Prop. 1978/79:50

om inriktningen av den ekonomiska politiken, m.m.

Prop. 1978/79: 50 Regeringens proposition 1978/79: 50

om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m.; beslutad den 2 november 1978.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade ut- drag av regeringsprotekoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringen vägnar

OLA ULLSTEN ING EMAR MUNDEBO

ropositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas huvuddragen i den ekonomiska utveck- lingen fram t. o. m. är 1978 samt ges prognoser för år 1979. Mot denna bakgrund framläggs förslag om inriktningen av den ekonomiska politi- ken och om utformningen av erforderliga ekonomisk-politiska åtgärder.

För att öka kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen föreslås en förstärkning av hushållens köpkraft med sammanlagt ca 2,5 miljarder kr. Förslaget tillförsäkrar hushållen en ökning av realinkomsten från 1978 till 1979 med 2,5 %. En viss marginalskattelättnad genomförs ut- över inflationsskyddet. Den särskilda skattereduktionen räknas upp. Det extra skatteavdraget höjs för pensionärer liksom avdraget för under- hållsbidrag till icke hemmavarande barn.

Barnbidraget höjs från 2 260 till 2 500 kr. per barn och år fr. o. m. ja- nuari 1979. Samtidigt höjs studiebidraget inom studiehjälpen och det förlängda barnbidraget.

För att stimulera näringslivets investeringar utsträcks de nuvarande reglerna ifråga om investeringsavdrag och investeringsbidrag för ma- skininvesteringar ytterligare ett år. Vidare införs ett tidsbegränsat 10- procentigt investeringsavdrag för byggnadsinvesteringar. Vissa föränd- ringar i den s. k. Annell—lagstiftningen föreslås i syfte att underlätta före- tagens anskaffning av riskvilligt kapital.

För att upprätthålla sysselsättnigen föreslås arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om ca 3 000 milj. kr.

] Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 50

Prop. 1978/79: 50

to

Utdrag

PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-1 1-02

Närvarande: Statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahl- berg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondcstam

Föredragande: statsråden Mundebo,. Wikström, Wirtén, Gabriel Roma- nus

Proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m.

Chefen för ekonomidepartementet, statsrådet Mundebo, anför.

Lag om ändring i lagen (1947 : 529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att 1 5 lagen (1947: 529) om allmänna barnbi- drag 1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F öreslagcn I ydclse låfi

För barn, som är svensk med- borgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 2.260 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

För barn, som är svensk med- borgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 2.500 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bo- satt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess för- äldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen omtryckt 1973: 449. 2 Senaste lydelse 1977: 1185.

Prop. 1978/79: 50 21

Bilaga 2 Utdrag BU DGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-11-02

Föredragande: statsrådet Mundebo

Anmälan till proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m. såvitt avser budgetdepartementets arbetsområde

1 Inledning

1.1 Behandlade frågor

Jag avser att i det följande redovisa ett antal förslag som rör beskatt- ningen av såväl fysiska personer som företag.

I fråga om fysiska personer föreslås att den statliga inkomstskatten sänks för 1979 års inkomster. Skattesänkningen tar främst sikte på att mildra marginalskatteeffekterna för de stora grupperna av heltidsarbe- tande. Beträffande den särskilda skattereduktion om f.n. 400 kr., som medges fysisk person som har varit bosatt i Sverige under beskattnings— året, föreslås en årlig uppräkning.

Det extra avdrag som medges folkpensionär vid beskattningen före- slås oekså höjt. F.n. är avdraget så avpassat att ingen beskattningsbar inkomst uppkommer vid en sidoinkomst om högst 3 300 kr. utöver ål- derspensionen. Detta belopp föreslås höjt till 3 600 kr. I förening med förslaget om uppräkning av den särskilda skattereduktionen innebär detta att sidoinkomsten kan uppgå till drygt 4 900 kr. innan skatt påförs.

Vidare föreslås att det särskilda avdraget för underhåll till icke hem- mavarande barn höjs från 2 500 kr. till 3 000 kr. Den provisoriska lag- stiftningen om avdragsrätt för arbetskläder föreslås förlängd i ytterligare tre är.

De nya reglerna i de delar som jag nu har nämnt föreslås träda i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången vid 1980 års taxe— ring. Beträffande det höjda avdraget för underhållsbidrag liksom i fråga om avdragsrätten för arbetskläder föreslår jag emellertid att de nya reg— lerna skall tillämpas redan vid 1979 års taxering.

På företagsbeskattningsomrädet föreslås att giltighetstiden för det 25— procentiga särskilda investeringsavdraget och det 10-procentiga statliga

• Sida 22
•  Original

Prop. 1978/79: 50 '>';

investeringsbidraget för maskininvcsteringar förlängs från utgången av år 1978 till utgången av år 1979.

Dessutom föreslås att ett nytt lll-procentigt investeringsavdrag införs för byggnadsinvesteringar som igångsätts under tiden den 1 oktober 1978 — den 30 september 1979. Detta nya avdrag är avsett för kostna— der som läggs ner på byggnader som används i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Vissa byggnadsinvesteringar — främst s.k. oprioriterade byggnadsarbeten — är dock undantagna från tillämpningsområdet.

Jag kommer vidare att föreslå vissa ändringar i lagen (1955: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. En ändring innebär att be- slut som meddelas med stöd av 9 & 1 mom. nämnda lag skall kunna om- fatta inte bara befintliga fondmedel utan också sådana medel som före- taget i kommande bokslut avsätter till investeringsfond. En annan änd- ring innebär att möjligheterna att utnyttja investeringsfond för export— främjande åtgärder vidgas.

Slutligen kommer jag att föreslå att företagens möjligheter att utnyttja det s.k. Annell-avdraget skall förbättras för sådana nyemissioner som sker efter utgången av år 1978. Förslaget innebär bl. a. att avdrag skall kunna göras under den 20-årsperiod som faller in närmast efter emis- sionstillfället. Det totala avdraget under perioden får uppgå till högst ett belopp som motsvarar vad som har betalats in för nyemitterade aktier. Företagen får möjlighet att efter eget val fördela avdraget på de olika åren. Avdraget får dock inte något år överstiga 10 % av det vid emissionen till företaget inbetalade beloppet.

1.2 Det skattepolitislta reformarbetet

Under hösten 1977 slutfördes, sedan jag givit dc sittande utredning- arna tilläggsdirektiv, ett omfattande utredningsarbete inom området för beskattning och kommunal ekonomi. 1972 års skatteutrcdning (Fi 1972: 02) presenterade i sitt slutbetänkande (SOU 1977: 91, Översyn av skattesystemet) förslag som i första hand tar sikte på den direkta be- skattningen av fysiska personer. Företagsskatteberedningen (Fi 1970: 77) lade i sitt slutbetänkande (SOU 1977: 86—87, Beskattning av företag) fram förslag till reformer i fråga om rörelsebeskattningen. För- slag till åtgärder beträffande den kommunala ekonomin redovisades i 1976 års kommunalekonomiska utrednings (Fi 1976: 06) slutbetänkande (SOU 1977: 78—79, Kommunerna; Utbyggnad — Utjämning —— Finan— siering).

Dessa betänkanden skall nu, i förening med de synpunkter som har framkommit under remissbehandlingen, ge underlag för regeringens överväganden om varaktiga reformer inom skattesystemet och den kom- munala ekonomin. Tillsammantagna sträcker sig utredningsförslagen över mycket stora områden och rör speciellt inom företagsbeskattningen

• Sida 23
•  Original

Prop. 1978/79: 50 23

grundläggande frågor. Under remissbehandlingen har också från olika håll framförts önskemål om delvis andra lösningar än som har föresla- gits av utredningarna. Även helt nya frågor har därvid förts in i diskus- sionen. Det är därför inte möjligt för regeringen att redan nu redovisa förslag som innebär några genomgripande ändringar av nuvarande reg- ler. Under år 1979 avser jag emellertid att framlägga en mer samlad bedömning av vad de närmaste årens reformarbete inom skattepolitiken bör omfatta. Flera av de aktuella utredningsförslagen ställer stora an- språk på statsbudgeten och det kommer inte att vara möjligt att genom- föra dem vid samma tillfälle. Särskilt vill jag fästa uppmärksamheten på den avvägning som måste göras mellan 1972 års skatteutrednings pro- gram för sänkning av den statliga inkomstskatten och kommunalekono- miska utredningens förslag till kraftigt ökade statliga överföringar till kommunerna.

Det finns emellertid några punkter, i fråga om såväl personbeskatt- ningen som rörelsebeskattningen, där utredningarnas förslag bör tas upp med förtur. Som jag närmare redovisar i det följande har där inga egent- liga invändningar framkommit vid remissbehandlingen. Vidare gäller det ändringar med begränsad räckvidd, vars genomförande inte föregri- per beredningsarbetet i övrigt.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att viktiga beslut redan fattats som bygger på de nämnda utredningarnas förslag. I första hand syftar jag här på riksdagens beslut att —— efter förslag av skatteutred- ningen i delbetänkande (SOU 1977: 18, Inflationsskyddad skatteskala) _— införa ett inflationsskydd för den statliga inkomstskatteskalan (prop. 1977/78: 49, SkU 1977/78: 14. rskr 1977/78: 48, SFS 1977:lO70 och 1071). Inflationsskyddet har betydelse i flera avseenden, men här vill jag endast betona att därmed en stabil grund lagts för framtida successiva sänkningar av marginalskattesatserna, genom att dessa inte längre riske- rar att göras om intet genom en automatisk av inflationen framdriven skatteskärpning.

I den överenskommelse om den kommunala ekonomin som i juni 1978 slutits mellan å ena sidan regeringen och å andra sidan Landstings- förbundet och Svenska kommunförbundet, återfinns vissa grundläg- gande tankegångar i den kommunalekonomiska utredningens förslag, nämligen att en dämpning av den kommunala konsumtionens öknings- takt är samhällsekonomiskt nödvändig och att den kommunala skatte- utjämningen bör förstärkas. Det provisoriska bidrag om ca 1000 milj. kr. som enligt överenskommelsen skall utgå till kommuner och landsting för år 1979 har i enlighet därmed givits en utformning som innebär att det får en skatteutjämnande effekt. Regeringen har tidigare redovisat denna överenskommelse för riksdagen (prop. 1978/79: 26).

• Sida 24
•  Original

Prop. 1978/79: 50 24

2 Ändrad inkomstskatteskala för år 1979, m. m. 2.1 Inledning

Som jag tidigare denna dag redovisat, ger samhällsekonomiska be- dömningar vid handen att en viss stimulans av den privata konsumtio- nen under år 1979 är önskvärd. Till en del sker denna genom den höj- ning av de allmänna barnbidragen som chefen för socialdepartemcntet föreslagit tidigare denna dag. En ytterligare ökning av hushållens dispo- nibla inkomst om drygt 2 miljarder kr. bör emellertid åstadkommas. Lämpligen sker detta genom lättnader i inkomstbeskattningen. Dessa bör utformas så att den uppnådda konsumtionsstimulansen blir allmän, samtidigt som en viss sänkning av marginalskattesatserna uppnås för de stora grupperna av heltidsarbetande inkomsttagare.

Förutom genom marginalskattelättnader som jag redovisar närmare i det följande, bör skattelättnaderna åstadkommas på i huvudsak två sätt. Den särskilda skattereduktionen om f. n. 400 kr. bör räknas upp med hän- syn till förändringarna i penningvärdet. Vidare bör de särskilda skatte- lättnaderna för folkpensionärer ökas något.

Härutöver tar jag i detta sammanhang också upp några särskilda frå— gor som det också är angeläget att behandla nu. Det gäller i första hand en ökning av det särskilda avdrag som medges för underhåll av icke hemmavarande barn. Vidare bör giltigheten av den tidsbegränsade lag— stiftningen om avdragsrätt för arbetskläder förlängas.

Merparten av de förslag som nu presenteras har sin utgångspunkt i det nyss nämnda slutbetänkandet från 1972 års skatteutredning.1 Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av betänkandet i de delar som nu är av intresse som bilaga 2:I. Beträffande nuvarande svenska förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm, socialstyrelsen, riksförsäkririgsverket (RFV), försäkringsin- spektionen, statskontoret, riksrevisionsvcrket (RRV), riksskatteverkct (RSV), statens invandrarverk (SIV), bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens län, centralorganisationen SACO/ SR (SACO/SR), Ensamståendcs intresseorganisation (EIO), Folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bromer-förbundet, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, Hyresgästernas

1Direktören Bo Jonas Sjönander, ordförande, riksdagsledamoten Alvar An- dersson, professorn Osborne Bartley, riksdagsledamoten Holger Bergqvist, departementsrådet Gunnar Björne. f.d. riksdagsledamoten Erik Brandt, nu- mera statsrådet Eric Enlund, riksdagsledamoten Arne Gadd. sekreteraren Anna Hedborg, riksdags—ledamoten Carl-Henrik Hermansson, direktören Nils Holgerson, riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Valter Kristensen, Bo Lundgren och Tage Sundkvist, utredningsehefen Olof Sundström samt parti- sekreteraren Lars Tobisson.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1978/ 79: 50 - 25

riksförbund, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sve— rige (LO). Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Pensionärernas riksorganisation (PRO), Svensk industriförening, Svenska arbetsgivarcföreningen (SAF), Svenska bankförcningen, Svenska företa- garcs riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska han— delskammarförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska revisorsam— fundet (SRS), Svenska sparbanksföreningen, Svenska uppfinnareföre— ningen (SUF), Sveriges advokatsamfund, Sveriges folkpensionärers riks— förbund (SFRF), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovis- ningskonsulters förbund (SRF), Taxeringsnämndsordförandenas riksför- bund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LRF åberopar ett yttrande från Lantbrukarnas skattedelegation och SAF, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska handelskammareförbundet, Sveriges industriförbund samt Sve- riges köpmannaförbund ett yttrande från Näringslivets skattedelcgation (NSD), Svenska försäkringsbolags riksförbund har därjämte överläm— nat eget yttrande. Vidare har överlämnats yttrande från lokala skatte- myndigheterna i Stockholms och Handens fögderier samt taxeringsavdel- ningen vid länsstyrelsen av länsstyrelsen i Stockholms län, från Skånes handelskammare av länsstyrelsen i Malmöhus län samt från Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet av LO.

En sammanställning av remissyttrandena i de delar som jag nu avser att ta upp bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:2.

2.2 Skatteskalan och den särskilda skattereduktionen

1972 års skatteutredning har i sitt slutbetänkande behandlat frågor om progression och marginaleffektcr. Utredningen har därvid framhållit att de fördelningspolitiska strävandena tillgodoses vid inkomstbeskatt- ningcn främst genom den progressiva inkomstskatten. ] samband med att progressionen på senare år har skärpts har marginalskattesatscrna blivit höga redan i mellaninkomstlägena. Utredningen pekar på en rad olägenheter av en stark progression. En sådan gör det svårt för lönta- gare att genom löneförhandlingar eller egna arbetsinsater öka sin dispo- nibla inkomst. Höga marginalskattesatser utgör även en påfrestning på skattemoralen och kan enligt mångas uppfattning minska benägenheten till ökade arbetsinsatser. Enligt utredningen är en dämpning av margi- nalskattesatserna mest angelägen i de inkomstskilct där huvuddelen av de heltidsarbetande befinner sig. Utredningen framhåller att progressio- ncn är svag i de lägre inkomstskikten och marginalskattesatserna förhål- landevis låga. För vissa inkomsttagare uppkommer emellertid betydande marginaleffel—zter genom avtrappningen av inkomstprövade bidrag.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1978/79: 50 26

Utredningen har föreslagit marginalskattesänkningar i tre steg och tyngdpunkten har därvid lagts i de inkomstlägen där det stora flertalet heltidsarbetande befinner sig.

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till sänkta marginal- skatter.

För egen del vill jag framhålla följande. Jag delar utredningens upp- fattning om de olägenheter som följer av kraftiga marginalskattesatser. Jag anser det vara synnerligen angeläget att åtgärder vidtas som dämpar marginalskatteeffekterna. Som tidigare redovisats är emellertid det sam- hällsekonomiska utrymmet för en skattesänkning begränsat och medger inte annat än måttliga insatser f. n. Jag avser emellertid att återkomma till denna fråga under år 1979 och då bl. a. också behandla det reserva- tionsvis i utredningen framförda och av en rad remissinstanser till- styrkta förslaget om en marginalskattespärr.

De marginalskattelättnader som nu är möjliga bör sättas in i de in- ltomstskikt där inkomstökningarna för de största grupperna av heltidsar- betande faller. En sådan inriktning tillgodoser också önskemålet om att den resulterande köpkraftsförstärkningen skall komma så stora grupper av hushåll som möjligt till del. Den statliga inkomstskatteskalan bör därför justeras i skikten från 8 till 13 basenheters beskattningsbar in- komst. För 1979 års inkomster motsvarar detta taxerade inkomster från ca 48 000 kr. till ca 75 000 kr. Ändringarna har den innebörd som framgår av följande uppställning. Även de samlade marginalskatterna anges därvid.

Beskatt- Motsvarande Statsskattesats inom skiktet, Marginal- ningsbar taxerad inkomst 1979, procent skatt i pro- inkomst, kr. ___—_— cent enligt bascn- Nuva— Föresla- Skillnad förslaget, heter rande gen 29 kr. skala skala utdeb.

l 2 3 4 5 6

0— 3 4500— 20700 2 2 — 31 3— 5 20 700— 31500 4 4 — 33 5— 6 31500— 36900 8 8 — 37 6— 7 36 900— 42 300 13 13 — 42 7— 8 42 300— 47 700 16 16 — 45

8-— 9 47 700— 53100 21 l9 —2 48 9—10 53100— 58 500 27 24 —3 53 ]0—11 58 500— 63 900 31 28 —3 57 11—12 63 900— 69 300 34 31 —3 60 12—13 69 300— 74 700 35 33 -—2 62

13 —14 74 700-— 80 100 40 40 — 69 14——16 80 100— 90 900 45 45 — 74 16—20 90 900—112 500 49 49 — 78 20—30 112500—166500 53 53 — 82

3. — 166 500— 53 53 — 87

• Sida 27
•  Original

Prop. 1978/79: 50 : .. 27

När inflationsskyddet infördes genom 1978 års skatteomläggning ut- talade jag i propositionen (prop. 1977/78: 49) att frågan om ett infla- tionsskydd också för grundavdragen borde anstå. 1972 års skatteutred- ning har i stället för ett inflationsskydd för grundavdraget föreslagit att den särskilda skattereduktion på 400 kr., som enligt 25 5 mom. upp- bördslagen (1953: 272), UBL. medges fysisk person som varit bosatt i Sverige, skulle räknas upp med 20 kr. för varje procents prisstegring räknat från augusti 1977 enligt reglerna för basenhet. Till skillnad mot vad som skulle följa av en direkt uppräkning av grundavdragen, skulle lättnaden därigenom bli lika stor för samtliga skattskyldiga, vilket utred— ningen ansåg vara en fördelningspolitiskt bättre effekt. Vidare kunde man undvika åtskilliga problem som skulle vara förknippade med ett in- flationsskyddat grundavdrag. Det kan här räcka att peka på de svårighe- ter som skulle uppkomma genom att åtskilliga skatteregler på ett eller annat sätt är anknutna till det nuvarande grundavdraget på 4 500 kr. En successiv höjning av grundavdraget har också inverkan på kommuner- nas ekonomi vilket inte är fallet med en höjd skattereduktion där kostna- derna i sin helhet faller på staten. De remissinstanser som tagit upp denna fråga har i regel godtagit utredningens förslag.

Enligt min mening är det naturligt att inflationsskyddet för skatteska- lan kompletteras med någon åtgärd som motverkar också en urholkning av grundavdragets värde genom penningvärdets successiva fall. Jag fin- ner skatteutredningens förslag i detta avseende lämpligt utformat och jag föreslår att det genomförs. I fråga om 1979 års inkomster kommer sär- skild skattereduktion då att medges med 560 kr. Denna höjning kommer som nämnts samtliga skattskyldiga till del. De nya reglerna föranleder ändring i 2 g 5 mom. UBL.

De samlade individuella verkningarna av mina förslag framgår av följande uppställning. Siffrorna avser en skattskyldig utan skattereduk- tion om 1800 kr. Den kommunala utdebiteringen antas uppgå till 29 kr. Beräkningarna av skatten enligt nuvarande regler har gjorts med hänsyn tagen till verkningarna av det automatiska inflationsskyddet för statsskatteskalan. Basenheten var från början 5 000 kr. men har nu stigit i fråga om 1979 års inkomster till 5 400 kr. (SFS 1978: 687). Skatteuttaget har därigenom i alla inkomstlägen justerats med hänsyn till penningvärde- försämringen från hösten 1977, när riksdagen fattade beslut om nu gäl- lande skatteskala.

] sammanhanget vill jag erinra om att den genomsnittliga kommunala utdebiteringsökningen för år 1979 väntas uppgå till förhållandevis mått- liga 25 öre per skattekrona. I ett mycket stort antal kommuner och landsting hålls utdebiteringen oförändrad. Detta står i stark kontrast till de mycket stora utdebiteringsökningar som skett de senaste åren och som då i stor utsträckning för medborgarna eliminerat de skattelättna- der som statsmakterna beslutat om. Till detta positiva resultat för år

• Sida 28
•  Original

Prop. 1978/79: 50 23

Skattelättnad år 1979

Taxerad inkomst Total skatt är Skattelättnad enligt är 1979 1979 enligt gäl- förslaget

lande regler

kr. kr. kr.

1 2 3 10 000 1 305 160 15 000 2 855 160 20 000 4 405 160 25 000 6 041 160 30 000 7 691 160 35 000 9 481 160 40 000 11 486 160 45 000 13 667 160 50 000 16 032 206 55 000 18 646 325 60 000 21 506 475 65 000 24 539 625 70 000 27 696 768 80 000 34 361 862

100 000 49 520 862 120 000 65 420 862 150 000 90 020 862 200 000 132 695 862

1979 har enligt min mening den tidigare refererade överenskommelsen mellan regeringen och kommunförbunden verksamt bidragit. Det sär- skilda statsbidraget om ca 1 000 milj. kr. motsvarar direkt en utebliven utdebiteringsökning om ca 45 öre, vartill kommer effekten av de insatser i syfte att begränsa kommunernas volymexpansion som har förutsatts i överenskommelsen.

Kostnaderna för de förslag som jag redovisat i det föregående kan bc- räknas till sammanlagt knappt 2 000 milj. kr., varav ca 850 milj. kr. be- löper på den särskilda skattereduktionen.

2.3 Folkpensionärernas beskattning

Folkpensionärer beskattas regelmässigt lindrigare än inkomsttagare i aktiv ålder med en motsvarande inkomst. Detta sker genom att en pen- sionär medges ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga vid taxeringen. Detta avdrag skall enligt punkt 2 av anvisningarna till 50 % kommunal- skattelagen (1928: 370), KL, bestämmas till ett sådant belopp att en pen- sionär som bara haft ålderspension och en sidoinkomst på f.n. högst 3 300 kr. inte påförs beskattningsbar inkomst. Fr.o.m. inkomståret 1978 medges även en särskild skattereduktion med 400 kr. De nu angivna reg- lerna innebär att en folkpensionär f. 11. vid sidan om ålderspensionen kan ha en sidoinkomst på drygt 4 400 kr. utan att beskattning sker.

Det extra avdraget avtrappas i takt med stigande inkomst. Även före-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1978/79: 50 29

komstcn av förmögenhet kan minska avdraget. Däremot medges alltid särskild skattereduktion med 400 kr. Överstiger inte inkomsterna de be- lopp som skall vara skattefria är pensionär enligt 22 ä 3 mom. taxerings— lagcn (1956: 623), TL, också regelmässigt befriad från skyldighet att avge allmän självdeklaration.

Skatteutredningen har i sitt slutbetänkande behandlat även folkpen- sionärernas ekonomiska förhållanden. Enligt utredningen är särskilda skattelättnader påkallade för pensionärer med låga inkomster. eftersom de lägsta pensionerna inte kan anses ge full skattekraft. Å andra sidan anser utredningen inte skäl föreligga för skattemässig förmånsbehand- ling även av pensionärer med inkomster jämförbara med dem för aktiva grupper. På sikt bör enligt utredningen en harmonisering av skattereg- lerna för pensionärer och inkomsttagare i aktiv ålder eftersträvas. Ut— redningen föreslår också bara en uppjustering av det extra avdraget på så sätt att för år 1979 minimipensionsnivån liksom hittills blir helt skat- tebefriad.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har redovisat i stort sett samma uppfattning som skatteutredningen. Några remissin- stanser har pekat på en del tekniska ofullkomligheter i det nuvarande systemet. De organisationer som företräder pensionärerna har å andra sidan uttalat sig för ett system som ger pensionärer ökade möjligheter att ha extra inkomster vid sidan om pensionsförmånerna utan att på— föras skatt. I det sammanhanget har man berört inte bara skatteregler- nas verkningar utan även avtrappningen av olika sociala förmåner.

För egen del vill jag framhålla följande. Det torde råda allmän enig- het om att särskild hänsyn bör tas till situationen för folkpensionärer med små inkomster utöver folkpensionen. Såsom utredningen, med in- stämmande av flertalet remissinstanser, har framhållit kan inte de lägsta pensionerna anses ge sådan skattekraft att beskattning bör ske enligt de vanliga reglerna. Bilden blir emellertid en annan om en folkpensionär vid sidan om folkpensionen har ytterligare pensionsförmåner eller andra inkomster och på så sätt får en sammanlagd inkomst jämförlig med vad en inkomsttagare i aktiv ålder ofta kan ha. I ett sådant fall kan det knappast anses påkallat att medge en folkpensionär andra skattelättna- der än sådana som kan vara motiverade med hänsyn till förekomsten av särskilda kostnader för sjukdom c. (1.

De nu gällande reglerna om särskilda skattelättnader tillkom vid en tid då en folkpensionär ofta inte hade annan inkomst än pensionen. Att skattelättnaderna då gavs en mer generell utformning får sägas ha varit helt naturligt. Med tiden har folkpensionssystemet förbättrats och det sociala skyddet över huvud taget byggts ut genom t. ex. tillkomsten av ATP och andra förmåner. Med verkan från den 1 juli 1976 bestämdes att slutnivån för den stegvisa ökningen av de pcnsionstillskott, som till- kommer pensionärer utan ATP eller med låg sådan, skulle höjas från

• Sida 30
•  Original

Prop. 1978/79: 50 30

30 % till 45 % av basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän för- säkring. Denna reform skall vara fullt genomförd den 1 juli 1981. Anta- let pensionärer som bara har folkpension och pensionstillskott har också starkt minskat under årens lopp. Vidare. kan man konstatera att en kraf- tig ökning har skett av dem som har pcnsionsförmåner utöver ATP.

Frågan om folkpensionärernas skattelättnader kan inte ses isolerad utan även andra faktorer bör beaktas. Vid sidan om folkpensionen utgår ofta kommunala bostadstillägg. I sammanhanget bör även den kraftigt ökade satsningen på äldreomsorgen i olika former nämnas. Jag är med- veten om att olika slag av sociala förmåner i sin tur kan ge upphov till andra problem. Så påverkas storleken av de kommunala bostadstilläg- gcn, liksom det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga, av eventuella inkomster vid sidan av folkpensionen. En inkomstökning kan här ge upphov till kännbara marginaleffekter.

Enligt min mening kräver avvägningen av folkpensionärernas skatte- lättnader ytterligare överväganden och jag är därför inte beredd att nu lägga fram förslag som skulle kunna läggas till grund för en mer perma- nent lösning av problemet. Däremot bör åtgärder vidtas i fråga om be- skattningen av 1979 års pensioner. Utgångspunkten bör vara att ge dessa pensionsförmåner i stort sett samma. skattemässiga behandling som f. 11. Det extra avdraget bör alltså höjas så att en folkpensionär med enbart ålderspension och pensionstillskott inte påförs skatt.

I ett föregående avsnitt har jag biträtt skatteutredningens förslag i fråga om den särskilda skattereduktionen. Det nuvarande beloppet 400 kr. skulle alltså räknas upp med 20 kr. för varje procents prisstegring räknat från augusti 1977 enligt reglerna för basenhet. För 1979 års in- komster bör då särskild skattereduktion komma att medges med 560 kr. Liksom f. n. skall särskild skattereduktion alltjämt medges folkpensio- när. Därutöver fordras att beloppsgränsen i 50% 2 mom. KL höjs från 3 300 kr. till 3 600 kr. för år 1979.

Innebörden av de föreslagna ändringarna blir att den inkomstnivå som för folkpensionärerna blir helt skattefri under år 1979 kommer att

Skatteskillnad mellan folkpensionär och inkomsttagare i aktiv ålder är 1979

Taxerad inkomst, Total skatt år 1979, kr. Skillnad i total

inkomsttaga- ensamstående skatt, kr. re i aktiv ålder folkpensionär kr. 20 000 4 245 1 176 3 069 25 000 5 881 3 346 2 535 30 000 7 531 5 584 1 947 35 000 9 321 7 894 1 427 40 000 11 326 10 528 798

45 000 13 507 13 507 _

• Sida 31
•  Original

Prop. 1978/79: 50 __ 31

motsvara en sidoinkomst utöver folkpensionen om drygt 4 900 kr., vilket innebär en ökning med ca 500 kr.- i förhållande till nuvarande regler. Den resulterande skatteskillnaden i förhållande till inkomsttagare i aktiv ålder framgår av uppställningen. I beräkningarna är därvid förutsatt att ingen förmögenhet reducerat extra avdraget. Den kommunala utdebi- teringen antas uppgå till 29 kr.

Deklarationspliktsgränsen för pensionärer bör liksom hittills anges i bestämda belopp. Enligt 22 ä 3 mom. TL är gränsen för flertalet pensio- närer 14 600 kr. för ogift och 12 600 kr. för gift pensionär vars make uppburit folkpension. I fråga om 1979 års inkomster kan gränsen inte bestämmas förrän mot slutet av det året eftersom ålderspensionens stor- lek är känd först då. Jag kommer att ta upp denna fråga senare. Där- emot kan beträffande 1978 års inkomst deklarationsgränsen fastställas nu. Äldcrspensionens grundbelopp jämte 3 300 kr. efter avdrag med 100 kr. (schablonavdraget under inkomst av tjänst) och med beaktande av den särskilda skattereduktionen på 400 kr. medför att gränsen kan sättas till 16 400 kr. för ogift och 14 200 kr. för gift pensionär vars make upp- bär pension. Därvid har gränsen bestämts med utgångspunkt i den hög- sta utdebiteringen i riket för år 1978 eller 32: 75 kr. Detta medför vis- serligen att en del pensionärer i kommuner med lägre utdebitering får avge deklaration utan att för den skull skatt kommer att påföras. Detta är emellertid en oundviklig följd av att även folkpensionär medges särskild skattereduktion. Jag föreslår att deklarationsgränserna bestäms till nu nämnda belopp.

2.4 Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn

Enligt 46 5 2 mom. 4) KL medges avdrag för underhåll av icke hem- mavarande barn om barnet är under 18 år eller, om underhållet utgår på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kr. för varje barn. Beloppsgränsen höjdes fr. o. m. taxeringsåret 1972 från 1 ()00 till 1 500 kr. samt fr.o.m. taxeringsåret 1974 till nuvarande bc- lopp.

Utredningen har föreslagit att beloppsgränsen höjs till 3 000 kr. För- slaget har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna.

Jag delar uppfattningen att en höjning av beloppsgränsen är befogad och ansluter mig till utredningens förslag. Den nya beloppsgränsen bör tillämpas redan vid 1979 års taxering. I sammanhanget bör erinras om de förslag som nyligen har lagts fram i prop. 1978/79: 12 om underhåll till barn och frånskilda, m.m. (justitiedepartementet). Ett huvudsyfte med dessa förslag är att lindra underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi.

Utredningen har även från mera allmänna utgångspunkter diskuterat beskattningen av barnfamiljer. Därvid har man behandlat även de sär—

• Sida 32
•  Original

Prop. 1978/79: 50 32

skilda skattelättnader som ensamstående med barn erhåller, nämligen skattereduktion med 1 800 kr. (25 4 mom. UBL) och — i flertalet fall —— förvärvsavdrag med högst 2 000 kr. (46 5 3 mom. KL) och uttalat att såväl skattereduktionen som avdraget för underhåll får ses som ett all— mänt ekonomiskt stöd i anledning av de Ökade kostnader för barnet som uppkommer när föräldrarna inte sammanlever. Frågor härom har också tagits upp vid remissbehandlingen och vid lagstiftningsarbetet rörande underhåll till barn.

Det nuvarande samhällsstödet till ensamstående föräldrar och deras barn i form av ekonomiskt stöd, inkl. de särskilda skatteförmånerna, och service av olika slag ses f.n. över av ensamförälderkommittén (S 1977: 16). I kommitténs direktiv (1977: 104) tas bl. 3. upp problemen att åstadkomma rättvisa mellan vårdnadshavaren och den underhållsskyl- dige, inom gruppen föräldrar som lever åtskilda, t. ex. mellan föräldrar som fortsätter att leva ensamma och föräldrar som ingår i nya familje- bildningar, samt mellan ensamstående och samlevande föräldrar. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet tar jag i detta sammanhang bara upp sådana frågor som har föranletts av dels förslagen i förut- nämnda prop. 1978/79: 12, dels av reglerna om gemensam vårdnad, som har trätt i kraft den 1 januari 1977.

I prop. 1978/79: 12 föreslås en precisering av tidpunkten för under- hållsskyldighetens upphörande. Som huvudregel föreslås att underhålls- skyldigheten skall upphöra i och med att barnet fyller 18 år. Om barnet går i skolan vid denna tidpunkt eller återupptar skolgången innan det har fyllt 19 år skall underhållsskyldighetcn bestå så länge skolgången på- går, dock längst intill dess barnet fyller 21 år. Till skolgång skall räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grund- utbildning. Förslaget överensstämmer i stort med nuvarande praxis.

Underhållsbidrag är, som jag förut har nämnt, avdragsgillt med högst 2 500 kr. vid taxeringen Om barnet är under 18 år. Om underhållet utgår på grund av dom föreligger dock avdragsrätt oavsett barnets ålder. Kra- vet på dom har begränsad praktisk betydelse eftersom mål om underhåll är dispositiva. Detta innebär i underhållsmål av förevarande slag att domstol är bunden av vad parterna kan ha kommit överens om. Regeln härom kan därför enligt min mening upphävas. Jag föreslår därför att rätt till avdrag skall föreligga intill dess barnet fyller 18 år eller, om bar- net går i skolan, intill dess det fyller 21 år. Om ett barn alltså fyller 18 år i juni under beskattningsåret och inte längre går i skolan medges av- drag för underhållsbidrag för sex månader. Liksom f. 11. skall 3 OOO-kro- norsgränsen inte jämkas i ett sådant fall. Det kan påpekas att ålders- gränsen regleras uttömmande av 46 _S 2 mom. KL och sålunda inte skall bedömas med tillämpning av 65 % första stycket KL.

Förslagen i prop. 1978/79: 12 avses i denna del träda i kraft den 1 juli 1979. Mål om underhållsbidrag som är anhängigt vid denna tidpunkt

• Sida 33
•  Original

Prop. 1978/79: 50 _. . 33

skall emellertid prövas enligt äldre bestämmelser. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet. Med hänsyn till att förslagen nära anknyter till nuvarande praxis torde det inte medföra några olägenheter att låta de nya reglerna om rätt till avdrag gälla även i fråga om bidrag som utges under första halvåret 1979. De bör därför tillämpas fr.o.m. 1980 års taxering. Nuvarande bestämmelser bör dock även i fortsättningen gälla i fråga om bidrag som utgår på grund av dom i mål som har prövats cn- ligt nu gällande bestämmelser om underhållsskyldighet.

I prop. 1978/79: 12 föreslås vidare att förälder som skall betala un— derhållsbidrag får tillgodoräkna sig ett avdrag på detta om han eller hon har haft barnet hos sig en sammanhängande tid om minst fem hela dygn. Avdraget uppgår till 1/40 av bidraget för månad för varje helt dygn. Domstol skall kunna förordna om andra villkor för avdragsrätten och föräldrarna kan träffa överenskommelse därom. Rätt till avdrag skall inte föreligga om underhållsbidraget har fastställts med beaktande av att den bidragsskyldige i väsentlig mån fullgör sin bidragsskyldighet genom att ha barnet hos sig. Förslaget avses träda i kraft den 1 januari 1980. Redan nu förekommer det emellertid att bidrag med hänsyn till den underhållsskyldiges egna kostnader för barnet bestäms till lägre be- lopp än som annars skulle ha utgått.

Fråga uppkommer då om den underhållsskyldiges rätt till avdrag vid beskattningen, när det kontant utgivna bidraget efter hänsynstagande till hans eller hennes egna kostnader understiger beloppsgränsen 3 000 kr. Att så blir fallet kan bero på att den underhållsskyldiges förmåga att utge bidrag är ringa och bidraget därför är lågt eller att den underhålls- skyldige har barnet hos sig i stor omfattning. Med hänsyn till förslagets syfte att åstadkomma rättvisa mellan föräldrarna och underlätta kontak- ten mellan barnet och den underhållsskyldige föräldern bör vid beskatt- ningen det belopp varmed underhållsbidraget har nedsatts på grund av den underhållsskyldiges egna kostnader jämställas med utgivet under- håll. Härför talar också det förhållandet att skattelättnaderna för den förälder som har barnet hos sig inte påverkas av att detta i större eller mindre omfattning vistas hos den andra föräldern.

Jag föreslår därför att rätten till avdrag skall avse belopp som den underhållsskyldigc har utgivit för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn. Belopp kan tillgodoräknas antingen genom att det på grund av barnets vistelse hos den underhållsskyldige avräknas från fastställt bidrag eller genom att bidraget redan från början med beaktande av dennes egna kostnader för barnet bestäms till ett lägre be- lopp än som annars skulle ha utgått. I sistnämnda fall föreligger av- dragsrätt naturligtvis endast i den mån den underhållsskyldige verkligen har tagit del i kostnaderna.

I sammanhanget kan påpekas att den nu gällande regeln att beloppet

• Sida 34
•  Original

Prop. 1978/79: 50 34

skall styrkas genom intyg eller annat skriftligt bevis blir tillämplig även på det belopp som den underhållsskyldige har tillgodoräknats. Detta belopp kan styrkas t. ex. genom intyg från den andra föräldern el- ler — om bidragsförskott har utgått — från försäkringskassan, even- tuellt kompletterat med dom eller avtal angående underhåll. Även om utredningssvårigheter i enstaka fall kan uppkomma torde dessa med hänsyn till de måttliga belopp det här är fråga om knappast utgöra något problem.

Genom lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1977 öppnades möjligheter för föräldrar att ha gemensam vårdnad även om de inte är gifta med varandra och inte sammanbor. Någon ändring av reglerna om underhållsbidrag skedde dock inte utan skyldighet att utge sådant bidrag åligger alltjämt endast förälder som är utan del i vårdnaden. I prop. 1978/79: 12 föreslås att skyldighet att utge underhållsbidrag skall före- ligga även vid gemensam vårdnad, om barnet varaktigt bor tillsammans endast med den ene av föräldrarna. I olika sammanhang har framförts att det vid gemensam vårdnad kan föreligga svårigheter för skattemyn- digheterna att avgöra hos vilken av föräldrarna barnet skall anses som hemmavarande, när föräldrarna inte bor tillsammans.

Frågan hos vilken av föräldrarna som barnet är hemmavarande är inte beroende av vem som har den rättsliga vårdnaden utan skall bedö- mas med utgångspunkt från de faktiska förhållandena. Möjligheterna till gemensam vårdnad har därför i princip inte inneburit någon föränd- ring men har haft betydelse från praktisk synpunkt genom att den rätts- liga oeh den faktiska vårdnaden naturligtvis oftast har sammanfallit. De nu föreslagna reglerna om skyldighet att utge underhållsbidrag torde i avsevärd mån kunna minska svårigheterna. Om en förälder skall utge underhållsbidrag torde nämligen barnet regelmässigt böra anses som hemmavarande hos den andra föräldern. I de fall då barnet vistas unge- fär lika mycket hos envar av föräldrarna och underhållsbidrag inte utgår kan i allmänhet barnets kyrkobokföring ge underlag för bedömningen. Några särskilda bestämmelser om detta är inte påkallade.

2.5 Avdragsrätt för arbetskläder, m.. m.

Genom lagstiftning år 1975 infördes en viss avdragsrätt vid inkomst- taxeringen för arbetskläder (prop. 1975: 86, SkU 1975: 28, rskr 1975: 193, SFS 1975: 332). Reglerna gjordes tidsbegränsade och tilläm- pades vid 1976—1978 års taxeringar.

LO har i framställning till budgetdepartementet den 8 september 1978 hemställt att rätten till avdrag för arbetskläder förlängs intill dess frågan mer allmänt kunnat lösas genom kollektivavtal.

F. n. gäller följande i fråga om rätten till avdrag för arbetskläder. En- ligt 20å KL anses kostnader för arbetskläder vara sådana personliga

• Sida 35
•  Original

Prop. 1978/79: 50 _". 35

levnadskostnader som inte är avdragsgilla vid taxeringen. I den mån av- drag medgavs före 1975 års lagstiftning var det fråga om arbetskläder av mer speciell art, såsom skyddshjälm, Skyddsskor eller liknande skyddsutrustning som på sätt och vis kunde anses vara lika mycket ar- betsredskap som arbetskläder.

Den tidsbegränsade avdragsrätt för arbetskläder som infördes 1975 innebar att avdrag medgavs skattskyldig som på grund av sitt arbete hade haft inte oväsentliga kostnader utöver det normala för andra ar- betskläder än skyddsutrustning och skyddskläder. Kostnader för sist- nämnda slag av utrustning är oförändrat avdragsgilla i sin helhet. Det nya avdraget bestämdes till 300 kr. för år räknat. RSV skulle också årli- gen fastställa cn förteckning över de yrkesgrupper som främst kunde komma i fråga (senaste föreskrifter härom finns i RSV Dt 1977: 18).

Enligt arbctarskyddslagstiftningen ansvarar arbetsgivaren för att före- skriven skyddsutrustning tillhandahålls arbetstagarna och enligt avtalen mellan arbetsmarknadens parter gäller att arbetsgivaren skall bekosta skyddskläder när arbetarskyddsbestämmelserna kräver att viss utrust- ning skall användas på grund av arbetets art. Vissa avtal går emellertid längre i detta avseende.

För egen del vill jag framhålla följande. Det principiella avdragsför- budet i 205 KL för kostnader för arbetskläder får anses välmotiverat. Inte minst rent praktiska skäl talar starkt mot ett övergivande av den principen. Å andra sidan är den nuvarande ordningen inte helt tillfreds- ställande eftersom den leder till en del ojämnheter. I vissa fall tillhanda- håller nämligen arbetsgivaren arbetskläder och så kan ofta ske utan skattekonsekvenser för de anställda. Enligt 32 5 3 mom. KL och de an- visningar som RSV utfärdar om förmåner av mindre värde beskattas nämligen inte värdet av fria överdrags- eller skyddskläder. Är det fråga om andra arbetskläder föreligger skattefrihet om inte förmånen har ett värde som överstiger 600 kr. för år räknat. I andra fall får de anställda själva stå för kostnader av detta slag och de kan då i princip inte få av- drag. Hur dessa kostnader — som inte i första hand avsågs böra beaktas genom en avdragsrätt vid inkomsttaxeringen — skulle kompenseras be- dömdes i prop. 1975: 86 vara en fråga som borde kunna lösas genom överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden. Mot denna bak- grund infördes en tidsbegränsad avdragsrätt. Tiden avvägdcs på sådant sätt att arbetsmarknadens parter skulle kunna träffa avtal på området. Tre år ansågs vara tillräckligt i detta hänseende.

LO har i sin framställning emellertid påpekat att dessa frågor ännu inte har fått någon mer allmän lösning genom kollektivavtal och därför hemställt att den tidsbegränsade lagstiftningen måtte förlängas.

Eftersom det alltjämt är önskvärt att frågan om kostnader för arbets- kläder löses förhandlingsvägen föreslår jag att tiden förlängs ytterligare tre år. Reglerna om avdragsrätt för kostnader för arbetskläder bör alltså

• Sida 36
•  Original

Prop. 1978/79: 50 36

tillämpas även vid 1979—1981 års taxeringar. Mitt förslag föranleder ändring i punkt 5 av anvisningarna till 33 & KL.

I sammanhanget vill jag föreslå en ändring i 195 KL rörande bo— stadstillägg och bostadsbidrag. Ändringen beror främst på att de i lag- rummet nämnda stödformerna har omreglerats och i samband därmed fått ändrade beteckningar. De nya reglerna i detta hänseende bör gälla såvitt avser statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl. vid 1979 års taxering och i övrigt vid 1978 års taxering. Äldre ly- delse av 19 & skall dock alltjämt tillämpas i fråga om bostadstillägg som har utgått enligt de regler som gällde intill den 1 januari 1977.

3 Stimulansåtgärder för näringslivets investeringar, m. 111. 3.1 Inledning

Stora delar av det svenska näringslivet har under de senaste åren ge- nomgått en period med svag efterfrågan och otillräckliga vinster. Bl.a. till följd av detta har investeringarna i såväl maskiner som byggnader och anläggningar sjunkit till en mycket låg nivå.

Det finns emellertid nu anledning förmoda att förutsättningarna för en investeringsuppgång successivt förbättras. Orderingången till indu- strin har under innevarande år ökat starkt och en successivt stigande pro- duktion kan förutses under andra halvåret 1978 och under är 1979. Mot bakgrund av behovet att förnya och bygga ut produktionsapparaten finns det skäl att bibehålla de stimulansåtgärder som införts tidigare. Jag är medveten om att man kan hävda att stimulanserna i viss utsträckning mister sin konjunkturpolitiska effekt om de förlängs år efter år. I en si— tuation när allmän enighet räder om anglägcnheten av ökade industriin- vcsteringar kan det emellertid inte vara rimligt att statsmakterna genom skattepolitiska åtgärder försämrar villkoren för investeringar.

Regeringens beslut den 28 september 1978 om en förlängning av det generella frisläppet av investeringsfonderna är således att se som ett led i strävandena att från statsmakternas sida ge fortsatt stimulans åt nä- ringslivets investeringar. Det behövs emellertid ytterligare åtgärder. Jag kommer i det följande att föreslå att giltighetstiden för det särskilda in- vesteringsavdraget och det statliga investeringsbidraget för maskininves- teringar förlängs med ett år fram till utgången av år 1979. Då det dess— utom finns ett stort behov av att ge extra stimulans även åt näringslivets byggnadsinvesteringar kommer jag att föreslå att det införs ett nytt sär- skilt byggnadsinvesteringsavdrag vid den statliga taxeringen. De nu nämnda stimulansåtgärderna kommer jag i det följande att behandla var för sig.

Jag kommer också att ta upp några frågor som rör investeringsfon— (lerna. Det generella frisläpp av investeringsfonderna som gäller f. n. har

• Sida 37
•  Original

Prop. 1978/79: 50 37

skett med stöd av 95 1 mom. lagen (1955: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning, KlL. Frisläppen innebär bl. a. att företagen får möjlighet att utnyttja samtliga till investeringsfond redan avsatta medel. Det nämnda lagrummet ger däremot inte möjlighet att utvidga frisläppet till att även omfatta sådana avsättningar till investeringsfond som görs i framtida bokslut. I syfte att öka företagens möjligheter att ut- nyttja invcsteringsfondssystemet kommer jag i det följande att föreslå en lagändring som gör det möjligt att medge företagen att utnyttja sådana framtida avsättningar. En annan fråga jag vill ta upp gäller förutsätt- ningarna för att få använda fondmedel för exportfrämjande åtgärder. För att ett sådant tillstånd skall kunna ges krävs bl. a. att företaget dri- ver rörelse i utlandet. Som ett led i strävandena att främja företagens exportansträngningar kommer jag att föreslå bl. a. att det nämnda kravet slopas. Jag kommer dessutom att föreslå att de mycket stränga krav som nu ställs för dispens vid för sen inbetalning av investeringsfondsmedel till riksbanken mjukas upp och att det sker vissa förenklingar när det gäller företagens uppgiftsskyldighet.

De åtgärder som jag hittills har beskrivit kan sägas ta sikte på den di- rekta investeringsplaneringen inom företagen. Det finns också ett starkt be- hov av att underlätta företagens möjligheter att anskaffa riskvilligt kapi- tal. Om företagens bas av eget kapital blir för smal, äventyras deras möjligheter att genomföra investeringar. Jag kommer mot denna bak- grund att föreslå vissa ändringar i de 5. k. Annell-reglerna, dvs. de regler som ger möjligheter till visst avdrag för utdelning som belöper på ny- emitterat aktiekapital. Mitt förslag innebär dels att det totala avdrags- beloppet höjs, dels att företagen får större möjlighet att efter eget val fördela beloppet på olika år.

ringsbidrag för maskinanskaffningar

Regler om särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för att stimulera näringslivets maskininvesteringar infördes under hösten 1975 (prop. 1975/76: 61, SkU 1975/76: 26, rskr 1975/76: 101, SFS 1975: 1147, 1149). Giltighetstiden för såväl avdraget som bidraget har förlängts i olika omgångar. F.n. gäller att dessa stödformer upphör den 31 december 1978 (prop. 1977/78: 52, SkU 1977/78: 15, rskr 1977/78: 49, SFS 1977: 1062, 1063).

Stödet utgår för nyinvesteringar i maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten. Från denna regel gäller vissa undantag. Något stöd utgår t. ex. numera inte för motor- drivna fordon.

Avdraget åtnjutes vid taxeringen till statlig inkomstskatt för det be- skattningsår under vilket leverans eller tillverkning har skett. Det utgår

• Sida 38
•  Original

Prop. 1978/79: 50 38

till näringsidkare som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk. F.n. uppgår avdraget till 25 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden. Bidraget — som är skattefritt — uppgår till 10 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden. Det är avsett främst för de mindre företag och jordbruk där det inte finns skattemässigt utrymme för att utnyttja inves— teringsavdraget. Bidraget får inte beräknas på en högre anskaffnings— el- ler tillverkningskostnad än 500000 kr. för varje beskattningsår. Avdrag och bidrag kan inte utgå samtidigt. Frågor om bidrag prövas av riks- skattevcrket efter taxeringsperiodens utgång.

Som villkor för att kunna utnyttja avdrag eller bidrag gäller f. n. bl. a. att leverans måste ha verkställts före utgången av år 1978.

Mot bakgrund av den ekonomiska utveckling som jag inledningsvis redogjort för anser jag det vara angeläget att tiden för utnyttjande av det nuvarande stödet för maskininvesteringarna förlängs. Jag föreslår att giltighetstiden för såväl avdraget som bidraget förlängs med ett år, dvs. t.o.m. utgången av år 1979. Nuvarande procentsatser, dvs. 25 % för avdraget och 10 % för bidraget, bör bibehållas. Kontorsmöbler och föremål avsedda för utsmyckning av kontorslokaler, t. ex. tavlor, mattor och draperier, bör enligt min mening undantas från stöd under den före- slagna förlängningsperioden. Sådana investeringar kan inte sägas vara direkt ägnade att öka produktionskapacitcten inom näringslivet. I övrigt bör det nuvarande tillämpningsområdct förbli oförändrat. Investeringar i motordrivna fordon bör alltså inte heller under förlängningsperioden ge rätt till stöd.

I samband med den senaste förlängningen av giltighetstiden infördes en särskild föreskrift för sådana leveranser som sker under det sista kvartalet 1978. För att skattskyldig skall kunna få avdrag eller bidrag för sådana leveranser fordras att skriftligt avtal om leveransen har träf- fats före den ]. oktober 1978. Denna föreskrift tillkom för att underlätta planeringen inom leverantörsledet i samband med att stödåtgärderna skulle upphöra vid årsskiftet 1978/79. Från olika håll inom näringslivet har kritik riktats mot kravet på skriftligt avtal. Man har gjort gällande, att en sådan föreskrift är alltför formalistisk och att den mycket lätt kan leda till rättsförluster för den enskilde.

Jag förordar att det nu behandlade problemet blir löst på följande sätt. Genom förlängningen av investeringsperioden med ett år fyller den nu gällande föreskriften om att skriftligt avtal skall ha träffats före den 1 oktober 1978 inte längre någon funktion. Den föreskriften bör alltså helt avskaffas. Inte ens när det gäller leveranser av kontorsmöbler o. d. — dvs. den inventariegrupp som enligt vad jag tidigare har föresla- git inte skall omfattas av förlängningen — anser jag att det finns skäl att upprätthålla detta krav. Det krävs emellertid någon form av övergångs- regel för de leveranser som sker under det sista kvartalet 1979. Med hänsyn till att syftet med en sådan regel i första hand är att undvika

• Sida 39
•  Original

Prop. 1978/79: 50 _; . _ 39

störningar i leverantörsledet delar jag uppfattningen att kravet på skrift- ligt avtal i vissa fall kan te sig onödigtiformalistiskt. Jag föreslår att det som ett alternativ till kravet på skriftligt avtal bör kunna godtas att skriftlig beställning har inkommit till leverantören eller dennes represen- tant före den 1 oktober 1979 för att avdrag eller bidrag skall komma i fråga för dessa leveranser.

Som en följdändring till att anskaffningsperioden förlängs med ytter- ligare ett år föreslår jag att investeringsbidrag skall kunna utgå under sammanlagt högst fem i stället för som f. n. högst fyra beskattningsår.

Jag föreslår slutligen en redaktionell ändring i 7 & lagen (1975: 1149) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning.

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Jag vill i detta sammanhang beröra en fråga som aktualiserades i samband med den senaste förlängningen av giltighetstiden för avdraget och bidraget. Vid riksdagsbehandlingen av det förslag som regeringen då lade fram framställdes motionsvägen önskemål om en utredning rörande konsekvenserna av en successiv förlängning av olika åtgärder på be- skattningsområdet för att stimulera näringslivets investeringar (motion 1977/78: 77). Skatteutskottet (SkU 1977/78: 15) delade uppfattningen att en sådan utredning borde komma till stånd. Med hänsyn till att före- tagsskattebcredningcn — som då ännu inte hade avslutat sitt arbete — antogs komma att behandla sådana frågor ansåg utskottet sig emellertid inte berett att tillstyrka att en sådan utredning tillsattes omedelbart. Ut- skottet förklarade att det i stället borde ankomma på regeringen att ta eventuellt initiativ till en sådan utvärdering som hade efterlysts i motio- nen. Med anledning av vad som sålunda har förekommit vill jag erinra om att företagsskatteberedningens betänkande innehåller omfattande analyser och reformförslag på olika områden av företagsbeskattnings- systemet. Någon utvärdering av det slag som efterlystes vid riksdagsbe- handlingen har emellertid inte gjorts. Som jag tidigare har nämnt har företagsskatteberedningens slutbetänkande remissbehandlats och lagstift- ningsärendet bereds f. n. inom budgetdepartementet. Innan regeringen har tagit ställning till de olika lagstiftnings- och utredningsfrågor som väckts vid remissbehandlingen anser jag det inte vara lämpligt att ta ini— tiativ till en särskild utredning av det slag som nyss nämnts.

3.3 Investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Särskilt investeringsavdrag för näringslivets byggnadsinvesteringar har utgått vid ett tidigare tillfälle, nämligen under tiden den 1 november 1972—den 31 december 1973 (prop. 1972: 125, FiU 1972: 40, rskr 1.972: 331, SFS 1972: 718). Detta avdrag medgavs för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad på fastighet i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Av- draget uppgick till 10 % vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Vissa

• Sida 40
•  Original

Prop. 1978/79: 50 40

investeringar, bl.a. en del s.k. oprioriterade byggnadsarbeten, var un- dantagna från tillämpningsområdet.

Det nu aktuella investeringsavdraget för byggnadsinvesteringar bör utformas efter i huvudsak samma principer som gällde enligt 1972 års förordning. Det bör utgå med 10 % vid taxeringen till statlig inkomst— skatt och avse kostnader för ny-, till- eller ombyggnad på fastighet i rö- relse, jordbruk eller skogsbruk som nedläggs under perioden den 1 okto- ber 1978—dcn 31 mars 1980.

Med denna utgångspunkt har inom budgetdepartementet upprättats ett förslag till lag om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbe- ten. Avdraget bör medges endast för sådana byggnadsarbeten som igångsätts under tiden den 1 oktober 1978—den 30 september 1979. Det bör uttryckligen anges att ett byggnadsarbetc är att anse som igångsatt när det har påbörjats på arbetsplatsen.

Avdraget bör på samma sätt som gällde enligt 1972 års förordning beräknas endast på kostnader för arbeten som har utförts på och för material som har fogats in i byggnaden före den tidpunkt då investe— ringsperioden har gått till ända, dvs. före den 1 april 1980. Avdrag bör utgå inte bara för arbete, som utförs av" en entreprenör, utan också för arbete som utförs i egen regi. Om arbetet utförs i egen regi får i underla- get för beräkningen av avdraget inräknas —— förutom direkta kostnader för arbetskraft och material m. m. —— även en skälig andel av s.k. indi- rekta kostnader, t. ex. administrationskostnader. Ränta på eget kapital får dock inte inräknas i underlaget för avdragsberäkningen.

Jag vill i sammanhanget erinra om att gränsdragningen mellan bygg- nader, maskiner och andra inventarier samt markanläggningar liksom ti- digare bör ske med utgångspunkt i vad som gäller för beräkning av vär- deminskningsavdrag för sådana tillgångar enligt KL. Detta innebär bl. a. att rivning av äldre byggnad för att bereda plats för nybyggnad inte skall räknas som byggnadsarbete vid tillämpningen av lagen.

För vissa byggnadsarbeten finns det enligt min mening inte anledning att ge stimulans i form av investeringsavdrag. Jag föreslår att kostnader till den del de avser lokaler avsedda för bostadsändamål, bensinsta- tion, parkeringshus eller parkeringsanläggning, butiks—, kontors-, bank-, hotell— eller restaurantlokaler, samlingslokaler eller nöjeslokaler samt sporthall eller annan idrottsanläggning skall undantas. Om ett byggnads- projekt som i och för sig ger rätt till avdrag även innefattar sådana ar- beten som nu nämnts bör underlaget för beräkningen av avdraget mins- kas med den del av kostnaden som belöper på dessa arbeten.

F.n. gäller att ett företag i princip inte får ta i anspråk investerings- fond för konjunkturutjämning för sådana tillgångar för vilka företaget utnyttjar det särskilda investeringsavdraget för maskininvesteringar [se 6 & förordningen (1977: 786) om ianspråktagande av investeringsfonder för konjunkturutjämning (ändrad 1977: 1065)]. Att fullt ut tillämpa

• Sida 41
•  Original

Prop. 1978/79: 50 . .. 4l

motsvarande princip när det gäller byggnadsinvestcringsavdraget skulle skapa avsevärda praktiska tillämpningsproblem. Jag förordar i stället en ordning som innebär att investeringsfonden får tas i anspråk för den del av kostnaden för en ny-, till- eller ombyggnad för vilken företaget inte tillgodoför sig investeringsavdrag. Denna regel ger alltså företaget en möjlighet att för en viss investering kombinera investeringsfondsut- nyttjande och investeringsavdrag. En sådan kombinationsmöjlighet kan vara värdefull för företag vars investeringsfond inte räcker till för att fi- nansiera hela byggnadskostnaden. — Vad jag här har föreslagit är avsett att komma till uttryck genom ett tillägg i den nämnda förordningen om ianspråktagande av investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Avdraget bör inte medges ex officio av taxeringsmyndigheten utan först efter yrkande av den skattskyldige. Av praktiska skäl bör sådant yr- kande framställas vid taxeringen för det beskattningsår under vilket kostnaden har nedlagts. I likhet med vad som gäller för det särskilda in- vesteringsavdraget för maskininvesteringar bör avdrag få åtnjutas med högst ett belopp som motsvarar skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan.

Som villkor för avdrag bör gälla att den avdragsgrundande kostnaden för ett och samma byggnadsarbete uppgår till minst 10 000 kr. under be- skattningsåret.

Enligt lagen (1978: 401) om exportkreditstöd får exportkreditavdrag för varje beskattningsår åtnjutas högst med belopp som svarar mot skill- naden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan. Som avdrag i förvärvskällan räknas härvid enligt en uttrycklig bestämmelse i 5 % samma lag det tidigare av mig i avsnitt 2 behandlade maskininveste- ringsavdraget. Samma ordning bör givetvis gälla även för byggnadsin- vesteringsavdraget. Jag föreslår ett tillägg till nämnda lagrum utformat efter förebild från 3 5 lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall.

3.4 Investeringsfonder för konjunkturutjämning

Som jag redan nämnt har regeringen tidigare beslutat förlänga frisläp- pet av investeringsfonderna för konjunkturutjämning med ett år. Detta innebär att investeringsfonderna för rörelse får utnyttjas för byggnads- och anläggningskostnader som nedläggs t.o.m. den 31 mars 1980 och för maskiner som levereras före utgången av år 1979. Vidare får inves- teringsfonderna för skogsbruk utnyttjas t. o. m. den 31 mars 1980 för ar- beten avsedda att främja skogsbruket.

Förlängningcn av fondfrisläppet har kommit till uttryck genom en ändring i förordningen (1977: 786) om ianspråktagande av investerings— fonder för konjunkturutjämning (SFS 1978: 704). Förordningen inne- håller ett bemyndigande för arbetsmarknadsstyrelsen, AMS. att ge till—

• Sida 42
•  Original

Prop. 1978/79: 50 42

stånd för företag att utnyttja investeringsfond på de villkor som anges i förordningen.

I tidigare sammanhang har jag nämnt att det f. n. inom budgetdepar- tementet pågår en omfattande översyn av hela företagsbeskattningssyste- met. Till grund för denna översyn ligger företagsskatteberedningens slutbetänkande och de synpunkter som har framkommit vid remissbe— handlingen. Översynen omfattar även investeringsfondssystemet. När detta arbete är slutfört kommer jag att ta upp frågan om ändringar i denna lagstiftning. Redan nu vill jag emellertid bryta ut ett par frågor av i huvudsak teknisk karaktär. I samband med det generella frisläpp av investeringsfonderna som nu gäller har det nämligen visat sig föreligga behov av att omedelbart företa vissa lagändringar. Jag behandlar i det följande dessa frågor var för sig.

Tills/åndsbesluten

F. n. ges tillstånd att utnyttja investeringsfond enligt 9å 1 mom. KIL. Ett tillstånd enligt 9 5 1 mom. ger av flera skäl i en lågkonjunktur större stimulanseffekt än ett tillstånd enligt 9 5 3 mom. Vid tillstånd enligt 9 & 1 mom. får företaget utnyttja hela investeringsfonden för hela investe- ringskostnaden medan ett tillstånd enligt 9 5 3 mom. begränsar fondut- nyttjandet till 75 % av fonden och 75 % av investeringskostnaden. Vidare får företaget vid tillstånd enligt 9 5 1 mom. ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen med tio % av de utnyttjade fondmedlen. Något sådant avdrag medges inte vid fondutnyttjande enligt 9 g 3 mom.

Tillstånd enligt 9 5 1 mom. och 9å 3 mom. skiljer sig i ytterligare ett avseende från varandra. Jag syftar på att tillstånd enligt 9 5 1 mom. en- dast får avse befintliga fondmedel, dvs. fondavsättningar som har prö- vats vid inkomsttaxeringen. Tillstånd enligt 9 % 3 mom. kan däremot ges också avsättningar som görs framdeles. De tillstånd som tidigare un- der 1970-talet lämnades enligt 95 3 mom. avsåg regelmässigt också en eller flera framtida fondavsättningar. En förutsättning var naturligtvis att avsättningen eller avsättningarna skulle ske under den medgivna in- vesteringsperioden.

Ett tillstånd att utnyttja framtida avsättningar enligt 9 5 3 mom. ges i form av ett preliminärt beslut att medlen får tas i anspråk. Arbetsmark- nadsstyrelsen skall sedan bekräfta det preliminära beslutet genom ett slutligt beslut. Detta kan meddelas när uppgift enligt 27%; KIL har in- kommit från länsstyrelsen om att avdrag för avsättningen har medgivits vid taxeringen. Först sedan slutligt beslut meddelats, dvs. normalt efter taxeringsperiodens utgång, kan företaget återfå de till riksbanken inbeta- lade medlen.

När investeringsfonderna i oktober 1977 släpptes fria enligt 95 1 mom. KIL ansågs det angläget att också medel som avsattes i bokslut till ledning för 1978 års taxering fick tas i anspråk för investeringar under

• Sida 43
•  Original

Prop. 1978/79: 50 .. ' 43

frisläppsperioden. Eftersom utformningen av 95 1 mom. KIL inte gav utrymme för preliminära beslut, valde man då en annan lösning. AMS bemyndigades att efter den tidpunkt då avdrag för avsättningen hade godkänts vid taxeringen medge att de nyavsatta medlen fick tas i an- språk.

Företagsskatteberedningen har kommit in på frågan om rätten att ut- nyttja framtida fondavsättningar och lämpligheten av att behålla indel- ningen i preliminära och slutliga beslut. Beredningen föreslår att besluts- myndigheten alltid skall kunna medge att framtida avsättningar tas i an- språk. Har företaget fått ett sådant tillstånd skall företaget enligt för- slaget kunna ta ut de mot avsättningen svarande medlen från riksbanken så snart som taxeringsnämnden har godkänt fondavsättningen. Bered- ningen anser nämligen att de slutliga besluten inte fyller någon egentlig funktion och att de därför bör avskaffas.

Beredningens förslag att de slutliga besluten skall slopas har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Några länsstyrelser anser emellertid att utbetalning av medel från riksbanken skall få ske först efter taxe- ringsperiodens utgång och således inte redan när taxeringsnämnden god- känt fondavsättningen. Det har framhållits att en sådan ordning skapar rättvisa mellan företagen och att man därigenom undviker kostsam sär- behandling av företag som begår förtursbehandling av taxeringsnämn- den i syfte att så snart som möjligt kunna få ut pengar från riksbanken.

Jag har tidigare framhållit att det f. n. är angeläget att företagen un— der frisläppsperioden får ta i anspråk också nyavsatta fondmedel. Den lösning som förra hösten valdes för att uppnå detta är enligt min upp- fattning mindre lämplig. Den innebär att företagen först lång tid efter ansökan — och ofta också lång tid efter det att investeringen har genom- förts —— kan få tillstånd att utnyttja avsättningen. Jag anser det från så- väl principiell som praktisk synpunkt bättre att bestämmelsen i 9å 1 mom. utformas så att tillstånd från början kan ges det avsedda innehål- let. Jag föreslår därför att tillstånd enligt 9 & 1 mom. skall kunna lämnas inte bara för befintliga investeringsfonder utan också för fondavsätt- ningar som görs framdeles.

Jag delar beredningens uppfattning att den nuvarande ordningen med preliminära och slutliga beslut inte fyller någon funktion. Jag föreslår därför att bestämmelsen om dubbla beslut slopas. Det kommer sålunda bara att behövas ett beslut när medgivande ges att ta i anspråk framtida avsättningar.

Enligt min uppfattning talar administrativa skäl för att företag som har fått tillstånd att utnyttja en kommande avsättning skall kunna återfå riksbanksmedlen först efter taxeringsperiodens utgång. I annat fall finns det anledning att anta att taxeringsnämnderna kommer att belastas med ett stort antal framställningar om förtursbehandling. En regel med denna innebörd skapar också större rättvisa mellan företagen. Jag före-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1978/79: 50 44

slår alltså att utbetalning från riksbanken av medel som inbetalats för en fondavsättning skall kunna ske först efter utgången av den taxerings- period vid vilken avsättningen har prövats.

Jag vill här erinra om den nyligen beslutade successiva förlängningen av taxeringsperioden till den 30 november. Företagen kommer att återfå de riksbanksmedel som inbetalats för en fondavsättning senare än vad som hittills har varit fallet. Den fördel som tillstånd att utnyttja fram- tida fondavsättningar innebär för företagen är emellertid så betydande att den senare utbetalningstidpunkten, som ju är en följd av RS-refor- men, enligt min mening kan godtas.

Exportfrämjmzdc åtgärder

Enligt 11 & tredje stycket KIL kan regeringen om det föreligger sär- skilda skäl medge att ett företag, som direkt eller genom dotterföretag driver rörelse i utlandet, tar i anspråk sin investeringsfond för rörelse för kostnader, som är ämnade att främja avsättningen utomlands av va- ror som företaget tillverkar i Sverige.

Företagsskatteberedningen har i sin översyn av investeringsfondssy- stemet inte föreslagit någon ändring på denna punkt. Under senare tid har emellertid från olika håll påpekats att det uttryckliga kravet att företaget direkt eller genom dotterföretag skall driva rörelse i utlandet innebär ett hinder för vissa företag att utnyttja fonden för exportfräm- jande åtgärder. Detta gäller särskilt för mindre och medelstora företag eftersom dessa i allmänhet inte driver rörelse utomlands.

Enligt min mening bör ändamålet med bestämmelsen vara att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas i Sverige. Med denna ut— gångspunkt fyller kraven att företaget självt skall tillverka varorna och att företaget skall driva verksamhet i utlandet inte någon egentlig funk- tion. Jag föreslår därför att dessa begränsningar slopas. Jag förordar också att kravet på att det skall föreligga särskilda skäl slopas. Härmed får regeringen möjlighet att mera fritt bedöma angelägenheten av åtgär- derna.

lnvesteringsfonden skall alltså kunna utnyttjas för kostnader som är ägnade att främja export av varor som tillverkas i landet. Härmed avses främst kostnader för t.ex. reklam och marknadsundersökningar med sikte på att öka exporten. Även andra kostnader med liknande syfte bör dock kunna komma i fråga.

Inbetalning av medel till riksbanken

I 4 & KIL fanns ursprungligen en föreskrift om att inbetalning av medel till konto för investering i riksbanken skulle ha skett senast den dag företaget varit skyldigt att avlämna allmän självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen till investeringsfond skett. Genom änd- ring av nämnda lagrum år 1965 (prop. 1965: 126, BevU 43, rskr 379,

• Sida 45
•  Original

Prop. 1978/79: 50 : ' 45

SFS 1965: 574) infördes en bestämmelse, som ger regeringen befogenhet att, om synnerliga skäl föreligger, medge att inbetalningen får verkstäl- las vid en senare tidpunkt än enligt huvudregeln. Som motiv för änd- ringen anfördes i propositionen att det vid tillämpningen hade visat sig föreligga ett behov av att i undantagsfall kunna godta en senare insätt- ning. Dispensmöjligheten har tillämpats mycket restriktivt.

Företagsskattebercdningen har föreslagit att en inbetalning som skett för sent skall godtas, om den har gjorts under sådan tid att den kunnat beaktas av taxeringsnämnden. För att undvika att företagen avsiktligt se- narelägger sina inbetalningar till riksbanken bör enligt beredningen före- taget få betala en särskild avgift om betalningen görs efter den dag då företaget haft att senast avlämna sin självdeklaration. Enligt förslaget bör avgiften bestämmas till 1 % om inbetalningen skett högst en vecka för sent. Om inbetalningen görs ännu senare skall avgift utgå med 4 % av beloppet.

Enligt min mening är den nuvarande dispensregeln alltför restriktiv. Det fordras nämligen att det skall föreligga synnerliga skäl för att dis- pens skall kunna medges.

Vid remissbehandlingen har företagsskatteberedningens ändringsför- slag i princip mottagits positivt. Det har dock riktats kritik mot den av beredningen föreslagna sista tidpunkten då inbetalning till riksbanken skall ha skett och även mot den närmare utformningen av avgiftssy— stemet. Beredningens förslag på denna punkt bör enligt min mening inte ses isolerat utan det bör prövas i samband med att regeringen tar ställ- ning till investeringsfondssystemet i stort. Jag inskränker mig därför nu till att föreslå att den nuvarande dispensregeln mjukas upp. Detta bör ske genom att kravet på "synnerliga skäl” ändras till ”särskilda skäl”. Omständighetcr som företaget inte skäligen kunnat råda över bör kunna föranleda dispens. Om t. ex. en ansvarig tjänsteman i ett mindre företag har drabbats av sjukdom och till följd därav inte har kunnat göra inbe- talningen i rätt tid bör dispens kunna medges. Dispens bör också kunna medges, om företaget kan styrka att tjänsteman vid någon myndighet lämnat ett företag en oriktig uppgift beträffande innebörden av bestäm- melserna. Även fall då medlen väl kommit riksbanken till handa för sent men inbetalningen verkställts över post- eller bankgiro senast den sista dagen för deklarationens avlämnande bör kunna godtas. Däremot bör inte t. ex. påstått missförstånd mellan bolaget och bolagets revisor eller okunnighet beträffande lagens innehåll utgöra skäl för dispens.

Den nya bestämmelsen bör tillämpas första gången på inbetalningar för fondavsättningar som skall prövas vid 1979 års taxering.

Företagens uppgiftsskyldighet

Enligt 25% KIL skall företag som har investeringsfond till den all- männa självdeklarationen bifoga tre exemplar av uppgift beträffande

• Sida 46
•  Original

Prop. 1978/79: 50 45

fonden enligt formulär. Två exemplar skall länsstyrelsen enligt 27å översända till AMS. Motsvarande bestämmelser finns i 15 och 17 %% i den för vissa företag alltjämt gällande förordningen (1947: 174) om in- vesteringsfonder.

Delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU) har i skrivelse till budgetdepartementet påpekat att AMS endast har behov av ett ex- emplar av fonduppgifterna. DEFU har därför efter samråd med AMS hemställt att bestämmelserna ändras så att företagen endast behöver bi- foga fonduppgift i två exemplar och länsstyrelserna endast vidarebeford- ra ett exemplar till AMS.

Jag förordar att DEFU:s förslag genomförs med verkan fr. o. m. 1979 års taxering.

3.5 Avdrag för aktieutdelning

I Sverige beskattas aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas vinster i princip två gånger, nämligen först hos bolaget eller föreningen och därefter, när utdelning sker, hos delägarna. Sedan snart 20 år finns dock särskilda bestämmelser som för aktiebolagens del medger viss lind- ring i denna s. k. ekonomiska dubbelbeskattning. Nuvarande bestämmel- ser finns i förordningen (1967: 94) om avdrag vid inkomstberäkningen för viss aktieutdelning, den s. k. Annell-lagen (AL).

Enligt 1 & AL kan svenskt aktiebolag, som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, få avdrag för utdelning på aktier som har emitterats ef- ter den 30 juni 1966. Avdrag medges enligt 7.5 för utdelning som har förfallit till betalning under beskattningsåret och får uppgå till högst 5 % av vad som har inbetalats för aktien före årets utgång. I 45 föreskrivs att avdrag medges för sammanlagt högst tio år och inte senare än fem- tonde taxeringsåret efter det år då den första inbetalningen på aktierna gjordes. Bestämmelserna innebär således att det sammanlagda avdraget kan uppgå till högst 50 % av inbetalat kapital.

Företagsskatteberedningen har i sitt slutbetänkande behandlat frågan om dubbelbeskattning av aktiebolagens vinster. Vissa beräkningar tyder enligt beredningen på att svenska företag de närmaste åren behöver ett tillskott av riskvilligt kapital på omkring 2 miljarder kr. per år. Tillskot- tet beliöVs enligt beredningen för att få till stånd den exportökning som är nödvändig för att återställa balansen i vår utrikeshandel. Dubbelbe- skattningen höjer kravet på företagens förräntning av insatt kapital och kan därmed försvåra den erforderliga kapitalanskaffningen. Beredningen framhåller att åtskilliga svenska företag inte kan bära de kapitalkostna- der som uppkommer vid finansiering genom nyemissioner. Detta kan in- nebära att sparanderesurserna inom bolagssektorn inte får en från sam- hällsekonomiska synpunkter effektiv fördelning. Därtill kommer enligt beredningen att de flesta västeuropeiska länder har eller kan förväntas

• Sida 47
•  Original

Prop. 1978/79: 50 . 47

få permanenta system för lättnader i dubbelbeskattningen. Om svenska företag åtminstone på sikt skall kunna bibehålla sin konkurrensförmåga gentemot de viktigaste industriländerna bör enligt beredningens uppfatt- ning vissa lättnader i dubbelbcskattningcn -— utöver de nu gällande —— införas i vårt land.

Beredningen framhåller att det finns två huvudmetoder för att åstad- komma lindring i dubbelbeskattningen. Den ena metoden — den som f. n. används i Sverige —— innebär att bolaget får avdrag för lämnad ut- delning. Den andra metoden, den s.k. avräkningsmetoden, innebär att bolagsskatt som är hänförlig till utdelad vinst gottskrivs aktieägaren när dennes skatt på utdelningen skall beräknas. Beredningen anser att båda metoderna kan vara användbara för svenska förhållanden. Den omstän- digheten att avråkningsmetoden har införts i flera länder med vilka Sve- rige har omfattande ekonomiska relationer gör enligt beredningen att det i och för sig är önskvärt att på sikt övergå till den metoden också i vårt land. Beredningen har dock bedömt att metoden kan komma i kon- flikt med de fördelningspolitiska målsättningarna och att de hittills i ut- landet tillämpade avräkningssystemen dessutom är behäftade med vissa tekniska brister. Mot den bakgrunden anser beredningen att lättnader i dubbelbcskattningcn tills vidare bör åstadkommas genom utvidgning av nuvarande avdragsrätt för utdelning på nyemitterat kapital. Bered- ningen föreslår att det årliga Annell-avdraget höjs från 5 till 6 % och att antalet avdragsår ökas från 10 år under en 15-årsperiod till 15 år under en 20-årsperiod. Förslaget innebär alltså att avdrag kan medges med sammanlagt (15 X 6 =) 90 % av det kapital som inbetalas för nyemit- terade aktier.

De remissinstanser som har yttrat sig över beredningens förslag i denna del har genomgående förklarat sig dela uppfattningen att behovet av riskvilligt kapital inom näringslivet motiverar ytterligare lindring i dubbelbcskattningcn. Många remissinstanser har tillstyrkt att lindringen sker genom ett utvidgat Annell-avdrag. Av dem har några anslutit sig till beredningens förslag om en höjning till 6 % under 15 år medan and- ra ansett en större höjning befogad. Några remissinstanser, däribland fullmäktige i riksbanken, har pekat på att höjningen av de långa räntor- na —— som numera ligger vid 10—procentnivän _ gör att Annell-avdraget har kommit att stå i en helt annan relation till dessa räntor än när av- dragets storlek senast prövades. De remissinstanser som företräder nä- ringslivet har ansett det angeläget att Sverige går över till ett avräk— ningssystem och att förutsättningarna för en sådan övergång utreds yt- terligare. I avvaktan på denna utredning bör enligt deras mening nuva- rande avdrag höjas betydligt utöver vad bcredningcn har föreslagit.

För egen del får jag anföra följande. Som jag redan har nämnt pågår f. n. inom budgetdepartementet en beredning av bl. a. företagsskattebe- redningens förslag och de' synpunkter som har'framkommit vid remiss—

• Sida 48
•  Original

Prop. 1978/79: 50 48 behandlingen. En mer omfattande redovisning av mina ställningstagan— den är inte möjlig förrän under år 1979. Av flera skäl anser jag emel- lertid att åtgärder för lindring i dubbelbcskattningen bör vidtas med för- tur. Som både beredningen och remissinstanserna har framhållit är det angeläget att underlätta näringslivets kapitalanskaffning och därmed bl. a. stimulera investeringarna. Det är viktigt att företagen så snart som möjligt får denna ytterligare stimulans. Till detta kommer att ett dröjs— mål med ställningstagandet till beredningens förslag om utvidgat Annell- avdrag kan få en direkt hämmande effekt. Man kan nämligen inte ute- sluta att vissa företag skjuter upp planerade nyemissioner i väntan på att de av beredningen och remissinstanserna förordade lättnaderna skall ge- nomföras.

Av min redogörelse för remissutfallet framgår att det är en utbredd uppfattning att ett avräkningssystem på sikt bör införas i vårt land. En sådan övergång aktualiserar dock många principiella och tekniska pro- blem. Mot den bakgrunden kan det inte komma i fråga att nu lägga fram förslag om införande av ett avräkningssystem i Sverige. Frågan huruvida ett sådant system kan vara en möjlig och lämplig lösning för vårt land och vilket ytterligare utredningsundcrlag som behövs för det ställningstagandet får bedömas i senare sammanhang. Åtminstone tills vidare kan en lindring i dubbelbcskattningcn inte genomföras på annat sätt än genom en utvidgning av Annell-avdraget. En sådan åtgärd kan därför vidtas redan nu utan att man föregriper resultatet av det på- gående beredningsarbetct.

Jag har redan nämnt att beredningens förslag innebar att det årliga avdraget höjs till maximalt 6 % av det inbetalade kapitalet och att anta— lct avdragsår ökas till 15 under en ZO—årsperiod. Det betyder att det sammanlagda avdragsbelopp som ett företag kan utnyttja under av- dragspcrioden motsvarar 90 % av inbetalat kapital. Flera remissinstan- ser har, som jag också tidigare nämnt, ansett att en ytterligare höjning är motiverad.

Enligt beredningens egna beräkningar skulle dess förslag leda till att räntabilitetskravet på företagens investeringar under vissa angivna förut- Sättningar sänks med drygt två procentenheter. Fortfarande skulle man dock komma att ligga betydligt över vad som följer av avräkningssyste- men i Västtyskland, Frankrike och Storbritannien. För att hela den be— räknade sänkningen skall uppnås krävs dessutom att företaget kan ut- nyttja avdraget på mest fördelaktiga sätt. Häri ligger bl. a. att avdraget skall kunna börja utnyttjas i omedelbar anslutning till emissionen utan att någon del av avdragsbeloppet går förlorad. Detta är inte alltid fallet i dag. Såväl enligt nuvarande regler som också enligt beredningens för- slag gäller nämligen att ett företag, som yrkar avdrag visst år utan att då kunna utnyttja hela det tillåtna avdragsutrymmet, inte får spara den out- nyttjade delen av utrymmet till ett senare år. Företaget kan visserligen

• Sida 49
•  Original

Prop. 1978/79: 50 ,. 49

i stället helt avstå från avdraget under de första fem åren efter en emis- sion utan att förlora något avdragsår,'men en sådan förskjutning inne— bär att avdragets värde blir mindre än om avdraget utnyttjas omedel- bart

En viktig fråga när beredningens förslag bedöms är därför om företa- gen kan antas ha möjlighet att fullt ut dra nytta av den föreslagna höj- ningen. Detta förutsätter att utdelningen kort tid efter emissionen kommer att nå upp till 6 % av det inbetalade kapitalet, en förutsättning som inte alltid kan antas bli uppfylld. Till bilden hör också att utdelningen —— ut- tryckt i procent av det nya kapitalet — ofta stiger successivt under åren efter emissionen. Vissa företag har t. ex. deklarerat cn avsikt att genom successiva höjningar av utdelningens nominella belopp försöka ge aktie- ägarna kompensation för inflationen. För att underlätta företagens kapi- talanskaffning är det önskvärt att de får möjlighet att till en senare del av avdragsperioden spara den del av avdragsutrymmet som inte har kunnat utnyttjas de första åren. Vid olika tillfällen har också höjts rös— ter för att en sådan förskjutning av avdragsrätten borde tillåtas. I än högre grad skulle detta önskemål givetvis uppstå vid en större höjning av avdragsprocenten än enligt beredningens förslag. Med den utform- ning avdragsreglerna hittills har haft skulle emellertid en rätt till för- skjutning medföra betydande tckniska komplikationer.

Mot bakgrund av det anförda har jag gjort följande bedömning. I lik- het med många remissinstanser anser jag att en viss utvidgning av av- dragsrätten i förhållande till beredningens förslag är motiverad. Enligt min mening bör det sammanlagda avdraget få uppgå till 100 % mot av beredningen föreslagna 90 % av inbetalat kapital. Den väsentliga för- stärkningen i förhållande till beredningens förslag bör åstadkommas genom att företagen får större möjligheter att efter eget val fördela det totala avdragsbeloppet på de olika åren inom avdragsperioden. Här- igenom kan ett företag som under åren närmast efter en nyemission läm- nar en relativt låg utdelning ändå omedelbart börja utnyttja avdragsrät- ten utan att behöva förlora någon del av det totala avdragsbeloppet. I likhet med beredningen anser jag dock att avdrag bör medges under högst en 20-årsperiod. Med den av mig föreslagna nya konstruktionen av avdraget är det däremot inte motiverat att göra den ytterligare be- gränsningen att avdraget bara får utnyttjas under ett visst antal år av ZO-årsperioden. I likhet med vad som gäller i dag bör avdraget inte något är få överstiga den utdelning som samma år belöper på de nyemitterade aktierna.

I enlighet med det anförda föreslår jag att det sammanlagda avdrag som ett företag får göra för utdelning på nyemitterade aktier får uppgå till samma belopp som det kapital som har inbetalats för aktierna. Av— draget bör få utnyttjas under den 20-årsperiod som följer efter emissionen. För att förhindra inte avsedda effekter bör dock ytterligare föreskrivas

• Sida 50
•  Original

Prop. 1978/79: 50 50

att avdraget inte något år får överstiga 10 % av det inbetalade beloppet.

Ser man till det totala avdragsbeloppet innebär mitt förslag alltså en relativt obetydlig ökning jämfört med beredningens förslag. Fördelen med den av mig förordade modellen är att den är mer flexibel och ökar möjligheterna att utnyttja hela avdraget. Enligt förslaget kan ett företag exempelvis få avdrag med 4 %- av det inbetalade beloppet under de förs- ta fyra åren, med 6 % under de därpå följande nio åren och med 10 % under de tre följande åren. Hade i stället — såsom beredningen föresla- git — nuvarande konstruktion behållits, hade det avdragsutrymme som inte utnyttjades under de fyra första åren gått definitivt förlorat. Mitt förslag innebär också bl. a. att de företag som kan dela ut mer än 6 % redan kort tid efter nyemissionen får möjlighet att utnyttja hela avdrags— beloppet tidigare, vilket ökar avdragets värde.

Den nya konstruktionen får viss betydelse för det praktiska taxerings- arbetet. När taxeringsmyndigheten i. dag skall pröva ett yrkande om An- nell-avdrag, behöver den känna till — förutom givetvis storleken av det inbetalade kapitalet och den för året lämnade utdelningen på nyemitte- rade aktier — också det antal år som bolaget tidigare har fått avdrag för utdelning på samma aktier. Mitt förslag medför att taxeringsmyndig- heten måste känna till det sammanlagda avdragsbelopp som har utnytt- jats under tidigare år. Jag är medveten om att förslaget härigenom kan förorsaka visst merarbete. Med tanke bl. a. på att Annell-avdraget knap- past utnyttjas av andra än ett begränsat antal storföretag bör detta dock inte innebära någon större komplikation. För att ändå så långt som möj- ligt underlätta taxeringsförfarandet bör man dock införa en uttrycklig bestämmelse om att avdrag medges endast om företaget lämnar till- frcdsställande utredning om avdrag som har yrkats för tidigare beskatt- ningsår.

Annell-avdrag tillkommer f. n. endast aktiebolag. Företagsskattebered- ningen föreslår inte någon ändring på den punkten. Kooperativa förbun— det (KF) har emellertid i sitt remissyttrande anfört att även ekonomiska föreningar bör få rätt till avdrag för belopp som delas ut till delägarna. Denna fråga behandlades redan i den promemoria (Stencil Fi 1966: 5) som låg till grund för 1967 års lagstiftning om utdelningsavdrag. I pro- memorian anfördes bl. a.

I stadgarna för en ekonomisk förening skall anges bl. a. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen. Normalt förändras andels— kapitalet endast genom att medlem inträder eller utträder ur förening- en. Andelskapitalets storlek blir beroende av antalet medlemmar och andelskapitalet kan därför öka successivt genom insatser från nytillträ- dande medlemmar. Skulle avdragsrätt medges för utdelning på den ur- sprungliga insatsen blir följden att en förening ständigt har rätt till av- drag för utdelning på en del av sitt andelskapital, nämligen på de insat- ser som inbetalats av de medlemmar som inträtt under de senaste tio åren. Även om nya medlemmar tillkommer kan emellertid andelskapita-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1978/79: 50 _. .... 51

let vara oförändrat eller t.o.m. minska beroende på att antalet utträ- dande medlemmar varit större än tillträdande. Om en medlem utträder efter tio år kan ifrågasättas om avdrag skall medges för utdelning på den insats som en nytillträdande medlem samtidigt inbetalar. Praktiska skäl synes därför tala mot att medge avdragsrätt för utdelning på den ursprungliga insatsen.

Det bör emellertid vara möjligt för en ekonomisk förening att er- bjuda sina medlemmar att teckna en särskild insats, förslagsvis kal- lad B-insats. för att tillgodose föreningens behov av nytt kapital. Om en ”nyemission” av andelar sker i former som i stort sett överens- stämmer med dem som gäller för nyemission hos aktiebolag, bör det vara möjligt att medge avdrag för utdelning på dessa B-insatser. Det måste dock förutsättas att erbjudandet till medlemmarna att teckna B-in- satser görs tidsbegränsat, t. ex. genom villkor att tecknandet skall ske under ett visst år. Enligt lagen om ekonomiska föreningar får utdel- ningen på inbetalade insatser vara högst 5 % för år. Det är därför tvek- samt om en förening har stora möjligheter att förmå sina medlemmar att teckna dylika B-insatser. Då det synes troligt att i dagens läge en av- dragsrätt för utdelningar enligt Annell-lagens regler knappast kan ha nå- gon praktisk betydelse för föreningarna har något förslag i detta hän- seende inte framlagts. Det bör emellertid framhållas att som villkor för avdragsrätt för utdelningar på B—andclar sannolikt även måste uppstäl- las att någon återbetalning av insatsen för dessa andelar inte får ske med mindre medlemmen utträder ur föreningen.

Enligt min mening är de skäl som i promemorian anfördes mot av- dragsrätt för ekonomiska föreningar alltjämt bärande. Jag är därför inte beredd att f. n. föreslå någon ändring i detta hänseende.

Även i övrigt anser jag att man bör avstå från att nu göra sådana ändringar i Annell-reglerna som inte har samband med avdragets höjd och dess fördelning på olika år. I och för sig kan det annars finnas be- hov av att se över andra delar av regelsystemet. Jag tänker bl. a. på de bestämmelser i 7 5 AL som innebär att avdrag i vissa fall kan vägras om mer än hälften av aktierna i det emitterande bolaget ägs av andra aktie- bolag eller av ekonomiska föreningar eller utländska bolag. Bakgrunden till bestämmelserna är att man ansett att avdrag skall medges endast un- der förutsättning att aktieägaren antingen är skattskyldig för uppburen utdelning eller fritagen från skattskyldighet för såväl utdelnings- som ränteinkomster. Denna utgångspunkt är också enligt min mening den riktiga. Av praktiska skäl har emellertid bestämmelserna i 79" AL fått en schablonmässig utformning, vilket medför att det åsyftade materiel- la resultatet inte alltid uppnås. Avdrag kan i vissa fall vara tillåtet trots att viss del av utdelningen går till ett aktiebolag som enligt 54% KL inte är skattskyldigt för utdelningen. I andra fall kan avdrag för ut- delning till skattskyldig mottagare hindras av att andra aktieägare i bo- laget utgörs av aktiebolag som är befriade från skatt på utdelningen. Mot denna bakgrund kan det enligt min mening vara motiverat att se över 7 & AL i syfte att försöka finna en lösning som — samtidigt som den

• Sida 52
•  Original

Prop. 1978/79: 50 52

tillgodoser de praktiska behoven —— ändå ger utrymme för en mer nyan- serad tillämpning. En sådan översyn bör dock inte göras i detta sam- manhang. Som framgått av det anförda har nämligen utformningen av 7 % AL ett nära samband med de bestämmelser i 545 KL som reglerar aktiebolagens skattefrihet eller skattskyldighet för uppburen utdelning. Företagsskatteberedningen har föreslagit vissa principiella ändringar i dessa bestämmelser. Först sedan ställning har tagits till beredningens förslag i den delen bör en eventuell översyn av 7 & AL äga rum.

De nya bestämmelserna om Annell-avdragets höjd och fördelning i ti— den bör kunna tillämpas i fråga om utdelning på aktier som emitteras efter utgången av år 1978. I fråga om aktier i nybildade bolag innebär detta att bolaget skall ha anmälts för registrering efter årets utgång. Har aktier givits ut i samband med nyemission bör fordras att beslutet om ökning av aktiekapitalet har anmälts för registrering efter nämnda tid- punkt.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regering— en föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

. lag om ändring i kommunalskattelagen (1.928: 370), .lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623), . lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272), . lag om ändring i lagen (1975: 1147) om särskilt investeringsav- drag vid taxering till statlig inkomstskatt, .lag om ändring i lagen (1975: 1149) om statligt investeringsbi- drag för inventarieanskaffning,

7. lag om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten,

ON LA-t—UJN

00 . lag om ändring i lagen (1978: 401) om exportkreditstöd, 9. lag om ändring i förordningen (1947: 174) om investeringsfon- der, 10. lag om ändring i lagen (1.955: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning, 11. lag om ändring i förordningen (1967: 94) om avdrag vid in- komsttaxeringen för viss aktieutdelning.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1978/79: 50 :. ' 53

Inledning

I det följande återges i sammanfattning utredningens överväganden och förslag endast i de delar som tas upp i propositionen.

Progression och marginaleffekter

De fördelningspolitiska strävandena tillgodoses vid inkomstbeskatt- ningen främst genom den progressiva inkomstskatten. Fram till år 1971 var progressionen relativt låg men har därefter successivt skärpts. Som en nödvändig följd härav har marginalskattesatserna blivit höga redan i mellaninkomstlägena. Sverige intar i båda dessa hänseenden en särställ— ning vid en jämförelse med förhållandena i andra länder.

En stark progression medför att inkomsttagarna får svårt att genom löneförhandlingar eller egna insatser öka sin disponibla inkomst. Uppre- pade skatteomläggningar har därför måst tillgripas för att underlätta förhandlingarna. Höga marginalskattesatser utgör vidare en påfrest- ning på skattemoralen, främst genom att utbytet av skattefusk och skat- teflykt blir större men även av psykologiska skäl. Enligt mångas uppfatt- ning hämmar de dessutom benägenheten till ökade arbetsinsatser och till utbildning för mer kvalificerade uppgifter. Vi anser därför att en dämp- ning av progressivitcten genom en sänkning av marginalskattesatserna i de inkomstlägen där huvuddelen av de heltidsarbetande befinner sig är angelägen.

I de lägre inkomstskikten är progressionen svag och marginalskattesat- serna relativt låga. För vissa låginkomsttagare uppkommer dock bety- dande marginaleffekter genom avtrappning av inkomstprövade bidrag. Med hänsyn till att de som redovisar låg beskattningsbar inkomst är en mycket heterogen grupp och att sänkningar av skattesatsen i de lägsta inkomstskikten är synnerligen kostnadskrävande framstår det enligt vår mening inte som ändamålsenligt att genom sådana generella åtgärder vid den statliga beskattningen söka lösningar på problem som endast be- rör vissa grupper låginkomsttagare.

Det har hävdats att en marginalskattespärr borde införas. En sådan skulle då i första hand utformas så att statsskatt inte på någon del av inkomsten skulle utgå med större procentsats än att summan av statlig och kommunal skatt uppgick till exempelvis 85 %.

Vi anser emellertid inte att någon sådan spärregel bör införas. De skäl som motiverar en begränsning av det totala skatteuttaget på en inkomst (den s. k. 80/85-procentregeln) kan inte sägas föreligga i fråga om mar- ginalskatten. De negativa effekterna av höjda kommunala utdebiteringar bör inte heller mötas genom en nedsättning av statsskatten för vissa skattskyldiga. Mycket höga marginaleffekter kan f. ö. uppkomma redan i vanliga inkomstlägen genom avtrappning av bidrag.

Vi anser att betydande sänkningar av marginalskattesatserna i de in- komstskikt där huvuddelen av de heltidsarbetande befinner sig är nöd-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1978/79: 50 54

vändiga om några mer påtagliga positiva effekter skall uppnås. Det sam- hällsekonomiska utrymmet för sådana åtgärder är emellertid starkt be- gränsat. Vi lägger därför fram förslag till marginalskattesänkningar i tre etapper, betecknade steg 1, 2 och 3. Tyngdpunkten i förslaget ligger i in— komstlägena mellan 50 000 och 65 000 kr.

Vi föreslår att steg 1 genomförs fr.o.m. inkomståret 1979, medan öv- riga steg får genomföras i den takt som den framtida utvecklingen med- ger. Steg 1 innebär följande förändring i statsskatteskalan.

Beskattningsbar inkomst Skatte- Skatte- Förändring, ———-——-————-——- skala skala procenten- Basen- Kr är 1978 för är enligt heter heter 1978. % steg 1. % — 3 — 15 000 2 2 —

3— 5 15000— 25000 4 4 — 5— 6 25 000— 30 000 8 8 —— 6— 7 30 000— 35000 13 11 —2 7— 8 35000— 40000 16 15 —l 8— 9 40000— 45000 ill 18 —3 9 — 10 45 000— 50 000 27 23 —4 10—11 50 000— 55 000 31 27 —4 11—12 55 000— 60 000 34 30 —4 12—13 60000— 65000 35 33 ——2 13—14 65 000— 70000 40 38 ——2 14—15 70 000— 75 000 45 42 —3 ]5—16 75000— 80000 45 44 —1 16—20 80 000—100 000 49 49 _ 20—30 100 000—150 000 53 53 -— 30— 150 000— 58 58 -—

Avdrag för vissa underhållsbidrag

Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn medges om barnet är under 1.8 år, eller om underhållet utgår på grund av dom, oberoende av barnets ålder, med högst 2500 kr. för varje barn och år. Åtskilliga önskemål har framställts om höjning av beloppsgränsen med hänvisning till den socialt och ekonomiskt svåra situation som många underhålls- skyldiga befinner sig i. Vi anlägger samma principiella synsätt på detta avdrag som på skattereduktion för ensamstående — dvs. försörjnings- bördan m.m. bör inte i första hand beaktas vid beskattningen — men anser att rätten till avdrag givetvis inte kan tas bort utan en motsva- rande lättnad i underhållsskyldigheten. Det är enligt vår mening angelä- get att förbättra de underhållsskyldigas situation och förslag till sådana åtgärder har nyligen framlagts (SOU 1977: 37). I avvaktan på en even- tuell reform föreslår vi, med hänsyn till det omedelbara behov som före- ligger, en höjning av beloppsgränsen med 500 kr. till 3 000 kr.

Folkpensionärerna

Folkpensionärer med enbart grundförmåner (ålderspension och pen- sionstillskott) betalar f.n. ingen inkomstskatt. Detta uppnås genom att de erhåller ett extra avdrag vid taxeringen. Avdraget beräknas enligt

• Sida 55
•  Original

Prop. 1978/79: 50 . " 55

generella regler och avtrappas vid högre inkomst. Samtidigt sker då ofta en avtrappning av kommunalt bostadstillägg till pensionärer. De sam- manlagda marginaleffekterna kan därför bli betydande.

Vi har studerat ett par alternativ till det extra avdraget vid beskatt- ningen av folkpensionärerna. Ett av dessa är att helt ta bort särbehand- lingen vid beskattningen och i stället införa ett nytt inkomstprövat bi- drag. som kan tänkas såväl beskattat som obeskattat. Det ligger dock inte inom ramen för vårt uppdrag att pröva frågor om ändringar av pensionsförmånerna. Det andra alternativet är att ersätta det extra av- draget med en skatterabatt, dvs. ett avdrag från skatten. Här kan många skiftande utformningar med olika effekter bli aktuella. Gemensamt för dem är dock att de _— jämfört med nuvarande system — påverkar det kommunala skatteunderlaget och därmed skatteutjämningen. Vi har inte haft möjlighet att i samråd med 1976 års kommunalekonomiska utred- ning (Fi 1976: 06) göra det utredningsarbete som skulle varit nödvändigt för ett ställningstagande till alternativet. Vi anser dock att det bör kunna aktualiseras vid framtida diskussioner om beskattningen av folkpensio- närerna.

Pensionskommittén har i ett under år 1977 framlagt betänkande (SOU 1977: 46) framhållit att antalet pensionärer kommer att öka kraftigt un- der de närmaste åren och att detta kommer att ställa krav på åldrings- vården, i synnerhet långtidssjukvården och hemvården. Vidare konstate- rar kommittén att det ekonomiska utrymmet för en ökning av den pri- vata konsumtionen kommer att vara starkt begränsat under de närmaste åren och att pensionärsgruppen på grund av redan beslutade reformer kommer att ta en stor del av detta utrymme i anspråk. Det är därför, enligt kommittén, rimligt att de ytterligare resurser som kan bli tillgäng- liga koncentreras till de områden där behoven är mest framträdande, t. ex. långtidssjukvården. Att härutöver företa ytterligare åtgärder i stan— dardhöjande syfte med avseende på pensionsförmånerna anser kommit- tén f.n. inte vara möjligt.

Vi delar pensionskommitténs bedömning i dessa avseenden och har därför inte övervägt sådana förändringar som framstår som särskilt kost- nadskrävande eller innebär att man för framtiden binder sig för en ökande överföring till pensionärerna. Vi anser att särskilda skattelättna- der är påkallade för pensionärer med låga inkomster, eftersom de lägsta pensionerna inte kan anses ge full skattekraft, men anser inte skäl före- ligga för skattemässig förmånsbehandling även av pensionärer med in- komster jämförbara med aktiva gruppers. På sikt bör en harmonisering av skattereglerna för pensionärer och inkomsttagare i aktiv ålder efter- strävas.

I prop. 1977/78: 49 föreslås att folkpensionärer till skillnad mot hit- tills skall erhålla särskild skattereduktion och att det extra avdraget skall bestämmas så att det täcker en inkomst om 3 300 kr. utöver folkpensio- nen. Vi föreslår en viss höjning för år 1979 så att avdraget rymmer en sidoinkomst om 3 600 kr. Härigenom bör en inkomst som motsvarar mi- nimipensionsnivån liksom hittills bli helt skattebefriad. Vi anser oss inte höra lägga några förslag som binder statsmakterna för senare år.

De betydande marginaleffekter som i många fall uppkommer kan inte undvikas utan att antingen minska stödet till pensionärerna med de lägsta inkomsterna eller utsträcka det till sådana som har icke obetyd- liga inkomster utöver folkpensionen. Vi anser båda dessa alternativ som en större olägenhet än de föreliggande marginaleffekterna.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1978/79: 50 56

Frågor om inflationsskydd

Skattereglerna är med få undantag utformade utan hänsynstagande till penningvärdeförändringen. Vid inflation uppkommer då vissa snedvri— dande effekter.

Några av dessa effekter är lätta att iaktta och vållar inga större pro- blem att korrigera. Som exempel kan nämnas att det reella skatteuttaget minskar i fråga om indirekta skatter som utgår efter kvantitet (kr/l c. d.) samt att skiktgränser och fasta avdragsbelopp m. m. sjunker i värde. Be- träffande skiktgränscrna i statsskatteskalan har vi framlagt förslag till inflationsskydd i ett delbetänkande (SOU 1977: 18") och regeringen har nu förelagt riksdagen ett sådant förslag (prop. 1977/78: 49). Vi föreslog också att grundavdraget skulle inflationsskyddas, men regeringen häller ännu denna fråga öppen. I propositionen föreslås emellertid att den sär- skilda skattereduktionen i fortsättningen skall medges alla inkomstta- gare. Vårt syfte med ett inflationsskydd av grundavdraget kan då på ett fördelningspolitiskt bättre sätt tillgodoses genom att skattereduktionen uppräknas. Vi föreslår därför att i stället för inflationsskydd av grundav- draget den särskilda skattereduktionen räknas upp med 20 kr. för varje procents prisstcgring räknat från augusti 1977 enligt reglerna för basen- hct (prop. 1977/78: 49). Däremot föreslår vi inte att inflationsskyddct utsträcks till ytterligare fasta belopp i skattesystemet.

Kostnader och finansiering

Kostnaderna för de förslag som redovisats i det föregående har utred— ningen beräknat till sammanlagt ca ?. 300 milj. kr. Härav skulle ca 2 100 milj. kr. belöpa på marginalskattesänkningar, ca 150 milj. kr. på ökat extra avdrag för folkpensionärer och ca 50 milj. kr. på höjt maximiav- drag för underhåll av icke hemmavarande barn.

I fråga om finansieringen redovisas följande ställningstagande. Uttaget av direkt statlig skatt minskar således. Eftersom kompensatio— nen då måste sökas i andra skatteformer ansluter sig vårt förslag i detta avseende till de olika skatteomläggningar som genomförts under 1970- talct och som alla inneburit en förskjutning från direkt till indirekt be- skattning.

Vid dessa omläggningar har kompensation i första hand åstadkom— mits genom höjning av olika arbetsgivaravgifter, även om några gånger även andra skatteformer har kommit till användning. Vi anser emeller- tid att arbetsgivaravgifterna inte bör komma i fråga för att finansiera de föreslagna lättnaderna i den direkta beskattningen. Företagsskattebered- ningen har efter sin analys av produktionsfaktorbeskattningen dragit slutsatsen att betydande höjningar av dessa avgifter med korta mellan— rum kan väntas leda till ofördelaktiga effekter i företagssektorn. Ett yt- terligare skäl mot att använda dessa avgifter som finansieringskälla för våra förslag utgör de besvärande effekter på kommunernas ekonomi som 1976 års kommunalekonomiska utredning påvisat.

Finansieringen måste då sökas i konsumtionsbeskattningen, dvs. mer- värdeskatten och de olika punktskatterna. Om hela skattebortfallet skulle täckas genom en höjning av men-'iirdcskattcn. skulle en höjning med ca 1,2 procentenheter bli nödvändig. Vi anser dock att skäl talar mot en finansiering enbart genom mervärdeskatten, eftersom denna i viss utsträckning har regressiva effekter. De olika punktskattcrna kan där-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1978/79: 50 57

emot antas ha i huvudsak gynnsamma fördelningspolitiska verkningar. Vi föreslår därför att skattebortfallet täcks genom en höjning av mer- värdeskatten och/eller olika punktskatter. Därvid kan bl.a. energiskat- ten på hushållens förbrukning av elström och bränslen, bensinskatten, kilometersl-Latten, omsättningsskatten på motorfordon och skatterna på alkohol och tobak bli aktuella. Vid avvägningen av finansieringen bör en gynnsam fördelningspolitisk verkan eftersträvas. Det bör för framti— den också vara möjligt att pröva en utvidgad punktbcskattning i fråga om konsumtion som i första hand efterfrågas av grupper med högre in— komst. Vi anser det inte meningsfullt att nu närmare diskutera finansie— ringen av de ytterligare förslag till marginalskattesänkningar som vi framlägger, eftersom dessa är avsedda att genomföras först längre fram och. i den takt som den framtida utvecklingen medger.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1978/79: 50 58

Bilaga 2.2

Sammanställning av remissyttranden över 1972 års skatteutrednings slutbetänkande

Inledning

[ det följande redovisas i sammanfattning remissyttrandena endast i de delar som berör de förslag som läggs fram i propositionen.

Progression och marginaleffekter

Utredningen uttalar att höga marginalskatter har negativa effekter och att en dämpning av progressivitetcn i de inkomstlägen där huvudde- len av de heltidsarbetande befinner sig är angelägen samt föreslår mar- ginalskattesänkningar i tre steg. Utredningen avvisar tanken på en marginalskattespärr, men i en reservation föreslås en sådan vid 85 %.

Stegvis sänkning av skattesatserna i de inkomstskikt där flertalet hel— tidsarbetande befinner sig tillstyrks av kamnmrrälten i Stockholm, läns- styrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Malmöhus län, en minoritet vid länsstyrelsen i Norrbottens län, SACO/SR, EIO. Föreningen Sveriges fögcleriljänstcmän, KF, NSD, Skånes handelskam- nznre, Svensk indusrriförening, Sveriges advokatsamfund, SHIO och TCO. Kammarrätten i Stockholm, Svensk industriförening, Sveriges ad- vokatsamfund, SHIO och TCO anser dock att de föreslagna änd- ringarna är otillräckliga för att motverka de negativa effekterna av höga marginalskatter, medan SACO/SR anser att förslagen bör omarbetas i riktning mot en jämnare utbytesprocent över hela skatteskalan. Vidare anser SACO./SR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, NSD, Skånes handelskammare. Sveriges advokatsamfund och SHIO att skattesatserna bör sänkas även i högre inkomstskikt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att KEU 76:s förslag om utökat statligt stöd till kommuner och landsting bör prioriteras framför marginalskattesänkningar. En minori- tet Vill länsstyrelsen reserverar sig mot uttalandet.

Förslaget ax'styrks av en minoritet vid länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Norrbottens län och LO.

SACO/SR anför att för att åstadkomma en radikal förändring av skatteförhållandena på lång sikt krävs att både skatte- och bruttolöne- frågor övervägs.

Is'F anför att det är synnerligen viktigt att ägna låginkomsttagarnas problem stor uppmärksamhet och instämmer i utredningens bedömning att sänkningar av skattesatsen i de lägsta skikten knappast åstadkommer den åsyftade förbättringen för dessa inkomsttagare. Problemet för dem är de höga kommunalskatterna och marginaleffekterna på grund av in- komstprövade bidrag.

[;O uttalar att socialpolitik, undervisning, hälsovård m. m. i allt större utsträckning kommit att användas för generell och selektiv utjämning. Beskattningen har blivit mindre central för denna omfördelningsroll än den var i tidigare skeden. LO anser att denna tonvikt åt ökade insatser

• Sida 59
•  Original

Prop. 1978/79: 50 59

för omfördelning av inkomst, service och välfärdsstöd i vid mening via den offentliga sektorns utgiftssida bör fortsätta.

TCO framhåller att utvecklingen i fråga om kommunalskatterna kan innebära att någon positiv inverkan på den samlade skattebördan eller marginalskatten inte uppkommer ens om steg 2 och 3 följer omedelbart efter steg 1. Vidare understryker TCO att steg 1 har varit en utgångs- punkt för löntagarorganisationernas företrädare när man träffat avtal som avser den huvudsakliga delen av år 1979, varför TCO förutsätter att omläggningen för detta år blir minst av den omfattning som utredningen har föreslagit. Likaså är det nödvändigt att steg 2 och 3 genomförs omedelbart därefter. TCO anser emellertid att problemen med det di- rekta skattetrycket inte kan lösas enbart med förändringar i statssnatten utan även kommunalskatten måste sänkas.

Det reservationsvis framförda förslaget om en marginalskattespärr vid 85 % tillstyrks av kammarrätten i Stockholm. en minoritet vid lätts— styrelserna i Stockholms och Östergötlands län, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, en minoritet vid länsstyrelsen i Norrbottens lätt, taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms län, NSD, Skånes handelskammare, en minoritet inom Svenska kont- munförbundet, Svenska sparbanksföreningen, SHIO och TCO. Även FAR, KF, LRF och Svenska företagares riksförbund anser att en spärr bör införas. LRF och NSD anser att spärren efter hand bör ligga vid 70 %, medan Skånes handelskammare anser en spärr utgöra en proviso- risk åtgärd i avvaktan på att marginalskattesatserna nedbringas till lägre procentsatser än 85 och Svenska företagarcs riksförbund att spärren på sikt bör ligga vid 50—60 %.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, en minoritet vid länsstyrelsen i Gö- teborgs och Bohus län samt Svenska kommunförbundet finner i likhet med utredningen skäl för en marginalskattespärr inte föreligga. RRV, som har verkställt vissa beräkningar rörande marginalskattespärr vid 50. 65 eller 75 %, uttalar att en spärr på någon av dessa nivåer inte fram- står som realistisk.

RSV framhåller att en spärregel enligt förslaget i reservationen skulle innebära bl. a. att statsskattetabellen måste anpassas efter storleken på den kommunala utdebiteringen. Särskilda regler mäste vidare finnas för de fall den skattskyldige taxeras till kommunal inkomstskatt i två eller flera kommuner med olika utdebitering, den skattskyldige inte tillhör svenska kyrkan eller den kommunala utdebiteringen inte har fastställts till helt krontal. Vidare anser RSV att en spärregel bör konstrueras så att även egenavgifterna beaktas, eftersom dessa tillsammans med stats— skatt och kommunalskatt kan leda till en marginalskattesats översti- gande 85 % för inkomsttillskott utan att SO/85-procentregeln träder i funktion. Egenavgifterna beräknas på olika underlag och är beroende av bl. a. den skattskyldiges ålder, pensionsförhållande och karenstid.

Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn

Utredningen uttalar att avdraget i princip borde avskaffas samt att så givetvis inte kan ske utan lättnad i underhållsbördan och föreslår att beloppsgränsen höjs från 2 500 till 3 000 kr.

Förslaget tillstyrks av RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Södertunn- Iands, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbot- tens län, EIO, KF, Landstingsförbunder, LRF och TOR. 1510 anser

• Sida 60
•  Original

Prop. 1978/79: 50 60

dock att gränsen bör höjas till 4 000 kr. och LRF att den bör knytas till index. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att höjningen synes ha framräknats överslagsmässigt och att det kan ifrågasättas om den inte efter ytterligare överväganden rätteligen borde bestämmas till ett högre belopp.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att viss risk för missbruk av avdragsrätten föreligger, särskilt som mottagaren inte beskattas för bi- draget oeh ofta taxeras som ensamstående med barn. Möjligheten att kontrollera huruvida föräldrarna sammanlever är särskilt i storstäderna mycket ringa. något som påkallar en viss försiktighet 'ad gäller belopps- gränsen i de fall dom eller avtal vid vars tillkomst myndighet har med— verkat inte föreligger.

RSV framhåller emellertid som sin uppfattning att rätten till avdrag korresponderar dåligt med avdragsförbudet för privata levnadskostna— der o. d. hos den skattskyldige och för vissa periodiska utbetalningar. RSV ifrågasätter därför principiellt det riktiga i att kostnader för under- håll av icke hemmavarande barn skall vara avdragsgilla vid beskatt- ningen.

SACO/SR föreslår att avdragsrätten för underhåll av icke hemmava- rande barn slopas i samband med ändringar i det familjerättsliga under- hållssystcmet och att det inte är motiverat att i avvaktan härpå höja be— loppsgränsen.

RSV, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus lätt, LRF och TOR framhåller att skattelagstiftningen inte innehåller regler för det fall att föräldrarna efter äktenskapsskillnad har gemensam vårdnad om barn och att därför tveksamhet kan föreligga om rätten till förvärvsavdrag, avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn m.m. Länsstyrelsen i Malmöhus län tar också upp hos vilken av föräldrarna ett bara skall an- ses hcmmavarande, när dessa sammanlever men inte samtaxeras för ifrågavarande är.

Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att om två makar vid äk- tenskapsskillnad erhåller vårdnaden om var sitt barn och utger underhåll till vartdera barnet blir båda berättigade till såväl förvärvsavdrag och skattereduktion som avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn. Länsstyrelsen föreslår att avdrag för underhåll medges endast med be- lopp som överstiger vad den skattskyldige själv har uppburit. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Folkpensionärerna

Utredningen föreslår att den sidoinkomst som ligger till grund för be— räkning av extra avdrag höjs från 3 300 till 3 600 kr. Vidare har utred— ningen studerat två alternativ till nuvarande system. Det ena är att er- sätta det extra avdraget med ett nytt beskattat eller obeskattat bidrag som är inkomstprövat och det andra är att ersätta avdraget med ett av- drag från skatten (skatterabatt).

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av RFV, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens lätt, ElO, KF, LO, Lands- tingsförbnndct och Svenska kommunförlntndet. RFV anför dock även att det är angeläget att folkpensionärernas situation i bcskattningshän- seende inom en snar framtid erhåller en mer långsiktig lösning. Lik- nande tankar framförs av länsstyrelserna i Södermanlands och Östergöt- lands län, som anför att beskattningsmyndighetcrnas arbete med att till-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1978/79: 50 . j __ 61 lämpa de särregler som gäller för folkpensionärer trots schablonisering är omfattande och tidsödande samt attldet därför är angeläget att un- dersöka möjligheterna till enklare beskattningsrcgler. Lokala skattemyn- digheten i Stockholms fögderi understryker vikten av att skattereglerna för pensionärer och inkomsttagare i aktiv ålder harmoniseras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att beskattningsbar in- komst ofta uppkommer för förtidspensionärer, om avdrag medges i en- lighet med RSV:s anvisningar, eftersom dessa pensionärer har dubbelt pensionstillskott, att det i det praktiska taxeringsarbetet visat sig en ojämnhet i tillämpningen, när det gäller att öka det extra avdraget på grund av den förtidspensionerades merkostnader, att avsikten torde ha varit att förtidspensionerade som inte har annan inkomst än förtidspen- sion skall ha full skattebefrielse samt att det därför är önskvärt att reg- lerna om extra avdrag kompletteras på denna punkt.

RSV påtalar att gällande tabeller för beräkning av extra avdrag miss- gynnar de pensionärer som uppbär barntillägg, vilket räknas som sidoin- komst, och gynnar olika grupper av folkpensionärer som ej har full pen- sion, cftersom dessa kan ha större sidoinkomster än de som har full pen- sion och likväl få skattebefrielse. Vidare kan den s. k. 1/5-regeln i RSV:s anvisningar ge mindre tilltalande resultat. Den särskilda skattereduktio- nen torde medföra att många pensionärer blir deklarationspliktiga trots att de inte blir påförda någon skatt samt att höjden på kommunalskatten får betydelse för deklarationsskyldigheten. RSV uttalar att dessa orättvi- sor bör avhjälpas.

PRO anser att, i stället för skärpning av tidigare skattegler, ökade möjligheter till extra inkomster skall ges pensionärerna.

SFRF anför att det är angeläget med en sänkning av marginaleffek- terna för folkpensionärer genom ändring av procenttalen för avtrapp- ning av de olika förmånerna samt att kostnaderna härför skulle uppvä- gas av de betydande, direkt samhällsekonomiska fördelar som en sådan sänkning skulle medföra. Eftersom lämplig sysselsättning och allmän ak- tivitet är de bästa medlen för att bevara hälsa och vitalitet finns det all anledning för samhället att stimulera pensionärerna till verksamhet, nå- got som inte är fallet med nuvarande system. Många pensionärer har också enligt SFRF behov av ett ekonomiskt tillskott genom eget arbete. SFRF anför att förenkling och likvärdighet vid beskattningen är viktiga faktorer för pensionärerna, att utredningens tanke att skattereglerna på sikt bör vara lika för pensionärer och yrkesverksamma är riktig liksom för- slaget att ersätta nuvarande avdragssystem med ett beskattningsbart pen- sionstillägg. Vidare anser SFRF den modell för beskattning av pensionärer som föreslås i en reservation av ledamöterna Lundgren och Tobisson, inne- bärande ett system med skatterabatt, intressant och värd att pröva och framhåller även att den mjukare avtrappning som föreslås i reservatio- nen skulle mildra marginaleffekterna för en stor grupp pensionärer. Re- geln att vissa fastigheter. när fråga är om minskning av extra avdrag på grund av förmögenhet, inte tas upp till taxeringsvärdet utan till ett lägre värde anser SFRF välgrundad men anser också att den av bl. a. rättvise- skäl borde få tillämpas i fråga om annan form av förmögenhet.

Frågor om inflationsskydd

Utredningen föreslår — till skillnad mot förslaget i sitt delbetänkande (SOU 1977: 18) Inflationsskyddad skatteskala — att grundavdraget inte

• Sida 62
•  Original

Prop. 1978/79: 50 62

inflationsskyddas utan i stället den särskilda skattereduktionen räknas upp med 20 kr. för varje procents prisstegring. Beträffande övriga fasta belopp inom skattesystemet anses inte heller skäl föreligga till inflations- skydd med hänsyn till beloppens skiftande karaktär och de administra- tiva problem som skulle uppkomma.

En minoritet vid länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen [ llinhnöhus län, en minoritet vid länsstyrelsen i Norrbottens län och Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget, varvid länsstyrelsen i Malmöhus län och kommunförbundet särskilt påpekar att det kommu- nala skatteunderlaget därigenom lämnas opåverkat. RFV anser förslaget vara en bättre lösning än ett inflationsskydd av grundavdraget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker förslaget med hänvis- ning till att beloppet lätt kan ändras när skäl därtill föreligger. Även länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig avvisande och anför att frågan om hänsynstagande till inflationen vid beskattningen hör samman med den totala bedömningen av det framtida skattesystemets utformning, varför det inte är lämpligt att införa ett inflationsskydd på vissa punkter innan helhetssynen är klar.

RSV framhåller att deklarationspliktsgränsen bör ändras om förslaget genomförs, eftersom annars åtskilliga personer skulle vara deklarations- skyldiga trots att de inte kom att påföras skatt. En höjning skulle under- lätta taxerings- och debiteringsmyndigheternas arbete.

Länsstyrelserna i Östergötlands samt Göteborgs och Bohus län in- stämmer i utredningens ståndpunkt att ett inflationsskydd av olika fasta belopp i skattesystemet är olämpligt av administrativa skäl. FAR ifråga- sätter däremot om inte ett årligt fastställande av schablonavdrag i in- komstdeklarationen, som löpande korrigeras för inflation, med fördel skulle kunna ankomma på RSV, som redan har anförtrotts liknande uppgifter på inkomstsidan, exempelvis rörande bilförmån.

Kostnader och finansiering

Utredningen, som beräknar skattebortfallet i de delar som nu är ak- tuella till ca 2 300 milj. kr., avvisar arbetsgivaravgifterna som finansie- ringskälla och föreslår en höjning av mervärdeskatten och/eller de olika punktskatterna.

I utredningens ställningstagande instämmer RSV, länsstyrelsen i Stockholms län, SACO/SR, 1310, KF och Svensk industriförening. KF understryker vikten av att huvudparten av finansieringen sker genom höjda eller nya punktskatter, som bör fördelas så att umbärliga varor drabbas hårdast och att det på grund av mcrvärdeskattens generella ver- kan och regressiva effekt är önskvärt med minsta möjliga höjning av denna skatt. Svensk industriförening vill understryka vikten av att kom- pensation inte sker genom höjning av arbetsgivaravgifterna, enär detta obönhörligen medför en försämrad konkurrensförmäga för företagen, speciellt de exportinriktade.

Kamnwrrälten i Stockholm delar utredningens uppfattning att arbets- givaravgifterna bör reserveras för finansiering av med avgifterna sam- manhängande förmåner och anför att en höjning av dessa innebär en svår belastning för kommunerna och de exportinriktade industriföreta- gen. Höjd bolagsskatt eller arvs- och gåvoskatt är ingen framkomlig väg och skulle dessutom endast kunna ge ett marginellt tillskott. Mervärde- skatten kommer främst i fråga, även om också annan konsumtionsskatt,

• Sida 63
•  Original

Prop. 1978/79: 50

63

t. ex. energiskatten, kan lämna något bidrag. Mervärdeskatten har nått en sådan höjd att varje ytterligare höjning kan inge betänkligheter bl. a. med tanke på den ökade risken för skattefusk. Möjligheterna torde dock vara mindre påtagliga och effekterna inte så stora som de som nu är en realitet på den direkta beskattningens område. De fördelningspolitiska effekterna är angelägna att beakta men bör inte behöva förhindra en höjning om speciellt utsatta grupper, låginkomsttagare som helt eller vä- sentligen är beroende av sin inkomst för sin försörjning. barnfamiljer och särskilt ofullständiga sådana, familjer där omständigheterna nödgar en av makarna att avstå från förvärvsarbete, pensionärer, handikappade etc., genom selektivt insatta åtgärder får ett särskilt stöd. Sådana åtgär- der behöver inte uteslutande ske inom socialpolitikens område utan även skattelagstiftningen ger möjligheter till tillrättalägganden. Kammarrät- ten avser därvid bl.a. den situationen att en av två makar av ett eller annat skäl inte kan förvärvsarbeta. Åtgärder för att beakta önskemålet om ökad jämställdhet mellan familjer där båda makarna förvärvsarbetar och sådana där blott en är i tillfälle därtill blir angelägnare än tidigare vid en skatteomläggning i riktning mot utvidgad konsumtionsbeskatt- ning.

RRV anser att i kostnaderna även bör inräknas den uteblivna skattehöj- ningen genom uppräkningen av den särskilda skattereduktionen efter- som detta förslag innebär en ny regel och beräknar det totala skattebort- fallet till 3 900 milj. kr. RRV anser i likhet med utredningen att finan- siering inte bör ske enbart genom mervärdeskatten och uttalar att en fi- nansiering genom höjning av olika punktskatter torde kunna ske endast i begränsad omfattning. RRV vill fästa uppmärksamheten på möjlighe- terna att finansiera omläggningen inom ramen för inkomstskattesyste- met. t. ex. genom att slopa eller begränsa olika avdrag.

RSV vill framhålla vikten av att administrativa synpunkter beaktas. En särbehandling av livsmedel skulle medföra stora svårigheter och detta gäller i viss mån även för andra varuslag men inte med samma styrka. Huvuddelen av de punktskatter där RSV är beskattningsmyndighet tas ut i producentledet eller i ett tidigt led i distributionen, vilket medför billig statlig administration, en tillfredsställande kontroll och små risker för skattebortfall.

NSD är kritisk till utredningens inställning och framhåller att beskatt- ningens uppgift är att åstadkomma vissa realekonomiska effekter, inte att tillföra den offentliga sektorn vissa belopp i kronor räknat. De inci- tament till ökade arbetsinsatser som en sänkning av marginalskattesat- serna kommer att innebära för de stora inkomsttagargrupperna bör re- sultera i ett ökat skatteunderlag och på sikt leda till ökade inkomster för stat och kommun. Under alla förhållanden bör en första förutsättning för att skärpa den indirekta beskattningen vara att alla kommer i åtnju- tande av skattelättnader såvitt gäller inkomstbeskattningen. Utredningen har över huvud taget inte sökt analysera hur mycket en höjd indirekt beskattning skulle ta av den behållna inkomsten. Den av utredningen skisserade skärpningen leder till icke önskvärda effekter för åtskilliga in- komsttagare.

Landstingsförbundct och Svenska kommunförbundet framhåller vik- ten av att kommuner och landsting erhåller full kompensation såväl för skattebortfallet som för den belastning som en finansiering genom mer- värdeskatt kan komma att medföra.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1978/ 79: 50 64

Bilaga 2.3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947 : 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 ä 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig in- komstskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse. 10 &

l m 0 m.? Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta döds- bon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 10 åå ] mom. lagen (1947: 576) om stat- lig inkomstskatt;

2 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

3 men icke 5 basenheter: grundbeloppet för 3 basenheter och 4 % av återstoden; 5 9! 7) 6 7! : 73 99 5 77 I! 8 0/0 71 77 6 I! 7! 7 9! : 91 9, 6 ” H 13 så 97 9! 7 79 9! 8 77 : !! 97 7 ” 97 16 134) 9, 9, 8 79 9! 9 7' : ,, ,, 8 ” !, 21 gå 9? 79 9 99 79 10 7. : ,! 97 9 97 ,? 27 ()(/, " ?! 10 N 97 11 |! : 9! &! 10 71 ,7 31 l/jg 17 7, 11 ., ,, 12 ., : ., ,, 11 ,, ., 34 % ,. 12 H !! l3 !, : 91 99 12 ” 79 35 (;(/) !Y 9, 13 9. !, 14 " : 59 97 13 7, 97 40 ?g !! " 14 79 97 16 91 : 99 97 14 77 77 45 3; 7) ,, 16 9' " 20 77 : 97 ” 16 !. " 49 i); ” 9, 20 '|' " 30 71 : 7, 7, 20 ” 7! 53 3]; 97 9) 30 basenheter ” " 30 " ” 58 % " ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för den- samma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

F öreslagcn lydelse

105

l m 0 m. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta döds- bon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770. 2 Senaste lydelse 1977: 1070.

- u-.....—o......--—u-....u-—u

• Sida 65
•  Original

Prop. 1978/79: 50 65

Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 10% 1 mom. lagen (1947: 576) om stat- lig inkomstskatt;

2 procent av den beskattningsbara inkomsten ; när beskattningsbar inkomst överstiger

3 men icke 5 basenheter: grundbeloppet för 3 basenheter och 4 % av återstoden: 5 ” ” 6 ” : ” " 5 ” ” 8 % ” ” ; 6 ,. |, 7 ,. : 71 'I- 6 ” n 13 (:[/) 77 '! : 7 ., ,. 8 n _ n n 7 97 av 16 3,2 ” u ; 8 " ” 9 ” : ” ” 8 ” " 19 % ” ” ; 9 77 77 10 77 : 77 77 9 77 97 24 (;? 77 77 ; 10 77 '|' 11 77 : 77 '.'7 10 77 77 28 så 77 77 ; 11 77 77 12 7. : 77 77 11 77 11 31 &; ,, !! ; 12 ” " l3 ” : " ” 12 " ” 33 fr,/, " ” ; 13 77 77 ]4 77 : 77 7, 13 77 77 40 flit/) 77 77 ; 14 77 77 16 77 : 77 77 14 77 .7! 45 (;o, 77 77 ; 16 77 77 20 77 : 77 77 16 77 7! 49 ?g 9! 7! ; 20 77 77 30 7! : 77 77 20 77 77 53 (;),; 7, 77 ; 30 basenheter ” ” 30 ” ” 58 % " " .

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för den- samma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången i fråga om 1980 års taxering.

2 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 19 &, 46 ä 2 mom., punkt 5 av anvisningarna till 33% samt punkt 2 av anvisningarna till 505 kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse 19 ål

'I'ill skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst ä icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 ä 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfär- dade premieobligationer och ej heller sädan vinst i utländskt lotteri eller

1 Lydelse enligt prop. 1978/79: 44. 5 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 50

• Sida 66
•  Original

Prop. 1978/79: 50 66

lN-luvurmulc' lydelse Föreslagen lydelse

vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (l96'2: SSI) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller la- gen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4500 kronor eller högre belopp för är eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring. som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadcskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersätlning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för är, ävensom cr- sättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32% 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighctsförsäkring enligt grunder som fast- ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer el- ler enligt avtal som träffats mellan Lantbrukarnas riksförbund och för- säkringsanstalt samt godkänts av statens jordbruksnämnd, i båda fallen till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen upp- går för insjuknandcdagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av Skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskil- ling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighct. av annan fastighet el- ler av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skat- tepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandcl, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst. samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring,_och premieåtcrbetalning på grund av Skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20% eller punkt 5 av anvisningarna till 465 icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstaltcr eller eljest av- sedda för mottagarens utbildning:

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), inter-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1978/79: 50 ggg-gi; 67

N uvarandc lydelse Föreslagen lydelse natbidrag, återbetalningspliktiga stildiernedel och resekostnadsersätt- ning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket en- ligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om så- dant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappcrsättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommu- nala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1.962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungö- bostadsbidrag som avses i förord- relserna ( I 968: 425 ) om statliga ningen (1976: 263) om statliga bo- bostadstillägg till barnfamiljer och stadsbidrag till barnfamiljer, för- (1973: 379) om statskonununala ordningen (1976: 262) om stats- bostadstillägg; kommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977: 392) om stats- kommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxe- ring, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg. (Se vidare anvisningarna.)

46å

.? mom.2 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit häri riket bo- satt undcr hcla beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetal- ning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisning- arna till 41 b %;

3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäk- ringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekom— mande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalför- säkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av an- visningarna till 22 % eller punkt 9 av anvisningarna till 29 &, arbetslöshets-

'-' Senaste lydelse 1978: 187.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1978/79: 50 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring samt sådan sjuk— eller olycksfallsförsäkring, därunder inbe- gripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 å och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäk-

ring;

4) för belopp som den skattskyl- dige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattnings- året för underhåll av icke hemma- varande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets

4) för belopp som den skattskyl- dige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret utgi- vit för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 2] år om

ålder, dock högst med 2500 kro- nor för varje barn;

det genomgår grundskola, gymna- sieskola eller därmed jämförlig grzmdutbildning, dock högst med 3 000 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift av- seende annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäkringen äges av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans- skatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäk- ring och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt. skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kro- nor; doek att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda ge- mensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskatt- ningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året när- mast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan in- komst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastig- het eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyl- dige helt saknar pensionsrätt i anställning och icke är anställd i aktiebo- lag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande infly- tande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 &, får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den icke överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året när- mast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkoms- ten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående me- ning ieke överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad

• Sida 69
•  Original

Prop. 1978/79: 50 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbe- lopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9å 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan be- sluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräk— nat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Sådant avdrag får dock icke beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 5. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pen- sionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 5 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdra- gets storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått mot— svarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av till- fällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan ej föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestäm- melserna i femte stycket, medgivcs avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som avses i första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnytt- jas i hemortskommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda be- räknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna para-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1978/79: 50 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

graf som åtnjutcs vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kun— nat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

Anvisningar

till 33 g

5.3 Vid 1976—1978 års taxe-

5. Vid 1979—1981 års taxeringar ringar gäller följande. gäller följande. Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgörande. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd och skodon med stälhätta. Med skyddskläder avses sådana kläder, som har särskilda skyddscgenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållandena. Skattskyldig som på grund av sitt arbete har haft icke oväsentliga kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som av— ses i andra stycket är i anledning härav berättigad till avdrag med 300 kronor för år räknat. Avdrag medgivcs endast om de ökade kostnaderna beror på att arbetskläderna på grund av arbetets beskaffenhet utsättes för starkt slitage, kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvan- ligt snabbt. Riksskatteverket fastställer årligen förteckning över yrkesgrupper som kan anses ha kostnader enligt tredje stycket.

till 50 %

2.4 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttagcs följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett bcskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folk- pensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att med— giva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även till— läggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer när- mare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder. Avdraget skall i första hand be- Avdraget skall i första hand bc- stämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade in- komst enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den

3 Senaste lydelse 1975: 332. 4 Senaste lydelse 1977: 1073.

stämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade in- komst enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den

• Sida 71
•  Original

Prop. 1978/79: 50

Nine/"ande lydelse

skattskyldige icke skall påföras statligt beskattningsbar inkomst. Detta högsta inkomstbelopp mot- svarar taxerad inkomst för skatt- skyldig, som under beskattnings- året icke haft annan inkomst än ål- derspension enligt 6 kap. ag förs— ta stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 3 300 kronor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33% 2 mom. första stycket. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. beräknas det högsta inkomstbeloppet med ut- gångspunkt från en pension utgö- rande 77,5 procent av basbelop- pet. För övriga skattskyldiga bc- räknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräk- ningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av be- skattningsåret uppburit folkpen- sion mcd belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpen- sion. och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

71 Föreslagen lydelse skattskyldige icke skall påföras statligt beskattningsbar inkomst. Detta högsta inkomstbelopp mot— svarar taxerad inkomst för skatt— skyldig, som under beskattnings- året icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 25 första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring och därut- över skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 3600 kro- nor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt "33% 2 mom. första stycket. För gift skattskyldig, som uppburit folk- pension med belopp som tillkom- mer gift vars make uppbär folk- pension, beräknas det högsta in— komstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För öv- riga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbelop- pet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folk- pension med belopp som tillkom- mer gift vars make saknar folk- pension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta in- komstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxe- rade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 75 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger ]25 000 kronor, skall avdrag icke medgivas. Värdet av sådan fastighet som avses i 245 2 mom. denna lag och jordbruksfastighet som i huvudsak användes för bostadsändamål skall inräknas i förmögenhetsvärdet med skäligt belopp. Har den skattskyldige eller hans make flera fastigheter av sådant slag gälla bestämmelserna enbart en fastighet. I första hand avses fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmel- serna i 52 ä 1 mom. sista stycket.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1978/79: 50 72

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

2. De nya bestämmelserna i 195 om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl., 46å 2 mom. om det högsta belopp var- med avdrag medges samt punkt 5 av anvisningarna till 33å tillämpas första gången vid 1979 års taxering. Övriga bestämmelser i 19 & äger till- lämpning redan vid 1978 års taxering, dock att äldre lydelse av 19 & allt- jämt skall tillämpas i fråga om bostadstillägg som har utgått enligt de regler som gällde intill den 1 januari 1977.

3. De nya bestämmelserna i 46 ä 2 mom. utom såvitt avser det högsta belopp varmed avdrag medges samt punkt 2 av anvisningarna till 505 tillämpas första gången vid 1980 års taxering. Äldre bestämmelser i 46 5 2 mom. om rätt till avdrag oavsett barnets ålder gäller fortfarande i fråga om bidrag som utgår på grund av dom i mål som har prövats en- ligt de regler om underhållsskyldighet som gällde intill den 1 juli 1979.

3 Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 225 3 mom. taxeringslagen (1956: 623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

225

3 m 0 m.'—' Skattskyldig, som uppburit folkpension, är med un-

3 m 0 m. Skattskyldig, som uppburit folkpension, är med un-

dantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning av- lämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst 14 600 kronor, eller, om hans make uppburit folkpension, till minst 12 600 kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspen- sion, änkepension och hustrutill- lägg. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag.

dantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning av- lämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst 16 400 kronor, eller, om hans make uppburit folkpension, till minst 14 200 kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspen- sion, änkepension och hustrutill- lägg. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning; avlämna självdeklaration, om den skattskyldige har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret, om han har skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75000 kronor eller om garantibclopp för fastighet skall upptagas såsom skat— tepliktig inkomst för honom. I fråga om makar gälla bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket såvitt avser förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen omtryckt 1.971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. 2 Senaste lydelse 1977: 1074.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1978/79: 50

4 Förslag till

73

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 2 5 5 mom. uppbördslagen (1953: 272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

zs

5 mom.: Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller sta- digvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åt- njuter särskild skattereduktion med 400 kronor.

I—"öreslagen lydelse

5 m 0 m. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller sta- digvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åt- njuter särskild skattereduktion med det belopp varmed 0,4 basen- heter, enligt lagen (1977: 1071) om basen/ret enligt 10 39 ] mom. lage/z (1947: 576) om statlig inkomst- skatt, överstiger 1 600 krattor.

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1979 samt slutlig och tillkom- mande skatt på grund av 1980 års taxering.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 1—3 åå lagen (1975: 1147) om särskilt in- vesteringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 åla

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under perio- den den 15 oktober 1975—den 3] december 1978 anskaffar eller till— verkar maskiner eller andra döda

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under perio- den den 15 oktober 1975-_an 31 december 1979 anskaffar eller till- verkar maskiner eller andra döda

1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. '-' Senaste lydelse 1977: 1075. 13 Senaste lydelse 1977: 1062.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1978/79: 50

Nuvarande lydelse

inventarier avsedda för stadigva- rande bruk i verksamheten, äger vid taxering till statlig inkomst- skatt åtnjuta särskilt investerings- avdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamhe- ten ingår.

74

Föreslagen lydelse

inventarier avsedda för stadigva— rande bruk i verksamheten, äger vid taxering till statlig inkomst- skatt åtnjuta särskilt investerings- avdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verk- samheten ingår.

2 %?

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av anskaffningskostn.- den för inventarier som anskafl'ats under den period som anges i 1 &. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, beräknas pro- centsatsen på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts under pe— rioden.

Avdraget utgör dock tjugofem procent av anskaffningskostnadcn för inventarier som levererats un- der perioden den 1 maj 1976—den 31 december 1978 under förutsätt- ning att skriftligt avtal om an- skaffningen ej har upprättats före den 1 maj 1976. I fråga om inven- tarier, som näringsidkaren tillver- kar själv, tillämpas sistnämnda procentsats på den del av tillverk- ningskostnaden som nedlagts un- der perioden den 1 maj 1976—den 31 december 1978 under förutsätt- ning att tillverkningen ej har på- börjats före den 1 maj 1976. Har inventarier levererats efter den 30 september 1978 åtnjutcs avdrag endast under förutsättning att skriftligt avtal om leverans har träffats senast denna dag.

Avdraget utgör dock tjugofem procent av anskaffningskostnaden för inventarier som levererats un- der periodcn den 1 maj 1976— den 31 december 1979 under för- utsättning att skriftligt avtal om anskaffningen ej har upprättats före den 1 maj 1976. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, tillämpas sist— nämnda procentsats på den del av tillverkningskostnaden som ned— lagts under perioden den 1 maj 1976—den 31 december 1979 un- der förutsättning att tillverkningen ej har påbörjats före den 1 maj 1976. Har inventarier levererats efter den 30 september 1979 åt- njutes avdrag endast under förut- sättning att skriftligt avtal om le- verans har träffats eller skriftlig beställning har inkommit till leve— rantören senast denna dag.

Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskatt- ningsår under vilket inventarierna har levererats eller kostnaderna för tillverkningen nedlagts. Avdraget får dock åtnjutas högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan.

3 53 Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier. nämligen

3 Senaste lydelse 1977: 1062. 3 Senaste lydelse 1977: 1062.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1978/79: 50 ' 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre är,

begagnade inventarier,

personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972: 603) och som icke användes i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,

efter utgången av år 1978 levere- rade kontorsmöbler och föremål avsedda för utsmyckning av kan- torslokaler,

inventarier som den skattskyldige tillverkar själv. om tillverkningen har påbörjats före den 15 oktober 1975,

inventarier som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat före den 15 oktober 1975,

inventarier som icke har levererats under den period som anges i 1 &, inventarier för vilka anskaffnings- eller tillverkningskostnadcrna un- der beskattningsåret ej har uppgått till sammanlagt minst 10 000 kronor.

Har personbilar, som enligt föregående stycke icke har undantagits från avdragsrätt, eller andra motordrivna fordon som avses i vägtrafik- kungörelsen (1972: 603) levererats efter utgången av år 1977, åtnjutes särskilt investeringsavdrag endast under förutsättning att skriftligt avtal om leverans har upprättats före den 1 december 1977 och leverans har skett före den 1 april 1978. Vad nu sagts gäller dock ej för personbilar som används i uthyrningsrörelsc. För sådana bilar och för båtar som av- ses i 2 & sjölagen (1891: 35 s. 1) och som icke används i yrkesmässigt be- drivet fiske åtnjutes särskilt investeringsavdrag endast under förutsätt- ning att leverans har skett före den 1 januari 1978.

Föreligger synnerliga skäl, får regeringen medge att särskilt investe- ringsavdrag får åtnjutas för inventarier som levereras efter utgången av den period som anges i 1 %. Avdraget skall därvid efter regeringens be- stämmande medges med tio eller tjugofem procent av anskaffningskost— naden.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att särskilt inves- teringsavdrag fär åtnjutas för anskaffning av begagnade inventarier. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärva- ren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, ätnjutes särskilt investe- ringsavdrag endast om inventarierna har tillverkats av säljaren. Avdrag åtnjutcs med tjugofem procent om tillverkningen påbörjats efter den 30 april 1976 och med tio procent om tillverkningen påbörjats tidigare men efter den 15 oktober 1975.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Särskilt investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier som levererats under pc— rioden den 1 oktober—den 31 december 1978 utan hinder av äldre bestäm- melser om att skriftligt avtal om leverans skall ha träffats senast den 30 september 1978.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1978/79: 50

6 Förslag till

76

Lag om ändring i lagen (1975: 1149) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning

Härigenom föreskrivs att 1—3 och 7 55 lagen (1975: 1149) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning skall ha nedan angivna ly- delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lå]

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under perio- den den 15 oktober 1975—den 31 december 1978 anskaffar eller till- verkar maskiner eller andra döda inventarier avsedda för stadigva- rande bruk i verksamheten, äger efter ansökan erhålla statligt in- vesteringsbidrag i enlighet med be- stämmelserna i denna lag.

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under perio- den den 15 oktober 1975—den 31 december 1979 anskaffar eller till— verkar maskiner eller andra döda inventarier avsedda för stadigva- rande bruk i verksamheten, äger efter ansökan erhålla statligt in— vesteringsbidrag i enlighet med be- stämmelserna i denna lag.

lnvesteringsbidrag enligt denna lag skall icke räknas som skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

2 ä':

Investeringsbidrag får icke utgå om näringsidkaren för beskattningsår under den period som anges i ]. & kunnat helt utnyttja avdrag enligt la— gen (1975: 1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt. Investeringsbidrag får heller icke utgå, om näringsidkaren för beskattningsåret helt eller delvis har åtnjutit avdrag som nyss nämnts. Bedömningen av frågan huruvida nämnda avdrag kunnat ut- nyttjas eller har åtnjutits får grundas på taxeringsnämndens beslut.

Investeringsbidrag utgör fyra procent av anskaffningskostnaden för inventarier som har anskaffats under den period som anges i 1 5. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, beräknas procentsat- sen på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts under perioden.

Bidraget utgör dock tio procent av anskaffningskostnaden för in- ventarier som levererats under pc- rioden den 1 maj 1976—den 31 december 1978 under förutsätt- ning att skriftligt avtal om an- skaffningen ej har upprättats före den 1 maj 1976. I fråga om inven- tarier, som näringsidkaren tillver-

1 Senaste lydelse 1977: 1063. 2 Senaste lydelse 1977: 1063.

Bidraget utgör dock tio procent av anskaffningskostnaden för in- ventarier som levererats under pe- rioden den 1 maj 1976—den 31 december ]979 under förutsätt- ning att skriftligt avtal om an- skaffningen ej har upprättats före den 1 maj 1976. I fråga om inven- tarier, som näringsidkaren tillver—

• Sida 77
•  Original

Prop. 1978/79: 50

Nuvarande lydelse

kar själv, tillämpas sistnämnda procentsats på den del av tillverk- ningskostnadcn som nedlagts un- der perioden den 1 maj 1976— den 31 december 1978 under för- utsättning att tillverkningen ej har påbörjats före den 1 maj 1976. Investeringsbidrag utgår för det beskattningsär under vilket inven- tarierna har levererats eller kost- naderna för tillverkningen ned- lagts. Det kan utgå för högst fyra beskattningsår och får ej beräknas på högre anskaffnings- eller till- verkningskostnad än 500 000 kro- nor för varjc beskattningsår. Har inventarier levererats efter den 30 september 1978 åtnjutes investe- ringsbidrag endast under förutsätt- ning att skriftligt avtal om leve- rans har träffats senast denna dag.

77

Föreslagen lydelse kar själv, tillämpas sistnämnda procentsats på den del av tillverk— ningskostnadcn som nedlagts un- der perioden den 1 maj 1976—den 31 december 1979 under förutsätt- ning att tillverkningen ej har på- börjats före den 1 maj 1976. Investeringsbidrag utgår för det beskattningsär under vilket inven- tarierna har levererats cllcr kost- naderna för tillverkningen ned- lagts. Det kan utgå för högst fem bcskattningsår och får ej beräknas på högre anskaffnings- eller till- verkningskostnad än 500 000 kro- nor för varje beskattningsår. Har inventarier levererats efter den 30 september 1979 ätnjutes investe- ringsbidrag endast under förutsätt- ning att skriftligt avtal om leve- rans har träffats eller skriftlig be- ställning har inkommit till leve- rantören senast denna dag.

353

Investeringsbidrag utgår icke för följande inventarier, nämligen inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre år, begagnade inventarier, personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972: 603) och som icke användes i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,

efter utgången av år 1978 leve- rerade kontorsmöbler och föremål avsedda för utsmyckning av kan- torslokaler,

inventarier som näringsidkaren tillverkar själv, om tillverkningen har påbörjats före den 15 oktober 1975,

inventarier som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat före den 15 oktober 1975,

inventarier som icke har levererats under den period som anges i 1 &, inventarier för vilka anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna un- der beskattningsåret ej har uppgått till sammanlagt minst 10 000 kronor.

Har personbilar, som enligt föregående stycke icke har undantagits frän rätt till bidrag, eller andra motordrivna fordon som avses i vägtra— fikkungörelsen (1972: 603) levererats efter utgången av är 1977, åtnjutes statligt investeringsbidrag endast under förutsättning att skriftligt avtal om leverans har upprättats före den 1 december 1977 och leverans har skett före den 1 april 1978. Vad nu sagts gäller dock ej för personbilar som används i uthyrningsrörelse. För sådana bilar och för båtar som av- ses i 25 sjölagen (1891: 35 s. 1) och som icke används i yrkesmässigt

3 Senaste lydelse 1977: 1063.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1973/79: 50 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse bedrivct fiske åtnjutcs statligt investeringsbidrag endast under förutsätt- ning att leverans har skett före den 1 januari 1978.

Föreligger synnerliga skäl, får regeringen medge att investeringsbi- drag får utgå för inventarier som levereras efter utgången av den pe- riod som anges i 1 &. Bidraget skall därvid efter regeringens bestäm- mande medges med fyra eller tio procent av anskaffningskostnaden.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att investeringsbi- drag fär åtnjutas även för anskaffning av begagnade inventarier.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärvaren är i väsentlig ekonomisk intressegemcnskap, kan investeringsbidrag utgå endast om inventarierna har tillverkats av säljaren. Bidrag åtnjutes med tio procent om tillverkningen påbörjats efter den 30 april 1976 och med fyra procent om tillverkningen påbörjats tidigare men efter den 15 okto- ber 1975.

7å

Talan mot riksskatteverkets be- Talan mot riksskatteverkets be-

slut enligt 35 tredje stycket får icke föras. I övrigt föres talan mot riksskatteverkets beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär.

slut enligt 35 fjärde stycket får icke föras. I övrigt föres talan mot riksskatteverkets beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt upp- gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Statligt investeringsbidrag får åtnjutas för inventarier som levererats under perioden den 1 oktober — den 31 december 1978 utan hinder av äldre bestämmelser om att skriftligt avtal om leverans skall ha träffats senast den 30 september 1978.

7 Förslag till

Lag om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Härigenom föreskrivs följande.

1 % Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under perioden den 1 oktober 1978 — den 30 sep- tcmber 1979 igångsätter ny—, till- eller ombyggnad på fastighet för an- vändning i förvärvskällan, får vid taxering till statlig inkomstskatt åt- njuta särskilt investeringsavdrag vid beräkningen av nettointäkten av för- värvskällan enligt bestämmelserna i denna lag.

Byggnadsarbete anses igångsatt när det har påbörjats på arbetsplat- sen.

?. % Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av sådan kostnad för byggnadsarbctc enligt ] _S första stycket som nedläggs under perioden den 1. oktober 1978 —— den 31 mars 1980. Kostnad anses nedlagd under denna period om den avser arbete som har utförts på byggnad och ma-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1978/79: 50 __. ,, _- 79

tcrial som har fogats in i byggnad under perioden. Har statsbidrag utgått för by gnadsarbetet beräknas avdraget på den del av kostnaden som inte täcks av bidraget.

3 % Yrkande om särskilt investeringavdrag skall framställas vid taxe— ringen för det beskattningsår under vilket kostnaden har nedlagts. Av— draget fär åtnjutas högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan.

4 % lnvesteringsavdrag enligt ] & medges inte för kostnader till den del de avser

lokaler avsedda för bostadsändamål. bensinstation, parkeringshus eller parkeringsanläggning. butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restaurantlokaler, samlingslokaler eller nöjeslokaler. sporthall eller annan idrottsanläggning. Avdrag medges endast om den kostnad under beskattningsåret som skall ligga till grund för beräkning av avdraget för ett och samma bygg- nadsarbete har uppgått till minst 10 000 kronor.

5 & lnvesteringsavdrag enligt ] % medges endast om den skattskyldige företer tillfredsställandc utredning om den kostnad på vilken avdrag skall beräknas.

6 % I fråga om handelsbolag eller enkelt bolag beräknas investerings- avdrag för bolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978: 401) om exportkreditstöd

Härigenom föreskrivs att 55 lagen (1978z401) om exportkreditstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 %

Exportkreditavdrag innebär att cxportföretagct vid beräkning av net- tointäkt enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (19471576) om statlig inkomstskatt medges ett extra avdrag för sådan stödberättigad kostnadsdel som avses i 3 %.

Avdrag får medges från och Avdrag får medges från och med det bcskattningsär då export- med det bcskattningsår då export- kreditavtalct har ingåtts till och kreditavtalet har ingåtts till och med det är då krediten enligt avta- med det år då krediten enligt avta- let skall vara till fullo återbetald. let skall vara till fullo återbetalcl.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1978/79: 50

Nuvarande lydelse

Avdrag får dock för varje beskatt- ningsär åtnjutas högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan, härunder inbegri- pet investeringsavdrag enligt lagen (1975: 1147) om särskilt investe- ringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt men ej sådant scha- blonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningarna till 22% och punkt 9a av anvis- ningarna till 29% kommunalskat- telagcn.

80

Föreslagen lydelse

Avdrag får dock för varje beskatt- ningsår åtnjutas högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan, härunder inbegri- pet investeringsavdrag enligt lagen (1975: 1147) om särskilt investe- ringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämför- lig författning men ej sådant scha- blonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningarna till 22% och punkt 92) av anvis- ningarna till 29% kommunalskat- telagcn.

Har exportföretaget för visst beskattningsår erhållit exportkreditbidrag för viss exportkredit får företaget, beträffande samma exportkredit, inte därefter åtnjuta exportkreditavdrag för beskattningsåret i fråga.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

9 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947: 174) om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs att 15 och 17 åå förordningen (1947: 174) om investeringsfonder skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 51

Skattskyldig, som gjort aVSätt- ning till investeringsfond enligt denna förordning eller som jäm- likt 115 fjärde stycket övertagit sådan fond, är pliktig att vid själv- deklaration för det bcskattningsär, då avsättningen eller övertagandet ägt rum, ävensom för varje päföl- jande bcskattningsår, intill dess de avsatta eller övertagna medlen av- förts ur fonden, foga uppgift cn- ligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av riksskat- renämnden, rörande avsättning av medel till fonden samt fondens

1 Senaste lydelse 1957: 62.

Skattskyldig, som gjort avsätt- ning till investeringsfond enligt denna förordning eller som jäm- likt llå fjärde stycket övertagit sådan fond, är pliktig att vid själv- deklaration för det beskattningsär då avsättningen eller övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföl- jande bcskattningsär, intill dess de avsatta eller övertagna medlen av- förts ur fonden, foga uppgift en- ligt formulär, som fastställes av riksskam'verker rörande avsätt- ning av medel till fonden samt fondens användning och avveck- ling. Vid allmän självdeklaration

• Sida 81
•  Original

Prop. 1978/79: 50

Nuvarande lydelse

användning och avveckling. Vid allmän självdeklaration skall så- dan uppgift fogas i tre exemplar. Skattskyldig, som avsatt medel till investeringsfond eller jämlikt l'l % fjärde stycket övertagit sådan fond, är skyldig att på anfordran till arbetsrnurknadskommissionen lämna de uppgifter i fråga om fonden, som konunissionen anser erforderliga ur arbetsmarknads- synpunkt.

17 Länsstyrelsen har att snarast

möjligt efter det taxeringsnämn- derna avslutat sitt arbete till ar- betsmarknadskommissionen över- sända trå exemplar av de jämlikt 15% första stycket vid allmän självdeklaration fogade uppgif- terna. Om ändring i meddelat bc- slut rörande avdrag för avsättning till investeringsfond därtill för- anleder, skola erforderliga tilläggs- uppgifter ofördröjligen genom länsstyrelsens försorg tillställas kommissionen.

81

Föreslagen lydelse

skall sådan uppgift fogas i två ex- cmplar.

Skattskyldig, som avsatt medel till investeringsfond eller jämlikt 11 & fjärde stycket övertagit sådan fond, är skyldig att på anfordran till arbetsmarknadsstyrelsen läm- na de uppgifter i fråga om fonden, som styrelser: anser erfor- derliga ur arbetsmarknadssyn- punkt

%

Länsstyrelsen har att snarast möjligt efter det taxeringsnämn- derna avslutat sitt arbete till ar- betsmarknadsstyrelsen översända ett exemplar av de jämlikt 155 första stycket vid allmän självde- klaration fogade uppgifterna. Om ändring i meddelat beslut rörande avdrag för avsättning till investe- ringsfond därtill föranleder, skola erforderliga tilläggsuppgiftcr oför— dröjligen genom länsstyrelsens försorg tillställas styrelsen.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt upp- gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om 1979 års taxering.

1.0 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1.955: 256) om investeringsfonder för kon-

junkturutjämning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955: 256) om investerings- fonder för konjunkturutjämning1

dels att i 1 % ordet ”prövningsnämnd” skall utbytas mot ”skatterätt”, dels att 4 _S, 9 & 1 och 3 mom., 11, 17, 25 och 27 55 skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 452

Inbctalning av medel & konto för investering skall hos riksban—

Inbetalning av medel å konto för investering skall hos riksban-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 450. 3 Senaste lydelse 1975: 450.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1978/79: 50

Nuvarande. lydelse

ken hava verkställts under det be- skattningsår, för vilket avsättning till investeringsfond skett, eller ock därefter men icke senare än den dag företaget jämlikt bestäm- melserna i 34 & taxeringslagen har att avlämna allmän självdeklara- tion för nämnda beskattningsår. Regeringen mä dock, om synner- liga skäl föreligga, medgiva att in- betalning verkställes vid senare tidpunkt.

Föreslagen lydelse

ken hava verkställts under det be— skattningsår, för vilket avsättning till investeringsfond skett, eller ock därefter men icke senare än den dag företaget jämlikt bestäm- melserna i 34 % taxeringslagen har att avlämna allmän självdeklara— tion för nämnda beskattningsår. Regeringen må dock, om särskilda skäl föreligga, medgiva att inbetal— ning verkställes vid senare tid- punkt

95

1 m 0 m.3 Regeringen eller, efter regeringens förordnande, arbets- marknadsstyrelsen äger besluta att investeringsfond under den tid och under de villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål.

1 mom. Regeringen eller, efter regeringens förordnande, arbets- marknadsstyrelsen äger besluta att investeringsfond eller belopp, som framdeles avsiittes till sådan fond, under den tid och under de villkor i övrigt, som läget å arbetsmark- naden påkallar, skall eller må ta- gas i anspråk för sitt ändamål.

Beslut, varom i första stycket förmäles, må avse samtliga företag eller företag av viss beskaffenhet eller ock visst eller vissa företag.

3 mom.4 Finnes det med hän- syn till läget på arbetsmarknaden och övriga förekommande om- ständigheter vara av synnerlig vikt för det allmänna att viss investe- ring igångsättes, äger regeringen eller, efter regeringens förord- nande, arbetsmarknadsstyrelsen på ansökan, med avseende å längre tid än som kan ske enligt 1 mom., besluta att investeringsfond må tagas i anspråk för sitt ända- mål. Regeringen eller, efter rege- ringens förordnande, arbetsmark- nadsstyrelsen må ock under ena- handa förutsättning meddela preli- minärt beslut att investeringsfond, som framdeles avsättcs, må tagas i anspråk för sitt ändamål. Har så- dant preliminärt beslut meddelats och inkommer uppgift om investe- ringsfonder: enligt 27 5, skall ar-

3 Senaste lydelse 1975: 450. 4 Senaste lydelse 1975: 450.

3 m 0 m. Finnes det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden och övriga förekommande omständig— heter vara av synnerlig vikt för det allmänna att viss investering igångsättes, äger regeringen eller, efter regeringens förordnande, ar- betsmarknadsstyrelsen på an- sökan, med avseende å längre tid än som kan ske enligt 1 mom., be- sluta att investeringsfond eller be- lopp, som framdeles avsättes till sådan fond, må tagas i anspråk för sitt ändamål.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1978/ 79: 50 . -- 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hetsnmrknadsstyrelsen meddela slutligt beslut i enlighet med det preliminära beslutet.

Beslut enligt första stycket må avse högst sjuttiofem procent av så- dana vid tidpunkten för beslutet kvarstående fondmedel, beträffande vilka beslut enligt 1 mom. icke meddelats, och, såvitt avser framtida av- sättningar, sjuttiofem procent av dessa. Belopp, som enligt beslutet må tagas i anspråk, må vidare icke överstiga sjuttiofem procent av kostna- derna under den tid beslutet avser för däri angivna investeringar eller bidrag.

11 &

Tagcr företag jämlikt 9 eller 105 investeringsfond i anspråk under visst beskattningsår och är icke fråga om fall varom stadgas i 12—14 åå, skall det ske för ändamål varom här nedan sägs:

investeringsfond för skogsbruk: för kostnader under beskattningsåret för arbeten avsedda att främja skogsbruket, såsom skogsodling och skogsdikning, röjning, hägnad, anläggande och underhåll av flottleder och vägar, som huvudsakligen avse att direkt tjäna skogsbruket, även- som uppförande och underhåll av för skogsbruket nödvändiga byggna- der så ock för bidrag till ny-, till- eller ombyggnad av bostad eller väl- färdsanläggning här i riket för arbetstagare eller förutvarande arbetsta- gare utan ledande ställning hos företaget eller detta närstående företag; samt

investeringsfond för rörelse:

a) för kostnader under beskattningsåret för reparations- och andra underhållsarbeten å här i riket belägen byggnad, som icke utgör lager- tillgång, eller för ny-, till- eller ombyggnad av sådan byggnad, så ock för bidrag till ny-, till- eller ombyggnad av bostad eller välfärdsanläggning här i riket för arbetstagare eller förutvarande arbetstagare utan ledande ställning hos företaget eller detta närstående företag;

b) för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk av- sedda inventarier, som anskaffats under beskattningsåret och som, såvitt gäller andra tillgångar än transportmedel i internationell trafik, äro av- sedda att nyttjas i här i riket bedriven verksamhet, ävensom för kostna- der under beskattningsåret för ombyggnad och reparation av fartyg eller luftfartyg;

e) för kostnader under beskattningsåret för undersökningsarbete, för- beredande arbete eller tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket.

Därest investeringsfond efter beslut enligt 95 1 eller 3 mom. fått ta- gas i anspråk under flera på varandra följande beskattningsår för ny-, till- eller ombyggnad eller för underhållsarbcten å byggnad eller för fasta maskiner eller andra till byggnad hörande inventarier, må företa— get, under förutsättning att avdrag för kostnaderna under de tidigare åren icke redan skett, under det sista året taga fonden i anspråk för av- skrivning å byggnaden eller inventarierna eller för täckande av under- hållskostnaden med högst ett belopp motsvarande de uppkomna kostna- derna under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts skall äga motsvarande

5 Senaste lydelse 1975: 450.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1978/79: 50 84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillämpning i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg ävensom anläggande och underhåll av flottleder och vägar.

Regeringen må, om särskilda skäl därtill föreligga, medgiva företag, som direkt eller genom

Regeringen må medgiva företag att taga investeringsfond för rö— relse i anspråk för kostnader, äm-

dotterföretag driver rörelse i ut- landet, att taga investeringsfond för rörelse i anspråk för kostna-

nade att främja avsättningen ut- omlands av varor som här i riket tillverkas.

der, ämnade att främja avsätt- ningen utomlands av varor som företaget här i riket tillverkar.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall iakttagas. att kostnad för anskaffning av begagnade inventarier icke må medräknas samt att, då fråga är om inventarier, som av företaget förvärvats från rörelseidkare med vilken det är förbundet i väsentlig ekonomisk intres- segemenskap, anskaffningskostnaclen må medräknas endast om till- gången tillverkats under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 &

Beslutar regeringen eller arbets- marknadsstyrelsen att investe- ringsfond skall eller må helt eller delvis tagas i anspråk, skall i be- slutet angivas den tid, under vil- ken ianspråktagandet skall ske, samt, därest beslutet avser investe- ring för visst ändamål, uppgift härom ävensom uppgift huruvida invcsteringsavdrag enligt 16% må åtnjutas. Beslutet skall tillställas, förutom det eller de företag var- om fråga är, länsstyrelsen, för att överlämnas till vederbörande taxe- ringsmyndighet, samt riksbanken. Har beslut som nu sagts meddelats och är icke fråga om preliminärt beslut enligt 9 3? 3 mom., äger företaget hos riksbanken från kon- to för investering utfå fyrtio pro- cent av det belopp av investerings- fonden som i enlighet med beslu- tet skall eller må tagas i anspråk. Aktiebolag, ekonomisk förening eller sparbank äger dock utfå fyr- tiosex procent av nämnda belopp av investeringsfonden om aktiebo- lag uttager medel som inbetalats efter den 30 juni 1960, eller om

0 Senaste lydelse 1975: 450.

Beslutar regeringen eller arbets- marknadsstyrelsen att investe— ringsfond skall eller må helt eller delvis tagas i anspråk, skall i bc- slutct angivas den tid, under vil- ken ianspråktagandet skall ske, samt, därest beslutet avser investe- ring för visst ändamål, uppgift härom ävensom uppgift huruvida investcringsavdrag enligt 16å må åtnjutas. Beslutet skall tillställas, förutom det eller de företag var- om fråga är, länsstyrelsen, för att överlämnas till vederbörande taxe- ringsmyndighet, samt riksbanken. Har beslut som nu sagts medde- lats, äger företaget hos riksbanken från konto för investering utfå fyrtio procent av det belopp av in- vesteringsfonden som i enlighet med beslutet skall eller må tagas i anspråk. Aktiebolag. ekonomisk förening eller sparbank äger dock utfå fyrtiosex procent av nämnda belopp av investeringsfonden om aktiebolag uttager medel som in- betalats efter den 30 juni 1960, el— ler om ekonomisk förening uttaget medel som inbetalats efter

• Sida 85
•  Original

mp. 1978/79: 50

Nuvarande lydelse

ekonomisk förening uttager medel som inbetalats efter nämnda dag men före den 1. juli 1963, eller om ekonomisk förening, som ingår i jordbrukskasserörelsen, eller spar— bank uttager medel vilka inbeta- lats för beskattningsår som gått till ända efter utgången av februari 1970.

85

Föreslagen lydelse

nämnda dag men före den "I. juli 1963, eller om ekonomisk fören- ing, som ingår i jordbrukskasserö- relsen, eller sparbank uttager medel vilka inbetalats för beskatt- ningsår som gått till ända efter ut- gången av februari 1970. Utbetal- ning från konto för investering må icke ske före utgången av den taxeringsperiod, då den mot inbe- talningen svarande avsättningen till investeringsfond prövats.

Sedan utbetalning skett, skall riksbanken lämna underrättelse därom till arbetsmarknadsstyrelsen samt, för att tillställas vederbörande taxe- ringsmyndighct, länsstyrelsen, med angivande av företagets namn och adress samt det utbetalade beloppets storlek och från vilket konto för investering uttag skett. Vidare skall angivas för aktiebolag hur mycket av de uttagna medlen. som inbetalats efter den 30 juni 1960, och för ekonomisk förening hur mycket av de uttagna medlen, som inbetalats efter nämnda dag men före den 1 juli 1963, samt för ekonomisk fören- ing som ingår i jordbrukskasserörelsen ävensom för sparbank hur myck- et av de uttagna medlen som avsett beskattningsår som gått till ända efter utgången av februari 1970.

Har föl-ordnats att investeringsfond må tagas i anspråk och har före- tag i anledning härav uppburit medel från konto för investering, skall mot de utbetalade medlen svarande investeringsfond tagas i anspråk i enlighet med beslutet.

25 57

Företag, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna lag eller som jämlikt 20 ä 1 mom. femte stycket eller 205 2 mom. övertagit sådan fond, är pliktigt att vid självdeklaration för det be- skattningsår, då avsättningen eller övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskatt- ningsår intill dess de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fon- den, foga uppgift enligt formulär, som fastställes av riksskatteverket, rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och avveckling. Vid allmän själv- deklaration skall sådan uppgift fo- gas i tre exemplar.

Företag. som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna lag eller som jämlikt 20% 1 mom. femte stycket eller 20.5 2 mom. övertagit sådan fond, är pliktigt att vid självdeklaration för det be- skattningsår, då avsättningen eller övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskatt- ningsår intill dess de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fon- den, foga uppgift enligt formulär, som fastställes av riksskatteverket, rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och avveckling. Vid allmän själv- deklaration skall sådan uppgift fo- gas i två exemplar.

Företag som nyss sagts är skyldigt att på anfordran till arbetsmark- nadsstyrelsen lämna de uppgifter i fråga om fonden och fondens ian-

7 Senaste lydelse 1975: 450.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1978/79: 50

Nuvarande lydelse

86

Föreslagen lydelse

språktagande samt planläggningen härför, vilka styrelsen anser erforder- liga från arbetsmarknadssynpunkt.

27%

Länsstyrelsen har att snarast möjligt efter det taxeringsnämn- dcrna avslutat sitt arbete till ar- betsmarknadsstyrelsen översända två exemplar av de jämlikt 255 första stycket avgivna uppgifterna. Om ändring i meddelat beslut rö- rande avdrag för avsättning till in- vcsteringsfond därtill föranleder, skola erforderliga tilläggsuppgifter ofördröjligen genom länsstyrelsens försorg tillställas arbetsmarknads- styrelsen.

Länsstyrelsen har att snarast möjligt efter det taxeringsnämn- derna avslutat sitt arbete till ar- betsmarknadsstyrelsen översända ett exemplar av de jämlikt 25% första stycket avgivna uppgifterna. Om ändring i meddelat beslut rö- rande avdrag för avsättning till in— vesteringsfond därtill föranleder, skola erforderliga tilläggsuppgifter ofördröjligen genom länsstyrelsens

försorg tillställas arbetsmarknads- styrelsen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna i 4, 25 och 27 55 tillämpas första gången i fråga om 1979 års taxering.

11 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 94) om avdrag vid inkomst- taxeringen för viss aktieutdelning

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1967: 94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning dels att rubriken till förordningen samt 1, 2, 4 och 7 %% skall ha nedan

angivna lydelse,

dels att i 5 & ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen", dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 8 5, av nedan an-

givna lydelse.

Lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

Nuvarande lydelse

1

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet cn- ligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om stat- lig inkomstskatt äger svenskt ak- tiebolag erhålla avdrag för utdel- ning på aktie, för vilken inbetal-

Föreslagen lydelse &

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastig- het enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag erhålla avdrag för utdelning på aktie i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1978/79: 50

Nuvarande lydelse ning skett efter den 30 juni 1966, under förutsättning att, om aktien utgivits i samband med bolagets bildande, ansökan om stiftelse- handlingarnas godkännande för bolagets registrering ingivits till registreringsnzyndigheten efter den 30 juni 1966 och, om aktien utgi- vits i samband med ökning av ak— tiekapitalet, att beslut om ök- ningen anmälts för registrering ef- ter nämnda dag.

') :.

Avdrag medges för utdelning, som förfallit till betalning under beskattningsåret, och får uppgå till högst fem procent av vad som inbetalats för aktien före beskatt- ningsårets utgång.

Omfattar räkenskapsåret kor- tare eller längre tid än tolv måna- der, jämkas avdraget i motsva- rande mån.

4

Avdrag medges för sammanlagt högst tio kalenderår och icke se- nare än femtonde taxeringsåret ef- ter det år då inbetalning för ak- tierna först skedde.

87

Föreslagen lydelse

Som förutsättning för avdrag gäl- ler att, om aktien utgivits i sam- band med bolagets bildande, bola- get anmälts för registrering efter den 31 december 1978 och, om aktien utgivits i samband med ök- ning av aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för regist- rering efter nämnda dag.

%

Avdrag medges för utdelning, som förfallit till betalning under beskattningsåret, och får uppgå till högst tio procent av vad som inbetalats för aktien före beskatt- ningsårcts utgång.

Omfattar beskattningsåret kor- tare eller längre tid än tolv måna- der, jämkas avdraget i motsva- rande mån.

%

Avdrag medges inte senare än vid taxeringen för tjugonde be— skattningsåret efter det beskatt- ningsår då inbetalning för aktierna först skedde.

De belopp varmed avdrag med- ges för sammanlagt inte överstiga vad som inbetalats för aktierna.

7 &

Avdrag medges icke, om mer än hälften av bolagets aktier vid utdel- ningstillfället ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag.

Vid tillämpning av första stycket medräknas icke aktie som tillhör förvaltningsföretag som avses i 54?) fjärde stycket kommunalskattela- gen, om sådant företag, i förekommande fall jämte bolag och förening som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska för- hållanden kan anses stå företaget nära, innehade mindre än hälften av samtliga aktier i bolaget,

utländskt bolag, om skatt enligt förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt skall er-

utländskt bolag, om skatt enligt kupongskattelagen( 1970: 624 ) skall erläggas för utdelningen till

läggas för utdelningen till det ut- ländska bolaget med helt eller nedsatt belopp, eller

det utländska bolaget med helt eller nedsatt belopp, eller

• Sida 88
•  Original

Prop. 1978/79: 50 88

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annat bolag eller annan förening som är skattskyldig för utdelning på aktien.

Vid tillämpning av denna paragraf anses aktie, som äges av en av bo- lag eller förening bildad pensions- eller annan personalstit'telse, inne— havd av bolaget eller föreningen.

Aktiebolag, som yrkar avdrag. skall i självdeklarationen lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestäm- melserna i denna paragraf.

8 .?

Aktiebolag, som yrkar avdrag, skall i självdeklarationen lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestäm— melserna i denna lag.

Avdrag medges endast om bola- get företer tillfredsställande utred- ning om avdrag son-z yrkats för ti- digare beskattningsår.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt upp- gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äld- re bestämmelser tillämpas dock alltjämt i fråga om utdelning på aktie, som utgivits i samband med bolags bildande, om bolaget anmälts för re- gistrering före utgången av år 1978, och i fråga om utdelning på aktie, som utgivits i samband med ökning av aktiekapital, om beslut om ök- ningen anmälts för registrering före nämnda tidpunkt.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1978/79: 50 89

Innehåll 1 Inledning .............................................. 21 1.1 Behandlade frågor .................................. 21 1.2 Det skattepolitiska reformarbetet ...................... 22 2 Ändrad inkomstskatteskala för år 1979, m.m. .............. 24 2.1 Inledning .......................................... 24 2.2 Skatteskalan och den särskilda skattereduktioncn ........ 25 2.3 Folkpensionärernas beskattning ........................ 28 2.4 Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn ........ 31 2.5 Avdragsrätt för arbetskläder, m.m. .................... 34 3 Stimulansätgärder för näringslivets investeringar, m.m. ...... 36 3.1 Inledning .......................................... 36 3.2 Förlängning av giltighetstiden för investeringsavdrag och in- vesteringsbidrag för maskinanskaffningar .............. 37 3.3 Investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten ............ 39 3.4 lnvesteringsfonder för konjunkturutjämning .............. 41 Tillståndsbesluten .................................... 42 Exportfrämjande åtgärder ............................ 44 Inbetalning av medel till riksbanken .................... 44 Företagens uppgiftsskyldighet .......................... 45 3.5 Avdrag för aktieutdelning ............................ 46 4 Hemställan ............................................ 52

Bilaga 2.1 1.972 års skatteutrednings överväganden och förslag .. 53 Bilaga 2.2 Sammanställning av remissyttranden över 1972 års skatteutrednings slutbetänkande .................. 58 Bilaga 2.3 Författningsförslag .............................. 64

• Sida 90
•  Original

Prop. 1978/79: 50 90

Bilaga 3 Utdrag UTBILDNINGSDE'PART EMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-11-02

Föredragande: statsrådet Wikström

Anmälan till proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m. såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde Föredragande: statsrådet Wirtén

Höjning av studiebidraget inom studiehjälpen m. in.

Till studerande i gymnasial utbildning som har fyllt 16 år men inte 20 år utgår statlig studiehjälp i form av bl. a. studiebidrag med 188 kr. per månad. Till studerande i grundskolan som har fyllt 16 år och som såle- des inte längre har rätt till allmänt barnbidrag utgår förlängt barnbidrag med samma belopp.

Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag föreslagit att det allmänna barnbidraget skall höjas med 240 kr. om året fr.o.m. den 1 januari 1979. Studiebidraget inom studiehjälpen och det förlängda barnbidraget bör ökas i motsvarande män eller per månad räknat med 20 kr. I studiebidrag och förlängt barnbidrag bör således utgå 208 kr. per månad fr.o.m. den 1 januari 1979. Den föreslagna höjningen be— räknas medföra en kostnadsökning för budgetåret 1978/79 med 18,3 milj. kr. Nionde huvudtitelns förslagsanslag Studiebidrag m.m., som i statsbudgeten för budgetåret 1978/79 är uppfört med 809 milj. kr., be- höver merbelastas med nämnda belopp.

Vad jag har förordat föranleder förändringar av 2 kap. 1 % och 3 kap. ö?; studiestödslagen (1973: 349). Ett inom utbildningsdepartemcntet upprättat förslag till lagändring bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 3. 1.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349).

• Sida 91
•  Original

Prop. 1978/ 79: 50 91

Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 & och 3 kap. 65 studiestödslagen (1973: 349)1 skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse F (fireslagen lydelse 2 kap. 1 ä': Studerande vid grundskolan har Studerande vid grundskolan har rätt till förlängt barnbidrag med rätt till förlängt barnbidrag med 788 kronor i månaden från och 208 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vil- med kvartalet efter det under vil- ket han fyllt 16 år. ket han fyllt 16 år.

Detsamma gäller studerande som deltager i motsvarande undervisning vid skola som avses i 33 eller 34 %% skollagen (1962: 319).

3kap. 6 53 Studiebidrag. utgår med 188 Studiebidrag utgår med 208 kronor i månaden. kronor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen omtryckt 1975: 359. '-' Senaste lydelse 1977: 1186. 3 Senaste lydelse 1977: 1186.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1978/79: 50 92

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde ]978-11-02

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. rn. såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Särskilda åtgärder för att främja sysselsättningen under vinterhalvå- ret 1978/79

Som jag framhöll vid min anmälan till årets kompletteringsproposi— tion (prop. 1977/78: 150, bil. 3) måste de senaste årens förhållandevis låga arbetslöshet ses som ett resultat av de mycket kraftiga arbetsmark- nadspolitiska insatserna. Lågkonjunkturen har främst drabbat indust- rin, och därför har de arbetsmarknadspolitiska insatserna i hög grad koncentrerats på att stödja sysselsättningen för dem som arbetar där. Detta har kallats den första försvarslinjen inom arbetsmarknadspoliti— ken. Flera olika medel har använts för detta syfte: lagerstöd, frisläpp av investeringsfonder, statliga och kommunala industribeställningar, bidrag till personalutbildning (den s.k. 25-kronan) och stöd till nyrekrytering. Alla dessa medel har tidvis haft mycket stor omfattning och motsvarat tiotusentals arbeten. Lagerstödet har numera upphört och investerings— fonder och den s.k. 25-kronan har utnyttjats väsentligt mindre än för något är sedan. I stället har nyrekryteringsstödet, som infördes fr.o.m. den 1 juli 1978, rönt mycket stort intresse. Antalet personer som utbil- das med stöd av 25-kronan är nu ca 20 000, medan arbetsförmedlingen har fått preliminära ansökningar om nyrekryteringsbidrag för över 30 000 personer.

Regeringen har den 14 september 1978 beslutat att investeringsfon- derna skall få utnyttjas för byggnads- och maskininvesteringar under hela år 1979. Nyrekryteringsstödet avser tiden fram till den 1 juli 1979, medan 25-kronan upphör vid utgången av år 1978. Därefter kan bidrag till utbildning vid permitteringshot utgå med 10 kr. per timme under de första 160 timmarna och därefter med 15 kr. per timme.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i sin anslagstramställning för bud— getåret 1979/80 föreslagit att bidraget till utbildning vid permitterings- hot får utgå med ett enhetligt belopp av 20 kr. per timme. Förslaget

• Sida 93
•  Original

Prop. 1978/79: 50 93

motiveras av att den nuvarande differentieringen efter utbildningens längd har visat sig skapa administrativa problem. Den främjar dessutom inte de målinriktade utbildningar som är mest angelägna från allmän synpunkt. AMS förslag innebär att bidraget på 20 kr. i fortsättningen skall stå till myndighetens förfogande som ett permanent inslag i arbets- marknadspolitiken. Jag skall återkomma till detta förslag i samband med behandlingen av statsbudgeten för budgetåret 1979/80. 1 avvaktan härpä vill jag emellertid förorda att bidraget under första halvåret 1979 temporärt får utgå med 20 kr. per timme eftersom det i nuvarande kon- junkturläge vore olämpligt att låta bidraget återgå till 10 resp. 15 kr. Merkostnadcn under budgetåret 1978/79 kan beräknas till ca 50 milj. kr.

Jag vill i detta sammanhang omtala att två ekonomer vid universitetet i Lund med anslag från arbetsmarknadsdepartementct har gjort en un— dersökning av 25-kronans användning. Av undersökningen framgår att bidragen till utbildning är ett värdefulit instrument när det gäller att motverka tillfälliga sysselsättningsminskningar i företagen. Resultaten tyder emellertid också på att de nuvarande reglerna medför en risk för att bidragen utgår i större utsträckning än vad som är motiverat med hänsyn till sysselsättningen. Det bör ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att hindra att bidrag utgår när det inte kan anses nödvändigt för att det avsedda syftet skall nås.

Alla de hittills nämnda medlen inom den första försvarslinjen mot ar- betslöshet är avsedda för företag som väntar ökad efterfrågan på sina produkter inom en inte alltför avlägsen framtid. Som tidigare har fram- hållits kommer som en nödvändig följd av den tidigare förda arbets— marknadspolitikcn uppgången i industrikonjunkturen att först successivt få effekt på sysselsättningen. I vissa delar av industrin finns dock påtag- liga rekryteringsbehov även under den närmaste tiden. Samtidigt kom- mer de stora strukturella problemen i bl. a. varven, stål- och gruvindust- rin att medföra fortsatta uppsägningar av personal som inte på längre sikt kan beredas sysselsättning i berörda företag. Regeringen kommer i annat sammanhang att behandla den framtida utvecklingen av vissa av dessa branscher. För att den nödvändiga strukturella anpassningen skall kunna åstadkommas måste arbetsförmedlingcn ha stora resurser för att ge upplysning och stöd i olika former till dem som tvingas byta arbete.

AMS har i skrivelse den 29 augusti 1978 föreslagit att arbetsförmed- lingen skall ges medel för ytterligare personalförstärkningar under inne- varande budgetår utöver dem som tillkommer som ett resultat av årets budget. Regeringen har därefter genom skilda beslut gett AMS möjlighet att anställa 300 arbetsförmedlingsaspiranter utöver vad som tidigare pla— nerats under innevarande budgetår och att öka lokalresurserna. Rege- ringen har vidare uppdragit åt AMS att vidga arbetsmarknadsutbildning- ens omfattning så att den i vinter uppgår till ca 60000 elevplatser exkl. den tidigare nämnda utbildningen av permitteringshotade. Därutöver är

• Sida 94
•  Original

Prop. 1978/79: 50 94

det enligt min mening nödvändigt att snarast förbättra flyttningsbidra- gen för både definitiva flyttningar och tillfälliga pendlingar mellan två orter. AMS har i sin anslagsframställning för nästa budgetår föreslagit att starthjälpen skall höjas med 500 kr. till 2 500 kr. för ensamstående och 5 000 kr. för person vars hushåll består av mer än en person. AMS har vidare föreslagit att det traktamentc som utgår till den som har kost- nad för bostad på två orter skall höjas från 42 till 50 kr. per dag. Dess— utom har AMS föreslagit att flyttningsbidrag i fortsättningen skall kunna beviljas alla anställda i företag med övertalig arbetskraft. Försla- get motiveras av att det ofta inte är de som varslen gäller som har lättast att flytta. F. n. utgår flyttningsbidrag enligt en särskild av regeringen ut— färdad undantagsregel till alla anställda i ett företag om varslen där be- rör minst 50 personer. Jag anser att gällande författning bör ändras så att AMS vid behov kan bevilja flyttningsbidrag till alla anställda i före- tag som har varslat om uppsägningar. Enligt min mening bör alla de nu nämnda förslagen till ändringar av reglerna för flyttningsbidrag genom— föras fr.o.m. den 1 januari 1979. Dessutom bör från samma tidpunkt de som långpendlar mellan två orter få ersättning för två hemresor i månaden i stället för som f.n. bara en resa i månaden. Genom dessa ändringar blir det lättare för de arbetslösa i olika delar av landet att ta vara på ett ökande antal lediga platser även om platserna ibland ligger på fel orter. Kostnaderna för de föreslagna ändringarna kan beräknas till ca 10 milj. kr. under innevarande budgetår. De belastar förslagsan- slaget B 1. Arbetsmarknadsservice, anslagsposten Flyttningsbidrag.

Inom vissa delar av industrin är de strukturella förändringarna så om- fattande och geografiskt koncentrerade att någon lösning av sysselsätt- ningsproblemen inte kommer att kunna erbjudas inom en acceptabel tid- rymd. Under år 1977 infördes temporära åtgärder för att skapa särskilt rädrum vid omställningar i den då rådande konjunktursituationen. Jag tänker här på det s.k. äldrestödet inom tekoindustrin och det s.k. 75 %-bidragat (tillfälliga sysselsättningsbidraget) för företag med domi- nerande ställning på orten.

Det s.k. äldrestödet introducerades i maj 1977 och utgår f.n. till ca 12 000 personer över 50 år vid företag som representerar tre fjärdede- lar av tekoindustrins sysselsättning. Trots stödets omfattning har den ne- gativa sysselsättningsutvecklingen i branschen fortsatt i oförminskad takt. Under det första halvåret 1978 minskade antalet sysselsatta med närmare 5 %. Arbetslösheten inom beklädnadsarbetarnas erkända ar- betslöshetskassa låg i september 1978 på 5,7 % av hela antalet kas— samedlemmar, Vilket innebär att arbetslösheten var närmare tre gånger så hög som genomsnittet för övriga industrikassor. F.n. berörs ca 3 000 personer inom tekoindustrin av inneliggande varsel.

Regeringen avser att under våren 1979 i proposition till riksdagen framlägga förslag till åtgärder inom tekoområdet. Mot bakgrund av den

• Sida 95
•  Original

Prop. 1978/79: 50 95

aktuella sysselsättningsutvecklingen och i avvaktan på de förslag som kan komma att aktualiseras i den här aviserade propositionen har jag ef- ter samråd med cheferna för handels- och industridepartementen beslu- tat föreslå att det tillfälliga sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft inom tekoindustrin får utgå även under första halvåret 1979. Kostnaden härför kan beräknas till 130 milj. kr.

Äldrestödet kan f. 11. inte utgå till företag inom den statliga Eiserkon- cernen. Bakgrunden till detta är att Statsföretag AB efter beslut av-riks- dagen (prop. 1977/78: 73, NU 1977/78: 41, rskr 1977/78: 172) har fått ett kapitaltillskott på 190 milj. kr. för att bilda en tekokoneern med Ei- ser som moderbolag och samtidigit rekonstruera företagsgruppen. Kapi- talbehovet beräknades under förutsättningen att företagsgruppen inte skulle få några fler statliga län eller bidrag under åren 1978 och 1979. Chefen för industridepartementet uttalade i propositionen att en sned- vridning av konkurrensförhållandena mellan statliga och övriga tekofö- retag förhindrades bäst genom att de statliga företagen fick samma möj- ligheter, rättigheter och skyldigheter som övriga företag. Vid den tid- punkten hade regeringen bemyndigande att låta äldrestödet utgå till övri— ga tekoföretag till utgången av år 1978, och någon ytterligare förläng- ning planerades inte då. Om riksdagen nu som jag har förordat förlänger äldrestödet så att det kan utgå till övriga företag även under första halv— året 1979 ändras förutsättningarna för beräkningarna av Eisers kapital- behov och de statliga företagen skulle komma i en sämre konkurrenssi- tuation än vad som avsågs. Jag föreslår därför efter samråd med chefen för industridepartementet att äldrestödet till tekoindustrin under första halvåret 1979 får utgå även till företag inom Eiserkoncernen.

De tillfälliga sysselsättningsbidragen (s.k. 75 6it:-bidrag) till företag utanför stålindustrin har liten omfattning —— de berör ca 600 anställda i ett halvt dussin företag. Eftersom den nu förväntade konjunkturupp- gången sker från en mycket låg nivå bör även dessa bidrag kunna för- längas till den 1 juli 1979. Kostnaden för detta uppgår till ca 15 milj. kr. För stålindustrin kan bidrag enligt nu gällande regler utgå till den 1 juli 1979 och i vissa fall till utgången av år 1979. Det är viktigt att arbets- marknadsmyndigheterna intensifierar sina ansträngningar att bereda den övertaliga personalen nya arbeten. Detta underlättas av de förbättrade flyttningsbidrag som jag tidigare har föreslagit.

För personer som inte kan beredas stadigvarande arbete måste stora insatser göras i form av arbetsmarknadrutbildning och beredskapsarbe- len. Dessa åtgärder har betecknats som den andra försvarslinjen mot ar- betslöshet. Eftersom så stora insatser av annat slag har gjorts för att motverka uppsägningar av industrianställda har denna ”andra försvars— linjc” till allt större del kunnat inriktas på dem som är nytillträdande på arbetsmarknaden. Särskilt har detta kommit till uttryck i de massiva in- satser som gjorts för att hjälpa ungdomar i övergången mellan den re-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1978/79: 50 95 guljära skolan och arbetslivet. Regeringen har sålunda senast i septem- ber månad i år beslutat om åtgärder i detta syfte inom utbildnings- och arbctsmarknadspolitiken. Genom beslutet vidgades gymnasieskolans in- tagningskapacitet så att drygt 11 000 årselevplatscr nu tillkommit utöver vad som ursprungligen planerats. Även den kommunala vuxenutbild- ningens möjligheter att bereda arbetslösa ungdomar utbildning vidgades, liksom lärlingsutbildningen. Arbetslösa ungdomar kommer vidare under år 1979 liksom hittills att få yrkesutbildning inom arbetsmarknadsutbild- ningens ram. För att öka utbildningskapaciteten har AMS och skolöver- styrelsen givits fortsatt bemyndigandc att köpa utbildningskapacitet hos företag. Vidare har det s.k. BAMU-projektct, beredskapsarbcte i kom- bination med arbetsmarknadsutbildning, förlängts tills vidare och vissa regeljusteringar har gjorts för att vidga verksamheten. Beredskapsarbe- ten för ungdomar hos stat, kommun, landstingskommun, företag och or- ganisationer kommer genom regeringsbeslutct att gälla även för år 1979. Totalt har beräknats att ca 100 000 ungdomar kommer att beröras av de insatta åtgärderna.

AMS har i den nämnda skrivelsen den 29 augusti 1978 begärt att medel anvisas för en kraftig ökning av framför allt beredskapsarbetena och arbetsmarknadsutbildningen inför vinterhalvåret 1978/79. AMS för- slag innebär bl. a. att statsmakterna skulle anvisa ytterligare ] 810 milj. kr. för sysselsättningsskapande åtgärder och 950 milj. kr. för arbets- marknadsutbildning. Dessutom föreslog AMS att statliga myndigheter skulle åläggas att ordna beredskapsarbetcn för ungdom motsvarande minst 3 % av antalet anställda.

Arbetsmarknadsutbildningcns planering inriktas på att den i vinter skall kunna ta emot ca 60 000 personer samtidigt —- dvs. ca 10 000 fler än f.n. — utöver dem som utbildas i företag. Även bcredskapsarbetena bör kunna sysselsätta ca 60 000 personer, vilket är ca 20 000 fler än f. n. och något fler än vad som maximalt uppnåddes under förra vintern. Rc- geringen har vidtagit åtgärder för att öka tillgången på lämpliga bered- skapsarbeten vid bl. a. statliga myndigheter. Jag återkommer i det föl— jande till frågan om medelsbehovet för dessa insatser.

Ett huvudvillkor för arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag är att sökanden skall vara eller löpa risk att bli arbetslös. I likhet med vad som gäller för flyttningsbidrag har regeringen i en särskild undan- tagsföreskrift medgett att alla anställda i företag som har varslat om uppsägning av minst 50 anställda skall ha rätt till utbildningsbidrag på samma villkor som gäller vid risk för arbetslöshet. I fortsättningen bör AMS ges möjlighet att bevilja sådana utbildningsbidrag även i de fall då varslen gäller färre än 50 personer.

Sysselsättningen på byggarbetsmarknaden väntas vara fortsatt svag under vintern i stora delar av landet. Ett betydande tillskott av bygg— nads- och anlåggningsarbcten har bedömts nödvändigt för att motverka

• Sida 97
•  Original

Prop. 1978/79: 50 97

arbetslöshet. Regeringen har därför tidigarelagt offentliga byggen för sammanlagt ca 1,3 miljarder kr. för att skapa extra sysselsättning inför vintern. Därtill kommer de arbeten som utförs som beredskapsarbeten. Regeringen har också föreslagit att investeringsavdrag i vissa fall skall utgå även för byggande.

Sammanlagt beräknas de olika arbetsmarknadspolitiska insatserna i vinter få en omfattning som motsvarar mellan 200 000 och 250 000 ar— beten. I detta antal ingår ca 160 000 platser i arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbctcn och olika slags skyddat arbete. De olika arbetsmark- nadspolitiska bidragen till företag kan beräknas utgå i en omfattning som motsvarar mellan 70 000 och 90 000 berörda anställda.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen att

1.godkänna de av mig föreslagna ändrade reglerna för flytt-

ningsbidrag, 2. godkänna de av mig föreslagna reglerna för bidrag till utbild- ning i företag vid permitteringshot under första halvåret 1979,

3. godkänna vad jag har anfört om fortsatt tillämpning under första halvåret 1979 av nuvarande bestämmelser om s.k. äld- ras'töd till !ekoindustrin,

4. godkänna vad jag har anfört om fortsatt tillämpning under första halvåret 1979 av nuvarande bestämmelser om tillfälliga sysselsättningrbidrag till företag som dominerar på sin ort, .godkänna vad jag har anfört om rätt till utbildningsbidrag för anställda vid företag som har varslat om uppsägningar. Ul

DRIFTBUDGETEN

TOLFTE HUVUDTITELN

B. Arbetsmarknad m. m.

B 2. Bidrag till arbetsmarknadsutbildning. Under denna rubrik har för budgetåret 1978/79 anvisats ett obetecknat anslag på 1 734 550 000 kr. Anslaget förs över till arbetsmarknadsutbildningsfonden, vilken också innehåller medel som staten får in från arbetsgivare enligt lagen (l975: 335, ändrad 1976: 82) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsut- bildningen. Utgiftcrna för arbetsmarknadsutbildningen betalas från fon- den.

Vid utgången av budgetåret 1977/78 fanns till följd av den ökade om- fattningen av arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret ingen be- hållning på arbetsmarknadsutbildningsfonden.

AMS har i sin skrivelse den 29 augusti 1978 anmält att medelsför- brukningen för arbetsmarknadsutbildning under innevarande budgetår

• Sida 98
•  Original

Prop. 1978/79: 50 98

kan förutses bli avsevärt större än fondens intäkter. Om arbetsmark- nadsutbildningen exkl. utbildningen i företag skall kunna ges ungefär den omfattning som jag har förordat i det föregående behövs enligt AMS ett medelstillskott till fonden på 950 milj. kr.

De nya regler för bidrag till utbildning i företag vid permitteringshot som jag nyss har förordat kan beräknas medföra merkostnader under första halvåret 1979 på ca 50 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört föreslår jag att arbetsmark- nadsutbildningsfonden nu förstärks med ett anslag på 1 000 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I

till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa ett anslag av 1 000 000 000 kr.

B 3. Sysselsättningsskapande åtgärder. Under denna punkt har riksda- gen för budgetårct 1978/79 anvisat ett reservationsanslag av 1 792 400 000 kr., varav förslagsvis 200 milj. kr. att avräknas mot auto- mobilskattemedlen. Av anslaget har 970 milj. kr. beräknats för allmänna beredskapsarbeten och tillfälliga sysselsättningsbidrag, 750 milj. kr. för särskilda beredskapsarbeten, 10 milj. kr. för industribeställningar och 40 milj. kr. för detaljplaneringsbidrag. Genom skilda beslut den 1 juni och den 14 september 1978 har regeringen med stöd av sin finansfullmakt (prop. 1976/77: 100, FiU 1976/77: 10, rskr 1976/77: 133, prop. 1977/78: 100, FiU 1977/78: 16, rskr 1977/78: 227) ställt ytterligare sam- manlagt 1 690 milj. kr. till AMS förfogande på detta reservationsanslag. Av beloppet avser 1 580 milj. kr. allmänna och särskilda beredskapsar- beten, varav 100 milj. kr. för vägar, samt 70 milj. kr. för industribeställ- ningar och 40 milj. kr. för detaljplaneringsbidrag.

Regeringen bör nu hos riksdagen begära anslag för de ändamål till vilka regeringen har anvisat medel med stöd av sin finansfullmakt. De av regeringen anvisade medlen är emellertid inte tillräckliga. AMS be- räknade i sin skrivelse den 29 augusti 1978 medelsbehovet under budget- året till 300 milj. kr. mer än vad regeringen ansåg sig kunna anvisa med stöd av finansfullmaktcn. Av detta belopp avser 100 milj. kr. ytterligare vägarbeten. Därtill måste läggas de beräknade utgifterna för fortsatt ut- betalning av äldrestöd till tekoindustrin och tillfälliga sysselsättningsbi- drag, vilka som jag tidigare har nämnt kan uppskattas till 145 milj. kr.

Det sammanlagda ytterligare medelsbehovet under förevarande anslag kan alltså beräknas till (1 690-l- 300+ 145 =) 2 135 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sysselsättningsskapande åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservations- anslag av 2 135 000 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1978/ 79: 50 99

lnnehållsförteekning

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 1 1 Den internationella konjunkturutvecklingen .................. 2 2 Det aktuella ekonomiska läget och utsikterna för 1979 .......... 6 3 Den ekonomiska politikens mål och inriktning ................ 12 Bilaga 1 Höjning av det allmänna barnbidraget .................. 19 Bilaga 1.1 Författningsförslag ........................ 20 Bilaga 2 Vissa skattepolitiska frågor .......................... 21 1 Inledning .......................................... 21 2 Ändrad inkomstskatteskala för år 1979, m.m. .......... 24 3 Stimulansåtgärder för näringslivets investeringar, m.m. . . 36 4 Hemställan ........................................ 52 Bilaga 2.1 1972 års skatteutrednings överväganden och för- slag ...................................... 53 Bilaga 2.2 Sammanställning av remissyttranden över 1972 års skatteutrednings slutbetänkande .............. 58 Bilaga 2.3 Författningsförslag .......................... 64 Innehåll ............................................ 89 Bilaga 3 Höjning av studiebidraget inom studiehjälpen, m.m. ...... 90 Bilaga 3.1 Författningsförslag ........................ 91

Bilaga 4 Särskilda åtgärder för att främja sysselsättningen under vin- terhalvåret 1978/79 .................................. 92

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780678

• Sida 100
•  Original