med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83, m.m. (kompletteringsproposition)

Prop. 1981/82: 150

Regeringens proposition

1981/82: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 22 april 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag

av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av

föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband

därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1981/82 skulle minska med ca 2 miljarder kr. i förhållande till beräkningar-

na i årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 76,2

miljarder kr.

För budgetåret 1982/83 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 82,6 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 75,7 miljarder kr.

I särskilda bilagor redovisas den reviderade finansplanen 1982, det reviderade budgetförslaget 1982/83, vissa kommittéfrågor och åtgärder för

sysselsättningen inom arbetsmarknads- och bostadsdepartementens verksamhetsområden.

Vidare redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1982 samt en

långtidsbudget för budgetåren 1982/83—1986/87.

I Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150

Prop. 1981/82: 150 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-04-22

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Titlander, Ahrland, Molin

Föredragande: statsråden Friggebo, Johansson, Wirtén och Eliasson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret

1982/83, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Wirtén anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret

1982/83. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag sedermera redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt

förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetäret i

den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till

riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av

den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen.

Statsrådet Wirtén föredrager de delar av förslaget till kompletteringspro-

position som faller inom vederbörandes ansvarsområde. Statsråden Friggebo och Eliasson föredrager vissa sysselsättningsskapande åtgärder inom

bostads- resp. arbetsmarknadsdepartementens verksamhetsområden. Vidare redovisar statsrådet Johansson vissa kommittéfrågor. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Wirtén hemställer att regeringen i en gemensam proposition

förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar

att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört

för de åtgärder eller de ändamäl som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i

underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—5.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Bilaga I

Reviderad

finansplan

Prop. 1981/82: 150 Bilaga I Reviderad finansplan I

Regeringens prop. 1981/82: 150 Bilaga 1

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-04-22

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt avser reviderad finansplan

1¶Den ekonomiska politiken

Den ekonomiska politiken syftar till att uppnå full sysselsättning, låg

inflationstakt, god tillväxt, rättvis inkomstfördelning och regional balans.

Dessa mål har ett inbördes samband. Full sysselsättning kan t, ex. långsik-

tigt endast upprätthållas vid en låg inflationstakt. På motsvarande sätt

utgör stabila priser, full sysselsättning och god tillväxt den viktigaste förutsättningen när det gäller att åstadkomma en rättvis inkomstfördelning och att förbättra villkoren för de sämst ställda i samhället. Det förtjänar också att understrykas att i en öppen ekonomi utgör balans i de utrikes

betalningarna på sikt en förutsättning för att nå målen för den ekonomiska

politiken.

Varje diskussion om den ekonomiska politikens inriktning och vilka

medel som behövs för att nå målen måste utgå från dels vårt nuvarande

ekonomiska läge och de lärdomar vi kan dra av utvecklingen under den gångna tiden, dels prognoser om de framtida internationella betingelserna för den svenska ekonomin.

1.1 Utvecklingen före och efter oljechockerna

Den svenska välfärden bygger i avgörande grad på att vi deltar i ett fritt utbyte av varor och tjänster över gränserna. Den inhemska marknaden är begränsad och det är endast genom internationell handel som vi i tillräcklig utsträckning kan tillgodogöra oss stordrifts- och specialiseringsfördetar. Handelsutbytet ger oss också tekniska och andra impulser som ökar pro-

duktiviteten och produktionsförmågan i den svenska ekonomin. Samtidigt

som detta är till stor fördel för oss är det uppenbart att det inte är fråga om I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1981/82: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 2

någon smärtfri eller problemlös process. Ett land där exporten svarar för 1/3 av bruttonationalprodukten (BNP) och för närmare hälften av industriproduktionen blir med nödvändignet också starkt beroende av utvecklingen i omvärlden.

Under tiden från det andra världskrigets slut fram till i början av 1970talet utvecklades världsekonomin på ett för oss mycket gynnsamt sätt. Vi drog nytta av den fortgående liberaliseringen och den snabba tillväxten av världshandeln — under perioden 1950—1973 växte handeln med industrivaror med ca 996 per år — av att den internationella inflationen inte uppgick till mer än ca 396 per år, av stabila växelkurser och av stabila och låga energipriser.

Dessa gynnsamma betingelser upphörde i början av 1970-talet. Sedan 1973 kännetecknas den internationella utvecklingen av inflation av storleksordningen 10972 eller mer per år, och av hög arbetslöshet. Tillväxten i industriländerna har också varit svag. Som ett resultat härav har världshandeln utvecklats långsammare, handeln med industrivaror växte med ca 526 under perioden 1973—1981. Oljepriset som 1973 uppgick till 2,46 dollar per fat låg 1981 på ca 34 dollar.

Ungefär samtidigt med den första oljechocken inträffade också andra förändringar i världsekonomin bl. a. i form av en i vissa branscher starkt ökad konkurrens från de nyligen industrialiserade länderna i sydostasien. De förändrade pris- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden medförde att en stor del av den svenska industrins kapitalstock blev föråldrad.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de internationella betingelserna för den svenska ekonomin på ett dramatiskt sätt förändrats sedan början av 1970-talet. Oljenotan har ökat från drygt 3 miljarder, motsvarande 9922 av exporten, 1972 till 34 miljarder, motsvarande nära 2476 av exporten 1981.

Dessa ändrade förhållanden har drabbat alla länder i västvärlden. Vid en internationell jämförelse finner man att Sverige kunnat hålla uppe sysselsättningen väsentligt bättre än nästan alla andra länder. 1973 var arbetslösheten i Sverige 2,56 och inom OECD-området totalt 3,37. 1981 var siffran åter för svensk del 2,5 76 medan arbetslösheten i OECD-området totalt uppgick till 7,2 76.

I andra avseenden har emellertid den svenska utvecklingen varit sämre än det internationella genomsnittet. Mest slående är att industriproduktionen utvecklats svagt och att vårt bytesbalansunderskott, mätt såsom andel av BNP, ligger avsevärt över genomsnittet för OECD-länderna.

I den nyligen publicerade avstämningen av 1980 års långtidsutredning (UTillväxt eller stagnation?” SOU 1982: 14) analyseras vilka krav förändringarna i världsekonomin ställer på den svenska ekonomiska utvecklingen. Därvid framhålls särskilt följande: — När bytesförhållandet försämras måste reallöner och total inhemsk kon-

sumtion anpassas nedåt

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 2

— För att nå balans i utrikesbetalningarna krävs en förskjutning av v produktionen från skyddad till konkurrensutsatt sektor — För att denna förändring skall kunna ske inom ramen för en marknadsekonomi är det nödvändigt att relativa löner och relativ lönsamhet förskjuts till förmån för den konkurrensutsatta sektorn. Vinster och anställningsvillkor i industrin måste förbättras i förhållande till andra sektorer

— Relativprisförändringarna nödvändiggör också en omstrukturering inom industrin. Det gäller särskilt varvs-, järn- och stålindustrin, men kraven

på omstrukturering är inte begränsade till dessa branscher

— De kraftigt förändrade relativpriserna innebär att en betydande del av den existerande kapitalstocken blivit ekonomiskt föråldrad. För att bibehålla tillväxtkapaciteten i ekonomin krävs omfattande nyinvesteringar — De höjda priserna på olja och energi innebär att energi- och oljeanvänd- . ningen måste nedbringas.

Införande av ny teknik, strukturell omvandling och anpassning är natur-

liga delar av den ekonomiska utvecklingsprocessen. De angivna kraven

innebär emellertid att behovet'av omvandling, rörlighet och flexibilitet har ökat under 1970-talet.

Utredningen visar också att utvecklingen i viktiga avseenden avvikit från den önskvärda. Således ökade företagens kostnader för arbetskraften

Diagram 1 Reallönegapet för Sverige 1970-1982 Index 1970 = 100

Lön plus sociala avgifter i reala termer

130 | 9

1207 ES IGT . 4

dj

t0f Reol nationalinkomst

100

Lo l | 1 Lol Lo io l ] ] 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 Källa: OECD och ekonomidepartementet.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 4

(lön plus sociala avgifter) kraftigt i reala termer efter den första oljekrisen, i

stället för att minska, och låg därefter kvar på en i förhållande till produktionsutvecklingen alltför hög nivå under 1975— 1980. Under 1981 och 1982 har en viss anpassning skett (diagram 1).

Som en följd av reallöneutvecklingen och en snabb offentlig utgiftsök-

ning har också den totala konsumtionen legat på en alltför hög nivå efter

den första oljechocken.

Lönsamhetsutvecklingen har inte heller svarat mot de ställda kraven.

Den har totalt sett legat på en för låg nivå och den relativa lönsamheten har

dessutom varit högst i den från utländsk konkurrens skyddade sektorn.

Det är dessutom främst denna sektor samt de delar av industrin som långsiktigt måste minska sin kapacitet (varv, järn och stål, som fått ta emot de under 1970-talet snabbt ökade subventionerna från den offentliga sektorn. Eftersom det ofta är de nybildade företagen som expanderar sysselsättningsmässigt innebar 1960-talets låga nybildningstakt av företag

och allmänt dåliga företagarklimat. att det i den svenska ekonomin fanns få expansiva företag under 1970-talets krisår, som kunde avbalanscra syssel-

sättningsminskningen i de stagnerande industribranscherna. De totala

subventionerna ökade från knappt 476 av BNP 1970 till närmare 1096 av

BNP 1980.

I finansplanen anförde jag att vi varaktigt kan klara den fulla sysselsätt-

ningen endast genom att den utlandskonkurrerande sektorn, i första hand

industrin, expanderar. Utredningen ansluter sig till detta synsätt.

Jag anser att utredningens beskrivning av problembilden i stora drag är

riktig. Den hittillsvarande debatten har också bekräftat att de flesta anser

detta vara fallet även om naturligtvis meningarna skiljer sig när det gäller

att ange vilka åtgärder som behövs för att åstadkomma nödvändiga trend-

brott och återställa balansen i den svenska ekonomin.

Innan jag redovisar min syn på vilken ekonomisk politik som bör föras

vill jag något diskutera hur den internationella ekonomin kan tänkas utvecklas under den närmaste framtiden.

1.2 Den internationella miljön under den närmaste framtiden

Den prognos för den internationella konjunkturutvecklingen som pre-

senterades i finansplanen, och som anslöt till OECD:s bedömning, utgick

från att en konjunkturuppgång skulle komma att inledas under första

halvåret 1982. Uppgången förutsågs komma först i Västeuropa och Japan

medan Förenta staterna skulle ligga ca ett halvt år senare i konjunkturför-

loppet. Sammantaget innebar detta att BNP i OECD-länderna väntades öka med 1 1/46. Tyngdpunkten låg på andra halvåret och i slutet av 1982

väntades tillväxten i industriländerna vara uppe i en årstakt av närmare

49.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan 5

Den information som tillkommit under de senaste månaderna tyder på att utvecklingen under 1982 blir sämre än väntat, i första hand till följd av en svagare utveckling i Japan och Förenta staterna.

Den internationella ekonomiska utvecklingen under den närmaste tiden kommer i huvudsak att bero av följande faktorer: oljeprisernas utveckling, den ekonomiska politikens inriktning, ränte- och valutakursutvecklingen.

Vad först beträffar oljemarknaden räknade man vid årsskiftet allmänt

med att oljepriserna skulle ligga kvar på ungefär oförändrad nivå i dollar under resten av 1982. Detta antagande, som även låg till grund för finansplanens beräkningar, grundade sig bl. a. på beslut av OPEC under hösten. Under vintern och våren har det emellertid visat sig att efterfråge- och

utbudsförhållandena inte varit förenliga med ett råoljepris på den angivna nivån, ca 34 dollar per fat för typråoljan Arabian Light. Den totala världsproduktionen låg på ca 57,5 milj. fat per dag (mbd)

medan efterfrågan kan uppskattas till ca 54 mbd. Bedömningarna av gapet

mellan produktion och efterfrågan varierar mellan 3 och 5 mbd. Vid ett så

kraftigt överutbud kunde prisnivån inte upprätthållas.

På spotmarknaden föll priserna på råolja från knappt 33 dollar per fat till ca 28 dollar per fat på några veckor. Även priserna för långsiktiga kon-

traktsleveranser har sänkts. Det gäller i första hand det brittiska oljebola-

get BNOC som sänkte sitt pris från 35 till 31 dollar per fat i början av mars.

Även Norge, Nigeria och Iran har sänkt sina priser. Härtill kommer att det

finns tecken på att även länder som inte sänkt de officiella priserna erbju-

der rabatter i olika former. |

Även framdeles kommer oljepriserna att styras av utbud och efterfrågan. Efterfrågan kommer i sin tur att bero av hur omfattande besparingsansträngningarna är, av hur oljelagren utvecklas och av styrkan i den interna-

tionella konjunkturuppgången.

De två oljechockerna 1973 och 1979 utlöste omfattande besparingsansträngningar i västvärlden. Dessa har lett till att oljekonsumtionen per producerad enhet har sjunkit kraftigt (diagram 2). Vid oljepriser på eller i närheten av nuvarande nivåer är incitamenten att spara olja mycket starka

och det finns anledning utgå från att ansträngningarna att på olika sätt

minska behovet av olja kommer att fortsätta, såframt inte prisbilden undergår en dramatisk förändring. Detta är en positiv faktor vid bedömningen av

hur den framtida oljeefterfrågan utvecklas ehuru det ligger i sakens natur att den är svår att kvantifiera.

I fråga om oljelagren har en viss neddragning skett under fjärde kvartalet 1981 och första kvartalet 1982. Då emellertid förbrukningen också minskat är lagren i relation till förbrukningen ungefär oförändrade. Enligt IEA:s

beräkningar skulle lagren andra kvartalet 1982 motsvara 103 dagars förbrukning. Motsvarande period under 1981 var siffran 105 dagar. Om hänsyn tas även till de oljemängder som befinner sig under transport till sjöss

synes dock lagren ha minskat mer. tt Riksdagen 1981182. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 6

Diagram 2 Reala oljeproduktpriset och specifika oljeförbrukningen i Sverige 1973— 1981 . Log skala Index 1973 = 100

produktionsenhe! 707

1 70

L I I l l I Loo I

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 = 1981 Källa: SIND.

Det höga ränteläget verkar dämpande på benägenheten hos förbrukarna och oljeföretagen att hålla stora lager. Något omslag i lagerutvecklingen torde inte vara att emotse så länge förväntningarna inte är inställda på fortsatta prisfall snarare än motsatsen. Sammantaget synes det troligt att lagren dras ner ytterligare under den närmaste tiden.

Slutligen förväntas den internationella konjunkturuppgången bli relativt måttlig under innevarande år varför efterfrågan på olja inte torde öka nämnvärt av detta skäl. |

På utbudssidan är det påtagligt att OPEC-länderna kraftigt minskat sin produktion under senare år. Efter de senast fattade besluten under OPECmötet i Wien i mars i år uppgår produktionen enligt officiella källor till 17,5 mbd att jämföra med en produktion av över 31 mbd före revolutionen i Iran. Möjligheterna till ytterligare utbudsbegränsningar synes, åtminstone för en del av de mest betydande producenterna, tämligen begränsade i beaktande av de redan gjorda nedskärningarna och med hänsyn till att flera av dessa oljeexportörer har stort behov av utländsk valuta.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 7

En utomordentligt viktig faktor när det gäller att bedöma det framtida utbudet utgörs av de labila politiska förhållandena i Mellersta Östern. Skulle kriget mellan Iran och Irak upphöra torde emellertid dessa länder successivt komma att öka sin oljeexport.

Det är självfallet vanskligt att väga ihop dessa och andra relevanta faktorer till en prisprognos. Erfarenheterna har också lärt oss att förhållandena på oljemarknaden kan förändras snabbt och dramatiskt.

Konjunkturinstitutet har antagit att de genomsnittliga importpriserna (inkl. frakt m. m.) på råolja för Sveriges del kommer att ligga strax under 33 dollar per fat under det andra kvartalet i år. Som jämförelse kan nämnas att det genomsnittliga importpriset för 1981 låg på drygt 35 dollar och att priset under första kvartalet 1982 inte nämnvärt skiljde sig från genomsnittspriset för hela 1981. De redan genomförda prissänkningarna medför att de svenska importpriserna i genomsnitt minskar till inte fuilt 34 dollar per fat. Effekterna av prissänkningarna på den svenska oljenotan motverkas dock av kursuppgången för dollarn.

Det angivna priset avser ett sammanvägt genomsnitt av priserna på import från spotmarknaden och import enligt kontrakt. Prisprognosen förutsätter ett ytterligare fall från den nivå som rådde vid månadsskiftet mars/april genom en viss omfördelning till billigare inköpsställen.

Vidare har antagits att lagerefterfrågan, i samband med den säsongmässiga uppbyggnaden, kommer att leda till en viss internationell prisuppgång på petroleumprodukter under det tredje kvartalet i år följd av en uppgång under fjärde kvartalet för råoljan. Jag finner konjunkturinstitutets prognos rimlig på basis av tillgänglig information. Självfallet måste den vida osäkerhetsmarginalen betonas. För 1983 torde efterfrågan ge underlag för en viss fortsatt prisuppgång motsvarande ett oförändrat realpris för oljan under loppet av året.

Oljeprisutveckling av det slag som här antagits skulle utgöra en positiv faktor i den internationella konjunkturbilden. Lägre oljepriser innebär höjda realinkomster och medför därför en ökning av efterfrågan i industrivärlden samtidigt som inflationstrycket från kostnadssidan minskar och bytesbalansen förbättras. Detta leder också till att utrymmet för ekonomisk-politiska stimulansåtgärder ökar.

Arbetslösheten omfattar f. n. närmare 30 milj. människor i västvärlden, motsvarande drygt 822 av arbetskraften. Trots dessa höga tal — och trots att arbetslösheten alltjämt visar tendenser att växa — har den ekonomiska politiken en påtagligt restriktiv inriktning i så gott som alla länder. Framför allt gäller detta penningpolitiken.

Avsikten härmed är att dämpa inflationstakten. Härvidlag har också vissa framsteg gjorts icke minst i Förenta staterna. Ansträngningarna att minska inflationstakten har också positivt påverkats av de låga råvarupriserna.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan 8

Inflationstakten i OECD totalt sett hade i mars gått ner till ca 876 (12 månaderstal) att jämföra med över 1072 för ett år sedan. I Förenta staterna

var motsvarande siffror ca 776 resp. drygt 1190. Den sjunkande inflations-

takten leder till högre realinkomster och ökad investeringsbenägenhet.

Det är dock osäkert i vad mån den uppkomna lägre inflationstakten

kommer att kunna bevaras vid en kommande konjunkturuppgång. Det finns anledning förmoda att flera länders regeringar kommer att ånyo skärpa den ekonomiska politiken för den händelse inflationen på nytt visar tendenser att skjuta fart.

Ett annat osäkerhetsmoment vid en bedömning av den internationella

konjunkturutvecklingen under den närmaste tiden utgörs av ränteutvecklingen. De höga reala räntor som f.n. allmänt råder i västvärlden — och

som snarast tenderat att öka ytterligare i takt med att inflationen bromsats

upp — verkar dämpande på viktiga efterfrågefaktorer, bl. a. på företagens

investeringsbenägenhet, på bostadsbyggandet och på inköpen av varaktiga

kapitalvaror bl. a. bilar.

Härtill kommer att ränteutvecklingen påverkar valutakurserna. De höga

amerikanska räntorna har bidragit till att den amerikanska dollarn kraftigt

stärkts gentemot den tyska marken och den japanska yenen. Detta har skett trots att grundläggande faktorer såsom bytesbalansutveckling och konkurrenskraft inte talar till dollarns förmån. De höga amerikanska rän-

torna har också dragit med sig höga räntor i Västeuropa eftersom myndig-

heterna i bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland velat motverka en ytterligare depreciering av den egna valutan som skulle försvåra ansträngningarna att

bekämpa inflationen. På senare tid har dock en viss nedgång skett i de

västeuropeiska räntorna.

Valutakursutvecklingen har således inneburit att i första hand den tyska

och den japanska konkurrenskraften förstärkts. OPEC-ländernas överskott beräknas 1982 minska kraftigt och ev. nära nog försvinna. OECDländerna kommer också totalt sett att vara ungefär i balans. Förbättringen inom industriländerna kommer dock att vara ojämnt fördelad. Förbundsre-

publiken Tyskland och Japan kommer att visa stora överskott under det att

de flesta små länder kommer att uppvisa stora underskott.

Det finns anledning att understryka de risker som finns att valutakursut-

vecklingen ytterligare ökar tendenserna att tillgripa protektionistiska åt-

Tabell 1. OPEC-ländernas bytesbalans 1973—1982 Miljarder dollar. löpande priser 1973 1974 1975 1976 1977. 1978 1979 1980 — 1981! 1982 6.6 67.8 35 40 31.7 5 "> 68.4 15 70.8 015 ! Preliminärt utfall. 2 Ekonomidepartementets bedömning. Källa: För 1973— 1981: Internationella valutafonden.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan 9

gärder. För att illustrera hur starka dessa tendenser redan är kan nämnas att såväl Förenta staterna som samtliga EG-länder med egen bilproduktion nu har s.k. ”orderly marketing arrangements'” med Japan som syftar till att begränsa den japanska bilexporten; ett förhållande som i stor utsträckning måste ses i samband med valutakursutvecklingen.

Det finns all anledning för Sverige att i olika internationella sammanhang verka för att frihandeln inte ytterligare beskärs. Samtidigt är det av yttersta vikt att vi inte själva vidtar åtgärder av protektionistisk karaktär. Sådana skulle undergräva vår trovärdighet och indirekt försvåra våra egna möjligheter att öka exporten och upprätthålla full sysselsättning.

Utvecklingen på de internationella valutamarknaderna är av central betydelse för svensk del både på kort och lång sikt. I likhet med vad som gäller för oljepriserna är det samtidigt fråga om variabler som är mycket svåra att prognosera. Konjunkturinstitutet har utgått från det sedvanliga tekniska antagandet att växelkurserna under det kommande året kommer att ligga kvar på ett genomsnitt av kursen för december—-februari. För den amerikanska dollarn innebär detta 5,65 kr. Detta skulle innebära att dollarkursen skulle falla från nuvarande nivå på ca 5,90 kr. Jag vill understryka att dollarn mycket väl kan tänkas bli starkare än vad som ligger i konjunkturinstitutets antagande. Skulle så bli fallet kommer detta att verka återhållande på möjligheterna att sänka räntorna i Västeuropa. De balansbrister som sammanhänger med skillnaderna i konkurrenskraft skulle ytterligare accentueras.

Den här gjorda bedömningen innebär att tillväxten i Västeuropa kan uppskattas till knappt 11/29 1982. De faktorer som väntas bära upp en uppgång är främst exporten men även den inhemska efterfrågan kan utvecklas gynnsamt som en följd av lägre inflation och därmed högre realinkomster och bättre investeringsklimat. En successivt gynnsammare utveckling av bytesbalanserna kan också öppna vägen för ytterligare räntesänkningar.

Frankrike utgör i någon mån ett särfall bland industriländerna i så måtto att man där sökt föra en intern stimulanspolitik i avvaktan på att den internationella konjunkturuppgången blir mer markerad. Arbetslösheten har likväl fortsatt att öka samtidigt som inflation. konkurrenskraft och bytesbalans utvecklats ogynnsamt. Francen devalverades i höstas och har under den senaste tiden varit utsatt för betydande tryck på valutamarknaden.

Den amerikanska ekonomin befinner sig f.n. i en svag utvecklingsfas. Under första kvartalet 1982 sjönk produktionen i en årstakt av 4,7 Zz. Den kraftiga apprecieringen av dollarn har också inneburit att konkurrenskraften försvagats markant. Sedan augusti 1980 har dollarn stigit med 207 gentemot ett vägt genomsnitt av Förenta staternas handelspartners.. Dessutom har det höga ränteläget dämpat den inhemska aktiviteten. Det är sannolikt att konjunkturen vänder uppåt under andra halvåret 1982 till följd

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 10

av skattesänkningar och ökade militärutgifter. Obalansen mellan finansoch penningpolitiken kan dock innebära att uppgången inte blir särskilt stabil. Det stora budgetunderskottet och därmed sammanhängande infla-

tionsförväntningar samt ökad kreditefterfrågan i den privata sektorn kan komma att ånyo pressa upp räntenivån.

Till bilden hör också att det ingalunda är säkert att den amerikanska administrationen får igenom sina utgifts- och skatteförslag i kongressen.

Skulle försvarsutgifterna öka långsammare och skattesänkningarna delvis utebli eller uppskjutas blir den stimulans som utgår från den federala

budgeten lägre och budgetunderskottet mindre. Därmed ökar å andra sidan

förutsättningarna att räntorna sjunker och att penningpolitiken blir mindre

restriktiv. |

Sammanfattningsvis innebär prognoserna att tillväxttakten i OECD —

med de angivna förutsättningarna — kan uppskattas till drygt 1/296 1982.

OECD-området beräknas totalt sett. uppnå balans i utrikeshandeln men med stora variationer mellan olika länder. Förbundsrepubliken Tyskland och Japan väntas visa betydande överskott medan de flesta andra länderna

redovisar fortsatta underskott. Världshandeln beräknas växa med 3 å 492.

1.3 Huvudinslagen i den ekonomiska politiken

Under det senaste året har framsteg gjorts när det gäller att återställa balansen i den svenska ekonomin. Devalveringen och olika åtgärder för att förbättra ekonomins funktionsförmåga har skapat förutsättningar för en

ökad tillväxt i den utlandskonkurrerande sektorn. Samtidigt har de offent-

liga utgifternas tillväxt kraftigt dämpats genom vidtagna besparingsåtgärder.

Positiva resultat av den förda politiken, i förening med lägre oljepriser och långsammare internationell inflationstakt, kan avläsas i att inflationstakten sjunker och f.n. ligger på 972 (12-månaderstal), underskottet i bytesbalansen minskar till 2,3 26 av BNP enligt prognoserna för 1982 och i att diskontot har kunnat sänkas i två omgångar den 15 oktober 1981 och

den 10 mars 1982. Underskotten i statsbudgeten — mätta som andel av BNP -— är också på nedåtgående. . .

Å andra sidan har arbetslösheten ökat och det är också uppenbart att

underskotten i bytesbalans och statsbudget alltjämt är mycket stora. Dessa underskott försvårar för oss att nå målen i den ekonomiska politiken. Underskottet i statsbudgeten verkar likvidiserande på ekonomin och

tenderar att driva upp ränteläget och underblåsa inflationsförväntningarna.

Underskotten gör det också svårare att successivt appreciera den svenska kronan för att få ner inflationstakten. Mot den redovisade bakgrunden finns det vid uppläggningen av den ekonomiska politiken särskild anledning att stryka under följande: — Eftersom låg inflation är en förutsättning för att trygga den fulla

Prop. 1981/82: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 11

sysselsättningen och för en rättvis inkomstfördelning måste kampen mot inflationen ges högsta prioritet

— Vi måste få återhållsamma och ansvarsfulla uppgörelser på arbetsmarknaden. Utvecklingen under 1983 blir av avgörande betydelse när det gäller att varaktigt förbättra Konkurrenskraften och få ner inflationstakten

— Konjunkturpolitiken måste avpassas så att den ligger i linje med de krav som strukturomvandlingen ställer. Det innebär bl. a. att det relativa efterfrågetrycket inte kan tillåtas stiga till en nivå där vi riskerar att vinsterna av förra årets devalvering spolieras.

Arbetsmarknadspolitiska insatser måste utformas så att de underlättar en nödvändig långsiktig anpassning. Industri- och näringspolitiken måste fortsatt utformas så att den skapar gynnsamma förutsättningar för industriell förnyelse och för ny- och småföretagsamheten.

Konkreta uttryck för ansträngningarna att få ner inflationen är bl.a. skatteuppgörelsen, som bygger på att de medverkande partierna enats om att söka nedbringa inflationen till 5,5 20 under de kommande åren, och de olika åtgärderna för att förbättra kapital. arbets- och råvarumarknadernas funktionsförmåga. Åtgärderna bidrar till att eliminera eller mildra inflationsdrivande flaskhalsar och dämpa kostnadsutvecklingen: Insatserna för att spara i de offentliga utgifterna och därmed minska budgetunderskottet är också av stor betydelse när det gäller att dämpa prisstegringarna.

1 syfte att återställa den samhällsekonomiska balansen måste resurser omfördelas från den skyddade sektorn till den konkurrensutsatta sektorn, i första hand industrin. Därtill kommer krav på en betydande strukturomvandling inom den konkurrensutsatta sektorn. Vi måste öka exporten och . investeringarna vilket innebär att det utrymme som står till förfogande för ökad inhemsk konsumtion, privat såväl som offentlig, blir ytterst begränsat.

Kvantitativt kan situationen illustreras med de beräkningar som gjorts i avstämningen av 1980 års långtidsutredning. Utredarna pekar på att vid en möjlig tillväxt på 2,472 per år kommer BNP att växa med 31 miljarder kr (räknat i fasta priser) under perioden 1981—1985. Även om ambitionsnivån för bytesbalansen inte satts högre än att vi ännu 1985 kommer att ha ctt underskott motsvarande 29z av BNP innebär detta att ca 25 miljarder kr. eller ca 4/5 av den totala tillväxten i ekonomin måste avsättas för ökad export och ökande investeringar. Utrymmet för ökad konsumtion inskränker sig till 6 å 7 miljarder kr. Det följer att såväl reallöner som offentliga utgifter måste hållas tillbaka.

Jag vill i detta sammanhang understryka det nära samband som finns mellan ansträngningarna att spara i de offentliga utgifterna och reallöneutvecklingen. Ett omfattande sparprogram är nödvändigt för att skydda reallönerna. Under hela 1970-talet växte de offentliga utgifterna med ca 696 per år i reala termer. Därmed intecknades hela BNP-tillväxten och mer därtill. Reallönerna kunde upprätthållas endast genom en omfattande utlandsupplåning. Självfallet måste denna utveckling brytas.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan «12

Underlåtenhet att vidta nödvändiga sparåtgärder skulle lägga en orimligt stör del av anpassningsbördan på löntagarna och leda till kraftiga standardsänkningar. Som jag senare kommer att redovisa har vidtagna besparings- ' åtgärder medfört att de offentliga utgifterna 1982/83 är ca 18 miljarder kr. lägre än de skulle varit utan besparingarna. Det nämnda beloppet motsvarar 1092 av lönesumman efter skatt.

Reallöneutvecklingen är inte endast beroende av fördelningen av det tillgängliga konsumtionsutrymmet. Det är också angeläget att tillväxten

blir hög så att det finns något att fördela.

Jag har tidigare pekat på att en låg inflationstakt är en förutsättning för

god tillväxt. Samtidigt finns det ett nära samband mellan kostnadsutveckling och inflation. En inflationstakt på 5,5 Z per år förutsätter i princip, och under förutsättning att man har balans i utgångsläget, att kostnaden per producerad enhet i ekonomin som helhet inte heller ökar mer än så.

Det kostnadsmässiga utrymmet för ftöneökningar kommer under de kommande åren att vara ytterst begränsat. Vid ett givet inflationsmål beror utrymmet av ett flertal faktorer såsom produktivitetsutvecklingen, behovet att sänka våra relativa exportpriser i syfte att återta marknadsandelar och av att vinstläget i den konkurrensutsatta sektorn behöver förbättras.

Vidare måste en avräkning ske för den höjning av arbetsgivaravgifterna

med 2 procentenheter, motsvarande ungefär 1,5 96 av de totala lönekostna-

derna som ingår som ett led i skattereformen. Om den internationella inflationen är större än 5,5 per år måste den

svenska kronan långsiktigt apprecieras om vår interna inflationstakt skall

hållas på den målsatta nivån. Hur stort apprecieringskravet är beror givet-

vis på den internationella inflationsrakten.

Inom ramen för den begränsade totalnivån måste industrins relativa

löneläge förbättras om vi skall uppnå den erforderliga förskjutningen av

produktionens inriktning från den skyddade till den konkurrensutsatta sektorn.

Jag vill också erinra om det uttalande som centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna gjort i anslutning till skatteuppgörelsen. I detta har

understrukits att tillgängligt utrymme för löneförbättringar i huvudsak bör tillfalla de inkomsttagare som i begränsad utsträckning får direkta fördelar

av de sänkta marginalskatterna.

De åtgärder som konstituerar regeringens ekonomiska politik syftar i första hand till att komma tillrätta med ett antal strukturella problem. Det

är viktigt att även konjunkturpolitiken utformas på ett sätt som ligger i linje

med den långsiktigt nödvändiga anpassningen av den svenska ekonomin.

Det innebär att efterfrågetrycket i den svenska ekonomin inte får bli så högt i relation till omvärlden att den nödvändiga förbättringen av vårt

kostnadsläge uteblir. Jag framhöll i finansplanen att våra erfarenheter under senare år i detta avseende är entydiga. Under perioder när vi hållit tillbaka efterfrågan i den svenska ekonomin i relation till omvärlden har

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan | 13

vår konkurrenskraft ökat och sysselsättningen förbättrats i industrin samtidigt som grunden lagts för att få ner inflationen och förbättra bytesbalansen. Under perioder när vi bedrivit en relativt expansiv politik har däremot konkurrenskraften snabbt försämrats. Detta förhållande begränsar tillsammans med nuvarande underskotten i statsbudget och bytesbalans våra möjligheter att i kortsiktigt sysselsättningsfrämjande syfte stimulera den inhemska efterfrågan.

De nämnda reaktionsmekanismerna är ett uttryck för att den svenska ekonomin haft alltför många flaskhalsar och inte fungerat tillräckligt smidigt för att tåla ett relativt högt efterfrågetryck utan att den samhällsekonomiska balansen gått förlorad. De olika åtgärder som på senare tid vidtagits för att öka flexibiliteten, rörligheten och effektiviteten i den svenska ekonomin skall ses mot denna bakgrund. Det gäller bl. a. skattereformen och de olika insatserna för att förbättra kapital-, arbetsmarknads- och råvarumarknadernas funktionssätt. De har alltså som sitt syfte att möjliggöra en högre efterfrågan och därmed en högre sysselsättningsnivå.

Jag har tidigare framhållit att vi måste spara av en rad strukturella skäl — bl.a. för att minska den andel av de totala resurserna som fördelas via de offentliga budgetarna, Samtidigt är det självklart att besparingsåtgärderna kortsiktigt medför att efterfrågetrycket i ekonomin dämpas. I den mån den totala efterfrågenivån därmed skulle riskera hamna på en lägre nivå än vad som är lämpligt kan detta motverkas av sänkta skatter. Regeringens förslag att sänka mervärdeskatten i höstas motiverades bl. a. av att sparåtgärderna i de offentliga budgetarna annars i rådande relativt svaga internationella konjunktur hade kunnat leda till en alltför låg samlad efterfrågenivå i ekonomin.

På längre sikt kan den fulla sysselsättningen endast tryggas genom att tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn ökar. På kortare sikt och i avvaktan på att devalveringen och andra åtgärder som vidtagits får full effekt är det emellertid nödvändigt att statsmakterna går in med olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa måste givetvis utformas så att de inte motverkar strukturomvandlingen. Jag återkommer härtill i det följande.

Åtgärder för att förbättra ekonomins produktionsförmåga Skattereformen

Denna fråga har behandlats i-den proposition (prop. 1981/82: 197) som för endast någon vecka sedan förelagts riksdagen. Jag skall därför här inskränka mig till att konstatera att det sedan lång tid tillbaka har varit ett önskemål att få ner de internationellt sett unikt höga svenska marginalskatterna och dämpa den starka progressionen i inkomstskattesystemet. Den uppgörelse som träffats mellan centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna beräknas medföra att marginalskatten blir högst 50 26 för omkring 90 Ze av inkomsttagarna. Endast 5 Zz av dessa beräknas få marginalskatter 12 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 14

på 55 22 eller mer. Reformen innebär också att hushållens räntekänslighet ökar. . |

Skattereformen innebär att incitamentstrukturen förändras över hela det ekonomiska fältet. Det kommer att löna sig bättre för den enskilde att arbeta och spara samtidigt som det blir dyrare att basera sin ekonomi på olika former av upplåning.

En viktig positiv effekt ligger i att hushållens benägenhet att betala även mycket höga räntor kommer att minska. Därmed ökar möjligheten att hålla ett lägre ränteläge vilket är positivt för den ekonomiska utvecklingen, inte minst i den konkurrensutsatta sektorn.

Företagens kapitalförsörjning |

En förbättrad lönsamhet är ett villkor för att industriinvesteringarna skall öka och för en varaktigt hög industriproduktion. Sedan 20 år tillbaka har vinstnivån i den svenska industrin trendmässigt fallit som framgår av

diagram 3.!

Den låga vinstnivån håller tillbaka investeringarna och har även gröpt ur industriföretagens soliditet som från 1970 gått ner med ca 7 procentenheter till 26 & 1981. Utvecklingen är så mycket mer oroånde som företagens risker i flera avseenden ökat under senare år vilket innebär att behovet av högre soliditet accentueras. Samtidigt som industrin utvecklats svagt har: vinstutvecklingen varit mer positiv inom för utländsk konkurrens skyddade branscher.

Det är nödvändigt att företagens soliditet förbättras. Finansiellt svaga företag har låg motståndskraft vid konjunkturnedgångar och har heller inte möjlighet att göra de framtidssatsningar som behövs.

Mot denna bakgrund finns det anledning att hälsa med tillfredsställelse att industrins lönsamhet, efter en förnyad nedgång 1981, nu ser ut att vara på väg att förbättras. Det är särskilt positivt att lönsamhetsutvecklingen i verkstadsindustrin, som i viktiga avseenden måste utgöra motorn i en process som syftar till att varaktigt öka antalet industrianställda, förbättras. | |

En betydande del av förbättringen i driftsöverskotten kommer dock att gå åt för att täcka industriföretagens ökade negativa finansnetto. Enligt SCB:s statistik försämrades de större industriföretagens negativa finansiella netto från drygt 1 miljard kr. 1980 till 4 1/2 miljarder kr. 1981, motsvarande nästan 2 26 av omsättningen 1981. Det är också ett allvarligt memento att avkastningen på arbetande kapital i industriföretagen inte heller under 1982 beräknas motsvara mer än ungefär inflationen. Avkastningen ligger också avsevärt under den förräntning som man kan uppnå genom att låna ut medel på kreditmarknaden.

! Diagrammet exkluderar varvsindustrin men vissa andra krisbranscher (järn- och stålverken) ingår. Dessa svarar dock för en så begränsad andel att de endast marginellt påverkar totalbilden.

Prop. 1981/82:150 Bilaga i Reviderad finansplan 15

Diagram 3 Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i tillverkningsindustrin exkl. varv 1963—1983 Procent

30 F 7 Driftsoaversbott, brutto

"T ss Diiftsöverskott , ”etto Id A (NN

- 20” ELEN 7 vg N ' NV N LÄ XY

15 Dass” NG VR No

1 1 mA 1 I 1 IK Y ; 16 YT HH AE N I [ få 5 rev! | KE FU UA KA Kn [er Fe [RK [Ha fr [Un Fe [I [a a a 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83

Anm. Vinstnivån 1963-1971 är inte fullt jämförbar med motsvarande mån för perioden 1972— 1983 på grund av skillnader i behandlingen av lagerprisvinster. Källor: Konjunkturinstitutet , statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

Även om en vinstuppgång är nödvändig är det inte realistiskt att räkna med att företagens behov av riskkapital skall kunna tillgodoses enbart genom internt genererade vinstmedel. Den industriella expansion som är nödvändig förutsätter också en omfattande nyemissionsverksamhet. Mot bakgrund härav har en rad åtgärder vidtagits för att mildra den ur samhällsekonomisk synpunkt olämpliga diskriminering av sparande i näringslivet som skattereglerna inneburit. Förändringarna har givits en inriktning som i första hand kommer småsparare tillgodo. De viktigaste av dessa åtgärder är — det allmänna skattefondsparandet som ger vissa skatteförmåner för den som i regelbundna former spar upp till 600 kr. per månad, det företagsanknutna skattefondsparandet, som öppnat möjlighet för de anställda att spara i det egna företagets aktier, reduktion av dubbelbeskattningen av utdelningsinkomster från börsnoterade företag på upp till 7 500/15 000 kr. för ensamstående resp. makar. Förslag har även lagts fram för att förbättra de icke börsnoterade företagens möjligheter att dra till sig externt riskkapital. I propositioner framlagda tidigare i vår har således föreslagits att möjligheter öppnas för dessa företag att ansluta sig till skattefondsparandet; att skattebelastningen på

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 16

utdelad vinst i stort sett halveras och att vissa lättnader genomförs i förmögenhetsbeskattningen av i företagen investerat kapital.

Genom skattefondsparandet tillförs aktiemarknaden f.n. 2 miljarder kr. per år av närmare :en halv miljon sparare, vilket väsentligt förbättrar

företagens tillgång på riskvilligt kapital. Detta motsvarar mer än väl vad som enligt i samband med långtidsutredningarna gjorda beräkningar krävs av hushållen för att näringslivet skall kunna finansiera en tillräcklig expan-

sion under 1980-talet. Det är värt att lägga märke till att eftersom ökningen

av hushållens finansiella tillgångar per år kan beräknas uppgå till ca 20 miljarder kr. är det tillräckligt om endast en liten del härav — mindre än

1/10 — kanaliseras till näringslivet. Några tvångsvisa arrangemang för att lösa näringslivets riskkapitalfråga behövs inte.

Skattefondsparandet har också lett till en önskvärd ökad spridning av akticägandet. Den andel av aktiestocken som ägs av de rikaste hushållen —

1975 beräknas av 1 96 av hushållen ägt knappt 30 72 av de börsnoterade

aktierna — har av detta och andra skäl fortsatt att minska. Den uppgång i aktiekurserna sorn skett de senaste två åren har medfört att företagens kostnader för att anskaffa riskkapital påtagligt sjunkit. Nyemissionsaktiviteten har följdriktig. ökat starkt och uppgick 1981 till över

1,5 miljarder kr. jämfört med endast 100 resp. 600 milj. kr. under de

föregående två åren. För 1982 har hittills tillkännagivits emissioner på ca

1300 milj. kr.

Det senaste årets kursuppgång har medfört att industriföretagen nu värderas närmare sitt substansvärde än tidigare (diagram 4). Det är positivt

eftersom en nödvändig förutsättning för ökade industriinvesteringar är att kursvärdet på företagen står i rimlig relation till substansvärdet. I annat fall

kan realtillgångar förvärvas mycket billigare genom köp av andra företag än genom egna investeringar. Företagsköp och ökad koncentration inom

näringslivet blir dominerande 1 stället för ökade reala investeringar. Som jag framhöll i finansplanen måste den kursuppgång som inträffat

under senare år ses som en normalisering och inte som en artificiellt

uppdriven kursnivå. De förhållanden som rådde under 1970-talets senare

hälft, där de stora industriföretagen på börsen värderades till långt mindre än halva substansvärdet, kan inte sägas vara normala. Det bör påpekas att även inkl. den senaste kursuppgången har aktieägarnas avkastning sett över en längre period varit måttlig. Den reala avkastningen efter skatt har

under de senaste 5, 10 resp. 25 åren uppgått till resp. t,5, 0.7 och I Z per året. För aktieägare som betalar förmögenhetsskatt har avkastningen i genomsnitt varit negativ. De samhällsekonomiskt centrala samband som finns mellan en fungeran-

de aktiemarknad och företagens soliditet och expansionsförmåga är bakgrunden till att man i så gott som samtliga industriländer under senare år kraftigt mildrat eller helt eliminerat dubbelbeskattningen av företagens vinster och/eller vidtagit andra lättnader i beskattningen av aktier. Sådana

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan 17

Diagram 4 Börsbolagens börsvärde i procent av substansvärdet 1967—1981 (Justerat eget kapital) Industri-, handels-, rederi- och fastighetsbolag på Stockholmsbörsen Procent .

70F

IV

l N

30

| UR Ko Är He [a [a Ur [ [ [a [ fr

1987 69 7 73 75 77 79 81

Källa: Aktiv placering AB.

lättnader har införts, resp. behållits, även i länder med socialdemokratiska regeringar såsom t. ex. Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike och Danmark.

De steg som hittills tagits i Sverige har inneburit att dubbelbeskattningen mildrats. Enligt min mening talar starka skäl för att de vidtagna åtgärderna avlöses av ett system där dubbelbeskattningen i princip avskaffas. Dessa frågor utreds f.n. av kapitalvinstkommittén.

Skattefondsparandet innebär att riskvilligt kapital ställs till näringslivets

förfogande. Det är önskvärt att stimulera även andra former av långsiktigt bundet sparande. Även skattesparandet i banker har blivit en betydande

framgång. Totalt deltar närmare 700000 personer i denna sparform. Vid utgången av 1981 uppgick den samlade kontobehållningen till 6.6 miljarder kr. I dessa konton har därmed långsiktigt bundits ett belopp motsvarande

ca 2 Ze av den utestående penningmängden.

Genom skattefond och skattesparandet har möjligheter öppnats för den enskilde spararen att få en avkastning efter skatt som är positiv även efter

det att man tagit hänsyn till inflationen. De skattelättnader som de två

sparformerna erbjuder har givits formen av ett avdrag från skatten och har

således samma värde oavsett inkomstnivå.

Prop. 1981/82: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 18

Finanspolitiken

Förändringar i den offentliga sektorns inkomster och utgifter har sedan

länge utgjort ett viktigt stabiliseringspolitiskt instrument. I takt med att den offentliga sektorn. vuxit och den svenska ekonomin kommit i obalans har emellertid de offentliga inkomsternas och utgifternas betydelse för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen kommit alltmer i förgrunden.

En alltför snabb offentlig utgiftsexpansion kan hämma tillväxten genom att den minskar näringslivets möjligheter att dra till sig nödvändiga reala resurser i form av arbetskraft och kapital. Negativa effekter på pris- och lönebildningen och därmed på näringslivets konkurrenskraft kan också uppkomma. Vid en snabb utgiftsexpansion försämras budgetsaldot, vilket leder till en likviditetspåspädning som ökar inflationsrisken och/eller stäl-

ler krav på en stram kreditpolitik med höga räntor. Det är inte heller en framkomlig väg att genom en höjning av skattetrycket försöka begränsa de negativa effekterna av en alltför snabb offentlig utgiftsexpansion. En sådan politik skulle tvärtom riskera att driva upp

inflationen, minska näringslivets konkurrenskraft och förvärra balansbris-

terna i den svenska ekonomin. Det privata konsumtionsutrymmet skulle också bli alltför begränsat.

De totala offentliga utgifterna i Sverige är högre än i något annat land i västvärlden. De har också ökat mycket snabbt. Utgifternas andel av BNP steg från 456 1970 till 6692 1981. I Norge och Danmark, som hade en

utgiftsandel 1970 på drygt 40 2. ligger utgiftsandelen på ca 5596. I många västeuropeiska länder är utgiftsandelen väsentligt lägre. Exempelvis ökade

utgiftsandelen i Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland från knappt

4096 1970 till ca 45 Zz 1980.

Mot denna bakgrund står det enligt min mening klart att det centrala målet för finanspolitiken under en lång följd av år kommer att vara att hålla tillbaka den offentliga utgiftsexpansionen. Denna bedömning delas av de internationella organisationerna som granskat den svenska ekonomin. I exempelvis OECD:s senaste Sverigerapport ifrågasätts t.o.m. huruvida det räcker att dämpa utgiftsexpansionen och om vi inte nu i själva verket

nått en punkt där den absoluta utgiftsnivån måste skäras ned.

Genom variationer i skatteuttaget är det möjligt att avväga finanspolitiken också med hänsyn till konjunkturläget. Jag vill emellertid erinra om att

de stora balansbristerna i den svenska ekonomin i viss utsträckning beskurit den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten. Exempelvis skulle det inte vid en otillräcklig konkurrenskraft i den svenska industrin vara möjligt att

permanent hålla uppe efterfrågan genom en expansiv finanspolitik.

Under 1980 och 1981 dämpades den offentliga utgiftsexpansionen till ca 4960 per år jämfört med 676 per år under 1970-talet. Den dämpning av

utgiftsexpansionen som skedde under 1980 och 1981 är emellertid inte tillräcklig. Som jag angav i finansplanen bör politiken på längre sikt inrik-

tas på att begränsa de offentliga utgifternas ökning till ca 192 per år.

Prop. 1981/82: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 19

De beräkningar som gjorts över de offentliga utgifternas reala utveckling under 1982 och 1983 visar att utgiftsexpansionen kommer att dämpas

kraftigt. Ökningstakten uppgår i genomsnitt under de två åren till drygt I 9c

per år (tabell 2). Räknat exkl. räntor är utgifterna i stort sett realt oförändrade. Såväl konsumtion och investeringar som transfereringar utvecklas

väsentligt långsammare än tidigare.

Tabell 2. Den konsoliderade offentliga sektorns utgifter i reala termer 1970—1983

| Milj. kr... — Årlig procentuell förändring

löpande

priser 1970—- 1980 1981 1982 1983

1980 1979 prognos prognos

Transfereringar 154 8,9 3,8 8.9 2,5 3.9

Transfereringar .

exkl, räntor 137 9.1 -0,2 4,1 0.9 04 Konsumtion och

Medan det således står klart att utgiftsökningen kraftigt bromsats upp finns det anledning att tolka de beräknade utgiftstakterna under enstaka år med försiktighet. Utgiftsutvecklingen kan i betydande utsträckning påver-

kas av tillfälliga variationer. Även förskjutningar mellan prisutvecklingen för offentlig konsumtion och investeringar resp. för bruttonationalproduk-

ten kan påverka den registerade utgiftsexpansionen under olika år. Den

mycket låga utgiftsexpansionen under 1982 förklaras bl.a. att priserna på export och privat konsumtion och därmed på BNP till följd av devalvering-

en beräknas öka snabbare än priset på offentlig konsumtion och investe- M av I ringar. -

Den offentliga sektorns direkta anspråk på reala produktionsresurser för konsumtion och investeringar avspeglas bäst vid en fastprisberäkning med hjälp av prisindex för resp. användningsområde. Utvecklingen för offentlig konsumtion och investeringar beräknad på detta sätt redovisas i tabell 3.

! En närmare redogörelse för de reala offentliga utgiftstakterna redovisas i den preliminära nationalbudgeten, kapitel 9.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan 20-

Tabell 3. Offentlig konsumtion och investeringar 1980— 1983 Årlig procentuell förändring

1980 1981 1982 1983

Statens' konsumtion och investeringar 0,4 - 2,0 —-2,3 -2,6 därav: konsumtion 1,4 -— 0,5 —-2.4 —2,5

investeringar -7,8 —-16,1 —1.4 -3,8 Kommunernas konsumtion och investe-

! Myndigheter inkl. socialförsäkring.

Som framgår av tabellen sker en kontinuerlig minskning av tillväxten i den offentliga sektorns direkta resursanspråk. Enligt kalkylen skulle under 19831. 0. m. en viss minskning av resursanspråken ske.

Statens konsumtion och investeringar beräknas minska såväl under 1982

som 1983. Den kommunala konsumtionens underliggande ökningstakt be-

döms under 1982 sjunka till ca 1,5 Zz. I kalkylen förutsätts också att denna

ökning i den kommunala konsumtionen under 1983 skall begränsas till I Ze.

När det gäller den mer långsiktiga utgiftsutvecklingen har den nyligen presenterade långtidsutredningen i en s.k. referenskalkyl beräknat att de offentliga utgifterna mellan 1981 och 1985 i genomsnitt kommer att öka med drygt 27 per år om inga nya statliga utgiftsbeslut fattas och om kommunernas konsumtionsökning begränsas till 196 per år fr.o.m, 1983.

Räknat exkl. statsskuldsräntor motsvarar det en utgiftsökning på drygt I 2 per år. För att hålla den totala utgiftsexpansionen vid 196 per år skulle

enligt utredningen nya besparingar på ca 25 miljarder kr. vara nödvändiga

under perioden fram till 1985. Till detta kommer de besparingar som krävs

för att uppväga de nya utgiftsbehov som erfarenhetsmässigt uppkommer. Även om kalkyler av denna typ är förknippade med viss osäkerhet visar de ändå klart att besparingar i de offentliga utgifterna blir nödvändiga under

en följd av år. Det är emellertid inte meningsfullt att nu precisera något nytt besparingsmål. Det får mot bakgrund av det allmänna ekonomiska läget fastställas under hösten. Allmänt kan emellertid sägas att ju snabbare

konjunkturuppsvinget kommer och ju starkare det blir desto stramare kan finanspolitiken vara utan att negativa kortsiktiga effekter på sysselsättningen behöver uppkomma.

Medan det är uppenbart att utgiftsexpansionen även i fortsättningen

måste hållas på en låg nivå är det enligt min mening ett svårare avvägnings-

problem i vilken takt en framtida nedgång i de offentliga utgifternas andel av BNP bör utnyttjas för en sänkning av det totala skattetrycket i ekonomin. För cen relativt snabb sänkning talar de positiva effekter som skulle

uppkomma på viljan till arbete och sparande. Även lönekostnader, priser och konkurrenskraft skulle kunna påverkas positivt. Mot detta står emel-

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan 21

lertid de negativa konsekvenserna av alltför stora budgetunderskott. Vid

en kraftig likviditetspåspädning ökar risken för inflation samtidigt som räntorna drivs upp och näringslivets investeringar hämmas. Avvägningen av skattetrycket måste sålunda även ske mot bakgrund av de stabiliseringspolitiska krav som det allmänna ekonomiska läget ställer. I

nuvarande statsfinansiella läge vore det enligt min mening inte förenligt

med en ansvarsfull finanspolitik att inför det väntade konjunkturuppsving-

et 1983 avstå från att totalfinansiera den föreslagna skatteomläggningen.

Kommunerna

Kommunerna svarar för 2/3 av den totala offentliga efterfrågan i form av offentlig konsumtion och investering och närmare hälften av de totala

offentliga utgifterna. Den återhållsamhet som måste prägla den offentliga hushållningen kan därför inte undanta kommunerna. Kraven på återhåll-

samhet har dock satts lägre än de krav som staten tagit på sig. Jag vill

erinra om att under 1981 sjönk statens konsumtion och investeringar med

296 medan kommunerna i stället redovisade en ökning på 2 1/4. Vidare har för den statliga utgiftsutvecklingen för de närmaste åren satts som mål en årlig volymminskning på 3 2 (exkl. vissa arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska insatser samt exkl. statsskuldsräntor). För kommunernas

del har statsmakterna accepterat en ökning på högst I 'Z per år. Det stod under hösten klart att kommunerna inte skulle komma att hålla en ökningstakt på 122 under 1982. I finansplanen i januari gjordes bedöm-

ningen att ökningen skulle bli 1,776. De uppgifter från kommunerna som

nu föreligger tyder i och för sig på en snabbare ökning. Det beror dock

bl. a. på att ett ökat antal beredskapsarbeten i kommunal regi tillkommer

under 1982. Om man korrigerar för effekter av beredskapsarbeten samt

överföring av huvudmannaskapet för två statliga sjukhus till landstingen. skulle den underliggande tillväxten uppgå till 1,49£.! För 1981 var motsvarande tal 336. En dämpning tycks sålunda vara på väg även om volymökningen 1982 ligger över vad som vore önskvärt. Det bör dock vara möjligt för kommunsektorn att nästa år hålla sig inom den angivna ökningstakten på högst 172 särskilt med hänsyn tagen till att beredskapsarbetena bör kunna avvecklas under 1983.

UT pationalräkenskapsstatistiken päverkas den kommunala konsumtionen av beredskapsarbeten och överföring av huvudmannaskap för Karolinska sjukhuset till Stockholms läns landsting (1982) och Akademiska sjukhuset till Uppsala läns landsting (1983). Effekterna av dessa förändringar samt den underliggande expansionstakten framgår av följande tablå:

1982 1983

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 22

f syfte att dämpa konsumtionsexpansionen har statsmakterna beslutat att begränsa kommunernas finansiella utrymme och ange riktlinjer för den kommunala verksamhetens reala utveckling. Statsmakterna ser också systematiskt över de krav staten ställer på kommunerna i syfte att underlätta anpassningen till en lägre volymökning.

Begränsningen av det finansiella utrymmet kommer i första hand att verka under 1983. Trots de åtgärder som vidtagits kommer kommunsektorn som helhet under nästa år få ett finansiellt överskott på ca 5 miljarder kr. I ett läge där löne- och prisstegeringstakten avtar gynnas kommunerna av systemet för utbetalning av kommunalskattemedel eftersom kommunernas skatteinkomster ett visst år är beroende av löneökningstakten två år tidigare. Erfarenheten talar för att så betydande finansiella överskott kan riskera att utnyttjas för nyta åtaganden från kommunernas sida, om kommunernas budgetarbete inte präglas av stor återhållsamhet.

Kommunerna har nu haft en rimlig tid att anpassa sig till kravet på begränsning av konsumtionsvolymen till 196. Arbetsmarknadsläget 1983 medger också en avtrappning av de kommunala sysselsättningsinsatserna.

Kreditpolitiken Utvecklingen under 1981 och början av 1982

Den internationella ränteutvecklingen kännetecknas av en påfallande instabilitet och oförutsebarhet. Orsaken till detta är främst den utformning som den ekonomiska politiken givits i Förenta staterna. Den expansiva finanspolitiken tenderar att i kombination med den strama penningpolitiken driva upp ränteläget. Någon styrning av ränteläget förekommer inte, utan penningpolitiken inriktas ensidigt på att kontrollera penningmängden även på mycket kort sikt. När utvecklingen tenderar att avvika från det uppställda penningmängdsmålet vidtas korrigerande åtgärder. I kombination med marknadens förväntningar kan detta ge upphov till snabba och kraftiga utslag på ränteläget.

Det svenska ränteläget, som höjts relativt kraftigt i samband med valutaoron i början av 1981, sänktes successivt under loppet av 1981 och början av 1982. Genom gradvisa nedjusteringar av bankernas upplåningskostnad i riksbanken sänktes penningmarknadsräntorna från drygt 1676 i början till 12 å 13960 i slutet av 1981. Efter devalveringen av den svenska kronan ökade den räntepolitiska handlingsfriheten något. Det blev möjligt att anpassa även det allmänna ränteläget till den sjunkande inflationstakten och det svaga konjunkturläget. Diskontot sänktes i två steg från 12 till 107 och den långa statsobligationsräntan från 13,5 till 12,75 9e. Vid den senaste diskontosänkningen i mars bibehölls dock bankernas upplåningskostnad i riksbanken på oförändrad nivå, 1495. Därigenom hölls penningmarknadsräntorna kvar på en internationellt sett konkurrenskraftig nivå, vilket är nödvändigt om inte negativa valutaeffekter skall uppkomma. Om banker-

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 23

nas upplåningskostnad skall verka styrande för penningmarknadsräntorna måste dock kassakvoterna anpassas så att bankerna befinner sig i straffräntezonen vid upplåning i riskbanken. I detta syfte höjdes kassakvoterna i

mitten av april 1982 från 2 till 476. |

På grund av det relativt höga allmänna ränteläget i Sverige skedde under 1981 en kraftig omsvängning i den privata sektorns kapitaltransaktioner

med utlandet från ett utflöde 1980 på ca 3 miljarder kr. till ett inflöde 1981 på ca 10 miljarder kr. Därigenom kunde statens utlandsupplåning minskas kraftigt, vilket var nödvändigt efter den mycket omfattande upplåningen under 1980 (tabell 4).

Under första kvartalet 1982 skedde ett valutaflöde i den privata sektorn

på ca 5 miljarder kr., vilket enligt de bedömningar som nu kan göras ungefär svarar mot bytesbalansunderskottet.

Tabell 4. Betalningsbalansens utveckling 1979—1981 samt vissa uppskattningar för första kvartalet 1982 Nettobelopp i miljarder kr.

Första kvartalet

1979 - 1980 1981 1982 Valutareservens förändring - 3 0 rö [a Statens och riksbankens nettoupplåning utomlands 9 22 7 5 Valutaflöde i privata sektorn -12 -22 —6 -—5 därav: bytesbalans (—- 10) (—19) (—16) (—4)

övrigt (— 2) (- 3) ( 10) (1)

Utsikterna för 1982 och 1983

Det centrala problemet vid utformningen av kreditpolitiken kommer

även under 1982 att vara hur det svenska ränteläget bör avvägas i förhållande till det internationella. Vid en svag inhemsk konjunkturutveckling och en fallande prisstegringstakt är ett relativt lågt ränteläge motiverat av stabiliseringspolitiska skäl. Handlingsfriheten är emellertid begränsad på

grund av de stora balansbristerna i den svenska ekonomin. På kort sikt kan ett för lågt ränteläge driva fram ett kapitalutflöde i den privata sektorn. På längre sikt minskar möjligheterna att hålla tillbaka likviditetstillväxten i

ekonomin och bekämpa inflationen. Effektiviteten i ekonomin försämras

också om realräntan hålls på en så låg nivå att hushållningen med knappa kapitalresurser eftersätts. |

En lämplig avvägning är enligt min mening att långsiktigt utforma ränte-

och kreditpolitiken så att den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet är i balans och helst ger upphov till ett visst kapitalinflöde. Statens utlandsupplåning kan då hållas på en nivå som ungefär motsvarar eller något understiger bytesbalansunderskottet.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 24

På grund av det svaga konjunkturläget innebär en relativt snabb likviditetsökning knappast något problem för inflationsbekämpningen under 1982. Vid en kraftig konjunkturförbättring kommer däremot det centrala

kreditpolitiska problemet under 1983 sannolikt att vara hur likviditetstill-

växten i den svenska ekonomin skall kunna begränsas till vad som är

långsiktigt förenligt med en fortsatt dämpning av inflationstakten. Kredit-

politiken behöver då sannolikt också stödjas av finanspolitisk åtstramning. " Budgetunderskottet leder till en stark ökning av inlåningen i bankerna. Därmed skapas förutsättningar för en snabb kreditexpansion. Riksbanken

kan förhindra detta genom att anpassa likviditetskvoterna så att bankerna tvingas placera en stor del av inlåningen i statspapper. Dessa likviditets-

kvoter närmar sig nu den legala gränsen, 50 90. Det är inte önskvärt att höja

denna gräns eftersom det skulle leda till att bankerna i allt högre grad blev kapitalmarknadsinstitut som till övervägande del placerar sina tillgångar i

statspapper medan den ordinarie bankutlåningens relativa betydelse minskar. Bankernas vinster kommer också att fluktuera mycket kraftigt allt

eftersom de rörliga inlåningsräntorna är läga eller höga i förhållande till de

fast förräntade obligationsportföljernas avkastning. Ju större obligationsinnehavets andel av balansomslutningen blir, desto starkare blir denna

utväxling. Detta kommer också att pressa fram allt starkare variationer i

ut- och inlåningsräntorna i bankerna.

Med tanke på de svårigheter som kan föreligga att snabbt dämpa lik viditetsutvecklingen är det av vikt att pröva nya vägar att öka statens upplå-

man som skyndsamt prövar förutsättningarna för att obligationsfonder i bankernas regi skall kunna inrättas fE 1982:5). Avsikten med obligationsfonderna är att förbättra möjligheterna att öka statsupplåningen trän allmänheten. Därigenom begränsas likviditetstillväxten i ekonomin samtidigt som bankernas balansräkningar inte tyngs av oproportionerligt snabbt växande statspappersportföljer.

En framgångsrik upplåning via obligationsfonder förutsätter konkurrenskraftiga upplåningsvillkor. Räntan måste överstiga avkastningen på

alternativa riskfria placeringar. I första hand torde upplåningen från företagssektorn kunna ökas. En kraftig upplåningsökning från hushällen är f. n. mindre sannolik. Realinkomstutvecklingen är svag och en stor del av sparandet binds redan långfristigt inom ramen för skattesparandet. En viss överföring av långfristigt banksparande bör dock kunna ske.:

På sikt kan införandet av obligationsfonder komma att innebära en

aktivering av den svenska andrahandsmarknaden för obligationer liknande

den som skett för bankcertifikaten. En sådan utveckling skulle ha positiva

effekter på kapitalmarknadens funktionssätt.

Det är inte möjligt att nu exakt ange hur budgetunderskottet kommer att finansieras under 1982. Det är bl. a. svårt att uppskatta vilken omfattning

som statsupplåningen via obligationsfonderna kan få. En grov bild över budgetunderskottets finansiering under 1982 kan ändå ges (tabell 5).

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 25

Tabell 5. Finansiering av budgetunderskottet 1980—1982 Nettobelopp, miljarder kr.

1980 981 1982

| 17 38 32—38 Banksektorn!

Summa Sverige

22 g? P-14 Utlandet

54 66 77 Totalt (statens utgiftsöverskott) ! Någon fördelning på riksbanken och banksystemet i övrigt görs inte i denna uppställning. Hur en sådan fördelning utfaller beror på hur kassakraven används. 2 Utlandsupplåningen redovisas här i enlighet med riksgäldskontorets bokföringsprinciper. Upplåningen skiljer sig därför något från vad som redovisa i tabell 4, där upplåningen beräknats till transaktionsvärde.

Avsikten är att under 1982 via obligationsfonderna låna upp 5—7 mil-

jarder kr. Den traditionella upplåningen från allmänheten torde kunna ökas

från 7 miljarder kr. under 1981 till 8—10 miljarder kr. under 1982. Möjlighe-

terna att öka statens upplåning i kapitalmarknadsinstituten är begränsade. om inte näringslivets möjligheter till långfristig finansiering allvarligt skall

försvåras. Om upplåningen ökas i takt med ökningen i institutens placeringskapacitet är det rimligt att räkna med en ökning till 14 miljarder kr. 1982. Vid en statlig utlandsupplåning som är ungefär lika med eller något mindre än det beräknade bytesbalansunderskottet på ca 14 miljarder kr.

skulle det vid ett budgetunderskott på 77 miljarder kr. återstå ca 35 mil-

jarder kr. att finansiera i banksektorn. Kreditefterfrågan från andra än staten kan under 1982 väntas bli relativt

svag. Hushållens efterfrågan begränsas av den svaga realinkomstutveck-

lingen och den ökade räntekänslighet som följer av den föreslagna skatte-

reformen. Företagens efterfrågan är svag p. g. a. den låga investerings- och

aktivitetsnivån. En viss ökning av kreditbehovet främst när det gäller

rörelsekrediter kan dock väntas under loppet av året. Bostadssektorns upplåningsanspråk kommer att minska genom det minskade bostadsbyg-

gandet. Inte heller kommunernas kreditefterfrågan kan väntas öka i nämn-

värd omfattning.

Totalt räknar jag med att bankernas s.k. övrigutlåning i svenska kronor

skall komma att öka med ca 722. En viss anpassning får ske med hänsyn

till hur stor företagens utlandsupplåning blir. Likviditetstillväxten i ekono-

min skulle därmed stanna vid 11 å 1326 jämfört med 1476 under 1981. Vid

en framgångsrik statsupplåning via obligationsfonder torde det således

vara möjligt att hålla likviditetstillväxten på en rimlig nivå.

Finansbolagens kreditgivning kan under 1982 väntas öka relativt svagt. Den förordning om utlåningsreglering som regeringen meddelat har inte behövt utnyttjas för annat än kontokortskreditgivningen. För denna råder ett utlåningstak som begränsar den möjliga kreditökningen till 14 Z: mellan

september 1981 och december 1982.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 26

Kreditmarknaden kommer enligt min mening att under 1982 präglas av relativt god balans. Någon risk för en allmän ränteglidning föreligger inte. Under det kommande konjunkturuppsvinget måste emellertid statens upp-

låning från allmänheten ökas kraftigt för att hålla tillbaka likviditetstillväx-

ten i ekonomin. Samtidigt kommer företagens kreditefterfrågan att öka. Vid en fullständigt fri räntesättning skulle då sådana räntestegringstendenser kunna uppkomma att företagens investeringsaktivitet allvarligt

hämmades. Jag kommer därför senare i dag att på framställning av riksbanksfullmäktige föreslå regeringen att förordna om fortsatt räntereglering för bankerna t. o. m. 30 april 1983. Som fullmäktige framhållit i sin skrivelse är det viktigt att bankerna i större utsträckning än vad som hittills varit fallet ger företagen mer riskbe-

tonade krediter. Bankerna är genom sin organisation och kompetens väl lämpade för denna uppgift. Ränteregleringen har emellertid i viss mån

begränsat bankernas intresse för sådan kreditgivning. Räntesättningen för

enskilda krediter har visserligen varit fri. Regleringen av den genomsnittliga utlåningsräntan har emellertid medfört att en ökad kreditgivning till hög ränta tvingat fram räntesänkningar i den befintliga kreditportföljen. Bankernas möjligheter att i praktiken kompensera sig för ökad risk i kreditgivningen har därigenom varit beskuren. Detta problem kommer att reduceras

genom att bankernas blancokreditgivning till företagen i tillämpningen undantas från ränteregleringen.

Sysselsättningspolitiken

Den fulla sysselsättningen är ett av den ekonomiska politikens viktigaste mål. Detta förhållande har fått styra inriktningen av politiken i stort.

Arbetslösheten i Sverige har också efter oljechockerna legat på en avsevärt lägre nivå än i praktiskt taget alla andra länder. Arbetslösheten har

dock stigit under hösten och vintern och nått en nivå jämförbar med den som redovisades i början av 1970-talet.

En del av svårigheterna att upprätthålla full sysselsättning kan givetvis återföras på den relativt svaga utvecklingen i de industrialiserade länderna

— totalt beräknas antalet arbetslösa inom OECD-området uppgå till närmare 30 milj. människor i år — och därmed även i fråga om marknadustillväxten av vår export. | Till de svårigheter som skapas av den internationella utvecklingen kom-

mer att arbetsmarknaden i Sverige under senare år i viktiga avseenden inte fungerat tillfredsställande. Medan antalet lediga platser har fluktuerat inom

ganska snäva marginaler sedan början av 1960-talet har antalet personer som är arbetslösa eller föremål för olika former av arbeismarknadspolitiska insatser blivit allt fler. Marknaden fungerar således sämre när det gäller att passa ihop utbud och efterfrågan och den tid som går åt innan en ledig plats besätts har successivt vuxit. Vakanstiderna har ökat mest för indu-

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 27

strin. Förklaringen återfinns såväl i skatteregler och lagstiftning som i

ändrade attityder, ökad frekvens dubbelarbetande hushåll m. m.

I syfte att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad har en rad åtgärder vidtagits under senare år. Således har de s.k. Åmanlagarna modi-

fierats I syfte att möjliggöra provanställning och tillfälliga anställningar vid arbetstoppar. Jag vill också understryka den betydelse som skattereformen får även I detta sammanhang genom att lönen effektivare kan stimulera den enskilde att åta sig nya arbetsuppgifter. Industrins möjligheter att

rekrytera personal har förbättrats genom att den offentliga efterfrågan på arbetsmarknaden hålls tillbaka. När det gäller industrins möjligheter att dra till sig erforderlig arbetskraft

spelar utgången av kommande avtalsuppgörelser en central roll. Det är nödvändigt att den konkurrensutsatta sektorn får bli löneledande inom

den, totalt sett mycket begränsade, ram som finns. Lönesättningen utgör en betydelsefull faktor också när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Löneläget måste anpassas så att efterfrågan på nytillträdande arbetskraft ökar om vi varaktigt skall kunna förbättra ungdomarnas arbets-

marknadssituation.

Riksdagen antog under 1981 riktlinjer för arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning som syftade till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och underlätta den ömsesidiga anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Därvid framhölls betydelsen av att såväl arbets-

givare och arbetssökande som staten tar ansvar för att underlätta denna

anpassning. Arbetsmarknadspolitikens viktigaste del är den egentliga platsförmedlingen, som syftar till att de arbetssökande skall kunna ta de

arbeteh som finns på den öppna marknaden. Viktiga organisatoriska förändringar har genomförts inom arbetsförmedlingen och ansträngningarna att effektivisera dess arbetsformer fortsätter.

I den mån som det inte är möjligt att placera de arbetslösa i arbete på den öppna marknaden måste andra åtgärder vidtagas. I första hand prövas därvid möjligheten att med hjälp av arbetsmarknadsutbildning underlätta en framtida arbetsplacering. F.n. deltar drygt 40000 personer i sådan utbildning.

Antalet beredskapsarbeten har under budgetåret stegvis ökats. I mars 1982 sysselsattes drygt 53 000 personer i sådana, vilket var mer än 20000

fler än samma månad förra året. Utöver beredskapsarbetena har hittills ca

4000 särskilda ungdomsplatser, för vilka statliga bidrag utgår med nästan

hela lönebeloppet, inrättats för arbetslösa 16- och 17-åringar. Regeringen har under innevarande budgetår också vidtagit omfattande

åtgärder för att främja sysselsättningen i byggsektorn. Offentliga investeringar för ca 800 milj. kr. har tidigarelagts, och flera större sjukhusinveste-

ringar har meddelats byggnadstillstånd. Särskilda bidrag och lån har läm-

nats till ombyggnader och reparationer inom bostadssektorn.

Prop. 1981/82: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 28

Devalveringen och andra vidtagna åtgärder har i förening med avtalet för 1981 och 1982 lagt en grund för en positiv produktionsutveckling även om den internatione!la konjunkturuppgången kommer något senare än som tidigare antagits. Den svenska industriproduktionen vände uppåt under sista kvartalet 1981 efter ett ganska kraftigt fall under året. Den genomsnittliga produktionsnivån väntas 1982 ligga ca 3 7 högre än föregående år. Under loppet av 1982 beräknas dock ökningstalet bli väsentligt större eller ca 826. Detta kommer att medföra en uppgång i industrisysselssättningen med början under andra halvåret i år.

Likväl får man räkna med att arbetsmarknadssituationen i är och under kommande vinter riskerar att bli alltför svag om särskilda insatser inte

görs. Det är utomordentligt angeläget att dessa inriktas på kortvariga

arbeten och på åtgärder som är ägnade att underlätta en framtida stadigvarande anställning i någon av näringslivets expansiva delar.

Mot denna bakgrund kommer senare i dag att föreslås åtgärder för sammanlagt 2,2 miljarder kr. för arbetsmarknadspolitiskt motiverade in-

satser. Åtgärderna avser i första hand arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten, förlängning av de särskilda ungdomsplatserna och tidigare-

läggning av statliga byggnads- och anläggningsarbeten samt lån och bidrag till ombyggnader och reparationer inom bostadssektorn.

2¶Utvecklingen 1982 och 1983

Regeringens inriktning av politiken syftar till att få till stånd en exportledd uppgång. Den internationella utveckling som jag tidigare skisserat ger förutsättningar för en marknadstillväxt om närmare 4596 i år och något mera nästa år. En exportökning enbart I takt med marknadstillväxten räcker dock inte för att långsiktigt förbättra bytesbalansen. Vi måste

därutöver återta marknadsandelar.

Den faktiska exportutvecklingen sedan devalveringen i september 1981

tyder på att vi nu håller på att återta förlorad terräng. Konjunkturinstitutet

räknar med att vi under 1982 kommer att vinna marknadsandetar ungefär i den takt som antogs i finansplanen i januari. Ökningen av exportvolymen för varor med närmare 6 Zz är det mest expansiva inslaget i ekonomin i år.

Våra marknader för bearbetade industriprodukter väntas växa med ca 3,5 Z inom industriländerna. Deva!veringen skapade ett utrymme för företagen att låta de svenska produkternas pris öka långsammare än konkurrenternas, dvs. våra relativa priser skulle sjunka. Efter devalveringen har relativpriserna sjunkit med 5,5 96 och konjunkturinstitutet räknar med en

fortsatt sänkning så att våra exportpriser vid utgången av 1982 skulle ha sänkts ca 972 i förhållande till konkurrenterna. Härvid har hänsyn också

tagits till företagens behov att öka vinstmarginalerna till en långsiktigt mer normal nivå samt till förbättringar av vårt relativa kostnadsläge.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan 29

Detta skulle göra det möjligt att öka våra marknadsandelar med 4,5 92 så att exporten av bearbetade varor till OECD-länderna kunde öka med 8946 i volym i år.

OECD-länderna mottar över 80 av vår export. När det gäller exporten till övriga länder är bilden mera splittrad. Devalveringen gör oss självfallet mera konkurrenskraftiga också på dessa marknader men å andra sidan blir marknadstillväxten där relativt svag. Försämrade oljeinkomster medför att marknadstillväxten inom OPEC-länderna begränsas till 8 Ze mot 22 9 i fjol. Även för övriga u-länder och statshandelsländer är expansionen svagare.

Dessutom får vi räkna med att exporten av vissa råvaror, bl.a. järnmalm, i nuvarande konjunkturläge utvecklas långsamt så att den totala exportvolymökningen stannar vid drygt 5,5 96.!

För 1983 leder konjunkturuppgången till att världshandeln för industri- ' varor totalt torde öka med ca 52. Under förutsättning att våra produktionskostnader inte ökar snabbare än i år Kommer vi även då att kunna dra nytta av ett gynnsamt relativt prisläge så att vi vinner marknadsandelar i viss utsträckning. Då bör även råvaruexporten ha kommit igång varför den totala exporttillväxten skulle kunna bli ca 7,5 96.

En förutsättning för att exportökningen skall ske är att företagen använder cen väsentlig del av det utrymme som devalveringen skapade för att hålla lägre prisökningar än konkurrenterna. I annat fall kan inte industri-. sektorn växa tillräckligt för att långsiktigt förbättra bytesbalansen. Så vitt man kan se av statistiken över exportutfallet under senare delen av fjolåret tycks företagen ha sänkt sina relativpriser i större utsträckning än jag räknade med i finansplanen.

Siffrorna över månatliga export- och importpriser i början av 1982 skulle dock kunna tolkas så att benägenheten hos de svenska företagen att hålla: lägre prisökningar än konkurrenterna skulle ha upphört. De höjda exportpriserna kan emellertid också bero på att av devalveringen föranledda kostnadshöjningar först nu slår igenom på priserna.

Den bedömning av de svenska exportföretagens priser jämfört med konkurrenternas som konjunkturinstitutet gjort för 1982 får därför anses realistisk.

Samtidigt finns det anledning räkna med att priserna internationellt kommer att öka mycket svagt nästa år. Orsaken är lägre oljepriser och låga löneavtal. Det innebär att konkurrensläget skärps. Vi kommer att möta konkurrens baserad på en ökning av arbetskraftskostnaden per producerad enhet på kanske under 5. Priserna på industrivaror väntas i genomsnitt öka 5-6 76.

För att vi långsiktigt skall kunna öka exporten krävs därför en god produktivitetsutveckling och en utomordentligt återhållsam lönekostnads-

Exportprognosen i finansplanen i januari redovisade av indextekniska skäl en högre volymsiffra, se närmare kapitel 3 i den reviderade nationalbudgeten.

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 + Reviderad finansplan 30

ökning i den svenska ekonomin samt en prispolitik från de svenska företagens sida som utnyttjar dessa konkurrensfördelar. Jag har tidigare berört frågan om löneutrymmet för 1983. Vad gäller prisutvecklingen under 1982 bör beaktas att den avsaktning i konsumentpriserna som de sänkta oljepriserna för med sig inte direkt påverkar avtalsindex. Där är det direkta genomslaget av energiprisökningar bortrensat. Avtalsindex kommer därför att ge en överdriven uppfattning om de prisökningar som konsumenterna möter i år. Realinkomsterna kom-. mer därmed att utvecklas bättre än avtalsindex visar. Av vikt i sammanhanget är också att 1981 års indexklausul underskreds med nästan 1 procentenhet. : Konjunkturinstitutet räknar med att hushållens realinkomster sjunker med ca 2,5 Zi år. Det är dock inte troligt att hushållen fullt ut anpassar sin konsumtion till denna inkomstförändring. Istället kommer de sannolikt att minska sparandets andel av inkomsten så att konsumtionsminskningen begränsas till 196. Därmed har under 1981 och 1982 en betydande anpassning uppnåtts av den privata konsumtionen i riktning mot vad våra produktionsresurser medger. För den händelse kombinationen av internationella priser, lönekostnader och produktivitet blir gynnsam skulle en real köpkraftsökning om högst 176 vara möjlig under 1983 utan att målet att förbättra den externa balansen uppges. Standardökningen faller i allt väsentligt på pensionärerna. För löntagarna blir köpkraften ungefär oförändrad. Transfereringarna ökar obetydligt i år och minskar realt sett nästa år bl.a. som en följd av besparingsarbetet. Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar beräknas som nämnts bli ungefär oförändrade 1982 och minska något 1983. Sammantaget räknar jag med att de totala offentliga utgifterna ökar med ungefär 1960 i år och 276 nästa år. Volymberäkningarna kommenteras närmare i den reviderade nationalbtudgeten. För 1982 och 1983 är innebörden att utgiftstakten bringats ned under BNP-tillväxten. Det låga kapacitetsutnyttjandet medför att en produktionsökning kan - ske under året utan större öknirgar av produktionskapaciteten. Detta framgår också av att industrins investeringar i år sjunker med drygt 1096 enligt konjunkturinstitutets tolkning av företagens planer. Under loppet av året stiger dock investeringsnivån och under 1983 kan en fortsatt uppgång påräknas. Ökningen under 1983 kan mot bagrund av vad vi idag vet om kapacitetsutnyttjandet och vinstutvecklingen samt erfarenheterna från uppgången 1979—1980 bedömas bli ca 1022. | Det finns anledning att räkna med att relativpriserna på boende kommer att stiga under kommande år vilket kommer att påverka nybyggandet av bostäder. Antalet påbörjade lägenheter kommer dock att minska relativt långsamt eftersom det kommer att byggas fler mindre lägenheter. För 1982 kan påbörjandet beräknas till ca 40 000 lägenheter. Jag har då

Prop. 1981/82: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 31

tagit hänsyn till den positiva inverkan som det tidigare i vår framlagda förslaget om produktionskostnadsbelåning för småhus har.

Ökningar i reparations-, ombyggnads- och energisparverksamheten bidrar till att hålla uppe aktiviteten inom byggsektorn. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att framlägga förslag om vissa stimulansåtgärder för ombyggnads- och reparationsverksamheten med huvudsaklig effekt vintern 1982/1983.

Kommunernas investeringar påverkas dels av anpassningen ned mot en enprocentig volymtillväxt, dels av det lägre bostadsbyggandet. Det innebär investeringsminskningar om ca 5 per år.

De statliga investeringarna ökar 1982 med 14 22. Nästa år karakteriseras investeringsutvecklingen av att det sker en förskjutning från offentliga investeringar mot ett större inslag av näringslivsinvesteringar.

Produktionen stiger under de två åren också som en följd av ett ökat lagerbehov. När efterfrågan ökar erfordras en viss uppbyggnad av råvaruoch insatsvarulager samtidigt som volymen varor i arbete ökar. En del av denna lageruppbyggnad tillgodoses genom import. Även för oljelagren är en viss återuppbyggnad under perioden trolig.

I finansplanen räknade jag med en BNP-tillväxt i år på I 26. Konjunkturinstitutets prognos innebär en något snabbare ökning, 1,2 76. Med hänsyn till de föreslagna stimulansåtgärderna kan tillväxten beräknas till 1,46. Under förutsättning att den internationella utvecklingen blir som här skisserats samt att kostnadsutvecklingen här hemma håller sig inom de angivna ramarna skulle tillväxten nästa år kunna bli knappt 21/26, dvs. vi skulle närma oss den långsiktiga kapacitetstillväxten.

Under loppet av 1982 torde industriproduktionen öka med ca 870. Räknat som skillnaden mellan årsgenomsnitt blir dock uppgången mera begränsad eller 3 Z i år och 4,5 Z nästa år.

Konjunkturuppgången medför att efterfrågan på arbetskraft från industrin börjar öka under loppet av 1982. Erfarenheterna från tidigare år tyder på att det tar drygt ett halvår från det industriproduktionen börjat stiga påtagligt till dess sysselsättningen påverkas. Industrikonjunkturen nådde sin botten under hösten 1981. Där är därför rimligt att vänta en sysselsättningsförbättring mot slutet av 1982 och under 1983. Denna ökade arbetskraftsefterfrågan har ännu inte registrerats i konjunkturinstitutets industribarometer för nästa kvartal och i allmänhet inte heller i länsarbetsnämndernas rapporter.

Arbetslösheten uppgår f.n. till ca 130000 personer (säsongrensat). Under loppet av andra halvåret i år bör en viss sysselsättningsförbättring kunna märkas. Denna förstärks av de föreslagna åtgärderna.

För 1983 förutses en relativt kraftig ökning av produktionen. Även om produktionsökningen till en del kan tillgodose en befintlig arbetsstyrka finns det anledning att räkna med att den också drar med sig en ökad arbetskraftsefterfrågan. Det finns således anledning att räkna med att arbetslösheten fortsätter att minska under 1983.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 32

Det blir således möjligt att under 1982 och 1983 bättre uppfylla målen när

det gäller sysselsättning och inflation genom att arbetslösheten sjunker och inflationen dämpas. Det är dock viktigt att notera att detta kräver att de här

tidigare angivna förutsättningarna uppfylls.

Tabell 6. Försörjningsbalans 1980—1983 Procentuell volymförändring

Miljarder kr., Volymutveckling

löpande

priser 1980 1981 1982 1983

prel. progn. progn.

! Lagerförändring i procent av föregående års BNP.

1982 1983

S

Vad gäller den externa balansen så sker en viss förbättring av bytesbalansen mellan 1981 och 1982. Underskottet sjunker från 15,7 till 14,4 miljarder kr. Det senare motsvarar 2,3 26 av BNP.

Under 1982 uppnås enligt konjunkturinstitutets bedömning ett överskott i handeln med varor på 2,8 miljarder kr., dvs. något mera än vad jag räknade med i finansplanen. Sedan beräkningen i januari har oljenotan blivit ca 4 miljarder kr. billigare. Detta motverkas dock kortsiktigt av att exportpriserna nu synes bli lägre än vad som då antogs. På längre sikt är detta positivt eftersom lägre exportpriser ger utslag i marknadsandelsvinster och ökad exportvolym.

Tjänstebalansen visar nu dessutom ett större underskott för 1982 än det fanns anledning räkna med i finansplanen.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan = ' 33

Med den gynnsamma utveckling av det svenska konkurrensläget som här förutsatts för 1983 skulle det vara möjligt att då förbättra handelsbalan-

sen med ytterligare ca 4 miljarder kr. Även förbättringen av bytesbalansen

skulle kunna bli ca 4 miljarder kr. Detta ger ett bytesbalansunderskott på 1,5 20 av BNP. Delvis beror detta av de lägre oljepriserna. Skulle dessa på nytt börja stiga som en följd av att oljeefterfrågan närmar sig den befintliga

produktionskapaciteten fördyras oljenotan samtidigt som den internatio-

nella konjunkturen och exporttillväxten börjar mattas av.

Det förhållandet att vi redan 1983 skulle kunna nå ett bytesbalansunder-

skott på mindre än 272 av BNP innebär inte att vi långsiktigt säkrat en

sådan förbättring. Till bilden hör också att med de gjorda oljeprisantagan-

dena kan OECD-ländernas bytesbalansunderskott i genomsnitt beräknas

bli lägre. :

Tabell 7. Bytesbalansen 1981-1983 Milj. kr., löpande priser

Skulle timlöneökningen bli större än 5,5 Z blir det inte möjligt att hålla

inflationen på den nivå om 5,5 76 som regeringspartierna och socialdemokraterna satt upp som mål i samband med skatteuppgörelsen. Vid en lönekostnadsökning på exempelvis 12-132 per timme kommer inflationen sannolikt att uppgå till 8 äå 922 nästa år. Under följande år ökar inflationen ytterligare. Detta sker även om den internationella inflationen

blir så låg som här förutsatts.

I ett sådant läge blir det inte möjligt att hålla nere inflationen genom en

appreciering. En sådan kan inte vinna trovärdighet när vår konkurrens-

kraft försämras kraftigt. Man får också räkna med att produktiviteten blir sämre vid en högre kostnadsutveckling. Den svenska ekonomin skulle få

stora svårigheter att klara ökningar av arbetskraftskostnaden per producerad enhet på 1026 när motsvarande ökningstakt för våra konkurrenter ligger på kanske 5 96.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 34

Problemen kommer att visa sig redan under 1983 men med än större

kraft åren därefter. Hushållens reala disponibla inkomster skulle i detta högkostnadsalterna-

tiv komma att öka svagt 1983 men därefter blir det på nytt minskningar. Det är inte minst skatteuppgörelsens konstruktioner med en indexreglering baserad på en förutsatt inflation om 5,5 26 som innebär att en högre infla-

tion på viss sikt får en kraftigt åtstramande verkan.

Den försämrade konkurrenskraften leder till att investeringsbenägenheten blir mindre. Industrins och det övriga näringslivets investeringsverk-

samhet blir återhållsam.

En ogynnsam kostnadsutveckling ger inte omedelbart utslag i en sämre

bytesbalans. De höjda relativpriser som följer av kostnadsökningarna ger

till en början ökade exportintäkter, som skedde 1975 och 1976, så att den underliggande försämringen av bytesbalansen inte omedelbart kan avläsas.

Den åtstramning som sker i fråga om privat konsumtion, främst för pensio-

närerna, håller också nere importefterfrågan. Bytesbalansunderskottet

stiger därför inte på kort sikt. Däremot blir effekterna betydande på något års sikt. Höga relativpriser kommer att slå ut vår exportindustri från viktiga marknader. På sikt försämras bytesbalansen allvarligt.

Aktiviteten i ekonomin blir betydligt lägre än vid den lägre kostnadsut-

vecklingen. Nedan jämförs hur de olika delarna av ekonomin kommer att

utvecklas vid en låg resp. hög kostnadsökning (procentuell volymförändring 1983).

Låg kostnadsökning Hög kostnadsökning BNP Import BN Investeringar Lager WROIR Offentlig konsumtion DON Privat konsumtion RIU Export NR ADR RODONB- =

Vid en ogynnsam kostnadsutveckling torde en viss det av den lägre inhemska privata efterfrågan i form av konsumtion och investeringar fyllas på med offentlig efterfrågan, bl. a. kommunal konsumtion. En sådan mera

expansiv kommunal utveckling torde leda till kommunalskattehöjningar, i varje fall efter 1983, vilka ytterligare pressar ner den privata efterfrågan.

Det största efterfrågebortfallet kommer på exportsidan. Möjligheterna till en expansion med exporten scm drivande inslag reduceras ordentligt,

krav på kostnadsanpassning efter 1983 kommer att ställas.

Detta innebär också att arbetslösheten kommer att börja öka på nytt.

Både ifråga om inflation, bytesbalans och sysselsättning försämras således läget.

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 35

3 Avslutning

Den ekonomiska kris som följt efter de två oljechockerna har medfört att utvecklingen i västvärlden sedan början av 1970-talet karakteriserats av hög inflation, hög arbetslöshet och låg tillväxt. Världshandeln har ökat betydligt långsammare än tidigare.

Dessa förhållanden har i hög grad påverkat förutsättningarna för den svenska ekonomin. Vår välfärd bygger i avgörande grad på att vi kan dra nytta av den specialisering som den internationella handeln möjliggör. Samtidigt medför vårt starka internationella beroende att vi i hög grad påverkas av utvecklingen i omvärlden.

Den ekonomiska politiken i Sverige har anpassats till den efter den andra oljekrisen på nytt försämrade situationen. Devalveringen och olika åtgärder för att förbättra ekonomins funktionsförmåga har, i förening med avtalsuppgörelsen, skapat förutsättningar för ökad tillväxt i den utlandskonkurrerande sektorn. Vi håller på att återta förlorade marknadsandelar och exporten beräknas under 1982 öka med närmare 670.

De offentliga utgifternas tillväxt har dämpats genom vidtagna besparingsåtgärder. Besparingarna har inget egenvärde. De genomförs för att bereda utrymme för expansion i näringslivet, för att dämpa budgetunderskotten, minska inflationstakten och skydda reallönerna.

Vi kan inte lösa de problem som budgetunderskotten ger upphov till genom kraftigt höjda skatter. Sådana skulle driva på inflationen och försämra vår internationella konkurrenskraft. Därmed skulle sysselsättning, reallöner och välfärd komma i farozonen.

Regeringens besparingsförslag har utformats så att svaga grupper i vårt samhälle skyddas, samtidigt som de nödvändiga kostnadsbegränsningarna kommer till stånd.

Trots den svaga internationella utvecklingen har det varit möjligt att begränsa arbetslösheten till ungefär den — i sig olyckligt höga — nivå som registrerades i början av 1970-talet. Även om detta i ett internationellt perspektiv är en betydande framgång är det uppenbart att i längden kan den fulla sysselsättningen endast försvaras genom att vi uppnår en god tillväxt i den utlandskonkurrerande sektorn, i första hand industrin.

Skattereformen är av avgörande betydelse när det gäller att öka den svenska ekonomins produktionsförmåga. Det kommer att löna sig bättre att arbeta och spara. De positiva verkningarna beror såväl på de betydande minskningarna av marginaleffekterna som på den breda uppslutningen bakom reformen och dess förutsättningar inom det politiska livet och på arbetsmarknaden.

Det råder ingen tvekan om att en ekonomisk återhämtning med återställd balans ligger inom det möjligas gränser. Export, marknadsandelar och industriproduktion är på väg uppåt. Inflation, oljeberoende, bytesbalansunderskott och ökningstakt i de offentliga utgifterna är på väg nedåt.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I Reviderad finansplan ' 36

För att återställa balansen i den svenska ekonomin krävs inte enbart att den ekonomiska politiken fullföljs utan även att partier och intresscorganisationer över hela fältet medverkar till ett samhällsklimat där sänkt inflationstakt och framgångar på exportmarknaden varaktigt kan uppnäs. Endast därmed kan sysselsättning och välfärd tryggas.

Det finns i Sverige en betydande värdegemenskap och en lång tradition av samförstånd och samverkan. Tar vi vara på dessa tillgångar kommer Sverige att reda upp sina ekonomiska problem.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas såsom bilaga: Revide-

rad nationalbudget 1982 (bilaga 1.1).

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att | .

godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som

jag har förordat i det föregående.

Prop. 1981/82: 150 Bilaga I Reviderad finansplan

Bilaga 2

Reviderat

budgetförslag

Regeringens prop. 1981/82: 150 Bilaga 2

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-04-22 Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt

avser utgifter och beräkning av statens inkomster, m. m.

REVIDERAT BUDGETF ÖRSLAG

1¶Det reviderade budgetförslaget

1.1 Inledning

Underskottet i statsbudgeten har ökat snabbt under senare år. Budget-

politiken måste inriktas på att bryta denna utveckling. Riksdagen har (prop. 1979/80: 150, FiU 1979/80: 40, rskr 1979/80: 421) som långsiktigt mål

för budgetutvecklingen angett att budgetunderskottet som andel av bruttonationalprodukten (BNP) borde minska med en procentenhet per år. I 1981

års kompletteringsproposition (prop. 1980/81:150) uttalades att det med hänsyn till budgetsaldots starka beroende av konjunkturutvecklingen vore

lämpligt att också ange ett mål för utvecklingen av de icke konjunkturberoende statsutgifterna. Utgiftsutvecklingen uppvisar nämligen betydligt större stabilitet över konjunkturcyklerna än budgetsaldots utveckling och ett utgiftsmål borde därför vara värdefullt i det kontinuerliga budgetarbetet. Sålunda slogs fast att statsutgifterna exkl. statsskuldräntor och vissa konjunkturberoende anslag borde minska med 3 Z per år i fasta priser. Riksdagen (FiU 1980/81:40, rskr 1980/81:420) har ställt sig bakom även detta

centrala budgetpolitiska mål.

Utöver de kvantifierade mål för budgetpolitiken som har fastställts har

även olika riktlinjer för budgetprövningen på längre sikt lagts fram. Jag vill särskilt peka på de riktlinjer som togs upp i 1981 års kompletteringsproposition (prop. 1980/81: 150). De omfattade bl. a. begränsning av automatiken

i statsbudgeten, begränsning av generella subventionssystem och ytterligare effektivisering och begränsning av statsförvaltningen. Riksdagen (FiU 1980/81:40, rskr 1980/81:420) har ställt sig bakom dessa riktlinjer. som också tillämpades i besparingsarbetet till årets budgetproposition. Under innevarande år har ytterligare underlag för den ekonomiska bud-

getpolitiken tillkommit. I betänkandet (SOU 1982: 14) ”Tillväxt eller stag-

nation, avstämning av 1980 års långtidsutredning” har utsikterna för den I Riksdagen 1981/82 saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 2

svenska ekonomin under första hälften av 1980-talet behandlats. Jag har

nyss, vid min presentation av den reviderade finansplanen (bilaga 1),

kommenterat detta. Det kan dock finnas anledning att i detta sammanhang

påminna om att vissa av de slutsatser jag då drog har betydelse för

uppläggningen av budgetpolitiken framöver.

Arbetet med 1982 års långtidsbudget har nu avslutats och bör redovisas som bilaga (bilaga 2.1) till denna proposition. I långtidsbudgeten kartläggs de statsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt av redan fattade beslut

och gjorda åtaganden. Vidare ingår bl.a. analyser av automatiken på statsbudgetens utgiftssida samt er diskussion av de statliga åtaganden som

inte återfinns i statsbudgeten, s.k. utombudgetära kostnader. I årets bud-

getproposition aviserade jag min avsikt att i kompletteringspropositionen

redovisa effekterna i ett längre oerspektiv av vidtagna besparingar. En sådan analys återfinns i långtidsbudgeten. Jag kommer i det följande att återkomma till denna fråga. En god grund föreligger sålunda för att ange

olika utgångspunkter för budgetpolitiken på såväl kort som lång sikt.

1.2 Bakgrunden till den budgetpolitiska utvecklingen under 1970-talet

Ett gemensamt drag för utvecklingen i Sverige och i flertalet av de industrialiserade länderna är att de statliga budgetunderskotten vuxit un-

der 1970-talet. I löpande priser ökade svenska statens budgetunderskott från ca 3 miljarder kr. budgetåret 1970/71 till ca 60 miljarder kr. budgetåret

1980/81. Mätt som andel av BNP ökade underskottet från 1,5 till 10.92. Då budgetunderskottet är intimt förknippat med övriga ekonomiska balansbrister är det av intresse vid överväganden om den framtida budgetpolitiken att närmare analysera budgetunderskottets utveckling under 1970talet.

Statsinkomsterna i reala termer! ökade under 1970-talet med ca 2,8 per år. Inkomstutvecklingen ski'jde sig emellertid åt mellan 1970-talets första och andra hälft. Under budgetåren 1970/71—-1974/75 ökade statsinkomsterna med ca 474 per år för att under 1975/76 öka med hela 14.620. Under resten av decenniet stagnerade inkomstutvecklingen. Sam-

tidigt förändrades statsinkomsternas sammansättning. De direkta skatternas andel av statsinkomsterna sjönk. Denna utveckling var speciellt påtaglig under 1970-talets senare hälft. De direkta statsskatternas andel av statsinkomsterna sjönk således från ca 36 9c 1975/76 till ca 23 70 1980/81.

Statsutgifternas utveckling under 1970-talet var tämligen stabil och obe-

roende av förändringar i den ekonomiska tillväxten. I genomsnitt ökade

statsutgifterna med drygt 5,5 Z per år i fasta priser under decenniet. Det var betydligt snabbare än tillväxten av BNP, som under 1970-talet i genom-

snitt uppgick till 2,06 per år. Det ledde i sin tur till att statsutgifternas andel av BNP ökade från ca 277 1970/71 till ca 392 1980/81.

! Vid justering från löpande till fasta priser har implicitprisindex för BNP använts. Basåret vid deflatering är 1975.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 3

I diagram 1 illustreras budgetens utveckling under 1970-talet. Som framgår förblev statsinkomsterna på en konstant nivå i reala termer under 1970talets senare hälft samtidigt som utgifterna fortsatte att öka. Då olika faktorer påverkar inkomsternas och utgifternas tillväxt kan utvecklingen under decenniet med avseende på dessa faktorer grovt sett indelas i fyra faser. Den första omfattar perioden 1970/71—1974/75, då budgetunderskottet ökar men från en låg nivå. Den andra fasen utgörs av budgetåret 1975/ 76, då budgetgapet sluts genom en extremt kraftig inkomstökning. Denna fas följs av en period då utgifterna ökar snabbt samtidigt som inkomsterna stagnerar. Den fjärde fasen, perioden 1979/80-1982/83, karakteriseras av en klar uppbromsning av utgifterna för statlig verksamhet samt transfereringar samtidigt som statsskuldräntorna ökar dramatiskt. Jag övergår nu till att närmare belysa utvecklingen under dessa faser.

Diagram 1. Budgetsaldots utveckling under 1970-talet i 1975 års priser, miljarder kr. Miljarder kr.

4 1304 Statsutgifter

: totalt

1207 Statsskuldränt

11074 | Statsutgifter

exkl. statsskul

räntor 100-H

o0- Statsinkomste'

80-

Y

197071 1973/74 1976:77 1979/80 1982;83 Budgetår + Hoppet” i kurvorna beror

på ändrade redovisnings-

regler

Ett underskott i bytesbalansen föranledde en stram budgetpolitik under de två första åren på 1970-talet. Till följd av konjunkturavmattningen budgetåret 1972/73 minskade statsinkomsterna i reala termer samtidigt som utgifternas ökningstakt förblev i stort sett oförändrad. Effekten av den

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 4

förda politiken blev ett överskott i bytesbalansen med ett försämrat bud-

getsaldo.

Under slutet av år 1973 kom den första oljeprischocken. De kraftiga

prishöjningarna på insatsvaror inom produktionen medförde en snabb

internationell konjunkturavmattning. I syfte att motverka den internatio-

nella konjunkturen inleddes i Sverige den s.k. överbryggningspolitiken. Under budgetåret 1973/74 var statsutgifternas ökningstakt dubbelt så

snabb som tillväxten i BNP. Då inkomstutvecklingen var relativt svagare

medförde detta att budgetunderskottet under perioden 1970/71—1974/75 ökade från 1,5 9t av BNP till 3,2 90. Överbryggningspolitiken förde med sig en kraftig ökning av lönerna och

en kraftig stimulans av den inhemska efterfrågan. Lönesummans tillväxt, de höjda arbetsgivaravgifterna, ökningen av den privata konsumtionen och den höga sysselsättningen medförde en real ökning av statsinkomsterna 1975/76 på ca 14,69c. Effekten på budgetens inkomstsida var dessutom betingad av systemet för uppbörd och utbetalning av kommunalskattemedel. Staten svarar för uppbörden av kommunalskatterna och på statsbudgetens inkomstsida redovisas nettot av influtna och utbetalade medel. Då uppbörd sker på grundval av innevarande års löneutveckling och utbetal-

ning av kommunalskattemedel till kommunerna sker med två års eftersläpning, förstärkte detta system effekten på statsbudgeten av löneutvecklingen 1975/76. Samtidigt som statsinkomsterna ökade kraftigt låg utgifternas

ökningstakt i nivå med tidigare budgetår. Den sammanlagda effekten av denna utveckling blev att budgetunderskottets andel av BNP kunde reduceras. Exkl. statsskuldräntor visade budgetsaldot ett överskott motsvarande 0,3 Z av BNP.

Den snabba lönekostnadsutvecklingen ledde till att prishöjningarna på svenska exportprodukter översteg prisstegringstakten för importen. Kopp-

lingen av den svenska kronan till den tyska marken medförde samtidigt att

kronan apprecierades mot övriga valutor. Effekten av denna utveckling

blev en försämring av den svenska industrins konkurrenskraft och ett ökat

bytesbalansunderskott. Det kan alltså konstateras att det samhällsekono-

miskt sett var ett mycket högt pris som fick betalas för den skenbara

budgetförstärkningen 1975/76. Kostnaderna härför kom att till stor del belasta de följande budgetåren. Under budgetåren 1976/77 och 1977/78 minskade BNP i fasta priser för första gången under efterkrigstiden. Då BNP-utvecklingen är av avgörande

betydelse för statsinkomsternas utveckling, minskade statsinkomsterna i

fasta priser under dessa budgetår. Till denna utveckling bidrog även det

tidigare nämnda systemet för uppbörd och utbetalning av kommunalskat-

temedel. Budgetåret 1977/78 minskade inkomsterna realt sett med 2,7 36. Utbetalningarna av kommunalskattemedel detta år baserades på lönesum-

mans snabba ökning budgetåret 1975/76 samtidigt som tillväxten av den totala inkomstskatten var låg på grund av den svaga ekonomiska tillväx-

ten.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 5

Effekten av de höga löncökningarna åren 1975-1976 slog med viss

eftersläpning igenom i form av prisökningar. Detta medförde att utgifterna på de pris- och lönekänsliga anslagen ökade snabbt budgetåren 1976/77 och

1977/78. De strukturella obalanserna inom den svenska ekonomin som blottlades i samband med oljeprishöjningarna och lönekostnadsexplosionen 1975-1976 medförde ökade industri- och arbetsmarknadspolitiska insatser. Utgifterna för dessa ändamål fördubblades realt sett från budget-

året 1975/76 till budgetåret 1978/79. Utöver dessa utgiftsökningar tillkom

utgifter för flera nya reformer. Huvuddelen av dessa hade beslutats före

budgetåret 1976/77, men slog till stor del igenom på utgiftssidan först under perioden 1976/77—1978/79. Till denna kategori hör bl. a. förändringar inom

sjukförsäkringssystemet, utbyggnaden av pensionstillskotten, ökade kostnadssubventioner och statsbidrag till barnomsorg. Dessutom tillkom ökade utgifter till följd av ytterligare reformer som beslutades under de aktuella åren, t. ex. utbyggnaden av föräldraförsäkringen och energipolitiska

åtgärder. .

Under dessa budgetår, 1976/77—-1978/79, ökade budgetunderskottet kraftigt. Underskottets andel av BNP ökade från 3,0 Ze budgetåret 1976/77 till 8,92 budgetåret 1978/79, dvs. en tredubbling på två budgetår. Av budgetunderskottet svarade statsskuldräntorna 1978/79 alltjämt för en

mindre del, eller ca två procentenheter. Budgetunderskottet exkl. statsskuldräntor uppgick således till 21,1 miljarder kr. i 1975 års prisnivå eller

6.972 av BNP. Vidare uppvisade den konsoliderade offentliga sektorn år

1978 för första gången under 1970-talet ett negativt finansiellt sparande.

Genom att finansiera en del av budgetunderskottet genom upplåning i utlandet kunde staten även finansiera bytesbalansunderskottet. Det upp-

komna budgetunderskottets likvidiserande effekt medförde en ökad risk för ett valutautflöde om inte den svenska räntenivån förblev konkurrens-

kraftig. I takt med att den internationella räntenivån steg tvingades även den svenska räntan upp. Kostnaderna för detta kunde avläsas på statsbudgeten i form av en kraftigt växande räntebörda. De kraftigt ökade budgetunderskotten ledde till en motsvarande ökning av statsskulden. Tillsammans med den höjda räntenivån medförde detta att statsskuldräntorna ökade med 15 miljarder kr. mellan budgetåren 1978/79 och 1980/81.

Budgetåren 1979/80 och 1980/81 skedde en klar uppbromsning i tillväxten av utgifterna exkl. statsskuldräntor. Under år 1980 inledde regeringen

ett omfattande besparingsarbete. På grundval av förslag från regeringen fattade riksdagen under hösten 1980 beslut om besparingar på 6.4 miljarder kr. huvudsakligen avseende budgetåret 1981/82. Till följd av detta minska-

de statsutgifterna exkl. statsskuldräntor något 1981/82. Denna politik har

inför nästa budgetår fullföljts med än större kraft. Genom den stramare utgiftspolitiken under senare år har budgetunderskottet exkl. statsskuldräntor i reala termer legat kvar kring ca 26 miljarder kr. Som andel av BNP sjunker underskottet 1982/83 och uppgår till 5,7 7.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 6

Att budgetunderskottet totalt sett ändå fortsatt att öka beror på statsskuldräntornas tillväxt. Dessa hänger samman dels med att statsskulden ökar för varje år budgeten uppvisar underskott, dels med den allmänna uppgången i räntenivån. .

I en analys av budgetunderskottets samhällsekonomiska effekter blir därmed frågan om räntebetalningarnas karaktär av betydelse. Jag har i 1981 års finansplan utförligt behandlat denna fråga. Jag konstaterade då att det finns anledning att särskilt beakta ränteposten i en ekonomisk analys av budgetunderskottet. Vilken vikt ränteposterna bör tillmätas beror på vilka ekonomisk-politiska effekter som studeras. Från kreditpolitisk synpunkt är det inte motiverat att betrakta räntebetalningarna på annat sätt än övriga utgifter. De skärper de kreditpolitiska och penningpolitiska problemen på samma sätt som Övriga utgiftsökningar som inte finansieras med skattehöjningar. Eftersom likviditetsökningen i ekonomin måste begränsas tvingar de växande underskotten fram en kreditpolitisk åtstramning. Å andra sidan är den finanspolitiska effekten av ökade statsskuldräntor relativt begränsad jämfört med flertalet andra utgifter. Denna fråga behandlas närmare i den reviderade nationalbudgeten. Sammantaget kan ökade ränteutgifter leda till en situation med både kreditpolitisk och finanspolitisk åtstramning samtidigt som budgetunderskotten växer. Jag vill därför understryka den slutsats jag drog i den senaste finansplanen, nämligen att budgetsituationen är destabiliserande och utgör en riskfaktor när det gäller våra möjligheter att nå balans genom god tillväxt vid låg inflation.

1.3 Det aktuella budgetläget Statsinkomsterna

Statsinkomsternas utveckling är beroende av inkomstutvecklingen i samhället. Min kalkyl utgår från samma förutsättningar som jag redovisade i den reviderade finansplanen. Lönesummans tillväxt översteg för år 1981 den ökning som låg till grund för min beräkning i budgetpropositionen med drygt en procentenhet. För år 1982 har viss justering av lönesummans ökning skett jämfört med tidigare förutsättningar. Härutöver har revidering skett av den allmänna ckonomiska utvecklingsbilden med konsekvenser för bl.a. den beräknade utvecklingen av privat konsumtion. Av nu tillgängligt underlag att döma kan statsinkomsterna för budgetåret 1982/83 uppskattas till 180,7 miljarder kr., vilket innebär en uppräkning på ca 11,8 miljarder kr. jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen.

Regeringen har i prop. 1981/82:197 lagt fram förslag om en inkomstskattereform. I propositionen föreslås i första hand en betydande marginalskattesänkning och för höga inkomster en begränsning av underskottsavdragens skattemässiga värde som går utöver den som följer av marginalskattesänkningen. För huvuddelen av inkomsttagarna blir marginalskatten högst 5096 fr. o. m. år 1985.

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 7

Omläggningen föreslås bli genomförd under perioden 1983-1985. För budgetåret [982/83 har inkomstskatten till följd av reformen kassamässigt beräknats minska med ca 0,8 miljard kr.

Skattereformen föreslås för år 1983 bli finansierad genom cen allmän löneavgift på två procentenheter. Avgiften föreslås helt följa de regler som gäller för socialavgifter.

Inkomsterna från lagstadgade socialavgifter beräknas öka med 5,2 mil-

Jarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. De föreslagna besparingarna inom sjukförsäkringssystemet (prop. 1981/82:144) ger för

budgetåret 1982/83 ca I miljard kr. i inkomstförstärkning, vilket ingår i dessa 5,2 miljarder kr. Därutöver har nivån på utgifterna för sjukpenningersättningar sänkts på grund av att utfallet för år 1981 blivit lägre än vad som tidigare beräknats. Vidare innebär den föreslagna allmänna löneavgif-

ten att inkomsterna budgetåret 1982/83 stiger med 2,6 miljarder kr. Reste-

rande del av ökningen förklaras av högre lönesummeutveckling i denna

beräkning jämfört med kalkylerna i budgetpropositionen.

För att alkoholdryckernas prisutveckling skall följa den allmänna prisutvecklingen föreslås i prop. 1981/82:202 att skatten på spritdrycker höjs den 1 maj 1982. Vidare föreslås att en generell skattehöjning på alkoholdrycker

genomförs den 1 januari 1983. Slutligen föreslås att skatten på kolsyrade läskedrycker och lättöl sänks den I maj 1982. Erfarenheterna från senare år indikerar en minskad konsumtion i samband med skattehöjningar på alkoholhaltiga drycker. Det är dock svår att bedöma hur kombinationen av skattehöjning och volymnedgäng påverkar skatteintäkterna. Några inkomstförstärkningar under budgetåret 1982/83

till följd av ökade skattesatser har av denna anledning inte lagts in i

beräkningarna. I budgetpropositionen aviserades vissa förslag för att förstärka budge-

tens inkomstsida nämligen en ändrad finansiering av det statliga oljelagringsprogrammet, en skatt på oinspelade ljud- och videokassettband. förkortade kredittider när det gäller skatter på olja och bensin m. m. samt en översyn av olika frågor som har samband med:uppbörden av mervärdeskatt vid import. Förslag i dessa frågor har nu lagts fram för riksdagen. Jag vill i detta sammanhang kortfattat redogöra för de finansiella effekterna av förslagen.

Det ändrade finansieringssättet och utsträckningen i tiden av det statliga

oljelagringsprogrammet ger en engångsförstärkning av statsbudgeten under budgetåret 1982/83 med ca 1140 milj. kr. Denna består av att behållningen på oljelagringsfonden, ca 815 milj. kr., tillförs budgetens inkomst-

sida och av inkomster från försäljning av varor, ca 325 milj. kr., som

tidigare köpts genom utnyttjande av en rörlig kredit. Dessutom tillkommer effekten av att beredskapslagringsavgiften omformas till en skatt. Denna förändring innebär att inkomsterna ökar med 1435 milj. kr. budgetåret

1982/83. Som jag senare kommer att redovisa innebär dock omläggningen

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 8

samtidigt att anslagen på statsbudgeten för oljelagringsprogrammet ökar i det närmaste lika mycket.

Inkomsterna till följd av den föreslagna skatten på oinspelade ljud- och

videokassettband kan beräknas till ca 115 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Översynen av reglerna för upptörd av mervärdeskatt vid import samt förslagen om ändrad uppbörd av bensinskatt m. m. ger, utöver en positiv ränteeffekt på drygt 400 milj. kr. per år, en engångsförstärkning av budge-

ten för budgetåret 1982/83 om ca 4.2 miljarder kr.

Regeringen har förestagit att [5 olika statliga fonder skall upplösas och att de medel som frigörs överförs. till statsbudgeten. Den sammanlagda

budgetförstärkningen av detta förslag beräknas till ca 955 milj. kr.

Budgetförstärkningarna under budgetåret 1982/83 till följd av de nu nämnda förslagen kan sålunda anges till i storleksordningen 5,2 miljarder kr.

Statsutgifterna

I budgetförslaget beräknades de totala statsutgifterna för budgetåret 1982/83 till inemot 251.6 miljarder kr. Nu föreliggande beräkningar slutar på ca 256,5 miljarder kr. Ökningen förklaras av flera faktorer. Som senare denna dag kommer att redovisas av chefen för arbetsmarknadsdepartementet ökar statsutgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder av sysselsättningsskäl med ca 1,4 miljard kr. under budgetåret 1982/83 jämfört med

budgetpropositionen. Från den I juli 1982 tillförs beredskapslagringsavgif-

ten statsbudgeten. Därmed ökar även belastningen på statsbudgeten efter-

som utgifterna för oljelagringsprogrammet i samband med detta finansieras

över anslag. Ny information vad beträffar utbetalningstakten och periodiceringen av utgifter för framför allt räntesubventioner har inneburit att utgifterna för räntebidrag justerats upp med ca 1,1 miljard kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. Uppjusteringen beror främst på ändrade regler för utbetalning av räntebidrag till flerbostadshusprojekt för

tiden mellan färdigställande och utbetalning av lån. Sådana bidrag utgär för projekt med preliminärt beslut om bostadslån efter den 18 september 1978.

Fr.o.m. år 1981 får även gruppbyggada småhus vissa räntebidrag för tiden mellan färdigställande och lånets utbetalning. I samband med avisering-

arna i december 1981 framkom att tiden mellan färdigställande och utbetalning har blivit längre än vad som tidigare förutsågs. Därigenom ökar

utgifterna för räntebidrag. Reglerna beräknas få full anslagseffekt under budgetåret 1982/83. Enligt vad jag har erfarit kommer bostadsstyrelsen att

se över tillämpade beräknings- och srognosrutiner i syfte att fortsättnings-

vis redan i budgetpropositionen kunna göra en säkrare bedömning av utfallet.

Statsskuldräntorna beräknas vidare bli ca 0,6 miljard kr. mindre än i

budgetpropositionen. Denna effekt uppkommer framför allt genom att en

ny kalkyl gjorts vad beträffar den långsiktiga placeringen av statsskulden,

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 9

men även som effekt av den tidigare omnämnda översynen av reglerna för

uppbörd av mervärdeskatt vid import samt förslagen om ändrad uppbörd av bensinskatt m.m. Dessutom har jag reellt sett räknat upp utgifterna på

posten för tillkommande utgiftsbehov, netto på grund av ökade arbetsmarknads- och industripolitiska insatser. Jag avser att i det följande. vid min anmälan av avsnittet Särskilda frågor, återkomma med en mer detalje-

rad redogörelse av de allmänna faktorer som ligger bakom den uppräkning av statsutgifterna för budgetåret 1982/83 som har skett jämfört med budget-

förslaget. |

Jag övergår nu till att följa upp det besparingsprogram som redovisades i årets bugetproposition. Helårseffekten av besparingsprogrammet angavs till 13,4 miljarder kr., inberäknat de besparingsåtgärder som riksdagen

beslutade om under hösten 1981. Besparingseffekten för budgetåret 1982/

83 beräknades till 9,7 miljarder kr. Genom omprioriteringar och besparingar utöver sparmålet skapades ett begränsat utrymme för ökade insatser inom ett fåtal särskilt angelägna områden. Kostnaderna för de nämnda insatserna angavs i budgetpropositionen understiga 900 milj. kr. Räknat som helårseffekt översteg sålunda de i budgetpropositionen redovisade

nettobesparingarna 12 miljarder kr.

En betydande del av besparingsprogrammet — ca 4,1 miljarder kr.

räknat som helårseffekt och ca 2,2 miljarder kr. räknat som budgeteffekt för budgetåret 1982/83 — bestod av förslag som regeringen avsåg att lägga

fram för riksdagen senare under riksmötet. Förslagen har nu lagts fram.

Vid den slutliga beredningen av förslagen har vissa avvikelser uppkommit

jämfört med vad som aviserades i budgetpropositionen. Vidare har inriktningen och omfattningen av de förslag som regeringen redovisade i budgetpropositionen för att begränsa kommunernas finansiella utrymme föränd-

rats under den fortsatta beredningen inom riksdagen. Jag kommer i den

fortsatta redovisningen att begränsa mig till de större besparingarna och de mer betydande avvikelserna.

I budgetpropositionen föreslogs beträffande den kommunala ekonomin vissa generellt verkande åtgärder för att begränsa kommunernas finansiella utrymme. Förstärkningen av statsbudgeten till följd av åtgärderna beräk-

nades uppgå till ca 3 000 milj. kr. i helårseffekt och till ca 1,5 miljarder kr.

för budgetåret 1982/83. Efter ytterligare beredning av förslagen sedan propositionen lagts fram kan förstärkningen av statsbudgeten nu beräknas

till ca 3,5 miljarder kr. räknat på helår och till ca 1,7 miljarder kr. för budgetåret 1982/83, dvs. en ökning med 500 milj. kr. resp. 250 milj. kr. Inom totalförsvarsområdet angavs den ekonomiska inriktning som gäll-

de för arbetet med totalförsvarspropositionen. Denna inriktning innebar

besparingar om ca 150 milj. kr. i helårseffekt och ca 300 milj. kr. för budgetåret 1982/83. De förslag som slutligt lagts fram i totalförsvarspropo-

sitionen (prop. 1981/82: 102) uppfyller väl denna inriktning. De förstärkningar som föreslås för de civila totalförsvarsgrenarna möjliggörs genom 11 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag : 10

omprioriteringar inom totalförsvaret. Besparingarna skall uppnås inom det

militära försvaret genom rationaliseringar och minskning av fredsorganisationen. En i huvudsak oförändrad nivå upprätthålls för krigsorganisationen.

Inom socialdepartementets område aviserades inom sjukförsäkringen nettobesparingar uppgående till inemot 1800 milj. kr. räknat som helårseffekt och till ca 950 milj. kr. i effekt för budgetåret 1982/83. Besparingarna

omfattade områdena sjukpenningförsäkring, tandvårdsförsäkring, sjuk-

penningavdrag vid sjukhusvård, bidrag till företags hälsovård samt höjda patientavgifter hos privatpraktiker. För sjukpenningförsäkringen beräknades nettobesparingen uppgå till ca 1,4 miljarder kr. per helår och till 650

milj. kr. för budgetåret 1982/83. Denna besparing beräknas nu för helår och för budgetåret 1982/83 bli ca 100 milj. kr. resp. 50 milj. kr. mindre än vad som angavs i budgetpropositionen. Besparingen avseende företagshälsovården angavs i budgetpropositionen till 150 milj. kr. räknat på helår och till 75 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Möjligheterna att minska bidragen till företagshälsovården kommer att undersökas ytterligare. De i budgetpropositionen redovisade besparingsbeloppen bör därför räknas ned med

250 milj. kr. räknat på helår och med 125 milj. kr. räknat för budgetåret 1982/83. Inom handelsdepartementets område aviserades i budgetpropositionen

förslag om ändrad finansiering och utsträckning i tiden av det statliga

oljelagringsprogrammet. Besparingseffekten för budgetåret 1982/83 liksom helårseffekten uppskattades i budgetpropositionen vara i storleksordning-

en 400 milj. kr. I 1982 års totalförsvarsproposition har föreslagits att oljelagringsprogrammet sträcks ut i tiden och att oljelagringsfonden upphör fr. o. m. den 1 juli 1982. Beredskapsavgiften ersätts då med en energiskatt medan kostnaderna för lagtingsprogrammet belastar statsbudgeten. Beräkningen i samband med framläggandet av propositionen visar nu en minskad budgetbelastning under budgetåret 1982/83 och per helår av storleksordningen 700 milj. kr., dvs. 300 milj. kr. mer än vad som aviserades i

budgetpropositionen. Avskaffandet av oljelagringsfonden ger, som tidigare har nämnts, därutöver engångsvis vissa inkomstförstärkningar på budgetens inkomstsida. Inom arbetsbetsmarknadsdepartementets område aviserades besparing-

ar inom arbetslöshetsförsäkringens område. Besparingen angavs till ca 520

milj. kr., varav knappt 290 milj. kr. var hänförliga till socialförsäkringssek-

torn. Besparingen kan nu beräknas till samma belopp som aviserades i

budgetpropositionen. . Inom bostadsdepartementets område föreslogs i budgetpropositionen åtgärder för att begränsa storleken på nybyggda småhus med statliga lån.

Besparingseffekten av detta förslag beräknades till ca 70 milj. kr. räknat på

helår. Vidare aviserades förslag om ändrad inriktning av bostadssubventionerna. Besparingseffekterna räknat på helår angavs till 1,2 miljarder kr.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 1

inkl. den nyssnämnda besparingen på 70 milj. kr. Det angavs att besparingen kunde komma att beröra såväl budgetens utgiftssida som dess inkomstsida. Nettoeffekten av de nu framlagda förslagen angående förändrad inriktning av bostadssubventionerna blir en förstärkning av statsbudgeten med 1,2 miljarder kr. för budgetåret 1983/84 och med ytterligare 655 milj. kr. budgetåret 1984/85 samt 570 milj. kr. budgetåret 1985/86. Jämfört med vad som tidigare har aviserats ökar budgeteffekten för det första helåret med 80 milj. kr. Av hela budgetförstärkningen faller knappt 500 milj. kr. på budgetens inkomstsida budgetåret 1982/83. medan för de två följande budgetåren tillkommer ytterligare ca 250 milj. kr. per år.

Den ändrade inriktningen av besparingsförslagen rörande den kommunala ekonomin ger, som jag tidigare har nämnt, en budgetförstärkning utöver de som föreslogs i budgetpropositionen på 500 milj. kr. som helårseffekt och med 250 milj. kr. räknat för budgetåret 1982/83. De övriga redovisade besparingsåtgärderna ger en samlad besparing på knappt 4.3 miljarder kr. räknat på helår. För budgetåret 1982/83 uppgår besparingen till drygt 2,4 miljarder kr. Besparingarna överstiger sålunda med i storleksordningen 200 milj. kr. de belopp som aviserats i budgetpropositionen såväl räknat på helår som för budgetåret 1982/83. I detta sammanhang bör också uppmärksammas den positiva ränteeffekt för statsverket på drygt 400 milj. kr. räknat i helårseffekt som följer av förslaget om ändrad uppbörd av bensinskatt m. m. |

De samlade besparingarna uppskattades i budgetpropositionen till ca 13,4 miljarder kr. för helår och till ca 9,7 miljarder kr. för budgetåret 1982/83. Dessa belopp bör nu räknas upp med ca 1.1 miljard kr. resp. 0,5 miljard kr. Av min redovisning framgår sålunda att det uppsatta sparmålet har uppfyllts.

Som jag inledningsvis omnämnt angavs i årets budgetproposition att ett begränsat utrymme skapats för ökade insatser inom ett fåtal särskilt angelägna områden. Kostnaderna för de nämnda insatserna inkl. kommande särpropositioner angavs komma att understiga 900 milj. kr. Denna bedömning äger alltfort giltighet. De kostnader som inte fanns redovisade under anslag i budgetpropositionen hade beaktats vid beräkningen av posten tillkommande utgiftsbehov, netto.

Saldoutvecklingen

De förändringar av statsbudgeten för vilka jag nyss har redogjort sammanfattas i tabell t. Budgetunderskottet beräknas för innevarande budgetår till ca 76,2 miljarder kr.

1 budgetpropositionen beräknades budgetunderskottet för budgetåret 1982/83 till ca 82,6 miljarder kr. Jämfört med denna beräkning har underskottet i statsbudgeten enligt de reviderade beräkningarna nu minskat och beräknas uppgå till ca 75,7 miljarder kr. Av förbättringen på drygt 6,9 miljarder kr. svarar vissa engångsförstärkningar i denna beräkning för 5,2

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 2

miljarder kr. Det bör dock påpekas att även åtgärder av engångskaraktär reducerar framtida utgifter i form av minskade statsskuldräntor. Även om engångsförstärkningarna exkluderas visar budgetunderskottet mellan budgetpropositionen och nuvarande beräkning en minskning med drygt 1.5

miljard kr. För att utvecklingen mot en förbättring av budgetsaldot skall

kunna vidmakthållas måste även fortsättningsvis den strama budgetpoliti-

ken fullföljas.

Tabell 1. Statsbudgeten budgetåren 1981/82—1982/83 (Miljarder kr.)

1.4 1982 års långtidsbudget

Jag övergår nu till att redogöra för resultaten i 1982 års långtidsbudget (bil. 2.1).

Långtidsbudgetens syfte är att kartlägga konsekvenserna för budgetutvecklingen på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I långtidsbudgeten görs alltså inte några försök att förutse vilka beslut som statsmakterna kommer att fatta under perioden. En sådan kariläggning kan sedan utgöra underlag för en analys av de statsfinansiella förutsättningarna under de närmaste åren. Långtidsbudgeten omfattar, förutom beräkningar av statsbudgetens inkomster och utgifter, beräkningar rörande socialförsäkringssektorn samt en redovisning av vissa andra verksamheter som direkt eller indirekt styrs av statliga beslut. Härutöver behandlas i årets långtidsbudget resultaten av vissa ytterligare analyser, vilka jag strax avser att återkomma till.

Vad gäller statsinkomsterna grundas beräkningarna på oförändrade skatteregler och avgiftssatser i den mån inte förändringar beslutats eller förutskickats. Bl.a. har hänsyn tagits till den av regeringen föreslagna skatteomläggningen fr.o.m. den I januari 1983. Beräkningarna utgår beträffande åren 1982 och 1983 från samma antaganden rörande priser, löner och tillväxt i samhället som presenteras i den reviderade finansplanen. För perioden därefter ansluter sig förutsättningarna för beräkningarna till de antaganden som ligger till grund för alternativet I i avstämningen av 1980 års långtidsutredning. Långtidsbudgetens kalkyler är mycket känsliga för förändringar i gjorda antaganden. Jag kommer i det följande att kommentera de resultat som uppkommer vid skilda antaganden i centrala variabler.

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 13

Statsinkomsternas årliga procentuella tillväxt under den framförliggande perioden skulle enligt långtidsbudgetkalkylen komma att uppgå till 6,6 96 i löpande priser. Denna ökningstakt beror på bl. a. lönesummans och den

privata konsumtionens utveckling. Vidare har vissa avgifter och skatter

införts fr. o. m. budgetåret 1982/83. .

I löpande priser beräknas den årliga genomsnittliga ökningen av statsut-

gifterna, exkl. statsskuldräntorna, under långtidsbudgetperioden att uppgå

till 4,42. Denna relativt låga utvecklingstakt får ses mot bakgrund av långtidsbudgetmetodiken, för vilken jag nyss redogjorde. Som jag senare

återkommer till kommer vidare effekterna av vidtagna besparingar också

att slå igenom under perioden.

Statsskuldräntorna växer mycket snabbt under perioden och uppgår för slutåret till ett belopp som motsvarar drygt två tredjedelar av budgetun-

derskottet. Sammantaget beräknas de totala statsutgifterna i löpande

priser komma att öka med 6,4 92 under långtidsbudgetperioden. Statsutgifterna, exkl. statsskuldräntorna, ökade i fasta priser med inemot 472 per år under perioden 1976/77—1980/81. Långtidsbudgetkalkylen resulterar i en

minskning med 0,4 2 årligen.

För att belysa hur de statliga utgifterna direkt och indirekt ställer anspråk på reala resurser är det av intresse att analysera utgifterna i realeko-

nomiska termer, dvs. fördelade på konsumtion, investeringar, transfere-

ringar och finansiella transaktioner. I tabell 2 redovisas statsutgifternas

utveckling i fasta och löpande priser fördelade på realekonomiska kategorier.

Tabell 2. Statsutgifternas utveckling fördelade på realekonomiska kategorier (Milj. kr.)

1982/83 Genomsnittlig pro-

centuell förändring

Avrundat = Andelav = 1982/83—-1986/87

nominellt — totala stats-

belopp utgifterna — Fasta Löpande

Priser priser Statliga konsumtionsutgifter 51 500 20,0 — 0,1 + 6,3 Statliga investeringsutgifter 11400 4,5 > 14 + 4,5 Summa statliga konsumtionsoch investeringsutgifter 62900 24,5 — 0,3 + 5,6 Summa transfereringar 178 500 69,7 + 1,8 + 6,5 varav

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 14

Statens utgifter för konsumtion: och investeringar, dvs. statens direkta efterfrågan på varor och tjänster, uppgår för budgetået 1982/83 till 62.9 miljarder kr. och utgör därmed ca 25 7 av statsbudgetens utgifter. Enligt långtidsbudgeten skulle dessa utgifter i fasta priser minska med 0,3 Zz per år. I löpande priser ökar utgifterna för statlig konsumtion och statliga investeringar med 5,6 4c per år. Den låga ökningstakten i långtidsbudgetberäkningen jämfört med det hisioriska utfallet är i stor utsträckning en följd av långtidsbudgetens.beräkningsteknik. Tillämpningen av denna beräkningsteknik, som innebär att hänsyn endast tas till fattade beslut och gjorda åtaganden. innebär bl. a. art investeringsutgifterna i långtidsbudgeten minskar allteftersom beslutade investeringar upparbetas. När det gäller den statliga konsumtionen utgår beräkningen i princip från förutsättningen om oförändrad ambitionsnivå. För myndighetsanslag och liknande anslag har i samband med den löpande prisberäkningen tillämpats det s.k. huvudalternativet, vilket innebär att anslagen efter pris- och löneomräkning normalt minskas med 2 4 per år raed hänsyn till förväntad produktivitetsökning.

Transfereringar och finansiella transaktioner. dvs. överföringar till andra sektorer av ekonomin, innebär inte ett omedelbart ianspråktagande av resurser. Indirekt ger de dock upphov till en efterfrågan av reala resurser genom effekterna på bl. a. mottagarnas disponibla inkomster. Transfereringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1982/83 uppgå till 193,5 miljarder kr. och utgör därmed ca 75 Z av budgetens utgifter. Liksom i tidigare långtidsbudgetkalkyler uppvisar transfereringarna en betydligt snabbare ökningstakt än konsumtions- och investeringsutgifterna. Transfereringarna beräknas således att öka med 1,8 2 i fasta priser och med 6,5 4 i löpande priser.

Även beträffande transfereringarna har långtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera faktiskt realiserade utvecklingstakten. Pris- och löneomräkningar görs således endast på de anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål för automatiska justeringar, exempelvis folkpensicnerna och räntebidragen på bostadsområdet. Beträffande t.ex. barnbidragen finns inga sådana kopplingar och någon uppräkning härav med hänsyn till prisutvecklingen har därför inte skett. Trots att beräkningarna också för transfereringarna är snävt gjorda, framstår det klart att det är transfereringarna som svarar för merparten av utgiftstillväxten 1 långtidsbudgeten. Transfercringsutgifternas utveckling under långtidsbudgetperioden påverkas i hög grad av de antaganden som görs, främst vad avser pris- och löneutvecklingen.

Den snabbast växande utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är statsskuldräntorna. Enligt beräkningarna i årets långtidsbudget skulle den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå till 16,2 96. För budgetåret 1982/83 beräknas kostnaden för statsskulden komma att uppgå till 38,8 miljarder kr. Med givna antaganden förutses motsvarande belopp

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 15

för budgetåret 1986/87 komma att uppgå till ca 70,7 miljarder kr., vilket

motsvarar 74,1 Zz av budgetunderskottet detta år.

En del av de statliga utgifterna — 15 miljarder kr. — utgörs av finansiella transaktioner, dvs. lån till företag eller enskilda personer. Som exempel kan nämnas lån till bostadsbyggande, studielån och regionalpolitiska lån.

Sammantaget beräknas de finansiella transaktionerna under långtidsbud-

getperioden öka med 2,9 % per är i fasta priser och med 6,9 Zi löpande

priser. Denna del av statsbudgeten kan ses som en del av kreditmarkna-

den, eftersom staten i denna verksamhet närmast svarar för en kreditförmedlande funktion. Med detta betraktelsesätt kan de finansiella transaktionerna, vad avser återbetalningspliktig del av lånen, avräknas vid beräkningen av budgetsaldot, dvs. underskottet reduceras med beloppet för

finansiella transaktioner netto. Det sålunda framräknade beloppet definicras som statens finansiella sparande. Vid en ananlys av sparandeutveck-

lingen i samhället är det, som jag tidigare nämnt. ofta detta begrepp som används för redovisning av statens del. Det bör dock påpekas att en stor del av denna kreditgivning sker på särskilt gynnsamma villkor och att

krediterna i vissa fall kan omvandlas till bidrag. Underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 76,2 miljarder kr. budgetåret 1981/82. För budgetåret 1982/83 beräknas underskottet komma att uppgå till 75,7 miljarder kr. Före statsskuldräntor beräknas motsvarande

underskott till 36,9 miljarder kr.

Under Jångtidsbudgetperioden ökar budgetunderskottet med ca 19,7

miljarder kr. Jämfört med fjolårets långtidsbudget är detta en betydligt

lägre ökningstakt. Med givna antaganden förutses en lägre tillväxttakt av

statens utgifter och en inkomstutveckling som innebär att inkomsterna

som andel av BNP är stabil under perioden. Det kan observeras att denna utveckling skulle innebära att underskottet som andel av BNP sjunker från 12,8 70 då engångseffekterna på statsbudgeten budgetåret 1982/83 frånräk-

nats till ca 10,8 7 budgetåret 1986/87.

Jämfört med långtidsutredningens prognos enligt alternativ I ligger läng-

tidsbudgetens saldo för år 1985 ca 18 miljarder kr. högre. Skillnaden hänför

sig huvudsakligen till de höjda punktskatter som lagts in i långtidsutredningens kalkyl, vilket med hänsyn till beräkningsmetodiken inte sker i

långtidsbudgeten.

Jag vill dock ånyo understryka att beräkningarna av de framtida budgetunderskottens storlek är förknippade med osäkerhet och grundade på vissa

antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. Detta förhållande illustreras i följande diagram över de fyra senaste långtidsbudgetarnas kalkylmässiga utfall. Som framgår av diagrammet har budgetsaldot de närmast föregående långtidsbudgetarnas slutår legat på samma nivå som startåret i nästkommande års långtidsbudget. Vidare har avståndet mellan

startår och slutår successivt vidgats. Bägge dessa tendenser har nu brutits.

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 16

Diagram 2 | Saldoförändringar i långtidsbudgeten år 1979 till nuvarande beräkning för långtidsbudgeten år 1982 LB79 79/80 + 83:84

LB 80 80/81 — — — 84/85 LB 81 81:82! 1 85:86 LB 82 8283 1 86/87

Utfall, prognos 79/80 80:81 82/83 81:82 SS ” or

Y

KE Kr I I... I l 1 i I L l

-40 -45 -50 -55 -60 -65 -70 -75 -80 -85 -90 -95 -100 Saldo Anm. För budgetåren 1981/82 och 198:/83 avses beräknat utfall.

En förändring av de grundläggande antagandena på vilka långtidsbudget-

kalkylerna vilar får följder, som kraftigt påverkar budgetsaldot vid långtidsbudgetperiodens slut. Flertalet av de antaganden som rör centrala volymfaktorer bakom utgiftstillväxten. som exempelvis befolkningsut-

vecklingen, kan sägas vara relativt säkra. Antagandena om den ekonomis-

ka utvecklingen är däremot förenade med en betydande osäkerhet.

För att belysa känsligheten i beräkningarna kan det vara av intresse att

något närmare belysa och redovisa effekter av ändrade antanganden inom vissa betydelsefulla verksamhetsområden. En sådan redovisning lämnas i

långtidsbudgeten. Ett antagande som är av central betydelse är utveckling-

en av räntenivån. Om räntenivån under långtidsbudgetperioden skulle

antas vara en procentenhet högre än tidigare beräknat, skulle utgifterna för statsskuldräntan bli ca 4 miljarder kr. högre budgetåret 1986/87.

Omfattningen av insatserna på de arbetsmarknads-, industri- och bo-

stadspolitiska områdena är av central betydelse för beräkningsresultaten. Olika krav kan t.ex. komma att ställas på ökade utgifter för sysselsätt-

ningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning m. m. Av stor bety-

delse för förändringen av statsutgifterna för arbetsmarknadspolitik blir inte

bara antalet personer som blir föremål för åtgärder utan också fördelningen mellan utgifter för ovan nämnda åtgärder. Om man antar att 40000 perso-

ner, motsvarande ca en procentenhets högra arbetslöshet, skulle sysselsät-

tas med sedvanliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle statsbudge-

tens utgifter öka med ca 2 miljarder kr. 1982/83.

De tidigare presenterade beräkningarna har endast tagit hänsyn till be-

slutade industripolitiska satsningar. Om man i stället antar att utgifterna ligger kvar i nivå med de närmast föregående åren blir utgifterna i löpande priser inemot 10 miljarder kr. större vid långtidsbudgetperiodens slutår.

Beräkningen av utvecklingen inom det bostadspolitiska området påver-

kas av antaganden kring bostadsbyggandets volym. Effekten på statsbudgeten av en ökning av bostadsproduktionen av 10000 fler lägenheter per år

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 17

i flerbostadshus kan i löpande priser beräknas till drygt 3 miljarder kr.

budgetåret 1986/87. Långtidsbudgetmetodiken innebär att endast beslutade förändringar av

skattesatser läggs in i beräkningarna. Många av de indirekta skatterna som

är utformade som styckskatter har emellertid genom särskilda beslut höjts

så att de huvudsakligen följt prisutvecklingen. Det gäller 1. ex. skatten på vin, sprit och tobak liksom på olja. Om de indirekta skatterna höjs i takt med den allmänna prisutvecklingen skulle inkomsterna bli ca 8 miljarder kr. högre 1986/87 än vad som tidigare har beskrivits.

Det kan således konstateras att beräkningarna i hög grad påverkas av förändringar i olika centrala variabler. Dessa är av olika karaktär och

påverkar statsinkomster och statsutgifter på olika sätt. Statens inkomster

är starkt beroende av den reala tillväxten i ekonomin. Budgetens utgifter däremot styrs i hög grad av faktorer av annan art såsom befolkningsförändringar och olika former av automatik. Långtidsbudgeten är som nämnts varken en prognos eller en plan för den framtida utvecklingen. Däremot visar den på vissa grundläggande tendenser i budgetutvecklingen. Alltför stor uppmärksamhet bör därför inte fästas vid budgetsaldots absoluta nivå

för olika år under långtidsbudgetperioden.

De resultat som 1982 års långtidsbudget visar befäster dock enligt min mening att den strukturella obalans som finns i statsbudgeten består. Dock

vill jag framhålla att de målmedvetna insatser som har vidtagits för att

bromsa upp den statliga utgiftsutvecklingen har inneburit att det statliga budgetunderskottets ökningstakt i långtidsbudgetkalkylen minskar. Exkluderas statsskuldräntorna blir denna tendens än mer påtaglig.

Även om tendenser kan skönjas till en utveckling mot sundare statliga finanser, så kvarstår enligt min mening behovet av fortsatta målmedvetna besparingsansträngningar som bl. a. måste syfta till att bryta upp de starka automatiska bindningar som finns på utgiftssidan.

1.5 Erfarenheter av de senaste årens besparingsarbete, m. m.

Jag har tidigare vid flera tillfällen behandlat de starka automatikbindningar som finns i statsutgifternas utveckling. Automatikbindningar finns

såväl avseende faktorer som mera direkt påverkar vissa verksamhetsområ-

den, t.ex. befolkningens ålderssammansättning, som i fråga om mera allmänekonomiska variabler, t.ex. löne- och prisutvecklingen. Om inte

regelsystemen på olika utgiftsområden löpande omprövas blir det i hög

grad faktorer utanför statsmakternas direkta kontroll som styr utgifternas

utveckling. I fjolårets långtidsbudget konstaterades att inemot 857 av statsbudgetens utgifter ökar mer eller mindre automatiskt vid oförändrade regelsystem och principer. Motsvarande undersökning har upprepats i årets långtidsbudget. I fråga om den totala omfattningen av existerande

12 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Biluga 2

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 18

automatikbindningar ger årets undersökning ett likartat resultat. Vissa nya tendenser framträder dock och jag skall strax återkomma till dessa. Dess-

förinnan vill jag dock, som aviserades i årets budgetproposition, uppehålla

mig något vid en redovisning av effekterna av vidtagna besparingar i ett längre perspektiv. För en utförligare beskrivning av bl. a. antaganden och

beräkningar som legat till grund för kalkylerna hänvisar jag till årets långtidsbudget.

1.5.1 Statsfinansiella effekter av vidtagna besparingar

Beräkningarna i långtidsbudgeten av de mer långsiktiga besparingseffekterna utgår från ett rent kassamässigt statsfinansiellt perspektiv. Endast de direkta effekterna kvantifieras. Detta innebär en väsentlig begränsning i beräkningarna eftersom de statsfinansiella besparingarna kan återverka på olika sätt på samhällsekonomin, vilket i sin tur kan ge indirekta effekter på

statsfinanserna. Kalkylerna har gjorts utifrån samma förutsättningar som

gäller i övrigt i beräkningarna i långtidsbudgeten. Det bör nämnas att detta

i sig är något oegentligt eftersom den samhällsekonomiska bilden skulle tett sig annorlunda om inte besparingsåtgärderna genomförts. Syftet är således inte att ge någon fullständig bild av budgetunderskottets storlek om

inga besparingsåtgärder vidtas. Storleken av de direkta statsfinansiella besparingseffekterna är dock enligt min mening viktiga som ett mått på de

insatser som gjorts för att komma åt de strukturella obalanserna i statsfi-

nanserna. Kalkylerna i långtidsbudgeten utgår från de samlade sparpaket som

regeringen lagt fram från hösten 1980 till dagsläget (prop. 1980/81:20, 1980/ 81: 116, 1980/81: 118, 1981/82:30 och prop. 1981/82: 100 inkl. åtföljande särpropositionsfrågor). Redovisningen omfattar de besparingar inom socialförsäkringssektorn och på statsbudgeten som redovisats i nämnda pro-

punktskatter och mervärdeskatt. som föreslagits i nämnda propositioner.

Besparingseffekterna har beräknats i enlighet med de principer som jag redogjorde för i årets budgetproposition. Som jag framhöll i samband med min redovisning av den saldoutveckling som beräknats i långtidsbudgeten

är kalkylerna därmed beroende a.v de underliggande antagandena.

Antalet besparingsåtgärder som ingår i de propositioner som undersökningen omfattar uppgår till drygt 200. Ett begränsat antal besparingsåtgärder svarar för huvudparten av besparingsbeloppet. De tjugo belopps-

mässigt största besparingarna svarar sålunda för 8076 av det sammanlagda värdet av besparingarna. Detta är delvis ett resultat av en medveten prioritering, delvis en avspegling av statsbudgetens struktur i vilken ett

fåtal anslag svarar för den övervägande delen av statsutgifterna. Exempel-

vis svarar de trettio största anslagen på statsbudgeten (drygt 3,56 av totala antalet anslag) för inemot 70926 av omslutningen exkl. statsskuldräntor.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 19

Tabell 3. Statsfinansiella besparingar under budgetåren 1980/81—1986/87 (Miljarder kr.)

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Löpande priser 0,9 74 18,5 22.8 27.5 30,8 33.4 Fasta priser £.0 7,8 18,5 21,6 24,7 26,3 27.0 (1982/83 års nivä) Anm. De i tabellen redovisade beloppen inkluderar besparingar såväl på statsbudgeten som inom socialförsäkringssektorn. Fastprisberäkningen är baserad på en deflatering av beräkningen i löpande priser.

De direkta effekterna av besparingsåtgärderna beräknas i löpande priser öka från inemot 19 miljarder kr. budgetåret 1982/83 till drygt 33 miljarder kr. budgetåret 1986/87. Av bl.a. tekniska skäl redovisas vissa besparingar som ökade inkomster. Begränsningarna i det kommunala skatteunderlaget

och begränsningarna i avdraget för arbetsresor svarar för merparten av detta belopp. Viss del av besparingarna faller inte på statsbudgeten. Detta gäller de besparingar som berör ATP, delpension och deltar av arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget svarar dessa för drygt 3 miljarder kr. av besparingarna. I fasta priser ökar besparingarna under långtidsbudgetpe-

rioden från inemot 19 till 27 miljarder kr.

Beräkningarna av besparingarnas tillväxt är, som jag redan framhållit, beroende av vissa i långtidsbudgeten givna antaganden. Främst gäller detta räntenivån och basbeloppets utveckling i förhållande till konsumentprisindex (KPD. Basbeloppsindex har i kalkylerna förutsatts öka i genomsnitt knappt en procentenhet långsammare än KPI per år. Vidare har vissa besparingsåtgärder inte tagits med i redovisningen, bl.a. utsträckning i tiden av oljelagringsprogrammet. Sammantaget torde beräkningen i långtidsbudgeten, enligt min mening, snarare under- än överskatta storleken på besparingarna.

De senaste årens besparingsarbete medför, som framgår av tabell 3, nivåmässigt mer betydande besparingseffekter först fr.o.m. budgetåret

1982/83. Den nivåmässiga besparing som uppnås budgetåret 1982/83 ökar

även i fasta priser under långtidsbudgetperioden. Bidragande till denna ökning i fasta priser är främst övergången till ett nytt basbeloppsindex

samt besparingarna inom det bostadspolitiska området. Det faktum att

besparingspolitiken nu börjar ge avsedd effekt vad gäller ansträngningarna att begränsa statsutgifternas tillväxttakt är ett glädjande inslag i den bud-

getpolitiska bilden. Likväl är de redan föreslagna och beslutade besparing-

arna inte tilllräckliga för att de av statsmakterna uppsatta riktlinjerna för

budgetpolitiken skall kunna uppnås. |

Det kan i detta sammanhang finnas skäl att påminna om den saldoutveckling som enligt långtidsbudgeten följer av redan fattade beslut och

gjorda åtaganden. Mellan budgetåren 1981/82 och 1986/87 förutses budget-

underskottet i löpande priser öka med 20 miljarder kr. trots att besparing-

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 20

arna för motsvarande period ökar med drygt 25 miljarder kr. Tillväxten av

för nya utgiftsåtaganden. Tvärtom måste ytterligare besparingar genomföras för att de av statsmakterna uppsatta målen för budgetpolitiken och samhällsekonomin skall kunna uppfyllas.

I långtidsbudgeten har även studerats besparingarnas inriktning med avseende på realekonomiska kategorier. Därvid har de besparingar som uppkommer på budgetens inkomstsida hänförts till realekonomiska grupper på motsvarande sätt som normalt görs för statsutgifter. Tabell 4. Direkta statsfinansiella effekter av vidtagna besparingsåtgärder fördelat på realkategorier budgetåret 1986/87 i fasta priser (i 1982/83 års prisläge)

Miljarder

kr.

Tonvikten på besparingarna ligger på transfereringarna. Begränsningar

av statlig konsumtion och investering svarar sammanlagt för knappt I

miljard kr. av de totala besparingarna. Det bör dock observeras att redovisningen i långtidsbudgeten inte innefattar de begränsningar av den statliga konsumtionen som uppstår till följd av den under senare år tillämpade metoden att efter pris- och löneomräkning reducera myndighetsanslagen med 27, vilket kan anses motsvara en rimlig produktivitetsökning hos myndigheterna.

Transfereringar till hushåll svarar, i fasta priser, för drygt 14 miljarder

kr. av de totala besparingarna. Av beloppet beror ca 4,5 miljarder kr. på förändrade principer för beräkning av basbeloppet. Drygt 3 miljarder kr. avser besparingar på bostadspolitikens område. Begränsningarna av re-

seavdragen, livsmedelssubventionerna samt förändringarna inom sjukförsäkringssystemet är andra åtgärder som ger betydande beloppsmässiga besparingar. Det bör observeras att redovisningen av transfereringarna är

helt inriktad på de kassamässiga effekterna för staten.

Överföringarna till kommunerna har beräknats under förutsättning att

det regelsystem som föreslagits för år 1983 ligger fäst även för resterande delen av längtidsbudgetperioden. Med denna förutsättning kommer transfereringarna till kommunsektorn att begränsas i fasta priser med inemot tl

miljarder kr. De största effekterna erhålls genom begränsningar i det

kommunala skatteunderlaget. Därutöver har stödet till kommunerna inom utbildningsområdet begränsats i fasta priser med ca 1.1 miljard kr.

Begränsningarna av tränsfereringarna till företagssektorn uppgår till ca I miljard kr. i fasta priser.

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 21

Som jag tidigare nämnt visar den analys som gjorts i långtidsbudgeten att omfattningen av automatiken är ungefär av samma omfattning som vid motsvarande tidpunkt för ett år sedan. Detta förhållande kan synas förvånande med tanke på dels omfattningen av de besparingar som vidtagits, dels att merparten av besparingarna gjorts inom den grupp av inkomster/

förklaringen är att regeringens sparförslag snarare syftat till att mildra effekterna av automatiken än att helt bryta eller upphäva den. För att

åstadkomma detta har tillämpats i princip två olika metoder. Den ena har

varit att göra förändringar i basen för det automatikstyrda området. Den andra metoden har varit att modifiera indexkonstruktioner och indexbindningar. Den första metoden kännetecknas av att det redan på kort sikt

uppstår en full helårseffekt av besparingen. Även om automatiken i sig

består kommer den att verka från en lägre nivå varigenom en bättre

anpassning kan ske till resursutrymmet t ekonomin. Den andra metoden

-syftar till att mera långsiktigt anpassa utvecklingen till skiftande samhällsekonomiska förutsättningar. Detta innebär att värdet av de besparingar som kan uppkomma jämfört med oförändrade indexkonstruktioner delvis blir en funktion av den allmänna ekonomiska utvecklingen.

De besparingar som åstadkommits genom förändring i baserna för det

automatikstyrda området svarar för de värdemässigt största besparingarna. Förändringar i indexkonstruktioner har dock varit ett väsentligt inslag i

den förda politiken. Sålunda har modifieringar gjorts av principerna för det index som styr basbeloppet, biståndsramens och försvarsramens omräkning samt upptrappningsreglerna för den statligt garanterade räntan för bostadslån. Syftet med modifieringarna har i vissa fall inte betingats av

besparingssträvanden. Detta gäller det nya försvarsprisindexet. Om ATP-

systemet inkluderas innebär åtgärderna att drygt 100 miljarder kr. av statsutgifterna omfattats av förändrade indexkonstruktioner.

Sammanfattningsvis pekar enligt min mening den redovisning jag givit av besparingsansträngningarna under de senaste åren mot att arbetet varit framgångsrikt och att vidtagna ätgärder nu börjar bära frukt. Samtidigt krävs fortsatta åtgärder med denna inriktning om inte gjorda insatser helt eller delvis skall omintetgöras.

1.5.2 Utombudgetära utgifter

Långtidsbudgeten har under senare år successivt vidgats till att omfatta

inte bara beskrivningar över statsbudgetens utveckling, utan också över andra verksamheter som mer eller mindre styrs av statliga beslut. I årets

långtidsbudget görs en ytterligare ansats att beskriva sådana kostnader

som uppkommer i samhället till följd av statliga beslut, men som inte kommer till uttryck på statsbudgetens utgiftssida. Med hänsyn härtill benämns dessa utgifter utombudgetära (eng. off-budget expenditure). Jag finner denna genomgång värdefull som underlag för fortsatta övervägan-

den om budgetpolitiken.

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 22

Enligt min mening finns skäl att ägna ökad uppmärksamhet åt utombudgetära utgifter. Även om det många gånger är svårt att mäta omfattningen av dessa, så visar redovisningen i långtidsbudgeten att de representerar

betydande belopp. Budgetpolitiken måste, som jag tidigare nämnt. inriktas på åtgärder som bidrar till att anpassa den offentliga sektorns omfattning

till det samhällsekonomiska utrymmet.

Om detta mål skall kunna uppnås är det angeläget att budgetpolitiken

inte enbart inriktas på statsbudgetens utgifter, utan även på andra statliga beslut som påverkar den samhällsekonomiska utvecklingen. Jag tänker då

t.ex. på effekterna av statlig reglering och utgifter över statligt reglerade offentliga fondsystem.

Av nämnda skäl anser jag att det finns anledning att inom ramen för

budgetpolitiken också beakta de ucombudgetära utgifterna. Det förutsätter bl.a. att statsmakterna får en bättre bild över omfattningen av dessa utgifter än vad som nu är fallet. Instrument för prövningen av dessa

utgifter bör också utvecklas.

I vissa fall utgör skattereduktioner av olika slag ett alternativ till direkta bidrag över budgetens utgiftssida. Som exempel kan nämnas extra avdrag

för pensionärer och investeringsavdrag. Från statsfinansiell synpunkt har dessa i princip samma effekt som direkta utgifter. De kan därför kallas

skatteutgifter (eng. tax expenditure). Det är viktigt att förekomsten och omfattningen av sådana skatteutgifter kartläggs och i ökad utsträckning prövas inom ramen för budgetpolitiken.

Beträffande statliga lån och kreditgarantier har åtgärder redan vidtagits

för att beskriva de samhällsekonoriska och statsfinansiella konsekvenserna av denna verksamhet. Jag anser att det finns skäl att gå vidare i detta

syfte. En strävan bör därvid vara att så långt möjligt göra realistiska bedömningar av de statsfinansiella effekterna av den statliga kreditgarantigivningen. Ansvariga myndigheter bör enligt min mening ägna ökad upp-

märksamhet åt dessa och särskilt analysera kostnadskonsekvenserna i sina anslagsframställningar. Vidare bör bl. a. uppmärksammas nettoeffekten av den statliga långivningen, dvs. att kostnaderna för lån som ges över stats-

budgeten inte till fullo motsvaras a.v framtida intäkter av amorteringar och

räntor.

Jag anser även att det finns anledning att ägna ökad uppmärksamhet åt effekterna av statlig reglering och normgivning. Särskilt i ett pressat

statsfinansiellt läge kan det finnas en tendens att, i syfte att undvika

utgifter över statsbudgeten, föreskriva att diverse åtgärder skall vidtas, t.ex. av den privata sektorn. Detta riskerar att leda till ökade kostnader för näringslivet, vilket kan inverka på t. ex. industrisektorns möjligheter att

expandera. Att göra en fullständig kartläggning av de totala ekonomiska effekterna av gällande regelsystem och normer torde vara en närmast

omöjlig uppgift. Det har dock under senarc år gjorts särskilda översyner på vissa områden, framför allt sådana som berör kommunsektorn. Vidare kan

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 23

nämnas den översyn som gjorts av prisregleringen under 1970-talet och

den pågående översynen av regleringen på kapitalmarknaden. Jag anser att

det finns anledning att ytterligare analysera de ekonomiska konsekvenserna av den statliga regleringen. Den reglering som riktar sig mot näringslivet bör därvid särskilt uppmärksammas.

Offentliga fonder utanför statsbudgeten representerar ett betydande kapital och de inkomster och utgifter som har samband med fonderna är

mycket omfattande. Enligt min mening bör beslut som leder till ökade utgifter i dessa system föregås av en noggrann prövning. Beslutsunderlaget vid ställningstagande till förändringar i berörda system bör i ökad utsträck-

ning innehålla analyser av de totala ekonomiska konsekvenserna, t.ex. vad avser fondernas ställning, behov av avgiftshöjningar, effekter på skatte- och avgiftsunderlagen etc. Flera fonder har kopplingar till statsbud-

geten. Vid analyser av ovan nämnt slag bör därför även de direkta statsfinansiella effekterna studeras. Det är vidare angeläget att ändamålen med fonderna fortlöpande granskas. I den mån fonderingen av medel inte har

någon uppenbar funktion bör fondernas fortbestånd tas under omprövning.

Sammanfattningsvis kan sägas att en förbättrad överblick och analys av

utombudgetära utgifter är angelägen. Detta gälier speciellt när en utom- .

budgetär finansieringsform är ett alternativ till utgifter över statsbudgeten.

1.6 Budgetpolitiska riktlinjer

1.6.1¶Riktlinjer på längre sikt

I förra årets kompletteringsproposition angavs vissa riktlinjer för bud-

getpolitiken på längre sikt. Den tidigare presenterade långtidsbudgeten och de slutsatser som jag har dragit härav ger anledning att återkomma till denna fråga. Låt mig inledningsvis framhålla vissa allmänna utgångspunk-

ter för mina överväganden.

— Det sparmål som uppställts i fjolårets kompletteringsproposition för

budgetåret 1982/83 om 12 miljarder kr. har uppfyllts, förutsatt att vä-

sentliga förändringar inte sker av de propositioner som ännu inte har

behandlats av riksdagen. Därmed har ett väsentligt steg tagits mot en

successiv sanering av statsfinanserna.

— Fortsatta uthålliga sparinsatser krävs under de närmaste åren. Behovet av detta framstår tydligt mot bakgrund av resultaten på årets långtids-

budget. Kraven i dessa avseenden stiger om den ekonomiska utveck-

lingen inte länkas in i de banor som avstämningen av långtidsutredningen anger.

— Statsbudgetens utgifter kännetecknas alltfort av en långtgående automa-

tik. Vidtagna åtgärder har dock i vissa hänseenden ändrat automatikens

innebörd.

— En hög inflation leder till en försvagning av statsfinanserna. I huvudsak

sammanhänger det med statsskuldräntornas stora andel av budgetutgif-

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 24

terna, men även bortsett härifrån torde denna utgångspunkt gälla. Härtill kommer självfallet att ett alltför stort budgetunderskott i sig verkar

inflationsdrivande.

— En ökning av statsinkomsterna måste framför allt ske genom att tillväx-

ten i ekonomin främjas. Det är inte en framkomlig väg att öka inkoms-

terna genom ytterligare höjningar av skattetrycket.

Av det anförda följer att besparingsansträngningarna måste drivas vidare på ett planmässigt sätt och i ett långsiktigt perspektiv. Det av riksda-

gen angivna långsiktiga målet att rninska budgetunderskottet som andel av '

BNP med i genomsnitt en procentenhet per år bör ligga fast liksom målet att minska statsutgifternas reala tillväxt, exkl. statsskuldräntor och vissa konjunkturbervende anslag, med ca 396 per år. Enligt min mening har det

varit av stort värde att ha kvantificrade mål för det praktiska besparingsurbetet även på längre sikt.

De mål för budgetutvecklingen som här har redovisats är till sin karaktär av relativt allmän art. De måste kompletteras med mer preciserade riktlinjer för utgiftsprövningen och besparingsarbetet. I förra årets kompletteringsproposition redovisade jag sådana riktlinjer.

Erfarenheterna från den praktiska tillämpningen av dessa riktlinjer i det besparingsarbete som har bedrivits sedan fjolårets kompletteringsproposition bygger på de sparförslag som där lades fram eller aviserades i mångt

och mycket på det synsätt som låg bakom riktlinjerna. Enligt min mening

bör dessa ligga fast.

I fråga om statliga investeringar bör framhållas att de i vissa fall avser uppbyggnad av en samhällelig infrastruktur som långsiktigt kan ge mycket

god avkastning. I dessa fall finns starka skäl att upprätthälla en hög investeringsnivå. Det har också skett under senare år.

Med tanke på den stora betydelse som kommunsektorn representerar i budgeten finns det enligt min mening anledning att något kommentera de förutsättningar som bör gälla för besparingar på detta område.

För de närmaste åren har statsmakterna lagt fast riktlinjer för kommunsektorn som innebär att den komraunala konsumtionstillväxten måste be-

gränsas till högst I 2 per år. Detta förutsätter att omfattande omprövnings-

åtgärder sätts in. Något utrymme för nya statligt beslutade reformer som

ökar den kommunala konsumtionsvolymen finns inte. Transfereringarna

till kommunsektorn svarar för 21,77 av de totala statsutgifterna exkl. statsskuldräntor. Statsmakternas fortsatta besparingsansträngningar mås-

te därför med nödvändighet beröra också kommunerna. Samtidigt bör

enligt min mening åtgärder som inskränker kommunernas finansiella utrymme motsvaras av en minskning i statliga krav på kommunal verksamhet.

Jag har i tidigare sammanhang anfört att besparingsbehoven är av sådan

omfattning att inget område ensamt kan svara för den nödvändiga anpassningen. Besparingsåtgärderna måste med nödvändighet påverka levnads-

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag [ES 'n

villkoren för alla i samhället. Samtidigt får besparingarna inte drabba de grupper som har det sämst. Dessa bedömningar har präglat arbetet med de besparingar som framlagts eller aviserats i 1982 års budgetproposition. Kunskaperna kring hur olika individers och hushålls levnadsförhållanden

emellertid ofullständiga. Det är därför angeläget med ett fortsatt arbete i syfte att kartlägga dessa effekter. Ett sådant arbete pågår bl.a. inom riksrevisionsverket. Jag vill understryka vikten av att man vid studier av t.ex. besparingsinsatser väljer relevanta jämförelsealternativ. Alternativet till besparingar är ofta skattehöjningar med starkt negativa effekter på den samhällsekonomiska utvecklingen.

Jag övergår nu till att redovisa vissa områden som enligt min mening tidigare inte har uppmärksammats tillräckligt. men som nu bör integreras i besparingsarbetet framöver.

Det första området rör statens in- och utbetalningar. De bör fördelas på ett sådant sätt att räntekostnaderna minimeras. I takt med den starkt växande omslutningen på statens budget och genom det höga ränteläget ökar betydelsen av att noga bevaka gällande kredittider och utbetalningsrutiner m. m.

Vad gäller inbetalningar av bl. a. skatter till staten förekommer varierande kredittider. Dessa är ofta betingade av bl.a. historiska skäl. Även på detta område finns skäl till en förnyad översyn. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget är det enligt min mening viktigt att staten i ökad utsträckning kontinuerligt ser över de betalningsströmmar statliga regelsystem ger upphov till. De nyligen framlagda förslagen angående förkortade kredittider för inbetalningar av mervärdeskatt och bensinskatt skall bl.a. ses i detta perspektiv. Jag avser att senare i vår återkomma till regeringen med förslag om att dessa förhållanden ses över allsidigt.

Utöver löpande in- och utbetalningar har staten fordringar och skulder gentemot privatpersoner, organisationer och företag. Även här är det angeläget att se över gällande regelsystem i syfte att förbättra statens kassahållning och uppnå besparingar. Från statsfinansiell synpunkt finns det ett starkt behov av att t. ex. påskynda återbetalningarna av de lån som utestår inom bostadsdepartementets område. Antalet utestående lån är i dag drygt 900000. Lånefordringarna uppgår till sammanlagt över 50 miljarder kr. De nyligen föreslagna regeländringarna för återbetalning av lån vid överlåtelse av småhus har just detta syfte. Det gäller också den nyligen beslutade höjningen av garantitalet inom studiemedelssystemet. Detta tal reglerar den återbetalningsskyldiges skuld och årliga återbetalning. Vissa åtgärder har sålunda vidtagits och syftet är att inom olika områden gå vidare och undersöka möjligheterna till ytterligare åtgärder för att uppnå motsvarande effekter.

Liknande bedömningar kan behöva göras vad gäller vissa låneformer där valmöjlighet föreligger i fråga om utlåning över den statliga budgeten eller

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 26

upplåning direkt på kreditmarknaden. Som exempel kan nämnas att inom bostadsdepartementets område har en utredare sett över möjligheterna till rationaliseringar i administrationen av bostadsfinansieringssystemet. Hu-

vuduppgiften har varit att undersöka förutsättningarna att föra över de

statliga bostadslånen till bostadslåneinstituten. Utredningsförslaget har remissbehandlats och bereds nu vidare i regeringskanslict.

Vid sidan av budgeten förekommer olika former av statliga fonder. Vissa av dessa torde numera ha förlorat sin ursprungliga betydelse. Vidare är förvaltningen många gånger spridd på flera olika myndigheter. I syfte att effektivisera och förenkla fondförvaltningen anser jag att fondernas administration i så stor utsträckning som möjligt bör sammanföras till effektiva enheter. Dessutom bör de fonder som spelat ut sin roll upplösas. Som exempel på åtgärder med denna inriktning kan nämnas förslagen i propositionen om avveckling av vissa statliga fonder (prop. 1981/82:213). Det finns enligt min mening anledning att undersöka möjligheterna att gå vidare på denna väg.

Avslutningsvis bör också framhållas vikten av att i ökad utsträckning ägna uppmärksamhet åt sådana finansiella konsekvenser av statliga beslut som inte kommer till uttryck på statsbudgeten. Jag har tidigare redovisat min syn på dessa s. k. utombudgetäöra utgifter.

Vad jag nu har anfört bör inte bara ligga till grund för omprioriteringsoch besparingsarbetet på längre sikt utan också för budgetarbetet inför budgetåret 1983/84. Jag vill dock något utveckla min syn på uppläggningen av höstens budgetarbete.

1.6.2 Riktlinjer för budgetåret 198384

För att på ett medvetet sätt kunna genomföra olika besparingar krävs en god framförhållning. Tiden från det en besparing först initieras till dess den beslutas är ofta ganska lång. Från beslutstidpunkten till fullt genomslag i lägre statsutgifter går det ytterligare tid. En orsak till denna tidsåtgång är att mer genomgripande besparingsförslag måste föregås av ett omsorgsfullt utredningsarbete. Detta förhållande kommer att förstärkas allteftersom besparingsarbetet fortskrider. Med hänsyn härtill är det inte möjligt att bedriva besparingsarbetet med utgångspunkt i den konjunkturpolitiska utvecklingen. I stället måste de mer stabila målen för budgetpolitiken vara styrande för besparingsansträngningarna.

De nu föreliggande bedömningarna i avstämningen av 1980 års långtidsutredning, beräkningarna i den reviderade nationalbudgeten samt långtidsbudgeten inger viss optimism i så måtto att effekterna av besparingspolitiken börjar ge resultat. En målmedveten fortsättning av besparingsarbetet är dock nödvändig.

Som jag anförde i 1982 års budgetproposition bör ett sparmål uppställas även för budgetåret 1983/84. Långtidsbudgetkalkylerna utgör ett viktigt underlag för att bedöma den rimliga nivån. Budgetunderskottet beräknas i dessa till ca 86,6 miljarder kr. budgetåret 1983/84. Erfarenhetsmässigt

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 27

innebär det en kraftig underskattning av det underskott som uppkommer vid oförändrad politik och utan särskilda budgetförstärkande åtgärder. Det sammanhänger med den metodik som används i långtidsbudgetkalkylerna och som jag tidigare utförligt redovisat. Mot bakgrund av de synpunkter jag tidigare framhållit beträffande svårigheterna att ytterligare höja skattetrycket, måste slutsatsen bli att besparingarna för budgetåret 1983/84 bör vara av ungefär samma omfattning som de i årets budgetproposition redovisade besparingarna för budgetåret 1982/83.

Jag vill i detta sammanhang framhålla den förstärkning av förberedelserna för besparingsåtgärderna i nästa budgetarbete som har genomförts genom utformningen av de årliga anvisningarna för myndigheternas budgetarbete. Som jag strax återkommer till har regeringen i dessa lagt fast skärpta krav vad gäller redovisningen av tekniskt underlag för olika besparingar.

Vid min presentation av budgetpolitiken i förra årets kompletteringsproposition anförde jag att besparingsansträngningarna borde vara ett viktigt inslag i den reguljära budgetprocessen. Erfarenheterna av denna hanteringsordning från sistlidna budgetarbete är positiva. Även fortsättningsvis bör därför utgångspunkten vara att besparingarna i sin helhet behandlas i budgetprocessen och sedan samlat presenteras i budgetpropositionen. På detta sätt får såväl riksdag som regering de bästa förutsättningarna att pröva besparingsförslagen i ett sammanhang och mot bakgrund av en beskrivning av den totala samhällsekonomiska bilden.

Det är inte möjligt att redan nu precisera vilka områden som framdeles kan komma att beröras av olika sparåtgärder. Bl. a. bör myndigheternas anslagsframställningar avvaktas innan ställning tas härtill. Jag vill likväl något kommentera vissa frågor som blir aktuella. Allmänt bör självfallet gälla de riktlinjer för budgetpolitiken på längre sikt som jag nyss har angivit. Inom ramen för dessa principer räknar jag med att besparingsarbetet kommer att beröra ett flertal anslag inom varje departements verksamhetsområde. Neddragningar av utgifter och i vissa fall personal blir med andra ord aktuella över ett mycket brett fält. Eftersom budgetarbetet inriktas på besparingar kan nya eller utökade utgiftsåtaganden bli aktuella endast i undantagsfall och då enbart om de finansieras genom omprioriteringar eller besparingar utöver de besparingskrav som den allmänna budgetpolitiken kommer att ställa. Med detta sätt att hantera budgetutvecklingen faller det sig också naturligt att liksom hittills begränsa antalet särpropositioner som medför ökade kostnader. Detta bör innefatta även sådana förslag som finansieras med avgifter.

Den framförhållning som ett målmedvetet och rationellt inriktat besparingsarbete kräver har, som jag nyss antydde, kommit till uttryck bl. a. i de årliga anvisningar till myndigheterna som regeringen har beslutat om. I anvisningarna får myndigheterna i uppdrag att för sakanslag (dvs. främst transfereringsanslag) som omsluter minst 100 milj. kr. redovisa ett tekniskt

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 28

underlag som visar hur en neddragning om minst 10 96 kan genomföras. I

anslagsframställningen skall sålunda bl.a. följande uppgifter redovisas: besparingens beloppsmässiga storlek, förutsättningarna för besparingen.

personalpolitiska konsekvenser samt effekter i fördelningspolitiskt hänse-

ende. Att på detta sätt engagera myndigheterna på ett tidigare stadium i

besparingsarbetet bör enligt min raening skapa bättre förutsättningar för att planera för och även på sikt kunna genomföra de förändringar som blir:

nödvändiga för att effektivt begränsa de offentliga utgifterna.

I de årliga anvisningarna slås fast att myndigheterna skall beräkna sitt

medelsbehov med utgångspunkt i det s.k. huvudförslaget. Detta gäller såväl för budgetåret 1983/84 som för de påföljande fyra budgetår som omfattas av långtidsbedömningsperioden. Enligt min bedömning bör myndigheterna räkna med att huvudförslaget i allt väsentligt kommer att tilläm-

pas inom överskådlig framtid. Samtidigt anvisas i de årliga anvisningarna en ny tillämpningsmöjlighet. Av störst allmän betydelse är att myndigheterna ges möjlighet att lämna förstag till tidsmässig omfördelning av den

rationalisering om 10 Zz som huvudförslaget innebär för den kommande

femårsperioden. Sålunda kan myndigheterna bättre anpassa genomförandet till de specifika förutsättningar som gäller i det enskilda fallet. Dock gäller två centrala förutsättningar, nämligen dels att minst 6 36 uppnås under de första tre åren, dels att underlagsmaterialet i anslagsframställningen är så genomarbetat att det kan tjäna som underlag för ett beslut som

sträcker sig längre än det närmaste budgetåret. Av särskilt värde för vissa

myndigheter bör de möjligheter vara som nu öppnas i de årliga anvisningarna att minska anslagsbelastningen genom neddragning av lokalkostnaderna.

Ett genomarbetat underlag för det fortsatta besparingsarbetet bör även komma fram genom de översynsprojekt som regeringen har initierat och som jag har redovisat i tidigare propositioner. Ett ökat utnyttjande av de kvalificerade utredningsresurserna vid riksrevisionsverket och statskon-

toret bör också kunna avsätta värdefulla resultat. Denna möjlighet att få

fram besparingsunderlag bör framgent kunna få en större betydelse.

Riksdagen (KU 1981/82: 10, rskr 1981/82:25) har beslutat att ändra riks-

dagsordningen (RO) så att de krav som nu finns i RO, 3 kap. 23, att

propositioner med förslag om nytt eller väsentligt höjt anslag också skall innehålla en uppskattning om framtida kostnader för det ändamål som

förslaget avser, utvidgas till att gälla även sådana propositioner som innehåller riktlinjer för viss statsverksamhet (RF, 9 kap. 7 §). Den beslutade

ändringen träder i kraft den 1 juli 1982 (SFS 1981: 1097). Mot bakgrund av

riksdagens beslut har regeringen i februari 1982 utfärdat riktlinjer för arbetets bedrivande inom regeringskansliet så att även förslag om ändrad

eller ny lagstiftning av riktlinjekaraktär så långt som möjligt redovisar

tillförlitliga kostnadsbedömningar. Redovisningen bör, bl. a. mot bakgrund

av riksdagens uttalande, framdeles göras mer utförlig och i möjligaste mån

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 29

ange de beräknade statsfinansiella effekterna i form av belopp eller beloppsintervall.

Mot bakgrund av det ansträngda budgetläget tillämpades i årets budgetproposition striktare principer för omräkning av bidragsanslag samt för

statlig garantigivning. Även om denna uppstramning bara har begränsad

betydelse för saldoutvecklingen är den väl motiverad av det övergripande

kravet att uppnå balans i prövningen av olika typer av statliga aktiviteter

liksom mellan stora och små verksamhetsområden. Även nästkommande

budgetarbete bör därför de principer som hösten 1981 tillämpades för statlig garantigivning och för beräkning av bidragsanslag äga giltighet.

Samma sak bör gälla i fråga om den utomordentligt bårda prövningen av

överskridanden. Som jag tidigare har framhållit bör också arbetet med att

se över de statliga utbetalningsreglerna för olika anslag drivas vidare.

Fortsatt uppmärksamhet kommer att ägnas åt kostnadsutvecklingen för det statliga utredningsväsendet. Jag vill bl.a. erinra om att regeringen nyligen genom en ändring i 5 § kommittéförordningen (1982: 37) ålagt alla kommittéer att snarast göra upp en plan för utredningsarbetet och ange den beräknade kostnaden för fullgörandet av uppdraget. Vidare har jag erfarit att statsrådet Johansson kommer senare denna dag att ta upp bl. a. frågan om kommittéernas konsultkostnader (bil. 3).

Jag vill även ta upp ett annat område av viss betydelse. De taxor för

statliga tjänster som tillämpas utanför direkt uppdragsverksamhet har traditionellt höjts med tämligen långa mellanrum. Fortsättningsvis bör enligt min mening i normalfallet en justering med hänsyn till kostnadsutvecklingen ske varje år. Självfallet innebär inte detta på något sätt att

kravet på fortsatta rationaliseringar i kostnadsbesparande syfte får eftersättas. Det förhållandet att en verksamhet är eller kan bli avgiftsfinansierad innebär således inte att kraven på effektivitet blir mindre än vid

anslagsfinansiering. I många fall, där inte konkurrens eller andra förhållan-

den framtvingat en sådan effektivitet, måste det även fortsättningsvis bevakas i den vanliga budgetprocessen.

Som framgår av den redogörelse jag just givit kommer det fortsatta arbetet med att dra ned de statliga utgifternas tillväxttakt att fordra en ökad

medverkan från de statliga myndigheterna. Förutsättningarna för en ratio-

nell budgetering förbättras avsevärt om den kan baseras på underlag från de organ som besitter sakkunskapen på olika områden. Detta konstateran-

de är särskilt relevant då budgetarbetet inriktas på omprioriteringar och besparingar.

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 31

2¶Särskilda frågor

2.1 Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Som jag redovisade i förra årets kompletteringsproposition gäller nume-

ra nya former för redovisning av utnyttjandet av finansfullmakten (jfr prop. 1979/80: 150 bil. 2). Avsikten är att riksdagen genom en samlad redovisning av utnyttjandet av finansfullmakten och övriga konjunktur- och arbets-

marknadspolitiska bemyndiganden skall kunna få en bättre överblick över hur olika bemyndiganden har utnyttjats. En sådan redovisning bör vara så fullständig som möjligt och lämnas först i kompletteringspropositionen. Hemställan om en ny finansfullmakt för det nästföljande budgetåret görs

vid samma tillfälle. Om arbetsmarknadsläget skulle kräva insatser, utöver vad som kan tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmakten, ankommer det på regeringen att på tilläggsbudget begära en utvid-

gad finansfullmakt.

Jag skall i det följande redovisa hur regeringen har utnyttjat finansfull-

makten från föregående redovisningstillfälle t.o.m. den 21 april 1982.

Denna redogörelse, som alltså avser de sista månaderna av budgetåret 1980/81 och större delen av budgetåret 1981/82, bör bringas till riksdagens kännedom.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget

kräver det, för budgetåret 1980/81 besluta om utgifter intill ett sammanlagt

belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1979/80: 150 bil. 2, FiU 1979/80: 40, rskr

1979/80: 421). I prop. 1980/81: 150 (bil. 2) redovisades de åtgärder som

under budgetåret 1980/81 t.o.m. den 22 april 1981 hade beslutats med stöd

av finansfullmakten. Härutöver aviserade jag att jag avsåg återkomma med

en närmare redovisning av de åtgärder i sysselsättningsbefrämjande syfte som regeringen beslutade om den 23 april 1981. Genom beslut sagda dag

utnyttjades finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder inom byggarbetsmarknaden. Beslutet avsåg tidigareläggning av bl. a. byggnads-

arbeten för polisväsendet (39,4 milj. kr.), domstolsväsendet (22,1 milj. kr.) och statens vattenfallsverk (50 milj. kr.) samt byggande av statliga vägar (113,3 milj. kr.). Sammantaget uppgick tidigareläggningarna till

389 850000 kr. Under återstoden av det gångna budgetåret utnyttjade

regeringen inte finansfullmakten. Totalt disponerades under budgetåret

835 750000 kr. När det gäller utnyttjandet av finansfullmakten för innevarande budgetår

vill jag erinra om att riksdagen har bemyndigat regeringen att, om arbets-

marknadsläget kräver det, för detta budgetår besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1980/81:150 bil.2, FiU 1980/ 81:40, rskr 1980/81:421). Fullmakten får, liksom föregående budgetår,

användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyn-

dande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag ' [NS

statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunåla projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet. dock högst till 75 Z. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till nä-

ringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 <c.

Regeringen har t.o.m. den 21 april 1982 disponerat finansfulimakten

genom beslut den 17 september. den 26 november och den 22 december

1981 samt den 24 februari och den 15 april 1982. Genom beslut den 17

september 1981 utnyttjades fullmakten med 600 milj. kr. Beslutet avsåg dels 200 milj. kr. för tidigareläggning av bl.a. byggande av statliga vägar och byggprojekt för statens vattenfallsverk samt en ökad medelsram för byggnadsstyrelsen för fastighetsunderhåll. dels 400 milj. kr. för nya bered-

skapsarbeten. Den 26 november 1981 beslöt regeringen om ytterligare 460

milj. kr. för beredskapsarbeten samt 50,6 milj. kr. till anskaffande av ett

tjänstefartyg som ersättning för två äldre lotsdistriktsfartyg. Genom beslu-

tet den 22 december 1981 disponcrades 39960000 kr. för bl.a. tidigare-

läggning av statliga byggprojekt och ökat stöd till byggande av skogsvägar.

Beslutet den 24 februari 1982 innebar att 160 milj. kr. disponerades för nya

beredskapsarbeten. Den 15 april 1982 beslöt regeringen att anvisa 33 milj.

kr. för finansiering av två tidigar2 beställda miljöskyddsfartyg. Genom

dessa fem beslut har sammanlagt 1343 560000 kr. av finansfullmakten disponerats.

Jag vill vidare, för fullständighetens skull. omnämna att jag senare denna dag avser föreslå regeringen att medge att finansfullmakten tas i anspråk för vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder. Vederbörande statsråd kommer senare denna dag att ge en närmare redovisning av syftet härmed. Redovisningen för riksdagen av dewaljerna i detta ärende torde få anstä till nästa års kompletteringsproposition.

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De

olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåret 1981/82 är följande. Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har be-

myndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom bostadepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. har regeringen bemyndigats att

ändra ramen för räntefria förbättringslån om det behövs av sysselsätt-

ningsskäl. Under reservationsanslagen Anordningsbidrag m.m. till allmänna samlingslokaler, Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlings-

lokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag resp.

lån överskridas om det behävs av sysselsättningsskäl. Även under anslaget Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om det behövs av sysselsättninpsskäl.

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 33

De bemyndiganden jag nu har redovisat har t.o.m. den 21 april 1982 inte utnyttjats under budgetåret 1981/82. Regeringen kommer av sysselsättningsskäl senare att besluta om att höja ramarna för lån och bidrag till anordning och upprustning av allmänna samlingslokaler. Redovisning av detaljerna i detta ärende torde få anstå till nästa kompletteringsproposition. Vidare kommer regeringen av sysselsättningsskäl att föreslå riksda-

gen att höja tillstyrkanderamen förhöjt låneunderlag och för tilläggslån till

kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse. Jag har erfarit att chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att redovisa detta förslag.

Regeringen disponerar för innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2 500 milj. kr. Jag förordar att fullmakten för

budgetåret 1982/83 tas upp med samma belopp. Denna bör få disponeras på

samma villkor som gäller för innevarande budgetår.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om inredning och utrustning till lokaler som iordningställs genom beslut om ny-, till- eller ombyggnader med anlitande av finansfullmakten. En del av den nyanskaffning som kan

erfordras vid ny-, till- eller ombyggnader har långa leveranstider och nära

samband med de byggnadsäåtgärder som vidtas. Riksdagen har bemyndigat regeringen att — i avvaktan på att slutliga kostnadsramar för anskaffning

av inredning och utrustning kan redovisas för riksdagen — besluta om beställning av sådan s.k. byggnadspåverkande inredning och utrustning

till byggnadsprojekt som har godkänts av riksdagen (prop. 1976/77: 100 bil. 11 s. 75-76, FiU 1976/77:13. rskr 1976/77: 169). Byggnadsprojekt som regeringen beslutar om med stöd av finansfullmakten redovisas i efterhand för riksdagen. Även för sådana byggnadsprojekt behöver vissa beställningar av inredning och utrustning göras innan denna redovisning kan ske. Jag förordar därför att riksdagens bemyndigande får gälla för byggnadspåverkande inredning och utrustning — samt i undantagsfall för övrig inredning och utrustning — även i anslutning till de byggnadsarbeten som regeringen beslutar om med stöd av finansfullmakten.

2.2 Statliga kreditgarantier

Staten ger i olika sammanhang garantier för lån som tas upp av privata

och statliga företag samt av organisationer och enskilda personer. Vid

utgången av budgetåret 1980/81 uppgick de utomstående statliga kreditgarantierna till sammanlagt ca 63300 milj. kr. I årets budgetproposition

(prop. 1981/82:100 bil. 2) lämnade jag en utförlig redovisning av denna

verksamhet och av de förändringar som då föreslogs för budgetåret 1982/ 83. Jag vill nu komplettera denna redovisning med de förslag till föränd-

ringar avseende statliga kreditgarantier som förelagts riksdagen efter bud-

getpropositionen.

Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde föreslås i prop. 1981/82:98 om vissa luftfartspolitiska ätgärder att luftfartsverket

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag : 34

medges rätt att teckna borgen för Linjeflyg AB intill ett belopp av högst 200 milj. kr. I prop. 1981/82:137 och 1981/82:185 om exportverksamhet inom väghållningsområdet resp. om exportverksamhet m.m. inom luftfartsområdet föreslås inrättandet av statliga bolag för export inom väghållningsområdet samt luftfartsområdet. Resp. myndighet föreslås få rätt att teckna borgen inom en ram av 3 milj. kr. resp. 2,5 milj. kr.

Inom ekonomidepartementets verksamhetsområde föreslås i prop. 1981/ 82: 176 om garantier för nordiska projektinvesteringslån att en nordisk överenskommelse om garantier till nordiska projektinvesteringslån skall godkännas. För Sveriges vidkommande innebär detta ett samlat garantiåtagande av ca 850 milj. kr. i det penningvärde som gäller i mars 1982.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde föreslås (prop. 1981/ 82: 102 och 1981/82: 148) ett slopande av garantiramarna för kreditgarantier för lån till teko-, sko- och garveriindustrier resp. kreditgarantier för säsongkrediter till läderskoföretag. Dessa ramar, som uppgår till sammanlagt 122 milj. kr., föreslås ersättas av en samlad ram för beredskapsgaranti till ett belopp av 125 milj. kr. |

Inom industridepartementets verksamhetsområde föreslås i prop. 1[981/ 82:99 om vissa åtgärder inom mineralområdet att ett nybildat helstatligt bolag för uppdragsverksamhet inom mineralområdet ges rätt att ta upp lån med statlig garanti inom en ram av 40 milj. kr. I prop. 1981/82: 118 om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning föreslås att statliga garantier intill ett belopp av totalt 25 milj. kr. skall kunna lämnas för lån till vissa småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag, s.k. tillväxtinvestbolag. I prop. 1981/82: 113 om program för regional utveckling och resurshushållning föreslås en årlig kreditgarantiram om 50 milj. kr. för lån till företag i glesbygder och för lån till anskaffning av varulager. För innevarande budgetår uppgår denna årliga garantiram till 48 milj. kr.

De förslag till förändringar i statens garantiåtaganden som jag här redovisat sammanfattas i följande tabell. I tabellen redovisas också de förändringar av garantiramar för budgetåret 1982/83 som föreslogs i budgetpropositionen. Därigenom erhålls en samlad bild av de föreslagna förändringarna mellan budgetåren 1981/82 och 1982/83.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 35

Tabell 5. Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande m. m. (Milj. kr.)

Garantiram Förändring mel-

RR Jan budgetåren

1981/82 — 1982/83 Ruamaur för samlat statligt garantiåtagande I budgetpropositionen redovisade förändringar +6925 Rätt att teckna borgen för vissa bolag - 205,5 + 205,5 Garantier till nordiska projekt - 850 + 850 Garantier för lån inom beredskapsförsörjningsområdet 122 125 + 3 Garantier för lån till uppdragsbolag inom mineralområdet samt tiltväxtinvestbolag - 65 + 65 Ramar för årligt statligt engagemang I budgetpropositionen redovisade förändringar 1097.9 889,5 — 208.4 Garantier för lån till företag i glesbygder m. m. 48 50 + 2 Summa förändringar av :amer för statligt garantiåtagande +7 842,1

Om riksdagen bifaller regeringens förslag blir således den sammanlagda ökningen av statens garantiramar budgetåret 1982/83 närmare 8 miljarder kr., som framgår av den redovisade tabellen.

De statliga kreditgarantierna påverkar inte direkt de statliga utgifterna.

Så länge en låntagare på egen hand klarar av ett låneengagemang behöver

en statlig kreditgaranti inte infrias. Under senare år har dock lämnade garantier måst infrias i ökande utsträckning. Under budgetåret 1980/81 infriades sålunda statliga kreditgarantier till ett sammanlagt belopp av 539

milj. kr. De största enskilda posterna utgjordes av utgifter för täckande av förluster för industrigarantilån (172 milj. kr.), täckande av förluster vid lånegarantier till skogsindustrin (125 milj. kr), täckande av förluster i exportkreditnämndens garantigivning (105 milj. kr.) samt täckande av förluster för garantier till varvsföretag (102 milj. kr.). För innevarande budgetår beräknas garantier till ett belopp av ca 370 milj. kr. komma att infrias. Merparten härav, ca 275 milj. kr., avser garantier för rederistöd och stöd till beställare av fartyg.

Jag förordar att riksdagen får möjlighet att ta del av vad jag nu har anfört.

2.3¶Statsbudgeten budgetåren 1981/82 och 1982/83

Riksrevisionsverket har med skrivelser den 2 april 1982 lämnat sina

beräkningar av dels statsbudgetens inkomster under budgetåren 1981/82 och 1982/83, dels budgetutfallet för budgetäret 1981/82. För en närmare redogörelse hänvisar jag till verkets skrivelser (bil. 2.2 och 2.3). Med detta

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 36

och övriga av mig kända förhållanden som underlag kommer jag nu att redovisa mina kalkyler avseende budgetutvecklingen för budgetåren 1981/ 82 och 1982/83.

Min avsikt är att först kort redovisa mina beräkningar för innevarande budgetår för att därefter mer utförligt redogöra för min kalkyl avseende nästkommande budgetår. Liksom i budgetpropositionen kommer jag, med beaktande av gängse avrundningsregler, att avrunda förekommande belopp till hela miljoner kronor.

2.3.1 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1981/82

Riksrevisionsverket beräknar i båda skrivelserna statsinkomsterna för innevarande budgetår till totalt 151499 milj. kr. Av den skrivelse, som innehåller en beräkning av budgetutfallet för budgetäret 1981/82, framgår även att verket beräknar utgifterna till 237673 milj. kr. och budgetunderskottet till 76 174 milj. kr.

Riksrevisionsverket har dock inte kunnat beakta tidigare omnämnda utgifter för två miljöskyddsfartyg.

Jag finner med anledning härav anledning att justera upp utgifterna för 1981/82 med 33 milj. kr. jämfört med verkets beräkningar. Jag beräknar således utgifterna för budgetåret 1981/82 till 237 706 milj. kr. och budgetunderskottet till 76 207 milj. kr.

Vid min redogörelse för beräkningen av inkomster och utgifter för budgetåret 1982/83 ämnar jag att återkomma med en fylligare beskrivning av de skilda förutsättningarna i budgetpropositionen och nuvarande beräkning.

2.3.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1982183 Inkomsterna

I riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1982/83 har verket tagit hänsyn till beslut elter förslag om förändringar som har lagts fram av regeringen i propositioner m.m. offentliggjorda före den 15 mars 1982. Efter detta datum har vissa förutsättningar förändrats. Jag avser därför i det följande att redogöra för de förändringar av verkets beräkningar som jag har funnit vara ofrånkomliga. I den mån det inte närmare anges vilket budgetår som förändringen avser, gäller denna för nästkommande budgetår.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverkets beräkningar grundas på antagandet att lönesumman mellan åren 1980 och 1981 ökar med 8.2 Z samt med 5,7 56 mellan åren 1981 och 1982. Mellan år 1982 och år 1983 har verket antagit en lönesummetillväxt på

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 37

5.796. Jämfört med de antaganden som låg till grund för beräkningarna i budgetpropositionen har lönesummans tillväxt mellan åren 1980 och 1981 " höjts med drygt en procentenhet. För utvecklingen mellan åren 1981—1982 och 1982-1983 har lönesummans ökningstakt justerats ned med ca 0,5 procentenheter resp. knappt två procentenheter. Riksrevisionsverkets antaganden om lönesummans utveckling ligger väl i linjer med de bedömningar som jag tidigare har redovisat i den reviderade finansplanen. Med hänsyn härtill och med beaktande av den allmänna osäkerhet som förcligger vid kalkyler av detta slag förordar jag inga justeringar av riksrevisionsverkets inkomstberäkningar som grundar sig på lönesummans utveckling.

Enligt 12 § lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall varje år bestämmas med vilka procenttal av grundbeloppen den statliga inkomstskatten skall ingå i preliminärskatten för kommande budgetår. I prop. 1981/ 82: 197 om reformerad inkomstbeskattning föreslås att detta system skall upphöra och att fastställandet skall ske sista gången i fråga om första hälften av budgetåret 1982/83. Jag föreslår att uttagsprocenten för första hälften av budgetåret 1982/83, dvs. andra kalenderhalvåret 1982. fastställs till 100. Förslag till lag härom har utarbetats inom budgetdepartementet (bil. 2.7). Förslaget är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Jag övergår nu till att redogöra för de avvikelser gentemot riksrevisionsverkets beräkningar över inkomsterna budgetåret 1982/83 som blir följden av ändrade förutsättningar.

Som jag tidigare har anfört har regeringen föreslagit vissa ändringar i den statliga uppbörden av bensinskatt m.m. (prop. 1981/82:201). Den sammanlagda effekten av de föreslagna åtgärderna innebär en engångsförstärkning av budgeten för budgetåret 1982/83 med 4200 milj. kr. Vidare innebär åtgärderna en positiv ränteeffekt som beräknas till drygt 400 milj. kr. i helårseffekt och till knappt 300 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Räntevinsterna uppkommer som minskade statsskuldräntor.

Engångsförstärkningen på sammanlagt 4200 milj. kr. berör ett flertal inkomsttitlar. För inkomsttitlarna bensinskatt och energiskatt innebär förslagen att inkomsterna ökar med 520 milj. kr. resp. 480 milj. kr. Inkomsterna under inkomsttiteln mervärdeskatt ökar med 3 200 milj. kr.

I prop. 1981/82:202 föreslås höjningar av skatten på alkoholdrycker m.m. För spritdrycker föreslås höjning i två steg. Den I maj 1982 höjs skatten med 9 öre/liter för varje hel volymprocent alkohol. En ytterligare höjning om 7 öre/liter för varje volymprocent alkohol föreslås ske den 1 januari 1983. Sistnämnda datum höjs även skatten på starkvin, starköl och öl. Från den 1 maj 1982 sänks däremot skatten på lättöl och läskedrycker.

Erfarenheterna från senare år indikerar en minskad konsumtion i samband med skattehöjningar på detta område. Det är dock svårt att bedöma i vilken utsträckning kombinationen av skattehöjning och volymnedgång

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag | 38

påverkar skatteintäkterna. Några inkomstförstärkningar under budgetåret 1982/83 till följd av ökade skattesatser har av denna anledning inte kalkylmässigt lagts in i beräkningarna. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma den samlade effekten av dessa skattehöjningar har jag därför nu valt att inte justera riksrevisionsverkets beräkningar på inkomsttitlarna skatt på spritdrycker, skatt på vin och skart på malt- och läskedrycker.

Ett flertal statliga myndigheter förvaltar olika fonder. I syfte att förenkla och effektivisera fondförvaltningen pågår en utredning för att se över den statliga fondförvaltningen. Utredningsmannen avlämnade i början av år 1982 delbetänkandet om Avveckling av vissa statliga fonder (SOU 1982: 12).

Regeringen har i prop. 1981/82:213 föreslagit, mot bakgrund av nyss nämnda delbetänkande, att 15 olika fonder upplöses och att de medel som frigörs överförs till statsbudgeten. Det bokförda värdet av fondernas tillgångar uppgick den 30 juni t981 till ca 1700 milj. kr. Den budgetförstärkande effekten vid en avveckling av fonderna har för budgetåret 1982/83 uppskattats till ca 1100 milj. kr. Dessa medel bör tas upp för redovisning på inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet. I samband med en sådan avveckling av fonderna bortfaller dock de ränteinkomster som eljest skulle ha tillförts statsbudgeten från dessa fonder. Jag föreslår därför, efter samråd med vederbörande departementschefer, att följande inkomsttitlar från budgetåret 1982/83 kan utgå ur statsbudgeten: ränteinkomster på medel avsatta till folkpensionering, ränteinkomster på medel uvsatta till civila tjänstepensioner. ränteinkomster på medel avsatta till militära pensioner, ränteinkomster på medel avsatta till allmänna familjepensioner och ränteinkomster på medel avsatta vid statens pensionsanstalt. Den sammanlagda budgetförstärkningen. när nyss nämnda förslag har beaktats, uppskattar jag till ca 955 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Riksrevisionsverket har vidare för nästkommande budgetår beräknat inkomsterna under inkomsttiteln statliga pensionsavgifter, netto efter ett oförändrat lönekostnadspålägg om 3936. Den allmänna löneavgiften som i

prop. 1981/82:197 föreslås införas från den 1 januari 1983 kommer att

belasta denna inkomsttitel med drygt 200 milj. kr. Mot bakgrund av de stora överskotten under budgetåren 1981/82 och 1982/83 finner jag emellertid ingen anledning att förorda att lönekostnadspålägget för budgetåret 1982/83 höjs. Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksrevisionsverket på regeringens uppdrag utreder vissa frågeställningar om det statliga lönekostnadspålägget m.m.

Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Totalt innebär de förordade justeringarna av verkets beräkningar att inkomsterna för budgetåret 1982/83 ökar med 5 155 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1982/83 till ca 180692 milj. kr. Jag har låtit upprätta en tabellarisk uppställning som sammanfattar mina avvikelser från verkets beräkningar (tabell 6). I sagda

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 39

uppställning har jag för fullständighetens skull även återgivit statsinkomsterna för budgetåret 1981/82 även om jag som tidigare omnämt inte förordar några avvikelser från verkets beräkningar av inkomsterna för detta

budgetår.

I budgetpropositionen beskrev jag problemen med förseningen av det

deklarationsmaterial som ingår i de taxeringsstatistiska undersökningar

som riksrevisionsverket har som underlag främst för att prognostisera fysiska personers inkomstskatt. Enligt vad jag har erfarit fortsätter verket

att studera olika metoder för att vid de skilda beräkningstillfällena kunna

utnyttja deklarationsmaterialet så effektivt som möjligt. Min förhoppning

är att verket i samråd med andra berörda organ skall ha funnit lämpliga metoder för detta arbete inför höstens beräkningar till 1983 års budgetproposition.

Tabell 6. Justering av riksrevisionsverkets beräkningar av statsbudgetens inkomster (1 000-tat kr.)

1981/82 1982/83 Riksrevi- Förändring = Riksrevi- Förändring sionsver- enligt fö- sionsver- enligt fökets be- redragan- kets be- redraganräkning den räkning den (rev. (rev. beräkning) beräkning)

Föredragandens justeringar: . |

2811 Övriga inkom-

ster av statens

verksamhet . 350000 + 1100000 2361 Ränteinkomster

på medel avsatta till

folkpensionering 108000 — — 108000 2362 Ränteinkomster

på medel avsatta till

civila tjänste-

pensioner : 3319 —- 3319 2363 Ränteinkomster

på medel avsatta till

militära pensioner 409 — 409 2364 Ränteinkomster

på medel avsatta till

allmänna familje-

pensioner 10466 — 10466

2365 Ränteinkomster

på medel avsatta

vid statens pen-

sionsanstalt 22660 — 22 660

Summa förändringar enligt föredraganden Summa inkomster 161498903 161498903 175537 294 180 692 440

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 40

statsbudgetens inkomster. Jag finner verkets förslag väl avvägda. Avslutningsvis vill jag redovisa såväl verkets som mina tidigare omnämnda förslag till förändringar i uppställningen av budgetens inkomster fr. o. m.

budgetåret 1982/83 (tabell 7).

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster budgetåret 1982/83. Inkomsttitel Anm. 1281 Allmän löneavgift Ny inkomsttitel 1312 Hyrehusavgift Ny inkomsttitel 1431 Särskild beredskapsavgift —. Ny benämning: Särskild avgift

för oljeprodukter för oljeprodukter 1432 Kassettskatt Ny inkomsttitel 2213 Överskott av akademiska

sjukhusets fastighetsför-

förvaltning Utgår 2534 Vissa avgifter för registre-

ring av körkort och motorfordon Ny inkomsttitel

2361 Ränteinkomster på medel av- .

satta till folkpensionering Utgår 2362 Ränteinkomster på medel av-

satta till civila tjänstepensioner Utgår

2363 Ränteinkomster på medel av-

satta till militära pensioner Utgår 2364 Ränteinkomster på medel av-

satta till allmänna familjepensioner Utgår

23635 Ränteinkomster på medel av-

sätta vid statens pensionsanstalt Utgår

Utgifterna

I budgetpropositionen upptogs de totala statsutgifterna för budgetåret 1982/83, exkl. förändringar av anslagsbehållningar och i disposition av rörliga krediter samt beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto till 242 367 milj. kr.

I olika propositioner, som har förelagts riksdagen före den 1 april 1982 och genom beslut som riksdagen har fattat fram till nämnda dag, har anslag som innebär en ökning i förhållande till budgetpropositionen med 4100

milj. kr. föreslagits. Jag återkommer strax med en hänvisning till den bilaga där nu nämnda propositioner m. m. redovisas. I min beräkning vill jag även beakta vissa propositioner som är hänförliga till tiden efter utgången av

mars månad. Sålunda har jag erfarit att chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag föreslår ytterligare anslag om tillsammans 1370

milj. kr. Även chefen för bostadséepartementet kommer senare denna dag

att föreslå sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsbeständet. För-

slagen, som på sikt leder till ökade statsutgifter om sammanlagt 285 milj.

kr., beräknas inte leda till ökad budgetbelastning budgetåret 1982/83.

Anslaget till räntor på statsskulden, m.m. upptogs i budgetproposi-

tionen för budgetåret 1982/83 till 39400 milj. kr. Belastningen på detta

Prop. 1981/82: 150 : Reviderat budgetförslag 41

anslag är förutom av räntenivån i huvudsak beroende av det ackumulerade budgetsaldot från tidigare budgetår, men naturligtvis även i någon mån

beroende av budgetsaldot under det budgetår för vilket anslaget anvisas.

Jag har under hand inhämtat att riksgäldskontoret numera beräknar att statsskuldräntorna kommer att uppgå till 38800 milj. kr. för budgetåret

1982/83. Anslaget till räntor på statsskulden, m. m. bör följaktligen tas upp med detta belopp. De ändringar i staten för riksgäldsfonden som föranleds härav torde få företas genom finansutskottets försorg.

Jag har låtit upprätta en specifikation över föreslagna och beslutade

anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Specifikationen (bil. 2.5) täcker perioden t. o. m. mars månad samt den justering av anslaget till räntor på statsskulden, m.m. som jag nyss nämnde. I en huvudtitelsvis sammanställning av förändringar i förslaget till

statsbudget för budgetåret 1982/83 sedan budgetpropositionen, som jag har

låtit upprätta och som jag ämnar föreslå skall fogas till protokollet (bil.

2.6), har jag beaktat dels den nyss nämnda specifikationen avseende perio-

den t.o.m. mars månad (bil. 2.5), dels de ytterligare förslag som jag har

behandlat. Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen för

budgetåret 1982/83 till 247238 milj. kr. Eventuella förslag och beslut i

Övrigt efter utgången av mars 1982 som inte särskilt redovisats torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

Innan jag går in på mina överväganden rörande hur behållningarna på utgiftsanslagen kommer att utvecklas budgetåret 1982/83 vill jag tabella-

riskt redovisa utvecklingen av anslagsbehållningarna fr.o.m. budgetåret 1975/76 t. o. m. innevarande budgetår.

Tabell 8. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1975/76—1981/82 (Miljarder kr., ökning +, minskning —) Huvudtitel 1975/76 — 1976/77 — 1977/78 — 1978/79 —1979/80 — 1980/81 — 1981/82

Utfall Utfall Utfall Utfall Utfall Utfall Ber. utfall Arbetsmarknads- | departementet! 1,08 1,44 1,49 3,10 1.86 1.60 2,56 (förändring undet budgetäret) (+0,62) — (+0,36) —(+0.05) (+1L6D (-1,24) (-0,26) (+0,96) Industridepartementet! 0,70 211 7.31 8.21 7,01 7.36 5,48 (förändring under budgetåret) (+0,17) (+1,41) — (+5,20) —(+0.90) —(—1,20) — (+0,35) — (—1,89) Övriga huvud- | titlar 6,78 6,43 7.76 10,23 11.48 [1,03 9.36 (förändring under budgetåret) (+0,74) —(—0,35) (+1.33) (+2,.47) (+1,25) —(—0,45) (—1,67) Summa 8,56 9,98 16,56 21,54 20,35 19,99 17,40 (förändring under budgetåret) . (+1,52) (+1,42) —(+6.58) —(+4,98) (—1,19) — (+0,36) (—2,59) ! Anslagen till lokaliseringslån och statens hantverks- och industrilånefond har samtliga år hänförts till industridepartementet.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag : 42

De reviderade beräkningarna av anslagsbehållningarnas storlek vid utgången av innevarande budgetår som gjorts sedan budgetpropositionen

uppgår till 564 milj. kr. Denna revidering får beaktas som fullt rimlig med

tanke på den stora volym som anslagsbehållningarna nu uppgär till.

För en närmare redovisning av de beräknade anslagsbehållningarna vid utgången av innevarande budgetår hänvisar jag till riksrevisionsverkets beräkningar (bil. 2.2). Jag har inget att erinra mot verkets prognos.

Tabell 9. Beräknad förändring i anslugsbehållningarna under budgetåret 1981/82 (Milj. kr., ökning +, minskning —)

Anslags- Beräknad förändring 1981-07-01 —1982-06-30

behållning

1981-07-01 Riksrevi- Budget- — Riksrevi- Föredra-

sionsverket — prop. sionsverket — ganden

(dec. 1981) 1982 (ny beräk-

ning) Anslagsbehåll- 19989 —2906 —3 156 —2 592 -2592 ningar

I budgetpropositionen underströk jag den osäkerhet som vidlåder beräk-

ningar av anslagsbehållningarnas utveckling. Detta gäller självfallet i än högre grad bedömningarna för nästkommande budgetår. Dessa bedöm-

ningar beaktar det förhållandet att de medel som kommer att krävas för tillkommande utgiftsbehov avser kassamässig belastning. När anslagsbe-

lopp föreligger kan dessa mycket väl avvika från tidigare kassamässigt beräknade belopp. Om inte förutsättningarna i övrigt har förändrats innebär detta att en justering bör göras i anslagsbehållningarnas utveckling.

Inledningsvis vill jag förutskicka att de under våren framlagda propositionerna inte innebär någon ändrad bedömning av den totala förbrukningen

av anslagsbehållningar under budgetåret 1982/83. Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet räknar jag med att

anslagsbehållningarna avseende anslagen till energibesparande åtgärder kommer att minska under budgetåret 1982/83. Jag uppskattar minskningen av anslagsbehållningarna inom bostadsdepartementets verksamhetsomrä-

de till ca 500 milj. kr. Inom industridepartementets verksamhetsområde beräknar jag. efter samråd med chefen för industridepartementet och stats-

rådet Eliasson, att anslagsbehållningarna kommer att minska med ca 1 500

milj. kr.

För övriga huvudtitlar har jag, efter samråd med berörda departements-

chefer och övriga statsråd, inte funnit anledning att nu räkna med annat än

att anslagsbehållningarna sammantaget blir oförändrade under nästa bud-

getår.

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 43

Tabell 10. Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under budgetåret 1982/83

(Miljarder kr.)

Sammanlagt räknar jag med att 2 miljarder kr. av anslagsbehållningarna

kommer att förbrukas under budgetåret 1982/83 (tabell 10). Dessa beräkningar beaktar det nyss nämnda förhållandet att bedömningarna av de medel som kommer att krävas för tillkommande utgiftsbehov, netto såväl under innevarande som nästkommande budgetår avser kassamässig belast-

ning.

Disposition av rörliga krediter

Budpgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av förändringar i dispositionen av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa myndigheter och bolag. Under budgetåret 1981/82 beräknar riksrevisions-

verket att dispositionen av rörliga krediter skall minska med 580 milj. kr. Jag ansluter mig till verkets beräkningar.

För nästkommande budgetår brukar en schablonmässigt beräknad ök-

ning av den rörliga krediten om 500 miij. kr. tas upp i förslaget till statsbudget. Som jag redan redovisade i budgetpropositionen torde dock export-

kreditnämnden komma att påtagligt behöva öka sitt utnyttjande av beviljade rörliga krediter. Mot denna bakgrund bör, i likhet med vad jag beräknade i budgetpropositionen, enligt min mening för budgetåret 1982/83 ökningen av den samlade rörliga krediten beräknas till 1200 milj. kr.

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Redan statsbudgeten bör så långt möjligt visa den totala budgetbelastning som kan väntas under budgetåret. Jag har tidigare redogjort för den budgetbelastning som kan beräknas uppkomma för budgetåret 1982/83 till

följd av föreslagna utgiftsanslag, förändringar i anslagsbehållningar och

ändrad disposition av rörliga krediter. Jag avser nu att behandla de ytterli-

gare utgiftsbehov som nu kan beräknas tillkomma under nästa budgetår. I budgetpropositionen upptogs under posten för beräknat tillkommande

utgiftsbehov, netto ett belopp av 6 miljarder kr. för tilläggsbudgetar och för ett antal andra propositioner avseende bl.a. totalförsvarets fortsatta utveckling samt vissa statliga företag. Vidare beaktades då kommande förslag om besparingar samt vissa inkomstförstärkningar som t. ex. ändrade uppbördsrutiner.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 44

Jag räknar med att arbetsmarknads- och industripolitiken under budget-

året 1982/83 kommer att förorsaka kostnader utöver de medelsberäkningar

som har föreslagits i de hittills under våren framlagda propositionerna. Jag

vill här särskilt påpeka behovet av en finansiell rekonstruktion av

Statsföretag AB. Härtill kommer i sedvanlig ordning vissa andra utgifter på tillläggsbudget som inte har kunnat beaktas i statsbudgeten. Jag vill i detta sammanhang förutskicka att jag senare denna dag kommer att föreslå regeringen att med utnyttjande av finansfullmakten tidigarelägga vissa statliga byggprojekt. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet återkom-

mer senare till denna fråga.

Med hänsyn till vad jag har anfört föreslår jag att posten för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto förs upp med ett belopp om 6000 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Jag vill emellertid nämna att riksdagen har

beslutat om att värdegarantier till den statliga varvskoncernen skall kunna

infrias redan innan stutlig förlust på fartygsproduktion och kundfordringar

har konstaterats (prop. 1981/82:56. NU 1981/82: 13, rskr 1981/82:82). Un-

der innevarande budgetår har samt'iga återstående värdegarantier infriats. vilket har beaktats i beräkningen av budgetutfallet för budgetåret 1981/82.

Detta får till följd att något anslag för infriande av nyss nämnda värdegarantier under budgetåret 1982/83 inte erfordras. Av budgettekniska skäl

har ett belopp motsvarande det i budgetpropositionen anslagna dragits

ifrån posten tillkommande utgiftsbehov. netto. Detta torde få beaktas i

riksdagsbehandlingen.

Summering av statsbudgetens utgifter

I det föregående har jag redogjort för mina överväganden kring statsutgifterna för budgetåret 1982/83. Sammantaget innebär mina beräkningar att

statsutgifterna kommer att uppgå till 256438 milj. kr., vilket är 4870 milj.

kr. mer än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1982.

Tabell 11. Statsutgifterna budgetåret 1982/83 (Milj. kr.)

1982/83

Budgetprop. Ny beräkning

2.3.3 Statsbudgetens saldo budgetåren 1981/82 och 1982/83

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och

förslaget till statsbudget 1982/83 på sätt som framgår av tabell 12.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 45

Tabell 12. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1980/81—-1982/83 (Miljarder kr.)

1980/81 — 1981/82 1982/83 Procentuell förändring

Utfall

Budget- Ny beräk- Budget- — Ny beräk- Frän ut- Från ny be-

prop. ning prop. ning fall (980/81 räkning 1981/82

: till ny be- till ny beräk-

räkning ning 1982/83

[98 1/82

I årets budgetproposition beräknades statsinkomsterna för hudgetåret

1981/82 till 159,4 miljarder kr. Den nu aktuella beräkningen ger vid handen att inkomsterna blir ca 2,1 miljarder kr. högre samtidigt som utgifterna endast marginellt ökar jämfört med vad som beräknades i budgetproposi-

tionen. Detta leder till att budgetunderskottet för budgetåret 1981/82 sjun-

ker från 78,2 miljarder kr. som beräknades i budgetpropositionen till 76,2 miljarder kr.

Utgifterna för budgetåret 1982/83 beräknades i budgetpropositionen till 251,6 miljarder kr. Nu prognostiserar jag utgifterna till 256,4 miljarder kr. Ökningen förklaras bl. a. av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser samt

ökade kostnader för ränte- och bostadssubventioner. Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 180,7 miljarder kr. Detta innebär en icke

obetydlig uppräkning av inkomsterna jämfört med budgetpropositionen.

Till en del förklaras ökningen av en högre lönesumma år 1981 än vad som

tidigare har beräknats. Vidare innebär den föreslagna allmänna löneavgift.

som föreslagits komma att införas från den I januari 1983, att inkomsterna

ökar. Dessutom tillkommer i denna beräkning vissa inkomstförstärkningar

som i budgetpropositionen hade beaktats inom ramen för posten för till-

kommande utgiftsbehov, netto. Som exempel på detta kan nämnas besparingarna inom sjukförsäkringssystemet. Regeringen har till riksdagen lämnat förslag dels om att oljelagringsfonden skall upphöra den 1 juli 1982, dels att den särskilda beredskapslagringsavgiften för oljeprodukter — som f.n. redovisas utanför statsbudgeten — omformas till en skatt som tas upp

bland statsbudgetens inkomster. De ovan nämnda förändringarna påverkar budgetsaldot budgetåret 1982/83. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet i den nu föreslagna statsbudgeten för budgetåret 1982/83 minskar med 6,9 miljarder kr. jämfört med det förslag som lades fram i budgetpropositionen. I samband med budgetpropositionen aviserades eller föreslogs vissa åtgärder som engångsvis fick budgetförstärkande effekter budgetåret 1982/

83 om knappt 2,1 miljarder kr. I min nya beräkning tillkommer vissa

förslag som innebär engångsförstärkningar av budgeten på ca 5,2 miljarder

kr. De förslag som avses är dels förslaget till ändrad uppbörd av bensin-

Prop. 1981/82:150 Reviderat budgetförslag 46

skatt m. m. (prop. 1981/82: 201), dels den föreslagna avvecklingen av vissa statliga fonder (prop. 1981/82: 213).

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Långtidsbudget för perioden 19£2/83— 1986/87 (Bilaga 2.1)

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1981/82 (Bilaga 2.2)

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1982/ 83 (Bilaga 2.3)

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1982/83 (Bilaga 2.4)

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1982/83 (Bilaga 2.5)

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1982/83 sedan budgetpropositionen (Bilaga 2.6)

Lagförslag (Bilaga 2.7)

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag

har förordat,

2. anta inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om stor-

leken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för

förra hälften av budgetåret 1982/83,

3. godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för bud-

getåret 1982/83 enligt den vid detta protokoll fogade specifika-

tionen,

4. godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållning-

arna för budgetåret 1982/83,

5. godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av

rörliga krediter för budgetåret 1982/83,

6. godkänna min beräkning av beräknat tillkommande utgiftsbe- '

hov, netto för budgetåret 1982/83,

7. med ändring av förslag i prop. 1981/82: 100 bit. 20 till Räntor på

statsskulden, m.m. för budgetåret 1982/83, anvisa ett förslagsan-

slag av 38 800 000 000 kr..

8. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83, om arbets-

marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad

jag har förordat intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr.,

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 47

9. bemyndiga regeringen att besluta om beställning av inredning

och utrustning för byggnadsprojekt som beslutas med stöd av finansfullmakten i enlighet med vad jag har förordat i det föregå-

ende, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om 10. utnyttjande av finansfullmakten

11. statliga kreditgarantier.

Prop. 1981/82: 150 Reviderat budgetförslag 48 Innehållsförteckning sid.

Bilaga 3

Vissa kommittéfrågor

Regeringens prop. 1981/82: 150 Bilaga 3

Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-04-22

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt avser vissa kommittéfrågor

Vissa kommittéfrågor

Riksdagen har gett regeringen till känna att en fullständig genomlysning av frågan om ett slopande av nuvarande system med dagarvoden för kommittéuppdrag till förmån för andra former av ersättning bör ske i det arbete med en allmän översyn av utformningen och storleken av ersättningen för olika statliga bisysslor — bl. a. kommittéuppdragen — som pågår inom regeringskansliet (skr 1980/81: 144, FiU 30, rskr 284). I det sammanhanget bör enligt riksdagen också en närmare analys ske av orsakerna till den kraftiga förskjutning mot en ökad andel av konsultationer som skett inom ramen för departementens kostnader för kommittéväsendet under budgetåret 1979/80 samtidigt som den andel av kommittékostnaderna som dagarvodena svarar för har minskat. |

Den allmänna översyn av utformningen och storleken av ersättningarna för olika statliga bisysslor — t.ex. uppdrag som ledamot i verksstyrelse — som anmäldes i regeringens anförda skrivelse 1980/81: 144 har nu avslutats. Den har bl.a. resulterat i en större enhetlighet i arvoderingen av uppdrag som ledamot i statliga styrelser och nämnder samt en viss uppräkning av utgående arvoden. Arbetet med att på motsvarande sätt åstadkomma en större likformighet vid arvoderingen av uppdrag som ordförande i sådana styrelser och nämnder fortsätter.

Översynsarbetet har omfattat också ersättningen för kommittéuppdrag.

En viss uppräkning har gjorts av denna ersättning.

I skrivelsen 144 framhöll jag att det i samband med den enkät som gjorts med anledning av promemorian (Ds B 1981: 2) Kommittéarvodena kommit fram förslag och synpunkter värda att närmare överväga.

Konsekvenserna av att slopa dagarvodena och byta ut dem mot andra former av ersättning för kommittéuppdrag har nu ytterligare övervägts och analyserats inom budgetdepartementets personalenheter. De uppslag som förts fram i enkätsvaren redovisas i det följande.

I promemorian och i enkätsvaren har ett förslag bl. a. förts fram om att | Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga 3 Kartong: S. 1. sista raden Tillkommer: I promemorian — — — om att

Prop. 1981/82: 150 to

göra det till ett tjänsteåliggande för innehavare av statliga tjänster att åta

sig uppdrag i kommitté.

Men en sådan skyldighet skulle förmodligen, som bl. a. statens arbetsgi-

varverk påpekat, framkalla krav på bättre förmåner i själva anställningen.

För egen del tror jag dessutom att det skulle stöta på mycket stora problem

att göra klart vilka tjänster som skulle förenas med ett sådant åliggande; det är ju främst individens kvalif:kationer och kunskaper som gör honom

eller henne lämplig att anförtros ett kommittéuppdrag och inte den omstän-

digheten att han eller hon innehar en viss tjänst. Man skulle därför med

stor sannolikhet kunna hamna i en situation där avsevärda kostnader

måste läggas ned på att förbättra anställningsvillkoren för ett stort antal tjänster utan att man för den skull kunde vara säker på att det någonsin

blev aktuellt att anlita innehavarna för kommittéuppdrag. Därtill kommer

att övertidstjänstgöring skulle kunna förutses öka för dessa tjänstemän

med stegrade iönekostnader som följd för den myndighet där de är anställ-

da. Härvid bör observeras. vilket också framhölls i promemorian, att övertidsersättningen redan per timme i de flesta fall överstiger dagarvodet.

Därutöver skulle man behöva ha ett kompletterande ersättningssystem för

de uppdragstagare som inte har statstjänst, bl. a. anställda hos kommuner

och i enskild tjänst samt fria yrkesutövare.

Ett annat förslag har också förts fram, nämligen att man i stället för ersättning i form av dagarvode skulle söka komma överens med olika medverkanden i kommittér om ersättning från fall till fall.

Ett sådant system skulle emellertid som jag ser det med stor säkerhet bli betydligt dyrare än systemet med dagarvoden, eftersom dessa är schabloniserade. I ett system där ersättning fastställdes från fall till fall skulle

nämligen uppdragstagaren som villkor för sin medverkan kunna ställa helt

andra anspråk i fråga om arvodets storlek. Eftersom ett sådant system vidare skulle komma att tillämpas inom utredningar av olika tyngd, sammansättning och karaktär, skulle det kunna leda till komplikationer vid

bedömningen av skälig ersättning.

Samma förhållande gäller ett tredje förslag. Enligt detta skulle ersätt-

ningen i större utsträckning relateras till den arbetsinsats som behöver

göras, dvs. en form av betingsersättning. Ersättningen skulle därvid i det

enskilda fallet få bestämmas av ordföranden It kommittén inom vissa av

regeringen angivna kostnadsramar.

Ett fjärde förslag som väckts I sammanhanget innebär att sammanträdesarvoden utgår bara till ledamöter och experter. Härutöver skulle enligt förslaget ett fast månadsarvode utgå till ordföranden i kommittéer, eventu-

ellt även till sekreterare. SS

Ett sådant arvode skulle enligt min mening behöva differentieras för att

någorlunda återspegla den arbetsbörda som kan råda i olika kommittéer.

Inte heller detta förslag torde leda till någon minskning av kostnaderna för

arvoden.

Bilaga 3 Budgetdepartementet 3

Kostnaderna för dagarvoden har f. ö. hållit sig i det närmaste oförändrade de senaste åren. Det framgår av följande sammanställning (fr skr 1980/

81: 144 s. 131).

Dagarvode i milj. kr.

1978/79 1979/80 1980/81

Den nu redovisade analysen av de olika förslag till alternativa ersättningsformer som förts fram har enligt min mening belyst att dessa skulle ställa sig dyrare för staten. Förslagen bör därför inte genomföras.

Jag går därmed över till frågan om den av riksdagen begärda närmare analysen av orsakerna till förskjutningen mot en ökad andel konsultinsatser i kommittéarbetet.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har med anledning av riksdagens beslut gjort en genomgång av kommittékostnaderna under budgetåren

1978/79—1980/81. Man har därvid inriktat sig på kostnaderna för konsultin-

satser, inräknat kostnaderna för bidrag till myndigheter, institutioner

.m., enligt redovisningen i kommittéberättelserna.

"Jag anser mig i allt väsentligt kunna ansluta mig till vad arbetsgruppen

har kommit fram till.

Genomgången inom arbetsgruppen har koncentrerats till kommittéer

under fem departement, nämligen social-, utbildnings-, jordbruks-, bostads- och industridepartementet. Det sistnämnda departementets område har ägnats särskild uppmärksamhet. Antalet verksamma kommittéer m. m. under dessa fem departement och

fördelningen av departementens kostnader för kommittéarbetet nämnda tre budgetår framgår av följande sammanställningar.

Antalet verksamma kommittéer m. m.

1978/79 1979/80 1980/81

Uppgifterna har tagits fram av de fem departementen och avser kommittéer som har varit verksamma resp. budgetår.

Prop. 1981/82: 150 4

Som framgår har antalet kommittéer i de fem departementen hållit sig

tämligen oförändrat de tre budgetåren:

Kommittékostnaderna 1978/79 1979/80 1980/81 milj. kr. 7 milj. kr. Zz milj. kr. Zz

Totalkostnader för kommittéarbetet S.U, Jo, Bo 754 = 38 81,3 36 93,5 40 I 48,5 24 68.9 31 53.4 23 Övriga nio departement 76,4 38 74,1 33 85,0 37 Summa för samtliga departement 200,3 100 224,3 100 231,9 100 Kostnader för konsultinsatser i kommittéarbetet S, U, Jo, Bo 18,9 40 25,2 32 28,0 44 I 15,6 32 43,6 56 28.0 44 Övriga nio departement 13,7 28 9,1 12 6,9 12 Summa för samtliga departement 48,2 100 77.9 100 62,9 100

Av tabellerna framgår att totalkostnaden per kommitté i genomsnitt har stigit ganska väsentligt. Det beror dels på prisutvecklingen, dels på sambandet mellan kostnadernas storlek och omfattningen av det utredningsarbete som utförs. Arbetets omfattning är i sin tur beroende av de frågor som skall utredas. Departement som har att handlägga de för dagen politiskt prioriterade frågorna får därför räkna med att bära de tyngsta kostnaderna för det statliga utredningsväsendet. Under de departement som undersökts

har inom kommittéväsendet de senare åren också behandlats sådana frågor

som exempelvis efterfrågeundersökningar för barnomsorgen ($$), orsakerna till minskningen av barnantalet (S), tandvårdens organisation (S), sjukvårdsplanering (S), förenklingen av den statliga skoladministrationen och en reformerad gymnasieskola (U), forskning rörande radon och bilavgaser (Jo), övergång från hyresrätt till bostadsrätt (Bo) och stora delar av energiområdet (I). Behandlingen av dessa frågor har varit kostnadskrävande både totalt och vad gäller konsultationer.

Av sammanställningen framgår att de fem departementen svarade för ca

två tredjedelar (62—67 26) av kommittéväsendets totala kostnader ifrågavarande år. Industridepartementets andel av totalkostnaderna höll sig ungefär mellan en fjärdedel och en tredjedel (23-31 70). Detta departements

höga kostnad budgetåret 1979/80 inverkar självfallet starkt på totalkostna-

den för de fem departementen och alltså på totalkostnaden för samtliga

departement.

Genomgången av det undersökta materialet visar att konsulter har anlitats, 1978/79 av 96 kommittéer, 1979/80 av 106 kommittéer och 1980/81 av

131 kommittéer. Kostnaderna för konsulter har trots detta minskat från budgetåret 1979/80 till 1980/81.

Bilaga 3 Budgetdepartementet 5

Av sammanställningen framgår också att de fem departementen svarade för den helt dominerande delen (72—88 96) av konsultkostnaderna i kommittéarbetet. Industridepartementets andel var här så mycket som mellan en tredjedel och drygt hälften (32-566) av de totala kostnaderna för konsulter.

Ett skäl till att konsulter används inom kommittéväsendet torde vara att de behandlade frågorna blivit alltmer invecklade och omfattande.

Industridepartementets höga kostnader för konsultinsatser —' speciellt budgetåret 1979/80 — har alltså starkt påverkat totalkostnaderna för hela kommittéväsendet. En analys av orsakerna till industridepartementets sto-

ra konsultationsuttag är därför på sin plats. |

Den främsta orsaken till industridepartementets höga siffror är sålunda den expansiva utvecklingen inom det energipolitiska området sedan mitten på 1970-talet. Kommittéer som exempelvis reaktorsäkerhetsutredningen (I 1979:07) och konsekvensutredningen (1 1979:08) har haft komplicerade och känsliga utredningsuppgifter. De har samtidigt haft krav på sig att arbeta snabbt. Vidare har i stor utsträckning den kompetens som de har efterfrågat inte funnits tillgänglig inom statsförvaltningen.

Samtidigt har den statliga verksamheten inom energiområdet byggts ut under 1970-talet. Detta har till stor del skett i organ som har kommittéstatus. Här avses energisparkommittén (I 1974:05), delegationen (1 1975: 02) för energiforskning, oljeersättningsdelegationen (I 1979: 01) och delegationen (I 1980: 08) för uppbyggnaden av en oljeersättningsfond. Budgetåret 1980/81 belastar de kommittéanslaget med ca 23 milj. kr., dvs. med nära hälften av industridepartementets totalkostnader för dess kommittéer. Det är här frågan om områden som har krävt omfattande konsultinsatser. Industridepartementet hämtar i betydligt större utsträckning än andra departement sin sakkunskap utanför det statliga området. Detta har varit särskilt påtagligt när det gäller behandlingen av energifrågorna. Särskilt energisparkommittén har haft mycket stora konsultationskostnader, t. ex. budgetåret 1979/80 inte mindre än 19,8 milj. kr. Dessa kostnader hänför sig dock till största delen till inköp av informationstjänster i samband med de sparkampanjer som kommittén på regeringens uppdrag genomför och inte till egentlig utredningsverksamhet. I och med att dessa kommittéers verksamhet kommer att föras över till den nya statliga myndighetsorganisation inom energiområdet som inrättas den 1 juli 1982 kommer verksamheten att betalas från de nya myndigheternas anslag i statsbudgeten. Därmed kan en markant sänkning av industridepartementets kostnader för kommittéer förväntas ske.

Ett liknande förhållande föreligger inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde, där överföringen av miljödatanämndens (Jo 1974: A) verksamhet till en toxikologisk informationsservice har medfört en halve- ' ring av kommittéanslaget för budgetåret 1982/83.

Prop. 1981/82: 150 6

Ett annat skäl till användningen av konsulter är att det många gånger kan ställa sig ekonomiskt mer fördelaktigt för staten att tillfälligt förstärka sin kompetens med konsultinsatser än att bygga upp en egen kompetens som det i längden kan vara svårt att nytija fullt ut.

Jag vill dock peka på att en viss andel av konsultationskostnaderna utgör ersättning till statliga myndigheter för t. ex. personalkostnader, databearbetningar eller annat biträde.

En faktor av vikt för kostnadsutvecklingen som den interdepartementala arbetsgruppen också har belyst är prisutvecklingen för konsulttjänster under de tre åren. Trots att det är svårt att göra mera exakta jämförelser mellan priserna på konsulttjänsterna — eftersom det ofta rör sig om helt olika tjänster med mycket olika omfattning och inom vitt skilda ämnesområden — visar genomgången på en kraftig höjning av timersättningen. En inte ovanlig prisintervall budgetåret 1980/81 inom industridepartementets område synes vara 200-500 kr. per timme, men både lägre och högre ersättningar förekommer.

Som ett led i regeringens verksamhet med att effektivera kommittéarbetet är det emellertid av yttersta vikt att konsulter i fortsättningen engageras först när statsmyndigheternas egna resurser visar sig otillräckliga. Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen tidigare uttalat att i första hand statskontoret och riksrevisionsverket bör komma i fråga då behov av utredningsuppdrag inom deras kompetensområde uppkommer.

Regeringen har vidare genom en ändring i 5 § kommittéförordningen (1976: 119, senaste lydelse 1982:37' ålagt alla kommittéer att snarast göra upp en plan för utredningsarbetet och ange den beräknade kostnaden för fullgörandet av uppdraget. Det departement till vilket kommittén hör skall hållas underrättat om planeringen. På det sättet får departementen en avsevärt bättre möjlighet än tidigare att övervaka kommittéernas kostnader. Som ytterligare ett led i effektiveringen av kommittéarbetet har departementen i årets budgetarbete uppmanats att vidta en rad åtgärder för att begränsa kostnaderna för kommittéväsendet.

För att de statliga myndigheternas upphandling i princip skall bedrivas affärsmässigt skall de vid köp av varor och tjänster m. m. följa bestämmelserna i upphandlingsförordningen (1.973: 600, ändrad senast 1980: 850). Att tillämpa affärsmässiga principer vid upphandling av konsulttjänster torde bidra till att hålla kostnadsutvecklingen för denna typ av tjänster under kontroll på samma sätt som sker vid annan upphandling.

Trots att upphandlingsförordningen gäller även för kommittéernas verksamhet har något upphandlingsförfarande i dess mening inte alltid ägt rum inom de kommittéer som arbetsgruppen har granskat. :

För att öka kostnadsmedvetandet i både nuvarande och blivande kommittéer avser jag att återkomma till regeringen med förslag till hur man på lämpligt sätt bör styra kommittéernas upphandling av konsulter.

Bilaga 3 Budgetdepartementet 7

Jag vill vidare hänvisa till vad chefen för budgetdepartementet anför i årets budgetförslag (prop. 1981/82: 100 bil. 2 s. 90) om den utbildning av anställda i kommittéväsendet som pågår. Syftet med utbildningen är att

effektivera kommittéarbetet.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag nu har anfört.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Bilaga 4 Sysselsättningsskapande

åtgärder inom arbetsmark-

nadsdepartementets

verksamhetsområde

Regeringens prop. 1981/82: 150 Bilaga 4

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-04-22

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan til" slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt

avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Arbetslösheten är betydligt lägre i Sverige än i de flesta andra länder. Genom en aktiv arbetsmarknadspolitik har den bristande tillgången på

lediga platser i stor utsträckning kunnat kompenseras av tillfälliga insatser

för arbetslösa, främst i form av beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning.

Under innevarande budgetår har arbetsmarknadsläget varit sämre än under de närmast föregående. Antalet arbetslösa uppgick i mars i år till 124000 (2,9 Zz av arbetskraften) vilket är 34000 fler än i mars månad föregående år. Vidare har antalet lediga platser sjunkit avsevärt.

Antalet sysselsatta i beredskapsarbeten har under budgetåret stegvis ökats. I mars månad 1982 sysselsattes drygt 53000 personer i sådana arbeten, vilket var 20000 fler än samma månad förra året. Enskilda beredskapsarbeten har anordnats under innevarande budgetår enligt ett särskilt bemyndigande av regeringen. Utöver beredskapsarbeten har hittills anordnats ca 4000 s.k. ungdomsplatser för arbetslösa 16— 17-åringar för vilka statsbidrag utgår. Vidare var antalet personer i arbetsmarknadsutbildning i mars månad 1982 drygt 40000 vilket är 2000 fler än under samma tid år 1981. |

Regeringen har också under innevarande budgetår vidtagit omfattande åtgärder för att främja sysselsättningen i byggsektorn. Offentliga investeringar för ca 800 milj. kr. har tidigarelagts och byggnadstillstånd har

meddelats för flera större sjukhusbyggen. Under budgetåret 1982/83 väntas arbetsmarknadsutvecklingen så småningom vändas till det bättre. Den i höstas genomförda devalveringen och

en internationell efterfrågeökning kan förutses medföra en fortsatt ökning

av varuefterfrågan på industrins exportmarknader, vilket så småningom

också kommer att öka behovet av arbetskraft. En ökning av industrins sysselsättning kan bli märkbar före årsskiftet 1982—83. |

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i skrivelse den 16 april 1982 — med hänvisning till länsarbetsnämndernas aktuella redogörelser — framhållit att 1 Riksdagen 19811/82. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

Prop. 1981/82: 150 [5]

samtliga länsarbetsnämnder räknar med en kraftigt ökad arbetslöshet efter en viss säsongmässig förbättring under sommaren 1982. AMS räknar med

att efterfrågan på arbetskraft kommer att bli fortsatt mycket låg under hela

år 1982 och att sysselsättningen totalt sett väntas fortsätta att minska. Mot bakgrund härav har AMS föreslagit vissa anslagsförstärkningar utöver vad

som upptagits i årets budgetproposition. Jag återkommer strax till detta.

Arbetsmarknadsutsikterna inger oro. Både kortsiktiga, konjunkturella

faktorer och mer långsiktiga tendenser innebär risk för ökande obalans

mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det är en väsentlig arbets-

marknadspolitisk uppgift att underlätta för dem som drabbas av omställ-

ningar att ta varaktiga arbeten i företag som har goda framtidsutsikter

liksom att förhindra att den industriella expansionen hämmas av brist på arbetskraft.

Ett centralt mål för regeringens politik är full sysselsättning. Kraftfulla

emellertid hänsyn tas till de rådande balansproblemen i ekonomin. Offent-

liga sektorn måste under nästa budgetår liksom f.n. växa långsammare än

under 1970-talet, och de arbetsmarknadspolitiska insatserna skall utformas så att de inte motverkar den angelägna strukturomvandlingen i näringsli- : vet. För att sysselsättningsmålet skall kunna upprätthållas varaktigt är det nödvändigt att företagen förmår ta vara på de utvecklingsmöjligheter som finns. :

Arbetsmarknadspolitikens centrala uppgift kommer liksom under inne-

varande budgetår att bli att lösa arbetslöshetsproblemen inom ramen för de

lediga platser som finns på arbetsmarknaden. Detta innebär att platsför-

medlingen måste sättas i centrum för det arbetsmarknadspolitiska arbetet. Såväl arbetsgivarna som de arbetssökande bör vara beredda att ge avkall på orealistiska önskemål så att de lediga platser som finns kan passas ihop

med de arbetssökande.

För att motverka arbetslöshet urider vinterhalvåret 1982—83 kommer jag

nu att föreslå regeringen att ytterligare medel om 1 370 milj. kr. anvisas för

sysselsättningsskapande åtgärder. Av beloppet avser 1 100 milj. kr. beredskapsarbeten, 150 milj. kr. särskilda insatser för Norrbottens län, 60 milj. kr. s.k. ungdomsplatser, 50 milj. kr. för rådrumsbeställningar och 10 milj.

kr. för särskilda åtgärder i Uppsala län.

Utsikterna inför nästa vinterhalvår pekar på en fortsatt försämring inom byggsektorn. Även om den negativa utvecklingen av bygginvesteringarna i viss utsträckning kan vägas upp av ökad reparations- och underhåilsverk-

samhet står det klart att det också i år är angeläget att tidigarelägga stathga investeringar för att skapa ytterligare sysselsättning främst i skogslänen. Regeringen kommer därför att föreslå att 600 milj. kr. avsätts för tidigareläggningar av statliga investeringar. Vidare höjs den särskilda ramen för allmänna samlingslokaler med 30 milj. kr.

Dessutom avser chefen för bostadsdepartementet, med vilken jag har

samrått, att föreslå åtgärder inom bostadssektorn som kan beräknas med-

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet 3

föra att byggnadsarbeten för ytterligare drygt en miljard kronor kommer till stånd under det närmaste året. Det gäller främst möjligheter till statliga lån för vissa slags reparationer i bostadssektorn samt ett bidrag till om-

byggnad på 10000 kr. per lägenhet. Dessa olika åtgärder inom bostadssek-

torn beräknas medföra utgifter på sammanlagt ca 200 milj. kr. för staten. Därutöver har regeringen nyligen föreslagit förbättringar av lånemöjligheterna vid nybyggnad av statsbelånade småhus, vilka beräknas medföra en ökning av investeringsvolymen med 2000 småhus eller ca en miljard kr. Dessutom vidgas det statliga stödet till kulturhistorisk bebyggelse. Jag övergår nu till att behandla de olika anslagen.

B2. Arbetsmarknadsutbildning

I årets budgetproposition har medelsbehovet under ifrågavarande anslag beräknats till I 680 500000 kr. Därvid antogs att [10000 personer skulle komma att deltaga i arbetsmarknadsutbildning varav 79000 i SÖ-kurser.

Jag vill innan jag går in på anslagsfrågorna redovisa en rapport den 29 mars 1982 som AMS gjort på uppdrag av regeringen och som redovisar förutsättningarna för ett utökat resursnyttjande inom arbetsmarknadsut- : bildningen.

I rapporten redogör AMS bl.a. för de viktigaste orsakerna till nedgängen i antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1980/81.

En viktig orsak till detta menar AMS var den medvetna strävan från styrelsens sida att inrikta arbetsmarknadsutbildningen mot yrkesutbildning anpassad efter arbetsmarknadens behov dvs. mot de särskilt anordnade

AMU-kurserna vilket medförde att utbildningen inom det reguljära skolväsendet minskade. Erfarenheterna visar också att verksamheten inte med omedelbar verkan kan minskas eller utökas via förändringar i medelstill-

delningen under pågående budgetår då AMU-kurserna till stora delar är

uppbyggda med relativt fasta resurser. En rad åtgärder har emellertid vidtagits under det senaste året i syfte att bättre kunna utnyttja AMU:s resurser. AMS framhåller därvid att planeringstekniken enligt det nya systemet med bas- och komplementbehov successivt har utvecklats. San-

nolikt kommer detta att förbättra träffsäkerheten i planeringen och därmed

öka möjligheten till ett bättre resursutnyttjande.

Rapporten visar att AMS ambition när det gäller att utnyttja AMU:s

resurser är mycket hög. Erfarenheterna från de senaste åren visar dock att

förändringar av kursutbudet kräver noggrann planering både på längre och

kortare sikt. Jag räknar med att de vidtagna åtgärderna skall öka resursut-

nyttjandet så att arbetsmarknadsutbildningen kan få den planerade omfatt-

ningen.

I skrivelse den 16 april 1982 har AMS med hänsyn till den väntade arbetsmarknadssituationen bedömt att arbetsmarknadsutbildningen behö-

ver planeras för totalt 120000 deltagare under budgetåret 1982/83 eller

4 Prop. 1981/82: 150

10000 fler än vad som beräknades i årets budgetproposition. Antalet

deltagare per månad skulle då enligt AMS genomsnittligt kunna uppgå till

43000 dvs. ca 5000 fler än under innevarande budgetår. AMS begär vidare bemyndigande att med parternas medverkan göra en

särskild satsning i form av bristyrkesutbildning inom det verkstadstekniska

området. Syftet är att förebygga sådana flaskhalsproblem som kan upp-

komma vid en konjunkturuppgång. För att detta skall komma igång på kort tid begär AMS bemyndigande att få anställa högst 15 personer under i

första hand tre månader. För denna satsning hemställer AMS vidare att få

tillämpa ett utbildningsbidrag om 280 kr./dag (motsvarande 35 kr/tim.) och bekosta detta samt utökade kurskostnader med förväntade reservationer

på berörda anslag. AMS beräknar att utgifterna för utbildningsbidrag för

ytterligare 10000 deltagare uppgår till 190 milj. kr.

För egen del anser jag att AMS förslag att utöka bristyrkesutbildningen bör genomföras i syfte att lösa flaskhalsproblem inom verkstadsindustrin i samband med en konjunkturförbättring. Tillgången på yrkesutbildad arbetskraft i en konjunkturuppgång är av stor betydelse för den fortsatta

utvecklingen av arbetskraftsefterfrågan. På detta sätt skapas utrymme

också för dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Inte minst

för kvinnor torde en sådan utbildning få betydelse då efterfrågan på arbets-

i genomsnitt 3 000 platser mer än vad jag beräknat i årets budgetproposi-

tion. Genom den förväntade förbättringen av sysselsättningen under våren 1983 får AMS emellertid inrikta sina planer på en lägre volym under den andra delen av budgetåret så att den totala omfattningen under budgetåret

kan ske inom ramen för anslagna medel. Skulle det visa sig att AMS även för våren 1983 behöver planera för en högre volym har jag för avsikt att

återkomma i denna fråga tidigt under hösten 1982.

Jag kan däremot inte biträda AMS förslag om ett högre utbildningsbidrag

för den som genomgår bristyrkesutbildning. Enligt min uppfattning måste en vidareutbildning av anställd ' personal redan med nuvarande bidrag

framstå som fördelaktig också för företagen. AMS begäran av ytterligare

personalresurser kan jag inte tillstyrka.

AMS har också begärt en höjning av bidraget för utbildning vid permit-

terings- och uppsägningshot från 20 till 35 kr. per timme under 960 timmar. Enligt AMS bör stödet avgränsas till företag inom tillverkningsindustrin. Vidare har riksdagen genom beslut (AU 1981/82:21, rskr 1981/82: 216) givit regeringen möjlighet att höja ifrågavarande bidrag t. o. m. utgången av år 1982. Jag anser dock att denna fråga bör anstå till efter sommaren då utveck-

lingen av industrikonjunkturen bättre kan bedömas. Jag kan därför behöva återkomma till regeringen härom.

AMS har i en särskild skrivelse den 16 april 1982 om åtgärder för

ungdomar bl. a. framhållit betydelsen av att kunna utnyttja både arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete effektivt. AMS framhåller att

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet | 5

en allt större del av de arbetslösa ungdomarna redan har gymnasieutbildning. De som har genomgått icke yrkesinriktad utbildning eller helt saknar gymnasial utbildning har dock behov av att få genomgå arbetsmarknadsutbildning. Erfarenheterna av de nuvarande tillträdesreglerna har dock visat att de särskilda villkoren som gäller för 18—19-åringar har försvårat användningen av arbetsmarknadsutbildningen för denna grupp. AMS fram-

håller vidare att det utbildningsbidrag om 75 kr./dag som idag utgår till

ungdomar under 20 år inte i tillräcklig grad kan stimulera utbildningströtta ungdomar till utbildning.

AMS föreslår därför att arbetsmarknadsutbildningen öppnas för ungdomar i åldern 18—19 år på samma villkor som för vuxna, dvs. utan begränsa-

de tillträdesvillkor och med samma utbildningsbidrag som för vuxna.

F.n. gäller att arbetsmarknadsutbildning kan beviljas ungdomar i åldern 18-19 år som antingen uppfyller villkoren för kontant arbetsmarknadsstöd eller har varit arbetssökande genom arbetsförmedlingen i minst tre månader. Vidare skall möjligheten till utbildning i gymnasieskolan först ha prövats. Jag vidhåller min uppfattning att en gymnasial utbildning ofta är den lämpligaste lösningen även för arbetslösa ungdomar som fyllt 18 år. Däremot finner jag det angeläget att begränsa den nuvarande ”kvalifikationstiden” om tre månader för de ungdomar som inte uppfyller villkoren för kontant arbetsmarknadsstöd. Jag avser därför att senare föreslå regeringen en regeländring härvidlag.

Ungdomar under 20 år som genomgår arbetsmarknadsutbildning får i allmänhet en dagpenning om 75 kr. vilket är samma belopp som det kontanta arbetsmarknadsstödet. För dem som har försörjningsplikt mot barn är dagpenningen 155 kr. Med hänsyn till det åtgärdsprogram för

ungdomar upp till 21 års ålder som riksdagen nyligen. fattade beslut om

(AU 1981/82:21, rskr 1981/82: 216) och som f. n. bereds inom regeringskansliet kan jag inte biträda AMS förslag om en höjning av utbildningsbidraget till samma nivå som för vuxna dvs. 155 kr. Däremot finner jag det rimligt

att dagpenningen vid arbetsmarknadsutbildning för ungdomar i åldern 18—

19 år likställs med den ersättning som lämnas till 16—17-åringar som har ungdomsplats. Jag förordar därför att dagpenningen för ungdomar i åldern

18—19 år får höjas till 85 kr. Jag räknar med att utgifterna härför kan täckas

av den under innevarande budgetår beräknade reservationen under anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att godkänna den av mig förordade höjningen av dagpenningen i

utbildningsbidraget för ungdomar under 20 år.

Prop. 1981/82: 150 | 6

B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder

I årets budgetproposition beräknades för sysselsättningsskapande åtgär-

der ett medelsbehov av 2229 150000 kr., varav bl.a. 1899 500000 kr. för delprogrammet Beredskapsarbeten och 10000000 kr. för delprogrammet Industribeställningar. Av medlen för delprogrammet Beredskapsarbeten

beräknades 200 milj. kr. behöva utnyttjas för omställningsbidrag enligt särskild förordning (1981:549) i samband med större driftinskränkningar i företag. Med hänsyn till bl.a. de olika besparingsåtgärder som samtidigt

föreslogs beräknade jag att medien skulle räcka till 4,5 milj. dagsverken i beredskapsarbeten.

AMS har i skrivelse den 16 april 1982 hemställt att ytterligare medel anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder under budgetåret 1982/83 utöver vad som beräknades i budgetpropositionen. Beträffande beredskapsarbetena har AMS redovisat två alternativa kalkyler för medelsförbrukningen. Enligt det första alternativet skulle sammanlagt åtta miljoner dagsverken å 510 kr. under budgetåret kosta sammanlagt 4080 milj. kr.,

vilket innebär att 2391 milj. kr. skulle behöva anvisas utöver vad som beräknas i budgetpropositionen. AMS har som grund för denna kalkyl förutsatt att arbetenas fördelning på skilda ändamål och huvudmän förblir

ungefär densamma som under innevarande budgetår. Som ett andra alternativ har AMS beräknat kostnadseffekterna av en angelägen ökning av andelen investeringsarbeten, vilken enligt AMS kan uppnås genom bl. a. en höjning av tilläggsbidraget för sådana arbeten från 15 4 till 30 Z av underlaget. Om investeringsarbetenas andel av 8 milj. dagsverken höjs till en fjärdedel beräknas den genomsnittliga dagsverkskostnaden för alla beredskapsarbeten bli 585 milj. kr., varigenom medelsbehovet för beredskapsarbeten totalt sett ökar till 4680 milj. kr., eller 2991 milj. kr. utöver vad som beräknades i budgetpropositionen.

Med hänsyn till det ytterst ansträngda budgetläget är jag inte beredd att föreslå att AMS yrkande om medel för beredskapsarbeten tillmötesgås fullt ut. Jag förordar för min del ytterligare 1100 milj. kr. avsätts för beredskapsarbeten. En fortsatt hög arbetsmarknadspolitisk beredskap är dock nödvändig och den finansfullmakt som står till regeringens förfogande gör det möjligt att med kort varsel anvisa medel som behövs för extra

arbetsmarknadspolitiska insatser.

Jag har vidare erfarit att under perioden 1982— 1985 kommer 1 450 byggnadsarbetare från kraftverksbyggena i Forsmark att lämna verksamheten

där. Under år 1982 med början urider maj månad beräknas 700 personer att friställas. Jag kommer därför att föreslå regeringen att Uppsala län priori-

teras vid tidigareläggningar av statliga byggen. Jag kommer vidare att föreslå regeringen att 10 milj. kr. under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder avsätts för att i Uppsala län kunna utföra kommunala och enskilda byggprojekt som beredskapsarbeten. De projekt som avses kommer de tre nordupplandskommurierna Östhammar, Tierp och Älvkarleby till del.

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet 7

Jag har i årets budgetproposition anmält för riksdagen att jag senare kommer att föreslå regeringen att en högsta gräns för bidragsunderlaget för dagsverkskostnaden vid beredskapsarbete sätts till 3000 kr. Förslaget ingår i regeringens besparingsprogram för budgetåret 1982/83.

Investeringsarbetena spelar i Norrbottens län en mycket väsentlig roll i arbetslöshetsbekämpande syfte. De har bidragit till att förbättra förutsätt-

ningarna för näringslivets expansion genom den inriktning som varit att

förstärka infrastrukturen och bygga ut samhällsservicen. En begränsning av den totala dagsverkskostnaden skulle för Norrbottens del medföra svårigheter att starta nödvändiga projekt. Med tanke på de särskilda insatser som nu är nödvändiga, i första hand i malmfälten. kommer jag därför att senare föreslå regeringen vissa justeringar vad gäller den högsta gränsen för bidragsunderlaget för dagsverkskostnaden vid beredskapsarbete

vad gäller i Norrbottens län och övriga landet. Justeringen kommer att göras så att den i budgetpropositionen angivna besparingen kommer att bestå.

AMS har föreslagit en generell höjning av tilläggsbidraget för kommunala beredskapsarbeten under budgetåret 1982/83. Jag är inte beredd att

tillstyrka detta. Möjligheten att, i vissa regioner, höja tilläggsbidraget för investeringsarbeten finns redan idag och den möjligheten kvarstår även under nästa budgetår. AMS har vidare pekat på att behovet av rådrumsbeställningar kommer

att bli förhållandevis stort även under det kommande buuägetåret och beräknar därför. utöver i budgetpropositionen angivna 10 milj. kr., ett

ytterligare medelsbehov om 50 milj. kr. för industribeställningar. Jag föror-

dar i likhet med AMS att anslagsposten för industribeställningar tas upp med sammanlagt 60 milj. kr.

Behovet av särskilda åtgärder för att främja ungdomars sysselsättning

Den allmänna försvagningen av arbetsmarknadsläget under den gångna hösten och vintern har i hög grad drabbat ungdomarna. Ungdomsarbets-

lösheten nådde under hösten den högsta nivå som någonsin registrerats i

arbetskraftsundersökningarna. Arbetslösheten bland ungdomarna har därefter minskat till följd av en stark prioritering av de arbetsmarknadspolitis-

ka åtgärderna för ungdomar.

Under loppet av första kvartalet i år har således ungdomsarbetslösheten

minskat från 9,4 260 i januari till 6,4 Z0 i mars samtidigt som antalet ungdo-

mar i beredskapsarbete har ökat.

För åldersgruppen upp till 20 år uppgick den relativa arbetslösheten i mars månad till 9 26 vilket motsvarar 18 200 personer. Samtidigt var 20000 ungdomar i denna åldersgrupp sysselsatta i beredskapsarbete och 3300 ungdomar i åldern 18—19 år deltog i arbetsmarknadsutbildning.

Enligt arbetskraftsundersökningar uppgick antalet arbetslösa 20—24-

åringar i mars till 23 100 eller 5,3 26. Motsvarande siffra för ett år sedan var

Prop. 1981/82: 150 8

3,8 Z. I beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning deltog 27600

personer i denna åldersgrupp.

Som jag tidigare har anfört väntas dock inte efterfrågan på arbetskraft stiga nämnvärt förrän tidigast under våren 1983. Betydande insatser kom-

mer därför även fortsättningsvis att krävas och då särskilt för ungdomarna.

AMS har i skrivelse den 16 april 1982 särskilt framhållit svårigheterna för ungdomar över 18 år att få arbete. AMS understryker vikten av att både

arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete kan användas för denna

grupp.

Beträffande beredskapsarbete framhäller AMS att de enskilda bered-

skapsarbetena för ungdomar under 25 är bör bibehällas. Med den omfatt-

ning av beredskapsarbete, som jag har beräknat för budgetåret 1982/83,

utgår jag från att antalet sysselsatta ungdomar skall kunna bibehållas på

nuvarande nivå. Jag avser vidare att föreslå regeringen att enskilda beredskapsarbeten för ungdomar får fortsätta enligt de föreskrifter som f.n.

gäller även under hösten och vintern 1982-83.

Jag förutsätter vidare att AMS vid fördelning av medel för beredskapsar-

beten prioriterar orter med särskilt besvärande arbetsmarknadssituation

för ungdomar och i synnerhet för unga kvinnor.

Efter det au överenskommelse träffats mellan regeringen och arbetsmarknadens parter infördes i januari i år bidrag till ungdomsarbetsplatser för 16— 17-åringar. Verksamheten skulle ses som ett komplement till skolans insatser för att dämpa den under hösten stigande arbetslösheten för främst 17-åringar.

Riksdagen har genom godkännande av arbetsmarknadsutskottets betänkande (AU 1981/82: 21, rskr 1981/82: 216) redan givit sitt medgivande till en förlängning av denna verksamhet vid sidan av skolans yrkesintroduktion.

Även AMS anser att verksamheten med ungdomsplatserna bör få fortsätta. AMS menar dock att införandet av ungdomsarbetsplatserna har gjort yrkesintroduktionens ställning oklar och att det uppstått svärigheter för skolan att utöva sitt uppföljningsansvar. För både ungdomarnas och arbetsgivarnas del kräver ungdomsarbetsplatserna kontakt med två myndigheter vilket framstår som byråkratiskt och skapar en rad onödiga problem. AMS anser därför att ansvaret för ungdomsarbetsplatserna i fortsättningen bör handhas av skolan.

Mot bakgrund av de erfarenheter som hittills vunnits i samband med utnyttjandet av ungdomsplatserna föreslår jag efter samråd med statsrådet Tillander att ansvaret för ungdonsplatserna flyttas över till skolan. Jag

förutsätter därvid att de lokala planeringsråden kommer att följa verksam-

heten. Med beaktande av de bedömningar som f.n. kan göras har jag preliminärt beräknat 60 milj. kr. för ungdomsplatser. Jag förutsätter att kommunernas behov av medel för denna uppföljande verksamhet därvid också blir tillgodosedda. Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare föreskrifterna härom.

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet 9

Vidare avser jag att inom kort föreslå regeringen att de medel för

ungdomsplatser som kommer att kvarstå vid slutet av budgetåret, skall få användas för förlängning av de nu pågående ungdomsplatserna på så sätt att de ungdomar som senast den 15 maj 1982 tillträtt en ungdomsplats får fortsätta densamma upp till högst 6 månader.

Denna nya uppgift för skolan att anvisa ungdomsplatser bör ses som ett

led i skolans uppföljningsansvar att stegvis förbereda och underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Samtidigt kan anknytningen till skolan underlätta inslag av utbildning eller övergång till utbildning inom gym-

nasieskolans ram. Det är enligt min mening viktigt att utbildning sätts i första rummet för ungdomar under 18 år. Det normala bör vara att en ungdom som anvisas ungdomsplats skall ha genomgått yrkesintroduktion eller någon utbildning i gymnasieskolan.

Överföringen av systemet med ungdomsplatser för 16—17-åringar till

skolans uppföljningsansvar bör också ses som ett led i det åtgärdsprogram, innebärande att alla ungdomar upp till 21 års ålder kan erbjudas utbildning eller arbete, som riksdagen genom godkännande av arbetsmarknadsutskot-

tets betänkande (AU 1981/82:21, rskr 1981/82: 216) har beslutat om. Detta

kräver en översyn av de medel som står till förfogande inom både arbetsmarknadspolitikens och utbildningspolitikens område. Jag har i denna

fråga haft samråd med statsrådet Tillander och en helhetslösning kommer

att presenteras för regeringen så snart som möjligt.

Den nya uppgiften för kommunerna kräver särskilda lagbestämmelser. Ett förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319) har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet. Jag har i denna fråga samrått med statsrå-

det Tillander. Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som

underbilaga 4: 1.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen :

dels att antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till

1. lag om ändring i skollagen (1962: 319),

dels att

2. till Sysseltsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1982/83 ut-

över vad som föreslagits 1 prop. 1981/82: 100, bil. 15, under tolfte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag om 1 220000 000 kr.

B 11. Särskilda sysselsättningsskapande åtgärder i Norrbottens län

Inget annat län har en så ogynnsam sysåselsättningssituation som Norrbotten. Antalet arbetslösa och sysselsatta i beredskapsarbeten ligger långt

över riksgenomsnittet. Den industri som finns har delvis drabbats av

strukturproblem. |

Ca 70 Ze av länets industrisysselsättning finns inom gruv-, järn- och

skogsindustrin, dvs. inom branscher med stora problem. Sysselsättningen

Prop. 1981/82: 150 10

inom byggnads- och anläggningssektorn minskar och den tidigare kraftiga sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn har i det närmaste upphört. .

Anställningsstopp har under de senaste åren rått vid länets basindustrier. LKAB och SSAB har underrättat länsarbetsnämnden om att de tillsammans har en övertalighet om ca 1700 personer. LKAB förhandlar med de fackliga organisationerna om varsel om uppsägning av ytterligare 900 arbetstagare. :

I mars 1982 fanns det 9740 kvarstående arbetslösa i länet, 4780 i bered-

skapsarbete och drygt 3.400 i arbetsmarknadsutbildning. Totalt var det 17950 personer som saknade fotfäste på arbetsmarknaden. Detta är ca 2100 fler än vid motsvarande tidpunkt år 1981. ..

Trots de betydande insatser som gjorts för att främja sysselsättningen i Norrbotten anser jag det motiverat att särskilda medel anvisas för ytterligare sysselsättningsskapande. åtgärder i länet. För att mildra sysselsätt-

Norrbottens län. 150 milj. kr. bör därför ställas till regeringens förfogande

för statliga bidrag till särskilda insatser i länet. Malmfältskommunerna Gällivare och Kiruna samt Pajala kommun bör prioriteras vid medelstilldelningen. . .

Dessa medel bör vidare anvisas. utöver. de särskilda regionalpolitiska medel som föreslås i den regicnalpolitiska propositionen (prop. 1981/ 82: 113) som nyligen överlämnats till riksdagen.

Medlen skall disponeras av regeringen och ansökan om medel. skall ställas till länsarbetsnämnden i länet, som tillsammans med länsstyrelsen skall göra en bedömning av projektets livskraft och sedan med eget yttrande överlämna ansökningen till regeringen. Regeringen bör också ha möjligheten att själv initiera användningen av medlen för visst ändamål. Det är viktigt att de bedömningar som görs av de regionala myndigheterna tar

hänsyn till objektets lämplighet och sysselsättningsskapande åtgärder såväl på kort som på lång sikt. Projekt som stimulerar sysselsättningen på lång sikt bör prioriteras. |

Efter samråd med chefen för industridepartementet anser jag vidare att

dessa medel i första hand bör arvändas för investeringar inom industri-,

mineral- och energisektorerna, men även insatser för turistnäringen bör kunna göras. Bidrag bör även kunna ges till projektering av kommunala objekt, vilka beräknas kunna tidigareläggas av sysselsättningsskäl.

Inom ramen för regeringens prövning bör det också vara möjligt att

exempelvis kunna pröva framställningar om ytterligare medel för projekt i

glesbygd och projekt för nyföretagande och företagsutveckling.

För att säkerställa lönsam verksamhet i de med statliga stöd uppförda kommunägda verksamheterna är det viktigt att kommunerna gör en noggrann ekonomisk analys av de föreslagna projekten. Länsstyrelsen eller

den regionala utvecklingsfonden bör kunna medverka i detta arbete.

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet 11

Bidraget bör kunna kombinerås med annat statligt stöd såsom t.ex. statsbidrag till beredskapsarbete och regionalpolitiskt stöd. Som huvudregel bör gälla att det sammanlagda statliga stödet utgår med högst 75Z av

kostnaderna.

Medlen bör kunna disponeras för investeringar som I påbörjas före utgången av budgetåret 1983/84.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen |

att till Särskilda sysselsättningsskapande åtgärder i Norrbottens län

för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag om 150000 000 kr.

C 3 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

Som jag har redovisat i prop. 1981/82: 125, bil. 7, med anmälan om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 har utgifterna

för programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning, delprogrammet Anställning med lönebidrag, överstigit för ändamålet

anvisade medel. Därför föreslogs ytterligare 355 milj. kr. till lönebidrag för

innevarande budgetår.

Vad gäller frågan om en anslagshöjning för budgetåret 1982/83 avser jag att föreslå regeringen att återkomma längre fram när de faktiska utgifterna

bättre kan bedömas. Därvid kan också beaktas det medelsbehov som kan uppstå till följd av insatser för arbetshandikappade som friställs från Öre-

sundsvarvet AB i Landskrona.

Prop. 1981/82: 150

Underbilaga 4:1

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962: 319)

Härigenom föreskrivs i fråga orm skollagen (1962:319)!

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 Varje kommun skall

a) sörja för undervisningen av barn i grundskola, b) bedriva uppföljande studiec-

och yrkesorientering och vidta andra åtgärder till stöd för ungdomar som inte har fyllt arton är och som efter avslutad grundskola inte genomgår utbildning eller har fast anställning,

h) främja åtgärder i syfte att be- cv) främja åtgärder i syfte att bere-

reda ungdom undervisning i gymna- da ungdom undervisning i gymna-

sieskola ävensom sieskola ävensom

c) i Övrigt vårda skolväsendet i d)i övrigt vårda skolväsendet i

kommunen, såvitt ej handhavandet kommunen, såvitt ej handhavandet därav ankommer på annan. därav ankommer på annan.

9as Skolstyrelsen skall ha hand om förvaltning och verkställighet inom

det område som avses i2 § bj. iden

mån dessa uppgifter inte tillkommer någon annan enligt bestämmelser som regeringen meddelar eller enligt beslut som avses i3 kap. 14. $ kommunallagen (1977:179). Skolstyrelsen skall tullgöra de uppgifter som följer av särskilda fö-

reskrifter om statligt bidrag till åt-

värder för utbildning och arbete åt ungdomar under arton år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

! Lagen omtryckt 1970: 1026.

? Senaste lydelse 1975: 159.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Bilaga 5 Sysselsättningsskapande

åtgärder inom

bostadsdepartementets

verksamhetsområde

Regeringens prop. 1981/82:150 Bilaga 5

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-04-22

Föredragande: statsrådet Friggebo

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

Bostadsförsörjning m. m.

1¶Sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Inledning

Som jag framhöll i årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 16) har bostadspolitiken tidigare i hög grad varit inriktad på nyproduktion av bostäder. De bostäder som vi kommer att bruka om tio eller tjugo år är till

allra största delen redan byggda. Ett grundläggande drag i 1980-talets bostadspolitik blir därför enligt min mening att bygga om, underhålla och

bättre förvalta de bostäder som redan finns samtidigt som man vidtar olika

åtgärder för att spara energi. Självklart behövs också en nyproduktion av

bostäder.

En betydande ökning av byggnadsverksamheten i form av ombyggnader

och underhåll har skett under 1970-talet. Framför allt beroende på energi-

sparverksamheten ökade ombyggnadsinvesteringarna kraftigt de sista åren

på 1970-talet. Bostadsbeståndets ålderssammansättning har vidare med-

fört att omfattningen av underhållet stadigt har ökat. Detta har gjort att den totala byggproduktionen i bostadssektorn mätt i fasta priser trots nedgången av nybyggandet var av samma omfattning år 1980 som i början på 1970talet. Ombyggnader och reparationer av bostäder har härigenom fått en sådan omfattning att de är av största vikt för sysselsättningen och produktionen i byggbranschen.

Vi måste i framtider, sträva efter att utnyttja bostadsbeståndet och andra samhällsresurser mer effektivt. Det finns i dag ett omfattande behov av ombyggnad och upprustning av omoderna och halvmoderna lägenheter. Det stora behovet av förnyelse dokumenteras bl. a. av stadsförnyelsekommittén i betänkandet (SOU 1981:99) Stadsförnyelse och bostadsförbätt-

ring. Enligt kommittén är det bestånd som behöver förnyas så stort att,

trots ökade insatser, endast en mindre del kommer att beröras under en

tioårsperiod. Kommittén understryker vidare att även behovet av under-

1 Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 150. Bilaga 5

Prop. 1981/82: 150 2

håll och mindre förbättringar ökar starkt trots att ombyggnaderna förutsätts öka.

Behovet av insatser i bostadsbeståndet i framtiden är motiv för att noggrant följa utvecklingen av den svenska byggnadsindustrins produktionskapacitet. Det finns även skäl att påpeka att vid en given ekonomisk volym ombyggnads- och förbättringsverksamheten ger fler arbetstillfällen än nybyggnad.

Tillgängliga uppgifter tyder på att den totala byggproduktionen kommer att minska under år 1982. Bostadssektorn utgör en viktig del av det totala byggandet och har de senaste åren svarat för ca 406 av byggproduktionen. Det finns emellertid f.n. skäl att befara att denna verksamhet nu stagnerar och minskar särskilt under den senare delen av år 1982 om inga åtgärder vidtas. En sådan utveckling skulle leda till en ytterligare nedgång av den totala produktionen och sysselsättningen i byggandet.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till den stora enighet som råder om behovet av ökade insatser i bostadsbeståndet kommer jag i det följande att föreslå åtgärder för att stimulera ombyggnader och underhåll i bostäder. Förslagen skall ses som tillfälliga åtgärder med syfte att främst motverka den hotande nedgången i byggandet vintern 1982/83. Först vill jag emellertid för riksdagens kännedom redovisa min syn på hur den fortsatta beredningen av vissa stadsförnyelsefrågor bör bedrivas.

Den fortsatta beredningen av frågor om stadsförnyelse

När jag efter regeringens bemyndigande tillkallade stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04) angav jag som en huvuduppgift för kommittén att behandla frågor om stadsförnyelsens lämpliga inriktning och omfattning på kort och lång sikt. I direktiven sägs bl.a. att förnyelsen bör öka i omfattning men att den bör ske i varsamrnare former än tidigare. Man bör också visa större respekt för den befintliga miljöns kvaliteter och för de boendes önskemål. Betydelsen av att få bo kvar i sitt hus eller bostadsområde betonas särskilt. Kommittén skulle också komma med förslag som underlättade genomförandet av stadsförnyelsen.

Kommittén har nyligen lämnat ett första betänkande (SOU 1981:99) Stadsförnyelse och bostadsförbättring. I betänkandet redovisas vissa överväganden om bostadsbeståndets förnyelse under 1980-talet. Förslag lämnas till ändringar av bl. a. byggnadsstadgan (1959: 612, omtryckt 1981: 873) och bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946, omtryckt-1980: 329, ändrad senast 1982: 30) som syftar till att underlätta en varsam ombyggnad av bostadshus. Betänkandet remissbehandlas f. n. Jag har för avsikt att så fort som remissbehandlingen är avslu:ad överväga kommitténs förslag, inte minst med hänsyn till den stimulanseffekt som de kan få för ombyggnadsverksamheten. Ett annat viktigt skäl härför är att man måste ta tillvara alla möjligheter att förenkla och underlätta verksamheten. Beredningen inom departementet kommer därför att ske med den inriktningen att en proposition skall läggas fram för riksdagen för behandling under nästa riksmöte.

Bilaga 5 Bostadsdepartementet [Se

Standardkraven vid ombyggnad

Stadsförnyelsekommittén anser att det bör ställas krav på en ökad

varsamhet vid ombyggnad. I begreppet varsamhet ligger enligt kommittén bl.a ett krav på att man skall ta till vara befintliga resurser. Kommittén anför att det är viktigt att ombyggnadsverksamheten präglas av ett medvetande om den äldre bebyggelsens rent tekniska kvaliteter och en respekt

för det byggnadskunnande som ofta kommer till uttryck i äldre hus.

Jag delar helt kommitténs uppfattning att de värden och kvaliteter som

finns i bebyggelsen måste tas till vara vid ombyggnader. Såväl ekonomiska

som miljömässiga skäl talar för detta, liksom hänsynen till dem som använder byggnaden. En grundläggande utgångspunkt vid all ombyggnad bör vara att utnyttja den befintliga resursen effektivt. Man bör inte vidta mer omfattande åtgärder än som behövs med hänsyn till de funktionella och tekniska krav som enligt byggnadsstadgan måste ställas på en byggnad. Ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser innebär bi. a. att man så långt möjligt skall bevara eller återanvända befintliga inredningar, ytskikt, planlösningar m.m. Ett sådant krav bör dock inte uppfattas som absolut. Självfallet måste det vara möjligt att göra en avvägning mellan den befint-

liga byggnadens kvaliteter i fråga om material och utförande, å ena sidan, och, å den andra, den mer praktiska utformning som kan följa med att

moderna material och inredningar används. Även fastighetsekonomiska

hänsyn måste kunna tas, särskilt till behovet av framtida underhåll. Samtidigt är det dock viktigt att inte enbart de båda sistnämnda faktorerna, som

ofta sker i dag, i stor utsträckning får styra innehållet i ombyggnadsverk-

samheten. En ökad medvetenhet hos fastighetsägarna om bebyggelsens

kvaliteter måste eftersträvas.

Kommittén har föreslagit att vissa generella åtgärder vidtas i detta syfte inom ramen för byggnadslagstiftningen. Vissa åtgärder är dock möjliga att vidta även inom det statliga bostadsfinansieringssystemet. En åtgärd är att begränsa möjligheterna att få statligt finansieringsstöd för ombyggnad av

bostadshus så att bostadslån inte kan erhållas för sådana ombyggnader som leder till en standard som är högre än normal standard vid nybyggnad.

Den nuvarande möjligheten att få statligt stöd även till ombyggnader som leder till en högre standard än vid nybyggnad bör således upphöra. En annan åtgärd som kan vidtas är att komplettera nuvarande förutsättningar för statliga ombyggnadslån med ett krav på att befintliga kvaliteter hos

huset tas till vara vid ombyggnad.

Enligt min mening bör åtgärder redan nu vidtas inom bostadsfinansieringssystemet i syfte att uppnå en ökad varsamhet vid ombyggnader,

rande möjligheten att få bostadslån för sådana ombyggnader som leder till högre standard än vid nybyggnad upphävs. I fortsättningen bör gälla som

en låneförutsättning att lägenhetens standard efter ombyggnaden inte får

Prop. 1981/82: 150 4

överstiga normal standard i nybyggda lägenheter. Vidare förordar jag att det som en ny låneförutsättning uppställs krav på hänsynstagande till befintliga kvaliteter hos huset.

Huruvida tillräcklig hänsyn i det särskilda fallet tas till befintliga kvaliteter är en fråga som i första hand måste bedömas av kommunen med

beaktande av bl.a. de krav som ställs i byggnadsstadgan. Förmedlingsor-

ganet bör i sitt yttrande över ansökan om bostadslån för ombyggnad särskilt ange om befintliga kvaliteter enligt dess bedömning tas till vara på ett tillfredsställande sätt.

De ändringar i förutsättningarna för statliga ombyggnadslån som jag nu har föreslagit bör träda i kraft den I juli 1982. De nya reglerna bör dock inte

tillämpas i sådana ärenden i vilka bostadslån eller, i fall byggnadslov krävs,

byggnadslov för ombyggnaden har sökts före ikraftträdandet.

I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om lån för underhållsåtgärder som utförs i samband med ombyggnader. Från några håll har nämligen

uppgetts att ombyggnader i vissa fall görs onödigt ingripande för att den

byggande skall kunna få bostadslån även för eftersatt underhåll. Bostads-

lån kan beviljas för sådana löpande underhållsarbeten som är direkt föran-

ledda av andra arbeten för vilka lån kan beviljas. Enligt bostadsstyrelsens föreskrifter får vid en mera fullständig ombyggnad eftersatt underhåll

räknas in i låneunderlaget om underhållet måste utföras i samband med

ombyggnad för att ge helheten ett gott och varaktigt resultat. Vid mindre omfattande ombyggnader eller ombyggnader i etapper är endast sådant underhåll som är betingat av åtgärderna i övrigt låneberättigande. Om gränsen mellan underhåll och ombyggnad är svår att fastställa anger slutligen styrelsens föreskrifter att bedömningen inte skall vara restriktiv.

Enligt min mening är gällande föreskrifter väl avvägda. Det av mig nyss förordade kravet på varsam ombyggnad som förutsättning för bostadslån är inte avsett att inskränka möjlighelen att bevilja bostadslån för underhåll i samband med ombyggnad.

Avslutningsvis vill jag redovisa min syn på hur förslaget om krav på varsam ombyggnad som låneförutsättning påverkar bestämmandet av

pantvärdet. Enligt gällande regler testäms pantvärdet med utgångspunkt i

pantvärdet för en motsvarande nybyggnad, dock lägst till det belopp som motsvarar låneunderlaget. Enligt bostadsstyrelsens föreskrifter skall avvikelser från resultatet för en motsvarande nybyggnad som har väsentlig

betydelse för byggnadens funktion föranleda reduktion av nybyggnads-

pantvärdet. Vid begränsade ombyggnader gäller särskilda föreskrifter för

bestämmande av pantvärdet. Mitt förslag om krav på varsam ombyggnad som en förutsättning för bostadslån torde inte leda till lägre pantvärden vid ombyggnad än f. n., eftersom det inte tar sikte på sådana funktioner som är

av väsentlig betydelse för byggnaden.

Bilaga 5 Bostadsdepartementet 5

Ändrade regler för finansiering av till- och påbyggnader

Enligt gällande regler får bostadslån lämnas för ny- eller ombyggnad av

hus till den del det i färdigt skick innehåller utrymmen för bostadsändamål

eller sådana utrymmen för annat ändamål (lokaler) till vilka hänsyn tas vid beräkning av låneunderlaget. För nybyggnad och ombyggnad gäller skilda

finansieringsvillkor i vissa avseenden. De väsentligaste skillnaderna är att s.k. produktionskostnadsanpassad belåning kan medges vid nybyggnad men inte vid ombyggnad och att s.k. uppskjuten amortering tillämpas för

lån för nybyggnad.

Enligt bostadsstyrelsens föreskrifter skall tillbyggnad anses som om-

byggnad. Stadsförnyelsekommittén har föreslagit att såväl tillbyggnader

som påbyggnader som har samband med andra förnyelseåtgärder i ett hus eller ett bostadsområde skall ges samma finansieringsvillkor som gäller för nybyggnad. | .

För sammanhangets skull vill jag redovisa att jag delar stadsförnyelse-

kommitténs uppfattning att till- och påbyggnader av hus i ett bostadsområ-

de kan utgöra ett angeläget inslag i förnyelsen och att jag anser att starka

skäl talar för att kommitténs förslag realiseras. Enligt vad jag har erfarit

har bostadsstyrelsen, mot bakgrund av sin bedömning att detta ligger inom

styrelsens kompetensområde, beslutat att ändra finansieringsreglerna på

ett sätt som står i huvudsaklig överensstämmelse med vad stadsförnyelsekommittén har föreslagit.

Stöd till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

Riksdagen fastställer årligen en ram för de antikvariska myndigheternas

tillstyrkan av ombyggnader som bör komma i fråga för förhöjt låneunderlag och/eller tilläggslån för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse.

För år 1982 har riksdagen medgett (prop. 1981/82:100 bil. 16, CU 1981/ 82: 24, rskr 1981/82: 238) att ramen för tillstyrkande av förhöjt låneunderlag och tilläggslån bestäms till 30 milj. kr. Bostadsstyrelsen har i skrivelse den 25 mars 1982 hemställt att ramen för år 1982 vidgas med 20 milj. kr. till 50

milj. kr.

Under januari och februari 1982 har de antikvariska myndigheterna tillstyrkt sådana ombyggnader till ett belopp av drygt 24 milj. kr. Av detta

belopp avser 20 milj. kr. företag i Stockholms län. För år 1982 anger AB

Familjebostäder och AB Stadsholmen behov av ytterligare sammanlagt 16

milj. kr. När det gäller Göteborgs och Bohus län har hittills belopp på 3.5 milj. kr. tillstyrkts, och ytterligare 5 milj. kr. kan komma att behövas. Enligt bostadsstyrelsen är läget på vissa håll allvarligt. AB Stadsholmen och AB Familjebostäder har rullande produktionsplaner för att genomföra

nödvändiga ombyggnader av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Med

hänsyn till att Stockholms kommun inte lämnar beslut om kommunala

Prop. 1981/82: 150 6

bidrag förrän de antikvariska myndigheterna har tillstyrkt förhöjt låneunderlag och tilläggslån för projektet innebär den nuvarande begränsade

ramen att arbetena stoppas. Även för Hagaprojektet i Göteborg kan den

begränsade ramen hindra en angelägen förnyelse. Mot bakgrund av de dokumenterade behoven förordar jag att de antikvariska myndigheternas tillstyrkanderam för år 1982 vidgas med 20 milj. kr.

och fastställs till 50 milj. kr. Ombyggnader av kulturhistoriskt värdefull

bostadsbebyggelse är arbetskraftsintensiva och ger därför högre direkt

sysselsättningseffekt än andra ombyggnader. Jag räknar inte med att för-

slaget får effekt på statsbudgeten förrän budgetåret 1983/84.

Bidrag till ombyggnad

Riksdagen beslöt förra våren på grundval av regeringens förslag i prop.

1980/81: 202 om stimulansåtgärder inom ombyggnads- och underhållssek-

torn inför vintern 1981/82 (CU 1980/81:41, rskr 1980/81:401). Åtgärderna

var tidsbegränsade. Efter förslag i prop. 1981/82: 17 beslöt riksdagen om en viss förlängning av giltighetstiden (CU 1981/82:2, rskr 1981/82: 18).

Ett särskilt bidrag kunde lämnas med högst 15000 kr. till sådana om-

byggnader av flerbostadshus som skedde med stöd av statliga bostadslån. Som förutsättning för bidrag gällde bl.a. att arbetena påbörjades under

tiden den 1 augusti 1981—den 31 januari 1982. Arbetena skulle vara i

huvudsak avslutade senast den 30 juni 1982. Vidare krävdes att arbetskraften hade anvisats eller godkänts av den offentliga arbetsförmedlingen. Ombyggnader av hus i Stockholms län var undantagna från bidrag.

Möjligheten att få ett särskilt bidrag för ombyggnad av flerbostadshus har lett till en ökad ombyggnadsverksamhet och har haft goda effekter på vintersysselsättningen. Jag förordar därför att denna stödform återinförs.

Det maximala bidragsbeloppet bör emellertid kunna sänkas något. Bidrag bör därför lämnas med 15Z av den godkända ombyggnadskostnaden,

dock högst med 10000 kr. per lägenhet efter ombyggnaden.

Bidrag bör liksom tidigare kunna lämnas enbart för sådana ombyggnads-

projekt som genomförs med stöd av bostadslån. Som en förutsättning för

bidrag bör vidare gälla att arbetena påbörjas tidigast den I augusti 1982 och

är i huvudsak avslutade senast den 31 mars 1983. Härigenom åstadkommer man en styrning mot arbeten under vinterhalvåret. Regeringen bör utverka

riksdagens bemyndigande att förlänga giltighetstiden.

Bidragsgivningen bör omfatta samtliga län. Det bör ankomma på rege-

ringen att meddela de ytterligare bestämmelser som kan behövas med

hänsyn till syftet med bidragen.

Anslagsbehovet för de av mig föreslagna bidragen beräknar jag till 110 milj. kr. Eftersom bidragen är tillfälliga bör något särskilt anslag för detta ändamål inte inrättas. Bidragen torde lämpligen kunna betalas ut från anslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. Jag räknar med att mitt

Bilaga 5 Bostadsdepartementet 7

förslag i det föregående endast kommer att föranleda begränsade utbetalningar under budgetåret 1982/83 med hänsyn till den tid som förflyter

mellan preliminärt beslut och utbetalning.

Lån till byggnadstekniska åtgärder

Som en stimulansåtgärd inför vintern 1981/82 kunde statliga lån temporärt lämnas för reparationer av vissa byggnadstekniska brister (reparationslån). Som en förutsättning för lånen gällde att reparationsarbetena påbörjades under tiden den I september 1981—den 28 februari 1982. Arbetena skulle vara i huvudsak avslutade senast den 30 juni 1982.

Enligt bostadsstyrelsens redovisning har den tillfälliga långivningen haft goda effekter på reparationsverksamheten. Totalt har ca 80 milj. kr. bevil-

jats i lån, varav 75 milj. kr. till flerbostadshus och 5 milj. kr. till småhus.

Drygt 40 2 av medlen har använts för att åtgärda fönsterskador och unge-

fär en tredjedel för att reparera balkonger.

Erfarenheterna av långivningen visar dock att tiden har varit för kort för att nödvändig planering och projektering skulle kunna hinnas med. I

många län har därför endast en begränsad verksamhet kommit igång. Med

hänsyn till det klart dokumenterade behovet av reparationer av byggnads-

tekniska brister i bostadsbeståndet anser jag att det från såväl sysselsätt-

ningssynpunkt som bostadspolitisk synpunkt är angeläget att sådana repa-

rationer ges stöd också inför kommande vinter. Jag förordar därför att lån för vissa byggnadstekniska åtgärder (reparationslån) återinförs temporärt.

Som förutsättning för de temporära lånen bör tills vidare gälla att arbetena påbörjas tidigast den 1 augusti 1982 och är i huvudsak avslutade

senast den 31 mars 1983. Regeringen bör dock liksom beträffande ombyggnadsbidragen utverka riksdagens bemyndigande att förlänga giltighetsti-

den.

Med begreppet byggnadstekniska brister bör avses brister både i byggnadens konstruktion och i byggmaterialet. Reparationslånen kunde tidigare lämnas för i första hand åtgärder som behövdes för att undanröja mögel-, röt- och korrosionsskador. Enligt min mening bör som ändamål för vilka lån kan medges nu anges även fuktskador. Lån bör liksom tidigare kunna utgå också för att avhjälpa andra byggnadstekniska brister.

Möjligheten att få lån bör gälla hela landet. Liksom under hösten och vintern 1981— 1982 bör lånemöjligheten stå till förfogande för både flerbostadshus och småhus oavsett upplåtelseformen. Samma regler som tillämpades tidigare bör även fortsättningsvis gälla för långivningen. Jag föreslår att beslut om lån för åtgärder som undanröjer byggnadstekniska brister får medges inom en angiven ram. Denna ram bör bestämmas

till 125 milj. kr. Det bör ankomma på bostadsstyrelsen att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen meddela beslut om den regionala fördelningen av medlen.

Prop. 1981/82: 150 8

Lånen bör betalas ut från anslaget Lån till bostadsbyggande. Jag räknar endast med en mindre effekt på statsbudgeten för budgetåret 1982/83 vilken bör rymmas inom anslaget.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de ändringar av grunderna för lån för ombyggnad som

jag har förordat,

ta . medge att ramen för de antikvariska myndigheternas tillstyrkan-

den av sådana ombyggnader som bör komma i fråga för förhöjt

låneunderlag och tilläggslån vidgas med 20000000 kr. för år

1982,

3. godkänna vad jag har förordat i fråga om bidrag för vissa om-

byggnader av flerbostadshus,

4. godkänna vad jag har förordat i fråga om lån för åtgärder som

syftar till att eliminera byggnadstekniska brister.

2 Försöksverksamhet med decentralisering till kommunerna av be-

slut om energilån

Enligt bestämmelserna I bostadsfinansieringsförordningen beviljas inte bostadslån till energibesparande åtgärder (energilån) om arbetena har påbörjats innan låneansökningen har prövats. Bostadsstyrelsen beslöt emellertid att tillfälligt under hösten 1981 lämna en generell dispens från kravet att arbetena inte får ha påbörjats innan beslut har meddelats av länsbostadsnämnd. Dispensen omfattade ansökningar som enbart avsåg energibesparande åtgärder och som hade tillstyrkts av förmedlingsorganet senast den 31 december 1981.

Jag uttalade i årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 16 s. 101) att om erfarenheterna av den tillfälliga dispensordningen inte är negativa bör det vara möjligt att försöksvis flytta över beslutanderätten i dessa ärenden till ett antal kommuner som kan bedömas ha goda förutsättningar att själva fatta sådana beslut. Jag uppgav samtidigt att överväganden i dessa frågor pågick inom bostadsdepartementet.

Någon samlad utvärdering av erfarenheterna av den tillfälliga dispensordningen har ännu inte vidtagits. Vad som har kommit fram under hand tyder emellertid inte på att erfarenheterna skulle vara negativa. Jag vill i sammanhanget nämna att enligt lagen (1974: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. är en kommun skyldig att förmedla bl. a. statliga lån till bostäder. |

Jag förordar nu att beslutanderätten i frågor om bostadslån till energibesparande åtgärder skall kunna överlämnas till kommunerna inom ramen

Bilaga 5 Bostadsdepartementet 9

för en försöksverksamhet samt att regeringen bemyndigas att besluta om bestämmelserna för denna försöksverksamhet. Försöksverksamheten bör pågå tills vidare fram till den dag som regeringen senare bestämmer mot bakgrund av de samlade erfarenheterna av verksamheten.

Vid bifall till vad jag nu har förordat avser jag att återkomma till regeringen i frågan, sedan närmare synpunkter har inhämtats från bl.a. bostadsstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Redan nu vill jag emellertid, som en information till riksdagen, redovisa huvuddragen i den tillämnade försöksverksamheten.

Kommunerna bör beredas tillfälle att anmäla till regeringen om de vill delta i en försöksverksamhet där rätten att besluta om energilån överlämnas till kommunen. En förutsättning bör vara att de kommuner som vill delta i försöksverksamheten bedömer att de redan har resurser för detta. Regeringen bör successivt kunna ta ställning till anmälningarna. Av praktiska skäl bör dock kommunerna inträda i försöksverksamheten vid bestämda tidpunkter. En första sådan tidpunkt bör vara den 1 januari 1983.

De kommuner som deltar i försöksverksamheten bör besluta i alla ärenden där ansökan endast avser energilån. Ansökningar som avser byggnader som ägs eller förvaltas av kommunen själv bör dock som hittills lämnas till länsbostadsnämnden för beslut. Länsbostadsnämnderna bör vidare även i fortsättningen besluta i ärenden där bostadslån till energibesparande åtgärder söks i kombination med bostadslån för andra ändamål.

Försökskommunerna förutsätts besluta om den totala godkända kostnaden och lånets storlek.

Det är enligt min uppfattning väsentligt att den försöksvis inrättade beslutsordningen leder till en förenklad hantering, både för myndigheterna och för de sökande. De nya administrativa rutiner som krävs får inte medföra att utökade kontroll- och arkivfunktioner måste byggas upp hos kommunerna. Kommunernas prövning bör bygga på de uppgifter som de sökande redovisar. De sökande bör inte i detta skede behöva styrka sina uppgifter med gravationsbevis eller andra utdrag ur myndighetsregister. Den kontroll som behöver utföras i dessa avseenden bör göras då länsbostadsnämnden prövar ansökan om utbetalning, sedan arbetena väl har slutförts.

Länsbostadsnämndernas befattning med sådana energilåneärenden som omfattas av försöksverksamheten kommer således att begränsas till att kontrollera att de förutsättningar är uppfyllda som kommunen har ställt upp som villkor för lån, att besluta om utbetalning av lånen samt att därefter svara för den fortsatta låneförvaltningen.

Vad gäller besvärsordningen för sådana beslut om energilån som fattas av kommuner som ingår i försöksverksamheten bör bostadsstyrelsen även i fortsättningen vara sista besvärsinstans. Besvär över beslut om energilån kommer således i dessa fall att kunna föras i två instanser, nämligen länsbostadsnämnden och bostadsstyrelsen.

Prop. 1981/82: 150 10

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att besluta om en försöksverksamhet med

decentralisering till vissa kommuner av beslutanderätten i frågor om bostadslån till energibesparande åtgärder.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982 '

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1982

Prop. 1981/82: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1982

REVIDERAD NATIONALBUDGET 1982'

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1982 som härmed läggs fram är utarbetad inom ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet. National-

budgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika

verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Nationalbudgeten består av två delar. I den första delen. kapitel 1.

sammanfattar ekonomidepartementet det ekonomiska läget och konjunk-

turutsikterna. Den andra delen, kapitel 2—-10, behandlar utvecklingen

t.o.m. 1982 inom olika områden mera i detalj. I den sammanfattande bedömningen och i de kapitel som ekonomidepartementet svarar för har perspektivet utsträckts till att omfatta 1983.

Kapitlen 3 Utrikeshandel, 6 De enskilda konsumenternas ekonomi,

7 Investeringarna, 8 Lönsamhet, kostnader och priser och 10 Kreditmarknaden har sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även

sammanställt avsnitten om gruvor, mineralbrott och tillverkningsindustri samt skogsbruk i kapitel 4.

I ett särskilt appendix redovisas en inom konjunkturinstitutet utförd studie rörande statsskulden och de realekonomiska effekterna av statens ränteutgifter. Av ett bihang som följer därefter framgår i tablåform vilka kapitel och

avsnitt som sammanställts inom ekonomidepartementet resp. konjunkturinstitutet. Vidare redovisas prognostal för olika delsektorer enligt ekonomidepartementets och konjunkturinstitutets bedömingar.

Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1982 och 1983 vilar på ekonomidepartementet, där arbetet med nationalbudgeten letts av statssekreteraren Sten Westerberg och departementsrådet Sune Davidsson.

! Kalkylerna avslutades för ekonomidepartementets del den 22 april 1982. 1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 2

1¶Sammanfattande översikt!

1.1 Den internationella utvecklingen

Under de tre månader som gåt: sedan den preliminära nationalbudgeten presenterades i januari har de internationella förutsättningarna ändrats på

ett par väsentliga områden. Det gäller dels växelkurser och räntor, dels

oljepriser.

Omkring årsskiftet väntade man att räntorna skulle dras ned något, främst i Förenta staterna, i samband med en fortsatt lågkonjunktur under första halvåret 1982. Samtidigt fanns det faktorer som talade för att dollarn skulle försvagas i relation till de västeuropeiska valutorna och yenen. En

sådan faktor var försämringen av den amerikanska konkurrenskraften

under 1981. Denna försämring borde få effekter på Förenta staternas

bytesbalans och därigenom försvaga dollarn. Stigande budgetunderskott innebar också en risk för ökande inflation och därmed ett försämrat förtro-

ende för dollarn.

Trots att de underliggande faktorerna har utvecklats i den förutsedda riktningen har dollarn stärkts ytterligare och räntorna snarast visat tendens att öka sedan årsskiftet. (Se diagram 1:1). Denna utveckling har inte

kunnat undgå att få vissa återverkningar på världsekonomin i övrigt.

Diagram 1: I Räntor utomlands 1979—1982 Procent

201 PRIME RATE I USA

i8t

16 AS

3-MÅ NADERS pe

EURODÖLLAR- 4 |/ on

RÄNTA 1 J/

8 L

6

| L [ l |

1979 1980 1981 1982 Källa: Riksbanken. ! I detta kapitel presenteras ekonomidepartementets bedömning av det ekonomiska läget och av konjunkturutsikterna. I de följande kapitlen 2—-10 redovisas mera ingående utvecklingen inom olika områden.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 3

Det grundläggande draget i den amerikanska ekonomiska politiken se-

dan Reaganadministrationens tillträde i januari 1981 har varit en stram monetaristisk penningpolitik och inriktning mot att begränsa statsutgif-

terna (exkl. försvaret) kombinerat med ett kraftigt avståndstagande från

skattehöjningar. I praktiken har detta lett till en i övervägande grad expansiv finanspolitik.

Inriktningen på att endast tillåta en begränsad monetär expansion med-

förde under 1981 kraftiga variationer i räntenivån. Vissa tider låg banker-

nas utlåningsränta till de bästa kunderna (prime rate) över 2096. Variatio-

nerna i räntenivån hör ihop med den kortsiktiga utvecklingen av penningmängden. Den har ökat betydligt mera än vad som ligger inom de ramar som Federal Reserve dragit upp. Det har lett till förväntningar om en

ytterligare skärpt penningpolitik, vilket har drivit upp räntorna. Under tiden har man i Västeuropa i någon mån försökt lösgöra sig från den amerikanska räntenivån genom att inte följa med i ränteuppgången utan i stället stegvis dra ned räntorna. Detta har främst gjorts av inhemska

investerings- och sysselsättningsskäl. Det vidgade räntegapet har bidragit

till att driva upp dollarkursen till tidigare inte uppnådda nivåer (se diagram 1:2). Prisutvecklingen på olja och andra rävaror har emellertid i viss

utsträckning motverkat höjningen av dollarkursen.

Skattesänkningen i Förenta staterna den 1 juli i år och uppgången i

försvarsutgifterna torde bidra till att budgetunderskottet kan bli ca 100

miljarder dollar både innevarande och nästa budgetår. Det motsvarar

ungefär 370 av BNP vilket inte är uppseendeväckande mycket sett i ett

internationellt perspektiv men innebär att anspråk ställs på en betydande

Diagram 1:2 Dollarns utveckling gentemot D-marken och yenen okt. 1980—-mars 1982 DA DCILAR YEN DC TAR

240F

235F 2.506F

230F 2.40F

225F 2.30F

220F 2.20F

[5-MARE DC EAR 215F 2.10F

210F 2.00

205 1.90F

200!

l Jo | L ÅL 5 VA ANA I 1 KA I Jaa i | ot LÅ L J H l LL L AT 5 UA UR [a Ka i" | L

ND FM AR JAS CSO FM GPRO SM AMS os AD ID NDL of

1980 1981 1982 1980 1981 19

Källa: OECD,

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 4

del av utrymmet på kapitalmarknaden. Här har tidigare antytts att ett stigande budgetunderskott skulle kunna försvaga dollarkursen. Å andra sidan är risken för att finansieringen av budgetunderskottet driver upp räntorna stor. En sådan uppgång skulle kunna dämpa produktionen kraf-

tigt men samtidigt hålla uppe valutakursen.

En förnyad ränteuppgång skulle också riskera att dra upp räntorna i

Västeuropa och därmed få en ytterligare depressiv effekt. Skulle de västeuropeiska räntorna av olika anl2dningar inte fullt ut följa med en sådan

amerikansk utveckling skulle räntegapet vidgas. vilket knappast kunde

undgå att få konsekvenser för valutakurserna. Även om inte dollarn skulle stiga ytterligare skulle i varje fall en annars möjlig utjämning utebli eller fördröjas. Slutresultatet av en sådan utveckling skulle kunna bli en fortsatt

restriktiv penningpolitik med negativa konsekvenser på produktion, investeringar och sysselsättning.

De valutakursförändringar som skett sedan andra hälften av 1980 har lett till kraftiga förskjutningar av konkurrensförhållandena. För Västeuropa och Japan har konkurrenskrafter. förbättrats ordentligt gentemot Förenta staterna. Utvecklingen riskerar a"t driva på de protektionistiska tendenser som finns i länder som drabbas av en försämrad konkurrenskraft.

Skulle å andra sidan dollarn försvagas bör ränteskillnaderna kunna minska och handlingsfriheten för de västeuropeiska penningpolitiska myndig-

heterna öka. Den inflationsrisk som en lättare penningpolitik kan innebära

skulle kunna balanseras av apprecieringen av de västeuropeiska valutorna.

Därmed skulle de vinster som under det senaste halvåret uppnåtts på inflationsbekämpningens område inte behöva äventyras.

Valutakursutvecklingen tenderade under 1981 att i många länder fördröja den dämpning av inflationen som är ett huvudmål för den ekonomiska

politiken. Trögheten i priserna nedåt fördröjde prisavmattningen i appre-

cierande länder som Förenta staterna medan priserna hölls uppe i deprecierande länder i Västeuropa. Under de senaste månaderna har man dock kunnat se påtagliga resultat vad gäller priserna. Den genomsnittliga inflationen i OECD-området dämpades från ca 10,5 22 för 1981 till 9 Zi februari

i år, räknat på 12-månaderstal. De senaste månadernas inflation, omräknad

i årstakt, är ännu lägre.

Eftersom inflationsdämpninger. varit det kanske viktigaste målet för den ekonomiska politiken i de ekonomiskt tongivande länderna, kan det finnas anledning fråga huruvida detta uppnåtts huvudsakligen via den ekonomis-

ka politiken eller av andra skäl. Det främsta vapnet har varit en stram penningpolitik, med mer eller mindre fast fixerade målsättningar för penningmängdens tillväxt. Filosofin bakom detta har varierat något men i huvudsak gått ut på att en fast ram för denna tillväxt efter hand skulle dra ner inflationsförväntningarna i linje med vad som vore förenligt med den penningpolitiska normen. På sina håll har måluppfyllelsen ifråga om penningmängdstillväxt varit låg. Vidare

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 5

synes resultatet i första hand ha varit en dämpad real tillväxt. Huruvida

inflationsförväntningarna varaktigt påverkats på detta sätt är oklart. I varje fall har den strama penningpolitiken som ett inslag haft höga. och varieran-

de, räntor vilket påverkat prisindexarna och därmed fördröjt en avläsbar

effekt av inflationsbekämpningen. Räntorna har också utgjort ett hinder för investeringar som skulle ha kunnat lägga grunden till en stabil tillväxt med på sikt bättre möjligheter till låg inflation.

Inte heller ifråga om finanspolitiken är resultaten entydiga. Skärpningen

av finanspolitiken har verkat aktivitetsdämpande även om s.k. automa-

tiska stabilisatorer, bl. a. i form av ökade utbetalningar av arbetslöshetsun-

derstöd, verkat i motsatt riktning. Den låga aktivitetsnivån har bidragit till

att skatteintäkterna ökat långsamt och varit en faktor bakom de ökande underskotten i de offentliga budgetarna i många länder. Underskotten har

ökat likviditeten i ekonomierna och därmed också inflationsrisken.

Åtstramningen har obestridligen lett till en låg eller i vissa fall t.o.m.

negativ tillväxt och den lägre efterfrågan på arbetskraft som följt härav

torde ha verkat avkylande på lönerna. En klar nedgång i löneökningstakten inom OECD-området har kunnat registreras och det har naturligtvis åter-

verkat på inflationen. Både det låga avtalet för västtysk stålindustri med en löneökning på 4,2 Ze och omförhandlingen av de amerikanska bilarbetarnas

avtal kan tjäna som exempel.

Överhuvudtaget har löneökningstakten efter den andra oljekrisen 1979

legat på en betydligt lägre nivå än efter den första krisen 1973-1974. Det förhållandet att man inte på samma sätt försökt kompensera sig för oljepri-

serna har underlättat anpassningen. Konjunkturavmattningen skulle av

denna anledning kunna bli mindre djup än som var fallet efter den första oljekrisen. |

Det är troligt att olje- och övriga råvarupriser spelat en viktig roll för dämpningen av konsumentpriserna. Som exempel kan nämnas att andra råvaror än olja under 1981 sjunkit i pris. Råvaruprisernas utveckling kan

åtminstone delvis ses som ett utslag av den internationella åtstramningspo-

litiken.

Vid årsskiftet utgick prognoserna från att råoljepriset under 1982 skulle ligga stilla på 34 dollar per fat för typråoljan Arabian Light. Ett sådant

antagande baserade sig också på det prisbeslut som fattades vid höstens

OPEC-möte. Efterfrågan blev dock så svag att den prisnivån inte kunde upprätthållas. Den löpande oljeproduktionen är större än den slutliga efterfrågan. Hur

stort detta överskott är, är svårt att bedöma, uppskattningarna ligger

omkring 3—5 miljoner fat per dag motsvarande 5 å 1096 av produktionen.

På spot-marknaden föll priserna från knappt 33 dollar per fat till 27—28

dollar per fat på kort tid. Även priserna på olja levererad enligt långsiktiga kontrakt har till viss '

del fallit. Det brittiska oljebolaget BNOC sänkte sitt pris med 4 dollar i

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 6

Diagram 1:3 Oljemarknaden 1965— 1982 mbd

Revoluticn 70T i fran

i Krig

Iran; irak

Embargs 60F +

Pruduktionstar SÅ ” NN...

, — sr

” sot ,

Cd

d

Lå

a

Cd

2 Olieförbrukning 40T s i verlden fnkl. öst-

4 staterna?

,”

--

u

ee”

30b 7

| RA UA RA TK [RV HA An [ [ [a [a fa a | 1965 67 69 71 73 75 77 79 81

Anm: Produktionstaket har erhållits genom s. k. peak-to-peak anpassning med korrigering för effekterna av embargot 1974, revolutionen i Iran 1979 och krigsutbrottet mellan Iran och Irak 1980. Siffran för oljeförbrukningen 1981 är en uppskattning. Källa: OPEC Bulletin, augusti 1981. Petroleum Intelligence Weekly, I1 januari 1982. Beräkningar inom ekonomidepartementet.

början av mars. Priserna för övrig Nordsjöolja följde efter. Med vissa

undantag har dock den officiella kontraktsprisnivån på olja producerad inom OPEC inte sänkts. I syfte att försvara kontraktspriserna beslutade OPEC vid sitt möte i Wien den 19—20 mars 1982 att begränsa utbudet. Begränsningen uppgår till 1,5 miljoner fat per dag enligt officiella uppgifter.

Diagram 1:3 anger överslagsmässigt hur efterfrågan och produktionskapacitet utvecklats under 1970-talet. Den viktiga frågan är om den beslutade

produktionsbegränsningen får den åsyftade inverkan på priserna. Prisutvecklingen beror på styrkan och snabbheten i den internationella konjunk-

turen och den oljeefterfrågan som denna ger upphov till samt på besparingsansträngningarna och behovet av lageruppbyggnad.

Oljeförbrukningen har sjunkit kraftigt i relation till BNP i industriländerna, särskilt efter den andra oljekrisen. Av intresse är om de besparingsåtgärder som resulterat i denna minskning av oljeförbrukningen per produ-

cerad enhet är bestående och orn besparingarna kommer att fortsätta. Skulle de låga oljepriserna leda till en lägre ambitionsnivå i fråga om besparingar skulle detta kunna innebära att oljeefterfrågan i konjunkturuppgången skulle stiga i stort sett i takt med BNP-tillväxten inom OECD-

området.

Härtill kommer behovet av normal lageruppbyggnad. Trots den neddragning av lagren som skett under 1980 och 1981 är dessa fortfarande

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

sannolikt höga i relation till förbrukningen. Det höga ränteläget har lett till att förbrukarna är försiktiga med någon mera omfattande lageruppbyggnad. Någon sådan kommer knappast heller att börja förrän förväntningarna är inställda på att bottennivån för oljepriserna uppnåtts. Även om efterfrågan både för slutlig förbrukning och lager ökar under 1983 kommer sannolikt fortfarande ett utbudsöverskott att råda.

Som följd av den utveckling som kunnat iakttas hittills har konjunkturinstitutet antagit att det genomsnittliga importpriset (inkl. frakt m.m.) på råolja för Sveriges del skulle komma att under 1982 ligga strax under 33 dollar per fat. Som jämförelse kan nämnas att det genomsnittliga importpriset 1981 låg på 35,33 dollar.

Det angivna priset avser ett sammanvägt genomsnitt av priserna på import från spotmarknaden och import enligt kontrakt. Prisprognosen förutsätter bl. a. en ökad andel olja från spotmarknaden i vår import.

Vidare har institutet antagit att efterfrågan, i samband med den säsongmässiga lageruppbyggnaden, kommer att leda till en viss prisuppgång på petroleumprodukter under det tredje kvartalet i år följt av en uppgång under fjärde kvartalet för råoljan. Efterfrågan under 1983 ger sannolikt underlag för en viss fortsatt prisuppgång motsvarande ett oförändrat realpris för oljan. Efter hand kan det finnas underlag även för en real oljeprisstegring. Det reala importpriset på olja framgår av diagram 1:4.

Inte minst mot bakgrund av de senaste 10 årens erfarenheter finns det anledning fråga sig hur stor risken kan vara för en mera turbulent utveckling. Det är i och för sig sant att båda oljekriserna inträffat i samband med högkonjunkturer då efterfrågan på olja både för slutlig användning och för lageruppbyggnad stigit kraftigt och i skeden då det inte heller är ovanligt att råvarupriser varierar kraftigt. Men när det gäller oljan kan man inte bortse från den roll som politiska kriser spelat. Vid den första oljekrisen var det oktoberkriget och hotet om en successiv neddragning av tillförseln som skapade underlag för den kraftiga prisstegringen. Vid den andra oljekrisen var det revolutionen i Iran 1979 samt kriget mellan Iran och Irak som påverkade oljeproduktionen och skapade farhågor inom industrivärlden för ytterligare störningar av oljetillförseln. Detta ledde till betydande lagerköp vilket drev upp priserna.

Det bör således observeras att de båda oljekriserna varit förbundna med politiska kriser i det största producentområdet. Detta har självfallet betydelse när det gäller att förutse oljeprisutvecklingen framöver. Den prognos som här gjorts innebär ett i flera avseenden försiktigt antagande. Någon snabb prisökning antas inte. Däremot kan det reala oljepriset på sikt tänkas öka.

Oljepriset kan inte ses frikopplat från vad som händer med valutakurserna. Skulle dollarn falla minskar detta värdet av OPEC-ländernas oljeintäkter och det skulle då kunna finnas en strävan att hålla oljepriserna högre än i en situation där dollarn ligger kvar på nuvarande nivå. Med hänsyn till

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 8

Diagram 1:4 Realpriset på svensk oljeimport 1970-1983 Halvlogaritmisk skala. Index 1975 = 1900 250

a

FÅ

200 NN

100F

sor

M

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 Anm: Realpriset mäts som svenskt importpris för råolja och petroleumprodukter i relation till svenskt importpris för bearsetade varor.

marknadsläget och till OPEC:s sjunkande marknadsandel torde dock ett

sådant relativt prisläge vara svårt att upprätthålla, särskilt i den mån det kräver prishöjningar. Det torde vara realistiskt att räkna med att vid en lägre dollarkurs en viss kompenserande rörelse uppåt av oljepriserna kommer att finnas men att denna sannolikt inte kommer att kunna kompensera

dollarfallet fullt ut och att prisanpassningen kommer att släpa efter.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 9

För amerikansk del skulle en nedgång i dollarns värde medföra tendenser till stigande priser genom att oljepriserna skulle stiga räknat i dollar. (Härtill kommer självfallet den importprisökande effekt som själva deprecieringen ger på varor som noteras i andra valutor.) För de apprecierande valutorna skulle dollarfallet och oljeprisstegringarna motverka varandra.

Vilka konsekvenser ett sjunkande oljepris skulle ha på västvärldens

ekonomier är delvis beroende av hur dessa länders ekonomiska politik

utformas. Skulle man trots realt sjunkande oljepriser i den internationella handeln ändå vilja hålla uppe realpriset för de inhemska konsumenterna skulle detta kunna ske genom höjda skatter. Skulle man ändå vilja uppnå den realinkomstpåverkan som de sjunkande oljepriserna möjliggör kan

detta uppnås genom att kombinera höjda energiskatter med motsvarande sänkning av andra skatter. Eftersom det i de tongivande länderna idag finns ett starkt behov av att redovisa resultat på inflationsbekämpningens område och eftersom en sådan omläggning av skattepolitiken kräver parlamentens medverkan är det dock mest sannolikt att flertalet länder istället väljer att låta oljeprissänkningarna slå igenom i konsumentledet. Effekterna på världsekonomin av sänkta oljepriser är beroende av indu-

striländernas reaktion i finans- och penningpolitiskt avseende. De blir

också beroende av hur snabbt lägre oljeintäkter påverkar OPEC-ländernas

import. En mycket överslagsmässig kalkyl skulle kunna ange att en pris-

sänkning på ca 1092 skulle öka tillväxten i OECD-länderna med ca 1/4 procentenhet i år och 1/2 procentenhet nästa år. Inflationen skulle kunna

dämpas med knappt 1/2 resp. I procentenhet.

Totalt har tillväxten i OECD-området beräknats bli 1/27 i år och 396 nästa år. Profilen ser ut på följande sätt:

BNP-förändring sedan föregående halvår, årstakt 9c

1981 1982 1983 I I I II I TH

2,4 0 12 2 212 312

Detta innebär en något svagare internationell konjunkturuppgång i år än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten i januari. Skillna-

den ligger främst i en svagare utveckling i Förenta Staterna. Det är som tidigare nämnts främst i Förenta staterna som de ändrade förutsättningarna

i fråga om ränte- och växelkursutveckling verkat tillväxthämmande.

Det är vidare av intresse, särskilt för små utrikeshandelsberoende eko-

nomier som den svenska, hur en internationell konjunkturförbättring av antytt slag påverkar världshandeln. Samvariationen mellan BNP-tillväxt

och import av bearbetade industrivaror inom OECD-området framgår av diagram 1: 5.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 10

Diagram 1:5 BNP och import av bearbetade varor i OECD-området 1963—1981

18 A

' 16F i

[|

i

[I

[I

i

I

12 ' H

I 10k ' i

'

'

LJ 1

BNP

1962 64 66 68 70 72 74 76 78 80

Importelasticitet 1963 1964 1965 = 1966 1967 1968 = 1969 1970 1971 1972 1,6 2,8 1,9 1,9 2,2 2,5 3,5 3,4 1.5 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 2,7 53 15,0 2,6 0,9 1,3 3.1 3,1 -1,2

Det är vanligt att importtillväxten är större än BNP-tillväxten, dvs. att den s.k. importelasticiteten ökar i konjunkturuppgångar. För 1982 och 1983 har antagits en importelasticitet om i genomsnitt 2,5 vilket inte är någon särskilt hög siffra om man jämför bakåt i tiden. Det leder till en

ökning av handeln inom OECD-området på 3,5 70 resp. 54.

Länderna utanför OECD-området påverkas på olika sätt av en lägre

oljenota. Utvecklingsländer utan olja får en lättnad när det gäller bytesbalansen samtidigt som deras möjligheter att exportera till industriländerna ökar. För OPEC-länderna försämras deras importkapacitet. Sammantaget

väntas OECD-ländernas marknacer utanför det egna området öka med

närmare 44 i år vilket ger en total världshandelstillväxt på knappt 4 76.

För nästa år har en något lägre irnportbenägenhet antagits, varför världs-

handeln trots den högre BNP-tillväxten endast skulle öka obetydligt snab-

bare, eller med ca 596. Med utgångspunkt från tidigare års erfarenheter skulle en högre prognos för världshandeln i och för sig kunna försvaras.

De sjunkande oljepriserna sänker produktionskostnaderna i industrilän-

derna. Avmattningen i löneökningarna verkar åt samma håll. Arbetskrafts-

kostnaden per producerad enhet i genomsnittlig nationell valuta kan beräk-

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget |

nas öka med drygt 676 i år och sannolikt mindre nästa år. För 1982 har

nell handel skail öka med ca 676. För 1983 har en ökning på 5—692 här

ansetts trolig. 1978, ett år som i flera hänseenden är jämförbart med 1982. steg dessa priser mindre än 4 76. För svensk del har avtagande prisstegringar konsekvensen att det från utlandet kommande inflationstrycket blir lägre men samtidigt krävs en större återhållsamhet med den inhemska kostnadsutvecklingen.

Det finns anledning understryka att fortsatt höga och t.o.m. stigande

räntor leder till en svagare produktion än vad som här förutsatts. Vid en

snabb konjunkturförbättring kan också olika trögheter i ekonomierna komma att visa sig igen och inflationen ta fart utan att oljepriserna behöver vara primärt pådrivande. Under 1978 började konsumentpriserna stiga redan innan den andra oljeprisvågen hade satt in. Det finns ett tydligt samband mellan lättnaderna i den ekonomiska politiken och prisstegringar-

na. Skulle inflationstakten ta fart på nytt är det sannolikt att flera viktiga

länder åter stramar åt den ekonomiska politiken. Därmed skulle uppgång-

en hållas nere på en låg nivå. Vid ett sådant händelseförlopp skulle inte nödvändigtvis oljeefterfrågan bli den avgörande tillväxtrestriktionen.

Sannolikt skulle världshandelns ökning då begränsas, kanske inte så

mycket i år som nästa år. Fortfarande torde man dock få räkna med att

prisstegringarna i internationell handel blir förhållandevis låga. Svensk

industri skulle då stå inför en svårbemästrad situation karaktäriserad av låg

världshandels-, och därmed marknadstillväxt, samtidigt som konkurren-

ternas priser fortfarande hålls på en relativt låg nivå. | Den andra oljekrisen medförde kraftiga försämringar av industriländer-

nas bytesbalanser.

Efter den första oljekrisen lyckades OECD-länderna genom en drastisk åtstramningspolitik vända det underskott som den fördyrade oljenotan medfört till ett överskott redan 1975.

Vid den andra oljekrisen var anpassningsprocessen smidigare men det innebar också att OECD:s underskott blev bestående över en längre peri-

od. Spegelbilden av detta är att OPEC-ländernas överskott också hållits uppe under längre tid.

I januari förutsågs OECD-underskottet för 1982 dras ner till 25 å 30

miljarder dollar medan OPEC:s överskott väntades gå ner till ca 35 miljarder dollar att jämföra med över 100 miljarder dollar två år tidigare. Den nya oljebilden har förändrat förutsättningarna. Den här upplinjerade utvecklingen kan innebära en ytterligare sänkning av OECD-underskottet till en obetydlig nivå i år. Förbättringen av områdets bytesbalanssi-

tuation koncentreras dock huvudsakligen i uppbyggnad av stora överskott

i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. För OPEC-staternas del skulle

överskottet praktiskt taget raderas ut.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 12

1.2 Utvecklingen i Sverige 1981—1983

Bakgrund

Sedan några månader tillbaka finns tydliga tecken på att konjunkturnedgången har brutits. Industriproduktionen har ökat varje månad sedan sep-

tember 1981 och även den senaste konjunkturbarometern visar att företagen är inställda på ökad orderingång och produktion under det första

halvåret i år.

Läget idag uppvisar vissa likheter med situationen våren 1978. En avgö-

rande fråga var då som nu huruvida den export- och industritillväxt som

devalveringen på hösten innan syftade till skulle komma till stånd. 1 det

följande kommer vissa jämförelser med läget 1978-1979 att göras i samband med diskussionen om utvecklingen i år och nästa år.

Utvecklingen under första delen av 1980 riskerade att leda in den svens-

ka ekonomin på en kurs som på et: alltför påtagligt sätt avvek från omvärl-

dens. Skärpningen av finanspolitiken under hösten medförde främst att den inhemska efterfrågan dämpades i takt med omvärldens. En kombina-

tion av stram ekonomisk politik och andra faktorer såsom stigande oljepriser höll ner efterfrågan under hela 1981.

Industrin kunde inte kompensera försvagningen av hemmamarknaden genom en expansion på exportmarknaderna. Det berodde till en del på att även dessa marknader dämpades av lågkonjunkturen. Men lika viktig var försämringen av den svenska konkurrenskraften.

Visserligen innebar tvåårsavtalet för 1981 och 1982 en kostnadsökning för det första året som ungefär motsvarade utlandets men utvecklingen på de internationella valutamarknaderna försämrade vårt konkurrensläge särskilt mot de västeuropeiska länderna. Från augusti 1980 till augusti 1981

apprecierades kronan mot de länder som är anslutna till EMS med drygt 1090.

Försämrad konkurrenskraft och sjunkande marknadsandelar motiverade devalveringen med 10961 september 1981.

Det förefaller som om devalveringen snabbt givit resultat redan under hösten. De svenska exportpriserna tycks ha ökat ca 51/2 procentenheter

långsammare än konkurrenternas under andra halvåret 1981 räknat i jämförbar valuta. Det gav också till resultat att marknadsandelar började återvinnas så att exporten av bearbetade varor kunde öka med drygt 62.

Den totala exporten ökade om än något långsammare.

Nedgången av efterfrågan på hemmamarknaden gällde både konsumtion och investering. Det fick också konsekvenser för importefterfrågan som minskade med närmare 696. Krartigt bidragande härtill var lagerminsk-

ningen. Nationalräkenskaperna tyder på att den minskade lagerhållningen

motsvarar en efterfrågeförändring på 1,8 räknat som andel av BNP. Det

var särskilt lagren av petroleumprodukter som minskade. Uppskattnings-

vis reducerades dessa lager med 2 milj. ton. Det motsvarar ungefär 107: av

den totala årsförbrukningen.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 13

Tabell 1;1 Förändring i BNP-komponenterna i procent av BNP föregående år 1978—1983

1978 1979 1980 1981 1982 1983

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och beräkningar utförda inom ekonomidepartementet.

Förbrukningen av petroleumprodukter torde ha minskat med 10, delvis beroende på den lägre aktiviteten i ekonomin och delvis beroende på energibesparingar.

Kombinationen av låg inhemsk aktivitet och förbättrad konkurrenskraft efter devalveringen ledde till en förbättring av bytesbalansen för varor och tjänster på ca 9,5 miljarder kr. realt sett. Detta motverkades i viss mån av försämringen av terms-of-trade och av transfereringarna på 1,8 resp. 4,7 miljarder kr. men resultatet blev en viss förbättring av bytesbalansen så att underskottet stannade vid 15,8 miljarder kr. eller 2,8270 av BNP. För OECD-länderna i genomsnitt motsvarade deras underskott mindre än 197 av områdets BNP.

Som framgår av tabell 1:1 gav utrikeshandeln netto ett bidrag till produktionsutvecklingen på 1,8 procentenheter medan den inhemska efterfrågan motsvarade 2,7 procentenheter. Därav svarade lagerminskningen för 1,8 procentenheter. Av övrig inhemsk efterfrågan svarade investeringarna för huvuddelen av minskningen. På den privata sidan var det de försämrade konjunkturutsikterna som motiverade en större försiktighet. På den offentliga sidan började inriktningen mot större återhållsamhet i första hand ta sig uttryck i lägre investeringar. Första steget i en process som syftar till försiktighet med utgiftsökningar är naturligen att se över investeringsplanerna. -

För staten minskade även konsumtion medan den kommunala konsumtionen ökade med ca 3 72. Detta är en något långsammare volymökning än som tidigare beräknats. Räknat i värde är dock ökningen densamma som beräknades i den preliminära nationalbudgeten i januari, det är istället priset per konsumtionsenhet som visat sig stiga snabbare. Totalt sett skulle BNP ha minskat med 0,9 92 under 1981. Tas hänsyn till den alltmer negativa faktorinkomsten från utlandet, dvs. ränteutbetalningarna m. m., och försämringen 1 bytesförhållandet har den för inhemsk förbrukning tillgängliga inkomsten, bruttonationalinkomsten BNI, minskat väsentligt mer eller med 1,9 96.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 14

Diagram 1:6 BNP kvartalsvis 1970-1981

Milj. kr. 1975 års priser. Säsongrensade värden

8ir 8oF- 79F 78F

77F

76T 75 74 73 72 7 70 69 68 67 66 65 64F

L l I I Lo I I Lo l I ]

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

Den angivna produktionsminskningen på 0,9 2 utgörs av bruttonationalprodukten mätt från användningssidan. Mätt från produktionssidan, dvs.

produktionen summerad över oliza sektorer i ekonomin, anger statistiken

en minskning på 0,3 27.

Det torde under alla förhållanden vara klart att en produktionsminskning ägt rum. Även i de europeiska industriländerna i övrigt har det varit en produktionsminskning under året. En produktionsminskning leder till konsekvenser för sysselsättningen. Den totala sysselsättningen minskade under loppet av året. Arbetslösheten

steg därmed under året från ca 2 22 vid årets början till ca 36 vid dess slut

om hänsyn tas till de säsongmässiga förändringarna. Den jämförbara arbetslöshetsnivån som genomsnitt för samtliga OECD-länder var närmare

87.

Priser, löner, kostnader

Två frågor är speciellt viktiga för den ekonomiska utvecklingen i Sverige

under den närmaste tiden. Det är dels följden för svensk del av de internationella problem som tidigare diskuterats, dels av den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen. Vad gäller den senare är möjligheterna att undvika

en utlösning av avtalsklausulen i 1982 års avtal och att för 1983 hålla

inflationen på de i skatteöverenskommelsen angivna 5,5 procenten av

särskilt intresse.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget IS

Inflationstakten fortsätter att dämpas i år. När det gäller utvecklingen mätt mellan årsgenomsnitten blir dock trycket från de internationella priserna obetydligt svagare än under 1981 som framgår av följande tablå som anger bidrag till konsumentprisökningen i procentenheter enligt konjunkturinstitutets beräkningar.

1981 1982

Bidrag från

Inflationsimpulserna från utlandet dämpas således inte nämnvärt vilket beror på eftersläpande genomslag från devalveringen. Räknat under loppet av resp. år blir dock avsaktningen tydligare, bidraget blir närmare 2 procentenheter lägre 1982.

De indirekta skatterna bidrar till att sänka inflationstakten i år. Det beror i första hand på effekten av mervärdeskattesänkningen. Det lägre kostnadstrycket från inhemska kostnadsfaktorer 1982 jämfört med 1981 förklaras dels av att lönekostnadsökningen är lägre under det andra avtalsåret, dvs. 1982, dels av att produktivitetsökningen antagits bli något högre. Arbetskostnaden per producerad enhet skulle därför öka med bara 2—3 Zi år mot över 1027 i fjol.

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar i kapitel 6 skulle inflationen i genomsnitt gå ned från 12,1 96 1981 till 896 1982. Räknat från årets början till dess slut skulle ökningen bli ännu något lägre. Det innebär att inflationen i stort sett halverats från hösten 1980 till hösten 1982. Enligt institutets kalkyler skulle detta innebära att den s.k. avtalsindex, dvs. konsumentpriserna rensade för energipriser, i början av hösten skulle bryta igenom den gräns på 6.922 som enligt avtalen utlöser kompensation.

Eftersom konjunkturinstitutets kalkyler bygger på en förutsättning om oförändrad politik har t.ex. någon förändring i diskontot inte antagits. Skulle den internationella och inhemska utvecklingen medge en förändring i detta avseende blir möjligheterna att förhindra utlösning av avtalsklausulen större.

Det är av intresse att notera att avtalet slöts i ett läge där man förutsåg realt stigande energipriser och att parterna utgick från att löntagarna inte skulle ha kompensation för detta. Under 1981 steg också energipriserna realt men så tycks inte bli fallet i år. I den preliminära nationalbudgeten räknades med en svag uppgång av det reala oljepriset under årets lopp men med de nya prognoser för oljepriserna som gjorts blir det istället en drygt 2procentig realprissänkning på energi trots skattehöjningarna under våren. Det framgår av att avtalsindex, som är rensat från energipriser, väntas

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 16

stiga snabbare än konsumentprisindex. Avtalsindex överskattar därmed

den prisutveckling som den totala konsumtionen drabbas av genom att de ur köpkraftsynpunkt positiva energipriserna inte är medräknade. Det kan vidare noteras att prisutvecklingen enligt avtalsindex 1981 blev 0,9 procentenheter jämfört med den gräns där avtalsklausulen skulle ha utlösts.

Utvecklingen under 1983 blir viktig dels för att kostnadsökningarnas storlek då påverkar möjligheterna att tillvarata de konkurrensfördelar de-

valveringen givit, dels för att de också bestämmer möjligheterna att uppfyl-

la de förutsättningar som skatteuppgörelsen är byggd på.

Den låga internationella inflationen förbättrar möjligheterna att nå den

målsatta prisstegringstakten men den skärper samtidigt kraven på en låg kostnadsökning här hemma för att kunna behålla de andelsvinster devalve-

ringen givit. För att belysa dessa frågor har för 1983 räknats med två kostnadsalternativ. Det ena, alternativ I, förutsätter en låg timkostnadsökning så att

konsumentprisökningarna kan hållas på 5,52. I detta alternativ skulle arbetskraftskostnaden per timme öka med ca 7 Zz varav 1,5 procentenheter förutsätts avräknas för finansiering av marginalskattesänkningen. Därmed kvarstår ett utrymme på 5,5 46 för avtalsmässig löneökning och löneglidning tillsammans. :

I det andra alternativet. alt Il, har antagits en hög lönekostnadsökning, närmare 1326. Vid en sådan kostnadsutveckling blir den reala produktions-

tillväxten också lägre varför man också måste utgå ifrån att produktiviteten mätt som produktionsökning per timme blir långsammare. Förutsätt-

ningar och resultat framgår av tabell 1:2.

Det krävs en kombination av gynnsamma faktorer för att det ska vara

möjligt att få ned inflationen till den målsatta nivån: hög produktivitetsökning, låg lönekostnadsökning och en försiktig prispolitik från företagens

sida. Sammanfaller dessa faktorer, vilket det finns förutsättningar för att de skall kunna göra 1983, kan inflationen bringas ned till den angivna takten. Våren 1979 nådde prisstegringarna ned till denna nivå innan effekterna av den andra oljekrisen ännu börjat märkas i de inhemska prisni-

våerna.

Tabell 1:2 Kostnadsutveckling och inflation 1983 Proc. förändring

Vinstandelsförändring

bearb. varor +1 = o+1

tjänstesektorn oför. oför.

Konsumentpriser 5,5 8.5

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 17

Produktivitetsökningen i alternativ I ligger ungefär i linje med vad som

uppnåddes vid konjunkturuppgången 1978-1979. När det gäller löneök-

ningen är det dock ett brott mot tidigare trender. Lönekostnadsökningen är i och för sig större än 1982 men å andra sidan förutsätts 1,5 procentenheter därav avräknas för finansieringen av första etappen av marginalskatte-

sänkningen varför det bara blir kvar 5,5 72 för direktlöneökning. Detta är

en procentenhet mindre än 1982. Om man för den konkurrensutsatta sektorn avsätter 3 procentenheter för löneglidning skulle det bara återstå 2,5 procentenheter för avtalsmässig löneökning. Detta är en procentenhet mindre än 1982. En så låg avtalsmässig löneökning har, som framgår av

kapitel 6, inte förekommit under 1970-talet.

Med dessa förutsättningar skulle det bli omöjligt för företagen att både fortsätta att sänka sina relativa priser något i förhållande till konkurrenterna och förbättra vinstmarginalerna ett par procent. Vinstmarginalförbättringen ligger dock främst inom råvaruindustrierna och är mera begränsad inom produktionen av bearbetade varor.

I alternativet med snabbare kostnadsökning finns det ingen möjlighet att begränsa prisstegringarna till 5,5 70. Kostnadsökningen i sig gör det omöj-

ligt, därtill kommer att produktiviteten torde utvecklas svagare så att arbetskostnaden per producerad enhet bara av denna anledning blir högre. Det finns ingen anledning tro att företagen skulie absorbera en vinstför-

sämring av den storlek det skulle bli fråga om ifall företagen skulle bära kostnadsökningen genom sänkta vinstnivåer i syfte att behålla konkurrenskraftiga priser. Det är istället troligt att de höjer sina priser mer än konkur-

renterna för att kortsiktigt försvara vinsterna.

Det kan bli fråga om kraftiga relativprishöjningar, ca 3,5 76, om man

förutsätter att strävandena går ut på att i stort sett hålla vinstmarginalerna på 1982 års nivå. Relativprishöjningen påverkar naturligtvis vår konkur-

renskraft på ett mycket negativt sätt. Detta kommer dock att till fullo

märkas på exportvolymerna först på ett par års sikt. Beräkningarna tyder på en inflationstakt i närheten av 996 för 1983.

Uppgiften avser dock årsgenomsnittet, tendensen under året är klart stigande. Fortsätter denna utveckling under 1984 stiger inflationen snabbt

upp över 10-procentsnivån. En så kraftig kostnadsökning kan dock inte fortgå länge innan motåtgärder måste tillgripas.

Utrikeshandel

Oljekrisen 1979— 1980 fördyrade oljenotan för Sveriges del så som framgår av följande tablå (förändring i miljarder kr., föregående års prisnivå,

minustecken anger försämring av bytesbalansen)!.

! I tablån anges nettoeffekten av prisförändringen på handelsbalansen. Eftersom exporten av petroleumprodukter uppgår till 5 1/2 miljarder kr. har priseffekterna på exporten också beaktats. 2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 18

1979 1980 1981

Priseffekt - 8 -81/2 —-6 1/2 Volymeffekt - 2 31/2 5 Summa —10 —5 -11/2

Energibesparingar och låg aktivitet dämpade den negativa bytesbalans-

effekten. Det är svårt att skilja ut hur mycket härav som är konjunktur-

beroende och hur mycket som är en långsiktig besparing. Under perioden var det naturligtvis svårt att kompensera de stigande oljekostnaderna med exportökning inom andra områden i ett läge där

flertalet länder förde åtstramningspolitik.

Under 1980 och 1981 förlorade vi ånyo marknadsandelar. En kraftigt bidragande orsak härtill var att konkurrenskraften försämrades fram till devalveringen. Sammanställningen i tabell 1:3 visar att den underliggande

försämringen av exportvolymerna för bearbetade varor och råvaror inte syntes i handelsbalansen i löpande priser utan doldes bakom terms-of-

trade-förbättringar. Det var dock inte terms-of-trade-förbättringar som kunde förbli bestående utan innebar att priset på svenska varor steg mer än

för konkurrenterna vilket hade negativa konsekvenser för marknadsande-

larna både på export- och hemmamarknaden. i

Under 1980 och 1981 tillsammantagna växte marknaden för bearbetade varor knappast alls inom OECD-området. Däremot ökade marknaderna

utanför OECD-området med inemot 2076. Det lyckades något bättre för

svensk export på dessa marknade:. För den totala exporten av bearbetade

Tabell 1:3 Förändring av handelsbalansen 1979—1983 Miljarder kr., föregående års priser

1979-1980 1980-1981

Pris- Volym- Summa = Pris- Volym- "Summa

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 19 industrivaror blev utvecklingen följande över åren 1980 och 1981, uttryckt i miljarder kr. i 1979 års priser.

Som tidigare nämnts började återhämtningen av förlorade andelar för-

hållandevis snabbt efter devalveringen. Konjukturinstitutet räknar med att

det från halvårsskiftet 1981 till utgången av 1982 ska vara möjligt att vinna

tillbaka marknadsandelar motsvarande 776 av exporten av bearbetade varor. I ekonomidepartementets kalkyler har perspektivet utsträckts till

att omfatta 1983 och det förutsätts att det även då ska vara kostnadsmäs-

sigt möjligt att hålla något lägre exportprisutveckling än omvärlden. Över hela perioden räknat från devalveringen skulle sålunda de svenska exportpriserna hållas så mycket lägre än konkurrenternas att relativpriserna

skulle sjunka med ungefär 1096. En jämförelse kan här göras med utvecklingen efter devalveringarna 1977. Relativprissänkningen under ettårsperioden från halvårsskiftet 1977

var också ungefär 1096. Då upphörde emellertid relativprissänkningarna

och övergick förhållandevis snabbt i ökningar. Vid en bedömning av huruvida prissättningsbeteendet nu kommer att vara annorlunda finns det anledning att särskilt beakta följande faktorer. För det första är vinstläget

bättre än 1977—1978. Då låg nettodriftsöverskottet enligt nationalräkenskaperna räknat som andel av industrins förädlingsvärde på 5 76 medan det 1981 beräknas ha varit 8 å 996. De omedelbara behoven att höja intäkterna är därför idag inte lika stora. Företagen bör kunna anlägga ett något längre

perspektiv på sin prispolitik och lägga större vikt vid de intäkter som

konkurrenskrafliga priser på sikt erbjuder genom volymökningen.

För det andra var konkurrensen om tillgängliga arbetskraftsresurser då betydligt hårdare, den offentliga sektorn rekryterade ca 50000 personer per år. De närmaste åren blir motsvarande ökningar ungefär hälften så stora. Andelen företag som uppgav brist på kvalificerad arbetskraft steg snabbt under 1979 fram till hösten 1980.

De oroande tecken som finns är att priserna enligt den månatliga exportprisindex som ingår i producentprisindex stigit sedan december. I och för sig är det vanligt att priserna stiger omkring årsskiften. Om man ser till relationen mellan export- och importpriser på verkstadsvaror, den största enskilda gruppen bearbetade varor, tycks exportpriserna ha stigit mer än

importpriserna under månaderna december-—februari. Detta skulle vid

första påseende kunna tolkas som ett utslag av en mer aggressiv prispolitik från företagens sida. En rimligare förklaring är dock att prisjusteringar som föranleddes av devalveringen i syfte att kompensera för höjda importkostnader och ge utrymme för en viss förbättring av vinstmarginalerna inte

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 20

genomfördes omedelbart utan till avsevärd del togs ut med verkan omkring årsskiftet. Exportvolymen under det första kvartalet i år har, jämfört med motsvarande period 1981. ökat ungefär med de 5—69£ som prognosen förutsätter. Man kan därför inte ta de senaste månadernas exportprisstatistik som ett tecken på att den beräknade relativprissänkningen skulle utebli. Det finns sålunda ingen anledning frångå den grundläggande kalkylen.

Resultatet för exportvolymtillväxten framgår av följande tablå (proc. volymförändring).

1981 1982 1983 Beurbetade varor

(enl. nationalräkenskapernas beräkningsmetoder)

Det förefaller finnas möjlighet att i år återvinna en del av den mark som råvaruexporten förlorade under 1981. Det gäller främst för tvävaror medan massaexporten ungefär följer marknadstillväxten. För malmexporten kan en fortsatt svag utveckling väntas.

Exportökningen är enligt denna prognos långsammare än vad som var fallet efter devalveringen 1977. Det borde inte möta några kapacitetsmässiga hinder att öka exporten i den angivna takten. Därtill kommer att den inhemska efterfrågan nu hålls tillbaka i högre grad.

Ovan redovisade kalkyler avser exporten av varor. Enligt de undersök-

ningar som gjorts på uppdrag av betalningsbalansdelegationen har exporten av tjänster kommit att spela en allt viktigare roll, Exportinkomsterna på tjänstesidan uppgick 1977 till 16 miljarder kr. och beräknas 1981 ha

uppgått till 32 miljarder kr. Tjänstexporten väntas dock öka något långsammare än varuexporten i år, ca 4,5 70, men ungefär följa samma tillväxttakt som varuexporten nästa år.

Den totala exporten av varor och tjänster skulle därmed öka drygt 5,5 2

i år och 7,5 96 1983.!

Den volymutveckling som här diskuterats bygger på vissa antaganden om de svenska företagens prissättning. Det förutsätts vidare en sänkning

av den internationella inflationstakten. För innevarande år skulle prisstegringen på industrivaror i internationell handel stanna vid drygt 696 i natio-

! Den lägre prognosen för 1982, räknad enligt nationalräkenskapernas metoder, jämfört med PNB har närmast indext>kniska förklaringar, se kapitel 3.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 21

Tabell 1:4 Bytesbalansen 1981--1983.

Milj. kr., löpande priser

Export av tjänster exkl.

restpost inkl. korr av

handelsstat. 20538 22100 24900 Import av tjänster inkl.

nella valutor. För nästa år väntas takten sjunka till 5 1/29e. Det ger naturligtvis ett mycket begränsat utrymme för svenska pris- och kostnadsstegringar i den konkurrensutsatta sektorn.

Omräknat i svenska kronor och med hänsyn tagen till helårseffekten av devalveringen på 1982 skulle det kunna tänkas bli ett utrymme på ca 15 1/290. Eftersom här förutsätts en relativprissänkning på ca 5 1/29c skulle det bli en exportprisstegring på 9 1/2 Ze räknat i svenska kronor. Med hänsyn till att det bedömts bli möjligt med en relativprissänkning på 1/2 7 nästa år skulle det då ge en svensk exportprisökning på bara 596. Konsekvenserna i fråga om utrymme för kostnadsökningar och vinster har redan diskuterats.

Sammanlagt innebär detta att handelsbalansen förbättras med 4,8 miljarder kr. i år från ett underskott på 2 miljarder kr. 1981 till ett överskott på 2,8 miljarder kr. i år. Av detta överskott har 1,3 miljarder kr. redan uppnåtts under det första kvartalet.

Trots konkurrenskraftsförbättringen fortsätter dock sannolikt försämringen av tjänstenettot om hänsyn inte tas till de av betalningsbalansdelegationen prognoserade statistiskt oredovisade inkomsterna. Inräknas den-

Den ökade skuldsättningen utomlands och de höga räntorna drar vidare upp transfereringsutgifterna. Försämringen uppgår till ca 3,5 miljarder kr.

Totalt sett väger dock förbättringen av handelsbalansen upp de negativa posterna så att bytesbalansen förbättras ca I miljard kr. Underskottet skulle stanna vid 14,4 miljarder kr. motsvarande 2,3 76 av BNP.

Under 1983 skulle förbättringar av handelsbalansen fortsätta med så mycket som 4 miljarder kr. Även tjänstebalansen torde förbättras.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 22

Försämringen av transfereringsbalansen väntas däremot fortsätta om än i långsammare takt än tidigare. Räntebetalningarna till utlandet beräknas

uppgå till 25 miljarder kr. Samtidigt bör observeras att bl.a. de höga

räntesatserna även ökat ränteinkomsterna. De beräknas i år vara 8,5 miljarder kr.

För nästa år skulle bytesbalansen då kunna komma ner till ett underskott

på drygt 10 miljarder kr. motsvarande ungefär 1,5 96 av BNP. De angivna

siffrorna avser det lägre kostnadsalternativet. I det högre alternativet

torde, kanske något förvånande, bytesbalansen visa ett något bättre saldo 1983. Detta beror i huvudsak på två faktorer. För det första väntas företa-

gen höja sina relativpriser vilket ornedelbart ger högre exportinkomster, de negativa effekterna kommer till fullo först senare.

För det andra leder så kraftiga kostnadsökningar med stor sannolikhet till att näringslivets investeringar blir betydligt mindre expansiva. De har

ett högt importinnehåll. För det tredje urholkar den högre inflationen disponibelinkomsterna så att den privata konsumtionsefterfrågan också ökar långsammare.

Kortsiktigt skulle därför en högre kostnadsökning inte leda till en sämre

bytesbalans. Exporterfarenheterna från 1970-talet talar dock för att på ett par års sikt blir konsekvenserna ytterst kännbara.

Industrins produktion och investeringar

Här har tidigare redovisats att industriproduktionen stigit sedan september 1981 (se diagram 1:7). Det innebär att konjukturnedgången har varit " kortare än 1975—1977. Då sjönk industriproduktionen från årsskiftet 1974/

-1975 ända till mitten av 1978, nu beräknas nedgången. vara under knappt

två år, 1980 och 1981.

Det finns dock viktiga skillnader mellan förhållandena då och nu. Lagren

hade börjat byggas upp redan under 1974 och uppbyggnaden fortsatte under de följande åren. Det var i hög grad en följd av den lagerstödspolitik som då bedrevs. När sedan konkurrenskraften förbättrades genom deval-

veringarna 1977 måste lagren först säljas ut innan det kunde bli aktuellt

med någon produktionsökning. Överlagren torde gott och väl ha motsvarat

ett års industriproduktion. | | Härtill kom att under större celen av perioden 1974-1977 kämpade

svensk industri med ett kostnadsläge som uppenbart var omöjligt att bibehålla på sikt. Nu har kostnadsläget istället snabbt rättats till. I jämförelse

med avmattningen i början av 1970-talet är det heller inte någon ovanligt kort tid som produktionsminskningen varat. |

Det är huvudsakligen exporten och lageruppbyggnaden som svarar för

efterfrågan på industrivaror. Detta gäller både 1982 och 1983. Under 1983 bidrar också investeringsuppgången till att få fart på produktionen. Med en produktivitetsökning på omkring 3,5 för hela industrin, skulle

det, om hänsyn tas till den genomsnittliga arbetstiden .per person, ske en

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 : Reviderad nationalbudget 23

Diagram 1:7 Industriproduktionsindex 1972—feb. 1982 samt prognos för årsgenom-

snitten 1982 och 1983 1975 års priser. Säsongrensade månadsvärden utjämnade med tremånaders glidande medelvärde Index 1968=100

150F 1406F

7 TY - 2

/ AA

110 100

l i I l I | l I | I I I l

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Tabell 1:5 Industrins utveckling 1981—1983

Proc. volymförändring

Sysselsättning (antal pers.) —26 000 — 6000 16 000 -2 000 Export (varor) 0,6 5,8 7,5 4

sysselsättningsökning under andra halvåret innevarande år. Räknat mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983 skulle det vara fråga om en ökning med ca 15.000 personer men räknat från bottennivån under första halvåret 1982 till början av 1983 blir det i stället fråga om en ökning på ca 20000 personer. Antalet sysselsatta inom industrin kommer ändå att ligga betydligt under den senaste toppnivån som inföll 1980.

I och med vinstförbättringen under 1982 och 1983 och det gradvis ökade kapacitetsutnyttjandet kan man räkna med att investeringarna så småningom börjar öka igen. Enligt den investeringsenkät som ligger till grund för konjunkturinstitutets prognos i kapitel 7 skulle det bli en viss investeringsökning under loppet av 1982. Mellan årsgenomsnitten 1981 och 1982 blir det dock en minskning på 1196. Investeringsuppgången kan förväntas fortsätta under 1983, här har räknats med 1096 i ökning i det gynnsamma kostnadsalternativet.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 24

Diagram 1:8 Industriinvesteringarnas och driftsöverskottets andel av industrins förädlingsvärde 1970-1983

Procent

22t - DRIFTSÖVERSKOTT 21 20F 19k Än 18) AMN -—— ss N INVESTERINGSKVOT q + A V AD N

y RN

NM / N

| SN /

UU or 6

L l I I I || I I l L Ål I l I ] 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982

Som framgår av diagram 1:8 skulle det innebära en mycket försiktig

ökning av investeringskvoten. Det medför också att kapitalstocken i industrin på nytt börjar öka. T alternativet med högre kostnadsökning bryts den påbörjade industriex-

pansionen innan den internationella konjukturen börjar mattas. Produktionsökningen bedöms stanna vid 290 1983 främst beroende på försämrade exportutsikter och svårare konkurrensförhållanden gentemot importerade

varor. Den sysselsättningsförbättring som påbörjats mot slutet av inneva-

rande år stannar troligen upp och benägenheten bland företagen att öka sin

personalstyrka avtar på nytt. En viss investeringsökning, närmast av ersättningskaraktär, har dock antagits även i detta alternativ. Huruvida den

kommer till stånd eller ej får dock betraktas som högst osäkert.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 25

Hushållens inkomster, konsumtion och sparande

Hushållens realinkomster steg snabbt 1980 trots den skärpning av den indirekta beskattningen som skedde under hösten.!

Av följande tablå framgår också att löne- och företagarinkomster samt

den kombinerade effekten av direktskatteförändringar och transfereringar bidrog till disponibelinkomstökningen. På skattesidan var det bl. a. fråga

om den särskilda skattereduktionen som beslutades i samband med avtalsrörelsen och som lades ut under hösten och därmed motverkade en del av verkningarna av de höjda indirekta skatterna.

1980 1981 1982 1983

Alt. I Alt. II

Anm. Negativt tecken anger att förändringen innebär en minskning av hushållens inkomster.

Den stramare ekonomiska politiken och tvåårsavtalet sänkte realin-

komsterna under 1981 och under 1982. Besparingarna sänker inkomstöver-

föringarna realt under innevarande år och tillsammans med den begränsade marginalskattejustering som gjordes för 1982 blir nettot av transfererin-

gar och direkta skatter negativt för hushållen. :

För 1983 tycks det dock bli möjligt att i begränsad utsträckning vända realinkomstutvecklingen igen så att en viss ökning blir möjlig. Det är

pensionärerna som 1983 får en viss standardökning bl. a. som konsekvens

av att energipriserna utvecklats så svagt under 1982. Det är nämligen prisutvecklingen fram till november 1982 som bestämmer pensionerna för 1983. I ett läge där inflationstakten avtar är det gynnsamt att få sin inkomst

indexerad efter fjolårets utveckling.

Pensionernas reala ökning svarar i stort sett för hela ökningen av de disponibla inkomsterna. Även 1983 sjunker realvärdet av övriga inkomstöverföringar. Löntagarna kan uppnå ungefär oförändrad reallön 1983 även om direktlöneökningen stannar vid 5,54, detta under förutsättning att

inflationen inte blir högre än 5,5 22. Skulle avtalen inriktas på att uppnå oförändrad reallön 1983 och i enlig-

het med vad som tidigare sagts medföra en ökning av de direkta timlönerna

med 5,5 26 skulle man kunna hävda att sett över hela perioden har prisutvecklingen hållits på den nivå som parterna mer eller mindre uttalat utgick ifrån när avtalen tecknades. Avtalsindex' utveckling i förhållande till de

! Till en del är realinkomstutvecklingen beroende av hur ränteförändringar beaktas i de prisindexar som används för att räkna om inkomsterna i fasta priser.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 26

gränser som sattes upp vid avtalets ingående tar nämligen ut varandra under åren 1981 och 1982 som frarngår av följande tablå.

Prisutveckling i förhållande till förutsättning vid avtalets ingående (positivt tecken anger prisökning utöver kompensationsgränsen).

1981 1982 1983 -1 +1 0

Beräkningarna avser löntagarna räknat som grupp. Hur utvecklingen blir för olika grupper inom denna kategori, och därmed hur första steget i

skatteöverenskommelsen verkar, beror självfallet förutom inkomstläget också av underskottsavdragens storlek. Vidare spelar avtalsuppgörelsens

fördelningspolitiska profil en viktig roll för utfallet.

I alternativ II belyses vad som händer vid en högre pris- och löncök-

ningstakt. Det är naturligtvis så ati om prisstegringstakten skulle bli högre än vad som här angivits skulle det beskära realinkomsterna om lönerna

inte ökar snabbare. Kommer en sådan utveckling till stånd genom snabbare internationella priser finns möjligheten att möta detta med en appre-

cieringspolitik vilken bör kunna ha trovärdighet vid så låga lönekostnadsökningar.

Är det istället så att prisstegringarna blir högre än 5,592 på grund av högre inhemska kostnader, som belyses i alternativ II, blir effekterna på hushållens köpkraft annorlunda. Det är knappast troligt att löneökningar-

nas realvärde redan första året äts upp av prisstegringar och den högre köpkraftsindragning som skatterna då ger. Det är i stället troligen så som

framgår av alternativ II att reallönerna kortsiktigt blir bättre än i alternativ

I. Om kostnadsutvecklingen fortsätter i samma banor efter 1983 blir resultatet för reallönerna dock snabbt sämre.

Det som för 1983 främst ger en lägre total real disponibel inkomst i

alternativ II jämfört med alternativ I är pensionärernas inkomster. De

nominella inkomsterna är samma i båda alternativen, de bestäms nämligen av prisutvecklingen under loppet av 1982. Den högre inflationstakten i alternativ Il ger direkt försämrande effekt på deras reala disponibla in-

komster. Härtill kommer att vissa kategorier pensionärer drabbas av det ökade skattetrycket.

De sociala förmåner som följer löneutvecklingen får däremot ett bättre realt utfall i högkostnadsalternativet.

De kraftiga variationerna under senare år i disponibelinkomsterna åter-

finns inte i samma utsträckning i den privata konsumtionens utveckling

som framgår av följande tablå (proc. förändring).

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 27

1980 1981 1982 Allt. I Alt. II

Under 1981 när realinkomsterna sjönk, inflationstakten var hög under större delen av året och arbetslösheten tenderade att öka, hade det varit naturligt att vänta en stigande sparkvot. I stället tycks hushållen ha försökt att uppehålla sin konsumtionsstandard genom att sänka sin sparkvot. Här bör också beaktas att hushållens reala sparande sjönk som en följd av det lägre bostadsbyggandet. Däremot steg det finansiella sparandet räknat som en andel av inkomsterna. Detta har också en koppling till bostadsbyggandet, den främsta anledningen till det stigande finansiella sparandet var att hushållen minskade sina byggnadskrediter. Ett visst tillskott därutöver kom från bank- och försäkringssparande. Till en del har således de förväntade reaktionerna hos hushållen blivit de som varit rimliga att förvänta, men detta överskuggas av de nämnda andra faktorerna som haft till effekt att sparkvoten sjunkit.

När det gäller konsumtionens sammansättning finner man en kraftig sänkning av livsmedelskonsumtionen. Som tidigare framhållits har detta sannolikt skett för att skapa utrymme för konsumtionsutgifter som endast kan förändras på längre sikt såsom bostadsutgifter.

För 1982 har konjunkturinstitutet antagit att sparkvoten skall fortsätta att falla. Även för detta år skulle det i och för sig finnas anledning vänta en sparkvotsökning. Skälen för detta skulle bl. a. kunna vara att arbetslösheten ligger på en hög nivå men kanske inte minst att effekterna av marginalskattereformen redan nu skulle öka benägenheten att spara.

I och för sig torde man nog kunna förvänta tendenser till ett ökande finansiellt sparande genom ökad sanering av hushållens skuldsättning.

Ett minskat realt sparande genom minskat småhusbyggande torde emellertid vara att vänta även 1982. Vidare kan man observera att de indikationer på konsumtionsutvecklingen som finns för årets början snarast tyder på större kraft i konsumtionen än under 1981. Detaljhandelns försäljning har ökat under januari och februari. Bilförsäljningen har ökat med 102 under det första kvartalet. .

Därför har här, i likhet med konjunkturinstitutet, antagits att sparkvoten fortsätter att falla även i år så att konsumtionsminskningen stannar vid 196, se diagram 1: 9.

För 1983 har schablonmässigt antagits en oförändrad sparkvot. Skattereformen borde här verka med än större kraft i riktning mot en ökad sparbenägenhet men med hänsyn till svårigheten att uppskatta effekten därav har

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationa!budget 28

Diagram 1:9 Sparkvoten 1971—1982 Sparandet i procent av disponibel inkomst. Helårsdata

el

5 -

N

4 X

Genomsnitt V

1971-1981-4,0 03 X 3 -

2 =-

1ÉE

I I I | I l | l il | | L I

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

en oförändrad sparkvot antagits. Därmed skulle den privata konsumtionen på nytt kunna öka något.

Görs samma antagande om sparkvoten även i alternativ II skulle skillnaden mellan alternativen begränsa sig till en halv procentenhet för den

privata konsumtionen. Sett på något längre sikt blir skillnaden avsevärt

större. Det kommer mycket snabbt z att visa sig att t det inte är möjligt a att

get.

Den offentliga sektorn

Den offentliga utgiftstakten har dämpats. Från att ha ökat med drygt 5,52 under 1970-talet stannade ökningen vid knappt 4272 i genomsnitt 1980-1981. De första stegen togs på det statliga området. Den statliga

konsumtionens ökningstakt avtog redan under 1980 för att 1981 förbytas i en minskning. Samma år minskade också de offentliga investeringarna.

Eftersom kommunerna svarar för en väsentlig del av de offentliga utgifterna har särskilda ansträngningar gjorts för att få ned deras volymtillväxt. Volymtalen som redovisas i nationalräkenskaperna påverkas bl. a. av i hur hög grad det förekommit beredskapsarbeten i kommunal regi. Detta påverkar exempelvis utvecklingen 1980 och 1981. I år och nästa år inträder en annan komplicerande faktor. 1982 förs Karolinska sjukhuset och 1983 Akademiska sjukhuset över till resp, landsting. Detta kommer att registre-

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 29

ras som en kommunal volymtillväxt. Korrigerat för dessa speciella faktorer ser den underliggande utvecklingen ut på följande sätt (proc. föränd-

ring). i

1980 1981 1982 1983 Total volymförändring 2,8 3,0 2,7 . 1.0 därav

Tar man hänsyn till dessa speciella faktorer skulle den underliggande ökningstakten halveras mellan 1981 och 1982. Denhnä bedömning innebär en viss nedrevidering av den prognos som gjordes i januari. Det är främst det nu kända lägre utfallet för 1981 som utgör motivet härför.

Mot en uppdelning av ovan angivet slag kan invändas att även den volymökning som beredskapsarbeten utgör måste finansieras med offentliga medel eller upplåning. Här har dock förutsatts att ökningen av beredskapsarbetena är av tillfälligt slag och kommer att avvecklas under loppet av 1983 när sysselsättningsläget förbättras. Här har vidare förutsatts att kommunerna nästa år kommer att hålla den av statsmakterna fastlagda volymtillväxten på 196.

Vad gäller den finansiella utvecklingen är det av särskilt intresse att observera den kraftiga förbättringen i kommunernas finansiella sparande. Eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskattemedel ger en kraftigt likvidiserande effekt på kommunerna i ett läge där löne- och prisökningstakterna går ner. Det kan därför finnas viss risk att den kommunala volymökningen inte kan hållas på 1226 1983 i en situation där det finansiella sparandet visar ett överskott på ca 5 miljarder kr.

För statens del kan motsvarande uppställning över konsumtionsförändringarna göras. Eftersom den statliga konsumtionen är betydligt mindre än den kommunala väger överföringen av de båda sjukhusen tyngre för sta- . tens del.

1982 1983 Total volymförändring —2,4 -2,5 därav

Besparingsarbetet medför således att den underliggande statliga konsumtionen fortsätter att minska i omfång.

Som framgår av tabell 1: 6 innebär vad som här redovisats tillsammans med de besparingar som görs i transfereringssystemet att den totala offentliga utgiftstakten dämpas högst avsevärt.

Prop. 1981/82:150 Bilaga I.1 Reviderad nationalbudget 30

Tabell 1:6 Den offentliga sektorns utveckling 1981—1983

Offentliga reala utgifter

Offentligt finansiellt

sparande, miljarder kr. —30 043 —36 600 —36 600 Offentligt finansiellt

sparande i 26 av BNP — 5,3 - 5,8 — $,4

Särskilt gäller detta för utgifterna exkl. statsskuldsräntor. Fördelningen mellan kalenderåren 1982 och 1983 är osäker men i genomsnitt för dessa år skulle utgiftstakten (exkl. räntor) vara obetydlig. Även om räntorna tas med i beräkningen tycks ökningstakten vara långsammare än BNP-tillväxten, dvs. utgiftsandelen sjunker.

Som framgår av kapitel 9 kan vissa invändningar riktas mot att räkna de offentliga utgifterna som andel av BNP. Skulle man i stället räkna dem som andel av de totala utgifterna i ekonomin skulle utgiftsandelen ha börjat dämpas redan 1979— 1980. . |

Den redovisade utvecklingen innebär att ökningstakten i både det statliga budgetunderskottet och den offentliga sektorns negativa finansiella sparande dämpas jämfört med tidigare år. Sett i relation till BNP minskar budgetsaldots andel något mellan 1982 och 1983.

De finanspolitiska effekterna som dessa beräknas med ekonomidepartementets enkla finanspolitiska effektmodell, se kapitel 9, fångar också upp de nämnda tendenserna. Den expansiva effekten avtar under 1981 och 1982 för att 1983 förbytas i en åtstramande effekt.

1980 1981 1982 1983

Finanspolitisk effekt, 26 av BNP . 2,2 1,0 0,9 —0,8

Inom ramen för det utvecklingsarbete med beräkningarna av de finanspolitiska effekterna som pågår inom konjunkturinstitutet har en särskild studie av statsskulden och de realekonomiska effekterna av statens ränteutgifter gjorts (appendix efter kapitel 10). Slutsatserna av denna genomgång är att statens ränteutgifter, med de gjorda förutsättningarna, inte torde ha haft några mera betydande expansiva effekter på samhällsekonomin under perioden 1970-1981. I studien påpekas dock att under de närmaste åren skulle, med de bindningar av räntesatserna som föreligger och under förutsättning att en dämpning av inflationen till storleksordning-

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 31

Tabell 1:7 Finansiellt sparande 1980-1983 Milj. kr., löpande priser

Icke-finansiella

företag —- 17 600 —-12 600 - 6200 —- 7400

Finansielta företag 20100 26400 29000 31000 Summa bytesbalans —18 800 —15700 —14400 —11 000

en 5—6 96 kan realiseras, den relativt höga reala räntesatsen kunna medfö-

ra en expansiv effekt på de sektorer som placerat sina tillgångar i statspapper. Detta kan utgöra ett problem för stabiliseringspolitiken när det gäller att dämpa inflationen. Det bör observeras att här avses den reala genomsnittliga räntesatsen på statsskulden. Av intresse när det gäller näringslivets investeringsbenägenhet är den reala nyupplåningsräntan. Denna fråga

diskuteras inte i detta sammanhang.

Finansiellt sparande och kreditmarknadens utveckling

Den reala utvecklingen återspeglas i de finansiella sparandena, se tabell 1:7.

Förbättringen av bytesbalansen under åren 1981—1983 motsvaras av ett ökat finansiellt sparande inom landet. Under åren 1981 och 1982 försämras fortfarande den offentliga sektorns sparande varför det är andra sektorer

som svarar för ökningen. Den lägre aktiviteten inom bostadsbyggandets

område medför ett ökat finansiellt sparande. Men det är framför allt inom näringslivet som ökningen sker. För 1981 hänger det dock samman med att investeringsaktiviteten är låg samtidigt som lagren minskar. Däremot tycks

nettosparandet inom de icke-finansiella företagen snarast ha minskat.

Förändring i finansiellt sparande Miljarder kr.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 32

1982 ställer i första hand lageruppbyggnaden större anspråk på finan-

siella resurser. De reala investeringarna fortsätter att sjunka i volym.

Förutsättningarna är goda att nettosparandet i företagen skall kunna

förbättras i år. Skulle den här artagna gynnsamma kostnadsbilden reali-

seras för 1983 skulle ingen nämnvärd försämring ske i det finansiella sparandet trots att investeringsaktiviteten då får fart. De senaste årens kreditmarknadsutveckling och kreditpolitik har i hög

grad präglats av statens betydande upplåningsbehov och av de instabila

internationella valuta- och kapitalmarknaderna. I förening med Sveriges

strukturella underskott i bytesbalansen är utrymmet för en självständig kreditpolitik litet.

Trots att det svenska diskontot låg kvar på en historiskt mycket hög nivå under större delen av 1981 kunde dock olika korta räntesatser successivt

sänkas. Efter det att räntan i Förenta staterna och Förbundsrepubliken Tyskland sjunkit något och den svenska valutareserven legat på cen relativt

stabil nivå kunde diskontot sänkas från 12 till 1196 i oktober. En viss

nedtrappning av räntorna i tongivande länder och avtagande inflationstakt

medgav en ytterligare diskontosänkning i mars i år till 1022. Straffräntan,

dvs. räntesatsen för bankernas upplåning i riksbanken över viss nivå vilken i hög grad styr penningmarknadsräntorna, behölls oförändrad. Räntorna på prioriterade obligationer berördes inte.

Under 1981 omfördelades finansieringen av budgetunderskottet beroende på ändrade marknadsförutsättningar. Statens utlandsupplåning mer än halverades, från 22 till 9 miljarder kr., medan upplåningen i riksbanken ökade med ungefär motsvarande belopp. Statens ökade finansicringsbehov på ca I2 miljarder kr. placerades huvudsakligen i bankerna. Det innebar att närmare 902 av affärsbankernas inlåningsökning (inkl. bankcertifikat)

från allmänheten 1981 placerades i statsobligationer. I samband med cn

stadigt fallande skattkammarväxelränta och samtidigt bibehållen obligationsränta skedde också en omfördelning i budgetunderskottets inhemska

finansiering från korta papper till långa. Allmänhetens andel av finansi-

eringen förblev oförändrad mellan 1980 och 1981.

Till betydande del kom således ökningen i budgetunderskottet att slå igenom på penningmängden, dvs. bankinlåningen. Genomsnittligt har den

stigit ca 1276 de båda senaste åren vilket är en lägre takt än 1978-1979.

Ett kvarstående bytesbalansunderskott, ett stort budgetunderskott och

starkt beroende av en osäker internationell ränteutveckling kommer även i

fortsättningen att prägla kreditmarknadens utveckling. Skall valutareserven kunna bibehållas ungefär på nuvarande nivå bör

såväl staten som den privata sektorn upprätthålla upplåning i utländsk valuta enligt de ansvariga myndigheternas uppfattning. De korta räntorna

bör därför i princip hållas på en rivå som leder till ett visst privat kapitalinflöde netto. Statens uppgift blir att täcka upp huvuddelen av det valutaut-

flöde som härrör från underskotten i bytesbalansen. Den inhemska finansi-

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 33

eringen av statens utgiftsöverskott måste med olika metoder inriktas mot att begränsa budgetens likviditetsskapande effekter.

Innevarande års budgetunderskott beräknas öka något mindre än som tidigare förutsetts, med 11 miljarder kr. till 77 miljarder kr. Till den del statens utgiftsöverskott finansieras med lån i riksbanken och i utlandet motverkas inte likviditetsökningen i bankerna. Så sker emellertid om kapitalmarknadsinstituten eller allmänheten (företag, hushåll etc.) köper statspapper. Finansiering i bankerna ökar inlåningen eller penningmängden men får olika inlåsningseffekt beroende på om den är kort eller långfristig samt på bankernas likviditet och utlåningskapacitet.

Finansieringsbilden för 1982 visar att även med tämligen optimistiska antaganden om kapitalmarknadens och allmänhetens kapacitet och vilja att placera tillgångar i statspapper skulle finansieringsansvaret återigen huvudsakligen läggas på bankerna. Vissa banker har emellertid passerat den lagstadgade gränsen på 50 Zz likviditetskrav bl. a. beroende på en periodvis mycket svag kreditefterfrågan. Det är rimligt att räkna med en återhållsam

kreditefterfrågan från i första hand hushåll och kommuner även i år och det

bidrar till att obligationsportföljen växer i bankerna. Det är emellertid inte önskvärt att obligationernas andel av balansomslutningen fortsätter att stiga. Samtidigt växer andelen dyr specialinlåning i bankerna då statens utgiftsöverskott i första hand återspeglas i företagens snabba inlåningsexpansion och prioritering av finansiella placeringar på bekostnad av reala. Detta innebär att bankernas resultatutveckling blir instabilare.-

Det har därför ansetts angeläget att öka statens upplåning på den inhemska marknaden utanför bankerna. Ett system med obligationsfonder knutna till bankerna har föreslagits för att underlätta upplåningar.

Syftet är i första hand att föra över en del av bankernas storinlåning, dvs inlåning i större belopp till speciella räntevillkor, till dessa fonder och främsta målgrupp blir då de större företagen. Ett betydande äterflöde till staten från företagssektorn och kommunerna där likviditetsökningen bl. a. till följd av budgetunderskottet är snabbast skulle således kunna ske.

Hushållens benägenhet att öka sitt bidrag till budgetens finansiering med hjälp av obligationsfonder får anses. vara mindre med den svaga realinkomstutveckling man torde få räkna med. Hushållen har emellertid den överlägset största volymer bankinlåning, närmare 200 miljarder kr. jämfört med ca 85 miljarder för företag och kommuner tillsammans vid årsskiftet 1981/82. Kan en marginellt ökad de! av denna stock omfördelas innebär det ett väsentligt bidrag till statsbudgetens finansiering.

Det är givetvis mycket osäkert hur stora inlåningsvolymer som kan dras från banksystemet och placeras i obligationsfonder, Likviditeten är hög i näringslivet i utgångsläget och stiger ytterligare enligt de beräkningar över den finansiella sparandeutvecklingen som redovisats. Enligt riksbankens bedömning bör obligationsfonderna kunna dra till sig 5-7 miljarder kr. redan under 1982 om en introduktion vid halvårsskiftet kan ske. Det 3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 34

motsvarar storleksmässigt ungefär 10 22 av bankernas specialinlåning inkl. bankcertifikat. Tillsammans med kapitalmarknadsinstitutens och hushållens traditionella placeringar i statspapper skulle därvid allmänheten totalt sett öka sin andel av budgetunderskottets finansiering.

Kreditefterfrågan. Bankernas utlåning i svenska kronor måste förbli återhållsam mot bakgrund av likviditetspåspädningen från budgetunderskottet och kravet att näringslivet bör svara för en viss kapitalimport. Under fjolåret var utlåningen mycket svag. Bortsett från en tillfällig uppblåsning före årsskiftet av mer teknisk art rörde det sig om ökningstal på 3-4. Utlåningen till hushåll låg på en i stort sett oförändrad nivå. Byggnadskrediterna sjönk medan övrigutlåningen ökade i ungefär samma takt som 1980, ca 776. Företagens kraftigt växande upplåning under senare år, 13-156 exki. bostadskrediter, tillgodosågs helt med lån i utländsk valuta.

För affärsbankerna har detta inneburit en markant förskjutning i utlåningsstrukturen mot allt mindre engagemang i hushållen relativt sett. Kreditpolitiken och den även av andra skäl svaga låneefterfrågan har också medfört att hushållens traditionellt stora inlåningsöverskott ökat kraftigt i synnerhet i affärsbankerna. Spegelbilden är ett stabilt utlåningsöverskott gentemot företagen vilket dock finansierats med upplåning i utlandet. Hushållens överskott kan därför sägas indirekt bidraga till bankernas finansiering av statens budgetunderskott.

För innevarande år förutsätts att företagens utlandsupplåning kan fortgå ' utan allvarliga störningar då marknaden nu är väletablerad och upplåning i utländsk valuta bedöms som någorlunda attraktiv. Ett omslag till ökad industriproduktion i år pekar på ett något större behov av rörelsekrediter även i kronor. Å andra sidan beräknas de rörliga produktionskostnaderna öka i väsentligt långsammare takt än 1981. Stigande driftsöverskott i företagssektorn bör som nämnts leda till en fortsatt förbättring av företagens finansiella sparande. Något klar samband mellan detta och företagens externa upplåning torde dock int2 föreligga. Fjolårets kraftiga upplåning visar att inte minst avkastningen på finansiella placeringar och höga likviditetspreferenser är en viktig faktor i sammanhanget. Likviditeten synes även realt sett ha stigit i företagssektorn de senaste tre åren. Samtidigt torde möjligheterna till hög avkastning på placeringar inom t. ex. den grå kreditmarknaden försämras mot bakgrund av den begränsade avdragsrätten för hushållens räntekostnader i enlighet med skatteuppgörelsen. Företagens samlade upplåningsbehov är därför svårbedömda.

Däremot pekar hushållens sitvation mer entydigt på en fortsatt svag kreditefterfrågan. Som följd av skatteuppgörelsen torde hushållen vara mycket försiktiga att öka sina skulder. De goda lånemöjligheterna i bank kan leda till en viss förskjutning från dyra avbetalningskrediter till banklån.

En fortsatt minskning av bostadsbyggnadskrediter kan förutses i och

med att bostadsinvesteringarna sjunker även i nominella tal. Kommuner-

nas finansiella sparande förbättras kraftigt.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget "An

Sammantaget bedöms bankernas totala utlåning i kronor komma att

stiga relativt modest, uppskattningsvis 5—692. Det är endast marginellt mer än fjolårets 4,5 %c men tas hänsyntill att pris- och kostnadsökningarna dämpas väsentligt i år innebär det en klar uppgång. | En sådan utlåningstakt kan också ses som en riktlinje från likviditetssyn-

punkt. Skall penningmängdsökningen kunna begränsas till 11—1296 kan inte utlåningen i kronor tillåtas expandera kraftigare. Nu kan det hävdas att detta alltjämt är en för kraftig ökning av penningmängden om den skall förenas med en uthålligt lägre inflationstakt, enligt skatteuppgörelsen 5— 676, och en real produktionsökning på ett par procent.

På kort sikt är inflationstrycket naturligtvis avhängigt av ett antal reala faktorer och dessa är relativt gynnsamma för 1982 och kanske större delen av 1983. Därefter blir det kommande löneavtalet och de mer allmänna . inflationsförväntningarna i en uppåtgående konjunktur av stor betydelse.

Med fortsatta vinstförbättringar. högre kapacitetsutnyttjande och ånyo

stigande personalbehov i näringslivet kan emellertid en hög likviditet leda

till exempelvis ökad löneglidning och underblåsa inflationsförväntning-

arna. En successiv nedpressning av likviditetspåspädningen i ekonomin är därför ett riktmärke för kreditpolitiken de närmaste åren.

Produktion och sysselsättning

Genom den låga aktiviteten i ekonomin under 1981 skedde en omsväng-

ning så att utrikeshandeln kom att bidra positivt till BNP-tillväxten medan den inhemska efterfrågan hölls tillbaka. Även för 1982 gäller att det är utrikeshandeln som svarar för tillväxten medan de inhemska efterfrågefaktorerna netto inte ökar tillväxten. Under 1983 däremot när den privata konsumtionen och investeringarna växer kommer även den inhemska ef-

terfrågan att bidra till BNP-ökningen. I år beräknas BNP öka med knappt

1.57, se tabell 1:8. Detta är en snabbare ökning än vad som antogs i den

preliminära nationalbudgeten. Detta beror till större delen på att den

privata konsumtionen nu inte beräknas minska lika snabbt.

Produktionsuppgången leder till en förbättring av sysselsättningsläget redan mot slutet av 1982. De föreslagna arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bidrar självfallet till att arbetslösheten kan reduceras men oavsett detta torde sysselsättningsläget förbättras som en följd av den ökade produktionen inom näringslivet. Vid stigande arbetskraftsefterfrågan kommer dock troligen benägenheten att söka sig ut på arbetsmarknaden att öka varför nedgången i arbetslösheten inte blir så stor som den ökande efterfrågan skulle ge anledning tro. Med de här angivna förutsättningarna skulle

som framgår av kapitel 5 arbetslösheten ligga på 125000 personer 1982

motsvarande 2,9 76 och 1983 sjunka till ca 115 000 personer eller 2,7 Ze.

Skulle det högre kostnadsalternativet realiseras 1983 blir den reala utvecklingen väsentligt annorlunda. Det är framför allt den reala utrikeshan-

deln som försämras. Vidare utvecklas privat konsumtion och privata inve-

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 36

Tabell 1:38 Försörjningsbalans 1980—1983

Procentuell volymförändring

Miljarder kr., Volymutveckling löpande

priser 1980 1981 1982 1983

Statliga mynd.

Export, varor och

tjänster 174,9 1.6 5,7 7,5 Användning 746.2 -1,6 1.4 2,9 ! Lagerförändring i procent av föregående ärs BNP.

1982 1983

steringar långsammare. Det förefaller troligt att detta delvis skulle fyllas ut med ökad offentlig konsumtion och offentliga investeringar. Skillnaderna

mellan alternativen framgår av följande tablå.

båg kostnadsökning Hög kostnadsökning

Trots den ökade offentliga efterfrågan kommer arbetslösheten att bli

högre än i alternativet med låg kostnadsökning. Men framför allt skulle

utsikterna för en successiv förbättring av den svenska ekonomin försäm-

ras.

UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget :39

2¶Det internationella läget

2.1 Sammanfattande översikt Den prognos för den internationella konjunkturutvecklingen, som presenterades i den preliminära nationalbudgeten utgick från att en konjunk--: turuppgång, om än en svag sådan. skulle komma att inledas under 1982. En försiktig uppgång i Västeuropa och Japan väntades under första halvåret. varpå skulle följa en aktivitetsförbättring i Förenta staterna under andra -halvåret. : . . Under vintern och våren har indikationer kommit, vilka tyder på att Västeuropa har haft en något starkare uppgång samtidigt som aktiviteten har sjunkit mer än väntat i Förenta staterna. Men ökningstakterna för 1982, mätt som total produktionsökning, förutses både i Europa och i den västliga industrivärlden som helhet bli relativt måttliga, drygt 1.5 9& resp. drygt 0,5 92 i genomsnitt 1982. De direkt neddragande effekterna av den andra oljeprischocken 1979/80 verkar nu i stort sett ha ebbat ut. Däremot fortsätter den alltjämt övervä-

Tabell 2: I Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1979—1982 Årlig procentuell förändring ” Andel av 1979 1980 19817 19822 19832 OEC'D-områ- : : dets totala BNP, Sö!

! 1980 ärs priser och växelkurser. 2 Ekonomidepartementets bedömningar Källa: OECD.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 40

gande restriktiva ekonomiska politiken att dämpa aktiviteten. Situationen i industriländerna karakteriseras, generellt sett, av en svag produktion och en rekordhög arbetslöshet. Men samtidigt har prisökningstakten blivit "lägre.

Under 1981 medförde förändringarna i växelkurserna betydande omslag i konkurrensförhållandena mellan OECD-länderna. Dollarns appreciering ledde t.ex. till att Förenta staternas konkurrenskraft, mätt i termer av relativ arbetskraftskostnad per producerad enhet (i gemensam valuta), försämrades med ca 1492 1981. En betydande strukturanpassning torde vara nödvändig som en följd av omsvängningarna på valutamarknaderna. de kraftiga energiprishöjningarna och konkurrensen från de s.k. nyindustrialiserade länderna. En strukturanpassning skulle självfallet underlättas av en stabil ekonomisk tillväxt. Men mot bakgrund av den svaga tillväxt som har registrerats under inledningen av 1980-talet, och med hänsyn till de måttliga tillväxttakter som förutses, kan strukturanpassningen komma att hämmas även under de närmaste åren. Risken för protektionistiska åtgärder är därmed uppenbar. Redan nu kan vissa tendenser till ökad protektionism märkas, liksom bilaterala överenskommelser om exportbegränsningar. | |

En osäkerhet i förutsägelserna för 1982 är huruvida de mycket höga arbetslöshetstalen leder till en omsvängning i den ekonomiska politiken i en mer expansiv riktning. Ett sådant omslag har redan tidigare gjorts i Frankrike. Det i februari framlagda brittiska budgetförslaget torde också innebära ett avsteg från den tidigare strama penningpolitiken. Sammantaget för länderna i OECD-området, torde ändå de höga budgetunderskotten utgöra en väsentlig restriktion för en generell expansiv politik. Allt för höga budgetunderskott tenderar att ytterligare driva upp realräntan. Detta skulle i sin tur bidra till att de privata investeringarna påverkades ännu mer i negativ riktning.

Med de svaga tillväxtutsikter som förutses kommer den redan nu höga arbetslösheten att fortsätta stiga, till över 8Z för OECD-området som helhet eller till närmare 29 miljoner människor. Den svåra arbetsmarknadssituationen, tillsammans med ett generellt sett svagt vinstläge i industrin.

torde samtidigt verka återhållande på löneökningarna under 1982. De måttliga löneavtal, som slutits i Förenta staterna och i Förbundsrepubliken

Tyskland, stöder antagandet om att löneökningarna kan bli relativt låga. Detta talar för att inflationstakten kan komma att dämpas. Trots att inflationstakten i konsumentprisledet fortfarande är hög, har framsteg vad

gäller att dämpa ökningstakten noterats främst i Förenta staterna. Infla-

tionstakten ligger där för närvarande kring 796 i årstakt. Denna utveckling har fått stöd av fallande råvaru- och oljepriser. Råvarupriserna föll t.ex. med 1396 mellan fjärde kvartalen 1980 och 1981 i relation till exportpri-

serna på tillverkade varor. Skillnaderna i inflationstakt är dock fortfarande

betydande i västvärlden mellan Japan och Förbundsrepubliken Tyskland å

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 41

ena sidan och Storbritannien och Italien å den andra. För innevarande år förutses en inflationstakt på ca 8 i industriländerna, vilket är klart lägre än i fjol.

Den höga och fluktuerande amerikanska räntan har varit en viktig bestämningsfaktor för ränteläget i hela OECD-området under 1981. När den amerikanska räntan steg, följde i allmänhet de västeuropeiska länderna efter därför att de annars skulle ha tvingats att anpassa växelkurserna ännu mer nedåt än vad som faktiskt skedde. Räntan i Förenta staterna har fluktuerat kraftigt under de senaste åren, vilket framgår av diagram 2: 1. Förändringen i dagslåneräntan, den s.k. Federal Funds, har varit särskilt påtaglig. Andra räntor, t.ex. den s.k. prime-rate (den utlåningsränta ban-

Diagram 2:1 Penningmängden samt olika räntor i Förenta staterna okt. 1980—mars 1982

Miljarder dollar 450

5 445F

PENNINGMÄNGDEN 440] M

Tv 435 | 430 425F 420 4151 410T

OKT, DEC. FEB APR, JUN = AUG OKT DEC) FEB

1980 | 1981 |---1982

FEDERAL FUNDS RATE

1

10OKT, DEC, EB) APR, JUN ALG OKT DEC) FER,

1980 I 1981 I 1982

Källa: Federal reserve.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 42

kerna tar ut av sina bästa kunder), har sedan med viss tidseftersläpning anpassats till dagslåneräntans fluktuationer. Det som bestämt räntan i

Förenta staterna har varit den höga x<reditefterfrågan till följd av de ökande behoven att finansiera det växande federala budgetunderskottet i kombination med den strama penningpolitiken och den privata sektorns lånebehov.

Den privata sektorn trängdes emellertid ut från kreditmarknaden i den

tidigare uppsvingsfasen. Den höga räntan bröt av den konjunkturuppgång i Förenta staterna som påbörjades hösten 1980. En annan viktig orsak till fluktuationerna i räntenivån har varit oförutsedda ökningar i den amerikanska penningmängden. När penningmängden har stigit över det intervall, som har angivits som mål, ha” räntan tenderat att stiga (se diagram 2: 1). Sålunda kom räntorna att stiga under såväl andra kvartalet 1981 som

under första kvartalet 1982 på grund av en för kraftig expansion av penningmängden trots svag eller vikande kreditefterfrågan från den privata sektorn. Vid dessa tillfällen har sannolikt förväntningar skapats om cen snar, ytterligare kreditåtstramning för att dämpa expansionen i penning-

mängden.

Mot bakgrund av sannolikheten för ett stigande federalt budgetunder-

skott i Förenta staterna, och med tanke på den förutsedda uppgången iden

amerikanska ekonomin fram emot hösten 1982, kan räntorna där återigen

komma att stiga. Huruvida detta även leder till stigande räntor i Västeuro-

Diagram 2: 2 Oljeefterfrågan i OECD-länderna 1970—1981

22]

41F

sot 39! 381

37 F

36 I 35

34 |

33 F

32 F

| RR TA KA [ef ( fr a

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81

Källa: Economic Outlook, dec. 1981, OECD.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 43

pa, torde till en inte oväsentlig del bero på hur de västeuropeiska ländernas bytesbalanser utvecklas. Ett valutainflöde som en följd av reala transaktioner via bytesbalansen torde minska behovet av ett finansiellt inflöde via kapitalbalanserna. Ett sådant förlopp skulle i sin tur minska behovet av att hålla höga räntor för att undvika en ytterligare depreciering av de västeuropeiska valutorna gentemot dollarn.

Under de två konjunkturuppgångarna på 1970-talet kom efterfrågan på olja att stiga kraftigt (se diagram 2:2). Till denna prisuppdrivande faktor kom att utbudet av olja stördes av politiska oroligheter. Följden blev att priserna på olja kom att stiga mycket kraftigt vid två tillfällen, 1973/74 resp. 1979/80. Under 1981 drev dessutom den kraftiga dollaruppgången upp priserna, mätt i västeuropeisk valuta. De höjda priserna har emellertid samtidigt ökat incitamenten att spara och diversifiera energi hos såväl företag som hushåll. För OECD-området registrerades 1981 en nedgång i oljeefterfrågan, som uppgick till 1796 jämfört med toppnivån 1979 (se diagram 2: 2). Den vikande efterfrågan under början av 1982 har givit utslag på priserna. Sålunda sjönk de s.k. spotpriserna dramatiskt mot slutet av januari, med ca 4 dollar per fat (se diagram 2:3). Därefter har både. Storbritannien och Norge sänkt priset på kontraktsolja. I mars sammanträdde representanter för de oljeproducerande länderna (OPEC) i Wien. Man beslutade att skära ned och maximera produktionen för att söka bibehålla det officiella riktpriset på 34 dollar per fat. De flesta bedömare verkar emellertid vara tämligen ense om att det kommer att vara svårt att upprätthålla de officiella kontraktspriserna på råolja. Detta kan naturligtvis ske antingen genom att det officiella priset sänks eller genom att särskilda rabatter ges. Redan nu finns indikationer som tyder på att man börjat gå den senare vägen. Energibesparingar och den svaga ekonomiska aktiviteten i industriländerna har, tillsammans med att konsumentländerna dragit ned sina oljelager, utsatt oljemarknaden för ett stort tryck. Detta har som

Diagram 2:3 Utvecklingen av genomsnittligt spotpris resp. officiellt råoljepris för OPEC-länderna april [981—-mars 1982 Pris i dollar per fat

36 35 OFFICIELLT PRIS 34 TA Vr 33L | 325 SPOTPRIS al 30k 29 28 L

Källa: Statens pris- och kartelnämnd.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 44

nämnts fått genomslag på priserna. I samma riktning har det faktum verkat

att många av OPEC-tänderna är i stort behov av oljeintäkter. Deras bytes-

balanser uppvisar underskott samtidigt som de har stora investeringspro-

jekt på gång. Dessa OPEC-länder befinner sig i ett utsatt läge, när det

gäller att hålla fast vid det överenskomna produktionstaket.

Även om det är troligt att oljepriserna anpassar sig nedåt åtminstone

under merparten av 1982, är bilden osäker för åren därefter. Faktorer som ökad ekonomisk tillväxt med åtföljande ökad efterfrågan på olja, minskad

besparingsiver till följd av lägre priser och en lageruppbyggnad talar för att priserna rimligen inte kommer att fella under någon längre period.

Effekterna på världsekonomin av sänkta oljepriser är svåra att kvantifiera. Storleken på effekterna är beroende av hur och på vilket sätt regeringarna i de enskilda länderna reagerar, bl. a, i vad mån finanspolitiken läggs om i en expansiv riktning eller ej vid en till följd av sänkta oljepriser snabb

förbättring av externbalansen. Effekterna är också beroende på i vad mån OPEC-länderna drar ned sin import från OECD-området som en respons på minskade oljeintäkter. En inte obetydlig del av Västeuropas nuvarande exportökning går till OPEC-länderna. Som en tumregel, och med rimliga antaganden, torde man kunna säga att en allmän 10-procentig oljepris-

sänkning under andra kvartalet 1982, ökar tillväxten i västvärlden med 1/4

procentenhet 1982 och med 1/2 procentenhet 1983. Inflationstakten torde kunna dämpas med knappt 0.5 respektive med I procentenhet.

Den amerikanska ekonomin befinner sig för närvarande i en mycket svag fas. Dollarns kraftiga appreciering under 1981 har inneburit att konkurrenskraften försvagats markant. se diagram 2:4. Dessutom har det

höga ränteläget verkat dämpande på den inhemska ekonomiska aktivite-

Diagram 2:4 Dollarns utveckling gentemot D-marken och yenen okt. 1980—mars 1982 DM DON AR YEN DOLLAR

240F

235; 2.50F

230Å

2.40F

225F 2,30F

220F 2.201

- 215F 210) D-MARK.DOI LAR

210k YEN-DOLLAR 2.00F

205F 1.90]

200"

load arg gar a rs | Or

OND FM AMJ JAS CMD FM ONDOL fv AMJ JAS ONDJ FM

1980 1981 1982 1980 1981 1982 Källa: OECD.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 45

ten. Skattesänkningarna från sommaren samt ökade militärutgifter borde .

kunna ge skjuts åt ekonomin under senare hälften av äret. Motsättningarna

mellan finans- och penningpolitiken kan dock innebära att en uppgång inte blir särskilt stabil. Det stora federala budgetunderskottet, och därmed

sammanhängande inflationsförväntningar samt ökad kreditefterfrågan från

den privata sektorn kan komma att ånyo driva upp räntenivån och därmed försvaga uppgången.

För Västeuropa väntas de senaste årens förbättring i konkurrenssituationen, till följd av dollarns appreciering, bana väg för en exportledd

uppgång under 1982 främst till länder utanför OECD-området. Men OPEC-

ländernas väsentligt försvagade bytesbalanser och därmed importbenägen-

het samt problemen för utvecklingsländerna att finansiera sin import, är osäkerhetsfaktorer i denna bedömning. Den inhemska efterfrågan i OECD-

området kommer troligen att accelerera under året, då utrymmet för räntesänkningar kan bli större till följd av en gynnsammare utveckling av

bytesbalanserna. Den lägre oljenotan ger ett större expansionsutrymme och därmed en ökad internhandel.

I Japan har en gradvis övergång från exportledd tillväxt till en baserad på

inhemsk efterfrågan ägt rum. För en uppgång i den inhemska efterfrågan

talar de lättnader som gjorts i penningpolitiken.

Av de nordiska länderna väntas Danmark få den högsta tillväxten i år

efter de senaste årens fallande totalproduktion. Den kostnadsanpassning.

som ägt rum torde ge en fortsatt gynnsam exportutveckling. Ytterligare stimulans kommer från utvinnings- och investeringsaktiviteterna inom ol-

Jesektorn. Men trots att BNP:s tillväxt kan nå 397 förbättras inte läget på arbetsmarknaden och arbetslösheten antas ligga kvar på 92. I Finland

Tabell 2: 2 Konsumentprisernas utveckling 1977—1982 Årlig procentuell utveckling

1978 1979 1980 1981 Feb 1981

Feb 1982 Förenta staterna TT 11.3 13,5 10.4 TA Japan 3,8 3,6 8.0 4,9 3,1 Förbundsrepubliken Tyskland 2,7 4.1 S.S 5,9 5,9

Källa: OECD.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 46

Tabell 2: 3 BNP-tillväxt inom OECD-området och världshandel 1982 och 1983 Procentuell volymförändring

Världsmarknadspriser a) bearb. varor nationella valutor 6 5,5

b) svenskt importpris på råolja i USD exkl.

frakt m. m.) . 31.4 32,2

BNP-tillväxt i årstakt för de fyra halvåren 1982-1983 1982: I 1982: IH — 1983:1 1983: 11

Källa: Ekonomidepartementet.

väntas utrikessektorn ge mindre dragkraft i år. Exporten österut kan komma att sjunka, men detta kompenseras 1 viss mån av en uppgång i

försäljningen till västmarknaderna. Ett problem är dock den försämrade konkurrenskraften. För hela året kan den ekonomiska tillväxten bli runt 196. Även Norge har fått vidkännas minskad konkurrenskraft under senare år och detta kan komma att hämma exportutvecklingen. Nedrevideringar av oljeintäkterna försämrar statens finanser och externbalansen. Den

inhemska efterfrågan torde utvecklas svagt och totalproduktionen kan

komma att stagnera.

För OECD-området summerar prognoserna till en tillväxttakt om drygt 1/2 76 1982, se tabell 2: 1. Den i huvudsak exportledda tillväxten torde ha gynnsamma effekter på områdets samlade bytesbalans. De mest markanta .

förbättringarna antas dock uppkomma i Förbundsrepubliken Tyskland och

Japan.

Under andra halvåret 1982 förutses en accelererad tillväxt, som väntas

hålla i sig in på 1983. Då torde en gradvis förbättring av den privata

konsumtionen ha kommit i gång. En förutsedd högre inhemsk efterfrågan

borde också ge effekter på investeringsutvecklingen.

I tabell 2: 3 sammanfattas de viktigaste bedömningarna om den interna-

tionella utvecklingen för 1982 ock 1983.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin präglas starkt av instabiliteten på de finansiella marknaderna. Det som bestämt räntan har varit den betydande kreditefterfrågan via den federala budgeten, till följd av växande budgetun-

derskott, i kombination med den strama penningpolitiken och den privata

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 47

sektorns lånebehov. Den privata sektorn har emellertid i tidigare uppsvingsfaser trängts ut från kreditmarknaden. Den höga räntan bröt sålunda av den konjunkturuppgång i Förenta staterna som påbörjades hösten 1980. En annan viktig orsak till fluktuationer i räntenivån har varit oförutsedda ökningar i penningmängden. Har penningmängden stigit över det intervall

som angivits som mål, har räntan tenderat att stiga. Därför kom räntorna att stiga under första kvartalet 1982 trots svag eller vikande kreditefterfrå-

gan från den privata sektorn. Vid dessa tillfällen har förväntningar sanno-

likt skapats om en snar, ytterligare kreditåtstramning för att dämpa expan-

sionen av penningmängden.

Den nedgång i den nominella räntenivån vid ingången till 1982, som tidigare har förväntats, till följd av den fallande aktiviteten i den privata sektorn, uteblev som ovan påpekats. Den dämpade inflationstakten har i stället medfört en kraftig höjning av realräntenivån. Trots att utrikeshandeln registrerat en försämring mot slutet av 1981, har de höga räntorna

återigen drivit upp den effektiva växelkursen.

Även om totalproduktionen steg med 2 70 under 1981, jämfört med

genomsnittsnivån för året dessförinnan, inleddes en kraftig försämring mot slutet av året. BNP sjönk med ca 5 Zi årstakt under sista kvartalet. I stort : sett alla efterfrågekomponenter föll kraftigt men särskilt utsatt var bostadsbyggandet. Industriproduktionen låg i december 1981 nästan 7 22 lägre än

toppnivån i juli samma år. Arbetslösheten ökade också snabbt, med ca 1,5 procentenhet till ca 8,5 22 från maj till december, motsvarande drygt 10

miljoner arbetslösa. Orsaken till den snabba försämringen i den amerikans-

ka ekonomin är främst den höga realräntenivån. Därmed torde utsikterna

för 1982 i hög grad vara beroende av hur denna nivå utvecklas.

Den budget, som president Reagan lade fram i februari 1982 uppvisade

ett underskott för innevarande budgetår (som löper ut i september 1982) på ca 100 miljarder dollar (ca 3 96 av BNP). För nästa budgetår torde man få

räkna med ett oförändrat budgetunderskott. Det tidigare målet om cn balanserad budget 1984 har frångåtts. Det bör påpekas att administrationen i sina budgetberäkningar har utgått från en prognos för totalproduktionens tillväxt om 5,2 Ze 1983. En sådan tillväxttakt torde vara en alltför optimistisk bedömning. Det går därmed inte att bortse ifrån att det federala underskottet kan bli ännu större under de kommande åren. Budgetunder-

skottens negativa effekter avgörs av kreditmarknadens förmåga att kanali-

sera medel för dess finansiering. De flesta bedömare tycks vara överens

om att underskotten kommer att. leda till att den privata sektorn trängs

undan från kreditmarknaden, något som i sin tur kan ge nya räntestegring-

ar. . I den preliminära nationalbudgeten förutsågs en viss sänkning av de

korta räntorna i början av 1982. Som orsak angavs den vikande kreditefterfrågan från den privata sektorn. Men i stället steg de korta räntorna något samtidigt som den svaga industriproduktionsutvecklingen i januari belades :

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 48

statistiskt. Osäkerheten är därmed stor om hur räntorna kommer att ut-

vecklas på kort sikt. Senare under innevarande år är som nämnts risken påtaglig att räntorna stiger till nya rekordnivåer. | Mot bakgrund av den tecknade finansiella bilden finns det fog för en nedrevidering av den prognos som beskrevs i den preliminära nationalbudgeten (PNB). En sådan bedömning stöds. av de senast kända siffrorna för

de s.k. ledande indikatorerna. Nedgången i totalproduktionen torde således bli mer markerad än vad som tidigare har förutsetts. Den svaga

uppgång i industriproduktionen, som registrerades för februari kan sannolikt snarare förklaras av förskjuningar mellan januari och februari på

grund av det dåliga vintervädret än som tecken på en begynnande konjunk-

turuppgång.

För andra halvåret 1982 förutsågs i PNB en något ljusare utveckling. En

ökad privat konsumtion, initierad av de från den 1 juli beslutade inkomst-

skattesänkningarna, bedömdes kunna driva upp kapacitetsutnyttjandet och därmed efter hand även de privata investeringarna. Höga realräntor

påverkar naturligtvis styrkan i en sådan konsumtionsledd uppgång, varför

det återigen finns risk för att aktivitetsförbättringen bryts av på grund av

finansiella restriktioner. Den starka dollarapprecieringen har lett till en markerad försämring av

det relativa kostnadsläget för den utlandskonkurrerande industrin. Därför kan ett negativt bidrag från utrikeshandeln förväntas under 1982.

Mot bakgrund av ovanstående kan BNP förväntas sjunka med ca 1,5 Z& under 1982. Därmed torde arbetsmarknadsläget ytterligare komma att försämras.

Den ovan tecknade bilden över den amerikanska ekonomin är till inte

ringa grad beroende av en fortsäitning av den annonserade ekonomiska

politiken. Det finns emellertid ext ökande tryck, även inom administrationen, att strama åt finanspolitiken och lätta något på penningpolitiken.

President Reagan har dock hittills avfärdat alla förslag till kursändring av den ekonomiska politiken. Ett motiv, som ändå talar för en viss revidering

av politiken är att det stundar val sill kongressen i höst.

Försörjningsbalansen Förenta staterna Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 49

Japan |

Mot slutet av 1981 började utrikeshandelns roll som den drivande kraften i ekonomin avta. Under fjärde kvartalet var exportökningens upp-

år att falla under det sista kvartalet 1981. För året som helhet registrerades en ökning av totalproduktionen med 2,9 Ze. Denna ökning är mindre än vad som förutspåddes i den preliminära nationalbudgeten. delvis på grund av officiell revidering av utvecklingen för första halvåret.

De flesta prognoser för 1982 antyder en gradvis övergång från en exportledd tillväxt till en baserad på inhemsk efterfrågan. En uppgäng i den inhemska efterfrågan torde också komma att ske eftersom man börjat föra en lättare penningpolitik med en nedgång i räntor som följd. Diskontot

sänktes sålunda mot slutet av 1981 från 6,25 7 ull 5,5 £2.

Dilemmat för Japan är att om en räntenedgång medges så motverkas möjligheterna att på kort sikt stärka yenen. En appreciering av yenen vore från flera synpunkter önskvärd, speciellt med tanke på det stigande bytesbalansöverskottet, vilket dessutom kan komma att bli ännu större på grund av nedgången i oljepriserna.

De lättnader 1 penningpolitiken, som införts medger naturligtvis ökade privata investeringar, men samtidigt stramas finanspolitiken åt, vilket torde göra alt den offentliga konsumtionen dämpas betydligt. Detta är en medveten strävan för att få bukt med budgetunderskottet.

En efterfrågekomponent, som förväntas ge ett ordentligt bidrag till produktionsuppgången 1982 är den privata konsumtionen. Men uppgången i

konsumtionen under andra halvåret 1981 har inte skett i sådan takt att en sådan hypotes får stöd. Men den dämpade inflationstakten tillsammans

med en viss nedgång i sparkvoten ger sannolikt ändå en privat konsum-

tionsökning på drygt 2 <£c.

Exportutvecklingen. som har varit mycket kraftig under de senaste åren, 19 Zz 1980 och 16 <& 1981, torde komma att dämpas till ca 8 26 1982. En väsentlig orsak är det motstånd Japan mött i Förenta staterna och i Västeuropa mot den tidigare exportoffensiven. Där har förutom tendensen till allmän protektionism också bilaterala överenskommelser om exportbegränsningar märkts. Bidraget från utrikeshandeln torde sannolikt uppgå till

ca I 1/4 Zi år och väntas väga ätminstone lika tungt 1983.

Totalproduktionen förutses öka med ca 2,5 96 1982. Takten i produk-

tionsuppgången tilltar sannolikt under andra halvåret i år och torde hålla i

sig under nästa år. Avgörande för produktionsökningens storlek är att en

successiv acceleration av den privata konsumtionen äger rum.

Även om Japan mycket framgångsrikt anpassat sig efter den andra stora oljeprishöjningen och minskat beroendet av importerad olja, finns det

fortfarande ett icke oväsentligt importbehov. Den:tendens till sjunkande oljepriser. som har registrerats hittills under 1982 kan givetvis påverka den ovan förutsedda utvecklingen. Om tendensen tiil sjunkande oljepriser fort-

4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga I.1

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 50

sätter och kommer att omfatta även OPEC, torde produktionsuppgången i Japan stärkas, dock tidigast mot slutet av 1982 eller in på 1983. Försörjningsbalansen Japan Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Förbundsrepubliken Tyskland

Totalproduktionen sjönk under 1981 med 0,3 Z, vilket innebar en mindre nedgång än den som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. Detta

berodde till en del på cn något lägre dämpning av den inhemska efterfrågan

men framför allt på ett starkt bidrag från utrikeshandeln. Här synes en

under 1981 kraftigt ökad försäljning till de oljeproducerande länderna vara en bidragande orsak.

Inför 1982 väntas faktorer som dollarkursen, ränteutvecklingen och oljepriserna bli avgörande för styrkan i den ekonomiska återhämtningen. Dollarn har sedan i december 1981 åter stärkts. Gentemot D-marken har dollarn stigit från ca 2,28 till ungefär 2,37 DEM/USD under början av 1982.

En sådan uppgång förbättrar visserligen ytterligare den västtyska konkurrenskraften men driver samtidigt upp importpriserna med risk för ett åtföljande genomslag i konsumentprisledet. Höjda inhemska priser gör att

den privata konsumtionsutvecklingen hålls tillbaka. Vid nuvarande dollar-

kurs finns emellertid inte några tecken som tyder på en accelererande

inflation. I stället har inflationstakten dämpats till f.n. ca 592 på tolvmå-

naders basis.

Landets centralbank, Bundesbank, beslutade i mars 1982 att åter igen sänka den s.k. lombardräntan från 10 till 9,52. Detta var den fjärde i

raden av sänkningar sedan oktober 1981. Den nedåtgående räntetrenden

beror naturligtvis på att bytesbalansen har genomgått en betydande förbättring samt att årets första avtalsuppgörelser resulterat i löneökningar på

4,20. En annan orsak till att räntetrenden är nedåtriktad kan vara att Bundesbank har Jättat något på omsorgen om valutakursen. Allmänt vän-

tas ytterligare nedjusteringar i räntenivån. Därmed finns det anledning att se något mindre pessimistiskt på investeringsutvecklingen under 1982.

De internationellt fallande oljepriserna är en ljuspunkt för den kommande återhämtningen. Det är emellertid för tidigt att förutsäga omfattningen av oljeprisfallet. Förbundsrepubliken Tyskland importerar ca 40:

av sin olja från icke-OPEC-producenter, vars priser redan nu har fallit. De

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 51

officiella OPEC-priserna har inte ändrats. Det är dock svårt att kvantifiera

effekterna av sjunkande oljepriser eftersom ekonomin påverkas på flera

sätt: 1) Konsumentpriserna dämpas, vilket driver på den privata konsumtionen. 2) Vinstläget förbättras, vilket stimulerar investeringarna. 3) Bytesbalansen stärks, under antagande om att OPEC inte väsentligen drar ned sin import från bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland. Detta ger utrymme för

en större inhemsk efterfrågan. Ännu finns inga tecken på någon betydande styrka i ekonomin till följd härav. Det är därför troligt att effekterna av de redan inträffade oljeprissänkningarna dröjer till slutet av 1982 eller in på 1983.

I februari lade förbundsregeringen fram ett särskilt sysselsättningsprogram. Huvuddragen i programmet är: ett tioprocentigt investeringsbidrag, ökade offentliga investeringar och fler yrkesutbildningsplatser. Detta torde

påverka den inhemska efterfrågan i positiv riktning. Det är troligt att detta program i kombination med den nedåtgående trenden i räntenivån gör att de totala bruttoinvesteringarna ligger kvar på nuvarande nivå i stället för

att, som tidigare antogs, minska under 1982.

Utrikeshandeln torde även fortsättningsvis komma att vara motorn i

ekonomin. De senast kända siffrorna över orderingången hos exportindustrin stöder en sådan prognos. Orsaken är bl.a. den kraftiga konkur-

renskraftsförbättringen som deprecieringen av D-marken har inneburit. Under 1982 torde bytesbalansen ge ett överskott. En sådan utveckling kan, som ovan beskrivits, leda till sänkta räntor men också till att D-marken blir

något starkare.

Det förefaller som om uppgången i ekonomin inte kommer att bli särskilt dramatisk. BNP bedöms komma att stiga med drygt 190 1982 med en

successiv acceleration under loppet av året till en årstakt på ca 376 under inledningen av 1983. Eftersom produktionsökningen inte inledningsvis ger

upphov till ökad sysselsättning, utan i stället till ökad produktivitet, förutses en ytterligare stigande arbetslöshet. I februari uppgick denna till

drygt 87 eller knappt 2 miljoner arbetslösa.

Försörjningsbalansen Förbundsrepubliken Tyskland Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 52

Frankrike

Den budget som regeringen presenterade i höstas innefattade bl. a. att

40000 nya arbeten skulle skapas inom den offentliga sektorn under 1982.

Dessutom innehöll budgeten åtgärder för stimulans av bl.a. den privata konsumtionen. Sammantaget antogs det statliga budgetunderskottet bli ca

95 miljarder francs (2,6 76 av BNF). Reviderade siffror tyder emellertid på

att underskottet kommer att uppgå till närmare 115 miljarder. en i interna-

tionell jämförelse ändå inte särskilt hög nivå. Med ett oförändrat skatte-

tryck, vilket regeringen i olika sammanhang har utlovat, kan underskottet i

1983 års budget komma att uppgå till ca 200 miljarder francs. Mot bak-

grund av detta har presidenten slagit fast att sysselsättningspolitiken har

högsta prioritet men att ett alltför snabbt växande budgetunderskott samti-

digt är ett hot mot sysselsättningen på sikt. Detta uttalande kan tolkas som

början till en omsvängning av den ekonomiska politiken och ett närmande till den mer restriktiva politik, sorn förs i de flesta andra OECD-länder.

Den inhemska efterfrågan, framför allt den privata och den offentliga

konsumtionen, accelererade under hösten 1981. Effekterna av politikomläggningen förra sommaren har också visat sig i form av en ökad tillväxttakt under andra halvåret. För 1981 som helhet steg BNP ändå med bara ca 0.5Z och arbetslösheten ökade under andra halvåret 1981. Inflationstakten har tilltagit från 12,5 % till ca 14 Zz.

Den höga inflationstakten har lett till spänningar inom det curopeiska valutasamarbetet, EMS. Francen devalverades gentemot övriga valutor i

oktober 1981. Under första kvartalet 1982 visade sig dock denna devalve-

ring vara otillräcklig. I mars kom francen återigen under press med åtföl-

rat på 9,52 har de korta räntorna pressats uppåt för att ge ett tillfälligt

andrum.

Trots tendensen till en omsvängning i den ckonomiska politiken torde

utvecklingen under 1982 ändå korama att innehålla ett betydande mått av

inhemsk efterfrågestimulans. Den privata konsumtionen kan komma att

stiga med nära 3 94 till följd av ökade socialförsäkringsförmåner och något

stigande reallöner. Möjligen kan en viss neddragning av sparkvoten bidra

härtill.

Det stigande budgetunderskot:et med åtföljande finansieringsbehov

torde leda till ett minskat utrymme för den privata sektorn på kreditmark-

naden. Detta verkar återhållande på de privata investeringarna. Eftersom de offentliga investeringarna beräknas öka, bör de totala investeringarna avta endast marginellt.

Den tendens till sjunkande oljepriser som har noterats för västeuropeisk olja och på den s.k. spotmarknaden under början av 1982 torde ännu inte i

någon väsentlig grad påverka Frankrike. Landet köper nämligen en betydande del av sin olja från OPEC-länderna. |

Sammantaget torde BNP stiga med ca 2,5 innevarande år. Öknings-'

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget = 53

takten antas. bli starkare mot slutet av 1982 och kan vid ingången till 1983 ligga kring 396 i årstakt. Bidraget till totalproduktionen kommer främst från den inhemska efterfrågan medan bidraget från utrikeshandeln blir litet eller t.o.m. negativt.

Försörjningsbalansen Frankrike Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Storbritannien

Den svåra ekonomiska situationen i Storbritannien fortsatte under 1981. Totalproduktionen sjönk för andra året i följd. med ca 2 4. En svag

återhämtning ägde dock rum under slutet av året, vilken främst torde ha

berott på en lageruppbyggnad. Den budget, som regeringen presenterade i mars för budgetåret 1982/83 innebär att det offentliga lånebehovet (PSBR) minskar med 1 miljard pund

till 9,5 miljarder pund (ca 3,5 2 av BNP) jämfört med föregående budget-

år. De viktigaste inslagen är höjda punktskatter på alkohol, tobak och bensin, ökat stöd till byggnadsindustrin, en sänkning av arbetsgivaravgif-

ten samt vissa skattelättnader för småföretagare.

Regeringen har beslutat frångå sin medelfristiga strateg: vad gäller målet för penningmängdens tillväxt. Detta mål revideras upp från 5—9 till 8—

12 22 för nästa budgetår. En mindre stram penningpolitik ger sannolikt också utrymme för räntesänkningar och en viss anpassning nedåt av pundkursen. |

Sjunkande oljepriser och måttliga löneökningar samt en förväntad posi-

tiv produktivitetsutveckling torde dämpa inflationstakten till under 10 &

under 1982. Något som stöder en sådan prognos är att arbetskraftskostnaden per producerad enhet har fallit kraftigt, mätt med tolvmånaderstal,

under 1981. Den underliggande inflationstakten har påverkats av dämpade

löneökningar men också av en inte oväsentlig ökning av produktiviteten. En sjunkande pundkurs stärker visserligen konkurrenskraften men kan dock via höjda importpriser driva upp inflationstakten och sålunda samtidigt verka i motsatt riktning. För hushållssektorn förutses fallande reala disponibla inkomster. En viss neddragning av sparkvoten kan dock komma att utgöra buffert så att den privata konsumtionen stagnerar.

De annonserade lättnaderna i penningpolitiken torde inverka positivit på investeringsutvecklingen. Ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande verkar

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 54

samtidigt återhållande. Sammantaget torde därför de fasta bruttoinvesteringarna komma att utvecklas svagt för året som helhet men en viss

uppgång under loppet av året förutses. Det lageromslag som inleddes mot slutet av 1981 väntas fortsätta under innevarande år och in på 1983. Den relativt svaga uppgången i totalproduk-

"tionen som förutses i år och nästa år, är till stor del beroende av styrkan i en fortsatt lageruppbyggnad.

Den internationella konkurrenskraften för den icke oljebaserade sektorn

förbättrades något under föregående år. Men den relativa arbetskostnaden

per producerad enhet är fortfarande hög till följd av de under 1979 och 1980

kraftiga löneökningarna och apprecieringen av pundet. Kostnadsläget torde dock förbättras under 1982, bl. a. beroende på den aviserade enprocentiga sänkningen av arbetsgivaravgiften och på en eventuell depreciering av pundet till följd av lättnader i penningpolitiken. Även om detta kan leda

till en viss förbättrad exportutveckling mot slutet av 1982 kommer sannolikt utrikesbalansen att ge ett negativt bidrag till totalproduktionen för året

som helhet.

Sammantaget torde BNP kornma att stiga med ca 196 under 1982. Ökningstakten blir sannolikt mer uttalad: mot slutet av året och under början av 1983. Men denna ökning av totalproduktionen är för liten för att

innebära någon förbättring av situationen på arbetsmarknaden. Dessutom torde produktionsuppgången till en början leda till fortsatta produktivitets-

vinster snarare än till ökad sysselsättning.

Försörjningsbalansen Storbritannien Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av föregående års BNP.

Danmark

Låg inhemsk ekonomisk aktivitet och kraftigt stigande arbetslöshet har präglat den danska ekonomin urider de senaste åren. Exporten har varit det mest positiva inslaget. Exportandelar har vunnits, vilket möjliggjordes

av den kostnadsanpassning som ägt rum efter den andra oljeprischocken.

Hushållens realinkomster sjönk ytterligare 1981. Då antalet transfereringsmottagare samtidigt växte, begränsades fallet i den privata konsumtionen till knappt 2 Z. Arbetslöshets- och sysselsättningsstöd torde ha bidragit till att den offentliga konsumtionens ökningstakt, trots att den

avsaktade något ändock uppgick till ca 3 1/2—-4 20. Behovet att spara in på

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 55

utgiftsidan har tagit sig uttryck i att offentliga investeringar för andra året i rad föll kraftigt. Privata investeringar sjönk än mer markant. Detta får ses mot bakgrund av låg inhemsk efterfrågan. låga vinstmarginaler. ogynnsam relation mellan finansiella och produktiva investeringar, högt ränteläge och minskad realinkomst. De sistnämnda faktorerna sammantaget med snabbt ökande produktionskostnader medförde att påbörjade byggnader vid slutet av året låg 17—18 £ lägre än ett år tidigare. Den totala inhemska efterfrågan kan ha minskat med 2 1/2—3 9 1981.

Kostnadsanpassningen, som tillkommit bl.a. genom devalveringarna 1979 och minskad real inkomst bos hushållen, innebar att exporten kunde öka med närmare 3 Z6, medan importen föll tillbaka med 31/2 4 till följd av den svaga inhemska efterfrågan och tillkommande kapacitet i oljesektorn. Handelsbalansen förbättrades därmed från DKK 13.7 miljarder i underskott 1980 till DKK 11 miljarder 1981. Trots behovet att begränsa det statliga budgetunderskottet kan finanspolitiken förväntas ha en fortsatt expansiv effekt 1982. Härtill bidrar de automatiska stabilisatorerna och växande kostnader för den statliga upplåningen. ”Till detta kommer effekterna av de aviserade sysselsättningsstödjande åtgärderna. Troligen kommer underskottet därmed att överstiga uppskattningen DKK 48 miljarder för 1982 att jämföras med DKK 35 miljarder 1981 (ca 9,5 ic av BNP).

Med den kraftiga ökningen av statens upplåningsbehov kan penningpolitiken förutses få en fortsatt stram inriktning. Vid mitten av 1981 skärptes kreditpolitiken något efter en snabb ökning av bankernas utlåning bl. a. föranledd av återbetalning av skulder till utlandet av den privata sektorn. Det generella utlåningstaket för bankerna har satts till 10 2; mellan september 1981 och september 1982, dvs. oförändrat ökningstal från föregående år.

Under hösten förväntas en uppgång i den ekonomiska aktiviteten. Mot

februari kan konkurrenskraften antas förbli oförändrad under antaganden om löneökningar på 12 Z och en viss produktivitetsstegring. Med de senaste årens kostnadsanpassning skulle exporten kunna öka med 5—6 4. Till följd av en avsaktning i konsumentprisernas ökningstakt till ca 9 Zz, förväntas bushållens reala inkomster växa. Ökad aktivitet och investeringsverksamhet inom olje- och gassektorn antas bidra med en procent till totalproduktionen. De offentliga utgifternas tillväxttal saktar av och kan uppskattas till 21/2 4c. Fortsatt minskning förutses för offentliga investeringar och utsikterna för aktiviteten inom byggnadssektorn är också svaga. Privata investeringar torde ligga kvar på en låg nivå tills en starkare produktionsuppgång äger rum.

Sammanfattningsvis skulle BNP kunna öka i storleksordningen 3 4. Importen väntas öka i takt med uppgången i inhemsk efterfrågan eller i samma storleksordning som exporten. Även under antaganden om en i

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 56

stort sett oförändrad handelsbalans kan bytesbalansens underskout öka till DKK 141/2 miljarder (3 1/2—4 92 av BNP) från runt 13 miljardér 1981 på grund av växande räntebetalningar.

Totalproduktionen förutses vid ingången till 1983 visa en gynnsam utveckling, men obalanserna i ekonomin kvarstår. Behovet att få ner arbetslösheten och samtidigt minska budgetunderskottet kan innebära att finanspolitiken även under kommande år inriktas på nedskärningar på utgiftssidan med samtidiga sysselsättningsstödjande åtgärder. För att få igång investeringsverksamheten efter de senaste årens negativa utveckling skulle en räntesänkning vara påkallad. vilken dock får balanseras mot behovet av räntedifferenser mot utlandet för att finansiera underskotten i bytesbalans och budget.

Försörjningsbalansen Danmark

! Förändring som procent av föregående års BNP

Finland

Nedgången i den finska exporten till västmarknaderna var den starkast bidragande orsaken till att den ekoriomiska tillväxten började avta i början av 1981 efter de senaste årens höga tillväxt. Därmed steg arbetslösheten. Totalproduktionen visade ändå en tillväxt om ca 1. Till detta bidrog en ökning om 3096 av exporten till ästblocket, som tar emot ca 25946 av Fintands utförsel.

Den gradvis ökande arbetslösheten och en mindre höjning av skattetrycket var begränsande faktorer för hushållens reala disponibla inkomster. Den privata konsumtionen kan ha ökat med 292, medan den offentliga konsumtionens ökningstakt uppgick till 3,5 2, vilket innebär en avsaktning från föregående år. Även de offentliga investeringarna upprätthölls. men ändå föll de fasta investeringarna totalt med ca 3. Med försämrade konjunkturutsikter och den temporära skatten på icke prioriterade investeringar blev företagen mindre benägna att investera i fast kapital, där en nedgång om 3 1/2Z har ägt rum. Även lagren drogs ner mot bakgrund av det höga internationella ränteläget och avsaktande råvarupriser. Totalt kan den inhemska efterfrågan ha sjunkit med 1/26. Den svaga inhemska utvecklingen medförde att importen sjönk markant. medan framför allt den bilaterala handeln med Sovjetunionen gav fortsatt skjuts åt exporten.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 57

Bytesbalansens underskott kunde minskas till 1,7 miljarder FIM motsvarande ca 1 av BNP från närmare 356 av BNP 1980.

I balanserandet mellan behovet att få ner arbetslösheten och att dämpa prisökningstakten har budgeten för 1982 fått en mer expansiv inriktning än i fjol. då den hade en efterfrågedämpande effekt. Konjunkturpolitiska specialdepositioner, motsvarande ca 67 av värdet på de privata investeringarna frisläpptes i början av året i syfte att stimulera företagens investeringar och arbetsmarknadspolitiska specialåtgärder vidtas för att stödja sysselsättningen. Budgetens förväntade underskott på 7,5 miljarder FIM (3,5 96 av BNP) kan komma att ökas på under loppet av året om ytterligare sysselsättningsstödjande åtgärder blir aktuella. Beräkningar uppskattar effekten av den totala offentliga sektorns finanser på tillväxten till 1.4 procentenheter i år.

Under våren 1981 vidtogs en uppluckring av penningpolitiken genom att bankernas upplåning i centralbanken underlättades och även i år torde finansieringssituationen för såväl företag som hushåll förbli relativt gynnsam. . "

Med en genomsnittlig löneökning på 10 1/22 i år beräknas lönekostnaderna per producerad enhet (uttryckt i samma valuta) stiga med 6 procentenheter mer än i konkurrerande länder. varmed konkurrenskraften skulle komma att ha försämrats med 12—13 52 1980-82: En stor del härav förklaras av växelkursförändringar. Således kan även fortsättningsvis exportandelar komma att tappas. Exporten till västmarknaderna antas öka med 492, medan exporten österut sjunker något. Den totala utförseln kan växa | med ett par procent med tyngdpunkten på senare delen av 1982. Importen kommer troligen att stagnera eller minska svagt och bytesbalansen kan visa ett överskott på I 1/2 miljarder FIM. Ett par procents ökning i hushällens disponibla reala inkomster och relativt lätta kreditmöjligheter samt en något ökad sparkvot torde ge en ökning i privat konsumtion runt I 1/29. Den offentliga konsumtionen fortsätter att öka snabbare än den privata. Den svaga ekonomiska bilden talar för ett fortsatt fall för bruttoinvesteringarna. Totalproduktionen antas börja öka först under senare hälften av 1982 och för året som helhet kan tillväxten bli drygt 192. Arbetslösheten kan därigenom komma att stiga från genomsnittligt 5,3 9 1981 till 6 1/2Z—

790 1982. |

Vid ingången till 1983 torde den finska ekonomin befinna sig i en uppgångsfas. Problemen för den ekonomiska politiken kan förutses vara behovet att förbättra konkurrensförmågan och att få ner arbetslösheten. Den externa balansen torde inte utgöra en begränsning. Kostnadsutvecklingen är osäker då konsumentpriserna förutses öka med mer än OFECD-genomsnittet även i år och då det tvååriga löncavtalet löper ut i mars 1983.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 58

Försörjningsbalansen Finland

Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av föregående års BNP.

Norge

Under 1981 saktade den ekonomiska tillväxten av i Norge. då det preliminära utfallet för BNP-tillväxten blev 0,7 Z:. Produktionen inom oljesek-

torn stagnerade och därmed ökade BNP exkl. oljesektorn med 0,996.

Arbetslösheten ökade under årets lopp, men är fortfarande en av de lägsta inom OECD-området. Den privata konsumtionen visade den svagaste

utvecklingen bland de inhemska efterfrågekomponenterna. Den offentliga

konsumtionen ökade däremot något snabbare än under de föregående åren eller med närmare 5492. Bortser man från militära uppköp blev dock ök-

ningstakten runt 2 procentenheter lägre. Det mest expansiva elementet i den norska ekonomin utgjordes av bruttoinvesteringarna, vilket till största

del kan hänföras till fullföljandet av en andra plattform i Statfjordfältet.

Men även industrins investeringar hölls väl uppe. Trots införandet av prisstopp och upphävandet av iadexklausulen i löneuppgörelsen ökade

konsumentpriserna med 13,6 Z, vilket överstiger ökningstakten på Norges viktigaste marknader. Den gynnsamma prisutvecklingen på olje- och gas-

exporten bidrog främst till att bytesbalansens överskott ökade från NOK 5,5 miljarder 1980 till NOK 13.8 miljarder 1981 (ca 4,5 76 av BNP).

Finanspolitiken förutses bli fortsatt expansiv om än något mindre under innevarande år än 1981. Budgetseldot exkl. oljeinkomster antas ligga kvar

på samma nivå som i fjol, dvs. ett underskott om NOK 19 miljarder.

Ytterligare nedrevideringar har gjorts av statens oljeinkomster med anledning av det sjunkande världsmarknadspriset på olja och lägre produktions-

nivå än vad som tidigare förutsetts. Risk föreligger därmed att finanspolitiken blir än mer expansiv, vilket skulle försvåra inflationsbekämpningen

och en gynnsammare utveckling av konkurrensförmågan. På grund av

minskade försvarsutgifter begränsas den offentliga konsumtionens ök-

ningstakt till 396 1982.

Kreditpolitikens inriktning blir fortsatt stram i avsikt att motverka den

expansiva effekten av finanspolitiken. Penningpolitiken inriktas på kon-

troli av likviditetsutbudet till den privata sektorn med öppna marknadsoperationer som ett viktigt instrument. Målet för penningmängdens

ökningstakt har satts till 1076, vilket skulle motsvara BNP:s nominella tillväxt.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 59

Avslutandet av prisstoppet vid årsskiftet och den höga prisökningstakten i början av året försvårar årets avtalsrörelse. Utfallet av denna påver-

kar i sin tur pris- och konkurrenskraftsutvecklingen, som försämrats under

de senaste åren. Förutsatt oförändrade reala löner kan de nominella iöner-

na komma att öka med närmare 1092, vilket med en produktivitetsförbätt-

ming om 2—21/292 skulle innebära en fortsatt försämring av den relativa timkostnaden per producerad enhet. Den privata konsumtionen väntas

visa en svag ökning. Med växande orderingång sedan mitten av 1981 och en långsam ekonomisk återhämtning i omvärlden kan exporten komma att

växa med närmare 3 i år, vilket dock skulle innebära fortsatt tappade

marknadsandelar. Fullföljandet av stora investeringsprojekt innebär att

investeringarna kan antas minska med 5 32 1982. Inom oljesektorn kommer dock investeringarna att hållas uppe (dessa bokförs som lageruppbyggnad

tills investeringen avslutats), vilket bidrar till att importen kan antas växa med 677. Med de svaga oljepriserna kan bytesbalansen i år visa underskott. Sammanfattningsvis. kan den inhemska efterfrågan antas utvecklas

svagt med viss draghjälp från utlandet under senare hälften av året. Den

ekonomiska tillväxten kan komma att stagnera. BNP exkl. olja och skeppsfart kan växa i storleksordningen 11/2 Ze.

Inför 1983 utgör exportmarknadernas förutsedda utveckling den största ljuspunkten. Men för att kunna dra fördel härav, torde en förbättring av konkurrensförmågan vara nödvändig. Betydelsefullt härvidlag är produktivitetsutvecklingen samt utfallet av årets löneavtal. Det senare illustreras

av att även utan några lönehöjningar i år beräknas. konkurrenskraften

försämras bl. a. på grund av överhänget från 1981. Lägre oljeinkomster och

inflationsutvecklingen talar för att finanspolitiken läggs om i mer restriktiv

riktning. Avtalsrörelsen kan underlättas av utlovade skattesänkningar, men ett frågetecken är hur dessa skall finansieras. |

Försörjningsbalansen Norge Procentuell volymförändring

! Förändring i procent av föregående års BNP.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 60

3 Utrikeshandeln

3.1 Exporten Återblick på utvecklingen av varuexporten 1981

Världshandeln med bearbetade varor ökade med omkring en procent i volym från första till andra halvåret 1981. Den svenska exporten av bearbetade varor ökade under samma period med 6 1/4 92 och synes alltså ha återtagit marknadsandelar i påtaglig omfattning. Framför allt förefaller andelsvinsterna ha varit stora i de mindre OECD-länderna samt i OPECoch de övriga u-länderna. I de ur svensk exportsynvinkel viktigaste OECD-länderna beräknas marknadsandelsvinsten ha stannat vid ca 196 i volym mellan halvåren 1981. Andelsvinsterna under andra halvåret 1981 hänger delvis samman med en avse värd sänkning av exportens relativpris. Uttryckt i svensk valuta steg således det svenska exportpriset på bearbetade varor med ca 4 1/2 72 från första till andra halvåret 1981 medan motsvarande ökning av världsmarknadspriset uppgick till drygt 10 1/296. Den svenska exportens relativpris sjönk således med 5 1/2 Z.. Räknat i nationella valutor dämpades likväl världsmarknadsprisernas ökningstakt något under loppet av 1981. Den svenska relativprissänkningen motsvarade nära 9/10 av den registrerade devalveringen av den svenska kronan från första till andra halvåret 1981. Den importkostnadsökning som krondevalveringen i september 1981 innebar fick uppenbarligen inte i nämnvärd grad någon återverkan på de svenska exportpriserna under 1981. Inte heller synes krondevalveringen ha lett till att exportindustrins vinstmarginaler under andra hälften av 1981 steg i den omfattning som räknades med i den preliminära nationalbudgeten. Den försiktiga prissättningspolitik som sålunda i allmänhet förefaller ha präglat de svenska exportföretagen i samband med devalveringen hösten 1981 torde bl. a. ha sin grund i den förhållandevis svaga internationella efterfrågan samt det, framför allt i förhållande till EG-området, påtagligt försämrade konkurrensläget för svensk produktion under 1980 och fram till devalveringen 1981. Marknadsandelsökningen i området utanför de viktigaste OECD-länderna under andra halvåret 1981 är emellertid av den storleksordningen att den inte enbart torde kunna förklaras av den beräknade relativprissänkningen. En del av denna andelsvinst torde kunna föras tillbaka på exportleveranser av mer tillfällig natur. Devalveringen i september 1981 kan emellertid ha lett till att vissa produkter som, till följd av försämrad konkurrenskraft under de senaste åren, slagits ut ur produktionen, kanske företrädesvis produkter av jämförelsevis ”enkel” karaktär och med lågt pris per volymenhet, åter började levereras till exportmarknaderna. Ett återupptagande av exporten av sådana varor förklarar troligtvis såväl en del av de svenska marknads-

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 61

Diagram 3:1 Marknadsandelar och relativa priser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1970—1982 Säsongrensade halvårsdata. 1975 = 100

Marknadsandet.

105 L löpande priser

100 35 90

/

85 Z-

Marknadsandel.

110k VÄ volym

1051 ” N 100

I mm : -

oh 3

105É Relativpris

100T

95F 930 TR

[|

I

85r ; Lo

I

l | l | | I | | l

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Källor: Se tabell 3: 1.

andelsvinsterna mot slutet-av 1981 som den förhållandevis måttliga upp-

gången i de svenska exportpriserna under andra hälften av 1981 nr

Från 1980 till 1981 steg exporten av bearbetade varor (exkl. fartyg) med

inte fullt I Zi volym medan råvaruexportvolymen sjönk med nära 3 Zz. För

fartygsexporten, vilken minskade oavbrutet från 1975 till 1980, registrera-

! Det bör emellertid påpekas att för att ett nytillskott i produktsortimentet skall kunna påverka den registrerade prisförändringen måste nytillskottet äga rum inom

det minsta aggregatet i den använda varuindelningen.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 62

des en påtaglig ökning 1981. Ökningen kan emellertid helt återföras på en

uppgång i utförsäljningen av begagnade fartyg. Totalt sett ökade Sveriges

export med 1,7 96!. I värde ökade den totala exporten med 10,5 26.

Utsikter för varuexporten 1982

Sedan den preliminära nationalbudgeten utarbetades har utvecklingen i omvärlden föranlett en viss nedrevidering av tillväxtutsikterna i OECD-

området 1982, (se närmare kapitel 2). Härmed kan också utvecklingen av

den internationella handeln liksom marknadsutvecklingen för svensk export förutses bli något svagare än vad som angavs i den preliminära

nationalbudgeten. Marknadsutrymmet för svensk export av bearbetade varor till OECD-området beräknas nu växa med inte fullt 3 1/296 1981—

1982. Även marknaderna utanför OECD-området förväntas tillväxa något långsammare än vad som förutsågs tidigare. OPEC-ländernas import har beräknats öka med ca 896 1982, dvs. i en klart lägre takt än 1981, då

Tabell 3: I Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till OECD-området? 1975—1982 Procentuella förändringar

1975— 1976— 1977— 1978- 1979—- 1980—- 1981—

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

prognos Löpande priser, Skr.

Marknad 19,5 17 20,5 18 13 8.5 20.0 Marknadsandel -6,5 -—-4,5 —-LS5 2,5 —-3 -3 - 5 Export 11.5 11.5 19 21 9,5 5,5 18,5

Volym?

Pris", Skr.

Marknad 6 13 IS 7 9 11.5 16 Relativpris || —6 —5,5 3,5 5 —2 —5,5 Export 7 6.5 8,5 NH 10,5 9 9,5

| SITC 5—28, exkl. 68, 793. ? Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. > Exportvärdet i löpande priser deflaterat med hybridindex typ Paasche. + Enligt hybridindex typ Paasche. Anm. Begreppet ”marknad” avser imsortförändringen för de olika länderna sammanvägda med deras andelar i Sveriges export. Härigenom elimineras eventuella förmånliga eller oförmånliga effekter av exportens strukturella ländersammansättning. Procenttalen är avrundade till närmaste het- eller halvtal. Källor: FN, utrikeshandelsstatistik från OECD, nationella statistikproducenter, statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

! Utfallet har framkommit efter fastprisberäkning till 1980 års priser. Med nationalräkenskapernas beräkningsmetod — där fastprisberäkningen av utrikeshandeln sker till 1975 års priser — uppgick motsvarande ökning till 0,6 Zz.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 63

importvolymen preliminärt steg med ca 22 7c. De icke-oljeproducerande uländernas import beräknas öka med ca 496 1982 mot ungefär 7 76 1981. För statshandelsländerna förutses en importtillväxttakt för 1982 i ungefär samma storleksordning som 1981 — 3. Totalt skulle därmed marknadstill-

växten för svensk export av bearbetade varor 1981—1982 uppgå till 3 1/2 å

AZ. Världsexportpriset för bearbetade varor kan nu beräknas stiga någon

procentenhet långsammare 1982 än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. Uttryckt i nationella valutor beräknas ökningen 1981— 1982 stanna vid omkring 6,5 ce. Nedrevideringen har främst sin grund i en

förutsedd svagare löneökningstakt i OECD-länderna samt ett sannolikt

lägre råoljepris. Dessa effekter motverkas emellertid av att produktivitets-

utvecklingen i OECD-området nu kan förutses bli något svagare än vad som angetts tidigare. I svenska kronor har världsexportpriset för bearbetade varor beräknats stiga med 16 1/4 92! 1981-1982. Vid valutaomräkningen har antagits att de valutakursrelationer som rådde under vintermånaderna 1981—1982 blir tillämpliga för år 1982 i dess helhet. Det svenska exportpriset för bearbetade varor har beräknats öka med ca 9 1/2 22 1981-1982, dvs.

ungefär en halv procentenhet mindre än vad som räknades med i den

preliminära nationalbudgeten. Nedrevideringen har sin grund i att export-

företagens insatsvarukostnader nu kan beräknas bli lägre. Däremot är det troligt att den ökning av vinstmarginalerna — i första hand till följd av

devalveringen av kronan 1981 — som tidigare beräknades inträffa mot slutet av 1981: stället sker under 1982. Preliminära prisuppgifter för januari

och februari ger vid handen att exportprisökningarna kan ha varit förhål-

landevis kraftiga under dessa månader. Det svenska relativa exportpriset

för bearbetade varor skulle därmed sjunka med ca 5 1/2 Zz 1981—1982. Med

utgång enbart från relativprisutvecklingen har marknadsandelen för

svensk export av bearbetade varor i OECD-området beräknats öka med

drygt 696 från 1981 till 19827. Varusammansättningen i den svenska exporten av bearbetade varor torde emellertid komma att inverka ogynnsamt på

den svenska marknadsandelsutvecklingen 1982 genom att efterfrågan på

framför allt investeringsvaror förutses bli förhållandevis svag. Härutöver

har räknats med att den trendmässiga strukturella” marknadsandelsför- Just i storleksordningen 192 per år som kunnat noteras under 1970-talet gör sig gällande även under 1982. Den svenska marknadsandelen för bearbeta-

! Ökningstakten blir densamma oavsett om de olika ländernas exportprisförändringstal vägs samman med världshandelsvikter eller med vikter som avspeglar ländernas betydelse som konkurrenter till Sverige. 2 Dessa beräkningar grundar sig på en total priselasticitet om 1,7 för de svenska marknadsandelarna för bearbetade varor med avseende på det relativa exportpriset. Effekterna på marknadsandelarna är fördelade på tre år så att elasticiteten är 0.9 samma år (tolvmånadersperiod) en relativprisförskjutning sker, 0,6 året därefter och 0.2 två år efter relativprisförskjutningen. Elasticiteterna är skattade på data för perioden 1960-1978.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 64

Tabell 3: 2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till olika länderområden 1975—1982 Procentuella volymförändringar

1975— 1976- 1977— 1978—- 1979- 1980—- 1981-

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 OECD-länderna” 4,6 50 9,6 9,2 —-06 —- 34 82 Övriga länder - 5,8 —-L2 10,6 6,3 4,2 14.3 8&! därav: Östeuropa

och Kina -16,2 —-9,.9 59 —-28 9,1 —-102 61 OPEC-länderna? = 24,0 —-6,6 25,3 2.7 1.4 37.8 11.2 Andra länder -10.0 4,5 6,9 14.0 4,4 11.5 7,4

Summa L6 3,7 9,7 8,0 —0,1 0,9 8,1 Summa bearbetade varor enligt SNI-definition.” 1.7 3,9 9,55 9,7 04 0.9 8,0 I SITC 5-8, exkl. 68, 793. ? Utom Australien. Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. 3 Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Irak, Iran, Indonesien, Venezuela och Nigeria. . 3 Jfr. tabell 3:4. Källor: Statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

de varor i OECD-området skulle därmed öka med drygt 4 1/29 1981—- 1982. Den uppdragning av ökningstakten i förhållande till den preliminära nationalbudgeten som detta innebär har sin grund i att sänkningen av det

relativa exportpriset från 1980 till 1981 blev större än vad som räknades med tidigare. I länderna utanför OECD-området beräknas marknadsan-

delsvinsten för Sveriges export av bearbetade varor 1981—1982 stanna vid 37Z. Effekterna av relativprissänkningen 1981 och 1982, vilken beräknas komma till stånd i första hand till följd av devalveringen av kronan i september 1981, kan antas inträffa med längre tidseftersläpning på dessa marknader jämfört med OECD-cmrådet. Den totala marknadsandelsökningen för bearbetade varor 1981--1982 skulle därmed uppgå till drygt 496. Det skulle innebära en ökning av exportvolymen av sådana varor med drygt 896, dvs. en kvarts procentenhet lägre ökningstakt än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten.

Tabell 3: 3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för bearbetade varor 1973— ' 1982 1970 =100

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

US dollar 133 162 182 183 199 230 263 291 277 288 Genomsnittliga nationella: valutor 110 136 149 158 167 174 191 210 230 245 Svenska kronor [13 140 147 155 173 202 219-239 272 316 Anm. Sammanvägt med hänsyn till ländernas betydelse i världshandeln. Källor: FN samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 65

Exporten av råvaror kan nu beräknas öka med 1.6: i volym från 1981 till 1982. För exporten av trävaror har en marknadsandelsökning i storleksordningen 8 å 976 bedömts bli möjlig 1981— 1982. Några påtagliga andelsvinster är däremot inte att vänta för massaexportens del. Den svenska exportprisutvecklingen kan här förväntas följa den internationella, vilket innebär en från 1980 och 1981 fortsatt kraftig ökning av exportpriset räknat i svensk valuta. För järnmalm kan en fortsatt exportvolymminskning förutses. En närmare genomgång av utvecklingen inom olika delbranscher återfinns i kapitel 4.

Den totala varuexporten beräknas öka med 6 å 6 1/26 i volym från 1981 till 1982. Om exportvolymen under hela 1982 skulle förbli på den förhållan-

Tabell 3: 4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1980—1982

Exportvärde, milj. kr. Årlig procentuell förändring

Volym! Pris!

1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 Jordbruksprodukter

Industriprodukter exkl.

fartyg 123977 — 135692 158689 — 0,9 02 67 125 92 Yh

därav:

livsmedelsprodukter 2234 2655 3107 —- 13 3.3 4,5 10,5 15.0 12,0

trävaror 5503 5287 6141 -14,4 — 43 150 22 04 1.0

massa 6041 6764 X 168 13,6 — 4,3 50 NS 17,0 15.0

verkstadsprodukter

exkl. fartyg 58935 66 094 177 885 22 18 8.0 8.7 10,1 9

övriga industri- .

produkter inkl.

elektrisk ström 23 036 25262 29764 = — 0,6 239 7.6 127 66 9,5 Export exkl. fartyg 128078 140228 163861 ——- L2 Od 68 12,8 Yt 94 Fartyg 2699 4296 4059 — —-33.6 55.6 10.0 12.8 23 50 Bearbetade varor ”

exkl. fartyg? 101143 111319 131766 — 04 09 80 10.6 YI IG

Råvaror” 26935 28909 32095 - 4,2 — 2.9 2.3 21.1 10,5 85 Total export 130777 = 144524 167920 = — L7 17 6.3 12.8 89 9,3 Total export enligt NR" — 2,5 0,6 8 136 9.4 98

! Prisutvecklingen anges enligt ”hybridindex” av typ Paasche. Denna index används även som deflator för exporten. Volymutvecklingen blir därmed återgiven i enlighet med volymindex typ Laspeyres.

Papper och papp, Järn och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter utom elektrisk ström. | | > Export exkl. fartyg minus de i not 2 nämnda varugrupperna. + I uppgifterna för handelsbalansen (tabell 3: 7) har NR:s exportvärden använts. Anm. 1981 års exportvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1982 avser prognoser. Varugrupperna är definierade i SNI-termer. Detta är skälet till att uppgifterna för exporten av bearbetade varor i denna tabell skiljer sig från uppgifterna i tabell 3: 2 där denna varugrupp är definierad i SITC-termer. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån. S Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop, 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 66

devis höga nivå som säsongrensa: sett etablerades fjärde kvartalet 1981 skulle exportvolymökningen mellan årsgenomsnitten för 1981 resp. 1982

uppgå till drygt 5 1/27.

En försvagning av exportorderingången totalt sett under vintermåna-

derna 1981-1982 torde emellertid leda till att exportvolymen sjunker till-

baka något åtminstone första kvartalet 1982. Från första till andra halvåret

1982 kan en exportvolymtillväxt i storleksordningen 4 å 596 vara att vänta.

3.2 Importen

Utvecklingen av väruimporten 1981

Sveriges totala varuimport minskade volymmässigt med drygt 7! mel-

lan 1980 och 1981. Nedgången, ehuru stark, var mindre än vad som

förutsågs i den preliminära nationalbudgeten (PNB-82). Minskningen kan återföras främst på den reducerade införsel av både bearbetade varor? och

råvaror som registrerades under de första tre kvartalen 1981.

Som framgår av tabell 3:5 miaskade importvolymen av bearbetade

varor med ca 4 3/49 1980-1981. Denna utveckling var en följd av den påtagliga försvagning av den inhemska efterfrågan som ägde rum mellan 1980 och 1981. Såväl maskin- och byggnadsinvesteringar som privat kon-

sumtion minskade och lämnade därmed ett negativt bidrag till importen av bearbetade varor. Omslaget från en kraftig lageruppbyggnad 1980 till en

nästan lika kraftig lageravveckling 1981 har likaledes verkat i importminskande niktning (se avsnitt 7.3).

En faktor som däremot förefaller att ha verkat i importökande riktning

har varit de senaste årens relativprisutveckling för bearbetade vuror. Fördröjda effekter av de prissänkningar för importen relativt den inhemska

produktionen som inträffade 1972 och 1980 har tillsammans med den

svenska kronans appreciering gentemot EMS-valutorna under en stor del av 1981 gett ett bidrag till importvolymen, vilket skattas till över 296" vad gäller bearbetade varor.

För importen av råvaror beräknas volymminskningen 1980-1981 till 11 127, främst till följd av en kraftigt reducerad införsel av råolja,

petroleumprodukter och ickejärnmetaller” Minskningen blev emellertid

! Med nationalräkenskapernas beräkningsmetod blev minskningen knappt 6 26. ? Importen av bearbetade varor består av i tabell 3:6 redovisade varugrupperna verkstadsprodukter exkl. fartyg, övriga industriprod. inkl. livsmedelsprodukter samt träfiberplattor, järn och stål och papper och papp. Tillsammans utgör verkstadsprodukter och övriga industriprodukter inkl. livsmedelsprodukter ca 95 2 av importvärdet för bearbetade varor. Bearbetade varor utgör ca 2/3 av av värdet för totala importen. > Institutet har här antagit en importpriselasticitet för bearbetade varor på 0,4 under det år som relativprisförändringen sker, 0,5 under året därefter och 0,1 under tredje året. + Sveriges samlade råvaruimport bestär till drygt 70 20 av råolja och petroleumprodukter.

Prop. 1981/82 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 67

UBIJ "JIJUUIDI-INS I IYJANIN

c861 LL ce Lä CUvl c8r O'tt 90z €'6l Oost Yger ÖL La or 6'8 ca IB3IN

SL LT

FUYIJAINWAJOA "SJUBAUE — (MUSAR 1861 9'01 LL LA byt TIC Or Lau- L'El- &t rt T8t- rt 00 pe ST TS PE I SPSIAOpar

(909 B33p "HEJ

apIeA 0861 9'€l 1'99 ULL TO +V'Or O's IT LA 8'sI L£'6 0'01- 6'$I €'TS- 6'pI €'a Uyc €'SI F91) Jaygddn ESSIA I —- Ud Y30) 7861

SPY I SPRIPUR UaJfjagel 420 c861 O'r tr 6t OT ÖsT YT 0'91 0'a Fil Su ÖL TO OT Tor Va C9 80 e3t4wes | XIPUr (110951)

IB I €1 SL €'0c v6 TS o'vc 90 90 8 08 L'OF- €M r6 fi Sc [Rd 96 SESIAOPadI (861 1861 BUUIP "JasouFold

| —- 1861 10]

Pa FUISYjaddn Std WOS "UI 0861 8 USS V'19 Lä! Lv $'6l §'8 §'97 Or 0'01 L'Sp SI lät st v'8 685 O'tl TLIFIN IasAR : SBIJJPUJIP

13118ddnuwAjoA FULPUB.IOJ TR61 c861 S$'s- 01- cIi- ft Fe- ru O'r 5'9 ct 01 0'0 €t Of €7 Tc ST LI 0861 Ne

lapseAHOdwr J1OJ HOJPatu SPIRAHOdUWI — RUIJJIIddfN [[2NIUJd01d I86I TC6 oSI- YGLu- F9- TS 6'Sl- TuUu- crtl- ge- cTS- Cr UL 98 I'L- Lip $Il- 6§-

e3LIAC) ey - —- -

FUUuFIRJUO I WAJOA 0861 Ne SIYN Us 89 06 TO FIT S0cC- 65 CO cT8 0 T8t- TO ILS- TO 9 OLE I 3ijLIYy "tasud "UJYNSNLISSJOPULYSIYLON WoOuar) —- —- - - — tey

7861-0861 9pscc 98561 PpScpEl 9091 L8SP £96£ 6rE9S 8956 6€c 099€£91 006 TL6011 "8897T5 1299 18181 09Sp91 sIv (7 'di12ydsered BUUIG t861 :€ "1Y s/6l — I2qe1 "UBJÄGQ[RIUII

fu — ”LE8 "sIW-J 9F19 LI8IT OCcEt6l LPOLIL 6S€1 LEGS c08É cott €O06F rPbi9ir €TT €€TSPI OLO9PT +$E896 66€8F I 12ddni8niesa 1e3UIUYPIaIqSLIdISB] "apaBA 1861 uasurpegjapury AR

— — XapurpigqAy 6S55 99c0C 996L1 60EFU PlTSI vStr Os8t ISTLP PIG [9 S6POVI LES TEE LLvv6 8I09F IÄNjUd LS EYSOSNPIS NOduw] IclT 0861 expo IPL I SIPIarugap 'J3WJOJXIpuUur UIPIRA

wWONSJja JOJBA 10J UPS '"poddsjapawsAn -1euONBU -SJUIUYBIIQ ua | 'BAtustd MOdWI 430

sarynposduwnajonad SAT uadurppaajnyuroduwj] J3JANPOLIASPeISYIIA "poIdiunsnpur JoNejdiaquuen -J3QLBN) 13ua 03 -SYNIGSFOYS [Yxa dded 2pelaqteaq euIaddnigniaes JJININSULINIYJUNfUOY 1IYNpoLd ESSPU JaT[LIIWUIBfIYI "TUI Buladeysusyrtseuoneu (10IBABJI) SaIAddser] 1835 FAHEj BAHEJ 131ua sa3ue sie SIP YST J3Iynpo.dinsnpuj 450 BA] JOLBA '"I3IyNpoOJIdsjapaw

"JOJEABI] WONS SPUIIdEYSUIYRI Spuagga1oj [86] 430 450 sadded Be3uAo eljoga 'NXxI uodtwtreror "[NXxI [yxa LoOduwr Purasudjroduw] '-SYNIQPIOf eysTenurW yx? pu uwes apelagtseag tarynpo.d FAHeJ uret FAULJ YO AYSLIFAA AIpOIawu paw tey 'APIEp Hodwj 3AUed sONejd HOdw] OR6I 5 :ARIEp [210] :f 15y3tgua ISewreu ateBipiL DO YIO HÖJDA IPqeL "HUV "I 'e '€ PF "Gc '9 'Z 'g 6 01 I.

,

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 68

Diagram 3:2 Importpris- och volymutvecklingen 1976—1982, totalt och för vissa varugrupper Helärsdata

— först apor i

—— Bearyvetode vars” isl s

livsnedeison.dukter Pra 350 F nn. Petalevrpodutror / Importvölym

——— olja ; Mij kr. 1975 års priser 330 F- FF

3 Kal ;

Imnopristadea ; 290F = 1973 190 7 80000 Fam Å om 270k 3 70000 250 AH 60000 ve

| Al SN a 230] 4 50000 2101 29 vå 40000

sz dt A 190] :

I K s 170F Ft 8000 I

i / - > n 150 F : - 7000 en mos

ip ., EN 130 sn 6000 AG

Nö- rd Je ". ”, NN =—-—

-— 10-32 5000 -

30 4000

| KA OAG Ke Sr Hr Ir | SR UF [FN AFA Hr rn rn

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Anm. Importvärden i löpande priser enligt utrikeshandelsstatistiken. Importpriser enligt hybridindex. Uppgifterna för 1982 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska.centralbyrån.

mindre än vad som förutsågs i PNB-82. Importen av råolja och raffinerade produkter blev ca 700 tusen ton högre än vad som där förutsattes. Merparten av detta tillskott torde få lokaliseras till december månads kraftiga utfall (se även diagram 3: 2 och tabell 3: 6).

Att importen av råolja minskade 1980-81 med så mycket som 17 1/22 var i huvudsak en följd av att produktionen vid de svenska raffinaderierna drogs ned kraftigt. Samtidigt som den inhemska raffinaderiproduktionen reducerades med över 20976 minskade importen av petroleumprodukter — vilka till 90 22 består av oljebränslen — med 16 76. Totalt beräknas nämligen den inhemska förbrukningen av oljebränslen ha minskat med 1026 vartill kommer att lagren reducerades med ca 2 milj. m? under 1981. För motorbrännolja och tunna eldningsoljor minskade konsumtionen med ca 84. För tjocka eldningsoljor blev förbrukningsminskningen hela 15 2, vilket är en något kraftigare nedgång än vad som förutsågs i PNB-82.

Som framgår av tabell 3: 6 minskade nettoimporten av råolja och petroleumprodukter sammanlagt med drygt 1896 mellan 1980 och 1981. Sedan 1978 har nettoimporten minskat med drygt 20220. Förbrukningen beräknas sammanlagt ha minskat med ca 15 Ze. En betydande del av importnedgången under denna period kan således återföras på att lagren minskade 1981 efter den avsevärda lageruppbyggnaden 1979 och 1980.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 69

Tabell 3: 6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1974—1982!

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 Löpande priser. milj. kr. Import av råolja” 3405 4400 5652 6474 7206 10039 17938 19316 19778 Petroleumprodukter

Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 11410 11425 12944 13976 12965 22790 27733 29326 32414 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter i procent av BNP? 4,5 3,8 3,8 3,8 3.2 5,0 5,3 51 52 1975 års priser” Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 11112 11425 11312 11149 10035 11265 9831 8O0I8 8639 Volymindex (1975 = 100) 97,26 100.00 99,01 97,58 87.83 98,60 86,05 70,18 75.61 ! Uppgifterna för 1974-1981 är hämtade från utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1982 avser prognoser. Samtliga uppgifter redovisas i SNI-termer. Tidigare har råolja och petroleumprodukter definierats i SITCtermer. Denna omläggning har medfört att vissa uppgifter är ändrade. ? Netto. Export av råolja förekom endast 1974 (8 milj. kr.),. 1975 (2 milj. kr.),. 1979 (86 milj. kr.). 1980 (58 milj. kr.) och 1981 (4 milj. kr.) och beräknas 1982 uppgå till ca 8 milj. kr. 3 BNP till marknadspris. 2 Deflatering enligt hybridindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Importprisutvecklingen 1980-1981 blev något rer dämpad än vad som

förutsågs i PNB-82. För totala importen ökade importpriserna med i ge-

nomsnitt 11 1/36, eller drygt I procentenhet mindre än väntat.! Prisökningstakten blev därmed betydligt lägre än året innan då importprisindex steg med drygt 15926. En stor del av denna minskade prisökningstakt

berodde på prisutvecklingen för råolja och petroleumprodukter. Ökningstakten 1980-1981 var för dessa produkter sammanlagda ungefär hälften av

den för 1979-1980. För bearbetade varor blev prisökningen 1980— 1981 7 1/2 26, eller knappt

1 procentenhet lägre än vad som förutsågs i PNB-82. Förklaringen till denna förhållandevis måttliga prisutveckling ligger delvis i de betydande internationella växelkursförändringar som skedde under de första tre kvartalen 1981. I samband med dessa apprecierades den svenska kronan gentemot valutorna för länder som står för en betydande andel! av Sveriges import av bearbetade varor. Därefter synes den i september skedda deval-

veringen ha fått långsammare genomslag i importprisutvecklingen än vän-

tat. Detta tycks delvis bero på att en del temporära prissänkningar gjorts

av utländska leverantörer.

! Enligt nationalräkenskapernas metoder blev prisökningen för totala importen 1980-1981 drygt 9 1/2 20.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget . 70

Sammanlagt ledde prisökningarna och volymminskningarna mellan 1980 och 1981 till en värdeökning för Sveriges totala vardimport på drygt 3 1/26. Detta är ungefär 1 1/2 procentenheter mer än vad som förutsågs i PNB-82. :

Utsikter för 1982

Konjunkturinstitutets beräkningar indikerar för 1982 en volymmässig ökning med knappt 2 1/32! för den totala varuimporten. Jämfört med PNB-82 medför detta en nedrevidering med drygt 2 1/296 procentenheter. Större delen av denna neddragning följer av en ändrad bedömning av råvaruimporten.

De reviderade prognoserna för importen av råvaror tyder sålunda på en volymmässig ökning på endast 2 1/2920. Detta är en betydligt svagare ökning än vad som förutsågs i PNB-82. Nedrevideringen kan främst återföras på den tidigare nämnda och oväntat stora införsel av råolja och petroleumprodukter som skedde mot slutet av 1981. Denna synes till stor del kunna uppfattas som en tidigareläggning och beräknas sålunda medföra ett minskat importbehov 1982. Utöver detta tycks den planerade lagerhållningen 1982 indikera ytterligare anpassning nedåt med hänsyn till den minskade förbrukningen 1980 och 1981. Importen av råolja väntas minska med ärygt 196 1981-1982, vilket ligger i linje med nedrevideringar av produktionsplanerna hos de svenska raffinaderierna, (I PNB-82 förutsågs en ökning av råoljeimporten.)

Konjunkturinstitutets prognoser för importvolymen av bearbetade varor har gjorts med ledning av en regressionsberäkning. I denna har det marginella importinnehållet i slutlig efterfrågan och lagerförändringar skattats för åren 1969— 1980. I slutlig efterfrågan ingår inte de delområden av konsumtion, investering och export vilka enligt SCB:s input-output kalkyler har ett lågt eller obefintligt impörtinnehåll. I skattningen ingår inte relativpriset som förklaringsvariasel.

Som framgår av diagram 3:3 har den faktiska importen legat över den från ekvationen beräknade importen från 1976 till 1981. ”Överimportens” andel av den totala bearbetade varuimporten (mätt i 1975 års priser) har under dessa år, med undantag för 1977 och 1981 varit förhållandevis stabil. Gapet kan åtminstone till en del förklaras av.den svenska importens relativprisutveckling under perioden. Mellan 1974 och 1976 skedde en prissänkning relativt inhemsk produktion av importen med i genomsnitt 2 3/4 272 per år. 1977 ökade gapet starkt, vilket med andra ord innebär att importen då steg mycket snabbare: än vad efterfrågan ensam kan förklara. En rimlig tolkning kan vara att den ackumulerade relativprissänkningen — om drygt 89c — från åren 1974—1976 fick ett genomslag i 1977 års import.

! I nationalräkenskapernas termer skattas motsvarande siffra till drygt 1 2/3 Ze.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget - 71

Diagram 3:3 Import av bearbetade varor 1969—1981 enligt importekvation samt beräknat utfall och prognos för 1982 Milj. kr., 1975 års priser. Helårsdata

—— FAR USK IMPORT 65000E — seeererens BERAF MAD IMPC2T

See PRISNOS | | , 30000É feg Nf

550008 ee pss

50000

45000

40000T

35000

| FA HS a Af 1 fr a SA Ar a

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prisskillnaden mellan importerade och hemmaproducerade varor synes då ha blivit tillräckligt stor för att göra det ekonomiskt motiverat för svenska företag att lämna svenska leverantörer och gå över till utländska leverantörer. |

Devalveringarna under 1976 och 1977 återställde relativpriset 1978 så att det kom i nivå med relativpriset för åren i början av 1970-talet. Från 1976 till 1978 ökade importens relativpris med i genomsnitt 2 3/4 Z per år. Gapet minskade 1978 och fram till 1980 hölls det i stort sett oförändrat. Under tiden hade emellertid importens relativpris börjat falla på nytt. Från 1978 till 1981 registrerades en sänkning på närmare 696 (eller ca 24 per år). Som följd därav ökade gapet ånyo 1981 ungefär till samma storlek som

rådde 1977. ee .

Som framgår av den streckade prognoslinjen i diagram 3: 3 väntas gapet minska 1982. Devalveringen i september förra året kalkyleras leda till en höjning av importens relativpris 1982 med drygt 2 1/22. Eftersläpande effekter av relativprissänkningarna från 1980—1981 beräknas därmed kunna neutraliseras. (Det förefaller nämligen troligt att en relativprisförändring till följd av en devalvering — eller revalvering — leder till snabbare genomslag på importvolymen än de relativprisförändringar som är en följd

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 72

av olika prisstegringstakt inom Sverige och i utlandet.)! Utöver devalveringseffekterna väntas den svaga efterfrågan i Sverige relativt andra mark-

nader (dvs. det relativa efterfrågetrycket) bidra till att minska det gap som

framträder i diagrammet.

Till betydande del kan den svaga tillväxten som för 1982 förutses för importen av bearbetade varor återföras på en förväntad fortsatt svag

utveckling av den inhemska efterfrågan.” Den privata konsumtionen väntas minska samtidigt som den offentliga konsumtionen beräknas öka endast obetydligt. Investeringar i maskiner och byggnader väntas inte heller kunna lämna något positivt bidrag till importutvecklingen. Det är endast

efterfrågetillskottet från lageromslaget (se avsnitt 7:3) och den ökade

exporten (se avsnitt 3: 1) som påtagligt beräknas påverka importen av

bearbetade varor i uppdrivande riktning. Som framgår av tabell 3: 5 väntas

importen till de viktiga exportindustrierna järn och stål och verkstadspro-

dukter öka med 4 respektive 3 1/4 96 1981—1982.

Prisstegringen 1981-1982 för totala importen väntas bli drygt 1096. Detta är 2 1/2 procentenheter lägre än vad som förutsågs i PNB-82. Som

framgår av tabell 3:5 beräknas ca 1 3/42 procentenheter härav följa av ändrade prisprognoser för råolja och petroleumprodukter. Sålunda förutses priset på Sveriges import av råolja öka med i genomsnitt knappt 496 1981-1982. Under inverkan av fallande spotpriser räknas för samma period med en importprisökning på petroleumprodukter om endast drygt 21/296. Totalt väntas importpriset för råvaror öka med ca 6 1/4 96.” För bearbetade varor väntas en importprisökning 1981-1982 på drygt 1226. Detta är drygt I procentenhet lägre än vad som förutsågs i PNB-82.

Revideringen kan återföras på en något ändrad bedömning när det gäller

utvecklingen av världsmarknadens priser 1981—1982. Dessa väntas nu öka långsammare än i PNB-82 huvudsakligen till följd av en förutsedd'långsam-

mare löneökningstakt i OECD-länderna (se avsnitt 3.1).

Sammantaget förutses stegringen av importpriserna (drygt 1096) och importvolymtillväxten (knappt 2 1396) för den totala varuimporten leda till en värdeökning av varuimporten 1981—1982 på ca 12 3/4 Zz.

I Detta kan bero på att en del svenska företag som under en period av relativprissänkningar har börjat leta efter utländska leverantörer avbryter sökandet när en förhållandevis kraftig devalvering genomförs. Eftersläpande effekter av en relativprissänkning beräknas därför bli av mindre betydelse än under en period av långsam relativprisförändring. ? Även här beräknas devalveringen bidra till att bromsa upp inhemska efterfrågan genom att den verkar återhållande på utveckligen av realinkomsten. 3 Eller knappt 1192 i nationalräkenskapernas termer. + I grundkalkylerna för råolja och petro!eumprodukter har förutsatts en genomsnittlig dollarkurs på 5.66 SEK för 1982. Det genomsnittliga fatpriset (cif) 1982 för Sveriges import av råolja antages vidare bli khappt USD 33. Motsvarande pris 1981 var ca USD 35,30.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 73

3.3 Betalningsbalansen

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar förbättrades något 1981, det negativa saldot minskade med 3 miljarder kr., men visar ändock

ett underskott på knappt 16 miljarder kr. (se tabell 3: 7).

Tabell 3: 7 Betalningsbalans 1978-1982 Milj. kr., löpande priser.

1978 : 1979 1980 1981 1982

Korrigering av handels-

Bytesbalans för varor och

därav: räntenetto: staten och

riksbanken 232 176 -—- 1355 —- 4111 — 4700 - övriga -3 686 —-3855 = —- 4862 —- 7392 — 9850

Övriga transfereringar, netto -4756 = (—-5 864)” —5 341 - 6234 —- 6427 — 7266 Korrigering av transfereringar” (3500) (3 300) (3 200) (3 700) (4 200)

Förändring på grund av kursrörelser —1356 —- 591 34 4121 Valutareservens totala förändring 1706 -3169 —- MI 5266

I Exkl. korrigering av handelsstatistiken. ? Nettot av återutförsel och återinförsel, korrigering av SAS flygplansimport i utlandet direkt landad fisk, rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport samt för 1980 och 1981 korrigering för exporterade oljeriggar som finns kvar i svensk ägo. > Inkl. korrigering av handelsstatistiken. + Korrigeringsposten totalt uppgår till 7 100, 9600, 12000, 14000 och 16000 milj. kr. för 1978-1982. Fördelningen av korrigeringsposten på tjänstebalansen och transfereringsbalansen är skönsmässig vilket markeras enom att siffrorna i tabellen är satta inom parentes. ” Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp. $ I slutet av juni 1978 beslöt statsmakterna att efterskänka en rad tidigare givna krediter till u-länder till ett värde av en dryg miljard kr. Denna transaktion får konsekvenser för såväl transfereringsnetto som kapitalbalans, såtillvida att den senare förstärks med samma belopp. Formellt belastar hela detta belopp 1978 års bytesbalans, ehuru det redan vid utbetalningen av ifrågavarande krediter torde ha stått klart att dessa till största delen skulle komma att efterskänkas. I realiteten har transfereringsnettot därmed felperiodiserats. I huvudkolumnen ovan redovisas transfereringsnetto, bytesbalanssaldo och kapitalbalans exkl. den genomförda avskrivningen av u-landskrediter. . Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 74

Bytesbalansens minskade underskott 1980—1981 är helt hänförbart till

handelsbalansen vilken förbättrades med drygt 8 1/2 miljard kr. Denna

positiva utveckling motverkas dock av en fortsatt försämring av transfereringsnettot till följd av ökande räntebetalningar på ulandslånen.

miljard kr. Underskottet skulle därmed stanna vid knappt 14 1/2 miljard kr. motsvarande 2 1/49c av BNP. För handelsbalansen emotses en fortsatt förbättring med 5 miljarder kr. som delvis uppvägs av en ytterligare för-

sämring av räntenettot med 3 miljarder kr.

Nettokapitalimporten sjönk 1981 med 6 miljarder kr. från 1980 års mycket höga nivå. Nedgången beror huvudsakligen på minskad utlandsupplå-

ning av staten.

Handelsbalansen

Utrikeshandeln med varor uppvisade 1981 ett underskott på ca 2 mil-

jarder kr. Underskottet i handelsbalansen reducerades därmed med inemot

9 miljarder från 1980. Denna förbättring i handelsbalansen har sin grund i

att importvolymen sjönk med ca 696 medan exporten steg med omkring

1/2270 i fasta priser 1980-1981. EBytesförhållandet i utrikeshandein, dvs. förhållandet mellan export- och importpriserna', förändrades inte nämnvärt.

Underskottet i handelsbalansen 1981 beräknas vändas till ett överskott

1982 uppgående till ca 2,8 miljarder. Den totala exportvolymen förutses öka med 5,8 96! 1981-1982 medan importvolymökningen beräknas stanna vid 1,7!. Detta skulle i fasta priser motsvara en förbättring av handelsba-

”lansen med drygt 6 miljarder. Denna volymmässiga förbättring motverkas emellertid av att bytesförhållandet beräknas undergå en försämring med ca 120. Den totala förbättringen av den faktiska handelsbalansen, dvs. sådan

den uttrycks i löpande priser, skulle därmed stanna vid knappt 4,8 mil-

jarder från 1981 till 1982. Omkring tre fjärdedelar av denna förbättring kan härledas som effekt av devalveringen av den svenska kronan i september

1981. Devalveringen kan härutöver väntas få positiva effekter på handelsbalansen 1983 och möjligen även 1984. Totalt skulle devalveringens identi-

fierbara pris- och volymeffekter leda till en förstärkning av handelsbalan-

sen med omkring 10 miljarder fram till och med 1984. Härutöver kommer

effekter av devalveringen på tjänste- och transfereringsbalansen.

Tjänste och transfereringsbalansen

Den svenska handelsflottan fortsatte krympa under 1981 och investe-

ringarna i den beräknas ha sjunkit till en obetydlig nivå. Det totala bruttotonnaget är nu lägre än 1960. I viss mån kompenseras detta av en ökad

! Enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetod, se tabell 3: 4 och 3: 5.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 75

inhyrning av utländska fartyg, särskilt bulk- och tankfartyg för tramp- och kontraktsjöfart. Trots en försämrad fraktmarknad har rederiernas bruttofraktintäkter ökat, delvis till följd av devalveringen i september 1981.

Rederiernas kostnader i utlandet har ökat snabbare än intäkterna vilket lett

ett tämligen oförändrat sjöfartsnetto.

För innevarande år väntas en uppgång i världshandeln vilket bör ge utrymme för ett ökat kapacitetsutnyttjande av det svenska tonnaget. Nå-

gon nämnvärd höjning av fraktsatserna väntas ej komma till stånd under

1982 med tanke på den överkapacitet som finns i världshandelsflottan.

Totalt sett förefaller det dock sannolikt med en viss förbättring av sjöfarts-

nettot 1982. |

Bruttoutflödet av resevaluta ökade 19 2& mellan helåren 1980 och 1981. I

volym motsvarar detta en ökning om 5 7 enligt nationalräkenskaperna. En

av orsakerna till uppgången är det ökande charterresandet. En annan orsak

kan vara en tillväxt av invandrares hemförsel av svenska sedlar vilken registreras som resevalutautgifter. Utgifterna gentemot Finland steg kraf-

tigt 1981 vilket tyder på att en del av uppgången kan bestå av sådan hemförsel. Inflödet av resevaluta beräknas ha ökat 207: 1981 vilket enligt national-

räkenskaperna innebär en volymökning om 672. Här har devalveringen

bidragit till en kraftig uppgång under sista delen av året, delvis via ökad

norsk gränshandel i Sverige.

För 1982 förutses en fortsatt volymökning av inflödet i ungefär samma storleksordning som för fjolåret. Värdemässigt väntas inflödet stiga 15 92.

Devalveringen och hushållens fortsatt sjunkande reala disponibelinkomst

bör leda till en icke obetydlig volymminskning av utflödet. Inflationen utomlands och den extra fördyringen av resandet till följd av devalveringen

förutses ändock bidra till ett ökat resevalutautflöde om 1172. Sammantaget

ger detta en ytterligare försämring av resevalutanettot med 0,5 miljarder kr. till —6,9 miljarder kronor. | |

Posten övriga tjänster i tabellen 3: 8 ger en ofullständig bild av tjänsteutbytet med utlandet. En stor del av den korrigeringspost som återfinns i ovannämnda tabell berör i sak denna post.

Nettot av avkastningen på kapital har beräknats till — 11,3 miljarder kr. 1981, dvs. en försvagning med 5 miljarder kr. Försämringen beror på de

stigande räntebetalningarna till utlandet till följd av såväl ökad lånestock

som högt ränteläge och oförmånlig valutakursutveckling. För 1982 väntas en ytterligare förändring i negativ riktning om 3 miljarder kr. vilket skulle

ge ett netto på — 14,3 miljarder kr. Här har förutsatts en nettoupplåning om

15 miljarder kr. 1982, varav staten antas stå för en tredjedel, samt en rörlig räntesats om ca 1546.

Posten övriga transfereringar netto, vars största delpost är u-landsbi-

ståndet, visar ett ökat underskott såväl 1981 som 1982.

Även beträffande räntebetalningar och övriga transfereringar räknar

man med bristande täckning i statistiken på inflödessidan. En del av den totala korrigeringsposten har därför förts till transfereringarna.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 76

4¶Produktionen

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Industrins efterfrågeläge var svagt under 1981. Först under fjärde kvartalet kom en tydlig ökning av den samlade orderingången att ske. Orderin-

gången hade innan dess rört sig endast obetydligt uppåt från den bottenpunkt som nåddes i slutet av 1980 erter det starka och snabba fallet sedan våren 1980. Bakom den tröga utvecklingen av den samlade ordéringången under loppet av 1981 döljer sig emellertid helt motsatta förlopp för hemmaresp. exportorderingången. Hemmaorderingången föll från första till andra halvåret medan exportorderingången steg under loppet av året — mest markerat under fjärde kvartalet. Orderutvecklingen under fjärde kvartalet kom i förening med fallande leveranser — helt hänförbara till hemmamark-

naden — att resultera i en viss ökning av orderstockarna som dessförinnan

minskat sen första kvartalet 1980.

Bland de branscher som hade en positiv exportorderutveckling under senare delen av 1981 var verkstadsiadustrin, sågverken och stålindustrin. medan efterfrågeläget försvagades bl. a. för massa- och pappersindustrin.

Industrins produktionsutveckling har successivt anpassats nedåt från början av 1980 fram till slutet av 1981. Produktionen under fjärde kvartalet

var sålunda närmare 8 > lägre än under första kvartalet 1980. Fallet mellan helåren 1980 och 1981 uppgick till 3 1/2 76 där de kraftigaste minskningarna skett inom gruvorna, sågverken, petroleumraffinaderierna och stålverken.

Tabell 4: I Industriproduktionens utveckling 1979-1982 Procentuell volymförändring från föregående år

SNI 1979 1980 = 1981 — 1982

prognos 2 Gruvor och mineralbrott 20,7 0.1 - 9,1 —- 72 2301 Järnmalmsgruvor 18,9 21 14,6 —-13,0 2302 Ickejärnmalmsgruvor 38,4 —3,6 0.6 2,0 210, 220, 290 Övriga gruvor och mineralbrott 3,2 —-32 2,7 2,0 3 Tillverkningsindustrin 6,0 -L2 —- 33 3,2 33111 Sågverk! 3,7 0.8 —- 72 — 2,5 34111 Massaindustri 6,9 —8S —- 2,3 — 0,5 34112 Pappers- och pappindustri 9,3 —22 —- 1.0 3,5

353, 354 Petroleumraffinaderier m. m.? 85 3,0 —-15,9 2,5

371 Järn- och stålverk? 17,8 —-60 — 8,9 5,0 372 Ickejärnmetallverk 49 —-29 —-49 1.0 38./.3841 Verkstadsindustri exkl. varv 8.8 1,2 —- 0,7 4,3

3841 Varv! —-16,0 —53 2,6 — 4,0

3 resterande Övrig industrisektor" 2,7 —-24 — 5,6 2,6 2,3 Hela industrin 6,3 —LI — 3,5 3,0 ! Inkl. hyvlerier och träimpregneringsverk. 2? Inkl. smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri. > Inkl. ferrolegeringsverk. 4 Inkl. båtbyggerier. 5" Omfattar nu även livsmedelsindustri och träfiberplattindustri, se not sid. 87. :' Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 77

Verkstadsindustrins produktion minskade knappt I Zz. medan utvecklingen inom övrigsektorn blev betydligt mer kontraktiv. Jämförelser med 1980 ger trots den negativa utvecklingen en alltför ljus bild genom att 1980 års produktion sänktes av de omfattande arbetsmarknadskonflikterna.

För 1982 förutses som en följd av konkurrenskraftsförbättringen genom devalveringen av kronan i september i fjol en förhållandevis god utveckling

av exporten. Det gäller särskilt för bearbetade varor, medan åtminstone

delar av råvarorna. bland dem malmen, kan väntas möta ett kärvare efterfrågeklimat. Den inhemska efterfrågan för slutlig förbrukning förutses

emellertid fortsätta att minska men effekten härav motvägs delvis genom

att de stigande relativa importpriserna väntas göra det möjligt för den svenska industrin att öka sina marknadsandelar. Därtill kommer att lager-

utvecklingen bidrar till en viss ökning av efterfrågan. Med dessa förutsättningar beräknas en ökning av industriproduktionen på ca 32 kunna ske

1981-1982. Tyngdpunkten i tillväxten väntas ligga på andra halvåret.

4.2 Utvecklingen inom olika delbranscher

Avsättningsläget för den svenska järnmalmsexporten är fortfarande

mycket svagt. Skeppningarna av malm har successivt sjunkit alltsedan sommaren 1980 och nedgången berodde åtminstone till en början på den europeiska stålindustrins krympta malmbehov. Under 1981 torde man

"dessutom ha fått vidkännas betydande marknadsandelsförluster och san-

nolikt kommer man även under innevarande år att förlora andelar. Alltsedan våren 1980 har den internationella stålkonjunkturen varit vikande till följd av den mycket svaga utvecklingen av stålförbrukningen

inom i all synnerhet Västeuropa. Stålproduktionen inom EG, som sjönk kraftigt under andra halvåret 1980 stabiliserade sig under 1981 på denna lägre nivå. Produktionsminskningen har genomdrivits centralt av EG-kommissionen och genom ländervisa tvångskvoteringar. Produktionsnivån under 1981 torde ha svarat tämligen väl mot den löpande förbrukningen inom EG. Sammantaget sjönk stålproduktionen i Västeuropa drygt 296 1980—

1981, efter ett produktionsras på närmare 92 året innan. Följaktligen föll

även den svenska järnmalmsexporten ytterligare under 1981. Bortfallet var dock betydligt större än minskningen i stålproduktionen och man har förutom successivt krympta leveranser till Polen fått vidkännas andelsförluster, huvudsakligen i Förbundsrepubliken Tyskland. Sammantaget sjönk

exportvolymen 1796 1980-1981 medan däremot exportpriserna under inverkan av den stigande dollarkursen steg 23 1/22: under samma period. Efterfrågeförsämringen ledde till att LKAB införde 8 veckors produktionsstopp under sommarmånaderna. På detta sätt försökte man undvika en upprepning av 1975—1977 års kraftiga lageruppbyggnad. Denna åtgärd

sattes in efter det att lagren dessförinnan hade ökat under ett års tid. Ändå steg lagren med ca 3 milj. ton under loppet av 1981. Brytningen av järn-

malm minskade samtidigt drygt 14 1/292 1980-1981 till 23 milj. ton.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 78

Någon ytterligare minskning av cen europeiska stålproduktionen påräknas inte i år utan istället beräknas produktionsnivån kunna höjas successivt under loppet av året, dock inte mera än att ökningen stannar vid ca 29

jämfört med 1981. Förutsättningar för en ökad malmexport borde därmed

finnas, men mycket tyder på att man även i år får vidkännas andelsförluster. Till följd av det stora överskott av malm som finns på världsmarknaden räknar man med att den ökning av malmkonsumtionen som förutses i : år kommer att kunna täckas från befintliga överlager, troligen till rabatterade priser. De svenska malmproducenterna räknar däremot med att kunna minska sina lager först 1983 och 1984. Här har således kalkylerats med en

exportvolymminskning på 792 1981-1982. Avtalen om 1982 års malm-

priser blev i stort sett klara på senvintern och innebär att de svenska malmpriserna kommer att höjas I genomsnitt 59 räknat i US$. Vidare tycks dollarkursens utveckling bidra till en ytterligare prisökning och sammantaget torde exportpriserna I svenska kronor stiga ca 1496 1981-1982.

Förutom omfattande personalinskränkningar vid LKAB planeras även i år 8 veckors produktionsstopp, förlagd till tre kortare perioder. Till följd av de försämrade avsättningsmöjligheterna och de redan fyllda hamnlagren i

Narvik beräknas sålunda brytningen av svensk järnmalm minska ytterliga-

re och här har kalkylerats med en produktionsnedgång på 13 90 1981-1982.

De stora malmlagren förutses därmed bli i stort sett oförändrade under

året.

Försämringen av byggkonjunkturen i såväl Västeuropa som USA under 1981, medförde att trävaruförbrukningen på de svenska exportmarknader-

na sjönk kraftigt. Lagren i köparleden på kontinenten minskade samtidigt

under 1981 och förstärkte efterfrågeförsvagningen. Nedpressningen av

efterfrågan utsatte också den internationella prisnivån på trävaror för stark

press. Redan under 1980 föll priserria på den nordamerikanska marknaden, medan prisrörelserna var små i Västeuropa fram till 1981. För vissa svenska sortiment av byggnadsvirke föll då försäljningspriserna med i genomsnitt 3096 under loppet av första halvåret 1981. Det kraftiga prisfallet upphörde dock i stort sett helt uncer tredje kvartalet. Mot slutet av 1981

kunde åter vissa mindre prishöjningar genomföras. Leveranspriserna så-

som de mätes i exportstatistiken steg påtagligt under loppet av 1980 ända

fram till första kvartalet 1981. Därefter gav de sänkta försäljningspriserna

utslag i exportens leveranspriser. I genomsnitt ökade därför de svenska leveranspriserna i exporten med 1/296 1980-1981.

En påtaglig återhämtning av den svenska trävaruexportens volymut-

veckling skedde under andra halvåret 1981, efter att ha pressats tillbaka till en utomordentligt låg nivå under första halvåret. Här bidrog sannolikt den

svenska devalveringen av kronan i september 1981 verksamt till att de svenska cexportpriserna räknat i utländsk valuta sänktes ytterligare vilket stimulerade efterfrågan på svenska trävaror. Framför allt finska och kana-

densiska exportörer fick samtidigt vidkännas marknadsandelsförluster.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 "Reviderad nationalbudget 79

I volym minskade den svenska trävaruexporten med 4,3 % 1980-1981. Även efterfrågan på den svenska marknaden sjönk under 1981 som en följd av den minskade byggaktiviteten och produktionsneddragningarna inom den träbearbetande industrin. Leveranserna till inhemska köpare och förbrukare beräknas ha minskat med närmare 7 96 i volym 1980-1981.

Trots en konsekvent neddragning av produktionsvolymen under 1981, växte sågverkens trävarulager kraftigt under första halvåret. Lagerökningen då uppgick till 1,2 milj. m?, vilket till kvantiteten är likvärdigt med den mycket omfattande lageravtappning som skedde under loppet av 1978 och 1979.

Vändningen i leveransutvecklingen under andra halvåret 1981 i kombination med fortsatt minskad produktion medförde att sågverkens lager åter tappades av så att trävarulagrens tillväxt för året i dess helhet slutade vid ' 0,3 milj. kbm. Vid årsskiftet 1980/1981 uppgick trävarulagren totalt till närmare 3,7 milj. kbm, vilket motsvarar 4-5 månaders sågverksproduktion.

I volym minskade sågverksproduktionen med 7,290 1980-1981, mätt med SCB's produktionsvolymindex. :

Ett nödvändigt villkor för att balansen på de internationella trävarumarknaderna mera påtagligt skall kunna förbättras är att byggandet och därmed trävaruförbrukningen i främst Förenta staterna kan höjas påtagligt. Att döma av den fortsatt svaga utveckling som bostadsbyggandet väntas få i Förenta staterna tycks detta inte komma att ske under 1982. I Västeuropa väntas byggnadsverksamheten stiga successivt under loppet av 1982 från en mycket låg nivå men torde likväl räknat mellan helårsgenomsnitten 1981— 1982 endast lämna utrymme för en i stort sett oförändrad trävaruförbrukning. Den totala efterfrågan av trävaror i Västeuropa synes trots detta ha möjligheter att stiga mellan 1981— 1982. eftersom den kraftiga lageravtappningen under första halvåret 1981 visade sig vara övergående. Enbart i importörsleden beräknas trävarulagren ha reducerats med ca 1 milj. m? under 1981. Vid en i stort sett oförändrad slutlig trävaruförbruk- ning mellan 1981 och 1982 i Västeuropa och under förutsättning att lagerrörelserna i köparleden blir små under 1982, skulle en höjning av den totala trävaruefterfrågan med omkring 1 milj. kbm, eller ca 576 där vara möjlig 1981—1982.

Här har bedömts att den svenska sågverksexporten ökar med 1496 1981—1982, eller med ca 0,6 milj. kbm. Detta förutsätter att svenska sågverk fortsätter att erövra marknadsandelar under 1982.

På den internationella trävarumarknaden stiger priserna sannolikt måttligt under 1982. Den internationella prisutvecklingen på trävaror bör lämna utrymme för en höjning av de svenska exportpriserna med i genomsnitt 197 1981-1982.

Avsättningen på den svenska marknaden bedöms fortsätta att falla 1982. En del av trävarulagren torde avvecklas och produktionsvolymen vid sågverken beräknas därmed minska med 21/2 96 1981-1982.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 80

Dämpningen i den ekonomiske. aktiviteten i Västeuropa och Förenta staterna under andra halvåret 198) medförde att avsättningsläget för pap-

per och papp försämrades på de svenska exportmarknaderna. Prisstegringstakten på papper bromsades samtidigt upp och vändes t.o.m. till vissa prisfall mot slutet av året. Redan under första kvartalet 1981 åter-

hämtades dock den amerikanska ekonomin temporärt, samtidigt som pro- : duktionsfallet i Västeuropa hejdades. Uppsvinget i Förenta staterna och en stark appreciering av den amerikanska dollarn gentemot de s.k. EMS-

valutorna pressade dessutom upp priserna på pappersmassa och på

dollarprisnoterade papperskvaliteter i Västeuropa. Detta underlättade

prishöjningsförsöken för de kontinentala tillverkarna som redan under första halvåret 1981 åter annonserade högre försäljningspris i Västeuropa.

Med en fortsatt svag västeuropeisk konjunktur och en klar försämring av den amerikanska under loppet av 1981 förstärktes dock tendenserna till ett

successivt ökande utbudsöverskett av papper på världsmarknaden. Den

amerikanska dollarns depreciering gentemot EMS- valutorna hösten 1981,

lättade dessutom — vad gäller råvaruanskaffningen — på kostnadstrycket för de västeuropeiska pappersbruken. Sannolikt via förväntningar om sänkta papperspriser i Västeuropa stimulerade detta till en viss minskning i lagerhållningen av papper i förbrukarleden under andra halvåret 1981. Totalt sett beräknas pappersförbrukningen inom EG-området ha minskat med måttliga 1/2 milj. ton under 1981, till en nivå strax under 24 milj. ton. I

Förenta staterna bedöms förbrukningen ha ökat med ca 290 1980-1981, men även här föll efterfrågan mot slutet av 1981. '

Trots minskad inhemsk förbrukning ökade importen av papper och papp till Västeuropa under 1981. De kontinentala tillverkarna pressades hårt av

stigande kostnader på importerad avsalumassa under 1981, vilket resulterade i en försvagad konkurrenskraft framför allt gentemot nordiska exportörer. Omräknat till ett antal västeuropeiska valutor kan höjningen av massapriserna i Västeuropa uppskattas till mellan 20 och 25 7 1980-1981, samtidigt som de kontinentala papperspriserna endast ökade mellan 5 och

1096.

Under dessa omständigheter, och sedermera även med stöd av devalve-

ringen av den svenska kronan i september, fick den svenska pappersexpor-

ten en god draghjälp under 1981. Totalt skeppades knappt 3,5 milj. ton

papper till EG-området under 1981, vilket var en ökning med 10 Z jämfört

med 1980. För hela exporten av sapper och papp blev ökningen 2.14 i volym 1980-1981.

I genomsnitt höjdes exportpriserna med 1276 1980-1981. Starkast blev

prisökningen på mer bulkbetonade papperskvaliteter där försäljningen i

stort sett sker i amerikanska dollar. På de s.k. grafiska kvalileterna som

för det mesta säljs i nationella valutor höjdes priserna väsentligt mindre. På grund av en större än planerad lagertillväxt i de svenska pappersbru-

ken under senare delen av 1980 anpassades produktionsvolymen till en i

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 81

första halvåret 1981. Produktionsvolymen fortsatte därefter att falla något

under loppet av 1981. I genomsnitt föll produktionen med 152 1980-1981.

Papperslagren beräknas ha ökat med måttliga 40 tusen ton under 1981,

vilket var ca 130 tusen ton mindre än lagerökningen under 1980.

Efterfrågan på papper och papp torde komma att förbli låg framför allt under första halvåret 1982, och först mot slutet av året ha utsikter att

kunna öka mer påtagligt. Här har bedömts att den svenska pappersexporten skall öka med i genomsnitt 62 i volym 1981-1982. Det har då förut-

satts att de marknadsandelsvinster som erövrades av svenska exportörer

under 1981 även skall ge en betydande effekt på exporttillväxten under

1982.

De svenska exportpriserna har bedömts stiga med i genomsnitt 127 1981—1982. Då prisökningen redan under 1981 var stark, innebär prispro-

gnosen för 1982 att prisutvecklingen bedömts bli betydligt lugnare i år.

Produktionen kan väntas öka med mellan 3 å 49c 1981-1982 under

förutsättning att lagerförändringarna vid bruken blir små.

Den tilltagande pappersproduktionen i såväl Västeuropa som Förenta staterna under första halvåret 1981 medförde att den svenska exporten av

pappersmassa åter kunde höjas från en låg nivå under fjärde kvartalet 1980. Förbrukningen slutade att öka under sommaren för att vända klart

nedåt mot slutet av 1981. På exportmarknaderna begränsades efterfrågan ytterligare av att köparna minskade massalagren under senare delen av

1981.

Den svenska exporten av pappersmassa sjönk med 4.3 4 i volym 1980—

1981. Flera resultatlösa försök att höja dollarpriserna på pappersmassa gjordes under 1981. Att prishöjningsförsöken misslyckades var sannolikt ett utslag

av dels en svag pappersmarknad, såväl i Västeuropa som Förenta staterna och dels den starka apprecieringen av den amerikanska dollarn under 1981. På den svaga amerikanska marknaden uppkom redan under vintermänaderna 1980/1981 ett överutbud, vilket yttrade sig i prispress på nordamerikansk massa i Västeuropa. Rabattgivningen på nordamerikanska Icveranser tilltog sålunda under 1981, samtidigt som vissa leverantörer i Norden och Nordamerika upprepade gänger försökte höja dollarpriserna på blekt sulfatmassa. Apprecieringen av den amerikanska dollarn medförde i sig en

kraftig fördyring för västeuropeiska köpare av massa. För tillverkare beroende av köpmassa överskred kostnadsökningen de prishöjningar på eget papper som kunde genomdrivas på kontinenten. Obalansen på massamark-

naden tvingade efterhand också de svenska exportörerna till att ge vissa rabatter under 1981. I genomsnitt höjdes massapriserna i svenska kronor

med 1796 1980-1981.

Senast massapriserna i dollar justerades upp var t april 1980, då priserna

i genomsnitt höjdes med ca 1072. Prisökningen i dollar på pappersmassa kan sålunda beräknas till högst 2 1/2 26 1980-1981.

6 Riksdagen 19811/82. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 82

Med cn markant lägre utleveranstakt under andra halvåret 1981, tvinga-

des den svenska massaindustrin minska produktionsvolymen mot slutet av

året för att därigenom motverka en alltför snabb ökning av massalagren.

Dessförinnan under 1981 hade produktionsvolymen väl anpassats till leveransutvecklingen. I genomsnitt sjönk produktionen med 2.37: 1980—- 1981. Massalagren ökade med drygt 550 tusen ton under 1981 vilket var drygt 170 tusen ton mer än lagerökningen under 1980.

Efterfrågan på svensk pappersrnassa sjönk påtagligt under fjärde kvartalet 1981, och var fortfarande svag under januari och februari i år. Försvagningen i efterfrågan under vinternalvåret torde till största del bero på att lagerhållningen i olika köparled sedan en tid varit successivt fallande, vilket är ett normalt förlopp på en vikande marknad. Det förhållande att

massan efterhand blivit billigare i Västeuropa under andra halvåret, främst

på grund av direkta prisrabatter, torde ytterligare ha stimulerat köparna att minska Jagren i avvaktan på fortsatta prisfall. Lagerstatistik indikerar nu att köparnas massalager i Västeuropa dragits ned till en utomordenligt låg nivå och fortsatta lagerminskningar framstår därför som mindre sannolika.

En viss återhämtning av efterfrågan redan under första halvåret i år torde

därför kunna ske. För att avsättningen mer påtagligt skall kunna höjas är det dock nödvändigt att efterfrågan i Förenta staterna ökar. Äterhämtas den amerikanska efterfrågan på pappersmassa, är det rimligt att räkna med en snabb efterfrågetillväxt även i Västeuropa. Här har bedömts att efter-

frågan i Förenta staterna skall stiga under andra halvåret 1982, och därmed även lätta på konkurrenstrycket i Västeuropa. Den svenska exporten av pappersmassa har här bedömts öka med 524 i

volym 1981—1982.

Exportpriserna beräknas öka med 15 96 1981-1982, varvid en höjning av massapriserna i dollar har förutsatts ske fr. o. m. fjärde kvartalet 1982.

Det kan förmodas att massaföretagen i år strävar efter att avveckla en del av den lagerökning som skedde under 1981. Då avsättningen på den svenska marknaden bedömts bli låg 1982, skulle en produktionsminskning

med 1/297£ vara sannolik 1981—1982. |

För skogsbruket beräknas den ovan redovisade produktionsutveckling-

en inom skogsindustrierna ha medfört att den totala rundvirkesförbrukningen minskade med 576 1980-- 1981 (se tabell 4: 2). Minskningen i rundvirkesförbrukningen var störst inom sågverksindustrin vars timmerförbrukning minskade med 7,59e 1980-1981. Förbrukningen av massaved minskade med 492 1980-1981. Importen av rundvirke höjdes kraftigt under 1981, och då särskilt av

massaved som ökade med nära 7396 i volym 1980-1981. Totalt ökade importen med 55 20 i volym 1980-1981, eller med 1,7 milj. m?. Närmare

1822 av massaindustrins totala rundvirkesförbrukning tillgodosågs genom import under 1981. 1975 var motsvarande tal 102.

Rundvirkesexporten föll med kaappt 41/2 22 i volym 1980-1981.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 83 Tabell 4:2 Försörjningsbalans för rundvirke 1980-1982 Fast mått utan bark (barr- och lövträ)

Källa: Konjunkturinstitutet.

Den sedan 1974 kraftigt minskade avverkningsaktiviteten i landets skogar har medfört att rundvirkeslagren skurits ned under en följd av år. Under 1980 minskade rundvirkeslagren med ytterligare 2,7 milj. m?, trots att en viss ökning av avverkningarna kom till stånd. Avverkningarna ökade ytterligare någon procent 1980—1981 vilket — eftersom förbrukningen samtidigt minskade — innebar att lageruttömningen kunde bromsas upp och vändas i en påfyllning under 1981. Vid årsskiftet 1981/1982 var den totala lagerstocken ca 2 milj. m? större än ett år tidigare.

Vid årsskiftet 1980/1981 beräknas massavedslagren ha motsvarat 2 månaders massaproduktion men hade vid årsskiftet 1981/1982 kommit upp till drygt 3 månaders varaktighet. Med hänsyn till att massa- och pappersindustrin befinner sig i en konjunktursvacka torde denna lagernivå anses som klart otillfredsställande under normala förhållanden och det kan förmodas att cellulosaindustrin fortsätter att sträva mot ökad lagerhållning av rundvirke också under 1982.

Den totala lagerstocken av sågtimmer motsvarade vid årsskiftet 1981/ 1982 en varaktighet på knappt 2 månader vilket får anses som lågt, trots att sågtlimmerlagren normalt sett är betydligt lägre än massavedslagren.

De produktionsprognoser som redovisats i det föregående beräknas innebära att den totala rundvirkesförbrukningen faller med 2 1981—- 1982. Skulle en avverkningsökning med 396 kunna realiseras 1981—1982, fylls rundvirkeslagren på med mellan 3 och 4 milj. m? under 1982. Härvid har då antagits att importen av rundvirke minskar med 20976 1981-1982.

Exporten av rundvirke har samtidigt bedömts kunna komma att öka med 296 1981-1982.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 84

Avsättningsläget för järn- och srålverken som varit vikande sedan våren 1980 och fram till hösten 1981 förbättrades avsevärt framför allt på exportmarknaderna mot slutet av året. Stålefterfrågan har dock varit mycket svag i Europa och befinner sig fortfarande på en låg nivå. Däremot har efterfrågan från framför allt Nordamerika varit klart stigande under 1981, vilket har givit bl.a. de svenska verken ökade avsättningsmöjligheter.

Det är framför allt exporten av specialstål som har minskat under 1981, i ton räknat drygt 1396, men exporten till Förenta staterna har ökat betydligt. Till de öst- och västeuropeiska länderna däremot har betydande leveransminskningar kunnat noteras. När det gäller handelsstålet blev exporten till Europa ungefär oförändrad 1981 jämfört med året innan medan återigen Förenta staterna tog hem kraftigt ökade mängder. Även till vissa andra icke-europeiska länder ökade leveranserna betydligt. Sammantaget minskade likväl exporten av järn och stål med 897 1980-1981. Normalt sett skulle en vikande efterfrågan, likt den som framför allt Västeuropa upplevt, resultera i en press nedåt på priserna. Sådana tendenser har dock EG-administrationen lyckats bryta genom sitt stålkrisprogram. Marknadskrafterna är satta ur spel och man har genomfört ländervisa produktionskvoter, delvis för att undvika riskerna för ett priskrig. Man har t.o.m. lyckats höja priserna, i två omgångar under hösten 1981 och senast i januari i år. Prispåslagen har i allmänhet varit betydande. Denna utveckling har varit gynnsam även för de svenska verken som i sin tur har kunnat höja sina priser i ungefär samma omfattning. De svenska exportpriserna kunde delvis som en följd av detta men även som en konsekvens av devalveringen höjas betydligt mot slutet av 1981. De största prisökningarna noterades för handelsstålet. För helåret 1981 steg exportpriserna dock endast med drygt 2 1/2 22 jämfört med 1980.

Även stålefterfrågan på den svenska marknaden har totalt sett varit klart vikande sedan drygt ett år tillbaka. Förbrukningen av stål har successivt minskat inom framför allt byggnadsverksamheten medan däremot verkstadsindustrins och varvens konsumtion har bibehållits i stort sett på 1980 års nivå. Såväl handelsstålet som specialstålet har drabbats. Även de utländska leverantörerna fick uppleva ett stort efterfrågebortfall under året och importvolymen sjönk drygt 129c 1980-1981. Andelen importerat stål minskade därmed under 1981, liksom året innan.

De svenska stålverkens investeringar i insatsvarulager och lager av varor i arbete minskade kraftigt 19381. dessutom drogs färdigvarulagren ned betydligt under andra halvåret. Efterfrågetillväxten mot slutet av året möjliggjorde sålunda en minskning av färdigvarulagren som dock fortfarande anses vara något för stora enligt den senaste konjunkturbarometern.

successiv neddragning året innan och helårsvis stannade minskningen 1980-1981 vid knappt 954.

Enligt konjunkturbarometern i mars rapporterar de svenska stålverken

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 85

en fortsatt ökad orderingång under första kvartalet 1982 från såväl hemmasom cxportmarknaderna. Även under andra kvartalet emotses en betydan-

de ökning. Branschen präglas sålunda av optimism men en viss återhåll-

samhet i bedömningen torde ändå vara befogad, framför allt när det gäller exportmöjligheterna. Den kvantitativa order- och leveransstatistiken indikerar också att en viss avmattning åtminstone för tillfället har framträtt

ånyo.

Den internationella stålkonjunkturen är fortfarande svag. Investeringsefterfrågan är genomgående på nedgäng i Europa och även i Förenta staterna har den ekonomiska aktiviteten sjunkit betydligt under vinterhalvåret. Detta tillsammans med det amerikanska hotet om dumpingåtal mot

europeiska stålverk, får troligen till följd att den europeiska stålexporten

till Förenta staterna kommer att minska något. Vidare bedöms inte den reella stålförbrukningen i Europa öka nämnvärt under loppet av 1982,

åtminstone inte förrän mot slutet av året. Dock är förbrukarledets lager av

stål f.n. mycket små och vid en begynnande konjunkturuppgång kan dessa behöva ökas betydligt. De svenska stålverkens expansionsmöjligheter återfinns emellertid utanför den europeiska marknaden och utanför Europå torde man även ha vissa möjligheter att utnyttja devalveringen för att öka sina marknadsandelar. Detta bör bl. a. gälla den amerikanska marknaden där den svenska exporten av handelsstål utgör en mycket begränsad andel av den totala amerikanska importen och den torde därmed inte framstå som något större hot mot den inhemska stålindustrin. Sammantaget har här kalkylerats med en tillväxt i den svenska exportvolymen med

57 1981-1982. Exportpriserna har höjts betydligt i början på året och

mellan helårsgenomsnitten 1981 och 1982 beräknas ökningen bli 15 5.

Även den inhemska stålefterfrågan förutses åter komma att öka under

loppet av 1982. Framför allt väntas detta ske genom en relativt kraftig ökning av verkstadsindustrins produktion samtidigt som ett omslag till cn viss uppbyggnad av förbrukarlagren torde inträffa. Stålkonsumtionen inom framför allt byggnadsverksamheten beräknas dock fortsätta att minska. Importvolymen förutses öka med 4 1981-1982 och importen skulle därmed fortsätta att tappa marknadsandelar till de inhemska producenterna, bl. a. genom tillkomsten av ett nytt valsverk för tunnplåt som väntas sätta igång produktionen under hösten. Under dessa förutsättningar väntas

produktionen av järn och stål stiga ca 596 1981—1982. Efterfrågan på verkstadsprodukter försvagades snabbt under våren 1980. Visserligen kom en viss återhämtning av orderingången att ske efter

arbetsmarknadskonflikterna men den kom enbart att gälla hemmamarknadsorderna. Exportefterfrågan däremot mattades ytterligare. Under fjärde kvartalet föll också hemmaorderingången. Bottenpunkten i orderkurvan nåddes därmed — cn viss tillväxt skedde sedan under fjolårets första hälft, särskilt vad gäller exportorderna. Ökningstakten för dessa blev mer markerad under andra halvåret medan hemmaorderna ånyo föll tillbaka.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 86

Tabell 4: 3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1980—1982 1975 års producentpriser Milj. kr., Förändring från föregående år, &Z resp. milj. kr. 1980 1981 1982 prognos

Lagerförändring i industrin

Källa: Konjunkturinstitutet.

Orderstockarna började växa vid halvårsskiftet och hade vid slutet av året nått ungefär samma storlek som i början av 1980.

Exportleveranserna av verkstadsprodukter ökade i volym knappt 29

1980-1981 med en klar omsvängning till en ökning under andra halvåret. Det var främst OPEC-länderna, övriga u-länder samt de mindre OECDländerna som bar upp exportökningen, medan exporten till våra traditionellt stora handelspartners inom OECD-området utvecklades svagt.

De inhemska leveranserna däremot beräknas ha minskat ett par procent 1980-1981. Också för dessa gäller att en mer positiv profil kan spåras mot

slutet av året. Det framgår av vidstående försörjningsbalans att det främst var den offentliga sektorn — särskilt försvaret — som svarade för en ökad efterfrågan av verkstadsprodukter. Efterfrågan för privat konsumtion däremot blev oförändrad jämfört med 1980, trots en viss ökning av bilinköpen,

medan maskininvesteringarna mir.skade ett par procent. Dessutom minskade behovet av verkstadsprodukter som insatsvaror både inom industrin och byggnadsverksamheten. Ett starkt negativt bidrag till efterfrågeutvecklingen kom vidare från lagercykeln. Lagren av verkstadsprodukter inom industrin ökade nämligen i markant lägre takt än under 1980 samtidigt som inom handeln en klar neddragning kom att ske. Importen av verk-

stadsprodukter minskade snabbt; avspeglande att fallet i efterfrågan främst gällde produktområden med högt importinnehåll. Den inhemska produk-

tionsneddragningen begränsades till knappt 19c.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 87

För 1981-1982 beräknas, som närmare framgår av kapitel 2, en volymökning av exporten av bearbetade varor på ca 896 bli möjlig (vilket är

något lägre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten). Denna ökning har också bedömts sannolik för verkstadsprodukterna vilket

rimmar väl med företagens egna uppfattningar som de kommer till uttryck i

statistiska centralbyråns i februari insamlade exportenkät. Den inhemska efterfrågeutvecklingen däremot väntas mattas ytterligare något vad gäller verkstadsprodukter både för konsumtion och för investering. Detta gäller också insatsen av verkstadsvaror i byggnadsverksamhe-

ten men en viss uppgång kan beräknas ske till industrin. Industrins lager av verkstadsprodukter förutses bli i stort sett oförändrade under 1982 med en viss ökning av lagren av insatsvaror och varor i arbete medan färdigvarulagren beräknas minska. Några större ändringar av handelns lager av verkstadsprodukter väntas inte heller. Totala efterfrågan på verkstadsprodukter skulle härigenom komma att öka knappt 422 vilket således främst

kan återföras på den förutsedda exporttillväxten. Också på hemmamark-

ning väntas stanna vid ca 3 26 1980-1981. Den svenska verkstadsindustrin

skulle härigenom kunna öka produktionen 4—5 22 1980-1981.

Industribranscherna inom övrigsektorn! producerar huvudsakligen färdigvaror vilka till övervägande delen avsätts på den inhemska marknaden. I huvudsak utgör produkterna konsumtionsvaror eller halvfabrikat som förädlas vidare i andra industribranscher eller används i byggnadsverksamheten.

Avsättningsläget för övrigvaror försvagades markant under loppet av

Efterfrågan försämrades ytterligare under 1981 beroende på den svaga

inhemska utvecklingen. Även exportefterfrågan från främst Västeuropa

var svag under första halvåret 1981. Under andra halvåret steg återigen efterfrågan från utlandet och exportvolymen ökade med drygt 5 mellan

halvåren, säsongrensat sett. Vissa andelsvinster torde ha åstadkommits

under andra halvåret eftersom marknadstillväxten i de för övrigsektorn betydande västeuropeiska länderna var fortsatt svag under perioden. Sammantaget steg exportvolymen 1 1/22 1980-1981. Den inhemska slutliga

efterfrågan sjönk betydligt 1981 jämfört med 1980, huvudsakligen till följd

av att den privata konsumtionen minskade. Även tillverkningsindustrins och byggnadsverksamhetens vikande produktionsutveckling medförde ett

! Sektorn omfattar livsmedelsindustri inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri (SNI 31), textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri (SNI 32). trähus- och byggnadssnickeriindustri, möbelindustri samt övrig trävaruindustri utom sågverk (SNI 33 exkl. 33111), träfiberplattindustri (SN1 34113), pappers- och pappförpackningsindustri (SNI 3412), övrig pappers- och pappvaruindustri (SNI 3419), grafisk industri (SNI 342), kemisk industri. gummivaru-, plast- och plastvaruindustri (SNI 351, 352, 355, 356), jord- och stenvaruindustri (SNI 36) samt annan tillverkningsindustri (SNI 39).

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 88

Tabell 4: 4 Försörjningsbalans för övrig industrisektor 1980—1982 1975 års producentpriser

Lagerförändring i industrin (milj. kr). 620 —915 360 Lagerförändring i handeln

! Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker från statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen. Försörjningsbalansens produktionsförändring för prognosperioden korrigeras därför i enlighet med mönstret för tidigare avvikelser. Källa: Konjunkturinstitutet.

minskat behov av övrigvaror. Vidare upphörde i början på året övrigsektorns uppbyggnad av egna färdigvarulager och under återstoden av 1981 har en successiv neddragning ägt rum vilket gav upphov till ett betydande

negativt lageromslag. Även handelns lager av övrigvaror sjönk under loppet av året och bidrog genom det kraftiga omslaget till ett påtagligt efterfrå-

gebontfall. Den svaga inhemska efterfrågeutvecklingen medförde att också importen av övrigvaror sjönk kraftigt framför allt under första halvåret och för helåret 1981 minskade importvolymen drygt 596 jämfört med 1980.

Även produktionen sjönk påtagligt under första halvåret och någon återhämtning mot slutet av året kom inte till stånd. Därmed kom neddragning-

en av övrigvaruproduktionen att uppgå till drygt 5 1/2 2£ 1980-1981.

Efterfrågeläget för övrigsektorn förutses förbättras under 1982, främst

till följd av gynnsammare avsättningsmöjligheter utomlands. Trots en relativt måttlig tillväxt på flera betydande exportmarknader kan exporten,

genom ytterligare andelsvinster, förväntas växa med drygt 892 1981—1982. Hemmamarknaden däremot beräknas utvecklas svagt då den privata kon-

sumtionen förutses fortsätta att minska. Tillverkningsindustrins beräknade

produktionsökning kommer att medföra en ökad efterfrågan på övrigvaror i form av insatsleveranser medan leveranserna till byggnadsverksamheten

fortsätter att minska. Vidare räknas med ett efterfrågetillskott som härrör

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 89

från övrigsektorns ökade investeringar i insatsvarulager och lager av varor i arbete liksom från partihandelns positiva lageromslag.

Ökningen av andelen importvaror i försörjningen av övrigvaror beräknas komma att dämpas 1981—1982, som en följd av den fördyring av importvaror som devalveringen medfört. Importvolymökningen beräknas sålun-

da stanna vid I 6. Utrymmet för inhemsk produktionstillväxt väntas därmed uppgå till ca 2 1/2 92 1981-1982.

4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Bruttonationalprodukten mätt från användningssidan beräknas 1981 ha minskat med 0,990. Från produktionssidan uppskattas BNP bara ha minskat med 0,3 26. Skillnaden på drygt 1/2 9c mellan beräkningarna från pro-

duktions- och användningssidan beror på osäkerhet i underlaget och utgör den s.k. restposten i nationalräkenskaperna. Poängteras bör vidare att nationalräkenskaperna inte korrigeras för variationer i årets längd, varför

0,3 96 av minskningen i BNP beror på att 1980 var skottår. Å andra sidan

skulle nedgången 1981 ha blivit omkring 0,5 26 djupare om inte jämförelsen

med 1980 påverkats av att produktionen då stördes av omfattande arbets-

marknadskonflikter.

Produktionsminskningen orsakades främst av ett lageromslag och av den svaga inhemska slutliga efterfrågan, beroende på en kraftig nedgång i

investeringarna och på en minskning i den privata konsumtionen. Exporten av varor och tjänster steg med 1,6 70 i volym samtidigt som motsvarande import beräknas ha minskat med 4,2 26. Utrikeshandelssektorn beräknas därmed ha givit ett positivt bidrag till BNP-utvecklingen motsvarande

1,8 procentenheter.

Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar redovisas i nedan-

stående tablå, både som preliminära beräkningar för 1981 enligt nationalrä-

kenskaperna och prognoser för 1982 och 1983. Bedömningarna för 1982 och 1983 grundar sig på ekonomidepartementets prognoser för den internationella och den inhemska utvecklingen. Hänsyn har vidare tagits till de sysselsättningsbefrämjande åtgärder som nu föreslås. För 1983 redovisas inte uppgifter för samtliga delbranscher.

Produktionen inom jordbruket beräknas enligt statens jordbruksnämnd

ha ökat med 0,42 i volym 1981. För 1982 väntas produktionen öka med

2.290. Ökningstakten var avsevärt högre i vegetabilieproduktionen än i animalieproduktionen och samma relation väntas även 1982.

Skogsbrukets bidrag till BNP beräknas enligt nationalräkenskaperna ha minskat med nära 296 1981. Samtidigt har dock avverkningen enligt senare

bedömningar ökat med 192. NR-beräkningarna torde därför komma att

upprevideras. För 1982 förutses avverkningarna öka med 3 Z& och produktionen totalt i skogen med 292. Samtidigt antas importen av rundvirke

sjunka kraftigt och rundvirkeslagren öka. Utsikterna för 1983 torde vara

något positivare genom att skogsindustrins efterfrågan då väntas öka.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 920

Industriproduktionen beräknas ha minskat med 3 1/26 1981 jämfört

med 1980. Produktionsnivån låg egentligen 596 under 1980 års nivå om man korrigerar för storkonflikten. Delar av verkstadsindustrin (särskilt bilindustrin) klarade sig bäst medan råvaruproducerande branscher som gruvor, massaindustri och bygginriktade företag som t.ex. producerar

trävaror, järn- och stålprodukter, jord- och stenvaror fick en allt sämre efterfrågebild under året. .

1982 beräknas industriproduktionen öka med 3 6. Detta förutsätter en

mer än dubbelt så kraftig ökningstakt under loppet av året. Det är i första hand verkstadsindustrin som väntas bidra till produktionsuppgången. För

1983 väntas industriproduktionen rortsätta att öka, nu med drygt 49, vartill då även skogsindustrin kan väntas ge bidrag.

Elproduktionen ökade mycket kraftigt under 1981 till följd av att flera

nya kärnkraftverk togs i drift under året. Från att tidigare ha haft elunder-

skott blev Sverige 1981 nettoexportör av elkraft med överskott på 2,7 TWh motsvarande lika mycket i procent av produktionen. Ändå tvingades vi netto importera elström mot slutet av året p. g. a. driftsproblem vid några

kärnkraftverk och extremt kallt väder. .

Elförsörjningssituationen har bidragit till att andelen oljebaserad elproduktion minskat till omkring 5 26 mot 1296 1979. Övergången från oljean-

vändning till el är markant både inom industrin, vars elförbrukning trots aktivitetsnedgången i stort sett låg stilla, och hushållssektorn m. m. där förbrukningen steg med hela 796. . Den totala handelsbalanseffekten av det förbättrade elförsörjningsläget i

form av omslag till elöverskott och lägre oljeimport kan beräknas till kring I 1/2 miljarder kr. 1981. Även fjärrvärmeproduktionen ökar trendmässigt.

För 1982 väntas energisektorns produktion öka med 1 1/22. Samtidigt ökar den inhemska förbrukningen. Elöverskottet väntas därför bara bli 1 TWh 1982. Driftsstörningarna i början av året och rutinöversyner av kärnkraftverken håller produktionen nere.

Den totala byggproduktionen minskade med 376 1981, men döljer en

mycket splittrad bild på delmarknader. Nyproduktionen av bostäder mins-

kade med 1076, medan ombyggnadsverksamheten steg med 127. Samlti-

digt fortsatte även reparationsverksamheten att öka. Näringslivets bygginvesteringar sjönk med nära 1096. För 1982 väntas en fortsatt kraftig tillbakagång främst i nybyggnadssektorn men med måttliga ökningar för repara-

tions- och ombyggnadsverksamhet. Även industrin räknar med att dra ned sina bygginvesteringar. Totalt beräknas byggproduktionen minska med

21/26 1982, medan bygginvesteringsdelen beräknas minska i dubbelt så

hög takt. 1983 torde investeringsaktiviteten i näringslivet vända uppåt och

bidra till att produktionsnivån i byggbranschen stiger något jämfört med 1982. De nu föreslagna åtgärderna i form av bl. a. ombyggnadsstöd och

tidigarelägganden av statliga byggen bidrar till att hålla byggvolymen uppe

både 1982 och 1983. Produktionen av privata tjänster omfattar både handel, restauranger,

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 91

hotell, banker, försäkring och olika former av uppdragsverksamhet. Trots fallet i den inhemska efterfrågan och i industriproduktionen ökade tjänsteproduktionen 1981 med 1/2 96. Privata tjänster är dock den sektor som har sämst underlag för produktionsberäkningar i nationalräkenskaperna. För 1982 förutses en lika stor ökning som 1981, 1/2 26. Producentorienterade tjänster som partihandel, transporter och olika former av uppdragsverksamhet väntas öka medan detaljhandel och vissa konsumenttjänster väntas få en mer negativ utveckling. Under 1983 torde produktionen av privata tjänster öka kraftigt i takt med att den inhemska efterfrågan förbättras inom de flesta delsektorer.

Den offentliga tjänsteproduktionen beräknas ha ökat med knappt 290 1981. Landstings- och primärkommunerna ökade med knappt 3 Zz medan statens produktion minskade med 1/296. I kapitel 9 beskrivs den väntade utvecklingen inom den offentliga sektorn mer detaljerat. Staten beräknas minska sin verksamhet med knappt 22, vilket motvägs av en kommunal ökning med ca 2,5 26. Häri ingår en viss volymökning i beredskapsarbeten. För 1983 beräknas den kommunata ökningen uppgå till den målsatta utvecklingstakten 196, och statens produktionsvolym torde fortsätta att sjunka, nu med 296. Kalkylerna har påverkats även av de huvudmannaskapsförändringar som genomförs för Karolinska sjukhuset 1982 resp. för Akademiska sjukhuset 1983. Dessa förändringar ökar den kommunala produktionen och minskar den statliga produktionen i motsvarande mån.

Mot bakgrund av ovan redovisade prognoser för olika näringsgrenar torde bruttonationalprodukten komma att öka med 1,42 1982. Produktionsökningen väntas i stor utsträckning komma 2:a halvåret. För 1983 torde totalproduktionen fortsätta att öka så att bruttonationalprodukten för 1983 överstiger 1982 års nivå med knappt 2 1/296.!

Bransch Andel av Procentuell förändring i

total pro- .produktionsvolymen

duktion

Gruvor och tillverk-

ningsindustri 26,6 -=3,5 3,0 4,5 El-, gas-, vatten- och värmeverk 3,1 15,7 1,4

Byggnadsverksamhet 7,1 -3.0 —2,5 0,6 Summa varu- och

Summa tjänstepro-

! I dessa prognoser har ej hänsyn tagits till kalendereffekter. Produktionen 1982 och 1983 påverkas av att antalet arbetsdagar är något fler än 1981. Detta skulle motsvara drygt 0,5 Z ytterligare i produktionsökning 1982 men inte påverka 1983.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 92

5¶Arbetsmarknaden

5.1¶Sammanfattning

Arbetsmarknadsläget har försämrats kraftigt under loppet av 1981, men

ändå inte i den utsträckning som förväntades i fjolårets reviderade nationalbudget. Utbudet av arbetskraft har, delvis till följd av olika arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder, slutat att öka. 5000 personer färre

(0,1 20) räknades in i arbetskraften första kvartalet 1982 jämfört med ett år

tidigare. Särskilt ungdomarnas förvärvsfrekvenser har minskat. Samtidigt minskade arbetskraftsefterfrågan i takt med den allt svagare produktionen.

Antalet sysselsatta minskade under samma period med ca 40000 personer,

Kommunerna ökade sin personal samtidigt som industrin minskade kraf-

tigt.

Arbetslösheten har, som den mäts i arbetskraftsundersökningarna, ökat

med 1/3 till omkring 130000 personer säsongrensat. Samtidigt har även

antalet personer som berörs av arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat kraftigt liksom antalet undersysselsatta och latent arbetslösa.

Under 1982 beräknas utbudet av arbetskraft minska med 0,2 6 i timmar, men öka räknat i antal personer med drygt 10000 till följd av sänkt

medelarbetstid.. Arbetskraftsefterfrågan beräknas med utgångspunkt från

den beräknade produktionen och gjorda produktivitetsantaganden minska med 0,5 26 i arbetstimmar, vilket motsvarar 5000 personer. Arbetslösheten

skulle härigenom komma att öka till ca 125 000 i genomsnitt för 1982, vilket

skulle innebära en minskning under loppet av 1982 med ca 10.000 personer säsongrensat sett. En stigande arbetskraftsefterfrågan, särskilt inom indu-

strin, motvägs delvis av att även arbetskraftsutbudet väntas öka.

För 1983 beräknas den ökande ekonomiska aktiviteten inom näringslivet skapa ett större behov av arbetskraft. Samtidigt torde det genom olika arbetsmarknads- och utbildningspoelitiska åtgärder tillbakahållna utbudet av arbetskraft åter öka. Den genomsnittliga arbetstiden väntas inte heller sjunka enligt trenden från 1970-talet. Den öppna arbetslösheten torde

härigenom fortsätta att minska i samma takt som under loppet av 1982 och i genomsnitt bli omkring 115 000 personer för 1983. Antalet personer som

berörs av arbetsmarknadspolitiska åtgärder torde kunna reduceras i snab-

bare takt under loppet av.året.

5.2 Läget på arbetsmarknaden under 1981 och början av 1982 Arbetskraftsutbud

Tillgången på arbetskraft bestäms av hur befolkningen i arbetande åldrar utvecklas och av hur andelen som har eller söker arbete förändras.

Folkmängden stagnerar, 1981 var ökningen endast ca 5000 personer men i åldern 16—74 år var ökningen större genom att den årsklass som tillkom är ca 10000 personer större än normalt. Nettoinvandringen blev

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 93

Tabell 5: I Relativa arbetskraftstal 1970, 1975—1981

Årsmedeltal (16—74 år)

1970 1975 1976 1977 1978 1979 1980! 1981 Män 80,6 80.0 79,5 78,6 78,3 78,5 78.5 1773 därav: 16—24år 67,3 72,4 72,9 71,9 808 71.8 71.1 67,9

25-54 år 95,1 95,2 97,7 95,5 95,3 95,3 95,5 94,9 55-74 år 62,8 55,4 52,8 50,8 50.4 50,4 50,2 49,0

Kvinnor 52,8 59.2 60,0 6LI 62,2 63,5 64,5 65,7 därav: 16—-24år 58,9 66,1 67,7 68,0 68.1 69,7 69,8 67,8

25-54år 64,5 74,2 75,6 77,5 793 811 828 84,8 55-74år 29,0 29,7 29,9 30,1 30,6 30.9 31,0 323

Samtliga 66,7 69,6 69,8 69,9 70,2 71,0 71,4 71,5 ! För 1980 har uppskattade värden för april utnyttjats. Källa: Statistiska centralbyrån.

1981 bara knappt 3000 personer mot ca 10000 personer 1980. Genom att invandringen rymmer både adoptioner och gäststudenter torde nettot av flyttningar över riksgräns ha inneburit en minskning av utbudet.

Förvärvsfrekvensernas utveckling redovisas i tabell 5: 1. Den kraftiga ökningen från de 4 senaste åren stannade nästan helt upp och blev bara 0,1 procentenhet mellan 1980 och 1981. En kraftig nedgång bland männen med drygt I procentenhet motvägs av en något större ökning hos kvinnor, främst i åldrarna 25—54 år. Den ändrade utvecklingen för utbudet är till stor del en effekt av att de yngre åldersgrupperna i större utsträckning än tidigare sugs upp i utbildningsverksamhet. Den svaga efterfrågan på arbetskraft på många orter har bidragit till att ett större antal personer väljer utbildning eller annan verksamhet framför att gå ut i arbetslöshet. Bland 16—19 åringarna var arbetskraftsdeltagandet ca 5 7 lägre än ett är tidigare.

Mätt i timmar beräknas utbudet ha ökat med 0,6 Z och i antal personer med 0,7 70 1981. Skillnaden mot hur antalet personer i arbetskraften förändras beror av minskande genomsnittliga arbetstider. Den genomsnittliga arbetstiden var i stort sett oförändrad jämfört med 1980. Långtidsfrånvaro p.g.a. studier, sjukdom, värnplikt m.m. beräknas öka med 0,37 1981. Den ökande andelen kvinnor i arbetskraften bidrar med 0,26 till sänkt medelarbetstid genom att deltid är vanligare bland kvinnor än bland män. Den trendmässiga minskningen i arbetstiden motvägs av att ”övrig frånvaro” var hög 1980 p. g. a. arbetsmarknadskonflikterna.

Arbetskraftsefterfrågan

Som mått på arbetskraftsefterfrågans utveckling kan man använda sysselsättningsutvecklingen som visar den efterfrågan som kunnat realiseras. Andra indikatorer på efterfrågan är statistiken över nyanmälda och kvarstående lediga platser hos arbetsförmedlingarna samt andelen företag som uppgivit brist på olika kategorier arbetskraft i konjunkturinstitutets kvartalsvisa barometerundersökningar. I den mån dessa mått på efterfrågan

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 94

Tabell 5: 2 Sysselsättningsutvecklingen enligt AKU, 1975— 1981 Medeltal sysselsatta, t 000-tai

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

Heltidssysselsatta (mer än 35 tim./v.) 3313 3239 3191 3152 3169 3186 3161 Deltidssysselsatta (20-34 tim./v.) 521 603 659 710 766 786 812 Deltidssysselsatta (1—19 tim./v.) 228 246 249 253 245 258 252 ! Årsmedeltalen för 1980 är beräknade med uppskattade värden för april 1980.

Källa: Statistiska centralbyrån. -

avviker från sysselsättningen tyder de på olika slag av obalanser på arbetsmarknaden. Den totala sysselsättningen ökade kraftigt från mitten av 1978 till halvårsskiftet 1980 och har sedan dess minskat något, se tabell 5: 2 och diagram S: 1. Antal sysselsatta män har legat i stort sett stilla under hela 1970-talet

men minskade med 40000 1981. Kvinnorna fortsatte att öka med drygt

30 000.

Diagram 5: 1 Arbetskraft och sysselsättning 1976— 1982

4,3

4,2 Arbetskraften

4,1 a S—

Antal sysselsatta

4,0

Lu Ja I | I

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Anm. För april 1980 saknas uppgifter r.. g. a. konflikten. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 95

Det ökande kvinnodeltagandet visar sig också i form av att antalet heltidssysselsatta minskar samtidigt som deltid blir vanligare, 4000 personer fler arbetar deltid 1:a kvartalet 1982 än för ett år sedan men 40 000 färre

arbetar heltid. Till denna utveckling torde även bidra faktorer som skattesystemet, arbetsmarknadslagstiftningen och svagare efterfrågan med påtvingad korttidsvecka. Deltid är vanligast inom den offentliga sektorn som

Ju kraftigt expanderat under 1970-talet. 4820 av de sysselsatta kvinnorna arbetar deltid mot endast 8 22 bland männen 1:a kvartalet 1982. 84 Zz av de deltidsarbetande var kvinnor. Ökningen av deltidsarbetet gäller inte de

som jobbar mindre än halvtid (<20 timmar). Dessa minskade med ca 15 000

personer.

Sysselsättningsutvecklingen fördelad på näringsgrenar framgår av tabell 5:3,

Sysselsättningen inom industrin nådde en topp under tredje kvartalet

1980 och har sedan dess minskat. Under 1981 var industrisysselsättningen drygt 30000 personer mindre än under 1980. I början av 1982 var industrisysselsättningen knappt 50000 personer lägre än ett år tidigare. Antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten fortsatte att öka under

början av 1981 men minskade sedan kraftigt kring årsskiftet 1981/1982.

Den privata tjänstesektorn är den sysselsättningsmässigt största sektorn

Tabell 5: 3 Sysselsättningen inom olika näringsgrenar 1979—1981

[981 Procentuell förändring

Antal

syssel- 1979-1980 1980-1981

satta,

1000-tal Antal Antal Antal Antal

syssel- = arbets- = syssel- = arbets-

satta timmar = satta timmar Jordbruk och fiske 176 -2,9 —4,6 0,6 0.8 Skogsbruk 52 -0,5 -2,8 -5,6 -0.5 Gruvor och tillverkningsindustri 953 —-0,2 —-1,2 -2,7 —-3,0

! Handel, restaurang- och hotellrörelse, samfärdsel, bank- och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning m, m. 2 Den totala sysselsättningsutvecklingen fås från arbetskraftsundersökningarna korrigerade för kalendariska effekter m. m. för att överensstämma med nationalräkenskapernas definitioner. På senare år har förelegat en ganska stor diskrepans mellan sysselsättningen summerad över de olika näringsgrenarna och arbetskraftsundersökningarna. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 96

Diagram 5:2 Vid arbetsförmedlingarna kvarstående lediga platser 1976—1982 Tusental. Säsongrensade månadsdata. Log. skala.

70 sot Totalt | sol CS ADA

so MANA pe” O |

Offentliga tjänster ANA 2/1 / NIAN F 2 INesbp, Ne Sest je NN Ne Fr ' YT ror TV v 1/ 1 ”"” HN LÅ

” ' bn /” VA

DC yN I

10 1

Tillverkningsindustri p?” N

3 Z PA ALIN, / Zz Enda Ve I J / UA I + AP, 4 vf H I I! I

us JA

1 ue /

Byggnadsverksemhet Y

L I L l l l I 1976 1977 1978 1979 1980 1987 1982

Anm. Delbranscherna summerar sig inte till totalen då vissa branscher uteslutits. Korrigering för den utvidgade anmälningsplikten har ej gjorts. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

i tabell 5: 3. Dess sysselsättning minskade under 1981. Under första kvartalet 1982 var drygt 15 000 personer färre sysselsatta i denna sektor jämfört

med första kvartalet 1981. Den kommunala sysselsättningen fortsatte att öka i snabb takt under

1981. Den genomsnittliga sysselsättningsökningen under året uppgick till ca 35000 personer. Ökningstakten påverkas av beredskapsarbeten. Första kvartalet 1982 finns enligt arbetskraftsundersökningarna ca 30000 fler kommunanställda än ett år tidigare. Sysselsättningen i den statliga sektorn var 1981 något lägre än under motsvarande period 1980. Borträknas ett minskat antal värnpliktiga var det en ökning med ca 3 000 personer i statlig tjänst.

Analysen av statistiken över antalet nyanmälda lediga platser försvåras

av den anmälningsplikt som successivt införts och som nu gäller hela landet. Enligt beräkningar gjorda av AMS har denna anmälningsplikt medfört att antalet till arbetsförmedlingarna lediga platser ökat med ca 302.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 97

Den nedgång i antalet nyanmälda lediga platser som inleddes under sommaren 1980 fortsatte under 1981 och början av 1982. Under första

kvartalet 1982 nyanmäldes 144000 lediga platser till arbetsförmedlingarna, omkring 2072 lägre än första kvartalet 1981. Andelen korttidsplatser har

ökat.

I diagram 5:2 redovisas utvecklingen av antalet kvarstående lediga

platser totalt och för fyra delsektorer. Antalet kvarstående lediga platser ger en indikation på den icke tillgodosedda efterfrågan på arbetskraft. Även antalet kvarstående lediga platser har minskat kraftigt sedan mitten av 1980. De uppgick under första kvartalet 1982 till 18000. Jämförelser med tidigare år försvåras även här av den successivt införda anmälningsplikten men också av andra ändringar i de administrativa rutinerna införda fr.o.m. april 1981. Minskningen i förhållande till 1980 är i alla händelser

betydande. Särskilt påtaglig är minskningen för tillverkningsindustrin och byggnadsverksamheten.

Bristen på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitutets barometerundersökningar redovisas i tabell 5: 4. Under tolv kvartal i följd. fram till september 1980, ökade andelen företag med brist på yrkesarbetare till 5196.

Därefter har personalsituationen vänt. I mars 1982 är det bara vart åttonde

företag som har rekryteringsbekymmer.

För andra personalkategorier är efterfrågeläget än sämre. För byggnadsarbetare av olika slag har 1980 års bristsituation under 1982 förbytts till att i

stort sett inga byggföretag saknar ens specialiserad arbetskraft.

Tabell 5: 4 Andelen företag som uppgivit brist på arbetskraft 1980—1982 Procentuell andel ja-svar

1980 1981 1982

Ikv. 2kv. 3kv. 4kv. Ikv. 2kv. 3kv. 4kv. I kv. Brist på yrkesurbetare Totala industrin 43 48 51 40 29 22 18 14 13 Trävaruindustri 47 43 39 27 17 12 10 8 10 Massa-, pappers- och grafisk industri 23 30 31 25 12 10 9 4 6 Järn-, stål- och

Brist på byggnads- och anläggningsarbetare

Källa: Konjunkturinstitutet. 7 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 98

Tabell 5: 5 Arbetslösheten 1979—1982

Års- och kvartalsmedeltal, 1 000-tal (16--74 år)

1979 1980 1981 1981 1982

Ikv. 2kv. 3kv. 4kv. Ikyv.

Medetantal veckor i arbetslöshet 17 16 16 16 19 15 17 19

Relativa arbetslöshetstal (arbetslösa i procent

uv arbetskraften)

Anm. Årsmedeltal för 1980 har beräknais med uppskattade värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik

Den ökning av arbetslösheten som inleddes under senare delen av 1980 fortsatte under 1981. Första kvartalet 1982 var 137000 arbetslösa enligt arbetskraftsundersökningarna, se tabell 5: 5. I januari var 153 000 personer utan arbete, det högsta antal som uppmätts i Sverige.

Antalet arbetslösa i procent av arbetskraften var första kvartalet 1982 3,3 90. Säsongrensat nåddes arbetslöshetstoppen redan i oktober—-november 1981 varefter antalet arbetslösa säsongrensat legat kring 130000 personer. Arbetslösheten är störst bland yngre kvinnor.

Även statistiken över antalet arbetslösa kassamedlemmar visar en likartad bild, en betydande ökning har ägt rum under loppet av 1981. Mellan första kvartalen 1981 och 1982 ökade kassaarbetslösheten från 55 000 till 80000 personer, eller från 1.8 till 2,5 26.

Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning var ända fram till februari 1982 lägre än ett år tidigare. Första kvartalet 1982 deltog i genomsnitt 41000 personer. Beredskapsarbetena ökade gradvis under 1981 så att omfattningen under tredje kvartalet översteg nivån ett år tidigare. Första kvartalet 1982 var 47 000 personer sysselsatta i beredskapsarbeten. 20000 fler än ett år tidigare. Antalet personer som sysselsattes i skyddat och halvskyddat arbete (anställda i Samhällsföretag AB, i arbetsmarknadsinstituten m. m.) fortsatte att öka i stadig takt, med omkring 4000 personer per år, se tabell 5: 6.

Prop. 1981/82:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 99

Diagram 5:3 Arbetslösa enligt AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvarstående lediga platser 1976—1981 Tusental. Säsongsrensade månadsdata

140F

- | Arbetslöshet Å

120k J

100É Vv

ol MN MA

VMA . Fr e 60 7 v Arbetslösa —

AL pas” dä XY ÖR SS kassamedlemmar

Ng OM IA ot eten PE PAL ALA 2. Å

or WINTER ett N 7 i

RESAS EPERESE Vz Md I ro] A

sear 1 På - M

20 : sl

Lediga platser

L l I I || I I

1976 1977 1978 1979 1980 . 1981 1982 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Antalet personer som berörts av varsel om uppsägningar och permitte-

ringar ökade starkt i slutet av 1980 och tåg därefter kvar på en hög nivå

under 1981 (tabell 5: 7 och 5: 8). Samma utveckiing kan iakttas avseende antalet personer med korttidsvecka. Varslen verkställs i högre grad än tidigare år.