Prop. 1978/79:160

om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

Regeringens proposition 1978/79: 160

om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

beslutad den I mars l979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

lNGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

[ propositionen lämnas förslag om en fortsatt reformering av inkomst- skatten. Marginalskattesänkningar föreslås för [980 års inkomster mellan ca 34 000 kr. och I [4000 kr. Den största sänkningen, med 5 procentenhe- ter. genomförs i skikten mellan 57 000 kr. och 74000 kr. Vidare föreslås att en marginalskattespärr införs. enligt vilken den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten inte får överstiga en viss gräns. Denna före- slås utgöra 80% i inkomstskikt upp till 30 basenheter — 171000 kr. år [980 — och 85 % för inkomstdelar därutöver. Den gällande regeln om begräns- ning av det totala skatteuttaget. den s.k. 80/85-procentregeln. föreslås an- passad till marginalskattetaket.

[ propositionen redovisas den lagtekniska regleringen av den reform av det kommunala skatteunderlaget som utgör ett led i propositionen om den kommunala ekonomin (prop. 1978/79: 95). Grundavdraget vid den kommu- nala inkomsttaxeringcn föreslås i det sammanhanget höjt från 4500 kr. till 6000 kr.. medan det statliga grundavdraget föreslås slopat. Den särskilda skattereduktionens storlek anpassas till de nya reglerna för grundavdragen och en teknisk anpassning av den statliga inkomstskatteskalan genomförs.

Även utformningen av folkpensionäremas skattelättnader behandlas i propositionen. En utredning om dessa frågor aviseras.

Vidare föreslås i propositionen att en begränsad avdragsrätt införs vid inkomstbeskattningen för gåvor till bl.a. internationell biståndsverksam- het. Avdrag föreslås ske i form av skattereduktion.

] propositionen redovisas att den sammanlagda effekten på statsbudge- ten år l980 till följd av dels de nu föreslagna inkomstskattelättnaderna. dels de ökade bidrag som har föreslagits i propositionen om den kommuna- la ekonomin kan beräknas till ca 4450 milj. kr. Förslag har i propositionen l Riksdagen [978/79. ! saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160

|.)

med riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79: 1 15) lagts om vissa energi- skatteskärpningar som beräknas öka statens inkomster med ca 600 milj. kr. inom kort kommer också förslag att framläggas om att värdet av an- ställdas bilförmån skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter och att barnomsorgsavgift skall erläggas också av egenföretagare. Dessa två för- slag beräknas komma att medföra en förstärkning med ca 700 milj. kr. för statsbudgeten.

Som ytterligare inkomstförstärkning föreslås i propositionen en höjning av stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och av tomträtt samt vid in- teckning. Höjningen beräknas inbringa drygt 550 milj. kr. Ställningstagan- de till hur återstående finansieringsbehov skall täckas föreslås ske i höst. Till dess skall en snabbutredning ta fram material som kan belysa olika for- mer av bruttoskatter som är tänkbara som alternativ för finansieringen. Det betonas i propositionen att en finansiering av de föreslagna reformerna är nödvändig.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari l980.

Prop. 1978/79zl60 ] Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19471576) om statlig inkomst- skatt'

dels att 85. 95 2 och 3 mom.. 105 1 mom. samt 11 ä 1 mom. skall ha ne-

dan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 10 a 5. av nedan angivna ly- delse.

Nuvarande lydelse

Skattskyldig fysisk person. som varit här i riket bosatt under be- skattningsåret, äger att å den taxe- rade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag, varvid 48 .é' 2 och 3 mom. samt 49.6 kommunalskattela- gen skola äga motsvarande lill— lämpning.

Föreslagen lydelse

8.52

Förening. som är hänförlig under 535 1 mom. första stycket e) kommu- nalskattelagen. äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grund- avdrag med 2 000 kronor.

2 mom.3 För skattskyldig f_v- sisk person. som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten. minskad med det statliga grundavdrag. vartill den skattskyldige är berättigad. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kro- nor. så att överskjutande belopp. som icke uppgår till helt hundratal kronor. bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteför- måga hava varit väsentligen ned- satt av anledning. varom i 50% 2 mom. andra. tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370)förmäles. må efter taxe- ringsnämndens eller, om besvär an- förts eller oek särskild framställ- ning därom gjorts senast den 30juni året näst efter taxeringsåret. läns-

95

2 mom. Har skattskyldig varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret och har skattefirmågan varit väsentli- gen nedsatt av sådan anledning. som anges i 505 2 mom. andra. tredje eller fjärde stycket kommu- nalskattelagen (1928: 370).får efter taxeringsnämndens eller, om be- svär anförts eller särskild framställ- ning därom gjorts senast den 30juni året näst efter taxeringsåret. läns- rättens prövning den skattskyldiges taxerade inkomst minskas med av- drag enligt bestämmelserna i nämn- da lagrum. Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar inkomst.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770. 2 Senaste lydelse 1977: 573. 3 Lydelse enligt prop. 1978/79: 86.

Prop. 1978/79: 160 4

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse

rättens beprr'ivande den skattskyl- diges taxerade inkomst minskas. förutom med statligt grunt/avdrag. med ytterligare avdrag enligt be- stämmelserna i nämnda lagrum. Vad härefter atcrstär avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör jör skal/skyldig. som nu nämnts. beskattningsbar inkomst.

För förening. som äger rätt till grundavdrag enligt 25%, utgöres den be- skattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.

3 mom.4 Ha makar. som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta här i riket. båda haft taxerad inkomst. skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst. dock icke periodiskt under- stöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 & kommunal- skattelagen. samt inkomst avjordbruksfastighet och rörelse om den skatt— skyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med B- inkomst förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgö- res av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag. för- lustavdrag. grundavdrag och så- dant avdrag utöver grundar-drag som avses i 2 mom. andra stycket. Beskattningsbar A-inkomst avrun- das nedåt till helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp. som icke uppgår till helt hundratal kro- nor. bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgö- res av skillnaden mellan den skatt- skyldiges beskattningsbara in- komst, beräknad enligt 2 mom.. och den beskattningsbara A-inkom- sten.

Beskattningsbar A-inkomst ut- görs av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag. för- lustavdrag och sådant avdrag som avses i 2 mom.första stycket. Be- skattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal kronor. så att överskjutande belopp. som icke uppgår till helt hundratal kronor. bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst ut- görs av skillnaden mellan den skattskyldiges beskattningsbara in- komst. beräknad enligt 2 eller 4 mom.. och den beskattningsbara A-inkomsten.

Nuvarande lydelse

10.5

] mom.-" Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer. oskifta döds- bon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av

nedan angivna grundbelopp.

' Senaste lydelse 1970: 163. 5 Senaste lydelse 1978z912.

Prop. 1978/79:160 5

Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 1013" 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig in- komstskatt:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten:

när beskattningsbar inkomst överstiger

3 men icke 5 basenheter: grundbeloppet för 3 basenheter och 4921 av återstot 6 7 6 13% ' 7 8 7 " " 16% " 8 9 : " 8 " " 2092. " 9 1() " : " 9 " " 25%- " 10 " " II " : " " 10 " " 29%- ' II " " 12 " : " " 1] " " 33%- " 12 " " 13 " : " " 12 " " 35% " [3 .. .. 14 .. : .. .. [3 .. .. 40% .. 14 " " 16 " : " " 14 " " 45% " " 16 " " 20 " : " " 16 " " 49% " " 20 " " 30 " : " " 20 " " 53% " " 30 basenheter " " 30 " " 58% " "

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet. må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in- komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densam- ma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss fa- miljs. vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse 10 5

I mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer. oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 1 basenhet enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10% 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig in- komstskatt:

I procent av den beskattningsbara inkomsten: när beskattningsbar inkomst överstiger

1 men icke 4 basenheter: grundbeloppet för ] basenhet och 2 % av återstot 4 " " 5 " * " " 4 basenheter och 49? " " 5 6 5 " " S% " 6 " " 7 " ' 6 " " 8% " 7 " 8 ' 7 " " 12% " 8 " ' 9 * " 8 " " 15% " 9 ' ' 10 ' : ' " 9 ' " 19% " 10 " " 11 " : " " 10 " " 21% " 11 " " 12 " : " " II " " 25% " 12 " " 13 " : " " 12 " " 29% " " 13 " " 14 " : " " 13 " " 33% " " 14 " " 15 " : " " 14 " " 38% " " 15 " " 16 " : " " 15 " " 43% " " 16 .. .. 17 .. : .. .. 16 .. .. 45% .. .. [7 " " 20 " : " " 17 " " 48% " " 20 " " 30 " : " " 20 " " 53% " "

30 basenheter " " 30 " " 58% "

Prop. 1978/79:160 6

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet. må likväl icke den åt någon del av den beskattningsbara in- komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de. för densam- ma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss fa- miljs. vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10a$5

Vid beräkning av statlig inkomst- skatt gäller följande ifråga om fy- sisk person. som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret. och för oskiftat dödsbo efter den som vid sin död var bosatt här.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i den mån den tillsammans med kommunal inkomstskatt överstiger 80 procent av någon del av den be- skattningsbara inkomsten upp till 30 basenheter och 85 procent av någon del av den beskattningsbara inkomsten därutöver.

Har skattskyldig inkomst som enligt kommunalskattelagen (1928: 370) beskattas i annan kommun än hemortskommunen anses inkomst i hemortskommunen utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Har skattskyldig in- komst i tvä eller flera kommuner utom hemortskommunen skall den största av dessa inkomster anses utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten inämnda kommuner. Uppgår inkomst i två eller flera kommuner till samma be- lopp skall inkomst i den kommun som har den högsta skattesatsen. anses utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Motsvarande skall gälla vid sådan fördelning som avses 1609" kommu- nalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas samman enligt [lli [ mom. beräk- nas statlig inkomstskatt med ut- gångspunkt i de regler som enligt tredje stycket ovan gäller för make

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har den högsta A-inkomsten. Bestämmelserna tillämpas därvid som om denne make var skattskyl- dig även för atulra makens B- inkomst. Har makarna skilda hem- ortskommuner anses hemortskom- munen för maken med den högsta A-inkomsten vara makarnas ge- mensamma. Är makarnas inkoms- ter lika stora skall den kommun där skattesatsen är högst anses som hemortskom mun .

llå

] mom.6 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans. taxeras en var för sin inkomst. varvid anvisningarna till 525 kommunal- skattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning.

Har vid dylik taxering avdrag. varom i 44% l mom. förmäles. helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9å 2 mom. andra stycket sägs. beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmel- serna i 52å 1 mom. fjärde och femte styckena kommunalskattelagen (l928: 370) äga motsvarande till- lämpning.

Avdrag. som i 95 2 mom.]örsta stycket sägs. beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmel- serna i 525 ] mom. fjärde och femte styckena kommunalskattelagen (l928: 370) äga motsvarande till- lämpning.

I fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst. beräknas skat- ten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattnings- bar inkomst. beräknas skatten en- ligt sjätte —nionde styckena.

Har båda makama beskattnings- bar inkomst, beräknas skatten en- ligt sjätte—åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskatt- ningsbar B-inkomst. beräknas skat- ten på det sammanlagda beloppet av dessa inkomster och fördelas på makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna.

I annat fall sammanlägges be- skattningsbar B-inkomst hos make.

' Senaste lydelse 1976: 68.

Beskattningsbar B-inkomst hos make. som har den lägsta beskatt- ningsbara A-inkomsten. samman- läggs med andra makens beskatt- ningsbara inkomst. Därefter beräk- nas skatt med tillämpning av 105 1 mom. på summan av nämnda B- inkomst och andra makens beskatt-

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

som har den lägsta beskattningsba- ra A-inkomsten. med andra makens beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skatt mcd tillämpning av 10.5 l mom. på summan av nämnda B-inkomst och andra makens be- skattningsbara inkomst. Skatten på makarnas B-inkomster utgör skill- naden mcllan den sålunda beräkna- de skatten och den skatt som belö- per på den i nämnda summa ingåen- de beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på makama efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkoms- ter. Bestämmelserna i l0å 3 mom. skola därvid iakttagas.

'Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster ieke över- stiger 2000 kronor. skola dessa in- komster vid tillämpning av detta moment anses som A-inkomst.

Föreslagen lydelse

ningsbara inkomst. Skatten på ma- karnas B-inkomster utgör skillna— den mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomstcn. Skatten på B-inkomst fördelas på makama efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkoms- ter. Bestämmelserna i IOQ' 3 mom. skola därvid iakttagas.

Vid tillämpning av detta moment skall. om det sammanlagda belop- pet av makars B-inkomstcr inte överstiger 2000 kronor. dessa in- komster anses som A-inkomst. Vidare skall minst 4500 kronor av vardera makens beskattningsbara inkomst anses som A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari l980 och tillämpas första gången vid l98l års taxering.

2. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 19 5. 48%; 2 och 3 mom.. 535 1 mom.. punkt 14 av anvisningarna till 2l &. punkt 9 av anvisningarna till 245. punkt 9 av an- visningarna till 285 samt punkt 12 av anvisningarna till 32% skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 51

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make el- ler vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gå- va:

1 Senaste lydelse 1978: 944.

Prop. 1978/79: 160 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som av- ses i 35å 3 eller 4 mom.:

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer. som uppgår till högst 100 kronor:

ersättning. som på grund av för- säkringjämlikt lagen ( 1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadcförsäkring eller la- gen (1976: 380) om arbetsskadeför- säkring tillfallit den försäkrade. om icke ersättningen grundas på för- värvsinkomst av 4500 kronor eller högre belopp för år eller utgör för- äldrapenning. så ock sådan ersätt- ning enligt annan lag eller särskild författning. som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 450!) kronor eller högre belopp för år. ävensom ersättning. vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit nå- gon på grund av annan försäkring. som icke tagits i samband med tjänst. dock att till skattepliktig in- komst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 5 1 eller 2 mom.. så ock er- sättning som utgår på grund av tra- fikförsäkring eller. med nedan angi- vet undantag. annan ansvarighets- försäkring eller på grund av skade- ståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur:

ersättning, som på grund av för- säkringjämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. lagen (1954: 243) om yrkesskadcförsäkring eller la- gen (1976: 380) om arbetsskadeför- säkring tillfallit den försäkrade. om icke ersättningen grundas på för- värvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör för- äldrapenning, så ock sådan ersätt- ning enligt annan 1ag eller särskild författning. som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgön'ng eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år. ävensom ersättning. vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit nå- gon på grund av annan försäkring. som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig in- komst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 5 1 eller 2 mom.. så ock er- sättning som utgår på grund av tra- fikförsäkring eller. med nedan angi- vet undantag, annan ansvarighets- försäkring eller på grund av skade- ståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur:

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast- ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kro- nor för dag;

Prop. 1978/79:160 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp. som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen ut— gått på grund av kapitalförsäkring:

ersättning på grund av skadeförsäkring. dock ej i den mån köpeskilling. som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts. varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad. vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel. återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkiing som tagits i samband med tjänst. samt vinstandel. som utgått på grund av skadeförsäkring. och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat:

ersättning jämlikt lagen (1956: ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4500 kronor el- förvärvsinkomst av 6000 kronor el- ler högre belopp för år; ler högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. i den mån givaren enligt 20.6 eller punkt 5 av anvisningarna till 46ä icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2. 3 eller 4 kap. studiestödslagen(1973: 349), internatbi- drag. återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av rege- ringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställ- da. och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kost- nader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag: lön eller annan gottgörelse. för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring. så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande:

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension:

kommunalt bostadstillägg till handikappade: bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostads- bidrag till barnfamiljer. förordningen (1976: 262) om statskommunala bo- stadsbidrag eller förordningen (1977: 392) om statskommunala bostadsbi- drag till vissa folkpensionärer m.fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse. till den del

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen: kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yr- kesmässig användning av motorsåg.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m.fl. gäl- ler särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 5.

(Se vidare anvisningarna.)

485

2 mo m.2 Skattskyldig fysisk person. som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret. äger att å den i hemortskommunen taxe- rade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag med 4 500 kronor.

Har skattskyldig under beskatt- ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (l958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tulftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt l ä 2 mom. lagen skat- tepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrun- das uppåt till helt tiotal kronor.

3 mom.” Skattskyldig fysisk person. som varit här i riket bosatt endast under en del av beskatt- ningsåret, äger i hemortskommu- nen åtnjuta kommunalt grundav- drag som för varje kalendermånad eller del därav. varunder han varit här i riket bosatt, utgör en tolftedel av 4500 kronor. Härvid gäller be- stämmelserna i 2 mom. andra styc- ket. I)et avdragsbelopp, som så- lunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit häri riket bosatt under hela beskattningsåret. äger att å den i hemortskommunen taxe- rade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag med 6000 kronor.

Har skattskyldig under beskatt- ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med 500 kronor för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt l 5 2 mom. lagen skat- tepliktig dagpenning.

3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt endast under en del av beskatt- ningsåret. äger i hemortskommu- nen åtnjuta kommunalt grundav- drag med 500 kronor för varje ka- lendermånad eller del därav, varun- der han varit här i riket bosatt. Här- vid gäller bestämmelserna i 2 mom. andra stycket.

535

] mom.4 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej an- nat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser. meddelade på grund av överenskommelse eller beslut. varom i 72 och 73 åå sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

? Senaste lydelse 1974: 769. 3 Senaste lydelse 1978: 913. ' Senaste lydelse 1979: 78.

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats: samt

för tid. under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastighet: för inkomst av rörelse. som här bedrivits: för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån. som utgått av anställ- ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun:

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån. som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket:

för pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 4500 kronor och för annan ersättning en- ligt nämnda lag:

för pension enligt lagen (1962: 381 ) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 6000 kronor och för annan ersättning en- ligt nämnda lag:

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten el- ler svensk kommun:

för belopp. som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste- pensionsförsäkring. om försäkringen meddelats i här i riket bedriven för- säkringsrörelse:

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadcförsäkring eller la- gen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersätt- ning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning. som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänst- göring eller i fall som avses i lagen (19771265) om statligt personskade- skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän:

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd:

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen(1973: 349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad in- komst av tjänst:

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse: samt

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter. samt restituerade. avkortade eller avskrivna egenavgifter. allt i den omfattning. som anges i anvisningama till 41 b 5:

b) staten: för inkomst av jordbruksdomäner. skogar samt uthyrda eller med tomt- rätt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter: samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank— eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet. som huvudsakligen avser att tillgodose sta- tens egna behov:

c) landsting. kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings- sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse: .

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min—

Prop. 1978/79: 160 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nesfond. så ock allmänna undervisningsvcrk. sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningama. sjömanshus. svenska skeppshypotekskassan. skeppsfartens sekundärlånekassa. företagareför- ening som erhåller statsbidrag. regional utvecklingsfond som avses i för- ordningen (1978: 504) om överförande av vissa uppgifter från företagare- förening till regional utvecklingsfond. norrlandsfonden. statens utveck- lingsfond. Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins ut- veckling m.m.. Svenska Bibelsällskapets bibelfond. Bokbranschens Finan- sieringsinstitut Aktiebolag. Stiftelsen lndustricentra. Stiftelsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland. Stiftelsen för produktutvecklings- centrum i Göteborg. Sveriges exponråd. Sveriges turistråd. järnkontoret och SlS-Standardiseringskommissionen i Sverige. så länge kontorets re- spektive kommissionens vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och utdelning icke lämnas till delägare eller medlemmar. aktiebolaget tips- tjänst. svenska penninglotteriet aktiebolag. allmänna sjukförsäkringsfon- den. pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfäs- telse m. m.. allmänna försäkringskassor. erkända arbetslöshetskassor. un- derstödsföreningar. som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksam- het. personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästel- se m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet. sjukdom eller olycksfall. stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisa- tioner av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångser- sättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för ar- betstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränkning. företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag. som avses i la- gen om yrkesskadcförsäkring:

för inkomst av fastighet:

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinst- syfte. barmhärtighetsinrättningar. stiftelser som hava till huvudsakligt än— damål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att. utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller be- stämda personer. främja vård och uppfostran av barn eller lämna under- stöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverk- samhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom ide- ella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:

för inkomst av fastighet och av rörelse: 0 svenska aktiebolag och sådana bolag. som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst. ekonomiska föreningar. samebyar. sam- fund. stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hän- förlig verksamhet. verk. inrättningar och andra inländskajuridiska perso- ner. dock såvitt gäller sådanajuridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser mark- samfällighet eller regleringssamfällighet. samtliga här under 1) avsedda bo- lag. verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst. som häri riket eller å utländsk ort förvärvats;

Prop. 1978/79: 160 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet: för inkomst av rörelse. som här bedrivits: samt för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomst som härflyter av medel. som förvaltas av fjärde fondsty- relsen. samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må. om särskilda skäl därtill äro. efter ansökan förkla- ra. att stiftelse eller förening. som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete. i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening. som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må. när omständigheterna det föranleda. av riksskatteverket återkallas. Över beslut. som riksskattever- ket meddelat enligt detta stycke. må klagan icke föras.

Anvisningar till 21 &

14.5 Sjukpenning enligt lagen 14. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring, lagen (1976: 380) om ar- betsskadeförsäkring. lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 267) om krigsska- deersättning till sjömän utgör skat- tepliktig intäkt av jordbruksfastig- het om sjukpenningen grundas på inkomst. som hänför sig till jord- bruksfastighet och för sig eller till- sammans med annan sjukpenning- grundande inkomst uppgår till4500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsätt- ningar också ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smitt- bärare.

(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring. lagen (1976: 380) om ar- betsskadeförsäkring. lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 267) om krigsska- deersättning till sjömän utgör skat- tepliktig intäkt av jordbruksfastig- het om sjukpenningen grundas på inkomst. som hänför sig till jord- bruksfastighet och för sig eller till- sammans med annan sjukpenning- grundande inkomst uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsätt- ningar också ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smitt- bärare.

till 24 5

9.5 Sjukpenning enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring, lagen (1976: 380) om ar- betsskadeförsäkring. lagen (1977:

5 Senaste lydelse 1977: 279. ' Senaste lydelse 1977: 279.

9. Sjukpenning enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring. lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring. lagen (1976: 380) om ar— betsskadeförsäkring. lagen (1977:

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 267) om krigsska- deersättning till sjömän utgör skat- tepliktig intäkt av annan fastighet om sjukpenningen grundas på in— komst, som hänför sig till annan fastighet och för sig eller tillsam- mans med annan sjukpenninggrun- dande inkomst uppgår till4500 kro- nor eller högre belopp för år. Till intäkt av annan fastighet hänföres under nämnda förutsättningar ock- så ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare.

15

Föreslagen lydelse

265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsska- deersättning till sjömän utgör skat- tepliktig intäkt av annan fastighet om sjukpenningen grundas på in- komst. som hänför sig till annan fastighet och för sig eller tillsam- mans med annan sjukpenninggrun- dande inkomst uppgår ti116 000 kro- nor eller högre belopp för år. Till intäkt av annan fastighet hänföres under nämnda förutsättningar ock- så ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare.

till 28 5

9.7 Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring. lagen (1976: 380) om ar- betsskadeförsäkring. lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsska- deersättning till sjömän utgör skat- tepliktig intäkt av rörelse om sjuk- penningen grundas på inkomst. som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 4500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsätt- ningar också ersättning enligt lagen (19562293) om ersättning åt smitt- bärare.

9. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring, lagen (1976: 380) om ar- betsskadeförsäkring. lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsska- deersättning till sjömän utgör skat- tepliktig intäkt av rörelse om sjuk- penningen grundas på inkomst, som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsätt- ningar också ersättning enligt lagen (1956:”.293) om ersättning åt smitt- bärare.

till 32 5

12.3 Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring. lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsska- deersättning till sjömän utgör skat- tepliktig intäkt av tjänst om sjuk- penningen grundas på inkomst.

7 Senaste lydelse 1977: 279. " Senaste lydelse 1977: 279.

12. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring, lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsska- deersättning till sjömän utgör skat- tepliktig intäkt av tjänst om sjuk- penningen grundas på inkomst,

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjuk- penninggrundande inkomst uppgår till 4500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättningar ock- så ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smitt- bärare samt annan lag eller författ- ning. som utgått annorledes än på grund av försäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

16

Föreslagen lydelse

som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjuk- penninggrundande inkomst uppgår till 6000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättningar ock- så ersättning enligt lagen (1956z293) om ersättning åt smitt- bärare samt annan lag eller författ- ning. som utgått annorledes än på grund av försäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgö- ra skattepliktig intäkt av tjänst.

Timstudiestöd. inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestöds- lagen (1973: 349). utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av

tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmark- nadsstöd räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag. vilka enligt av rege- ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltaga- re i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag lik- ställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

3. Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen(1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 68 % taxeringslagen(1956: 623)” skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

68 52 Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig in- föras i skattelängd. l skattelängden antecknas särskilt dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 5 3 mom. la- gen (1947: 576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-

' Lagen omtryckt 1971 : 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. 1 Lydelse enligt prop. 1978l79: 161 (ännu ej avlämnad till riksdagen).

Prop. 1978/79: 160 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inkomst eller B-inkomst. mcdgivet avdrag för underskott i förvärvskälla. sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomstema av olika förvärvs- källor. minskad med avdrag för underskott). medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla. taxerad och beskattningsbar in- komst.

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 5 lagen (1958:295) om sjömans- skatt och enligt 1 5 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit så- dan inkomst under beskattningsåret. samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 få 4 mom. lagen om sjömansskatt.

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst.

dels beslut i övrigt. som avser förutsättning för avdrag enligt 48 ä 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 & 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953: 272).

d e ls beslut. som avser förutsätt- d e ls beslut. som avser förutsätt- ning fÖr sparskattereduktion enligt ning för sparskattereduktion enligt 2 & lagen (1978:423) om skattelätt- 2 5 lagen (1978; 423) om skattelätt- nader för vissa sparformer, nader för vissa sparformer eller gå-

vnreduktian enligt 3 .fi lagen (1979: 000) om skattelättnadför vis- sa gåvor.

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progres- sionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning.

dels uppgift om de värden på skogsmark och växande skog. varpå skogs- vårdsavgift skall beräknas.

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligt 11 15 lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade in- komsten till minst 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6000 kronor för makar. som har varit gifta vid ingången av beskatt- ningsåret och under detta år har levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas. även om beskattningsbar inkomst icke upp- kommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen med undantag av särskild fastig- hetstaxering anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1980.

2 Riksdagen [978/79. l saml. Nr 160

Prop. 1978/79: 160

4. Förslag till

18

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 2 5 2. 4 och 5 mom. samt 4 5 2 mom. upp- bördslagen (1953: 272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2

2 mo m.2 I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds be- slut eller på grund av annat beslut. som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering. och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 och 5 mom, samt 2 5 lagen (1978: 423) om skattelättna— der för vissa sparformer:

Föreslagen lydelse

s'

2 m o m. 1 denna lag förstås med slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds be— slut eller på grund av annat beslut. som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering. och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 och 5 mom. eller 2 5 lagen (1978:423) om skattelättna- der för vissa sparformer eller 3 f la- gen (1979:000) om skattelättnad för vissa gåvor;

preliminär skatt: i 3 & nämnd skatt. som betalas i avräkning på slutlig skatt:

kvarstående skatt: skatt. som återstår att betala, sedan preliminär skatt har avräknats från slutlig skatt:

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering el- ler enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslu- tats;

kvarskatteavgiji: avgift enligt 27 ä 3 mom.; respitränta: ränta enligt 32 5: anståndsränta: ränta enligt 49 ä 4 mom.; ö—skatteränta: ränta enligt 69 ä 1 mom.; restitutiansränta: ränta enligt 69 ä 2 mom.; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.: särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.; inkomstår: det kalenderår. som närmast har föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år:

uppbördsmånad: mars. maj. juli. september, november och januari: gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52å 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370") och 11 5 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt:

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts. 4 mom.” Skattereduktion åtnjutes

' Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. ' Lydelse enligt prop. 1978/79:161 (ännu ej avlämnad till riksdagen). ” Senaste lydelse 1979: 88.

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

19

Föreslagen lydelse

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 är. och av gift skattskyldig. vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen ( 1947: 576) om statlig inkomstskatt. med 1 800 kronor.

av gift skattskyldig. vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 4500 kronor. med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4500 kronor och den taxerade inkoms- ten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad in- komst. som understiger 4500 kro- nor, åtnjutes skattereduktion en- dast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Ära de taxera- de inkomsterna lika stora. tillkom- mer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skatt- skyldig. som varit bosatt här i riket under någon del av beskattnings- året. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skatte- reduktion skall få åtnjutas. skall maken ha varit bosatt här i riket un- der någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning häri riket större delen av beskattningsåret. sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret. åtnjuter den skattskyldige skattereduktion. om maken saknar taxerad inkomst en- ligt lagen om statlig inkomstskatt. med 900 kronor. och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2250 kronor. med 40 procent av det belopp som mot- svarar skillnaden mellan 2250 kro- nor och den taxerade inkomsten.

av gift skattskyldig. vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 6000 kronor. med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 6000 kronor och den taxerade inkom- sten.

Har gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad in- komst, som understiger 6000 kro- nor. ätnjutes skattereduktion en- dast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Är de taxera- de inkomstema lika stora. tillkom- mer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skatt- skyldig. som varit bosatt här i riket under någon del av beskattnings- året. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skatte- reduktion skall få åtnjutas. skall maken ha varit bosatt häri riket un- der någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret. sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret. åtnjuter den skattskyldige skattereduktion. om maken saknar taxerad inkomst en- ligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor. och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger3000 kronor. med 30 procent av det belopp som mot- svarar skillnaden mellan 3000 kro- nor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt en- ligt 1 5 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar. för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

Skattereduktion sker ieke ifråga om statligjörmögenltetsskatt. soei- ttlliirst'ikringsut'gt'ft till folkpensio— nerittgen enligt 19 kap. 39' lagen tl962:381) om allmän försäkring, til/(Legspensionsttvgtft. sjukförsäk- ringsm'gl/t. arl)elsskade/i'irsäk— ringsavgift. delpensionsförsc'ik- ringsargijt. arbetsgivaraitem. all- män arbetsgivaravgtft. avgift för sjöfolks pensionering ovh förse- ningsavgijt enligt taxeringslagen samt annttitet ti avdikningslån.

Föreslagen lydelse

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt. kommunal inkomstskatt. skogs— vårdsavgift oelt skattetillägg enligt llö a # taxeringslagen(1956: 623).

Bestämmelsema om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt. tillkommande-skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. (_)t'etal som uppkommer vid beräkning av skattereduk- tion bortfaller.

5 mo mf Skattskyldig fysisk person. som varit bosatt eller sta- digvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åt- njuter särskild skattereduktion med det belopp varmed 0.4 basenheter. enligt lagen (1977: 1071) om basen- het enligt 10 5 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. överstiger 1600 kronor.

5 mom. Skattskyldig fysisk person. som varit bosatt eller sta- digvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åt- njuter särskild skattereduktion med det belopp varmed 0.4 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basen- het enligt 10 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt överstigcr2000 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. fjärde. femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

4 5 2 mom. 1 skattetabellema skola i särskilda kolumner upptagas skattebe- lopp för följande grupper av skattskyldiga. nämligen

l) ogift inkomsttagare. som icke avses under 4), och gift inkomstta- gare. vars make har en sammanräk- nad nettoinkomst på minst tvåtusen kronor;

2) gift inkomsttagare, vars make saknar sammanräknad nettoin- komst eller har sådan inkomst un- derstigande tvåtusen kronor;

]) ogift inkomsttagare. som icke avses under 4). och gift inkomstta- gare. vars make har en sammanräk- nad nettoinkomst på minst 3000 kronor;

2) gift inkomsttagare, vars make saknar sammanräknad nettoin- komst eller har sådan inkomst un- derstigande3 000 kronor:

3) gift inkomsttagare. som är berättigad till avdrag enligt 46 ä 3 mom.

kommunalskattelagen;

* Senaste lydelse 1978: 915.

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

21

Föreslagen lydelse

4) ogift inkomsttagare. som är berättigad till avdrag enligt 46 ä 3 mom.

kommunalskattelagen.

Ogift inkomsttagare, som har hemmavarande barn och som icke är hän- förlig till under 4) upptagen grupp av skattskyldiga. skall likställas med in- komsttagare som under 2) avses.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1981 års taxering.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 5 4 mom. och anvisningarna till 12 5 lagen (1958: 295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

]?

4 mom.2 Sjömansskatt enligt 7 5 får genom beslut om jämkning ned- sättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer är uppfyllda. Bo- sättning eller stadigvarande vistelse här i riket krävs inte för jämkning enligt detta moment.

Föreslagen lydelse

&

4 mom. Sjömansskatt enligt 75 får genom beslut om jämkning ned- sättas i den mån förutsättningama för skattereduktion enligt lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer eller enligt lagen (1979: 000) om skattelättnadför vis- sa gåvor är uppfyllda. Bosättning eller stadigvarande vistelse här i ri- ket krävs inte för jämkning enligt detta moment.

Anvisningar

till 12 &”

Jämkning i fall som avses i 12 5 1 mom. vid e) må för år räknat med- givas med högst ett belopp. som motsvarar summan av icke utnytt- jat grundavdrag och det belopp. med vilket avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga högst skulle hava kunnat medgivas vid taxering till statlig inkomstskatt.

Jämkning i fall som avses i 125 1 mom. vid e)får för år räknat medgi- vas med högst ett belopp, som motsvarar summan av 6 000 kronor och det belopp. med vilket avdrag för väsentligen nedsatt skatteför- måga högst skulle ha kunnat medgi- vas vid taxering till statlig inkomst- skatt.

' Lagen omtryckt 1970: 933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. 2 Senaste lydelse 1978: 424. 3 Senaste lydelse 1978: 916.

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

l-J PJ

Ft'ireslagen lydelse

I fråga om sjöman. som utan att vara bosatt i Sverige har att betala sjö- mansskatt enligt 7 s. må vid jämkning enligt 12 ä' 1 mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag. vilka sjömannen med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det land. där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjats av sjömannen själv eller hans make skall jämkning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 ä 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 % 5 mom. förstås tjänstgöring som en- ligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1980.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965: 269) med särskilda bestäm- melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. m. m.'

dels att 2 5 skall upphöra att gälla. dels att 1. 3 och 4 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

152

Kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall bestäm- mas i förhållande till det antal skat- tckronor och skatteören. som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga. justerat enligt 25 och ökat med det antal skattekronor. som staten ska!! till- skjuta enligt lagen (1971-433) om skatteutjämningsbidrag och med bi- dragsunderlag enligt bestämmel- serna om skattebortfallsbidrag.

' Lagen omtryckt 1973z437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191 ?. & 197711096. 1 Senaste lydelse 1976: 198.

Skattesatsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatte- ören. som enligt länsstyrelsens be- räkning kmnmer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas. ökat med det antal skattekronor. som staten uppskattas skola tillskjuta enligt lagen (I979:00()) om skatteut- jämningsbidrag.

Om enligt 4 kap. 4.6 andra styc- ket kommunallagen(I977:I79) an- nan skattesats slutligtfastställs än den som har bestämts tidigare. skall den nya skattesatsen om möj- ligt bestämmas med hänsyn till det

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

antal skattekronor oe/r skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skalljastställas.

3.53

Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun. landstingskommun och församling uppgift om det skatteunderlag. som enligt 2 Q' skall beaktas vid bestäm- mande av utdebitering.

Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun. landstingskommun och församling uppgift om det beräknade antalet skattekronor och skatteören som avses i l 5 första stycket.

4?

Kommun är berättigad att för visst år av staten uppbära kommu- nalskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommunen för året. beräknat ef- ter den skattesats som har bestämts för detföregående året. Vid beräk- ningen av antalet skattekronor och skatteören beaktas bestämmelser- na i 2 .5.

Kommun är berättigad att under visst är av staten uppbära kommu- nalskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommunen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering. be- räknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxerings- året.

Har enligt 4 kap. 4 & kommunallagen(1977: 179) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare. skall till grund för utbetalning- en läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad att av sta- ten såsom förskott uppbära det be- lopp som på grundval av taxerings- nämnds beslut visst är ( taxerings- år) rörande taxering till kommunal inkomstskatt har beslutats till utde- bitering för det kommande året. Vid beräkningen avförskottsbelop- pet justeras antalet skattekronor och skatteören enligt 2 5. Vad som har beslutats till utdebitering ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det år. då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbä-

3 Senaste lydelse 1976: 198. ' Senaste lydelse 1977: 191.

Kommun är berättigad att under visst är av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämnds beslut rö- rande det föregående årets taxe- ring till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kom- munens fordran hos staten vid in- gången av året näst efter det år. då beslutet fattades. Förskottet avräk- nas mot den kommunalskatt. som kommunen har rätt att uppbära av

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

ra av staten på grundval av taxe- ringen under året efter det år. då förskottet utanordnas enligt be- stämmelserna i femte stycket.

Är antalet hos länsstyrelsen re- gistrerade kyrkobokförda invånare i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten av augusti månad två år tidigare. skall förskott, beräknat enligt tredje stycket. ökas i förhål- lande till ökningen i kommunens in- vånarantal mellan de angivna tid- punkterna. Sådant ökat förskott in- går i kommunens fordran hos sta- ten och avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall senast den 10 september lämna kommu- nen uppgift om det invånarantal och det däremot svarande uppräk- nade skatteunderlag, som skall lig- ga till grund för beräkningen.

Föreslagen lydelse

staten på grundval av taxeringen under året efter det år. då förskot- tet utanordnas enligt bestämmel- serna i femte stycket.

Är antalet hos länsstyrelsen re- gistrerade kyrkobokförda invånare i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten av augusti månad två år tidigare. skall förskott. beräknat enligt tredje stycket, ökas i förhål— lande till ökningen i kommunens in- vånarantal mellan de angivna tid- punkterna. Sådant ökat förskott in- går i kommunens fordran hos sta- ten och avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall senast den 10 september lämna kommu- nen uppgift om det invånarantal och det däremot svarande beräkna- de antalet skattekronor och skatte- ören. som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

Belopp. som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf. skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommunen med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars. maj.juli, september och november. Är kommunens fordran icke uträknad vid utbetalningstillfallet ijanuari månad. skall vid detta till- fälle utbetalas samma belopp som har utbetalats i november månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades ijanuari månad icke motsvarar en sjättedel av kommunens fordran. skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om det be- lopp. som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i fråga om landstingsskatt. I fråga om församlingsskatt gäller däremot be— stämmelserna i 84 5 lagen (1961 : 436) om församlingsstyrelse.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om be- stämmande av utdebitering samt förskottsutbetalning av allmän kommu- nalskatt gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981. De nya bestäm- melsema i 3 5 och 4 & fjärde stycket tillämpas från och med den [juli 1979.

Prop. 1978/79:160

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 83. 84 och 86 åå lagen (1961: 436) om försam- lingsstyrelsel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

835

Kyrkorådet åligger att. sedan församlingens utgifts- och inkomst- stat fastställts. ofördröjligen giva kommun. i vilken församlingen är belägen. del av beslutet. På sätt i kommunallagen(1953: 753) är stad- gat har kommunstyrelsen därefter att underrätta riksskatteverket. länsstyrelsen och vederbörande lo- kala skattemyndighetför debitering och uppbörd av församlingsskatt.

Kyrkorådet skall . sedan försam- lingens utgifts- och inkomststat fastställts. genast underrätta kom- mun. i vilken församlingen är belä- gen. om beslutet. På sätt i kommu- nallagen (I977:l79) är stadgat skall kommunstyrelsen därefter under- rätta den lokala skattemyndigheten och statistiska centralbyrån.

845

Församling äger av statsverket uppbära församlingsskatt med be- lopp. motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skat- tekronor och skatteören. som vid taxering för visst är påföras de till församlingen skattskyldiga. efter det belopp för skattekrona och skatteöre. som bestämts till utdebi- tering för nästföregående år. Vid beräkningen av antalet skattekro- nor och skatteören beaktas be- stämmelserna i ZQ lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Har skatt- skyldig enligt lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyr- kan åtnjutit lindring i skattskyldig- heten till församlingen, skall be- lopp. som församlingen eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande mån.

' Lagen omtryckt 1976: 500.

Församling är berättigad att un- der visst år av staten uppbära för- samlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören [ församlingen vid det föregående årets (taxerings- året) taxering. beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har skatt- skyldig enligt lagen (19511691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen. skall belopp. som församlingen annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten. nedsättas i motsvarande mån.

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

Församlingen äger av statsver- ket såsom förskott uppbära det bc- lopp. som på grundval av taxe- ringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommunal inkomst- skatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vid beräkning- en av förskottsbeloppet justeras antalet skattekronor och skatte- ören enligt 2 :$ lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Vad sålunda beslutats till ut— debitering ingår i församlingens fordran hos statsverket vid ingång- en av året näst efter det. då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt. som försam- lingen äger uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter det. då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp. som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos statsverket enligt första och andra styckena. skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommun. i vilken församlingen är belägen. med en sjättedel å åttonde dagen i var och en av månaderna januari. mars. maj. juli. september och no- vember. Är församlingens fordran icke uträknad vid utbetalningstill- fallet ijanuari månad. skall vid det- ta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad nästföregående år; dock må läns- styrelsen. då särskilda skälföranle- da därtill. förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Därest det ijanuari månad utbetalade be- loppet icke motsvarar en sjättedel av församlingens fordran. skall här- av betingadjämkning ske av det be- lopp. som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter avlämna medlen till kyrkorådet.

Föreslagen lydelse

Församling är berättigad att un- der visst år av staten såsom för- skott uppbära ett belopp som mot- svarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören. som enligt taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxe- ring till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i försam- lingens fordran hos staten vid in- gången av året efter det år, då be- slutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt. som för- samlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det. då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljan- de stycke utanordnas.

Belopp. som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt första och andra styc- kena. skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommun. i vilken församlingen är belägen, med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari. mars. maj. juli. september och no— vember. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstill- fallet ijanuari månad. skall vid det- ta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad föregående år. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det be- lopp som utbetalades :" januari må- nad inte motsvarar en sjättedel av församlingens fordran. skall den jämkning som föranleds hära v ske i fråga om det belopp. som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter avlämna medlen till kyrko- rådet.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till församlingen överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande och till församlingen utanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regering- en eller den myndighet regeringen förordnar.

86.5

Beträffande församling i Stock- holm och Stockholms kyrkliga samfällighet skola gälla följande särskilda bestämmelser.

a) Det åligger samfällighetens kyrkoråd och varje församlings kyrkoråd att. sedan utgifts- och in- komststat fastställts. ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten om det belopp för skattekrona och skatte- öre. som bestämts till utdebitering för nästkommande år. Samtidigt skall länsstyrelsen underrättas om det sammanlagda belopp. som för nämnda år beslutats till utdebite- ring på grundval av det löpande årets taxering till kommunal in- komstskatt. Om debitering och uppbörd av församlingsskatt gäller vad därom särskilt är stadgat.

b) Belopp. som avses i 84 åtredje stycket. skola utanordnas direkt till församlingen eller samfälligheten.

Beträffande församling i Stock- holm och Stockholms kyrkliga samfällighet gt'iller följande särskil- da bestämmelser.

a) Samfällighetens kyrkoråd och varje församlings kyrkoråd skall. sedan utgifts— och inkomststat har fastställts. genast underrätta den lokala skattemyndigheten och sta- tistiska centralbyrån om den skat- tesats. som har bestämts för det följande året. Om debitering och uppbörd av församlingsskatt gäller vad därom särskilt är stadgat.

b) Belopp. som avses i 84 & tred- je stycket. skall utanordnas direkt till församlingen eller samfällighe- ten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om be- räkning av skatteunderlag gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981.

8. Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1972:140) om skattebortfalls- bidrag

Härigenom föreskrivs att förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbi- drag' skall upphöra att gälla vid utgången av år 1979. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla för skattebortfallsbidrag som skall utgå på grundval av 1979 och 1980 års taxeringar samt i fråga om förskottsbetalning till och

' Senaste lydelse av förordningens rubrik 1975: 284.

Prop. 1978/79: 160 78

1.

med år 1981. Avräkning av erhållna förskott åren 1980 och 1981 skall ske mot allmän kommunalskatt.

Länsstyrelse får dock fastställa bidragsunderlaget senast den 25 januari året efter taxeringsåret och senast samma dag tillställa bidragskommun uppgift om underlagets storlek. Till ledning för bidragskommuns budgetar- bete åren 1979 och 1980 skall länsstyrelsen senast den 10 september lämna kommunen uppgift om bidragsunderlagets uppskattade storlek.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:!72) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 åå lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 li? Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyl- dige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skat- ten hänför sig.

Den beskattningsbara inkomsten Den beskattningsbara inkoms- skall ten. minskad med 4500 kronor. skall

ökas med avdrag enligt lagen (1975: 1 147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning.

ökas med sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningarna till 225 och punkt 9a av anvisningarna till 29% kommu- nalskattelagen (1928: 370), samt

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 41 b & nämnda lag,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den be- skattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskatt- ningsbara inkomsten och enligt l ä 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömans- skatt skattepliktig dagpenning.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772. 2 Senaste lydelse 1976: 1095.

Pmp. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattnings- bara inkomst, ökad eller minskad cnligt andra och tredje styckena. som ej överstiger 200000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

Föreslagen lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattnings- bara inkomst. ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena. som ej överstiger 30 basenheter en- ligt lagen (I977.'107l) om basenhe- ter enligt 10 9" I mom. lagen ( 1947 :576) om statlig inkmnstskart och 85 procent av överskjutande belopp.

4 &

Spärrbelopp enligt 3 åjämföres med sammanlagda beloppet av statlig in- komstskatt. förmögenhetsskatt. allmän kommunalskatt, landstingsmedel och egenavgifter som beräknats för den skattskyldige på grund av taxe- ringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Med egenavgifter förstås avgifter som avses i första stycket av anvis- ningarna till 41 bä kommunalskattelagen (1928: 370).

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- skatt eller förmögenhetsskatt ge- nom skattereduktion som avses i 2 5 4 eller 5 mom. uppbördslagen (19531272) eller sparskattereduk- tion enligt 25 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparfor- mer eller genom avräkning av ut- ländsk skatt enligt särskilda före- skrifter. skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- skatt eller förmögenhetsskatt ge- nom skattereduktion som avses i 25 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272) eller sparskattereduk- tion enligt 25 lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparfor- mer eller gåvoreduktion enligt 3 9' lagen (1979:0()0) om skattelättnad för vissa gåvor eller genom avräk- ning av utländsk skatt enligt sär- skilda föreskrifter. skall skattebe- lopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller av- räkning av skatt icke skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1981 års taxering.

-" Senaste lydelse 1978: 427.

Prop. 1978/79:160 30 10 Förslag till

Lag om Skattelättnad för vissa gåvor Härigenom föreskrivs följande.

] & Skattelättnad enligt denna lag medges fysisk person som har varit bo- satt eller har vistats stadigvarande här i riket under någon del av beskatt- ningsåret eller som under denna tid har haft inkomst enligt lagen (1958: 2951 om sjömansskatt.

2 & Skattelättnad medges i form av skattereduktion (gåvoreduktion) en- ligt 3 5 för gåva i form av kontanter som under beskattningsåret har läm- nats till svensk stiftelse eller förening som i överensstämmelse med sina stadgar huvudsakligen utövar internationell biståndsverksamhet eller verkar för internationellt samförstånd eller internationellt verkar för re- spekt för mänskliga rättigheter.

Riksskatteverket upprättar årligen förteckning över organisationer till vilka gåvor anses kunna ges med rätt till gåvoreduktion för givaren. 1 för- teckningen upptas bara organisationer som har gjort framställning därom.

3 & Gåvoreduktionen utgör 50 % av det belopp som under beskattnings- året har givits till organisation som avses i 2 &. Gåvoreduktion får dock in- te beräknas på högre sammanlagt belopp än 2000 kronor. Är det samman- lagda beloppet av gåvor till en organisation lägre än 200 kronor medges in- te gåvoreduktion. Öretal som uppkommer vid beräkning av gåvoreduktion bortfaller.

1 fråga om gåvoreduktion tillämpas 2 5 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953: 272).

4 & Skattskyldig. som vill åtnjuta gåvoreduktion enligt 3 5. skall till den allmänna självdeklarationen foga intyg av den mottagande organisationen eller annat skriftligt bevis som visar gåvans storlek och organisationens namn. I fråga om gåva till organisation som inte upptagits i den förteckning som anges i 2 5 andra stycket skall dessutom utredning lämnas om organi- sationens verksamhetsinriktning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas på gåvor som har lämnats efter ikraftträdandet.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 3, 28 och 38% lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskattl skall ha nedan angivna lydelse.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.

Prop. 1978/79: 160 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 52 Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade staten:

trossamfund eller församling som regelbundet anordnar offentlig gudstjänst, kyrka. samarbetsorgan för sådana juridiska personer samt stiftelse eller sammanslutning som är anknuten till sådant trossam- fund eller sådan församling och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets eller försam- lingens:

stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under sam- verkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning. som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta. dock icke där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning. som har till huvud- sakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomis- ka intressen. och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller sammanslut- ning.

28 53

Till klas s 1 hänföras efterlevande make, barn. avkomling till barn. ma- ke till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Såsom skattefritt avdragas från lott som tillkommer den avlidnes efterle- vande make 30000 kronor. från vad som tillkommer annan i klass 1 15000 kronor och från lott. som beskattas enligt klass 11 eller klass 111. 3000 kro- nor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträ- de ej fyllt 18 år. avdragas ytterligare 3000 kronor för varje helt år eller del därav. som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med makejämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne. om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande till den avlidnes barn. beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbams- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn av- ses bam. som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

2 Senaste lydelse 1964: 20 och 1974: 857 (ingressen). 3 Senaste lydelse 1974: 240 och 1974: 857 (ingressen).

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator. även om det erhålles vid skilda tillfällen.

Till klass ll hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass 1 eller 111. Till klass lll hänföras

kyrka. landsting. kommun eller annan menighet ävensom hushåll- ningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myn— dighet som regeringen bestämmer:

landsting. kommun eller annan menighet ävensom hushållnings- sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa. välgörande. sociala, politiska. konstnärliga. idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv".

registrerad understödsförening:

sådan sammanslutning. som. utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen. huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål:

folketshusförening. bygdegårdsförening eller annan liknande samman- slutning. som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 5.

För skattclott. som i 11.5 2 mom. sägs. beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är. som medför lägst skatt. Från skat- telott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår. sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skat- tepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt. skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Klass I

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt kr.

— 25000 5 % mom skiktet 25000— 50000 1250+ 10 %" " ; 50000— 75000 3750+15 % " " ; 75000— 100000 7500+22 % " " ; 100000— 150000 13000+28 % " " ; 150000— 250000 27000+33 %" " ; 250000— 350000 60000+38 % ' ” ; 350000— 500000 98000+44 % " " ;

500000—1000000 1000000—2000000 2000000—5000000 5000000—

164000+49 % " " 409000+53z7 " " 939000+ss % " 2679000+65 % ” "

Prop. 1978/79: 160

Nuvarande lydelse

Skattepliktig lott, kr. — 10000 10 000— 20 000 20 000 — 30000 30 000— 50 000 50 000 — 70 000 70 000— 100 000

100 000 — 1 50 000

150 000— 200 000 200 000— 500000 500 000 — 1 000 000 1 000 000 —

Skattcpliktig lott. kr. — 10 000 10 000— 20 000 20 000— 30 000 30 000—

33

Föreslagen lydelse

Klass [] Arvsskatt. kr. 8 '.:1'2- inom skiktet: 800+16 % "' " 2 400+ 24 % ” 4800+32 % " Il 200+40 ? " 19 200+45 % "

32 700+ 50 % " 57 700+56 % " 85 700+61 % " 268 700+67 % " 603 700+ 72 % "

Klass III

Arvsskatt. kr. 8 ';

800+16 % 2400+24 % " " 4800+30 % " "

"2- inom skiktet;

38 54

Från gåvoskatt äro. förutom i 35 omförmäldajuridiska personer. befria- de:

kyrka. landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushåll- ningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer:

landstingskommun. kommun el- ler annan menighet ävensom hus- hållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer:

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa. välgörande. sociala. politiska. konstnärliga. idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål:

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv: registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning. som. utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomis- ka intressen. huvudsakligen fullföljer ovan angivct ändamål:

folketshusförening. bygdegårdsförening eller annan liknande samman- slutning. som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk person och äger icke rum. där givaren för sin livstid eller för viss tid förbe- hållit sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta. avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen eller del därav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 men tillämpas icke om skatt- skyldighet inträtt dessförinnan.

' Senaste lydelse 1967: 389 och 1974: 857 (ingressen). 3 Riksdagen 1978/79. / saml. Nr 160

Prop. 1978/79: 160

12. Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrivs att 7 och 11% stämpelskattelagen (1964: 30201 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

752

Skatten utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av egendomens värde. dock lägst med tio kronor.

Skatten utgår med en krona och femtio öre för varje fullt hundratal

kronor av egendomens värde. dock lägst med tio kronor.

Förvärvas egendomen avjuridisk person, utgår skatten med dubbelt be- lopp utom i fall. då förvärvaren

1) om han erhållit egendomen såsom gåva skulle ha varit befriad från gå- voskatt:

2) är bostadsrättsförening eller av bostadsstyrelsen eller länsbostads- nämnd erkänd som allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet. som gällde vid ti- den för förvärvet:

3) är kreditinrättning och enligt lag eller enligt reglemente eller bolags- ordning. som regeringen fastställt. skyldig att åter avyttra egendomen: el- ler 4) är dödsbo.

l l äg Beviljas inteckning eller förklaras ansökan om inteckning vilande. skall stämpelskatt erläggas. Med beviljande av inteckning likställes i denna lag att inteckning överföres från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

Skatten utgår med fyra kronor för varje fullt tusental kronor av det kapitalbelopp. för vilket inteckning beviljas eller ansökan om inteck- ning förklaras vilande. dock lägst med tio kronor.

Skatteplikt föreligger icke. när

Skatten utgår med tio kronor för varje fullt tusental kronor av det kapitalbelopp. för vilket inteckning beviljas eller ansökan om inteck- ning förklaras vilande. dock lägst med tio kronor. För inteckning i skepp utgår dock skatten med fyra kronor för varje fullt tusental kro- nor av nwtsvarande kapitalbelopp.

]) inteckning meddelas ijämväg för allmän trafik: 2) vilandeförklarad ansökan om inteckning fullföljes; 3) inteckning meddelas på grund av 45 lagen (1927: 79) om rätt för bor— genär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal:

* Lagen omtryckt 1971: 454. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 864. 2 Senaste lydelse 1974: 864. 3 Senaste lydelse 1977: 161.

Prop. 1978/79zl60 35 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) sammanföring av inteckningar eller utbyte av pantbrev, vilandebevis eller intecknad fordringshandling äger rum:

5) inteckning utsträckes till att avse ytterligare en eller flera fastigheter eller ytterligare ett eller flera luftfartyg:

6.) nytt pantbrev eller vilandcbevis utfärdas i fall som avses i 22 kap. 5 & tredje stycket jordabalken och i 10.5 andra stycket lagen (1927: 85) om dö- dande av förkommen handling:

7) sädan åtgärd vidtages beträffande inteckning i luftfartyg som avses i 29 eller 305 lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg: eller 8) inteckning meddelas i skeppsbygge.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. l 5 lagen (1962: 381) om allmän försäk- ringl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. l &

Hos allmän försäkringskassa in- skriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning. om hans sjukpenninggrundande in- komst uppgår till minst fvratusen- fun/tundra kronor.

Försäkrad. som är inskriven i all- män försäkringskassa men som icke har sjukpenninggrundande in- komst uppgående tillfyratusenjem- hundra kronor. skall ändå vara be- rättigad till sjukpenning enligt vad nedan sägs. förutsatt att han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller. i annat fall. stadig- varande sammanbor med barn un- der scxton år till honom eller hans make eller med någon. med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Hos allmän försäkringskassa in— skriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning. om hans sjukpenninggrundande in- komst uppgår till minst sextusen kronor.

Försäkrad. som är inskriven i all- män försäkringskassa men som icke har sjukpenninggrundande in- komst uppgående till sextusen kro- nor. skall ändå vara berättigad till sjukpenning enligt vad nedan sägs. förutsatt att han är gift och stadig- varande sammanbor med sin make eller. i annat fall. stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon. med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Denna lag träderikraft den ljanuari 1980. Den som vid utgången av år 1979 är inskriven vid allmän försäkringskas- sa. men vars sjukpenninggrundande inkomst då icke uppgår till sextusen kronor. skall vid sjukdom uppbära sjukpenning enligt äldre bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till fyratusenfemhundra kronor men ej till sextusen kronor.

'Lagen omtryckt 1977: 630.

Prop. 1978/79: 160

14. Förslag till

36

Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 65 och 4 kap. 65 lagen (1976: 380) om arbetsskadelörsäkringl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

65

. Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962: 381) om allmän försäkring:

hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 5 nämnda lag. 2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha ut- gjort sjukpenninggrundande in- komst för honom enligt 3 kap. 25 nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock lägst 4500 kronor.

den inkomst som skulle ha ut- gjort sjukpenninggrundande in- komst för honom cnligt 3 kap. 25 nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock lägst 6 000 kronor.

3. för försäkrad som avses i 1 kap. 1 5andra stycket eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade:

hans livränteunderlag enligt 4 kap. Bestämmelserna i 4 kap. 85 äger motsvarande tillämpning i fråga om sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlagct får ej beräknas till högre be- lopp än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6.5 lagen om allmän försäkring som gällde vid årets början.

4 kap.

6.5

För den som ej är sjukpenning- försäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvs- arbete utgöres livränteunderlaget av den inkomst som skulle ha ut— gjort sjukpenninggrundande in- komst för honom enligt 3 kap. 25 nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock lägst 4500 kronor.

För den som ej är sjukpenning- försäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvs- arbete utgöres livränteunderlaget av den inkomst som skulle ha ut- gjort sjukpenninggrundande in- komst för honom enligt 3 kap. 2.5 nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock lägst 6 000 kronor.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1980. Beträffande sjukpenning till skadad vars sjukpenningunderlag vid ut- gången av är 1979 ej uppgår till 6000 kronor skall äldre bestämmelser allt- jämt äga tillämpning.

' Lagen omtryckt 1977: 264.

Prop. 1978/79:160 37 15 Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1978: 423) om skattelättnader för vissa spar- former

Härigenom föreskrivs att 25 lagen ( 1978: 423) om skattelättnader för vis- sa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Ninas/agua lydelse 2 5

Sparskattereduktion ätnjuts med 20 fr av belopp som under inkomstäret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på kontot. Detsamma gäller i fråga om belopp som under inkomståret har in- satts på aktiesparkonto och som vid årets utgäng motsvaras av andelar i aktiesparfond enligt lagen (1978: 428) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion ätnjuts under för- utsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskattereduktion får in- te beräknas på högre sammanlagt belopp än 4800 kronor om ej annat följer av andra stycket. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre be- lopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i l 5. Öretal som upp- kommer vid beräkning av Sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året men har inte insättningar skett under sex månader. åtnjuts sparskattere- duktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande inkomstäret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges en- dast om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förut- sättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämp- ning av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6800 kro- nor.

[ fråga om Sparskattereduktion [ fråga om Sparskattereduktion tillämpas 25 4 mom. femte och sjät- te styckena uppbördslagen (1953: 272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyl- dige före skattereduktion och sär- skild skattereduktion.

för vissa gåvor. tillämpas 2 5 4 mom. femte och sjät- te styckena uppbördslagen (1953: 272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyl- dige före gåvoreduktion enligt la— gen (1979: 000) om skattelättnad skattereduktion och särskild skattereduktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1.980.

Prop. 1978/79zl60 38

Utdrag

BUDGETDIEPA RTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1979-03-01

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus. Mundebo. Wikström, Friggebo. Wirtén. Huss. Rodhe. Wahlberg. Hansson. Enlund. Lindahl. Winther, De Geer. Blix. Cars. Gabriel Roma- nus, Tham. Bondestam

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

1. Inledning

I sitt slutbetänkande (SOU 1977: 91. Översyn av skattesysten'tet)-nedovi- sade 1972 års skatteutredningl sina överväganden och förslag i fråga om återstående delar av utredningsuppdraget. Till en del har detta förslag re- dan behandlats av regering och riksdag och så har skett i samband med skatteomläggningen för år 1979 (prop. 1978/79: 50, bilaga 2. SkU 1978/79: 19. rskr 1978/79: 107, SFS 1978: 912—915). Jag avser nu att ta upp frågor rörande marginalskattesänkningar. folkpensionäremas skattelättna- der. avdrag för periodiskt understöd och fackföreningsavgift samt behovet av fortsatt utredningsarbete på några punkter. Även frågor med anknyt- ning till den proposition (1978/79: 95) om den kommunala ekonomin som har beslutats tidigare i dag avserjag att behandla. Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av skatteutredningens betänkande i de delar som nu är av intresse som bilaga I. I fråga om marginalskatter m.m. samt folkpensionäremas skattelättnader finns emellertid en sådan redovisning i bilaga 2: 1 till propositionen l978l79: 50 vartill kan hänvisas.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm. socialstyrelsen. riksförsäkringsverket (RFV), försäkringsin- spektionen. statskontoret. riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV). statens invandrarverk (SlV). bostadsstyrelsen. länsstyrelserna i

' Direktören Bo Jonas Sjönander. ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson. professorn Osbome Bartley, riksdagsledamoten Holger Bergqvist. departementsrå- det Gunnar Björne. f.d. riksdagsledamoten Erik Brandt. numera-statsrådet Eric En- lund. riksdagsledamoten Arne Gadd, sekreteraren Anna Hedborgfri'ksdagsledamo- ten Carl-Henrik Hermansson. direktören Nils Holgerson. riksdagsledamötema Gör- dis Hörnlund. Valter Kristensen, Bo Lundgren och Tage Sundkvist. utredningsche- fen Olof Sundström samt panisekreteraren Lars Tobisson.

Prop. 1978/79:160 39

Stockholms. Södermanlands. Östergötlands. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Gävleborgs samt Norrbottens län. Centralorganisationen SACO] SR (SACO/SR). Ensamståendes intresseorganisation (EIO). Folkpartiets kvinnoförbund. Fredrika-Bremer-förbundet. Föreningen Auktoriserade re- visorer (FAR). Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. Hyresgästernas riksförbund. Kooperativa förbundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukamas riksförbund (LRF). Pensionä- rernas riksorganisation (PRO). Svensk industriförening. Svenska arbetsgi- vareföreningen (SAF). Svenska bankföreningen. Svenska företagares riks- förbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskam- marförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska revisorsamfundet (SRS). Svenska sparbanksföreningen. Svenska uppftnnareföreningen (SUF). Sveriges advokatsamfund. Sveriges folkpensionärers riksförbund (SFRF). Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHlO). Sveriges in- dustriförbund. Sveriges köpmannaförbund. Sveriges redovisningskonsul- ters förbund (SRF). Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens eentralorganisation (TCO)-

l.RF åberopar ett yttrande från Lantbrukarnas skattedelegation och SAF. Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammareförbundet. Sveriges industriförbund samt Sveri- ges köpmannaförbund ett yttrande från Näringslivets skattedelegation (NSD). Svenska försäkringsbolags riksförbund har därjämte överlämnat eget yttrande. Vidare har överlämnats yttranden från lokala skattemyndig- hetema i Stockholms och Handens fögderier samt taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen av länsstyrelsen i Stockholms län, från Skånes handels- kammare av länsstyrelsen i Malmöhus län samt från Svenska byggnadsar- betareförbundet. SvenSka kommunalarbetareförbundet och Svenska träin-

dustriarbetareförbundet av 1.0.

En sammanställning av remissyttranden'a i de delar somjag nu avser att ta upp bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Beträffande marginalskatter m. m. samt folkpensionäremas skattelättnader finns en så- dan redovisning i bilaga 2: 2 till den tidigare nämnda propositionen 1978/79: 50 vanill kan hänvisas.

[ fråga om de periodiska understöden innebär utredningens förslag bl. a. att avdrag för framtiden inte skulle medges för frivilliga sådana. Förslaget fick ett tämligen blandat mottagande av remissinstanserna. En del ansåg att det fanns goda skäl för att genomföra utredningsförslaget. andra var tveksamma och menade att det alltjämt kunde finnas sociala skäl för att tillåta avdrag. Olika tekniska svårigheter anfördes också som skäl mot ut- redningsförslaget. För egen del anserjag att den nuvarande avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd kan ifrågasättas från vissa utgångspunk- ter, främst därför att den kan inbjuda till missbruk. Å andra sidan är det knappast möjligt att bestrida att motiv i vissa fall ändå kan finnas för un- derstöd i denna form. En del remissinstanser har också påpekat. att ett slo-

Prop. 1978/79:160 40

pande av avdragsrätten skulle kttnna leda till olika kringgåendcförsök av inte sällan svårbemästrad natur. Mot denna bakgrund är jag f.n. inte be- redd att lägga fram förslag om längre gående begränsningar än de som finns sedan år 1974.

Under remissbehandlingcn har kritiska synpunkter framkommit på ut- redningens förslag om avdrag för fackföreningsavgifter. Förslaget innebar att avdrag skttlle medges med 50% av erlagt belopp. dock högst 300 kr. Även enligt min mening kan invändningar resas mot detta förslag. Efter- som det innebär ett avsteg från den allmänna regeln om att medlemsavgif- ter inte är avdragsgilla får man räkna med att motsvarande önskemål kom- mer att framföras från åtskilliga andra håll. Jag vill här erinra om att man vid tidigare tillfällen när denna fråga van't aktuell ansett det nödvändigt att ta in också avgifter till branschorganisationer och vissa yrkessammanslut- ningar i bilden. 1.ikasa är det ägnat att inge betänkligheter från tillämp- ningssynpunkt att införa ett avdrag som tillkommer ett mycket stort antal skattskyldiga. men som ändå i princip skall kontrolleras. Detta problem ställs i viss män på sin spets genom att det i riktlinjerna för den nya taxe- ringsorganisationen uttalats att taxeringsmyndigheterna normalt inte bör företa utredningar i fråga om mindre belopp av den storleksordning det här skulle bli fråga om. Den sammanlagda avdragssumman kan också beräk- nas uppgå till sådan storlek att den skulle få påtagliga statsfinansiella kon- sekvenser. Jag är av bl.a. dessa skäl inte beredd att lägga fram förslag om införande av en avdragsrätt för fackföreningsavgifter. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att nuvarande skillnad i den skattemässiga be- handlingen av fackföreningsavgifter och avgifter till vissa arbetsgivarorga- nisationer inte är tillfredsställande. Enligt min mening ligger det nära till hands att i denna situation i stället ytterligare begränsa avdragsrätten för sistnämnda avgifter. Denna fråga måste emellertid närmare utredas innan förslag kan föreläggas riksdagen. Jag avser därför att föreslå regeringen att låta utreda hur avgifter till arbetsgivarorganisationer för framtiden bör be- handlas i skattehänseende.

På några ptrnkter har utredningen inte föreslagit omedelbara ändringar men förordat ytterligare utredningsarbete. Utredningens önskemål i fråga om bl.a. inilationens inverkan på skattesystemet har redan förverkligats. Jag avser utredningen (B 1978: 07) om real beskattning av räntor och kapi- talvinster. m. m. Beträffande underskottsanragen har utredningen fram- hållit att fortsatt specialinriktat utredningsarbete är påkallat. Jag delar den- na uppfattning och avser att inom kort begära regeringens bemyndigande att få tillkalla en utredning med trppdrag att behandla hithörande frågor. Den progressiva utgiftsskatten har behandlats i en särskild rapport (SOU 1976:62) över vilken ett antal myndigheter och organisationer yttrat sig. Ytterligare utredningsarbete behövs emellertid enligt skatteutredningens nrening för att klarlägga om utgiftsskatten kan vara ett tänkbart alternativ till vårt nuvarande skattesystem. Även här avser jag att begära bemyndi- gande att få tillkalla en särskild trtredning.

Prop. 1978/79: 160 41

i sitt slutbetänkande berörde 1972 års skatteutredning även frågan om beskattningen av makar. F. n. sambeskattas makars kapitalinkomster och förmögenheter, däremot inte deras arbetsinkomster. Skatteutredningen ansåg enhälligt att det av principiella skäl vore önskvärt att införa helt indi- viduell beskattning. Utredningen framhöll emellertid att de civilrättsliga reglerna om makars egendomsförhållanden därvid skulle kunna utnyttjas av makarna i skatteundandragande syfte. Utredningen fann det därför av praktiska skäl inte möjligt eller lämpligt att föreslå en sådan förändring.

Även jag anser att principiella skäl talar för en avveckling av sambe- skattningen. Jag instämmer dock i utredningens uppfattning om att de ci- vilrättsliga reglerna om giftorätt m. m. kan lägga hinder i vägen för en över- gång. [Enligt min åsikt bör man närmare undersöka möjligheterna att ge de civilrättsliga reglerna en sådan form att en övergång till helt individuell be- skattning underlättas.

I sammanhanget vill jag anmäla ytterligare två frågor där utredning bör ske innan förslag läggs fram för riksdagen. Den ena gäller införande av skyldighet för banker m.fl. att lämna kontrolluppgift till skattemyndighe- terna om insättarnas ränteinkomster och kapitalbehållning. Den andra frå- gan gäller möjligheterna till ökad kontroll av innehav av premieobligatio- ner och andra obligationer. Dessa frågor togs upp av riksdagens skatteut- skott vid behandlingen av prop. 1977/78: 181 om den nya taxeringsorgani- sationen (SkU 1977/78: 55). Regeringen avser att inom kort uppdra åt riks- skatteverket att göra det utredningsarbete som behövs och redovisa resul- tatet av sina överväganden.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 30 december 1976 tillkalla- de jag en särskild utredare. ambassadören Olle Dahlén, för att pröva frå- gan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och huma- nitära ändamål. Genom tilläggsdirektiv ftck utredningen i uppdrag att lägga fram förslag i fråga om arvsskattebefrielse för svenska kyrkans församling- ar och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer.

Utredningen. som antog namnet utredningen om avdrag för gåvor. av- lämnade i maj 1977 betänkandet (Ds B 1977: 2) Avdrag för gåvor.

1 betänkandet föreslogs att avdrag skulle medges för gåvor inom vissa gränser till bl. a. trossamfund och sådana organisationer som ägnade sig åt hjälpverksamhet eller internationell biståndsverksamhet. Vidare föreslogs arvsskattebefrielse för trossamfunden. Betänkandet — som också innehål- ler en redogörelse för gällande rätt och utländska förhållanden — bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för in- ternationell utveckling (SIDA). kammarkollegiet. riksskatteverket (RSV). statens invandrarverk (_SlV). kammarrätten i Stockholm (KRNS). länssty- relserna i Stockholms. Jönköpings. Kalmar. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Värmlands. Västmanlands. Gävleborgs. Västernorrlands och Norr- bottens län. domkapitlen i Uppsala. Linköpings. Lunds och Stockholms

Prop. 1978/79:160 42

stift. Allmänna försvarsföreningen (AFF). Centerns ungdomsförbund (CUF). Centralförbundet för befälsutbildning (Cl-"B). Centralorganisatio- nen SACO/SR (SACO/SR). De handikappades riksförbund (DHR). De kristna samfundens nykterhetsrörelse Social-etisk samhällstjänst (DKSN). Ensamståendes intresseorganisation (EIO). Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Frivilligorganisatio- nernas samarbetskommitté (FOS). Frälsningsarmén. Förbundet Vi unga. Handikappförbundcns centralkommitté (HCK). internationella kvinnoför- bundet för fred och frihet — svenska sektionen. IOG'l'-NTO-rörelsen. KFUM-KFUM:s riksförbund. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Kristen vetenskaps publikationskommitté för Sverige. Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lut- herska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen (LVF). Län— karnas riksförbund. Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd. Motorföramas helnykterhetsförbund (MHF). MS-förbundet. Näringsli- vets granskningsnämnd. Hans Petersson i Norrköping. Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmisshrukare (RFHL). Riksförbundet mot alkohol- och narkotikamissbruk (RFMA). Riksförbundet narkotikafritt samhälle (RNS). Riksförbundet Sven'ges lottakårer. Riksföreningen för trafik- och polioskadade (RTP). Riksföreningen för Waldorfpedagogik (RfW). Riksför- eningen mot cancer. Rädda barnens riksförbund. Stiftelsen för moralisk upprustning (MRA). Stiftelsen Swedish co—operative centre (SCC). Svens- ka flyktingrådet (SFR). Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Svenska frisksportförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska kyrkans för- samlings- och pastoratsförbund. Svenska nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomar. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska rotaryrå- det. Svenska röda korset. Svenska scoutförbundet. Svenska sektionen av Amnesty International. Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrel- se (SESG). Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd, Sveriges kristna soci- aldemokraters förbund Broderskapsrörelsen. Sveriges kristna ungdoms- råd. Sveriges riksidrottsförbund (RF). Tjänstemännens centralorganisa- tion (TCO). Unga örnars riksförbund. Verdandi — arbetarnas nykterhets- förbund och Östra Södermanlandsjärnväg. Dessutom har yttrande avgetts av den Svenska stiftelsen för World Wild-life Fund.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i det- ta ärende som bilaga 4.

1 det följande avser jag att behandla även frågorna om avdragsrätt och arvsskattebefrielse.

2 Fortsatt reformering av inkomstskatten

2.1. Inledning

Jag avser nu att ta upp förslag till ändringar i den statliga inkomstskat- ten. Dessa förslag syftar i första hand till att fortsätta det långsiktiga re-

Prop. 1978/79: 160 43

formarbete beträffande inkomstbeskattningen som inleddes genom 1977 års beslut om sänkning av den statliga inkomstskatten och införande av ett inllationsskydd för skatteskalan. Ett angeläget mål är att dämpa marginal- skatteeffekterna. l denna del innebär mina förslag dels fortsatta sänkningar av skattesatserna i ett brett inkomstskikt. dels införande av en s.k. margi— nalskattespärr. dvs. en regel om begränsning av den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten.

Ändringar av inkomstbeskattningen behövs även av andra skäl. Jag har tidigare i dag (prop. 1978/79: 95) redovisat mina överväganden och förslag i fråga om den kommunala ekonomin. Jag angav där att lagregleringen av den s. k. förenklade beräkningen av det kommunala skatteunderlaget skul- le tas uppi förevarande proposition i samband med ändringarna i fråga om inkomstbeskattningen. Därvid aktualiseras också frågor som rör det statli- ga grundavdraget och den särskilda skattereduktionen. Eftersom dessa ändringsförslag berör vissa grundläggande moment vid inkomstbeskatt- ningen anser jag det lämpligast att först behandla dessa frågor och därefter skatteskalans närmare utformning m. m.

2.2. Det kommunala skatteunderlaget

I propositionen om den kommunala ekonomin har jag uttalat att det kommunala skatteunderlaget för framtiden bör bestämmas på ett betydligt enklare sätt än f. n. För att hindra att omläggningen innebär en stor ome- delbar kostnadsökning för staten hör samtidigt det kommunala grundav- draget och den särskilda skattereduktionen ändras.

Enligt 2 5 lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. m.m. inräknas inte i det kom- munala skatteunderlaget vissa skattepliktiga förmåner. Så är bl. a. fallet med sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, AFL. Reg- lerna om detta tillkom genom lagstiftning år 1973 (prop. 1973z49, SkU 1973z30. rskr 1973:199. SFS 1973:434 och 437) när sjukpenningen m.fl. liknande ersättningar gjordes skattepliktiga. Skälet härtill var att staten. som skulle finansiera de ökade kostnaderna för sjukpenningreformen. skulle ges kompensation härföri samband med avräkningen av kommunal- skattemedel mellan staten och kommunerna. Denna modell har sedan kommit till användning i fråga om ytterligare skattepliktiga ersättningar.

Det kommunala skatteunderlaget skall f.n. även ändras med hänsyn till vissa bidrag. Så skall enligt 1 så nyssnämnda lag underlaget ökas med skat- tebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skattereform; förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag. Även i anledning av 1974 års skattere- form tillförsäkrades kommunerna kompensation och bestämmelser om detta togs in i den tidigare angivna 2 & (prop. 1975/76: 147. FiU 1975/76: 30, rskr 1975/76: 258, SFS 1976: 198).

Som jag nämnt i propositionen om den kommunala ekonomin är det me-

Prop. 1978/79: 160 44

ningen att de nu nämnda skattepliktiga förmånerna för framtiden skall ingå i det kommunala skatteunderlaget. I gengäld föreslås att skattebortfallsbi- draget. liksom kompensationen i anledning av 1974 års skattereform, slo- pas. Nettoeffekten av dessa åtgärder är en icke oväsentlig ökning av det kommunala skatteunderlaget. För att balansera detta bör grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen höjas från 4500 kr. till 6000 kr. samtidigt som den av staten finansierade särskilda skattereduktionen minskas i motsvarande mån. Denna minskning bör därvid motsvara ge- nomsnittlig kommunalskatt på mellanskillnaden 1500 kr.. dvs. 435 kr. Ge- nom en sådan omläggning minskar det kommunala skatteunderlaget mc- dan statens skatteinkomster ökar. Förändringens storlek har avpassats så att övergången till de nya reglerna skall bli neutral i fråga om kostnadsför- delningen mellan stat och kommun. På sikt innebär däremot den förenkla- de skatteunderlagsberäkningen en växande inkomstöverföring till kom- munsektorn.

För de enskilda skattskyldiga innebär omläggningen ingen ändring av skatten i kommuner med genomsnittlig utdebitering. 1 kommuner nted högre utdebitering sjunker däremot skatten något, medan den blir något högre i kommuner med lägre utdebitering än genomsnittet. Avvikelserna kan beräknas uppgå till högst ca 60 kr.

Höjningen av det kommunala grundavdraget aktualiserar frågan om det statliga grundavdragets utformning. Jag anser det olämpligt med olika grundavdrag vid den kommunala och statliga inkomstbeskattningen. En höjning också av det statliga grundavdraget medför emellertid på grund av skatteskalans progressivitet betydligt större komplikationer än höjningen av det kommunala avdraget. Problemet bör därför lösas på ett annat sätt. Det statliga grundavdraget får sägas utgöra en del av den statliga skatte- skalan. Detta grundavdrag skulle för framtiden kunna undvaras. genom att skalan i stället ändras samtidigt som den särskilda skattereduktionen an- passas härtill. Dessa justeringar avser jag att närmare behandla i följande avsnitt om teknisk anpassning av skatteskalan. m.m.

Höjningen av det kommunala grundavdraget till 6000 kr. påkallar ytter— ligare ändringar. Jag har tidigare föreslagit (prop. 1978/79: I 11, bil. 7) att deklarationspliktsgränsen höjs till 6000 kr. Motsvarande höjning bör ske även i fråga om andra gränser med anknytning till grundavdragets storlek. Även i fråga om det s. k. hemmamakeavdraget i 2 % 4 mom. uppbördslagen får en ändring göras. Också dessa frågor avserjag att ta upp i närmast föl- jande avsnitt.

Mina förslag i förevarande avsnitt föranleder följande lagändringar. [ la- gen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan me- nighets utdebitering av skatt. m. m. bör 2 & upphävas. Följdändringar får göras i 1 och 4 åå samt i 84 & lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. Vidare bör förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag upphävas.

Jag vill dessutom i detta sammanhang också ta upp frågan om en anpass- '

Prop. 1978/79: 160 45

ning av den förstnämnda lagen och till de ändrade arbetsformerna för taxe- ringen i första instans enligt den s. k. RS-reformen. Fr.o.m. år 1979 kom- mer taxeringsarbetet att vara avslutat först vid oktober månads utgång. Kommunerna och landstingskommunerna måste emellertid få besked re- dan tidigare om det skatteunderlag som skall ligga till grund för deras be- slut om utdebitering för det kommande året. En regel måste därför införas om att utdebiteringen får grundas på ett beräknat skatteunderlag. Besked om det beräknade egna skatteunderlaget bör lämnas av länsstyrelsen se- nast den 10 september. dvs. inom samma tid som besked skall lämnas om uppskattat tillskott av skatteunderlag enligt 11 5 lagen (1979: 000) om skat— teutjämningsbidrag. Detta föranlederjusteringari 1 och 3 55 samt i 4 ätjär- de stycket. I anslutning till dessa ändringar har också en del redaktionella ändringar gjorts. Även i övergångsbestämmelserna till den upphävda skat— tebortfallsbidragslagen behövs regler med anledning av RS-reformen. l bl.a. 83 och 86 åå församlingsstyrelselagen har underrättelserutinerna för- enklats.

Ändringarna i fråga om grundavdragen bör tas in i 48 s" kommunalskatte- lagen ( 1928: 370). KL. och 8 5 lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, Si. [ fråga om den särskilda skattereduktionen föranleder de nya bestämmel- serna ändringar i 2 %$ 5 mom. uppbördslagen (1953: 272). UL. Jag återkom- mer i följande avsnitt till de närmare detaljerna i dessa ändringar. liksom till de följdändringar som blir behövliga.

De nya reglerna bör såvitt gäller grundavdrag och skattereduktion till— lämpas första gången vid 1981 års taxering. Detta bör också gälla i fråga om det ändrade kommunala skatteunderlaget. liksom beträffande skatte- bortfallsbidrag. De nya bestämmelserna tillämpas första gången i fråga om utdebitering för år 1982. Denna skall beräknas på grundval av 1981 års taxering. Jag föreslår att ikraftträdandet bestäms till den ljanuari 1980.

I fråga om utdebiteringslagen bör äldre bestämmelser om utdebitering samt om förskottsutbetalning av allmän kommunalskatt tillämpas i fråga om åren 1980 och 1981. I dessa delar är det fråga om åtgärder som bygger på 1979 och 1980 års taxeringar. Däremot måste de nya bestämmelserna i 1 och 3 åå samt 4 & ljät'de stycket om tltdebitering på grundval av ett beräk- nat skatteundcrlag m. m. tillämpas redan under år 1979 eftersont RS-refor- men redan är genomförd. Under åren 1980 och 1981 skall dessutom läns- styrelsen lämna de uppgifter som nu är föreskrivna i 3 5. Detta följer av vad jag nyss sagt om att äldre bestämmelser om utdebitering m.m. skall tillämpas under dessa år. På motsvarande sätt bör övergångsbestämmelser finnas i fråga om skattebortfallsbidrag och justering av det kommunala skatteunderlaget enligt ?. ä i den nyss nämnda utdebiteringslagen. Nuva- rande bestämmelser skall alltjämt gälla vid 1979 och 1980 års taxeringar. 1 fråga om förskott bör äldre bestämmelser gälla till och med år 1981. För- skotten de sista åren. alltså 1980 och 1981. bör avräknas mot allmän kom- munalskatt åren 1982 och 1983.

Prop. 1978/79: 160 46

2.3 Teknisk anpassning av skatteskalan, m. ut.

Som jag redan nämnt bör det statliga grundavdraget slopas i samband med reformeringen av det kommunala skatteunderlaget. lsolerad skulle denna åtgärd leda till skatteskärpningar som varierar från 90 kr. i skatte- skalans första skikt till 2610 kr. i det högsta. De flesta inkomsttagare skulle också få höjd marginalskatt. Ett sådant resultat är givetvis inte avsett och därför måste en teknisk anpassning ske av skatteskalan. En mindre ökning av den särskilda skattereduktionen krävs också. Jag vill samtidigt erinra om att minskning av denna reduktion med 435 kr. motiveras av att det kommunala grundavdraget enligt mitt tidigare förslag ökar med 1 500 kr.

Den särskilda skattereduktionen uppgår f.n. till det belopp varmed 0.4 basenheter. enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 10 ä 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, överstiger 1600 kr. En lämplig juste- ring uppnås genom att gränsen om 1600 kr. ändras till 2000 kr.. vilket allt- så innebär en minskning av reduktionen med 400 kr. Under antagande om att basenheten för år 1980 kommer att uppgå till 5700 kr. innebär detta att den särskilda skattereduktionen för året blir 280 kr. med mitt förslag.

Genom att inte längre något grundavdrag skall göras vid den statliga be- skattningen kommer en given taxerad inkomst att motsvaras av en större beskattningsbar inkomst än tidigare. En omräkning får därför göras av skattesatserna för att undvika de höjningar av marginalskatten som detta eljest innebär-_.Som framgår av följande uppställning kommer det totala skatteuttaget efter ändring av grundavdragen och den särskilda skattere- duktionen och med tillämpning av den omräknade statsskatteskalan att mycket nära överensstämma med det som följer av gällande regler. Den kommunala utdebiteringen har i beräkningen antagits uppgå till 29 kr. och basenheten för år 1980 till 5 700 kr. Skattebeloppen avser skattskyldig utan skattereduktion om 1800 kr.

Taxerad Skatt år 1980 Andring efter inkomst. enligt nuvarande teknisk anpass- kr. regler. kr. ning. kr. 10000 1025 — 2 20000 4 125 — 2 30000 7393 — 11 40000 | 1 038 — 19 50 000 15 406 + 1 60000 20512 -— 20 70000 26364 — 16 80 000 32 776 i 0 90000 39 961 - 5 100000 47 533 + 4 120000 63 193 + 184 150000 87 793 + 184 200000 130018 +409 300000 217018 +409

Prop. 1978/79zl60 . 47

Upp till en inkomst som motsvarar 20 basenheter —- 114000 kr. år 1980 enligt förutsättningarna — är avvikelserna helt obetydliga. Vid högre in- komster uppstår en mindre skatteökning. För att undvika denna skulle nya skiktgränser behöva införas i skatteskalan vid 21 resp. 31 basenheter. vil- ket jag finner mindre lämpligt. Jag vill också förutskicka attjag i det följan- de kommer att föreslå skattelättnader som mer än väl uppväger den skärp- ning som den tekniska anpassningen här medför. Sammantaget kommer _mina förslag alltså att medföra en skattesänkning även i de högsta inkomst- skikten. De nu nämnda ändringarna bör tillämpas första gången på 1980 års inkomster. .Jag avser att i ett senare avsnitt ta upp de ytterligare ändringar av teknisk natur som föranleds av mitt förslag.

2.4 Marginalskattefrågor, m. m.

2.4.I Sänkta nmrginalskatterjör år 1980

Jag har i flera tidigare sammanhang deklarerat att en sänkning av margi- nalskatterna är en av de mest angelägna skattefrågorna i dag. En förskjut- ning av skatteuttaget från inkomstskatten till andra skatteformer måste åstadkommas. Av den offentliga debatten har framgått att principiell enig- het råder i detta senare avseende även om skilda meningar förvisso redovi- sats om den exakta utformningen av sådana insatser. Av internationellajämförelser som utförts, t. ex. av OECD:s sekretariat. framgår att den svenska inkomstbeskattningen är unik framför allt genom den starka progressiviteten redan i normala inkomstlägen för heltidsarbe- tande. l)et finns andra länder i OECD-redovisningen som har ett högt ge- nomsnittligt inkomstskatteuttag, men inget med så hög marginalskatt för inkomster motsvarande den genomsnittlige industriarbetarens eller något därutöver. 1 någon mån återspeglar detta en hög utjämningsambition i vårt land. Till stor del är det emellertid ett resultat av många års alltför kortsik- tigt inriktad skattepolitik. Till följd av de starka höjningarna av de kommu- nala skattesatsema och den tidigare avsaknaden av ett inflationsskydd för skatteskalan har denna successivt kommit att ändra karaktär. Genom att gränsen för den högsta skiktgränsen i den statliga skatteskalans inträde le- gat stilla i nominella termcr under lång tid före innevarande år har skatte- skalan kommit att bli allt mer sammanträngd. Marginalskatten stiger snabbt med smala skikt i de normala inkomstlägena, medan någon diffe- rentiering mellan höga och mycket höga inkomster knappast finns kvar. Skattesatser som förut varit avsedda som utjämningsfaktor beträffande ett begränsat antal personer med särskilt höga inkomster har kommit att bli aktuella för allt större grupper.

För att komma ur denna situation fordras en flerårig målmedveten re- formpolitik. Ett avgörande steg har tagits genom beslutet att införa ett in- flationsskydd för skatteskalan (prop. 1977/78z49, SkU 1977/78zl4. rskr 1977/78: 48. SFS 1977: 1070 och 1071). Därmed har en fast grund lagts för

Prop. 1978/79: 160 43

successiva sänkningar av marginalskattesatserna. Man riskerar inte längre att inflationen varje år raserar vad som i detta avseende vunnits genom ti- digare års beslut.

1972 års skatteutredning har lagt fram ett förslag till marginalskattesänk- ningar i tre steg. I förhållande till 1978 års skala innebar detta sammanlag- da sänkningar med tipp till 14 procentenheter. Resultatet skulle bl.a. bli att marginalskatten när förslaget genomförts kommer att ligga trndcr 50 procent för inkomster upp till ca 64000 kr. i nuvarande prisläge och över- stiga 60 procent först vid ca 75 000 kr. inkomst. Enligt min mening bör ett program av minst denna omfattning genomföras de närmaste åren. litt mindre steg har tagits redan genom beslutet om 1979 års skatt (prop. 1978/79: 50 bil. 2. SkU 1978/79: 19. rskr 1978/79: 107. SFS 1978:912—915). Utrymmet för en skatteomläggning var då med hänsyn till det samhälls—' ekonomiska läget mycket begränsat. Också för 1980 är utrymmet för refor- mer begränsat. men en ordentlig insats för att fortsätta sänkningarna av marginalskatten bör dock vara möjlig. Jag vill därvid betona att det denna gång inte är fråga om att ge en skattelättnad i konsumtionsstimulerande syfte. utan om en skatteomläggning från direkt inkomstskatt till beskatt- ning i andra former. Jag återkommer i ett senare avsnitt till frågan hur detta bör ske. Tyngdpunkten i marginalskattesänkningarna bör ligga i de skikt där de stora grupperna av heltidsarbetande befinner sig. Jag föreslår därför att den statliga inkomstskatten sänks med 5 procentenheter i skikten mel- lan 10 och 13 basenheter. vilket med hänsyn tagen till det slopade grund- avdraget beräknas motsvara inkomster mellan 57 000 kr. och 74 100 kr. för är 1980. En sänkning med 3 procentenheter bör vidare genomföras i skik- ten mellan 13 och 15 basenheter. Såväl under som över de nu nämnda skik- ten bör mindre justeringar ske och i allt berör mina. förslag inkomstskikt som för år 1980 beräknas sträcka sig från 34 200 kr. upp till 114000 kr. Det kan visserligen göras gällande att marginalskatterna redan är förhållande— vis måttliga i skikten upp till 10 basenheter (57000 kr.) men jag vill erinra om att de sammanlagda marginaleffekterna med hänsyn tagen till före- komsten av inkomstprövade bidrag trots detta kan bli besvärande höga. Lättnader är därför motiverade även i dessa skikt.

De närmare effekterna av mitt förslag framgår av följande uppställning- ar. 1 den första. som anger den föreslagna nya skatteskalan. redovisas ock- så resultatet av den tekniska anpassning av nuvarande skatteskala som jag redogjort för i ett tidigare avsnitt. 1 den andra ttppställningen anges margi— nalskattesänkningarnas effekt och i den tredje redovisas den skattelättnad som uppstår i olika inkomstlägen. Hänsyn är därvid tagen till såväl effek- ten av den tekniska anpassningen som inverkan av de sänkta marginalskat— terna. De ytterligare verkningarna av den marginalskattespärr jag avser att föreslå och effekterna av denna kommerjag att redovisa i följande avsnitt. Uppställningarna bygger på att basenheten för år 1980 kommer att uppgå till 5700 kr. mot nuvarande 5400 kr. Vidare antas en kommunal utdebite-

Prop. 1978/79:160 . . 49

ring om 29 kr. Skattebeloppen har beräknats för skattskyldiga utan rätt till skattereduktion om 1800 kr.

Statsskulteskalun

Beskattningsbar inkomst Skatteskala för år 1980, i enligt de föreslagna reglerna procent. enligt basenheter omräkning av förslaget

nuvarande skala

' 2 3 0— 1 l l 1— 4 2 : 4— 5 4 4 5— 6 S 5 6— 7 9 8 7— 8 14 12 8— 9 16 15 9— 10 21 19 10— l 1 26 21 | | — 12 30 25

12— 13 34 29 13— 14 36 33 14— 15 41 38 15— 16 45 43

16— 17 46 45 17—20 49 48 20—30 53 53 30— 58 58 ll-Iargina[skattelättnader/ra år 1980 Beskattningsbar inkomst enligt de Total marginalskatt år 1980. i föreslagna reglerna procent. enlrgt basenheter kronor omräkning av förslaget

nuvarande skala

1 2 3 4

6— 7 34 200— 39900 38 —1 37 7— 8 39900— 45600 43 —2 41 8— 9 45600— 51300 45 —1 44 9—10 51300— 57000 50 —2 48 10—11 57000— 62700 55 —5 50 11—12 62700— 68400 59 —5 54 12—13 68400— 74100 63 —5 58 13—14 74100— 79800 65 —3 62 14—15 79800— 85500 70 —3 67 15—16 85 500— 91200 74 —2 72 16—17 91200— 96900 75 —1 74 17—20 96900—114000 78 —1 77

4 Riksdagen 1978/79. ! saml. Nr [60

Prop. 1.978/79zl60 50

.S'kfllfl'I'Il-"SÅ”ing år 1980 genom ändringen av skatteskala. grtrndavdrag och särskild skattereduktion

Taxerad inkomst Total skatt ar Därav statlig Ändring enligt år 1980. kr. 1980 enligt gäl— skatt. kr. förslaget. kr. lande regler. kr.

40000 1 1 038 743 — 78 45000 13156 1411 — 146 50000 15406 2211 — 214 55 000 17852 3207 —- 312 60000 20512 4417 — 512

65 000 23 352 5 807 — 760 70 000 26 364 7 369 — 1 008 75 000 29 506 9061 — 1 214 80 000 32 776 10 881 — 1 374 90000 39 961 15 166 —1634 100000 47 533 19838 — 1 737 110000 55333 24 738 — 1837 120 000 63 193 29 698 — 1 697 150000 87 793 45 598 — 1 697 200000 130018 73 323 — 1 472

Särskild skattereduktion har avräknats från statlig skatt.

Vad som här redovisats hänför sig till effekten av statsskatteförändring- arna. Under senare år har emellertid människorna vid flera tillfällen kun- nat konstatera att minskningarna i statlig skatt helt eller delvis kommit att uppvägas av höjd kommunal skatt. Enligt de bedömningar som nu kan gö- ras är emellertid kommunsektorns finansiella utgångsläge inför år 1980 re- lativt gott. Enligt en överenskommelse mellan regeringen och kommunför- bunden skall en fortsatt dämpning av den kommunala expansionen efter- strävas. Den väsentliga utbyggnad av de statliga skatteutjämningsbidragen jag tidigare denna dag föreslagit innebär en avsevärd inkomstökning för ett stort antal kommuner och landstingskommuner redan år 1980. Jag har i det sammanhanget framhållit att de ökade statliga bidragen inte får utnyttjas till att driva upp den kommunala expansionstakten. Enligt min mening finns det därför ingen anledning att räkna med att kommunala skattehöj- ningar denna gång skall behöva omintetgöra skattelättnaden. Tvärtom bör sänkningar kunna aktualiseras i de kommuner och landstingskommuner som får starkt ökat statligt stöd.

Innan jag övergår till att behandla frågan om en marginalskattespärr vill jag något återvända till det tidigare resonemanget om behovet av en f1er— årig målmedveten reformpolitik för att pressa ned marginalskatterna. 1 yt- terligare en uppställning belyses nämligen de sammanlagda skatteföränd- ringarna mellan år 1976 och år 1980 i de inkomstlägen som är aktuella för heltidsarbetande. Alla belopp är därvid uttryckta i fast penningvärde (1980 års) så att de reala förändringarna framgår. Jag vill understryka att upp- ställningen inte gör anspråk på att visa vad som hänt individuella inkomst- tagare. som ju kan ha haft mycket varierande inkomstutveckling under perioden. 1 stället är det skatten på en given inkomst år 1980 och den däre-

Prop. 1978/79: 160

'Jl

mot med hänsyn till konsumentprisutvecklingen svarande inkomsten år 1976 som jämförs. Priserna antas därvid schematiskt komma att stiga med 6 '.; i årstakt trnder återstående del av perioden.

Förändring ut' rural skull (N'/1 liturgi/miska” åren 1976 -—198()_/'ör rc'alt ()./iir—

("indrad inkomst

Taxerad Skatteförändring 1976—80. kr. Total marginalskatt i procent inkomst år 1980. om kommunal- när kommunal- enligt 1976 år 1980 om kom- år 1980 när kr. skatten le- skatten höjts års regler munalskatten kommunal-

gat stilla med 3 kr. legat stilla skatten höjts med 3 kr.

45000 — 598 + 572 46 38 — 8 41 — 5 50000 — 975 + 345 58 41 — 17 44 — 14 55000 —1510 — 40 54 45 — 9 48 — 6 60000 —1900 — 280 54 47 — 7 50 — 4 65000 —2353 — 583 59 51 — 8 54 — 5 70000 —2 792 — 872 64 55 — 9 58 — 6 75 000 —3205 —1 135 64 59 - 5 62 — 2 80000 —3446 —1226 64 64 i 0 67 + 3 90000 —3221 — 701 64 69 + 5 72 + 8 100000 —2 682 + 138 69 74 + 5 77 + 8 150000 —I37I +2949 79 79 i 0 82 + 3 200000 + 79 +5899 79 84 + 5 87 + 8

Av materialet framgår att det trots en höjning av den genomsnittliga kommunala skattesatsen från 26 till 29 kr. varit möjligt att åstadkomma in- te obetydliga marginalskattelättnader i de inkomstskikt som omfattar de största grupperna av heltidsarbetande. För inkomster däröver har däremot marginalskatteskärpningar inte kunnat undvikas. vilka delvis varit avse- värda. Orsaken är här framför allt att under periodens förra del inget infla- tionsskydd för skatteskalan funnits. Om man ser till de absoluta skattebe- loppen. så visar det sig att mindre sänkningar uppstått endast i inkomst- skalans mitt. medan höjningar inträffat såväl trnder som över denna. Bety- delsen av den kommunala skattesatsens utveckling framstår här tydligt. Uppställningen visar också klart att föreställningen om att skattepolitiken under perioden lett till stora skattesänkningar i de högsta inkomstlägena saknar grtrnd.

De ändringar som jag föreslagit i fråga om inkomstbeskattningen bör till- lämpas även i fråga om dem som erlägger skatt enligt reglerna i lagen (1958: 295) om sjömansskatt. SjL. I samband med ändringarna av sjömans- skatten för år 1979 öppnades en möjlighet för riksskatteverket att utan riksdagens medverkan fastställa de sjömansskattetabeller som avses i 9 a & SjL och som alltså används för beräkningen av sjömansskatten i de enskilda fallen (prop. 1978/79: 56. SkU 1978/79: 20. rskr 1978/791103. SFS 19782916-918). Denna befogenhet har riksskatteverket i den mån sjö- mansskatten påverkas av ändringar i fråga om uttaget av statlig inkomst-

Prop. 1978/79: 160 5 |.)

skatt eller storleken av den skattereduktion som medges enligt UL. Emel— lertid går de ändringar som jag nu föreslår längre än så genom att även t. ex. det kommunala grundavdraget ändras. Även för år 1980 bör därför riksdagen medverka vid sjömansskattens fastställande. Jag avser att åter- komma till denna fråga efter det att riksdagen har behandlat förslagen i frå- ga om den statliga inkomstskatten m.m.

2.4.2. Marginalskuttc'spärr

] propositionen 1978/79: 50 bil. 2 med förslag bl.a. om 1979 års skatter uttalade jag avsikten att senare behandla frågan om en marginalskatte- spärr. 1 1972 års skatteutrednings slutbetänkande (SOU l977:91) framför- des reservationsvis förslag om en sådan spärr. Flertalet av de remissin— stanser som tog upp denna fråga tillstyrkte förslaget. Jag vill här redovisa följande överväganden.

Enligt min mening framstår det som ett rimligt krav att en skattskyldig som får en inkomstökning alltid skall kunna få behålla en viss minsta del av denna. Givetvis kan man ha olika åsikter om htrr stor en sådan del lämpli- gen bör vara. I den nyss nämnda reservationen förordades en spärr vid 85 '.'/7... dvs. den skattskyldige skulle alltid få behålla minst 15 (32. av en in- komstökning. Under remissbehandlingen uttrycktes också önskemål om en spärr på lägre nivå. t. ex. 50. 60 eller 70 '.F'é- marginalskatt.

Jag vill här återknyta till min tidigare diskussion om skatteskalans ändra- de karaktär. Kravet på ett skydd mot extrema marginalskatter hade natur- ligtvis inte samma tyngd så länge de inkomstökningar som drabbades i hu- vudsak utgjordes av avkastningen på kapitaltillgångar hos redan förmögna. som nu när de också mer allmänt kommit att beröra arbetsinkomster. Det är enligt min mening svårt att se det berättigade i en nära nog konfiskato- risk marginalbeskattning som är riktad mot löneökningar som är en följd av befordran eller en extra arbetsinsats. Inte heller ter det sig rimligt i fråga om t. ex. upphovsmän eller uppflnnare att praktiskt taget hela ersättningen för en framgång skall gå bort i skatt. Men situationen har. som jag tidigare har nämnt. numera blivit den att de högsta marginalskatterna i stor ut- sträckning träffar just dessa kategorier av inkomster.

Åtgärder bör enligt min mening nu vidtas för att se till att problemen på denna punkt i vart fall inte ytterligare förvärras. På någon sikt bör man sträva efter att upphäva den sammanpressning av skatteskalan som upp- stått. Skatteskikten bör göras bredare och de högsta skattesatserna kom— ma in först vid betydligt större inkomster än i dag. Detta är emellertid nå- got som inte kan genomföras snabbt. De alternativ som står öppna på kort sikt är att skänka skattesatserna i statsskatteskalans topp eller att införa en marginalskattespärr. dvs. en bestämmelse om att summan av statlig och kommunal skattesats inte får överstiga en viss gräns. Tanken på en sådan spärr får ses mot bakgrund av de stora variationerna i kommunala skatte- satser. Vore dessa överallt ungefar desamma. så skulle givetvis det riktiga

Prop. 1978/79: 160 53

vara att sätta de statliga skattesatserna på en sådan nivå att den samman- lagda marginalskatten inte blir för hög. Så är emellertid inte fallet, utan de kommunala skattesatserna varierar mellan ca 25 kr. och ca 33 kr. Om man då vill ktrnna garantera att marginalskatten ingenstans skall överstiga t. ex. 85 % så måste statsskatten anpassas till det högsta av dessa värden. I för- hållande till dagens skala skulle en avsevärd sänkning krävas i högsta skik- tet och en mindre i det näst högsta. Men större delen av skattelättnaden till följd av en sådan åtgärd skulle komma att tillfalla personer som bor i kom- muner med lägre skattesats och där sänkningen inte behövt vara så stor för att nå det åsyftade resultatet. Marginalskattespärren kan alltså sägas vara en åtgärd som mer precist än en generell sänkning av statsskatten ger ut- tryckjust för vad man vill åstadkomma. nämligen en garanti för att en viss minsta del av en inkomstökning alltid skall kunna behållas av den skatt- skyldige.

Mot denna bakgrund förordar jag alternativet med en marginalskatte- spärr. Bedömningen kan emellertid i en framtid bli en annan om utveckling- en går mot minskade skillnader i de kommunala skattesatserna. bl.a. till följd av den utbyggnad och förbättring av den kommunala skatteutjäm- ningen som föreslås i propositionen om den kommunala ekonomin. Som jag skall återkomma till uppstår nämligen vissa tekniska komplikationer vid tillämpningen av en spärr. som inte skulle uppkomma vid en generell skattesatssänkning.

Frågan är nu på vilken nivå marginalskattespärren bör ligga. I likhet med reservanterna i skatteutredningen finner jag att en utgångspunkt för be- dömningen här ges av den s.k. 80/85-procentrege1n enligt Vilken summan av inkomst- och förmögenhetsskatt inte får överstiga vissa andelar av in- komsten. Närmare bestämmelser om detta finns i lagen ( 1970: 172) om be- gränsning av skatt i vissa fall. Den som tjänar högst 200000 kr. skall nor- malt alltid få behålla minst 20 % av sina inkomster och den som har högre inkomster minst 15 % av överskjutande del. Regeln har betydelse främst för den som äger förmögenhet. När regeln blir tillämplig för en skattskyldig kommer den emellertid i praktiken också att ftrngera som marginalskatte- spärr. Den skattskyldige får regelmässigt behålla 20 % eller 15 % av en in— komstökning även om den tillämpliga marginalskattesatsen i princip skulle vara högre än 80 %- resp. 85 %. Enligt min mening är det naturligt att tänka sig att en motsvarande förmån bör kunna komma även löntagare utan för- mögenhet till del.

Jag är medveten om att problemet med dé'extremI höga marginaleffek- terna finns inte bara i inkomstskalans övre delar. Kombinä'tionen av margi- nalskatt och inkomstprövade bidrag kan i vissa situationer ge upphov till väl så kraftiga effekter även i lägre inkomstskikt. Framför allt gäller detta barnfamiljer. där bostadsbidragens avtrappning sker i skikt där marginal- skatterna redan hunnit bli höga. I vissa fall kan problemen ytterligare för- värras genom att avgifterna i den kommunala barntillsynen stiger vid en in-

Prop. 1978/79:160 54

komstökning. Mot dessa förhållanden är en spärr som enbart avser margi- nalskatten inte effektiv. Jag vill emellertid erinra om att det här är fråga om inkomstskikt där jag i det föregående har föreslagit marginalskattesänk- ningar och där fortsatta sådana bör genomföras trndcr de kommande åren. Rent tekniskt torde det också vara utomordentligt svårt att göra en spärr tillämplig på summan av marginalskatt. bidragsavtrappning och avgiftsök- ning eftersom inkomstprövningen sker efter helt olika regler och vid skilda tidpunkter. Jag vill här peka på att flera utredningar. däribland också 1972 års skattetrtredning. undersökt möjligheten att mildra de särskilda margi- naleffekterna för barnfamiljer genom att göra bostadsbidragen skatteplikti- ga. Någon tillfredsställande lösning efter denna linje har emellertid inte kunnat konstrueras.

Sökandet efter en bättre utformning av bidragen måste givetvis fortsät- ta. Jag vill emellertid erinra om att de höga marginaleffektcrna för vissa barnfamiljer delvis är ett uttryck för en målkonflikt. Samhället har ambitio- nen att genom olika bidragsformer garantera en tillräcklig disponibel in- komst för hushåll där den egna inkomsten är otillräcklig i förhållande till försörjningsbördan. Dessa bidrag behöver med hänsyn till de mest utsatta fallen göras så höga att det inte är rimligt att de utgår generellt. oberoende av inkomsten. Att en extra marginaleffekt då uppstår när hushållet ökar sin egen inkomst är oundvikligt. Vad man kan sträva efter är emellertid att ge- nom successiva marginalskattesänkningar komma ned till en nivå där den sammanlagda marginaleffekten inte längre kan bli så extremt hög som i dag i vissa fall kan förekomma. Ett steg i denna riktning tas genom mitt förslag idag om sänkning av den statliga inkomstskatten.

Jag föreslår mot bakgrund av det anförda att en marginalskattespärr in- förs och att den samordnas med nuvarande 80/85-procentregeln. Gränser— na kan lämpligen utformas så att statlig och kommunal inkomstskatt inte får uttas med mer än 80 % i inkomstskikt upp till 30 basenheter vilket för är 1980 motsvarar inkomster på högst 171000 kr. I fråga om inkomstdelar därutöver bör gränsen sättas vid 85 %. Den skattenedsättning som kan bli aktuell får avse den statliga skatten. alltså samma modell som gäller för nu- varande 80/85-procentregel. Beträffande 80/85-procentregeln föreslår jag en anpassning till basenhetssystem på så sätt att gränsen mellan 80 och 85 (if(- i totalt skatteuttag bestäms till 30 basenheter. Detta innebär för år 1980 en sänkning från 200000 till 171000 kr. Gränsen kommer sedan suc- cessivt att stiga. En ändring med den innebörden bör göras i 3 å lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall.

De nya reglerna om en marginalskattespärr bör lämpligen tas in i Si. Jag föreslår att en ny paragraf. 10 a &, införs med sådana regler.

I fråga om de individuella verkningarna av den nya spärren villjag näm- na följande. Effekten kommer att bli beroende av skattesatsen i den kom- mun där inkomsten beskattas. Understiger denna 27 kr.. vilket den i dag gör i ett antal lågskattekommuner, så träder spärren inte i funktion. Vid

Prop. 1978/79:160 55

skattesatser över denna gräns blir den aktuell för inkomstdelar över 20 basenheter. När skattesatsen överstiger 32 kr.. kommer spärren in även i skiktet mellan 17 och 20 basenheter.

Skattenedsättningens storlek i en kommun med en skattesats om 29 kr. blir 120 kr. vid en inkomst om 120000 kr.. 720 kr. vid 150000 kr. inkomst och 1720 kr. vid 200000 kr. inkomst. Vid högre skattesatser och större in— komster blir nedsättningen i princip större. men i sådana fall torde den många gånger inte få fullt genomslag för den enskilde. För skattskyldiga med mycket stora inkomster blir nämligen ofta också förmögenhetsskatt aktuell. Om då inte utdebiteringen är låg. så bliri dag 80/85-procentregeln snabbt tillämplig varigenom den totala Skatten sätts ned. Marginalskatte- spärrens effekt blir då helt eller delvis bara en omfördelning så att inkomst- skatten minskar medan förmögenhetsskatten ökar. Jag vill också här erin- ra om den kraftiga utbyggnad av den kommunala skatteutjämningen som föreslås i propositionen om den kommunala ekonomin. Många kommuner får därigenom så stora bidragsökningar att en viss sänkning av de kommu- nala skattesatserna enligt min mening bör kunna genomföras. Samtliga skattskyldiga i kommunen får då en skattelättnad. samtidigt som effekten av marginalskattespärren minskar.

Marginalskattespärren bör tillämpas första gången i fråga om 1980 års in- komster. Jag återkommer i ett senare avsnitt till vissa tekniska frågor.

2.5. Folkpensionärernas skattelättnader

Sedan lång tid tillbaka beskattas folkpensionärer regelmässigt gynnsam- mare än inkomsttagare i aktiv ålder med motsvarande inkomst. Detta sker genom att en pensionär medges ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen. Det extra avdraget nedtrappas i takt med stigande inkomst.

Från början hade skattelättnadema en mer generell utformning. något som får sägas ha varit naturligt eftersom en folkpensionär då ofta inte hade annan inkomst än pensionen. Folkpensionssystemet har emellertid för- bättrats med tiden och vidare har det sociala skyddet i övrigt byggts ut. bl. a. genom tillkomsten av ATP och andra förmåner. Jag vill här nämna de pensionstillskott som tillkommer pensionärer utan ATP eller med låg så- dan. Dessa tillskott har stegvis höjts och utgör f.n. 33 % av basbeloppet enligt AFL.

Den ljuli 1979 höjs de till 37 % Slutmålet. som är 45 % av basbeloppet. skall nås den 1 juli 1981. Antalet pensionärer som bara har folkpension och pensionstillskott har också minskat starkt under årens lopp. I stället har antalet pensionärer som har ATP eller andra pensionsförmåner ökat kraf- tigt.

Skatteutredningen har i sitt slutbetänkande behandlat även folkpensio- närernas ekonomiska förhållanden. Utredningen ansåg att skattelättnader

Prop. 1978/79: 160 56

var motiverade för pensionärer med låga inkomster, eftersom de lägsta pensionerna inte kunde anses ge full skattekraft. Däremot ansågs skäl inte föreligga för en förmånsbehandling även av pensionärer med inkomster som var jämförbara med de aktiva gruppernas. Denna uppfattning delades av flertalet remissinstanser som yttrade sig i frågan.

För egen del kan jag konstatera att frågan om folkpensionäremas ställ- ning i skattehänseende rymmer flera, delvis svårbemästrade avvägnings- problem. Det är inte bara fråga om hur lättnader vid beskattningen bör va- ra utformade rent tekniskt och hur stora de lämpligen bör vara. Det finns också ett mycket nära samband med pensionsförmånernas närmare ut- formning och med reglerna om bl.a. kommunala bostadstillägg till folkpen- sionen m.m. Dessa förhållanden föranleder följande bedömning från min sida.

För inkomståret 1979 har skattelättnaderna, liksom för de närmast före- gående åren, varit så avvägda att en folkpensionär med enbart ålderspen- sion och pensionstillskott inte påförs skatt. Detsamma bör gälla för år 1980. Detta medför att det extra avdraget måste ökas. Det är emellertid in- te lämpligt att redan nu bestämma hur stor denna ökning bör vara. Beräk- ningarna i detta hänseende bör göras först under hösten 1979 när utveck- lingen av pensionsbeloppen säkrare kan bedömas. Jag avser att då åter- komma med förslag som innebär att det angivna resultatet nås. Därvid får givetvis också inverkan av mina tidigare redovisade förslag i fråga om det höjda grundavdraget och den minskade skattereduktionen beaktas.

Som jag nyss nämnde rymmer de nuvarande reglerna om folkpensionä- rernas beskattning flera problem. 1972 års skatteutredning har pekat på en del av dessa och ytterligare synpunkter framkom vid remissbehandlingen av utredningens betänkande. Likaså har man i den praktiska tillämpningen av nuvarande regler mött problem. Det gäller både frågor som hänger sam- man med den principiella utformningen av systemet och detaljfrågor. Dessa problem kan enligt min mening inte få en mera långsiktig lösning utan ett ganska omfattande utredningsarbete. Jag avser att begära rege- ringens bemyndigande att tillkalla en särskild kommitté för att göra denna utredning. Kommittén bör kunna redovisa sina förslag under år 1980. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att jag tidigare i dag i propositio- ncn om den kommunala ekonomin anmält att en interdepartemental ar- betsgrupp avses bli tillsatt för att utreda de tekniska förutsättningarna för en samordning av det särskilda systemet för bostadstillägg till folkpension och det allmänna statskommunala bostadsbidragssystemet. Det kan kom- ma att visa sig att en tillfredsställande lösning på detta problem förutsätter ändringar inte bara i folkpensionsförmånernas utan även i skattereglernas utformning. Arbetet i den nu aktuella kommittén bör därför i dessa delar ske i samråd med den interdepartementala arbetsgruppen.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag att folkpensionäremas skatte- lättnader för år 1980 utformas efter samma mönster som för år 1979. Vilka

Prop. 1978/79: 160 . 57

beloppsgränser m.m. som skall gälla för år 1980 avser jag att lägga fram förslag om under hösten 1979. Den mer långsiktiga utformningen av det ekonomiska stödet till folkpensionärerna avses att prövas senare efter det att erforderlig utredning har skett.

2.6. Tekniska frågor

Jag avser nu att redovisa mina överväganden och förslag rörande de tek- niska ändringar som föranleds av grundavdragsreformen och marginal- skattespärren.

Höjningen av det kommunala grundavdraget och slopandet av det statli- ga kräver en lång rad följdändringar i KL och UL. Höjningen av grundav- draget föranleder ändringar i 48 ä 2 och 3 mom. KL. Det höjda grundav- draget medför att någon kommunal skatt inte blir aktuell förrän inkomsten överstiger 6000 kr. Statsskatt beräknas däremot även för mindre inkoms- ter. Till följd av den särskilda skattereduktionen kommer emellertid inte någon slutlig skatt att påföras. Skattskyldighet inträder därför i praktiken först när inkomsterna överstiger grundavdraget. Jag vill erinra om att jag redan i propositionen 1978/79zlll bil. 7 har föreslagit att deklarations- pliktsgränsen höjs till 6000 kr. Motsvarande beloppshöjning bör ske även på andra håll i skattelagstiftningen där en anknytning finns till grundavdra- gets storlek. Så är fallet med de sociala förmåner som är inkomstskatte— pliktiga. t. ex. sjukpenningen. Skatteplikt föreligger här i den mån sjukpen- ningen grundas på en inkomst om 4500 kr. eller däröver. Här bör gränsen för framtiden vara 6000 kr. I denna del får ändringar göras i 19 Q', punkt 14 av anvisningarna till 21 å. punkt 9 av anvisningarna till 24 5, punkt 9 av an- visningarna till 28 5 samt punkt 12 av anvisningarna till 32 å KL. Likaså bör skattefrihetsgränsen i 53 få 1 mom. KL för vissa pensionsförmåner till utomlands bosatta personer höjas från 4 500 kr. till 6000 kr.

Regler som rör det statliga grundavdraget finns i 8 &. 9 5 2 och 3 mom. samt 11 ä 1 mom. Si. Dessa bestämmelser får således ändras. En anknyt- ning till det statliga grundavdraget finns vidare i anvisningarna till 12 & SjL. Bestämmelsen anger högsta belopp förjämkning på grund av väsentli- gen nedsatt skatteförmåga vid sjömansbeskattningen. Även här bör en ändring göras. I fråga om den särskilda skattereduktionen får ändring gö- ras i 25 5 mom. UL. Jag vill samtidigt föreslå en redaktionell ändring i 2 5 4 mom. UL. Av enkelhetsskäl bör det för framtiden anges vilka skatter m.m. som kan komma i fråga för skattereduktion. F.n. anges i stället när reduktion inte skall ske.

Mina nu redovisade förslag påkallar ändringar i AFL och lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Som erinrades i prop. 1973246 angående utformningen av beskattad sjukpenning ts. 99) har. alltsedan den obligatoriska sjukpenningförsäkring- en infördes, den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till försäkringen nä-

Prop. 1978/79: 160 58

ra följt deklaratit'inspliktsgränsen. 1 det nuvarande systemet med beskattad sjukpenning är anknytningen mellan deklarationspliktsgränsen och den re- ella skattepliktsgränsen å ena sidan och den nedre gränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen särskilt motiverad. Dessa båda gränser bör så- ledes överensstämma. Jag föreslår därför att den nedre gränsen för tillhö- righet till sjukpenningförsäkringen i 3 kap. l ?; AFL höjs på samma sätt som deklarationspliktsgränsen till 6000 kr. För den föreslagna höjningen av den nedre inkomstgränsen talar också den allmänna löneutvecklingen sedan år 1973 då den nuvarande gränsen fastställdes. Som en konsekvens av ändringarna i AFL föreslårjag att 3 kap. 6 & och 4 kap. o # lagen om ar- betsskt'ideförsäkring ändras på motsvarande sätt.

Vid en nedre inkomstgräns av 6000 kr. skulle försäkrade som f. n. har en årlig förvärvsinkomst mellan 4500 kr. och 6000 kr. komma att ställas utan- för sjukpenningförsäkringen. För att förebygga att personer som vid tiden för lagändringens ikraftträdande är sjukpenningförsäkrade på grund av så- dan inkomst får en försämring i skyddet vid sjukdom förordarjag att dessa försäkrade övergångsvis får behålla sin s_jukpenningförsäkring enligt nuva- rande regler så länge de har en inkomst som uppgår till 4 500 kr. Stiger in- komsten till 6000 kr. eller däröver kommer självfallet den nya regeln att bli tillämplig på den försäkrade.

Jag vill påpeka att ytterligare ändringar kan behöva göras i en del kungö— relser. Här får regeringen utfärda nya bestämmelser längre fram om de av mig redovisade förslagen godtas av riksdagen. Likaså kan höjningen till 6000 kr. inverka på en del dubbelbeskattningsavtal. Beloppsgränscr på 4 500 kr. förekommer i vissa avtal, men gränserna har inte den omedelbara anknytning till grundavdraget. som bestämmelserna i de lagrum jag redovi- sat i det föregående. Beträffande dubbelbeskattningsavtalen får eventuella ändringar övervägas i annat sammanhang.

Jag vill nu ta upp några speciella frågor som aktualiseras genom ändrade grundavdrag och skattereduktion och där ytterligare överväganden är på- kallade.

Först vill jag behandla den skattereduktion på 1800 kr. (s. k. hemmama- keavdrag) som enligt 2.5 4 mom. Ul. medges bl.a. gift skattskyldig vars make saknar taxerad inkomst. Denna reduktion avtrappas och upphör helt när den andre makens inkomst når upp till 4500 kr. Är makens taxerade in- komst lägre innebär avtrappningen att skattereduktionen minskar med 40%- av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4500 kr. och den taxerade inkomsten. Dessa bestämmelser bör anpassas till det höjda grundavdraget men inte i övrigt ändras på sådant sätt att skattelättnaderna blir annorlunda än f.n. Jag föreslår att regeln utformas så avtrappning sker med 30 % av skillnaden mellan 6000 kr. och den lägre taxerade inkomsten. En bättre anknytning till den marginalskattesats som blir aktuell för in- komster överstigande grundavdraget uppnås därigenom. En ändring får göras även i 45% 2 mom. UL och som rör kolumnindelningar i skattetabel-

Prop. 1978/791160 59

lerna. Den nuvarande gränsen vid 2000 kr. harbestämts med beaktande av nuvarande skattereduktions anknytning till grundavdraget. Mina förslag medför att gränsen för framtiden får sättas vid 3000 kr.

lin ytterligare fråga avser beskattningen av makars B-inkomster. F.n. gäller enligt 11 s* Si att sådana inkomster skall sammanläggas och skatten beräknas som om hela beloppet utgjort inkomst för den make som har den högsta A-inkomsten. Om makarnas sammanlagda B—inkomster inte uppgår till 2000 kr. behandlas de dock vid skatteberäkningen som A-inkomst. Ett slopande av det statliga grundavdraget skulle här leda till en skärpt be- skattning i åtskilliga fall. Så blir genomgående fallet vid sammanläggning när makes A-inkomst inte uppgår till 4500 kr. Detta beror på att den be- skattningsbara B-inkomsten enligt 9 & 3 mom. sista stycket utgörs av skill- naden mellan den beskattningsbara B-inkomsten och den beskattningsbara A-inkomsten. varvid bl.a. grundavdraget avräknas från sistnämnda in- komst. Slopandet av det statliga grundavdraget bör inte medföra en skatte— skärpning av nu nämnt slag. Jag föreslår därför att en regel införs i ll & om att vid skatteberäkningen minst 4500 kr. av vardera makens inkomst skall behandlas som A-inkomst. Härigenom blir beskattningen i sammanlägg- ningsfallen i princip oförändrad.

Av motsvarande skäl bör en ändring göras i 3ä lagen om begränsning av skatt i vissa fall. Vid beräkning av spärrbeloppet bör den beskattningsbara inkomsten minskas med 4500 kr.

De bestämmelser som jag nu tagit upp bör träda i kraft den 1 januari 1980.

Jag övergår nu till frågan om marginalskattespärrens närmare utform- ning och tillämpning.

En marginalskattespärr måste utformas så att den blir tekniskt lätthan- terlig. Det är viktigt både för skattemyndigheterna och för de skattskyldiga som bör ha möjlighet att själva kunna beräkna sin skatt. Det innebär att spärregeln bör byggas upp med utgångspunkt i den situation som är aktuell för flertalet av de skattskyldiga som kan komma att beröras. Det är nämli- gen inte möjligt att redan från början förutse varje tänkbar variation av "skilda inkomstförhållanden och andra omständigheter som kan påverka skattens storlek och beakta den vid bestämmelsernas utformning. För skattskyldig vars inkomster både statligt och kommunalt beskattas i hemortskommunen erbjuder tillämpningen av en spärregel inga särskilda svårigheter. Inkomsterna läggs ihop och skattesatsen sätts ned i de in- komstskikt där så skall ske för att inte det angivna skatteuttaget skall över- skridas. Detsamma gäller även i fråga om två makar som båda har inkoms- ter av nu nämnt slag.

Bilden kompliceras emellertid i de fall där skattskyldighet föreligger i fle- ra kommuner. Antag att en person förutom sin löneinkomst. som skall be- skattas i hemortskommunen. även har inkomster där beskattning skall ske i annan kommun, s. k. utbokommun. Den skattskyldige äger t. ex. en jord-

Prop. 1978/79: 160 60

bruksfastighet som ligger i en utbokommun. De kommunala skattesatserna är då regelmässigt olika och man måste ta ställning till hur nedsättningen av de statliga skattesatserna skall ske med hänsyn till att olika kommunala skattesatser gäller för skilda delar av den sammanlagda inkomsten. För att nå fram till ett principiellt riktigt resultat skulle man för fall av detta slag få skapa speciella fördelningsregler av komplicerad natur. Än större svårig- heter uppkommer om den skattskyldige har inkomster inte i bara en utbo- kommun utan i flera. Det är emellertid inte möjligt att inom ramen för ett någorlunda lätthanterligt system skapa millimeterrättvisa i sådana fall som jag nyss berört. Dessa torde. inte heller vara vanliga. Jag vill därför i för- enklande syfte föreslå att man i första hand låter skattesatsen i hemorts- kommunen vara avgörande vid tillämpningen av marginalskattespärren. Det kan också uttryckas så att inkomsterna i hemortskommunen antas lig- gai toppen av den sammanlagda inkomstsumman när marginalskatten be- räknas. Om inkomsterna och skattesatsen i utbokommunen är sådana att den skattskyldige fortfarande ligger inom området för spärren får skatte— satsen denna kommun vara avgörande i denna del. Ett exempel får belysa det sagda.

l hemortskommunen. där inkomsterna uppgår till 95000 kr.. är skatte- satsen 29 kr. och i utbokommunen, där inkomsterna är 120000 kr.. är skat- tesatsen 31 kr. Vid statstaxeringen är alltså inkomsten (95+ l20) 2 [5 000 kr. De kommunala skattesatserna är så höga att marginalskattespärren skall tillämpas. [ skiktet 114 000— l7l 000 kr. är skatten vid den statliga taxering- en 53 % och 58 % på beloppen däröver. Mitt förslag innebär att hemorts- kommunens skattesats i första hand blir avgörande. På beloppet mellan l7l 000 kr. och 2l5000 kr. skall marginalskatten nedsättas från 87 %- (58+ 29) till 85 "af-. Av inkomsten i hemortskommunen återstår nu 51000 kr. (95—44) och på denna del blir marginalskatten 80% i stället för 82 % Nu återstår i skiktet ll4000—l71000 kr. ett belopp av 6000 kr. och även här uttas skatt med 80 % i stället för 84 % (53+31).

Om exemplet ändras så att skattesatsen i hemortskommunen antas vara bara 25 kr. blir marginalskattespärren bara tillämplig i fråga om det sist- nämnda beloppet 6000 kr.

Hemortskommunens skattesats blir alltså avgörande i första hand. Be- rörs flera utbokommuner bör därnäst skattesatsen i den kommun där den högsta utboinkomsten finns bli avgörande osv. Motsvarande bör gälla i de sällsynta fall fysisk person har inkomsteri flera församlingar utan att vara mantalsskriven i någon. Även här bör fördelningen ske efter inkomsternas storlek i de skilda församlingarna. Skulle i något fall inkomsterna i olika kommuner vara lika stora, bör den högsta skattesatsen vara vägledande.

Beträffande makar uppkommer i vissa fall särskilda problem beroende på sambeskattningen. Sambeskattningen sker i princip så att B-inkomster- na vid beräkningen av den statliga inkomstskatten läggs i toppen hos den make som har den högsta A-inkomsten. Så länge makarna har inkomster

Prop. 1978/79:160 _ 61

bara i hemortskommunen behövs inte några särskilda regler. Så är där- emot fallct om den make. som har den lägre A-inkomsten har BLinkomst i annan kommun med annan skattesats än hemortskommunen. Jag har nyss föreslagit att man för det fall maken med den högre A-inkomsten har en B- inkomst i annan kommun låter skattesatsen i hemortskommunen vara av- görande i första hand. Denna modell är enligt min åsikt också den lämpli- gaste för det fall som nu avses. Även vid sambeskattning bör alltså skatte- satsen i hemortskommunen bli avgörande. För de sällsynta fall där makar. som skall sambeskattas. är skrivna i olika kommuner bör motsvarande gäl— la. Det innebär att skatten i hemortskommunen för den som har den högsta A-inkomsten blir avgörande. Är inkomstema lika stora bör den kommun som har den högsta skattesatsen anses som hemortskommun.

Vid sambeskattning i sådana fall där båda makarna har B-inkomster skall skatten fördelas dem emellan efter inkomsternas storlek. Då marginalskat- tespärren tillämpas bör man först. liksom nu. räkna ut den sammanlagda skatten på summan av högsta A-inkomster och makarnas B-inkomster. Den skatt som skall fördelas mellan makarna bör sedan motsvara skillna- den mellan denna summa och skatten på A-inkomsten. Detta följer av gäl- lande bestämmelseri llä l mom. Si.

Genom de lösningar som jag nu har förordat i sambeskattningsfallen er- hålls ett system som är relativt enkelt att tillämpa i praktiken. Det står ock- så i överensstämmelse med reglerna för sambeskattningen av makars B- inkomst. Dessa regler bygger på tanken att skatten så långt möjligt bör bli densamma oavsett vilken av makarna som har B-inkomsten.

En ytterligare fråga somjag vill beröra gäller de fall där statligt och kom- munalt beskattningsbar inkomst uppgår till olika belopp. Om den statliga beskattningsbara inkomsten är lägre än den kommunala träffas överskju- tande kommunalt beskattningsbar inkomst bara av den kommunala skatte- satsen. Några egentliga marginalskatteproblem föreligger inte. Detsamma får sägas vara läget i det omvända fallet. Uppgår den statligt beskattnings- bara inkomsten till ett högre belopp än den kommunalt beskattningsbara. något som till följd av grundavdragsreformen ofta blir fallet i framtiden. så träffas överskjutande del bara av statlig inkomstskatt. Jag förordar därför att marginalskattespärren tillämpas till de delar inkomsterna sammanfaller men inte mer. Om den statligt beskattningsbara inkomsten uppgår till 140000 kr. och den kommunala till 200000 kr. kan spärren tillämpas i in- komstskikten upp till 140000 kr. och detsamma bör gälla också i det om- vända fallet. Några uttryckliga bestämmelser om detta anserjag inte behö- vas.

Jag vill avslutningsvis ta upp några detaljfrågor som aktualiseras av den föreslagna marginalskattespärren. Först vill jag påpeka att spärren liksom den nu gällande 80/85-procentregeln skall tillämpas bara i fråga om fysisk person som är bosatt här i landet samt dödsbo efter sådan person. Spärren anses kunna tillämpas även i fråga om preliminär skatt.

Prop. 1978/79: 160 62

Marginalskattespäiren innebär en minskning av skatteuttaget. Den skall självfallet beaktas vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal. Skall t.ex. utländsk skatt avräknas från svensk skatt får den svenska skatten fastställas med beaktande av spärregeln. Likaså skall marginalskattespär- ren tillämpas innan nedsättning sker enligt den nuvarande 80/85-procentre- geln. För den som inte tillhör svenska kyrkan nedsätts församlingsskattcn med 70%. Detta leder till att den kommunala skattesatsen blir lägre vilket givetvis skall beaktas vid spärrens tillämpning. Några särskilda regler för de fall jag nu behandlat torde inte behövas.

Då marginalskattespärren tillämpas kommer den självfallet att något för- svåra beräkningen av skatten. För flertalet fall torde emellertid beräkning- arna kunna bemästras någorlunda enkelt. Det får bli en uppgift för riks- skatteverket att närmare informera enskilda och myndigheter om hur de nya reglerna skall tillämpas. Marginalskattespärren bör tillämpas första gången i fråga om 1980 års inkomster.

3 Avdragsrätt för gåvor

3.1. Inledning

F.n. medges vid inkomstbeskattningen inte avdrag för gåvor. En gåva från fysisk person är nämligen enligt bestämmelserna i 20.5 KL en inte av- dragsgill lcvnadskostnad. Detta gäller även om gåvan ges till ett allmännyt- tigt ändamål. De nuvarande bestämmelserna har kritiserats vid olika tillfal- 1en och önskemål har framförts om att en avdragsrätt skulle införas för gå- vor till vissa slag av allmännyttiga verksamheter. 1 december 1976 fick jag regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att behandla frågan hur en sådan avdragsrätt skulle kunna utformas. Ett förslag om det- ta presenterades i betänkandet Avdrag för gåvor (Ds B 1977: 2). Betänkan- det har remissbehandlats.

I korthet innebar förslaget följande. Fysisk person skulle vid inkomst- taxeringen kunna medges avdrag med högst 2000 kr. för gåvor som läm- nats för vissa ideella och humanitära ändamål. Avdragsrätten tog i huvud- sak sikte på gåvor till svenska trossamfund samt sådana svenska organisa- tioner som utövade hjälpverksamhet eller internationell biståndsverksam- het eller som verkade för internationellt samförstånd eller arbetade för att bekämpa sjukdomar eller för att förbättra villkoren för sjuka eller handi- kappade.

Remissutfallet kan sammanfattas på följande sätt. De remissinstanser som kan sägas företräda skatteadministrationen var genomgående kritiska mot förslaget. Man menade att den föreslagna avdragsrätten skulle vålla betydande svårigheter i taxeringsarbetet inte minst när det gällde att avgö- ra om en mottagare var en sådan organisation där avdrag borde medges. Även kontrollproblem av olika slag betonades starkt. Bland de allmännytti-

Prop. 1978/79: 160 63

ga organisationerna var meningarna delade. En majoritet bland dessa re— missinstanser tillstyrkte att en avdragsrätt infördes men llertalet av dessa ville ge avdragsrätten en annan utformning än den föreslagna. Åtskilliga allmännyttiga organisationer ställde sig över huvud taget avvisande till en avdragsrätt. Även här inriktades genomgående kritiken mot den föreslagna gränsdragningen mellan de olika ändamål som skulle vara avgörande för avdragsrättcr. Kritik framfördes också mot olika enskildheter i förslaget. bl. a. rörande avdragsrättcns tekniska utformning.

Jag är medveten om att en avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för gå- vor kan ge upphov till en del problem. Dessa kan emellertid enligt min me- ning lösas genom en lämplig utformning av avdragsrätten.

] betänkandet har även förslag lagts fram om ändrade regler för arvsbe- skattningen av bl. a. de fria trossamfunden. Även denna fråga avserjag att ta upp nu.

3.2. Allmänna överväganden

Tanken på att införa en avdragsrätt vid beskattningen för gåvor till all- männyttiga ändamål är inte ny. Den har förts fram både i utredningssam- manhang och i riksdagen.

Skattelagssakkunniga tog upp frågan i ett betänkande som avgavs den 20 december 1956. De sakkunniga ansåg sig inte kunna förorda en avdragsrätt av förevarande slag. Som skäl anfördes att en sådan ordning inte bara skul- le innebära ett avsteg från skatterättsliga principer utan även ge upphov till en mängd skattetvister. Man pekade främst på svårigheterna att närmare ange de organisationer till vilka bidrag borde kunna ges med avdragsrätt. Även kontrollaspekterna framhölls. I riksdagen har under en lång rad år motionsyrkanden framställts om rätt till avdrag för gåvor av förevarande slag. Dessa yrkanden har i regel avstyrkts av skatteutskottet (bevillnings- utskottet) och när så inte har skett så har motionerna avslagits vid den slut- liga riksdagsbehandlingen. Motiveringen har varit ungefär densamma som skattelagssakkunnigas. Dessutom har det framhållits att ideell verksamhet bör stödjas genom direkta bidrag från det allmänna och inte genom lättna- der vid beskattningen.

Vid några tillfällen har emellertid avsteg gjorts från avdragsförbudet. På förslag av bevillningsutskottet (BevU 19:58:20. 1939z20. 1941: 17. 1942: 25) medgavs åren 1939- 1943 avdrag för gåvor till försvaret. Vid 1944 och 1945 års taxeringar hade regeringen riksdagens bemyndigande (prop. 1943: 355. BevU 54) att medge avdrag för gåvor till internationellt hjälparbete i krigs- härjade länder. I de nu nämnda fallen medgavs avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt och avdragsrätten motiverades i de förstnämnda fallen av rådande extraordinära förhållanden och i de senare fallen av det ange- lägna ändamålet.

] huvudsak har. när frågan om en avdragsrätt för gåvor diskuterats. tre

Prop. 1978/79: 160 64

skäl anförts mot densamma. Man har för det första framfört principiella skäl mot avdragsrätten och menat att den strider mot vissa grunder för vå- ra inkomstskattelagar. För det andra har man pekat på svårigheterna att åstadkomma en tillfredsställande gränsdragning mellan sådana organisa- tioner till vilka bidrag kan ges med avdragsrätt och övriga mottagare. För det tredje har det hävdats att en avdragsrätt ger upphov till kontrollsvårig- heter av olika slag vid taxeringen. Jag vill här ta upp de förstnämnda två in- vändningarna. Till den tredje återkommerjag i ett följande avsnitt.

En utgångspunkt i fråga om inkomstbeskattningen är att avdrag skall medges för omkostnader för inkomsternas förvärvande och bibehållande. däremot inte för den skattskyldiges levnadskostnader. Från denna grund- läggande princip har man emellertid under årens lopp gjort åtskilliga avsteg när särskilda syften ansetts böra tillgodoses. Redan i den ursprungliga lag- stiftningen från år 1928 fanns exempel på detta. De avsteg som gjorts har haft olika bakgrund. t. ex. familjepolitiska överväganden, önskemål att sti- mulera olika slag av sparande, m. m. Enligt min mening finns inte några av- görande principiella skäl mot att en avdragsrätt införs. Det väsentliga är att avdragsrätten utformas så att den väl kan inpassas i skattesystemet.

Den andra invändningen bottnar i svårigheterna att närmare bestämma till vilka organisationer gåvor skall kunna ges med avdragsrätt. Enligt min åsikt är det här som man möter de största problemen.

Då mottagarkretsen bestäms måste man ta hänsyn till främst två fakto- rer. Den ena är organisationens ändamål och verksamhetsformer. Den andra är vilka möjligheter det finns att skapa garantier för att mottagna gå- vomedel verkligen kommer till avsedd användning.

Under remissbehandlingen av det nu aktuella betänkandet framfördes åtskillig kritik mot den där föreslagna gränsdragningen. Även många av de remissinstanser som förordade en avdragsrätt framförde kritik av detta slag. Ett inte ovanligt önskemål var att mottagarkretsen skulle göras be— tydligt vidsträcktare och inte minst framfördes synpunkter av detta slag från organisationer som inte omfattades av förslaget.

Genom 1977 års lagstiftning om ideella föreningars inkomstbeskattning (prop. 1976/77: 135. SkU 1976/77z45. rskr 1976/77: 323, SFS 1977: 572) vid- gas skattefriheten för dessa avsevärt. Så gott som samtliga allmännyttiga ideella föreningar är numera. om vissa förutsättningar är uppfyllda. bara skattskyldiga i begränsad omfattning. Den gynnade kretsen är uppbyggd efter mönster från 38.5 lagen ( 1941 : 416) om arvsskatt och gåvoskatt. AGL.

Enligt de nu angivna reglerna medges skattelättnader för föreningar. or- ganisationer eller sammanslutningar som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa. välgörande. sociala. politiska, konstnärliga. idrottsliga el- ler andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål. Det är här fråga om organisationer av mycket skiftande slag. Hit hör både stora och små organisationer, sammanslutningar på riksnivå och lokala or- gan, organisationer som arbetar för ändamål som allmänt erkänns som be-

Prop. 1978/79: 160 .' 65

hjärtansvärda och sådana som har en mer specialinriktad eller begränsad verksamhet. En del av dem har en stabil uppbyggnad och samverkar stun- dom med statliga eller kommunala organ. andra fungerar i något mindre fasta former. Enligt min mening är det uppenbart att en avdragsrätt för gå- vor till en så vid mottagarkrets inte är praktiskt genomförbar. I dessa fall är det nämligen omöjligt att skapa tillfredsställande garantier mot missbruk. Mottagarkretsen måste därför vara betydligt mer begränsad.

Jag vill också erinra om att utredningsuppdraget inte var att tillskapa en generell avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål utan endast för gåvor till ideella och humanitära organisationer. I betänkandet föreslogs också i enlighet härmed en snävare omfattning av mottagarkretsen. Av- drag skulle få göras för gåvor till bl.a. trossamfund samt organisationer som utövar hjälpverksamhet bland behövande eller internationell bistånds- Verksamhet eller som arbetar för att bekämpa sjukdomar eller förbättra villkoren för sjuka eller handikappade.

Även denna närmare gränsdragning mellan olika ideella och humanitära organisationer kritiserades under remissbehandlingen. Särskilt ifrågasattes det rimliga i att inte idrottsorganisationer samt nykterhetsrörelsen i sin hel- het skulle omfattas av den föreslagna avdragsrätten. Man pekade också på andra konsekvenser som ansågs mindre lyckade. Så skulle enligt förslaget gåvor till organisationer som bara sysslade med bam- och ungdomsverk- samhet inte vara avdragsgilla medan däremot så skulle vara fallet med gä- VOr till trossamfunden för deras motsvarande verksamhet. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att delade meningar fanns mellan organisa- tioner inom ett och samma verksamhetsområde i fråga om avdragsrätten. Som ett exempel på detta kan jag nämna handikapporganisationer där någ- ra uttalade sig för en avdragsrätt medan andra ansåg att deras verksamhet inte borde understödjas genom en avdragsrätt för bidragsgivarna.

Även andra gränsdragningsfrågor togs upp under remissbehandlingen. För att söka begränsa mottagarkretsen, inte minst för att underlätta kon- troll. framfördes önskemål om att avdrag bara borde medges för gåvor till riksorganisationer. däremot inte till lokala organ. Det ligger i sakens natur att det är en mycket vansklig uppgift att söka gradera värdet av de ändamål som tillgodoses genom olika organisationers arbete för att på så sätt få underlag för att bestämma i vad mån avdrag bör medges för gåvor. Några allmängiltiga och oomtvistliga normer för en så- dan bedömning fmns inte. 1 och för sig torde samtliga de ändamål som an— getts i utredningsförslaget allmänt uppfattas som behjärtansvärda. Men ett stort antal remissinstanser har inte velat stanna härvid. Önskemål har framförts om mer eller mindre omfattande utvidgningar. Jag vill erinra om att jag redan i direktiven har avvisat tanken på att införa en generell av- dragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål. Men även de mer begränsa- de utvidgningar som föreslagits ger enligt min mening upphov till otillfreds- ställande resultat. Hur gränser än dras mellan olika ändamål uppkommer 5 Riksdagen [978/79. I saml. Nr [60

Prop. 1978/79: 160 66

rättviseproblem. Jag vill också erinra om att många av de remissinstanser som företräder skatteadministrationen ansåg att redan utredningsförslaget omfattade ett så stort antal organisationer att betydande tillämpningssvå- n'gheter kunde befaras. För _att undvika nu berörda svårigheter måste en- ligt min uppfattning avgränsningen av mottagarkretsen göras på ett något annorlunda sätt. Samtidigt bör en del ytterligare omständigheter beaktas.

Allmän enighet torde råda om värdet av det arbete som uträttas genom allmännyttiga organisationer av olika slag. Deras verksamhet innebär ofta värdefulla komplement till det allmännas insatser. Inte sällan är situatio- nen den att de enskilda i dessa former skapar förutsättningar för menings- fulla aktiviteter på områden där det allmänna inte kan eller kanske inte bör ingripa. Mot denna bakgrund är det självfallet angeläget att lagstiftningen är så utformad att sådan verksamhet underlättas. Såvitt gäller beskattning- en åtnjuter numera flertalet allmännyttiga organisationer långtgående lätt- nader. Av större ekonomisk betydelse är emellertid de direkta bidrag som utgår av allmänna medel. När det gäller verksamheter inom landets grän- ser kan normalt denna bidragsgivning på ett tämligen smidigt sätt anpassas efter uppkommande behov. Ekonomiskt stöd kan utgå från både staten och kommunerna. l denna del kan det därför sägas att behovet av ytterliga- re ekonomiskt stöd genom en avdragsrätt för gåvor är mindre framträdan- de. Självfallet får skattelagstiftningen inte heller ha sådant innehåll att en- skilda personers arbete inom dessa organisationer försvåras och den får naturligtvis inte vara så utformad att den lägger hinder i vägen för ekono- miskt stöd från enskilda. Enligt min mening är så inte fallet genom att dessa organisationer regelmässigt är befriade från skyldigheten att betala inkomst- och förmögenhetsskatt och dessutom inte gåvobeskattas för bi- drag från utomstående.

Bilden blir emellertid en annan i fråga om sådana organisationer vars verksamhet är inriktad på internationellt bistånd. Även dessa organisatio- ner har de skatteförmåner som jag nyss angivit. Men stödet i övrigt från det allmänna i fråga om de ändamål som organisationerna arbetar för har här en annan utformning. Till den helt övervägande delen går det allmän- nas stöd till internationellt bistånd via särskilda organ. Det finns emellertid åtskilliga allmänt erkända frivilliga organisationer vars insatser innebär högst värdefulla kompletteringar till det allmännas biståndsinsatser. Dessa organisationer kan nämligen genom sitt arbete nå grupper i u-länder där bi— stånd inte alltid kan lämnas inom ramen för den etablerade u-landshjälpen. Jag tänker här på biståndsinsatser av humanitärt slag som sker genom t. ex. Röda korset. Rädda barnen. fackliga och kooperativa organisationer eller trossamfunden. Enligt min mening finns det anledning att ytterligare stimulera verksamheter av nu angivet slag. Här finns också ett särskilt be- hov av ekonomiskt stöd från enskilda personer.

Som jag tidigare nämnt har en tredje invändning. nämligen kontrollsvå- righcter. framförts mot en avdragsrätt. Sådana finns men torde inte vara av

Prop. 1978/79:160 ? 67

den arten att de kan anföras med någon större tyngd mot den mer begrän- sade avdragsrätt somjag nu har disktrtcrat. Jag avser att behandla kontroll- frågor m. m. i följande avsnitt.

Jag föreslår mot bakgrund av vad som nu har anförts att avdragsrätt för gåvor införs och att den utformas på sådant sätt att den tar sikte på organi- sationer med inriktning på internationell biståndsverksamhet. Till denna kategori bör. såsom också föreslagits i betänkandet. även räknas sådana organisationer som verkar för internationellt samförstånd eller för respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag biträder således utredningsförslaget i dessa delar. ! likhet med utredningen vill jag understryka att mitt förslag endast öppnar en möjlighet för berörda organisationer att underlätta linan- sieringen genom gåvor. Det får sedan ankomma på organisationerna själva att avgöra i vilken utsträckning de vill utnyttja denna möjlighet genom att anordna insamlingar m.m.

3.3. Avdragsrättens närmare utformning

Jag har i det föregående föreslagit att avdrag skall medges för gåvor till organisationer som antingen utövar internationell biståndsverksamhet el- ler som verkar för internationellt samförstånd eller för respekt för de mänskliga rättigheterna. Den föreslagna mottagarkretsen överensstämmer med utredningsförslaget i denna de]. [ tydlighetens intresse vill jag betona att de nu angivna verksamhetsformema skall ha en internationell inrikt- ning och alltså inte ta sikte på svenska förhållanden.

Jag avser nu att redovisa mitt förslag meri detalj. En målsättning är att göra förutsättningarna för avdragsrätten klara och entydiga. Härigenom torde man i stor utsträckning kunna undvika sådana kontrollsvårigheter m. rn. som anförts som ett skäl mot att införa en avdragsrätt för gåvor.

Först vill jag betona att redan den begränsning som jag har föreslagit i fråga om de organisationer till vilka gåvor skall kunna ges med avdragsrätt undanröjer åtskilliga tillämpningsproblem. De organisationer som berörs av förslaget torde genomgående bedriva en sådan verksamhet att risker för missbruk av avdragsrätten knappast kan befaras.

För att avdragsrätt skall komma i fråga bör organisationema uppfylla vissa förutsättningar. Jag kan här i allt väsentligt ansluta mig till de övervä- ganden som redovisats i betänkandet. Organisationen skall vara svensk. dvs. styrelsen skall ha sitt säte i Sverige och ledningen skall också utövas här i landet. Detta torde normalt inte vålla några svårigheter att fastställa. Även självständiga underavdelningar till utländska organisationer bör kun- na höra hit. Vidare skall organisationen i överensstämmelse med sina stadgar hu- vudsakligen ägna sig åt något av de angivna ändamålen. Detta innebär en försiktig uppmjukning jämfört med utredningsförslaget och överensstäm- mer bättre med vad som eljest tillämpas i skattesammanhang. I vissa fall

Prop. 1978/79: 160 68

bör emellertid gåvor till en organisation som inte uppfyller detta rekvisit ändå kunna vara avdragsgilla. Det är fallet om det klart framgår att det mottagna beloppet skall användas för det gynnade ändamålet och beloppet särredovisas hos mottagarorganisationcn. Detta innebär i praktiken ett krav på att organisationen har ett speciellt postgirokonto eller liknande en— bart avsett för detta ändamål. Garantier måste också finnas för att medlen kommer till avsedd användning. Det sistnämnda kravet torde i och för sig normalt få anses uppfyllt i och med att medlen särredovisas.

För att biståndsverksamhet skall berättiga till avdrag krävs enligt betän- kandet att verksamheten har en klart humanitär inriktning och alltså inte avser bistånd till politiska rörelser. Jag delar denna uppfattning. Däremot kan den biståndsgivande organisationen mycket väl tänkas företräda en viss politisk uppfattning. Likaså delar jag utredningens åsikt att de organi- sationer som verkar för internationellt samarbete skall verka från en bred bas utan partipolitisk anknytning eller inriktning. Med partipolitisk an- knytning bör avses anknytning till parti som deltar i allmänna val.

De organisationer som kan komma i fråga enligt utredningsförslaget är stiftelser och föreningar. De föreningar som berörs är s.k. ideella förening- ar som normalt torde vara enbart begränsat skattskyldiga vid inkomst— och förmögenhetstaxeringen. Gåvor till enskilda mottagare. liksom gåvor från juridiska personer. medför inte avdragsrätt. l tydlighetens intresse vill jag påpeka att gåvor som sker genom s.k. individuell fadderverksamhet kan vara avdragsgilla. Här går nämligen medlen till en organisation som sedan skickar dem vidare. [ betänkandet föreslogs en särskild regel om att orga- nisationens verksamhet inte fick vara inriktad på bestämda personer. Som mottagarkretsen nu föreslås utformad är ett sådant krav knappast behöv- ligt. De ändamål som enligt mitt förslag kan grunda en avdragsrätt är nor- malt sådana att de i sig fordrar en verksamhet som inte tar sikte bara på vissa bestämda personer.

I betänkandet föreslogs också en uttrycklig regel om att mottagarorgani— sationens verksamhet skulle bedrivas i en omfattning som var skälig i för- hållande till mottagna gåvor och andra inkomster. Man syftade här bl. a. på avdragsgilla gåvor. Ett krav av detta slag avser att förhindra att mottagna medel sparas och alltså inte används på det sätt som motiverat avdragsrät- ten. Jag är emellertid tveksam om speciella regler av detta slag behövs i detta sammanhang. Det torde saknas anledning till antagande att de orga- nisationer som kommer att beröras av den föreslagna avdragsrätten inte skulle använda mottagna medel på avsett sätt. Vidare finns redan vissa spärrar mot missbruk i denna del. En organisation förlorar sina skattelätt- nader vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen om den inte bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen på föreningens tillgång- ar (punkterna 8 och 9 av anvisningarna till 535 KL). Det är också förenat med vissa svårigheter att direkt anknyta givarens avdragsrätt till mottagar- organisationens verksamhetsformer. Om det nämligen med tiden upptäcks

Prop. 1978/79: 160 69

att erhållna gåvomedel inte använts korrekt torde det vara svårt att i efter- hand ta tillbaka den skattelättnad som givarna fått. Denna möjlighet före- ligger dock i viss utsträckning om man kan konstatera ett missbruk av av- dragsrätten. t. ex. om en givare yrkat skattelättnad trots att han varit med- veten om att medlen inte skulle användas på rätt sätt. Mot denna bakgrund anserjag att särbestämmelser f.n. inte behöver komma i fråga om medels- användningen. För att medlen skall anses ha använts för det avsedda ända- målet behöver de inte förbrukas under löpande år. En viss fondering bör vara tillåten. t.ex. för att under ett par år samla medel för ett större pro- jekt.

Med de förutsättningar för avdragsrätten som jag här har angett torde några egentliga tillämpningssvårigheter inte behöva uppkomma. För att yt- terligare underlätta för berörda organisationer. givare och skattemyndig- heter att bedöma i vad mån avdragsrätt föreligger anserjag i likhet med ut- redningen att en förteckning bör göras över sådana organisationer som be- rörs av avdragsrätten. En sådan förteckning skall vara vägledande men kunna frångås om särskilda skäl föreligger. Det får vidare antas att flertalet av de organisationer som vill komma i fråga också återfinns i förteckning. Men avdrag kan också tänkas medges för bidrag till andra organisationer än de som särskilt uppräknats. Av olika skäl anser jag det olämpligt att bygga på förteckningar av bindande karaktär. Även om det i fråga om åt- skilliga organisationer torde stå klart om de omfattas eller inte. kommer en del svårbedömda gränsfall att finnas. Här kan det ibland vara lämpligt med den mer ingående prövning som sker i en skatteprocess.

Det bör vara en uppgift för RSV att årligen upprätta en förteckning över berörda organisationer. Även andra myndigheters medverkan kan behö- vas och jag avser då i första hand SlDA. Det får ankomma på de olika or- ganisationerna att ansöka om att bli upptagna på listan samt att därvid re- dovisa alla de förhållanden som behövs för RSV:s bedömning. l tydlighe- tens intresse vill jag nämna att de uppgifter som lämnas om en riksorgani- sation också bör avse dess lokala avdelningar. Några särskilda föreskrifter om det närmare förfaringssättet anser jag inte påkallade. Man torde få för- utsätta att en organisation. som har upptagits i förteckningen. på begäran

av RSV även därefter tillhandahåller de ytterligare upplysningar som kan behövas. Skulle sådana upplysningar inte lämnas bör detta få till följd att organisationen avförs från förteckningen om inte verket på annat sätt får del av den information som behövs för bedömningen. Finns det eljest an- ledning att misstänka att felaktigheter föreligger av sådant slag att avdrag för gåvor bör vägras kan taxeringsrevision göras hos organisationen med stöd av 565 1 mom. andra stycket taxeringslagen(1956: 623), TL.

Några remissinstanser har efterlyst förtydliganden i fråga om vilka slag av gåvor som skall vara avdragsgilla. Jag vill framhålla att bara gåvor i form av kontanter avses komma i fråga. Förutom kontanter räknas hit be- talning med check eller insättning på postgiro eller liknande konto. I likhet

Prop. 1978/79: 160 70

med utredningen anser jag medlemsavgifter till en organisation inte skall grunda avdragsrätt. Enligt min mening bör nämligen för avdragsrätt ford- ras något mer än bara medlemskap i en organisation.

En del remissinstanser har berört frågan om värdet av det arbete som en enskild kan utföra för en organisations räkning. Här gäller f. n. att om nå- gon åtar sig sådant arbete utan ersättning så sker ingen inkomstbeskattning av ett beräknat arvode med efterföljande eventuell gåvobeskattning av or- ganisation. Mitt förslag innebär ingen ändring i dessa avseenden. Med an- ledning av ett påpekande från en remissinstans vill jag betona att den av- dragsrätt för gåvor som jag nu föreslagit inte innebär att den mottagande organisationen anses ha fått ett indirekt statsbidrag.

För att avdragsrätt för gåvor skall föreligga måste den skattskyldige styrka såväl gåvans storlek som den mottagande organisationens identitet. Det bör ske genom att en handling som utvisar dessa förhållanden fogas till deklarationen. Sker inte detta bör avdrag inte medges. Kvitton på insätt- ningen på exempelvis postgirokonto bör kunna godtas som bevishandling under vissa förutsättningar. Så är fallet om kontot är avsett för ett speciellt avdragsberättigat ändamål. I samband med att RSV upprättar den tidigare nämnda förteckningen kan finnas anledning att ge närmare anvisningar även om betalningssätt.

Utredningen har föreslagit att avdrag skall medges med högst 2000 kr. per givare. Gåvor till en och samma organisation på sammanlagt lägre be- lopp än 200 kr. skall inte vara avdragsgilla. Under remissbehandlingen har önskemål framförts om andra gränser. Enligt min mening framstår de före- slagna beloppsgränserna som skäliga. Jag anser inte att gåvor under 200 kr. innefattar en sådan uppoffring att de behöver beaktas vid beskattning. Inte heller ärjag f. n. beredd att godta högre belopp än 2000 kr.

En särskild fråga är i vilken form skattelättnaden för gåvor bör ges. Un- der remissbehandlingen har kritik framförts mot att avdrag medges vid in- komstberäkningen. På grund av marginalskatten blir med utredningens lösning skattelättnaden större vid höga inkomster än vid låga. Även jag an- ser denna effekt av en avdragsrätt för gåvor mindre lämplig. Jag föreslår att avdraget i stället görs från skatten, dvs. att en skattereduktion medges. Härigenom får avdraget samma värde oavsett inkomsternas storlek. Dess— utom påverkar en skattereduktion inte kommunernas ekonomi. Inkomst- bortfallet för det allmänna vid en skattereduktion bärs av staten. Jag före- slår att skattereduktion får göras med 50% av gåvans storlek inom de nyss angivna gränserna. Det nya slaget skattereduktion bör kallas gåvoreduk- tion. Rätten till gåvoreduktion avses i sak vara en taxeringsfråga. Det inne- bär att taxeringsnämnd skall pröva om förutsättningar för avdrag är upp- fyllda. Det får sedan ankomma på lokal skattemyndighet att verkställa gå— voreduktionen i samband med beräkningen av den slutliga skatten.

De nya reglerna om skattelättnader vid gåva bör tas in i en särskild lag. I denna bör förutsättningarna för gåvoreduktion anges. Kompletteringar

Prop. 1978/79: 160 71

görs sedan i andra författningar. Författningstekniskt är sålunda förfaran- det detsamma som beträffande det värdesäkra lönsparandet (prop. l977/78: 165. FiU 1977/78: 35. rskr 1977/78: 346. SFS l978c423—427).

I den nya lagen om skattelättnad för vissa gåvor anges i l & vilka som är berättigade till skattereduktion. I 25 anges de organisationer till vilka gå- vor kan lämnas med skattelättnad. Skattereduktionens omfattning m.m. anges i 3 &. Gåvoreduktion bör av praktiska skäl medges efter s.k. spar- skattereduktion men före övriga former av skattereduktion. En bestäm- melse om detta bör tas in i 2 5 lagen (l978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer. Slutligen uppställs i 4å vissa krav på hur den skattskyldige skall styrka att gåvor har lämnats.

Som jag tidigare har nämnt skall taxeringsnämnd fastställa att förutsätt- ningarna är sådana att gåvoreduktion skall medges. En bestämmelse här- om bör göras i 68 & TL. Lokal skattemyndighet får sedan tillgodoräkna den skattskyldige skattereduktionen. Gåvoreduktion bör följa samma regler som de redan gällande i fråga om avräkningsbarhet m. m. En bestämmelse om detta har gjorts i den nyss nämnda 35. Gåvoreduktion, liksom s.k. Sparskattereduktion, kan inte automatiskt beaktas vid fastställande av pre- liminär A-skatt. En givare kan emellertid om vissa förutsättningar är upp- fyllda fåjämkning efter ansökan. Följdändringar bör göras i 2 ä 2 mom. UL samt i 45 lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall.

Även de som erlägger skatt enligt SjL bör kunna ge gåvor med rätt till skattereduktion. En bestämmelse om detta bör tas in i 125 4 mom. SjL. I dessa fall bör inget krav uppställas på bosättning i Sverige för skattelätt- nad. För att undvika att dubbelavdrag medges. alltså både i fråga om sjö- mansskatt och vanlig inkomstskatt. skall sjömansskattenämndens beslut om gåvoreduktion tillställas lokal skattemyndighet för anteckning i in- komstlängd. Detta följer redan av nuvarande 685 TL. En sjöman som har både sjö- och landinkomst bör själv få avgöra mot vilken skatt han vill ut- nyttja gåvoreduktionen.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas på gå- vor som lämnas efter ikraftträdandet.

3.4 Arvsskattefrihet för trossamfund m. m.

Enligt 3 & AGL är svenska kyrkan fri från såväl arvsskatt som gåvoskatt. Det är här närmast fråga om egendom som tillfaller de s. k. riksky rkliga or- ganen svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete, styrelsen för svenska kyrkan i utlan- det och svenska kyrkans diakoninämnd. Grunden för skattefriheten är att dessa organ ansetts omfattas av den skattebefrielse som tillkommer staten. De fria trossamfunden är däremot bara fria från gåvoskatt (38 & AGL). För dessa beräknas dock arvsskatten enligt gynnsammare regler än de som el- jest tillämpas för juridiska personers förvärv (285 AGL). Befriade från gå-

Prop. l978/79:1601 72

voskatt men inte från arvsskatt är vidare svenska kyrkans församlingar. kyrkor samt stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål.

Utredningens förslag i denna del innebär en lika behandling av bl.a. de fria trossamfunden och svenska kyrkan. Närmare bestämt innebär försla- get arvsskattebefrielse för trossamfund och församlingar som regelbundet anordnar offentlig gudstjänst. samarbetsorgan för sådana juridiska perso- ner samt stiftelse eller sammanslutning som är anknuten till sådant tros- samfund eller sådan församling och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets eller församlingens. Förslaget hari regel tillstyrkts av de remissinstanser som tagit upp frågan. Jag föreslår att det genomförs.

Det torde inte vålla några svårigheter i den praktiska tillämpningen att avgöra vilka organisationer som skall omfattas av arvsskattebefrielsen. Be- greppet trossamfund har bestämts med utgångspunkt i 45 religionsfrihets— lagen (l95l : 680). Härmed avses förutom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att utföra gudstjänst. Lika med utred- ningen anser jag att krav bör uppställas på att organisationen regelbundet anordnar offentlig gudstjänst. Begreppet kyrka har i detta sammanhang samma innebörd som i punkt 7 av anvisningarna till 535 KL, dvs. en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka. domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom.

Med anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag som exempel på samarbetsorgan. för trossamfund och församlingar nämna Sveriges frikyrkoråd och svenska ekumeniska nämnden. Vidare villjag på- peka att den skattefrihet som nu föreslås för trossamfunden m.fl. också bör komma vissa stiftelser och sammanslutningar till del. Så bör vara fallet med en stiftelse som är anknuten till ett trossamfund och vars verksamhet utgör ett led i samfundets. Stiftelsen kan vara antingen självständig eller osjälvständig. [ det förra fallet innebär kravet på anknytning att trossam— fundet skall ha ett inflytande över stiftelsens ledning genom att t.ex. utse ledamöter i dess styrelse eller på annat sätt utöva ett bestämmande infly- tande över verksamheten.

Mitt förslag om arvsskattebefrielse medför ändringar i 3. 28 och 3855 AGL. De nya reglerna bör träda i kraft den ljanuari 1980. Äldre regler bör alltjämt tillämpas på sådana förvärv där skattskyldighet inträtt före ikraft- trädandet.

4 Kostnader och finansiering

De marginalskattesänkningarjag i det föregående har föreslagit kan be— räknas medföra en inkomstbortfall år 1980 för staten om ca 2 650 milj. kr. Jag har därvid tagit hänsyn också till effekten av grundavdragsreformen och den tekniska anpassningen av skatteskalan. Skattebortfallet till följd

Prop. 1978/79: 160 73

av marginalskattespärren kan med hänsyn tagen också till inverkan av 80/85-procentregeln uppskattas till ca 80 milj. kr. I vilken utsträckning av- drag för gåvor enligt de nya reglerna kommer att yrkas är mycket svårt att förutse. Jag räknar emellertid schematiskt med en kostnad för gåvoskatte- reduktionen om ca 20 milj. kr. och därmed för ändringarna i fråga om in- komstskatten med ca 2750 milj. kr. sammanlagt.

Som jag har nämnt i propositionen om den kommunala ekonomin avser jag att här också ta upp frågan om finansieringen av den ökade överföring- en till kommunsektom. Enligt vad jag redovisade idet sammanhanget be- räknas nettoökningen av statens kostnader till ca 1 700 milj. kr. för år 1980. Sammantaget är det alltså fråga om en försvagning av statsbudgeten — ge- nom minskade inkomster och ökade utgifter — med ca 4450 milj. kr.

I nuvarande samhällsekonomiska och statsfinansiella läge måste dessa reformer i allt väsentligt finansieras genom skattehöjningar på andra områ- den. Jag har tidigare idag i min anmälan till propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79: I 15, bil. 4) föreslagit att skatten på mineral- oljor skall höjas. Som anförts i nämnda anmälan kommer regeringen i fort- sättningen inte att medge lika långtgående nedsättningar av företagens energiskattekostnad som hittills. F.n. begränsas denna kostnad enligt re- geringens beslut till högst 13% av produktionens värde fritt fabrik. men denna gräns kommer att höjas till l.8 %. Skatteinkomstema uppskattas ge- nom dessa två åtgärder komma att öka med ca 600 milj. kr.

Företagsskatteberedningen har i sitt slutbetänkande. Beskattning av fö- retag (SOU I977: 86). föreslagit att ett schablonmässigt beräknat värde av bilförmån som utgår till anställda skall ingå i underlaget för beräkning av arbetsgivarnas sociala avgifter. Jag har erfarit att chefen för socialdeparte— mentet inom kort kommer att framlägga förslag på denna punkt. Vidare av- ser han att föreslå att barnomsorgsavgiften. som f.n. endast uttas av ar- betsgivare, i fortsättningen skall erläggas också som egenavgift. Det kan uppskattas att dessa två förslag kommer att innebära ökade statsinkomster med ca 500 milj. kr. resp. ca 200 milj. kr. Jag har därvid beaktat att vad ar- betsgivarna får erlägga i ökad ATP-avgift inte utgör någon förstärkning för statsbudgeten.

En ytterligare inkomstförstärkning bör åstadkommas genom en höjning av stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och tomträtt samt vid in- teckning. Statens inkomster från dessa källor beräknas för budgetåret 1979/80 till ungefär 650 milj. kr. Stämpelskatten utgår vid förvärv av fast egendom och tomträtt med 1% av egendomens värde för fysiska personer och med 2% för flertalet juridiska personer. Vid inteckning utgår skatten med 0.4% av det intecknade beloppet.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillsatte jag år I977 en utredning för att se över reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgifter. m.m. (stämpelskatteutredningen. B 1977: 06). Då utredningens uppdrag består främst i att göra en teknisk översyn för att åstadkomma ett förenklat och

Prop. 1978/79:160 74

mer lättöverskådligt system anserjag emellertid att en skattesatsjustering kan genomföras utan att avvakta resultatet av utredningens arbete. Jag föreslår därför att stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och tomträtt höjs till 1.5 % för fysiska personer och till 3 % förjuridiska personer. Vida— re föreslår jag att stämpelskatten vid inteckning höjs till l%. lnteckning i skepp bör dock undantas från höjningen. Ändringarna bör träda i kraft den I januari 1980. De kan beräknas ge en inkomstförstärkning under år l980 med drygt 550 milj. kr.

De åtgärder jag hittills har redovisat kan tillsammans beräknas medföra en ökning av statsinkomstema år 1980 med ca 1 850 milj. kr. Ett avsevärt finansieringsbehov återstår alltså, som det i dagens skattesystem väsentli- gen endast finns två möjligheter att täcka. nämligen antingen genom en höjning av mervärdeskatten eller genom en höjning av någon arbetsgivar- avgift. I det senare alternativet torde en höjning av socialförsäkringsavgif— ten till folkpensioneringen i första hand komma i fråga, eftersom den av- giftsftnansierade andelen där är i sjunkande.

[ riksdagen har också framförts förslag om införande av en allmän pro- duktionsfaktorskatt. Regeringen har tidigare i dag bemyndigat mig att till- kalla en utredning om olika former av bruttoskatter. Dess uppgift blir bl. a. att redovisa de valmöjligheter som finns och konsekvenserna av olika lös- ningar. Av direktiven framgår att utredningen skall arbeta skyndsamt och att en redovisning av ett material — som kan vara preliminär — bör förelig— ga i sådan tid att den kan vara till ledning vid statsmakternas ställningsta- gande till finansieringsfrågan i höst. ] denna situation bör valet av finansie- ringskälla nu anstå. Jag vill emellertid betona att en finansiering av de före- slagna reformerna är nödvändig.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), lag om ändring i taxeringslagen(1956: 623), lag om ändring i uppbördslagen (l9531272), lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, lag om ändring i lagen (l965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse,

8. lag om upphävande av förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbi- drag, _

9. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

GNUIAPJIQ

Prop. 1978/79: 160 75

10. 11.

17

...

13. 14. 15.

lag om skattelättnad för vissa gåvor. lag om ändring i lagen (1941 : 416) om arvsskatt och gåvoskatt. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308). lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring. lag om ändring i lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa spar-

former.

Det under 7 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för kommundepartementet och de under 13 och 14 upptagna förslagen i sam- råd med chefen för socialdepartementet.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Prop. 1978/79:160 76

Bilaga [

Sammanställning av 1972 års skatteutrednings överväganden och förslag

Inledning

I det följande återges i sammanfattning utredningens överväganden och förslag endast i de delar som tas upp i propositionen. [ fråga om marginal- skatter m. m. samt folkpensionäremas skattelättnader kan hänvisas till bi- laga 2: l prop. l978/79: 50.

Progressiv utgiftsskatt

Genom professorn i finansrätt vid Stockholms universitet Sven-Olof Lo- din har vi låtit göra en undersökning av möjligheterna att införa en progres- siv utgiftsskatt (expenditure tax). även kallad direkt konsumtionsskatt. en skatteform som väckt särskilt intresse i de anglosaxiska länderna. Vi har publicerat resultatet av undersökningen i en särskild rapport (SOU 1976: 62) över vilken ett antal myndigheter och organisationer yttrat sig.

Vi finner. liksom flertalet remissinstanser. att utgiftsskatten i vissa avse- enden har fördelar framför inkomstskatten. nämligen genom att sparandet stimuleras. alla inkomster likabehandlas och värdeförändringar på grund av inflationen automatiskt beaktas. Betydande tekniska problem föreligger emellertid. särskilt beträffande de internationella frågorna. Enligt vår me- ning behövs ytterligare utredningsarbete. bl.a. i fråga om de fördelnings- politiska effekterna. för att klarlägga om utgiftsskatten kan vara ett an- vändbart alternativ till vårt nuvarande skattesystem. Härvid bör även möj- ligheterna att lösa problemen inom inkomstbeskattningens ram undersö- kas.

Underskottsavdragen

Det har i debatten hävdats att rätten att dra av underskott i en förvärvs- källa mot andra inkomster i princip borde avskaffas så att avdrag fick ske endast mot framtida inkomster i samma förvärvskälla.

Vi konstaterar att så långtgående åtgärder inte framstår som möjliga i fråga om schablontaxerade villafastigheter, eftersom de skulle innebära en drastisk höjning av boendekostnaderna. Gällande bestämmelser på detta område är en integrerad del av finansieringsmönstret för villor och har också beaktats vid bestämmande av garantilåneräntan för småhus. Samti- digt har dessa regler negativa effekter genom att driva upp fastighetspriser- na och ge möjligheter till omvandling av löpande inkomster till kapitalvär- destegring. Vi anser att problemen rörande ränteavdrag för småhusfinan- siering bör utredas i särskild ordning med beaktande av såväl bostadspoli- tiska som skattepolitiska synpunkter. Att i avvaktan på resultatet av denna.

Prop. 1978/79: 160 77

utredning införa t.ex. ett ”räntetak" har vi ansett mindre lämpligt med hänsyn till den spridning i fråga om räntekostnader som föreligger för nor- mala småhus.

Vi har funnit att allvarliga erinringar kunnat riktas mot de olika former av generella begränsningar av avdragsrätten för underskott som vi har un- dersökt. Vi har också övervägt möjligheten att begränsa rätten till avdrag för räntekostnader på lån av privat natur men inte funnit detta vara en framkomlig väg. I båda fallen skulle nämligen i vissa situationer mindre önskvärda beskattningsresultat uppkomma. Kontrollproblemen skulle vidare bli svåra, särskilt i fråga om skattskyldiga med mera komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

Vi anser att åtskillig kritik kan riktas mot de nuvarande förhållandena beträffande underskottsavdragen. Enkla generella ingrepp har vi emeller- tid inte funnit möjliga. Med den begränsade tid vi kunnat ägna åt de teknis— ka problemen i sammanhanget har vi inte heller i övrigt kunnat utarbeta några konkreta förslag. Vi anser därför att fortsatt specialinriktat utred- ningsarbete är påkallat.

Periodisk! understöd

Enligt gällande regler erhålls vid beskattningen avdrag med utgivet be- lopp för vissa, särskilt angivna former av periodiskt understöd (s.k. legala understöd). bl.a. till make eller förutvarande make. För annat periodiskt understöd (s.k. frivilligt understöd) medges avdrag med högst 5 000 kr. per år och mottagare. Fram till år 1974 var avdragsrätten för periodiskt under- stöd obegränsad.

Avdragsrätten har länge varit omdiskuterad. Den har ansetts motiverad av sociala skäl i fråga om understöd till behövande samt vid fullgörande av underhållsskyldighet. Kritiken har avsett i första hand möjligheterna till utbetalningar till närstående i syfte att uppnå skatteförmåner.

Enligt vår mening har de sociala skälen för avdragsrätten alltmer försva- gats genom den socialpolitiska utvecklingen. Vi föreslår därför att av- dragsrätten för frivilligt periodiskt understöd upphävs.

I fråga om avdragsrätt för periodiskt understöd till make eller förutva- rande make har vi diskuterat om behov föreligger att begränsa avdragsrät- ten till belopp som kan anses skäligt eller på annat sätt är bestämt till sin storlek. Sådana begränsningar kan emellertid i enskilda fall leda till ej önskvärda resultat. Tidigare verkställda undersökningar har därjämte vi- sat att understöd i allmänhet inte utgår med högre belopp än vad som mot- svarar mottagarens behov. Vi har därför ansett det tillräckligt att föreslå den ändringen att avdrag endast medges för understöd som utgår på grund av en bindande förpliktelse.

Vi föreslår vidare att de som levat i s. k. samvetsäktenskap i viss omfatt- ning jämställs med förutvarande makar. Avdrag för periodiskt understöd efter upplöst samvetsäktenskap skall nämligen enligt förslaget medges, om

Prop. 1978/79:160 73

parterna tidigare samtaxerats enligt de särskilda regler som gäller för vissa. sammanboende. bl.a. de som har gemensamma barn. En förutsättning skall dock vara att underhåll börjar utgå inom två år från sammanlcvna- dens upphörande.

Avdrag för fat'leireningsavgifr

Medlemsavgifter är i allmänhet inte avdragsgilla vid beskattningen. Ett undantag utgör emellertid avgifter till vissa arbetsgivarföreningar. Om för- eningen är skyldig att lämna medlemmen bidrag vid konflikt har avgiften nämligen ansetts likställd med premie för försäkring mot förlust i samband med arbetskonflikt. Avdrag medges då för avgiften. medan å andra sidan erhållna konfliktbidrag utgör skattepliktig intäkt.

I fråga om arbetstagarorganisationerna gäller däremot att avdrag inte medges för erlagda avgifter men att mottagna konfliktbidrag i gengäld är skattefria.

Den skattemässiga behandlingen av medlemsavgifter till och konfliktbi- drag från arbetsmarknadens organisationer har sedan länge varit föremål för utredningsarbete och debatt. Man har därvid påtalat skillnaden mellan arbetsgivarföreningar och fackföreningar och framhållit att betydelsen av denna skillnad ökat genom att allt större del av avgifterna används för and- ra ändamål än konfliktersättning.

Vi anser att skäl föreligger att införa en avdragsrätt för avgift till arbets- tagarorganisation och att denna rätt bör utformas så att likställdhet i möjli- gaste mån uppnås mellan arbetsmarknadens organisationer i detta hänse- ende. En beskattning av konfliktbidragen från fackföreningarna skulle emellertid leda till mycket svårbemästrade praktiska problem. I stort sett samma resultat kan dock uppnås genom att endast den del av avgiften som går till annan facklig verksamhet än konfliktersättningar blir avdragsgill. Denna del måste bestämmas schablonmässigt. En beloppsmässig begräns- ning bör också gälla.

Vi föreslår därför att avdrag medges för avgift till fackförening med 50 % av erlagt belopp. dock högst 300 kr.

Prop. 1978/79: 160 79

Sammanställning av remissyttranden över 1972 års skatteutrednings slutbetänkande

Inledning

1 det följande redovisas i sammanfattning remissyttrandena endast i de delar som berör de förslag som läggs fram i propositionen. I fråga om mar- ginalskatter m.m. samt folkpensionäremas skattelättnader kan hänvisas till sammanställningen i bilaga 2: 2 till prop. 1978/79: 50.

Progressiv utgiftsskatt

Utredningen uttalar att fortsatt utredningsarbete behövs för att utröna om utgiftsskatten kan vara ett framkomligt alternativ till det nuvarande in- komstskattesystcmet. Vid utrcdningsarbetet bör de fördelningspolitiska effekterna närmare belysas. Vidare bör i arbetet ingå att undersöka vilka ändringar av nuvarande system som skulle behövas för att inom ramen för detta uppnå de med utgiftsskatten förbundna fördelarna.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan har i allmänhet tillstyrkt fort- satt utredning. TCO har emellertid uttalat att utgiftsskatten saknar aktuali- tet med hänsyn till att den leder till oacceptabla fördelningspolitiska konse- kvenser och oöverstigliga kontrollproblem.

Bland de instanser som tillstyrker förslaget om fortsatt utredning förelig- ger emellertid skilda uppfattningar om angelägenheten därav. Lantbrukar- nas skattedelegation. SRS och Svenska sparbanksföreningen anser det angeläget att fortsatt utredning kommer till stånd. Delegationen uttalar därvid att det är en påtaglig brist hos det nuvarande skattesystemet att det inte är inflationsneutralt. att denna brist blir särskilt märkbar i ett högskat- tesamhälle, att det inte är troligt att man inom det nuvarande systemet kan få bukt med inflationseffekterna. att det därför finns starka skäl att studera andra system samt att en genomlysande diskussion. som är koncentrerad på det långsiktiga perspektivet måste föras.

KF. SHlO och SRF tillstyrker fortsatt utredning. KF framhåller också — liksom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — att sådan är nödvändig för att det skall vara möjligt att införa en utgiftsskatt. medan SACO/SR på- pekar att fortsatt utredning är nödvändig för ett definitivt ställningstagande till utgiftsskatten. RRV förklarar sig inte ha något att erinra mot att utred- ningsarbetet fortsätter i begränsad omfattning och länsstyrelserna i Stock- holms och Södermanlands län anför att arbetet bör ses som ett projekt på lång sikt och andra föreslagna utredningar prioriteras.

RFV anför att, om ytterligare utredningsarbete kommer till stånd. detta

Prop. 1978/79:160 80

bör avse konsumtionsbeteendet hos det stadigt ökande antalet pensionärer och utgiftsskattens inverkan på detta samt hur försäkringsavgifterna i form av egenavgifter påverkar egenföretagarna i ett system med progressiv ut- giftsskatt.

Underskoltsavdrag

Utredningen avvisar generella begränsningar och anser att fortsatt ut- redning bör ske i fråga om dels ränteavdragen för småhusfinansiering, dels speciella missbruksformer.

KF instämmeri utredningens ståndpunkter. RRV samt länsstyrelsernai Stockholms. Södermanlands. Östergötlands. Malmöhus och Norrbottens län anser det angeläget med fortsatt utredning. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att utredningsarbetet bör samordnas med undersökningen angå- ende beskattningen vid inflation.

Utredningens ståndpunkt att generella begränsningar av rätten till av- drag för underskott inte är lämpliga delas av länsstyrelsen i Östergötlands län, SACO/SR och Lantbrukarnas skattedelegation. Däremot anser RRV. LO och Svenska träindustriarbetareförbundet att sådana begränsningar på sikt bör eftersträvas. RRV anser att man i första hand bör undersöka möj- ligheten att begränsa avdragsrätten till andra förvärvskällor inom samma inkomstslag och i andra hand undersöka begränsningar även inom in- komstslagen. LO och Svenska träindustriarbetareförbundet anser att av- drag endast bör medges mot framtida inkomster från samma förvärvskälla.

RRV ifrågasätter om ett förbud mot underskottsavdrag bör gälla för vil- lafastigheter som med nuvarande regler normalt lämnar underskott och vill därför aktualisera övervägandena om en begränsning av ränteavdragens storlek. LO anser att underskottsavdrag bör få yrkas för räntor och föror- dar en beloppsbegränsning för ränteavdrag till ett lägre belopp än det inom utredningen reservationsvis framförda. 50000 kr. Även Svenska bygg- nadsarbetareförbundet anser att ett räntetak bör införas och framhåller att beloppet bör bestämmas så att det inte drabbar inkomsttagare i de vanli- gaste inkomstlägena och inte alltför hårt dem som redan skaffat sig villa och har höga räntekostnader utan får effekt i framtiden. Lantbrukarnas skattedelegation anser däremot inte att ett räntetak bör införas och fram- håller att en sådan åtgärd inte bidrar till ökad jämställdhet utan ökar skill- naderna mellan kapitalägare och andra. Åsikten delas av SACO/SR. som framhåller att en rimligare åtgärd vore att höja schablonintäkten samt att problemen närmast hör ihop med vad som behandlas i samband med be- skattningen vid inflation.

lnkomstberäkningen behandlas också av bostadsstyrelsen. länsstyrel- sen i Malmöhus län och Svenska sparbanksföreningen. Bostadsstyrelsen uttalar att skattereglerna har sådana fördelningsefl'ekter på bostadsmark- naden att bostadspolitiska strävanden i hög grad motverkas. Bostadsstyrel- sen uttalar vidare att genom att utredningen har inriktat sig på avdragen

Prop. 1978/79:160 g |

har den inte belyst problemet att en ägare eller bostadsrättshavare kan ha ett avsevärt eget kapital nedlagt i bostaden utan att bli beskattad för någon avkastning samt att det kan visa sig vara en mera framkomlig väg att angri- pa problemen från intäktssidan. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte intäktsberäkningen hellre borde ske på grundval av anskaffnings- kostnaden och Svenska sparbanksföreningen erinrar om att den tidigare har uttalat att belåning i vissa fall borde ligga till grund för beräkningen.

RSV anser att man i och för sig kunde tänka sig ett system där under- skott fick dras av endast i den mån de berodde på ränteavdrag men att frå- gan kräver utredning. TCO erinrar om en skrivelse till budgetministern den 6 februari 1978 med förslag om ett sådant system. Länsstyrelsen i Gö- teborgs och Bohus län anser att underskott från rörelse av hobbybetonad karaktär inte bör få dras av mot annan inkomst och nämner som exempel hållande av travhästar och uthyrning av fritidsbåtar. som ofta ger under- skott under en följd av år. Hän" instämmer Föreningen Sveriges fögderi- tjänstemän som även anser att samma borde gälla i fråga om underskott från jordbruksfastighet för den som inte är mantalsskriven på fastigheten. TCO anser att det inte bör vara tillräckligt med vinstsyfte för att en för— värvskälla skall föreligga utan att det också skall krävas att överskott har uppkommit. Underskott som har uppkommit under tidigare är bör i stället få avräknas mot senare inkomster från samma förvärvskälla. Det är enligt TCO också angeläget att se över de närliggande reglerna som berör upp- delning av inkomster och beräkningsgrunder för anskaffningskostnader för handelsbolag m. m.

Beträffande avdrag för reparationskostnader förordar länsstyrelsen i Malmöhus län och Lantbrukarnas skattedelegation att detta får ske i form av avskrivning.vilket skulle ge mera tillfredsställande resultat från redovis- ningssynpunkt. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att det sannolikt bor- de kompletteras med möjligheter till avsättning till reparationskonto och omedelbar avdragsrätt för mindre reparationer och ev. även mindre om- byggnader samt framhåller att det skulle från kontrollsynpunkt medföra stora fördelar om de skilda reglerna för reparationer och förbättringar för- svann.

RSV samt länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län anför att likartade fall som tidigare panrederier och luftfartsföretag förekommer av- seende järnvägsvagnar. containers. entreprenadmaskiner m.m. RSV an- ser att lagstiftningen beträffande partreden'er och luftfart kan bilda mön- ster, medan länsstyrelsen i Södermanlands län anser att det är en tänkbar väg att begränsa rätten till avdrag för underskott som är hänförligt till han- delsbolag eller kommanditbolag. Länsstyrelsen i Stockholms län. som an- för att tillgångarna i vissa fall hyrs ut till företag där delägarna är anställda. anser att det kan övervägas att begränsa underskottsavdragen till belopp motsvarande insatt kapital.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att det inte är befogat att förlita 6 Riksdagen 1978/79. [ saml. Nr 160

Prop. 1978/79: 160 8”

sig på att en allmän skatteflyktsklausul skall kunna lösa problemen. RRV ifrågasätter om inte kontrolluppgifter borde övervägas beträffande räntein- komster och -utgifter och påpekar att ambitionsnivån i taxeringskontrollen är lägre än i fråga om inkomst av tjänst.

Periodisk! understöd

Utredningen föreslår att rätten till avdrag för frivilligt periodiskt under- stöd (sådant för vilket nu gäller en beloppsgräns om 5000 kr.) slopas. Be- träffande legalt periodiskt understöd (sådant för vilket nu ingen belopps- gräns gäller) föreslår utredningen att avdrag för understöd till äkta make el- ler förutvarande äkta make medges endast om understödet utgår enligt skriftlig förpliktelse samt att avdragsrätten utsträcks till andra tidigare samtaxerade under förutsättning att underhållet börjat utgå inom två år från det sammanlevnaden upphörde. Utredningen har diskuterat någon skälighetsbegränsning eller liknande i fråga om avdragsrätten men har av- visat detta.

Förslaget tillstyrks i huvudsak av RRV. länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands. Östergötlands, Malmöhus och Norrbottens län. lokala skattemyndigheterna i Stockholms och Handens fögderier. SACO/SR. Landstingsförbundet och TCO, varvid framhålls att förslaget innebär en välkommen förenkling av taxeringsarbetet. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att avdragsrätten alltför lätt kan utnyttjas i skatteflyktssyfte, sär- skilt beträffande understöd till personer bosatta utomlands. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att förslaget kommer att innebära att frivilligt pe- riodiskt understöd som överstiger 2000 kr. gåvobeskattas och föreslår en höjning av denna gräns för gåvomottagare över en viss ålder, t. ex. 5.5 år. Om understöd utgår till sådana personer utan att avdragsrätt föreligger tor- de man nämligen kunna utgå ifrån att behov av understödet föreligger.

Kammarrätten i Stockholm. RSV. SlV, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. KF, Lantbrtlkarnas skattedelegation. Näringslivets skattedele- gation, Svenska sparbanksföreningen, SHlO och TOR avstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker emellertid ett av utred- ningen framfört alternativ att begränsa avdragsrätten till 2000 kr. per år och mottagare samt 5 000 kr. per år och utgivare. Även RSV och TOR an- ser att en begränsning av det totala avdragsbeloppet för varje givare vore att föredra.

RSV anför att utredningen inte har verkställt någon undersökning av ar- ten och omfattningen av utgående understöd. något som hade underlättat bedömningen. liksom en utvärdering av den år 1973 införda beloppsbe- gränsningen. Liknande tankar uttalas av kammarrätten i Stockholm. Lant- brukarnas skattedelegation, Svenska sparbanksföreningen, SHlO och TOR.

KF anser att rätt till avdrag bör föreligga under förutsättning att det på ett övertygande sätt visas att mottagaren verkligen har behov av understö-

Prop. 1978/792160 83

det. Att vissa fall är särskilt behjärtansvärda åberopas också av Lantbru- karnas skattedelegation. Svenska sparbanksföreningen och SHlO. Därvid påpekar SHIO att utredningen har motiverat sitt förslag om avdragsrätt ef- ter upplöst samvetsäktenskap med att en part kan känna en moralisk för- pliktelse att utge underhåll och framhåller att sådan förpliktelse kan en per- son känna även i andra fall. Kammarrätten i Stockholm anser att skatteför- mågeprincipen talar för avdragsrätt i åtskilliga fall. Lokala skattemyndig- heten i Handens fögderi uttalar att någon behovs- eller skälighetsprövning av utgivna understöd inte bör genomföras med tillgängliga administrativa resurser. allra minst vad avser utbetalningar till utlandet.

RSV, Lantbrukarnas skattedelegation. Näringslivets skattedelegation och SHIO påpekar att reglerna om avdragsrätt för periodiskt understöd har samband med reglerna om gåvobeskattningen och tar även upp frågan om kringgående av avdragsförbudet. Därvid pekar de särskilt på möjlighe- ten att ge lån mot över- eller underränta. RSV påpekar också att frågan om allmän skatteflyktsklausul har betydelse eftersom intresset för andra in- komstfördelande transaktioner kan komma att öka och framhåller att lega- la understöd kan skapas t. ex. genom en frivilligt påtagen skadeståndsför- pliktelse som parterna får fastställd av domstol.

SlV framhåller att många invandrare skulle komma att drabbas hårt om rätten till avdrag slopas. eftersom de ofta skickar understöd till föräldrar och andra släktingar. som är beroende av detta. Genom att de unga ut- vandrat har ofta grunden för en tryggad ålderdom för de äldre ryckts un- dan. lnvandrare som har förutom släktingar även maka och barn kvar i hemlandet får inte förvärvsavdrag eller avdrag för underhållsbidrag till ma- ka. för ökade levnadskostnader eller kostnader för hemresor och inte hel- ler uppbär de barnbidrag. Däremot kan de få avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn och SlV förutsätter att detta skall vara fallet även i framtiden. SlV delar i och för sig utredningens uppfattning att avdraget bör slopas. men anser att oförändrade regler bör gälla i fråga om understöd till föräldrar eller syskon utomlands. Gällande beloppsbegränsning och kravet att utbetalning skall styrkas utgör tillräcklig spärr mot missbruk. Man bör beakta de sociala förhållandena i invandrarnas hemländer.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att det i fråga om under- stöd till utlandet ofta är svårt att avgöra om det verkligen är fråga om ett understöd eller om en kapitalöverföring för givarens räkning och ifrågasät- ter om man inte skulle kunna beskatta mottagaren i Sverige. RSV anser att skattetlykt i avsevärd utsträckning tycks ske genom överföring till utlandet men uttalar att diskrimineringsförbud i dubbelbeskattningsavtal torde ut- göra hinder mot särregler för understöd till utlandet.

RSV. Näringslivets skattedelegation och TOR påpekar att förslaget står i kontrast till förslaget om avdragsrätt för vissa gåvor och TOR anser att någon väsentlig ändring i fråga om rätten till avdrag för frivilligt periodiskt understöd inte bör göras utan att denna fråga löses.

Prop. 1978/79:160 84

I fråga om underhållsbidrag mellan makar avstyrker kammarrätten i Stockholm. RSV och TOR att krav på skriftlig förpliktelse införs. varvid anförs att kravet torde sakna praktisk betydelse och att risken för miss- bruk är ringa.

RRV tillstyrker förslaget och uttalar att avdragsrätten bör följa den lag- stadgade underhållsskyldigheten och på sikt begränsas. För att undvika komplicerade skälighetsbedömningar bör avdraget få uppgå till viss största del av inkomsten. varjämte ett beloppstak bör gälla.

SACO/SR anser att man på sikt bör sträva efter att slopa underhållsskyl- digheten vid äktenskapsskillnad och ersätta den med arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder eller vid fall av arbetsoförmåga med förtidspension. Normalt bör underhåll utgå endast under en övergångsperiod. Avdrag bör medges endast om domstol har fastställt att behov av underhållsbidrag föreligger.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att kravet på särlevnad på grund av söndring och bruten ekonomisk gemenskap för att avdrag skall medges borde komma till uttryck i lagtexten. Avdrag bör inte medges vid särlev- nad på grund av makarnas arbetsförhållanden. för invandrare med maken i hemlandet och inte heller för tid mellan äktenskapets ingående och sam- manlevnadens påbörjande. En ensidig utfästelse bör ej godtas som skriftlig förpliktelse. Den tidsgräns om två år som utredningen har föreslagit i fråga om samvetsäktenskap bör gälla även för underhåll på grund av avtal mel- lan makar.

Förslaget att de som utan att vara gifta har samtaxerats skall likställas med äkta makar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kammarrätten i Stockholm, RSV, länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län samt SHlO. Lantbrukarnas skattedelegation anser att skäl inte föreligger att be- gränsa regeln till sådana sammanboende som har samtaxerats. Kammar- rätten i Stockholm och RSV anser dock inte att krav på skriftlig förpliktel- se eller på att understödet skall börja utgå inom viss tid behöver uppstäl- las. då risken för missbruk bedöms som ringa. Tidsgränsen kritiseras ock- så av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser däremot tidsgränsen välbetänkt och anser även att samtaxering bör ha skett två år i följd.

RRV och SACO/SR ifrågasätter däremot lämpligheten av den föreslagna utvidgningen med hänsyn till att underhållsskyldigheten håller på att be- gränsas i fråga om äkta makar. SACO/SR framhåller också att samvetsäk- tenskap får ses som ett uttryck för att parterna önskar bevara ekonomiskt oberoende.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att förbudet mot avdrag för perio- diskt understöd kan kringgås genom regeln om rätt till avdrag för under- stöd till tidigare anställd. Innehavare av jordbruk, hyreshus och rörelser har ofta anhöriga anställda och det kan inte ha varit utredningens mening att avdrag generellt skall medges i dessa fall. _

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att förslaget från utredningen

Prop. 1978/79: 160 85

om periodiskt underStöd att vissa egendomslivräntor skulle behandlas som köpeskilling borde ha ånyo övervägts. Gränsen mellan kapitalavbetalning och livränta är oklar, vilket är otillfredsställande. Beskattning kan undgås genom utflyttning. varför det borde övervägas om inte livränta —- och även pension på grund av enSkild tjänst — borde beskattas i Sverige. Liknande tankar framförs av länsstyrelsen i Stockholms län. Svenska försäkringsbo- lags riksförbund anför att det är oklart om egendomslivränta är A- eller B- inkomst samt att frågan är viktig för försäkringstagare och försäkringsbo— lag på grund av reglerna om rätt till avdrag för pensionsförsäkring. Livrän- tan bör anses utgöra samma slags inkomst som inkomsten av tillgången fö- re försäljningen. Även RSV anför att frågan bör klarläggas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att gällande ordning för beskattning av periodiskt understöd på grund av föreskrift i testamente innebär en viss dubbelbeskattning hos mottagaren, medan utgivaren i vissa fall kan få en oberättigad skattelindring. Kapitalvärdet arvsbeskattas och utgör skatte- pliktig förmögenhet hos mottagaren. medan det hos utgivaren är en av- dragsgill skuld. Utbetalda belopp är i sin helhet skattepliktiga resp. av- dragsgilla trots att de kan anses bestå av en räntedel och en amorterings- del. En översyn av reglerna bör ske.

Reglerna om avdragsrätt för understöd från juridiska personer kan enligt RSV och länsstyrelsen i Malmöhus län missbrukas. Regeln skulle bara be- höva gälla vissa Stiftelser. fonder och ideella föreningar. För andrajuridis— ka personer bör understödet i allmänhet utgöra en driftkostnad. Länssty- relsen i Malmöhus län anför också att det är tveksamt hur handelsbolag. kommanditbolag och dödsbon skall bedömas i detta avseende.

RSV och TOR anser det som en olägenhet att enligt utredningens förslag tre olika regelsystem skall tillämpas beträffande periodiska understöd. RSV anför att ett slopande av avdragsrätten bör gälla även för äldre under— stöd och att datum i allt fall bör knytas till propositionen och inte till betän- kandet.

Avdrag förfat'kföreningsavgrft

Utredningen anser att avgiften kan anses som en kostnad för intäkternas förvärvande samt att det är angeläget att uppnå likställdhet mellan arbets- marknadens parter. Eftersom ett system med skatteplikt för konfliktersätt- ningar skulle vålla administrativa problem föreslås för att uppnå i princip samma effekt som med full avdragsrätt och skatteplikt att avdrag skall medges med 50 % av erlagd avgift. dock högst 300 kr.

Förslaget om avdragsrätt för avgift till fackförening tillstyrks i princip av kammarrätten i Stockholm. RSV. länsstyrelsen i Södermanlands län. en minoritet vid länsstyrelserna i Östergötlands. Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Gävleborgs län. SACO/SR. KF. LO. Lands— tingsförbundet. Lantbrukarnas skattedelegation. Svenska byggnadsarbe- tareförbundet. Sveriges advokatsamfund, SHIO. TOR och TCO.

Prop. 1978/79:160 86

Svenska byggnadsarbetareförbundet anser att fullt avdrag bör medges och SACO/SR samt Lantbrukarnas skattedelegation att något beloppstak inte bör gälla. KF ifrågasätter också beloppstaket och anser att det i vart fall bör vara ett par hundra kronor högre än utredningen har föreslagit. Även TCO anser att taket bör sättas högre och dessutom inflationsskyd- das. LO anser att avdraget bör medges som en skattereduktion med hälf- ten av avgiften. vilket motsvarar avdrag med 77 % av avgiften vid en mar- ginalskattesats om 65%.

Förslaget avstyrks av statskontoret. RRV, en minoritet vid RSV.läns- styrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norr- bottens län och taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms län med hänvisning till att det från administrativ synpunkt är angeläget att man inte komplicerar taxeringsarbetet genom att tillskapa nya avdrag. Stats- kontoret och länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ett kostnadsbidrag från staten vore en enklare lösning för att skapa rättvisa. Statskontoret än- för även att avdraget i många fall inte torde komma att kontrolleras och därigenom i praktiken få karaktären av ett schablonavdrag. Statskontoret påpekar också att det förhållandet att effekten skulle bli beroende av mar- ginalskattesatsen motverkar fackföreningamas syften med att ta ut pro— gressiva avgifter. Beloppstaket begränsar dock denna olägenhet. Det vore emellertid enklare att medge ett schablonavdrag för alla fackföreningsmed- lemmar.

RRV. en minoritet vid RSV och länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att man i stället omprövar avdragsrätten för medlemsavgifter till SAF. var- vid framhålls att krav på rätt till avdrag för avgifter till Sveriges advokats- samfund. LRF m.fl. organisationer blir svåra att avslå om förslaget ge- nomförs.

RSV anser att en Stickprovsvis genomförd kontroll bör vara tillräcklig och erinrar om att t. ex. avdrag för bankräntor normalt inte kontrolleras. medan Landstingsförbundet och lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anser att avdraget bör styrkas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län an- för vissa administrativa betänkligheter och länsstyrelsen i Södermanlands län och TOR anser att en förutsättning för genomförande bör vara att kon- trollfrågoma kan lösas på ett smidigt sätt.

Näringslivets skattedelegation anser att det. så länge konfliktersättning- ar är skattefria. inte finns anledning att behandla avgifter till fackförening- ar annorlunda än avgifter till Sveriges advokatsamfund, LRF och SHlO.

Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges advokatsamfund anser det otillfresställande att utredningen inte har tagit upp och behandlat även medlemsavgifter till bransch- och yrkesorganisationer. eftersom dessa med lika stor rätt kan anses som kostnader för intäktemas förvärvande. Lantbrukarnas skattedelegation anför att gällande regler medfört att sär- skilda servicebolag har måst inrättas. vilket inneburit en onödig komplika- tion. Det kan inte ha varit så svårt eller tidsödande att lösa frågan och skat-'

Prop. 1978/79:160 87

tebortfallet skulle ha blivit måttligt. Sveriges advokatsamfund anför att det har en speciell ställning. eftersom detär nödvändigt för en advokat att vara medlem. Samfundet är därför inte jämförbart med andra organisationer och avgiften utgör i än högre grad än i andra fall en kostnad för intäktemas förvärvande. Avgiften utgörs inte till någon del av arbetslöshetsavgift. konfliktfondsmedel e. d., varför skäl till begränsning av avdraget saknas. Hyresgästernas riksförbund beklagar att utredningen inte har tagit upp frå- gan om avdrag för medlemsavgift till hyresgästförening och påpekar att fle- ra av de skäl som åberopas för avdragsrätt föreligger även i fråga om den- na. nämligen att föreningarna har ålagts samhällsuppgifter. att verksamhe- ten kommer alla hyresgäster till del och att det är angeläget att minska upp- offringen. _

SHlO påpekar att nya arbetsrättskommittén har lagt fram ett förslag om anslag till regionala fackliga förtroendemän och anser det inte rimligt att genomföra både detta och utredningens förslag. Om kommitténs förslag genomförs. bör alltså avdragsrätten inskränkas. SHIO anser emellertid ut- redningens förslag att avdragsrätt och skatteplikt i princip skall genomfö- ras rimlig och att den föreslagna schablonmetoden är godtagbar och att föredra framför kommitténs förslag. En viss försiktighet vid bestämmande av avdraget är påkallad med hänsyn till den del av föreningarnas kostnader som hänför sig till verksamhet som inte är av facklig natur. Lokala skatte- myndigheten i Stockholms fögderi anser inte att skälen för avdragsrätt har ökat under senare år och påpekar att arbetsgivarens skyldigheter att hålla de anställda med arbetstid och service för de fackliga aktiviteterna har ökat kraftigt.

Lokala skattemyndigheten i Handens fögderi anser att det visserligen har anförts goda skäl för avdragsrätt men att det likväl med hänsyn till det statsfinansiella läget och förslagets ekonomiska konsekvenser för stat och kommun och då frågan om skatteplikt för föreningen för influtna medlems- avgifter m.fl. problem inte har behandlats kan ifrågasättas om det nu är rätta tidpunkten att framlägga förslaget.

BUDGET- DEPARTEMENTET

AVDRAG FÖR GÅVOR”

Betänkande av utredningen om avdrag för gåvor

Ds B 1977:2

1)Utredningens förslag till lagtext har inte medtagits.

Prop. 1978/79:160 9l

Innehåll

Förkortningar Sammanfattning

1 Uppdraget

2 Gällande rätt m.m.

2.1 Beskattningen av gåvogivare

2.1.1 Gällande regler m.m.

2.1.2 Frågans tidigare behandling 2.2 Allmännyttiga organisationers beskattning

2.2.1 Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

2.2.2 Arvs— och gåvobeskattningen

3 Utländsk rätt Belgien

. Kanada

3.7 USA

4 överväganden

4.1. Inledning 4.2 Avdrag vid taxeringen eller skattereduk- tion m.m.

4.3 Allmänt om avgränsningen av mottagar- kretsen

4.4. Mottagarkretsens närmare omfattning

4.4.1 Trossamfund

4.4.2 Socialt inriktad verksamhet m.m.

4.4.3 Internationell biståndsverksamhet m.m.

4.4.4 övriga organisationer

4.5 Beloppsgränser m.m. 4.6 Organisationens struktur och juridiska karaktär m.m.

4.7. Personkretsen för organisationens

verksamhet

Prop.1978/79:160

4.8 4.9 4.10 4.11

Ändamål - verksamhet Fondering

Upplösning, byte av verksamhet Processuella frågor

Arvsskattefrihet för trossamfund m.m.

Ikraftträdande m.m.

Prop.!978/79:160 93

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Genom beslut den 30 december 1976 bemyndigade regeringen chefen för budgetdepartementet att tillkalla en särskild

utredare m.m. för att pröva frågan om avdragsrätt vid in- komsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära än- damål.

Med stöd av bemyndigandet förordnades samma dag att ingå i utredningen ambassadören Olle Dahlén som särskild utre- dare, kammarrättsassessorn Per Anclow som sakkunnig, läns— rådet Lars Johanson som expert och kammarrättsfiskalen Klas Herrlin som sekreterare.

Genom tilläggsdirektiv beslutade vid regeringssammanträde den 14 april 1977 fick utredningen vidare i uppdrag att lägga fram förslag i fråga om arvsskattebefrielse för svenska kyrkans församlingar och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer.

Till utredningen har inkommit eller överlämnats ett antal skrivelser från organisationer och enskilda personer.

Utredningen, som antagit namnet utredningen om avdrag för gåvor, får härmed överlämna betänkandet Avdrag för gåvor. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 23 maj 1977

Olle Dahlén

/Klas Herrlin

Prop. 1978/79:160 94

Förkortningar

AGL Lagen ( 1941:416 ) om arvsskatt och gåvoskatt BeU Bevillningsutskottets utlåtande

KL Kommunalskattelagen (1928:370) Prop. Proposition SF Lagen (1947:57?) om statlig förmögenhetsskatt 51 Lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt

SkU Skatteutskottets betänkande

SOU Statens offentliga utredningar

Prop.]978/791160 95

Sammanfattning

I regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 har regeringen uttalat att gåvor till ideella och humanitära ändamål bör få dras av vid lnkomstbeskattningen. Vårt uppdrag har va- rit att utforma ett förslag till en sådan avdragsrätt. Förslaget innebär följande.

Avdrag medges 7 inom den beloppsram som redogörs för ne— dan — för gåva från enskild person till — svenskt trossamfund som regelbundet anordnar offentlig gudstjänst'liksom organ för trossamfund, t.ex. försam- ling;

— samarbetsorgan för trossamfund; — organisation som är anknuten till trossamfund och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets.

Vidare medges avdrag för gåva till svensk organisation som i överensstämmelse med sina stadgar uteslutande eller så

gott som uteslutande

— utövar-hjälpverksamhet till förmån för personer som be- höver bistånd av särskilda sociala eller ekonomiska skäl;

» utövar internationell biståndsverksamhet; - verkar för internationellt samförstånd eller för respekt för de mänskliga rättigheterna; _ arbetar för att bekämpa sjukdomar eller för att förbätt- ra villkoren för sjuka eller handikappade:

Ytterligare ett par villkor som gäller organisationens verk- samhet föreskrivs. Sålunda förutsätts att organisationen be—

river verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot erhållna gåvor och andra inkomster. Fondering av gåvomedel tillåts således endast i begränsad utsträckning. Vidare får verksamheten inte vara inriktad på bestämda personer, t.ex. medlemmarna av en släkt eller en sluten förenings medlem- mar. Att verksamheten bedrivs till förmån för medlemmarna i en öppen förening utgör däremot inte hinder mot avdrag.

Avdrag medges för gåvor på sammanlagt högst 2 000 kr. Gåvan får i allmänhet inte understiga 200 kr. Om gåvor till en och

Prop. 1978/79:160 96

samma organisation under ett år sammanlagt uppgår till minst 200 kr. medges dock avdrag. I fråga om makar gäller maximi- gränsen för var och en av makarna. Avdrag för gåva får dock inte föranleda underskott vid taxeringen som kan utnyttjas av andra maken.

Det ankommer på skattskyldig som yrkar avdrag för gåva att styrka att gåva utgivits. Några särskilda formkrav härför har inte uppställts. Ett kvitto på postgiroinbetalning e.d. bör t.ex. normalt kunna godtas

Riksskatteverket upprättar årligen förteckning över orga- nisationer till vilka utgivna gåvor kan anses avdragsgilla. Förteckningen blir inte formellt bindande vid taxeringen men avses böra frångås endast undantagsvis.

Avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål är något princi- piellt helt nytt i svensk skattelagstiftning. Med hänsyn härtill har vi utformat våra förslag med en viss försiktig- het. När systemet varit i kraft en tid och erfarenhet vun- nits av den praktiska tillämpningen bör därför kretsen av organisationer som omfattas av systemet ses över. Även andra frågor kan behöva omprövas mot bakgrund av praktiska erfa- renheter. På grund härav har vi begränsat våra förslag till att gälla gåvor som lämnats under åren 1978-1981.

Vi vill understryka att våra förslag endast öppnar en möjlig- het för berörda organisationer att underlätta finansieringen genom gåvor. Det får sedan ankomma på organisationerna själva att avgöra i vilken utsträckning de vill utnyttja denna möj— lighet genom att anordna insamlingar m.m.

Vi har vidare haft i uppdrag att utforma ett förslag till arvsskattebefrielse för trossamfund m.m. Vårt förslag i den- na del innebär att den grupp av religiösa organisationer som omfattas av avdragsrätten skall vara befriade från arvsskatt.

Förslaget om avdrag för gåvor avses träda i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas på gåvor som lämnas efter denna tidpunkt. De föreslagna reglerna om arvsskatte- befrielse avses träda i kraft samtidigt.

Prop.!978/791160 ' 97

Vårt huvuduppdrag innefattas l föliande anförande till pro—

u

tokollet av statsrådet Mundebo vid regeringssammanträde

sfärklaringen den 8 oktober 1976 nar regeringen t gåvor till ideella och humanitära ändamål bör få dras av vid inkomstbeskattningen.

F.n. medges inte avdrag vid inkomsttaxeringen ör gåvor till ideella eller humanitära ändamål. Den er kildes eko- nomiska stöd till sådana ändamål måste alltså lämnas med öeskattade medel. I den mån skattelättnader medges är

nerna. Dessa är i varierande omfattning befriade från in- t—, förmögenhets—, arvs— eller gåvoskatt.

Det är angeläget att skattelagarna har sådant innehåll att ideella och humanitära organisationers arbete under- lättas. Lika angeläget är att enskilda personer uppmunt- ras att ekonomiskt stödja sådana verksamheter. I vissa länder medges skattemässiga avdrag för gåvor till dessa ändamål. Hos oss har önskemål om en sådan avdragsrätt framförts sedan länge, bl.a. i riksdagsmotioner.

Att utforma ett system med avdragsrätt av det slag som regeringsförklaringen förutsätter kräver närmare under- sök.ingar på flera punkter. För att göra denna undersök— ning bör en särskild utredare tillkallas. Vid sitt arbete bör utredaren särskilt uppmärksamma följande frågor.

För det första bör undersökas vilka ideella och humani- tära verksamheter som skall omfattas av avdragsrätten. I det sammanhanget bör prövas frågan om förhållandet mellan rizsorganisationer och sammanslutningar på lokal nivå. tredaren bör under arbetet ta kontakt med olika religiösa, humanitära och andra ideella organisationer och sammanslutningar.

En annan väsentlig fråga rör avdragsrättens närmare ut- formning. Så är t.ex. vissa beloppsspärrar ofrånkomliga. Utredningen bör också belysa utländska erfarenheter på området.

Det är vidare viktigt att förslagen får en sådan utform— ning att de blir enkla att tillämpa i praktiken. Själv- fallet måste tillses att reglerna inte lämnar utrymme för obehöriga skatteförmåner.

Reglerna om avdragsrätt bör kunna träda i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1979 års taxering. Det innebär att utredningsarbetet bör vara slutfört före utgången av juli 1977.

7 Rikxdagen I978/79. I mm!. Nr [60

Prop.l978/79:l60 98

Vid sammanträde den 14 april 1977 beslöt regeringen att utvidga utredningsuppdraget. Tilläggsdirektiven innefattas i följande anförande till protokollet av statsrådet Mundebo:

Svenska kyrkan är i egenskap av statsorgan inte skyldig att erlägga arvsskatt. I riksdagen har vid flera tillfäl- len motioner väckts om att samma skattefrihet borde medges församlingarna och de fria trossamfunden och deras lokal- organisationer. Denna fråga har behandlats senast vid 1975/76 års riksmöte. Skatteutskottet (SkU l975/76:52)av— styrkte därvid motioner om sådan skattefrihet med motive- ringen bl.a. att man utgick från att regeringen skulle ta ställning till arvsskattefrågan innan propositionen be— träffande beskattning av ideella föreningar lades fram. Riksdagen godkände vad utskottet hade anfört.

I den nyligen avlämnade propositionen om ändrade regler för beskattning av ideella fören'ngar, m.m. (prop. 1976/77:135) har jag uttalat tt frågan om arvsskattefri- het för trossamfunden bör remissbehandlas innan den avgörs av statsmakterna. Det är angeläget att denna fråga löses snabbt.

Utredningsarbetet i fråga om avdragsrätt vid inkomsttaxe- ringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål skall vara slutfört före utgången av juli 1977. Frågan om arvs— skattefrihet bör behandlas i detta sammanhang. Förslag bör därför också läggas fram i fråga om arvsskattebefrielse för svenska kyrkans församlingar och de fria trossamfun— den och deras lokalorganisationer.

Prop. 1978/79: 160 . 99

2 GÄLLANDE RÄTT H.M. 2.1 Beskattningen av gåvogivare 2.1.1 Gällande regler m.m.

Vid inkomstbeskattningen medges avdrag för omkostnader

för inkomsternas förvärvande och bibehållande. Avdrag medges däremot inte för utgifter för att bestrida den skattskyldiges levnadskostnader. Till levnadskostnader räknas utgivna gåvor; de är således inte avdragsgilla vid beskattningen (20 % KL). Syftet med gåvan saknar betydelse i sammanhanget. Avdrag medges således inte heller för gå— vor till ideella ändamål.

Dessa principer har emellertid genombrutits av lagstif- taren vid några speciella tillfällen. Under kriget förelåg vid taxeringarna till statlig inkomstskatt (alltså inte vid kommunalbeskattningen) åren 1939-1945 (förhållandena skiljer sig mellan de olika åren) rätt till avdrag för gåvor till luftvärnet, luftskyddet, hemvärnet och sjö— värnskåren m.m. Avdragsrätten tillkom på förslag av be— villningsutskottet (BevU 1938:20, 1959:20, 19A1z17, 1942:25). Avdrag medgavs med gåvans belopp såsom allmänt avdrag. Avdragsrätten betingades av de rådande extraordi- nära förhållandena, och utskottet poängterade också vid de olika lagstiftningstillfällena att bestämmelserna innebar en uppenbar avvikelse från de principer som lig— ger till grund för skattelagstiftningen.

En annan av kriget betingad särskild avdragsrätt för gåvor förelåg vid 19A4 och 19h5 års taxeringar. Kungl. Maj:t hade då riksdagens bemyndigande att medge skattskyldig avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt och vissa andra statliga skatter för penninggåva till internationellt hjälparbete för att lindra nöden i krigshärjade länder. En av praktiska skäl uppställd förutsättning var att gåvan uppgick till minst 1 000 kr. BevillningSutskottet uttalade även i detta lagstiftningsärende principiella betänklig—

Prop. 1978/79:160 lOO

heter, men godtog med hänvisning till det angelägna ända— målet den proposition i vilken frågan väckts (prop. 19A5:555, BevU SÅ).

Ett mer principiellt avsteg från principen om avdrags- rätt för gåvor finner man i reglerna om den skattemässiga behandlingen av periodiska gåvor. Avdrag medges nämligen för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning (46 ä 2 mom. första stycket KL och punkt 5 av anv. därtill; olika begränsningar i avdragsrätten som föreligger enligt dessa stadganden förbigås här). Bestäm— melserna synes till sina ordalydelser inte hindra att avdrag medges för periodiska utbetalningar till stiftelse eller förening för välgörande ändamål. I gammal praxis har också sådant avdrag medgivits. Praxis har emellertid svängt (RÅ 1929 ref. 95, RÅ 19A1 ref. 5),och det är numera genom åtskilliga regeringsrättsavgöranden otvetydigt klar— lagt att avdrag för periodiska utbetalningar till ideella och välgörande ändamål inte medges.

Sammanfattningsvis medges således enligt gällande rätt inte avdrag för_gåvor till välgörande ändamål vare sig i fråga om engångsbelopp eller periodiska utbetalningar.

Det sagda gäller givetvis även beträffande gåvor av andra tillgångar än pengar, t.ex. lösöre av olika slag. Princi- piellt annorlunda blir däremot situationen om gåvan består av den skattskyldiges egen arbetsinsats, dvs. att han vederlagsfritt utför arbete åt mottagaren, t.ex. som funk— tionär eller förtroendeman. Någon beskattning av uppskattat värde av arbetsinsatsen sker då inte. Denna uteblivna be- skattning får samma verkan som om den skattskyldige be- skattats för värdet av arbetsinsatsen men medgivits avdrag med motsvarande belopp.

Däremot kan skattskyldig som avstår från lön eller arvode mot att ersättningen skall tillfalla välgörande ändamål i allmänhet inte undgå beskattning för ersättningen ( RÅ 1962 ref. 46 ).

Prop.1978/79:160 l01

2.1.2 Frågans tidigare behandling

Skattelagssakkunniga avgav den 20 december 1956 ett be- tänkande med förslag till bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd m.m. (stencil). I betänkandet behandlas bl.a. frågan om avdrag för perio- diskt understöd och gåvor till allmännyttiga ändamål.

De sakkunniga, som inte ansåg sig kunna förorda en själv- ständig avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål, anförde bl.a. följande (5. 199-202). En avdragsrätt för frivilliga understöd till allmännyttiga ändamål kan be- tecknas som ett avsteg från de principer enligt vilka den direkta beskattningen är uppbyggd. Det stöd som läm— nas med en avdragsrätt blir svårt att bedöma och ojämnt. Sådana ändamål som givare med höga inkomster lämnar bidrag till kan tänkas bli gynnade p.g.a. marginalskatteeffekten. Omfattningen av de bidrag som skulle erhållas till olika ändamål skulle i icke ringa mån bli beroende av den energi och måhända även fördomsfrihet varmed bidragsinsamlingen handhades. Bidragens antal och storlek skulle inte alltid rätta sig efter ändamålets angelägenhet.

Vidare anfördes bl.a. Avgränsningen av de ändamål, vars främjande genom bidrag skulle ge avdragsrätt, skulle möta betydande svårigheter. Det torde inte vara möjligt att i skattelagstiftningen mera exakt ange de institutioner eller sammanslutningar, till vilka bidrag borde kunna ges med avdragsrätt. En bestämmelse av mera allmänt innehåll skulle ge upphov till en mängd skattetvister. Frågan om och på vilket sätt taxeringsmyndigheterna skulle kunna pröva att villkoren för avdragsrätt uppfylls är mycket komplicerad. I vissa fall betalas bidrag under sådana former att det är omöjligt att kontrollera att bidragen utbetalats, exempelvis vid kollekt. Bidrag lämnas ofta i form av medlemsavgifter som inte är avdragsgilla enligt 20 % KL. Införande av avdragsrätt för vissa slag av med- lemsavgifter skulle komplicera skattelagstiftningen i hög grad.

Prop.l978/79:l60 102

För den händelse det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen i någon form ta hänsyn till gåvor till all- männyttiga ändamål framkastade de sakkunniga följande tanke. En särskild avdragsform behövde inte tillgripas.

I stället kunde bestämmelserna om avdraget för försäk- ringspremier o.d. ändras så att avdragsrätten kom att omfatta även bidrag till vissa allmännyttiga ändamål.

I riksdagen har under en lång rad år framställts motions- yrkanden som syftar till en avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål. Sådana yrkanden förekom t.ex. vid 1961 års riksdag samt vid riksdagarna 196A-1975 och riksmötet 1975/76. Yrkandena har i allmänhet avstyrkts av skatte— utskottet (bevillningsutskottet). Några gånger har dock yrkandena tillstyrkts. Vid den slutliga riksdagsbehand— lingen har dock motionerna alltid avslagits.

Motionärerna har i huvudsak framhållit följande. Det är tveksamt om de av skattelagssakkunniga åberopade princi- perna har den räckvidd man velat tillerkänna dem. Man bör inte bortse från den risk för nivellering och för stöd endast åt det politiskt-majoritetsmässigt accepterade och väletablerade som ligger i metoden med bidrag från det allmänna. En avdragsrätt skulle utgöra ett värdefullt- komplement till metoden med allmänna bidrag. Det frivil— liga givandet skulle stimuleras av en avdragsrätt. Vidgade möjligheter att ekonomiskt stödja en ideell verksamhet ' skulle medföra ett fördjupat personligt engagemang från givarna. Vissa kristna samfund har av principiella skäl svårt att acceptera bidrag från det allmänna till sin verksamhet.

Utskottet har som regel grundat sina avstyrkanden på upp— fattningen att ideell verksamhet bör stödjas genom direkta bidrag av allmänna medel och inte genom lättnader vid be- skattningen. Vidare har anförts principiella och praktiska betänkligheter av i huvudsak samma slag som skattelags— sakkunniga framförde.

Prop.1978/79:l60 _. ' 103

Allmänn tti a or anisationers beskattnin

Allmännyttiga organisationer har en gynnad ställning vid såväl inkomst— och förmögenhetsbeskattningen som arvs— cch gåvobeskattningen. De gynnande reglerna är allmänt sett utformade så, att organisationen helt eller delvis frikallas från skattskyldighet. Vid arvsbeskattningen tillämpas i vissa fall en förmånlig skatteskala. Här skall lämnas en översiktlig framställning över de regler som härvid gäller. Av intresse är kanske främst den nya lag- stiftningen om beskattningen av ideella föreningar. För en mer ingående redovisning av denna lagstiftning hänvisas till prop. 1976/77z135 och SkU 1976/17:45.

2.2.1 Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen Inkomstbeskattningen

Stiftelser och ideella föreningar har länge behandlats likartat vid inkomstbeskattningen. Genom den nyligen an— tagna lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar, som skall tillämpas fr.o.m. 1979 års taxering, bryts detta samband. De ideella föreningarna får i princip en mer gynnad ställning än tidigare, medan de äldre reglerna för stiftelser kvarstår oförändrade.

För stiftelser och vissa andra rättssubjekt gäller föl— jande.

Akademier och vissa studentsammanslutningar av offentlig— rättslig karaktär är helt fria från statlig inkomstskatt och skattar kommunalt endast för inkomst av fastighet och för garantibelopp (7 & SI och 53 5 1 mom. första stycket d) KL). Skattskyldighet föreligger dock inte för fastig— het som används i dessa institutioners eller sammanslut- ningars verksamhet som sådana, och garantibelopp skall inte beräknas för sådan fastighet (5 5 1 och 3 mom.,

47 och 54 55 KL).

Prop.!978/79zl60 104

Följande rättssubjekt skattar statligt för inkomst av rörelse samt kommunalt för inkomst av rörelse och fastig— het och för garantibelopp (7 & SI och 53 & 1 mom. första stycket e) KL). Subjekten åtnjuter sådan skattefrihet för inkomst av vissa fastigheter och för garantibelopp som nyss nämndes.

Kyrkor (med kyrka avses enligt punkt 7 av anv. till 55 & KL en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyr- kans verksamhet avsedd egendom);

Sjukvårdsinrättningar som inte drivs i vinstsyfte;

Barmhärtighetsinrättningar;

Stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under

samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets

försvar;

Stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att, utan

begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestäm-

da personer, — främja vård och uppfostran av barn,

— lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning,

— utöva hjälpverksamhet bland behövande,

- främja vetenskaplig forskning. T.o.m. 1978 års taxering ingår i nämnda grupp även trossam- fund (andra än svenska kyrkan) som utövar kyrklig verksamhet. Vid senare års taxeringar beskattas dessa samfund enligt de

nya reglerna för beskattningen av ideella föreningar.

Enligt 53 5 1 mom. andra stycket KL kan stiftelse eller för- ening som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete om särskilda skäl föreligger för det av riksskatte- verket förklaras vid inkomstbeskattningen jämställd med skat— tesubjekt upptagna i 1 mom. första stycket 9).

Enligt punkt & av anv. till 55 & KL skall frågan om skatt- s ky1_digheten för stiftelse bedömas med hänsyn till det ' ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten.

Enligt nämnda anvisningspunkt gäller vidare följande. Stiftelse, som i sin verksamhet främjar flera ändamål skall anses begränsat skattskyldig enligt 53 å 1 mom. första stycket e) KL om verksamheten huvudsakligen avser

Prop.1978/79:160 105

att tillgodose ändamål som upptas i detta lagrum. Så skall anses vara fallet om i verksamheten endast i ringa omfatt— ning främjas andra ändamål. Om stiftelse under län re tid inte bedrivit eller kan väntas komma att bedriva verksam— het i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen av dess tillgångar skall stiftelsen, oavsett dess ändamål, a se obegränsat skattskyldig för inkomst.

(1)

För ideella föreningar gäller följande enligt den ovan nämnda nya lagstiftningen, med tillämpning fr.o.m. 1979 års taxering. Förening som är hänförlig till 53 5 1 mom. första stycket e) KL kan endast beskattas för, statligt, inkomst av rörelse och, kommunalt, inkomst av fastighet och rörelse samt garantibelopp. Sådan förening är emellertid även befriad från vissa inkomster av fastighet (och i motsvarande män från garantibelopp) och rörelse. Detta gäller om inkomsten till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller från verksamhet som av hävd utnytt- jats som finansieringskälla för ideellt arbete (54 & första stycket i) och punkt 4 av anv. till 54 5 KL).

Ideell förening kan enligt punkt 9 av anv. till 55 & KL anses hänförlig till 53 5 1 mom. första stycket e) KL om

föreningen har till huvudsakligt syfte att - utan begräns- ning till viss familjs, vissa familjers, föreningens med- lemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intres- sen — främja - ändamål som anges i 53 5 1 mom. första stycket e) (se ovan) eller - andra allmännyttiga ändamål såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller där- med jämförliga kulturella ändamål.

Enligt punkt 9 av anvisningarna till 53 & KL förutsätts vidare följande för att en förening skall anses hänförlig till 53 5 1 mom. första stycket e) KL:

_ föreningen skall i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodose ändamål av den nyss nämnda

Prop.]978/791160 106

beskaffenheten;

- föreningen skall vara öppen, dvs. föreningen får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns sär- skilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfatt— ningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak;

— föreningen skall bedriva en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens tillgångar.

Under särskilt angivna förutsättningar kan i viss ut- sträckning dispens medges från det sist upptagna kravet avseende verksamhetens omfattning (andra - fjärde styckena av punkt 9 av anv. till 55 & KL).

Enligt femte stycket av punkt 9 av anv; till 53 5 KL utgör det förhållandet att förening enligt äldre lagstiftning registrerats som ekonomisk förening inte hinder mot att

föreningen i förevarande sammanhang behandlas som ideell förening.

Förmögenhetsbeskattningen

Ideella föreningar och stiftelser är skyldiga att erlägga skatt för förmögenhet endast om och i den mån de är skatt— skyldiga för inkomst (6 ? 1 mom. SF). Skattskyldighet före— ligger således endast för sådana tillgångar för vars av— kastning organisationen är skattskyldig.

2.2.2 Arvs- och gåvobeskattningen

Två grupper av skattesubjekt är med hänsyn till ändamålet gynnade vid arvs- och gåvobeskattningen. Den första gruppen är helt befriad från både arvsskatt och gåvoskatt. Den andra gruppen är helt befriad från gåvoskatt och tillhör vid arvsbeskattningen en förmånlig skatteklass (klass III i stället för klass II).

Prop.l978/79:160 107

Fri från såval arvs- som gåvoskatt är enligt 3 & ACL - staten;

- stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

- stiftelse eller sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålder- stigna, sjuka eller lytta, dock inte om ändamålet är att tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

— akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse tillkommer inte sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,och inte heller utländsk organisation.

Följande rättssubjekt är fria från gåvoskatt och tillhör en förmånlig skatteklass vid arvsbeskattningen (28 och 38 åå ACL)

— kyrka, landsting, kommun eller annan menighet samt hus- hållningssällskap med stadgar som fastställts av rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

- stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål; _

- stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

- registrerad understödsförening;

Prop.1978/79:160 108

— sådan sammanslutning som, utan att ha till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intres- sen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

— folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan lik- nande sammanslutning som har till främsta syfte att an- ordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

Även dessa regler gäller endast för svenska organisa- tioner.

Prop.!978/79:160 109

UTLÄNDSK RÄTT

L—J

Vi har genom budgetdepartementets rättsavdelning erhållit redogörelser över gällande rätt i tillämpliga delar från ett flertal länder där enligt uppgift avdrag medges för gåvor till ideella och allmännyttiga ändamål. Svar av intresse för vårt arbete har inkommit från Belgien, Dan— mark, Finland, Frankrike, Holland, Kanada och USA. Uppgif-

ter har även begärts från Västtyskland men svar från detta land har inte erhållits. Nedan lämnas en redogörelse som grundar sig på de erhållna uppgifterna.

3.1 Bélgien

Avdrag medges för gåvor till följande mottagare

a) universitet eller liknande inrättningar i Belgien förutsatt att de inrättats i enlighet med vissa lagar;

b) kungliga akademier, nationella forskningsfonder för vetenskaplig forskning och institut för uppmuntrande av vetenskaplig forskning inom industrin och jordbruket samt institutioner för vetenskaplig forskning Som godkänts av finansministern och vetenskapsministern;

c) statens muséer samt provinser, sammanslutningar, kom- munförbund och allmänna stödföreningar under villkor att bidragen används för deras muséer;

d) kulturella institutioner vars verksamhet sträcker sig över en kulturell gemenskap om institutionen har godkänts av kungen genom beslut i regeringen;

e) institutioner som ger stöd till krigsinvalider, handi- kappade, krigsveteraner och liknande, till gamla, till minderåriga och till fattiga där institutionen på visst sätt godkänts;

f) belgiska Röda korset;

g) nationella katastrofkassan till förmån för den Natio— nella katastroffonden eller till den nationella fonden för jordbrukskatastrofer, regionala katastroffonder samt

Prop. 1978/79:160 1 10

till institutioner som är tillskapade för att ge stöd till

offer för katastrofer, under förutsättning av godkännande av finansministern;

h) skyddade verkstäder som verkar inom området för reha- bilitering av gravt handikappade, om anstalten är till- skapad av den nationella fonden för social rehabilitering av handikappade eller godkänd av denna eller av den minis- ter som handhar frågor inom detta område;

i) institutioner som lämnar stöd till utvecklingsländer

om institutionen har godkänts av både finansministern och ministern för samarbete och utveckling.

För avdragsrätt krävs att gåvan uppgår till minst 1 000 francs (en belgisk francs = ung. 12 öre).

Sammanlagda beloppet av utgivna bidrag under ett beskatt— ningsår är avdragsgillt upp till tio procent av den skattskyldiges nettoinkomst. Avdrag medges dock med högst 10 milj. francs.

Organisationerna är i allmänhet underkastade ett förfarande för godkännande som är olika beroende på den kategori till vilken organisationen är hänförlig. Organisation skall göra skriftlig ansökan om godkännande och underkasta sig er- forderligt undersökningsförfarande. För att godkännas skall organisationen uppfylla särskilt följande villkor:

- Organisationens verksamhet får inte bedrivas i vinst— syfte vare sig för organisationen själv eller för dess medlemmar. Detta hindrar emellertid inte att organisationen får driva vinstgivande verksamhet om målet är av social karaktär.

— Organisationen måste utöva sin verksamhet uteslutande inom det område som anges i lagen.

Gåvor utgör inte skattepliktig inkomst för ifrågavarande organisationer.

Prop. 1978/79:160 1 1 1

Inom viss tid efter utgången av beskattningsåret "kall

U:

organisationen tillställa skattemyndigheterna en f r— OI

teckning över givare och mottagna gåvobelopp. Kopior härav sänds till de lokala skattemyndigheterna för kon—

troll av givarnas deklarationer.

Enligt uppgift ger administrationen av avdragsrätten inte upphov till några särskilda problem. Kontrollen av avdra— gen verkställs inom ramen för den normala deklarations- kontrollen.

9 Danmark

ku . F

Enligt ligningsloven är gåvor till föreningar, stiftelser och institutioner m.m. avdragsgilla, om medlen används i allmänt välgörande eller på annat sätt allmännyttig verk— samhet till förmån för en större personkrets.

En förutsättning för avdragsrätt är att gåva till en och samma förening m.m. uppgår till minst 50 Dkr (en Dkr = ung. 75 öre). Avdrag medges för det belopp varmed de sam- manlagda gåvorna överstiger 100 Dkr, dock högst med | 000 Dkr.

Ytterligare en förutsättning för avdragsrätt är att för- eningen m.m. har godkänts av finansministern som berätti— gad att mottaga gåvor med verkan'att gåvobeloppet blir avdragsgillt för givaren. I ett årligt cirkulär från skattedepartementet i början av februari uppräknas de föreningar m.m. som är godkända för det föregående året. Ansökan om godkännande skall inges före den 1 oktober det kalenderår godkännandet skall avse. Beslut fattas efter yttrande av ligningsrådet (Danmarks högsta skattemyndig- het). Cirkuläret för 1976 upptar inemot 900 föreningar m.m.

De godkända föreningarna m.m. kan efter deras ändamål indelas i följande huvudgrupper.

Prop.l978/79:l60 112

a) Sociala och humanitära ändamål, t.ex. Danska Röda Korset, samt olika stiftelser för gamla och fören ingar

som utövar ungdomsarbete.

b) Ändamål avseende utbildning, t.ex. skolor oc h iniver- sitet och utgivande av stipendier i anknytning härtill.

(7 x/

Idrotts li- ga ändamål, t.ex. det danska idrott förbundet och en rad specialförbund under detta.

d) Religiösa ändamål, t.ex. en rad lokala frikyrk .or.

e) Sjukdomsbekämpande ändamål, t.ex. landsföreningarna för giktens och cancerns bekämpande.

f) Hi storiskt— kulturella ändamål, t.ex. muséer och his o- riska föreningar.

g) Andra ända.ål.

Vid prövningen av ansökning om godkännande fästs stor vikt vid att gåvomedlen inte skall kunna användas på obehörigt sätt. Organisationen skall sålunda vara öppen för en vi— dare krets, styrelsen skall utses genom val av medlemmarna, räkenskaperna skall i behörig ordning revideras, medlen skall i händelse av organisationens upplösning tillfalla ett annat lika kvalificerat ändamål.

Enligt dansk skatterätt utgör gåvor i pr ip skat eplik—

ig inkomst för mottagarna. De särskilda sk chattskyldighets— egle rna för al männyttiga organisationer medför emellertid fta att dess —a antingen är helt undantagna från skattskyl- dighet eller att de inte behöver inräkna gåvor i sin skatte- pliktiga inkomst.

Avdragsrätten synes inte medföra några särskilda praktiska svårigheter i taxeringsarbetet.

Enligt en grov uppskattnir .g som gjorts utnyttjas avdrags—

Prop.l978/79:l60 113

gen 19?n har skattats till rätten av 30 000 — AO 000 pers ca

I syfte främst att förenkla skattelagstiftningen har en utredning som en av flera åtgärder i augusti 1976 före— slagit att avdragsrätten för gåvor till ideella ändamål

skall avskaffas.

LN . Lu Finland

Avdrag för gåvor kan medges vid den statliga inkomstbe— skattningen men däremot inte vid den kommunala.

Avdragsreglerna gäller gåvor för främjande av försvaret, understödjande av personer som blivit lidande genom kri5nt

samt främjande av vetenskap eller konst.

Gåva till staten att användas för främjande av försvaret får avdras utan särskilt beslut eller tillstånd av m*_— dighet eller särskilda villkor.

Avdragsrätt för gåva för understödjande av personer som blivit lidande genom kriget förutsätter att finansminis- teriet beslutat att gåvor till samfundet, inrättningen eller stiftelsen i fråga medför avdragsrätt. Sådant be- slut är tidsbegränsat och kan meddelas på ansökan av den

mottagande organisationen.

Avdrag för gåva för främjande av vetenskap eller konst medges efter tillstånd av finansministeriet på givarens ansökan. Såvitt avser staten, universitet eller annan högskola krävs inget särskilt godkännande beträffande mottagaren. När mottagaren är annan organisation krävs att dess egentliga syfte är att understödja vetenskap eller konst samt att den godkänts av finansministeriet. Yttrande inhämtas härvid från en särskild nämnd. Medlem- marna i denna utgörs av en tjänsteman i finansministeriet som ordförande samt två tjänstemän i undervisningsministe- riet och två ytterligare medlemmar av vilka den ena väljs

8 Riludagen 1978/79. I saml. Nr [60

Prop.1978/79:l60 114

av Finlands akademi och den andra av statens centralkom-

mission or konst. Avdragsrätten är begränsad till gåvor om minst 3 000 och högst 100 000 mark (en mark = ung. 1 kr. 3 öre). Då av—

dragsrätt föreligger beskattas inte mottagaren.

Gåvogivare som yrkar avdrag bör foga kvitto på gåvan till sin deklaration. I de fall den mottagande organisationen skall godkännas av finansministeriet åläggs den i beslutet att före utgången av februari till ministeriet inkomma med detaljerad utredning över de gåvor som mottagits under föregående kalenderår samt användningen av medlen.

Några särskilda praktiska svårigheter eller andra problem

förknippade med avdragsrätten synes inte ha förekommit.

Under 1976 uppgick antalet avdragsgilla gåvor till allmän- nyttigt ändamål till ca 500.

Ändringar i den gällande lagstiftningen övervägs inte. 3.4 Frankrike

Genom lagstiftning 1954 infördes avdragsrätt vid inkomst— taxeringen för gåvor till allmännyttiga organisationer. Reglerna har därefter ändrats i väsentliga hänseenden.

Avdrag medges för gåvor till tre olika grupper av motta- gande organisationer.

I grupp 1 ingår organisationer som utövar verksamhet av följande slag

— välgörenhet genom att exempelvis hjälpa behövande, offer för olyckor eller katastrofer, e.d.

— uppfostran och utbildning; det skall här vara fråga om verksamhet som kan sägas bygga på frivilliga insatser. Begreppet "uppfostran och utbildning" synes ha en vid om-

Prop.l978/79:160 115

fattning, så hör t.ex. även amatöridrott hit,

— vetenskaplig forskning,

l m 0

ialt inriktad verksamhet i vidare bemärkelse. Hi" .ex. organisationer som bedriver hälsovård i före-

'.3' O: *1

U % OQ & ns

ande eller vårdande syfte, sjukhem som drivs utan

v intresse, cancer-, tbc- och andra sjukdomsbekämpande

|,.|

organisationer.

Avdrag medges ej om organisationen har till syfte att skapa trivsel och förströelse (exempelvis kamratföreningar). Avdrag medges inte heller för gåvor till organisationer

med politiska syften eller yrkessammanslutningar eller organisationer som utövar professionell idrott.

I fråga om religiösa sammanslutningar medges avdrag för bidrag till den del av verksamheten som bygger på lek- mannamedverkan eller som avser underhåll av byggnader för gudstjänster och liknande. Avdrag medges inte för bidrag till prästlöner eller för finansieringen av den kyrkliga verksamheten över huvud taget.

Grupp 2 avser organisationer som uppfyller kraven under 1 och som dessutom uppfyller vissa ytterligare villkor. Hit hör t.ex. organisationer som har till uppgift att bedriva familjerådgivning eller att skydda barn och ungdom. Ytter- ligare organisationer som hör hit är ungdomsrörelser

(typ scouter), folkbildnings— och understödsföreningar samt föreningar för hjälp och uppehälle åt yngre arbetare och hjälp åt utlänningar.

La Fondation de France utgör gzupo *. Det är en central stiftelse som tar emot pengar från fysiska eller juridiska personer, vilka överlämnas för att användas för humanitära, kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål.

Vissa allmänna regler gäller för avdragsrätten. Sålunda medges avdrag bara för rent benefika överföringar. Någon motprestation får alltså inte förekomma. Avdrag medges t.ex. för gåvor till organisationer som verkar för ut-

Prop. 1978/79:16!) 1 16

bildning. Däremot kan föräldrar inte få avdra avgifter som avser barnens skolgång. Avdrag medges inte bara för gåvor som ges "*1 (1) W (' 1' rr ir i själva organisationen utan även för insamlin-sgfvor (en tidning samlar in medel för visst ändamå naturagåvor kan ges med avdragsrätt.

Avdragsrätt föreligger inte för gåvor till företag som driver verksamheten i affärsmässiga former även om verk- samheten som sådan är av ovan angivet slag (exempelvis forskning).

Genomgående krävs vidare att den mottaglnde organisatio— nen är öppen och att den utövar sin verksamhet * Frank- rike. Däremot behöver organisationen ej vara fransk.

Avdragsrätten omfattar gåvor från både fysiska och juri- diska personer.

För skattskyldiga som driver industri, handel, hantverk, jordbruk eller annan näringsverksamhet kan avdrag medges med högst en promille av omsättningen eller bruttointäk- terna. För dessa grupper, som ofta är företag, medges avdraget redan vid beräkningen av inkomsten av förvärvs- verksamheten (omkostnadsavdrag).

För andra skattskyldiga (bl.a. löntagare, fastighets- och kapitalägare) är avdraget begränsat till viss del av den sammanlagda inkomSten. Beloppet varierar med hänsyn till den mottagande organisationens inriktning. Sålunda medges avdrag för gåvor till grupp 1 med 0,5 % av inkomsten, till grupp 2 med 1 % och till La Fondation de France med 1,5 %. Dessutom gäller vissa spärregler vid gåvor till flera av grupperna. Även den första kategorin avdrags— berättigade kan alternativt begagna dessa avdragsregler.

Prop. 1978/79:160 1 17

3.5 Holland

Avdrag medges för gåvor till inhemska organisationer som främjar religiösa, välgörande, kulturella och vetenskap— liga ändamål och till organisationer som tjänar ett all- mänt intresse. Avdragsrätten bedöms från fall till fall; något förfarande i syfte att på förhand bestämma vilka organisationer som är kvalificerade synes inte finnas.

En förutsättning för avdragsrätt är att givaren är bosatt Holland. Endast bidrag som inte berättigar till någon ,J.

orm av vederlag i pengar godtas som gåva. Avdragsrätt öreligger i den mån gåvorna överstiger 120 floriner A H, I—+, en florin = ung. 1 kr. 76 öre) eller 1 % av bruttoin-

täkten. Avdrag medges med högst 10 % av bruttoinkomsten.

Inhemska bolag är berättigade till avdrag i den mån gåvan överstiger 500 floriner. Det högsta avdraget är för bolag

,

o % av den taxerade inkomsten.

De mottagande organisationerna är generellt inte inkomst- skatteskyldiga och beskattas därför inte för gåvor.

För avdrag krävs att skriftligt kvitto kan företes. Reglerna medför inte många tvister i den praktiska till— lämpningen.

Avdragsrätten har stor betydelse för de berörda organisa— tionerna. Alldeles särskilt gäller detta för trossamfunden.

Enligt en offentlig undersökning avseende 1966 års in- komster utnyttjades avdragsrätten av 179 000 av drygt 3 milj. skattskyldiga. Sammanlagt avdrogs 58 milj. flori— ner. Det genomsnittliga avdraget var 525 floriner eller 2,6 % av inkomsten.

Prop.1978/79:160 118

3.0 Kanada

Avdrag vid inkomsttaxeringen medges för gåvor till - välgörande organisationer;

— organisationer för amatöridrott;

- vissa bostadsorganisationer;

-kmmwwm

- FN och dess organ;

— vissa utländska universitet och organisationer.

För att en organisation skall anses som en välgörande organisation fordras att den uteslutande främjar vissa ändamål. Dessa är följande

a) hjälpverksamhet bland behövande; b) religiösa ändamål; c) utbildning;

d) andra ändamål av välgörande natur till förmån för samhället som en helhet.

Som exempel på verksamheter som avses i d) kan nämnas upplåtande av idrotts— eller andra rekreationsanläggningar för allmänheten eller av allmänna samlingslokaler.

För att gåva till välgörande organisation eller organisa— tion för amatöridrott skall medföra avdragsrätt fordras att organisationen är registrerad i viss ordning. Endast in- hemska organisationer kan registreras. Organisationer i Kanada som uppträder som ombud e.d. för utländsk organisa— tion kan inte registreras.

Gåva till registrerad organisation måste för att bli av— dragsgill styrkas med kvitto som skall innehålla vissa särskilt angivna uppgifter. Bland dessa kan nämnas organi— sationens registreringsnummer och kvittots serienummer.

För gåvor till ovan nämnda organisationer medges avdrag med högst ett belopp som motsvarar 20 % av givarens inkomst. Dessutom medges avdrag för gåvor till "Her Majesty in right

Prop. 1978/79:160 1 19

of Canada and Her Majesty in right of the provinces". I detta fall medges avdrag med högst hela inkomsten.

3.7 USA

Avdrag medges vid den federala beskattningen för gåvor till organisationer med uteslutande religiösa, välgörande, vetenskapliga eller litterära ändamål eller med ändamål att främja utbildning eller amatöridrott eller att lindra grymhet mot barn eller djur.

För avdragsrätt förutsätts att organisationens inkomster inte till någon del är till nytta för medlemmarna eller särskilda personer. Organisationen får inte i väsentlig utsträckning bedriva politisk propaganda eller på annat sätt försöka påverka lagstiftningen. Den får inte heller engagera sig i kampanjer för kandidater till politiska poster.

Avdragsrätt föreligger också för gåvor för allmänna ända- mål till delstat eller federationen och för gåvor till vissa andra organisationer än de ovan nämnda.

Avdrag medges både för kontanter och för gåvor av fast och lös egendom. Gåva av egendom värderas i princip till all- männa saluvärdet vid tidpunkten för gåvan. Ett omfattande regelsystem är knutet till hur värderingen i olika fall skall gå till. Även utgifter i samband med tjänster utan ersättning åt välgörande organisationer är avdragsgilla. Så får t.ex. den som i egenskap av delegat bevistar ett konvent, som en välgörande organisation håller, dra av re- sekostnader och skäliga kostnader för mat och logi.

Enligt huvudregeln får avdrag åtnjutas med högst 50 % av givarens inkomst. Gåvor till vissa organisationer, främst vissa privata stiftelser som inte bedriver egen verksam- het, medges dock med högst 20 % av inkomsten. Vidare finns det en 30 %—regel Som gäller gåvor av egendom som omfattas av reglerna om kapitalvinstbeskattning. Avdrag som inte

Prop.l978/79:l60 120

medges på grund av 50 eller 30 %—regeln får föras över till senare beskattningsår.

Skattskyldig som yrkar avdrag för gåva skall i deklaratio- nen uppge den mottagande organisationens namn samt gåvans belopp och tidpunkten för den. I fråga om gåvor av annat än pengar skall dessutom en rad ytterligare upplysningar lämnas. Den mottagande organisationen skall på begäran be— kräfta uppgifterna.

För att gåvor till organisation skall medföra avdragsrätt krävs att organisationen enligt särskilt beslut är undan— tagen från skatteplikt. Beslut i denna fråga meddelas var— je år på ansökan. Detta gäller dock inte kyrkor samt vissa andra organisationer med begränsade inkomster. De kva ifi- cerade organisationerna upptas på en särskild förteckning. Systemet medför enligt uppgift med ett undantag inga sär— skilda svårigheter för taxeringsmyndigheterna. Undantaget avser värdering av gåvor av egendom för vilken det inte

går att finna något marknadsvärde vid gåvotillfället. För dessa fall anlitas särskilda rådgivande expertorgan.

Enligt en undersökning som avsåg förhållandena 1974 hade de välgörande organisationerna i USA en sammanlagd inkomst på 80,6-miljarder dollar (en dollar = ung. & kr. 33 öre). Härav utgjorde 25,5 miljarder gåvor, 32,1 miljarder avgif— ter för tjänster och kapitalavkastning samt 25,2 miljarder bidrag från det allmänna m.m. Av gåvoinkomsterna kom ca 20 miljarder från fysiska personer.

Enligt en uppskattning så gick av de 25 miljarderna i gåvo— inkomster ca 12,5 till religiösa aktiviteter, ca 4 till hälsovård, ca 4 till utbildning, ca 2 till Sociala ändamål och ca 1,5 till konstnärliga och litterära ändamål m.m.

En ekonometrisk undersökning som gjorts ger vid handen att för varje dollar i skatteinkomst som förloras på grund av avdragsrätten, de välgörande organisationerna erhåller gå- vor som de utan avdragsrätten inte skulle ha fått på ca 1,15 - 1,29 dollar. Det uppskattas att skattebortfallet

Prop.1978/79:l60 121

på grund av avdragsrätten uppgår till 5,8 miljarder dollar under 1976. Enligt nyssnämnda siffror skulle således av- dragsrätten ge upphov t'll gåvor på mellan 6,7 och 7,5 miljarder dollar.

Prop.1978/79:160 122

& ÖVERVÄGANDEH &.1 Inledning

I regeri ngsförk laringen den 5 oktober 1976 har regeringm

..

ut talat att gåvor till ideella och humanitära ändamål bör

vi

få dras av vid inkomstbeskattningen. Enligt våra direk-iv har uppdraget också varit att lägga fram förslag till en sadan avdragsrätt, däremot inte att överväga om en avdra att bör införas eller ej. Av direktiven framgår vidare några ytterligare utgångspunkter för utredningsarbetet.

För det första skall avdragsrätt en avse gåvor från ens kil- da personer, däremot inte gåvor från aktiebolag eller

andra juridiska personer. En annan förutsättning, som

(7— D

F”

, ger i sakens natur, är att avdrag endast skall komma i fråga för gåvor till organisationer. Utrednin M1ppd aget omfattar således inte gåvor till enskilda mottagare .

Den centrala uppgiften har varit att närmare urmde söka vilka ideella och humanitära verksamheter som bör omfattas av avdragsrätten. denna del sägs i direktiven att vi un- der arbetet bör ta kontakt med olil :a religiösa humanitära och andra ideella organisationer.

I direktiven uttalas också att vissa belcpns spärrar är ofrånkomliga. Det förutsätts också att förslagen får en sådan utformning att de blir enkla att tillämpa i prakti- kon. Reglerna får inte lämna utrymme för obehöriga skatte förmåner. Enligt direktiven skall vidare utländska erfaren-

heter av en avdragsrätt belysas.

Innan vi redovisar våra överväganden och förslag vill vi nämna något om arbetets uppläggning. Redan på ett tidigt stadium insamlades med hjälp av budgetdepartementets rätts— avdelning material från vissa länder där avdrag för gåvor medges. Resultatet av dessa undersökningar har redovisats i ett tidigare avsnitt. Sammanfattningsvis kan sägas att det inkomna materialet, i vissa delar kompletterat med muntli—

Prop.!978/79:160 123

ga uppgl ifter, visar att avdragsrätten dessa länder kunnat i administreras utan någr a större svårighet ter

itt viktigt led i arbetet var att söka kontakt med olika re— ligiösa, ideella och humanitära organisationer. Genom en rundskrivelse infordrades stadgar och verksamhetsberättel ser m.m. från ett antal organisationer. Vi har vidare sammanträf- fat med företrädare för ett urval av organisationer från oli— ka sektorer av det ide ella och ..umanitära fältet. Flera orga-

nisationer har också på eget initiativ tagit kontakt med oss.

Vid samtalen med organisationerna har diskussioner förts bå— de om den principiella utformningen av en avdragsrätt ocn om mer tekniskt betonade frågor. Vi kunde konstatera att de olika organisat ionernas bero ende av gåvomedel varierade stark t från fall till fall. Intresset av att erhålla gåvor var också ol.— ka. Många organisationer var positivt inställda till att fi— nansiera sin verksamhet eller del därav med gåvomedel. En del organisationer uttryckt e däremot s arka betänkligheter mot gåvof ir .ansiering och ansåg att deras verksamhet i stället bor— de bekostas av anslag från stat och kommun. Den allmänna in- ställningen till en avdragsrätt var positiv bland de organisa-

ner som var intresserade av att erhålla gåvor. Några av dessa organisationer ansåg dock att gåvor bo. de ges med be— skattade medel. En iakttagelse som gjorts av flera organisa- tioner som bedriver insamlingar var att det spontana givandet gått tillbaka något på senare år. I stället hade växt fram

+t organiserat kontinuerligt givande.

Vi vill i detta sammanhang påpeka att det givetvis ankommer på de olika organisationer som enligt våra förslag i det följande skulle komma att omfattas av avdragsrätten att själ- va avgöra om de skall söka dra nytta härav genom insamlings— verksamhet o.d. Framhållas kan också att de organisationer som sagt sig vara motståndare till att ett avdragssystem in— förs inte önskar bli lämnade utanför tillämpningsområdet gm ett sådant system införs.

Prop.1978/79:160 154

4.2 Avdrag vid taxerin en eller skattereduktidr m,m.

En principiell fråga, där det finns skäl att redan n”r re— .l- dovisa våra överväganden, är i vilken for a :( skall iä åtnjutas av givaren. Det finns två alt-rna-iv, som

1

får något olika verkningar i enskil a fall.

Det ena alternativet innebär att givaren vid taxeringen får göra avdrag för gåvans belopp som allmänt avdrag. Enligt detta alternativ beror den skattelättnad som gåvan för med sig på givarens marginalskatt. Om marginalskatten

n.

är ho % medför sålunda en gåva på 1 OOO kr. en skattelät.— nad på 4!” kr. Är marginalskatten se 316 blir skattelättna—

_! den 600 kr. oSv.

Enligt det andra alternativet skulle avdrag inte göras vid taxeringen, utan hänsyn till gåvan skulle tas direkt vid debiteringen av skatten. Systemet kunde t.ex. vara utfor- mat så, att den uträknade skatten skulle minskas med 60 % av gåvans värde. Med detta alternativ blir skattelättnaden oberoende av givarens marginalskatt.

De avdrag som f.n. förekommer i vårt 5 ett undantag, avdrag från inkomst. Detta gäller båd omkostnadsavdrag som avdrag för kostnader av mer personlig art, såsom för försäkringspremier, periodiska under m.m. Undantaget utgörs av den skattereduktion (det s.k. hemmamakeavdraget) som tillkom år 1970 i samban med sam— beskatt.ingens avveckling och som avsåg att l'ompensera fa— miljer med bara en förvärvsarbetande make för de ändrade reglerna om ortsavdrag. Hittills har det ansetts princi- piellt riktigare att i ett progressivt skattesystem

medge avdrag före skattens beräkning.

Man kan också diskutera om marginalskatteskillnaderna är sådana att ett system med skattereduktion är motiverat för de relativt små belopp det i vårt sammanhang blir fråga om. Vi kan här nämna att vi i det följande kommer att föreslå att gåvor skall beaktas vid beskattningen endast i den mån

I'J '.Il

Prop.l978/79:160 |

de inte överstiger 2 000 kr.

För det stora flertalet givare i aktiv ålder torde marginal— skattesatserna ligga vid 50—70 %. Många givare har dock in— komster under genomsnittet. Vid våra kontakter med organisa— tionerna har sålunda framkommit att folkpensionärerna utgör en stor givargrupp. Åtskilliga pensionärer betalar ingen skatt på grund av det extra avdrag som medges vid beskattningen. I sådant fall har de givetvis inte heller någon marginalskatt. Detta gäller ungefär 1/5 av pensionärerna. Övriga 2/5 har emellertid marginaleffekter som i stort sett är väl jäm— förbara med den aktiva befolkningens. Dessa effekter inträ— der om man beaktar avtrappningen av det extra avdraget och det kommunala bostadstillägget. Som exempel kan nämnas att marginaleffekterna för ensamStående folkpensionärer med sido— inkomster, t.ex. ATF, på 5 000 — 20 000 kr. ligger mellan 7u och 78 %. En motsvarande marginalskatt för inkomsttagare

i aktiv ålder uppnås vid en inkomst av ca 70 000 kr.

För barnfamiljer i mellaninkomstlägena förstärks likaså mar- ginaleffekterna genom avtrappningen av de statliga och stats— kommunala bostadstilläggen. Dessa tillägg är till skillnad från de nyss nämnda kommunala bostadstilläggen mer direkt anknutna till den taxerade inkomsten. Det är svårt att mer exakt ange marginaleffekternas storlek, eftersom tilläggen inte bara varierar med hänsyn till inkomst utan även beror

på barnantal och hyrans storlek.

Till bilden hör också att alternativet med en reduktion av skatten tekniskt sett är svårhanterligt. Vidare har vi beak- tat att frågan huruvida avdrag skall göras från inkomst eller föranleda skattereduktion berör inte bara avdrag för gåvor. Motsvarande problem föreligger i fråga om de avdrag som en— ligt gällande regler medges som allmänt avdrag. Avdrag av likartad karaktär bör behandlas enhetligt. Frågan är således genomgripande och kan lämpligen behandlas i samband med den allmänna översyn av avdragssystemet som f.n. pågår inom 1972 års skatteutredning. Att föregripa resultaten av den-

Prop.1978/79:160 126

na utredning genom att nu införa ett f än de allmänna reg- lerna avvikande system är enligt vår uppfattning inte lämp—

ligt.

Vi föreslår således att skattelättnaden ges formen av av- drag från inkomsten.

Vi vill här också ta upp en annan fråga av mer allmän ka- raktär.

Avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål är något prin- cipiellt nytt i svensk skattelagstiftning. De utländska er— farenheter som vi tagit del av tyder inte på att avdrags— rätten medfört några allvarliga svårigheter i tillämpning- en. Det är emellertid vanskligt att dra helt allmängiltiga slutsatser från det utländska materialet i vad avser svenska förhållanden.

När man nu skall införa en avdragsrätt för gåvor även i vårt land finns det därför enligt vår uppfattning skäl att gå fram med en viss försiktighet. Det är också den linje som vi följt. Detta torde komma att framgå av den allmänna diskussionen i det följande avsnittet. Det kommer också att återspeglas, när vi längre fram redovisar vårt förslag om den närmare avgränsningen av verksamheter som bör medföra avdragsrätt.

Det torde vara ofrånkomligt att med denna uppläggning en del organisationer med i och för sig behjärtansvärda ända— mål inte kommer i åtnjutande av den förmån som en avdrags- rätt innebär. Å andra sidan är det tänkbart att det system som vi föreslår inte i alla hänseenden i den praktiska tillämpningen kommer att visa sig löpa smidigt eller inne- hålla tillräckliga garantier mot miSSbruk.

Vi föreslår därför att den kommande lagstiftningen begrän— sas i tiden. En lämplig försöksperiod kan vara fyra år. Reglerna skulle då gälla för gåvor som lämnas under åren

1978 - 1951. Före utgången av denna tid bör man ha vunnit

Prop.]978/79zl60 127

sådana erfarenheter att avdragsrätten kan få en permanent utformning.

Allmänt om avgränsningen av mottagarkretsen

Den grundläggande frågan rör mottagarkretsens omfattning, dvs. vilka organisationer som skall anses bedriva sådan verksamhet att bidrag till dem bör vara avdragsgilla för givaren. Det är angeläget att denna krets bestäms så noga som möjligt. En givare har ett berättigat krav på att i förväg kunna bedöma om en gåva är avdragsgill eller inte.

Ett motsvarande intresse har den mottagande organisationen. Även det allmännas intressen måste tillgodoses — taxerings— arbetet bör inte försvåras genom regler som lämnar utrymme

för alltför skiftande tolkningar.

Även om svårigheter kan möta när det gäller att bestämma mottagarkretsens omfattning, bör dessa kunna bemästras. Det finns redan i dag åtskilliga skatteregler som är särskilt inriktade på allmännyttiga organisationer. Reglernas när- mare utformning har vi visserligen redan presenterat i ett tidigare avsnitt, men vi vill ändå här nämna något om regel— systemet från mer principiella utgångspunkter.

Reglerna har länge haft olika räckvidd vid, å ena sidan, inkomst— och förmögenhetsbeskattningen, och, å andra sidan, arvs- och gåvobeskattningen. Vad först gäller inkomst- och förmögenhetsbeskattningen så har skattefrihet medgetts, i huvudsak, kyrkor och trossamfund, vissa försvarsorganisa— tioner samt organisationer som främjar vård och uppfostran av barn eller utbildning eller vetenskaplig forskning el- ler som utövar hjälpverksamhet bland behövande. Rörelsein— komster och vissa fastighetsinkomster har dock beskattats.

Den nämnda kretsen är tämligen begränsad i förhållande till vad som gäller vid arvs- och gåvobeskattningen. Här går skattelättnaderna längre i det att så gott som samtliga allmännyttiga organisationer åtnjuter frihet från gåvoskatt och erlägger arvsskatt enligt en gynnsammare skala än vad

Prop.1978/79:160 128

som gäller för andra juridiska personer. Vissa allmännyt- 'ga o.ganisationer är dessutom befriade från arvsskatt. Denna krets omfattar, med undantag främst för trossamfun— den, ungefär samma grupp som sedan länge varit begränsat skattskyldig vid inkomst— och förmögenhetsbeskattningen.

I detta mönster har en viktig förändring skett genom de ny— ligen beslutade utvidgningarna av skattefriheten för ideel— la föreningar. Sådana ideella föreningar som är befriade från gåvoskatt skall för framtiden, om vissa förutsättning- ar är uppfyllda, vara bara begränsat skattskyldiga vid in- komst- och förmögenhetsbeskattningen.

De nämnda skattereglerna visar att man varit beredd att vid beskattningen ta stor hänsyn till de allmännyttiga organi— sationerna. Inte minst den nyligen genomförda lagstiftning— en om beskattningen av ideella föreningar pekar klart på att en del aktiviteter ansetts så angelägna att avsteg från vanliga skatteprinciper är försvarliga.

En grundläggande förutsättning för avdragsrätt bör vara att den mottagande organisationen i princip åtnjuter skatte— lättnader för egen del. Den krets av allmännyttiga organi- sationer, som åtnjuter frihet från gåvoskatt och enligt den nya lagstiftningen i allmänhet även från inkomst- och förmögenhetsskatt, är emellertid mycket heterogen. Hit hör både stora och små organisationer, sammanslutningar på riksnivå och lokala organ, organisationer som arbetar för ändamål som allmänt erkänns som behjärtansvärda och sådana som har en mer specialinriktad eller begränsad verksamhet. En del organisationer haren mycket stabil uppbyggnad och samverkar stundom med statliga eller kommunala organ, andra ter kan fungera i något mindre fasta former. Redan dessa förhållanden gör att samtliga organisationer som åtnjuter skattelättnader knappast kan komma i fråga när en avdrags- rätt för bidrag skall utformas.

Vårt uppdrag har inte heller varit att utforma en generell avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål utan en-

mp. 1978/79:160 ' 129

dast för gåvor till ideella och humanitära organisationer.

gger en viktig begränsning. En ytte rli are begräns—

ing ligger i direktivens krav på att reglerna skall vara _l tt tillämpa och inte lämna utrymme för obehöriga

s efio rmåner. Betydelsen av att reglerna blir enkla att

ti ll apa understryks av det förhållandet att frågan huruvi— da gåvor till viss organisation är avdrags illa eller ej kan komma att beröra taxeringarna för ett stort antal gi— vare. Det är också uppenbart att ju vidare man gör motta— garkretsen, desto svårare blir det att hindra missbruk.

Om risken för missbruk är mer betydande måste olika kon— trollregler införas, vilket skulle komplicera arbetet inte bara för skattemyndigheterna utan även för givare och mot- tagare. Det är därför ofrånkomligt att mottagarkretsen be—

stäms inte enbart med tanke på verksamheten i.riktning U

och det ekonomiska behovet utan även utifrån administr ti- va och kontrollmässiga hänsyn.

En annan synpunkt som vi beaktat är, som redan nämnts, att avdragsrätt för gåvor är något principiellt nytt i svensk skattelagstiftning. Den begränsade avdragsrätten för gåvor under krigstiden, som vi tidigare redogjort för, tillkom under särpräglade förhållanden och kan nu inte vara vägle- dande. Starka skäl talar enligt vår uppfattning för att

man innan erfarenhet vunnits om hur avdragsrätten fungerar och utnyttjas i prak iken iakttar en viss återhållsamhet. Med detta sammanhänger att vi, som framgått av det föregåen— de, givit våra förslag en tidsbegränsr ing. Vi kan i detta sammanhang erinra om att avsikten härmed bl.a. är att kretsen av berörda organisationer skall prövas på ny t inom någr a år.

Vid urvalet har vi också tagit hänsyn till i vilken mån statsmakterna i andra sammanhang varit beredda att stödja verksamheten i fråga. Vidare har vi fäst vikt vid i vilken utsträckning organisationerna för sin ideella eller humani— tära verksamhet är beroende av frivilliga bidrag från en—

9 Riludagen 1978/79. [ saml. Nr [60

Prop.1978/79:160 130

skilda personer.

Mot bakgrund av de olika överväganden som vi sålunda gjort föreslår vi i stora drag följande.

Avdrag medges för gåvor till trossamfund och därmed jämför- liga organisationer. Denna mottagargrupp går lätt att av- gränsa och riskerna för att givare skaffar sig obehöriga skatteförmåner är små. Det får också från allmänna utgångs- punkter anses rimligt att sådana organisationer ges det ekonomiska stöd som en avdragsrätt kan innebära. Likartade överväganden kan göras i fråga om sådana socialt inriktade aktiviteter som på olika sätt syftar till att hjälpa be- hövande eller att förbättra levnadsvillkoren för sjuka

m.m. Detsamma gäller en del verksamheter som omfattar in- ternationella engagemang. De nu nämnda grupperna är också sedan länge i större eller mindre utsträckning hänvisade till ekonomiskt stöd från enskilda personer.

Som redan nämnts anser vi att tillämpningsområdet inte bör vara alltför vidsträckt innan erfarenheter vunnits om hur avdragsrätten verkar i praktiken. Även med denna utgångs- punkt är vi medvetna om att vår avgränsning kan kritiseras. Vi vill emellertid starkt understryka att våra förslag inte innebär någon egen värdering av olika organisationers verk- samhet. Syftet har varit att utforma ett praktiskt hanter- bart system. Såvida inte samtliga ideella organisationer får omfattas av avdragsrätten torde det vara omöjligt att dra en gräns som från varje Synpunkt är helt invändnings— fri. Vi tror emellertid att det för många kommer att te sig rimligt att gåvor till de organisationer som omfattas av vårt förslag blir avdragsgilla.

Innan vi i nästa avsnitt närmare anger de olika slag av or— ganisationer som omfattas av våra förslag bör följande näm- nas. I den allmänna debatten har mot en avdragsrätt inte sällan framhållits riskerna för obehöriga eller eljest opå— kallade skatteförmåner. Med den avgränsning Som vi föreslår

Prop.l978/79:160 131

torde dessa risker vara relativt obetydliga. De organisa- tioner som vi medtagit ägnar sig inte åt sådan verksamhet

att man behöver befara att lämnade gåvor används på sådant

sätt att givaren får ekonomiska förmåner för egen del.

&.4 Mottagarkretsens närmare omfattning

Som framgår av föregående avsnitt är utgångSpunkten för vå— ra förslag att avdrag bör medges för gåvor till trossam- fund, organisationer som utövar hjälpverksamhet och liknan— de verksamhet samt vissa internationellt verksamma organi— sationer. Den närmare avgränsningen bör ske på följande sätt.

A.A.1 Trossamfund

Organisationer med huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål är i princip befriade från gåvoskatt. Föreningar

med sådant syfte — men inte stiftelser - blir enligt den ny- ligen antagna lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar i regel helt fria även från inkomst- och förmögen- hetsskatt fr.o.m. 1979 års taxering.

Nämnda ändamålsbestämning är mycket allmänt hållen. Den medger att skattefrihet tillkommer inte endast organisa— tioner. som har karaktär av trossamfund. Skattelättnaden går längre och omfattar även organisationer som mera all- mänt främjar religiösa ändamål. Vi har ansett det praktiskt nödvändigt att begränsa avdragsrätten till trossamfunden samt sådana organisationer som kan sägas stå trossamfunden nära.

I enlighet härmed synes begreppet trossamfund i 1951 års religionsfrihetslag kunna bilda en lämplig utgångspunkt för avgränsningen. Enligt 4 5 nämnda lag förstås sålunda med trossamfund, förutom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst. tt visst ytterligare mått av bredd och kontinuitet hos organisationen än vad denna bestämning kräver torde dock böra fordras, åtminstone under systemets första tillämp—

Prop. 1978/79:160 13:

önskar skall få bevista gudst inte i anslutning till de regler i 53 5 1 mom. första stycket e) KL, som Skall til ring, fordra att organisationen även disponera Det förekommer nämligen att trossamfund, som bör omfattas av avdragsrätten, hyr gudstjänstlokal från gång till går

En förutsättning för avdragsrätt bör vara att frå

om svenskt trossamfund. 'tt ett samfund A u re till utländskt samfund bör däremot inte

drag.

Trossamfund som uppbär.statsbidrag enligt kungörelsen (197u:40&) om statsbidrag till vissa trossamfund ”ordv i allmänhet utan vidare kunna förutsättas omfattas av av- dragsrätten.

Avdragsrätten bör omfatta såväl gåvor som utan na ”

J '] LD "! m

J gan för samfundet. Sålunda bör t.ex. gåvor ill församling inom svenska kyrkan eller annat samfund vara avdra sgilla. Detsamma bör gälla i fråga om lokal- eller domkyrkor som tillhör svenska kyrkan. Vidare bör gåvor med avdragsrätt

kunna ges till samarbetsorgan för samfund som oufattas av

"3

avdragsrätten.

Det förekommer att verksamhet, som kan ses som ett led i

ett trossamfunds verksamhet, formellt hör under en sär- skild organisation. Som exempel härpå kan nämnas särskil-

da ungdomsförbund, stiftsgårdar o.d. samt stiftelser för

förvaltning av gåvomedel och annan egendom. Under förutsätt-

ning att samfundet har ett väsentligt inflytande över sådan n anknuten organisations verksamhet, bör organisationen

(U

Prop.1978/79:160_ 133

ligt vår upp;sttning omia .as av

I allmänhet torde böra krävas at trossamfundets inflytan-

de kan återföras på bestämma se i den anknutna organisatio- nens stadgar. En bestämma se av sådant slag kan t.ex. vara att trossamfundet tillsätter den ledande befattningen 1 or— ganisationens styrelse. Om det i fall där stadgebestämmel- se av nämnda slag saknas ändå otvetydigt framkommer att så- dant inflytande i prak-iken likväl föreligger bör dock or— ganisationen kunna omfattas av avdragsrätten.

Den av oss föreslagna gränsen - liksom andra tänkbara grän- ser med verkan i praktiken — tt gränsfall uppkommer, där det berät" sationen hamnar på den ena eller andra sidan kan s ras. Vi kan som exempel peka på KFbK—KPUM. Jenna organisa- tion har en kristen målsättning oc; kan därför sägas ha slaktskap med trossamfunden. A andra sidan bedriver emel— lertid KFUK-KFUM även verksamheter som med vårt förslag inte berättigar till avdrag. Vi tänker här inte minst på den stundom omfattande tävlingsverksamheten inom olika idrotter. Som organisationens verksamhet f.n. är utformad torde med den av oss föreslagna gränsen gåvor till organi- sationen inte bli avdragsgilla. Vi vill emellertid-fram- hålla att det vid den kommande översynen kan finnas skäl att ompröva KFUK—ZFUMzs och liknande organisationers ställ— ning i systemet.

u.u.2 Socialt inriktad verksamhet m.m.

-Trots de allt mer utvecklade socialpolitiska åtgärderna finns det uppenbarligen även i vårt land ändå ett behov av insatser från enskilda och organisationer på det so— ciala området. Detta framgår bl.a. av det stora antal or- ganisationer som verkar inom detta område. Många av dem bedriver en omfattande insamlingsverksamhet. Insatser av detta Slag förtjänar enligt vår uppfattning stöd. Vi an— ser därför att avdrag i princip bör medges för gåvor till

PTop.l978/79:160 134

sådana ändamål.

Avdragsrätten bör i första hand omfatta organisationer som

kan anses bedriva hjalpverksamhet. Det är här fråga om or— + ganisationer av skif-ande karaktär som har det gemensamt, att de utövar verks et till förmån för personer som be— h höver bistånd av särskilda sociala eller ekonomiska skäl.

Organisationer som arbetar för att hjälpa ungdomar eller vuxna,som t.ex. på grund av alkohol- eller narkotikamiss—

bruk kommit på sned i samhällen kommer i enlighet härmed

anisation som har till ändamål att bereda barn från mindre bemedlade famil Url

jer tillfälle till sommarvistelse på landet

n. eller i skärgår en kunna anses bedriva hjälpverksamhet. Ett annat exempel på organi”ation som bör kunna omfattas av avdragsrätten är organisation med ändamål att utdela

stipendier till behövande konstnärer eller författare.

En fråga som särskilt bör uppmärksammas i detta sammanhang är huruvida verksamhet till förmån för pensionärer i denna deras egenskap skall anses som hjälpverksamhet i föreva— rande sammanhang. Härvid får enligt vår mening beaktas,

att samhället genom en rad åtgärder sörjer för de äldres

" »]

PJ

f rd. Vi anser därför att pensionärer i denna deras

[h |. |

egenskap inte kan anses som hjälpbehövande i den mening som här avses. Som en följd härav bör t.ex. gåvor till or—

ganisation som har till ändamål tt anordna bostad för äldre personer inte medföra avdragsrätt.

Man behöver enligt vår mening inte som villkor för avdrags— rätt uppställa att varje enskild individ som omfattas av organisationens verksamhet kan anses som hjälpbehövande. Tillräckligt bör vara att individerna i den grupp eller de grupper som organisationens verksamhet riktas mot typiskt sett är hjälpbehövande.

Den medicinska forskningen tillförs årligen betydande sum—

Prop.l978/79:160 135

mor från insamlingsverksamhet som bedrivs av enskilda organisationer, såsom Riksföreningen mot cancer m.fl. Det finns vidare en rad organisationer med syfte att på olika sätt verka till förmån för sjuka och handikappade av olika slag. En del av dessa finansierar i allt väsent- ligt sin verksamhet genom bidrag från det allmänna, men d stor betydelse för verksamheten.

('D

t finns även organisationer för vilka gåvomedel har

Vi anser att organisationer som genom att lämna anslag till forskning eller på annat sätt bidrar till sjukdomars bekämpande bedriver verksamhet av sådan karaktär att avdrag för gåvor till organisationerna bör medges. Detsamma gäl- ler ifråga om organisationer som arbetar för att förbättra villkoren för sjuka eller handikappade.

En särskild fråga i detta sammanhang är om organisationer som verkar för ett minskat alkoholbruk bör anses bedriva sjukdomsbekämpande verksamhet i förevarande mening. Enligt vår uppfattning bör organisation som främst bedriver upp- lysning eller propaganda för ändrade alkoholseder inte fal- la inom området för avdragsrätten. Däremot bör avdrag med- ges för gåvor till organisation som bedriver uppsökande verksamhet eller driver rehabiliteringsverksamhet för alko- holskadade e.d. Forskning som avser frågor om alkoholbe- roende o.d. bör också anses som sådan sjukdomsbekämpande verksamhet som berättigar till avdrag.

A.L.E Internationell biståndsverksamhet m.m.

Vid sidan av det skattefinansierade offentliga biståndet till underutvecklade länder lämnas genom organisationer

som Röda Korset, Rädda Barnen och den till kyrkorna an- knutna biståndsverksamheten m.m. betydande frivilliga bi- drag i U—hjälp och katastrofhjälp. Vi vill här också er- inra om det bistånd som svenska sektionen av Amnesty Inter- national lämnar till politiska fångar och deras familjer. Internationell biståndsverksamhet av detta slag bör enligt vår uppfattning i avdragshänseende jämställas med hjälp-

Prop.l978/79:160 136

verksamhet inom landet. Avdragsrätten bör dock endast om- fatta gåvor till svenska organisationer.

För att biståndsverksamhet skall berättiga till avdrag för gåvor till organisationen måste i enlighet med vår tidi— gare redovisade grundinställning krävas att verksamheten har en klart humanitär inriktning. Gåvor till organisatio- ner som i mer än ringa omfattning lämnar bistånd till po— litiska rörelser i andra länder medför således inte av- dragsrätt. Någon gång kan det vara oklart vilken verksamhet som bedrivs i det andra landet. I sådana fall torde riks- skatteverket (jfr avsnitt A.11) kunna inhämta yttrande från SIDA.

Utom organisationer som lämnar bistånd bör en annan kate- gori av organisationer som verkar på det internationella planet uppmärksammas i detta sammanhang. Vi syftar på or— ganisationer som verkar för fred och internationellt sam- förstånd eller för reSpekt för de mänskliga rättigheterna i enlighet med FN-deklarationen. Organisationer av detta slag är t.ex. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och

71 ."

Frihet, Svenska reds- och Skiljedomsföreningen samt sam- arbetsorganet Sveriges Fredsråd. Sådana organisationer tor— de vara befriade från gåvoskatt och enligt den nyligen an- tagna lagstiftningen om ideella föreningars beskattning

bli i princip fria även från inkomst— och förmögenhetsskatt.

Enligt vår uppfattning främjar organisationer av ifråga- varande slag ideella ändamål av sådan betydelse, att or- ganisationerna i avdragshänseende bör jämställas med or- ganisationer som utövar internationell biståndsverksamhet. Vi föreslår att så sker.

För att organisation skall anses verka för internationellt samförstånd eller reSpekt för de mänskliga rättigheterna bör i förevarande sammanhang fordras att arbetet sker från en bred bas. Gåva till organisation med partipolitisk an— knytning eller inriktning bör därför inte medföra avdrags-

rätt. För avdragsrätt bör dessutom krävas att organisatio-

Prop.l978/79:160 - 137

nen har en viss stadga och kontinuitet.

Det torde med denna uppläggning inte kunna undvikas att gränsdragningsproblem i några fall uppkommer. Enligt vår menin bör i tveksamma fall avdragsrätt anses föreligga

enda (I! t om organisationen erhåller statsanslag eller är med— lem av inte..ationell organisation som har officiell ställ— ning i anknytning till FN:s ekonomiska och sociala råd.

&.A.A Övriga organisationer I detta aVSnitt redovisar vi i huvudsak våra överväganden beträffande en del grupper av organisationer som vi ansett

inte bör omfattas av avdragsrätten.

Organisationer som främjar uppfostran av barn eller utbild—

ning hade även före den nya lagstiftningen om beskattning— en av ideella föreningar en gynnad ställning vid inkomst— och förmögenhetsbeskattningen. De är även gynnade vid arvs- och gåvobeskattningen.

På ifrågavarande områden är det allmännas insatser numera så omfattande att behovet av kompletterande frivilliga in- satser framstår som begränsat. Att ett visst sådant behov ändå föreligger är dock otvivelaktigt.

Vi är emellertid inte beredda att föreslå att alla organi— sationer som utövar verksamhet till förmån för barn eller ungdom skall föras till den kvalificerade kretsen. En så— dan ordning skulle lätt kunna leda till att även verksam- heter som det knappast kan vara av allmänt intresse att stödja delvis kom att bekostas genom skattefria bidrag. Som exempel kan här nämnas verksamhet av huvudsakligen tvivselbetonad inriktning.

Å andra sidan är vi inte heller beredda att föreslå en uppdelning så att Visst slag av barn— och ungdomsverk— samhet skulle anses kvalificerad och annan inte. En så- dan gräns leder nämligen till svårigheter i tillämpning- en som vi inte anser godtagbara. Vi vill dock inte ute—

Prop.1978/79:160 138

sluta att man kan finna skäl för en annan bedömning när avdragssystemet tillämpats en tid och man kan se hur det fungerar i praktiken. Vårt förslag nu är emellertid att gåvor till organisationer av ifrågavarande slag i princip inte skall medföra avdragsrätt. Det anförda utesluter dock inte att gåva till organisation som här diskuteras ändå kan vara avdragsgill. Så blir nämligen enligt våra förslag i det föregående fallet om organisationen kan anses bedriva hjälpverksamhet.

Även forskningsorganisationer har sedan länge en gynnad ställning vid beskattningen. Redan enligt våra förslag avseende sjukdomsbekämpande verksamhet m.m. följer att gåva till organisation som främjar forskning kan medföra avdragsrätt. En förutsättning för avdrag är härvid att forskningen syftar till att bekämpa sjukdomar eller för- bättra villkoren för sjuka eller handikappade.

Inom andra forskningsområden skulle enligt vad vi inhäm— tat den praktiska betydelsen av en avdragsrätt för belopp i storleksordningen ett par tusen kronor vara begränsad. På de områden där gåvor och donationer har betydelse för

finansieringen är beloppen i allmänhet av helt annan storlek,

En generell rätt till avdrag för gåvor till organisatio- ner som främjar forskning skulle dessutom enligt vår upp— fattning föra alltför långt även från en annan synpunkt. Begreppet forskning är vidsträckt. En sådan avdragsrätt skulle därför kunna medföra att avdrag medgavs även för gåvor till verksamheter av mycket begränsat allmänt in- tresse. Mot bakgrund av de allmänna riktlinjerna för vårt arbete som vi tidigare redovisat kan vi inte godta en sådan konsekvens. En avdragsrätt som sträcker sig utöver medicinska och därtill anknutna forskningsområden bör

därför enligt vår uppfattning i allt fall begränsas till

Prop.!978/79:160 139

(D (1- (+ avse verksamheter som från allmän synpunkt kan anses

fö tjana stöd.

*!

Vi har inte haft möjlighet på den korta tid som stått oss till buds att göra den breda kartläggning av forsk- ningsområdet som torde erfordras för en avgränsning av antytt slag. För den händelse statsmakterna skulle finna att avdragsrätten i princip bör omfatta forskning torde den närmare utformningen av villkoren härför lämpligen

kunna ske vid den översyn av avdragssystemet som enligt

En annan kategori som sedan länge gynnats vid beskatt— ningen är försvarsorganisationer. De frivilliga försvars— organisationernas ställning regleras i kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet. Av kungörelsen framgår bl.a. att organisationerna ingår i totalförsvaret och att deras verksamhet omfattar försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal. Verk- samheten samordnas av överbefälhavaren och arbetsmarknads- styrelsen. Statsbidrag och annat statligt stöd utgår till den egentliga försvarsverksamheten. Med hänsyn till den särskilda ställning som de frivilliga försvarsorganisa— tionerna sålunda har framstår enligt vår uppfattning en ordning med avdragsrätt för gåvor till dem som mindre angelägen. Vi vill inte förorda en sådan avdragsrätt, som dessutom kunde medföra att avdrag medgavs för gåvor till mer trivselbetonade aktiviteter, något som vi tidigare avvisat.

De politiska partierna kan inte anses bedriva sådan verk- samhet som avses i våra direktiv. Vi vill dessutom peka på svårigheten att i ett avdragssystem inte inkräkta på val- hemligheten.

Prop.l978/792160 [40

özanden rörande

våra över

hänger i viss man samman de avseende gåvor till organisationer som främiar unpf ran av barn eller utbildning. Detta förslag i nebär att gåvor till sistnämnda slag av organisationer inte skall omfattas av avdragsrätten. Mot bakgm dd v det ställnings— tagandet anser vi det uteslutet att föreslå avdragsrätt

J.:1

för gåvor till idrottsorganisati ner.

Härtill kommer att idrottsrörelsen — även inom riks- idrottsförbundets ram - inrymmer föreningar av mycket skiftande karaktär och stor lek. Om en avdragsrätt in— fördes skulle uppenbarligen utomordentliga svårigheter föreligga att tillse att inte givarn s; älva kunde dra nytta av gåvorna i form av bättre möjl

och deras anhöriga att utö a den egna

eter för dem

resor, m.m. Nämnas bör också att det profa sionella ie— slaget inom idrotten på senare år ökat markant. Många idrottsföreningar driver en verksamhet med starka kommer— siella inslag. Det skulle uppenbarligen vara mycket att - om idrotten omfattades av avdragsrätten - se till att inte avdrag medgavs också för gåvor avseende verksam— heter av denna art. Vi anser därför att en avdragsrätt till förmån för idrottsliga ändamål skulle tynga systemet på ett sätt som inte kan anses försvarbart.

Slutligen vill Vi när nämna att vi inte heller ansett oss kunna föreslå att avdragsrätten skall omfatta gåvor till

organisationer som främjar konstnärliga eller andra kultu— rella ändamål. Svårigheterna att avgränsa detta område är uppenbara. Vi vill också peka på kontrollfrågan. Det skulle bli svårt att effektivt hindra enskilda från att skaffa sig oberättigade förmåner. Enligt våra förslag i det föregående kan dock avdrag komma att medges för gåvor till vissa orga- nisationer med anknytning till ifrågavarande område. Vi kan således erinra om att vi som ett exempel på organisation

som bör kunna anses bedriva hjälpverksamhet nämnt organisa-

n med ändamål att utdela stipendier ti ll behövande konst— närer eller författare. (+ |... 0

Prop.1978/79:160 141

a till avdrag. Tn av-

iödvandiggöra värderingsregler som i hög gr ad skull komplicera systemets utformning och tille 'mpning. Detta framg'r inte minst av förhållandena i USA. Skälen för en avdragsrätt även för lös egendom har enligt vår uppfat rt ning på intet sätt sådan styr! aa att de uppväger olägen—

heterna av dana komplikationer.

Redan av direktiven framgår att en bel -

komlig. Kontrollmäs e

bart att avdrag inte kan medges med obegränsade bel r särskilt som avdragsrätten ä något princ- 'p'

O'F—

svenska förhållanden. Syftet bör vara att m" li det stora fler alet att lämna ett någorlunda rejä till behjärtansvärda än damål. Vi föreslår att avdrag med- ges med höga- 2.000 kr. per år.

I fråga om makar bör maximigränsen avse var och en av makarna. Avdrag bör endast få åtnjutas från inkomst som återStår sedan avd rag- gJ 'orts för andra allmänna avdrag än gåvoavdraget. Inn ebörde en härav blir att gåvoavdrag inte får föranleda underskott vid taxer in ngen som kan ut-

nyttjas av make eller genom förlustavdraT för senare be— U' skattnin gsår.

Vi har övervägt att för lå att beloppsgrär sen inflations— skyddas men avstått Mä ifrån bl.a. med tanke på att 1972 års skatteutredning företar en allmän översyn av avdrags— systemet. För den händelse arbetet i skatteutredningen inte leder fram till inflationsskydd för de allmänna av- dragen förutsätter vi att beloppsgränsen omprövas med vissa tidsintervaller.

Prop.1978/79:160 142

Avdrag bör kunna medges för flera gåvor till en eller flera organisationer så länge maximibeloppet inte över— skrids. Av administrativa skäl bör dock avdrag inte medges för alltför små gåvor. Även en nedre beloppsgräns bör därför uppställas. Den synes lämpligen kunna bestämmas till 200 kr. Den nedre beloppsgränsen bör i princip avse varje enskild gåva. Hinder bör dock inte uppställas för att även flera mindre gåvor till samma organisation, vilka för ett år sammanlagt uppgår till minst 200 kr., medför avdragsrätt.

Det är sedan länge en princip i vårt skattesystem att avdrag inte medges för medlemsavgifter till ideella föreningar. Den omständigheten att gåva till viss organi— sation medför avdrag föranleder enligt vår uppfattning inte att denna princip bör genombrytas och avdrag medges även för medlemsavgift till organisationen. Några nämn— värda svårigheter i tillämpningen att dra gränsen mellan gåva och medlemsavgift torde inte behöva uppkomma. Anled- ning torde i allmänhet saknas att frångå skattskyldigs och organisations uppgift att fråga är om gåva och inte medlemsavgift.

Vi vill dock nämna att ett avsteg från det principiella avdragsförbudet för medlemsavgifter med tiden kan bli nödvändigt. Vi tänker här närmast på de olikartade ekono- miska förhållandena inom svenska kyrkan och de fria trossam— funden. Så länge svenska kyrkan är ett offentligrättsligt or- gan med beskattningsrätt kan det inte gärna komma i fråga att medge avdrag för kyrkoskatten och då inte heller för med- lemsavgifter till de fria trossamfunden. Om relationerna mellan staten och svenska kyrkan ändras blir situationen

en annan. Svenska kyrkan får då ta ut medlemsavgifter på

i princip samma sätt som andra trossamfund. Med tanke på

de förutsättningar som svenska kyrkan hittills arbetat under skulle avdragsförbudet avseende medlemsavgifter få betydelsefulla konsekvenser. Vi vill därför framhålla att frågan om avdrag för medlemsavgifter till trossamfund

Prop.1978/79:160 143

kan komma i ett annat läge i framtiden.

Or anisationens struktur och iuridiska karaktär

m.m.

En fråga som vi haft att ta ställning till är om avdrags- rätten skall begränsas till att gälla gåvor till ideella föreningar eller om den också skall omfatta gåvor till stiftelser. Frågan aktualiseras inte minst av att den ny— ligen genomförda lagstiftningen om utvidgad skattefrihet endast avser ideella föreningar.

I stort sett kan väl sägas, att det främst är för ideella föreningar som en avdragsrätt får praktisk betydelse. Det är emellertid inte ovanligt att föreningar driver viss del av sin verksamhet genom en stiftelse till vilken testaments- och gåvomedel kanaliseras. Skäl att utesluta avdragsrätt för gåvor till sådan stiftelse synes inte före- ligga. Med hänsyn bl.a. härtill anser vi att anledning saknas att göra skillnad mellan gåvor till föreningar och till stiftelser.

Det finns ett antal äldre föreningar med ideella ändamål som främst av formella skäl är registrerade som ekonomisk förening enligt 1911 års lag om ekonomiska föreningar. Enbart den omständigheten att en förening är registrerad enligt nämnda lag bör inte hindra att avdrag medges för gåvor till den om förutsättningarna för avdragsrätt är uppfyllda i övrigt. Gåvor till ekonomiska föreningar enligt 1951 års lag om sådana föreningar faller däremot uppenbar- ligen utanför tillämpningsområdet för våra förslag.

En annan fråga som rests är om avdragsrätten skall be- gränsas till att avse riksorganisationer. Vi anser att en sådan begränsning av principiella och praktiska skäl vore olycklig. Man skulle nämligen i så fall gynna redan etablerade organisationer, medan nystartade organisatio- ner skulle få svårt att göra sig gällande. Det finns enligt vår mening risk för att en sådan konserverande effekt skulle kunna medföra att uppkommande behov får svårare att vinna beaktande. Vidare torde det vara ytterst besvär—

Prop.1978/79:160 144

ligt att finna godtagbara kriterier för att avgöra om en riksorganisation föreligger eller ej.

En liknande fråga, där vi känner ungefär samma betänk— ligheter, är huruvida man skall tionen har en viss minsta storlek uttryckt i antalet medlemmar eller på annat sätt.

En vidsträcktare ändamålsbestämning än vad vi före— slagit i det föregående skulle antaglig n trots de nämnda olägenheterna nödvändiggöra någon begränsning av ifrågavarande slag. Med de föreslagna ändamålsbestäm— ningarna synes emellerti inte några mera avsevärda admi- nistrativa eller kontrollmässiga svårigheter behöva upp— komma om även gåvor till lokala och små organisationer

3

nedför avdragsrätt.

Avdragsrätten bör endast omfatta gåvor till svenska or—

ganisationer. u.7 PersonkretSen för organisationens verksamhet

En förutsättning i gällande rätt för att stiftelse skall förmånsbehandlas enligt 53 ä 1 mom. förs et e) KL

är att verksamheten inte är begränsad till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer. Enligt den ny- ligen genomförda lagstiftningen om beakattningen av ideella föreningar blir förening i princip skattefri under förut- sättning bl.a. att föreningen har till syfte att främja vissa ändamål utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen.

En annan förutsättning i de nya reglerna för skattefri- het är att föreningen är öppen. Häri ligger ett principi— ellt krav på att föreningen inte får vägra någon inträde som medlem. Inträde får dock vägras utan att skattefri- heten går förlorad om särskilda skäl föreligger för det med hänsyn till arten eller omfattningen av verksamheten

Prop.l978/79:160 145

eller Syftet eller annan orsak.

Vårt system för avdragsrätt bör som framgår av vad vi ti- digare anfört omfatta gåvor både till föreningar och stif— telser. Det går därför inte att direkt anknyta till de nämnda förutsättningarna i den nya lagstiftningen om be- skattningen av ideella föreningar. Vidare anser vi att i vårt sammanhang bör beaktas att en begränsad krets kan gyn- nas även i hänseenden som inte kan betecknas som rent eko— nomiska.

Med hänsyn bl.a. härtill vill vi fordra att verksamheten hos en kvalificerad organisation inte är inriktad på be- stämda personer. Så får anses vara fallet om verksamheten tillgodOSer en grupp vars sammansättning på förhand med stor sannolikhet kan förutses. Ett exempel härpå är en viss familj eller vissa familjer. Ett ytterligare exempel är en förening där medlemskretsen är begränsad på sådant sätt att föreningen är sluten. Att verksamheten är inrik- tad på medlemmarna i en öppen förening bör däremot inte verka diskvalificerande.

Med uttrycket "inriktad på" avser vi att uttrycka att det för diskvalificering räcker att man kan tydligt spåra att verksamheten i praktiken väsentligen bedrivs till för— mån för bestämda personer.

I prop. 1976/77:135 gjorde föredragande statsrådet vissa uttalanden till ledning för rättstillämpningen angående innebörden av begreppet öppen förening. Uttalandena, som bör tjäna till ledning även i förevarande sammanhang, innehåller såvitt nu är aktuellt i huvudsak följande.

En ideell förening är oförhindrad att begränsa medlem— skapet till sådana personer som delar föreningens mål och är beredda att följa dess stadgar. Sådana inträdes- regler som ett fysiskt handikapp i en handikappförening bör inte heller hindra skattefrihet. Likaså bör öppen— hetskravet normalt anses uppfyllt även om medlemskap förutsätter att den sökande bor inom visst område eller tillhör viss skola eller visst företag. Villkoren för medlemskap får naturligtvis inte vara så utformade att kravet på öppenhet i realiteten kringgås. Om t.ex. en-

10 Riksdagen I078/79. I mm!. Nr [60

Prop. 1978/79:160 146

dast en mycket begränsad krets av personer kan bli med— lemmar bör föreningen under alla omständigheter vara oinskränkt skattskyldig. Detsamma bör gälla om förening- ens medlemsantagning baseras på godtyckliga eller diskri— minerande grunder. Kravet på öppenhet har motsvarande tillämpning i fråga om förenings rätt att utesluta med— lemmar. En förening är sålunda inte att anse som öppen om den utesluter medlemmar utan giltiga skäl.

D..). 4.5 Ändamål - verksamhet

Enligt gällande regler är stiftelser som har till huvud- sakligt ändamål att verka för vissa angivna ändamål be- gränsat skattskyldiga. Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten. Vidare gäller

att stiftelse som i sin verksamhet främjar flera ändamål skall anses begränsat skattskyldig om verksamheten huvud- sakligen avser att tillgodose kvalificerande ändamål. Främjas ändamål av annan art i mer än ringa omfattning går skattefriheten förlorad.

Enligt den nya lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar skall förening för att erhålla skattefrihet ha till huvudsakligt syfte att främja de i lagstift— ningen angivna ändamålen. Enligt en kompletterande re- gel skall föreningen dessutom i sin verksamhet uteslu- tande eller så gott som uteslutande tillgodose sådana ändamål.

Även i vårt sammanhang finns det anledning att uppställa krav av ifrågavarande slag på syfte och verksamhet. En— ligt vår uppfattning bör lämpligen kongruens råda mellan stadgarna och verksamheten. Vi förslår därför att som villkor för avdragsrätt uppställs att organisationen i överensstämmelse med sina stadgar uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål av kvalificeran- de natur.

För att organisation skall anses som trossamfund bör krä-

vas att organisationen uteslutande eller så gott som ute- slutande utövar religiös verksamhet. Begreppet religiös

Prop.1978/79:160 147

verksamhet bör inte tolkas snävt. Därunder bör falla inte endast verksamhet som direkt avser trosutövning utan även annan verksamhet, som det ter sig naturligt att trossam- fund utövar, t.ex. hjälpverksamhet och ungdomsverksam— het.

De krav på kvalificerade organisationers verksamhet, som vi sålunda vill uppställa, avser användningen av inkomster- na. Dessa måste alltså uteslutande eller så gott som ute- slutande gå till kvalificerande verksamhet. Däremot bör or- ganisation utan att kvalifikationen går förlorad kunna

riva ekonomisk verksamhet för att finansiera den kvalifi— cerande verksamheten. Det förhållandet att en organisation förvaltar fastigheter eller driver rörelse bör således i och för sig inte hindra att organisationen omfattas av av- dragsrätten.

Bedömningen av om ifrågavarande krav på verksamheten upp- fylls eller ej får således göras med ledning av medels— användningen. Därvid bör ställas i relation till varandra å ena sidan organisationens totala inkomster i avkastning av tillgångar och influtna gåvor m.m. sedan i förekommande fall fondering avräknats och å den andra det belopp som använts för kvalificerande verksamhet. Det får ankomma på de tillämpande myndigheterna att med ledning av denna relation avgöra om kravet uppfylls att ändamål av kvalifi- cerande natur så gott som uteslutande tillgodoses.

Den bedömning det här är fråga om tar som nämnts sikte på omedelbara utgifter. I vilken utsträckning fondering bör tillåtas behandlas i nästa avsnitt.

Det kan i sammanhanget finnas skäl att nämna, att organi- sation som inte själv omfattas av avdragsrätten i princip har möjlighet att bilda en stiftelse med sådant ändamål att gåvor till stiftelsen blir avdragsgilla. Liknande stiftelsebildningar förekommer redan på sina håll med an- ledning av de skilda förutsättningarna för befrielse från arvsskatt respektive gåvoskatt. En organisation.som t.ex.

Prop.]978/79zl60 148

vid sidan av hjälpverksamhet bedriver även annan verksamhet och på grund härav inte kommer att omfattas av avdragsrätten kan sålunda bilda en stiftelse som har till ändamål att främja hjälpverksamheten. Gåvomedel till hjälpverksamheten som kanaliseras via stiftelsen kan härigenom bli avdrags- gilla. Fall kan även tänkas där det kan vara lämpligt att dela upp verksamheten i en förening med blandad verksamhet på två olika föreningar på så sätt att verksamhet som be- rättigar till gåvoavdrag överförs till en av föreningarna och annan verksamhet till den andra.

4.9 Fondering

En förutsättning för skattebefrielse enligt den nya lag-

stiftningen om beskattningen av ideella föreningar är att föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens tillgångar. En liknande regel gäller sedan tidigare för stiftelser.

I avkastningen bör enligt vad föredragande statsrådet an- förde i prop. 1976/77:135 inte medräknas realisations- vinster eller sådan rörelseinkomst som är skattepliktig. Inte heller medlemsavgifter, allmänna bidrag från stat och kommun eller gåvor från enskilda m.fl. ansågs böra om- fattas av begreppet avkastning. Inkomster av sistnämnda slag som är direkt avsedda för att täcka föreningens lö- pande utgifter ansågs dock böra beaktas genom en av ett exempel närmare belyst proportioneringsmetod. Som skäl här— för angavs att en förening inte bör kunna hävda, att kost- naderna för den ideella verksamheten finansieras uteslu— tande med avkastningen av föreningens tillgångar och att föreningen därför har rätt att lägga medlemsavgifter och offentliga bidrag till kapitalet. Skatteutskottet (SkU 1976/77:45) instämde i princip med vad som anförts i pro- positionen men riktade vissa invändningar mot nämnda exempel

Föredragande statsrådet anförde vidare, att det får ankom— ma på praxis att avgöra exakt hur stor del av avkastningen som måste användas för det ideella ändamålet för att skatte— frihet skall komma i fråga. Enligt hans uppfattning är en

Prop. 1978/79zl60 149

lämplig utgångspunkt för bedömningen att i genomsnitt minst

50 % av avkastningen räkna över en period av inemot fem år

skall användas för det ideella ä_damålet. Med anledning av r s detta uttalande anfö katteutskottet följande.

Utskottet vill för sin del inte utesluta att ifrågavarande genomsnittsbedömning i vissa fall bör kunna omfatta en längre tidsperiod. Denna fråga sammanhänger delvis med dispensregelns utformning [se nedan]. Av vad som nyss an- förts framgår att dis ensmöjligheterna inte omfattar me— del som reserveras för reparation av uthyrd fastighet. En ideell förening bör givetvis i rimlig omfattning kunna av— sätta medel exempelvis för planerade omfattande reparatio- ner även av uthyrd fastighet, utan att förmånsbehandlingen med nödvändighet omintetgörs därför att kostnaderna lig er längre fram i tiden än fem år. Därtill kommer att vissa allmännyttiga föreningar torde ha kostnader som varierar starkt från år till år. Detsamma kan gälla i fråga om de- ras möjligheter att erhålla bidrag till verksamheten från det allmänna eller från andra håll. I sådana fall bör en— ligt utskottets uppfattnin en mer generös bedömning kunna komma i fråga, om det står klart att förenin en sett på sikt disponerar minst 80 % av sina inkomster för sitt all- männyttiga ändamål och att man i det aktuella fallet kan bortse från skatteflyktsaspekter. Enligt utskottets upp- fattning bör det ankomma på de tillämpande myndigheterna att med ledning av hittillsvarande praxis bedöma även den— na fråga med hänsyn till vad som i det enskilda fallet kan anses som skäliat

O"

Riksdagen godkände vad skatteutskottet anför . Enligt den nya lagstiftningen gäller vidare följande. Ide- ell förening som avser att anskaffa fastighet eller annan anläggning för den ideella verksamheten och som på grund härav inte kan uppfylla ifrågavarande s.k. fullföljdsrekvi- sit skall efter särskild dispens ändå kunna frikallas från skattskyldighet. Sådan dispens skall också kunna lämnas om en förening avser att genomföra omfattande byggnads—, re- parations- eller anläggningsarbeten på fastighet som bru— kas av föreningen. Dispens får avse högst fem beskattnings— år. Villkor får föreskrivas om ställande av säkerhet o.d. för skatt som kan komma att påföras om föreningen inte ge— nomför investeringen. Beslut i dispensfråga meddelas av skattechefen eller särskilt förordnad tjänsteman. Talan mot sådant beslut får föras hos riksskatteverket. Förening som inte genomför investering för vilken dispens lämnats skall kunna eftertaxeras_

Prop.l978/79:160 150

Vi kan även för vårt sammanhang i stort sett ansluta oss till förevarande tankegångar bakom den nya lagstiftningen. I ett hänseende måste dock i vårt system reglerna utformas något annorlunda. Vid bedömningen av om fullföljdsrekvisi— tet uppfylls bör nämligen organisationens medelsanvändning i den kvalificerande verksamheten ställas i relation till — utöver vad som följer av den nya lagstiftningen — även in- flutna gåvor från enskilda. I vad gåva överstiger 2 000 kr. bör den dock inte beaktas.

Även i ett annat hänseende skiljer sig förutsättningarna för våra förslag något från dem som ligger till grund för lagstiftningen om utvidgad skattefrihet för ideella för- eningar. Vi kommer nämligen i det följande att föreslå att riksskatteverket årligen upprättar en förteckning över or- ganisationer till vilka gåvor kan ges med avdragsrätt. Mot bakgrund härav synes ett särskilt dispensinstitut onödigt. I stället bör riksskatteverket i samband med upprättandet av förteckningen i förekommande fall ta ställning till om organisation trots betydande fondering ändå bör upptas på förteckningen. Vad skatteutskottet anfört samt dispensgrun— derna i skattskyldighetsnänseende bör därvid vara vägledan— de. I fråga om större projekt, t.ex. ett kyrkobygge e.d.,

bör fondering under avsevärt längre tid än fem år kunna god— tas.

4.10 UEQlösning, byte av verksamhet

I syfte att förebygga eventuellt missbruk har i den nya lagstiftningen om utvidgad skattefrihet för ideella för- eningar införts en bestämmelse om att till intäkt av kapi— tal skall räknas vad som i samband med ideell förenings upp— lösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem utöver inbetald insats.

Bestämmelsen fyller en plats även i vårt system. Vi har övervägt om den behöver kompletteras med en regel om be— skattning av fonderade medel för det fall att ideell för- ening som är kvalificerad enligt våra regler ändrar verk- samhetens inriktning så att kraven för kvalifikation inte längre uppfylls.

Prop.!978/79zl60 151

Vi har emellertid funnit att med den utformning av avdrags— systemet som vi föreslår man knappast behöver befara miss— bruk av antydd art. Det är därför enligt vår uppfattning inte påkallat att nu tynga lagstiftningen med föreskrifter av ifrågavarande slag. Skulle den av oss förutsatta fram— tida översynen av systemet visa att missbruk mot förmodan trots allt förekommit kan erforderliga korrektiv införas

i det sammanhanget.

Påpekas kan att förmögenheten i stiftelser har en särskilt stark anknytning till ändamålsbestämningen. Enligt permu- tationslagen kan sålunda bestämmelse som enskild meddelat i stiftelseförordnande ändras eller upphävas endast om den

å rund av ändrade förhållanden ej längre kan iakttagas m "0

C D ller om den blivit uppenbart onyttig e.d. Avser permuta—

rr ion ändring av ändamålet, skall det nya ändamålet så nära som möjligt motsvara det ursprungliga.

&.11 Processuella frågor

Frågan huruvida gåva till viss organisation medför avdrags- rätt eller ej kommer att prövas vid gåvogivarens taxering. En sådan prövning skulle i många fall innefatta besvärliga avgöranden, om inte särskilda åtgärder vidtogs för att un- derlätta taxeringsnämndernas bedömning. Problemet accentue- ras bl.a. av att en och samma organisation kan ha givare som är bosatta i många olika taxeringsdistrikt. I ytterlig- netsfall, såsom i fråga om de stora riksomfattande hjälp- organisationerna, kan frågan om avdragsrätt för gåvor till en organisation komma under prövning hos flertalet av lan- dets taxeringsnämnder.

Med hänsyn härtill är det enligt vår uppfattning nödvän- digt att de organisationer, till vilka utgivna gåvor bör medföra avdragsrätt, upptas på en förteckning till ledning för taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga. Uppgiften att upprätta förteckningen bör anförtros riksskatteverket.

Prop. 1978/79:16() 1 'J- | J

En fråga till vilken ställning måste tas i sammanhanget är vilken rättslig betydelse som skall tillmätas det förhål- landet att en organisation är eller inte är upptagen på förteckningen. Det finns två möjligheter. Den ena är att föreskriva att förteckningen skall vara bindande för tare— ringsmyndigheterna. Alternativet skulle å ena sidan helt avlasta bedömningen av organisationernas hänseende från taxeringsmyndigneterna. Å andra sidan skulle de skattskyldiga betas möjligheten att på vanligt sätt få frågan om avdragsrätten prövad i processuell ordning av skattedomstolarna. Även med det andra alternativet, som vi strax kommer till, torde en hög grad av stadga vid taxeringen erhållas. Vi anser därför att förteckningen inte skall vara bindande.

Förteckningen bör alltså få karaktär av anvisning till led- ning för taxeringen. Verkan av att organisation är uppta-

ra att SD

gen på förteckningen bör enligt vår uppfattning v taxeringsnämnderna - cm gåvan är styrkt — utan vidare

skall kunna medge avdrag för gåva t'll organisationen. Om avdrag yrkas för gåva till organisation som inte är upp— tagen på förteckningen bör å andra sidan en restriktiv hållning intas. Avdrag bör sålunda medges endast om den skattskyldige presterar utredning — stadgar, verksamhets— berättelse o.d. — varav otvetydigt framgår att organisatio- nen är av sådan karaktär att gåvan är avdragsgill.

Endast organisation som själv begär det bor upptas på för— teckningen. Anledning att föreskriva särskild uppgifts- skyldighet torde saknas. Det ligger i sakens natur att organisation som vill bli upptagen på förteckningen får tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för riksskatteverkets bedömning. Förteckning bör upprättas årligen och vara klar till deklarationstiden. Med hänsyn härtill kan inte förhållandena under hela be- skattningsåret beaktas. Det torde emellertid i allmänhet vara tillfyllest om bedömningen avser det räkenskapsår, som gått till ända närmast före, förslagsvis, den 1 okto— ber under beskattningsåret. Organisationen bör dock i fö- rekommande fall upplysa om förändringar i ändamål och

Prop.1978/79:160 153

all män inriktn .ing av verksamheten som inträffat efter rä- .enskapsårets ut gång. Det bör få ankomma på ri .. uslatte— verket att med ledning av det här anförda utforma närma- re anvisningar om vad organisation som önskar uppta as på

förteckningen har att iaktta.

Det får givetvis ankomma på skattskyldig som i deklaratio- nen yrkar avdrag för gåva att styrka att gåva utgivits. Några särskilda formkrav härför anser vi inte erforderli— ga. En grundläggande förutsättning för att avdrag skall medges måst e -dcck vara at thandling som utvisar såväl gå— vans storlek som den mottagande organisationens identi- tet bifogas självdeklarationen. Kvitto som utvisar att ett

elo pp motsvarande :gåvan satts in på postgirokonto eller b-ankgirokor .to som tillhör organis sationen oör normalt kunna godtas. Det kan med hänsyn härtill vara lär plig - att riks- skatteverket i förteckr .inge n anger organ isationernas konto- nummer. Även ett kvitto utfärdat av organisationen bör självf allet godtas.

H Riksdagen 1978/79. 1 mm!. Nr [60

Prop. 1978/79:16!) 154

5 ARVSSTATTEFRIHET FÖR TROSSAMFUND H.M.

Enligt lagen om arvsskatt och gåvos katt (A

(110 L—*

) har arvs— u

beskattningen formen av en arvslot sskatt

=.. m o arvingars och testamentstagares lotter i d?dsooe i

skyldig är den som förvärv r egendome.. För bestämmande av skatten indelas de sk attsk.l ser, för vilka olika skatteskal kompletteras med en gåvobeskattning, som utgår efter samma skatteskalor som arvsskatten.

Enligt 3 & AGL är staten befriad från

HJ

sskatt och gå— voskatt. Sådan befrielse tillkommer dessutom enligt nämnda lagrum vissa organisationer som ansetts främja ändamål av höggradigt allmännyttig karaktär. Härutöver är vissa andra organisationer med allmännyttiga ändamål befriade från gåvoskatt enligt 38 5 ACL. För denna grupp beräknas jämlikt 25 & åGL arvsskatten enligt klass III och inte enligt klass II som tillämpas för övriga juri- diska personer. Skillnaden mellan skatteskalorna för des— sa klasser är att skalan för klass III för lotter över

bbx

50 000 kr. stannar vid 50 % medan skalan för klass

TT

fortsätter att stiga upp till 72 % avseende del av lott som överstiger 1 milj. kr.

Vi har i avsnitt 2.2.2. redovisat vilka slag av organi- sationer som hör till de två nämnda grupperna av orga— nisationer som är gynnade i arvs- och gåvoskattehän- seende. För organisationer med religiösa ändamål gäller följande.

Fri från såväl arvsskatt som gåvoskatt är endast svenska kyrkan - närmast då genom de s.k. rikskyrkliga organe

Prop.1978/79:160 155

svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans central— råd för evangelisation och församlingsarbete, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och svenska kyrkans diakoninämnd. Grunden härför är att dessa organ ansetts omfattas av den Skattebefrielse som tillkommer staten. Svenska kyrkans för- samlingar åtnjuter däremot — i egenskap av kommuner - en- dast befrielse från gåvoskatt. Befriade från gåvoskatt men ej från arvsskatt är vidare kyrkor samt stiftelser och sam- manslutningar med huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål. Dessa organisationer tillhör i enlighet med vad som nyss nämnts klass III vid arvsskatteberäkningen.

Begreppet kyrka diskuterades i samband med 1951 års reli- gionsfrihetslagstiftning. Enligt punkt 7 av anv. till 53-å KL avses med kyrka en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom. Denna begreppsbestämning torde vara tillämplig även i gåvoskattehänseende.

I riksdagen har vid flera tillfällen väckts motioner om att bl.a. de fria trossamfunden skall befrias även från arvsskatt mot bakgrund bl.a. av att svenska kyrkan är be— friad från sådan skatt. Våren 1976 avstyrkte skatteutskottet motioner i ämnet med hänvisning till att regeringen vän- tades ta ställning till frågan innan proposition angående beskattningen av ideella föreningar lades fram (SkU l975/76:52) Riksdagen godkände vad utskottet hade anfört.

I prop. 1976/77:135 om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar, m.m., anförde föredragande statsrådet att frågan om arvsskattefrihet för trossamfunden bör re-

missbehandlas innan den avgörs av statsmakterna.

Genom tilläggsdirektiv, beslutade vid regeringssamman- träde den lh april 1977, uppdrogs åt oss att lägga fram förslag i fråga om arvsskattebefrielse för svenska kyr-

Prop.1978/79:160 l56

kans församlingar och de fria trossamfunden och deras

lokalorganisationer.

Vår uppgift är att från skattetekniska utgångspunkter ut- forma ett förslag till arvsskattebefrielse för bl.a. de fria trossamfunden som underlag för remissbehandling. Där— emot ingår inte i uppgiften att ta ställning till om ett så- dant förslag bör genomföras eller ej.

Svenska kyrkans församlingar skall enligt direktiven om— fattas av förslaget. Enligt vår uppfattning bör i samma mån även kyrkor som tillhör svenska kyrkan arvsskattebefrias. Vidare skall enligt direktiven förslaget om arvsskattefri— het omfatta de fria trossamfunden och deras lokalorganisa- tioner. Vår uppgift "r härvid i första hand att ta ställ- ning till vilka krav som bör ställas för att en organisa— tion skall anses som trossamiund i förevarande sammanhang.

Som vi redan tidigare nämnt förstås med trossamfund enligt & & religionsfrihetslagen, förutom svenska kyrkan, samman— slutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst. Vi har när vi utformat vårt förslag om avdrag för gåvor utgått från denna bestämning. Som förutsättning för avdragsrätt har vi uppställt att organisationen regale bundet anordnar offentlig gudstjänst. Skälet härtill är att vi ansett att endast organisation som uppfyller ett visst mått av bredd och kontinuitet i verksamheten bör omfattas av avdragsrätten. Vidare omfattar nämnda förslag gåvor till samarbetsorgan för trossamfund och till organisa-

tioner som är anknutna till trossamfund och vars verksamhet

kan anses utgöra ett led i samfundets.

Enligt vår uppfattning lämpar sig den avgränsning som

Prop.1978/79:16O 157

vi sålunda föreslagit i fråga om avdrag för gåvor även

i arvsskattehänseende. Huruvida även andra religiösa or- ganisationer bör tillerkännas arvsskattebefrielse är där- emot en större fråga och bör enligt vår uppfattning inte prövas utan att även övriga skattefrihetsregler i AGL ses över. En sådan översyn ligger utanför vårt uppdrag.

Vi föreslår i enlighet härmed att en rvsskattebefrielse skall avse den grupp av religiösa organisationer som om- fattas av vårt förslag angående gåvoavdragsrätten.

I lagtexten bör dock organisationerna beskrivas på ett utförligare sätt än vad vi föreslagit i fråga om av— dragsrätten. Vi har i det sammanhanget ansett att be— nämningen trossamfund utan olägenhet kan omfatta även organ för trossamfund såsom lokal- eller domkyrka som hör till svenska kyrkan samt församling. I nu förevarande sammanhang, där fråga är om organisationens egen ställ- ning i beskattningshänseende, synes denna teknik mindre lämplig. Vi har därför i lagtextförslaget på ett utför— ligt sätt angett vilka organisationer som skattebefriel— sen avser. Begreppet trossamfund får därmed en snävare innebörd i AGL än i KL, men vi anser att detta knappast

medför någon nämnvärd olägenhet.

Prop.1978/79:160 158

IKRAFTTRÄDANDE M.M.

O*-

En lagstiftning om avdragsrätt för gåvor enligt vårt för- slag bör kunna träda i kraft den 1 januari 1978 och avse gåvor som lämnas efter denna tidpunkt. Även en lagstift- ning om arvsskattebefrielse för trossamfund m.m. bör kun— na träda i kraft nämnda dag. Den bör självfallet inte av- se testamentsförvärv för vilka skattskyldighet inträtt dessförinnan.

De statsfinansiella verkningarna av en avdragsrätt utfor- mad enligt våra förslag är utomordentligt svåra att upp- skatta. Alltför många osäkra faktorer föreligger för att en beräkning i egentlig bemärkelse skall vara meningsfull. Vi får därför begränsa oss till att ange ett räkneexempel.

Exemplet bygger på antagandet att 500 OOO personer med av— dragsrätt ger bort i genomsnitt 400 kr. var. Den genomsnitt— liga marginalskatten antas vara 60 ?. Med dessa förutsätt- ningar blir Skattebortfallet 120 milj. kr., varav knappt hälften avser kommunal skatt. Vi vill understryka att detta endast är ett exempel på effekten av en avdragsrätt och inte ett uttalande om att just de angivna antagandena kan anses sannolika.

Skattebortfallet om vårt förslag beträffande arvsskattebe— frielse för trossamfund m.m. genomförs torde bli relativt obetydligt och behöver knappast beaktas vid budgetbered- ningen.

Hänvisningar till PS5

Prop. 1978/79:160 159

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (DSB 1977 : 2) Avdrag för gåvor

Utredningens förslag har kritiserats kraftigt av många remissinstanser. Åtskilliga avstyrker att en avdragsrätt för gåvor införs. Flertalet av de in- stanser som är positiva till en avdragsrätt menar emellertid att den bör ges en annan form än den föreslagna. Endast ett fåtal instanser biträder utred- ningsförslugct. Kritik har också framförts mot enskildheter i förslaget. bl. a. rörande ävdragcts närmare utformning.

Införandet av en avdragsrätt för gåvor avstyrks av KRNS. RS V. länssty- relsen i Stockholms län. en minoritet vid länsstyrelwn iJänkiipings län. länsstyrelsen i Kalmar län, en minoritet vid länsstyrelserna i Åflalmöhus samt Gälvborgs ovh Bohus län. länssivrelserna i Värmlands. Gävleborgs. Västar/uu-rlands och Norrbottens län. domkupirlwz i Uppsala. Linköpings. Lunds och Slm'kholms stift. SACO/SR. DHR. ”("/x'". KLYS. LO. RFHL. SFR. Svenska kyrkans_fi'irsamlings- ovh pasmralsförbund. Svenska scout- förbundet. ('n miliorilw inom Lund_stingsRirbunder. Svenska sektionen av Amnesty International. Sveriges kristna ungdomsråd. Länkarnas riksför- bund. TCO. Unga örnars riksförbund. CUF. EIO. Br:)dvmkapsrörclsen. Förbundet Vi unga och Verdandi.

Ali avdrag för gåvor bör införas vid inkomstlaxeringen anser en minori- tet vid länssryrvlswz i Stockholms län. länsstyrelsen iJänkäpings [än. en minorila! vid länsstyrelsen i Kalmar län. länsstyrelsen i Malmöhus [än. en minorin'l vid län”lyra/surna i Värmlands. Väslmanlands. Gäl-'lrborgs. Västurnorrlands sami Norrbottvns län. AFF. ("FB. FOS. Frälsnings- armén. Internatimwlla kvinno/å'irblmdz'! förfred och frihet. IOGT/NTO. Svenska_ll'i.s"k.vl)()r*r_f?)'rbiindu!. KFUK/KFUM. Landstingsjörbundcr. LVF. MS-j'ärbundcl. RFMA. Riksförbundet Sveriges Lortakärer. RTP. Riks/'är- vningvn mot rum-er. Rädda barnen. SCC. Svenska freds— och skiljedoms- förcningmt. Sva/iska naliona[föreningen mot hjärl- och lungsjukdomar. Svenska kommloi/i'jrbundet. Svenska rolarvrädat. Svenska räda korsat. Sveriges jlikvrkoråds samarbclsnämnd. Kristen vetenskaps publikation- skommimi för Sverige. Mosaiska församlingen. Östra Södermanlands järnväg. Svenska haIurskvddsfircningcn, Filadelfiaförsamlingen i Stock- holm. RjW och DKSN.

Tveksamma är länsstyrelswz i Västmanlands län. RNS och FPU. Vissa instanser har ej tagit ställning till om avdragsrätt för gåvor skall införas. Till dem hör SIDA. kammarkollvgiv!. Näringslivets granskningsnämnd. SIV. SESG. Iänsstvrvlswz i Göteborgs och Bohus län. RF. MRA och MHF.

Från flera håll har principiclla skäl anförts mot att avdragsrätt införs. Man har menat att gåvor är typiska levnadsomkostnader och ej kostnader

Prop. 1978/79: l60 ton

för intäktemas förvärvande. En avdragsrätt för gåvor skulle således inne- bära ett avsteg fran hittills gällande grunder för skattelagstiftningen. 'l'ill dem som har avstyrkt förslaget på bl. a. dessa grunder hör KRNS. RSV. länsstyrelserna i Kalmar. Värmlands. Vr'isllnanla/uis och Gävleborgs län. SA CO/SR och TCO.

Många har ansett avdragsgilla gåvor vara ett odemokratiskt sätt att bidra till behövande organisationer eftersom alla skattebetalare skulle finansiera bidragen i och med att varken givare eller gåvotagare beskattades. Från främst handikapprörelsernas håll har ocksä befarats att det skulle leda till en förskjutning av ansvaret från samhället till enskilda välgörare. Bidragen från det allmänna har också befarats minska till följd av Skattebortfallet — som många menat skulle bli större än vad utredningen räknat med. Man har också hävdat att det skulle vara fömedrande för mottagaren att få s.k. allmosor i stället för att samhället tog ett direkt ansvar. Från dessa ständ- punkter har emellertid RTP tagit avstånd och framhållit att givandet i sig själv har ett egenvärde.

Till dem som har framfört kritik eller farhågor av nu nämnt slag hör länsstyrelserna i Värmlands och Gävleborgs län. DHR. HCK. KLYS. LO. MS-järbundet. RFMA. RFHL. RNS. SCC. SFR. en minoritet vid Svenska kommunförbundet. Svenska kyrkans jörsamlings- och pastorats/örbu/td. Länkarnas riksförbund. Svenska scoutförbundet. Unga örnars riksför- bund. CUF. EIO. FPU. Broderskapsrörelsen och Förbundet Vi unga.

En annan principiell invändning har varit. att det vore osunt att införa ett ”affärsmässigt" tänkande i givandet. vilket i stället bör ske av helt ideella och oegennyttiga aspekter. Man har härvid även befarat att det skulle leda till en förskjutning av givandet till de organisationer som omfattades av av- dragsrätten medan organisationer som stod utanför skulle få mindre bidrag än tidigare. Nybildade organisationer skulle därigenom få svårt att etablera sig. Konsekvenser av detta slag betonas av bl.a. länsstyrelserna i Stoek- holms. Värmlands och Västmanlands län. Svenska sektionen av Amnesty International. Rädda barnens riksförbund. SFR. Svenska kyrkans försam— lings- och pastoratsförhund, TC 0. Kristen vetenskaps publikationskom- mitté för S verige, MRA. Sveriges kristna ungdomsråd. Näringslivets granskningsnämnd och Broderskapsrörelsen.

En del remissinstanser har befarat praktiska och administrativa svårig- heteri taxeringsarbetet. vilket skulle stå i stark motsättning till de effekti- vitetssträvanden som f.n. pågår inom taxeringsarbetet. Detta har framhål- lits av bl. &. länsstyrelserna i Stockholms. Jönköpings. Kalmar. Värm- lands och Norrbottens län. RSV. HCK. LO. TCO och EIO.

Flertalet som tagit upp fråga om skattelättnadens form har förordat skat- tereduktion i stället för som utredningen föreslagit. avdrag från inkomster- na. I huvudsak har rättviseskäl anförts härför eftersom skattelättnaden då inte skulle påverkas av inkomstens storlek. Det har också anförts att det här inte är fråga om en kostnad för intäktemas förvärvande utan om en lev—

Prop. 1978/79:160 l6|

nadskostnad. 'l'ill dem som förordat skattereduktion hör liinsstyre/serial i Jönköpings och l-"iisternorrlaiuls län. MSE/örbululet. .S'veriges_fi'ikyrkoräds sanuu'betsnämnd. Kristen vetenskaps publikationskrmuuitteför Sverige. CUI-' och FPU. Utredningens förslag förordas däremot av RSV. länssty— relsen i Västmanlands län och Svenska kommunförbundet.

Landstiizgslörbumlet har föreslagit att avdragsrätten begränsas till att avse bara den statliga inkomstskatten för att inte anstränga kommunernas och landstingens ekonomi.

Kritiken har varit särskilt stark vad gäller frågan om avgränsningen av mottagarkretsen. [ denna fråga har även de instanser som principiellt till- styrkt förslaget kommit mcd invändningar.

F.nbart ett fåtal instanser har godtagit eller i vart fall ej invänt mot den avgränsning som föreslagits av utredningen. Hit hör LVF. ll'IS-jörbimdet, RFMA, RTP. Riksföreningen mot cancer. Rädda barnens riksförbund. SCC. Svenskaji'eds- och skiljedomsjöreningen. Svenska natioiuiI/örening- en mot hjärt- och ltiii.x_is_'/14kdomar. Kristen vetenskaps publikationskom- mittejör Sverige och ll-Iosaiska församlingarnas i Sverige centralråd.

Fran flertalet håll har emellertid förslaget kritiserats i ifrågavarande av- seende. En del instanser har helt allmänt framfört att förslaget leder till gränsdragnings- och rättviseproblem. Man har vidare hävdat att all ideell verksamhet ur samhällets synpunkt borde betraktas som lika värdefull och i lika mån främjas. Kritik av sådant slag har framförts av bl.a. KRNS. RSV. länsstyrelserna i Stockholms. Kalmar. Värmlands. Västmanlands. Gävleborgs och Västernorrlands län. domkapitlen i Linköping och Lund. SACO/SR. L( ). Landstingsförbundet. SFR. Svenska scoutförbundet. TCO. CUF. ['.'/(). FPU. Broderskapsrörelsen samt Förbundet Vi unga.

Från flera håll har man varit speciellt kritisk över att organisationer som sysslar med idrotts- och nykterhetsverksamhet lämnats utanför. Detta har framförts av bl.a. en minoritet vid länsstyrelsen i Stockholm. länsstyrel- serna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. SACO/SR. Sverigesjri- kyrkoräds samarbetsnämnd, Frälsningsarmén, IOGT/N TO. Svenska frisksportförbundet. Svenska kommunförbundet. Sveriges kristna ung- domsråd. RF. MHF och DKSN. Stark kritik har också riktats mot att or- ganisationer som sysslar med barn- och ungdomsverksamhet lämnats utanför. Några har ansett detta vara inkonsekvent och orättvist eftersom trossamfund som sysslar med denna verksamhet skulle ingå i mottagar- kretsen. Kritik häröver har framförts av bl.a. RSV, kammarkollegiet. länsstyrelserna i Jönköpings. Västmanlands och Norrbottens län, KFUK/KFUM. Unga örnars riksförbund och Sveriges kristna ungdoms- räd.

Även andra verksamhetsgrenar har ansetts vara diskriminerade som kultur. miljövård. utbildning. narkotikabekämpning m. ti. Detta har fram- hållits av KLYS. Östra Södermanlands järnväg. Svenska naturskyddsjöre- ningen. R_fW resp. RNS. Vidare har bl.a. kammarkollegiet. AFF. CFB.

Prop. 1978/79:160 162

FOS och Riksförbundet Sveriges Lottakärer anmärkt mot att frivilliga för- svarsorganisationer har lämnats utanför.

Meningarna har också varit delade vad gäller utredningens förslag om att en förteckning — med icke bindande verkan — skall upprättas av RSV. Även de instanser som av olika skäl avstyrkt förslaget har i vissa fall tagit upp frågan om hur man — om förslaget skulle genomföras — på bästa sätt skulle utforma förslaget processuellt sett. Företrädesvis har diskuterats huruvida förteckningen bör vara bindande eller ej.

'l'ill dem som utan att närmare gå in på frågan om bindande eller ej bin— dande förteckning biträtt utrcdningsförslaget hörLVF. Kristen vetenskaps publikationskommitte för Sverige. Näringslivets granskaingsnämnd. SIV, F ilade/_fiaförmmlingen i Stockholm. Svenska kommunförbundet. Sveriges _f'rikyr/mräds sainarhetsnämnd — som tillagt att det bör räcka med att sam- fundets namn är infört och att däri bör inräknas lokala och regionala organ. Internationella kvinnoförbundet_förfred och frihet och länsstyrelsen i Kal- mar län har tillstyrkt att förteckningen ej skall vara bindande med hänsyn till bl.a. att det annars kunde missgynna nystartade organisationer som ibland kan bildas mycket snabbt. exempelvis vid katastrofiiknande situa- tioner.

Många har hävdat att förteckningen — om en sådan skall upprättas —- i stället borde vara bindande. Hit hör RS V. länsstyrelserna iJönköpings, Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västmanlands län. RTP och Svenska kyrkans jörsamlings- och pastorats/örbund.

K RNS och Mosaiska församlingarna i Sverige centra/räd har ifrågasatt behovet av en förteckning om den ej görs bindande. KRNS menar att nå- gon föreskrift i taxeringslagen ej behövs för att RSV ska kunna ge vägle- dande anvisningar härvidlag. Man har i övrigt motiverat sitt ställningsta- gande för en bindande förteckning med bl.a. att det annars skulle bli just de tveksamma fallen som taxeringsnämnderna fick ta ställning till. efter- som de mer självklara fallen torde finnas upptagna på listan. Det skulle också härvid föreligga stor risk för att avdragsyrkanden kom att behandlas olika av olika taxeringsnämnder. Vidare har man befarat att ett stort antal taxeringsprocesser — angående frågan om en viss organisation skulle upp- tagas i förteckningen eller ej — skulle uppkomma. samtidigt som dessa kom att röra sig om förhållandevis små belopp. Länsstyrelsen i Västman— lands län menar också att några större problem för flertalet nystartade or- ganisationer ej skulle uppstå eftersom förteckningen ej avsågs vara klar förrän till deklarationstillfället. RTP har i och för sig funnit det angeläget att RSV upprättar en bindande förteckning men menar att riksdagen ska fastställa de kriterier som ska gälla för avdragsrätten. En inom RSV orga- niserad lekmannanämnd skulle sedan få avgöra de fall då tveksamhet före- ligger om organisationen ska uppföras på förteckningen eller ej. Länssty- relsen i Norrbottens liin och Svenska rotaryrådet har ställt sig avvisande till den föreslagna förteckningen.

Prop. 1978/79:160 163

RSV har behandlat frågan mycket utförligt. Verket befarar att den av ut- redningen föreslagna Iagstiftningsmetoden kan få olämpliga biverkningar bl.a. på grund av att ett avgörande huruvida en viss organisation skall komma med i förteckningen eller ej — med hänsyn till nuvarande mälba- lanser — skulle komma att ta mänga är. trots den stora ekonomiska bety- delsen för föreningen. Ur skatteadministrativa synpunkter förordas därför en bindande förteckning. RSV frågar sig emellertid om detta med hänsyn till 8 kap. l3 s' regeringsformen skulle vara konstitutionellt möjligt. RSV föreslar i stället att man i anvisningarna till KL dels inför en allmänt formu- lerad regel om avdragsrätt för vissa gåvor och dels delegerar till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att förordna att bidrag till vissa särskilt uppräknade institutioner skall vara avdragsgilla. Det bör av lagtex- ten härvid klart framgä att det är fråga om anvisningar frän RSV och ej_/ii- reskri/ier. Med tanke på att RSV enligt utredningens förslag skulle tilldelas den krävande och känsliga arbetsuppgiften att i praktiken besluta om lag- stiftningens faktiska effekter beklagar RSV också att utredningen inte re- dovisat nagon närmare analys av de berörda föreningarnas struktur och in- samlingsverksamhetens former m.m.

Även SIDA har funnit det angeläget att lagstiftaren preciserar de riktlin- jer som ska gälla för RSV och därmed även SlDAzs prövning. eftersom det förutsätts at RSV vid uppgörandet av förteckningen ska kunna inhämta yttrande frän SIDA.

Från flera håll har framförts kritik mot utredningens antagande att några nämnvärda svarigheter ej torde uppkomma vid gränsdragningen mellan gä- va och medlemsavgift. Bland dem som tagit upp frågan har man i de flesta fall funnit att stora kontrollsvärigheter kommer att uppstå. Man befarar bl.a. att organisationerna i vissa fall ändrar sin struktur och låter medlems- avgiftcrna i stället ersättas av gåvor. Vidare påpekas att om ett kvitto på insättning till visst postgirokonto ska räcka som bevismedel kan ju det lika- väl avse medlemsavgift som gåva. Svenska kyrkans medlemmar skulle komma i ett oförmäligt läge gentemot de fria samfunden. Ca 70 '.'-'i. av kyr- koskatten är ju f.n. att betrakta som en form av "medlemsavgift". Man kan befria sig från den om man utträder ur kyrkan. Domkapitlet i Lund har härvid särskilt påpekat att frågan om medlemsavgifternas utformning och uppbörd är en av de känsligaste frågorna i de pågående samtalen om ändra- de rclationer mellan stat och kyrka. Till dem som tagit tipp dessa problem hör KRNS. lättsstyt'elserna i Jönköpings. Kalmar. Värmlands och Väst- manlands län. domkapitlen i Uppsala. Linköping och Lund. SACO/SR. Svenska kommitnjörbundet. Svenska scoutjörbundet. Sveriges frikyrko- rtids samarbetsnämnd. T("O. Unga Örnars riksförbund och Näringslivets gra/tskningsnämnd.

Ur kontrollsvårighetssynpunkter har invändningar även gjorts beträffan- de förslaget om att ett kvitto på inbetalning till organisationens post- eller bankgiro kan godtas som bevismedel. Från flera håll har man ansett att det

Prop. 1978/79:160 164

i stället borde krävas att en gävobekräftelsc frän organisationen företes. RS V har ifrågasatt om man inte uttryckligen måste uppställa ett krav i lag- texten om att kvitto eller liknande skall företes. I annat fall befarar RSV ett resurskrävande anmaningsinstitut. Till dem som i övrigt tagit upp denna fräga hör länsstyrelserna i.!önköpings. Göteborgs och Bohus. Värmlands och Västmanlands län. LVF. Rädda barnens riksförbund och Sveriges fri- kyrkoråds Su"I(ll'bt-'f5lllll)1l1t'l har emellertid funnit att man normalt bör kun- na godta post- eller bankgirokvitto för att avlasta mottagande organisatio— ner sädana administrativa besvär och för att bevara medlemmarnas rätt till anonymitet.

Utredningens förslag rörande arvsskattebefrielse för trossamfund m. m. har i regel tillstyrkts av de remissinstanser som tagit upp frågan. Man har främst hänvisat till rättviseskäl. De skiljaktigheter mellan olika samfund och deras organisationer som arvsskattelagen gör i fråga om skattebefriel- se. skulle härigenom undanröjas.

'till dem som tillstyrkt eller ej haft något att erinra mot förslaget om arvsskattebefrielse hör RS V. länsstyrelsen i Stockholm. domkapitlen i Uppsala. Linköping. Lund och Stockholm. SACO/SR. Svenska kyrkans ji'irsamlings- och pastoratsförbund. Sveriges frikyrkoräds samarbets- nämnd. Sveriges kristna ungdomsråd. Kristen Vetenskaps publikations- kommittejör Sverige. Mosaiska_lörsamlingarnas i Sverige centralråd. Fi- ladel/iaförsamlingen i Stockholm och Broderskapsrörelsen.

Till dem som avstyrkt förslaget hör länsstyrelserna i Värmlands och Västmanlands län samt RFMA.

Prop. 1978/79:160 165

Innehåll Sid. Propositionen .................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. l Lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt .......................................................... 3 2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) ..... 8 3 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (195616231 ............ 16 4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) ........... 18 5 Förslag till lag om ändringi lagen (1958: 295) om sjömansskatt . . . . 21 6 Förslag till lag om ändring i lagen (l965:269) med särskilda be- stämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.

m. m. ......................................................... 22 7 Förslag till lag om ändring 1 lagen (1961: 436) om törsamlingssty rel- se ............................................................ 25 8 Förslag till lag om upphävande av förordningen (1972: 140) om skat- tebortfallsbidrag ................................................ 27 9 Förslag till lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall ................................................ 28 10 Förslag till lag om skattelättnad för vissa gåvor ................. 30 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gå- voskatt ........................................................ 30 12 Förslag till lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308) ....... 34

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring 35 14 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeför-

säkring ........................................................ 36 15 Förslag till lag om ändring i lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer ............................................ 37 Utdrag av protokoll Vid regeringssammanträde 1979- 03 -01 ........... 38 1 Inledning .................................................... 38 2 Fortsatt reformering av inkomstskatten ......................... 42 2.1 Inledning ................................................ 42 2.2 Det kommunala skatteunderlaget ........................... 43 2.3 Teknisk anpassning av skatteskalan. m.m .................... 46 2.4 Marginalskattefrägor, m.m ................................. 47 2.4.1 Sänkta marginalskatter för är 1980 ..................... 47 2.4.2 Marginalskattespärr 52 2.5 Folkpensionärernas skattelättnader ......................... 55 2.6 Tekniska frågor .......................................... 57 3 Avdragsrätt för gåvor ......................................... 62 3.1 Inledning ................................................ 62 3.2 Allmänna överväganden ................................... 63 3.3 Avdragsrättens närmare utformning ......................... 67 3.4 Arvsskattefrihet för trossamfund m.m. ...................... 71 4 Kostnader och finansiering .................................... 72 5 Hemställan .................................................. 74 6 Beslut ...................................................... 75 Bilaga 1 ...................................................... 77 Bilaga 2 ...................................................... 79 Bilaga 3 ...................................................... 89 Bilaga 4 ...................................................... 159

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979