Prop. 1973:92

Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1973

Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m. m.; given Stockholms slott den 23 mars 1973.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdragav statsråds— protokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe- mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

Bilagor

] Konventionstextcn

2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken

• Sida 20
•  Original

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973:92 21

I [NLEDNING

Den 16 december 1970 antogs på en internationell lufträttskonferens i Haag en konvention för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg (i fortsättningen kallad Haagkonventionen). Konferensen anordnades av Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). som är ett av Förenta Nationernas fackorgan. Enligt konventionen förbinder sig de fördragsslutande staterna att belägga flygplanskapning med stränga straff och att uppfylla vissa förpliktelser i fråga om domsrätt. åtal och utlämning med anledning av kapningsbrott. Konventionen trädde i kraft den 14 oktober 1971.

Sverige ratificerade Haagkonventionen den 7 juli 1971 . Av konventionen föranledda lagändringar vidtogs genom lag den 27 maj 1971 om ändring i brottsbalken (BrB).l 13 kap. 5 a & BrB infördes en ny bestämmelse om straff för kapning av luftfartyg och i 2 kap. 3 s en regel om oinskränkt domsrätt för svensk domstol beträffande sådant brott. Lagändringarna trädde i kraft den 9 juni 1971 (prop. 1971292. JuU 9. rskr 164. SFS l971:188).

[ september 1971 anordnade lCAO i Montreal en internationell lufträttskonferens med uppgift att utarbeta en konvention för bekämpande av vissa andra brott mot den civila luftfartens säkerhet än kapningsbrott. En sådan konvention (i fortsättningen kallad Montrealkonventionen) antogs av konferensen och öppnades för undertecknande den 23 september 1971. Sverige har inte undertecknat konventionen.

[ denna promemoria lämnas en redogörelse för innehållet i Montreal- konventionen och behandlas frågan vilka lagstiftningsåtgärder som kan krävas för ett svenskt tillträde till konventionen.

2 MONTREALKONVENTIONEN

2.1 Bakgrunden till konventionen

Den civila luftfartens säkerhet äventyras inte bara av flygplanskapningar. Under senare år har civila luftfartyg också utsatts för anfall på marken (ground attacks) och för sabotage. bestående i att sprängämnen har förts ombord och bringats att explodera . Också utpressning av pengar under bombhot har förekommit. Krav på verksamma åtgärder mot sådana handlingar har framförts från olika håll. bl.a. av de anställda inom den civila luftfarten.

Redan innan Haagkonventionen antogs stod det klart att den måste följas

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973:92

ro ro

av en konvention om sabotage och andra liknande handlingar riktade mot civilflygets säkerhet. lCAO:s församling uppdrog sålunda i juni 1970 åt organisationens juridiska kommitté. att utarbeta förslag till en sådan konvention. Samtidigt instruerades lCAO:s råd att vidta alla åtgärder som krävdes för att den nya konventionen skulle kunna antas före utgången av september 1971.

lCAO:s juridiska kommitté sammanträdde i London den 29 september — den 22 oktober 1970. Till grund för kommitténs arbete låg ett kon- ventionsutkast, vilket såvitt angick frågor om jurisdiktion. åtal och utlämning överensstämde med det förslag till kapningskonvention som då förelåg och som skulle komma att behandlas vid konferensen i Haag i december samma år.

Kommitténs arbete kom till största delen att gälla utformningen av den inledande artikeln i den blivande konventionen. Kommitténs förslag till art. 1 fick en vidsträckt avfattning. Artikeln omfattade en rad. specificerade handlingar som ansågs farliga för luftfartens säkerhet och upptog dessutom en allmän hänvisning till .any other act or ommission committed with the intention of endangering the safety of aircraft in flight". 1 övrigt följde förslaget i stort sett det föreliggande förslaget till kapningskonvention. utkastet blev i denna del grundligt omarbetat.

I lufträttskonferensen i Montreal den 6 — 23 september 1971 deltog delegationer från 60 stater. bl.a. Danmark. Finland. Norge och Sverige. Vid konferensen utarbetades en konventionstext som antogs med 50 röster för och ingen röst mot. Åtta stater avstod från att delta i omröstningen (Frankrike. Mexico och sex afrikanska stater) och två stater var frånvarande (Indien och Senegal).

Konventionen undertecknades den 23 september 1971 av 31 stater . Inget av de nordiska länderna undertecknade konventionen. Denna har ännu inte trätt i kraft (december 1972).

2.2 Kon ventionens innehåll

Konventionstexten i engelsk och fransk version och i översättning till svenska fogas vid denna promemoria som bilaga 1. Vissa kommentarer till konventionens artiklar skall lämnas i det följande.

Art. ! och 2

Redan vid Londonmötet stod det klart att den tilltänkta konventionen inte kunde behandla samtliga olagliga handlingar riktade mot den civila luftfarten. Det var nödvändigt att göra ett urval av särskilt farliga gärningar och överlämna åt den nationella kompetensen att bestraffa mindre allvarliga handlingar. Londonförslaget omfattade visserligen ett begränsat urval av

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973:92 ' 23

handlingar. uppräknade i art. 1, men innehöll dessutom den generella klausul som omnämnts i föregående avsnitt. Vid konferensen i Montreal slopades denna klausul såsom alltför obestämd. Däremot behölls enume- rationsmetoden.

För att en handling skall anses som brottslig enligt art. 1 krävs till en början att den skall ha begåtts rättsstridigt och uppsåtligen. Dessa begrepp definieras inte i konventionen. Innebörden av kravet på uppsåt torde få bestämmas enligt de allmänna regler som kan finnas i nationell lag eller som anses gälla enligt praxis i respektive land. Enligt 1 kap. 2 & BrB skall i balken beskriven gärning. om ej annat sägs. anses som brott endast då den begås uppsåtligen. Någon definition av begreppet uppsåt finns inte i BrB. Enligt det uppsåtsbegrepp som utbildats i doktrin och praxis skiljer man mellan tre former av uppsåt. nämligen direkt. indirekt och eventuellt uppsåt. Det torde få antas att vilken som helst av dessa tre uppsåtsformer är tillräcklig för att uppfylla konventionens krav i subjektivt avseende. [ fråga om innebörden i sådant avseende av uttrycket att en gärning är ”ägnad att" (”is likely to”, ”est de nature a”) framkalla viss fara. vilket förekommer i art. 1.1 (a) _- (d). torde dock gälla att uppsåtskravet skall anses vara uppfyllt. när gärnings- mannen ägt kännedom om de omständigheter som gör att gärningen. enligt en objektiv bedömning. är att beteckna som farlig i det avseende som närmare anges i varje särskild punkt av konventionstexten.

Punkt ] (a) avser våldshandling som begås mot någon ombord på luftfartyg under flygning. Begreppet våldshandling. som också förekommer i Haagkonventionen art. 4.1. definieras inte i någondera konventionen. Det engelska uttrycket ”violence” torde avse endast fysiskt våld medan det franska ”violence” och det spanska ”violencia” omfattar varje form av integritetskränkning. Konferensens ordförande gav uttryck för uppfattningen att konventionen i denna del omfattar varje integritets- kränkning. Denna tolkning blev inte motsagd. Uttrycket kan därför antagas ha en vidsträckt innebörd.

Begreppet ”under flygning” definieras i art.2 (a). Ett luftfartyg skall anses vara under flygning från det ögonblick då alla ytterdörrar har stängts efter ombordgåendet till det ögonblick då någon av ytterdörrarna har öppnats för avstigning. Vid nödlandning skall flygningen anses fortsätta. till dess behörig myndighet har övertagit ansvaret för luftfartyget och för personer och egendom ombord. Denna definition överensstämmer med den definition av uttrycket ”under flygning” som återfinns i art. 3.1 i Haagkonventionen. Med ”nödlandning” torde förståsinte bara landning som företas på grund av bensinbrist. maskinhaveri eller annat liknande hinder mot fortsatt flygning utan också landning som har framtvingats av någon som har kapat qutfartyget (prop. 197192 5. 24).

För att en våldshandling mot en person ombord på luftfartyg under

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973:92 ' 24

flygning skall omfattas av konventionen krävs att gärningen är ägnad att sätta luftfartygets säkerhet i fara. Innebörden härav anges inte närmare i konventionen.

Punkt 1 (b) omfattar sabotagehandlingar riktade mot luftfartyg som är i trafik. Endast tillfogande av skada av mera allvarlig art omfattas av bestämmelsen. Mindre skada. som snabbt kan avhjälpas. torde inte falla in under konventionen. även om skadan har till följd att luftfartyget inte kan starta innan den skadade delen har bytts ut eller reparerats.

Uttrycket 'i trafik”. som inte förekommer i Haagkonventionen. definieras i art. 2 (b). Ett luftfartyg skall anses vara i trafik från det ögonblick då markpersonal eller besättningen börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning till dess tjugofyra timmar har förflutit efter varje landning. Den tid luftfartyget är i trafik skall dock alltid omfatta hela den tid det enligt art. 2 (a) skall anses vara under flygning. Med den sålunda antagna definitionen torde de flesta luftfartyg inom det reguljära trafikflyget alltid vara 'i trafik” med undantag för tid då de undergår reparation eller övesyn eller av andra skäl inte kontinuerligt används i reguljär luftfart. Vad beträffar tidsperiodens början torde användningen av uttrycket ”markpersonal” innebära att förberedande administrativt arbete som utförs av kontorspersonal inte enbart kan medföra att perioden 'i trafik” skall anses ha inträtt.

Punkt I (C) innehåller konventionens s.k. 'bomb provision'. Bestämmelsen omfattar varje handling som innebär att ett farligt föremål eller ämne placeras i eller på ett luftfartyg. Dit räknas även att någon t.ex. sänder ett farligt föremål eller ämne med ett flygplan som post eller som last eller bagage. Konventionen är dock tillämplig endast om luftfartyget är i trafik. när föremålet eller ämnet placeras ombord. Under konferensen hävdades från flera håll, att bestämmelsen var överflödig. eftersom den täcktes av punkt 1 (b) i kombination med försöksbestämmelserna i punkt 2. Med hänsyn till bl.a. försöksreglernas olika utformning i skilda länder ansågs dock punkt 1 (e) inte kunna undvaras. [denna punkt kriminaliseras således själva placerandet ombord av farligt föremål eller ämne. Innebörden av denna regel är att man idet enskilda fallet inte skall behöva styrka vare sig att det skulle ha inträffat en explosion eller annan skada som följd av handlingen eller att en sådan händelse omfattats av gärnings- mannens uppsåt. Det är. som har nämnts ovan i fråga om det subjektiva rekvisitet. tillräckligt att den som placerat eller låtit placera föremålet eller ämnet ombord känt till att det var av sådan beskaffenhet att det kunnat förstöra luftfartyget eller skada det på sätt som närmare anges i punkt 1 (c).

Punkt 1 (d) har som skyddsobjekt "air navigation facilities” som inte närmare beskrivs i konventionen. Uttrycket förekommer i konventionen angående internationell luftfart, avslutad i Chicago den 7 december 1944 (SÖ 19462). Enligt art.28 i denna konvention åligger det fördragsslutande

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973:92 25

stat bl.a. att ”på sitt territorium anlägga flygplatser, radio- och meteorologiska stationer samt annan markorganisation i överensstämmelse med de normer och tillämpningsförfaranden, som tid efter annan anbefallas eller fastställas i enlighet med denna konvention". Det förutsattes vid Montrealkonferensen att uttrycket ”air navigation facilities” skulle ha den innebörd som framgår av art. 28 och till den hörande annex.

Räckvidden av punkt 1 (d) begränsas av det krav på ett internationellt element som ställs upp i art. 4.5. Konventionen äger sålunda endast tillämpning om anläggningen utnyttjas i internationell luftfart.

Punkt I (e) tillkom på initiativ av Sovjetunionen med stöd av bl.a. Amerikas Förenta Stater. Bakgrunden angavs vara det ökande antalet fall av falska bombvarningar och i utpressningssyfte framställda hotelser om sprängning av luftfartyg. Som förutsättning för tillämpning av punkt 1 (e) gäller att den falska uppgiften skall ha satt säkerheten i fara för luftfartyg som är under flygning. i motsats till vad som gäller enligt punkt ] (a)—(d,) krävs alltså att det i det särskilda fallet har uppstått en konkret fara för flygsäkerheten.

Punkt 2 motsvarar Haagkonventionens bestämmelser om försök och medverkan. Såsom brott skall sålunda anses inte bara gärning som beskrivs i första punkten utan också försök till sådan gärning och medverkan därtill.

Art. 3

Denna artikel motsvarar art. 2 i Haagkonventionen. Den torde inte medföra förpliktelse för konventionsstaterna att i den nationella lagstiftningen införa särskilda straffbestämmelser som direkt återger innehållet i art. 1. Frågan om hur konventionens innehåll skallöverföras till nationell lag berördes inte under konferensen.

Art. 4

1 punkt 2 — 5 föreskrivs att konventionen är tillämplig endast om ett internationellt inslag av närmare angiven art föreligger. Punkt 2 ——-4gällcr brott som avses i art. 1.1 (a). (b). (c) och (e). medan punkt 5 uteslutande avser brott enligt art.].l (d).

Bestämmelsen i punkt 3 medför bl.a. att konventionsstaterna är förpliktade att. i de fall som anges i art. 5 . ha jurisdiktionsrätt beträffande brott som avses i art. 1.1 (a). (b), (c) och (e) för det fall att en gärningsman eller misstänkt påträffas i annan stat än registreringsstaten.

Art. 5

Art. 5 i Montrealkonventionen skiljer sig i två avseenden från motsvarande bestämmelser i art. 4 i Haagkonventionen. Montrealkonven- tionen innehåller således ingen förpliktelse för konventionsstat att ha domsrätt över våldshandling mot passagerare eller besättningsmän begången i samband med brott som avses i art. 1 i annat fall än när sådan

• Sida 26
•  Original

Prop. 197 3:92 26

gärning direkt faller under bestämmelserna i punkten (a). Vidare saknar Haagkonventionen motsvarighet till jurisdiktionsregeln i art. 5 (a). beroende på att kapningsbrottet definieras såsom ett brott begånget ombord på luftfartyg under flygning . Art. 5 (b). (c) och (d) motsvarar art. 4 (a). (b) och (c) i Haagkonventionen.

Art. 5 är utformad efter mönster av art. 4.2 i Haagkonventionen. .lurisdiktionsförpliktelsen gäller här endast brott som avses i art. 1.l (a). (b) och (c). inbegripet försök och medverkan till sådant brott.

Art. 6 —— 16

Dessa artiklar har i huvudsak samma innehåll som närmast motsvarande artiklar i Haagkonventionen. De skiljaktigheter som finns är till stor del av redaktionell natur. 1 en del avseenden finns emellertid sakliga skillnader. varjämte några artiklar saknar motsvarighet i Haagkonventionen.

Art. 6 motsvarar art. 6 i Haagkonventionen. Den innehåller föreskrifter om vilka omedelbara åtgärder konventionsstat har att vidta. när det inom statens område finns någon som har begått eller misstänks för att ha begått brott som avses i konventionen. Regler finns om säkerhetsåtgärder. förundersökning, skyldighet att underrätta andra stater m.m.

Art. 7 innehåller. liksom den likalydande art. 7 i Haagkonventionen. regler om åtalsprövning när en för brott misstänkt inte utlämnas till annan konventionsstat.

Art. 8, som gäller utlämning, har samma lydelse som art. 8 i Haagkonventionen. bortsett från vissa redaktionella ändringar.

Art. 9 är likalydande med art. 5 i Haagkonventionen. Den avser luftfartyg som inte är registrerat i viss stat.

Art. 10.1 innehåller en allmänt avfattad regel om skyldighet för konventionsstaterna att vidta brottsförebyggande åtgärder. Den har ingen motsvarighet i Haagkonventionen. Däremot är art. 10.2 grundad på samma princip som kommit till uttryck i art. 9.2 i denna konvention. Enligt dessa bestämmelser skall konventionsstat efter brott som avses med konventionen underlätta den fortsatta resan för passagerare och besättning samt återställa luftartyget och dess last till de rättmätiga ägarna.

Art. )] innehåller. liksom art. 10 i Haagkonventionen. vissa bestämmelser om skyldighet för konventionsstaterna att lämna varandra rättshjälp.

! art. 12. som saknar motsvarighet i Haagkonventionen. finns vissa regler om skyldighet att lämna underrättelser till andra stater. när det kan befaras att brott som avses i art. 1 kommer att förövas.

Enligt art. [3 skall konventionsstat underrätta lCAO:s råd angående åtgärder som vidtagits när brott har begåtts. Denna artikel har samma lydelse som art. 11 i Haagkonventionen.

Art. 14—16 innehåller slutbestämmelser. Dessa skiljer sig inte i sak från motsvarande regler i art. 12—14 i Haagkonventionen. Sålunda krävs för att

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973:92 27

konventionen skall träda i kraft att den ratificeras av minst tio stater som undertecknat den och som har deltagit i Montrealkonferensen.

3 GÄLLANDE SVENSKA BESTÄMMELSER

3.1 Straffbestämmelser

De svenska straffbestämmelser som kan tillämpas på begreppet ”våldshandling” iart. 1.1 (a) finns i 3 kap. och 4 kap. BrB. Den som berövar annan livet kan dömas enligt 3 kap. l så för mord till fängelse i tio år eller på livstid eller enligt 3 kap. 2 5 för dråp till fängelse i lägst sex och högst tio år. 13 kap. 5 och 6 åå finns bestämmelser om misshandel resp. grov misshandel. Som misshandel anses enligt brottsbeskrivningen i 3 kap. 5 a' att tillfoga någon kroppsskada . sjukdom eller smärta eller försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Straffet är fängelse i högst två år eller, om misshandeln är ringa. böter. För grov misshandel är straffet enligt 3 kap. bä fängelse i lägst ett och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas. om misshandeln var livsfarlig eller om gärnings- mannen tillfogat den angripne svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller eljest visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet.

] 4 kap. BrB finns bestämmelser om straff för sådana integritets- kränkningar som riktar sig mot annans frihet och frid. Som människorov räknas enligt 4 kap. l & bl.a. gärning som innebär att någon bemäktigar sig och inspärrar annan med uppsåt att skada honom till liv eller hälsa eller att öva utpressning. Straffet är fängelse i lägst fyra och högst tio år eller på livstid eller. om brottet är mindre grovt. fängelse i högst sex år. Den som i annat fall berövar någon friheten kan dömas enligt 4 kap. 2 få för olaga frihetsberövande till fängelse i lägst ett och högst tio år. Är sådant brott mindre grovt. är straffet böter eller fängelse i högst två år. Enligt 4 kap. 4 5 kan straff ådömas för olaga tvång. om någon genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar annan att göra. tåla eller underlåta något. Straffet är böter eller fängelse i högst två år eller. om brottet är grovt. fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

I konkurrens med nu nämnda bestämmelseri BrB skulle det vid brott som avses i art. 1.1 (a) i konventionen kunna bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen om allmänfarlig vårdslöshet i 13 kap. 6 & BrB, som föreskriver straff för den som av oaktsamhet framkallar fara för bl.a. flygolycka eller vållar skada eller hinder som nämns i straffbestämmelsen för sabotage. Straffet enligt 13 kap. 6 s är böter eller fängelse i högst sex månader eller. om brottet är grovt, fängelse i högst två år. Också bestämmelsen i 3 kap. 9 5 om straff för framkallande av fara för annan bör uppmärksammas i detta sammanhang. Enligt denna bestämmelse kan böter

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973:92 28

eller fängelse i högst två år ådömas den som av grov oaktsamhet utsätter annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada. Även uppsåtligt framkallande av fara omfattas av lagrummet ( prop. 1962: 10 s B 96 och 212).

För bestämmelserna i art. 1.1 (b) och (d) är närmast vissa bestämmelser i 12 kap. och 13 kap. BrB av intresse. För skadegörelse dömes enligt 12 kap. 1 å den som förstör eller skadar egendom. fast eller lös, till men för annans rätt till egendomen. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, kan enligt 12 kap. 3 & för grov skadegörelse dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är synnerligen kännbar. Av mera direkt intresse iförevarande sammanhang är emellertid bestämmelsen i 13 kap. 3 5 om straff för allmänfarlig ödeläggelse. För sådant brott dömes den som bl.a. åstadkommer explosion eller flygolycka eller annan sådan ofärd och'däri- genom framkallar fara för annans liv eller för omfattande förstörelse av annans egendom. Straffet är fängelse. lägst två och högst åtta år. Är brottet grovt utgör straffet fängelse i lägst två och högst åtta år eller fängelse på livstid. Av stor betydelse. särskilt beträffande art. 1.1 (b) och (d). är också bestämmelserna om sabotage i 13 kap. 4 och 5 ss. Sådant brott föreligger bl.a. om någon genom skadegörelse allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln. Straffet är fängelse i högst fyra år. För grovt sabotage dömes till fängelse i lägst två och högst tio år eller på livstid. Omständigheter som skall beaktas vid bedömande huruvida grovt brott föreligger är bl.a. om fara har framkallats för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

Beskrivningen av sabotagcbrottet i BrB överensstämmer i sak med vad som gällde enligt strafflagen. [ den proposition där förslag framlades om införande av dessa bestämmelser i strafflagen uttalade föredragande departementschefen. att straffskyddet mot sabotage inte omfattar samfärdsel i utlandet ( prop. 1948:80 s. 288 ). Departementschefen frångick därvid straffrättskommittén, som ansåg att sabotageobjekten borde skyddas oavsett om de är belägna i Sverige eller utlandet och även om de inte är avsedda att betjäna den svenska allmänheten utan allmänheten i annat land.

Om någon till följd av skadegörelse, allmänfarlig ödeläggclse eller sabotage har dödats eller kommit till skada, kan BrB:s bestämmelser om brott mot liv och hälsa bli tillämpliga i konkurrens med vissa bestämmelser i 12 eller 13 kap. Ansvar kan således komma att ådömas även för mord eller grov misshandel. Hade gärningsmannen inte uppsåt att döda eller tillfoga kroppsskada. kan det bli fråga om att i stället tillämpa 3 kap. 7 eller 8 s om vållande till annans död eller vållande till kroppsskada eller sjukdom. För det förstnämnda brottet är straffet fängelse i högst två år eller, om brottet är

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973:92 29

ringa. böter samt, för grovt brott. fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. För det sistnämnda brottet kan ådömas böter eller fängelse i högst sex månader eller. om brottet är grovt. fängelse i högst två år.

Grov skadegörelse. allmänfarlig ödeläggelse. sabotage och grovt sabotage kan bestraffas på försöks- eller förberedelsestadiet. vilket är av intresse i de fall en sådan gärning som avses i art. 1.1 (c) utgör försök eller förberedelse till något sådant brott.

Andra straffbestämmelser som kan bli aktuella att tillämpa på konventionens ”bomb provision” finns i luftfartslagstiftningen. Enligt 13 kap. 8 & andra stycket luftfartslagen (1957: 297) är det sålunda straffbart att med luftfartyg befordra krigsmateriel eller annat gods i strid mot bestämmelserna i 8 kap. 4 & första eller andra stycket samma lag eller föreskrift som meddelats med stöd därav. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Endast fullbordat brott kan bestraffas. l 8 kap. 4 & första stycket föreskrivs att krigsmateriel inte får befordras med luftfartyg utan medgivande av Kungl. Maj:t eller den Kungl. Maj:t bemyndigar. Enligt paragrafens andra stycke har Kungl. Maj:t eller den Kungl. Maj:t bemyndigar möjlighet att av hänsyn till allmän ordning och säkerhet förbjuda befordran med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel eller att meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

I kungörelsen (196lz567) med närmare bestämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg anges vad som skall förstås med krigsmateriel enligt luftfartslagen . Hit räknas bl.a. skjutvapen över viss kaliber, dock ej sedvanliga jakt- och tävlingsvapen. ammunition. handgranater. bomber. minor. sprängladdningar. rökfacklor och liknande materiel. spräng- och tändämnen samt krut och drivämnen. 1 den med stöd av luftfartslagen utfärdade luftfartskungörelsen (196lt558) anges i 107 5 (senaste lydelse 1970:545) att luftfartsverket får föreskriva särskilda villkor för befordran med luftfartyg av bl.a. gods som medför brandfara eller fara för explosion. påverkar fartygets instrument eller radioutrustning. avger gas. radioaktiv strålning eller annat som kan påverka fartyget. dess besättning eller passagerare eller som av annan sådan grund är farligt för säkerheten eller störande för allmän ordning ombord. Verket äger också bestämma att godset får befordras endast med visst luftfartyg eller helt förbjuda dess befordran med luftfartyg. Annat skjutvapen än tjänstevapen får inte utan särskilt tillstånd medföras i luftfartygs passagerarutrymme om fartyget används för personbefordran i förvärvssyfte. Av 108 & luftfartskungörelsen framgår. att vid transport av bl.a. explosiva eller brandfarliga varor skall, utöver vad som gäller enligt 107 &, iakttagas vad som är särskilt föreskrivet om sådant gods. Överträdelse av dessa bestämmelser i luftfartskungörelsen eller med stöd därav utfärdade föreskrifter kan bestraffas enligt den förut omnämnda bestämmelsen i 13 kap. 8 å andra stycket luftfartslagen .

Flygföretagens internationella organisation — International Air

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973:92 30

Transport Association (IATA) — har utfärdat föreskrifter avseende transport av gods som medför brandfara eller fara för explosion eller sanitär olägenhet. påverkar luftfartygs instrument— eller radioutrustning, avger gas. radioaktiv strålning eller annat som kan påverka luftfartyget. dess besättning eller passagerare. eller av annan sådan grund måste anses farligt för säkerheten. Föreskrifterna . som benämns ”IATA Restricted Articles Regulations”. har godkänts såsom nationella bestämmelser av luftfartsmyndigheterna i ett stort antal stater.

Luftfartsverket har i ”Bestämmelser för civil luftfart (BCL)” föreskrivit. att IATA:s Restricted Articles Regulations med därtill hörande ändringar och tillägg skall gälla som villkor enligt 107 och 108 så luftfartskungörelsen Och tillämpas vid transport av sådant gods med luftfartyg registrerade i Sverige var helst dessa befinner sig samt — då fråga är om andra än i Sverige registrerade luftfartyg — vid start från. landning på eller överflygning av svenskt territorium.

Åtgärd som avses i art. 1.1 (e) kan. om den allvarligt hindrar eller stör den allmänna samfärdseln. tänkas vara straffbar som sabotagebrött enligt 13 kap. 4 eller 5 & BrB. Framkallas genom åtgärden fara för flygolycka kan bestämmelsen i 13 kap. 6 s om straff för allmänfarlig vårdslöshet bli tillämplig. Om åtgärden. t.ex. ett falskt bombhot. används som medel för penningutpressning. kan det bli aktuellt att tillämpa 9 kap. 4 s BrB. som handlar om utpressning. Sådant brott föreligger om någon medelst olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet. som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Straffet för utpressning är fängelse i högst två år eller. om brottet är ringa. böter. Är brottet grovt uppgår straffet till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Av de i detta avsnitt redovisade brott som skulle kunna bli tillämpliga vid beivrande av gärningar som avses med konventionen är följande inte straffbara på försöksstadiet: misshandel som är ringa (3 kap. 5 s). olaga tvång som ej är grovt (4 kap. 4 & första stycket). allmänfarlig vårdslöshet (13 kap. 6.5). framkallande av fara för annan (3 kap. %"). skadegörelse (12 kap. 1 ä). vållande till annans död (3 kap. 7 Ö). vållande till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 &) samtliga i BrB. samt brott mot 8 kap. 4s luftfartslagen och med stöd därav meddelade föreskrifter( 13 kap. 8 s”. andra stycket luftfartslagen).

1 23 kap. BrB finns regler om bl.a. medverkan till brott. Enligt 4 & skall ansvar som BrB föreskriver för viss gärning ådömas inte bara den som har utfört gärningen — gärningsmannen — utan också annan som med råd eller dåd har främjat gärningen. Sådan medverkande dömes antingen för anstiftan av brottet eller för medhjälp därtill. Medverkansreglerna är enligt sin lydelse tillämpliga endast beträffande brott som är upptagna i BrB. De tillämpas emellertid i mycket stor utsträckning även inom special- straffrätten.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973.-92 31

3.2 Svensk domstols straffrättsliga kompetens

Reglerna om svensk strafflags tillämplighet i rummet finns intagna i 2 kap. BrB. Genom proposition (1972198) har föreslagits vissa ändringar i kapitlet, nämligen ny lydelse av 1. 2. 3 och 6 så och införande av en ny paragraf. 5 a &. Ändringarna antogs av riksdagen den 29 november 1972 (JuU 26. rskr 285) och promulgerades den 28 december 1972. De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1973. Redogörelsen nedan avser bestämmelsernai deras sålunda ändrade lydelse.

l överensstämmelse med territorialitetsprincipen omfattar svensk domstols kompetens enligt 2 kap. l få till en början alla i Sverige begångna brott. Svensk domstol är behörig också om det är ovisst var brottet förövades men det finns skäl anta att det begicks här.

I fråga om brott som har begåtts utomlands är svensk domstol enligt 2 kap. 2 s första stycket första punkten alltid behörig. om brottet har för- övats av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige. Medborgarskap resp. hemvist skall föreligga vid tidpunkten för gärningen. Enligt andra punkten kan också utlänning utan hemvist i Sverige dömas här. om han efter brottet har blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här eller om han är dansk. finsk. isländsk eller norsk medborgare och finns i Sverige. Slutligen kan enligt tredje punkten också annan utlänning dömas i Sverige om han finns här och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

I 2 5 andra stycket anges undantag från kompetensreglerna i första stycket. Sålunda föreligger inte domsrätt för svensk domstol. om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten. Detsamma gäller om gärningen har begåtts inom område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa på gärningen.

] de fall domsrätt föreligger enligt 2 & första och andra stycket får inte ådömas påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är stadgat för brottet enligt lagen på gärningsorten. En regel härom finns i 2 ä tredje stycket.

Reglerna i 2 kap. 3 5 BrB utsträcker den svenska domsrätten ytterligare i vissa specialfall, när brott har förövats utomlands. Sålunda är svensk domstol behörig att döma bl.a. den som utomlands har begått brott på svenskt fartyg eller luftfartyg . Svensk domstol har likaså alltid domsrätt om brottet är folkrättsbrott. dvs. brott enligt 22 kap. 11 s'BrB. eller kapning av luftfartyg. samt i fråga om brott för vilket enligt svensk lag det lindrigaste straffet är fängelse i fyra år eller däröver. Ytterligare några fall då svensk domstol alltid har domsrätt anges i paragrafen.

Enligt 2 kap. 5 5 får åtal för brott . som har förövats inom riket. i vissa fall

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973:92 32

inte väckas annat än efter förordnande av Kungl. Maj:t eller den som Kungl. Maj:t har bemyndigat därtill. Sådant förordnande fordras. när brottet har begåtts på utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare cller tillhörde besättningen på fartyget eller eljest medföljde fartyget. i de fall då brottet har begåtts mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse. Vidare föreskrivs i 5 & att brott som har förövats utom riket i regel inte får åtalas utan förordnande av Kungl. Maj:t eller den Kungl. Maj:t har bemyndigat därtill. Utan särskilt åtalsförordnande får åtal dock väckas, om brottet har förövats I) på svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhör besättningen på sådant fartyg. 2) av krigsman på område där avdelning av krigsmakten befann sig. 3) i annat nordiskt land eller på fartyg eller luftfartyg i reguljärtrafik mellan orter belägna i Sverige eller något av dessa länder eller av svensk, dansk.finsk. isländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse.

Kungl. Maj:t har i brev till riksåklagaren (RÅ) den 28 december 1972. vilket träder i kraft den 1 juli 1973. bemyndigat RÅ att meddela åtalsförordnande för brott som har begåtts inom riket på utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller eljest medföljde fartyget. i fall då brottet har begåtts mot Sådan utlänning eller mot utländskt intresse. Bemyndigandet för RÅ avser också åtal för brott som har förövats utomlands av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige. Slutligen omfattar bemyndigandet gärning som har begåtts av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige i fall då frågan om ansvar för samma gärning har prövats genom dom meddelad i främmande stat.

3.3 Utlämning för brott

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till nordiskt land finns i lagen ( 1959:254 ) om utlämning för brott till Danmark. Finland, Island och Norge samt bestämmelser om utlämning till utomnordiskt land i lagen (l957:668") om utlämning för brott. Båda dessa lagar bygger på principen att fråga om utlämning skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall. För beviljande av utlämning krävs inte att det föreligger ett utlämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär utlämning. Beslut om utlämning fattas av Kungl. Maj:t eller —— i vissa ärenden enligt l959 års lag -— av åklagare. För att utlämning skall kunna medges måste vissa i lagarna uppställda villkor vara uppfyllda. Sålunda får enligt 1957 års lag svensk medborgare inte utlämnas. Enligt samma lag skall den gärning för vilken utlämning begärs motsvara brott för vilket enligt svensk lag stadgas fängelse i mer än ett år. Vidare får utlämning inte beviljas för politiskt brott. Lagarna anger också vissa andra hinder för utlämning.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973:92 33

Enligt utlämningslagarna har Sverige sålunda inte skyldighet att bevilja utlämning. även om samtliga de villkor som anges i den tillämpliga lagen är uppfyllda. Genom utlämningsavtai med annan stat kan Sverige dock ha åtagit sig att till den staten utlämna person som uppehåller sig här. Sådant avtal måste dock alltid som förutsättning för utlämning från Sverige innehålla bestämmelser som innebär att åtminstone de minimivillkor för utlämning som uppställts i utlämningslagarna skall vara uppfyllda. F.n. har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Belgien. Förenta Staterna och Storbritannien. Ett avtal med Australien. varom förhandlingar avslutats. torde komma att ratificeras under 1973. Därjämte har Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen.

4 DANMARKS, FINLANDS ()CH NORGES TlLLTRÄDE TILL KONVENTIONEN

4.1 Danmark

Danmark undertecknade Montrealkonventionen den 17 oktober 1972 och ratificerade samtidigt Haagkonventionen. Frågan om lagändringar med anledning av ett danskt tillträde till Montrealkonventionen behandlas i ett förslag till lag om ändring i strafflagen. vilket lagts fram för folketinget den 10 oktober 1972. Lagförslaget innehåller endast förslag till ändrade jurisdiktionsregler och en bestämmelse om tillstånd till åtal. 1 motiven till förslaget uttalas bl.a. att Danmarks tillträde till Montrealkonventionen inte kräver att särskilda straffbestämmelser införs i den danska strafflagen. Det anges därvid att denna lag redan innehåller bestämmelser som möjliggör åtal och ådömande av stränga straff för de gärningar som konventionen omfattar. Särskilt nämns få 165 (anmälan till offentlig myndighet av straffbar handling som inte begåtts eller av falska klagomål). 5 183 första och andra styckena (åstadkommande av bl.a. sprängning eller transportolycka). få 184 första stycket (störande av säkerheten för bl.a. järnvägars. fartygs. mo- torfordons eller liknande transportmedels drift). & 237 (mord. dråp). && 244 — 246 (misshandel m.m.). & 252 (framkallande av fara för någons liv eller hälsa) och a' 291 andra stycket (skadegörelse av betydande omfattning). Vidare kan. enligt vad som anförs i motiven. efter omständigheterna också vissa bestämmelser i luftfartslagen komma till användning. Enligt dessa kan böter eller fängelse i högst två år ådömas den som utan tillstånd för ombord på luftfartyg explosiva ämnen. krigsmateriel m.m.

Efter en redogörelse för de danska jurisdiktionsreglerna konstateras i lagförslaget att dessa nästan alltid gör det möjligt att beivra sabotagc- handlingar mot luftfartens säkerhet men att det kan tänkas fall när detta inte

3 Riksdagen 1973. Isaml. Nr92

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973:92 34

gäller. t.ex. när den som utomlands har förövat sabotage mot ett utländskt luftfartyg senare påträffas i Danmark. Med tanke på sådana situationer föreslås en ny bestämmelse i strafflagen. enligt vilken straff kan ådömas i Danmark "når handlingen er omfattet af konventionen til bekaempelse af ulovlige handlinger mod den civile luftfarts sikkerhed'. Vidare föreslås att avgörandet av frågan om åtal får väckas för sådan handling skall träffas av justitieministern. Reglerna om jurisdiktion och tillstånd till åtal föreslås införda i strafflagen & 8 första resp. tredje stycket.

Folketinget antog lagförslaget den 7 december 1972. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1973. Det blir därmed möjligt för Danmark att ratificera konventionen.

4.2 Finland

Ett finskt tillträde till Montrealkonventionen anses kräva lagändringar. till vilka förslag torde komma att läggas fram för riksdagsbehandling under våren 1973. Den lagtekniska lösning som f.n. övervägs innebär att i strafflagens kapitel om allmänfarliga brott införs en bestämmelse om straff för luftfartssabotage. I denna upptas de gärningar som beskrivs i konventionen. Två straffskalor övervägs. varav den ena avser sådana lindrigare fall då gärningen inte varit ägnad att äventyra annans liv eller hälsa eller att förorsaka allvarlig egendomsskada. Frågan om jurisdiktionskompetensen avses bli löst genom att i strafflagens kapitel om tillämpningsområdet för finsk straffrätt införs en regel om att brott som avses i den nya straffbestämmelsen alltid skall omfattas av finsk domsrätt.

Om ett sådant lagförslag. vilket alltså ännu inte har lagts fram. blir antaget kan ratifikation ske under första halvåret 1973. Finland torde inte dessförinnan komma att underteckna konventionen.

4.3 Norge

1 en promemoria om genomförande av Montrealkonventionen i norsk rätt föreslås ändringar i strafflagen vilka skall göra det möjligt för Norge att ratificera konventionen. Det förutsätts enligt promemorian att ratifikation skall kunna ske snarast möjligt efter det att de föreslagna lagändringarna har vidtagits. Promemorian har remitterats till berörda myndigheter och enskilda sammanslutningar. Remisstiden utgick den 1 december 1972.

1 promemorian konstateras. att konventionens bestämmelser i art. I—4 täcks av gällande norsk rätt. Brottsbeskrivningarna i art. l.l anses i huvudsak vara täckta av strafflagen & 150 första stycket e). Enligt denna bestämmelse kan fängelse i högst sex år ådömas den som framkallar fara för bl.a. luftfartsolycka genom att 'forstyrre den sikre drift af luftfartyg'. I anslutning till art. 1 . 1 (b) och (c) nämns också bestämmelsen i & 292 om grov

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973:92 35

skadegörelse. som kan bestraffas med böter eller fängelse i högst fyra år. Kravet i art. 1.2 angående straffbarhet för försök och medverkan anses också vara tillgodosett. dels av en generell bestämmelse i å49 om straff för försök och dels genom att samtliga de särskilda straffbestämmelser som kan vara tillämpliga även straffbelägger medverkan. Däremot föreslås i promemorian att % 150 kompletteras med en regel om att försök kan bestraffas som fullbordat brott. En sådan regel finns för bl.a. flygplans- kapning (& 151 & tredje stycket).

Konventionens jurisdiktionsregler anses kräva en lagändring. Det föreslås att strafflagen & 12 fjärde punkten a. där de brott anges för vilka utlänning kan dömas i Norge även om gärningen begåtts utomlands. kompletteras med omnämnande av & 150. Regeln i % 12 omfattar redan de övriga straffbestämmelser. som kan bli tillämpliga. bl.a. & 148 om framkallande av luftfartsolycka och & 292 om grov skadegörelse.

5 ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG

5.1 Tillträde till konventionen

I proposition (1971292) med förslag till bl.a. ratifikation av Haagkonventionen mot flygplanskapning uttalade chefen för jusitiedepartementet. att det från flera synpunkter är angeläget att Sverige aktivt tar del i de ansträngningar som vidtas på det internationella planet i syfte att bekämpa de allt oftare förekommande kapningarna av civila luftfartyg. Haagkonventionen utgjorde, anförde departementschefen vidare, ett betydelsefullt steg i riktning mot en effektivisering och harmonisering av de olika ländernas rättsregler. varigenom bl.a. förutsättningar skapas för ett internationellt samarbete för att bekämpa kapningarna. Genom att ratificera konventionen ansågs Sverige kunna bidra till att dess bestämmelser blir ett effektivt medel i kampen mot flygplanskapningarna.

De nu återgivna synpunkterna rörande Sveriges tillträde till Haagkonventionen torde i allt väsentligt ha giltighet även när det gäller frågan om vårt tillträde till Montrealkonventionen. Även denna konvention har sålunda tillkommit i syfte att bekämpa brott som utgör en allvarlig fara för den civila luftfartens säkerhet. Detta gemensamma syfte med konVentionerna kommer bl.a. till tydligt uttryck i det inledande avsnittet (preamblen) som är praktiskt taget likalydande ibåda konventionstexterna. Konventionerna är vidare i formellt avseende uppbyggda på samma sätt. Många artiklar i Montrealkonventionen har samma lydelse som motsvarande artiklar i Haagkonventionen. Montrealkonventionen kan med fog ses som ett komplement till Haagkonventionen. avseende brott av annan art än kapningsbrott.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973:92 36

Det gemensamma syftet med de bägge konventionerna liksom intresset från svensk sida att delta i allt internationellt samarbete som kan medverka till att den civila luftfartens säkerhet upprätthålls talar för att Sverige bör tillträda också Montrealkonventionen.

Med utgångspunkt i att Sverige således skall ratificera konventionen behandlas i det följande frågan vilka lagstiftningsåtgärder som krävs för en sådan åtgärd. Därvid förutsätts att en konventionsstat kan tillgodose konventionens krav i fråga om brottsbeskrivningar. stränga straff m.m. antingen genom bestämmelser som redan gällde vid konventionens tillkomst. eventuellt med någon komplettering. eller genom att införa nya bestämmelser som direkt bygger på konventionernas regler.

5.2 Lagstiftningsåtgärder

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 3.1 kan åtskilliga svenska straffbestämmelser tänkas vara tillämpliga på de brott som beskrivs i art. 1 i konventionen. Dessa bestämmelser finns framför allt i BrB men också i viss specialstraffrättslig lagstiftning. En del av de gärningar som omfattas av konventionen täcks dock inte av dessa straffbestämmelser. Det kan också sättas i fråga om kravet i art. 3 på stränga straff är uppfyllt beträffande några av de aktuella brotten. Vidare uppfyller straffskalan för vissa brott inte de krav som i sådant avseende gäller för att utlämning skall kunna ske. Bland de straffbestämmelser som kan varatillämpliga på art. 1.1 (a) är bl.a. olaga tvång. som inte är grovt. Detta brott är inte straffbart på försöksstadiet. Detsamma gäller beträffande allmänfarlig vårdslöshet. även när sådant brott är att anse som grovt. På de gärningar som avses i konventionens art. l.l (b) och (d) kan straffbestämmelserna om sabotage tillämpas. Dessa bestämmelser gäller dock inte när gärningen avser samfärdsel eller anläggning utomlands. Gärning som beskrivs i art. 1.1 (c) kan tänkas utgöra försök eller förberedelse till sabotage. varvid samma inskränkning föreligger i fråga om möjligheten att bestraffa sådant brott när det har begåtts utomlands. För handling som kan utgöra brott mot 13 kap. 8 & andra stycket luftfartslagen gäller att endast fullbordat brott är straffbart. Konventionens krav enligt art. 1.2 (a) kan därför inte anses uppfyllt. såvitt gäller brott som anges i art. 1.1 (c). Maximistraffet enligt nämnda bestämmelse i luftfartslagen är fängelse i ett år. varför brottet inte är utlämningsbart. Därtill kommer att bestämmelsen inte gäller befordran utomlands med luftfartyg som inte är registrerat i Sverige. I fråga om gärning som avses i art. 1.1 (e) gäller slutligen att bl.a. sabotagebestämmclserna kan vara tillämpliga. med den förut nämnda inskränkningen att ansvar dock inte kan ådömas när brottet riktar sig mot samfärdsel utomlands.

Bestämmelserna i art. 1 — 3 är således inte helt täckta av gällande

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973:92 37

straffbestämmelser. Lagändringar krävs därför i denna del för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

Jurisdiktionsreglerna i art. 5 sammanställda med art. 4. särskilt tredje punkten i denna artikel. ställer krav på en vittgående domsrätt. Detta gäller i synnerhet art. 5.2. som för svenskt vidkommande innebär att svensk domstol måste ha domsrätt när den som har begått brott som nämns i art. 1.1 (a). (b) eller (_c) befinner sig i Sverige och inte utlämnas. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 3.2 för svensk domstols straffrättsliga kompetens ger reglerna i 2 kap. BrB en vidsträckt domsrätt. Bestämmelserna i 2 kap. 2 å andra stycket med krav på dubbel straffbarhet kan dock medföra att svensk domstol inte alltid kan döma över gärning som omfattas av konventionen. Detta kan tänkas gälla t.ex. gärningar som avses i art. 1.1 (c). I likhet med vad som skedde vid införande av bestämmelsen om straff för kapning av luftfartyg bör därför reglerna i 2 kap. BrB om svensk strafflags tillämplighet kompletteras så att konventionens krav i art. 5 kan tillgodoses.

Art. 6 — 8 överensstämmer med motsvarande artiklar i Haag- konventionen och medför inte i och för sig krav på lagändringar. [ fråga om art. 8.3 måste dock iakttas att straffskalorna i de bestämmelser som kan vara tillämpliga i samtliga fall måste uppfylla kravet i 4 5 lagen om utlämning för brott. dvs. att fängelse i mer än ett år är stadgat för brottet.

Bestämmelsen i art. 10.1 får anses tillgodosedd framför allt genom reglerna i lagen ( 1970:926 ) om särskild kontroll på flygplats.

Övriga artiklar synes inte kräva några lagstiftningsåtgärder. Om man vid utformningen av de lagändringar som krävs för ett konventionstillträde skall använda gällande straffbestämmelser i så stor utsträckning som möjligt behöver vissa av dessa bestämmelser ändras eller kompletteras i skilda avseenden. Sålunda måste försöksbestämmelser och straffskalor för vissa brott ändras. Vidare måste tillämpningsområdet för sabotagebestämmelserna och 13 kap. 8 & luftfartslagen utvidgas. Därtill kommer att 2 kap. BrB måste medge domsrätt för svensk domstol beträffande de skilda straffbestämmelser som kan tänkas bli tillämpliga vid ett straffrättsligt inskridande mot gärning som omfattas av konventionen. Den lösning som i detta avseende valts av Danmark. nämligen att i jurisdiktionsbestämmelscn i strafflagen & 8 hänvisa till gärningar som omfattas av Montrealkonventionen. torde vara mindre väl förenlig med svensk lagstiftningsteknik. En uppräkning i 2 kap. 3 5 5 BrB av benämningarna på alla de brott som Montrealkonventionen kan tänkas omfatta skulle å andra sidan utvidga den svenska kompetensen i väsentligt högre grad än som påkallas av konventionens tillämpning.

Den nu angivna metoden har således betydande svagheter och kan därtill medföra vissa besvärande komplikationer. En annan lösning är att in- föra nya straffbestämmelser. vilka helt täcker konventionens gär— ningsbeskrivningar. Därvid kan även frågorna om straff för försök. om

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973:92 38

utlämning och jurisdiktion lösas pa ett avsevärt enklare sätt än som synes möjligt vid andra lagtekniska lösningar. Sådana nya straffbestämmelser kan tas upp antingen i BrB. varvid det ligger närmast till hands att föra in dem bland de allmänfarliga brotten i 13 kap., eller i en särskild lag.

En komplettering av 13 kap. BrB kan ske genom införandet av en särskild straffbestämmelse för sabotagehandlingar mot luftfarten förövade såväl inom som utom riket. Kriminaliseringen bör emellertid i sådantfall avse inte bara skadegörelse och andra handlingar. som är ägnade att äventyra luftfartygs säkerhet under flygning. Den nya bestämmelsen måste sålunda även omfatta fall av skadegörande handlingar som inte innebär sådan fara, t.ex. förstörande av luftfartyg som har landat men alltjämt anses vara i trafik. Bestämmelsen bör vidare ges en så vidsträckt avfattning att den blir tillämplig så snart den brottsliga handlingen riktar sig mot luftfartyg som är ”under flygning” eller. i vissa fall, 'i trafik”. För brottet bör. i enlighet med den teknik som tillämpas i BrB. finnas en särskild benämning. Denna kan användas i 13 kap. 5 5 och 12 &. vilka sistnämnda lagrum också måste kompletteras. och i 2 kap. 3 &, i likhet med vad som gäller beträffande deti anledning av tillträdet till Haagkonventionen införda brottet kapning av luftfartyg.

I stället för en ny straffbestämmelse i BrB kan också tänkas en särskild lag om straff för sådana brott mot luftfartens säkerhet som konventionen omfattar. En sådan lag kan utformas så att kriminaliseringen mera exakt kommer att stå i överensstämmelse med gärningsbeskrivningarna i art. 1 och definitionerna i art. 2. Sålunda kan uttrycken ”under flygning” och ”i trafik” i lagtexten användas och definieras på samma sätt som i konventionen. Frågan om jurisdiktion kan lösas genom en särskild bestämmelse efter mönster av t.ex. 5 & lagen (1966:78)om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet. Till en sådan särskild lag kunde också föras över bestämmelsen i 13 kap. 5 a & BrB om straff för kapning av luftfartyg.

Skäl kan dock anföras mot en sådan lagteknisk lösning. Från principiell synpunkt är det önskvärt att alla straffbestämmelser som är av mera allmän räckvidd och avser grövre brott tas in i BrB. Särskilt gäller detta sådana brott som till sin natur nära ansluter sig till gärningar som redan är kriminaliserade i balken. Sålunda fördes bestämmelsen om straff för kapningsbrott in i balkens kapitel om allmänfarliga brott. där den fick sin plats omedelbart efter bestämmelserna om sabotage. De gärningar Montrealkonventionen omfattar får givetvis anses stå ännu närmare sabotagebrotten än kapningsbrottet. Om möjligt bör därför brotten enligt konventionen fogas in i BrB:s regelsystem.

] enlighet med det föregående föreslås att behovet av lagändringar tillgodoses genom ändringar i BrB.

Förslag till ändring av 2 kap. och 13 kap. BrB har bifogats denna promemoria som bilaga 2.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973:92 39

5.3 Kommentar till lagförslaget

Brottsbeskrivningarna i art. 1.1 har i förslaget tagits iniett nytt stycke till 13 kap. 4 %$ BrB, som handlar om sabotagebrott. Som brottsbenämning föreslås luftfartssabotage. Straffskalan är enligt förslaget densamma som för sabotage.

Den föreslagna straffbestämmelsen är avsedd att vara tillämplig utan den inskränkning som den gällande bestämmelsen om sabotage har till allmän samfärdsel i Sverige. Detta kommer till uttryck genom att gärning anges vara straffbar oavsett om den har begåtts ”inom eller utom riket”.

Brottsbeskrivningen kan sägas vara uppdelad i två led. Det första avser skadegörelse som 'gör luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning”. Det andra ledet omfattar ”åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning”. I det första ledet kriminaliseras således skadegörelse av luftfartyg. medan det senare ledet kan avse vilken åtgärd som helst som är av sådan natur att fara framkallas för något luftfartygs säkerhet under flygning.

Det senare ledet i straffbestämmelsen är avsett att motsvara dels art. 1.1 (a), (d) och (e). dels den del av art. 1.1 (b) som avser tillfogande av skada vilken är ägnad attäventyra luftfartygs säkerhet underflygning. delsden del av art. I.] (c) som avser anbringande av föremål eller ämne som är ägnat att förstöra luftfartyg medan det är under flygning eller att förorsaka sådant luftfartyg skada som gör det oanvändbart för fortsatt flygning eller att eljest förorsaka luftfartyg skada som är ägnad att äventyra dess säkerhet under flygning.

Straffbestämmelsens första led avses motsvara övriga delar av art. 1.1. dvs. dels gärning enligt (b) som består i att förstöra luftfartyg i trafik eller tillfoga sådant luftfartyg skada som gör det oanvändbart för flygning. dels handling som avses ide delar av art. 1.1 (c) som inte täcks av bestämmelsens senare led; sådan handling torde nämligen i den utsträckning som konventionen kräver kunna bestraffas som försök eller förberedelse till luftfartssabotage.

Enligt art. 1.2 (a) skall försök till handling som anges i artikelns första punkt utgöra straffbar gärning. Detta krav tillgodoses i förslaget genom ändring i 13 kap. 12 å BrB. varigenom försök. förberedelse och stämpling till brott som anges i den nya bestämmelsen görs straffbara enligt reglerna i 23 kap. BrB .

Kravet i art. 1.2 (b) på straffbarhet för medverkan till gärning som avses iart. 1.1 eller 2 (a) tillgodoses genom medverkansreglerna i 23 kap. BrB .

Den föreslagna bestämmelsen innehåller ingen motsvarighet till definitionerna i art. 2. Uttrycket ”under flygning” förekommer också i Haagkonventionens brottsbeskrivning och har där samma betydelse som i

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973:92 40

Montrealkonventionen. Utrycket används dock inte i brottsbalksbestämmelsen om straff för kapning av luftfartyg. [ 13 kap. 5 a ä' anges i stället platsen för gärningen med orden ”ombord på luftfartyg”. Denna beskrivning går visserligen, enligt vad departementschefen uttalade i prop. 1971:92. utöver Haagkonventionens definition av flygningsbegreppet. varför tillämpningsområdet för straffbestämmelsen blev mera omfattande än vad som krävdes för ett tillträde till konventionen. Departementschefen ansåg dock att denna omständighet knappast kunde leda till några olägenheter i praktiken.

Ett luftfartyg anses enligt art. 2 (a) vara underflygning från det ögonblick då alla ytterdörrar har stängts efter ombordgåendet till det ögonblick då någon av ytterdörrarna har öppnats för avstigning. Vid nödlandning. t.ex. landning som framtvingats av någon som kapat luftfartyget. skall perioden ”under flygning” anses fortsätta till dess behörig myndighet har övertagit ansvaret för luftfartyget och för personer och egendom ombord.

Uttrycket ”under flygning” förekommer i den föreslagna straffbestämmelsens andra led. Lagtexten innehåller dock inte någon definition motsvarande art. 2 (a). Avsikten är emellertid att flygningsbegreppet inte skall tolkas så snävt att det avser endast den tid då ett luftfartyg befinner sig i luften. Ät detta begrepp bör i stället ges en mera vidsträckt innebörd. Det bör således omfatta hela den tid under vilken en flygresa får anses pågå. vilken tid torde sammanfalla med definitionen av flygningsbegreppet i art. 2 (a). Under denna tid är personer och egendom ombord för sin trygghet regelmässigt beroende av att luftfartygets säkerhet inte blir utsatt för fara. Det får anses bäst överensstämma med straffbestämmelsens syfte. nämligen att bereda skydd åt besättning. passagerare och gods. att luftfartygcts säkerhet inte får äventyras under den tid som avses i art. 2 (a). Flygningsbegreppet i straffbestämmelsen bör därför ges samma innebörd som i konventionen.

Art 1.1 (.b) och (c) anger som skyddsobjekt luftfartyg ”i trafik”. Enligt art. 2 (b) anses luftfartyg vara i trafik från det ögonblick då markpersonal eller besättningen börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning till dess 24 timmar har förflutit efter varje landning. Den tid luftfartyg enligt art. 2 (a) skall anses vara under flygning skall det också anses varai trafik. Detta innebär bl.a. att ett luftfartyg som exempelvis nödlandat skall anses alltjämt vara i trafik när mer än 24 timmar har förflutit efter landningen och till dess behörig myndighet har övertagit ansvaret för luftfartyget och för personer och egendom ombord.

Uttrycket 'i trafik” används i det första ledet av den föreslagna straffbestämmelsen. Inte heller detta begrepp definieras i lagtexten. 1 konventionen har den tidsperiod då luftfartyg anses vara 'i trafik” avgränsats på ett mera godtyckligt sätt än då det gäller perioden ”under flygning”. Åtminstone får så anses vara fallet i fråga om periodens

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973:92 4]

slutpunkt. 24 timmar efter landning. Under konferensen uttalades att skadegörande handlingar som begåtts utanför tidsperioden ”i trafik” skulle kunna bestraffas enligt den interna lagen på gärningsorten eller i luftfartygets registreringsstat. Detta skulle enligt svensk rätt kunna ske med tillämpning av bestämmelserna i 12 kap. BrB om skadegörelse. Det förefaller dock knappast rimligt och befogat att på skadegörande handlingar som det här är fråga om tillämpa olika straffbestämmelser beroende på om luftfartyg skadats före eller efter en på visst sätt fixerad tidpunkt. Syftet med denna del av straffbestämmelsen i det föreslagna andra stycket av 13 kap. 4 & BrB är ju att straffbelägga skadegörelse som utgör ett avsevärt hinder för den civila luftfarten. Skyddsobjekt är därför luftfartyg som är insatt i lufttrafik eller avsett att användas för sådant ändamål. även om det tillfälligt har tagits ur bruk under uppehåll mellan två flygningar (stop-overs) eller för att genomgå översyn eller reparation. Tidsperioden ”i trafik" bör därför inte ges en så snäv och skarpt avgränsad innebörd som i art. 2 (b). Den föreslagna straffbestämmelsen avses således i denna del i princip komma att omfatta all skadegörelse på ett för trafik avsett luftfartyg vilken mera varaktigt hindrar att det används för flygning. Självklart åsyftas inte sådan obetydlig skada som endast är övergående i den mening att den snabbt kan avhjälpas. t.ex. punktering av däcket på ett landningshjul innan luftfartyget har satts i rörelse. Man torde i sådana fall inte kunna anse att luftfartyget har skadats på sådant sätt att det gjorts oanvändbart för flygning. Det lämnas i förevarande sammanhang därhän huruvida ett sådant handlingssätt däremot kan utgöra brott mot andra ledet i straffbestämmelsen.

Ansvar enligt 13 kap. 4 & BrB ådöms inte för åtgärd innefattande ”allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill”. Blockader. strejker och lockouter är således inte straffbara enligt denna bestämmelse. även om en sådan åtgärd skulle innebära t.ex. att den allmänna samfärdseln allvarligt störs eller hindras. Ansvar för sabotage torde inte ens inträda om t.ex. en sådan strejk är avtalsstridig. Något häremot svarande undantag har inte gjorts i den föreslagna bestämmelsen om straff för luftfartssabotage. Av intresse i detta sammanhang äri praktiken endast bestämmelsens andra led. dvs. vidtagande av åtgärd. som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning. En arbetsnedläggelse eller annan sådan åtgärd får således inte företas på sådant sätt och vid sådan tid att säkerheten för luftfartyg som befinner sig under flygning därigenom äventyras. Det torde få antas att några berättigade arbetsmarknadsintressen inte åsidosätts härigenom.

] subjektivt avseende krävs, i enlighet med den princip som kommer till uttryck i 1 kap. 2 5 första stycket BrB, uppsåt omfattande samtliga objektiva rekvisit. varvid det för straffbarhet är tillräckligt med s.k. eventuellt uppsåt. ] fråga om farerekvisitet i bestämmelsens andra led torde gälla att det

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973:92 42

subjektiva rekvisitet skall anses vara uppfyllt när gärningsmannen har ägt kännedom om de omständigheter som, enligt en objektiv bedömning. gör handlingen ägnad att framkalla fara för luftfartygets säkerhet. Om gärningsmannen på grund av bristande insikt om de omständigheter som kom handlingen att framstå som farlig verkligen var övertygad om att någon risk för flygsäkerheten inte förelåg. kan han således inte fällas till ansvar enligt denna bestämmelse. Eljest är gärningsmannens bedömning av huruvida hans gärning var ägnad att framkalla fara i princip utan betydelse. Avgörande är i stället domstolens bedömning av farligheten.

Straffskalan i den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med vad som i första stycket av paragrafen föreskrivs för vanligt sabotage. dvs. fängelse i högst fyra år. Såsom en speciell form av sabotage. som utskilts från den allmänna straffbestämmelsen om detta brott. får ansvar för luftfartssabotage anses konsumera ansvar för sabotage i de fall då båda dessa straffbestämmelser kan tänkas vara tillämpliga. Samma princip bör gälla i fråga om förhållandet mellan den föreslagna bestämmelsen och bestämmelsen i 13 kap. 5 a 5 om straff för kapning av luftfartyg. En uttrycklig regel härom har tagits in i förslaget. Utgör brottet kapning av luftfartyg skall alltså endast tillämpas 13 kap. 5 21 å. såvida gärningsmannen inte utöver den gärning som bedöms som kapning har vidtagit annan särskild åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfartygets säkerhet under flygning. t.ex. förstört navigeringsinstrument, eller efter landning har gjort luftfartyget oanvändbart genom att förstöra eller skada det. Sådana fall av brottskonkurrens bör bedömas enligt vanliga regler.

Sabotagebestämmelsen i 13 kap. 4 & BrB anses vara subsidiär i förhållande till de föregående paragraferna i kapitlet. Ansvar för mordbrand eller allmänfarlig ödeläggelse utesluter alltså en samtidig tillämpning av bestämmelsen om sabotage på samma gärning. Detsamma blir förhållandet med den föreslagna bestämmelsen om straff för luftfartssabotage. Detta förhållande torde inte orsaka några problem i praktiken. När det gäller frågan om svensk domstols kompetens får det sålunda antas vara uteslutet att så allvarliga brott som avses i 13 kap. 1— 3 åå skulle vara fria från ansvar i något annat land och därigenom kunna bli undandragna svensk domsrätt. Skulle så likväl vara fallet och svensk domstol alltså inte ha behörighet att döma till ansvar enligt nämnda lagrum. möter givetvis inte hinder att i fall då gärningen innefattar såväl sådant brott som luftfartssabotage i trängre mening bestämmelsen om luftfartssabotage i stället tillämpas.

l konsekvens med vad som föreslås beträffande straff för luftfartssabotage innehåller förslaget en ändring i 13 kap. 5 5 BrB med en särskild brottsbenämning för grovt luftfarssabotage och med samma straffskala som gäller för grovt sabotage.

Enligt 13 kap. 6 % BrB kan straff ådömas för allmänfarlig vårdslöshet om någon av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973:92 43

eller annorledes, vållar brand eller ofärd som sägs i 1. 2 eller 3. ä eller framkallar fara därför. eller vållar skada eller hinder som sägs i 4 &. Bestämmelsen avser således att komplettera bestämmelserna angående mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och sabotage i de fall uppsåt inte föreligger att framkalla effekt som nämns i dessa bestämmelser. Genom hänvisningen till skada som sägs i 4 s' kommer straff för allmänfarlig vårdslöshet att kunna ådömas den som av oaktsamhet förstör eller skadar luftfartyg i trafik och därigenom gör det oanvändbart för flygning. Också ouppsåtligt framkallande av fara som sägs i den föreslagna bestämmelsens andra led torde i vissa fall kunna bestraffas som allmänfarlig vårdslöshet. nämligen när någon av oaktsamhet framkallat sådan fara för flygolycka som avses i 13 kap. 3 & BrB. Någon ändring av 13 kap. 615 BrB har inte bedömts vara nödvändig.

Förslaget till ändring i BrB omfattar slutligen också ändring i 2 kap. 3 & BrB. I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 5.2 innebär förslaget i denna del att luftfartssabotage och grovt luftfartssabotage jämställs med kapning av luftfartyg och folkrättsbrott i fråga om svensk domstols kompetens. Den föreslagna ändringen har inarbetats i paragrafen i dess lydelse enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens nyligen fattade beslut om ändring i bl.a. denna paragraf (prop. 1972298, JuU 26. rskr 285). vilken ändring träder i kraft den 1 juli 1973.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973 :92 Bilaga I

Convention for the Suppression of Unlawiul Acts against the Safety of Civil Aviation

The States Parties to this Con- vention

Considering that unlawful acts against the safety of civil aviation jeopardize the safety of persons and property. seriously affect the ope- ration of air services. and under- mine the confidence of the peoples of the world in the safety of civil aviation;

Cansidering that the occurrence of such acts is a matter of grave concern:

Considering that, for the purpose of deterring such acts. there is an urgent need to provide appropriate measures for punishment of offenders:

Have agreed as follows;

Article !

1. Any person commits an offence if he unlawfully and inten- tionally: (a) performs an act of violence against a person on board an aircraft in flight if that act is likely to endanger the safety of that aircraft; or (b) destroys an aircraft in service or causes damage to such an aircraft which renders it incapable of flight or which is likely to endanger its safety in flight: Or (c) places or causes to be placed on an aircraft in service, by any means whatsoever, a device or substance which is likely to destroy that aircraft. or to cause damage to it which renders it incapable of flight, or to cause damage to it which is likely to endanger its safety in flight; or (d) destroys or damages air

44

Convention pour la répression d”ac- tes illicites dirigés contre la sécurité de l'aviation civile.

Les elats parties () la présente convention. *

Considérant que les actes illici- tes dirigés contre la sécurité de l'a- viation civile compromettent la sécurité des pers'onnes et des biens, génent sérieusement l”exploitation des services aériens et minent la confiance des peuples du monde dans la sécurité de l'aviation civile.

Conside'rant que de tels actes les préoccupent gravement,

Conside'rant que. dans le but de prévenir ces actes. il est urgent de prévoir des mesures appropriées en vue de la punition de leurs auteurs.

Sont convenus des dispositions sui- vantes:

Article I er

1. Commet une infraction pénale toute personne qui illicitement et intentionnellement: (a) accomplit un acte de violence å l”encontre d”une personne se trouvant å bord d'un aéronef en vol. si cet acte est de nature a compro- mettre la sécurité de cet aéronef; (b) détruit un aéronef en service ou cause å un tel aéronef des dom- mages qui le rendent inapte au vol ou qui sont de nature å compro- mettre sa sécurité en vol; (_c) place ou fait placer sur un aéronef en service. par quelque moyen que ce soit, un dispositif ou des substances propres å détruire ledit aéronef ou å lui causer des dommages qui le rendent inapte au vol ou qui som de nature å com- promettre sa sécurité en vol;

(d) détruit ou endommage des

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973:92

Konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet.

De till denna konvention anslutna staterna

vilka beaktar att brott mot den civila luftfartens säkerhet äventyrar säkerheten för personer och egen- dom. allvarligt drabbar luftfarten samt undergräver det förtroende som världens folk hyser för den civila luftfartens säkerhet;

vilka beaktar att förekomsten av sådana handlingar väcker stor oro;

vilka beaktaratt det för att hindra sådana handlingar föreligger ett starkt behov av lämpliga åtgärder för bestraffning av personer som begått sådana handlingar;

har överenskommit om följande:

Artikel 1

1. En brottslig handling begår den som rättsstridigt och uppsåt- ligen (a) företager en våldshandling mot någon ombord på luftfartyg under flygning. om gärningen är ägnad att äventyra luftfartygets säkerhet: eller (b) förstör luftfartyg i trafik eller tillfogar sådant luftfartyg skada som gör det oanvändbart för flygning eller som är ägnad att äventyra dess säkerhet under flygning; eller (e) på luftfartyg i trafik anbringar eller låter anbringa. oavsett på vil- ket sätt det sker. föremål eller ämne som är ägnat att förstöra luftfarty- get eller att förorsaka det sådan skada. som gör det oanvändbart för flygning eller som är ägnad att äventyra dess säkerhet under flyg- ning; eller (d) förstör eller skadar anlägg-

45

(Översättning)

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973:92

navigation facilities or interferes with their operation. if any such act is likely to endanger the safety of aircraft in flight: or

(e) communicatcs information which he knows to be false. thereby endangering the safety of an aircraft in flight.

2. Any person also commits an offence if hc:

(a) attempts to commit any ofthe offences mentioned in paragraph 1 of this Article: or

(b) is an accomplicc of a person who commits or attempts to commit any such offence.

Article 2

For the purposes of this Con- vention:

(a) an aircraft is considered to be in flight at any time from' the moment when all its external doors are closed following embarkation until the moment when any such door is opened for disembarkation: in the case of a forced landing. the flight shall be deemed to continue until the competent authorities take over the responsibility for the air- craft and for persons and property on board:

(b) an aircraft is considered to be in service from the beginning of the preflight preparation of the aircraft by ground personnel or by the crew for a specific flight until twenty- four hours after any landing: the period of service shall, in any event, extend for the entire period during which the aircraft is in flight as defined in paragraph (a) of this Article.

Article 3

Each Contracting State underta- kes to make the offences mentioned in Article ] punishable by severe penalties.

46

installations ou services de naviga- tion aérienne ou en pcrturbe le fonctionnement, si l'un de ces actes est de nature å compromettre la sécurité d”aéronefs en vol:

(e) communique une information qu'elle sait étre fausse et, de ce fait. compromet la sécurité d'un aéronef . en vol.

2. Commet également une infraction pénale toute personne qui: (a) tente de commettre Fune des infractions énumérées au paragraph ler du présent article: (b) est le complice dela personne qui commet ou tente de commettre l'une de ces infractions.

Article .?

Aux fins de la présente con- vention:

(a) un aéronef est considéré comme étant en vol depuis le moment ou, l'embarquement étant terminé. toutes ses portes extérieu- res ont été fermées jusqu'au moment oil I'une de ces portes est ouverte en vue du débarquement; en cas d'atterrissage forcé. le vol est censé se poursuivre jusqu'å ce que l'autorité compétente prenne en charge l'aéronef ainsi que les per- sonnes et biens å bord:

(b) un aéronef est considéré comme étant en service depuis le moment ou le personnel au sol ou l'équipage commence å le préparer en vue d'un vol déterminé jusqu'a l'expiration d'un délai de vingt- quatre heures suivant tout atterris- sagc; la période de service s'étend en tout état de cause a la totalité du temps pendant lequel l'aéronef se trouve en vol au sens de l'alinéa at du present paragraphe.

Article 3

Tout Etat contractant s'engagc a réprimer de peines sévéres les infractions énumérées a l'article ler.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973:92

ning för flygnavigering eller stör användningen av sådan anläggning, om gärningen är ägnad att äventyra säkerheten för luftfartyg under flygning; eller

(e) meddelar uppgift som han vet är falsk och därigenom äventyrar säkerheten för luftfartyg under flygning.

2. En brottslig handling begår också den som

(a) försöker att begå något av de brott som anges i första punkten av denna artikel: eller

(b) medverkar till att annan begår eller försöker att begå sådant brott.

Artikel 2

Vid tillämpning av denna kon- vendon

(a) anses ett luftfartyg vara under flygning från det ögonblick då alla ytterdörrar stängts efter ombord- gåendet till det ögonblick då någon av ytterdörrarna öppnats för avstigning; vid nödlandning skall flygningen anses fortsätta, till dess behörig myndighet övertagit ansva- ret för luftfartyget och för personer och egendom ombord:

(b) anses ett luftfartyg vara i trafik från det ögonblick då mark- personal eller besättningen börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning till dess tjugofyra timmar har förflutit efter varje landning: den tid luftfartyget är i trafik skall dock alltid omfatta hela den tid det enligt (a) skall anses vara under flygning.

Artikel 3

Fördragsslutande stat förbinder sig att belägga de brott som avses i artikel I med stränga straff.

47

• Sida 48
•  Original

Prop. 1973:92

Article 4

1. This Convention shall not apply to aircraft used in military, customs or police services.

2. In the cases contemplated in subparagraphs (a). (b). (c) and (e) of paragraph ] of Article l, this Con- vention shall apply, irrespective of whether the aircraft is engaged in an international or domestic flight, only if: (a) the place of take-off or lan- ding, actual or intended, of the aircraft is situated outside the ter- ritory of the State of registration of that aircraft; or (b) the offence is committed in the territory of a State other than the State of registration of the aircraft.

3. Notwithstanding paragraph 2 of this Article. in the cases com- templated in subparagraphs (a), (b). (c) and (e) of paragraph ] of Article l . this Convention shall also apply if the offender or the alleged offender is found in the territory of a State other than the State of registration of the aircraft.

4. With respect to the States mentioned in Article 9 and in the cases mentioned in subparagraphs (a). (b), (c) and (e) of paragraph ] of Article ]. this Convention shall not apply if the places referred to in subparagraph (a) of paragraph 2 of this Article are situated within the territory of the same State where that State is one of those referred to in Article 9. unless the offence is committed or the offender or alle- ged offender is found in the territory of a State other than that State.

5. In the cases contemplated in subparagraph (d) of paragraph 1 of Article ]. this Convention shall apply only if the air navigation facilities are used in international air navigation.

48

Article 4

1. La présente convention ne s'applique pas aux aéronefs utilisés å des fins militaires, de douane ou de police.

2. Dans les cas visés aux alinéas a, b, c et e du paragraphe ler de l'article ler. Ia présente convention, qu'il s'agisse d'un aéronef en vol international ou d'un aéronef en vol intérieur. ne s'applique que:

(a) si le lieu réel ou prévu du décollage ou de l'atterrissage de l'aéronef est situé hors du territoire de l'Etat d'immatriculation de cet aéronef; ou

(b) si l'infraction est commise sur le territoire d'un Etat autre que l'Etat d'immatriculation de l'aé- ronef.

3. Nonobstant les dispositions du paragraphe 2 du présent article. dans les cas visés aux alinéas a, b, c et e du paragraphe ler de l'article ler. la présente convention s'applique également si l'auteur ou l'auteur présumé de l'infraction est décou- vert sur le territoire d'un Etat autre que l'Etat d'immatriculation de l'aéronef.

4. En ce qui concerne les Etats visés å l'article 9 et dans les cas prévus aux alinéas a. b, c et e du paragraphe ler de l'article ler, la présente convention ne s'applique pas si les lieux mentionnés ä l'alinéa a du paragraphe 2 du présent article sont situés sur le territoire d'un seul des Etats visés å l'article 9, a moins que l'infraction soit commise ou que l'auteur ou l'auteur présumé de l'infraction soit découvert sur le territoire d'un autre Etat.

5. Dans les cas visés å l'alinéa d du paragraphe ler de l'article ler, la présente convention ne s'applique que si les installations et services de navigation aérienne sont utilisés pour la navigation aérienne inter- nationale.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973:92

Artikel 4

l. Denna konvention skall ej äga tillämpning på luftfartyg som användes för militära ändamål eller inom tull- eller polisväsendet.

2. l fall som avses i artikel 1 för- sta punkten (a). (b), (c) och (e) skall denna konvention, oavsett om luft- fartyget användes i utrikes eller inrikes fart. äga tillämpning endast om

(a) luftfartygets faktiska eller avsedda start- eller landningsplats är belägen utanför den stat där det är registrerat; eller

(b) brottet begåtts i annan stat än den där luftfartyget är registrerat.

3. Utan hinder av bestämmel- serna i andra punkten av denna artikel skall denna konvention, ifall som avses i artikel 1 första punkten (a). (b,), (c) och (e), också äga till- lämpning om den som begåttbrottet eller misstänkes för detta påträffas i annan stat än den där luftfartyget är registrerat.

4. I fråga om de stater som avses i artikel 9 skall denna konvention. i fall som avses i artikel 1 första punkten (a), (b), (c) och (e), icke äga tillämpning om de platser som avses i andra punkten (a) i denna artikel är belägna inom en och samma stat och denna stat är sådan stat som avses i artikel 9. såvida ej brottet begåtts eller den som begått brottet eller misstänkes för detta påträffas i annan stat.

5. Ifall som avses i artikel i för- sta punkten (d) skall denna kon- vention äga tillämpning endast om anläggningen för flygnavigering utnyttjas för internationell luftfart.

49

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973:92

6. The provisions of paragraphs 2, 3. 4 and 5 of this Article shall also apply in the cases contemplated in paragraph 2 of Article ].

Article 5

]. Each Contracting State shall take such measures as may be necessary to establish its jurisdic- tion over the offences in the follo- wing cases:

(a) when the offence is commit- ted in the territory of that State:

(b) when the offence is commit- ted against or on board an aircraft registered in that State;

(c) when the aircraft on board which the offence is committed lands in its territory with the alleged offender still on board;

(d) when the offence is commit- ted against or on board an aircraft leased without crew to a Iessee who has his principal place of business or, if the Iessee has no such place of business, his permanent residence, in that State.

2. Each Contracting State shall likewise take such measures as may be necessary to establish its juris- diction over the offences mentioned in Article 1. paragraph ] (a). (b) and (c), and in Article ], paragraph 2, in so far as that paragraph relates to those offences. in the case where the alleged offender is present in its territory and it does not extradite him pursuant to Article 8 to any of the States mentioned in paragraph ] of this Article.

3. This Convention does not exclude any criminal jurisdiction exercised in accordance with national law.

50

6. Les dispositions des paragra- phes 2, 3, 4 et 5 du présent article s'appliquent également dans les cas prévus au paragraphe 2 de l'article ler.

Article 5

l. Tout Etat contractant prend les mesures nécessaires pour établir sa competence aux fins de connaitre des infractions dans les cas sui— vants:

(a) si l'infraction est commise sur le territoire de cet Etat:

(b) si l'infraction est commise å l'encontre ou å bord d'un aéronef immatriculé dans cet Etat;

(c) si l'aéronef å bord duquel l'infraction est commise atterrit sur son territoire avec l'auteur présumé de l'infraction se trouvant encore å bord;

(d) si l'infraction est commise å l'encontre ou å bord d'un aéronef donné en location sans équipage å une personne qui ale siege principal de son exploitation ou. ä défaut. sa résidence permanente dans ledit Etat.

2. Tout Etat contractant prend également les mesures nécessaires pour établir sa competence aux fins de connaitre des infractions pré- vues aux alinéas a. b et c du para- graphe ler de l'article ler, ainsi qu'au paragraphe 2 du méme article, pour autant que ce dernier paragraphe concerne lesdites infractions. dans le cas ou l'auteur présumé de l'une d'elles se trouve sur son territoire et ou ledit Etat ne l'extrade pas con- formément ä l'article 8 vers l'un des Etats visés au paragraphe ler du présent article.

3. La présente convention n'é- carte aucune competence pénale exercée conformément aux lois nationales.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973:92

6. Bestämmelserna i punkterna ?., 3. 4 och 5 av denna artikel skall äga tillämpning också i fall som avses i artikel I andra punkten.

Artikel 5

|. Det åligger fördragsslutande stat att i följande fall vidtaga de åtgärder som fordras för att den skall kunna utöva jurisdiktion beträffande brott som avses i artikel l:

(a) när brottet förövats inom dess område:

(b) när brottet förövats mot eller ombord på luftfartyg som är regi- strerat i den staten:

(c) när det luftfartyg, ombord på vilket brottet förövats. landar inom dess område och den misstänkte fortfarande finnes ombord;

(d) när brottet förövats mot eller ombord på luftfartyg som utan besättning uthyrts till person, vilken driver näringsverksamhet med huvudkontor inom ifrågavarande stats område eller, om verksamhe- ten saknar huvudkontor. är stadig- varande bosatt där.

2. Fördragsslutande stat skall vidare vidtaga de åtgärder som fordras för att staten skall kunna utöva jurisdiktion beträffande brott som avses i artikel I första punkten (a). (b) och (c) samt. såvitt gäller dessa brott. artikel I andra punkten. när den misstänkte finnes inom dess område och ej utlämnas enligt bestämmelserna i artikel 8 till någon av de i första punkten av denna artikel angivna staterna.

3. Denna konvention utesluter ej utövande av straffrättslig jurisdik- tion enligt nationell lag.

51

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973:92

Article 6

l. Upon being satisfied that the circumstances so warrant. any Contracting State in the territory of which the offender or the alleged offender is present, shall take him into custody or take other measures to ensure his presence. The custody and other measures shall be as pro- vided in the law of that State but may only be continued for such time as is necessary to enable any cri— minal or extradition proceedings to be instituted.

2. Such State shall immediately make a preliminary enquiry into the facts.

3. Any person in custody pur- suant to paragraph ] of this Article shall be assisted in communicating immediately with the nearest appropriate representative of the State of which he is a national.

4. When a State, pursuant to this Article. has taken a person into custody, it shall immediately notify the States mentioned in Article 5. paragraph ]. the State of nationality of the detained person and. if it considers it advisable, any other interested States of the fact that such person is in custody and of the circumstances which warrant his detention. The State which makes the preliminary enquiry contempla- ted in paragraph 2 of this Article shall promptly report its findings to the said States and shall indicate whether it intends to exercise jurisdiction.

Article 7

The Contracting State in the ter- ritory of which the alleged offender is found shall, if it does not extra- dite him, be obliged, without excep- tion whatsoever and whether or not the offence was committed in its

Article 6

]. S'il estime que les circonstan- ces le justifient. tout Etat contrac— tant sur le territoire duquel se trouve l'auteur ou l'auteur présumé de l'infraction assure la détention de cette personne ou prend toutes autres mesures nécessaires pour assurer sa présence. Cette détention et ces mesures doivent étre confor- mes å la législation dudit Etat; elles ne peuvent étre maintenues que pendant le délai nécessaire å l'eng- agement de poursuites pénales ou d'une procédure d'extradition.

2. Ledit Etat procéde immédia- tement å une enquéte préliminaire en vue d'établir les faits.

3. Toute personne détenue en application du paragraphe ler du présent article peut communiquer immédiatement avec le plus proche représentant qualifié de l'Etat dont elle a la nationalité; toutes facilités lui sont accordées å cette fin.

4. Lorsqu'un Etat a mis une personne en détention conformé- ment aux dispositions du présent article. il avise immédiatement de cette détention. ainsi que des cir- constances qui la justifient. les Etats mentionnés au paragraphe ler de l'article 5, l'Etat dont la personne détenue a la nationalité et. s'il le juge opportun, tous autres Etats intéressés. L'Etat qui procéde å l'enquéte préliminaire visée an paragraphe 2 du présent article en communique rapidement les conc- lusions auxdits Etats et leur indique s'il entend exercer sa compétence.

Article 7

L'Etat contractant sur le terri- toire duquel l'auteur présumé de l'une des infractions est découvert, s'il n'extrade pas ce dernier, soumet I'affaire, sans aucune exception et que l'infraction ait ou non été com-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973.-92

Artikel 6

]. Fördragsslutande stat inom vars område den som begått brottet eller misstänkes för detta befinner sig skall. om den finner ådagalagt att omständigheterna föranleder det, taga honom i förvar eller vidtaga andra åtgärder till säkerställande av hans närvaro. Åtgärd som nu sagts skall vidtagas enligt lagen i nämnda stat men får bestå endast under den tid som fordras för att möjliggöra att straffrättsligt förfarande eller för- farande för utlämning inledes.

2. lfrågavarande stat skall ome- delbart verkställa en preliminär undersökning av omständigheterna.

3. Envar som tagits i förvar enligt första punkten av denna artikel skall erhålla bistånd att omedelbart träda i förbindelse med närmaste behö- riga representant för den stat vars medborgare han är.

4. Har en stat tagit någon iförvar i enlighet med denna artikel. skall underrättelse omedelbart lämnas till de stater som avses i artikel 5 första punkten. den stat i vilken den omhändertagne är medborgare samt. om förstnämnda stat finner det lämpligt, till varje annan berörd stat rörande det förhållandet att en person tagits i förvar och rörande de Omständigheter som motiverar hans omhändertagande. Den stat som verkställer sådan preliminär under- Sökning som avses i andra punkten av denna artikel skall utan dröjsmål lämna nu nämnda stater meddel- ande om undersökningsresultatet Samt ange huruvida den har för avsikt att utöva jurisdiktion.

Artikel 7

Fördragsslutande stat inom vars Område den för brottet misstänkte påträffas skall, om denne inte utlämnas, utan något som helst undantag och oberoende av om brottet begåtts inom dess område,

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973:92

territory. to submit the case to its competent authorities for the pur- pose of prosecution. Those autho- rities shall take their decision in the same manner as in the case of any ordinary offence of a serious nature under the law of that State.

Article 8

1. The offences shall be deemed to be included as extraditable offences in any extradition treaty existing between Contracting Sta- tes. Contracting States undertake to include the offences as extraditable offences in every extradition treaty to be concluded between them.

2. If a Contracting State which makes extradition conditional on the existence of a treaty receives a repuest for extradition from another Contracting State with which it has no extradition treaty, it may at its option consider this Convention as the legal basis for extradition in respect of the offences. Extradition shall be subject to the other condi— tions provided by the law of the requested State.

3. Contracting States which do not make extradition conditional on the existence of a treaty shall recognize the offences as extradi- table offences between themselves subject to the conditions provided by the law of the requested State.

4. Each of the offences shall be treated. for the purpose of extradi- tion between Contracting States. as if it had been committed not only in the place in which it occurred but also in the territories of the States required to establish their jurisdic- tion in accordance with Article 5, paragraph ] (b). (6) and (d).

Article 9

The contracting States which establish joint air transport opera- ting organizations or international

54

mise sur son territoire. a ses auto- rités compétentes pour l'exercise de l'action pénale. Ces autorités pren- nent leur décision dans les mémes conditions que pour toute infraction de droit commun de caractere grave conformément aux lois de cet Etat.

Article 8

]. Les infractions som de plein droit comprises comme cas d'ex- tradition dans tout traité d'extradi- tion conclu entre Etats contrac- tants. Les Etats contractants s'engagent a comprendre les infractions comme cas d'extradition dans tout traité d'extradition a conclure entre eux.

2. Si un Etat contractant qui subordonne l'extradition a l'exis- tence d”un traité est saisi d'une demande d'extradition par un autre Etat contractant avec lequel il n'est pas lié par un traité d'extradition. il a la latitude de considérer la pré- sente convention comme consti- tuant la base juridique de l'extradi- tion en ce qui concerne les infrac- tions. L'extradition est subordon- née aux autres conditions prévues par le droit de l'Etat requis.

3. Les Etats contractants qui ne subordonnent pas l'extradition a l'existence d'un traité reconnais- sent les infractions comme cas d'extradition entre eux dans les conditions prévues par le droit de l'Etat requis.

4. Entre Etats contractants. les infractions sont considérées aux fins d'extradition comme ayant été commises tant au lieu de leur per- pétration que sur le territoire des Etats tenus d'établir leur compé- tence en vertu des alinéas b. c et d du paragraphe ler de l'article 5.

Article 9

Les Etats contractants qui con- stituent pour le transport aérien des organisations d”exploitation en

• Sida 55
•  Original

Prop. 1973:92

överlämna ärendet till behörig myndighet för beslut i åtalsfrågan. Myndigheten skall fatta beslut enligt samma regler som gäller i fråga om varje vanligt brott av all- varlig att enligt lagen i den staten.

Artikel 8

l. Brotten skall anses vara utlämningsbara brott i varje utläm- ningsavtal som redan ingåtts mellan de fördragsslutande staterna. De fördragsslutande staterna förbinder sig att medtaga brotten som utläm- ningsbara brott i varje utlämnings- avtal som kommer att slutas mellan dem.

2. Om fördragsslutande stat, som för utlämning ställer som villkor att utlämningsavtal skall föreligga, från annan fördragsslutande stat med vilken den icke ing-ått sådant avtal mottager begäran om utlämning, får den efter fritt val betrakta denna konvention som laglig grund för utlämning med anledning av brot- ten. Utlämning skall vara underkastad de övriga villkor som gäller enligt den anmodade statens lag.

3. Fördragsslutande stater, som för utlämning icke ställer som vill- kor att utlämningsavtal skall före- ligga. skall sinsemellan anse brotten som utlämningsbara brott i enlighet med de villkor som uppställes i den anmodade statens lag.

4. För utlämning mellan för- dragsslutande stater skall varje brott betraktas som om det begåtts icke endast på gärningsorten utan också inom de stater som ålagts utöva jurisdiktion i enlighet med artikel 5 första punkten (.b), (c) och (d).

Artikel 9

Fördragsslutande stater som för utförande av lufttransport inrättat gemensamma organisationer eller

55

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973:92

operating agencies, which operate aircraft which are subject to joint or international registration shall. by appropriate means. designate for each aircraft the State among them which shall exercise the jurisdiction and have the attributes of the State of registration for the purpose of this Convention and shall give notice thereof to the International Civil Aviation Organization which shall communicate the notice to all States Parties to this convention.

Article 10

!. Contracting States shall, in accordance with international and national law. endeavour to take all practicable measures for the pur- pose of preventing the offences mentioned in Article l.

2. When. due to the commission of one of the offences mentioned in Article ], a flight has been delayed or interrupted. any Contracting State in whose territory the aircraft or passengers or crew are present shall facilitate the continuation of the journey of the passengers "and crew as soon as practicable. and shall without delay return the airc— raft and its cargo to the persons lawfully entitled to possession.

Article II

I. Contracting States shall afford one another the greatest measure of assistance in connection with cri- minal proceedings brought in res- pect of the offences. The law of the State requested shall apply in all cases.

2. The provisions of paragraph ] of this Article shall not affect obli- gations under any other treaty. bilateral or multilateral. which governs or will govern, in whole or in part, mutual assistance in crimi- nal matters.

56

commun ou des organismes inter— nationaux d'exploitation qui exploitent des aéronefs faisant l'o- bjet d'une immatriculation com- mune ou internationale désignent. pour chaque aéronef, suivant les modalités appropriées. llEtat qui exerce la competence et aura les attributions de l'Etat d'immatricu- lation aux fins de la présente con- vention. Ils aviseront de cette dés- ignation l'Organisation de l'Avia- tion civile internationale, qui en informera tous les Etats Parties åt la présente convention.

Article 10

]. Les Etats contractants s'eng- agent, conformément au droit international et national, a s'effor- cer de prendre les mesures raison- nables en vue de prévenir les infractions visées a l'article ler.

2. Lorsque le vol d'un aéronef a été retarde' ou interrompu du fait de la perpe'tration de l'une des infrac- tions prévues a l'article ler. tout Etat contractant sur le territoire duquel se trouvent l'aéronef, les passagers ou l'équipage facilite aux passagers et å l'équipage la pour- suite de leur voyage aussitöt que possible. ]] restitue sans retard l”aéronef et sa cargaison a ceux qui ont le droit de les détenir.

Article ll

l. Les Etats contractants s'ac- cordent l'entraide judiciaire la plus large possible dans toute procédure pénale relative aux infractions. Dans tous les cas, la loi applicable pour l*exécution d'une demande d'entraide est eelle de l"Etat requis.

2. Toutefois, les dispositions du paragraphe ler du présent article n'affeetent pas les obligations découlant des dispositions de tout autre traité de caractcre bilatéral ou multilatéral qui régit ou régira, en tout ou en partie. le domaine de l”entraide judiciaire en matiere pénale.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1973:92

internationella organ. vilka driver trafik med luftfartyg som är föremål för gemensam eller internationell registrering. skall på lämpligt sätt för varje luftfartyg utse en stat bland dem som skall utöva juris- diktion och anses som registre- ringsstat vid tillämpning av denna konvention. Staterna skall härom underrätta Internationella civila luftfartsorganisationen. som har att delge samtliga fördragsslutande stater denna underrättelse.

Artikel 10

1. De fördragsslutande staterna skall, i enlighet med internationell och nationell rätt, bemöda sig om att Vidtaga alla praktiskt möjliga åtgär- der i syfte att förekomma de brott Som avses i artikel 1.

2. När en flygning fördröjts eller avbrutits till följd av brott som avses i artikel 1, skall den för- dragsslutande stat i vilken luftfar- tyget eller dess passagerare eller besättning befinner sig underlätta för passagerarna och besättningen att fortsätta sin resa så snart som möjligt samt utan dröjsmål åter- ställa luftfartyget oeh dess last till de personer som är rättmätiga innehavare därav.

Artikel 1 1

1. De fördragsslutande staterna skall lämna varandra största möjliga bistånd i samband med straffrätts- ligt förfarande som inletts med anledning av brott som avses i arti- kel 1. I samtliga fall skall den anmodade statens lag vara till— lämplig.

2. Bestämmelserna i första punkten av denna artikel skall icke inverka på åtaganden enligt annat bilateralt eller multilateralt avtal som helt eller delvis reglerar eller kommer att reglera ömsesidig rättshjälp i brottmål.

57

• Sida 58
•  Original

Prop. 1973:92

Article 12

Any Contracting State having reason to believe that one of the offences mentioned in Article I will be committed shall, in accordance with its national law. furnish any relevant information in its posses- sion to those States which it belie- ves would be the States mentioned in Article 5. paragraph l.

Article [3

Each contracting State shall in accordance with its national law report to the Council of the Inter- national Civil Aviation Organiza- tion as promptly as possible any relevant information in its posses- sion concerning:

(a) the circumstances of the offence;

(b) the action taken pursuant to Article 10, paragraph 2:

(c) the measures taken in relation to the offender or the alleged offender and, in particular, the results of any extradition procee- dings or other legal proceedings.

Article 14

]. Any dispute between two or more Contracting States concerning the interpretation or application of this Convention which cannot be settled through negotiation, shall, at the request of one of them, be sub- mitted to arbitration. lf within six months from the date of the request for arbitration the Parties are unable to agree on the organization of the arbitration. any one of those Parties may refer the dispute to the Inter- national Court of Justice by request in conformity with the Statute of the Court.

2. Each State may at the time of signature or ratification of this

58

Article 12

Tout Etat contractant qui a lieu de croire que l”une des infractions prévues a l'article ler sera commise fournit, en conformité avec les dis- positions de sa législation nationale. tous renseignements utiles en sa possession aux Etats qui å son avis seraient les Etats visés au paragra- phe ler de Particle 5.

Article 13

Tout Etat contractant communi- que aussi rapidement que possible au Conseil de l'Organisation de l'Aviation civile internationale, en conformité avec les dispositions de sa législation nationale. tous ren- seignements utiles en sa possession relatifs:

(a) aux circonstances de fraction;

(b) aux mesures prises en appli- cation du paragraphe 2 de l'article 10;

(c) aux mesures prises å l'égard de l'auteur ou de l'auteur présumé de l'infraction et notamment au résultat de toute procédure d”ex- tradition ou de toute autre procé- dure judiciaire.

l'in-

Article 14

]. Tout différend entre des Etats contractants concernant l'interpré— tation ou l'application dela présente convention qui ne peut pas étre réglé par voie de négociation est soumis ä l'arbitrage, a la demande de l'un d”entre eux. Si, dans les six mois qui suivent la date de la demande d'arbitrage, les Parties ne parviennent pas å se mettre d'ac- cord sur l'organisation de l'arbit- rage, l'une quelconque d'entre elles peut soumettre le différend a la Cour internationale de Justice. en déposant une requéte conformé- ment au Statut de la Cour.

2. Chaque Etat pourra. au moment oil il signera ou ratifiera la

• Sida 59
•  Original

Prop. 1973:92

Artikel lZ

Fördragsslutande stat som har anledning tro att brott som avses i artikel 1 kommer att förövas skall, i enlighet med sin nationella lag. lämna alla upplysningar av vikt som den innehar till de stater som den förmodar skulle vara de stater som avses i artikel 5 första punkten.

Artikel 13

Fördragsslutande stat skall i enlighet med sin nationella lag så snabbt som möjligt lämna Interna- tionella civila luftfartsorganisatio— nens råd alla tillgängliga uppgifter av vikt rörande

(a) omständigheterna kring brottet:

(b) åtgärd som vidtagits enligt artikel l0 andra punkten:

(c) åtgärder som vidtagits gente— mot den som begått brottet eller misstänkes för detta samt. i syn- nerhet. utgången av utlämningsför- farande eller annat rättsligt förfa- rande.

Artikel 14

l. Varje tvist mellan två eller flera av de fördragsslutande sta- terna angående tolkningen ellcr till- lämpningen av denna konvention, som icke kan biläggas genom för- handlingar. skall på begäran av en av dem hänskjutas till skiljedom. Om parterna inom sex månader efter det begäran om skiljedom framställts ej kan enas om utform- ningen av skiljedomsförfarandet, äger envar av dem hänskjuta tvisten till internationella domstolen genom begäran enligt reglerna i domstolens stadga.

2. Varje stat äger i samband med undertecknande eller ratifikation av

59

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973:92

Convention or accession thereto. declare that it does not consider itself bound by the preceding para— graph. The other Contracting States shall not be bound by the preceding paragraph with respect to any Con- tracting State having made such a reservation.

3. Any Contracting State having made a reservation in accordance with the preceding paragraph may at any time withdraw this reservation by notification to the Depositary Governments.

Article 15

1. This convention shall be open for signature at Montreal on 23 September 1971, by States partici- pating in the International Confe- rence on Air Law held at Montreal from 8 to 23 September l97l (hereinafter referred to as the Montreal Conference). After 10 October 1971. the convention shall be open to all States for signature in Moscow, London and Washington. Any State which does not sign this Convention before its entry into force in accordance with paragraph 3 of this Article may accede to it at any time.

2. This convention shall be subject to ratification by the signa— tory States. Instruments of ratifi- cation and instruments of accession shall be deposited with the Governments of the Union of Soviet Socialist Republics, the United Kingdom of Great "Britain and Northern Ireland, and the Uni- ted States of America, which are hereby designated the Depositary Governments.

3. This Convention shall enter into force thirty days following the date of the deposit of instruments of ratification by ten States signatory to this Convention which participa- ted in the Montreal Conference.

60

présente convention ou y adhérera, déclarer qu'il ne se considere pas lié par les dispositions du paragraphe précédent. Les autres Etats con- tractants ne seront pas liés par les- dites dispositions envers tout Etat contractant qui aura formulé une telle réserve.

3. Tout Etat contractant qui aura formulé une réserve conformément aux dispositions du paragraphe précédent pourra a tout moment lever cette réserve par une notifi- cation adressée aux gouvernements dépositaires.

Article 15

1. La présente convention sera ouverte le 23 septembre 1971 a Montréal a la signature des Etats participant a la Conference inter— nationale de droit aérien tenue a Montréal du 8 au 23 septembre 1971 (ci-aprés dénommée "la Confé- rence de Montréal”.) Aprés le 10 octobre 1971, elle sera ouverte a la signature de tous les Etats a Washington. å Londres et a Moscou. Tout Etat qui n'aura pas signé la convention avant qu'elle soit entrée en vigueur conformé- ment au paragraphe 3 du présent article pourra y adhérer a tout moment.

2. La présente convention est soumise a la ratification des Etats signataires. Les instruments de ratification ainsi que les instruments d”adhésion seront déposés aupres des gouvernements des Etats-Unis d'Amérique, du Royaume-Uni de Grande Bretagne et d'Irlande du Nord et de l'Union des Républiques socialistes soviétiques, qui sont désignés par les présentes comme gouvernements dépositaires.

3. La présente convention entrera en vigueur trente jours aprés la date du dépöt des instruments de ratification de dix Etats signataircs qui ont participé a la Conference de Montréal.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1973:92

denna konvention eller vid anslut— ning till den förklara att den icke anser sig vara bunden av bestäm- melserna i föregående punkt. Övriga fördragsslutande stater blir ej bundna av nämnda bestämmelser gentemot fördragsslutande stat som gjort sådant förbehåll.

3. Fördragsslutande stat som gjort förbehåll enligt bestämmel- serna i föregående punkt äger när som helst återtaga förbehållet genom underrättelse till deposita- rieregeringarna.

Artikel 15

1. Denna konvention skall stå öppen för undertecknande i Mont— real den 23 september 1971 av stater som deltagit i den internationella lufträttskonferensen i Montreal den 8—23 september 1971 (i fortsätt- ningen kallad Montreal-konferen- sen). Efter den lOoktober 1971 skall konventionen stå öppen för under- tecknande av alla stater i Moskva, London och Washington. Stat som ej undertecknar denna konvention före dess ikraftträdande enligt tredje punkten av denna artikel kan när som helst ansluta sig till kon— ventionen.

2. Denna konvention skall ratifi- ceras av de stater som undertecknat den. Ratifikations- och anslut- ningsinstrument skall deponeras hos Amerikas Förenta Staters regering, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och De Socialistiska Rådsrepublikernas Unions rege- ring, vilka härigenom utses till depositarieregeringar.

3. Denna konvention träder i kraft trettio dagar efter den dag då ratifikationsinstrument deponerats av tio stater som undertecknat den och som deltagit i Montrealkonfe- rensen.

61

• Sida 62
•  Original

Prop. 1973:92

4. For other States. this conven- tion shall enter into force on the date of entry into force of this Conven- tion in accordance with paragraph 3 of this Article. or thirty days follo- wing the date of deposit of their instruments of ratification or accession. whichever is later.

5. The Depositary Governments shall promptly inform all signatory and acceding States of the date of each signature, the date of deposit of each instrument of ratification or accession, the date of entry. into force of this Convention, and other notices.

6. As soon as this Convention comes into force. it shall be regis- tered by the Depositary Govern- ments pursuant to Article 102 of the Charter of the United Nations and pursuant to Article 83 of the Con- vention on International Civil Aviation (Chicago. l944).

Article 16

l. Any contracting State may denounce this Convention by writ- ten notification to the Depositary Governments.

2. Denunciation shall take effect six months following the date on which notification is received by the Depositary governments.

In Witness whereofthe undersig- ned Plenipotentiaries. being duly authorized thereto by their Governments. have signed this Convention.

Done at Montreal. this twenty- third day of September. one thou- sand nine hundred and seventy-one. in three originals. each being drawn up in four authentic texts in the English, French, Russian and Spa- nish languages.

62

4. Pour les autres Etats. la pré- sente convention entrera en vigueur a la date de son entrée en vigueur conformément au paragraphe 3 du présent article ou trente jours apres la date du dépöt de leurs instru- ments de ratification ou d'adhésion. si cette seconde date est postérieure a la premiere.

5. Les gouvernements dépositai- res informeront rapidement tous les Etats qui signeront la présente convention ou y adhéreront de la date de chaque signature. dela date du dépöt de chaque instrument de ratification ou d”adhésion. de la date d'entrée en vigueur de la pré- sente convention ainsi que de toutes autres communications.

6. Des son entrée en vigueur. la présente convention sera enregi- strée par les gouvernements dépo- sitaires conformément aux disposi- tions de l'article 102 de la Charte des Nations Unies et conformément aux dispositions de l'article 83 de la Convention relative å l'Aviation

civile internationale (Chicago. 1944).

A rticle 16

1. Tout Etat contractant peut dénoncer la présente convention par voie de notification écrite adressée aux gouvernements dépo- sitaires.

2. La dénonciation prendra effet six mois aprés la date 51 laquelle la notification aura été recue par les gouvernements dépositaires. En foi de quoi les Plénipotentiai- res soussignés, dument autorisés. ont signé la présente convention.

Fait å Montréal, le vingt-troi— siéme jour du mois de septembre de l'an mil neuf cent soixante et onze, en trois exemplaires originaux comprenant chacun quatre textes authentiques rédigés dans les lang- ues francaise. anglaise, espagnole et russe.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973:92

4. För övriga stater träder denna konvention i kraft den av följande dagar som infaller senast. nämligen antingen dagen för konventionens ikraftträdande enligt tredje punkten av denna artikel eller trettio dagar efter dagen för deposition av vederbörande stats ratifikations- eller anslutningsinstrument.

5. Depositarieregeringarna skall utan dröjsmål underrätta alla stater som undertecknat och anslutit sig till konventionen om dagen för varje undertecknande. dagen för deposi- tion av varje ratifikations- eller anslutningsinstrument. dagen för denna konventions ikraftträdande och om andra meddelanden.

6. Så snart denna konvention träder i kraft skall den registreras av depositiarieregeringarna enligt arti- kel 102 i Förenta Nationernas stadga samt artikel 83 i konventio- nen angående internationell lufttra- fik (Chicago, 1944).

A rtikel 16

]. Fördragsslutande stat äger uppsäga denna konvention genom skriftlig underrättelse till deposita- rieregeringarna.

2. Uppsägning träder i kraft sex månader efter den dag då deposita- rieregeringarna mottagit underrät- telsen. Till bekräftelse härav har under- tecknade. därtill vederbörligen befullmäktigade. undertecknat denna konvention.

Som skedde i Montreal den 23 september 1971 i tre exemplar, vart och ett avfattat på engelska. franska. ryska och spanska, vilka fyra texter äger lika vitsord.

63

• Sida 64
•  Original

Prop. 197 3:92 64

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas, att 2 kap. 3å samt 13 kap. 4, 5 och 12 55 brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 KAP. 3 ä'

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 5 efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av krigsman å område där avdelning av krigsmakten befann sig eller om det begåtts av annan än krigsman å sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning.

4. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

5. om brottet är kapning av luft- 5. om brottet är luftfartssabo- fartyg eller folkrättsbrott, eller tage, grovt luftfartssabotage. kap— ning av luftfartyg eller folkrätts- brott. eller

6. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

13 KAP. 4 5 Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar. folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd. som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller upp- maning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes för s a b ota g e till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus. värme eller kraft.

Den som, inom eller utom riket, gör luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning genom att förstöra eller

' Paragrafen återges här i den lydelse som skall gälla från och med den 1 juli 1973 (Sl-"S 1972z812).

• Sida 65
•  Original

Prop. 1973:92

Nuvarande lydelse

65

Föreslagen lydelse

skada det eller vidtager åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning. dömes, om gärningen ej utgör kap- ning av luftfartyg, för luft- fartssabotage till fängelse i högst fyra år.

55

Är brott som i 4 & sägs att anse som grovt, skall för grovt sabo- ta ge dömas till fängelse på viss tid. lägst två och högst tio år. eller på livstid.

Är brott som i 4 & sägs att anse som grovt, skall för grovt sabo- tage eller. ifall som sägs i 4 9” andra stycket, för grovt luft- fa rtssabotage dömas till fäng- else på viss tid, lägst två och högst tio år eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

125

För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand. grov mordbrand. allmänfarlig ödeläg- gelse. sabotage, grovt sabotage, kapning av luftfartyg eller spri- dande av gift eller smitta eller till förgöring, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

Denna lag träder i kraft den

För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläg- gelse, sabotage. luftfartssabotage. grovt sabotage, grovt luftfartssabo- tage, kapning av luftfartyg eller spridande av gift eller smitta eller till förgöring, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1973:92

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas. att 2 kap.

66

Bihang B

3 ä och 13 kap. 5 a. 6. 11 och 12 55

brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3 & ' För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 ; efter svensk lag och vid svensk domstol. 1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg. sä ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen åsådantfartyg.

2. om brottet begåtts av krigsman å område däravdelning av krigsmakten befann sig eller om det begåtts av annan än krigsman ä sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet förövats mot Sverige. svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning.

4. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare. svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige.

5. om brottet är kapning av luft- fartyg eller folkrättsbrott. eller

5. om brottet är kapning av luft- fartyg. luftfurtssubotage eller folk- rättsbrott.e1|er

6. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

13 kap. 5 a &!

Den som ombord på luftfartyg medelst olaga tvång bemäktigar sig far- tyget eller ingriper i dess manövrering. dömes för kapning av luftfartyg till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt. dömes till fäng- else. lägst ett och högst tio år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara förflera människoliv eller om gärningen eljest varit av särskiltfarlig art.

' Senaste lydelse 1972: 812. = Senaste lydelse 1971:188.

Vidtager någon eljest åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning eller gör någon luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning genom att förstöra eller skada det. dömes förluftfartssabotagetillfäng- else iltögst fyra år.

Är brott som iförsta eller andra stycket sägs att anse som grovt.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1973:92

Nuvarande lydelse

(så

Den som av oaktsamhet. genom. att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes. vållar brand eller ofärd som i l. 2 eller 3 & sägs eller framkallar fara därfö'r. eller vållar skada eller hinder som i 4 lå sägs. dömes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

67

Föreslagen lydelse

dömes till fängelse på viss tid. lägst två och högst tio år. eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas. om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen eljest varit av särskiltfarlig art.

Den som av oaktsamhet. genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes. vållar brand eller ofärd som i l. 2 eller 3 & sägs eller framkallar fara därför. eller vållar skada eller hinder som i 4 5 sägs eller fara eller skada som i 5 a .6 andra stycket sägs. dötnes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt. dömes till fängelse i högst två år.

11.5

Om någon. som ådragit sig ansvar enligt 1, 2. 3. 6, 7. 8. 9 eller 10 &. frivilligt avvärjt fara som där sägs innan avsevärd olägenhet uppkom- mit. må dömas till lindrigare straff än för gärningen är stadgat: dock må ej dömas till lindrigare straff än fängel- se. om lägsta straffet för brottet el- jest är fängelse i två år eller däröver. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare straff än fängelsei ett år. skall ej dömas till ansvar.

]7

För försök. förberedelse eller stämpling till mordbrand. grov mordbrand. allmänfarlig ödeläg- gelse. sabotage. grovt sabotage. kapning av luftfartyg eller spri- dande av gift eller smitta eller till

' Senaste lydelse 1971: 188.

Om någon. som ådragit sig-ansvar enligt 1. 2. 3. 6. 7. 8. 9 eller 10 a' eller enligt 5 a ,öförluftfartssabotage. fri- villigt avvärjt fara som där sägs in— nan avsevärd olägenhctuppkommit. må dömas till lindrigare straffän för gärningen är stadgat; dock må ej dömas till lindrigare straff än fängel- se, om lägsta straffet för brottet el- jest är fängelse i två år eller däröver. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare straffän fängelse i ett år. skall ej dömas till ansvar.

äl

För försök. förberedelse eller stämpling till mordbrand. grov mordbrand. allmänfarlig ödeläg- gelse. sabotage. grovt sabotage. kapning av luftfartyg. luftfartssa- botage elle-r spridande av gift eller

• Sida 68
•  Original

Prop. 1973:92 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förgöring. så ock för underlåtenhet smitta eller till förgöring, så ock för att avslöja sådant brott dömes till underlåtenhet att avslöja sådant ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

Denna lagträderikraft den I juli 1973.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1973:92 69

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 mars 1973.

Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLACK- ENBERG, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden. hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 mars 1973, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i brottsbalken.

Förslaget. som finns bilagt detta protokoll, hade den 16—19 mars 1973 inför lagrådet föredragits av rådmannen Bengt Karle.

Lagrådet yttrade:

Vad angår den föreslagna utvidgningen av regeln om domsrätt i 2 kap. 3 5 punkt 5 BrB skall enligt ordalydelsen obegränsad domsrätt föreligga i det fallet att , 'brottet är luftfartssabotage” '. Det torde vara avsett att detta skall gälla även försök (jfr artikel 1 punkt 2 a) och artikel 5 punkterna ] och 2 i Montrealkonventionen). Emellertid torde enligt brottsbalkens språkbruk en brottsbenämning som luftfartssabotage beteckna endast det fullbordade brottet och alltså inte därjämte försöktill brottet (se exempelvis BrB 3: l 1 och 6:11). Domsrättsregeln synes därför böra avfattas så. att den uttryckligen nämner, förutom luftfartssabotage, även försök till sådant brott. Eftersom medverkan endast är ett sätt bland andra att begå ett brott, vare sig detta är försöksbrott eller fullbordat brott, kommer domsrättsregeln utan särskild föreskrift att gälla även medverkan. Utformas domsrättsregeln i nu förevar- ande del på sätt här förordats. torde en motsvarande komplettering böra ske i vad regeln gäller kapning av luftfartyg. Det kan anmärkas, att folkrättsbrott är straffbart endast som fullbordat brott.

Vad beträffar straffbestämmelsen om luftfartssabotage har begreppet "luftfartyg i trafik" inte definierats i lagtexten. Det synes emellertid vara avsett att den bestämning som i artikel 2 b) i Montrealkonventionen givits detta begrepp skall vara vägledande. Detta betyder å andra sidan, att någon absolut bundenhet av artikeltexten inte skall föreligga vid rättstillämpningen. En domstol kan alltså i något fall med hänsyn till särskilda omständigheter tänkas finna det påkallat att ge begreppet ”luftfartyg i trafik” en något trängre eller en något vidare innebörd än vad som skulle följa av en ordagrann tillämpning av konventionstexten. Detta föranleder ingen erinran från lagrådets sida.

Det remitterade förslaget upptar jämväl en utvidgning av bestämmelserna om allmänfarlig vårdslöshet i 13 kap. 6 & brottsbalken . Denna utvidgning

• Sida 70
•  Original

Prop. 1973:92 70

påkallas inte av Montrealkonventionen. Tanken är att paragrafen idenna del skall anknyta till bestämmelsen om straff för luftfartssabotage i5 a äandra stycket. [enlighet härmed föreslås atti 13 kap. 6 åska]! upptas också det fallet att någon av oaktsamhet vållar fara eller skada som i5 a åandra stycket sägs. Bestämmelsen i 13 kap. 6 & synes emellertid redan i nuvarande utformningi allt väsentligt täcka vållande av sådan fara som avses i 5 a 5 andra stycket, dvs. fara för luftfartygs säkerhet under flygning. Enligt paragrafens nuvar- ande lydelse straffas nämligen den som av ovarsamhet framkallar fara för sådan ofärd som sägs i 3 5 , bl.a. flygolycka, innefattande fara för annans liv eller hälsa. Under hänvisning härtill föreslår lagrådet att bestämmelsen i nu förevarande del begränsas till att gälla vållande av ”skada som i 5 a 5 andra stycket sägs". I övrigt föranleder förslaget ingen erinran från lagrådet.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

• Sida 71
•  Original

Prop. 1973:92 71

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungeni statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO-

BERG, BENGTSSON,LÖFBERG.LIDBOM,FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen- sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i brottsbalken .

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Som lagrådet anfört är avsikten att den föreslagna regeln om domsrätt i 2 kap. 3 5 5 brottsbalken skall gälla luftfartssabotage inte bara när fullbordat sådant brott föreligger utan också vid försök till sådant brott. Detta följer av att det för ett svenskt tillträde till Montrealkonventionen krävs att den utvidgade domsrättsregeln omfattar inte bara fullbordat brott utan också försöksbrott. Motsvarande gälleri fråga om kapning av luftfartyg i förevar- ande lagrum, som i denna del bygger på Haagkonventionen. Jag har inget att erinra mot att lagrummet förtydligas så att där uttryckligen anges att också försök till kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage omfattas av den utvidgade domsrätten.

Inte heller har jag någon erinran mot den av lagrådet föreslagnajämkningen av 13 kap. 6 &.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att dels antaga förslaget till lag om ändringi brottsbalken med vidtagna änd- ringar,

dels godkänna konventionen den 23 september 1971 för bekämpande av brott motden civila luftfartens säkerhet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

• Sida 72
•  Original