Prop. 1977/78:34
om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning, m.m.
Prop. 1977 / 7 8: 34
Regeringens proposition 1977 / 7 8: 34
om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning, m. m.;
beslutad den 27 oktober 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har'upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en del förtydliganden och andra ändringar i reglerna om förfarandet i disciplinärenden m.m. i lagen (1976: 600) om offentlig anställning". Vidare föreslås att staten skall träda in som arbetsgivare i bl. a. vissa disciplintvister som rör kommunanställda lä- rare m. fl.
Därutöver förordas i propositionen en höjning av maximibeloppet för bostadsanskaffningslån till statstjänstemän m. fl.
Ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1978.
] Riksdagen 1977/78. ] saml. Nr 34
Prop. 1977/73: -34 '
Förslag till
to
Lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1976:600) om' offentlig " anställning
dels att 2 kap. 4 5, 11 kap. 4 5, 14 kap. 7 g, 15 kap 1 & och 16 kap. 2 5 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken till 16 kap. skall lyda ”Rättegång”, dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 14 kap. 11 55;- -15- kap. 8 S samt 16 kap. 5 och 6 åå, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
Föreskrifterna i 2 samt 21 och 22 %% lagen (1976: 580) om medbe- stämmande i arbetslivet tillämpas ej i anställningsförhållande som om- fattas av denna lag.
Föreskrifterna i 11—14 55 lagen om medbestämmande i arbetslivet tillämpas ej i fråga om beslut som meddelas med stöd av10—13 kap.
11 kap.
Har i lag eller annan författ- ning meddelats bestämmelse; söm inskränker rätten att avskeda ar- betstagare i förhållande till vad som föreskrives i 1 eller?. %, gäl- ler i stället den bestämmelsen..
Har 1 annan lag än lagen (1974: 12) aln anställningsskydd eller i annan författning meddelats be- stämmelse, som inskränker rätten att avskeda arbetstagare i förhål- lande till vad som föreskrives i 1 eller 2 &, gäller istället den be- stämmelsen." ' I. 5
14 kap. ' 7 %
I ärende om avskedande gäller i fråga om varsel till och överlägg- ning med lokal arbetstagarorgani- sation bestämmelserna i lagen (1974: 12) om anställningsskydd. Dessa bestämmelser äger motsva— rande tillämpning i fråga om ar- betstagare i verksledande eller där- med jämförlig ställning.
Beslutas avstängning enligt 13 kap. 1 eller 23, skall lokal ar- betstagarorganisation som avses i 31 5 första stycket lagen om an- ställningsskydd genast underrättas om beslutet.
Uppkommer fråga om avske- dande, skall myndigheten så snart det kan ske varsla arbetstagaror- ganisation därom. Påkallar orga- nisationen senast en vecka efter varslet överläggning i frågan, skall myndigheten lämna organisationen tillfälle därtill, innan frågan av- göres.
Beslutas avstängning enligt 13 kap. 1 eller 2 %, skall arbetstagar- organisation genast underrättas om beslutet.
Prop. 1977/ 78: 34
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med arbetstagarorganisation för- stås i detta lagrum lokal arbets- tagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren är eller bra- kar vara bunden av kollektivavtal, såvitt gäller" "berörd arbetstagar— kategori.
115
Bryter myndighet mot 7 5, äger bestämmelserna om skadestånd i lagen (1974: 12) om anställnings- skydd motsvarande tillämpning.
15 kap.
Fråga om anställnings upphö- rande som avses i 7 kap. 2—4 eller 9 % prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer, om regeringen tillsätter tjän- sten och ej annat följer av 5 & nedan. I övrigt prövas frågan av den myndighet som tillsätter tjänsten.
Fråga om anställnings upphö- rande'som avses i 7 .kap. 2—4 eller 9 5 prövas av den myndighet som tillsätter tjänsten, om ej an- nat följer av 5 5 nedan eller av föreskrift eller särskilt beslut som regeringen meddelar.
Fråga om anställnings upphörande enligt 7 kap. 5 eller 75 prövas av regeringen, om ej annat följer av Så nedan. Närmare föreskrifter
meddelas av regeringen.
Så
Har statlig myndighet meddelat beslut om disciplinansvar, avske- dande, avstängning eller läkarun— dersökning beträffande arbetsta— gare hos annan än staten, skall staten anses som arbetsgivare i tvist som rör beslutet.
16 kap. 2 %
Vill arbetstagare söka ändring i beslut enligt 7 kap. 3—5 eller 8 5, 10 kap.15, 11 kap. 1 eller 2 5 eller 13 kap. 25 andra stycket, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick ta del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.
Vill arbetstagare söka ändring i beslut enligt 7 kap. 3—5 eller 8 &, 10 kap. 1 5, 11. kap. 1 eller 2 5 eller 13 kap. Zå andra stycket, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick ta del av beslutet.
Prop. 1977/ 78: 34 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 %
Talan om skadestånd enligt 3 kap. 6 5 väckes senast tre måna- der efter det att stridsåtgärder: har avslutats.
Talan som avses i 4 kap. 75 första stycket väckes senast två månader efter förordnandetidens utgång.
6 % "Väcker part ej talan inom tid
som anges i 2 eller 5 5, är rätten till talan förlorad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. I fråga om förordnande på tidsbegränsad anställning där tiden löper ut före ikraftträdandet gäller, i stället för 16 kap. 5 5 andra stycket, att talan som avses i 4 kap. 7 5 första stycket skall väckas före utgången av februari månad 1978.
Prop. ] 977 / 78: 34 5
Utdrag
BU DGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977-10-27
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning, m.m.
1. Inledning
Lagen (1976: 600) om offentlig anställning (ändrad 1977: 533) trädde i kraft den 1 januari 1977. Den utgör ett led i arbetsrättsrcformen (prop. 1.975/76: 105, InU 1975/76: 45, rskr 1975/76: 404).
Lagen innehåller bl. a. regler för handläggningen av frågor om an- ställnings upphörande och disciplinansvar m. m. i statligt reglerad tjänst. Huvuddelen av dessa handläggningsregler fördes över till den nya lagen från äldre lagstiftning, främst statstjänstemannalagen (1.965: 274, ändrad senast 1975: 1340, jfr InU 1975/76: 45 bil. 4). Det har emellertid visat sig att några av reglerna nu behöver ses över.
Det gäller dels föreskrifter om det allmänna förfarandet i ärenden angående disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning, dels föreskrifter som rör varsel och överläggning inför avskedande samt underrättelse om avstängning.
Vidare har fråga rests om möjlighet att till icke-statlig myndighet lämna över prövningen av anställnings upphörande för vissa arbetstagare och om skyldighet för staten att svara som arbetsgivare i vissa rätts- tvister som rör kommunanställda lärare rn. fl.
Fråga har också väckts om talefrist i två fall, nämligen när det gäller talan om att en tidsbegränsad anställning skall gälla utan sådan begräns- ning och talan om skadestånd på grund av otillåten stridsåtgärd m.m.
Slutligen vill jag i detta sammanhang ta upp ett par frågor utan sam— band med nämnda lagstiftning. De rör villkoren för lån enligt förord- ningen (1973: 499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti till statstjänstemän rn. fl. (ändrad senast 1975: 442).
Prop. 1977 / 78: 34 ' 6
Detta ärende har beretts inom budgetdepartementets pcrsonalenheter efter kontakt med bl. a. olika statliga myndigheter. Jag skall nu gå närmare in på de angivna frågorna.
2. Den allmänna handläggningen av frågor om disciplinansvar, avskedande m. m.
Lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet-(ändrad senast 1977: 532) följer den 'vedertagna principen att specialla'g gäller framför allmän lag. Av medbestämmandelagen framgår sålunda att ifall en lag eller en med stöd av lag meddelad författning innehåller en särskild föreskrift, som avviker från medbestämmandelagcn, så gäller den före- skriften (3 5).
Medbestämmandelagcn innehåller bl.a. regler om förstärkt förhand- lingsrätt (11—14 55).
Lagen om offentlig anställning innehåller för det statligt löncrcgle- rade området bl.a. föreskrifter om disciplinansvar, avskedande, åtals- anmälan, avstängning och läkarundersökning (10—13 kap.) samt detal- jerade föreskrifter för myndigheternas handläggning av sådana ärenden (14 kap.). Vid sidan härav finns handläggningsregler, bl.a. för 'myn— dighetsutövning, främst i förvaltningslagen (1971:290, ändrad senast 1977: 679)1.
Sanktionssystemet —— som i stort sett oförändrat har förts över från tidigare lagstiftning ——- skall främst tillgodose samhällsmedlemmarnas intresse av att de offentliga funktionerna utan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt (JuU 1975: 22 s. 100, prop. 1975/76: 105 bil. 2 S. 223). I lagmotiven har man särskilt hänvisat till rättssäkerhets- och effcktivitctskrav såväl från allmän synpunkt som från den offentlige arbetsgivarens och den enskilde arbetstagarens synpunkt (JuU 1975: 22 5. 1.01, även prop. 1975: 78 s. 167).
Handläggningsreglerna, som bl. a. avser också kontakter mellan myn— dighet och arbetstagarorganisation, har således utformats med utgångs- punkt i nyssnämnda rättssäkerhets- och effektivitetskrav. Vid tillkomsten av 1976 års lagstiftning har aVsikten varit att föreskrifterna i bl. a. 14 kap. lagen om offentlig anställning skulle vara uttömmande och ta över de nya regler om primär förhandlingsplik-t m.m. som samtidigt meddelas i 11—14 åå medbestämmandelagen. Däremot måste givetvis den grundläggande föreskriften om förhandlingsrätt i 10 & medbestäm- mandcl'agen -— vilken föreskrift har sin motsvarighet i äldre lag —— vara
1 För vissa förvaltningsgrcnar tillkommer särskilda föreskrifter, t.ex. för- ordningen (1965: 844) om handläggning av ärenden rörande disciplinansvar och avskedande hos statens järnvägar (omtryckt 1975: 1065). Här kan också upplysas att en översyn av förfarandet i vissa disciplinärenden m.m. över- vägs inom justitiedcpartementet. '
Prop. 1977/ 78: 34 7
tillämplig på kollektivavtalsförhandling om föreskrifter angående disci- plinpåföljder (jfr 10 kap. 3 % lagen om offentlig anställning) och på tviste- förhandlinginämnda sanktionsfrågor. ' '
Det har sålunda förutsatts att de anställdas intressen skall bevakas inom ramen för det angivna förfarandet med dess möjligheter till bi- träde (t. ex. av den fackliga organisationen), allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972: 429, omtryckt 1976: 626) etc. Det_kan också på- pekas dels att en företrädare för arbetsgivaren som åsidosätter de nu behandlade förfarandereglerna i princip gör sig skyldig till oriktig myn- dighetsutövning och därför kan ådra sig straffansvar enligt 20 kap. 1 % brottsbalken, dels att arbetstagaren kan bli berättigad till skadestånd (prop. 1975: 78 s. 168).
Enligt min mening bör vad som nyss har anförts om förhållandet till medbestämmandelagen komma till klart uttryck i lagen om offent— lig anställning.
Jag föreslår därför att i sistnämnda lag, lämpligen i 2 kap. 4 %, tas in en ny bestämmelse av innehåll att 11—14 55 medbestämmandelagcn inte skall tillämpas i fråga om beslut som meddelas med stöd av 10—13 kap. lagen om offentlig anställning.
Ett sådant tillägg skulle således inte inverka på förhandlingsrättcn enligt medbestämmandelagen i sådana frågor som har lämnats utanför lagen om offentlig anställning, t. ex. den speciella frågan i vad mån en anställd kan åläggas att t.v. överta arbetsuppgifter från en arbetskam- rat som har blivit avstängd från arbetet.
3. Varsel och överläggning inför avskedande, m. m.
I 1.4 kap. 7 & lagen om offentlig anställning finns föreskrifter dels om varsel och överläggning inför avskedande från statligt reglerad tjänst (första stycket), dels om underrättelse vid avstängning från arbe- tet i sådan tjänst (andra stycket).
Första styckct behandlar sålunda varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation i ärende om avskedande. Därvid hänvisas i fråga om arbetstagare i allmänhet till vissa föreskrifter i lagen (1.974: 12) om anställningsskydd (ändrad senast 1976: 593). Samtidigt förklaras dessa föreskrifter äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana arbets- tagare i verksledandc eller därmed jämförlig ställning som inte omfattas av anställningsskyddslagen .
De i lagrummets första stycke åberopade föreskrifterna i anställnings- skyddslagen innebär dels att arbetsgivaren så snart det kan ske skall lämna varsel om tilltänkt avskedande till' lokal arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är eller brukar vara bunden av kollektiv- avtal, såvitt gäller berörd arbetstagarkategori (29 och 31 55), dels att
Prop. 1977/78: 34 g
sådan organisation har rätt till överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden (32 å). Överläggning skall påkallas senast en vecka efter varslet. Sker det, får arbetsgivaren inte vidta något avskedande, förrän tillfälle till överläggning har lämnats.
Av motiven ( prop. 1975: 78 s. 167 ) till äldre lag, 24 & tredje stycket statstjänstemannalagen, framgår att varslet i regel torde böra lämnas samtidigt som arbetstagaren genom att delges skriftlig anmaning bereds tillfälle att uttala sig om vad som åberopas mot honom (jfr 14 kap. 1 % lagen om offentlig anställning). Vidare anmärks i dessa lagmotiv att reglerna i 6 & förvaltningslagen om rätt till biträde är tillämpliga också i ärenden om avskedande.
Här kan framhållas att rekvisiten för avskedande är olika utformade i anställningsskyddslagen (18 å) och i lagen om offentlig anställning (1.1 kap. 1—3 åå). Men också i andra hänseenden föreligger skillnader. Sålunda gäller enligt anställningsskyddslagcn bl.a. att avskedande i princip sker, när arbetstagaren får del av det (20 å). Anhängiggörs rät- tegång om giltigheten av avskedande, kan dock domstolen för tiden intill dess lagakraftägande avgörande föreligger förordna att anställ— ningen skall bestå utan hinder av avskedandet (35 å andra stycket). Lagen om offentlig anställning utgår i stället från att avskedande före- ligger i och med beslut därom (11 kap. 1. eller 2 5). Ett sådant beslut får inte i något fall verkställas, förrän arbetstagaren har haft tillfälle att få det prövat i domstol (17 kap. 1 5).
Mot bakgrunden av att avskedande i sist angivet hänseende har olika innebörd i de bägge lagarna föreslår jag att föreskriften i 14 kap. 7 5 första stycket lagen om offentlig anställning skärps i. så måtto, att myn- dighet däri uttryckligen åläggs att skjuta upp själva beslutet om avske- dande till dess att arbetstagarorganisationen har beretts tillfälle till över- läggning i frågan. Detta betyder att det görs helt klart att organisa- tionen skall garanteras inflytande före myndighetens avgörande pröv— ning av ärendet och att uppskovsskyldigheten alltså inte är begränsad till verkställighetsstadiet c. (1. Detta framstår som särskilt angeläget med hänsyn till den definitiva verkan på anställningsförhållandet som ett avskedande innebär.
Andra stycket i 14 kap. 7 & lagen om offentlig anställning innehåller som redan har antytts föreskrifter om underrättelse vid avstängning från arbetet. Av dessa föreskrifter framgår att myndigheten genast skall lämna underrättelse om ett avstängningsbeslut — oavsett om beslutet har samband med tjänsteförseelse eller brott (13 kap. 1 5) eller med sjukdom c. d. (13 kap. 2 5 första eller tredje stycket) — till den lokala arbetstagarorganisation som avses i 31 % första stycket anställnings- skyddslagen. Syftet med denna underrättelseplikt är enligt motiven att göra det lättare för den fackliga organisationen att bistå arbetstagaren i ärendet (prop. 1975/76: 105 bil. 2 s. 262). I propositionen erinras också om arbetstagarens möjligheter till rättshjälp.
Prop. 1977/ 78: 34 9
Båda styckena i 14 kap. 7 & bör enligt min mening göras mer lättill- gängliga genom att innebörden anges direkt i själva lagrummet. Därmed markeras också de speciella förutsättningarna för institutet avskedande från statligt reglerad tjänst. Eftersom lagen om offentlig anställning _— till skillnad från anställningsskyddslagen— omfattar även arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning, behöver dessa arbets- tagare inte längre särskilt omnämnas i paragrafen. En särskild hänvis- ning till anställningsskyddslagens skadeståndsbestämmelser (38—40 55) bör emellertid ske, lämpligen i en ny paragraf, 14 kap. 11 &. Därvid bör de åsyftade bestämmelserna göras på motsvarande sätt tillämpliga också i fråga om underrättelse vid avstängning. _
Till undvikande av missförstånd kan påpekas att det, liksom hittills, om annat inte är särskilt föreskrivet, ankommer på den myndighet som skall pröva frågan om avskedande resp. avstängning att fullgöra de skyl- digheter som enligt 14 kap. 7 & åvilar arbetsgivare. I de fall som avses i 15 kap. 4 5, t. ex., ankommer fullgörandet på statens ansvarsnämnd och inte på den myndighet som arbetstagaren annars lyder under. Också i övrigt skall föreskrifterna i 14 kap. 7 % tillämpas på samma sätt som hit- tills. Det innebär bl". a. att ifall lokal facklig klubb e. (1. saknas, skyldig- heterna får fullgöras gentemot närmast högre enhet inom arbetstagar- organisationen.
Vidare föreslår jag en ändring i 11 kap. 4 5 lagen om offentlig an- ställning.
Anledningen till sistnämnda ändringsförslag är rent lagteknisk. Som nyss har anförts skiljer sig lagen om offentlig anställning från anställ- ningsskyddslagen, när det gäller arbetsgivarens rätt att avskeda arbets- tagare. ] linje med principen att spcciallag gäller framför allmän lag ger 2 & anställningsskyddslagen besked om att det därvid inte är anställ- ningsskyddslagens bestämmelser som är tillämpliga utan i stället de spe- ciella bestämmelserna i lagen om offentlig anställning. Emellertid kan 11 kap. 4 5 i sistnämnda lag i sin nuvarande ordalydelse möjligen läsas som en hänvisning tillbaka till anställningsskyddslagens bestämmelser. En dylik ”pingpongeffekt” är naturligtvis inte åsyftad. För att motverka sådana eventuella misstol'kningar bör 11 kap. 4 & utformas så, att det klarare framgår att den hänvisning som görs genom lagrummet inte avser bestämmelserna i anställningsskyddslagen.
4. Prövningen av vissa frågor om anställnings upphörande
Av lagen om offentlig anställning framgår att i allmänhet frågor om uppsägning, entledigande vid ålder som anges i pensionsavtal, entledi- gande på grund av sjukdom m.m. och entledigande på egen begäran från statligt reglerad tjänst skall prövas av samma myndighet som till-
Prop. 1977/78: 34 10
sätter tjänsten (15 kap. 1 5 första stycket). Principen är således att be- hörigheterna att anställa och att entlediga följs åt. När det gäller tjäns- ter som tillsätts av regeringen, ges denna dock möjlighet att till annan myndighet delegera rätten att besluta om anställnings upphörande. Dess- utom finns en specialregel (5 5), som här kan lämnas åt sidan.
Det har emellertid på olika håll yppats ett praktiskt behov av att också i en del fall, där tjänsten tillsätts av annan myndighet än rege- ringen, kunna delegera entlediganderätten exempelvis till den myndig- het där tjänstemannen är anställd. Det gäller främst i fråga om de stat- ligt reglerade tjänsterna på skolområdet. '
Skolöverstyrelsen har sålunda i en skrivelse till regeringen tagit upp frågan om prövningen av entledigande i samband med ålderspension . eller av uppsägning från arbetstagarens sida. Beträffande tjänster som tillsätts av skolöverstyrelsen själv eller av länsskolnämnd _ t. ex. tjänst som skolledare eller lärare inom det kommunala eller det landstings- kommunala skolväsendet —— har sådana ärenden i regel avgjorts av den myndighet hos vilken tjänstemannen är anställd. Det har inneburit att prövningen har skett hos skolstyrelse resp. utbildningsnämnd eller om- sorgsstyrelse. Att låta prövningen av entledigandefrågan i stället an- komma på tillsättningsmyndigheten medför — heter det i skrivelsen — uppenbart olägliga konsekvenser.
Jag delar uppfattningen att det ofta kan vara lämpligast och smidigast att låta t. ex. kommunal skolstyrelse avgöra bl. a. fråga om frivillig av- gång från tjänst också beträffande tjänst som skall tillsättas av skolöver- styrelsen eller annan statlig myndighet.
I.agen om offentlig anställning bör därför ändras så, att det av 15 kap. 1 % första stycket i fortsättningen framgår att prövningen också i angivna fall kan anförtros myndighet som regeringen bestämmer.
5. Arbetsgivaransvaret i vissa rättstvister
Fråga om disciplinansvar, avskedande, avstängning eller läkarunder— sökning enligt lagen om offentlig anställning skall prövas av den myn- dighet som arbetstagaren lyder under (15 kap. 3 5). Men detta gäller inte, om annat följer av annan föreskrift i lag eller av föreskrift som regeringen meddelar.
Meddelade föreskrifter ger vid handen att prövningen i en del fall ankommer på statlig myndighet också vad gäller arbetstagare hos kom- mun, landstingskommun eller annan icke-statlig arbetsgivare. Det rör främst skolområdet. Som exempel kan nämnas att prövningen beträf- fande skoldirektör m. fl. i vissa frågor sker hos statens ansvarsnämnd samt att den beträffande skolledare, lärare m.fl. tjänstemän i grund- skolan eller gymnasieskolan i vissa frågor sker hos skolöverstyrelsen-
Prop. 1977/78: 34 11
och i andra hos länSSkolnämnd (18 kap. 10 och 11 åå skolförordningen 1971: 235; 10 & ändrad 1975: 1185, 11 & ändrad senast 1976: 938).
Uppkommer tvist i saken, kan emellertid f. n. den icke-statlige arbets- givaren vara den anställdes motpart (jfr t. ex. arbetsdomstolens beslut 1977 nr 88 och dom 1977 nr 119). Detta gäller trots att denne arbets— givare har saknat möjlighet att påverka det omtvistade avgörandet eller ens förfarandet dessförinnan. — I sammanhanget bortses från de tviste- fall där arbetsgivaren enligt lag skall företrädas av justitieombudsman eller av justitiekanslern.
Det har påpekats att det är föga ändamålsenligt att en kommun så— lunda t. ex. kan bli instämd som svarande i en arbetstvist angående ett beslut som är meddelat av en statlig myndighet. I stället bör enligt vad som framhållits staten bära det allmännas ansvar också på tvistestadiet och således själv svara som arbetsgivare. Staten skulle följaktligen i dessa fall i kommunens ställe ensam betraktas som part i tvisten såväl vid som utom domstol.
Jag ser saken på samma sätt och förordar därför att lagen om offent— lig anställning kOmpletteras med en föreskrift av nyss angiven innebörd. Den nya föreskriften kan lämpligen tas in i en ny paragraf, 8 &, i 15 kap. Mitt förslag medför att staten i fortsättningen enligt allmänna regler får ansvara också för rättegångskostnader m. m.
Frågan om vilken statsmyndighet som skall företräda staten i de nu behandlade fallen kan regleras utan riksdagens medverkan.
Det kan anmärkas att den anslutande frågan i vad mån det statliga arbetsgivaransvaret bör utsträckas till att omfatta också tvister om annat än disciplinansvar, avskedande etc. — exempelvis uppsägningstvister '— torde kräva särskilda överväganden.
6. Tidsfrist för talan mot beslut om tidsbegränsning av förord- nande
De flesta statliga eller statligt lönereglerade tjänster tillsätts med för— ordnande (4 kap. 6 5 lagen om offentlig anställning). Enligt lagen om anställningsskydd skall offentlig likaväl som privat anställning i regel gälla utan tidsbegränsning (jfr 5 & första stycket). Genom sistnämnda lag har sålunda arbetsgivarens rätt att tidsbegränsa anställning starkt inskränkts (5 å andra stycket). Lagen ger möjlighet att genom kollektiv- avtal ytterligare inskränka —— liksom f.ö. att vidga —— denna rätt (3 5 andra stycket).
Har ett förordnande på en statligt reglerad tjänst tidsbegränsats i strid mot 5 & anställningsskyddslagen eller mot föreskrift i sådant kol- lektivavtal som avses i 3 5 andra stycket samma lag, skall förordnandet på talan av arbetstagaren förklaras gälla utan tidsbegränsning (4 kap. 7 5
Prop. 1977/ 78: 34 12
första stycket lagen om offentlig anställning). En viss motsvarighet till sistnämnda lagrum fanns redan i 7 % fjärde stycket statstjänstemanna- lagen.
Till dess att kollektivavtal träffas i ämnet gäller t.v. i stället för så- dant avtal främst föreskrifter i kungörelsen (1974: 1007) om tidsbe- gränsning av statligt lönereglerad anställning, m.m. (omtryckt 1976: 864), i den förut nämnda skolförordningen samt i förordningen (1975: 386) om tidsbegränsning av anställning vid universitet, vissa högskolor och vissa forskningsråd. Dessa föreskrifter tillämpas med stöd av 2 & anställningsskyddslagen , som utvisar att avvikande författningsbestäm- melse skall gälla framför lagen, såvitt rör det statliga eller statligt löne- reglerade området (jfr även punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen om offentlig anställning).
I förarbetena till lagen om offentlig anställning uttalar föredragande statsrådet att det av den anförda föreskriften i 4 kap. 7 & första stycket torde framgå att sådan talan som avses där skall föras innan förord— nandetiden har gått ut (prop. 1975/76: 105 bil. 2 s. 248). Dessutom hän- visar föredraganden till 6 & andra stycket anställningsskyddslagen, där det heter att anställning, som avser viss tid, viss säsong eller visst arbete, skall upphöra utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller då arbetet har blivit slutfört, om inte annat har avtalats. Vidare sägs i förarbetena att det också ligger i den förordnades intresse att eventuell talan förs så snart som möjligt efter det att förordnandet har meddelats. Vad som sålunda uttalas i propositionen har lämnats utan erinran av riksdagen.
Arbetsdomstolen har därefter i en dom (1977 nr 17) haft att ta ställ- ning till frågan huruvida enligt 7 % fjärde stycket statstjänstemanna- lagen någon tidsfrist föreligger beträffande talan om domstols förkla- ring att ett förordnande som har tidsbegränsats skall gälla utan sådan begränsning. Svaranden —— staten genom statens avtalsverk — gjorde i målet gällande att nämnda lagrum borde uppfattas så, att talan måste väckas före förordnandetidens utgång vid äventyr att anspråket på tills- vidareanställning preskriberas. Till stöd härför hänvisade avtalsverket bl. a. till de nyss återgivna uttalandena i motiven till 4 kap. 7 5 lagen om offentlig anställning. Arbetsdomstolen fann i domen att det av 7 & fjärde stycket statstjänstemannalagen inte framgick att viss tidsfrist skulle gälla för talans väckande. Detta gällde enligt domstolen även när lagrummet betraktades i belysning av uttalandet i förarbetena till lagen om offentlig anställning. Med hänsyn till att det sålunda inte fanns stöd i lag för att preskription skulle kunna inträda, godtog domstolen inte statens invändning därom.
Det kan tilläggas att arbetsdomstolens anförda uttalande ligger i linje med dess ställningstagande i en tidigare dom (1976 nr 88).
För att nå det syfte som ligger bakom uttalandet i förarbetena till
Prop. 1977/ 78: 34 13
lagen om offentlig anställning bör lagen enligt min mening snarast möjligt kompletteras med en regel om tidsfrist för väckande av talan. Detta ligger i den offentliga förvaltningens intresse, eftersom varje för- längning av talefristen utöver den tid som är angiven i förordnandet innebär praktiska olägenheter för myndigheterna, inte minst från tjänste- planeringssynpunkt. Dessa olägenheter, som redan har kommit till sy- nes, får dock vägas mot vad som har förts fram från fackligt håll, näm- ligen att arbetstagaren — särskilt om hans förordnande omfattar bara en kortare tid — bör ges möjlighet att under en rimlig tidsperiod över- väga en talan utan risk att försitta någon frist.
Jag förordar med hänsyn härtill att regeln ges den innebörden att talan som avses i 4 kap. 7 5 första stycket skall väckas senast två må-' nader efter det att förordnandetiden gick ut. Regeln kan lämpligen tas in i ett nytt lagrum, 16 kap. 5 5. En föreskrift om att den som inte väcker talan i tid har förlorat sin talerätt bör också tas in i lagen, för- slagsvis i en ny paragraf, 16 kap. 6 5.
Jag vill i sammanhanget peka på att det i det enskilda fallet är na- turligt att en offentliganställd, som anser att hans förordnande obe- hörigen har tidsbegränsats, i första hand — med eventuellt biträde av sin organisation — vänder sig direkt till myndigheten med sitt yrkande och att, om myndigheten blir övertygad om att tidsbegränsningen bör slopas, myndigheten därpå ändrar sitt förordnande eller utfärdar ett nytt sådant. Löses inte tvisten i godo, återstår möjligheten till rättegång. Påpekas kan att förhandling i tvistefrågan i allmänhet måste äga rum, innan en talan i saken kan tas upp till slutlig prövning av arbetsdom- stolen. Det sistnämnda följer av 4 kap. 7 5 lagen (1974: 371) om rätte- gången i arbetstvister (omtryckt 1977: 530). Jag upprepar f. ö. vad som tidigare har uttalats om intresset av att en eventuell talan väcks så snart som möjligt efter det att förordnandet har meddelats.
7. Tidsfrist för skadeståndstalan vid otillåten stridsåtgärd m. m.
Arbetsgivare, arbetstagare och arbetstagarorganisation är enligt lagen om offentlig anställning skadeståndsskyldiga i en del fall som rör otill- låten stridsåtgärd m.m. (3 kap. 6 5). Skadeståndet beräknas enligt grun- der som anges i medbestämmandelagen (54, 55, 60 och 61 55).
Någon tidsfrist inom vilken talan om skadestånd måste göras anhängig anges inte i lagen om offentlig anställning. Däremot finns en frist av sådant slag föreskriven i medbestämmandelagen. Där sägs nämligen att talan om skadestånd eller annan fullgörelse med anledning av olovlig stridsåtgärd inte i något fall får väckas senare än tre månader efter det att stridsåtgärden har avslutats (67 å).
Motsvarande talefrist bör gälla talan om sådant skadestånd som avses
Prop. 1977 / 78: 34 14
i 3 kap. 6 5 lagen om offentlig anställning. Därför bör en särskild före- skrift härom tas in i den föreslagna 5 5 i 16 kap. Påföljd för försittan- de av fristen bör också föreskrivas i lagen, lämpligeni 16 kap. 6 %. "
Denna del av förslaget leder till att även rubriken till 16 kap. ., ”Talan mot beslut”, bör ändras. Som ny rubrik föreslås ”Rättegång”. "
8. Bostadsanskaffningslån'
Enligt förordningen om bostadsanskaffningslån med' statlig garanti till statstjänstemän rn. fl. kan tjänsteman, som skall stationeras om, un- der vissa förutsättningar få lån med statlig garanti. Lånet avses bli än- vänt för förvärv av bostadsrätt inom bostadsrättsförening eller'för kon—' tant insats vid köp av eget hem. Låneansökan prövas av Post-' och Kre- ditbanken. ' ' ' _ ' _
Lån beviljas med högst 20 000 kr. Amorteringstiden är högst 10 år. Statsanställdas förbund och TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) har hos budgetdepartementet begärt att maximibeloppet för bostads- anskaffningslånen skall höjas till 30 000_'kr. och att den längsta amor-: . teringstiden utsträcks till 15 år. Enligt organisationerna bör ändringarna . ges verkan från och med den 1 juli 1977. '
Det har ocksa från flera andra håll framhållits att det nuvarande låne- taket — som har gällt ända sedan år 1967 — nu är för lågt..Insatsen vid förvärv av bostadsrättslägenhet eller eget hem överstiger numera ofta 20 000 kr. Detta. gäller särskilt i Stockholmsområde-t men också i landsorten. _ , . _ . - . .
Jag delar därför uppfattningen att maximibeloppet nu bör'höjas, lämpligen till begärda 30 000 kr. Höjningen bör enligt min mening ge- nomföras utan förlängning av amorteringstidcn.
Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1978.
9. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att relge- - ringen föreslår riksdagen dels att antaga inom" budgetdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i-lagen (1.976: 600) om offentlig anställning, dels att godkänna vad jag har förordat ifråga 'om höjning av högsta beloppet för bostadsanskaffningslån' med statlig garanti till statstjänstemän m. fl.
Prop. 1977/ 78: 34 15
10. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu- tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM [977 770565
