med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81, m.m. (kompletteringsproposition)

Prop. 1979/80: 150

Regeringens proposition

1979/80: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret

1980/81, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 23 april 1980

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag

av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål! som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av

den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1980/81 som lades fram i årets

budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade föränd-

ringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband

därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att totalbudgetunderskottet för budgetåret

1979/80 skulle minska med 391 milj. kr. i förhållande till beräkningarna i

årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 48,6

miljarder kr. För budgetåret 1980/81 beräknades i budgetpropositionen ett underskott

om drygt 55 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott av ca 57,9 miljarder kr.

I särskilda bilagor redovisas den reviderade finansplanen 1980 och det reviderade budgetförslaget 1980/81. Vidare redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1980 samt en

långtidsbudget för budgetåren 1980/81— 1984/85.

1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150

Prop. 1979/80: 150

Utdrag PROTOKOLL | vid regeringssammanträde 1980-04-23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård. Åsling. Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsråden Bohman och Mundebo

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Mundebo anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1979/80: 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1980/81. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag sedermera redovisats i särskilda propositioner. Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. Statsråden Bohman och Mundebo föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som faller inom vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement. Statsrådet Mundebo hemställer att regeringen i en gemensam propostition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som föredragandena har hemställt om. Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna I och 2. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Regeringens prop. 1979/80:150 = Bilaga 1

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1980-04-23

Föredragande: statsrådet Bohman

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt

avser reviderad finansplan

REVIDERAD FINANSPLAN

1¶Den internationella utvecklingen

Den ekonomiska aktiviteten i industrifänderna visade en oväntad styrka under senare delen av 1979. Trots de kraftigt dämpande effekterna av

oljeprishöjningarna och den allt stramare ekonomiska politiken steg tillväxttakten mellan de båda halvåren i fjol. Sammantaget ökade BNP i OECD-länderna med 3,4 % 1979. Särskilt tydlig var konjunkturförbättring-

en i Västeuropa. En gynnsam investeringsverksamhet inom näringslivet bar upp efterfrågan i Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike liksom i

flera av de mindre länderna. Också i Japan förstärktes konjunkturen.

främst till följd av en snabb uppgång i exporten. I Förenta staterna registre-

rades en fortsatt tillväxt mot slutet av året. Ökningen i efterfrågan var dock

här liksom på andra håll förenad med en allt snabbare inflationsutveckling.

I förhållande till finansplanens bedömningar innebär den oväntade styr-

kan i den internationella konjunkturen vid ingången av 1980 att perspektivet förskjutits. Den tidigare förutsedda konjunkturnedgången har sålunda flyttats framåt i tiden. Det är dock sannolikt att en tydlig dämpning av

efterfrågeutvecklingen är förestående. Fördubblingen av oljepriserna inne-

bär en köpkraftsindragning inom OECD-länderna med närmare 294 av

BNP, och huvudeffekten härav bedöms falla under innevarande år. Dess-

utom är den ekonomiska politiken generellt sett inställd på att motverka

oljeprisstegringarnas inflationseffekter snarare än att kompensera efterfrå-

gebortfallet.

Den förutsedda nedgången av konjunkturen i industriländerna väntas inledas med en dämpning av utvecklingen i den privata konsumtionen. Konsumenternas reala köpkraft försvagas av prishöjningarna på olja och

bensin liksom av att ökade produktionskostnader efter hand slår igenom i konsumentpriserna. Hittills har konsumtionen kunnat upprätthållas genom

1 Riksdagen 197980. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 LJ

att hushållen minskat sitt sparande. Denna utveckling har varit särskilt påfallande i Förenta staterna där sparkvoten sjunkit till en historiskt sett mycket låg nivå. En återgång till ett högre sparande är emellertid att räkna med i många länder, varvid den privata konsumtionen skulle visa en motsvarande nedgång. I samband med en sådan utveckling kan man också förutse en försvagning av lagerutvecklingen. I Västeuropa gav lagerrörelserna ett avsevärt positivt bidrag till efterfrågan under senare delen av 1979. Om försäljningen drastiskt minskar, är en omvänd utveckling att vänta under innevarande år. I Förenta staterna och i Japan däremot var lagerinvesteringarna mer återhållna under fjolåret, varför den konjunkturneddragande effekten 1980 följaktligen förutses bli mer begränsad.

Den positiva trenden i näringslivets investeringar i flertalet OECDländer förutses bli bestående ännu en tid. Vinstutvecklingen ter sig allmänt fortsatt gynnsam och undersökningar av företagens investeringsplaner ger på många håll oväntat positiva resultat. Att den nuvarande tillväxten av investeringarna skulle kunna fortgå någon längre tid är emellertid ej särskilt sannolikt. Investeringsplanerna väntas successivt justeras ned efterhand som efterfrågan mattas av. Dessutom bedöms de nuvarande höga räntenivåerna få en dämpande effekt på företagens investeringsvilja. De åtgärder som på många håll vidtagits för att hålla tillbaka kreditexpansionen verkar i samma riktning. Däremot erhålls en allt större positiv effekt från behovet av nyinvesteringar inom energiområdet.

Den efterfrågedämpande effekten av oljeprishöjningarna under fjolåret och början av 1980 beräknas vara av samma storleksordning som efter oljeprischocken 1973—1974. Risken för en acceleration av inflationstakten, liksom strävan att undvika alltför stora bytesbalansunderskott, föranledde då de stora industriländerna att föra en stram ekonomisk politik. Liknande överväganden har kommit att bli bestämmande för utformningen av politiken också i nuläget. Dessutom kan åtstramningen nu betecknas som mer omfattande eftersom även de mindre industriländerna denna gång intar en mer restriktiv ekonomisk-politisk kurs. En viktig skillnad i situationen nu jämfört med 1974 är att konjunkturutvecklingen ej präglas av samma grad av synkronisering. 1974 skedde ett mycket markant omslag efter den alltför snabba uppgången året innan. Av avgörande betydelse för den framtida konjunkturutvecklingen blir de framgångar som kan vinnas då det gäller att få ned den höga inflationstakten.

Effekterna av prisuppgången på olja och andra råvaror väntas efterhand klinga av i OECD-länderna under 1980. Rådande utbuds- och efterfrågeförhållanden talar för en dämpning av den snabba prisuppgången på olja 1980. Efterfrågan på OPEC-olja minskar i och med att produktionen av olja ökar på andra håll i världen och den ekonomiska aktiviteten mattas av. Dessutom är lagren i OECD-länderna för närvarande stora. Å andra sidan måste man räkna med att OPEC-länderna söker förhindra en upprepning av händelseutveckingen efter 1974 då realpriset på olja föll. Flera oljeprodu-

Prop. 1979/80: 150 Bilaga I ee 3

center har aviserat nedskärningar av produktionen för att anpassa utbudet till den minskande efterfrågan. Sammantaget kan man förutse att kulmen av oljeprishöjningarnas inflationsdrivände effekter inträffar under innevarande halvår. Möjligheterna att därefter hejda inflationen blir i stor utsträckning beroende av löneutvecklingen.

Hitintills har lönerna allmänt sett ej visat den kraftiga stegring som inträffade 1974, då en klar pris- och lönespiral uppstod i OECD-ekonomierna. De avtal som slutits i de största länderna — Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland — tyder i stället på måttliga löneökningar. Löntagarna i dessa länder kompenseras därmed ej fullt ut för ökningen av inflationstakten. Förutsatt att dessa tendenser dominerar och löneutvecklingen blir lugn samt att det reala oljepriset ej stiger ytterligare, väntas den genomsnittliga inflationen i OECD-länderna i år uppgå till ca 1096. Under loppet av året förutses prisstegringstakten mattas av.

Vid sidan av oron för inflationen betingas den allmänna åtstramningen i den ekonomiska politiken av en strävan att begränsa bytesbalansunderskotten. Förra året svängde OECD-ländernas samlade bytesbalans om från överskott till ett underskott på ca 30 miljarder dollar. Dagens bedömningar tyder på att underskottet mer än fördubblas under 1980. På längre sikt blir det OPEC-ländernas förmåga att omvandla oljeintäkterna till efterfrågan på industriländernas produkter samt energipolitiken i industriländerna som bestämmer möjligheterna att nedbringa underskottet. En alltför långt driven strävan i enskilda OECD-länder att minska det egna underskottet genom att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan leder främst till en övervältring av bördan på andra länder och försvårar därmed anpassningsprocessen. En sådan politik ökar därmed risken för nya protektionistiska åtgärder. Mot denna bakgrund måste det betecknas som positivt att de tidigare överskottsländerna Japan och Förbundsrepubliken Tyskland nu tar på sig en stor del av den börda som det samlade underskottet innebär.

De icke-oljeproducerande u-länderna förutses i år registrera ett underskott i storleksordningen 50 miljarder dollar. I viss mån kommer dessa länder att se sig nödsakade att justera ned planerna för sin import och därmed för sin ekonomiska tillväxt. I övrigt kommer underskotten att finansieras genom ökad utlandsupplåning och en neddragning av valutareserverna efter den uppbyggnad som skett de senaste åren i många av länderna. Om konjunkturutvecklingen i OECD-området fortsätter att vara återhållen under en längre period, kan bytesbalanssituationen för ett växande antal u-länder efterhand bli mycket bekymmersam. Sverige strävar efter att ytterligare stärka internationella valutafondens roll i den globala anspassningsprocessen och vidmakthålla dess möjligheter att ge lån till länder i behov av finansiellt stöd.

Åtstramningen av den ekonomiska politiken i OECD-länderna har hittills varit mest uttalad inom penningpolitikens område. I flertalet länder

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 4

har diskontot höjts till historiskt mycket höga nivåer. Detta får en återhål-

lande inverkan på näringslivets investeringar, lagerhällningen och bostads-

byggandet. Storleken på den depressiva effekten är dock svär att bedöma,

vilket utgör en av de största osäkerheterna i prognosen för den framtida

konjunkturutvecklingen. En stram penningpolitik kan anses motiverad mot bakgrund av strävan att dämpa de sekundära inflationseftekterna av

oljeprishöjningarna. Det föreligger emellertid risk för utt ländernas omsorg om valutakursen driver dem till konkurrerande åtstramningar och räntehöjningar. Den allmänna räntenivån riskerar då att bli betydligt högre än vad som kan anses motiverat med hänsyn till den interna balansen i de enskilda länderna.

Finanspolitiken i många länder präglas av en strävan att reducera de statliga budgetunderskotten. De budgeter som framlagts 1 Förenta sta-

terna, Japan och Storbritannien innebär en betydande ätstramning i förhållande till tidigare år. Också budgeterna i Förbundsrepubliken Tyskland

och Frankrike kan beskrivas som försiktigt restriktiva i sin utformning. Den väntade konjunkturavmattningen innebär dock att skatteunderlaget

minskar samtidigt som tranfereringarna ökar. Trots nedskärningarna i de

eller rent av öka. Den allmänna åtstramningen av den ekonomiska politiken förstärker de

krafter som verkar i riktning mot en konjunkturförsvagning. Detta förhål-

lande är särskilt tydligt i Förenta staterna. De ytterligare åtstramningsåt-

gärder inom både finans- och penningpolitik som framlades i mars i år, får

en betydande dämpande inverkan på efterfrågan både under innevarande

och nästkommande år. För 1980 förutses en nedgång i den amerikanska

totalproduktionen med ca 0,5 9c. Utvecklingen väntas bli särskilt svag

under årets senare del.

Också i Storbritannien förstärks den underliggande svagheten i konjunkturen av en mycket stram ekonomisk politik, varför även här en minskning

av BNP är att räkna med. Trots ett betydande positivt bidrag till utvecklingen från den expanderande oljesektorn väntas totalproduktionen sjunka

med omkring 2,56. I Västeuropa totalt sett förutses en dämpning av tillväxten till ca 1.592. En tämligen god investeringsaktivitet i Förbundsrepubliken Tyskland kan komma att hålla uppe efterfrågan ännu någon tid. Tillväxten i den västtyska ekonomin bedöms uppgå till ca 2 96, och tillväxt-

tal i samma storleksordning är att räkna med för Frankrike och Italien. Bland våra nordiska grannländer väntas Norge och Finland uppvisa en real

tillväxt på 4 Z eller mer, medan nolltillväxt förutses i Danmark.

I Japan har den inhemska efterfrågan redan mattats av klart. Detta motverkas emellertid av en stark exportutveckling, som underlättas av

yenens depreciering med nära 20 förra året. En tillväxt i den japanska ekonomin på ca 47 bedöms därför kunna uppnås. Sammantaget skulle därmed den genomsnittliga BNP-ökningen inom OECD-omrädet stanna

vid drygt 172. En sådan svag utveckling bedöms medföra en avsevärd

5 Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1

uppgång av arbetslösheten. I början av 1980 uppgick antalet arbetslösa till nära 17 miljoner. Denna siffra kan komma att överstiga 19 miljoner vid slutet av äret.

Den svaga efterfrågeutvecklingen får också en kraftigt negativ inverkan på världshandeln. Exporten till OPEC-länderna väntas visserligen öka starkt, men detta motverkas av en betydande dämpning av OECD-ländernas internhandel. Den sammantagna ökningen av OECD-ländernas export bedöms därför stanna vid ca 596. Betydande skillnader mellan olika länder är dock att förutse. Tidigare fall i växelkurserna för dollarn och yenen har förbättrat exportutsikterna för Förenta staterna respektive Japan innevarande år. På något längre sikt blir möjligheterna att hålla tillbaka de inhemska kostnadsstegringarna avgörande för de skilda ländernas exportutveckling. Redan i nuläget kan man förutse betydande skillnader då det gäller möjligheterna att begränsa den inhemska inflationen. En vidgning av differenserna vad gäller inflationstakt mellan länderna skulle innebära ökade spänningar på valutaområdet.

De här skisserade utsikterna för den internationella ekonomin ter sig tämligen dystra. I Förenta staterna förutses en period av negativ tillväxt och i Västeuropa och Japan bedöms den ekonomiska aktiviteten efterhand mattas av. Den fasförskjutning mellan de stora länderna och länderområdena som tidigare präglat förloppet väntas sålunda förlora i betydelse, varvid nedgången i de olika områdena riskerar att bli ömsesidigt förstärkande. De depressiva faktorerna väntas därför dominera utvecklingen vid ingången till 1981. Oljeprishöjningens neddragande effekter bedöms göra sig gällande också under 1981 och den nuvarande inriktningen av den ekonomiska politiken verkar återhållande på utvecklingen under åtskillig tid framöver. Den finanspolitiska åtstramningen i Förenta staterna, Japan och Storbritannien bedöms få en återhållande effekt på efterfrågan även under första hälften av nästkommande är. Eftersom det tar tid innan penningpolitiska förändringar inverkar på konjukturförloppet måste man räkna med att den senaste tidens allmänna åtstramning kommer att slå Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa länder och länderområden 1977—1980 Ärlig procentuell volymförändring

1977 1978 1979 980

Källor: För 1977. 1978 och 1979: OECD och nationell statistik. För 1980: Ekonomidepartementets bedömningar.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 6

igenom fullt ut först under nästa år. En återhämtning av konjunkturerna förutses därför kunna inledas tidigast mot slutet av nästa är. 1981 skulle därmed liksom 1980 karakteriseras av låg real tillväxt.

2 Konjunkturer och ekonomisk politik under 1979 och början av 1980

Oljeprishöjningarna under 1979 hade en dramatisk inverkan på såväl den internationella som den svenska ekonomiska utvecklingen. Priset för vår importerade olja fördubblades vilket fick genomgripande konsekvenser för inflationen, bytesbalansen och tillväxttakten i den svenska ekonomin. Under hösten 1978 och våren 1979 hade inflationstakten nedbringats till mellan 5 och 6 Z över en 12-månadersperiod, den lägsta på många år. I mars i år hade priserna stigit med 13.6 7 på ett år. Härav kan 5 procentenheter direkt hänföras till inverkan från den internationella utvecklingen, främst då på oljemarknaden. Importprisernas ökningstakt på tolvmånadersbasis steg från ca 6976 vid årsskiftet 1978/1979 till bortåt 25 26 i början av 1980. Visserligen tillämpades prisreglering på oljeprodukter, men vårt internationellt sett stora beroende av den s.k. spotmarknaden, där en fri prissättning råder, och behovet att tillgodose vår försörjning med olja krävde en succesiv ökning av oljepriserna. Totalt sett svarade oljepriserna inklusive den energipolitiskt betingade höjda beskattningen för en ökning av konsumentprisindex på ca 3,5 procentenheter. Den internationella oljekrisen har också på mera indirekta vägar drivit på den svenska inflationstakten. Den av läget på oljemarknaden i hög grad påverkade penningpolitiken i de stora industriländerna har drivit upp den internationella räntenivån. Vårt stora utlandsberoende tvingar oss att iaktta en betydande följsamhet med den internationella ränteutvecklingen. Räntehöjningarna har under den aktuella perioden höjt konsumentprisindex med 1,5 procentenheter. En inflationstakt av den nu rådande storleken utgör ett allvarligt samhällsproblem. Det kan därför vara motiverat att ställa frågan om det hade varit möjligt att uppnå en lägre inflationstakt genom ytterligare ekonomiskpolitiska åtgärder. Ibland har förordats en politik som skulle ha syftat till en succesiv uppskrivning av den svenska kronans värde. Oljeprishöjningarna under sommaren 1979 bidrog dock till att försämra bytesbalansen på ett sådant sätt att en apprecieringspolitik knappast hade kunnat ges trovärdighet. En lyckosam revalveringspolitik hade krävt att företagen i utgångsläget hade haft en större finansiell styrka och ett bättre konkurrensläge. Vinsterna hade under 1977 och 1978 minskat ner till nivåer långt under vad som varit vanligt i tidigare lågkonjunkturer. I ett sådant läge skulle en revalvering ha varit förenad med uppenbara svårigheter.

7 Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1

Tabell 2. Försörjningsbalans 1978-1979

Miljarder Procentuell volym-

kr. 1979, förändring.

löpande 1975 års priser

priser

1978 1979

Tillgång BNP 435,2 2,4 VW

142,9 — 6.4 2030 Import av varor och tjänster

1223 = 7.0 Al ta

därav: varor Summa tillgång 578.1 0,3 Ur .

Efterfrågan

86,5 | Bb Bruttoinvestering

I

Näringsliv

-—-"2 SH oc LR ty NA + SO —'A

därav: industri

Statliga myndigheter

och affärsverk 20 —

NN

— UA I

Kommuner

Bostäder to VA hre BAD Lagerinvestering a AN. NIcev = OC

BO 0 I M LJ Privat konsumtion Offentlig konsumtion -—2 a =

AD

0 DJ

Statlig

Kommunal « SSER-NAav ND

Export av varor och tjänster 133,6 Rn

därav: varor 118,0 NNREWOS ORM LAB Summa efterfrågan 578,1 SS ll nn 20

Inhemsk slutlig efterfrågan Konsumentpriser (årsgenomsnitt) Real disponibel inkomst -—-SS VD ta ha Bytesbalans (milj. kr.

-29 I

löpande priser) S Ne E

! Förändring i procent av föregående års BNP.

En i olika hänseenden hårdhänt åtstramningspolitik skulle dessutom ha blivit nödvändig. Ytterligare räntehöjningar torde ha blivit mer eller mindre ofrånkomliga. Åtstramningspolitiken hade fått rikta sig inte bara mot

den privata konsumtionen utan också i hög grad mot den offentliga.

Den långsamma internationella prisuppgången i förening med den förda ekonomiska politiken ledde till att inflationen och inflationsförväntning-

arna hade börjat brytas före oljekrisen. Den upptrappning av inflationsnivån som oljekrisen medförde kom därför särskilt olyckligt. Det gäller nu

att på nytt åstadkomma en utveckling som succesivt kan reducera infla-

tionstakten.

Oljekrisen medförde att kostnaderna för vår oljeimport ökade från 13 miljarder kr. 1978 till 23 miljarder kr. 1979 och beräknas bli 27—28 miljarder kr. i år. Siffrorna är nettosiffror, dvs. efter avdrag för reexporterad olja. Följande tablå visar utvecklingen av oljeimporten.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga I 8

1972 1973 1974 1978 1979 1980 Oljeimport. miljarder kr. 3,5 5 12 13 23 27.5 Procent av BNP 1.8 21 4,9 3,3 52 5,6

Under 1979 svarade prisstegringarna på olja för en kostnad på över 8 miljarder kr. De fortsatta prisstegringarna gör att för 1980 tillkommer en

kostnad på netto 7,5 miljarder kr. På två år har således kostnaden för

oljeimporten till följd av prisstegringar stigit med närmare 16 miljarder kr.

För att få en bild av hur det totala bytesbalansunderskottet utvecklats måste givetvis även andra prisförändringar beaktas.

Tablån visar att de tillskott till vår handelsbalans som härrör från att prisstegringen på exporten av råvaror och bearbetade varor varit snabbare än prisstegringen på motsvarande import motverkats av en ur bytesbalanssynpunkt ofördelaktig volymutveckling för dessa varugrupper.

Förändring av handels- och bytesbalans 1979 Miljarder kr. (Siffrorna är avrundade)

Prisför- Volymför- Summa

ändring ändring

För de bearbetade varorna, dvs. verkstadsprodukter m. m., gäller att de svenska företagen enligt konjunkturinstitutets förnyade beräkningar synes ha höjt sina priser på exportmarknaden så mycket mera än konkurrenterna att de förväntade andelsvinsterna inom OECD-området uteblivit. Enligt konjunkturinstitutets bedömning kan en viktig faktor här ha varit att de dämpade tillväxtförväntningarna ledde till försiktighet med utbyggnader och att företagen istället försökte återställa sina starkt nedpressade vinster inte i första hand genom volymökningar och andelsvinster utan genom prishöjningar.

Råvarupriserna på exportmarknaderna har i och för sig stigit kraftigt, över 20 20, och därmed givit ett positivt bidrag till handelsbalansen. Dessa prisstegringar är dock till stor del av cyklisk karaktär. Dessutom förelåg betydande svårigheter att få fram tillräckliga kvantiteter, främst ifråga om skogsprodukter, varför råvarorna gav ett negativt volymmässigt bidrag.

Utvecklingen under 1979 innebar således att de ökade oljekostnaderna inte gav fullt utslag i handelsbalansen utan till viss del doldes av faktorer av

9 Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1

cyklisk karaktär och av relativprishöjningar som riskerar att försämra

möjligheterna till volymtillväxt. Erfarenheterna från 1974 och 1975 demon-

strerar med all önskvärd tydlighet hur viktigt det är att inte låta sig invaggas i tillförsikt av denna typ av kortsiktiga lättnader för vår bytesbalans.

De kraftiga oljeprishöjningarna under 1979 innebar i sig en åtstramning av ekonomin. Genom den ökade inflationstakten reducerades inkomster-

nas reala köpkraft. För hushållens reaft disponibla inkomster innebar öetta att ökningstakten sjönk från 3 Z första halvåret till ca 1,5 20 andra halvåret, räknat över en 12-månadersperiod. Dessutom riktades den successiva

skärpningen av kreditpolitiken under 1979 i stor utsträckning mot hushållen.

Bidrag till BNP-tillväxten 1979

Reviderad finans- Reviderad finans-

I den reviderade finansplanen för ett år sedan bedömdes BNP-tillväxten 1979 kunna bli 5 76. Utvecklingen blev också i flera avseenden den beräk-

nade med stigande orderingång, industriproduktion, export och sysselsättning. Flera problem framträdde emellertid också och tillväxten stannade

enligt statistiska centralbyråns preliminära beräkningar vid 3,896c. Som

framgår av tablån förklaras skillnaden av ett negativt bidrag från utrikes-

handeln. Exporten ökade något snabbare än förutsett till följd av en större

marknadstillväxt. Importen ökade dock ännu mycket mer. Den inhemska efterfrågan har totalt sett utvecklats så som förväntades.

Tabell 3. Bytesbalans 1978—1979 Milj. kr., löpande priser

Korrigeringspost för

tjänster och trans-

fereringar! 7100 8 000 Bytesbalans -— 29 —-10964 ! Korrigeringspost enligt betalningsbalansdelcgationens beräkningar.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 10

Det förhållandet att importtillväxten blev större än väntat vid den angivna totala inhemska efterfrågeökningen tyder på att produktionstillväxten hämmats av kapacitetsrestriktioner, vilket hindrat annars möjliga volymökningar och lett till prishöjningar. Ett viktigt sådant hinder förefal-

ler svårigheterna för industrin att rekrytera arbetskraft ha varit.

3¶Den ekonomiska politiken

3.1¶Mål och inriktning

I Balansbrister i den svenska ekonomin

Vid ingången av 1979 tedde sig Sveriges ekonomiska utsikter i flera

avseenden som jämförelsevis ljusa. Inflationen låg på en lägre nivå än i omvärlden och möjligheterna att genom högt kapacitetsutnyttjande för-

bättra produktiviteten, dämpa kostnadstrycket och förbättra vår bytes-

balans bedömdes som goda. Vi fick också en tillväxt på ca 3,8 7 vilket var mer än genomsnittet för OECD-området. I andra avseenden blev dock

utvecklingen en besvikelse. Genom den nya oljechocken försämrades de yttre betingelserna för vår ekonomi och de interna förutsättningarna visade sig också vara mindre gynnsamma än vad som antagits. Vi fick därför inte den bytesbalansutveckling, den återhämtning av marknadsandelar eller

den ökning av industrins investeringar som var önskvärd. Industrins pro-

duktion, liksom antalet anställda, ökade visserligen men inte i den takt som hade behövts i den uppgångsfas av konjunkturen som förelåg 1979.

Flexibiliteten på arbetsmarknaden visade sig vara sämre än beräknat. Trots att vi befann oss i en expansiv fas av konjunkturcykeln och trots att

många företag hade svårt att rekrytera folk låg arbetslöshetstalen och

antalet personer som var föremål för olika arbetsmarknadspolitiska åtgär-

der på en lika hög nivå som under konjunktursvackan 1971—1972. Till de ogynnsamma dragen hörde också att kommunerna expanderade

mer än vad som överenskommits mellan regeringen och kommunförbunden, vilket bidrog till att försvåra industrins rekryteringsansträngningar.

Underskotten i statsbudgeten och i bytesbalansen ökade. Industrins vinster steg, men nådde inte upp till mer än den nivå som varit normal vid

tidigare lågkonjunkturer.

Med någon förenkling kan man sammanfatta den ekonomiska politiken under senarc år genom att säga att vi gripit oss an de problem som

sammanhänger med att den s. k. överbryggningspolitiken i mitten av 1970-

talet medförde en starkt försämrad konkurrenskraft. I detta avseende har

en betydande återhämtning skett. De strukturetfa problemen, som har sina

rötter långt tillbaka i tiden, återstår emellertid i stor utsträckning att lösa.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 1

De balansbrister som på tröskeln till 1980-talet kännetecknar den svenska ekonomin hänger samman och förstärker varandra. De hotar på olika sätt vår ekonomiska handlingsfrihet och om de tillåts bestå kommer de att göra det omöjligt för oss att uppnå de grundläggande målen för den ekonomiska politiken.

En första balansbrist och den som människorna oftast och mest direkt kommer i kontakt med utgörs av den snabba inflationen. Denna drabbar hushållen och underminerar på flera sätt basen för välfärden. En hög inflation skapar osäkerhet om den ekonomiska framtiden. I ett sådant klimat gynnas spekulativa placeringar medan de produktiva investeringar som är nödvändiga för att bygga ut den utlandskonkurrerande sektorn hålls tillbaka. Inflationen har också starkt negativa fördelningsmässiga effekter och omfördelar stora belopp från dem som sparar till förmån för dem som har belånade tillgångar. Inflationen undergräver samhällssolidariteten och förstärker många av de problem som vårt skattesystem ger upphov till.

För det andra har vi ett stort underskott i vår bytesbalans som för 1980 kan uppskattas till närmare 17 miljarder eller ca 3,4 22 av BNP. Underskottet i våra löpande affärer med utlandet försvårar för oss att föra en aktiv växelkurspolitik och begränsar därmed möjligheterna att dämpa utifrån kommande prisstegringar. Ett stort bytesbalansunderskott beskär vår handlingsfrihet också genom att det blir svårare att vid en internationell konjunkturnedgång motverka en vikande utländsk efterfrågan genom inhemsk stimulans. Skulle underskottet i bytesbalansen bli bestående hotas således sysselsättningen. Omvärlden bär många vittnesbörd om hur länder med stora underskott i bytesbalansen efter en tid också tvingats att acceptera betydande arbetslöshet.

Därtill kommer, att även om vår kreditvärdighet är god, blir kostnaderna för utlandsupplåningen vid nuvarande höga ränteläge mycket stora. Räntebördan bara för 1980 års upplåning kan uppskattas till drygt 3 miljarder kr. Till den del utlandsupplåningen inte motsvaras av ökade investeringar lägger vi en tung förräntningsbörda på framtida generationer. F.n. tvingas vi låna till realräntor som är högre än tillväxten i den svenska ekonomin. Om inte denna utveckling kan brytas måste vi avsätta en ständigt växande andel av nationalinkomsten till att förränta utlandslånen.

För det tredje har vi ett stort underskott i statens budget. Detta har till en del uppstått på grund av de betydande arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska insatserna under senare år. Budgetunderskottet är således delvis ett resultat av ambitionen att hålla uppe den fulla sysselsättningen även i en konjunktur som präglats både av kostnadskris och av stora strukturella omvälvningar i världshandeln.

Till största delen är budgetunderskottet dock ett uttryck för en hög underliggande tillväxttakt hos utgifterna. Denna avspeglar i sin tur långsiktiga beslut och reformåtaganden, framför allt i fråga om ökade inkomstöverföringar, som fattades vid tidpunkter när man räknade med en väsent-

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 12

ligt snabbare tillväxt i den svenska ekonomin än vad som senare visat sig

bli fallet. Underskotten i statsbudgeten är ett uttryck för att vi inte an-

passat tillväxten i den del av vår standard som finansieras via statens budget till de ändrade förutsättningarna för den svenska ekonomin.

Samtidigt har det inte varit möjligt eller önskvärt att täcka de ökade

utgifterna medelst ökade skatter. Högre skatter, exempelvis i form av ökade arbetsgivaravgifter, skulle ha medfört högre inflationstakt och säm-

re konkurrenskraft. Därigenom hade bytesbalansunderskottet förvärrats, tillväxten i ekonomin och skatteunderlaget blivit lägre och de arbetsmarknadspolitiska utgifterna högre. Någon påtaglig förbättring av budgetsaldot

hade inte uppkommit. De stora budgetunderskotten utgör ett hot mot såväl prisstabiliteten och

bytesbalansen som den fulla sysselsättningen. De medför en likvidisering

av ekonomin som kan ta sig uttryck i en snabb importökning eller i en

inflationsdrivande efterfrågan. Hög likviditet medför också att motståndet

mot prisstegringar och löneglidning minskar.

Redan på kort sikt medför budgetunderskottet dessutom att vi inte än en

gång i någon större utsträckning kan motverka en utländsk konjunkturnedgång genom att via statsbudgeten stimulera den inhemska efterfrågan.

Underskottet ger också upphov till obalans på kreditmarknaden och ten-

derar att driva upp ränteläget. Staten måste täcka en stor del av sitt

upplåningsbehov genom att låna från allmänheten, om inte penningmängden skall tillåtas öka orimligt snabbt. Höga räntor tenderar i sin tur att minska investeringsbenägenheten, vilket hotar grundvalen för framtida välfärd och sysselsättning.

Det är mot denna bakgrund ett allvarligt memento att den senare idag framlagda långtidsbudgeten visar att underskottet, om inga åtgärder vidtas, fortsätter att öka från ca 58 miljarder kr. budgetåret 1980/81 till ca 79 miljarder kr. 1984/85. Situationens allvar understryks av att beräkningstekniken förutsätter dels att inga nya reformåtaganden görs, dels att vissa tidsbegränsade program t.ex. inom industripolitiken ej förnyas. Den dämpning av utgifternas ökningstakt som detta leder till räcker dock inte för att balansera ökade räntor på den stigande statsskulden.

En fjärde balansbrist i ekonomin återfinns i den kommunala sektorns snabba expansion. Under senare hälften av 1970-talet har den totala produktionen växt med drygt 14 miljarder kr. i fasta priser. Härav har nästan

10 miljarder eller ungefär två tredjedelar tagits i anspråk av den kommuna-

la sektorn. En alltför snabb kommunal konsumtionsökning hotar på flera sätt den samhällsekonomiska balansen. Den försvårar för den

utlandskonkurrerande sektorn att rekrytera den arbetskraft som behövs

för att öka produktionen tillräckligt för att återställa en rimlig balans i våra

utrikes affärer.

Vidare medför en snabb offentlig utgiftsökning. i vilken den kommunala sektorn utgör ett väsentligt inslag, att det utrymme för reallöneökningar

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 13

som parterna på arbetsmarknaden har att förhandla om drastiskt minskar eller helt försvinner. Detta komplicerar avtalsförbandlingarna och medför betydande brister för konflikter eller för att inflationsdrivande avtal träffas.

Det är mot denna bakgrund klart att vi inte kommer att kunna återvinna samhällsekonomisk balans med mindre än att den kommunala expansionstakten påtagligt bromsas upp.

För det femte är den utlandskonkurrerande sektorn för liten för att kunna betala den importstandard och den energiförbrukning vi vant oss vid. Investeringsverksamheten ligger dessutom på en alltför låg nivå för att trygga den trendmässiga tillväxt på ca 3 76 per år som man tidigare räknat med, senast i 1978 års långtidsutredning. En lägre tillväxt minskar utrymmet för inhemsk konsumtionsökning, såväl privat som offentlig. och ställer fördelningsfrågorna på sin spets. En Jåg tillväxt försvårar också möjligheterna att uppnå ett lägre budgetunderskott.

Ett positivt inslag i bilden utgörs av vår växande tjänsteexport. Betalningsbalansdelegationens undersökningar har visat att den s. k. restposten i vår bytesbalans till största delen beror på att vi under senare år underskattat tillväxten i exporten av vissa tjänster som försäkringar, byggentreprenader, licenser m. m. I restposten ligger också en ökad avkastning på våra direktinvesteringar i utlandet. Tjänstecxporten utgör ett viktigt inslag i den utlandskonkurrerande sektorn. Likväl är det uppenbart att våra traditionella produkter såsom skogsindustriprodukter och verkstadsprodukter under överskådlig framtid kommer att dominera vår export. Kan vi inte framgångsrikt hävda oss på dessa områden torde vi inte heller kunna mer påtagligt nedbringa underskottet i vår utrikes balans.

För det sjätte föreligger en betydande obalans i vår energiförsörjning framför allt genom vårt stora oljeberoende. Sverige importerar mer olja per capita än något annat land i västvärlden. Vi är dessutom mer beroende än de flesta andra länder av spotmarknaden. Det stora oljeberoendet medför att vi drabbas hårdare än många andra länder av oljeprisstegringar. En slående illustration härtill är att vår oljenota, med avdrag för reexport, som redan sagts, beräknas öka från J3 miljarder kr. 1978 till ca 27—28 miljarder 1980. De kraftiga prissvängningar som karakteriserar spotmarknaden skapar dessutom särskilda problem.

2 Ekonomisk-politiska åtgärder

Sedan lång tid tillbaka råder i vårt land enighet om de grundläggande målen för den ekonomiska politiken: god tillväxt, full sysselsättning, låg inflation, rättvis inkomstfördelning och regional balans. Skall vi kunna nå dessa mål måste de i det föregående diskuterade balansbristerna hävas. Då dessa hänger samman kan de inte lösas var för sig utan måste angripas på bred font. Det är nödvändigt att vi så effektivt som möjligt använder den respit som vår än så länge goda internationella kreditvärdighet ger oss.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 14

Jag vill särskilt understryka att i den situation vi befinner oss måste åtgärder för att bekämpa inflationen ges högsta prioritet. Inflationen är inte endast ett ont i sig själv; den hindrar oss också effektivt från att nå samhällsekonomisk balans 1 andra avseenden. Lyckas vi inte dämpa inflationen kommer vi heller inte att få igång en exportledd tillväxt i den svenska ekonomin. Det skulle i sin tur innebära att vi skulle komma att tvingas in på en åtstramningspolitik, som genom att hålla nere den totala efterfrågan visserligen kan minska importen, men som med nödvändighet också kommer att leda till ökad arbetslöshet. Samtidigt som vi står inför uppgiften att återvinna balans i den svenska ekonomin har vi anledning att räkna med en allmänt sett tämligen svag internationell konjunktur under 1980 och 1981. Visserligen har västvärldens ekonomier visat sig ha högre tillväxt under inledningen av 1980 än man tidigare ansett sannolikt, men inflationsbekämpningen ges nu högsta prioritet i de tongivande länderna och det synes mot denna bakgrund troligt — med reservation för den osäkerhet som alltid vidlåder prognoser av detta slag — att den internationella konjunkturen successivt mattas av. Den höga räntenivån samt det förhållandet att efterfrågebortfalhet till följd av oljeprisstegringarna inte kompenseras genom finanspolitiska åtgärder torde inte undgå att få effekt. I denna situation kommer konkurrensen med andra länder att bli intensiv. Jag vill i detta sammanhang peka på den roll som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan spelar. För 1980 förutses dessa båda länder få betydande underskott i sina respektive bytesbalanser, men samtidigt finns det många tecken som tyder på att man kommer att göra stora ansträngningar " för att vända denna för dessa länder ovanliga utveckling.

Åtgärder för att minska inflationen I början av 1979 hade den svenska inflationstakten sjunkit till 5 äå 6 Zz och möjligheterna att framgent uppnå en låg inflation föreföll tämligen ljusa. Utvecklingen bröts av oljechocken och det därmed sammanhängande skeendet bl. a. på ränteområdet. Under årets två första månader steg priserna med mer än 5922. I mars var prisstegringstakten väsentligt lägre eller ca 0,59. Bakom den snabba uppgången i början av året låg faktorer som delvis var av tillfällig karaktär (genomslag av oljeprishöjningar i samband med OPEC:s Caracasmöte, höjda guldpriser, diskontohöjning m. m.) och det finns mot denna bakgrund anledning att räkna med en stark uppbromsning i prisstegringstakten under loppet av 1980. En förutsättning för en lugn prisutveckling är givetvis också att lönerna ökar i måttlig takt. I syfte att underlätta för arbetsmarknadens parter att träffa ett rimligt avtal beslöt regering och riksdag förra året att vidtaga flera åtgärder. Således sänktes marginalskatterna i de inkomstskikt där de stora

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 IS

heltidsarbetande grupperna återfinns. Skatteutjämningsbidragen till kommunerna höjdes kraftigt, vilket bidrog till att göra det möjligt för dessa att undvika skattehöjningar. Den statliga skatteskalan förblev indexskyddad, vilket förhindrar en av inflationen framdriven skärpning av progressiviteten.

I syfte att underlätta den pågående avtalsrörelsen har regeringen den 27 mars beslutat att införa allmänt prisstopp t. o. m. den 9 maj 1980.

Regeringen har dessutom förklarat sig beredd vidta följande åtgärder för tiden intill årets slut, nämligen

[. förlänga prisstoppet

2. föreslå riksdagen att införa allmänt hyres- och arrendestopp

3. föreslå riksdagen att höja den särskilda skattereduktionen i inkomstskikten ca 40 000—-ca 80000 kr. med högst 500 kr.

4. föreslå riksdagen att införa skyldighet för företagen att avsätta 25 Ice av vinsterna Över en viss nivå till särskild investeringsfond

5. hindra höjning av statliga taxor. Samtidigt förutsätts att kommunerna inte höjer de taxor som inte omfattas av allmänt prisstopp

6. hindra ersättning enligt jordbruksavtalet fram till prisstoppets införande att slå igenom på konsumentpriserna. Någon kompensation till jordbruket utgår inte under den tid som prisstoppet gäller.

Regeringen har genom detta program skapat förutsättningar för en uppgörelse på arbetsmarknaden.

Avgörande för att programmet skall kunna genomföras är att arbetsmarknadens parter träffar avtal på i stort sett oförändrade villkor.

Genom åtgärderna begränsas enligt konjunkturinstitutets beräkningar inflationstakten till ca 892 under loppet av 1980. Mätt mellan årsgenomsnitten blir inflationen ca 11,5 26. Utan de tillkännagivna åtgärderna skulle motsvarande tal bli ca 9,5 resp. drygt 1296.

Dessa beräkningar bygger på finansplanens antagande att lönerna 1980 höjs med 7,5 6 jämfört med 1979. Till allra största delen är denna ökning, som således avser årsgenomsnitt, redan intecknad av löneglidning och av helårseffekter på 1980 av under 1979 inträffade förändringar.

De positiva effekter som skulle följa av ett ungefär oförändrat avtal kan knappast överskattas. Förstärkt konkurrenskraft skulle innebära ett viktigt steg på vägen mot bättre balans i utrikeshandeln. En förutsättning härför är dock att företagen konsekvent nyttjar de möjligheter till relativprissänkningar som ett måttfullt avtal skapar. En på detta sätt förbättrad handelsbalans skulle också medföra större tillväxt, vilket skulle minska budgetunderskottet och även medge högre privat och offentlig konsumtion än som annars vore möjligt. Sysselsättningen skulle bli högre. Inflationstrycket skulle dämpas.

Den reala inkomstförsämring som oljeprishöjningarna medför för folkhushållet kan inte övervältras på omvärlden. För löntagarna som kollektiv innebär regeringens program att den reala inkomsten efter skatt blir ca 1776 bättre än utan dessa åtgärder.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 16

I syfte att bibehålla en rättvis balans mellan löntagare, företagare och jordbrukare ingår i marsprogrammet också att annan kompensation till jordbruket inte skall utgå för den tid efter den 26 mars som prisstoppet gäller än vad som följer av reglerna för prisstoppet. Den återhållsamhet som nu krävs bör också ses i ljuset av utvecklingen under en längre tidsperiod.

Hushållens totala disponibla inkomster efter skatt och rensade för prisstegringar har sedan 1973 då den förra oljekrisen inleddes och fram till 1979 stigit med 17-182. Av denna ökning faller 13—14Z på perioden 1973—- 1976. Huvuddelen av det utrymme som stått till förfogande för privat standardökning under perioden 1973-1979 togs således ut under det år då den s. k. överbryggningspolitiken bedrevs. Denna politik byggde på tanken att den inhemska efterfrågan skulle hållas uppe genom att den standardökning som på längre sikt fanns utrymme för skulle tas ut i förväg. I gengäld tänkte man sig att i motsvarande mån hålla igen konsumtionstillväxten under de följande åren.

Den totala lönesumman efter skatt och rensad för prisstegringar steg under perioden 1973—1976 med ca 10 7:, medan den under perioden 1976— 1979 var i stort sett oförändrad. Till följd av ett stigande antal pensionärer och förbättrade pensionsförmåner ökade de reala pensionerna efter skatt däremot kraftigt under båda treårsperioderna. Totalt uppgick ökningen under hela perioden 1973— 1979 för pensionärskollektivet till 43—44 Z.

Konjunkturinstitutet har i nationalbudgeten analyserat effekterna av en högre nominell löneökning. Man har därvid utgått från en löneökning på ca 1046 att jämföra med de 7,5 20 som ligger i finansplanens beräkningar. En sådan högre nominell löneökning medför under 1980 obetydligt bättre real inkomstutveckling än man får med regeringens program i kombination med den lägre lönehöjningen. Däremot blir inflationen högre, konkurrenskraften lägre och arbetslösheten större än vid den mindre nominella löneökningen. Detta innebär att möjligheterna till framtida reallöneökningar och till förbättring av Sveriges ekonomiska läge under de närmaste åren blir avsevärt sämre vid det högre lönekostnadsalternativet.

Det förutskickade pris- och hyresstoppet blir självfallet heller inte möjligt att upprätthålla om inte arbetsmarknadens parter träffar avtal på i stort sett oförändrade villkor. Ett tidsbegränsat allmänt prisstopp är ett användbart vapen när det gäller att kyla ner inflationsförväntningarna. Eftersom själva förväntningarna om fortsatt inflation spelar en pådrivande roll i inflationsprocessen kan prisstoppet bidra till att skapa förutsättningar för en lugnare prisutveckling. Jag vill dock betona att eftersom prisstopp enbart angriper symptom på underliggande balansbrister och inte de egentliga orsakerna till inflationen, kan prisstopp aldrig bli effektivt under mer än en begränsad tidsperiod. Det kan heller inte användas som ett självständigt ekonomiskt-politiskt medel utan är för sin effektivitet beroende av att också de underliggande balansbristerna angrips.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 17

Det ligger vidare i sakens natur att man inte annat än temporärt kan

förhindra att prishöjningar på varor i internationell handel slår igenom på

den inhemska prisnivån. Eftersom drygt en tredjedel av den privata konsumtionen i Sverige består av import har detta förhållande stor betydelse för prisutvecklingen. Prisstopp över en längre tidsperiod leder dessutom till snedvridningar och effektivitetsförluster i ekonomin och blir med tiden

allt svårare att upprätthålla.

I regeringsprogrammet ingår att företagen skall avsätta 25 2 av de vins-

ter som intjänas under 1980 till särskilda räntelösa investeringsfondkonton

i riksbanken. Avsikten är att samma vinstbegrepp skall användas som vid

de avsättningar till särskilda investeringsfonder som beslöts 1974, dvs. vinsten före skatt och före avsättningar till investeringsfonder men efter

skattemässigt tillåtna avskrivningar och avsättning till lagerreserv.

Företagens vinster har på senare år legat på farligt låga nivåer. Soliditeten har kraftigt försämrats. Därigenom hotas sysselsättningen på både kort

och lång sikt. I ett kortare perspektiv därför att motståndskraften vid en ny

konjunkturnedgång är allvarligt försvagad. I det nägot längre perspektivet genom att både företagens förmåga och vilja att investera för framtiden

påverkas negativt. Satsningar på långsiktigt betydelsefull forskning och

utveckling hålls tillbaka till förmån för kostnadsbesparande rationalisering-

ar av produktionen.

Förra året ökade vinsterna något, men enligt konjunkturinstitutets be-

räkningar nådde vinstmarginalerna likväl inte upp till mer än vad som varit normalt vid tidigare lågkonjunkturer. För 1980 förutses en oförändrad eller

något stigande vinstnivå under förutsättning att avtalsrörelsens utfall håller

sig inom den samhällsekonomiska ramen. Genom att 257 av vinsten

avsätts på särskilda investeringsfondkonton i riksbanken uppnås flera fördelaktiga effekter: dels säkerställs att företagens investeringar går till pro-

duktiva investeringar 1 den ordinarie rörelsen snarare än till finansiella placeringar, dels minskas likviditeten på kreditmarknaden under 1981 med uppskattningsvis 2 ä 3 miljarder kr.

När det gäller den fördelningsmässiga effekten av ökade vinster och utdelningar vill jag understryka att det inte är möjligt att märkbart öka

lönerna genom att minska utdelningarnas andel av företagens förädlingsvärde. Detta illustreras av att utdelningarna kan beräknas uppgå till mindre

än 192 av lönesumman (i bägge fallen beräknade efter skatt). I själva verket torde alltför låga utdelningar i stället få en negativ inverkan på

möjligheterna att höja reallönerna genom att företagens förmåga att dra till

sig riskvilligt kapital — och därmed deras investeringsförmåga — minskar.

Åtgärder för att dämpa utgiftsökningen i statens budget

Av skäl som utvecklats i det föregående är det nödvändigt att förhindra att statens budgetsaldo ytterligare försämras. Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att det mål som måste uppställas "

2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 18

på kort sikt är att i 1981/82 års budget nedbringa saldot med ca 7 miljarder kr. i jämförelse med den i långtidsbudgeten angivna nivån. Detta skulle möjliggöra oförändrat nominellt saldo och mätt som andel av BNP skulle budgetsaldot minska med närmare en procentenhet.

En förbättring av statens finanser mäste emellertid också ses i ett mer

långsiktigt perspektiv. Det mål som bör uppställas för budgetsaldots lång-

siktiga utveckling är att dess andel av BNP skall minska med ca en procentenhet per år. Förbättringen i budgetsaldot jämfört med de i långtidsbudgeten angivna nivåerna måste väsentligen åstadkommas genom besparingar på utgiftssidan.

Överväganden om var besparingar ska ske måste utgå från en analys av statsutgifternas struktur. Som framgår av långtidsbudgeten utgör transfereringarna 2/3 av de totala statsutgifterna och beräknas dessutom fortsät-

ta att öka snabbt. Skall automatiken på budgetens utgiftssida kunna däm-

och enskilda bli berörda. Besparingarna bör inte bara avse statsbudgetens

utan också socialförsäkringssektorns transfereringar. Besparingsansträngningarna bör givetvis omfatta också den tredjedel av statsutgifterna som inte består av transfereringar av olika slag, således

konsumtion, investeringar och finansiella transaktioner.

De besparingar som blir nödvändiga bör göras under noggrannt beaktande av de fördelningspolitiska följderna. Besparingsarbetet måste bedrivas i ljuset av insikten att utan en reducering av budgetunderskottet av den storleksordning som angivits ovan kommer resultatet med all sannolikhet att bli en kraftigt ökad inflation. Denna skulle i sin tur !eda till en sysselsättningskris. Fördelningsmässigt skulle en sådan utveckling komma att

drabba de mest utsatta grupperna i samhället hårdast.

Åtgärder för utt dämpa den kommunala utgiftsökningen

Den kommunala sektorn tog 1979 i anspråk nära en fjärdedel av den totala

bruttonationalprodukten. Den har därmed en sådan tyngd att den på ett avgörande sätt påverkar den samhällsekonomiska balansen och jag har tidigare angivit skälen för att kommunernas utgiftsökning nu måste begrän-

sas.

I syfte att dämpa den kommunala expansionstakten har staten träffat överenskommelse med kommunförbunden i vilket de senare förbundit sig

att uppmana sina medlemmar att hålla sin sammanlagda expansion inom en

överenskommen ram om 3 6 1 volym räknat för 1979 och 1980. Avtalet har

godkänts av samtliga riksdagspartier med undantag av VPK och det före-

ligger således en bred parlamentarisk enighet härom. Takten i den kommu-

nala konsumtionsökningen ligger emellertid för såväl 1979 som 1980 väsentligt högre, eller på 4 å 4,5 2. Som närmare utvecklas i treårskalkylen är det knappast möjligt att låta

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 19

den kommunala konsumtionen växa med mer än ca 2,54 per år om ett

rimligt utrymme skall kunna beredas för andra aktiviteter i samhället.

Härvid är att märka att dessa beräkningar utgår från en privat konsumtionsökning på 0,5 till 142 per är och en ökning av den statliga konsumtionen på ca 0,3 54 per år. Kalkylen bygger dessutom på antaganden om

den möjliga tillväxttakten som inte kan betraktas som pessimistiska. Den kommunala konsumtionen intar säledes en priviligicrad ställning även vid

en i jämförelse med nuläget relativt kraftig uppbromsning.

För att åstadkomma en sådan dämpning krävs medvetna och kraftfulla

åtgärder av kommunerna. Dessa mäste omfatta såväl konsumtion som

investeringar och transfereringar. Besparingsansträngningarna måste be-

röra samtliga områden.

Om ansträngningarna att dämpa den kommunala expansionstakten skall kunna krönas med framgång är det nödvändigt att också statsmakterna tar sitt ansvar och dels undviker att lägga på kommunerna och landstingen nya

uppgifter dels genom konkreta ställningstaganden anger vilka planerade reformer och utbyggnadsprogram som bör anstå eller där takten vid ge-

nomförandet bör omprövas.

Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag att lämna en närmare redogörelse för de riktlinjer efter vilka besparingsarbetet bör

bedrivas i vad avser kommunerna.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att för huvuddelen av de kommunala verksamheterna kan ingen som helst utbyggnad ifrågakomma un-

der de närmaste åren. Befintlig verksamhet måste kritiskt prövas inom alla

områden. I stört sett är det endast utbyggnad av barnomsorgen och lång-

tidssjukvården som kan accepteras. Ett fullföljande av kommunernas planer i fråga om barnomsorgen kommer att ta i anspråk ca hälften av det

samhällsekonomiska utrymme som står till buds för ökning i kommunernas konsumtionsvolym. Det innebär att andra kommunala verksamheter måste stå tillbaka. Regeringen avser inte att vidta åtgärder i form av höjda statsbidrag e. dyl. för att ytterligare stimulera barnomsorgsutbyggnaden. Det är vidare angeläget att resurserna inom barnomsorgen inte utökas genom en fortsatt personalförtätning.

Åtgärder för att minska oljeberoendet

Sedan flera år tillbaka har energipolitiken inriktats på att åstadkomma en

minskning av Sveriges stora oljeberoende. En sådan minskning är nödvän-

dig för att minska den allt tyngre belastning på vår bytesbalans som

oljeimporten utgör.

Folkomröstningen i mars 1980 har på väsentliga punkter skapat klarhet vad gäller den framtida energipolitiken. Omröstningen innebar ett förord för att använda högst tolv kärnkraftsaggregat under deras tekniska livs-

längd som bedöms vara ca 25 år. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 20

skall förekomma. Resultatet av omröstningen ger förutsättningar för att utnyttja den resurs för oljesparande som kärnkraftverken utgör. I en proposition till riksdagen har regeringen redovisat vissa riktlinjer för cnergipolitiken efter folkomröstningen. Avsikten är att i senare förslag till riksdagen mer utförligt behandla en rad frågor som är av stor betydelse för våra möjligheter att begränsa oljeberoendet. Det gäller bl. a. de fortsatta insatserna för att främja energisparande i hushåll och näringsliv. I december 1979 fattade riksdagen, på förslag av regeringen, beslut om vissa höjningar av energiskatterna i syfte att premiera hushåll som spar energi, Det finns anledning att gå vidare på denna väg. Det är därför regeringens avsikt att med hjälp av beskattningen åstadkomma en successivt höjd prisnivå på energi. Genom att företag och hushåll på detta sätt informeras om att energin successivt kommer att bli allt dyrare oavsett eventuella tillfälliga variationer i t. ex. oljepriserna, skapas en stabil grund för planering av de fortsatta energisparinsatserna. Sådana åtgärder bör också stimulera investeringarna genom att påskynda utbyte av maskiner och utrustningar mot sådana som har en lägre energiförbrukning. Detta innebär också en stimulans för kapitalvaruindustrins produktutveckling i samma riktning.

"> Det råder en bred enighet om behovet att utveckla och använda inhems-

ka, förnybara energikällor för att minska oljeberoendet och förbättra bytesbalansen. På många håll i landet pågår försök med olika metoder och bränslen, staten satsar varje år betydande belopp på forskning och utvecklingsarbete inom detta fält. Jag vill erinra om möjligheterna att använda skogsavfall för eldning i fliseldade värmeverk, en verksamhet som redan idag är i gång på flera håll. De nya metoder som nu utvecklas för tillvaratagande av en större del av skogsråvaran kan också underlätta skogsindustrins råvaruförsörjning. Det är angeläget att denna verksamhet i framtiden sätts in i ett regionalpolitiskt och arbetsmarknadspolitiskt sammanhang för att snabbare kunna få betydelse för vårt lands energiförsörjning.

Kreditpolitiska åtgärder Kreditpolitiken har under senare år i väsentlig utsträckning fått inriktas på att dämpa den likviditetsökning som statens budgetunderskott ger upphov till. Ett annat huvudmål har varit att förhindra att internationella ränteförändringar leder till kapitalutflöde. Som medel för denna politik har använts diskontohöjningar och förändringar av kassa- och likviditetskraven. Även andra åtgärder har vidtagits bl. a. i syfte att suga upp en del av företagens likviditet till riksbanken. Under 1979 öppnades således en särskild möjlighet för företagen att till förmånliga villkor sätta in pengar på särskilda likviditetsutjämningskonton i riksbanken. Förslaget att företagen skall sätta av 25 70 av sina vinster för 1980 till särskilda investeringskonton i riksbanken har. som nämnts, också en kreditpolitisk motivering. .

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 21

Ytterligare åtgärder behövs för att begränsa likviditeten på kreditmark-

naden. Den avgift som gäller för arbetsgivare som underlåter att göra fyllnadsinbetalning av arbetsgivaravgifter uppgår f.n. till 6Z för belopp upp till 5000 kr., och 82 för större belopp. Avgifterna motsvarar en

årsränta om 6,8 26 resp. 9,12. Eftersom denna avgift inte är avdragsgill blir det för de flesta arbetsgivare en mycket dyr kredit, fyllnadsinbetalning

blir i dessa fall lönsamt. För arbetsgivare som betalar låg eller ingen

vinstskatt föreligger däremot endast svaga incitament till fyllnadsinbetalningar. Dit hör t.ex. kommuner, företag med stora förlustavdrag, vissa

kredit- och försäkringsinstitut m.m. De nuvarande avgiftssatserna fast-

ställdes i en situation när ränteläget var väsentligt lägre än vad som f. n. är

fallet. En anpassning uppåt bör därför ske. Enligt vad jag erfarit avser chefen för budgetdepartementet att i höst förelägga riksdagen ctt förslag av

denna innebörd. Därigenom kan statens och AP-fondernas inkomster öka

med I 1/2 å 2 1/2 miljarder kr. 1981.

På längre sikt bör den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter kunna knytas till den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen. Därigenom skulle i princip nästan all eftersläpning kunna upphöra. En sådan omläggning kräver dock ytterligare utredning och remissbehandling. Avsikten är att ett sådant förslag om möjligt skall kunna föreläggas riksdagen i sådan tid att ikraftträdandet kan ske fr. o. m. 1982

års avgiftsuppbörd.

I syfte att motverka cen ytterhgare ränteuppdrivning på kreditmarknaden, som bl. a. skulle kunna påverka investeringarna och även ha andra negativa verkningar, avser jag att efter framställning från riksbanksfullmäktige senare idag föreslå regeringen att förordna om räntereglering

avseende försäkringsföretag och bankinstitut och om allmän placeringsplikt för försäkringsföretag. Jag återkommer senare mer i detalj till de

kreditpolitiska frågorna.

Svsselsättningspolitiska åtgärder

Efterfrågan på arbetskraft ökade under 1979, arbetslösheten minskade

och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kunde nedbringas. Denna utveckling har fortsatt under början av 1980 och även under ätersto-

den av året förutses ett förhållandevis gott arbetsmarknadsläge. Denna gynnsamma bild får emellertid inte skymma de problem som alltjämt finns eller de svåra uppgifter som sysselsättningspolitiken har att

möta i framtiden. Även om arbetslösheten totalt sett har minskat kvarstår

en hög arbetslöshet i vissa regioner, framför allt i skogslänen. Samtidigt

råder i andra regioner en klar brist på arbetskraft. Även inom en och samma region, ti. 0. m. på samma ort, kan arbetslöshet och arbetskrafts-

brist förekomma samtidigt. Efterfrågan på arbetskraft riktar sig inte i första

hand mot de grupper som är arbetslösa och de lediga platserna stämmer

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 22

inte alltid överens med de arbetssökandes önskemäl och möjligheter. Detta s.k. matchningsproblem ställer både arbetssökande och arbetsgivare inför nödvändigheten att vara mer flexibla i sina krav.

Behovet av en större uttandskonkurrerande sektor innebär att industrisysselsättningen mäste öka. Det är därför oroande att industrin på många håll möter svårigheter att rekrytera arbetskraft. Jag har tidigare nämnt att det bl.a. av detta skäl är nödvändigt att dämpa den kommunala sektorns expansion.

Det är mot denna bakgrund angeläget att de kommunala beredskapsar-

betena vid framtida konjunkturavmattningar utformas på ett sådant sätt att de inte främjar en bestående ökning av den kommunala verksamheten och

inte heller försämrar industrins möjligheter att rekrytera arbetskraft. Den nyligen framlagda propositionen om företagsförlagd gymnasieutbildning m.m. (prop. 1979/80: 145) ligger härvid väl i linje med den ekonomiska politikens krav.

De regionalpolitiska ambitionerna kommer att hållas kvar på en hög nivå. Det är självfallet önskvärt att industriell expansion lokaliseras till

områden med strukturell arbetslöshet. På senare är har också en rad

insatser i form av olika regionalpolitiska stödåtgärder vidtagits. Dessa har bl.a. syftat till att stimulera förtagen att förlägga ny verksamhet eller expandera befintlig verksamhet i regioner med svagt arbetsmarknadsläge.

Regionalpolitiken har också varit framgångsrik i så mätto att den stora

nettoutflyttning som tidigare ägde rum från bl. a. skogslänen nu upphört.

Initiativ syftande till nyetablering av industriell sysselsättning har tagits med hjälp bl.a. av s.k. offertstöd. Avsikten med dessa särskilda insatser

är att minska överhettningen i vissa Industriorter och öka sysselsättningen i områden med lägre aktivitet. På detta sätt kan utrymme beredas för en expansion av den industriella sektorn på områden där det nu finns kapacitetsproblem.

Vi har f. n. betydande överhettningstendenser på byggarbetsmarknaden i Stockholmsområdet. De medför förseningar och fördyringar av pågående byggen, inte minst bostadsbyggandet i regionen. Samtidigt kvarstår trots konjunkturuppgängen en avsevärd arbetslöshet bland byggnadsarbete i de fyra nordligaste länen och i Värmlands län. Därför kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag att föreslå regeringen att

en extra starthjälp på 15 000 kr. under en 24-månadersperiod fr. o. m. den I maj 1980 skall få beviljas personer från dessa län som tar byggnadsarbetare i Stockholms län och i övrigt uppfyller villkoren för flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Syftet är sålunda att motverka både arbets-

lösheten i skogslänen och överhettnings- och inflationstendenserna i Stockholmsregionen och att främja bostadsbyggandet. Regeringen bör begära riksdagens godkännande av denna temporära insats. Utgifterna för

den extra starthjälpen skall belasta det under tolfte huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget BI. Arbetsmarknadsservice, anslagsposten Flyttningsbi-

drag.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga I 23

Kravet att förbättra bytesbalansen kommer de närmaste åren att stå i

förgrunden för den ekonomiska politiken. Detta kräver bl. a. att värt rela-

tiva kostnadsläge förbättras. Samtidigt är ambitionsnivån i Sverige vad

gäller att värna sysselsättningen mycket hög. För att ett högt efterfrågetryck på arbetsmarknaden skall kunna förenas med en lugnare kostnadsutveckling än i omvärlden måste arbetsmarknaden i Sverige fungera bättre

och smidigare än i våra konkurrentländer. En av de viktigaste lärdomarna av de gångna årens utveckling är att vi inte har möjlighet att hålla ett högre efterfrågetryck — dvs. i sista hand lägre arbetslöshet — än man gör i

bättra arbetsmarknadens funktionssätt. Om så icke sker kommer vi inte att kunna upprätthålla den fulla sysselsättningen.

Åtgärder för att förbättra den svenska ekonomins funktionsduglighet

Som framgått av det föregående ställs stora krav om vi skall kunna återställa den samhällsekonomiska balansen. I en sådan situation är det av största vikt att lagstiftning samt skatte- och bidragsreglter är så utformade

att det så långt som möjligt ger den enskilde motiv att handla på ett sätt som är till fördel för samhället i dess helhet. Det är mot denna bakgrund som de senaste årens skatteförändringar skall ses. Marginalskatterna har stegvis sänkts med tyngdpunkt i de inkomstskikt där de stora heltidsarbetande grupperna befinner sig. Den statliga skatteskalan har indexreglerats i

syfte att förhindra att inflationen automatiskt skärper progressionen. Staten har ökat sina bidrag till kommunerna för att göra det möjligt för dessa att avstå från skattehöjningar. Skattebördan har lättats för små och medelstora företag. Regeringen har förutskickat lättnader i fråga om dubbelbeskattningen av näringslivets riskkapital. Åtgärder har vidtagits för att uppmuntra långsiktigt sparande. Jag kommer inom kort att remittera en inom ekonomidepartementet upprättad promemoria med förslag till vissa tillägg till de regler som gäller för skattefondsparande. Syftet är att underlätta för de anställda att spara i aktier i det företag där de är anställda och samtidigt komma i åtnjutande av de skattelättnader som gäller inom skatte-

fondsparsystemet.

För att medborgarna skall kunna känna solidaritet med samhället måste skattesatser och skattelagar upplevas som rimliga. Det är också av detta skäl nödvändigt att fortsätta att reformera skattesystemet. Jag vill i detta sammanhang understryka att en rättvis fördelning av skattebördan förutsätter att skattebrott med kraft bekämpas. Härvidtag har insatserna kraf-

tigt förstärkts på senare år bl. a. genom att taxeringsmyndigheterna givits starkt ökade resurser. Kontroilen inriktas i första hand på dem som har

komplicerade deklarationer.

Regeringen har också vidtagit åtgärder för att täppa till luckor i lagstift-

ningen. Som exempel kan nämnas att möjligheterna att genom reparations-

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 24

avdrag i andelshus minska sin skattebörda, eventuellt ända ner till noll. kraftigt beskurits. Regeringen har också nyligen beslutat om en utredning för att se över möjligheterna att hindra att vissa avdragsregler utnyttjas på ett sätt som inte varit avsett.

Det är inte endast skattereglerna som i vissa avseenden fått andra effekter än som avsetts. Detsamma gäller också de olika bidragssystemen. Även dessa måste därför ses över. Det vore i nuvarande situation oförsvarligt att inte använda sig av de stimulanser som ett riktigt utformat skatteoch bidragssystem skulle kunna ge.

3.2 Finanspolitiken

Ett viktigt underlag för finans- och penningpolitiken är utvecklingen av det finansiella sparandet inom den offentliga sektorn (tabell 4) samt i övriga delar av ekonomin (tabell 5).

I den konsoliderade offentliga sektorn förutses en försämring av det finansiella sparandet med knappt 5 miljarder kr. mellan 1979 och 1980. Sparandeunderskottet beräknas därmed uppgå till 21 miljarder kr. Sparandet ; socialförsäkringssektorn och kommunerna förväntas genomgå relativt små förändringar mellan 1979 och 1980. Nedgången i offentligt sparande beror huvudsakligen på en försämring i den statliga sektorns finansicHa sparande.

Den negativa utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande har delvis balanserats av en uppgång av hushållens finansiella sparande. Bakom denna ligger bl. a. en stark ökning av det privata försäkringssparandet. Även näringslivets finansiella sparande har varit relativt högt trots ett lågt vinstläge. Detta är en följd av att företagens investeringar varit låga.

För ekonomin som helhet har det uppstått en växande sparandebrist som avspeglas i ett ökande strukturellt underskott i vår bytesbalans, som 1980 beräknas uppgå till närmare 17 miljarder kr.

Efter kostnadskrisen 1975—1976 förlorade den svenska industrin marknadsandelar. Kapacitetsutnyttjandet och investeringsviljan sjönk. Den minskade efterfrågan på exportmarknaderna och investeringssidan har i syfte att förhindra en ökad arbetslöshet av staten kompenserats genom en ökad nettocfterfrågan. Den avspeglas i det stora budgetunderskottet.

Tabell 4. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 1978—1980 Miljarder kr.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 25

Tabell 5. Finansiellt sparande 1978-1980 Miljarder kr.

För att kunna nedbringa underskottet i den offentliga sektorns finan-

siella sparande måste de balansproblem jag pekat på lösas. En minskning av budgetunderskottet leder till ett efterfrågebortfall som måste kompenseras av ett motsvarande tillskott i efterfrågan från andra delar av ekonomin för att inte arbetslösheten skall öka. Om bytesbalansunderskottet skall minska måste efterfrågeökning utgöras av en expansion av produktion och investeringar i den konkurrensutsatta sektorn.

Vad som krävs för att kunna minska budgetunderskottet vid full syssel-

sättning och med bibehållande av våra långsiktiga tillväxtmöjligheter är alltså en exportledd tillväxt. Detta konstaterande är av stor vikt vid en avvägning mellan utgiftsbegränsningar och skattehöjningar för att avveck-

la budgetunderskottet. Det föreligger betydande svårigheter att. med de internationella förutsättningar vi nu kan se inför 1980 och 1981, få igång en

tillräckligt expansiv process i privata delar av ekonomin så att balansbris-

terna snabbt kan elimineras. Det torde emellertid, under alla omständigheter, inte vara möjligt att åstadkomma en sådan utveckling med en samtidig höjning av det totala skattetrycket. Den enda väg som står till buds när det gäller att minska budgetunderskottet, utan en neddragning av aktiviteten och sysselsättningen i ekonomin, är därför att begränsa den offentliga utgiftsökningen. Det är emot denna bakgrund som inriktningen av finanspolitiken skall ses.

Tabell 6. Statens inkomster och utgifter 1978-1980 Löpande priser

varav: transfereringar 81345 95250 10 100 17.0 15,5

konsumtion 32 865 36 900 40230 12.5 9,0

investeringar 3817 4300 4590 12,5 6,5 3. Finansiellt sparande —24 406 —34370 —40 520 sr or 4. Finansiella transaktioner — 8316 11120 14480

5. Totalsaldo —32722 —45 490 55 000

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 26

Tabell 7. Den offentliga sektorns reala utgifter 1970—1980

socialförsäkringsseklorn 2,0 6,5 kommunerna 5.0 4,5

Anm. Omräknat i fasta priser med BNP-deflatorn.

För att begränsa det totala skattetrycket måste de offentliga utgifterna hållas tillbaka. Som framgår av tabell 7 har den offentliga sektorns reala utgifter trendmässigt ökat med ca 6,5 2 per år under perioden 1970— 1979.

Under 1980 förutses de offentliga utgifterna öka med ca 4,5 %, vilket är långsammare än tidigare under 1970-talet. De offentliga utgiftsökningarna måste emellertid ytterligare nedbringas och i varje fall inte öka snabbare än

BNP. Produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektorn är längsammare

än i ekonomin i genomsnitt. En ökad produktivitet i den offentliga verksamheten kan vid given volymökning bidra till att begränsa det totala skattetrycket. Det är därför angeläget att genom ett långsiktigt reformar-

bete höja effektiviteten inom den offentliga sektorn. Eftersom den offent-

liga sektorns andel av BNP är stor kan en framgångsrik verksamhet på

detta område leda till kraftiga genomslag på skattetrycket. Den reala ökningen i de statliga utgifterna beräknas uppgå till ca 3,5 7

mellan 1979 och 1980. Den statliga konsumtionen väntas ligga på i stort sett samma nivå som 1979 medan däremot de statliga myndigheternas investeringsvolym förutses minska 1980. Huvudförklaringen till att de statliga utgifterna volymmässigt växer snabbare än vad som beräknades i årets

finansplan är den kraftiga ökningen av ränteutgifterna på statsskulden till

följd av det höjda ränteläget.

Statens inkomster beräknas stiga realt med drygt 3 52 mellan 1979 och 1980. Vid beräkning av den direkta statliga skatten för 1980 utgår kalky-

lerna bl. a. från den marginalskattesänkning på sammanlagt 2 800 milj. kr. som riksdagen antagit samt från den skattereduktion på högst 500 kr. i

inkomstskiktet ca 40 000 till ca 80000 kr. som regeringen inför avtalsrörel-

sen förklarat sig beredd att under vissa förutsättningar föreslå. De indirek-

ta skatteinkomsterna beräknas öka snabbare under 1980 än under föregå-

ende år främst p. g. a. de i slutet av 1979 genomförda punktskattehöjningarna på energi samt alkohol och tobak. Statens budgetunderskott skulle därmed öka från 45 miljarder kr. 1979 till ca 55 miljarder kr. 1980. De problem kreditpolitiken ställs inför vid ett

underskott av denna storleksordning redovisas i nästa avsnitt. Problemen

är särskilt på några års sikt av sådan omfattning att en fortsatt statlig

Prop. 1979/80: 150 Bilaga I 27

utgiftsexpansion svärligen kan finansieras genom ökad upplåning. Av skäl som jag tidigare utvecklat måste problemet i allt väsentligt lösas genom besparingar.

Utgifterna i övriga delar av den offentliga sektorn, dvs. i soctalförsäk-

ringssektorn och kommunerna beräknas växa snabbt i volym eller med ca

6,5 %2 resp. 4,5 2 mellan 1979 och 1980. Kommunernas finansiella situation är god p. g. a. den kraftiga skattehöjningen 1978 samt de stora ökningarna

av de statliga transfereringarna till kommunerna. Utgiftsexpansionen un-

der 1979 och 1980 har kunnat ske inom ramen för relativt små höjningar av det kommunala skatteuttaget. Trots den snabba konsumtionsökningen be-

räknas det finansiella sparandet i kommunerna uppgå till sammanlagt 4 miljarder kr. under 1979 och 1980.

Utvecklingen visar att den kommunala expansionen går snabbare när ctt

finansiellt överutrymme står kommunerna till buds. Eftersom en dämpning

av den kommunala konsumtionsvolymen ter sig ofränkomlig från sam-

hällsekonomisk synpunkt har regeringen beslutat föreslå riksdagen åtgär-

der som innebär att genomförandet av skatteutjämningsreformen uppdelas i två steg. Regeringen har även under våren haft överläggningar med de

båda kommunförbunden i syfte att åstadkomma en uppbromsning av den

kommunala volymutvecklingen och därmed ett minskat behov av kommu-

nala skattehöjningar. Som jag tidigare påpekat blir det i detta sammanhang

nödvändigt att ompröva sådana statliga beslut som direkt påverkar kommunernas utgifter.

3.3 Kreditpolitiken

Kreditpolitiken inriktades såväl under 1979 som i början av 1980 på att

begränsa den likviditetsökning som statens budgetunderskott gav upphov till. Den förda politiken i kombination med försämringen av bytesbalansen verkade åtstramande på likviditetsläget. Penningmängdsökningen begränsades därigenom till drygt 1174 under 1979.

Räntenivån i flertalet industriländer och på de internationella kredit-

marknaderna steg såväl under 1979 som i början av 1980. Genom det kraftigt stigande nominella ränteläget har realräntorna trots den tilltagande

inflationen hållits uppe och i många fall t. o. m. fortsatt att stiga. Utvecklingen skiljer sig därmed markant från 1974-1975 då den höga inflations-

takten ledde till kraftigt sjunkande realräntor.

Mot bakgrund av det stigande internationella ränteläget höjdes det svenska diskontot och den långfristiga obligationsräntan vid flera tillfällen

under 1979 samt i januari 1980. Diskontot uppgår f.n. till 107. Även

kassa- och Hlikviditetskraven höjdes vid ett flertal utlfällen bl. a. i syfte att begränsa bankernas kreditexpansion. I april 1980 sänktes kassakravet från 8 till 296. Samtidigt emitterade staten två nya obligationslån i avsikt att

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 28

läsa in den kassalikviditet hos bankerna som blev resultatet av kassakravssänkningen. Sänkningen innebar således inte någon lindring av den strama penningpolitiken. De vidtagna åtstramningsätgärderna resulterade i att bankernas kreditexpansion avtog under andra halvåret 1979. Kreditgivningen till såväl hushällen som kommunerna begränsades. Den relativt kraftiga ökning av kreditgivningen till företagen som skedde under tredje kvartalet följdes under fjärde kvartalet av en minskning. Det förefaller emellertid som om kreditgivningen till företagen tagit ny fart i början av 1980. En sådan utveckling framstår som naturlig mot bakgrund av den ökning av produktion och investeringar som nu pågår i företagssektorn, även om det förbättrade vinstläget och företagens goda likviditetssituation självfallet utgör en begränsande faktor när det gäller företagens kreditefterfrågan. Liksom under andra halvåret 1979 tycks såväl hushållskreditgivningen som bankernas totala kreditgivning ha varit relativt begränsad i början av 1980. Valutareserven minskade under 1979 med ca 3 miljarder kr. och under första kvartalet 1980 med ca 0,3 miljarder kr., medan statens utlandsupplåning under motsvarande perioder uppgick till ca 9 miljarder kr. resp. ca 5 miljarder kr. Under 1979 uppgick bytesbalansunderskottet till 11 miljarder kr. Enligt riksbankens statistik resulterade den icke statliga sektorns kapitaltransaktioner med utlandet under 1979 inte i något valutautflöde. Handelskrediterna mellan olika förtag kan dock netto ha givit upphov till ett visst valutautflöde. SCB:s statistik över större företags utländska tiligångar och skulder tyder också på en sådan utveckling. Jag vill emellertid betona att statistiken på detta område är osäker, varför några mer definitiva slutsatser ännu inte kan dras. Den icke statliga sektorns långfristiga nettoupplåning utomlands var under 1979 mycket liten. Som jag framhöll i finansplanen kommer det stora bytesbalansunderskottet i kombination med statens budgetunderskott att ställa kreditpolitiken inför stora krav 1980. Kreditpolitiken måste dessutom utformas mot bakgrund av det internationella ränteläget. Vid ett fortsatt högt internationellt ränteläge under 1980 måste även det svenska ränteläget vara relativt högt, om det skall vara möjligt att nå balans i den icke statliga sektorns kapitaltransaktioner med utlandet. Med hänsyn till behovet av ökade investeringar främst inom den konkurrensutsatta sektorn kan emellertid ett alltför högt ränteläge samtidigt vara förknippat med vissa nackdelar och skapa svårigheter för den investeringsuppgång som är på väg. Det är därför viktigt att ränteläget kan avvägas på ett lämpligt sätt. En ytterligare ränteuppdrivning skulle kunna leda till en från samhällsekonomiska utgångspunkter olämplig fördelning av krediter eftersom skilda grupper i ekonomin har olika möjligheter att bära en hög räntekostnad. Efter framställning från fullmäktige i riksbanken avser jag senare denna dag föreslå regeringen att förordna om räntereglering avseende försäkringsföretag och bankinstitut.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 29

Ränteläget kan dock inte ses isolerat från den långsiktiga prisstegringstakten. En positiv realräntenivå bör enligt min mening i normala fall inte utgöra något hinder för investeringar med en rimlig förväntad avkastning. Som jag framhöll i finansplanen är en relativt hög lång ränta vidare motiverad av att den statliga upplåningen så långt möjligt bör placeras utanför bankerna samt av att det är angeläget att långfristiga obligationsplaceringar sett över en längre tidsperiod ger en positiv real avkastning. På sikt utgör en politik som inriktas på att dämpa inflationen det främsta medlet för att uppnå såväl lägre nominella räntenivåer som en positiv real avkastning på långfristiga obligationsplaceringar.

Liksom under 1979 måste kreditpolitiken under 1980 inriktas på att begränsa likviditetsökningen i ekonomin, Den uppbromsning av bankernas kreditexpansion som skett måste bestå. Inom ramen för en ökning av bankernas totala övrigutlåning exkl. vad som refinansieras i utlandet, i storleksordningen 9 Zz, måste i första hand näringslivts behov av investerings- och rörelsekrediter tillgodoses. Särskilt angeläget är det att den konkurrensutsatta sektorns investeringsverksamhet inte hämmas av brist på lånekapital.

Kommunernas likviditet i form av bankinlåning har från utgången av 1977 till utgången av 1979 ökat från knappt 10 miljarder kr. till drygt 20 miljarder kr. Mot denna bakgrund och med hänsyn till behovet av att hålla tillbaka expansionen av den kommunala verksamheten är en begränsning av kommunernas utrymme på kreditmarknaden under 1980 nödvändig.

Vid en begränsad total kreditgivning från bankerna blir hushållens utrymme på kreditmarknaden under 1980 relativt litet. Detta bidrar till att den privata konsumtionens tillväxttakt dämpas. Det är en uppgift för den löpande kreditpolitiken att anpassa hushållens kreditutrymme så att den privata konsumtionen påverkas i enlighet med de ekonomisk-politiska målen.

Även om bankernas kreditgivning hålls tillbaka finns, som jag framhöll i finansplanen, störa risker för att kreditgivningen vid sidan av banksystemet ökar i snabb takt. Enligt regeringens förslag kommer lagen om kreditpolitiska medet fr. o. m. den 1 juli 1980 att kompletteras med avseende på finansbolagen så att utlåningsreglering och emissionskontroll han tillämpas på dem. Från denna tidpunkt står finansbolagen vidare under bankinspektionens tillsyn.

För 1980 har överenskommelse träffats om bankernas medverkan i bostadsfinansieringen. I enlighet med riksdagens beslut har reglerna för bostadsfinansieringen ändrats så att prioriterad bostadsupplåning inte längre till någon del får användas till oprioriterad fastighetsfinansiering, dvs. belåning i samband med överlåtelse av småhus och finansiering av affärs- och kontorsfastigheter. Nya regler har vidare utformats för den oprioriterade fastighetsfinansieringen, varvid bl. a. en sanering av säljarreversmarknaden eftersträvats. I syfte att öka kapitalmarknadsinstitutens

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 30

nyutlåningskapacitet har i enlighet med riksdagens beslut amorteringspla-

nerna för de obligationslån som bostadsinstituten tar upp och för de lån som instituten lämnar förkortats.

En starkt växande statlig upplåning från hushåll och företag har ingått

som ett led i strävan att minska likviditetseffekterna av det statliga budgetunderskottet. Under 1979 förstärktes denna likviditetsdragning genom att konton för likviditetsutjämning infördes på vilka företagen placerade 3 3,2 miljarder kr. Den totala indragningen av medel från sektorn utanför ban-

kerna blev omfattande och översteg 20 miljarder kr. Statsskuldspolitiken måste även under 1980 inriktas på att uppnå en omfattande upplåning utanför banksystemet. Försäljningen av premie- och

sparobligationer till allmänheten torde kunna ökas något. I syfte att även

öka kapitalmarknadsinstitutens bidrag till statsskuldens finansiering avser

jag senare denna dag föreslå regeringen att förordna om allmän placerings-

plikt avseende försäkringsföretag. En sådan åtgärd behövs också för att tillgodose bostadsbyggandets finansieringsbehov. Den obligatoriska avsättning till särskilda investeringsfonder som ingår som en del i den serie

av åtgärder som regeringen föreslagit för att underlätta årets avtalsrörelse

har en ikviditetsindragande effekt. Denna faller dock på 1981. Detsamma

ringar i avgiftsuttaget för arbetsgivare som underlåter att göra fyllnadsinbetalningar av arbetsgivaravgifter. Trots ansträngningarna att öka statens

upplåning hos allmänheten kommer den totala banksektorns förvärv av

statspapper att behöva bli betydande under 1980.

I finansplanen framhöll jag att staten även 1980 måste svara för en betydande det av finansieringen av bytesbalansunderskottet genom utlandsuppiåning. För att den statliga utiandsupplåningen inte skall växa

alltför mycket är det önskvärt med en viss nettoupplåning i den icke statliga sektorn. Det betyder att en viss del av näringslivets och kommunernas långfristiga upplåning sker i utlandet i stället för på den svenska

kapitalmarknaden.

Tabell 8. Finansiering av budgetunderskottet 1978—1980 Nettobelopp, miljarder kr.

Totalt (statens utgifts-

överskott) 33 44 55

! Någon fördelning på riksbanken och banksystemet i övrigt görs inte i denna uppställning. Hur en sädan fördelning utfaller beror på hur kassakraven används.

? Häri ingår 3.2 miljarder kr.. som insatts i riksbanken på konton för likviditetsut-

jämning.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 31

Tabel! 9. Försorjningsbalans 1978—1980

Miljarder — Procentuell volymföråandring. kr. 1979, 1975 ärs priser löpande

priser 1978 1979 1980 Tillgång

Efterfrågan

Statliga myndigheter och

Bytesbalans (milj. kr. löpande priser) -29 —-10 964 - 16 584 ! Förändring i procent av föregående ärs BNP.

Statens upplåning utomlands torde likväl bli av betydande omfattning. Vid det bytesbalansunderskott på närmare 17 miljarder kr. som jag nu räknar med torde den statliga upplåningen behöva uppgå till mellan 13 och 17 miljarder kr. Den statliga utlandsupplåningen får avpassas så att den tillsammans med den icke statliga sektorns kapitaltransaktioner med utlandet säkerställer en önskvärd utveckling av valutareserven.

Som framgått ovan kommer de statliga budgetunderskotten att i betydande utsträckning finansieras utanför bankerna. Likviditetstillskottet till den svenska ekonomin genom budgetunderskottet kommer likväl att bli stort. Genom en fortsatt höjning av likviditetskraven kommer bankernas

utlåning att begränsas och ge ett likviditetstillskott av ungefär samma storleksordning som förra året. Bytesbalansen och den privata sektorns kapitaltransaktioner torde sammantagna ge ett större valutautflöde än

under förra året. Mot denna bakgrund kan likviditetsökningen i den svens-

ka ekonomin beräknas bli av ungefär samma storleksordning som 1979. Uttryckt i termer av penningmängd innebär detta en penningmängdstill-

växt av I 1 å 13 90 för 1980.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 32

Avslutningsvis vill jag understryka att de här presenterade beräkningarna över budgetunderskottens finansiering inrymmer flera osäkra antaganden och inte får tolkas som en fastställd plan för kreditpolitiken. Kreditpolitiken måste givetvis snabbt kunna anpassas till förändrade förutsättningar.

4¶Den ekonomiska utvecklingen 1980

Medan finansplanen utarbetades i slutet av 1979 inträffade omfattande prishöjningar på den internationella oljemarknaden. Följderna har emellertid inte, 1 varje fall inte hittills, blivit så omfattande som då befarades.

Tillväxten i vår omvärld har blivit snabbare än väntat och även här hemma

är aktiviteten hög. Orderingången är fortfarande god och industriproduk-

tionen och sysselsättningen ökar.

De grundläggande faktorer som talar för en avmattning i världsekonomin kvarstår dock men konjunkturavmattningen kommer uppenbarligen senare än vad som ansågs troligt vid årsskiftet. Behovet att anpassa den svenska ekonomin till de krav jag redovisat redan i finansplanen kvarstår med oförminskad styrka.

Inflationen framstår i dag som ett av de allvarligaste problemen i ekonomin. Många av våra konkurrentländer sätter inflationsbekämpningen som det högst prioriterade målet för sin ekonomiska politik. Vi kommer att befinna oss i ett mycket bekymmersamt läge om vi inte beslutsamt eftersträvar att hålla inflationen tillbaka. De prisstegringar som hittills ägt rum

under 1979 och 1980 kan i betydande utsträckning ses som följden av den

internationella prisuppgången. Det gäller nu att se till att dessa prissteg-

ringar inte ger upphov till en andra omgång av ”kompenserande”' pris- och

lönehöjningar.

Det åtgärdsprogram som regeringen framlade den 27 mars i år syftar till att dämpa inflationstakten och skapa förutsättningar för en måttfull löneuppgörelse. Det räkneexempel som angavs i finansplanen innebar i stort sett oförändrade reallöner räknat på hela lönesumman. Sedan dess har ytterligare oljeprisstegringar tillkommit som varken vi själva eller medbor-

garna i andra industriländer kan kompensera sig för genom höjda löner. En

ringens åtgärder syftar till att såvitt möjligt begränsa denna. Hittills i år har priserna stigit med ca 5,5 %t. Om regeringens åtgärder läggs till grund för en uppgörelse på arbetsmarknaden kvarstår det allmänna prisstoppet under hela 1980. Den totala prisstegringen från årets början till dess slut kan då

beräknas bli ca 87. Vid samma räkneexempel för löneutvecklingen som

användes i finansplanen, skulle reallönerna efter skatt för hela löntagarkollektivet minska med ca 0,5 6. Eftersom en viss sysselsättningsökning sker

under 1980 blir reallöneminskningen per timme ca 1,5 40.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 33

Enligt konjunkturinstitutet ger det högre löneökningsalternativet knappast någon bättre reallön utan i första hand högre inflation. Konjunkturinstitutet anger prisstegringen under loppet av året till 10,4 90 vid det högre lönealternativet. Den större prisstegring som en högre nominell löneökning leder till uppträder dessutom med full kraft först nästa år.

I det lägre löneökningsalternativet stiger de totala reala disponibla inkomsterna, som således inkluderar, förutom löner, inkomstöverföringar, pensioner och ränteinkomster med drygt 1,5 20. För 1980 kan den privata konsumtionstillväxten vid i stort sett oförändrad sparkvot beräknas bli ca 1,590. Detta är klart över vad som på längre sikt kan förväntas stå till förfogande för privat konsumtion.

Beträffande den offentliga konsumtionen har jag idag ingen anledning räkna med att utvecklingstakten skulle bli en annan än enligt den bedömning som gjordes i finansplanen. Detta innebär en volymtillväxt i kommunerna med 4 4.

Investeringarnas andel av BNP beräknas stiga. Företagens planer tyder på att industrins investeringar i år kommer att öka. Det är i och för sig inte förvånande att investeringsuppgången låtit vänta på sig. Efter en kostnadskris av det slag vi genomgått utgör investeringsuppgången den sista fasen i tillfrisknandeprocessen.

Först måste devalveringen få effekt på vårt relativa kostnadsläge. Därefter kan orderingången börja öka. Till en början möter företagen den ökande efterfrågan genom att sälja ut sina överlager. Det dröjer därför innan kapacitetsutnyttjandet börjar öka. Ännu längre tid tar det innan man börjar närma sig kapacitetstaket och det är först då företagen har anledning att börja investera. Det tar också tid innan företagens finansiella ställning förbättrats tillräckligt för att möjliggöra ökade investeringar. Konjunkturinstitutet har bedömt att de föreliggande investeringsplanerna innebär en uppgång på 15 20 i volym, en klart större uppgång än den som förutsågs i finansplanen. Det är vanskligt att dra säkra slutsatser av detta slags material men det finns även andra tecken som tyder på att industriinvesteringarna nu ökar. Jag räknar därför med samma investeringsökning som institutet.

En viss vinståterhämtning har skett inom industrin. Vinstnivån 1980 beräknas bli i stort sett oförändrad eller öka något i förhållande till 1979. Det innebär att vinsterna nu ligger på ungefär samma nivå som under lågkonjunkturen i början av 1970-talet. |

Tillväxttakten i vår omvärld synes fortfarande ha sådan kraft att en exportökning om 6260 framstår som möjlig. Under första kvartalet har ökningen enligt preliminära bedömningar utgjort ca 1096. Exportökningens tyngdpunkt ligger under första halvåret medan en viss nedgång förväntas under andra halvåret. Prognosen innebär en i stort sett oförändrad marknadsandel för bearbetade industrivaror på våra viktigaste marknader. Regeringens marsprogram ger förutsättningar för att uppnå en kost- 3 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 34

nadsutveckling som bevarar konkurrenskraften. Därmed finns också förutsättningar för att, även under de närmaste årens sannolikt svaga världshandelstillväxt, uppnå en hygglig och helt nödvändig exporttillväxt.

Jag har räknat med en högre total importtillväxt än konjunkturinstitutet. Med en uppgång i den inhemska efterfrågan på ca 3,5 260 talar mycket för att importökningen också blir betydande. När den svenska ekonomin nu befinner sig allt närmare ett fullt kapacitetsutnyttjande läcker av naturliga skäl också efterfrågan ut i ökad import.

Oljeimporten torde komma att minska något eftersom en kraftig upplagring ägde rum under 1979 och efterfrågan i år, bl.a. beroende på en varmare vinter, ökar långsammare. Kostnaderna för vår oljeimport skulle därmed uppgå till ca 27—28 miljarder kr. efter avdrag för reexport. Jag har härvid utgått från konjunkturinstitutets bedömning att importpriset på råolja i år skulle ligga knappt 55 26 över fjolårets nivå. Detta är drygt 10 7 lägre än vad t. ex. OECD-sekretariatet räknar med. Skillnaden beror på att under 1979 hade vår oljeimport en sådan sammansättning att importpriset låg högre än OECD-ländernas genomsnitt. I år ökar priset på vår import långsammare p. g. a. sammansättningsförskjutningar genom vissa långsiktiga kontrakt. Därför blir prisökningen för vår import lägre. Vidare har institutet ej heller räknat med någon ytterligare nominell prisstegring på råolja i år. Här har vidare räknats med en svag nedgång i importpriset på raffinerade produkter. En stark reservation måste självfallet göras för följderna av eventuella politiska kriser, eller av andra orsaker möjliga begränsningar av oljeutbudet.

Jag räknar med att den samlade importen ökar med drygt 5 70 och att BNP-tillväxten blir 3,7 260. Den här angivna utvecklingen leder till en ökning av sysselsättningen med inemot 60 000 personer.

I fjol uppgick bytesbalansunderskottet till 11 miljarder kr. I år stiger underskottet ytterligare till närmare 17 miljarder kr. motsvarande ca 3,4 7 av BNP.

Tabell 10. Bytesbalans 1978—1980 Milj. kr., löpande priser

Korrigeringspost för tjänster och

transfereringar! 7100 8000 8 900

Bytesbalans —- 29 —10 964 —16 584 ! Korrigeringspost enligt betalningsbalansdelegationens beräkningar.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 35

5 Utblick mot 1981 och 1982

Sedan 1977 har den reviderade nationalbudgeten innehållit analyser av den ekonomiska utvecklingen på 3 års sikt. Dessa kalkyler är inte genomarbetade på samma sätt som nationalbudgetens kalkyler för det framförlig-

gande året. Därför bör treårskalkylerna i första hand ses som räkneexempel avsedda att belysa vissa centrala problemställningar för den ekonomiska politiken. De bör inte betraktas som prognoser. Treårskalkylen diskuteras och redovisas utförligt i nationalbudgeten, varför jag inskränker mig

till att ange vissa huvudpunkter i analysen.

Kalkylerna har baserats på ett antagande om att den nedgång i den

internationella konjunkturen som förutses under andra hatvåret 1980 blir relativt långvarig och att den uppgång som antas vinna styrka under 1982 i varje fall till att börja med blir relativt försiktig. Denna bedömning grundas

på bl. a. följande faktorer.

1. Den strama penningpolitik som nu bedrivs i flera länder syftar till att nå en dämpning av inflationen genom en konjunkturavmattning. Den hit-

tillsvarande utvecklingen tyder på att denna process kan bli utdragen.

Inflationstrycket är fortfarande högt i flera länder och de höga räntor som den strama penningpolitiken givit upphov till förefaller ännu inte ha haft

någon inflationsdämpande verkan. För att fullfölja politiken och verkligen

få ner den nuvarande höga inflationen till acceptabla nivåer förefaller det därför rimligt att anta att det krävs en avmattning som varar gott och väl ett

år. Svårigheterna att nu få ned prisstegringarna kommer med all säkerhet

även att leda till en betydande försiktighet när det gäller att åter stimulera

ekonomin till en uppgång. 2. De bytesbalansunderskott som de senaste oljeprishöjningarna givit upphov till i OECD-området gör att många länder kommer att uppfatta

externbalansen som en restriktion för den ekonomiska politiken. Detta

torde också bidra till en mycket försiktig finans- och penningpolitik i

industriländerna under de närmaste åren.

3. Risken för nya oljeprishöjningar lägger en ytterligare restriktion på OECD-ländernas ekonomiska politik.

Det är i och för sig möjligt att peka på faktorer som skulle tala för en

något starkare internationell konjunktur. Sådana faktorer är bl. a. att den internationella konjunkturuppgången under slutet av 1979 och början av

1980 visat en anmärkningsvärd styrka och uthållighet trots oljeprishöj-

ningarna. En positiv faktor är också att prishöjningarna på olja och andra

råvaror denna gång inte fått ett genomslag i löneökningar i samma omfatt-

ning som 1973-1974, vilket talar för att inflationseffekten denna gång skulle bli mindre allvarlig än 1973-1974. Vidare finns det mycket som tyder på att beredskapen nu är större att genomföra anpassningsåtgärder på energiområdet än som var fallet 1973 och 1974. Detta skulle ha två

positiva konsekvenser. För det första skulle en sådan utveckling göra

Prop. 1979/80: 150 Bilaga I 36

Tabell 11. Internationell utveckling 1980-1982

Priser i internationell handel,

bearbetade varor 10 8 7

restriktionen från oljesidan något mindre kännbar. För det andra innebär

denna anpassning en uppgång i investeringarna som skulle ge en stimulans

för tillväxten. Trots dessa faktorer är det dock mest realistiskt att ge störst vikt åt de faktorer som pekar mot en relativt lång konjunkturnedgång.

Treårskalkylens antagande om den internationella ekonomiska utvecklingen sammanfattas i tabell 11. Som framgår av tabellen förutses att den restriktiva ekonomiska politik som antagits för industriländerna leder till att inflationstakten dämpas redan 1981.

Jag har tidigare pekat på att förloppet vid den senaste oljeprishöjningen

skiljer sig från de tidigare därigenom att de efterföljande lönekostnadsstegringarna i många länder har förblivit måttliga. De redovisade prisanta-

gandena bygger på förutsättningen att det i industriländerna inte kommer några ytterligare lönestegringar som kompensation för de redan inträffade

oljeprishöjningarna. En annan viktig förutsättning är att det inte sker några

ytterligare realprishöjningar på olja under perioden före 1982.

Den återhållsamma löneutveckling som kan förutses i flera av våra

konkurrentländer skärper kraven på en dämpad löneutveckling också i den

svenska ekonomin.

Effekten av olika löneantaganden belyses i treårskalkylerna med två olika alternativ för den svenska löneutvecklingen. De utgör en förlängning i tiden av de två alternativ för utvecklingen 1980 som konjunkturinstitutet

arbetat med. I det lägre alternativet (1) antas löneökningen 1980 uppgå till

7,5 20, medan den 1981 och 1982 skulle uppgå till 6 per år. I det högre alternativet (II) ökar lönerna med 1096 1980 och 1981 och 927 1982. Såväl de statliga som de kommunala utgifterna utvecklas långsammare än tidigare. Den kommunala konsumtionsökningen antas [981 kunna begränsas

Tabell 12. Nyckeltal 1980—1982

Alt. | Alt. II

1980 1981 1982 1980 1981 1982 Årlig procentuell ökning

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 37

till 3 Zz. Motsvarande ökningstal 1982 uppgår till 2,5 9: I kalkylen förutses alitså en väsentlig dämpning av den kommunala konsumtionsutvecklingen. Kalkylerna sammanfattas i tabell 12.

Skillnaden i löneutveckling leder till att vår industri får ett bättre konkurrensläge i alternativ I än i alternativ Il. Vidare blir inflationstakten lägre. Den förmånligare kostnadsutvecklingen för industrin ger utrymme för en vinstförbättring men också för en sänkning av relativpriserna såväl 1981 som 1982. Detta möjliggör marknadsandelsvinster båda åren, medan detta inte är möjligt i alternativ H.

Alternativ I ger en högre exportutveckling, bättre vinstläge och en lägre inflationsutveckling än alternativ II. I alternativ I ökar följaktligen industriinvesteringarna med 5 92 1981 och med 10976 1982. I alternativ Il minskar däremot industriinvesteringarna med 79c 1981 och ökar med endast 3 Ge 1982.

Skillnaden i export mellan de båda alternativen medför en bättre bytesbalansutveckling i alternativ I. Slutåret beräknas bytesbalansunderskottet uppgå till 13,3 miljarder kr., medan motsvarande siffra för alternativ IF är 16,8 miljarder kr. Vad gäller total utländsk upplåning under treårsperioden skiljer sig alternativen åt med ca 5 miljarder kr. Därtill kommer att i alternativ I grunden har lagts till en fortsatt förbättring av bytesbalansutvecklingen genom att företagen här genom investeringar och relativa kostnadsförbättringar har skaffat sig en förstärkt konkurrensposition.

År 1982 är den samlade produktionen, BNP, i alternativ I ca 2 26 större än i alternativ II. Om hela denna skillnad slår ut i arbetslöshet kommer antalet arbetslösa i alternativ II att vara 80000 fler än i alternativ I och antalet arbetslösa komma att närma sig 200000. I kalkylen har emellertid förutsatts att den lägre aktivitetsnivån i alternativ II i huvudsak resulterar i en lägre produktivitetsutveckling. Detta ligger i linje med utvecklingen under den senaste konjunkturnedgången. Denna utveckling var emellertid i hög grad ett resultat av den stora satsning inom arbetsmarknadspolitiken och industripolitiken som då gjordes. Under den nedgång som vi nu har framför oss finns inte de finansiella resurserna för en sådan politik. Därmed torde det inte bli möjligt att i alternativ II klara full sysselsättning.

Jag har tidigare pekat på den nyckelroll investeringarna — speciellt inom industrin — har när det gäller att lösa balansproblemen. Investeringsutvecklingen i alternativ I innebär en återgång till mera normala förhållanden, medan investeringsandelen i alternativ II ligger kvar på en otillräckligt låg nivå. Detta försvårar eller omöjliggör i sin tur en lösning av våra externa balansproblem genom en utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn. Detta innebär att vi förr eller senare kommer att tvingas lösa balansproblemen genom en restriktiv ekonomisk politik. Det säger sig självt att en sådan politik inte är förenlig med full sysselsättning i ekonomin.

Under 1970-talet har kapitalbildningen kraftigt eftersatts. Detta belyses i

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 38

diagrammet som anger BNP-ökningen och dess användning under 1960och 1970-talen och under perioden 1979—1982 enligt alternativ I och alternativ II. Staplarnas höjd anger ökningen av BNP, dvs. ökningen av vår samlade produktion. I staplarna anges hur stor del av produktionsökningen som använts till offentlig eller privat konsumtion. Återstoden utgör vår

vår ställning gentemot utlandet.

Diagram BNP:s ökning och dess användning 1960—1982

BP BP

2 9200 + 9 300

KAPITAL

EILONINC

an

+ 2 600 Ka PIAS r-t| "709

BELDNINC :

ÖF: ENTLIG Hr + 5 700

KAPITAL-

On + 4700

BILDNING

OFFENTLIG 3700

KONSUMTION >

PRIVAT + 2300 RN

OF. KONS,

Av jämförelsen mellan 1960-talet och 1970-talet framgår den kraftiga nedgång i tillväxten som ägde rum. Under 1960-talet användes vidare nära nog 1/3 av tillväxten till ökad kapitalbildning. Under 1970-talet gick i stort sett hela BNP-ökningen till ökad privat och offentlig konsumtion. För att inte permanent hamna i en situation med mycket låg tillväxt är det därför nödvändigt att under 1980-talet låta kapitalbildningen i framför allt näringslivet öka väsentligt snabbare än under 1970-talet. Därför måste kapitalbildningen i alternativ II betraktas som helt otillräcklig i ett längre perspektiv.

Även efter den kraftiga dämpning av den offentliga konsumtionsökningen som ligger i kalkylen, tas huvudparten av det totala konsumtionsutrymmet i anspråk av den offentliga sektorn. Den privata konsumtionsökningen har bringats ned till en nivå som endast ger utrymme för ungeför oförändrad reallön efter skatt. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att den offentliga konsumtionsutvecklingen också håller sig inom de ramar som anges i kalkylen. En större ökning måste med nödvändighet gå ut över antingen kapitalbildningen eller den privata konsumtionen. I det förra faliet drabbas tillväxten, dvs. det utrymme som finns att fördela. I det senare fallet blir följden i stället successiva reallönesänkningar under

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 39

perioden. De svårigheter detta ger vid avtalsförhandlingarna illustreras av årets avtalsrörelse.

Utvecklingen av konsumentpriser samt export- och importpriser i svenska kronor anges i tabell 13. Som framgår av tabellen möjliggör den dämpade löneutvecklingen i alternativ I en relativt snabb uppbromsning av prisökningarna. För detta krävs emellertid en aktiv apprecieringspolitik som möjliggör en dämpning av exportpriser och importpriser. Utan en uppskrivning av vår valuta får vi en snabbare ökning av export- och importpriser i alternativ I än vad som angivits i kalkylen. Då drivs den inhemska prisnivån upp dels därigenom att de högre importpriserna pressar upp de inhemska kostnaderna och dels därigenom att de högre exportpriserna i kombination med de låga lönerna ger en alltför kraftig vinstuppgång som även den verkar inflationsdrivande.

Kalkylen understryker på denna punkt två viktiga förhållanden.

— Vid en hög internationell prisutveckling är en apprecieringspolitik en nödvändig del i en lyckosam politik för att dämpa den inhemska inflationsutvecklingen.

— En sådan politik är endast möjlig om det inhemska inflationstrycket dämpas. I kalkylen möjliggörs en uppskrivning av kronan 1981 och 1982 genom en lugn löneutveckling 1980 som sedan följs upp med en måttfull löneutveckling också under de båda följande åren.

Svårigheten att bedriva en apprecieringspolitik är emellertid påtaglig även i alternativ I. Bytesbalansunderskottet ligger även i detta alternativ kvar på mycket höga nivåer 1981 och 1982. Det är därför nödvändigt att vi, trots våra stora bytesbalansunderskott, genom den dämpade löneutvecklingen och begränsningen av de offentliga utgifterna kan skapa en internationell trovärdighet för en uppskrivning av kronan.

En annan central fråga när det gäller möjligheten att dämpa prisökningstakten gäller huruvida det är möjligt att hantera de stora budgetunderskott som kan förutses även 1981 och 1982 på ett sådant sätt att de inte verkar inflationsdrivande och så att de inte bidrar till en räntenivå som förhindrar den nödvändiga investeringsuppgången.

Som framgår av det reviderade budgetförslaget kommer vi trots kraftiga besparingar under de kommande åren att bli tvungna att acceptera budgetunderskott i storleksordningen 57 å 58 miljarder kr. För att dessa underskott inte skall verka inflationsdrivande måste staten kraftigt öka sin

Tabell 13. Priser 1980-1982 Procentuell ökning. svenska kr.

1980 1981 1982

alt. I alt. H alt. I alt. II alt. I alt. I

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 40

långfristiga upplåning hos allmänheten. Detta kommer att ställa mycket stora krav på kreditpolitiken. Det torde bli nödvändigt att vid sidan av en kraftig upplåning hos allmänheten också arbeta med ökade likviditetskvoter i bankerna. Yuerligare ökningar av budgetunderskottet skulle naturligtvis skärpa problemen på kreditmarknaden och öka riskerna för en hög inflation. Detta innebär att de besparingsbelopp som angivits i budgetpropositionen med nödvändighet måste uppnås för att vi skall kunna nå en dämpad inflationsutveckling under de närmaste åren.

Sammanfattningsvis understryker kalkylerna allvaret i de anpassningskrav som nu ställs på vår ekonomi. Vi måste under de närmaste åren räkna med en mycket låg tillväxt i såväl privat som offentlig konsumtion. För att kunna återföra den svenska ekonomin till balans krävs en dämpad prisoch kostnadsutveckling. Detta kan åstadkommas endast om vi kraftigt begränsar den offentliga utgiftsexpansionen och nedbringar de statliga budgetunderskotten. Av kalkylerna framgår vidare att en återhållsam löneutveckling ej ger en sämre konsumtionsutveckling men inte heller omedelbar avkastning i form av högre konsumtion. Däremot kan vi redan nästa år få en nedgång i inflationstakten. Vi kan också genom ökade investeringar och en förbättrad konkurrenskraft lägga grunden till en varaktig förbättring av den svenska ekonomin.

6 Avslutning

Den bedömning inför 1980 som jag tecknade i årets finansplan byggde på förhållandevis optimistiska antaganden. Trots den påtagliga avmattningen i världskonjunkturen förutsågs en relativt god exportökning. Tillväxten i den svenska ekonomin förutsattes ligga klart över motsvarande siffror för OECD-området och läget på arbetsmarknaden bedömdes också bli gynnsammare än i flertalet andra länder.

Även om betydande oljeprisstegringar inträffat efter det att finansplanen utarbetades, har dess prognoser i stort sett hållit och i vissa fall t. o. m. överträffats. Tillväxten kan för året förväntas bli högre än vad som antogs i januari och ligger därmed klart över genomsnittet för OECD-området. Orderingången i industrin är positiv och industriproduktionen fortsätter att öka. Sysselsättningsläget kommer under större delen av året att vara gott. Ökningen av industrins investeringar kan nu förväntas bli större än vad som antogs I finansplanen.

Den förhållandevis tillfredsställande bilden av den ekonomiska utvecklingen på kort sikt kan emellertid inte fördölja vårt lands utomordentligt allvarliga långsiktiga strukturella problem. Vår samhällsekonomi kännetecknas sedan en följd av år av betydande balansbrister t olika hänseenden, vilka skärpts av den hårdnande konkurrensen på världsmarknaden. De

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 41

försämrade förutsättningarna för det internationella varuutbytet och den försvagning av den ekonomiska stabiliteten som inträtt till följd av utvecklingen av oljemarknaden har ytterligare ökat kraven på en balanserad inhemsk utveckling.

I förhållande till utvecklingen under 1960-talet har 1970-talet kännetecknats av väsentligt lägre tillväxt och av att en växande andel av våra gemensamma resurser gått till konsumtion. Kapitalbildningen har drastiskt gått ned. Redan i slutet av 1960-talet hade — som bl. a. 1970 års långtidsutredning påvisade — en tilltagande strukturell obalans gentemot omvärlden givit sig tillkänna.

Det föreligger ett klart samband mellan Sveriges allvarliga bytesbalansbrist och den offentliga sektorns snabba expansion. Starkt schematiskt kan utvecklingen mellan de två decennierna förklaras av en relativt sett alltför snabb förskjutning i resursförbrukning från den konkurrensutsatta till den skyddade sektorn i vår ekonomi.

Årets avtalsrörelse har på ett påfallande sätt belyst våra balansproblem. Under en följd av år har den samlade konsumtionen tillåtits ligga på en högre nivå än vad som motsvarat våra produktiva resurser. Den brist på sparande som därigenom uppkommit har framtvingat upplåning utomlands med därav föranledd räntebelastning och minskad ekonomisk handlingsfrihet.

De restriktioner i ekonmiskt-politiskt hänseende som tvånget att återvinna balans i våra utrikes affärer leder till, innebär att det reala utrymmet för löneökningar och ökad konsumtion blir starkt begränsat. Visserligen förutsätter årets budgetproposition en betydande neddragning av de statliga utgifternas ökningstakt, men den kommunala konsumtionsökningen ligger alltjämt på en i förhållande till den ekonomiska tillväxten alltför hög nivå. Detta gäller också i fråga om de statliga inkomstöverföringarna.

Tvånget att öka exporten och dämpa importen förutsätter att de svenska företagens internationella konkurrenskraft förbättras genom en återhållsam kostnadsutveckling och ökad produktivitet.

Det förblir en obestridlig sanning, att vi inte kan ta ut mera ur vår samhällsekonomi än vad ekonomin förmår producera. I en situation där tillväxten av nya resurser i ekonomin är lägre än efterfrågan och de stigande offentliga åtagandena tar i anspråk den övervägande delen av nya tillgångar, blir utrymmet för ökad privat konsumtion starkt pressat. Åt detta grundläggande förhållande kan ingen regering, inget politiskt parti eller någon arbetsmarknadsorganisation göra något på kort sikt. Att söka ta ut mer ur ekonomin än vad som faktiskt finns tillgängligt leder enbart till att vi i än högre grad tvingas att leva på utländsk upplåning och att inflationen blir än mer svårbemästrad. Ingen kan i längden vara betjänt av en utveckling som genom ökad inflation och utlandsupplåning försvårar strävandena att säkra välfärden och att komma till rätta med balansbristerna i samhällsekonomin.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 42

Efter den allvarliga kris i vilken vårt näringsliv befann sig hösten 1976 har regeringspolitiken bl. a. syftat till att stärka den svenska konkurrenskraften och att därigenom skapa förutsättningar för fullt kapacitetsutnytt- Jande, full sysselsättning och fortsatt ekonomisk tillväxt. Den ytterligare försämring av våra internationella bytesrelationer som uppkommit genom de nya oljeprishöjningarna under 1979 och i början av 1980 innebär emellertid krav på ytterligare utbyggnad av vår industriella kapacitet. Ett överförande av resurser från konsumtion till investeringar och från den skyddade till den konkurrensutsatta sektorn framstår nu som alltmer nödvändig om vi skall kunna nå de grundläggande målen för den ekonomiska politiken.

Sveriges möjligheter att här hemma konkurrera med utländska varor och att avsätta sina produkter på de internationella marknaderna har fått alltmer ökad betydelse. Den internationella konjunkturavmattning som vi nu står inför och som kan förväntas blir alltmer påtaglig under senare delen av 1980 och under 1981 ställer skärpta krav på svensk produktion och på våra företags möjlighet och villighet att bedriva en aktiv priskonkurrens. För att jämvikten i vår bytesbalans skall kunna återställas utan en långtgående åtstramningspolitik med ty följande välfärdsförluster, måste Sveriges relativa kostnadsläge utvecklas gynnsammare än andra länders. Det utrymme för relativa prissänkningar som kan åstadkommas genom ett ansvarsmedvetet löneavtal måste utnyttjas. De tendenser till ökade exportpriser som kom till utrryck främst under första hälften av 1979 ledde till att förutsedda andelsvinster på den internationella marknaden uteblev. Lönsamheten i vårt näringsliv ligger visserligen generellt sett inte på högre nivå än under lågkonjunkturen i början av 1970-talet, men den förbättring av vinstmarginalerna som likväl skett borde möjliggöra en offensiv prispolitik. Det är också angeläget att den ökande investeringsbenägenheten som nu kommer till uttryck i gjorda enkäter omsätts i kapacitetsökande investeringar.

En industriell expansion utgör alltså den nära nog avgörande förutsättningen för återvunnen balans gentemot omvärlden. Den bygger bl. a. på att medborgarna är beredda att medverka till produktions- och produktivitetshöjande insatser. Detta skärper kraven på en skattepolitik som stimulerar till arbete och sparande. Det svenska skattesystemet har inte motsvarat de krav i dessa hänseenden som situationen reser. De höga inkomst- och marginalskatterna är ägnade att dämpa initiativkraften och lusten till de produktions- och produktivitetshöjande insatser som är nödvändiga i våra strävanden efter balans i förbindelserna med omvärlden. Som jag framhöll i finansplanen, måste självfallet skattepolitiken kunna användas som ett konjunkturpolitiskt medel. Som jag också underströk i finansplanen, skulle dock en politik inriktad på att söka lösa våra problem genom höjda skatter leda till allmänt sänkt tillväxt samt en försvagning av skatteunderlaget.

Jämte åtgärder med direkt konsumtionsbegränsande syfte exempelvis på

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 43

energiområdet och det alkoholpolitiska området, måste alltså budgetproblemet främst lösas genom en betydande neddragning av ökningstakten i de offentliga utgifterna och en omprövning av åtaganden för vilka realekonomiskt utrymme icke längre står till förfogande. Stegringen i de offentliga utgifterna måste anpassas till utvecklingen i samhällsekonomin i dess helhet.

Den bild av budgetunderskottens utveckling som tecknas i långtidsbudgeten är utomordentligt oroande. Om den förverkligades, skulle den snabbt omintetgöra varje ansträngning att hålla det samhällsekonomiska läget under kontroll och obevekligen leda till att vårt ekonomiska, sociala och politiska system utsattes för större påfrestningar än vad den nu verksamma generationen tidigare upplevt.

Regeringen är därför fast besluten att begränsa budgetunderskotten. För budgetåret 1981/82 måste underskottet ligga omkring 7 miljarder kr. under den nivå som anges I långtidsbudgeten. För perioden därefter måste målet vara att minska budgetunderskottet som andel av BNP med i genomsnitt en procentenhet varje år.

Detta är krävande mål. Det finns ingen anledning att dölja de svårigheter och de uppoffringar som kommer att erfordras. De besparingar som kommer att bli nödvändiga måste beröra i stort sett alla poster i den statliga budgeten. Skall förutsättningar skapas för ekonomisk stabilitet, social trygghet och en rättvis fördelning av våra resurser också i framtiden, måste betydande förändringar även i transfereringssystemet komma i fråga.

Alldeles säkert kommer en sådan politik att bli utsatt för kritik. Men jag vill starkt understryka, att solidariteten med dem som skall leva i och skyddas av vårt samhälle senare under 1980-talet inte gör någon annan politik möjlig. Vi kan i vår omvärld studera konsekvensera av en politik som vägrar att i tid se sanningen och sviker sitt ansvar för ekonomin och för den framtida sociala och politiska stabiliteten. Sverige måste förbli en nation med förmåga att klara de påfrestningar landet ställs inför.

Jag vill också starkt stryka under den betydelsefulla roll inflationsbekämpningen måste spela i den ekonomiska politiken. Den klara dämpningen av prisstegringstakten som åstadkoms 1978 och som också skulle ha kunnat registreras förra året, om icke de internationella prisstegringarna framför allt på olja hade pressat upp inflationen, vittnar om att det är möjligt att nå resultat genom samverkan mellan ekonomisk-politiska åtgärder och avtal på arbetsmarknaden anpassade till den reala tillväxten i ekonomin. Inflationen är ett samhällsont. Den är ägnad att fräta sönder solidariteten och grunden för vårt välstånd. Den måste bekämpas och insikten om dess drivkrafter måste få ökad spridning. Inflation kan i längden inte hejdas genom priskontroll eller prisstopp utan bara genom att den bakomliggande kostnadsutvecklingen bemästras.

Efter de prisstegringar som noterats under årets första månader och som i hög grad sammanhänger med de mot slutet av förra året inträffade

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 44

oljeprishöjningarna samt av den internationella kreditmarknadsutvecklingen framtvingade räntehöjningar, borde förutsättningar föreligga för en

någorlunda lugn utveckling under återstoden av året. Självfallet spelar härvidlag utgången av de pågående avtalsförhandlingarna en avgörande

roll. Jag vill därför än en gång inskärpa vikten av att möjligheterna till standardhöjning och förstärkt köpkraft bedöms med hänsyn till våra reala resurser. De skattelättnader som genomfördes i slutet av förra året och det program regeringen offentliggjorde den 27 mars i år har skapat förutsättningar för ett avtalsresultat som i reala termer är för 1980 i stort sett lika bra och på längre sikt bättre än vad som skulle vara möjligt utan ett sådant

program och med nominellt sett större löneökningar.

Sveriges energiförsörjning och starka beroende av importerad olja utgör vårt stora framtidsproblem vid sidan av den alltför snabbt växande offent-

liga sektorn. Utgången av folkomröstningen i energifrågan i mars har skapat underlag för en energipolitik syftande till att genom god hushållning

ta tillvara våra energitillgångar och begränsa vårt oljeberoende. Rationell hushållning och energibesparande investeringar stärker möjligheterna att komma till rätta med både våra bytesbalans- och budgetproblem.

Återställd balans i samhällsekonomin framstår idag som ett nationellt samlande mål. En stark samhällsekonomi utgör ett grundläggande villkor för en harmonisk samhällsutveckling och för möjligheterna att garantera den generation som lagt grunden för vår välfärd den trygghet den har rätt

att kräva. Den är en förutsättning för vår fortsatta välfärdsutveckling.

Vägen mot balans kan bli både lång och mödosam. Det finns inga enkla

lösningar. Våra svårigheter kan inte angripas med löftespolitik. Detta har

erfarenheterna från andra länder visat. Såväl politiska ledare som företrä-

dare för arbetsmarknadens parter måste vara beredda att ta sitt ansvar då

det gäller att teckna en riktig och realistisk bild av de svårigheter vår ekonomi står inför och av de åtgärder som oundgängligen krävs för att återställa den förlorade balansen. Dessa kan inte sällan bli starkt kännbara

och det är därför angeläget att skydda framför allt utsatta grupper. Vad som fordras är insikt om problemens art och vidd och en bestämd vilja att i

samhällssolidaritetens intresse åstadkomma det resultat nationens bästa kräver.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas såsom bilaga den reviderade nationalbudgeten för 1980 (bilaga 1.1).

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående.

2. godkänna vad jag har anfört om extra starthjälp till vissa bygg-

nadsarbetare.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1 45 Innehållsförteckning I Den internationelia utvecklingen 1 2 Konjunkturer och ekonomisk politik under 1979 och början av 1980 6

Tabellförteckning

I Bruttonationalproduktens utveckling i vissa länder och länderom-

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Reviderade

budgetförslaget

Regeringens prop. 1979/80: 150 Bilaga 2

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1980-04-23

Föredragande: statsrådet Mundebo

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt avser utgifter och beräkning av statens inkomster, m. m.

REVIDERAT BUDGETFÖRSLAG

1¶Det reviderade budgetförslaget

1.1 Inledning

Underskottet i statsbudgeten har ökat snabbt under senare är. Detta är en följd av statsmakternas strävan att kompensera en vikande efterfrågan från främst exportmarknaderna och att därigenom hålla sysselsättningen

uppe på en hög nivå. Budgetunderskottet har emellertid nu nätt en sådan

storlek att det inte ytterligare kan tillåtas öka. Politiken måste tvärtom inriktas på en successiv minskning av underskottet bl. a. i syfte att undvika att det får inflationsdrivande effekter. Regeringen har i ärets budgetproposition aviserat att riktlinjer för budgetpolitikens inriktning på längre sikt skulle redovisas i kompletteringspropositionen. Jag återkommer nu till denna fråga.

1.2 Tendenser i den statliga budgetutvecklingen

Inledningsvis vill jag ge en kort översikt av budgetutvecklingen under en längre period.

Budgetåret 1964/65 uppgick de statliga utgifterna till knappt 26 miljarder kr. Femton år senare, budgetåret 1979/80, har de mer än sjudubblats och

uppgår till drygt 183 miljarder kr. Även statsinkomsterna har ökat kraftigt

under denna period, från 26 miljarder kr. till 136 miljarder kr.

Tillväxten av statens utgifter och inkomster har varit kraftig också räknat i reala termer. I diagram 1 redovisas utvecklingen sedan utgifter och inkomster deflaterats med implicitprisindex för bruttonationalprodukten, 1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1979/80: 150 ra

den s.k. BNP-deflatorn!. Av diagrammet framgår att utgifterna realt sett ökat med ca 140 77 under perioden, medan inkomsterna stigit med ca 80 5c.

Diagram 1. Statsutgifternas och statsinkomsternas reala utveckling budgetåren

1964/65—1979/80 (Miljarder kr., 1975 års priser)

1204 Budgetunderskott HO04

1004

0H Utgifter

sö 4

fakomster 704

än 4

T T T T T T T T T T T T I T LU

196405 1960:07 IY908An9 1970:71 1970:73 197473 1976;77 197879

I Detta beräkningssätt innebär att inkomsternas och utgifternas utveckling direkt kan jämföras med bruttonationalproduktens reala utveckling. Dock bör uppmärksammas att prisutvecklingen varierar mellan olika samhällssektorer. Sålunda ligger exempelvis prisutvecklingen för staten resp. kommunsektorn normalt över brutto-

nationalproduktens prisutveckling (bl. a. beroende på att dessa sektorers verksamhet år mer arbetskraftsintensiva). Då volymutvecklingen för varje sektor beräknas med hjälp av sektorns prisindex kommer sålunda volymutveckling resp. real utveck-

ling enligt BNP-deflatorn att avvika från varandra. För staten och kommunerna

kommer volymutvecklingen normalt att vara lägre än den reala utvecklingen enligt

BNP-deflatorn. .

Prop. 1979/80: 150 3

Utgifter och inkomster kan också sättas i relation till bruttonationalpro-

dukten (BNP). Utgifternas andel av BNP har vuxit från ca 24 9c 1964/65 till

drygt 3992 1979/80 och inkomsternas andet från 2476 till ca 299 (dia-

gram 2).

Diagram 2. Statsutgifter och statsinkomster uttryckta som andel av bruttonationalprodukten

(Miljarder kr., 1975 års priser)

387,

| Budgelt-

under-

skoölt åh

347, 4

Utgifter å04 od

Inkomster

Mm

T I T T kl ST T T T LO T T T

1964 05 196607 90:69 1970 71 1 972:73 1974:75 19760;77 1978:79

Om man ser till enskilda år har takten i inkomst- och utgiftsutvecklingen varierat. Utgiftstillväxten har sålunda i reala termer varierat mellan drygt 2 och knappt 994, medan inkomsterna vissa år t.o.m. minskat och ett år,

1975/76, ökat exceptionellt kraftigt.

Prop. 1979/80: 150 : 4

Sett över hela perioden kan dock vissa tendenser i utvecklingen klart iakttas. Utgifterna har trendmässigt ökat med ca 696 per år realt sett. medan inkomsterna i genomsnitt stigt med ca 496 per är.

Skillnaden i tillväxttakt har lett till ett växande budgetunderskott. I mitten av 1960-talet var budgeten i stort sett balanserad. 1970/71 uppgick underskottet till 1,5 7 av BNP, 1974/75 ull 4 Zz och 19797/80 till 10.5 22. Det bör dock påpekas att det växande budgetunderskottet under första delen av perioden balanserades av överskottet inom socialförsäkringssektorn, främst AP-fonden. Det innebar att den konsoliderade offentliga sektorn ända fram till budgetåret 1977/78 trots ett växande underskott i statsbudgeten uppvisade ett positivt finansiellt sparande.

Den kraftiga inkomstförstärkningen budgetåret 1975/76 bryter påtagligt mot den trendmässiga utvecklingen. Statens inkomster som andel av BNP steg då på ett år från 27 74 till knappt 31 Z, dvs. med mer än under hela den föregående tioårsperioden. Den viktigaste förklaringen till denna exceptionella uppgång var de mycket kraftiga löneökningar som inträffade åren 1975 och 1976. De kortsiktiga effekterna på statsbudgeten förstärktes av systemet för utbetalning av kommunalskattemedel. De stora löneökningar- . na år 1975 (och i mindre grad 1976) slog genast igenom i preliminärskatten för löntagare. Eftersom avtalet kom rätt sent påverkades statsinkomsterna först andra halvåret 1975, dvs. budgetåret 1975/76, i någon större grad. Samtidigt innebär reglerna för utbetalning av kommunalskattemedlen att den stora ökningen av kommunalskatteunderlaget påverkade utbetalningarna först år 1977, dvs. budgetåret 1976/77 (till hälften) och budgetåret 1977/78 (starkare eftersom även 1976 var ett år med betydande ökning av kommunalskatteunderlaget). Detta betyder att statsbudgeten fick en avsevärd tillfällig förstärkning under de två budgetåren 1975/76 och 1976/77. Utöver de effekter som var en följd av löneökningarna ökade statens inkomster ytterligare genom höjning av arbetsgivaravgifterna och på grund av helårseffekten av den momshöjning som skedde hösten 1974. Dessutom inflöt som en engångseffeki stora fyllnadsbetalningar av arbetsgivaravgifter våren 1976.

Den kraftiga ökningen av lönekostnaderna åren 1975— 1976 var en direkt orsak till den kostnadskris som allvarligt försvagade Sveriges ekonomi under de följande åren. Den framtvingade också anpassningsåtgärder av olika slag, bl.a. de osedvanligt stora utgifterna för arbetsmarknads- och industripolitik samt borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften,

vilka påverkade budgetutvecklingen under de sista åren av 1970-talet. Det

är helt uppenbart att den inkomstökning som uppkom budgetåret 1975/76 visserligen kortsiktigt ledde till en förstärkning av den statliga budgeten men samtidigt hade så negativa effekter på samhällsekonomin att förstärk-

ningen inte kunde bli permanent. För en tid kunde den dock dölja de

underliggande tendenserna till ett växande budgetunderskott.

Utgiftsutvecklingen är ett resultat av successiva beslut om reformer. De regler som styr kostnadsutvecklingen, sedan reformerna väl beslutats, har

Prop. 1979/80: 150 'n

i mycket liten grad varit kopplade till den ekonomiska tillväxten. Utgifterna har därför fortsatt att öka I ungefär samma takt även under perioder dä tillväxten i ekonomin varit mycket läg. I årets budgetförslag redovisade jag hur utgiftsökningen under perioden 1976/77—1979/80 fördelade sig på automatik. nya utgiftsåtaganden resp. tillfälliga arbetsmarknads- och industripolitiska insatser. Därav framgick att automatiken, inkl. pris- och löneomräkningar för statliga myndigheter m. m., svarade för närmare 80 96 av utgiftsökningen på totalt 70 miljarder kr. I reala termer ökade statsutgifterna under denna period med ca 71/2 76 per år. Räknar man bort de nya utgiftsåtagandena, bl. a. insatser på energiområdet och höjda barnbidrag, så blir ökningstakten likväl ca 6 6.

Med en tillväxttakt av de statliga utgifterna som ligger betydligt över tillväxttakten i ekonomin som helhet kommer statsutgifternas andel av BNP att öka successivt. Takten i denna andelstillväxt blir större ju större skillnaden i tillväxttakt är mellan statsutgifter och BNP. Till detta skall läggas att ökningen av statsutgifterna vid given BNP-tillväxt tar en allt större andel av denna tillväxt i anspråk. När statsutgifterna motsvarade 2496 av BNP innebar en tillväxt på 672 av dessa knappt 11/2 procent av BNP. När statsutgifterna stigit till 407 blir motsvarande anspråk knappt 21/2 procentenheter. Det innebär att om BNP-tillväxten understiger 2 1/27 så räcker det inte att staten tar in ett belopp motsvarande hela tillväxten för att täcka sin utgiftsökning. Därutöver krävs, om inte ökningen av statsutgifterna skall finansieras lånevägen, en ytterligare omfördelning mellan olika sektorer. Det här beskrivna fördelningsproblemet accentueras ytterligare om man också tar hänsyn till att såväl socialförsäkringssektorns som kommunsektorns utgifter uppvisat samma kraftiga tillväxt som statens.

Som tidigare noterats var statsbudgeten t mitten av 1960-talet i balans. Därefter har statsinkomsterna utvecklats långsammare än utgifterna. En viktig orsak härtill är att regering och riksdag inte bedömt att det funnits utrymme för de statliga skattehöjningar som hade krävts för att hålla takt med utgiftsutvecklingen. Tvärtom har de årliga skatteomläggningarna under 1970-talet inneburit att de statliga inkomstskatterna som andel av BNP successivt sjunkit. Samtidigt har kommunalskatten och arbetsgivaravgifterna ökat kraftigt. Totalt har en kraftig skärpning av skattetrycket uppstått. De totala skatterna som andel av BNP tll marknadspris steg från 402 år 1970 till 53 2 år 1977. Därefter har en uppbromsning skett (tabell 1). Som tidigare framhållits har dock utgiftsutvecklingen i stort sett varit opåverkad härav. Det finansiella sparandeunderskott som på detta sätt uppkommit har helt koncentrerats till statsbudgeten. Ökningen av socialförsäkringsavgifter under åren 1978— 1980 har balanserats av borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften och den kommunala expansionen har under denna period till betydande del finansierats genom ökade statsbidrag. Dessa åtgärder har haft en negativ effekt på budgetunderskottet. vilket alltså inte bara avspeglar expansionen i den statliga sektorn utan i hela den offentliga sektorn.

Prop. 1979/80: 150 6

Tabell 1. Skattekvotens'| utveckling i Sverige (procent av BNP till marknadspris)

prel. 1979 (6,60) (16,5) 23.1 15.7 1.5 7.0 S.6 52,9 prel. ! Med skattekvot menas i detta sammanhang debiterade skatter och socialförsäkringsavgifter i förhållande till BNP. De faktiskt inbetalade beloppen. vilka framgår av tabell 9: 6 i nationalbudgeten, visar i allmänhet på en något lägre skattekvot. Skattekvotens utveckling enligt denna princip skulle för åren 1977— 1979 i stället bli 52,8. 52,6 och 52,02 av BNP.

Anm.: De tidigare utgående folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna har behandlats som direkta statliga skatter. Egenavgifter för rörelseidkare m. fl. ingår i lönesummeskatter.

Skattetrycket har enligt min bedömning nu nått en sådan nivå att det inte

kan höjas väsentligt mer. Staten har under hela 1970-talet minskat den statliga inkomstskatten för att bl.a. motverka effekten av de kommunala skattehöjningarna. I slutet av 1970-talet har också ökade statliga bidrag

utgått för att minska behovet av ytterligare skattehöjningar. Arbetsgivaravgifterna höjdes under perioden 1974—1977 kraftigt, från 18 till 3476 av avgiftsunderlaget, vilket otvivelaktigt bidrog till den kostnadskris i svenskt näringsliv som jag tidigare berört. Det var mot den bakgrunden nödvändigt att stoppa utvecklingen. Som jag tidigare påpekat har de höjningar som därefter skett balanserats av borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften. De negativa effekterna av stora skattehöjningar på människornas

beteende och konkurrenskraften är helt uppenbara. Som jag framhöll i

budgetpropositionen torde dessutom de växande problemen med ett ut-

brett skatteundandragande vara ett tecken på att det finns gränser för vad människorna ser som ett rimligt skatteuttag. Härtill kommer de växande

administrativa problem som följer med ett ökat skattetryck. Det är mot den

bakgrunden de beslut skall ses som har lett till en uppbromsning av den

snabba ökningen av skattetrycket som ägde rum fram till år 1977.

Som jag skall återkomma till i det följande är det nu nödvändigt att vidta

åtgärder för att minska budgetunderskottet. Innan jag närmare redovisar mina överväganden härvidlag vill jag emellertid redovisa de reviderade

beräkningarna för budgetutvecklingen under innevarande och kommande budgetår, liksom resultaten av de långtidsbudgetkalkyler för perioden fram

till 1984/85 som nu gjorts.

Prop. 1979/80: 150 7

1.3 Det reviderade budgetförslaget Statsinkomsterna

Av avgörande betydelse för statsinkomsternas utveckling är den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Chefen för ekonomidepartementet har vid sin anmälan av den reviderade finansplanen presenterat två alternativ för ökningen av lönesumman under åren 1980 och 1981. Jag utgår i min beräkning av statsbudgetens inkomster från de lägre alternativet. I huvudsak överensstämmer detta även med den utveckling av löne-

summan som låg till grund för mina beräkningar 1 budgetpropositionen.

Statsinkomsterna för budgetåret 1980/81 uppskattas i min nuvarande beräkning till 148,4 miljarder kr.. vilket är i stort sett samma belopp som jag

räknade med i budgetpropositionen. Detta innebär att statsinkomsterna förutses öka med 13,8 miljarder kr. jämfört med det nu beräknade utfallet för budgetåret 1979/80. Av denna ökning är ca 3 miljarder kr. en effekt av den övergång till bruttoredovisning som sker i samband med genomföran-

det av budgetreformen budgetåret 1980/81. Räknas effekterna härav bort förutses inkomsterna öka med 8,0.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag avser att senare föreslå

regeringen att av i första hand hälso- resp. energipolitiska skäl återkomma

till riksdagen med förslag om höjning av skatterna på drycker. tobak samt energi. De planerade höjningarna beräknas öka statsinkomsterna under

budgetåret 1980/81 med ca 1,5 miljard kr. netto. Denna inkomstförstärk-

ning har jag beaktat när jag har avvägt behovet av medel under anslaget till oförutsedda utgifter.

Jag vill även nämna att jag har för avsikt att senare i år föreslå regeringen att lägga fram förslag som berör realisationsvinstbeskattningen samt be-

beskattningen som föranleds därav. Effekterna av dessa förslag har jag emellertid inte beaktat i min beräkning av budgetsaldot. Till betydande del

torde effekten falla på senare budgetår.

Statsutgifterna

I budgetförslaget beräknades de totala statsutgifterna för budgetåret 1980/81 komma att uppgå till inemot 204 miljarder kr. Nu föreliggande beräkningar slutar på drygt 206 miljarder kr.. dvs. en ökning med ca 2,5

miljarder kr. Huvudparten av denna ökning beror på händelser som inte kunde förutses i budgetpropositionen nämligen höjningen av räntenivån

och den under första kvartalet 1980 inträffade snabba prisstegringen, vilka medfört ökade utgifter för statsskuldräntor och vissa priskänsliga anslag, främst försvarsramen och folkpensionerna.

Jag avser att senare vid min anmälan av särskilda frågor återkomma med en mera detaljerad redogörelse för vad som ligger bakom den uppräkning av statsutgifterna för budgetåret 1980/81 som skett jämfört med budgetför-

Prop. 1979/80: 150 8

slaget. Jag underströk i budgetpropositionen att det var regeringens avsikt att begränsa antalet frågor som tas upp i särpropositioner. Belastningen för budgetåret 1980/81 av de särpropositioner med kostnadskonsekvenser som har lagts fram beaktades i budgetförslaget under anslaget till oförutsedda utgifter. "Totalt uppgår anslagsansökningarna till följd av dessa särproposi-

tioner och vissa andra av riksdagen fattade beslut till 4 564 milj. kr. Den kassamässiga belastningen budgetåret 1980/81 beräknar jag till ca 2,5 mil-

jarder kr.

Jag övergår nu till att redovisa de statsfinansiellt mer betydande särpropositioner som framlagts under våren 1980.

Det har visat sig nödvändigt att via statsbudgeten anvisa ytterligare medel till de svenska varven. I en nyligen avlämnad proposition föreslås att sammanlagt 3 109 milj. kr. anvisas för budtetåret 1980/81. De medel

som anvisas är i vissa fall avsedda för utbetalningar under flera år. Jag vill i detta sammanhang även nämna att en betydande belastning uppstått på statsbudgeten för innevarande år på grund av förluster på garantier till den statliga varvskoncernen. Även för kommande budgetår förutser jag att statsbudgeten kommer att belastas med betydande belopp härför. I en särskild proposition har regeringen lagt fram förslag till ett stödpro-

gram som syftar till att göra det möjligt för den svenska flygindustrin att

delvis ställa om sin tillverkning från militära till civila flygprodukter.

Mot bakgrund av den besvärliga urbetsmarknadssituationen för ungdomar som söker sig ut i arbetslivet efter avslutad grundskola har regeringen

i en proposition föreslagit speciella stödåtgärder inom gymnasieskolans ram.

I syfte att stärka det svaga sysselsättningsläget i Norrbotten har rege-

ringen föreslagit att 500 milj. kr. anvisas som lån till Norrbottens läns landstingskommun. Lånet skall användas för att täcka kostnaderna för

tidigareläggning av vissa investeringar inom sjukvården.

Efter verkställd översyn har regeringen också lagt fram förslag om förhöjt prisstöd till jordbruket i norra Sverige.

I en proposition om sjöfartspolitiken har bl.a. föreslagits att statliga värdegarantier lämnas för visst tonnage. Härutöver läggs i propositionen

fram vissa förslag som ger en direkt belastning på budgeten.

Utöver de nu berörda propositionerna har det i enlighet med vad som

sagts i budgetpropositionen lagts fram ett antal viktiga förslag på vissa

andra områden med mindre effekter på statsbudgeten.

Saldoutvecklingen

De förändringar av statsbudgeten för vilka jag nyss redogjort sammanfattas i tabell 2. Som framgår av tabellen överensstämmer budgetunder-

skottet för innevarande budgetår i stort med beräkningen i budgetproposi-

tionen. För budgetåret 1980/81 beräknas budgetunderskottet nu komma att uppgå ull närmare 58 miljarder kr. att jämföra med tidigare beräknade

drygt 55 miljarder kr.

Prop. 1979/80: 150 9

Totalt beräknas statsinkomsterna nu till inemot 135 miljarder kr. för

budgetåret 1979/80 och till drygt 148 miljarder kr. för budgetåret 1980/81.

Jämfört med beräkningarna i budgetförslaget förutses sålunda statsinkom-

sterna nu bli något lägre för innevarande budgetår medan de förutses bli lika stora för budgetåret 1980/81 som i den tidigare beräkningen.

Tabell 2. Statsbudgeten 1979/80—-1980/81 (Miljarder kr.)

På utgiftssidan innebär de nya beräkningarna vissa förändringar i förhällande till vad som redovisades i budgetförslaget. Totalt räknar jag med att utgifterna, jämfört med budgetpropositionen, minskar med 1,8 miljard kr. budgetåret 1979/80 och ökar med 2,5 miljarder kr. påföljande budgetår. Vad gälter budgetåret 1979/80 förklaras detta framför allt av att förbrukningen av reservationsmedelsbehållningar samt ianspråktagandet av rörliga krediter beräknas bli mindre än vad som beräknats tidigare. För budgetåret 1980/81 förklaras uppräkningen främst av ökade statsskuldräntor och ökade kostnader för vissa priskänsliga anslag till följd av de prisstegringar som inträffat under första kvartalet 1980. Bortsett från de nya förhållanden som jag nu tagit upp överensstämmer min beräkning av utgifterna för budgetåret 1980/81 väl med den beräkning som gjordes i budgetpropositionen.

Jag vill avslutningsvis beröra det åtgärdsprogram som regeringen har lagt fram i syfte att underlätta avtalsförhandlingarna. Om avtal kommer att kunna slutas inom de ramar som förutsatts återkommer regeringen till riksdagen med förslag med anledning av de nämnda ätgärderna. I avvaktan på detta har jag inte beaktat effekterna av de åtgärder jag nämnt i min beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter.

1.4 1980 års långtidsbudget

Jag övergår nu till att redovisa resultaten i 1980 års längtidsbudget (bilaga 2.1). Jag gör detta mot bakgrund av den redovisning av de samhällsekonomiska perspektiven på något längre sikt som chefen för ekonomidepartementet har lämnat tidigare.

Långtidsbudgetarbetets syfte är att kartlägga budgetutvecklingen på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. En sådan kartläggning utgör ett underlag för en analys av de statsfinansiella förutsätt-'

Prop. 1979/80: 150 10

ningarna under den framförliggande femårsperioden. I syfte att ge ett utförligare underlag för en sådan analys kompletteras årets långtidsbudget, som i övrigt endast omfattar statsbudgetens inkomster och utgifter, med beräkningar rörande socialförsäkringssektorn samt vissa andra statliga verksamheter. Vidare behandlas den kommunala utvecklingen ingående. Dessutom ägnas ett särskilt avsnitt åt automatiken i statens utgifter. Beskrivningarna och analyserna av utgiftsstyrande faktorer har utvidgats och fördjupats jämfört med tidigare långtidsbudgetar. Avsikten är att långtidsbudgeten på detta sätt skall kunna utgöra ett underlag för bedömningar av den samlade offentliga sektorns utveckling på något längre sikt.

Långtidsbudgeten är inte någon plan eller prognos över statsutgifternas och statsinkomsternas utveckling. Beräkningarna av statens utgifter omfattar enbart de resurser som krävs för att olika verksamheter skall kunna bedrivas i enlighet med de beslut som statsmakterna redan har fattat och de åtaganden som gjorts för framtiden. I långtidsbudgeten görs alltså inte några försök att förutse vilka beslut som statsmakterna kommer att fatta under perioden.

Vad gäller statsinkomsterna grundas beräkningarna på oförändrade skatteregler och avgiftssatser i den mån inte förändringar beslutats eller förutskickats. I årets långtidsbudget har bl. a. hänsyn tagits till de punktskattehöjningar som aviserats. Dessa beaktas dock på budgetens utgiftssida under anslaget till oförutsedda utgifter. Beräkningarna utgår beträffande åren 1980-1982 från samma antaganden rörande priser. löner och tillväxt i samhället som presenteras i den reviderade finansplanen. För perioden därefter har mer schablonmässiga antaganden gjorts. En årlig real tillväxt av bruttonationalprodukten om 2,5—3 <& har förutsatts för långtidsbudgetperioden.

Statsinkomsternas årliga procentuella tillväxt under den framförliggande perioden skulle enligt långtidsbudgetkalkylen komma att uppgå till 5,4 2 i löpande priser. Inkomsttillväxten i löpande priser ligger därmed lägre än vad som angavs i förra årets långtidsbudget. då ökningstukten var 6,9 9c årligen. Den lägre ökningstakten i årets beräkning förklaras bl.a. av att lönesumman antagits öka långsammare samt av att inflationsskyddet medför en förhållandevis kraftig kompensation budgetåret 1981/82. Det bör vidare uppmärksammas att de aviserade skattehöjningarna beräkningstekniskt inte beaktats i långtidsbudgetens förändringstal för statsinkomsterna. Den nu angivna inkomsttillväxten ligger vidare väsentligt lägre än den faktiskt registrerade ökningen om 13.3 ec under perioden 1974/75— 1978/79. Detta beror bl.a. på att ökningen av lönesumman har varit större och skattehöjningar vidtagits under den historiska perioden.

Prop. 1979/80: 150 u

Tabell 3. Statsinkomsternas utveckling 1974/75—1984/85

Statsutgifterna, exkl. statsskuldräntorna, beräknas i långtidsbudgeten minska med i genomsnitt 0,5 72 årligen i fasta priser under den framförliggande femårsperioden. I fjolårets långtidsbudget beräknades utgifterna komma att öka med 0,3 20. Jämfört med perioden 1974/75—-1978/79, då statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna i genomsnitt ökade med 7,0 76; om året i oförändrad pris- och lönenivå, innebär långtidsbudgetens kalkyler en mycket dämpad utgiftsutveckling.

Tabell 4. Statsutgifternas utveckling 1974/75—1984/85

Genomsnittlig 1980/81 Genomsnittlig

Oförändrad pris- och

lönenivå

Utgifter exkl.

statsskuldräntor + 7.0 186737 - 0,5

Löpande priser Utgifter exkl.

I löpande priser beräknas den genomsnittliga ökningen av de totala statsutgifterna under långtidsbudgetperioden till 6.196 per år att jämföra med 17,5 2 under perioden 1974/75—-1978/79. Den framtida ökningstakten ligger därmed i stort sett på samma nivå som den som redovisades i förra årets långtidsbudget. Utgiftsnivån för budgetåret 1980/81 beräknas vidare nu ligga väsentligt över den nivå som framgick av 1979 års långtidsbudget. Orsaken till denna högre utgiftsnivå jämfört med beräkningarna för ett år sedan ligger dels i högre pris- och lönenivå, dels i att beslut har fattats som inte kunde beaktas i 1979 års långtidsbudget.

Eftersom statsskuldräntorna förväntas stiga snabbare än övriga statsutgifter blir den årliga genomsnittliga ökningen för statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna något långsammare än för de totala statsutgifterna, eller 4,07: löpande priser.

Prop. 1979/80: 150 12

Den starka automatik i utgiftsutvecklingen som beskrivs i längtidsbudgeten är I allt väsentligt en följd av beslut som har fattats i parlamentarisk enighet och gällt sedan länge. Automatiken kan illustreras av följande Överslagsvisa kalkyl. I genomsnitt ökar utgifterna i löpande priser ärligen under långtidsbudgetperioden med ca 14 miljarder kr. Infriande av utfiästelser vad gäller folkpensioner och bostadspolitik svarar för 1.8 resp. 11 miljard kr. av denna ökning. Fullföljundet av försvars- och biståndspolitiken svarar för resp. 1,0 och 0,5 miljard kr. Åtagandena inom skolväsendet resulterar i ökade utgifter om 0.9 miljard kr. i genomsnitt per år. Ca 1.3 miljard kr. består huvudsakligen av ökade lönekostnader i den statliga

verksamheten. Härtill kommer årligen ökade statsskuldräntor om ca 6 miljarder kr. till följd av budgetunderskottens storlek.

För att belysa hur de statliga utgifterna direkt och indirekt ställer anspråk på samhällets reala resurser är det av intresse att studera utvecklingen såväl av de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna som av transfereringarna och de finansiella transaktionerna. Statens direkta an-

språk på resurser skulle enligt årets långtidsbudget sävitt gäller statlig

konsumtion ligga oförändrad i fasta priser under perioden fram t.o.m. budgetåret 1984/85. I fjolårets beräkningar förutsågs en genomsnittlig årlig

ökning om 0,3 22. I beräkningen i löpande priser har vidare för den egent-

liga förvaltningen förutsatts 24 lägre anslagsökning varje år än vad full pris- och lönekompensation skulle ge. De statliga investeringsutgifterna

skulle enligt långtidsbudgeten komma att minska, vilket sammanhänger

med beräkningstekniken. I princip återspeglas endast gjorda åtaganden, vilket leder till en systematisk underskattning av investeringsutgifternas framtida utveckling. Tabell 5. Statsutgifternas utveckling 1974/75—1984/85. Konsumtion, investeringar och transfereringar (Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Procentuell Genomsnittlig — Anslag - Genomsnittlig

andel av bud- procentuell 1980/81 — procentuell

Statliga investe-

Finansiella transaktioner 6.1 + 5,3 12600 = 0,7 ! Deflaterade med konsumentprisindex.

Prop. 1979/80: 150 13

Liksom i tidigare längtidsbudgetkalkyler uppvisar transfereringarna en betydligt snabbare expanstonstakt än de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna. Gjorda åtaganden på exempelvis barnomsorgens och

bostadspolitikens områden är här av betydelse. Som framgår av samman-

ställningen är emellertid statsskuldräntorna den snabbast stigande utgiftsposten i budgeten. Den genomsnittliga ökningstakten i procent är ungefär densamma som i beräkningarna i fjolärets långtidsbudget. I absoluta tal och löpande priser ligger dock ökningstakten avsevärt högre eller ca 6

miljarder kr. per år jämfört med 4 miljarder kr. i 1979 ärs längtidsbudget.

Orsakerna till denna ökning ligger dels i att budgetunderskottet redan i

utgångsläget i årets långtidsbudget är större än vad som beräknades förra året, dels i att detta budgetunderskott beräknas stiga kraftigt under perioden. Till skillnaden bidrar också att ränteantagandena i årets långtidsbudget ligger högre än i fjolårets.

Till följd av långtidsbudgetens beräkningsmeriodik borde man kunna

förvänta sig att budgetunderskottet skulle minska eller i vart fall inte öka

eftersom i beräkningstekniken ligger en erfarenhetsmässig underskattning

av utgiftsutvecklingen. Metodiken innebär ju att inga försök görs att förut-

se eventuella nya beslut under perioden, t.ex. när det gäller de statliga investeringarna. I metodiken ligger också en viss undervärdering av utvecklingstakten för transfereringar, då prisomräkningar inte görs på de anslag som saknar uttrycklig indexbindning. trots att den faktiska utvecklingen i många fall inneburit uppjusteringar genom beslut av regering och riksdag. Detta betyder, och det vill jag starkt understryka, att utgiftsberäkningarna är mycket snävt gjorda.

Redan i beräkningarna i fjolårets långtidsbudget fanns en tendens till

stigande underskott under långtidsbudgetperioden. Denna tendens har i årets beräkningar kraftigt förstärkts. De två viktigaste faktorerna bakom det under perioden växande budgetunderskottet är den beräknat långsammare ökningen i inkomsterna samt de snabbt växande statsskuldräntorna. Den långsammare ökningen på inkomstsidan beror bl. a. på att skatteun-

derlaget inte växer så snabbt som man tidigare räknat med. Resultatet blir

ett snabbt växande budgetunderskott i vilket statsskuldräntorna utgör en

stigande andel. Statens budgetunderskott ökar således under perioden med

drygt 20 miljarder kr. till 78,5 miljarder kr. Statsskuldräntorna beräknas för

långtidsbudgetperiodens sista år uppgå till knappt 44 miljarder kr, vilket

motsvarar drygt halva det beräknade budgetunderskottet för samma år.

Variationer i de antaganden rörande den framtida pris- och löneutvecklingen m. m. som legat till grund för långtidsbudgetkalkylen påverkar inte i

avgörande grad saldoutvecklingen. Om antagandena ändras så att öknings-

takten av lönesumman resp. priserna förutsätts ligga på en högre eller lägre nivå med bibehållen reallönestegring påverkas såväl statsbudgetens in-

komstsida som dess utgiftssida med i huvudsak oförändrade budgetunderskott som resultat. Om skillnaden mellan lönesummeökning och infla-

Prop. 1979/80: 150 14

tion antas bli mindre och reallöneutvecklingen följaktligen ogynnsammare blir följden något ökande budgetunderskott. En högre räntenivå än vad som antagits i långtidsbudgeten leder till väsentligt ökade statsutgifter. Av

långtidsbudgetkalkylen kan emellertid dras slutsatsen att de statliga

budgetunderskotten inte bara blir bestående utan stiger under perioden. Realistiska alternativa antaganden rörande den framtida ekonomiska utvecklingen rubbar inte i någon avgörande grad denna slutsats. Utveckling-

en enligt längtidsbudgeten framgär av tabell 6.

Tabell 6. Statsbudgetens utveckling 1980/81—1984/85 (Milj. kr., löpande priser)

1980/81 — 1981/82 — 1982/83 — 1983/84 — 1984/85

Långtidsbudgeten innehåller i år även ett utvidgat avsnitt om den finan-

siella utvecklingen för statsbudgeten och socialförsäkringssecktorn sammantaget. Syftet är att ge en mer fullständig bild av den verksamhet som

styrs genom statliga beslut. De samhällsekonomiska effekterna på samhällets sparandebalans av saldoförändringar på statsbudgeten resp. inom socialförsäkringssektorn är nämligen i stort sett desamma. Budgetbestämmelserna för den kommunala sektorn är sådana att de samlade över- resp.

underskotten i finansiellt sparande blir relativt begränsade. Det totala

offentliga sparandet överensstämmer därmed i stort sett med sparandet för

statsbudgeten och socialförsäkringssektorn enligt redovisningen i långtidsbudgeten.

Underskottet i finansiellt sparande för staten och socialförsäkringssektorn beräknas uppgå till ca 44 miljarder kr. budgetäret 1984/85, vilket innebär en försämring med 13 å 14 miljarder kr. under långtidsbudgetperioden. Inkomster, utgifter och finansiellt sparande framgår av följande ta-

bell.

Tabell 7. Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande 1980/81--1984/85 (Miljarder kr.. löpande priser)

1980/81 — 1981/82 — 1982/83 — 1983/84 = 1984/85

Finansiella transak-

tioner (netto) 10,5 10.0 ([N| 11,3 HAS Finansiellt sparande —30,6 —35,4 —42,5 —-41,4 —44,0

15 Prop. 1979/80: 150

Staten och socialförsäkringssektorn — och därmed även den totala offentliga sektorn — utvisar sammantaget ett betydande sparandeunderskott. För att finansiera detta ställs stora krav på kreditpolitiken. Ställda i retation till den antagna tillväxten av bruttonationalprodukten utvecklas statens och socialförsäkringssektorns finansiella sparande enligt tångtidsbudgetkalkylen på det sätt som framgår av tabell 8. Mätt på detta sätt visar sparandeunderskottet en svag tendens till ökning. Det bör dock betonas att beräkningar av detta slag är behäftade med viss osäkerhet bl. a. vad gäller bruttonationalproduktens storlek i löpande priser.

Tabell 8. Statens och socialförsäkringssektorns finansiella sparandeunderskott i procent av BNP Budgetår 1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 [984/85

6,0 6,4 71 6,4 6,3

1.5 Riktlinjer för budgetpolitiken Utgångspunkter

1 årets budgetförslag framhöll jag att prövningen av statens utgifter även för de närmaste åren måste bli ytterst restriktiv. Den nödvändiga uppbromsningen måste samtidigt ske på ett sätt som står i samklang med de sociala och fördelningspolitiska utgångspunkter om vilka en bred politisk enighet råder. Jag konstaterade dock att förslag i syfte att mera påtagligt dämpa statsutgifternas ökningstakt ytterst måste beröra stora grupper i samhället.

I sitt av riksdagen godkända betänkande över finansplanen och budgetförslaget (FiU 1979/80: 15) konstaterar finansutskottet att budgetunderskottet nu har nått en sådan storlek att en fortsatt ökning i den hittillsvarande takten inte kan accepteras. Underskott av den nuvarande omfattningen för med sig en rad konsekvenser. Likviditetsökningen i ekonomin påverkar prisutvecklingen. Finansieringen av underskotten skapar problern på kapitalmarknaden och tvingar fram en mycket stram kreditpolitik, vilket i sin tur även kan hålla tillbaka angelägna investeringsökningar.

Finansutskottet anför vidare att fortsatta ansträngningar bör göras för att stimulera arbetet med rationaliseringar och omprövningar. Utskottet underströk samtidigt att i ett vidare budgetperspektiv kan någon påtaglig minskning av budgetunderskottet genom åtgärder på utgiftssidan aldrig åstadkommas om inte utvecklingstrenden för transfereringsutgifterna kan brytas.

Detta behöver enligt utskottet understrykas desto starkare som man inte normalt kan räkna med en så stark minskning av transfereringarna till en sektor som nu beräknas för företagssektorn. Statsskuldräntorna kommer även framöver att öka i mycket snabb takt.

Prop. 1979/80: 150 16

I detta sammanhang uppmärksammar utskottet också det förhållandet

att enbart för att nå oförändrat budgetunderskott måste inkomsterna öka i snabbare takt än utgifterna, eftersom inkomsterna I utgångsläget är väsentligt lägre än utgifterna. En påtaglig minskning av underskottet förutsätter en betydligt lägre ökningstakt på utgiftssidan än på inkomstsidan.

Finansutskottet anför slutligen att om i något fall utgifter utöver budget-

förslaget bedöms som oundgängligen nödvändiga bör detta kompenseras

genom en motsvarande neddragning av utgifterna för något annat ändamål.

Även i den socialdemokratiska reservationen i finansutskottets betän-

kande anförs att några beslut som ökar det redan alltför stora budgetun-

derskottet inte kan accepteras. Utgångspunkten för riksdagens budgetbe-

handling måste vara att utgiftsutvecklingen hålls tillbaka. Gamla åtaganden kan behöva omprövas och en restriktiv attityd intas till nya sådana. I

reservationen anförs vidare att konsumtionens tillväxt måste hållas tillbaka och att detta gäller såväl privat som offentlig konsumtion.

Mot bakgrund av vad jag anförde 1 budgetförslaget och de bedömningar

som gjorts i finansutskottet vill jag nu redovisa förslag till riktlinjer för budgetpolitiken på något längre sikt. Behovet av sådana riktlinjer understryks av de beräkningar i 1980 års långtidsbudget som jag tidigare redovisat.

Budgetpolitiska överväganden

De senaste två årens långtidsbudgetar har visat att någon automatisk

förbättring av det budgetsaldo som finns i utgångsläget inte är att vänta. Årets långtidsbudgetberäkning visar att enbart ett fullföljande av fattade beslut och gjorda åtaganden medför att budgetsaldot försämras i en takt av ungefär fem miljarder kr. varje budgetår. Statsbudgeten karaktäriseras av ett stort och växande strukturellt budgetunderskott. Det finns med andra ord ingen anledning att räkna med att det skulle minska nämnvärt ens vid en mycket snabb tillväxt i den svenska ekonomin under de närmaste ären.

En ekonomisk-politisk och budgetpolitisk strategi för framtiden måste utgå från detta. De allmänna förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen i vårt land framstår nu som mindre gynnsamma än enligt 1978 års långtids-

utredning. 1 långtidsbudgeten antas, som jag tidigare redovisat, en genom-

snittlig BNP-tillväxt på 2,5—3 Z per år. Härigenom påverkas också utrymmet för en fortsatt expansion av den offentliga sektorn. Om underskottet i

bytesbalansen successivt skall kunna nedbringas måste produktionstill-

växten i första hand avsättas för näringslivets investeringar och för export. Därav följer att konsumtionen måste hållas tillbaka.

Om den förvärvsarbetande delen av befolkningen skall kunna bibehålla

och marginellt öka sin privata konsumtion och utfästelserna till pensionä-

rerna skall kunna infrias måste den privata konsumtionen öka med inemot

1221 volym per år. Utrymmet för ökning av den offentliga konsumtionen

Prop. 1979/80: 150 17

begränsas därmed till ca 26 i volym per år. Den statliga konsumtionen

och de planer som finns beträffande den kommunala konsumtionen tyder emellertid på en volymmässig tillväxt på mellan 3 och 5 9% per år under de

närmaste åren. Den nödvändiga dämpningen av den offentliga konsum-

tionens ökningstakt måste därför i första hand innebära en påtaglig upp-

bromsning av den kommunala konsumtionens expansion. Jag återkommer

senare till denna fråga.

Om statens budget sätts in i det allmänekonomiska perspektiv jag nu angett kan först konstateras att statens egen direkta efterfrågan på reala

produktionsresurser för konsumtion och investering i längtidsbudgeten

beräknas minska med 0.17 per år under den framförliggande perioden.

Läångtidsbudgeten är som nämnts ingen plan över de närmaste årens utveckling. De resultat som framkommer i beräkningarna är dock vad avser statliga konsumtions- och investeringsutgifter väl förenliga med de reala kalkylerna för tillväxt och resursfördelning i ekonomin i dess helhet. Det bör dock framhållas att det kommer att bli en svår uppgift att i praktiken hålla tillbaka statens egen efterfrågan i den omfattning som långtidsbudge-

ten anger. Exempelvis utgår beräkningarna från en fortsatt tillämpning av det s. k. huvudalternativet för den statliga myndighetsverksamheten, dvs. ett schablonmässigt avdrag om 2 % per år har gjorts för förutsatt produkti-

vitetsutveckling. Det är sannolikt att en faktisk tillämpning av detta under en följd av år i flera fall kan komma att innebära en ambitionsnivåminsk-

ning.

Om de reala kalkylerna kompletteras med motsvarande finansiella be-

räkningar blir det uppenbart att ett stigande budgetunderskott är oförenligt

med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Målsättningen om ett minskande underskott i bytesbalansen kräver att underskottet i det inhemska sparandet totalt sett reduceras. Det framstår som nödvändigt att även underskottet i statens sparande i en sädan situation minskas.

Med långtidsbudgetens förutsättningar skulle man tvingas finansiera ett snabbt växande budgetunderskott på kreditmarknaden. Budgetunderskottet innebär i sig en likviditetspåspädning i ekonomin. Denna begränsas dock i den mån underskottet finansieras genom statlig upplåning hos allmänheten. Även ett underskott i bytesbalansen verkar likviditetsindra-

gande. Kraven på budgetunderskottets finansiering bestäms av den likvidi-

tets- och därmed penningmängdsökning som är förenlig med de ekono-

misk-politiska målen för prisutvecklingen och bytesbalansunderskottet.

Om man som ett räkneexempel antar att bytesbalansunderskottet som andel av BNP år 1985 begränsas något jämfört med i dag och att inflations-

takten ligger på 6 7£, kan under vissa övriga förutsättningar beräknas att

över 40 miljarder kr. skulle behöva placeras hos allmänheten (exkl. AP-

fonden och försäkringsbolagen). Det kan jämföras med en statlig upplåning

hos allmänheten på ca 6—8 miljarder kr. i år vilket, med antagen BNP- 2 Riksdagen 197980. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1979/80: 150 18

utveckling skulle motsvara ca 10—12 miljarder kr. år 1985. Det framstår

som orimligt att en sådan placeringspolitik skulle kunna förverkligas. Även

med betydligt mindre krav på upplåning hos allmänheten framtvingas ett mycket högt ränteläge, med negativa effekter på bl. a. företagens investeringar. Om den angivna placeringspoltitiken misstyckades skulle budgetunderskottet leda till en kraftig ökning av penningmängden och därmed till

starka inflatoriska effekter. Även detta kan illustreras med ett hypotetiskt

räkneexempel. År 1980 beräknas ungefär en tredjedel av budgetunderskot-

tet kunna placeras hos allmänheten inkl. AP-fonden och försäkringsbolag. Om andelarna år 1985 antas vara desamma vid ett budgetunderskott på närmare 80 miljarder kr. motsvarar det. förutsatt samma bytesbalansmål

som ovan, en ökning av penningmängden på ca 252, vilket i sin tur implicerar en inflationstakt på över 2056.

Det framstår mot denna bakgrund som uppenbart nödvändigt att som ett led i en politik som syftar till lägre inflation och minskat bytesbalansunderskott kraftigt nedbringa det statliga budgetunderskottet.

Budgetunderskottet som andel av BNP bör under långtidsbudgetperio-

den enligt min mening minskas med minst en procentenhet per år. Med utgångspunkt i långtidsbudgetens antaganden skulle detta innebära ett

underskott 1984/85 på drygt 50 miljarder kr. Det bör enligt min bedömning

kunna vara förenligt med en lugnare prisutveckling och ett minskat underskott i bytesbalansen samtidigt som neddragningen kan ske med de sociala

och fördelningspolitiska hänsynstaganden som jag tidigare berört. Jag vill

dock understryka att även detta program för de närmaste åren kommer att innebära stora svårigheter när det gäller finansieringen av budgetunderskottet. Med ett underskott som minskar på här angivet sätt kommer skuldräntorna budgetåret 1984/85 att vara ca 4 miljarder kr. lägre än i långtidsbudgetkalkylerna. Resterande differens, dvs. knappt 25 miljarder kr.. måste, liksom givetvis eventuella nya åtaganden under de kommande åren, finansieras genom nedskärningar eller inkomstförstärkningar. Tillgängliga resurser måste i första hand satsas på utsatta grupper.

Jag har tidigare i annat sammanhang framhållit att det samlade skatte-

trycket nu nått en sådan nivå att ytterligare betydande höjningar är svåra att genomföra. Det finns emellertid skäl för fortsatta omfördelningar inom

skatteområdet. Sälunda är fortsatta inkomstskatteminskningar ett angeläget mål. För att möjliggöra detta — och också av andra skäl, bl. a. sociala och energipolitiska — kan höjningar av vissa punktskatter vara motiverade. Behovet av skattehöjningar sammanhänger nära med frågan om i

vilken omfattning utgiftsbegränsningar kan genomföras. Givetvis måste

skattepolitiken också ses i ett konjunkturpolitiskt sammanhang.

I en politik som syftar till att begränsa budgetunderskottet mäste även de avgifter som tas ut i olika former av statlig verksamhet komma upp till

prövning. Det är emellertid enhgt min mening inte möjligt att på något avgörande sätt påverka behovet av statsinkomster eller besparingar på

Prop. 1979/80: 150 19

nuvarande principer. Det ankommer på riksrevisionsverket att i sin löpande taxegranskning bevaka dessa frågor. Jag äterkommer närmare till frågan om avgifter i statlig verksamhet i det följande.

Överväganden om möjligheterna att genom åtgärder som berör statsbud-

getens utgiftssida åstadkomma minskade budgetunderskott måste utgå

från en analys av statsutgifternas struktur. En sådan återfinns i långtids-

budgeten och jag har i korthet redovisat den tidigare. Analysen utgår från en indelning av utgifterna efter dessas realekonomiska karaktär, dvs. konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella transaktioner. Statens utgifter för konsumtion och investeringar utgör för budgetåret 1980/81 endast drygt en fjärdedel av de totala statsutgifterna. Dess andel av statsutgifterna beräknas vid oförändrad ambitionsnivå minska under de närmaste

ären. Besparingar inom detta område är självfallet utomordentligt angelägna men det står samtidigt klart, att den besparingspotential som här finns inte kan åstadkomma en avgörande minskning av budgetunderskottet. . För att detta skall kunna uppnås måste även transfereringar beröras.

Dessa utgör närmare två tredjedelar av statsutgifterna och beräknas fort-

sätta att öka snabbt som en följd av de åtaganden som statsmakterna redan

beslutat om. Om denna tillväxttakt skall kunna dämpas är det ofrånkomligt

att vissa av de tunga transfereringsposterna till företag, kommuner och enskilda måste beröras. Särskilt om automatiken i vissa av dessa anslag något kan begränsas kan besparingseffekterna på sikt bli betydande. I

följande tabell redovisas vissa av de större transfereringsutgifterna förde-

lade på mottagarkategorier.

Tabell 9, Transfereringarna budgetåret 1980/81 (Milj. kr.)

Till hushåll S6 500

därav — folkpensioner 30000

räntebidrag till bostäder 5200!

barnbidrag 4900

! I nationalräkenskapssystemet redovisas dessa anslag som transfereringar till företag. " Huvuddelen av dessa kostnader, eller ca 20 miljarder kr.. redovisas endast över socialförsäkringssektorn.

Prop. 1979/80: 150 20

"Transfereringarna över statsbudgeten till hushållen, inkl. livsmedelssubventioner och räntebidrag. uppgär nästa år till totalt drygt 56 miljarder kr. De största posterna utgörs, som framgår av tabell 9, av folkpensioner.

räntebidrag och barnbidrag. Härtill kommer betydande inkomstöverföringar över socialförsäkringssystemet, I första hand ATP-pensioner och sjukförsäkringsförmåner.

Ca 304. av transfereringarna över statsbudgeten gär till kommunerna, som i sin tur stär för omkring 70 2- av den totala offentliga konsumtionen. Jag skall strax återkomma till frågan om kommunernas ckonomi.

Transfereringarna till företag m. m. utgörs av ett antal olika budgetpos-

ter. De största är bidragen till Stiftelsen Samhällsföretag, energibesparan-

de åtgärder studiecirklar, resp. statens järnvägars olönsamma nät. Bland

övriga transfereringar dominerar räntorna på statsskulden och utvecklingsbiståndet.

Vid alla överväganden om besparingar måste självfallet de fördelnings-

politiska effekterna noga prövas. Jag vill emellertid än en gång understryka

att om det skall vara möjligt att skapa utrymme för insatser för de mest utsatta grupperna är det nödvändigt att genomföra besparingsåtgärder med bred inriktning.

Vad slutligen gäller de finansiella transaktionerna, som väsentligen utgörs av lån till bostadsbyggande och stöd till studerande, kan konstateras att dessa beräknas minska med ca 14 per år i volym. Besparingsmöjlighe-

terna på detta omräde torde åtminstone på kort sikt vara tämligen begrän-

sade men det är självfallet angeläget att noga följa utvecklingen.

Av vad jag hittills anfört följer att en politik som syftar till ett minskat budgetunderskott måste bygga på följande utgångspunkter:

Ö För att den offentliga konsumtionsökningen skall kunna dämpas påtag-

ligt krävs en kraftig uppbromsning av expansionen inom den kommuna-

la sektorn. Ö För att den statliga utgiftstilväxten skall kunna begränsas i någon större

omfattning måste transfereringarna till hushåll och kommuner bli berör-

da.

0 Utrymmet för skattehöjningar är begränsat. I vilken utsträckning skattehöjningar likväl blir ofrånkomliga beror bl. a. på i vilken omfattning

utgiftsbegränsningar kan genomföras.

0 Begränsningar i de statliga transfereringarnas automatiska tillväxt mås-

te övervägas med hänsyn till fördelningspolitiska effekter. Kraven på

en socialt inriktad fördelningspolitik framstår som särskilt viktiga då den ekonomiska situationen kräver en allmän återhållsamhet.

Budgetpolitiska riktlinjer på kortare sikt

Flera åtgärder i syfte att dämpa den automatiska utgiftstillväxten i den statliga budgeten presenterades i det budgetförslag som förelades riksda-

Prop. 1979/80: 150 21

gen i januari 1980. Förslag till besparingar redovisades eller aviserades inom flera områden. Som exempel kan nämnas översyn av reglerna för

färdtjänsten, delpensionen och tandvärdsförsäkringen, uppdelning av det

andra steget i den kommunala skatteutjämningsreformen och begränsningar av bostadsbidragens reala tillväxt. För en utförligare redovisning av

föreslagna åtgärder hänvisar jag till budgetförslaget. Sedan budgetförslaget presenterades har ett arbete pågått inom rege-

ringskansliet i syfte att analysera de regelsystem som styr vissa större transfereringsanslag på statsbudgeten. Detta arbete kommer att fortsätta med sikte på att riksdagen skall kunna föreläggas förslag senast i 1981 års budgetproposition.

Jag övergår nu till att presentera mina förslag till budgetpolitiska rikt-

linjer för budgetåret 1981/82. I vissa fall är givetvis dessa riktlinjer tillämpliga även i ett längre perspektiv.

Som jag tidigare anfört bör budgetunderskottet som andel av BNP

minska med i genomsnitt minst en procentenhet per år under längtidsbudgetperioden. För budgetåret 1981/82 stiger budgetunderskottet kraftigt till följd av en långsam inkomsttillväxt detta år. Denna etfekt är temporär och

återhämtas senare budgetår. För detta budgetår kan det mot den bakgrun-

den bli svårt att genomföra en så pass stor minskning av underskottet som svarar mot I av BNP. Målet bör därför vara alt i varje fall inte ytterligare

öka underskottet i nominella termer jämfört med vad som nu redovisas för

1980/81. Det innebär en budgetförstärkning om ca 7 miljarder kr. jämfört med långtidsbudgetberäkningen. Detta är en kraftigare åtgärd än vad som

blir erforderligt senare år i långtidsbudgetperioden. Enligt min mening bör

budgetförstärkningen budgetåret 1981/82 väsentligen åstadkommas genom nedskärningar på utgiftssidan. Det är uppenbart att besparingar av denna omfattning inte kan åstadkommas utan att flertalet tunga utgiftsposter i

budgeten blir berörda.

Med en sådan inriktning av budgetarbetet finns det givetvis inga förutsättningar att föra fram egentliga nya reformförslag i 1981 ärs budgetproposition. De begränsade insatsområden som likväl kan komma i fråga bör i

första hand vara sådana som kan bidra till att långsiktigt komma tillrätta

med balansbristerna i den svenska ekonomin. För att sådana insatser skall kunna beredas utrymme i budgeten måste de finansieras genom inkomstförstärkningar eller ytterligare besparingar utöver de 7 miljarder kr. som jag nyss berört. Detsamma gäller givetvis de övriga påslag som kan bli aktuella med hänsyn till att långtidsbudgetens utgiftssida är mycket snävt

beräknad. Statliga investeringar måste i kommande budgetarbete behandlas mycket återhällsamt. Hänsyn måste dock tas till investeringar som görs i direkt

rationaliserings- och effektivitetsfrämjande syfte liksom till vissa investe-

ringar — i första hand inom affärsverken — som nära hänger samman med

efterfrågeutveckling och kapacitetsläge. Dessa investeringar avser i all-

Prop. 1979/80: 150 22

mänhet uppbyggnad och modernisering av för samhället nödvändig infra-

struktur som energiproduktion, telekommunikationer och vägar. De är med andra ord ofränkomliga i ett program för att stärka den svenska

ekonomin. Däremot kan deras tidsmässiga placering i viss mån göras med

sträva efter att i ökad utsträckning aktualisera nödvändiga investeringar i

anslutning till eventuella konjunkturstödjande insatser. Regeringen bör vidare i nästa budgetarbete liksom i årets budgetförslag tillämpa det s.k. huvudförslaget vad gäller statliga konsumtionsutgifter.

Med huvudförslag avses en anslagsnivä för budgetåret 1981/82 som utgår

från anslaget för budgetåret 1980/81 uppräknat med hänsyn till pris- och

löneutvecklingen och därefter minskat med 2 4:. Anvisningar med denna

innebörd har i januari lämnats till de statliga myndigheterna. Förslag om inrättande av nya tjänster bör i princip föras fram endast om utrymme

Av vad jag hittills sagt följer att myndigheterna i sina anslagsframställningar I huvudsak bör inrikta sig på möjligheterna att genom omprioriteringar och besparingar bereda utrymme för eventuella nya insatser. I bl. a. detta syfte har regeringen under våren utfärdat ett antal s. k. särskilda anvisningar till vissa myndigheter. Jag vill liksom i budgetförslaget framhålla att myndigheterna i sina anslagsframställningar visat en ökad åter-

hållsamhet och i många fall redovisat konstruktiva förstag till rationalise-

ringsåtgärder och omfördelning av resurser. Enligt min mening är det dock ytterst angeläget alt detta sker i än högre grad i de anslagsframställningar som f.n. utarbetas inom myndigheterna. I avsikt att ytterligare betona vikten av återhållsamhet i anslagsframställningarna bör regeringen i särskild ordning informera myndigheterna om de riktlinjer för höstens budgetarbete som jag presenterat. Av avgörande vikt för budgetarbetets uppläggning är att så långt som

möjligt behandla alla utgiftsfrågor i ett sammanhang. Endast i sådana fall

då ett uppskjutande av ställningstagande leder till allvarligt men för verksamheten och då nödigt beredningsmaterial saknas under budgetarbetet bör särpropositioner med utgiftskonsekvenser framläggas. En väsentlig faktor bakom statsutgifternas stegringstakt är de utredning-

ar med förslag till reformer på olika områden som tas fram i kommittéform eller på annat sätt. Som jag anförde i budgetpropositionen kan det i ett kärvt statsfinansiellt läge finnas skäl att noga pröva på vilka områden och

med vilken inriktning utredningsresurserna bör sättas in. Regeringen har

mot denna bakgrund utfärdat tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare. Av direktiven framgår att alla förslag som kommittéerna lägger fram skall kunna finansieras inom det område förslagen avser. Kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om de drabbar staten, kom-

muner eller enskilda. De kommittéer som av Särskilda skäl inte anser sig

Prop. 1979/80: 150 23

kunna uppfylla kravet på att alla förslag skall hållas inom ramen för

oförändrade resurser skall så snart som möjligt anmäla detta till det statsräd till vars ansvarsområde den hör. Det ankommer på regeringen att besluta om undantag från de generella direktiven i något fall skall medges. Vad gäller frågan om tillsättande av nya kommittéer som kan antas leda till ökade statsutgifter bör regeringen tillämpa en mycket restriktiv linje. De nya kommittéer som likväl tillsätts bör givetvis arbeta med samma förutsättningar som anges i nyss nämnda tilläggsdirektiv.

En förbättring av statens finanser är en långsiktig process. Med det

budgetpolitiska perspektiv som nu avtecknar sig måste översyn och om-

prövning bli ett naturligt inslag i statsverksamheten. I förvaltningsutredningens betänkande Förnyelse genom omprövning (SOU 1979:61) skisseras ett antal modeller för hur beslutsunderlag för beslut om omprövning skall kunna tas fram. Betänkandet har remissbehandlats och bereds f.n.

inom regeringskansliet.

Jag är inte beredd att i detta sammanhang slutligt redovisa min syn på alla de frågor som tas upp i betänkandet. För min egen del anser jag dock

att tiden nu är mogen att starta vissa översynsprojekt med inriktning på att

efter hand uppnå kostnadsbesparingar.

Efter samråd med berörda departementschefer har jag kommit till upp-

fattningen att dessa i en första etapp bör avse en översyn av lantbrukssty-

relsen och lantbruksnämnderna samt skogsvårdsorganisationen och den regionala fiskeriadministrationen, en genomgäng av den lagstiftning som

reglerar olika former av ledighet för arbetstagare samt tillsättande av en arbetsgrupp för att pröva olika former av statlig normgivning avseende kommuner och landstingskommuner. Uppgifterna för denna arbetsgrupp redovisas närmare i det följande. Jag återkommer strax till en närmare

redovisning av förvaltningsutredningen och de nu angivna projekten.

De budgetpolitiska riktlinjer jag nu presenterat är enligt min mening

nödvändiga om vi skall kunna vända utvecklingen och på sikt uppnä en stabil och balanserad ekonomi. Jag är medveten om att ett genomförande

av en sådan politik medför betydande problem i olika hänseenden och att det ställer stora krav på solidaritet mellan medborgare och olika grupper i vårt samhälle. Det är emellertid nu nödvändigt att bestämt och konsekvent gripa sig an dessa frågor. Alternativet är en utveckling som riskerar att rycka undan viktiga förutsättningar för välfärdspolitiken och den ekono-

misk-politiska handlingsfriheten i övrigt. Om beredskap finns att i samför-

stånd genomföra en konsekvent budgetpolitik finns goda förutsättningar

att uppnå balans i samhällsekonomin och därmed en fast grund för fortsatt

reformarbete.

Det är givetvis av största vikt att de åtgärder som blir nödvändiga kan

vinna så bred uppslutning som möjligt hos medborgarna. Det finns starka skäl att parallellt med den nödvändiga saneringen av statsfinanserna ge-

nomföra vissa åtgärder som eliminerar eller minskar stötande inslag it. ex.

Prop. 1979/80: 150 24

skattesystemet. Som jag aviserat i budgetpropositionen kommer regeringen att framlägga förslag om skärpt realisationsvinstbeskattning på fastigheter samt om en lag mot skatteflykt. Regeringen har vidare nyligen bemyndigat mig att tillkalla en kommitté med uppdrag att se över underskottsavdragen. Ytterligare åtgärder av liknande slag övervägs inom budgetdepar-

tementet och kan komma att aktualiseras längre fram. Som exempel kan

nämnas förslag till åtgärder riktade mot utnyttjande av s.k. grå arbetskraft m. m. Jag är givetvis medveten om sådana åtgärders begränsade betydelse för möjligheterna att komma till rätta med det stora budgetunderskottet, men de bör likväl kunna bidra till en ökad förståelse för de insatser som blir nödvändiga i detta syfte.

1.6 Riktlinjer för den kommunala ekonomin

Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden beträffande den

kommunala sektorn. |

En genomgående strävan vid utbyggnad av samhällets service och tjänster har varit att lägga ansvaret så nära medborgarna som möjligt. Kommuner och landstingskommuner har anförtrotts ett stort antal angelägna uppgifter. Därigenom har en långtgående decentralisering åstadkommits. Successivt har de verksamheter som har kommuner och landstingskommuner som huvudmän därmed också ökat i omfattning.

Den kommunala sektorns konsumtion mätt som andel av bruttonationalprodukten (BNP) i löpande priser har ökat mycket kraftigt under 1960- och 1970-talen och har tagit i anspråk en allt större andel av de samlade resurserna I samhället. Konsumtionens andel av BNP var är 1960 knappt 8 20. 20 år senare har andelen ökat tull drygt 2077. Konsumtion och investeringar i den kommunala sektorn tar nu sammantaget i anspråk nära en fjärdedel av BNP i löpande priser. Som jag vid flera tidigare tillfällen framhållit har den kommunala sektorns utgiftsutveckling numera fått en sädan ekonomisk tyngd att den på ett avgörande sätt påverkar den samhällsekonomiska balansen.

Den kommunala konsumtionen utgör ca 7056 av den totala offentliga

konsumtionen och svarar dessutom för en successivt växande andel. Det är därför självklart att kraven på en dämpad offentlig utgiftsökning inte enbart kan avse staten utan i än högre grad mäste riktas mot kommuner och landstingskommuner. Samtidigt måste understrykas att många nya kommunala utgifter har varit en direkt följd av statliga beslut. Av den

samlade kommunala konsumtionen faller ca två tredjedelar på kommunerna och återstående del på landstingskommunerna.

Den kommunala konsumtionens volymökning har under andra hälften av 1970-talet legat på 4 å 57- per år. Detta kan bl. a. jämföras med den

riktpunkt om 3 §& per år för åren 1979 och 1980 som regeringen och de båda

kommunförbunden enades om i en särskild överenskommelse i juni 1978.

Prop. 1979/80: 150 [E 'n

En fortsatt kommunal utgiftsökning i samma takt som under de senaste

åren är inte förenlig med samhällsekonomisk balans.

I prop. 1979/80: 90 om kommunalekonomiska frågor inför är 1981 har jag förordat en viss omprövning av de statliga transfereringarna till kommunsektorn år 1981 för att därigenom även uppnå en dämpning av de kommunala utgifternas ökningstakt. I det följande tar jag. efter överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden, upp frågan om en begränsning

av den kommunala utgiftsexpansionen i ett nägot längre tidsperspektiv. I den reviderade finansplanen anges de samhällsekonomiska förutsätt-

ningarna för de närmaste åren på 1980-talet. Utrymmet för inhemsk konsumtion, både privat och offentlig. kommer att vara mycket begränsat om balans i ekonomin skall kunna uppnås. Även om den statliga konsumtionen hålls i stort sett oförändrad och den privata konsumtionsökningen begränsas så långt som möjligt blir utrymmet för kommunal konsumtion relativt litet. I de angivna kalkylerna har en i stort sett oförändrad real konsumtionsnivå beräknats för de aktiva grupperna för de närmaste åren. Trots detta blir utrymmet för den kommunala konsumtionen inte större än

högst ca 3 4: är 1981 och ca 2,5 Ze per år för åren därefter. Kommuner och landstingskommuner svarar för många socialt mycket

angelägna uppgifter i den offentliga scktorn, bl. a. barnomsorg. äldrevård och långtidssjukvård. Det nu angivna utrymmet för kommunal konsumtion kan förefalla begränsat jämfört med de senaste årens kommunala utgiftsutveckling. Man måste emellertid vara medveten om att angelägna verksam-

heter inom den kommunala sektorn har prioriterats vid fördelningen av det

inhemska konsumtionsutrymmet framför både privat och statlig konsum-

tion.

En grundläggande fråga är nu om den kommunala utgiftsutvecklingen under de närmaste åren kan anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningar som jag nyss har redovisat. Den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA), med representanter för regeringskanshet och kommunförbundens kanslier, har i en rapport om kommunernas och landstingskommunernas volymutveckling 1981—1983 belyst denna fråga. KEA:s rapport redovisas utförligt i långtidsbudgeten (bil. 2.1, kap. 8). Rapporten har också Iegat till grund för överläggningarna mellan regeringen och kommunförbunden om den kommunala votymutvecklingen under

de närmaste åren.

Sammanvägt för den kommunala sektorn kan enligt det material som

redovisas i rapporten, konsumtionsökningen beräknas ligga klart över 4 Sc för år 1981. Ökningstakten beräknas för år 1982 uppgå till 3,5—4'Z. För år

1983 dämpas ökningstakten något, men den kan förutses ligga nära en

procentenhet över det utrymme på ca 2.596 som är samhällsekonomiskt

godtagbart.

Som ett utgångsläge för KEA: s beräkningar ligger en traditionell baskal-

Prop. 1979/80: 150 26

fattade beslut samt andra bindningar. Till detta har lagts effekterna av olika utbyggnadsalternativ såsom genomförandet av samlad skoldag, utvidgad dimensionering av gymnasieskolan, fortsatt utbyggnad av barnomsorgen, genomförande av socialtjänstreformen, utbyggnad i enlighet med landstingskommunernas planer i fråga om folktandvård, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt öppen vård m. m. Därutöver tillkommer en ökning som hänför sig till olika slag av inte direkt mätbara faktorer. Sammantaget torde dessa senare faktorer grovt kunna uppskattas motsvara någon procentenhet i ytterligare ökning av den samlade kommunala konsumtionen.

Kalkylerna i rapporten ger också vid handen att det intecknade konsumtionsutrymmet för de närmaste åren är något större för kommunerna än för

landstingskommunerna. Detta gäller framför allt för år 1981.

Jämfört med kommunernas och landstingskommunernas ckonomiska långtidsplaner utvisar KEA: s kalkyler en klart snabbare volymutveckling. Inte minst gäller detta för kommunerna. Denna iakttagelse styrks också av tidigare erfarenheter av de ibland kraftiga underskattningar av den faktiska

utgiftsutvecklingen som sker i den kommunala ekonomiska flerärsplane-

ringen. Den underskattning som görs i planerna har flera orsaker. Den förklaras delvis av att ambitionsnivån sätts högre i årsbudgeten och under löpande budgetår än i planerna. De höjda ambitionerna är då en direkt följd

av politiska beslut i kommuner och landstingskommuner. Därtill kommer

av statsmakterna fattade beslut som blir kända först sedan långtidsplanerna antagits. Men även i andra avseenden sker en successiv ökning av de kommunala utgifterna. BI. a. har arbetsmiljölagstiftningen medfört krav på ökad personaltäthet. Vidare kan den ökande andelen äldre i befolkningen leda till att värdtyngden (resursinsatsen per värddag) ökar. Denna underskattning i planerna har av KEA beaktats genom det nämnda påslaget för inte direkt mätbara faktorer utöver de framräknade kalkylerna.

KEA: s rapport visar klart att om inte kraftfulla åtgärder vidtas kommer den kommunala sektorn att byggas ut i alltför snabb takt under de när-

maste åren. En sådan utveckling skulle innebära en stor fara för den

samhällsekonomiska balansen och kan därför inte accepteras. För att

anpassa den kommunala utgiftsutvecklingen till vad som är samhällseko-

nomiskt godtagbart krävs mycket långtgående åtgärder från både stat och kommun.

Staten påverkar på olika sätt förutsättningarna för den kommunala verksamheten. Det gäller såväl utformningen av den ekonomiska politiken i stort som beslut som innebär krav på kommunala insatser inom olika verksamhetsområden. Statliga åtgärder kan även avse den finansiella stituationen för kommuner och landstingskommuner. I propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 konstate-

rade jag att kommunernas och landstingskommunernas utgiftsutveckling bl.a. är beroende av de tillgängliga finansiella resursernas storlek. En ätstramning av det finansiella utrymmet i den kommunala sektorn kan

åstadkommas på flera sätt.

Prop. 1979/80: 150 27

Inför är [981 har jag i den nyss nämnda propositionen föreslagit att

ätstramningen skall ske genom att skatteutjämningsreformens andra etapp fördelas på två är samtidigt som vissa specialdestinerade statsbidrag, bl. a. skolbyggnadsbidraget. avvecklas. Förslagen har två grundläggande ut-

gångspunkter. dels att åstadkomma en dämpning av den kommunala kon-

sumtionsökningen, dels att av statsfinansiella skäl begränsa ökningstakten

i de statliga transfereringarna till kommunsektorn.

I propositionen våren 1979 om den kommunala ekonomin (prop. 1978/

79:95) framhöll jag att tyngdpunkten i statsbidragsgivningen till kommuner och landstingskommuner successivt borde förskjutas från specialdestinerade bidrag mot en större andel allmänna bidrag. Inför år 1980 avvecklades ett antal speciella bidrag. Bidragsbortfallet för helt år uppgick till ca 250 milj. kr. Även inför år 1981 har jag som nämnts föreslagit att vissa special-

destinerade bidrag avvecklas. Bidragsbortfallet för helt är uppgår till ca

355 milj. kr. Jag finner det naturligt att fortsätta denna tyngdpunktsför-

skjutning i statsbidragsgivningen även år 1982.

Den fria kommunala beskattningsrätten medför naturligtvis att Kom-

muner och landstingskommuner kan kompensera sig för den reducerade statsbidragsgivningen genom skattehöjningar. Eftersom syftet med de vidtagna åtgärderna är att begränsa den kommunala utgiftsexpansionen är det

emellertid helt avgörande att så inte sker. Jag utgär också från att det numera finns ett betydande motständ mot skattehöjningar i kommuner och

landstingskommuner.

Det utrymme på kreditmarknaden som står till buds för kommunsektorn

bör inte överstiga vad som är förenligt med en samhällsekonomiskt godtagbar utbyggnadstakt för den kommunala verksamheten. Under senare år

har den exportkonkurrerande industrin prioriterats på kreditmarknaden.

Detta blir än viktigare i fortsättningen. De bedömningar som nu kan göras även mot bakgrund av statens uppläningsbehov innebär att utrymmet för kommunsektorn på kreditmarknaden torde komma att minska under de

närmaste ären.

I fråga om statens direkta påverkan på de kommunala utgifterna vill jag med skärpa framhålla det nödvändiga i en stark återhällsamhet med nya statliga krav på kommunala insatser. Riksdagen har också vid behandling-

en av budgetförslaget i årets budgetproposition framhållit att en självklar

utgångspunkt för riksdagens ställningstaganden under detta och kom-

mande riksmöten bör vara att kommuner och landstingskommuner inte

annat än undantagsvis äsamkas nya utgifter till följd av statliga beslut. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att de förslag som regeringen tförelägger riksdagen innehåller en redovisning av förslagens eventuella kommunal-

ekonomiska konsekvenser. Jag har också i de tidigare nämnda tilläggsdir-

ektiven tll samtliga Kommittéer och särskilda utredare bl.a. redovisat dessa riktlinjer och betonat att kommittéerna noga måste beakta de

kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag.

Prop. 1979/80: 150 28

Enligt min mening är det oundvikligt att statsmakterna I fortsättningen

inte enbart avstär från att lägga på kommunerna och landstingskommuner-

nå nya uppgifter, utan också gör klart vilka planerade reformer och utbyggnadsprogram som bör anstå eller där takten i genomförandet bör omprövas. I tidigare överenskommelser mellan staten och kommunförbunden

har angivits att de områden som skall prioriteras är barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvärd. Enligt min mening bör man hålla fast vid denna

prioritering. Det är emellertid inte nu tillräckligt att enbart peka ut vilka områden som skall prioriteras. I det följunde återkommer jag till på vilka

områden som en utbyggnad bör anstå eller genomföras i långsammare takt.

De statliga myndigheternas föreskrifter och anvisningar måste också

ägnas skärpt uppmärksamhet. Jag betonade i den särskilda propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 vikten av att även befintliga

normer blir föremål för översyn i syfte att så långt möjligt utmönstra sådana normer som verkar kostnadsdrivande. De statliga myndigheternas normgivningsverksamhet har behandlats av statskontrollkommittén i be-

tänkandet (SOU 1980: 10) Ökad kommunal självstyrelse. Betänkandet re-

missbehandlas f.n. De statliga myndigheternas krav på viss standard m. m. i den kommuna-

la verksamheten har stor betydelse för hur verksamheten utformas och vilka kostnader som därmed uppkommer. Dessa trågor behöver därför ses över samlat. Chefen för kommundepartementet avser att inom kort föreslå regeringen att utfärda direktiv till en särskild arbetsgrupp — knuten till

kommundepartementet — med företrädare för regeringskansliet och de

båda kommunförbunden. Syftet med utredningsarbetet är att stärka den kommunala självstyrelsen och att begränsa sådan statlig normgivning och annan tillsynsverksamhet som medför ökade kostnader för kommuner och landstingskommuner. Förutom ändringar i föreskrifter m. m. bör arbets-

gruppen pröva behovet av och formerna för de statliga myndigheternas

allmänna tillsyn över kommuner och landstingskommuner. Arbetsgruppen bör därvid utarbeta förslag till ändringar i berörda lagar, myndighetsinstruktioner och andra författningar. Väsentligt är alt kommuner och landstingskommuner bereds möjlighet att framföra synpunkter och önskemål om förändringar av kostnadsdrivande och detaljreglerande föreskrifter m. m. En aktiv medverkan från de statliga myndigheternas sida är också en

avgörande förutsättning för att den föreslagna översynen skall leda fram till resultat. I den män berörd myndighet inte accepterar förslag från

arbetsgruppen eller om förslagen kräver regeringens eller riksdagens be-

slut får förslagen prövas av regeringen. Jag förordar vidare att ätgärder vidtas för att insamling skall kunna ske av förslag till besparingar i den kommunala verksamheten. Enligt min mening bör man, i likhet med vad som har skett i Danmark. samla in

besparingsförslag från alla kommuner och landstingskommuner samt berörda statliga myndigheter. Besparingsförslagen från kommuner och lands-

Prop. 1979/80: 150 29

tingskommuner bör kunna ställas samman av kommunförbunden för att kunna utnyttjas på olika nivåer för att dämpa ökningen av de kommunala utgifterna. BL a. är det önskvärt att få belyst vilka statliga myndighets-

normer som är kostnadsdrivande för att därigenom få underlag för omprövning av dessa. Vidare kan besparingar i verksamheten i en kommun tjäna som förebild för hur kostnadsutvecklingen kan bemästras även i andra kommuner. Den ovan nämnda arbetsgruppen bör bearbeta de be-

sparingsförslag som berör den statliga normgivningen.

Utöver här skisserade åtgärder krävs intensifierade ansträngningar i

kommuner och landstingskommuner som syftar till att rationalisera verk-

samheten och ta till vara möjligheter till omprioriteringar, besparingar m. m. Mellan olika kommuner resp. landstingskommuner och mellan olika delar av landet kan standarden variera. Inom vissa kommunala verksamheter kan t. o. m. rätt betydande olikheter i standardnivå förekomma. Det får inte längre vara givet att de kommuner resp. landstingskommuner som

har den högsta standarden skall utgöra riktpunkt för de övriga. Tvärtom bör möjligheterna vara störst i de kommuner och landstingskommuner som har hög standard att ompröva verksamheten och uppnå besparingar. Genom sådana åtgärder bör det också vara möjligt att till en del motverka de

effekter på den kommunala konsumtionens ökningstakt som härrör från

olika svårmätbara faktorer. Dessa effekter kan som nämnts beräknas uppgå till någon procentenhet per är.

Vad gäller de kommunala investeringarna måste i första hand de investeringar uppmärksammas som leder till en utökad kommunal verksamhet på driftsidan. Tillgängligt planmaterial medger f.n. inte en bedömning av de kommunala investeringarnas effekter på konsumtionsutvecklingen. Det är därför angeläget att de kommunala flerårsplanerna kompletteras i dessa avseenden.

Transfereringsutgifterna i kommuner och landstingskommuner måste också bli föremål för samma intensiva prövning som konsumtionsutgifterna. Som cxempel kan nämnas kostnaderna för kollektivtrafiken, som normalt redovisas som transfercringar till trafikföretagen. Här måste inriktningen vara att subventionerna i varje fall inte höjs.

Det är också angeläget att kommuner och landstingskommuner för en

aktiv taxepolitik. Därigenom kan efterfrågan på de kommunala tjänsterna

begränsas, vilket bör underlätta en dämpning av utgiftsutvecklingen. Detta

bör gälla såväl inom kommunernas industriella verksamhet, där full kostnadstäckning bör eftersträvas, som i den kommunala verksamheten i övrigt. Inom den sociala sektorn bör dock avgifterna utformas på sådant sätt

alt dessa tjänster når dem som är i störst behov därav.

Det finns, som jag tidigare anfört. nu anledning för statsmakterna att

ompröva takten i genomförandet av olika aktuella reformer. Av redovisningen i långtidsbudgetens kap. 8 framgår hur olika utbyggnadsprogram

påverkar den kommunala volymutvecklingen. Jag kommer i det följande,

Prop. 1979/80: 150 30

efter samråd med berörda statsråd, att redovisa min syn på den fortsatta utbyggnaden inom olika kommunala verksamhetsområden.

Utbildningsområdet är en tung post I kommunernas budget. I grundsko-

lan minskar antalet elever under perioden. Samtidigt genomförs den nya läroplanen för grundskolan successivt med början läsåret 1980/81. De ökade kostnaderna för läroplansreformen, totalt ca 300 milj. kr., ger ett bidrag till kommunernas konsumtionsökning med ca 0,1—0.2 procentenheter per år fram t.o.m. år 1983. Intagningsplatserna till gymnasieskolans

linjer och därtill hörande specialkurser om minst ett år dimensioneras efter antalet 16-åringar. Denna årskull är nu som störst och kommer att minska efter läsåret 1982/83.

Regeringen har nyligen lämnat förslag till riksdagen om en kraftigt ökad intagning i gymnasieskolan för att erbjuda utbildning och yrkesintroduk-

tion till de 16- och 17-åringar som saknar arbete. För år 1981 beräknas

kommunernas konsumtionsvolym härigenom öka med omkring en halv procentenhet. Motsvarande ökning år 1982 är ca 0.3 procentenheter. Summeras inteckningen it kommunernas konsumtionsvolym av verksamheten i grundskolan (exkl. utbyggnaden av den samlade skoldagen) samt i gymnasieskolan och vuxenutbildningen, erhålls en konsumtionsökning om ca

1,3 Zz år 1981, ca 0.8 7 år 1982 och ca 0,2 4 är 1983. Effekterna av en utbyggnad av den samlade skoldagen har av KEA

beräknats bidra endast med ca 0,03 procentenheter per år till kommunernas konsumtionsvolym. Det bör understrykas att underlaget för kalkylerna

dock är bristfälligt. Vid beräkningen av kommunernas merkostnad för

samlad skoldag har antagits att kommunerna i betydande utsträckning kan använda befintlig personal för att leda aktiviteter inom den samlade skol-

dagen. Detta gäller framför allt fritidshemspersonal samt skolvärdar/fri-

tidsledare. Detta är en förutsättning för att det samhällsekonomiskt skall vara möjligt att genomföra den samlade skoldagen under de närmaste åren. Om merkostnaderna för reformen har underskattats bör en långsammare takt väljas för genomförandet av denna reform än vad som förutsätts i KEA:s kalkyler. Det bör här uppmärksammas att den precisering av krav på samlad skoldag som föreslagits av Delegationen för bättre skolmiljö och

uppföljning av reformbesluten (U 1979:111) torde innebära att förutsätt-

ningarna för att genomföra samlad skoldag i en kommun utan betydande

merkostnader förbättras. Förslaget bereds f.n. i regeringskansliet.

Av KEA:s rapport framgår att även om det antas att den överenskomna

utbyggnaden av barnomsorgen inte kommer att vara fullt genomförd år

1981 utan först ett är senare. kommer ändå barnomsorgsverksamheten att

ta I anspråk ca hälften av den inteckning i utrymmet för kommunerna som

följer av befolkningsförändringar och fattade beslut. Läggs till denna kal-

kyl även effekterna av en utbyggnad enligt kommunernas planer för år 1983 skulle barnomsorgens totala bidrag till den kommunala volymökning-

en för är 1981 uppgå till närmare 1,5 procentenheter och för åren 1982 och

Prop. 1979/80: 150 31

1983 till omkring 1,3 resp. 1,0 procentenheter. Ett fullföljande av kommu-

nernas planer på detta område kommer således att ta i anspråk ca hälften

av det samhällsekonomiska utrymme som står till buds för ökning i kommunernas konsumtionsvolym. En så kraftig inteckning i konsumtionsut-

rymmet innebär att andra kommunala verksamheter måste stå tillbaka. Jag vill i sammanhanget understryka att regeringen inte avser att vidta åtgärder

i form av höjda statsbidrag e. d. för att ytterligare stimulera barnomsorgsutbyggnaden under dessa år. Det är vidare angeläget att resurserna inom

barnomsorgen inte utökas genom en fortsatt personalförtätning. Summeras effekterna av en utbyggnad av barnomsorgen enligt kommunernas planer och de angivna effekterna på utbildningsområdet med upp-

gen visar de utförda kalkylerna att konsumtionsutrymmet för kommunerna

intecknas med ca 3,5 2 för år 1981, ca 2,6 22 år 1982 och ca 1,6 <& är 1983.

Härutöver har man som nämnts räknat med att det kan tillkomma upp

emot någon procentenhet per år ytterligare, som är hänförlig till ofika svårmätbara och svårpåverkbara faktorer. Därigenom kan ökningstakten vara uppe i ca 4,5 Zz år 1981, ca 3,6 20 år 1982 och ca 2,6 Ze år 1983. Mot denna bakgrund är det också mycket angeläget att möjligheterna till omprioriteringar tas till vara även inom barnomsorgen. Bl. a. bör erfaren-

heterna av hur barnomsorgen utnyttjas under dagen och veckan användas

till att organisera verksamheten så att man med bevarad kvalitet kan få

väsentligt större utbyte av resurserna. Staten bör för sin del ta de beslut som erfordras för att utmönstra de kostnadsdrivande normer och föreskrif-

ter som finns på området. Det är helt uppenbart att redan de ovan summerade totalsiffrorna för kommunerna ligger långt utöver vad som är samhällsekonomiskt försvar-

bart för åren 1981 och 1982. För dessa år är det därför nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa konsumtionsökningen. För kommunerna gäller det att kritiskt pröva även befintlig verksamhet inom alla områden. Vidare måste utbyggnaden av olika verksamheter liksom en förbättring av servicenivån anstå t. v.

I sociahjänstpropositionen har särskilt angivits att åtgärder i anledning av den nya socialtjänstlagen får genomföras i den takt de ekonomiska förutsättningarna medger. Det betyder att socialtjänstlagen t sig inte får tas till intäkt för krav på höjd kommunal ambitionsnivå i verksamheten.

För landstingskommunerna intecknas konsumtionsutrymmet av befolkningsförändringar och överenskommelsen om långtidssjukvården för åren 1980 och 1981 enligt KEA:s rapport med ca 1,6 2c år 1981, ca 1,6 24 är 1982 och ca 0,9 76 år 1983. Läggs därtill utbyggnad inom olika områden enligt

landstingskommunernas planer uppgår ökningstakten för landstingskom-

munernas konsumtion (exkl. posten oförutsett) till 3,2 f6 år 1981, 2,9 Sr är 1982 och 2,7 Zz är 1983. Hänsyn måste emellertid även tas till att långtids-

planerna erfarenhetsmässigt underskattar den faktiska utvecklingen. Om

Prop. 1979/80: 150 32

man liksom för kommunerna lägger på ytterligare en procentenhet per är, utöver vad som framkommer i planerna, skulle ökningen i landstingskommunernas konsumtion uppgå till 4,2 46 är 1981, 3,9 2 är 1982 och 3,7 4 år 1983.

En så snabb ökningstakt för landstingskommunerna är inte förenlig med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Landstingskommunernas planer måste således dras ned kraftigt. I budgetarbetet för de närmaste

åren mäste en omprövning av utbyggnadsplanerna ske, så att årsbudgetar och ekonomiska flerårsplaner visar högst 1,5—2 21 ökning av landstings-

kommunernas konsumtion per år de närmaste åren. Därmed borde den faktiska konsumtionsökningen kunna begränsas till högst 2,5—3 % per år. För att uppnå detta krävs i princip att alla utbyggnadsplaner omprövas.

Långtidssjukvården bör som nämnts prioriteras i förhällande till andra

verksamhetsområden även i fortsättningen. Prioriteringen bör dock inte

snävt begränsas till enbart den slutna sjukhusvården för äldre. I många fall

kan social hemtjänst, sjukvård i hemmet och övrig vård i öppna former ge möjlighet för de äldre att stanna kvar i eget boende. En utbyggnad av de öppna delarna av primärvården kan också kostnadsmässigt vara att föredra framför en utbyggnad av den slutna vården. En prioritering av långtids-

sjukvården behöver därför inte uppfattas som ett förord för 2000 nya

platser per år på sjukhem, utan utbyggnaden av sjukvården för de äldre bör också kunna ske genom en något långsammare ökning av antalet platser på

sjukhem samtidigt som social hemtjänst, sjukvård i hemmet och övrig

primärvård lyfts fram i planeringen.

Enligt landstingskommunernas planer kommer den öppna vården att byggas ut kraftigt samtidigt som antalet platser i sluten vård (exkl. långtidssjukvård) förblir i stort sett oförändrat. Mot denna bakgrund måste pla-

nerna för både öppen och sluten vård omprövas. Utbyggnaden av den öppna värden måste anpassas till tillgängligt utrymme och till faktisk tillgång på säväl läkare som annan utbildad personal. Antalet platser i sluten akutsjukvård och i psykiatrisk vård bör minskas snabbare än planc-

rat. Detta förutsätter en snabbare takt i nedläggningen av äldre sjukvårds-

enheter än hittills. Nuvarande strävan att föra över vård från sluten till

öppen vård bör fortsätta. Därmed kan man åstadkomma en bättre och

mänskligare vård närmare patientens hem och undvika utnyttjandet av den betydligt dyrare sjukhusvården. En sådan omstrukturering av sjukvården i nuvarande samhällsekonomiska läge kommer att kräva att redan planerade

stora sjukhusbyggen omprövas.

Utbyggnadsplanerna för tandvården och för övriga områden som trafik, fritid, kultur m. m. måste också omprövas. I den mån det är nödvändigt kommer regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att undanröja sådana

krav från statsmakternas sida som leder till en för hög volymexpansion.

Vidare är det angeläget att landstingskommunerna själva vidtar åtgärder

för att motverka den fortgående personalförtätningen inom samtliga vård-

Prop. 1979/80: 150 33

grenar. Staten bör stödja dessa ansträngningar genom bl. a. fördelningen av nyinrättade läkartjänster. Nya läkartjänster bör i första hand fördelas

till långtidssjukvården och den öppna vården. Hänsyn bör därvid tas till hur behoven i olika regioner varierar.

Kommuner och fandstingskommuner bör som huvudmän för den regio-

nala och lokala kollektivtrafiken beakta att också utbyggnaden av denna

verksamhet måste anpassas till de samhällsekonomiska realiteterna.

För kommunernas del bör ökningstakten i den kommunala konsumtionen med de åtgärder som tagits upp i det föregående kunna nedbringas jämfört med den av KEA beräknade utvecklingen. För år 1981 kan den

reduceras från 4,9 2 till 4.0—4,5 Zz, för år 1982 från 3,8 till ca 3.5 72 och för år 1983 från 3,3 26 till 2,0—2.5 4. Härvid har förutsatts att det blir möjligt att hålla den del av ökningen som härrör från svårmätbara faktorer vid 0,5—-1,0 procentenheter per år genom åtgärder från både stat och

kommun.

För landstingskommunerna har jag som nämnts på motsvarande sätt

kommit fram till att ökningstakten kan reduceras från ca 4 <& per år till i bästa fall 2,5 Z per år åren 1981-1983. Sammantaget för den kommunala sektorn skulle detta innebära att den

kommunala konsumtionsökningen kommer att uppgå till ca 3,5 96 år 1981,

ca 3.0 && år 1982 samt till ca 2,5 2 år 1983. Jag vill understryka att detta

kräver mycket medvetna och kraftfulla ätgärder i restriktiv riktning från

både stat och kommun. Dessa åtgärder måste bl. a. innebära ett stopp för

utbyggnaden av huvuddelen av de kommunala verksamheterna de närmaste åren. I stort sett är det endast utbyggnaden av barnomsorg och

långtidssjukvärd som kan accepteras. I övrigt får endast befolkningsför-

ändringar och effekterna av vissa svårpåverkbara faktorer leda till volymökning. Därutöver krävs medvetna åtgärder för att nedbringa ambitionsnivån inom befintliga verksamheter.

Trots de mycket långtgående åtgärder som har förutsatts för att ästadkomma denna lägre ökningstakt ligger den fortfarande över vad jag i det

föregående har bedömt vara samhällsekonomiskt godtagbart, i varje fall

för åren 1981 och 1982. Jag vill understryka att en så hög kommunal konsumtionstillväxt innebär att utrymmet för privat konsumtion blir i

motsvarande mån mindre. För att den eftersträvade dämpningen av den

kommunala expansionstakten skall bli möjlig krävs att åtgärder vidtas utan

dröjsmål. Kommuner och landstingskommuner bör redan i budgetarbetet

inför år 1981 inventera möjliga besparingar och omprioriteringar i verksamheten och lägga fast budgeten i enlighet med de riktlinjer jag nu

skisserat. Även flerårsplanerna bör snarast revideras. Regeringen bör för sin del förbinda sig att fullgöra de åtaganden som jag aviserat i detta

avsnitt. Jag är medveten om att utan aktiva insatser från statens sida kommer det inte att vara möjligt för kommuner och landstingskommuner att genomföra detta åtstramningsprogram. 3 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1979/80: 150 34

2¶Särskilda frågor

2.1 Den statliga revisionsverksamheten 2.11 Inledning

Förslag om ändrad organisation och ändrade arbetsformer för den stat-

liga revisionen har aktualiserats på olika sätt under senare tid. Riksrevistonsverket (RRV) har på eget initiativ genomfört en översyn

för att klarlägga i vilken utsträckning intentionerna med den i slutet av

1960-talet beslutade ändringen av organisationen för revisionskontoren har

kunnat förverkligas. Med anledning av denna översyn har RRV i juni 1979

gjort framställning till regeringen med förslag om vissa ändrade arbets-

former. En sammanfattning av RRV:s framställning och remissyttrandena över denna bör bifogas protokollet i detta ärende (biluga 2.81.

Vidare har den av regeringen år 1974 tillkallade revisions- och rationali-

seringsutredningen (Fi 1974:02) i oktober 1978 i ett delbetänkande (Ds B

1978:9) redovisat andra etappen av sitt arbete. Denna etapp avsåg frågan om förvaltningsrevisionens organisation inom försvarsdepartementets

verksamhetsområde. Även redovisningsrevisionens ställning berördes något. En sammanfattning av betänkandet och remissyttrandena däröver bör bifogas protokollet i detta ärende (biluga 2.9).

Jag vill slutligen erinra om att riksdagen. i anledning av prop. 1976/ 77:130 med förslag tull riktlinjer för modernisering av det statliga budget-

systemet, har beslutat (FiU 1977/78: 1. rskr 1977/78:19) att RRV skall ha ett

ansvar för att affärsverkens redovisning och bokslutshandlingar löpande granskas på samma sätt som vid revision i ett aktiebolag. Denna ordning avses träda i kraft fr.o.m. budgetåret 1981/82.

Jag avser att här ta upp dessa spörsmål. Först behandlas frågan om

organisation och arbetsformer för redovisningsrevision inom statsförvaltningen (avsnitt 2.1.2). Därefter behandlar jag förvaltningsrevisionen inom försvaret (avsnitt 2.1.3) och frågorna om revision av affärsverken (avsnitt 2.1.4).

2.1.2 Redovisningsrevision Nuvarande förhållanden

Principbeslut om den nuvarande utformningen av och organisationen för

revision inom statsförvaltningen fattades av statsmakterna är 1967 (prop.

1967:79, SU 1967:82, rskr 1967: 194). Innebörden av beslutet var att den

av RRV bedrivna centrala revisionen skulle inriktas på en intensifierad sakrevision, s.k. förvaltningsrevision. Genom förvaltningsrevisionen av-

sägs såväl statsmakterna som de enskilda myndigheterna få en redovisning av lönsamheten inom olika verksamhetsgrenaf. Kameralrevisionen, som

Prop. 1979/80: 150 35

tidigare varit RRV:s huvuduppgift, fick en ny inriktning (redovisningsrevision) och decentraliserades och omvandlades till myndighetsintern revision.

För att utföra redovisningsre visionen byggdes med början år 1969 vid ett antal statliga Myndigheter successivt upp en organisation med revistonskontor. F.n. finns 23 revisionskontor och sju interna revisionsenheter vid affärsverken. Dessutom finns vid försvarets civilförvaltning en revisions-

byrå med uppgifter i huvudsak motsvarande revisionskontorens. I varje

revisionskontors granskningsområde ingär ett antal myndigheter. Revi-

sionskontoret är administrativt anslutet till en av dessa myndigheter, den

s.k. värdmyndigheten, som utövar arbetsgivarfunktionen gentemot revisionskontoret och svarar för administrativ service. Revisionskontoren är genomgående jämförelsevis små enheter. Personalstyrkan vid revisionskontoren varierar mellan två och tolv årsarbetskrafter.

RRV utövar tillsyn över revisionskontoren och där bedriven revision och kan också självt utföra redovisningsre vision.

Revisionskontorens verksamhet regleras genom Kungl. Maj:ts bestäm-

melser den 9 oktober 1970. RRV utfärdar föreskrifter och anvisningar för

revisionskontoren. Redovisningsrevisionens syfte har sedermera utvecklats av RRV och formulerats dels i en handledning i redovisningsrevision för statsförvaltningen HRS,. dels 1 skriften Grundläggande principer för redovisningsrevision (GPR), som utgör anvisningar för revisionskontoren.

RRY':s översyn och förslag

Vid översynen av revisionsverksamheten vid revisionskontoren har

RRV konstaterat att den nuvarande organisationen har bäde starka och svaga sidor.

RRV anser sålunda att systemet med interna, decentraliserade revisionsorgan i huvudsak har haft de fördelar som angavs i prop. 1967:79, nämligen specialisering. bättre myndighetskunskap och myndighetskon-

takter, kontinuitet i granskningen, lätthet att få tillgång till information

samt förutsättningar att börja granskningen tidigt. Den organisatoriska

närheten till redovisningscentralerna har däremot inte visat sig ge de

fördelar som man antog.

De brister som översynen har visal på hänför sig huvudsakligen till fyra förhållanden, nämligen myndighetschefernas bestämmanderätt över planeringen av revisionen, vissa följder av revisionskontorens organisatoriska knytning till värdmyndighet i fråga om bl. a. medels-. rekryterings-. befordrings- och utbildningsfrågor, revisionskontorens storlek samt RRV:s tillsyn.

RRV har föreslagit förändringar av nuvarande revision vid revisionskon-

tor inom de fyra områden där brister har påtalats. En bedömning av de

sammantagna effekterna av dessa ändringar leder RRYV till slutsatsen att de

Prop. 1979/80: 150 36

genomförs inom ramen för den nuvarande principiella uppbyggnaden av revision vid revisionskontor.

De föreslagna förändringarna innebär att chefen för ett revisionskontor själv skall fastställa revisionsplanen i stället för som nu chefen för resp.

myndighet, att tjänst som chef för revisionskontor tillsätts av regeringen och att medel för revisionskontors verksamhet särskiljs från medelsanvis-

ningen till värdmyndigheten i övrigt. Dessa förslag medför att gällande bestämmelser för revision vid revisionskontor liksom RRV:s instruktion behöver ändras. Härutöver har föreslagits att RRV fär regeringens uppdrag att närmare utreda möjligheterna att åstadkomma större revisionskontor. Vidare har RRV redovisat att verket avser att intensifiera den

direkta tillsynen av revisionskontoren samt öka insatserna för personalens utbildning och information. Till RRV:s enhälliga styrelsebeslut i ärendet har två av verkets avdel-

ningschefer anmält skiljaktig mening. De har starkare betonat vissa faktorer och därför kommit till andra slutsatser än RRV. De menar att för att

bäst kunna tillgodose de grundläggande kraven på en oberoende redovis-

ningsrevision och för att kunna bedriva en så effektiv revision av stats-

verksamheten som möjligt bör större förändringar vidtas än vad verkets förslag innebär. De förordar en lösning som innebär att revisionskontoren

inordnas som lokala enheter under RRV.

I bilaga 2.8 återfinns en utförligare sammanfattning av RRV:s framställning till regeringen.

Vissa synpunkter i remissyttrandena

RRV:s framställning har varit remitterad till myndigheter och organisa-

tioner för yttrande.

Remissinstanserna har starkt delade meningar om RRV:s förslag. Något mindre än hälften av remissinstanserna ansluter sig i huvudsak till RRV:s förslag. Flera av dessa har dock invändningar, t. ex. anser några att myn-

dighetens chef, och således inte chefen för revisionskontor, bör fastställa

revisionsplanen. Andra remissinstanser anser inte att RRV:s förslag går tillräckligt långt när det gäller att säkerställa redovisningsrevisionens oberoende i förhållande till de granskade myndigheterna. Flera av dessa ansluter sig till det förslag som förordats av de två avdelningscheferna,

medan andra förordar lösningar som innebär att revisionskontoren skulle

bli självständiga myndigheter som stöds av RRV eller värdmyndighet. Flera större myndigheter betonar också sitt behov av att ha en intern

revision. Några remissinstanser tar inte klar ställning i organisationsfrågan. | I bilaga 2.8 återfinns en utförligare sammanställning över remissinstan-

sernas synpunkter.

Prop. 1979/80: 150 37

Föredragandens överväganden

Det ankommer på statsmakterna att ange i vilka organisatoriska former och med vilka resurser redovisningsrevistonen skall bedrivas. Den översyn, som RRV genomfört för att klarlägga i vilken utsträckning intentio-

nerna med den nuvarande organisationen har kunnat förverkligas, tillsam-

mans med remissyttrandena, ger anledning att nu på nytt överväga dessa

frågor.

Revision av myndigheternas redovisning och interna kontroll av hur

resurser disponeras och bokförs behövs av flera skäl. För statsmakterna är redovisningsrevision ett instrument för att kontrollera att myndigheterna

använder tilldelade resurser i enlighet med fattade beslut och givna rikt-

linjer och för att se till att myndigheternas redovisning och interna kontroll

av förvaltningen av ekonomiska värden är ändamålsenligt utformade. För

styrelser och verksledningar är intern revision bl. a. ett instrument för att följa och styra verksamheten och för att kontrollera att oegentligheter i redovisning och medelsförvaltning inte förekommer. Det finns självfallet

också ett allmänt intresse av att statlig och statligt finansierad verksamhet bedrivs i fastställda och kontrollerbara former. Brister i redovisningen och den interna kontrollen är ägnade att minska förtroendet för sådan verksam-

het. Dessa förhållanden ställer alla krav på en redovisningsrevision som är

oväldig, ändamålsenlig och effektiv.

Vissa faktorer gör att kraven på revisionen i statsförvaltningen efter hand torde komma att skärpas. Det gäller både förvaltnings- och reduvis-

ningsrevistonen. En stor offenthig sektor medför nämligen i sig att denna i växande grad kommer att följas och kritiskt granskas från skilda utgångspunkter. I de allmänekonomiska och statsfinansiella perspektiv som vi nu står inför, bl. a. stora underskott i statsbudgeten under lång tid framöver,

kommer kraven på att den offentliga sektorn skall vara effektiv med största sannolikhet att ytterligare förstärkas.

Den nuvarande organisationen för den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten fastställdes av riksdagen genom beslut är 1967 (prop. 1967: 79, SU 1967: 82. rskr 1967: 194). Omorganisationen innebar en kraftig

resursförstärkning för revistonen totalt sett i statsförvaltningen. Den lade

grunden för en på lönsamhets- och effektivitetsfrågor inriktad förvaltnings-

revision. Den har också lett till en standardhöjning på redovisningsrevi-

sionens område genom en rad åtgärder för att på olika sätt kvalitativt

förbättra denna revision. Samtidigt bör framhållas att flera av åtgärderna har haft en långsiktig inriktning och därför ännu inte hunnit ge full utdelning. Nuvarande organisation av redovisnings- och revisionsverksamheten var fullt genomförd först år 1976 och är således jämförelsevis ny. Frfarenheterna av den är begränsad. Enligt min mening bör ytterligare ansträng-

ningar göras framöver för att, parallellt med en av riksdagen beslutad

Prop. 1979/80: 150 38

(prop. 1976/77: 130, FiU 1977/78:2. rskr 1977/78:19) höjning av ekonomiadministrativa nivån i stort, fortsätta att successivt förbättra redovisningsrevisionen I statsförvaltningen. Det är mot den bakgrunden som mina överväganden i det följande skall ses.

En aspekt på redovisningsrevisionen, som har kommit att tilldra sig stor

uppmärksamhet i RRV:s översyn och remissyttrandena, är om denna revision organisatoriskt sett skall vara extern eller intern. Problemet gäller främst revisionen av de myndigheter som är s.k. värdmyndigheter för revisionskontoren. Flertalet värdmyndigheter är samtidigt verk med ekonomisk tung produkuton eller förvaltare och fördelare av stora ekonomiska värden.

De som förordar att revisionen organisatoriskt skall vara extern anser att en intern revision inte kan bli oberoende av värdmyndighetens verksledning I önskvärd utsträckning. De ser i regel också statsmakternas och

allmänhetens intresse av en oväldigt och korrekt fungerande förvaltning som revisionens främsta syften. För många i denna grupp är den naturliga lösningen på frägan om extern eller intern revision att bryta ut revisions-

kontoren ur värdmyndigheterna och att inordna dem i RRV. Ett alternativ

som i nägra fall förordas är att minska antalet revisionskontor och göra

dem till självständiga myndigheter.

För dem som ä andra sidan anser att nuvarande ordning i stort sett är bra

och, efter vissa justeringar, bör behållas framstår motsatsförhållandet eller

intressekonflikten mellan externa och interna intressen av revision som mindre stark. Nuvarande redovisningsrevision är också inom värdmyn-

digheterna oberoende i förhållande till den verksamhet som revideras,

även om den inte är helt oberoende gentemot verksledningen. Som motiv för att behälla nuvarande ordning framhälls att med den har en rad av de fördelar som eftersträvades uppnåtts, nämligen specialisering, bättre myndighetskunskap och myndighetskontakter. kontinuitet i granskningen. lätt-

het att få tillgång till information samt förutsättningar för att börja gransk-

ningen tidigt.

Också andra faktorer anförs som stöd för nuvarande ordning, tll stor del

de faktorer som motiverade statsmakternas beslut år 1967. En sådan faktor

är den nu genomförda övergången till ADB-bascrade redovisningssystem,

främst system S, i statsförvaltningen. Genom detta har en del rutinkontroller som tidigare påkallade extern revision fallit bort. I stället har den interna kontrollen i samband med redovisningen fått större betydelse.

Åtgärder för att förbättra denna har vidtagits av RRV.

En annan faktor är standarden på myndigheternas redovisning. Denna

behöver som nämnts förbättras och åtgärder har vidtagits och bör vidtas

för detta. En väsentlig åtgärd i detta sammanhang är den nyligen utfärdade

statliga bokföringsförordningen. Den lägger den grund som behövs för att

Prop. 1979/80: 150 39

utveckla en god redovisningssed inom den statliga förvaltningen. Här berörda förbättringar kan ske inom ramen för nuvarande ordning.

Ytterligare en faktor som anförs till stöd för nuvarande ordning är utvecklingen i fråga om statsmakternas budgetstyrning. Denna har gått från detaljstyrning mot en ordning som ger myndigheterna större utrymme att på eget ansvar göra ekonomiska bedömningar i verksamheten. I linje med detta har behoven ökat av en på lönsamhets- och effektivitetsfrågor inriktad förvaltningsrevision. Denna bör inte vara intern och bör alltjämt vara en huvuduppgift för RRV.

För egen del har jag som utgångspunkt att en ändamålsenlig och effektiv redovisningsrevision mäste finnas. Om denna utgångspunkt råder inga delade meningar. Jag anser att denna aspekt bör tillmätas större vikt än att revisionen skall utföras av annat organ än den reviderade myndigheten. Myndigheter med omfattande produktion eiler stora ekonomiska värden att förvalta eller fördela behöver under alla förhållanden en internrevision. Olika åtgärder i syfte att höja den genomsnittliga standarden på revisionen och den interna kontrollen ger enligt min mening snabbare och säkrare resultat än en omorganisation med de omställningsproblem den skulle medföra. Jag förordar därför att nuvarande ordning i stort behålls men att vissa åtgärder vidtas för att avhjälpa brister eller uppnå förbättringar i revisionen. Till åtgärderna återkommer jag i det följande.

En annan aspekt som rönt jämförelsevis stor uppmärksamhet i utredningsarbetet är sambandet mellan förvaltnings- och redovisningsrevision. Ett skäl som anförts för att inordna revisionskontoren i RRV har varit att härigenom skapas förutsättningar för ett bättre samspel mellan förvaltnings- och redovisningsrevision. Jag delar uppfattningen att det i och för sig är angeläget att få till stånd ett samspel mellan de olika typerna av revision. Vikten av detta samspel får dock inte överdrivas med hänsyn till att förvaltnings- och redovisningsrevisionen har olika inriktning och arbetar med olika metoder. De förbättringar som kan uppnås i här berört avseende bör kunna uppnås även inom ramen för nuvarande ordning. Jag utgår ifrån att RRV beaktar denna fråga i sin planering och metodutveckling samt i sin tillsyn av redovisningsre visionen.

Innan jag går in på olika åtgärder som bör vidtas vill jag beröra frågan om resurserna för redovisningsrevision i statsförvaltningen. RRV bedömer i sin rapport det inte realistiskt att för de närmaste åren räkna med nägra väsentliga utökningar av de totala resurserna för revision inom statsförvaltningen utöver vad som följer av riksdagens beslut när det gäller revision av affärsverkens redovisning och bokslutshandlingar. Denna bedömning är enligt min mening väl grundad. Redovisningsrevisionen bör således bedrivas inom ramen för de resurser som nu stär till förfogande. Myndigheterna är givetvis dock oförhindrade att använda resurser som de förfogar

Prop. 1979/80: 150 40

över I sin eckonomiadministration för att komplettera redovisningsrevi-

sionen.

Som framgätt bör vissa åtgärder vidtas för att avhjälpa brister i nuvarande ordning och för att förbättra den. Åtgärderna syftar bl. a. till att stärka redovisningsrevisionens ställning och oberoende inom ramen för

framkommit i RRV:s översyn och har föreslagits av verket. De har starkt stöd I remissyttrandena. Jag vill samtidigt ta upp några kompletterande

åtgärder och synpunkter.

F.n. fastställs revisionsplanen av resp. värdmyndighets chef. I syfte att stärka revisionens och revisionskontorens ställning bör den ändringen

göras att chef för revistonskontor fastställer revistonsplanen efter samråd med vederbörande myndighets chef.

Medel för revisionsverksamheten ingår f.n. som cen inte särskiljbar del i värdmyndighetens förvaltningsanslag i de nuvarande regleringsbreven. En värdmyndighet kan därför i princip disponera eventuella besparingar för revisionen för andra ändamål. Den förändringen bör därför göras att medel till revisionskontoren särskiljs från andra medel i anslagsframställningarna och i regleringsbreven.

Värdmyndighet bör liksom nu ansvara för administrativ service avseen-

de personal-, ekonomi- och lokalfrågor. BI. a. rekryteras och anställs personalen vid revisionskontoren av värdmyndigheten. Den förändringen bör

dock göras att tjänst som chef för revisionskontor tillsätts av RRV efter

samråd med i första hand värdmyndigheten. Härigenom bör revisionens

ställning stärkas inom värdmyndigheten och RRV:s centrala ansvar för

revisionen markeras.

Övriga tjänster bör som hittills tillsättas av värdmyndigheten. Nu gällan-

de bestämmelser att värdmyndigheten skall inhämta RRV:s yttrande vid tillsättning av tjänster i lönegrad F 11 eller högre bör upphävas. I stället bör RRY på annat sätt ge stöd i här berörda frågor. Jag återkommer till detta i det följande.

RRV har enligt sin instruktion till uppgift att utöva tillsyn över revisionskontoren. Till denna hänför RRV bl. a. löpande tillsyn och tillsynsprojekt

(direkt tillsym, utvecklingsarbete och metodanvisningar samt utbildning och information. Det kan nämnas att samtliga revisionskontor blev föremål för direkt tillsyn under budgetåret 1978/79 och avses bli föremål för sådan tillsyn också innevarande budgetår. RRV har under senarc år bedrivit ett

ambitiöst arbete med att utveckla metoder och tillhandahålla metodstöd och med utbildning och information. Insatserna har som nämnts haft en långsiktig inriktning på att successivt höja standarden på redovisningsrevisionen. Vidtagna åtgärder ger därför fullt resultat först efter hand.

Som nämnts är det angeläget att göra fortsatta ansträngningar att höja

Prop. 1979/80: 150 41

den genomsnittliga standarden på redovisningsre visionen. Det arbete som

påbörjats bör därför fullföljas. Vidare bör undersökas vilka ytterligare initiativ som kan tas för att åstadkomma förbättringar. Enligt min mening

behövs säväl åtgärder som avser direkt tillsyn som generellt syftande

åtgärder avseende metoder, utbildning och information. Ansvaret för att

åstadkomma den fortsatta standardhöjningen av redovisningsrevisionen

bör ankomma på RRV. Jag utgår från att RRV liksom hittills kommer att redovisa planerade och vidtagna åtgärder i fråga om tillsynen i de årliga verksamhetsplanerna, verksamhetsberättelserna och anslagsframställningarna. Vidare bör enligt min mening en samlad redovisning av effekter-

na av åtgärderna lämnas om några år som underlag för eventuellt förnyade överväganden i här berörda frågor.

Bland enskilda områden på vilka metodutveckling och metodstöd behövs kan nämnas uppbyggnad av interna kontroller och redovisningsrevi-

sion i samband med användning av ADB för ekonomisk redovisning och ekonomiska transaktioner. Det sammanhänger med att ADB numera an-

vänds för administrationen av flertalet tunga verksamheter. Som exempel kan nämnas skatteförvaltningen och socialförsäkringsområdet. Även den

lämpliga fördelningen av expertis mellan RRV och revisionskontoren t dessa frågor är en viktig aspekt. Jag avser att låta närmare belysa vad som

kan behöva göras på detta område. Jag vill i detta sammanhang också särskilt nämna behovet av stöd till

värdemyndigheterna i frågor om rekrytering, utbildning och annan utveckling av den personal som arbetar med redovisningsrevision. I RRV:s tillsyn

ingår att fortlöpande följa behovet av och tillgången på kompetens hos revisionskontoren samt att vidta eller föreslå åtgärder för at få till stånd en

så god balans som möjligt häremellan. Ett viktigt inslag häri bör enligt min mening kunna vara att RRV utvecklar riktlinjer i bl.a. kompetenstrågor och annat stöd i personalfrågor till värdmyndigheterna för att upprätthålla och höja den revisionella kompetensen. Jag avser att låta belysa förutsätt-

ningarna även för sådana insatser från RRV:s sida. Jag går nu in på frågor som kräver fortsatt utred ningsarbete.

I den översyn som har gjorts av revisionsorganisationen har bedömts att större revisionsenheter skulle möjliggöra bättre resursutnyttjande och kompetensutveckling. Vidare skulle förutsättningarna öka att upprätthålla kontinuiteten vid vakanser och frånvaro. Det har diskuterats att minska antalet revistonskontor för att därigenom göra dessa större. En minskning till ett tiotal har nämnts. I likhet med RRV är jag emellertid tveksam till om

en organisation med endast tio revisionskontor kan vara lämplig. För att

fördelarna med en decentraliserad organisation inte skall gå förlorade behöver antalet troligen vara större.

Jag anser emellertid att en viss minskning av antalet revisionskontor är

Prop. 1979/80: 150 42

nödvändig i syfte att begränsa de svårigheter som mycket små revisions-

kontor har att upprätthålla kontinuiteten i granskningen vid vakanser. sjukdom och annan frånvaro. I första hand bör de allra minsta kontoren,

dvs. de med två å tre årsarbetskrafter, föras samman med andra revisions-

kontor.

Olika faktorer kan läggas till grund för indelning av revisionsorganisationen. En är att till samma revistonskontor föra samman myndigheter

inom likartade ämnesområden, t. ex. myndigheter inom skatte- och uppbördsområdet, eller inom samma departementsområde. En annan är att typen av redovisning hos myndigheterna har betydelse för hur revisionen bör bedrivas. Detta kan tala för att till samma revisionskontor föra t. ex. ett antal uppdragsmyndigheter. En tredje faktor är myndigheternas geografis-

ka belägenhet. Myndigheter på samma ort kan av praktiska skäl behöva föras till samma revisionskontor. Dessa faktorer gör sig gällande med varierande styrka. Kopplingen mellan revisionskontor och redovisningscentral kan också påverka indelningen.

Frågorna om antalet revisionskontor och den lämpliga fördelningen av verksamhetsområden och andra uppgifter på revisionskontoren kan inte

slutligt bedömas utan ytterligare utredningsarbete. Jag avser att åter-

komma till regeringen med förslag till de utredningsuppdrag som behövs för att den i det föregående förordade nyordningen skall kunna genomföras. Förändringarna i revistonskontorsorganisationen bör genomföras successivt.

Den ändrade organisation av revistonskontoren, som sammanslagningen

av mindre kontor med andra kan medföra, bör som nämnts genomföras

med förutsättningen att i huvudsak oförändrade resurser skall användas för redovisningsrevisionen inom statsförvaltningen.

Inte bara organisatoriska förhållanden har betydelse för redovisnings-

revisionens ställning. Vid varje revisionskontor finns en eller flera revisorer som är behörig att framställa anmärkning enligt förordningen (1961: 313) om förfarandet i anmärkningsmål. RRV eller försvarets civilförvaltning prövar sådana framställningar. I denna egenskap intar revisorn en självständig ställning och handlar helt på eget ansvar. Anmärkningsförord-

ningens tillämpningsområde är emellertid begränsat till åtgärder som har medfört att myndigheter eller andra har åsamkats förlust eller åtnjutit

otillbörlig ekonomisk förmån. Anmärkningsförfarandet används därför nu-

mera ytterst sällan. Enligt min mening finns det skäl att få ytterligare

klarlagt i vad mån anmärkningsförfarandet kan ändras eller på annat sätt

kompletteras i syfte att stärka revisorernas ställning och till att öka noggrannheten i myndigheternas redovisning. Jag avser att vidta åtgärder för

detta.

Jag vill nu — efter samråd med chefen för försvarsdepartementet — ta upp frågan om hur redo visningsrevisionen på försvarets område bör vara organiserad m. m. Till frågan om hur förvaltningsre visionen

Prop. 1979/80: 150 43

avseende försvarsverksamheten skall ordnas återkommer jag i det föl-

jande. (avsnitt 2.1.3). Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde utförs redovisnings-

revision av revisionsbyrån vid försvarets civilförvaltning (prop. 1975/ 76: 100 bil. 6. FöUV 1975/76: 32, rskr 1975/76: 273). Det åligger RRV att öva tillsyn över denna redovisningsrevision. RRV utför också regelmässigt

revision vid försvarets civilförvaltning. Civilförvaltningen är revisions-

myndighet, dvs. avgör anmärkningsmål. Denna ordning med civilförvaltningen som värdmyndighet för redovisningsrevisionen inom försvaret lik-

nar den inom den civila statsförvaltningen. I sitt förslag till principer för organisation och arbetsformer för revision

vid revisionskontor anser RRV att det inte finns anledning att nu ompröva

formerna för revisionen på försvarsområdet.

Revisions- och rationaliseringsutredningen (RRU), som tillkallades år 1974 och som i vad avser försvaret främst hade att behandla förvaltnings-

revisionen, lämnade i ett betänkande (Ds B 1978:9) Förvaltningsrevision inom försvaret vissa synpunkter på utvecklingen av revisionsorganisa-

tionen i stort. Redovisningsrevision i försvaret bör enligt utredningen så långt det är möjligt följa samma principer som inom övrig statsförvaltning.

RRU gav sin syn på vilka förändringar som behövs för att redovisnings-

revisionen i försvaret skall uppnå ewt tillfredsställande oberoende. Olika

alternativa organisationsreformer för detta skisserades. I bilaga 2.9 återfinns en utförligare sammanfattning av RRU:s betänkande.

Ett alternativ är att redovisningsrevisionen liksom f.n. utförs av revisionsbyrån i civilförvaltningen. Revisionsbyrån ges dock en mer oberoende ställning inom civilförvaltningen och gentemot försvarsmyndigheterna. Detta kan regleras i instruktioner. arbetsordning och eventuellt i regleringsbrev.

Ett annat alternativ är att omvandla revisionsbyrän till ett fristäcnde

organ under regeringen. Revisionsorganet skulle dock kunna placeras i anslutning till försvarets civilförvaltning och få viss teknisk-administrativ service därifrån.

Ett tredje alternativ innebär att redovisningsrevisionen i försvaret äläggs ett organ utanför fjärde huvudtiteln, ett organ som skulle ha en starkare anknytning till RRV. Därmed markeras att redovisningsrevisionen är en extern funktion i förhållande till myndigheter inom försvaret.

Enligt RRU:s mening krävs minst åtgärder enligt det förstnämnda alter-

nativet för att redovisningsrevisionen i försvaret skall bli tillräckligt oberoende. Enligt RRU:s mening tillgodoses emetlertid de uppställda kraven på revisionens oberoende, på samspel mellan förvaltningsrevision och redo-

visningsrevision samt på flexibilitet i planering, genomförande och resursutnyttjande, bäst i det tredje alternativet.

Flertalet remissinstanser anser att det är angeläget att ytterligare stärka redovisningsrevisionens oberoende i förhållande till de granskade myndig-

Prop. 1979/80: 150 44

heterna på försvarets område. Olika meningar finns om den lämpligaste organisatoriska formen härför. I bilaga 2.9 återfinns en utförligare sammanställning över remissinstansernas synpunkter.

För egen del anser jag i likhet med flertalet remissinstanser att det är önskvärt att ytterligare något stärka redovisningsrevisionens oberoende inom försvaret. Detta bör enligt min mening göras inom ramen för nuvarande organisation och åstadkommas genom att i huvudsak de administrativa åtgärder som ingår i RRU-utredningens första alternativ vidtas.

sionen I statsförvaltningen som jag förordar innebär dessa vissa föränd-

ringar jämfört med nuvarande förhållanden. Som jag redan har nämnt

erfordras ytterligare utredningsarbete i fråga om revisionskontorens antal

och verksamhetsområden. Jag anser därför att ändringarna bör genomföras successivt.

2.1.3 Förvaltningsrevision inom försvaret

Riksrevisionsverket (RRV) har ansvaret för förvaltningsre visionen inom hela statsförvaltningen, säledes även på försvarets område. Resursinsatsen har hittills motsvarat ca fem personår per år. Under senare tid har RRV inom försvarets område utfört i genomsnitt tre revisionsprojekt per

är.

Förvaltningsrevision är en del av den utvärdering som sker av verksamheten i försvaret. Den mest omfattande utvärderingen inom försvarsorganisationen genomförs av myndigheterna själva, t. ex. genom att en för-

svarsgrenschef kontrollerar att underordnade myndigheter har löst de upp-

gifter de har fätt, vilka kostnader detta har dragit m. m. samt analyserar verksamhetens resultat.

Förvaltningsrevisionens organisation inom försvarsdepartementets område har utretts av den i det föregående nämnda revisions- och rationaliseringsutredningen (RRU). Resultatet härav redovisades I oktober 1978 i betänkandet (Ds B 1978: 9) Förvaltningsrevision inom försvaret.

I enlighet med uttalande i direktiven till utredningen har som utgångspunkt för dess arbete gällt att RRV skall vara central förvaltnings-

myndighet för förvaltningsreviston inom statsförvaltningen i dess helhet.

De iakttagelser som RRU har gjort och de förslag som utredningen lämnar är i korthet som följer. En utförligare sammanfattning av RRU:s förslag

lämnas I bilaga 2.9. RRU har prövat alternativ där ansvaret för förvaltningsrevisionen för-

delas mellan RRV och en eller flera myndigheter inom försvaret. Utred-

ningen har dock inte kunnat finna att förvaltningsrevisionen i väsentliga

och principiella avseenden bör organiseras eller bedrivas på annat sätt än

inom statsförvaltningen i övrigt. RRU föreslår därför att förvaltningsrevisionen inom försvaret även I framtiden skail åligga RRV.

Hittillsvarande praktiska erfarenheter och deh utveckling som pågår

Prop. 1979/80: 150 45

främst av redovisningsrevisionen visar enligt RRU:s uppfattning att det

inte går att dra en entydig gräns mellan förvaltningsrevision och redo-

visningsrevision. Försvarets civilförvaltning har t.ex. ibländ mött svårig-

heter i sin revisionsutövning genom att reviderade myndigheter har hävdat att civilförvaltningen i det aktuella fallet utfört uppgifter som har karaktär av förvaltningsrevision. För att komma till rätta med detta definitions- och gränsdragningsproblem föreslår RRU att det organ som bedriver redo-

visningsrevision i försvaret vid behov och i mån av resurser även skall få göra förvaltningsrevisionella analyser i anslutning till redovisnings-

revisionen. Inom den civila statsförvaltningen har revisionskontoren vissa sådana befogenheter att bedriva förvaltningsrevision. RRU:s förslag inne-

bär att bestämmelserna för redovisningsrevision i försvaret anpassas till

bestämmelser inom övrig statsförvaltning.

RRU lämnar avslutningsvis några synpunkter på utvecklingen av revistonsorganisationen i stort. Jag har redogjort för huvuddragen i dessa synpunkter i det föregående när jag presenterade mina överväganden och förslag rörande redovisningsrevisionen inom statsförvaltningen.

RRU:s betänkande Förvaltningsrevision inom försvaret har varit remitterat till myndigheter och organisationer för yttrande.

Remissinstanserna ansluter stig till förslaget att ansvaret för förvaltnings-

revisionen inom försvaret även I framtiden bör åligga RRV. ECikasä anser

flertalet remissinstanser att i anslutning till redovisningsrevision skall ana-

lyser av förvaltningsrevisionell karaktär kunna utföras vid behov och i mån

av resurser. En utförligare sammanställning av remissinstansernas syn-

punkter lämnas i bilaga 2.9.

För egen del vill jag — efter samråd med chefen för försvarsdepartementet — framhålla följande. Det militära försvaret kan i flera avseenden liknas

vid en koncern under överbefälhavarens ledning. En finansiell ram reglerar

de yttre ekonomiska förhållandena, ett gemensamt redovisningssystem används och starka samband föreligger mellan olika delar av verksamhe-

ten. Dessutom finns ett väl utvecklat mönster för lednings- och lydnadsförhållanden.

I det ledningssystem som används inom försvaret spelar uppföljning och resultatanalys en stor roll. Utvärdering av verksamheten genomförs av program-, produktions- och fackansvariga chefer och myndigheter. Dessa eftersträvar att genom metodutveckling, utbildning och organisatoriska åtgärder förbättra utvärderingen.

Jag anser att det är viktigt att det även finns en extern granskning av

ändamålsenligheten i den bedrivna verksamheten. Denna uppgift bör åligga förvaltningsrevisionen.

I likhet med RRU-utredningen anser jag att förvaltningsrevisionen i

försvaret även framdeles bör åvila RRV. En sådan ordning ger goda förutsättningar för att de samlade revistonsresurserna skall kunna använ-

das på effektivaste sätt. Försvaret kan på detta sätt få nytta av aktuell

Prop. 1979/80: 150 46

kompetens inom RRV och tillgång tll erfarenheterna från förvaltningsrevisionen inom den statliga förvaltningen i övrigt. Det är också angeläget att de erfarenheter som vinns av försvarets planerings- och ekonomi-

system via RRV kan förmedlas till den civila statsförvaltningen.

De revisionskontor som bedriver redovisningsrevision inom den civila statsförvaltningen skall i mån av resurser också utföra förvaltningsrevisionella analyser. RRU-utredningen har föreslagit att bestämmelserna

för redovisningsrevision inom försvaret anpassas till bestämmelserna inom

den civila statsförvaltningen.

Även jag anser att redovisningsrevisionen inom försvaret bör bedrivas

efter samma regler som gäller för den civila statsförvaltningen. Det innebär

att revisionsbyrån inom försvarets civilförvaltning säledes i mån av re-

surser skall göra förvaltningsrevisionella analyser i anslutning till redovisningsre vision.

2.14 Vissa frågor rörande revision av affärsverken

Jag vill i detta sammanhang även ta upp frågan om revision av affärsver-

kens redovisning och bokslutshandlingar. Riksdagen bör få tillfälle att ta

del av vad jag i det följande anför om detta.

I skrivelse den 16 november 1977 har riksdagen meddetat sina beslut angående modernisering av det statliga budgetsystemet (prop. 1976/

77:130, FiU 1977/78:1, rskr 1977/78:19). Genom riksdagens beslut har

riksrevisionsverket ålagts ett ansvar för att en extern revision av affärsverkens redovisning och bokslutshandlingar kommer till stånd av samma karaktär som den som sker i aktiebolag. Enligt riksdagsbeslutet ankommer det på regeringen att besluta om de närmare formerna för den aktuella revisionen.

Regeringen uppdrog den 29 december 1977 åt riksrevisionsverket att

utreda och lämna förslag till utformning av en extern och löpande granskning av affärsverkens redovisning och bokslutshandlingar. Verket hade i

sitt utredningsarbete att beakta dels vad som anförts i nämnda proposition

och utskottsbetänkande, dels vad som anförts I en till uppdraget fogad promemoria, upprättad inom budgetdepartementet. Verket skulle i sitt

utredningsarbete biträdas av representanter för affärsverken. Arbetet skul-

le vidare ske I nära kontakt med berörda personalorganisationer. Riksrevislönsverket har den 29 januari 1979 rapporterat uppdraget till regeringen. Förslaget har remissbehandlats.

Riksrevisionsverkets förslag innebär att revisionen skall bedrivas enligt de riktlinjer och med den ambitionsnivå som framgår av den av riksrevisionsverket utgivna publikationen Grundläggande Principer för Redovis-

ningsrevision samt genomföras med kompetens motsvarande dels kvalitetskrav som ställs på revision i näringslivet, dvs. kompetens motsvarande erfaren auktoriserad revisor, dels kunskap om statlig förvaltning. Revi-

sionen skall leda fram till en årlig revsionsberättelse som tillställs regering-:

Prop. 1979/80: 150 47

en inför fastställandet av resp. affärsverks bokslut. Revisionsberättelsen skall även fogas till resp. affärsverks tryckta årsredovisning.

Riksrevisionsverket skall enligt förslaget svara för funktionen som extern revisor och utföra revisionen dels med egen personal, dels med auktoriserade revisorer som verket utser att biträda vid revisionen. Riksrevisionsverket skall avge revisionsberättelse genom myndighetsbeslut varvid den auktoriserade revisorn förutsätts delta i eller föredra beslutet.

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt riksrevisionsverket att från och med den 1 juli 1981 svara för att revision av affärsverkens

redovisning och bokslutshandlingar kommer till stånd och bedrivs enligt av

riksrevisionsverket föreskrivna riktlinjer. Riksrevisionsverket skall svara för revisionen som i betydande utsträckning skall utföras med biträde av auktoriserad revisor. Val av auktoriserad revisor skall ske i samråd med

berört affärsverk. Vid revisionen bör möjliheterna att utnyttja de reviderade verkens interna revisionsarbete beaktas. Riksrevisionsverket skall årti-

gen för varje reviderat affärsverk avge revisionsberättelse till regeringen.

Jag vill också efter samråd med chefen för kommunikationsdepartemen-

tet något beröra frågan om förvaltningsrevision av affärsverken. I likhet med vad som gäller för statsförvaltningen i övrigt har riksrevisionsverket ansvaret för förvaltningsrevisionen av affärsverken. Vid sidan härav och under riksrevisionsverkets tillsyn utför även verkens revisionsenheter i mån av resurser förvaltningsrevisionella analyser i anslutning till sin redo-

visningsrevision. Postverket har i en skrivelse aktualiserat frågan om formerna för förvaltningsrevisionen av affärsverken. Enligt min mening är det

viktigt att det utförs en extern, kvalificerad granskning av affärsverkens — liksom av andra myndigheters — verksamhet. Härvid är det naturligt att en fortlöpande utveckling av metoder och samarbetsformer sker. Ansvaret

för förvaltningsrevisionen åvilar riksrevisionsverket. Denna ordning finns

det enligt min mening inte skäl att ändra.

2.2 Omprövning och omprioritering, m. m.

En förbättring av statens finanser måste ses I ett långsiktigt perspektiv. Fortlöpande insatser för översyn, omprövning och omprioritering av statlig och statligt finansierad verksamhet kommer att krävas under en följd av

år. Frågor om översyn och omprövning av den offentliga sektorn har

nyligen behandlats av förvaltningsutredningen i betänkandet (SOU 1979:61) Förnyelse genom omprövning. Betänkandet har remissbehand-

lats, Det är naturligt att i detta sammanhang kortfattat redogöra för delar

av betänkandet och remissyttrandena samt vissa slutsatser som de föranle-

der. Denna redovisning bör också bringas till riksdagens kännedom. Bakgrunden till utredningens överväganden och förslag är de svårigheter

att finansiera den offentliga sektorn som avtecknar sig i framtiden. Nya

ätaganden får därför i större utsträckning än tidigare baseras på ompriori-

Prop. 1979/80: 150 48

tering av befintliga resurser. Det innebär att det politiska arbetet i vidgad omfattning måste inriktas på att kritiskt granska tidigare beslut. Omprövning av gjorda åtaganden och befintliga verksamheter bör enligt utredningen bli ett betydande inslag i ansträngningarna att förnya den offentliga sektorn och därmed öka den samlade välfärden.

Utredningen har undersökt faktorer som hindrar omprövning. Tre typer av hinder kan urskiljas. Ett är de politiska beslutens konstruktion och bestar i att många beslut har inbyggda tillväxtmekanismer (s.k. automatik). Som exempel kan nämnas att värdet av förmäner ofta kopplas till index e. d. Ett annat hinder är bristande beslutsunderlag. Det underlag som tas fram är I allmänhet avsett och lämpat för att belysa hur expansion av berörd verksamhet bör ske. Mera sällan lämnas förslag till besparingar och resursminskningar. Ett tredje hinder för omprövning består i att reala resurser bundits upp genom tidigare fattade beslut. Investeringar i fasta anläggningar liksom i kunskaper och kompetens hos olika personalgrupper begränsar helt naturligt handlingsfriheten.

Huvuddelen av förvaltningsutredningens betänkande ägnas åt hur handlingsfriheten i det politiska beslutsfattandet skall kunna ökas. Detta kan ske genom att automatiskt verkande tillväxtmekanismer undviks eller mildras och genom att beslut tidsbegränsas. Sistnämnda åtgärd ger tillfälle att granska effekterna av beslut och till förnyade ställningstaganden med ledning av dessa. Vidare bör enligt utredningen ett systematiskt arbete (s.k. översyner) bedrivas för att få fram underlag som möjliggör omprövning av gjorda åtaganden och befintliga verksamheter. Utredningen skisserar ett antal modeller för hur översyns- och omprövningsarbetet bör bedrivas. För att initiera och underlätta förändringar behövs dessutom en mer flexibel förvaltning än som finns idag. Detta kräver ändringar i organisations- och arbetsformer, plancringsmetoder samt de personaladministrativa reglerna i förvaltningen.

Remissinstanserna ger starkt stöd åt utredningens bedömning att ett systematiskt översyns- och omprövningsarbete behövs. De delar i allt väsentligt också utredningens syn på problemen och hur de bör lösas.

Jag är inte beredd att nu slutligt redovisa min syn på frågorna om översyn och omprövning av statlig och statligt finansierad verksamhet. Till flera av utredningens förslag finns anledning att återkomma senare. Jag konstaterar dock att frågor om att ge direktiv till översyner och att ta ställning till de beslutsunderlag som översynerna resulterar i ankommer på : regering och riksdag. Jag bortser då från sådana interna översyner som myndigheterna svarar för som ett led i det ordinarie arbetet med att förenkla och förbättra verksamheten. En omprövningsverksamhet som medverkar till att förbättra statens finanser måste ofrånkomligen få effekter för allmänheten eller statligt anställda. Den förutsätter därför att den politiska viljan att fatta sådana beslut finns. I annat fall leder igångsättande av översyner enbart till negativa effekter hos berörda myndigheter och

Prop. 1979/80: 150 49

organ. I översyns- och omprövningsarbetet måste givetvis staten beakta det ansvar som staten som arbetsgivare pätagit sig.

För att strävandena till omprövning skall ge effekt är det givetvis av största betydelse att myndigheterna och deras anställda själva aktivt medverkar i detta arbete. Myndigheterna har redan i dag ett ansvar för att på

eget initiativ genomlysa den egna verksamheten och att komma med förslag till besparingar, resursminskningar och omprioteringar. Översyn och omprövning måste enligt min mening bli ett återkommande inslag i det långsiktiga arbetet att förbättra statens finanser. Flera initiativ till översyner har redan tagits i syfte att få fram underlag för omprövning och omprioritering. Det är angeläget att nu starta ytterligare översynspro-

jekt. Jag kommer här att kort redovisa vilka översyner som nyligen påbörjats eller som enligt min mening bör påbörjas med det snaraste.

Av min redogörelse kommer att framgå att inriktningen av och formerna

för översynerna varierar. Vissa är primärt inriktade på översyn av reglerna för transfereringar, bidrag o.d. Andra har mer karaktär av organisationsöversyner. Det finns dock ett starkt samband mellan lagars och reglers innehåll och utformning och resp. förvaltningssektors resursbehov, organi-

sation och sätt att arbeta. Det är därför viktigt att man vid överväganden om lagar och regler beaktar de förvaltningsmässiga konsekvenserna, särskilt kostnaderna. Likaså är det vid organisationsöversyner viktigt att vara uppmärksam på om besparingar och förenklingar kan göras genom änd-

ringar i de lagar och regler som styr verksamheten. Möjligheterna till kostnadssänkningar genom delegering och decentralisering bör också tas till vara.

Jag vill i sammanhanget också framhålla att översyner som syftar till att undersöka förutsättningarna för besparingar och resursminskningar själv-

fallet även måste uppmärksamma möjligheterna till förbättringar av stats-

förvaltningen. En inte oväsentlig förbättring består i att skynda på eller underlätta en anpassning av myndigheter och statligt finansierade verksamheter till nya eller ändrade uppgifter och mål. Sådana förbättringar kan uppnås även vid besparingar och resursminskningar.

Jag övergår så till redogörelsen för påbörjade och nu aktuella översyner. Till att börja med kan därvid nämnas att under det senaste året har ett arbete av översynskaraktär påbörjats inom regeringskansliet. Detta arbete har syftat till att inom olika utgiftsområden dels analysera utgiftsutveck-

lingen och de faktorer som styr kostnadstillväxten. dels exemplifiera så-

dana förändringar i styrande regelsystem m. m. som kan medverka till att begränsa den framtida kostnadstillväxten.

Vidare har ett översynsarbete sedan många år bedrivits i fråga om de statliga myndigheternas normgivningsverksamhet. Frågan har nyss behandlats av statskontrollkommittén i betänkandet (SOU 1980: 10) Ökad kommunal självstyrelse. Betänkandet remissbehandlas f.n. Chefen för

kommundepartementet har nyligen utfärdat direktiv till en särskild arbets- 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1979/80: 150 50

grupp knuten direkt till regeringskansliet. Syftet med utredningsarbetet är

att stärka den kommunala självstyrelsen och att begränsa sådan statlig

normgivning och annan tillsynsverksamhet som medför ökade kostnader

för kommuner och landstingskommuner. Förutom ändringar i föreskrifter m. m. bör arbetsgruppen pröva behovet av och formerna för de statliga myndigheternas allmänna tillsyn över kommuner och landstingskommu-

ner. Arbetsgruppen bör därvid utarbeta förslag till ändringar i berörda

lagar, myndighetsinstruktioner och andra författningar. Väsentligt är att kommuner och landstingskommuner bereds möjlighet att framföra syn-

punkter och önskemål om förändringar av kostnadsdrivande och detaljreglerande föreskrifter m.m. En aktiv medverkan från de statliga myndighe-

ternas sida är också en avgörande förutsättning för att den föreslagna översynen skall leda fram till resultat.

Jag anser som framgått tiden nu mogen att initiera ytterligare översynsprojekt. Efter samråd med cheferna för social- och arbetsmarknadsdepar-

tementen och statsrådet Johansson anser jag att ett sådant bör avse effekterna av lagstiftningen om ledighet och utförande av olika uppgifter på arbetstid utom ramen för den ordinarie verksamheten. Under senare år har en snabb utveckling ägt rum vad gäller både möjligheterna till ledighet från arbetet och utnyttjandet av dessa möjligheter. Det gäller bl. a. den successivt utvidgade föräldraförsäkringen, rätten till deltidsarbete för småbarns-

troendeuppdrag m. m. Syftet med dessa reformer är att skapa ökad valfrihet och välfärd för medborgarna. Ännu har dock inte någon samlad analys

gjorts av vilka konsekvenser som denna utveckling för med sig. Dessa

frågor bör nu studeras. Av praktiska skäl kan det vara lämpligt att begränsa studien till ett mindre antal myndigheter och företag. Bl.a. bör den

samlade frånvaron och kostnaderna i olika avseenden kartläggas. Ett uppdrag med denna innebörd bör lämnas till riksrevistonsverket. I enlighet

med vad som aviserats i budgetpropositionen (prop. 1979/80: 100 bil. 8) avser därutöver chefen för socialdepartementet att inom kort återkomma

till regeringen med förslag om en översyn av ersättningsreglerna inom

föräldraförsäkringen och av reglerna för förkortad arbetstid för småbarns-

föräldrar. Översynen avses inriktas på att bl. a. åstadkomma förenklingar

av regelsystemet.

Även vissa projekt som till stor del har karaktär av organisationsöver-

syner bör initieras. Lantbruksstyrelsen har i samband med anslagsfram-

ställningen för budgetåret 1980/81 redovisat överväganden om rationaliseringar och begränsningar av bl. a. den regionala organisationen inom lant-

bruksverket. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet föror-

dar jag att en prövning sker av förutsättningarna för viss samordning m. m.

av såväl administration som annan verksamhet inom lantbruksnämndsorganisationen, bl.a. rådgivningen. Jag vill samtidigt erinra om att skogsvårdsstyrelsernas organisation nyligen setts över av en särskild utredning.

Prop. 1979/80: 150 51

Förslagen remissbehandlas f.n. Frågan om samordning av vissa admini-

strativa resurser för lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och fiskenämnderna bör kunna övervägas i detta sammanhang. Detsamma gäller den centrala informationsverksamheten på jord- och skogsbruksområdet.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att regeringen i december 1979 har uppdragit åt riksförsäkringsverket att redovisa erfarenheterna av de regler som gäller för delpension bl. a. med avseende på förmånsnivå och

kontrollfunktioner.

Jag konstaterar vidare att flera nu pågående utredningar och organisationsöversyner har väsentliga inslag av analys och värdering av myndigheternas verksamhet. De bör således ge statsmakterna värdefullt underlag

för omprövning av verksamhetens omfattning och inriktning. Det gäller bl.a. de översyner som pågår av riksförsäkringsverkets organisation

(S 1978:08), socialstyrelsen (S 1979:12) och statistiska centralbyrån

(E 1979:02). Även utredningen om arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag (A 1980: 02) bör nämnas i detta sammanhang. Jag övergår nu till att behandla frågan om de offentliga taxornas roll för

utvecklingen av statsverksamheten. Förvaltningsutredningen har haft i uppgift att överväga även denna fråga. Övervägandena har redovisats i

betänkandet Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter (SOU

1979: 23). Med hänsyn till att frågor om taxor och avgifter i kommunal och landstingskommunal verksamhet nyligen har behandlats av kommunal-

ekonomiska utredningen omfattas dessa frågor inte av utredningens över-

väganden. I enlighet med sina direktiv har utredningen inte heller behand-

lat affärsverkens taxor.

Om transfereringar och utgifter för försvaret undantas, svarade enligt utredningen avgifter för 8 procent (2,1 miljarder kr.) av kostnaderna för

statlig verksamhet, exkl. affärsverken, budgetåret 1977/78. Vid affärsver-

ken uppgick intäkterna samma år till 22,7 miljarder kr. Avgifter kan enligt utredningen således spela en väsentlig roll när det gäller att finansiera statlig verksamhet, även om andra källor för finansiering naturligtvis har större betydelse. Avgifter kan också ha betydande styreffekter. Det inne-

bär att de med lämplig utformning bidrar till en bättre hushållning och till ett ökat kostnadsmedvetande.

Vid sina överväganden har utredningen för sin del funnit att det inte är

möjligt att i någon avgörande grad minska behovet av andra statsinkomster, t.ex. skatter, genom att utvidga eller förändra avgiftsbeläggningen enligt nuvarande principer. I begränsad utsträckning är det dock möjligt att

höja befintliga avgifter så att de i högre grad än nu svarar mot krav på kostnadstäckning och att utvidga avgiftsbeläggningen till nya områden.

Dessa förändringar kan enligt utredningen få positiva effekter på hushållningen med resurser och i någon mån avlasta statsbudgeten.

Utredningen anser också att det är väsentligt att möjligheterna att avgiftsfinansiera en verksamhet prövas i samband med att nya verksamheter”

Prop. 1979/80: 150 'n Lid

övervägs eller befintliga verksamheter omprövas. Riksrevisionsverkets löpande taxegranskning har också en viktig uppgift när det gäller att bevaka att föreskriven kostnadstäckningsgrad iakttas.

Förvaltningsutredningens betänkande om avgifter har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser delar i allt väsentligt utredningens bedömningar eller lämnar dem utan erinran.

För egen del vill jag anföra följande. I en politik som syftar till att begränsa budgetunderskottet måste även de avgifter som tas ut i olika former av statlig verksamhet komma upp till prövning. En stor del av den statliga tjänsteproduktionen är emellertid av den karaktären att avgifter inte kan komma ifråga av tekniska skäl — t. ex. försvar och rättsväsende — eller att avgifterna skulle möta allvarliga fördelningspolitiska invändningar. Det är därför enligt min mening inte möjligt att på något avgörande sätt påverka behovet av andra statsinkomster eller av besparingar på utgiftssidan genom att utvidga eller förändra avgiftsbeläggningen enligt nuvarande principer. Självfallet är det angeläget att avgifterna svarar mot kravet på kostnadstäckning. Det bör också vara möjligt att i någon mån utvidga

effekter på hushållningen med resurser och i någon mån bidra till att avlasta statsbudgeten. Det ankommer på riksrevisionsverket att i sin löpande taxegranskning bevaka dessa frågor. Frågor om införande eller ändring av taxor bör vidare alltid behandlas i arbete avseende översyn och omprövning av statlig och statligt finansierad verksamhet.

Jag vill i anslutning härtill understryka, att kravet på kostnadstäckning måste vara tillämpligt i all statlig affärsdrivande verksamhet i den mån inte hänsyn till övergripande samhällsmål i enskilda fall kan ge anledning till särskilda beslut om undantag härifrån.

2.3 Fondfinansiering av vissa arbetsmarknadspolitiska utgifter

Sedan några år tillbaka finansieras vissa utgifter inom arbetsmarknadspolitiken helt eller delvis över fonder som tillförs medel genom särskilda arbetsgivaravgifter. Sålunda finansieras arbetsmarknadsutbildningen från en särskild år 1975 inrättad fond som tillförs medel genom en arbetsgivaravgift om 0,4 7. Fonden tillförs också medel från statsbudgeten motsvarande vad som utöver avgiftsmedlen behövs för att täcka totalutgifterna för arbetsmarknadsutbildningen under ett budgetår. Utgifterna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna och för det komtanta arbetsmarknadsstödet finansieras till viss del över arbetslöshetsfonden som heh finansieras genom en arbetsgivaravgift om likaledes 0,4 Z-. Till skillnad från vad som gäller i fråga om arbetsmarknadsutbildningen är det i fråga om statsbidraget till ersättningar vid arbetslöshet reglerat vilken andet av utgifterna som skall bestridas från fonden och därmed av arbetsgivaravgifter (två tredjedelar av grundbidraget och det kontanta arbetsmarknadsstödet samt

'n Rv

Prop. 1979/80: 150

viss del av progressivbidraget). Denna begränsning av vilka kostnader som får täckas med medel från fonden har bidragit till att denna nu har en ackumulerad behällning av ca I 500 milj. kr.

Utgifterna för den statliga lönegarantin vid konkurser slutligen finansieras via en fond som tillförs medel från en arbetsgivaravgift om 0,2 46.

Ökande anspråk på denna fond har tvingat fram en successiv höjning av

denna avgift och dessutom gjort det nödvändigt att till fonden knyta en rörlig kredit i riksgäldskontoret om f. n. 200 milj. kr.

En interdepartemental arbetsgrupp har på uppdrag av chefen för arbetsmarknadsdepartementet utrett vissa frågor kring den framtida finansieringen av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I en promemoria (Ds A

1980: 1) har gruppen föreslagit att en arbetsmarknadsfond inrättas. Motivet för förslaget är att utgifterna för olika ändamål inom arbetsmarknadspolitiken åtminstone delvis varierar mot varandra och att medelstilldelningen vid ett system med en enda fond skulle kunna hållas på en jämnare nivå

och balanseras mellan ”goda” och ”dåliga” år. Utnyttjandet av fonden bör knytas till väl definierade utgifter som är klart relaterade till det

arbetsmarknadspolitiska alternativet. nämligen ett arbete på den reguljära

arbetsmarknaden. Fonden bör således utnyttjas för finansiering av bidrag

till individer eller för lönerelaterade bidrag till företag. Utöver de ändamål

vilka redan nu helt eller delvis täcks genom fondmedel, alltså arbetsmarknadsutbildning, ersättning vid arbetslöshet och löner under konkurs skulle

med detta betraktelsesätt också andra ändamål inom arbetsmarknadspotli-

tiken i och för sig kunna komma i fråga för fondfinanscering, nämligen yrkesinriktad rehabilitering, anställning med lönebidrag m. m. och skyddat

arbete. Gruppen har med ett räkneexempel visat att en fondfinansiering av

denna omfattning och inriktning — och under antagande att fonden tillförs medel genom en arbetsgivaravgift — skulle motsvara en arbetsgivaravgift om 3,5 i stället för som nu 1236. Arbetsgruppens utgångspunkt har därvid varit att finanstering av fonden genom en arbetsgivaravgift kan ses som en solidarisk fördelning av kostnaderna för dem som av olika skäl ställs utanför arbetslivet. Arbetsgruppen har emellertid betonat att avvägningen mellan finansiering via arbetsgivaravgifter och finansiering över budgeten

är en övergripande ekonomisk-politisk fråga som får avgöras av statsmak-

terna med hänsyn till rådande ekonomiska läge och andra ekonomiska effekter. Gruppen har inte ansett sig kunna föreslå någon metod för överföring av resurser från socialförsäkringssystemet till den förebyggande verksamheten inom arbetsmarknadsområdet.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av riksför-

säkringsverket (RFV), konjunkturinstitutet, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), ex-

pertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA), pensionskommittén, utredningen angående översyn av den statliga

fondförvaltningen m. m.. Centralorganisationen SACO/SR. Landsorgani- S Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bilagu 2

Prop. 1979/80: 150 54

sationen I Sverige (LO), Stiftelsen Samhällsföretag, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Tjänstemännens centralorganisation (FCO).

Flertalet remissinstanser uttalar sig positivt om tanken på en arbetsmarknadsfond på de grunder som arbetsgruppen har anfört. LO som bifogat yttranden av Svenska Byggnadsarbetarförbundet och Svenska Kommunalarbetarförbundet. framhåller att man i flera sammanhang har uttalat sig för en bättre samordning av finansieringen av olika arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska åtgärder. Om samordningen kan knytas till en fond torde det vara möjligt att uppnä en över tiden kostnadsutjämnande effekt. TCO anför att finansiering av arbetsmarknadsfonder kan vara en lämplig fördelning mellan arbetsgivavgifter och budgetfinansiering. Även SACOISR uttalar sig positivt om tanken på en arbetsmarknadsfond. Vissa remissinstanser uttalar sig mera negativt om promemorians grundläggande förslag. SAF säger sig sålunda kunna godta arbetsgivaravgifter endast i den mån de avser försäkringskostnader för arbetskraften. Fondering för utjämning över tiden bör vara försäkringsmässigt motiverad och konstruerad. AMS anför att arbetsgruppen inte övertygande visat att den föreslagna fonden skulle medföra fördelar i form av förbättrad anslagsstruktur och ökad överskådlighet och ej heller underlätta för statsmakterna att åstadkomma en mer flexibel användning av resurserna. En mer konsekvent tillämpning än f.n. av principerna för programbudgetering skulle i detta hänseende vara av stor betydelse.

Flertalet remissinstanser är emellertid direkt avvisande eller tveksamma till en sådan omfattning och inriktning av en fondfinansering via arbetsgivaravgifter som ligger i det förut nämnda räkneexempel som arbetsgruppen har redovisat. LO anför att cn sådan reform berör så stora ekonomiska belopp och får sådana fördelningspolitiska konsekvenser att en parlamentarisk kommitté med representanter för arbetsmarknadens parter bör få göra en grundlig analys av de samhällsekonomiska och fördelningspolitiska konsekvenserna. Liknande uppfattningar framförs i flera andra yttranden.

För egen del vill jag i denna fråga anföra följande efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

De viktigaste fördelarna med en gemensam arbetsmarknadsfond kan, som arbetsgruppen har redovisat, uppnås genom en sammanslagning av de nu behandlade tre fonderna inom arbetsmarknadspolitiken. Jag har heller inte kunnat se att någon remissinstans har anfört någon omständighet som på ett avgörande sätt talar mot en sådan sammanslagning, vilken var arbetsgruppens egentliga förslag. De utgifter som nu finansieras över fonden varierar i viss utsträckning mot varandra och det är därför rimligt att denna finansiering kan ske från en gemensam fond. En sammanslagning skulle dessutom leda till administrativa förenklingar och besparingar. Flera remissinstanser har emellertid fäst uppmärksamheten på att en del i huvudsak tekniska frågor behöver övervägas ytterligare, exempelvis fondens

in 'n

Prop. 1979/80: 150

administrativa placering m. m. Det är också nödvändigt att närmare pröva

vilka ändamål inom arbetsmarknadsutbildningen som skall finansieras över en gemensam fond. En sådan ändamålsinriktning av utbetalningarna från den befintliga arbetsmarknadsutbildningfonden har för övrigt riksda-

gen redan uttalat sig för (jfr. InU 1975:3). Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser att återkomma till regeringen i denna fråga senare under budgetåret 1980/81.

Jag vill tillägga att jag, i likhet med LÖ, är helt medveten om att det inte utan utredningar och överväganden av mera genomgripande natur är praktiskt möjligt eller lämpligt att genomföra en så radikalt ändrad form för

finansiering av de arbetsmarknadspolitiska insatserna som arbetsgruppen

har lagt till grund för sitt förut nämnda räkneexempel. Arbetsgruppen har

ju också understrukit att detta är en övergripande ekonomisk-politisk fråga

där bl. a. önskemålet om budgetavlastning får vägas mot andra ekonomiska effekter.

Sammanfattningsvis anser jag att en sammanslagning av de tre nu be-

handlade fonderna bör ske. Jag föreslår emellertid att riksdagen får tillfälle att yttra sig i denna fråga.

2.4 Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

På fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster, som förvaltas av riksgäldskontoret, redovisas förluster som har uppkommit på statens kapital-

fonder och som har överförts till fonden i den ordning regeringen har bestämt.

I förslaget till statsbudget för budgetåret 1980/81 har drift- och kapitalbudgetarna förts ihop till en sammanhållen statsbudget för såväl drift- som

investeringsutgifter. Därvid har det nuvarande systemet med kapitalfonder slopats. Fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster upphör därigenom.

I prop. 1979/80: 125 om tilläggsbudget HI till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 (bil. 13) har regeringen föreslagit riksdagen att till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster anvisa ett anslag av 3500 milj. kr. för att täcka vissa angivna kapitalmedelsförluster samt för att göra vissa avskrivningar för försvarsändamål med anledning av budgetmoderniseringen.

Jag vill nu redovisa de kapitalmedelsförluster som har anmälts till riksgäldskontoret av de fondförvaltande myndigheterna och som per den 30 juni 1979 har överförts till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Min redovisning bör ges riksdagen till känna. Jag avser att sedermera föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med en redovisning av under budgetåret 1979/80 uppkomna kapitalmedelsförluster.

Prop. 1979/80: 150 56

Myndighet och fond

Reglering av oreglerade kapitalmedelsförluster Kr. Arbetsmarknadsstyrelsen

Fonden för låneunderstöd:

Arbetsmarknadsstyrelsens delfond 62 553 065 Bostadsstyrelsen

Statens utlåningsfonder:

Lånefonden för bostadsbyggande 144 105 Byggnadsstyrelsen Statens allmänna fastighetsfond:

Byggnadsstyrelsens delfond 1586 154 Fortifikationsförvaltningen

Försvarets fastighetsfond:

Kasernbyggnaders delfond 550 604

Befästningars delfond 274387 Kammarkollegiet

Fonden för låneunderstöd:

Kammarkollegiets delfond 6471 877 Fonden för statens aktier 150 675 000 Riksbanken

Statens utlåningsfonder: Statens bosättningslånefond 490 492 Fonden för låneunderstöd: Riksbankens delfond 9050

Riksgäldskontoret Fonden för förlag till statsverket 15875 Siöfartsverket

Sjöfartsverkets fond 1139 309

Fonden för Södertälje kanalverk 9220 308 Statens järnvägar Statens järnvägars fond 259 285 000 Statens vägverk Statens vägverks förrådsfond 7 800 938 Summa kr. 491 916 164

2.5¶Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Jag vill inledningsvis erinra om att regeringen på mitt förslag beredde föregående riksmöte tillfälle att ta del av nya former för en samlad redovisning av utnyttjandet av finansfullmakten (prop. 1978/79: 100 bil. 2). Vad jag då anförde föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (FiU 1978/ 79:40, rskr 1978/79:452). Avsikten med det nya systemet, som gäller

Prop. 1979/80: 150 57

fr. o. m. budgetåret 1979/80. är att riksdagen genom en samlad redovisning av finansfullmakten och övriga konjunktur- och arbetsmarknadspolitiskt

motiverade bemyndiganden skall få en bättre överblick än hittills över hur olika bemyndiganden har utnyttjats. En sådan redovisning bör vara så

fullständig som möjlig och därför lämnas först i slutet av riksmötet, lämptligen i kompletteringspropositionen. Hemställan om utnyttjande av finansfullmakt för det nästföljande budgetåret görs vid samma tillfälle. Det

tidigare gällande systemet med successiva påfyllningar av finansfullmak-

ten tillämpas inte längre. Om arbetsmarknadsläget skulle kräva insatser,

utöver vad som kan tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmakten, ankommer det på regeringen att på tilläggsbudget begära en utvidgad finansfullmakt.

Jag skall i det följande redovisa hur regeringen har utnyttjat finansfullmakten under den gångna ettårsperioden fram till denna dag. Min redogö-

relse, som således avser de sista månaderna av budgetåret 1978/79 och större delen av budgetåret 1979/80, bör bringas till riksdagens kännedom. Regeringen har av riksdagen bemyndigats att för budgetåret 1978/ 79, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sam-

manlagt belopp om 2000 milj. kr. (prop. 1977/78: 100 bil. 2. FiU 1977/ 78:16, rskr 1977/78: 227).

I prop. 1978/79: 100 (bil. 2) redovisades de åtgärder som under budgetåret 1978/79 t.o.m. den 28 december 1978 hade vidtagits med stöd av finansfullmakten. Redovisning av de åtgärder som vidtagits för tiden däref-

ter t.o.m. den 20 april 1979 lämnades i prop. 1978/79: 150 (bil. 2). Under återstoden av budgetåret har regeringen utnyttjat finansfullmakten vid

ytterligare fem tillfällen, nämligen den 3 maj, den 17 maj, den 23 maj, den

31 maj och den 7 juni.

Genom beslutet den 3 maj medgav regeringen att statens järnvägar förskottsvis, i avvaktan på särskild medelsanvisning, fick disponera 20 milj.

kr. för vissa investeringar i Norrbotten i enlighet med anmälan i prop.

1978/79: 127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten.

Genom beslutet den 17 maj ställdes 16,7 milj. kr. till sjöfartsverkets

förfogande för upphandling av ett nytt arbetsfartyg hos svenskt varvsföretag.

Genom beslutet den 23 maj utnyttjades finansfullmakten för beställning av en tågfärja till statens järnvägar från ett svenskt varvsföretag (72 milj. kr.) samt för beställning av en färja för vägverkets räkning vid annat

svenskt varvsföretag (8,8 milj. kr.).

Genom beslutet den 31 maj utnyttjades finansfullmakten för beställning

hos svenskt varvsföretag för sjöfartsverkets räkning av en båt för sjömätningsändamål (12.8 milj. kr.).

Genom beslutet den 7 juni beviljades luftfartsverket 10 milj. kr. för att

planera och projektera ett nytt stationsområde på Luleå flygplats.

I min redovisning i prop. 1978/79:150 av hur finansfullmakten dittills

Prop. 1979/80: 150 58

hade utnyttjats under budgetåret 1978/79 konstaterade jag att av finansfullmakten återstod 960,7 milj. kr. att disponera. Genom nu nämnda beslut disponerades således ytterligare 140,3 milj. kr. av fullmakten. Övriga bemyndiganden har inte utnyttjats under perioden 20 april— 30 juni 1979. |

När det gäller utnyttjandet av finansfullmakten för budgetåret 1979/

80 vill jag inledningsvis erinra om att riksdagen har bemyndigat regeringen

att för detta budgetår, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om

utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1978/79: 100

bil. 2, FiU 1978/79: 40, rskr 1978/79: 452).

Fullmakten får användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på drift- eller kapitalbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidrags-

procenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 75 26. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidrags-

satser tillfälligt förhöjas med högst 75 26. Regeringen har disponerat fullmakten genom beslut den 5 juli, den 13 september och den 13 december 1979. Genom beslutet den 5 juli utnyttjades fullmakten för en beställning för vägverkets räkning av en vägfärja hos ett svenskt varvsföretag (15,4 milj. kr.). Genom beslutet den 13 scptember utnyttjades finansfullmakten för sysselsättningsfrämjande åtgärder

i vissa norrlandslän samt i Värmland. Beslutet avsåg bl. a. tidigareläggning av statliga vägar. Genom beslutet disponerades 51,1 milj. kr. av fullmak-

ten. Genom beslutet den 13 december ställdes 500 milj. kr. till arbetsmarknadsverkets förfogande för sysselsättningsfrämjande åtgärder i form av

bl.a. beredskapsarbeten. Genom dessa tre beslut har sammanlagt 566,5 milj. kr. av finansfullmakten disponerats. Vederbörande anslag har tillförts

sammanlagt detta belopp. Någon anvisning av medlen på tilläggsbudget skall inte ske enligt den ordning för ianspråktagandet av finansfullmakten som tillämpas fr. o. m. innevarande budgetår.

Finansutskottet har i sitt betänkande 1978/79:40 i anslutning till sin

behandling av finansfullmakten anfört synpunkter också beträffande vissa

konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden un-

der olika anslag samt beträffande de s.k. konjunkturmarginalerna på af-

färsverkens m. fl. statliga verksamheters investeringsramar.

Utskottet har som sin mening i sitt av riksdagen godkända betänkande

(rskr 1978/79: 452) framfört att de förstnämnda bemyndigandena kan behål-

las vid sidan av finansfullmakten. De bör emellertid fortsättningsvis föras

ut i hemställan och således bli föremål för ett uttryckligt medgivande från

riksdagens sida. 1 enlighet med riksdagens begäran har så skett i årets budgetproposition.

När det gäller affärsverkens och vissa andra verksamheters investering-

Prop. 1979/80: 150 59

ar har den ordningen tillämpats att riksdagen har bemyndigat regeringen

att inom en marginal av 1022 utöver investeringsramen besluta om en av

konjunkturmässiga eller andra skäl påkallad ökning av medelsramen. Den-

na ordning tillämpas även för budgetåret 1979/80.

Affärsverkens investeringsmarginaler har av sysselsättningsskäl utnytt-

jats vid två tillfällen under budgetåret 1979/80. Genom beslut den 13

september 1979 fick statens vattenfallsverk ta i anspråk 2,2 milj. kr. ur den under investeringsanslaget Kraftstationer m. m. disponibla medelsreserven för tillbyggnad av driftkontoret i Vuollerim och för vissa marklinjenät i

Västerbottens och Norrbottens län. Genom beslut den 20 september 1979

fick televerket utnyttja 14 milj. kr. för byggnadsarbeten i vissa norrlands-

län.

Jag konstaterade i prop. 1979/80: 100 (bil. 2) att den del av affärsverkens

investeringsmarginaler som kunde anses konjunkturpolitiskt motiverad fortsättningsvis borde ingå i det allmänna bemyndigandet att utnyttja finansfullmakten och således inte separat påföras resp. anslag. Jag konstaterade samtidigt att investeringsramarna kan höjas av regeringen av andra

skäl än konjunkturpolitiska, exempelvis för att medge en fördelaktig upphandling. Behovet av att kunna vidta en höjning av dessa skäl kvarstod oförändrat. Mot den bakgrunden föreslog jag att en schablonmässig margi-

nal om 542 utöver investeringsramen borde beräknas på dessa anslag för

att medge en ökning av medelsanvändningen av sådana skäl. I årets budgetproposition har affärsverkens anslag i enlighet med detta beräknats med en marginal om 5 70 utöver föreslagen investeringsram.

Som har framgått av min redogörelse har riksdagen vid sidan av finansfullmakten inom olika områden lämnat regeringen ett antal konjunktur-

eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika be-

myndigandena som har lämnats för budgetåret 1979/80 redovisas i följande icke-tabellariska sammanställning. Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har be-

myndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde: Den av riksdagen beslutade skolbyggnadsramen under förslagsanslaget Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. kan utvidgas om sysselsättningsläget så kräver.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. har regeringen bemyndigats att ändra ramen för räntefria förbättringslån om det behövs av sysselsättningsskäl. Under reservationsanslagen Anordningsbidrag m.m. till all-

männa samlingslokaler, Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlings-

lokaler samt Lånefonden för allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag resp. lån överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl. Även

Prop. 1979/80: 150 60

under anslaget Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om det behövs av sysselsättningsskäl.

Jag övergår nu till att redovisa i vilken utsträckning nyss angivna bemyndiganden faktiskt utnyttjats under budgetåret.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde har bemyndigandet utnyttjats i ett beslut den 4 oktober 1979 angående bidrag till tidigareläggning av vissa skolbyggen i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Värmlands län. Projekten motsvarade en investeringsram om 28,8 milj. kr., vilket beräknas motsvara en utgift över statsbudgeten om ca 10 milj. kr.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har genom beslut den 20 september 1979 beslutsramen för statligt stöd till allmänna samlingslokaler vidgats med sammanlagt 10 milj. kr. för beslut om anordningsbidrag och lån, varav 6 milj. kr. för anordningsbidrag. Beslutet avsåg ny- och ombyggnadsarbeten i sysselsättningsfrämjande syfte i Norrbottens och Värmlands län.

Jag vill vidare för fullständighetens skull erinra om att regeringen vid fyra skilda tillfällen under perioden 20 april 1979—23 april 1980 med stöd av riksdagens bemyndigande fattat beslut om höjning av ramarna för encrgibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse med sammanlagt ca 470 milj. kr.

Regeringen disponerar för innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2 500 milj. kr. Jag förordar att fullmakten för budgetåret 1980/81 tas upp med samma belopp. Denna bör få disponeras på motsvarande villkor som gäller för innevarande budgetår.

2.6 Statsbudgeten budgetåren 1979/80 och 1980/81 2.6.1 Statsbudgetens inkomster budgetåren 197980 och 1980/81. m.m.

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 3 april 1980 kimnat beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1979/80 och 1980/81. För en närmare redogörelse hänvisar jag till verkets skrivelse (bilaga 2.3).

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling har de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället avgörande betydelse. Riksrevisionsverket har i sin skrivelse framhållit att de antaganden som legat till grund för beräkningen av statsinkomsterna nu är särskilt osäkra beroende på att något definitivt utfall för inkomståret 1978 ännu inte föreligger. Verket har i sin beräkning utgått från att lönesumman ökade med 8,5 mellan åren 1977 och 1978 och med 9,2 Zz mellan ären 1978 och 1979. Detta innebär en mindre nedjustering av lönesummans tillväxt för båda åren jämfört med de ökningstal som låg till grund för beräkningen i årets budgetproposition. För år 1980 utgår verket från en tillväxt i lönesumman på 11,3 Z, vilket ligger i linje med det högre alternativ som presenterades i verkets beräkning i december 1979 samt det högre alternativ som chefen för ekonomidepartementet tidigare denna dag presenterade vid sin anmä-

Prop. 1979/80: 150 61

lan av den reviderade finansplanen. I riksrevisionsverkets decemberberäkning redovisades ett alternativ med en lägre utvecklingstakt för lönesumman. För år 1981 har verket schablonmässigt satt ökningen till 8 2.

Chefen för cekonomidepartementet har vid sin anmälan av den reviderade finansplanen även presenterat en beräkning som utgår från en lägre ökning av lönesumman åren 1980 och 1981. Som en förutsättning för detta alternativ angavs att de av regeringen presenterade ekonomisk-politiska åtgärderna för att underlätta avtalsförhandlingarna genomförs och att avtal sluts inom samhällsekonomiskt acceptabla ramar. Jag utgår i min beräkning av statsbudgetens inkomster från detta senare alternativ.

Jag utgår i det följande i huvudsak från den nya uppställning av statsbudgetens inkomster som jag begagnade mig av i årets budgetproposition. Jag vill även betona att jag av praktiska skäl följer denna uppställning också då jag kommenterar det beräknade utfallet för innevarande budgetår.

Riksrevisionsverket beräknar inkomsterna under inkomsttiteln skatt på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m.m. till 58 000 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Med hänsyn till nyss berörda överväganden om utvecklingen av lönesumman bör detta belopp justeras ned med 800 milj. kr. till 57 200 milj. kr.

För budgetåret 1980/81 innebär verkets beräkning att inkomsttiteln fvsiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse tas upp med 33 604 milj. kr. Eftersom jag utgår från en annan utveckling av lönesumman än verket bör dessa inkomster räknas ned med 3 633 milj. kr. Inkomsttiteln bör därför föras upp med 29971 milj. kr. I jämförelse med min beräkning i budgetpropositionen innebär detta att inkomsterna under inkomsttiteln reviderats ned med 353 milj. kr. Jag vill i sammanhanget nämna att jag i motsats till riksrevisionsverket inte räknar med någon höjning av den kommunala utdebiteringen för år 1981. Det bör dock framhållas att en förändring av den kommunala utdebiteringen har liten betydelse för statsbudgetens inkomster.

Beräkningarna av inkomsterna på huvudgruppen skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse baseras på förutsättningen av ett oförändrat procenttal, dvs. 100, för uttagande av preliminärskatt för budgetåret 1980/81. Enligt 12 § lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall varje år bestämmas med vilka procenttal av grundbeloppen den statliga inkomstskatten skall ingå i preliminärskatten för kommande budgetår. Procenttalet för den första hälften av budgetåret 1980/81 skall vara detsamma som under innevarande budgetårs senare hälft. I tagen (1979: 502) om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1979/80 har detta procenttal satts till 100 för budgetåret 1979/80. För tiden den 1 juli-den 31 december 1980 blir uttagsprocenten densamma. Jag föreslår att uttagsprocenten även för tiden den 1 januari-den 30 juni 1981 fastställs till 100. Förslag till lag härom har utarbetats inom budgetdepartementet (bil. 2.7).

Under huvudgruppen lagstadgade socialavgifter beräknar riksrevisions- 6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1979/80: 150 62

verket inkomsterna till 31623 milj. kr. för budgetåret 1980/81. Med de utgångspunkter som jag har för utvecklingen av lönesumman räknar jag

ned verkets beräkning med totalt 1530 milj. kr. och för sålunda upp huvudgruppen med 30093 milj. kr. Nedräkningen av inkomsterna under

huvudgruppen fördelar sig på flera inkomsttitlar. Jag går inte nu närmare in på var och en av dessa justeringar utan hänvisar till den sammanställning av mina samtliga justeringar av verkets inkomstberäkning som jag senare: kommer att redovisa.

Riksrevisionsverket beräknar inkomsttiteln mervärdeskant vill 38 100' milj. kr. för budgetåret 1980/81. Efter samråd med chefen för ekonomide-

partementet sävitt avser de faktorer som styr utvecklingen av inkomsterna av mervärdeskatten föreslår jag att inkomsttiteln räknas ned med 800 milj. : kr. till 37300 milj. kr. För innevarande budgetår ansluter jag mig till verkets beräkning som uppgär till 34 000 milj. kr.

Jag övergår nu till frågan om bl. a. benämningen av två av inkomsttit-; larna under rubriken skatter, nämligen rusdrycksförsäljningsmedel av par-

tihandelsbolag samt rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag. Riksrevisionsverket föreslår att dessa titlar fortsättningsvis får benämningen AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott resp. Systembolaget AB:s inlevererade överskott. Begreppet rusdrycker har utmönstrats ur alkohollagstiftningen. Det är lämpligt att även anpassa inkomsttitlarnas benämningar till detta faktum. Med de nuvarande benämningarna framgår dessutom inte direkt var inkomsterna härrör ifrån. Riksrevisionsverkets förslag till nya benämningar är klargörande i detta avseende. Jag använder

därför i min redovisning av statens inkomster riksrevisionsverkets benäm-

ningar. Verket tar däremot inte upp frågan om att flytta över berörda inkomsttitlar från gruppen skatter till gruppen inkomster av statens verksamhet dit bl. a. överskott från affärsdrivande verksamhet förs. Det finns i sig argument för att föra de nu behandlade inkomsttitlarna till såväl den ena som den andra gruppen. Vid en samlad bedömning finner jag inte tillräckliga skäl för att göra en annorlunda bedömning än den som verket gjort.

I budgetpropositionen förutskickade jag. efter samråd med chefen för handelsdepartementet. att jag räknade med att i kompletteringspropost- |

tionen kunna föreslå en bruttoredovisning av inkomsterna av den särskilda :

beredskapsavgiften för oljeprodukter. Efter ytterligare överväganden finner jag dock att såväl tekniska som praktiska skäl talar för att en bruttore- :

dovisning av dessa inkomster inte bör genomföras f. n. Jag föreslår därför att inkomsterna under inkomsttiteln särskild beredskapsavgift för oljepro-

dukter förs upp med ett formellt belopp om 1000 kr. vilket överensstämmer med riksrevisionsverkets beräkningar.

Inkomsterna under inkomsttiteln förenade fabriksverkens inlevererade överskott har av riksrevisionsverket beräknats till 46.7 milj. kr. för budgetåret 1980/8!1. Regeringen har den 17 april 1980 medgivit att förenade

Prop. 1979/80: 150 63

fabriksverken den I januari 1981 får ändra sitt räkenskapsår från budgetär till kalenderår. Härigenom förlängs innevarande räkenskapsår till att omfatta tiden 1 juli 1979-31 december 1980. Genom omläggningen kommer

tidpunkten för slutligt fastställande av verksamhetsresultatet för första halvåret 1981 att skjutas till efter budgetårsskiftet den 1 juli 1981. Härige-

nom kommer inleveransen att förskjutas på motsvarande sätt. Som en följd

härav förordar jag, efter samråd med chefen för industridepartementet. att

inkomsttiteln för nästa budgetår förs upp med 35 milj. kr. vilket är 11,7

milj. kr. mindre än vad riksrevisionsverket beräknat. För innevarande

budgetår ansluter jag mig emellertid till verkets beräkning.

Under inkomsttiteln statens vattenfallsverks inlevererade överskott har riksrevisionsverket beräknat inkomsterna till I 116 milj. kr. för budgetåret 1979/80 och till 1451 milj. kr. för budgetåret 1980/81. Den senarelagda idrifttagningen av kärnkraftblocken Ringhals 3 och 4 samt block I och 2 i Forsmark har orsakats av den s. k. rådrumslagen och berättigar till ersätt-

ning av staten för merkostnaderna. För budgetåret 1979/80 har en prelimi-

när kompensation utgått för förseningar i Ringhals i form av nedsatt krav

på inleverans av överskott. De slutliga merkostnaderna under de två här

aktuella budgetåren för förseningar av idrifttagningen av kärnkrafts-

blocken Ringhals 3 och 4 och av Forsmark 1 och 2 kan inte bestämmas

förrän efter det att pågående förhandlingar med Forsmarks Kraftgrupp AB

i denna fråga har avslutats. I avvaktan därpå ansluter jag mig efter samråd

med statsrådet Petri till riksrevisionsverkets beräkningar av inkomsterna under denna inkomsttitel för såväl budgetåret 1979/80 som budgetåret 1980/81. Jag återkommer i det följande till denna fråga i min redogörelse för beräkningen av anslaget till oförutsedda utgifter.

Riksrevisionsverket har beräknat inkomster vid karolinska sjukhuset till

ca 511 milj. kr. för budgetåret 1979/80 samt till ca 485 milj. kr. för budget-

året 1980/81. Regeringen har nyligen i prop. 1979/80: 154 lagt fram förslag till nytt drift- och investeringsavtal för karolinska sjukhuset. Till följd härav ökar ersättningarna från Stockholms läns landstingskommun. Riksrevisionsverket har inte kunnat beakta detta i sin inkomstberäkning. Efter samråd med statsrådet Holm föreslår jag att inkomsttiteln för budgetåret 1979/80 förs upp med ca 557 milj. kr. vilket är 46 milj. kr. mer än riksrevisionsverket har beräknat. Av samma skäl vill jag även räkna upp inkoms-

terna för budgetåret 1980/81 med 26 milj. kr. till ca 511 milj. kr. Efter samråd med chefen för socialdepartementet finner jag dessutom

anledning att justera upp verkets beräkning av inkomster vid statens vård-

anstalter för alkoholmissbrukare från 50000 kr. till 100000 kr. för såväl budgetåret 1979/80 som 1980/81. Riksrevisionsverket har i beräkningen av televerkets avskrivningar för budgetåret 1980/81 tagit upp I 154.7 milj. kr. Efter samråd med chefen för

kommunikationsdepartementet beräknar jag alltfon televerkets avskrivningar för budgetåret 1980/81 till 1 266,7 milj. kr., dvs. samma belopp som angavs i budgetpropositionen.

Prop. 1979/80: 150 64

Avslutningsvis vill jag även ta upp vissa frågor i anslutning till inkomsttiteln statliga pensionsavgifter, vilken är nettoberäknad. Riksrevisionsverket har beräknat inkomsterna under denna inkomsttitel till 1883 milj. kr.

för innevarande budgetår. För budgetåret [980/8[ har verket räknat med att titeln kommer att uppvisa ett underskott på 257 milj. kr. Beräkningarna utgår från ett oförändrat lönekostnadspålägg om 39774. Förändringen i saldot förklaras främst av att uppbördssystemet för vissa avgifter från staten kommer att ändras den 1 juli 1980. Under det budgetår under vilket

omläggningen sker belastas inkomsttiteln med utgifterna för tre halvår medan inkomsterna endast avser två halvår. Jag finner ingen anledning att avvika från verkets bedömning såvitt gäller inkomsterna under förevarande inkomsttitel.

Överskottet på inkomsttiteln för statliga pensionsavgifter har ökat under senare år. Förändringar i saldot beror bl. a. på arbetsgivaravgifternas utveckling och utbetalningarna av personalpensionsförmåner. De senare är i sin tur beroende av de samordningsbestämmelser som finns mellan statlig och allmän pension. Beräkningsundertaget för lönekostnadspålägget sågs över senast år 1975. Med hänsyn till vad jag nu anfört bör enligt min mening en förnyad översyn av beräkningsunderlaget komma till stånd. Jag har för avsikt att senare begära regeringens bemyndigande att föranstalta härom.

Riksdagen har begärt (UbU 1978/79: 44, rskr 1978/79: 391) att regeringen

vid riksmötet 1979/80 för riksdagen redovisar de undersökningar som

gjorts för att finna en lösning på de problem som finns vid sjuk- och föräldraledighet för anställd personal vid vissa forskningsprojekt.

I det reviderade budgetförslaget för budgetåret 1979/80 (prop. 1978/ 79: 150 bil. 2) har jag redogjort för de möjligheter som finns att undanröja eventuella anslagsmässiga olägenheter av onormal sjukfrånvaro. Det kan

vara lämpligt att ytterligare överväga de frågor som utbildningsutskottet pekat på i samband med den översyn av beräkningsunderlaget för löne-

kostnadspålägget som jag nyss aviserat.

Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Totalt innebär de av mig förordade avvikelserna från verkets beräkningar att inkomsterna räknas ned med 754 milj. kr. för budgetåret

1979/80 och med 5 837 milj. kr. för budgetåret 1980/81 (tabell 10). I jämförelse med beräkningen i budgetpropostionen innebär min reviderade be-

räkning att inkomsterna för innevarande budgetår justerats ned med ca 1337 milj. kr. och för budgetåret 1980/81 att de räknats upp med ca 55 milj.

kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1979/80 till ca 134 646 milj. kr. och för budgetåret 1980/81 till ca 148459 milj. kr. (tabell! 10).

Prop. 1979/80: 150 65

Tabell 10. Justering av riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens inkomster

(1:000-tal kr.)

1979/80 1980/8 I

Riksrevi- Förändring Riksrevi- Förändring

sionsverket = enligt sionsverket — enligt

(rev. be- föredragan- (rev. be- föredragan-

räkning) den räkning) den I111 Fysiska personers skatt på inkomst

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade

överskott 46700 -— 11700 2613 Inkomster vid karolinska sjukhuset 511100 -—- 46000 485254 + 26000 2614 Inkomster vid statens vårdanstalter för

alkoholmissbrukare S0 + SO + 50 5([12 Televerkets avskrivningar 1154700 + 12000 Summa förändring enligt föredraganden - 753950 — 5 836650 Summa inkomster 135 400 117 134 646 167 154 295786 = 148459 136 ! Avser inkomsttiteln (AI la) Skatt på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m. m.

2.6.2¶Statsbudgetens utgifter budgetåren 1979/80 och 1980/81

Utgiftsanslag

I årets budgetproposition beräknade jag statsbudgetens utgiftsanslag,

rörliga krediter, till 177 292 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Detta belopp

är avrundat till jämna milj. kr. Även fortsättningsvis i min redovisning kommer jag att avrunda belopp på detta sätt. I nyss nämnda belopp ingick de i propositionerna 1979/80:75 och 1979/80: 101 upptagna anslagen på tilläggsbudget II. Riksdagen har sedermera beslutat i dessa frågor. Genom riksdagsbeslut har ytterligare 44 milj. kr. anvisats utöver vad jag beräknade i budgetpropositionen (CU 1979/80:9, rskr 1979/80: 168 samt NU 1979/ 80: 26, rskr 1979/80: 141). I det följande redovisar jag de ytterligare propo-

sitioner med anslagskonsekvenser för innevarande budgetår som lagts fram. I intet fall hade riksdagen fattat sina beslut före utgången av mars 1980. I prop. 1979/80: 79 har regeringen föreslagit att Statsföretag AB får ett kapitaltillskott om totalt 941 milj. kr. för att täcka förluster och genomföra

investeringar i vissa av dotterbolagen. Regeringen har i prop. 1979/80: 125 begärt anslag på tilläggsbudget III för egentliga statsutgifter om 463 milj.

kr. I prop. 1979/80: 156 har regeringen föreslagit att 37 milj. kr. anvisas för

medelstillskott till Datasaab AB. Slutligen har i prop. 1979/80: 165 begärts att 26 milj. kr. anvisas som bidrag till Svenska Varv AB för vissa personal-

Prop. 1979/80: 150 66

kostnader. Sammanlagt har beslutats eller föreslagits utgiftsanslag för bud-

getåret 1979/80 om 178 801 milj. kr. I detta belopp ingår anslaget till

oförutsedda utgifter med 4 000 milj. kr. Exkl. detta anslag uppgår säledes utgiftsanstagen till 174 801 milj. kr.

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 3 april 1980 överlämnat en beräkning över utfallet av statens budget för innevarande budgetår (bil.

anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter. till 178 927 milj.

kr. Därvid har verket utgätt från att anslaget till oförutsedda utgifter inte

kommer att belastas.

Verket har emellertid inte kunnat beakta alla nyss nämnda riksdagsbe-

slut. Inte heller har kunnat beaktas vad som föresläs i propositionerna

1979/80: 156 och 165. Om även riksdagsbesluten och dessa propositioner tas med innebär verkets utgiftsprognos att utgiftsanslagen på budgeten skulle belastas med 4226 milj. kr. mer än totalbeloppet 174 801 milj. kr. för

anvisade utgiftsanslag exkl. anslaget till oförutsedda utgifter. Detta tar sig

uttryck i att förslagsanslag merbelastas. Bortsett från vad jag nu anfört har

Jag inga erinringar mot riksrevisionsverkets beräkningar.

I budgetpropositionen upptogs de totala statsutgifterna för budgetåret 1980/81, exkl. förändringar av anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter, till 201 773 milj. kr.

I olika propositioner, som har förelagts riksdagen före den I april 1980.

och genom beslut som riksdagen har fattat fram till nämnda dag har anslag tagits upp som innebär en utgiftsökning i förhållande till budgetproposi-

tionen med 1193 milj. kr. Regeringen har efter utgången av mars 1980 lagt fram prop. 1979/80: 165 om vissa varvsfrågor. m. m.. prop. 1979/80: 166 om sjöfartspolitik m. m.. prop. 1979/80: 167 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, prop. 1979/80: 162 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m., prop. 1979/80: 157 om Nordiska ministerrädets kulturbudget

för är 1981 samt prop. 1979/80: 171 om Nordiska ministerrådets allmänna

budget för år 1981 m. m. Sammanlagt uppgår de anslagsbelopp som begärs i de senare propositionerna till 3371 milj. kr. utöver vad som angavs I budgetpropositionen. Jag återkommer inom kort med en hänvisning till den bilaga där nu nämnda propositioner m. m. redovisas.

I budgetpropositionen upptogs anslaget till oförutsedda utgifter med

8000 milj. kr. för tilläggsbudgetar, för ett antal särskilda propositioner, för

merkostnader till följd av den uppskjutna laddningen av vissa kärnkrafts-

aggregat samt för att hålla en viss beredskap inom arbetsmarknadspoliti-

kens område. Eftersom förutsedda propositioner nu lagts fram är det motiverat att räkna ned anslaget. Emellertid föranleder den redan inträffade kraftiga prisutvecklingen under årets tre första månader att kostnaderna för vissa priskänsliga anslag nu beräknas komma att överstiga de

anslag som togs upp i budgetpropositionen med ca I miljard kr. I min beräkning av anslaget till oförutsedda utgifter har jag även beaktat effek-

terna av de punktskattehöjningar som jag tidigare aviserat.

Prop. 1979/80: 150 67

Med hänsyn till vad jag anfört föreslår jag att anslaget ull oförutsedda utgifter förs upp med 6000 milj. kr. för nästa budgetår. Beträffande vill-

koren för belastning av anslaget till oförutsedda utgifter får jag hänvisa till

vad jag anförde i budgetpropositionen (prop. 1979/80: 100 bil. 21).

Anslaget till räntor på statsskulden upptogs i budgetpropositionen för

budgetåret 1980/81 till 18.000 milj. kr. Belastningen på detta anstag är i huvudsak beroende av budgetsaldot närmast föregående budgetår. men är

även i någon mån beroende av budgetsaldot under det budgetår för vilket anslaget är anvisat. Höjningen av räntenivån tillsammans med vissa andra

förhållanden medför att statsskuldräntorna för budgetåret 1980/81 torde komma att bli högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Jag har

under hand inhämtat att riksgäldskontoret numera beräknar att statsskuld-

räntorna kommer att uppgå till 19600 milj. kr. Anslaget till räntor på

statsskulden, m. m. bör följaktligen tas upp med detta belopp. De ändringar i staten för riksgäldsfonden som föranleds härav torde få företas av

finansutskottet.

Jag har [låtit upprätta en specifikation över föreslagna och beslutade

anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen

(bil. 2.5). Specifikationen täcker perioden fram till utgången av mars och de övriga förslag som jag nyss nämnde särskilt. På grundval av dessa uppgifter beräknar jag utgiftsanslagen inkl. anslaget till oförutsedda utgifter för budgetåret 1980/81 till 205937 milj. kr. Eventuella beslut i övrigt

efter utgången av mars 1980 torde få beaktas av riksdagens vederbörande

utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets budgetproposition beräknades medelsbehällningarna på reserva-

tions- och investeringsanslag minska med 4153 milj. kr. under budgetåret 1979/80. I sin beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetär har riksrevisionsverket — mot bakgrund av nya uppgifter rörande myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling — bedömt att anslagsbehållningarna kommer att minska med endast 3 240 milj. kr. För en närmare redovisning hänvisar jag till riksrevisionsverkets beräkningar för innevarande budgetår (bil. 2.2). Efter samräd med chefen för industridepartementet räknar jag med att förbrukningen på vissa anslag till stålindustrin blir ca 400 milj. kr. lägre än vad riksrevisionsverket har angett. I

övrigt har jag inga erinringar mot verkets beräkning.

Prop. 1979/80: 150 68

Tabell 11. Beräknad förändring i anslagsbehällningarna under budgetåret 1979/80 (Milj. kr.. ökning + . minskning —)

Anslags- Beräknad förändring 1979-06-30—- 1980-06-30

behållning

1979-06-30 Riksrevi- Budget- — Riksrevi- Föredra-

sionsverket — prop, sionsverket — ganden

(dec 1979) [980 (ny beräk-

ning) Anslagsbehällningar exkl. avskrivningar 21543 - 2553 —-4 153 -3 240 —-2 840

I budgetpropositionen underströk jag svårigheterna att göra en bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling. För en närmare analys härav får jag hänvisa till vad jag då anförde tprop. 1979/80: 100 bil. 2 s. 44).

Anslagsbehållningarna inom arbetsmarknadsdepartementets verksam-

hetsomräde beräknas uppgå till ca I 800 milj. kr. vid utgången av budget-

året 1979/80. Detta innebär en förbrukning med ca 1300 milj. kr.. vilket

klart avviker från tendenserna under tidigare år då det i allmänhet skett en

viss uppbyggnad. Förbrukningen under budgetåret 1979/80 är främst hänförbar till anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder. Sammantaget räknar jag med att en viss uppbyggnad av anslagsbehållningarna återigen kommer att ske under budgetäret 1980/81.

Tabell 12. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1973/74—1979/80 (Miljarder kr., ökning +, minskning —) Huvudtitel 1973/74 = 1974/75 = 1975/76 — 1976/77 = 1977/78 = 1978/79 — 1979/80

Utfall Utfall Utfall Utfall Utfall Utfall Ber. utfall Arbetsmarknadsdepartementet! — 0.727 0.46 1.08 1.44 1,49 3.10 1,77 (förändring under budgetåret) —- (+0,03) —- (—-0,26) —-(+0.62) — (+0,36) —(+0.05) (+1.6D) — (—-1,33) Industridepartementet' 0,55 0.53 0.70 2.11 7,31 8,21 6.51 tförändring under budgetåret) —(—0,071 —-(—0.02) — (+0.17) (+1L41) -(+5,20) —-(+0.90) - (—-1,70) Övriga huvudtitlar S.65 6.04 6.78 6,43 7,76 10,23 10,42 (förändring under budgetåret) (+0.84) — (+0.39) —-(+0.74) —-(—0,35) —(+1,.33) — (+2.47) 1+0,19) Summa 6,92 7,03 8,56 9,98 16,56 21,54 18,70 (förändring under budgetåret) (+0.81) (+0.11) - (+1.52) t+1,42) (+6,58) —1(+4,90) (—2.84) ! Anslagen till lokaliseringslån och statens hantverks- och industrilånefond har samtliga år hänförts till industridepartementet. ” Motsvarande delar av dåvarande inrikesdepartementet.

Vid ingången av budgetåret 1979/80 låg anslagsbehållningarna inom industridepartementets verksamhetsområde på en rekordhög nivå. En viss

förbrukning av anslagsbehållningar förutses dock ske under budgetåret 1979/80. Av de ca 6 500 milj. kr. i anslagsbehållningar som har beräknats

återstå under denna huvudtitel vid slutet av innevarande budgetår äterfinns inemot 2 miljarder kr. på anslag till varvsnäringen och drygt 1 miljard kr. på lokaliseringslån. I övrigt fördelar sig behållningarna på ett stort antal

Prop. 1979/80: 150 69

anslag. I årets budgetproposition räknade jag med en minskning av an-

slagsbehållningarna med 2 miljarder kr. Jag framhöll därvid att den beräk-

ningsmetod som tillämpats för anslaget till oförutsedda utgifter påverkade

denna bedömning. De särpropositioner som nu lagts fram och som I vissa fall medför utbetalningar under flera år kan bedömas leda till en påtaglig ökning av anslagsbehällningarna. Vidare förutses utbetalningarna under anslaget till lokaliseringslån nu bli något lägre än tidigare. Sammantaget beräknar jag att anslagsbehållningarna inom industridepartementets verk-

samhetsområde under nästa budgetår kommer att öka med en halv miljard

kr.

Anslagsbehållningarna på övriga huvudtitlar återfinns på ett mycket

stort antal anslag. Som framgår av tabell 12 har de ökat i stort sett varje budgetår i. o. m. 1978/79. Budgetären 1977/78 och 1978/79 är den uppnådda ökningstakten dock högre än tidigare år. För innevarande budgetår beräknas anslagsbehållningarna bli i stort sett oförändrade. För budgetåret 1980/ 81 förutser jag en minskning av anslagsbehällningarna med t miljard kr.

Denna minskning är hänförbar till anslaget till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. I övrigt beräknar jag sammantaget att anslagsbehållningarna kommer att bli oförändrade.

Tabell 13. Beräknad förändring i anslagsbehåltningarna under budgetåret 1980/81 (Miljarder kr., ökning +, minskning —) Huvudtitel Beräknad anslags- — Beräknad förändring

behållning 1980-06-30 -1981-06-30

1980-06-30

Budgetprop. Föredraganden

[980 Arbetsmarknadsdepartementet 1,77 [Ul +1/2 Industrideparte-

Mina bedömningar leder således till att anslagsbehållningarna kommer att bli oförändrade under budgetåret 1980/81. Jag vill dock framhålla att

dessa beräkningar måste omges med betydande osäkerhetsmarginaler.

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter budgetåren 1979180 och

1980i81

ringar i dispositionen av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. vilka kredi-

ter enligt riksdagens beslut ställs till förfogande för vissa myndigheter och bolag. I årets budgetproposition antogs det disponerade beloppet komma

att öka med 2 104 milj. kr. under innevarande budgetår. Riksrevisionsverket beräknar nu ökningen till 1775 milj. kr. Härvid beräknas krediten

Prop. 1979/80: 150 70

avseende oljeberedskap komma att lanspråktas med I 500 milj. kr. Den 28 februari i år har regeringen föreskrivit att upphandling av råolja med medel

från den rörliga krediten inte skall ske. Till följd härav justerar jag ned

ianspråktagandet med 400 milj. kr. jämfört med riksrevisionsverkets beräkning.

För ett följande budgetår brukar en schablonmässigt beräknad ökning av

den rörliga krediten tas upp i förslaget till statsbudget. I budgetförslaget för budgetåret 1980/81 fann jag dock inte anledning att räkna med någon ökad disposition av rörliga krediter bl. a. med hänsyn till att jag då förutsåg

att det ianspråktagande som avser oljeberedskap kunde väntas minska och uppväga den ökning som i övrigt kunde förutses. Med beaktande av den justering av den rörliga krediten för oljeberedskapen som jag nyss har föreslagit för innevarande budgetår finner jag inte nu skäl att räkna med någon ytterligare minskning under budgetåret 1980/81. Det kan i detta sammanhang tilläggas att en utredning har tillkallats med uppgift att undersöka olika alternativa ambitionsnivåer i fråga om oljelagringen. I övrigt har

jag inte funnit skäl att ändra min bedömning av tlanspråktagandet av rörliga

krediter. Jag räknar följaktligen med att förbrukningen kommer att öka

med 400 milj. kr. under nästa budgetår.

Summering av statsbudgetens utgifter

I det föregående har jag, utgående från statsbudgeten för budgetåret 1979/80, redovisat såväl riksrevisionsverkets som min egen bedömning

av statsutgifterna under detta budgetår. Sammantaget innebär min beräk-

ning att statsutgifterna kommer att uppgå till 183 242 milj. kr., vilket är

1728 milj. kr. mindre än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1980 och

700 milj. kr. mindre än vad riksrevisionsverket nu prognosticerar i sin

utfallsberäkning.

Tabell 14. Statsutgifterna budgetären 1979/80—1980/81 (Milj. kr.)

1979/80 1980/81

Budget- Riksrevi- Föredra- Budeget- Ny beräk-

prop. sionsver- ganden prop. ning

ket (ny be-

räkning)

Utgiftsanslag 177 292 174 701 174 801 201773 205 937 Beräknad merbelastning på förslagsanslag 1421 4226 4226 — — Förändringar i anslagsbehållningar 4153 3240 2840 2000 — Andrad disposition av rörliga krediter 2104 1775 1375 — 400 Summa statsutgifter 184970 183942 183 242 203773 206 337

Prop. 1979/80: 150 71

För budgetäret 1980/81 beräknade jag i budgetpropositionen de totala statsutgifterna till 203773 milj. kr. De justeringar jag nyss presenterat innebär att utgifterna nu beräknas till 206 337 milj. kr. vilket innebär en uppräkning med 2564 milj. kr sedan budgetpropositionen. Av uppjusteringen härrör 4 164 milj. kr. från min beräkning av utgiftsanslagen, varav 1600 milj. kr. är hänförbart till ökade statsskuldräntor. Anslagsbehållning-

ningen på budgeten med 2 000 milj. kr. jämfört med min tidigare beräkning. Härtill kommer en beräknad ökning av dispositioner av rörliga krediter med 400 milj. kr. jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

2.6.3 Statsbudgetens saldo budgetåren 1979/80 och 1980/81

I årets budgetproposition beräknades statsutgifterna för budgetåret 1979/80 till 185 miljarder kr. Den nu aktuella beräkningen innebär att utgifterna beräknas bli ca 1,7 miljard kr. lägre eller ca 183,2 miljarder kr. Eftersom inkomsterna samtidigt reviderats ned blir budgetsaldot för budgetåret 1979/80 i stort sett detsamma som förutsågs i årets budgetproposition eller ca 48.6 miljarder kr.

Tabell 15. Utvecklingen av statsbudgetens saldo 1978/79—1980/81 (Miljarder kr.)

1978/79 1979/80 1980/81 Procentuell förändring

Utfall

Budget- Ny be- Budget- Ny be- Från ut- Från ny be-

prop. räkning prop. räkning fall 1978/79 — räkning

till ny be- 1979780 till

räkning ny beräkning

1979/80 1980781

Anm. I förändringstalen har effekterna av budgetreformen räknats bort.

Utgifterna för budgetåret 1980/81 beräknades i budgetpropositionen till 203,8 miljarder kr. Nu beräknar jag utgifterna till 206,3 miljarder kr. Ökningen förklaras bl. a. av ökade statsskuldräntor och en ökad belastning på vissa priskänsliga anslag till följd av de prisstegringar som inträffat under första kvartalet 1980. Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas

nu till 148,4 miljarder kr. vilket är i stort sett samma belopp som jag räknade med i budgetpropositionen. Enligt nuvarande beräkning förutses som framgår av tabell 15 inkomsterna öka med 12,5 2 från budgetåret 1978/79 till innevarande budgetår och med 8.072 till budgetåret 1980/81. För utgifterna blir dessa ökningstal

15.7 7 resp. 11.07.

Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för

budgetåret 1980/81 ökar med 2,5 miljarder kr. till 57.9 miljarder kr. jämfört

Prop. 1979/80: 150 72

med beräkningarna i budgetpropositionen. För innevarande budgetår överensstämmer, som jag nyss nämnde, budgetunderskottet i stort med beräkningarna i årets budgetproposition.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Långtidsbudget för perioden 1980/81—1984/85 (Bilaga 2.1) Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1979/80

(Bilaga 2.2) Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1980/

81 (Bilaga 2.3) Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1980/81 (Bi-

laga 2.41

tionen för budgetåret 1980/81 (Bilaga 2.5) Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1980/81 sedan

budgetpropositionen (Bilaga 2.6) Lagförslag (Bilaga 2.7) Sammanfattning av riksrevisionsverkets översyn av organisation och arbetsformer för revision vid revisionskontoren inom statsförvaltningen jämte remissyttranden häröver (Bilaga 2.8) Sammanfattning av promemorian Förvaltningsrevision inom försvaret jämte remissyttranden häröver (Bilaga 2.9).

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att

I. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat, ta godkänna vad jag har anfört om riktlinjer för den kommunala

ekonomin, 3. antaga inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om

storleken av statlig inkomstskatt som ingär I preliminär skatt för

budgetåret 1980/81.

4. godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för bud-

getåret 1980/81 enligt den vid detta protokoll fogade specifikationen,

5. godkänna min beräkning av förändringarna i anstagsbehåll-

ningarna för budgetåret 1980/81. 6. godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1980/81,

Prop. 1979/80: 150 73

7. med ändring av förstag 1 prop. 1979/80: 100 bil. 20 till Räntor på

statsskulden, m.m, för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsan-

slag av 19600 000 000 kr..

med ändring av förslag i prop. 1979/80: 100 bil. 21 till Oförut-

sedda utgifter för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av

6.000 000 000 kr. att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor jag har förordat,

. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1980/81, om arbets-

marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad

jag har förordat intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr.

10. godkänna de riktlinjer för den statliga redovisningsrevisionens

organisation och bedrivande som jag har förordat,

dels

. bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över vad jag har anfört om

en sammanslagning av tre inom arbetsmarknadspolitiken existe-

rande fonder.

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört beträffande 12. utnyttjandet av finansfullmakten,

13. omprövning och omprioritering, m. m.,

j4. avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster,

15. revision av affärsverken, 16. förvaltningsrevision inom försvaret.

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 2 74

Innehållsförteckning

I Det reviderade budgetförslaget för budgetåret 1980/8 I 1.1 Inledning 1.2 Tendenser i den statliga budgetutvecklingen 1.3 Det reviderade budgetförslaget Statsinkomsterna Statsutgifterna Saldoutvecklingen Bb 1980 års långtidsbudget mm in Riktlinjer för budgetpolitiken —..sssssssessrrrress ess r saras -— Utgångspunkter s.sssssssreserrsreser rese rer r reses is r ere Budgetpolitiska överväganden «..sossoosseseesssos sosse res Budgetpolitiska riktlinjer på kortare sikt = ..sssssssss 0000 oss 1.6 Riktlinjer för den kommunala ekonomin

ät VI ärskilda frågor 34 IV .1 Den statliga revisionsverksamheten = sossssssrssssssse esse dl Inledning sosoossessrrrsereseererererer arr rer res sosse na 34 VV .1.2 RedovisningsreviSiol sosse eessseseerereer ers ser serna 34 PR 1.3 Förvaltningsrevision inom försvaret = sossoereeererr rss era 44

I .2 Omprövning och omprioritering, M.M. s.ssssosssossses sees 47 .3 Fondfinansiering av vissa arbetsmarknadspolitiska utgifter ... 52

Ito I .5 Utnyttjande av finansfullmakten, Mm. Ms sosossssesss sosse sa 56 ba Statsbudgeten budgetåren 1979/80 och 1980/81E isl. i. sva 60 ta an .) Statsbudgetens inkomster budgetåren 1979/80 och 1980/81, m. m. 60 2.6.2 Statsbudgetens utgifter budgetåren 1979/80 och 1980/81 2 .6.3 Statsbudgetens saldo budgetåren 1979/80 och 1980/81

3 Hemställan

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 2 75

Tabellförteckning

1 Skattekvotens utveckling i Sverige ososssosssssssss rss s ss ess s a 2 Statsbudgeten 1979/80—1980/8E Losooossossesersesrrer ess rr ra 3 Statsinkomsternas utveckling 1974/75—1984/85 sill soo... sv css 4 Statsutgifternas utveckling 1974/75-1984/85 sisssssosssos rss oa 5 Statsutgifternas utveckling 1974/75—1984/85. Konsumtion, investeringar och transfereriNgar sosse sserssrsrs rr rer rr resa Da Statsbudgetens utveckling 1980/81—-1984/85 =issssssssss os ss osa Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande 1980/81—1984/85 mosoossssss sees sees sees sa Statens och socialförsäkringssektorns finansiella sparandeunderskott i PFOCent av BNP sosooooeeeosss es eeeseee ses e ser sees e ee Transfereringarna budgetåret 1980/81 mossossossssssss ses sis ra Justering av riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens in- 0 65 11 Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under budgetåret 1970780 oooeeeeeeeeerereese rer ere rr rr rr ere rr rr rr rss se srt 68 12 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1973/74—1979 ÅÖ ooeeereeererera reser eerererrrerr re rer reses ess rss ss rna 68 13 Beräknad förändring i anslagsbehällningarna under budgetåret 10 69 14 Statsutgifterna budgetåren 1979/80—-1980/81 s.sossossos0ov von. 70

Diagramförteckning

I Statsutgifternas och statsinkomsternas reala utveckling budgetåret 1964/65—1979/80 moooooeeererereerrrrrerersa reses sars ess area 2 Statsutgifter och statsinkomster uttryckta som andel av bruttonationalproduktent sossoooeeerereesrrerrres rr sr rr rr esse rss

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1980

Prop. 1979/80: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1980

REVIDERAD NATIONALBUDGET 1980

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1980! som härmed läggs fram är utarbetad inom ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet. National-

budgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter

bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Nationalbudgeten består av tre delar. I den första delen, kapitel 1. sammanfattar ekonomidepartementet det ekonomiska läget och konjunk-

turutsikterna. Den andra delen, kapitel 2—-10. behandlar utvecklingen t. 0. m. 1980 inom olika områden mera i detalj. I den tredje delen redovisas vissa kalkyler över en tänkbar utveckling 1981 och 1982. Dessa kalkyler har utförts inom ekonomidepartementet.

Kapitlen 3 Utrikeshandeln, 6 De enskilda konsumenternas ekonomi, 7 Investeringarna, 8 Industrins lönsamhet, kostnader och priser och 10 Kre-

ditmarknaden har sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om gruvor, mineralbrott och tillverkningsin-

dustri samt skogsbruk i kapitel 4. Av ett bihang som följer efter kapitel 11 framgår även i tablåform vilka kapitel och avsnitt som sammanställts inom

ekonomidepartementet resp. konjunkturinstitutet. Vidare redovisas prog-

nostal för olika delsektorer enligt ekonomidepartementets och konjunktur-

institutets bedömningar.

Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1980 vilar på ekonomi-

departementet där arbetet med nationalbudgeten letts av statssekreteraren

Sten Westerberg och t.f. departementsrådet Sune Davidsson.

! Kalkylerna låstes för konjunkturinstitutets del den 10 april 1980, och för ekonomidepartementets de! den 19 april 1980. I Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bil. 1.1

Prop. 1979/80: 150 to

I Sammanfattande översikt!

1.1 Den internationella konjunkturutvecklingen

Sedan den nuvarande omgången oljeprisstegringar började mot slutet av 1978 har OPEC-ländernas ökningar av de officielta säljpriserna (s.k. GSPpriser) på råolja ökat med i genomsnitt ca 130 Ze. Prisstegringarna har skett

successivt under 1979 och 1980. I genomsnitt låg prisnivån 1979 45 Z över

motsvarande nivå 1978. I den preliminära nationalbudgeten konstaterades att orsakerna till båda oljekriserna under 1970-talet främst får sökas, inte i första hand i ekonomiska faktorer, utan i specifika politiska kriser, 1973— 1974 som en följd av oktoberkriget, 1978— 1979 som en följd av de politiska omvälvningarna i Iran. Efterfrågan och utbud av olja gav knappast i och för sig underlag för en så dramatisk prisutveckling som faktiskt ägde rum

under 1979. Den totala efterfrågan på råolja för slutlig förbrukning inom

de produktionen i världen utanför Östeuropa och Kina med 4 26, från 46,5

miljoner fat per dag till 48,5 miljoner fat per dag 1979. En betydande lageruppbyggnad har således skett motsvarande så mycket som 3—4 9% av

efterfrågan. Sifferunderlaget är mycket osäkert men lageruppbyggnaden

under 1979 skulle således kunna motsvara ett helt års förbrukningsökning.

Av produktionsökningen på 1.9 miljoner fat per dag föll 0,9 miljoner fat på OPEC. Det 40-procentiga produktionsbortfallet i Iran kompenserades

av produktionsökningar i länder som Saudi-Arabien och Irak. Totalt sett ökade OPEC-länderna produktionen med 3,1 96.

Relationerna mellan utbud och efterfrågan för direkt användning skulle i och för sig inte ha givit underlag för en prisökning av den storlek som

faktiskt ägt rum. Förklaringen är i stället att riskerna för större produk-

tionsbortfal! och förväntningar om ytterligare prisstegringar hållit uppe efterfrågan och därmed i sin tur givit underlag för ytterligare prishöjningar. Den upplagring som ägt rum i industriländerna har medfört att lagren i april 1980 torde ha legat bortåt 15 22 över normallagren.

Industriländernas efterfrågan på OPEC-olja blir lägre i år än vad som var

fallet 1979 motsvarande uppskattningsvis en minskning av förbrukningen

om 2 milj. fat per dag. Orsakerna till detta är dels att BNP-tillväxten i stort sett halveras, dels att den kraftiga lageruppbyggnaden under fjolåret torde hålla tillbaka efterfrågan i år. Vidare kommer de gjorda prishöjningarna på olja att dämpa efterfrågan. Den lägre efterfrågenivån har redan gett sig till känna på så sätt att spotmarknadspriserna både på råolja och raffinerade produkter sjunkit under årets början.

! I detta kapitel presenteras ekonomidepartementets bedömning av det ekonomiska läget och konjunkturutsikterna. I de följande kapitlen 2—11 redovisas mera ingående utvecklingen inom olika områden. 2 | fat = 0,137 ton = 0.159m”

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 3

De produktionsnedskärningar som gjorts resp. aviserats hittills är, vid de gjorda antagandena om efterfrågan. knappast tillräckliga för att sänka utbudet så att oljepriserna förblir realt oförändrade. Av avgörande betydelse är storleken på Saudi-Arabiens produktion. Nägon utbudsminskning har

sip knappast ge anledning till förväntningar om stigande oljepriser. Osäkerheten är emellertid stor på detta område. En medveten begränsning av utbudet eller någon form av politisk kris skulle drastiskt kunna förändra bilden. OECD-sekretariatet arbetar mer eller mindre schablonmässigt med

råolja om drygt 60 2 över 1979 års genomsnittsnivå motsvarande ett genomsnittligt exportpris från OPEC om drygt 30 dollar per fat. Konjunkturinstitutet räknar också med ett genomsnittligt exportpris på 30 dollar per fat i de länder som svarar för importen till Sverige. Institutet räknar emellertid med ett oförändrat nominellt pris i dollar under resten av året. Att prisnivån ändå blir densamma som OECD-sckretariatet räknar med beror främst på sammansättningen av den svenska importen.

Vad som kommer att hända i fråga om oljepriserna är av avgörande betydelse för den internationella utvecklingen. Skulle inga mera betydande oljeprisstegringar ske finns det förutsättningar för att inflationstakten så småningom kan börja avta. De omedelbara genomslagen på de inhemska priserna från oljeprisstegringarna tycks nu i stort sett ha ägt rum. Under förutsättning att den nuvarande höga nivån på inflationstakten, ca 13 Zi OECD-länderna, inte ger upphov till kompenserande löne- och prisstegringar borde möjligheter finnas att undvika en löne- och prisspiral av samma slag som efter den förra oljekrisen vilket då bidrog till läg tillväxt och kraftigt ökad arbetslöshet. Förhållandet kan illustreras med följande tablå.

Internationella priser och arbetskraftskostnader procentuella förändringar

1973 1974 1975 1978 1979 1980 Råoljepriser i dollar 32 240 -2 I 45 6! Arbetskraftskostnad per producerad enhet i dollar 17,5 14.5 20 17 10 8 Exportpriser för bearbetade varor i dollar 17,5 22 13 ISS 13 10

Dessa siffror tyder på att höjningen i det internationella inflationstrycket blir mindre än efter den förra oljekrisen.

Ett relativt högt kapacitetsutnyttjande gör det svårt att få ner inflationen. Man kan nu konstatera att tillväxttakten i OECD-länderna vid årsskiftet var starkare än vad som då ansågs troligt.

Prop. 1979/80: 150 4

Den privata konsumtionen fortsatte att öka genom att hushållen minskade sparkvoten, den sparade andelen av inkomsterna. Den utvecklingen förefaller att ha förtsatt in på 1980, främst i Förenta staterna.

Även de privata investeringarna har ökat anmärkningsvärt mycket. Detta skulle i och för sig kunna sägas tyda på att företagens förväntningar om

framtiden var relativt positiva. Att investeringarna ökade beror också på

det relativt goda vinstläget. Löneökningarna har hållits tillbaka samtidigt som produktpriserna stigit. Lagerinvesteringarna bidrog till att hålla uppe aktiviteten under 1979 men detta borde å andra sidan vara en faktor som

snarast verkar återhållande på efterfrågan under 1980. Med säkerhet gäller detta upplagringen av olja och oljeprodukter.

De ökade oljekostnaderna försämrade OECD-ländernas bytesbalans med ca 40 miljarder doltar 1979. De fortsatta oljeprisökningarna under äret leder till att en ytterligare försämring kan väntas också i år. Ett samlat underskott på 60 miljarder dollar förefaller troligt. Detta underskott är

dock jämnare fördelat än vid den förra oljekrisen 1973-1974. OPEC-

ländernas överskott beräknas bli närmare 100 miljarder dollar.

Omsorgen om prisstabiliteten och bytesbalanserna har emellertid Iett till

en skärpning av penning- och kreditpolitiken i flertalet OECD-länder.

Särskilt märkbar är skärpningen i Förenta staterna där räntenivån nått ca

20 Z. De i utgångsläget stora budgetunderskotten har också medfört en åtstramning av finanspolitiken. Man kan diskutera när och i vilken omfattning detta leder till en avmattning i tillväxten och till en avsaktning i inflationstakterna men en avböjande profil över året har här ansetts trolig. Vad gäller tillväxttakten torde den dock fortfarande vara svagt positiv

under andra halvåret 1980 i Västeuropa men negativ i Förenta staterna.

För året som helhet ger detta en BNP-tillväxt på över I & för OECDområdet. Världshandeln kan med beaktande av de tendenser som redan

kan skönjas och med den givna tillväxtsiffran förutses uppgå till över 4 Zz.

Priserna för bearbetade varor i internationell handel torde komma att stiga

med ca 10 7 vilket är ungefär i nivå med konsumentprisökningarna. Hur den internationella bilden kan te sig bortom det innevarande året disku-

teras något i avsnitt 1.4 och kapitel H1.

1.2 Tillbakablick på den svenska utvecklingen

I fjol uppnåddes den högsta tillväxttakten sedan 1974, 3,8 Gc. Detta ligger klart över den långsiktiga kapacitetstillväxten vilket innebär att kapacitetsutnyttjandet fortsatte att stiga under 1979. Man kan dock konsta-

tera att tillväxten blev avsevärt lägre än vad som förutsågs i den reviderade nationalbudgeten för ett år sedan då en BNP-ökning på 5 96 ansågs möjlig.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 'n

Bidrag till BNP-tillväxten 1979

Enl. reviderad — Enl. reviderad

nationalbudget — nationalbudget

Den inhemska efterfrågan blev totalt sett ungefär så stor som prognoserades. Trots att exporten till följd av den snabbare marknadstillväxten blev större än väntal ökade importen så mycket mera att nettot av export och import blev sämre än väntat.

Oljan spelar här naturligtvis en viss roff. Att oljeimporten blev högre än väntat 1979 förklarar emellertid bara en del av den högre importtillväxten.! Det avgörande är att den svenska ekonomin visade sig ha en oväntat hög importbenägenhet. Beräkningarna i utrikeshandelskapitlet visar att företagen höjt sina relativa priser på exportmarknaden. Det förefaller högst troligt att detsamma gäller den importkonkurrerande industrin.

Förutom att förskjutningar i efterfrågesammansättningen kan förklara en del av importökningen bör huvuddelen av förklaringen ligga i höjda rela-

tiva priser på svenskproducerade varor. Företagen synes ha varit mera

angelägna att återställa sina vinstmarginaler framför att genom en återhåll-

sam prispolitik vinna volymer. Det kan diskuteras vad detta beror på men

den osäkerhet om framtiden som oljekrisen och dess följdverkningar skapade spelade förmodligen en viss roll.

Tabell I: I BNP från produktions- och användningssidan 1978-1980

Ärlig procentuell volvmförändring

Industriinvesteringarna ökade inte 1979. En viktig faktor bakom den

begränsade utbyggnaden synes vara att företagen haft stigande svårigheter

att rekrytera personal. I Konjunkturbarometrarna redovisade ett stigande

antal företag att de hade rekryteringssvårigheter. Från det att efterfrågan

på den svenska industrins produkter började stiga efter devalveringen hösten 1977 kunde denna tillgodoses under den första tiden genom utför-

säljning från lager samt genom ett högre utnyttjande av den befintliga

! Eftersom resonemanget gäller den volymmässiga tillväxten kommer oljeprishöjningarna inte in i bilden.

Prop. 1979/80: 150 6

Tabell 1: 2 Förändring i BNP-komponenterna i procent av BNP föregående är 1977— 1980

1975 ärs priser

1977 1978 1979 1980

HL Export av varor och tjänster ./. import av varor och tjänster. Källor: Statistiska centralbyrån och beräkningar utförda inom ekonomidepartementel.

kapaciteten. I början av 1979 krävde emellertid den ökade efterfrågan att företagen rekryterade mer personal. Industrisysselsättningen började stiga. I samband härmed har de kapacitetsbegränsningar som rekryterings-

svårigheterna utgör blivit fullt märkbara.

En ökad löneglidning kunde ha varit en naturlig följd av rekryteringssvårigheterna. Tillgänglig statistik visar emellertid att denna inte ökat under 1979. Därmed skulle motivet att förbättra vinsterna i praktiken

övervägt. Den förhållandevis låga löneglidningen kan också till någon del

bero av att prispolitiken verkat äterhållande. Ett starkt sug efter arbetskraft från den offentliga sektorn kan också ha spelat en viss roll för näringslivets rekryteringssvårigheter. Enligt statistiska centralbyråns in-

dustriproduktionsindex har produktionen vuxit avsevärt, närmare 7 76.

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar, där den redovisade efterfrågan

beaktats, skulle produktionsökningen ha stannat vid ca 5,5 7. Detta innebär också att produktiviteten, produktionsökningen per timme, vuxit lång-

sammare. 7 Z mot 8,5 Z&. Även en produktivitetsökning på 7 30 är kraftig jämfört med vad som varit fallet de senaste åren men når inte upp till vad som skulle ha kunnat förväntas vid en jämförelse med tidigare konjunkturuppgångar och med beaktande av det låga kapacitetsutnyttjandet vid in-

gången till uppsvingsfasen. I rent fysisk bemärkelse utgjorde oljetillgången inte någon restriktion på

den svenska tillväxten under 1979. Den redovisade oljeförbrukningen öka-

de med 3 26 medan den totalt tillgängliga volymen ökade betydligt snabbare. Mer än hälften av den ökade tillförseln till den svenska marknaden tycks därmed ha lagrats i någon form. Den stora tillförseln under 1979 har återverkningar på bedömningen av oljeimporten i år.

Det viktigaste som hänt på oljeområdet har varit prisutvecklingen. Föl-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

jande tablå anger rdoljeprisstegringarnas storlek, dels internationellt. dels

OPEC:s OECD:s Exportpris Svenskt exporipris importpris i länder som importpris. dollar per fat dollar per fat exporterar svenska kronor

till Sverige, per ton

dollar per fat

1979 45 36 45,5 35 1980 6l 64 56,5 53,5

Konjunkturinstitutet anger för 1980 en prisökning på 53,5 £. Den huvudsakliga förklaringen till att importpriserna till Sverige stiger långsam-

mare än vad OECD-sekretariatet räknat med är den annorlunda importsammansättningen. Betydande förskjutningar har skett i denna där bl. a.

viktiga långsiktiga kontrakt spelar en roll. Konjunkturinstitutet antar ett oförändrat nominellt pris under resten av året räknat från mars månad. Tillämpas ett antagande om en oförändrad realprisnivå blir prisuppgången

ungefär 55 Fe.

På petroleumprodukter steg priserna mellan årsgenomsnitten med ca

78¶Ze. Från 1979 års början till dess slut är det en uppgång med 100 Sc.

Spotmarknadspriserna sjönk i början av året. Konjunkturinstitutet räknar

med ett fall under resten av året. Även med cn sådan utveckling kommer genomsnittsnivån för importpriserna att ligga drygt 10 92 över 1979 års

läge.

Oljeprisstegringarna under 1979 utgjorde i sig en terms-of-trade-förlust

motsvarande 2,1 Ze av BNP. Denna terms-of-trade-förlust motvägdes i någon mån av att prisökningarna också var kraftiga på den olja vi reexpor-

terar. Netto utgjorde oljans prisstegringar en terms-of-trade-förlust på 1.8 26 av BNP. Om hänsyn även tas till den beräknade utvecklingen under 1980 blir denna förlust 3 32 av BNP.

Prisstegringarna på råolja och petroleumprodukter motsvarade sedan hänsyn tagits till reexporten en belastning på handelsbalansen om 8,5

miljarder kr. Eftersom den del av den totala handelsbalansförsämringen

som hänför sig till priserna stannade vid ca 4 miljarder kr.. se tabell 1:3,

innebär detta att oljepriserna delvis motvägdes av exportprisutvecklingen på övriga varor. För råvarorna var marknadssituationen sådan att betydande prishöjningar kunde tas ut. Detta gäller särskilt för skogsprodukterna. Exportpriserna

på råvaror torde ha stigit med drygt 20 26. Det största bidraget till nettot mellan export- och importpriser har kommit från de bearbetade varorna

som också svarar för huvuddelen av utrikeshandeln. Återspeglingen av

relativprishöjningarna är den terms-of-trade-vinst på 2,5 miljarder kr. som

framgår av tabell 1:3. Den försämring av handelsbalansen som oljeprishöjningarna medförde

Prop. 1979/80: 150 8

Tabell 1:3 Förändring av handels- och bytesbalansen 1979 Miljarder kr.

(Siffrorna är avrundade)

Prisför- Volymför- Summa

ändring ändring Export

Import

motverkades således av prisvinster på råvaror och bearbetade varor. Där-

vid får dock observeras att denna vinst för de bearbetade varorna motverkas av de reala andelsförlusterna på hemma- och exportmarknad. Att

handeln med råvaror inte ger något tillskott till handelsbalansen från vo-

lymsidan beror bl.a. på de kapacitetsbegränsningar som närmare diskuteras i kapitlen 3 och 4.

De samtade terms-of-trade-förlusterna utgör enligt nationalräkenskaperna 3 Ze motsvarande drygt 3,5 miljarder kr. 1 relation till BNP utgör detta I 22. Den reala bruttonationalinkomsten ökade därmed 2,8 26 (BNP justerad för nettofaktorinkomster från utlandet samt terms-of-trade-effekter). Någon statistik över fördelningen av den reala bruttonationalinkomsten förekommer inte men en mycket grov överslagsmässig beräkning

anger att medan realinkomstökningar förekom hos hushåll och företag har den offentliga sektorn fått vidkännas en minskning. En finansiell återspeg-

ling av detta förhållande utgör det ökande budgetunderskottet.

Hushållens totalt disponibla inkomster steg med 9,7 Z& efter skatt. Pris-

stegringstakten var snabb under loppet av året men mellan årsgenomsnit-

ten stannade den vid 7 26. De realt disponibla inkomsterna ökade därige-

nom med 2,6 Z. Efter konsumtionsminskningarna under 1977 och 1978

fanns en önskan hos hushållen att återställa konsumtionsnivån. Konsumtionsökningen blev därmed snabb i början av året. Den lätta kreditmarkna-

den bidrog härtill.

Under sommaren skärptes kreditpolitiken bl.a. av externa balansskäl

och upplåningsmöjligheterna för hushällen begränsades. Den stigande in-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget CJ)

flationstakten dämpade också realinkomsterna. Den osäkerhet som ol-

jekrisen skapade kan också ha bidragit till att sparkvoten ökade under andra halvåret. För hela 1979 steg konsumtionen med 2,3 2, realt sett. Sparkvoten steg därmed något räknat på helåret.

Priserna steg med 9,7 % mellan december 1978 och december 1979. Häri är då ej de under andra hälften av december beslutade höjningarna av bensin- och oljepriserna, ej heller den höjda energibeskattningen inräk-

nade. Den senast tillgänghga siffran, för mars månad 1980, uppgår till 13,6 2 på 12-månadersbasis. I kapitel 6 anges hur de inträffade prisstegringarna kan delas upp på bakomliggande faktorer.

Det är av intresse att något försöka urskilja det internationella inslaget i

uppgången i inflationstakt. Följande tablå. vilken anknyter till konjunktur-

institutets beräkningar, kan ge en viss vägledning.

1978 1979 KPI, totalt dec.—-dec. 7.5 9.7 därav: imternationellt

bestämda priser 1.8 3.9

bostadspriser LI 2,3

Importprisernas viktiga roll när det gäller den svenska inflationstakten

framgår också av att mot slutet av 1978 läg importprisernas ökning på ca

3 fe räknat på en 12-månadersperiod medan motsvarande tal i slutet av

1979 låg på ca 25 9. Bostadsprisernas uppgång hänför sig till betydande del till äterverkning-

ar från den internationella utvecklingen i så måtto att den skärpning av

penningpolitiken som skett i flera länder i inflationsbekämpande syfte

inneburit omfattande räntehöjningar. Vårt internationella beroende gör att

en följsamhet mot den utländska räntenivån är nödvändig och detta åter-

speglar sig främst i en stegring av räntekostnaden i egnahem. Denna post bidrog ca 1,5 procentenheter till uppgången i bostadspriserna.

Den kommunala konsumtionsökningen beräknas f.n. ha varit 4,5 Sc 1979. Kommunerna ökade sin sysselsättning med ca 50000 personer och

svarade därmed för den snabbaste sysselsättningsökningen i hela ekono-

min. Trots den betydande konsumtionsökningen översteg kommunernas

inkomster deras utgifter så att ett finansiellt överskott på 2.8 miljarder kr. uppstod. Industriinvesteringarna var oförändrade i fjol. Tidigare under året angav

företagen planer som tydde på investeringsökningar i storleksordningen

5—-10 70 men de tycks ha skjutit på dessa planer till in på 1980. Den

osäkerhet som oljekrisen skapade var sannolikt en bidragande orsak.

Prop. 1979/80: 150 10

Bostadsinvesteringarna ökade med 2,4 651 volym. Uppgången hänför sig helt till ombyggnadsinvesteringarna medan antalet påbörjade nya lägenheter minskade något. En viktig faktor i sammanhanget är de obalanser på byggarbetsmarknaden som blev tydligt märkbara under fjolåret.

Den sedan flera år pågående minskningen av lagren upphörde i stort sett.

Detta motsvarade närmare 2 procentenheter av BNP-tillväxten. Inom industrin fortsatte emellertid lagerminskningen medan en inte oväsentlig

lagerökning kom till stånd inom handeln.

Totalt steg den inhemska efterfrågan i form av fasta investeringar och konsumtion med 3,3 2. 1978 minskade denna efterfrågan med 0,8 2. Den helt dominerande delen av ökningen svarade investeringarna för. Inräknas även lagerförändringen steg den inhemska efterfrågan med inte mindre än 5,3 9. Samtidigt som detta förde upp kapacitetsutnyttjundet i ekonomin aktualiserades också de problem som sammanhänger med begränsningar av kapaciteten.

1.3 Utsikter för 1980

Som framgär av det internationella avsnittet har produktionstillväxten i OECD-länderna visat sig fortfarande ha en betydande kraft. Även om det

finns drag i den ekonomiska utvecklingen som efterhand verkar dämpande

på tillväxttakten, och även om åtstramningen av penning- och finanspolitiken börjar verka, torde BNP-tillväxten inom OECD för 1980 som helhet överstiga I fo. De mest pessimistiska bedömningar som gjordes omkring årsskiftet, under inflytande av de upprepade oljeprishöjningarna. har därmed inte omedelbar aktualitet.

En viktig fråga när det gäller att bedöma vad som kan tänkas ske under

1980 är frågan var vi befinner oss f.n.. dvs. vilka är tendenserna i det nu aktuella skeendet. Detta kan uttryckas så att det gäller att göra prognoser för den just förflutna perioden. Erfarenheten visar att just detta är bland de

svåraste prognosproblemen samtidigt som det kan vara avgörande för den

ekonomiska politikens uppläggning.

En avgörande fråga är vilken lönekostnad som är att räkna med för 1980. I likhet med vad som tillämpades i den preliminära nationalbudgeten har ekonomidcpartementets kalkyler baserats på det lägre av de två löneökningsalternativ som konjunkturinstitutet redovisar i kapitel 6. Det innebär en ökning av direkt utgående lön på 7,5 26 för 1980. Inräknas även ökade

socialförsäkringsavgifter blir kostnadsökningen drygt 8 7c.

I de treårskalkyler som i likhet med de närmast föregående åren redovi-

sas i den reviderade nationalbudgeten har närmare analyserats vad olika

löneökningstakter kan innebära, där hänsyn även tagits till konsekvenserna bortom det innevarande året. För 1980 har här, i likhet med konjunktur-

institutet, endast mera begränsade skillnader i ekonomisk utveckling som följd av olika löneutfall beaktats.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 11

Enligt koniunkturinstitutets bedömningar skulle marknadstullväxten för

svenska bearbetade varor uppgå till 5-1 år i OECD-området. Om det skall bli möjligt att uppnå en exportökning åtminstone i nivå härmed beror

av exportprisutvecklingen relativt till konkurrenterna, Den angivna löne-

kostnadsökningen ger, vid en produktionsökning på ca 4,5 46 per timme. en ökning av arbetskraftskostnaden per producerad enhet om ca 4 4. I jämförelse med flertalet viktiga konkurrentländer medför det som framgår av avsnitt 1.1 en konkurrenskraftstörbättring. De kraftiga oljeprishöj-

ningarna medför dock att råvaror, insatsvaror och bränslen blivit avsevärt

fördyrade. Den rörliga styckkostnaden stiger betydligt mera än vad enbart arbetskostnaden skulle ge anledning förmoda. Det innebär att vinstmargi-

nalerna i är snarast skulle förbli oförändrade. Därmed ligger vinstnivån enligt vad som sägs i kapitel 8 ungefär i nivå med lågkonjunkturåren 1971 och 1972. Det är en viktig fråga om detta är en tillräcklig vinstnivå för att

ästadkomma den kapacitetsutbyggnad inom den konkurrensutsatta sektorn som är nödvändig för att på sikt komma tillrätta med bytesbalansunderskotten. I treårskalkylerna anges en tänkbar väg för att åstadkomma en sådan utveckling samtidigt som inflationen kan hållas nere och en viss

konsumtionsökning blir möjlig.

Här har förutsatts en viss begränsad relativprissänkning 1980. Med erfarenheterna från 1979 i minne finns det anledning fråga sig om ett sådant

prissättningsbeteende är troligt. Att detta här förutsätts ske baserar sig på följande faktorer. Genom de marginalförbättringar som ägde rum 1978 och

1979 har de mest akuta behoven tillgodosetts. Vidare finns det underlag

som indikerar att en sådan prisanpassning är på väg. I kapitel 3 redovisar

konjunkturinstitutet en fortsatt relativprisuppgång för de bearbetade varorna under andra halväret 1979. Detta baseras på den registrerade utrikes-

handeln. Om man emellertid studerar statistiska centralbyråns månatliga export- och importprisindex för den viktigaste gruppen bearbetade varor,

verkstadsprodukterna, finner man en något annorlunda bild. IF denna stati-

stik är inslaget av noteringspriser större varför prisförändringar torde visa sig snabbare än i den reguljära utrikeshandelsstatistiken. Om man an-

vänder relationen mellan export- och importpriser som ett mått på relativ

prisutveckling finner man ingen relativprisuppgång under andra halvåret 1979. Detta skulle kunna tyda på att någon sådan inte pågår f.n.

Här har följaktligen förutsatts att detta inte heller sker under 1980 utan istället att en svag relativprissänkning görs. Detta betyder att exporttill-

växten totalt sett skulle bli 696'. Här ingår då en snabbare ökning av

exporten av bearbetade varor till länderna utanför än inom OECD-området, bl. a. OPEC-länderna, samt en fortsatt svag råvaruexport till följd av

kapacitetsbegränsningar.

! Med nationalräkenskapernas beräkningsmetoder.

Prop. 1979/80: 150 12

Under de tre första månaderna i är har exporten värdemässigt ökat med 272. Det är svårt att uppskatta vad detta utgör omräknat i volymtal men

det är klart att det är en väsentligt snabbare ökning än vad som här angivits

för helåret. Skulle exporten i år öka med 6 26 innebär detta i praktiken att tillväxten

böjer av och blir negativ mot slutet av året. se diagram 1:1.

Industrins investeringsplaner är mycket expansiva. Konjunkturinstitutet

har tolkat investeringsenkäten från februari så att investeringarna skulle öka med 152 i volym. Detta kan synas vara en betydande ökning men

samtidigt måste man ta i beaktande att investeringsnivån fallit kraftigt.

Även konjunkturbarometern anger en inte oväsentlig kapacitetsökning.

Den angivna investeringsökningen får anses vara fullt möjligt mot bak-

grund av den lönsamhetsförbättring som skett.

Huruvida den svenska kapitalvaruindustrin har kapacitet för att tillgodose en sådan efterfrågeökning är mera ovisst. Det synes sannolikt att en inte oväsentlig del läcker ut i form av import.

En exportökning på 676 ger i kombination med en inhemsk ökning av

efterfrågan på industrivaror på 3,5 Ze en ökning av industriproduktionen på ca 4,5 2, På tre år har då industriproduktionen ökat med närmare 10 £ och har efter sex år knappt kommit ifatt 1974 års nivå. Detta anger vidden av de problem som den förra oljekrisen och kostnadskrisen 1973 och 1976 föror-

sakade. Det ger en bild av de problem som ekonomin hamnade i när pris-

och kostnadsutvecklingen kom ur kurs.

Med 4,52 i produktionsökning och över 4922 i produktivitetsökning skulle industrisysselsättningen öka obetydligt från 1979. Den kapacitetsökning som sker under 1980 är inte tillräcklig för att kunna få ner bytesbalansunderskottet.

Diagram 1:1 Export 1970—1980 1975 års priser. Säsongrensade siffror. halvårsvis

50 o00F

45 000]

35 000Fk ; s

| I

i

|

[0

— I

30000 AA

i

|

L I Loot dd. JL I I il | l I

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 13

I föregående avsnitt påvisades hur den internationella inflationsuppgängen medverkat till att öka inflationstakten också i den svenska ckonomin. Hittills i år har konsumentpriserna stigit med 5,69. Detta tillsammans med den successivt stigande inflationstakten under 1979 gör att om konsumentprisindex skulle ligga kvar på mars månads nivå under resten av året skulle genomsnittet för 1980 ligga ca 10.5 4: över 1979 ärs nivå.

Här har antagits att det av regeringen beslutade prisstoppet t.o.m. den 9 maj blir rådande hela året. Denna förutsättning är kopplad till det lägre räkneexemplet för löneutvecklingen. Prisstoppet gör att de annars aktuella höjningarna av jordbrukspriserna och hyrorna faller bort. Däremot måste vissa internationella prishöjningar släppas igenom. Skulle dessutom. vilket ej har förutsatts här, större oljeprisstegringar inträffa måste detta få genomslag även på den svenska prisutvecklingen.

Med dessa förutsättningar kan inflationen under loppet av 1980 stanna vid ca 87. Det innebär en mycket låg arstakt mot slutet av året.

Mellan årsgenomsnitten blir emellertid ökningen högre, ca 11,5. Även 1980 torde dock ett fenomen vara aktuellt som kunnat märkas tidigare år när inflationstrycket varit starkt, t.ex. 1979. Då ändrade hushållen sin konsumtionssammansättning bort från varor med snabb prisstegring. Eftersom konsumentprisindex beräknas utifrån en fast konsumtionssammansättning skapar sig härigenom den enskilde konsumenten ett realinkomstutrymme som inte till fullo beaktas vid deflatering med konsumentprisindex. Konjunkturinstitutet har beräknat att detta bidrar till att höja disponibelinkomsten med ca 0,5 procentenheter för 1980. Med hänsyn tagen härtill skulle de realt disponibla inkomsterna för hushållen kunna öka med ca 1,57. Det kan noteras att vid det högre räkneexemplet för löneutvecklingen blir disponibelinkomstökningen endast marginellt större. Visserligen skulle löneökningen blir större men å andra sidan blir inflationen betydligt snabbare, ca 10.5 92 under loppet av året. Disponibelinkomsten skulle således bli något högre men till priset av högre inflation.

Reallönen efter skatt för samtliga löntagare beräknas vid den lägre löneutvecklingen bli något negativ, ca 0,5 Zz. Häri ingår då en viss sysselsättningsökning så att reallönesänkningen, räknad per timme blir 1,5 Ze.

Pensionssumman ökar realt sett med 5,5 2. Denna ökning omfattar då effekten av såväl det ökade antalet pensioner som den stigande inkomsten per pensionär. Realinkomstökningen för den enskilde pensionären blir därmed lägre. Inte desto mindre är det fråga om en betydande skillnad mellan realinkomstutvecklingen för löntagare och för pensionärer. De disponibla inkomsterna skulle således ge en konsumtionsökning på ca 1.592 vid en förutsättning om oförändrad sparkvot. Man kan anföra skäl både för en ökande och en stigande sparkvot. Det är här främst förväntningarna om inflationstakt och arbetsmarknadsläge som är av intresse. Här har antagits en praktiskt taget oförändrad sparkvot. Det innebär att konsumtionsökningen också skulle bli ungefär 1,5 76. De uppgifter över detalj-

Prop. 1979/80: 150 14

handelsförsäljning som hittills föreligger talar inte emot en konsumtionstillväxt av denna storlek.

I idigare nationalbudgeter har den långsiktiga trenden för den offentliga sektorns utgifter redovisats. Denna tillväxt har legat mellan 6 och 77. per är. I den preliminära nationalbudgeten angavs utgiftstakten till 3,57 för 1980. Av kapitel 9 framgår att motsvarande beräkning enligt det reviderade budgetförslaget skulle uppgå till 4.596. Den högre ökningstakten förklaras främst av all ränteläget driver upp ränteutgifterna på statsskulden.

Inom den offentliga konsumtionen är det den kommunala som dels är störst, dels expanderar snabbast. Ökningstakten beräknas uppgå till 456. Eftersom antalet beredskapsarbeten minskar 1980 innebär detta att den

rad tillväxttakt jämfört med 1979.

I fjol var sysselsättningsökningen i kommunerna närmare 50000 personer och beräknas bli ca 40000 i år. Detta kan jämföras med en total sysselsättningsökning på 55 000-60 000 personer. Den kommunala sektorn

Tabell 1:4 Försörjningsbalans 1978—1980

Miljarder Procentuell volymförändring.

kr. 1979, 1975 ärs priser

löpande

priser 1978 1979 1980 Tillgäng

Efierfrågan

I Förändring i procent av föregäende års BNP.

15 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

kräver således en mycket stor del av resurstillväxten på arbetsmarknaden. "Totalt är nu I miljoner människor anställda i den kommunala sektorn. Det

innebär att kommunerna nu sysselsättningsmässigt sett är större än imdu-

strin.

På vanligt sätt anges den äterspegling av den reala aktiviteten som den

finansiella sidan utgör i sparbalanser, se tabell 1:5. Budgetunderskottet

beräknas nu bli 55 miljarder kr., en ökning sedan 1979 med 10 miljarder.

Ökningen beror till övervägande del på att utgiftssidan ökar:

inkomstförändring: +13 miljarder kr.

utgiftsförändring: -20 miljarder kr.

utläningsförändring: — 3 miljarder kr.

saldoförändring: - 10 miljarder kr.

Sedan hänsyn tagits till statens utlåning utgör nettot mellan inkomster

och utgifter, det finansiella sparandet, ca 41 miljarder kr. i negativ riktning. Socialförsäkringssektorns finansiella sparande torde förbättras med ca 3

miljarder kr. Härav utgör dock 2 miljarder kr. en tillfällig inkomstökning beroende på en omläggning av avgiftssystemet. Kommunerna uppvisar ett

finansiellt överskott på ca I miljard kr. Likviditeten har förbättrats kraftigt under de senaste åren. Erfarenheten visar att en god likviditet leder till volymexpansion. Relationen mellan kommunernas finansiclta tillgångar och deras utgifter har på två år ökat så mycket att den ökade likviditeten

skulle kunna ha motsvarat ytterkgare 3 procents volymökning per år trots den snabba ökning som faktiskt ägt rum. Detta innebär att den här gjorda prognosen över kommunernas konsumtionsökning mycket väl kan vara för låg.

Hushållens sparande ökar i absoluta tal med ca 3 miljarder kr. Detta är dock till betydande del en inflationseffekt. Sparandets andel av inkomsterna kan komma att sjunka obetydligt.

Företagens sparande sjunker med 2,5 miljarder kr. varav 1 miljard kr. faller på de icke-finansiella företagen. Betalningsbalansdelegationens un-

Tabell I: 5 Finansiellt sparande 1978-1980 Milj. kr., löpande priser

Offentlig sektor (inkl. social-

försäkringssektorn - 5200 —- 16 600 -21 200 Summa 0 —-11 000 - 16 600

Anm. Den av bytesbalansdelegationens undersökning föranledda korrigeringen av bytesbalansen har lagts på det finansiella sparandet i de icke-finansiella företagen i

. näringslivet.

Prop. 1979/80: 150 16

dersökningar har givit vid handen att den svenska ekonomin får 8—9 miljarder kr. mera i exportintäkter på tjänstesidan än vad den reguljära statistiken visar. Dessa inkomster har här i sin helhet lagts på företagssek-

torn.

Htabellen redovisas enbart det finansiella sparandet. Detta är vad företagen har kvar sedan de finansietla anspråken för investeringar och lager tillgodosetts. Ser man till företagens sparande brutto har detta ökat med 19 miljarder kr. de senaste två åren. För investeringar och lageruppbyggnad har dock krävts 22 miljarder kr. varför det finansiella sparandet minskat med 3 miljarder kr.

Förutom inom industrin ökar tnvesteringarna under 1980 även i det övriga näringslivet. BL. a. tycks planerna inom handeln vara mycket expansiva.

En betydande del av den investeringsökning inom det övriga näringslivet som registrerades i fjol svarade handelsflottan för. Denna investeringsökning bestod i att desinvesteringarna, dvs. utförsäljningen av begagnat tonnage, minskade samt av ökade leveranser från svensk varvsindustri.

Investeringsökningen i år inom det övriga näringslivet innehåller inga

sädana inslag och bör därför vara väsentligare för näringslivets långsiktiga

produktionskapacitet.

För lagerinvesteringarnas del väntas en svag lageruppbyggnad under första halvåret av råvaror och insatsvaror och senare även av färdigvaror. Lageruppbyggnaden motsvarar därmed 0,7 procentenheter av den totala produktionsökningen. BNP-tillväxten. Skulle efterfrågan härhemma eller utomlands bli lägre än som här antagits är det sannolikt att detta inte leder till en omedelbar neddragning av produktionen utan till en större lageruppbyggnad vilken i sin tur verkar återhållande på produktionsökningsmöj-

ligheterna nästa år. Erfarenheterna från 1979 talar för en relativt hög importbenägenhet i den

svenska ekonomin varför en något snabbare importökning än vad konjunkturinstitutet räknar med antagits här. Skillnaden ligger främst på bearbetade varor, någon avvikande bedömning för oljeimporten har ej gjorts.

De bedömningar som här gjorts innebär att exportpriserna skulle stiga

med drygt 10 Z: medan främst oljepriserna drar upp importpriserna så att

dessa ökar med 12,5 34.

Därmed försämras handelsbalansen med över 2,5 miljarder kr. Med en viss försämring av tjänste- och transfereringsbalanserna, där hänsyn tagits

till de gjorda beräkningarna av korrigeringsposten. skulle bytesbalansen försämras med drygt 5,5 miljarder kr. så att underskottet skulle uppgå till

16,6 miljarder kr. eller 3,4 2Z av BNP. De här gjorda prognoserna innebär

att BNP skulle växa med 3,7 Ze. Den reala bruttonationalinkomsten (BND angavs i avsnitt 1.2 ha ökat med 2,8 96 1979. För 1980 blir motsvarande tal 2,97: sedan hänsyn tagits till terms-of-trade-försämringen på 0,87 av BNP. Försök att dela upp bruttonationalinkomsten på sektorer tyder på att

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 1:6 Bytesbalans 1978— 1980

Milj. kr., löpande priser

Korrigeringspost för tjänster och transfereringar 7100 8.000 8900 Bytesbalans = 29 —- 10964 — [6 584 ! Korrigeringspost enligt betalningsbalansdelegationens beräkningar.

under 1979 var det den offentliga sektorns reala inkomster som hölls tillbaka. Under 1980 tycks motsvarande begränsning falla på företagssek-

torn.

Den lägre ökningen av BNI lägger betydande restriktioner på realinkomstökningen. Detta har betydande konsekvenser för utvecklingen under

1979 och för den ekonomiska politiken.

Diagram 1:2 Bruttonationalprodukten 1970—1980

1975 års priser. Säsongrensade siffror, halvårsvis

|

160 000

I 155 000

150 000

145 0001-

140 000

135 000

FF

130 000

(CT |

L il I I l l 1 l J

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

2¶Riksdagen 1979180. I saml. Nr 150. Bil. L.1

Prop. 1979/80: 150 I8

£.4 Utblick mot 1981 och 1982 Inledning

Många av de problemställningar som är centrala för stabiliseringspolitiken diskuteras bäst t ett tidsperspektiv som är något längre än ett är. Detta beror dels på att många ekonomisk-politiska ätgärder når sin fulla effekt

först efter att de hunnit verka under ett å två år. Vidare kan vissa frågor till

sin natur sägas vara medelfristiga eller långfristiga. Det gäller bl.a. vissa frågor i anslutning till kapitalbildnings- och bytesbalansutvecklingen. Av dessa skäl hår sedan 1977 den reviderade nationalbudgeten innehållit analyser av den ekonomiska utvecklingen på 2 1/2 ärs sikt. Dessa kalkyler är inte genomarbetade på samma sätt som nationalbudgetens kalkyler och bör i första hand ses som räkneexempel avsedda att belysa vissa centrala problemställningar för den ekonomiska politiken.

Det problem som naturligt kommer i förgrunden i årets kalkyler är vilka möjligheter vi har att komma till rätta med de balansbrister som präglar den svenska ekonomin. Efter kostnudskrisen i mitten på 1970-talet vändes utvecklingen 1977 och chanserna föreföll goda till några år av återhämtning, som skulle ge oss möjligheter att lösu våra externa och interna

balansproblem. Oljeprishöjningarna under 1979 har medfört att de internationella utsik-

terna nu är vtterst osäkra och vi kan nu vänta oss en relativt lång period av

instabilitet och stagnation i den internationella ekonomin. Oljeprishöjningarna har dessutom direkt bidragit till att förvärra våra bytesbalansproblem och öka inflationstrycket i ekonomin. Allt detta har allvarligt försämrat

möjligheterna att komma till rätta med våra balansproblem. Vart ekonomiska läge är således allvarligt även om utvecklingen under det innevaran-

de äret ter sig relativt ljus vad gäller tillväxt och sysselsättning.

De mest påtagliga obalanserna i den svenska ekonomin är underskotten i bytesbalansen och i den statliga budgeten. Bytesbalansunderskottet och dess orsaker har analyserats i många sammanhang och det torde råda en relativt stor enighet om dess orsaker och också om vad som krävs för att vi

skall kunna häva denna balansbrist. De bakomliggande orsakerna till bud-

getunderskotten har inte analyserats i samma utsträckning. Som ett kom-

plement till treårskalkylerna diskuteras därför i avsnitt 1.5 budgetunder-

skottet och dess samband med övriga balansbrister i ekonomin. Vidare diskuteras vilka krav som ställs på ekonomin i dess helhet för att under-

skotten skall kunna nedbringas.

Kalkylens förutsättningar

Treärskalkylen och dess förutsättningar redovisas utförligt i kapitel 11. 1 det följande redovisas därför endast vissa huvudpunkter i analysen. Det

finns i analysen av konjunkturutvecklingen anledning att ta fasta på skill-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 19

naderna mellan utvecklingen 1973-1974 å ena sidan och den aktueta

utvecklingen å den andra sidan. En viktig skillnad är att den förra oljepris-

stegringen sammanföll med en ekonomisk överhettning i industriländerna. Kapacitetsutnyttjandet var högt och investeringarna och lageruppbyggnaden var typiska för slutfasen i en konjunkturuppgång. Oljeprishöjningarna bidrog därför till att underbläsa en redan tidigare kraftig inflationsutveckling. När omsvängningen sedan kom samverkade den efterfrågedämpande effekten av oljeprishöjningarna med den samtidiga nedgången för lager och fasta investeringar.

De senaste oljeprishöjningarna har också kommit i en uppgångsfas i

industriländernas konjunkturutveckling. Kapacitetsutnyttjandet är emellertid fortfarande relativt lågt. Investerings- och lagerkonjunkturen befann sig också i varje fall i det europeiska OECD längt ifrån ett naturligt omslag. Vi kan nu också konstatera att konjunkturuppgången har fortsatt under

slutet av 1979 och början av 1980.

När det gäller inflationsutvecklingen förefaller det nu som om prishöj-

ningarna på olja och andra råvaror denna gång inte får genomslag i löneök-

ningar I samma omfattning som 1973-1974. Detta talar för att den nödvändiga reallönceanpassningen denna gång kan åstadkommas vid en lägre infla-

tionstakt än förra gången.

De faktorer som tagits upp här pekar mot att den internationella konjunkturnedgång vi har framför oss kan bli relativt dämpad. Varaktigheten kan däremot förväntas bli ganska lång. I kalkylerna antas också att den uppgång som förutsatts vinna styrka under 1982 i varje fall till att börja med blir relativt försiktig. Dessa bedömningar grundas på flera faktorer.

Det mesta tyder på att nedgången i den amerikanska ekonomin kommer

att få relativt lång varaktighet. Den strama penningpolitiken i Förenta staterna bedrivs i syfte att dämpa inflationstakten genom en recession.

Den hittillsvarande utvecklingen tyder på att detta kan komma att bli en utdragen process. Inflationstrycket i ekonomin är fortfarande högt och den höga räntan som penningpolitiken givit upphov till förefaller ännu så länge inte ha bidragit till att dämpa inflationsutvecklingen. För att fullfölja politiken och verkligen få ner den nuvarande höga inflationstakten till acceptabla nivåer förefaller det därför rimligt att anta att det krävs en recession

som varar flera kvartal. Svårigheterna at! få ned inflationen leder troligen till en betydande försiktighet när det gäller att åter stimulera ekonomin till en uppgång.

De bytesbalansunderskott som de senaste oljeprishöjningarna givit upp-

hov till i OECD-området gör att många länder kommer att uppfatta bytesbalansen som en restriktion för den ekonomiska politiken. Detta i förening

med önskemålet att nedbringa inflationstakten kan förväntas leda till en

mycket försiktig finans- och penningpolitik i de flesta industriländer under de närmaste åren. Därtill kommer att risken för nya oljeprishöjningar lägger en ytterligare restriktion på OECD-ländernas ekonomiska politik.

Prop. 1979/80: 150 20

Tabell 1: 7 Internationell utveckling 1980—1982

Priser på bearbetade varor i

internationell handel 10 8 7

Som framgär av tabell 1: 7 förutses att den försiktiga ekonomiska politik som antagits leder till en dämpning av inflationstakten redan 1981. Vid den förra oljeprishöjningen följdes prisuppgången på industrins råvaror- och

insatsvaror av en uppgång I färdigvarupriserna och med en viss fördröjning

också av en höjning av lönekostnaden per producerad enhet, vilket ytterligare drev upp färdigvarupriserna. Vid den senaste oljeprishöjningen har den efterföljande lönekostnadsstegringen ännu så länge förblivit måttlig. Prisantagandena i tabell 1:7 bygger på förutsättningen att det inte blir några ytterligare lönestegringar som kompensation för de redan inträffade

oljeprishöjningarna samt också på förutsättningen att det inte sker några

ytterligare realprishöjningar på olja.

Den utveckling av de internationella lönekostnaderna som sålunda ligger bakom tabell 1:7 gör att löneantagandena blir av central betydelse för utvecklingen för svensk del. Detta belyses av diagram t:3 som anger utvecklingen av de svenska lönekostnaderna per producerad enhet tillsam-

Diagram 1:3 Lönekostnad per producerad enhet i industrin (manufactured unit labour costs) i Sverige och de sju stora OECD-länderna 1970—1979 i dollar. Semi-logaritmisk skala

— SURIGE 260 IF 0 = MUR OSTI BIETDSPANPE 240 2201 /

L i 200T

IT |

oe 180 | hk Dr

”- dT 160 pe ad

M Jet |

7 i 140F

4

LÅ 120F ! ra

AV

je”

100 i |

l l j Kr J

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 21

Tabell 1: 8 Priser 1980—1982

Procentuell ökning, svenska kr.

1980 1981 1982

alt. I alt. II alt. I alt. 11 alt. I alt. HH

mans med motsvarande utveckling för OECD-länderna. Där framgår att de

svenska lönekostnaderna steg relativt långsamt fram till 1974. Därefter

steg emellertid de svenska lönekostnaderna betydligt kraftigare än de internationella under 1975 och 1976, vilket orsakade en mycket kraftig förlust av marknadsandelar för den svenska exporten. Denna utveckling bröts först i och med devalveringen 1977.

Den betydelse lönekostnadsutvecklingen kan väntas ha för utvecklingen i vår ekonomi under de närmaste ären gör det naturligt att arbeta med två olika löneantaganden i kalkylerna. Det lägre alternativet innebär en ökning av lönekostnaden per producerad enhet i industrin som ligger i linje med den vi hade i Sverige under senare delen av 1950-talet och under 1960-talet. Under denna tid låg inflationstakten i genomsnitt kring 496. Det högre

alternativet ligger i linje med den nominella lönekostnadsstegringen vi haft

under senare delen av 1970-talet, dvs. efter kostnadskrisen. Utveckligen av löner, lönekostnad per producerad enhet i skyddad och konkurrensutsatt sektor samt konsumentprisindex sedan 1960 sammanfattas av tabell 1:9.

I båda alternativen förutsätts en klart långsammare utveckling i de offentliga utgifterna än hittills. I kalkylen förutsätts att det är möjligt att väsentligt dämpa den kommunala konsumtionsutvecklingen. Den reala utvecklingen i offentlig sektor i alternativ I sammanfattas i nedanstående

tablå. (Årlig procentuell volymförändring.)

Kalkylresultat

Den lägre löneutvecklingen i alternativ I leder till att vår industri får ett

bättre konkurrensläge. Vidare kan vi förvänta oss att inflationstakten blir lägre.

Kostnadsutvecklingen för industrin i alternativ I ger utrymme för en vinstförbättring men också till en sänkning av relativpriserna och en mind-

Prop. 1979/80 150

c861

6 cl LL

c

1861 c fy i: Få

Ol I

HH

0861 6'01 Ut 8 Ya Ny

c861

9 TT Yt ng

I 861 c9 LI yt Ly

I Ox61 HV FR LT

oo

2861—0561 —-sZ61

LOI cs! $i Ftl Fö

0461 Pyua Flol 6'01 &t L'9 YL

pesaanposd —

-s961

t6 Er CF cr

— sad —-N961

f961

Y'6 Yr Ir Ut

peujsoqauop

—-ss6l

99 tt ct Yt

—-OS6I "FS61—

jaNANynposd rs6l c8 LA

JUBULPURIQ]

[56]

JENLJWO 't2u0]

BjjanIUddd1d

ae auwnurn UIPOLIIÄSIRWIJ

BUIUYFOSIINANYNPOLd

BWYIIANI

tad 4ad Jayua FFYPNUSWOLIN (AM)

peusoyauot pvursogaunT

pesaanpold

6:

uONeYu] BISIOJ

NIGEL

|

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 23

re appreciering säväl 1981 som 1982. Lönceutvecklingen i alternativ H

lämnar ej utrymme för relativprissänkning. trots att kronkursen i detta alternativ antagits oförändrad gentemot korgen. I det svaga internationelta konjunkturläge som antas råda 1981 resulterar antagandena i att vi i alternativ I får en ökning av exportvolymen med 3 1/22. medan motsvarande

ökning i alternativ I inskränker sig till 1,76. Detta innebär en marknads-

andelsvinst I alternativ I 1981, att jämföra med någon andelsförlust I alternativ Il. Är 1982 antas den internationeHa konjunkturuppgången ge en

ökning av världshandeln med 6 76. I alternativ IH fortsätter svensk exportindustri att vinna marknadsandelar. Det blir därför möjligt att detta år öka exporten med 7,7 2 i alternativ 1, medan motsvarande ökning blir 5,7 761 alternativ IJ. I alternativ I är genom den bättre exortutvecklingen efterfrågan på

industriprodukter högre. Därtill kommer att vinstläget är bättre. Som en tredje positiv faktor för industriutvecklingen tillkommer den lägre infla-

tionstakten i alternativ Ft. Dessa faktorer verkar för en bättre utveckling av

industriinvesteringarna. Industriinvesteringarna ökar i alternativ I med 5 <& 1981 och med 1077 1982. Motsvarande tal för alternativ Il är —7 96 1981 och +3 97 1982. Dessa skillnader avspeglar sig också i en väsentligt högre BNP-tillväxt. Sålunda ökar BNP med 2,2 5& 1981 och 3,1 2: 1982 i alternativ I. I alternativ IT inskränker sig BNP-ökningen 1981 till I 1/2 4: och 1982

till 1.990. Den högre aktivitetsnivån i alternativ I leder till att vi i detta alternativ

kan räkna med en bättre sysselsättningsutveckling. Hur stor skillnaden i arbetslöshet kommer att bli mellan alternativen är en mycket svårbedöm-

bar fråga. Detta beror bl. a. på vilket arbetskraftsutbud vi kan räkna med i

alternativen och på vilka skillnader i produktivitetsutveckling som vi får. År 1982 är BNP i alternativ I 1,94 större än i alternativ I. Om vi antar att produktivitetsutveckling och arbetskraftsutbud är desamma i bäda alternativen skulle detta leda till att antalet arbetslösa i alternativ II skulle vara 80 000 fler än i alternativ I. I kalkylen har emellertid förutsatts att produkti-

viteten skiljer sig åt mellan alternativen så att den lägre aktivitetsnivån i

alternativ Il huvudsakligen slår ut i en lägre produktivitetsutveckling. Detta ligger i linje med utvecklingen under den senaste konjunkturned-

gången. Den låga produktivitetsutveckling som vi då såg var emellertid i

hög grad ett resultat av den stora satsningen på arbetsmarknadspolitik och

industripolitik som då fördes. Bytesbalansutveklingen i de båda alternativen påverkas dels av skillnaden i konkurrenskraft och dels av skillnaden i ekonomisk aktivitet. Den bättre konkurrenskraften i alternativ I bidrar till en högre export och möjliggör en tillbakahållen import i detta alternativ. På importsidan utgör

emellertid den högre aktivitetsnivån i alternativ I en motverkande faktor. Slutresultatet av detta för importens del blir en ungefär lika stor ökning i båda alternätiven. Därmed slår skillnaden i export mellan de båda alterna-

Prop. 1979/80: 150 24

Tabell 1: 10 Försörjningsbalans 1980—1982 Årlig procentuell volymförändring

Alt. I Alt. II

1980 1981 1982 1980 1981 1982

! Lagerinvesteringar i procent av föregående års BNP.

tiven ut i en bättre bytesbalanstuveckling i alternativ I. Slutåret beräknas bytesbalansunderskottet i alternativ I uppgå till 13,3 miljarder kr., medan motsvarande siffra för alternativ II är 19,6 miljarder kr. I alternativ I har också en bättre grund lagts till fortsatta förbättringar av bytesbalansen.

Kalkylresultaten sammanfattas i en försörjningsbalans för de båda alternativen som presenteras 1 tabell 1: 10.

Diagram 1:4 Investeringskvoten i industrin! 1963—1982 Procent, 1975 års priser

20T

Å AÅ

I

MH | L

ol ||

| NH VOR UR Un Un [HE [a KO ( Ur [a a RR Sr a

1963 = 65 67 69 7 73 75 7 79 81 ! Bruttoinvesteringar inom gruvor och tillverkningsindustri som andel av förädlingsvärdet.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 25

För att kunna avveckla budgetunderskottet vid full syselssättning med bibehällande av våra långsiktiga tillväxtmöjligheter är det. som utvecklas närmare i avsnitt 1.5, nödvändigt med en kraftig uppgång i investeringarna. Kravet att förbättra bytesbalansen gör en uppgång i industriinvesteringarna speciellt angelägen.

Diagram 1:4 anger investeringarnas andel av industrins förädlingsvärde sedan början av 1960-talet. Av diagrammet framgår att denna andel 1979 ligger längt under vad som varit normalt under tidsperioden. För att bära upp en utbyggnad av industrisektorn som krävs för att eliminera det strukturella underskottet i den svenska bytesbalansen måste investerings-

andelen i varje fall normaliseras. Av diagrammet framgår att utvecklingen i

alternativ I innebär en ätergång mot mera normala värden, medan alternativ IH leder till att investeringsandelen ligger kvar på en otillräckligt låg nivå. En sådan utveckling kommer med nödvändighet att leda till en kraftig begränsning av kapacitetstillväxten inom industrin. Detta skulle försvåra

eller omöjliggöra en lösning av våra externa balansproblem genom en utbyggnad av konkurrensutsatt sektor. I ett sådant fall skulle ingen annan utväg äterstå än att uppnå balans i utrikeshandeln genom att dra ner på aktiviteten i den svenska ekonomin. Därmed biir alternativ II omöjligt att

förena med full sysselsättning.

Kraven på en ökad kapitalbildning belyses också i diagram 1:5 som anger BNP-ökningen och dess användning under 1960- och 1970-talen samt under perioden 1979— 1982 enligt de båda alternativen. Stapelns höjd anger ökningen av BNP, dvs. ökningen av vår samlade produktion. I stapeln

anges hur stor del av produktionsökningen som används till offentlig eller

privat konsumtion. Återstoden utgör vår kapitalbildning, som utgörs av

Diagram 1:5 BNP:s ökning och dess användning 1960— 1982 Milj. kr.. 1975 års priser. Genomsnittlig årlig förändring

Be HP

+ 9200 +9500

KAPITAL- |

BILDNING -

+ Nav

+2600 KAPITAL-

GtamIc P BILDNING

NES . + 5 700

-

KONSUMTION + 4700

SLIM

+2600 Free | t ! OFFENTLIG

3700 : KONSUMTION |

PRIVAT + 2300 NESS

OFF. KONS.

KONSUMTION PRIVAT

Prop. 1979/80: 150 26

reala investeringar samt nettoförändringar i vär ställning genemot utlandet. I jämförelsen mellan 1960-talet och 1970-talet framgär att tillväxten försvagats kraftigt. Under 1960-talet användes vidare nära nog 1/3 av tillväxten till ökad kapitalbildning. Under 1970-talet gick i stor sett hela BNP-ökningen till ökad privat och offentlig konsumtion. För att undvika en situation med mycket låg tillväxt är det nödvändigt att under 1980-talet låta kapitalbildningen ta huvuddelen av vår produktionsökning i anspråk. Kapitalbild-

Diagrammet belyser också det faktum att det är kravet på ökad kapitalbildning som nödvändiggör en dämpning av ökningen i privat och offentlig

konsumtion. Som framgår av diagrammet tar den offentliga konsumtions-

ökningen merparten av konsumtionsutrymmet. Den privata konsumtionsökningen har bringats ned till en nivå som knappast tillåter några ökningar

av reallönen efter skatt. Antagandena om den internationella prisutvecklingen sammanfattades i tabell 1: 7. Den inhemska utvecklingen av konsumentpriser samt exportoch importpriser i svenska kronor anges i tabell 1: 8. Den dämpade löneutvecklingen i alternativ I möjliggör en relativt snabb uppbromsning av

prisökningarna. En förutsättning för denna dämpning i inflationstakten är

att det är möjligt att föra en aktiv apprecieringspolitik som möjliggör en

dämpning av export- och importpriser i svenska kronor. Denna appreciering är nödvändig för att vi skall kunna uppnå en inhemsk inflationstakt

som ligger under den antagna internationella inflationen. Utan appreci-

ering får vi snabbare ökning av export- och importpriser i alternativ I.

Detta verkar uppdrivande på prisnivån därigenom att de högre importpri-

serna pressar upp de inhemska kostnaderna samtidigt som de högre exportpriserna leder till en vinstuppgång som verkar inflationsdrivande.

Det bör stå klart av kalkylerna att det inte är möjligt att bedriva en

apprecieringspolitik för att dämpa inflationen i alternativ II. En sådan

politik skulle vad exportpriserna beträffar leda antingen till höjda priser på svenska varor i utländsk valuta eller till en sammanpressning av vinstni-

våerna i den konkurrensutsatta sektorn, vilket ger försämrad konkurrens-

kraft för svensk industri. Lägre importpriser som apprecieringen skulle ge

upphov till ger en ytterligare förstärkning av köpkraften. Detta tenderar att driva upp den privata konsumtionen. En appreciering i alternativ 11 skulle alltså försvaga vår bytesbalans såväl från exportsidan som från importsidan. Avslutningsvis måste konstateras att vår bytesbalansposition gör en

apprecieringspolitik svår även i alternativ I. För att apprecieringspolitiken

skall bli lyckosam krävs därför att den dämpade löneutvecklingen och

begränsningen av de offentliga utgifterna skapar en internationell trovär-

dighet för en uppskrivning av kronan trots våra stora bytesbalansunderskott. Av löneantagandena och tabell 1: 8 framgår att reallönerna före skatt i

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 27

alternativ II ökar något 1981 och 1982, medan de är i stort sett oförändrade i alternativ 1. Detta skall ses mot bakgrund av att alternativ I innebär en

återgång mot balans i den svenska ekonomin. Utvecklingen av reallön före

skatt i alternativ I är sålunda en nödvändig del av den anpassning som krävs. Detta belyses av diagram 1:6 som anger utvecklingen av reallön inkl. socialförsäkringsavgift och produktiviteten per sysselsatt under 1970talet. I ett längre perspektiv är det inte möjligt att öka den reala ersättning-

en till arbetskraften väsentligt snabbare än produktiviteten per svsselsatt. Skall vi nå balans i den svenska ekonomin under 1980-talet krävs att gapet

mellan reallönekurvan och produktivitetskurvan minskas kraftigt. Av diagrammet (1: 6) framgår att en sådan utveckling åstadkommes i alternativ IL.

medan alternativ II inte medför någon förbättring i detta avseende.

Diagram 1:6 Bruttoreallöner och justerad produktivitet 1970— 1982! Index 1970 = 100

Alt. I

Na — 1207 NS s-——

BETALA ERE Teen

Alt. I

ot

HAD P2goUK FLETTL Alt. | 100 - manne :

Alt. Hör

l H l l | I l I l Joo l J

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

! 1970-1979 faktisk utveckling 1979—1982 enligt RNB 1980 .o0oo00o0n. alt I

S----- alt II > Summa löner och kollektiva avgifter per sysselsatt. Deflateringen till fasta priser har gjorts med implicitprisindex för privat konsumtion. > Bruttonationalprodukt (BNI) i fasta priser per sysselsatt BNI = BNP justerad för terms-of-tradeeffekter och för nettofaktorinkomster från utlandet.

Prop. 1979/80: 150 28

1.5¶Budgetunderskottet och sparbalansen

Budgetunderskottet har under de senaste åren utvecklats på ett sätt som

i Sverige saknar motsvarighet under efterkrigstiden. Detta hänger i hög grad samman med den balansbrist som uppstätt i vår ekonomi under 1970talet. Det förtjänar att påpekas att utvecklingen inte är unik för Sverige, ehuru den är mest markerad i vårt land. De flesta industriländer har

emellertid haft mycket kraftiga budgetunderskott under 1970-talet. Detta gäller även för länder som klarat 1970-talet med en god extern balansposi-

tion, såsom Japan och Förbundsrepubliken Tyskland.

Budgetunderskottet har mekaniskt sett uppstått därigenom att statens inkomstutveckling varit exceptionellt svag under de senaste åren. I reala

termer sjönk inkomsterna 1977 och 1978. Den svaga inkomstutvecklingen kan i sin tur förklaras dels av att vi sammantaget knappast haft några

skattehöjningar under perioden samt av att utvecklingen av statens skatteunderlag varit svag 1977 och 1978. Detta sammanhänger i sin tur med den uppbromsning av reallöneutveckling och privat konsumtion som, efter

överbryggningsåren var nödvändig för att återföra den svenska ekonomin

till balans. Begränsar vi synfältet till statens inkomster och utgifter har vi

alltså under de senaste åren haft en utgiftsexpansion i den offentliga

sektorn som ej har finansierats med skatteökningar, därigenom har vi fätt ett växande budgetunderskott.

Man kan emellertid inte av detta dra slutsatsen att det stora budgetun-

derskottet beror på en underlåtenhet att höja skatterna i takt med en

fortgående utgiftsexpansion. Grunderna till utvecklingen är i stället att

söka i de balansbrister som vi fått i ekonomin under 1970-talet och framför allt i samband med överbryggningspolitiken och kostnadskrisen 1975 och 1976. De viktigaste bakomliggande faktorerna är sålunda vår svaga bytesbalansposition, låga investeringar i den privata sektorn samt strukturproblem i den konkurrensutsatta sektorn. Med en viss generalisering kan man

säga att det är ambitionen att trots dessa balansbrister i ekonomin bibehål-

la den fulla sysselsättningen som drivit fram budgetunderskottet. Därav följer också att om vi vill avveckla budgetunderskottet utan en sysselsätt-

ningskris så måste detta vid bibehållet sparande i privat sektor ske inom ramen för en ekonomisk-politisk strategi där också övriga balansbrister avvecklas. För att närmare illustrera detta resonemang är det lämpligt att ta sparba-

lansen som utgångspunkt. Det finansiella sparandet för en viss sektor utgör skillnaden mellan sektorns totala intäkter och dess totala utgifter. Summan

av det finansiella sparandet i samtliga inhemska sektorer är lika med

skillnaden mellan de inkomster som genereras inom landet och landets

totala utgifter. Denna skillnad är definitionsmässigt lika med bytesbalansunderskottet. Av sparbalansen under 1970-talet (se tabell I: 11) framgår att det finan-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 29

Tabell I: II Finansiellt sparande som andet av BNP 1968-1979

1968 1969 1970 1971 1972-1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 Finansiellt sparande Stat 0.4 0.8 1.9 2,3 0.1 —-0.6 —-22 02 1.4 —-1.9 —-48 —-64 Kommun -0.3 —-0.3 1,3 —- LO 0.22 0.4 —-0,2 0,9 0.9 05 0,9 0.6

Socialförsäktings-

Totalt (= bytesbalansen) 0.0 0.3 —-0,8 0,5 0.7 25 —-I15S -234 —-34 42 17 -1,9

siellia sparandet utanför den offentliga sektorn har ökat kraftigt samtidigt som bytesbalansunderskottet har vuxit från -0,8 Zz av BNP till —1,9'Z. av BNP. Den offentliga sektorns finasiella sparande har minskat med 8 procentenheter. Den offentliga sektorn utgörs i sin tur av socialförsäkringssektorn, kommun och stat, där budgetunderskottet i princip motsvarar den statliga sektorns finansiella sparande plus den statliga upplåningen. Sparandet i kommun och socialförsäkringssektorn har genomgått mycket små förändringar mätt som andelar av BNP mellan 1976 och 1979. Förbättringen för kommunernas del medför en sammanlagd uppgång för dessa båda sektorer med I procentenhet. Den kraftiga nedgången i offentligt sparande

finansiella sparande. Ökningen av budgetunderskottet har varit ännu något större än minskningen i statens finansiella sparande som följd av att den statliga utlåningen har ökat sin andel av BNP sedan 1976.

Det kan också vara instruktivt att se frågan i ett kortare tidsperspektiv. Man finner då att den dramatiska ökningen i budgetunderskottet under åren efter 1977 motsvaras av en mycket kraftig uppgång i den privata sektorns finansiella sparande. Denna sammanhänger i sin tur med den normalisering av vinsterna som ägde rum efter 1977. Eftersom denna vinstuppgång skedde vid låg investeringsnivå kom den att slå ut i en kraftig förbättring av företagens finansiella sparande.

De förändringar i det finansiella sparandet som just beskrivits avspeglar balansbristerna i den svenska ekonomin.

Försämringen i bytesbalansen mellan 1976 och 1979 avspeglar att vi kommit i ett läge där vi har ett betydande strukturellt underskott i bytesbalansen. Orsakerna till denna utveckling är flera, men de viktigaste är otvivelaktigt

(1) pris- och kostnadskrisen 1975 från vars sviter vi ännu inte hämtat oss (2) försvagningen av viktiga svenska exportbranscher som varvsindu-

strin och järn- och stålindustrin

(3) terms-of-tradeförlusten i samband med oljeprisstegringarna 1973 och 1978-1979

Prop. 1979/80: 150 30)

För att förstå sambandet mellan en ökning i bytesbalansunderskottet å ena sidan och en ökning i budgetunderskottet å den andra sidan kan man erinra om att ett ökat bytesbalansunderskott motsvarar en nedgång i nettocfterfrågan från utlandet. Staten har i omsorg om sysselsättningen motverka! denna nedgäng genom att öka sin egen efterfrågan, vilket innebär att gapet mellan utgifter och inkomster. dvs. budgetunderskottet, ökas. Alternativet på kort sikt till en sådan politik är att staten inte ändrar sina inkomster eller utgilter. I detta fall motverkas försämringen i bytesbalansunderskottet genom en ätstramning som måste gå ut över sysselsättningen.

De privata investeringarna ökade under 1979 och beräknas öka även

under 1980. Fortfarande tigger emellertid investeringarna på en så låg nivå

att de i ett längre perspektiv inte kan beräknas bära upp en BNP-tillväxt på 2,5 äå 37. Speciellt angeläget är behovet av en investeringsökning i industrisektorn. där vi under en följd av år skulle behöva ha investeringsökningar i storleksordningen 8 å 107 per år för att vi skall kunna klara en utbyggnad av industrisektorn som ger oss balans under F980-talet.

De låga investeringar vi nu har innebär att dessas andel av BNP minskat

i jämförelse med 1976. Då uppgick den privata sektorns investeringar till

19,27. av BNP, medan de 1979 sjunkit till 14,69 av BNP. Däremot har

den privata sektorns bruttosparande som andel av BNP sett över hela

1970-talet ökat något. Att bruttosparandet ökat samtidigt som investeringarna har gått ner innebär att det finansiella sparandet som definitionsmässigt är skillanden mellan bruttosparande och reala investeringar gått upp krafugt.

Denna utveckling belyses närmare i diagram 1:7, som anger hur den konsoliderade privata sektorns! finansiella sparande framkommer som skillnaden mellan sektorns bruttosparande och sektorns bruttoinveste-

ringar. Där framgår att bruttosparandet under 1970-talet har ökat med ett

avbrott för 1975 och 1976. Nedgången under dessa år hängde samman med den dramatiska nedgången vi då hade i företagens vinster. Normaliseringen av företagens vinster efter 1977 medförde en snabb uppgång i den privata sektorns bruttosparande 1978 och 1979. Samtidigt har investering-

arna efter en uppgång 1974 och 1975 fallit under senare delen av 1970-talet.

Uppgången i finansiellt sparande i den privata sektorn under 1970-talet

avspeglar alltså dels den uppgång i den privata sektorns bruttosparande

som i ett längre perspektiv hänger samman med uppgången i hushållens sparande och dels den trendmässiga nedgång i den privata sektorns brut-

toinvesteringar som vi haft under 1970-talet. Denna utveckling ger upphov

till betydande bortfall i den totala efterfrågan i ekonomin. Om inte detta

bortfall hade motverkats av en uppgång i den statliga nettoefterfrågan, dvs.

ökade budgetunderskott, hade sysselsättningen fallit.

En annan balansbrist i ekonomin som bidragit till att driva upp budgetunderskottet är branschkriserna inom industrin. Här är kopplingen till

! Hushållssektorn, företagssektorn och bostadssektorn.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 31

Diagram 1:7 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande, som andel av BNP 1970—1979 (privat sektor inkl. bostadssektorn)

Bruttoirvesteringar

121 - XN

Nn — XN Lå 10 F Bruttosporande NS LÅ

-2F Finarsiellt spararde nand

-4

-6 -8F

l l i I I 1 Hl I Il I

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

sparbalans något mer komplicerad än i föregående fall. Det står emellertid

klart att även i detta fall återfinns samma grundläggande mönster att en balansbrist i omsorg om sysselsättningen har parerats med en politik som medför ett ökat budgetunderskott.

Analysen har så långt belyst det nära sambandet mellan balansbristerna i det finansiella sparandet, sysselsättningsambitionen och budgetunderskottet. Detta samband är naturligtvis också centralt när det gäller att analyscra möjligheterna att avveckla budgetunderskottet. Definitionsmässigt minskas budgetunderskottet genom att gapet mellan statens inkomster och

utgifter minskas. Detta innebär emellertid också ett efterfrågebortfall i

ekonomin. Detta kommer, om det inte kompenseras av efterfrågetillskott från andra delar av ekonomin, att leda till ökad arbetslöshet. Ett sätt på vilket en sådan kompensation kan ske är genom minskning av bruttosparandet i privat sektor, vilket skulle innebära en minskning i hushållens

sparkvot och/eller en nedgång i företagsvinsterna. En sådan utveckling skulle omöjliggöra den investeringsuppgång som krävs för en rimlig tillväxt i ekonomin och en återgång till extern balans. Det andra alternativet är att den finanspolitiska åtstramning som ett

minskat budgetunderskott innebär motverkas av en uppgång i investeringarna i privat sektor, som ökar efterfrågan och minskar det finansiella

Prop. 1979/80: 150 32

sparandet t denna. Vad som krävs för att kunna avveckla budgetunder-

skottet vid full sysselsättning och med bibehållande av vära långsiktiga tillväxtmöjligheter är alltså en exportledd tillväxt av den typ som påbörjades i treårskalkylens alternativ 1. Marginalerna för en lyckad politik i detta avseende är små, och ytterligare ökningar av budgetunderskotten kan omöjliggöra den dämpning av inflationstakten som ligger i alternativ I.

En fundamental svårighet när det gäller att klara en strategi av det slag som diskuterats här är det faktum att budgetunderskottet i sig självt har effekter på ekonomin som förhindrar en exportledd tillväxt. Ett stort budgetunderskott tenderar att verka uppdrivande på inflation och ränte-

läge. vilket i sin tur försvårar den nödvändiga investeringsuppgången.

UTVECKLINGEN

INOM OLIKA

OMRÅDEN

3 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bil. 1.1

35 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

2¶Det internationella läget

2.1¶Sammanfattande översikt Utvecklingen 1979

Den ekonomiska utvecklingen 1979 präglades t hög grad av stegvisa och

kraftiga höjningar av priset på olja. Dessa prishöjningar innebar för de

oljeimporterande länderna en omedelbar försvagning av bytesbalanserna och en accentuering av inflationsproblemen. De föranledde dessutom en allmän åtstramning av den ekonomiska politiken i industriländerna. För att

motverka de sekundära effekterna av oljeprishöjningarna på pris- och lönebildningen valde man i de stora industriländerna att höja räntenivån

och strama åt penningpolitiken. Även finanspolitiken fick generellt sett en

mer restriktiv inriktning. Den efterfrågedämpande effekten av oljeprishöj-

ningarna och den ekonomisk-politiska åtstramningen fick emellertid endast begränsad inverkan på konjunkturförloppet under fjolåret. I själva

Tabell 2: 1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1977— 1980 Årlig procentuell förändring

Andel av 1977 1978 1979 19807 OECD-områdets totala BNP

(26)!

De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

! 1978 års priser och växelkurser. ” Ekonomidepartementets bedömningar.

Källa: OECD.

Prop. 1979/80: 150 36

verket kan man i utvecklingen 1979 finna drag som är kännetecknande för en högkonjunkturfas. Således registrerades en klar förstärkning av investeringsaktiviteten inom näringslivet, industriproduktionen acceliererade och världshandeln ökade kraftigt.

Den förhållandevis gynnsamma utvecklingen av efterfrågan och produk-

tion höll i sig också under senare delen av äret såväl i Förenta staterna som i Västeuropa och Japan. Den recession i den amerikanska ekonomin som många bedömare förutsett inträffade således ej. Visserligen försvagades

konjunkturen i jämförelse med föregående år, men ändå kunde en tillväxt på nära 2.596 uppnås. En negativ utveckling under det andra kvartalet

följdes av positiv tillväxt resten av året. En avgörande faktor för den fortsatta ökningen av den privata konsumtionen var dock en nedgång i

sparkvoten till en historiskt sett mycket låg nivä. Dessutom förvärrades inflationen starkt under loppet av året.

I Västeuropa ökade tillväxttakten oväntat mellan första och andra halv-

äret i fjol. En drivande faktor bakom denna utveckling var den starka uppgången i näringslivets fasta investeringar. Också investeringarna i lager

spelade en stor roll. Ett annat dominerande drag i den västeuropeiska utvecklingen var den snabba uppgången av handeln. De fyra stora länderna i Västeruropa uppvisade samtliga ökningstal för importen i närheten av 1096. Särskilt positivt utvecklade sig konjunkturen i Förbundsrepubli-

ken Tyskland, där totalproduktionen ökade med ca 4,5 90. I Frankrike var

efterfrågan svag under det första halvåret, men ökade sedan markant.

Utvecklingen i den brittiska ekonomin avvek från den allmänna trenden.

Här ledde den nytillträdda regeringens åtstramning av den ekonomiska politiken till en avsevärd försvagning I utvecklingen. Detta drog ned den genomsnittliga tillväxten i Västeuropa till ca 3,5 26. Tillväxten i våra nordiska grannländer var högre än detta genomsnitt. Finland gynnades av en hög efterfrågan på sina exportprodukter och uppnådde med ca 6,5 26 den högsta tillväxten inom OECD-området. I Norge bidrog oljesektorn till en stabil efterfrågeutveckling, medan konjunkturen i Danmark dämpades un-

der loppet av året till följd av den åtstramning som föranleddes av pro-

blemen med den externa balansen.

I Japan ökade totalproduktionen med ca 696 1979. En omsvängning av

efterfrågans sammansättning ägde här rum under loppet av året. Till en

början genererades tillväxten främst av den inhemska efterfrågan. När denna sedan mattades av under andra halvåret, tog utrikeshandeln vid som den drivande faktorn i utvecklingen. Totalt sett registrerades en tillväxt i OECD-området i närheten av 3,5 7 förra året. Detta kan förefalla högt sett i relation till den köpkraftsindragning som oljeprishöjningen innebar. Serien av prishöjningar inleddes redan i december 1978 då oljeproducenterna sökte kompensera sig för den nedgång i realpriset som inträffat sedan 1974. Det produktionsbortfall som uppstod under våren i samband med revolutionen i Iran utlöste nya pris-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget = 37

stegringar. Bortfallet i Iran kompenserades dock relativt snabbt av andra producenter. I efterhand kan man konstatera att OPEC:s produktion faktiskt ökade med ca 47 förra året. Oron för en direkt bristsituation drev emellertid de oljeimporterande länderna att bygga upp sina lager. Härigenom hölls efterfrågan uppe. vilket möjliggjorde nya prishöjningar andra halvåret 1979. Under en period av drygt ett år fördubblades därmed oljepriserna. Den ökning av oljeräkningen för OECD-länderna som uppstod beräknas vara lika stor i förhållande tifl totala BNP som efter prishöjningarna 1973-1974. Effekten härav gör sig gällande både under 1979 och 1980. För 1979 uppgick ökningen av importpriserna på olja till drygt 35 2.

Samtidigt med oljepriserna började också prisutvecklingen för övriga råvaror att accelerera. Den försämring av bytesförhållandet för industriländerna som skedde, drev på den inhemska inflationstakten. Mot denna bakgrund ägde en allt kraftigare åtstramning av penningpolitiken rum i flertalet länder. I Förenta staterna höjdes diskontot till en historisk rekordnivå och de korta räntorna sköt i höjden. Därmed bestod den räntedifferens gentemot andra större länder, vilken ansågs nödvändig för dollarns stabilitet. Vid sidan av strävan att dämpa inflationen var hänsynen till valutakursen av stor betydelse också i andra länder. I linje med den penningpolitiska åtstramningen i Förbundsrepubliken Tyskland skedde en allmän höjning av räntenivån i de länder som är knutna till det Europeiska Monetära System — EMS.

Den finanspolitiska hållningen i de större länderna under 1979 kan beskrivas som avvaktande. I Förbundsrepubliken Tyskland behöll politiken sin efterfrågestödjande inriktning, även om höjningen av mervärdeskatten från halvårsskiftet innebar en viss dämpning. I Japan däremot minskade de tillväxtbefrämjande impulserna från budgeten kraftigt i förhållande till föregående år. Också i Förenta staterna präglades budgetpolitiken av ökad restriktivitet. Bland de stora länderna var det emellertid endast i Storbritannien som en klar omläggning mot åtstramning genomfördes. Denna fick också en tydlig effekt på efterfrågeutvecklingen redan under andra halvåret 1979.

En av de främsta orsakerna till att konjunkturen i industriländerna kunde hållas uppe även under senare delen av 1979 var den gynnsamma utvecklingen av näringslivets fasta investeringar. Konjunkturförloppet allt sedan 1973 hade kännetecknats av en mycket svag tillväxt i de fasta investeringarna, också sett i relation till den allmänna efterfrågeutvecklingen. Detta medförde att kapacitetsutnyttjandet efterhand ökade starkt, varvid behovet av nyinvesteringar blev allt större. En annan viktig faktor var den förbättring av företagens finansiella ställning som hade ägt rum, I flertalet länder ökade företagens vinster under 1978 och 1979. De ökade produktionskostnaderna till följd av oljeprishöjningarna kunde i hög grad kompenseras genom stigande försäljningspriser. Däremot var lönernas ökningstakt i stort sett oförändrad.

Prop. 1979/80: 150 38

Det faktum att inflationstakten tilltog medan löneutvecklingen generellt sett ej visade någon motsvarande uppgång medförde att hushållens reala

köpkraft dämpades. Den privata konsumtionen hölls emellertid uppe ge-

nom att sparkvoten föll tillbaka. En sådan utveckling var särskilt uttalad i Förenta staterna. men liknande tendenser kunde registreras i flertalet länder i Västeuropa mot slutet av 1979. En temporär nedgång i sparkvoten

för att vidmakthålla konsumtionsnivån var ett beteende som kunde obser-

veras hos hushållen också efter oljeprishöjningarna 1973-1974.

En särskilt positiv aspekt av konjukturutvecklingen 1979 var ökningen

av den internationella handeln. OECD-ländernas internhandel steg med hela 9Zz:. Expansionen av handeln var således tre gånger så snabb som

uppgången i totalproduktionen. vilket måste betecknas som ett anmärk-

ningsvärt resultat sett i ett historiskt perspektiv. En faktor som i viss utsträckning kan förklara denna utveckling var de kraftiga lagerrörelserna i Västeuropa. I länder som Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike och Italien bidrog lageruppbyggnaden till efterfrågans ökning med uppemot 1,5 procentenheter i årstakt under andra halvåret. Dessa lagerrörelser hade till en del en spekulativ karaktär i samband med prisuppgången på olja och

andra råvaror. En faktor som spelade stor roll för den avsevärda uppgången i OECD-

ländernas internhandel i jämförelse med handeln med övriga länderområ-

den var industriprodukternas stora betydelse. Detta i sin tur samman-

hängde med investeringarnas dominerande roll i efterfrågeutvecklingen.

Ökningen i industriproduktionen uppgick till ca 596 och översteg sålunda

uppgången i totalproduktionen.

Inom gruppen av industriländer skedde betydande omsvängningar då det gällde handelns volymutveckling. Apprecieringen av yenen under 1978 och fallet i den amerikanska dollarn under samma period hade inneburit

kraftiga förskjutningar i dessa länders relativa konkurrenskraftsposition.

Detta tog sig uttryck i en negativ utveckling av den reala externbalansen i

Japan och en motsatt utveckling i Förenta staterna under 1979. Även i

nominella termer försvagades den japanska utrikesbalansen, medan den

amerikanska bytesbalansen förbättrades. Utvecklingen på bytesbalansom-

rådet dominerades emellertid av förskjutningarna på global nivå till följd av oljeprishöjningarna. Från nära jämvikt 1978 ökade OPEC-ländernas överskott till nära 65 miljarder dollar förra året. Spegelbilden av denna ökning

var en försvagning i OECD-ländernas samlade bytesbalans med 40 mil-

jarder dollar till ett underskott i storleksordningen 30 miljarder. Också de

icke oljeproducerande u-ländernas bytesbalanser försvagades kraftigt. Även om bytesbalansutvecklingen för OECD-länderna var dramatisk i förhållande till OPEC, gick dock tendensen mellan de större industrilän-

derna i riktning mot en utjämning. Inverkan på valutakurserna blev därför

begränsad. I stället var det här andra faktorer som kom att spela en

avgörande roll: främst inflationsutvecklingen och inriktningen av penning-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 39

Tabell 2: 2 Bytesbalansutvecklingen i vissa länder 1976-1979 Miljarder dollar

1976 1977 1978 1979

Icke oljeproducerande

utvecklingsländer —-26.5 -23,.0 35.3 32 Källor: OECD och ekonomidepartementets bedömningar.

politiken. En snabbt tilltagande inflation i Japan och en i förhållande till

andra länder låg räntenivå skapade ett avsevärt nedåtriktat tryck på yenen. Den effektiva deprecieringen 1979 kom att uppgå till hela 2074. Bland Övriga stora länder noterades den största förändringen i Storbritannien,

där pundets värde ökade med ca 7 förra året. Pundets styrka. den höga inflationstakten till trots, torde sammanhänga med Storbritanniens ställning som oljeproducent i en tid av allmän osäkerhet kring oljeförsörjningen. Dollarns effektiva kurs var i stort sett oförändrad under 1979. En minskning i värde gentemot de europeiska valutorna uppvägdes av en förstärkning gentemot yenen. Dollarns stabilitet, vilken i hög grad var avhängig av penningpolitikens restriktiva utformning, fick stor betydelse för det lugn som rådde på valutamarknaderna. Utvecklingen inom det nya Europeiska Monctära Systemet — EMS. som trädde i kraft i mars 1979, gynnades av dolltarns stabilitet. Trots avsevärda skillnader i inflationstakt mellan de deltagande länderna kunde spänningarna inom systemet kontrolleras. Vid två tillfällen under hösten ändrades kurspariteterna. I september skrevs D-marken upp, medan den danska kronan och belgiska francen devalverades. I november devalverades sedan den danska kronan ytterli-

gare. Dessa justeringar skedde utan att någon större oro uppstod på valuta-

marknaderna.

Ökningen i inflationstakt inom OECD-området mot slutet av 1979 var

förenad med en vidgning av differenserna i prisstegringstakt mellan olika

länder. Detta sammanhänger i betydande grad med sammansättningen i ländernas handel och därav förorsakade skillnader i utvecklingen av bytesförhållandet. Styckekostnaden i Japans import ökade t. ex. med nära 75 Ze,

medan motsvarande siffra för den västtyska importen stannade under 2026. Försämringen av bytesförhållandet var den klart viktigaste orsaken

bakom den tilltagande inflationen i OECD-länderna. För helåret 1979

Prop. 1979/80: 150 40

Tabell 2: 3 Konsumentprisernas utveckling 1976—1980

1976 1977 1978 1979 febr. 1979

febr. 1980

Källa: OECD.

noterades en uppgång i konsumentpriserna med ca 8 7t men under loppet av året uppgick ökningen till ca 12. Sammanfattningsvis kan man således konstatera att den internationella bilden vid utgången av 1979 präglades av tilltagande inflationsutveckling, men fortsatt positiv tillväxt.

Utsikter för 1980

Industriländerna står sannolikt inför en klar konjunkturnedgång 1980. Visserligen visade statistiken för de inledande månaderna av året på en fortsatt positiv utveckling, men de depressiva tendenserna väntas så småning-

om ta överhand. Köpkraftsindragningen via de höjda oljepriserna beräknas vara av samma storleksordning som under perioden 1973-1974 och den största effekten härav förutses göra sig gällande innevarande år. Härtill

kommer att inriktningen av den ekonomiska politiken genomgående måste

betecknas som klart restriktiv. Hitintills har hushållen i flertalet länder upprätthållit sin konsumtion genom att minska sparandet. Dessutom har lageruppbyggnaden gett ett betydande bidrag till efterfrågan och den gynnsamma trenden i näringslivets investeringar har generellt fortgått. En om-

svängning i dessa avseenden är dock att vänta, varvid efterfrågan dämpas kraftigt. Oljepriserna har fortsatt att stiga i början av 1980. Därmed kan det genomsnittliga priset på importerad olja till OECD-länderna beräknas överstiga fjolårets nivå med nära 65 26 även om man antar att realpriset blir

den av relativt god tillgång på olja. OECD-ländernas efterfrågan på OPEColia bedöms gå ned till följd av den förutsedda dämpningen i den ekonomiska aktiviteten, sparåtgärder och stigande oljeproduktion inom OECD.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 41

Dessutom befinner stg lagren på en mycket hög nivå efter den kraftiga uppbyggnaden mot slutet av förra året. Detta är faktorer som skulle tala för en lugnare prisutveckling. Å andra sidan utgör förutsedda efterfräge- och utbudsförhållanden ett klart bekymmer på något längre sikt. Vid en återgång till en gynnsam tillväxt i OECD-länderna skulle läget på oljemarkna-

Ökningen av OECD-ländernas kostnader för oljeimporten mellan 1978 och 1980 uppgår till över 292 av deras samlade BNP. Den depressiva effekten härav är dock svär att uppskatta beroende på osäkerheten kring OPEC-ländernas möjligheter att omvandla de ökade oljeintäkterna 1 efterfrågan på industriländernas produkter. Stora investeringar i infrastruktur under senare år kan bedömas ha ökat absorptionsförmågan i hög grad. Politiska och sociala överväganden, samt oron för en tilltagande inflation, kan å andra sidan verka återhållande på utvecklingen i OPEC-länderna. För 1980 kan man förutse att deras import visar en ökning i storleksordningen 2022. Även vid en sådan kraftig uppgång skulle emellertid områdets samlade bytesbalans troligen ge ett överskott på bortåt 100 miljarder dollar gentemot övriga världen, varvid den neddragande effekten på den internationefla konjunkturutvecklingen blir avsevärd. Härtill kommer att de inflationsimpulser som oljeprishöjningarna ger upphov till tvingar industriländerna att föra en restriktiv ekonomisk politik, vilket ytterligare dämpar utsikterna för den reala tillväxten.

Den allmänna åtstramningen av penningpolitiken har fortsatt de första månaderna i år. I Förenta staterna har diskontot höjts till en rekordnivå av 1322 och i samband med ett omfattande åtstramningspaket minskades tillgången på krediter genom kraftiga ökningar av reservkraven. Diskontohöjningar genomfördes också av Förbundsrepubliken Tyskland och av Japan, samtidigt som de målsatta gränserna för penningmängdens expansion sänktes. Det skall i detta sammanhang påpekas att en uppgång av inflationstakten medför en real dämpning av penningmängdens utveckling också i länder där gränserna hålls oförändrade. Åtstramningen i de stora länderna följdes av diskontohöjningar och ökad restriktivitet även i flertalet mindre industriländer. Hänsynen till växelkursen tvingar många av dessa att föra en räntepoliuk. vilken i stort sett följer den i de stora länderna. Nuvarande strama inriktning av penningpolitiken kan antas bli bestående under huvuddelen av 1980. Huvudmålsättningen med denna politik är att hejda inflationsutvecklingen. och några snabba frampångar är här ej att förutse. En viss nedgång i den höga räntenivån är dock naturlig i och med att konjunkturen mattats av.

Finanspolitiken präglas f.n. generellt av en betydande restriktivitet. Många länder har som uttalad målsättning att begränsa underskotten i sina offentliga budgeter. Särskilt stram är politiken i Förenta staterna och i Storbritannien. De senaste nedskärningarna i den amerikanska federala budgeten för 1980/81 innebär i kombination med annonserade avgiftshöj-

Prop. 1979/80: 150 42

ningar att balans förutses kunna uppnäs. Också utgifterna i den budget som

utlöper i september i är har skurits ned. Dessa åtgärder får därmed betydande dämpande effekter på konjunkturen både i år och 1981. Den brittiska budgetpolitiken präglas sedan mitten av 1979 av strävan att reducera den offentliga sektorns relativa storlek. Den omedelbara effekten härav blir en negativ inverkan på efterfrågeutvecklingen. Den budget som presenterats i Japan för perioden fr. o. m. april i år har en stram inriktning. De

utgiftshöjningar som där förutses är de lägsta på över tjugo år. Också i Förbundsrepubliken Tyskland planeras finanspolitiken bli avsevärt mindre konjunkturstödjande 1980 i jämförelse med föregående år. Bland de stora länderna är det endast i Italien som en expansiv budget har presenterats.

Mot bakgrund av åtstramningen i den ekonomiska politiken och de kraftiga oljeprishöjningarna blir en allmän konjunkturnedgång mycket svär att undvika. Eftersom en sådan negativ utveckling emellertid ännu ej kan

avläsas I den tillgängliga statistiken, är tidpunkten för en avmattning svår

att förutsäga. Hushållens reala köpkraft har redan påverkats negativt av uppgången i inflationstakt. Kulmen i inflationsutvecklingen väntas inträffa

innevarande halvår i samband med att oljeprishöjningarna fullt ut slår

igenom 1 konsumentledet. Därefter är en avmattning sannolik. I genomsnitt för OECD-området förutses en ökning av konsumentpriserna med ca 1022-1980. En viss uppgång i löneökningstakten är att räkna med, men detta väntas ej kunna kompensera helt för den tilltagande inflationen. Tendenserna för löneutvecklingen i de tre största länderna — Förenta

staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland — tyder på förhållandevis måttliga löneökningar. Den nuvarande generellt låga nivån för sparkvo-

ten i flertalet fänder väntas ej kunna bli bestående. En återgång till ett högre sparande är således att räkna med, varvid konsumtionsutvecklingen

skulle dämpas kraftigt.

Om offentlig efterfrågan och privat konsumtion faller tillbaka. är en fortsättning av den gynnsamma trenden för näringslivets investeringar ej sannolik. Även om investeringarna blir den efterfrågekomponent som visar den starkaste utvecklingen 1980. är ändå en successiv avmattning att räkna med. Av den förutsedda försämringen i OECD-ländernas bytesför-

hållande väntas en proportionellt sett mindre del falla på näringslivet,

varför vinstutvecklingen skulle bli fortsatt relativt gynnsam. Å andra sidan inverkar det strama kreditläget och den mycket höga räntenivån starkt dämpande på investeringsaktiviteten.

De höga finansieringskostnaderna verkar också bromsande på lagerut-

vecklingen. I linje med den allmänna nedgången i efterfrågan förutses en

klar omsvängning i lagerrörelserna under 1980. För OECD-området totalt sett är därför ett bortfall i efterfrågan att räkna med från lagren. Denna

utveckling väntas bli särskilt markerad i Västeuropa, där lageromslaget kan komma att innebära ett efterfrågebortfall på uppemot en procentenhet.

I Japan däremot bedöms lagernivån f.n. vara relativt låg, varför den negativa effekten troligen blir mer begränsad.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 43

Lageruppbyggnaden under fjotäret fick stor betydelse för uppsvinget i den internationella handeln. I år väntas en svag lagerutveckling i förening med en allmän avmattning i den ekonomiska aktiviteten leda till en klar

dämpning av världshandeln. OECD-ländernas internhandet bedöms öka

med drygt 326. Även exporten till de icke-oljeproducerande u-länderna väntas utvecklas långsamt. De stora bytesbalansunderskotten för denna

grupp av länder förutses inverka hämmande på deras importförmåga.

Exporten till OPEC-länderna däremot kommer troligen att öka mycket

starkt. Därmed är ett positivt bidrag från den reala utrikeshandeln att räkna med för flertalet OECD-länder. Prisutvecklingen för varor i internationell handel förutses accelerera

1980. OECD-ländernas exportpriser väntas visa en uppgång i linje med den

genomsnittliga inhemska inflationstakten, eller med ca 10Z. Importpriserna ökar cmellertid sannolikt ännu snabbare. I och med att huvudeffek-

ten av tidigare oljeprisstegringar gör sig gällande på importpriserna inne varande år är en ökning av dessa med bortåt 18 Z att vänta. Den ytterligare försämring av OECD-ländernas bytesförhållande som således inträffar medför en fortsatt försvagning av den samlade bytesbalansen. Totalt kan

underskottet komma att uppgå till mer än 60 miljarder dollar. Japan, Förbundsrepubliken Tyskland, Canada och flera av de mindre industrilän-

derna förutses uppvisa stora underskott. Försämringen av bytesbalanserna i de övriga stora länderna i Västeuropa väntas däremot bli begränsad och i

Förenta staterna motverkas de stigande kostnaderna för oljeimporten av

en gynnsam cexportutveckling.

Den bild av den ekonomiska utvecklingen 1980 som här skisserats leder fram till ett antagande om en genomsnittlig tillväxt i OECD-länderna på

över 196. Även om prognosen från preliminär nationalbudget således står

sig, har bedömningen av utvecklingen under loppet av året förändrats. Tillväxten mot slutet av 1979 och de inledande månaderna i år var starkare än väntat. Å andra sidan har nya depressiva faktorer i form av ytterligare

oljeprishöjningar och ekonomiskt-politiskt åtstramande åtgärder tillkommit, varför man nu kan vänta en kraftigare nedgång åv efterfrågeutveck-

lingen under loppet av 1980.

I Förenta staterna förutses en minskning av totalproduktionen i år. Det åtgärdspaket som framlades i mars får kraftiga konjunkturdämpande effekter i ett läge då flera faktorer redan talar för en nedgång. En minskning av

bruttonationalprodukten med ca 0,5 26 förutses för 1980. I Västeuropa ter sig situationen f. n. något ljusare, men även här är en successiv avmattning

och en stagnerande produktionsutveckling att räkna med. Totalt förutses

en tillväxt i storleksordningen 1,5 26. Inom detta genomsnitt ryms prognosen om en uppgång med ca 2 76 i Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike och en minskning i den brittiska totalproduktionen med ca 2.5 20. Den högsta tillväxten bland de stora industriländerna förutses i Japan. En

gynnsam exportutveckling bedöms här bidra till en ökning i bruttonational-

Prop. 1979/80: 150 44

produkten med ca 4596. I vära nordiska grannländer väntas Finland och Norge uppvisa en relativt gynnsam utveckling. med tillväxttal i storleks-

ordningen 496. I Danmark däremot är en nedgång i bruttonationalproduk-

ten sannolik i år. Den nedåtriktade trenden i konjunkturutvecklingen under loppet av 1980

innebär risker för en snabbt ökande arbetslöshet. Redan i dagsläget är ca

17 miljoner människor i OECD-länderna utan arbete. Med den förutsedda svaga produktionsutvecklingen måste man räkna med att arbetslösheten

kan komma att överstiga 19 miljoner vid årets slut. Inflationen bedöms minska under loppet av 1980, men takten i prisstegringarna är sannolikt

fortfarande otillfredsställande hög vid slutet av året. Vid ingången till 1981

skulle därmed den ekonomiska situationen i industriländerna präglas av

allmänt svag efterfrågan. stor arbetslöshet, hög inflationstakt och fortsatta

underskott i bytesbalanserna.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna Totalproduktionen i den amerikanska ekonomin ökade med knappt

2.5Z 1979 att jämföra med ca 4,5 2 året innan. Även om konjunkturen

således försvagades, var utvecklingen under loppet av året bättre än de

flesta bedömare väntat. 1 stället för den successiva avmattning som allmänt förutsågs var tillväxttakten jämn mellan de båda halvåren 1979. I

själva verket förstärktes utvecklingen under senare delen av året om man

ser till den slutliga inhemska efterfrågan; ett fall i sparkvoten bidrog till att upprätthålla tillväxten i den privata konsumtionen samtidigt som investe-

ringsverksamheten tilltog inom näringslivet. Denna uppgång motverkades dock genom en kraftigt neddragande effekt från lagerrörelserna. Parallellt med den forsatta tillväxten i efterfrågan accelererade inflationen. Genomsnittligt för 1979 uppgick ökningen i konsumentpriserna till 92, men under loppet av året nådde inflationstakten över 1326. Inflationen kom därmed att utgöra det dominerande problemet för den ekonomis-

ka politiken. Till en de! kan den oförmånliga utvecklingen förklaras av de

tilltagande ftaskhalsproblemen och överhettningstendenserna i samband med den utdragna perioden av obruten expansion alltsedan 1975. Den

svaga produktivitetsutvecklingen kan ses som ett tecken härpå, även om

strukturella faktorer också spelar in. En annan avgörande faktor var givetvis fördubblingen av oljepriserna och den snabba prisuppgången även för

övriga råvaror. Lönekostnaderna däremot verkade snarare återhållande på

priserna. Uppgången i lönerna stannade vid ca 8 4. Uppbromsningen i lönestegringstakten och accelereringen av inflationen

medförde att realinkomsterna utvecklades negativt mot slutet av året. Sparkvoten sjönk dock frän en redan låg nivå och uppgick i december till

endast ca 3 20. Härigenom kunde den privata konsumtionen öka med ca

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 45

2.5956.. Nedgången i sparkvoten låter sig ej enkelt förklaras med utgånps-

punkt från tidigare erfarenheter. Strukturella och institutionella faktorer säsom demografiska förändringar och kreditsystemets utveckling har angetts som förklaringsgrunder. Den höga konsumtionsviljan kan också ses som en anpassning från konsumenternas sida till en högre intlationstakt.

För andra året i följd uppvisade näringslivets investeringar undantaget

bostadsbyggandet en klart gynnsam utveckling. I genomsnitt för året nåddes en ökning i närheten av 652. Detta kan synas förvånande mot bakgrund av de allmänna farhågorna för en snar recession. De främsta orsakerna till den oväntat positiva utvecklingen torde vara det förbättrade

vinstläget och behovet att bygga ut kapaciteten vilken tidigare under

uppgångsfasen minskat i förhållande till produktionen. Det kan sälunda i

efterhand konstateras att den allt stramare penningpolitiken under 1979 fick ett mycket begränsat genomslag då det gällde näringslivets investeringar. Däremot tycks bostadsbyggandet ha påverkats av uppgången i de långa — räntorna. Den = tidigare mycket starka = tillväxten — av bostadsinvesteringarna ersattes av ett fall på ca 697 1979. Härigenom

begränsades ökningen i de totala fasta investeringarna till drygt 252.

Lagerrörelserna medförde ett visst negativt bortfall i efterfrågan under 1979. Utvecklingen var dock oregelbunden under året. Det andra kvartalet skedde en kraftig sannolikt ofrivillig uppgång i samband med att den

slutliga efterfrågan drastiskt föll tillbaka. En avveckling inleddes sedan det tredje kvartalet samtidigt som den slutliga efterfrågan åter växte i styrka.

Nedgången i lagerhållningen sett i relation till försäljningen fortsatte sedan mot slutet av året om än i ett lugnare tempo.

Den reala utrikesbalansen lämnade ett positivt bidrag till efterfrågan om ca en halv procentenhet under 1979. De konkurrensfördelar som tidigare

vunnits genom dollarkursens nedgång gav utslag i en stabil exportutveckling. Exporten ökade sålunda med över 10 74 samtidigt som importtillväx-

ten stannade vid ca 4 26. Denna skillnad i volymutveckling visade sig även i

bytesbalansen. Trots att oljeräkningen ökade med över 30 miljarder dollar

till ca 90 miljarder förbättrades bytesbalansen. Från ett underskott på ca 14

miljarder dollar året innan skedde en omsvängning till ett svagt överskott

1979.

Förbättringen av externbalansen underlättade strävandena att förhindra en ytterligare nedgång i dollarkursen. I jämförelse med tidigare år var också dollarkursen stabilare under 1979. Avgörande härför bedöms den betydande räntedifferensen gentemot övriga viktigare länder ha varit. Den

höga räntenivån och den successiva åtstramningen av penningpolitiken motiverades även av den tilltagande inflationen. I oktober 1979 genomför-

des en betydande omläggning av penningpolitiken. I stället för den tidigare

fokuseringen till räntenivån inriktades penningpolitiken på kontrollen av kreditvolymens expansion. Dessa åtgärder bidrog till att pressa upp ränteläget ytterligare. Mot bakgrund av de alltmer försämrade utsikterna beträf-

Prop. 1979/80: 150 46

fande inflationen framlades ett omfattande åtstramningspaket i mars i är. Särskilda reservkrav infördes eller höjdes då det gällde vissa typer av krediter, främst utlåning för konsumtionsändamäål. Huvudvikten i paketet låg dock på finanspolitiska åtgärder. Redan budgeten för 1979/1980 har en försiktigt restriktiv inriktning. Utgifterna beräknas visserligen öka real med knappt 292 räknat för innevarande kalenderår, men den expansiva effekten härav motverkas av ökade skatteintäkter som en konsekvens av inflationen. Den budget som presenterades i januari och som träder i kraft i oktober i år innebar en ytterligare åtstramning. Bortsett från försvarsanslaget förutsågs endast mycket begränsade utgiftsökningar. Inom ramen för det i mars presenterade åtgärdspaketet skars utgifterna ned ytterligare i en omfattning av ca 13 miljarder dollar. Samtidigt vidtogs åtgärder för att öka intäkterna, bl. a. en särskild importavgift på olja.

Köpkraftsindragningen via oljeprishöjningen och den federala budgetpolitiken får en avsevärt dämpande effekt på konkunkturutvecklingen 1980. En ytterligare uppgång i inflationstakten till följd av oljeprishöjningarna har ägt rum under de första månaderna i år. Även om inflationen skulle mattas av mot årets slut, måste man räkna med en genomsnittlig ökning på över 1076. Löneökningarna kan förutses bli av ungefär samma storleksordning, eller något lägre. Den största osäkerhetsfaktorn när det gäller att förutse konsumtionsutvecklingen är hushållens sparbeteende. Svårigheten att förklara den nedgång av sparkvoten som ägt rum, medför också att dess framtida utveckling är besvärlig att förutsäga. Strukturella faktorer bedöms hålla sparkvoten nere, men den konjunkturella utvecklingen torde peka i riktning mot en uppgång. En återgång till en nivå på ca 576, skulle innebära en negativ eller stagnerande utveckling av den privata konsumtionen.

Däremot väntas en fortsatt gynnsam tillväxt av näringslivets investeringar under första hälften av 1980. Efter hand förutses dock en negativ utveckling i linje med den allmänna konjunkturdämpningen och det strama läget på kreditmarknaden. För 1980 i genomsnitt förutses en stagnerad utveckling av näringslivets investeringar. När det gäller bostadsbyggandet är en ytterligare nedgång att vänta. Enligt de indikatorer som nu föreligger kan bostadsbyggandet komma att visa en minskning i storleksordningen 1522 eller mer. Sammantaget för de fasta investeringarna skulle detta innebära en tillbakagång med ca 4,5 4.

Den lagerav veckling som inleddes under senare delen av 1979 bedöms fortsätta under innevarande år. Den förhållandevis låga lagernivån vid utgången av fjolåret talar dock för att den neddragande effekten på efterfrågan blir begränsad. Ett bortfall om drygt en halv procentenhet torde dock vara att räkna med. Ett positivt bidrag är däremot att förutse från utrikeshandeln. Relativt andra länder förutses den inhemska efterfrågan bli svagare i Förenta staterna. Dessutom kan ytterligare marknadsandelar komma att vinnas genom att fördelen i konkurrenshänseende består. Även

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 47

om inflationstakten ökat, har dock uppgången i cxportpriserna hållits

tillbaka. Mot bakgrund härav förutses ett tillskott till efterfrågan från den

reala utrikesbalansen i storleksordningen en halv procentenhet.

Den ekonomiska politiken är f. n. i första hand inriktad på att nedbringa den höga inflationstakten. Den nedgång i efterfrågan som förutses för innevarande år betraktas därför sannolikt ej enbart negativt från ckonomisk-politisk synpunkt. En dämpning av efterfrågan skulle sannolikt i hög

grad underlätta kampen mot inflationen. En omprioritering av de eko-

nomisk-politiska målsättningarna efter hand som konjunkturen försvagas

kan dock ej uteslutas. Den skarpa nedgång i efterfrågan som förutses mellan första och andra halvåret i år talar för en snabb ökning av antalet arbetslösa. Vid slutet av 1980 förutses arbetslösheten uppgå till väl över 72. En sådan utveckling skulle kunna föranleda en omläggning av politiken i en mer efterfrågestödjande riktning. Det är emellertid ej sannolikt att en sådan omläggning skulle påverka konjunkturutvecklingen förrän under nästkommande år. Mot denna bakgrund förutses en minskning i den ameri-

kanska totalproduktionen 1980 med ca 0,5 46.

Japan

Den ekonomiska utvecklingen i Japan under 1979 kännetecknades av en

gynnsam inhemsk efterfrågeutveckling, tilltagande inflationsimpulser från

omvärlden och en starkt försämrad extern balans.

De fasta investeringarna utgjorde den främsta drivkraften bakom tillväx-

ten i den inhemska efterfrågan. Totalt registrerades en uppgång med drygt 926. Särskilt positiv var utvecklingen av näringslivets investeringar. De stimulerades av det tidigare goda vinstläget, den stigande efterfrågan och

ett allmänt högt kapacitetsutnyttjande. Den ökning på ca 1792 som upp-

nåddes innebar en återgång till de tillväxttal som var gällande före oljekrisen 1973. Utvecklingen av de offentliga investeringarna var däremot återhållen, och för bostadsinvesteringarna skedde en direkt nedgång efter den snabba expansion som ägt rum året innan.

Också den privata konsumtionen bidrog starkt till efterfrågeökningen.

Detta förklaras i hög grad av förstärkningen i hushållens reala disponibla inkomster. Den genomsnittliga uppgången i konsumentpriserna begränsa-

des till ca 3,5 70. Trots de måttliga nominella lönestegringarna uppnåddes

härigenom en betydande ökning av hushållens reala köpkraft, och den

privata konsumtionen kunde stiga med ca 6 26. Till detta kom en ökning av de offentliga utgifterna för konsumtionsändamål med drygt 5 26. Tillväxten

i den slutliga inhemska efterfrågan verkade pådrivande på investeringarna i

lager. Det positiva bidraget till efterfrågan från lagersidan uppgick till ca 0,52.

Den låga inflationstakten, mätt i konsumentledet. var ett resultat i första hand av den måttliga löneuppgörelsen och de avsevärda produktivitetsvinster som uppnåddes. Däremot uppstod kraftiga prispådrivande impul-

Prop. 1979/80: 150 48

ser via importen. Med det mycket stora beroendet av importerad energi och importerade råvaror, drabbades Japan givetvis härt av prisstegringarna på olja och andra rävaror. Till detta kom att bytesförhållandet försämrades till följd av yenens fortgående deprecicring allt ifrån slutet av 1978. I

effektiva termer sjönk yenens värde med ca 2077 1979. Dessau faktorer ledde till en kraftig acceleration av partihandelspriserna. Under loppet av året ökade dessa med över 17 9:. Också konsumentprisernas ökningstakt

tilltog mot slutet av 1979, men genomslaget har hittills varit begränsat.

De ökade oljepriserna fick dramatiska konsekvenser även för den externa balansen. I och med att kostnaderna för oljetimporten i stort sett fördubblades, kom oljenotan att utgöra hela 45 96 av det totala importvärdet. Bytesbalansen svängde om från ett överskott på över 16 miljarder

dollar året innan till ett underskott på ca 9 miljarder 1979. Denna omkastning förklaras inte enbart av försämringen i bytesförhållandet, utan berodde också på handelns volymutveckling. Den goda inhemska efterfrägetillväxten, effekterna av yenapprecieringen under 1978, frivilliga exportbegränsningar och särskilda åtgärder för att öka importen, medförde att

exportutvecklingen var återhållen, medan importen steg mycket snabbt.

Den neddragande effekten härav på produktionstillväxten var betydande.

Den inhemska efterfrågan steg med nära 8 cz, men efterfrågebortfallet från

utrikeshandelssidan begränsade ökningen i BNP 1979 till ca 6 Z.

Den positiva trenden i konjunkturutvecklingen bestod således under hela 1979. För det fjärde kvartalet registrerades en tillväxt på över 5 9 i årstakt och industriproduktionen låg i december 892 över nivån motsva-

rande månad året innan. Emellertid skedde en viss förskjutning i efterfrå-

gans inriktning mot slutet av året. Exporten uppvisade åter höga tillväxttal, medan den inhemska efterfrågan mattades något. Särskilt den privata konsumtionen utvecklades svagt under det fjärde kvartalet. Däremot fortsatte den kraftiga expansionen av näringslivets investeringar. De framåtblickande konjunkturindikatorerna visade vid början av 1980 på att denna trend skulle bestå. Förtroendeklimatet inom näringslivet var gott, men undersökningar av hushållens inköpsplaner pekade på en mer försiktig attityd. Det senare förklaras i hög grad av oron inför den tilltagande

inflationsutvecklingen.

Strävan att hålla tillbaka prisstegringstakten blev bestämmande för ut-

formningen av den ekonomiska politiken vid inledningen av 1980. För en stram inriktning av politiken talade också den underliggande styrkan i

efterfrågeutvecklingen och det väntade positiva bidraget från utrikeshandeln i och med att exporten började stiga snabbare än importen. Yen-

ens fall under 1979 hade varit så kraftig att den bedömdes ha medfört en

avsevärd förbättring av den japanska konkurrenskraften. Å andra sidan

innebar en sjunkande yen-kurs ökade svårigheter då det gällde att stabilisera prisutvecklingen. Vid inledningen av 1980 stramades därför penningpolitiken åt och ränteläget höjdes successivt. Samtidigt förekom omfat-

tande interventioner för att stödja yen-kursen.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 49

Finanspolituiken så som den presenterats inför budgetåret 1980/81 har en restriktiv utformning. Detta motiveras inte enbart med strävan att bromsa inflationen, utan också med nödvändigheten att begränsa de stora underskotten i den statliga budgeten. Till följd av den ökade inflationen beräknas de statliga inkomsterna stiga kraftigt, Ökningen på utgiftssidan däremot planeras bli den lägsta på över tjugo är. Särskilt hårt drabbas utgifterna för

offentliga arbeten, vilka planeras hållas oförändrade i nominella tal. Budgeten innebär sålunda en avsevärd åtstramning i förhållande till 1979.

Emellertid medför en eftersläpning av utgifter från det budgetär som avslu-

tas den sista mars i år att såväl den offentliga konsumtionen som de offentliga investeringarna kan beräknas öka med ca 294 under kalenderåret

1980. Någon snar uppmjukning av den strama finanspolitiken är ej att räkna med. Penningpolitiken torde också komma att behålla sin restriktiva prägel under huvuddelen av 1980.

Den privata konsumttonens tillväxt blir i hög grad beroende av utveck-

lingen i inflationen. Med den eftersläpning som vanligen gäller mellan

förändringar i partihandelspriserna och i konsumentpriserna. kan man vänta att de senare visar en accelererad ökningstakt under första hälften av 1980. Sedan de utifrån kommande prisimpulserna slagit igenom, förutses

åter en lugnare inflattonstakt. Härför talar i första hand den väntade gynnsamma produktivitetsutvecklingen och förutsedda relativt måttliga

löneökningar. De avtalsförhandlingar som inletts under våren pekar i riktning mot lönestegringar I storleksordningen 896. De genomsnittliga prisstegringarna i konsumentledet är svåra att bedöma, men kan väntas uppgå till ca 792. Utrymmet för en ökning av den privata konsumtionen skulle

därmed bli relativt begränsat. Med en viss tillbakagång av sparkvoten, kan

en konsumtionsuppgång med ca 27 förutses.

Medan den privata konsumtionen således mattas av kraftigt. bedöms de

privata investeringarna också under 1980 utgöra ett drivande element i

konjunkturutvecklingen. Visserligen minskar avsättningsmöjligheterna på hemmamarknaden, men utsikterna till en förbättrad exportutveckling bi-

drar till att upprätthålla förtroendeklimatet inom näringslivet. Även om vinstläget förutses försämras nägot i jämförelse med 1979, talar ett bestående högt kapacitetsutnyttjande för en god investeringsverksamhet. En

tillväxt i näringslivets investeringar med över 692 kan därför ställas i

utsikt. I och med att de offentliga investeringarna liksom bostadsbyggandet ökar långsammare, begränsas uppgången i de totala fasta investeringarna till ca 47.

Den nuvarande lagersituationen ställd i relation till den förväntade försäljningen, talar inte för att någon drastisk anpassning av lagernivån skulle komma att ske. Man kan därför anta att lagerinvesteringarna i stort sett blir

neutrala i förhållande till den totala efterfrågan. Därmed förutses en ökning

av den inhemska efterfrågan med ca 2,5 7. Den externa sektorn väntas emellertid lämna ett stort nettobidrag till den totala efterfrågan, varför 4 Riksdugen 197980. 1 samt. Nr 150. Bil. LA

Prop. 1979/80: 150 50

bruttonationalprodukten skulle komma att öka med bortåt 4 innevarande är.

Förbättringen av den reala utrikeshandelsbalansen förklaras till största

delen av den förstärkta konkurrenskraften. Yenens depreciering under

1979 1 kombination med en snabb produktivitetsutveckling och i internatio-

nell jämförelse långsamma lönestegringar bedöms leda till att Japan i år väntas uppnå avsevärda vinster av marknadsandelar. Ä andra sidan blir

marknadstillväxten begränsad i och med den ogynnsamma utvecklingen av

den internationella konjunkturen. Beträffande den externa balansen i nominella termer bedöms förbättringen inte bli lika markerad. De kvardrö- Jande effekterna av oljeprisstegringarna medför att den japanska bytesbalansen sannolikt försvagas ytterligare under 1980.

Den tillväxt på ca 494 som förutses för den japanska ekonomin ter sig

gynnsam i jämförelse med flertalet industriländer. Någon kraftig ökning av arbetslösheten torde ej vara att befara vid en ullväxt i denna storleksordning. Ser man till konjunkturutvecklingen under loppet av året. gör sig motsatta Inflytanden gällande. En successiv dämpning av inflationen skulle kunna leda till en förstärkning av den privata konsumtionen mot slutet av året. Ä andra sidan väntas investeringsverksamheten vara livligast under arets första hälft och effekterna av den ekonomiska politiken torde

efter hand bli mer återhällande på efterfrågeutvecklingen. Sammantaget

kan man förutse att tillväxttakten avtar något under senare delen av 1980.

Förbundsrepubliken Tyskland

Den västtyska konjunkturen utvecklades klart gynnsamt under 1979 både jämfört med andra industriländer och med tidigare år. Den totala

produktionen steg med nära 4,59, varvid arbetslösheten kunde ned-

bringas avsevärt trots en snabb tillströmning till arbetskraften. De privata investeringarna och lagerrörelserna var de viktigaste drivkrafterna 1 den positiva utvecklingen. Dessutom gav finanspolitiken ett betydelsefullt stöd till efterfrågan bäde via ökade utgifter och en sänkning av de direkta skatterna.

Eit flertal faktorer bidrog till att stimulera investeringsverksamheten.

Den tidigare försiktigheten hos företagen har medfört att kapacitetsbegränsningar i allt större utsträckning börjat göra sig gällande. Vidare var likviditetsläget inom näringslivet gott. vilket sammanhängande med den gynnsamma vinstutvecklingen. Företagen var därför mindre känsliga för

den restriktivitet som präglade penningpolitiken. Ökningen i näringslivets

fasta investeringar uppgick till ca 1092 1979. Dessutom fortgick den goda konjunkturen inom bostadsbyggandet, varvid en volymuppgång på nära

Zz kunde noteras. De offentliga investeringarna steg med över 6 96 och de totala investeringarna med ca 8,5. Det positiva bidraget från lagersidan svarade för nästan en tredjedel av den totala efterfrågeökningen. Till en del förklaras detta av att lagernivån

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 51

var förhållandevis låg då uppgången i efterfrågan infeddes. Dessutom fick lagerinvesteringarna mot slutet av 1979 1 hög grad en spekulativ karaktär i samband med de prisstegringar som kunde förutses 1 första hand för råvaror.

Medan näringslivet präglades av optimism, visade konsumenterna en mer försiktig attityd. Den privata konsumtionen utvecklades klart svagare än övriga efterfrågekomponenter och ökningen stannade under 3 96. Ändå var förutsättningarna för den privata konsumtionen klart gynnsamma. Realirkomsterna ökade med mer än 346 och dessutom gav de skattesänk-

ningar som genomfördes ett väsentligt bidrag till hushållens köpkraft.

Konsumenterna valde emellertid att låta en betydande del av inkomstökningarna gå till sparande, varvid den genomsnittliga sparkyvoten steg.

Den västtyska exporten uppvisade en ökning med nära 67 1979. Detta återspeglar till stor del den gynnsamma konjunkturutvecklingen i flera

viktiga avnämarländer. men hänför sig i viss mån även till marknadsan-

delsvinster. D-markens effektiva appreciering var förhållandevis begränsad allt sedan hösten 1978 och de valutastabiliserande åtgärder som då

genomfördes i Förenta staterna. Dessutom innebar den inhemska kost-

nadsutvecklingen att konkurrenskraften förbättrades. En ökning av produktiviteten inom näringslivet med nära 477 i kombination med måttliga löneökningar medförde att kostnaderna per producerad enhet steg långsamt sett i en internationell jämförelse. De höjda oljepriserna innebar

emellertid en kraftigt pådrivande effekt på inflationsutvecklingen. Konsu-

mentprisernas ökningstakt uppgick till ca 592 vid slutet av 1979 jämfört med endast ca 372 året innan. Om man rensar statistiken från de direkta effekterna av oljeprisstegringarna och höjningen av mervärdeskatten från

halvårsskiftet, finner man emellertid att prisutvecklingen var mer återhållen under 1979 än föregående år.

Samtidigt som exporten utvecklades gynnsamt, steg också importen i en snabb takt. För 1979 uppgick ökningen till hela 1022. Skillnaden i tillväxttakt mellan export och import förklaras huvudsakligen av det högre relativa efterfrågetrycket I den västtyska ekonomin och av den kraftiga lager-

uppbyggnaden. Dessa faktorer resulterade i ett efterfrägebortfall från utri-

keshandeln i storleksordningen en procentenhet. Ocksä i nominella termer registrerades en kraftig försvagning av utrikesbetalningarna. Bytesbalan-

sen svängde om från ett överskott på nära 9 miljarder dollar 1978 till ett

underskott på ca 5 miljarder 1979. Förutom skillnaden i utvecklingstakt för import och export berodde detta givetvis på de kraftigt fördyrade kostnaderna för oljeimporten.

Vid inledningen av 1980 pekade flertalet konjunkturindikatorer på en positiv utveckling. Industriproduktionen ökade stadigt och svsselsättningsläget fortsatte att förbättras. Förtroendeklimatet inom näringslivet höll sig på en hög nivå och orderingången kunde fortfarande betraktas som

gynnsam. Mot denna underliggande styrka i konjunkturutvecklingen måste

Prop. 1979/80: 150 52

man ställa de särskilda faktorer vilka talar för en markant avmattning i tillväxten.

I motsats till det föregående året väntas den ekonomiska politiken under

1980 få en klart återhållande inverkan på efterfrågan. Takten i utgifts-

ökningarna mattas av betvdligt, särskilt för de offentliga investeringarna. Vissa skattelättnader genomförs visserligen för företagen. men ä andra sidan innebär de ökade skatteintäkterna till följd av den stigande inflationen att en klar ätstramning äger rum. Restriktiviteten är särskilt tydlig då det gäller penningpolitiken. Diskontot har höjts under våren och den målsatta Ökningen av penningmängden har satts lägre än föregående är. Denna åtstramning syftar framför allt till att begränsa de sekundära inflationseffekterna av oljeprisstegringarna. Sannolikt kommer kreditmarknaden att hållas relativt stram under huvuddelen av året och en eventuell uppmjukning i samband med att den allmänna konjunkturen försämras torde endast få begränsade effekter under 1980.

Hushållens reala disponibla inkomster väntas försvagas under innevarande är. Något tillskott via skattesänkningar är ej förutsedda, och den genomsnittliga inflationstakten mätt i konsumentledet kan komma att uppgå till över SZ. Denna prognos för prisutvecklingen kan betecknas som

optimistisk eftersom den innebär att inflationen mattas av under loppet av året. Ett betydande osäkerhetsmoment utgör lönestegringarna. Uppgång-

en i inflationstakt och den gynnsamma vinstutvecklingen skutle tala för att löntagarna söker kompensera sig. Å andra sidan kan det vara svårt att genomdriva höga lönekrav om man bedömer sig stå inför en lågkonjunktur. Vid ett antagande att löneökningarna begränsar sig till den nivå på 7 Sc som regeringen definierat som den högsta möjliga förenlig med samhällsekono-

skulle då den privata konsumtionen visa en ökning i samma storleksordning.

Utvecklingen av de fasta investeringarna ter sig särskilt svår att förutsäga. De undersökningar av företagens investeringsplaner som nyligen utförts ger en överraskande positiv bild ställt t relation till den strama

penningpolitiken och den väntade nedgången i efterfrågan såväl inom landet som på de utländska marknaderna. Mot denna bakgrund kan man vänta att investeringsverksamheten håller i sig ännu en tid för att sedan mattas av kraftigt under senare delen av året. I genomsnitt för 1980

förutses en uppgång i storleksordningen 892. Volymen av planerade byg-

gen är f.n. så stor att den garanterar en hög aktivitetsnivå åtminstone under årets första hälft. Därefter kan man räkna med att det strama kreditläget och den försvagade köpkraften hos hushållen tar sig uttryck i en klar nedgång. För hela 1980 förutses en tillväxt på ca 6 57 för bostads-

investeringarna. Med den planerade långsamma ökningstakten i de offent-

liga investeringarna, skulle de totala fasta investeringarna öka med bortåt 67.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 53

Medan lagerrörelserna under 1979 utgjorde den främsta drivkraften i efterfrägeutvecklingen, är ett motsatt förlopp att räkna med för innevarande år. Den lageruppbyggnad av spekulativ karaktär som skedde under 1979 och inledningen av 1980 torde ej komma att fortgå. Den långsammare allmänna efterfrågeutvecklingen talar för en omsvängning i lagersituationen. Ett bortfall från den totala efterfrågan med ca en procentenhet kan därför förutses från lagerrörelserna under 1980.

Sammantaget innebär ovanstående överväganden en uppgång i den to-

tala inhemska efterfrågan med 1,5 å 296. Med ett visst positivt bidrag från

utrikeshandelssidan skulle ökningen i bruttonationalprodukten nä upp till

ca 27. Exporten kan visserligen förväntas dämpas under 1980, men samti-

digt förutses en ännu mer markerad avmattning av importen. Det västtyska näringslivets förbättrade konkurrenskraft bedöms lägga grunden härför. Den i internationelt jämförelse långsamma ökningen av produktionskostnaderna väntas fortgå under 1980. Vid antagandet om oförändrade växelkurser kan man därför förutse att det västtyska näringslivet vinner marknadsandelar både på den inhemska och den utländska marknaden. Denna utveckling får emellertid endast begränsad effekt för bytesbalansen. I och med de kraftigt sugande kostnaderna för oljeimporten, kan man räkna med ett mycket stort underskott i utrikesbetalningarna för 1980.

Den tillväxt på 296 som här antagits skulle innebära en viss om än begränsad försämring av arbetsmarknadsläget i jämförelse med föregående är. Det bör dock framhållas att utvecklingen under loppet av året kan

väntas innebära en avsevärd konjunkturförsvagning, varför en klar ökning

av arbetslösheten mot slutet av 1980 kan förutses. Både tendenserna beträffande den privata konsumtionen och investeringarna talar för en

sådan nedåtgående trend. Mot slutet av 1980 måste man därför räkna med en allmänt svag konjunktursituation i den västtyska ekonomin.

Frankrike

Den ekonomiska aktiviteten i Frankrike förstärktes mellan första och andra halvåret 1979. Efter flera år av utpräglad försiktighet hos företagen,

sköt näringslivets investeringar fart under senare delen av året. Lageruppbyggnaden gav samtidigt ett allt större bidrag till BNP-tillväxten, vilket

delvis sammanhängde med den ökade oljelagringen. Dessutom förbättrades exporten i takt med den gynnsammare utvecklingen av världshandeln. Den privata konsumtionen däremot mattades av under loppet av året till

följd av den accelererande inflationen. Sammantaget steg totalproduktionen 1979 med bortåt 422.

Försvagningen av den privata konsumtionen förklaras helt av den långsammare utvecklingen av de reala disponibla inkomsterna. Ökningen var endast ca 1.5 42 1979 i jämförelse med nära 4,5 7: året innan. De nominella

lönehöjningarna var återhållna, medan inflationen accelererade. I slutet av äret låg priserna hela 13 2 över nivån året innan. Uppgången i inflations-

Prop. 1979/80: 150 54

takt berodde givetvis i mycket hög grad på de stigande oljepriserna. Men även inhemska faktorer såsom höjningar av offentliga avgifter och frisläp-

pandet av regleringen för industriella priser bedöms ha spelat in. Hushäl-

lens köpkraft försvagades också av de särskilda höjningarna av sociatförsäkringsavgifterna som företogs. Hushållen reagerade på dämpningen i köpkraften genom att minska sparkvoten och denna sjönk med ca en

procentenhet under loppet av äret. Härigenom kunde en ökning av den

privata konsumtionen i storleksordningen 3 uppnäs.

Uppgängen i investeringsaktiviteten under 1979 kan ses som en följd av

behovet av kapacitetsutvidgande investeringar efter en följd av är då den

produktiva kapaciteten stadigt minskat i förhällande ull efterfrågan och produktion. Andra faktorer som spelade in var äterhämtningen i företagens vinster och den relativt goda tillgången på krediter. Näringslivets investeringar steg med ca 2,5 4-:-1979 och huvuddelen av denna uppgång ägde rum under ärets senare del. Bostadsbyggandet återhämtade sig klart från den

låga nivå som varit gällande under 1978 och inledningen av 1979. De

offentliga investeringarna däremot expanderade i en jämn takt av nära 6 under bäda halvåren 1979. Totalt för de fasta investeringarna registrerades en ökning med ca 3,56. Tillskottet till efterfrågan från lagerutvecklingen

beräknas för 1979 till över en procentenhet. Även om lönerna kan sägas ha ökat långsamt i förhållande tll prisutvecklingen, var uppgången stor i förhållande till utvecklingen i andra

länder. Dessutom var produktivitetsökningen mättlig och francen apprecierade något i effektiva termer under 1979. Mot denna bakgrund var utvecklingen av den franska exporten oväntat gynnsam och vissa vinster av marknadsandelar kunde uppnås. Exporten visade en uppgång med ca

8,5 22. Importen steg emellertid ännu snabbare, eller med nära 1195, varför

den reala externbalansen kom att påverka efterfrågeutvecklingen negativt. I nominella termer skedde också en försvagning av utrikesbalansen, främst till följd av oljeprisstegringarna. Bytesbalansen fortsatte dock att visa

överskott för 1979. Den ekonomiska politiken under 1979 kan beskrivas som försiktigt re-

striktiv. Särskilt höjningarna av socialförsäkringsavgifterna fick en bety-

dande återhållande effekt på efterfrågeutvecklingen. Å andra sidan gavs expansiva impulser till efterfrågan via den offentliga sektorns investeringar. Dessutom blev den faktiska inriktningen av penningpolitiken avsevärt mindre restriktiv än planerat. För 1980 bedöms den finanspolitiska utform-

ningen bli i stort sett neutral med avseende på den totala efterfrågan. Det statliga budgetunderskottet planeras bli lägre än utfallet för 1979. men erfarenhetsmässigt brukar underskottet bli större än ursprungligen avsett.

När det gäller penningpolitiken kan man räkna med en viss skärpning.

Ränteläget har höjts under senare tid, vilket i hög grad är att betrakta som

en anpassning till den högre internationella räntenivån. Vidare har man beslutat att utöka den kvantitativa kontrollen över kreditmarknaden. var-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 'n 'n

igenom en avsevärd inskränkning i kreditvolymens expansion är att förut-

se.

Vid årsskiftet 1979/1980 skedde ytterligare extra inbetalningar från hushållen till socialförsäkringssystemet. Dessa I kombination med den accelererande inflationen bedöms innebära att konsumenternas reala köpkraft dämpas ännu något i jämförelse med andra halvåret i fjol. Möjligheten att upprätthälla takten i konsumtionsökningen med en fortsatt sänkning av sparkvoten torde vara begränsade. Man mäste därför räkna med att ut-

vecklingen av den privata konsumtionen försvagas ytterligare första halvåret i är. Man kan förmoda att lönestegringarna blir något högre i är jämfört

med 1979, men detta väntas inte fullt ut kunna kompensera för uppgången i inflationstakt. Sammantaget förutses den privata konsumtionen öka med uppemot 2 Ce.

Investeringsaktiviteten var fortfarande stabil i början av 1980. Troligen existerar ännu ett betydande behov hos företagen att bygga ut kapaciteten.

Å andra sidan talar försvagningen av den inhemska efterfrågan och det allt dystrare internationella ekonomiska klimatet för att man inom näringslivet

åter skulle visa en mer försiktig attityd. Den förutsedda åtstramningen av kreditmarknaden och de allt högre lånekostnaderna bedöms också inverka

negativt på näringslivets investeringar. För helåret 1980 kan en ökning med ca 14 förutses, vilket skulle innebära en mycket svag utveckling under

loppet av året. En motsvarande utvecklingstakt väntas för bostadsbyggun-

det, där såväl läget på kreditmarknaden som försvagningen av hushållens

köpkraft talar för en dämpning. Expansionen av de offentliga investeringarna planeras dock fortgå i ungefär oförändrad takt. Härigenom skulle en sammantagen uppgång I de fasta investeringarna med mellan 3 och 47

kunna ställas i utsikt.

Lagerförändringen väntas bli den efterfrågekomponent som mest dramatiskt påverkar konjunkturutvecklingen under 1980. Lagernivån är troligen alltför hög i förhållande till den väntade utvecklingen av försäljningen,

varför en betydande anpassning skulle bli nödvändig. Svärigheterna att

finansiera lagerhålliningen kan också väntas bidra till en avveckling. Man kan därför vänta att lagerrörelserna kommer att innebära ett bortfall från

den totala efterfrågan med åtminstone en procentenhet.

Till skillnad från under 1979 bedöms den externa balansen ej inverka negativt på efterfrågan innevarande är. Möjligen är en viss postiv effekt att räkna med. Exportens ökningstakt kan visserligen förutses i stort sett halveras, men erfarenhetsmässigt dämpas den franska importen mer än

andra länders import vid en given tillbakagång i den inhemska efterfrågeut-

vecklingen. En snabbare ökning i exporten än i importen skulle dessutom motverka den försvagning i bytesbalansen som sker till följd av den växande oljeräkningen. Ändå måste man räkna med att bytesbalansen svänger

om till underskott under 1980. Ovanstående överväganden leder fram till ett antagande om en ökning

Prop. 1979/80: 150 S6

av bruttonationalprodukten med inemot 257 1980. Huvuddelen av denna produktionsökning hänför sig ull effekter av den starka utvecklingen mot

slutet av 1979 samt ull de produktionsresultat som nås under inledningen

av 1980. Således förväntas en klart försämrad konjunkturutveckling i Irankrike under loppet av innevarande är. För sysselsättningen förutses detta få allvarliga konsekvenser. Arbetslösheten kan komma att stiga till uppemot 755 mot slutet av 1980.

Storbritannien Trots en relativt god utveckling av den inhemska efterfrågan 1979 stannade ökningen av BNP under 196. Den uppgång i den privata konsumtionen med ca 496 som skedde fick endast begränsad inverkan på produktionen inom landet. I stället kom den ökade efterfrågan i hög grad att riktas mot utlandet. varvid importen steg med över 11456. Detta förlopp berodde framför allt på det brituska näringslivets försvagade konkurrenskraft i samband med den försämrade inhemska pris- och kostnadsutvecklingen.

"Takten i lönestegringarna accelererade stadigt 1979 och under loppet av

äret noterades en uppgång med nära 1936, vilket innebar ökningar i stor-

leksordningen 15 för årsgenomsnittet. Också inflationstakten tilltog under loppet av året. men den genomsnittliga uppgången stannade här vid ca

12567. Således steg de reala inkomsterna avsevärt och köpkraften stärktes

ytterligare via nettot av skatter och transfereringar från den offentliga sektorn. Sparkvoten ökade emellertid, varför expansionen i den privata konsumtionen understeg uppgången i de reala disponibla inkomsterna. Ser man till konsumtionens utveckling under loppet av 1979, påverkas bilden på ett avgörande sätt av den höjning av mervärdeskatten som företogs vid halvärsskittet. Försäljningen steg dramatiskt under det andra kvartalet för att sedan falla lika kraftigt under det tredje. Höjningen av de indirekta skatterna påverkade givetvis också prisutvecklingen. De omedelbara effekterna beräknas ha adderat 3.5 procentenheter till inflationstakten under 1979. Dessutom påverkades inflationen uv de kraftiga prisuppgångarna på

olja och andra råvaror.

Försämringen av konkurrenskraften tog sig ej enbart uttryck i att kon-

sumtionsökningen främst ledde till en kraftig importuppgång. Förlorade

marknadsandelar även internationellt resulterade i att exporten utvecklades mycket svagt. Skillnaden mellan ökningstakten för export och import innebar ett bortfall i den totala efterfrågan med hela 2,5 procentenheter. Även nominellt försvagades externbalansen och trots de kraftigt ökade intäkterna från oljeproduktionen svängde bytesbalansen om från ett betydande överskott till ett underskott på nära 6 miljarder dollar. Trots denna försvagning och trots försämringen i inftlationsutvecklingen var pundet tidvis utsatt för ett kraftigt uppåtriktat tryck. Under loppet av 1979 skedde

en appreciering i effektiva termer med ca 7 z. Detta berodde delvis på det höga ränteläget, delvis på förtroendet för pundet i samband med Stor-

Bilaga £.1 Reviderad nationalbudget 57

britanniens ställning som oljeproducent. Det kan vidare observeras att det avskaftunde av valutaregleringen som genomfördes i ett par steg under 1979 inte resulterade i det kapitalutflöde som vissa bedömare befarat. I stället skedde en ökning av valutareserven med mer än en miljard pund.

Apprecieringen av pundet. de ökade energi- och råvarupriserna samt accelereringen i lönestegringstakten innebar en kraftig press på företagens vinster. Den positiva utvecklingen av näringslivets investeringar som inletts 1978 bröts drastiskt. De privata investeringarna utanför bostadsbyggandet föll tillbaka med 37. För bostadsbyggandet skedde en utomordentligt kraftig nedgång. I och med en minskning med ca 15 64 låg bostadsbyggandet på den lägsta nivån på mer än 20 år. Vidare fick strävandena att nedbringa de offentliga utgifterna en särskilt stor inverkan på investeringssidan. En nedgång med 5 7 inträffade här. Sammantaget minskade de fasta investeringarna med över 474. Investeringarna i lager utvecklades däremot positivt, vilket sannolikt sammanhänger med uppgången i den privata

konsumtionen.

Problemen med den tilltagande inflationstakten, den försämrade konkurrenskraften och den snabba importpenetreringen föranledde den nytillträdda regeringen till en markant omläggning av den ekonomiska politiken. Enligt regeringens analys hänför sig problemen huvudsakligen till svagheter på utbudssidan i ekonomin. För att komma till rätta med dessa ämnar man föra en politik som skall ge marknadskrafterna större genomslagskraft. Den ekonomiska politiken skall vidare skapa förbättrade förutsättningar för en sundare utveckling inom näringslivet genom att begränsa inflationstakten. De medel som härvid tillgrips är främst en stram finansoch penningpolitik. Ett annat viktigt inslag i politiken är strävan att hejda den offentliga sektorns expansion och över huvud taget begränsa det statliga inflytandet over ckonomin.

Budgeten som presenterades i juni 1979 innehöll en kraftig omläggning från direkt till indirekt beskattning. Inkomstskatten sänktes till en beräknad kostnad för statskassan av drygt 4 miljarder pund. Ökningen av mervärdeskatten bedömdes dock ge ökade inkomster i storleksordningen 4.7 miljarder. I kombination med de nedskärningar av de offentliga utgifterna

för perioden t.o.m. april 1980 som beslutades. fick dessa åtgärder en

restriktiv nettoeffekt på konjunkturutvecklingen. En ytterligare skärpning av den allmänna ekonomiska poliuken skedde under hösten då kreditmark-

naden blev föremål för en omfattande åtstramning. Den budget för perioden 1981/82 som presenterades i mars i år innebär en fortsättning på den tidigare inslagna vägen. Sålunda sker en ytterligare åtstramning i form av avgiftshöjningar och nedskärningar av utgifter. Samtidigt framlades regeringens plan för de offentliga utgifterna till och med 1983/84. Där förutses

en minskning av utgifterna med i genomsnitt 19- per år i reala termer.

Vidare behåller penningpolitiken sin restriktiva utformning. Målsättningen

är att hejda inflationen genom att begränsa penningmängdens tillväxt. "

Prop. 1979/80: 150 58

Mot bakgrund av den strama inriktningen av den ekonomiska politiken och en förutsedd uppgång i inflationstakten är en svag utveckling av de reala disponibla inkomsterna att förutse. Visserligen är en ytterligare uppgång i de nominella lönernas ökningstakt sannolik. men konsumentpriserna torde komma att stiga ännu krafugare. I genomsnitt för äret är en inflation i storleksordningen 1852 att räkna med och löneökningarna väntas bli nägot lägre. Även med en viss sänkning av sparkvoten förutses därför en i stort sett stagnerande utveckling för den privata konsumtionen.

Avmattningen i den privata konsumtionen och det försämrade internationella konjunkturläget gör utsikterna för näringslivets investeringar mycket dystra. Den fortsatta stegringen i produktionskostnaderna samtidigt som möjligheterna att öka priserna starkt begränsas av de försämrade avsättningsmöjligheterna innebär en fortgående kraftig press på vinsterna. Mot denna bakgrund förutses en direkt nedgång i näringslivets investering-

ar med ca 476. Det kan emellertid ej uteslutas att utfallet blir något mer

negativt. Dessutom förutses nedgången i bostadsbyggandet fortsätta. Ett mycket stort fall i de offentliga investeringarna förefaller sannolikt. Erfarenheter från tidigare år visar att restriktiviteten i de statliga utgifterna i första hand drabbar investeringarna. Sammantaget innebär dessa antaganden en nedgång i de fasta investeringarna med ca 596. Därmed skulle investeringarna bli den främsta neddragande faktorn i den ekonomiska utvecklingen 1980. Också lagerinvesteringarna förutses få en neddragande effekt. Storleken på denna är svår att förutse, men skulle kunna uppskattas till drygt en procentenhet.

Sammantaget innebär den prognos för den inhemska efterfrågan som

skisserats ovan en nedgång med mellan 2 och 3 72. Fj heller utrikeshandeln

väntas utgöra något expansivt inslag. Att en fortsatt försämring av konkurrenskraften kommer att leda ull ytterligare förluster av marknadsandelar torde stå klart, men omfattningen av dessa förluster är svåra att bedöma. En ökning av exporten med I å 276 kan betraktas som en sannohk utveckling. Också importen väntas visa en ökning i denna storleksordning, varför

nettoeffekten på den totala efterfrågan förutses bli i stort sett neutral. Det

bör påpekas att utrikeshandeln skulle ge ett betydhgt sämre resultat om man ej räknade med den ökade oljeproduktionen, vilken innebär att Storbritannien i stort sett är självförsörjunde 1980. De ökade intäkterna från

oljesektorn är också den viktigaste orsaken till att bytesbalansen förutses

förbättras under innevarande år.

Vid en bedömning av produktionsutvecklingen 1980 måste effekterna av den omfattande stålstrejken vägas in. Den kan antas ha inneburit en försämring av förtroendeklimatet både hos hushållen och inom näringsli-

vet. Härtill kommer det direkta produktionsbortfall som strejken gav upp-

hov till. Detta torde endast till en del kunna återhämtas i ett senare skede.

Sammantaget förutses en minskning av den brittiska totalproduktionen i

storleksordningen 2,59 1980. En starkare utveckling av den privata kon-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudpet 59

sumtionen kan ej uteslutas. En sådan skulle emellertid sannolikt vara förenad med en svagare real utrikesbalans och eventuellt en kraftigare nedgång i näringslivets investeringar. Den nedgång i produktionen som förutses. innebär också en direkt minskning av sysselsättningen, varför en avsevärd ökning av arbetslösheten är att vänta. En uppgång till ca 767 under 1980 kan ej uteslutas.

Dunmark

Den ekonomiska aktiviteten hölls relativt väl uppe under 1979. Bruttonationalprodukten ökade med ca 356, att jämföra med ca 1 1978. Detta

var främst en följd av den starka exportutvecklingen, särskilt under första halvåret. Den offentliga sektorn bidrog genom en främst till andra halvåret förlagd konsumtion. Sysselsättningen i den offentliga sektorn steg då snabbt. Samtidigt uppmuntrades förtidspensionering. vilket började ge

utslag. Läget på arbetsmarknaden förbättrades avsevärt under året. Ande-

len arbetslösa var i genomsnitt 5.57 mot ca 74 1978. Även den privata konsumtionen var starkare än väntat och ökade med ca 292. Hushållens köplust stimulerades av löneökningarna. som betalades ut under andra halvåret. Dessutom drogs sparandet ned.

På utrikessidan blev situationen sämre under 1979. Den starkt importberoende danska ekonomin drabbades härt av prishöjningarna på olja och andra råvaror. Fem å sex miljarder av bytesbalansunderskottet 1979 anses hänförliga till de ökade oljepriserna. Bytesförbällandet försämrades kraftigt. Den inhemska eftertrågan. särskilt under andra halvåret 1979, gav samtidigt ökade importimpulser. Importen steg med ca 7761 volym. Trots att exporten ökade med ca 841 volym blev det negativa handelsbalanssaldot ca 6 miljarder dkr. större under äret. eller ca 21 miljarder 1979. Vidare ökade ränteutbetalningarna på den utländska skuldsättningen varför bytesbalansunderskottet fördubblades jämfört med 1978 till ca 16 miljarder.

De fasta bruttoinvesteringarna minskade totalt sett: företagens satsning-

ar i anläggningar och utrustning liksom bostadssektorns investeringar. Den under året allt stramare penningpolitiken tog sig uttryck i bl. a. svärigheter att få krediter och ökade kostnader för dem som gavs: företagen uppmanades att ta upp län utomlands, hushällens möjlighet att få krediter var beskuren.

De allmänna utsikterna för den danska ekonomin 1980 präglas av den

förutspådda konjunkturnedgången utomlands. Den avtagande internationella aktiviteten påverkar avsättningsmöjligheterna för den danska exportindustrin. De försämrade exportutsikterna väntas bli särskilt märkbara i

EG-länderna. Till den relativt svaga internationella konjunkturen kommer effekterna av de i december beslutade ekonomisk-politiska restriktio-

nerna. som sannolikt dämpar aktiviteten. De huvudsakliga ingredienserna

var en höjning av vissa direkta personliga såväl som företagsskatter samt en specialskatt på jordbruket. Priskontroll gäller t. o. m. februari 1981. Den

Prop. 1979/80: 150 60

automatiska indexeringen har modifierats. bl.a. genom att energiprishöjningarna har rensats ut ur konsumentprisindex när lönejusteringarna skall

göras. Över den offentliga budgeten har besparingar om ca 2,5 miljarder dkr. aviserats för 1980 och vtterligare ca 2.2 miljarder 1981. På den kom-

munala sidan beräknas besparingarna för 1981 till 3.6 miljarder. Åtgärder-

na kommer, enligt planerna. att särskilt drabba den sociala sektorn. |

Den genomsnittliga prisökningen i konsumentledet var ca 9,54: 1979:

takten accelererade mot slutet av året och låg andra halvåret 1979 på ca

1566; årstakt. Trots prisövervakningen antas takten öka 1980: devalveringarnas fulla effekt på den interna prisutvecklingen väntas under första delen av innevarande år. Dessutom förutses energiprishöjningarna slå igenom. Konsumentprisökningarna kan komma att öka med ca 129 1980.

Löneutvecklingen under året påverkas som nämnts bl. a. av att lönerna

inte längre automatiskt justeras upp på basis av konsumentprisökningarna. Under våren 1980 bortfaller sålunda minst tre sådana justeringar, s.k. dyrtidsportioner. Lokala förhandlingar kan dock till viss del kompensera. Pen genomsnittliga årslöncökningen för samtliga anställda anges till ca

90. Den skärpta inkomstbeskattningen och de prisutsikter som angivits, bör leda till att hushållens konsumtionsefterfrågan avtar. För en minskning

i den privata konsumtionen, med ca 3 6, talar också den fortsatt restriktiva kreditmarknaden. Det är vidare tveksamt om sparandet kan utgöra buffert.

I tider med låg ekonomisk aktivitet och risk för arbetslöshet brukar sparbenägenheten öka. Danmark ger å andra sidan fullgod ersättning till den

arbetslöse, varför genomslagslagskraften på konsumtionen kan komma att utebli.

Investeringarna både i utrustning, maskiner och anläggningar ser av flera skäl ut att minska — de höjda skatterna, räntehöjningarna samt det

sämre vinstläget talar för fortsatt försiktighet hos företagen. Mot slutet av

året väntas denna nedgång bli ännu mer markerad. Vidare förutses kraftiga minskningar i den offentliga sektorns investeringar. Sammantaget antas en

svag inhemsk efterfrågan, allt mer så mot årets slut. Därmed skulle fjol-

årets importexpansion vändas i en minskning om ca 5774 1980. Omslaget på

importsidan kommer sannolikt att förstärkas av att lagren minskar under

äret. Detta gäller främst lagren av importerade råvaror och halvfabrikat.

Exportutvecklingen väntas ge en positiv tillväxtimpuls också 1980,

främst via industrins avsättningsmöjligheter. Ökningen för den samlade exporten antas bli ca 5Z. Kronans effektiva devalvering med 997 1979 kan till en del kompensera för de kostnadsfördyringar, som t. ex. löneavtalen och oljeprishöjningarna medför. Prisutvecklingen i utrikeshandeln blir san-

nolikt fortsatt ofördelaktig för Danmarks del. Bytesförhållandet beräknas

bli försämrat med ca 3 6: importprisökningarna på olja väger tungt härvid-

lag. Till denna förväntade negativa utveckling kommer Danmarks ökande

ränteutbetalningar, vilka kan uppskattas till ca 9 miljarder 1980. Trots vikande inhemsk efterfrågan och förstärkt handelsbalans verkar det sannolikt att bytesbalanssaldot blir ännu mer negativt 1980.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 61

Den under 1979 relativt livliga industriproduktionen avtar sannolikt under loppet av året. Totalproduktionen torde med de ovan gjorda övervägandena avta med ca 14 1980. Läget på arbetsmarknaden kan därför

återigen förvärras. Andelen arbetslösa antas komma att överstiga 767.

Samtidigt har industrin svårt att rekrytera personal.

Regeringen presenterade i början av april ett ekonomiskt ätstramnings-

paket som, om det genomförs, innebär att realinkomsten minskar med 57

1980 och med 1,5 å 297 de nästföljande åren. Avgifterna på el, olja och

bensin höjs och en särskild statlig fastighetsskatt aviseras. Statens inkoms-

ter beräknas öka med 5 miljarder dkr. 1981. På utgiftssidan tillkommer ca 4,5 miljarder 1981—1983 för en sysselsättningsplan.

Finland Totalproduktionen ökade med 6,6 7: 1979, vilket var klart snabbare än

genomsnittet för övriga industriländer. Uppgångsfasen. som också innefat-

tar 1978, startade emellertid från en mycket låg nivå i slutet av 1977. Den

starka tillväxten ledde till ökad sysselsättning: härtill bidrog de arbets-

marknadspolitiska åtgärder, som under året sattes in bl. a. för att minska

arbetslösheten hos de unga. Trots att läget på arbetsmarknaden blev väsentligt bättre 1979, andelen utan arbete understeg it genomsnitt 6 6, kvarstår obalanser: vissa regioner har en dubbelt så hög arbetslöshetsandel som genomsnittet, ungdomarna är generellt sett värre utsatta. Samtidigt är det brist på arbetskraft i några branscher.

De realt disponibla inkomsterna steg med 494 1979. Hushållens ökade köpkraft tycks främst ha resulterat i inköp av varaktiga konsumtionsprodukter. Dessutom steg sparkvoten något. Företagens behov av att investera blev större efter hand som kapacitetsutnyttjandet steg. Det mest dynamiska inslaget var skogsindustrins satsning på maskiner och utrustning. Den starka efterfrägan från både konsumenter och producenter speglas i en importuppgång på ca 1756, ett markant omslag från 1978 då import voly-

men sjönk med 3 26.

Industriproduktionens tillväxttakt accelererade under året. Skogsindustrin var fortsatt expansiv. Den finska industrin gynnades av efterfrågans inriktning utomlands. Dessutom kunde pris- och kostnadsutvecklingen hållas lägre än i konkurrentländerna. Exporten utvecklades därmed ånyo starkt. Den livliga inhemska efterfrågan och den drygt 2 miljarder dyrare

oljenotan resulterade i att handelsbalansens saldo slog om i ett underskott på 615 milj. mark. 1978 noterades ett överskott om 2.9 miljarder. Likaså vände bytesbalansen till ett underskott om 2,3 miljarder från ett överskott

1978 på ca 3 miljarder. Samtidigt minskade Finlands utländska nettoskuld

uttryckt i finska mark till följd av valutakursjusteringarna under 1979 till

24,5 miljarder. Detta, i förening med den snabba BNP-tillväxten gjorde att den utländska nettoskuldens andel av bruttonationalprodukten gick ned från 20 92 till 15 92 1979.

Prop. 1979/80: 150 62

Expansionen i den finska ekonomin fortsatte under första kvartalet 1980. Konjunkturcykeln var då i en uppåtgående fas: kapacitetsutnyttjandet var överlag högt. 87 92 vid utgången av 1979, färdigvarulagren var små. Industriproduktuonen torde öka med ca 5777-1980 med metallindustrin som ett av de mest dynamiska inslagen. Lageruppbyggnaden antas ge ett fortisatt positivt bidrag till den totala tillväxten. BNP-ökningen antas bli god

för året som helhet. uppemot 546. Läget på arbetsmarknaden kan därmed

fortsätta att förbättras. En avmattning förutses mot shutet av 1980. Expansionen i den inhemska efterfrågan väntas avta efter hand. Denna utveckling ser ut att ske samtidigt som det internationella konjunkturläget dåm-

pas.

Prognoserna för pris- och kostnadsökningarna är osäkra. Löneförhandlingarna för de nya avtal. som skall gälla från den I mars 1980. förs på förbundsnivå. Lönekraven är generellt sett tväsiffriga. Till detta osäkerhetsmoment för pris- och kostnadsutvecklingen kommer ovissheten vad gäller oljepriserna och deras genomslagskraft. Fjolärets ökningstakt i konsumentprisledet, 7,5Z., kan därför komma att överskridas med 3 å 4 procentenheter inkl. uppjusteringen av marken med 277 i slutet av mars.

Utrymmet för en ökning av hushåltens realt disponibla inkomster antas bli

betydligt mindre än 1979. Detta skulle, vid oförändrat sparande, medföra en inte fullt så stark privat konsumtion. För detta talar även att penningpolitiken väntas förbli stram 1980. särskilt vad gäller konsumtionskrediter.

Trots diskontohöjningarna i november 1979 och i mars 1980, antas de privata investeringarna öka snabbare än i fjol eller med ca 8 <&. Företagen

bör ha behov av nyanskaffningar. då mänga redan nu utnyttjar all sin

kapacitet. Företagens finansiella ställning stärktes dessutom allmänt sett

under 1979. Regeringen har också beslutat att dels förlänga momsbefriel-

sen för industrianläggningar, dels att reducera momsen på maskiner och utrustning. I prognosen om en S-procentig tillväxt för den totala inhemska

efterfrågan ryms en uppgång på ca 32 för den offentliga konsumtionen.

Den offentliga sektorns totala inverkan på den inhemska efterfrågan väntas bli neutral eller möjligen nägot litet stimulerande.

Importen kan, med utgångspunkt i ovanstående överväganden förutsättas bli fortsatt snabb, en ökning på ca 8 9- för 1980 anges. Samtidigt som en

viss avmattning kan väntas i den inhemska efterfrågan, är den internatio-

nella konjunkturcykeln nedåtriktad. Exportutsikterna som pekar mot en ökning om ca 59, är inte lika gynnsamma för Finland som under de tre närmast föregående åren. Stora delar av exportindustrin gär redan nu för fult och kan inte på kort sikt öka sin produktionsvolym. Företagens relativa konkurrensposition väntas inte förändras nämnvärt. Beslutet att vidga ramen för markens index ger större möjlighet att anpassa kursen

både uppät och nedåt. En uppskrivning, inom ramen, med 2 Z gjordes den

23 mars 1980. Därmed har den finska marken effektivt revalverats med

4.67 under de senaste 12 månaderna. Importpriserna väntas stiga snab-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 63

bare än exportpriserna så att bytesförhållandet försämras med va 454. Därmed kan bytesbalansen komma att försvagas med ca 4 miljarder mark jämfört med 1979.

Norge

Den ekonomiska aktiviteten i Norge hölls totalt sett väl uppe under

1979. Bruttonationalprodukten ökade med ca 3,5 72, jämfört med 3 1978.

Läget på arbetsmarknaden förbättrades under året. Mot slutet av året uppträdde emellertid nedätgaende tendenser i ekonomin: ökningstakten i den traditionella exporten minskade till följd av de vikande konjunkturerna utomlands. Detta ser ut att ha dämpat de utländska lagerinköpen av de

mycket konjunkturkänsliga norska varorna. Samtidigt ökade emellertid

investeringarna, men utan att slå nämnvärt igenom i ökad industriproduk-

tion. Det av regeringen uppställda riktmärket för prisökningarna i konsumentledet. 4 Sc, överskreds med nästan en procentenhet. Hushållens realt disponibla inkomster torde därmed ha stagnerat. Konsumentetterfrågan

utvecklades nägot starkare än väntat. ökningen blev ca 22: 1979. Sparandet sjönk under året tillbaka till en mer normal nivå 1979, efter den

rekordhöga sparkvoten 1978. Samtidigt som det tycks ha funnits ett upp-

dämt köpbehov. var det fortsatt svårt att lånefinansiera inköpen.

De fasta investeringarna minskade totalt sett också 1979. om än i lägre takt. Utvecklingen vad gäller industriinvesteringarna vände emellertid

uppåt under året. Sammantaget utgjorde sålunda den inhemska efterfrågan

exkl. lagerrörelserna ett negativt inslag.

Den ekonomiska politiken, med inriktning på att återställa extern ba-

lans, den för norsk export gynnsamma efterfrågesammansättningen samt bidraget från oljesektorn har lett till att de stora bytesbalansunderskotten

från 1977 och 1978 har kunnat dras ned. Utrikesekonomin utvecklades på

det hela taget gynnsamt 1979. Oljesektorn svarade för ett väsentligt bidrag

i form av exportintäkter. Den traditionella exportens ökning uppgick till ca

1096, trots den mot slutet av året avtagande trenden. Industrins konkur-

rensförmåga förbättrades kraftigt under det 15 månader länga pris- och

inkomststoppet (från 12 september 1978 t.o.m. 31 december 1979). Men den relativa konkurrenskraften beräknas fortfarande vara mellan 10 och 1596 sämre än I början av 1970-talet. Bytesförhållandet ser ut att ha förbättrats med ca 3 2:. På importsidan vändes trenden markant från 1978,

"då volymen sjönk med 13,52. Importen tilltog under loppet av äret, till stor del en följd av att lagren började fyllas på. Men ökningen blev ändå

totalt sett bara ca 197. Inslaget av traditionella importprodukter vägde

tungt. Trots ökande ränteutbetalningar och transfereringar minskade sä-

lunda bytesbalansunderskottet med över 3 miljarder nkr. 1979.

Osäkerheten beträffande den internationella konjunkturen gäller främst avmattningens varaktighet och djup. Det är emellertid tämligen säkert att tillväxttakten på de traditionella norska exportmarknaderna. som 1979

Prop. 1979/80: 150 64

uppgick till ca 105. blir avsevärt lägre 1980, elter ca 277. Utsikterna för exportindustrin är svära att klarlägga också med tanke på de pågående löneförhandlingarna. Förutom den egentliga löneuppgörelsen finns det anledning att särskilt beakta löneglidningarna; under pris- och inkomststoppet var dessa så gott som obefintliga. Indstrins konkurrensförmåga torde inte utvecklas lika gynnsamt som under 1978/79. Prognoserna för varuexporten pekar mot en ökning på ca 27c. Energikrävande exportproduktion kan förväntas klara sig bra. Inkomsterna från försäljningen av råolja och naturgas förutses bli väsentligt större än 1979. Den samlade exporten beräknas därmed öka med 4 äå 556.

Resultatet av löneavtalen kommer också att vara styrande för hushållens köpkraft. Den totala lönekostnadsökningen på den privata sidan beräknas

bli ca 8 72 1980, varav det generella påslaget 54. För den offentliga sektorn

väntas ett totalt sett nägot dyrare avtal. Till detta kommer effekterna av

jordbruksavtalet, som ännu inte är klart. Staten har presenterat ett paket

på totalt 1,4 miljarder nkr. som ett led i uppgörelsen. De viktigaste ingredienserna är en ökning av barnbidraget samt en generell skättelättnad med I procentenhet per den 1 juli 1980. Konsumentpriserna kan komma att stiga

med ca 852 1980. Impulserna från utlandet förblir sannolikt betydande.

När prisstoppet upphävdes vid årsskiftet 1979/80 framträdde också ett

starkt underliggande inhemskt pristryck. Av vikt för den privata konsum-

tionen blir även utvecklingen av sparandet. Likviditeten tycks f.n. vara relativt god och på banktillgodohavanden kan man förvänta en positiv realränta. Att lånefinansiera inköpen är så gott som omöjligt i det nuvaran-

de strama kreditläget. Eftersom hushållens konsumtion i stort sett legat på

samma nivå som 1978, bör det finnas ett uppdämt köpbehov. Vidare är sysselsättningsläget gott i Norge, varför försiktighet av arbetsmarknadsskäl ej synes påkallad. Sammantaget kan man därför anta att hushållens

inköp ökar något snabbare än 1979.

Ökningen i den offentliga sektorns konsumtion, främst inom försvaret.

beräknas till ca 6 7c, mot ca 2,5 76 1979. Den inhemska efterfrågan väntas även få tillväxtimpulser från investeringssidan. Med industrisatsningarna som det mest dynamiska inslaget, förutses ett omslag så att de fasta bruttoinvesteringarna totalt sett stiger med ca 346. Den totalt sett starkare

inhemska efterfrågan torde inte helt speglas i en ökad importvolym. Importen väntas dock öka något snabbare än 1979. med ca 295. men den

inhemska produktionen antas förbli konkurrenskraftig.

Den externa balansen bör därmed komma att stärkas ytterligare 1980. Handelsbalansen väntas bli starkt positiv. kanske upp emot 16 miljarder

nkr. Den för Norge gynnsamma utvecklingen av bytesförhällandet, främst

som en följd av oljeprishöjningarna. väger tungt härvidlag. Upplåningspoli-

tiken syftar till att så snart som möjligt nå nolltillväxt i den utländska nettoupplåningen. Ränteutbetalningarna beräknas ändå dra några miljarder mer än 1979. Bytesbalansen för 1980 bör ändå ge ett positivt saldo på inemot 5 miljarder.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 65

Totaltillväxten kan med de gjorda övervägandena bli något snabbare än 1979. En BNP-ökning på ca 4776 ter sig rimlig. Oljesektorns bidrag väntas öka jämfört med året innan. Sysselsättningsläget förutses bestå, andelen arbetslösa kommer sannolikt inte att överstiga 296.

S Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bil. 1.1

Prop. 1979/80: 150 66

3 Utrikeshandeln

3.1 Exporten Utvecklingen 1979

Den starka utvecklingen av den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna under senare delen av 1979 åtföljdes av en mycket betydande ökning av dessa länders import. Marknadstillväxten för den svenska exporten av

bearbetade varor till OECD-området beräknas nu ha uppgått till 10—11 7: 1978-1979, vilket är ca 2 procentenheter mer än vad som förutsågs så sent

som i den preliminära nationalbudgeten. Efter smärre andelsvinster i OECD-området första halvåret 1979 kom exporten av bearbetade varor emellertid att under andra halvåret visa en något mindre expansiv utveck-

ling än den internationella efterfrågan. Exporttillväxten vad avser bearbetade varor till OECD-området kom härigenom att för helåret stanna vid ca

9 1/2 Ze med följd att den i PNB emotsedda mindre andelsvinsten uteblev.! En förhållandevis gynnsam andelsutveckling för exporten av verkstadsprodukter exkl. fartyg synes ha sammanfallit med betydande andelsförlus-

ter för varugruppen övriga industriprodukter. Denna utveckling tyder på att volymeffekterna från den kraftiga sänkningen av exportens relativa pris hösten 1977 nu till fullo ebbat ut ifråga om övriga industriprodukter medan

de fortfarande kan vara av en viss storlek ifråga om verkstadsprodukter. Det senare motsägs emellertid i viss mån av det faktum att exporten till utvecklingsländerna — vilken till allra största delen består av just verkstadsprodukter — likaledes fick vidkännas betydande minskningar av marknadsandelarna under andra halvåret 1979.

Den svenska exportens marknadsandelsförluster under andra halvåret 1979 kan ha varit en följd av den icke obetydliga höjning av exportens relativa pris som synes ha skett under loppet av 1979. Relativprishöjning-

en, vilken för helåret beräknas ha uppgått till ca 3 26, skedde med utgång

från de vid en internationell jämförelse starkt nedpressade vinstmarginaler

som 1978 var rådande i den svenska exportindustrin. De allt mer försiktigt

I tabell 3:1 visas utvecklingen av exportens marknadsandelar och relativpris. Nu gäller att Sverige trendmässigt gör en volymmässig andelsförlust kring 176 per år, vilken förmodas vara utslag av systematiska mätfel. Konjunkturinstitutet deflaterar nämligen exportvärdet med Laspeyres' enhetsvärdeindex medan de enhetsvärdeindex som används för att deflatera de olika OECD-ländernas respektive importvär-: den i allmänhet är Paasche-index teller i nägra fall Fischer-index). Om den svenska exporten också deflateras med Paasche enhetsvärdeindex så visar det sig att volymtillväxten i genomsnitt blir ca I 1/2 procentenhet större per år än då Laspeyres' indexformel används. I diagram 3:1 återges utvecklingen av exportens marknadsandelar och relativpris efter korrigering för den historiska trenden. Det som fortsättningsvis sägs om utvecklingen av exportens marknadsandelar och relativpris i detta avsnitt syftar emellertid på tal vilka ej korrigerats för den trendmässiga ökningen av relativpriset.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 67

Diagram 3:1 Marknadsandelar och relativa priser för Sveriges export av bearbetade

varor till OECD-länderna 1969-1980

Säsongrensade halvårsdata. Index 1970 = 100

Marknadsandel, löpande priser 100

95¶CN NM

105 i Marknadsandel, | volym 100

bod

85 od a | Lo eP =>

80 | | NS

(— |

115 - Relativpris

110 L |

100¶In | NA”

| Rd

| MR [a I | l l | | I JL ot | ]

1969 1970 1972 1973 1974 1975 1976 1977 41978 1979 1980

Anm. Relativpriser har angivits med avdrag för en sedan långe konstaterad historisk trend — motsvarande en ökning på ca 0,59 per halvår — som kan vara utstag av systematiska mätfel. I motsvarande grad har marknadsandelen i volym justerats så att den multiplicerad med det justerade relativpriset är lika med marknadsandelen i löpande priser. Se också anm. till tabell 3:1.

Källa: Se tabell 3:1.

hållna bedömningar av världsekonomins utveckling under det närmaste året som från skilda håll lades fram under andra halvåret 1979 kan också ha medfört att många företag såg det som alltför riskfyllt att nyrekrytera arbetskraft och dra upp produktionen i fullt den utsträckning som den

Prop. 1979/80: 150 68

Tabell 3: I Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till OECD-området? 1972—1980 Procentuella förändringar

1971—- = 1972- -1973—- -1974-— -1975— -1976- -1977—- -1978- — 1979—

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

prognos Löpande priser, Skr.

Volym

Pris (enhetsvärde), Skr.

Marknad 2,5 8 22 6 6 13 15 7 9,5 Relativpris 2,5 —-I 0 11.5 3 -3 -4,5 3 1 Export 5,5 5 21,5 18,5 9 10 10 10,5 1!

1¶SITC 5—8, exkl. 68. 793.

> Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland. Island. Portugal, Spanien och Turkiet. Anm. Begreppet marknad” avser importförändringen för de olika länderna sammanvägda med deras andelar i Sveriges export. Härigenom elimineras eventuella förmånliga eller oförmånliga effekter av exportens strukturella ländersammansättning. Marknadens pris avser det implicit beräknade mellan marknad i löpande priser och i volym. Kältor: FN, utrikeshandelsstatistik från OECD. nationella statistikproducenter, statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

internationella efterfrågeutvecklingen kortsiktigt kunde antas medge. Den oförutsett livliga internationella efterfrågan under senare delen av 1979 skulle alltså snarare ha utnyttjats till att återställa vinstmarginalerna än till

att öka försäljningsvolymerna.

Den expansiva utvecklingen av råvaruexporten 1978, då en volymtillväxt med ca 1026 kunde noteras, följdes av en mer dämpad utveckling under 1979. Den prognos för det värdemässiga utfallet 1979 som gavs i

PNB kom emellertid att överträffas med ca I miljard kr. främst till följd av

att exporten av petroleumprodukter oförutsett kom att öka mycket kraftigt under senare delen av 1979. Den totala exporten, exkl. fartygsexporten,

beräknas volymmässigt ha ökat med 8 Z 1979. Räknat inkl. fartygsexporten, vilken ånyo sjönk kraftigt, blev exporttillväxten något lägre eller drygt

6 1/2 22 (drygt 8 1/4 2 i nationalräkenskaperna).

Utsikterna för 1980 Den ekonomiska utvecklingen i OECD-länderna bedöms komma att undergå en betydande försvagning under loppet av 1980. Den starka im-

porttillväxten under senare delen av 1979 antas följaktligen komma att

dämpas och för andra halvåret 1980 förutses en mycket svag utveckling av importen. Även om importtillväxten bromsas upp kraftigt under loppet av

1980 så kan den med hänsyn till den utvecklingstakt som rådde vid årsskif-

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 69

Tabell 3: 2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till olika länderområden 1974—1980 Export till Procentuell volymförändring Andel av

total-

1973—- -1974- -1975- -1976- -1977- -1978- -1979- summan

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1979,<c

prognos

OECD-länderna” 4,6 - 13,3 2,2 1.7 81 9.5 4,2 75

Övriga länder 27.8 17 - 80 —- 4,3 91 6.6 7,9 25 därav: Östeuropa och Kina 34,6 12,4 -—-18.2 —-12.7 4,5 -—2,5 4.0 5

OPEC-länderna? 39,6 60,2 21,2 —- 9,5 23,6 3.0 20.0 6

Andra länder 23.8 -11,6 -12.1 3 54 14,3 5.0 14 Summa 9,6 -= 9,5 — 0,7 0,1 8,3 8,8 5,2 100 ! SITC 5—8, exkl. 68, 793. ? Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. 3 Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Irak, Iran, Indonesien, Venezuela, Libyen. Algeriet och Nigeria. Källor: Statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

tet likväl antas bli förhållandevis betydande för helåret — enligt här gjorda

bedömning drygt 5 96 ifråga om bearbetade varor. Den svenska exportens strukturella ländersammansättning synes komma att verka i stort sett

neutralt med avseende på marknadstillväxten 1980. Importen väntas visserligen stagnera eller till och med sjunka något i Storbritannien och

Danmark, vilka båda väger jämförelsevis tungt i den svenska exporten, men samtidigt motses en fortsatt hög importtillväxt i Finland och Norge — två länder som likaledes har betydligt högre vikttal i Sveriges export än i

OECD-ländernas import. Det senaste årets kraftiga prishöjningar på råolja och petroleumprodukter kan beräknas fortsätta att driva upp priserna på bearbetade varor i internationell handel under första halvåret 1980. Effekterna på prisstegringen 1980 torde vidare förstärkas därigenom att priserna på olika former

av inom OECD-området producerad energi med viss eftersläpning följer

oljeprisets utveckling. Det synes också vara realistiskt att räkna med en

viss ökning av lönestegringstakten 1979-1980 mot bakgrund av den kraf-

tiga och i stor utsträckning oförutsedda ökningen av prisstegringstakten

1979 och de senaste årens förhållandevis expansiva utveckling av företagens vinster i OECD-området. Den i exportberäkningen förutsedda kon-

junkturavmattningen i OECD-området kan å andra sidan väntas medföra en dämpning av den prisuppdrivande verkan som 1979 utgick från efterfrågesidan. Världsmarknadspriserna på bearbetade varor — mätt i genom-

snittlig nationell valuta — bedöms sammanfattningsvis öka med ca 10 1/2 36 1979—1980 med en viss uppbromsning under loppet av året. Om de prognoserade exportprisökningarna i de olika OECD-länderna sammanvägs

med ett viktsystem som avspeglar de olika ländernas betydelse som konkurrenter till Sverige blir den internationella prisstegringen något lägre eller ca 9 3/426. Under förutsättning av oförändrade växelkurser från prognostillfället blir prisprognosen densamma uttryckt i kronor — ca

Prop. 1979/80: 150 70

9 3/47 — vilket innebär en uppjustering med 2 procentenheter av den prisprognos som gjordes i PNB. Dels har ökningen av världsmarknadspriserna mätt i nationella valutor bedömts bli drygt I procentenhet större än i PNB till följd av nya antaganden om prisutvecklingen på råolja och petroleumprodukter 1979— 1980, dels har kronan undergått en smärre depreciering mellan de båda prognosullfällena.

Med en internationellt sett mycket dämpad lönekostnadsökning och en icke obetydlig höjning av exportens relativa pris på bearbetade varor så bör de svenska företagens relativa vinstmarginaler ha ökat avsevärt under 1979 — dock från en mycket låg nivå 1978. Det allra mest akuta behovet av lönsamhetsförbättring torde därmed ha tillgodosetts. De svenska exportpriserna beräknas nu komma att öka i samma takt som världsmarknadspriserna under loppet av 1980. För helåret 1980 skulle prisuppgången därmed bli ca 10 3/4 22 och relativprishöjningen stanna vid ca It. Kalkylen baseras på antagandet att de sammanlagda timlönekostnaderna ökar med ca 196 1979-1980, vilket torde vara i nivå med utvecklingen i våra konkurrentländer. Produktivitetstillväxten i de delar av industrin som producerar bearbetade varor för export bedöms — som ett genomsnitt — bli ca 4 1/22 och lönekostnadsökningen per enhet följaktligen kring 6 1/29. Inkl. ökade kostnader för insatsvaror och bränslen skulle den totala kostnadsökningen därmed komma att uppgå till ca 922 och sålunda medge en begränsad marginalförbättring.'

Den höjning av exportens relativpris som beräknas ha ägt rum under 1979 kan som tidigare nämnts ha varit en bidragande orsak till den svaga utvecklingen av exportens marknadsandelar under senare delen av 1979. Man kan naturligtvis inte utesluta risken för ytterligare andelsförluster under 1980. Samtidigt finns det anledning tro att den internationella efterfrågan 1980 till stor del kommer att vara inriktad på produkter vilka — vid en internationell jämförelse — väger tungt i den svenska exporten. Den förutsedda konjunkturavmattningen väntas nämligen — åtminstone under större delen av 1980 — drabba konsumtionen betydligt hårdare än investeringarna och investeringsvaror väger tyngre i den svenska exporten än i OECD-ländernas import. Av stor betydelse är utvecklingen i Finland och Norge. I Finland motses en fortsatt stark återhämtning av maskininvesteringarna 1980 och i Norge förefaller de senaste årens svaga investeringsutveckling komma att förbytas i en betydande uppgång. Sammanfattningsvis räknas inte med några förändringar av Sveriges marknadsandelar i OECDområdet under 1980. Den andelsförlust på I 26 som anges i tabell 3:1 är helt en följd av den svaga utvecklingen under senare delen av 1979. Med en

! Den totala kostnadsökningen för hela tillverkningsindustrin bedöms i kapitel 8 bli mer än HZ 1980. Det faktum att kostnadsökningen för hela industrin sålunda antas bli drygt 2 procentenheter högre än för de delar av industrin som producerar bearbetade varor för export beror framför allt på de mycket kraftiga kostnadsökningar som förutses inom massaindustrin och petroleumraffinaderierna.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 71

Tabell 3: 3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för bearbetade varor 1972—1980 1970 = 100

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

prognos US dollar 113 133 162 182 183 199 230 260 285 Genomsnittliga nationella

valutor 103 110 136 149 58 167 174 188 208 Svenska kronor 105 113 140 147 154 172 201 216 236 Källor: FN samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

marknadstillväxt på drygt 596 och en andelsförlust kring 196 så bedöms exporten av bearbetade varor till OECD-länderna komma att öka med drygt 492 1979—1980.

För exporten till länderna utanför OECD-området väntas ökningen bli betydligt större — ca 8 26. Att så bedöms bli fallet kan helt återföras på den emotsedda utvecklingen av OPEC-ländernas import. De ökade oljeinkomsterna väntas nämligen medföra att OPEC-ländernas import ånyo ökar mycket kraftigt — i storleksordningen 2076 — efter en svag utveckling under 1978 och en av den politiska utvecklingen i Iran delvis betingad kraftig neddragning 1979. Den förhållandevis starka importtillväxten i såväl de icke-oljeproducerande utvecklingsländerna som statshandelsltänderna 1979 — ca 8926 — antas däremot komma att följas av en mera dämpad utveckling 1980. Någon andelsförändring i dessa ländergrupper tagna tillsammans bedöms inte uppkomma 1980. Möjligen kan det bli svårt att försvara de båda senaste årens mycket kraftiga andelsvinster i OPECområdet eftersom dessa andelsvinster i stor utsträckning varit en följd av några få, mycket stora exportleveranser.

Den svenska exporten av bearbetade varor exkl. fartyg till samtliga länderområden har med här gjorda antaganden beräknats öka med drygt 590 1980. Det förtjänar påpekas att prognosen bygger på antagandet om en visserligen dämpad men dock förhållandevis hygglig internationell efterfrågetillväxt (och därmed svensk exporttillväxt) under första delen av 1980, vilket bl. a. fått stöd i konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för första kvartalet 1980. Detta antagande synes ej helt ligga i linje med den bedömning av den internationella utvecklingen som redogjorts för i kapitel 2. När det gäller andra halvåret 1980 förutses däremot — liksom i kapitel 2 — en mycket svag utveckling av den internationella efterfrågan.

Den dämpade utvecklingen av råvaruexporten 1979 var främst en följd av utbudsbegränsningar i fråga om massa och trävaror. Även om råvaruexportens marknadstillväxt bromsas upp under 1980 så torde åtminstone för större delen av året utbudsbegränsningar ånyo komma att utgöra den viktigaste återhållande faktorn. Råvaruexportens tillväxt har under dessa omständigheter bedömts inskränka sig till ca 2 1/2 96 under 1979-1980.

Prop. 1979/80: 150 NN

Diagram 3:2 Exportutvecklingen, totalt och för vissa varugrupper 1973—1980 Milj. kr., 1975 års priser. Säsongrensade halvårsdata. Log. skala

Total export Export exkl. fartyg

40000 t- A adl [ ned —A

22000 - AN — 36000

38000 -

ON 32000

34 000 28000 30000 2400 -

Verkstadsprodukter, exkl. Trävaror

18000 fartyg «| = 2200

vd 2000

16000 F-

Sd

/A N 1800 a

14000 + ” | AN

1600 i 2000 1400

10060 1200

Järn och stål. AV | |

3400 - a 3800 H or

A | Papper och papp ” 7

30900 5 f 3400 F-

a

2600 3000 ]

2600 ” 2200 /

2200 l

3800 Massa 7500 + me

| Övriga industriprodukter —

7000 -

3400 esool A

AA

3000 L 6000 FÅ /

I IN 5500 |

2600 L 5000 I

bd |

| HN KA Lb LJ | [ [ [ a a

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1380 1973 1974 1975 1976 1977 1278 1979 1980

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 73

Tabell 3:4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1978—1980

Exportvärde, milj. kr. Årlig procentuell förändring

Volym Pris (enhetsvärde)

1978 1979 1980 1978 1979 1980 1978 1979 1980

Jordbruksprodukter och fisk 1100 1385 1451 — 52 20.1 —- 3,0 16,8 4,8 8.0 Skogsbruksprodukter 166 156 187 — 5,6 —- 22 0.0 32 —-3,8 20.0 Mineraliska produkter 1872 2644 — 3365 5.9 31.7 1,0 — 6,4 7,3 26,0 därav: järnmalm 1299 1620 2115 12,4 27.0 2,0 -I67 17 280 Industriprodukter exkl. fartyg 91257 110600 130017 9,3 74 4,8 82 128 PRI därav: livsmedelsprodukter 1703 2013 2212 2.6 9,7 3,0 12.3 11 6,7 trävaror 4400 5127 6045 11,9 1,7 0,0 2,3 14.6 17,9 massa 5220 5771 6933 18,8 —-99 —- 32 -IKI 227 241 papper och papp 6779 8368 9830 — 15.1 10,1 3,5 27 12.1 13,5 petroleumprodukter 1542 3034 4268 21.3 16,1 25,0 6.4 69,4 12,5 järn och stål 7646 9261 10943 — 12.5 5,7 5,5 82 14,6 12,0 ickejärnmetaller 2110 2762 3 465 11,2 0,9 2.0 8,8 297 23,0 verkstadsprodukter exkl. fartyg 44480 = 53079 61771 7,7 9,4 5,7 11,2 92,0 10,1 Övriga industriprodukter inkl.

Bearbetade varor exkl. fartyg! 76006 91505 106667 8,7 8.9 5,2 10,0 10.6 10,8 Råvaror? 18391 23278 28353 10.2 4,5 2,6 0,4 211 18.7 Total export enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetoder, alt. II 98205 118030 138265 7,8 8,4 5,6 6,4 10,9 10,9 Total export enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetoder, alt. I 98205 118030 138069 7,8 8,4 6,0 6,4 10,9 10,4

! Papper och papp, järn och stål, verkstadsprodukter samt övriga industriprodukter utom elektrisk ström. ? Export exkl. fartyg minus de i not I nämnda varugrupperna. "I nationalräkenskaperna deflateras exportvärdet med Paasche enhetsvärdeindex vilket alltså ger Laspeyres' volymindex. I tabell 3: 4 i övrigt återges prisindex Laspeyres och volymindex Paasche. Nationalräkenskapernas uppgifter om den totala exportvolymens förändringar visar därigenom regelmässigt en mera positiv volymutveckling. Anm. 1979 års exportvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1980 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Liksom i PNB har konjunkturinstitutet gjort en alternativ exportkalkyl

baserad på en ökning av timlönekostnaderna med över 8 77 i stället för ca

11 Z. Med den lägre ökningen av timlönekostnaderna har exporttillväxten

vad avser bearbetade varor beräknats bli något högre — drygt 5 1/2 96 i stället för drygt 596.!' Det faktum att skillnaden mellan de båda alternati-

! En mer detaljerad redogörelse för hur skillnaden mellan alternativen kalkyltekniskt beaktas återfinns i den preliminära nationalbudgeten.

Prop. 1979/80: 150 74

ven blir så liten sammanhänger med den svenska exportens relativt starka följsamhet gentemot världsmarknadspriserna. För råvarorna torde följsamheten vara i det närmaste total. Med beaktande därav och med hänsyn till de nämnda begränsningarna på utbudssidan så blir prognosen för råvaruexporten densamma i de båda alternativen för kostnadsutvecklingen, Det kan dock förtjäna påpekas att lönsamhetsutvecklingen i exportin-

dustrin blir bättre i det lägre än i det högre kostnadsalternativet, vilket på

sikt kan antas verka befrämjande på exportindustrins konkurrenskraft och

expansionsmöjligheter.

Sammanfattningsvis beräknas — i det högre alternativet för kostnadsutvecklingen — den totala exporten växa med drygt 4 Zz: 1980 (drygt 5 1/2 20i nationalräkenskapstermer). I den alternativa exportkalkylen blir ökningen

något större — ca 4 1/2 94 (ca 6 Ze i nationalräkenskapstermer).

3.2 Importen Volvmutvecklingen under 1979

Sveriges totala varuimport ökade med knappt 13 1/2 96 i volym 1978—- 1979. Enligt nationalräkenskaperna — där ett Paasche enhetsvärdeindex används i deflateringen av importvärdet — blev motsvarande ökning drygt

15 22. Räknat exkl. fartyg visade importen en ökning med knappt 13 3/4 4

enligt den förra metoden.

Importvolymen (exkl. fartyg), som föll successivt från första halvåret

1977 till första halvåret 1978, började åter att öka andra halvåret 1978, då

tillväxten blev 4,2 Z (i halvårstakt). Ökningen förstärktes både första

halvåret (7.3 26) och andra halvåret 1979 (7,8 26) säsongrensat sett. Även fjärde kvartalet 1979 registrerades en fortsatt stark ökning (7.2 70).

Den totala importvolymtillväxten 1978-1979 bestod huvudsakligen av

en kraftigt ökad införsel av bearbetade varor. Importen av dessa steg med

ca 14 90 till en volym strax under 1976 års nivå. Starka ökningar registrerades inom varugrupperna järn och stål, verkstadsprodukter och övriga industriprodukter. Som framgår av tabell 3: 5 ökade importvolymen på de

tunga grupperna verkstadsprodukter och övriga industriprodukter med ca

14 Ze resp. ca 13 26 1979. En väsentlig del av denna ökade efterfrågan på import av bearbetade varor kan återföras på maskininvesteringar, vilka steg med närmare 12 46. En annan viktig förklaring till importtillväxten

1979 var det positiva omslag som skedde i lagerinvesteringarnas utveckling. I synnerhet gällde detta med avseende på industrins insatslager, som har ett mycket högt importinnehåll. och lagren inom parti- och detaljhan-

deln. Den ökade privata varukonsumtionen har likaledes bidragit till en ökad

import 1979. Efter att ha minskat både 1977 och 1978 ökade den privata

varukonsumtionen 1979 med knappt 3 26. En ökning registerades för inköpen av nya bilar samtidigt som importen av personbilar ökade med ca

19 1/2 20 i volym (ca 23 2 i antal) efter att ha minskat i flera år.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 75

I samband med den starka ökningen av importens volym 1979 steg importens andel i BNP från det törhållandevis låga värdet på 24 1/2 2. 1978 till drygt 27 26 1979. Dessa variationer i importens andel påverkas av förändringar i BNP:s sammansättning. Troligen har också relativprisförändringar medverkat. Enligt nu föreliggande kalkyler steg importpriserna på den tunga delgruppen verkstadsprodukter exkl. fartyg med drygt 6 260 1979. Samtidigt steg producentpriserna på svenska verkstadsprodukter med drygt 8 70. Denna förändring av relativpriset har sannolikt bidragit till att en del av den inhemska verkstadsproduktionen har ersatts med import. Sammantaget ökade importen av verkstadsprodukter med drygt 14 2.

Den ökade importandelen i BNP av bearbetade varor har också medfört ett relativt sett minskat behov av råvaror och vissa insatsvaror. Medan importen av bearbetade varor exkl. livsmedelsprodukter och fartyg ökade med drygt 14 1/4 20, ökade importen av råvaror med drygt 12 1/2 26. Om man ser på delgruppen råvaror exkl. petroleumprodukter blir volymökningen endast 9,4 20. När det gäller petroleumprodukter har företagen haft särskilda skäl att påskynda sina inköp, däribland även prisspekulativa sådana.

Jämsides med det relativt minskade behovet av import av råvaror 1979, registrerades en kraftig ökning av importpriserna för vissa råvarugrupper. Priset på ickejärnmetaller ökade med ca 25 1/2 20 och på mincraliska produkter med drygt 32 26. Dessa prishöjningar, som skedde huvudsakligen under andra och tredje kvartalen, har åtföljts av endast måttliga importvolymminskningar mellan första och andra halvåren 1979. Importen av ickejärnmetaller minskade sålunda med knappt 5 Ze. Mineraliska produkter, som till drygt 80 26 består av råolja, ökade med drygt 19 26. Den starka ökningen av råoljeimporten var emellertid i huvudsak grundad på försörjningsmässiga motiv.

Prisutvecklingen under 1979

Enligt konjunkturinstitutets beräkningsmetod steg prisindex för totala importen med knappt 161/2 22 1979. Motsvarande ökning för 1978 var knappt 11:1/4 20. (Enligt nationalräkenskaperna blev ökningen 1979 drygt 141/2 20 och 1978 drygt 101/2 20.) Prisuppgången 1978 kan till stor del återföras på deprecieringen av den svenska kronan under 1977. Prisstegringen 1979 berodde till stor del på de kraftiga prishöjningarna på oljemarknaden, både vad gäller råolja och petroleumprodukter. Under loppet av 1979 ökade importpriset på råolja med ca 64 76. Samtidigt steg importpriset på petroleumprodukter med hela 102 20. Genomsnittsnivån för prisindex 1979 för råolja och petroleumprodukter beräknas ligga drygt 35 20 resp. drygt 78 20 över genomsnittet 1978.

Att importprisstegringstakten på petroleumprodukter blev betydligt snabbare än på råolja beror på att prissättningen på dessa produkter i så hög grad styrdes av spotmarknadspriserna under året. En utjämning av

Prop. 1979/80: 150 76

olikheten mellan råolje- och produktpriser synes dock ha skett fjärde

kvartalet 1979 och första kvartalet 1980. Spotmarknadspriserna och im-

portpriserna på petroleumprodukter sjönk samtidigt som de officiella råol-

jepriserna steg. Spotmarknadspriserna på råolja ligger nu i närheten av och i enstaka fall under kontraktspris, efter det att OPEC-länderna genomförde

nya prishöjningar strax före och efter Caracas-mötet i december 1979. De prishöjningar på råolja, som skedde i samband med Caracas-mötet, slog igenom på de svenska importpriserna först under första kvartalet

1980. Utvecklingen av importpriserna mellan tredje och fjärde kvartalen 1979 hade dessförinnan varit tämligen svag, 6 Zo. Ökningen mellan fjärde

kvartalet 1979 och första kvartalet 1980 torde däremot blivit omkring 25 96.

Utsikter för 1980

Totala importen förutses 1980 fortsätta att öka om än i betydligt lägre takt än under 1979. Tillväxten väntas stanna vid drygt 2 90, vilket motsvarar en ökning på ca 33/4 Ze! i nationalräkenskaperna. Den kraftiga uppbromsningen av importtillväxten beror delvis på den försvagning av ex-

porttillväxten som väntas inträffa under loppet av 1980. För den inhemska privata varukonsumtionen förutses likaledes svagare ökning 1980. Maskininvesteringarna (exkl. fartygsimport) däremot väntas öka med ca 12 1/2 2

och kommer därigenom att ge ett betydande bidrag till importuppgången

av bearbetade varor. Sammantaget väntas importen av bearbetade varor

(exkl. livsmedelsprodukter) öka med 6,9 20 1979-1980. Enligt det högre kostnadsalternativet skulle priset på importerade bearbetade varor (exkl. livsmedelsprodukter) relativt inhemskt producerade

bearbetade varor — det s.k. relativpriset — bli i stort sett oförändrat 1980 jämfört med 1979.” Importens andel i BNP förutses också bli oförändrad. För råvaruimporten väntas en stark ökning 1980, i synnerhet för varugruppen mineraliska produkter. Importen av råolja beräknas stiga med drygt

22 20 i samband med att ytterligare raffinaderikapacitet tagits i bruk. Den

högre raffinaderiproduktionen under 1980 väntas leda till en minskning av

importen av petroleumprodukter med närmare 261/2 70. Sammantaget

beräknas den svenska nettoimporten av oljeprodukter sjunka med ca 5 46

mätt i ton, främst på grund av återgång till normal medeltemperatur. Det

tak för nettoimporten på 30 milj. ton som fastställdes inom IEA i december

1979 kommer därmed att underskridas med god marginal.

! Konjunkturinstitutet har gjort två alternativa beräkningar av den svenska arbetskraftskostnadsutvecklingen 1986. I tabell 3:5 och i texten redovisas det högre kostnadsalternativet, som innebär en ökning i de totala lönekostnaderna per timme på !1 26. Enligt det lägre alternativet, som innebär en timlönekostnadsökning på 81/2 Z, skulle totala importen öka med 3,7 Zo i stället för 3,8 26 och importen av bearbetade varor inkl. livsmedelsprodukter med 6,3 90 i stället för 6,5 26. Skillnaden hänförs till en lägre tillväxt av den privata konsumtionen, delvis motverkat av en högre exporttillväxt och en något lägre lagerökning i handeln. ” Enligt det lägre kostnadsalternativet skulle importens relativpris öka med ca 0,7 procentenheter.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

Prisstegringstakten för importen väntas avta under loppet av 1980. För helåret 1980 beräknas prisindex för totala importen öka med knappt

[4 1/2 && jämfört med 1979. Bearbetade varor inkl. livsmedelsprodukter

väntas öka med 101/2 2. Enligt nationalräkenskapernas metod blir ökningen i prisindex för totala importen drygt 121/2

Importpriset på råolja väntas öka med drygt 50 &£ mellan ärsgenomsnit-

ten 1979—1980. Utöver de prishöjningar som skedde kring årsskiftet antas prisstegringen under resten av 1980 bli förhållandevis måttlig, beroende på

den dämpade internationella efterfrågan. Importpriset på petroleumpro-

Tabell 3: 5 Importutveckling för olika varugrupper 1978-1980

Importvärde, milj. kr. Årlig procentuell förändring

Volym Pris tenhetsvärde)

1978 1979 1980 1978 1979 1980 [978 1979 1980

Jordbruks-, skogsbruksprodukter och fisk 4941 5368 5386 H6 6,9 —-0.6 1.7 9,9 Mineraliska produkter 8899 12301 = 21282 2,9 4,6 6 1.8 32,1 45.8 därav: råolja 7211 9977 — 18711 9,7 2,4 22.1 0,6 35,1 53,6 Industriprodukter exkl. elström och fartyg 77479 102853 H5274 —- 7,9 15,1 2 12,4 15,3 10.9 därav: trävaror, massa samt papper och papp 436 632 751 -—- 3,8 33,1 10.0 4,4 9,0 8.0 petroleumprodukter — 7346 15895 13129 —-19,7 21,7 ——-26,4 5,3 77.8 12,2 järn och stål 4366 S875 7231 5,0 17,1 9,4 11.0 14,9 12,5 ickejärnmetaller 2352 3311 3727 2,8 12,2 — 5,0 8,7 25,5 18,5 verkstadsprodukter exkl. fartyg 32 546 39472 46209 —- 9,9 14.2 7,6 15,6 6,2 8,8 övriga industriprodukter inkl. livsmedelsprodukter och träfiberplattor 30433 37668 44227 — 4,7 13.1 5,0 [1,6 9,5 LE Elektrisk ström 147 401 312 —-27,4 [25,1 -30,0 8.1 20,7 HL.0 Import exkl. fartyg 91 466 120923 142254 — 60 13.8 2,8 10.7 16.2 14,4 Fartyg 1252 1420 770 —-599 = —-14,6 -52,3 31.6 32,8 13,7 Total import 92 718 122343 143024 — 7,6 13,4 2,2 11,2 16,4 14,4

Bearbetade varor inkl. livsmedelsprodukter exkl. fartyg 67 429 83196 97876 — 6,5 13,9 6,5 13,1 8,3 10,5 Total import enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetoder, alt. II 92718 122343 143024 -— 7,0 15,2 3,8 10,5 14,6 12,6 Total import enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetoder, alt. I 92718 122343 142820 — 7,0 152 3,7 10,5 14,6 12.6

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1979/80: 150 78

dukter beräknas öka med drygt 12 4 1980. Ökningen beror till stor del på den höga nivå som uppnåtts i början på 1980. Under resten av året väntas importpriset på petroleumprodukter minska något. Även importprisutvecklingen för ickejärnmetaller väntas på grund av den höga nivån i början av året ge upphov till en betydande importprisökning helårsvis.

3.3 Betalningsbalansen

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar visar för 1979 ett negativt saldo på ca 11 miljarder kr. (se tablån nedan). Utfallet av bytesbalansen för 1979 — liksom för tidigare år — är dock fortfarande osäkert. Osäkerheten gäller främst storleken av den underskattning i tjänstenettot som föreligger i den nuvarande statistiken. Betalningsbalansdelegationen har, efter att ha granskat nu tillgängligt material, bedömt att denna underskattning är av storleksordningen 8 miljarder kr. 1979 samt att underskattningen vuxit med 900 milj. kr. per år under de senaste ären.!

Nu föreliggande bedömning av storleken på underskattningen av tjänstenettot i bytesbalansen överensstämmer i stort med den bedömning som framlades i PNB 1980. Där angavs en korrigeringspost för 1979 på 9 miljarder kr. Närmare I miljard kr. härav hänförde sig till en korrigering av handelsbalansen beroende på ofullständig redovisning av bl.a. rabatter och provisioner i den löpande utrikeshandelsstatistiken. Denna kalkyl byggde på en preliminär bearbetning av en undersökning avseende varuhandeln, den s.k. tullenkäten. Nu föreliggande definitiva uppgifter från tullenkäten visar att överskattningen av import- resp. exportvärdena i den löpande utrikeshandelsstatistiken för undersökningsåret 1978 var av praktiskt taget samma storlek. Någon korrigering för överskattningen av import- och exportvärdena i handelsbalansen har därför ej lagts in i bytesbalansen denna gång. Milj. kr.. löpande priser

1977 1978 1979 [980 prognos

Alt. I Alt. H Handelsbalans —4 598 S487 - 4313 - 4751 —- 4759 Korrigering av handelsstatistiken

Valutareservens transaktionsförändring 5083 3062 -— 2578

1 nätionalräkenskaperna redovisas fortfarande en mycket låg och konstant korrigeringspost — 800 milj. kr. Den bytesbalans som svarar mot nationalräkenskaperna redovisas i tabell 3: 6.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 79

Tabell 3:6 Betalningsbalans 1976— 1980

Milj. kr., löpande priser

Korrigering av handelsstatisti-

Bytesbalans för varor och tjäns-

ter? — 7256 — 8435 1814 — 8855 —10209 —-10217

Transfereringar, netto = 4355 — 6520 — 8143 -(-925D)5 -—- 9309 —-12430 —- 12430 därav: räntor och utdelningar = 799 — 2081 — 3089 = 3791 — HI28 - H128

Bytesbalans för varor, tjänster

och transfereringar” 11611 —14955 — 6329 -(-7437Y — —18164 +—22639 —22 647

Valutareservens transaktions-

förändring - 2626 = 5083 3062 — 2578 Förändring på grund av kurs-

rörelser 486 932 — 1356 - 591 Valutareservens totala föränd-

ring - 2140 = 6015 1706 - 3169

! Enligt handelsstatistiken. Ett nytt redovisningssystem för utrikeshandeln har införts fr.o.m. 1977. I syfte att öka jämförbarheten mellan 1976 och 1977 har statistiska centralbyrån numera utfört en beräkning av utrikeshandeln för 1976 enligt det nya redovisningssystemet. Detta har resulterat i uppjustering av importvär-

det 1976 med 1300 milj. kr. Därmed torde jämförbarhet råda mellan 1976 och efterföljande år medan

jämförbarheten mellan 1976 och tidigare år är mera begränsad.

” Nettot av återutförsel och återinförsel. korrigering av SAS” flygplansimport. i utlandet direktlandad fisk,

nettoimport av icke monetärt guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport. " Överensstämmer med saldot mellan import och export av varor och tjänster i nationalräkenskapernas försörjningsbalans bortsett från att korrigeringsposten endast med halva beloppet ingår i försörjningsbalansen. Den resterande hälften korrigerar I nationalräkenskaperna transfereringarna. " Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp. "[ slutet av juni 1978 beslöt statsmakterna att efterskänka en rad tidigare givna krediter till u-länder till ett

värde av en dryg miljard kr. Denna transaktion får konsekvenser för såväl transfereringsnettot som kapitalbalansen såtillvida att den senare förstärks med samma belopp. Formellt belastar hela detta belopp 1978 års

bytesbalans, ehuru det redan vid utbetalningen av ifrågavarande krediter torde ha stätt klart att dessa till

största delen skulle komma att efterskänkas. I realiteten har transfereringsnettot därmed felperiodiserats. I

huvudkolumnen ovan redovisas transfereringsnetto, bytesbalanssaldo och kapitalbalans exkl. den genomförda avskrivningen av u-landskrediter. "Alt. I och II refererar till det lägre resp. högre löneantagandet. se vidare kapitel 6.

Anm. En enkätundersökning. utförd av statistiska centralbyrån, avseende exporten av tjänster och vissa transfereringar, visar att dessa underskattas i tidigare statistik. Vilka konsekvenser en korrigering på grund av denna underskattning får för betalningsbalansen framgår av tablå i texten.

Källor: Konjunkturinstitutet och riksbanken.

Prop. 1979/80: 150 80

Jämfört med 1978 försämrades bytesbalansen med 11 miljarder kr. Försämringen ligger huvudsakligen — men inte i sin helhet — på handelsbalansen. Även tjänste- och transfereringsbalansen utvecklades negativt. Kapitaltransaktionerna beräknas 1979 ha givit upphov till en nettokapitalimport på 9,8 miljarder kr., innebärande en förstärkning av kapitalbalansen med

4,4 miljarder kr. jämfört med 1978. Valutareserven slutligen beräknas ha

minskat med 2,6 miljarder kr. mätt i transaktionsvärde.

Prognoserna för 1980 ger en ytterligare försvagning av såväl handelsba-

lans som tjänste- och transfereringsbalans. Förutsatt en korrigeringspost på 8,9 miljarder kr. kan underskottet i bytesbalansen väntas uppgå till

närmare 15 miljarder kr.

Handelsbalansen

Det överskott på cirka 5,5 miljarder kr. som handelsbalansen uppvisade

1978 vändes i ett underskott på knappt 4,5 miljarder kr. 1979. Försämring-

en av handelsbalansen med närmare 10 miljarder kr. kom beloppsmässigt

att nästan helt överensstämma med ökningen av underskottet i handeln med råolja och petrolecumprodukter. Handeln med övriga varuslag gav

alitså ett från 1978 oförändrat överskott. En betydande förbättring av

bytesförhållandet för dessa varuslag kom härvid att sammanfalla med en mycket kraftig volymtillväxt för importen och en i jämförelse därmed mer dämpad utveckling av exportvolymen. Begränsningar på utbudssidan i

fråga om råvaruexporten kan bara till en mindre del förklara denna skillnad i volymutveckling. För varugruppen bearbetade varor exkl. fartyg blev

importtillväxten drygt 14 921 volym medan exporttillväxten inskränkte sig till knappt 9 26. Under andra halvåret 1979 synes exportindustrin ha åsamkats inte obetydliga andelsförluster såväl i OECD-området som i övriga ländergrupper. Dessa andelsförluster kan antas sammanhänga med den mindre försiktiga prispolitik som de svenska företagen förefaller ha bedri-

vit under 1979. En indikation på en sådan i jämförelse med konkurrenterna mindre försiktig prispolitik ligger däruti att bytesförhållandet för bearbetade varor steg med ca 2 2 (för verkstadsprodukter exkl. fartyg med 2,7 96). Underskottet i handeln med råolja och petroleumprodukter bedöms öka med ytterligare ca 4,5 miljarder kr. till ca 27.5 miljarder kr. 1980. Trots denna påfrestning väntas underskottet i handelsbalansen öka endast måttligt 1979— 1980 eller med ca 0,5 miljard kr. till något mindre än 5 miljarder kr. I motsats till utvecklingen 1978-1979 förutses — såväl vad gäller priser

som volymer — en tämligen parallell utveckling av exporten och importen

av bearbetade varor exkl. fartyg. Överskottet i handeln med denna varugrupp — ca I4 miljarder kr. 1979 — skulle härigenom öka med ca I miljard kr. Kraftiga prisstegringar på råvaruexporten exkl. petroleumprodukter

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 81

beräknas vidare medverka till en betydande ökning av överskottet i handeln med dessa varor.

Tjänste- och transfereringsbalansen

Den förbättring av det internationella fraktmarknadsläget som kunde skönjas under sommaren 1978 fortsatte under hösten och fraktmarknaden utvecklades våren 1979 under påtaglig inverkan av den dramatiska utvecklingen på oljemarknaden som bl. a. yttrade sig i en stegring av tonnagebehovet ställt i relation till de faktiskt fraktade kvantiteterna. Även under sommaren och hösten 1979 fortsatte höjningen av fraktsatserna och dessa nådde en för senare år hög nivå. För Sveriges del innebar detta bl. a. att andelen upplagda fartyg, som den I oktober 1978 utgjorde 34 Zz av totala handelsflottan, sjönk successivt. Den I oktober 1979 var praktiskt taget inga fartyg längre upplagda och någon förändring härvidlag skedde inte under årets sista kvartal. Samtidigt var emellertid exporten av begagnade fartyg fortfarande stor och handelsflottan fortsatte att krympa. Räknat i bruttoton var minskningen 1978-1979 hela 22 22. Trots detta har dock, den successiva höjningen av fraktsatserna, enligt ännu mycket preliminära beräkningar, fått till följd att sjöfartsnettot ökat med omkring 500 milj. kr. mellan 1978 och 1979 (se tabell 3: 6).

Enligt den bedömning av den internationella utvecklingen som framgår av kapitel 2 väntas ytterligare en viss tillväxt i världshandeln 1979-1980. Det är därmed troligt att fraktsatserna kan bibehållas på en relativt hög nivå. Sjöfartsnettot i löpande priser kan under sådana förutsättningar väntas öka något också i år.

Bruttoutflödet av resevaluta fortsatte att öka under 1979, drygt I miljard kr. eller 17 Z& jämfört med 1978 i löpande priser. Trots att kostnadsstegringarna i de för svenskt vidkommande viktigare turistländerna samtidigt varit förhållandevis kraftiga innebär detta också en volymökning på ca Sk.

För tredje året i följd beräknas inflödet av resevaluta 1979 ha utvecklats kraftigare än genomsnittet tidigare under 1970-talet. Räknat i fasta priser blev ökningen för 1976—1977 ca 17 Za, för 1977—1978 ca 10,5 26 och för 1978-1979, 6,5 22.

Sammantaget ger kalkylerna ett nettoutflöde av resevaluta 1979 på ca 4600 milj. kr. i löpande priser, vilket betyder en ökning med 700 milj. kr. jämfört med 1978.

Prognosen för 1980 grundas på antagandet att någon volymmässig förändring av bruttoutflödet inte kommer att ske medan inflödet fortsätter att öka. Detta leder till ett beräknat resevalutanetto på ca 5050 milj. kr. i löpande priser.

Posten övriga tjänster i tabell 3:6 ger en ofullständig redovisning av tjänsteutbytet med utlandet. Huvuddelen av den korrigering av bytesbalansen som återfinns i tablån i inledningen till avsnittet 3.3, berör denna post. 6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 150. Bil. 1.1

Prop. 1979/80: 150 82

Nettot av transfereringarna till och från utlandet kalkyleras till —-9 300 milj. kr. 1979 och till -12400 milj. kr. 1980, vilket bäda åren innebär ytterligare tillväxt i negativ riktning. Gävobiståndet till u-länderna tillsam-

mans med räntebetalningarna i samband med den på senare år mycket

omfattande upplåningen utomlands betyder mest för postens utveckling. Prognosen för 1980 är starkt påverkad av nuvarande högt uppdrivna ränteläge för utlandslån. Även vad beträffar räntebetalningar torde man få räkna

med bristande täckning i statistiken av inflödessidan.

Kapitalbalansen

Kapitaltransaktionerna med utlandet beräknas för 1979 ha givit upphov

till en nettokapitalimport på 9.8 miljarder kr. Kapitalbalansen har därigenom förstärkts med 4.4 miljarder kr. gentemot 1978. Som framgår av tabell 3:7 utgör uppgången i statens långfristiga upplåning den främsta förklaringen. I motsatt riktning verkade huvudsakligen den privata långfristiga upplåningen som sjunkit kraftigt. en återverkan av den höga likviditet som byggts upp inom den svenska ekonomin. Även det låga ränteläget i Sverige

relativt omvärlden torde ha verkat äterhållande på företagens utländska nettoupplåning. Med hänsyn till det stora bytesbalansunderskott som för-

utses för 1980 får man räkna med fortsatt nettokapitalimport 1 avsevärd omfattning.

Valutareserven beräknas 1979 totalt ha minskat med 3200 milj. kr. Förändringen till följd av kursrörelsen beräknas samtidigt ha uppgått till

-600 milj. kr. och valutareserven mätt i transaktionsvärde skulle därmed

ha minskat 2 600 milj. kr.

Tabell 3:7 Kapitaltransaktioner, netto 1978—1979 Milj. kr.

Kortfristig upplåning för finansiering

PAv svenska staten efterskänkta u-krediter på ca I.1 miljarder kr. 1978 har ej

inräknats.

Anm. Vid ärsskiftet 1978/1979 trädde en regeländring i kraft som påverkar posterna

Bankerna” och ”Kortfristig upplåning för finansiering av export och import ”.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 83

4¶Produktionen

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Tillväxten i industriproduktionen sedan bottenpunkten vid mitten av

1978 har varit hög och förhållandevis jämn. Produktionen tycks ändock först mot slutet av 1979 ha nätt ungefär upp till de tidigare toppnotering-

arna från början av 1975. Uppgången 1978-1979 kom enligt statistiska

centralbyråns produktionsberäkningar att uppgå till ca 61/29. Därvid

skulle produktionstillväxten inom verkstadsindustrin uppgått till hela 10 2 och inom övrigsektorn till 4 f/2 22. De kalkyler som gjorts inom konjunk-

turinstitutet och som grundats på beräkningar av efterfrågevariablernas

utveckling ger för de nämnda branscherna lägre ökningstal — ca 8 resp. ca 327. Med dessa beräkningar skulle ökningen av industriproduktionen

1978-1979 totalt sett ha blivit drygt en procentenhet lägre dvs. stannat vid

ca 51/29.

Drivkraften bakom industriproduktionens ökning under 1979 utgjordes delvis av en fortsatt förbättrad exportefterfrågan men framför allt av om-

slaget till en ökning av hemmaefterfrågan i form av konsumtion och investeringar. Dessutom dämpades takten i lageravvecklingen väsentligt.

Produktionstillväxten 1980 har enligt konjunkturbarometern dämpats första kvartalet jämfört med fjolåret och planerna för återstoden av året

pekar på en fortsatt långsam ökningstakt. Sammantaget för industrin för-

utses en produktionsökning om ca 41/2 92 1979-1980. Härvid förväntas främst den inhemska efterfrågan för konsumtion och investeringar fortsätta öka varvid man dock får räkna med en dämpning av ökningstakten. För exportefterfrågan förutses likaledes en lägre tillväxt. Produktionsökningarna väntas bli betydande inom gruvorna, petroleumraffinaderierna, stål-

verken och verkstadsindustrin. Neddragningen av produktionen inom

varvsindustrin fortsätter.

Produktionsprognoserna är i första hand knutna till det högre av de två timlönekostnadsalternativen som institutet tagit fram. Enligt det lägre

lönekostnadsalternativet förutses privata konsumtionen 1980 bli något lägre, exporten något högre och importen något lägre än i det förra alternati-

vet. Nettoeffekten härav på efterfrågan riktad mot industrin bedöms här-

igenom bli ytterst marginell. Industriproduktionsprognosen blir sålunda densamma för bägge alternativen och i konsekvens härmed också lager-

prognoserna. Om perspektivet utsträcks bortom det innevarande året har naturligtvis olika utfall vad gäller den svenska lönekostnadsutvecklingen betydande effekter på efterfrågan av svenska industriprodukter.

4.2¶Utvecklingen inom olika delbranscher

Brytningen av svensk järnmalm steg under 1979 för första gången på fem

år. Bakom denna återhämtning ligger framförallt en gynnsam efterfrågeut-

Prop. 1979/80: 150 84

veckling från utlandet som begynte i början på 1978 och som alltsedan dess har hållit i sig. Under 1979 fortsatte sålunda exporten att stiga i snabb takt

och leveransökningen blev knappt 27 9c 1978-1979 så att utförseln kom att

uppgå till nästan 27 milj. ton. Flera samverkande faktorer har bidragit till denna accelererande leveranstillväxt. |

I början på 1979 begränsades det globala utbudet något av omfattande översvämningar kring de brasilianska gruvorna vilket gynnade de svenska malmleverantörerna. Av större betydelse var dock uppgången i den internationella stålkonjunkturen, de stigande fraktpriserna samt att mellaneuropeiska köpare uppenbarligen har börjat betrakta svensk såväl lågfosforsom fosformalm som konkurrensduglig i prishänseende. Exportprisindex sjönk ca 1 1/27 mellan helårsgenomsnitten 1978-1979. Leverenserna till den förhållandevis begränsade hemmamarknaden steg 1979.

Den goda efterfrågeutvecklingen möjliggjorde sålunda att brytningen av järnmalm återigen kunde ökas och tillväxten uppgick till ca 24 Zz: 1978—

1979 — upp till en kvantitet av drygt 26 1/2 milj. ton. Det fördelaktiga

avsättningsläget medförde att en stor del av leveranserna fick tas från lager

och härigenom har på knappt två år de tidigare rekordstora malmlagren

dragits ned till en nivå som t. o. m. något understiger den normala.

Ännu under första kvartalet 1980 har man inte kunnat märka någon

Tabell 4: I Industriproduktionens utveckling 1977—1980 Årlig procentuell volymförändring SNI 1977 1978 1979 1980

def. prel. prel. prognos 2 Gruvor och mineralbrott -14,6 — 9,3 15,3 11.0 2301 Järnmalmsgruvor —-19,4 = —15,5 23,9 12.5 2302 Ickejärnmalmsgruvor 0.0 20.1 2,7 11.0 210,220,290 Övriga gruvor och mineral-

brott 12 —-98& —-110 — 0,0

3 Tillverkningsindustrin = 4,9 1,3 5,2 4,3 33111 Sågverk! - 5,0 6,1 3,9 5.0 34111 Massaindustri - 13,4 12,1 3,4 1,5 34112 Pappers- och pappindustri - 1,0 F2,5 9,8 4,5 353,354 Petroleumraffinaderier m. m.? — 5.2 5.6 4,8 16.8 371 Järn- och stålverk? - 10,6 1,7 7,4 6.0 372 Ickejärnmetallverk - 1.4 2,0 — 3.1 3.0 38 ./.3841 Verkstadsindustri exkl. varv — 4,0 0,0 8,0 6,0

! Inkl. hyvlerier och träimpregneringsverk. ? Inkl. smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri.

3¶Inkl. ferrolegeringsverk.

4 Inkl. båtbyggerier. 5 Omfattar nu även livsmedelsindustri och träfiberplattindustri, se not sid. 92.

Anm. Beräknat utfall för verkstadsindustrin och övrigsektorn 1978 och 1979 enligt konjunkturinstitutet. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 85

avmattning i den europeiska stälkonjunkturen. I Förbundsrepubliken Tyskland är investeringsaktiviteten alltjämt hög vilket medför en fortsatt

god stålefterfrågan och ett liknande mönster kan skönjas i Belgien. Ett

upphörande av stålproducenternas lagerpåfyllning, ökad konkurrens från Japan samt försvagade avsättningsmöjligheter i Förenta staterna är dock faktorer som kan inverka dämpande på stålproduktionen i Europa. Leveransutvecklingen för svensk järnmalm synes bli god åtminstone under

första halvåret 1980. Detta har stöd i årets två första månaders exportleve-

ranser samt därtill att orderingången ännu i mars är fortsatt mycket till-

fredsställande. För produkten pellets kan man notera en ännu svag

utlandsefterfrågan, medan däremot såväl lågfosfor- som fosformalmen f.n.

går mycket bra. För sistnämnda produkter låg man i början på året nära kapacitetstaket. Med antagande om en nåpot försvagad efterfrågan under

andra halvåret 1980 torde sålunda exportvolymen öka ett par procent

1979—1980. Förhandlingarna om 1980 års malmpriser är till största delen avslutade och med beaktande av att en del malmleveranser i början på året är kontrakterade till förra årets priser torde exportprisökningen 1979— 1980

stanna vid ca 28. Mot bakgrund av ovanstående efterfrågebild samt att en begränsad lageruppbyggnad av vissa malmkvaliteter förutses, uppskat-

tas brytningen av svensk järnmalm öka med ca 12 1/2 20 1979-1980. Trots en god efterfrågebild såväl i Nordamerika som i Västeuropa under 1979. medförde de svenska sågverkens svårigheter att höja produktionsvolymen att trävaruexporten endast ökade med knappt 290 1978-1979. Bety-

dande marknadsandelar förlorades härigenom på traditionella svenska ex-

portmarknader, vilka till avgörande del synes ha erövrats av finska träva-

ruexportörer. Svårigheterna att höja sågverksutbudet på flera håll, för-

utom i Sverige, medförde att marknadsbilden alltmer kom att präglas av

tydliga tecken till efterfrågeöverskott. Trävarupriserna höjdes också i allt snabbare takt under loppet av 1979. Räknat helårsvis blev den svenska exportprishöjningen 14,5 9 1978-1979.

Svårigheterna att öka leveranserna har sin grund i den brist på sågtim-

mer som alltsedan våren 1978 inskränkt den svenska sågverksproduktionen. Denna råvarubrist kvarstod också i allt väsentligt under 1979 och

medgav endast en produktionsökning med knappt 596 1978-1979. Trots en endast måttlig leveransökning kunde denna produktionshöjning inte förhindra att en ytterligare kraftig avtappning av sågverkens färdigvarula-

ger skedde.

Mot bakgrund av den svaga utveckling av byggnadsinvesteringarna som väntas i Västeuropa under 1980 kan trävaruförbrukningen förutses förbli

fortsatt måttlig under innevarande år. Balansen på marknaden under åter-

stoden av 1980 synes emellertid i hög grad komma att bero på vissa, i

sammanhanget betydande, länders möjligheter att höja sågverksleveran-

serna till Västeuropa. Framför allt gäller detta de kanadensiska trävaruex-

portörerna. Förbrukningen av trävaror har fallit i Förenta staterna under

Prop. 1979/80: 150 86

1979 och kan väntas fortsätta att falla även under 1980. En nedgång av trävaruförbrukningen i Förenta staterna medför normalt en skärpning av den kanadensiska konkurrensen i Västeuropa. I år synes emellertid den

sedan en tid sjunkande produktionen inom den amerikanska sågverksin-

dustrin, samt en i övrigt gynnsam lagersituation för trävaror, ha skapat vissa förutsättningar för att ett mer påtagligt konkurrenstryck i Västeuropa inte skall bli märkbart förrän under senare delen av 1980.

Mot bakgrund av dessa förutsättningar har de svenska exportpriserna bedömts kunna höjas med i genomsnitt ca 1845 1979-1980. Prognosen över exporten i volym torde även vid detta tillfälle få göras från utbudssi-

dan, då bristen på sågtimmer under 1980 kan väntas lägga sådana hinder i

vägen att någon väsentlig produktionsökning ej kan genomföras. Ytterligare fortsatta uttag ur sågverkens kraftigt nedskurna lager har ej ansetts möjligt att genomföra under 1980. Här har räknats med en höjning av produktionsvolymen med ca 59& 1979-1980. vilket är liktydigt med ett

bibehållande av den produktionstakt som uppnåddes under fjotårets sista

månader. En sådan produktionsökning medger en i stort sett oförändrad

trävaruexport 1979— 1980. Efter en god ökningstakt redan under 1978 höjdes förbrukningstillväxten

ytterligare för papper och papp under 1979 i Västeuropa. Med ett dessut-

om så gott som fullt kapacitetsutnyttjande i den kontinentala pappersin-

dustrin, i kombination med begränsade köparlager, förstärktes marknads-

läget väsentligt jämfört med 1978. I synnerhet kom detta till uttryck på prissidan där en successiv åtstramning inleddes redan under sista kvartalet

1978 för att sedan tillta under 1979. Mot denna bakgrund kom de svenska exportpriserna att höjas med drygt 1276 1978-1979. I volym höjdes exporten med 10,5 4.

Förstärkningen av efterfrågeläget, såväl på exportmarknaden som på den inhemska marknaden, motiverade en fortsatt uppdragning av produktionsvolymen under 1979. Räknat helårsvis höjdes produktionen med

de.

Bedömningarna över den allmänna ekonomiska utvecklingen i Västeuropa under 1980 indikerar en något lägre förbrukningstillväxt för papper

jämfört med 1979. Vad beträffar den nordamerikanska pappersindustrin så

hölls produktion och efterfrågan väl uppe ännu under de sista månaderna av 1979. Rapporter om god ordertäckning och bedömningar om små papperslager i Förenta staterna talar för att konkurrensen från nordamerikanska tillverkare, trots den avmattning av det amerikanska konjunkturläget som väntas under 1980, inte kommer att leda till någon påtaglig försvagning av marknadsläget i Västeuropa under 1980. Den svenska exporten av papper och papp har bedömts kunna höjas ytterligare med drygt 3 2 1979— 1980. Med tanke på de omfattande prishöj-

ningar som genomförts på pappersmassa under 1979 och första halvåret

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 87

1980 väntas även prisutvecklingen på papper bli fortsatt stark under 1980. Här har räknats med en ökning av de svenska exportpriserna med ca 13— 14 77: 1979-1980.

Den bedömda leveransutvecklingen väntas vid i stort sett oförändrad nivå på brukens lagerhållning, leda till en produktionsökning med knappt 590 1979-1980.

Den goda tillväxten i Västeuropas pappersindustrier medförde att förbrukningen av pappersmassa fortsatte att höjas under 1979. En hög massaefterfrågan i Förenta staterna samt produktionsstörningar bland tillverkare i såväl Nordamerika som Skandinavien, förstärkte ytterligare marknadsbilden 1979 jämfört med den betydligt kärvare situationen under 1978. Massapriserna kunde därför höjas successivt under 1979. De svenska exportpriserna justerades upp med i genomsnitt ca 23 1978-1979.

I volym utvecklades massaexporten emellertid svagare under loppet av 1979, delvis beroende på den nedbantning av produktionskapaciteten inom cellulosaindustrin som blev märkbar under fjolåret. En kraftig neddragning av massalagren skedde dessutom under 1978, vilket omöjliggjorde en fortsatt höjning av leveranserna 1979 genom ytterligare lageruttag. Exporten av pappersmassa föll härigenom med knappt 1096 1978-1979.

Produktionen kom under senare delen av 1979 upp i närheten av full utnyttjandegrad av produktionskapaciteten, vilket dock till väsentlig del var en följd av de nedläggningar av driftskapacitet som genomförts. Helårsvis ökade dock massatillverkningen med drygt 396 1978-1979. En fortsatt mindre avtappning av massalagren under 1979 kunde trots den fallande leveransutvecklingen inte förhindras.

Trots bedömningarna om en svagare förbrukningsutveckling för pappersmassa under 1980 jämfört med 1979, talar flera faktorer för att det starka marknadsläget för avsalumassa har goda förutsättningar att bibehållas under större delen av 1980. I Västeuropa upplever f. n. flera betydande massaproducerande länder svårigheter med att höja produktionen, till stor del som en följd av en besvärande råvarusituation. Förbrukningen i Förenta staterna har dessutom hållits uppe förvånansvärt väl. Mycket pekar dock på att förbrukningsutvecklingen blir svagare i Nordamerika under 1980 jämfört med 1979. En försämring av den nordamerikanska efterfrågan medför vanligen ett ökat nordamerikanskt konkurrenstryck i Västeuropa. Den gynnsamma lagerbilden i den nordamerikanska skogsindustrin talar emellertid för att även om massaförbrukningen dämpas, bör ett omedelbart utbudstryck kunna undvikas, då en viss påfyllnad av de små massalagren kan väntas.

Mot bakgrund av här gjorda bedömningar över marknadsutvecklingen 1980 har de svenska exportpriserna antagits stiga med ca 24 26 1979-1980, : vilket skulle innebära en utplaning av prisutvecklingen under andra halvåret 1980.

Då någon ny produktionskapacitet inte är planerad att tas i drift under

Prop. 1979/80: 150 88

1980, begränsas den möjliga export volymutvecklingen av den produktionstakt som uppnåddes under fjärde kvartalet 1979, vilken låg nära kapacitetstaket för industrin. Massalagren har avtappats så pass mycket att fortsatta

uttag under 1980 inte synes realistiskt att räkna med. En produktionsutveckling som innebär en utplaning fr. o. m. fjärde kvartalet 1979 ger helårs-

vis räknat en höjning av massatillverkningen med ca I $&: 1979— 1980. Detta kvarlämnar för export 1980 en kvantitet som understiger 1979 års exportvolym med 3 å 44.

För skogsbruket beräknas den ovan redovisade produktionsutvecklingen inom skogsindustrierna ha krävt en ökning av den totala rundvirkesförbrukningen med drygt 4 70 1978-1979. (Se tabell 4: 2.)

Utrikeshandeln med rundvirke gav en stark importökning, vilket vid en i stort sett oförändrad export, innebar ett drygt trefaldigande av nettoimporten av rundvirke 1978-1979.

En fortsatt och accelererad avtappning av rundvirkeslagren skedde un-

der 1979. Förbrukningsökningen tillgodosågs därigenom ånyo huvudsakligen genom fortsatta uttag av rundvirkeslagren, vilka vid årsskiftet var

reducerade till historiskt sett rekordlåga nivåer. Den avverkade volymen 1979 kom att i stort sett motsvara vad som avverkades under 1978.

Produktionsprognoserna för skogsindustrierna beräknas kräva en ök-

ning av rundvirkesförbrukningen med ca 4 26 1979-1980. Då rundvirkeslagren avtappats så pass kraftigt under tre år i rad att ytterligare lagerned-

dragningar under 1980 inte bedömts möjliga att genomföra, erfordras en

Tabell 4: 2 Försörjningsbalans för rundvirke 1979—1980 Fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1000 kbm Förändring från

föregående år, Z resp.

1000 kbm

Källa: Konjunkturinstitutet.

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 89

avverkningsökning som i stort sett kompenserar för såväl bortfallet av ytterligare leveranser från lager som för höjningen av förbrukningen under 1980. Vid en fortsatt stark ökning av rundvirkesimporten med ca 12 96 och oförändrad export, framkommer ett ökat avverkningsbehov om ca 17— 18 zz 1979-1980.

Järn- och stålverkens konjunkturläge förbättrades ytterligare under 1979. För specialstålet fortsatte såväl orderingång som orderstockar att stiga i relativt snabb takt. Även för handelsstålet noteras en ökning av orderingången 1979, men denna har skett från en förhållandevis lägre nivå. Jämfört med vad som redovisades vid den senaste stålboomen 1973/1974 är orderstockarna genomgående små. Detta framstår som desto mera påfallande med tanke på den kraftigt förbättrade leveransutvecklingen under 1979.

Exportleveranserna av handelsfärdigt järn och stå! ökade starkt under 1979, ca 8 Zi ton räknat. De ökade leveranserna hänförde sig i första hand till vissa västeuropeiska stater utanför EG och till en del utomeuropeiska länder. De senares ökande betydelse som marknader för vår export befästes härigenom ytterligare. Till vår traditionella huvudmarknad EG har nämligen leveransökningen sedan 1977 varit mera måttlig. I viss mån kan denna utveckling förklaras av de stabiliseringsåtgärder som EG vidtagit under 1978 och 1979 för att stärka den inhemska stålproduktionen. I ännu högre grad sammanhänger emellertid exportutvecklingen till EG med dess stålkonsumtion under senare år. Visserligen beräknas preliminärt EG:s stålförbrukning ha ökat under 1979, men såväl under 1977 som under 1978 minskade den och förbrukningsnivån var 1979 fortfarande avsevärt lägre än under 1973. Den svaga utvecklingen i EG, totalt sett, har i viss mån uppvägts av en stigande stålförbrukning i främst utvecklingsländerna. De svenska stålföretagen har sålunda kunnat finna viss avsättning för sina produkter på en marknad som är stadigt växande. Som en följd härav kom den svenska stålexporten att öka med 5,7 20 i volym 1978-1979. Det förbättrade avsättningsläget tillsammans med kraftigt stigande metallpriser och oljepriser medförde att stålpriserna steg mycket kraftigt under 1979. Prisökningen 1978-1979 uppgick till 14,6 26.

Även på hemmamarknaden har leveranserna ökat till följd av stigande förbrukning inom flertalet stålkonsumerande branscher. Varvens stålförbrukning har dock fortsatt att minska för femte året i följd. Fortsatta lagerneddragningar inom såväl grossist- som förbrukarleden verkade också något dämpande på leveransutvecklingen. Produktions- och importtillväxten blev likafullt betydande, ca 7,5 2 resp. 17 Zz i volym 1978-1979. För den svenska stålindustrin innebar detta en viss ytterligare förlust av marknadsandelar på hemmamarknaden. Samtidigt minskade stålverkens

lagerhållning ytterligare något.

Orderläget för järn- och stålverken synes ännu i början av 1980 vara starkt och enligt den enkät som insamlats av statistiska centralbyrån i

Prop. 1979/80: 150 90

februari, är företagens exportförväntningar 1980 klart uppåtriktade. Företagen räknar med en värdemässig ökning av exporten 1979—1980 på ca 19 £7 och är inställda på en fortsatt expansion främst vad gäller vissa utomeuropeiska länder. Mot denna bakgrund har den svenska exportvolymen för 1980 antagits öka med 5,5 Zz. Exportpriserna på järn och stål har samtidigt antagits stiga med 12 Z.

Även på hemmamarknaden väntas leveransutvecklingen bli gynnsammare. Inom flertalet stålkonsumerande branscher förutses således en fortsatt tillväxt samtidigt som stållagren väntas stiga inom såväl grossist- som förbrukarleden. Den kraftiga importtillväxten 1979 förutses komma att dämpas men blir ändå betydande. Här har kalkylerats med en ökning på ca 9,5 Z i volym 1979— 1980. Produktionen skulle därmed kunna öka med omkring 6 7 förutsatt en viss lagerpåfyllnad hos järn- och stålverken.

Verkstadsindustrins efterfrågeläge förbättrades väsentligt under 1979. Ordertillväxten var betydande redan i början av året då en vändning uppåt i hemmaorderingången kom att ske, samtidigt som cxportefterfrågan fortsatte att växa. En viss försvagning av orderingången kom cmelertid till stånd mot slutet av året. Försvagningen i orderflödet drabbade i huvudsak transportmedelssektorn och kom där att gälla både export- och hemmaorderingången. Verkstadsindustrins orderstockar fortsatte dock att växa även fjärde kvartalet. De var vid årsskiftet 1979/1980 i volym räknat drygt 20 Ze högre än hösten 1977 — den tidigare bottenpunkten. Trots tillväxten ansåg ännu i december en relativt stor andel företag orderstockarna vara för små.

Exportuppgången blev under dessa förhållanden betydande. Volymökningen kom att uppgå till 9 1/2 9 1978-1979 med en viss avsaktning mot slutet av året. Beräkningarna tyder på att de svenska verkstadsprodukterna kunnat öka sina marknadsandelar i åtminstone OECD-ländernas import. Effekterna av sänkningen av de relativa exportpriserna i samband med devalveringarna 1977 gjorde sig således ännu gällande. Relativpriserna steg dock under 1979. Höjningen av exportprisindex blev 9 22 1978— 1979, vilket var ett par procent mer än konkurrenternas prishöjningar.

Den inhemska leveransuppgången var framför allt en följd av ett omslag till ökning av den slutliga efterfrågan för konsumtion och investeringar. Särskilt gäller detta maskininvesteringarna men också tillväxten i den privata konsumtionen av verkstadsprodukter blev påtaglig 1978-1979. Till detta kommer en betydande och delvis oönskad ökning av lagren i handeln. Vad gäller förbrukningen av verkstadsprodukter som insatsvaror kom åter en ökning till stånd totalt sett. Industrins förbrukning sjönk dock ännu något till följd av en fortsatt minskning av fartygsproduktionen, medan förbrukningen inom byggnadsverksamheten och tjänstesektorerna steg. Verkstadsindustrins egna färdigvarulager fortsatte att minska i hög takt men ett omslag till en ökning kom till stånd för både lagren av

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 91

Tabell 4: 3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1978— 1980 1975 års producentpriser

Milj. kr. Förändring trån

föregående är, 7 resp.

milj. kr.

Lagerförändring i industrin (milj. kr.) -1230 1480 280 Lagerförändring i handeln

! Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker från statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen. Försörjningsbalansens produktionsförändring för prognosperioden korrigeras därför i enlighet med mönstret för tidigare avvikelser. Källa: Konjunkturinstitutet.

insatsvaror och varor i arbete. Den snabba avvecklingen av färdigvarorna hade vid årsskiftet i stort sett återfört lagernivån till den normala. Denna inhemska efterfrågeexpansion kom i betydande utsträckning att

riktas mot utlandet —- importtillväxten blev hela 14 Z 1978-1979. Produktionsuppgången blev ändock betydande. Den har här beräknats till ca 8 Zz vilket är ett par procent lägre än i statistiska centralbyråns produktionsberäkningar.

Den tidigare nämnda efterfrågeförsvagningen strax före årsskiftet har av

konjunkturbarometern att döma förbytts i en ökning av orderingången.

Den är mest uttalad vad gäller exportmarknaderna. Exportprognosen för

hela 1980 har gjorts dels med stöd av institutets kalkyler över marknadstill-

växt och andelsutveckling för hela gruppen bearbetade varor, dels med stöd av den sedvanliga exportenkäten. Exportvolymen har bedömts kunna

öka omkring 6 &c 1979-1980 med en avsaktande tillväxt andra halvåret.

Prognosen innebär en viss fortsatt ökning av de svenska marknadsandelarna och bygger på ett antagande att prisuppgången för svenska verk-

stadsprodukter på världsmarknaden i stort sett blir densamma som för

konkurrenterna under loppet av 1980. Exportprisindex skulle därvid kom-

ma att öka ca 10 96 1979-1980.

Prop. 1979/80: 150 92

Tabell 4: 4 Försörjningsbalans för övrig industrisektor 1978— 1980

1975 års producentpriser Milj. kr. Förändring från

föregående år, ££ resp.

milj. kr.

1978 1979 1980 prel. prognos

Lagerförändring i industrin (milj. kr.) - 110 IS 590 Lagerförändring i handeln

! Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker från statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen. Försörjningsbalansens produktionsförändring för prognosperioden korrigeras därför i enlighet med mönstret för tidigare avvikelser. Källa: Konjunkturinstitutet.

På hemmamarknaden väntas en inhemsk efterfrågetillväxt (inkl. lager)

på ca 7 90 1979—1980 vilket är 3 procentenheter lägre än 1978-1979. Prognosen bygger främst på en kraftig ökning av investeringsefterfrågan och militärutgifterna. Tillskottet till efterfrågan från lagren väntas bli ringa, trots att lagerneddragingen av färdigvarulagren väntas upphöra under lop-

pet av året.

Den förhållandevis goda efterfrågeutvecklingen beräknas generera en

ökning av importvolymen med ca 7 1/2 70 1979-1980 medan produktionen förutses öka ca 6 4.

Industribranscherna inom den heterogena övrigsektorn! producerar hu-

vudsakligen färdigvaror vilka till övervägande del finner avsättning på den inhemska marknaden och till en mindre del avsätts på exportmarknaderna.

! Sektorn omfattar livsmedetsindustri inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri (SNI 31), textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri (SNI 32), trähus- och byggnadssnickeriindustri, möbelindustri samt övrig trävaruindustri utom sågverk (SNI 33 exkl. 33111), träfiberplattindustri (SNI 34113), pappers- och pappförpackningsindustri (SNI 3412), övrig pappers- och pappvaruindustri (SNI 3419), grafisk industri (SNI 342), kemisk industri, gummivaru-. plast- och plastvaruindustri (SNI 351, 352, 355, 356), jord- och stenvaruindustri (SNI 36) samt annan tillverkningsindustri (SNI 39). :

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 93

Till största delen går de inhemska leveranserna åt till privat konsumtion.

Den förbättring av avsättningsläget för övrigvaror på exportmarknader-

na som tog sin början under 1978 fortsatte även under 1979 och framför allt under årets tre första kvartal. Marknadstillväxten beräknas ha varit syn-

nerligen god inom OECD-området inom vilket övrigvaruexporten huvudsakligen finner avsättning. Trots att exporten därmed ökade markant under året synes dock övrigvarorna ha fått vidkännas andelsförluster, huvud-

sakligen på viktiga marknader såsom Norge och Danmark. Däremot uppvisar exporten till Finland samt flertalet EG-länder god tillväxt och ytterligare andelsvinster har sannolikt inhämtats på flera för övrigsektorn mindre betydande marknader inom EG. Sammantaget ökade övrigsektorns ex-

portvolym drygt 8 22 1978-1979. Exportpriserna steg under samma period

ca 12 1/2 Ze. Hemmamarknaden utvecklades relativt starkt då den privata

konsumtionen av övrigvaror åter steg och ökningen var betydande. Dessutom ökade förbrukningen av övrigvaror i form av insatsleveranser — framför allt inom tllverkningsindustrin. Vidare bidrog det kraftigt positiva

lageromslaget inom detaljhandelsledet till en markant efterfrågeökning på

övrigvaror under 1979. Importen återtog emellertid marknadsandelar under 1979 och införseln av övrigvaror steg med drygt 13 96. En betydande

neddragning av övrigsektons färdigvarulager företogs under första halvåret

och med en begynnande svag uppbyggnad av lagren mot slutet av året

synes lagersituationen således ha normaliserats. Produktionen inom övrigsektorn ökade under sådana förhållanden med ca 3 & 1978-1979. Efterfrågeläget för övrigsektorn kan väntas ytterligare förbättras något under 1980. Med i stort sett oförändrade marknadsandelar på exportmark-

naderna samt en fortsatt hygglig tillväxt under första halvåret på de vikti-

gaste utlandsmarknaderna kan exportvolymen sålunda förväntas stiga drygt 4 20 1979-1980. Hemmamarknaden beräknas vidare utvecklas gynn-

samt då den privata konsumtionen av varor väntas stiga med ca 2 20. Dessutom väntas förbrukningen av övrigvaror inom såväl tillverkningsindustrin som byggnadsverksamheten öka i relativt betydande omfattning. Genom en viss uppbyggnad av övrigsektorns färdigvarulager kan ett betydande positivt lageromslag väntas.

Den prognoserade goda inhemska efterfrågeutvecklingen beräknas leda

till att importen ökar med ca 5 20. Med hänsyn tagen till att den insatsvaru-

förbrukande industrins lageromslag torde representera ett, i förhållandevis

hög grad, hemmamarknadsinriktat efterfrågetillskott kan produktionsökningen inom övrigsektorn beräknas till ca 2 1/2 26 1979— 1980.

4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Som redovisats I kapitel I uppskattas bruttonationalproduktens volym-

tillväxt mätt från användningssidan till 3,8 26 mellan 1978 och 1979. BNPtillväxten beräknad ifrån produktionssidan ger samma siffra. Produktions-

Prop. 1979/80: 150 94

tillväxten förklaras av att såväl konsumtion som investeringsefterfrågan ökade kraftigt. Varuexportens volymökning 1978-1979 uppskattas till 8.4 76 medan importen beräknas ha ökat med 15,2 2.

Preliminära beräkningar av produktionsutvecklingen inom olika närings-

grenar 1979 och prognoser för 1980 redovisas i nedanstående tablå. Be-

dömningarna grundar sig på ckonomidepartementets prognoser för den internationella — och den inhemska utvecklingen. På vissa punkter innebär dessa en avvikelse från konjunkturinstitutets prognoser. Motiven för dessa avvikelser har närmare redovisats i kapitel 1.

Produktionen inom jordbruket beräknas enligt statens jordbruksnämnd ha ökat med ca 2,5 26 i volym mellan 1978 och 1979. Under 1980 väntas en produktionsökning i jordbruket på nästan 4 26. Vegetabilieproduktionen förutses öka med 5.5 46 och animalieproduktionen med 1,5 2

Skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten minskade något i fjol. För 1980 förutses en ökning på 5 4. Råvarubristen inom skogsindustrin var mycket besvärlig under 1979 vilket bl. a. innebar att de svenska sågverken inte kunde öka sin export så mycket som man kunnat med hänsyn till

efterfrågan. Preliminära beräkningar visar att den totala industriproduktionen ökade

med 5.4 &£. 1978-1979. Produktionsökningen var speciellt kraftig inom järnmalmsgruvorna, pappersindustrin och verkstadsindustrin. Kalkylerna för 1980 innebär en ökning för hela industrin med ca 4,5 Z. Hänsyn har därvid tagits till de effekter på produktionen som följer av prognosavvikelser mellan ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet. Ökningar förutses för praktiskt taget samtliga delbranscher, endast varven väntas fortsätta att dra ned sin produktion.

Prognosen för elsektorn bygger på bedömningar som gjorts av statens industriverk. Mot bakgrund av den ökande industriproduktionen. en fortsatt ökad elanvändning inom hushållen m. m. väntas produktionen öka

med 6,5 46 1980.

Sammantaget väntas produktionen inom bvyggnadsverksamheten öka med 3 2 1980. Investeringarna i byggnader och anläggningar förutses totalt stiga med knappt 3 26. Därav väntas investeringarna i permanenta bostäder öka med 2,5 Z. För 1980 förutses en igångsättning av ca 57000 lägenheter varv 39000 i småhus. Industrins byggnadsinvesteringar som minskat mycket kraftigt sedan början av 1975 väntas öka med 13 96 mellan

1979 och 1980.

Till följd av att såväl den privata konsumtionen som investeringsverksamheten ökade ganska kraftigt 1979 ökade produktionen inom den privata tjänstesektorn med drygt 3 Zo. Då bl.a. den privata konsumtionens

ökningstakt väntas avta 1980 förutses också tjänsteproduktionen öka något långsammare.

Ökningen av den offentliga tjänsteproduktionen 1978-1979 uppskattas till 4 6. Kommunerna ökade med 4,5 Z medan statens produktion steg

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 95

med 2,5 Z. I kapitel 9 ges en detaljerad beskrivning av den väntade

utvecklingen inom den offentliga sektorn. Sammantaget innebär dessa

kalkyler att produktionen inom den offentliga sektorn väntas öka med 3 <& i år. Staten förutses öka med knappt I 76 och kommunerna med 3,7 9.

Mot bakgrund av ovan redovisade prognoser för olika näringsgrenar

skulle bruttonationalprodukten mätt från produktionssidan öka med

3.6 26. Bruttonationalprodukten kalkylerad från användningssidan visar en

tillväxt på 3,7 oe.

Andel av Procentuelt föränd-

total pro- ring i produktions-

duktion, ££ volymen

1979 [980

Prop. 1979/80: 150 96

5 Arbetsmarknaden

5.1 Läget på arbetsmarknaden under 1979 och början av 1980

Sammanfattning

Den förbättring av läget på arbetsmarknaden som inleddes i mitten av 1978 har successivt förstärkts under loppet av 1979 och början av 1980.

Sysselsättningen har ökat påtagligt, arbetslösheten har minskat och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har kunnat nedbringas. Bak-

om denna utveckling ligger flera faktorer. Industrisysselsättningen har

efter flera års minskning åter börjat öka, sysselsättningen inom den privata

tjänstesektorn ökar igen. Den offentliga sektorn, i första hand kommunerna, fortsätter att expandera kraftigt.

Arbetskraftsutbud

Utbudet av arbetskraft bestäms av den inhemska befolkningsutveckling-

en, in- och utvandringen samt utvecklingen av förvärvsfrekvensen hos olika befolkningsgrupper. Med förvärvsfrekvens avses andelen av en be-

folkningskategori som tillhör arbetskraften, antingen som sysselsatt eller

som arbetslös. Förändringar i förvärvsfrekvensen är den mest betydelsefulla faktorn för arbetskraftsutbudets utveckling. Under senare år har nämligen folkökningen närmast stagnerat. Under 1979 ökade folkmängden med ca 20000 personer, varav nettoinvandringen bidrog med ca 13500

personer.

Utvecklingen av förvärvsfrekvenserna i olika åldersgrupper redovisas i tabell 5:1. Kvinnorna har ökat sitt deltagande i arbetslivet under hela 1970talet. Ökningen under fjolåret var något kraftigare än under de närmast

föregående åren, sannolikt hänger detta samman med det förbättrade arbetsmarknadsläget. Framförallt är det kvinnor i åldersgruppen 24—54 år

vars relativa arbetskraftstal ökat. Även bland männen har förvärvsfrek-

vensen ökat något, efter att ha minskat under flera år, Ökningen hänför sig,

Tabell 5: I Relativa arbetskraftstal 1970, 1973-1979 Årsmedeltal (16—74 år)

1970 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 Män 80,6 79,5 79,7 80.0 79,5 78,6 78,3 78,5 därav: 16-24år 67,3 67,9 70,5 72,4 72,9 71,9 70,8 71.8

25-54 år 95.1 94,3 94,5 95,2 95,7 95,5 95,3 95,3 55-74 år 62,8 58,3 56,6 55,4 52,8 50.8 50,4 50.4