämmigt att en lösning bör sökas som motverkar en föreftntlig tendens att underbelåna pantbre- ven. Stadshypotekskassan har tidigare under utredningens arbete som en acceptabel lösning förordat ett bibehållande av det fasta tillägget. dock höjt till förslagsvis 20 procent av pantbrevets kapitalbelopp (s. 136). Denna uppfattning vidhåller kassastyrelsen.

Utredningen föreslår vidare att utmätningsräntan görs rörlig genom att bindas till diskontot plus fyra procent. För stadshypoteksföreningarna som endast lämnar lån mot fast ränta reser ett system med rörlig ränta princi— piella invändningar särskilt i en tid med sjunkande räntor. Det är således inte otänkbart i dag att även en rörlig utmätningsränta kan komma att understiga räntan på hypotekslånen. Det förtjänar också påpekas att dis- kontot tenderar att få mindre betydelse som regulator av räntevillkor i låneavtal. Kassastyrelsen vill med det anförda inte motsätta sig utredning- ens förslag eftersom erfarenheterna av nuvarande system med en fast utmätningsränta är mindre goda. — - —

Kassastyrelsen vill slutligen tillstyrka utredningens förslag att pant- brevstillägg enligt 9 kap. 16% utsökningsbalken inte skall få utmätas av kronofogdemyndighet.

Svenska Bankföreningen: Jordabalkens bestämmelser om tillägg har efter förslag av utredningen ändrats med verkan fr.o.m. den 1 juli 1981 och innebär att tillägget utgörs dels av en fast del på 15% och dels av en utmätningsränta som är 10% Bankföreningen har i samband med remiss- behandlingen av nämnda förslag uttalat sig för en diskontoanknytning av utmätningsräntan. Utredningen föreslår nu, efter en enkät vari bl.a. bank- föreningen hörts. att utmätningsräntans storlek skall knytas till diskontot.

Bankföreningen instämmer i utredningens slutsats att tillägget i sin nuva- rande utformning är otillräckligt. I stället för att pantbreven underbelånas bör en lämpligare anordning kunna uppnås genom att tilläggets storlek automatiskt anpassas till den vid varje tidpunkt gällande räntan. Med åberopande av de synpunkter som bankföreningen tidigare framfört och vilka har refererats i betänkandet anser föreningen att utredningens förslag bör genomföras. Den föreslagna övergångsregleringen är enligt förening- ens uppfattning tillfyllest.

Med de motiveringar utredningen använt tillstyrker bankföreningen ock- så utredningens förslag om att pantbrevstillägg inte längre skall kunna utmätas. Det är naturligt. att intecknad egendom skall vara underlag för krediter som uppkommer genom avtal mellan ägaren och kreditgivarna. Föreningen instämmer därför i utredningens påpekande att det strider mot

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 54 . 91

denna ordning att kronofogdemyndigheterna såsom på senare tid skett genom utmätning av tillägg bryter sig in i förmånsrättsordningen och tar en del av värdet i anspråk t.ex. för skatt mcd åsidosättande av efterföljande borgenärers rätt. Med utredningens förslag att tillägg inte kan utmätas torde också den i dag något problematiska tillämpningen av den s.k. blockbildningsregeln i 6 kap. 35 andra stycketjordabalken underlättas.

Sveriges Förenittgshankers Förbund: Utredningen har med anledning av den räntestegring som skett på kapitalmarknaden under 1970-talet även granskat det s.k. tilläggets storlek och konstruktion. Enligt nuvarande regler utgörs tilläggets storlek av ett fast tillägg om 15. procent och en utmätningsränta om 10 procent. SFF har — vilket också framförts i ovan- nämnda skrivelse till pantbrevsutredningen — inget att erinra emot utred- ningens förslag innebärande att det fasta tillägget om 15 procent bibehålles och att utmätningsräntan följer ändringarna i diskontot. Förslaget om att utmätningsräntan skall bestämmas till diskonto + 4 procent kan accepte- ras. Utmätningsräntans nivå är en besvärlig avvägningsfråga. Å ena sidan får den av säkerhetssynpunkt inte vara för låg så att kreditgivarna — med rimliga handläggningstider för exekutiva auktioner och numera förekom- mande kostnadslägen — inte kan få täckning för räntekostnaderna. Å andra sidan minskar kreditutrymmetju högre utmätningsräntan är. SFF bedömer att nivån diskonto + 4 procent kan vara rimlig. dock bör den inte vara högre.

Vad avser den rättsliga konstruktionen med tillägg instämmer SFF till fullo i utredningens konstaterande att den nuvarande möjligheten för en utmätningsborgenär att för en oprioriterad fordran få utdelning ur tillägg på grund av utmätning av pantbrev till förfång för innehavare av efterföljande pantbrev är synnerligen otillfredsställande. Utredningens förslag om en uttrycklig regel som förbjuder att en utmätningsborgenär får tillgång till tillägget är mycket väl motiverad. Förbudet skulle även innebära att den s. k. blockbildningsregeln blir lättare att tillämpa vid mer besvärliga situa- tioner där ett i andra hand pantsatt pantbrev också är utmätt.

SFF konstaterar slutligen att utredningen inte föreslagit något förbud mot pantsättning av ett tidigare uttaget pantbrev då en fastighet är föremål för utmätning. En pantsättning som skett i en dylik situation medför även i fortsättningen att panthavaren har möjlighet att få utdelning ur tillägg.

Svenska Sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen delar utredningens uppfattning att en förändring av bestämmelserna om tillägg måste ske. När det gäller frågan vad som därvid bör göras. är det sparbanksföreningens mening att tanken. att helt slopa det fasta tillägget och utmätningsräntan och i stället hänvisa kreditgivaren att underbelåna pantbrev. inte bör förverkligas. En sådan ordning måste rimligtvis medföra följdändringar i annan lagstiftning. bl.a. banklagstiftningen och stämpelskattelagen. Vi- dare bör man inte underskatta svårigheterna att på det psykologiska planet förklara situationen för den enskilde låntagaren samt risken för en olikfor-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85 : 54 92

mig bedömning i kreditinstituten när det gäller frågan vilken grad av underbelåning som är erforderlig.

Som Sparbanksföreningen ser saken bör en förändring ske inom det nuvarande systemets ram så att underbelåning inte behöver tillgripas. Förändringen bör göras med minsta möjliga ingrepp i de nu gällande reglerna. Närmast till hands ligger då att på det sättet anpassa tillägget till det allmänna ränteläget att utmätningsräntan knyts till diskontot i enlighet med räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta. Sparbanksföreningen delar härvidlag helt utredningens uppfattning och finner således att det fasta tillägget om 15 procent bör bestå och att utmätningsräntan. motsva- rande det vid varje tid gällande diskontot jämte fyra procentenheter. inte bör löpa från en tidigare tidpunkt än utmätningsdagen eller motsvarande.

Ett ytterligare förslag i betänkandet är att pantbrevs tillägg inte längre skall kunna utmätas. Enligt förslaget blir det således inte möjligt att företa utmätning i tillägg för en utmätningsborgenärs fordran i allmänhet. utan tillägget förbehålls borgenär med säkerhet i pantbrevet.

Sparbanksföreningen instämmer till fullo i utredningens uttalanden om konsekvenserna av den nuvarande ordningen för kreditmarknadens vid- kommande. Utredningens förslag är från denna utgångspunkt välkommet.

Ett ytterligare argument för förslaget är de svårigheter som kan uppkom- ma vid tillämpningen av den s. k. blockbildningsregeln i 6 kap. 35 andra stycket jordabalken. Denna bestämmelse skall ju enligt rättsfallet NJA 1974 s 353 tillämpas även vid andrahandspantsättning. En följd härav kan bli att en utmätningsborgenär får utdelning på bekostnad av en panthavarc med panträtt i en fastighet. [ högsta domstolen är för närvarande anhängigt ett mål som gäller frågan om blockbildning skall äga rum i ett sådant fall (Ö 542/82). Oavsett utgången i detta mål kan konstateras. att de enligt spar- banksföreningens mening negativa konsekvenserna av en tillämpning av blockbildningsregeln i ett fall som detta inte skulle behöva uppstå om utredningens förslag förverkligas.

Sveriges Redare Örening: Mot bakgrund av den ingående analys utred- ningen redovisat på s. 126—137 menar vi att de rätta slutsatserna dragits genom det förslag. som framläggs i denna del.

Redareföreningen har alltså inget att erinra mot att utmätningsräntan anknyts till diskontot. eftersom vi finner det angeläget att komma bort från den vcrklighetsfrämmande räntesats vi f. n. har för denna räntegottgörelse. Vi har heller inget emot att räntan sätts till diskontot plus 4%.

Får vi påminna om att för den händelse lagstiftningen för JB's del skulle bli att nuvarande "temporärt" gällande 10% fast ränta görs "”permanent". så återstår att även för sjölagens del (264 5) föra upp nivån från 6921 till 10%.

Sveriges Advokatsamfund: Det ijordabalken införda systemet med ett fast tillägg om 15 procent och en utmätningsränta om numera 10 procent medför svårigheter för en kreditgivare att beräkna storleken av såväl egen

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85 : 54 ' 93

säkerhet som framförliggande gravationer. Ett slopande av systemet med tillägg skulle därför medföra större överskådlighet och en riktigare bedöm— ning av vilket högsta belopp som kan komma att utgå på grund av varje i en fastighet meddelad inteckning. Å andra sidan förutsätter ett sådant slopan- de av det fasta tillägget och utmätningsräntan ett system med underbelå- ning som i sin tur bör medföra sänkning av stämpelskatten. Följdändringar i annan lagstiftning. såsom i banklagen och sparbankslagen, lär också vara ofränkomliga om tillägget skall slopas. Svårigheter föreligger otvivelaktigt också att utforma övergångsbestämmelser som inom rimlig tid möjliggör den med en ändring av det nuvarande systemet med tillägg åsyftade mera rationella hanteringen.

Om man bestämmer sig för att behålla det nuvarande systemet är det angeläget att den bristande överskådlighet som detta system kan medföra inte ytterligare accentueras.

Utredningens förslag om att utmätningsräntan skall knytas till diskontot medför ökade svårigheter för innehavare av efterliggande pantbrev att beräkna värdet av sin säkerhet. Detta gäller alldeles särskilt vid s. k. topplån. De svårigheter som innehavare av högt liggande pantbrev har att bedöma värdet av sin säkerhet ökat ytterligare om förslaget om en till diskontot knuten utmätningsränta genomförs.

Med hänsyn till de negativa effekter som förslaget innefattar. förordar samfundet att ändring inte görs ijordabalkens föreskrifter om utmätnings- ränta.

Som samfundet anfön i ett tidigare yttrande över pantbrevsutredningens förslag till provisorisk ändring av 6 kap. 3 & jordabalken har konstruk— tionen med ett särskilt tillägg visat sig utgöra problem inom sjörätten i internationella sammanhang. Det kan inte anses lämpligt att gå så långt som att bestämma utmätningsräntan i relation till diskontot inom vare sig sjörätten eller lufträtten. där en anpassning till internationella förhållanden är ofrånkomlig med hänsyn till betydelsen av upplåning utomlands.

Sveriges Fastighetsägareförbund: Förbundet har 1980 i ett tidigare ytt- rande över pantbrevsutredningens skrivelse med förslag till provisorisk ändring av 6 kap. 3 åjordabalken föreslagit. att utmätningsräntan på lämp- ligt sätt knyts till gällande diskonto. Förbundet. som i denna del anser utredningens förslag vara väl avvägt. tillstyrker detsamma.

Auktoriserade Fastighetstnäklares Riksförbund: Förbundet tillstyrker utredningens förslag att knyta utmätningsräntan till riksbankens diskonto.

Förbundet önskar här endast uppmärksamma departementet på en all- män tendens hos kreditgivarna att underbelåna pantbrev i samband med kreditgivning. Denna underbelåning medför vissa problem i samband med fastighetsöverlåtelser.

Föreningen mel/un ombuds'nu'innen hos Sveriges Ittndshypoteksinstitu- tion: Vi tillstyrker förslaget att utmätning inte skall kunna avse tillägget. Den nuvarande ordningen är inte tillfredsställande.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 54 94

Vad gäller tilläggets storlek kan konstateras att utredningens förslag inte löser de problem som finns för närvarande. Landshypoteksorganisationen har här en särställning genom att fortfarande kräva räntebetalning endast en gång per år. Vi finner det därför synnerligen angeläget att nuvarande regler ändras. Vi har tidigare redovisat att vi helst ser att det fasta tillägget slopas och att borgenären i stället får tillgodoräkna sig utmätningsränta för en tid av två år före utmätningen. varvid utmätningsräntan skulle variera med diskontot. Vi anser fortfarande detta vara den bästa lösningen. Om man finner de övergångsproblem som skulle uppstå om det fasta tillägget slopades oacceptabla får man i likhet med utredningen nöja sig med mindre korrigeringar i nuvarande regler. Förlustriskerna är emellertid betydande även om utredningens förslag genomförs. Vi föreslår därför att det fasta tillägget höjs till tjugo procent eller att utmätningsränta — med hänsyn till den långa tid det ofta tar innan man efter ansökan om lagsökning får fastigheten utmätt — får tillgodoräknas även för en period om exempelvis sex månader före utmätningen.

För att en innehavare av panträtt. nyttjanderätt eller servitut skall kunna begära tillämpning av äldre bestämmelser om beräkning av tillägg bör krävas att pantsättning skett respektive att nyttjanderätt eller servitut upplåtits före ikraftträdandet. En person som blivit ägare till fastigheten efter ikraftträdandet bör inte heller kunna påyrka tillämpning av äldre bestämmelser. Övergångsbestämmelserna bör ändras i enlighet härmed.

Föreningen Sveriges kronofogden Enligt förslaget till ny lydelse av 9 kap. 16 & utsökningsbalken får utmätningsborgenär inte tillgodoräkna sig tillägg vid utmätning av överhypotek. Föreningen motsätter sig detta för- slag. Panträttshavarna kommer härvid att otillbörligt gynnas på bekostnad av utmätningsborgenärerna. vilka härmed i allmänhet inte kan påräkna någon betalning. när gäldenären har sin fastighet högt belånad. Föreningen vill påpeka. att något motsvarande hinder för andrahandspanthavare att vid frivillig pantsättning tillgodogöra sig tilläggen inte har föreslagits. Detta får vidare den besynnerliga konsekvensen, att sedan kronofogdemyndig- heten har utmätt överhypotek intill pantbrevets resterande kapitalbelopp. kan fastighetsägaren efter verkställd utmätning hos en ny kreditgivare pantförskriva bl. a. det tillägg. vilket tidigare inte har kunnat omfattas av utmätningen. Utmätning av överhypotek är ju en form av tvångsmässig andrahandspantförskrivning, och en grundprincip inom den exekutions- rättsliga lagstiftningen går ju ut på. att vad som kan pantsättas också skall kunna utmätas. Föreningen delar därför inte utredningens uppfattning på sid. l40 i betänkandet. att det hela skulle röra sig om en värderingsfråga, utan anser i stället, att det i högsta grad är en fråga om principer. Vidare uttalar utredningen på sid. l39 farhågor för att en oprioriterad borgenär. som har begärt utmätning av fastigheten. kan få sin fordran tillbakaskjuten av annan borgenär. som har fått tillägget utmätt. Mot detta vill föreningen poängtera. att med en tillämpning av reglerna i 4 kap. ll & utsökningsbal-

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 54 -. 95

ken är kronofogdemyndigheterna skyldiga att samordna målen och utmäta överhypotek i samtliga de mål. som vid tillfället är anhängiga mot gälde- nären. '

Föreningen föreslår därför att nuvarande regler med möjlighet att utmäta även tilläggen behålls. Skulle man emellertid stanna för en lösning med utmätningsförbud av tilläggen, måste dock i konsekvens härmed en regel tillskapas, så att också andrahandspantförskrivning av pantbrev icke om- fattar tillägg.

Föreningen avstyrker förslaget att låta utmätningsräntan knytas till dis- kontot. ] stället förordar föreningen ett fast tillägg i ett för allt om tjugofem procent, vilket motsvarar det nuvarande s.k. större tillägget om femton procent och ett års tioprocentig utmätningsränta. Ett sådant tillägg torde vara tillfyllest och tillgodoser väl panthavarnas rätt inom ramen för en normal. effektiv kreditbevakning. Problemet som anförts på sid. 140. and— ra stycket, med stora kumulerade utmätningsräntor vid utmätningar för skatter. där efter lång tid en avbetalningsplan har spruckit, får härigenom sin enhetliga lösning. Panthavare med toppinteckningar som säkerhet kan med föreningens förslag mera exakt än hittills bedöma sina säkerheters värde. Dessutom innebär föreningens förslag en förenkling när sakägarför— teckning upprättas.

Firzansbolagens Förening: Föreningen vill här fästa uppmärksamheten på det förhållandet att förslaget kommer att medföra att kredittagarens möjligheter att få ombyggnads- och förbättringslån och andra "topplån", som finansbolagen ofta beviljar. kommer att försämras. Dessa län ligger ofta med sämsta förmånsrättsläge i fastigheten och måste vid en höjning av utmätningsräntan gardera sig, vilket leder till en minskning av det lån som beviljas.

Därest den av utredningen föreslagna ändringen genomföres bör lämpli- gen ändringcn från ikraftträdandet gälla för alla pantbrev även om dessa utfärdats före lagändringen. Enär ett pantbrevs giltighet ej är tidsbegränsat erhålles eljest pantbrev som kan berättiga till olika stora procentuella tillägg som avses i 6 kap. 3 äjordabalken.

Det förefaller vara nödvändigt med en övergångsbestämmelse innebä- rande att det föreslagna förhöjda tillägget tillämpas på äldre pantbrev sedan Viss tid förflutit från det att den föreslagna lagändringen trätt i kraft. Detta enär långivaren beträffande de lån som beviljats före lagändringen inte haft anledning att räkna med en höjning av räntetillägget och utmät- ningsräntan varigenom en försämring av panträttens värde uppstår. Denna försämring drabbar sekundärlångivare som bör ges rimlig tid att anpassa dessa lån till den föreslagna lagändringen. Vidare måste finansbolagen. som refinansierar de lån som ovan nämnts. beredas tid att ändra sina avtal med tillverknings-. sälj— och byggnadsförctag vilka i sin tur påverkas av den föreslagna lagändringen.

Sjärämföreningen i Göteborg: Utredningen föreslår inte någon ändring i

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85: 54 96

nuvarande regler om blockbildning, en ståndpunkt som motiveras med att konstruktionen är föga kontroversiell samt att regeln skulle kunna hjälpligt hanteras när möjligheten att utmäta tillägg försvinner (s. 140). Utredningen uttalar vidare (5. l76) att det får ankomma på rättspraxis att i övrigt utveckla regelsystemet.

Det torde kunna förutsättas att en övergång till databaserade inskriv- ningsregister kommer att medföra att inteckningarna i varje enskilt objekt i större utsträckning än hittills blir skräddarsydda för enskilda borgenärers räkning. Vid omläggning av kredit kommer därvid regelmässigt de gamla inteckningarna att avföras och nya inteckningar uttagas. Sannolikt blir det vanligt att varje borgenär i stället för flera inteckningar på låga belopp erhåller ett pantbrev. svarande till den lämnade kreditens ursprungliga omfattning. Därmed undantas sådana fall från tillämpningsområdet för blockbildningsregeln.

Som utvecklas av utredningen skall blockbildning göras även i fall av andrahandspantsättning. vilket betyder att regeln även framgent får bety- delse. Föreningen ifrågasätter -— mot bakgrund av antagandet att regeln i stor omfattning enbart kommer att tillämpas på andrahandspantsättningar — huruvida den komplicerade blockbildningsregeln reellt sett kommer att få någon betydelsefull funktion och vill för egen del förorda. att regeln får upphöra att gälla. Härigenom skulle uppnås en förenkling. som troligen skulle vara till betydande gagn för framförallt kronofogdemyndigheterna och onödiggöra den belastning på domstolarna som ligger i utredningens förslag om utveckling av regelsystemet genom rättspraxis. Den ökade belastningen på inteckningsobjekten. som de vidgade ägarhypoteken skul- le medföra, uppvägs enligt föreningens uppfattning väl av den motsvaran- de förbättring som blir en följd av förbudet mot utmätning av tillägg.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund: När det gäller den föreslagna ändringen av tillägget kan riksförbundet inledningsvis konstatera att varje exekutiv försäljning och konkurs med nuvarande regelsystem innebär en stor risk för ränteförluster. Detta gäller främst bottenlångivarna. Bankerna brukar prakllSkl lösa problemet på så vis att räntefordringarna säkerställs med kombinationer av företagsinteckningar. borgen etc. Förslaget innebär visserligen en förbättring jämfört med nuvarande ordning. men det är troligen inte tillräckligt för att undvika förluster. Anknytning till diskonton är en osäkerhetsfaktor när det gäller långa lån med fast ränta. Riksförbun- det delar till fullo utredningens uppfattning att frågan om det fasta tilläggets storlek måste följas med uppmäksamhet. Det bör dock framhållas att det verkliga problemet är de långa handläggningstiderna för de exekutiva förfarandena.

Folksam: Folksam delar utredningens uppfattning att systemet med tillägg bör bibehållas. När det gäller sättet för tilläggets beräkning, är det Folksams uppfattning att kombinationen med ett fast kapitaltillägg och ett räntetillägg har flera förtjänster och bör kvarstå under förutsättning att en

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 54 - 97

avvägning av de båda komponenterna sker på ett tillfredsställandc sätt. Utredningens förslag att räntetilläggets procentsats skall knytas till diskon- tot kan under vissa förutsättningar vara acceptabelt. Under perioder med lågt diskonto kan dock förluster inträffa på län som bundits i ett högre ränteläge. Med hänsyn härtill samt med beaktande av den långa tidsrymd som kan förflyta från ett låns förfallodag till dess medelsfördelning sker. samt de räntenivåer som sedan flera är tillämpas såväl vid nyutlåning som vid konverteringar av äldre lån anser vi att det fasta tillägget bör uppgå till 20 % Behovet av en höjning till 20% har redan under utredningsarbetets gång framförts och motiverats av ett flertal institut. Räntenivån på ränte- tillägget torde därvid kunna sättas till diskonto plus 4% i enlighet med utredningens förslag.

5 lnteckning av flygplansbygge

Svea hovrätt: Inte heller har hovrätten något att invända mot förslaget till inteckning av llygplansbygge. eftersom det tycks föreligga ett visst behov numera av ett sådant kreditsäkerhetsinstrument. Det framstår som rättssystematiskt motiverat att. med uttrycklig lagregel. lägga fast tillver- karens rätt att förfoga över bygget eftersom det eljest kundc ifrågasättas vem som i egenskap av ägare skulle ha rätt att pantsätta bygge under beställningsköp av ett bestämt flygplan. Det måste också vara motiverat att inte låta inteckning i registrerat llygplansbygge gå över till luftfartygs- registret om och när bygget skall införas där som färdigt luftfartyg: som utredningen själv betonat vilar 1976 års förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg (liksom sjölagens motsvarande regler,) på delvis andra rättsliga förutsättningar än vad utredningens förslag gör. Dessa olikheter i förutsättningarna förtjänar att uppmärksammas. inte minst emedan hovrät- ten häromåret i ett refererat fall (SvJT 1980 rf 5lzjfr bet. s. 97 och 179) funnit sig böra tillåta leverantör av bestämt skepp under byggnad att, i kraft av äganderättsförbehåll. genom registrering och inskrivning vinna ensam legitimation att inteckna. pantsätta och överlåta skeppet. Fallet har kommenterats såsom oförenligt bl. a. med sjölagens regler om inskrivning — verkan av äganderättsförbehåll däri inbegripen — och om legitimation på grund av inskrivning men har också. till sin utgång. försvarats med att beställningen stod nära s. k. föravtal. (Se SvJT 1980 s. 698 ff samt 1982 s. 300 ff och 421 ff ävensom ND l980 s. IX.) Fastän spörsmålet torde mista mycket i praktisk vikt ifall förslaget om rätt att överlåta pantsättningsbefo- genhet genomförs. måste det för tydlighets och systematisk klarhets skull vara angeläget att detta lagstiftningsärende — som ju berör både lufträtt och sjörätt — utnyttjas till otvetydigt ställningstagande både till det spörs- mål rättsfallet närmast rör och till de följdspörsmål det aktualiserar.

Domstolsverket: Utredningen har funnit att det finns behov av att kunna 7 Riksdagen [984/85. I saml. Nr 54

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 54 98

inteckna flygplansbyggen och föreslår en särskild lag om panträtt i sådana byggen. Reglerna i sjölagen och den föreslagna lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg har dävid utgjort en naturlig förebild.

Enligt utredningens uppfattning är det lämpligt att den registermyn- dighet. som skall ha hand om registreringen och inskrivningen av rätt till luftfartyg. också handlägger ärenden om registrering av flygplansbyggen och inteckning i sådana. Det är också DV:s mening. Utredningen anser vidare att det är naturligt att ha samma registermyndighet för skepp. skeppsbygge. luftfartyg och flygplansbygge. DV delar även den uppfatt- ningen. Utredningen har emellertid inte tagit ställning till vilken myndighet som skall vara registermyndighet. Registermyndigheten för skepp och skeppsbygge är sjöfartsregistret. vilket utgörs av en särskild enhet vid Stockholms tingsrätt. Tingsrätten handlägger även ärenden om inteckning i luftfartyg. DV menar att det mot denna bakgrund är naturligt att Stock— holms tingsrätt blir registermyndighet och verket förordar att så blir fallet. Den erfarenhet som finns inom tingsrätten beträffande förandet av sjöfarts- registret bör utnyttjas även för lufträttsliga inskrivningsärenden.

Reglerna om registermyndighetens handläggning av ärenden om regist- rering av flygplansbygge och om inteckning och annan inskrivning har utformats efter mönster av motsvarande regler i sjölagen. Sjöfartsregistret som är gemensamt för skepp och skeppsbyggen förs med ADB-teknik.

För den registerförande myndigheten vore det mest ändamålsenligt att ha ett gemensamt register för luftfartyg och flyglansbyggen. Utredningen har valt att skräddarsy förslaget om inteckningsrätt i flygplansbygge efter Saabs önskemål. Det har lett till en regeluppbyggnad efter andra rättsliga utgångspunkter än reglerna i den av lufträttsutredningen föreslagna lagen om rätt till luftfartyg. Mot bakgrund av vad som anförts i betänkandet får DV acceptera detta. Det leder till att DV delar utredningens uppfattning att det är mest ändamålsenligt att göra en särskild lag om pantsättning av flygplansbygge. Ett separat register över dessa objekt bör då föras.

Frågan om det skall föras manuellt eller med användande av ADB- teknik kan anstå till dess det blir aktuellt att utveckla registret.

Luftfartsverket: Luftfartsverket tillstyrker förslaget om inteckning av flygplansbygge.

Kammarkollegiet: Enligt 11 å stämpelskattelagen (1964: 308) föreligger inte stämpelskatteplikt för inteckning som meddelas i skeppsbygge. Mot- svarande synes böra gälla för flygplansbygge. Till undantaget under 8) i 11 & bör därför fogas orden "eller flygplansbygge".

Svenska sparbanksföreningen: Avslutningsvis skall något beröras utred- ningens förslag till lag om panträtt i flygplansbygge. Sparbanksföreningen delar utredningens uppfattning om behovet av en sådan lagstiftning. Vi- dare har föreningen inget att invända mot utformningen av lagförslaget.

Sveriges Advokatsamfund: Mot utredningens förslag beträffande förslag till lag om panträtt i flygplansbygge finner samfundet inte anledning till erinran.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85: 54 99

Stmb-Scania Aktiebolag: ] lufträttsutredningens betänkande SOU l976: 70 avvisades möjligheterna att inteckna luftfartyg under byggnation. Skälen härför var bl.a. svårigheterna att identifiera bygget. Företagsin- teckning bedömdes utgöra en naturlig och rimlig lösning på de kreditsäker- hetsproblem. som kan uppkomma vid finansiering av flygplanstillverkning. Möjligheter till inteckning i flygplansbyggen har emellertid aktualiserats genom att Saab-Scania påbörjat utveckling och tillverkning av civila passa- gerareflygplan. Ett inteckningsförfarande. som medför lägre kostnader för och utökade möjligheter till finansiering av flygplanstillverkning. bedömes vara av betydelse inte minst ur konkurrenssynpunkt.

Pantbrevsutredningens förslag innebär att kreditgivare får en — vid jämförelse med det nuvarande systemet med företagsinteckning — lämpli- gare och förhättrad form av säkerhet. Detta bör få till följd att kostnaderna för finansiering reduceras bl.a. genom lägre räntekostnader. Befrielse från stämpelskatt utgör en annan fördel. I vilken omfattning förslaget kan komma att utnyttjas är emellertid avhängigt av hur kreditinstituten och eventuella förskottsställare ställer sig till pantbrevens betydelse som så- kerhet för krediter. Förslaget är enligt Saab-Scanias uppfattning vida över- lägset det system. som för närvarande står till buds genom lagen om företagsinteckning.

Utredningen tar under sina allmänna överväganden upp möjligheterna att den föreslagna lagstiftningen även skall omfatta panträtt av militära flygplansbyggen. Enligt Saab-Scanias uppfattning föreligger det för närva— rande hinder med hänsyn till registreringsförfarande och sekretess att införa ett sådant system. Pantsättning av civila flygplansbyggen kan emel— lertid i framtiden komma att användas som säkerhet för t. ex. förskott för tillverkning av militära flygplan.

Vad gäller valet av rättslig förebild för panträtt i flygplansbyggen delar Saab-Scania utredningens ställningstagande att ej uppställa krav på in— skrivning av äganderätten som villkor för inteckningsrätt. ] framtiden är det emellertid rimligt att räkna med att olika flygplanstillverkare slår sig samman t. ex. ijoint ventures för utveckling och tillverkning av flyplan för att därigenom Sprida riskerna och utnyttja varandras utvecklingsresurser. Med flera delägare i flygplansbyggen kommer. såvitt vi förstår. inskriv— ningsprincipen att möjliggöra att ett bättre skydd skapas för den eller de tillverkare. som avlämnat sina delar av flygplansystemet till den tillverkare som utför den slutliga sammanbyggnadcn. [ övrigt finns det enligt Saab— Scanias uppfattning inga bärande motiv för att införa inskrivningsprinci- pen.

Särskilda problem iden nya lagstiftningen uppstår kring vad som hör till flygplansbygget, dvs. vad som är pantobjektet. För att utnyttja fördelarna med lagförslaget är det angeläget att den egendom. som är avsedd att höra till det färdiga flygplanet. så tidigt som möjligt kan kreditmässigt utnyttjas. För närvarande utreds vid Saab-Scania möjligheterna att införa ett system.

• Sida 100
•  Original

Prop. l984/85: 54 100

enligt vilket man på ett tidigare stadium än monteringens början kan identifiera och bestämma till vilket flygplan en viss detalj hör. En fördel med utredningens förslag är att det icke utgör något hinder för en dylik utökning av inteckningsunderlaget.

Beträffande de enskilda paragraferna i utredningens lagförslag önskar vi endast väcka frågan om det verkligen är nödvändigt att uppställa krav på borgenärens skriftliga medgivande för dödning av inteckning vid avregi- strering av flygplan (& 8 st. 2). Inget hindrar ju att inteckningen utan företeende av skriftligt borgenärsmedgivande dödas på en inteckningsdag och att avregistreringen sker på nästa dag. Man kan även fråga sig hur den som avgivit det skriftliga medgivandet skall kunna styrka att han är den rätte borgenären.

Saab-Scania vill sammanfattningsvis framhålla sin synnerligen positiva inställning till utredningens förslag.

6 Övrigt

Riks-gäldskontoret: Utredningen har föreslagit vissa förenklade regler vid andrahandspantsättning innebärande att andrahandspanthavaren inte skall behöva förete något bevis om pantförskrivningen när han underrättar innehavaren av pantbrevet. Fullmäktige har ingen erinran mot detta för- slag.

Svea hovrätt: Utredningen bevarar med sitt förslag den nuvarande ord- ningen med ägarhypotek i den mån pantbrev är obelänat. Hovrätten vill framhålla att ägarhypotek kan te sig svårbegripligt på sina håll utomlands och att det därför kan tänkas att man vid exekution i skepp eller luftfartyg utom Sverige inte får dessa regler beaktade. Det skulle i så fall ske med all rätt i den mån man fattar reglerna i ämnet som exekutionsrättsliga. efter- som lex fori är ett internationellt accepterat lagval för exekution. Däremot skttlle det inte vara väl motiverat i den mån reglerna om ägarhypotek fattas som panträttsliga. ty för verkan av hypotekarisk panträtt väljs i regel inskrivningsstatens lag. (Jfr i dessa stycken art. II och V11 i l948 års internationella konvention om erkännande av rätt till luftfartyg samt art. 2 i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek och art. 6 i 1967 års konvention om inskrivning av rätt till fartyg under bygg- nad.) — — ——

Hovrätten kan också ansluta sig till utredningens allmänna övervägan- den under rubriken Övriga frågor. Särskilt vill hovrätten ge eftertryck åt behovet att pantsättning ägare emellan. och delägare emellan. godtas som rättsenlig. eftersom sådan möjlighet ofta kan vara svårumbärlig; se t.ex. SvJT 1977 s. 636.

Förslaget till ändring i 1936 års lag om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man synes välmotiverat.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 54 i . l0l

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten instämmer även i övrigt med de före- slagna ändringarna.

Tingsrätten gör den bedömningen att utredningens förslag inte innebär någon förändring av inskrivningsmyndighetens arbetsbörda vare sig ome- delbart eller på längre sikt frånsett den nya hanteringen av det register och de ärenden som föranleds av förslaget till lag om panträtt i flygplansbygge.

Tilläggas kan att tingsrätten avser att aktualisera frågan om överföring av innehållet i inskrivningsboken för luftfartyg till ADB-media i projektet angående organisation och arbetsformer vid de tre största tingsrätterna.

Domstolsverket: I fråga om andrahandspantsättning tillstyrker DV den lösning utredningen valt. Den framstår som smidigast även för kreditvä- sendet.

DV biträder sålunda utredningens ståndpunkt beträffande det andra uppslaget (s. l54'). En sådan lösning skulle leda till att fastighetsböckerna (inskrivningsregistret) belastades med en mängd anteckningar om förhål- landen som registren egentligen inte är avsedda att ge upplysning om. Registren skall ge besked om ägar- och gravationsförhållanden samt därut- över innehålla vissa varningsmeddelanden såsom att fastighetsägaren är försatt i konkurs eller att fastigheten är utmätt. Däremot bör det inte föras in uppgifter om hur en pantsättare valt att disponera inteckningarna.

Bland övriga frågor framläggs ett förslag om sammanföring av inteckningar inom sjöpanträttens och luftpanträttens område. efter före- bild av bestämmelsen därom ijordabalken. DV har ingen erinran mot förslaget.

Luftfartsverket: Pantbrevsutredningen föreslår i sitt betänkande att i princip all inskrivning av rätt till luftfartyg skall handläggas av inskriv- ningsmyndigheten. 2 kap. ] &. luftfartslagen (l9571297) stadgar att över luftfartyg skall hos luftfartygsverkct föras register (luftfartsregister). Luft- fartygsregisterfunktionen finns inom luftfartsinspektionen. Information om vidtagna åtgärder beträffande registret utväxlas idag mellan luftfartsin- spektionen och inskrivningsmyndigheten. Stockholms tingsrätt. Tingsrät- ten fattar alltså inskrivningsbesluten. medan registreringar, äganderätts- ändringar och avförande ur registret utförs vid luftfartsinspektionen.

Av utredningen framgår ej klart vilken myndighet som föreslås bli ansva- rig för luftfartygsregistret i dess helhet i en framtida lösning av inskriv- ningsfrågorna. Förslaget kan dock tolkas så att inskrivningsmyndigheten borde bli ansvarig myndighet för registret i dess helhet (sid. l02 i betänkan— det).

Det nuvarande luftf'anygsregistrets juridiska del administeras helt av luftfartsinspektionen med ett nyutvecklat ADB-system. Detta har konstru- erats med hänsyn till att såväl tekniska som juridiska uppgifter om varje luftfartygsindivid skall finnas lätt tillgängliga ur effektivitetssynpunkt. Sy- stemet möjliggör även ett effektivt flygsäkerhetsarbete.

Med modern datakommunikationsteknik kommer luftfartygsregistret

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 54 102

med däri intagna aktuella uppgifter att kunna nås direkt av varje auktori- serad användare. Exempelvis får luftfartsinspektionens fyra regionala dist- riktskontor direkt tillgång till alla uppgifter. som skall ligga till grund för planering och åtgärder inom inspektionsprogrammet. Genom denna sy- stemlösning erhålles en betydande rationaliseringsvinst.

I luftfartsinspektionens arbetsuppgifter ingår krav på tillgänglighet av flygsäkerhetsinformation i olika former. ! luftfanygsregistrets ADB-sy- stem har för detta ändamål inplanerats tekniska uppgifter för varje luftfar- tygsindivid samt flygproduktionsuppgifter per luftfartygsindivid och verk- samhetsform. De tekniska uppgifterna möjliggör bl. a. att man kan distri- buera selektiv flygsäkerhetsinformation till ägare/innehavare resp. brukare av viss typ av luftfartyg. Aktuella och juridiskt tillförlitliga namn- och adressuppgifter är i detta sammanhang väsentliga för att verket skall kunna snabbt nä underhållsansvarig ägare/innehavare. Flygproduktions- uppgifterna utgör grundförutsättningarna för att analysera flygsäkerhets— standarden i landet i sådana mätetal att internationella jämförelser blir möjliga. Underlaget är ett viktigt verktyg för luftfartsmyndigheten för prioritering av flygsäkerhetsåtgärder.

Det är därför av största vikt att samtliga uppgifter av såväl juridisk som teknisk an sammanhålls i ett enda register för att uppgifterna skall vara aktuella.'Den juridiska delen i systemet utgör grunden för identifiering av varje luftfartygsindivid. Kring denna grund är systemet i övrigt uppbyggt. Ur datateknisk och ekonomisk synpunkt är en uppdelning inte rimlig. Detta betyder. att pantbrevsutredningens förslag att lägga registret hos annan myndighet än luftfartsverket medför. att motsvarande register även måste föras hos verket av angivna skäl. Hela den redan åstadkomna rationaliseringsvinsten kommer därigenom att gå förlorad och förbytas i en dubblerad registerföring. Registret måste därför i sin helhet ligga kvar hos luftfartsverket. I detta sammanhang vill verket även hänvisa till yttrandet om inskrivning av rätt till luftfartyg m.m.. återgivet i SOU l976:70. sid. 214.

Den effektivaste lösningen ur alla synpunkter är att inskrivningsmyn- digheten får direkt tillgång till luftfartsverkets register via dataterminal. Behörigheten att hantera pantbrevsärenden förläggs därvid helt till inskriv- ningsmyndigheten, medan registreringsärendena i övrigt kvarblir hos luft- fartsverket. Härigenom torde pantbrevsutredningens intentioner komma att bli tillgodosedda.

Luftfartsverket motsätter sig alltså att inskrivningsmyndigheten blir an- svarig för luftfartygsregistret. Verket anser att registret bör sådant det är utformat och planerat förbli hos verket. men med direkt tillgänglighet för inskrivningsmyndigheten. Detta kommer att erfordra en viss komplette- rande systemanpassning.

Luftfartsverket har inte något att erinra emot förslaget i övrigt. Bostadsstyrefsen: Utredningen har även tagit upp frågan om underlät-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 54 _ ." 103

'—:—.- .- =;

tande av förfarandet vid pantsättning av pantbrev i andra hand. Sådan pantsättning sker enligt föreskrifterna i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Enligt bostadsstyrelsens me- ning svarar den föreslagna ändringen i lagen inte mot bostadsverkets tbostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas) behov och får inte nämn- värd betydelse för verkets hantering av andrahandspanträtterna. Utred- ningens förslag har således endast samband med formen för panthavarens underrättelse till förste panthavaren (denuntiationen). Enligt förslaget får panthavarens nuvarande underrättelse genom skriftlig handling som visar att panträtt blivit utfäst ersättas med underrättelse "skriftligen eller på annat från bevissynpunkt likvärdigt sätt".

I betänkandet (sid. 154) lämnas en redogörelse för kontakten med förste panthavaren. Bostadsstyrelsens erfarenheter visar klart på att nuvarande ordning — som utredningen anför — är bl.a. personalkrävande och kost- sam. Det är i arbetet med den s. k. panthavarförklaringen som de stora administrativa påfrestningarna återfinns. För att kunna åberopa god tro vid ogiltig pantsättning måste panthavaren således utnyttja förste panthava- rens upplysningar. Utredningen anför (sid. 157) att ”det får därför, som nu. ankomma på kreditinstitutionerna att träffa överenskommelse om hu- ruvida panthavarförklaringen bör bibehållas eller eventuellt ersättas av något annat". Eftersom de grundläggande reglerna för uppkomst av andrahandspanträtt inte berörs av utredningens förslag kan emellertid inte en förenkling i hanteringen av panthavarförklaringen åstadkommas utan ökat risktagande från panthavarens sida.

Enligt bostadsstyrelsens uppfattning kommer vidare kraven på effektivi- tet i låncförvaltningen att fordra att underrättelse och notering av andra- handspanträtter kan göras av samverkande datasystem.

Bostadsstyrelsen instämmer i vad utredningens experter från kreditinsti- tuten anfört om nödvändigheten av ett praktiskt hanterbart system men ifrågasätter om inte grundvalen för uppkomsten av andrahandspanträtt måste ändras. Ett alternativ som skulle kunna övervägas är att överföra bestämmelserna om andrahandspantsättning till JE:s regelkomplex. Det är angeläget att då reglerna om pantsättning nu är föremål för övervägande problemet med andrahandspantsättning får en bättre lösning än vad utred- ningen kunnat föreslå.

Konungarikel Sveriges stadshypotekskassa: Även frågan om förenklade rutiner för andrahandspantsättning har alltmera kommit i blickpunkten. För stadshypoteksföreningarna är arbetet med sådana pantsättningar re- dan betungande och utvecklingen synes innebära att antalet andrahands- pantsättningar kommer att öka. Det är angeläget att man kan finna rutiner för underrättelseförfarandet som är så smidiga som möjligt. I samman- hanget har utredningen (s. 157') noterat att avgivande av panthavarförkla— ringar är en frivillig uppgift som sägs grunda sig på överenskommelse mellan kreditinstituten. Eftersom avgivandet av panthavarförklaringar är

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 54 |04

en betungande uppgift för ett bottenlåneinstitut. vill kassastyrelsen i detta sammanhang ställa frågan om inte utrymme borde finnas föratt rationalise- ra även dessa uppgifter.

Utredningens förslag om att slopa kravet på bevis om pantförskrivning när andrahandspanthavaren denuntierar tredje man innebär ostridigt stora fördelar. särskilt genom möjligheten att kunna använda ADB-teknik för underrättelserna. Emellertid innebär förenklingen även att man hos första- handspanthavaren (det normala för stadshypoteksföreningar) skapar ökad ovisshet om vem som har rätt till pantbrevet när hypotekslånet löses. Enligt kassastyrelsens uppfattning synes utredningen något ha under- skattat svårigheterna att bedöma denna fråga. eftersom det inte är ovanligt att pantbrev kan vara pantsatt i flera led. Den utredning som stadshypo- teksföreningen ställs inför. underlättas inte av att den sker med risk för att skadeståndskrav kan resas mot föreningen om misstag görs i bedömning- en. Särskilt mot bakgrund av att risk finns för att antalet andrahandspant- sättningar kan komma att öka kraftigt. vill inte kassastyrelsen instämma i utredningens uppfattning (s. 157) att frågan om vem som har bättre rätt till pantbrevet är en utredningsfråga som förstahandspanthavaren får påta sig. Utredningens förslag leder till att stadshypoteksföreningarna måste upp- märksamma ökade risker för misstag i bedömningen om bättre rätt till pantbrevet. Med det anförda vill kassastyrelsen närmast belysa att utred- ningsförslaget till förenkling vid andrahandspantsättning kan innebära risk för visst merarbete för stadshypoteksföreningarna. Allt sammantaget fin- ner emellertid kassastyrelsen inte skäl att motsätta sig utredningens förslag till ändrad lydelse av 1936 års lag.

Svenska Bankföreningen: Om ett pantbrev inte är belånat till sitt fulla belopp uppstår ett ägarhypotek. vilket ägaren kan utnyttja på det sättet att han till någon annan långivare än den som innehar pantbrevet pantförskri- ver detta i andra hand. För andrahandspantsättning gäller reglerna i 1936 års lag om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Utredningen föreslår nu vissa lättnader i förfarandet vid andrahandspant- sättning. Bankföreningen har tidigare framfört önskemål om att förfaran- det måtte underlättas. Bankföreningens önskemål har närmast tagit sikte på lättnader generellt sett då det gäller pantsättningar. Vid den begränsning som nu har förevarit till pantsättning av pantbrev kan enligt bankförening- ens mening allt för långt gående lättnader rimligen inte accepteras.

Bankföreningen ansluter sig därför till utredningens ståndpunkt att det i den nämnda lagen föreskrivna formkravet för dcnuntiation bör bibehållas. Föreningen instämmer alltså i att. när denuntiationen görs av andrahands- panthavaren. kravet på skriftlighet måste upprätthållas. Underrättelsen om pantutfästelsen skall emellertid enligt förslaget förutom skriftligen kun- na lämnas på annat från bevissynpunkt likvärdigt sätt. Detta anser bankv föreningen med hänsyn till framtida datastyrda kommunikationsmöjlighe- ter mellan institutionella kreditgivare vara ett värdefullt tillägg.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 54 ._ Å 105

Utredningens förslag innebär vidare att pantutfästelsen inte skall behöva företes vid denuntiationen. Bankföreningen anser förslaget välmotiverat. Det finns sålunda inte anledning att vid pantsättning ha en mer kvalificerad dcnuntiation än vid överlåtelse av äganderätt. Utredningen påpekar att vid slopande av kravet på att förete pantförskrivningen uppkommer problem hur förstahandspanthavaren skall få reda på till vem han. då lånet löses. skall lämna ut pantbrevet. Bankföreningen anser inte problemet vara vare sig nytt eller särskilt stort. I dag är situationen den att akten med innelig- gande pantförskrivning bara speglar förhållandet vid viss förfluten tid. Redan nu måste därför förstahandspanthavaren. om han är osäker. göra viss utredning om vart pantbrevet skall sändas. Hithörande problem torde inte heller kunna lösas generellt med hänsyn till att olika gäldsförhållanden utvecklas på olika sätt. Mellan institutionella kreditgivare torde. som ock— så utredningen antar. riskerna vid utlämnande av pantbrev till fel mottaga— re vara minimala — även om innehavet av pantbrevet medför pantsätt- ningsbefogenhet.

De föreslagna förändringarna i 1936 års lag kan på sikt komma att medföra längre gående förenklingar för kreditinstituten. Enligt bankför- eningens mening kommer bankerna emellertid liksom f.n. att för kontrol- lens skull fortsätta med utväxling av dokument. Den s. k. panthavarförkla- n'ngen kommer därför, ehuru möjligen med förändrat utseende. att bestå intill dess datatekniken eventuellt möjliggör ändrade rutiner. Även om en panthavarförklaring kommer att utväxlas. innebär förslaget redan nu en viss förenkling genom att pantsättarens underskrift på panthavarförkla- ringen kan undvaras. Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag.

Sveriges Föreningsbankers Förbund: Vad avser reglerna för andra— handspantsättning (1936 års lag om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man) har kreditinstituten upprepade gånger till utred- ningen framfört önskemäl om en förenkling av dessa emedan det nuvaran- de systemet är mycket personalkrävande och tungrott.

Utredningen föreslår med anledning härav en förenkling medförande att andrahandspanthavaren vid dcnuntiation inte behöver förete pantutfästel- sen. SFF anser att denna förändring inte är tillräcklig. Förbundet har också framfört denna uppfattning i skrivelse till pantbrevsutredningen 1982-03- 01. En påtaglig förändring av systemet skulle först kunna komma till stånd om det i lag föreskrivna kravet på skriftlig dcnuntiation togs bort såvitt avser information mellan kreditinstitut. Utredningen har av olika skäl. som SFF inte har förståelse för. inte velat gå så långt utan nöjt sig med ett _tillmötesgående innebärande att denuntiation också får ske på ett med skriftlig dcnuntiation ur säkerhetssynpunkt likvärdigt sätt. Med sist- nämnda uttryck avses t.ex. telex och dataöverföring. SFF anser att utred- ningen underskattar kreditinstitutens förmåga att genom avtal sinsemellan själva på ett fullt tillfredsställande sätt lösa de "risker" — dvs. missför- stånd. glömda "avanmälningar" av andrahandspantsättningar som inte

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 54 106

längre är aktuella o.dyl. — som enligt utredningen är förknippade med en muntlig denuntiation.

Svenska sparbanksjörenirteen: Utredningen föreslår vissa lättnader i förfarandet vid pantförskrivning av pantbrev i andra hand. Förslaget inne- bär onekligen vissa administrativa förenklingar. Det kan dock synas tvek- samt om det i tillräcklig utsträckning tillmötesgår önskemålet om ett enk- lare och mindre kostnadskrävande förfarande. Det finns å andra sidan skäl mot att göra mera vittgående förändringar. Bl.a. måste hänsyn tas till behovet av att i efterhand kunna förete dokumentation om att en första- handspanthavare underrättats om en i andra hand skedd pantförskrivning. Sparbanksföreningen tillstyrker därför förslaget.

Sveriges Redareförening: Vi förstår att övervägandena angående ägar- hypotek bl. a. gällt huruvida man kunde tänka sig en automatisk uppryck- ningsrätt för sämre placerade panthavarc till undvikande av uppkomst av ägarhypotek över huvud taget, men att utredaren stannat för att föreslå bibehållande av alla nuvarande regler kring ägarhypotek. Detta hälsar vi med tillfredsställelse från en särskild synpunkt, nämligen därför att vi menar att ägarens möjlighet att använda ett uppkommet utrymme till ny pantsättning är allmänt till gagn för alla intressenter. Den norska inställ- ning. som utredningen citerar på s. 70 i betänkandet. menar vi har fog för sig. — — —

Av de tre förslag från föreningen. som underhand förelagts utredningen. ser vi med tillfredsställelse att ett föreslås genomfört. nämligen det om sammanläggning av inteckningar.

Frågan om regler innefattande möjlighet att överföra utländska inteck- ningar ställer utredaren på framtiden. Vi vill endast anmäla att diskussio- nen fortsätter i redarekretsar om detta. Kanske har betydelsen något överdrivits. En relevant företeelse är också att den internationella handeln med andrahandsfartyg. som detju här gäller. nästan undantagslöst sker på standardavtal innehållande villkor. som kan omöjliggöra överföring av inteckningar. Vi vill emellertid hålla frågan öppen tills vidare.

Frågan om uppskov i registreringsärenden. slutligen. är av högre dignitet och det är angeläget att detta önskemål blir tillgodosett. Det är riktigt att de underhandsförfrågningar hos registret. som utredaren nämner och som tjänar samma syften. har varit till hjälp i praktiken hittills. Icke desto mindre uttalas i debatten ständigt behovet av att få en lagfäst rutin.

Sveriges Ätit-'()klltsalnfhnd! Förslaget. som torde innebära avsevärda förenklingar i hanteringen av andrahandspantsättningarna. tillstyrks av samfundet. Samfundet utgår därvid från att utredningens förslag i fråga om pantsättningsbefogenheten inte genomförs på fastighetsrättens område. För att den föreslagna förenklingen av andrahandspantsättningen verkli- gen skall leda till rationellare och billigare hantering måste förutsättas att panthavaren äger förlita sig på underrättelsen från andrahandspantha- varen. Om pantsättningsbefogenhcten skulle vidgas pä fastighetsrättens

ta

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 54 ' .; 107

område — där andrahandspantsättningar torde vara mera frekventa än inom andra berörda rättsområden — föreligger risk att pantbrev kommer i orätta händer med fara för otillbörligt nyttjande.

Sveriges Fasrighelsägar/örbund: Förbundet tillstyrker utredningens för- slag angående pantsättning i andra hand. — — —

Utredningen konstaterar att dess direktiv inte omfattar frågan om in- teckning och pantsättning av andel i fastighet. Därför har utredningen inte ansett det vara möjligt att komma med några förslag härvidlag.

Med anledning av bl. a. den till utredningen överlämnade skrivelsen från föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, hade förbundet sett att utredningen själv försökt skaffa sig utrymme för en behandling av också denna fråga. Vi bedömer det som angeläget att också pantsättning av andel i fastighet möjliggöres.

Med de påpekanden som gjorts tillstyrker förbundet att det i betänkan- det framlagda förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Auktoriserade Faxtig/telsmäklares Riksjörbmzd: I fråga om pantsättning av andelar i fastighet. vill förbundet i likhet med vad föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution anfört. understryka behovet av att en ordning införes. som möjliggör pantsättning av andelar i fastighet. Behovet är särskilt angeläget menar förbundet. när frågan är om belåning av individuella bostadslägenheter. upplåtna med äganderätt i flerfamiljshus.

Förbundet befarar att ägarelägenhetsutredningens förslag (SOU l982:4(l) icke kommer att genomföras. Ägarelägenheter existerar dock redan de facto. varför en lagreglering av andelspantsättningen är ytterst betydelsefull inte minst för dem. som berett sig bostäder i andelslägenheter både för permanent som för fritidsbruk.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands/typoteksinstim- !imt: Ordalydelsen i utsökningsbalken 6: 2 synes ge vid handen att utmät- ning av ägarhypotek förutsätter att pantbrevet är disponibelt för utmät- ningsborgenären. Texten bör ändras så att det framgår att även ägarhypo- tek i ett delvis belånat pantbrev kan utmätas.

En kreditinrättnings syfte med att låta gäldenären pantförskriva överhy- poteket på framförliggande inteckningar är naturligtvis i första hand att överhuvudtaget bli berättigad till utdelning före fastighetsägaren och even- tuella utmätningsborgenärer. Ett nästan lika viktigt syfte är emellertid att förhindra innehavaren av pantbrevet att höja belåningen. Den föreslagna ändringen i 1936 års lag torde därför inte underlätta hanteringen av överhy- poteksförskrivningar på annat sätt än att proceduren delvis kan skötas med data. Vi har dock inte lyckats finna någon annan metod för att minska de stora praktiska problem som är förenade med överhypoteksförskrivningar- na. Vi har ingen erinran mot att de föreslagna ändringarna genomförs.

Ombudsmansföreningen har tidigare begärt lagändring i fråga om in- teckning av ideell andel i fastighet. Vad utredningen anfört anser vi inte

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 54 108

utgöra skäl för att vidhålla nuvarande ordning. I det av utredningen an- förda exemplet med två bröder som äger enjordbruksfastighet tillsammans torde det vanligaste problemet vara att brukaren önskar göra en investe— ring på fastigheten som den andre delägaren motsätter sig. Vi anser därför fortfarande att en lagändring är önskvärd.

Föreningen Sveriges kronohrgdar: Föreningen avstyrker utredningens förslag att hittillsvarande regler om dcnuntiation vid andrahandspantsätt- ning behålls. Från kronofogdemyndigheternas hittillsvarande erfarenhet av den exekutiva fastighetsförsäljningen har det visat sig inte vara ovanligt att motstridiga uppgifter om andrahandspantsättningar florerar. Förening- en vill därför understryka. att endast med kravet på en fullständig doku- mentation från såväl fastighetsägarnas, förstahands- och andrahandspant- havarnas sida om pantsättningen kan dess olägenheter elimineras.

Finansbulagens Förening: På s. 12! ger utredningen en beskrivning av s.k. säljarreverser. De svårigheter för köparen som utredningen återre- dovisar torde under senare år minskat markant bl.a. genom att ett flertal finansbolag numera verkar på marknaden för säljarreverser. Genom att finansbolagen sedan den l.l.l98l tillhör den reglerade kreditmarknaden och lyder under bankinspektionens tillsyn borde således en väsentligt bättre situation ha uppstått.

] likhet med utredningen anser således föreningen att några civilrättsliga regler beträffande transaktionerna med säljarreverser inte bör införas.

Svenska Försäkringsbolags Riksft'erund: Kreditinstituten kräver idag i det närmaste regelmässigt andrahandspanträtt i pantbrev med bättre läge för att kunna utnyttja eventuella överhypotek. Detta hade tidigare främst sin grund i ambitionen att om möjligt på grund av minskade engagemang hos framförliggande kreditgivare förbättra det egna faktiska inomlägct. På senare tid har p. g. a. det höga ränteläget och den problematik som behand- lats ovan under "Tillägg" kravet på panträtt i framförliggande pantbrev tilltagit i frekvens. [ det följande inbegripas i lokutionen andrahandspant- rätt även pantsättningar i tredje. fjärde hand etc.

Utredningens förslag om lättnad i formkraven hälsas med tillfredsställel- se. Riksförbundet finner det fortsatta kravet på skriftlig dcnuntiation nöd- vändigt. även om på sikt andra från bevissynpunkt likvärdiga sätt bör kunna komma till användande.

Systemet med pantsättningar både i andra och tredje hand etc. medför. som utredningen konstaterat. att ordningen med denuntiationer och pant- havarförklaringar blir ”tungrodd. personalkrävande och kostsam". Sär- skilt panthavarförklaringarna förorsakar mycket besvär. Utredningen framhåller visserligen att det inte finns något lagstöd för att panthavarför- klaring skall avges. Att sådana ändå avges är dock en fast praxis när det gäller kreditinstituten. särskilt som det i olika sammanhang hävdats. att andrahandspanthavaren enligt "allmänna panträttsliga grundsatser” måste hos förstahandspanthavaren cfterhöra. om denne fått någon underrättelse om att panten bytt ägare.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85: 54 __ 109

Utredningen har visat de praktiska olägenheterna av att de olika pantut- fästelserna anses medföra företräde efter tidpunkten för denuntiationen. om inte annat avtalats (s. l54). Förstahandspanthavaren (i regel bottenlä- neinstitutet) skulle i vissa situationer vänta med att sortera in denuntiatio- nerna tills samtliga berörda. efterliggande långivare inkommit med denun- tiationer. varefter panthavarförklaring skulle avges med panthavarna an- givna i rätt ordning. Förbundet utgår härvid från att utredningen tänkt sig att bottenlångivarna vid panthavarförklaringarna fingerar noteringsdatu- men så att varje efterliggande kreditgivare i tur och ordning även tidsmäs— sigt placeras pä rätt plats i raden av andrahandspanträtter. Eftersom ofta försäkringsbolag belånar pantbrev med bästa förmånsrätt mäste här fram— hållas orimligheten av ovan skisserade system med "andrahandspanträtts— inskrivningsmyndighet" i varje enskilt ärende. Det nuvarande systemet leder till stora praktiska svårigheter. Man får ibland intrycket att det snarare är regel än undantag att tredje- eller fjärdehandpanthavaren verk— ställer dcnuntiation innan framförliggande kreditgivare underrättat botten— långivaren.

Utgången i rättsfallet NJA l982 s. 336 kommer sannolikt inte att minska behovet av i rätt ordningsföljd avgivna panthavarförklaringar. särskilt som erfarenhetsmässigt denuntiationshandlingarna ofta är ofullständigt eller felaktigt utformade i vad avser borgenärernas inbördes förhållanden priori- tetsmässigt.

Utredningens förslag till förändringar löser ej ovan angivna komplicera- de hanteringsfrågor. Eftersom ägarhypotek i förening med reglerna om andrahandspantsättning väsentligen bara reglerar företrädesordningen mellan olika borgenärer. är det av största vikt att kreditlivet erbjuds smidiga hanteringslösningar. Riksförbundet är ej i detta sammanhang bc- rett att förorda en automatisk uppryckningsrätt. Vid kontakter med Svens- ka Bankföreningen har framkommit möjligheter till ett samarbete avseende att på frivillig väg lösa dessa frågor. På grund härav är riksförbundet ej för dagen berett att föreslå en lösning lagstiftningsvägen av masshanteringsfrå- gorna i samband med andrahandspanträtt.

Folksam: Utredningens uppfattning att en förenklad hantering borde kunna åstadkommas i samband med att pantbrev pantförskrivs i andra och tredje hand etc. delas helt av Folksam. En förenkling på det sätt som utredningen föreslår. innebärande att enbart andrahandspanthavarens de- nuntiation skall vara tillräcklig dokumentation — utan företeende av pant— utfästelse —— kan synas vara praktisk. men medför istället andra problem och konsekvenser. Även i en förenklad hantering kvarstår behovet för en förstahandspanthavare att erhålla korrekta uppgifter beträffande ordnings- följden av olika pantutfästelser och därmed också nödvändigheten av att dessa dokumenteras. Vidare erhåller framförliggande långivare i nuvaran- de system information om då andrahandspantförskrivning upphört eller övergått till annan långivare på så sätt att panthavarförklaringen åter-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 54 t 10

sändes. En liknande ordning bör gälla även framgent. Det är därför Folk- sams uppfattning att vissa formkrav måste ställas på denuntiationshand- lingens utformning och att en förenklad hantering först därefter kan ge— nomföras.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 54 | | |

Utdrag av prop. 1971: 179 med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.

7.3 Panträttsupplåtelsen

Vid de överläggningar som har hållits med företrädare för kreditor- ganisationerna har framkommit att vad som i särskild grad kan väntas vålla svårigheter vid den praktiska tillämpningen av ]B:s panträtts- bestämmelscr 'är de krav på kontroll av panträttsupplåtarens behörig- het som ligger i företrädesreglerna i 6: 7 JB. Dessa reglerar företrädet mellan äganderättsförvärv och panträttsupplätelse och innehåller att borgenär som är i god tro med avseende på äganderättsövergången är

(Sidan motsvarar delvis s. 33 [prop. 1971: 179)

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 54 112

skyddad i sitt förvärv av panträtt från den förutvarande ägaren. Den viktiga begränsningen gäller dock att borgenären inte är skyddad, om nye ägaren hade sökt lagfart när panträtten uppläts.

Frågan om och i vad mån en borgenär, som i god tro utgår från att pantsättaren är ägare till fastigheten. bör skyddas har diskuterats ut- förligt vid JE:s tillkomst (jfr prop. 1970: 20 del B 5. 300 och 316). Diskussionen avsåg emellertid i främsta rummet det fallet att någon som varken är eller har varit ägare till fastigheten förfogar över ett pantbrev genom pantsättning. I detta fall blir upplåtelsen ogiltig oav- sett borgenärens goda eller onda tro. När överlåtelse skett och över- låtaren därefter upplåtit panträtt i fastigheten, kan däremot borgenä- ren som nämnts åberopa god tro. I fråga om företrädet mellan ägan- derättsförvärv och förvärv av panträtt förekom i lagstiftningsärendet inte några meningsskiljaktigheter (jfr prop. ]970: 20 de] B 5. 314).

De nu beskrivna företrädesbestämmelserna leder till att borgenären vid den tidpunkt då panträttsupplätelsen sker bör förvissa sig om att den som innehar pantbrevet är lagfaren ägare till fastigheten och att ej annan sökt lagfart på denna. En sådan ordning förutsätter att in- skrivningsmyndigheterna kan tillhandahålla gravationsbevis med mycket kort varsel eller att de per telefon eller på annat sätt kan be- kräfta lagfartsuppgifter i tidigare utfärdat gravationsbevis. Kreditor- ganisationerna har uttalat tvekan om inskrivningsmyndigheterna verkligen kan erbjuda en sådan service innan ett system som grundas på ADB kommer i tillämpning. Under alla förhållanden anser sig kreditorganisationerna numera ha kommit fram till att den beskrivna ordningen skulle vara mycket oläglig i praktisk tillämpning. Godtro- ende borgenär borde vara skyddad, om han förlitar sig på innehållet i ett gravationsbevis som ej är av alltför gammalt datum. Är beviset utfärdat mindre än ett år före panträttsupplätelsen, borde borgenären som regel vara skyddad.

Genom vad som har framkommit vid överläggningarna med kre- ditorganisationerna har jag kommit till den uppfattningen att den ägarkontroll som de nya panträttsbestämmelserna ålägger borgenären att utföra, om han vill vara skyddad mot tredje man i vissa hänseen- den, ställer större krav på kreditgivarsidan än man tidigare har utgått från i lagstiftningsärendet. De praktiska problem som påvisats har så- dan räckvidd att de inte kan förbigås. Otvivelaktigt är det också så att de nya reglerna förutsätter en längre gående service från inskriv— ningsmyndigheternas sida än som hittills förekommit. Som jag har anfört inledningsvis finns det i dagens läge starka skäl att undvika att inskrivningsmyndigheterna ytterligare belastas.

Vid utarbetandet av jordabalksförslaget var det en bärande tanke att tillgodose de synpunkter som hade framkommit från kreditinstitu- tionernas sida i den mån detta kunde ske utan att viktiga motstående

(Sidan motsvarar 3". 34 iprop. [97]: 179)

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 54 , .. ll3

intressen fick vika. Denna uppfattning var grundad på det förhållandet att den institutionella kreditgivningen mot säkerhet i fastighetSpanträtt har utomordentligt stor betydelse i vårt land. Jag anser att denna grund- inställning alltjämt måste anses bärande.

Ett vidgat godtrosskydd för borgenären i den situation som nu diskute- ras går ut över förvärvare av fastighet. GodtrOSSkyddet leder nämli- gen till att denne i vissa fall får finna sig i att fastigheten belastas med ytterligare panträtt fastän förvärvaren redan sökt lagfart. Emel- lertid är det viktigt att understryka att detta i realiteten inte innebär någon större nackdel för förvärvaren och att det dessutom är natur- ligt för denne att skydda sig på annat sätt mot obehöriga förfoganden från överlåtarens sida. För det första är det så att förvärvarens lag- fartsansökan hindrar överlåtaren från att söka inteckning i fastigheten och därmed skaffa sig ytterligare pantbrev utöver dem som redan finns. Saken gäller alltså enbart förfoganden över pantbrev som redan föreligger vid tidpunkten för lagfartsansökningen. För en förvärvare måste det emellertid vara naturligt att kräva att outnyttjade pantbrev överlämnas och att beträffande utnyttjande pantbrev och eventuella överhypotek uppgörelse träffas med borgenären i anledning av fastig- hetsförvärvet. En sådan kontakt med borgenären torde som närmare framgår av vad som anförs i det följande hindra förre ägaren från att förfoga över pantbrev och överhypotek som pant för nya fordringar. I den mån förre ägaren inte på tillfredsställandc sätt kan redovisa för föreliggande pantbrev bör givetvis förvärvaren innehålla köpeskillingen i motsvarande mån. Med hänsyn till det anförda kan jag inte se att ett vidgat godtrosskydd för borgenären i fall som nu avses skulle kränka något motstående intresse. Det anförda talar starkt för att borgenärens godtrosskydd enligt 6: 7 JB utvidgas så att hans möjlighet att göra god- trosförvärv inte utan vidare skärs av i och med att den nye ägaren sö- ker lagfart. Lagtekniskt uppnås en sådan ordning genom att orden ”innan nye ägaren sökt lagfart" i 6: 7 första stycket första punken JB byts ut mot ordct ”därefter”. Jag förordar en sådan ändring av pa- ragrafens lydelse.

När det gäller att närmare precisera det mått av undersökning i fråga om pantbrevsinnehavarens rätt att förfoga över pantbrevet som bör krävas av en borgenär för att han skall anses vara i god tro, bör till en början slås fast att gäldenären inte bör kunna anses legitimerad att upp- låta panträtt redan genom sitt innehav av pantbrevet. En sådan ord- ning skulle vara helt oförenlig med grundprinciperna för panträtten i JB. Det har heller inte från något håll gjorts gällande, att ett så långt- gående godtrosskydd för borgenären skulle behövas. Vad frågan gäl- ler är att skydda den borgenär som förlitat sig på uppgifterna i ett aktuellt gravationsbevis, även om lagfartsförhållandena skulle ha ändrats sedan beviset utfärdades. Som första krav på borgenären bör alltså gälla

(Sidan motsvarar s. 35 [prop. 197]: 179) 8 Riksdagen 1984/85. 1 Sam/. Nr 54

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 54 . I 14

att denne genom gravationsbevis eller på annat betryggande sätt vid panträttsupplätelsen förvissat sig om att gäldenären var lagfaren ägare till fastigheten och att annan ej sökt lagfart.

I princip bör borgenären vara skyddad, om han har tagit del av ett gravationsbevis av så färskt datum som inskrivningsmyndigheten kan tillhandahålla. Det synes dock inte vara möjligt att beakta arbetsläget vid den enskilda inskrivningsmyndigheten just när panträttsupplätelsen sker. Det skulle också föra för långt att fordra att borgenären skulle förnya gravationsbeviset, om panträttsupplätelsen kommer att ske vid en något senare tidpunkt än som från början var avsett. Det kan t. ex. tän- kas att gravationsbeviset anskaffats någon tid innan fastighetsägaren vänder sig till borgenären för att ansöka om lån och att låneförhand— lingarna därefter drar ut på tiden. Hänsyn bör här tas till vilken tid som enligt god bankpraxis normalt kan förflyta, innan ny kontroll sker av gravationSbeviset. I allmänhet bör inte ett gravationsbevis som är äldre än sex månader godtagas. Utrymme bör dock finnas att därutöver ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet. En borgenär har givetvis inte rätt att förlita sig på innehållet i ett gravationsbevis, om han på annat sätt fått eller borde ha fått kännedom om ägande— rättsövergången. God tro hos en borgenär som är juridisk person bör inte vara utesluten enbart av det skälet att annan tjänsteman än den eller de som handlägger panträttsärendet äger kännedom om äganderättsöver— gången under förutsättning att det vid ett bedömande av omständighe- terna inte ter sig rimligt att föra denna kunskap borgenären till last i panträttsärendet.

De synpunkter som nu har lagts på innebörden av ett vidgat god- trosskydd för borgenären enligt 6: 7 JB grundas på förhållandena hos inskrivningsmyndigheterna under de närmaste åren efter ikraftträdandet av JB. Efter övergången till ADB med de starkt ökade möjligheter att tillhandahålla aktuella fastighetsuppgifter som ett sådant system ger finns anledning att se på ett annat sätt på dessa frågor.

Frågan om räckvidden av godtrosskyddet för borgenär i samband med att fastigheten överlåts till ny ägare har aktualiserats inte bara av de praktiska svårigheterna att tillhandahålla gravationsbevis som utvisar lagfartsförhållandena vid panträttsupplätelsen. Godtrosskyd- det har också betydelse i fråga om fordringsförhållanden som upp- kommer efter det att fastighetsägare, som har upplåtit panträtt i fas- tigheten, har överlåtit denna till ny ägare.

Till en början bör framhållas att något generellt hinder givetvis in- te möter mot att panträtt upplåts till säkerhet för en framdeles upp- kommande fordran. Såsom i allmänhet gäller på panträttsområdet bör en sådan rättshandling ha full giltighet även vid upplåtelse av pant- rätt i fast egendom. En sådan uppfattning har också kommit till ut- tryck i förarbetena till JB. I dessa har, som förut nämnts, uttalats att

(Sidan motsvarar 3. 36 iprop. 197I:I79)

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 54 I 15

hinder inte möter mot att pantbrev lämnas som säkerhet för fordran som uppkommer ur visst angivet rättsförhållande. I linje med detta ligger att panträtt kan upplåtas exempelvis till säkerhet för fullgöran- det av ett garantiåtagande, en vitesklausul eller ett framtida anspråk på skadestånd. På samma sätt bör rimligen bedömas fall då pantbre- vet läggs som säkerhet för kredit i löpande räkning eller då s.k. ge- nerell pantförskrivning sker antingen genom särskild pantförskrivnings- handling eller genom sådan klausul om generell pantförskrivning som förekommer i bankernas sedvanliga reversformulär.

Även om det alltså torde vara obestridligt att pantförskrivning av pantbrev för framtida fordran kan ske med rättslig verkan, har däre- mot osäkerhet uppstått hur långt rättsverkningarna av ett sådant av- tal sträcker sig i förhållande till tredje man. Vad man har diskuterat är i vad mån förvärvare av fastighet kan anses bunden av förre äga— rens panträttsupplätelse i den mån fordringen uppkommit först efter det att förvärvaren sökt lagfart. Från kreditorganisationernas sida har understrukits att denna fråga har utomordentligt stor praktisk betydel- se. Vid kreditgivning mot säkerhet i fast egendom är det mycket van- ligt att säkerheten tas i anspråk först efter hand. Som exempel härpå har nämnts kredit i löpande räkning såsom checkräkningskredit eller byggnadskreditiv där lånebeloppet lyfts allteftersom byggnadsarbetet fortskrider. Man har också betonat betydelsen av att generell pant- förskrivning kan ske särskilt när det gäller näringslivets kreditbehov. I situationer av detta slag skulle det vara i praktiken ogenomförbart att kontrollera äganderätten till fastigheten vid varje tidpunkt då sä- kerheten belastas med ny fordran.

1 de nu diskuterade situationerna torde det vara ställt utom allt tvi- vel att i den mån det inte längre beror på borgenären, huruvida eller när en fordran kommer till stånd, panträtten kan göras gällande mot förvärvaren oberoende av lagfartsansökningen. Som typexempel kan nämnas att pantbrevet lämnats som säkerhet för ett garantiätagande. Mera osäkert torde rättsläget vara, om situationen är den att borge- nären själv avgör om och när huvudfordringen kommer till stånd, så- som ibland är fallet vid kredit i löpande räkning och praktiskt taget all- tid vid generell pantförskrivning. Skilda uppfattningar har här gjort sig gällande.

Från kreditorganisationernas sida har anförts att det från kreditli- vets synpunkt ter sig naturligt, att säkerheten skall kunna utnyttjas för tillkommande fordringar även i dessa fall intill dess borgenären blivit underrättad om att fastigheten överlåtits. Om det efter under- rättelsen om överlåtelsen alltjämt är borgenären som avgör huruvida en huvudfordran skall komma till stånd eller ej. bör enligt kreditor- ganisationernas mening säkerheten inte kunna utnyttjas för denna fordran.

(Sidan nrntxi'urur .r. 37 [ pmp. 1971: 179)

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: 54 116

Det bör framhållas att i de fall som nu diskuteras har borgenären vid den ursprungliga pantförskrivningen förvissat sig om att upplåta- ren är lagfaren ägare. Jag anser för egen del väl förenligt med det vidgade godtrosskyddet enligt 6: 7 JB att panträttsupplätelse avseende framtida fordran ges den räckvidd som nu har angetts. Avgörande skulle alltså vara, om borgenären när det alljämt är han som avgör huruvida huvudfordringen skall uppkomma eller ej blivit underrättad om fastighetsöverlåtelsen. Däremot skulle en mellankommandc lag— fartsansökan inte tillmätas avgörande betydelse. Med hänsyn till att en sådan innebörd av godtrosskyddet ligger inom ramen för den änd— rade lydelse som jag föreslår att 6: 7 JB skall ges, anser jag inte att några ytterligare bestämmelser är behövliga.

Innebörden av de nu föreslagna ändrade godtrosbestämmelserna i (i: 7 JB bör uppmärksammas även i vissa situationer då en äldre pant— sättning upphör att gälla och ersätts med en ny. Jag tänker på de fall då exempelvis ett byggnadskreditiv som beviljats av ett kreditinstitut lyfts av med hjälp av en lång kredit hos ett annat kreditinstitut. Därvid förfars i praktiken regelmässigt så, att den fastighetspant som banken har till säkerhet för byggnadskreditivet förs över till det andra kredit- institutet. Ny kontroll av att låntagaren alltjämt är ägare till fastigheten ter sig i sådant fall överflödig. I denna situation uppkommer inte någon ny belastning på fastigheten utan vad som sker är att en kreditform byts ut mot en annan kreditform som regelmässigt är billigare för fastighets- ägaren. 6: 7 JB i sin ändrade lydelse bör för dessa situationer innebära att kreditivlåntagarens pantförskrivning till det nya kreditinstitutet blir gällande utan hinder av att under mellantiden lagfart sökts på fastig- heten för ny ägare, förutsatt att ond tro inte föreligger hos det nya kre- ditinstitutet. På motsvarande sätt bör det fallet kunna bedömas, att ett lån konverteras under lånetiden eller vid lånetidens utgång. Det får dock därvid förutsättas att ej andra ändringar sker i lånevillkoren än som hänger samman med att dessa anpassas till ett ändrat läge på kreditmark- naden eller ändrad praxis i kreditgivningen. Gemensamt för de fall som åsyftats är att det får anses ligga närmare till hands för förvärvaren av fastigheten att underrätta kreditgivaren om överlåtelsen och träffa över- enskommelse med denne i anledning därav än för kreditgivaren att på nytt kontrollera lagfartsförhållandena i ett läge när någon reell ny be- lastning på fastigheten inte uppstår.

För egen del anser jag det inte heller uteslutet att också vissa fall av nybelåning, där en ökad belastning på fastigheten uppkommer, får be- dömas på samma sätt. Jag syftar då i första hand på sådana situationer där det nya lånet får ses som ett led i en fortlöpande affärsförbindelse. Om i ett sådant fall borgenären oavbrutet har innehaft pantbrevet och fastighetsägaren vill utnyttja det helt eller delvis som säkerhet för ett nytt lån, kan det enligt min mening vara rimligt att borgenären inte behöver

(Sidan motsvarar 5. 38 iprop. 1971: 179)

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85: 54 I 17

göra förnyad ägarkontroll i samband med den nya pantförskrivningen. Frågan om omfattningen av borgenärens undersökningsplikt i de skif- tande fall där nybelåningen innebär en ökad belastning på fastigheten får dock överlämnas åt rättstillämpningen.

Den föreslagna utvidgningen av godtrosskyddet blir tillämplig ock- så vid upplåtelse av panträtt i andra hand. För att andrahandspantha- varen skall bli skyddad måste han vara i god tro när pantbrevets inne- havare får underrättelse om panträttsupplätelsen. Av allmänna rätts- grundsatser lär dessutom följa att upplåtelse av panträtt i andra hand inte blir gällande mot den som före upplåtelsen förvärvat fastigheten av upplåtaren, om pantbrevets innehavare har fått underrättelse om äganderättsövergången innan han underrättas om panträttsupplätelsen (jfr SOU 1965: 14 Godtrosförvärv i lösöre s. 86). Däremot bör andra- handspanthavare som i god tro erhållit panträtt genom en generell pant— förskrivning ej anses bli försatt i ond tro genom att en underrättelse om ett senare ägarbyte lämnats endast till förstahandspanthavaren.

Den utbyggda godtrosregeln bör gälla också i de fall som regleras i 6: 7 första stycket andra punkten och i 6: 7 andra stycket JB, dvs. i tvesalafallen och då den nye ägaren förvärvat fastigheten genom bo— delning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Om 6: 7 ändras enligt vad som har anförts nu, bör 18: 8 JB jämkas så att en borgenär som får ett pantbrev överlämnat till sig som pant inte drabbas av rättsförlust, om han har gjort den kontroll som rim— ligen kan begäras av honom beträffande förekomsten av sådana an- teckningar som avses i lagrummet. Utvidgningen av godtrosskyddet i 6: 7 JB skulle i praktiken bli tämligen meningslös, om borgenären för att vinna trygghet i sitt panträttsförvärv i alla fall måste komplettera gravationsbeviset med en kontroll på pantförskrivningsdagen av att anteckningar enligt 1818 JB inte har gjorts under den mellanliggande tiden. Innebörden av kravet på god tro hos borgenären bör vara det- samma enligt 18: 8 JB som enligt 6: 7 JB.

En sådan ändring av 18: 8 JB torde leda till att bestämmelserna i samma kapitel om ersättning i vissa fall av staten blir tillämpliga i fall då de annars inte skulle ha gällt. De ytterligare fall som kommer att inrymmas under ersättningsbcstämmelserna kan emellertid anta- gas bli mycket få.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp ett par ändringsförslag från kreditorganisationernas sida som rör reglerna om gemensamt in- teckningsansvar. I lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26) togs inte upp några bestämmelser om gemensam inteck- ning. De frågor som hänger samman härmed skulle enligt förslaget i stället lösas genom rättsinstitutet registrerad bruksenhet. I denna del blev förslaget starkt kritiserat under remissbehandlingen. Jordabalksutred- ningen som fick i uppdrag att göra en översyn av lagberedningens för—

(Sia'an nmtrt'arar s. 39 iprop. 197]: I79)

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 54 118

slag förordade i sitt betänkande (SOU 1963: 55) regler som innebar att ordningen med gemensamt inteckningsansvar behölls. JE:s bestäm- melser i denna det stämmer i huvudsak överens med jordabalksut- redningens förslag, som bl. a. innehåller förbud mot särinteckning i sam- intecknat komplex. I förhållande till utredningsförslaget har förbudet dessutom utvidgats till att avse även förbud mot gemensam inteckning i fastighet som förut svarar för särintcckning ("prop. 1970: 20 del B. 5. 629).

Bestämmelserna i JB om gemensam inteckning har getts ett inne- håll som syftar till bl. a. att reducera de olägenheter i exekutionsrätts— ligt hänseende som den nuvarande ordningen medför. Dessa olägenhe— ter uppstår särskilt i sådana fall då ett särintresse föreligger i någon eller några av de gemensamt intecknade fastigheterna antingen på fas- tighetsägarsidan eller borgenärsidan. Det vanligaste fallet av särintresse i gemensamt intecknade fastigheter uppstår när någon av fastigheterna helt eller delvis överlåts. I dessa situationer torde JB:s ordning tvinga fram relaxation eller annan ansvarsuppdelning inom relativt kort tid.

Med Jst regler bör således svårigheterna på det exekutionsrättsli- ga planet bli mindre framträdande, även om man inte kunnat uppnå helt likformig belastning av gemensamt intecknade komplex bl. a. med hänsyn till att man under en övergångstid alltjämt måste räkna med äldre särinteckningar och till att gemensamma inteckningar ibland slås sönder. t. ex. på grund av expropriation (jfr 6: 14 JB).

Kravet på likformig inteckningsbelastning är av betydelse inte bara från cxekutionsrättsliga synpunkter utan också bl.a. för fastighets- bildningen. Omreglerande åtgärder av skilda slag kan försvåras, om de rör gemensamt intecknade fastigheter och inteckningsbelastningen inte är likformig. Även för inskrivningsmyndigheterna medför särintressen i ett gemensamt intecknat fastighetskomplex vissa svårigheter, exempelvis i sammanläggningsärcnden som avses i 12: 10 fastighetsbildningslagen (1970: 988) eller vid relaxation (22: 11 JB).

Sammanfattningsvis kan sålunda sägas att många fördelar obestrid- ligen står att vinna med införandet i JB av kravet på att intecknings- belastningcn skall vara likformig. Detta gäller inte minst i fråga om förbudet mot särinteckning i samintecknat fastighetskomplex. I denna del vann också jordabalksutredningens förslag starkt gehör bland re- missinstanserna (prop. 1970: 20 del B 5. 622), även om vissa nackdelar med den föreslagna regleringen påvisades. Förbudet mot siirinteck- ning ansågs sålunda kunna medföra olägenheter för fastighetsomsätt- ningen (jfr prop. 1970: 20 s. 622 ff). Vid Jst tillkomst ansågs emel- lertid fördelarna med förbudet mot särinteckning i samintecknat fas- tighetskomplex väga över de nackdelar som kunde vara förenade med förbudsregeln.

För kreditgivarnas del innebär, som kreditorganisationerna fram-

(Sidan motsvarar .t'. 40 i prop. )971: 179)"

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: 54 1 19

hållit, kravet på likformig inteckningsbelastning en ökning av risken för avslag på inteckningsansökan. Organisationerna har uttalat att detta kan leda till en försämring av låntagarnas möjlighet att snabbt och enkelt få ett lån utbetalat till sig, innan inteckningen ännu har beviljats. Jag anser mig dock kunna räkna med att de uppgifter som behövs i norrnalfallen skall kunna skaffas fram tämligen snabbt från in- skrivningsmyndigheterna. För dessa kommer å andra sidan förbudet mot särinteckning i tidigare samintecknade komplex att medföra ett visst merarbete. Innan inteckning beviljas eller förklaras vilande måste i varje särskilt fall undersökas om den fastighet som avses med inteck- ningsansökningen besväras av förut sökt eller beviljad inteckning. Om så är fallet måste undersökas om den tidigare inteckningen också från början gäller eller senare kommit att gälla i annan eller andra fastigheter och vidare om det gemensamma inteckningsansvaret har upphört genom relaxation eller på annat sätt. Under tiden närmast efter JE:s ikraftträ- dande, då belastningen i övrigt på inskrivningsmyndigheterna kan väntas bli stor, underlättas emellertid"tillämpningen av förbudet mot särinteck- ning av att enligt 62 & JP hänsyn inte behöver tas till inteckning som har sökts eller beviljats före JB:s ikraftträdande. Den utredning som måste göras i samband med nyinteckning kan därför till en början i många fall begränsas till frågan om tidigare inteckning har sökts eller beviljats efter ikraftträdandet.

Sammantaget har jag inte blivit övertygad om att de praktiska svå- righeter som kan vållas av reglerna om gemensamt inteckningsansvar är så stora att de skulle kunna väga över de obestridliga fördelarna av en så långt möjligt likformig belastning av gemensamt intecknade fastigheter. Jag finner sålunda inte skäl att på denna punkt frångå den avvägning som efter ingående prövning gjordes när JB antogs.

En annan fråga om gemensamt inteckningsansvar som har tagits upp av kreditorganisationerna rör kravet på att samtliga intecknade fastigheters ägare skall medverka till panträttsupplätelse för att pant- rätten skall bli gällande i hela det intecknade fastighetskomplexet. Kreditorganisationerna har särskilt pekat på att kravet även gäller i fråga om avstyckad fastighet som inte är i samma ägares hand som stamfastigheten och därför svarar endast subsidiärt. Kreditorganisa- tionema har förordat, att ägaren av en primärt ansvarig fastighet skall kunna upplåta panträtt i hela den intecknade egendomen, såle- des också i avstyckade och överlåtna områden.

Det kan inte bestridas att den nya panträttskonstruktionen ställer ökade krav på kreditgivarna i de hänseenden som det här är fråga om. I princip måste dessa när panträtt upplåts undersöka om någon av- styckning har skett från den intecknade fastigheten, sedan inteck- ningen beviljades, och i så fall om lagfart har sökts på styckningslot- ten. Med den nuvarande regleringen i 6: 7 JB kan kreditgivarna inte i

(Sidan motsvarar s. 41 iprop. 1971: 179)

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85: 54 120

praktiken säkerställa sig mot alla risker, eftersom lagfart kan ha sökts på sådan tidpunkt före panträttsupplätelsen att uppgift därom inte in- flutit i gravationsbevis.

I de flesta av de situationer som här är aktuella får borgenären ett godtagbart skydd genom den ändring av 6: 7 JB som jag tidigare har fö- reslagit. Även om avstyckning har skett från den intecknade fastigheten och ny ägare har sökt lagfart på den avstyckade fastigheten, kommer en panträttsupplätelse som stamfastighetens ägare har gjort att omfat- ta också styckningslotten, om panträttsupplätelsen avser båda fastighe- terna oeh borgenären vid upplåtelsen varken kände till eller bort känna till äganderättsöverlåtelsen. Kravet på god tro bör här ha i princip sam- ma innebörd som jag har förordat när det gäller upplåtelse av panträtt på grund av inteckning i allmänhet.

När fråga är om överlåtelse av område av eller andel i den inteck- nade fastigheten bör det som jag nu har anfört ha motsvarande till- lämpning. Kan borgenären i dessa fall åberopa godtrosregeln i 6: 7 JB, har en giltig panträttsupplätelse kommit till stånd trots att den som förvärvat området eller andelen har sökt lagfart på sitt förvärv före upplåtelsen och trots att han inte har medverkat till denna.

Med den ändring av 6: 7 JB som jag har föreslagit är det endast i ett fall av någon betydelse då kreditgivarna i praktiken kan väntas få olägenheter av kravet på att avstyckad fastighets ägare skall medverka till panträttsupplätelsen för att denna skall omfatta också stycknings- lotten. Det är det fallet då borgenären känner till att en avstyckning skett och att den avstyckade fastigheten förvärvats av ny ägare samt denne vägrar att medverka till panträttsupplätelsen. Kreditorganisatio- nerna har gjort gällande att det i åtskilliga situationer skulle vara orim- ligt att den avstyckade fastighetens ägare skulle kunna hindra en pant- förskrivning som omfattar också styckningslotten. Jag kan inte dela denna uppfattning. Den reglering som skett i JB av frågan om gemen- samt inteckningsansvar medför att när en avstyckning från en inteck- nad fastighet överlåts, det i praktiken är nödvändigt att den avstyckade fastigheten inom kort tid befrias från sitt ansvar för stamfastighetens in- teckningar. Detta måste både överlåtaren och förvärvaren räkna med. Den senare har normalt ett berättigat anspråk på att stamfastighetens in- teckningar relaxeras i hans fastighet. Kravet på samtycke från hans sida för att en panträttsupplätelse skall avse hela det intecknade fastighets komplexet utgör ett verkningsfullt påtryckningsmedel i det hänseendet. Den lösning som kreditorganisationerna har fört fram innebär att äga— ren till en styckningslott inte skulle få det skydd mot att annan person upplåter panträtt i hans fastighet som JB i allmänhet ger fastighetsäga- ren. Från principiell synpunkt är det emellertid enligt min mening riktigt att en panträttsupplätelse som görs av stamfastighetens ägare inte skall kunna omfatta en styckningslott som har övergått till ny ägare. Det kan

(Sidan motsvarar 3. 42 iprop. [97]: 179)

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85: 54 121

inte antagas att en borgenär som känner till överlåtelsen när fråga om panträttsupplätelse är aktuell inte skulle kunna få betryggande säkerhet för sin kredit även utan att panträtt erhålls i den avstyckade fastigheten.

I enlighet med det anförda finner jag inte skäl att föreslå någon ändring av kravet att panträtt i fast egendom skall upplåtas av fastig- hetens ägare också i det fallet att fråga är om en avstyckad fastighet som endast ansvarar subsidiärt.

(Sidan motsvarar delvis s. 43 [prop. 197]: 179)

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 54 122

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Haus Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 5 november 1971."—

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON. HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS- SON.

Statsrådct Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå- dets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1) lag om ändring i jordabalken, 2) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jorda- balken,

3) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 .t. 1), 4) lag om ändring i lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 3] .r. 1),

5) lag om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom,

6) lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstols- ärenden,

7) Iag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. I anslutning till den föreslagna ändrade utformningen av godtrosre- geln i 6: 7 JB har lagrådet uttalat att full visshet om godtrosskyddets innebörd och omfattningen av den undersökningsplikt som åvilar bor- genären i olika situationer endast kan nås genom rättsavgöranden av domstolarna och i sista hand högsta domstolen. Självfallet delar jag denna uppfattning. Å andra sidan är det uppenbart att uttalanden —- i vart fall om dessa har principiell räckvidd —— som gjorts av statsmak- terna vid lagens tillkomst måste tillmätas mycket stor betydelse i rätts- tillämpningen. Genom dessa uttalanden blir klarlagt vilka syften lag- stiftningen är avsedd att tillgodose. Uppnås inte dessa syften, blir stats- makternas ställningstagande i lagstiftningsärendet förfelat.

Tre av lagrådets ledamöter har ifrågasatt vissa av de uttalanden som gjorts i remissprotokollet angående omfattningen av det godtrosskydd som enligt 6: 7 JB i det remitterade förslaget tillkommer borgenär. Så- lunda har de framhållit att det inte i alla situationer är givet att mindre krav bör ställas på borgenären i fall då fordringen uppkommer efter panträttsupplätelsen, som t. ex. vid generell pantförskrivning, än när

(Sidan motsvarar .r. 65 iprop. 197! : 179)

• Sida 123
•  Original

Prop. 1984/85: 54 123

upplåtelse av panträtt sker för en redan föreliggande fordran. Till detta är till en början att anmärka att, som också tydligt framgår av remiss- protokollet, godtrosskyddets räckvidd i fall av panträttsupplätelse till säkerhet för framtida fordran —— varvid inte minst åsyftas generell pant- förskrivning — tillmätts stor betydelse i detta lagstiftningsärende och att ändringen i 6: 7 JB direkt åsyftat bl. a. att någon förnyad ägarkon- troll normalt ej skall behöva ske vid den senare tidpunkt då fordringen uppstår. Jag vill betona att det föreligger en väsentlig skillnad mellan de båda situationer som ledamöterna jämför. Vid generell pantförskriv— ning har borgenären fått pantbrevet överlämnat till sig och därvid gjort den kontroll av ägarbehörigheten som krävts av honom. Han har där- efter haft pantbrevet i sin besittning. Varje överlåtelse av fast egen- dom föranleder en avräkning av belånade pantbrev och normalt måste vid sådan avräkning överlåtarc och förvärvare eller endera av dem sätta sig i förbindelse med borgenären. Har denne inte blivit underrät- tad om att den fasta egendomen övergått till ny ägare, har han därför starkt fog för att utgå från att någon överlåtelse inte har skett och att den som överlämnade pantbrevet alltså alltjämt är fastighetens ägare. Det bör med hänsyn härtill i ett praktiskt fungerande kreditliv som regel inte krävas, att borgenären efter en generell pantförskrivning varje gång ny fordran uppkommer skall behöva på nytt kontrollera äganderätts- förhållandena.

Beträffande tillämpningen av godtrosregeln i fall då en äldre pant- sättning upphör att gälla och ersätts med en ny tar de tre ledamöterna upp det fallet att ett byggnadskreditiv avlyfts med hjälp av en lång kredit hos ett annat kreditinstitut. I remissprotokollet uttalas att god tro i ett sådant fall bör anses föreligga hos den nye kreditgivaren, om denne inte har blivit underrättad om att fastigheten har överlåtits. De tre ledamöterna anför dels att det förhållandet att någon ytterligare be- lastning av fastigheten inte uppkommer knappast kan anses ge den nye kreditgivaren anledning utgå från att ägarväxling ej skett, dels att det inte utan vidare är klart att det skall anses ligga närmare till hands för förvärvaren av fastigheten att underrätta den nye kreditgivaren om över- låtelsen än för kreditgivaren att på vanligt sätt kontrollera lagfartsför- hållandena.

Jag vill till en början framhålla att det också i förevarande fall är fråga om de krav på kontroll av ägarbehörighet som rimligen bör ställas i ett praktiskt fungerande kreditliv. De synpunkter som jag har anfört i fråga om pantsättning avseende framtida fordran har i stor utsträck- ning tillämpning ävcn i förevarande situation. Anledningen till att jag för vissa fall av här angiven art, bl. a. då ett byggnadskreditiv som be— viljats av ett kreditinstitut lyfts av med hjälp av en lång kredit hos ett annat kreditinstitut, ansett ny kontroll av att långivaren alltjämt är ägare till fastigheten vara överflödig, är sålunda i främsta rummet att

(Sidan motsvarar s. 66 i prop. 1971: 179)

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 54 124

man kan förutsätta, att den nye kreditgivaren själv eller genom förmed- ling av den tidigare kreditgivaren hade blivit underrättad, om en över- låtelse skctt av fastigheten. Med hänsyn härtill bör den nye kreditgiva- ren, om han inte får veta annat, kunna utgå från att fastigheten allt- jämt ägs av den ursprunglige gäldenären. Hänsyn bör också tas till att en snabb handläggning ligger i fastighetsägarens intresse och att fastig- heten i det här behandlade fallet inte belastas ytterligare.

Med hänsyn till det anförda och eftersom det är lagtekniskt svårge- nomförbart att ge en särskild regel för de åsyftade situationerna finner jag ej anledning att frångå den i remissprotokollet föreslagna lösningen. Ansluter riksdagen sig till de av mig gjorda uttalandena, kommer god- trosreglerna i 6: 7 JB otvivelaktigt att i det praktiska rättslivet få den tillämpning som statsmakterna sålunda avsett.

(Sidan motsvarar delvis s. 67 ipmp. 1971 : l79)

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 54

1 Förslag till Lag om ändring i jordabalken

125

sammanlagda belopp.

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 6 kap. 3 och 7 åå samt 18 kap. 8 & skall ha nedan angivna lydelse. dels att i balken skall införas en ny paragraf. 6 kap. 721 s", av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 3 52

När myndighet vid utsökning el- ler i annat fall fördelar medel mel- lan rättsägare i fastighet, har bor- genär rätt att för fordran. som är förenad med panträtt i fastigheten, med den företrädesrätt inteckning- en medför enligt lag få betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån detta ej förslår, erhåller borgenären betalning ur medlen ge- nom ett tillägg. Detta får icke över- stiga femton procent av pantbre- vets belopp jämte tio procent årlig ränta på detta belopp från den dag då fastigheten utmättes. konkurs- ansökan gjordes eller de medel ned- sattes som eljest skall fördelas.

När myndighet vid utsökning el- ler i annat fall fördelar medel mel- lan rättsägarc i fastighet. har bor- genär rätt att för fordran. som är förenad med panträtt i fastigheten. med den företrädesrätt inteckning- en medför enligt lag få betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. ] den mån detta ej förslår. erhåller borgenären betalning ur medlen ge- nom ctt tillägg. Detta får icke över- stiga femton procent av pantbre- vets beloppjämte ränta på detta be- lopp från den dag då fastigheten ut- mättes. konkursansökan gjordes el- ler de medel nedsattes som eljest skall fördelas. Räntan beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda. vid varje tid gällande diskontot Ökat med fvra procentenheter. Föränd- ringar i diskontot som inträffar ef- ter upprättandet av sakägarför- teckning skall intc beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har inteckning- arna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra. skall bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens

' Balken omtryckt l97l: 1209. 2 Senaste lydelse 1981: 194.

En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget. om pantbre- vet har utmätts på ansökan av har- genären eller om pantbrevet är pantförskrivet till honom i andra hand.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 54

Nuvarande lydelse

126

Föreslagen lydelse

Har fastighet överlåtits och har därefter förre ägaren upplåtit panträtt i fastigheten. gäller upplåtelsen, om borgenären vid upplåtelsen eller. när fordringen därefter överlåtits till annan. denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om äganderättsövcrlätelsen. Om fastigheten över- låtits även till annan. äger vad som sagts nu tillämpning i fråga om upplä- telse som den senare förvärvaren gjort.

Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått genom sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 &.

Vid tillämpning av första stycket skall den som förlitat sig på ett högst sex månader gamtnalt eller. i fråga om förhållanden i inskriv- ningsregister, högst en månad gammalt gravationsbevis anses ha varit igod tro. om det inteframgår av omständigheterna att han på an- nat sätt harfått eller borde ha fått kännedom om äganderättsöverlä- telsen.

7aå

Har panträtt upplåtits till säker- het för en fordran som ännu inte har uppkommit och var upplåtaren vid ("iverlt'imnam'let av pantbrevet behörig att upplåta panträtten, gäl- ler panträtten till säkerhetförford- ringen även om upplåtaren inte längre är ägare till fastigheten när fordringen uppkommer. Vad nu sagts gäller dock inte. om borgenä- ren _f'öre fordringens uppkomst har fått kännedom om att upplåtaren inte längre är ägare till fastigheten.

Vad sorti sägs i första stycket gäller även när ett pantbrev utgör säkerhet för en fordran och ford- ringen därefter byts ut mot en att- nan fordran utan några andra änd- ringar än sådana som normaltjöre- kommer vidfordringsutbyten av det slag som det ärfräga om.

18 kap.

Har ärende angående anteckning enligt 19 kap. 20 ä'att talan blivit väckt om äganderätt till fast egendom eller enligt 20 kap. 14 5 att ägares rätt att förfoga över egendomen är inskränkt eller enligt 7 & förköpslagen

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 54 127 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1967: 868) att kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen upptagits på inskrivningsdag. får den som därefter förvärvat egendomen eller annan rättighet i denna än panträtt icke till stöd för beståndet av förvärvet eller rätten till ersättning enligt 4 å andra stycket åberopa att han vid förvärvet varken ägde eller bort äga kännedom om omständighet som avses med anteckningen. Motsvarande gäller i fråga om anteckning enligt 21 kap. 4.5 att tomträttshavares rätt att upplåta servitut eller rätt till elektrisk kraft i tomträttcn är inskränkt.

Bestämmelserna i6 kap. 7 $$ tred- je stycket och 7a :$ gäller också vid bedömningen av om vidfc'r'rvärv av panträtt god tro föreligger ifråga om en omständighet som avses med anteckning enligt första stycket.

1. Denna lagträder i kraft den ljanuari 1985.

2. Äldre bestämmelser i 6 kap. 3 15 första stycket skall tillämpas på pantbrev. Som gäller på grund av inteckning som har sökts före ikraftträ- dandet av denna lag. om fastigheten har utmätts. konkursansökan har gjorts eller de medel som i övrigt skall fördelas har nedsatts

a) före ikraftträdandet eller

b) efter ikraftträdandet men före utgången av år 1987. 1 fall som avses i första stycket b krävs dessutom att ett yrkande om tillämpning av äldre bestämmelser framställs av fastighetens ägare. av någon som har panträtt i fastigheten på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet eller av en innehavare av nyttjanderätt. servitut eller rätt till elektrisk kraft. vars rättighet har inskrivits förc ikraftträdandet. Yrkandet skall, när det är fråga om en exekutiv försäljning av fastigheten. framställas senast vid bevakningssammanträdet och i annat fall vid det sammanträde som skall hållas för medelsfördelning. Ett yrkande om tillämpning av äldre bestämmelser i 6 kap. 3 & första stycket skall lämnas utan avseende. om det framställs av en innehavare av nyttjanderätt, servi- tut eller rätt till elektrisk kraft och det uppenbarligen saknar betydelse för innehavarens rätt om de äldre eller de nya bestämmelserna tillämpas.

3. Vad som sägs i 6 kap. 3 i? tredje stycket gäller inte. om utmätningen eller pantförskrivningen i andra hand har skett före ikraftträdandet.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 542 Förslag till

128

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891 : 35 s. 1)' dels att 23 och 264 ss skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 269a och 287a åå. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 235

Införing i skepps- eller skepps- byggnadsregistret skall. efter ut- gången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs. anses känd för var och en vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omständighet som införingen avser.

Införing i skepps- eller skepps- byggnadsregistret skall. utom ifall som anges i269 a 5, efter utgången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs. anses känd för var och en vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omständighet som införing- en avser.

2645

När myndighet vid utsökning el- ler i annat fall fördelar medel mel- lan rättsägare i skepp eller skepps- bygge, har borgenär rätt att för fordran som är förenad med pant- rätt i egendomen. med den företrä- desrätt inteckningen medför enligt denna eller annan lag. få betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. [ den mån detta ej förslår. erhåller borgenären betalning ur medlen ge- nom ett tillägg. Detta får ej över- stiga femton procent av pantbre- vets belopp jämte sex procent årlig ränta på detta belopp från den dag då egendomen utmättes. konkurs- ansökan gjordes eller de medel ned- sattes som eljest skola fördelas.

Ila flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och ha inteck- ningarna samma företrädesrätt eller

' Lagen omtryckt 1975: 1289.

När myndighet vid utsökning el- ler i annat fall fördelar medel mel- lan rättsägare i skepp eller skepps- bygge. har borgenär rätt att för fordran som är förenad med pant- rätt i egendomen, med den företrä- desrätt inteckningen medför enligt denna eller annan lag, få betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån detta ej förslår. erhåller borgenären betalning ur medlen ge- nom ett tillägg. Detta får ej över- stiga femton procent av pantbre- vets beloppjämte ränta på detta be- lopp från den dag då egendomen utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes som eljest skall fördelas. Räntan beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot åka! med fyra procentenheter. Föränd— ringar i diskontot som inträffar ef- ter upprättandet av sakägarför- teckning skall inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har in- teckningarna samma företrädesrätt

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 54

Nuvarande lydelse

gälla de omedelbart efter varandra. ska/a bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda be—

lopp.

129 Föreslagen lydelse

eller gäller de omedelbart efter var- andra. skall bestämmelserna i förs- ta stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda be- lopp.

En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, om pantbre- vet har utmätts på ansökan av bor- genären eller om pantbrevet är pantförskrivet till honom i andra hand.

269a s

Har panträtt upplåtits till säker- het för en fordran som ännu inte har uppkommit och var upplåtaren vid överlämnandet av pantbrevet behörig att upplåta panträtten, gäl- ler panträtten till säkerhetförford- ringen även om upplåtaren när fordringen uppkommer inte längre är ägare med rätt att förfoga över egendomen genom panträttsupplä- telse. Vad nu sagts gäller dock inte. om borgenären före fordringens uppkomst har fått kännedom om att upplåtaren inte längre har rätt att upp/åta panträtt.

Vad som sägs i första stycket gäller även när ett pantbrev utgör säkerhet för en fordran och ford- ringen därefter byts ut mot en an- nan fordran utan några andra änd— ringar än sådana som normallföre- kommer vidfordringsutbyten av det slag som det ärfråga om.

'287aå

9 Riksdagen [984/85. ] saml. Nr 54

lnteckningar som gäller i samma myntslag och har inbördes lika rätt eller gäller omedelbart efter var- andra får på ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbrevens inne- havare föras samman till en in- teckning (sammanföring). Denna inteckning skall gälla med den för- månsrätr som tillkommer den av de i sarmnanföringen ingående inteck- ningarna som har sämsta rätt.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 54 130

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En inteckning som avses iförsta stycket skall förklaras gälla för ett lägre belopp än det som de sam- manförda intet.-kningarna samman- lagt uppgår till. om sökanden begär det och pantbrevens innehavare medger det.

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1985.

2. Äldre bestämmelser i 264 sförsta stycket skall tillämpas på pantbrev, som gäller på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet av denna lag. om skeppet eller skeppsbygget har utmätts, konkursansökan har gjorts eller de medel som i övrigt skall fördelas har nedsatts

a) före ikraftträdandet eller

b) efter ikraftträdandet men före utgången av år 1987. I fall som avses i första stycket b krävs dessutom att ett yrkande om tillämpning av äldre bestämmelser framställs av skeppets eller skeppsbyg— gets ägare eller av någon som har panträtt i skeppet eller skeppsbygget på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet eller av någon som har retentionsrätt som uppkommit före ikraftträdandet. Yrkandet skall. när det är fråga om en exekutiv försäljning av skeppet eller skeppsbygget. framställas senast vid bevakningssammanträdet och i annat fall vid det sammanträde som skall hållas för medelsfördelning.

3. Vad som sägs i 264 & tredje stycket gäller inte. om utmätningen eller pantförskrivningen i andra hand har skett före ikraftträdandet.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man

Härigenom föreskrivs att lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egen- dom som innehaves av tredje man skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad i lag är stadgat om rätt för den som har lös pant i händer att därur njuta betalning skall gälla även där lös egendom. vari panträtt är utfäst, innehaves av tredje man. och denne om utfästelsen underrät- tats av pantsättaren. eller ock panthavaren hos tredje mannen fö- rctett skriftlig handling som visar att panträtt blivit utfäst.

Föreslagen lydelse

Vad i lag är stadgat om rätt för den som har lös pant i händer att därur njuta betalning skall gälla även där lös egendom, vari panträtt är utfäst. innehaves av tredje man. och denne om utfästelsen underrät- tats av pantsättaren. eller ock panthavaren hos tredje mannen fö- retett skriftlig handling som visar att panträtt blivit utfäst. Avser pantutfästelsen ett pantbrev och har panthavaren underrättat tredje

• Sida 131
•  Original

Prop. l984/85: 54

Nuvarande lydelse

] 3 ] Föreslagen lydelse

mannen om ut/t'istelsen skriftligen eller på annat från bevissynptmkt likvärdigt sätt är tltn'k panthava- rens rätt skyddad, även om han inte har före-'let! handling som visar att pattträtt utft't'sts.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1985.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984: 000) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 & lagen (l984:000) om företagshypo- tek skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F äreslagen lydelse

Zkap. 5 ä'

En borgenär som har företags- hypotek till säkerhet för sin fordran har rätt att vid utmätning eller i konkurs. med den företrädesrätt in- teckningen medför enligt lag. få be- talt för fordringen ur egendom som omfattas av hypoteket intill före- tagshypoteksbrevets belopp. [ den mån detta inte förslår har borge- nären rätt att få betalt ur egendo- men genom ett tillägg. Tillägget får inte överstiga femton procent av hypoteksbrevets belopp jämte tio procent ärlig ränta på detta belopp från den dag då egendomen ut- mättes eller konkursansökan gjordes.

En borgenär som har företagshy- potek till säkerhet för sin fordran har rätt att vid utmätning eller i konkurs. med den företrädesrätt in- teckningen medför enligt lag. få be- talt för fordringen ur egendom som omfattas av hypoteket intill före- tagshypoteksbrevets belopp. I den mån detta inte förslår har borge- nären rätt att få betalt ur egendo- men genom ett tillägg. Tillägget får inte överstiga femton procent av hypoteksbrevets belopp jämte rän- ta pä detta belopp från den dag då egendomen utmättes eller konkurs- ansökan gjordes. Räntan beräknas fär är enligt en rätttefot som mot- svarar det av riksbanken fast- ställda. vid varje tid gällande dis- kontot ökat ntedfvra procentenhe- ter.

Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för fordran och har inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter var- andra. skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets belopp avse hypoteksbrevens sammanlagda belopp.

Borgenärens rätt till betalning ur egendomen gäller. även om fordringen har preskriberats eller inte har anmälts av borgenären efter kallelse på okända borgenärer.

' Lydelse enligt prop. 1983/84: IZX.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85 : 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En borgenärs rätt till betalning om- fattar inte tillägget. om hypoteks- brevet ugör säkerhet för honom i andra hand.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1986.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984: 000) om införande av lagen (1984: 000) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 10 och ll 5.5 lagen (1984: 000) om införande av lagen (l984: 000) om företagshypotek skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 &”

Om en borgenär har företagshy- potek för sin fordran på grund av en inteckning som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet av lagen (19841000) om företagshypotek skall. i fråga om hans rätt till betal- ning vid utmätning eller konkurs. äldre bestämmelser tillämpas i stäl- let för 2 kap. 5 & lagen om företags- hypotek, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Detta gäller dock endast om betalningen för- anleds av en utmätning som har skett före utgången av är l990 eller av en konkurs efter ansökan som har gjorts före samma tidpunkt.

Om en borgenär har företagshy- potek för sin fordran på grund av en inteckning som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet av lagen (l984z000') om företagshypotek skall. i fråga om hans rätt till betal- ning vid utmätning eller konkurs. äldre bestämmelser tillämpas i stäl- let för 2 kap. 5 & första—tredje styckena lagen om företagshypo- tek, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Detta gäller dock en- dast om betalningen föranleds av en utmätning som har skett före ut— gången av år 1990 eller av en kon- kurs efter ansökan som har gjorts före samma tidpunkt.

Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet av lagen om företagshypotek en inteckningshandling som avses i nämnda stycke i sam- band med någon inteckningsätgärd har ersatts med företagshypoteksbrev.

' Lydelse enligt prop. 1983/84: 128.

Vad som sägs i 2 kap. 5 äjjärde stycket lagen om _ft'iretagshypotek gäller inte, om hypoteksbrevet har lämnats som säkerhet till borge- nären i andra hand före ikraftträ- dandet av lagen om företagshypo- tek.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1152

Om en borgenär har företagshy- potek för en vid ikraftträdandet av lagen (l984:000) om företagshypo- tek föreliggande fordran på grund av en inteckning som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet och fordringens förfallodag inträffar ef- ter utgängen av år 1990. gäller föl- jande. Borgenären får säga upp fordringen till betalning inom sex månader, om en tillämpning av 2 kap. 5 & lagen om företagshypotek medför att inteckningssäkerhetens värde går ned väsentligt och gälde- nären inte efter anfordran ställer yt- terligare säkerhet som borgenären skäligen kan godta. Uppsägningen får inte ske förrän sex månader har förflutit från det gäldenären har an- modats att ställa ytterligare säker- het och inte heller före utgången av år l988 eller senare än att tiden för att fullgöra betalningen infaller före utgången av år 1990.

Om en borgenär har företagshy- potek för en vid ikraftträdandet av lagen (l984:000) om företagshypo- tek föreliggande fordran på grund av en inteckning som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet och fordringens förfallodag inträffar ef- ter utgången av år l990. gäller föl- jande. Borgenären får säga upp fordringen till betalning inom sex månader, om en tillämpning av 2 kap. 5 äförsta—tredje styekena la- gen om företagshypotek medför att inteckningssäkerhetens värde gär ned väsentligt och gäldenären inte efter anfordran ställer ytterligare säkerhet som borgenären skäligen kan godta. Uppsägningcn får inte ske förrän sex månader har förflutit från det gäldenären har anmodats att ställa ytterligare säkerhet och inte heller före utgången av år 1988 eller senare än att tiden för att full- göra betalningen infaller före ut- gången av är 1990.

Denna lag träder i kraft den ljanuari l986.

: Lydelsc enligt prop. 1983/84: 128.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 54 134

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1984-10-18

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Mueller.justitierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1984 har regering- en på hemställan av statsrådet Sten Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring ijordabalken.

2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som - innehaves av tredje man.

4. lag om ändring i lagen (1984: 000) om företagshypotek.

5. lag om ändring i lagen (l984:000) om införande av lagen (1984: 000) om företagshypotek.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Pet- tersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lag om ändring ijordabalken

6 kap. 7 a 5

Enligt föreskrifterna i första stycket av denna nya paragraf avses kredit- givaren få ett förstärkt godtrosskydd då en kredit upptas efter det att panträtt har upplåtits för framtida fordran. När krediten upptas skall nämli- gen kreditgivaren kunna göra ett godtrosförvärv av panträtt på grundval av den ägarkontroll som kreditgivaren gjorde när panträtten uppläts för fram- tida fordran. Endast om kreditgivaren fätt kännedom om att fastigheten bytt ägare innan krediten upptogs upphör möjligheterna till godtrosförvärv enligt första stycket.

1 andra stycket föreslås motsvarande gälla i fråga om övetflyttning och konvertering av lån i vissa fall.

Syftet med dessa nya föreskrifter torde vara att förstärka godtrosskyd- det inte bara i de fall då upplåtaren av panträtten vid överlämnandet av pantbrevet var behörig att upplåta panträtten utan även i de fall då pant- rättsupplätelsen blivit gällande på grund av god tro enligt vad som före- skrivs i 6 kap. 7 äjordabalken. För att detta syfte skall komma till klart uttryck i lagtexten föreslår lagrådet att man i första stycket för in orden "eller var borgenären då i god tro på sätt anges i 7 &" omedelbart efter orden "behörig att upplåta panträtten".

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85 : 54 1 '.H '.)!

Lag om ändring i sjölagen

269 a 5

På skäl som motsvarar vad lagrådet anfört om 6 kap. 7 a äjordabalken föreslår lagrådet att man i första stycket av förevarande paragraf för in orden "eller var förhållandena dä sådana som anges i 269 ä" omedelbart efter orden "behörig att upplåta panträtten".

Sista meningen i första stycket av paragrafen har getts en avfattning som synes utgå från att borgenären regelmässigt åtminstone under viss tid har varit behörig att upplåta panträtt. Så har emellertid förhållandet inte varit i fall som anges i 269 &. Med hänsyn härtill förordar lagrådet att orden "längre har" i förevarande mening ersätts med ordet "hade".

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 54 136

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984- I 0-25

Närvarande: statsråden l. Carlsson. ordförande. Lundkvist. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Peterson, Boström. Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. Holmberg. Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om panträttsrcglerna i jordabalken och sjölagen m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till * 1. lag om ändring ijordabalken.

2. lag om ändring i sjölagen (l89l:35 s. 1).

3. lag om ändring i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. I

4. lag om ändring i lagen (19841649) om företagshypotek.

5. lag om ändring i lagen (19841650) om införande av lagen (l9841649) om företagshypotek.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Jag ansluter mig till lagrådets uttalanden angående 6 kap. 7 a # JB och 269 a & sjölagen och tillstyrker lagrådets förslag till lagtext.

Härutöver har en redaktionell ändring gjorts i 23 få sjölagen. Riksdagen har numera antagit regeringens förslag till lag om företagshy- potek och lag om införande av lagen om företagshypotek (se rskr 1983/ 84:413 och SFS 1984: 649—650).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 maj 1984.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 54 137 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85: 54 138 Innehåll Propositionen ................................................ 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... [ Lagförslag ................................................... 3 1 Lag Om ändring i jordabalken ................................ 3 2 Lag om ändringi sjölagen (1891:35 s. 1) ....................... 5 3 Lag om ändring i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man ................................ 8 4 Lag om ändring i lagen (1984: 649) om företagshypotek .......... 9 5 Lag om ändring i lagen (1984: 65.0) om införande av lagen ( 1984: 649) om företagshypotek ........................................ 10 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1984 . . . . 12 1 Inledning .................................................. 12 2 Allmän motivering ......................................... 13 2.1 Fastighetspanträtten enligt gällande rätt ................... 13 2.2 Skeppspanträtten enligt gällande rätt ...................... 14 2. 3 Befogenheten att pantsätta ............................... 15 2. 4 'lillägget ............................................... 18 2.5 Övriga fragor .......................................... 21 2.6 Ikraftträdande .......................................... 23 3 Upprättade lagförslag ....................................... 23 4 Speeialmotivering .......................................... 23 4.1 Förslaget till lag om ändring ijordabalken ................. 23 4.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen ..................... 25 4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man .................... 26 4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om företagshypotek ..... 27 4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om införande av lagen om företagshypotek ........................................ 27 5 Hemställan ................................................ 27 6 Beslut .................................................... 27 Bilaga [ Utredningens sammanfattning ..................... 28 Bilaga 2 Utredningens lagförslag ........................... 34 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena .............. 56 Bilaga 4 Utdrag av prop. 1971: 179 ......................... 111 Bilaga 5 De remitterade förslagen .......................... 125 Utdrag av lagrådets protokoll den 18 oktober 1984 ................ 134 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1984 136

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984