Prop. 1989/90:130

om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning

Typ: Proposition
Datum: 1989-12-31
Källa: data.riksdagen.se

Regeringens proposition Ån Te

1989/90:130 &

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoll den 22 mars 1990.

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag bl. a. till kompletteringar av brottsbalkens s. k. terroristbestämmelser.

Lagändringarna föranleds av att det också föreslås att Sverige skall ratificera ett år 1988 antaget tilläggsprotokoll till 1971 års Montrealkonvention om brott mot den civila luftfartens säkerhet samt en i Rom samma år antagen konvention om brott mot sjöfartens säkerhet med tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar på kontinentalsockeln.

Som en följd av de föreslagna ratifikationerna skall enligt propositionen bestämmelserna i 13 kap. 5 a § brottsbalken om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage ändras så att de omfattar även gärningar enligt de nya överenskommelserna. Brottsbeteckningarna föreslås ändrade till kapning resp. sjö- eller luftfartssabotage. Vidare förordas att en särskild bestämmelse om flygplatssabotage införs i brottsbalken. Slutligen föreslås att vissa följdändringar görs i bl. a. brottsbalken.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

I Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 130

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 5 b§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

38!

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 8 efter svensk lag och vid svensk domstol, |

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning av försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4, om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6. om brottet är kapning, sjö- eller fartyg, luftfartssabotage eller folk- luftfartssabotage, flygplatssabotage, tättsbrott eller försök till kapning av försök till sådana brott eller folkrättsluftfartyg eller luftfartssabotage, brott, eller eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller därutöver.

13 kap.

5a§2

Den som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång bemedelst olaga tvång bemäktigar sig mäktigar sig eller ingriper i manövfartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett luftfartyg eller ett rering, dömes för kapning av fartyg, som används i civil yrkesluftfartyg till fängelse i högst fy- mässig sjöfart för befordran av gods ra år. eller passagerare, bogsering, bärg-

ning, fiske eller annan fångst, döms

för kapning till fängelse i högst

1 Senaste lydelse 1986:645.

[NS

2 Scnaste lydelse 1973:342,

fyra år. Detsamma gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform i havet som är avsedd för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat fall är ägnad att framkalla fara för luft- 1. förstör eller allvarligt skadar fartygs säkerhet under flygning eller ett sådant fartyg eller en sådan plattgör någon luftfartyg i trafik oan- form som anges i första stycket eller

vändbart för flygning genom att ett luftfartyg i trafik, eller

förstöra eller skada det, dömes för 2. vidtar en åtgärd som är ägnad luftfartssabotage till fängelse att framkalla fara för säkerheten för i högst fyra år. ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet under

flygning

döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra år. Är brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt, dömes till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

5b§

Den som I. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik, 2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, Som inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller 3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats, döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna, för flygplatssabotage till fängelse i högst fyra år.

Är brottet att anse som grovt,

döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera

människoliv eller om gärningen an-

nars varit av särskilt farlig art.

6 8?

Den som av oaktsamhet, genom Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar sprängämne eller på annat sätt, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § 1. brand eller ofärd som avses i sägs eller framkallar fara därför, 1, 2 eller 3 8 eller framkallar fara för eller vållar skada eller hinder som i det, 48 sägs eller skada som i 5 a § 2. skada eller hinder som avses i andra stycket sägs, dömes för all- 48 eller mänfarlig vårdslöshet till 3. skada som avses i 5a§ böter eller fängelse i högst sex andra stycket I eller 5 b § första månader. stycket 2

döms för allmänfarlig

vårdslöshet till böter eller fäng-

else i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

11 84

Om någon som har ådragit sig Om någon som har ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 108 eller enligt Sa8§ för eller 10 8 eller enligt 5 a & andra

luftfartssabotage, frivilligt har av- stycket 2 eller 5 b § första stycket 2

värjt en sådan fara eller verkan som eller 3, frivilligt har avvärjt en sådan anges där innan avsevärd olägenhet fara eller verkan som anges där inhar uppkommit, får han dömas till nan avsevärd olägenhet har uppkomlindrigare straff än vad som är mit, får han dömas till lindrigare föreskrivet för gärningen. Var faran straff än vad som är föreskrivet för ringa och är för gärningen ej före- gärningen. Var faran ringa och är för skrivet svårare straff än fängelse i ett gärningen ej föreskrivet svårare år, skall han ej dömas till ansvar. straff än fängelse i ett år, skall han ej

dömas till ansvar.

12 85

För försök, förberedelse eller För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggel- mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kap- se, sabotage, grovt sabotage, kapning av luftfartyg, luftfartssabotage ning, sjö- eller luftfartssabotage, eller spridande av gift eller smitta flygplatssabotage eller spridande av eller till förgöring, så ock för under- gift eller smitta eller till förgöring, så låtenhet att avslöja sådant brott ock för underlåtenhet att avslöja sådömes till ansvar enligt vad i 23 kap. dant brott dömes till ansvar enligt stadgas. vad i 23 kap. stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

3 Senaste lydelse 1973:342 4 Scnaste lydelse 1988:942 5 Senaste lydelse 1973:342

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §!

Regeringen kan för visst fall för- Regeringen får beträffande en ordna om avvikelse från bestäm- viss intagen besluta om avvikelse melserna i 25-30 §§, om det är på- från bestämmelserna i 25-30 §§, kallat med hänsyn till rikets säker- om det är påkallat med hänsyn till het. rikets säkerhet eller till risken för att

den intagne under verkställigheten i

anstalt medverkar till brott som in-

nefattar användande av våld, hot

eller tvång för politiska syften.

Sådant beslut får meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luft-

fartyg (SÖ 1971:17),

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt

skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen

om bekämpande av terrorism (SÖ

1977:12),

5. konventionen mot tagande av gisslan (SÖ 1980:26) eller

för annat brott som har innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften,

om det är påkallat med hänsyn till risken för att den intagne medverkar till sådan brottslig verksamhet under verkställigheten i anstalt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

I Scnaste lydelse 1988:622.

Lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda

bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18!

Vad i denna lag stadgas skall äga tillämpning vid förundersökning angående

brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3 brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, eller 5 a 8 brottsbalken, om brottet = 5 a eller 5 b & brottsbalken, om innefattar gärning varom i 4 8 nämn- = brottet innefattar gärning varom i 4 & da kap. sägs, nämnda kap. sägs,

brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 §, 18 kap. 1, 3 eller 4 § eller 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8 eller 10 8 brottsbalken,

brott som avses i 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 8 eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 8 brottsbalken, om gärningen innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är nämnd i 18 kap. 2 § samma balk, eller

försök, förberedelse eller stämpling till brott som ovan nämnts, om sådan gärning är belagd med straff.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1 Senaste lydelse 1977:1026.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1990.

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Engström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning

1¶Inledning

Inom justitiedepartementet upprättades i maj 1989 en promemoria (Ds 1989:34) angående Sveriges tillträde till

1. ett i Montreal den 24 februari 1988 antaget tilläggsprotokoll till Montrealkonventionen den 23 september 1971 om brott mot den civila luftfartens säkerhet (i fortsättningen kallat Montrealprotokollet),

2. en i Rom den 10 mars 1988 antagen konvention om brott mot sjöfartens säkerhet jämte ett samma dag antaget tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar på kontinentalsockeln (i fortsättningen kallade Romkonventionen resp. Romprotokollet).

Montrealprotokollet samt Romkonventionen och Romprotokollet i engelska versioner och i översättningar till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1-3.

I promemorian föreslås att Sverige, som har undertecknat dessa överenskommelser, också ratificerar dem. Vidare föreslås att de s. k. terroristbestämmelserna i brottsbalken (BrB) kompletteras med anledning av en svensk anslutning till de internationella avtalstexterna. Dessutom innehåller promemorian förslag till ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har kommit in från riksdklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen, Svea hovrätt, sjöfartsverket, luftfartsverket, juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund, Svensk Pilotförening, Sveriges Redareförening och SAS, Scandinavian Airlines System AB. RÅ har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och vid regionåklagarmyndig heten i Malmö.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89-—1721).

Inledning

Lagrådet

Regeringen beslutade den 15 februari 1990 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Jag återkommer till lagrådets yttrande i den allmänna motiveringen angående behovet av lagstiftningsåtgärder (s. 35) och i specialmotiveringen till lagförslagen (s. 41). Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.

2¶Internationella överenskommelser

I september 1971 antogs på en internationell lufträttskonferens i Montreal en konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet (i fortsättningen kallad Montrealkonventionen). Konferensen hade anordnats av Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), som är ett av FN:s fackorgan.

Montrealkonventionen innebär vissa förpliktelser för de avtalsslutande staterna. De förbinder sig sålunda bl. a. att belägga vissa särskilt angivna former av sabotagehandlingar mot den civila luftfartens säkerhet med stränga straff och att vidta åtgärder i fråga om domsrätt, åtal och utlämning med anledning av sådana brott.

Konventionen trädde i kraft i januari 1973. Den har hittills ratificerats av ett drygt 100-tal stater. Sverige ratificerade konventionen i juni 1973.

I februari 1988 anordnade ICAO en internationell konferens i Montreal med uppgift att utarbeta ett tilläggsprotokoll till Montrealkonventionen för att komma till rätta med våldshandlingar på flygplatser som används i internationell luftfart. Ett sådant protokoll antogs på konferensen. Sverige har undertecknat protokollet.

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), som är ett annat av FN:s fackorgan, anordnade i mars 1988 i Rom en internationell konferens om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet. Ändamålet med konferensen var att utarbeta en konvention i ämnet. En sådan konvention antogs vid konferensen, liksom ett tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta platt-

formar på kontinentalsockeln. Sverige har undertecknat både konventionen

och protokollet.

2.1¶Montrealprotokollet

2.1.1 Bakgrund Åtskilliga våldshandlingar som är riktade mot den civila luftfartens säkerhet utgör s. k. internationella brott, dvs. de omfattas av internationella överenskommelser enligt vilka avtalsstaterna har åtagit sig att antingen utlämna den

som har begått ett sådant brott till ett annat berört land eller ombesörja att han

Inledning blir lagförd för brottet i det land där han påträffas.

Flygplanskapningar omfattas av konventionen den 16 december 1970 i Haag om olaga besittningstagande av luftfartyg (Haagkonventionen). Där förbinder sig de avtalsslutande staterna att belägga flygplanskapning med stränga straff och att uppfylla vissa förpliktelser i fråga om domsrätt, åtal och utlämning m. m. beträffande sådana kapningsbrott. Ett drygt 100-tal stater har tillträtt Haagkonventionen. Sverige ratificerade den i maj 1971.

Montrealkonventionen omfattar vissa andra brott mot den civila luftfartens säkerhet än kapningsbrott, nämligen sabotage och andra liknande handlingar. Grunddragen i konventionen överensstämmer i övrigt med Haagkonventionen — avtalsstaterna förbinder sig att belägga de i konventionen angivna formerna av sabotagehandlingar med stränga straff och att uppfylla vissa förpliktelser i fråga om domsrätt, åtal och utlämning m. m. beträffande sådana brott.

Med anledning av Sveriges tillträde till konventionerna har vidtagits vissa lagstiftningsåtgärder (prop. 1971:92, JuU 9, rskr. 164, SFS 1971:188 samt prop. 1973:92, JuU 21, rskr. 222, SFS 1973:342). Sålunda har det införts bl. a. straffbestämmelser om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage. Bestämmelserna återfinns i 13 kap. 5 a 8 BrB.

Såväl Haag- som Montrealkonventionen tar sikte på gärningar som begås ombord på eller är riktade mot flygplan under flygning och som därför äventyrar flygsäkerheten. Erfarenheten har emellertid visat att internationella flygplatser stundom är skådeplats för andra typer av våldshandlingar som är riktade mot den internationella luftfarten och som på ett urskillningslöst sätt drabbar dem som råkar befinna sig där sådana gärningar förövas. Det gäller exempelvis de bombdåd som förövats under 1980-talet på de internationella flygplatserna i Wien och Rom.

På förslag av ICAO:s juridiska kommitté beslutade dess församling hösten 1986 att kommittén med största möjliga prioritet skulle utarbeta ett förslag till internationellt instrument för att bekämpa våldshandlingar på flygplatser som används i internationell luftfart.

ICAO:s juridiska kommitté sammanträdde i Montreal våren 1987. Till grund för överläggningarna låg ett utkast till en internationell överenskommelse om bekämpande av våldshandlingar på flygplatser som används i internationell luftfart. Utkastet var utformat som ett tilläggsprotokoll till Montrealkonventionen. Kommitténs arbete kom i stor utsträckning att gälla utformningen av den artikel som angav de brott som omfattades av den tilltänkta överenskommelsen. Utkastet blev i denna del grundligt omarbetat.

I lufträttskonferensen i Montreal den 9-24 februari 1988 deltog delegationer från 81 länder, däribland Sverige och övriga nordiska länder. Ett tilläggsprotokoll till Montrealkonventionen, som grundade sig på det omarbetade utkastet, antogs enhälligt vid konferensen.

Då Montrealprotokollet öppnades för undertecknande den 24 februari 1988 undertecknades det av 47 stater, däribland Danmark, Island, Norge och Sverige. Finland undertecknade protokollet den 16 november 1988.

Protokollet trädde i kraft den 6 augusti 1989 och har (februari månad 1990) — Prop. 1989/90:130

ratificerats av 15 länder. | Inledning

Det kan tilläggas att bestämmelserna i Montrealprotokollet är avsedda att tillämpas mellan Sverige och Spanien, inom ramen för nuvarande lagstiftning i de båda länderna och i avvaktan på att protokollet träder i kraft, enligt ett samförståndsavtal mellan länderna som ingåtts år 1989.

2.1.2 Överenskommelsens innehåll m. m. Protokollstexten i engelsk version och i översättning till svenska finns i bilaga 2. Jag nöjer mig i det följande med att lämna vissa kommentarer till artiklarna. Beträffande bestämmelser och begrepp som även finns i Montrealkonventionen får jag rent allmänt hänvisa till vad som uttalades i anslutning till att riksdagen godkände denna (prop. 1973:92, JuU 21).

Artikel I I artikeln görs klart att den nya överenskommelsen har formen av ett tilläggsprotokoll till Montrealkonventionen. Detta innebär att bestämmelserna i Montrealkonventionen om bl. a. jurisdiktion, åtal och utlämning blir tillämpliga även i fråga om de gärningar som avses i protokollet. När det gäller stater som inte har tillträtt Montrealkonventionen krävs, som framgår av artikel V, för tillträde till den nya överenskommelsen att de samtidigt tillträder konventionen.

Artikel II Artikeln innehåller bestämmelser om de gärningar som skall omfattas av den nya överenskommelsen.

För att en gärning skall anses som brottslig enligt artikeln krävs till en början att den skall ha begåtts rättsstridigt och uppsåtligen. Dessa begrepp definieras varken i Montrealkonventionen eller i protokollet. Innebörden av kravet på uppsåt torde få bestämmas enligt de allmänna regler som kan finnas i nationell lag eller som anses gälla enligt praxis i resp. land.

Enligt 1 kap. 2 § BrB skall en i balken beskriven gärning, om det inte sägs något annat, anses som brott bara då den begås uppsåtligen. Någon definition av begreppet uppsåt finns inte i BrB. Enligt det uppsåtsbegrepp som har utbildats i doktrin och praxis skiljer man mellan tre former av uppsåt, nämligen direkt, indirekt och eventuellt uppsåt. Det får antas att vilken som helst av dessa tre uppsåtsformer är tillräcklig för att uppfylla konventionens krav i subjektivt avseende. I fråga om innebörden i sådant avseende av uttrycket att en gärning ”är ägnad att” (”is likely to”) framkalla viss fara, vilket förekommer på två ställen i artikel II, punkt 1, får dock antas gälla att uppsåtskravet skall anses vara uppfyllt när gärningsmannen ägt kännedom om de omständigheter som gör att gärningen, enligt en objektiv bedömning, är att beteckna som farlig i det avseende som där närmare anges.

sig på internationella flygplatser. Begreppet våldshandling, som också före- Inledning

kommer i Haag- och Montrealkonventionerna, definieras inte i någondera konventionen men kan antas ha en vidsträckt innebörd. Av vad som förekom vid Montrealkonventionens tillkomst kan slutas att begreppet i princip är avsett att omfatta varje integritetskränkning (se prop. 1973:92 s. 23).

I punkten uppställs ett krav på att gärningsmannen såsom hjälpmedel skall ha använt sig av något föremål, ämne eller vapen (”any device, substance or weapon”). Bakom denna bestämning ligger en strävan att försöka skilja ut de renodlade terroristdåden från andra typer av våldshandlingar som kan begås på flygplatser. När förslaget fördes fram i den juridiska kommittén åberopades i första hand den europeiska terroristkonventionen år 1977, som Sverige ratificerade samma år (prop. 1976/77:124, JuU 36, rskr. 330). I stället för att definiera terroristdåd anger denna konvention olika sätt att begå våldsbrott vilka typiskt sett används av terrorister. Den europeiska terroristkonventionen (se artikel 1.e) innehåller emellertid en mera utförlig uppräkning än vad som har tagits med i förevarande bestämmelse och är dessutom mera preciserad och konkret så till vida att den talar om bl. a. brott som innebär användning av bomber, granater, raketer, automatiska skjutvapen eller brev- och paketbomber.

Uppräkningen av hjälpmedel i förevarande punkt får sägas vara obestämd och inte ge någon närmare ledning för hur bestämmelsen skall tolkas. Kravet på att något hjälpmedel skall användas innebär emellertid att gärningar som innefattar ”vanlig” misshandel genom knytnävsslag eller sparkar faller utanför. Det får även antas att de aktuella hjälpmedlen skall vara av särskild beskaffenhet. Också misshandel som utövas med hjälp av något vanligt bruksföremål som tillhygge bör därför, om det inte är fråga om knivar och andra föremål som kan sägas vara ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa (jfr 36 kap. 3 § 2 BrB), antas falla utanför bestämmelsens tillämpningsområde.

För att omfattas av konventionen skall gärningen dessutom äventyra eller vara ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. Denna kvalifikationsgrund behandlas närmare i det följande.

Tillämpningsområdet för punkt 1 bis. (a) är avgränsat till att omfatta flygplats som används för civil luftfart i internationell trafik (”airport serving international civil aviation”). Avsikten är att en flygplats skall anses höra till denna kategori så snart den till någon del används för luftfart i internationell trafik. Flygplatser med såväl inrikes- som utrikestrafik omfattas därför av artikeln. Antalet flygningar till eller från utlandet skall heller inte spela någon avgörande roll i sammanhanget. Utanför artikelns tillämpningsområde torde därför falla bara sådana flygplatser som är avsedda att användas enbart för inrikesflygningar.

För Sveriges del kan i fråga om avgränsningen till vissa flygplatser pekas på regleringen i luftfartslagstiftningen. Enligt 6 kap. 12 § luftfartslagen (1957:297) får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart. Enligt 96 § första stycket luftfartsförordningen (1986:171) får sålunda luftfartsver-

från Sverige. Inledning

När det sedan gäller effekten av våldshandlingen angavs det i det textutkast som låg till grund för juridiska kommitténs arbete att det skulle vara fråga om kroppsskada (”bodily injury”). Ordet ”bodily” utgick av det skälet att artikeln var avsedd att omfatta även fall där våldshandlingen orsakar enbart psykiska skador. Det kravet uppställs dock att skadan skall vara av allvarlig art. Kravet kan ge upphov till vissa tolkningsproblem. Det bakomliggande syftet är naturligtvis att från Montrealprotokollets tillämpningsområde avskilja mindre allvarliga våldsincidenter som kan inträffa på flygplatser.

Under punkt 1 bis. (b) har tagits upp bl. a. sådana handlingar som innebär skadegörelse på särskilda anordningar eller annan utrustning som finns på en flygplats eller används för flygtrafiken där och som är av betydelse för säkerheten vid flygplatsen. Av protokollstexten framgår att det även här måste vara fråga om mera allvarlig skadegörelse (”destroys or seriously damages”). Vidare gäller samma krav som beträffande a) att gärningen har skett med hjälpmedel av visst slag.

Den närmare innebörden av vad som avses med begreppet ”anordningar som hör till en flygplats” (”facilities of an airport”) anges inte. Dit torde man dock få räkna all utrustning som har betydelse för att göra flygtrafiken säker och att göra flygplatsen till en säker uppehållsplats. Som ett exerapel på gärningar som kommer att omfattas av bestämmelsen kan nämnas sprängning av en radaranläggning på en flygplats.

Av texten framgår också att den utrustning som här avses inte nödvändigtvis måste finnas inom själva flygplatsområdet. Även exempelvis en radiofyr som används vid dirigering av flygplan till och från en flygplats och som är lokaliserad långt från flygplatsen torde omfattas av bestämmelsen. Detsamma gäller kablar för elförsörjningen på flygplatsen.

För svenskt vidkommande kan pekas på att luftfartslagen skiljer mellan flygplatser och utrustningen där samt andra anläggningar för luftfarten (se

t. ex. 6 kap. 1 och 8 §§). Till den senare kategorin hör bl. a. flygfyrar (se

prop. 1957:69 s. 89, 250). Tillämpningsområdet för den nu aktuella punkten i Montrealprotokollet omfattar sålunda för vår del även vad som enligt luftfartslagen utgör anläggning som används för trafiken på en flygplats av det aktuella slaget.

Uppställda flygplan som inte är ”i trafik” (”in service”) togs med i artikeln på grundval av ett sovjetiskt förslag. Sådana flygplan omfattas inte av Montrealkonventionen. Uppställda flygplan kan inte heller sägas vara ”anordningar som hör till en flygplats” (”facilities of an airport”). Genom att de uttryckligen nämns i förevarande punkt kommer även en terroristattack mot ett sådant flygplan att kunna vara ett internationellt brott.

Montrealprotokollet gäller även fall där någon på ett våldsamt sätt ”omintetgör de servicefunktioner som finns på flygplatsen” (”disrupts the services of the airport”). Vad som här åsyftas är fall då en terroristattack riktas mot exempelvis ett serveringsutrymme eller en tax-freebutik på en flygplats. Inrättningar av detta slag brukar normalt finnas på internationella flygplatser men har inte med själva flygverksamheten att göra.

För att en gärning av det slag som anges punkt 1 bis. (a) eller (b) skall

utgöra ett brott enligt artikel II krävs alltid, såsom redan har berörts, att gär- Inledning

ningen skall äventyra eller vara ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen, ett begrepp som omfattar inte bara själva flygsäkerheten vid flygplatsen. Denna kvalifikationsgrund tjänar syftet att från artikelns tillämpningsområde avskilja sådana fall av våldshandlingar på flygplatser som inte har inneburit något hot mot säkerheten i mera vidsträckt bemärkelse. Bestämmelsen i punkt 1 bis. (a) är sålunda avsedd att tillämpas på sådana våldshandlingar som på ett urskillningslöst sätt drabbar människor som råkar befinna sig på en flygplats. Ett fall som togs upp under konventionsarbetet och på vilket bestämmelsen inte är avsedd att tillämpas är att någon på en flygplats med skjutvapen går till angrepp mot ett särskilt utvalt offer, exempelvis en anhörig. Handlingar som har ”privata motiv” är alltså inte avsedda att omfattas av artikeln.

Punkt 2 innebär att Montrealkonventionens bestämmelser om ansvar för försök och medverkan blir tillämpliga även i fråga om de gärningar som avses i tilläggsprotokollet. Såsom brott skall således anses inte bara en gärning som beskrivs i punkt 1 utan även försök eller medverkan till en sådan gärning.

Artikel III Bestämmelsen knyter an till artikel 5 i Montrealkonventionen och innebär en förpliktelse för en avtalsslutande stat att se till att den kan utöva domsrätt i fråga om de gärningar som avses i artikel II när gärningsmannen finns på dess territorium och inte utlämnas till någon av de stater som i övrigt skall kunna utöva domsrätt beträffande brottet.

Artikel IV-IX Dessa artiklar innehåller bestämmelser om tillträde m. m.

2.2¶Romkonventionen och Romprotokollet

2.2.1 Bakgrund

I oktober 1985 kapades det italienska kryssningsfartyget Achille Lauro under en resa mellan Alexandria och Port Said. Detta kapardrama riktade uppmärksamheten på att det, trots tillkomsten av flera konventioner som syftar till bekämpningen av internationell terrorism, inte fanns någon konvention som tog sikte på terrorism som riktar sig mot sjöfarten.

FN:s generalförsamling inbjöd i december 1985 IMO att undersöka problemet med terroristaktioner ombord på eller riktade mot fartyg och att föreslå lämpliga åtgärder. Vid IMO:s rådsmöte i november 1986 presenterade Egypten, Italien och Österrike ett gemensamt utkast till konvention om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet. Utkastet grundades på de tidigare nämnda Haag- och Montrealkonventionerna rörande den civila luftfarten samt på FN-konventionerna om förebyggande och bestraffning av brott mot 3

diplomater och andra internationellt skyddade personer (1973), mot tagande — Prop. 1989/90:130

av gisslan (1979) och mot tortyr (1985). Inledning

IMO:s råd beslöt enhälligt att frågan om en internationell konvention i ämnet skulle behandlas skyndsamt. En arbetsgrupp, öppen för alla IMO:s medlemmar, tillsattes för att granska och bearbeta det vid rådsmötet presenterade utkastet.

Arbetsgruppen sammanträdde vid två tillfällen, i London och Rom, våren 1987. Vid Rommötet antogs ett förslag till konvention om brott mot sjöfartens säkerhet och ett anslutande protokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar. Åtskilliga frågor kvarstod fortfarande olösta för slutligt avgörande vid en internationell konferens. Sedan förslagen granskats även inom IMO:s juridiska kommitté hösten 1987 hölls en internationell konferens i Rom den 1—10 mars 1988. I konferensen deltog delegationer från 76 länder, däribland Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Efter viss omarbetning av det föreliggande förslaget antogs konventionen och protokollet enhälligt vid konferensen. De båda instrumenten öppnades för undertecknande den 10 mars 1988. Konventionen och protokollet undertecknades då av 23 resp. 21 stater. Båda instrumenten undertecknades av Sverige liksom av Norge. Danmark undertecknade båda överenskommelserna den 26 oktober 1988. Finland undertecknade Romkonventionen den 18 november 1988 men har inte undertecknat Romprotokollet. I början av februari 1990 hade sju stater ratificerat båda överenskommelserna.

Det kan tilläggas att bestämmelserna i Romkonventionen och Romprotokollet kommer att bli bindande mellan Sverige och Spanien enligt samma avtal och på samma sätt som Montrealprotokollet (se avsnitt 2.1.1).

Konventionen och protokollet följer mönstret från andra liknande överenskommelser, dvs. staterna förbinder sig att antingen lagföra eller utlämna personer som gjort sig skyldiga till gärningar som utgör brott enligt resp. instrument. Det innebär att staterna måste se till att de i sin lagstiftning har bestämmelser om straff och domsrätt beträffande dessa gärningar. Därutöver innehåller konventionen bestämmelser om bl. a. det geografiska tillämpningsområdet och en precisering av det internationella element som skall föreligga, om underrättelseskyldighet och om det praktiska förfarandet över huvud taget.

Konventionen och protokollet är likartat uppbyggda. Åtskilliga av konventionens bestämmelser har emellertid inte någon motsvarighet i protokollet, eftersom detta tar sikte bara på anläggningar som är fast förankrade.

2.2.2 Konventionens innehåll Artikel I Konventionen är tillämplig på brott som begås på eller riktar sig mot fartyg. I förevarande artikel definieras vad som i detta sammanhang skall anses omfattat av uttrycket fartyg. Därmed menas alla typer av rörliga flytande farkoster oavsett om de kan drivas av egen kraft eller måste bogseras. Även s. k. svävare och undervattensbåtar räknas dit.

Konventionen är däremot inte tillämplig på anordningar som är permanent

förankrade vid havsbottnen, exempelvis fasta plattformar och fyrskepp. Inledning

Under transport till eller från den fasta förankringsplatsen är emellertid sådana anordningar att anse som fartyg i konventionens mening.

Artikel 2 I punkt 1 anges olika slags fartyg på vilka konventionen inte skall vara tillämplig. Detta gäller enligt (a) krigsfartyg och enligt (b) andra fartyg som ägs eller brukas av en stat när de används som hjälpfartyg inom marinen eller för tull- och polisändamål. Andra statsfartyg — exempelvis forskningsfartyg och isbrytare — omfattas däremot av konventionen.

Av (c) framgår att konventionen inte är tillämplig i fråga om fartyg som inte längre används för sjöfart. Till denna kategori räknas bl. a. sådana förtöjda fartyg som permanent används som restaurang, vandrarhem eller hotell. Fartyg som är upplagda på varv eller någon annanstans omfattas inte heller av konventionen.

Bestämmelserna i punkt 2 klargör att konventionen inte inskränker den rätt till immunitet som folkrättsligt tillkommer vissa statsfartyg (jfr lagen 1938:470 med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m.).

Artikel 3 I artikeln återfinns beskrivningarna av de olika typer av gärningar som skall kriminaliseras enligt konventionen.

I fråga om de gärningar som avses i punkt 1 krävs till en början att de har begåtts rättsstridigt och uppsåtligen (”unlawfully and intentionally”). Dessa begrepp definieras inte heller i denna konvention. De torde emellertid ha samma innebörd här som i andra motsvarande internationella instrument (jfr avsnitt 2.1.2).

Under punkt 1 (a) upptas det fallet att någon med våld eller hot om våld eller på något annat sätt som framkallar fruktan övertar eller utövar kontrollen över ett fartyg. Gärningsbeskrivningen har sin förebild i Haagkonventionens bestämmelser om kapning av luftfartyg (se prop. 1971:92). Det är alltså fråga om situationer där någon genom att utöva tvång övertar befälet över fartyget. Användningen av uttrycket ”genom våld eller hot om våld” (”by force or threat thereof”) ger vid handen att det här skall vara fråga om att utöva fysiskt våld eller hot om sådant våld mot person. Uttrycket ”hot av annat slag” (”any other form of intimidation”) avser situationer där någon använder sig av någon annan typ av hotelser för att skaffa sig kontrollen över ett fartyg. Ett hot om brottslig gärning — t. ex. genom våld mot egendom som verkar tvingande genom att det innefattar ett hot om fortsatt skadegörelse — liksom ett hot om att avslöja att någon gjort sig skyldig till brott kan tjäna som exempel (jfr 4 kap. 4 § BrB om olaga tvång).

Det ligger i sakens natur att våldet eller hotet skall ha till syfte att tvinga fartygets ordinarie befälhavare att lämna ifrån sig befälet över fartyget eller att lyda gärningsmannens anvisningar om exempelvis förhållandena ombord på

fartyget eller fartygets färdväg. Våldet eller hotet som sådant kan naturligtvisi = Prop. 1989/90:130

mera direkt mening rikta sig mot någon annan än befälhavaren. Ett exempel Inledning

är det fallet att terrorister hotar att döda en eller flera av passagerarna, om inte fartyget lägger om kurs. Det behöver inte heller rikta sig mot någon som finns ombord på fartyget.

Det bör påpekas att det beträffande de gärningar som avses under denna punkt, vilka ju kan sägas utgöra kapning av fartyg, inte uppställs något krav på att de skall ha inneburit eller varit ägnade att innebära en fara för fartygets säkerhet. Till skillnad från motsvarande gärning enligt Haagkonventionen krävs det inte heller att gärningsmannen har befunnit sig ombord på fartyget när han förövat gärningen. Exempelvis kan kontroll över ett fartyg utövas med hjälp av radio- eller telefonförbindelse.

Under punkt 1 (b) behandlas det fallet att någon på ett sätt som är ägnat att äventyra ett fartygs säkerhet begår en våldshandling mot en person ombord . på fartyget.

Begreppet ”våldshandling” (”act of violence”) torde här ha samma förhållandevis vidsträckta innebörd som i andra liknande konventioner (jfr avsnitt 2.1.2). För att omfattas av konventionen måste våldshandlingen vara ägnad att äventyra fartygets säkerhet. Att någon utsätter kocken på ett fartyg för våld kan äventyra passagerarnas och besättningens bekvämlighet men knappast fartygets säkerhet. Annorlunda förhåller det sig om våldet riktas mot någon som fullgör uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss, t. ex. befälhavaren, maskinchefen, radiotelegrafister eller radiotelefonister. Detta gäller även om befattningshavarens uppgifter tillfälligt kan övertas av någon annan.

Under konventionsarbetet ansågs det angeläget att från konventionens tillämpningsområde undanta sådana handlingar som begås av personer inom besättningen och som hänför sig till den normala disciplinen ombord. Vad som åsyftas är hot eller våldshandlingar som bottnar i osämja besättningsmedlemmar emellan, t. ex. ”fylleslagsmål”. Någon bestämmelse om detta har emellertid inte tagits upp i själva konventionen, men i preambeln anmärks särskilt att sådana handlingar ligger utanför ramen för konventionen. Vidare får det antas att handlingar med ”privata motiv” i linje med vad som gäller enligt Montrealprotokollet inte är avsedda att omfattas av konventionen, även om de riktas mot någon som fullgör uppgifter av väsentlig betydelse för fartygets säkerhet.

Det kan anmärkas att befälhavaren på svenska fartyg numera inte har någon disciplinär bestraffningsrätt över besättningen. Åtal för brott av det slag som nu avses kan naturligtvis väckas på vanligt sätt vid svensk domstol.

Punkt 1 (c) avser det fallet att någon förstör ett fartyg eller skadar det eller dess last på ett sätt som är ägnat att äventyra fartygets säkerhet. Det sistnämnda kravet innebär att konventionen blir tillämplig bara i de fall då det är fråga om mera omfattande yttre skador på fartyget eller dess last, exempelvis när någon har orsakat hål i skrovet på fartyget eller så allvarliga skador på lasten att fartyget riskerar att kantra eller att det uppstår risk för brand eller explosion. Men även annan skadegörelse på fartyget eller dess last som gör detta manöverodugligt torde rymmas under konventionen. Här åsyftas att

någon skadar exempelvis navigationsinstrument eller motorer så att de inte — Prop. 1989/90:130

fungerar. Inledning

Punkt 1 (d) avser sådana fall då någon på ett fartyg placerar en anordning eller ett ämne som kan förstöra ett fartyg eller skada det eller dess last på ett sätt som är ägnat att äventyra fartygets säkerhet. Kriminaliseringen omfattar här alla typer av förfaranden som resulterar i att sådana anordningar eller ämnen blir placerade på fartyg. Att under falsk varubeteckning sända sprängämnen som fraktgods med en båt kan således omfattas av bestämmelsen. Kravet på att åtgärden skall vara ägnad att äventyra fartygets säkerhet torde dock innebära att sprängämnen i så fall måste vara apterade på ett sätt som medför att de kan detonera.

De åtgärder som avses under punkt 1 (e) är inte riktade direkt mot fartyget utan mot navigationshjälpmedel av skiftande slag. Bestämmelsen har sin förebild i Montrealkonventionen (se prop. 1973:92). På luftfartsområdet har sådana hjälpmedel generellt sett större betydelse än på sjön, men det ansågs under det aktuella konventionsarbetet att en bestämmelse i ämnet borde finnas även i förevarande konvention. Det kan vara fråga om hjälpmedel som kan finnas till sjöss (fyrskepp, farleds- eller grundmarkeringar) eller på land (fyrar eller radiofyrar). Kravet på kriminalisering omfattar åtgärder som innebär att hjälpmedel av detta slag antingen förstörs eller utsätts för allvarliga skador. Detsamma gäller om någon på ett allvarligt sätt ingriper i handhavandet av sådan utrustning utan att anläggningen förstörs eller skadas, t. ex. vidtar åtgärder med den så att den information som anläggningen skall förmedla blir missvisande. Även här uppställs det generella kravet att åtgärden skall vara ägnad att äventyra ett fartygs säkerhet.

I punkt 1 (f) avses det fallet att någon medvetet överför oriktig information. Även denna bestämmelse har sin förebild i Montrealkonventionen (se prop. 1973:92). Den förutsätter för sin tillämpning att fartygets säkerhet har äventyrats. Det räcker alltså inte att åtgärden har varit ägnad att leda till det resultatet.

Punkten 1 (g), slutligen, tar sikte på fall där någon, när han utför eller försöker utföra någon av de tidigare nämnda gärningarna under punkterna 1 (a)- (f), dödar eller skadar en annan person. Mord eller misshandel som begås ombord på ett fartyg — eller på något annat av konventionen skyddat utrymme — omfattas alltså av konventionen bara om det sker i anslutning till någon av de angivna handlingarna. Bestämmelsen vållade åtskilliga diskussioner under konventionsarbetet. Många delegater ansåg att gärningar av det slaget inte borde utgöra självständiga brott utan vara att betrakta som en försvårande omständighet.

Av punkterna 2 (a) och (b) framgår att konventionen även omfattar försök till, medhjälp till och anstiftan av de i punkt 1 angivna brotten.

I punkt 2 (c) avses vissa hotbrott, nämligen ett hot att begå något av de brott som anges i punkterna 1 (b), (c) och (e), under förutsättning att hotet är ägnat att äventyra det aktuella fartygets säkerhet. Det är här fråga om hot att utöva våld mot person eller hot att förstöra eller allvarligt skada ett fartyg eller dess last eller navigationshjälpmedel eller hot att allvarligt störa ett sådant hjälpmedel. Bestämmelsen i punkt 2 (c) torde vidare innebära att, om det för

2 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 130

straffbarhet enligt nationell lagstiftning för sådana fall som avses i konventio- = Prop. 1989/90:130 nen krävs att hotet framställs i syfte att tvinga någon att göra eller avstå från — Inledning

att göra något, dvs. att det föreligger någon form av utpressningssituation, detta krav inte behöver uppges för att den aktuella avtalsstaten skall anses uppfylla sina åtaganden enligt konventionen. Denna förutsättning för att en gärning skall omfattas av konventionen tillfogades i slutskedet av förhandlingama för att bringa brottsbeskrivningen i överensstämmelse med vad som gäller i vissa länder. Bestämmelsen i punkt 2 (c) kan därför i hög grad sägas vara resultatet av en kompromiss.

Artikel 4 I artikeln anges de internationella element som medför att konventionen blir tillämplig. |

Av punkt 1 framgår att konventionen blir tillämplig så snart ett fartygs faktiska eller planerade resväg omfattar färd utanför kuststatens sjöterritorium, antingen på öppna havet eller i en angränsande stats sjöterritorium. Däremot omfattas inte ren kustfart som innebär att fartyget inte lämnar och inte heller är planerat att lämna kuststatens sjöterritorium. Beivrandet av terroristhandlingar är i sådana fall en fråga enbart för kuststaten och, om fartyget är utländskt, flaggstaten.

Om ett fartygs planerade resväg omfattar färd utanför kuststatens sjöterritorium, är konventionen tillämplig även om fartyget utsätts för terroristhandlingar medan det ligger kvar i hamn. Däremot torde punkt 1 inte täcka den situationen att fartyget just har avslutat en resa och någon ny destination ännu inte är bestämd när brottet begås.

Även om konventionen inte är tillämplig enligt reglerna i punkt 1, är den likväl tillämplig, om den som misstänks för ett sådant brott som anges i artikel 3 påträffas i en annan konventionsstat än kuststaten. Detta framgår av punkt 2.

Artikel 5 Enligt artikeln åtar sig de avtalsslutande staterna att i sin nationella lagstiftning straffbelägga de gärningar som anges i artikel 3. Vidare skall straffskalorna utformas med beaktande av att brotten är av allvarlig art. Det sistnämnda uttrycket torde innefatta ett krav på att det skall vara fråga om förhållandevis stränga strafflatituder.

Artikel 6 I artikeln behandlas jurisdiktionsfrågor. I punkt 1 och 4 anges i vilka fall det åligger en avtalsslutande stat att se till att den kan utöva domsrätt i fråga om

brott som avses i artikel 3. Punkt 2 är fakultativt utformad och öppnar en

möjlighet för stater att hävda egen jurisdiktion också i andra fall.

Av punkt 1 framgår att de avtalsslutande staterna är skyldiga att tillförsäkra

sig jurisdiktion i följande tre fall som avser brotten i artikel 3:

(a) brott som är begångna mot eller på fartyg som vid tiden för gärningen — Prop. 1989/90:130 förde den egna statens flagga; Inledning

(b) brottet har begåtts på statens eget område, varmed även förstås dess territorialvatten;

Enligt punkt 2 kan stater som är parter därutöver skaffa sig jurisdiktion i följande tre fall, nämligen:

(a) när gärningsmannen är statslös och har hemvist i den egna staten;

(b) när en medborgare i den egna staten grips, hotas, skadas eller dödas vid brottet;

Bestämmelserna innebär att varje annan avtalsslutande stat är skyldig att erkänna den jurisdiktion som en stat hävdar i angivna fall.

Enligt punkt 3 skall stater som inför de jurisdiktionsregler som avses i punkt 2 underrätta IMO:s generalsekreterare om detta. Detsamma gäller om sådana jurisdiktionsregler upphävs.

Punkt 4 och 5 har motsvarigheter i liknande konventioner, exempelvis Haag- och Montrealkonventionerna. Enligt punkt 4 skall en konventionsstat ombesörja att den kan utöva jurisdiktion i fråga om brotten i artikel 3, när den som har begått eller misstänks för att ha begått ett sådant brott befinner sig på statens område och staten inte utlämnar honom till någon annan stat Som är part i konventionen.

En annan stat som är part behöver inte erkänna den jurisdiktion som en stat har infört i andra fall än som avses i punkt 1 och 2. Under överläggningarna diskuterades om inte till de fall som nämns i punkt 2 borde fogas den situationen att inhyraren av ett fartyg (”bare-boat/demise charterer”) har sin verksamhet i den aktuella staten. Som exempel kan tas att en dansk redare hyr in ett fartyg som är registrerat i Panama för färjetrafik mellan Danmark och Sverige. Det är då svårt att se varför rättsordningen i Panama över huvud taget skulle beröras. En stor majoritet bland deltagarna i konventionsarbetet motsatte sig emellertid att på det här sättet luckra upp flaggstatsprincipen. Av punkt 5 framgår att ingenting hindrar att t. ex. Sverige ändå har en sådan jurisdiktionsregel. En sådan regel behöver dock, som nyss har nämnts, inte erkännas av andra avtalsslutande stater.

Artikel 7 Även denna artikel har motsvarigheter i liknande konventioner. Den innehåller föreskrifter om vilka omedelbara åtgärder en avtalsslutande stat har att vidta när någon som har begått eller misstänks för att ha begått ett brott som avses i konventionen befinner sig inom statens område. Regler finns om säkerhetsåtgärder, förundersökning, m. m.

Beträffande bestämmelserna i punkt 3 och 4 om skyldighet att underrätta andra stater m, m. kan för svenskt vidkommande erinras om att Sveriges internationella åtaganden rörande underrättelseskyldighet, besöksrätt m.m enligt Wienkonventionen år 1963 om konsulära förbindelser och enligt bilate-

rala konsularkonventioner med fyra länder regleras i en lag som trädde i kraft Prop. 1989/ 90:130

den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:74, JuU16, rskr. 144, SFS 1989:152). Inledning

Artikel 8 Artikeln reglerar möjligheterna för en befälhavare att sätta i land terrorister som finns ombord på hans fartyg.

Har flaggstaten anslutit sig till konventionen, kan befälhavaren till behöriga myndigheter i en annan stat som är part i konventionen överlämna en person som är skäligen misstänkt för ett brott som avses i artikel 3. Bakgrunden till denna ordning är de praktiska svårigheterna att under någon längre tid förvara misstänkta terrorister ombord på fartyget och riskerna för fritagningsförsök från utomstående. Artikeln innehåller vissa handlingsregler för situationer av detta slag.

Sålunda skall flaggstaten svara för att befälhavaren i god tid — om möjligt innan fartyget går in på den andra statens territorialvatten — underrättar de behöriga myndigheterna om sin avsikt att överlämna en misstänkt terrorist och om skälen för denna åtgärd. Flaggstaten skall vidare svara för att befälhavaren i dessa fall tillhandahåller myndigheterna i mottagarlandet den bevisning som han har tillgång till.

En avtalsslutande stat kan vägra att ta emot en person som avses i artikeln endast om den finner att konventionen inte är tillämplig. En sådan vägran skall vara motiverad.

Om en stat som är part i konventionen tar emot terroristen i fråga, kan den i sin tur begära att flaggstaten godtar att personen förs över dit. Flaggstaten kan emellertid vägra att göra detta efter en diskretionär prövning. En vägran skall vara motiverad.

Artikel 9 Artikeln innehåller en erinran om att konventionen inte inskränker den rätt till jurisdiktion över främmande fartyg som folkrättsligt anses tillkomma kuststaten i fråga om brottsutredningar eller civilrättslig verkställighet.

Reglerna om detta innebär i korthet att kuststaten har en nära nog oinskränkt jurisdiktion över främmande fartyg i dess hamnar och inre vatten. Undantag kan följa av t. ex. reglerna om immunitet för vissa statsfartyg. I fråga om fartyg som befinner sig på kuststatens territorialhav är huvudregeln närmast den motsatta, dvs. kuststaten anses inte ha någon jurisdiktion över sådana fartyg. Kuststaten har emellertid rätt att gripa någon ombord på fartyget eller vidta förundersökningsåtgärder med anledning av brott som har begåtts ombord under fartygets genomfart av kuststatens territorium. För detta krävs dock att brottet på något sätt berör kuststaten eller att åtgärderna är nödvändiga som ett led i narkotikabekämpning. Kuststaten kan givetvis också ingripa om detta begärs av fartygets befälhavare eller flaggstatens myndigheter. Dessutom anses kuststaten ha rätt att fullfölja ett ingripande beträffande ett fartyg som befunnit sig i kuststatens inre vatten och som färdas ut genom territorialhavet.

sålunda i princip rätt att ingripa med sådan verkställighet när det främmande Inledning

fartyget befinner sig i inre vatten, däremot inte när det befinner sig på territorialhavet såvida inte förpliktelserna har ådragits i samband med eller med anledning av fartygets färd genom territorialhavet.

De nu nämnda folkrättsliga principerna framgår av 1982 års havsrättskonvention (se artikel 27 och 28 samt 17—26 om innebörden av rätten till s. k. oskadlig genomfart). Denna FN-konvention har undertecknats men ännu inte

ratificerats av Sverige. |

Artikel 10 Artikeln innehåller regler om bl. a. skyldighet för en avtalsslutande stat att ombesörja att en misstänkt gärningsman, som påträffas på dess område, blir lagförd, om han inte utlämnas till något annat land. Lagföringen skall ske enligt reglerna i den staten.

Artikel I1 Artikeln handlar om utlämning för brott som avses i konventionen och innebär bl. a. att sådana brott alltid skall betraktas som brott som kan föranleda utlämning. Av särskilt intresse är punkt 5 som ålägger en stat som är part i konventionen att vid konkurrerande utlämningsframställningar fästa vederbörligt avseende vid flaggstatens intresse av att lagföringen sker där.

Artikel 12-15 Dessa artiklar berör frågor om samarbete mellan de avtalsslutande staterna. De skall sålunda bistå varandra när det gäller att beivra brott som avses i artikel 3, på allt sätt försöka motverka att sådana brott förbereds inom deras områden, utbyta information i syfte att förebygga brott, bistå passagerare och besättning på ett fartyg som har utsatts för brott samt underrätta andra stater, om det finns skäl att misstänka att ett brott som avses i artikel 3 planeras.

I artikel 15 finns det dessutom regler om skyldighet att underrätta IMO:s generalsekreterare om åtgärder i anslutning till tillämpning av konventionen.

Artikel 16 Artikeln innehåller i punkt 1 föreskrifter om skiljeförfarande när två stater som är parter inte kan enas om tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Enligt punkt 2 finns en möjlighet för staterna att reservera sig mot dessa föreskrifter.

Artikel 17-22 Dessa artiklar innehåller bestämmelser om tillträde m. m.

2.2.3 Protokollets innehåll Allmänt Inledning Plattformar för oljeutvinning och andra fasta plattformar på kontinentalsockeln kan vara lika begärliga mål för terroristangrepp som fartyg. Under förberedelsearbetet på konventionen om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet rådde därför allmän enighet om att också sådana plattformar på ett eller annat sätt borde omfattas av en internationell reglering. En del stater hävdade därvid uppfattningen att själva konventionen borde omfatta även

plattformar. Att man stannat för ett särskilt protokoll beror främst på vissa

tekniska svårigheter att i samma instrument reglera de aktuella frågorna beträffande både fartyg och fast förankrade plattformar. Åtskilliga av konventionens bestämmelser kan över huvud taget inte bli aktuella i fråga om sådana plattformar.

Protokollet är direkt kopplat till konventionen, vilket framgår av bl. a. att bundenhet av konventionen är en förutsättning för att protokollet skall kunna tillträdas.

Artikel I I punkt 1 anges de artiklar i konventionen som på motsvarande sätt skall vara tillämpliga på gärningar som avses i protokollet. Det gäller artiklarna 5, 7 och 10-16 i konventionen.

Protokollet är tillämpligt på gärningar begångna på plattformar som är belägna på kontinentalsockeln. Vad som menas med kontinentalsockeln är för svensk del bestämt genom lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Definitionen där ansluter till 1958 års Gen&vekonvention om kontinentalsockeln som Sverige har tillträtt. Samtliga havsområden utanför Sveriges sjöterritorium är kontinentalsockelområden. Det innebär att Sveriges del av kontinentalsockeln bestäms genom överenskommelser med angränsande stater eller, i avsaknad av överenskommelser, av mittlinjen bestämd med utgångspunkt i baslinjerna.

Den definition av kontinentalsockeln som finns i havsrättskonventionen (artikel 76) avviker något från Gen&vekonventionens. Att en stat sålunda kan ha bestämt gränserna för sin kontinentalsockel på ett annat sätt än Gentvekonventionen anger torde sakna praktisk betydelse. Enligt båda konventionerna står plattformar på kontinentalsockeln under kuststatens jurisdiktion.

Enligt punkt 2 skall protokollet alltid vara tillämpligt när en gärningsman eller misstänkt gärningsman påträffas på ett område som tillhör en annan ansluten stat än den stat i vars inre vatten eller territorialhav den aktuella plattformen finns.

Punkt 3 innehåller en definition av vad som avses med fast plattform. Därmed menas konstgjorda öar, installationer eller byggnadsverk som är förankrade i havsbottnen och som används för att undersöka eller utvinna naturtillgångar eller för andra kommersiella ändamål. Terminologin ansluter till den som används i havsrättskonventionen.

Artikel 2 I artikeln anges de gärningar som skall anses som brott enligt protokollet. Inledning Gärningsbeskrivningarna är desamma som i artikel 3 i konventionen, förutom att det här inte finns någon motsvarighet till de gärningar som avser förstörande av navigationshjälpmedel och överförande av falsk information, jfr artikel 3 punkt 1 (e) och (f) i konventionen.

Artikel 3 Artikeln innehåller regler om jurisdiktion, vilka i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande bestämmelser i konventionen.

Artikel 4-10 Dessa artiklar innehåller bestämmelser om tillträde m. m.

2.3¶Nuvarande svenska regler

2.3.1 Straffbestämmelser De förfaranden som omfattas av de nu aktuella internationella överenskommelserna torde i princip vara kriminaliserade enligt svensk lag, i första hand genom bestämmelserna i BrB. I det följande skall jag lämna en redogörelse för relevanta svenska straffbestämmelser.

När det gäller kriminaliseringen av våldshandlingar mot personer som återfinns i samtliga tre internationella instrument i förening med vissa ytterligare kriterier — artikel IL.1 1 bis. (a) i Montrealprotokollet, artikel 3.1 (b) i Romkonventionen och artikel 2.1 (b) i Romprotokollet — kan pekas på bestämmelserna i 3 och 4 kap. BrB.

Den som berövar annan livet kan enligt 3 kap. 1§ dömas för mord till fängelse i tio år eller på livstid eller enligt 3 kap. 2 § för dråp till fängelse i lägst sex och högst tio år. I 3 kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om misshandel resp. grov misshandel. Enligt brottsbeskrivningen i 3 kap. 5 § utgör det misshandel att tillfoga någon kroppsskada, sjukdom eller smärta eller att försätta någon i vanmakt eller annat sådan tillstånd. Straffet är fängelse i högst två år eller, om misshandeln är ringa, böter. För grov misshandel är straffet enligt 3 kap. 6 § fängelse i lägst ett och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om misshandeln var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat den angripne svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Försök och förberedelse till mord, dråp och misshandel som inte är ringa är straffbart liksom stämpling till mord, dråp och grov misshandel samt underlåtenhet att avslöja sådant brott (3 kap. 10 8).

I 4 kap. finns bestämmelser om straff för sådana integritetskränkningar som riktar sig mot en persons frihet och frid. Som människorov räknas enligt 4 kap. 1§ bl. a. gärning som innebär att någon bemäktigar sig och spärrar in någon annan med uppsåt att skada honom till liv eller hälsa eller att öva

utpressning. Straffet är fängelse i lägst fyra och högst tio år eller på livstid — Prop. 1989/90:130 eller, om brottet är mindre grovt, i högst sex år. Den som berövar någon fri- Inledning

heten utan att göra sig skyldig till människorov kan enligt 4 kap. 2 § dömas för olaga frihetsberövande till fängelse i lägst ett och högst tio år. Om ett sådant brott är mindre grovt, är straffet böter eller fängelse i högst två år (4 kap. 5 §).

Enligt 4 kap. 4 § kan straff ådömas för olaga tvång, om någon genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något. Straffet är böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Den som lyfter vapen mot någon annan eller annars hotar med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller någon annans säkerhet till person eller egendom döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst två år.

Försök, förberedelse och stämpling till människorov eller olaga frihetsberövande samt underlåtenhet att avslöja sådant brott liksom försök och förberedelse till olaga tvång som är grovt är straffbart (4 kap. 10 8).

Kriminaliseringen enligt de tre aktuella internationella överenskommelserna av våldshandlingar mot personer har som ytterligare kriterium att gärningen äventyrar eller är ägnad att äventyra flygplatsens säkerhet eller är ägnad att äventyra fartygets resp. plattformens säkerhet. Enligt svensk lag kan det för gärningar av detta slag bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i 13 kap. 6 § om allmänfarlig vårdslöshet. Denna bestämmelse föreskriver straff för bl. a. den som av oaktsamhet framkallar fara för skeppsbrott eller flygolycka. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år. Också bestämmelsen i 3 kap. 9 § om straff för framkallande av fara för annan bör uppmärksammas i detta sammanhang. Enligt denna bestämmelse kan böter eller fängelse i högst två år ådömas bl. a. den som av grov oaktsamhet utsätter någon för livsfara eller fara för svår kroppsskada.

För bestämmelserna i punkt 1.1 bis (b) i artikel II i Montrealprotokollet, artikel 3.1 (c) och (e) i Romkonventionen och artikel 2.1 (c) i Romprotokollet, som kan sägas innefatta våldshandlingar mot egendom, är i första hand vissa bestämmelser i 12 och 13 kap. BrB av intresse.

För skadegörelse döms enligt 12 kap. 1 § den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för någon annans rätt till egendomen. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt, kan enligt 12 kap. 3 § dömas för grov skadegörelse till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det av gärningen uppkommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa elter skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan annars är synnerligen kännbar.

Av mera direkt intresse i detta sammanhang är emellertid bestämmelsen i 13 kap. 3 § om straff för allmänfarlig ödeläggelse. För sådant brott döms

den som bl. a. åstadkommer explosion, skeppsbrott eller flygolycka eller

någon annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för någon annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av någon annans egendom. Straffet

är fängelse i lägst två och högst åtta år. Om brottet är grovt, utgör straffet.

fängelse i lägst sex och högst tio år eller på livstid. Inledning

Av stor betydelse — inte bara beträffande de nyss nämnda artiklarna utan även när det gäller artikel 3. 1 (d) i Romkonventionen och artikel 2. 1 (d) i Romprotokollet — är också bestämmelserna i 13 kap. 4 och 5 §§ om sabotage. Sådant brott föreligger bl. a. om någon genom skadegörelse allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln. Straffet är fängelse i högst fyra år. För grovt sabotage döms till fängelse i lägst två och högst tio år eller på livstid. Omständigheter som skall beaktas vid bedömande huruvida grovt brott föreligger är bl. a. om fara har framkallats för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

Beskrivningen av sabotagebrottet i BrB överensstämmer i sak med vad som gällde redan innan BrB trädde i kraft.

Vid bestämmelsernas införande uttalade föredragande statsrådet att straffskyddet mot sabotage inte omfattar samfärdsel i utlandet (prop. 1948:80 s. 288). Föredraganden frångick därvid ställningstagandet i utredningsförslaget att sabotageobjekten borde skyddas, oavsett om de är belägna i Sverige elier utlandet och även om de inte är avsedda att betjäna den svenska allmänheten utan allmänheten i något annat land.

Även bestämmelsen om luftfartssabotage — som infördes i anledning av Sveriges ratifikation av Montrealkonventionen — bör uppmärksammas. Enligt 13 kap. 5 a § BrB döms för kapning av luftfartyg till fängelse i högst fyra år, om någon ombord på luftfartyg med olaga tvång bemäktar sig fartyget eller ingriper i dess manövrering. Enligt samma paragraf döms för luftfartssabotage om någon, i annat fall än som avses i bestämmelsen om kapning av luftfartyg, vidtar en åtgärd som är ägnad att medföra fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning eller om någon gör ett luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning genom att förstöra eller skada det. Straffet för Juftfartssabotage är fängelse i högst fyra år eller, om brottet är grovt, lägst två och högst tio år eller på livstid. Vid bedömande av huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen medfört fara för flera människor eller annars varit av särskilt farlig art.

Om någon till följd av skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse eller sabotage har dödats eller kommit till skada, kan BrB:s bestämmelser om brott mot liv och hälsa bli tillämpliga i konkurrens med bestämmelserna om de nyssnämnda brotten. Ansvar kan sålunda komma att utdömas även för mord eller grov misshandel. Hade gärningsmannen inte uppsåt att döda eller tillfoga kroppsskada, kan det bli fråga om att i stället tillämpa 3 kap. 7 eller 8 § om vållande till annans död eller vållande till kroppsskada etter sjukdom. För det förstnämnda brottet är straffet fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter samt, för grovt brott, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. För det sistnämnda brottet kan ådömas böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år.

Grov skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage och luftfartssabotage kan bestraffas på försöks- eller förberedelsestadiet (12 kap. 5 § och 13 kap. 12 8). Det är av intresse i de fall då en sådan gärning som avses i de aktuella internationella överenskommelserna utgör

3.1 (d) i Romkonventionen och artikel 2.1 (d) i Romprotokollet i förhållande — Inledning

till gärningsbeskrivningen för sabotage. Även stämpling till allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage och luftfartssabotage liksom underlåtenhet att avslöja sådant brott är straffbart (13 kap. 12 §).

De gärningar som avses i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen och artikel 2.1 (a) i Romprotokollet har en motsvarighet i en bestämmelse i Haagkonventionen (artikel 1) i fråga om luftfartyg, en bestämmelse som med anledning av Sveriges ratificering av den konventionen föranledde införandet av brottet kapning av luftfartyg i 13 kap. 5 a § BrB.

I de fall som avses i de nu aktuella bestämmelserna i Romkonventionen och Romprotokollet kan bl. a. följande straffbestämmelser i BrB bli tillämpliga: olaga tvång (4 kap. 4 §), olaga hot (4 kap. 5 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §) och, om det är fråga om ett motordrivet fartyg, tillgrepp av fortskaffningsmedel (8 kap. 7 §).

För tillgrepp av fortskaffningsmedel döms den som olovligen tar och brukar ett motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan. Straffet för detta brott är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter. Om brottet är grovt, är straffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Försök eller förberedelse till tillgrepp av fortskaffningsmedel är straffbart, om det inte skulle ha bedömts som ringa såsom fullbordat brott (8 kap. 12 §).

Egenmäktigt förfarande, som är subsidiärt i förhållande till övriga tillgreppsbrott, består i att olovligen ta och bruka eller annars tillgripa något. Straffet för egenmäktigt förfarande är böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år.

Ett beteende kan innefatta olaga tvång eller olaga hot beroende på omständigheterna. Om en åtgärd som avses i artikel 3.2 (c) i Romkonventionen och artikel 2.2 (c) i Romprotokollet används som medel för penningutpressning, kan det bli aktuellt att tillämpa 9 kap. 4 & BrB om utpressning. Sådant brott föreligger, om någon genom olaga tvång förmår någon annan till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Straffet för utpressning är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter. Om brottet är grovt, är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Försök och förberedelse till utpressning är straffbelagt, och bestämmelsen i 23 kap. 3 § BrB om frivilligt tillbakaträdande är inte tillämplig i fråga om försök till utpressning (9 kap. 11 § första stycket BrB).

Bestämmelsen i artikel 3.1 (f) i Romkonventionen har en förebild i Montrealkonventionen i fråga om luftfartyg. En åtgärd som avses i bestämmelsen kan, om den allvarligt hindrar eller stör den allmänna samfärdseln, vara straffbar som sabotagebrott enligt 13 kap. 4 eller 5 & BrB. Om det genom åtgärden uppstår fara för en fartygsolycka, kan bestämmelsen i 13 kap. 6 & BrB om allmänfarlig vårdslöshet bli tillämplig. Och om åtgärden, t. ex. ett falskt bombhot, används som medel för penningutpressning, kan rekvisiten för utpressning enligt 9 kap. 4 §& BrB vara uppfyllda.

I 23 kap. BrB finns regler om bl. a. medverkan till brott. Enligt 4 § skall ansvar som BrB föreskriver för viss gärning ådömas inte bara den som har

dåd har främjat gärningen. Sådan medverkande döms antingen för anstiftan — Inledning

av brottet eller för medhjälp till det. Medverkansreglerna är enligt sin lydelse tillämpliga endast beträffande brott som är upptagna i BrB. De tilllämpas emellertid i mycket stor utsträckning även inom specialstraffrätten.

Beträffande motsvarighet i svensk rätt till bestämmelserna i artikel 3.1 (g) och 3.2 i Romkonventionen samt artikel 2.1 (e) och 2.2 i Romprotokollet kan hänvisas till den nyss lämnade redogörelsen för straffbestämmelser i BrB.

Som tidigare har nämnts faller handlingar som begås av en besättning och som hänför sig till normal skeppsdisciplin utom ramen för Romkonventionen. I fråga om gärningar som avses i denna konvention finns det emellertid anledning att vid sidan av regleringen i BrB peka på en del straffbestämmelser i sjömanslagen (1973:282) som kan tänkas bli aktuella. Om en sjöman förgriper sig med våld eller hot om våld på befälhavaren eller någon annan förman på fartyget i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för en sådan åtgärd, skall han enligt 67 § dömas till fängelse i högst två år; om brottet är ringa, är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. I 68 §& finns bestämmelser om straff för myteri. Därmed förstås att sjömän visar uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot befälhavaren. Anstiftare och anförare skall då dömas till fängelse i högst två år och annan deltagare till böter eller fängelse i högst sex månader. Om deltagare i myteri har gått till förenat våld på person eller egendom, är straffet i stället för anförare och anstiftare fängelse i högst sex år och för annan deltagare fängelse i högst två år.

Förberedelse och stämpling till myteri är straffbelagt liksom försök och förberedelse till brott som avses i 67 §, såvida inte brottet skulle ha varit att anse som ringa om det fullbordats (69 §). Om de gärningar som anges i sjömanslagen är belagda med strängare straff i annan lag, skall straff enligt sjömanslagen inte utdömas (74 §).

2.3.2 Svensk domstols straffrättsliga kompetens Reglerna om svensk strafflags tillämplighet i rummet finns intagna i 2 kap. BrB.

I överensstämmelse med den s. k. territorialitetsprincipen omfattar svensk domstols kompetens enligt 1 § till en början alla i Sverige begångna brott. Svensk domstol är behörig också om det är ovisst var brottet förövades men det finns skäl att anta att det begicks här.

I fråga om brott som har begåtts utomlands är svensk domstol enligt 2 8 första stycket 1 alltid behörig, om brottet har förövats av en svensk medborgare eller av en utlänning med hemvist i Sverige. Medborgarskap resp. hemvist skall föreligga vid tidpunkten för gärningen. Enligt punkt 2 i stycket kan också utlänning utan hemvist i Sverige dömas här, om han efter brottet har blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här eller om han är annan nordisk medborgare och finns i Sverige. Slutligen kan enligt punkt 3 i nämnda stycke i 2§ också annan utlänning dömas i Sverige, om han finns här och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

I 2§ andra stycket anges undantag från kompetensreglerna i första ' Prop. 1989/90:130 stycket. Sålunda föreligger inte domsrätt för svensk domstol, om gärningen Inledning

är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten. Detsamma gäller om gärningen har begåtts inom ett område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa på gärningen.

I de fall då domsrätt föreligger enligt 2 § första och andra styckena får det inte ådömas påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten. En regel om detta finns i 2 § tredje stycket.

Bestämmelserna i 3 § utsträcker den svenska domsrätten ytterligare i vissa specialfall där brott har förövats utomlands. Sålunda är svensk domstol behörig att döma bl. a. den som utomlands har begått brott på svenskt fartyg eller luftfartyg. Svensk domstol har likaså alltid domsrätt, om brottet är kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage eller försök till sådant brott eller folkrättsbrott (22 kap. 6 & BrB) samt generellt i fråga om brott för vilket enligt svensk lag det lindrigaste föreskrivna straffet är fängelse i fyra år eller mer. Ytterligare några fall då svensk domstol alltid har domsrätt anges i 3 8.

I 3 a § finns en föreskrift som innebär att en svensk domstol med stöd av den europeiska konventionen år 1972 om överförande av lagföring i brottmål och lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott kan få domsrätt även beträffande brott enligt straffbestämmelser i en annan stat som har tillträtt nämnda konvention, Det är här fråga om fall av överföring av lagföring till Sverige från en konventionsstat.

Enligt 5 § första stycket får åtal för brott, som har förövats här i landet, i vissa fall inte väckas annat än efter förordnande av regeringen eller den som regeringen har bemyndigat att meddela sådant förordnande. Sådant förordnande fordras när brottet har begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller annars medföljde fartyget, i de fall då brottet har begåtts mot en sådan utlänning eller mot något utländskt intresse. Vidare föreskrivs i paragrafens andra stycke att brott som har förövats utomlands inte får åtalas utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat att meddela sådant förordnande. Utan särskilt åtalsförordnande får åtal dock väckas, om brottet har förövats bl. a. på svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg eller i något annat nordiskt land eller på fartyg elier luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller något av dessa länder.

Regeringen har genom brevet (1972:818) till riksåklagaren om väckande av åtal i vissa fall bemyndigat RÅ att meddela åtalsförordnande i sådana fall som avses i 5 § första stycket. Bemyndigandet avser också åtal för brott som har förövats av en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige när brottet har förövats utomlands eller när frågan om ansvar för samma gärning har prövats genom dom meddelad i främmande stat.

2.3.3 Utlämning för brott Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till ett annat nordiskt land Inledning finns i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge medan bestämmelser om utlämning till ett utomnordiskt land ges i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Båda dessa Jagar bygger på principen att fråga om utlämning skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall, För att bevilja utlämning krävs inte

att det finns ett utlämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär

utlämning.

Beslut om utlämning fattas av regeringen eller — i vissa ärenden enligt 1959 års lag — av RÅ eller av annan allmän åklagare.

För att utlämning skall kunna medges måste vissa i lagarna uppställda villkor vara uppfyllda. Sålunda får enligt 1957 års lag svensk medborgare inte utlämnas. Enligt samma lag skall den gärning för vilken utlämning begärs motsvara brott för vilket enligt svensk lag föreskrivs fängelse i mer än ett år. Vidare får utlämning inte beviljas för ett politiskt brott. I lagarna anges också vissa andra hinder mot utlämning.

Lagarna innebär ingen skyldighet för Sverige att bevilja utlämning, även om samtliga de villkor som anges i den tilllämpliga lagen är uppfyllda. Genom utlämningsavtal med en annan stat kan Sverige emellertid ha åtagit sig att till den staten utlämna en person som uppehåller sig här. Ett sådant avtal måste dock alltid som förutsättning för utlämning från Sverige innehålla bestämmelser som innebär att åtminstone de minimivillkor för utlämning som uppställts i utlämningslagarna skall vara uppfyllda. För närvarande har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Belgien, Amerikas förenta stater, Storbritannien, Australien och Canada. Därjämte har Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen.

2.4¶Övriga nordiska länders tillträde till de aktuella

instrumenten

2.4.1 Danmark Danmark har undertecknat samtliga överenskommelser och ratificerat Montrealprotokollet.

Från dansk sida anses några lagändringar inte behöva ske för att de aktuella instrumenten skall kunna tillträdas. Enligt dansk rätt ($ 8 straffeloven) föreligger det nämligen ”universell” dansk jurisdiktion beträffande gärningar som omfattas av en mellanfolklig överenskommmelse, enligt vilken Danmark är förpliktat att lagföra dem som gjort sig skyldiga till sådana gärningar. Avsikten är att ratifikation skall ske så snart som möjligt av de andra två överenskommelserna. Ett problem som föreligger är dock vilken ståndpunkt Grönland och Färöarna intar i frågan.

Finland har undertecknat Montrealprotokollet och Romkonventionen men inte Inledning Romprotokollet.

Avsikten är inte att genomföra separat lagstiftning för att Finland skall kunna ratificera Romkonventionen, utan de nödvändiga lagändringarna är tänkta att ske inom ramen för den totalreform av strafflagen som förbereds. I ett kapitel om allmänfarliga brott skall en bestämmelse om trafiksabotage som i allt väsentligt motsvarar Romkonventionens krav på kriminalisering tas in.

Bestämmelsen om trafiksabotage är avsedd att utformas så generellt att även sabotagehandlingar mot flygplan omfattas. Däremot skulle bestämmelsen inte omfatta kriminaliseringen i artikel 1 bis (b) i artikel TI.1 i Montrealprotokollet av gärningar som ”omintetgör de servicefunktioner som finns på flygplatsen”.

En ratificering av Romkonventionen och Montrealprotokollet beräknas kunna ske först i samband med strafflagsreformens genomförande.

2.4.3 Island Island har undertecknat Montrealprotokollet och avser att ratificera det. F. n. övervägs ett förslag till vissa ändringar i strafflagen som krävs innan ratifikation kan ske. Det gäller bl. a. en utvidgning av 165 § strafflagen, som nu innehåller bestämmelser om luftfartssabotage, till att omfatta även sådana brott som avses i Montrealprotokollet och som riktar sig mot internationella flygplatser.

Island, som inte deltog i arbetet på Romkonventionen och Romprotokollet, har inte undertecknat dessa överenskommelser. Enligt vad som har inhämtats finns det för närvarande inga planer på att Island skall tillträda överenskommelserna.

2.4.4 Norge Norge har undertecknat samtliga överenskommelser.

Ett norskt tillträde till Montrealprotokollet anses inte kräva lagändringar. Ratifikation från norsk sida av detta protokoll kan därför förväntas ske relativt snabbt.

Beträffande Rominstrumenten kommer man inom kort att ta ställning till en eventuell ratifikation. Som förberedelse för detta har motsvarigheten till bestämmelserna i 13 kap. 5 a § BrB om kapning av luftfartyg utvidgats till att omfatta även fartyg och anläggningar och inrättningar på kontinentalsockeln.

Allmänmotivering

3.1¶Sveriges tillträde till de aktuella instrumenten

Mitt förslag: Sverige skall ratificera Montrealprotokollet samt Romkonventionen och Romprotokollet.

Promemorieförslaget överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna är positiva.

Skälen för mitt förslag: Terroristdåd med internationell anknytning fortsätter att vara ett svårartat problem världen över. Människoliv och grundläggande humanitära värden sätts därvid ofta på spel. Inget land kan på förhand helt skydda sig mot denna typ av våldsbrott, hur rigorösa säkerhetsåtgärder som än vidtas. I takt med det stigande antalet internationella terroristaktioner har därför insikten ökat om behovet av mellanstatligt samarbete som ett av medlen för att bekämpa dessa brott, som kan sägas hota själva grundvalarna för internationell samfärdsel och samverkan.

Samtidigt med att uppfattningen om önskvärdheten av ökat samarbete över gränserna fått en allt bredare internationell förankring har det emellertid uppkommit svårigheter när det gäller att konkretisera samarbetets inriktning och former. Svårigheterna har sin grund i bl. a. att de bakomliggande orsakerna till terroristaktionerna ofta går att spåra i djupgående sociala, ekonomiska eller politiska motsättningar.

Under 1960- och 1970-talen har samarbetet likväl lett till konkreta resultat på det regionala såväl som på det globala planet. Det polisiära samarbetet byggs successivt ut. För svensk del gäller det framför allt samarbetet inom ramen för Interpol. Samarbetet har vidare lett till ett antal internationella överenskommelser. Tre konventioner för att förstärka skyddet för den civila luftfarten har antagits, nämligen 1963 års Tokyokonvention om brott och vissa andra handlingar ombord på luftfartyg samt Haag- och Montrealkonventionerna. Vidare antogs år 1973 en diplomatskyddskonvention. År 1977 antog Europarådet en konvention om bekämpande av terrorism m. m. och år 1979 antog FN en konvention om tagande av gisslan. Härutöver har FN:s generalförsamling liksom Europarådet bl. a. antagit en rad resolutioner som rör internationell terrorism. Också inom den Europeiska Gemenskapen (EG) och bilateralt mellan olika stater pågår arbete i syfte att motverka terrorism. Sverige, som tillmäter internationell samverkan på detta område stor betydelse, har tillträtt samtliga av de här nämnda konventionerna.

De internationella instrument som jag nu tar upp har det gemensamma syftet att bekämpa den internationella terrorismen. Överenskommelserna är avsedda att motverka sådana brott som innefattar allvarliga faror för den internationella luftfarten, den internationella sjöfarten eller de fasta plattformar

som är belägna på kontinentalsockeln. Ändamålen med instrumenten liksom

intresset från svensk sida att i så stor utsträckning som möjligt delta i internationellt samarbete som kan medverka till att bekämpa den internationella ter-

rorismen och till att den civila luftfartens och sjöfartens säkerhet upprätthålls

Allmänmotivering talar med styrka för att Sverige bör tillträda också dessa överenskommelser.

När det gäller föreskrifterna i artike! 16 i Romkonventionen om mellanstatligt skiljeförfarande, som även är tillämpliga i fråga om Romprotokollet, kan sägas att dessa inte rör förhållanden som avses i bestämmelserna i 10 kap. 5§ regeringsformen om möjligheterna att överlåta intern svensk beslutanderätt till icke-svenska organ. Motsvarande föreskrifter om skiljeförfarande finns i bl. a. Haagkonventionen. Enligt min mening finns inte någon anledning för Sverige att utnyttja möjligheten att reservera sig på denna punkt.

Jag kommer i det följande att ta upp frågan vilka lagstiftningsåtgärder som krävs med anledning av att Sverige ratificerar instrumenten.

3.2¶Behovet av lagstiftningsåtgärder

Mitt förslag: Bestämmelserna i 13 kap. 5 a § BrB om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage ändras så att de kommer att omfatta även gärningar enligt de nya överenskommelserna. Brottsbeteckningarna ändras till kapning resp. sjö- eller luftfartssabotage. En särskild bestämmelse om flygplatssabotage införs.

Bestämmelsen i 2 kap. 3 § BrB om domstols behörighet ändras så att den täcker brotten kapning, sjö- eller luftfartssabotage och flygplatssabotage samt försök till dessa brott. Vissa andra följdändringar görs i bl.a. BrB.

Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna är positiva till promemorieförslaget i dess huvuddrag, men har gjort invändningar mot enskildheter i förslaget.

Skälen för mitt förslag: En utgångspunkt vid bedömningen av vilka lagstiftningsåtgärder som krävs med anledning av att Sverige ratificerar instrumenten är att en avtalsslutande stat kan tillgodose kraven i fråga om brottsbeskrivningar, lämpliga straff m. m. antingen genom bestämmelser som gällde redan vid tillkomst av resp. överenskommelse, eventuellt med någon komplettering, eller genom att införa nya bestämmelser som direkt bygger på överenskommelsens regler.

Det är främst i tre hänseenden som ett tillträde till den nya konventionen och de bägge protokollen kräver överväganden angående behovet av förändrad lagstiftning. Av grundläggande betydelse är de krav som överenskommelserna ställer när det gäller straffansvarets omfattning. Även frågorna om jurisdiktion och utlämning är emellertid centrala i sammanhanget.

Vilka krav som överenskommelserna ställer i fråga om kriminaliseringens omfattning är i viss mån oklart. Det bör emellertid noteras att överenskommelserna tar sikte bara på sådana åtgärder som typiskt sett utgör allvarliga hot mot säkerheten vid flygplatser, för sjöfarten eller för fasta plattformar. Avsik-

ten är således inte att alla former av hot eller våld som förekommer i de ak-

Allmänmotivering

tuella sammanhangen skall omfattas av överenskommelserna. När det gäller Montrealprotokollet har detta kommit till uttryck bl. a. genom att överenskommelsen gäller endast för uppsåtliga gärningar som äventyrar eller är ägnade att äventyra säkerheten vid en flygplats. Förutom beträffande kapningar gäller i princip samma slags begränsning i Romkonventionen och Romprotokollet.

Det kan mot den bakgrunden antas att gällande svenska straffbestämmelser i och för sig sträcker sig tillräckligt långt för att tillgodose de krav som överenskommelserna ställer beträffande kriminaliseringens omfattning. Vad som möjligen kan ge upphov till viss tvekan i det hänseendet är främst att olaga tvång är straffbart på försöksstadiet endast i de fall då det fullbordade brottet är att anse som grovt. Sådana gärningar som omfattas av de aktuella överenskommelserna och som enligt svensk rätt är att bedöma som olaga tvång torde dock genomgående i sin fullbordade form vara att bedöma som grovt brott. Att allmänfarlig vårdslöshet, som ju är ett oaktsamhetsbrott, inte är straffbart på försöksstadiet föranleder inte heller något behov av ändrad lagstiftning.

I sammanhanget bör emellertid också uppmärksammas kravet som följer av Montrealkonventionen (art. 3) att sådana gärningar som omfattas av Montrealprotokollet skall vara belagda med stränga straff. Detta krav torde få förstås som ett anspråk på att tillgängligt straffmaximum inte får vara alltför lågt. Vilken nivå som kan vara acceptabel i detta hänseende måste bedömas med hänsyn till den allmänna straffnivån i resp. land. Med en sådan utgångspunkt lär de i Sverige tillgängliga straffmaxima genomgående ligga på en sådan nivå att de får anses motsvara de krav som gäller enligt Montrealkonventionen. Kraven på ”appropriate” straff enligt Romkonventionen och Romprotokollet måste också anses vara uppfyllda av den nu gällande svenska lagstiftningen.

Frågan om tillgängligt straffmaximum är av betydelse även när det gäller utlämning för brott. Enligt 4 § lagen om utlämning för brott får utlämning inte ske, om inte den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Om utlämning sker för ett sådant brott, får dock utlämning medges också för någon annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag.

De nu aktuella överenskommelserna innebär att Sverige åtar sig att se till att gärningar som omfattas av instrumenten utgör brott som kan medföra utlämning. Däremot är Sverige inte skyldigt att bifalla en utlämningsansökan. Om utlämning inte sker, skall möjlighet finnas att utöva jurisdiktion.

Vissa av de brott enligt svensk rätt som motsvarar gärningar som omfattas av överenskommelserna är gradindelade, varvid inte samtliga grader ' uppfyller kravet på att fängelse i mer än ett år skall vara föreskrivet för brottet. Detta gäller exempelvis ringa misshandel samt åverkan och skadegörelse som inte är grov. I praktiken torde sådana gärningar sedda isolerade för sig inte omfattas av överenskommelserna. Även bortsett från detta får emellertid överenskommelsernas krav på utlämningsbarhet anses vara uppfyllda när det finns en grövre form av brottet med en straffskala som är tillräcklig för att utlämning skall kunna ske. En annan sak är att Sverige,

3 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 130

om utlämning inte medges i ett konkret fall med hänsyn till tillgängligt

Allmänmotivering

straffmaximum, är skyldigt att kunna utöva jurisdiktion, om gärningen omfattas av den aktuella överenskommelsen.

Frågan om jurisdiktion kan enligt svensk rätt sägas innehålla två moment. Det första av dessa gäller frågan om den svenska kriminaliseringen överhuvudtaget omfattar gärningar som är begångna utomlands eller med andra ord om sådana är att anse som brott enligt svensk lag. Svensk rätt sträcker sig i detta hänseende utomordentligt långt, och någon tvekan synes inte kunna råda om att sådana gärningar som omfattas av överenskommelserna är att anse som brott enligt svensk lag oberoende av var de är begångna, I fråga om sabotage bör emellertid anmärkas att brottet såvitt gäller angreppsobjektet är nationellt begränsat. Straffbestämmelsen gäller sålunda inte gärning som riktar sig mot samfärdsel eller anläggning utomlands. Samma inskränkning gäller i fråga om möjligheterna att bestraffa en gärning som annars skulle utgöra försök eller förberedelse till sabotage. .

För att Sverige skall kunna utöva jurisdiktion krävs dessutom att svensk domstol är behörig. Även i det hänseendet sträcker sig svensk rätt långt. Svensk domstol är i princip alltid behörig även för brott som begåtts utom riket, om gärningsmannen är en svensk medborgare eller en utlänning som har sitt hemvist i Sverige. Detsamma gäller beträffande nordiska medborgare som befinner sig i Sverige och utlänningar som efter brottet blivit svenska medborgare eller tagit sitt hemvist här. Beträffande andra utlänningar är det normalt en förutsättning för att svensk domstol skall vara behörig att utlänningen befinner sig här i riket samt att det enligt svensk lag kan följa mer än sex månaders fängelse för brottet. I samtliga nu berörda fall gäller emellertid den begränsningen att svensk domstol inte är behörig, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten.

De nu berörda reglerna synes i och för sig vara fullt tillräckliga för att svensk rätt skall uppfylla överenskommelsernas krav beträffande jurisdiktion. Den enda punkt där det kan diskuteras om dessa krav sträcker sig längre än vad som gäller enligt svensk rätt avser de fall då Sverige inte på begäran lämnar ut någon till en annan avtalsstat. Kravet på s. k. dubbel straffbarhet innebär självfallet inte några problem i sådana fall. Däremot skulle problem kunna uppkomma, om gärningar som omfattas av överenskommelserna enligt svensk lag inte kan medföra mer än sex månaders fängelse. Detta skulle kunna gälla exempelvis ringa misshandel och skadegörelse. Såsom jag tidigare berört torde emellertid gärningar som inte är att anse som allvarligare än så inte omfattas av överenskommelserna.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt kan det i och för sig anföras skäl för att någon särskild lagstiftning inte krävs för en svensk ratificering av de aktuella överenskommelserna. Även om så skulle vara fallet, är det emellertid tveksamt om en ratificering bör ske utan att de svenska straffbestämmelserna anpassas till åtagandena enligt överenskommelserna genom särskilda straffbestämmelser som tar sikte på just den typ av handlingar som omfattas av dessa. Genom en sådan ordning kan de tveksamheter som kan råda om i vad mån svensk rätt motsvarar överenskommelsernas krav undanröjas. Med hänsyn till överenskommelsernas betydelse framstår det också som motiverat att i

svensk rätt införa bestämmelser som mer direkt motsvarar innehållet i de

Allmänmotivering

aktuella instrumenten. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att det i anslutning till tidigare överenskommelser redan har införts särskilda bestämmelser om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage som i sak nära anknyter till den typ av gärningar som nu är aktuella. Enligt min mening bör därför sistnämnda bestämmelser ändras så att de kommer att omfatta även överträdelser enligt de nya överenskommelserna.

I lagrådsremissen uttalade jag att den av mig förordade ordningen emellertid i viss mån innebär — som juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet påpekat i sitt remissvar — en speciallagstiftning inom BrB:s ram. Det fortsatta internationella samarbetet när det gäller terrorism kommer med stor sannolikhet att leda till ytterligare överenskommelser där staterna åtar sig att som internationella brott kriminalisera angrepp mot andra utsatta objekt. Detta skulle med en fortsatt tillämpning av den ordning som jag nu förordar leda till nya former av exempelvis sabotage. På sikt torde det därför vara önskvärt att de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga vid terroristhandlingar ses över i ett sammanhang i syfte att anpassa bestämmelserna till den utveckling som ägt rum under senare år och härigenom också motverka att framtida överenskommelser kräver särskild lagstiftning på samma sätt som hitintills ansetts nödvändigt eler i varje fall lämpligt. Jag vill i detta sammanhang nämna att det inom Europarådet har bildats en expertkommitté för att studera tillämpningen av straffrätt på terroristhandlingar och att Sverige deltar i detta arbete.

När det gäller frågan om jurisdiktion tas i promemorian upp möjligheten att införa en ordning motsvarande den som gäller i Danmark. Detta skulle innebära att en generell regel införs som gör svensk domstol behörig beträffande gärningar som omfattas av en mellanfolklig överenskommelse enligt vilken Sverige är förpliktat att kunna utöva domsrätt. En sådan ordning, som flera remissinstanser ställt sig positiva till, skulle medföra vissa fördelar från praktisk synpunkt och skulle underlätta möjligheterna för Sverige att i fortsättningen tillträda internationella överenskommelser med krav på vidgad nationell kriminalisering. Mot bakgrund av den lösning av frågan om kriminalisering som jag här har föreslagit förordar jag emellertid att frågan om domstols behörighet i detta sammanhang löses på samma sätt som tidigare vid motsvarande lagstiftning. I likhet med vad jag tidigare sagt beträffande frågan om kriminalisering bör emellertid frågan om jurisdiktion på sikt få en generell lösning. Den danska ordningen kan då vara av intresse som förebild.

Lagrådet har i sitt yttrande instämt i att de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga på terroristhandlingar bör ses över i ett sammanhang. Enligt lagrådet bör vid den översynen dels förnyade överväganden göras om lämpligaste metod att införliva de internationella överenskommelserna med svensk rätt, dels konkurrensfrågorna uppmärksammas.

Med hänsyn till de förordade ändringarna beträffande domstols behörighet krävs inte några ändringar i utlämningslagstiftningen.

Jag övergår nu till att behandla vissa särskilda frågor som sammanhänger med de erforderliga lagändringarna.

Av Montrealprotokollet föranledda lagändringar Allmänmotivering

I promemorian föreslås att det i BrB införs en bestämmelse om flygplatssabotage som — med undantag för skadegörelse på uppställt luftfartyg som inte är i trafik — täcker de förfaranden som behandlas i Montrealprotokollet. När det gäller skadegörelse på ett uppställt luftfartyg föreslås i promemorian att sådana gärningar skall behandlas i anslutning till bestämmelsen om sabotage mot luftfartyg (13 kap. 5 a § BrB).

I promemorieförslagets bestämmelse om flygplatssabotage används uttrycket att gärningsmannen angriper en flygplats. Detta uttryck har ingen motsvarighet i Montrealprotokollet. Rikspolisstyrelsen har ifrågasatt om det inte finns en risk för att uttrycket kan leda till vissa problem. Det skulle nämligen bl. a. för fällande dom komma att krävas att gärningsmannen haft uppsåt att angripa flygplatsen som sådan.

Som jag tidigare anfört omfattas alla de olika förfaranden som behandlas av konventionen och de båda protokollen i allt väsentligt redan av svenska straffregler. Montrealprotokollet och den nu föreslagna straffregleringen kan sägas ha som främsta syfte att i en mer allmän bemärkelse skydda flygresenärer och andra som har ärenden till en flygplats eller arbetar där. Det är viktigt att betona denna aspekt. Brott av ”privat” natur skall naturligtvis inte omfattas av den särskilda straffbestämmelsen. Denna begränsning får emellertid anses framgå av att det för straffansvar krävs att gärningen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. Enligt min mening saknas det därför anledning att i lagtexten begränsa ansvaret till angrepp mot flygplatsen. På så sätt undviks också det tillämpningsproblem som kan ligga i att gärningsmannen gör gällande att angreppsobjektet inte var flygplatsen utan exempelvis vissa personer.

Enligt promemorieförslaget skall tillämpningen av bestämmelsen vara begränsad till flygplatser som är öppna för internationell trafik. Denna begränsning har sin motsvarighet i Montrealprotokollet. Flera remissinstanser har varit kritiska till begränsningen och ifrågasatt det lämpliga i att sabotage mot flygplatser skall bedömas enligt olika regler beroende på om det är fråga om internationell eller inrikes trafik.

Som jag inledningsvis anfört är avsikten att flygplatser med såväl inrikessom utrikestrafik skall omfattas av Montrealprotokollet. Utanför protokollets tillämpningsområde torde falla bara sådana flygplatser som är avsedda att användas enbart för inrikesflygningar.

Av intresse för Sveriges del i fråga om avgränsningen till vissa flygplatser är regleringen i luftfartslagstiftningen. Enligt 6 kap. 12 § luftfartslagen (1957:297) får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart. Enligt 96 § första stycket luftfartsförordningen (1986:171) får sålunda luftfartsverket bestämma att bara vissa flygplatser får användas vid flygningar till och från Sverige. Luftfartsverket har med stöd av denna bestämmelse förordnat att förutom Arlanda, Landvetter och Sturup ett tjugotal allmänna flygplatser får användas för sådan trafik.

Det sagda innebär att den föreslagna bestämmelsen kommer att omfatta i

Allmiänmotivering

stort sett alla viktigare trafikflygplatser i Sverige. Andra flygplatser, nämligen militära flygplatser, enskilda flygplatser, till vilka allmänheten i princip inte har tillträde, och mindre flygplatser som i första hand betjänar sportflyget omfattas av de allmänna straffbestämmelserna. Sistnämnda bestämmelser torde i allt väsentligt tillgodose kravet på erforderlig kriminalisering i dessa fall.

När det gäller skadegörelse på luftfartyg, som inte är i trafik men uppställt på en flygplats, föreslås i promemorian att sådana gärningar skall omfattas av bestämmelsen i 13 kap. 5 a § andra stycket första punkten BrB, som gäller sabotage mot bl. a. luftfartyg. För att ett angrepp mot ett luftfartyg som inte är i trafik men är uppställt på en flygplats som används för civil luftfart i internationell trafik skall omfattas av Montrealprotokollet krävs bl. a. att gärningen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. I promemorians förslag till den nyss nämnda bestämmelsen uppställs emellertid inget sådant krav eller något särskilt krav på att åtgärden skall vara ägnad att framkalla fara för luftfartygets säkerhet. Rikspolisstyrelsen har påpekat att det kan förekomma att ett sålunda uppställt luftfartyg utsätts för omfattande skadegörelse utan att det för den delen medför fara vare sig för säkerheten på flygplatsen eller för flygsäkerheten — eftersom skadan kan upptäckas innan luftfartyget tas i trafik. |

I Montrealkonventionen regleras skadegörelse på luftfartyg som är i trafik. Den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage i 13 kap. 5 a & andra stycket BrB har sin grund i dessa konventionsåtaganden. När det gäller betydelsen av begreppet ”i trafik” finns det en skillnad mellan konventionen och straffbestämmelsen. Enligt artikel 2 (b) i Montrealkonventionen skall ett luftfartyg anses vara i trafik från det ögonblick då markpersonalen eller besättningen börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning till dess tjugofyra timmar har förflutit efter varje landning. Beträffande straffbestämmelsen anförde föredragande statsrådet (prop. 1973:92 s. 41) att den med hänsyn till att ett av huvudsyftena med denna del av bestämmelsen vore att skydda luftfarten från allvarliga trafikavbrott borde i princip omfatta all skadegörelse på ett för trafik avsett luftfartyg vilken mera varaktigt hindrar att det används för flygning. Om en skadegörande handling får en sådan verkan, torde, enligt föredraganden, bestämmelsen således kunna tillämpas även om skadan inte har inträffat under den tidsperiod som anges i konventionens artikel 2 (b).

Det sagda innebär att den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage torde täcka en del av de fall som avses i Montrealprotokollets föreskrift om skadegörelse på ett uppställt luftfartyg. Vad bestämmelsen helt klart inte omfattar är sådana luftfartyg som inte är avsedda för trafik. Skyddsobjektet enligt protokollet är i sådan fall flygplatsen och inte luftfartyget. En skadegörelse på ett sådant luftfartyg kan i stället föranleda ansvar enligt 12 kap. BrB eller — om de i dessa bestämmelser uppställda villkoren är för handen — enligt 13 kap. 1-5 §§ BrB. En särskild kriminalisering av skadegörelse på uppställda luftfartyg som inte kan anses vara i trafik bör enligt min mening begränsa sig till de förhållanden som anges i protokollet, nämligen att luftfar-

tyget är uppställt på en flygplats som används för civil luftfart i internationell

Allmänmotivering -trafik och att gärningen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. Ett straffstadgande om sådan skadegörelse hör naturligt samman med bestämmelsen om flygplatssabotage och bör därför tas in i den.

I promemorian föreslås att brotten i 13 kap. 5 a § andra stycket BrB ges beteckningen sjö- och flygsäkerhetssabotage. Svenska pilotföreningen har motsatt sig att termen luftfartssabotage byts ut mot flygsäkerhetssabotage och anfört att begreppet flygsäkerhet i pilotkretsar är ett betydligt mera vidsträckt begrepp och snarast ett specifikt uttryck för den tekniskt-operationella standarden. Mot bakgrund av denna invändning föreslår jag att brottsbeteckningen blir sjö- eller luftfartssabotage.

Av Romkonventionen och Romprotokollet föranledda lagändringar I promemorian föreslås att bestämmelsen om kapning av luftfartyg i 13 kap. 5 a§ BrB utvidgas till att omfatta även de förfaranden mot fartyg och plattformar som behandlas i Romkonventionen och Romprotokollet.

Promemorians förslag innebär att straffbestämmelsens tillämpning när det gäller fartyg är begränsad till sådana som används för yrkesmässig sjöfart. Flera remissinstanser har ifrågasatt detta och påpekat att begränsningen innebär en inskränkning i förhållande till Sveriges åtagande enligt Romkonventionen och att andra fartyg, såsom fritidsbåtar, kan kapas under omständigheter som gör att andra straffbestämmelser är otillräckliga.

Att låta ett särskilt straffskydd för kapning omfatta varje flytande farkost är

enligt min mening inte rimligt. Under förutsättning att andra straffbestämmelser ger ett tillräckligt skydd krävs inte heller detta enligt Romkonventionen. I

begreppet fartyg inryms enligt konventionen i och för sig alla flytande farkoster och alltså även t. ex. roddbåtar och kanoter. Konventionens syfte är emellertid, liksom när det gäller motsvarande överenskommelser på luftfartens område, att skydda den allmänna internationella samfärdseln. Det behövs därför en begränsning som täcker in konventionens huvudsakliga skyddsobjekt och som inte vållar några större problem vid tillämpningen.

I de fall där det inom sjöfarten ter sig motiverat att beteckna en handling som kapning är det nästan uteslutande fråga om handlingar som riktar sig mot fartyg som används yrkesmässigt, i första hand för att befordra passagerare eller last. I den mån en gärning som avses i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen riktar sig mot en fritidsbåt är det sålunda med hänsyn till konventionen och från kriminalpolitisk synpunkt i övrigt i allmänhet fullt tillräckligt att gärningen kan bestraffas som t. ex. olaga tvång. I de fall då en sådan gärning har ett mycket högt straffvärde innefattar den i allmänhet brott av en svårhetsgrad som väl svarar mot det straffvärdet. Att den svenska jurisdiktionen när det gäller brott begångna utomlands är mycket långtgående har jag redogjort för i det föregående.

Mot denna bakgrund föreslår jag att utvidgningen till sjöfartsområdet av bestämmelsen om kapning begränsas så att den omfattar fartyg som används för civil yrkesmässig sjöfart. Jag återkommer i specialmotiveringen till

13 kap. 5 a § till den närmare avfattningen av bestämmelsen i denna del och

Allmänmotivering

till lagrådets synpunkter på detta.

I promemorian föreslås att bestämmelsen om kapning av fartyg, som används för yrkesmässig sjöfart, och luftfartyg skall gälla även plattformar som är varaktigt fastgjorda vid havsbottnen. Tillägget skall dock inte gälla plattformar av detta slag som är under förflyttning. Dessa kommer enligt promemorian i stället som regel att omfattas av uttrycket ”fartyg, som används för yrkesmässig sjöfart”.

Några remissinstanser har påpekat att den i promemorian föreslagna lagtekniska lösningen inte är tillfredsställande. Enligt dessa kvarstår oklarheter huruvida plattformar under förflyttning och plattformar som när de används ligger för ankar och hålls på plats genom särskild positioneringsutrustning omfattas av det särskilda straffskyddet.

När det gäller plattformar skiljer de båda instrumenten på de som är permanent fastgjorda vid havsbottnen, för vilka Romprotokollet är tillämpligt, och de som inte är det. Sistnämnda plattformar omfattas av Romkonventionen och definieras enligt denna som fartyg. Någon enhetlig terminologi för de anläggningar som här avses finns inte i den svenska lagstiftningen. Det kan emellertid nämnas att det i 243 § tredje stycket sjölagen (1891:35 s.1) finns en bestämmelse som innebär att ”flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar” jämställs med fartyg i vissa avseenden enligt den lagen.

Sveriges åtaganden enligt Romprotokollet och Romkonventionen omfattar båda dessa former av plattformar. För att undvika att oklarheter i frågan huruvida en plattform, som inte är fastgjord vid havsbottnen, är att anse som ett fartyg som används i yrkesmässig sjöfart eller inte leder till att en plattform under vissa omständigheter inte skall omfattas av straffbestämmelserna i 13 kap. 5 a § BrB, bör det i lagtexten tas in en definition på plattformar som täcker alla de former av plattformar som straffbestämmelserna avses omfatta. Utgångspunkten för den definitionen bör vara de överväganden som jag tidigare har redogjort för när det gäller fartyg i allmänhet. Jag föreslår därför när det gäller plattformar att straffbestämmelserna begränsas till sådana plattformar i havet som är avsedda för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål.

Jag har tidigare tagit upp frågan om beteckningen för brotten i 13 kap. 5 a § andra stycket BrB. Uttrycket sjöfart innefattar i och för sig inte fasta plattformar. Av den föreslagna lagtexten framgår emellertid vilka plattformar som bestämmelsen avser. Det torde därför enligt min mening inte vålla några problem att brottsbeteckningen sjöfartssabotage används.

Övriga lagändringar

I 13 kap. 6 & BrB i dess nuvarande lydelse kriminaliseras vårdslösa former av vissa brott i 13 kap., bl. a. bestämmelsen i 5 a § andra stycket om luftfartssabotage. 13 kap. 11 § innehåller regler om verkan av tillbakaträdande vid alla brott i 13 kap. i vilkas brottsbeskrivning ingår att viss fara eller verkan har uppkommit. Den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage hör

till dessa brott. De båda nyssnämnda paragraferna bör utvidgas så att de får

Allmänmotivering

motsvarande tillämpning på de nya formerna av sabotage som jag nu föreslår skall införas i kapitlet.

I 13 kap. 12 § BrB finns bestämmelser om straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till uppsåtliga brott i 13 kap. liksom om underlåtenhet att avslöja sådana brott.

I Montrealprotokollet liksom Romkonventionen och Romprotokollet ställs krav på att de gärningar som kriminaliseras kan bestraffas även på försöksstadiet, se artikel II.2, artikel 3.2 (a) resp. artikel 2.2 (a). Med hänsyn härtill bör de nya brotten enligt 13 kap. 5 a och b $$ straffbeläggas på försöksstadiet. På grund av brottens farliga natur är det enligt min mening även motiverat att föreskriva straff för förberedelse eller stämpling till dessa brott liksom för underlåtenhet att avslöja sådana brott.

I detta sammanhang tar jag även upp frågan om en ändring av bestämmelserna i 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt om särskilda restriktioner för en intagen i fråga om försändelser m. m., besök och telefonsamtal. Ändringen tar sikte på bestämmelsen i andra stycket i paragrafen som ger regeringen möjlighet att besluta om sådana restriktioner beträffande en viss intagen som har dömts för våldsbrott av terroristkaraktär. I samband med att bestämmelsen infördes år 1988 pekade föredragande statsrådet på att det pågick arbete med internationella konventioner i syfte att motverka terrorism och att det i samband med att Sverige tillträdde dem fanns anledning att överväga den lagtekniska utformningen av bestämmelsen (prop. 1987/88:130 s. 34). De internationella överenskommelser som åsyftades i det nämnda lagstiftningsärendet var just Montrealprotokollet, Romkonventionen och Romprotokollet. Det finns därför anledning att nu ta upp frågan om en justering av 31 8 lagen om kriminalvård i anstalt med anledning av Sveriges ratificering av dessa överenskommelser. Mitt förslag till en sådan justering behandlas närmare i specialmotiveringen.

De ändringar i BrB som jag nu föreslår föranleder även en redaktionell följdändring i 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

4¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

Specialmotivering

5.1¶Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

2 kap. 3§

Förslaget innebär en ändring i punkt 6 i förevarande paragraf som betingas av den utvidgade kriminalisering som föreslås i 13 kap. med anledning av ett tillträde till Montrealprotokollet, Romkonventionen och Romprotokollet. Ändringen innebär att svensk domstol får behörighet att döma i mål om kapning, sjö- eller luftfartssabotage och flygplatssabotage samt försök till sådana brott oavsett var och av vem handlingen har förövats. Liksom för närvarande omfattar domsrättsregeln även folkrättsbrott.

Av 2 kap. 5 § andra stycket och brevet (1972:818) till riksåklagaren om väckande av åtal i vissa fall följer att åtal för brott som avses i den nu aktuella bestämmelsen som regel förutsätter förordnande av regeringen eller, i vissa

fall, RÅ.

13 kap. 5a §

I paragrafen har vidtagits flera ändringar i sak i syfte att tillgodose de krav på kriminalisering enligt svensk lag som ett tillträde till Montrealprotokollet, Romkonventionen och Romprotokollet från svensk sida medför.

Första stycket Den nuvarande bestämmelsen om kapning av luftfartyg har i första meningen utvidgats till att omfatta även fartyg.

I det till lagrådet remitterade förslaget angavs att bestämmelsen skulle omfatta ”fartyg som används för yrkesmässig sjöfart”. På förslag av lagrådet har avgränsningen när det gäller fartyg fått en mera preciserad avfattning. Sålunda skall bestämmelsen omfatta ”fartyg som används i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst”. I 4 § lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m., som reglerar vilka fartyg som skall införas i båtregistret, finns en definition av yrkesmässig sjöfart. Den definitionen har delvis sin motsvarighet i bestämmelsen i första stycket i förevarande paragraf. Enbart uthyrning till allmänheten av ett fartyg, vilket enligt nämnda lag grundar registreringsplikt, skall emellertid i den nu föreslagna bestämmelsen inte innebära att fartyget används för yrkesmässig sjöfart. Den på lagrådets förslag företagna jämkningen av bestämmelsens utformning i förhållande till förslaget i lagrådsremissen innebär en precisering i detta och även i ett annat avseende. I fråga om statsfartyg skall nämligen endast sådana fartyg som används för affärsdrift falla under bestämmelsen, däremot inte militära fartyg eller polis- eller tullfartyg. Denna avgränsning framgår av lagtexten genom att det där anges att det är fråga om ”civil” yrkesmässig sjöfart.

Uttrycket att fartyget ”används” skall ha motsvarande innebörd som uttrycket ”i trafik” har för luftfarten. Det innebär att bestämmelsen inte omfat-

tar exempelvis ett fartyg som ligger i torrdocka. Ett fartyg som bogseras får däremot anses användas i yrkesmässig sjöfart under förutsättning att det i Specialmotivering vanliga fall används för det ändamålet.

Bestämmelsen i första stycket första meningen innebär att det inte är en förutsättning för straffansvar att gärningsmannen befinner sig ombord på fartyget eller luftfartyget när han förövar gärningen. Detta innebär en viss utvidgning i förhållande till den nuvarande bestämmelsen såvitt gäller gärningar som riktar sig mot luftfartyg. Skälet är att det beträffande kapning av fartyg enligt gärningsbeskrivningen i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen inte krävs att gärningsmannen befinner sig ombord på fartyget eller att fartyget är under färd. Den utvidgning av det kriminaliserade området som ändringen medför i fråga om gärningar som riktar sig mot luftfartyg kan knappast föranleda några tillämpningsproblem.

Föreskriften i andra meningen i första stycket innebär att även gärningar som avses i första meningen och som riktar sig mot sådana plattformar i havet som är avsedda för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar, t. ex. borrplattformar för oljeutvinning, eller för något annat ekonomiskt ändamål blir kriminaliserade som kapning. Även sådana anläggningar som enbart utgör uppehållsplats för människor, t. ex. bostadsplattformar, omfattas. Det gäller däremot inte t. ex. mindre pontoner som används för förtöjningsändamål m. m. i hamnar.

I subjektivt hänseende krävs det för ansvar enligt första stycket att handlingen begåtts uppsåtligen.

Andra stycket De nya föreskrifterna om sjö- eller luftfartssabotage motsvarar delvis den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage men omfattar, förutom luftfartyg, även sådana fartyg och plattformar som anges i första stycket. De nya bestämmelserna tar sålunda sikte på såväl sådana sabotagehandlingar som omfattas av den nuvarande bestämmelsen (vilka i sin tur är avsedda att motsvara gärningar som utgör brott enligt Haagkonventionen, se prop. 1973:92) som sådana handlingar av detta slag som utgör brott enligt de nu aktuella internationella instrumenten, dvs. Romkonventionen och de båda protokollen. Bestämmelserna är tillämpliga på gärningar såväl inom som utom riket.

Bestämmelsen i punkt I är i fråga om gärningar som riktar sig mot fartyg och plattformar avsedd att i princip motsvara kraven på kriminalisering i artikel 3.1 (c) i Romkonventionen och artikel 2.1 (c) i Romprotokollet såvitt gäller handlingar som innebär att någon förstör ett fartyg eller en plattform eller tillfogar det allvarlig skada som är ägnad att äventyra dess säkerhet. Det bör emellertid påpekas att såvitt gäller en handling av det sist nämnda slaget också den nya bestämmelsen i punkt 2 kan bli tillämplig, något som kan få straffrättslig betydelse i de fall då någon tillfogar ett fartyg eller en plattform en skada som inte kan sägas vara allvarlig men som likväl är ägnad att äventyra fartygets eller plattformens säkerhet.

När det gäller luftfartyg är uttrycket ”den som --- förstör eller allvarligt skadar --- ett luftfartyg i trafik ---” i punkt 1 avsett att i princip motsvara den

kriminalisering som kommer till uttryck i andra ledet i. det nuvarande andra Prop: 1989/90:130

Specialmotivering stycket (”--- gör någon luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning genom att förstöra eller skada det ---”). Beträffande begreppet ”i trafik” och den närmare avgränsningen i övrigt av vilka handlingar som här avses kan hänvisas till lagstiftningsärendet då bestämmelsen om luftfartssabotage infördes (prop. 1973:92, JuU 21). Den sakliga skillnaden mellan den hittillsvarande och den nya bestämmelsen i detta hänseende gäller handlingar som innebär att någon gör ett luftfartyg av det aktuella slaget oanvändbart för flygning genom att skada det resp. handlingar som innebär att någon skadar det allvarligt. Det bör här påpekas att handlingar som består i att tillfoga ett luftfartyg en skada som mera varaktigt hindrar att det används för flygning, får anses innebära att luftfartyget har allvarligt skadats (jfr prop. 1973:92 s. 41). Att det nuvarande andra ledet i andra stycket ersätts med den nu aktuella bestämmelsen i punkt 1 är alltså inte avsett att medföra någon förändring av det kriminaliserade området när det gäller sabotagehandlingar mot luftfartyg som är 1 trafik men som inte befinner sig under flygning.

I subjektivt hänseende krävs det för ansvar enligt punkt 1 att handlingen begåtts uppsåtligen.

Punkt 2 är avsedd att helt motsvara bestämmelsen i första ledet i det nuvarande andra stycket, när det gäller handlingar som riktar sig mot ett luftfartyg. Även andra åtgärder än skadegörelse på ett luftfartyg omfattas således, så snart en åtgärd är ägnad att framkalla fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning. Vidare kan handlingar som medför att ett luftfartyg tillfogas en skada, även om den inte kan bedömas som allvarlig, omfattas av den nu aktuella bestämmelsen.

Bestämmelsen i punkt 2 innebär emellertid också en utvidgning av det kriminaliserade området, nämligen när det gäller gärningar som riktar sig mot fartyg som används i civil yrkesmässig sjöfart eller plattformar i havet som är avsedda för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål. Syftet är att den nya kriminaliseringen skall motsvara de gärningar som avses i artikel 3.1 (b) och 3.1 (d)-(f) i Romkonventionen samt artikel 2.1 (b) och 2.1 (d) i Romprotokollet. Som har påpekats vid punkt 1 kan bestämmelsen bli tillämplig även beträffande gärningar som avses i artikel 3.1 (c) i Romkonventionen resp. 2.1 (c) i Romprotokollet.

Liksom nyss har angetts beträffande luftfartyg omfattas även andra åtgärder än skadegörelse på ett fartyg. Enligt (e) och (f) i artikel 3.1 i Romkonventionen ställs sålunda krav på kriminalisering av gärningar som innebär att någon förstör eller allvarligt skadar en anläggning för sjöfartsnavigering eller allvarligt stör användningen av en sådan anläggning resp. meddelar en uppgift som han vet är falsk, förutsatt att gärningen därigenom äventyrar ett fartygs säkerhet. Bestämmelsen är avsedd att omfatta även hot om en våldshandling av det slag som avses i artikel 3.2 (c) i Romkonventionen och artikel 2.2 (c) i Romprotokollet.

Någon motsvarighet till undantaget i bestämmelsen om sabotage i 13 kap. 4§ BrB för undanhållande av arbetskraft finns inte i den hittillsvarande bestämmelsen om luftfartssabotage. I samband med att sistnämnda bestäm-

melse infördes anförde föredragande statsrådet bl. a. att en arbetsnedläggelse

Specialmotivering

eller annan sådan åtgärd inte får företas på ett sådant sätt och vid sådan tid att säkerheten för luftfartyg som befinner sig under flygning därigenom äventyras (se prop. 1973:92 s. 41). Motsvarande synpunkter gör sig gällande i fråga om de nya bestämmelserna i andra stycket punkt 2.

I enlighet med vad som uttalades då bestämmelsen om luftfartssabotage infördes (se prop. 1973:92 s. 41 f.) krävs det i subjektivt avseende för ansvar enligt bestämmelserna i andra stycket punkt 2 att gärningsmannen har ägt kännedom om de omständigheter som, enligt en objektiv bedömning, gör handlingen ägnad att framkalla fara för farkostens eller plattformens säkerhet. Om gärningsmannen på grund av bristande insikt om de omständigheter som kom handlingen att framstå som farlig verkligen var övertygad om att någon fara för säkerheten inte förelåg, kan han således inte fällas till ansvar enligt de aktuella bestämmelserna. I övrigt är gärningsmannens bedömning av huruvida hans gärning var ägnad att framkalla fara i princip utan betydelse. Avgörande är i stället domstolens bedömning av farligheten.

Tredje stycket Någon ändring har inte vidtagits i tredje stycket. Det innebär att, om kapning enligt första stycket eller sjö- eller luftfartssabotage enligt andra stycket är att anse som grovt, straffskalan är fängelse i lägst två och högst tio år eller på livstid. Och i andra meningen i tredje stycket anges att det vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Konkurrens, m. m. Om en gärning enligt bestämmelserna i paragrafen innebär att någon person dödas eller skadas tillämpas bestämmelserna i 3 kap. i konkurrens med förevarande paragraf. Det kan här påpekas att bestämmelserna i artikel 3.1 (g) i Romkonventionen och artikel 2.1 (e) i Romprotokollet inte motsvaras av något förslag till ny kriminalisering i BrB, utan bestämmelserna i 3 kap. om brott mot liv eller hälsa har ansetts tillräckliga för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt överenskommelserna i detta avseende. Motsvarande gäller beträffande kraven i artikel 3.2 (a) i Romkonventionen och artikel 2.2 (a) i Romprotokollet på kriminalisering av försök till de aktuella gärningarna (jfr 3 kap. 10 § BrB).

Brott enligt bestämmelserna i 12 kap. om skadegörelse och bestämmelsen i 13 kap. 4 § om sabotage konsumeras emellertid av brotten enligt förevarande paragraf. Vidare konsumerar exempelvis ansvar för kapning enligt första stycket ansvar för olaga tvång enligt 4 kap. 4 §.

Eftersom straffskalorna för kapning enligt första stycket och sjö- eller luftfartssabotage enligt andra stycket är desamma saknar frågan om gränsdragningen mellan brotten praktisk betydelse. Bestämmelsen i första stycket om kapning bör emellertid ha företräde, något som följer av uttrycket ”i annat

Specialmotivering sabotage, bör detta naturligtvis inverka på straffmätningen.

13 kap. 5b §

Paragrafen, som är ny, är avsedd att tillgodose kravet på kriminalisering i artikel II.1 i Montrealprotokollet av våldshandlingar mot flygplatser. Brottsbeteckningen är flygplatssabotage.

De gärningar som straffbeläggs i paragrafen anges i första stycket i tre olika punkter. Gemensamt för gärningarna är att de innebär ett angrepp mot en ”allmän flygplats som är öppen för internationell trafik”.

Begreppet ”allmän flygplats” har såvitt gäller svenska flygplatser samma innebörd som i luftfartslagen. Med allmänna flygplatser avses enligt 6 kap. 4 § luftfartslagen flygplatser för allmänt bruk. Sådana flygplatser får enligt nyss nämnda bestämmelse inte inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Begreppet ”internationell trafik” återfinns också 1 luftfartslagen (6 kap. 14 §). Att en allmän flygplats är öppen för internationell trafik innebär såvitt gäller en svensk flygplats att den får utnyttjas för flygningar till och från Sverige (jfr 96 § första stycket luftfartsförordningen).

Beträffande gärningar som riktar sig mot flygplatser utomlands får naturligtvis uttrycket ”allmän flygplats som är öppen för internationell trafik” tillämpas på motsvarande sätt. Avsikten är att det i detta hänseende skall föreligga överensstämmelse med avgränsningen till flygplatser i artikel II.1 i Montrealprotokollet (”airport serving international civil aviation”).

Gemensamt för de gärningar som anges i punkt 1-3 är kriteriet att en gärning skall vara ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna. Detta kriterium har sin motsvarighet i artikel IT.1 i Montrealprotokollet (”if such an act endangers or is likely to endanger safety at that airport”). Som tidigare har nämnts (avsnitt 2.1.2) omfattas enligt protokollet endast sådana våldshandlingar som har inneburit något hot mot säkerheten i mera vidsträckt mening.

Avsikten är att det för straffbarhet skall krävas att en gärning av det slag som anges i punkt 1-3 skall kunna sägas ha inneburit åtminstone någon risk för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna. Uttrycket ”fara för flygplatsens funktion” tar sikte på risken för att flygplatsens funktion som sådan för lufttrafiken drabbas. I förhållande till den nya bestämmelsen i 5 a § andra stycket 2 såvitt avser åtgärder som är ägnade att framkalla fara för säkerheten för ett luftfartyg under flygning uppstår en konkurrenssituation när det gäller åtgärder mot en flygplats som utgör risk för pågående lufttrafik. Om åtgärden inte innebär fara för något visst luftfartyg som är i trafik vid tillfället eller om åtgärden endast utgör fara för flygplatsens funktion för Iufttrafiken i fortsättningen, bör därvid förevarande paragraf tillämpas i stället för 5 a § andra stycket 2. Begreppet ”fara för --säkerheten vid denna” tar sikte på säkerheten i mer allmän bemärkelse vid en flygplats. Vad som här skall vägas in är sålunda risken för att människor eller egendom på flygplatsen kommer till skada.

De gärningar som anges i punkt 1-3 motsvarar delvis gärningarna i 1.bis (a) och (b) i artikel II.1 i Montrealprotokollet. Det krävs inte, till skillnad från Specialmotivering vad som anges i protokollet, att gärningsmannen använt ”något föremål, ämne eller vapen” (”any device, substance or weapon”).

Punkt I tar sikte på fysiska våldshandlingar av olika karaktär mot någon person som befinner sig på flygplatsen. Våldet skall vara av allvarligare slag för att omfattas. En ytterligare begränsning ligger i det nyss behandlade farerekvisitet. En våldshandling som har ett rent privat motiv och beträffande vilken det kan sägas att det är en tillfällighet att offret befinner sig på en flygplats när han blir utsatt för handlingen, men däremot inte att just han blir utsatt, omfattas sålunda normalt inte av bestämmelsen. Skulle däremot en sådan gärning som en följd av det våld som kom till användning eller som var avsett eller på grund av andra omständigheter innebära en fara för flygplatsen skall bestämmelsen däremot tillämpas.

Även hot om allvarligt våld omfattas av bestämmelsen. Avsikten med detta är att det inte skall råda någon tvekan om att kravet på kriminalisering i 1 bis (a) i artikel II.1 i Montrealprotokollet av det vidsträckta begreppet ”våldshandlingar” blir tillgodosett (se avsnitt 2.1.2).

De gärningar som omfattas av punkt 2 riktar sig mot egendom som hör till flygplatsen eller som används för flygplatsens trafik eller mot luftfaryg som är uppställda på flygplatsen men inte i trafik. Avgränsningen till viss egendom knyter an till den uppdelning som görs enligt luftfartslagen mellan, å ena sidan, en flygplats och den utrustning som hör dit och, å andra sidan, andra anläggningar för luftfarten (se avsnitt 2.1.2). Till den sist nämnda kategorin hör olika navigationshjälpmedel, som inte kan sägas tillhöra en viss flygplats. I den mån en sådan anordning kan sägas användas för trafiken på en flygplats av det aktuella slaget omfattas den emellertid av bestämmelsen.

Bestämmelsen i punkt 3 tar sikte på gärningar som avses i sista ledet i 1 bis (b) i artikel II.1 i Montrealprotokollet. Det rör sig här om gärningar som på olika sätt omintetgör verksamhet av servicekaraktär på en flygplats av det aktuella slaget men som inte rör själva flygverksamheten. Som exempel kan nämnas att en bomb förstör ett serviceutrymme på en flygplats. Gärningsbeskrivningen i bestämmelsen har avgränsats till att gälla användande av våld eller hot om våld, eftersom syftet med kriminaliseringen enligt Montrealprotokollet i detta hänseende får antas vara att fånga in enbart sådana handlingar (se avsnitt 2.1.2). Kravet på att farerekvisitet skall vara uppfyllt innebär en ytterligare begränsning till handlingar av allvarligare slag.

Beträffande brottskonkurrens kan i princip anföras motsvarande synpunkter som beträffande sjö- eller luftfartssabotage. (Se specialmotiveringen till 5a§)

I andra stycket har tagits in bestämmelser om grovt brott. Bestämmelserna motsvarar vad som föreskrivs i 5 a § tredje stycket om grova fall av kapning och sjö- eller Iuftfartssabotage.

Specialmotivering

Tillämpningsområdet för paragrafen, som innehåller bestämmelser om allmänfarlig vårdslöshet, har utvidgats med hänsyn till de nya straffbestämmelserna i 13 kap. 5 a och 5 b 88. Vidare har första stycket justerats redaktionellt, bl. a. genom att det har punktindelats.

Punkt 1 och 2 har sin motsvarighet i den nuvarande bestämmelsen.

Bestämmelsen i punkt 3 har delvis sin motsvarighet i första stycket i paragrafen i dess nuvarande utformning, nämligen när det gäller ledet ”skada som avses i 5 a § andra stycket 1”. Den nya bestämmelsen i 5 a § andra stycket 1 omfattar handlingar som innebär att någon ”förstör eller allvarligt skadar ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg som är i trafik”. Som har anförts i specialmotiveringen till 5 a § är den nyss nämnda bestämmelsen avsedd att omfatta även sådan skada som anges i den nuvarande bestämmelsen i andra stycket i den paragrafen och som innebär att ett luftfartyg i trafik görs oanvändbart för flygning. Bestämmelsen i 5 a § andra stycket 1 omfattar i övrigt handlingar som medför skada på luftfartyg eller plattformar eller fartyg av det aktuella slaget och som sålunda skall kunna bestraffas som allmänfarlig vårdslöshet när de begås av oaktsamhet. Punkt 3 omfattar även skador som sägs i 5 b § första stycket 2, dvs. skador på anordningar som hör till en flygplats av det nu aktuella slaget eller som används för flygplatsens trafik och på luftfartyg som utan att vara i trafik befinner sig på en sådan flygplats. Handlingar som begås av oaktsamhet och som medför sådana skador som anges i 5 b 8 första stycket 2 omfattas därför av 6 § under förutsättning att gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna.

När det gäller de oaktsamma formerna av brotten i 13 kap. 5 a § andra stycket 2, dvs. vållande av fara för säkerheten för ett fartyg, som används för civil yrkesmässig sjöfart, en plattform eller ett luftfartyg under flygning, får de i allt väsentligt anses täckta av 6 8 1 (jfr prop. 1973:92 s. 70 och 71).

13 kap. 11 §

Paragrafen i sin nuvarande utformning innehåller regler om verkan av tillbakaträdande vid alla brott i 13 kap. i vilkas brottsbeskrivning ingår att viss fara eller verkan har uppkommit. Den nuvarande bestämmelsen i 5 a § andra stycket om luftfartssabotage hör till dessa brott. Paragrafen har utvidgats till att omfatta de nya bestämmelserna i 5 a § andra stycket 2 om sjö- eller luftfartssabotage och 5 b § om flygplatssabotage. När det gäller sistnämnda bestämmelse omfattas dock inte sådana situationer som avses i 5 b § första stycket I.

13 kap. 12 § Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till uppsåtliga brott i 13 kap. liksom om underlåtenhet att

avslöja sådana brott. Förevarande paragraf har utvidgats till att omfatta 5 a och b $$ i deras nya lydelser. Specialmotivering

5.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 31§

Paragrafen innehåller föreskrifter som ger regeringen möjlighet att besluta om särskilda restriktioner beträffande försändelser m. m., besök och telefonsamtal. Paragrafen har i enlighet med vad som tidigare anförts i den allmänna motiveringen en ny utformning.

Det nuvarande första och andra stycket har enligt förslaget förts samman, varvid samtidigt uppräkningen av konventioner i andra stycket slopats. Beskrivningen av den brottslighet av terroristkaraktär hos en intagen som skall utgöra grund för särskilda restriktioner överensstämmer enligt förslaget i princip med den avgränsning som ligger till grund för de s.k. terroristbestämmelserna, 1 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen).

Genom att anknytningen till brott som avses i de angivna konventionerna försvinner sker en viss begränsning i förhållande till den nuvarande bestämmelsen, eftersom det i dessa konventioner upptas brott som inte kan sägas innefatta ”användande av våld, hot eller tvång för politiska syften”. Den nya bestämmelsen i paragrafen har emellertid samtidigt utformats så att det inte längre krävs att den intagne har dömts för våldsbrott av terroristkaraktär för att särskilda restriktioner skall få beslutas av regeringen. Vad som krävs är att det är påkallat med hänsyn till risken för att den intagne under straffverkställigheten medverkar till något sådant brott. Den nya bestämmelsen motsvarar på så sätt mera det som krävs för tillämpning av det nuvarande första stycket, nämligen att det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet i den aktuella situationen och inte på grund av att den intagne har dömts för viss typ av brott i ett tidigare skede.

Självfallet har det för den riskbedömning som avser terroristbrott stor betydelse om den intagne avtjänar straff eller tidigare har dömts för ett sådant brott. Men även i ett fall då den intagne inte har gjort sig skyldig till en sådan brottslighet kan det med hänsyn till omständigheterna finnas fog för att befara att denne medverkar i terroristbrottslighet. Exempelvis kan denne ha gjort sig skyldig till någon helt annan typ av brott men ändå misstänkas att vilja begå brott som avses i någon av de i det nuvarande andra stycket uppräknade konventionerna eller de överenskommelser som Sverige nu föreslås ratificera.

I övrigt har vidtagits endast vissa redaktionella jämkningar i paragrafen.

Specialmotivering

särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Paragrafen i sin nuvarande utformning innehåller en uppräkning av vilka brott som lagen skall kunna tillämpas på. Bland dem ingår 13 kap. 5 a 8 BrB. Ändringen innebär att den nya bestämmelsen i 5 b § i samma kapitel om flygplatssabotage har lagts till. Det bör påpekas att lagen får tillämpas vid förundersökning av dessa brott endast om de innefattar sådana gärningar som avses i 4 § i kapitlet, dvs. sabotage.

6¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att dels godkänna Montrealprotokollet och Romkonventionen med tilläggsprotokoll, dels anta förslagen till

1. lag om om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

7¶Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

4 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 130

Bilaga 1

Tilläggsprotokollet till Montrealkonventionen

(i engelsk lydelse och svensk översättning)

PROTOCOL PROTOKOLL For the Suppression of Unlawful Acts För bekämpande av våldsbrott på of Violence at Airports Serving In- flygplatser som används för civil luftternational Civil Aviation, Supple- fart i internationell trafik. Tillägg till mentary to the Convention for the konventionen för bekämpande av brott Suppression of Unlawful Acts against mot den civila luftfartens säkerhet, the Safety of Civil Aviation, Done at undertecknad i Montreal den 23 sep- Montreal on 23 September 1971 tember 1971 THE STATES PARTIES TO THIS PRO- DE STATER SOM ÄR PARTER I DETTA TOCOL PROTOKOLL

CONSIDERING that unlawful acts of VILKA BEAKTAR att rättsstridiga våldsviolence which endanger or are likely to en- handlingar, som utgör eller är ägnade att danger the safety of persons at airports ser- utgöra en fara för säkerheten för personer på ving international civil aviation or which jeop- flygplatser som används för civil luftfart i ardize the safe operation of such airports internationell trafik eller som äventyrar en undermine the confidence of the peoples of säker drift av dessa flygplatser, undergräver the world in safety at such airports and förtroendet hos världens folk för säkerheten disturb the safe and orderly conduct of civil vid sådana flygplatser och för alla stater inneaviation for all States; bär ett hinder för en säker och välordnad drift

av den civila luftfarten;

CONSIDERING that the occurrence of VILKA BEAKTAR att förekomsten av such acts is a matter of grave concern to the sådana handlingar väcker stor oro inom det international community and that, for the pur- internationella samfundet och att det, för att pose of deterring such acts, there is an urgent motverka sådana handlingar, föreligger ett need to provide appropriate measures for starkt behov av att ombesörja lämpliga åtgärpunishment of offenders; der för att kunna bestraffa personer som

begått sådana handlingar;

CONSIDERING That it is necessary to VILKA BEAKTAR nödvändigheten av att adopt provisions supplementary to those of anta tilläggsbestämmelser till dem som finns i the Convention for the Suppression of Un- konventionen för bekämpande av brott mot lawful Acts against the Safety of Civil den civila luftfartens säkerhet, undertecknad i Aviation, done at Montreal on 23 September Montreal den 23 september 1971, för att 1971, to deal with such unlawful acts of komma till rätta med sådana rättsstridiga violence at airports serving international civil våldshandlingar på flygplatser som används aviation; för civil luftfart i internationell trafik;

HAVE AGREED AS FOLLOWS: HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJAN-

DE:

Article I Artikel I

This Protocol supplements the Convention Detta protokoll utgör ett tillägg till konvenfor the Suppression of Unlawful Acts against tionen för bekämpande av brott mot den civila the Safety of Civil Aviation, done at Montreal luftfartens säkerhet, undertecknad i Montreal on 23 September 1971 (hereinafter referred to den 23 september 1971 (här nedan kallad

Bilaga I

as ”the Convention”), and, as between the konventionen) och, såvitt gäller stater som är Parties to this Protocol, the Convention and the parter i detta protokoll, konventionen och Protocol shall be read and interpreted together protokollet skall läsas och tolkas tillsammans as one single instrument. som ett enda instrument.

Article II Artikel II

1. In Article I of the Convention, the 1.1 artikel 1 i konventionen skall följande following shall be added as new paragraph 1 tilläggas som ny punkt 1 bis: bis:

”] bis. Any person commits an offence if ”1 bis. En brottslig handling begår den he unlawfully and intentionally, using any som rättsstridigt och uppsåtligen med användevice, substance or weapon: dande av något föremål, ämne eller vapen:

(a) performs an act of violence against a (a) på en flygplats som används för civil person at an airport serving international civil luftfart i internationell trafik mot någon person aviation which causes or is likely to cause företar en våldshandling som förorsakar eller serious injury or death; or är ägnad att förorsaka allvarlig skada eller

dödsfall; eller

(b) destroys or seriously damages the (b) förstör eller allvarligt skadar anordfacilities of an airport serving international ningar som hör till en flygplats som används civil aviation or aircraft not in service located för civil luftfart i internationell trafik eller ett thereon or disrupts the services of the airport, luftfartyg som inte är i trafik men som är

uppställt på flygplatsen, eller som omintetgör

de servicefunktioner som finns på flygplat-

sen,

if such an act endangers or is likely to om gärningen äventyrar eller är ägnad att endanger safety at that airport.” äventyra säkerheten vid flygplatsen.”

2. In paragraph 2 (a) of Article 1 of the 2. I punkt 2 (a) i artikel I i konventionen Convention, the following words shall be skall följande införas efter orden ”första inserted after the words ”paragraph 1”: punkten”:

”or paragraph I bis”. ”eller första punkten bis”.

Article III Artikel III

In Article 5 of the Convention, the follo- Tartikel 5 i konventionen skall följande tillwing shall be added as paragraph 2 bis: läggas som punkt 2 bis:

”2 bis. Each Contracting State shall like- ”2 bis. En fördragsslutande stat skall wise take such measures as may be necessary vidare vidta de åtgärder som fordras för att to establish its jurisdiction over the offences staten skall kunna utöva sin domsrätt beträfmentioned in Article 1, paragraph 1 bis, and fande brott som anges i artikel 1, första in Article 1, paragraph 2, in so far as that punkten bis, samt, såvitt gäller dessa brott,

paragraph relates to those offences, in the artikel 1 andra punkten, när den misstänkte

case where the alleged offender is present in finns inom dess område och ej utlämnas enligt its territory and it does not extradite him bestämmelserna i artikel 8 till den i första pursuant to Article 8 to the State mentioned in punkten (a) av denna artikel angivna staten.” paragraph 1 (a) of this Article.”

Article IV Artikel IV

This Protocol shall be open for signature at Detta protokoll skall vara öppet för under- Montreal on 24 February 1988 by States par- tecknande i Montreal den 24 februari 1988 av ticipating in the International Conference on Air de stater som deltagit i den internationella luft- Law held at Montreal from 9 to 24 February tättskonferensen i Montreal den 9—24 februari

Bilaga 1

1988. After 1 March 1988, the Protocol shall 1988. Efter den 1 mars 1988 skall protokollet be open for signature to all States in London, vara öppet för undertecknande av alla stater i Moscow, Washington and Montreal, until it London, Moskva, Washington och Montreal enters into force in accordance with Article VI. till dess det träder i kraft i enlighet med artikel

Article V Artikel V

1. This Protocol shall be subject to ratifi- 1. Detta protokoll skall ratificeras av de cation by the signatory States. stater som undertecknat det.

2. Any State which is not a Contracting 2. En stat som inte är part i konventionen State to the Convention may ratify this Pro- får ratificera detta protokoll, om den samtidigt tocol if at the same time it ratifies or accedes ratificerar eller ansluter sig till konventionen i to the Convention in accordance with Article enlighet med dess artikel 15. 15 thereof. '

3. Instruments of ratification shall be 3. Ratifikationsinstrument skall deponeras deposited with the Governments of the Union hos De Socialistiska Rådsrepublikernas of Sovjet Socialist Republics, the United Unions regering, Förenade Konungariket Kingdom of Great Britain and Northern Ire- Storbritannien och Nordirlands regering och land and the United States of America or with Amerikas Förenta Staters regering eller hos the International Civil Aviation Organization, Internationella civila luftfartsorganisationen which are hereby designated the Depositaries. (ICAO), vilka härigenom utses till deposita-

rier.

Article VI Artikel VI

1. As soon as ten of the signatory States 1. Så snart tio av de stater som underteckhave deposited their instruments of ratification nat detta protokoll har deponerat sina ratifikaof this Protocol, it shall enter into force be- tionsinstrument avseende protokollet, träder tween them on the thirtieth day after the date det i kraft mellan dem den trettionde dagen of the deposit of the tenth instrument of ratifi- efter den dag då det tionde ratifikationscation. It shall enter into force for each State instrumentet deponerades. För varje stat som which deposits its instrument of ratification efter detta datum deponerar sitt ratifikationsafter that date on the thirtieth day after deposit instrument träder protokollet i kraft trettio daof its instrument of ratification. gar efter deponeringen av ratifikationsinstru-

mentet.

2. Ås soon as this Protocol enters into 2. Så snart detta protokoll träder 1 kraft force, it shall be registered by the Depositaries skall det registreras av depositarierna enligt pursuant to Article 102 of the Charter of the artikel 102 i Förenta nationernas stadga samt

United Nations and pursuant to Article 83 of enligt artikel 83 i konventionen angående

the Convention on International Civil Aviation internationell lufttrafik (Chicago 1944). (Chicago, 1944).

Article VII Artikel VII

1. This Protocol shall, after it has entered 1. Detta protokoll skall efter ikraftträdande into force, be open for accession by any non- vara öppet för anslutning av varje stat som signatory State. inte har undertecknat det.

2. Any State which is not a Contracting 2. En stat som inte är part i konventionen State to the Convention may accede to this får ansluta sig till detta protokoll, om den protocol if at the same time it ratifies or acce- samtidigt ratificerar eller ansluter sig till kondes to the Convention in accordance with ventionen i enlighet med dess artikel 15. Article 15 thereof. |

Bilaga 1

3. Instruments of accession shall be 3. Anslutningsinstrument skall deponeras deposited with the Depositaries and accession hos depositarierna och anslutningen träder i shall take effect on the thirtieth day after the kraft den trettionde dagen efter deponeringen. deposit. .

Article VIII Artikel VIII

1. Any Party to this Protocol may de- 1. En stat som är part i detta protokoll kan nounce it by written notification addressed to säga upp det genom skriftlig underrättelse the Depositaries. ställd till depositarierna.

2. Denunciation shall take effect six 2. Uppsägning träder i kraft sex månader months following the date on which notifica- efter den dag då depositarierna mottagit untion is received by the Depositaries. derrättelsen.

3. Denunciation of this Protocol shall not 3. Uppsägning av detta protokoll skall inte of itself have the effect of denunciation of the i sig medföra uppsägning av konventionen. Convention.

4. Denunciation of the Convention by a 4. Uppsägning av konventionen av en Contracting State to the Convention as sup- stat, som är part i konventionen sådan den är plemented by this Protocol shall also have the kompletterad med detta protokoll, skall även effect of denunciation of this Protocol. medföra uppsägning av protokollet.

Article IX Artikel IX

1. The Depositaries shall promptly inform 1. Depositarierna skall utan dröjsmål unall signatory and acceding States to this Pro- derrätta alla stater som har undertecknat och tocol and all signatory and acceding States to anslutit sig till detta protokoll och alla stater the Convention: som har undertecknat och anslutit sig till kon-

ventionen

(a) of the date of each signature and the (a) om dagen för varje undertecknande date of deposit of each instrument of ratifica- och dagen för deponeringen av varje ratifikation of, or accession to, this Protocol, and tions- eller anslutningsinstrument till detta

protokoll och

(b) of the receipt of any notification of (b) om mottagandet av varje underrättelse .denunciation of this Protocol and the date om uppsägning av detta protokoll och dagen thereof. för detta.

2. The Depositaries shall also notify the 2. Depositarierna skall även underrätta de States referred to in paragraph 1 of the date on stater som avses i punkt 1 om dagen för detta which this Protocol enters into force in accor- protokolls ikraftträdande i enlighet med artikel dance with Article VI. VI.

IN WITNESS WHEREOF the undersig- TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har unned Plenipotentiaries, being duly authorized dertecknade ombud, därtill vederbörligen thereto by their Governments, have signed befullmäktigade av sina regeringar, underthis Protocol. tecknat detta protokoll.

DONE at Montreal on the twentyfourth day SOM SKEDDE i Montreal den 24 februari of February of the year One Thousand Nine 1988, i fyra exemplar, vart och ett avfattat på Hundred and Eighty-eight, in four originals, engelska, franska, ryska och spanska, vilka each being drawn up in four authentic texts in fyra texter är lika giltiga. the English, French, Russian and Spanish languages.

Bilaga 2

Konventionen för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet

(i engelsk lydelse och svensk översättning)

CONVENTION FOR THE SUP- KONVENTION FÖR BEKÄMPANDE

PRESSION OF UNLAWFUL ACTS AV BROTT MOT SJÖFARTENS SÄ-

AGAINST THE SAFETY OF MARI- KERHET TIME NAVIGATION

The States Parties to this Convention, De stater som är parter i denna konvention,

HAVING IN MIND the purposes and SOM TAR HÄNSYN TILL syftena och

principles of the Charter of the United principerna i Förenta nationernas stadga om Nations concerning the maintenance of upprätthållandet av internationell fred och international peace and security and the säkerhet samt främjandet av vänskapliga promotion of friendly relations and co- förbindelser och samarbete mellan staterna, operation among States,

RECOGNIZING in particular that every- SOM SÄRSKILT ERKÄNNER att alla har one has the right to life, liberty and security of rätt till liv, frihet och personlig säkerhet, person, as set out in the Universal Declaration såsom angetts i den allmänna förklaringen om of Human Rights and the International de mänskliga rättigheterna och den interna- Covenant on Civil and Political Rights, tionella konventionen om medborgerliga och

politiska rättigheter,

DEEPLY CONCERNED about the SOM ÄR DJUPT OROADE över att det i

worldwide escalation of acts of terrorism in hela världen förekommer ett ökande antal all its forms, which endanger or take innocent terrordåd av alla slag, vilka äventyrar eller human lives, jeopardize fundamental free- kräver oskyldiga människoliv, sätter grunddoms and seriously impair the dignity of läggande friheter på spel och allvarligt kränker human beings, människors värdighet,

CONSIDERING that unlawful acts against SOM BEAKTAR att rättsstridiga handthe safety of maritime navigation jeopardize lingar mot sjöfartens säkerhet äventyrar säkerthe safety of persons and property, seriously heten för personer och egendom, allvarligt affect the operation of maritime services, and drabbar sjöfarten samt undergräver det förundermine the confidence of the peoples of troende som världens folk hyser för sjöfartens the world in the safety of maritime navigation, säkerhet,

CONSIDERING that the occurrence of SOM BEAKTAR att förekomsten av sådasuch acts is a matter of grave concern to the na handlingar väcker stor oro inom hela det international community as a whole, internationella samfundet,

BEING CONVINCED of the urgent need SOM ÄR ÖVERTYGADE om att det före-

to develop international cooperation between ligger ett starkt behov av att utveckla inter- States in devising and adopting effective and nationellt samarbete mellan staterna när det practical measures for the prevention of all gäller att utforma och vidta effektiva och unlawful acts against the safety of maritime praktiska åtgärder för att förhindra alla rättsnavigation, and the prosecution and punish- stridiga handlingar mot sjöfartens säkerhet ment of their perpetrators, samt för att lagföra och bestraffa personer

som begått sådana handlingar,

RECALLING resolution 40/61 of the SOM ÅBEROPAR Förenta nationernas General Assembly of the United Nations of 9 generalförsamlings resolution 40/61 den 9 December 1985, which, inter alia, ”urges all december 1985, vilken bl.a. ”uppmanar alla States, unilaterally and in co-operation with stater att unilateralt och i samarbete med såväl other States, as well as relevant United Nations andra stater som berörda FN-organ bidra till

Bilaga 2 organs, to contribute to the progressive elimi- att successivt undanröja de orsaker som ligger nation of causes underlying international bakom internationell terrorism och att ägna terrorism and to pay special attention to all särskild uppmärksamhet åt alla förhållanden, situations, including colonialism, racism and innefattande kolonialism, rasism och försituations involving mass and flagrant viola- hållanden som innebär talrika och uppenbara tions of human rights and fundamental free- kränkningar av mänskliga rättigheter och doms and those involving alien occupation, grundläggande friheter samt utländsk ockupathat may give rise to international terrorism and tion, som kan ge upphov till internationell may endanger international peace and secu- terrorism och äventyra internationell fred och

säkerhet”,

rity”,

RECALLING FURTHER that resolution SOM VIDARE ERINRAR OM att resolu- 40/61 ”unequivocally condemns, as criminal, tion 40/61 ”otvetydigt fördömer såsom krimiall acts, methods and practices of terrorism nella alla gärningar, metoder och former av wherever and by whomever committed, in- terrorism, var de än utförs och av vem de än cluding those which jeopardize friendly rela- utförs, innefattande sådana som äventyrar tions among States and their security”, vänskapliga förbindelser mellan staterna och

deras säkerhet”,

RECALLING ALSO that by resolution SOM ÄVEN ERINRAR OM att Internatio- 40/61, the International Maritime Organization nella sjöfartsorganisationen genom resolution was invited to ”study the problem of terrorism 40/61 anmodades att ”undersöka problemet aboard or against ships with a view to making med terrorism ombord på eller mot fartyg i recommendations on appropriate measures”, syfte att avge rekommendationer om lämpliga

åtgärder”,

HAVING IN MIND resolution A.584(14) SOM TAR HÄNSYN TILL resolution of 20 November 1985, of the Assembly of A.584(14), antagen den 20 november 1985 the International Maritime Organization, av Internationella sjöfartsorganisationens which called for development of Measures to församling, vilken uppmanade till utveckling Prevent Unlawful Acts which Threaten the av åtgärder för att förhindra rättsstridiga Safety of Ships and the Security of their handlingar som hotar säkerheten för fartyg Passengers and Crews, och deras passagerare och besättning,

NOTING that acts of the crew which are SOM ANMÄRKER att handlingar som subject to normal shipboard discipline are out- begås av besättningen och som hänför sig till side the purview of this Convention, normal skeppsdisciplin ligger utom ramen för

denna konvention,

AFFIRMING the desirability of monito- SOM BEKRÄFTAR önskvärdheten av att ring rules and standards relating to the göra en översyn av regler och normer som prevention and control of unlawful acts gäller förebyggande och bekämpning av against ships and persons on board ships, rättsstridiga handlingar mot fartyg och persowith a view to updating them as necessary, ner ombord på fartyg, i syfte att vid behov and, to this effect, taking note with satis- uppdatera dem, och som därför med tillfredsfaction, of the Measures to Prevent Unlawful ställelse noterar de av Internationella sjöfarts- Acts against Passengers and Crews on Board organisationens utskott för sjöfartens säkerhet Ships, recommended by the Maritime Safety tekommenderade åtgärderna för att förhindra Committee of the International Maritime rättsstridiga handlingar mot passagerare och Organization, besättning ombord på fartyg,

AFFIRMING FURTHER that matters not SOM VIDARE BEKRÄFTAR att frågor, regulated by this Convention continue to be som inte regleras i denna konvention, även i governed by the rules and principles of gener- fortsättningen skall regleras genom folkrättens al international law, regler och principer,

Bilaga 2

RECOGNIZING the need for all States, in SOM ERKÄNNER behovet av att alla combating unlawful acts against the safety of stater, vid bekämpande av brott mot sjöfartens maritime navigation, strictly to comply with säkerhet, noga iakttar folkrättens regler och rules and principles of general international principer, law,

HAVE AGREED as follows: HAR KOMMIT ÖVERENS OM följande.

Article I Årtikel I

For the purpose of this Convention, ”ship” Vid tillämpning av denna konvention avses means a vessel of any type whatsoever not med ”fartyg” alla slags farkoster som inte är permanently attached to the seabed, including permanent förankrade vid havsbottnen, innedynamically supported craft, submersibles, or fattande bärplansbåtar och svävare, ubåtar och any other floating craft. andra flytande farkoster.

Article 2 Artikel 2

1 This Convention does not apply to: 1 Denna konvention är inte tillämplig på

(a) a warship; or (a) örlogsfartyg; eller

(b) a ship owned or operated by a State (b) fartyg som ägs eller nyttjas av en stat when being used as a naval auxiliary or for då det används som hjälpfartyg inom marinen customs or police purposes; or eller för tull- eller polisändamål; eller

(c) a ship which has been withdrawn from (C) fartyg som inte längre används för sjönavigation or laid up. fart eller som har lagts upp.

2 Nothing in this Convention affects the 2 Ingenting i denna konvention påverkar immunities of warships and other Govern- immuniteten för örlogsfartyg och andra statsment ships operated for non-commercial fartyg som nyttjas för icke-kommersiella purposes. ändamål.

Article 3 Artikel 3

1 Any person commits an offence if that 1 En brottslig handling begår den som person unlawfully and intentionally: rättsstridigt och uppsåtligen

(a) seizes or exercises control over a ship (a) genom våld eller hot om våld eller by force or threat thereof or any other form of genom hot av annat slag tar ett fartyg i intimidation; or besittning eller utövar kontroll över det; eller

(b) performs an act of violence against a (b) utför en våldshandling mot någon omperson on board a ship if that act is likely to bord på ett fartyg, om gärningen är ägnad att endanger the safe navigation of that ship; or äventyra fartygets säkerhet; eller

(c) destroys a ship or causes damage to a (ce) förstör ett fartyg eller tillfogar ett fartyg ship or to its cargo which is likely to endanger eller dess last skada som är ägnad att äventyra the safe navigation of that ship; or fartygets säkerhet; eller

(d) places or causes to be placed on a (d) på ett fartyg placerar eller låter placera, ship, by any means whatsover, a device or oavsett på vilket sätt, en anordning eller ett substance which is likely to destroy that ship, ämne som kan förstöra fartyget eller tillfoga or cause damage to that ship or its cargo fartyget eller dess last skada som äventyrar which endangers or is likely to endanger the eller är ägnad att äventyra fartygets säkerhet; safe navigation of that ship; or eller

(e) destroys or seriously damages mari- (e) förstör eller allvarligt skadar anläggtime navigational facilities or seriously inter- ning för sjöfartsnavigering eller allvarligt stör feres with their operation, if any such act is användningen av en sådan anläggning, om likely to endanger the safe navigation of a gärningen är ägnad att äventyra ett fartygs ship; or säkerhet; eller

Bilaga 2

(f) communicates information which he (f) meddelar uppgift som han vet är falsk knows to be false, thereby endangering the och därigenom äventyrar ett fartygs säkerhet; safe navigation of a ship; or eller

(g) injures or kills any person, in connec- (g) skadar eller dödar någon i samband tion with the commission or the attempted med brott eller försök till brott som anges i commission of any of the offences set forth in (a)—L(f. subparagraphs (a) to (f).

2 Any person also commits an offence if 2 En brottslig handling begår även den that person: som

(a) attempts to commit any of the offences (a) försöker att begå något av de brott som set forth in paragraph 1; or anges i punkt 1; eller

(b) abets the commission of any of the (b) anstiftar någon till att begå något av de offences set forth in paragraph 1 perpetrated brott som anges i punkt 1 eller på något annat by any person or is otherwise an accomplice sätt medverkar till ett sådant brott; eller of a person who commits such an offence; or

(c) threatens, with or without a condition, (c) hotar att begå något av de brott som as is provided for under national law, aimed anges i punkt 1 (b), (c) och (e), om hotet är at compelling a physical or juridical person to ägnat att äventyra ifrågavarande fartygs do or refrain from doing any act, to commit säkerhet och, om så krävs enligt bestämmelany of the offences set forth in paragraph 1, serna i nationell lag, syftar till att förmå en subparagraphs (b), (c) and (e), if that threat is fysisk eller juridisk person att utföra eller likely to endanger the safe navigation of the avstå från en handling. ship in question.

Article 4 Artikel 4

1 This Convention applies if the ship is 1 Denna konvention äger tillämpning om navigating or is scheduled to navigate into, fartyget framförs eller enligt sin planerade through or from waters beyond the outer limit resväg är avsett att framföras i, genom eller of the territorial sea of a single State, or the från vatten utanför den yttre gränsen för en lateral limits of its territorial sea with adjacent enskild stats territorialhav eller dess territorial- States. havs sidogränser mot intilliggande stater.

2 In cases where the Convention does not 2 I fall då konventionen inte äger tillämpapply pursuant to paragraph 1, it nevertheless ning enligt punkt 1, kan den likväl tillämpas applies when the offender or the alleged of- när den som har begått brottet eller misstänks fender is found in the territory of a State Party för detta påträffas inom territorium tillhörigt other than the State referred to in paragraph 1. någon annan stat som är part än den stat som

avses i punkt 1.

Article 5 Artikel 5

Each State Party shall make the offences Varje stat som är part skall belägga de brott set forth in article 3 punishable by appropriate som anges i artikel 3 med lämpliga straff och penalties which take into account the grave därvid beakta brottens allvarliga karaktär. nature of those offences.

Article 6 Artikel 6

1 Each State Party shall take such meas- 1 Varje stat som är part skall vidta sådana ures as may be necessary to establish its juris- åtgärder som kan vara nödvändiga för att den diction over the offences set forth in article 3 skall kunna utöva sin domsrätt i fråga om de when the offence is committed: brott som anges i artikel 3 när brottet har

begåtts

Bilaga 2

(a) against or on board a ship flying the (a) mot eller ombord på ett fartyg som flag of the State at the time the offence is förde den statens flagga vid tidpunkten för committed; or brottet; eller

(b) in the territory of that State, including (b) inom den statens territorium, innefatits territorial sea; or tande dess territorialhav; eller

2A State Party may also establish its 2 En stat som är part kan införa domsrätt i jurisdiction over any such offence when: fråga om vilket som helst av dessa brott också

när

(a) it is committed by a stateless person (a) brottet har begåtts av en statslös person whose habitual residence is in that State; or som har hemvist i den staten; eller

(b) during its commission a national of (b) en medborgare i den staten grips, that State is seized, threatened, injured or hotas, skadas eller dödas i samband med killed; or brottet; eller

(c) it is committed in an attempt to compel (c) brottet har begåtts vid försök att tvinga that State to do or abstain from doing any act. denna stat att utföra eller avstå från någon

handling.

3 Any State Party which has established 3 En stat som är part och som har infört i jurisdiction mentioned in paragraph 2 shall punkt 2 nämnd domsrätt skall underrätta notify the Secretary-General of the Interna- Internationella sjöfartsorganisationens genetional Maritime Organization (hereinafter re- ralsekreterare (nedan kallad ”generalsekreferred to as ”the Secretary-General”). If such teraren”). Om en sådan stat senare upphäver State Party subsequently rescinds that juris- denna domsrätt, skall den underrätta generaldiction, it shall notify the Secretary-General. sekreteraren.

4 Each State Party shall take such meas- 4 Varje stat som är part skall vidta ures as may be necessary to establish its nödvändiga åtgärder för att kunna utöva sin jurisdiction over the offences set forth in domsrätt beträffande de i artikel 3 angivna article 3 in cases where the alleged offender is brotten i den fall då den misstänkte uppehåller present in its territory and it does not extradite sig inom dess territorium och den inte him to any of the State Parties which have utlämnar honom till någon av de stater som är established their jurisdiction in accordance parter och som har infört domsrätt i överenswith paragraphs 1 and 2 of this article. stämmelse med punkterna 1 och 2 i denna

artikel.

5 This Convention does not exclude any 5 Denna konvention utesluter inte att criminal jurisdiction exercised in accordance straffrättslig domsrätt utövas enligt nationell with national law. . lag.

Article 7 Artikel 7

1 Upon being satisfied that the circum- 1 En stat som är part inom vars territorium stances So warrant, any State Party in the gärningsmannen eller en misstänkt gärningsterritory of which the offender or the alleged man uppehåller sig skall, om den konstaterar offender is present shall, in accordance with att omständigheterna så kräver och i enlighet its law, take him into custody or take other med sin lagstiftning, ta honom i förvar eller measures to ensure his presence for such time vidta andra åtgärder för att säkerställa hans as is necessary to enable any criminal or närvaro under den tid som behövs för att extradition proceeding to be instituted. inleda straffrättsligt förfarande eller utläm-

ningsförfarande.

2 Such State shall immediately make a 2 En sådan stat skall omedelbart göra en preliminary enquiry into the facts, in accord- preliminär undersökning av omständigheterna ance with its own legislation. i enlighet med sin egen lagstiftning.

Bilaga 2

3 Any person regarding whom the meas- 3 En person som blir föremål för de i ures referred to in paragraph 1 are being taken punkt 1 angivna åtgärderna skall ha rätt att shall be entitled to:

(a) communicate without delay with the (a) utan dröjsmål sätta sig i förbindelse nearest appropriate representative of the State med närmaste behöriga företrädare för den of which he is a national or which is other- stat där han är medborgare eller som av annan wise entitled to establish such communication anledning är behörig att upprätta sådan föror, if he is a stateless person, the State in the bindelse eller, om han är statslös, den stat territory of which he has his habitual resi- inom vars territorium han har sitt hemvist: dence;

(b) be visited by a representative of that (b) motta besök av en företrädare för den- State. na stat.

4 The rights referred to in paragraph 3 4 De i punkt 3 avsedda rättigheterna skall shall be exercised in conformity with the laws utövas i enlighet med lagar och bestämmelser and regulations of the State in the territory of i den stat inom vars territorium den som har which the offender or the alleged offender is begått brottet eller misstänks för detta vistas, present, subject to the proviso that the said under förutsättning att dessa lagar och belaws and regulations must enable full effect to stämmelser fullständigt tillgodoser de syften be given to the purposes for which the rights som de i punkt 3 angivna rättigheterna är accorded under paragraph 3 are intended. avsedda att tillgodose.

5 When a State Party, pursuant to this arti- S När en stat som är part har tagit en cle, has taken a person into custody, it shall person i förvar i enlighet med denna artikel, immediately notify the States which have skall den omedelbart underrätta de stater som established jurisdiction in accordance with har infört domsrätt i överensstämmelse med article 6, paragraph 1 and, if it considers it artikel 6, punkt 1, och, om den finner det advisable, any other interested States, of the lämpligt, andra berörda stater om att denna fact that such person is in custody and of the person tagits i förvar och om de omständigcircumstances which warrant his detention. heter som ligger till grund för frihetsberö- The State which makes the preliminary en- vandet. Den stat som utför den preliminära quiry contemplated in paragraph 2 of this undersökning som avses i punkt 2 i denna article shall promtly report its findings to the artikel skall snarast rapportera undersökningssaid States and shall indicate whether it resultatet till nämnda stater och ange huruvida intends to exercise jurisdiction. den avser att utöva domsrätt i fallet.

Article 8 Artikel 8

1 The master of a ship of a State Party (the 1 Befälhavaren på ett fartyg som är regist- ”flag State”) may deliver to the authorities of rerat 1 en stat som är part (”flaggstaten”) får any other State Party (the ”receiving State”) till myndigheterna i varje annan stat som är any person who he has reasonable grounds to part (den ”mottagande staten”) överlämna en believe has committed one of the offences set person som han skäligen misstänker för att ha forth in article 3. begått något av de i artikel 3 nämnda brotten.

2 The flag State shall ensure that the mas- 2 Flaggstaten skall säkerställa att befälhater of its ship is obliged whenever practicable, varen på dess fartyg som medför en person and if possible before entering the territorial ombord, vilken befälhavaren har för avsikt att sea of the receiving State carrying on board överlämna enligt punkt 1, har skyldighet att, any person who the master intends to deliver när så är görligt och om möjligt innan fartyget in accordance with paragraph 1, to give notifi- kommer in på den mottagande statens terrication to the authorities of the receiving State torialhav, underrätta myndigheterna i den of his intention to deliver such person and the mottagande staten om sin avsikt att överlämna reasons therefor. en sådan person och skälen för detta.

Bilaga 2

3 The receiving State shall accept the de- 3 Den mottagande staten skall acceptera livery, except where it has grounds to con- överlämnandet utom i de fall då den har skäl "sider that the Convention is not applicable to att anse att konventionen inte är tillämplig på the acts giving rise to the delivery, and shall de handlingar som föranleder överlämnandet proceed in accordance with the provisions of och skall förfara i enlighet med bestämmelarticle 7. Any refusal to accept a delivery shall serna i artikel 7. Varje vägran att acceptera ett be accompanied by a statement of the reasons överlämnande skall åtföljas av ett tillkännafor refusal. givande av skälen för denna.

4 The flag State shall ensure that the mas- 4 Flaggstaten skall säkerställa att befälhater of its ship is obliged to furnish the author- varen på dess fartyg har skyldighet att ge den ities of the receiving State with the evidence in mottagande statens myndigheter det bevismathe masters possession which pertains to the terial som han innehar och som hänför sig till alleged offence. det påstådda brottet.

SA receiving State which has accepted the 5 En mottagande stat, som har accepterat delivery of a person in accordance with överlämnandet av en person enligt punkt 3, paragraph 3 may in turn request the flag State får i sin tur anmoda flaggstaten att acceptera to accept delivery of that person. The flag överlämnande av denna person. Flaggstaten State shall consider any such request, and if it skall pröva varje sådan begäran och skall, om accedes to the request it shall proceed in den ger sitt bifall, förfara i enlighet med accordance with article 7. If the flag State bestämmelserna i artikel 7. Om flaggstaten declines a request, it shall furnish the avvisar en begäran, skall den för den mottagreceiving State with a statement of the reasons ande staten ange skälen för detta. therefor.

Article 9 Artikel 9

Nothing in this Convention shall affect in Ingenting i denna konvention skall på any way the rules of international law något sätt påverka folkrättens regler om pertaining to the competence of States to staters behörighet att utöva domsrätt såvitt exercise investigative or enforcement juris- avser undersökning eller verkställighet omdiction on board ships not flying their flag. bord på fartyg som inte för deras flagga.

Article 10 Artikel 10

1 The State Party in the territory of which 1 Den stat som är part, inom vars territothe offender or the alleged offender is found rium den som har begått brottet eller missshall, in cases to which article 6 applies, if it tänks för detta påträffas, skall i fall då artikel does not extradite him be obliged, without 6 äger tillämpning, om den inte utlämnar exception whatsoever and whether or not the honom, ha skyldighet att utan undantag och offence was committed in its territory, to oberoende av om brottet begåtts inom dess submit the case without delay to its competent territorium eller inte utan dröjsmål överlämna authorities for the purpose of prosecution, fallet till behöriga myndigheter för åtalsprövthrough proceedings in accordance with the ning enligt den statens lagar. Myndigheterna laws of that State. Those authorities shall take skall fatta beslut på samma sätt som i fråga their decision in the same manner as in the om varje annat brott av allvarlig karaktär case of any other offence of a grave nature enligt lagen i den staten. under the law of that State.

2 Any person regarding whom proceedings 2 En person mot vilken ett förfarande are being carried out in connection with any of inleds i samband med något av de brott som the offences set forth in article 3 shall be anges i artikel 3 skall tillförsäkras en rättvis guaranteed fair treatment at all stages of the behandling under alla skeden i förfarandet,

Bilaga 2

proceedings, including enjoyment of all the däri inbegripet åtnjutandet av alla de rättigrights and guarantees provided for such pro- heter och garantier som föreskrivs för sådant ceedings by the law of the State in the territory förfarande i den stat inom vars territorium han of which he is present. uppehåller sig.

Article 11 Artikel I 1

1 The offences set forth in article 3 shall 1 De brott som anges i artikel 3 skall anses be deemed to be included as extraditable vara utlämningsbara enligt gällande utlämoffences in any extradition treaty existing ningsavtal mellan de stater som är parter. between any of the States Parties. States Stater som är parter åtar sig att uppta sådana Parties undertake to include such offences as brott bland de utlämningsbara brotten i varje extraditable offences in every extradition framtida utlämningsavtal mellan dem. treaty to be concluded between them.

2 If a State Party which makes extradition 2 Om en stat som är part, vilken gör utconditional on the existence of a treaty re- lämning beroende av förekomsten av ett avtal, ceives a request for extradition from another mottar en utlämningsframställning från en State Party with which it has not extradition annan stat som är part, med vilken den inte treaty, the requested State Party may, at its har något utlämningsavtal, kan den anmodade option, consider this Convention as a legal staten, om den så önskar, betrakta denna basis for extradition in respect of the offences konvention som laglig grund för utlämning set forth in article 3. Extradition shall be för de brott som anges i artikel 3. För utlämsubject to the other conditions provided by the ning skall gälla de övriga villkor som förelaw of the requested State Party. skrivs i den anmodade statens lag.

3 States Parties which do not make extra- 3 Stater som är parter, vilka inte gör dition conditional on the existence of a treaty utlämning beroende av förekomsten av ett shall recognize the offences set forth in article avtal, skall sinsemellan betrakta de brott som 3 as extraditable offences between them- anges i artikel 3 såsom utlämningsbara, varselves, subject to the conditions provided by vid dock de villkor som föreskrivs i den anthe law of the requested State. modade statens lag skall gälla.

4 If necessary, the offences set forth in 4 Om så är nödvändigt, skall de brott som article 3 shall be treated, for the purposes of anges i artikel 3 i fråga om utlämning mellan extradition between States Parties, as if they stater som är parter behandlas som om de had been committed not only in the place in hade begåtts inte endast på den plats där de which they occured but also in a place within ägde rum utan även på en plats inom jurisdikthe jurisdiction of the State Party requesting tionsområdet för den stat som är part, vilken extradition. gör utlämningsframställningen.

SA State Party which receives more than 5 En stat som är part, vilken erhåller mer one request for extradition from States which än en begäran om utlämning från stater som have established jurisdiction in accordance har infört domsrätt i överensstämmelse med with article 7 and which decides not to artikel 7 och som beslutar att inte lagföra prosecute shall, in selecting the State to which skall, då den väljer stat till vilken den som har the offender or alleged offender is to be begått brottet eller misstänks för detta skall extradited, pay due regard to the interests and utlämnas, ta vederbörlig hänsyn till intressena responsibilities of the State Party whose flag och förpliktelserna för den stat som är part, the ship was flying at the time of the com- vars flagga fartyget förde då brottet begicks. mission of the offence.

6 In considering a request for the extra- 6 Vid behandling av en framställning om dition of an alleged offender pursuant to this utlämning av en misstänkt gärningsman enligt Convention, the requested State shall pay due denna konvention skall den anmodade staten

Bilaga 2 regard to whether his rights as set forth in ta vederbörlig hänsyn till huruvida den missarticle 7, paragraph 3, can be effected in the tänktes rättigheter enligt artikel 7, punkt 3, requesting State. kan tillgodoses i den ansökande staten.

7 With respect to the offences as defined 7 Bestämmelserna i alla konventioner och in this Convention, the provisions of all extra- avtal om utlämning, som gäller mellan stater dition treaties and arrangements applicable be- som är parter, ändras mellan dessa stater i den tween States Parties are modified as between mån de avser de i denna konvention angivna States Parties to the extent that they are brotten och är oförenliga med denna konvenincompatible with this convention. tion.

Article 12 Artikel 12

1 States Parties shall afford one another 1 Stater som är panter skall lämna varandra the greatest measure of assistance in connec- största möjliga bistånd vid straffrättsliga tion with criminal proceedings brought in re- förfaranden som inletts med anledning av spect of the offences set forth in article 3, in- brott som anges i artikel 3, häri inbegripet cluding assistance in obtaining evidence at tillhandahållande av bevismaterial som de förtheir disposal necessary for the proceedings. fogar över och som behövs vid förfarandet.

2 States Parties shall carry out their 2 Stater som är parter skall fullgöra sina obligations under paragraph 1 in conformity skyldigheter enligt punkt 1 i överensstämmelwith any treaties on mutual assistance that se med de avtal om ömsesidigt bistånd som may exist between them. In the absence of kan finnas mellan dem. Saknas sådant avtal, such treaties, States Parties shall afford each skall staterna lämna varandra bistånd enligt other assistance in accordance with their nationell lag. national law.

Anticle 13 Artikel 13

1 States Parties shall co-operate in the 1 Stater som är parter skall samarbeta för prevention of the offences set forth in article att förhindra de brott som anges i artikel 3, 3, particularly by: särskilt genom att

(a) taking all practicable measures to pre- (a) vidta alla praktiskt möjliga åtgärder för vent preparations in their respective territories att inom sina resp. territorier förhindra förfor the commission of those offences within beredelse till sådana brott inom eller utanför or outside their territories; deras territorier;

(b) exchanging information in accordance (b) utbyta upplysningar i enlighet med sin with their national law, and co-ordinating nationella lag samt samordna lämpliga adminiadministrative and other measures taken as strativa och andra åtgärder i syfte att förhindra appropriate to prevent the commission of brott som anges i artikel 3. offences sct forth in article 3.

2 When, due to the commission of an 2 När ett fartygs resa har fördröjts eller offence set forth in article 3, the passage of a avbrutits till följd av brott som anges i artikel ship has been delayed or interrupted, any 3, skall den stat som är part, inom vars State Party in whose territory the ship or pas- territorium fartyget eller dess passagerare eller sengers or crew are present shall be bound to besättning befinner sig, ha skyldighet att vidta exercise all possible efforts to avoid a ship, its alla tänkbara ansträngningar för att undvika att passengers, crew or cargo being unduly de- fartyget, dess passagerare, besättning eller tained or delayed. last otillbörligt kvarhålls eller försenas.

Bilaga 2

Article 14 Artikel 14

Any State Party having reason to believe Varje stat som är part, vilken har anledning that an offence set forth in article 3 will be befara att ett brott som anges i artikel 3 komcommitted shall, in accordance with its mer att begås skall, i enlighet med sin nationational law, furnish as promptly as possible nella lag, så snabbt som möjligt lämna alla any relevant information in its Possession to uppgifter av betydelse som den innehar till de those States which it believes would be the stater som den förmodar skulle vara de stater States having established jurisdiction in som har infört domsrätt i överensstämmelse accordance with article 6. med artikel 6.

Article 15 Artikel 15

1 Each State Party shall, in accordance 1 Varje stat som är part skall i enlighet with its national law, provide to the Secretary- med sin nationella lag så snabbt som möjligt General as promptly as possible, any relevant lämna generalsekreteraren alla tillgängliga information in its possession concerning: uppgifter av betydelse rörande

(a) the circumstances of the offence; (a) omständigheterna vid brottet;

(b) the action taken pursuant to article 13, (b) åtgärd som vidtagits enligt artikel 13, paragraph 2; punkt 2;

(c) the measures taken in relation to the of- (c) de åtgärder som vidtagits mot den som fender or the alleged offender, and, in particu- har begått brottet eller misstänks för detta lar, the results of any extradition proceedings samt, i synnerhet, utgången av ett utlämningsor other legal proceedings. förfarande eller annat rättsligt förfarande.

2 The State Party where the alleged of- 2 Den stat som är part där den misstänkte fender is prosecuted shall, in accordance with lagförs shall i enlighet med sin nationella lag its national law, communicate the final out- underrätta generalsekreteraren om den slutliga come of the proceedings to the Secretary- utgången av målet. General.

3 The information transmitted in accor- 3 Uppgifter som har överlämnats enligt dance with paragraphs 1 and 2 shall be com- punkterna 1 och 2 skall av generalsekreteraren municated by the Secretary-General to all delges alla stater som är parter, medlemmar av States Parties, to members of the International Internationella sjöfartsorganisationen (nedan Maritime Organization (hereinafter referred to kallad ”organisationen”), andra berörda stater as ”the Organization”), to the other States samt vederbörande internationella mellanstatconcerned, and to the appropriate international liga organisationer. inter-governmental organizations.

Article 16 Artikel 16

1 Any dispute between two or more States 1 Varje tvist mellan två eller flera stater Parties concerning the interpretation or appli- som är parter om tolkningen eller tillämpcation of this Convention which cannot be ningen av denna konvention, som inte kan settled through negotiation within a reason- biläggas genom förhandlingar inom rimlig tid, able time shall, at the request of one of them, skall på begäran av någon av dem hänskjutas be submitted to arbitration. If within six till skiljedom. Om parterna inom sex månader months from the date of the request for från dagen för begäran om skiljedom inte kan arbitration, the parties are unable to agree on enas om skiljedomsförfarandet, kan vilken the organization of the arbitration any one of part som helst hänskjuta tvisten till Internathose parties may refer the dispute to the tionella domstolen genom en begäran enligt International Court of Justice by request in domstolens stadga. conformity with the Statute of the Court.

Bilaga 2

2 Each State may at the time of signature 2 Varje stat kan vid tidpunkten för under- Or ratification, acceptance or approval of this tecknande, ratifikation, antagande eller god- Convention or accession thereto, declare that kännande av eller vid anslutning till denna it does not consider itself bound by any or all konvention förklara att den inte anser sig bunof the provisions of paragraph 1. The other den av någon av eller alla bestämmelserna i States Parties shall not be bound by those punkt 1. De övriga stater som är parter skall provisions with respect to any State Party inte vara bundna av dessa bestämmelser i förwhich has made such a reservation. hållande till part som har gjort ett sådant för-

behåll.

3 Any State which has made a reservation 3 Varje stat som har gjort ett förbehåll in accordance with paragraph 2 may at any enligt punkt 2 kan när som helst återta förtime withdraw that reservation by notification behållet genom underrättelse till generalsekreto the Secretary-General. teraren.

Article 17 Artikel 17

1 This Convention shall be open for 1 Denna konvention skall vara öppen för signature at Rome on 10 March 1988 by undertecknande i Rom den 10 mars 1988 av States participating in the International de stater som deltagit i den internationella Conference on the Suppression of Unlawful konferensen om bekämpande av brott mot Acts against the Safety of Maritime Navi- sjöfartens säkerhet och i organisationens höggation and at the Headquarters of the kvarter av alla stater från den 14 mars 1988 Organization by all States from 14 March till den 9 mars 1989. Därefter skall den förbli 1988 to 9 March 1989. It shall thereafter öppen för anslutning. remain open for accession.

2 States may express their consent to be 2 Stater kan uttrycka sitt samtycke att vara bound by this Convention by: bundna av denna konvention genom

(a) signature without reservation as to rati- (a) undertecknande utan förbehåll för ratification, acceptance or approval; or fikation, godtagande eller godkännande; eller

(b) signature subject to ratification, accept- (b) undertecknande som förutsätter ratifiance or approval, followed by ratification, ac- kation, godtagande eller godkännande följt av ceptance or approval; or ratifikation, antagande eller godkännande;

eller

3 Ratification, acceptance, approval or 3 Ratifikation, godtagande, godkännande accession shall be effected by the deposit of eller anslutning skall ske genom deponering an instrument to that effect with the Secretary- av tillämpligt instrument hos generalsekretera- General. ren.

Article 18 Artikel 18

1 This Convention shall enter into force 1 Denna konvention träder i kraft nittio ninety days following the date on which fif- dagar efter den dag då femton stater antingen teen States have either signed it without reser- har undertecknat den utan förbehåll för ratifivation as to ratification, acceptance or approv- kation, godtagande, godkännande anslutning al, or have deposited an instrument of rati- eller deponerat ett ratifikations-, godtagande-, fication, acceptance, approval or accession in godkännande- eller anslutningsinstrument. respect thereof.

2 For a State which deposits an instrument 2 I förhållande till en stat som deponerar of ratification, acceptance, approval or acces- ett ratifikations-, godtagande-, godkännande-

sion in respect of this Convention after the con- eller anslutningsinstrument avseende denna

Bilaga 2

ditions for entry into force thereof have been konvention efter det att villkoren för konvenmet, the ratification, acceptance, approval or tionens ikraftträdande har uppfyllts träder ratiaccession shall take effect ninety days after the fikationen, godtagandet, godkännandet eller date of such deposit. anslutningen i kraft nittio dagar efter dagen

för sådan deponering.

Article 19 Artikel 19

1 This Convention may be denounced by 1 Denna konvention kan sägas. upp av en any State Party at any time after the expiry of stat som är part vid vilken tidpunkt som helst one year from the date on which this Con- efter ett år från den dag då konventionen trävention enters into force for that State. der i kraft för den staten.

2 Denunciation shall be effected by the 2 Uppsägning skall ske genom deponedeposit of an instrument of denunciation with ring av uppsägningsinstrument hos generalthe Secretary-General. sekreteraren.

3 A denunciation shall take effect one 3 En uppsägning träder i kraft ett år, eller year, or such longer period as may be speci- den längre period som kan anges i uppsägfied in the instrument of denunciation, after ningsinstrumentet, efter det att generalsekretethe receipt of the instrument of denunciation raren mottagit uppsägningen. by the Secretary-General.

Article 20 Artikel 20

1 A conference for the purpose of revising 1 En konferens kan sammankallas av oror amending this Convention may be con- ganisationen i syfte att se över eller ändra denvened by the Organization. na konvention.

2 The Secretary-General shall convene a 2 Generalsekreteraren skall, i syfte att se conference of the States Parties to this över eller ändra denna konvention, samman- Convention for revising or amending the kalla en konferens med de stater som är parter Convention, at the request of one third of the i konventionen på begäran av en tredjedel eller States Parties, or ten States Parties, which- tio av staterna, beroende på vilket antal som är ever is the higher figure. högst.

3 Any instrument of ratification, accept- 3 Ett ratifikations-, godtagande-, godkänance, approval or accession deposited after nande- eller anslutningsinstrument som depothe date of entry into force of an amendment neras efter dagen för ikraftträdandet av en to this Convention shall be deemed to apply to ändring i denna konvention skall anses avse the Convention as amended. den ändrade konventionen.

Article 21 Artikel 21

1 This Convention shall be deposited with 1 Denna konvention skall deponeras hos the Secretary-General. generalsekreteraren.

2 The Secretary-General shall: 2 Generalsekreteraren skall

(a) inform all States which have signed (a) underrätta alla stater som har underthis Convention or acceded thereto, and all tecknat eller anslutit sig till denna konvention members of the Organization, of: och samtliga medlemmar i organisationen om

(i) each new signature or deposit of an (i) varje nytt undertecknande eller ny deinstrument of ratification, acceptance, approv- ponering av ratifikations-, godtagande-, godal or accession together with the date thereof; kännande- eller anslutningsinstrument samt

dagen för detta;

(ii) the date of the entry into force of this (11) dagen för ikraftträdandet av denna convention; konvention;

5 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 130

Bilaga 2

(iii) the deposit of any instrument of de- (iii) deponering av uppsägningsinstrument nunciation of this Convention together with avseende denna konvention och dagen då det the date on which it is received and the date mottogs samt dagen då uppsägningen träder i on which the denunciation takes effect; kraft;

(iv) the receipt of any declaration or noti- (iv) mottagande av förklaring eller underfication made under this Convention; rättelse enligt denna konvention;

(b) transmit certified true copies of this (b) sända bestyrkta kopior av denna kon- Convention to all States which have signed vention till alla stater som har undertecknat this Convention or acceded thereto. eller anslutit sig till konventionen.

3 As soon as this Convention enters into 3 Så snart denna konvention träder i kraft force, a certified true copy thereof shall be skall depositarien sända en bestyrkt kopia till transmitted by the Depositary to the Secretary- Förenta nationernas generalsekreterare för General of the United Nations for registration registrering och publicering enligt artikel 102 i and publication in accordance with Article 102 Förenta nationernas stadga. of the Charter of the United Nations.

Article 22 Artikel 22

This Convention is established in a single Denna konvention upprättas i ett enda original in the Arabic, Chinese, English, original på arabiska, kinesiska, engelska, French, Russian and Spanish languages, each franska, ryska och spanska, vilka texter är text being equally authentic. lika giltiga.

IN WITNESS WHEREOF the under- TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har un-

signed being duly authorized by their re- dertecknade, därtill vederbörligen befullmäkspective Governments for that purpose have tigade av sina resp. regeringar, undertecknat signed this Convention. denna konvention.

DONE AT Rome this tenth day of March UPPRÄTTAD I Rom den 10 mars 1988. one thousand nine hundred and eighty-eight.

Bilaga 3

Tilläggsprotokollet om bekämpande av brott mot säkerheten för fasta plattformar på kontinentalsockeln

(i engelsk lydelse och svensk översättning)

PROTOCOL FOR THE SUPPRESSION OF PROTOKOLL OM BEKÄMPANDE AV

UNLAWFUL ACTS AGAINST THE BROTT MOT SÄKERHETEN FÖR FASTA

SAFETY OF FIXED PLATFORMS LOCAT- PLATTFORMAR BELÄGNA PÅ KONTI- ED ON THE CONTINENTAL SHELF NENTALSOCKELN

The States Parties to this Protocol, De stater som är parter i detta protokoll,

BEING PARTIES to the Convention for SOM ÅR PARTER i konventionen för the Suppression of Unlawful Acts against the bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet, Safety of Maritime Navigation,

RECOGNIZING that the reasons for SOM ERKÄNNER att de skäl för vilka

which the Convention was elaborated also ap- konventionen utarbetades även gäller för fasta ply to fixed platforms located on the continen- plattformar belägna på kontinentalsockeln, al shelf,

TAKING ACCOUNT of the provisions of SOM BEAKTAR bestämmelserna i konthat Convention, ventionen,

AFFIRMING that matters not regulated by SOM BEKRÄFTAR att frågor, som inte this Protocol continue to be governed by the regleras i detta protokoll, även i fortsättningen rules and principles of general international skall regleras genom folkrättens regler och law, principer,

HAVE AGREED as follows: HAR KOMMIT ÖVERENS OM följande.

Article I Artikel I

1 The provisions of articles 5 and 7 and of 1 Bestämmelserna 1 artiklarna 5, 7 och articles 10 to 16 of the Convention for the 10-16 i konventionen för bekämpande av Suppression of Unlawful Acts against the brott mot sjöfartens säkerhet (nedan kallad Safety of Maritime Navigation (hereinafter re- konventionen) skall i tillämpliga delar gälla ferred to as ”the Convention”) shall also apply även brott som anges i artikel 2 i detta protomutatis mutandis to the offences set forth in koll, i de fall då sådana brott begås ombord på article 2 of this Protocol where such offences eller mot fasta plattformar belägna på kontiare committed on board or against fixed plat- nentalsockeln. forms located on the continental shelf.

2 In cases where the Protocol does not 2 I de fall då protokollet inte äger tillämpapply pursuant to paragraph 1, it nevertheless ning enligt punkt 1, skall det likväl tillämpas applies when the offender or the alleged när den som har begått brottet eller är missoffender is found in the territory of a State tänkt för detta påträffas inom territorium Party other than the State in whose internal tillhörigt annan stat som är part än den stat i waters or territorial sea the fixed platform is vars inre vatten eller territorialhav den fasta located. plattformen är belägen.

3 For the purposes of this Protocol, ”fixed 3 Vid tillämpning av detta protokoll avses platform” means an artificial island, installa- med ”fast plattform” en konstgjord ö, anläggtion or structure permanently attached to the ning eller konstruktion som är permanent fastsea-bed for the purpose of exploration or ex- gjord vid havsbottnen i syfte att utforska eller ploitation or resources or for other economic utvinna tillgångar eller för annat ekonomiskt

purpose. ändamål.

Bilaga 3

Article 2 Artikel 2

1 Any person commits an offence if that 1 En brottslig handling begår den som person unlawfully and intentionally: rättsstridigt och uppsåtligen

(a) seizes or exercises control over a fixed (a) genom våld eller hot om våld eller platform by force or threat thereof or any genom hot av annat slag tar en fast plattform i other form of intimidation; or besittning eller utövar kontroll över den; eller

(b) performs an act of violence against a (b) utför en våldshandling mot någon omperson on board a fixed platform if that act is bord på en fast plattform, om gärningen är likely to endanger its safety; ägnad att äventyra plattformens säkerhet; eller

(c) destroys a fixed platform or causes (c) förstör en fast plattform eller tillfogar damage to it which is likely to endanger its den skada som är ägnad att äventyra dess safety; or säkerhet; eller

(d) places or causes to be placed on a (d) på en fast plattform placerar eller låter fixed platform, by any means whatsoever, a placera, oavsett på vilket sätt, en anordning device or substance which is likely to destroy eller ett ämne som är ägnat att förstöra that fixed platform or likely to endanger its plattformen eller äventyra dess säkerhet; eller safety; or

(e) injures or kills any person in connec- (e) skadar eller dödar någon i samband tion with the commission or the attempted med brott eller försök till brott som anges i commission of any of the offences set forth in (a)-(d). subparagraphs (a) to (d).

2 Any person also commits an offence if 2 En brottslig handling begår även den that person: som .

(a) attempts to commit any of the offences (a) försöker att begå något av de brott som set forth in paragraph 1; or anges i punkt 1; eller

(b) abets the commission of any such (b) anstiftar någon till att begå sådant brott offences perpetrated by any person or is eller på annat sätt medverkar till sådant brott; otherwise an accomplice of a person who eller commits such an offence; or

(cC) threatens, with or without a condition, (c) hotar att begå något av de brott som as is provided for under national law, aimed anges i punkt 1 (b) och (c), om hotet är ägnat at compelling a physical or juridical person to att äventyra den fasta plattformens säkerhet do or refrain from doing any act, to commit och, om så krävs enligt bestämmelserna i any of the offences set forth in paragraph 1, nationell lag, syftar till att förmå en fysisk subparagraphs (b) and (c), if that threat is eller juridisk person att utföra eller avstå från likely to endanger the safety of the fixed en handling. platform.

Article 3 Artikel 3

I Each State Party shall take such meas- 1 Varje stat som är part skall vidta sådana ures as may be necessary to establish its ju- åtgärder som kan vara nödvändiga för att den risdiction over the offences set forth in article skall kunna utöva sin domsrätt i fråga om de 2 when the offence is committed: brott som anges i artikel 2 när brottet har

begåtts

(a) against or on board a fixed platform (a) mot eller ombord på en fast plattform while it is located on the continental shelf of medan den är belägen på den statens kontithat State; or nentalsockel; eller

(b) by a national of that State. (b) av en medborgare i den staten.

Bilaga 3

2 State Party may also establish its juris- 2 En stat som är part kan införa domsrätt i diction over any such offence when: fråga om vilket som helst av dessa brott också

när

(a) it is committed by a stateless person (a) brottet begåtts av en statslös person whose habitual residence is in that State; som har hemvist i den staten;

(b) during its commission a national of (b) en medborgare i den staten grips, that State is seized, threatened, injured ot hotas, skadas eller dödas i samband med brotkilled; or tet; eller

(c) it is committed in an attempt to compel (c) brottet har begåtts vid försök att tvinga that State to do or abstain from doing any act. denna stat att utföra eller avstå från någon

handling.

3 Any State Party which has established 3 En stat som är part, vilken har infört i jurisdiction mentioned i paragraph 2 shall no- punkt 2 nämnd domsrätt, skall underrätta tify the Secretary-General of the International Internationella sjöfartsorganisationens gene- Maritime Organization (hereinafter referred to ralsekreterare (nedan kallad generalsekreteraas ”the Secretary-General”). If such State ren). Om en sådan stat senare upphäver denna Party subsequently rescinds that jurisdiction, domsrätt, skall den underrätta generalsekreit shall notify the Secretary-General. teraren.

4 Each State Party shall take such meas- 4 Varje stat som är part skall vidta nödures as may be necessary to establish its juris- vändiga åtgärder för att kunna utöva sin diction over the offences set forth in article 2 domsrätt beträffande de i artikel 2 angivna in cases where the alleged offender is present brotten i de fall då den misstänkte uppehåller inits territory and it does not extradite him to sig inom dess territorium och den inte utlämany of the States Parties which have establish- nar honom till någon av de stater som är ed their jurisdiction in accordance with para- parter och som har infört domsrätt i enlighet graphs 1 and 2 of this article. med punkterna 1 och 2 i denna artikel.

5 This Protocol does not exclude any 5 Detta protokoll utesluter inte staffrättslig criminal jurisdiction exercised in accordance domsrätt enligt nationell lag. with national law.

Article 4 Artikel 4

Nothing in this Protocol shall affect in any Ingenting i detta protokoll skall på något way the rules of international law pertaining sätt påverka folkrättens regler angående fasta to fixed platforms located on the continental plattformar belägna på kontinentalsockeln. sheilf.

Årticle 5 Artikel 5

1 This Protocol shall be open for signature 1 Detta protokoll skall vara öppet för at Rome on 10 March 1988 and at the Head- undertecknande i Rom den 10 mars 1988 och quarters of the International Maritime Organi- i Internationella sjöfartsorganisationens (nezation (hereinafter referred to as ”the Organi- dan kallad organisationen) högkvarter från

zation”) from 14 March 1988 to 9 March den 14 mars 1988 till den 9 mars 1989 av

1989 by any State which has signed the varje stat som har undertecknat konventionen. Convention. It shall thereafter remain open Därefter skall det förbli öppet för anslutning. for accession.

2 States may express their consent to be 2 Stater kan uttrycka sitt samtycke att vara bound by this Protocol by: bundna av detta protokoll genom

(a) signature without reservation as to rati- (a) undertecknande utan förbehåll för ratification, acceptance or approval; or fikation, godtagande eller godkännande; eller

Bilaga 3

eller

4 Only a State which has signed the Con- 4 Endast stat som har undertecknat konvention without reservation as to ratification, ventionen utan förbehåll för ratifikation, acceptance or approval, or has ratified, godtagande eller godkännande eller som har accepted, approved or acceded to the Conven- ratificerat, antagit, godkänt eller anslutit sig tion may become a Party to this Protocol. till konventionen kan bli part i detta protokoll.

Article 6 Artikel 6

1 This Protocol shall enter into force nine- 1 Detta protokoll träder i kraft nittio dagar ty days following the date on which three efter den dag då tre stater antingen har under- States have either signed it without reser- tecknat det utan förbehåll för ratifikation, godvation as to ratification, acceptance or tagande eller godkännande eller deponerat ett approval, or have deposited an instrument of ratifikations-, antagande-, godkännande- eller ratification, acceptance, approval or accession anslutningsinstrument. Detta protokoll träder in respect thereof. However, this Protocol dock inte i kraft innan konventionen har trätt i shall not enter into force before the kraft. Convention has entered into force.

2 For a State which deposits an instrument 2 I förhållande till en stat som deponerar of ratification, acceptance, approval or acces- ett ratifikations-, godtagande-, godkännandesion in respect of this Protocol after the con- eller anslutningsinstrument avseende detta ditions for entry into force thereof have been protokoll efter det att villkoren för protokolmet, the ratification, acceptance, approval or lets ikraftträdande har uppfyllts träder ratifiaccession shall take effect ninety days after kationen, godtagandet, godkännandet eller the date of such deposit. anslutningen i kraft nittio dagar efter dagen

för sådan deponering.

Article 7 Artikel 7

1 This Protocol may be denounced by any 1 Detta protokoll kan sägas upp av en stat State Party at any time after the expiry of one vid vilken tidpunkt som helst efter ett år från year from the date on which this Protocol en- den dag då protokollet träder i kraft för den ters into force for that State. staten.

3 A denunciation shall take effect one 3 En uppsägning träder i kraft ett år, eller year, or such longer period as may be spe- den längre period som kan anges i uppsägcified in the instrument of denunciation, after ningsinstrumentet, efter det att generalsekrethe receipt of the instrument of denunciation teraren mottagit uppsägningen. by the Secretary-General.

4 A denunciation of the Convention by a 4 En stats uppsägning av konventionen State Party shall be deemed to be a denuncia- skall anses som uppsägning av detta prototion of this Protocol by that Party. koll.

Bilaga 3

Article 8 Artikel 8

1 A conference for the purpose of revising 1 En konferens kan sammankallas av or amending this Protocol may be convened organisationen i syfte att se över eller ändra by the Organization. detta protokoll.

2 The Secretary-General shall convene a 2 Generalsekreteraren skall, i syfte att se conference of the States Parties to this Pro- över eller ändra detta protokoll, sammankalla tocol for revising or amending the Protocol, at en konferens med de stater som är parter i the request of one third of the States Parties, protokollet på begäran av en tredjedel eller whichever is the higher figure. fem av staterna, beroende på vilket antal som

är högst.

3 Any instrument of ratification, accept- 3 Ett ratifikations-, godtagande-, godkänance, approval or accession deposited after nande- eller anslutningsinstrument som depothe date of entry into force of an amendment neras efter dagen för ikraftträdandet av en to this Protocol shall be deemed to apply to ändring i detta protokoll skall anses avse det the Protocol as amended. ändrade protokollet.

Article 9 Artikel 9

1 This Protocol shall be deposited with the 1 Detta protokoll skall deponeras hos ge- Secretary-General. neralsekreteraren.

2 The Secretary-General shall: 2 Generalsekreteraren skall

(a) inform all States which have signed (a) underrätta alla stater som har underthis Protocol or acceded thereto, and all Mem- tecknat eller anslutit sig till detta protokoll och bers of the Organization, of: samtliga medlemmar i organisationen om

(i) each new signature or deposit of an (i) varje nytt undertecknande eller ny deinstrument of ratification, acceptance, approv- ponering av ratifikations-, godtagande-, godal or accession, together with the date thereof; kännande- eller anslutningsinstrument samt

dagen för detta;

(ii) the date of entry into force of this Pro- (ii) dagen för ikraftträdandet av detta protocol; tokoll;

(iii) the deposit of any instrument of de- (iii) deponering av uppsägningsinstrument nunciation of this Protocol together with the avseende detta protokoll och dagen då det date on which it is received and the date on mottogs samt dagen då uppsägningen träder i which the denunciation takes effect; kraft;

(iv) the receipt of any declaration or noti- (iv) mottagande av en förklaring eller unfication made under this Protocol or under the derrättelse enligt detta protokoll eller konven- Convention, concerning this Protocol; tionen angående detta protokoll;

(b) transmit certified true copies of this (b) sända bestyrkta kopior av detta proto- Protocol to all States which have signed this koll till alla stater som har undertecknat eller Protocol or acceded thereto. anslutit sig till protokollet.

3 As soon as this Protocol enters into 3 Så snart detta protokoll träder i kraft force, a certified true copy thereof shall be skall depositarien sända en bestyrkt kopia till transmitted by the Depositary to the Secretary- Förenta nationernas generalsekreterare för General of the United Nations for registration registrering och publicering enligt artikel 102 i and publication in accordance with Article 102 Förenta nationernas stadga. of the Charter of the United Nations.

Article 10 Artikel 10

This Protocol is established in a single ori- Detta protokoll upprättas i ett enda original ginal in the Arabic, Chinese, English, French, på arabiska, kinesiska, engelska, franska,

Bilaga 3

Russian and Spanish languages, each text ryska och spanska, vilka texter är lika giltiga. being equally authentic.

IN WITNESS WHEREOF the under- TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har un-

signed, being duly authorized by their respec- dertecknade, därtill vederbörligen befullmäktive Governments for that purpose, have tigade av sina resp. regeringar, undertecknat signed this Protocol. detta protokoll.

DONE AT ROME this tenth day of March UPPRÄTTAT I ROM den 10 mars 1988. one thousand nine hundred and eighty-eight.

Bilaga 4

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 5 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3§!

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2§ efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6. om brottet är kapning, sjöfartyg, luftfartssabotage eller folk- eller flygsäkerhetssabotage, flygrättsbrott eller försök till kapning av platssabotage eller folkrättsbrott luftfartyg eller luftfartssabotage, eller försök till kapning, sjö- eller eller flygsäkerhetssabotage eller

flygplatssabotage, eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller därutöver.

13 kap.

5a§8?

Den som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång bemedelst olaga tvång bemäktigar sig mäktigar sig eller ingriper i manövfartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett fartyg, som används rering, dömes för kapning av för yrkesmässig sjöfart, eller ett luftfartyg till fängelse i högst fy- luftfartyg döms för kapning till ra år. fängelse i högst fyra år. Detsamma

gäller den som genom olaga tvång

bemäktigar sig en plattform som är

varaktigt fastgjord vid havsbottnen.

1 Senaste lydelse 1986:645.

2 Senaste lydelse 1973:342. 73

6 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 130

Bilaga 4

Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat fall är ägnad att framkalla fara för luft- I. förstör eller allvarligt skadar ett fartygs säkerhet under flygning eller sådant fartyg eller en sådan plattform gör någon luftfartyg i trafik oan- som anges i första stycket eller ett vändbart för flygning genom att luftfartyg, som är i trafik eller befinförstöra eller skada det, dömes för ner sig på en allmän flygplats som är luftfartssabotage till fängelse öppen för internationell trafik, eller i högst fyra år. 2. vidtar en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för säkerheten för ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg under flygning

döms för sjö- eller flygsäkerhetssabotage till fängelse i högst fyra år. Är brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt, dömes till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

5b§

Den som angriper en allmän flygplats som är öppen för internationell

trafik genom att

1. använda allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på flygplatsen,

2. förstöra eller allvarligt skada en anläggning som hör till flygplatsen eller som används för flygplatsens trafik eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på flygplatsen

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsen eller för säkerheten vid den, för fly gplatssabotage tillfängelsei högst fyra år.

Är brottet att anse som grovt

döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

6 8?

Den som av oaktsamhet, genom Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar sprängämne eller på annat sätt vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § 1. brand eller ofärd som anges i sägs eller framkallar fara därför, 1, 2 eller 3 § eller framkallar fara för eller vållar skada eller hinder som i det, 48 sägs eller skada som i 5 a 8 2. skada eller hinder som anges i andra stycket sägs, dömes för all- 48 eller mänfarlig vårdslöshet till 3. skada som anges i 5a§ böter eller fängelse i högst sex må- andra stycket I eller 5 b § första nader. stycket 2

döms för allmänfarlig

vårdslöshet till böter eller

fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

11 8?

Om någon som har ådragit sig Om någon som har ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 ansvar enligt I, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 10§ eller enligt 5a§ för eller 108 eller enligt 5 a § andra luftfartssabotage, frivilligt har av- stycket 2 eller 5 b § första stycket 2 värjt en sådan fara eller verkan som eller 3, frivilligt har avvärjt en sådan anges där innan avsevärd olägenhet fara eller verkan som anges där innan har uppkommit, får han dömas till avsevärd olägenhet har uppkommit, lindrigare straff än vad som är fö- får han dömas till lindrigare straff än reskrivet för gärningen. Var faran vad som är föreskrivet för gärringa och är för gärningen ej före- ningen. Var faran ringa och är för skrivet svårare straff än fängelse i ett gärningen ej föreskrivet svårare år, skall han ej dömas till ansvar. straff än fängelse i ett år, skall han ej

dömas till ansvar.

För försök, förberedelse eller För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggel- mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kap- se, sabotage, grovt sabotage, kapning av lufifartyg, luftfartssabotage ning, sjö eller flygsäkerhetssaboeller spridande av gift eller smitta el- tage, flygplatssabotage eller spriler till förgöring, så ock för underlå- dande av gift eller smitta eller till tenhet att avslöja sådant brott dömes förgöring, så ock för underlåtenhet till ansvar enligt vad i 23 kap. att avslöja sådant brott dömes till stadgas. ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

Denna lag träder i kraft den

3 Senaste lydelse 1973:342

4 Senaste lydelse 1988:942

5 Scnaste lydelse 1973:342 75

Bilaga 4

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 8!

Regeringen kan för visst fall Regeringen får beträffande en förordna om avvikelse från bestäm- viss intagen besluta om avvikelse melserna i 25-30 §§, om det är på- från bestämmelserna i 25-30 88, kallat med hänsyn till rikets säker- om det är påkallat med hänsyn till het. rikets säkerhet eller till risken för att

den intagne under verkställigheten i

anstalt medverkar till brott som inne-

fattar användande av våld, hot eller

tvång för politiska syften.

Sådant beslut får meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg (SÖ 1971:17),

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens

säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt

skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen

om bekämpande av terrorism (SÖ

1977:12),

5. konventionen mot tagande av

gisslan (SÖ 1980:26) eller

för annat brott som har innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften,

om det är påkallat med hänsyn till risken för att den intagne medverkar till sådan brottslig verksamhet under verkställigheten i anstalt.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse 1988:622. 76

Bilaga 5

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 5 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 8!

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 28 efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg, :

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6. om brottet är kapning, sjö- eller fartyg, luftfartssabotage eller folk- luftfartssabotage, flygplatssabotage, rättsbrott eller försök till kapning av försök till sådana brott eller folkrättsluftfartyg eller luftfartssabotage, brott, eller eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller därutöver.

13 kap.

5a8§?

Den som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång bemedelst olaga tvång bemäktigar sig miäktigar sig eller ingriper i manövfartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett fartyg, som används rering, dömes för kapning av för yrkesmässig sjöfart, eller ett luftfartyg till fängelse i högst fy- luftfartyg döms för kapning till ra år. fängelse i högst fyra år. Detsamma

gäller den som genom olaga tvång

bemäktigar sig en plattform i havet

1 Scnaste lydelse 1986:645.

2 Senaste lydelse 1973:342. 7

Bilaga 5

som är avsedd för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat fall är ägnad att framkalla fara för 1. förstör eller allvarligt skadar luftfartygs säkerhet under flygning ett sådant fartyg eller en sådan platteller gör någon luftfartyg i trafik form som anges i första stycket eller oanvändbart för flygning genom att ett luftfartyg i trafik, eller förstöra eller skada det, dömes för 2. vidtar en åtgärd som är ägnad luftfartssabotage till fängelse att framkalla fara för säkerheten för i högst fyra år. ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg under flygning

Sb$

Den som genom att

I. använda allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik,

2. förstöra eller allvarligt skada en anordning som hör till en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik eller ett luftfartyg som inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats,

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsen eller för säkerheten vid den, för fly gplatssabotage till fängelse i högst fyra år.

Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

6 83

Den som av oaktsamhet, genom Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar sprängämne eller på annat sätt vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 8 1. brand eller ofärd som avses i sägs eller framkallar fara därför, 1,2 eller 3 8 eller framkallar fara för eller vållar skada eller hinder som i det, 48 sägs eller skada som i 5 a § 2. skada eller hinder som avses i andra stycket sägs, dömes för all- 48 eller mänfarlig vårdslöshet till 3. skada som avses i 5a§

böter eller fängelse i högst sex andra stycket I eller 5 b § första

månader. stycket 2

döms för allmänfarlig

vårdslöshet till böter eller fäng-

else i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

11 §4

Om någon som har ådragit sig Om någon som har ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 108 eller enligt 5 a§ för eller 10 §& eller enligt 5 a §& andra luftfartssabotage, frivilligt har av- stycket 2 eller 5 b § första stycket 2 värjt en sådan fara eller verkan som eller 3, frivilligt har avvärjt en sådan anges där innan avsevärd olägenhet fara eller verkan som anges där innan har uppkommit, får han dömas till avsevärd olägenhet har uppkommit, lindrigare straff än vad som är fö- får han dömas till lindrigare straff än reskrivet för gärningen. Var faran vad som är föreskrivet för gärringa och är för gärningen ej före- ningen. Var faran ringa och är för skrivet svårare straff än fängelse i ett gärningen ej föreskrivet svårare år, skall han ej dömas till ansvar. straff än fängelse i ett år, skall han ej

dömas till ansvar.

12 85

För försök, förberedelse eller För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggel- mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kap- se, sabotage, grovt sabotage, kapning av luftfartyg, luftfartssabotage ning, sjö- eller luftfartssabotage, eller spridande av gift eller smitta flygplatssabotage eller spridande av eller till förgöring, så ock för gift eller smitta eller till förgöring, så underlåtenhet att avslöja sådant brott ock för underlåtenhet att avslöja dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. sådant brott dömes till ansvar enligt stadgas. vad i 23 kap. stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

3 Senaste lydelse 1973:342 4 Senaste lydelse 1988:942

5 Senaste lydelse 1973:342 79

Bilaga 5

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 8!

Regeringen kan för visst fall Regeringen får beträffande en förordna om avvikelse från bestäm- viss intagen besluta om avvikelse melserna i 25-30 §§, om det är på- från bestämmelserna i 25-30 §§, kallat med hänsyn till rikets säker- om det är påkallat med hänsyn till het. rikets säkerhet eller till risken för att

den intagne under verkställigheten i

anstalt medverkar till brott som in-

nefattar användande av våld, hot

eller tvång för politiska syften.

Sådant beslut får meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luft-

fartyg (SÖ 1971:17),

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens

säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen

om bekämpande av terrorism (SÖ

1977:12),

5. konventionen mot tagande av

gisslan (SÖ 1980:26) eller

för annat brott som har innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften,

om det är påkallat med hänsyn till risken för att den intagne medverkar till sådan brottslig verksamhet under verkställigheten i anstalt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1 Senaste lydelse 1988:622. 80

Bilaga 5

Lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att 1 8 lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18!

Vad i denna lag stadgas skall äga tillämpning vid förundersökning angående

brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3 brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, eller 5 a & brottsbalken, om brottet = 5 a eller 5 b & brottsbalken, om innefattar gärning varom i 4 § = brottet innefattar gärning varom i 4 § nämnda kap. sägs, nämnda kap. sägs,

brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 §, 18 kap. 1, 3 eller 4 § eller 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8 eller 10 § brottsbalken,

brott som avses i 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 § eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken, om gärningen innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är nämnd i 18 kap. 2 § samma balk, eller

försök, förberedelse eller stämpling till brott som ovan nämnts, om sådan gärning är belagd med straff.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1 Senaste lydelse 1977:1026. 81

Bilaga 6

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-03-15

Närvarande: f. d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 februari 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Stefan Strömberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet::

Lag om ändring i brottsbalken Allmänna synpunkter Departementschefen tar i remissen upp frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som påkallas för att införliva de nu aktuella överenskommelserna med svensk rätt. Hon konstaterar, att det i och för sig kan anföras skäl för att någon särskild lagstiftning inte krävs för en svensk ratificering av överenskommelserna. Hon finner det dock tveksamt om en ratificering bör ske utan att de svenska straffbestämmelserna anpassas till åtagandena enligt överenskommelserna genom särskilda straffbestämmelser, som tar sikte på just den typ av handlingar som omfattas av dessa. Departementschefen stannar för den senare linjen, men noterar - närmast mot bakgrund av ett remissyttrande från styrelsen för juridiska fakulteten vid Uppsala universitet - att det på sikt är önskvärt att de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga vid terroristhandlingar ses över i ett sammanhang. Syftet härmed skulle vara att anpassa bestämmelserna till den utveckling som ägt rum under senare år och härigenom också motverka att framtida överenskommelser kräver särskild lagstiftning på samma sätt som hitintills ansetts nödvändigt eller i varje fall lämpligt.

Vid granskningen av de föreslagna bestämmelserna i remissen har lagrådet känt viss tvekan inför förslagets uppläggning från de utgångspunkter som här antytts. Medan överenskommelserna innehåller en omfattande katalog över beteenden som skall beivras, med ingående beskrivningar av rekvisiteten, har de föreslagna bestämelserna i BrB gjorts såväl mera kasuistiska som allmänt avfattade. De täcker alltså å ena sidan inte det område som överenskommelserna avser. Ett skäl härtill är, som antytts av det tidigare sagda, att redan nu gällande lagstiftning ansetts egentligen svara mot förpliktelserna enligt konventionen. Denna senare omständighet leder, å andra sidan, till att det uppstår frågor om konkurrens mellan de föreslagna bestämmelserna och övriga bestämmelser i BrB. Dessa har i remissen berörts såvitt gäller skadegörelse, sabotage och olaga tvång. De gör sig emellertid dessutom gällande i förhål- ' 82

lande till exempelvis tillgreppsbrotten, särskilt tillgrepp av fortskaffningsme-

del. Man kan också ifrågasätta den skillnad som föreligger mellan de före- Bilaga 6

slagna 13 kap. 5 a § och 5 b § i det att 5 b & endast skyddar sådana flygplatser som är öppna för internationell trafik medan 5 a 8 syddar luftfarttyg, fartyg som används i yrkesmässig sjöfart och plattformar i havet utan någon motsvarande begränsning. Från svensk lagstiftnings synpunkt förefaller skäl saknas att göra skillnad mellan inrikes och utrikes flygtrafik.

Nu redovisade iakttagelser ger stöd för slutsatsen att den valda metoden inte är idealisk, vare sig man ser till intresset av att på ett otvetydigt sätt uppfylla överenskommelsernas förpliktelser att kriminalisera närmare beskrivna handlingar eller man ser frågan från gängse intern svensk lagstiftningsteknisk synpunkt. Iakttagelserna utgör dock inte skäl att avstyrka det remitterade förslaget, men ger lagrådet anledning att instämma i departementschefens påpekande att de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga på terroristhandlingar bör ses över i ett sammanhang. Vid denna översyn bör enligt lagrådets mening dels förnyade överväganden göras om lämpligaste metod att införliva de internationella överenskommelserna med svensk rätt, dels konkurrensfrågorna uppmärksammas. |

13 kap. 5a§ Den nuvarande bestämmelsen i första stycket om kapning av luftfartyg föreslås utvidgad till att även omfatta kapning av fartyg som används för yrkesmässig sjöfart. I specialmotiveringen utvecklas närmare vilka slags fartyg som avses. Den åsyftade innebörden kommer emellertid inte till uttryck i lagtexten. En definition av yrkesmässig sjöfart har förut getts i 4 § lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Den skall emellertid inte gälla fullt ut i detta sammanhang. Enbart det förhållandet, att ett fartyg yrkesmässigt hyrs ut till allmänheten, skall inte medföra att det anses använt för yrkesmässig sjöfart enligt nu förevarande bestämmelse i BrB. Om denna avvikelse skall göras, blir en precisering av begreppet även i brottsbalken nödvändig. Det måste också uppmärksammas att endast sådana statsfartyg som används för affärsdrift avses falla in under den föreslagna bestämmelsen, däremot inte militära fartyg eller polis- eller tullfartyg. I och med att man inte kan falla tillbaka på registreringslagen, måste även denna avgränsning enligt lagrådets mening framgå av lagtexten. Det kan inte utan vidare sägas följa av allmänt språkbruk att uttrycket yrkesmässig sjöfart inte omfattar fartyg för de nämnda, militära och andra ändamålen.

Första meningen i förevarande paragraf kan förslagsvis, med anknytning till registreringslagen, ges följande avfattning för att täcka in vad som avses enligt motiven: .

”Den som genom olaga tvång bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av ett luftfartyg eller ett fartyg som avänds i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst, döms för kapning till fängelse i högst fyra år.”

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Bilaga 6

Innehåll PTOPOSIiO oss asssresssrsseerssrorsrserrsrsssesrar sees re sesA senses er error RAR NRA ARR SAR Re RR RK RR sr Ar Kr Arne n Propositionens huvudsakliga innehåll