med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82, m.m. (kompletteringsproposition)

Prop. 1980/81: 150

Regeringens proposition

1980/81: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 23 april 1981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag

av regeringsprotokoll för de åtgärder elter de ändamål som framgår av

föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

"THORBJÖRN FÄLLDIN ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade föränd-

ringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband

därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för hudgetåret

1980/81 skulle öka med drygt 2 miljarder kr. i förhållande till beräkningarna t årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om inemot 58

miljarder kr.

För budgetåret 1981/82 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om inemot 68 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott av ca 75 miljarder kr.

I särskilda bilagor redovisas den reviderade finanspianen 1981, det reviderade budgetförslaget 1981/82 och vissa arbetsmarknadspolitiska insat-

ser. Vidare redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1981. en sam-

manfattning av 1980 års långtidsutredning och remissyttrandena häröver

samt en långtidsbudget för budgetåren 1981/82—1985/86.

I Riksdagen 1980/81.1 samt. Nr 150

Prop. 1980/81: 150 [Re

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-04-23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo.

Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsråden Bohman, Wirtén och Andersson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Wirtén anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1980/81: 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har

regeringens förslag sedermera redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt

förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i

den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen.

Statsråden föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som faller inom vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Wirtén hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de

har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar

att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits I

underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-3.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981 -

Bilaga 1

Reviderad

-— finansplan

Regeringens prop. 1980/81: 150 Bilaga 1

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-04-23

Föredragande: statsrådet Bohman

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82 såvitt avser reviderad finansplan m. m.

1¶Sveriges ekonomiska situation i ett längre perspektiv

Balansbristerna i den svenska ekonomin är stora och djupgående. Påtagliga tecken på detta är de stora underskotten i budgeten och bytesbalansen

samt den låga investeringsnivån. Underskotten är inflationsdrivande samtidigt som de beskär den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten. De för-

svårar den ekonomiska politikens strävan att upprätthålla full sysselsätt-

ning vid stabila priser. Den låga investeringsnivån medför av naturliga skäl, att möjligheterna till framtida ekonomisk tillväxt begränsas. |

Balansbristerna utgör således ett hot mot strävan att återvinna stabilite-

ten i ekonomin och gör det allt svårare att uppnå de centrala målen för den

ekonomiska politiken, dvs. full sysselsättning, stabila priser, god tillväxt, rättvis inkomstfördelning samt regional balans.

Dessa mål är beroende av varandra. Det kan inte nog kraftigt understrykas att fördelningsmålet endast kan nås om de övriga målen är uppfyllda. Studier som gjorts på detta område visar att de viktigaste förutsättningarna när det gäller att förbättra villkoren för de sämst ställda i samhället är full sysselsättning, stabila priser och god tillväxt.

Den mest angelägna uppgiften för den ckonomiska politiken under de närmaste åren är därför att komma tillrätta med balansbristerna i den svenska ekonomin. Detta präglar 1980 års långtidsutredning (LU 80). Utredningen analyserar ingående balansbristernas orsaker. Genom att studera olika tänkbara ekonomiska utvecklingsförlopp för den närmaste femårsperioden undersöker utredningen också möjligheterna att nå balans i ekonomin.

I många avseenden är de svenska problemen en del av en större internationell problembild. Jämfört med 1950- och 1960-talen har 1970-talets ekonomiska utveckling inneburit en betydande försvagning. Inflationstakten har i jämförelse med 1960-talet mer än fördubblats under 1970-talet. Den ligger i genomsnitt för OECD-länderna nu väl över 10 92. Samtidigt har den

genomsnittliga tillväxttakten i stort sett halverats. Arbetslösheten har stigit

dramatiskt och förväntas 1981 för OECD ligga på ca 7 £. Detta innebär att I Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan ra

antalet arbetslösa i OECD-området kan komma att uppgå till över 25

miljoner personer.

Dessutom har instabiliteten i den ekonomiska utvecklingen förstärkts.

Variationerna i tillväxt och inflation har blivit kraftiga och svåra att förut-

säga. Konjunkturutvecklingen har inte längre det relativt regelbundna och stabila förlopp som i stor utsträckning kännetecknade 1950- och 1960talen.

Instabiliteten har också varit mycket påtaglig på det finansiella och

monetära området med kraftiga svängningar i växelkurser och räntenivåer. Detta hänger samman med de djupgående förändringar i världsekonomin

som inträffade mot slutet av 1960-taiet och början av 1970-talet. En viktig

förändring är de kraftigt stigande priserna på olja och övriga råvaror. Men

det finns också andra orsaker. Den amerikanska ekonomin har under 1970-

talet inte längre genom ett fast doltarvärde verkat som en stabiliserande faktor i världsekonomin. Industriländernas ekonomier har inte haft den flexibilitet som krävts för en anpassning till nya konkurrensförhållanden och ändrade relativa priser under 1970-talet.

Den internationella utvecklingen har haft stor betydelse för det ekonomiska skeendet i Sverige. När tillväxten i världshandeln halveras beskärs expansionsmöjligheterna för den svenska exportindustrin kraftigt. De stora oljeprishöjningarna har också inneburit en försämring i våra bytesförhållanden med omvärlden som motsvarar ca 3 % av BNP. I många avseenden har emellertid den svenska utvecklingen under 1970-talet varit sämre än den internationella. Framför allt har produktionstillväxten i den svenska ekonomin varit låg. Särskilt svag har, i en internationell jämförelse, industriproduktionens utveckling varit. Viktiga orsaker härtill har varit kost-

nadskrisen 1975-1976 och branschkriserna. Längtidstutredningen påvisar

emellertid dessutom allmänna svagheter och bristande expansionskraft i stora delar av den svenska ekonomin. Det bekräftas av utvecklingen under 1979 och 1980, då den relativt goda marknadstillväxten inte resulterat i en motsvarande ökning av den svenska exporten, trots att utgångsläget borde varit tämligen gott efter relativprissänkningarna 1977 och 1978. Utveck-

lingen tyder på betydande inhemska restriktioner på utbudssidan i det

svenska näringslivet.

Långtidsutredningen pekar på vissa områden där tillväxtrestriktionerna varit särskilt märkbara under 1970-talet. — Låg rörlighet på arbetsmarknaden och ett kraftigt efterfrågesug på arbetskraft från offentlig sektor har försvårat rekryteringen till industrin.

— En svag finansiell position i industrin. Låga vinster och låg soliditet har

drivit tillbaka investeringsviljan. — Ett otillräckligt virkesutbud har begränsat expansionen inom skogsin-

dustrin.

Den svaga produktionsutvecklingen har inte motsvarats av återhållsam-

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan '

het på konsumtionssidan. Särskilt den offentliga men även den privata konsumtionen har ökat snabbare än våra inkomster (bruttonationalinkomsten). Därmed har underskotten i utrikeshandeln vuxit. Samtidigt har investeringarna legat på en låg nivå. Denna utveckling åskådliggörs i diagram 1 som hämtats ur långtidsutredningen. Diagram 1 BNI, privat och offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar (1975 års priser) och bytesbalansens saldo 1970—1980 Index 1970=100 1401

Offentlig konsumtion,

| AV rf a I (

1970 1975 1980

Miljarder kr i löpande priser 10

-10 |

Bytesbalansens saldo

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 4

Balansbristerna i den svenska ekonomin är sålunda frukten av en ut-

veckling under lång tid. För att vi åter skall nå balans i den svenska ekonomin är det nödvändigt att trenderna bryts. Konsumtionen måste

hållas tillbaka och produktionen måste öka snabbare än tidigare. LU 80 belyser i sitt alternativ I för den ekonomiska utvecklingen de krav som ställs för att successivt under innevarande decennium återskapa balans i

den svenska ekonomin. Även vid en så relativt blygsam målsättning är de trendbrott som krävs mycket kraftiga. Utredningen sammanfattar kraven

på följande sätt.

— Efter den långa perioden av stagnation krävs en ökning av industripro-

duktionen med i genomsnitt ca 5 Z per år. Därtill fordras en ökning av

industriinvesteringarna med 6 4 om året. Detta förutsätter att industrin

vinner marknadsandelar hemma och utomlands och att sysselsättningen

i industrin under den närmaste femårsperioden ökar med ca 60000

personer. — Oljeberoendet måste minskas. Utredningen kalkylerar med en nedgång

i oljeimporten med 4.3 < per år vid given BNP. — Privat konsumtion får öka med endast 0,5 2 per är under hela första

hälften av 1980-talet. — Utgiftsökningen i offentlig sektor måste bringas ned från 6 å 7 6 om året mätt i fasta priser till I å 2 Zz per år. —- Tillväxten i statlig och kommunal konsumtion måste dämpas kraftigt.

Kommunernas konsumtionsullväxt begränsas till ca I &£ om året.

Jag återkommer senare med ett mera detaljerat ställningstagande till de

olika leden i den angivna målsättningen. Det bör observeras att utredning-

en inte avser att göra en prognos för den kommande femårsperioden. Syftet är i stället att ange en tänkbar väg tillbaka till ekonomisk balans och att diskutera de krav som ställs för att de härför nödvändiga trendbrotten

skall kunna åstadkommas. Det står emellertid enligt min mening klart att

en återgång till balans i allt väsentligt måste ske efter den linje som anges i

långtidsutredningens alternativ 1. Sett från dagens utgångspunkt ter sig de

förutsättningar utredningen arbetat med optimistiska. Detta gäller framför

allt i fråga om den internationella utvecklingen och våra produktionsmöjligheter. För att nå de balansmål utredningen sätter upp måste därför vår inhemska konsumtion beskäras mer än vad som framkommer i utredning-

ens alternativ I.

Obalansen i den svenska ekonomin har uppstått bl.a. därigenom att

konsumtionen ökat snabbare än bruttonationalinkomsten. Ett nödvändigt

villkor i varje strategi för en återgång till balans är att produktionen ökar snabbare än konsumtionen. Att åstadkomma detta är av flera skäl svårt. Bl.a. krävs ett delvis nytt tänkande inom stabiliseringspolitiken. Den gängse tumregeln har under 1950- och 1960-talen varit att en låg aktivitetsnivå i ekonomin skall hjälpas upp genom att den inhemska efterfrägan stimuleras. Med en viss förenkling kan man säga att det centrala stabilise-

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan "An

ringspolitiska problemet under denna period varit att åstadkomma en riktig förläggning i tiden av stimulanser respektive åtstramning av efterfrågesidan i ekonomin.

Under 1970-talet har en efterfrågestimulerande politik kommit att fungera allt sämre som medel att öka produktionen i ekonomin. Detta är erfaren-

heter man gjort såväl internationellt som i Sverige. Det har visat sig att

detta slags politik tenderat att öka inflationen samtidigt som effekterna på produktionssidan visat sig bli högst begränsade och ibland t.o.m. negativa. Detta hänger bl. a. samman med den bristande flexibiliteten och den

låga investeringsbenägenheten i industriländernas ekonomier. Inflations-

drivande flaskhalsproblem uppträder härigenom redan på ett tidigt stadium av en produktionsuppgång. Tendenserna har därtill förstärkts av utifrån

kommande prisstegringar på olja och övriga råvaror.

Den traditionella efterfrågestimulerande konjunkturpolitikens negativa följder har gjort sig gällande också i den svenska ekonomin. Stimulansen

av den inhemska efterfrågan under 1970-talet har tenderat att öka våra strukturella problem. Detta beror på att industrisektorn försvagats genom

de pris- och kostnadsökningar som stimulanspolitiken föranlett.

Det ökade utlandsberoendet och den svenska industrins inriktning på produktion av insats- och investeringsvaror har, som längtidsutredningen påpekar, dessutom medfört att den internationella efterfrågan och den

internationella konkurrenskraften betyder mera för industrikonjunkturen

än utvecklingen av den inhemska efterfrågan. De ekonomiska problem som Sverige f.n. brottas med är alltså till en

inte ringa del frukten av en felslagen expansiv ekonomisk politik. Försök

att lösa Sveriges ekonomiska problem genom cn fortsatt satsning på inhemsk konsumtionsefterfrågan kommer med stor säkerhet endast att fördjupa den ekonomiska kris Sverige befinner sig i. Hur utvecklingen i så fall

skulle förlöpa belyses av långtidsutredningen i dess alternativ 2. I detta alternativ antas endast en mindre dämpning av den inhemska efterfrågetillväxten komma till stånd samtidigt som stelheterna på ekonomins produk-

tionssida kvarstår. Under dessa omständigheter fortsätter såväl bytesba-

lansunderskotten som budgetunderskotten att växa. Utvecklingen på det

senare området är snarlik den som kan utläsas ur årets långtidsbudget.

Det kommer knappast vara möjligt att under sådana förutsättningar

bedriva en fortsatt utländsk upplåning, varför en utveckling i enlighet med

alternativ 2 med mycket stor sannolikhet kommer att få avbytas av en

kraftig åtstramningspolitik, som dikteras av nödvändigheten att få bukt

med underskotten. Det säger sig självt att en sådan politik kan komma att få dramatiska effekter på sysselsättningen. Enligt min mening kan därför

en fortsatt utveckling efter de linjer som anges i alternativ 2 leda till

betydligt större arbetslöshet än de 4,5 %& som framkommer i utredningens kalkyler över detta alternativ.

Sverige står alltså inför nödvändigheten att öka produktionen genom

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 6

andra medel än offentlig stimulans av den inhemska konsumtionsefterfrågan. Den väg långtidsutredningen anvisar innebär att de restriktioner för ekonomisk tillväxt som gjort sig alltmera märkbara under 1970-talet måste väsentligen lösas upp genom en aktiv politik riktad mot ekonomins utbudssida.

För att minska bytesbalansunderskottet är det därtill nödvändigt att det förbättrade produktionsresultatet används till att öka marknadsandelar på såväl våra utländska marknader som hemmamarknaden. Långtidsutredningen konstaterar — för att vi skall vinna marknadsandelar krävs att priser och löner i den

svenska industrin minskar i förhållande till omvärlden. Behovet av

relativprisnedgång i exportindustrin kan uppskattas till 6 Zz mellan 1980

och 1985. För lönerna krävs en ännu större förskjutning eftersom vins-

terna måste öka — den industriella sysselsättningsexpansionen kräver att löneläget i indu-

strin höjs i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin. Det

är svårt att kvantifiera detta krav men det står helt klart att det fordras

en påtaglig förändring

Långtidsutredningen har pekat på de problem lönebildningen givit upphov till under 1970-talet. Det är enligt utredningens mening inte möjligt att nå balans i den svenska ekonomin om det ej sker en förändring på detta område. Statsmakternas insats måste vara att genom en återhållsam utgiftspolitik skapa rimliga förutsättningar för parterna. I sin roll som arbetsgivare kan staten också spela en viktig roll för att förhindra att den offentliga sektorn blir löneledande.

För att förbättra konkurrensläget måste industrins lönsamhet i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin förbättras. En stabil investeringstillväxt i industrin kräver förutom en lönsamhetshöjning att avkastningen på olika former av icke-produktiva placeringar minskar. Det kräver bl.a. att man lyckas minska de ränteuppdrivande underskotten i budgeten och bytesbalansen. Dessutom måste räntekänsligheten i hushållssektorn öka.

Sedan långtidsutredningen publicerats har avtal slutits på arbetsmarknaden som ger oss en möjlighet att nå i varje fall en del av den förbättring i industrins relativa konkurrensläge som utredningen kräver. Regeringen har också framlagt ett ekonomiskt handlingsprogram som innehåller dels åtgärder för ytterligare besparingar i den offentliga sektorn, dels insatser som bidrar till att lösa upp de tillväxtrestriktioner som utredningen pekar på.

Utan åtgärder på ekonomins utbudssida finns en betydande risk för att åtstramningen i offentlig sektor och privat konsumtion inte åtföljs av en motsvarande uppgång i den konkurrensutsatta sektorn. Långtidsutredningen belyser detta i sitt alternativ 3. Där förutsätts samma åtstramning i privat och offentlig konsumtion som i alternativ I men med kvarvarande

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 7

restriktioner på ekonomins utbudssida. I detta fall uppnås inte den tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn som är nödvändig för att förbättra vår bytesbalans. Tillväxten blir därmed svag i hela ekonomin, vilket leder till att vi i detta alternativ får en betydande arbetslöshet. En politik för ökad flexibilitet är därför en lika nödvändig del i en strategi för balans som en

fortgående besparingsverksamhet i den offentliga sektorn. Jag återkommer senare till mitt ställningstagande mera i detalj till 1980 års långtidsutredning.

2¶Den ekonomiska politiken

2.1 De externa förutsättningarna: den internationella utvecklingen

Under fjolåret framkom efterhand allt fler tecken på att världsekonomin

gick in i en lågkonjunktur. Aktiviteten var visserligen starkare än väntat under slutet av 1980 i den amerikanska ekonomin med i gengäld blev produktionsutvecklingen sämre i Västeuropa, speciellt i Förbundsrepubli-

ken Tyskland. Tillväxttakten avtog 1980 i OECD-området som helhet från 3,3 Zz till drygt I 76. Under 1979 och in på 1980 försämrades industrilän-

dernas bytesförhållanden till följd av stigande olje- och råvarupriser. OECD-ländernas samlade bytesbalansunderskott ökade till ca 75 miljarder

dollar 1980. Samtidigt skedde en avsevärd försämring också för gruppen icke-oljeproducerande utvecklingsländer. Spegelbilden till de växande underskotten finns hos de oljeexporterande länderna. OPEC:s samlade över-

skott blev ca 115 miljarder dollar 1980, efter ett i stort sett externt jäm-

viktsläge 1978. I den reviderade nationalbudgeten ges en utförlig beskrivning av det

internationella ekonomiska läget och av utvecklingen i de viktigaste länderna.

För 1981 måste man räkna med en svag internationell utveckling. Vid OECD:s ministermöte i juni 1980 fastslogs att de länder som hade uppnått en tillfredsställande prisutveckling, gradvis skulle övergå till en mer expansiv ekonomisk politik. Ytterst få länder är i dag i denna situation. Prioritet ges i alla länder åt att dämpa inflationen i syfte att skapa en grundval för

balanserad tillväxt.

Den svaga tillväxten kommer sannolikt att medföra en något långsammare prisutveckling på varor i internationell handel. Detta bör kunna bidra till att dämpa takten i konsumentprisökningarna. Förutsatt att inte någon ny prisexplosion inträffar för oljan bör de disponibla realinkomsterna

därmed utvecklas positivt under loppet av 1981. Konjunkturförloppet

kommer att väsentligt påverkas av om den förbättrade realinkomsten leder till höjd konsumtion eller till ökat sparande. Man kan inte utesluta möjligheten att riskerna för större arbetslöshet leder till en uppgång i sparkvoten.

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 8

Samtidigt har den privata konsumtionen hittills hällits väl uppe. Enkäter

över konsumenternas förväntningar om framtiden ger emellertid anledning att ifrågasätta om beteendet förblir likartat under resten av året.

Efter oljekrisen 1974/75 föll industrins fasta investeringar markant. För en liknande utveckling nu talar de höga räntenivåerna. I motsatt riktning

verkar företagens vinst- och likviditetssituation, som generellt är markant

bättre, bl. a. som en följd av den mer dämpade löneutvecklingen i flertalet OECD-länder. En ytuerligare faktor som kan ge impulser till investeringar är att kapacitetsutnyttjandet nu är högre än 1974/75.

I Förenta staterna är den finanspolitiska utvecklingen avhängig av kongressens behandling av de förslag till åtgärder som framlagts av administrationen. Kongressen kan komma att något senarelägga förslagen om skattelättnader för hushållen och för företagen. Det är också svårt att förutse vilka av förslagen till federala utgiftsnedskärningar som kommer att godtas. Ett väsentligt bidrag till efterfrågan kommer i alla händelser från de höjda försvarsanslagen. En återhämtning i Förenta staterna ter sig sannolik mot slutet av innevarande år. En dämpad inflationstakt och cen lägre ränta skulle då kunna stödja de svagt positiva tendenser som nu finns inom

bostadssektorn och på energiområdet.

Den höga amerikanska räntenivån har hittills hindrat myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland att sänka räntan. En sänkning vore annars motiverad för att stimulera de vikande investeringarna. Vid nuvarande amerikanska räntenivå och starka dollar skulle en räntesänkning emellertid pressa ned D-markens värde och späda på inflationen.

Sammanfattningsvis finns det anledning räkna med att produktionen i Västeuropa sjunker med 1 §& 1981 och att arbetslösheten ökar. Den automatiska kompensation, som finns inbyggd i de offentliga budgeterna, leder till större underskott. Verkningarna av en sådan utveckling begränsas dock av redan beslutade utgiftsnedskärningar. I Japan ligger fortfarande tillväxttakten, uppburen bland annat av en fortsatt positiv exportutveckling, högt över OECD-genomsnittet.

Sammantaget antas den totala tillväxten i OECD-området bli långsam-

mare än i fjol eller motsvara ca 1/2 £Z.

För OPEC-länderna som grupp förutses en fortsatt stark importefterfrågan under 1981. Även om ökningstakten i importen är hög, är dock nivån

på importen från industriländerna fortfarande låg. Dessutom svarar Iran

och Irak för en betydande andel av OPEC-ländernas samlade import: en

fortgående konflikt mellan dessa två Jänder kan leda till ett importbortfall

och sämre avsättningsmöjligheter för OECD-länderna. Stimulansen till

OECD-ländernas efterfrågan 1981 från exporten till OPEC-området torde

därför bli relativt begränsad.

Industriländernas samlade bytesbalansunderskott torde nästan halveras 1981. Förbättringen ser ut att äga rum i de stora länderna: minskade underskott i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan, ett åtminstone

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 9

fördubblat överskott i Förenta staterna. OPEC:s överskott bör minska i nästan motsvarande grad. De icke oljeproducerande utvecklingsländerna antas få en ytterligare förvärrad extern situation.

Sker inga nya väsentliga realprisökningar på olja och avviker inte sparbeteendet alltför markant från vad som nu antas, bör en viss återhämtning komma till stånd i flera länder mot slutet av 1981. Denna kan bäras upp av en ökande privat konsumtion och av investeringar, bl. a. i energibesparande syfte. I Förbundsrepubliken Tyskland, där konkurrenskraften stärkts väsentligt under senare tid, torde exporten komma att svara för en viss stimulans. De höjda försvarsanslagen i Förenta staterna utgör också ett expansivt inslag. Mot bakgrund av riskerna för att inflationen ånyo skjuter fart, och att räntorna därmed förblir höga. bör man dock räkna med att återhämtningen kommer att bli relativt försiktig.

Jag vill starkt varna för att ta det förhållandet att den internationella konjunkturuppgången synes komma att dröja till intäkt för att skjuta på nödvändiga ekonomisk-politiska åtgärder. Det tar tid innan sådana får effekt — inte minst torde så vara fallet när det är fråga om att bryta trender och företeelser som har sina rötter långt tillbaka i tiden. Det är därför av största vikt att vi vidtar de åtgärder som krävs och avpassar vår ekonomiska politik så att åtgärderna hunnit få effekt när den internationella konjunkturuppgången kommer. .

Jag vill också understryka att vi inte kan lösa de problem som skapas av

underskottet i våra utrikes affärer genom att ta till protektionistiska åtgär-

der. Sverige är en liten nation med begränsad hemmamarknad. Vårt välstånd bygger därför i avgörande grad på att vi kan dra nytta av de effektivitetsvinster och den specialisering som ett fritt internationellt handelsutbyte möjliggör. Om vi försökte att isolera oss från omvärlden skulle detta leda till att själva basen för välfärdssamhället — liksom möjligheterna att upprätthålla full sysselsättning — rycktes undan.

2.2 Den ekonomiska politikens mål och uppläggning

Oljechockerna och andra förändringar i världsekonomin har skapat stora svårigheter för hela västvärlden. Vid en internationell jämförelse finner man att Sverige i ett viktigt avseende — sysselsättningen — lyckats bättre

än nästan alla andra länder. Det står emellertid också klart att vi i andra

viktiga hänseende lyckats sämre och att den fulla sysselsättningen kunnat upprätthållas endast till priset av mycket stora balansbrister framför allt ifråga om statsbudget och utrikeshandel.

Vi måste nu dra nytta av de lärdomar som 1970-talets utveckling har att ge. De erfarenheter vi gjort har varit entydiga. När vi fört en jämfört med utlandet restriktiv ekonomisk politik. såsom i början av 1970-talet eller efter 1977 års devalvering, har vår konkurrenskraft förbättrats och förutsättningar skapats för en mer balanserad ekonomisk utveckling. Under

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 10

tider när den ekonomiska politiken givits en mer expansiv inriktning har konkurrenskraften försämrats och marknadsandelar gått förlorade.

Det reaktionsmönster som den svenska ekonomin således uppvisar ut-

gör en restriktion för våra möjligheter att generellt stimulera den inhemska efterfrågan.

En ytterligare restriktion för den ekonomisk-politiska handlingsfriheten utgörs av de stora underskotten i bytesbalans och statsbudget som vi har i utgångsläget. Ytterligare ökning av dessa riskerar att få negativa verkningar för ränteläge, inflationstryck och valutaflöde. Underskotten hindrar oss att genom generell stimulans av den inhemska efterfrågan parera en nedgång i den internationella konjunkturen.

Skall vi kunna nå målen för den ekonomiska politiken i framtiden måste

vi, som framhållits i det föregående, åstadkomma påtagliga trendbrott i den

svenska ekonomiska utvecklingen. Enligt min mening kan detta ske endast genom en offensiv ekonomisk politik som har det dubbla syftet att å ena sidan säkerställa ökad produktion och å andra sidan tillse att produktionsökningen används för att förbättra vår bytesbalans.

Detta innebär att den inhemska konsumtionen, offentlig såväl som pri-

vat, måste hållas tillbaka. Den tillväxt som vi kan åstadkomma måste i allt

väsentligt reserveras för ökad export och för ökade investeringar. Vi måste således både arbeta och spara oss ur krisen. Underskotten i bytesbalans och statsbudget medför däremot att vi inte kan spendera oss ur krisen.

Det förhållandet att manöverutrymmet för efterfrågestimulerande åtgär-

der nu är starkt begränsat innebär inte att vi skall avstå från en aktiv ekonomisk politik. Denna måste dock ges en i jämförelse med 1970-talet

annorlunda inriktning.

För det första måste den svenska ekonomins produktivitet och produktionsförmåga förbättras. Därvidlag ligger tyngdpunkten på skattepolitiken, på åtgärder för att trygga företagens kapitalförsörjning samt på åtgärder för att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Dessa åtgärder behöver kom-

pletteras med vissa efterfrågestimulerande insatser som förstärker vår

produktionskapacitet. Insatserna avser I första hand stimulans av näringslivets investeringar genom förmånliga avdragsregler, frisläpp av investeringsfonder m. m., men också stimulans av byggnadsverksamheten, industribeställningar etc. I detta sammanhang har också en kraftfull energipoli-

tik som minskar vårt oljeberoende och utgör en drivkraft för svensk industri en viktig roll att spela. Jag återkommer till de olika åtgärderna mer i detalj i det följande. Politiken måste inriktas på att skapa förutsättningar för tillväxt i den utlandskonkurrerande sektorn. Det är endast därigenom som vi på en gång

kan förbättra bytesbalansen och vidmakthålla den fulla sysselsättningen.

Det skall inte fördöljas att detta är en svår uppgift i ett internationellt klimat som allmänt sett präglas av en relativt svag utveckling. Så länge

OPEC-länderna har ett stort exportöverskott kan självfallet övriga länder

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 1

totalt sett inte ha balans I sina utrikes affärer. Vid givna oljepriser och en

begränsad importkapacitet hos OPEC-länderna kan enskilda oljeimporterande länder förbättra sin position endast på andra länders bekostnad. Problemet för svensk del är emellertid att vi tagit på oss en oproportionerligt stor del av det bytesbalansunderskott i industrivärlden som följt i oljeprishöjningarnas spår. Medan OECD-länderna totalt hade ett under-

skott i bytesbalansen om ca I 96 av BNP 1980 uppgick det svenska under-

skottet till över 4 &.

För 1981 förutses en påtaglig förbättring i handelsbalansen. Underskottet beräknas sjunka från ca 10,5 miljarder kr. i fjol till mindre än 5 miljarder

kr. i år. En viktig förklaring till förbättringen är att de ansträngningar som

görs för att minska vårt oljeberoende börjar bära frukt. Oljekonsumtionen

sjönk med 8 å 9 Zz under 1980 och beräknas minska med ytterligare 7 å 84

1981 vilket är avsevärt mer än vad som förklaras av klimatologiska fakto-

rer eler den relativt låga aktivitetsnivån.

En annan viktig förklaring ligger i att de åtgärder som vidtagits för att

hålla tillbaka den inhemska efterfrågan leder till en långsam importutveckling. På sikt måste vi emellertid givetvis sträva efter att förbättra bytesbalansen genom att i första hand öka vär export. LO/SAF-avtalet lägger en

grund härför genom att det torde medföra en viss förbättring av konkurrenskraften under avtalsperioden.

För det andra är det nödvändigt att den inhemska konsumtionen hålls tillbaka. Sedan mitten av föregående decennium har den privata konsumtionen stigit endast obetydligt medan däremot den offentliga ökat mycket snabbt. Den förra har dessutom till stor del hållits uppe genom ökade transfereringar som finansierats över de offentliga budgetarna.

Det avtal som nu slutits på större delen av arbetsmarknaden för 1981 och

1982 innebär att reallönen sänks påtagligt under dessa år. Mot denna

bakgrund är det naturligt att ansträngningarna att bromsa den inhemska

konsumtionen i första hand måste avse de offentliga utgifterna. Nyckeln

till en mer balanserad ekonomisk utveckling ligger i viktiga avseenden i att

vi kan hålla tillbaka utgiftstillväxten hos såväl kommunerna som hos staten och socialförsäkringssystemet. En sådan återhållsamhet är en nödvändig beståndsdel i en offensiv ekonomisk politik. Det är endast genom en långsammare offentlig utgiftsökning som vi kan skapa förutsättningar för

en rimlig reallöneutveckling efter skatt och därmed underlätta avtalsrörelserna. En långsammare utgiftsökning är också en nödvändig förutsättning för att vi skall kunna begränsa budgetunderskottet och därmed för ett lägre

ränteläge. Att vi i nuvarande ekonomiska situation måste hålla tillbaka den offent-

liga utgiftsökningen innebär givetvis inte ett underkännande eller en nedvärdering av den offentliga sektorns betydelse. Den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemet utgör omistliga delar av en modern välfärdsstat. Det är emellertid nödvändigt att de offentliga utgifterna inte tillåts växa

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 12

snabbare än vad som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Skulle så ske kommer de negativa följderna i form av stagnation, inflation och arbetslöshet att hårdast drabba just dem som det sociala trygghetssystemet är uppbyggt för att skydda.

Som jag närmare utvecklar i det följande bör den totala ökningen i den konsoliderade offentliga sektorns utgifter begränsas till ca I & per är i reala termer.

I regeringens handlingsprogram den 3 februari 1981 fastlades målet att bringa ned den kommunala konsumtionens ökningstakt till 192 per år fr.o.m. 1982.

Arbetet med den statliga budgeten har under senare år i hög grad präglats av behovet att spara. Jag vill i detta sammanhang peka dels på det besparingspaket om 6,3 miljarder kr. (helårseffekt) som ingick i den besparingsproposition (prop. 1980/81:20) som förelades riksdagen i oktober 1980, dels på den ytterst restriktiva utgilftsprövningen i budgetarbetet, dels på de ytterligare besparingsförslag om 2,7 miljarder kr. (helärseffekt) som regeringen beslutade om i februari 1981 (prop. 1980/81: 118).

Genom dessa åtgärder har en uppbromsning åstadkommits vad gäller statsutgifternas tillväxt. Statsutgifterna exklusive räntor som växte med knappt 52 per år i reala termer under perioden 1970-1980 uppvisar för 1981 en tillväxt av 2.822.

Detta är en högre tillväxt än jag räknade med i finansplanen vilket bl. a. beror på diskontohöjningen i januari. Denna drar med sig högre räntekostnader för statsskulden och driver upp priserna. Till detta kommer att avtalen på arbetsmarknaden innebär en större lönekostnadsökning än jag räknade med i finansplanen. Totalt innebär detta en ökad belastning av vissa pris- och lönekänsliga anslag. Slutligen förutses utgifterna för arbetsmarknads- och industripolitiska åtgärder bli större än tidigare beräknat.

Även om sålunda takten i utgiftsökningarna dämpats är det uppenbart att den alltjämt är för snabb. Det framgår bl. a. av att inkl. statsskuldräntor ökar statsutgifterna innevarande år med 5,7 70. Det är avsevärt mer än årets BNP-tillväxt och ligger även väsentligt högre än den trendmässiga produktionstillväxt på ca 2,590 som långtidsutredningen räknat med bör vara möjlig under gynnsamma omständigheter.

Långtidsbudgeten visar också att budgetunderskottet skulle öka dramatiskt om inte ytterligare åtgärder vidtas. Chefen för budgetdepartementet kommer mot denna bakgrund senare idag att föreslå att ett nytt sparmål uppställs. Målet innebär att ytterligare besparingar om minst [2 miljarder

nivå. kommer att föreslås i budgeten för 1982/83. Den exakta storleken för besparingarna måste bli beroende av en rad faktorer som är svåra att förutse såsom konjunkturutvecklingen utomlands och i Sverige, utvecklingen på kreditmarknaden m. m. En avstämning måste också göras gentemot åtgärder som kan bli aktuella på budgetens inkomstsida.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 3

Innan jag går in mer i detalj på de ekonomisk-politiska åtgärder som

behövs vill jag understryka det självklara förhållandet att i en marknadsekonomi av svensk typ kan statsmakterna inte ensamma säkerställa en

positiv ekonomisk utveckling. Arbetsmarknadens parter har sålunda ett

avgörande inflytande på lönebildningen inkl. löneglidningen och därmed, eftersom lönerna utgör ca 75 7 av förädlingsvärdet inom industrin, på vår

internationella konkurrenskraft. Företagens prispolitik spelar också en viktig roll när det gäller att öka marknadsandelarna. Ett annat viktigt område där statsmakterna endast indirekt kan påverka

utvecklingen utgörs av den kommunala verksamheten.

Om vi skall kunna uppnå ekonomisk balans krävs således insatser från alla parter i det svenska samhället. Regeringen kommer att göra vad som på den ankommer för att underlätta breda samförståndslösningar.

22.1¶Åtgärder för att förbättra den svenska ekonomins produktionsförmåga Skattepolitiken

En nödvändig förutsättning för att vi skall återvinna balansen i den

svenska ekonomin är att skattesystemet utformas så att det uppmuntrar till

arbetsinsatser, sparande och produktiva investeringar. Härvid spelar marginalskatternas höjd en avgörande roll. Sverige har högre marginalskatter

än något annat land. Som en illustration kan nämnas att i Sverige har

hälften av skattebetalarna marginalskatter på 5076 elter mer. Bland de

heltidsarbetande är andelen väsentligt högre eller ca 85. I Finland.

Danmark och Norge har endast resp. 1/10, 1/4 och en knapp 1/3 av

inkomsttagarna marginalskatter över 502. Det kan också nämnas att den

högsta marginalskattesatsen i Sverige uppgår till 8596 medan den inte i

något av våra nordiska grannländer överstiger 7196. Det bör dessutom

beaktas att sedda i ett internationellt perspektiv ligger även de andra nordiska länderna mycket högt.

I regeringens ekonomiska handlingsprogram av den 3 februari 1981 konstaterades att en varaktig förbättring av den svenska ekonomins produktionsförmåga inte kan åstadkommas med mindre än att marginalskatterna sänks. Vidare underströks följande:

"Inriktningen bör vara att sänka marginalskatten till 50 procent för den

helt dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare. Detta förutsätter motsvarande justering av gällande marginalskattetak. En reform med den inriktningen bör genomföras i tre steg med början 1982 och fullföljas 1983 och 1984.

En marginalskattereform av sådan omfattning kommer att ställa krav på en anpassning av bruttolönerna under de kommande åren. Reformen kan

beräknas kosta 5—7 miljarder kr. I nuvarande statsfinansiella läge är en

totalfinansiering nödvändig.

Mot den bakgrunden kommer regeringen att inbjuda arbetsmarknadens

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 14

parter och den socialdemokratiska oppositionen till överläggningar i frågan. Regeringen avser därefter att senare i vår återkomma med förslag till riksdagen.”

Överläggningarna mellan regeringspartierna och socialdemokraterna är ännu inte avslutade.

En marginalskattereform är av största vikt inte endast för att minska kostnadsinflationen, stimulera till ökade arbetsinsatser, ökat sparande, och för att minska incitamenten till skatteflykt och skattefusk utan även därför att de nuvarande höga marginalskatterna har negativa verkningar också i en rad andra avseenden.

Jag vill särskilt peka på att de i kombination med avdragsregler och stark inflation medför att hushållen blir relativt okänsliga även för mycket höga räntor. Detta bidrar verksamt till att driva upp räntenivån vilket inverkar negativt på investeringarna, medför svårigheter för näringslivet och driver på inflationen. En marginalskattereform av den typ som ovan skisserats innebär att räntekostnaderna efter skatt ökar väsentligt vilket kommer att minska hushållens kreditefterfrågan. Genom att hushållen blir mindre benägna att betala höga räntor uppfylls en nödvändig förutsättning för att kunna avreglera kreditmarknaden. Detta är i sin tur en betingelse för en mer rationell och produktiv användning av tillgängliga kapitalresurser.

De höga marginalskatterna är också en av orsakerna till att vi på senare år haft svårt att få fram ett tillräckligt utbud av virke. Ungefär 1/4 av den svenska industrins export kommer från skogsindustrin. Produktionen av dessa exportvaror baserar sig nästan uteslutande på inhemska produktionsfaktorer och är således förknippade med en ytterst liten inportandel. Härigenom spelar skogsindustrin en avgörande roll i våra strävanden att återställa balansen i utrikeshandeln.

Det är således av största vikt att skogsindustrins kapacitet inte onödigtvis begränsas av ett otillräcktigt virkesutbud. Detta skedde under den senaste högkonjunkturen och Sverige förlorade därigenom betydande exportinkomster.

En statlig kommitté, virkesförsörjningsutredningen, beräknas senare i år framlägga förslag om åtgärder för att stimulera avverkningen. I avvaktan på virkesförsörjningsutredningens betänkande har regeringen föreslagit (prop. 1980/81: 118) en provisorisk beskattningsreform. Denna innebär att skogsägare beviljas ett extra avdrag om 5 resp. 3 7 av försäljningsintäkter för rotposter och skogsprodukter. Reformen finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgifterna och innebär således en omfördelning inom skogsägarkollektivet.

Näringslivets investeringar

En förutsättning för att näringslivets investeringar skall öka är att lönsamheten förbättras. Den ökade under 1979 och 1980 efter den kraftiga nedgång som följde på överbryggningspolitiken. Lönsamheten nådde lik-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 15

väl icke upp till mer än vad som utgjort bottennivåer i tidigare konjunkturcyklar. En högre lönsamhet är en nödvändig betingelse för ökade investeringar och kan också bidra till att förbättra företagens soliditet. Jag har i tidigare finansplaner utförligt behandlat de problem som företagens trendmässigt sjunkande soliditet ger upphov till. Företag med svag finansiell ställning har små möjligheter att investera och satsa på framtiden.

Mot bakgrund av näringslivets behov av riskkapital har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder för att mildra den diskriminering av aktiesparande som legat i skattereglerna. Dessa åtgärder har givits en inriktning som i första hand kommer småsparare tillgodo.

Skattefondsparandets villkor har således förbättrats genom att skatteavdraget höjts från 20 till 30 22 och den högsta gränsen för avdragsberättigat sparande från 400 kr. till 600 kr. per månad. De anställda i börsnoterade företag har även fått möjlighet att spara i det egna företagets aktier enligt samma regler som gäller för skattefondsparandet. Vidare har dubbelbeskattningen av utdelade vinstmedel från börsnoterade företag mildrats för utdelningsinkomster upp till 7500 kr. för ensamstående och det dubbla beloppet för makar.

Den senaste tidens utveckling visar att även relativt begränsade förändringar i skattereglerna som ökar avkastningen på aktier i förhållande till alternativa placeringar, leder till en betydande ökning av utbudet av riskvilligt kapital. Utvecklingen tyder nu på att de allmänna aktiesparfonderna kan komma att tillföra aktiemarknaden inemot I miljard kr. per år. Det företagsanknutna aktiefondssparandet kan förväntas ge ca 400-500 milj. kr. år 1981. om utvecklingen fortsätter som hittills.

Det finns inga säkra uppskattningar av hur stor del av det hushållssparande som nu söker sig till aktiemarknaden som utgörs av nysparande och av hur stor del som är omplaceringar. Av de skäl som jag anfört är även omplaceringar i sig positiva för samhällsekonomin. Därutöver är det emellertid också angeläget att hushållens totala sparande ökar. Jag återkommer till detta i det följande.

Som en följd av att efterfrågan på aktier ökat har börskurserna stigit ehuru kurserna realt sett alltjämt är väsentligt lägre än i mitten och början av 1970-talet. När börsens värdering av företagen ökar minskar avkastningskravet (kapitalkostnaden) för nyemitterade aktier. Nyemissionsaktiviteten under 1981 har också ökat kraftigt jämfört med föregående år. Hittills i år har nyemissioner för ca en miljard kr. aviserats.

De nämnda åtgärderna har i första hand varit till nytta för börsnoterade, dvs. oftast större företag. Det är emellertid mycket angeläget att även de små och medelstora företagen får sin kapitalförsörjning tryggad. Dessa företag svarar för omkring hälften av produktionen och sysselsättningen inom det svenska näringslivet. Nya affärsidéer och tekniska nyheter har ofta utvecklats inom småföretagen. De har även visat stor förmåga till anpassning och har på många sätt avgörande betydelse för den regionala

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 16

utvecklingen. En förutsättning för att förbättra bytesbalansen är att dessa företag får möjlighet att utvecklas och expandera. Inte minst torde möjligheterna att möta importkonkurrensen vara avhängiga av att de mindre och

medelstora företagen förmår att hävda sin ställning. Svårigheterna att skaffa ökat kapital är i många fall ett hinder för småfö-

retagens expansion. Mot denna bakgrund har på senare år ett flertal

åtgärder vidtagits för att underlätta utvecklingen i småföretagen. Således

har regler införts som minskar ägarens behov att ta ut medel ur företagen för att betala arvs- och förmögenhetsskatter. Vidare har fjärde AP-fonden

fått ökad placeringsförmåga. Denna kommer i viss utsträckning att utnyttjas för aktieförvärv i icke börsnoterade företag. Frågan om ytterligare åtgärder för att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning bereds f.n. inom regeringskansliet. Utredningen om de små

och medelstora företagens finansiella situation (E 1980:56) undersöker bl.a. vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra icke börsnoterade

företags möjligheter att dra till sig nytt riskkapital. Frågan om kapitalbe-

skattningens utformning och storlek utreds inom 1980 års företagsskatte-

kommitté (B 1979: 106).

Kapitalvinstkommittén (B 1979:05) har till uppgift att föreslå tekniska

lösningar för att eliminera dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Utredningen har även till uppgift att undersöka om ett borttagande av dubbel-

beskattningen kan utsträckas till icke börsnoterade företag.

För att hålla uppe näringslivets investeringar även under den relativt svaga konjunkturfas som vi nu genomgår har riksdagen på regeringens förslag beslutat om extra avdrag för byggnads- och maskininvesteringar på respektive 10 och 2056. Stimulanseffekten har därvid gjorts större än tidigare genom att avdraget gäller även vid den kommunala taxeringen. De allmänna investeringsfonderna, de särskilda investeringsreserverna för mindre företag och 1980 års vinstfonder är alla frisläppta för investeringar i industri under 1980, beträffande byggnadsinvesteringar t.o.m. utgången av mars 1982.

En negativ faktor för näringslivets investeringar utgörs av det höga ränteläge som framtvingats av kombinationen höga internationella räntor, stort underskott i bytesbalansen och det statsfinansiella läget. Detta understryker vikten av att åtgärder vidtas för att begränsa de nämnda underskot-

ten så att förutsättningar skapas för att sänka räntan.

Sysselsättnings- och industripolitiken

Som jag tidigare framhållit har Sverige bättre än de flesta andra industriländer lyckats att upprätthålla full sysselsättning efter den första och andra

oljechocken. Detta har emellertid skett till priset av stora och växande underskott i bytesbalansen. Möjligheterna att gå vidare på denna väg och ersätta en för låg efterfrågan i den utlandskonkurrerande sektorn med

sysselsättning som i olika former finansieras över de offentliga budgeterna

är mycket begränsade.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 7

Jag vill stryka under att möjligheterna att bevara den fulla sysselsätt-

ningen i framtiden i hög grad är avhängig av att arbetsmarknaden känne-

tecknas av dynamik, rörlighet och anpassningsförmåga. Ju färre flaskhalsproblem som föreligger på arbetsmarknaden desto högre efterfrågetryck, och därmed desto större sysselsättning, kan vi hålla i den svenska ekono-

min.

Det är tre parter som har att svara för anpassningen på arbetsmarknaden: arbetsgivarna, de arbetssökande och staten. Om 1970-talets utveckling mot ständigt ökande arbetsmarknadspolitiska utgifter skall brytas. måste arbetsgivarnas och de arbetssökandes del av ansvaret för arbets-

marknadens funktion öka. Anpassningen bör så långt som möjligt ske inom ramen för utbud och

efterfrågan på den regionala arbetsmarknaden. En balanserad utveckling under 1980-talet förutsätter både regionalpolitiska insatser och rörlighet.

Regeringens nyligen framlagda proposition med riktlinjer för den framtida arbetsmarknadspolitiken utgår från detta synsätt. Propositionen omfattar ett flertal åtgärder i syfte att främja den fulla

sysselsättningen: — tillfällig rekryteringssstimulans till industriföretag som ökar sin perso-

nalstyrka under 1981,

— rekryteringsstöd till företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar, — förhöjda lönebidrag vid övergång från skyddat arbete till arbete på den

öppna marknaden, — stöd för att underlätta omställningen vid lokala sysselsättningskriser. — vidgade möjligheter till vilande förtidspension,

— vidgade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning för 18- och 19-åringar,

— skattebefrielse för flyttningsbidrag som utgår enligt arbetsmarknadskun-

görelsen. |

För att den samhällsekonomiska balansen skall kunna återställas är det angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för att minska trögheten på arbetsmarknaden utan att den enskildes behov av trygghet eftersätts. Vissa tecken tyder på att nuvarande regler om anställningsskydd kan ha haft en hämmande inverkan på nyanställningar inte minst i de mindre och medelstora företagen. Mot den bakgrunden har chefen för arbetsmarknadsdepartementet tagit initiativ till översyn av lagen om anställningsskydd.

I en promemoria från arbetsmarknadsdepartementet (Ds A 1981:6) som

f.n. remissbehandlas, behandlas bl.a. frågor rörande provanställning och tillfällig anställning vid arbetstoppar. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser efter det att remissbehandlingen avslutats att återkomma med förslag rörande rätten till provanställning av ungdomar och möjligheterna till viss tids anställning vid arbetstoppar. Dessa ändringar bör kunna träda i kraft fr. o. m. den I januari 1982.

Frånvaron på arbetsplatserna har ökat kraftigt under 1970-talet och är

2 Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 18

hög i internationell jämförelse. Frånvaron har på många håll nått en om-

fattning som inte är förenlig med vår ekonomis konkurrenskraft.

Ledighetslagarna ses f.n. över inom ramen för tre olika delprojekt. Således görs en lagteknisk översyn inom arbetsmarknadsdepartementet. Vidare undersöker Studieförbundet Näringsliv och Samhälle hur arbetstidsreformerna påverkar närvaromönster och arbetets organisation vid ett antal myndigheter och företag. Slutligen genomför riksrevisionsverket en

beräkning av de samlade kostnaderna för frånvaron från arbetet. Resulta-

ten av dessa projekt beräknas föreligga 1 oktober 1981.

När det gäller sjukfrånvaron har sjukpenningkommittén (S 1978:04) på

regeringens uppdrag redovisat olika modeller för hur självrisken i sjukförsäkringssystemet kan ökas.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i dessa frå-

gor.

Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt bör i fortsättningen liksom under

innevarande budgetår ligga på den egentliga platsförmedlingen. För den närmaste tiden får man räkna med att arbetsmarknaden kommer att präg-

las av den svaga konjunkturutvecklingen. Samtidigt finns en avsevärd

regional obalans i fråga om utbud och efterfrågan på arbetskraft. Utsik-

terna skiljer sig också relativt mycket från bransch till bransch. Inom exempelvis delar av verkstadsindustrin och den kemiska industrin är utsik-

terna väsentligt mer gynnsamma än för industrin som helhet. Trots lågkonjunkturen råder en betydande efterfrågan på yrkesutbildade

arbetare. Även om det absoluta antalet obesatta platser i verkstadsyrken

inte är så stort jämfört med det totala antalet arbetslösa, kan bristen på

utbildad arbetskraft ändå utgöra ett allvarligt hinder för produktionen i vissa företag. Det är en angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken att se till att dessa platser kan tillsättas.

För tjänstesektorn förutses en svag sysselsättningsökning under budgetåret 1981/82. Den uppbromsning som har skett av den offentliga tjänstescktorns expansion gör det nödvändigt för stora grupper av nytillträdande arbetssökande att söka sig till andra yrkesområden än dem som var mest

expansiva under 1960- och 1970-talen. Framför allt kan antalet arbeten i traditionella kvinnoyrken inte väntas öka i samma takt som tidigare, vilket

gör det angeläget att nytillträdande kvinnor långt mer än tidigare söker sig till traditionellt mansdominerande yrken, t. ex. i industrin. Detta är angelä-

get även med hänsyn till jämställdheten mellan män och kvinnor på arbets-

platserna.

Cheferna för arbetsmarknads- resp. bostadsdepartementet kommer scnare idag att behandla behovet av ytterligare sysselsättningspolitiska åt-

gärder för att hävda sysselsättningen under vinterhalvåret 1981/82. Åtgär-

der för sammanlagt 1,5 miljarder kr. kommer att föreslås.

I syfte att stödja byggsysselsättningen kommer chefen för bostadsdepartementet också att föreslå vissa ändringar av mark- och konkurrensvillkoren inom den statliga bostadslångivningen.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 19

Som jag tidigare nämnt har ett flertal åtgärder också vidtagits för att hålla uppe investeringarna i näringslivet. Industripolitiken har också en viktig roll att spela när det gäller att trygga den fulla sysselsättningen. Regeringen har i den industripotitiska propositionen (prop. 1980/81: 130) angivit förutsättningarna för den framtida industripolitiken. "De övergripande industripolitiska målen är:

— att stimulera och underlätta överförandet av produktionsresurser till de

lönsamma och konkurrenskraftiga delarna av industrin, — att öka produktionen av industrivaror och tjänster för att genom ökad

export och minskad import bidra till den externa balansen.

— att öka effektiviteten i industrin för att därigenom lämna största möjliga

resursutrymme åt andra samhällssektorer, — att utveckla industrin så att den kan bidra till en regional balans, — att medverka till att strukturomvandlingen sker i socialt acceptabla

former.

I den industripolitiska propositionen anges att industripolitiken nu bör ges en offensiv och långsiktig inriktning. Därmed avses främst åtgärder för att främja utvecklingen av små och medelstora företag samt åtgärder för att

förse industriföretagen med erforderligt riskkapital och för att stödja forskning och utveckling. Vidare föreslås en ökad satsning på statssubventionerade exportkrediter. Under den föregående konjunkturnedgången fick de industripolitiska

stödåtgärderna en betydande omfattning. Staten grep in för att göra det möjligt för nedläggningshotade företag med central ställning i sin ort/region

alt i socialt acceptabla former anpassa sig till ändrade konkurrensförhällanden på världsmarknaden. I andra fall syftade insatserna till att bevara

industriell kapacitet som kunde väntas ha långsiktig konkurrenskraft.

Som jag framhöll i finansplanen har de statsfinansiella resurserna för

siella rekonstruktioner bli ett medel för att säkerställa produktion och sysselsättning i enheter med långsiktiga utvecklingsmöjligheter. Finansiell rekonstruktion i form av sanering av företagens balansräkning mäste vara det första steget för sanering av ett företag i kris. Det innebär bl.a. att

ägare och banker får ta på sig en ökad risk. Banklagen har också ändrats i

en riktning som möjliggör en sådan utveckling.

Energipolitiken

En viktig uppgift för energipolitiken är att bidra till en kraftig minskning

av värt oljeberoende.

Jag vill i detta sammanhang speciellt fästa uppmärksamheten på två centrala punkter i regeringens energipolitiska proposition (prop. 1980/

81:90). Den första utgörs av det samlade program för energihushällningen i

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 20

samhällets olika delar som ingår i propositionen. Tyngdpunkten i hushållningsprogrammet ligger på åtgärder som spar olja och som verkar på kort

och medellång sikt. I förslaget betonas vikten av att nya byggnader och ny utrustning m.m. utförs med beaktande av de krav på energihushällning

som ställs mot bakgrund av förutsedda energipriser. Möjligheterna till hushällning i befintliga byggnader och anläggningar, särskilt genom enkla

åtgärder av drifts- och underhällskaraktär, framhålls likaså. En viktig del

av energihushållningsprogrammet berör industrin och syftar till att föra ut kunskap om energibesparande åtgärder. Vidare läggs ett program för oljeersättning fram, vilket främst bygger på förslagen från oljecrsättningsde-

legationen (Ds I 1980: 23) och elanvändningskommitten (Ds I 1980:22).

Den andra punkten avser de nödvändiga styrmedlen. I propositionen

framhålls vikten av att de direkt prispåverkande medel som staten förfogar

över såsom taxor, skatter och subventioner, används på sådant sätt att energihushållningen främjas. Höjningar av beredskapsavgifterna och encergiskatterna på olika oljeprodukter har nyligen genomförts. Regeringen har

också framlagt förslag om ökade avgifter och skatt på olja från I juli 1981.

I propositionen understryks vidare behovet av att utveckla och använda

inhemska, förnybara energikällor för att minska oljeberoendet och förbätt-

ra bytesbalansen. Genom användning av framför allt skogsavfall och torv bedöms inte obetydliga mängder olja kunna ersättas. Ett treårigt forskningsprogram för en sammanlagd kostnad av 1400 milj. kr. läggs fram. där huvuddelen av resurserna såtsas på utveckling av ny teknik för produktion av skogsbränslen. torv och energiskog samt miljövänliga och effektiva förbränningsanläggningar.

Jag vill också erinra om att en särskild fond inrättats (prop. 1980/81:49)

för stöd åt åtgärder för att ersätta olja. Genom att lägga en avgift på olja om

24 kr. per m? skapas en fond som under en treårsperiod beräknas tillföras 1700 milj. kr. Den skall användas för att stimulera användningen av andra energislag än olja. Även dessa medel kommer i allt väsentligt att verka som cen stimulansfaktor på svensk industri.

En betydande del av energiförbrukningen sker inom bostadssektorn. En mycket viktig uppgift för energipolitiken är därför att minska energianvändningen och oljeberoendet inom denna sektor. I regeringens proposition om energipolitiken på detta område (prop. 1980/81: 133) konstateras att den samhällsekonomiska lönsamheten av olika besparingsätgärder

höjts genom de stigande energipriserna. Målet för energisparande i byggnader höjs därför till 48 twh. varav en mindre del dock kan komma att falla

efter 1988. Energisparandet kompletteras med en satsning på övergång från olja till andra energislag. Slutligen ställs vissa villkor för installation av

s.k. direktverkande el.

rå eo a [2] . . . 2.2.2 Åtgärder för att hålla tillbaka den inhemska konsumtionen

Den ökade tillväxt som vi kan åstadkomma i den svenska ekonomin

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 21

under de närmaste åren måste i allt väsentligt reserveras för ökad export och ökade investeringar. Detta innebär att såväl den privata som den offentliga konsumtionen måste stå tillbaka. Som jag tidigare utvecklat. kan

man räkna med att löneavtalet för 1981 och 1982 innebär att reallönen sänks dessa år, vilket verkar starkt återhållande på den privata konsum-

tionen. Ansträngningarna måste därför nu inriktas på att hålla tillbaka de

offentliga utgifterna.

Kommunerna

Under 1970-talet har den kommunala sysselsättningen ökat med mer än 400000 personer vilket är mer än hela nettotillskottet till arbetskraften. Mätt i volym har den kommunala konsumtionens ökningstakt uppgått till 4—5 % per år. För 1981 uppskattas expansionstakten nu till ca 3 S&. En

sådan hög ökningstakt är högre än vad som på sikt är förenligt med

samhällsekonomisk balans. I regeringens ekonomiska handlingsprogram

från den 3 februari och i den kommunalekonomiska propositionen (prop. 1980/81: 116) fastlades därför målsättningen att den kommunala tillväxten fr.o.m. 1982 måste bringas ned till omkring 1 9 per år.

För varje ytterligare procentenhet som den kommunala konsumtionen ökar måste den privata konsumtionen minskas med ytterligare 1/2 procentenhet, om inte konsumtionen totalt sett skall inkräkta på utrymmet för

industrins investeringar och exporten.

En stark kommunal expansion kommer också att försvåra den förbättring av industriarbetarnas relativa löneläge som behövs för att industrin skall kunna öka sin sysselsättning. Om uppbromsningen av den kommuna-

la expansionen inte sker tillräckligt snabbt riskerar vi att industrin vid

nästa konjunkturuppgång inte kan täcka sitt rekryteringsbehov. Därmed skulle vi riskera att än en gång förlora möjligheten att haka på en internationell konjunkturuppgång.

Nettotillskottet av arbetskraft kommer under de närmaste åren att till stor del bestå av gifta kvinnor som inträder i förvärvslivet. Ofta önskar de arbeta deltid och inom tjänstesektorn. I första hand är det kommunerna som kan tillgodose dessa krav. Detta förhållande tas ibland till intäkt för att kommuner och industri inte konkurrerar om arbetskraften. vilket enligt min mening är en felsyn.

Tiliskottet till arbetskraften är resultatet av stora bruttoströmmar. Studier från 1970-talet visar att mer än 200000 personer årligen inträder i

arbetskraften med vissa variationer beroende på konjunkturläget. (Jag

bortser då från personer som står till arbetsmarknadens förfogande endast under kortare perioder.) De tillträdande består i första hand av ungdomar som slutat sin utbildning, av gifta kvinnor som inträder i förvärvslivet och

av invandrare. Samtidigt lämnar ca 150000 personer arbetskraften, i första hand p.g.a. pensionering eller utvandring. Ett mångdubbelt större antal personer på arbetsmarknaden byter emellertid arbete under ewv år. Totalt

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 22

sett är således antalet arbetssökande avsevärt mycket större än nettotill-

skottet.

För att antalet anställda t industrin skall kunna öka är det nödvändigt att

industrins relativa löncläge är sådant att den kan attrahera tillräckligt stor

andel av den rotala strömmen arbetssökande. Man kan säledes inte tolka det förhållandet att nettotillskottet till arbetskraften består av en viss kategori som att just denna kategori måste svara för den nödvändiga sysselsättningsuppgången inom industrin.

En snabbare kommunal expansion skulle dra med sig ökad kommunal utdebitering. En sådan kommer genom de kompensationsmekanismer som

präglar lönebildningen att verka uppdrivande på lönekostnadsnivån och därmed försämra konkurrensförmågan i det svenska näringslivet. I den allvarliga situation som värt lands ekonomi befinner sig i kan, som jag framhöll i finansplanen, en sådan utveckling inte accepteras.

I syfte att begränsa den kommunala konsumtionsökningen har regeringen i prop. 1980/81:116 föreslagit ätgärder för att för 1982 begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn med netto 1.8 miljarder kr. Åtgärderna utgör samtidigt ett led i strävan att förbättra det statsfinansiella läget. Det är självklart angeläget att kommunerna inte kompenserar inkomstbortfallet genom att höja kommunalskatten.

Regeringen avser, som tidigare anmälts för riksdagen, att återkomma med ytterligare förslag om det skulle visa sig att hittills aviserade åtgärder

är otillräckliga för att nå det uppsatta volymmålet på ca I Zz.

För att den eftersträvade begränsningen skall komma till stånd krävs kraftfulla åtgärder från såväl stat som kommun. Den statliga detaljregleringen måste minskas och flera planerade reformer och utbyggnadsprogram måste anstå eller genomföras i väsentligt långsammare takt än planerat. Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag att närmare behandla de riktlinjer som bör gälla.

Jag vill framhålla att även efter det att hänsyn tagits till de nämnda besparingarna kommer den kommunala konsumtionen fortsätta att expandera. Vad gäller den statliga eller den privata konsumtionen förutses för de

närmaste åren minskningar.

I samband med att jag behandlar kreditpolitiska frågor kommer jag att föreslå en teknisk omläggning av statens utbetalningar till Kommunerna i

syfte att motverka den fortgående likviditetsökningen 1 den svenska eko-

nomin.

Finanspolitiken

Om den inhemska konsumtionen skall kunna hållas tillbaka i tillräcklig

utsträckning räcker det självfallet inte att begränsa kommunernas utgiftstakt. Det är också nödvändigt att finanspolitiken inriktas på att öka sparan-

det i den totala offentliga sektorn. Detta kan åstadkommas genom ökade

inkomster eller minskade utgifter.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 23

När det gäller inkomsterna måste ökningen framför allt ske genom att tillväxten i ekonomin främjas. Därigenom växer basen för skalteuttaget och skatteinkomsterna ökar. Det är däremot inte en framkomlig väg att öka inkomsterna genom en generell höjning av skattetrycket. Under 1970talet har det totala skatteuttagets andel av BNP ökat från 41.0 ££ 1970 till 51.1 2 1981 främst som en följd av höjda skattesatser. De skärpta skattesatserna har emellertid utgjort en viktig orsak till den svaga produktionsoch investeringsutvecklingen.

De negativa effekterna på tillväxten av ett ökat skattetryck samt höga

marginalskatter uppkommer på flera olika sätt. För det första blir skillna-

den stor mellan insatser som är produktiva för samhället resp. lönsamma

för individen. Detta leder till att arbetsutbud och sparande går ned eller söker sig utanför de organiserade marknaderna, vilket minskar ekonomins effektivitet och begränsar tillväxten. För det andru pressar ett ökande skattetryck upp priser och kostnader varigenom konkurrenskraften försvagas. Den dämpning av tillväxten som detta ger upphov till kan förstärkas

om den försvagade konkurrenskraften medför att den ekonomiska politi-

ken måste stramas åt för att inte bytesbalansen skall försämras. För det tredje får den höga prisstegringstakt, som ökningar av skattetrycket medverkar till, negativa konsekvenser genom att landets resurser tenderar att användas på ett felaktigt sätt.

Förutom dessa långsiktiga negativa effekter på den ekonomiska tillväx-

ten medför ett höjt skattetryck på kort sikt att den totala aktiviteten i

ekonomin minskas och skatteinkomsterna inte blir så stora som skattehöjningen avsågs ge. Höjningen av en skatt tenderar också att minska inkomsterna från andra skatter dels därför att den totala inkomsttillväxten i ekonomin sänks, dels därför att höjningen av en skatt reducerar basen för andra skatter.

För att minska sparandebristen i ekonomin är det mot denna bakgrund nödvändigt att anpassa de offentliga utgifterna till en ökningstakt som är förenlig med samhällsekonomisk balans. En säkning av de offentliga utgifternas tillväxttakt är liksom en skattehöjning ägnad att dämpa aktiviteten i ekonomin. En viktig skillnad ligger emelfertid däri att en begränsning av de

offentliga utgifternas tillväxttakt inte hämmar tillväxten på sikt då man

undviker skattehöjningarnas kostnadsdrivande effekter samt deras skade-

verkningar på arbetsutbud och sparande. Det är emellertid då speciellt

angeläget att de nödvändiga besparingarna inte drabbar de svagaste grupperna i samhället.

Offentlig konsumtion och investeringar innebär att stat, kommun och

socialförsäkringssektor tar i direkt anspråk reala resurser medan transfere-

ringar innebär indirekta resursanspråk genom att köpkraft överförs till

hushåll och företag. Under perioden 1970— 1980 växte de totala offentliga utgifterna realt med i genomsnitt 5,6 7c per år (tabell 1). Den offentliga

utgiftstillväxten var så stark att den tog i anspråk väsentligt mer än hela

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 24

Tabell 1 Den konsoliderade offentliga sektorns utgifter i reala termer 1970—1981

Utvecklingen i fasta priser har erhållits genom deflatering med BNP-deflatorn

Milj. kr.. Årlig procentuell förändring,

löpande 1980 års priser

priser

1980 1970-1980 1980-1981

| Staten

2 Kommunerna

3 Socialförsäkrings-

sektorn

BNP-tillväxten, som i genomsnitt uppgick till ca 2 Z per år. Resultatet blev att de offentliga utgifternas andet av BNP ökade från 45 till 64 Z.

De statliga utgifterna (inkl. transfereringar) har under samma period ökat med 5,6 Z& per år. Kommunernas utgiftsvolym har vuxit med 4,2 Zz per år medan socialförsäkringssektorns utgifter, främst för ATP och sjukförsäkring, ökat allra snabbast eller med 11,7 7 per år.

Mellan 1980 och 1981 beräknas den offentliga sckterns utgifter växa med ca 5,0 % vilket innebär en viss neddragning i förhållande till den tidigare utgiftstrenden. De statliga utgifterna beräknas öka med ca 5,7 %. Ökningen exkl. statsskuldsräntor är dock väsentligt lägre eller ca 2,8 26.

Vid den obetydliga ökning av BNP som nu kan förutses för 1981 kommer de offentliga utgifternas andel av BNP att stiga kraftigt. En sådan fortsatt ökning av utgiftsandelen är inte långsiktigt hållbar. När de offentliga utgifterna ökar mer än hela BNP är det inte möjligt att uppnå en rimlig reallöneutveckling efter skatt. Därmed är risken stor för kompenserande lönekrav som omöjliggör en återgång till samhällsekonomisk balans.

Att en alltför snabb ökning av de totala offentliga utgifterna inte är förenlig med samhällsekonomisk balans framgår även av en kalkyl av de skattehöjningar som teoretiskt skulle behövas bara för att hindra en ytterligare försämring av den offentliga sektorns sparandeunderskott. År 1980 beräknas skattekvoten bli ca 50 Zz av BNP medan utgiftsandelen skulle uppgå till ca 64 Z. Räknat i 1980 års priser skulle den beräknade offentliga utgiftsökningen på ca 5 zz mellan 1980 och 1981 motsvara ca 17 miljarder kr. Skatteinkomsterna måste öka med samma belopp om det finansiella sparandet i offentlig sektor inte skall försämras. Eftersom BNP väntas öka

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan ro in

endast obetydligt, innebär detta att så gott som heta nämnda belopp skulle behöva tas in genom en höjning av den totala skattekvoten med drygt 3 procentenheter. Skattehöjningar av den storleksordningen skulle givetvis

allvarligt hämma BNP-tillväxten, vilket i sin tur skulle komma att sänka de

framtida skatteintäkterna och öka finansieringsproblemen.

Den hittillsvarande tillväxten i de offentliga utgifterna är sälunda inte förenlig med en långsiktigt stabil ekonomisk utveckling. Den offentliga sektorns sparandeunderskott och därmed även budgetunderskottet måste i

allt väsentligt angripas genom en mycket återhållsam utgiftspolitik. Enligt

de beräkningar som gjordes i långtidsutredningen (LU 80) bedöms det inte

vara möjligt att under perioden 1980-1985 öka de offentliga utgifternas volym med mer än 2 Zz per år om den svenska ekonomin skall kunna

återföras till balans. De offentliga utgifternas andel av BNP skulle därmed sjunka från 64 till ca 61 z 1985, förutsatt att en genomsnittlig ärlig BNP-

tillväxt om ca 2,5 Ze kan uppnås för perioden. En återgång till balans inom rimlig tid kräver därför en större återhåll-

samhet med den offentliga konsumtionen och transfereringarna än vad som förutsatts i långtidsutredningen. Mot denna bakgrund mäste finanspolitiken inriktas på att tillse att den offentliga sektorns reala utgiftsexpan-

sion under de närmaste åren begränsas till ca I Z per år. Som jag tidigare

nämnt kommer chefen för budgetdepartementet senare denna dag att före-

slå att minst 12 miljarder kr. sparas i förhållande till långtidsbudgeten

under budgetåret 1982/83. Ytterligare besparingsåtgärder kommer att bli nödvändiga längre fram. Om den internationella konjunkturen vänder uppåt under 1982 och 1983 ökar möjligheterna att genomföra omfattande

besparingsåtgärder utan negativa effekter på sysselsättning och produk-

tion.

Det stora bytesbalansunderskottet avspeglar en alltför låg sparkvot — eller om man så vill en alltför hög konsumtion — i det svenska samhället. För att skapa förutsättningar för ett lägre bytesbalansunderskott är det nödvändigt att sparandet ökar. Det är mot denna bakgrund som behovet av

att hålla igen på den offentliga utgiftsökningen skall ses. Jag har också

påtalat hur nödvändigt det är att stärka företagens finansiella position.

Även hushållens sparande måste öka och ges en produktiv inriktning.

Hushållen kan spara antingen i real form, t.ex. genom köp av nyproducerade egna hem och fritidshus, eller i finansiell form genom banksparande, köp av aktier, obligationer m. m. Det reala sparandet har varit relativt

stabilt under 1970-talet och uppgått till ca 4,5 7 av den disponibla inkoms-

ten. Den finansiella sparkvoten har däremot fluktuerat kraftigt och har i

genomsnitt varit negativ. Detta innebär att hushållens skulder ökat mer än deras finansiella tillgångar.

HFinternationell jämförelse ligger det svenska hushållssparandet relativt lågt. Att hushällens finansiella sparande är lägre i Sverige än i flertalet andra länder torde främst vara en följd av att de ekonomiska incitamenten

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 26

till sådant sparande varit små. Stigande marginalskatter har. i kombination med en ökande inflationstakt, lett till att sparandets reala avkastning efter skatt varit starkt negativ sedan länge och dessutom kraftigt försämrats under 1970-talet (diagram 2).

För att öka hushållens finansiella sparande är det nödvändigt att skattereglerna utformas så att den hittillsvarande utvecklingen bryts. Spararnas avkastning efter skatt måste höjas. Sedan 1976 har en rad åtgärder vidtagits för att dels öka avkastningen på sparande i allmänhet dels förbättra avkastningen på riskvilligt sparande (aktiesparande) i förhållande till andra placeringar.

Den sammanlagda behållningen på det s.k. skattesparandet i bank, skattefondsparandet och vinstsparandet växte under 1980 med ca 3,5 miljarder kr. och uppgick vid slutet av nämnda år till ca 13 miljarder kr.

Även de planerade marginalskattesänkningarna kan förutses få en positiv inverkan på hushållens sparbenägenhet. Sänkta marginalskatter gör det dyrare för hushållen att låna samtidigt som det blir mer lönsamt att spara.

Diagram 2 Banksparandets reala avkastning efter skatt 1965—1979

een Högre tjänstemän

—— Yrkesutbildade arbetare

2,0 T

Lä

-2,0

T

-4,0

Li

-6,0

-8,0F

T

-10,0 -12,0

FE

l | luml Lod | UA KU ME | ; a | | ME Ua I

1965 70 75 80

Anm. Kurvan visar den årliga värdeförlusten på bankmedel sedan räntan minskats med skatte- och inflationsprocenten. Skatten har beräknats efter marginalskattesatserna för resp. år i inkomstläge motsvarande del/s högre tjänstemäns dels yrkesutbildade arbetares.

2.3 Kreditpolitiken 2.3.1 Utvecklingen under 1980 och början av 1981

Genom de växande underskotten i statsbudgeten och bytesbalansen har vårt beroende av de internationella kreditmarknaderna ökat mycket kraf-

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 27

tigt under senare år. Detta har fått till följd att kreditpolitiken i växande utsträckning måste utformas med hänsyn till den yttre balansen.

Sedan kreditpolitiken började stramas åt vid halvårsskiftet 1979 har det svenska ränteläget gradvis höjts. Under hösten 1979 och början av 1980

anpassades det svenska ränteläget successivt till den internationella ränteutvecklingen (diagram 3). Genom att det internationella ränteläget sta-

biliserades och visade tendenser att sjunka något var det möjligt att under

1980 bibehålla det svenska diskontot på 10 7 trots den betydande ökning

av valutautflödet som skedde till följd av försämringen av bytesbalansen. De tendenser till valutaoro som förekom under sommaren 1980 upphörde under hösten bl. a. till följd av de åtgärder i form av skattehöjningar som

vidtogs i september i syfte att minska hushållens köpkraft. Den i oktober framlagda besparingspropositionen spelade också en roll. Spekulationerna

mot kronan ökade emellertid ånyo under början av 1981. Under januari

uppgick valututflödet exkl. statens och riksbankens lånetransaktioner till

närmare 6 miljarder kr., vilket var väsentligt mer än vad som motiverades av bytesbalansunderskottet.

Diagram 3 Diskonto i Sverige resp. genomsnitt för OECD-länderna 1978-1981

— — Sverige

1978 1979 1980 1981 Källa: Riksbanken.

För att motverka valutaoron vidtogs under andra hälften av januari en

rad kreditpolitiska åtgärder. Diskontot höjdes med 2 procentenheter till

12 22 och räntan på långa prioriterade obligationer med en procentenhet till 13,5 42. Räntan på kortfristiga placeringar av större belopp höjdes med

inemot 4 procentenheter. Detta åstadkoms genom en kassakvotshöjning som tvingade bankerna till upplåning i riksbanken i kombination med en

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 28

höjning av straffräntan vid riksbanksupplåning från 13 4 till 17 &. Slutligen beslöt regeringen efter framställning från riksbanken att förordna om

utlåningsreglering för banker. Avsikten är att begränsa utläningens ökningstakt till 5 Zz från halvårsskiftet 1980 till halvårsskiftet 1981.

Till följd av de vidtagna kreditpolitiska åtgärderna i kombination med regeringens ckonomisk-politiska handlingsprogram och uppgörelserna på arbetsmarknaden förbyttes valutautflödet i ett visst inflöde. Efter denna

rekyl på det tidigare utflödet finns det anledning att räkna med en återgång

till ett utflöde som i huvudsak svarar mot underskottet i bytesbalansen.

Det betydande valutautflödet begränsade likviditetstillväxten i ekonomin såväl under 1980 som i början av 1981. Till detta bidrog även den fortsatt strama kreditpolitiken. Trots den likviditetspåspädning som statens budgetunderskott ger upphov till kom likviditetstillväxten i ekonomin

under 1980 därigenom att stanna vid drygt 12 4.

Bankernas kreditgivning till hushåll och kommuner ökade i relativt långsamt takt. Den utestående övrigutlåningen till dessa sektorer steg under 1980 med 6 Z& resp. 5 +. Kreditgivningen till företagssektorn ökade väsentligt snabbare eller med 16 2. Den snabba ökningen kan i huvudsak hänföras till den del av bankernas kreditgivning som refinansiecras genom

upplåning i utlandet. Denna utlåning som nästan helt går till företagen

ökade under 1980 med 38 fc. Den inhemskt finansierade delen av bankernas kreditgivning till företagen kan däremot beräknas ha ökat med endast

ca 8 Z. Bankernas krediter till de mindre företagen ökade något långsam-

mare och deras krediter till medelstora företag något snabbare än kredit-

givningen till storföretagen.

2.3.2 Utsikterna för 1981

Som jag framhöll i finansplanen kommer kreditpolitiken att ställas inför mycket stora problem under 1981. För att den privata sektorns kapitaltransaktoner med utlandet skall vara i balans och helst leda till ett visst nettokapitalinflöde kan det svenska ränteläget inte tillåtas sjunka i förhållande till ränteläget i omvärlden. Ett högt ränteläge är också nödvändigt p.g.a. statens omfattande upplåningsbehov. Självfallet är det samtidigt angeläget att ränteläget inte drivs upp till en nivå som allvarligt hämmar

företagens investeringar. På framställning av fullmäktige i riksbanken har regeringen tidigare förordnat om fortsatt räntereglering av banker och jordbrukskassor t. o. m. april 1982. Om den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet skall kunna hållas i balans är det också viktigt att likviditetstillväxten i ekonomin hålls

tillbaka och att den inhemska kreditgivningen är begränsad. Allmänt gäller att kreditpolitikens stramhet i hög grad bestäms av hur stor andel av den

totala utlandsupplåningen som staten är beredd att ta på sig. Statens

utlandsupplåning är f. n. hårt ansträngd. Det är därför angeläget att de icke statliga sektorerna i viss utsträckning bidrar till att finansiera bytesbalans-

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 29

underskottet genom ett kapitalinflöde. Detta skärper kravet på en stram kreditpolitik.

Skulle bytesbalansunderskotten bli mindre än vad som antagits eller det privata kapitalinflödet större så kommer den statliga utlandsupplåningen

att minskas. Detta ställer dock samtidigt större krav på staten att finansiera

budgetunderskotten på den svenska kapitalmarknaden för att förhindra en

kraftig ökning av likviditeten i ekonomin.

Statens budgetunderskott under 1981 kan nu beräknas komma att uppgå

till ca 70 miljarder kr. En grov uppskattning av hur detta underskott kan

komma att finansieras redovisas i tabell 2.

Tabell 2 Finansiering av budgetunderskottet 1979—1981 Nettobelopp, miljarder kr.

! Någon fördelning på riksbanken och banksystemet i övrigt görs inte i denna uppställning. Hur en sådan fördelning utfaller beror på hur kassakraven används. > Häri ingår avsättningar till likviditetsutjämningskonto och till vinstkonto.

Statsskuldspolitiken kommer liksom tidigare att inriktas på att öka sta-

tens upplåning på den inhemska marknaden utanför bankerna. Syftet är att

överföra en del av den likvida inlåningen i bankerna till mer långfristiga

placeringar eller direkt kontoinlåning till staten. Detta kräver emellertid att

ränteskillnaden mellan statspapper och inlåningsräntorna i bankerna inte är för små. Genom att försäkringsbolagens placeringsplikt förlängts bör det

vara möjligt att öka upplåningen från kapitalmarknadsinstituten något.

Vidare kommer ökade ansträngningar att göras i syfte att öka statens upplåning från företag och institutioner. Företag som har medel innestående på s.k. likviditetsutjämningskonto har erbjudits möjlighet att till skattkammarväxelränta låta medlen kvarstå på konto i riksbanken även efter den 31 mars i år, då likviditetsutjämningskontona upphörde.

Fortsatta ansträngningar kommer även att göras för att öka upplåningen från hushållen. Detta får åstadkommas främst genom emission av sparobligationer. Totalt sett kan upplåningen från allmänheten väntas bli något större än under 1980. Statens utlandsupplåning har i den kalkyl som redovisas i tabell 2 antagits ungefär komma att motsvara bytesbalansun-

derskottet. Trots att politiken inriktas på att överföra en del av den likvida bankinlåningen till långfristiga placeringar i statspapper kommer en bety-

dande del av budgetunderskottet under 1981 att få finansieras genom

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 30

upplåning i banksystemet. På grund härav blir fortsatta höjningar av bankernas likviditetskrav nödvändiga. Med denna statsskuldspolitik och med en mycket återhållsam kreditgivning från bankerna räknar jag med att

penningmängden under loppet av 1981 skall öka med 13 å 1526. Ökningen av den genomsnittliga likviditeten under året kan komma att bli något mindre. Orsakerna till detta är dels att företagen under 1981 kommer att ha medel stående på vinstkonto i riksbanken, dels effekterna av de åtgärder

som jag senare kommer att föreslå rörande betalningarna mellan staten och kommunerna.

Den strama kreditpolitiken bör i första hand drabba kommunerna och

hushållen. Även företagen kan dock komma att beröras av den mycket

hårda åtstramning som nu är nödvändig. Möjligheterna till utlandsupplåning kommer på samma sätt som tidigare att stå öppen för företagen. Därigenom kan många företag få sitt kreditbehov tillgodosett samtidigt som de bidrar till att bringa den privata sektorns kapitaltransaktioner med

utlandet i balans.

Även finansbolagens kreditgivning kommer att begränsas under 1981.

Deras beviljade krediter tillåts öka med högst 1696. Utlåningsregleringen

omfattar dock inte finansbolagens investeringskrediter i form av leasing. Kontokortskrediterna förefaller att ha minskat under första kvartalet 1981. Detta torde till en del vara en följd av den allmänt svaga privata konsumtionsutvecklingen. Utvecklingen får dock i huvudsak ses som en åsyftad

effekt av den frivilliga överenskommelse om vissa kreditbegränsningar

som träffats med kontokortsföretagen.

Vid den svaga investeringsutvecklingen som till följd av konjunkturläget

kan förutses för 1981 bör företagens angelägna finansieringsbehov kunna tillgodoses även inom ramen för den strama kreditpolitik som jag här skisserat. Bostadssektorns finansieringsbehov kommer att tillgodoses på sedvanligt sätt.

Det mycket begränsade utrymme som står till buds på kreditmarknaden

för andra låntagare än staten och bostadssektorn måste utnyttjas så effektivt som möjligt. Det innebär att krediterna i första hand måste gå till

livskraftiga företag med goda investeringsprojekt. Med hänsyn till detta är det enligt min mening viktigt att staten visar stor återhållsamhet i sin

kreditgarantigivning. En alltför omfattande statlig kreditgarantigivning kan

nämligen medföra stora samhällsekonomiska förluster genom att mer angelägna kreditbehov ej kan tillgodoses.

Jag vill också peka på de stora risker som är förknippade med en alltför

stor lånefinansiering inom industrisektorn. Man kan inte genom statliga kreditgarantier och s. k. mjuka lån lösa den osäkerhet för företag, företagsledning och anställda som en alltför hög skuldsättningsgrad ger upphov till

genom de variationer som uppkommer i nettoresultatet.

Vad som krävs är i första hand en förbättring av företagens lönsamhet och soliditet. Jag har tidigare pekat på de åtgärder som vidtagits för att öka

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 31

företagens tillgång på riskvilligt kapital. Vid en rimlig lönsamhets- och soliditetsnivå ökar också företagens möjligheter att erhålla krediter utan statliga garantier.

Även de akuta statsfinansiella problemen talar enligt min mening för att stor återhållsamhet med statlig kreditgarantigivning måste iakttas under de

närmaste åren. Genom garantigivningen kan staten åsamkas stora utgifter antingen genom att garantierna måste infrias eller genom att staten får

alltmer överta ansvaret för att finansiera förlustbringande verksamhet.

Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag att från bud-

getmässiga utgångspunkter närmare diskutera frågan om kreditgarantier.

Möjligheterna att uppnå en effektiv fördelning av det tillgängliga kreditutrymmet kommer på sikt också att förbättras genom de marginalskattesänkningar som nu planeras. Därigenom ökar hushållens räntekäns-

lighet, vilket förbättrar kreditmarknadens funktionsförmåga.

2.3.3 Åtgärder rörande den kommunala likviditeten

Som jag framhållit i tidigare finansplaner är likviditeten i den kommunala sektorn mycket hög. Detta försvårar kreditpolitiken. Svårigheterna accen-

tureras av att den kommunala likviditeten fluktuerar mycket kraftigt. Des-

sa fluktuationer härrör från kommunernas transaktioner med staten.

Mot denna bakgrund har fullmäktige i riksbanken i skrivelse till regering-

en hemställt om att regeringen skall ändra systemet för de statliga betal-

ningarna till kommunerna samt utreda möjligheterna att i den kreditpoli-

tiska lagstiftningen införa placeringsregler för kommunerna. Skrivelsen har nyligen remissbehandlats. (Bilaga 1.3.)

Utbetalningen av kommunalskattemedlen är den i särklass största av

alla statliga utbetalningar. De betalas ut till kommunerna med lika stora belopp varannan månad. Varje utbetalning uppgår till ca 18 miljarder kr.

Riksbankens förslag innebär att utbetalningarna i stället skall ske månadsvis. Därigenom skulle de kraftiga svängningarna i den kommunala likvidi-

teten utjämnas och en betydelsefull destabiliserande faktor på kreditmark-

naden avskaffas. Åtgärden skulle begränsa likviditeten i ekonomin med 9

miljarder kr. varannan månad, dvs. i genomsnitt under året med 4,5 mil-

jarder kr.

Kommunalskattemedlten utbetalas den åttonde i de udda månaderna.

Detta var ursprungligen (1953) tänkt att likviditetsmässigt neutralisera skatteuppbörden som då ägde rum andra veckan i de udda månaderna. Denna har sedan dess senarelagts och sker numera senast den 18 i dessa månader. Dessutom har sedan början av 1950-talet nya statsinkomster

tillkommit, bl. a. arbetsgivaravgifterna som inbetalas senast den 18 i jämna månader. Riksbankens förslag innebär också att den mycket betydande likviditetsökning som sker under andra och tredje veckan i månaden p. g. a. utbetal-

ningar av kommunalskattemedel hävs genom att dessa utbetalningar

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 32

senareläggs så att de sammanfaller med tidpunkten för uppbörden av skatter och arbetsgivaravgifter. Även denna åtgärd skulle ge en betydelsefull begränsning av likviditeten i ckonomin, I genomsnitt över ett är med

omkring 4 miljarder kr.

Sammantagna skulle ändrade utbetalningstidpunkter enligt riksbankens förslag medföra en väsentlig stabilisering av likviditeten i ekonomin och en begränsning av likviditetsnivån. Denna skulle sänkas med i genomsnitt 8— 9 miljarder kr. motsvarande 356 av penningmängden.

De föreslagna åtgärderna innebär inte att statens betalningar till kommunsektorn minskar men de skulle medföra räntevinster för staten och

minskade ränteinkomster för kommunerna. Med dagens räntenivå skulle statens ränteutgifter minska med ca I miljard kr. per år och kommunernas ränteinkomster minska med samma belopp.

Remissutfallet är i huvudsak positivt till riksbankens förslag i denna del. Flera remissinstanser anför dock betänkligheter inför de ränteförluster

kommunerna skulle äsamkas. De båda kommunförbunden och pastorats-

förbundet tillstyrker förslaget endast under förutsättning att de inte går miste om ränteinkomster.

För egen del anser jag att de föreslagna betalningsomläggningarna har betydande positiva effekter vad gäller riksbankens möjligheter att bedriva en väl avvägd kreditpolitik. Genom att variationerna i likviditeten i cekono-

min blir mindre ökar också stabiliteten på valutamarknaden. Jag förordar därför att tidpunkterna för utbetalning av kommunalskattemedel ändras enligt de riktlinjer fullmäktige i riksbanken föreslagit. De ändrade tidpunk-

terna för utbetalning bör avse även församlingsskatten, som enligt vad som nu gäller utbetalas samtidigt som kommunalskattemedlen.

Riksbanken har föreslagit att utbetalningarna förläggs i anslutning till tidpunkten för inbetalning av källskatter och arbetsgivaravgifter. För att nå så stor effekt som möjligt på likviditeten i banksystemet föreslår jag att

utbetalningarna förläggs omedelbart efter den dag i månaden då skatter

och arbetsgivaravgifter från samtliga arbetsgivare inflyter till statsverkets konto i riksbanken. Denna dag varierar mellan olika månader beroende på hur veckosluten infaller, normalt inflyter medlen mellan den 21 och 23 i månaden. Utbetalningsdagen föresläs därför förläggas till den 24 i månaden.

Samtidigt bör dock datum för kommunernas inbetalning av källskatter,

kvarskatter och arbetsgivaravgifter senareläggas till den 24 i månaden.

Därigenom uppnås en maximal utjämning av säväl den kommunala likvidi-

teten som likviditeten i banksystemet.

De ändrade utbetalningsrutinerna bör genomföras från budgetårsskiftet den I juli 1981. Eftersom större delen av budgetunderskottet uppkommer på hösthalvåret är det av synnerlig vikt att omläggningen kan ske vid kommande halvårsskifte så att effekterna på likviditeten inträder under hösten. Juli är dessutom den månad som uppvisar det utan jämförelse

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan ' 2

största budgetunderskottet. Enligt vad jag inhämtat från riksskatteverket är ett snabbt genomförande praktiskt möjligt. Med hänsyn till det relativt ringa antalet arbetsgivare som berörs kan de förändrade uppbördsrutinerna övergångsvis administreras manuellt. Ändringarna i utbetalningsoch inbetalningsrutinerna kräver författningsändringar i enlighet med för-

slagen i bilaga 1.3. Utöver de ändringar som föranleds av de ändrade

rutinerna innehåller förslagen vissa redaktionella jämkningar. I den mån författningsändringarna berör församlingar vill jag erinra om att med för-

samlingar skall likställas pastorat och annan kyrklig samfällighet.

Vad gäller frågan om kommunernas minskade ränteinkomster vill jag framhålla att den höjning av det allmänna ränteläget som ägt rum de senaste åren gett dem betydligt större inkomstökningar än de nu går miste om. Enbart räntehöjningen 1 januari 1981 beräknas ha medfört en förbättring av deras räntenetto med ca 500 milj. kr. Frågan om kompensation till

kommunerna för uteblivna ränteinkomster bör tas upp i överläggningar

med kommunförbunden.

Det andra förslaget i riksbankens hemställan gäller den kommunala

likviditetens placering. Likviditeten har de senaste åren ökat kraftigt och

överstiger nu klart behovet av kassa för de löpande transaktionerna. Detta har medfört en betydande ökning av kommunsektorns utlåning i olika former, bl.a. har de kommit att ge betydande bidrag till expansionen av den icke organiserade kreditmarknaden.

Riksbanken framhäller i sin skrivelse vikten av att ökningen av kommunernas finansiella tillgångar inte ytterligare bidrar till att försvåra kreditpolitiken. Den bör i stället kanaliseras i sådana former att den bidrar till att begränsa de störningar på kreditmarknaden som statens budgetunderskott

ger upphov till. Riksbanken föreslår därför utredning av frågan om huruvi-

da den det av kommunernas kassa som överstiger en på visst sätt definierad normallikviditet skulle kunna bidra till finansieringen. av statens

budgetunderskott. Dessa medel skulle insättas på konto i riksbanken och

ges förräntning motsvarande skattkammarväxelränta, f.n. 15.72.

Detta förslag har mött betydande tveksamhet i remissopinionen. Jag är därför inte beredd att ställa mig bakom riksbankens förslag. Självfallet delar jag fullmäktiges uppfattning att det vore värdefullt om kommunerna kunna bidra till finansieringen av budgetunderskottet och minska sin utlå-

ning vid sidan av den organiserade kreditmarknaden. Denna fråga bör dock lösas på frivillig väg. |

3 Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 34

3 Den ekonomiska utvecklingen 1980-1982

3.1 Utvecklingen under 1980

Fjolårets ekonomisk-politiska händelseutveckling dominerades av prisoch kostnadsutvecklingen och av de åtgärder för att stävja denna som blev nödvändiga. Inflationen ökade från 7,2 20 1979 till 13,7 24 1980 räknat som helårsgenomsnitt. Inom OECD-området steg inflationen från knappt 10 1979 till ca 11,5 22 1980 främst som en följd av höjda oljepriser.

Den internationella utvecklingen påverkade den svenska inflationen på flera olika sätt. För det första genom att oljeprishöjningarna fick ett direkt genomslag på konsumentpriserna. För det andra genom att höjningen av priserna på importerade bearbetade varor höjde kostnaderna för de svenska företagens insatsvaror. För det tredje genom att den ökade internationella inflationstakten förde med sig en stramare penningpolitik och högre räntenivåer. I syfte att försvara valutaställningen blev det nödvändigt att även höja den svenska räntan. Diskontot höjdes således successivt från 6,5 Ze vid ingången av 1979 till 10 Zi början av 1980 och till 12 26 i början av 1981.

De internationella prisstegringarna bidrog till att höja den svenska inflationstakten med närmare 4 procentenheter.

Den högre inflationen beror emellertid inte enbart på den internationella utvecklingen. Erfarenheterna från 1970-talet visar att en högre inhemsk efterfrågenivå i Sverige än i utlandet leder till en försämring av det relativa pris- och kostnadsläget. Mellan första och andra halvåret 1980 steg delvis som en återhämtning efter konflikten, den inhemska efterfrågan med närmare 1,5 20 medan den sjönk i genomsnitt i OECD-länderna.

Det är främst mot denna bakgrund man skall se de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtogs under 1980. Under loppet av sommaren stod det alltmer klart att den inhemska konsumtionsefterfrågan inte bara var för hög i förhållande till produktionen utan även riskerade att växa allt för snabbt. Därför höjdes mervärdeskatten och vissa punktskatter under hösten. Skattehöjningarna motsvarade en. köpkraftsindragning om 0,5 av efterfrågan under 1980.

BNP-tillväxten under 1980 stannade vid 1.4 46 vilket är lägre än vad den preliminära beräkning som redovisades i finansplanen i januari i år tydde på (tabell 3). Avvikelserna härrör främst från en lägre privat konsumtion och en lägre lageruppbyggnad än som tidigare beräknats.

Ett ytterligare skäl till att BNP-tillväxten 1980 enligt nu tillgängliga beräkningar blev lägre än vad som angavs i finansplanen är att den faktiska exporten blev lägre, en volymminskning enligt nationalräkenskaperna på 2,6 70 mot en tidigare beräknad minskning på 0,5—1 Ze.

Enligt de beräkningar som konjunkturinstitutet redovisar i den reviderade nationalbudgeten skulle förlusten av marknadsandelar för bearbetade

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 35

industrivaror ha motsvarat 3,5 Ze av exporten. Detta gäller även om mark- naderna utanför OECD-området beaktas. Ungefär hälften av denna andelsförlust kan tillskrivas arbetsmarknadskonflikten.

Tabell 3 Försörjningsbalans 1980-1981

Miljarder kr. Procentuell volym-

1980, löpande förändring

priser

1980 1981 Tillgång

Efterfrågan

Statliga myndigheter

Bytesbalans

(milj. kr.. löpande priser) —21 642 -19 600 ! Lageromslag i procent av föregående års BNP.

Ökningen av importen av bearbetade varor tycks också ha varit snabbare än vad tidigare samband mellan inhemsk efterfrågan och import skulle givit anledning förvänta. Detta torde ha att göra med både verkningarna av konflikten och en försämrad konkurrenskraft.

Totalt försämrades handelsbalansen med ca 6 miljarder kr. Oljenotan

försämrade netto den svenska handelsbalansen med närmare 5 miljarder

kr. under 1980 trots att importen av petroleumprodukter minskade volymmässigt. Lageruppbyggnaden av oljeprodukter var betydligt lägre än under 1979. Förbrukningen av petroleumprodukter minskade med 8-9 246 under

1980, som följd av kraftiga pris- och skattehöjningar och övriga besparings-

ansträngningar.

Av tablån framgår vidare att vad gäller bearbetade varor var volymförlusterna större än de intäkter som prishöjningarna gav.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 36

Förändring av handelsbalansen (varor)

Miljarder kr., avrundade siffror

Utrikesbalansen för både varor och tjänster försämrades med ca 6,5

miljarder kr. motsvarande närmare 1,52 av BNP. Härtill kom en försäm-

ring av den s.k. transfereringsbalansen med drygt 3.5 miljarder kr. Den

största ökningen kan hänföras till räntebetalningarna. Netto uppgick den

totala utlandsskulden till knappt 24 miljarder kr. vid 1980 års början och steg till 48 miljarder kr. vid årets slut. Räntebetalningarna kostade netto drygt 6 miljarder kr. en ökning med drygt 2.5 miljarder kr. Biståndet ökade med drygt 100 milj. kr. och uppgick i fjol till 3,7 miljarder kr. Därmed

uppgick det totala bytesbalansunderskottet till 21.6 miljarder kr. motsvarande 4,17z av BNP (tabell 4).

Tabell 4 Bytesbalans 1980—1981 Milj. kr., löpande priser

1980 1981

prel. prognos

Korrigering av handels-

Bytesbalans för varor och

tjänster — 11 969 - 6300 Transfereringar, netto - 9673 —-13 300 Bytesbalans för varor, tjänster

och transfereringar — 21642 —19 600

Trots den förhållandevis svaga produktionsutvecklingen i den svenska

ekonomin ökade sysselsättningen med över 50000 personer under fjolåret. Större delen av ökningen föll på den offentliga sektorn.

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 37

Produktions- Sysselsättnings-

förändring, förändring, antal

personer

1979 1980 1979 1980

Tablån visar också att produktionstillväxten i näringslivet dämpades 1980. Det produktionsbortfall som arbetsmarknadskonflikten medförde

och som statistiska centralbyrån uppskattat till drygt 0.542 av BNP eller

3—3,5 miljarder kr. kunde inte återvinnas under det andra halvåret. Industriproduktionen föll med ca 20 under konflikten. Efter denna gick

produktionen åter upp till den tidigare nivån men något nämnvärt återta-

gande blev inte möjligt. Under hösten inverkade också den internationella

avmattningen vilket tydligt återspeglas både i konjunkturbarometern och i

den månatliga statistiken över orderingången.

Diagram 4 Orderingången från exportmarknaderna till tillverkningsindustrin 1970— 1980 enligt konjunkturbarometern

40F

20F

IN Ve

-20b

-40F

l | KA I | Fr Tr [

1970 1972 1974 1976 1978 1980

3.2 Utvecklingen under 1981

Jag har tidigare konstaterat att de stora balansbristerna i den svenska ekonomin inte tillåter en stimulanspolitik som medför att den inhemska konsumtionen ökar snabbare än i våra konkurrentländer. Av avgörande

betydelse för tillväxtmöjligheterna blir därmed vad som händer i omvärlden. Enligt den bedömning som jag tidigare redovisat kan en förbättring av den internationationella konjunkturen väntas komma till stånd först mot slutet av 1981. Detta innebär också att OECD-ländernas efterfrågan på

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 38

våra exportvaror kommer att öka mycket långsamt. Enligt konjunkturinstitutets bedömning skulle vår marknad för bearbetade industrivaror växa

med endast ca 1,5 KX, LO-SAF-avtalet på den privata arbetsmarknaden kan beräknas innebära att vårt relativa kostnadsläge förbättras något i

jämförelse med tlertalet konkurrentländer under förutsättning att en viss produktivitetsökning kommer till stånd.

Den valutakursutveckling som ägt rum de senaste månaderna har emel-

lertid medfört att de s. k. EMS-valutorna deprecierats vilket försämrat vår

konkurrenskraft gentemot dessa länder. Däremot har valutautvcklingen

förbättrat konkurrenskraften gentemot Förenta staterna, Japan och Storbritannien. Konjunkturinstitutet har i sina beräkningar utgått från att kurserna på de utländska valutorna kommer att överensstämma med genom-

snittet för månaderna december, januari och februari. Antagandet innebär

att den svenska kronan vägd med vår utrikeshandel som vikter i genomsnitt för hela året revalveras med ca 0,5 Ze jämfört med 1980 års nivå.

Institutet har mot bakgrund av den relativa kostnadsutvecklingen och valutakursförändringarna räknat med att de svenska företagens priser i stort sett skall följa konkurrenternas. Därmed skulle det också vara möjligt

att uppnå en exporttillväxt som motsvarar OECD-marknadens.

Den mest dynamiska marknaden utgörs av OPEC-länderna. Knappt 5 av vår totala export går emellertid dit. Vid en i stort sett oförändrad andel

av dessa länders import skulle vi få ett tillskott ull vår export på någon procentenhet. Inberäknat övriga marknader utanför OECD-området skulle

exporten av bearbetade industrivaror kunna öka med 2.5 4. Exporten av råvaror beräknas dock falla volymmässigt. Det gäller i första hand trävaror, som är beroende av bostadsbyggandet i Västeuropa, samt järnmalm.

Ökningen av den totala exporten begränsas därför ull ca 1,5 96, Exporten skulle Hkväl komma att utgöra ett av de viktigaste bidragen till produk-

tionstillväxten i år.

Den inhemska efterfrågan kommer däremot att sjunka. Detta sammanhänger bl. a. med att det finns skäl att räkna med en svag utveckling av den privata konsumtionen. Hushållens disponibla inkomster beräknas minska med 2 52 under 1981. Det har då antagits att ökningen av konsumentpriserna kommer att stanna vid drygt 9,5 'Z under loppet av innevarande år. Detta innebär att prisklausulen i löneavtalen ej behöver utlösas. Den lägre

prisökningen är delvis en följd av den svaga internationella utvecklingen

som medför en nedgång i den internationelia inflationen. Till följd bl. a. av dollarkursens uppgång under de senaste månaderna räknar jag med att

priset på råolja och oljeprodukter under 1981 kommer att ligga ca 25 Zz över genomsnittsnivån för 1980. Jag har då utgått från att råoljepriserna

stiger med högst nägon doltar från första kvartalet 1981. De inflationsdrivande effekterna av ökade oljepriser för den svenska ekonomin har minskat genom att energiposterna i konsumentprisindex ej inräknas i löneavta-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 39

lens prisklausul och genom de nya regler som gäller för uppräkning av

bl.a. pensioner.

Enligt konjunkturinstitutets bedömning skulle den privata konsumtionen

minska med 3/4 Zz. Enligt min mening finns det anledning at räkna med en något större minskning eller ca 11/2 92. Jag har då tagit hänsyn till den relativt kraftiga nedgång i detaljhandelsförsäljningen som kunnat registreras under årets första månader och till att en försämring av läget på arbetsmarknaden brukar leda till ett högt sparande. Mot den bakgrunden förefaller det mindre sannolikt att en minskning av de disponibla inkomsterna med 2 Zz skulle leda till ett så begränsat fall i den privata konsumtionen som konjunkturinstitutet förutsatt.

En viss dämpning av den offentliga konsumtionens ökningstakt ägde rum under fjolåret. Denna fortsätter under 1981 och ligger främst på den statliga konsumtionen.

I finansplanen beräknades den kommunala konsumtionen i år öka med

3 20. Vid denna bedömning togs hänsyn till att den kommunala konsum-. tionen sannolikt skulle påverkas redan under 1981 av den reduktion av

statens bidrag till kommunerna som konkretiserades i den kommunalekonomiska propositionen (prop. 1980/81: 116).

Utgiftstakten ligger som jag tidigare anfört, klart högre än vad som är långsiktigt möjligt. Den är dock mindre än ökningstalen för 1980 och 1979

som var respektive 4,2 och 4,8 4£ (exkl. beredskapsarbeten i kommunal

regi).

Den totala konsumtionen torde minska svagt. eller med 1/4 246, 1981.

Investeringsutvecklingen torde bli påtagligt svag. Detta gäller även näringslivets investeringar. Enligt konjunkturinstitutets tolkning av den in-

vesteringsenkät som industriföretagen besvarade i mitten av februari skulle industriinvesteringarna falla med ca 4 Ze. Företagens återhållsamhet

torde betingas av att de bedömer sig ha tillräcklig kapacitet i förhållande till den internationella efterfrågan som nu kan förutses. Investeringsenkäten besvarades emellertid vid en tidpunkt då företagen möjligen inte till fullo haft möjlighet att ta hänsyn till effekterna av vare sig tvåärsavtalet eller regeringens ekonomiska handlingsprogram som strax innan presenterats. Jag har emellertid ej ansett mig böra göra någon avvikande bedömning av investeringsutvecklingen i förhållande till konjunkturinstitutet.

Den påtagliga försiktighet som företagen iakttar när det gäller att gardera sig mot riskerna för en alltför stor lageruppbyggnad innebär att det också

är realistiskt att räkna med en viss lagerminskning. Omslaget från en

relativ betydande lageruppbyggnad under fjolåret innebär en försvagning

av efterfrågan som motsvarar ca 1 1/4 £z av BNP. Totalt sett väntas där-

med den inhemska efterfrågan falla med 2 56.

Antalet påbörjade lägenheter torde bli något lägre än under 1980. De åtgärder som tidigare vidtagits, bl. a. högre räntesubventioner i nyproduktion och s.k. produktionskostnadsbelåning för flerbostadshus beräknas

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 40

medföra att antalet nya lägenheter i flerbostadshus hålls på oförändrad nivån medan en viss minskning av nyproduktionen av småhus sker. Den nyligen framlagda ecnergipropositionen innebär ett fortsatt stöd till ombyggnadsverksamheten. Med hänsyn tagen till de åtgärder som chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att föreslå finns det an-

ledning räkna med något högre bostadsinvesteringar än konjunkturinstitu-

tet gjort.

Den låga inhemska efterfrågenivån medför självfallet att även importen

dämpas. Den volymmässiga nedgången av importen kan beräknas till 5 å 6 7. Härav svarar minskningen av oljeimporten för ungefär hälften.

Det är en markant minskning av oljeimporten som beräknas äga rum i år. Den totala förbrukningen av petroleumprodukter bedöms sjunka med ca

7-8 Z. Detta beror självfallet dels på den allmänt låga aktiviteten men också på de prishöjningar på oljeprodukter som skett som en följd av dels den internationella prisuppgången, dels de energipolitiskt motiverade pris-

höjningarna. För den slutliga konsumenten har oljeprodukternas relativa pris sedan början av 1979 stigit med 49 ZZ. Det lägre behovet av lageruppbyggnad bidrar därutöver till att minska efterfrågan och importbehovet.

Effekterna på bytesbalansen av den minskade oljeimporten är betydan-

de. Skulle vi ha behållit fjolårets importnivå hade detta 1981 ökat import-

oljenotan med närmare 5 miljarder kr.

Trots den förhållandevis låga exportökningen kommer den reala utrikes-

balansen därmed att förbättras motsvarande 2,1 %& av BNP. Till följd av

oljeprishöjningarna och den högre dollarkursen försämras bytesförhållan-

det även i år. Likväl förbättras handelsbalansen med ca 5,8 miljarder kr..

Transfereringsnettot försämras å andra sidan kraftigt främst beroende på att räntekostnaderna netto ökar med över 3 miljarder kr. Den totala bytesbalansen förbättras därför endast obetydligt, från ett underskott på 21.5 miljarder kr. till ca 19,5 miljarder kr. 1981.

Det är först sedan den internationella efterfrågan tagit fart på nytt som förutsättningar finns att mera påtagligt förbättra det svenska sysselsättningsläget. För 1981 gäller att den totala produktionen torde ligga kvar på en oförändrad nivå. Under loppet av året sker emellertid en viss produktionsökning. Det ligger i sakens natur att det är utomordenligt svårt att

beräkna effekterna härav på arbetsmarknaden. Enligt de överslagskalkyler

som gjorts skulle efterfrågan efter arbetskraft sjunka med ungefär 30 000—- 40000 personer. Därtill kommer ett nytillskott på arbetsmarknaden om ca 25000 personer. För att möta det försämrade arbetsmarknadsläget har chefen för arbetsmarknadsdepartementet dels föreslagit en serie åtgärder i

propositionen om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning (prop.

1980/81: 126), dels föreslår cheferna för arbetsmarknads- resp. bostadsdepartementen ytterligare åtgärder senare denna dag.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 41

3.3¶Utblick mot 1982

Under senare år har den reviderade nationalbudgeten innehållit en ut-

blick bortom det innevarande året. I år har emellertid bedömningen gjorts

mera översiktlig och begränsats till att omfatta ett år. Skälen till detta är dels den stora osäkerhet som präglar bedömningen av det internationella skeendet, bl. a. vad avser ränteutvecklingen med ty åtföljande konsekvenser, dels att den utveckling som långtidsbudgeten visar kan komma att

kräva ytterligare successiva besparingsinsatser. Ett löneavtal föreligger emellertid för 1982 vilket ger vissa hållpunkter för bedömningen av detta

år. Den gjorda bedömningen skall dock inte ses som en prognos utan som

en överslagskalkyl över en utveckling som kan realiseras under vissa förutsättningar. Jag har redan understrukit den betydande osäkerhet som råder vad

gäller den internationella konjunkturen. Den bedömning som ligger till grund för den bild av 1982 som här återges utgår från att en förstärkning av reallönerna inom OECD-området sker när inflationen successivt mattas till följd av att effekterna av de gångna årens oljeprisstegringar klingar av samt av den strama penningpolitiken. Att konjunkturavmattningen nu inte tycks bli så kraftig som 1975 samt att företagens finansiella ställning är starkare

medför att investeringarna så småningom kan väntas bidra till tillväxten. En förstärkning av den slutliga efterfrågan leder också till ett ökat behov

av lageruppbyggnad i industriländerna. De här angivna faktorerna skulle

kunna leda till att BNP-tillväxten på nytt tar fart under loppet av 1982 så att

tillväxten i OECD-länderna skulle kunna uppgå till drygt 2,5 4.

Ett sådant uppsving för också med sig en ökning av handeln mellan länderna. En världshandelstillväxt på 3 å 44: synes sannolik vid en produktionsökning av den angivna storleken.

En viktig fråga är vad som kommer att hända med oljepriserna och oljetillgången. Med hänsyn tagen till en försiktig konjunkturåterhämtning

samt den goda lagersituationen i industrivärlden bör nägra dramatiska olje-

prishöjningar ej vara att vänta. Här har förutsatts en ökning av de reala oljepriserna på 496 på årsbasis från början av 1982. Några drastiska ned-

skärningar av utbudet av olja har ej förutsatts ske.

Även övriga råvaror väntas stiga i pris under 1982, ca 396 realt. De bearbetade industrivarorna har bedömts komma att stiga med ca 676 i nominella termer.

Den internationella utvecklingen kan dock mycket väl bli svagare. Ett sådant mer ogynnsamt förlopp kan tänkas innehålla en fortsatt hög inflationstakt i Förenta staterna som möts med en restriktiv penningpolitik. Detta driver upp räntorna, vilket i sin tur tvingar de västeuropeiska länderna att svara med en hög räntenivå och en restriktiv politik som dämpar tillväxten. Detta skulle kunna medföra en väsentligt lägre tillväxt i första hand i Västeuropa med negativa återverkningar på de svenska exportmöjligheterna. 4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 42

Till grund för den redovisade kalkylen har lagts en bedömning som

skulle kunna medge en världshandelstillväxt på 3 å 424, vilket ger förutsättningar för en ökning av den svenska exporten. Huruvida detta blir möjligt eller ej bestäms av den svenska kostnadsutvecklingen. Genom

tvåårsavtalet för 1981 och 1982 kan vår relativa konkurrensposition upp-

skattas. För 1982 beräknas avtalet ge en timkostnadsökning på ca 696 under förutsättning att löneglidningen ligger på samma nivå som de senaste åren. Vid en viss ökning av produktiviteten skulle arbetskraftskostnaden per producerad enhet öka långsammare. Detta bör medföra en förbättring av vårt relativa kostnadsläge. Företagen skulle kunna förstärka sitt vinstläge i viss utsträckning och ändå höja priserna på industrivaror 396 långsammare än konkurrenterna. En sådan prispolitik skulle medföra marknadsandelsvinster redan 1982, så att exporten skulle kunna öka ca 6 3.

Även gentemot importvarorna stärks de svenska varornas konkurrens-

kraft under de angivna förutsättningarna. Vid en ökning av den inhemska

efterfrågan med ca 1,5 2 skulle importen öka med drygt 496. Utrikeshandelssektorns bidrag till BNP-tillväxten skulle därmed uppgå till I procent-

enhet.

En löneutveckling enligt avtalet och den antagna internationella prisstegringen ger möjlighet att hålla inflationstakten vid den i avtalet förutsat-

ta gränsen om 6,5 7 under loppet av året.

De besparingar på minst 12 miljarder kr. under budgetåret 1982/83 som

jag förut nämnt kommer till en del att direkt påverka hushållens inkomster.

Detta innebär att de realt disponibla inkomsterna faller något. Den privata konsumtionen har bedömts följa inkomsterna och minska med 0,5 Zz. Be-

sparingarna leder till att även statens cgen konsumtion faller i volym.

Den kommunala konsumtionen har antagits öka med I Ze. Som chefen

för budgetdepartementet senare denna dag anför kommer regeringen att återkomma med förslag till ytterligare åtgärder om det inför höstens bud-

getarbete i kommuner och landstingskommuner finns tecken på att volym-

ökningen blir större.

För de offentliga investeringarna gäller att de statliga investeringarna

beräknas falla något, medan de kommunala torde förbli i stort sett oföränd-

rade.

Trots de besparingar som görs på statsutgifterna blir budgetunderskottet fortfarande betydande 1982. Åtgärder som innebär att de likviditetsskapande effekterna av det höga budgetsaldot motverkas blir sannolikt nödvändiga. Betydande krav kommer att ställas på kreditpolitiken.

Bostadsinvesteringarnas volym styrs i stor utsträckning av igångsättningen under tidigare år. De torde bli ungefär oförändrade 1982. Såväl antalet ingångsatta lägenheter som ombyggnadsverksamheten beräknas

dock öka något.

För näringslivets del är det rimligt att förvänta sig att investeringarna ökar som en följd av att den internationella efterfrågan och det relativa

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 43

kostnadsläget förbättras. I takt med att kapacitetsutnyttjandet ökar bör företagens investeringsbenägenhet bli större. En bidragande orsak blir det förbättrade vinstläget.

Ökningen av exporten samt en viss ökning av den inhemska efterfrågan leder till en BNP-tillväxt på knappt 2,57 (tabell 5).

Produktionsökningen kommer inte omedelbart att leda till en förbättring av arbetsmarknadsläget eftersom den till en början kan ske genom et ökat utnyttjande av den personal som redan finns i företagen. Erfarenheterna

från tidigare konjunkturuppgångar visar att ökningarna av produktionen per arbetad timme kan bli betydande. Genom den här förutsatta låga

kostnadsökningen och påbörjade utbyggnaden av produktionskapaciteten skulle förutsättningar dock föreligga för en långsiktigt högre sysselsättning.

Betydande krav kommer att ställas på den ckonomiska politiken att motverka de tendenser till alltför kraftig likviditetsökning i ekonomin som budgetunderskottet ger. Det är av stor vikt att förhindra en likvidinetsökning som äventyrar den pris- och kostnadsutveckling som tvåärsavtalet ger

förutsättningar att uppnå.

Med den reala utveckling som här angivits samt med den förutsatta prisoch löneutvecklingen skulle en viss förbättring av handelsbalansen komma till stånd i reala termer. Genom att de svenska företagen antas öka priserna i lägre grad än konkurrentländerna sker dock ingen förbättring i löpande

priser. Eftersom vidare räntekostnader för vår utlandsupplåning stiger

torde bytesbalansunderskottet knappast förbättras utan ligga kring 20 miljarder kr. Den förbättring av det ekonomiska läget som här bedömts

inträffa under 1982 ger således ingen omedelbar förstärkning av den yttre

balansen. Bl.a. leder de investeringsökningar som antagits ske och som ökar vår långsiktiga exportkapacitet temporärt till stigande import.

Kalkylerna visar att arbetet med att förbättra balansen i ekonomin kräver betydande insatser och uppoffringar under en följd av år.

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 44

Tabell 5 Försörjningsbalans 1982 Procentuell volymförändring

Tillgång BNP Import av varor och tjänster RIV Summa tillgång vu Efterfrågan Bruttoinvesteringar 1 VA Lagerinvesteringar! Privat konsumtion I S—- AR Offentlig konsumtion in

Statlig

Kommunal Export av varor och tjänster I--2 Summa efterfrågan ww Inhemsk efterfrågan 'A

! Förändring i procent av föregående års BNP.

4¶Närmare ställningstagande till 1980 års långtidsutredning!

4.1¶Långtidsutredningen

1980 års långtidsutredning (LU 80) publicerades i december 1980 och har därefter varit föremål för remissbehandling. Utredningen behandlar i första hand den ekonomiska utvecklingen i ett perspektiv fram till 1985 och jag skall i det följande kortfattat redogöra för dess analyser.

LU 80 har sett det som en huvuduppgift att ange en väg till balans i den

svenska ekonomin. I detta syfte har utredningen utarbetat ett scenario för den ekonomiska utvecklingen, där våra balansbrister successivt minskar och det blir möjligt att uppnå de centrala målen för den ekonomiska

politiken. Detta scenario är utredningens huvudalternativ I.

Svårigheterna att uppnå en sådan utveckling är emellertid mycket stora.

Som jag tidigare framhällit har utvecklingen under 1970-talet präglats av

flera djupt liggande problem. Utredningen har mot denna bakgrund funnit det angeläget att också analysera en utveckling där de nuvarande tendenserna i den svenska ekonomin i stort sett består. Detta görs i huvudalternativ 2 som byggts upp kring det grundläggande antagandet att det endast i marginell utsträckning går att ändra den nuvarande utvecklingen.

De två huvudalternativen är uppbyggda kring gemensamma förutsätt-

ningar beträffande den internationella utvecklingen och utvecklingen av arbetskraftsutbudet i Sverige.

Ht En utförlig redogörelse för längtidsutredningens analvser och remissinstansernas synpunkter ges i bilaga 1.2

Prop, 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 45

LU:s två huvudalternativ

LU:s alternativ I präglas av kravet på förbättring i vär externa balans. Genom höjd konkurrenskraft och lönsamhet i industrin förutses det bli

möjligt att stärka dess ställning på exportmarknaderna och att i viss ut-

sträckning återta de marknadsdelar som förlorats under 1970-talet. En

annan viktig grundförutsättning är att de restriktioner på ekonomins utbudssida som gjort sig päminda under slutet av 1970-talet hävs. Enligt den grundläggande målsättningen för utvecklingen i alternativet

minskas bytesbalansunderskottet successivt fram till 1985 för att detta år

utgöra ca 29c av BNP. Härigenom möjliggörs en fullständig avveckling av

underskottet fram emot slutet av 1980-talet. För att uppnå detta krävs inte enbart att de ovan nämnda marknadsvinsterna realiseras utan också att

oljeberoendet kraftigt minskas.

Den produktionsökning som detta förutsätter kräver en ökning av såväl investeringar som produktivitetstillväxt. Under de angivna betingelserna bedöms en ckonomisk tillväxt i storleksordningen 2.594 per år 1979-1985 vara möjlig. Kraven på investeringsuppgång och bytesbalansförbättring intecknar emellertid nära nog hela produktionsutrymmet och måste resul-

tera i en kraftig neddragning av ökningen av såväl privat som offentlig

konsumtion. Den offentliga konsumtionen skulle under perioden 1979— 1985 öka med bara 0,9 26 om året och den privata med 0.6 §& om året.

Den statliga konsumtionen som 1974-1979 ökade med 2,19: per år beräknas nu minska med 0,5 Z per år. För den kommunala konsumtionen

blir trendbrottet ännu mera drastiskt. Det utrymme som står till förfogande

under perioden 1979—1985 motsvarar en årlig ökning på 1,5 per år.

vilket skall jämföras med ökningen 4,77 per år under perioden 1974— 1979. Om hänsyn tas till den utveckling som redan ägt rum under 1980

sjunker den möjliga ökningstakten för kommunal konsumtionstillväxt till

1,07: per år 1980—1985.

Alternativ 2 beskriver en utvecklingsväg för svensk ekonomi där de

centrala trögheterna på ekonomins utbudssida förutsätts kvarstå och där

den inhemska konsumtionen fortsätter att expandera enligt ungefär samma mönster som förut. Konsekvenserna härav blir en utveckling som i långa stycken påminner om den som ägde rum under 1970-talets senare hälft. Utgångslägets kraftiga obalans förvärras och på grund av ett stagnerande näringsliv kan den fulla sysselsättningen inte upprätthållas.

För statens del har i alternativ 2 förutsatts en oförändrad konsumtionsvolym. Den kommunala konsumtionen fortsätter däremot att växa snabbt.

En viss uppbromsning av tillväxten förefaller emellertid f.n. ske och med anledning härav har ökningstakten satts till 3,872 per år under perioden

1979-1985.

Erfarenheterna under 1970-talet har visat att den äterhållsamhet på lönesidan som ligger i alternativ I knappast kan realiseras i ett klimat med en expansiv offentlig efterfrågepolitik. Därför har i alternativ 2 förutsatts

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 46

att löntagarna inte kommer att acceptera en försämring i reallönen.

Löneökningarna kommer att pressa ned vinsterna. En del av kostnadshöjningen kan förväntas slå igenom i höjda produktpriser med stigande relativpriser som följd. Den ogynsamma prisutvecklingen beräknas leda till

att den konkurrensutsatta delen av näringslivet ånyo tappar marknadsan-

delar både på exportmarknaderna och här hemma. Trots en förutsatt tillväxt i världshandelns volym på I genomsnitt ca 5'Z per år beräknas den svenska exporten växa med endast 2,29 per år under perioden 1979—

1985.

Den relativt höga konsumtionstillväxten och oförmånliga prisutvecklingen driver upp importefterfrågan. Den totala importen av varor och tjänster antas växa med i genomsnitt 3.872 per år 1979—1985. vilket är en mycket

kraftig ökning i förhållande till BNP-tillväxten. .

Den angivna utvecklingen medför att bytesbalansen kraftigt försämras. Bytesbalansunderskottet växer från 11,2 miljarder kr. 1979 till ca 59 mil-

jarder kr. 1985. Mätt som procentuell andel av BNP i löpande priser betyder detta att underskottet stiger från 2,5 92 av BNP 1979 till 6,5 26 1985.

Skuldstocken, som 1979 uppgick till ca 6 ”z: av BNP. beräknas öka till 28 4e

av BNP 1985. Utredningen framhåller att det torde kunna starkt ifrågasät-

tas om en sådan utveckling av den utrikes skuldsättningen kan äga rum utan begränsningar I den ekonomisk-politliska handlingsfriheten och kraf-

tigt försämrade lånevitlkor. Den försvagade konkurrenssituationen och vinstutvecklingen väntas be-

gränsa incitamenten till nyinvesteringar. De totala investeringarna anges

öka med endast ca Iz årligen. BNP-ökningen har beräknats till 1.3 72 per år under 1979—1985.

Vid en sådan utveckling skulle det enligt LU:s kalkyler inte längre bli möjligt att upprätthålla den fulla sysselsättningen. Antalet arbetslösa 1985 har i detta fall beräknats uppgå till drygt 100000 utöver den normala friktionsarbetslösheten. Detta är liktydigt med en arbetslöshet på 4,3 4.

LU:s sidoalternativ

LU redovisar också tre sidoalternativ för den ekonomiska utvecklingen

fram till 1985. De två första — alternativ 3 och 4 — är känslighetsanalyser i

vilka en återgång mot balans i svensk ekonomi enligt alternativ I försvåras

på grund av inre respektive yttre störningar. I alternativ 3 utgörs dessa

störningar av trögheter på ekonomins utbudssida. I alternativ 4 består de av en ny oljeprischock i kombination med en försämrad internationell tillväxt. Alternativ 5, slutligen, påvisar svårigheterna att vända utvecklingen mot ekonomisk balans vid en snabb offentlig tillväxt.

Analysen i alternativ 3 påvisar vikten av att de centrala utbudsbegränsningarna i svensk ekonomi undanröjs. Om inte detta sker går — trots i övrigt gynnsamma förutsättningar — både bytesbalansförbättringen och den fulla sysselsättningen förlorade. Alternativ 4 visar hur en väg tillbaka

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 47

mot balans kan spolieras av en ny drastisk oljeprischock. Alternativet klargör därmed också att den relativt kraftiga nedskärningen i inhemsk konsumtionstillväxt, som i alternativ I angivits som en nödvändig förutsättning för återgång till extern balans, ingalunda är tilltagen i överkant. Tvärtom framstår den som otillräcklig om de yttre förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen blir mindre gynnsamma än 1 alternativ I. Analysen av alternativ 5 visar att utvecklingen under de där angivna

omständigheterna i allt väsentligt drivs in i en bana som liknar alternativ 2.

4.2 Remissinstanserna och föredragandens ställningstagande

Jag övergår till att sammanfatta remissinstansernas huvudsakliga ständ-

punkter. I anslutning härtill skall jag också redovisa mina egna ställningsta-

ganden.

Låt mig först konstatera att så gott som alla remissinstanser i allt väsentligt ansluter sig till LU:s beskrivning av den ckonomiska problembildens bakgrund och karaktär. Även om Landsorganisationen (LO) har en avvikande uppfattning om orsakerna till 1970-talets svaga internationella till-

växt konstaterar den att det är tveklöst att Sveriges ekonomi befinner sig i en utveckling med snabbt växande balansbrister. stigande inflation, sjunkande investeringar och stagnerande tillväxt. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) fastslår för sin del att den nu framlagda långtidsutredningen på ett i många avseenden förtjänstfullt sätt belyser den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Sveriges industriförbund (ST) säger sig också dela LU:s grundläggande synsätt på vår ekonomi.

Fullmäktige i riksbanken konstaterar att det inte torde råda någon tvekan om ätt den allmänna problembeskrivning som ges inför den kommande

femårsperioden är korrekt. Centralorganisationen SACO'SR understryker

att de invändningar som eventuellt kan riktas mot enskildheter i de presen-

terade kalkylerna inte på något avgörande sätt förändrar utredningens

problembeskrivning. Sveriges aktiesparares Riksförbund (SARF) anser att utredningens främsta värde ligger i att den i ett sammanhang formulerar den i breda kretsar redan accepterade bilden av det ekonomiska läget.

Även de båda kommunförbunden tycks i stort dela den allmänna uppfattning, som jag ovan redovisat. Landstingsförbundet (LF) understryker att Sveriges ekonomi i dag präglas av obalans samt att en balanserad

utveckling med stadig produktionstillväxt och låg inflationstakt är en förut-

sättning för att Jandstingen på sikt skall kunna tillgodose behoven inom sitt

verksamhetsfält. Styrelsen för svenska kommunförbundet anser också att lägesbeskrivningen av den svenska ekonomin i sina huvuddrag är riktig

och menar därför också att en av huvuduppgifterna för den ckonomiska politiken måste vara att reducera vårt bytesbalansunderskott. Styrelsen

ifrågasätter emellertid delvis LU:s analys av de bakomliggande orsakerna och menar att den snabba offentliga konsumtionstillväxten tilldelats en allt

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 48

för framträdande roll i förklaringen av balansbristernas uppkomst. Däremot menar styrelsen att en begränsning av den totala inhemska konsumtionsutvecklingen är ett nödvändigt — om än ingalunda tillräckligt — villkor för att åter få en balanserad ekonomisk utveckling i Sverige.

Från den ovan redovisade och tämligen samstämmiga uppfattningen som även andra remissinstanser mer eller mindre uttalat anslutit sig till. avviker Tjänstemännens centralorganisarion (TCO). TCO:s syn på LU:s

analyser kan sammanfattas med följande citat. ”TCO delar ... varken LU:s syn på orsakerna eller de slutsatser LU drar av erfarenheterna av

1970-talets ekonomiska utveckling. TCO delar heller inte LU:s syn på hur den ekonomiska balansen skall återskapas”

För egen del kan jag i stort instämma i den bakgrunds- och lägesbeskrivning som ges av långtidsutredningen. Dess analys understryker det självklara förhållandet att nuvarande trender måste brytas om vi skall kunna nå balans i ekonomin. LU visar också att dessa trender inte kan ses som ett resultat av olyckliga tillfälligheter. För att utvecklingen skall kunna vändas

Steg i denna riktning har redan tagits genom den ekonomisk-politiska strategi regeringen redovisade i årets budgetproposition och det i februari presenterade ekonomiska handlingsprogrammet.

Det är emellertid inte långtidsutredningens uppgift att anvisa konkreta ekonomisk-politiska åtgärder. Utredningen har därför begränsat sig till att göra en kort summering av de områden där det är av största vikt att förändringar kommer till stånd. Startpunkten för denna utgörs av de krav

lingen fram till 1985. Dessa är i korthet: — Efter en lång period av stagnation måste industriproduktionen och in-

dustriinvesteringarna nu öka igen. För att detta skall vara möjligt måste

industrin vinna marknadsandelar både hemma och utomlands. Syssel-'

sättningen i industrin måste under den närmaste femårs-perioden öka

med ca 60 000 personer. — Oljeberoendet måste minskas.

— Den privata konsumtionen får öka med endast ca 0,57 per år under

första hälften av 1980-talet.

— Utgiftsökningen i den offentliga sektorn måste bringas ned från 6 åa 792 om året mätt i fasta priser till I å 296 om året.

— Tillväxten i statlig och kommunal konsumtion måste dämpas kraftigt.

Kommunernas konsumtionstillväxt måste begränsas till I 76 om året.

Den av LU återgivna kravbilden utgör ett direkt resultat av LU:s kal-

kyler och måste bedömas utifrån realismen i de förutsättningar som utredningen arbetat med. Denna kan givetvis på olika punkter diskuteras men

enligt min mening är det obestridligt att LU:s kalkyler i stort ger en riktig bild av de krav som måste ställas. Snarast synes utredningen vara väl

optimistisk angående förutsättningarna för ökad inhemsk produktionstill-

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 49

växt och kan därigenom ha underskattat behovet av en anpassning på ekonomins efterfrågesida. Det kan sålunda ifrågasättas om den av LU förutsatta internationella tillväxten fullt ut kommer att realiseras. Om så inte sker blir möjligheterna för den svenska exportindustrins tillväxt sämre än vad utredningen räknat med. Det kan vidare diskuteras huruvida hela den av LU förutsatta produktivitetsökningen kan åstadkommas. LU anger för sin del att detta kräver snabba och kraftfulla åtgärder på ekonomins utbudssida. Realiserandet härav beror således bl.a. på effektiviteten i genomförandet av de åtgärder som regeringen redan aviserat. Jag vill i detta sammanhang också tillägga att den utveckling för 1981 som nu kan förutses bestyrker mina farhågor att anpassningskraven för en ätergång mot balans ytterligare skärpts.

Denna uppfattning delas i stor utsträckning också av remissinstanserna. Samtliga remissorgan tycks sålunda vara överens om att industriproduktionen måste öka. Däremot ställer sig flera instanser tveksamma till huruvida de av LU angivna ökningstakterna verkligen skall kunna uppnås. Dit hör bl.a. Centralorganisationen SACO/SR. Svenska urbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Bakgrunden till tveksamheten står bl.a. att finna i uppfattningen att LU kan ha överskattat den framtida världsmarknadstillväxten och därmed den möjliga svenska exporttillväxten. Likaså ställer sig flera remissorgan tveksamma till möjligheterna för den svenska industrin att vinna marknadsandelar i den utsträckning som LU förutsatt. Slutsatsen blir i dessa fall att en ännu hårdare anpassningsbörda måste läggas på konsumtionsutvecklingen. Både Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund menar att den ökade anpassningsbördan måste läggas på den offentliga konsumtionstillväxten.

Även Landsorganisationen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet delar utredningens slutsats att den totala konsumtionens tillväxt måste begränsas för att uppnå ekonomisk balans. Landsorganisationen konstaterar således att underskotten i bytesbalansen måste elimineras för att de övergripande målen för den ekonomiska politiken på lång sikt skall kunna uppfyllas. Mot denna bakgrund är det enligt LO:s uppfattning tvingande att den offentliga sektorns expansion anpassas till tillväxten i ekonomin. LO framhåller emellertid samtidigt den offentliga sektorns viktiga roll för upprätthållandet av inhemsk efterfrågan och full sysselsättning. Den anser det inte heller bevisat att den offentliga sektorns expansion varit ett hinder för industrins utveckling.

Svenska kommunförbundet hävdar att en utveckling mot balans i den svenska ekonomin kan åstadkommas med en annan avvägning mellan privat och offentlig konsumtion än vad som förordas i LU:s alternativ I. Av samma uppfattning är Landstingsförbundet. som anser att LU förordat en alltför kraftig neddragning av den kommunala konsumtionstillväxten.

SACOISR framhåller att utrymmet för tillväxt inom den offentliga verksamhet bör bedömas med utgångspunkt från en renodlad prioritering mel-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 50

lan olika typer av efterfrågan och därmed sammanhängande finansieringsproblem. Det betonas att anledningen till att SACO/SR accepterar behovet av återhållsamhet i den offentliga sektorns tillväxt i huvudsak kan hänföras till svårigheterna att höja skatteuttaget i den omfattning som eljest skulle krävas.

Bland övriga remissinstanser kan nämnas Sveriges Hantverks- och industriorganisation (SH10). som instämmer i LU:s beskrivning av de aktuella problemen och även LU:s allmänna synpunkter på hur de skall lösas. Fullmäktige 1 Sveriges Riksbank understryker att LU:s alternativ ! inte skall uppfattas som en lång och knagglig väg mot balans i ekonomin. I stället är det ett alternativ där kraftfulla åtgärder. som leder till en markerad riktningsförändring, genast måste sättas in.

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhåller att en ensidig satsning på fortsatt hög konsumtionstillväxt och/eller omfattande subventionering av industrigrenar utan framtidsutsikter snarast leder till att balansbristerna förvärras. Fullmäktige har en längre tid varit djupt oroade av de allt större underskotten i bytesbalans och statsbudget. De understryker att finansieringen av dessa hotar att leda till allt allvarligare problem och skadeverkningar för den svenska ekonomin. Enligt fullmäktige ligger LU:s målsättning om balans i utrikeshandeln först mot slutet av 1980-talet på en riskabelt låg ambitionsnivå. De förordar i stället att målet för uppnåendet av jämvikt bör flyttas till senast 1985. Vid en given ekonomisk tillväxt skulle därvid kraven på återhållsamhet i den inhemska konsumtionen skärpas. Fullmäktige anser det också vara av allra största vikt att minskningen av det statliga budgetunderskottet sker i snabbare takt än vad som förutsatts i långtidsutredningen.

Jag har förståelse för den oro som riksgäldskontoret uppvisar i sitt remissvar. Jag tvingas emellertid samtidigt konstatera att den högre ambitionsnivån beträffande tidpunkten för extern balans skulle ställa utomordentligt hårda krav på inhemsk åtstramning. Detta förhållande accentueras av svårigheterna all uppnå den ekonomiska tillväxt som LU räknat med och som flera remissinstanser ansctt vara för optimistisk. Jag har pekat på förhållanden som bestyrker sådana farhågor.

Mot denna bakgrund finner jag LU:s ambitionsnivå beträffande tidsramarna för en återgång till balans i svensk ekonomi var rimlig. Med hänsyn till de uppenbara riskerna att LU:s förutsättningar om den ekonomiska tillväxten inte till fullo infrias tvingas jag samtidigt konstatera att de av utredningen angivna tillväxttalen för den inhemska konsumtionen kan vara tilltagna i överkant, om dessa målsättningar skall uppnås.

Jag finner den av LU gjorda fördelningen mellan privat och offentlig konsumtionstillväxt vara väl avvägd. Det är inte rimligt att löntagarna ensamma skall bära hela bördan av den nödvändiga anpassningen. LU:s beräkningar innebär sålunda att reallönen per sysselsatt måste sänkas med i genomsnitt ca 0,5 Z per år under första hälften av 1980-talet. En kommu-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan S1

nal tillväxt utöver den nivå som LU angivit skulle ställa krav på ännu

större reallönesänkningar om balansmålen skall vidmakthållas. Jag vill i detta sammanhang understryka att de svårigheter som hittills visat sig vara förknippade med en frivillig sänkning av den kommunala expansionstakten

ytterligare skärpt kraven på återhållsamhet. Vid sidan av de nu berörda anpassningskraven framhåller LU också att en återgång mot balans kräver en minskning av vårt oljeberoende. Samtli-

ga remissinstanser som tagit upp frågan instämmer. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) vill emellertid räkna med en lägre framtida ök-

ningstakt för oljepriserna än vad LU gjort. Härigenom skulle både bytes-

balansproblematiken och kraven på konsumtionsanpassning mildras. Den av TCO använda prisökningstakten innebär att det genomsnittliga realpri-

set på vår oljeimport skulle sjunka med ca 292 per år räknat från första

kvartalet 1981 fram till 1985. För samma tidsperiod innebär LU:s prisanta-

ganden en genomsnittlig höjning med ca 27 per år. Självfallet måste varje

försök att förutse oljeprisutvecklingen omges med stor osäkerhet. Det

skulle emellertid enligt min mening vara föga välbetänkt att basera en

analys av de framtida anpassningskraven på en förhoppning att det framtida oljepriset skall sjunka. Mot denna bakgrund vill jag också kraftigt understryka vikten av de energipolitiska målsättningar, som LU:s kalkyler

grundas på. Dessa överensstämmer i allt väsentligt med de som angavs i

den av regeringen nyligen framlagda energipolitiska propositionen.

Som jag tidigare framhållit är det emellertid enligt LU inte tillräckligt att komma till rätta med de nu berörda anpassningsproblemen på ekonomins efterfrågesida. För att anpassningskraven inte skall bli större än nödvändigt krävs också att ekonomins tillväxtpotential utnyttjas. Detta kräver i sin tur att en rad restriktioner för den industriella tillväxten undanröjs. De

viktigaste av dessa är: — Låg rörlighet på arbetsmarknaden som försvårar en rekrytering till

industrin. — En svag finansiell position i industrin. Låga vinster och läg soliditet

verkar tillbakahållande på investeringsviljan.

—- Ett otillräckligt virkesutbud begränsar expansionen i skogsindustrin.

Jag har redan tidigare diskuterat de stimulanser av ekonomins utbudssida som erfordras för att eliminera dessa problem. Lät mig emellertid konstatera att flertalet remissinstanser i dessa hänseenden stödjer utredningens slutsatser. SHIO — Familjeföretagen hänvisar i detta samman-

hang till det betänkande som 1979 avgavs av den särskilda näringspolitiska delegationen (Vägar till ökad välfärd, Ds Ju 1979: 1). SHIO menar att flera

av det där angivna åtgärdsförslagen skulle verka i den av LU angivna riktningen. Sveriges kemiska industrikontor understryker riktigheten i utredningens bedömning att det finns betydande inhemska restriktioner för

tillväxten i den svenska ekonomin. Kemikontoret gör mot denna bakgrund bl.a. en systematisk genomgång av de regelsystem inom miljöområdet som

hämmar den egna branschens expansionskraft.

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 'n to

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) deltar utredningens syn på de krav som

ställs på arbetsmarknadens funktion. Enligt styrelsens mening är arbetskraftens förmåga att anpassa sig till den ekonomiska utvecklingens krav

avhängig inte bara av att rörligheten ökar för dem som redan befinner sig

på arbetsmarknaden, utan i minst lika hög grad av att de nytillträdandes

manhang understryka vikten av att industrin breddar sin rekrytering till att i högre grad omfatta grupper som i dagsläget är underrepresenterade i de

flesta industriyrken.

När det gäller frågan om skogsindustrins virkesförsörining betonar

Skogsstyrelsen i sitt remissvar att en ökad intensitet i skogsbruket står i

överensstämmelse med alla de övergripande samhällsmålen. Man bedömer också det uppsatta avverkningsmålet som realistiskt. Domänverket delar LU:s uppfattning att de ökade avverkningarna måste ästadkommas främst i det enskilda skogsbruket. I detta sammanhang ifrågasätter emellertid Lantbrukarnas riksförbund (ERF) möjligheterna att öka virkesavverkning-

en i den utsträckning som LU räknar med. men konstaterar att alla vägar

bör prövas för att nå de uppsatta målen. Å andra sidan finner Tjänstemän-

nens centralorganisation (TCO) stöd för åsikten att det är möjligt att under en tioårsperiod avverka mer än de 75 miljoner m” sk, per år som LU räknat

med.

Även jag delar LU:s uppfattning om vikten av att skogsindustrins råvaruförsörjning tryggas. Jag vill i detta sammanhang erinra om de åtgärder

för att stimulera virkesutbudet som redovisades i regeringens handlings-

program i februari samt betona att ytterligare åtgärder kan aktualiseras i samband med att den s.k. virkesförsörjningsutredningen under året avger sitt betänkande.

Låt mig avslutningsvis beröra en fråga som rests av några remissinstanser, bl.a. TCO och SAF. Den allmänna problembilden i svensk ckonomi är f.n. av den karaktären att en strategi för återgång mot balans måste ta sin utgångspunkt i medelfristiga analyser. Av bl.a. denna anledning har LU:s analyser och slutsater kommit att stå i centrum för den ekonomisk-poli-

tiska debatten. Därvid har från vissa håll det faktum att experter inom

regeringens kansli svarat för utredningsarbetet tagits som utgångspunkt för

att ifrågasätta utredningens integritet. De aktuella remissinstanserna har

gjort gällande att denna typ av frågeställningar skulle kunna undvikas och

att utredningen kunde ges en politiskt sett mer allsidig inriktning, om

utredningsarbetet förlades till ett eget organ utanför kanslihuset.

Jag har viss förståelse för dessa synpunkter. Jag nödgas emellertid samtidigt konstatera att även integriteten hos fristående utredningar kan ifrågasättas av dem som har motsatt uppfattning, särskilt när det är tråga om utredningar av stor allmän betydelse. Jag mäste också understryka det faktum att den kompetens och kapacitet, som byggts upp kring dessa frågor i regeringskansliet under alla förhållanden behövs där. En utlokali-

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 53

sering av LU skulle därför vara förknippad med en dubblering av dessa

funktioner. Detta betyder också att den avancerade ckonomiska analysapparat, som i dag används för detta slag av utredningsverksamhet och som

under många år utvecklats vid cekonomidepartementet. även mäste byggas

upp inom det nya utredningsorganet. Jag ifrågasätter dessutom huruvida

ett fristående utredningsorgan skulle ha möjligheter att fortlöpande följa det aktuella inhemska och inte minst utländska ekonomiska skeendet på det ingående sätt som är nödvändigt och som utgör en naturlig del av verksamheten vid ekonomidepartementet. Jag kan också förutse problem i

den analysmässiga samordning med andra departement och fackmyndigheter, som är en del av LU-arbetet och som i dag sköts inom ramen för det

löpande arbetet i regeringskansliet.

Mot denna bakgrund finner jag inte skäl föreligga för en förändring av

LU-arbetets institutionella former. speciellt som erfarenheten visar att

detta inte i sig undanröjer de aktuella problemen. Jag vill samtidigt understryka att den ingående remissgranskning som LU utsätts för i sig torde säkerställa allsidigheten i den samlade bedömningen av de medelfristiga ekonomiska problemen.

5 Avslutning

Av vad jag anfört i det föregående framgår, att den helt övervägande delen av alla remissinstanser anslutit sig till 1980 års långtidsutrednings beskriv-

ning av bakgrunden till och arten av Sveriges ekonomiska problem. Även

om i vissa fall avvikande uppfattning framförts om orsakerna till 1970-

talets svaga internationella utveckling, föreligger enighet om de balansbris-

ter som kännetecknar Sveriges ekonomi och om hur nödvändigt det är att

komma till rätta med dem. Det är värdefullt att insikten om våra svårigheter är så allmänt omfattad. Detta utgör en av de viktigaste förutsättningar-

na för en bred samling kring de åtgärder som måste vidtagas för att återföra

samhällsekonomin till balans.

Den vidgade förståelsen ökar självfallet kraven på att den ekonomiska politiken förs med sådan konsekvens och ges ett sådant innehåll, att den motsvarar medborgarnas förväntningar. Det räcker inte att påvisa problemen. Vårt folk har rätt att kräva, att de åtgärder deras förtroendemän anvisar står i överensstämmelse med problemens vidd och art. Politiken måste ges en sådan inriktning, att den inhemska efterfrågan

anpassas till de resurser som står till förfogande. Utrymmet för realinkomstförstärkningar och offentlig utgiftsexpansion är under de närmaste åren utomordentligt begränsat. Överbudspolitik kommer att leda till ökade risker för förstärkt ekonomisk obalans och är ägnad att undergräva förtroendet för politikerna. Den strama eftertfrågepolitiken — som syftar till att vidga utrymmet för investeringar och export — måste åtföljas av stimulans

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 54

av den ekonomiska tillväxten. Möjligheterna härtill måste förbättras genom offensiva insatser på ekonomins utbudssida.

De av långtidsutredningen angivna tillväxthämmande faktorerna i ekonomin måste angripas. Om de inte kan undanröjas, försämras utvecklingsmöjligheterna för vårt näringsliv. Produktivitet och konkurrenskraft måste återställas, Marknadssystemets funktionsförmåga måste förstärkas. Människor och företag måste stimuleras till produktiva och nyskapande insatser. Det måste löna sig för den enskilde att genom egna insatser förbättra sin ställning. Det måste löna sig att satsa på utveckling och nytänkande inom näringslivet. Därmed läggs grunden för förnyad tillväxt. En öppnare arbetsmarknad, ökad investeringsaktivitet och förbättrade finansiella möjligheter för vår industri utgör naturliga beståndsdelar i en sådan tillväxtfrämjande process.

För regeringen blir det en central uppgift att tillse att den oundvikliga anpassningen sker solidariskt och på sådant sätt, att de mest utsatta grupperna i vårt samhälle inte drabbas.

De åtgärder jag här redovisat innebär ett fullföljande av den strukturella anpassning av vår samhällsekonomi som påbörjats. En målmedveten tillämpning av denna ekonomisk-politiska strategi syftar till att steg för steg återställa balansen i vår ekonomi och att säkra välfärd och sysselsättning för kommande generationer.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas såsom bilagor:

Reviderad nationalbudget 1981 (bilaga 1.1)

Sammanfattning av 1980 års långtidsutredning och remissyttrandena (bilaga 1.2)

Förslag till ändrad utbetalning av kommunal skatt. m. m. samt framställning från fullmäktige i riksbanken jämte remissyttranden i denna fråga (bilaga 1.3).

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen förslår riksdagen

dels att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

som jag har förordat i det föregående,

dels att antaga inom ekonomidepartementet upprättade förslag till

2. lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse, 4, lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 55

5. lag om ändring i lagen (1950:552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

De under 2 och 4 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för budgetdepartementet, det under 3 angivna förslaget i samråd med cheferna för budget- och kommundepartementen och det under 5 angivna

förslaget i samråd med chefen för socialdepartementet. De föreslagna

lagändringarna är av så enkel beskaffenhet att det inte är påkallat att höra

lagrådet.

Prop. 1980/81:150 Bilaga I Reviderad finansplan 56

Bilaga 2

Reviderat

budgetförslag

Regeringens prop. 1980/81: 150 Bilaga 2

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-04-23

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82 såvitt

avser utgifter och beräkning av statens inkomster, m. m.

REVIDERAT BUDGETFÖRSLAG

1 Det reviderade budgetförslaget

1.1¶Inledning

Underskottet i statsbudgeten har ökat snabbt under senare år. En sådan utveckling är inte förenlig med en balanserad utveckling av samhälls-

ekonomin. I 1980 års kompletteringsproposition (1979/80: 150) angavs mot

den bakgrunden bl. a. att budgetunderskottet som andel av bruttonational-

produkten under perioden fram t. o. m. budgetåret 1984/85 borde minskas

med minst en procentenhet per år. Detta skulle väsentligen åstadkommas

genom nedskärningar på utgiftssidan. Riksdagen (FiU 1979/80:40, rskr

1979/80: 421) tillstyrkte de angivna målen för budgetpolitiken.

Som ett led i arbetet med att begränsa statsutgifternas tillväxt har rege-

ringen under hösten 1980 för riksdagen i en särskild besparingsproposition (1980/81: 20) redovisat olika förslag till besparingar inom statliga och statsunderstödda verksamheter. Förslagen innebar en förstärkning av statsfi-

nanserna med drygt 6 miljarder kr. Dessa åtgärder, som riksdagen seder-

mera i allt väsentligt godtagit, kommer i allmänhet att få full effekt under budgetåret 1981/82.

Finansutskottet underströk i sitt av riksdagen godkända betänkande

över besparingspropositionen (FiU 1980/81:10, rskr 1980/81:23) att det

sparprogram som förelagts riksdagen bara är ett första steg. Enligt utskot-

tets uppfattning måste ett systematiskt besparingsarbete pågå under lång

tid framöver. Utskottet framhöll vidare att besparingsarbetet i fortsättning-

en väsentligen var en del av budgetarbetet även om man måste räkna med att det även framöver kan bli fråga om beslut under löpande budgetår.

I den budgetproposition som förelades riksdagen i januari 1981 (1980/ EF Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag rr

81: 100) redovisade jag min bedömning av budgetutvecklingen under innevarande och nästa budgetår. Jag framhöll därvid att ökningen av budgetunderskottet var starkt oroande och att det mot den bakgrunden var motiverat att överväga ytterligare åtgärder.

Förslag härom framlades i mars 1981 för riksdagen (prop. 1980/81: 116

och 118). Förslagen ingick tillsammans med andra åtgärder i det ekonomis-

ka handlingsprogram som regeringen offentliggjorde en dryg månad tidi-

gare inför riksdagens allmänpolitiska debatt. De i propositionerna redovi-

sade åtgärderna beräknas för helår ge en förstärkning av budgeten på ca 5 miljarder kr. För budgetåret 1981/82 blir effekten mer begränsad.

I 1981 års budgetproposition redovisade jag vidare vissa överväganden

avseende såväl budgetpolitiken för budgetåret 1981/82 som på något längre

sikt. Jag pekade i detta sammanhang på den stora betydelse som automati-

ken spelar för utvecklingen av statens utgiftssida. Min slutsats var att det

mot denna bakgrund är motiverat att se över gällande regelsystem med sikte på att begränsa automatiken. Jag återkommer senare till denna fråga.

Vad gäller budgetpolitiken på längre sikt anförde jag att ett sparmål för

budgetåret 1982/83 skulle komma att redovisas i 1981 års kompletteringsproposition. Detta borde vara möjligt att kvantifiera när resultaten från

1981 års långtidsbudget fanns tillgängliga. Mot bakgrund av de preliminära kalkyler som förelåg kring årsskiftet fastslogs att sparmålet skulle komma

att behöva sättas högre än för budgetåret 1981/82.

Finansutskottet redovisade i sitt av riksdagen godkända betänkande

(FiU 1980/81:40. rskr 1980/81: 100) inga avvikande bedömningar i dessa frågor. Enligt utskottets mening får det betraktas som utomordentligt

angeläget att analyser av budgetautomatiken görs för att klarlägga dynamiken och samspelet mellan olika poster i statens finanser.

Arbetet med 1981 års långtidsbudget har nu avslutats. I denna ingår bl. a.

analyser av automatiken på statsbudgetens utgiftssida. En god grund före-

ligger sålunda för att presentera vissa riktlinjer för budgetpolitiken på såväl

kortare som något längre sikt.

1.2 Budgetutvecklingen under senare år

Min företrädare tog i fjolårets budget- och kompletteringspropositioner

upp vissa frågor i anledning av det snabbt ökande underskottet i statsbud-

geten. I årets budgetproposition har även jag behandlat vissa av de faktorer som lett fram till nuvarande budgetläge. Som bakgrund till de riktlinjer

för budgetpolitiken som jag kommer att föreslå vill jag nu ta upp vissa ytterligare aspekter på budgetutvecklingen under de närmast föregående åren.

Statsinkomsternas ökning har bromsats upp under senare år. Detta

beror dels på en vikande tillväxttakt i ekonomin, dels på svårigheterna att

ytterligare höja ett redan mycket högt skattetryck utan att det fär starkt

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 3

negativa effekter på ekonomin. Höjda skattesatser tenderar att ge mindre

inkomstförstärkningar än vad man tidigare kunnat räkna med. Samtidigt påverkar ökat skatteuttag från en skattebas skatteintäkterna frän andra på

ett komplicerat sätt. Jag tolkar dessa tendenser så, att det är vanskligt att i

realiteten höja skattetrycket mycket utöver dagens nivå. Utgifternas stegringstakt har inte bromsats upp lika snabbt som inkomstutvecklingen.

Denna bristande överensstämmelse har resulterat i ett växande

budgetunderskott. Det är därför av intresse att närmare analysera tenden-

serna i utgiftsutvecklingen under senare år.

Under perioden 1976/77—-1979/80 ökade BNP i löpande priser med i

genomsnitt drygt H196 per år, medan statsutgifternas tillväxt var klart snabbare — inemot 17 26 i årligt genomsnitt. Statsutgifternas andel av BNP har därigenom ökat från drygt 3276 budgetåret 1976/77 till drygt 379

budgetåret 1979/80. Skälet till den kraftiga ökningen är främst att söka i

ökningen av transfereringarna (inkl. finansiella transaktioner). Exkl.

statsskuldräntorna uppgick även transfereringarnas tillväxt till i genom-

snitt 1776 per år. Särskilt tungt i transfereringarnas ökning väger folkpen-

sioner, statsbidrag till barnomsorgen, de allmänna kommunbidragen samt

räntebidrag och lån till bostadsbyggande. Kostnaderna för statens egen resursförbrukning exkl. försvarsutgifterna ökade i långsammare takt, eller med i genomsnitt ca 117 per år, vilket i stort sammanföll med tillväxten av BNP.

ae

Tabell 1. Statsutgifternas utveckling budgetåren 1970/71—1981/82

Genomsnittlig årlig förändring i löpande priser,

1970/71- = 1976/77—- -1979/80- — 1980/81—-

1976/77 1979/80 1980/81! 1981/82

(nuv. ber.) (nuv. ber.) Inkomster +14,8 + 8.3 +15.4 + 1.8 Utgifter +1IS5.6 +I16,7 +1544 + 9,4 Utgifter exkl. statsskuldräntor +15.4 +15,4 +12,5 + 6,6 BNP +12,2 +i1.4 +i1.0 + 9,3 ! Korrigering har skewu för den nivåhöjning av såväl inkomster som utgifter om ca 3 miljarder kr. som är en effekt av den budgetreform som genomfördes budgetåret 1980/81.

Tendenserna i statsutgifternas expansion under de tre senare åren av

1970-talet följde samma utvecklingsmönster som tidigare under 1970-talet. Under hudgetåren 1980/81 och 1981/82 sker såvitt nu kan bedömas en

markant uppbromsning i utgiftstillväxten vilket är en följd av de medvetna åtgärder som vidtagits i detta syfte. Med nu föreliggande prognoser skulle ökningen exkl. statsskuldräntor totalt sett kunna begränsas till i stort sett

samma tillväxt som BNP.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 4

För innevarande budgetår har denna uppbromsning kunnat ske genom

att i princip inga nya reformer eller utgiftsåtaganden genomförts. Vissa

ökade insatser av mer begränsad omfattning har möjliggjorts genom omprioriteringar. Även besparingspaketet från i höstas berörde i viss utsträckning innevarande budgetår. För budgetåret 1981/82 har. utöver en stor restriktivitet med alla former av nya utgiftspåslag, direkta besparingar genomförts om inemot 6 miljarder kr. I sammanhanget mäste dock understrykas att en förutsättning för att brottet i utgiftstrenden skall bli beståen-

de är en mycket stor återhållsamhet på alla områden. Räntorna på statsskulden är den snabbast växande utgiftsposten på statsbudgeten. Dessa utgifter har fördubblats sedan budgetåret 1979/80 till

vad som nu beräknas för budgetåret 1981/82. Varje år som underskott

uppkommer ökar den totala statsskulden och därmed ränteutgifterna.

Enda sättet att begränsa denna ökning är att vidta ätgärder som leder till ett

minskat budgetunderskott. Som chefen för ekonomidepartementet redan

har anfört tenderar dessutom ett stort budgetunderskott att driva upp

räntenivån. Jag övergår nu till en närmare redogörelse för de förändringar i budgetlä-

get för innevarande och nästkommande budgetår som inträffat efter det att

budgetpropositionen presenterats. Senare avser jag att återkomma till de

mer preciserade riktlinjer för budgetpolitiken som krävs för att ytterligare begränsa utgiftsutvecklingen framöver.

1.3 Det aktvella budgetläget Statsinkomsterna

Av avgörande betydelse för statsinkomsternas utveckling är inkomstut-

vecklingen i samhället. De nyligen träffade löneavtalen för åren 1981 och 1982 medför att en relativt god bild nu föreligger av lönesummans tillväxt framöver. Från chefen för ekonomidepartementet har jag, utöver uppgifter om lönesummans tillväxt. även inhämtat uppgifter om den förutsedda utvecklingen av vissa andra för inkomstberäkningen väsentliga faktorer. Min kalkyl utgår således från samma förutsättningar som den reviderade

finansplanen. Lönesummans tillväxt överstiger för år 1981 den ökning som

låg till grund för min beräkning i budgetpropositionen med ca I procenten-

het. För år 1982 har däremot skett en viss nedijustering av lönesummans

ökning jämfört med de tidigare mer schablonmässiga förutsättningarna. Härutöver har revidering skett av den allmänna ckonomiska utvecklings-

bilden med konsekvenser för bl.a. den beräknade utvecklingen av privat

konsumtion. Jag har vidare beaktat regeringens förslag i propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder — i första hand oljeskatten — liksom förslagen i den kommunal-ekonomiska propositionen. Av nu tillgängligt under-

lag att döma kan statsinkomsterna för budgetåret 1981/82 uppskattas till

158,7 miljarder kr., vilket innebär en mindre uppräkning jämfört med vad

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag tin

som beräknades i budgetpropositionen. En förklaring till statsinkomsternas låga tillväxt är att utfallet av inkomstskatterna år 1980 blev lägre än vad jag räknade med i budgetpropositionen, vilket sänker nivån för inkomsterna även för budgetåret 1981/82. Vidare har revideringen av konjunkturbilden medfört att inkomsterna av mervärdeskatten räknats ned. I sammanhanget bör dock understrykas att effekten av de åtgärder som har föreslagits i de nämnda propositionerna till betydande del får effekt först efter budgetåret 1981/82.

skatteskalor m. m. som regeringen avser att senare lägga fram inte beaktats i den beräkning av statsinkomsterna som jag nyss redogjort för. Avsikten är att förslagen skall totalfinansieras via andra åtgärder på budgetens inkomstsida. Statsinkomsterna rfotalt sett påverkas således inte under budgetåret 1981/82. Dock kan omfördelning komma att ske mellan enskilda inkomsttitlar.

Statsutgifterna

I budgetförslaget beräknades de totala statsutgifterna för budgetåret 1981/82 till inemot 226 miljarder kr. Nu föreliggande beräkningar slutar på 233 å 234 miljarder kr. Ökningen förklaras bl. a. av ökade statsskuldräntor och en ökad belastning på vissa priskänsliga anslag, främst till försvaret och folkpensionerna. De totala effekterna på utgifterna av räntehöjningen och den snabbare prisutvecklingen beräknar jag till ca 4 miljarder kr. Härtill kommer att budgetbelastningen under budgetåret 1981/82 för de under våren framlagda förslagen avseende varvsnäringen beräknas bli något högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Dessutom räknar jag nu med ytterligare kostnader för arbetsmarknads- och industripolitiken.

Jag avser att senare vid min anmälan av särskilda frägor återkomma med en mer detaljerad redogörelse för vad som ligger bakom den uppräkning av statsutgifterna för budgetåret 1981/82 som skett jämfört med budgetförslaget.

Jag övergår nu till att redovisa de statsfinansiellt mer betydande särpropositioner som lagts fram under våren 1981.

Det har visat sig nödvändigt att via statsbudgeten anvisa ytterligare medel till de svenska varven. I en nyligen avlämnad proposition föreslås att sammanlagt I 532 milj. kr. anvisas för budgetåret 1981/82. Därutöver föreslås 100 milj. kr. bli anvisat redan för innevarande budgetår för att sysselsättningsfrämjande åtgärder snabbt skall kunna sättas in vid Karlskronavarvet. Av de medel som föreslås bli anvisade för nästkommande budgetår avser 672 milj. kr. ett finansiellt stöd till Svenska Varv AB för att täcka kostnaderna för att avveckla Öresundsvarvet AB under perioden 1980— 1983. För att täcka statens beräknade kostnader för att infria tidigare utställda garantier till Svenska Varv AB avseende förlusttäckning föreslås att ett anslag på 800 milj. kr. anvisas.

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 6

Statsföretag AB får kapitaltillskott för att täcka förluster och genomföra

investeringar i vissa av dotterbolagen.

Inom ett par områden har regeringen lagt fram förslag om mer långsik-

tiga riktlinjer. Det gäller industri-, energi- och sysselsättningspolitiken. Bl. a. har föreslagits ett treårigt program för stöd till teknisk forskning och

utveckling samt kapitaltillskott till fonden för industriellt utvecklingsarbete. Ett omfattande energiforskningsprogram föreslås för perioden 1981/ 82—-1983/84, främst avseende inhemska energikällor som kan crsätta olja.

Finansieringen av energiforskningsprogrammet sker genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter. I den ekonomisk-poli-

tiska propositionen har regeringen föreslagit en ytterligare höjning av oljeskatten, vilket innebär att den sammanlagda skatte- och avgifts-

höjningen uppgår till 100 kr. Tyngdpunkten i propositionen om arbetsmarknadspolitikens inriktning ligger på förslag som är ägnade att förbättra

arbetsmarknadens funktionssätt och underlätta den ömsesidiga anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Regeringen har föreslagit att statsbidrag anvisas i syfte att stimulera till avverkning av skog och tillvaratagande av klenvirke. Samtidigt har föreslagits en höjning av skogsvårdsavgiften.

Uppgörelse har träffats med Landstingsförbundet om ersättningen till

sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen samt om statsbidragen till

kliniker för psykiskt sjuka. Vidare har överenskommelser träffats om kompensation till staten för övertagande av driftkostnader för skyddade verkstäder, arbetsvårdsinstitut m. m.

Saldoutvecklingen

De förändringar av statsbudgeten för vilka jag nyss har redogjort sammanfattas i tabell 2.

Budgetunderskottet beräknas för innevarande budgetår till inemot 58

miljarder kr. Förändringen jämfört med beräkningen i budgetpropositionen

— drygt 2 miljarder kr. — härrör från dels en viss nedrevidering av inkoms-

terna, dels en viss uppjustering av utgifterna.

För budgetåret 1981/82 beräknas budgetunderskottet nu komma att upp-

gå till ca 75 miljarder kr. att jämföra med tidigare beräknade inemot 68 miljarder kr.

Tabell 2. Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82 (Miljarder kr.)

1980/81 1981/82

Budgetprop. Ny beräkning Budgetprop. Ny beräkning

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 7

1.4 1981 års långtidsbudget

Jag övergår nu till att redogöra för resultaten i 1981 års långtidsbudget (bilaga 2.1).

Långtidsbudgetarbetets syfte är att kartlägga konsekvenserna för budgetutvecklingen på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I långtidsbudgeten görs alltsä inte några försök att förutse vilka beslut som statsmakterna kommer att fatta under perioden.

En sådan kartläggning kan sedan utgöra underlag för en analys av de statsfinansiella förutsättningarna under de närmaste åren. Långtidsbudgeten omfattar förutom beräkningar av statsbudgetens inkomster och utgifter, beräkningar rörande socialförsäkringssektorn samt vissa andra statliga verksamheter. Vidare behandlas den kommunala utvecklingen. Som förutskickades i 1981 års budgetproposition ägnas ett särskilt avsnitt i långtidsbudgeten åt automatiken i statsbudgeten. Avsikten är att långtidsbudgeten genom denna breda uppläggning skall kunna utgöra ett viktigt underlag för bedömningar av den samlade offentliga sektorns utveckling på något längre sikt.

Vad gäller statsinkomsterna grundas beräkningarna på oförändrade skatteregler och avgiftssatser i den mån inte förändringar beslutats eller förutskickats. Beräkningarna utgår beträffande ären 1981-1982 från samma antaganden rörande priser, löner och tillväxt i samhället som presenteras i den reviderade finansplanen. För perioden därefter ansluter sig förutsättningarna för beräkningarna — med vissa modifikationer med hänsyn till den aktuella konjunkturbilden — i stora drag till de antaganden som utnyttjas i anslutning till 1980 års långtidsutredning. Jag vill redan här understryka att den utveckling som tångtidsbudgeten uppvisar givetvis inte är acceptabel. Jag återkommer senare till de ckonomisk-politiska åtgärder som långtidsbudgetperspektivet påkallar.

Statsinkomsternas årliga procentuella tillväxt under den framförliggande perioden skulle enligt långtidsbudgetkalkylen komma att uppgå til 10.3 0 i löpande priser. Den förhållandevis höga utvecklingstakten beror i viss utsträckning på att nivån för budgetåret 1981/82 till följd av vissa kassamässiga effekter är lägre än den underliggande trenden.

I löpande priser beräknas den årliga genomsnittliga ökningen av statsutgifterna, exkl. statsskuldräntorna, under långtidsbudgetperioden uppgå till 7.170. Denna relativt låga utvecklingstakt får ses mot bakgrund av långtidsbudgetmetodiken.

Statsskuldräntorna växer mycket snabbt under perioden och motsvarar slutåret inemot två tredjedelar av det beräknade underskottet. Sammantaget beräknas de totala statsutgifterna i löpande priser komma att öka med i genomsnitt 9,4 36 per år under långtidsbudgetperioden.

Statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna ökade i fasta priser med 5.3 90 per år under perioden 1975/76— 1979/80. Långtidsbudgetkalkylen resulterar i en ökning med 0,4 Z årligen.

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 8

För att belysa hur de statliga utgifterna direkt och indirekt ställer anspråk på samhällets reala resurser är det av intresse att studera utvecklingen såväl av de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna som av

transfereringarna och de finansiella transaktionerna. Statens utgifter för konsumtion och investeringar, dvs. statens direkta efterfrågan på varor och tjänster, uppgår för budgetåret 1981/82 till ca 62 miljarder kr. och utgör

därmed ca 27 7% av statsbudgetens utgifter. Enligt långtidsbudgeten skulle

dessa utgifter i fasta priser minska med 0,6 96 per år. Under jämförelseperioden ökade statens utgifter på dessa områden med 1,82 per år. När det gäller den statliga konsumtionen baseras beräkningen på förutsättningen

om oförändrad ambitionsnivå. För myndighetsanslag och liknande anslag har det s.k. huvudalternativet tillämpats, vilket innebär en real resurs-

minskning om 272 per år med hänsyn till förutsatt produktivitetsökning.

Denna reducering är dock ej inlagd i beräkningen i oförändrad pris- och

lönenivå utan har beaktats i samband med omräkningen till löpande priser.

Pe statliga investeringsutgifterna beräknas minska med 2,1 76 under perioden vilket hänger samman med att pågående projekt successivt avslutas.

Några nya projekt läggs däremot inte in i beräkningarna.

Tabell 3. Statsutgifternas utveckling under perioden 1975/76—1985/86. Konsumtion, investeringar och transfereringar (Milj. kr.. oförändrad pris- och lönenivå)

Procentuell Genomsnittlig —1981/82 Genomsnittlig

andel av bud- procentuell abs. nivå — procentuell

getens utgif- förändring (milj. kr.) — förändring

ter 1981/82 — 1975/76— 1981/82—

1979/80 1985/86 Statlig konsumtion 22.0 3,7 51 400 = 0,3 Statliga investeringsutgifter 4,6 - 5,7 10 700 —- 2.1 Transfereringar

Finansiella transaktioner 5,4 +12.2 12 600 + 50 ! Deflaterade med BNP-deflatorn.

Transfereringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1981/82 uppgå till drygt 171 miljarder kr. och utgör därmed inemot tre

fjärdedelar av budgetens utgifter. Liksom i tidigare långtidsbudgetkalkyler ökar transfereringarna (inkl. statsskuldräntor) även räknat i fasta priser. De beräknas således öka med 394 i fasta priser jämfört med 7,7 20 under jämförelseperioden. Det bör nämnas att långtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera faktiskt realiserade utveck-

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 9

lingstakten. Pris- och löneomräkningar har således gjorts endast på de

anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål för auto-

matiska justeringar, exempelvis folkpensionerna och räntebidragen på bostadsområdet. Beträffande t. ex. barnbidragen finns inga sådana koppling-

ar och någon uppräkning av barnbidragets storlek med hänsyn till prisutvecklingen har därför inte skett.

Den snabbast växande utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är

statsskuldräntorna. Enligt beräkningarna i årets långtidsbudget skulle den

genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå till över 2272. För

budgetåret 1981/82 beräknas kostnaden för statsskulden uppgå till 29 mil-

jarder kr. och beräknas därefter öka under hela långtidsbudgetperioden för

att under periodens sista år uppgå till 65 miljarder kr. Underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 57.7 miljarder kr. budgetåret 1980/81. För budgetåret 1981/82 beräknas underskottet öka med ca

17 miljarder kr. till 74,9 miljarder kr. Enligt långtidsbudgeten växer detta

underskott successivt och beräknas vid långtidsbudgetperiodens sista år

uppgå till 99 miljarder kr. Jag vill dock ånyo betona att beräkningarna av de

framtida budgetunderskottens storlek är förknippade med osäkerhet och grundade på vissa antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. Tendensen och styrkan i budgetunderskottens utveckling framstår dock klart och entydigt.

Långtidsbudgeten innehåller också ett avsnitt om utvecklingen för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn sammantagna. Syftet är att ge en mer fullständig bild av den verksamhet som styrs genom statliga beslut. Underskottet för staten och socialförsäkringssektorn beräknas uppgå till ca 80 miljarder kr. budgetåret 1985/86, vilket innebär en försämring med drygt 22 miljarder kr. under långtidsbudgetperioden.

De värden för statsutgifter, statsinkomster och budgetsaldo som redovisats i långtidsbudgeten styrs givetvis I hög grad av de antaganden och förutsättningar för beräkningarna som ställts upp. Som redovisas i långtidsbudgeten får förändringar i dessa antaganden stor inverkan på resultaten. En viktig faktor bakom beräkningarna utgörs av förutsättningarna beträffande sysselsättningen. Sålunda har t. ex. arbetsmarknadspolitiken i beräkningarna behandlats enligt gängse långtidsbudgetmetodik. vilket i detta fall leder till cen hög grad av schablonmässighet.

Även utgifterna för industripolitik kan sägas vara schablonmässigt beräknade. Under perioden 1975/76—-1980/81 utgick industripolitiskt stöd

motsvarande nära 6 miljarder kr. i genomsnitt per år. I långtidsbudgeten

har lagts in utgifter endast för redan beslutade åtgärder. Det innebär i

praktiken att praktiskt taget inga resurser avsatts för periodens sista år. Om en försvagning av konjunkturen och allvarliga strukturförändringar

skulle föranleda åtgärder för att understödja krisdrabbade företag, stiger

således kostnaderna utöver vad som ingår i långtidsbudgetens beräkning-

ar.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 10

Utvecklingen av budgetunderskottet är i mycket hög grad beroende av

de antaganden som görs beträffande räntenivån. I första hand är det utgifterna för statsskuldräntorna och utgifterna för räntesubventionerna till boendet som påverkas. Om räntenivån under hela perioden är en procentenhet högre än vad som antagits kan budgetunderskottet för slutåret beräknas stiga med 5 å 6 miljarder kr.

I långtidsbudgeten redovisas den långtgående automatik som styr stats-

budgetens utgifter. Jag återkommer strax närmare till detta. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning, ökningar av löner och priser etc. medför att utgifterna stiger inom ramen för gällande regelsystem utan att beslut om reformer eller nya åtaganden fattas. Så länge gällande regelsy-

stem inte omprövas är det sålunda faktorer utanför statens direkta kontroll som styr utgifternas utveckling. Statsbudgetens inkomstsida påverkas vid givna skattesatser huvudsakli-

gen av den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den statliga in-

komstskatten bestäms av utvecklingen av främst löner, pensioner, avdrag samt via inflationsskyddet även av prisutvecklingen. Bestämmande för mervärdeskattens utveckling vid given skattesats är i första hand konsumtionsutgifternas ökning och fördelning. Övriga indirekta skatter utgår i

allmänhet med ett i kronor fastställt belopp per enhet. Konsumtionsvoly-

men blir sålunda avgörande för intäkterna.

Av vad jag nu anfört framgår att det föreligger stora skillnader mellan automatiken bakom statsutgifter och statsinkomster. Statsinkomsterna är starkt beroende av tillväxten i ekonomin. Statsutgifterna styrs i hög grad av faktorer som är oberoende av den allmänna tillväxten. Inbyggda s.k. automatiska stabilisatorer medför att utgifterna ökar snabbare vid en dämpning i tillväxten. Bl.a. stiger kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken. Vid kortvariga cykliska fluktuationer i tillväxten är detta givetvis en

fördel så till vida att budgeten får en kontracyklisk inverkan på den övriga ekonomin. Problem uppstår emellertid då det är fråga om en mer långsiktig

nedgång i ekonomins tillväxttakt. Problemen förstärks av den mycket stora ökning som statsskuldräntorna uppvisar till följd av de omfattande

budgetunderskotten.

De resultat som 1981 års långtidsbudget visar understryker enligt min

mening den strukturella balansbrist som finns i statsbudgeten. Detta var också den slutsats man kunde dra av förra årets långtidsbudget. Analysen

av automatiken i främst utgiftsutvecklingen styrker också tidigare gjorda

uttalanden av regeringen och riksdagen att de framtida besparingsan-

strängningarna måste omfatta ingrepp i regelsystem o.d. Besparingar un-

der anslag som bestäms vid årliga beslut och som inte är bundna till någon

form av automatik kan aldrig bli av sådan omfattning att trenden i saldoutvecklingen kan brytas. Det framtida budgetarbetet måste därför i högre grad än tidigare bli förutsättningslöst och omprövande.

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 11

1.5 Automatiken i statsutgifternas utveckling

1.5.1¶Inledning

Utvecklingen av statsbudgetens utgifter präglas i betydande utsträckning av automatik. Med detta menas att utgifterna för ett visst verksam-

hetsområde förändras utan att statsmakterna varje gång tar ställning här-

till. De faktorer som inom ramen för gällande regelsystem styr utgiftsut-

vecklingen kan grovt indelas i pris- och volymfaktorer. Som exempel på prisfaktorer, dvs. faktorer som på olika sätt är förknippade med den allmänna prisutvecklingen, kan nämnas konsumentpriser. timlöner och

räntesatser. Bland de volymfaktorer som påverkar utgifterna spelar demo-

grafiska förändringar en stor roll. Antalet pensionärer och antalet barn i skolåldern är exempel härpå. Inte mindre än ca fyra femtedelar av statsutgifterna är automatikstyrda.

Åtgärder som syftar till att dämpa eller bryta automatiken är därför av speciellt stort intresse vid överväganden om begränsningar av den statliga

utgiftstillväxten. Om de anslag som kännetecknas av automatik lämnas åt sidan i besparingsarbetet blir kraven på besparingar inom andra områden

orimligt stora. Vidare kan påpekas att åtgärder som begränsar automatiken kan ha särskilt värde från besparingssynpunkt, eftersom de ofta innebär att storleken på en besparing växer med tiden.

Jag vill även peka på det värde som en mildring av automatikeffekter kan ha för möjligheterna för statsmakterna att göra rationella avvägningar i

budgetarbetet. När det tillgängliga resursutrymmet är begränsat, ställs

särskilt höga krav på att olika utgiftsområden noga vägs mot varandra.

Starka låsningar när det gäller utgifternas utveckling försvårar emellertid avvägning och omprioritering mellan olika områden. Begränsning i auto-

matiken kan därför bidra till att öka flexibiliteten i budgetprocessen och

medverka till en effektivare avvägning mellan skilda ändamål. Dessutom kan indexering och andra former av prisanknuten automatik i vissa fall verka inflationsdrivande. Åtgärder mot sådana former av automatik kan

alltså också ses som ett led i en politik för ökad prisstabilitet. Man kan självfallet inte bortse ifrån att förekomsten av indexbindningar

och annan automatik kan innebära vissa administrativa fördelar. Vidare

kan de ge stadga åt planerings- och budgetarbetet. I nuvarande budgetläge väger dock nackdelarna med långtgående indexering enligt min mening så

tungt att en kritisk prövning härav är motiverad.

Åtgärder som tar sikte på utgiftsautomatiken måste givetvis bedömas

mot bakgrund av de särskilda omständigheter som gäller inom varje ända-

målsområde. För att besparingar i tillräcklig omfattning skall komma till stånd är det oundvikligt att också ändamål som upplevs som angelägna och betydelsefulla berörs. Sådana besparingar måste därför i likhet med andra

ingrepp utredas och prövas. Ett första steg i en sådan prövning har varit att kartlägga omfattningen och innebörden i automatiken. Jag kan nu redovisa

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 12

huvudresultaten av denna undersökning. För en mer utförlig redovisning får jag hänvisa till årets långtidsbudget (bilaga 2.1).

1.5.2 Indelning i huvudgrupper

I syfte att få en överblick över automatiken har statsbudgetens anslag

delats in I olika kategorier med avseende på de faktorer som styr utgifterna. En sådan indelning kan naturligtvis göras på flera olika sätt. Indel-

ningen har här gjorts så att man får en överblick över de för statsmakterna kontrollerbara faktorerna. Detta innebär att förändringar i befolkningens ålderssammansättning och liknande volymfaktorer ej i någon större utsträckning har beaktats i undersökningen.

Begreppet automatik är inte helt entydigt. Graden av automatik varierar i själva verket mellan olika anslag. De anslag som är indexerade och följer förändringar i priser, löner, etc. präglas av en långtgående automatik. I andra änden på skalan kan man finna anslag som successivt bestäms av separata beslut. Automatik fär dock ej uppfattas så att statsmakterna

skulle sakna möjlighet att påverka utgifternas utveckling på berörda områ-

den. Riksdagen har alltid möjlighet att besluta om ändringar av de regler som styr en verksamhet.

Huvudresultatet av den utförda undersökningen har sammanfattats i diagram 1, där en indelning skett utifrån de utgiftsstyrande faktorerna. Undersökningen har företagits med utgångspunkt i budgetförslaget för

budgetåret 1981/82. Där framgår att de anslag som präglas av vad som kan

betecknas som regelstyrd automatik dominerar statsbudgetens utgifter. Av de totala utgifterna kan ca 122 miljarder kr., motsvarande 5496, hänföras till denna grupp. Dessa utgifter ökar sältedes i takt med priser, löner, etc. så länge inga ingrepp görs i gällande regelsystem. Statsskuldräntorna utgör en

grupp för sig. De uppgår till ca 1292 av utgifterna. Automatiken kan här

sägas vara ännu mer långtgående, eftersom räntorna oundgängligen måste betalas och utgifterna ökar så länge budgeten visar underskott. Här finns alltså inte den frihet att ändra automatiken som gäller för andra anslag.

De anslag som normalt pris- och löneomräknas i det reguljära budgetarbetet har sammanställts i en särskild grupp. Häri ingår främst de s.k. förvaltningsanslagen och huvuddelen av de bidragsanslag som ej är föremål för regelstyrd automatik. Dessa utgifter uppgår till 35 miljarder kr., eller drygt 1596, av de totala utgifterna. Normalt gäller för dessa anslag att viss kompensation ges för inflation enligt fastlagd praxis.

Endast en begränsad del av statsbudgetens utgifter bestäms genom separata beslut. Dessa uppgår till 35 miljarder kr., vilket motsvarar ca 1596 av statsutgifterna. Även denna grupp rymmer emellertid många anslag som

påverkas av faktorer av automatikkaraktär. Som exempel på detta kan nämnas utgifterna för åtgärder mot arbetslösheten, som ju är starkt bero-

ende av förändringar i konjunkturutvecklingen. Ett annat exempel är investeringarna. Flertalet investeringsbeslut är visserligen separata till sin na-

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 3

tur. men när besluten väl är fattade stiger utgifterna i takt med den

allmänna inflationsutvecklingen.

Vissa utgifter har ej kunnat hänföras till någon av de nu nämnda grupperna. Dessa anslag, som svarar för ca 422 av de totala utgifterna, har sammanförts i en restpost. Denna består av olika beräkningsanslag såsom anslagsförbrukningar och tillkommande utgiftsbehov samt anslag för riksdagen och dess verk.

1.5.3¶Utgiftsstyrande faktorer

Inom de huvudgrupper som jag nu har nämnt kan anslagen indelas i undergrupper. Bland de anslag som påverkas av regelstyrd automatik spelar basbeloppsanknutna anslag en stor roll. De uppgår till hela 38

miljarder kr., eller 17 2 av utgifterna. Härtill kommer att basbeloppet styr

utgifter i samma storleksordning inom socialförsäkringssystemet.

När det gäller utgifterna över statsbudgeten dominerar anslagen för

folkpensioner, bidragsförskott och studiemedel. Motivet bakom anknyt-

ningen till basbeloppet är att försäkra mottagaren av de olika bidragen en

given real standard. Ökning i den allmänna prisnivån kompenseras sålunda, så att det reala värdet bibehälls. Vissa förändringar har nyligen genom-

förts i det sätt på vilket basbeloppsindex är konstruerat. Sålunda sker ej längre någon kompensation för ändring av indirekta skatter eller av sub-

ventioner. Ej heller ges någon kompensation för stigande energipriser. De

förändringar som här har vidtagits är ett exempel på hur utgiftsautomatiken kan dämpas.

"> Nettoprisindex styr ramarna för det militära försvaret och för civilför-

svaret. Dessa utgifter svarar för närmare 892 av de totala utgifterna. Syftet med den indexkonstruktion som här tillämpas är att ge förutsättningar för en långsiktig planering av försvarets verksamhet. De resurser som tilldelas försvaret i och med försvarsbesluten skall hållas realt oförändrade under

den period besluten avser. Priskompensationssystemet inom försvaret ses

f.n. över av en utredning.

Bruttonationalinkomsten bestämmer utvecklingen av biståndsramen. Denna uppgår i budgetförslaget till 5,5 miljarder kr., eller ca 2,5 2, av de totala utgifterna. Tidigare styrdes biståndsanslagen av bruttonationalprodukten. Skillnaden mellan dessa båda principer är främst att avdrag görs för räntebetalningarna till utlandet vid beräkning av bruttonationalinkomsten. Denna metod innebär sålunda ett mer rättvisande sätt att mäta den svenska ekonomins reala bärkraft. I dagsläget uppgår biståndsramen till drygt 126 av bruttonationalinkomsten. Enligt enprocentsprincipen ökar

biståndsutgifterna i takt med nationalinkomsten i löpande priser.

De olika typerna av skolbidrag styrs generellt av timlöneutvecklingen i samhället och för lärarkategorierna. Sammantaget bestäms ca 896 av utgifterna av timlöneutvecklingen. Härav svarar bidragen till driften av grundskolan och gymnasieskolan för den helt övervägande delen. Härutöver

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 14

Diagram 1. Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten

J9UAIDIY

eAjus

Miljarder kr.

122¶I Automatik enligt regler

Pris- och löneomräkning

Separata beslut

Räntor på statsskulden

Resterande ingår i gruppen en rad från beloppssynpunkt mindre anslag inom utbildningsdepartementets område. Utvecklingen av utgifterna inom skolans område påverkas också starkt av volymfaktorer. Den faktiska omfattning-

en av verksamheten bestäms sålunda dels av befolkningsutvecklingen, dels av den ambitionsnivå som de enskilda kommunerna upprätthåller.

Uppräkningen i takt med timlöneutvecklingen sker för att ersätta kommunerna för den faktiska kostnadsstegringen inom skolverksamheten.

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 15

Lönesumman i samhället påverkar anslag som uppgår till närmare 16 miljarder kr.. eller drygt 77, av utgifterna. I denna grupp ingår bidragen till sjuk- och föräldraförsäkringen, de allmänna bidragen till kommunsek-

torn samt anslaget till vuxenstudiestödet. Det bör här understrykas att

endast I5Z av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen finansieras

från statsbudgeten, medan återstoden faller på socialförsäkringssektorn. Möjligheterna att begränsa vissa av utgifterna inom detta område är f.n.

under utredning. Det har skett vad gäller sjukförsäkringen i sjukpenningkommittén. Föräldraförsäkringen ingår i en samlad kartläggning av effek-

terna av ledighetslagstiftningen. Räntenivån har direkt betydelse för ett fåtal anslag i statsbudgeten.

Förutom statsskuldräntorna, som ingår i en grupp för sig, är det främst

utgifterna för subventioner av räntor inom boendet som är av betydelse.

Utgifterna för detta ändamål präglas av en långtgående automatik och har under senare år ökat kraftigt. De bestäms dels genom skillnaden mellan marknadsräntan och en s. k. garanterad ränta, dels av tillväxten i bostads-

beståndet. Subventionerna av räntekostnaderna inom boendet kommer,

som jag aviserat i annat sammanhang. att bli föremål för utredning inom ramen för en större översyn av stödet till bostadssektorn.

Drygt 19 miljader kr. av de totala statsutgifterna, motsvarande ca 8.5 2, styrs av vad som kan betecknas som aktivitetsbestämd automatik. I denna grupp ingår i första hand de specialdestinerade bidragen till kommunsek-

torn. Kännetecknande för anslagen i denna grupp är att det är den faktiska

utvecklingen av en viss verksamhet som styr statens kostnader och att

staten inte har någon direkt kontroll av verksamhetens omfattning. De principer efter vilka statens bidrag utgår till de olika verksamheterna kan variera. Grovt sett kan de indelas i två huvudprinciper. Enligt den ena

ersätter staten en viss andel av resp. kommuns totala kostnader för verk-

samheten i fråga. Detta är det vanligaste tillvägagångssättet — närmare 9096 av anslagen inom gruppen styrs enligt denna princip. Som exempel på anslag i denna grupp kan nämnas de specialdestinerade bidragen till färd-

tjänst och till social hemhjälp. Återstoden kännetecknas av att statens

ersättning utgår med ett givet belopp för varje enhet som omfattas av verksamheten. Verksamhetens volym blir i detta fall ensamt bestämmande för anslagets utveckling. Syftet med de specialdestinerade bidragen är i

huvudsak att medverka till en jämn fördelning av kommunal service inom vissa områden och att stimulera kommunerna att bedriva viss angelägen verksamhet.

Förvaltningsanslagen svarar enligt den utförda undersökningen för närmare 21 miljarder kr.. vilket motsvarar drygt 997 av utgifterna. För denna har automatiken begränsats genom tillämpningen av det s.k. huvudalternativet. De anslag som på annat sätt är föremål för pris- och löneomräk-

ning i det årliga budgetarbetet uppgår till ca 14 miljarder kr., eller 66, av utgifterna. Även för de senare kan generella ingrepp i vissa fall övervägas.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 16

Rent praktiskt kan detta ske t.ex. genom att kompensation för inflationen ej ges fullt ut.

Den huvudgrupp som kännetecknas av separata beslut har också delats upp i undergrupper. Den storleksmässiga jämförelsen framgår även här av diagram 1. De transfereringar till hushåll som är oförändrade i nominella

tal, såvida ej särskilda beslut om förändringar fattas, uppgår sammantaget

till ca 10,5 miljarder kr. Till denna kategori hör bl. a. barn- och bostadsbi-

drag. Även investeringarna ingår i huvudgruppen. De uppgår till drygt 8 miljarder kr. Vidare har särskilts de anslag som i mer betydande grad är

beroende av förändringar i konjunkturutvecklingen. Hit hör stora delar av arbetsmarknadspolitiken och vissa anslag under industridepartementets område. De uppgår totalt till drygt 7 miljarder kr.

Sammanfattningsvis kan konstateras att statsbudgetens utgifter i mycket stor utsträckning ökar automatiskt. I ett läge med begränsat statsfinansiellt utrymme och stort behov av omprioritering och avvägning mellan olika

ändamålsområden kan detta leda till betydande problem. Liksom andra

möjligheter till besparingar bör givetvis ingrepp mot automatiken ses mot bakgrund av de speciella omständigheter som föreligger inom resp. ändamålsområde. Enligt min mening är det samtidigt betydelsefullt att i besparingsarbetct särskilt uppmärksamma de möjligheter som finns att dämpa

och bryta den automatiska utvecklingen av utgifterna inom olika områden.

1.6¶Budgetpolitiska riktlinjer på längre sikt

1.6.1¶Utgångspunkter

I 1980 års långtidsutredning — LU 80 — presenteras en ekonomiskpolitisk utvecklingsväg som återför den svenska ekonomin mot balans. Ett

från budgetpolitiska utgångspunkter centralt inslag i en sådan utveckling är

en dämpning av statlig och kommunal konsumtion och en minskning av budgetunderskottet. För den statliga konsumtionen anges en minskning

med 0,8 26 i genomsnitt per år. Att detta krav innebär en avsevärd återhåll-

samhet framgår av att den statliga konsumtionen ökade med 2,17 per år i

genomsnitt för perioden 1974—1979. En uppbromsning har nu dock skett och år 1980 ökade den statliga konsumtionen med mindre än 1,76. LU:s

kalkyl förutsätter besparingar av sådan omfattning totalt sett att budgetun-

derskottet nominellt ligger kvar på ungefär nuvarande nivå. Chefen för ekonomidepartementet har i sin redovisning tidigare denna dag av sina ställningstaganden till LU konstaterat att en betydande del av anpassnings-

bördan för att avhjälpa balansbristerna i vår ekonomi måste läggas på den

offentliga konsumtionen.

Den I långtidsbudgeten beräknade utvecklingen präglas i hög grad av den obalans mellan statsinkomster och statsutgifter som föreligger i utgångsläget. Den innebär att budgetunderskottet fortsätter att vidgas även om

inkomster och utgifter stiger i samma takt. För att underskottet skall

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 17

minska krävs givetvis att inkomsterna stiger väsentligt snabbare än utgifterna.

De beräkningsmässiga resultaten av långtidsbudgeten är som jag tidigare framhållit i hög grad beroende av de grundläggande antaganden som uppställts. Jag har därvid också diskuterat vissa omständigheter som skulle kunna leda till att utfallet kan bli sämre än vad som redovisas i långtidsbudgeten.

Det utvecklingsalternativ i LU där balansbristerna successivt byggs bort medger å andra sidan mera gynnsamma förutsättningar för den statliga budgeten. En förutsättning för att detta alternativ skall kunna förverkligas är emellertid att betydande besparingar på statsbudgetens utgiftssida genomförs.

De budgetpolitiska slutsatser som kan dras av långtidsutredningens och långtidsbudgetens resultat är således relativt entydiga. Om inte omfattande åtgärder vidtas för att förbättra statens finanser kommer statsbudgeten att utvecklas på ett sätt som ej är förenligt med kraven på en förbättrad samhällsekonomisk balans.

Jag övergår nu till att redovisa vilka mål och riktlinjer för budgetpolitiken som enligt min mening bör gälla.

1.6.2 Mål för budgetutvecklingen

Regeringen har tidigare uttalat att det statliga budgetunderskottet som andel av BNP under de närmaste åren måste minska med i genomsnitt en procentenhet per år. För att klara det måste omfattande saldoförstärkande åtgärder sättas in under en följd av år.

[ ett kortsiktigt perspektiv kommer budgetunderskottet att påverkas inte bara av den underliggande strukturella utvecklingen utan också av konjunktursvängningarna. Deras betydelse för budgetutvecklingen illustreras väl av den nu aktuella situationen. Omfattande besparingar som får effekt under budgetåret 1981/82 har beslutats under senare tid. Samtidigt har emellertid den svenska ekonomin gått in i ett skede av långsam ekonomisk tillväxt. Detta medför att den positiva effekten av besparingarna cj omedelbart kan avläsas i ett minskat budgetsaldo. Vissa förhållanden leder nämligen till att underskottet tenderar att öka i en situation med svag konjunkturutveckling. När den ekonomiska utvecklingen saktar av, dämpas inkomsttillväxten i samhället och därmed också statens skatteintäkter. Samtidigt stiger utgifterna över vissa konjunkturberoende anslag.

För att få en rättvisande bild av den underliggande budgetutvecklingen måste man därför också se hur de icke konjunkturberoende utgifterna utvecklas. Med hänsyn till att dessa över tiden rimligen bör uppvisa en högre grad av stabilitet än själva saldot finns starka skäl att komplettera det långsiktiga målet för budgetunderskottets utveckling med ett delmål för de icke konjunkturberoende utgifternas utveckling. Med hänsyn till stats-

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Biluga 2

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag | 18

skuldräntornas nära koppling till saldoutvecklingen bör utgiftsmålet anges

exkl. dessa.

Det finns givetvis starka skäl att förlägga de utgiftsneddragningar som

kan bli aktuella till högkonjunkturperioder. Det är både lättare och lämp-

ligare att genomföra stora besparingar under en högkonjunktur. Besparingarna får då en kontracyklisk inverkan på konjunkturutvecklingen. Men även om mycket talar för att besparingsambitionerna bör sättas högre i högkonjunktur än i lågkonjunktur, vill jag framhålla att detta resonemang inte får föras alltför långt. Av flera skäl måste besparingsarbetet till stor del

bedrivas oberoende av konjunkturutvecklingen.

För det första är det statliga budgetunderskottet ett strukturellt fenomen. Det innebär att underskottet kommer att öka ytterligare framöver om

inte målmedvetna motåtgärder vidtas under en följd av år.

För det andra vill jag i detta sammanhang också peka på den långa

tidseftersläpning som ofta gäller innan beslut om besparingsåtgärder får genomslag på budgetutvecklingen. Det gör det nödvändigt att planera merparten av utgifterna utan närmare kännedom om konjunkturutveck-

lingen.

För det tredje, till sist, vill jag betona att besparingar som genomförs nu är värda mer än besparingar i framtiden. Varje år som en nödvändig

anpassning skjuts på framtiden förstärks också de grundläggande balans-

bristerna i ekonomin. Vissa besparingar kan visserligen upplevas som en

standardsänkning för stora grupper i samhället. Uteblivna besparingar kan emellertid få än mer negativa effekter på välfärden genom de försämrade utsikterna för den allmänna ckonomiska utvecklingen. Vidare måste man

beakta utvecklingen av statsskuldräntorna. Eftersom varje utebliven besparing innebär en ökning av budgetunderskottet så genererar den ökade

räntekostnader som sedan växer är från år. Det av regeringen i fjolårets kompletteringsproposition angivna målet att

reducera budgetunderskottet uttryckt som andel av BNP ligger fast. Förstärkning av budgeten måste i allt väsentligt ske genom besparingar på utgiftssidan.

Med hänsyn till budgetsaldots starka beroende av konjunkturutveckling-

en är det lämpligt att också ange ett mål för utvecklingen av vissa delar av

statsutgifterna. För enskilda budgetår kan visserligen även statsutgifterna påverkas av konjunktursvängningar och andra tillfälliga faktorer. Utgiftsutvecklingen har emellertid betydligt större stabilitet än budgetsaldots

utveckling och ett utgiftsmål bör därför vara ett värdefullt komplement i

det kontinuerliga budgetarbetet.

Målet för utgiftsutvecklingen måste självfallet anges så att det är konsi-

stent med den långsiktiga ambitionen att minska budgetsaldot. Vissa svårigheter att formulera målet föreligger givetvis på grund av osäkerheten om

den framtida prisutvecklingen och om den reala tillväxten i ekonomin. Vad gäller prisutvecklingen gäller dock att denna påverkar både utvecklingen

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 19

av BNP och av utgifterna i löpande priser, varför en målsättning formulerad i reala termer bör ge en tillräcklig stabilitet.

Mot bakgrund av den nu aktuella bilden av budgetutvecklingen under

perioden fram t. o. m. budgetåret 1985/86 såsom den framkommit i årets

långtidsbudget (bilaga 2.1) bedömer jag att en neddragning av statsutgif-

terna exkl. statsskuldräntor och vissa konjunkturberoende utgifter med

326 per år i fasta priser blir nödvändig. Jag har därvid beaktat att den

ekonomiska utvecklingen bör bli mer positiv än vad som förutsatts i

långtidsbudgetkalkylerna bl.a. till följd av de besparingsåtgärder som jag

beräknar kommer att vidtas under de närmaste åren.

1.6.3 Riktlinjer för bespuringsarbetet

De allmänna mål för budgetutvecklingen som jag nu har redovisat måste enligt min mening kompletteras med mer preciserade riktlinjer för utgiftsprövningen och det fortsatta besparingsarbetet. Sådana riktlinjer behövs för att de konkreta besluten på kort sikt skall kunna fattas mot bakgrund av statsmakternas ambitioner och mål på längre sikt. Inom stora delar av den statliga och statsunderstödda sektorn är, som jag tidigare framhållit. verksamheten dessutom av sådant slag att en omställnings- och nedskärningsprocess tar lång tid att förbereda och genomföra om den skall kunna ske på ett planmässigt sätt. Skolväsendet och den högre utbildningen är exempet

på sådana verksamhetsområden. Det är också angeläget att myndigheter,

kommuner, olika statsunderstödda verksamheter och enskilda som är beroende av statsmakternas beslut kan planera utifrån en någorlunda säker uppfattning om utformningen av den långsiktiga statliga utgiftspolitiken.

Jag vill. som jag i tidigare sammanhang anfört. erinra om att besparings-

behoven är av sådan omfattning att inget område ensamt kan svara för den nödvändiga åtstramningen. Besparingsansträngningarna måste ges stor bredd och täcka alla utgiftsslag och departement. Ett stort antal mindre besparingar kan tillsammans ge betydande belopp. Samtidigt måste sär-

skild uppmärksamhet ägnas åt de tungt vägande utgiftsområdena. dvs. i

praktiken åt transfereringarna till hushåll, kommuner, företag och organisationer. Besparingsåtgärderna måste med nödvändighet påverka levnadsvillkoren för stora grupper i samhället. Samtidigt får besparingsätgärderna inte drabba de grupper som i olika avseenden har det sämst. Dessa bedöm-

ningar, som riksdagen ställde sig bakom. har enligt min mening fortfarande

i hög grad giltighet. Jag övergår nu till att ange vissa riktlinjer som enligt min mening bör gälla för det fortsatta besparingsarbetet.

1. Auntomatiken i statsbudgeten måste begränsas. Jag har tidigare utför-

ligt behandlat denna fråga.

2. Generella subventioner måste begränsas. Budgeten innefattar vissa generellt utformade subventionssystem, som syftar till att för ett pris som ligger under produktionskostnaden ställa vissa varor och nyttigheter till förfogande för alla som nyttjar dem. Det är nödvändigt att den faktiska

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 20

kostnadsutvecklingen i ökad utsträckning får slå igenom i prisbildningen.

Vissa åtgärder med denna inriktning har för övrigt redan beslutats.

3. Vissa sociala bidragssystem bör ses över i syfte att göru dem mer

selektivt inriktade. Vissa förmåner utgår till alla som befinner sig i en viss

situation utan prövning av behov med hänsyn till t.ex. inkomst- och förmögenhetsförhållanden. I ett ansträngt budgetläge måste det övervägas om inte dessa bidragssystem kan göras mer riktade. Exempel på lämpliga riktade bidrag är det statliga bostadsbidraget och den av regeringen före-

slagna utbyggnaden av stödet till flerbarnsfamiljer.

4. Möjligheterna bör prövas att införa ökade inslag av självrisk i socialförsäkringssystemet. Vårt sociala försäkringssystem är numera väl utbyggt och innebär garantier mot inkomstbortfall vid sjukdom, arbetslöshet etc. Dessa försäkringar är grundläggande element i vårt sociala trygghetssv-

stem som inte bör sättas i fråga. Utan att så sker bör emellertid vissa besparingsmöjligheter prövas inom detta område.

5. Statsbidragen till kommunerna begränsas. Bidragen till kommunerna

tar för budgetåret 1981/82 i anspråk ca 2076 av statsutgifterna. Av kommu-

nernas inkomster svarar statsbidragen för närmare 3072. Som ett led i en strävan att ge kommunerna ökad frihet och ökat ansvar för den kommunala verksamheten bör statsbidragens andel av kommunernas inkomster successivt minskas.

6. Produktionen av offentliga tjänster måste effektiviseras. Besparingsansträngningarna måste också gälla utgifter för verksamheter som staten

själv bedriver eller som kommunerna handhar under statlig reglering och

med statsbidrag. Strävan bör vara att genom ett effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser ästadkomma besparingar. Jag äterkommer senare med vissa preciseringar när det gäller verksamhet som bedrivs i kommunal regi.

7. Statliga myndigheters normgivning, bl.a. sådan som grundar sig på allmänt hållen ramlagstiftning bör bli föremål för en fortlöpande och systematisk översyn i syfte att åstadkomma samhällsekonomiska besparingar. En viktig förutsättning för att kommunerna skall kunna begränsa

sitt resursutnyttjande på det sätt som jag nu har angett är att de får en ökad

frihet att disponera sina resurser på ett effektivt sätt. Detta kräver att statlig regelstyrning. normgivning och tillsynsverksamhet ses över och

begränsas. Ett arbete med denna inriktning pågår också inom kommunde-

partementet i en särskild arbetsgrupp med företrädare för regeringskansliet

och de båda kommunförbunden. Lika angeläget är att statlig normgivning

som leder till kostnadsökning inom ckonomin i övrigt begränsas.

8. Åtgärder måste vidtas för att ytterligare effektivisera och begränsa statsförvaltningen. När det gäller statens egen resursförbrukning kan jag

konstatera att den statliga konsumtionens tillväxt har bromsats upp påtag-

ligt under senare år. Ett av instrumenten för att uppnå detta har varit tillämpningen av det s.k. huvudalternativet för bl. a. statliga myndigheters förvaltningskostnader. Detta innebär att anslagen efter pris- och löneom-

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 21

räkning reduceras med 276. Det är enligt min mening nödvändigt att gå vidare på denna väg. Detta betyder att huvudalternativet bör tillämpas även under de närmast följande åren. Regeringen har också på mitt förslag gett direktiv till myndigheterna att de i sin långtidsplanering skall utgå härifrån. Denna metod bidrar enligt min mening till ökat kostnadsmedvetande inom myndigheterna. Strävan bör givetvis vara att klara huvudalternativet genom ökad effektivitet. I de fall där detta inte bedöms kunna ske fullt ut får omprövning av ambitionsnivån göras.

På vissa förvaltningsområden kan det också visa sig möjligt att uppnå besparingar som går längre än huvudalternativet. Om väsentliga begränsningar skall kunna genomföras måste därvid ändring och förenkling ske i de lagar och regler som styr verksamheten. Jag vill tillägga att förenkling av myndigheternas arbete, decentralisering och åtgärder mot krångel och onödig byråkrati måste ägnas fortsatt stor uppmärksamhet i det arbete jag nu har behandlat.

9. Möjligheterna bör övervägas att senarelägga och i tiden sträcka ut statliga investeringar och investeringsprogram. I det budgetläge vi nu befinner oss måste även de statliga investeringsutgifterna prövas restriktivt. Detta gäller i första hand sådana investeringar som inte har stor betydelse för verksamheten eller för samhället i övrigt. Jag avser här t. ex. vissa statliga förvaltningsbyggnader och vissa byggnadsinvesteringar inom affärsverken. På detta område är det också angeläget att söka uppnå en effektiv konjunkturanpassning av utgifterna.

1.7 Budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret 1982/83

För att på ett medvetet sätt kunna genomföra olika besparingar krävs en god framförhållning. Tiden från det en besparing beslutas tills dess den faktiskt genomförs är ofta lång. Detta beror inte enbart på att mer genomgripande besparingsförslag kräver ett omsorgsfullt utredningsarbete. Även själva budgetprocessen tar en avsevärd tid i anspråk. Det är sålunda nödvändigt att på ett tidigt stadium diskutera de besparingar som kan bli aktuella under budgetåret 1982/83.

Vad gäller nivån för de nödvändiga besparingarna vill jag inledningsvis erinra om vad jag anförde i 1981 års budgetproposition. Mot bakgrund av de preliminära kalkyler som då förelåg slog jag fast att sparmålet skulle komma att behöva sättas högre än för budgetåret 1981/82.

En utgångspunkt när ett mer konkret sparmål skall fastställas måste givetvis vara den i långtidsbudgeten beräknade utvecklingen. Därav framgår att budgetunderskottet under de kommande åren kommer att öka ungefär i takt med statsskuldräntorna, dvs. omkring 6—7 miljarder kr. per år. Det måste dock tas i beaktande att långtidsbudgeten erfarenhetsmässigt underskattar utgiftsutvecklingen. De besparingar som krävs måste således vara större än de ökade statsskuldräntorna. Vidare måste beaktas att

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 22

budgetunderskottet för nästa budgetår förutses öka som andel av BNP.

Det ökar anpassningsbördan under de kommande åren. Som jag tidigare

framhållit innebär det betydande problem att i det långsiktiga besparingsar-

betet väga in konjunkturpolitiska hänsyn. Såvitt nu kan bedömas bör emellertid konjunkturutvecklingen under budgetåret 1982/83 bli relativt gynnsam, vilket motiverar att sparmålet sätts högre än genomsnittet för den framförliggande femårsperioden. Vid en sammanvägd bedömning av här redovisade faktorer finner jag att sparmälet för budgetåret 1982/83 bör

uppgå till minst 12 miljarder kr. Jag vill dock framhålla att detta sparmål

t.v. måste anses vara preliminärt. Den slutliga prövningen av mälet bör

ske inom ramen för den gängse budgetprocessen och med beaktande av de bedömningar som då föreligger. Härvid måste också en avstämning göras

gentemot ätgärder som kan bli aktuella på budgetens inkomstsida.

Avsikten är att de aktuella besparingarna I sin helhet skall redovisas i

1982 års budgetproposition. Om utvecklingen så kräver kan dock vissa

åtgärder komma att föreslås redan tidigare. För att föra arbetet vidare på ett planmässigt sätt och i ett långsiktigt perspektiv måste besparingsansträngningarna föras in som ett viktigt inslag i budgetprocessen. Det är

nämligen genom budgetprocessen som statsmakterna har möjlighet att få en samlad bild av anspråken på medel för olika ändamål. Då bör också behovet av besparingar slutligt avgöras. Det är inte möjligt att nu precisera

vilka områden som kan komma att beröras av olika sparåtgärder. Jag vill likväl något kommentera vissa av de frågeställningar som kommer att aktualiseras.

Allmänt bör givetvis gälla att de riktlinjer jag i det föregående angivit för

utgiftsutvecklingen på längre sikt präglar arbetet med besparingar också under budgetåret 1982/83. Inom ramen för dessa principer räknar jag med att besparingsarbetet kommer att beröra ett flertal anslag inom varje depar-

tements verksamhetsomräde. Som jag tidigare framhållit kräver ett målmedvetet och rationellt inriktat

besparingsarbete framförhållning. På ett flertal områden som kan bli uktuella för större besparingsinsatser krävs ytterligare utredningsarbete. Det-

ta kan vara av olika slag. I bl.a. detta syfte har ett antal besparingsinrik-

tade översynsprojekt inletts eller kommer att inledas inom kort. Avsikten är att bedriva arbetet med dessa så att underlaget i flera fall kan utnyttjas i

budgetarbetet inför budgetåret 1982/83. Jag återkommer senare i min redovisning av särskilda frågor mera i detalj till detta översynsarbete. I avsikt att ytterligare underlätta besparingsarbetet avser regeringskansliet att i

ökad utsträckning utnyttja de kvalificerade utredningsresurser som finns i riksrevisionsverket och statskontoret för att ta fram underlag för beslut om

omprövning av olika verksamheter.

Inom vissa områden får beslut om besparingar och omprövning effekter först med lång eftersläpning i tiden. Utöver besparingar som direkt berör

budgeten för 1982/83 kan i anslutning därtill beslut behöva tas som får

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 23

effekt först under budgetåret 1983/84 och senare. Detta understryker vik-

ten av att det besparingsarbete som nu förestår kopplas till ett mer långsik-

tigt angreppssätt. Min avsikt är bl. a. att i vissa fall ge myndigheter sparmål som täcker längre tidsperspektiv med möjligheter att i viss omfattning styra takten i besparingarnas genomförande.

Budgetprövningen inför 1982 års budgetproposition måste präglas av yttersta restriktivitet. Tonvikten i budgetarbetet inom regeringskansliet

bör läggas på arbetet med omprövning och besparingar.

I de årliga anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar avse-

ende budgetåret 1982/83 som utfärdats slås fast att det s.k. huvudförslaget skall tillämpas även för detta budgetår. Som ett led i arbetet med att begränsa statsutgifternas tillväxt kommer förutsättningarna att ytterligare vidga tillämpningsområdet att prövas. I december 1980 utfärdades revide-

rade anvisningar avseende myndigheternas långtidsbedömningar. Enligt dessa bör myndigheterna i sina bedömningar utgå från att huvudalternati-

vet tillämpas under hela långtidsbudgetperioden. Som jag tidigare redovisat ingår antagandet om fortsatt tillämpning av huvudförslaget också i beräkningarna i 1981 års långtidsbudget. För min egen del räknar jag med att huvudförslaget kommer att tillämpas även efter budgetåret 1982/83. Under senare år har ökade krav ställts på myndigheterna att hushålla med befintliga resurser. Ökade sådana krav liksom en real neddragning av

resurserna är i många fall att förutse. I avsikt att underfätta myndigheter-

nas prioriteringsarbete har önskemål framförts om ökad flexibilitet i resursanvändningen under myndighetsanslagen. Enligt min mening bör en

ökad utbytbarhet mellan olika utgiftsanslag underlätta myndigheternas

besparingsarbete. Myndigheterna ges ökad frihet i medelsanvisningen i de regleringsbrev för budgetåret 1981/82 som kommer att beslutas inom kort.

Jag vill i detta sammanhang erinra om det angelägna t att statlig och statligt finansierad verksamhet under löpande budgetår bedrivs inom de ekonomiska ramar som statsmakterna angett i sin budgetprövning. Med hänsyn till de stora besparingsansträngningar som görs är det nödvändigt att tillse att anvisade belopp inte överskrids. För myndighetsanslag och liknande anslag kommer i princip inga överskridanden att medges under löpande budgetår. Jag har med tillfredsställelse noterat att antalet överskri-

danden av denna typ minskat under innevarande år men vill likväl betona

att en ännu mer restriktiv inställning är att förutse för åren framöver.

I en förordning som hittills i regel utfärdats för varje budgetår har myndigheterna under vissa förutsättningar fått överskrida av regeringen maximerade anslag eller anslagsposter med anledning av merkostnader till

följd av vissa löneavtal. Enligt min mening föreligger skäl att i ökad

utsträckning följa upp myndigheternas tillämpning av sådan förordning.

Jag avser inom kort att anpassa förordningens redovisningsmässiga krav i

dessa avseenden. Jag vill dock betona att avsikten inte är att f.n. ändra de

grundläggande förutsättningar som stipuleras i förordningen.

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 24

Statliga myndigheter har genom den s.k. begränsningskungörelsen ålagts att uppfylla bestämda krav innan de utfärdar nya eller ändrade normer. För att få möjlighet att mer samlat se över den statliga normgiv-

ningen och för att kunna slopa kostnadskrävande normgivning har stat-

kommungruppen (Kn 1980:03) tillsatts inom kommundepartementet. Vi-

dare har i de årliga anvisningarna uppdragits åt de statliga myndigheterna att se över statsbidragsbestämmelser i syfte att åstadkomma förenkling

och besparingar. I en särskild förordning kommer inom kort att föreskrivas att de statliga myndigheterna skall se över sin normgivning i syfte att

minska detaljkontrollen av kommunerna och landstingskommunerna. Den-

na översyn skall ske i samråd med stat-kommungruppen och vara avslutad vid halvårsskiftet 1983. Den allmänna verkstadgan kommer att ändras i samma syfte.

Jag vill med den angivna redovisningen starkt understryka vikten av att de statliga myndigheterna i detta arbete tar till vara de rationaliseringsmöjligheter och möjligheter till besparingar som en ändrad inriktning av norm-

givningen eller ett slopande av normer kan ge upphov till. Resultaten av detta rationaliserings- och omprövningsarbete kan på ett naturligt sätt

fogas in och redovisas i samband med myndigheternas anslagsframställningar.

Några nya reformåtgärder kan inte bli aktuella i 1982 års budgetproposition. Nya åtaganden — hur befogade de i många fall än kan te sig — innebär

i nuvarande läge att kravet på besparingar på andra områden stiger i motsvarande mån. Regeringen har i olika sammanhang redan anmält vissa propositioner som avses bli framlagda under nästa budgetår. Eventuella kostnadskonsekvenser på budgeten till följd av sådana propositioner måste

finansieras genom omprioritering.

Full sysselsättning är ett centralt mål för regeringens ekonomiska poli-

ambitiös sysselsättningspolitik. Även på detta område gäller dock kraven

på ökad rationalitet och begränsning av kostnaderna. Inom arbetsmark-

nadspolitikens och bostadspolitikens områden föreslås senare vissa åtgär-

der i avsikt att stödja sysselsättningen nästa höst och vinter. Sammantaget

uppgår åtgärdsförslagen till 1.5 miljard kr. Dessa frågor anmäls senare i

särskild bilaga. .

Jag övergår nu till att redovisa vissa speciella frågor av betydelse för utgiftsprövningen under närmast framförliggande period.

Ett antal åtgärder har under senare år vidtagits vad gäller det statliga kommittéväsendet. Åtgärderna har dels syftat till att begränsa kommitté-

verksamheten dels effektivisera verksamheten i sådana utredningar som tillsatts. Ytterligare åtgärder i detta syfte bör nu vidtas. Sålunda bör större

restriktivitet iakttas när det gäller att tillsätta nya kommittéer. Vidare bör ökade krav ställas när det gäller kommittéernas arbetsformer. Det är

angeläget att tidsgränsen fastställs för avslutande av arbetet i alla kommit-

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 25

téer. Vidare övervägs inom regeringskansliet hur ett effektivare utnyttjande av befintliga kommittélokaler skall kunna uppnås. Kommittéhandboken och kommittéförordningen bör ses över och ändras så att de bättre speglar regeringens ambitioner att effektivisera och begränsa kostnaderna för kommittéverksamheten.

Från statsbudgeten utbetalas årligen bidrag m.m. av betydande omfattning till olika icke statliga verksamhetsområden. De regler och den praxis

som gäller för utbetalning av dessa statsbidrag m.m. skiftar. I vissa fall sker utbetalning i förskott av hela det anvisade bidraget för ett visst budgetår. 1 andra fall görs förskottsvisa utbetalningar vid flera tillfällen under budgetåret. Det förekommer också att utbetalning sker först i efter-

hand. Från statsfinansiell synpunkt är det av intresse hur dessa utbetal-

ningar fördelas över budgetåret, eftersom detta påverkar statens räntekostnader. Som ett led i besparingsansträngningarna avser jag att låta göra en Översyn av de bestämmelser som f.n. gäller för utbetalning av statsbidrag m.m. i syfte att göra ändringar som leder till att statens räntekostnader inom ifrågavarande område minskar.

Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om den statliga garantigivningen.

Staten ger i olika sammanhang garantier för lån som upptas av privata och statliga företag samt av organisationer och enskilda personer. De utställda kreditgarantierna uppgick vid utgången av budgetåret 1979/80 till ca 56 300 milj. kr. Av detta belopp svarade exportkreditgarantierna för ca 16700 milj. kr., garantier avseende kreditinstitutioner för drygt 14700 milj. kr. samt lån till varv och rederiföretag för knappt 12500 milj. kr. Återstående ca 12400 milj. kr. var främst hänförliga till energisektorn, industrin och jordbruket.

I den senare gruppen ingår exempelvis garantier för lån till jordbrukets rationalisering m. m., garantier för s. k. industrigarantilån, garantier för lån till företag i glesbygd samt de regionala utvecklingsfondernas garantigivning. Denna grupp av garantier motiveras främst av att statsmakterna vill möjliggöra för företag och enskilda att erhålla lån på kreditmarknaden även om de inte har bankmässig säkerhet.

Även om den statliga garantin i sig inte innebär någon rätt att erhålta lån

leder den till att låntagaren får en gynnad ställning på kreditmarknaden. Sålunda blir räntesatsen på lånet normalt lägre än vad som annars skulle

blivit fallet. Vidare kan det röra sig om lån som inte skulle ha beviljats om

statlig garanti ej funnits. På kreditmarknaden tas då ett utrymme i anspråk som annars skulle ha kunnat användas till annan långivning där låntagaren

själv får och kan bära sina kostnader resp. prestera den erforderliga banksäkerheten. I den mån lån undanträngs som är samhällsekonomiskt mer motiverade innebär förskjutningen en resursförlust för samhället. En annan närliggande effekt av garantigivningen är fragmentiseringen av kreditmarknaden med åtföljande risker för ökande stelhet på marknaden. Den kan då inte i samma utsträckning fungera som en effektiv mekanism för fördelning av finansiella resurser.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 26

Av denna genomgång framgår att statlig garantigivning kan ha vissa negativa effekter på andra delar av ekonomin. Samtidigt finns i vissa fall goda skäl för staten att ge kreditgarantier. Detta gäller i första hand när en angelägen verksamhet annars ej kan komma till ständ. I nuvarande samhällsekonomiska situation står dock klart att en mycket stor återhållsamhet måste iakttas när det gäller nya eller utvidgade statliga garantier. De

statliga kreditgarantiramarna har i dag nått en sådan omfattning att de kan

få betydande negativa effekter på kreditmarknaden och dess effektivitet.

Jag vill också något beröra hur garantigivningen ställer sig i förhållande

till statliga utgifter. Garantierna påverkar inte direkt statsbudgetens ut-

gifter och därmed inte heller budgetsaldot. Därav kan dock inte slutsatsen

dras att de till sina ekonomiska effekter är helt artskilda från utgiftsanslagen på statsbudgeten. Av staten givna garantier leder till kostnader för staten i den mån de infrias, dvs. i de fall låntagaren ej kan uppfylla sina

förpliktelser. Som exempel kan nämnas att förlusterna på garantier för

industrigarantilån under senare år varit i storleksordningen 100 milj. kr. per år. Även garantigivningen till varvsnäringen kan nämnas i detta sammanhang. Det normala har dock varit att garantigivningen inte leder till

förluster för staten. Även i de fall då sådana förluster inte uppstår har garantierna emellertid likheter med statsutgifter vad gäller effekterna på

samhällsekonomin. Som tidigare påpekats är avsikten med statliga garantier ibland att möjliggöra en upplåning som annars kanske ej kommit till

stånd. Man får då förändringar i kreditmönstret och efterfrågeinriktningen

liksom när staten själv lånar på kreditmarknaden för att finansiera statsutgifterna.

Slutsatsen av detta resonemang är att statliga kreditgarantier i vissa viktiga avseenden kan ha betydande likheter med statliga utgifter. Det är därför viktigt att pröva såväl existerande garantisystem som förslag till nya sådana med samma omsorg som statliga utgifter.

Garantierna registreras inte i statsbudgeten när de lämnas. För att nå ökad uppmärksamhet på kreditgarantiernas utveckling kommer jag fortsältningsvis att i budgetpropositionen och kompletteringspropositionen samlat redovisa regeringens förslag till förändringar i de statliga garantiramarna. Jag återkommer i min redovisning av särskilda Frågor till hur den

statliga garantigivningen kan sammanfattas i dagsläget.

1.8 Riktlinjer för den kommunala ekonomin

Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden om den kommunala

sektorns ekonomi.

Den kommunala sektorns växande ekonomiska betydelse har ställt allt större krav på att den ekonomiska politiken innefattar åtgärder som direkt är avsedda att påverka utvecklingen för denna sektor. Under 1970-talet

träffades vid skilda tillfällen överenskommelser med företrädare för kom-

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag ra I

munsektorn om i första hand begränsning i höjning av kommunalskatterna.

I en överenskommelse från år 1978 togs för första gången ställning till en

preciserad riktpunkt för volymutvecklingen i den kommunala konsum-

tionen, nämligen 372 per år åren 1979 och 1980. Allmänt kan sägas att

efterlevnaden av överenskommelserna inte har varit tillräcklig. Såväl kommunalskatterna som den kommunala konsumtionen har ökat kraftigt.

Mot bakgrund av dessa erfarenheter beslöt riksdagen våren 1980 på

regeringens förslag att i stället söka påverka den kommunala expansionen genom att för år 1981 begränsa det finansiella utrymmet i kommunscktorn. I kompletteringspropositionen senare under våren 1980 lämnades sedan

relativt detaljerade riktlinjer för de olika kommunala verksamheternas

utveckling för år 1981 och åren närmast därefter. Därutöver vidtogs under hösten 1980 vissa andra ekonomisk-politiska åtgärder som påverkade ock-

så kommunsektorns ekonomi. Det gäller såväl höjningen av mervärdeskatten som de av statsfinansiella skäl påkallade besparingarna. För är 1981 kan noteras att en viss dämpning i den kommunala expansionstakten synes

ha kommit till stånd. Jämfört med en ökning åren närmast dessförinnan på

4 å 596 per är kan ökningstakten i den kommunala konsumtionen för år

1981 beräknas stanna vid ca 396. De vidtagna åtgärderna synes alltså ha

varit effektivare än enbart överenskommelser.

I propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1982 (prop. 1980/81: 116) har jag bedömt att det av samhällsekonomiska skäl är nöd-

vändigt att begränsa den kommunala konsumtionsökningen år 1982 till ca

196. I detta syfte har jag föreslagit åtgärder för att begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn år 1982 med ca 1.8 miljard kr. netto. Åtgärder-

na utgör samtidigt ett led i strävan att förbättra det statsfinansiella läget.

Det samhällsekonomiska utrymmet för privat och offentlig konsumtion under den första hälften av 1980-talet har tidigare denna dag utförligt diskuterats av chefen för ekonomidepartementet. Hans överväganden beträffande den kommunala sektorn sammanfaller med den jag nyss redovisat. Även för åren efter år 1982 krävs att den kommunala expansionen

begränsas till högst 1: per år. Det skall betonas att ett sådant utrymme för

den kommunala sektorn förutsätter en statlig konsumtionsminskning på närmare I Z per år. Trots den förutsatta uppbromsningen i den kommunala expansionen kan konstateras att den kommunala konsumtionen inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet de närmaste åren

ändå prioriteras framför både privat och statlig konsumtion. När det gäller de åtgärder som kommer att behöva vidtas för att anpassa utvecklingen av den kommunala konsumtionen till det angivna samhällsekonomiska utrymmet är det viktigt att också på central nivå ha en grund för överväganden i dessa frågor. Den särskilda arbetsgruppen om kommu-

nernas ekonomi (KEA), med representanter för regeringskansliet och kommunförbundens kanslier, har i en rapport om kommunernas och landstingskommunernas volymutveckling tagit frum uppgifter som belyser des-

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 28

sa frågor. En sammanfattning av KEA:s rapport redovisas i långtidsbudge-

ten (bil. 2.1 kap. 10). Rapporten har tagits fram som underlag för överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden om den kommunala volymutvecklingen under de närmaste åren. Regeringen har i olika omgångar haft sådana överläggningar varvid även olika sektorsområden behandlats mer i detalj. I början av april månad hölls en avslutande överläggning som behandlade hela den kommunala sektorn.

Enligt de kalkyler som redovisas i rapporten medför befolkningsutvecklingen samt fullföljandet av vissa beslutade eller planerade reformer och utbyggnadsprogram att den kommunala konsumtionen ökar med 2,7 26 år

1982, 2.197 år 1983 och 1.594 är 1984. Enbart befolkningskomponenten skulle kräva en årlig ökning på ca 0.596 för att bibehålla den nuvarande

konsumtionsstandarden. Av olika planerade utbyggnader svarar barnom-

sorg, långtidssjukvård och öppen sjukvård för de största bidragen till

angivna volymökningar. Utöver denna volymökning tillkommer enligt KEA cen volymökning som hänför sig till olika slag av svårmätbara faktorer. I föregående års kompletteringsproposition gjordes den bedömningen att effekten av dessa senare faktorer skulle kunna reduceras till ca en halv procent genom olika effektiviseringsåtgärder. Det finns inte grund att göra någon annan bedömning nu.

KEA:s kalkyler ger vid handen att ökningen i konsumtionsnivå är ungefär lika stor för kommunerna som för landstingskommunerna.

Om den kommunala expansionen skall kunna begränsas till ca I 2 per år måste kraftfulla åtgärder vidtas av såväl stat som kommuner och landstingskommuner.

Jag vill mot den bakgrunden redovisa mina överväganden vad gäller

statens direkta påverkan på de kommunala verksamheterna samt de kom-

munala självstyrelseorganens egna möjligheter att få till stånd en mer dämpad kommunal volymutveckling. I årets budgetförslag anförde jag med anledning av vad riksdagen uttalat vid sin behandling av besparingspropositionen att det är ofränkomligt att statsmakterna nu inriktar arbetet på att ompröva sådana beslut. reformer och utbyggnadsprogram som leder till en alltför hög kommunal volymexpansion. Riksdagen framhöll att det inte kan

uteslutas att åtskilliga av de uppgifter som statsmakterna ännu så sent som år 1980 lagt på kommunerna måste omprövas. I första hand mäste de krav

övrigt måste det enligt riksdagen ankomma på regering och riksdag att genom ändrade normer etc. göra det möjligt för kommunerna att minska sina insatser. Enligt min mening är det dessutom angeläget att statsmakterna i fortsättningen avstår från att lägga på kommunerna och landstingskommunerna nya uppgifter som höjer kostnaderna.

Såsom riksdagen har anfört mäste statsmakterna i stället göra klart vilka planerade reformer och utbyggnadsprogram som bör anstå eller där takten i genomförandet bör omprövas. För att ge förutsättningar att ställa om

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 29

planeringen I kommuner och landstingskommuner redan under denna vår konstaterade jag i den förut nämnda propositionen om kommunalekono-

miska frågor inför år 1982 att det torde bli ofrånkomligt att ompröva takten i utbyggnaden även på de prioriterade områdena för att en samhällsekono-

miskt godtagbar utveckling skall kunna realiseras. Jag skall i det följande

mer utförligt återkomma till dessa frågor. Innan jag går in på de åtgärder som måste genomföras på olika sektorsområden vill jag som en allmän utgångspunkt för dessa åtgärder slå fast att det totalt sett inte är fråga om

att realt minska den kommunala sektorn. Vad det är fråga om är att dra ned

ökningstakten i den kommunala verksamhetsvolymen. Jag övergår nu till att efter samråd med berörda statsråd redovisa mina överväganden om vilka omprövningsåtgärder som mäste sättas in för att

dämpa volymökningen i kommunernas och landstingskommunernas verksamhet. Jag börjar med att behandla kommunernas verksamhet och tar därefter upp landstingskommunernas.

På skolans område, som är en mycket tung post i kommunernas budgetar, behöver vissa åtgärder vidtas i syfte att hålla tillbaka volymutvecklingen. Bl.a. bör hemkunskapen enligt den nya läroplanen införas på lågoch mellanstadiet endast om det kan ske inom ramen för befintliga resurser. Det skall här också noteras att riksdagens beslut om att inte genomföra viss ökning av förstärkningsresursen och ett återställande av

klassmedeltalet på grundskolans mellanstadium verkar återhållande på

volymökningen. Ett genomförande av den samlade skoldagen kan accepteras endast under förutsättning att det totalt sett inte innebär någon ökad resursanvändning. Statsrådet Mogård kommer senare i annat sammanhang att återkomma till regeringen med förslag i dessa frågor.

Den reformering av gymnasieskolan som riksdagen beslutade om våren 1980 i anledning av den s.k. ungdomspropositionen bör fullföljas eftersom verksamheten i annat fall i stor utsträckning skulle behöva ersättas med särskilda kommunala beredskapsarbeten för ungdomar. Dessa är betydligt mer resurskrävande. Gymnasieskolan kan dock beräknas expandera i en

något långsammare takt än vad som framgår av KEA:s beräkningar på

denna punkt. Det bör samtidigt framhållas att besparingspropositionens aviserade förslag om besparingar på gymnasieskolans område leder till minskade anspråk på resurser. Detta motverkas bara till viss del av försla-

get i budgetpropositionen år 1981 att minska den två- och treåriga studie-

förberedande utbildningen i gymnasieskolan till förmån för yrkesinriktade

utbildningsvägar. Ökad yrkesinriktad utbildning måste nämligen bl.a. åstadkommas genom att befintliga investeringar utnyttjas bättre genom

ändrad schemaläggning m. m.

Den kommunala vuxenutbildningen (komvux) enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och för gymnasieskolan bör dras ned i motsvarande mån som grundutbildningen för vuxna (grundvux) tillåts expandera

fr.o.m. läsåret 1982/83. På denna punkt kommer chefen för utbildningsde-

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 30

partementet all senare i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag.

Om kommunernas barnomsorgsplaner så som de redovisades till socialstyrelsen våren 1980 skulle realiseras innebär detta att hela det samhälls-

ekonomiska utrymme som står till buds för ökning av kommunernas kon-

sumtionsvolym intecknas och mer därtill. De uppgifter som nu föreligger rörande barnomsorgsutbyggnaden åren 1980 och [981 tyder på att en viss uppbromsning har skett i förhållande till angivna planer. Om kommunerna

skall kunna begränsa volymökningen till ca I fe kommer daghemsutbygg-

naden inte att kunna förverkligas i den takt som förutsatts i kommunernas

planer. Nya platser i barnomsorgen måste i stor utsträckning tillskapas

genom ett effektivare utnyttjande av redan befintliga resurser. Möjligheter

till omprioriterings- och rationaliseringsätgärder måste således utnyttjas i

en helt annan utsträckning än tidigare. Det underlättas av ett slopande av den statliga detaljregleringen av barnomsorgen. Chefen för socialdepartementet kommer senare i annat sammanhang att återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

När det gäller riksdagens beslut om införande av den nya socialtjänstla-

gen och regeringens förslag om frivillig tillsyn enligt miljöskyddslagen vill jag erinra om att avsikten inte är att kommunernas resursanvändning på grund härav skall öka under de närmaste åren.

För laändstingskommunerna utgör utbyggnaden av långtidssjuk värden en

viktig förklaring till volymökningen de närmaste ären. Här planeras en utbyggnad med närmare 1800 platser per år. Samtidigt förutsätts satsningar på hemsjukvården och övrig öppen vård. Utbyggnaden av långtidssjuk-

vården är prioriterad. För att det skall bli möjligt för landstingskommunerna att dämpa ökningstakten i verksamhetsvolymen de närmaste åren krävs

emellertid att utbyggnaden begränsas till vad som motiveras av befolk-

ningsförändringarna, dvs. ca 1000 platser per år. En eventuell utbyggnad därutöver bör enbart ske i den utsträckning resurser kan frigöras genom

omprioritering. Det skall här betonas att prioriteringen av längtidssjukvår-

den inte snävt bör begränsas till enbart den slutna sjukhusvården för äldre.

I många fall kan ett alternativ vara att i stället bygga ut sjukvård i hemmet

och övrig primärvård samt den sociala hemtjänsten.

När det gäller flandstingskommunernas planer för omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda kommer att föreslås att den underställning av dessa hos

socialstyrelsen som f.n. sker upphör. Statsrådet Holm kommer senare i annat sammanhang att lägga fram förslag i denna fråga.

Jag har i det föregående i huvudsak uppehållit mig vid utvecklingen av den kommunala konsumtionen. Det finns emellertid anledning att betona

att även transfererings- och investeringsutgifterna måste bli föremål för samma noggranna prövning som konsumtionsutgifterna.

Inom sjukvården planeras för de närmaste åren mycket omfattande investeringar. Med hänsyn till de krav på uppbromsning av den landstings-

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 31

kommunala expansionen som nu gör sig gällande finns anledning att närmare pröva vilka investeringsprojekt som bör komma till utförande. 1

rad standard eller som är rena ersättningsinvesteringar genomföras.

I föregående års reviderade budgetförslag framhöll min företrädare att

nuvarande samhällsekonomiska läge och den omstrukturering som pågår inom sjukvården kräver att redan planerade stora sjukhusbyggen omprö-

vas. Detta gäller i än högre grad nu. Så länge som landstingskommunernas planer utvisar att det fortfarande är aktuellt att bygga stora sjukhus i den omfattning som nu är fallet kan jag inte se annat än att den särskilda prövning av byggnadstillstånd som regeringen gör för byggnader inom

sjukvårdssektorn måste kvarstå.

Förändringar av huvudmannaskapet för den regionala och lokala kollek-

tiva persontrafiken bör genomföras utan krav på ökade bidrag från huvudmännens sida. Verksamhetens anpassning härtill underlättas bl.a. genom borttagande av underställning av kollektivtrafiktaxor. Chefen för kommunikationsdepartemeniet kommer att återkomma till regeringen med förslag i dessa frågor.

Även när det gäller kommunernas och landstingskommunernas verksamhet i övrigt är det uppenbart att eventuella utbyggnadsplaner kan behöva omprövas. Det gäller bl.a. planer för sådana verksamheter som äldreservice, öppen och sluten vård. folktandvård och yrkesmedicinsk

verksamhet. Även befintlig verksamhet måste prövas noga och möjlighe-

terna att genom omprövning och rationalisering dra ned anspråken på reala resurser tas till vara. Det bör också kunna innebära att man sänker stan-

darden inom vissa områden som inte prioriteras så högt. Jag vill särskilt framhålla att det inte kan vara rimligt att låta den kommun eller landstings-

kommun som har den högsta standarden utgöra riktpunkt för övriga kommuner och landsting. Tvärtom bör det vara i just dessa som möjligheterna

är störst att genom omprövning och rationalisering uppnå besparingar i

verksamheten. Jag förutsätter att de ”besparingskataloger” som de båda

förbunden nyligen har sammanställt kommer att utgöra en god grund för

det aktiva besparingsarbete som mäste bedrivas inom de närmaste åren.

De bedömningar som hittills redovisats avser i regel kommunsektorn som helhet liksom även det angivna volymmålet. Variationerna är emeller-

tid stora mellan de enskilda kommunerna och landstingen. Självfallet måste anpassningen ske med hänsyn till dessa variationer. Kommuner och

landstingskommuner med en mycket hög servicenivå inom olika verksam-

hetsområden kan som nämnts behöva inrikta sina åtgärder på att ästad-

komma besparingar genom standardsänkningar.

För att möjliggöra de mycket långtgående omprövnings- och effektiviseringsåtgärder som jag har föreslagit i det föregående och för att medverka till att hålla nere den volympåverkan som kommer från olika svårkvantifierbara faktorer är det enligt min mening av avgörande betydelse att den

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 32

ibland mycket långtgående statliga detaljregleringen kan minskas. Statkommungruppen (Kn 1980:03) har under våren intensifierat sitt arbete med att åstadkomma förslag i denna riktning. Ett brett upplagt arbete har nu startats utifrån de av kommunförbunden sammanställda förslagen från enskilda kommuner och landstingskommuner om slopande av statlig kostnadsdrivande detaljreglering. Vissa förslag har redan lagts fram från gruppen. Bl.a. föreslås att underställningen av omsorgsplaner slopas och att stickprovskontroll av olika slag av mätare slopas. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för kommundepartementet att inom kort avisera flera förslag om slopande av statliga kostnadshöjande normer på olika sektorsområden. Jag bedömer den verksamhet som stat-kommungruppen bedriver som mycket viktig för att en uppbromsning av den kommunala expansionen skall kunna ske. Regeringen har också under våren haft överläggningar med berörda verkschefer i här aktuell fråga. Därvid kunde konstateras att

det över lag finns en positiv inställning för sådana åtgärder. De mycket långtgående åtgärder från stat och kommun som jag har

redovisat i det föregående bör enligt min mening ge erforderliga förutsättningar för att dämpa den kommunala volymökningen till ca 197 per är

under de närmaste åren. För år 1982 får åtgärderna också ses i ljuset av den

tidigare i annat sammanhang föreslagna begränsningen av det finansiella utrymmet för kommunsektorn.

Sammanfattningsvis kan sägas att den volymutveckling prioriteras som hänför sig till befolkningsförändringarna, dvs. huvudsakligen ökningen av

antalet äldre. I stort sett får i övrigt utrymme för eventuella nya åtaganden

skapas genom omprioritering, rationalisering och besparingar. Det gäller också den volymökning som kan föranledas av svärkvantifierbara fakto-

rer. Befintliga utbyggnadsplaner måste i många fall omprövas. Jag vill

understryka vikten av att de av mig här angivna riktlinjerna för utveckling av de kommunala verksamheterna och de åtgärder som föranleds härav läggs till grund för arbetet med nästa års budgetar. Även flerårsplanerna bör snarast revideras. Jag avser att återkomma med förslag till ytterligare åtgärder om det i höstens budgetarbete i kommuner och landstingskommuner finns indikationer på att här föreslagna åtgärder inte räcker till för att begränsa volymökningen till ca I 92 år 1982.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 33

2¶Särskilda frågor

2.1¶Översynsprogram

I budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 2 s. 28) lämnade jag en kort redogörelse för det aktuella läget beträffande översynsprojekten.

Jag kommer nu att ge en motsvarande översikt rörande arbetsläget i dessa samt redovisa de projekt som tillkommit under våren 1981. Jag har därvid samrått med berörda statsråd. Resultatet av arbetet i de olika projekten

kommer så långt möjligt att beaktas i höstens budgetarbete.

Inom justitiedepartementets område sker en översyn av rätts-

hjälpen. Denna väntas ge underlag för besparingar om nära 15 milj. kr.

budgetåret 1982/83. Ytterligare besparingar inom rättshjälpen kan nås efter fortsatt utredningsarbete. |

Inom utrikesdepartementet har en intern besparingsutredning tillsatts. Denna skall redovisa alternativa vägar för att vid utrikesförvalt-

ningen under perioden 1982/83—1986/87 spara 50 milj. kr. i fast penningvärde samt belysa konsekvenserna härav. En del av besparingarna skall kunna beaktas redan i budgeten för budgetåret 1982/83.

Inom försvarsdepartementets område kartläggs de besparings-

möjligheter som finns inom området samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer. En första idéinventering visar på ett antal områden

där besparingar genom samverkan bedöms vara möjliga. Översynen. som skall utgöra underlag för beslut om direkta åtgärder eller för fortsatt utredningsarbete, genomförs med inriktning mot 1982 års försvarsbeslut. Kostnaderna för försvarets materielunderhåll uppgår f.n. till ca 1,3 miljard

kr. En pågående översyn skall leda fram till förslag om underhållsverksamhetens organisation och dimensionering. I en första etapp skall förslag till möjliga besparingar avges under hösten 1981. I en andra etapp, som skall

vara slutförd sommaren 1982, lämnas förslag till organisation av materielunderhållet mot bakgrund av regeringens ställningstaganden till förslagen i

den första etappen. Inom socialdepartementets område har nyligen påbörjats en

översyn av statens bakteriologiska laboratorium (SBL). Arbetet. som skall slutföras hösten 1981, bedrivs i samverkan med den översyn av verksam-

heten vid statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) som sker inom jordbruksdepartementets område. Jag återkommer strax till sistnämnda fråga.

Vidare kommer inom kort att påbörjas en översyn rörande receptförskriv-

ningen m. m. i syfte att minska den allmänna försäkringens kostnader för

läkemedel.

Inom kommunikationsdepartementets område fortsätter statens vägverk sitt översynsarbete rörande vägverkets centrala, regionala

och lokala organisation samt åtgärder för att minska slitaget på vägarna till

följd av användningen av dubbade däck. Sjöfartsverkets översyn av isbry- 3 Riksdagen [980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 34

tarverksamheten avslutas hösten 1981. Samtidigt avslutas en översyn inom postverkets område rörande tjänstebrevsrätten och reglerna för frankeringsfrihet. Denna väntas resultera i besparingar om ytterligare ca 30 milj. kr.

Inom ekonomidepartementets område pågår en översyn av den

statliga statistikproduktionen. Resultatet av statistikutredningens arbete

kommer att ge en grund för reella besparingar.

Inom utbildningsdepartementets område fortsätter översynen om statsbidraget till driften av gymnasieskolor. Kommittén för uppföljning av högskolereformen har nyligen genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att finna organisatoriska och administrativa förenklingar som bringar ned kostnaderna för förvaltningsapparaten inom högskolan. Vidare har förberedelser vidtagits för en översyn av reglerna m.m. för arkivering av tryckta handlingar inom statsförvaltningen och därmed jämförbart material.

Inom jordbruksdepartementets område tillkallas inom kort en utredare för att se över möjligheterna till samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadmi-

nistrationen. En särskild utredare har nyligen tillkallats för översyn av

SVA och statens lantbrukskemiska laboratorium. Arbetet skall inriktas mot besparingar genom avgränsning av verksamheter samt samverkan och samordning med SBL och andra myndigheter och institutioner. Mer begränsade Översyner avses komma att genomföras bl.a. beträffande de objektiva skördeuppskattningarna, statens lantbruksinformation samt,

inom miljöområdet, bl. a. förvaltningen av naturreservat.

Inom handelsdepartementets område avslutas översynen av konsumentverket till sommaren 1981 för att kunna beaktas i höstens budgetarbete.

Inom bostad sdepartementets område pågår en översyn av vissa verksamheter inom stutens lantmäteriverk. Vidare förbereds en översyn av verksamheten vid statens planverk.

Inom kommundepartementets område pågår en översyn rörande

planeringsaktiviteterna vid länsstyrelserna.

Jag förordar att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad jag nu anfört om översynsprojekt.

2.2 Myndigheternas långsiktiga besparingsarbete

Jag har tidigare i skilda sammanhang framhållit att besparingsarbetet

måste bedrivas på ett planmässigt sätt och i ett långsiktigt perspektiv samt att arbetet måste ingå som ett viktigt inslag i budgetprocessen. Jag har vidare strukit under betydelsen av att myndigheterna i högre grad än hittills inriktar sitt planerings- och budgeteringsarbete utifrån förutsättningen om oförändrad eller minskad resurstilldelning samt att de identifi-

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag [ET An

erar och lämnar förslag till omprövningar och besparingar. I linje härmed uppdrog regeringen den 18 december 1980 åt samtliga myndigheter inom den civila sektorn av statsförvaltningen att revidera sina tidigare lämnade

långtidsbedömningar för budgetåren 1982/83—1985/86 och därvid utgå från

de uttalanden om besparingar som hade gjorts i 1980 års kompletteringsproposition och i propositionen om besparingar i statsverksamheten, m. m. (prop. 1980/81:20).

Enligt anvisningarna för de reviderade långtidsbedömningarna skulle

myndigheterna redovisa effekterna av en minskad resurstilldelning beträf-

fande myndighetsanslag och motsvarande anslag. Myndigheterna skulle sålunda utgå från att huvudalternativet (en real minskning av anslagen med

2 &Z per år) tillämpas under hela långtidsbudgetperioden. Enligt anvisning-

arna skulle en sådan minskad resurstilldelning så småningom kunna ge anledning till en omprövning av vissa pågående aktiviteter. Myndigheterna skulle därför redovisa om det inom myndighetens verksamhet fanns några

områden där, enligt myndighetens bedömning, en ambitionssänkning måste komma i fråga.

För övriga anslag som myndigheterna disponerar, huvudsakligen anslag för transfereringar till kommuner, företag och hushåll, skulle myndigheter-

na utgå från att prövningen av statens utgifter blir ytterst restriktiv och att översyn och omprövning blir återkommande inslag i det långsiktiga arbetet

med att förbättra statens finanser. Myndigheterna skulle därför mot bakgrund av en utvärdering av effekterna av de åtgärder de vidtar och de

regelsystem de har att administrera lämna underlag för att bedöma behovet

av olika aktiviteter inom sina resp. ansvarsområden. Myndigheterna skulle redovisa vilka verksamheter och stödformer m.m. som bedöms vara mest

undgängliga och som bör kunna slopas eller bedrivas med sänkt ambitionsnivå. Om myndigheterna anser att en närmare översyn först bör ske av

verksamheten i fråga eller av de bestämmelser som reglerar verksamheten skulle de kortfattat redovisa förslag till översynsarbetets inriktning och uppläggning samt förväntad besparingseffekt.

Genom beslut den 29 januari 1981 utfärdade regeringen anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1982/83. Enligt des-

sa anvisningar skall myndigheterna på motsvarande sätt i sina långtidsbe-

dömningar för budgetåren 1983/84—1986/87 utgå från minskande resurser och redovisa vilka områden som enligt myndigheternas bedömningar bör

kunna bli föremål för omprövningar och nedskärningar.

Myndigheternas reviderade långtidsbedömningar för perioden 1982/83—-

1985/86 inkom till regeringskansliet i mitten av mars 1981. De bereds nu

inom resp. departement. Myndigheterna har haft relativt kort tid till förfogande för arbetet med de reviderade långtidsbedömningarna. Vissa kon-

kreta förslag till besparingar har dock förts fram och bör kunna tas upp till behandling redan i kommande budgetarbete. I övrigt utgår jag från att myndigheterna fortsätter samt fördjupar sitt långsiktiga planerings- och

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 36

budgeteringsarbete med utgångspunkt i den restriktivitet som bl.a. de lämnade anvisningarna för det kommande budgetarbetet förutsätter.

De nyligen inkomna reviderade långtidsbedömningarna ger mig anledning att betona vikten av att myndigheterna koncentrerar sina redovisning-

ar på sådana förändringar av verksamheter och stödformer som enligt myndigheternas bedömningar är möjliga och rimliga att genomföra i nuvarande ansträngda ekonomiska situation. Myndigheterna bör sålunda inte åberopa de ambitionsnivåer. som nu gällande medelsanvisningar är uttryck

för. och bakomliggande politiska beslut. Myndigheterna bör i stältet ange

de regelförändringar m. m. som krävs för att de förändringar som myndigheterna kan finna lämpliga i ett besparingsarbete skall kunna förverkligas. Myndigheterna bör också pröva och redovisa möjligheterna till avgiftsfinansiering av tjänster.

För uppdragsmyndigheter, affärsverk och myndigheter med intäktsfinansierad verksamhet, där rationaliserings- och omprövningsarbetet inte direkt kommer till uttryck som en besparing på statsbudgeten, bör prövningen visa om en sänkt servicegrad kan ge sänkta avgifter för verkens eller myndigheternas tjänster eller om krav på en höjd avgiftsnivå kan

motverkas genom en sänkt ambitionsnivå.

Jag vill slutligen understryka att myndigheterna i sina långtidsbedömningar bör åläggas att behandla tänkbara verksamhetsförändringar under

periodens första två år relativt utförligt. För de sista åren i perioden kan en

mer summarisk redovisning lämnas.

Myndigheterna bör också pröva möjligheten att bättre utnyttja de råd och annat stöd i metodfrågor som har utarbetats av de statliga rationaliseringsmyndigheterna. Jag vill erinra om att ett fortlöpande utvecklingsarbete bedrivs i dessa hänseenden och att såväl statskontoret som riksrevi-

sionsverket har samlat in och delvis publicerat material om olika angrepps-

sätt, metoder och arbetsformer för att uppfylla statsmakternas krav på omprövningar och besparingar.

Vad jag nu har anfört bör på lämpligt sätt ges myndigheterna till känna. Jag förordar vidare att riksdagen fär tillfälle att ta del av vad jag nu har sagt om myndigheternas långsiktiga besparingsarbete.

2.3¶Statliga kreditgarantier

Som jag nyss påpekat kan statliga garantier för län ha betydande effekter på samhällsekonomin. Sådana effekter kan vara t. ex. att läntagaren får en

i olika avseenden gynnad ställning på kreditmarknaden, att marknadsutrymme tas i anspråk som annars skulle ha kunnat användas för annan

långivning samt att kreditmarknaden fragmentiseras med risk för ökade

marknadsstelheter som följd. Statliga garantier leder också till kostnader för staten i de fall låntagaren ej kan uppfylla sina förpliktelser. Samtidigt kan det i vissa fall finnas goda skäl för staten att lämna garantier. Detta

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 37

gäller i första hand när en angelägen verksamhet annars ej kan komma till

stånd.

I tabell 4 redovisas i aggregerad form utestående statliga kreditgarantier

den 30 juni 1980.

Tabell 4. Utestående statliga kreditgarantier 1980-06-30

(Milj. kr.)

Utestående garanti-

belopp 1980-06-30 Garanterat av riksgäldskontoret Exportkreditgarantier 16700 Garantier till banker och andra kreditinstitutioner 14732 varav till Konungariket Sveriges Stadshypo-

varav till Svensk Kärnbränsleför-

Guranterat av andra myndigheter

Vissa av dessa garantier är förenade med betydande förlustrisker för staten. Detta gäller t. ex. garantierna för s.k. industrigarantilån som under de senaste budgetåren lett till en belastning på statsbudgeten om ca 100

milj. kr. per budgetår. Även för exportkreditgarantierna finns förlust-

risker. Hittills har förlusterna täckts från exportkreditnämndens reserv-

fonder som dock vid ingången av innevarande budgetår var mycket små. Inom en nära framtid kan förlusterna på exportkreditgarantisystemet där-

med komma att belasta statsbudgeten. Även garantierna till varv och rederier kan i framtiden komma att leda till betydande kostnader för

staten.

Som framgått uppgick de av staten utställda kreditgarantierna vid ut-

gången av förra budgetåret till 56 304 milj. kr. I detta belopp ingår även

vissa borgensåtaganden. De av riksdagen beviljade garantiramarna är dock betydligt större. Mycket stora icke utnyttjade belopp finns främst inom ramarna avseende exportkreditgarantier och garantier till varvsföretag. Inom exportkreditgarantisystemet uppgick det icke utnyttjade ramut-

rymmet till ca 44 000 milj. kr. Exportkreditnämnden har emellertid lämnat garantiutfästelser uppgående till mycket stora belopp. I de fall de aktuella

exportaffärerna realiseras leder utfästelserna till att staten får utfärda

garantier. Inom varvsgarantiramen fanns vid senaste budgetårsskiftet ett

4 Riksdagen 198081. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 38

icke utnyttjat utrymme om ca 11000 milj. kr. Detta sammanhänger med att garantiramen skall utnyttjas för lån avseende produktionen vid svenska

varv t.o.m. utgången av år 1983.

Jag övergår nu till att samlat redovisa de förslag regeringen under inne-

varande budgetår har lagt fram angående ramar för statliga åtaganden i form av kreditgarantier. Däri inkluderar jag vissa borgensåtaganden. I de

fall riksdagen före utgången av mars månad innevarande budgetår har tagit beslut i anledning av regeringens förslag redovisas även dessa beslut. Jag har i erforderlig utsträckning samrått med berörda departementschefer och

Övriga statsråd.

Statliga kreditgarantier för lån ges f.n. inte inom justitie-. bostadsoch kommundepartementens verksamhetsområden.

Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde föreslog regeringen i propositionen om överlåtelse av statens aktier i

Datasaab AB till Telefonaktiebolaget CM Eriksson m.m. (prop. 1980/

81:93) att regeringen efter prövning i varje särskilt fall skall få medge televerket att teckna erforderlig borgen för Teleinvest-koncernen i den utsträckning som detta berör koncernens innehav av aktier i det överlåtna företaget. Något belopp har ej specificerats. Förslagen i propositionen

innebär vidare att garantin avseende lån till Telefabrikation AB kan upphö-

ra. Denna garantiram uppgick till 20 milj. kr. Riksdagen har sedermera beslutat i enlighet med regeringens förslag (NU 1980/81:38, rskr 1980/

81: 208). |

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 12) — i likhet

med vad som gäller för innevarande budgetår — för nästa budgetår årliga

garantiramar om 2 milj. kr. resp, 1,5 milj. kr. för län till nyetablering av förlag m. m. resp. till bokhandel.

Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde föreslogs i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 13) att den årliga ramen för statlig kreditgaranti för tån till jordbrukets rationalisering m. m., trädgårdsnäringens rationalisering m. m., rennäringens rationalisering m. m. samt inköp av avelshästar och ridhästar skall uppgå till 751 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Ramen får därmed samma omfattning som innevarande budgetår. Fördelningen mellan de olika ändamålen skiljer sig dock så till vida att delramen avseende garantier för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. föreslås bli höjd med 5 milj. kr. till 40 milj. kr.. medan

delramen avseende jordbrukets rationalisering föreslås bli sänkt med det

förra beloppet till 708 milj. kr. De årliga garantiramarna för lån till fiskeföretag, fiskeberedningsföretag resp. åtgärder som främjar fritidsfisket föreslogs i samma proposition till 20 milj. kr., 10 milj. kr. resp. 2 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Detta innebär oförändrade belopp jämfört med vad som gäller för innevarande budgetår. För dessa garantiramar har riksdagen fattat beslut i enlighet med regeringens förslag (JoU 1980/81:18. rskr 1980/

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 39

81: 207). I propositionen föreslås också att den årliga garantiramen för lån till byggande av skogsvägar höjs från 6 milj. kr. till 11 milj. kr. I propositionen med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (prop. 1980/81: 125) föreslår regeringen att staten skall ge garanti för lån till Svensk Avfaltskonvertering AB (SAKAB) med högst 110 milj. kr. jämte ränta.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde föreslås i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 14) att ramen för exportkreditgarantier höjs med 6000 milj. kr. till 67 000 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Inom industridepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. [7) att ramen för de särskilda strukturgarantierna för textil: och konfektionsindustrin höjs med 20 milj. kr. till 259,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Detta belopp avser de över åren samlade garantiåtagandena. Samma sak gäller för garantier som de regionala utvecklingsfonderna kan ge. Deras garantigivningskapacitet föreslås bli ökad till 25 42 av det egna kapitalet eller med ca 125 milj. kr. till ca 425 milj. kr. Beloppet kan inte i förväg fastställas exakt, eftersom det egna kapitalets storlek varierar med olika faktorer. I propositionen föreslås dessutom att den årliga ramen avseende kreditgarantier för lån till företag i glesbygder och för lån till anskatfning av varulager skall ökas med 7 milj. kr. till 48 milj. kr. För nästa budgetår föreslås vidare att den årliga ramen för garantier enligt förordningen (1978: 507) om industrigarantilån m.m. och för lån till turisthotell skall uppgå till 300 milj. kr. Detta är samma belopp som riksdagen hittills har godtagit för innevarande budgetår. Regeringen har sedermera funnit skäl att i propositionen med förslag om tilläggsbudget H till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (prop. 1980/81: 101) föreslå att ramen för innevarande budgetår skall höjas till 450 milj. kr.

I propositionen om vissa frågor rörande glasindustrin (prop. 1980/81:89) föreslår regeringen att särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri skall få lämnas inom en ram om 25 milj. kr.

I propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90) föreslås att ramen avseende garantier för lån till utvinning m.m. av olja. naturgas eller kol höjs med 2000 milj. kr. till 4000 milj. kr. I samma proposition föreslås att statens vattenfallsverk bemyndigas att teckna borgen för lån intill 7833 milj. kr. Detta innebär en höjning med 720 milj. kr.

Inom övriga departements verksamhetsområden har förslag angående kreditgarantier eller borgensåtaganden inte lagts fram under innevarande budgetår.

Den information jag nu har lämnat sammanfattas i tabell 5.

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 40

Tabell 5. Förslag angående ramar för statliga kreditgarantier m. m.

(milj. kr.)

Garantiram Förändring

mellan

198081 1981/82 budgetåren

Ramar för sumlat statligt garantiåtagande Rätt för televerket att teckna borgen för Teleinvest-koncernen -

Garantier för lån till Telefabrikation AB 20.0 - - 20,0

Garantier för lån till Svensk Avfallskon-

vertering AB (SAKAB) 110.0! 110,0! -

Exportkreditgarantier 61000.0 67 000,0 +6000.0 Särskilda strukturgarantier för textil-

och konfektionsindustrin 239,5 259,5 + 20.0 Garantier utställda av de regionala ut-

vecklingsfonderna (ungefärliga belopp) 300,0 425,0 + 125.0 Särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri - 25,0 + 250

Garantier för lån till utvinning m. m. av olja, naturgas eller kol 2000.0 4000.0 +2000.0 Rätt för statens vattenfallsverk att teck-

na borgen 7113.0 7833.0 + 720,0 Summa förändring av ramar för samlat |

statligt garantiåtagande ca +8870,0

1980/81 1981/82

Beviljad Föreslagen

garantiram garantiram

Ramar för årligt statligt garanti-

åtagande

Garantier för lån till nyetablering av förlag m. m. samt till bokhandel 3,5 3,5

Garantier för lån till jordbrukets rationalisering m. m.. etc. 751,0 751.0

Garantier för lån till fiskeföretag. etc 32.0 32.0

Garantier för lån till byggande av skogsvägar 6.0 11.0

Garantier för lån till företag i glesbygder

! Föreslaget på tilläggsbudget II ? Varav 150 milj. kr. föreslaget på tilläggsbudget II

Sammanfattningsvis kan under budgetåret 1981/82 statliga kreditgaran-

tier för lån m. m. ges med ytterligare, dels ca 8870 milj. kr. hänförliga till ramar avseende totala engagemang, dels 1145,5 milj. kr. hänförliga till ramar för årligt engagemang. Den sammanlagda ökningen blir därmed ca

10 miljarder kr. Till detta belopp kommer det ramutrymme som i vissa fall

frigörs till följd av att lån med statlig garanti blir amorterade. I andra fall är

det så att de utställda garantierna från tidigare år successivt minskar efter hand som lånen amorteras.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 41

Den stora merparten av ökningen i garantiramarna hänför sig till exportkreditgarantierna, som snarast har karaktären av ett försäkringssystem som syftar till att underlätta svenska företags exportaffärer. Premiesättningen för exportkreditgarantier skall i princip vara sådan att några förluster ej belastar statsbudgeten.

Jag vill åter betona att de belopp som jag just har nämnt avser ramar för

åtaganden. Summan av faktiskt gjorda åtaganden kan utvecklas på annat

sätt.

Jag föreslår att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag

nu har redovisat.

2.4 Möjlighet till tillfälliga medelsöverföringar mellan fonder finansierade

med särskild beredskapsavgift på olja

I lagen (1980: 1083) om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild bered-

skapsavgift för oljeprodukter föreskrivs att för motorbrännolja, eldningsol-

ja och bunkerolja skall fr.o.m. den I januari 1981 utgå särskild beredskapsavgift med 66 kr. för kubikmeter. Av dessa avser 38 kr. finansiering

av oljelagring. 4 kr. finansiering av oljeprospektering och 24 kr. finansi-

ering av oljeersättande åtgärder. Inkomna medel fonderas i fonder för resp. ändamål hos riksgäldskontoret. Regeringen har i prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken föreslagit att den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter skall höjas med 23 kr. tör kubikmeter fr. o. m. den I juli 1981. 4 kr. avser finansiering av oljeprospektering medan 19 kr. avser

finansiering av det nya energiforskningsprogram om vilket förslag läggs fram i den proposition jag nyss hänvisade till. De inkomster som är avsedda för finansiering av nämnda program skall tillföras en särskild fond

för energiforskning hos riksgäldskontoret.

Storleken på de inkomster som följer av den särskilda beredskapsavgif-

ten varierar Över året som en följd av variationer i efterfrågan på oljepro-

dukter. Vidare gäller att avgifter som följer av försäljning av oljeprodukter under en viss månad kan tillföras fonderna hos riksgäldskontoret först cn viss tid senare. De tidsmässiga variationerna i inkomsternas storlek, tiksom den förskjutning som sker i tillförseln av inkomsterna till fonderna hos riksgäldskontoret, kan i vissa fall föranleda problem när det gäller att

planera och genomföra den verksamhet som skall finansieras från resp.

fond. Detta kan i första hand komma att gälla för verksamheten inom

energiforskningsprogrammet men även för den verksamhet som finansi-

eras över oljeersättningsfonden.

För att undvika olägenheter som kan uppstå till följd av de nu berörda

förhållandena vad gäller det sätt på vilket inkomsterna tillförs fonderna hos

riksgäldskontoret, bör regeringen ha möjlighet att besluta om tillfälliga

överföringar av medel mellan de olika fonderna. Detta bör ske genom utnyttjande av de tillfälliga Iikvidnetsöverskott

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 42

som kan uppstå hos vissa av fonderna. Regeringen bör bemyndigas att besluta om sådana tillfälliga överföringar av medel mellan de olika fonder-

na hos riksgäldskontoret som finansieras genom den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter. Jag har i denna fråga samrått såväl med cheferna

för handels- och industridepartementen som med statsrådet Petri.

2.5 Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Fr. o.m. budgetåret 1979/80 gäller nya former för redovisning av utnyttjandet av finansfullmakten. Avsikten är att riksdagen genom en samlad

redovisning av utnyttjandet av finansfullmakten och övriga konjunkturoch arbetsmarknadspolitiska bemyndiganden skall få en bättre överblick över hur olika bemyndiganden har utnyttjats. En sädan redovisning bör

vara så fullständig som möjligt och lämnas först i kompletteringsproposi-

tionen. Hemställan om utnyttjande av finansfullmakt för det nästföljande

budgetåret görs vid samma tillfälle. Om arbetsmarknadsläget skulle kräva

insatser, utöver vad som kan tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmakten, ankommer det på regeringen att på tilläggsbudget begära en utvidgad finansfullmakt.

Jag skall i det följande redovisa hur regeringen har utnyttjat finansfull-

makten från föregående redovisningstillfälle till den 23 april 1981. Min redogörelse, som således avser de sista månaderna av budgetäret 1979/80 och större delen av budgetåret 1980/81, bör bringas till riksdagens känne-

dom.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att för budgetåret 1979/80, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1978/79:100 bil. 2, FiU 1978/79:40, rskr

1978/79:452). I prop. 1979/80: 150 (bil. 2) redovisades de åtgärder som under budget-

året 1979/80 t. o. m. den 23 april 1980 hade beslutats med stöd av finansfullmakten. Under återstoden av budgetåret utnyttjade regeringen inte finansfullmakten. Under budgetäret disponerades sammanlagt 566,5 milj. kr. av finansfullmakten.

När det gäller utnyttjandet av finansfullmakten för budgetåret 1980/81

vill jag erinra om att riksdagen har bemyndigat regeringen att för detta

budgetår, om arbetsmarknadsläget kräver det. besluta om utgifter intill ett

sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1979/80: 150, FiU 1979/80: 40, rskr 1979/80:421). Fullmakten får användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning.

Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 75 9&. Vidare får finansfullmakten

användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt förhöjas med högst 75 4.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 43

Regeringen har disponerat fullmakten genom beslut den 9 oktober, den

13 november och den 18 december 1980. Genom beslutet den 9 oktober utnyttjades fullmakten med totalt 11,0 milj. kr. för att utföra byggnadsarbe-

ten åt Kiruna geofysiska institut och generaltullstyrelsen. Genom beslutet

den 13 november utnyttjades finansfulimakten för sysselsättningsfräm-

jande åtgärder i Värmlands län. Beslutet avsåg bl.a. tidigareläggning av statliga vägar. Genom beslutet disponerades 40 milj. kr. av finansfullmakten. Beslutet den 18 december 1980 innebar att ytterligare 394,9 milj. kr. av finansfullmakten disponerades. Av beloppet avsåg 350 milj. kr. medel för

beredskapsarbeten, 19,9 milj. kr. om- och tillbyggnad av verkstadslokaler m.m. i Malå för Sveriges geologiska undersökning och 25 milj. kr. medel för beställning av två miljöskyddsfartyg för generalullstyrelsens räkning.

Genom dessa tre beslut har sammanlagt 445.9 milj. kr. av finansfullmakten

disponerats.

Beträffande affärsverkens och vissa andra verksamheters investeringar

har t.o.m. budgetåret 1979/80 den ordningen tillämpats att riksdagen be-

myndigat regeringen att inom en marginal av 10Z utöver given investe-

ringsram kunna besluta om en av konjunkturmässiga eller andra skäl

påkallad ökning av medelsramen. Min företrädare konstaterade i prop.

1979/80: 100 (bil. 2) att den del av investeringsmarginalerna som kunde

anses konjunkturpolitiskt motiverad fortsättningsvis borde ingå i det all-

männa bemyndigandet att utnyttja finansfullmakten. Han konstaterade samtidigt att investeringsramarna kunde höjas av regeringen av andra skäl

än konjunkturpolitiska. exempelvis för att medge en fördelaktig upphand-

ling. Mot den bakgrunden föreslog han i prop. 1979/80: 100 (bil. 2) att en

marginal om 5 96 utöver investeringsramen borde beräknas på dessa anslag

för att medge en ökning av medelsanvändningen av sådana skäl. Denna

ordning har riksdagen också ställt sig bakom. I budgetpropositionen 1981

har affärsverkens anslag i enlighet med detta beräknats med en marginal om 5 § utöver föreslagen investeringsram.

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåret 1980/81 redovisas i

följande icke-tabellariska sammanställning.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under för-

slagsanslaget Viss bustadsförbättringsverksamhet m.m. har regeringen

bemyndigats att ändra ramen för räntefria förbättringslån om det behövs

av sysselsättningsskäl. Under reservationsanslagen Anordningsbidrag

m.m. till allmänna samlingslokaler, Upprustningsbidrag m.m. till allmänna samlingslokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 44

för bidrag resp. lån överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl. Även under anslaget Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om det behövs av sysselsättningsskäl.

De bemyndiganden jag nu har redovisat har hittills utnyttjats endast i ett fall. Den 19 juni 1980 medgav nämligen regeringen att 10 milj. kr. fick tas i anspråk för energibesparande åtgärder i statliga byggnader.

Jag vill slutligen, för fullständighetens skull, nämna att jag senare denna

dag avser föreslå regeringen att medge att finansfullmakten får utnyttjas

för vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder. Enligt vad jag erfarit kommer vederbörande statsråd att senare denna dag återkomma med en närmare redovisning härav. Detaljerna i detta ärende torde jag få återkomma till vid mitt framläggande av nästa års reviderade budgetförslag.

Regeringen disponerar för innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2 500 milj. kr. Jag förordar att fullmakten för budgetåret 1981/82 tas upp med samma belopp. Denna bör få disponeras på samma villkor som gäller för innevarande budgetår.

2.6¶Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82

2.6.1. Statsbudgetens inkomster budgetåren 1980/81 och 1981/82

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 3 aprit 1981 lämnat beräk-

ningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1980/81 och 19817/82.

För en närmare redogörelse härav hänvisar jag till verkets skrivelse (bil.

2.3). Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling har de antaganden

som görs om inkomstutvecklingen I samhället en avgörande betydelse. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar utgått från att lönesumman

ökade med 11,8 Z mellan åren 1979 och 1980. Verket pekar dock på vissa

indikationer, bl. a. storleken på de inbetalade preliminärskatterna är 1980, som talar för en långsammare utveckling av lönesumman under år 1980 än vad verket antagit. För sin bedömning av utvecklingen av lönesumman år 1981 och år 1982 utgår riksrevisionsverket bl. a. från det avtal som slutits mellan LÖ och SAF. För år 1981 antar man en ökning av lönesumman med 5,37, vilket innebär en nedrevidering i förhållande till de antaganden som bildade underlag för inkomstberäkningarna i årets budgetproposition. Ock-

så antagandet om lönesummans ökning under år 1982 har reviderats ned. Man utgår nu från en ökning detta år med 6,5 4. Vid sin anmälan av den reviderade finansplanen tidigare denna dag redogjorde chefen för ekonomidepartementet för sina bedömningar av bl.a. lönesummans utveckling. Riksrevisionsverkets antaganden ligger väl i linje med dessa bedömningar. För år 1982 räknar verket dock med ett

högre antagande för lönesummans utveckling än vad som anges i finansplanen. Eftersom jag i dessa avseenden delar de bedömningar som chefen för

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 45

ekonomidepartementet gett uttryck för känner jag mig föranlåten att på ett par punkter avvika från riksrevisionsverkets beräkningar.

För budgetåret 1981/82 innebär verkets beräkning att inkomsttiteln fysis-

ka personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse tas upp med 25728 milj. kr. Eftersom jag utgår från en något annan utveckling av

lönesumman än verket beträffande år 1982 bör dessa inkomster räknas ned

med 400 milj. kr. Inkomsttiteln bör därför föras upp med 25328 milj. kr. I

jämförelse med min beräkning i budgetpropositionen innebär detta att inkomsterna under inkomsttiteln reviderats ned med 839 milj. kr. För

innevarande budgetår har jag ingen erinran mot verkets beräkning.

Beräkningarna av inkomsterna på huvudgruppen skatt på inkomst. reali-

procenttal, dvs. 100, för uttagande av preliminärskatt för budgetåret 1981/

82. Enligt 12§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall varje år

bestämmas med vilka procenttal av grundbeloppen den statliga inkomst-

skatten skall ingå i preliminärskatten för kommande budgetår. Procenttalet för den första hälften av budgetåret 1981/82 skall vara detsamma som

under innevarande budgetårs senare hälft. I lagen 1980:454 om storleken

av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1980/81 har detta procenttal satts till 100. För tiden den 1 juli-den 30 december

1981 blir uttagsprocenten densamma. Jag föreslår att uttagsprocenten även

för tiden den 1 januari—-den 30 juni 1982 fastställs till 100. Förslag till lag

härom har utarbetats inom budgetdepartementet (bil. 2.7).

Under huvudgruppen lagstadgade socialavgifter beräknar riksrevisionsverket inkomsterna till 28679 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Med de utgångspunkter som jag har för utvecklingen av lönesumman och andra centrala faktorer räknar jag upp verkets beräkning med totalt 30 milj. kr. och för sålunda upp huvudgruppen med 28 709 milj. kr. Inkomsterna under huvudgruppen fördelar sig på flera titlar. Jag går inte nu närmare in på var och en av dessa justeringar, utan hänvisar till den sammanställning jag har låtit utarbeta av mina samtliga justeringar av verkets inkomstberäkning.

Denna redovisas i tabell 6.

Riksrevisionsverket beräknar inkomsttiteln mervärdeskart till 42400 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Med hänvisning till vad jag tidigare anfört beträffande de faktorer som styr utvecklingen av inkomsterna av mervär-

deskatten föreslår jag att inkomsttiteln räknas upp med 300 milj. kr. till

42700 milj. kr.

Verket har i sin beräkning av affärsverkens inlevererade överskott utgått

ifrån att inleveranserna från förenade fabriksverken kommer att bli 32.9

milj. kr. för budgetåret 1980/81. För egen del finner jag att inleveransen från förenade fabriksverken skall uppgå till 47,2 milj. kr. Följaktligen

räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln förenade fabriksverkens inlevererade överskott med 14,3 milj. kr. jämfört med verkets beräkning. Jag

finner däremot ingen anledning till erinran mot verkets beräkningar för 5 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 46

budgetåret 1981/82. Jag har i dessa frågor samrätt med chefen för industridepartementet.

Regeringen kommer enligt vad jag har erfarit att i en särskild proposition lägga fram förslag till överenskommelse angående Sölvbackaströmmarna. I denna föreslås bl.a. att riksdagen medger att staten från statens vattenfallsverk överlåter viss ersättningskraft och vissa fallrättigheter till Sydkraft AB. Samtidigt föreslås att det förräntningspliktiga statskapitalet hos verket sätts ned med 280 milj. kr. för att verket skall erhålla full kompensation för de tillgångar verket avstår ifrån. Därigenom kommer också den beräknade inleveransen från verket att minska. För budgetåret 1981/82 kan

statens vattenfallsverks inlevererade överskott bör beräknas = till 1649 900 000 kr. för detta budgetår.

Vidare följer av förslaget att de tillgångar som förs över från statens vattenfallsverk till Sydkraft AB skall skrivas bort. Ehuru motsvarande avskrivning i snäv mening icke kan betraktas som kalkylmässig bör den för enkelhetens skull, i inkomstberäkningarna noteras under inkomsttypen kalkylmässiga inkomster. Efter att också ha beaktat effekten av denna minskning av avskrivningsunderlaget bör enligt min mening inkomsttiteln statens vattenfallsverks avskrivningar för budgetåret 1981/82 ökas med 13638 000 kr. jämfört med verkets beräkning och sålunda föras upp med 1813 638000 kr. Jag har i denna fråga samrått såväl med chefen för jordbruksdepartementet som statsrådet Petri.

Riksrevisionsverket har i sina beräkningar ej kunnat beakta resultatet av de förhandlingar som förts med Landstingsförbundet bl. a. om ersättning till staten för övertagandet av huvudmannaskapet för de skyddade verkstäderna i samband med bildandet av stiftelsen samhällsföretag. Det nu föreliggande avtalet innebär bl. a. att staten erhåller 775 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82. Denna ersättning ökar inkomsterna under inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Holm samt chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Vidare får den nyligen framlagda propositionen om vissa varvsfrågor, m. m. (1980/81: 131) konsekvenser för budgeten som inte har beaktats av riksrevisionsverket. I denna proposition föreslås vissa åtgärder som berör anslaget till räntestöd till varvsindustrin och anslaget till avskrivningslån till varvsindustrin, m. m. Dessa förslag innebär att 385 milj. kr. tillförs inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet under budgetåret 1981/82. I denna fråga har jag samrått med chefen för industridepartementet.

Sammantaget finner jag således anledning att räkna upp inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet med 775 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och med 1 160 milj. kr. för budgetåret 1981/82

Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Totalt sett innebär de ovan redovisade justeringarna att

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 47

riksrevisionsverkets beräkningar bör räknas upp med ca 789 milj. kr. för

budgetåret 1980/81 och med ca 1074 milj. kr. för budgetåret 1981/82 (tabell 6). I jämförelse med mina beräkningar i budgetpropositionen innebär min

reviderade kalkyl att inkomsterna justeras ned med 1058 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och justeras upp med 525 milj. kr. för budgetåret 1981/ 82. Jag beräknar säledes statsbudgetens inkomster för budgetåret 1980/81 till 155 934 milj. kr. och för budgetåret 1981/82 till 158 650 milj. kr.

Tabell 6. Justering av riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens inkomster (1000-tal kr.)

1980/81 1981/82

Riksrevi- Förändring Riksrevi- Förändring

sionsverket enligt före- sionsverket enligt före-

(rev. be- draganden (rev. be- draganden

räkning) räkning) tll Fysiska personers skatt på in-

komst, realisationsvinst och

rörelse 25728 000 = 400000 211 Folkpensionsavgift 22656 000 - 84000 1221 Sjukförsäkringsavgift,

1251 Övriga socialavgifter.

netto -280 000 - 5000 1411 Mervärdeskatt 42400 000 + 300 000 2115 Förenade fabriksverkens

inlevererade överskott 32 900 + 14300 2116 Statens vattenfallsverks

inlevererade överskott 1680 000 = 30 100 2811 Övriga inkomster av sta-

tens verksamhet 296 237 +775 000 232583 +1 160000 5116 Statens vattenfallsverks

avskrivningar 1800 000 + 13638 Summa förändring enligt föredraganden +789 300 +1073 538 Summa inkomster 155 144 608 155 933 908 157 576 778 158 650 316

2.6.2 Statsbudgetens utgifter budgetåren 1980/81 och 1981/82 Utgiftsanslag, m.m.

I årets budgetproposition beräknade jag statsbudgetens utgiftsanslag, dvs. bortsett från förändringar i anslagsbehållningar och i disposition av

rörliga krediter, till 211490 milj. kr. för budgetåret 1980/81. För riksdagens

information vill jag peka på att detta belopp är avrundat till jämna milj. kr.

Även fortsättningsvis i min redovisning kommer jag att avrunda belopp på detta sätt. I nyss nämnda belopp ingick de i prop. 1980/81: 101 upptagna anslagen på tilläggsbudget H samt regeringens beslut om utnyttjande av finansfullmakten om 446 milj. kr. Riksdagen har sedermera beslutat i

enlighet med förslagen i prop. 1980/81: 101. I det följande redovisar jag de

ytterligare propositioner med anslagskonsekvenser för innevarande bud-

getår som lagts fram.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 48

I prop. 1980/81:67 har regeringen begärt alt 124 milj. kr. anvisas för lån och bidrag till SSAB Svenskt Stål AB samt medelstillskott till vissa utvecklingsbolag. En höjning av högsta ersättningen för dag från arbetslöshetsförsäkringen har föreslagits I prop. 1980/81:85. Med anledning härav

har riksdagen beslutat anvisa 39 milj. kr. I prop. 1980/81:93 har, med anledning av att staten överlåter aktier i

Datasaab AB, regeringen föreslagit att totalt 50 milj. kr. anvisas som utvecklingsbidrag till Datasaab AB och 5 milj. kr. för att täcka eventuella förluster som har uppkommit under år 1980. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslaget (NU 1980/81: 38, rskr 1980/81: 208). Regeringen har i prop. 1980/81:98 begärt att 300 milj. kr. anvisas för aktieteckning i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB samt att 100 milj. kr. anvisas för lån till företaget.

I prop. 1980/81: 125 har regeringen begärt anslag på tilläggsbudget IH om 449 milj. kr. I prop. 1980/81: 128 har regeringen begärt att Statsföretag AB för innevarande budgetår får ett kapitaltillskott om I 115 milj. kr. för att täcka förluster och genomföra investeringar i vissa av dotterbolagen. Ett anslag om 100 milj. kr. föreslås i prop. 1980/81: 131 bli anvisat för att

sysselsättningsfrämjande åtgärder snabbt skall kunna sättas in vid Karls-

kronavarvet. Slutligen har i prop. 1980/81: 161 begärts ett medelstillskott om 100 milj. kr. för finansiering av Stirlingprojektet. Dessutom kommer enligt vad jag har erfarit chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag att föreslå att drygt 31 milj. kr. anvisas för ersättning till Träångfors AB

på tilläggsbudget för innevarande budgetår. Inkl. detta förslag har sålunda

sammanlagt beslutats eller föreslagits utgiftsanslag för budgetåret 1980/81 om 213902 milj. kr. I detta belopp ingår anslaget till oförutsedda utgifter med 9000 milj. kr. Exkl. detta anslag uppgår således utgiftsanslagen till 204 902 milj. kr.

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 2 april 1981 överlämnat en beräkning över utfallet av statens budget för innevarande budgetår (bil. 2.2). Eftersom verket imte fullständigt har beaktat nyss nämnda propositioner överensstämmer verkets beräkningar vad gäller utgiftsanslagen inte helt med min egen.

I budgetpropositionen upptogs de totala statsutgifterna för budgetåret

rörliga krediter samt beräknat tillkommande utgiftsbehov, till 217 196 milj. kr.

I olika propositioner, som har förelagts riksdagen före den t april (981. och genom beslut som riksdagen har fattat fram till nämnda dag har anslag

tagits upp som innebär en ökning i förhållande till budgetpropositionen

1981 med 4466 milj. kr. Jag återkommer strax med en hänvisning till den bilaga där nu nämnda propositioner m. m. redovisas. I min beräkning vill

jag emellertid även beakta vissa propositioner som är hänförliga till tiden efter utgången av mars månad. Sälunda har regeringen i prop. 1980/81: 190

Prop. 1980/81:150 Reviderat budgetförslag 49

om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. föreslagit att ansla-

get till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område sänks med 440 milj.

kr. jämfört med det belopp som togs upp i budgetpropositionen. I samma

proposition föreslås att på anslaget till prisstöd till jordbruket i norra

Sverige anvisas ytterligare 29 milj. kr. Vidare kommer senare denna dag, enligt vad jag har erfarit, chefen för industridepartementet att föreslå att 37,5 milj. kr. anvisas till stöd till svenskt-norskt industriellt samarbete. Slutligen kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag att föreslå ytterligare anslag om tillsammans 1080 milj. kr.

Anslaget till räntor på statsskulden, m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 till 26300 milj. kr. Belastningen på detta

anslag är förutom av räntenivån i huvudsak beroende av det ackumulerade budgetsaldot tidigare budgetår, men även i någon mån beroende av budget-

saldot under det budgetår för vilket anslaget anvisas. Höjningen av räntenivån tillsammans med vissa andra förhållanden medför att statsskuldräntorna för budgetåret 1981/82 torde komma att bli högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Jag har under hand inhämtat att riksgälds-

kontoret numera beräknar att statsskuldräntorna kommer att uppgå till

29000 milj. kr. Anslaget till räntor på statsskulden, m. m. bör följaktligen

tas upp med detta belopp. De ändringar i staten för riksgäldsfonden som föranleds härav torde få företas av finansutskottet.

Jag har låtit upprätta en specifikation över föreslagna och beslutade

anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetproposi-

tionen. Specifikationen (bil. 2.5) täcker perioden fram till utgången av mars månad samt den justering av anslaget till räntor på statsskulden. m. m. som jag nyss nämnde. På grundval av de uppgifter som jag har lämnat i denna specifikation och de övriga förslag som jag nyss redovisat särskilt. beräk-

nar jag utgiftsanslagen för budgetåret 1981/82 till 225068 milj. kr. I den

get för budgetåret 1981/82 sedan budgetpropositionen, som jag låtit upprät-

ta och som jag ämnar föreslå. skall fogas till protokollet (bil. 2.6). har jag beaktat dels den nyss nämnda specifikationen avseende perioden t.o.m. mars månad (bil. 2.5), dels de ytterligare förslag som jag har behandlat. Eventuella förslag och beslut i övrigt efter utgången av mars 1981 torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets budgetproposition beräknades medelsbehållningarna på reserva-

tions- och investeringsanslag minska med 1416 milj. kr. under budgetåret 1980/81. I sin beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår har riksrevisionsverket — mot bakgrund av nya uppgifter rörande myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling — bedömt att an-

slagsbehållningarna kommer att minska med 1 310 milj. kr. För en närmare

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 50

redovisning hänvisar jag till riksrevisionsverkets beräkningar (bil. 2.2). Jag

har inga erinringar mot verkets prognos.

Tabell 7. Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under budgetåret 1980/81 (Milj. kr.. ökning +, minskning —)

Anslags- Beräknad förändring 1980-07-01 — 1981-06-30

behållning

1980-07-01 Riksrevi- Budget- Riksrevi- Föredra-

sionsverket — prop. sionsverket — ganden

(dec. 1980) 1981 (ny beräk-

ning) Anslags- 20350 —- 1416 —-1416 -1310 -1310 behållningar

I budgetpropositionen underströk jag dock den osäkerhet som vidlåder beräkningar av anslagsbehållningarnas utveckling. Detta gäller självfallet i

än högre grad bedömningarna för nästkommande budgetår. Dessa beaktar

det förhållandet att de medel som kommer att krävas för tillkommande

utgiftsbehov avser kassamässig belastning. När anslagsbelopp föreligger

kan dessa mycket väl avvika från tidigare kassamässigt beräknade belopp.

Om inte förutsättningarna I övrigt har förändrats innebär detta att en

justering bör göras i anslagsbehållningarnas utveckling. En sammanfattning av anslagsbehållningarnas utveckling under de senaste budgetåren ges i tabell 8. De revideringar av anslagsbehållningarnas

storlek vid utgången av innevarande budgetår som gjorts sedan budgetpro-

positionen är relativt små. Utgångspunkten för min beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling under budgetåret 1981/82 överensstämmer så-

ledes ganska väl med förutsättningarna i budgetpropositionen.

Tabell 8. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1974/75—1980/81 (Miljarder kr.. ökning +. minskning —) Huvudtitel 1974/75 = 1975/76 — 1976/77 — 1977/78 = 1978/79 197980 1980/81

Utfall Utfall Utfall Utrtall Utfall Utfall Ber utfall Arbetsmarknadsdepartementet! — 0,46 1.08 1.44 1.49 3.10 1,86 1.21 (förändring under budgetåret) —1(—-0,26) — (+0.62) — (+0,36) — (+0.05) (+1L610) —(—1.24) (—0,65) Industridepartementet! 0,53 0.70 2,11 7.31 8,21 7.01 7.30 (förändring under budgetåret) —(—0.02) —- (+0.17) (+1,41) —-(+5,20) —-(+0.90) —1(—-1,20) (+0.29) Övriga huvudtitlar 6,04 6.78 6,43 7.76 10.23 11,48 10,53 (förändring under budgetåret) —(+0,39) — (+0.74) —(—0,35) —A(+1,33) —(+2.47) — (+1,25) (—-0,95) Summa 7,03 8,56 9,98 16,56 21,54 20,35 19,04 (förändring under budgetåret) (+0.11) —- (+1,52) (+1,42) (+6.58) (+4,98) (—-1,19) (1,31) ! Anslagen till lokaliseringslån och statens hantverks- och industrilänefond har samtliga år r hänförts till industridepartementet.

Sammantaget föranleder inte heller de under våren framlagda särpropositionerna någon ändrad bedömning av förbrukningen av anslagsbehåll-

ningar för nästa budgetår. Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet räknar jag med en

fortsatt förbrukning av anslagsbehållningar under nästkommande budgetår

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 51

avseende lån till bostadsbyggande och anslaget till vissa energibesparande

åtgärder inom bostadsbeståndet. m.m. Detta överensstämmer med den

bedömning vi gjorde i budgetpropositionen.

Vid utgången av innevarande budgetår beräknas anslagsbehållningarna

inom industridepartementets verksamhetsområde uppgå till drygt 7 mil-

jarder kr. Härav återfinns drygt 2.5 miljarder kr. på anslag till varvsnäringen och drygt 1.6 miljard kr. till lokaliseringslån. I övrigt fördelar sig

behållningarna på ett stort antal anslag. Tabell 9. Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under budgetåret 1981/82 (Miljarder kr., ökning +, minskning —) Huvudtitel Beräknad Beräknad förändring

anslags- 1981-06-30—-1982-06-30 behållning 1981-06-30 Budgetprop. Föredraganden

Efter att ha samrått med chefen för industridepartementet och, i förekommande fall. med statsrådet Petri, beräknar jag att anslagsbehållningarna under industridepartementets verksamhetsområde kommer att minska med ett belopp av storleksordningen 1.5 miljard kr. avseende främst varvsnäringen samt inom energiområdet. Det bör dock betonas att den beräkningsmetod som har tillämpats för medel som avsätts för att täcka beräknat tillkommande utgiftsbehov påverkar denna bedömning.

Mina bedömningar leder således till att anslagsbehållningarna kommer att minska med 3 miljarder kr. under budgetåret 1981/82. Jag vill dock ånyo framhålla att dessa beräkningar måste omges med betydande osäkerhetsmarginaler.

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter budgetåren 198081 och 19811/82

Budgetutfallet och därmed statens upplåningsbehov påverkas av förändringar i dispositionen av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. vilka krediter enligt riksdagens beslut ställs till förfogande för vissa myndigheter och bolag. I årets budgetproposition antogs det disponerade beloppet komma att öka med 1077 milj. kr. under innevarande budgetår. Riksrevisionsverket beräknar nu ökningen till I 373 milj. kr. Förändringen jämfört med den tidigare beräkningen beror huvudsakligen på en föreslagen höjning av den rörliga krediten till statens järnvägar. Jag ansluter mig till verkets beräkningar. För ett följande budgetår brukar en schablonmässigt beräknad ökning av den rörliga krediten tas upp i förslaget till statsbudget. Så skedde också i budgetförslaget för budgetåret 1981/82 nämligen med 500 milj. kr. Jag finner inte anledning att nu ändra beloppet.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 52

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Redan statsbudgeten bör så långt möjligt visa den totala budgetbelastning som kan väntas under budgetåret. Jag har tidigare redogjort för den budgetbelastning som kan beräknas uppkomma för budgetåret 1981/82 till följd av föreslagna utgiftsanslag, förändringar i anslagsbehållningar och ändrad disposition av rörliga krediter. Jag avser nu att behandla de ytterligare utgiftsbehov som kan tillkomma under nästa budgetår.

I budgetpropositionen upptogs för beräknat tillkommande utgiftsbehov. netto ett belopp av 5 000 milj. kr. för tilläggsbudgetar., för ett antal särskilda propositioner avseende bl.a. energipolitiken, Statsföretag AB och varvspolitiken samt för att hålla en viss beredskap inom arbetsmarknadspolitikens område. Eftersom merparten av förutsedda propositioner nu lagts fram skulle det i sig vara motiverat att räkna ned anslaget.

Emellertid föranleder vissa omständigheter som inte kunde förutses i budgetpropositionen 1. ex. en snabbare prisutveckling bl. a. till följd av den höjda räntenivån, att kostnaderna för vissa anstag — främst avseende försvaret och folkpensionerna — nu beräknas komma att överstiga de anslag som då togs upp. Eftersom denna merbelastning på anslagen inte beaktas på annat håll i statsbudgeten bör hänsyn tas härtill vid beräkningen av utgiftsposten beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

Jag räknar därtill med att arbetsmarknads- och industripolitiken kommer att förorsaka kostnader utöver de medelsanvisningar som föreslagits i de hittills under våren framlagda propositionerna. Jag vill i detta sammanhang förutskicka att jag senare denna dag kommer att föreslå regeringen att med utnyttjande av finansfullmakten tidigarelägga vissa statliga byggprojekt. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet återkommer senare till denna fråga.

Härtill kommer i sedvanlig ordning vissa andra utgifter på tilläggsbudget som inte kunnat beaktas i statsbudgeten.

Med hänsyn till vad jag anfört föreslår jag att posten beräknat tillkommande utgiftsbehov. netto, förs upp med ett oförändrat belopp om 5000 milj. kr. för nästa budgetår.

Summering uv stutsbudgetens utgifter

I det föregående har jag, utgående från statsbudgeten för budgetåret 1980/81. redovisat såväl riksrevisionsverkets som min egen bedömning av statsutgifterna under detta budgetår. Sammantaget innebär min beräkning att statsutgifterna kommer att uppgå till 213648 milj. kr.. vilket är 1177 milj. kr. mer än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1981.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 53

Tabell 10. Statsutgifterna budgetåren 1980/81 och 1981/82 (Milj. kr.)

1980/81 1981/82

Budget- Riksrevi- Föredra- Budget- Ny beräk-

prop. sionsver- ganden prop. ning ket (ny beräkning)

Utgiftsanslag 211490 213718 213902 217 196 225 068 Beräknad merbelastning på förslagsanslag -1512 —2937 -2937 - - Förändringar i anslags-

behållningar +1416 +1310 +1310 +3 000 +3 000

Andrad disposition av rörliga krediter +1077 +1373 +1373 + 500 + 500 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto vs - 2. 5000 5000 Summa statsutgifter 212471 213464 213648 225 696 233 568

För budgetåret 1981/82 beräknade jag i budgetpropositionen de totala statsutgifterna till 225 696 milj. kr. De justeringar jag nyss presente-

rat innebär att utgifterna nu beräknas till 233 568 milj. kr., vilket innebär en uppräkning med 7 872 milj. kr. sedan budgetpropositionen. Uppjusteringen

härrör från min beräkning av utgiftsanslagen. varav 2700 milj. kr. är

hänförbart till ökade statsskuldräntor. Beräkningarna av anslagsbehåll-

ningarna, den beräknade dispositionen av rörliga krediter samt tillkommande utgiftsbehov, netto, överensstämmer beloppsmässigt med de belopp som fördes upp i budgetpropositionen.

2.6.3¶Statsbudgetens saldo budgetåren 1980/81 och 1981/82

I årets budgetproposition beräknades statsutgifterna för budgetåret

1980/81 till 212,5 miljarder kr. Den nu aktuella beräkningen innebär att utgifterna beräknas bli ca 1,1 miljard kr. högre eller ca 213,6 miljarder kr. Samtidigt har inkomsterna reviderats ned med 1,1 miljard kr. Budgetsaldot

för budgetåret 1980/81 beräknas därmed komma att uppgå till inemot 58

miljarder kr. Tabell 11. Utvecklingen av statsbudgetens saldo 1979/80—1981/82 (Miljarder kr.)

1979/80 1980/81 1981/82 Procentuell förändring

Utfall Budget- Ny be- Budget- Ny be- Från ut- Från ny be-

prop. räkning prop. räkning fall 1979/80 — räkning

till ny be- 1980/81 till

räkning ny beräkning

1980/81 1981/82 Inkomster 132,5 157,0 155,9 158,1 158,7 +15,4 +1,8 Utgifter 182,5 212,5 213,6 225,7 233,6 +15.4 +9.4 Saldo —50,0 —55,5 —57,7 —67,6 —74,9 Anm. 1 förändringstalen till budgetåret 1980/81 har effekterna av budgetreformen räknats bort.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 54

Utgifterna för budgetåret 1981/82 beräknades i budgetpropositionen till 225,7 miljarder kr. Nu beräknar jag utgifterna till 233,6 miljarder kr.

Ökningen förklaras bl. a. av ökade statsskuldräntor och en ökad belastning

på främst vissa priskänsliga anslag till följd av de prisstegringar som inträffat under första kvartalet 1981. Härtill kommer att kostnaderna för

den under våren framlagda propositionen om vissa varvsfrågor. m. m. blev

något högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Dessutom

räknar jag nu med ytterligare kostnader för arbetsmarknads- och industripolitiken. Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 158,7 miljarder kr. vilket innebär en smärre uppräkning jämfört med budgetproposi-

tionen.

Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för

budgetåret 1981/82 ökar med drygt 7 miljarder kr. till ca 75 miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Avslutningsvis vill jag ta upp ännu en fråga. På förslag i kompletteringspropositionen våren 1979 (prop. 1978/79: 150) beslöt riksdagen om rätt för företag att sätta in medel på särskilt konto i riksbanken (konto för likvidi-

tetsutjämning) (FiU 1978/79:40. rskr 1978/79:452, SFS 1979: 468). På in-

satta medel har, enligt vissa regler, utöver grundränta, utgått en skattefri

bonusränta på 2920. Kostnaderna för bonusräntan skulle belasta statsbudgeten. Perioden under vilken bonusränta skulle utgå upphörde den 31 mars

1981. Riksbanken har genom särskild skrivelse denna dag meddelat att utbetalda belopp uppgår till 98313 506 kr. Räntan har redan förskotterats

av riksbanken.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört bör 98 314000 kr. anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetär.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Långtidsbudget för perioden 1981/82—-1985/86 (Bilaga 2.1)

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1980/81 (Bilaga 2.2)

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1981/

8 (Bilaga 2.3) Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1981/82 (Bilaga 2.4) Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 (Bilaga 2.5)

Förändringar 1 förslaget till statsbudget för budgetåret 1981/82 sedan

budgetpropositionen (Bilaga 2.6)

Lagförslag (Bilaga 2.7)

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 55

3¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag

har förordat, to . godkänna vad jag har anfört om riktlinjer för den kommunala

ekonomin, . antaga inom budgetdepartementet upprättat förstag till lag om

storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för

budgetåret 1981/82,

. godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för bud-

getåret 1981/82 enligt den vid detta protokoll fogade specifika-

tionen,

. godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1981/82,

. godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av

rörliga krediter för budgetåret 1981/82. . godkänna min beräkning av beräknat tillkommande utgiftsbe-

hov, netto, . med ändring av förslag i prop. 1980/81: 100 bil. 20 till Räntor på

statsskulden, m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsan-

slag av 29.000 000 000 kr.. . bemyndiga regeringen att för budgetåret 1981/82. om arbets-

marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad jag har förordat intill ett sammanlagt belopp av 2500 000000 kr. ,

. bemyndiga regeringen att i enlighet med vad jag har anfört beslu-

ta om tillfälliga överföringar av medel mellan de fonder hos riksgäldskontoret som finansieras genom den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter, . till Bonusränta på konto för likviditetsutjämning på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett anslag av 98314 000 kr. dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört beträffande . Översynsprogram, . myndigheternas långsiktiga besparingsarbete,

. statliga kreditgarantier, . utnyttjande av finansfullmakten.

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag

Prop. 1980/81: 150 Reviderat budgetförslag 57 Tabellförteckning Tabell 1. Statsutgifternas utveckling budgetåren 1970/71—

198182 oooeeeeeeeereeerserer reses ere rer reser rs e rea 3

Bilaga 3

Vissa arbetsmarknads-

politiska insatser

Regeringens prop. 1980/81: 150 Bilaga 3

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-04-23

Föredragande: statsrådet Andersson

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret

1981/82 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Vissa arbetsmarknadspolitiska insatser

Arbetsmarknaden präglas f. n. av effekterna av en internationell lågkon-

junktur, stora strukturella obalanser i näringslivet och en stor återhållsamhet med nya utgiftsåtaganden i den offentliga tjänstesektorn. Någon vä-

sentlig ökning av efterfrågan på arbetskraft som följd av en internationell konjunkturförbättring förutses f. n. inte komma att inträffa under budget-

året 1981/82. För en närmare redovisning av utsikterna på arbetsmarknaden får jag hänvisa till vad chefen för ekonomidepartementet anfört vid sin

anmälan av den reviderade finansplanen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med skrivelse den 10 april 1981- med hänvisning till länsarbetsnämndernas aktuella redogörelser — framhållit att man i samtliga län räknar med en kraftigt ökad arbetslöshet efter en viss säsongmässig förbättring under sommaren 1981. Främst räknar nämnderna med en kraftig försämring av sysselsättningen inom byggnadsverksamheten till följd av det låga bostadsbyggandet och en begränsning av de kommunala investeringarna. Bl.a. mot bakgrund härav lämnar styrelsen

en rad förslag till åtgärder under budgetåret 1981/82.

Jag delar AMS" bedömning att arbetsmarknadsutsikterna inger oro.

Både kortsiktiga, konjunkturella faktorer och mer långsiktiga tendenser innebär en risk för ökande obalans mellan utbud och efterfrågan på arbets-

kraft. Full sysselsättning är ett centralt mål för regeringens politik. För att detta mål skall kunna upprätthållas varaktigt är det nödvändigt att närings-

livet förmår ta vara på de utvecklingsmöjligheter som finns. Det förutsätter

att produktiva investeringar kan komma till stånd i tillräcklig utsträckning. Bl.a. i syfte att bereda utrymme för ökade industriinvesteringar iakttas stor återhållsamhet med nya offentliga utgiftsåtaganden. Detta innebär dels att antalet offentligt sysselsatta under nästa budgetår liksom f.n.

måste förutsättas öka väsentligt långsammare än under 1970-talet. dels

| Riksdagen 198081. I saml. 150. Bilaga 3

Prop. 1980/81: 150 rJ

också att det ekonomiska utrymmet för mer kortsiktiga arbetsmarknadspo-

litiska insatser är väsentligt mindre än det var under den föregående

lågkonjunkturen. Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt skall liksom under innevarande budgetår ligga på den egentliga platsförmedlingen. Såväl arbetsgivarna som de arbetssökande bör vara beredda att ge avkall på sina

önskemål i olika avseenden för att de lediga platserna som finns skall

kunna passas ihop med de arbetssökande.

Som chefen för budgetdepartementet har nämnt tidigare denna dag har

regeringen funnit det nödvändigt att vidta åtgärder för sammanlagt 1500 milj. kr. utöver vad som tidigare beräknats för att motverka arbetslöshet

under vinterhalvåret 1981/82. Av beloppet avser ca 400 milj. kr. tidigare-

läggning av statliga investeringar. Vidare avsätts ytterligare 20 milj. kr. för

bidrag till allmänna samlingslokaler. Jag vill vidare förorda att regeringen

för budgetåret 1[981/82 begär ytterligare sammanlagt 1080 milj. kr. för sysselsättningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning.

Beträffande arbetsmarknadsutbildningen förordar jag i enlighet med

AMS" förslag att medel anvisas för utbildning av sammanlagt ca 130000

elever under budgetåret. Detta innebär en ökning med ca 30000 elever i förhållande till budgetpropositionen 1981. Med det nya system för finansie-

ringen som föreslogs i prop. 1980/81: 145 medför detta ytterligare medelsbehov på 250 milj. kr. under anslaget Arbetsmarknadsutbildning och 190

milj. kr. under anslaget Bidrag till utbildningsbidrag och arbetslöshetsersättning. Samtidigt beräknar jag att utgifterna från det konto hos riksgäldskontoret på vilket arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag redovisas kommer att öka med 230 milj. kr. Sistnämnda ökning föranleder inte någon extra medelsanvisning på statsbudgeten.

AMS har anfört att medelsbehovet för beredskapsarbeten nu kan beräknas komma att uppgå till 3850 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Detta

belopp överstiger vad som beräknades i årets budgetproposition med 2 050 milj. kr. Av beloppet kan viss del hänföras till en beräknad ökning av

andelen investeringsarbeten samt ett av AMS framlagt förslag till höjning av statsbidraget till sådana arbeten. Med hänsyn till det ytterst ansträngda budgetläget är jag inte beredd att föreslå att AMS” yrkande om medel för

beredskapsarbeten tillmötesgås fullt ut. Jag förordar för min del att ytterligare 540 milj. kr. beräknas för ändamålet. Jag är vidare inte beredd att

biträda AMS" förslag tull höjning av tilläggsbidraget för kommunala beredskapsarbeten. Jag har vid bedömningen av erforderligt resurstillskott tagit hänsyn till de förslag i syfte att stimulera till ökad aktivitet inom byggsektorn som chefen för bostadsdepartementet avser föreslå regeringen att

förelägga riksdagen. Under anslaget B 3. Sysselsättningsskapande åtgär-

der bör vidare beräknas ytterligare 100 milj. kr. för delprogrammet Indu-

stribeställningar. Medelsbehovet kan nämligen beräknas uppstå under

budgetåret för såväl tidigareläggning av ordinarie statliga beställningar som

Prop. 1980/81: 150 3

för s.k. rådrumsbeställningar i ökad omfattning. Sistnämnda beställningar

får läggas ut av AMS i företag som har varslat om uppsägning av personal.

Jag vill erinra om att regeringen med stöd av sin begärda finansfullmakt vid behov kan kunna anvisa medel utöver vad som här har förordats för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under nästa budgetår.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvisat anslag anvisa ytterliga-

re 250 000 000 kr.,

tv . till Bidrag till utbildningsbidrag och arbetslöshetsersättning för

budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvi-

sat reservationsanslag anvisa ytterligare 190000 000 kr. ,

3. till Svsselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1981/82 un-

der tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvisat reservationsanslag

anvisa ytterligare 640 000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1981

Prop. 1980/81: 150

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1981

REVIDERAD NATIONALBUDGET 1981

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1981 som härmed läggs fram är

utarbetad inom ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika

verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Utredningsrådet

har ej haft möjlighet att ta del av kapitlen 1, 8 och 9 samt vissa delar av

kapitlen 4 och 5. Dess ledamöter bär ej något ansvar för nationalbudgetens

utformning och bedömningar. Nationalbudgeten består av två delar. I den första delen, kapitel I,

sammanfattar ekonomidepartementet det ekonomiska läget och konjunkturutsikterna. Den andra delen, kapitel 2—-10, behandlar utvecklingen t.o.m. 1981 inom olika områden mera i detalj.

Kapitien 3 Utrikeshandel, 6 De enskilda konsumenternas ekonomi, 7

Investeringarna, 8 Industrins lönsamhet, kostnader och priser och 10 Kreditmarknaden har sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om gruvor. mineralbrott och tillverkningsindustri samt skogsbruk i kapitel 4. Av ett bihang som följer efter kapitel 10 framgår även i tablåform vilka kapitel och avsnitt som sammanställts inom ekonomidepartementet resp. konjunkturinstitutet. Vidare redovisas prognostal för olika delsektorer enligt ekonomidepartementets och konjunkturinstitutets bedömningar.

Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1981 vilar på ekonomidepartementet, där arbetet med nationalbudgeten letts av statssekreteraren Sten Westerberg och t.f. departementsrådet Sune Davidsson.

I Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 2

1 Sammanfattande översikt!

1.1 Den internationella utvecklingen

Sedan bedömningarna i den preliminära nationalbudgeten gjordes har utsikterna för den internationella konjunkturen blivit svagare. För det

första har den ekonomiska politiken lagts om i mera restriktiv riktning. Främst gäller detta penningpolitiken. De höga amerikanska räntorna har

tvingat de tongivande europeiska centralbankerna att föra en mycket stram räntepolitik för att motverka en fortsatt depreciering av sina valutor.

Denna depreciering driver upp inflationen och försämrar bytesbalanserna.

För det första torde den höga räntenivån påverka investeringsutveckling-

en, men den har också en negativ effekt på den privata konsumtionen. Finanspolitiken stramas också åt i exempelvis Förenta staterna och Storbritannien, vilket förstärker politikens restriktiva verkan.

För det andra torde den förväntade konsumtionsledda uppgången kom-

ma att både försenas och försvagas. Bidragande orsaker härtill är att de inträffade växelkursförändringarna lett till en accelererande inflationstakt.

Detta medför att realinkomsterna bromsas. De fortsatta oljeprishöjning-

arna verkar I samma riktning. För det tredje gäller för Västeuropas del att den försämring av konjunk-

turen som inträffade under vintern redan lett till en försämring av hushäl-

lens förväntningar. Detta kan leda till ökad försiktighet vad gäller den privata konsumtionen.

Investeringarna har hittills hållits uppe väl och en så negativ utveckling

för industriinvesteringarna som blev fallet efter den första oljechocken

torde inte bli aktuell. De viktigaste skälen härför är att företagens finansiella position inte urholkats i samma utsträckning som då samt att bl. a.

kraven på anpassning till de högre energipriserna har ökat räntabiliteten på

investeringar i energisnålare teknik och investeringar som innebär anpass-

ningar till förändrade relativpriser. Dessa faktorer kan inte helt uppväga de

depressiva effekterna på investeringarna av det låga kapacitetsutnyttjandet och den försämrade vinstutvecklingen, varför en viss nedgång i näringslivsinvesteringarna är sannolik. Men minskningen torde bli begränsad jämfört med vad som är normalt i denna fas av konjunkturcykeln.

Investeringsutvecklingen blir dock i hög grad beroende av den fortsatta

ränteutvecklingen. Hittills synes de höga realräntorna i Västeuropa inte ha strypt investeringsverksamheten. Men skulle den nuvarande räntenivån bli

bestående under en längre tid föreligger risk för att investeringarna dämpas

mera påtagligt.

! I detta kapitel presenteras ekonomidepartementets bedömning av det ekonomiska läget och av konjunkturutsikterna. I de följande kapitlen 2—10 redovisas mera ingående utvecklingen inom olika områden.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Det statsfinansiella läget har försämrats i många länder bl.a. som en

följd av den låga tillväxten. Utrymmet för expansiva efterfrågestödjande offentliga utgifter måste därför bedömas som minimalt. Finanspolitiken har skärpts på många håll och de senaste budgetförslagen i Förenta sta-

terna och Storbritannien innebär att de offentliga utgifterna skärs ner ytterligare.

Världshandeln väntas öka med ca 27-. Handeln mellan OECD-länderna torde bli svag men OPEC:s ökade oljeinkomster ger underlag för en kraftig ökning av exporten dit även om denna bara utgör 796 av OECD-länderna

skjuta konkurrensrelationerna mellan länderna till fördel för bl.a. För-

bundsrepubliken Tyskland och övriga länder i det valutapolitiska samarbetet och till nackdel för Förenta staterna, Storbritannien och Japan.

I kapitel 2 diskuteras närmare vilken profil konjunkturutvecklingen kan tänkas få under året. Sammanfattningsvis pekar det mesta på en något svagare utveckling under loppet av året än vad som tidigare bedömdes sannolikt. I synnerhet gäller detta Västeuropa där BNP riskerar att sjunka med ca I Z 1981. Tillväxten i Förenta staterna blir sannolikt svag med en stagnationsperiod under sommarhalvåret. För helåret förutses en tillväxt på I Zz. I genomsnitt för hela OECD-området förutses en tillväxt på drygt

0.5 &Z. Självfallet finns stora osäkerheter i denna bedömning. En viktig sådan utgör oljeprisutvecklingen. Denna har hittills varit lugn under 1981. Under

1980 sjönk OECD-ländernas oljekonsumtion med nära 872. Detta berodde

på den avtagande ekonomiska aktiviteten, den tidigare lageruppbyggnaden och på att oljeprisökningarna i större utsträckning än 1973-1974 uppfattas som bestående och därmed stimulerar till ett ökat användande av andra

energikällor.

Oljeproduktionen i OPEC-länderna sjönk med ca 10 1 fjol trämst på grund av bortfallet från Iran och Irak på över 6 milj. fat per dag. Bortfallet var störst under det fjärde kvartalet. Saudi-Arabien kompenserade en del av bortfallet genom att öka sin produktion till 10,3 milj. fat per dag vilket är I milj. fat per dag mera än den tidigare produktionsnivån. Den låga efterfrågan i i-länderna, de höga lagren samt den saudiarabiska produktionen förhindrade att kriget mellan Iran och Irak ledde till en prisvåg av samma slag som inträffade våren 1979. Mot slutet av 1980 började spotpriserna sjunka. Sedan dess har spotmarknadspriserna fortsatt att falla och flera av

högprisländerna inom OPEC har sänkt sina priser ned till den officiella OPEC-nivån på 36 dollar per fat. Utsikterna för 1981 tyder på en fortsatt lugn oljeprisutveckling. Den läga

ekonomiska aktiviteten talar härför. De höga oljepriserna verkar också dämpande på efterfrågan. Avvecklingen av den amerikanska priskontrollen spelar härvid en viktig roll. Iran och Irak har, trots pågående krig, återupptagit sin oljeproduktion med drygt 2 miljon fat om dagen. Samtidigt

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 4

har Saudi-Arabien förklarat att man tills vidare kommer att ligga kvar på

den förhöjda produktionsnivån trots den äterupptagna iranska och irakiska

exporten. Ett av syftena bakom denna saudiarabiska produktionspolitik är

att skapa förutsättningar för att alla OPEC-stater i sin prissättning skall följa den prisformel som utarbetats inom OPEC. Denna formel, vars syfte är att åstadkomma en lugn och mera förutsebar oljeprisutveckling. bygger på den reala tillväxten i i-länderna, prisutvecklingen för i-ländernas export till OPEC-länderna. samt växelkursutvecklingen. Osäkerheten beträffande

prisutvecklingen gäller främst slutet av 1981 då efterfrågan sannolikt måste

täckas av lagerneddragningar.

En ytterligare osäkerhetsfaktor är om den hittills lugna löneutvecklingen inom flertalet OECD-länder kommer att bestå. Om den höga inflationstak-

ten skulle driva upp lönerna finns risk att investeringsutvecklingen blir

svagare. Det finns dock knappast nägra tecken till att en sådan uppdragning av löneökningstakten skulle vara på väg.

1.2 Utvecklingen under 1980 och 1981 Inledning

Den svenska ekonomins produktionsökning. BNP-tillväxten, blev i fjol

avsevärt lägre än vad som för ett år sedan bedömdes vara möjligt. I den

reviderade nationalbudgeten 1980 antogs att BNP-ökningen skulle uppgå

till 3.722. Utfallet enligt nationalräkenskapernas preliminära beräkning stannade vid 1,4 22. Under perioden inträffade en rad händelser som bidrog

till det lägre utfallet. arbetsmarknadskonflikten, 1980 års avtal samt moms-

och punktskattehöjningen. Såväl den externa som den interna efterfrågan

utvecklades annorlunda än förutsett.

Bidrag till BNP-tillväxten 1980

Utvecklingen under fjolåret visade att det inte var möjligt att då uppnå en tillväxt på ca 3,5 6. Förklaringen till detta ligger dels i de faktorer som ovan nämnts. dels i mera långsiktiga faktorer. Detta innebär att den poten-

tiella produktionskapaciteten utan ytterligare kapacitetsutvidgningar eller

betydande strukturella förändringar är betydligt mindre än vad tidigare

trender skulle ge anledning tro. Även om den inhemska efterfrågeökningen

blev lägre än beräknat tog den ändå i anspråk en större andel av produktionsökningen än beräknat. Detta tog sig också uttryck i att den reala balansen försköts i oförmånlig riktning. Vidare medförde arbetsmarknads-

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 5

Tabell 1:1 Försörjningsbalans 1980—1981

Miljarder kr. 1980, Procentuell volym-

löpande priser förändring

1980 1981

Tillgång

Efterfrågan

! Förändring i procent av föregående års BNP. konflikten enligt statistiska centralbyråns beräkningar ett produktionsbortfall på 3—3.5 miljarder kr. motsvarande drygt 0,5 Z&£ av BNP.

Produktionen ökade med 6,5 miljarder kr. räknat i 1979 års prisnivå. Den

inhemska efterfrågan steg emellertid med 11 miljarder kr. varför skillnaden, 4,5 miljarder kr. täcktes genom att den reala utrikesbalansen för-

sämrades i motsvarande mån. Totalt sett försämrades bytesbalansen ytter-

ligare genom en oförmånlig prisutveckling för exporten i jämförelse med importen samt en fortgående försämring av transfereringsbalansen.

Förändring av bytesbalansen 1979—1980 miljarder kr.

Den totala konsumtionen ökade med 0,9 2, där den offentliga, särskilt

den kommunala, svarade för ökningen. Investeringarna ökade 1979 i be-

tydligt snabbare takt än totalproduktionen så att investeringsandelen steg

till 19,5 22. 1980 ökade investeringsandelen något främst genom en kraftig ökning av näringslivets investeringar. Ett betydligt större bidrag till efterfrågan gav emellertid lagerinvesteringarna. Bidraget motsvarade 1,4 9£ av

BNP.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 6

Ett avsevärt valutautflöde under sommaren samt risker för att efterfrågan i Sverige under andra halvåret skulle öka alltför snabbt i internationell jämförelse ledde till beslut om åtstramningsåtgärder i början av hösten. Dessa bestod främst i en höjning av mervärdeskatten från 17,1 till 1994 samt vissa punktskattehöjningar, motsvarande ungefär 0,5 av efterfrågan. Utan dem hade efterfrågan ökat med 326. Enligt tillgänglig statistik var efterfrågetillväxten särskilt koncentrerad till andra halvåret trots att åtstramningen verkade från september och oktober. Detta förklaras i första hand av utvecklingen av privat konsumtion och investeringar. Konflikten spelade en viss roll vad gäller fördelningen av efterfrågan mellan halvåren. Den efterfrågetillväxt som lageruppbyggnaden svarade för låg på det första halvåret. Eftersom lagerinvesteringarna har ett högt importinnehåll bidrog lagerutvecklingen i hög grad till att försämringen i den reala utrikesbalansen i större utsträckning låg på det första halvåret.

I samband med konflikten på arbetsmarknaden inklusive den relativt utdragna hamnkonflikten blev också exportbortfallet betydande. Statistik över industriproduktionen tyder på att produktionen efter konflikten åter kom upp till den tidigare nivån men det tycks i stort sett inte ha varit möjligt för företagen att återta den försäljning som förlorades i samband med konflikten. Detta sammanhängde med att den internationella konjunkturen snabbt försämrades under andra halvåret. Utvecklingen av exporten diskuteras närmare i det följande.

Återverkningarna av oljepriserna och den internationella ränteutvecklingen i kombination med ett högt inhemsk efterfrågetryck ledde till en hög inflationstakt, 13,7 76. De stabiliseringspolitiskt motiverade åtstramningsåtgärderna medförde att inflationstakten drogs upp vid genomförandet av dessa åtgärder.

Utrikeshandeln

I tidigare nationalbudgeter har redovisats hur marknadsandelarna för svensk export utvecklats under senare år. Efter devalveringarna 1977 började de tidigare förlorade marknadsandelarna att återvinnas men denna utveckling bröts under 1979 och 1980. Konjunkturinstitutet redovisar i kapitel 3 hur utvecklingen i detta avseende ter sig efter de omräkningar med nya prisindex som statistiska centralbyrån gjort. En övergång har skett från enbart bruk av priser i form av enhetsvärden, dvs. pris per ton eller per styck, till att utnyttja de prisindex som används i nationalräkenskapernas beräkning av utrikeshandelns pris och volym. Därmed uppnås i princip samstämmighet mellan institutets varugruppsvisa exportberäkningar och nationalräkenskapernas redovisning av den totala utrikeshandeln. Den nya beräkningsmetodiken innebär sannolikt vidare att bättre samstämmighet uppnås mellan den svenska utrikeshandelsstatistiken och den internationella statistiken vad gäller pris- och volymutveckling.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

Tabell 1:2 Relativpriser och marknadsandelar för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1976— 1980 Procentuell förändring för.

1976— 1977 - 1978- 1979—

1977 1978 1979 1980

Enligt den tidigare redovisningen!

Enligt den nya redovisningen

I Exkl. en antagen trendfaktor på ca I $& per år som sänkte relativpriset resp. höjde märknadsandelen i motsvarande mån.

Dessa beräkningar ger en delvis ny bild av utvecklingen av relativpriser och marknadsandelar som framgår av tabell 1: 2. De relativprissänkningar som följde devalveringarna var något större än vad de tidigare beräkningarna visade. Det innebär vidare att exporten av bearbetade varor under dessa år vuxit 5 procentenheter snabbare. Omfattningen av relativprisförändringar och marknadsandelsvinster förefaller därmed stå bättre i samklang med storleken av devalveringarna. Det är dock fortfarande påfallande att andelsvinsterna är relativt begränsade .!

Även de nya beräkningarna visar att andelsvinsterna upphörde 1979 och 1980. Som tidigare framhållits torde förklaringen — förutom i arbetsmarknadskonflikten — bl.a. vara att söka i en låg flexibilitet på arbetsmarknaden och en kraftig efterfrågan efter arbetskraft från den offentliga sektorn, särskilt från kommunerna. Detta medförde svårigheter för den konkurrensutsatta sektorn att få sina rekryteringsbehov tillgodosedda. Därmed hölls produktionsuppgången tillbaka och företagen sökte i stället förbättra sina vinstmarginaler genom prishöjningar.

I nationalbudgeten för 1981 pekades på de problem som förelåg att på ett rättvisande sätt särskilja pris- och volymkomponenterna i exportstatistiken för 1980. Förskjutningar i utrikeshandelsstatistiken i samband med konflikten spelar här en viss roll.

De nya beräkningarna tyder på att relativprishöjningarna och andelsförlusterna under 1980 inte varit fullt så stora som tidigare angetts. Exportutvecklingen var dock påfallande svag med beaktande av att OECD-marknaden ökade med 3 Ze. Konflikten förklarar uppskattningsvis 2 procentenheter av andelsförlusten på 3,5Z. Även utanför OECD-området gjordes

I Detta beror också av att utvecklingen under 1977 och 1978 fortfarande påverkades av relativprishöjningarna 1975 och 1976. Utvecklingen 1974—1975 finns ej omräknad med de nu tillämpade prisindexerna. Siffrorna för 1976 anger dock något lägre relativprishöjning och andelsförlust än de tidigare beräkningarna. Någon påfallande förändring av bilden av stora andelsförluster 1975 och 1976 torde dock ej komma ifråga.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 8

andelsförluster 1980. Detta var särskilt märkbart för OPEC-länderna. Exporten till denna marknad har dock fluktuerat kraftigt mellan åren beroende på att enstaka större leveranser ger kraftiga utslag i exporten dit.

Den totala världsmarknaden för bearbetade varor ökade uppskattningsvis med 4 26 1980. Våra andelsförluster torde totalt sett motsvara 3,5 96 varför exportvolymen för bearbetade varor endast ökade med 0,5 96. Råvaruexporten föll med ca 3,5 2 vilket dels berodde på en försvagning av marknaderna för malm och skogsprodukter, dels på svag konkurrenskraft och problem med råvarutillgången inom skogsindustrin.

Importvolymen ökade med 0,7 Ze. Den huvudsakliga delen härav utgörs av bearbetade industrivaror. Med hänsyn tagen till sammansättningen av den inhemska efterfrågan tycks importen av dessa varor ha ökat snabbare än vad tidigare samband skulle ange. Detta torde delvis bero på konflikten men också på en oförmånlig utveckling av konkurrenskraften under 1980.

Även om importvolymen i genomsnitt för 1980 låg något högre än 1979 minskade den under loppet av året. En viktig förklaringsfaktor utgör lagerutvecklingen. Räknat för hela 1980 var lageruppbyggnaden betydande. Den motsvarar en efterfrågeökning av samma omfattning som hela BNP-tillväxten. Inkl. lageruppbyggnaden ökade den inhemska efterfrågetillväxten med 2,5 Ze. Lageruppbyggnaden var kraftigast under första halvåret vilket är den viktigaste förklaringen till att tyngdpunkten i importen låg på det första halvåret. Den oljeupplagring som ägde rum tycks i huvudsak ha skett under andra halvåret.

Förutom den reala försämringen av handelsbalansen tillkom den försämring som beror av prisutvecklingen. Hur pris- resp. volymutvecklingen påverkade handelsbalansen framgår av följande tablå.

Förändring av handelsbalansen Miljarder kr.. avrundade siffror

Pris- Volym Summa

förändring förändring

Den ökning av relativpriset för bearbetade varor som tidigare redovisats innebär. uttryckt som terms-of-trade-förändring, en ökning på 1.7 Zz. Oljeprishöjningarna medförde en kraftig terms-of-trade-förlust vilket till en del

motverkades av förstärkningar vad gäller övriga råvaror.

Tjänstebalansen försämrades med en knapp miljard kr. Försämringen

var mera betydande när det gäller transfereringarna där i första hand räntorna på den utländska upplåningen spelar en viktig roll. Försämringen på denna post uppgick till drygt 2,5 miljarder kr.

Hur nettot av ränteinkomster- och utgifter försämrats under senare år

framgår av följande tablå.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 9

Milj. kr.

1977 1978 1979 1980

Inflöde 1212 2761 3296 4461 Utflöde 3404 6215 6975 10662 Räntenetto —2192 —3454 —3679 = — 6201

Totalt försämrades bytesbalansen i fjol med 10 miljarder kr. och saldot uppgick därmed till 21,5 miljarder kr. eller 4,1 76 av BNP. 1979 var motsvarande siffror 11,5 miljarder kr. resp. 2,5 92 av BNP.

När det gäller utrikeshandeln under 1981 kommer valutakursutvecklingen att spela en viktig roll. Sedan mitten av förra året har dollarn, yenen och pundet förstärkts gentemot den svenska kronan, medan framför allt de s.k. EMS-valutorna! försvagats. Konjunkturinstitutet har gjort det tekniska antagandet att kurserna i genomsnitt för hela 1981 kommer att ligga på samma nivå som genomsnittet för månaderna december, januari och februari. Kalkylen förutsätter således att valutakurserna under återstoden av året kommer att vara annorlunda än dagens kurser. Som exempel kan nämnas att beräkningen innebär att dollarkursen ligger på 4,50 kr. Detta tekniska antagande innebär följande förskjutningar i genomsnitt för 1981 av de viktigaste valutorna gentemot den svenska kronan. Dollar +6 Z Pund +7 XR D-mark - 5 RK Yen +17 Z Nkr - 0,57 Dkr -=5 P2 F-mark + 0,5 RN

För kronans del innebär det en effektiv appreciering på ca 0,5 Z& mellan årsgenomsnitten om kurserna vägs samman med vår utrikeshandel som vikter. Används de olika ländernas andelar av världshandeln som vikter innebär det i stället en viss depreciering för kronan beroende på den tyngd som dollar och yen har i världshandeln. Den angivna utvecklingen skulle således innebära en av valutaskäl försämrad konkurrenskraft gentemot flertalet västeuropeiska länder med undantag för Storbritannien.

Dollarkursens utveckling spelar en stor roll för våra kostnader för oljeimporten. I jämförelse med antagandena i nationalbudgeten bedöms nu vår totala oljeimport i år kosta knappt 32 miljarder kr. netto mot drygt 28 miljarder kr. enligt bedömningen i januari. Härav beror 2 miljarder kr. på ändrade förutsättningar i fråga om valutakurserna. Å andra sidan bedöms nu importen volymmässigt falla med 12 26 mot 8,5 22 i preliminär nationalbudget. Detta motsvarar en besparing på 1,5 miljarder kr.

! D-mark. Fr. francs, Ital. lira, Belg. francs, Holl. floriner, DKR.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 10

Tabell 1:3 Bytesbalans 1980—1981

Milj. kr.. löpande priser

Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar —21642 —-19 600

Av kapitel 3, tabell 3: 6, framgår hur oljeimporten utvecklats sedan den första oljekrisen. Volymmässigt beräknas den i år totalt ligga drygt 20 90 lägre än 1975. Den låga aktiviteten i ekonomin spelar självfallet en inte oväsentlig roll men detta är inte hela förklaringen. Medan BNP sedan 1975 ökat med drygt 17976 per år har oljeimporten fallit med närmare 396 per år. Även om detta delvis beror på strukturförändringar är det uppenbart att ansträngningarna att spara olja börjat få effekt. Oljeprishöjningarna har givit långsiktiga incitament att minska oljeförbrukningen.

Tvåårsavtalet ger en ungefärlig timkostnadsökning på 8 Ze inom industrin i år. Vid en ökning av produktiviteten med 2 7c innebär det att arbetskostnaden ökar med ca 6 Zz per timme. Arbetskostnaden per producerad enhet skulle därmed öka med ca 6 96. Detta innebär en viss kostnadsförbättring jämfört med vissa länder. Å andra sidan väntas exempelvis arbetskraftskostnaden per producerad enhet i Förbundsrepubliken Tyskland endast öka med 5 46. Härtill kommer att den västtyska konkurrenskraften förstärks genom den valutakursutveckling som de gjorda antagandena innebär, se sid. 9.

Konjunkturinstitutet redovisar vidare i kapitel 8 att industrins övriga kostnader stiger snabbt, främst till följd av prisstegringarna på skogsråvara och olja, så att den totala rörliga kostnaden per producerad enhet skulle stiga med 9 4.

Under de angivna förutsättningarna skulle företagen kunna hålla i stort sett samma prisnivå som konkurrenterna varför exporten till OECD-området skulle kunna öka i samma takt som marknadstillväxten eller 1,5 96.

Medräknas även marknaderna utanför OECD-området beräknas exporten öka något snabbare, närmare 2,5 26. Den försvagade konjunkturen i Västeuropa får en påtaglig effekt på råvaruexporten som väntas falla även

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1

1981. Efterfrågan på malm påverkas av den låga stålproduktionen inom EG-området samtidigt som marknaden för skogsprodukter blir svag.

Den totala exporten skulle därmed öka med ca 1,5 20. Den svaga utvecklingen av den inhemska efterfrågan leder till att inportvolymen faller med 5-6 20. Den reala balansen förbättras med 2,1 90 av BNP. Främst till följd av oljeprisutvecklingen blir det fråga om en betydande term-of-tradeförlust 1981, ca 3 26, motsvarande närmare 5 miljarder kr.

Tjänstebalansen försvagas även 1981. I än högre grad gäller detta transfereringsbalansen där den höjda internationella räntenivån orsakar stigande kostnader för utlandsupplåningen. Räntenettot försämras därmed med över 3 miljarder kr. och uppgår till 9,5 miljarder kr. vilket är lika mycket som hela exporten av järn- och stålprodukter.

Inkomster, konsumtion och sparande

Omläggningen av nationalräkenskaperna hösten 1980 medförde att bilden av hushållens utveckling i fråga om inkomster, konsumtion och sparande under 1970-talet förändrades kraftigt. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas dock även nu ha stigit med ca 2 Z per år i genomsnitt 1970-1979. Men både konsumtionens utveckling och nivå skulle enligt dessa nya beräkningar ha varit annorlunda än man tidigare trott. Det är bl.a. den s. k. hushållsbudgetundersökningen för 1978 som givit underlag för att revidera tidigare beräkningar.

Den privata konsumtionens nivå 1978 har räknats upp med 10 miljarder kr. Den största upprevideringen ligger på bostadskonsumtionen.

Detta innebär att den privata konsumtionen skulle ha ökat med 2 Zz per år 1970-1979 mot 1,6 Z enligt de äldre beräkningarna. Sparandet har också reviderats kraftigt. De nya beräkningarna visar att sparkvoten vid slutet av 1970-talet låg på i stort sett samma nivå som vid decenniets början. De äldre beräkningarna visade en kraftig uppgång i sparkvoten. I nationalräkenskaperna har även införts en ny metod att beräkna hushållens inkomster och sparande. Tidigare beräknades hushållens disponibla inkomster med utgångspunkt från taxerings- och annan inkomststatistik. Ett visst hänsynstagande till att denna statistik ej kan antas ge en fullständig bild av hushållens inkomster gjordes på så sätt att en restpost infördes i beräkningarna. Denna restpost antogs emellertid ligga på ett nominellt oförändrat belopp om 7.7 miljarder kr.

Hushållens konsumtion skattades utifrån statistik över detaljhandelns försäljning, livsmedelskonsumtionen etc. Hushållssparandet kom därigenom att få utgöra saldot mellan hushållens beräknade inkomster och deras beräknade konsumtion. Detta innebär att sparandet enligt denna redovisning inte bara kom att omfatta hushållens faktiska sparande utan även påverkades av fel och ofullkomligheter i statistiken.

Den metod som nu tillämpas i nationalräkenskaperna skiljer sig inte från den tidigare vad gäller beräkningen av konsumtionen. Däremot skiljer den

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 12

sig vad gäller sparandet. Detta mäts nu direkt genom att utgå från finansräkenskapernas statistik över förändringar i hushållens finansiella tillgångar och skulder. Till detta läggs hushållens reala sparande i form av fasta investeringar främst i småhus och fritidshus. Hushållens konsumtion och sparande ställs sedan mot deras inkomster så som inkomststatistiken anger dem. Skillnaden däremellan beror dels av fel i statistiken men dels också av oredovisade inkomster av olika slag.

Denna restpost uppvisar följande utveckling under 1970-talets senare del.

1974 10 miljarder kr. 1975 9 miljarder kr. 1976 12.5 miljarder kr. 1977 9,5 miljarder kr. 1978 15 miljarder kr. 1979 16.5 miljarder kr. 1980 18 — miljarder kr. Den långsiktiga ökningen kan vara ett uttryck för en stigande nivå vad gäller olika slag av oredovisade inkomster. Å andra sidan tyder de kraftiga variationerna i nivån som förekom 1975-1977 på att posten även är ett uttryck för statistiska fel och ofullständigheter.

Diagram 1:1 Sparkvoten i hushållssektorn enligt gamla och nya nationalräkenskaperna 1970-1980 Procent

bn

| j

ot NM ” X I

k I Md

LJ 2 N A ,

VV

1

Lot l l I L Ju l il | | |

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 13

Skillnaderna ifråga om utveckling av sparandets andel av inkomsterna,

sparkvoten, framgår av diagram 1: 1. Man kan konstatera att skillnaderna

är betydande. Den tidigare trendmässiga ökningen i sparkvoten bortfaller helt. Däremot kan man säga att variationerna i stort sett går i samma riktning som i den tidigare statistiken.

I de tidigare beräkningarna av hushållssparandet ingick även det privata kollektiva försäkringssparandet i SPP, ITP m. m. Detta har i de nya

nationalräkenskaperna förts till företagssektorn. Sådant sparande är inte omedelbart tillgängligt för hushållens konsumtion. Det kollektiva sparandet hade motsvarat följande andelar av de disponibla inkomsterna i pro-

cent.

1970 bi

1971 LI

1972 Li

1973 1.5

1974 1,9

1975 2,0

1976 2,2

1977 2,6

1978 3,2

1979 3,3

Den ökade omfattning som det kollektiva försäkringssparandet fått har således medverkat till att höja sparkvoten under 1970-talet med ett par procentenheter enligt den äldre beräkningen.

Olika förklaringar till sparandets utveckling har prövats. En sådan förklaring bygger på antagandet att när de disponibla inkomsterna stiger snabbare än hushållen väntat sig då stiger också sparkvoten. Innebörden

är att hushållen strävar efter att hålla en ungefär oförändrad konsumtionsnivå och att oväntade förändringar av inkomsten leder till ett ändrat sparande.

En annan förklaring tar fasta på sparandets roll som ett skydd mot andra snabba förändringar i hushållsekonomin. En försämrad arbetsmarknad eller en hög inflationstakt skulle då leda till ökat sparande.

Vidare bör förändringar i den kreditpolitik som förs gentemot hushållen påverka deras sparbeteende. I tider med en stram kreditpoliuk skulle

hushållen ha ett större behov av att hålla uppe sitt sparande än i tider med

en lätt kreditpolitik. Vidare innebär minskade lånemöjligheter mer eller mindre mekaniskt att sparkvoten stiger.

En annan faktor som kan spela en inte oväsentlig roll är större förändringar i befolkningens och hushållens sammansättning. En ökad andel äldre människor med ett annat sparbeteende än den övriga befolkningen kan påverka den totala sparkvoten. Flera av dessa förklaringar har prövats

på den svenska utvecklingen. Det ställer sig dock svårt att på säker

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 14

empirisk grund diskriminera mellan dessa olika förklaringar. För ett enskilt år kan också mycket speciella förhållanden spela in.

Medan hushållsinkomsterna realt steg med 2,5 4 i fjol var den privata konsumtionen praktiskt taget oförändrad, —-0,1 26. Det innebär att sparkvoten steg från 3,9 22 1979 till 6,3 22 av disponibelinkomsterna.

När det gäller utvecklingen av hushållens ekonomi under 1980 kan det finnas anledning att först stanna vid inkomstutvecklingen. Bidragen till den nämnda realinkomstökningen på 2,5 Z fördelar sig på följande sätt enligt den uppdelning som tillämpas i kapitel 6, se vidare tabell 6: 5!.

Förändring av realt disponibla inkomster efter skatt 1979—1980, miljarder kr. 1979 års priser

De helt dominerande bidragen till realinkomsten bestod av löner och pensioner. Pensionerna har under de senaste åren kontinuerligt svarat för en väsentlig del av ökningen av disponibelinkomsterna. Som framgår av följande tablå har pensionernas bidrag varit relativt stabilt medan lönerna

realt sett fluktuerat kraftigt. Bidrag till real disponibel inkomst, procentenheter

1975 1976 1977 1978 1979 1980

Löner 3,2 0,6 0,6 ——-2,6!' 11 1.5

Pensioner 0,6 1,0 1.5 0,4 0,9 1,3 Total real disponibel

inkomst 2,9 2,2 0,1 —0,1. 2,5 2,5 Varav införandet av den femte semesterveckan svarar för ca 2 procentenheter.

Pensionerna svarade 1980 för en större andel av disponibelinkomsterna

än tidigare vilket skulle kunna tänkas medverka till att sänka sparkvoten. Tidigare studier av samband med inkomster, tidigare konsumtion och uppgång i inflationstakten ger inte heller en fullständig förklaring till spar-

kvotens ökning. Det torde dock vara så att flertalet faktorer som anses ha betydelse för sparandets utveckling har verkat i höjande riktning. Därtill kommer att osäkerheten i samband med arbetsmarknadskonflikten kan ha höjt sparkvoten. Vidare steg de ränteinkomster som tillfaller hushållen kraftigt. Dessa krediteras i allmänhet hushållen först vid utgången av året

varför de sannolikt konsumeras först påföljande år. Under 1980 steg ränteinkomsterna kraftigt. Under den rimliga förutsättningen att dessa rän-

! I kapitel 6 ges också en jämförelse med reallöneberäkningar baserade på arbetsmarknadsparternas material.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 15

teinkomster konsumeras först 1981 tenderar denna faktor att höja sparkvo-

ten 1980 med ca I procentenhet.

Konsumtionsökningen under fjolåret blev svagare än man kunde vänta mot bakgrund av disponibelinkomsterna. Konsumtionen föll under det

första halvåret men ökade med mer än 1,5 26, dvs. över 3 7-1 årstakt. under det andra halvåret. Denna speciella profil sammanhänger självfallet med

disponibelinkomsternas utveckling.

Konsumtionstakten dämpades i slutet av året. Statistik över detaljhandelns utveckling tyder på en avtagande försäljningstakt under årets sista månader. Det finns inget helt genomgående drag när det gäller förändringar

i konsumtionens sammansättning. Ett påfallande inslag är bilkonsumtionens avmattning. Under 1980 såldes 193000 nya bilar mot 218000 året

innan. I övrigt tycks emellertid inte försäljningen av kapitalvaror ha påver-

kats i någon högre grad, konsumtionen har ökat med ca 17. I stället har

konsumtionen av livsmedel sjunkit med 1,7. Även tidigare när konsumtionen stagnerat eller sjunkit har livsmedelskonsumtionen sjunkit. Detta

kan konstateras exempelvis både 1971 och 1977. Livsmedel svarar för en

avsevärd del av konsumtionsutgifterna, närmare 2524. En dämpning av

denna konsumtion ger därmed t. ex. utrymme för annan konsumtion som

inte kan påverkas på kort sikt, såsom bostadsutgitterna.

Det kan vidare noteras att konsumtionen av tjänster. där bostadsutnytt-

Jandet utgör en stor andel ökat i stort sett I sedvanlig takt om drygt 2. Bostadskonsumtionen förändras ungefär i takt med förändringar i bostadskapitalstockens storlek. Eftersom denna förändras i en relativt jämn takt sker heller inga drastiska förändringar i bostadskonsumtionen.

Under 1981 sjunker inkomsterna och konsumtionsmöjligheterna. Den

utbetalade lönesumman beräknas stiga med 5,32. Real innebär det en inkomstminskning efter skatt på ca 496. Realinkomstökningar väntas en-

bart för pensionsinkomster och beskattade sociala förmäner. Hushållens totala reala disponibla inkomster skulle därmed falla med ca 294. Minskningen faller främst på första halvåret, under loppet av året sker en viss förstärkning.

Realinkomstsänkningen kommer också att ta sig uttryck i en lägre privat konsumtion. Vissa faktorer talar för en sänkt sparkvot vilket skulle innebära att konsumtionen sjunker långsammare än inkomsterna.

Sådana faktorer är den sjunkande inkomsten samt möjligen även exem-

pelvis den avtagande inflationstakten. Å andra sidan talar exempelvis de försämrade arbetsmarknadsutsikterna och den fortsatt strama kreditpoliti-

ken för en hög sparkvot. I förhållande till den bedömning konjunkturinstitutet gjort i kapitel 6 har här större vikt lagts vid de faktorer som talar för att sparkvoten hålls uppe.

Det kan vidare nämnas att statistik över detaljhandeln hittills i år, t.o.m. februari, visar på ett betydande fall i detaljhandelns omsättning. Omräknat

skulle detta motsvara en minskning av den totala privata konsumtionen om

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 16

1,5--272 under den angivna perioden. Här har antagits för året i dess hethet

att konsumtionsvolymen ska falla med 1.5Z:. Nedgången är koncentrerad

till första halvåret.

Den offentliga sektorn och den finansiella utvecklingen

Den totala offentliga sektorns reala utgiftstakt är av betydelse för bl. a.

finanspolitikens uppläggning. Statens egen konsumtion ökade med 1,7 4

1980. Den förhållandevis kraftiga ökningen berodde bl.a. på osedvanligt stora försvarsbeställningar. Totalt ökade den offentliga konsumtionen med

2.9Z. Huvuddelen svarade kommunerna för, konsumtionen i denna sektor ökade med 3.442 1980. Av större intresse är emellertid konsumtionstillväxten korrigerad för förändringar i omfattningen av de kommunala beredskapsarbetena. Denna korrigerade volymförändring återspeglar bättre den underliggande ökningstakten. Denna uppgick till 4,82c 1979 och 4,27c

1980. En viss dämpning har således kommit till stånd inom kommunerna. Som framgår av kapitel 9 ökade inkomstöverföringarna från stat-, kommun- och socialförsäkringssektor så att den totala nominella offentliga

utgiftstakten uppgick till 15.426. Om denna utgiftsökning omräknas I reala termer med utnyttjande av prisindex för statlig resp. kommunal konsumtion och investering samt med konsumentpriser för transfereringsutgifterna skulle den reala utgiftstakten ha varit 1,99. Prisutvecklingen inom offentlig sektor brukar, på grund av bl. a. en högre löneandel, vara något högre än för ekonomin i genomsnitt mätt med BNP-deflatorn. En långsiktigt högre prisstegringstakt i offentlig sektor innebär att ett skattehöjningskrav uppkommer även om de offentliga utgifterna realt, deflaterade med sin egen prisutveckling, skulle följa BNP-ökningen. Det är därför brukligt att deflatera de offentliga utgifterna med BNP-deflatorn för att

kunna åskådliggöra i vad mån den reala offentliga utgiftstillväxten ligger i linje med tillväxten i ekonomin och därmed inte ökar sina resursanspråk.

Beräknat på detta sätt ökade de reala offentliga utgifterna med 3,27 1980.

Detta är lägre än genomsnittet för 1970-talet som uppgick till 5.87.

Nu bör det emellertid observeras att till följd av att företagen ökade sina relativa exportpriser var ökningen av BNP-deflatorn ovanligt hög 1980. Det är som avan antytts normalt att BNP-deflatorn ökar långsammare än

deflatorerna för inhemsk efterfrågan. Ett är som 1980 när företagen ökar :

sina exportpriser ovanligt mycket förskjuts denna relation.

Man kan hävda att om BNP-deflatorn ökar till föjd av att exportpriserna

stiger mer än som är långsiktigt möjligt att upprätthålla anger en omräkning med BNP-deflatorn en alltför låg ökning av utgiftstakten. Dessa utgifter ställer i praktiken över några är större krav på resurser än vad den så framräknade reala förändringen anger.

Det bör vidare observeras att'1—-2462 av BNP-deflatorns ökning i fjol sammanhänger med höjningen av indirekta skatter. En korrigering för detta tyder även det på att utgiftstakten omräknad med en mera långsiktigt

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 17

”normal” inflationstakt var något högre än vad som här angivits. Utveck-

lingen av de offentliga utgifterna som andel av BNP framgår av kapitel 9,

sid 160.

Fördelningen av utgiftstakten mellan olika delar av den offentliga sek-

torn framgår av följande tablå:

Real proc. Bidrag

förändring 1980

! Inkl. folkpensioner. 2? Exkl. folkpensioner. 3 Avser utgifter för kommunal konsumtion, investering och transferering.

Tablån illustrerar att med den nuvarande höga nivån på budgetunderskottet och det höga ränteläget bidrar statsskuldsräntorna kraftigt till att hålla uppe de offentliga utgifterna. I fjol bidrog de sålunda med drygt 1,5 enheter av den totala utgiftsökningen på drygt 3 Z.

Eftersom de totala offentliga inkomsterna endast ökade ungefär i takt med BNP försämrades den offentliga sektorns sparande räknat både i fasta och löpande priser.

I viss mån har den reala utgiftstakten justerats nedåt i jämförelse med motsvarande beräkning i preliminär nationalbudget. Detta beror, förutom på vissa omklassificeringar, bl.a. på att utgifterna för sjukförsäkringen blivit lägre än beräknat under hösten 1980.

För 1981 beräknas den reala utgiftstakten till ca 592, se kapitel 9. Hur denna ökning fördelar sig framgår av följande tablå:

Real proc. Bidrag

förändring 1981

Eftersom BNP endast torde öka obetydligt 1981 innebär det att den

offentliga sektorn tar i anspråk en större del av tillgängliga resurser än

under 1980.

Att beräkningarna nu visar en högre utgiftstakt än de 3,9 Zz som angavs i nationalbudgeten i januari beror bl. a. på att utgifterna blir högre till följd

av en högre pris- och löneökningstakt, något högre utgifter för arbetsmark- :

nads- och industripolitik och på att statens räntekostnader ökar till följd av

räntehöjningen i januari.

2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga I .1

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget : 18

I kapitel 9 redovisas den sedvanliga finanspolitiska effektberäkningen.

Att de finanspolitiska effekterna i denna kalkyl inte blir särskilt höga

varken 1980 eller 1981 beror bl. a. på att enbart förändringen jämfört med

föregående år uppmäts. Detta innebär att även om finanspolitiken redan i utgångsläget är expansiv mäts endast förändringarna jämfört med föregående år. Vidare antas olika slag av offentliga utgifter ha olika multiplikator-

effekt på ekonomin. Utgiftsökningarna 1980 och 1981 ligger främst vad gäller staten inte på utgifter med stor multiplikatoreffekt såsom konsumtion och investeringar utan på exempelvis statsskuldräntor med låg beräk-

nad multiplikatoreffekt.

Tabell 1:4 Finansiellt sparande 1979—1981 Milj. kr., löpande priser

Offentlig sektor (inkl. socialförsäkringssektorn) —-12 100 -19 600 —29 500 Summa —-11400 —21 600 - 19600

Utvecklingen under 1981 kan också belysas genom att studera det finansiella sparandet inom olika områden i ekonomin, se tabell 1:4. Det bör observeras att skillnaden mellan statens budgetsaldo och statens finan-

siella sparande bl. a. består av utlåning och andra finansiella transaktioner

som sker via budgeten.

Följande tablå visar förändringarna i olika sektorers finansiella sparanden mellan 1980 och 1981.

Förändring

Miljarder kr.

Bytesbalansen förändras något i positiv riktning. Vad gäller den inhems-

ka utvecklingen är den största förändringen försvagningen av det negativa offentliga sparandet. Eftersom förändringen av bytesbalansen stannar vid

2,0 miljarder kr. motsvaras försämringen av det offentliga sparandet i

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 19

huvudsak av en ökning av sparandet inom hushåll och företag. Skulle det offentliga sparandet försämras i mindre grad skulle det återspeglas i en lägre ökning av sparandet inom företagssektorn eller inom hushållen.

Här har tidigare redovisats en bedömning som innebär en minskning av

hushållens konsumtion. Skulle hushållen hålla en högre konsumtionsnivå

skulle detta i hög grad visa sig i en försämring av bytesbalansen. .

För företagens del redovisas en förbättring av det finansiella sparandet. Till en del får detta hänföras till den svaga aktiviteten i ekonomin. Upp-

skattningsvis torde bruttosparandet i de icke-finansiella företagen förbätt-

ras med 5 miljarder kr. 1981. Investeringarna kräver därav ca 4 miljarder

kr. Även om investeringsvolymen utvecklas svagt stiger investeringsbe-

loppen i löpande priser.

Omsvängningen i lagerutvecklingen medför att anspråken från lagersidan lättar avsevärt. Därmed kan det finansiella sparandet öka med det belopp som ovan angivits. Förändringen i bruttosparandet ger en antydan

om i vilken riktning förändringen i bruttodriftsöverskotten går. Detta mås-

te emellertid också ses mot bakgrund av den volymmässiga produktionsökningen och prisutvecklingen. Enligt de beräkningar som redovisas i

kapital 8 kommer därför driftsöverskottets andel av produktionen inom

industrin att sjunka 1981.

Den utvecklingen som här redovisats har betydande återverkningar på kreditmarknaden. Statsbudgetens likviditetsskapande effekt ledde under

1980 trots en stram kreditpolitik till en fortsatt snabb likviditetsökning i ekonomin. Den inhemskt genererade likviditetsökningen motsvarade i sig

en penningmängdsökning på ca 20Z. Detta motverkades emellertid av ett mycket stort valutautflöde, varför den faktiska penningmängdstillväxten under loppet av 1980 stannade på drygt 1276. Den genomsnittliga penningmängden under året ökade något mindre än BNP i löpande priser. Tar man hänsyn till den fallande trenden i den reala likviditeten var det emellertid inte fråga om minskning av överlikviditeten i ekonomin.

Det inträffade valutautflödet svarade under 1980 i huvudsak mot underskottet i bytesbalansen. Under sommaren uppkom visserligen vissa tendenser till valutaoro men de upphörde under hösten. Valutaoron återkom emellertid under början av 1981. För att motverka denna vidtogs en rad kreditpolitiska åtgärder. Diskontot höjdes med två procentenheter till 1296 och straffräntan till 1796. I samband med dessa höjningar tilläts räntesatsen för prioriterade obligationer att stiga med en procentenhet till 13,5 2. Vidare höjdes kassakraven för affärsbankerna. Bankernas utlåningsökning begränsas till 5 £ under perioden 30 juni 1980—30 juni 1981. Utlåningsreglering har även införts för finansbolagen. De vidtagna åtgärderna i kombination med regeringens ekonomiska handlingsprogram och uppgörelserna

på arbetsmarknaden ledde under andra hälften av februari och under mars

till ett valutainflöde. Det blev därmed möjligt att sänka straffräntan vid upplåning i riksbanken med en procentenhet till 16 22.

Prop. 1980/81: 150 -Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 20

Den fortsatta utvecklingen på kreditmarknaden kommer under 1981 att präglas av de kraftiga likviditetstillskotten från statsbudgeten. Med den statbilisering av bytesbalanssitutationen som nu kan förutses kommer den faktiska likviditetstillväxten att bli nägot snabbare än under 1980. Eftersom inflationstakten samtidigt väntas avta innebär det en relativt snabb ökning av den reala likviditeten i ekonomin. Till en del motverkas den genomsnittliga likviditetsökningen under året av företagens inbetalningar till vinstutjämningskonto i riksbanken och av de åtgärder som genomförs i syfte att utjämna den kommunala likviditeten. Trots detta torde ett relativt högt ränteläge komma att erfordras om den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet skall kunna hållas i balans.

Genom en relativt kraftig upplåningsökning kunde företagen under 1980 bibehålla sin likviditet trots att deras finansiella sparande minskade. Även hushållens likviditetssituation förblev relativt god trots att deras upplåning ökade långsamt. Detta förklaras av den betydande uppgång som skedde i hushållens finansiella sparande. Kommunernas likviditet ligger på en mycket hög nivå efter den kraftiga uppgång som skedde från halvårsskiftet 1977 till utgången av 1979. Under 1980 fortsatte kommunerna att öka sin likviditet. Genom att det finansiella sparandet försvagades blev dock likviditetsökningen relativt begänsad och kunde endast uppnäs genom en ökad upplåning. | |

Den svaga utvecklingen av företagens fasta investeringar och det kraftiga lageromslag som nu kan förutses talar för ett minskat upplåningsbehov från företagens sida under 1981. I samma riktning verkar vinstutsikterna. Trots den strama kreditpolitikéen som förs bör upplåningsmöjligheterna inte komma att innebära någon allvarlig restriktion för företagen under 1981, särskilt som möjligheterna till utlandsupplåäning är goda. Det höga ränteläget och osäkerheten om efterfrågans utveckling kan dock komma att verka dämpande på företagens investeringsvilja. Hushållens upplåningsmöjligheter kommer att vara begränsade även under 1981. Genom ett fortsatt högt finansiellt sparande kan deras finansiella tillgångsökning ändå beräknas bli av ungefär samma storleksordning som 1980. Av tillgångsökningen kan en ökad del komma att placeras i aktier och sparobligationer.

Kommunernas finansiella sparande kommer sannolikt att förbättras under 1981. En fortsatt likviditetsuppbyggnad kan därför väntas ske under loppet av året. Genom de åtgärder som kommer att föreslås för att minska den kommunala likviditeten kan den genomsnittliga Jikviditeten under året emellertid dämpas.

Produktion och sysselsättning 1981

Den utveckling som här skisserats innebär en dämpning av den inhemska aktiviteten. Detta sker dels genom att den privata konsumtionen faller. dels genom att försiktigheten med investeringsbeslut i ett läge med svag efterfrågan, även från utlandet. medför en låg investeringsnivå i näringsli-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget ha 21

Tabell 1:5 Förändring i BNP-komponenterna i procent av BNP föregående år 1977— 1981

1977 1978 1979 1980 1981

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och beräkningar utförda inom ekonomidepartementet.

vet. Som framgår av diagram 1:2 finns en betydande grad av samvariation

mellan investeringar och kapacitetsutnyttjande. Lagerutvecklingen bidrar

inte heller till att öka efterfrågan. Den låga inhemska aktiviteten i kombina-

tion med i stort sett oförändrad konkurrenskraft leder som tidigare redovi-

sats, till att den reala utrikesbalansen förbättras. Som framgår av tabell 1:5

är utrikeshandelssektorn den del av ekonomin som främst ger ett bidrag till produktionsökningen. Trots denna förbättring i reala termer förbättras

Diagram 1:2 Investeringar, lönsamhet och kapacitetsutnyttjande inom industrin

1970-1981

sosennenens Andel torerug nea full" seoac'te'sutryttjonae Kil

enn Investeringar ir oT industrn iprisato faretagt enlig? N3

1000 ilj bei 1975 års or ser

Inseste-

— — 3unmmmyrginal ickl. bidsag iFinansstetist ben far Paretaat Brutto- tira

filiverknicgr revs margin" vt De

mili nr

föllt

kaparcitets- frem. utnyttjande h

3 po ' mee Lees I H I ===-3

1008 I 10H 10

U

I

Kö ofte t=e)|

75 >. or SSE mr

me "a jd

1

sob a — UU sd

T

l I I l l | L I I L l l J

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

Anm. I OBS. Tre olika skalor. Anm. 2 Investeringarna avser privata företag, medan lönsamhet och kapacitetsut-

nyttjande räknats för hela industrin.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 22

bytesbalansen i löpande priser endast relativt obetydligt på grund av en oförmånlig utveckling av bytesförhållandet samt en fortgående försämring av transfereringsbalansen.

Den totala produktionen beräknas förbli i stort sett oförändrad 1981. Industriproduktionen sjunker räknat mellan årsgenomsnitten men torde öka under loppet av året främst för investeringar och export.

Sysselsättningsläget torde försämras under 1981. I förhållande till de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten får man räkna med lägre produktivitetsökningar under året. Den produktionsutveckling som här angivits leder till att genomsnittligt sett 30 000-40 000 färre personer torde efterfrågas under 1981 jämfört med 1980. Arbetskraftsutbudet beräknas vidare öka med uppskattningsvis 25 000 personer. För att möta försämringen av arbetsmarknadsläget under 1981 har dels åtgärder föreslagits i den arbetsmarknadspolitiska propositionen, dels föreslås nu åtgärder i kompletteringpropositionen.

1.3 Utblick mot 1982

Många av de problem som är centrala för stabiliseringspolitiken har ett tidsperspektiv som är längre än ett år. Under senare år har därför den reviderade nationalbudgeten innehållit en utblick bortom det innevarande året. I år har emellertid bedömningen av flera skäl gjorts mera översiktlig och begränsats till att omfatta ett år. Osäkerheten om den internationella utvecklingen är särskilt påtaglig i år. Det gäller bl. a. utvecklingen i Förenta Staterna och i samband därmed de högst skiftande bedömningar som föreligger om den internationella ränteutvecklingen och följdverkningarna härav. Vidare gäller att den utveckling som långtidsbudgeten visar kan komma att kräva ytterligare successiva besparingsinsatser. Tidigare har kalkylerna använts för att illustrera konsekvenserna av olika alternativ vad gäller kostnadsutvecklingen. För närvarande föreligger dock ett avtal som täcker 1982. Kalkylerna har därför begränsats till att omfatta endast år 1982. Bedömningen skall i första hand inte ses som en prognos utan som en överslagskalkyl över en utveckling som kan realiseras under vissa förutsättningar.

Vad gäller den internationella utvecklingen förutsätts att inflationen mattas av som en konsekvens av att effekterna av oljeprishöjningarna under 1979 och 1980 efterhand avtar. En viktig faktor är vidare den strama penningpolitiken i de tongivande länderna.

När inflationen avtar förstärks reallönerna vid given löneutveckling vilket så småningom leder till en ökande privat konsumtion. Vidare tycks investeringarna hållas uppe förhållandevis väl som en följd av en relativt sett god finansiell ställning i företagssektorn. Så småningom ökar också efterfrågan för lageruppbyggnadsändamål.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget ba a

Tabell 1:6 Försörjningsbalans 1982 Procentuel! volymförändring

Tillgång BNP Import av varor och tjänster RV Summa tillgång ww Efterfrågan Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar! BAN Privat konsumtion : -0, Offentlig konsumtion "A'A

Statlig : = —-DOD-MN Kommunal

Export av varor och tjänster Ir Summa efterfrågan [FO Inhemsk efterfrågan - ! Förändring i procent av föregående års BNP.

Utgående från den utveckling under 1981 som här tidigare redovisats

skulle detta kunna innebära en BNP-tillväxt i OECD-området på uppskatt-

ningsvis drygt 2,5 Zz.

Ett sådant uppsving för också med sig en ökning av handeln mellan

länderna. En världshandelstillväxt på 3 å 4 20 synes sannolik vid en pro-

duktionsökning av den angivna storleken. Här har förutsatts att inflationstakten mattas av under 1981. Med en som

följd härav dämpad löneökning under 1982 skulle prisökningen på bearbe-

tade varor i internationell handel kunna uppgå till 6 30 1982. I förhållande härtill väntas en viss realprisstegring på olja. Den fortfarande goda lagersi-

tuationen och den förhållandevis dämpade eftertrågan bör leda till att dramatiska reala prisökningar kan undvikas. Här har därför antagits en

realprisökning på 4 2 i årstakt från början av 1982. Några drastiska ned-

skärningar av utbudet av olja har ej förutsatts ske. Även övriga råvaror

väntas stiga i pris under 1982, ca 3 Ze realt.

Skulle inflationstakten ligga kvar på en hög nivå i Förenta Staterna skulle detta sannolikt leda till en skärpning av penningpolitiken och en fortsatt hög eller stigande räntenivå. Detta skulle ha betydande konsekvenser för de västeuropeiska länderna. De skulle se sig tvingade att också föra

en stram penningpolitik med en hög räntenivå. Detta skulle i väsentlig grad hålla nere tillväxttakten. Som tidigare nämnts har här förutsatts en BNP-tillväxt på drygt 2,5 inom OECD-området. Under dessa förutsättningar är det rimligt att räkna med en världshandelstillväxt på 3-4 Z. Vårt relativa kostnadsläge torde förbättras något 1982. Tvåårsavtalet torde ge en timkostnadsökning på ca

6 Ze. Eftersom produktiviteten stiger något blir ökningen av arbetskostna-

den per producerad enhet lägre än 6 Z. Det bör innebära en viss förbätt-

ring av vårt internationella konkurrensläge. Vinstläget synes också förbätt-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 24

ras och med hänsyn till att vinstandelen då har kommit upp på en betydligt högre nivå än 1978-1979 är det rimligt att förutsätta att detta leder till att företagen sänker sina relativa priser för att vinna volymer. Här har förutsatts att företagen sänker sina relativa priser med 3 0 1982. Därmed kan den internationella konjunkturuppgången utnyttjas på ett bättre sätt än 1978 och 1979. Företagen kan göra andelsvinster och exportökningen kan bli 6 26.

En löneutveckling enligt avtalet och den antagna internationella prisstegringen ger möjlighet att hålla inflationstakten vid den i avtalet förutsatta gränsen om 6,5 24 under loppet av året. |

Den offentliga konsumtionen blir i det angivna scenariot praktiskt taget oförändrad. Kommunerna förutsätts hålla volymökningen på de I 2 från 1982 som angivits som ett riktmärke för de närmaste åren. Statens konsumtion påverkas av de nämnda besparingarna varför den beräknas falla med I 4.

För de offentliga investeringarna gäller att de statliga investeringarna beräknas falla något, medan de kommunala torde förbli i stort sett oförändrade.

Bostadsinvesteringarna torde öka något delvis som en följd av de åtgärder på det bostadspolitiska området som föreslås i kompletteringspropositionen och som höjer igångsättningen redan i år. Antalet igångsatta lägenheter torde vidare öka något 1982 samtidigt som ombyggnadsverksamheten också ökar något som följd av den utveckling som anges i den bostadspolitiska energipropositionen.

Den förbättrade internationella konjunkturen och det förbättrade vinstläget leder till en investeringsökning i näringslivet. I det läge som här förutsätts råda kan en investeringsökning på 4-5 Zz mycket väl realiseras.

Konjunkturförbättringen torde leda till en viss lageruppbyggnad 1982. Eftersom lagerinvesteringarna beräknats sjunka i år innebär denna omsvängning i lagerutvecklingen ett efterfrågetillskott på ungefär 1 1/4 76 av BNP. .

Den här angivna utvecklingen ger en ökning av den inhemska efterfrågan på ca 1,5 20. Med hänsyn tagen till att kostnadsläget synes medge en långsammare prisutveckling på svenska produkter i relation till importerade skulle svenska varor vinna marknadsandelar här hemma på importens bekostnad. Därför har importen beräknats öka volymmässigt med 4 X.

Eftersom exporten ökar med 6 9c förbättras den reala utrikesbalansen med rmotsvarande I 26 av BNP. Sänkningen av våra relativa priser håller dock tillbaka intäkterna i löpande priser. Den reala förbättringen ger därmed inte ett omedelbart utslag på handelsbalansen. Härtill kommer att transfereringsbalansen, där räntenettot ingår, kommer att fortsätta att försämras. Därmed skulle bytesbalansunderskottet ligga kvar ungefär på den nuvarande nivån, eller drygt 20 miljarder kr.

Som framgår av tabell 1:6 skulle BNP-tillväxten uppgå till knappt 2,5 90.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 25

Eftersom produktiviteten förutsätts öka samtidigt leder denna produktionsökning inte till någon omedelbar sysselsättningsförbättring.

Den finansiella utvecklingen kommer även 1982 att bestämmas av storleken och utvecklingen av underskotten i bytesbalansen och statsbudgeten. Här har dock förutsatts att de likviditetsökningar som budgetunderskottet medför kan bemästras så att den här förutsatta pris- och kostnadsutvecklingen ej äventyras.

UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 29

2¶Det internationella läget

2.1¶Sammanfattande översikt Utvecklingen 1980

I allt väsentligt bekräftar den ekonomiska statistiken den bild av konjunkturutvecklingen under 1980 som tecknades i PNB. Tillväxttakten i OECD-området sjönk från 3,3 26 1979 till drygt 1926 och under loppet av året gick världsekonomin allt tydligare in i en lågkonjunkturfas. Den amerikanska ekonomin utvecklades starkare än väntat under senare delen av fjolåret. men BNP för helåret minskade ändå marginellt. I Västeuropa blev produktionsutvecklingen i gengäld något sämre, huvudsakligen till följd av en svagare tillväxt i Förbundsrepubliken Tyskland. Industriproduktionens utveckling (se diagram 2:1) speglar än tydligare konjunkturutvecklingen: i december 1980 hade den sjunkit ca 17 i förhållande till fjolårsnivån i Förenta staterna men hela 5 i de fyra största europeiska ekonomierna.

Inflationstakten tenderade att bromsas in under loppet av höstmånaderna men steg på nytt i december. Detta var främst en kombinerad effekt av fortsatt stigande oljepriser och en allt starkare dollar, vilket spädde på

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1978—1981 Årlig procentuell förändring

Andel av 1978 1979 19807 1981” OECD-områdets totala BNP. $c!

De sju stora länderna Förenta staterna 34,7 4,4 2.3 0.3 1 Japan 14.8 6,0 5,9 4.2 3 1/2 Förbundsrepubliken

Norden

Vissa andra OECD-länder

11979 års priser och växelkurser. ? Ekonomidepartementets bedömningar. Källa: OECD.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 30

Diagram 2:1 Industriproduktionens utveckling i de större OECE-länderna 1975— 1980 Index 1975 = 100

30T Förenta staterna TNA 120 F

not =

as

90

140 F fr

130 F Japan a —” 120 F -

a NN not - ser 00 pt Förbundsrepubliken Tyskland 1 TT — 930

130 F

120T Frankrike nh mna

110 F si AT

—.

100 fa cl Storbritannien

| -s

130 | . > 4 4, dd 5”

Italien På N 1207 - Fan

ce” NMNaan Palle

not se —

100 Canada 930 |

L II I I I l |

1975 1976 1977 1978 1979 1980 Källa: OECD.

importpriserna snabbare än väntat i Västeuropa. I Förenta staterna bidrog

höga nominella löneökningar tillsammans med en läg produktivitetsutveckling tll att driva upp konsumentpriserna.

Arbetsmarknadsläget stabiliserades något i Förenta staterna tack vare

produktionsökningen under hösten, men i Västeuropa ökade arbetslösheten snabbt under andra halvåret och nådde vid ärsskiftet en nivå av ca 7 '7-

av arbetskraften.

OECD-ländernas handel under 1980 speglade väl den pågående lågkonjunkturen: volymmässigt ökade exporten — huvudsakligen till OPEC - med

totalt 592, medan importen sjönk med 1,52. Trots denna förbättring av den reala utrikesbalansen för i-länderna försämrades denna kraftigt i värdetermer, då bytesförhållandet förvärrades med 7—-8Z.. Den viktigaste anledningen härtill var givetvis de fortsatta oljeprishöjningarna, se diagram 2:2. I-ländernas importpriser steg således med drygt 2.194 medan ex-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 31

Tabell 2:2 Bytesbalansutvecklingen i vissa länder 1977— 1980 Miljarder dollar

1977 1978 1979 1980! Förenta staterna — —-— | I = 30 Japan -— fo AA IC 2 I oc Förbundsrep. Tyskland 20 VA 'n Nederländerna de TD

BIL I Schweiz RI

WP IR I NCENAS- cn Frankrike Storbritannien I

bo

Halien BR AD

2AnWRIUIRND i I Son Canada BIO

NU BR

Belgien-Luxemburg la ROM "AIKA

Övriga OECD ta I I OECD-totalt I I DO I 2 vr BI I I 55

Mafa

OPEC-länderna ta BRRSKNOWWISRSR Sn- IA S Ar 30 15 Icke oljeproducerande utvecklingsländer —-23,0 1 tas in ' —35 I > Ned ! Ekonomidepartementets bedömningar. Källa: OECD.

portpriserna ökade med 12,54. Som ett resultat av oljeprishöjningarna

ökade de oljeproducerande staternas bytesbalansöverskott till 115 miljarder dollar, medan OECD-ländernas motsvarande underskott ökade från ca 35 miljarder dollar 1979 till ca 75 miljarder dollar 1980, se tabell 2:2. I motsats till vad som skedde efter oljekrisen 1974/75 föll i fjol en

väsentlig del av industriländernas ökade bytesbalansunderskott på de starka länderna, Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Samtidigt fick emellertid flera av de små OECD-länderna, trots att de förde en restriktiv

ekonomisk politik, notera större bytesbalansunderskott. I Förenta staterna

och Storbritannien skedde omstag till överskott.

Utsikter för 1981

Den bedömning av den internationella konjunkturen som gjordes i PNB

utgick från att lågkonjunkturen skulle dominera under 1981, med en svag

tillväxt eller t.o.m. stagnation under första halvåret, följt av en långsam återhämtning under andra halvåret. I huvudsak förväntades uppgången drivas fram av en försiktig ökning av den privata konsumtionen. men även utrikeshandeln (främst exporten tull OPEC) skulle ge ett positivt bidrag till ullväxten. Lagercykeln närmar sig sannolikt sin botten, men torde inte

bidra med någon tillväxtimpuls förrän under andra halvåret och torde då

inte heller bli särskilt stark. I sin helhet väntades enligt denna prognos, som innebar en något lägre aktivitet än den OECD förutsade i Economic

Outlook nr 28, utgiven i december 1980. en tillväxt för 1981 på mellan en

halv och en procent. Det geografiska mönstret innebar en långsam tillväxt i

Förenta staterna och en stagnation i Västeuropa under första halvåret följt av ett något starkare andra halvår i hela OECD-regionen. Sedan PNB utarbetades har konjunkturen utvecklats på ett sådant sätt

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 32

att utsikterna för 1981 har blivit ännu något svagare. För det första har den

ekonomiska politiken styrts över i ännu mera restriktiv riktning. Främst gäller detta penningpolitiken. Det höga amerikanska ränteläget har tvingat de europeiska centralbankerna att föra en mycket stram räntepolitik för att

motverka en fortsatt, inflationsdrivande och bytesbalansförsämrande depreciering, diagram 2:3 Den internationella ränteutvecklingen. I första

hand torde den höga räntenivån påverka investeringsutvecklingen. men

har via sin inverkan på den allmänna aktivitetsnivån och de allmänna förväntningarna. även en negativ effekt på den privata konsumtionen. Emellertid stramas även finanspolitiken åt i exempelvis Förenta staterna och Storbritannien, vilket förstärker politikens restriktiva verkan.

För det andra torde den förväntade konsumtionsledda uppgången kom-

ma att både försenas och försvagas. Bidragande orsaker härtill är att de

cicring och EMS-valutornas depreciering! — netto lett till en accelere-

rande inflationstakt i OECD-området i dess helhet. Detta i sin tur medför

Diagram 2:2 Oljeprisutvecklingen 1979-1981 100-tal kr. per m.

147 13F AN n Rotterdam | oerda

' N OM EO 1 iqosoil) 121 I I V ul i I 1 Le - AS NM e, ÖN ” ee”

FF AA, t

hn I NM of

ob Ah / NS

U 1/ NO 9 F LI

!

Arabian Light fob el

I

bag rr rr gr dnr nrg 0 0 rr]

1979 1980 1981 Anm. De två kurvorna exemplifierar prisutvecklingen på två olika oljemarknader. Arabian Light är det pris på råolja som utgör ett internationellt riktmärke för prissättningen på övriga råoljekvantiteter och eldningsolja I i Rotterdam speglar utvecklingen på marknaden.

! Mellan sista veckan i juni 1980 och medio februari 1981 apprecierades den effektiva dollarkursen med drygt 10 9t, D-markens depreciering uppgick till drygt 5§£. Den tyska valutans fall gentemot dollarn under samma period uppgick till 18,5 Zz.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I.1 Reviderad nationalbudget 33

Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling 1977—1981 Årlig procentuell förändring

1977 1978 1979 1980 Febr. 1980 Febr. 1981

Källa: OECD.

Diagram 2:3 Den internationella ränteutvecklingen 1978-1981 (Centralbankens diskonton)

Mp FT L Storbritannien 16 F -— 15F 14F l = --

| - L If fena | | staterna |

2 - | mereses . . 1 FE - 10k rt Sverige

ot | ooseonnnn

fa |

7E ft : = JA posseskeser

a J Förbunds- | 6 == — republiken ”

sossssa Tyskland

st S

4¶Ed | an

3bae-===—=—=——— —==———

L ÅL II L ]

1978 1979 1980 1981 Källa: Riksbanken. 3 Riksdagen 198081. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 34

att realinkomsterna vid givna nominella löner bromsas. De fortsatta reala oljeprishöjningarna verkar i samma riktning.

För Västeuropas del gäller vidare att den försämring av konjunkturklimatet som inträffade under vintern och som tagit sig uttryck i bl.a. en snabb ökning av arbetslösheten, redan lett till en försämring av hushållens förväntningar. Detta i sin tur gör det sannolikt att sparkvoten, i stället för att vara oförändrad, kommer att stiga.

Investeringarna och investeringsplanerna har hittills visat en betydande

motståndskraft mot lågkonjunkturen och något sammanbrott för indu-

striinvesteringarna av samma omfattning som skedde under lågkonjunk-

turen 1974-1975 bedöms allmänt som osannolik. De viktigaste skälen

härför är att företagens finansiella position nu inte urholkats i samma utsträckning som då samt att de ökade kraven på strukturanpassning i allmänhet och anpassning till de högre energipriserna i synnerhet har ökat räntabiliteten på rationaliseringsinvesteringar och investeringar i ny, energisnålare teknik. Givetvis kan inte dessa faktorer helt uppväga de depressiva effekterna på investeringarna av det låga kapacitetsutnyttjandet och den försämrade vinstutvecklingen. varför en viss nedgång i näringslivsinvesteringarna är sannolik. Men denna minskning torde bli begränsad jämfört med vad som är normalt i denna fas av konjunkturcykeln. Hur motståndskraftiga investeringarna kommer att bli är dock i hög grad beroende av den fortsatta ränteutvecklingen, främst i Europa. Hittills synes de höga realräntorna där inte ha strypt investeringsverksamheten. Men skulle den nuvarande räntenivån bli bestående under en längre tid. föreligger risk för att investeringarna dämpas mera påtagligt, vilket i sin tur skulle för-

länga lågkonjunkturen. Den statsfinansiella situationen i flertalet länder har försämrats påtagligt som en följd av bl. a. den låga tillväxten under senare delen av 1970-talet.

Med hänsyn till de numera närmast strukturella underskotten i budgetarna har den offentliga utgiftspolitiken givits en utpräglat restriktiv inriktning och de senaste budgetförslagen i Förenta staterna och Storbritannien innebär en ytterligare nedskärning av de offentliga utgifterna. Utrymmet för expansiva efterfrågestödjande offentliga utgifter måste därför bedömas som minimalt.

En positiv faktor i den totala konjunkturbilden utgörs av världshandeln. Handeln mellan OECD-länderna blir visserligen mycket svag som en följd av den låga tillväxten. Men OPEC:s ökade oljeinkomster ger underlag för en kraftig ökning av exporten till denna ländergrupp även om denna utgör enbart 79£ av OECD-ländernas totala export. Trots den svaga efterfrågan i i-länderna väntas världshandeln öka med ca 296. Av särskild betydelse torde exporten komma att bli i Västeuropa. De valutor som ingär i det europeiska valutasystemet (EMS) har på grund av D-markens depreciering

gentemot dollarn, noterat ett klart fall i den effektiva växelkursen. Detta

leder i sig till en förbättrad konkurrenskraft. Lägger man därtill den ned-

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 35

gång i inhemsk efterfrågan som skett i början av året, uppstår en situation med starka incitament för en kraftig expansion av exporten. Att dessa faktorer redan börjat verka synes bekräftas av den positiva utvecklingen för exportorder till den västtyska industrin.

Det konjunkturmönster som skisseras i länderavsnitten innebär en något annorlunda profil jämfört med vad som angivits i PNB. I Förenta staterna har utvecklingen under hösten och vintern varit starkare än väntat. Under våren torde emellertid aktiviteten plana ut, eventuellt t. o. m. falla under en kortare period, och en fortsatt återhämtning vidta först under andra halvåret. I Europa synes första halvåret bli utpräglat svagt och en uppgång är inte sannolik förrän under senare delen av året. Detta innebär att den internationella konjunkturen skulle uppvisa en högre grad av samtidighet. än vad som tidigare föreföll sannolikt.

Sammanfattningsvis pekar tillgänglig information på en något svagare utveckling i världsekonomin under loppet av året. I synnerhet gäller detta Västeuropa där BNP riskerar att sjunka med ca 192 1981. Tillväxten i Förenta staterna däremot blir sannolikt svag med en stagnationsperiod under sommarhalvåret. För helåret förutses en tillväxt på 176.

I Japan synes den vikande exportefterfrågan vägas upp av inhemska efterfrågefaktorer så att någon ändring av den tidigare prognosen inte framstår som motiverad. Totalt i hela OECD skulle tillväxten, trots ett svagare förlopp under året, bli av samma storleksordning som i PNB, eller mellan en halv och en procent.

Den nuvarande prognosen är omgärdad av en rad osäkerheter.

När det gäller oljeprisutvecklingen har denna hittills under 1981 varit lugn. Under 1980 sjönk OECD-ländernas oljekonsumtion med nära 84. Denna oväntat starka nedgång i oljeefterfrågan förklaras av flera faktorer. Den svagare ekonomiska tillväxten i fjol är en omständighet som bidragit till att minska oljeefterfrågan. En annan är att de successiva oljeprishöjningarna med omkring 15092 under 1979 och 1980 uppenbarligen har fått en starkare ackumulerad efterfrågedämpande effekt än väntat. Prishöjningarna har bl.a. drivit fram ett ökat användande av alternativa energikällor, främst kol. Vidare har energipolitiken i ett antal länder aktiverats. Viktigast för oljeprisutvecklingen i världen är därvidlag att den nya amerikanska administrationen avskaffat prisregleringen för de amerikanska oljepriserna, så att dessa anpassats till världsmarknadsnivån. Slutligen har såväl hushåll som företag i de oljeimporterande länderna på ett annat sätt än 1973-1974 uppfattat de senaste oljeprishöjningarna som bestående i reala termer och förväntningarna har snarast inriktats på fortsatta realprishöjningar.

! I bägge fallen påverkas emellertid genomsnittstillväxttalen av det positiva (i Förenta staterna) resp. negativa (Västeuropa) statistiska ”överhänget” från 1980: ”ingångsnivån”” 1981 i Förenta staterna blev högre än väntat, medan produktionsnivån i Västeuropa blev lägre än väntat.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget = 26

Oljeproduktionen i OPEC-länderna sjönk med ca 10961 fjol främst på

grund av bortfallet av oljeexport från Iran och Irak. Saudi-Arabien kom-

penserade en del av bortfallet genom att öka sin produktion utöver den tidigare nivån. Den låga efterfrågan i i-länderna, de höga lugren samt den saudiarabiska extraproduktionen förhindrade att kriget mellan Iran och

Irak ledde till en ny spekulativ prisvåg av samma slag som inträffade på våren 1979. Mot slutet av 1980 började spotpriserna åter sjunka och den höjning av det officiella oljepriset som beslutades vid OPEC-mötet på Bali

i december stannade vid 952. Sedan dess har spotmarknadspriserna fort-

satt att sjunka och flera av högprisländerna inom OPEC har tvingats att

sänka priset ned till den officiella OPEC-nivån på 36 dollar per fat.

Utsikterna för 1981 tyder på en fortsatt lugn prisutveckling. På efterfrågesidan kommer den svaga ekonomiska aktiviteten och de höjda ameri-

kanska oljepriserna att dämpa efterfrågan på importerad olja. På produktionssidan har Iran och Irak, trots pågående krig, återupptagit sin oljeex-

port med drygt I miljon fat om dagen. Samtidigt har Saudi-Arabicn förklarat att man kommer att ligga kvar på den förhöjda produktionsnivån under 1981 trots den återupptagna iranska och irakiska exporten. Ett av syftena bakom denna saduiarabiska produktionspolitik är att skapa de nödvändiga

förutsättningarna för att alla OPEC-stater i sin prissättning skall följa den prissättningsformel som utarbetats inom OPEC. Denna formel. vars syfte

är att åstadkomma en lugn och mera förutsebar oljeprisutveckling, bygger på den reala tillväxten i i-länderna, prisutvecklingen för i-ländernas export till OPEC-länderna. samt växelkursutvecklingen. Trots dessa gynnsamma omständigheter kvarstår osäkerheten beträffande prisutvecklingen mot

slutet av 1981 då efterfrågan mäste täckas av lagerneddragningar.

En annan osäkerhetslaktor är löneutvecklingen. Denna har varit relativt. måttlig i flertalet OECD-länder och har inte som fallet var 1974—1975 inneburit någon kompensation för oljeprishöjningarna. Emellertid är det ovisst om löntagarna kommer att fortsätta att absorbera de försämringar i

bytesförhållandet med åtföljande inflationsimpulser som nu uppstår. Skul-

le så inte bli fallet, skulle företagssektorns finansiella situation urholkas och investeringsutvecklingen ytterligare dämpas.

En annan risk som blir alltmer påtaglig är att den samtidighet i det internationella konjunkturförloppet. som nämnts ovan, kan komma att

förstärka lågkonjunkturen så att de större ländernas efterfrågestagnation

via utrikeshandeln verkar ömsesidigt försvagande. Erfarenheterna efter

oljekrisen 1973/74 tyder på att denna internationella ”multiplikatoreffekt”

tenderar att underskattas. Mot denna eventualitet kan å andra sidan anföras att de efterfrågekomponenter i resp. ekonomi som i första hand skulle kunna generera ett ytterligare fall — de fasta investeringarna och lagerinvesteringarna — nu synes ha nått en boten i konjunkturkurvan.

Den prognos för totala produktionen som här gjorts innebär en dyster utveckling av sysselsättningen i OECD-området. I Förenta staterna har

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 37

visserligen arbetslösheten stabiliserats. men ligger fortfarande på en hög nivå (ca 7.576). I Europa har arbetslösheten stigit snabbare än väntat och uppgår f.n. till drygt 776 och en fortsatt försämring synes sannolik.

Industriländernas samlade bytesbalansunderskott torde, med ovan skisserade utveckling, nästan halveras 1981 till ca 40 miljarder dollar. Förbättringen ser emellertid ut att äga rum i de stora länderna: minskade underskott förutses i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan, ett åtminstone fördubblat överskott väntas I Förenta staterna. OPEC:s överskott bör minska till under 100 miljarder dollar, förutsatt att oljepriserna inte ånyo rusar i höjden. De icke oljeproducerande utvecklingsländerna antas få en ytterligare förvärrad extern situation. Bytesförhållandet för denna grupp försämras sannolikt både gentemot industriländerna och gentemot OPEC, då prisutsikterna är relativt stabila för deras exportprodukter. Dessutom erbjuds sämre avsättningsmöjligheter i industriländerna.

Finansieringsbehoven är fortsatt stora för underskottsländerna. Merparten av denna finansiering kommer att ske via de internationella kapital-

marknaderna. En gradvis ökad roll får Internationella valutafonden, IMF. Fondens likviditet är f.n. god. Förstärkningar behövs emellertid om IMF

skall kunna spela en ännu större roll som finansiär av temporära underskott och som tillskyndare av anpassningsåtgärder.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin kännetecknades under 1980 av starka kon-

junkturfluktuationer mot en allmän bakgrund av fortsatt hög inflation. En mycket kraftig, men osedvanligt kort recession under första halvåret följdes av en återhämtning från sommaren, och andra halvåret återvanns drygt

2/3 av den mark som tappats under det andra kvartalets 10-procentiga (årstakt) fall i totalproduktionen (BNP). Vid utgången av 1980 låg den

ekonomiska aktiviteten på ungefär samma nivå som ett år tidigare. Också

för året som helhet var BNP i stort sett oförändrad jämfört med 1979.

Trots den svaga ekonomin steg priser och löner snabbt. Åren 1979 och 1980 är den hittills värsta inflationsperioden i Förenta staterna under 1900talet. Prisökningarna i konsumentledet var 11.456 1979 och 13.54: fjol.

Försämringen av pristrenden kan hänföras till dels den andra rundan av kraftiga oljeprishöjningar, dels en ogynnsam utveckling av mer grundläg-

gande, inhemska bestämningsfaktorer för priserna. Priset på importerad

olja mer än fördubblades under 1979 och 1980. Samtidigt ökade lönekostnaden per producerad enhet med tvåsiffriga tal. Produktiviteten sjönk åter

i fjol, och löneökningstakten fortsatte att stiga, dock inte tillräckligt för att kompensera för inflationen. Reallönerna föll därför ytterligare.

Den kraftiga svackan i aktiviteten för ett år sedan var resultatet av en spontan dämpning i konjunkturen i kombination med ett åtstramningspro-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget = 38

gram. Detta sattes in mot bakgrund av en mycket snabb inflation under årets första två månader, då det ännu inte stod klart att en nedgång redan inletts i ekonomin. Bidragande till att raset i ekonomin blev så kraftigt var också karaktären av åtgärderna. Tyngdpunkten låg på kreditpolitiken med bl.a. en reglering av bankernas utlåning. främst konsumentkrediterna. Den stora osäkerhet som uppstod. inte minst hos allmänheten, om konsekvenserna av att fortsätta att använda kreditkort förstärkte effekten av åtgärderna. Räntorna steg på kort tid till rekordnivåer, samtidigt som hypoteksinstituten fick svårigheter att få fram kapital.

Den finanspolitiska delen av åtstramningsprogrammet gav resultat först under andra halvåret, då de federala konsumtions- och investeringsutgifterna föll i reala termer. För 1980 som helhet verkade dock den offentliga efterfrågan i expansiv riktning. Detta intryck förstärks ytterligare när hänsyn tas också till skatte- och transfereringssidan av den federala budgeten. För budgetåret 1980 slutade budgeten i ett underskott på ca 60 miljarder dollar, ca 2,54 av BNP, en fördubbling jämfört med budgetåret dessförinnan.

Även om nedgången i aktiviteten våren 1980 var väl spridd till alla efterfrågeområden, blev den mest uttalad för bostadsbyggandet och för varaktiga konsumtionsvaror, särskilt bilar. Den senare utvecklingen sammanföll med stora strukturella problem för den inhemska bilindustrin. Denna och bostadsbyggnadssektorn, vilka tillsammans svarar för 77 av BNP. fick ta hälften av minskningen i BNP under andra kvartalet. För året som helhet motsvarade tillbakagången inom de båda sektorerna 257 av BNP.

Återhämtningen i ekonomin under andra halvåret 1980 var i väsentlig utsträckning spegelbilden av händelseförloppet under våren och sålunda mest uttalad för varaktiga konsumtionsvaror och bostadsbyggandet. Exportefterfrågan verkade tillbakahållande på utvecklingen i tilltagande grad över året, en negativ trend som har hållit i sig under inledningen av 1981. Näringslivets investeringar visade en mycket svag, positiv trend från förra vårens låga nivå. Tidigare optimistiska investeringsplaner för 1981 har successivt reviderats ned. Kapacitetsutnyttjandet understeg i februari i år 8050. Enligt den senaste enkäten väntas näringslivets investeringar öka med I & i reala termer i år, vilket är en nedjustering från tidigare.

Även om expansionen i ekonomin sedan förra sommaren både varit starkare och varat längre än flertalet bedömare antog för bara några månader sedan. pekar nu allt fler tecken på att en förnyad avsaktning inletts. Bilden är dock långtifrån entydig. Allmänt gäller att indikatorer för den reala sidan av ekonomin, industriproduktion och sysselsättning, under vintern visat större styrka än indikatorerna för de finansiella marknaderna och prisområdet. Den gängse bedömningen. ehuru omgärdad med stora osäkerhetsmarginaler. är att aktiviteten i ckonomin stagnerar eller rent av går tillbaka under något kvartal under sommarhalvåret 1981 för att därefter

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 39

åter vända uppåt. Vad gäller utvecklingen i ekonomin på ett års sikt är ' osäkerheten ännu större. I detta perspektiv måste hänsyn tas också till effekterna av det ekonomisk-politiska program administrationen har föreslagit för det budgetår som inleds den I oktober 1981 och för åren därefter.

Det ekonomisk-politiska programmet innehåller fyra huvudpunkter. Skattesänkningar: För hushållens del med 1070 i tre omgångar med början vid halvårsskriftet 1981: för företagen förenklade avskrivningsregler med förkortade avskrivningstider för investeringar retroaktivt från den 1 januari 1981. Stora nedskärningar i budgetens utgiftssida utom för försvaret. Begränsningar i de federala regleringarna. Stöd för en stabil och restriktiv kreditpolitk från centralbankens, Federal Reserve, sida.

Administrationen väntar att programmet skall bidra till en mycket gynnsam utveckling i ekonomin under den kommande femårsperioden: BNPtillväxten förutses bli 4 å 576 per år i reala termer. Konsumentpriserna antas minska från 11296 till 4960. Underskottet i den federala budgeten förbyts från 1984 i ett överskott.

Kongressen har att fatta beslut om flertalet av förslagen till konkreta åtgärder. Detta kommer att ta ytterligare flera månader. Det är sålunda inte möjligt att nu veta vilka budgetnedskärningar och skattesänkningar Kongressen accepterar och vilka tidsperioder som kommer att bli aktuella.

Den expansiva effekten på efterfrågan av de föreliggande förslagen till inkomstskattesänkningar och ökade försvarsutgifter väger troligen tyngre än nedskärningarna på andra områden i budgeten, bl. a. därför att minskade bidrag till delstater och kommuner ersätts med ökade utgifter på lokal nivå. Med en expansiv finanspolitik läggs en alltför stor börda på kreditpolitiken. Detta torde resultera i förnyade räntestegringar som får negativa effekter på den reala ekonomin i ett senare skede. Det finns också en uppenbar risk för att inflationsförväntningarna ökar.

Man kan fråga sig om de föreslagna åtgärderna får de av administrationen aviserade kraftfulla effekterna på utbudssidan och i fråga om pris- och kostnadsutvecklingen, i varje fall så snabbt som administrationen har antagit. Osäkerheten knyter sig t. ex. till skattesänkningarnas effekter på arbetsutbud och sparande.

För innevarande år anmäler sig en utplaning, eller eventuellt ett smärre fall, i den ekonomiska aktiviteten under de närmaste månaderna innan läget förbättras under hösten. Denna uppgång blir i väsentlig utsträckning beroende på när skattesänkningen sätts in. Konsumtionsefterfrågan samt expansionen inom försvarsindustrin väntas leda uppgången. Bostadsbyggandet liksom exportefterfrågan förutses däremot verka återhållande på totalefterfrågan. Näringslivets investeringar, inkl. lagerinvesteringarna. torde ge endast marginella bidrag till expansionen för året som helhet. Totalproduktionen skulle därmed kunna öka med någon procent under loppet av året. Också i genomsnitt för 1981 är en BNP-tillväxt i storleksordningen I Ze att förutse, Detta torde betyda att arbetslösheten ånyo ökar, efter att under den gångna vintern successivt ha fallit till under 7,5 Z.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I.1 Reviderad nationalbudget 40

Osäkerheten för det framförliggande året gäller i första hand inflations-

trenden samt styrkan i den uppgång i ekonomin som väntas under senare delen av 1981. Kommande beslut i kongressen blir av central betydelse. Riskerna för en mindre gynnsam utveckling än den administrationen skisserat är dock betydande.

Försörjningsbalansen Förenta staterna Procentuell volymförändring

I Förändring som procent av BNP för föregående år.

Japan

Den japanska tillväxten var under 1980 fortsatt hög i förhållande till

omvärlden. Anpassningen till den andra oljeprischocken 1979/80 har gätt

bättre än i övriga industriländer. Mycket tack vare ett omfattande energibesparingsprogram minskade energikonsumtionen med 3 26 1980 samtidigt som totalproduktionen ökade med ca 4 1/46. Vinstnivåerna i företagen har bibehållits på en relativt hög nivå, inflationen har varit måttlig och bytesbalansproblemen inte alltför stora.

Den inhemska efterfrågan började försvagas 1979. Denna utveckling fortsatte under 1980, särskilt sedan impulserna från den statliga sektorn

avtog. I stället kom exporten att vara den drivande kraften bakom tillväxten. En kombination av god produktivitetsutveckling, återhållsamma löne-

ökningar och den tidigare deprecieringen av yenen gav exportindustrin goda konkurrensfördelar på världsmarknaden. Mätt i volym steg exporten med ca 1796 samtidigt som importen sjönk med ca 67. Utrikeshandeln kom därmed att svara för en betydande del av den totala produktionsök-

ningen. Den privata konsumtionen steg 1979 med 5,96. En viss dämpning

inträdde mot slutet av året och fortsatte 1980. Den reala disponibla inkomsten utvecklades svagt beroende på bl.a. måttfulla löneökningar i kombination med en jämfört med föregående år accelererande inflationstakt. Trots en neddragen sparkvot steg den privata konsumtionen 1980 därför med endast ca 24. ,

Under 1980 fortsatte de privata investeringarna, exkl. byggnadssektorn,

att uppvisa en hög tillväxt om än i något långsammare takt än tidigare.

Faktorer bakom denna gynnsamma utveckling var främst ett fortsatt ökat

kapacitetsutnyttjande, ökad efterfrågan på såväl energibesparings- som på rationaliseringsinvesteringar samt en hög vinstnivå. Inom byggnadssek-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 41

torn sjönk däremot investeringarna beroende på stigande priser på mark och byggnadsmaterial och högre räntor på huslån. Dessutom hade byggnadsinvesteringarna ökat kraftigt under tidigare år. Sammantaget blev utvecklingen därmed svag för de totala privata investeringarna.

De offentliga utgifterna sjönk för året med ca 3,56, trots att konsumtionen ökade något. Den negativa utvecklingen får ses mot bakgrund av

myndigheternas önskan att uppnå en balanserad budget på medellång sikt.

Regeringens taktik har tidigare varit att med finanspolitiska åtgärder stimulera tillväxten då efterfrågan varit låg. Detta har lett till att budgetunderskottet ökat från 0,57 av BNP 1973/74 till 6.47c 1979/80. I stället har

penningpolitiken använts för att dämpa prisstegringarna. Under 1980 ändrades emellertid strategin. Oro för att finansieringen av budgetunderskottet skulle tränga ut privata investeringar från kapitalmarknaden låg bakom denna vändning. Finanspolitiken blev sålunda stramare samtidigt som

penningpolitiken blev allt mindre restriktiv. Diskontot sänktes vid ett par

tillfällen under året till 71/46 i november 1980. I mars 1981 sänktes diskontot med ytterligare en procentenhet. I [981/82 års budget föreslås

flera större skattehöjningar för att dämpa budgetunderskottet. Regeringen

har emellertid samtidigt presenterat åtgärder i avsikt att stödja den inhems-

ka efterfrågan. Stimulanspaketet, som presenterades i mitten av mars, är

inriktat på den mindre och medelstora industrin samt på byggverksamhe-

ten. För kalenderåret 1981 väntas emellertid den offentliga efterfrågan öka

främst beroende på betydande statliga investeringar, som är projekterade

till första halvåret 1981.

Utrikeshandelns stora bidrag till BNP-utvecklingen 1980 väntas bli be-

tydligt mindre 1981 men förbli positivt. Minskningen antas främst bero på eftersläpande effekter av yenens appreciering, som påbörjades i maj 1980

och fortsatte under hösten. Men även den svaga utvecklingen på de västeuropeiska marknaderna samt frivilliga exportbegränsningar verkar i samma riktning. För att bibehålla en hög tillväxt under 1981 krävs därmed ett ökat bidrag från den privata sektorn.

Den privata konsumtionen kan förväntas att öka mer än 1980. För en sådan utveckling talar, under antagande om en bibehållen sparkvot, en förutsedd dämpning av inflationstakten, vilken skulle ge ökad köpkraft trots den väntade måttliga nominella löneökningen.

Motiven för att företagen skall bibehålla en hög investeringsnivå synes

fortsatt goda. Ett överlag gott vinstläge kombinerat med fortsatta lättnader

i penningpolitiken bidrar härtill. Med den förutsedda ökningen av den reala disponibla inkomsten och lägre räntekostnader kan investeringar i bostads-

byggandet komma att öka under 1981, om än relativt långsamt. Totalt kan

de fasta investeringarna, inkl. de offentliga öka med ca 496. Totalt förutses en tillväxt på mellan 3—492 1981. Den ekonomiska akti-

viteten bärs i början av året upp av investeringsverksamheten med en gradvis förskjutning mot den privata konsumtionen.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 42

Försörjningsbalansen Japan Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av BNP för föregående är.

Förbundsrepubliken Tyvsklund

Den ekonomiska utvecklingen under 1980 såsom den avtecknar sig i den

ekonomiska statistiken sammanfaller i stort med den bild som tecknades i

preliminär nationalbudget. Bruttonationalprodukten steg med 1,7 76 för

helåret 1980. Under loppet av året noterades en klar nedgång i aktiviteten och mellan första och andra halvåret sjönk BNP med drygt två procent: industriproduktionen låg vid årets slut nära 7Z under första kvartalets

nivå. Denna inbromsning, som var något mera markerad än väntad, förklaras av att såväl den privata konsumtionen som byggandet sjönk kraftigt under andra kvartalet. Under andra halvåret stagnerade dessa två komponenter, men däremot noterades en markant nedgång i exporten, något som bidrog till den ovan nämnda nedgången i BNP. Den konjunkturprofil som här har skisserats och som innebär ett kraftigt negativt s.k. överhäng bidrar till att dra ned den möjliga genomsnittliga tillväxten för 1981 med ca

I procentenhet. Prisutvecklingen under andra halvåret blev även den något

sämre än väntat, vilket förklaras av att importpriserna ökade starkare till följd av D-markens depreciering, i första hand gentemot dollarn.

Under slutet av 1980 ökade de inhemska priserna i en takt av ca 6 92 på årsbasis — en för västtyska förhållanden hög inflationstakt. Till den allmänna bilden av recession får fogas bytesbalanssaldot som trots en förbättring av utrikesbalansen i reala termer på grund av den starka försämringen i bytesförhållandet uppvisade ett underskott på 28 miljarder DM. ett utfall klart sämre än väntat. I takt med produktionens minskning har

arbetslösheten ökat och vid ingången till 1981 hade den stigit till 5,6 92 av

arbetskraften.

Inför denna kombination av med västtyska mått mätt ogynnsamma stabiliseringspolitiska omständigheter har förbundsregeringen och

Bundesbank inte sett någon annan möjlighet än att fortsätta på den restriktiva ekonomisk-politiska kurs som man slog in på efter den senaste oljeprishöjningen. Trots en sänkning av den direkta skatten och de s.k. auto-

matiska stabilisatorernas — ökade arbetslöshetsunderstöd m.m. — verkan vid en nedgång i aktiviteten beräknas finanspolitiken 1981 förbli neutral. Penningpolitiken, vars viktigaste målvariabel är en tillväxttakt i den monetära basen på mellan 4 och 76 under perioden 4 kv. 1980—4 kv. 1981, är

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 43

klart restriktiv och har successivt stramats åt ytterligare under första kvartalet 1981. Av motiven bakom denna strama politik — att bekämpa den inhemska inflationen och att försvara D-markens yttre värde — har det externa målet krävt allt mer uppmärksamhet i takt med att trycket på Dmarken från en stigande dollar och ett starkt pund har intensifierats. Någon omorientering av den västtyska ekonomiska politiken bort från det primära stabiliseringspolitiska målet — en lägre inflationstakt — synes inte sannolik under 1981. |

De konjunkturdata som registrerats sedan PNB pekar på en förlängning

av den nuvarande ekonomiska stägnationen under 1981. Orderstockarna bedöms som otillräckliga, orderingången från hemmamarknaden är fortsatt

svag, detaljhandelsvolymen är låg och näringslivets och hushållens fram-

tidsbedömningar tenderar att bli dystrare. Två omständigheter som utgör

ljuspunkter bör dock noteras. För det första har den västtyska konkurrens-

kraften stärkts högst betydligt under 1980 och fortsätter med all sannolik-

het att stärkas under 1981. Arbetskostnaderna per producerad enhet torde öka ca 3—496 mindre i den västtyska industrin än genomsnittet för de

större OECD-länderna. Därtill kommer att D-marken har deprecierats med mer än 59: från juni 1980 till februari 1981. Under samma period har Dmarken sjunkit med ca 20 Zi förhållande till dollarn och med knappt 30 ce

gentemot yenen. Denna drastiska försvagning gentemot de viktigaste konkurrentländernas valutor har inte bara lett till en ökning av kostnaderna för

importen utan även till en konkurrenskraftsförbättring som redan under

början av 1981 tycks påverka den västtyska exportorderingången positivt. Under loppet av året kan därför exporten utvecklas till en påtaglig styrke-

faktor för efterfrågeutvecklingen.

Den andra faktorn som kan innebära ett stöd för konjunkturen är nä-

ringslivets investeringsefterfrågan. Visserligen är räntenivån hög av ex-

terna skäl och dessutom stagnerade näringslivsinvesteringarna under 1980 och en viss nedgång är med all sannolikhet att vänta i år, men denna synes kunna bli mindre än vad som skulle motiveras av utvecklingen av vinster och kapacitetsutnyttjande. Till de faktorer som verkar positivt på industrins investeringar nämns rationaliseringsbehov, införandet av ny data-

teknik, energisparande, bl.a. via lån till subventionerad ränta. Denna förhållandevis optimistiska syn på investeringsutvecklingen blir givetvis

beroende av det fortsatta ränteläget och det kommande löneavtalets nivå.

F.n. pågår de centrala löneförhandlingarna. Det svaga arbetsmarknads-

läget och den restriktiva ekonomiska politiken liksom det för västtyska

allmänheten ovana externa underskottet torde medföra ett löneavtal på mellan 4 och 5 Ze. Med en inflationstakt i samma storleksordning stagnerar

de reala disponibla inkomsterna eller ökar endast marginellt. Den lång-

samma acceleration av den privata konsumtionen under loppet av 1981, som i PNB bedömdes bli den expansiva faktorn i efterfrågeutvecklingen. torde därför komma att bli än långsammare och mera utdragen till följd av

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 44

något långsammare löneutveckling, något snabbare inflation och en sanno-

lik höjning av hushållens sparkvot som svar på en snabbt försämrad

arbetsmarknad.

Sammantaget skulle dessa faktorer medföra att totalproduktionen blir i

stort sett oförändrad under loppet av året. Mot slutet av året bör den

privata konsumtionen och en expansion av exporten bidra till en försiktig

expansion av tillväxten. På grund av det ovan nämnda negativa överhänget torde BNP för 1981 komma att sjunka med ca 11/22 i förhållande till fjolårsnivån. |

Den ökande exporten och en markerad minskning av importen väntas

förbättra utrikesbalansen i reala termer. Denna förbättring uppvägs dock

av en fortsatt om än avtagande försämring av bytesförhållandet. Netto torde bytesbalansens underskott ligga kvar på ungefär samma nivå som i fjol, eller kring 25 miljarder D-mark.

Försörjningsbalansen Förbundsrepubliken Tyskland

! Förändring som procent av BNP för föregående är.

Frankrike

Efter fyra år av stadig tillväxt med i genomsnitt 3,5 4 årligen började den

ekonomiska aktiviteten att dämpas under 1980. Produktionen planade ut i

början av året och blev negativ under andra kvartalet.

Den privata konsumtionen steg med ca 2,57: 1980. vilket kan jämföras med 3,42 1979. Försämringen kan hänföras till den svagare utvecklingen

av de reala disponibla inkomsterna, vilket bl. a. berodde på höjd inkomst-

skatt samt en kombination av dämpade löneökningar och en snabb infla-

tionstakt. Trots en neddragen sparkvot kunde inte konsumtionsutvecklingen från året innan upprätthållas. De totala fasta investeringarna utvecklades väl fram till första kvartalet

1980. Därefter registrerades en negativ tillväxt. För året som helhet noterades ändå en uppgång med drygt 2,5 76. Den statliga industrisektorn stod för en betydande del av den totala ökningen. De privata bostadsinvestering-

arna föll med knappt I Z beroende på vikande efterfrågan hos hushållen och det relativt kärva läget på kreditmarknaden. Efter att ha starkt bidragit till tillväxten 1979 svängde lagerinvestering-

arna under året allt eftersom de ekonomiska utsikterna försämrades. Det

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 45

höga ränteläget spelade också en viss roll. Bidraget till BNP-ökningen blev därmed svagt negativt 1980.

Också utrikeshandeln fick en neddragande eftekt på totalproduktionen.

Tillväxten i både export- och importvolym avtog markant under året. Det

negativa bidraget förklaras dock främst av Frankrikes relativt höga inhemska efterfrågeläge jämfört med det som rådde hos de viktigaste handelsparterna. Dessutom bidrog det något högre pris- och kostnadsläget i

förhållande till omvärlden. Totalt beräknas BNP ha stigit med drygt 1.572 under 1980. På arbets-

marknaden har det svaga konjunkturläget lewt till en ytterligare försämring av arbetsmarknadsläget. Vid årets utgång var mer än 1.5 miljoner arbetslösa eller nästan 76.

Sedan i slutet av sextiotalet har Frankrike haft en högre inflationstakt än genomsnittet för övriga industriländer inom OECD-området. 1980 utgjorde

härvidlag inte nägot undantag. Konsumentpriserna accelererade i början

av året mot en topp i maj 1980 men dämpades därefter. Den genomsnittliga ökningen för året blev 13,5 56. En viktig målsättning för den ekonomiska politiken är att söka dämpa inflationen, främst genom en stram penningpolitik. Detta tillsammans med ett någorlunda gynnsamt bytesbalansläge har bi. a. lett till en appreciering av francen inom det Europeiska Valutasystemet, EMS. Under hösten 1980 sattes finanspolitiska åtgärder in för att

stödja den privata konsumtionen och för att få igång industrinvesteringarna. Sålunda infördes en temporär höjning av bidragen till barnfamiljer

och pensionärer samt investeringsavdrag för bl. a. exportföretagen. Även den inhemska byggmarknaden stimulerades. Sammantaget ledde dessa åtgärder till att de offentliga utgifterna steg snabbare än beräknat men

budgetunderskottet stannade ändå på ca I Z av BNP.

Avmattningen i den franska ekonomin förutses fortsätta in på 1981, men en vändning mot högre aktivitet kan ske i slutet av året. För en sådan

konsumtionsledd uppgång talar sänkta socialförsäkringsavgifter och en

dämpning av inflationstakten, som i sin tur beror på en svag inhemsk efterfrågan och lägre importprisökningar. Med antagande om oförändrad sparkvot kan den privata konsumtionen komma att öka med ca 1.576.

De investeringsbefrämjande åtgärderna motverkas till en del av den svaga efterfrågan bäde utomlands och i Frankrike. Mot slutet av 1981 kan investeringsverksamheten emellertid komma att uppvisa en positiv trend. För en dämpad utveckling under merparten av 1981 talar också att den

offentliga investeringsökningen beräknas bli halverad jämfört med föregående år. Sammantaget för hela 1981 torde de totala fasta investeringarna stagnera.

Från lagersidan förutses en fortsatt neddragning. Den nuvarande lagerhållningen bedöms överlag vara för stor i förhållande tull efterfrågan. Mot denna bakgrund förväntas en negativ effekt på totalproduktionen.

En stagnation av importvolymen förväntas till följd av svag inhemsk

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 46

efterfrågan; utrikeshandeln bedöms ge ett svagt positivt bidrag till BNP-

utvecklingen. Dessutom kan en del av efterfrågebortfallet från industrilän-

derna komma att kompenseras av-större export till OPEC-länderna.

Totalproduktionen bedöms mot denna bakgrund stiga bara med ca en halv procent. Arbetslösheten torde fortsätta öka till uppemot 7,52 under

1981 från en nivå ungefär en procentenhet lägre under 1980.

Försörjningsbalansen Frankrike

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Storbritannien

Främst tre faktorer kan sägas vara orsaken till den mycket djupa lågkonjunktur som Storbritannien just nu genomgår: effekterna av den internationella recessionen, den mycket strama ekonomiska politiken samt de negativa konsekvenserna av nordsjöoljans roll i ekonomin.

Den brittiska regeringens strategi är att föra cn mycket stram ekonomisk

politik i avsikt att först få bukt med prisstegringarna och att därefter få

igång en balanserad tillväxt med låg inflationstakt och ökad sysselsättning. Det viktigaste instrumentet är penningpolitiken. Men de uppsatta målen för penningmängdens tillväxttakt innevarande budgetår tycks komma att

vida överskridas. Detta mål utgår emellertid från ett vidare penning-

mängdsbegrepp (M3). Används däremot snävare definitioner (t.ex. MD. tillsammans med de höga räntorna under 1980, kan man konstatera att penningpolitiken varit mycket stram, Målet är att få ned inflationsförväntningarna på främst arbetsmarknaden. Regeringen menar nämligen att kompensationskraven från löntagarsidan är de avgörunde orsakerna till de

snabba prisstegringarna. Men den strama politiken har hittills i huvudsak lett till volymanpassningar med starkt fallande produktion och snabbt

stigande arbetslöshet. Det finns dock tecken som tyder på en något avsaktande löne- och inflationstakt.

Paradoxalt nog innebär nordsjöoljans växande roll problem för ekonomin. Bidraget till BNP från denna sektor är ännu så länge blygsamt och förmår inte hindra fallet i totalproduktionen. Däremot är effekten på bytesbalansen kraftig, eftersom den dyra oljeimporten slås ut. Överskottet i bytesbalansen tillsammans med den höga räntan är de främsta orsakerna till den stigande pundkursen. Detta är en orsak till att den icke-oljeprodu-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 47

cerande industrin beräknas ha försämrat sin relativa konkurrenskraft med uppemot 45 25 gentemot utlandet under de senaste åren.

Denna negativa utveckling visar sig i en avtagande industriproduktion

och en växande arbetslöshet, som nu uppgår till nära 10 22 av den arbetsfö-

ra befolkningen eller nästan 2,5 miljoner människor. Den icke-oljeproducerande sektorns samlade produktion har minskat så att den nu inte är större än vad den var 1967. En minskning av denna sektor kan leda till att

det inte finns en tillräckligt stor industribas att bygga en balanserad tillväxt

på när inflationstakten så småningom dämpas. Denna aspekt är väsentlig också utifrån det faktum att oljekällorna i Nordsjön inte är outtömliga. När oljan sinar kommer Storbritannien att behöva en traditionell industrisek-

tor.

Under 1980 föll BNP med ca 2,5 46 efter en ökning på 1,5 26 året dessförinnan. Det största fallet registrerades i tillverkningsindustrin, där

produktionen minskade med ca 10 226, mest dramatiskt under andra halv-

året. Det var i huvudsak lageravvecklingen och minskningen av de offentliga såväl som de privata investeringarna som kraftigt bidrog till den

negativa utvecklingen. Däremot ökade såväl den privata som den offent-

liga konsumtionen. Utrikeshandeln gav ett positivt bidrag till den totala produktionen. Detta berodde emellertid utestutande på att importvolymen sjönk, med ca 3 Ze. Detta orsakades i sin tur främst av det svaga efterfråge-

läget. I den totala exportökningen på ca I & ryms dels en ökad råoljeexport på ca 15 22, dels minskningar för tillverkningsindustrin.

Inflationen accelererade i början av året och nådde årstoppen i maj 1980.

då konsumentpriserna steg med nära 22 Zz mätt från motsvarande månad 1979. Därefter avtog inflationstakten till ca 15 9: i december, vilket i

huvudsak förklaras av den svaga efterfrågeutvecklingen och appreciering-

en av pundet.

Trots pundets starka ställning svängde bytesbalansen om från ett under-

skott 1979 på 1,7 miljarder pund, ca I Z av BNP, till ett överskott 1980 på

2,3 miljarder pund. Den främsta orsaken till denna utveckling var att

importen sjönk samt ett ökat bidrag från oljesektorn. De ekonomisk-politiska åtgärder, som introduceras i budgeten för 1981/

82 gör att vissa nedrevideringar av tidigare prognoser torde bli nödvändiga. Finanspolitiken blir mycket stram med bl. a. omfattande skattehöjningar.

Dessa väntas i hög grad påverka hushållens finanser och efterfrågan. Detta

torde, i kombination med de indirekta skatternas prishöjande effekt, innebära en svag utveckling för den privata konsumtionen 1981. Tidigare fanns

fog att anta en inflationstakt på nära 10 76 mätt på årsbasis under andra halvåret 1981. Denna takt torde emellertid bli en eller ett par procentenhe-

ter högre.

De fasta investeringarna kan väntas avta också 1981. Det är föga troligt att effekterna av räntesänkningen i mars 1981 på 2 procentenheter till 12 & härvidlag kan uppväga effekterna av det generellt sett försämrade vinstlä-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 48

get, det låga kapacitetsutnyttjandet eller i någon större omfattning förbättra konkurrenskraften. Mot denna bakgrund är det sannolikt att de privata investeringarna minskar ännu mer än 1980. Den strama finanspolitiken bedöms också komma att påverka de offentliga investeringarna i negativ riktning. Lagerinvesteringarna kan däremot komma att ge ett litet positivt bidrag till BNP-utvecklingen under 1981.

Effekterna av den höga pundkursen slår troligen igenom 1981. Det försämrade konkurrensläget i en situation med svag internationell efterfrågan torde leda till en minskad exportvolym. med mellan en och två procent samtidigt som importen ser ut att förbli svag och avta med ca 2 20 1981. Utrikeshandeln som helhet antas ge ett negativt bidrag till BNP-utvecklingen. Totalt sett väntas cn minskning av BNP 1981 på ca 2 26. Därför kan en ytterligare ökning av arbetslösheten väntas.

Försörjningsbalansen Storbritannien

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Danmark

De under 1979 och 1980 insatta stabiliseringspolitiska åtgärderna. tillsammans med oljeprishöjningarna, gav utslag i en minskad inhemsk efter-

frågan på totalt ca 4 26 1980. De realt disponibla inkomsterna sjönk med ca

3¶Z. likaså den privata konsumtionen. Konsumentpriserna steg med drygt

12 9e mellan 1979 och 1980; importprisökningarna och höjda indirekta skatter spädde på inflationstrycket. Ökningstakten avtog under loppet av

året för såväl utländska som inhemska faktorer. Konsumtionen i den offentliga sektorn var fortsatt expansiv, öknings-

takten 1980 var ungefär som året dessförinnan eller ca 5,5 +. Däremot minskade investeringarna markant, vilket följde de intentioner som fastlades I budgeten. Sammantaget utgjorde den offentliga sektorn 1980 ett

något mindre expansivt inslag än under 1979.

Det höga ränteläget inverkade negativt på säväl bostadsbyggandet som företagens investeringar. inkl. jordbrukssektorn. Bostadsproduktionen,

mätt i antalet påbörjade lägenheter låg 1980 35 7Z lägre än 1979. Enfamiljs-

husen drabbades relativt hårdast. Förutom det kärva kreditläget bidrog

den svaga efterfrågan till att bostadsinvesteringarna fortsatte att avta.

Företagen var 1980 än mindre benägna att investera än 1979. Till den nämnda orsaken kan adderas ett skattepåslag, beslutat i december 1979,

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 49

och generellt sett mycket outnyttjad kapacitet. De fasta investeringarna sjönk totalt med ca 13,5 22 1980, jämfört med knappt 2 Z året dessförinnan.

BNP avtog marginellt, ett omslag från 1979, då en ökning på ca 2,5 Ze noterades.

Läget på arbetsmarknaden förvärrades därmed ytterligare. Drygt 180000 eller nästan 7 % av arbetskraften var utan arbete. en ökning från ca 6 976 1979. En viss lindring av läget kom ändå genom att fler fick förtidspensionering och kom under arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Den vikande inhemska efterfrågan speglas i en importminskning, som liksom 1979 uppgick till ca 5 26. Det internationella konjunkturförloppet gynnade samtidigt den danska exportindustrin liksom även kursjusteringarna. Exporten ökade visserligen inte lika snabbt som 1979 men ändå med bortåt 6 26. Handelsbalansens saldo förstärktes med nästan 5 miljarder DKr. trots att bytesförhållandet försämrades med ca 7 Zz. Bytesbalansen belastades med ökande ränteutbetalningar men saldot blev ändå mindre negativt än 1979, ca 14 miljarder DKr. mot ca 15,5 ett år tidigare.

Den ekonomiska politiken prioriterar en förbättring av den externa balansen. Under perioden 1981-1984 skall den inhemska efterfrågan, främst den privata konsumtionen, hållas tillbaka för att ge utrymme för en utbyggd industriell bas. Trots att avsikten är att dämpa tillväxttakten i de offentliga utgifterna, har budgetunderskottet ökat. Budgetsaldot blev, mätt som andel av BNP, en procentenhet mer negativt 1980 och motsvarade 4,5 Zc av BNP.

Det tvååriga löneavtalet för 1981—1982 ger årliga ökningar, inkl. automatiska justeringar, om 7,5 å 8 Z. Konkurrenskraften kan komma att förbättras något, men sannolikt inte med 2 å 3 Z/år, vilket i den medellånga ekonomisk-politiska strategin angavs som en målsättning för att återföra Danmark till extern balans. Den internationella prisökningstakten väntas avta under 1981. De inhemska prisimpulserna har dämpats. Konsumentpriserna förutses i genomsnitt öka med 8 å 9 4 1981.

Vid ingången till 1981 låg den totala produktionen på en klart lägre nivå än vid föregående årsskifte. Den överlag nedätgående trenden blir sannolikt dominerande åtminstone under årets första hälft. Den svaga ekonomiska aktiviteten på viktiga danska exportmarknader — Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Sverige — ger inledningsvis föga draghjälp. Samtidigt väntas den inhemska aktiviteten förbli låg.

De realt disponibla inkomsterna minskar ytterligare 1981. Hushållen torde inte vara benägna att ta av sparade medel till konsumtion med tanke på de dystra utsikterna på arbetsmarknaden och de aviserade inskränkningarna för flera av de sociala förmånerna, bl. a. arbetslöshetsunderstödet. För en sänkt sparkvot talar dock att det torde finnas ett uppdämt köpbehov från i fjol. Mot detta talar å andra sidan att den inkomstandel som konsumerats har varit stor. Den privata konsumtionen skulle därmed 4 Riksdagen (98081. 1 saml. Nr 150. Biluga I.t

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 50

avta också 1981 om än i en lägre takt än i fjol. Nedgångstrenden- väntas plara ut efter halvårsskiftet och därefter vända svagt uppåt.

Regeringens avsikt att hålla tillbaka utgiftsexpansionen bör resultera i en lägre ökningstakt än 1980. Neddragningar på ca 5 2 planeras för den offentliga sektorns investeringar 1981. Målsättningen om nolltillväxt realt i de offentliga utgifterna 1981-1984, enligt det medelsiktiga programmet, torde vara orealistisk bl.a. med tanke på de insatser som trots större restriktivitet ändå krävs totalt sett t.ex. för de arbetslösa. En ytterligare ökning av budgetunderskottet ter sig trolig 1981. Den offentliga sektorns finansieringsbehov förblir därmed betydande.

Index för industrins orderingång sjönk under senhösten 1980. Konsumtionsvaruproducenterna fick vidkännas den relativt sett största minskningen. De svaga avsättningsutsikterna både utomlands och i Danmark torde inte stimulera företagens investeringsbenägenhet. Samtidigt har kredittillgången förbättrats något, efterfrågan från konsumenter och tillverkare har avtagit med den fallande aktiviteten, men räntenivån ligger ännu relativt högt. De i maj 1980 beslutade investeringsstimulanserna har hittills inte räckt till som motvikt. Under loppet av året förutses en uppgång. så att de två senaste årens negativa resultat bryts. En lageruppbyggnad behövs förmodligen också, främst under årets senare hälft. Bostadssektorn går troligen mot ett tredje svagt år. Efterfrågan från hushållen ger knappast några impulser till ökad byggnation i är. Nedgångstakten för bostadsinvesteringarna avtar emellertid med den relativa förbättringen förlagd till ärets slut. Minskningen för de fasta investeringarna totalt skulle därmed kunna bli mindre brant än 1980, eller drygt 5 96.

Den inhemska efterfrågan torde sålunda förbli svag och minska under större delen av året. Spegelbilden finns i en vikande importefterfrågan. där köpen av såväl konsumtions- som insalsvaror väntas bli färre. Efterfrågan på bl.a. olja följer aktivitetsnivån nedät, dessutom är lagren alltjämt välfyllda. I fjol minskade oljeimporten med ca 6 Zz i volym. Exporten väntas efter hand få sämre avsättningsmöjligheter. Löneavtalet implicerar visserligen att Danmark gentemot bl.a. Storbritannien och Sverige kan vinna något I konkurrenskraft. Men samtidigt försämras kostnadsläget gentemot Förbundsrepubliken Tyskland. För exporten totalt sett förutses därför en klart lägre tillväxt 1981 än under de två föregående åren. eller ca 2 56.

Den reala utrikesbalansen kan sannolikt stärkas ytterligare 1981. Bytestörhållandet försämras åter. De stigande ränteutbetalningarna till trots kan bytesbalansens saldo bli något mindre negativt. ett underskott kring 13 miljarder danska kronor motsvarande ca 3,5 fe av BNP.

Med den tecknade bilden av en svag inhemsk utveckling och ett mindre bidrag från utrikessektorn än i fjol kan den totala produktionstillväxten inte bli positiv. En stagnation för året som helhet kän emellertid innefatta en gradvis påbörjad uppgängsfas i årets slutskede.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 51

Försörjningsbalansen Danmark

Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Finland

Både 1979 och [980 kännetecknas av en hög tillväxttakt. som efterhand stöddes av allt fler efterfrågekomponenter. Exportefterfrågan var fortsatt god 1980, expansionen blev totalt sett lika snabb som 1979. I ökningstakten på 976 ryms ändå en mattare trend mot slutet av fjolåret.

Produktionen stöddes också av den inhemska efterfrågan. Ett av den

ekonomiska politikens främsta mål har varit att få fart på industrins inves-

teringar, som mellan åren 1975— 1978 minskade med 40 Zi volym. Den allt stramare kreditmarknaden har främst varit avsedd att stävja konsumtionen. Industrin satsade relativt sett mest på maskiner och annan utrust-

ning, ökningstakten mer än fördubblades till 1452 1980. Industriproduk-

tionen visade överlag en jämn ökningstakt, men metall- och den s.k. Övriga industrin var mer expansiva än genomsnittet. Totalproduktionens

tillväxttakt låg för andra året i rad väl över den för industriländerna i allmänhet och uppgick till 5,52 1980. Sysselsättningen förbättrades suc-

cessivt under året. Andelen arbetslösa blev en dryg procentenhet lägre än

1979, inte fullt 596.

Den fortsatt starka inhemska aktiviteten drev upp priserna, som natur-

ligtvis även påverkades av det internationella pristrycket. Prisökningarna i konsumentledet blev i genomsnitt 11.656 1980. Takten under loppet av året

var emellertid snabbare; en ökning på 1454 uppmättes från december 1979 till december 1980. Förtjänstnivän för löntagarna steg något snabbare.

Stimulans gavs vidare av ändrade bestämmelser för de skattegrundande beloppen. Den privata konsumtionen, som ökade med 34: 1980 gynnades också av det ljusare arbetsmarknadsläget. Trenden bör dock ha varit

fallande över året, i takt med att konsumentpriserna accelererade.

Såväl konsumtion som investeringar låg bakom den fortsatt kraftiga

importuppgången på ca 11,56. Energiimporten blev ändå något lägre än

väntat. Mot årets slut märktes också en viss importtröghet hos företagen.

som fick något svårare att finansiera sina köp både på den inhemska och på

de utländska penningmarknaderna. Bytesförhållandet försämrades, men

lägre än genomsnittet för industriländerna, till följd av råvarudominansen i den finska exporten. Handelsbalansens underskott ökade med ca 4,5 mil-

jarder till nästan 6 miljarder finska mark 1980. Bytesbalansen försvagades

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 'n No

likaså, från ett underskott på inte fullt en miljard 1979 till ett på ca 5 miljarder 1980, motsvarande 2.796 av BNP. Underskottet finansierades i stor utsträckning genom räntefria handelskrediter. Effekterna på bytesba-

lansen av den höga internationella räntenivån kunde därmed mildras.

Den ekonomiska aktiviteten ser ut att förbli god under merparten av 1981. Den svaga utlandsefterfrågan motvägs av en livlig inhemsk. Investe-

ringsförloppet torde bli snarlikt fjolårets om än långsammare. Den privata

industrin väntas bli tongivande. med en ökningstakt på ca 69&. Industripro-

duktionen förutses få en klart lägre ökningstakt, med mest aktivitet under

årets första hälft. Skogsindustrin väntas dra ned totalresultatet. efter de

framgångsrika åren 1979 och 1980. Verkstadsindustrin, särskilt metallbranschen, torde däremot bli expansiv också 1981. Inom den offentliga verksamheten planeras ökningar motsvarande drygt

292 1981. Det statliga finansieringsbehovet anges till 5 miljarder finska mark, vilket är något lägre än för 1980. I fjol hade den statliga sektorn en

restriktiv inverkan på efterfrågan. Samtidigt var dock den kommunala efterfrågan expansiv. För 1981 aviseras åter en snabbare tillväxttakt för kommunernas konsumtion än för statens. Men till skillnad från 1980 stag-

nerar investeringarna inom den offentliga sektorn.

Skatteskalorna har sedan 1975 justerats för inflation: detta ger en ökad

real nettoinkomst med 2 å 396. De utifrån kommande prisimpulserna är på

väg att avta. Däremot synes det relativt starka inhemska efterfrågetrycket alltjämt driva på priserna. Konsumentprisökningarna torde avta under

loppet av året men i genomsnitt för 1981 ändå överstiga 10 Z. Löneavtalet för tvåårsperioden I mars 1981—28 februari 1983 beräknas ge ett genomsnittligt årligt nominellt påslag på runt 124. Den relativt höga arbetslöshe-

ten kan komma att dämpa löneglidningen. Den privata konsumtionen torde öka i ungefär i samma takt som 1980, med ca 2.567. Ett ökat sparande i hushållssektorn kan inte uteslutas. Läget på arbetsmarknaden, med risk för att arbetslösheten ånyo stiger, kan utlösa detta. En annan faktor, som kan verka i samma riktning är att hushållen under både 1979 och 1980 hade tillfälle att tillgodose sina köpbehov.

Den inhemska efterfrågan ser inte ut att bli fullt så stark som i fjol.

Konsumtionen väntas visserligen stiga 1 ungefär samma takt men investeringarnas expansion torde halveras. Importefterfrågan har dessutom hit-

tills i mycket hög grad direkt överförts till köp från utlandet: i volym steg

importen med ca 27.5 4& under 1979— 1980. Lagren är överlag välfyllda och kan komma att utgöra buffert under större delen av 1981. Kanske inträder en viss mättnad när nu samtidigt avsättningsmöjligheterna för industrin, först utomlands och senare på hemmamarknaden, gradvis faller av. I relation till de två närmast föregående åren torde importen därför bli

blygsam 1981. Utlandsefterfrågan började avta redan under 1980. Varken totalproduktionen för OECD-området eller marknadstillväxten på de viktigaste finska

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 'n CT

exportmarknaderna inger förhoppningar om draghjälp. Viss kompensation kan också 1981 påräknas från de redan avtalade leveranserna till Sovjetunionen. Exporten till statshandelsländerna. som 1980 svarade för ca 20726 av varuexportens värde, antas fortsätta att öka kraftigt. Med de utsikter som ovan skisserats för pris- och kostnadsutvecklingen 1981. kommer den finska industrin att få svårare än hittills att konkurrera på industrilandsmarknaderna i väst. För exporten totalt förutses tillväxten bli kraftigt reducerad, till I äå 24: 1981.

Bytesförhållandet antas bli ytterligare något försvagat 1981. Bytesbalansens saldo kan komma att försämras med en å två miljarder finska mark till motsvarande ca 3 ec av BNP.

Den totala produktionen, BNP, väntas öka klart mer än genomsnittet för OECD-länderna. I tiltväxttakten på 2 å 372 för helåret 1981 torde rymmas en avtagande takt, så att BNP-volymen under sista kvartalet 1981 kan ha minskat till den nivå den hade ett år tidigare.

Försörjningsbalansen Finland Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Norge

De konkurrensfördelar som den norska industrin fick genom de 15

månader långa pris- och inkomststoppet till och med 1979 försvann under

1980. Under loppet av fjolåret accelererade ökningstakterna för såväl

priser som löner. De internationella priserna slog igenom. Samtidigt var finanspolitiken expansiv. Till detta skall läggas lönetrycket från oljesektorn, vilket pressar upp priser och kostnader i övriga sektorer. Konsumentpriserna steg med ca 1126 mellan 1979 och 1980. Ökningstakten kring årsskiftet 1980/81 låg emeilertid klart högre, runt 14 Z. Den strama arbets-

marknaden, i genomsnitt var ca 1,5 96 arbetslösa 1980, ledde till betydande

löneglidningar utöver ramavtalets 876. Hushållssektorn fick som helhet i

stort sett en bibehållen köpkraft. Den privata konsumtionen steg med 1.496, efterfrågan på tjänster vägde tyngst häri.

På investeringssidan skedde ett positivt omslag under 1980. Särskilt expansiva var olje- och sjöfartssektorerna.

Redan under våren 1980 kunde den traditionella industrin notera vikande utlandsmarknader, särskilt inom de konjunkturkänsliga branscherna malm, järn och stål. För året som helhet stagnerade exporten jämfört med

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 54

1979. Produktionen av olja och naturgas fortsatte att öka 1980 och värdet utgjorde ca 305£ av Norges samlade exportvärde.

Den inhemska efterfrågan blev alltmer dominerande som tillväxtfaktor efterhand som året förflöt. Detta illustreras av ett omslag i importen. som från en marginell minskning 1979 ökade med nästan 474 1980. En något lägre ökningstakt noterades emellertid för importen mot slutet av året. dä aktiviteten mattades i de importberoende BNP-komponenterna traditionell industri och privat konsumtion.

Handelsbalansens överskott förstärktes markant från 1979 till ca 16.5 miljarder norska kronor. Underskottet på den traditionella varubalansen vidgades dock. från ca 11 miljarder 1979 till ca 35.5 miljarder 1980. Samtidigt steg oljenettot och bytesförhällandet utvecklades gynnsamt. Trots att övriga komponenter i bytesbalansen blev än mer negativa, kunde Norge för första gången sedan 1969 notera ett överskott i bytesbalansen 1980 om ca 5 miljarder. ett omslag på över 10 miljarder från äret dessförinnan.

Råoljepriset låg 1980 70 å 80 ££ högre än 1979. Produktionen fortsatte att expandera vid olje- och gasfälten. Detta fick positiva effekter på bytesbalansen, skatteintäkterna och landets disponibla inkomster. BNP-ökningen var snabbare än genomsnittet för industriländerna, full sysselsättning kunde upprätthållas och bytesbalansen slog om till ett överskott. Men de negativa effekterna i form av pris- och kostnadspress har varit betydande. Oljeintäkterna har bl. a. fått subventionera produktion och sysselsättning i en relativt stor skyddad sektor. Produktiviteten har därmed dragits ned för ekonomin som helhet.

Prisökningstakten var snabb i början av innevarande år. Lättnader bör komma bl. a. i takt med att det internationella kostnadstrycket blir lägre. Å andra sidan tycks konsumtionsefterfrågan snarast accelerera. Staten övertar vissa uppgifter från kommunerna och expansionen väntas därför bli något större än 1980. Inflationstakten kan därmed komma att ligga kvar kring fjolårets genomsnitt. dvs. kring 1192. Från 1980 finns ett relativt betydande överhäng, som kommer att påverka årets löneutveckling. Trots att arbetsmarknaden har visat tecken på minskad stramhet, torde löneglidningen ändå bli ganska omfattande. Satsningarna på en solidarisk lönepolitik med låglöneprofil har tidigare justerats genom löneglidning. Under antagande om konsumentprisökningar kring I 1, torde de nominella löneökningarna inte hamna lägre än I1å 1292. Löneavtalen blir avgörande för industrins konkurrensförmåga. Några inkomstpolitiska ingrepp verkar inte sannolika. Med tanke på det fortsatt goda sysselsättningsläget kan hushållen komma att minska sitt sparande. Konsumtionen bör också stödjas av de lättnader i inkomstbeskattningen, vilka beslöts om i höstas. En ökning i intervallet 2 å 326 kan därför komma att noteras för den privata konsumtionen.

Penningpolitiken har hittills varit restriktiv och tjänat som motvikt till de finanspolitiska effekterna. Investeringarna prioriteras på kreditmarkna-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 55

den. Företagen får dessutom lättare att göra skatteavdrag för investeringar. De goda priser exportsektorn erhöll 1979 resulterade bl.a. i investeringssatsningar 1980, en ökning på över 2076. Nyligen offentliggjorda enkäter tyder emellertid på att detta var en kortvarig uppgång. Ett omslag

till en nedgång om 597 1981 väntas enligt enkäterna. En sådan utveckling skulle innebära att industriinvesteringarna, vid ingången till 1982, skulle vara endast marginellt högre än 1962. För några branscher, främst alumi-

niumindustrin och sjöfarten, aviseras ökade investeringar. Dessutom behövs fortsatta leveranser till oljeverksamheten, trots att produktionen av råolja och naturgas väntas ligga kvar på dagens nivå. Lagren verkar överlag väl fyllda: en neddragning och ett negativt bidrag till totalproduktionen är att vänta. Den offentliga sektorn drar också ned sina investeringar.

Den konkurrensutsatta sektorn skulle. med ovan skisserade pris- och kostnadsutveckling, få ett försämrat läge gentemot viktiga OECD-länder.

Den svaga aktiviteten utomlands därtill, gör att exporten totalt sett för-

utses avta med några procent. Exportpriserna antas stiga betydligt långsammare än 1980. Intäkterna från råolje- och gasexporten kommer därför inte att öka så markant som i fjol men ändå utgöra ett starkt positivt inslag. Exporttrenden kan möjligen vända uppåt mot slutet av 1981 och tillväxt-

takten från fjärde kvartalet 1980 till fjärde kvartalet 1981 i så fall bli positiv. Tillväxtimpulserna till den konkurrensutsatta sektorn väntas sålunda bli

lägre i år än 1980. Industriproduktionens tillväxt blir sannolikt bara marginell, liksom förra året. Den totala produktionens ökningstakt skulle där-

med dämpas väsentligt, till ca I Zz.

Den inhemska efterfrågan förutses komma att uppvisa en stabil utveckling, men i en ungefär halverad takt jämfört med 1980. Importförloppet antas bli snarlikt det för den inhemska efterfrågan, dvs. med tonvikten förlagd till årets inledningsskede och en för året något lägre ökningstakt än i fjol. Handelsbalansen torde bli fortsatt positiv, stödd av en viss förbättring i bytesförhållandet. Prognoserna för oljesektorns exportvärde har dessutom en väl tilltagen säkerhetsmarginal. Bytesbalanssaldot kommer sannolikt att försvagas under innevarande är men ändå hamna på den positiva sidan.

Försörjningsbalansen Norge Procentuell volymförändring

! Förändring som procent av BNP för föregående år.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 56

3 Utrikeshandeln

T och med denna reviderade nationalbudget används en ny metod för beräkning av exportens och importens prisutveckling. Prisutvecklingen för

enskilda varugrupper i utrikeshandeln har tidigare angetts enligt enhetsvärdeindex typ Laspeyres. Den nya metoden innebär att prisutvecklingen i utrikeshandeln mäts med en s.k. hybridindex av Paaschetyp. Om inte

annat anges är de pris- och volymuppgifter för utrikeshandeln som redovisas beräknade med utgång från denna prismätningsmetod, som även till-

lämpas inom nationalräkenskaperna (NR). De tidigare olikheterna mellan pris- och volymberäkningar enligt NR och utrikeshandelskalkylerna bortfaller sålunda i huvudsak. Slumpvisa skillnader kan emellertid fortfarande finnas till följd av en olikhet i vägningsförfarandet. I nationalräkenskaperna sker fastprisberäkning t 1975 års priser. De volymuppgifter som redovisas i detta kapitel utgår från närmast föregående års prisnivå. Hybridindex är sammansatt av enhetsvärdeindex och export- resp. importprisindex. Den är konstruerad på så sätt att enhetsvärden (dvs. pris

per mätenhet, som regel viktenhet per statistiskt nummer) tillämpas i normalfall men utgår för sådana varupositioner där de i enlighet med en fastställd norm klassificerats som orimliga och ersätts av motsvarande

uppgifter enligt export- resp. importprisindex. Detta förfarande har vidta-

gits bl.a. i syfte att motverka en tendens som eljest kan framträda i uppgifter över prisutvecklingen i enlighet med en okorrigerad enhetsvärdeindex, nämligen att förändringar i kvalitet hos produkterna framstår som

prisförändringar. Detta förhållande torde också till en del förklara varför

hybridindex generellt sett uppvisar mindre årliga prisökningar än enhets-

värdeindex.

För den totala exporten visar hybridindex av typ Paasche i genomsnitt inte fullt I 1/2 procentenhet lägre årlig prisökningstakt än enhetsvärdeindex av typ Laspeyres under den period som hybridindex för närvarande

finns tillgänglig — 1975-1980. Vad gäller exporten av bearbetade varor är

den årliga differensen något större, knappt 2 procentenheter i genomsnitt 1975-1980. Skillnaden är särskilt stor för årslänken 1976—1977 — drygt 3 procentenheter. Från 1978 till 1979 visar emellertid båda index anmärk-

ningsvärt nog i det närmaste samma prisutvecklingstal. Till följd av att hybridindex av typ Paasche också används som deflator blir den totala

exportvolymens förändringstakt ca I 1/2 procentenhet högre per år i förhållande till tidigare redovisade uppgifter. Förändringstakten för exporten av bearbetade varor ökar med ca 2 procentenheter årligen jämfört med förutvarande ”okorrigerade” kalkyler. I jämförelse med de ”korrigerade”

beräkningar som tidigare presenterats summariskt ger den nya beräknings-

enhet för bearbetade varor.

För importens del visar hybridindex av typ Paasche i genomsnitt I 1/4 procentenhet lägre prisökningstakt per år under perioden 1975-1980 än enhetsvärdeindex av typ Laspeyres och detta gäller såväl för den totala

importen som för importen av bearbetade varor. Importvolymens föränd-

ringstakt blir därmed 1 1/2 procentenhet högre per år.

Historiska jämförelser mellan de två indextyperna Paasche och Las-

peyres ger vid handen att enhetsvärdeindex av typ Paasche stiger i en

långsammare takt än motsvarande index av typ Laspeyres. För den totala

exporten uppgår skillnaden under 1970-talet till i genomsnitt ca I 1/2

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 57

procentenhet per år. För importens del är skillnaden något mindre eller ca

I procentenhet. Större delen eller ungefär 2/3 av skillnaderna i prisutveck-

lingstakt mellan ovan jämförda index — hybridindex Paasche och enhetsvärdeindex Laspeyres — torde därmed kunna klassificeras som effekter av de olika vägningsförfarandena i Laspeyres” respektive Paasches index-

formler. Återstående skillnad torde hänföra sig till sådana olikheter i

prismätningen som uppkommer till följd av att uppgiftskällorna för vissa

varupositioner inte är identiska. Övergången från att använda Laspeyres' indexformel till användning av index av typ Paasche bör innebära att jämförbarheten mellan de svenska

utrikeshandelsuppgifterna och motsvarande uppgifter för de viktigaste av-

nämar- och konkurrentländerna förbättras. De flesta av dessa länder an-

vänder nämligen index av typ Paasche vid beräkningen av prisutveckling-

en för utrikeshandeln. Det bör slutligen påpekas att de prisuppgifter som ersatt de borttagna

enhetsvärdena vid konstruktionen av hybridindex inte alltid med avseende

på graden av tidsaktualitet är helt jämbördiga med de enhetsvärden med

vilka de ställs samman. Uppgifterna till export- och importprisindex hämtas genom enkäter från ett sample av företag och skall i princip avse

genomsnittspriser för under resp. månad levererade varor. Icke obetydliga inslag av noteringspriser förekommer emellertid. Enhetsvärdena däremot

beräknas utifrån tulluppgifter och indikerar därmed varans pris i samband

med att den passerar den svenska gränsen. Enhetsvärdeindex vid en viss tidpunkt avspeglar därmed sannolikt ofta marknadsläget vid en annan och

som regel något tidigare tidpunkt än vad export- och importprisindex gör.

3.1 Exporten

En återblick på utvecklingen av varuexporten 1980

Den svenska exporten ökade från 1979 till 1980 med drygt 10 1/29 i löpande priser. Ökningen blev därmed inte fullt en halv procentenhet lägre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Prisökningen mätt

med enhetsvärdeindex av typ Laspeyres — dvs. den metod som tidigare använts vid deflatering av exportvärdet — uppgick 1980 till närmare 14 1/22. Deflaterat med denna index sjönk därmed exportvärdet med

drygt 326 från 1979 till 1980. Om i stället hybridindex av typ Paasche

används som deflator stannade volymminskningen vid 1,7 2. Särskilt stor blev volymminskningen för exporten av råvaror och fartyg. Råvaruexpor-

tens tillbakagång var delvis en följd av brist på skogsråvara. Exporten av

bearbetade varor till OECD-området minskade med drygt en halv procent

från 1979 till 1980. Från andra halvåret 1979 till första halvåret 1980 sjönk

emellertid exportvolymen uppskattningsvis med omkring 27. Härtill bidrog i hög grad konflikterna på den svenska arbetsmarknaden under andra kvartalet 1980. Efter avräkning av effekterna härav beräknas utfallet första

halvåret 1980 innebära en ungefärligen oförändrad exportvolym räknat från andra halvåret 1979. Räknat från första halvåret 1979 skulle exporten ha ökat med uppskattningsvis inemot 5926. En mindre del av det på grund av konflikten uppkomna exportbortfallet synes ha återkommit som ett

Prop. 1980/81:150 Bilaga I.1 Reviderad nationalbudget 58

tillskott till den export till OECD-området som eljest varit att räkna med under andra halvåret 1980. För exporten av bearbetade varor har det totala bortfallet 1980 på grund

av konflikterna beräknats uppgå till omkring 296. I råvaruexporten synes bortfallet ha varit något större. Det beräknade konfliktutlösta exportbort-

fallet skulle därmed motsvara 2 å 3 miljarder kronor. Denna beräkning bygger på förutsättningen att de svenska marknadsandelarna för bearbeta-

de varor skulle ha sjunkit med inemot 242 1979-1980 om konflikterna inte

hade inträffat.

Till dessa korrigerade marknadsandelsförluster torde framför allt rela-

tivprisökningarna 1979 och 1980 ha bidragit. Brist på produktionskapacitet

inom vissa näringsgrenar kan också ha inverkat återhållande på exportutvecklingen 1980. Å andra sidan gynnades sannolikt den svenska exporten av bearbetade varor något mer än andra länders export av den förhållandevis starka investeringskonjunkturen i några av Sveriges viktigaste avnämarländer under 1980.

Totalt sett försvagades emellertid exportmarknadsefterfrågan inom OECD-området kraftigt under loppet av 1980. Från första till andra halv-

året minskade sålunda marknadsutrymmet för den svenska exporten av bearbetade varor med 2 1/2 å 3546. Räknat på helårsbasis från 1979 till 1980 uppgick marknadstillväxten trots detta till drygt 32.

Efterfrågetillväxten på övriga marknader, vilka emottar ungefär 1/4 av den svenska exporten, blev drygt dubbel så stor. Detta hade framför allt

sin grund i att importefterfrågan i den oljeproducerande länderna steg

krafugt. Efter att ha sjunkit med 10å 1192-1979 beräknas importen i dessa länder ha stigit med 17 å 18 1980. Den svenska exporten till dessa länder ökade emellertid endast obetydligt 1979— 1980.

Utsikter för varuexporten 1981

Den ekonomiska utvecklingen inom OECD-området bedöms från ett svagt utgångsläge komma att visa en successivt något starkare tendens

under loppet av 1981. Ffterfrågetillväxten från 1980 till 1981 förutses likafullt bli något svagare än tillväxten 1979— 1980 för OECD-området som

helhet. Marknadsutrymmet för bearbetade varor i OECD-länderna beräknas öka med inte fullt 247 1980-1981. På den för svensk export betydelse-

fulla nordiska marknaden motses en tillväxt uppgående till inemot 3Z.

Importen till Förbundsrepubliken Tyskland förutses komma att stagnera eller t.o.m. sjunka något och även i övriga västeuropeiska länder kan

marknadsutvecklingen väntas bli svag. Importtillväxten i OPEC-länderna har beräknats bli i storleksordningen

17 å 1896 även 1981. I statshandelsländerna samt i de icke-oljeproduce-

rande u-länderna beräknas importtillväxten något överstiga OECD-områ-

dets tillväxttakt. Det totala marknadsutrymmet för den svenska exporten av bearbetade varor har beräknats öka med 32 1980-1981.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga I.1 Reviderad nationalbudget 59

Mätt i nationella valutor har världsexportpriset för bearbetade varor

beräknats stiga med ca 89 från 1980 till 1981. Prisökningstakten 1981 skulle därmed bli lägre än 1980 då motsvarande prisökning preliminärt uppgick till närmare 1196. Beroende på dels den under de gångna vintermånaderna starka apprecieringen av USA-dotllarn, dels höjda dollarpriser på oljeprodukter har prisprognosen för världsexporten av bearbetade varor 1980-1981 justerats upp något i jämförelse med motsvarande pro-

gnos i den preliminära nationalbudgeten.

För att de beräknade prisutvecklingstakterna 1980-1981 skall kunna anges i enhetlig valuta har ett antagande gjorts om de genomsnittliga

valutakurserna under 1981. Sålunda har räknats som om de genomsnittliga

Tabell 3: I Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till OECD-området” 1975—1981 Procentuella förändringar

1975— -1976—- -1977—- -1978- -1979— - i980-

1981 1976 1977 1978 1979 1980 prognos

Löpande priser. Skr.

Volym?

Pris” Skr.

Marknad 6 13 IS 7 9.5 7,5

Relativpris [ -6 —5,5 3,5 I 0

Export 7 6,5 8,5 U| 10.5 7,5

! SITC 5—8 exkl 68, 793

? Utom Australien, Nya Zeeland. Grekland. Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. > Exportvärdet i löpande priser deflaterat med hybridindex typ Paasche. Med enhetsvärdeindex typ Laspeyres som deflator. dvs. med den metod som tidigare användes, är motsvarande procentuella förändringar följande:

1975— -1976— 1977— -1978- — 1979-

1976 1977 1978 1979 1980

Marknadsandel -9,5 —1,5 3 -I —6

Export 2 1.5 8 9,5 -3 3 Enligt hybridindex typ Paasche. Enligt enhetsvärdeindex typ Laspeyres är mot-

1975- —1976- = 1977— -1978- -1979—-

1976 1977 1978 1979 1980 Relativpris 3 -3 —-4,5 3,5 3,5 Export 9 10 10 10.5 13

Anm. Begreppet ”marknad” avser importförändringen för de olika länderna sammanvägda med deras andelar i Sveriges export. Härigenom elimineras eventuella för-

månliga eller oförmånliga effekter av exportens strukturella ländersammansättning. Marknadens pris avser det implicit beräknade mellan marknad i köpande priser och i volym. Procenttalen är avrundade till närmaste hel- och halvtal. Källor: FN, utrikeshandelsstatistik från OECD. nationella statistikproducenter,

statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 60

valutakurserna under perioden december 1980—februari 1981 skulle vara tillämpliga för helåret 1981. Detta innebär förhållandevis höga effektiva kursnivåer bl.a. för yenen, USA-dollarn samt för det brittiska pundet och

relativt sett svaga positioner för de till de europeiska valutasamarbetet (EMS) anslutna valutorna, framför allt Demarken. Om dessa valutakurser blir rådande under hela innevarande år kan ifrågasättas om inte japanska

och nordamerikanska exportörer tvingas att i egen valuta dämpa sina

priser mer än som antagits. Samtidigt skulle det finnas ett visst utrymme

för exportprishöjningar i egen valuta för de till EMS anslutna länderna.

Skulle detta utrymme i sådant fall inte utnyttjas av EG-ländernas exportö-

rer torde det innebära en skärpning av konkurrensläget för de delar av den svenska exportindustrin för vilka dessa länder utgör viktiga konkurrenter. Detta gäller i första hand stora delar av verkstadsindustrin men även viss

övrig tillverkningsindustri.

Enligt tabell 3: 3 skulle ökningen av världsexportpriserna för bearbetade varor uttryckt i svenska kronor bli ca I procentenhet snabbare än motsva-

rande ökning i nationella valutor: dvs den svenska kronan skulle undergå

en smärre depreciering. Detta har sin grund i att valutakursernas antagna förändringstal vägts samman med respektive ländernas andelar 1 världs-

Tabell 3: 2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till olika länderområden 1975—1981

Procentuella volymförändringar Andel av

total-

1975— 1976— 1977— 1978- 1979—- 1980— summan

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1980, 52

prognos

! SITC 5—8, exkl. 68, 793. ? Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland. Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet, > Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien. Kuwait, Irak, Iran, Indonesien, Venczuela, Libyen, Algeriet och Nigeria. Källor: Statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

Tabell 3: 3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för bearbetade varor 1973—1981 1970 = 100

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 — 1981

prognos

U S dollar 133 162 182 183 199 230 263 293 300 Genomsnittliga nationella

valutor 10 136 149 158 167 174 191 212 229 Svenska kronor 13 140 147 155 173 202 219 240 262

Källor: FN samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 61

handeln. Om samma förändringstal vägs samman med vikter som avspeglar respektive länders betydelse som konkurrenter på de svenska exportmarknaderna blir prisutvecklingen i svenska kronor inemot 1/2 procentenhet långsammare än utvecklingen i nationella valutor.

De svenska exportföretagens relativa kostnadsläge kan nu beräknas

förbli ungefärligen oförändrat från 1980 till 1981. Förutsatt att de svenska exportföretagen bedriver en försiktig prispolitik förefaller det troligt att den svenska exporten av bearbetade varor endast skulle få vidkännas en smärre marknadsandelsförlust i OECD-området från 1980 till 1981. Ungefär samma marknadsandelsutveckling kan förutses för exporten till län-

derna utanför OECD-området. Det är härvid att märka att den tillbakagång

av de svenska marknadsandelarna som skedde 1980 till stor del hade sin grund i det produktionsbortfall som följde av detta års urbetsmarknadskonflikter. ”Konfliktrensat” har en marknadsandelsförlust för exporten av

bearbetade varor uppgående till drygt 12 1980-1981 antagits som trolig och detta framför allt på grund av de svenska relativa exportprisökning-

arna 1979 och 1980. Dessutom torde den förhållandevis starka inriktningen

på investeringsvaror i den svenska exporten komma att utöva ett negativt inflytande på andelsutvecklingen för hela produktgruppen bearbetade

varor 1980— 1981. Detta beräknas emellertid till en del komma att motverkas av att kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin förutses sjunka förhållandevis mera än i andra länder.

Det relativa kostnadsläget för den svenska exporten har förutsättningar att under 1982 komma att förbättras nägot. Därmed skulle också finnas möjligheter för de svenska exportörerna att i någon utsträckning öka sina

marknadsandelar 1982.

Från 1980 till 1981 har den svenska exporten av bearbetade varor till

OECD-länderna beräknats öka med drygt 196. Den totala exporten av

bearbetade varor bedöms öka med ungefär I procentenhet mer och detta framför allt på grund av att marknadstillväxten i de oljeproducerande länderna förväntas bli kraftig. Den svenska exporten till dessa länder har beräknats stiga i ungefär samma takt som marknadstillväxten 1980— 1981 — omkring 17 <6.

Exporten av råvaror bedöms minska med 2 å 3 § från 1980 till 1981. För trävaruexportvolymen förutses en från 1980 fortsatt minskning. Exporten av pappersmassa kan däremot förväntas öka. För denna varugrupp förutses en avsevärd exportprisökning 1980-1981 uttryckt i svenska kronor. Utvecklingen av priserna för pappersmassa är, liksom prisutvecklingen för papper, i hög grad avhängig av utvecklingen av USA-dollarkursen. En

närmare genomgång av utvecklingen inom olika delbranscher återfinns i

kapitel 4.

Den totala varuexporten beräknas öka med 1 1/22 från 1980 till 1981. I ”konfliktrensade” termer motsvaras detta av en ungefärligen oförändrad exportvolym 1980-1981.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 62

Tabell 3: 4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1979—1981

Exportvärde, milj. kr. Årlig procentuell förändring

Volym? Pris

1979 1980 1981 1979 1980 1981 1979 1980 1981

Jordbruksprodukter och fisk 1385 1475 1642 23,7 — 8.0 5.0 1.8 15,8 6.0 Skogsprodukter IS6 174 I86 — 12 —- 03 —- 30 —-4,7 11.6 10.0 Mineraliska produkter 2665 2717-2793 292 -—-1323 - 23 102 17.6 5,2 därav: järnmalm 1633 I 604 1 631 21.9 216 —- 4,5 3,2 252 6.5 Industriprodukter

exkl. fartyg 1H0695-124.258 135 650 7,3 —- 03 L4 13,0 12.6 7.7 därav:

livsmedelsprodukter 2014 2217 2 467 13.6 0.0 4,5 4.1 10,2 6,5

trävaror 5131 5 447 5 144 1.8 —-14,6 — 6 14.6 24,3 1.0

mässa 3772 6 074 7 214 — 9.8 —I3.6 40 226 21.7 4.2

papper och papp 8390 9299 10928 10.8 — 4,9 4,0 -IL7 16.5 13.0

perroleumprodukter 3 033 5207 4891 18.0 43.8 23,0 = 66,6 19.3 22.0

järn och stål 9 265 9 640 9 717 7.6 - 89 —- 40 ING 14.1 5.0

ickejärnmetaller 2 768 3242 3 439 31 — 51 3.5 272 23.4 2,5

verkstadsprodukter

exkl. fartyg 53 145 59 606 65-321 7,9 2.9 2,9 10.7 9.0 6.5

övriga industriprod.

inkl. elektrisk

ström 21177 23 526 26 529 9.4 - 08 4,7 11 12.0 71 Export exkl. fartyg 14901 -128.622 140 271 7,9 2,9 1.4 2,0 12,5 7.6 Fartvg 3 246 2155 2706 —281 = —-49.9 12.1 18.5 14.9 12.0 Bearbetade varor

! Papper och papp. järn och stål. verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter utom elektrisk ström. 2" Export exkl. fartyg minus de i not I nämnda varugrupperna. 3 Som beskrivits inledningsvis anges exportpriserna enligt en s.k. hybridindex av typ Paasche. Denna index används även som denflator för exporten. Volymutvecklingen blir därmed återgiven i enlighet med volymindex typ Laspeyres.

+ Se inledning till kapitel 3.

Anm. 1980 års exportvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1981 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

3.2¶Importen

Utvecklingen äv varuimporten 1980

Sveriges totala väruimport ökade med drygt 15 2Z-i löpande priser 1979— 1980. Med en importprisöknine på drygt 1552 — räknat ut enligt hybridindex!

lymökningen ungefär 3/42 >, eller knappt I pr ocentenhet lägre än vad som

angavs i den preliminära nationalbudgeten (PNB).

tPoch med den reviderade nationalbudgeten 1981 används en s.k. hybridindex av Paaschetyp för mätning av prisutvecklingen i utrikeshandeln. För en beskrivning av denna metod se inledningen till Kapitel 3. 1 nationalräkenskaperna görs fastprisberäkning i 1975 ärs priser. I övrigt sker deflateringen efter de principer som gäller för hybridindex. som emellertid är en kedjeindex med närmast föregående års priser som bas.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 63

Som framgår av tabell 3: 5 ökade importen av bearbetade varor! 1979—

1980 med drygt 12 1/27 i löpande priser och med närmare 472 i volym. Tillväxten i importen av bearbetade varor kan förefalla hög med tanke på

att BNP endast ökade med 1 1/27 och att den privata konsumtionen stagnerade mellan 1979 och 1980. Importökningen synes dock i huvudsak

kunna återföras på det kraftiga svinget i lagercykeln samt på den likaså

kraftiga tillväxten i investeringarna på maskinsidan. Importökningen för bearbetade varor var koncentrerad till verkstadsprodukter för vilka importvolymen steg med drygt 89c. Den heterogena importvarugruppen övri-

ga industriprodukter däremot, som direkt eller indirekt huvudsakligen går

till privat konsumtion, förblev i det närmaste oförändrad i volym.

Till någon liten del synes importökningen för bearbetade varor även kunna återföras på en oförmånlig relativprisutveckling för hemmaprodu-

centerna av bearbetade varor. Prisutvecklingen för ä ena sidan importerade varor? och å andra sidan hemmaproducerade varor", tyder på en relativprissänkning för importvarorna med 1—2 92 1979-1980. Informationen om relativprisutvecklingen under de sista åren är dock svårtolkad med hänsyn till att energiinnehållet med dess exceptionellt kraftig kostnadsstegring kan ha haft olika stor betydelse för importerade respektive hemmaproducerade varor inom de olika delvarugrupperna i prisstatistiken.

Om man ser till kvartalsutvecklingen, visar det sig att importvolymen för bearbetade varor minskade kraftigt andra kvartalet. Nedgången torde främst kunna förklaras av de omfattande arbetsmarknadskonflikter som pågick under kvartalet. Under tredje kvartalet ökade importvolymen och nådde första kvartalets nivå. Det torde samtidigt ha inneburit att det

importbortfall som skedde som följd av arbetsmarknadskonflikterna delvis

kunde återhämtas. För fjärde kvartalet registrerades en betydande volymminskning.

Importen av råvaror” 1979—1980 ökade med 23 1/27: i värde men sjönk med närmare 4721 volym. Den starka värdeökningen kan främst återföras på de starka prisökningarna för råolja och — churu i mindre grad — petroleumprodukter. Volymminskningen för råvaruimporten kan praktiskt taget helt återföras på en mycket kraftig volymnedgång för importen av petroleumprodukter. Till en det förklaras denna volymminskning av ökad produktion vid de svenska raffinaderierna vilket kom till uttryck i ökad importvolym för råolja. Som framgår av tabell 3: 6 föll dock den sammanlagda importvolymen (netto) för råolja och petroleumprodukter med ca 12

! importen av bearbetade varor består av livsmedelsprodukter, papper och papp. järn och stäl, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter inkl. träfiberplattor. > Enligt Laspeyres enhetsvärdeindex.

"> Enligt producentprisindex.

+ Med rävaruimport avses i detta sammanhang import minus fartyg och bearbetade varor. Petroleumprodukter hänförs sålunda till råvarutmporten. Posten redovisas på rad 91 tabell 3: 6 som "import exkl. bearbetade varor och fartyg”.

Prop. 1980/81 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 64

I IYDAMIA

1861 0'0 Gu rs 67 Sy LT ge 0 Ut TS St 6'V 9 TS Tt S8 ES

a FUYIJAMUWÄJOA

gu T59 ULL £'0l SITE rs US Ub 8'SI Col 0'01- 0'91 obpl9- si Yu VET &'bl

. = = IPIEA 8'8 Por t'Or PE TSE £91 L'PE UIF 6'17 6'€T LIL S'Tt LE ra LET T85 Yy'cr

6161 UI

SJIBYLd

1861 Q'c- EST TLL (0)'6 0's YE 0'9 0't LS SB O's1 TH $'8 TH OL C'6l CH

: KAPUL

0861 O'TI PUUIP "13SOUFOLÉ

9¶EFS +'19 r'Ol Url S'6l T8 TET UL TO EESK Is] 86 FSI 98 TB

. PaU

Stud 6L61 OT Oo se RE SB €9L OF! tic Us 6'8 LÖT ys! 61 9'st Fi ger Ost

JaSAP SPIJJLLAP

FULIPURJOJ

69 Ev [861

07 19- 9cs- 001- L£U- ER 00 Fer- ot PV6- os- LA9 Ffs—- yr- P6-

- - - - JapsRA 10)

BUtIYIBddh

[[SNIUSd0JdÉ .

er IL VAL IM TS 0T- 8T- 00 IR 10 UR 80 tFl9- 00 OL LE- LM

0861 HOW

-

I tUÄJOA He

Billy ul 1'9 6't 6SI NTE MTT TMA Fsl 091 NE! FST Yr! oFbl- S'FI TS! CI ES

6L6I "UIYNSNPISS[PURYSIYLON WOUIN . I861—6461 —

£l09 YEcCkT IEI FUL SBL ILEST 6009 o9fcr VOR S6LEF LLÉ ORPLLFI SLA SIL8KI FP696 Y6LMS

"dÄJIYIsKYJ

1861 "UBJÄG[BIUDD "Yu —

12ddni8nsea EI09 10900 96641 608 1€8 UIST T819 CUF OSOSF UI9IF 09€ ERLOPI 6FS TEEIPL 6L6X6 FÖRUK

V86I IpPsRA

AP — KIPUPLIQÅY

YES CUF STI RSTEOVT ct9 61651 CN RICE SRYGE 008 YOFITTI tocb BTRTT NLPYR UKGLE Zu BYSUSNBIS LOW] ITLLÉ

eyyo 6L61

OL I

"JatuIOJxapur UIPIRA]IOdUWI "INU! -LUAJOA t10J JOJBA 1ULS UU Ua QIO uaBupasjnrroduwj UPS -SAH

-J9 s31ynpogdwunajosnad JOINNPOLIÄSPRISYLIA "POId

(fosnud 13jUud NXD "POJdSapalusAl IPR13gIRag 430 JJININSULINIJUNfUOM

-SYNIQSFONS PSSPUI dded KRJTLAFIUTELHEN BAHLJ

JsAynpold "JUL -BJ) RUOTNBU

LOST soNejdiogrgen

SJIÄdUdse] SIP Jas BÅJBJ -suud saJur YS4 JaIyNpPoOJdiNsSsnpuj FÄRVJ sig yo | JOJBA LJ

BAHUTJ PUL IyxI (861

"JOJPARIT) WOODS 4po YNpOLÄSJöpaw AR sc61)

450 sadded [N

B3LAO MOdun "YXA vuLastudIuodwtr

e ]OR4 TYXI YXA Spe1agIrag soNLjdtag guruyBsuwugN

”-SYNIQIOf uret BAHTJ FUJIJAN YIO

sarynpold YI0 YSLIYIJA vUIadeys biE paw :ARIEP "ABRIEP HOdWI BAHPJ HOW GLO Su WONS [Blok

YDO 1yaua HORJPY

Gel TUUV

"I "c '< F "$ "9 ”L "8 6 01

,

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 65

1/27 1979-1980. Såväl ökad produktion vid kärnkraftverken som ökat energisparande bidrog till denna volymminskning. Den ökade elproduktionen vid kärnkraftsverken 1979-1980 kan vidare beräknas ha bidragit med 4 procentenheter till den totala minskning av nettomporten av råolja och petroleumprodukter med ovannämnda 12 1/2!

Utsikter för 1981

För 1981 väntas Sveriges totala varuimport minska med ca 5 1/2967 i

volym. I löpande priser motsvarar detta en ökning på ca 54.

Importen av bearbetade varor väntas minska med ca 3 1/27z-i volym

1980-1981. Minskningen betingas främst av en vikande inhemsk efterfrå-

gan, särskilt en förväntad minskning av den privata varukonsumtionen och ett omslag till en minskning av lagren. Den dämpade efterfrågan för importvaror kan försvagas ytterligare av en beräknad svag investeringsaktivitet inom landet under året. Exportutsikterna indikerar inte heller något

stigande anspråk på den samlade importefterfrågan.

Importen väntas minska starkt första halvåret 1981 — med ca 8 säsongrensat sett — för att sedan öka under årets andra hälft. Ökningen

andra halvåret kan återföras dels till att den privata konsumtionen åter

beräknas växa svagt efter nedgången första halvåret, dels till en trolig dämpning av lageravvecklingen andra halvåret. Även en förväntad vändning i investeringarna beräknas bidra till en importtillväxt mellan halvåren.

För råvaruimporten förutses en volymminskning 1980-1981 med ca 996. Minskningen är nästan helt hänförlig till en beräknad nedgång i

importen av råolja och petroleumprodukter. Råoljeimporten beräknas

minska med 792 då den inhemska raffinaderiproduktionen förutses falla tillbaka samtidigt som en viss uppbromsning av den senaste tidens lageruppbyggnad förutses. Importen av petroleumproduter väntas minska med ca 1872. huvudsakligen på grund av en beräknad minskning av förbrukningen — med ca 822 — och en neddragning av lagernivån. Sammantaget förutses en minskning av nettoimporten av råolja och petroleumproduker med ca 9 1/21.

Importprisnivån för den totala importen väntas stiga med drygt 117 1980-1981 (se diagram 3: 1). För bearbetade varor förutses en prisökning på ca 772. Råvarupriset däremot väntas öka med ca 1924, främst till följd

av de vid årsskiftet genomförda prishöjningarna på råoljan och den kraf-

! Fallet både 1979-1980 och 1980— 1981 av nettoimporten av råolja och petroleumprodukter kan delvis hänföras till en neddragning av den oljebaserade elkrattsproduktionen, som ersätts av stigande kärnkraftsproduktion. För 1980 beräknas tillskottet av kärnkraftsproduktion ha reducerat åtgången av den tjocka eldningsolja som används i kondenskraftverken med 1.2 milj. m'. eller ca 49t av Sveriges nettolmport av räofja och petroleumprodukter. En motsvarande grov kalkvi för 1981 visar på en reducering av behovet av tjock eldningsolja med 1.6 milj. m? 1980—1981 eller 5 1/22 av 1980 års nettoimport. ? Omräknad till nationalräkenskapernas bas blir minskningen ungefär densamma eller drygt 5 1/42. 5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 66

Diagram 3:1 Importpris- och volymutvecklingen 1976—1981, totalt och för vissa varugrupper Helårsdata

— Totol import

—- Bearbetade varor inkl livsmedelsprodulter

"" Petroleumprodukter 350 FF ——— Råolia , Importvölyn

3 Milj kr. 1975 års priser 330 T Importprisindex ; 310 1975-100 a

1 290T + 80000 270 7 70000

ge — AR nr 250 | j 7 60000 —— UT -

230 VT 50000 210] i ; 40000

190 F 90 I I 4

Anm. Importvärden i löpande priser enligt handelsstatistiken. Importpriser enligt hybridindex. Uppgifterna för 1981 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Tabell 3:6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1973—1981'

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

Löpande priser, milj. kr. 1. Nettoimport av råolja” 1279 3734 4524 5846 6536 7211 10039 17938 21238

2. Import av petroleum-

produkter 3849 9019 7821 8426 8687 7346 15919 IST 15371 . Export av petroleum-

produkter 283 692 905 901 1195 1543 3033 5207 4891 - Nettoimport av petroleumprodukter (2./.3) 3566 8327 6916 —752S 7492 5803 12886 9904 10480

. Nettoimport av räolja och

petroleumprodukter (i +4) 4845 12061 11440 13371 14028 13014 22925 27842 31718

. Nettoimport av råolja och petroleumprodukter i procent av BNP? 2,2 4.7 3,8 3,9 3,8 3.2 5,0 S4 5.6

1975 års priser! 7. Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 11759 11852 11440 11682 11190 10088 11327 9899 8970

8. Volymindex (1975 = 100) 102,79 103,60 -100.00 102,12 97,81 BUR 99,01 —V6,SI TRA!

! Uppgifterna för 1973— 1980 är hämtade från utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1981 avser progno-

ser,

> Export av råolja förekom endast 1979 (86 milj. kr.). 1980 (58 milj. kr.) och beräknas 1981 uppgå till ca 73

milj. kr.

"BNP till marknadspris.

+ Deflatering 1973— 1974 enligt enhetsvärdeindex typ Laspeyres: 1975—1981 enligt hybridindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 67

tiga apprecieringen av dollarn gentemot kronan. Prisutvecklingen för

råolja och petroleumprodukter under återstoden av 1981 förutses bli lugn. Under sådana förhållanden kan Sveriges genomsnittliga tonpris (cif) för importerade råolja väntas stiga från ca I 085 kr. under fjärde kvartalet 1980

till ca. I 260 kr. fjärde kvartalet 1981.

3.3 Betalningsbalansen

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar visar för 1980 ett mycket stort negativt saldo på drygt 21 1/2 miljarder kr. vilket innebär en fortsatt kraftig försvagning, ca 10 miljarder kr. gentemot 1979 (se tabeli 3: 7). Utfallet av bytesbalansen 1980 — liksom för tidigare år — är dock fortfarande osäkert. Osäkerheten gäller skattningen av den s.k. korrigeringsposten, som är avsedd att kompensera underskattningen av tjänste-

Tabell 3:7 Betalningsbalans 1977— 1981 Milj. kr., löpande priser

Bytesbalans för varor, tjänster

! Nettot av återutförsel och återinförsel, korrigering av SAS” flygplansimport, i utlandet direktlandad fisk, samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport.

? Korrigeringsposten totalt uppgår till 6 200, 7 100. 8000. 8900 och 9800 milj. kr. för ären 1977—1981.

> Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp. 1 slutet av juni 1978 beslöt statsmakterna att efterskänka en rad tidigare givna krediter till u-länder till ett värde av en dryg miljard kr. Denna transaktion får konsekvenser för såväl transfereringsnettot som kapitalba-

lansen såtillvida att den senare förstärks med samma belopp. Formellt belastar hela detta belopp 1978 års

bytesbalans, ehuru det redan vid utbetalningen av ifrågavarande krediter torde ha stått klart att dessa till

största delen skulle komma att efterskänkas. I realiteten har transfereringsnettot därmed felperiodiserats. I

huvudkolumnen ovan redovisas transfereringsnetto, bytesbalanssaldo och kapitalbalans exklusive den genomförda avskrivningen av u-landskrediter.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 68

och transfereringsnettot enligt riksbankens valutaanmälningsstatistik. Korrigeringsposten har. liksom tidigare, satts till 8.9 miljarder kr. 1980

(uppdelat på dels korrigering av tjänster och dels korrigering av transfereringar I tabell 3: 7).

Försämringen av bytesbalansen 1979—1980 kan liksom närmast föregäå-

ende år främst återföras på handelsbalansen. I växande grad står dock de

ökande räntebetalningarna på utlandslånen för den totalt sett negativa utvecklingen.

För 1981 väntas underskottet i bytesbalansen bli I miljard kr. lägre: saldot har beräknats till —20.7 miljarder kr. Handelsbalansens underskott förutses nämligen bli mindre — omslaget i positiv riktning har kalkylerats till omkring 4,7 miljarder kr. I motsatt riktning verkar däremot fortfarande framför allt räntorna på utlandsskulden. Försämringen av räntenettot mot utlandet har beräknats till 3,3 miljarder kr.

Kapitaltransaktionerna med utlandet ledde 1980 till en osedvanligt stor

nettokapitalimport (se tabell 3:8). Merparten av denna import hänför sig till den ökande statliga upplåningen utomlands. Intresset för utlandsupp-

låning hos företag och kommuner har däremot fortsatt att vara lågt.

Handelsbalansen

Handelsbalansen visade 1980 ett underskott på drygt 11 miljarder kronor. Underskottet blev därmed mer än fördubblat från 1979. Försämringen hänförde sig främst till ökningen av underskottet i handeln med råolja och petroleumprodukter. Importen av dessa varugrupper steg med drygt 27 ei

löpande priser 1979-1980.

Tabell 3:8 Kapitaltransaktioner, netto 1979— 1980 Milj. kr.

1980 Förändring

1979-1980 Bankerna 7191 — 495

Kortfristig upplåning för finansiering

Kortfristig upplåning för finansiering

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 69

1981 har den totala exportvolymen beräknats öka med 1 1/22 från 1980.

För importvolymen förutses en minskning med inemot 5 1/2 + 1980— 1981. Denna volymmässiga förbättring motverkas emellertid av att bytestörhållandet förutses fortsätta att försämras från 1980. Försämringen har framför allt sin grund i att importpriserna på oljeprodukter beräknas fortsätta att stiga kraftigt. Underskottet i handeln med råolja och petroleumprodukter

har beräknats uppgå till inemot 32 miljarder kronor 1981. Detta skulle

innebära en ökning av underskottet i handeln med råolja och petroleum-

produkter med nästan 4 miljarder från 1980 till 1981.

Handelsbalansen för de bearbetade varorna förutses å andra sidan komma att förbättras med drygt 7 miljarder från 1980 till 1981. Importvolymen

av sådana varor beräknas minska med drygt 3 1/29 1980-1981 medan exportvolymen förutses öka med 2 å 2 12. Bytesförhållandet för de

bearbetade varorna kan förväntas bli ungefär oförändrat från 1980 till 1981.

Sammanfattningsvis har handelsbalansen beräknats ge ett underskott på ca 6 1/2 miljarder 1981. Underskottet i handelsbalansen skulle därmed minska med drygt 4 1/2 miljarder från 1980 till 1981.

Tjänste- och transfereringsbalansen

Den svenska handelsflottan fortsatte att krympa något vtterligare under

: 1980. Samtidigt vände utvecklingen på tankmarknaden nedåt i början av 1980. Fraktsatserna sjönk successivt t.v.m. sommaren och låg också under hösten på en låg nivå. Ändå har de svenska rederiernas bruttofraktintäkter från utrikessjöfart ökat under denna period. Detta torde få tillskrivas den fortsatt uppåtriktade internationella fraktmarknadsutvecklingen på torrlastsidan. Då samtidigt kostnadsutvecklingen beräknas ha varit

kraftigare blev emellertid resultatet att sjöfarrsnettot enligt preliminär statistik minskade med närmare 200 milj. kr. i löpande priser (se tabell 3: 9).

Enligt den bedömning av den internationella utvecklingen som framgår av kapitel 2 väntas ytterligare någon tillväxt i världshandeln 1980-1981. Sjöfartsnettot i löpande priser kan under sådana förutsättningar väntas öka

något under 1981.

Bruttoutflödet av resevaluta ökade under 1980 med ca 700 milj. kr. i löpande priser, vilket kan jämföras med en ökning på 1300 milj. kr. under 1979. Det innebär att utvecklingen med i volym ökade resevalutautgifter brutits. I volym räknat blev det sålunda en minskning med ca 49c 1979—

1980. Delvis torde denna nedgång kunna förklaras av att konflikten på arbetsmarknaden fick en återhållande effekt på resandet. Till bilden hör

emellertid också att även inflödet av resevaluta minskade i volym. Sammantaget visar statistiken ett nettoutflöde av resevaluta [980 på 5300 milj.

kr. vilket betyder en ökning med 450 milj. kr. i löpande priser jämfört med 1979.

Prognosen för 1981 grundas vad gäller posten resevaluta på ett antagan-

de att minskningen av hushållens reala disponibla inkomster medför en

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 70

fortsatt volymnedgång i utflödet av rescevaluta. Även inflödet förutsätts minska i volym med några procentenheter. Detta ieder till ett beräknat negativt resevalutanetto på 5700 milj. kr. i löpande priser, en försämring

av saldoposten med 400 milj. kr. Posten övriga tjänster, i tabell 3:7 ger en ofullständig redovisning av

tjänsteutbytet med utlandet. En stor del av den korrigering av bytesbalansen som återfinns i samma tabell berör i sak denna post.

Nettot av avkastningen på kapital har beräknats till —6.3 miljarder kr.

1980 och förutses 1981 uppgå till —9,3 miljarder kr. För båda åren betyder

detta en förändring i negativ riktning med omkring 3 miljarder kr. Försäm-

ringen förklaras av de successivt stigande räntebetalningarna till utlandet.

Till ökningen av räntebetalningarna 1979— 1980 bidrog dels ökad upplåning utomlands, dels en höjning av räntenivån.

Posten övriga traänsfereringur netto, som innefattar U-hjälpen, visar också cn fortsatt tillväxt av det negativa saldot.

Även beträffande räntebetalningarna och andra transfereringar räknar man med bristande täckning i statistiken på inflödessidan. En del av den totala korrigeringsposten har därför hänförts till transfereringarna.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 71

4 Produktionen

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Industrin präglades av fortsatt hög aktivitet ännu fram till arbetsmarknadskonflikten våren 1980. Den inhemska efterfrågan liksom exportefterfrågan var livlig och produktionsutvecklingen var snarast uppåtriktad. Arbetsmarknadskonflikternas påverkan på produktionen blev mycket påtaglig liksom också dess inverkan på orderflöden och konsumtion. Den stora konflikten i maj omfattade stora delar av industrin där omkring 600 000 personer var direkt berörda. Den efterföljande hamnkonflikten i maj—juni fick också en hämmande inverkan på produktion och leveranser för framför allt skogsindustrierna i norra delen av landet. En grov skattning av konflikternas inverkan antyder ett direkt bortfall i industriproduktionen på I 1/2 å 2 26 räknat på helårsbasis. I någon utsträckning torde produktionsbortfallet ha kunnat återtas under hösten.

Under våren och försommaren blev det emellertid allt tydligare att exportefterfrågan började svikta, först för delar av basindustrierna och något senare också för verkstadsindustrin. Den inhemska efterfrågan kom däremot att åter öka under några månader efter konflikterna. Efterfrågeklimatet försämrades snabbt under hösten och i septemberbarometern visade sig en markant förskjutning i negativ riktning av basindustriernas bedömning av sina orderstockar och ett kvartal senare i verkstadsindustrins bedömningar. Reaktionen inför de försämrade utsikterna var snabb och kraftig, industriproduktionen drogs ned påtagligt från tredje till fjärde kvartalet. Produktionsinskränkningarna var starkast inom basindustrierna, som tidigast och starkast mötte efterfrågeförsvagningen. Även inom verkstadsindustrin förekom driftsinskränkningar.

Totalt sett stannade industriproduktionens tillväxt vid blott 0,3 2 mätt mellan helåren 1979 och 1980. Störst blev ökningen för verkstadsindustrin, medan det blev betydande minskningar för delar av basindustrierna och varven.

Med hänsyn till prognoserna om en minskning av den inhemska efterfrågan för konsumtion och investering, ett negativt omslag i lagercykeln och förhållandevis dämpad utveckling för exporten beräknas industriproduktionen minska ca 1 1/2 22 mellan helårsgenomsnitten 1980 och 1981. Härvid beräknas produktionen fortsätta avta under våren för att under andra halvåret åter öka. Det är basindustrierna som i första hand beräknas stå för tillväxten mätt mellan helårsgenomsnitten. Verkstadsindustrins produktion torde samtidigt komma att minska, medan övriga sektorns produktion beräknas bli oförändrad.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 72

Tabell 4:1 Industriproduktionens utveckling 1978—1981

Procentuell volymförändring från föregående är

SNI 1978 1979 1980 1981 def. prel. preb = prognos

2 Gruvor och mineralbrott —-15.4 13,8 0,9 —- 89

2301 Järnmalmsgruvor —-23,7 23,8 2,2 12,5

2302 Ickejärnmalmsgruvor IS 5 03 0.0 210, 220, 290 Övriga gruvor och mineralbrott 0,3 -—- 9,6 —-6.1 0.0

3 Tillverkningsindustrin — 1.4 6,3 0.3 —- LI

33111 Sågverk! — 0.6 38 0,7 —- 7.0

34111 Massaindustri 10,6 3,5 —86 1,5 34112 Pappers- och pappindustri 8.3 9.9 —-1,7 2,5 353, 354 Petroleumraffinaderier m.m.” — 1,6 10,4 2,3 — 5.5

371 Järn och stålverk? 3,3 72 —-58 — 5,0

372 Ickejärnmetallverk 64 — 52 -48 0,0 38./.3841 Verkstadsindustri exkl. varv — — 3.1 9.6 2,9 —- 1.4

" Inkl. hyvlerier och träimpregneringsverk. 2 Inkl. smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri. > Inkl. ferrolegeringsverk. 4 Inkl. båtbyggerier. 5 Omfattar nu även livsmedelsindustri och träfiberplattindustri, se not sid 83. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

4.2 Utvecklingen inom olika delbranscher

Den gynnsamma efterfrågeutvecklingen för svensk järnmalm som begynte under 1978 bröts under sommarmånaderna 1980 till följd av den

vikande stålkonjunkturen i Västeuropa och USA. I Västeuropa, som är huvudmottagaren av svensk järnmalm, sjönk stålproduktionen under and-

ra halvåret 1980 och ligger fortfarande första kvartalet i år på en mycket låg nivå.

Den europeiska stålproduktionen nådde sitt högsta läge sedan 1974 under första kvartalet 1980. Sedan dess har stålproduktionen minskat till

följd av en kraftigt vikande efterfrågan såväl inom Europa som på utom-

europeiska marknader. Inför hotet om en upprepning av 1974-1975 års

utveckling med överproduktion i kombination med drastiska prissänkning-

ar i syfte att skydda marknadsandelarna lyckades EG-kommissionen på senhösten driva igenom tvångskvoteringar som omfattat drygt 80 2 av all

stålproduktion. Under fjärde kvartalet drogs produktionen sålunda ned med närmare 15 Ze jämfört med samma period föregående år. Sammantaget minskade stålproduktionen inom EG med ca 8 1/2 96 1979-1980. I USA försämrades efterfrågan på stålprodukter redan under sommarmåna-

derna 1979 och var sedan mycket svag under första hälften av 1980. Från produktionssidan mötte man den vikande efterfrågan genom att dra ned

produktionen mot slutet av 1979, men under andra kvartalet 1980 kom ett

verkligt ras, utan motstycke under 1970-talet. Botten passerades under

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 73

tredje kvartalet och mot slutet av året ökade stälefterfrågan markant med motsvarande höjning av produktionsnivån. De minskade avsättningsmöjligheterna för stålprodukter i USA fick återverkningar i Europa där bl. a.

Belgiens stålproduktion måste reduceras betydligt. Landet är starkt beroende av USA-marknaden och tillika en betydande marknad för svensk fosformalm.

I samband med dessa åstramningar av stålproduktionen kom de svenska exportleveranserna av järnmalm att minska kraftigt under loppet av 1980

och framförallt under andra halvåret. Mellan första och andra halvåret sjönk leveranserna med ca 307 säsongrensat sett. Flertalet viktiga avnä-

marländer i Västeuropa tog inte hem kontrakterade malmleveranser från Sverige och dessutom minskade exporten till Polen, huvudsakligen till följd av landets betalningssvårigheter. Totalt uppgick bortfallet till ca 20 Zz av årets budgeterade leveranser och detta innebar att exportvolymen sjönk ca 21 1/2 92 1979-1980. Exportprisnivån för de olika malmkvaliteterna steg i genomsnitt med drygt 254: 1979-1980.

Sommarens plötsliga efterfrågeförsämring kunde inte omedelbart mötas med en motsvarande minskning i brytning av svensk järnmalm. En ned-

dragning kom dock att ske i förhållande till planerad produktion andra halvåret 1980, men för helåret 1980 steg ändå produktionen med drygt 2 Sc jämfört med 1979. Malmlagren, som stadigt har minskat sedan början på

1978, började åter stiga med en betydande uppbyggnad framförallt under

andra halvåret 1980.

Stålförbrukningen i Europa ligger fortfarande på en mycket låg nivå och

någon ökad åtgång väntas inte, åtminstone inte under vårmånaderna. Investeringskonjunkturen är fortfarande svag och personbilsproduktionen ligger på en läg nivå i hela Västeuropa. De i höstas införda produktionskvoterna, som hitintills anses ha fungerat tillfredsställande, löper fram till

halvårsskiftet i år. Kvottilldelningen har dock skärpts något och under första och andra kvartalet planeras stålproduktionen inom EG falla ytterligare något jämfört med fjärde kvartalet 1980. Vad som händer med kvot-

systemet under andra halvåret är ännu ej beslutat. I USA, där stålefterfrå-

gan ökade mot slutet av 1980, har återhämtningen i stort sett avstannat och ökningstakten i stålproduktionen har ävenså avtagit. Det fortfarande höga ränteläget anses motverka cen ytterligare uppgång i investeringskonjunkturen inom näringslivet. Även bostadsbyggandet påverkas negativt av

ränteläget. Med andra ord torde sålunda stälproduktionen utvecklas svagt

åtminstone under de närmaste månaderna.

Den svenska järnmalmsexporten får under sådana förhållanden räkna

med cen fortsatt svag efterfrågan. En temporär återhämtning har inträffat under årets första månader, men dels är den relativt blygsam och dels är det fråga om en selektiv påfyllning av de europeiska stålverkens malmlager. En ytterligare återhämtning torde kunna påräknas först mot slutet av året. Sammantaget skulle exportvolymen därmed sjunka med ca 4 1/2 2

mellan helåren 1980 och 1981.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 74

Förhandlingarna om 1981 års kontraktspriser på järnmalm var ännu i början av april ej avslutade. Här förutsätts att den svaga efterfrågan på järnmalm kommer att medföra att kontraktspriserna i dollar blir i stort sett oförändrade. Med den högre dollarkursen antas medelexportpriset 1981 stiga med ca 6 1/2 46 1980-1981 och det förutsätts härvid att de svenska

exportlagren av malm fortsätter att byggas upp huvudsakligen under första

halvåret. Den svenska trävaruexporten utvecklades svagt under 1979 oaktat en god internationell efterfrågetillväxt för trävaror. Exportökningen blev så-

lunda inte större än knappt 2 ce i volym 1978-1979, vilket väsentligt understeg marknadstillväxten på de svenska exportmarknaderna för trävaror. Till Västeuropa, dit över 80 Ze av svensk trävaruexport avsätts, beräknas importen ha ökat med omkring 13 561 volym 1978-1979.

Förlusten av marknadsandelar under 1979 får framförallt tillskrivas den

brist på sågtimmer som utgjort ett akut problem för sågverksindustrin sedan 1978. Råvarubristens återverkningar på sågverksproduktionen kun-

de dock till en början kompenseras med hjälp av en massiv avveckling av de överlager som byggdes upp under 1974 och 1975. Denna möjlighet försvann dock helt under 1979 då trävarulagren i realiteten kom att töm-

mas.

Sågverkens exportförsäljningar inför 1980 års trävarumarknad startade

tidigt. Redan i december 1979 hade ca 2,8 milj. m? kontrakterats för

leverans under 1980. en ökning med ca 60 2 jämfört med 1978. Flera faktorer kom här att samverka till en så pass expansiv utveckling. Såg-

verksutbudet begränsades i flera viktiga sågverksländer förutom i Sverige.

dels på grund av råvaruförsörjningsproblem och dels på grund av otillräcklig tillverkningskapacitet. Nedgången i det amerikanska bostadsbyggandet dröjde till fjärde kvartalet 1979, varför Västeuropa inte utsattes för någon mer nämnvärd ökning av den kanadensiska konkurrensen förrän under vårmånaderna 1980. Trävaruförbrukningen synes samtidigt ha legat kvar

på en hög nivå, vilket i betydande utsträckning kan tillskrivas en höjning

av reparations- och ombyggnadsverksamheten i Västeuropa på senare år.

Dessa faktorer torde ha utlöst en viss osäkerhet hos importörer och förbrukare på kontinenten över möjligheterna att kunna tillgodose sitt trävarubehov. Exportpriserna på trävaror drevs sålunda snabbt upp samti-

digt som inköpen till viss dei blev avsedda för lageruppbyggnad under första halvåret 1980. Tidpunkten för arbetsmarknadskonflikterna i Finland och Sverige under andra kvartalet i fjol tycks ha sammanfallit med en mer definitiv inbrytning från kanadensiska exportörers sida i Västeuropa. Inbrytningen gav utslag

inte minst på prissidan där exportpriserna under sommaren och hösten

1980 snabbt bromsades upp.

Även lageruppbyggnaden synes ha avbrutits och vänts i en mindre avveckling under fjärde kvartalet 1980.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 75

Arbetsmarknadskonflikterna i maj och juni påverkade produktionen och i synnerhet exporten negativt. Exportnedgången blev sålunda så pass kraftig som knappt 19 Zz i volym första halvåret 1980 jämfört med andra halvåret 1979, säsongrensat sett.

Vid sidan av dessa störningar dämpades även sågverkens försäljningsaktivitet under maj och juni. Till stor del torde detta ha betingats av råvaru-

bristen som i alla händelser skulle ha tvingat sågverken att sänka försälj-

ningstakten.

Totalt sett föll trävaruexporten med knappt 15 46 i volym 1979—1980.

Preliminära siffror visat att importen till de större länderna endast föll med

ca 6 20, vilket sålunda innebär att sågverken ånyo minskade sina mark-

nadsandelar under 1980. Sammanlagt under de två senaste åren kan sågverkens marknadsandelsförluster uppskattas till drygt 17 96.

Trävaruexportpriserna höjdes med i genomsnitt ca 24 72 1979— 1980.

Ett fortsatt svagt bostadsbyggande i Sverige under 1980 medförde att trävaruförbrukningen i byggnads- och trävaruindustrin fortsatte att minska. Avsättningen på den inhemska marknaden bedöms ha fallit med omkring 5 Ze 1979-1980.

Fallet i sågverksproduktionen under första halvåret 1980 kunde begränsas till 4 Zz jämfört med andra halvåret 1979, säsongrensat sett. Efter en

temporär återgång under tredje kvartalet till första kvartalets höga produktionstakt föll produktionen ånyo åter tillbaka under fjärde kvartalet. Såg-

verkens produktion kom därmed att höjas med 0,7 %e 1979-1980, enligt SCB's produktionsstatistik. En viss lagerökning inträffade mot slutet av

1980.

Öppningen på 1981 års trävarumarknad blev svag. En utbredd ovilja att öka inköpen utöver vad den omedelbara konsumtionen krävde präglade från början förbrukare och importörer. Exportpriserna kom därför att från början utsättas för stark press. Det kan förmodas att de svenska sågverken

tvingas till fortsatta priseftergifter under första halvåret 1981, då efterfrågan väntas förbli på en låg nivå, samtidigt som konkurrensen från norda-

merikanska leverantörer intensifieras. Någon ökning av exporten har inte bedömts möjlig förrän under andra halvåret 1981, då konkurrensen från nordamerikanska säljare kan väntas avta. Exporten har i volym bedömts falla med 6 1/2 Zz 1980—1981. Trävarupriserna har bedömts stiga med I $c

1980-1981. På den inhemska marknaden bedöms avsättningen fortsätta att minska

1981. Trävarulagren väntas samtidigt öka något under första halvåret 1981.

Totalt sett medför den här antagna leverans- och lagerutvecklingen att sågverkens produktion kan väntas minska med 6 1/2 4 1980-1981.

Den internationella förbrukningen av papper och papp tilltog snabbt

under 1979 efter en rad år av svag tillväxt. I såväl Nordamerika som i Västeuropa koncentrerades ökningen framförallt till tryck- och finpappers-

sektorn, vilket särskilt gynnade den kontinentala pappersindustrin med sin

Prop. 1980/81: 150 Bilaga L.1 Reviderad nationalbudget 76

huvudsakliga inriktning på detta område. Detta avspeglade sig i ett högt kapacitetsutnyttjande i de västeuropeiska bruken. samtidigt som importefterfrågan blev särskilt stark. Den svenska pappersexporten ökade i ungefär samrna takt, eller med 10 1/2 2Zz:i volym, samtidigt som efterfrågetillväxten lämnade utrymme för en höjning av exportpriserna med drygt 12 7. Denna efterfrågetillväxt motiverade en jämn höjning av produktionen under 1979. I genomsnitt ökade produktionen med knappt 10 §z 1978-1979.

Under våren 1980 dämpades pappersefterfrägan i Västeuropa samtidigt som de kontinentala pappersbruken successivt anpassade produktionen till det försämrade orderläget. Prisbilden var dock förhållandevis stabil fram till hösten 1980 då i vissa fall betydande prissänkningar företogs på finpappersområdet.

Totalt sett minskade den svenska pappersexporten med drygt 596 i volym 1979—1980, en försvagning som i allt väsentligt kan återföras på arbetsmarknadskonfliktens verkningar under andra kvartalet i fjol. Exporten återhämtades dock snabbt redan under tredje kvartalet, vilket till viss del förklaras av att leveranserna på grund av transportproblemen under konflikten försköts några månader. Köparna kunde med andra ord acceptera en viss förlängning av leveranstiderna när efterfrågan på kontinenten försvagades under våren och sommaren. Med en konfliktfri utveckling

minskat med någon procent 1979-1980.

Pappersproduktionen återhämtades snabbt från driftsstoppen under andra kvartalet och produktionstakten kom under tredje kvartalet t. o. m. att överskrida första kvartalets höga nivå. Försvagningen av efterfrågan under andra halvåret motiverade dock en sänkning av produktionstakten redan under fjärde kvartalet. Produktionen av papper och papp minskade därmed med i genomsnitt 1,79 1979-1980. samtidigt som en viss lagerökning skedde mot slutet av året.

Mot bakgrund av den dämpning i den allmänna ekonomiska aktiviteten som skett i Västeuropa under andra halvåret 1980. och som väntas dröja kvar en bit in på 1981, torde även konsumtionen av papper och papp utvecklas svagt under främst första halvåret i år. Detta gäller framförallt delar av den tidigare så expansiva tryckpapperssektorn där orderbeläggningen rapporteras vara särskilt låg såväl i Skandinavien som på kontinenten. För förpackningskvaliteterna rapporteras däremot marknaden vara fastare. Pappersexporten har här bedömts utvecklas svagt första halvåret i år, för att sedan tillta främst under andra halvåret. I volym har exporten av papper och papp bedömts öka med 492 1980-1981.

Prisstegringen på papper och papp bromsades upp under fjärde kvartalet i fjol och prisrörelserna kan bedömas ha varit fortsatt små även under första kvartalet i år. Efter vintermånadernas i vissa fall kraftiga prisfall på en del papperskvaliteter i Västeuropa föreligger nu uppgifter om att prishöjningar åter annonserats inför andra kvartalet 1981. Detta bör rimligen

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 77

medföra att även de svenska exportpriserna återhämtas. Exportpriserna på papper och papp har här bedömts öka med ca 13 96 1980-1981.

Under 1981 är det rimligt att räkna med att pappersindustrin i högre grad än vid tidigare liknande konjunkturfaser strävar att anpassa produktionstakten till leveransutvecklingen. Det som främst styrker en sådan hypotes är dels det strama svenska kreditläget. men även erfarenheterna från förra

konjuktursvackan 1975-1976 med dess kraftiga lagerökning. Bruken har

också aviserat temporära produktionsstopp under första halvåret i år då utleveranstakten väntas bli låg. Med den leveransutveckling som här har bedömts möjligt under 1981, har pappersproduktionen beräknats stiga med

2,57 1980-1981. Papperslagren bedöms med den utvecklingen hållas

oförändrade.

Förbrukningen av avsalumassa ökade markant under 1979 p.g.a. en

stark internationell produktionstillväxt inom pappersindustrin. Med därtill en hastig avtappning av de rekordstora massalagren i Skandinavien och

Nordamerika skapades förutsättningarna för en återhämtning av världs-

marknadspriserna på pappersmassa. De svenska exportpriserna höjdes

med i genomsnitt ca 23 2 1978-1979. efter att ha minskat med sammanlagt

2076 1975-1978 enligt handelsstatistikens exportprisindex.

Våren 1980 kunde vissa tecken åter skönjas på att massakonjunkturen

var vikande. Förbrukningen i Västeuropa kulminerade kring årsskiftet

1979/1980, men först under andra kvartalet märktes någon egentlig efter-

frågeförsvagning. Avmattningen sammanföll med arbetsmarknadskonflikterna i Finland och Sverige, ett förhållande som kan ha bidragit till att stabilisera lagersituationen i såväl producent- som förbrukarledet. Inbryt-

ningen av nordamerikas leverantörer ökade visserligen i Västeuropa under våren 1980, men dessa tillskott synes inte ha förstärkt obalansen på mark-

naden.

Massaefterfrågan i USA återhämtades därefter under hösten 1980 samti-

digt som de nordamerikanska bruken mötte en stigande efterfrågan från

länder i Fjärran Östern. Trots fortsatta produktionsminskningar i de kon-

tinentala papperbruken under andra halvåret 1980 blev påfrestningen på

den västeuropeiska marknaden mild.

Den volymmässiga utvecklingen av fjolårets svenska massaexport blev på grund av arbetsmarknadskonflikternas verkningar väsentligt nedsatt. Att exakt kvantifiera konflikternas betydelse är emellertid inte möjligt för närvarande, på grund av att den statistiska informationen fortfarande är ofullständig. Därför kan endast en mer överslagsmässig kalkyl över det direkta leveransbortfallet under konflikten göras. En sådan beräkning ger vid handen att exportbortfallet vid en konfliktfri utveckling kunde ha begränsats till omkring 1497 första halvåret 1980 jämfört med motsvarande

period föregående år. Jämfört med första halvåret 1979 hade en minskning av massaexporten varit ofrånkomlig oaktat konflikterna p.g.a. de betydande leveranser som då skedde från lager. Exportminskningen blev nu så

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 78

pass kraftig som 18976 i volym första halvåret 1980 jämfört med första halvåret 1979. Meilan halvåren 1980 ökade därefter exporten med & 1/2 46 i volym säsongrensat sett. I genomsnitt för perioden 1979— 1980 föll exporten tillbaka med 13 1/2 92 i volym.

Exportpriserna på pappersmassa steg med knappt 22 4; 1979— 1980.

Produktionsvolymen minskade med ca 12 Z första halvåret 1980 jämfört med motsvarande period föregående år. Efter produktionsstoppen under konflikterna och vissa driftsinskränkningar under semesterperioden höll massaproduktionen en god takt fram till november i fjol då den försvagade leveransutvecklingen åter motiverade en sänkt produktion. Neddragningen var dock inte tillräcklig för att förhindra en ökning av massalagren under fjärde kvartalet. I genomsnitt för 1979— 1980 föll massaproduktionen med 81/27.

Trots minskade försäljningar under fjärde kvartalet i fjol och en fortsatt svag utveckling under januari och februari i år är den svenska massaindustrins bedömningar för 1981 övervägande optimistiska. Till stor del synes detta förhållande kunna återföras på det faktum att trots att efterfrågan mattades under vinterhalvåret 1980/81 så har lageruppbyggnaden såväl hos producenter som förbrukare hittills varit måttlig. Försämringen av finpapperskonjunkturen i Västeuropa under andra halvåret 1980 medförde att förbrukarna denna gång ovanligt tidigt skar ned massainköpen i takt med en minskad förbrukning. Preliminära siffror indikerar för närvarande att orderingången till de kontinentala massaförbrukarna återhämtats efter några svaga vintermånader. Det finns därför anledning att hysa förhoppningar om en snar ökning av pappersproduktionen i Västeuropa. Lägges därtill det faktum att massalagren är mycket begränsade i köparteden talar detta för att lagercykelns efterfrågehämmande inverkan blir kortvarig och ej så betydande. Mot bakgrund av den svaga allmänna ekonomiska aktivitet som väntas på de svenska exportmarknaderna under första halvåret 1981, finns det likafullt skäl att anta att återhämtningen denna gång sker långsamt. Dessutom torde en viss ökning av konkurrensen från nordamerikas leverantörer vara att räkna med under våren och sommaren 1981. Exporten av pappersmassa har av dessa skäl antagits få en fortsatt svag utveckling under första halvåret i år. I volym har exporten bedömts öka med i genomsnitt 422 1980-1981, vilket skulle innebära en nedgång med drygt 1026 i volym jämfört med 1979.

Exportpriserna på pappersmassa höjdes fr.o.m. andra kvartalet 1980 för att sedan gälla året ut. Mot bakgrund av den något dämpade aktivitet som kan väntas under den närmaste tiden är det rimligt att räkna med att dollarprisnivån inte förändras under de närmaste månaderna. Räknat i svensk valuta har emellertid exportpriserna på pappersmassa höjts med drygt 926 sedan november 1980 på grund av förstärkningen av dollarkursen. Stabiliteten på massamarknaden har hittills sålunda medgivit att de mot kursstegringen svarande prisökningarna kunnat övervältras på köpar-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 79

na. Vid oförändrad valutakurs för återstoden av 1981 samt ett antagande om att massapriserna i dollar höjs med ca 1072 fr. o. m. fjärde kvartalet 1981 har här bedömts att prishöjningen 1980-1981 blir drygt 149c.

Det står nu klart att flera svenska bruk planerar temporär driftsinskränkningar under första halvåret 1981 dels för att förhindra en alltför snabb påfyllning av massalagren och dels för att förstärka virkeslagren. Här har bedömts produktionen i genomsnitt stiger med 11/26 1980-1981, vilket inbegriper en produktionsökning med ca 8-99c mellan halvåren 1981 säsongrensat sett. En mindre påfyllning av massalagren bedöms samtidigt ske.

Enligt preliminära siffror beräknas den ovan redovisade produktionsutvecklingen inom skogsindustrin ha medfört att den totala rundvirkesförbrukningen minskade med knappt 296 1979-1980 (se tabell 4: 2). Massavedsförbrukningen beräknas ha sjunkit med ca 4,5 90, samtidigt som sågtimmerförbrukningen ökat med 1/22 1979-1980.

Importtillväxten bromsades upp betydligt under 1980 jämfört med 1979, då importökningen blev över 80960 i volym. Helårsökningen 1979-1980 beräknas inte ha överskridit 25 22 i volym. Importen svarade 1980 för drygt 696 av den totala förbrukningen. Exporten beräknas ha stigit med 1,57 1979—1980.

Den sedan 1974 låga avverkningsaktiviteten i landets skogar har medfört att rundvirkeslagren avtappats kraftigt under en följd av år. Under 1980 minskade rundvirkeslagren med ytterligare 1,6 milj. kbm., varvid massalagren drogs ned med 2,2 milj. kbm. och sågtimmerlagren ökade med 0,6 milj. kbm. Inte förrän mot slutet av andra halvåret kunde lageruttömningen på massavedssidan bromsas upp och vändas i en mindre påfyllning. Tabell 4:2 Försörjningsbalans för rundvirke 1979— 1981 Fast mått utan bark (barr- och lövträd)

Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 80

Totalt beräknas massavedslagren därmed vid årsskiftet motsvara endast ca

2 månaders massaproduktion, vilket är en rekordlåg nivå ur ett historiskt

perspektiv. Lagersituationen är något gynnsammare på sågtimmersidan.

Den totala avverkade kvantiteten 1979—1980 beräknas ha ökat med knappt 676, med en ökning av massavedsavverkningarna med ca 6,5 2 och sågtimmeravverkningarna med ca 54.

På grund av den svaga produktionsutveckling som kan väntas såväl inom massa- och pappersindustrin som inom sågverksindustrin under 1981 har rundvirkesförbrukningen bedömts minska med ca 3—4 6 1980— 1981. Ett något minskat importbehov kan samtidigt väntas, framförallt för sågtimmer, parallellt med att rundvirkesexporten bedöms falla. Sammantaget innebär detta en minskad nettoinförsel av rundvirke under 1981.

Avverkningsaktiviteten i landets skogar höjdes under loppet av 1980.

Den ökande avverkningsbenägenheten kan ha flera orsaker som t.cx.

höjda virkespriser, ändrade skatteregler och utförsäljning av skogsbestånd inför fastighetstaxeringen. Sannolikt torde denna aktivitetshöjning dröja kvar en bit in på 1981. Här har de totala avverkningsvolymen bedömts öka med en 3 74 1980-1981, vilket skulle medföra en påfyllnad av rundvirkesla-

gren. Konjunkturläget för järn- och stälverken som förbättrades under 1979 försvagades markant under 1980. Vändningen nedåt inträffade under andra kvartalet dvs. samtidigt med konflikterna på arbetsmarknaden. Orderingången minskade starkt detta kvartal både för handelsstål och specialstål

och orderstockarna sjönk. Nedgången fortsatte under tredje kvartalet och i slutet av september låg orderstockarna i ton räknat närmare 207 lägre än vid årsskiftet 1979/80. De låg därmed på endast knappt 40 4t av nivån vid stålboomen 1973/1974. Sett över hela denna period har nedgången varit betydligt kraftigare för handelsstålet än för specialstålet. Under fjärde kvartalet ändrades bilden såtillvida att orderingången steg säsongrensat sett, varigenom orderstockarna i ton totalt ökade något. Orderstocksökningen hänförde sig helt till handelsstålet. För specialstålet noteras en fortsatt försvagning.

Exportleveranserna av handelsfärdigt järn och stål, som fortsatte att öka

1979, föll i ton räknat med ca 796 1980. Samtidigt fortsatte ämnesexporten att falla kraftigt och den totala järn- och stålexporten minskade starkt i volym. Det är framför allt exporten till länderna utanför Västeuropa som

minskat, vilket innebär en kraftig omkastning gentemot den utveckling

som observerats de närmaste föregående ären. Då ökade dessa länders,

därbland u-ländernas, betydelse som marknader för vår export. Till vår

traditionella huvudmarknad EG har däremot leveransutvecklingen sedan

1977 hela tiden varit svag. I viss mån kan denna utveckling förklaras av de

stabiliseringsåtgärder som EG vidtagit under senare är för att stärka den

inhemska stålproduktionen. I grunden är det emellertid ett trendbrott i stålkonsumtionen inom EG som ligger bakom den svaga exportutvecklin-

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 "Reviderad nationalbudget 81

gen dit. Visserligen beräknas EG:s stålförbrukning ha ökat under 1979,

men såväl under 1977 som under 1978 minskade den och under 1980 minskade den åter. Härigenom blev förbrukningsnivån 1980 avsevärt lägre

än under toppåret 1973.

Den europeiska stålmarknaden har således varit vikande under 1980.

Normalt innebär en vikande efterfrågan en press nedåt på priserna. Det synes emellertid som om den curopeiska stålindustrin, efter ett kort och

tillfälligt prisras på europamarknaden under sommarmånaderna, under

andra halvåret 1980 lyckades bromsa prisfallet genom de kvoterade pro-

duktionsbegränsningar som genomdrevs av EG-kommissionen. Genomsnittsnivån för de svenska exportpriserna steg ca 1496 metlan 1979 och 1980 och merparten av denna uppgång ligger på första halvåret.

På den svenska marknaden noteras för fjärde kvartalet 1980 en kraftig minskning av levererade kvantiteter handelsfärdigt järn och stål. Mellan helåren 1979 och 1980 var emellertid teveransnedgången i Sverige mycket

liten, 0,47 och helt koncentrerad till importen, vilken minskade med ca

490. De svenska stålverkens leveranser till hemmamarknaden ökade där-

emot enligt statistiken med närmare 42, varigenom vissa marknadsandelar tycks ha återtagits på hemmamarknaden. Stålverken synes ha anpassat

produktionen på ett tidigt stadium till den lägre efterfrågan och lagren av insatsvaror och varor i arbete beräknas ha minskat i volym medan färdig-

690 1979-1980.

Exportleveranserna för 1981 har bedömts dels med hjälp av en enkät till stålföretagen, dels med stöd av konjunkturinstitutets kalkyler över utvecklingen av marknadstillväxt och -andelar. Företagens exportförväntningar är klart dämpade för 1981. De räknar med en värdemässig nedgång i

exporten 1980-1981 på 292 och är inställda på en fortsatt försvagning

främst i Västeuropa. Enligt senaste konjunkturbarometern sjönk också orderingången från exportmarknaderna under första kvartalet i år och någon förbättring av efterfrågeläget förutses inte heller för andra kvartalet. Mot denna bakgrund har den svenska exportvolymen för 1981 antagits

fortsätta att minska. Genomsnittsnivån för exportpriserna kalkyleras sam-

tidigt bli högre än för 1980 och den värdemässiga nedgången väntas stanna vid ca 196.

Även på hemmamarknaden väntas en fortsatt försvagning av leveransutvecklingen. Inom de stålkonsumerande branscherna förutses sålunda en minskad stålförbrukning, vilken också antas slå mot importen. Sammanta-

get ger prognoserna en ytterligare neddragning av produktionsvolymen, som mellan helåren 1980 och 1981 skulle uppgå till 522, förutsatt oföränd-

rade lager hos järn- och stålverken. Efterfrågan på verkstadsprodukter som vuxit markant sedan början av

1979 vände nedåt våren 1980. Särskilt markerat blev fallet i hemmaorderingången som kom att påtagligast påverkas av arbetsmarknadskonflikterna.

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga I.1

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 82

Exportorderingången föll mindre dramatiskt, men den kom å andra sidan

inte att återigen öka tredje kvartalet, vilket blev fallet för hemmamarknadsorderna. Under fjärde kvartalet föll orderingången, särskilt från

exportmarknaderna.

De samlade orderstockarna började att minska under våren, men inte förrän under fjärde kvartalet försköts företagens bedömningar av deras

storlek i deciderat negativ riktning.

Exportvolymen av verkstadsprodukter föll till följd av arbetsmarknads-

konflikterna från andra halvåret 1979 till första halvåret 1980. En snabb

återhämtning kom dock att ske efter konflikterna, vilket resulterade i en

ökning på ca 395 mellan 1979 och 1980. Utfallet för verkstadsprodukterna

blev sålunda klart bättre än för hela gruppen bearbetade varor vars volym-

ökning kom att stanna vid ca 0.672. Detta torde främst berott på det stora

inslaget av beställningsvaror bland verkstadsprodukterna men också på att

investeringskonjunkturen i flera av Sveriges viktigaste avnämarländer

ännu hölls uppe under större delen av 1980.

Den inhemska efterfrågan. exkl. lagerefterfrågan, på verkstadsprodukter ökade knappt 47 mellan helåret 1979 och 1980. Det var i första

hand maskininvesteringarna som svarade för ökningen, men en kraftig

ökning av leveranserna till försvaret kom också att verksamt bidraga.

Däremot minskade den privata konsumtionen av verkstadsvaror — särskilt bilar — inte obetydligt. Samtidigt skar industrin ner sin löpande förbruk-

Tabell 4:3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1979—1981 1975 års producentpriser

Lagerförändring i industrin (milj. kr.) 162 848 —-1946 Lagerförändring i handein

Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 83

ning av insatsvaror av verkstadstyp och denna nedgång kom inte helt att kompenseras av den svaga ökning som skedde bl. a. inom byggnadsverk-

samheten. Ett betydande bidrag till den inhemska efterfrågan — motsva-

rande ca 270 — kom därtill från omslaget i lagercykeln. Det var främst inom verkstadsindustrin detta skedde och där nära nog helt hänförbart till färdigvarorna. Dessa kom efter den kraftiga minskningen 1979 att öka

något under i synnerhet första hälften av 1980. Redan under andra halvåret

lyckades verkstadsföretagen anpassa produktionen så att en nedskärning

kunde ske inte bara av lagren av färdigvaror utan också av varor i arbete.

Denna ovanligt snabba anpassning kom att medföra att produktionstillväx-

ten kom att stanna vid knappt 3 92 1979-1980. Importen däremot ökade ca

87201 volym, vilket innebar en viss ökning av dess marknadsandelar, även

om efterfrågan i stor utsträckning inriktades mot importtunga varor. Exportmarknadsutrymmet för svenska verkstadsprodukter torde öka obetydligt 1980-1981 även om tillväxten beräknas stiga under loppet av 1981. Inom OECD-länderna förutses emellertid snarast en minskning av efterfrågan för investeringsvaror, medan vad gäller verkstadsprodukter

som insatsvaror och för privat konsumtion en viss ökning skulle kunna

påräknas. Därtill beräknas en kraftig ökning av efterfrågan från OPEC-

länderna ske. Den svenska verkstadsexporten beräknas mot denna bak-

grund kunna öka ca 3 96 1980-1981. På hemmamarknaden däremot väntas en viss minskning av efterfrågan

(exkl. lager) Både offentlig konsumtion av verkstadsprodukter och maskininvesteringar förutses stagnera, samtidigt som ytterligare nedtrappningar sker av privat konsumtion. Behovet av verkstadsvaror för löpande förbrukning inom industrin och byggnadsverksamheten beräknas också minska 1980— 1981. Vad gäller lagerpolitiken förutses en neddragning ske av såväl insatsvaror, varor i arbete som färdigvaror under främst första halvåret. Inkl. lager skulle därmed den inhemska efterfrågan minska ca 6 4

1980-1981.

Denna marknadsbild beräknas leda till en minskning av importvolymen på ca 3 2 varvid den svenska verkstadsindustrins produktion skulle minska 14296, 1980-1981.

Industribranscherna inom den heterogena övrigsektorn! producerar huvudsakligen färdigvaror vilka till övervägande del finner avsättning på den

inhemska marknaden och till en mindre del avsätts på exportmarknaderna.

Till största delen går de inhemska leveranserna till privat konsumtion.

! Sektorn omfattar livsmedelsindustri inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri (SNI 31), textil-, beklädnads-. läder- och lädervaruindustri (SNI 32), trähus- och byggnadssnickeriindustri, möbelindustri samt övrig trävaruindustri utom sågverk (SNI 33 exkl. 33111), träfiberplattindustri (SNI 34113), pappers- och pappförpackningsindustri (SNI 3412), övrig pappers- och pappvaruindustri (SNI 3419), grafisk industri (SNI 342), kemisk industri, gummivaru-, plast- och plastvaruindustri (SNI 351, 352, 355, 356), jord- och stenvaruindustri (SNI 36) samt annan tillverkningsindustri (SNI 39).

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 84

Tabell 4:4 Försörjningsbalans för övrig industrisektor 1979—1981

1975 års producentpriser

Lagerförändring i industrin (milj. kr.) —-180 720 —295 Lagerförändring i handeln

! Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker från statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen. Försörjningsbalansens produktionsförändring för prognosperioden korrigeras därför i enlighet med mönstret för tidigare avvikelser. Källa: Konjunkturinstitutet.

Den förbättring av avsättningsläget för övrigvaror på exportmarknaderna som tog sin början 1978 och fortsatte under 1979 upphörde i huvudsak under första halvåret 1980. Under andra halvåret förefaller en ytterligare försvagning av marknaden ha ägt rum. Samtidigt beräknas de svenska tillverkarna av övrigvaror ha höjt sina exportpriser relativt till konkurrenterna 1979 och 1980 och deras marknadsandelar beräknas till följd härav ha sjunkit något under 1980. Den svenska exporten av övrigvaror sjönk kraf-

tigt under andra kvartalet 1980, dock till största delen beroende på arbetsmarknadskonflikten. Bortfallet inträffade efter en fortsatt god tillväxt i början på året. Under tredje kvartalet torde ett partiellt återtagande av de exportleveranser som försenades till följd av konflikten ha kommit till

stånd, men en svag marknadsutveckling och fortsatta andelsförluster un-

der andra halvåret beräknas ha medfört att exportvolymen för övrigvaror sjönk med drygt 1/2 20 helåret 1980 jämfört med 1979. Exportpriserna steg

under samma period drygt 1296.

Även den inhemska efterfrågan på övrigvaror utvecklades svagt och den slutliga förbrukningen blev i stort sett oförändrad. Främsta orsaken härtill är den stagnerande privata konsumtionen. Däremot beräknas den offentliga konsumtionen ha fortsatt att stiga. medan förbrukningen av övrigvaror

inom tillverkningsindustrin och byggnadsverksamheten ökade i endast

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 85

måttlig omfattning. En uppbyggnad av övrigsektorns färdigvarulager gav ett betydande positivt lageromslag medan handelsfagren, efter en kraftig uppbyggnad 1979, steg i betydligt mindre omfattning under 1980. Ökningen i andelen importvaror dämpades något och importvolymen blev härmed oförändrad mellan helåret 1979 och 1980. Importpriserna steg under samma period drygt 1020. Produktionen inom övrigsektorn sjönk under sådana

förhållanden med 1/2 90 1979-1980. Efterfrågeläget på exportmarknaderna kan väntas förbättras något för

övrigsektorn under 1981. Konsumtionsefterfrågan i Västeuropa ger för

närvarande inga nämnvärda växtimpulser och marknaden torde bli fortsatt

svag under första halvåret i år, medan förutsättningar däremot finns för en mer påtaglig tillväxt under andra halvåret. Övrigvarornas marknadsandelar beräknas bli i stort sett oförändrade. Exporten beräknas sålunda falla tillbaka något under våren för att sedan stiga mot slutet av året. Sammantaget väntas exportvolymen öka ca 372 1980-1981.

Vidare beräknas hemmamarknaden genomgå en viss försämring under 1981, huvudsakligen till följd av att den privata konsumtionen av övrigvaror väntas sjunka. Dessutom torde förbrukningen av övrigvaror inom

såväl tillverkningsindustrin som byggnadsverksamheten minska 1980—- 1981. En fortsatt måttlig uppbyggnad av övrigsektorns färdigvarulager kommer troligen till stånd medan handeln beräknas dra ned sina lager av

övrigvaror något vilket skulle ge upphov till ett betydande negativt lageromslag. Denna prognoserade efterfrågeutveckling samt ett antagande om

att andelen importvaror i försörjningen minskar något, beräknas leda till

att importvolymen minskar 330 1980-1981. Utrymme skulle sålunda ges

för en i stort sett oförändrad produktion 1980-1981.

4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Som redovisats i kapitel I uppskattats bruttonationalproduktens volym-

tillväxt mätt från användningssidan till 1,4 96 mellan 1979 och 1980. Bruttonationalproduktens förändring beräknad från produktionssidan ger en

tillväxt på 1,30. Produktionstillväxten förklaras av att främst investeringsefterfrågan ökade kraftigt. Varuexportens volymminskning 1979—

1980 uppskattats till 2,6 92, medan importen beräknas ha ökat med 0.7 2. Utrikeshandelssektorns bidrag till BNP-ökningen blev därmed 0,3 procentenheter.

Preliminära beräkningar av produktionsutvecklingen inom olika närings-

grenar 1980 och prognoser för 1981 redovisas i nedanstående tablå. Be-

dömningarna grundar sig på ekonomidepartementets prognoser för den

internationella och inhemska utvecklingen. På vissa punkter innebär dessa

avvikelser från konjunkturinstitutets prognoser. Motiven för dessa avvikelser har närmare redovisats i kapitel I.

Produktionen inom jordbruket beräknas enligt statens jordbruksnämnd

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 86

ha ökat med 1.7 76 i volym mellan 1979 och 1980. Detta ökningstal gällde

både animalieproduktionen, dvs. produktion av kött, mjölk, ägg m. m. och

vegetabilieproduktionen (potatis och sockerbetor, spannmål. olje- och köksväxter). Under 1981 väntas produktionen totalt i jordbruket öka med

drygt 124. Vegetabilieproduktionen förutses öka med nära 3 §& och anima-

lieproduktionen med drygt 1/2 2.

Skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten ökade under 1980 med drygt 42926 enligt grova kalkyler. För 1981 förutses en fortsatt ökning med 1 1/22. Trots den ökade avverkningen under 1980 störde rävarusituationen produktionen i flera företag. Under avverkningssäsongen 1980—- 1981 bidrar de högre priserna och de extremt läga råvarulagren till att hålla avverkningen uppe trots sänkt produktion i sågverk och massafabriker.

Preliminära beräkningar visar att den totala industriproduktionen ökade med bara 1/26 1979-1980. Produktionsbortfallet i maj på grund av storkonflikten har av statistiska centralbyrån uppskattats till 1,5—23 av års-

produktionen. Skogs- och verkstadsindustrin berördes kraftigast. Trots

detta visar verkstadsindustrin bortsett från varv och personbilsindustrin

den största produktionsökningen under året. För flera basindustri-

branscher vände produktionen nedåt, t. ex. järnmalmsgruvor, stälverk och

skogsindustrin. För 1981 kalkyleras en nedgång i produktionen för hela industrin med över 196. Minskningar förutses för praktiskt taget samtliga delbranscher utom för massa- och pappersindustrin.

Prognosen för elsektorn bygger på bedömningar som gjorts av statens

industriverk. Elproduktionen väntas öka kraftigt under 1981. Kärnkraftverk nummer 7—9 beräknas successivt tas I drift under året. Ett elöver-

skott på 3 TWh motsvarande 3 54 av produktionen beräknas därför uppstå och säljas på export. Hela denna kapacitet kan nämligen inte användas för att minska oljekonsumtionen. Ändå väntas oljeförbrukningen för värmekraft bara bli drygt en tredjedel så stor som under 1980 genom ett ökat

utnyttjande av kärnkraften. Industrins elförbrukning minskar på grund av den lägre aktiviteten, särskilt i de mest elslukande delbranscherna. Övriga

branscher och hushållens elanvändning beräknas öka trendmässigt. Totalt

minskar förbrukningen något.

Sammantaget väntas produktionen inom byggverksamheten minska med knappt 192 1981. Investeringarna i byggnader och anläggningar förutses totalt minska med knappt 42. Delposten investering i permanenta bostäder beräknas minska med nära SZ. 1979-1980 var minskningen för bostäderna 8 Ze och för byggnadsinvesteringar totalt —I Z. För 1981 förutses en

igångsättning av ca knappt 48000 lägenheter varav 30000 i småhus. Indu-

strins byggnadsinvesteringar som minskat sedan 1975 ökade kraftigt 1980,

men väntas minska med hela 15 2 mellan 1980 och 1981. Produktionen av privata tjänster ökade med knappt 196 1980. Visserli-

gen stagnerade den privata konsumtionen men samtidigt drev den ökade investeringsaktiviteten på tjänsteproduktionen under äret. För 1981 väntas

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 87

den privata konsumtionen vara i stort sett oförändrad mot 1980, vilket ger en långsammare ökning av produktionen av privata tjänster.

Ökningen av den offentliga tjänsteproduktionen 1979—1980 uppskattas till 2 1/26. Landstings- och primärkommunerna ökade med knappt 3 1/2 6 medan statens produktion steg med 1/2 90 i volym.

I kapitel 9 ges en detaljerad beskrivning av den väntade utvecklingen inom den offentliga sektorn. Sammantaget innebär dessa kalkyler att produktionen inom den offentliga sektorn kommer att öka med 296 1981. Kommunerna väntas öka med 2 1/2 7c medan staten väntas ha oförändrad produktionsvolym. .

Mot bakgrund av ovan redovisade prognoser för olika näringsgrenar skulle bruttonationalprodukten öka med 0,2 96 1981.

Gruvor och tillverknings-

industri 28.2 0,4 - 1,3 El-, gas-, vatten- och

värmeverk 2.6 2 7.0 Byggnadsverksamhet 7,6 0,6 -0,7

Summa varu- och

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 88

5 Arbetsmarknad

5.1 Läget på arbetsmarknaden under 1980 och början av 1981

Sammanfattning

Sysselsättningen nådde sommaren 1980 en topp då 4370000 personer var sysselsatta, mer än 80000 fler än sommaren före. Redan i november

hade dock sysselsättningen sjunkit till 1979 års nivå och var '0000 perso-

ner högre i mars 1981 än mars 1980. Kommunernas sysselsättningsökning fortsätter om än i lägre takt än tidigare. Fjärde kvartalet 1980 beräknas 30000 fler vara kommunanställda samtidigt som sysselsättningen totalt i stort sett var oförändrad. Industrisysselsättningen bröt den nedåtgående

trenden under 1979 och 1980, men minskar nu åter. Utbudet av arbetskraft har också kulminerat. Nettoinvandringen sjönk

till noll (säsongrensat) under fjärde kvartalet. Andelen ungdomar i tonåren

som fortsätter studera har också ökat genom särskilda utbildningspolitiska

insatser.

Den genomsnittliga arbetstiden har minskat till följd av ökad långtidsfrånvaro på grund av sjukdom, studier m.m. och en allt högre andel personer med deltidsarbete. Förändringen i arbetstid orsakas av att arbets-

kraften har fått en ändrad sammansättning. Antalet män har varit i stort

sett oförändrat över åren samtidigt som antalet kvinnor ökat med 2—3 92

om året. Arbetsmarknadskonflikterna under andra kvartalet 1980 sänkte

den genomsnittliga arbetstiden under 1980.

Den avtagande aktiviteten i många branscher under hösten 1980 har resulterat i en minskad efterfrågan på arbetskraft. Bara en dryg fjärdedel

av industriföretagen anger brist på yrkesarbetare i mars 1981 mot över

hälften ett halvår tidigare. Även den under 1980 besvärande bristen på

byggnadsarbetare är i mars 1981 hävd.

Den öppna arbetslösheten har stigit från 76000 personer i mars 1980 till 90000 mars 1981. Även den partielta arbetslösheten (deltidare som vill

arbeta mer) har ökat. Arbetslösheten ökar mest bland nytillträdande grupper på arbetsmarknaden: ungdomar och kvinnor. Industriföretagen har under hösten 1980 börjat varsla om korttidsvecka och korttidspermittering, åtgärder som i stort sett inte förekommit på två år. Även uppsägning-

ar på grund av nedläggning har ökat.

Antalet personer berörda av arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika

slag har minskat under loppet av 1980. Minskningen gäller främst beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildningen som i mars 1981 berörde 70000 personer. Övriga stödåtgärder (genom AB Samhällsföretag, arbetsmarknadsinstituten, halvskyddat arbete och arkivarbete) har ökat något. I

mars 1981 sysselsattes 58000 personer härmed. Totalt saknade sålunda

218000 personer arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 89

Arbetskraftsutbud

Utbudet av arbetskraft bestäms av den inhemska befolkningsutveckling-

en, in- och utvandringen samt utvecklingen av förvärvsfrekvens hos olika befolkningsgrupper. Med förvärvsfrekvens avses andelen av en befolkningskategori som tillhör arbetskraften, antingen som sysselsatt eller som arbetslös. Förändringar i förvärvsfrekvensen är den mest betydelsefulla

faktorn för arbetskraftsutbudets utveckling. Under senare år har nämligen folkökningen närmast stagnerat. Under 1979 ökade folkmängden med ca

20000 personer, varav huvuddelen berodde på en nettoinvandring om

14 000 personer. Under 1980 har nettoinvandringen legat på en lägre nivå, ca 9600 personer. Nettoinvandringen avstannade helt under hösten 1980. Folkmängden beräknas ha ökat med 15 000 personer.

Utvecklingen av förvärvsfrekvenserna i olika åldersgrupper redövisas i

tabell 5: 1. Totalt ökade förvärvsfrekvensen med 0,4 procentenheter mellan 1979 och 1980, en ökning av samma storleksordning som under peri-

oden 1977—1979. Hela ökningen utgörs av ett ökat kvinnligt deltagande i

arbetslivet.

Ökningen av antalet personer i arbetskraften illustreras i diagram 5: 1. Under de tre första kvartalen 1980 var antalet personer i arbetskraften

50000—-75 000 fler än under motsvarande kvartal 1979. Under dét fjärde kvartalet förändrades situationen och antalet personer i arbetskraften låg

bara ca 15000 över 1979 års nivå. Av ökningen mellan åren berodde

närmare 2/3 på den ökade förvärvsfrekvensen. Totalt ökade antalet personer i arbetskraften, eller utbudet av arbetskraft, med I,1 2 under 1980. Arbetskraftsutbudet i timmar beräknas under 1980 ha ökat med 0,2 vilket är en avsevärt lägre ökningstakt än under 1979. Denna nedgång i arbetskraftsutbudets ökningstakt förklaras nästan helt av storkonflikten på arbetsmarknaden våren 1980, vilken beräknas ha minskat timutbudet med 0,5 2& under 1980. Andra faktorer som förklarar att utbudet av arbetskraft

uttryckt i antal timmar ökar långsammare än utbudet i antal personer är

Tabell 5: 1 Relativa arbetskraftstal 1970, 1975—1980

Årsmedeltal (16-74 år)

1970 1975 1976 1977 1978 1979 1980! Män 80.6 80.0 79,5 78.6 78.3 78.5 78.4 därav: — 16—24 är 67.3 72,4 72.9 71.9 80.8 71.8 71.1

25-54 år 95.1 95,2 97.7 95,5 953 95,3 95.5 S5-74 år 62,8 55,4 52.8 50.8 50.4 50,4 50.2

Kvinnor 52,8 59,2 60.0 61,1 62,2 63,5 64,5 därav: — 16—24 år 58,9 66.1 67.7 68.0 68,! 69.7 69.8

25-54 år 64,5 74,2 75,6 TT. 79,3 LIM 82,8 55-74 år 29.0 29.7 29,9 30.1 30.6 30.9 31,0

Samtliga 66.7 69,6 69,8 69,9 70.2 71.0 7.4 t För 1980 har uppskattade värden för april utnyttjats. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 90

ökad långtidsfrånvaro på grund av sjukdom. värnplikt, studier m.m. och

den ökade andelen kvinnor i arbetskraften. Eftersom kvinnorna har kortare medelarbetstid än männen innebär den ökade andelen kvinnor i arbetskraften att medelarbetstiden sjunker med 0,1 Zz, Den ökade långtidsfrån-

varon beräknas ha minskat timutbudet med 0,3 £z 1980.

Arbetskruftsefterfrågan

Som mått på arbetskraftsefterfrågans utveckling kan man använda dels

statistiken över nyanmälda och kvarstående lediga platser hos arbetsförmedlingarna, dels andelen företag som uppgivit brist på olika kategorier arbetskraft i konjunkturinstitutets kvartalsvisa barometerundersökningar. Självfallet utgör också sysselsättningsutvecklingen en indikator på ar-

betskraftsefterfrågan.

Analysen av statistiken över antalet nyanmälda lediga platser försvåras av den anmälningsplikt som under perioden oktober 1976—oktober 1980 successivt införts och nu gäller i hela landet. Tillämpningen av reglerna kan också variera regionalt och mellan olika yrkesgrupper. Enligt beräkningar gjorda av AMS har denna anmälningsplikt medfört att antalet till

arbetsförmedlingarna anmälda lediga platser ökat med ca 30 4.

Diagram 5:1 Arbetskraft och sysselsättning 1975—1981 Milj. personer. Säsongrensade månadsdata, 3 månaders glidande genomsnitt

4,2) amd JAS fr

Arbetskraften JM

ALA

PAT OS

/ Antal sysselsatta 4,0

3,9

1 Å i | Ja l L

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 Anm. För april 1980 saknas uppgifter p.g.a. konflikten. Källor. Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1980/81:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 91

Diagram 5:2 Vid arbetsförmedlingarna kvarstående lediga platser 1975—1981 Tusental. Säsongrensade månadsdata. Log. skala

701 eoå Totalt

50¶An A PA A 40

30¶MN Nf Val J

4 I Offentliga tjänster Aa st MN! NLA - Å <

or NT TV AN

NT A N

5 Cu

-” NA An, a A 1

M. AMA IT NVS 1 / 3 ! TT" TT -

| p v

1 / . 12 i!

Y

Byggnadsverksamhet

1 Jå ER

i Å l Å a Å a

1975 1976 1977 "1978 1979 1980 1981

Anm. Delbranscherna summerar sig inte till totalen då vissa branscher uteslutits.

Korrigering för den utvidgade anmälningsplikten har ej gjorts. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

Under 1979 ökade antalet nyanmälda lediga platser kraftigt, och ökningen fortsatte in på 1980. Uppgången bröts dock under sommaren efter att i

maj ha nått en topp på över 90000 platser. Under första kvartalet i år

nyanmäldes i genomsnitt ca 60000 platser per månad, vilket innebar en

kraftig minskning jämfört med samma period 1980. Efter korrigering för den utvidgade anmälningsplikten kan minskningen beräknas motsvara ca

25 I.

I diagram 5:2 redovisas utvecklingen av antalet kvarstående lediga platser på totalnivå och för fyra delsektorer. Antalet kvarstående lediga platser ger en indikation på den icke tillgodosedda efterfrågan på arbetskraft. Även här försvåras analysen av den ovan nämnda successiva utvidgningen av anmälningsplikten. Antalet kvarstående lediga platser har utvecklats på samma sätt som de

nyanmälda lediga platserna, en kraftig ökning från mitten av 1978 som

bröts sommaren 1980. I mars 1981 var antalet kvarstående lediga platser

54600, vilket var drygt 26000 färre än i mars 1980. Efter korrigering för

den utvidgade anmälningsplikten innebär detta en minskning med ca 35 72.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 5: 2 Andelen företag som uppgivit brist på arbetskraft 1979—1981 Procentuell andel ja-svar

1979 [980 1981

Ikv. 2kv 3kv. 4kv. Ikv. 2kv 3kv. 4kv. I kv. Brist på yrkesurbetare Totala industrin 28 39 41 41 43 48 51 40 29 Trävaruindustri 31 44 42 38 47 43 39 27 17 Massa-, pappers- och grafisk industri 1 23 21 18 23 30 31 25 i2 Järn-, stål- och metallverk 29 45 44 37 38 47 51 39 23 Verkstadsindustri 31 42 46 51 50 Sö 63 53 39 Varvsindustri 30 42 54 S6 53 78 79 79 76 Brist på byggnads- och anläggningsarbetare Betongarbetare 12 47 49 59 45 58 60 28 6 Träarbetare 32 69 75 76 68 75 66 43 8 Murare 5 33 49 43 34 [2] 48 iu 4 Källa: Konjunkturinstitutet.

I tabell 5:2 redovisas bristen på yrkesarbetare inom olika branscher

enligt konjunkturinstitutets kvartalsvisa barometerundersökningar. Enligt dessa undersökningar har andelen industriföretag som anger brist på

yrkesarbetare ökat under tolv kvartal i rad fram till september 1980, för att sedan falla relativt markant. Brist på yrkesarbetare har förekommit i de flesta branscher, mest påtagligt i verkstadsindustrin. Byggföretagen har under de tre första kvartalen 1980 angivit fortsatt brist för olika kategorier av byggnadsarbetare men redan i december 1980 var bristen till stor del hävd för de flesta yrkesgrupper. Byggnadsarbetarbristen har varierat kraftigt mellan olika delar av landet.

Sysselsättningen

Den totala sysselsättningen ökade kraftigt fram till sommaren 1980 då

den historiskt högsta nivån uppnåddes. Sedan förändrades bilden snabbt.

Under fjärde kvartalet 1980 uppgick den totala sysselsättningen till drygt 4,2 miljoner personer, vilket innebar en ökning med bara 4000 från motsvarande kvartal 1979. Ökningen gäller både heltids- och deltidssysselsatta, såväl män som kvinnor. Huvuddelen av sysselsättningsökningen föll på kvinnorna. Under fjärde kvartalet 1980 var antalet sysselsatta kvinnor

1.3 2 högre än motsvarande period 1979. För männen minskade antalet sysselsatta med 0,9 30. Av de deltidsarbetande är 84 40 kvinnor, men de

deltidsarbetande männen ökar i antal. 47 92 av de sysselsatta kvinnorna

arbetade deltid under fjärde kvartalet 1980, motsvarande andel bland männen var 7 I.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 93

Tabell 5: 3 Sysselsättningsutvecklingen enligt AKU, 1975—1980 Medeltal sysselsatta, I 000-tal

1975 1976 1977 1978 1979 1980!

Sysselsatta 4062 4088 4099 4115 4180 4230

män 2342 2337 2314 2297-2315 2327 kvinnor 1720 1751 1785 1818 I 865 1903 Heltidssysselsatta (mer än 35 tim./v.) 3313 3239 = 3191 3152 3169 — 3II86 Deltidssysselsatta (20-34 tim./v.) 521 603 659 710 766 786

Deltidssysselsatta

(1—-19 tim./v.) 228 246 249 253 245 258

! Årsmedeltalen för 1980 är beräknade med uppskattade värden för april 1980.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Tabell 5: 4 Sysselsättningen inom olika näringsgrenar 1978— 1980

1980 Procentuell förändring

Antal

syssel- 1978-1979 1979-1980

satta,

1 000-tal Antal Antal Antal Antal

syssel- = arbets- — syssek = arbets-

satta timmar — satta timmar

Jordbruk och fiske 180 -2,0 -1.8 —1,2 —3,5

Skogsbruk 56 —-3,3 —3,.4 -0.4 -2,8

Gruvor och tillverkningsindustri 981 0 -1,3 0,2 -2,0 El-, gas-, vatten-

! Handel, restaurang- och hotellrörelse, samfärdsel. bank- och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning m. m. ? Den totala sysselsättningsutvecklingen fås från arbetskraftsundersökningarna kor-

rigerade för kalendariska effekter m. m. för att överensstämma med nationalräken-

skapernas definitioner. En viss diskrepans uppstår mellan sysselsättningen summerad över de olika näringsgrenarna och arbetskraftsundersökningarna. Källa: Statistiska centralbyrån.

Industrisysselsättningen har trendmässigt sjunkit under hela 1970-talet. Våren 1979 inleddes dock en uppgång fram t. o. m. sommaren 1980. Anta-

let sysselsatta i tillverkningsindustrin var under fjärde kvartalet 1980 ca

7000 färre än under samma kvartal 1979, vilket dock innebar en ökning med drygt 1000 personer från fjärde kvartalet 1978. Ökningen har främst

ägt rum inom verkstadsindustrin.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 94

Sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn ökade i snabb takt under 1980. Mellan sista kvartalen 1979 och 1980 ökade antalet sysselsatta i denna sektor med 30000 personer, de snabbast växande delarna av

sektorn var partihandeln och banksektorn.

Den kommunala sysselsättningen fortsatte att öka kraftigt under 1980. Mellan 1979 och 1980 ökade sysselsättningen i kommunerna med 38 000 personer. Ökningen var störst i början på året. Under fjärde kvartalet ökade den kommunala sysselsättningen med endast 30000 mot samma period föregående år, bl.a. på grund av minskningen av de kommunala

beredskapsarbetena. Ökningen under andra kvartalet begränsades av konflikten på arbetsmarknaden. Sysselsättningen inom den statliga sektorn ökade under 1980 betydligt

långsammare än tidigare. Under 1980 var sysselsättningen 5000 personer större än under 1979, men ökningen bromsades upp under perioden. Under fjärde kvartalet 1980 sysselsattes dock 8000 personer fler än ett år tidigare.

Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik

Den minskning av arbetslösheten som pågått under 1978 och 1979 fortsatte i början av 1980. Under första kvartalet 1980 var antalet arbetslösa

15 000 färre än under samma period 1979 (tabell 5: 5). Arbetslösheten har

Tabell 5: 5 Arbetslösheten 1978—1981 Års- och kvartalsmedeltal. 1 000-tal (16—74 år)

Medelantal veckor i arbetslöshet 16 17 16 16 16 IS 15 16

Relativa urbetslöshetstal tarbetslösa i procent

av arbetskraften) Totalt 2,2 2,1 2.0 2.0 1,8 2.0 2,1 2,4

16--24 år 5,5 4,9 5.0 4.4 4,7 5,3 5,5 5,4

25--54 år 1.6 1,4 13 1.5 Li 1,3 1.5 1,8

S5--74 är 1.7 1.8 1.4 L6 1.3 12 1.6 1,8

Män 2,1 1.8 1.7 L.8 1.5 1.5 1.8 2.3

Kvinnor 2,4 2,3 2,3 2.1 2,0 2,5 2,5 2.4

Anm. Arsmedeltal för 1980 och kvartalsmedeltal för 2 kv. 1980 har beräknats med

uppskattade värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 95

därefter legat kvar på ungefär samma nivå fram till september 1980 då den

började öka. Under fjärde kvartalet 1980 var antalet arbetslösa enligt arbetskraftsundersökningarna 91000, vilket innebar en ökning med 15 000 personer jämfört med samma kvartal 1979. Antalet personer i arbetskraften ökade med 19000 och antalet sysselsatta med 4000 mellan fjärde kvartalen 1979 och 1980. Första kvartalet 1981 steg antalet arbetslösa till 101000 personer (2.476). Den kraftigaste ökningen noteras för de allra

yngsta (16-19 år). Arbetslösheten bland kvinnor har under 1980 både i

antal och i procent överstigit männens.

Den regionala fördelningen av arbetslösheten har inte förändrats under 1980. I skogslänen var 1980 i genomsnitt 3 Zz av arbetskraften utan arbete, mot 1,56 i storstadslänen. Den försämrade balansen på arbetsmarknaden kring årsskiftet 1980/1981 har dock i högre grad drabbat skogslänen.

Även statistiken över antalet arbetslösa kassamedlemmar visar en likartad bild. Andelen arbetslösa kassamedlemmar var 1,8 första kvartalet 1981. Ökningen var särskilt stor inom byggnadskassorna.

Diagram 5:3 Arbetslösa enligt AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvarstående lediga platser 1975—1981 Tusental. Säsongrensade månadsdata

"of

sot

el M V

Arbetslöshet V

nh

I

80 HV ar 1Å

In I al V Lediga platser a HH oA å

50 AN 4 ” JA Z SA

Vv i i NA N ' |

NYPDJ v TA U I 40 VA , 19

Ne FA å 30 FFV RN AN

fasa kassamedlemmar

LU

i | L L L II Å

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen. konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1980/81: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 96

Under hösten 1980 började företagen i allt större utsträckning varsla om driftsinskränkningar. Antalet uppsagda personer på grund av nedlägg-

ningar ökade också. Antalet permitterade och antalet personer med kort-

tidsvecka steg från nära noll till över 10.000 per kvartal (se tabell 5: 6 och

S: 7).

Genom det förbättrade läget på arbetsmarknaden har antalet personer i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder kunnat nedbringas (tabell 5:8). Under

1980 var minskningen i genomsnitt drygt 20000 personer i beredskapsarbe-

te, under det att antalet personer i skyddat och halvskyddat arbete, AB

Samhällsföretag och arbetsmarknadsinstituten fortsatt att öka. Arbetsmarknadsutbildningen minskade i omfattning under loppet av året och

berörde i mars 1981 ca 20000 personer färre än i mars 1980.

Tabell 5: 6 Antal personer berörda av varsel om uppsägningar och permitteringar

1976—1981