Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen anger de allmänna utgångspunkterna och förutsättningar- na för mineralpolitiken. Mineralpolitiken'bör skapa förutsättningar för en god försörjning av mineralråvaror för den svenska indt'Jstrin. Den skall främja och möjliggöra nyttiggörandet av Sveriges egna mineralresurser med fullt beaktande av miljökraven och kraven på ett effektivt resursut- nyttjande. Mineralpolitiken skall också främja en god hushållning med mineralråvarorna. Mot denna bakgrund lämnas förslag till organisatoriska och finansiella åtgärder samt föreslås vissa lagändringar m. m. Förslagen lämnas med utgångspunkt i det mycket omfattande utredningsmatcrial m.m. som under åren 1977— 1981 framlagts inom mineralområdet.

I propositionen redogörs för svensk gruv- och mineralindustri och dess utveckling under de senaste åren. Även gruvutrustningsindustrin berörs. Internationella strukturfrågor samt investeringsfrågor i_ och utanför Sveri- ge berörs härvid såväl vad avser svenskt som utländskt kapital.

Propositionen behandlar forskning och utveckling. vissa samverkans- och samordningsfrågor inom gruv- och mineralindustrin, markanvänd- nings- och informationsfrågor. särskilda sysselsättningsåtgärder inom mi- ncralområdet. samt internationellt mellanstatligt samarbete. Härvid be- handlas mineralresursernas nyttiggörande i ett brett perspektiv.

Den nya mineralpolitiska verksorganisationen redovisas. Uppdrags- verksamheten inom Sveriges geologiska undersökning (SGU.) överförs till bolagsform. Bolaget bör ges finansiella och andra möjligheter till en utvid- gad internationell verksamhet. bl.a. i samverkan med berörd industri.

] Riksdagen [%!/82. I saml. Nr 99

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82: 99

IQ

SGU:s myndighetsuppgifter breddas till att omfatta även de huvudsakliga uppgifter statens industriverk f.n. har inom mineralområdet. SGU blir chefsmyndighet för bergmästarämbetena. På sikt bör ytterligare regionali- sering ske av SGU. Nämnden för statens gruvegendom tillförs ett eget kansli och får en delvis ändrad verksamhetsinriktning. Nämndens framtida verksamhetsinriktning skall övervägas ytterligare. För genomförandet m.m. av den nya organisationen begärs medel dels för innevarande bud- getår, dels för budgetåret 1982/83 samt även vissa åtaganden m.m. för budgetåren 1983/84—1985/86. Den nya organisationen avses i allt väsentligt kunna träda i funktion den ljuli 1982.

Vidare lämnas förslag till andra särskilda mincralpolitiska åtgärder för att underlätta gruv- och mineralindustrins egen utveckling. För att stimule- ra och bredda prospekteringen föreslås dels att samtliga statsgruvefält avvecklas. dels att nämnden för statens gruvegendom får lämna prospek- teringsstöd. dels vissa lagändringar.

Förslagen vad avser lagstiftning innebär. förutom vissa ändringar till följd av organisationsförändringarna. i huvudsak att gruvlagen (1974: 392") ändras med innebörd att ytterligare några viktiga metaller samt industri- mineral blir inmutningsbara. Vad avser lagen ( 1974: 890) om vissa mineral- fyndigheter. innebär förslagen att för undersökning och bearbetning av alunskiffer fordras särskild koncession samt att torv utan koncession kan få utvinnas av fastighetsägaren om annan ej har beviljats koncession. 1 lagen införs också ett skydd för pågående husbehovstäkt av torv. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 99LAGFÖRSLAG

1. Förslag till

'.')

Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrivs i fråga om gruvlagen (1974z'342) dels att i 4 kap. 40 s. 6 kap. 11 och 12 $%. 10 kap. 10 & samt 12 kap. 1— 3 % orden "statens industriverk" skall bytas ut mot "Sveriges geologiska

undersökning".

dels att i 4 kap. 40 & ordet "verket" skall bytas ut mot "”undersökning-

en

dels atti 12 kap. 3 åordet ”industriverket" skall bytas ut mot ”"Sveriges

geologiska undersökning”.

dels att 1 kap. 2 s. 2 kap. 2 s. 3 kap. 5 5. 6 kap. 4 och 5 åå samt 11 kap. 1 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lede/.te Föreslagen lvdelse

[ kap. 2 9"

Mineraljjlndiglzet är inmutnings- bar om den innehåller

1. maltn till någon av följande metaller. nämligen guld. silver. pla- tina. kvicksilver. koppar. bly. zink. järn. mangan. krom, kobolt. nickel. titan, vanadin. molybden. volfram. tenn. vismut. antimon och arsenik. dock icke sjö- eller myrmalm. eller

2. svavelkis. magnetkis. grafit. apatit eller magnesit.

2 kap.

lnmutningsrätt får ej beviljas inom (utträde som redan är inramat eller utmålslagt.

Inom område som under det se- nast förflutna året eller del därav varit inmutat eller utmålslagt får in- mutningsrätt beviljas endast efter medgivande från statens industri- verk.

En tnineralf_'vndigltet är inmut- ningsbar om den innehåller

1. guld. silver. platina. kvicksil- ver. koppar. bly. zink. järn. man- gan. krom. kobolt. nickel. titan. vanadin. molybden. volfram. tenn. vismut. antimon. arsenik. litium. lantan, cerium, prasemlj'm. nea- dym. europimn. samarimn. prome- tium. yttrium. gadalinimn. terbium. dysprosium. halmiiun. erhium. tu- Iium. _vtterbium. lutetium. skatt- dium. niob. tantal, dock inte sjö- eller myrmalm. eller

2. svavelkis. magnetkis. grafit. apatit. magnesit. tungspat eller _flusspat.

fyndigheten är dock inte imnur- ningsbar. om det mineraliska ('im- net ingår i alunskiffer.

2 # lnmutningsrätt får inte beviljas inom områden som redan är inmu- tade eller utmålslagda.

Söks inmutningsrätt inom ett om- råde som under det senast förflutna året före ansökningens ingit'ande eller någon del av detta har varit inmutat eller utmålslagt. får inmut- ningsrätt beviljas endast efter med- givande från myndighet som rege- ringen bestämmer.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82: 99

Nuvarande lydelse

3 kap.

Undersökningstiden är tre år från dagen för mutsedelns utfärdande. Efter ansökan hos bergmästaren äger inmutaren få tiden förlängd med sammanlagt högst tre år. För- längning får dock icke medges. om något ändamålsenligt undersök- ningsarbete ej utförts och ej heller kan antagas bli utfört.

lnmutaren äger efter ansökan hos statens industriverk. få under- sökningstiden ytterligare förlängd med sammanlagt högst fyra år. om synnerliga skäl föreligger.

Föreslagen lydelse

5.5

Undersökningstiden är tre år från dagen för mutsedelns utfärdande. Efter ansökan hos bergmästaren har inmutaren rätt att få tiden för- längd med sammanlagt högst tre år. Förlängning får dock inte medges. om något ändamålsenligt arbete inte har utförts och inte heller kan antas bli utfört.

lnmutaren har därefter rätt att efter ansökan hos bergmästaren få undersökningstiden ytterligare för- längd med sammanlagt högst fyra år. om synnerliga skäl föreligger.

Vid prövning av frågan om förlängning enligt första eller andra stycket skall inmutningshinder som anges i 2 kap. 2—5 åå beaktas. om hindret förelåg redan då inmutningsrättcn beviljades.

6 kap. 4 9'

Gruvarbetet får icke bedrivas på sådant sätt att gruvans framtida be- stånd äventyras eller att tillgodo- görandet av kvarlämnad tillgång på malm omöjliggöres eller i väsentlig mån försvåras eller så. att uppenbar misshushållning med malm på an- nat sätt äger rum.

Gruvarbetet får icke bedrivas på sådant sätt att gruvans framtida be- stånd äventyras eller att tillgodo- görandet av kvarlämnad tillgång på mineral som attt/allas av denna lag omöjliggörcs eller i väsentlig mån försvåras eller så. att uppenbar misshushållning med sådan mineral på annat sätt äger rum.

Utfraktsvägar och orter som leder till gruvans obrutna delar skall hållas öppna. För igenläggning av sådan utfraktsväg eller ort kräves tillstånd av bergmästaren. även om rätten till utmålct icke längre består.

6 kap. 5 _é'

Bergmästaren får förelägga gruv- innehavaren att inom viss tid vid- taga åtgärd som behövs för att före- komma fara för gruvans bestånd el- ler annans egendom. trygga tillträ- det till gruvans obrutna delar eller hindra uppenbar misshushållning med malm. Efterkommes icke före- läggandet. kan bergmästaren låta utföra sådan åtgärd på gruvinneha- varens bekostnad eller förordna att gruvarbetet skall inställas till dess åtgärden vidtagits. Bergmästaren får i nämnda syfte också meddela gruvinnehavarcn andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets bedrivande.

Bergmästaren får förelägga gruv- innehavarcn att inom viss tid vid- taga åtgärd som behövs för att före- komma fara för gruvans bestånd el- ler annans egendom. trygga tillträ- det till gruvans obrutna delar eller hindra uppenbar misshushållning med mineral som omfattas av den- na lag. Efterkommes icke föreläg- gandet. kan bergmästaren låta utfö- ra sådan åtgärd på gruvinnehava- rens bekostnad eller förordna att gruvarbetet skall inställas till dess åtgärden vidtagits. Bergmästaren får i nämnda syfte också meddela gruvinnehavarcn andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets bedrivande.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82: 99

kl]

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bedrives gruvarbetet på sådant sätt att uppenbar fara uppstår för gru- vans bestånd-eller annans egendom. får bergmästaren förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Föreskrifter och förbud som avses i denna paragraf länder omedelbart

till efterrättelse.

II kap. l ä'

Bergmästarna utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i denna lag föreskrivs om undersökningsar- bete och gruvdrift.

Statens industriverk och berg- mästarna utövar tillsyn över efter- levnaden av vad som i denna lag föreskrives angående undersök- ningsarbete och gruvdrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den som vid utgången av juni 1982 bedriver arbete för vilket tillstånd därefter behövs enligt denna lag får. under förutsättning att ansökan om sådant tillstånd görs före den 1 juli 1983. fortsätta verksamheten för samma ändamål utan tillstånd till dess ansökningen slutligt prövats. lnmutare har efter ikraftträdandet ej rätt till utmål för bearbetning av fyndighet som avses i 1 kap. 2 å andra stycket. För beviljade utmål för sådana fyndigheter tillämpas äldre bestämmelser.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1974:890 ) om vissa mineralfyn-

digheter

dels att i 15 å orden "statens industriverk” skall bytas ut mot ”myndig- het som regeringen bestämmer"

dels att i 46 och 47 åå orden "statens industriverk" skall bytas ut mot

"Sveriges geologiska undersökning”

dels att I. 2. .9, 10. 40. 42. 43 och 48 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För undersökning och bearbet- ning av fyndighet av

1. olja. gas, stensalt eller annat ' salt som förekommer på likartat sätt. 2. alunskifferför att utvinna olja eller gas. 3. stenkol. klinkrande lera. 4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral. eller . 5. torv för att utvinna energi fordras. om ej annat följer av 8 eller

eldfast lera eller

Föreslagen lydelse

lå

För undersökning och bearbet- ning av fyndighet av

1. olja, gas. stensalt eller annat salt som förekommer på likaratat sätt.

2. alunskiffer.

eldfast lera eller

3. stenkol. klinkrande lera.

4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral. eller

5. torv för att utvinna energi fordras. om ej annat följer av 8 eller

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82: 99

Nuvarande lydelse

9 & särskilt tillstånd (koncession). I fråga om förberedande undersök- ning ftnns bestämmelseri 15 å. Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har koncession inom områ- det. Fastighetsägaren får också utan koncession för husbehov nt- nyttja torv för energiändatnål. så länge annan ej har bearbetnings- koncession för fyndigheten.

Föreslagen lydelse

9 &. särskilt tillstånd (koncession). I fråga om förberedande undersök- ning finns bestämmelseri 15 %.

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har koncession inom områ- det.

5

Fråga om koncession prövas av regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer.

Ansökan otn koncession ges in till statens industriverk. Den som söker koncession skall erlägga an- sökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Har koncession icke meddelats i fråga om fyndighet som avses i 1 & 2 och 3 får den utan koncession be- arbetas av fastighetsägaren. Vad som sagts nu gäller ej om fyndighe- ten fmns inom område där inmutare eller gruvinnehavare har rätt att ut- föra undcrsökningsarbete enligt 8 & första stycket 1 och ej heller om den finns inom område som omfat- tas av bearbetningskoncession för annan fyndighet. "

Den som söker koncession skall erlägga ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

95

Har koncession inte meddelats i fråga om fyndighet som avses i 1 :$ 2. 3 eller 5. får den utan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad som sagts nu gäller inte om fyndig- heten finns inom ett område där nå- gon inmutare eller gruvrättshavare har rätt att utföra undersökningsar- bete enligt 8 & första stycket 1. och inte heller om den finns inom ett område som omfattas av bearbet- ningskoncession för en annan fyn- dighet. Fastighetsägaren får heller inte utan koncession bearbeta fj'n- dighet sattt avses i l s' 5. om lätts- styrelsen för visst fall beslutar att koncession skall krävas för bear- betning. Så ska]! ske om en konces- sionsprövning av särskilda skäl är påkallad för att ta ställning till skyddet för mot bearbetning stående intressen av speciell art. Frågan prövas av länsstyrelsen på särskild begäran av den som ämnar påbörja bearbetning eller i sattt-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82: 99

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

band med prövning av tillstånd till täkt ett/igt 18 35 naturvårdslagen (I 964: 822 ).

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har koncession inom området.

Fastighetsägaren får också utan koncession för husbehov utnyttja torv för energiändamål, så länge annan ej har I)earhetningskonces- sion avseende fyndigheten.

Meddelas bearbetningskonces- sionjör någon annan änfastighets- figuren i fråga. om en fyndighet där denne utvinner torv för sitt husbe- hov, skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat. förenas med villkor sattt gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor även i _)?ntsättningen få torv för sitt husbehov.

[0.3

Koncession kan förenas med föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som eljest påkallas för att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna.

Koncession kan göras beroende av att undersökning eller bearbetning skeri viss omfattning.

l koncession kan föreskrivas att staten skall ha rätt att deltaga i verksam- heten eller att koncessionsinnehavaren skall utge avgift eller produktions- andel till staten eller iakttaga annat liknande villkor.

I fråga om bearbetningskonces- sion för torv finns bestämmelser om visst villkor i 9 ä' tredje stycket.

40 #

Statens industriverk och berg- mästarna utövar tillsyn över efter- levnaden av vad som i eller med stöd av denna lag fi*ireskrives om undersökning och bearbetning.

Innehavare av koncession eller annan som utövar verksamhet en- ligt denna lag skall på anfordran lämna industriverket och bergmäs- tarna de upplysningar och handling- ar som behövs för tillsynen. Inda- striverket och bergtnästarna får meddela bestämmelser för att tryg-

Bergmr'istarna utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrivs om undersökning och bearbetning.

Den som innehar koncession el- ler utövar verksamhet enligt denna lag skall på anfordran lämna berg- mästarna .de upplysningar och handlingar som behövs för till- synen. Bergmästarna får meddela bestämmelser för att trygga efter- levnaden av vad som i eller med

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 99 ' g

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ga efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives i fråga om undersökning och bear- betning.

stöd av denna lag föreskrivs i fråga om undersökning och bearbetning.

42 s*

Påbörjas undersökningsarbete utan att säkerhet ställts enligt vad som föreskrivs i 205 andra stycket eller 325 fjärde stycket eller utförs anlägg- ning i strid med 155 andra stycket. 225 andra stycket eller 325 fjärde stycket. får tingsrätten på ansökan av den som äger eller innehar marken förordna att arbetet skall inställas eller att anläggningen skall tas bort på undersökarens bekostnad.

Åsidosätts förbud som statens in- dustriverk meddelat enligt 435 and- ra stycket. får tingsrätten på ansö- kan av industriverket meddela handräckning för att åstadkomma rättelse.

Åsidosätts förbud som bergmäs- taren meddelat enligt 435 andra stycket. får tingsrätten på ansökan av bergmästaren meddela hand- räckning för att åstadkomma rät- telse.

[ fråga om åtgärd som avses i första eller andra stycket finns bestämmel- seri 175 handräckningslagen (1981: 847).

435

Iakttager koncessionshavare icke föreskrift som meddelats med stöd av 105 första stycket eller ef- terkommer han eller annan icke vad som föreskrives eller begäres med stöd av 385, 395 eller 405 andra eller tredje stycket. kan statens in- dastriverk vid vite förelägga honom

att fullgöra sina skyldigheter. Så- '

dant föreläggande skall delges. Bedrives arbete på sådant sätt att uppenbar fara för allmänt eller en- skilt intresse uppkommer. får sta- tens industriverk förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Sådant förbud länder omedelbart till efterrättelse.

Iakttar en koncessionshavare inte föreskrift som meddelats med stöd av 105 första stycket eller ef- terkommer han eller annan inte vad som föreskrivs eller begärs med stöd av 385. 395 eller 405 andra eller tredje stycket. kan bergmäs- taren vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Sådant föreläggande skall delges.

Bedrivs arbete på sådant sätt att uppenbar fara för allmänt eller en- skilt intresse uppkommer. får berg- mästaren förbjuda arbetets fortsat- ta bedrivande. Sådant förbud länder omedelbart till efterrättelse.

48.5

Mot beslut av statens industri- verk ifråga som avses i 15 5. första stycket, 32 5 tredje stycket och 33 5 andra stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

' Senaste lydelse 1981 : 864.

Beslut enligt 15 5 första stycket och beslut av Sveriges geologiska undersökning i frågor som avses i 32 5 tredje stycket 33 5 andra stycket får överklagas hos rege- ringen genom besvär.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 99

Nuvarande lydelse

[ annat fall än som avses i första stycket skall talan mot beslut av industriverket i fråga som verket enligt denna lag har att pröva föras hos kammarrätten genom besvär.

Föreslagen lydelse

[ annat fall än som avses i första stycket får beslut enligt denna lag av Sveriges geologiska undersök- ning överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den som vid utgången av juni 1982 bedriver arbete för vilket tillstånd därefter behövs enligt denna lag får, under förutsättning att ansökan om sådant tillstånd görs före den I juli 1983, fortsätta verksamheten för samma ändamål utan tillstånd till dess

ansökningen slutligt prövats.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs att i 15 5 lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln orden| "statens industriverk" skall bytas ut mot "Sveriges geologiska

undersökning".

Denna lag träder i kraft den ljuli 1982.

' Senaste lydelse av 15 5 1974: 891.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 99 10

Utdrag lNDUSTRlDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten, Wikström. Friggebo. Dahlgren, Åsling. Söder. Johansson. Wirtén, An- dersson. Boo. Petri, Eliasson, Gustafsson. Elmstedt, Tillander, Ahrland. Molin '

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om mineralpolitik -— förslag till vissa åtgärder inom mineralom- rådet

2.2. Förutsättningar för den fortsatta mineralpolitiken

Mineralpolitikens syfte är att skapa förutsättningar för en god försörj- ning av mineralråvaror för den svenska industrin. Politiken skall främja och möjliggöra nyttiggörandet av våra egna mineralresurser med fullt beaktande av miljökraven och kraven på ett effektivt resursutnyttjande. Mineralpolitiken skall också främja en god hushållning med mineralråva- rorna. Även de regionalpolitiska hänsynen utgör en viktig faktor för mine- ralpolitiken.

Mineralpolitiken måste självfallet bedrivas inom ramen för vad som är förenligt med de samhällsekonomiska förutsättningarna och med den eko-. nomiska politiken.

Mycket av statens roll inom mineralpolitiken består av att man på olika sätt underlättar för industrins egen utveckling genom grundläggande geolo- gisk kartering. genom prospektering, genom forskning och utveckling och genom stöd i olika former för att hjälpa företagen inom landet och i utländska engagemang. Självfallet spelar härvid myndighetsorganisationen och lagstiftningen inom mineralområdet en viktig roll.

Som jag inledningsvis nämnde har ett flertal utredningar och rapporter framlagts under de senaste åren. Det mest omfattande materialet har lagts fram av mineralpolitiska utredningen (MPU). MPU överlämnade år 1977 delbetänkandet ( SOU 1977:75 ) Industrimineral. Den publicerade under åren 1978 och 1979 rapporter om malmtillgångar och prospektering. forsk- ning och utveckling inom svensk mineralindustri samt miljöpåverkan och återställning vid mineralutvinning.

Genom delbetänkandet ( SOU 1979:40 ) Malmer och metaller fullgjorde utredningen sin första uppgift att utarbeta långsiktiga prognoser över Sve-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 99 ' 16

riges försörjning med mineraliska ämnen för tiden till år 2000. I sitt slutbe- tänkande (SOU 1980: 12) Mineralpolitik som lades fram i april 1980 redovi- ' sade utredningen'sina slutsatser. _

MPU:s material har vid flera tillfällen utgjort beslutsunderlag för särskil- da statliga insatser. Bl. a. har statens industriverk givits ökade resurser för utrednings- och prognosarbete inom mineralområdet ( prop. 1978/79:100 bil. 17, NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415). Vidare har satsningar på ökad prospektering efter legeringsmetaller och industrimineral (prop. 1980/ 81: 100 bil. 17. NU 1980/81:43 och 67, rskr 1980/81:349) beslutats.

När MPU tillkallades år 1974 sågs försörjnings- och hushållningsfrå- gorna på mineralområdet som de viktigaste. Bakgrunden härtill var den debatt om tillväxtens gränser och naturtillgångarnas befarade otillräck- lighet som följde i den s. k. Romklubbens spår samt erfarenheterna från oljekrisen 1973/74 och farhågor för att liknande händelser skulle inträffa på andra råvaruområden.

MPU framhåller att det under arbetets gång skedde en tyngdpunktsför- skjutning i debatten. Den kom att i större utsträckning handla om struktur- frågor och om svensk industris konkurrensförutsättningar på lång sikt. Denna tyngdpunktsförskjutning har påverkat inriktningen av förslagen. Struktur- och konkurrensfrågorna framstod som de mest angelägna för en mineralpolitisk utredning. Detta innebär enligt MPU inte att andra delar av mineralpolitiken" behandlats summariskt: snarare betyder det att förslagen idessa delar påverkats av den tonvikt MPU lagt på de rent industripolitis— ka frågorna. .

I många andra industriländer behandlas enligt MPU sålunda mineralpoli- tiska frågeställningar så gott som helt från försörjningspolitiska utgångs- punkter. Detta är enligt utredningen knappast aktuellt för svensk del.

En annan möjlighet skulle enligt MPU varit att lägga tyngdpunkten på hushållningsfrågorna. En del tolkar begreppet som en uppmaning att vara sparsam med resurserna överhuvudtaget och menar enligt MPU att denna sparsamhet borde vara det övergripande målet för mineralpolitiken. Till grund för den åsikten ligger enligt utredningen sannolikt uppfattningen att vi går mot en världsomfattande brist på råvaror. Andra menar. anför MPU. att innebörden av begreppet är att utnyttjandet av mineraltillgångarna bör fördelas över tiden på ett sätt som maximerar det förväntade samhällseko- nomiska intäktsöverskottet av utvinningen.

Utredningen har inte kunnat konstatera någon risk för resursuttömning globalt sett. Utredningen tror inte heller att det överhuvudtaget för närva- rande är möjligt att förutse omständigheter som motiverar produktionsbe- gränsningar. Den tekniska utvecklingen i fråga om exploatering av mine- raltillgångar går alltför snabbt. och konsumtionsmönstren förändras alltför hastigt. för att det skall vara möjligt att göra bedömningar av detta slag. Mer praktiskt och relevant enligt MPU är förmodligen att sträva efter en hushållning som minimerar storleken av de investeringar som måste göras

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 99 17

för att uppnå en viss produktionsnivå. I praktiken innebär detta att man strävar efter att göra mineralutvinningen. när den väl påbörjats. så uthållig som möjligt. Ett problem i detta sammanhang är, framhåller MPU, att investeringar i samhällsbyggande har en väsentligt längre livslängd än de anläggningar och maskiner som används vid mineralutvinning. En anpass- ning av utvinningstakten till vad som är motiverat från företagsekonomisk synpunkt kan alltså leda till samhällsekonomiska förluster på grund av ineffektivt utnyttjande av samhällskapitalet. Från samhällets synpunkt är det angeläget att samhällsekonomiska förluster undviks. MPU anser att det därför kan vara värt att satsa ganska mycket på att förlänga brytningsti- den i en gruva eller ett gruvdistrikt. Dessa konstateranden kan emellertid, även om de är viktiga, enligt utredningen inte läggas till huvudsaklig grund för mineralpolitiken.

Det överordnade industripolitiska målet på mineralområdet bör enligt utredningen vara att skapa förutsättningar för en livskraftig mineralindu- stri. Dessutom bör strävan vara att upprätthålla en bred produktion med hela tillverkningskedjor inom landet. Orsaken till att MPU anser produk- tionen av mineralråvaror vara så viktig är inte dess betydelse för den totala sysselsättningen då endast ca 1 % av de industrisysselsatta i Sverige arbe- tar inom gruvindustrin. I stället har MPU sett till mineralutvinningens stora betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Flera orter i Sverige är helt beroende av mineralsektorn för sin fortsatta existens. Även i framtiden ' erbjuder mineralutvinningen enligt MPU goda möjligheter att skapa syssel- sättning i glesbygderna, vilka omfattar större delen av Sveriges landyta. Produktionstillskott i mineralsektorn har också positiva effekter på han- delsbalansen. bl. a. genom ersättning av import, även om branschens bety- delse för vår export har minskat. MPU framhåller vidare att produktionen i mineralsektorn ger positiva effekter på utvecklingen i andra industri- branscher. Sambanden mellan gruvindustrin och den kemiska industrin växer sig allt starkare efter hand som nya produkter tas fram ur gruvorna. En ökad utvinning av olika icke-metalliska mineral kan ge den kemiska industrin tillgång till jämförelsevis billiga råvaror på nära håll. Den del av verkstadsindustrin som tillverkar utrustning för mineralsektorn är också enligt MPU i viss utsträckning beroende av mineralutvinningen i Sverige. Denna mineralutvinning förser gruvutrustningsindustrin med en hemma- marknad och med samarbetspartners i utvecklingsprojekt. Förekomsten av en diversifierad gruv- och mineralindustri i Sverige förbättrar också förutsättningarna att lyckas med export av större, mer kompletta projekt på mineralsidan.

Sverige bör därför enligt utredningen sträva efter en mineralsektor som är tekniskt avancerad, rikt varierad (så varierad som möjligt med hänsyn till våra geologiska förutsättningar) och flexibel så att den snabbt kan anpassa sig till ändrade förutsättningar. Detta kräver bl.a. att företagen har goda finansiella resurser så att de kan motstå de påfrestningar som de 2 Riksdagen I98I/82. ! saml. Nr 99

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 99 18

tidvis starka variationerna i priserna och efterfrågan på produkterna ger upphov till i denna bransch. Dessutom. framhåller MPU. bör politiken inriktas på att skapa förutsättningar för en uthållig produktion som kan bidraga till att upprätthålla sysselsättningen i glesbygderna.

Bland MPU:s viktigaste slutsatser i övrigt kan nämnas att den totala årliga svenska malmproduktionen, som åren 1955—1975 ökade från 21 miljoner ton till 51 miljoner ton, under tiden fram till år 1985 enligt MPU:s prognoser väntas öka i betydligt långsammare takt. till 57 miljoner ton. År 2000 bedöms produktionen vara 61—62 miljoner ton. Järnmalmsproduk- tionen väntas bara öka mycket långsamt. medan större ökningar förutses för koppar, zink och volfram. Prisökningar på flera metaller väntas medfö- ra att värdet av produktionen ökar snabbare än produktionsvolymen. Antalet anställda i gruvindustrin skulle med denna produktionsutveckling minska från 12880 år 1977 till 10600—11000 år 1985 och till 8500—23 900 år 2000.

MPU framhåller att den svenska utrikeshandeln med metaller är bety- dande. Under den senaste tioårsperioden har utrikeshandeln med kvalifi— cerade industrimineral, malmer och metaller. inklusive mellanprodukter samt halvfabrikat av metaller, svarat för 10— 15% av Sveriges utrikeshan- del. Andelen minskar dock långsamt. Värdet av exporten uppgick år 1978 till 9,6 miljarder kr. vilket utgjorde knappt 10% av den totala exporten.

Den svenska förbrukningen av metaller väntas enligt MPU öka långsam- mare i framtiden än hittills. De metaller som väntas få den snabbaste förbrukningsökningen är lättmetallerna titan och magnesium, som används i konstruktioner där låg vikt är angeläget, samt legeringsmetallerna krom, molybden, volfram. kobolt och vanadin. som används i bl.a. hårdmetall- och specialstålindustrin.

Vad gäller försörjningen med metaller konstaterar MPU att den svenska produktionen i framtiden förmodligen kommer att svara för en mindre del av försörjningen. De mest "kritiska" metallerna från försörjningssynpunkt sägs vara legeringsmetallerna molybden. volfram och kobolt. Därefter följer legeringsmetallerna mangan. krom och nickel samt titan. Försörj- ningssituationen för dessa sju metaller är sådan att det enligt MPU finns anledning att hålla den under särskild uppsikt. De viktigaste bakomliggan- de faktorerna är för mangan. krom. volfram. kobolt och titan koncentra- tionen av produktionen till u-länder och statshandelsländer. För kobolt bidrar till MPU:s bedömning att ett enda företag svarar för större delen av världsproduktionen. För nickel och molybden har företagskoncentra- tionen och sannolikheten för kartelliknanden samarbete mellan företagen . varit avgörande för bedömningen.

För egen del delar jag MPU:s uppfattning att det överordnade industri- politiska målet på mineralområdet är att skapa förutsättningar för en livs- kraftig mineralindustri. Detta ligger också till grund för mina överväganden i det följande. Som jag tidigare anförde bör också mineralpolitikens syfte

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 99 19

vara att skapa förutsättningar för en god försörjning av mineralråvaror för den svenska industrin.

En viktig målsättning för råvarupolitiken sådan den har utformats i de större industriländerna under senare år har också varit att just trygga den egna försörjningen med mineralråvaror. Många länder, däribland" Sverige. har en industrisektor som är starkt beroende av en störningsfri försörjning med råvaror. Metallerna ingår direkt eller indirekt i en stor del av industri- produktionen. Sverige tillhör de länder som har en relativt sett hög för- brukning av mineralråvaror. För t. ex. legeringsmetallen nickel är den per capita högst i världen. Vi är i många avseenden helt beroende av import men är för vissa råvaror. t.ex. järnmalmsprodukter. fortfarande relativt stora nettoexportörer.

Stål-. verkstads- och byggnadsindustrin i Sverige förbrukar stora mängder kolstål. legerat stål och hårdmetall. Stora delar av förbrukningen importeras i form av råvaror eller färdiga produkter. Såväl omsorgen om handelsbalansen som försörjningstryggheten för vissa betydelsefulla rå- varor gör det angeläget att förutsättningarna för inhemsk lönsam produk- tion kontinuerligt prövas. Vår import av legeringsmetaller i form av ferro- legeringar. malmkoncentrat och metaller uppgår f.n. till ungefär 2 mil- jarder kr. per år. Vi bryter i Sverige f.n. bara en mindre mängd volfram och importerar därutöver hela vårt behov av legeringsmetaller. Också vår import av industrimineral uppgår. som jag senare kommer att redogöra för. till mycket stora belopp. På grund av vår stora utrikeshandel har vi också ett särskilt intresse av att inte importera inflation genom kraftigt fluktue- rande råvarupriser. Höjda råvarupriser ger prishöjningar på mellan- och slutprodukter. Motsvarande sänkningar slår erfarenhetsmässigt inte ige- nom i alla led i samma utsträckning när råvarupriserna sänks. Prisfluktua- tionerna på några råvaror på de internationella marknaderna har varit stora och även accentuerats under 1970-talet. Det finns enligt flertalet bedömare ingen anledning att vänta någon större förändring mot stabilare priser under 1980-talet. Man kan således förvänta sig fortsatta kraftiga prisfluk- tuationer vilka ytterligare kan förstärkas av oro på valutamarknaderna och den ökade mängden likvida medel som under åren 1980 och 1981 fann vägen även till råvarubörserna.

Behovet av råvaror till industriproduktionen ökar om den ekonomiska tillväxten fortsätter och produktionsstrukturen inte drastiskt förändras. Ett viktigt sätt för företagen att trygga sin egen försörjning är att ingå långtidskontrakt med leverantörer från olika länder. Denna ökade leveranstrygghet uppnås i regel på bekostnad av något högre inköpspriscr. Behovet av råvaror kan också tillgodoses genom delägande i utländska fyndigheter och olika former av samarbetsavtal innefattande leveransåta- ganden. Båda dessa vägar är nödvändiga men har för vissa metaller lett till ett beroende av politiskt instabila länder och områden. Även om formerna för försörjningen med mineralråvaror till svenska företag hittills inte inne-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82: 99 20

burit några större problem kan detta beroende innebära betydande risker för bristsituationer och påverkan från kraftiga prisfluktuationer.

Ett från handels-. industri- och sysselsättningspolitisk synpunkt bättre alternativ är om våra inhemska resurser kan nyttiggöras till konkurrens- kraftiga priser. Under förutsättning att det finns tillräckliga volymer av olika mineral i Sverige som tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt kan utvinnas. kan således en bearbetning av dessa ge betydande fördelar. Detta kräver förutom en fortsatt inventering av resurserna och utveckling av utvinnings- och processteknik även en fortsatt forskning kring möjlighe- terna till ökad substitution och även återvinning. Inte minst de kraftigt ökade energikostnaderna gör enligt många bedömare substitutionsmöjlig— heterna och en framsynt materialutveckling till ett expansivt område för teknikutveckling.

Den primära åtgärden är dock ännu prospektering. Någon systematisk prospektering förekom inte i Sverige före första världskriget. Den brist på vissa metaller m.m. som världskriget medförde för Sverige blev den direk- ta anledningen till statens satsningar. I samband med igångsättandet av en allmän inventering av de geologiska förhållandena i Jämtland och Väster- botten påbörjades statens prospektering.

Med tanke på förräntningskraven och gruvprojektens mycket långsiktiga karaktär utgör prospektering en ekonomiskt riskfylld verksamhet som kräver uthållighet också under konjunkturväxlingar och därmed samman- hängande likviditetsproblem inom gruvindustrin. Detta medför att en till- räckligt hög prospekteringsvolym ej uppnås utan statligt stöd, dels i form av direktfrnansierad statlig prospektering, dels i form av grundläggande geologisk kartering för att underlätta företagens egen prospektering och dels i form av stöd för forskning och utveckling inom mineralsektorn. Jag kommer därför i det följande att förorda en fortsatt hög aktivitet från staten inom dessa områden.

Jag vill kraftigt understryka prospekteringens syfte, nämligen att lägga grunden för nya eller öka den ekonomiska livslängden hos befintliga gru- vor och mineralindustrier. En effektiv prospektering som skall uppfylla den nämnda målsättningen och som skall utgöra en del i en sammanhäng- ande process ställer krav på den samlade prospekteringsinsatsens omfatt- ning men även på förnyelse av arbetsmetodik och inte minst organisation. Prospekteringen i Sverige är i dag inne i ett nytt skede. Ett ökat behov av förankring i ämnesområden som t.ex. ekonomi, datateknik och opera- tionsanalys har snabbt växt fram efter hand som kostnaderna för prospek- tering ökat och inriktningen ändrats. Även undervisning och forskning inom geologin och angränsande områden påverkas av denna strukturför- ändring. För att styra en effektiv prospektering krävs samarbete mellan prospekterarna och den som besitter gruvindustriell sakkunskap beträffan- de bl.a. metall- och mineralmarknaderna. brytningsteknik. mineralpro- cesser, transporter och inte minst miljöfrågor. Mot bakgrund av denna syn

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 99 21

på prospekteringsprocessen kommer jag senare när jag tar upp vissa or- ganisationsfrågor att föreslå vissa åtgärder för en ökad effektivitet inom den statliga prospekteringen både vad gäller styrningen och utförandet av prospekteringen.

Mineralexportens tyngd och betydelse i vår totala export har minskat. Huvudsakligen får denna relativa förskjutning tillskrivas landets fortskri- dande industrialisering. Vår andel av världsmarknaden för mineral har emellertid också minskat i takt med att länder med rikare och mera lättill- gängliga mineralfyndigheter har ökat sin produktion. Det sagda gäller framför allt järnmalmen. Från att så sent som på 1950-talet ha varit värl- dens främsta leverantör av järnmalm, har Sverige nu en marknadsandel av ca 5 %. Exporten av järnmalm går framför allt till den europeiska stålindu- strin. De stora järnmalmsexportörerna är nu Australien, Canada (vilkas primära marknader är Japan respektive USA) och Brasilien (som säljer stora kvantiteter i Europa och vars produktionskapacitet fortsätter att öka kraftigt).

Gruvindustrin i Sverige genomgår f.n. en kraftig strukturförändring. Den tar sig uttryck i dels en minskad järnmalmsproduktion, dels en ökad sulfidmalmsproduktion för basmetallerna koppar. zink och bly. Även för legeringsmetaller, ädelmetaller och industrimineral föreligger möjligheter till en ytterligare ökad produktion. En mycket långsiktig trend är enligt flera bedömare en succeSsiv minskning av efterfrågan på vissa traditionella metaller till förmån för andra material som aluminium. kompositmaterial och keramer, som oftast baserar sig på industrimineral. Här kan finnas långsiktiga möjligheter att i Sverige tillgodogöra råvaror som därmed får nya eller bredare användningsområden. Forskning kring olika möjligheter till substitution pågår sedan länge i betydande omfattningi Sverige liksom om olika återvinningsproblem.

Det är enligt min mening angeläget att pröva den långsiktiga affärsverk— samheten i en utvidgad produktion i Sverige av främst vissa legeringsme- taller. Såväl de strukturella förutsättningarna som de konjunkturellt be- tingade prisfluktuationerna på de internationella mineralmarknaderna bör därvid beaktas och vägas in i förutsättningarna för en lönsam breddning av gruvindustrin i Sverige.

Sulfidmalmsbrytningens lönsamhet påverkas kraftigt av metallprisernas - förändringar på världsmarknaden. Särskilt koppar är föremål för stora prisfluktuationer. Priserna på de viktigaste av de metaller som utvinns av malm från de svenska sulfidmalmsgruvorna bör. enligt flertalet bedömare. under hela 1980-talet ligga på en sådan nivå att de svenska sulfidmalmsgru- vorna erhåller god lönsamhet. Branschen kännetecknas av en omfattande integration framåt i förädlingsledet. Ett företag, Boliden Mineral AB, intar en dominerande ställning inom sulfidmalmsindustrin.

De svenskajärnmalmsgruvornas konkurrenskraft har successivt försäm- rats. Orsakerna härtill är flera. Stora dagbrottsgruvor med lägre kostnader

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82: 99 22

för brytning och olika transporter samt större möjligheter att möta kost- nadsstegringar än de svenska gruvorna har öppnats i andra länder. Sänkta sjöfraktskostnader. bl. a. beroende på större tonnage har ytterligare stärkt dessa gruvors konkurrenskraft på den västeuropeiska marknaden. Det senaste året har dock priserna på sjöfrakter ökat. Denna relativa förbätt- ring i konkurrenskraft för de svenska järnmalmsgruvorna kan dock endast marginellt uppväga det kostnadsgap som föreligger. De svenska järnmal- merna är vidare till stor del fosforrika. Antalet stålverk som använder sådana malmer har under senare år minskat. bl. a. beroende på utveckling- en av mindre kostnadskrävande processer förjärnframställning från icke- fosformalmer.

Järnmalmsgruvindustrin i Sverige karaktäriseras av att ett fåtal stora enheter svarar för huvuddelen av både produktion och antal anställda. Det statliga Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) dominerar helt branschen och har sin verksamhet koncentrerad till relativt få men stora gruvor i norra Svergie.

Problemen för svensk järnmalmsgruvindustri gäller i högsta grad för Mellansverige. Export av järnmalm till lönsamma priser har under de senaste åren ej varit möjlig för de mellansvenska järnmalmsgruvorna. Efterfrågan är till stora delar begränsad till förbrukare inom Sverige. Kvarvarande gruvori drift ägs av SSAB Svenskt Stål Aktiebolag.

Det finns dock, enligt flertalet bedömare, förutsättningar för att syssel- sättningen kan öka inom sulfidmalmsgruvindustrin i Mellansverige till följd av att nya fyndigheter har upptäckts. Både staten och gruvindustrin satsar ' också stora belopp på prospektering efter ytterligare fyndigheter i Mel- lansverige.

Regeringen inrättade sommaren 1978 en delegation för samråd mellan de i Mellansverige verksamma gruvföretagen. berörda samhällsorgan och arbetsmarknadens parter i frågor som skulle beröra den mellansvenska gruvindustrins förhållanden och utveckling. Arbetet skulle bedrivas under en begränsad tid i nära samarbete med berörda myndigheter och mineral- politiska utredningen.

En väsentlig uppgift för delegationen blev att prioritera olika projekt inom gruvnäringen i Mellansverige. Detta innefattade en kartläggning av utvecklingsarbete inriktat mot speciella fyndigheter.

En annan väsentlig uppgift blev att undersöka i vad mån en bättre arrondering av befintliga utmål kan ge underlag för en utvidgad brytning vid några fyndigheter eller nyöppnande av någon gruva. Väsentligt var också att delegationen skulle söka åstadkomma en samordning av de resurser som finns i Mellansverige för prospektering och fyndighctsunder- sökning samt verka för att resultaten av dessa undersökningar utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt.

Sommaren 1979 fick delegationen i uppdrag av regeringen att granska även vissa förslag beträffande SSAB:s anläggningar i Grängesberg. Upp-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 99 23

draget föranleddes av riksdagens beslut våren 1979 med anledning av propositionen 1978/79: 126 om medel för tidigareläggning av vissa investe- ringar inom SSAB, m. m. (NU 1978/79: 43, rskr 1978/79: 369).

Delegationens arbete med att granska den mellansvenska gruvindustrins läge och föreslå lämpliga åtgärder ledde bl. a. till att riksdagen våren 1980 beslöt om särskilda medel för statens medverkan i ett prospekterings— och undersökningsprojekt i Stollbergsfältet tillsammans med AB Statsgruvor ( prop. 1979/80: 125 bil. 11, NU 1979/80: 71. rskr 1979/80: 379).

LKAB:s och SSAB:s problem inom järnmalmsområdet har nyligen be- handlats i riksdagen ( prop. 1981/82: 56 . NU 1981/82: 13, rskr 1981/82: 82). Riksdagen beslöt därvid bl. a. en omfattande finansiell rekonstruktion av LKAB samt en höjning av det egna kapitalet i SSAB. Jag går därför inte närmare in på dessa frågor i detta sammanhang.

Svensk gruv- och mineralindustri liksom gruvutrusningsindustrin har enligt min mening stora förutsättningar att lyckas med export av hela projekt inom mineralområdet. Olika myndigheters och andra organs insat- ser kan härvid vara av stort värde. Kartering, prospektering och projekte- ring är nyckelfaser i gruvprojekten. liksom ofta frågor om den infrastruk- turella utbyggnaden. Här finns goda möjligheter till aVSättning för svensk industri samt inte minst tjänsteexport från svenska myndigheter som t. ex. Sveriges geologiska undersökning (SGU). Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Jag förordar att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu anfört om mineralpolitiken.

2.3. Svensk gruv- och mineralindustri

MPU har i sina olika betänkanden och rapporter utförligt redogjort för och analyserat gruv- och mineralindustrin samt även belyst förhållanden rörande enskilda metaller och mineral i form av prognoser och statistik m.m. Jag skall därför nu endast översiktligt. som en bakgrund till mina överväganden i det följande, redogöra för utvecklingen under de allra senaste åren samt även ge en aktuell bild av den viktigare delen av svensk gruv- och mineralindustri.

Malmproduktionen vid de svenskajärnmalmsgruvorna har under år 1981 minskat med ca 15 %jämfört med år 1980. Sulfidmalmsproduktioncn har emellertid ökat med ca 22 %.

Den totala mängden järnmalmsprodukter och behandlad sulfidmalm var 37,8 milj. ton (1980: 38,8 milj. ton). Under det hittills bästa året. 1974, var mängden 47.3 milj. ton.

Av övriga malmer producerades under år 1981 ca 14,6 milj. ton råmalm, en ökning med ca 2,6 milj. ton jämfört med år 1980.

Den svenska järnmalmsexporten var under år 1981 den lägsta sedan år 1959. Orsaken är den låga produktionsnivån inom EG:s stålindustri. till

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82: 99 24

vilken ca 75 % av de svenska malmleveranserna går. Vid slutet av år 1981 uppgick lagren till ca 10.7 milj. ton. en ökning med ca 3,1 milj. ton sedan föregående årsskifte. Leveranserna av järnmalmsprodukter uppgick till 20,1 milj. ton (1980: 24.5 milj. ton). Till hemmamarknaden levererades därav 2,3 milj. ton (3,4 milj. ton 1980 och 4,2 milj. ton 1979). Norrbottens- gruvorna svarade år 1981 för 94 % av exporten och 59 % av leveranserna till hemmamarknaden. Motsvarande siffror för år 1980 var 94 % resp. 39 % och för år 1979 94 % resp. 37 %. Av leveranserna från mellansvenska gruvor gick 52 % på export (38 % år 1980 och 37 % år 1979).

Industrimineral utgör en vid sidan av metaller särskild mineralgrupp. MPU har i sitt betänkande ( SOU 1977:75 ) Industrimineral redogjort för industrimineralsektorn. MPU pekar på att för denna grupp är avgränsning- arna glidande. Industrimineral kan anges vara alla de mineral, bergarter och jordarter som bryts i annat syfte än för sitt metall- eller bränsleinne- hålls skull.

MPU konstaterar att industrimineral kan omfatta allt från sådana över- allt förekommande bulkvaror som grus och sten med ett tonpris på ett par tiotal kronor till diamanter med ett tonpris på ca 350 milj. kr. Denna blandning är ett av de utmärkande kännetecknen för industrimineralsek- torn. Ett annat är den synnerligen varierande användningen av dessa mine- ral inom det moderna industrisamhället. Järn- och stålindustri. kemika- lieindustri, cellulosa- och pappersindustri. färg- och gummiindustri — för att bara nämna några av de viktigaste — skulle inte kunna fungera utan industrimineral som byggstenar i tillverkningen eller som hjälpmedel i processerna. Det moderna jordbruket, som kräver tillskott av stora mängder av de livsuppehållande grundämnena kalium, fosfor och kalcium. är beroende av industrimineral som råvarukälla för dessa ämnen. Hus. vägar och gator samt många av de förbrukningsartiklar som direkt omger människan som t. ex. glas och porslin utgår helt eller delvis från industri- mineral som basråvara.

För att kunna ge överblick över de mineral som ingår i denna grupp utgår MPU från en uppdelning av industrimineral med utgångspunkt från mine- ralens funktion i den slutliga användningen och drar därför en skiljelinje mellan kemikaliska och fysikaliska industrimineral. Detta innebär att de kemikaliska industrimineralen, som har sin främsta användning inom ke- mikalie- och gödselmedelsind'ustrin, keramisk industri och metallurgisk industri, används för sin kemiska sammansättnings skull, alltså som bärare av vissa grundämnen. De fysikaliska egenskaperna är mindre viktiga. eftersom materialet vanligen undergår kemisk omvandling och inte uppträ- deri den slutliga produkten i sin ursprungliga form.

De fysikaliska industrimineralen däremot, framhåller MPU, utnyttjas direkt som de är eller ingår som en av flera komponenter i en slutprodukt. Ofta ställs specifika krav på produkten i fråga om kornstorlek och korn- storleksfördelning. kornform. lyster och andra egenskaper. I många fall

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82: 99 25

förekommer skilda kvaliteter av produkten på marknaden och en anpass- ning till olika kunders krav sker ofta för att tillfredsställa särskilda behov. Denna form av produktdifferentiering är inte lika vanlig inom sektorn kemikaliska industrimineral, även om det även där förekommer olika sorter av materialen. Ofta handlar det inom gruppen kemikaliemineral om betydande förbrukningskvantiteter för den enskilda konsumenten. t. ex. en kemisk basindustri eller ett stålverk. och som en följd därav är integration mellan förbrukare och råvaruled vanlig. Inom sektorn fysikaliska industri- mineral, som präglas av en mycket differentierad avnämarstruktur med förhållandevis små förbrukningskvantiteter för de enskilda förbrukarna, är däremot sådan integration mindre vanlig.

Utredningen menar att en ofullständig statistik inom detta område omöj- liggör en närmare analys av industrimineralproduktionen med avseende på industristruktur, regional fördelning, sysselsättning osv. Utredningens be- räkningar för mitten av 1970-talet pekade dock på att antalet anställda låg mellan 1000 och 1500 personer och att den svenska produktionen av industrimineral då hade ett värde om uppskattningsvis 1,3 miljarder kr. Importen av industrimineral i råvaruform uppgick till ca 600 milj. kr. och i form av mellanprodukter och färdigprodukter till ca 1,5 miljarder kr. Exporten av kvalificerade industrimineral. dvs. exklusive ballastmaterial som sten. grus och sand var vid denna tid relativt obetydlig. ca 40 milj. kr. och dominerades av kvarts. kvartsit och kalksten. Exporten av produkter som i huvudsak baserades på industrimineral uppgick till knappt en miljard kronor.

Under åren 1978—1980 har importen av oförädlade industrimineral. så- vitt kan utläsas av importstatistiken, ökat såväl vad avser kvantitet som värde. Kaolin. koksalt och kaliumsalter svarar för omkring 40% av denna import som för år 1980 kan beräknas till en knapp miljard kr. Importen av kaolin som år 1980 uppgick till ca l50 milj. kr. har värdemässigt i det närmaste fördubblats under dessa år trots en viktmässigt sett relativt konstant import.

Järnmalmsverksamheten inom LKAB består av järnmalmsbrytning och förädling vid tre gruvori Norrbotten, nämligen Kiirunavaara, Svappavaara och Malmberget samt av verksamheten vid hamnarnai Narvik och Luleå.

Malmen bryts under jord i Kiirunavaara och i dagbrott i Svappavaara. Produktionskapaciteten i Kiirunavaara ligger på ca l8 milj. ton färdiga produkter per år. Malmen är en blandning av låg- och högfosformalmer och har en genomsnittshalt av ca 60 %järn och 0,9 % fosfor. All råmalm vidareförädlas genom sovring till styckemalm och mull av hög- och lågfos- forkvalitet. Den malm som används för pelletstillverkning anrikas före pelletisering. varvid fosforhalten nedbringas till lämplig nivå. Det nya pelletsverket i Kiruna har en årskapacitet på 3,5 milj. ton pellets.

Produktion av apatit har helt nyligen påbörjats sedan en investering i ett nytt apatitverk genomförts. Denna produktion baseras på det fosforhaltiga avfallet från anrikningsverket.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 99 26

Järnmalmsgruvor i drift den 1 februari 1982. Icke-järnmalmsgruvor i drif

Skellefteå

Goteborg O

& Göteborg 0

Malmo Malmö

I Kirunavaara malmfält 2 Svappavaara (Leveänicmi) 3 Malmberget (Gällivare) 4 Grängesberg 5 Dannemora

Aitik Laisvall Kristinebergsfältet Näslidcn Uddengruvan Renström Långsele — Långdal Stekenjokk Vassbo-Guttusjön* Falu gruva Garpenbergsfältet Stollbergsfältet*

_ Saxberget Yxsjöberg

_ Zinkgruvan (Åmmeberg)

ECOOxIONIJt-IAWIJ—

ISB:

_. _II

* Driften avslutas under år I

Källa: Statens industriverk.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 99 27

Malmen i Kiruna har ett djupgående till minst 1 500 meter och tillgångar- na ovan detta djup uppgår till ca 1800 miljoner ton, 'vilket vid nuvarande brytningstakt ger fyndigheten en teoretisk återstående livslängd på betyd- ligt mer än 50 år. De totala malmtillgångarna ned till 1000—metersnivån medger brytning i ytterligare ca 30 år.

I Svappavaara bryts malmen i dagbrott. Ärskapaciteten för färdiga pro- dukter är ca 3 milj. ton. varav ca 2.7 milj. ton pellets. Den återstående malmreserven uppskattas till ca 150 milj. ton varav ca 100 milj. ton tek- niskt kan brytas i dagbrott. Med nuvarande brytningstakt ger detta en teoretisk livslängd på ca 30 år för dagbrottsbrytningen.

Malmen från Kiruna levereras över företagets malmhamn i Narvik och exporteras till främst Belgien/Luxemburg, Västtyskland och Frankrike som tillsammans tar drygt 80 % av leveranserna.

I gruvan i Malmberget bryts malmen under jord. Malmtillgångarna upp- skattas till ca 600 milj. ton. Ned till 815-metersnivån har malmreserven beräknats till ca 330 milj. ton, varför gruvans teoretiska livslängd till detta djup uppgår till knappt 30 år förutsatt att hela malmarean utnyttjas. I Malmberget finns malmbehandlingsanläggningar för framställning av slig och pellets.

Produktionskapaciteten är ca 7 milj. ton färdiga produkter per år. inkl. en pelletskapacitet på närmare 3 milj. ton. All malm förädlas till lågfosfor- sligerloch pellets. Bland lågfosforsligerna ingår specialsliger. som används inom bl. a.järnpulvermetallurgin och den kemiska industrin.

Produkterna från Malmberget levereras både över Luleå malmhamn och över hamnen i Narvik. Malmbergsrörelsens huvudmarknad är länderna kring Östersjön. Utanför Östersjön är Frankrike och Nederländerna de viktigaste kundländerna. Inom Sverige sker leveranser till SSAB i Luleå och Oxelösund samt till Höganäs AB.

LKAB:sjärnmalmskapacitet uppgår sammanlagt till ca 28 milj. ton per år färdiga produkter inkl. pelletskapacitet på drygt 9 milj. ton.

Produktionen och leveranserna av järnmalm har under de senaste åren utvecklats enligt följande.

1979 I 980 I 98 ]

Produktion. milj. ton 23.6 2 Leveranser. milj. ton 26.7 2 .

LKAB har under en följd av år försökt bredda sin verksamhet till att omfatta områden även utanförjärnmalmsverksamheten. Dessa satsningar. som inneburit betydande insatser på prospektering och projektverksam- het. har resulterat i inriktning på annan gruv- och mineralverksamhet samt satsningar inom energiområdet.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 99 ' 28

LKAB äger samtliga aktier i AB Statsgruvor som bryter sulfidmalm och volframmineralet scheelit i Bergslagen samt i AB Fors/mnmzurs Bergverk som bryter och förädlar industrimineral (fältspat. kvartsit. kvarts) i Bergs- lagen och Dalsland. Är 1977 bildades LKAB Prospektering AB som bedri- ver prospekteringsverksamhet och LKAB International AB som bedriver internationell konsultverksamhet. Under år 1980 bildades dotterbolaget Viscaria AB som kommer att svara för verksamheten i den nya koppar- malmsgruvan Viscaria. .

LKAB är vidare delägare i bl.a. AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA).

Järnmalmsrörelsen utgör den helt dominerande delen av LKAB:s verk- samhet. Företaget anser därför att det är väsentligt att resurser och kapaci- tet så långt möjligt kan koncentreras på denna verksamhet.

LKAB-koncernen har f.n. ca 7 200 anställda. Sedan mitten av 1970-talet har personalstyrkan inom järnmalmsrörelsen minskat med ca 1 600 perso- ner.

Koncernens rörelseintäkter var år 1980 ca 2.3 miljarder kr. Resultatet efter finansiella intäkter och kostnader blev detta år — 352 milj. kr.

Boliden/concernen är landets ledande industrigrupp när det gäller fram- ställning av icke-järnmetaller och därmed integrerad kemisk industri. Kon- cernen bedriver sin verksamhet inom fem huvudområden, nämligen gruv- och metallverksamhet. kemisk industri.. internationell handel och teknik- försäljning. Boliden AB. Stockholm. är ledande och samordnande moder- bolag i koncernen.

Gruv- och metallverksamheten är uppdelad på två företag: Boliden Mi- neraIAB, Boliden och Boliden Metall AB. Skelleftehamn. Boliden Mineral svarar för koncernens gruvverksamhetsåväl i Sverige som utomlands, medan Boliden Metall i huvudsak omfattar smältverket Rönnskärsverken i Skelleftehamn.

Koncernens olika bolag är starkt integrerade med varandra. Metallinne- hållet i de sulfrdmalmer som bryts i gruvorna utgör huvudråvaror för koncernens smältverk. medan svavelinnehållet i malmerna utgör råvaran för den tillverkning av bl.a. svavelsyra och fosforsyra som sker vid Boli- den Kemi AB i Helsingborg. Fosforsyran är i sin tur en av huvudråvarorna vid det tidigare delägda Supras tillverkning av gödselmedel. Boliden Inter- trades internationella handelsverksamhet är baserad på produkter som t.ex. svavelsyra. fosforsyra och natronlut. dvs. produkter som har en industriell bakgrund i koncernens verksamhet.

Boliden Mineral bryteri dag malm i gruvor i norra och mellersta Sverige. De olika gruvorna är. beroende på läge och storlek. knutna till lokala eller centrala anrikningsverk. Boliden Minerals slutprodukter är kopparslig. Zinkslig, blyslig och svavelkisslig som framställs i anrikningsverken. Kop- parsligen innehåller också guld och silver. medan blysligen innehåller silver. Prospektering bedrivs kontinuerligt med målet att ständigt hålla minst 15 års malmbas.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 99 29

Under år 1981 satsade Boliden ca 50 milj. kr. på malmletningsaktiviteter i Sverige och utomlands. Detta är en 20-procentig ökning jämfört med året innan. Anläggningsinvesteringarna inom koncernen under år 1981 uppgick till ca 500 milj. kr., det högsta investeringsbeloppet under något är hittills. Av dessa investeringar föll drygt hälften på Boliden Mineral och Boliden Metall.

Koncernen bedriver utvecklingsarbete som bl. a. syftar till att ta till vara industrimineral som kan utvinnas ur anrikningssand.

Under år 1981 var totalt 15 gruvor och 8 anrikningsverk i produktion. Sammanlagt bröts 13.5 milj. ton malm med följande metallinnehåll:

— koppar 50100 ton — bly 71 700 ton — zink 122400 ton — guld 1984 kg — silver 160 800 kg

Boliden Mineral hade ca 3600 anställda under år 1981. vilket är ca 300 fler än föregående år.

Koncernens rörelseintäkter var år 1980 ca 5.5 miljarder kr. Resultatet efter finansiella intäkter och kostnader blev detta är närmare + 430 milj. kr.

Övriga företag med gruvdrift är SSAB (två järnmalmsgruvor i Mellan- sverige), Stora Kopparbergs Bergslags AB och Vieille Montagne. Svenska Avdelningar:.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 99 30

Viktigaste produktionsställen för kvalificerade industrimineral år 1977

Hopukka ( I © ' (.- © (Masggnsbyn) .! (IX ul . _/ NiilivaaraG) ) (' l_ 3. ). l

! ! ! |

Rävlidmyran * '— ! Kristinebergs— Uddengruva/n

. x gruvan 0 Hebbersfors / *. %Lå/ ngselegruvan

/ -. R'i *. OBurträsk k.. ,. l /' 's] f ! Handöl ,tLångsjö ullen .- i (. F"- 1 '. ,- F *. ”H * !. 'i. , .: I I"' &_ . L____i _A_ N KallholnL *.

"'"/0 b"' ka Qsmundgberg X St jora Drag'gängarna

') ”Falu gruva©ä .

- k i Grängesberg ©G9rpenbergih

? .G'YxsiöbefggägRudggårjn ), GåsgruvanQi) &? Forshammar'

Viken- Storvålen . * Norastråket _(Llimbergsbo

Frösk'ög Glanshammar Forsb A = | k'ff Hällabr'ottet '.. Y . auns | er Vmgenasä'x / _ . Stora Vlka AP :apam

U”""dt'äm %llekts CL = chamottele Billingen . Sk vde » D = dolomit Qddågärden M... Storugns Af DB =diabas .

* __ 'l—u Slite DI = diatomit . ; F = fältspat FL : flusspat "( , . K = kalksten *.- " "' KL = kaolin '. KR = krita Ignabergaf Degerhamn KV = kvarts och i

Småge/(D N asu m L = klinkrande |. L . . Skromberga O = oltvm Limhamn & Sallerup S = svavelkis

T = talk och tälj

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 99 31

Bland större industrimineralföretag förutom den tidigare nämnda LKAB-ägda Forshammargruppen kan nämnas C ententa AB. Höganäs AB, Ernström Mineral AB, Råsjögruppen och Yxhult AB (tidigare Ytong AB).

Prospekterings- och undersökningsarbete

Lokaler med planerade eller pågående projekt som på sikt kan få betydelse för gruvnäringen i Mellansverige.

,. i & &%qu

x Enåseii * — 1

x__

Grquerget .

. Kramsta

% Svördsjii)

Falun 0 ( /

x . Tomtebo . Gor enber ! Hallsmbergxet .. ORX 33. l . x-lxt Grans-.. Stollberg )] X .g_ & gruggn (_xx/ lDunnemora ?” xx ) ( J I * ” - ('erdarhytlan K

Gåsgruvan . . Hpkqnsbodo (_l l l ) S /

[ gruvor som är i drift [ gruvor som ej är i drift Garpenberg Gränsgruvan Falu gruva ' Svärdsjö gruva Stollberg' Enåsen Dannemora Tomtebo Gåsgruvan Bäckegruvan Håkansboda Kramsta Gruvberget Hållsjöberget

' Nedläggning planerad under år 1982.

Källa: Statens industriverk och delegationen för mellansvensk gruvindustri.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 99 32

2.4. Forskning och utveckling

Det tekniskt — industriellt inriktade forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för gruv- och mineralindustrin samt gruvutrustningsin- dustrin. MPU framhåller att forsknings- och utvecklingsarbetet spelar en mycket betydelsefull roll vid utformningen av mineralsektorns framtida struktur. Genom en långt driven teknologi kan svensk gruvindustri i många fall konkurrera med utländska företag som bryter rikare och mer lättill- gängliga fyndigheter än våra.

Den framtida internationella konkurrenskraften beror — som jag tidigare i många andra sammanhang betonat — i hög utsträckning av den forskning och utveckling (FoU) som bedrivs nu. Stora satsningar har under de senaste åren också gjorts på FoU inom geo- och mineralområdet samt på utrustnings- och materielsidan. Stora delar av den FoU-verksamhet som bedrivs är upplagd så att den direkt skall kunna nyttiggöras av berörda delar av industrin.

Jag redogör i det följande för vissa större statliga och enskilda satsning- ar, framför allt under senare år. inom mineralområdet.

Staten har i hög grad stött och deltagit i forskningsprogrammen, till stor del genom styrelsen för teknisk utveckling (STU). Det statliga stödet har underlättat en koncentrering av de resurser som finns inom landet. Genom STU:s kontakter och samarbete med internationella och andra utländska organ och myndigheter befrämjas forskningsutbytet över gränserna. För bevakningen av den tekniskt-industriella utvecklingen i ett antal viktiga länder finns, i form av en stiftelse, en teknisk-vetenskaplig attachéverk- samhet (STATT). som delvis finansieras av STU. Förutom förmedling av information om tekniska nyheter och tcknikpolitik från respektive länder kan dessa attachéers kontaktnät vara värdefulla för etablerande av samar- bete mellan svensk och utländsk forskningsverksamhet i såväl industriell som statlig regi.

Som några exempel på den forskning med anknytning till mineralområ- det som bedrivs genom STU vill jag nämna att på området materialteknik har STU program för kunskapsutveckling och basforskning. De nya mate- rial som studeras är pulvermctallurgiskt tillverkade metaller. amorfa me- taller. kompositer, högtemperaturkeramer och polymera material.

I samarbete med berörda företag har utvecklats metoder för stålfram- ställning ur fosforrika malmer. Andra insatsområden rör hydrometallurgi och giutjärnsprodukter.

Insatser för maringeologi inom ramen för off-shoreteknikprogrammet och ett nytt program för djupprospektering planeras för kommande bud- getår.

Den av STU stödda kollektiva forskningen är av stor betydelse på geo- och mineralområdet. STU stöder sålunda forskning bl.a. inom mineraltek- nik, metallurgi. järn— och metallforskning. bergteknik och detonikforsk-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 99 33

ning. Exempel på detta samarbete mellan STU och berörd industri är organ som Stiftelsen Mineralteknisk Forskning (MinFo) och Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo).

Genom Forskningsstiftelsen Svensk Gruvteknik finansierar staten drif- ten av den s.k. ”Forskningsgruvan" i den tidigare nedlagda Luossavaara- gruvan i Kiruna. Forskningsverksamheten bedöms vara angelägen för hela den svenska gruvindustrin. men även för gruvutrustningsindustrin. För stiftelsekapitalet till denna forskningsstation anvisades för budgetåret 1979/80 ett reservationsanslag av 35 milj. kr. ( prop. 1978/79: 127 . NU 1978/ 79:42. rskr 1978/79:326). I stiftelsens styrelse finns representanter för STU, branschorgan, högskolan i Luleå, fackföreningar och företag. I den praktiska försöksverksamheten bryts malm. Intäkterna av försäljning av denna malm skall täcka en stor del av kostnaderna för forskningen. Verk- samheten startade under år 1979. Forskningsprojekten löper under fem år varefter en utvärdering skall göras. För närvarande består forskningsarbe- tet av ett antal delprojekt inom områdena bergmekanik, bergteknik och bergmaskinteknik. I de 13 projekten inom dessa områden undersöks, prö- vas och utvecklas nya metoder och ny teknik för brytning och malmupp- fordring. I vissa projekt sker ett samarbete med företag inom gruvutrust- ningsindustrin. Samarbetet är viktigt för överföring av erfarenheter mellan gruvindustrin och berörda verkstadsföretag.

Stora satsningar har under senare år gjorts för att inom högskolans ram i Luleå bredda och stärka forskning och högre utbildning inom geologi, och mineralteknik samt teknikområden med anknytning till mineralutvinning.

Forskning och utbildning i Luleå bedrivs vid bl.a. institutionerna för maskinteknik. material— och bearbetningsteknik. gruv- och berganlägg- ningsteknik. anläggningsteknik samt mineral- och prospekteringsteknik. Inom dessa institutioner finns ämnesområden med anknytning till den mineralutvinnande industrin. Exempel på sådana områden är mineraltek- nik. ekonomisk geologi, tillämpad geofysik. geoteknik. bergteknik. berg- mekanik. bergmaskinteknik. materialteknik och maskinkonstruktionstek- nik.

En geoteknologisk utbildningslinje som leder till bergsingenjörsexamen är också inrättad vid Högskolan i Luleå.

Metallurgiska Forskningsstationen (MEFOS) arbetar dels inom den bearbetningstekniska metallurgin dels inom den metallurgiska processi- dan. Utrustnings- och forskningsverksamheten håller hög klass vid en internationell jämförelse.

Viss apparatur och kunnande är världsunikt. bl.a. avgasanläggningen för forskning kring gasprocesser av alla förekommande slag. MEFOS specialitet är dess möjligheter att snabbt bygga upp och demontera mycket stora provanläggningar i sina lokaler och där driva försök i nästan full skala.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 99 34

Även datasidan för styrning av provningsprocesser och analyser är väl utbyggd. MEFOS har uppdragsforskning och utvecklingsarbete åt närings- livet över hela värden.

INRED-processen för flytande råjärn är framtagen av Boliden Kemi i samarbete med MEFOS. Andra exempel på forskning och framtagandet av nya metallurgiska processer är SKF Steels Plasmasmelt och Plasmared samt ELRED-processen som utvecklats av Stora Kopparberg och ASEA i syfte att nå en bättre ekonomi med användande av sämre råvaror (kol och järnmalmsslig) jämfört med konkurrerande traditionella processer.

År 1956 inrättades i Stråssa ett mineralprocesslaboratorium. Verksam- heten betjänade från början dåvarande Gränges AB svenska och interna- tionella gruvrörelse. Efterhand har laboratoriets uppdrag från andra svens- ka och utländska gruv- och mineralföretag ökat. Mineralprocesslaboratori- ets verksamhet är i huvudsak inriktad på malmbehandling. såväl utveck- ling av metoder som dimensionering. lay-outritning och kostnadsberäkning av industriella anläggningar för detta ändamål. Laboratoriet disponerar en mycket kvalificerad utrustning för försök. analyser m.m. Inom vissa om- råden har man en även vid internationell jämförelse mycket hög kompe- tens. Bland framgångsrika projekt kan nämnas konstruktion av kvarnar för autogenmalning av grovkrossat gods samt framtagandet av en flotations- metod för effektiv utvinning av volframmineralet scheelit.

Vid SSAB:s bildande år 1978 kom laboratoriet att utgöra en egen divi- sion inom bolaget. Då flera av SSAB:sjärnmalmsgruvor i Bergslagen hade lagts ned och framtiden för de återstående tedde sig osäker ansåg sig bolaget ej ensamt kunna behålla mineralprocesslaboratoriet. Delegationen för mellansvensk gruvindustri konstaterade liksom SSAB att det finns ett intresse att bevara laboratoriet och rekommenderade därför SSAB att söka flera intreSsenter. Den 1 oktober 1981 förvärvade Stiftelsen Mineralpro- cesslaboratoriet i Stråssa med SSAB. Boliden AB och Gränges Internatio- nal Mining som huvudmän samtliga aktier i MINPRO (Swedish Mineral Processes AB).

I Ranstad pågår sedan länge ett omfattande forskningsprogram främst avseende processer för ett nyttiggörande av alunskifferns innehåll. Jag återkommer i det följande till frågan om alunskiffer.

Sedan länge föreligger förslag om att inrätta ett utvecklingscentrum för mineralteknik. Norrbottendelegationen föreslog i skrivelse till regeringen den 9 november 1978 att ett Mineraltekniskt Utvecklingscentrum (MUC) skulle inrättas och förläggas till Luleå. Sedan förslaget väcktes har bl.a. MPU:s slutbetänkande avgivits. Satsningar görs på mineral- och geo- forskningsområdet både inom Högskolan i Luleå och andra högskolor och forskningsorgan. Den statliga egendomsförvaltningen och styrinstrumen- ten på mineralområdet ges — som jag senare skall redogöra för — en delvis ny inriktning med starkare inriktning på att föra fram projekt till exploate- ringsstadiet. Nämnden för statens gruvegendom har också i ökad utsträck- ning inriktat sin verksamhet mot industrimineral och legeringsmetaller.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 99 35

En stor del av de förslag till åtgärder av FoU—karaktär vad gäller geo- och mineralområdet som i olika sammanhang tagits fram har redan genom- förts eller är igång med att genomföras. Den tekniska kompetensen inom Sverige är på de flesta avsnitt av detta område tillfredställande. Då de projekt som nu är igång har drivits längre och mognat för att sedan ev. komma till industriell användning kan en närmare utvärdering göras av den fortsatta inriktningen av svensk FoU på mineralområdet. Mot denna bak- grund är jag inte beredd att förorda inrättandet av MUC.

Jag vill dock redan nu beröra ett betydelsefullt område där behovet av insatser och åtgärder ytterligare bör studeras och övervägas. Det gäller användningen av de för stora delar av vår industri så viktiga legeringsme- tallerna, bl.a. kobolt, krom, vanadin. nickel. volfram och molybden. Des- sa legeringsmetaller är så viktiga för vår industriproduktion att de svårligen kan undvaras eller ersättas. Vissa av dessa metaller kan betecknas som s.k. kritiska mineral. dvs. de är både viktiga från försörjningssynpunkt. svåra att ersätta och känsliga för störningar i tillförseln. Risker för minskad tillgänglighet föreligger genom koncentration till få produktionsställen i världen samt därigenom ökade risker för störningar i den internationella handeln.

Olika möjligheter står till buds för att söka minimera de risker som är förknippade med vårt stora beroende av kritiska mineral. Ett viktigt medel är lagring i beredskapssyfte. Jag återkommer till denna fråga i det följande. Andra möjligheter är att aktivt utveckla en större beredskap i andra former som dessutom kan komma att bidra till utvecklingen av svensk industri. Jag tänker då närmast på olika möjligheter att — beroende på produkternas användningsområden — substituera kritiska mineral. främst i form av legeringsämnen, som ingår i dessa produkter. Andra möjligheter som är tänkbara är att undersöka möjligheterna till utveckling av teknik för åter- vinning av kritiska material ur skrot m.m.. utvinning ur slagg, askor, avfall m.m. eller som ökat tillvaratagande som biprodukter ur primärmaterial, dvs. där det förekommer tillsammans med andra mineral. Ytterligare finns möjligheter att minska beroendet av kritiska mineral — och att samtidigt öka möjligheterna till tillverkning av nya produkter inom industrin — genom att utveckla nya material. Nya teknikområden och tillämpningar med användande av supraledare, amorfa metaller och halvledare kan ha återverkningar på vissa användningar av några kritiska mineral.

Inom den forskning som bedrivs i Sverige finns flera anknytningar till försörjningen av kritiska mineral.

Industridepartementet. STU och överstyrelsen för ekonomiskt försvar utreder sedan januari 1982 i ett gemensamt projekt vissa frågor rörande substitution av vissa kritiska — i bemärkelsen svårersättliga och därmed känsliga för störningar i tillförseln (importen) — legeringsmetaller, bl.a. krom. kobolt, molybden. nickel. volfram och vanadin. Utredningen, som är avsedd att komplettera MPU:s material. planeras vara klar under som- maren 1982.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 99 36

2.5. Vissa samverkans- och samordningsfrågor

Jag tar nu upp vissa samverkans- och samordningsfrågor för gruvnäring- en.

Det är enligt min mening värdefullt med samarbete mellan LKAB- och Boliden—koneernerna. Härigenom kan en rationell inriktning av produk- tionen åstadkommas, så att specialkunnandet inom de båda företagen kan utnyttjas på bästa sätt. Klara fördelar kan vinnas genom samarbete mellan de båda företagen. särskilt på områdena prospektering. forskning och utveckling samt export av tekniskt kunnande i större skala.

Det får förutsättas att de båda företagen själva väl kan bedöma sina samverkansmöjligheter i alla avseenden. Jag har tidigare i olika avseenden berört forsknings- och utvecklingsfrågorna. I dessa hänseenden pågår ock- så samarbete i olika former.

Pä det internationella området finns särskilda motiv och även möjlighe- ter att samverka i olika former. Jag kommer senare att utförligt behandla denna fråga.

Frågan om en bättre samordning av prospekteringsresurserna inom landet har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang.

Statens huvudsakliga prospektering bedrivs i dag av SGU på uppdrag av nämnden för statens gruvegendom. Sedan länge driver även Boliden Mineral AB en omfattande prospektering. År 1977 startade LKAB ett helägt dotterbolag för prospektering i anslutning till en kraftig förstärkning av sina prospekteringsresurser. Detta bolag utgör f.n. LKAB-koncernens samlade prospekteringsorganisation.

I det av riksdagen godkända näringsutskottets betänkande 1980/81:43 (s. 13) anförs: ”Särskilt vill utskottet understryka vikten av att en ökad samordning snabbt kan komma till stånd mellan den prospektering som bedrivs av nämnden för statens gruvegendom och den som bedrivs av statliga och privata gruvföretag".

MPU anger i sitt slutbetänkande (SOU l980: 12) Mineralpolitik att sam- arbetet mellan statliga myndigheter och företagen bör förbättras och ges fastare former, särskilt vad gäller prospekteringen. MPU föreslog inrättan- det av ett prospekteringsråd och uttalade att man i detta råd borde träffa överenskommelser om vilka områden, slag av mineral etc som varje pros- pekteringsorganisation skulle ägna sig åt. MPU föreslog också att de geologiska flygmätningar som utförs av de olika organsationerna borde samordnas. Jag återkommer senare till dessa frågor i samband med attjag tar upp SGU:s nya organisation.

MPU anför vidare i sitt slutbetänkande (s. 229): "Enligt vår mening kan det inte uteslutas att uppdelningen på tre organisationer kan leda till minskad effektivitet i utnyttjandet av knappa resurser som t.ex. dyrbar utrustning och specialiserad personal. Samtidigt bör det också framhållas att existensen av tre olika organisationer leder till en variation i prospek-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 99 37

teringsstrategi och -metoder som sannolikt har positiv betydelse för den totala effektiviteten i prospekteringen — något som också förutsatts i förarbetena till gruvlagen. Ett utökat samarbete mellan de olika organisa- tionerna bör dock kunna leda till vissa effektivitetsförbättringar samtidigt som riskerna för konflikter och ofruktbar konkurrens minskar."

Mineralverkskommittén anför i sitt betänkande (Ds I l981:20) Förslag till ny mineralpolitisk verksorganisation (s. 77) att mycket talar för "att en ökad samverkan eller ett samgående mellan uppdragsorganet och LKAB:s prospekteringsverksamhet skulle ge betydande fördelar". Kommittén tar inte närmare upp frågan om samverkan med Bolidens prospektering.

För egen del vill jag anföra följande. Den totala prospekteringsverksamheten bör inriktas på att skapa förut- sättningar för tillkomsten eller fortlevnaden av så många gruvföretag som möjligt och medverka till lägsta. totala utvecklingskostnader för varje sådant företag. Även formerna för eventuell samverkan bör tjäna syftet att höja effektiviteten i själva prospekteringsarbetet och får inte försvåra utan bör snarare underlätta samspelet med efterföljande led i utvecklings- processen mot mineralutvinning. Den målsättningen är en viktig utgångs— punkt för övervägandena i denna fråga.

Jag delar emellertid mineralverkskommitténs bedömning av fördelarna med en samordning av prospekteringen. Genom riksdagens beslut våren 1981 om att utskilja SGU:s Uppdragsverksamhet har också förutsättningar skapats för längre gående samverkan och samordning med andra prospek- terande organisationer framför allt LKAB:s. Dessa förutsättningar bör enligt min mening utnyttjas fullt ut. Jag utgår från att LKAB tar till vara alla möjligheter till en samordnad prospektering. inte minst med tanke på bolagets beslut att koncentrera sin verksamhet till norra Sverige. Det kan dock vara värdefullt att olika modeller för sådan samordning får prövas praktiskt och att viss erfarenhet av det nya uppdragsorganet vinnes innan frågor om total samordning eller sammanslagning prövas. Självfallet bör alla möjligheter till bättre samverkan med även Boliden analyseras.

2.6 Internationella strukturfrågor m. m.

Jag kommer nu att behandla vissa internationella strukturfrågor av stor betydelse för svensk gruv- och mineralindustri. Jag har i dessa frågor samrått med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen.

Jag lämnar i det följande en översiktlig bakgrundsbild. MPU anger att värdet av den årliga världsproduktionen av mineralrå- varor (undantaget energiråvaror) åren 1950—1976 ökade från l5 miljarder till 57 miljarder dollar (1976 års penningvärde), eller med i genomsnitt 5.3 % per år. I—Iäri ingår bara värdet t.o.m. framställning av mineralkon- centrat. dvs. den värdeökning som sker vid metallframställning ingår inte.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 99 38

Sedan år 1950 till slutet av 1970-talet har de västliga i-ländernas andel av världsproduktionen av mineralråvaror minskat från 57 % till 46 % medan planekonomiernas andel har ökat från 14 % till 29 % (1976). U-ländernas andel har ökat något. från 25 % till 28 %. Mineralexporten väger tyngre i u- länderns ekonomier och handel än i i-ländernas. I-länderna konsumerar ca 75 % av världens totala utbud. Planekonomiernas produktion går huvud- sakligen till den egna industrins behov. Dessa ekonomiers anmärknings- värda andelsökning beror på egna rika mineraltillgångar, medveten sats- ning på tung industri och under långa perioder snabbare tillväxt än i väst i synnerhet i dessa sektorer av industrin. Merparten av mineralproduk- tionen är koncentrerad till ett litet antal länder inom varje grupp. Till den anförda geografiska koncentrationen av mineralutvinningen kommer en mycket kraftig företagskoncentration inom sektorn.

Sedan 1970-talet kan noteras en tydlig preferens för investeringar i i- länder. främst Australien och Kanada men även i USA och Sydafrika. Den har satt sina spår i statistiken över utländska direktinvesteringar och prospekteringsinsatser i u-länderna under decenniet. Skälen härtill är flera. Det viktigaste torde vara faktisk eller upplevd osäkerhet om investeringar- nas värde och framtidsutsikterna för gruvbrytning i en rad u-länder.

Gruvsektorns investeringar inriktas i allt högre grad på stora produk- tionsenheter och kapitalintensiva metoder. Detta har bidragit till att inves- teringarna till allt större del företas med lånat kapital. Därmed har banker och bankkonsortier fått en allt viktigare roll. För att trygga sina engage- mang har de ofta ställt krav på långsiktiga försäljningsavtal och upprätthål- lande av vissa produktionsnivåer. Under senare år har också energibola- gen med sina stora kapitalresurser köpt in sig i mineralsektorn.

Statens roll som ägare av gruvor har vuxit inte bara i u-länder. utan även i i-länder.

De stora transnationella företagen inom mineralsektorn har goda möjlig- heter att med hjälp av vertikal integration utöva stort inflytande på mark- naden. Nationaliseringarna och den allmänna osäkerheten om de politiska förutsättningarna för deras alltmer långsiktiga investeringar i u-länder har emellertid fått dessa engagemang att i någon mån ändra karaktär.

Nya former för mineralutvinning i u-länder utan direkt ägande och/eller i förening med minoritetsengagemang håller på att utvecklas. Exempel på sådana nya former av engagemang från företag och regeringar i i-länder är: — Managementkontrakt: i flera fall fortsätter samma företag att driva

anläggningarna även efter nationaliseringen. vilket kan ge fördelar för

företaget.

—— Avtal om teknologiöverföring.

— Långsiktiga leveransavtal. U-länderna exporterar sin malm för vidare- förädling. — Samarbete för projektfrnansiering.

— Gemensam marknadsföring.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82: 99 39

Ett faktum av särskild betydelse för bedömningen av Sveriges intressen är enligt min mening sambandet mellan gruvindustri och gruvmaterielin- dustri. Direktinvesteringar i utländsk mineralbrytning har tidigare hört till sällsyntheterna. medan vårt land har en rad ofta marknadsledande export- företag inom gruvmaterielsektorn. Åtskilliga företag har även särskild kompetens inom prospektering och konsultverksamhet på detta område och kan därigenom spela en nyckelroll i nya gruvprojekt. På de senaste åren har även intresset ökat starkt från gruvföretag och svenska förbrukar- intressen för engagemang i olika former i utländska mineralfyndigheter. bl.a. fyndigheter med legeringsmetaller och kol.

Staten kan därför ha intresse av att stödja särskilda mineralutvinnings- projekt. De svenska företagen kan ha god nytta av statliga insatser för att främja deras satsningar på gruvprojekt i u-land. Redan den svenska utri- kespolitiken har verksamt bidragit till att göra svenska företag till önsk- värda samarbetspartners i många u-länder. När särskilda samarbetsavtal ingås, bör de så långt som möjligt kunna innefatta flera element som kan tillgodose såväl vårt eget som vår avtalsparts intresse. Ett samarbete kan omfatta ett varierande antal komponenter t.ex. prospektering. export av gruvutrustning. konsulttjänster. infrastrukturellt bistånd. statligt garante- rad frnansiering. privat delägarskap. managementavtal. gemensam mark- nadsföring och långsiktiga leveransåtaganden. Det kommer också sanno- likt att bli nödvändigt att inkludera ett betydande mått av lokal vidareför- ädling i sådant samarbete. Utformningen får variera från fall till fall. Organ som SIDA. BITS (beredningen för internationellt tekniskt samarbete). AB Svensk Exportkredit. exportkreditnämnden. Sveriges exportråd. Swed- fund och SGU m.fl. har viktiga roller att spela. i samarbete med berörda företag och banker m.fl. organ.

Den typ av samarbetsavtal som här beskrivits skiljer sig från huvuddelen av hittillsvarande svenska samarbetsavtal. De senare utgör en ram vars faktiska innehåll sedermera bestäms av vilka företagskontrakt som ingås. Den aktuella avtalstypen är däremot en "paketlösning" vars materiella innehåll i stor utsträckning bestäms av företagens intresse och kompetens och därför är närmare definierat och begränsat till en bestämd sektor. och vars genomförande förutsätter ett nära samarbete mellan näringsliv. myn- digheter och andra organ.

MPU föreslår att statsmakterna skall inta en positiv attityd till det behov av samarbete med utländska företag som kan uppkomma för LKAB:s eller" andra företags del och bidra till att underlätta sådant samarbete. Berörda myndigheter bör enligt MPU underlätta ett ökat utlandsengagemang från svenska gruvföretags sida. Jag biträder MPU:s uppfattning.

Vad gäller utländska investeringar — i olika former — inom mineralom- rådet i Sverige vill jag anföra följande.

Viktiga delar av svensk industri har grundats på utländska investeringar och utländsk teknologi som importerats. Det gäller gruv- ochjärnindustrin.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 99 40

tekoindustrin. glasindustrin samt delar av cellulosaindustrin. verkstadsin- dustrin och den kemiska industrin. Kring sekelskiftet och under mellan- krigstiden var behovet av utländskt investeringskapital stort och ett visst tillflöde ägde då rum. Bl.a. malmfälten och malmbanan i Norrbotten öppnades ursprungligen av utländska intressenter. Gruvindustrin är den industri i Sverige som etablerade de första direkta utlandskontakterna. bl.a. genom ett stort inslag av utländska tekniker. m.fl. yrkeskategorier från bl. a. Storbritannien. Tyskland och Belgien. Vissa gruvor i södra Sverige ägdes länge av utländska företag. Nu återstår av utländska aktivi- teter inom svensk gruvnäring endast Zinkgruvan i Askersunds kommun. Denna ägs och drivs sedan mitten av 1800-talet av det belgiska bolaget Vieille Montagne. Svenska Avdelningen och sysselsätter f. n. ca 460 perso— ner.

Gruv- och mineralsektorn i Sverige har under de senaste årtiondena fått en minskad andel utländsk företagsamhet, medan stora delar av svenskt näringsliv. framför allt tillverkningsindustri och handelsföretag. expan- derat. internationaliserats och utvecklats genom handel. utbyte och kon- kurrens med företag i andra länder.

Svensk gruvnäring står nu genom en i många stycken smärtsam struktur- omvandling inför en ny fas. De utvecklingsplaner som tar form inom gruv- och mineralindustrin inriktas på att skapa en bredare bas för en långsiktig utveckling. Intresset fokuseras främst kring andra basmetaller än järn. Legeringsmetaller. ädelmetaller samt industrimineral anses av flertalet bedömare få en allt större marknad under de närmaste årtiondena.

Delar av den svenska mineralindustrin har övervunnit tidigare problem och funnit arbetsformer som tryggar en överlevnad på sikt. Nysatsningar och nyinvesteringar är emellertid högriskprojekt som kräver en stor kapi- talbas. Att med upplånade medel finansiera nya och stora projekt kan vara svårt och även medföra risker för den redan igång varande verksamheten. För den breddning och satsning på nya projekt inom svensk mineralutvin- ning som bör komma till stånd under 80- och 90-talen bör därför enligt min mening plats finnas för både svenskt och utländskt kunnande samt tekno- logi och investeringskapital.

2.7. Gruv- och mineralindustrins markanvändning m.m.

Jag tar nu upp vissa frågor om markanvändning m.m. Industriverket anger i utredningen (SlND PM 1977: 15) Industriverkets syn på industri-, energi- och mineralfrågorna i den fysiska riksplaneringens planeringsskede att de under år 1976 i drift varande malmgruvorna tillsam- mans kan beräknas täcka en areal av storleksordningen 25 km2 (utan hänsyn tagen till justeringar med anledning av underjordsbrytning). Verket anger vidare att en ytterst begränsad del av landets yta då var belagd med utmål (ca 0.1 %) — varav således bara en mindre del är föremål för brytning

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 99 41

— och att det är i Norrbottens. Kopparbergs. Örebro. Västerbottens och Västmanlands län som utmålen upptar störst areal (i stort sett samma bild gäller enligt verket för inmutningarna). Då gällande bearbetningskonces- sioner täckte tillsammans en areal av ca 86 km2.

Jag redogör i det följande för de regler och riktlinjer som är av betydelse för att bedöma de restriktioner som gäller för gruv- och mineralindustrins markanvändning. Jag kommer senare. i samband med att jag tar upp vissa lagstiftningsfrågor, att närmare redogöra för minerallagstiftningen.

Samhällsutvecklingen under de senaste decennierna har gjort en övergri- pande planering nödvändig vad gäller hushållningen med mark och vatten. den s.k. fysiska riksplaneringen. Detta fastslog riksdagen år 1972 ( prop. 1971: 111 . CU 1972: 35. rskr 1972: 348). Utvecklingen har ställt ökade anspråk på befintliga mark- och vattentillgångar. I anslutning till 1972 års beslut vidtogs också ändringar i byggnadslagen. Bl.a. föreskrevs lokalise- ringsprövning av regeringen i fråga om vissa industrier (136 a å). Bestäm- melsen har sedermera ändrats vid flera tillfällen. GrrrVindustrin tillhör inte de tillståndspliktiga industrierna men kan liksom annan övrig industri efter beslut av regeringen i varje särskilt fall prövas enligt bestämmelsen. För tillstånd enligt 136 a & fordras att kommunen tillstyrkt detta. Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen och göras beroende av att saken fullföljs inom viss tid genom ansökan (obligatoriskt för gruvor) till koncessionsnämnden för miljöskydd. som har att fastställa de närmare villkoren för verksamheten. Prövningen enligt 136 a & är bin- dande för koncessionsnämnden. Den är också bindande för planmyndighe- terna men inte för annan tillståndsprövning.

Genom byggnadslagstiftningen fastställs regler för markens användning inom tätbebyggelseområden främst genom de olika planinstituten. Det finns inga hinder mot att ta in befintliga inmutningar och utmål i dessa planer. I den mån detta aktualiseras skall nödig hänsyn tas till gruvrättighe- terna så att gruvdriften inte motverkas eller hindras. Inom område med stadsplan eller byggnadsplan råder f.n. dispensabelt inmutningsförbud. Dispens meddelas av länsstyrelsen.

Kommunerna är samråds- och remissinstans vid tillämpningen av bl. a. miljöskyddslagen. naturvårdslagen och vattenlagen. Det är dock främst vid översiktsplanering och detaljplanering samt vid byggnadslovsprövning som gruvintressen aktualiseras för kommunen på ett samlat sätt och blir föremål för avvägning mot motstående intressen. Minerallagstiftningen uppfattas av många — inte minst i planeringssammanhang — som för splittrad och komplicerad. Jag lämnar därför i det följande en kort sam- manfattning av även denna lagstiftning vad avser frågan om markanvänd- ning.

Genom inmutningsrätten enligt gruvlagen ( 1974: 342) skapas en rättighet av främst civilrättslig natur. lnmutaren får rätt att tillgodogöra sig fyndig- heten före markägaren eller andra spekulanter på den. När det gäller att

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82: 99 42

utnyttja rättigheter för gruvbrytning är gruvinnehavarcn underkastad den lagstiftning som gäller i fråga om användning av mark och vatten. t. ex. de inskränkningar som kan föreskrivas enligt byggnads-. vatten-. naturvårds- och miljöskyddslagstiftningen precis på samma sätt som för annan indu- stri. Innehavet av gruvrätten har här samma funktion som dispositionsrät- ten till mark har för annan företagsamhet. dvs. den utgör en förutsättning för att innehavaren ska kunna utverka de tillstånd av olika slag som behövs med hänsyn till företagets verkningar för omgivningen.

Först när relativt omfattande och tidskrävande undersökningar gjorts på en fyndighet finns det underlag för att bedöma vilken tyngd gruvintresset bör tillmätas vid avvägningen mot andra markanvändningsintressen (som får vika om gruvdrift kommer till stånd). Från det stadium en inmutning sökes (utan samband med känd fyndighet) till dess det har konstaterats om en malm kan föreligga eller ej. tar det ca 4—7 år. ibland betydligt längre. Om en fyndighet av sådan kvalitet påträffats att utmål kan anvisas dröjer det i regel ytterligare närmare 10 år till dess malmbrytning igångsättes. Denna har då föregåtts av kostsamma gruvundersökningar för att närmare utröna förutsättningarna för brytning. Det krävs inte att fyndigheten skall kunna kommersiellt utnyttjas då ansökan om utmål (bearbetningskonces- sion) görs. endast att möjligheter bedöms föreligga till ett framtida ekono- miskt utnyttjande av fyndigheten. Detta sammanhänger med gruvföreta- gens behov av malmreserver för att möjliggöra långsiktig planering. me- tallprisernas fluktuation och det varierande kostnadsläget.'1bland kan för- ändringarna bli så väsentliga att ett utmål ej blir föremål för brytning under dess begränsade livslängd. Från den tidpunkt när ett undersökningsin- tresse visats genom en inmutning till dess brytning igångsättes kan det dröja 10—40 år.

Irrvestcr. beslut

Prospektering 4——-> Feasibility Projekt- Förstudie study bearbetning

Invester. Drift- Nedl. Nedl._ beslut start beslut läggnmg

Anlägg. tid Produktion Avveckling

Det är först när konkreta planer finns på gruvbrytning som en definitiv avvägning mellan brytningsintresset och motstående miljö- och övriga samhällsintressen kan ske. Detta kan leda till att en kommun tvingas säga nej eftersom markplaneringen redan då låsts i annan riktning eller annan

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82: 99 43

markanvändning pågår. Ett gruvföretag kan rimligen inte satsa på kost- samma undersökningar om inte rimliga garantier kan ges för att en bearbet- ningsrätt kan utnyttjas. Lika självklart är att en kommun inte bör ta ställning innan undersökningsarbetet är klart. Bl. a. därför att det är myc- ket få inmutningar som leder till utmål.

Industriverket menar i alunskifferutredningen (SIND PM 197812—3) att det är nödvändigt att finna en formel som för framtiden tillgodoser behovet av en väl fungerande mineralförsörjning inom ramen för berättigade mil- jökrav och andra anspråk på markanvändningen. Verkets förslag innebär i stort sett att kommunerna får en viktigare roll och att försörjningen i väsentliga aVSeenden inordnas i samhällsplaneringen.

Föränderlighetens betydelse när man diskuterar prospektering och markreservationer bör enligt min mening betonas. Marknadens behov växlar. Vad som i dag är malm kan i morgon vara en ointressant minerali- sering och omvänt. Genom bl.a. substitution och teknikutveckling men framför allt ändrade marknadsförhållanden ändras bilden kontinuerligt. Detta gör att man inte definitivt kan avfärda områden som ointressanta från mineralsynpunkt. I samband med att malmletningstekniken förbättras och möjliggör upptäckt av djupare belägna malmer och i samband med att intresset förskjuts mellan olika malmtyper kan behövas tillgång till tidigare genomletade och som ofyndiga bedömda områden.

Det bör också betonas att någon definitiv avvägning inte heller sker mellan mineralutvinning och motstående intressen när koncession beviljas enligt lagen ( l974:890) om vissa mineralfyndigheter. Den prövning av motstående intressen som sker enligt denna lag är av endast översiktligt slag. Även i de fall som prövas enligt den lagen behövs med visst undantag för torvfyndigheter malmreserver för den långsiktiga planeringen. Det är således på ett mycket tidigt stadium som bearbetningskoncession söks. Prövningen är. som jag nämnde. relativt summarisk och annan lagstiftning om användande av mark och vatten är liksom efter utmålsläggning enligt gruvlagen fullt tillämplig även på den koncessionerade verksamheten.

I proposition 1980/81: 183 lämnades förslag till former för det fortsatta arbetet med fysisk riksplanering. Förslagen innebär att arbetet så långt möjligt inordnas i den fortlöpande planerings- och beslutsprocessen. främst i anslutning till kommunernas markanvändningsplanering. Den fy- siska riksplaneringen skall även i fortsättningen bedrivas i samarbete mel- lan staten och kommunerna men utan krav på den typ av omfattande samtidiga redovisningar från alla kommuner som har förekommit under de s.k. program- och planeringsskedena. Riksdagen (CU 1980/81:39. rskr 1980/81: 377) framförde inte några erinringar mot dessa förslag.

I den nämnda propositionen anför föredraganden att mineralfrågorna bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen. Som underlag såväl för den fysiska planeringen på olika nivåer som för regionalpolitisk och industripolitisk planering är det av vikt

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 99 44

att områden med mineralresurser kartläggs samt att olika bevarande- och exploateringsintressen som riktas mot dessa redovisas. Liksom beträffan- de andra resurser kan riktlinjer behövas för markanvändningen så att eventuell framtida exploatering av mineralresurser. som är av nationellt intresse. inte onödigtvis försvåras på grund av ändringar i markanvänd- ningen.

Föredraganden anför vidare att remissyttrandena över bostadsdeparte- mentets rapport ( SOU 1979:54 . 55") Hushållning med mark och vatten 2. har bekräftat att kunskapsunderlaget inte är tillräckligt för att mineralfrå- gorna skall kunna behandlas på ett tillfredsställande Sätt i den fysiska planeringen på olika nivåer. Föredraganden anmälde därför att han i annat sammanhang ämnade ge planverket i uppdrag att i samråd med övriga berörda myndigheter utreda frågan om behandlingen av mineralresurser i den fysiska planeringen. Regeringen har i beslut den 14 januari 1982 uppdragit åt planverket att i samråd med berörda ämbetsverk. bl. a. SGU. samt länsstyrelserna utreda formerna för den fysiska riksplaneringens kun- skapsförsörjning.

Frågan om samordning mellan gruv- och planlagstiftningen övervägs i arbetet med en ny plan- och byggnadslagstiftning. En ny sådan lagstiftning kan träda i kraft tidigast under år 1985. Inom regeringskansliet bereds f.n. ett lagförslag som innebär att riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten lagregleras. Arbetet med detta bedrivs med den inriktningen att ett regeringsförslag skall lämnas under våren 1982.

I samband med att jag senare tar upp vissa lagstiftningsfrågor kommer jag att förorda och redogöra för vissa ändringar i syfte att komma till rätta med några av de problem jag nu redogjort för. De ytterligare åtgärder som kan behövas bör enligt min mening övervägas i samband med att regering- en tar ställning till lagförslagen till dels de nämnda riktlinjerna för hushåll- ningen med mark och vatten dels förslaget till ny bygglag. I denna fråga har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

Som jag inledningsvis nämnde har riksdagen uttalat sig för vissa övervä- ganden inom mineralområdet, bl.a. i avseende på vissa informationsfrå- gor. Frågor Om förbättrad information i gruvlagsärenden har tagits upp av vissa länsstyrelser och verk m.fl. i deras yttranden över den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Dagens samhällsutveckling med en ingripande planering och hårdare prioritering av samhällets olika resurser ställer allt större krav på samråd och information inom olika områden. Detta gäller inte minst mineralsek- torn. både vad avser mineralhanteringens krav på markutnyttjande. som jag nyss redogjorde för. men också hanteringens effekter på miljön och de förväntningar som å andra sidan. inte minst från regionalpolitiska syn- punkt. i olika sammanhang ställs på gruv- och mineralindustrin.

I samband med attjag senare tar upp vissa organisations-. anslags- och lagstiftningsfrågor kommerjag att närmare behandla informationsfrågorna

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 99 45

och även redovisa särskilda åtgärder för en förbättrad informationsverk- samhet inom mineralområdet.

2.8. Särskilda råvarufrågor

Jag tar nu upp vissa frågor som särskilt gäller torv, alunskiffer samt sand och grus. Torv tillhör de energiråvaror som av riksdagen i dess beslut om riktlinjer för energipolitiken ( prop. 1980/81:90 . NU 1980/81:60. rskr 1980/81:381) givits en större roll i vår framtida energiförsörjning. Intresset för utvinning av torv är f.n. mycket stort. En utvecklingsverksamhet med inriktning på maskiner m.m. för torvutvinning pågår f.n. i flera företag inom landet.

Mot bakgrund av angelägenheten att minska användningen av importe- rade bränslen bör olika möjligheter att stimulera utvinning och användan- det av inhemska bränslen tas till vara. Det är därför viktigt att samhället på olika sätt stöder sådan verksamhet.

De statliga insatserna på torvområdet har de senaste åren fokuserats kring problem och frågor i anslutning till introduktionen av torv i vår energiförsörjning. I rapporten (Ds I 1980: 3) Torv för energisektorn gjorde oljeersättningsdelegationens torvgrupp en lägesredovisning. hinderanalys och framförde förslag till åtgärder. bl.a. påskyndad inventering och snab- bare handläggning i samband med prövningsförfaranden vid torvtäkt. SGU har sedan dess genomfört ett inventeringsprogram på uppdrag av nämnden för energiproduktionsforskning (NE). NE har även i mars 1981 publicerat en resultatrapport (NE 1981:5) Torv — Resultat. utvecklingsläge och för- utsättningar. Rapporten redovisar den forsknings- och utvecklingsverk- samhet som NE har stött och initierat på torvområdet.

Vissa länsstyrelser har på regeringens uppdrag utrett de regionala effek- terna av en ökad användning av skogsenergi och torv som bränsle.

Riksdagen har vid behandlingen av regeringens proposition (prop. 1980/ 81:90. NU 1980/81: 60, rskr 1980/81: 381) om riktlinjer för energipolitiken gett regeringen till känna att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppgiften att utreda åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende. Regeringen beslöt den 8 oktober 1981 att tillkalla en sådan kommitté (Dir. 1981 : 62). Till dess uppgifter hör bl. a. att belysa hur de svenska torvtillgångarna långsiktigt kan komma att utnyttjas.

Torvutvinning kan dock komma i konflikt med andra markanvändnings- intressen. Dessa torde främst utgöras av naturvårds- och friluftslivsintres- sen och i de nordligaste länen även av rennäringen.

Allmänt kan sägas att ännu alltför lite erfarenhet föreligger av dessa och andra intressekollisioner för att några definitiva slutsatser skall kunna dras beträffande effekter på mark och vatten som en ökad torvtäkt kan ge upphov till. Torvutvinningen har i Sverige återupptagits under de allra senaste åren och erfarenheter av modern torvutvinning saknas i stort.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 99 46

Förhållandet mellan rennäringen och torvutvinningsintresset berörs i departementspromemorian (Ds I 1981: 17) Enklare regler om torvutvinning för energiändamål vilken har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Torvbrytningens inverkan på renskötseln berörs också något i departementspromemorian (Ds U 1981: 10) Skogsrenskötsel. I den sist- nämnda rapporten över skogsrenskötselns näringssituation — vilken utar- betats på uppdrag av regeringskansliets permanenta arbetsgrupp för same- frågor — redogörs för de problem och svårigheter som möter och har mött denna näring. De tidigare mer omfattande vattenkraftsutbyggnadema i Norrland innebar intrång och svårigheter för renskötseln. De nu mest aktuella Störningarna — förutom inbördes konkurrens och intrång mellan samebyarna — vållas främst av skogsbruket. turism och fritidsanläggningar samt tätortstillväxt.

Till detta kommer i framtiden en ökad torvtäkt. vars omfattning det — med hänsyn till de problem och svårigheter som är förknippade med introduktionen av torv i vårt energiförsörjningssystem — ännu är för tidigt att med säkerhet ange.

Efter samråd med cheferna för utbildnings-. jordbruks- och bostadsde- partementen vill jag anföra följande.

Rennäringen kan komma att påverkas till följd av ökad torvbrytning. Vid bedömning av de skador och det intrång som skall ersättas enligt gällande lagstiftning gäller givetvis att rennäringen är likställd andra intressen. I samband med att jag senare tar upp lagstiftningsfrågor kommer jag att ytterligare beröra dessa frågor. Jag vill dock här något beröra förhållandet mellan torvutvinning och vissa motstående intressen.

Koncessionerad verksamhet enligt minerallagen är underkastad annan lagstiftning om användning av mark och vatten. Tillståndsprövning enligt t.ex. miljöskyddslagen (1969: 387). naturvårdslagen eller vattenlagen (1918: 523) kan således krävas.

Vissa myrområden som kan komma i fråga för torvtäkt är genom sin naturtyp och belägenhet viktiga som trivselland. betesmarker. samlings- platser eller flyttningsleder för rennäringen. Andra områden som skulle kunna fylla samma funktion är genom sin fuktighet under sommartid oanvändbara för något av dessa syften. Då frågan om efterbehandlingsar- beten efter avslutad täkt — om sådan medgivits i ett sådant område — behandlas bör dessa förhållanden kunna beaktas genom att åtgärder vad gäller dränering. rekultivering. markberedning m.m. föreskrivs i det täkt- tillstånd som krävs enligt naturvårdslagen (1964:822). Härigenom kan områdena efter avslutad täkt eventuellt åter kunna fylla de funktioner som är angelägna från rennäringens synpunkt.

Enligt rennäringslagen (1971:437) gäller att mark där renskötsel får bedrivas hela året inte får användas på sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln. Undantaget är dock mark som används i enlighet med fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 99 47

skall prövas i särskild ordning. En sådan prövning är t.ex. den prövning enligt minerallagen som sker vid ansökan om bearbetningskoncession för torv. Förbudet enligt rennäringslagen mot ändrad markanvändning gäller dock inte vinterbetesmarkerna utan rennäringens intressen i dessa områ- den är jämställda övriga markanvändningsintressen. Det är därför viktigt att torvbrytningsföretagets inverkan på bl. a. renskötseln beaktas vid den lämplighetsprövning som sker i varje koncessionsärende inom hela ren- skötselområdet och att yttrande inhämtas från lantbruksnämnd och veder- börande sameby för att säkerställa ett allsidigt beaktande av rennäringsin- tresset. I detta sammanhang kan det finnas skäl att erinra om de riktlinjer för insatser för samerna som riksdagen antagit ( prop. 1976/77:80 . KrU 1976/77:43. rskr 1976/77: 289). Jag kommer i det följande i samband med att jag behandlar lagstiftningsfrågor att förorda en bestämmelse om att länsstyrelsen i särskilda fall kan besluta att för bearbetning av torv skall koncession krävas enligt minerallagen . Detta förutsätts ske endast då speciella förhållanden föreligger. såsom inverkan på för renskötseln käns- liga områden. Alunskijjf'er är en bergartsbeteckning för mörka Ierskiffrar. Skiffern är huvudsakligen uppbyggd av kvarts samt kalium-. aluminium- och magne- siumrika silikatmineral. bl.a. lermineral. Alunskiffern innehåller ett stort antal metaller såsom uran. aluminium. vanadin. molybden. koppar. nickel. zink. kobolt. lantanider m.fl. Förutom innehållet av metaller och mineral har alunskiffer också ett betydande bränslevärde.

Alunskiffern finns i Skåne. Öland. Gotland. Västergötland. Östergöt- land, Närke och i fjällranden.

Riksdagen beslöt våren 1978 att ett treårigt forskningsprogram. gällande budgetåren 1978/79—1980/81, skulle inledas i Ranstad. med inriktning på processutveckling för utvinning av alunskifferns innehåll (prop. 1977/ 78: 124. NU 1977/78:69. rskr 1977/78:342). Programmet linansieras med statliga, delvis villkorliga. lån. Det totala lånebehovet beräknades till 128 milj. kr. En redogörelse för den tidigare verksamheten i Ranstad samt forskningsprogrammets huvudsakliga innehåll har lämnats i nämnda pro- position. Verksamheten bedrivs huvudsakligen av ASA.

I detta sammanhang vill jag även nämna betydelsen av utvecklingsarbe- tet på alunskifferområdet för vår försörjningsberedskap vad gäller kväve- gödselmedel. Avkastningen inom jordbruket är starkt beroende av tillför- seln av kvävegödselmedel. vars produktion i fredstid direkt eller indirekt utgår ifrån importerade råvaror. främst eldningsolja. Utvecklingsarbetet . på skifferornrådet ökar möjligheterna att i kristid etablera ammoniaktill- verkning — ammoniak är den helt dominerande mellanprodukten i kväve- gödseltillverkningen -— baserad på inhemska råvaror.

I skrivelse den 27 maj 1981 anmälde riksdagen sina beslut med anledning av propositionen om riktlinjer för energipolitiken ( prop. 1980/81:90 . NU 1980/81 : 60. rskr 1980/81: 381). Riksdagen har därvid uttalat att inom ramen

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 99 48

för de anvisade lånemedlen bör vad gäller den inom ASA bedrivna ter- miska processutvecklingen utföras även det s.k. MEFOS-projektet i Luleå samt också säkras fortsatta forsknings— och utvecklingsinsatser i Ranstad med inriktning främst på metanolutvinning under åtminstone treårsperio- den 1981/82—1983/84.

Regeringen beslöt den 10 december 1981 att de medel som återstår av det tidigare nämnda lånet får disponeras av ASA som lån för fortsatt verksamhet budgetåren 1981/82—1983/84 enligt ett program som ASA re- dovisat till regeringen.

Den parlamentariska kommitté som jag nyss har nämnt och som har tillsatts med uppgiften att utreda åtgärder för att säkra kärnkraftens av- veckling och ett fortsatt minskat oljeberoende skall utreda även vissa frågor om alunskiffer. Till kommitténs uppgifter hör bl.a. att belysa hur de svenska skiff'ertillgångarna långsiktigt kan komma att utnyttjas. Kommit- tén skall som ett första steg utvärdera de resultat som framkommit genom det forsknings- och utvecklingsprogram som bedrivs i Ranstad. Det är därvid. enligt min uppfattning. naturligt att industriverkets utredning om alunskiffer (SIND PM 1978: 2—3) utgör en del av utredningens underlag.

Kommittén har nyligen påbörjat sitt arbete. Jag finner därför inte anled- ning att i detta sammanhang ytterligare behandla denna fråga utom vad avser viss rättslig reglering. I samband med att jag senare tar upp vissa andra lagstiftningsfrågor kommer jag också att lämna förslag på detta område.

Möjligheterna att utvinna sand och grus begränsas på flera sätt. De bästa och största grusförekomsterna på land finns i åsar och liknande avlagring- ar. Grundvattnet, som täcker ca 40 % av tätorternas vattenbehov. utvinns till helt övervägande del ur sådana avlagringar. Grusåsarnas bevarande är av stor betydelse för naturmiljön.

Av denna anledning regleras i dag utvinningen av bl. a. sand och grus. huvudsakligen från naturvårdssynpunkt. Genom naturvårdslagen (1964: 822) har införts tillståndstvång för täkt av grus för annat ändamål än markinnehavarens husbehov. Tillståndsmyndighet är länsstyrelsen. Till skydd för grundvatten finns bestämmelser i vattenlagen ( 1918: 573). Även i annan lagstiftning. som t. ex. lagen (1942: 350) om fornminnen samt bygg- nadslagen (1947: 385). finns bestämmelser som har betydelse för exploate- ring av grustillgångarna. Genom SGU:s reguljära kartering. huvudsakligen jordartskarteringen. bekostar staten den grundläggande inventeringen av landets tillgångar.

Ökad gruskonsumtion och skärpta miljökrav kan på sikt komma att leda till knapphet på grustillgångar belägna nära konsumtionscentra. Detta kan medföra en högre prisnivå. vilken i sin tur leder till att förbrukarna söker sig till alternativa försörjningskällor. Grus som framställs genom krossning av berg används redan som ersättning för naturgrus. Krossmaterial kan emellertid inte ersätta naturgrus inom alla användningsområden. Bl.a. mot

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 99 - 49

bakgrund härav har en viss utvinning av grusförekomster till havs påbör- jats. Endast ett par procent av grusbehovet täcks dock f.n. på detta sätt. Det finns stora grustillgångar på kontinentalsockeln vilka. med en utvin- ning som tar vederbörlig hänsyn till negativa effekter i vatenmiljön. t. ex. skador på lek- och yngelplatser för fisk, kan erbjuda alternativ till uttag på land. En successiv övergång till täkt i havsområden kan därför vara en tänkbar möjlighet att förbättra försörjningen med naturgrus. En utvidgad utvinning av förekomster i sjöar kan också tänkas.

Det ankommer på statens industriverk. med vissa färre undantag. att lämna tillstånd enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln till sand- och grustäkt på kontinentalsockeln. Verket skall även meddela villkor för sådana tillstånd samt utöva tillsyn av föreskrifter meddelade enligt lagen och kungörelsen (1966: 315) angående tillämpningen av lagen. Om upplå- telse från staten till sand- och grustäkt inom allmänt vattenområde i Vä- nern, Vättern. Hjälmaren och Storsjön i Jämtland beslutar länsstyrelsen.

Regeringen uppdrog i april 1974 åt statens industriverk att utreda vissa frågor rörande utvinningen av sand och grus särskilt från havsområden. Industriverket har avlämnat sin slutrapport (SIND 1980: 1) Grus och sand på land och i hav. Verket har tidigare lämnat bl. a. delrapporterna (SIND PM 1976: 10) Försöksverksamhet angående lämplig metodik vid översiktlig inventering av sand- och grusförekomster samt (SIND PM 1978: 1) Delut- redning angående grustillgångarna och grusförsörjningssituationen i länen och de största tätortsregionerna. Verket har gjort en allmän översikt av landets grusförsörjning med avseende på tillgångarnas art och geografiska fördelning. Även konsumtionens utveckling och möjligheterna att utnyttja alternativa material till naturgas har studerats. liksom förutsättningarna för en ökad utvinning av sand och grus från havsområden. Utredningen har begränsats till användningen av sand och grus som överbyggnadsmaterial vid olika anläggningsarbeten och som ballastmaterial i betong. betongele- ment och asfaltmassor. Kvalitetssand (industrisand) som råvara för olika industriella processer inom bl.a. keramisk. mekanisk och metallurgisk industri behandlas av MPU i betänkandet (SOU 1977: 75) Industrimineral. (En sammanfattning av industriverkets slutrapport samt en förteckning över remissinstanser och en sammanställning av remissyttrandena har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 5 resp. 6.

Även naturvårdskommittén tar i sitt betänkande (SOU 1979: 14) Natur- vård och täktverksamhet upp frågor av betydelse för utvinning av sand och grus. huvudsakligen från miljösynpunkt. Kommittén föreslår att natur- vårdslagen skärps i fråga om bl.a. prövning av tillstånd till täkt så att hushållningen med täkttillgångarna kan beaktas på ett bättre sätt. Vidare lämnar kommittén förslag till program för regionala täktinventeringar som syftar till att förbättra planerings- och beslutsunderlaget i frågor som rör täktverksamhet.

'4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 99

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 99 50

Den totala produktionen av grus, sand och bergkrossmaterial kan myc- ket grovt beräknas till ca 135 milj. ton per år. Av denna tas 50 % i anspråk till vägar och gator, 25 % till mark-, grund- och planeringsarbeten, 15 % till betong samt 10 % till övriga ändamål. Totala värdet av denna produktion (inkl. transporter) kan beräknas överstiga 2 miljarder kr. Sten, sand och grus kan klassificeras som industrimineral.

Den framtida utvecklingen av landets grusförsörjning är främst beroende av utvecklingen inom byggnads— och anläggningsverksamheten samt trans- portsektorn. Mot bakgrund av prognoser för utvecklingen inom ovan nämnda områden var det industriverkets bedömning i sin slutrapport från december 1979 att den årliga totala grusproduktionen fram till 1985 i stort sett skulle bli oförändrad. Även verkets utblickar mot är 2000 tydde på en oförändrad produktion. Det var också verkets bedömning. att utveckling- en inom framför allt miljö- respektive transportsektorn kommer att innebä- ra en förskjutning mot ökad användning av alternativa material. främst bergkrossprodukter. Även utnyttjandet av restprodukter och grov morän samt högre förädlingsgrad. återvinning av schaktmassor och användning av grusbesparande byggnadsmetoder kommer enligt verket att leda till begränsningar i förbrukningen av naturgrus.

Denna förskjutning kan enligt industriverket. främst i Norrköping. Karlskrona, Stockholm, Sundsvall. Umeå och Visby. komma att ske ge- nom utvinning av grusmaterial från havet. En sådan enligt industriverket i och för sig önskvärd utveckling förutsätter dels att en planmässig resurs- kartering av de lösa avlagringarna genomförs inom näraliggande havsom- råden till dessa tätortsregioner. dels att denna ger resultat i form av från behovssynpunkt lämpliga grusfyndigheter. För de användningsområden för vilka det i dag i viss utsträckning finns kända fyndigheter. huvudsakli- gen sandförekomster. kan en på sikt ökad utvinning från havet förväntas.

Förutom förslag om systematiska resurskarteringar av sand- och grus- förekomster lämnar industriverket även förslag om viss statistikutform- ning. tillståndsvillkor. täktavgifter. grusförsörjningsplanering m.m.

Av SGU:s anslagsframställning för budgetåret 1982/83 framgår att om- sättningen av SGU:s Uppdragsverksamhet budgetåret 1980/81 vad gäller grusinventeringar på land uppgick till mindre än 0.5 milj. kr. Uppdragsgi- vare var främst kommuner. SGU redovisar vidare att statens naturvårds- verks forskningsnämnd har finansierat utvecklingen av ett system för ett datorbaserat grusarkiv vid SGU. Systemet beräknas kunna tas i reguljär drift budgetåret 1982/83. SGU har också under en följd av år bedrivit en anslagsfinansierad maringeologisk verksamhet. som är inriktad på att kart- lägga förekomster av sand och grus på havsbottnen.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i yttrande över SGU:s framställning framhållit att det ökade behovet av planering av kust- och havsområdenas utnyttjande innebär också ett ökat behov av kunskaper om olika marina resurser. för att kunna åstadkomma

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 99 51

rimliga avvägningar mellan olika intressen. Härvid utgör enligt delegatio- nen en allmän kunskap om den geologiska utvecklingen av berg- och jordarter samt om olika typer av bottnar i kust- och havsområdena en viktig förutsättning.

Delegationen pekar bl. a. på behovet av maringeologisk kartering. Dele- gationen anser härvid att de förslag till åtgärder för kartering som industri- verket föreslagit utgör ett väl avvägt program för den maringeologiska karteringsverksamheten. Delegationen vill emellertid också peka på att det underlagsmaterial som kommer fram i samband med den av delegationen nyligen påbörjade försöksverksamheten vad avser metoder och former för kust- och havsområdenas utnyttjande kommer att kunna tjäna som under- lag för SGU vad gäller behovet av maringeologisk kunskap sett ur länssty- relsernas och kommunernas synvinkel.

Mineralverkskommittén föreslår att eventuella grusinventeringar och liknande verksamhet bör utföras av nya SGU eftersom verksamheten naturligt hör samman med SGU:s pågående jordartskartering och planera- de grusarkiv och inte heller är av någon större omfattning. Kommittén stöder den av SGU i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 fram- förda begäran om medel för drift av ett grusarkiv. eftersom det är ett hjälpmedel för SGU att kunna handha olika frågor om naturresurser. Kommittén stöder också SGU:s förslag i anslagsframställningen att ett nytt delprogram benämnt Maringeologisk kartering inrättas.

Efter samråd med cheferna för jordbruks- och bostadsdepartementen vill jag anföra följande.

Regeringens uppdrag till industriverket lämnades vid en tidpunkt då prognoserna för den framtida utvinningstakten av sand och grus angav en högre förbrukningstakt än vad som senare blivit fallet. Även efter det industriverket överlämnade sin slutrapport har prognoserna än ytterligare skurits ned. Genom riksdagens beslut är 1981 om ny organisation inom mineralområdet har förutsättningarna för en mer samordnad och därmed mindre kostnadskrävande bevakning av sand— och grusutvinningen förbätt- rats.

Det centrala myndighetsansvaret när det gäller inventering av industri- mineral i vid mening åvilar SGU bl.a. genom sin karterings- och arkivfunk- tion. Detta ansvar förstärks ytterligare när industriverkets nuvarande upp- gifter på mineralområdet bl. a. tillståndsgivningen enligt kontinentalsockel- lagen den 1 juli 1982 övergår till nya SGU. SGU:s arbetsuppgifter inom sand- och grusområdet. bör enligt min mening. inom ramen för verkets tillgängliga resurser. ha sin utgångspunkt bl. a. i det omfattande underlags- material som industriverkets utredning och remissbehandlingen av denna utgör. Det åligger därvid SGU att hålla vederbörlig kontakt med bl.a. avnämare samt länsstyrelser och kommuner.

Jag instämmer i industriverkets och delegationens bedömning av beho— vet av en reguljär maringeologisk kartering och även behovet av en viss

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 99 52

registerföring inom detta område. I samband med att jag senare tar upp anslagsfrågorna för SGU kommer jag att närmare behandla dessa frågor.

I övrigt vill jag i detta sammanhang erinra om delegationens pågående arbete med att enligt sin instruktion (1979: 34) upprätta ett övergripande program för svensk havsresursverksamhet. Programmet omfattar även problem och möjligheter kring utvinning av bl.a. sand och grus från havsbottnen. Jag vill också erinra om det uppdrag till planverket om formerna för den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning, som jag tidigare redogjorde för. Slutligen vill jag också erinra om FN:s pågående havsrättskonferens, vars resultat med största sannolikhet medför en om- fattande revision av kontinentalsockellagen. De förslag till ändringar vad avser kontinentalsockellagstiftningen som industriverket lämnat kan enligt min_mening utan olägenhet anstå tills denna mera omfattande revision görs. Enligt många bedömare är möjligheterna att slutföra konferensen under innevarande är stora.

Jag är för egen del inte nu beredd att föreslå några ytterligare övergri- pande åtgärder inom sand- och grusområdet. I detta sammanhang vill jag emellertid nämna att naturvårdskommitténs förslag till regionala täktinventeringar, som jag tidigare nämnde. kommer att behandlas i den proposition om ändringar i naturvårdslagen som chefen för jordbruksde- partementet kommer att föreslå senare under våren.

2.9. Särskilda sysselsättningsåtgärder inom mineralområdet

Jag tar nu upp frågan om prospektering som sysselsättningsåtgärd. I denna fråga harjag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Riksdagen beslöt våren 1979 vid behandlingen av propositionen om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten ( prop. 1978/79: 127 . NU 1978/79: 41. rskr 1978/79: 325) att anvisa 40 milj. kr. för prospektering i Jokkmokks kommun. Medlen ställdes till nämndens för statens gruvegen- dom förfogande. Prospektcringsprojektet skulle dels skapa omedelbar sys- selsättning genom prospekteringsarbete. dels på sikt kunna leda till varak- tig sysselsättning inom mineralindustrin.

Nämnden har i en rapport den 25 september 1981 redogjort för de utförda prospekteringsarbetena i Jokkmokks kommun under tiden den 1 juli 1979—den 30juni 1981. Projektet har sysselsatt 40 lokalt anställda och 60 personer totalt under två år. SGU som på uppdrag svarat för projektets organisation och praktiska genomförande i geologiskt avseende har under denna tid byggt upp och drivit ett provberedningslaboratorium i Jokk- mokk. Projektet har förutom ökade och i sig värdefulla kunskaper om de geologiska förhållandena i området även resulterat i ett stort antal lovande mineralfynd. För vissa av dessa har geokemiska uppföljningsarbeten utförts och för några av dem planeras provborrningar. Prospekteringsprojektet har hittills lett till 26 nya inmutningar. De vunna erfarenheterna ger grund

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82: 99 53

för antagandet att det finns goda möjligheter att finna ekonomiskt intres- santa fyndigheter för utvinning av metaller och industrimineral i Jokk- mokks kommun. Det fortsatta arbetet och uppföljningen av jokkmokks- projektet sker dels inom ramen för nämndens ordinarie verksamhet och dels i ett samarbetsprojekt med deltagande från berörda intressenter såsom LKAB. Boliden Mineral AB och Vattenfall.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i en skrivelse till regeringen den 2 oktober l98l redovisat en av SGU på uppdrag utarbetad preliminär plan för basprospektering för hela Norrbottens län. Planen bygger på användan- det av regionala geokemiska metoder. De prioriteringar beträffande under- sökningsområden som gjorts har i första hand skett på geologiska grunder.

Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av jokkmokksprojektet som har redovisats anser jag det befogat att basprospekteringsprojekt av sam- ma typ genomförs i andra delar av Norrbotten. Uppläggningen bör likna den för jokkmokksprojektet och bygga på erfarenheterna från detta samt ha sin utgångspunkt i nämndens planer för sin prospekteringsverksamhet i Norrbotten liksom även de översiktliga planer för Norrbotten som på länsstyrelsens uppdrag utarbetats av SGU.

Kostnaderna för en basprospektering av detta slag bör bestridas inom en särskild medelsram för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län. Jag avser återkomma till denna fråga vid min anmälan av förslag till regional utvecklingspolitik och resurshushållning.

2.10. Försörjnings- och lagringsfrågor

Jag redogör nu översiktligt för försörjnings- och lagringsfrågorna inom mineralområdet.

Den industriella utvecklingen i Sverige har inneburit att vårt beroende av oförädlade mineralråvaror som en källa till exportintäkter har blivit relativt obetydligt även om råvaruutvinningcn i Sverige jämfört med vad som är fallet för flertalet övriga industriländer fortfarande ger upphov till stora exportinkomstcr. Däremot har vårt beroende av importerade råvaror ökat och även blivit mer varierat. Detta är en följd av att Sverige. i likhet med andra industriländer, allt mer kommit att fungera som omvandlings- station för råvaror. Sverige ingår i växande utsträckning i ett internatio- nellt handelssystem där råvaror. halvfabrikat och färdigvaror rör sig mel- lan länderna på olika stadier av bearbetning. Medan importvärdet för en enskild råvara ofta är ganska litet, kan samma råvara vara nödvändig för att produktionen skall kunna upprätthållas i industrier som exporterar färdigvaror eller halvfabrikat för miljardbelopp och har tusentals anställda.

Västeuropa är den största importören av flertalet mineraliska ämnen totalt sett. Importberoendet är nära 100-procentigt, vad gäller legeringsme- taller. Västeuropa kan tillsammans med Japan betecknas som de stora underskottsområdena.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 99 54

Det pågår sedan länge en livlig handel på mineralområdet mellan de nordiska länderna. Många råvaror saknas emellertid och en ostörd import av dessa varor till Norden är helt nödvändig för industrin.

Vår enda produktion f.n. i Sverige av malm som innehåller legeringsme- taller utgör Yxsjöberggruvan i Mellansverige. som ägs av LKAB-koncer- nen, där det volframförande mineralet scheelit bryts. Produktionen täcker ca 10% av vårt behov. Gruvan är för övrigt Nordens enda volframgruva.

Beredskapslagring i statlig regi har förekommit sedan slutet av 1930- talet. Beredskapslagringens omfattning har ökat under senare år i takt med samhällsutvecklingen. Den inhemska självförsörjningsgraden har minskat under de senaste decennierna. Industrin har i växande grad blivit beroende av en snabb och ostörd tillförsel av bl. a. importerade råvaror. De kommer- siellt betingade lagren av dessa varor hos näringslivet har under senare år minskat delvis till följd av det höga ränteläget, i en strävan att reducera kostnaden för bundet kapital. Strukturförändringar i näringslivet har också lett till allt färre och större produktionsenheter och en allt mer specialinrik- tad produktion. Denna utveckling har ställt ökade krav på beredskapsåt- gärder från samhällets sida bl.a. iform av beredskapslagring.

Lagring för krig, avspärrning och s.k. fredskriser har — med undantag för oljeområdet — hittills vad gäller vissa metaller o.d. skett väsentligen i statlig regi genom i första hand överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF ). ÖEF lagrar ett stort antal varor. såväl råvaror som halvfabrikat och insatsvaror, till ett återanskaffningsvärde som vid utgången av budgetåret 1980/81 beräknades till närmare 7 miljarder kr.. varav ca 4,5 miljarder kr. avsåg lager av råolja och oljeprodukter. Lagrets totala inköpsvärde upp- gick till knappt 4 miljarder kr. För budgetåret l98l/82 har för driften av beredskapslagren beräknats totalt drygt 400 milj. kr. varav för kapitalkost- nader ca 365 milj. kr.

l978 års försvarskommitté anförde i betänkandet (Ds Fö l98l: l) Säker- hetspolitiken och totalförsvaret att det närmare borde övervägas om staten eller näringslivet bör ha ansvaret för den lagringsverksamhet som alltjämt är nödvändig. Kommittén ansåg att olika alternativ bör prövas.

MPU föreslår i sitt betänkande (SOU 1980: l2) Mineralpolitik att för- sörjningsaspekterna skall beaktas i samband med beslut som rör inrikt- ningen av och stöd till investeringar inom mineralsektorn. inriktningen av den prospektering som helt eller delvis finansieras av staten samt inrikt- ningen av den statligt finansierade forskningen och utvecklingen.

I fråga om åtgärder som direkt syftar till att förbättra försörjningen föreslår utredningen att fredskrislager av molybden, volfram. nickel. titan. niob. tantal och borater skall byggas upp och att fredskrislagren av man- gan. krom och kobolt skall utökas. Fredskrislagren bör liksom hittills förvaltas av ÖEF. Enligt utredningen bör resurser för fredskrislagring motsvarande tre månaders import ge en viss risktäckning. Utredningen föreslår också att fortsatt drift i gruvor som hotas av nedläggning skall prövas från försörjningssynpunkt.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 99 55

Vidare föreslår utredningen att den svenska regeringen av försörjnings- hänsyn i internationella sammanhang verkar för minskade restriktioner för handeln med mineralråvaror, för en jämnare fördelning av prospekte- ringsinsatser och investeringar i mineralsektorn i världen samt för införan- de av bestämmelser i internationella råvaruavtal som skyddar Sveriges intresse av en tryggad försörjning och hindrar diskriminatorisk behandling av köpare från producenternas sida.

Delegationen för mellansvensk gruvindustri pekar i sin rapport (Ds ! l981:2, s. 96) på att det av försörjningsskäl kan vara av värde att en metodik utvecklas för tillgodogörandet av de manganfyndigheter som finns i Mellansverige. Fyndigheterna är inte utvinningsbara med nu kända pro- cesser,

I programplanen för det ekonomiska försvaret för perioden 1982/83- 1986/87 pekar ÖEF på att frågan om fördelningen av ansvaret för bered- skapslagringen mellan staten och näringslivet bör bli föremål för en mer inträngande analys, för vilken myndigheterna inom ekonomiskt försvar inte har erforderlig kompetens. Försvarskommittén har i sitt nyligen av- lämnade slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/87 biträtt ÖEF:s förslag och förordat att en utredning genomförs skyndsamt.

Frågan om en utredning för lagringsfrågorna m.m. bereds f.n. inom regeringskansliet och kommer att behandlas i propositionen om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta inriktning.

En mindre utredning. bl.a. i syfte att komplettera MPU:s arbete. har som jag tidigare anfört startats av industridepartementet, STU och ÖEF i samarbete för att utreda vissa frågor rörande substitution av vissa kritiska legeringsmetaller.

2.11. Internationellt mellanstatligt samarbete

Jag går nu över till frågan om internationellt mellanstatligt samarbete på mineralområdet. I denna fråga har jag samrått med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen.

Mineralmarknaderna karakteriseras i allmänhet av stora prisfluktua- tioner. Detta har negativa konsekvenser för såväl exporterande som im- porterande länder. De förras exportintäkter tluktuerar. vilket särskilt för u- länderna medför svåra problem för betalningsbalansen och utvecklings- planeringen. De senare får en lägre försörjningstrygghet elleri varje fall en fördyrad sådan och "importerar inflation" (höjningar av mineralråvarans pris slår erfarenhetsmässigt igenom snabbare än sänkningar när det gäller prissättningen av den förädlade produkten). Osäkerheten ökar beträffande investeringar i ny gruvdrift. Båda kategorierna har anledning att fråga sig om utbudet under sådana omständigheter kommer att förbli tillräckligt för den framtida efterfrågan på olika mineral.

Försörjningstryggheten påverkas även därav att flera länder tenderar att

• Sida 56
•  Original

Prop. 198l/82: 99 56

bilateralisera sin mineralförsörjning. Dessutom kan man inte helt utesluta att producenter eller konsumenter genom kartellbildningar försvårar till- gången på ett givet mineral till rimliga priser.

Sverige har därför — som ett litet råvaruberoende i-land med stor utri- keshandel — traditionellt stött och aktivt arbetat för multilateralt samarbe- te mellan såväl producent- som konsumentländer i syfte att möjliggöra stabila och förutsebara priser. Vi gagnas av internationella lösningar som medför att en så stor del som möjligt av handeln sker under öppna former och på lika villkor. Det internationella utbytet av information är i sig också ägnat att öka marknadernas överskådlighet. Ansträngningarna att nå inter- nationella överenskommelser i syfte att begränsa fluktuationerna i råva- rupriserna och trygga utbudet av råvaror har emellertid hittills bara gjort vissa mindre framsteg. Det är emellertid angeläget att ansträngningarna att nå överenskommelser om internationella råvarupriser fortsätter.

Multilateralt internationellt samarbete i mineralfrågor bedrivs i många fora. Inom FN behandlar ECOSOC:s (Economic and Social Council) naturresurskommitté frågor om planering, utveckling och utnyttjande av mineraltillgångar såväl övergripande som i detaljstudier över olika mineral. Utvinning av mineral. framför allt s. k. noduler ur havet avhandlas i FN:s havsrättskonferens (UNCLOS — United Nations Conference on the Law of the Sea). FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) har alltsedan tillkomsten ägnat stor uppmärksamhet är mineralråvaror. Tek- niskt bistånd för mineralutveckling i u-länder lämnas av FN:s utvecklings- program (UNDP) som även administrerar FN:s fönd för finansiering av prospektering i u-länder.

Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna finansierar investe- ringar på mineralsidan. Internationella valutafonden (IMF) kan ge lån såväl för ett enskilt lands lagring som för stabilisering av exportintäkter av mineralråvaror.

Inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) . diskuteras mineralfrågor regelbundet varvid särskild uppmärksamhet äg- nas investeringssidan.

Samarbete mellan råvaruproducerande länder förekommer för flera me- taller och mineral, bl. a. koppar och bauxit. Strävanden att genom samord- nat handlande uppnå högre priser har dock haft endast begränsad framgång hittills. '

En annan inriktning har Organisationen för järnmalmsexporterande länder (APEF). Dennas huvuduppgift är att främja en balanserad global utveckling av järnmalmsindustrin genom att skapa bättre förutsättningar för varje enskilt medlemsland att vidta lämpliga åtgärder avpassade till de egna problemen. Sverige ingår i organisationen sedan dess grundande år 1975. Organisationen har utsett en generalsekreterare och ett mindre kansli samt fastställt ett arbetsprogram, i vilket ingår flera olika utredningar. sammanställning av statistik m.m. Medlemmar är. förutom Sverige, Alge-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82: 99 57

riet, Australien, Indien. Liberia, Mauretanien. Peru, Sierra Leone och Venezuela.

Sverige deltari arbetet inom den internationella bly- och zinkstudiegrup- pen. Med deltagande av även representanter för företag i branschen. hålls överläggningar i frågor av internationellt intresse. Förutom studier inom för berörd industri viktiga sektorer ägnas särskild uppmärksamhet åt att ge kontinuerlig information om utvecklingen av utbud och efterfrågan. Medlemmarna är. förutom de nordiska länderna, huvuddelen av OECD- länderna samt ytterligare ett antal länder bl.a. Sovjetunionen. Indien. Mexico, Zambia och Tjeckoslovakien.

Regeringarna i de nordiska länderna beslutade år 1975 att utreda den nordiska råvaru- och naturresurssituationen. År l976 avgavs en första beskrivande rapport. I november 1977 avlämnades en rapport med förslag beträffande nordiskt samarbete för olika råvaror. I oktober 1979 beslöts att ett geologiskt samarbete i syfte att identifiera större malmförande forma- tioner skulle inledas på Nordkalotten. Arbetet påbörjades år 1980 och beräknas pågå längst t.o.m. 1985/86. Från svensk sida deltar SGU.

Riksdagen fattade år 198] beslut ( prop. 1980/81: 115 . UU 1980/81:22. rskr 1980/81:270) om Sveriges anslutning till UNCTAD:s gemensamma fond för finansiering av åtgärder på råvaruområdet. Fonden avses finansi- era internationella prisstabiliserande buffertlager samt stödja u-ländernas ansträngningar att förbättra sina möjligheter att lagra. förädla. distribuera och marknadsföra råvaror. Utarbetande av reglemente för fonden pågår alltjämt. Sverige är bland de få länder som hittills har ratificerat avtalet.

Under år 1981 nåddes en överenskommelse om ett sjätte internationellt tennavtal. Avtalet skall bidra till stabilitet på tennmarknaden via buffert- lager och kvoter. En proposition ( prop. 1981/82: 117 ) om svenskt deltagan- de i tennavtalet har nyligen förelagts riksmötet.

3 Den mineralpolitiska verksorganisationen Jag tar nu upp frågan om myndighetsorganisationen på mineralområdet.

3.1. Nuvarande mineralpolitisk verksorganisation

Den nuvarande mineralpolitiska verksorganisationen beslöts av riksda— gen åren 1973 och 1974 (prop. l973z41. NU l973z54, rskr l973z225 och prop. l974:60. NU 1974: 23, rskr 1974: 152). Underlag för besluten var bl. a. betänkandena (SOU 1971: 17) Malm — jord — vatten (1964 års geolo— giutredning). (SOU 1971: 69) Näringspolitiken — ny verksorganisation (Kommerskollegieutredningen) och (Ds I 1974: 1) SGU:s framtida organi- sation (Organisationskommitte'n för Sveriges geologiska undersökning).

Statens industriverk (SIND) är central förvaltningsmyndighet för ären- den som rör industri och hantverk samt fram till den 1 juli 1982 energiför-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 99 58

sörjning samt mineralhantering utom såvitt avser förvaltning och upplå- telse av statens gruvegendom. Verket är lokaliserat till Stockholm.

Riksdagen beslöt våren l98l om riktlinjer för energipolitiken ( prop. 1980/81:90 , NU 1980/81:60. rskr 1980/811381). Härvid fattade riksdagen även beslut om riktlinjer för en ändrad myndighetsorganisation inom ener- giområdet. Beslutet innebär bl. a. att en ny central myndighet för framför allt energitillförselfrågor skall inrättas den 1 juli 1982.

Inom industriverket handläggs inom mineralområdet i dag huvudsakli- gen följande: — tillståndsgivning samt övervakning och uppföljning av givna tillstånd enligt minerallagstiftningen och enligt lagstiftningen om kontinental- sockeln

— prognosverksamhet

— vissa överklagandeärenden — utredningar inom mineralområdet

— branschbevakning av gruv- och mineralindustrin

— viss internationell mctallstatistik.

Riksdagen fattade våren 198] beslut om en ny organisation inom mine- ralområdet ( prop. 1980/81: 130 . NU 1980/81:43 och 67, rskr 1980/81: 349). Beslutet innebär att industriverkets uppgifter inom mineralområdet i hu- vudsak upphör den 30juni 1982.

Statens industriverk svarar också fram till t.o.m. den 30 juni 1982 för kanslifunktionerna åt nämnden för statens gruvegendom (NSG).

Nämnden förvaltar statens mineralfyndigheter och annan gruvegendom som tillhör staten. Nämnden. som beslutar i frågor om upplåtelse av gruvegendomen. svarar för att egendomen tas till vara på bästa sätt och där så är lämpligt utökas. Nämnden skall särskilt följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekono- miska utbytet av gruvegendomen.

Statens industriverk är f.n. också chefsmyndighet för bergssmten som är den regionala statliga organisationen för ärenden rörande bergshante- ring och därmed sammanhängande frågor. Bergstaten är organiserad på ett nordligt och ett sydligt distrikt med expedition i resp. Luleå och Falun. Chef för varje distrikt är en bergmästare.

Statens industriverks framtida verksamhet och organisation utreds f. n. (1 1982: 09).

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den centrala förvaltnings- myndigheten för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet. SGU inrättades redan är 1858 med uppgift att handha landets geologiska ut- forskande med särskild hänsyn till berg- och jordarternas praktiska bety- delse. Vcrksamhcten var länge av företrädesvis vetenskaplig natur. Nuva- rande SGU skall

— utföra allmän geologisk kartering

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 99 59

— bedriva informations- och dokumentationsverksamhet på det geologiska området

— på uppdrag uppsöka och undersöka förekomster av tekniskt användbara mineral. bergarter och jordarter samt grundvatten.

Verksamheten skall bedrivas med beaktande av den tekniska och veten- skapliga utvecklingens krav. och resultaten redovisas så att bästa möjliga ledning ges för beslut om utnyttjande av landskapet. särskilt berggrund, jordlager och grundvatten. SGU åtar sig geologiska utrednings- och under- sökningsuppdrag. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. Budgetåret 1980/81 finansierades endast ca en fjärdedel av verksamheten via anslag direkt till SGU.

Inom SGU finns f.n. fem byråer. nämligen berggrundsbyrån, kvartär- och hydrogeologiska byrån, geofysiska byrån. geokemiska byrån och ad- ministrativa byrån. Den ljuli 1981 fanns vid SGU 769 anställda. Myndig- heten är förlagd till Uppsala, Luleå och Malå. Myndigheten var tidigare i huvudsak förlagd till Stockholm. Efter beslut (prop. 1971 : 29. InU 1971: 15. rskr 1971: 196) av riksdagen omlokaliserades Stockholmsdelen under åren 1978579 till Uppsala och Luleå. Filialkontor finns i Lund och Göteborg. Filial fanns tidigare även i Kiruna.

3.2. Ny mineralpolitisk verksorganisation

Den av riksdagen våren 1981 beslutade nya organisationen inom mine- ralområdet innebär att myndighetsuppgifterna på mineralområdet samlas inom en förvaltningsmyndighet medan affärsverksamheten bedrivs i ett särskilt organ ( prop. 1980/81: 130 . NU 1980/81:43 och 67. rskr 1980/ 81: 349). Detta medför att SGU delas i en myndighetsdel och en del som på uppdrag utför olika tjänster. Till myndighetsdelen överförs statens indu- striverks nuvarande uppgifter på mineralområdet i huvudsak genom att delar av verkets mineralbyrå överförs till den nya myndigheten. Myndig- heten blir också chefsmyndighet för bergsstaten. Vidare bryts kanslifunk- tionerna för nämnden för statens gruvegendom ut från industriverket och bildar ett särskilt kansli för nämnden. Den nya organisationen skall verka fr.o.m. den ljuli 1982. Underlag för beslutet var mineralpolitiska utred- ningens (MPU) betänkande (SOU 1980: 12) Mineralpolitik och framför allt remiSsutfallet av utredningens förslag.

Våren 1981 tillkallade jag med stöd av regeringens bemyndigande den 26 februari 1981 en organisationskommitté (I 1981 : 02) med uppdrag att utreda vissa frågor om mineralpolitisk verksorganisation (Dir. 1981: 18 och 50). Kommittén. som har antagit namnet mineralverkskommittén fick i upp- drag att dels utarbeta ett detaljerat organisationsförslag för de nya orga- nen. dels studera vcrksamhetsformen för uppdragsorganet. Kommittén medverkar även i arbetet med att genomföra den nya organisationen. Kommittén överlämnade den 27 november 1981 betänkandet (Ds I

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 99 60

1981 : 20) Förslag till ny mineralpolitisk verksorganisation. Kommittén har i organisatoriska frågor och i frågan om lämplig associationsform för uppdragsorganet biträtts av statskontoret (Rapporter 1981: 18 och 1981: 19).

Med stöd av riksdagens bemyndigande att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra den ändrade organisa- tionen beslöt regeringen den 22 december 1981 om riktlinjer för de berörda myndigheterna samt uppdrog åt kommittén att lämna vissa slutliga detalj- uppgifter för den nya organisationen. bl.a. översiktliga beskrivningar över de tjänster som bör finnas i organisationen. samt att i övrigt medverka till de ytterligare åtgärder som kan krävas för att organisationen skall kunna verka fr.o.m. den 1 juli 1982. Riktlinjerna och uppdraget enligt detta beslut hade sin utgångspunkt i att inga beslut om omflyttningar, uppsäg- ningar o.d. skulle fattas innan riksdagen har fattat slutligt beslut i organisa- tions- och anslagsfrågorna. Kommittén överlämnade det nämnda underla- get i skrivelse den 28 januari 1982.

Det förslag till delning av SGU:s nuvarande verksamhet som kommittén lämnat utgår från följande huvudprinciper.

Den anslagstinansierade delen av SGU skall — ha hand om sådan verksamhet som finansieras via SGU:s nuvarande

anslag i statsbudgeten, dvs. anslaget för geologisk kartering samt infor- mation och dokumentation — vara central myndighet för ärenden som rör landets geologiska beskaf- fenhet och för ärenden som rör bergsbruk — ha hand om frågor avseende naturresurser. såsom grundvatten. mineral. berg- och jordarter.

Den andra delen av SGU skall — vara ett organ för Uppdragsverksamheten inom geoområdet med pro-

spektering och andra undersökningar som verksamhetsområde. Enligt dessa huvudprinciper är det uppdragsorganets uppgift att utföra uppdrag inom geoområdet men kommittén anser ändå att också förvalt- ningsmyndigheten bör kunna åta sig vissa uppdrag. Detta kan t. ex. gälla Uppdrag — som hör ihop med rollen som central förvaltningsmyndighet. t. ex. sak-

kunniguppdrag — som har nära samband med karterings- och dokumentationsverksamhe-

ten. om uppdragen inte kräver att myndigheten måste anskaffa speciella resurser eller anställa ytterligare fast personal. Myndigheten skall däremot inte äta sig den typ av uppdrag som det finns en kommersiell marknad för och som uppdragsorganet också har kompe- tens att utföra.

I de undantagsfall där kommittén funnit gränsområden där den tidigare gemensamma verksamheten har varit svår att dela har kommittén efter- strävat en lösning som utgår från att samhällets resurser skall utnyttjas så effektivt som möjligt.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 99 61

Jag vill i detta sammanhang — efter samråd med chefen för bostadsde- partementet — ta upp även behovet av samordning i stort med övrig statlig verksamhet för kartläggning och insamling av landskapsinformation.

Landskapsinformationsutredningen (LINFO) lämnade i slutet av förra året sitt betänkande (SOU 1981173) Landskapsinformation under 1980- talet. som nu är ute på en omfattande remiss. LIN FC:s förslag syftar till en förbättrad samordning av samhällets insatser på området. bl.a. när det gäller prioritering och avvägning mellan olika insatser, registeruppbygg- nad. dokumentation och information samt teknisk utveckling och investe- ringar i utrustning för utnyttjande av modern teknik. bl.a. ADB-stöd. LINFO har även föreslagit organisatoriska åtgärder.

Många av de frågor som jag tar upp i det följande har nära anknytning till LINFO:s förslag. Det gäller t. ex. kartläggningsfrågorna. förslaget om ett georegister samt arkiven beträffande torv, sand och grus. Det gäller också bl.a. förslagen om dokumentation och information samt övervägandena beträffande regionalisering.

I avvaktan på den fortsatta beredningen av LINFO:s betänkande är det angeläget att såväl förvaltningsmyndigheten som uppdragsorganet sam- råder med i första hand statens lantmäteriverk (LMV). Även bortsett från LINFO:s förslag är en sådan kontakt nödvändig med tanke på de många kopplingar som finns mellan verksamheterna. Som exempel kan nämnas SGU:s utnyttjande av flygbildsmaterial för jordartskartering och LMV:s strävanden att få till stånd en systematisk vegetationskartering som skulle ha stor betydelse för bl. a. torvinventeringar. Dokumentationen av rättig- heter m.m. på mineralområdet kan eventuellt utvecklas i anslutning till moderniseringen av fastighetsregistreringen. Slutligen bör goda förutsätt- ningar föreligga för en samverkan mellan den internationella verksamhet som jag behandlar i det följande och de insatser på området som utförs av LMV.

Min redovisning i det följande av den nya mineralpolitiska organisatio- nen har sin utgångspunkt i mineralverkskommitténs nyss nämnda betän- kande. regeringens beslut den 22 december 1981 och det ytterligare under- lag vad gällcr detaljorganisation m. ni. som mineralverkskommittén lämnat i skrivelse den 28 januari 1982.

Personalfrågor

Jag räknar med att den personal som i dag finns vid de berörda myndig- heterna kommer att beredas fortsatt anställning inom den nya organisatio- nen. De som i dag är anställda och som berörs av omorganisationen avses i erforderlig utsträckning att erbjudas arbete vid myndigheterna eller det nya uppdragsorganet. Jag vill i sammanhanget nämna att det ankommer på- företrädare för uppdragsorganet resp. för personalen att förhandla om löner och övriga förmåner för berörd personal. Frågan om kompensation för merkostnader m.m. för den personal som till följd av anställning i

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 99 62

uppdragsorganet eventuellt måste byta bosättningsort får tas upp vid dessa förhandlingar. Beträffande statligt anställd personal finns bestämmelser om ersättning vid flyttning m.m. i Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST).

Man bör enligt min mening under en övergångstid vid myndigheterna sätta in aktiva personalpolitiska åtgärder i syfte att anpassa befintliga personalresurser vid den nya organisationen.

Jag vill också nämna att det ankommer på mineralverkskommittén, som har fortlöpande informationsskyldighet till personalorganisationerna, att medverka i genomförandet av omorganisationen och i de åtgärder som kan krävas för att den nya organisationen i allt väsentligt skall kunna verka fr.o.m. den 1 juli 1982.

Jag vill även påminna om det beslut som jag tidigare redogjorde för. nämligen regeringens beslut den 22 december 1981 om ändrad organisation m.m. inom mineralområdet. Beslutet hade sin utgångspunkt i att inga beslut om omflyttningar, uppsägningar o.d. skulle företas innan riksdagen har fattat slutligt beslut i organisations- och anslagsfrågorna.

3.2.1. Sveriges geologiska undersökning

Efter delningen av SGU får de båda organen skilda inriktningar på verksamheten. Förvaltningsmyndigheten kommer till stor del att bedriva produktion av kartor. Detta innebär en verksamhet med hög kontinuitet och fasthet. medan uppdragsorganet skall bedriva affärsverksamhet styrd av olika uppdragsgivare. Skilda krav kommer därför att ställas på de. båda organen. Detta bör enligt min mening vara styrande för hur verksamheten organiseras och vid val mellan olika associationsformer. Delningen av SGU skall självfallet inte utgöra ett hinder för ett rationellt samarbete och ett ömsesidigt köp av tjänster.

I det följande redogör jag för de båda organens huvudsakliga arbetsin- riktning och formerna för deras arbete samt också för vissa andra övergri- pande problem som påverkar organisationsstrukturen. I samband med att jag senare tar upp anslagsfrågorna kommer jag också att närmare redogöra för arbetsuppgifterna m. m. för framför allt förvaltningsmyndigheten.

Jag utgår från att uppdragsorganet i allt väsentligt övertar uppdragsverk- samheten från nuvarande SGU den 1 juli 1982 i enlighet med vad jag här förordar.

Den övergripande målsättningen för myndigheten blir att rationellt och effektivt ansvara för den statliga geologiska verksamheten i landet med avseende på geologisk kartering och inventering. Karteringen skall anpas- sas till de krav som ställs av samhället och avnämarna av kartorna. Myn- digheten skall även centralt ansvara för myndighetsuppgifter och bevak- ning avseende frågor som gäller prospektering samt gruv— och mineralin- dustrin. Riksdagens beslut om en koncentration av landets resurser genom att sammanföra industriverkets uppgifter på mineralområdet med SGU:s

• Sida 63
•  Original

Pmp. 1981/82: 99 63

nuvarande anslagsfinansierade verksamhet var en förutsättning för en sådan bred målsättning. Genom beslutet lades grunden för ett svenskt geo- centrum. Riksdagens beslut innebar också att en klar gränsdragning gjordes mellan statens myndighetsutövning och affärsverksamhet.

Den-nya myndigheten blir således central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet och ärenden rörande bergsbruk. Myndigheten skall ta fram det grundläggande geologiska mate- rialet för olika verksamheter. men även. tillsammans med forskningsan- svariga statliga och privata organ, bedriva utveckling på geoområdet. Som framhålls i den industripolitiska propositionen ( prop. 1980/81: 130 sid. 174) faller frågor rörande naturresurser, såsom mineral, bergarter ochjordarter samt grundvatten. naturligen inom myndighetens arbetsområde. Genom den reguljära geologiska karteringen samt informations- och dokumenta- tionsverksamheten får myndigheten en god överblick över tillgången på nämnda naturresurser och hur dessa bör nyttiggöras. Myndigheten skall svara för att insamlat geomaterial snabbt publiceras och i praktiska former görs lättillgängligt. Genom att från industriverket överta statistik- och prognosuppgifter, vissa utredningsuppgifter och uppgiften att handlägga frågor enligt minerallagstiftningen skapas även goda förutsättningar för myndigheten att bedöma hur naturtillgångarna bör utnyttjas.

Myndigheten skall i övrigt på bästa sätt söka främja tillgodogörandet av landets mineralresurser. Förutsättningar finns även att, genom uppbygg- nad av ett av mineralpolitiska utredningen (MPU) föreslaget s.k. georegis- ter. effektivt möta de ökade informationsbehoven på området. Jag åter- kommer i det följande till denna fråga.

Till den centrala förvaltningsmyndigheten på mineralområdet bör även det av MPU föreslagna prospekteringsrådet läggas. Rådet kommer att få en viktig uppgift i arbetet att samordna de olika prospekteringsorganisa- tionernas verksamhet. Även till denna fråga återkommerjag senare.

Förvaltningsmyndighetens målsättning bör klart avspeglas i den nya organisationen. Enligt min uppfattning bör organisationen vara produk- tionsinriktad.

Enligt statskontoret bör följande krav ställas på förvaltningsmyndighe- ten — God organisation för kartframställning. Detta krav på produktionsap-

paraten måste dock vägas mot kravet på en flexibel organisation. lyhörd för omvärldsförändringar på geoområdet. — Hög kompetens inom geoområdet. — Väl utvecklade avrapporteringssystem och höga krav på systematise- ring vad gäller dokumentation såväl i anslutning till karteringen som till övrig geologisk verksamhet samt effektiv extern information i anslut- ning därtill. — Samordning av och samarbete mellan fackområdena vad gäller exem- pelvis gemensam provtagning eller tidsmässig planering av de olika faserna i karteringen.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 99 64

— Möjlighet till prioritering mellan fackområdena och olika karttyper. — Väl definierad ansvarsfördelning mellan olika organisationsenheter.

Mot bakgrund av dessa krav. som jag i allt väsentligt kan instämma i. och med tanke på önskemålet att erhålla en produktionsinriktad organisa- tion uppdrog regeringen den 22 december 1981 åt mineralverkskommittén att lämna förslag till en detaljorganisation som innebär att förvaltnings- myndigheten organiseras med en styrelse. en generaldirektör samt fyra enheter varav två för kartering och dokumentation, en för information och myndighets- och utredningsuppgifter samt en för administration. Jag föror- dar således att förvaltningsmyndigheten organiseras på detta sätt. Myndig- heten bör även i fortsättningen benämnas Sveriges geologiska undersök- ning. Antalet anställda blir ca 270.

SGU blir t.v. lokaliserat enbart till Uppsala, Lund och Göteborg. Jag förordar emellertid att myndigheten inom ramen för de resurser myndighe- ten disponerar. i en framtid skall inrätta fler filialkontor. Jag finner en sådan ytterligare regionalisering vara värd att studera, men är f.n. inte beredd att föreslå lämplig ort. SGU bör även undersöka möjligheterna att på sikt bygga ut nuvarande filialkontor. Det bör ankomma på SGU att utreda dessa frågor vid lämplig tidpunkt efter det att omorganisationen genomförts.

SGU blir från och med den I juli 1982 chefsmyndighet för bergsstaten. Inom nuvarande SGU finns inrättat ett s.k. kartråd. Rådet utgör ett särskilt rådgivande organ. som har inrättats i syfte att öka avnämarnas inflytande över SGU:s kartering. Jag anser. liksom mincralverkskommit- tén, att kartrådet bör behållas inom den nya organisationen. Vad gäller rådets närmare uppgifter förordar jag att de nuvarande uppgifterna. som innebär att medverka vid planeringen av SGU:s reguljära kartering och löpande lämna synpunkter på inriktningen av denna samt på kartornas utförande i allmänhet. bör gälla även i fortsättningen. Liksom f.n. bör rådet bestå av sakkunniga representanter för användarna av geologiska kartor.

Vid min anmälan till prop. 1980/81: 130 om industripolitikens inriktning m.m. angav jag att MPU föreslagit ett s.k. prospekteringsråd. Rådet skulle fungera som ett forum för informationsutbyte och diskussioner mellan de prospekterande företagen. nämnden för statens gruvegendom och andra huvudmän för prospektering. Rådet bör bl. a. kunna ta initiativ till och. med beaktande av de totala tillgängliga medlen härför. föreslå större projekt för att snabbt kartera intressanta områden genom t. ex. s.k. förenklad berggrundskartering eller storregionala geokemiska undersök- ningar. Jag förordar att detta råd nu inrättas vid SGU. Genom kontinuerligt samråd i fasta organisatoriska former genom detta råd underlättas enligt min mening prospekteringssamarbetet. Detta påskyndar också utvärde- ringen av frågan om samgående. Jag återkommer till denna fråga närmare vid min behandling av anslagsfrågorna.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 99 65

Liksom mineralverkskommittén anser jag att naturresursfrågorna inom SGU:s område behöver samordnas med andra organs verksamhet på na- turresursområdet och även erhålla en mer framskjuten plats i samhällsde- batten. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att ett särskilt råd inrättas vid SGU för detta ändamål. Rådet bör benämnas mineralresursrådet. [ rådet bör representeras intressen och kompetens vad gäller svensk gruv- och mineralindustri. råvaruförsörjning för svensk industri samt forskning och utveckling på naturresursområdet. Sakkunniga representanter för så- väl myndigheter som industri och olika fackområden bör ingå i rådet.

Rådet har en viktig uppgift att fylla bl. a. genom att inrikta sig på ett brett tvärsektoriellt område där varje fråga av betydelse för råvaruförsörjningen kan belysas ur många aspekter. Av stor vikt är att öka kunskaps- och erfarenhetsutbytet mellan geoområdet och andra områden vad gäller nyt- tiggörandet av våra inhemska mineraltillgångar.

Genom geologisk kartering och prospektering ökas fortlöpande kunska- perna om Sveriges råvarubas i en bred bemärkelse. Genom det georegister som nu byggs upp på SGU ökar möjligheten för att mer effektivt än f. n. systematisera dessa kunskaper. Detta arbete kan även bidra till en förbätt- rad statistik inom mineralområdet. En sådan statistik är en viktig förutsätt- ning för SGU:s prognosarbete. Det är enligt min mening angeläget och rationellt att härvid MPU:s prognoser löpande kan uppdateras inom SGU. Betydelsefullt vid insamling och analys av geologiska data beträffande mineralförekomster m.m. samt inte minst sammanställning av dessa upp- gifter är kunskaper om den tekniska utvecklingen i de efterföljande bear- betningsleden i förädlingskedjan. Genom en koppling till utvecklingen av den teknologi som används eller kommer att användas i de olika leden fram till slutprodukterna inom såväl mineral- som förädlingsindustrin ökar för- utsättningarna att vidga resursbasen och framförhållningen. Därigenom kan också försörjningstryggheten öka väsentligt. Genom inrättandet av mineralresursrådet vid SGU skapas en bred kon- taktyta av stor betydelse för det prognosarbete. som läggs till grund för olika konsekvensanalyser inom stat och näringsliv på mineralområdet. Analyser av betydelse på kort och lång sikt av förändringar i företagsstruk- turen. marknadsorganisation samt teknologiska och andra förutsättningar bör ingå som ett led i prognosverksamheten och även behandlas i rådet. Svenska och internationella förhållanden rörande utvinning, produktion och handel av betydelse för Sveriges råvaruförsörjning bör belysas.

Mot bakgrund av att dessa råd inrättas förordar jag att delegationen för mellansvensk gruvindustri avvecklas. Även den typ av specialfrågor som delegationen har handhaft bör kunna behandlas inom ramen för SGU:s verksamhet bl.a. med hjälp av prospekterings- och mineralresursråden. För beredning av särskilda frågor i råden kan självfallet inrättas arbets- grupper av lämplig sammansättning.

5 Riksdagen l98I/82. ] saml. Nr 99

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 99 66

Jag går nu över till frågan om sambandet mellan mineralpolitiken och industripolitiken.

Regeringen uppdrog i enlighet med riksdagens beslut i samband med beslutet om delningen av SGU i tilläggsdirektiv (Dir 1981:50) den 23 juli 1981 åt Mineralverkskommittén att överväga åtgärder i syfte att säkerställa ett fortsatt samband mellan mineralpolitiken och industripolitiken även efter det att organisationsförändringarna på mineralområdet genomförts.

Mineralverkskommittén har i sina överväganden utgått från att industri- verkets övergripande näringspolitiska ansvar även i fortsättningen skall innefatta gruvindustrin, medan ansvaret för branschbevakningen av gruv- industrin primärt läggs på SGU. Därmed bör det också enligt kommittén åvila SGU att tillhandahålla industriverket basmaterial om gruvindustrin och även bevaka behovet av speciella statliga insatser. Kommittén anser att det är nödvändigt för industriverkets allmänna industripolitiska upp- gifter att det skapas goda förutsättningar för en dialog mellan industriver- ket och SGU. Det bör bygga på att industriverket förmedlar verkets bild av industrins förutsättningar till SGU och löpande får information om mine- ralfrågor som prospektering. kartering och dokumentation samt samlade bedömningar av landets naturresurser. Kommittén anser mot denna bak- grund att industriverket även i fortsättningen behöver ha egna resurser för att kunna bevaka gruvindustrin.

Vidare bedömer kommittén att det för att säkra en samordning mellan industriverket och SGU behövs ett instruktionsenligt krav hos båda myn- digheterna att samråd skall ske vid handläggning av gruvindustriella frå- gor.

Jag accepterar i princip kommitténs slutsatser och förordar att frågan löses genom att de förslag som kommittén har fört fram i huvudsak beak- tas. Det ankommer på regeringen att närmare reglera denna fråga.

Jag övergår nu till att behandla informationsfrågorna inom geoområdet. Somjag tidigare har nämnt uttalade riksdagen vid sin behandling av propo- sitionen 1974: 32 med förslag till gruvlag m. m. att ytterligare överväganden beträffande regleringen av konflikter mellan gruvintresset samt plan- och skyddsintressen av rikskaraktär måste anses lämpliga ( prop. 1974: 32 , NU 1974: 39. rskr 1974: 276). Riksdagen har också uttalat sig för en viss över- syn av gruv- och minerallagstiftningen ( prop. 1978/79: 100 bil. 17 och prop. 1978/79: 127 bil. 1. NU 1978/79: 41. rskr 1978/79: 325). Enligt min uppfatt- ning är en dellösning på problemen en ökad information om dels gruv- och mineralindustrins betingelser, dels om minerallagstiftningens innebörd och dels om planlagstiftningens innebörd. Krav om en förstärkt information inom mineralområdet har under senare år även rests av flera länsstyrelser och centrala verk framför allt inom ramen för den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen. Mineralverkskommittén hade till uppgift även att lämna förslag om hur informations- och rådgivningsverksamhet på central och lokal nivå skall organiseras med utgångspunkt i de riktlinjer regeringen angav i sin industripolitiska proposition.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 99 67

Dessa riktlinjer innebar att det ökade behovet av information m.m. på regional och lokal nivå skulle mötas genom att ett informations- och rådgivningssystem organiseras, med SGU:s lokala kontor i Göteborg och Lund och bergmästarämbetena i Falun och Luleå som bas. Dessa skulle i mer komplicerade frågor kunna utnyttja den centrala myndighetens re- surser. Det skulle närmare undersökas i vad mån bergmästarämbetena och de lokala kontoren behöver förstärkas för att kunna fungera som regionala informationsgivare m.m. En sådan lösning skulle kunna medföra att kra- ven på kompetens vid information och rådgivning uppfylls samtidigt som kostnaderna begränsas.

Jag redogör i det följande översiktligt för kommitténs förslag. Kommittén framhåller att den centrala förvaltningsmyndigheten SGU även får ett centralt ansvar för information i anslutning till bergsbruk. I publikationer, utställningsverksamhet, upplysningsverksamhet och biblio- tek bör hänsyn tas till att bergsbruk ingår som en del av SGU:s verksam- het.

Det regionala och lokala informationsbehovet bör enligt kommittén till- godoses genom en kontaktorganisation vid SGU som består av huvudan- svariga för olika län. Det bör utses kontaktpersoner gentemot regionala och lokala organ inom respektive län. Dessa skall ha i uppgift att samordna och underlätta kontakterna inom SGU. Arbetet skall enligt kommittén ses som en del av övrigt arbete och begränsas till information och rådgivning.

Kostnaderna för arbetet föreslås belasta det nuvarande programmet Information och dokumentation som föreslås bli förstärkt genom överfö- ring av resurser från övrig versamhet. Tanken är dock inte att härigenom tillföra tjänster där personal uteslutande arbetar med informationsfrågor. utan i stället att ge större utrymme i det löpande karterings- och dokumen- tationsarbetet för information och rådgivning till länsstyrelser och kom- muner i första hand.

Kommittén bedömer som sannolikt att allmänhetens intresse fortsätter att öka när det gäller SGU:s verksamhet. Osäkerheten om hur naturtill- gångar som uran och torv bör utnyttjas är bara en av flera frågor där SGU får ett ansvar för att det i samhällsdebatten finns ett opartiskt underlag att utgå från. Det är därför enligt kommitten angeläget att SGU i större utsträckning än nu kan föra ut sina resultat till massmedier och allmänhet. Även detta bör kunna belasta kontaktorganisationcn men i första hand planeras och samordnas av enheten för myndighets- och utredningsupp- gifter. Även de till SGU knutna råden har en uppgift i detta sammanhang.

Den föreslagna kontaktorganisationcn bör i flera län kunna bygga vidare på redan väl fungerande kontakter. Vid filialerna bör det innebära att kontaktpersoner utses för de västra och södra länen med ett uttalat ansvar för regelbunden information till kommuner och länsstyrelser där.

Motsvarande ansvar för övriga län bör fördelas vid SGU i Uppsala. Dessa personers lokalisering är inte självklar. Mot behovet av att finnas i

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 99 68

närheten av de län som utgör kontaktlän får enligt kommittén vägas beho- vet av att arbeta i anslutning till övrig specialkunskap inom SGU som kan tas i anspråk i kontaktarbetet. På sikt bör dock ett nära samarbete med bergmästarämbetena utvecklas i riktning mot att kontaktpersoner bör lo- kaliseras till Luleå för kontakterna med norra Norrland och till Falun för kontakterna med nedre Norrland och Bergslags-länen medan Uppsala bör ha kontaktpersoner för de östliga länen.

Jag kan i huvudsak biträda kommitténs förslag. Den närmare utform- ningen och genomförandet åvilar regeringen och SGU. I samband med att jag senare tar upp frågan om handläggningen av vissa gruvlagsärenden kommer jag att ytterligare beröra informationsfrågan.

3.2.2. Uppdragsorganet

Jag går nu över till frågan om uppdragsorganets associationsform och organisation.

Enligt riksdagens beslut skall uppdragsorganet ha till uppgift att på uppdrag utföra prospektering och andra geologiska undersökningar. Or- ganisationsförändringen har till syfte att skapa en effektiv prospekte- ringsorganisation liksom förutsättningar för en längre gående samverkan och samordning med andra prospekteringsorganisationer. Iden industripo- litiska propositionen ( prop. 1980/81: 130 sid. 175) framhåller regeringen att det i det fortsatta arbetet får övervägas om en ny myndighet skall bildas eller om aktiebolagsformen är lämpligare för verksamheten.

Uppdragsorganet skall bedriva uteslutande affärsmässig verksamhet. Det får således i princip en ställning jämförbar med en konsults. dvs. att mot betalning utföra uppgifter åt skilda uppdragsgivare. Resultatet och eventuellt ekonomiskt nyttiggörande av detta tillkommer uppdragsgivarna.

Nuvarande Uppdragsverksamhet inom SGU kan indelas i tre huvudupp— gifter: prospektering (malm- och mineralletning), ingenjörsgeologi och tek- nisk service. Prospekteringen domineras av uppdrag från nämnden för statens gruvegendom. Ingenjörsgeologin — som kan definieras som geologi för byggnader och anläggningar i berg och jord — domineras i dagsläget av uppdraget från KBS, kärnbränsleenheten inom Svenskt Kärnbränsleför- sörjning AB (SKBF). Teknisk service omfattar borrning. geofysisk mark- mätning. flygmätning, instrumentutveckling och service av instrument. kemisk analysverksamhet samt ADB.

Enligt statskontoret bör följande krav ställas på uppdragsorganet: — Hög kompetens inom geoområdet.

— God marknadsorientering. — God marknadsföringsfunktion såväl nationellt som internationellt. — Snabbt beslutsfattande och möjligheter till delegering.

— God handlingsberedskap för att snabbt kunna möta omvärldsförändring- ar.

— Utpräglat kostnadsmedvetande och god ekonomiadministration.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 99 69

— Samarbete med övriga prospekteringsorganisationer och SGU. - Väl definierad ansvarsfördelning gentemot uppdragsgivarna. — Förmåga till verksamhetsutveckling.

Vad gäller uppdragsorganets associationsform förordar mineralverks- kommittén aktiebolagsformen om man kan förutse väsentliga förändringar i verksamhetens inriktning och omfattning. En sådan förändrad förutsätt- ning kan vara en samordning av den statliga prospekteringsverksamheten. Enligt kommittén talar mycket för att en ökad samverkan eller ett samgå- ende mellan uppdragsorganet och Luossavaara Kiirunavaara AB:s (LKAB) prospekteringsverksamhet skulle ge betydande fördelar. Ytterli- gare en förändrad förutsättning kan vara att man förutser en väsentligt ökad kapitalintensitet i verksamheten.

I det av riksdagen godkända näringsutskottets betänkande 1980/81:43 anförs med anledning av frågan om en samordning av prospekteringsverk- samheten: "Särskilt vill utskottet understryka vikten av att en ökad sam- ordning snabbt kan komma till stånd mellan den prospektering som bedrivs av nämnden för statens gruvegendom och den som bedrivs av statliga och privata gruvföretag.”

Statskontoret förordar aktiebolagsformen. Jag vill erinra om att ett av de grundläggande motiven för uppdelningen av SGU var att renodla den affärsmässiga verksamheten. Då affärsverk- samhet skall bedrivas är, enligt min mening, aktiebolagsformen den natur- liga formen för verksamheten. För att möta de krav som kommer att ställas på uppdragsorganet bör ett utpräglat kostnadsmedvetande prägla organisa- tionen. Därtill bör mekanismer byggas in för att ge den en bra handlings- beredskap samt ökade möjligheter till ansvarsdelegering. Jag anser att aktiebolagsformen, genom den flexibilitet den medger. ger de bästa förut- sättningarna att möta bl. a. dessa krav. Vidare underlättas samarbete med andra bolag i gemensamma projekt i och utanför Sverige om aktiebolags- formen väljs. Samarbetet underlättas rent allmänt om parterna arbetar under samma former dvs. har samma regler och ramar för verksamheten. vilka även medför liknande metoder och angreppsätt. Jag återkommer i det följande till den frågan. Mot denna bakgrund fattade regeringen ett princip- beslut den 22 december 1981 om att Uppdragsverksamheten bör bedrivas i aktiebolagsform.

Med stöd av riksdagens bemyndigande som jag tidigare redogjort för. bemyndigade regeringen mig att för statens räkning den 4 februri 1982 förvärva ett befintligt aktiebolag. Eftersom riksdagens beslut innebär att uppdragsorganet skall verka fr.o.m. den ljuli 1982 var detta. framför allt av arbetsrättsligt betingade orsaker, förseningar i det tidigare organisa- tionsarbetet en nödvändig åtgärd för att undvika ytterligare förseningar i genomförandet. Förvärvsavtalet gäller med förbehåll för att riksdagen anvisar erforderliga medel. Styrelsen får sitt säte i Luleå.

Vad gäller uppdragsorganets organisation åvilar utformningen och ge- nomförandet bolagets styrelse.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 99 70

Mineralverkskommitténs förslag innebär att Uppdragsverksamheten be- drivs inom två enheter för ingenjörsgeologi resp. prospektering. För den tekniska servicen till dessa enheter och för vissa uppdrag externt organi- seras resultatenheter för borrning. geofysik. kemilab. och ADB. Resultat- enheterna sammanförs under en gemensam chef och ingår i en enhet för teknik. Antalet anställda beräknas bli närmare 500.

För egen del har jag inga erinringar mot förslaget. Det ankommer på styrelsen att besluta om lokaliseringsorter för verksamheten utifrån beho- vet av en rationell och affärsmässig verksamhet.

3.2.3. Bergsstaten

Jag går nu över till frågan om bergsstatens organisation. Bergsstaten är den regionala statliga organisationen för ärenden rörande bergshantering och därmed sammanhängande frågor. Bergsstaten är or- ganiserad på ett nordligt och ett sydligt distrikt med expedition i resp. Luleå och Falun. Chef för varje distrikt är en bergmästare. Det norra distriktet omfattar Västernorrlands, Jämtlands. Västerbottens och Norr- bottens län. Det södra omfattar riket i övrigt. I bergsstatens uppgifter ingår handläggning av ärenden om förvärv och försvar av gruvrättigheter. att anvisa områden för gruvarbete och att utöva teknisk inspektion och tillsyn av gruvfyndigheter.

Myndighetsfunktionens målsättning är att möjliggöra och säkerställa efterlevnaden av lagstiftningens regler i ovannämnda avseenden.

Tillsyns- och inspektionsverksamheten syftar till att gruvarbetet be- drives på ett från samhällsekonomisk synpunkt lämpligt sätt så att ej gruvans fortbestånd äventyras. tillträdesvägar till obrutna delar igenläggs eller på annat sätt uppenbar misshushållning med malm äger rum.

Chefsmyndighet blir, i enlighet med riksdagens beslut våren 1981. fr.o.m. budgetåret 1982/83 Sveriges geologiska undersökning (SGU). Även de tillsynsuppgifter. besvärsärenden m.m. som f.n. ankommer på statens industriverk att handlägga övergår den 1 juli 1982 till SGU.

Förutom byte av chefsmyndighet och deltagande i den utökade informa- tionsverksamheten på mineralområdet som jag tidigare förordade ändras f.n. inte bergsstatens uppgifter på något avgörande sätt.

Enligt mineralverkskommittén bör inte ett genomförande av deras för- slag till samordning av informationsfrågorna påverka den nuvarande orga- nisationen av bergsstatcn. Jag biträder denna uppfattning.

Jag förordar således att bergsstatens nuvarande organisation bibehålles.

3.2.4. Nämnden för statens gruvegendom

Jag tar nu tipp frågan om organisation och verksamhetsinriktning för nämnden för statens gruvegendom. '

Förvaltningen av statens gruvegendom åvilade under åren 1923—1973 kommerskollegiet (KK). Denna förvaltning innebar dock ingen egen beslu-

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 99 71

tanderätt ifrågor om utnyttjande av egendomen. KK var huvudsakligen ett utredningsorgan och ingick t. ex. arrendeavtal endast efter särskilda be- myndiganden av Kungl. Maj:t. Genom inrättandet den 1 juli 1973 av nämnden för statens gruvegendom bildades ett självständigt beslutande organ där enligt dess instruktion endast frågor av större allmän betydelse skall underställas regeringen.

Statens industriverk svarar f. n. för kanslifunktionerna åt nämnden för statens gruvegendom. Som jag tidigare har redogjort för innebär riksda- gens beslut våren 1981 om ny organisation inom mineralområdet att indu- striverkets kansliuppgifter upphör och att verkets nuvarande kanslire- surser tillförs nämnden den 1 juli 1982. Vid min föredragning av förslaget att regeringen skulle föreslå riksdagen en ny organisation anfördejag bl. a. att nämndens arbetsuppgifter har ökat avsevärt samt att utformning av prOspekteringsstrategi, förberedelser och beslut om prospekteringsin- satser samt utvärdering av dessa efter hand kommer att kräva allt större insatser. Dessutom kan också komma att krävas allt större insatser för att undersöka möjligheterna att exploatera olika fyndigheter.

Från att tidigare ha avsett i huvudsak endast gruvrättigheter enligt gruvlagen (1974: 342.) och dess föregångare omfattar nämndens förvaltning fr.o.m. budgetåret 1977/78 även andra typer av mineralfyndigheter, bl. a. industrimineral. Nämnden, som beslutar i fråga om upplåtelse av gruv- egendomen skall svara för att egendomen tas till vara på bästa sätt och, där så är lämpligt, utökas. Utökning av gruvegendomen sker huvudsakligen genom prospektering. För den verksamheten anlitar nämnden sedan den 1 juli 1975 huvudsakligen SGU. Nämnden skall särskilt följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekonomiska utbytet av gruvegendomen.

Mineralverkskommittén har i sitt förslag utgått från att det kansli som organiseras bör underlätta ledning och uppföljning av de många uppdrag nämnden har att administrera. Kommitténs förslag innebär att nämnden får ställning som styrelse och att det till kansliet delegeras att fullgöra det löpande arbetet. Kansliet uppdelas på två enheter. En enhet för prospek- tering, mineraltekniska undersökningar och ekonomisk utvärdering av oli- ka projekt samt en enhet för ekonomi och förvaltning.

Kommittén anför vidare att i den nya organisationen bör projektledar- funktionen bättre utvecklas så att ett större ansvar för projekten skall kunna ges projektledarna. Stöd åt projektledarna i upphandlings- och avtalsfrågor bör ges från enheten för ekonomi och förvaltning som föreslås svara för ekonomisk planering och redovisning samt för avtal om upplå- telse av statens gruvegendom. Jag har inget att erinra mot huvuddragen i kommitténs förslag.

Kommittén anser att nämnden även i fortsättningen bör ha Stockholm som lokaliseringsort. Kommittén framhåller att industriverkets kansliupp- gifter i praktiken utförts av en självständig och från verket avskild enhet.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82: 99 72

Verksamheten har sedan starten i stor utsträckning bedrivits med samma personal. Kommittén framhåller också att nämndens prospektering sker över hela landet och att tyngdpunkten alltmer förskjutits söderut. Vidare anför kommittén att styrningen av de olika projekten handhas vid nämnd- kansliet av kontaktmän vilkas arbete till stor del består i besök på de fältarbetsplatser från vilka projekten drivs och i väsentligt mindre grad i SGU:s huvudkontor. Kommittén pekar slutligen på att mineralpolitiken f.n. är under omprövning och att det därför är olämpligt att i nuläget fatta beslut om omlokalisering av nämnden.

Flera länsstyrelser har i skrivelser till regeringen understrukit kravet på en lokalisering av nämndens kansli som underlättar ledning och uppfölj- ning av nämndens arbete i Mellansverige. Länsstyrelsen i Norrbottens län m.fl. anser att kansliet bör lokaliseras till Luleå.

Jag återkommer vid min behandling av anslagsfrågorna till frågan om kansliets fortsatta lokalisering.

Den förvaltningsuppgift som f.n. åvilar nämnden skall i princip vara affärsmässig men även allmänna näringspolitiska synpunkter skall kunna beaktas. Nämndens verksamhet har hittills i huvudsak varit inriktad på egen prospektering samt förvaltning och upplåtelse av gruvrättigheter. Med en ny verksorganisation på mineralområdet öppnas enligt min upp- fattning möjligheter till omprioriteringar och effektiviseringar.

Nämndens verksamhet vad avser dess förvaltning av gruvegendomen och möjligheterna att öka utbytet av denna. liksom möjligheter att snab- bare få till stånd utvinning av den egendom nämnden förvaltar bör enligt min mening ytterligare utredas.

Vad gäller nämndens prospekteringsverksamhet är jag dock beredd att _ redan nu förorda vissa ändringar i syfte att dels öka den anslagsfinansiera- de prospekteringens effektivitet. dels stödja den totala prospekteringen i landet.

Som jag tidigare också nämnde vid min regogörelse för de allmänna utgångspunkterna för mineralpolitiken utgör prospektering en verksamhet som i likhet med forskning och utveckling innebär satsningar med ett betydande ekonomiskt risktagande. I likhet med forskning och utveckling har prospektering karaktär av långsiktig investering. För forskning och utveckling finns för industrin f.n. möjligheter till län och stöd på förmån- liga villkor bl.a. från industrifonden men även från styrelsen för teknisk utveckling (STU). För mineralindustrin finns sådana möjligheter främst för renodlad process-. analys- och teknikutveckling. För vissa investeringari samband med etablerandet av gruvor kan regionalpolitiskt stöd ges i olika former enligt förordningen ( 1979:632 ) om regionalpolitiskt stöd såvida etableringen kan anses vara av särskild regionalpolitisk betydelse. Sådant stöd har beviljats av regeringen vid ett antal tillfällen de senaste åren. För prospekteringsprojekt finns däremot inga därmed jämförbara stödformer.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82: 99 73

Jag förordar därför att prospektörer efter ansökan skall kunna beviljas bidrag för prospekteringsprojekt. Stöd bör inte. annat än i undantagsfall, överstiga hälften av den totala kostnaden för ett prospekteringsprojekt. Stöd skall kunna beviljas för upp t.o.m. fyra år åt gången. Stöd skall inte utgå för driftsgeologi vid befintliga gruvor. För att garantera en viss fort- satt volym hOS sökandens egen prospektering även efter det att stöd beviljats skall utfästelseri olika avseenden kunna krävas i syfte att förhind- ra en nedgång totalt sett i landet. Den som beviljats stöd skall i regel bli huvudman för det prospekteringsprojekt för vilket stöd har beviljats.

Beredningen och prövningen av dessa bidrag för prospektering bör ankomma på nämnden. Genom denna verksamhet erhåller nämnden en bredare kontaktyta mot gruv- och mineralindustrin än vad som i dag är möjligt. Nämndens möjligheter att skaffa och framför allt behålla den nödvändiga insikten i mineralmarknaden och efter prospekteringen föl- jande mineralprocessen bör härvid kraftigt öka. Såväl marknad som teknik förändras i dag i en sådan snabb takt att det är mycket svårt att följa förändringarna om man inte själv är engagerad i processen. Innan nämn- den fattar beslut om att bevilja bidrag bör det organ jag tidigare berört. nämligen det prospekteringsråd jag förordat och som knyts till SGU, regelmässigt yttra sig. I den mån speciella försörjningsaspekter eller sys- selsättningsskäl åberopas av sökanden kan självfallet även överstyrelsen för ekonomiskt försvar eller arbetsmarknadsstyrelsen m.fl. höras.

Vid beviljandet av stöd bör beaktas de samordningseffekter som kan uppnås i prospekteringen inom olika regioner.

För att frigöra medel för detta ändamål bör en omfördelning ske av nämndens medel för prospekteringsuppdrag. Nämndens prospektering har i huvudsak bedrivits genom uppdrag till SGU. Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört beträffande omorganisationen av myndigheterna och prospekteringsorganen på geoområdet bör en förutsättning för utnyttjande av stödet vara, åtminstone under en inledande femårsperiod. att den ifrå- gavarande prospekteringen utförs av det inrättade prospekteringsbolaget. En ytterligare förutsättning skall vara att nämnden hålls kontinuerligt informerad om arbetet. Vid utarrendering av de kronoandelar som upp- kommer genom prospekteringen bör stödet beaktas vid bestämmandet av arrendevillkoren.

Enligt MPU borde företagen erhålla möjligheter att avsätta vinstmedel till s.k. prospekteringsfonder. Utredningen hänvisar till de villkor som gäller för de allmänna investeringsfonderna. Befintliga investeringsfonder får tas i anspråk för kostnader för undersökningsarbeten. förberedande arbete eller tillredningsarbete i gruva m.m.. dock inte för prospektering. Enligt min mening har någon avgörande fördel med att inrätta prospekte- ringsfonder dock inte kunnat visats. Rent allmänt gäller nämligen att investeringsfonder endast i undantagsfall utnyttjats för att finansiera kost- nader som är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för ekonomi- och budgetdepartementen.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82: 99 74 4 Anslagsfrågor

Jag tar nu upp anslagsfrågorna för de olika organen.

Besparingar på mineralområdet

Jag lämnar i det följande en översiktlig sammanställning av besparingar- na på mineralområdet, jämfört med anslagen för budgetåret l98l/82, förde- lade på olika littera. Den sammanlagda besparingen uppgår till 7 milj. kr. D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt informa- tion och dokumentation samt D 3. Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m.

Anvisat 1981/82 43 586000 Pris- och löneomräknat huvudförslag + 3077 000 Överfört från D 6. Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsundersökningar + 13600000 Överfört från B 1. och B 2. Statens industriverk: Förvaltningskost-

nader resp. Utredningar m. m. + | 975000 Inkomster — 200 000 Besparing — 653 000 Anslag 1982/831 61 385 000

D 6. Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsundersök- ningar

Anvisat 1981/82 72077000 Pris- och löneomräknat huvudförslag +6 270000 Överfört till D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation samt myndighetsuppgifter och information — 13 600 000 Besparing —6 347 000 Anslag 1982/83 58 400 000

Besparingar inom mineralområdet: D l.—D 3. Sveriges geologiska undersökning 653 000 D 6. Statens gruvegendom _ 6 347 002 Summa 7 000 000

' Anslag D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumen- tation samt myndighetsuppgifter och information.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 99 75

För nuvarande Sveriges geologiska undersökning (SGU) kommerjag att förorda medel för innevarande budgetår för vissa ändamål och för nya SGU medel för budgetåret 1982/83.

Därefter tar jag upp frågan om uppdragsbolagets finansiering m. m. samt frågan om medel för budgetåret 1982/83 för bergsstaten och vad gäller nämnden för statens gruvegendom. förutom för budgetåret l982/83. åta- ganden även för budgetåren 1983/84—1985/86.

4.1. Sveriges geologiska undersökning

Medel för SGU:s nuvarande verksamhet anvisas under innevarande budgetår över fyra anslag. nämligen D 1. Sveriges geologiska undersök- ning: Geologisk kartering samt information och dokumentation. D 2. Sve- riges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet, D 3. Sveriges geolo- giska undersökning: Prospektering m.m. och D 4. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning. SGU:s omorganisation och den omständighe- ten att Uppdragsverksamheten i allt väsentligt skiljs ut motiverar en änd- ring av anslagskonstruktionen. Fr.o.m. budgetåret 1982/83 bör medel till SGU:s verksamhet anvisas under följande två anslag nämligen D ]. Sveri- ges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation samt myndighetsuppgifter och information och D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning.

Den behållning som vid utgången av budgetåret 1981/82 kan finnas på SGU:s nuvarande anslag till prospektering m.m. bör av nya SGU få disponeras för tidigare avsett ändamål under kommande budgetår. Vad gäller utrustningsanslaget bör en uppdelning göras mellan nya SGU och uppdragsbolaget. Jag återkommer senare till denna fråga.

För att lösa tillfälliga eller säsongsmässiga likviditetsproblem för upp- dragsverksamheten disponerar SGU f.n. en rörlig kredit i riksgäldskon- toret på 20 milj. kr. För det nya SGU beräknarjag en liknande kredit på 1 milj. kr. I samband med att jag senare tar upp frågan om uppdragsbolagets finansiering kommer jag att närmare redogöra för bolagets behov av kredi- ter.

Efter remiss har yttrande över SGU:s anslagsframställning lämnats av mineralverkskommittén. Yttrande över SGU:s anslagsframställning har också lämnats av delegationen för samordning av havsresursverksamheten . (DSH). SGU har i särskilda skrivelser den 15 oktober l98l och den 29 januari l982 redovisat dels resultat- och balansräkning avseende uppdrags- verksamheten för tiden den ljuli 1980 — den 30juni 1981, dels kostnadsök- ningar under budgetåret l98l/82 till följd av pris- och löneökningar.

SGU har vidare i skrivelse den 17 november 1981 hemställt om ytterliga- re medel med hänsyn till SGU:s i framtiden mer utpräglade roll som serviceorgan för hela geosektorn i Sverige. SGU begär att anslaget Sveri- ges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation skall uppräknas med 526000 kr.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82: 99 76

Kostnader för höjda löner m.m. till SGU:s personal beräknas av SGU uppgå till sammanlagt 3291000 kr. Härav bör enligt SGU 2719000 kr. anvisas SGU över anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation och 572000 kr. över ansla- get Sveriges geologiska undErsökning: Prospektering m.m.

Kostnadsökningarna på grund av höjda priser på material m.m. beräk- nas av SGU uppgå till 1304000 kr. av detta bör enligt SGU 970000 kr. anvisas SGU över anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation och 334000 kr. över ansla- get Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m.m.

Vissa av de av SGU angivna kostnadsökningarna är av sådant slag att de kan täckas av det under åttonde huvudtiteln förslagsvis betecknade ansla- get Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumenta- tion samt myndighetsuppgifter och information

1980/81 Utgift 32 746 654' Reservation 1 200 1 15' 1981/82 Anslag 35 6170001 1982/83 Förslag 61 385 000 ' Anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation.

Fr.o.m. budgetåret 1982/83 bekostas från anslaget programmen l. Kar- tering. 2. Dokumentation och 3. Myndighetsuppgifter och information. Utgifter och inkomster för dessa program redovisas under anslaget. Pro- grammet Kartering omfattar den verksamhet som syftar till att ta fram och i form av kartor i reguljära serier tillhandahålla beslutsunderlag för sam- hällsplanering rörande utnyttjandet av landskapet. berggrund. jordlager och grundvatten. Programmet är indelat i delprogram för berggrunds-, jordarts-, geofysisk-, hydrogeologisk-, maringeologisk-. geokemisk- samt förenklad berggrunds- och jordartskartering.

Programmet Dokumentation omfattar den verksamhet som syftar till att insamla, bearbeta och bevara uppgifter inom SGU:s kompetensområde som inte innefattas i de geologiska kartorna. Programmet är indelat i delprogram för geologisk dokumentation, grundvattendokumentation, geofysisk dokumentation. dokumentation av det radioaktiva fältet och georegister.

Programmet Myndighetsuppgifter och information omfattar den verk- samhet som syftar till att informera såväl internt som externt i frågor inom det geovetenskapliga området samt vissa myndighets- och utredningsupp- gifter på mineralområdet. Programmet är indelat i delprogram för myndig- hets- och utredningsuppgifter samt information.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82: 99 77

Av följande sammanställning framgår hur kostnader och intäkter för verksamheten fördelar sig på program och delprogram (1000-tal kr.).

Program/delprogram 1980/81 1981/82 1982/83 beräknar Utfall Anvisat SGU Föredra-

ganden Program [. Kartering Berggrundskartering 8 625 8 032 8 726 8 009 Jordartskartering 7 907 7 902 8 584 7 879 Geofysisk kartering 1 809 1 883 2 054 2 013 Hydrogeologisk kartering 3 169 3 151 3 418 3369

Maringeologisk kartering — 2 542 2 501

Förenklad berggrunds- och jord-

artskartering — — 9 502 8 500 Geokemisk kartering — — 5 700 5 100 21 510 20 968 40 526 37 371

Avgår i inkomster 61 60 60 60

21 449 20 908 40 466 37 31 1

Program 2 . Dokumentation Geologisk dokumentation 4 030 4 076 4 605 4 536 Grundvattendokumentation 4 067 4 273 4 613 4 535 Geofysisk dokumentation ] 819 1 823 1968 1939 Geokemisk dokumentation — — 2 000 — Dokumentation av det

radioaktiva fältet — — 6 870 5 740 Grusinventering med

grusarkiv — — 2 309 — ' Torvinventering med .

torvarkiv — — 1 800 —' Georegister — — 620 620' Nordkalottprojektet — — 2300 —

9916 10172 27085 17370

Avgår i inkomster 181 140 140 140

9 735 10 032 26 945 17 230 Program 3. M_vndigherruppgif'ter och

in_tbrmarion Myndighets- och utrednings- uppgifter — — — 1 975 Information 5 136 4 677 5 086 4 869 5 136 4 677 5 086 6 844 Medelsbehov 36 321 35 617 72 497 61 385

' För georegister och särskilda arkivfunktioner få användas högst 2 milj. kr. (därav för georegister 620 000 kr.) av anslaget.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 99 78

SGU anföri sin anslagsframställning bl.a. följande.

Program 1. Kartering

Geologiska kartor skall tillgodose samhällets behov av geologisk infor- mation för samhällsplanering, prospektering efter malmer, industrimineral och nyttiga bergarter samt jordarter och grundvatten. för bedömning av miljövårdsfrågor m.m. Kartorna skall ge den grundliga kännedom om landets geologiska bildningar som är en nödvändig förutsättning för ett rationellt utnyttjande av landets naturtillgångar.

Genom kontinuerliga kontakter med avnämarna av geologiska kartor har SGU sedan länge en god bild av såväl behovet av kartor som de krav som ställs på dem. Viktiga avnämarintressen kanaliseras genom SGU:s kartråd som är ett rådgivande organ i vilket företrädare för de huvudsakliga kart- konsumenterna är representerade. SGU gav tidigare ut kombinerade kar- tor i olika skalor. Sedan år 1974 ger SGU ut separata berggrunds- och jordartskartor i skala 1:50000. Hittills har getts ut 34 berggrunds- och 45 jordartskartblad över södra och mellersta Sverige. Härtill kommer 39 berggrundskartblad över norra Sverige, vilka är en biprodukt av malmpro- spekteringen.

Vidare ges ut översiktliga separata jordartsgeologiska och berggrunds- geologiska s.k. länskartor, numera endast i skala 1:200000. Länskartc- ringen är inriktad på landets norra delar och utgivna kartor täcker f.n. ungefär halva landets yta.

SGU:s kartering i reguljära serier omfattar även geofysiska kartor (f.n. endast flygmagnctiska). De geofysiska kartorna utges tillsammans med berggrundskartorna i skala 1:50000.

Sedan år 1976 har ett omfattande utredningsarbete utförts om den hydro- geologiska karteringen och utformningen av dess kartor. Utredningen visa- de att behovet av kartorna är mycket stort och att sådana kartor huvudsak- ligen bör produceras länsvis i den översiktliga skalan 1:250000. Den hy- drogeologiska karteringen är nu i huvudsak inriktad på sådana kartor. Den första kartan av denna typ, SGU Ah 1. Hydrogeologisk översiktskarta över Kalmar län, utgavs sommaren 1981. Av den tidigare karttypen i skala 1:50000 har 13 kartblad utgivits.

Berggrmzdskarrering

Delprogrammet har sedan flera år tillbaka omfattat framställning av berggrundskartor i skala 1:50000 med tillhörande beskrivning samt s.k. länskartor i skala 1:200 000.

Befintliga äldre kartor är i många fall föråldrade och oanvändbara för planeringsändamål varför en ny karttyp skall produceras genom revision av äldre kartmaterial. Dessa s. k. provisoriska översiktliga berggrundskar- tor kommer att omfatta de delar av södra Sverige där bristen på moderna

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 99 79

geologiska kartor är speciellt markant. De nya kartorna görs i skala 1:250000 och förses med en kort beskrivning. Under förutsättning av oförändrade resurser beräknar SGU att nio översiktliga berggrundskartor kan ges ut under den kommande 10-års perioden. Produktionen av kart- blad i skala 1150000 1 södra Sverige beräknar SGU till ca fyra blad per år och till lika många per år i norra Sverige.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet berggrunds- kartering 8 726000 kr.

.! ordartskarterin g

Delprogrammet omfattar för närvarande framställning av jordartskartor i skala 1:50000 med tillhörande beskrivningar samt länskartor över jord- arteri skala 1:200 000.

En ny arbetsmetod förjordartskarteringen grundad på de s.k. IR-bilder som numera produceras av lantmäteriverket medför att produktionstiden för ett kartblad bör kunna nedbringas från tidigare 4—4.5 år till 2—2.5 år.

Under femårsperioden 1981/82—1985/86 beräknar SGU att 35 kartblad i skala 1:50 000 och en länskarta kan färdigställas.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet jordartskarte- ring 8 584 000 kr.

Geofvrisk kartering

Geofysiska kartor framställs för att utgöra stöd vid konstruktionen av berggrundsgeologiska kartor. De geofysiska kartor som f.n. hänförs till programmet kartering är de flygmagnetiska kartorna i skala 1:50000. De publiceras tillsammans med berggrundskartorna och prioriteringen sker med hänsyn till behovet från berggrundskarteringen.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geofysisk kartering 2 054 001) kr.

Hydrogeologisk kartering

Målet för den reguljära hydrogeologiska karteringen är att redovisa grundvattnets förekomst och beskaffenhet ijord- och berggrund.

Arbetena inom delprogrammet omfattar huvudsakligen framtagandet av länsvisa översiktskartor i skala 1:250000. Avsikten är att så snabbt som möjligt kartlägga de regioner av landet. där grundvattnet är av stor betydel- se för kommunal vattenförsörjning och jordbruksbevattning m.m. Hittills har ett kartblad av denna typ utgivits och ytterligare två kartblad beräknas bli utgivna under budgetåret 1981/82. Arbeten pågår också med en över- siktlig hydrogeologisk karta över Sverige i skala 1: 1000000 vilken beräk- nas vara klar i mitten av 1980-talet.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet hydrogeolo- gisk kartering 3418000 kr.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 99 80

Maringeologisk kartering

SGU har under en följd av år bedrivit en maringeologisk verksamhet inom ramen för prospekteringsdelprogrammet sand, grus och övriga jord- arter. som finansieras från anslaget D 3, Prospektering m.m. Verksamhe- ten har varit inriktad på att kartlägga förekomsten av sand och grus på havsbottnen.

SGU hänvisar till industriverkets utredning (SIND 1980:1) Grus och sand på land och i hav som motiv för att denna maringeologiska verksam- het i fortsättningen bör bedrivas inom ramen för karteringsprogrammet. SGU föreslår att ytterligare ett karteringsdelprogram benämnt maringeolo- gisk kartering inrättas fr.o.m. 1982/83. För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet 2542 000 kr. varav 175 000 kr. utgör ett engångs- belopp för täckning av tryckkostnader.

I sitt yttrande över SGU:s anslagsframställning har delgationen för sam- ordning av havsresursverksamheten påpekat behovet av en maringeolo- gisk kartering för att möjliggöra en planering av kust- och havsområdenas nyttjande.

Förenklad berggrunds- och jordartskartering

SGU framställer på uppdrag av nämnden för statens gruvegendom "för- enklade" geologiska kartori skala 1:50 000, vilka används inom nämndens nuvarande prospekteringsverksamhet. Förutom de förenklade berggrunds- kartorna framställs även kvartärgeologiska kartor som stöd för den geoke- miska och den förenklade karteringen samt för det följande prospekt-e- ringsarbetet.

SGU föreslår att de delar av anslagen till mineralförsörjning som är avsedda för s.k. förenklad berggrundskartering och storregionala geoke- miska undersökningar bör få disponeras av SGU. SGU föreslår därför att ytterligare ett karteringdelprogram, förenklad berggrunds- och jordartskar- tering inrättas fr.o.m. 1982/83.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet 9502 000 kr.

Geokemisk kartering

SGU utför på uppdrag från nämnden riksomfattande geokemiska inven- teringar för prospekteringsändamål.

En snabb och öppen publicering av resultaten av dessa inventeringar skulle enligt SGU innebära en väsentlig förbättring av planeringsunderla- get för många fler prospekteringsorganisationer. Den stora mängd geoke- miska data som tagits och tas fram inom den geokemiska karteringen kan och bör också användas inom andra verksamhetsområden. t.ex. inom miljövård, näringsfysiologi, geomedicin, jord- och skogsbruk.

SGU föreslår att den del av anslaget till mineralförsörjningen som är avsett för storregionala geokemiska undersökningar. förs över till SGU och att ett nytt delprogram inrättas, benämnt geokemisk kartering.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82: 99 81

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geokemisk kartering 5 700000 kr.

Program 2. Dokumentation

En av SGU:s huvuduppgifter är att dokumentera Sveriges geologi och sprida information härom.

Dokumentation sker inom de olika geovetenskapliga ämnesområdena. som faller inom SGU:s verksamhet och kompetens — berggrundsgeologi, jordartsgeologi. hydrogeologi. geofysik och geokemi.

Denna verksamhet är ett ordinarie inslag i SGU:s arbete inom kartering och resultaten redovisas bl.a. i de ordinarie kartserierna med beskrivning- ar i särskilda publikationer och i uppdragsrapporter.

Den dokumentation som ej tas fram inom karteringsprogrammet utförs inom ramen för dokumentationsprogrammet.

Geologisk dokumentation

Verksamheten inom delprogrammet är f.n. indelad i fyra projekt, nämli- gen allmångeologisk dokumentation, industrimineraldokumentation. bio- stratigrafisk dokumentation och deltagande i International Geological Cor- relation Programme (IGCP).

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geologisk dokumentation 4 605 000 kr.

I skrivelse den 24 januari 1981 har länsstyrelsen i Kopparbergs län hemställt att regeringen anslår medel till SGU för uppförandet av ett centralt arkiv för borrkärnor i Bergslagen.

Grundvattendokumentation

Verksamheten inom delprogrammet omfattar grundvattenobservations- nätet, SGU:s brunns- och borrhålsdataarkiv samt den allmänna grundvat- tendokumentationen.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet grundvatten- dokumentation 4 613 000 kr.

Geofysisk dokumentation

Verksamheten inom delprogrammet innefattar bl. a. stationära geomag— netiska registreringar vid observationer på Lovön. i Enköping och i Abisko. regionalgeomagnetiska mätningar som underlag för kartor över den magnetiska missvisningen samt en uppföljning av det jordmagnetiska fältets sekulärvariation över Sveriges land- och havsområden. .

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geofysisk dokumentation 1968 000 kr.

6 Riksdagen 1981/82. ] .t'aml. Nr 99

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 99 82

Geokemisk dokumentation

F.n. bedrivs ingen verksamhet inom delprogrammet. Enligt SGU bör verksamheten inom delprogrammet omfatta lagring och bearbetning av data som tas fram inom den geokemiska karteringen samt forsknings- och utvecklingsarbeten. Delprogrammet bör också omfatta den fortsatta utvecklingen av berggrundsgeokemin.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geokemisk dokumentation 2000 000 kr.

Dokumentation av det radioaktiva fältet

Inom ramen för den anslagsfinansierade uranprospekteringen har SGU under budgetåret 1981/82 bedrivit två projekt, nämligen utvärdering av kända uranuppslag och undersökning av landets naturliga radioaktiva fält. Fr.o.m. budgetåret 1982/83 anser SGU att motsvarande medel helt bör användas för de regionala undersökningarna av det naturliga radioaktiva fältet. Verksamheten, som är av dokumenterande karaktär, bör enligt SGU bedrivas inom ramen för dokumentationsprogrammet.

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m. budgetåret 1982/ 83 och att SGU för detta ändamål får disponera motsvarande medel som budgetåret 1981/82 anslogs för uranprospektering.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet dokumenta- tion av det radioaktiva fältet 6870000 kr.

Grusinventering och grusarkiv

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr.o.m. budgetåret 1982/ 83 mot bakgrund av att statens industriverk i sin rapport (SIND 1980: 1) Grus och sand på land och i hav föreslår bl.a., regionala inventeringar samt utbyggnad av ett datorbaserat grusarkiv vid SGU. Arkivet skall användas för registrering av såväl befintliga uppgifter om grustillgångar och alternativa material som nya uppgifter vilka insamlas i samband med de regionala inventeringarna och den reguljära karteringsverksamheten vid SGU.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet grusinvente- ring och grusarkiv 2309000 kr.

Torvinventering och torvarkiv . SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m.. budgetåret 1982/ 83'. '

Sedan 1979 har SGU gjort torvmarksinventcringar på uppdrag av nämn- den för'energiproduktionsforsknirig (NE). Vidare har på uppdrag av Vissa länsstyrelser och kommuner genomförts torvinventeringar. Inom ramen för uppdraget från NE har SGU byggt upp ett ADB-baserat datalag- ringssystem för torvuppgifter. Uppdraget slutförs under innevarande bud-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82: 99 83

getår. Enligt SGU bör verksamheten inom delprogrammet innefatta en fortsatt torvinventering samt en löpande uppdatering och vidareutveckling av det ADB-baserade torvarkivet.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet torvinvente- ring och torvarkiv 1 800000 kr.

Efterhand som torvutvinning och därmed sammanhängande verksamhet ökat i omfattning har från olika håll aktualiserats frågan om behovet att inrätta organ med speciella uppgifter på torvutvecklingsområdet.l NE har på torvområdet svarat för ett omfattande utredningsarbete. Genom stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt och publicering av forskningsrapporter har de ökade kunskaperna kunnat spridas. ] avsikt att ge en översiktlig totalbild av resultaten från verksamheten inom området torvenergi publi- cerades i mars 1981 rapporten (NE 1981: 5) Torv — Resultat, utvecklings- läge och förutsättningar. Ett år tidigare publicerade oljeersättningsdelega- tionen rapporten (Ds ] 198013) Torv för energisektorn. Denna innehöll bl. a. lägesredovisning och analys av aktuella problem och hinder på torv- energiområdet.

Från länsstyrelsen i Norrbottens län resp. Umeå kommun har kommit förslag om inrättande av torvlaboratorium. Länsstyrelsens förslag har remissbehandlats. Yttrande över förslaget har avgivits av statens natur- vårdsverk, statens planverk, statens industriverk, SGU. mineralverks- kommittén. NE, oljeersättningsdelegationen och energiverkskommittén. De flesta remissinstanserna avstyrker eller är tveksamma till att nu ta ställning till förslaget. NE anser att olika projekt och utredningar först måste genomföras och utvärderas innan ställning kan tas till förslag i frågan. Oljeersättningsdelegationen intar likaledes en avvaktande inställ- ning och framhåller den berörda branschens egen roll och medverkan i ett eventuellt projekt. Mineralverkskommittén pekar på den kompetens som nu finns och kommer att finnas inom SGU och det uppdragsorgan som skall inrättas.

Georegister

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr.o.m. budgetåret 1982/ 83. Bakgrunden är att mineralpolitiska utredningen (MPU) i sitt slutbetän- kande (SOU 1980: 12) Mineralpolitik föreslog att ett georegister för prospekteringsändamål bör inrättas som delmål till ett mer allomfattande informationssystem av typ geoarkiv. Registret skall vara öppet för alla organisationer som hanterar geovetenskaplig information. Hela uppbygg- naden av registret beräknas av SGU ske på tre år. '

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet georegister 620000 kr. '

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82: 99 84

Nordkalottprojektet

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m. budgetåret 1982/ 83. Projektet är samnordiskt och syftar till att definiera malmförande formationer och strukturer på Nordkalotten. Projektet beräknades vid starten år 1980 pågå i fem år men har sedan förlängts med ett år. SGU disponerar för perioden t.o.m. utgången av år 1982 7,5 milj. kr. från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 uppförda reservations- anslaget C 5. Bidrag till sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet nordkalottpro- jektet 2 300000 kr.

Program 3. Myndighetsuppgifter och information

En av SGU:s huvuduppgifter är att dokumentera Sveriges geologi och sprida information härom. Verksamheten inom programmet syftar till att informera såväl internt som externt i frågor inom det geovetenskapliga området.

Fr.o.m. budgetåret 1982/83 ingår som jag tidigare nämnt i SGU:s verk- samhet också handläggning och viss tillsyn enligt minerallagstiftningen samt prognos- och utredningsverksamhet med inriktning på mineralför- sörjningsfrågor.

Myndighets- och utredningsuppgifter

I enlighet med riksdagens beslut våren 1981 förs fr.o.m. budget- året 1982/83 de uppgifter som tidigare ålåg industriverket över till SGU. För denna verksamhet bör inrättas ett'nytt delprogram. Verksamheten om- fattar i huvudsak handläggning av löpande ärenden enligt minerallagstift- ningen. lnom delprogrammets verksamhet ligger också arbetet med att utarbeta prognoser över Sveriges försörjning av mineraliska råvaror samt utredningar inom detta och närliggande områden.

Information

Verksamheten inom delprogrammet omfattar SGU:s bibliotek. central- arkiv, museum med samlingar och utställningsverksamhet. extern och intern information samt publiceringsverksamhet och georegister.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet information 5 086 000 kr.

Föredraganden

För egen del vill jag anföra följande. SGU har i tidigare nämnd skrivelse redovisat kostnadsökningar under budgetåret 1981/82 till följd av pris- och löneomräkningar.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82: 99 85

Jag beräknar för ökade kostnader på grund av höjda löner m.m. för SGU:s personal under anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geolo- gisk kartering samt information och dokumentation 366000 kr. samt för Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m.m. 278000 kr.

Som jag inledningsvis nämnde har ett flertal utredningar och rapporter initierats Och framlagts. I samband med min föredragning tidigare av de allmänna utgångspunkterna för mineralpolitiken redogjorde jag även för min syn på dessa utredningar m.m. Mina överväganden i det följande av SGU:s medelsbehov för budgetåret 1982/83 skall således ses mot bakgrund av mina tidigare allmänna ställningstaganden.

Som jag tidigare anfört bör SGU disponera de delar av anslagen till mineralförsörjningen som är avsedda för förenklad berggrundskartering och storregionala geokemiska undersökningar. Mot denna bakgrund be- räknarjag att SGU bör få disponera 8.5 milj. kr. och 5,1 milj. kr. till de av SGU föreslagna delprogrammen förenklad berggrunds- och jordartskarte- ring resp. geokemisk kartering.

För delprogrammet geologisk dokumentation beräknar jag 4536 000 kr. varav 200000 kr. avser täckning av driftkostnader för ett borrkärnarkiv i Bergslagen.

Mineralverkskommittén anser att SGU bör få i uppdrag att principiellt utreda frågan om borrkärnarkiv vad gäller tillhörighet och finansiering. Jag delar kommitténs uppfattning och avser därför att i annat sammanhang föreslå regeringen att ett sådant uppdrag ges. Vad gäller verksamheten under de närmaste budgetåren förordar jag emellertid att nuvarande rikt- linjer inom SGU skall fortsätta gälla.

Som anmäldes i prop. 1980/81: 100 ("bil. 17 s. 102) bör det ankomma på konsumenterna av uran att bekosta den ytterligare uranprospektering som de bedömer nödvändig. Den statliga anslagsfinansierade uranprospekte- ringen upphör därmed i huvudsak per den 30 juni 1982.

Kunskapen om de radioaktiva ämnenas fördelning i den geologiska miljön kommer emellertid till användning inom många områden, bl. a. vid bedömning av olika strålskyddsfrågor.

Den dokumentation av det naturliga radioaktiva fältet som SGU bedrivit inom ramen för den anslagsfinansierade uranprospekteringen bör därför enligt min mening fortsätta, lämpligen inom ett särskilt delprogram under program 2 Dokumentation. Jag beräknar för delprogrammet dokumenta- tion av det radioaktiva fältet 5 740000 kr.

Som jag tidigare anfört, vid min behandling av organisationsfrågorna, bör SGU ha ett utökat ansvar för information på mineralområdet och som en följd av detta bör också ett georegister byggas upp vid myndigheten. Registret skall i första hand ge uppgift om vilken geoinformation som finns på olika institutioner. myndigheter och företag av intresse för bl.a. pro- spekteringsorganisationerna. Informationen som sådan avses inte ingå i registret. Georegistret skall vara datorbaserat. Genom detta register ökar

• Sida 86
•  Original

Pr0p. 1981/82: 99 86

förutsättningama för ett utvidgat informationsutbyte mellan SGU och gruv- och mineralindustrin m.fl. Detta bör gagna den totala effektiviteten i landets prospektering. För georegister och särskilda arkivfunktioner för torv samt sand och grus föreslårjag att SGU får använda högst 2 milj. kr.. därav för georegister 620000 kr.. av anslaget.

Vad gäller de inventeringar av sand och grus samt torv som SGU begärt medel för anser jag att sådana inventeringar, från råvaruförsörjningssyn- punkt, bör behovsprövas och även finansieras av konsumenterna av dessa råvaror. Vad gäller olika uppgifter på torvområdet bör myndighetens an- svar knyta an till det övergripande ansvaret för dokumentationen av lan- dets geologiska beskaffenhet och tillämpningen av minerallagstiftningen. I anslutning till verksamheten vid torvarkivet kan detta innebära uppgifter med inslag av information bl.a. i utbildningssyfte.

Mineralverkskommittén har i sitt yttrande påpekat att det finns en kom— mersiell marknad för torvinventeringar och att dessa på uppdrag kan utföras av uppdragsbolaget. Jag instämmer i denna bedömning.

Mot denna bakgrund är jag inte heller beredd att föreslå inrättandet av nya organ på torvområdet. Det bör ankomma på berörda intressenter att ta initiativ till och genomföra de gemensamma projekt i de organisations- former och inom de ekonomiska ramar de finner svarar mot deras behov.

I samband med att vissa av industriverkets uppgifter på mineralområdet förs över till SGU inrättas ett nytt delprogram på SGU. Myndighets- och utredningsuppgifter. För detta nya delprogram beräknar jag totalt 1 975 000 kr. varav 85000 kr. utgör en överföring av medel för administrativa re— surser från anslaget B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader.

Jag har i det föregående vid min behandling av SGU:s organisation utförligt behandlat myndighets- och utredningsuppgifterna inom detta för SGU nya område.

Vad gäller framställningen av de geofysiska kartorna bör SGU finansiera och ansvara för hela framställningen och produktionen, liksom det all- männa nyttiggörandet av kartorna. Uppdragsbolaget bör endast — mot ersättning — svara för det tekniska genomförandet samt utveckling och service av flyginstrument o.d. vad gäller erforderliga flygmätningar, lik- som att äga och ansvara för erforderlig utrustning för denna verksamhet. Självfallet bör därvid samarbetet mellan de båda organen och SGU:s styrning av uppdraget finna former som gör att SGU i full utsträckning får inflytande samt vederbörlig insyn i flygverksamheten. Jag återkommer till denna fråga vid min behandling av medelsbehovet m. m. för uppdragsbola- get.

Det samnordiska projektet på Nordkalotten som SGU f. n. deltari är ett tidsbegränsat särskilt projekt och bör därför inte tas upp som ett särskilt delprogram. SGU disponerar t.o.m. utgången av år 1982 medel från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 uppförda reservations-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82: 99 87

anslaget C 5. Bidrag till sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län. Resterande kostnader för budgetåret 1982/83 bör bestridas inom den särskilda medelsram för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län som jag avser föreslå vid min anmälan av förslag till regional utveck- lingspolitik och resurshushållning. Projektet bör enligt min mening i allt väsentligt utföras av myndigheten.

Med hänvisning till sammanställningen och vad jag nyss anfört beräknar jag anslaget för budgetåret 1982/83 till 61 385000 kr.

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning

1980/81 Utgift 6 475 922 Reservation 12 770 521 1981/82 Anslag 5 000000 1982/83 Förslag 800 000

Anslaget är avsett att finansiera SGU:s investeringar i mer kostnadskrä— vande utrustning. Ränta och avskrivning på utruistningskapitalet belastar de program inom vilka utrustningen används. Utrustningen som anskaffas med anlitande av utrustningsanslaget tillförs SGU:s utrustningskapital. Medel motsvarande avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet omförs till särskild inkomsttitel på statsbudgeten.

SGU:s investeringar bör även fortsättningsvis finansieras på detta sätt.

SGU:s utrustningskapital (I 000 kr).

Objektgrupp Oa vskrivet Oa vskri- Anskaffning 1982/83 värde vet värde 1981-07-01 1982-07-01 SGU Föredraganden beräknar ___—_ SGU Totalt SGU Uppdrags- bolaget Borrutrustning 4 284 6 672 760 526 — 526 F örläggningar 7 l 7 976 — —— — — Fordon 2 223 3 097 2 035 I 410 149 ] 261 Geofysisk lältutrustning 4 688 5 731 2 825 I 957 293 1 664 Geofysisk lab.utrustning ] 158 1 249 430 298 73 225 Kemisk lab.utrustning 4446 5 572 744 515 — 515 Yerkstadsutrustning 573 I 104 — — — — Ovrig utrustning 3 421 3 168 424 294 285 9 Totalt 21 510 27 569 7 218 5 000 800 4 200

I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 anför SGU i huvudsak följande.

Anslaget bör för budgetåret 1982/83 uppgå till 72l8000 kr. Av beloppet avser 5302000 kr. ersättning av äldre försliten utrustning. 1218000 kr. hänför sig till sådan anskaffning som bör göras för rationalisering och kvalitetshöjning av pågående verksamhet och 668 000 kr. avser anskaffning i syfte att höja driftsäkerheten och förbättra arbetsförhållandena.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82: 99 33

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet för utrustningsdetaljer till ett värde av över 10000 kr. under budgetåret 1982/83 till 5 milj. kr., därav för förvaltningsmyndigheten 800000 kr.

Mineralverkskommittén har i sin skn'velse den 28 januari 1982 lämnat förslag på fördelningen mellan förvaltningsmyndigheten och uppdragsbola- get av värdet på SGU:s utrustning och inventarier per den 30 juni 1981. utrustningsanslaget för budgetåret 1981/82 och förslaget till utrustningsan- slag för budgetåret 1982/83 samt vid budgetåret 1982/83 på anslaget ingåen- de reservation enligt följande (1 000 kr.).

Totalt därav för

SGU Uppdrags-

bolaget Oavskrivet värde 1981—06— 30 21 549 4 236 17 313 Reservation 1981-06-30 12 771 3 193 9578 Anskaffning 1981/82 5000 554 4 446 Anskaffning 1982/83 5 000 765 4 235 Totalt 44 320 8 748 35 572

Jag biträder i huvudsak kommitténs förslag till fördelning av SGU:s utrustningskapital.

4.2. Uppdragsbolagets finansiering

Jag går nu över till frågan om medelsbehov m.m. för uppdragsbolaget. Härvid behandlarjag även frågor om vilken utrustning som bör föras över till bolaget.

Uppdragsgivare Beräknade intäkter 1982/83 (1000 kr.) Nämnden för statens gruvegendom 57 400 SKBF/KBS 28500 SKBF prospektering 19 000 Sven'ges geologiska undersökning 17 000 Ovriga 8 500 Summa 130 400'

' Därutöver tillkommer uppdrag från det tidigare nämnda basprospekteringsprojek- tet inom ramen för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län.

Den största uppdragsgivaren inom ingenjörsgeologin är f.n. Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) med projekten Kärnbränslesäkerhet (KBS) och Programrådet för radioaktivt avfall (PRAV). Båda dessa pro- jekt avser utredningar och undersökningar av långsiktig karaktär för slut- lagring av upparbetat kärnbränsle eller direkt deponering av utbränt bräns- le. Vad avser prospekten'ng är den största uppdragsgivaren nämnden. SGU bedriver sedan år 1977 uranprospektering på uppdrag av SKBF.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82: 99 89

SGU förutsätts köpa tjänster av bolaget för närmare 17 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Bl.a. avses större delen av den förenklade berggrunds- och jordartskarteringen. den geokemiska karteringen samt all flygmätning för karteringsändamål utföras av bolaget på uppdrag av SGU.

Föredraganden

SGU:s Uppdragsverksamhet kännetecknas av ett antal stora uppdragsgi- vare med uppdrag av långsiktig karaktär.

Enligt min uppfattning har Uppdragsbolaget goda förutsättningar att utvecklas till ett effektivt konsultföretag för malm- och mineralprospekte— ring, torvundersökningar. berggrundsundersökningar och ingenjörsgeologi såväl i Sverige som utrikes. inte minst genom dess höga kompetens inom geoområdet. Den volym och den varaktighet som uppdragen redan nu karaktän'seras av medverkar till att ge bolaget goda möjligheter att nå detta mål. Bolagets etablen'ng innebär en offensiv satsning på en utvecklingsbar konsultorganisation inom hela geoområdet.

Vad gäller SGU:s internationella verksamhet kommer jag i det följande att särskilt behandla denna fråga.

I sin prognos över beräknade intäkter för bolaget har kommittén utgått från de i januari 1982 kända uppdragen. Likom kommittén anser jag dock att det på de områden man redan i dag har verksamhet finns goda förutsätt- ningar att inte bara öka antalet uppdrag utan också att bredda uppdragen till att omfatta fler moment än i dag. Dessa områden är främst prospekte- ring i dess olika former samt vissa områden inom ingenjörsgeologi som t. ex. olika slag av markundersökningar vad gäller underjordsanvändning m.m. för olika ändamål. Bolaget bör på sikt även kunna konkurrera vad gäller utförande av delar av större projekt t. ex. markundersökningar för dragning av gasledningar samt undersökningar för utvinning av geotermisk energi.

Det finns därutöver ytterligare områden som bolaget kan överväga att gå in på. Torv är ett relativt nytt sådant område där SGU har såväl kompetens som resurser att åtaga sig uppdrag från bl.a. kommuner, länsstyrelser, energiverk och företag. Bolaget bör kunna medverka vid såväl inventering. detaljerade undersökningar som efterföljande steg i projektering och even- tuellt även genomförande av begränsade torvbrytningsföretag.

Ett annat område som är av stort intresse och där uppdragsvolymen kan förväntas öka är naturvårdsundersökningar där SGU på uppdrag utför utredningar angående miljöpåverkan av olika aktiviteter t.ex. avfallsde- ponering. Lokala och regionala såväl som centrala myndigheter kan för olika syften bl. a. planering av bebyggelse m.m. ha behov av underlagsma- terial i form av olika typer av inventeringar m.m.

Vad gäller flygverksamheten förordar jag, som har framgått tidigare. att det tekniska genomförandet samt utveckling och service av flyginstrument

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82: 99 ' 90

o. d. vad gäller erforderliga flygmätningar för såväl karterings- som pro- spekteringsändamål helt förläggs till bolaget. Detta innebär som jag också förordade tidigare vid min behandling av utrustningsanslaget för SGU. självfallet. att berörd utrustning o.d. inom nuvarande SGU övergår till bolaget. Bolaget skall således kunna utföra flygmätningar på uppdrag.

Genom denna förläggning av flygverksamheten underlättas utvecklingen av llygvcrksamhet för prospektering — inom och utom Sverige — genom de basresurser som uppdragen från SGU skapar.

Härmed skapas också de bästa förutsättningarna för en bredare samver- kan och — på sikt — även direkt samordning med gruv- och mineralindu- strins prospekteringsflyg. Möjligheterna ökar därmed. enligt min mening. också för en samordning av den flyggeofysiska verksamheten inom både prospekterings- och karteringsområdet i Sverige.

Enligt mineralverkskommittén bör till uppdragsorganet från nuvarande SGU föras utrustning och inventarier till ett beräknat värde av 30,0 milj. kr. Dessutom bör uppdragsbolaget ges ett medelstillskott på 4,2 milj. kr. för inköp av utrustning och inventarier under budgetåret 1982/83.

Jag biträder i huvudsak kommitténs förslag och föreslår att aktiekapita- let i uppdragsbolaget tecknas dels genom att nyss nämnda utrustning förs över till bolaget som apportegendom dels genom ett tillskott av medel. I samband med aktieteckningen skall en ny värdering av apportegendomen göras enligt aktiebolagslagens bestämmelser.

Jag förordar att aktier tecknas i uppdragsbolaget för 70,0 milj. kr. och att regeringen i samband härmed förbehåller sig rätten att bestämma hur stor del som skall utgöra aktiekapital. Med hänsyn till att apponegendomens värde har beräknats till 30,0 milj. kr. erfordras ett tillskott av medel på 40,0 milj. kr. I detta harjag beräknat 4,2 milj. kr. för utrustning och inventarier för budgetåret 1982/83 i huvudsak i enlighet med kommitténs förslag. Jag har också beräknat medel för att ge uppdragsbolaget möjlighet att inrätta eller ingå som delägare i aktiebolag för internationell verksamhet.

Jag förordar således att ett anslag av 40 milj. kr. för detta ändamål tas upp på tilläggsbudget 111 för statsbudgeten för innevarande budgetår.

Kommittén har gjort en beräkning av storleken på den balanserade förlusten inom nuvarande SGU per den 30 juni 1982. Denna har av kom- mittén beräknats till ca 23 milj. kr. Liksom kommittén anserjag att under- skotten för budgetåren 1980/81 och 1981/82 bör täckas i sin helhet. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan till tilläggsbudget till stats- budgeten för budgetåret 1982/83 då en mer definitiv beräkning av under- skotten torde föreligga.

I sitt inledningsskede är det enligt kommittén nödvändigt att bolaget disponerar ett visst rörelsekapital utöver aktiekapitalet. Bolagets tillgångar torde inte medge att säkerheter för lån för detta ändamål utan vidare kan ställas av bolaget. För att underlätta en upplåning kan staten behöva ställa särskild säkerhet till förfogande för bolaget. Jag instämmer i denna bedöm-

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82: 99 91

ning och förordar således att bolaget ges en statlig kreditgaranti på 40 milj. kr. Garantiförbindelsen bör tecknas av riksgäldskontoret.

4.3. Bergsstaten

D 3. Bergsstaten

1980/81 Utgift 1911589 1981/82 Anslag 1799000 1982/83 Förslag 2076000

Bergsstatens verksamhet styrs i stort av den gruvrättsliga lagstiftningen framför allt gruvlagen (1974: 342) och gruvkungörelsen (1974: 344"). Bergs- statens myndighets- och kansliuppgifter omfattar i huvudsak ärenden om inmutning, utmål och markanvisning samt försvar av utmål. liksom upp- börd av försvars- och inmutningsavgifter, förande av gruv- och mineralre- gisterverksamhet samt viss statistik. Därtill kommer relativt omfattande och under senare år ökande arbetsuppgifter enligt lagen (l974z890) om vissa mineralfyndigheter. som trädde i kraft den 1 januari 1975. Framför allt handläggningen av frågor i samband med torvkoncessioner har ökat kraftigt i volym under det senaste året.

Enligt gruv- och minerallagen ankommer det f.n. både statens industri- verk och bergsstaten att utöva tillsyn över gruvdriften i landet. Med stöd av bl. a. gruvkungörelsen meddelar industriverket särskilda föreskrifter för arbetets utförande. Det praktiska tillsynsarbetet utförs av bergsstatens tjänstemän.

1981/82 1982/83 beräknar Statens Före- industriverk draganden Personal Handläggande personal 4 — — Ovn'g personal 5 — —— 9 _ _ Anslag Förvaltningskostnader I 481 000 + 194 000 + 63 000 Lokalkostnader 153 000 + 203 000 + 201 000 Kungörelsekostnader 165 000 + 17 000 + 13 000 1 799 000 +414 000 +277 000

Med stöd av minerallagstiftningen och motsvarande äldre lagstiftning tas genom bergsstatens försorg ut vissa avgifter på det gruvrättsliga området. Vidare skall enligt kungörelsen (19661315) angående tillämpningen av la- gen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln avgift erläggas till statens industriverk för tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt på kontinen-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1981/82: 99 92

talsockeln. Samtliga dessa avgifter redovisas på statsbudgetens inkomst- sida under titeln 2528. Avgifter vid bergsstaten. Avgifterna beräknas uppgå till sammanlagt ca 6,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82 och 6,7 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Motsvarande avgifter uppgick budgetåret 1980/81 till 5,9 milj. kr.

1 avvaktan på en ny organisation på mineralverksområdet har industii- verket i sin anslagsframställning för bergsstaten inte vidtagit någon ned- skärning med 2% enligt regeringens anvisningar. För budgetåret 1982/83 beräknar industn'verket anslaget till bergsstaten till 2214000 kr. enligt följande.

1. Pris- och löneomräkning + 126000 kr.

2. Ökade lokalkostnader med 203000 kr.

3. Ökade kungörelsekostnader med 17000 kr.

4. Övriga expenser engångsanvisning 69000 kr. Enligt MPU fungerar bergsstaten bra vad gäller de uppgifter den enligt sin instruktion skall sköta. Det ökande behovet av information och rådgiv- ning på mineralområdet till regionala organisationer och myndigheter har emellertid enligt utredningen lett till att resurserna synes vara för små.

Föredraganden

För egen del vill jag anföra följande. Vad gäller informationsverksamheten, som jag tidigare har redogjort för, blir bergsstatens uppgifter på detta område relativt begränsade genom nya SGU:s tillkomst och det georegister som jag har föreslagit skall byggas upp inom denna myndighet. Vad avser den ökade arbetsbördan i samband med torvkoncessioner återkommer jag i det följande med vissa lagförslag till förenklingar som avsevärt kommer att underlätta även bergsstatens upp- gifter på detta område. Å andra sidan återkommer jag i det följande även med vissa förslag, som om de genomförs och får avsedd effekt. på längre sikt. i viss mån kan öka bergsstatens arbetsbelastning.

Jag vill därför inte utesluta att det på sikt kan finnas behov av en förstärkning av bergsstaten. En sådan bör i så fall genomföras genom en omfördelning av resurser från SGU till bergsstaten. Det bör ankomma på SGU, som chefsmyndighet för bergsstaten. att vid behov aktualisera frå- gan. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för budgetåret 1982/83 till 2076 000 kr.

4.4. Nämnden för statens gruvegendom

Jag övergår nu till att behandla budgetfrågorna för nämnden. Liksom för innevarande budgetår bör medlen anvisas över två olika anslag. Mineral- verkskommittén har den 22 oktober 1981 yttrat sig över nämndens anslags- framställning. Utöver anslagsframställningcn har nämnden i särskild skii- velse den 12 oktober 1981 redovisat sin planering för prospektering budget- åren 1981/82 och 1982/83.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82: 99 93

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsundersökningar

1981/82 Anslag 72 077 000 1982/83 Förslag 58 400 000

Nämnden anför i sin anslagsframställning bl. a. följande. Vid uppläggningen av prospekteringsverksamheten har nämnden utgått från att denna skall förläggas till de nya malmprovinser som redan påvisats eller kommer att påvisas genom den prospektering som utförts under fältsäsongerna åren 1980 och 1981.

Utgångspunkten för budgetförslaget är att verksamheten skall behållas på oförändrad nivå. En omräkning av budgetramarna enligt huvudförslaget medför enligt nämnden att antalet projekt och vissa projekts omfattning måste reduceras.

1981/82 1982/83 beräknar (] 000 kr.) Nämnden för ' Före- statens gruv- draganden egendom Anslag Prospekteringsuppdrag 70 091 000 +6 842 — 12 691 Brytvärdhetsundersökningar 1986 000 + 219 — 986

Totalt ' 72 077 000 +7 061 — 13 677'

' Från anslaget har till SGU överförts 13.6 milj. kr. avsedda för förenklad berg- grundskartering och storregionala geokemiska undersökningar.

Nämnden planerar att fortsätta den prospekteringsverksamhet som in- letts med inriktning på legeringsmetaller. 1 Norrbotten pågår eller planeras prospektering efter metallerna kobolt, molybden. nickel och krom. En uppföljning av basprospekteringsprojektet i Jokkmokk pågår. 1 Västerbot- ten planeras uppföljningsarbeten med bl. a. borrningar på vissa fyndighe- ter. En fortsatt provtagning planeras för de upptäckta malmprovinserna i södra Norrland. De undersökningar som inletts i Bergslagen på grundval av det omfattande basprospekteringsmaterialet beräknas fortsätta med en viss ökning av resursinsatserna.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82: 99 94

Områden med pågående prospektering. totalt sett, efter legeringsmetaller samt gruva (Yxsjöberg) i drift

.:: XSJOBERG:_

tockholm

Göteborg 0

Källa: Statens industriverk.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82: 99 95

Prospekteringen efter industrimineral har enligt nämnden hittills varit koncentrerad till Skåne med inriktning på kaolin. Under budgetåret 1982/83 kommer resultaten från basprospekteringsprojekten under åren l978— 1981 att föreligga. Antalet projekt väntas därefter öka och en ökad satsning med inriktning på industrimineral med verksamheter över hela landet kan förutses.

Läget för nämndens prospektering baserad på den basprospektering som utförts under åren 1978—80 redovisas i nedanstående tabell.

BASPROSPEKTERING-1978—80 Antal påträffade fyndig- Geografiskt område Typ av påträffad heter för vilka utvärde- malmprovins ring pågår Skåne " Kaolin 6 Askersund-Orebro- Resultat Karlskoga föreligger Västra Värmland 1981/82 Västra Dalarna Volfram. tenn 3 Koppar 1 Bly. zink * Filipstadsområdet lngen typisk Små fyndigheter med varie- provins rande metallinnehåll Dalsland Koppar. silver 2 Västra Hälsingland Volfram, tenn — Vindelnområdet i Västerbotten Nickel. koppar 4 Sorsele-Storuman- Lycksele Volfram. tenn m.m. 14 Moskosel Molybden 1 Vittangi Kobolt 3 Naimakka Nickel — Södermanland Silver 2 Östra Norrbotten Resultat 1981/82

Den gruvegendom som nämnden förvaltar utökas kontinuerligt genom prospekteringsverksamheten. För att närmare kunna utröna brytvärdheten av intressanta fyndigheter krävs ingående utredningar. Frågan angående fyndigheternas brytbarhet i rent tekniskt-praktiskt hänseende måste när- mare belysas. Dctta sker normalt genom brytt'ärd/ietsundersökningar. Inom ramen för dessa erhålls material för att utröna fyndigheternas anrik- ningsbarhet. Delar av sådana utredningar. främst vad avser undersökning- ar i laboratorie- och driftsmässig skala (pilotförsök), kan inte genomföras vid nämnden eftersom utrustning saknas och det också skulle ställa sig

' _. orealistiskt att anskaffa sådan. Dessa arbeten måstei stället genomföras av

de företag och institutioner som har kapacitet och kunskap på resp. områ- de. Inom nämndens ram är sammanhållning. och utvärdering av sådan extern verksamhet nödvändig bl.a. som bakgrund för förhandlingar 'om upplåtelse och då beslut skall fattas huruvida utmål skall försVaras i fort- sättningen eller ej.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82: 99 96

MPU har bedömt tre huvudområden som viktigast för den framtida inriktningen av prospekteringen i Sverige. nämligen prospektering efter nya slag av fyndigheter. t.ex. industrimineral och legeringsmetaller, grundläggande basprospektering i syfte att hitta nya malmprovinser samt prospektering i anslutning till befintliga driftsgruvor och anrikningsverk.

F öredraganden

För egen del vill jag anföra följande. Under de senaste årtionden har prospekteringen i Sverige i hög grad inriktats mot järnmalm och basmetaller (koppar. bly. zink). Den inriktning av prospektering mot legeringsmetaller och industrimineral som har före- slagits av MPU har nu påbörjats. Det är angeläget att denna inriktning kan fortsätta i effektiva former. De mineralråvaror som enligt MPU i första hand kunde komma i fråga för intensifierade prospekteringsinsatser, dvs. de som nu bedöms kunna upptäckas i brytvärda kvantiteter, anger utred- ningen vara vissa industrimineral samt förmodligen i första hand molyb- den. volfram och nickel. Sannolikheten för nya fyndigheter bedöms vara något lägre för kobolt samt niob och tantal. Möjligheterna att hitta bryt- värda fyndigheter av titan eller att genom processutveckling möjliggöra utnyttjande av de kända fyndigheterna kan enligt MPU inte helt uteslutas.

Det är enligt min mening angeläget att nämndens prospektering — i lämplig omfattning — liksom f.n. har en något mer långsiktig inriktning än industrins i syfte att komplettera de satsningar gruv- och mineralindustrin själv gör. Detta är viktigt dels för att bredda den traditionella gruvindu- strins verksamhetsfält genom att skapa förutsättningar för gruvdrift inom nya geografiska områden, dels för att fortsätta en uthållig aktivitet mot legeringsmetaller m.m. trots en f.n. i många avseenden bristande avnä- marstruktur. En sådan statlig basprospektering utgör en investering för framtida prospektering och kan i många fall överbrygga gapet mellan SGU:s geologiska kartering och industrins uppföljande prospektering.

Å andra sidan, bl.a. mot bakgrund av de nya förenklade kartor, som SGU skall börja ge ut, men framför allt med tanke på behovet av att snabbare föra fram projekt till exploateringsstadiet talar enligt min mening mycket för en ökad koncentrering av nämndens prospektering till områden med befintliga anrikningsverk'och utbyggd infrastruktur.

Som framgått av mina överväganden delar jag således MPU:s uppfatt- ning om de tre viktigaste huvudområdena för prospekteringen i Sverige. Det får emellertid anses åligga nämnden att inom ramen för sina tillgängliga resurser och mot bakgrund av hur verksamheten med prospekteringsstö- det utfaller själv prioritera satsningarnas storlek inom respektive huvud- områden.

Förutom en viss inriktning av prospekteringen har MPU också föreslagit ett särskilt undersökningsprogram för de s.k. obrutna fjällområdena. En-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82: 99 97

ligt beslut av riksdagen skall speciella riktlinjer gälla inom dessa områden (prop. 1977/78: 31. CU 1977/78: 8. rskr 1977/78: 99). Enligt min uppfattning bör det ankomma på nämnden att själv prioritera sin geografiska inriktning av prospekteringen utifrån var möjligheterna att starta gruvdrift är störst.

Jag vill dock erinra om att utskottet vid sin behandling av frågan om obrutna tjällområden betonade vikten av fortsatt prospektering i områ- dena. Vad avser gruvdrift anförde utskottet: "Utskottet ansluter sig till det grundläggande innehållet i de i propositionen förordade riktlinjerna, dvs. att endast mycket starka samhällsintressen bör leda till att gruvdrift bör komma ifråga. Den förordade och preciserade förutsättningen att områdets tillgänglighet inte ökar väsentligt och att skadan från naturvårdssynpunkt blir liten kan emellertid knappast strikt hävdas mot de tyngst motiverade brytningsintressena. Konflikten får då lösas från fall till fall genom beslut. i regel vid prövning av fråga om gränsändring. Den restriktiva utgångspunk- ten bör slås fast för att inte grundläggande syften skall gå förlorade. men avvägningarna måste i praktisk hantering bli beroende också av den vikt man tillmäter ett aktuellt brytningsprojekt.”

Vid min anmälan till prop. 1980/81: 130 om industripolitikens inriktning m.m. förordade jag att de delar av nämndens anslag som användes för förenklad berggrundskartering eller storregionala geokemiska undersök- ningar borde disponeras av den nya föreslagna förvaltningsmyndigheten. Detta innebär att medlen fr.o.m. budgetåret 1982/83 överförs till SGU där de inordnas under delprogrammen för kartering. SGU har från detta anslag tillförts sammanlagt 13,6 milj. kr. Genom att det av nämnden drivna s. k. Bäckegruveprojektet upphör innevarande budgetår är det möjligt att för budgetåret 1982/83 i besparingssyfte minska anslaget med ca 7 milj. kr.

För prospekteringsuppdrag till det nyinrättade prospekteringsbolaget har jag beräknat 57 400 000 kr. och för brytvärdhetsundersökningar 1000 000 kr. Totalt sett innebär förslaget att prospekteringen även fortsätt- ningsvis kan bedrivas på en hög nivå.

Det är. som jag tidigare betonat. enligt min uppfattning angeläget att nämnden kontinuerligt och på ett så tidigt stadium som möjligt prövar möjligheterna att bjuda ut gjorda fynd till gruvföretagen för vidare under- sökning och exploatering. Införandet av det stöd jag tidigare har förordat torde även innebära att förutsättningarna för nära och fortgående samarbe— te med gruv- och mineralindustrin ytterligare förbättras. Nämnden bör genom koncentreringen av dess resurser till en något mindre helt egen verksamhet ytterligare kunna öka sin effektivitet med sikte på att öka det ekonomiska utbytet av sin förvaltning av gruvegendomen.

För det stöd till prospektering jag har förordat bör nämnden använda de medel som anvisas för prospektering. Omfattningen av stödet bör prövas med utgångspunkt från de ansökningar om stöd som inkommer till nämn- den. Sett över en längre period bör en riktpunkt vara att nämnden dispone- rar högst hälften av de för prospekteringsändamål anvisade medlen för

7 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 99

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82: 99 98

prospekteringsstöd. För budgetåret 1982/83 bör dock medel för prospek- teringsstöd uppgå till högst 15 milj. kr.

Nämnden har hemställt om bemyndigande att göra fleråriga åtaganden för att underlätta planeringen av prospekteringen och brytvärdhetsunder- sökningarna och därmed kunna bedriva verksamheten mer rationellt. Med hänsyn till behovet av en långsiktig planering av nämndens verksamhet bör liksom vad gäller innevarande budgetår sådant bemyndigande ges. Därut- över bör även möjligheterna för långsiktig planering ytterligare förstärkas. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1982/83 fatta beslut om prospektering. prospekterings- stöd och brytvärdhetsundersökningar som innebär åtaganden om samman- lagt högst 38 milj. kr. för budgetåret 1983/84, 25 milj. kr. för budgetåret 1984/85 och 16 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

D 5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m.

1981/82 Anslag 6 371 000 1982/83 Förslag 7 470 000

Nämnden anför i sin anslagsframställning bl.a. följande. Nämnden kan genomföra sin uppgift att förvalta statens gruvegendom på flera olika sätt. Utmål och andra rättigheter till mineralfyndigheter kan utarrenderas till olika företag för brytning. Nämnden kan även bryta fyn- digheter i samarbete med olika företag eller i egen regi. _

En fortgående effektivisering av verksamheten eftersträvas genom en successiv kompetensuppbyggnad inom nämndens kansli samt genom för- bättringar av system och metoder för styrning och uppföljning av nämn- dens prospekteringsuppdrag. Som resultat härav har nya föreskrifter utar- betats för nämndens prospekteringsuppdrag. De nya reglerna innebär en viss rationalisering men även en skärpning av den ekonomiska uppföljning- en av nämndens prospekteringsbeställningar. Syftet är att genom samord- ning av geologiska och ekonomiska rapporter åstadkomma en effektivare styrning av nämndens prospekteringsinsatser. Vidare har ingående för- handlingar förts i syfte att finna en övergripande avtalsmodell för utarren- dering av utmål eller andra rättigheter för brytning av mineralfyndigheter. Som resultat härav har arrendeavtal tecknats baserade på vinstandel. Principen för redovisning av mervärdeskatt har ändrats. Den för nämndens verksamhet nya redovisningsmetoden innebär att anslagsposten "mervär- deskatt" kan slopas fr.o.m. budgetåret 1982/83.

Exploatering inom statliga gruvrätter sker f.n. huvudsakligen vid fyn- digheter som har utarrenderats till Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden Mineral AB. Nämnden beräknar arrendeinkomsterna under budgetåret l981/82 till 18 milj. kr. vilket innebär en ökning med 4 milj. kr. jämfört med föregående budgetår.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82: 99 99

1981/82 1982/83 beräknar Nämnden för Före- statens gruv- draganden egendom Anslag lnmutnings- kostnader 2 000 000 — — Utmåls- läggningar 250 000 — — 100 000 Förvaltnings- och utrednings- kostnader 1 121000 + 144000 +3124000l Mervärdeskatt 2 000 000 ' —2 000 000 — 2 000 000 Kommunala skatter 1 000000 — — Lokalkostnader — + 75 000

Totalt 6 371 000 —1 856 000 +] 099 000

' Häri ingår även löner. sjukvård. resor. expenser m. 111. Till denna anslagspost har för förvaltningskostnadcr förts 135000 kr. från anslaget B 1. (SIND).

Pris- och löneomräknat huvudförslag +27 000 kr. Mineralverkskommittén har i sitt förslag till utformningen av myndig- hetsorganisationen på mineralområdet förordat att ett särskilt kansli bildas för nämnden samt att till detta överförs 12 tjänster från statens industri- verks mineralbyrå. Härutöver föreslår kommittén att ytterligare två tjäns- ter inrättas vid nämnden. nämligen dels en chefstjänst. dels ytterligare en tjänst med inriktning på mineralteknik.

Föredraganden

För egen del vill jag anföra följande. Av stor betydelse i nämndens fortsatta verksamhet blir anknytningen till det föreslagna prospekteringsrådets resp. mineralresursrådets verksam- het. Dessa råd administreras av SGU i Uppsala. Inom ramar för rådens verksamhet skall ett betydelsefullt samarbete äga rum. I detta samarbete deltar bl. a. representanter för gruvintressenter, däribland nämnden. Sam- arbetet förutsätts leda till en effektiv samordning av de samlade resurserna för prospektering. mineralteknik och även FoU-satsningar. För nämndens vidkommande är det av stor betydelse att detta arbete kontinuerligt ökar dess kunskaper om och erfarenheter av den praktiska verksamheten på mineralutvinningsområdet. Nämndens viktiga uppgift att. bl.a. på grund- val av samarbetet i prospekteringsrådet. bevilja stöd till prospektering och att i eget samarbete med annan gruvintressent driva projekt, förutsätter en kompetens som för nämndens vidkommande. med dess begränsade perso- nella resurser, förutsätter nära kontakter med andra myndigheter och organ, som t. ex. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. styrelsen för tek- nisk utveckling (STU). högskolan i Luleå och andra forskningsorgan.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1981/82: 99 100

Den ändrade verksamhetsinriktning som jag har förordat för nämnden. innebär att nya styrmedel och samverkansformer prövas. Nämndens fram- tida roll och inriktning bör emellertid ytterligare övervägas dels mot bak- grund av vad jag tidigare anförde om behovet av effektivare former i verksamheten. dels i ljuset av de erfarenheter som efter hand vinnes av verksamheten i de nya organ och myndigheter som nu påbörjar sin verk- samhet. Jag vill därför mot bakgrund av vad jag har anfört förorda att nämndens kansli t.v. lokaliseras till Stockholmsområdet eller dess ome- delbara närhet. beroende på vilka samordningsfördelar som kan vinnas med lokalmässig anknytning till annat organ. Det ankommer på regeringen att närmare utreda denna fråga.

Jag biträder kommitténs förslag till fördelning av tjänsterna vid industri- verkets mineralbyrå mellan SGU och nämnden. Enligt min uppfattning bör inte ytterligare tjänster flyttas bort från verket som en följd av denna omorganisation inom mineralområdet. Jag är dock inte beredd att inrätta mer än ytterligare en tjänst utöver de som tillförs nämndens kansli från industriverket. Antalet anställda i kansliet blir därmed 13.

Då nu stora delar av den mineralpolitiska myndighetsorganisationen omorganiseras och delvis ges en förändrad inriktning bör en målsättning vara att söka anpassa de befintliga resurserna till de nya verksamhetsfor- merna.

För nämndens förvaltnings- och utredningskostnader beräknar jag 4245 000 kr. varav för administrativa resurser 135000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 7470 000 kr.

5. Den internationella verksamheten vid Sveriges geologiska under- sökning m. m.

Jag tar nu upp vissa frågor om den internationella verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) m.m.

Riksdagen beslöt våren 1980 att SGU skulle erhålla 600000 kr. som lånemedel för att inleda en internationalisering av SGU:s uppdragsfinan- sierade verksamhet (prop. 1979/80: 125 bil. 11, NU 1979/80:49. rskr 1979/ 80: 322).

Bildandet av ett separat bolag för utlandsverksamheten har därefter förberetts inom SGU genom ett flertal analyser och marknadssonderingar.

I betänkandet (SOU 1980: 23) Statligt kunnande till salu — export av tjänster från myndigheter och bolag — föreslogs åtgärder av den s.k. konsultexportutredningen för att öka export av tjänster.

F.n. gäller om sådan verksamhet förordningen ( 1981:673 ) med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet. Förordningen är tillämplig på vissa angivna myndigheter och innebär att

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82: 99 101

dessa inom sitt verksamhetsområde bör uppmärksamma och ta till vara möjligheterna att inom eller utom riket för utländsk marknad marknadsföra sådana tjänster som myndigheten inte är förhindrad att tillhandahålla. Förordningen omfattar bl. a. nuvarande SGU.

Konsultexportutredningen föreslog att den internationella verksamheten vid SGU borde bedrivas i form av ett aktiebolag. Utredningen bedömde SGU:s möjligheter att etablera sig internationellt som goda. Utredningens förslag har remissbehandlats. De remissinstanser som uttalade sig i frågan tillstyrkte förslaget om bolagsbildning.

U-länderna utgör enligt utredningen och andra bedömare en mycket stor internationell marknad för SGU:s tjänster. I dessa länder finns liksom i öststaterna ett mycket stort statligt inflytande i den industriella utveckling- en. Detta gäller inte minst mineralområdet. Internationella kontakter tas ofta på regeringsnivå eller via normala diplomatiska kanaler.

I de ramavtal som Sverige ingått under senare år med bl.a. afrikanska stater har bl.a. mineralutvinning nämnts som lämpligt samarbetsområde. Som exempel på ett annat lands fruktgivande samarbetsavtal på mineral- området kan nämnas det mellan Sovjet och Finland som haft stor betydelse för geovetenskapen och geoindustrin i Finland. Jag vill också peka på det nordiska geologiska samarbete som påbörjades under år 1980. Arbetet syftar till att identifiera större malmförande formationer på Nordkalotten. Från svensk sida deltar SGU.

Som jag tidigare nämnde har man från u-länderna kunnat notera en markant ökning av intresset för gruvverksamhet. Samtidigt har dock vill- koren för de stora internationella gruvföretagens verksamhet i dessa länder undergått en viss förändring, vilket bl. a. resulterat i avsevärda igångsätt- ningssvårigheter för ett utnyttjande av de nya malmförekomster som på- träffats. Denna osäkerhet har bl. a. sin orsak i ökade krav från många 11- länder på inhemskt deltagande och nationell kontroll över för länderna "viktiga industriprojekt. Ledningen av gruvnäringen har alltmer förskjutits från de stora internationella gruvföretagen till u-länderna själva. I ett flertal ekonomiska analyser under 70-talet. som behandlar u-ländernas utveck- lingsproblematik. påpekas gruvnäringens fundamentala betydelse för des- sa länders industriella expansion.

U-länderna har ännu ej tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser för att kunna utnyttja mer än en bråkdel av sina potentiella malmtillgångar. Hämmande på bergsbrukets utveckling i dessa länder blir enligt flertalet bedömare även förskjutningen från extern till intern ledning med åtföljande politiska, ekonomiska och sociala komplikationer. U—länderna har av na- turliga skäl inte heller en tillräckligt utbyggd prospekteringsverksamhet. Huvuddelen av denna sköts i många länder fortfarande av de stora interna- tionella gruvföretagen. vilket i många fall givit upphov till politiska kompli- kationer.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82: 99 102

Med hänsyn till den svenska bergshanteringens internationellt mycket höga anseende finns det enligt min mening goda möjligheter för Sverige till utvidgat samarbete och ökad export av gruvutrustning och konsulttjänster inte minst till u-länder.

] skrivelser till regeringen den 28 november 1980 och den 30 september 1981 har SGU redogjort för sin internationella verksamhet samt lämnat vissa bedömningar. SGU har även mot bakgrund av bl. a. konsultexport- utredningens slutsatser hemställt att få bilda bolag för denna verksamhet samt i skrivelse den 18 december 1981 även hemställt att få uppta förhand- lingar om att få inträda som delägare i Studsvik Analytica AB. som f. n. ägs av Studsvik Energiteknik AB, Analytica AB och Scanoil AB. Syftet med detta delägande är enligt SGU att förbättra möjligheterna att driva en framgångsrik utlandsverksamhet inom framför allt Saudiarabien. SGU och företaget har gemensamt utarbetat ett förslag till ett inledande projekt i en mycket stor prospekteringskampanj i. Saudiarabien. Ett saudiarabiskt pro- spekteringsbolag är under bildande med det svenska företaget som deläga- re. SGU bedömer det som mycket troligt att det saudiska bolaget och därmed SGU får statliga prospekteringsuppdrag.

Jag redogör i det följande översiktligt för SGU:s allmänna bedömningar. SGU:s hittillsvarande verksamhet med syfte att exportera tjänster kan indelas i fyra grupper:

— uppdrag och projekt som finansieras direkt eller indirekt av utvecklings- bankerna, för SGU:s del f.n. Asian Development Bank (AsDB) — uppdrag från oljeländerna — uppdrag med anknytning till biståndsverksamhet — övriga uppdrag samt försäljning av instrument.

Utvecklingsbankerna har bedömt att utvecklingen inom mineralsektorn är en av de viktigaste förutsättningarna för ekonomiska framsteg i u-län- derna och behandlar låneansökningar inom detta område i positiv anda. AsDB har under senare tid särskilt intresserat sig för reorganisation av geologiska institutioner samt prospektering efter mineraltillgångar. SGU har därför registrerat sig som konsult hos AsDB. Banken har under senare tid tagit upp SGU på sin s.k. short-list för anbudsgivning vid ett flertal tillfällen.

Bland utvecklingsländerna intar oljerika länder en särställning. Dessa länders förmåga att själva finansiera utvecklingsprojekt har attraherat ett stort antal konsulterande företag. som försöker sälja sina tjänster. 1 en sådan konkurrenssituation måste SGU i stor utsträckning samarbeta med andra organisationer med etablerade kontakter. SGU har därför bl. a. anslutit sig till den s.k. SAPP-gruppen (Swedish Agro Package Projects) - ' hos Sveriges exportråd som har specialiserat sig på marknadsföring av projekt i arabländerna med anknytning till bl. a. mark och vatten. Sveriges biståndsverksam/wr är knuten till SIDA och SAREC. Bistånds- verksamhetens inriktning är i regel beroende på mottagarländernas priori—

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82: 99 103

tering av sina problemområden. Medel för geologiska insatser har hittills begärts huvudsakligen i samband med vattenförsörjning och ingenjörsgeo— logiska problem, varför SIDA kan sägas sakna erfarenhet på många geo- områden. SGU har därför under det sista året haft allt tätare kontakter med SIDA. Några projekt har redan utförts och andra diskuteras. Genom FN:s regionala ekonomiska kommission ( UN ESCAP) Mineral Resources Deve— lopment Center i Bandung. Indonesien. har FN:s utvecklingsprogram (UNDP) utfäst sig att delfinansiera ett geokemiskt pilot-projekt på Sumatra som SGU torde komma att utföra i samarbete med den indonesiska geolo— giska undersökningen.

Vid SGU:s geofysiska verkstad i Malå har ett flertal geofysiska mätin- strument utvecklats och serietillverkats. Verksamheten ingår som en del i den geofysiska metodutvecklingen. Vissa av dessa instrument har försålts. i huvudsak inom landet. till prospekteringsorganisationer och högskolor. Försäljningen har ökat under senare tid och omsättningen under 1979/80 var ca 500000 kr. Det finns enligt SGU all anledning att räkna med en utlandsmarknad för dessa produkter.

SGU har börjat marknadsföra instrument i utlandet. Bl.a. demonstrera- des några instrumenttyper på ”'GEOEXPO 80", i samband med den inter- nationella geologkongressen i Paris år 1980. Vidare har SGU nyligen slutit ett avtal med ett svenskt företag om försäljning i utlandet av visst SGU- instrument. Detta samarbete kan i framtiden utvidgas att gälla även andra SGU-tillverkade instrument. Diskussioner pågår också med ett stort ut- ländskt instrumentföretag om marknadsföring och försäljning av ett annat SGU-tillverkat mätinstrument.

SGU framhåller följande effekter av utlandsverksamheten som särskilt intressanta från samhällsekonomisk synpunkt:

— direkt ökande exportintäkter -— möjligheten att följa upp SGU:s utlandsverksamhet med leveranser från svensk industri, t. ex. av gruvutrustning — möjligheterna att utveckla och delvis effektivisera samarbetet med mot- tagarländerna för svenskt bistånd. SGU framhåller att förutom ökade skatteinkomster kan en effektivt bedriven utlandsverksamhet resultera i ett bättre utnyttjande av SGU:s resurser.

Från SGU:s egen synpunkt är ökade uppdragsinkomster av stort intres- se. Dessutom bör utlandsverksamheten leda till en höjning och vidgning av personalens fackmässiga kompetens och förmågan att arbeta i projekt- form.

Det föreligger såvitt SGU kan bedöma i stort sett inga konflikter mellan möjligheterna att tillvarata de olika positiva effekter som nu beskrivits. Dock finns en potentiell konflikt mellan målet att bedriva en effektiv och växande utlandsverksamhet och SGU:s möjligheter att tillgodose andra direkta och indirekta uppdragsgivares intressen. Det är Också viktigt att de resurser som sätts in i utlandsverksamheten används på ett effektivt sätt.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82: 99 104

Ansträngningarna att erhålla uppdrag anser SGU bör koncentreras till ' marknader där SGU:s konkurrensförmåga är relativt god och där utförda uppdrag har ett högt meritvärde. Det finns därför anledning att göra en prioritering av olika marknader och typer av uppdrag. Geografiskt bör enligt SGU följande marknader prioriteras:

a) SIDA:.r hnvudmottagarländer. Med dessa länder finns ett utbyggt svenskt samarbete som underlättar identifiering och formulering av lämpli- ga projekt. Dessutom finns — i varierande grad — en utbyggd "svensk” infrastruktur i dessa länder. som underlättar igångsättandet av projekt. Till en början kan det förmodligen mest bli frågan om projekt inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder. På längre sikt kan dock också andra projekt bli aktuella som en följd av tidigare uppbyggda kontakter.

b) Övriga regioner

i) Sydostasien. Regionen har en snabb ekonomisk tillväxt och goda förutsättningar för gruvdrift. Länderna i regionen ser genomgående mine- ralutvinning som en strategisk sektor i sin framtida ekonomiska utveck- ling. Hög befolkningstäthet. stor jordbrukssektor och en mycket expansiv byggnadsverksamhet innebär att behovet av kvartär- och hydrogeologiska undersökningar också är stort. Den geologiska kunskapen och institutio- nerna står på en tämligen låg nivå. om än högre än i många andra u-länder. vilket innebär att förutsättningarna för uppdrag inom institutionsbyggande är goda. En naturlig finansiär finns i As DB med vilken SGU har etablerat goda kontakter. På sikt kommer ländernas egen betalningsförmåga att öka. Genom kontakter med UN ESCAP erhåller SGU uppgifter om efterfrågan på geologitjänster.

ii) Mellanöstern. Länderna i regionen har en snabb ekonomisk tillväxt och planerar stora infrastrukturinvesteringar samtidigt som de strävar efter att diversifiera sin ekonomiska struktur. Behovet av geologisk information och av institutionsuppbyggnad är stort. Till övervägande del kan det bli fråga om nationellt finansierade uppdrag.

iii) Afrika. De afrikanska länderna är i stort behov av grundläggande geologisk information och institutionsuppbyggnad. Även större undersök- ningsprojekt kan bli aktuella. Förutom SIDA:s huvudmottagarländer är framför allt de engelskspråkiga länderna av intresse. Nästan enbart bi- ståndsfinansierade projekt kan komma i fråga. Tänkbara finansiärer är Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) och UNDP.

Vad gäller övriga regioner bedömer SGU utsikterna att ta och genomfö- ra uppdrag jämförelsevis mindre goda. Latinamerika får i detta samman- hang betraktas som en amerikansk/kanadensisk hemmamarknad. Möjligen kan undantag göras för vissa små länder i Mellanamerika och det karibiska området (SIDA-länder). I resten av världen finns nationella institutioner som har företräde vid utförandet av uppdrag. Där kan SGU möjligen få vissa smärre expertuppgifter inom väl avgränsade områden (sålunda med-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82: 99 105

verkade SGU vid en omorganisation av den geologiska myndigheten i Österrike).

Med en grov indelning kan enligt SGU två slag av tjänster sägas vara av primärt intresse nämligen institutionsuppbyggnad och Större avgränsade undersökningar.

a) Inslitutionsuppbyggnad. I detta slag av projekt är SGU :s uppgift att dela med sig av sin expertkunskap och åstadkomma en kunskapsöverfö- ring till u-landet i fråga. Projekten kräver en mycket bred expertis inom geoområdet tillsammans med administrativ och "policy"-erfarenhet. Of- tast finansieras projekten genom bistånd eller län från utvecklingsbanken. Omfattningen av denna marknad ökar snabbt. Projekten är resurskrävande från SGU:s synpunkt. främst därigenom att de kräver insatser av mycket högt kvalificerad personal. Det ekonomiska utbytet är relativt blygsamt (projekten ger oftast ] ä 2 milj. kr. per år). Å andra sidan har de ett mycket högt meritvärde och sannolikheten för följduppdrag är stor. De är också jämförelsevis lättadministrerade. SGU:s möjligheter att erhålla detta slag av uppdrag betraktar SGU som goda.

b) Större undersökningar. Detta slag av undersökningar omfattar oftast en region eller ett helt land där uppdragstagaren antingen skall göra en heltäckande geologisk undersökning eller endast utföra vissa slag av un- dersökningsarbeten, t. ex. geofysiska mätningarjxårven denna marknad är starkt expansiv. Projekten kan bekostas antingen nationellt. av bistånds- medel eller genom lån från utvecklingsbanken. Eftersom projekten är större (5 a 10 milj. kr. per år) innebär de ett större finansiellt risktagande än projekten under a). Å andra sidan är utbytet också större. Framgångsrikt genomförda projekt har ett mycket högt meritvärde. men bedöms sällan kunna leda till följduppdrag för SGU:s egen del (däremot kanske för andra svenska företag). Konkurrensen är hård och priset har större betydelse än vid uppdrag som gäller institutionsuppbyggnad. För att uppnå lönsamhet kräVS väladministrerat projektarbete. Möjligheterna för SGU att på kort sikt ta hem och framgångsrikt genomföra uppdrag av detta slag är förmod- ligen mindre än för uppdragen under a), eftersom SGU inte har erfarenhet av att arbeta med stora projekt utomlands och har relativt höga kostnader.

SGU framhåller att bolaget bör eftersträva ett nära samarbete med SIDA. Förutom det rena projektsamarbetet bör bolaget också ha täta samråd med SIDA och sträva efter att utnyttja SIDA:s erfarenhet av de politiska och ekonomiska förhållandena i länderna i fråga. liksom av u- landsarbete i allmänhet.

Bolaget bör också delta aktivt i formuleringen av biståndsprogrammen och försöka påverka dessas utseende särskilt vad gäller andelen projekt inom mineralområdet.

Bolaget bör kunna låna personal även av andra statliga myndigheter. universitet och högskolor. om dessa har kompetens tillgänglig som inte

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82: 99 106

finns representerad på SGU. Som redan nämnts bör bolaget också utbyta information med myndigheter i samma situation som SGU.

SGU betonar att bolaget bör eftersträva ett nära samarbete med svenska företag i närliggande branscher. dvs. konsultföretag. gruvföretag och gruv- utrustningsföretag.

a) Konsultföretag. Bolaget bör söka upprätta ett närmare samarbete på basis av långtidsavtal med de större konsultföretagen med spridd utlands- verksamhet. Om bolaget kan utnyttja konsultföretagens infrastruktur ut- omlands bör detta underlätta genomförandet av uppdragen. Gemensamma projekt med konsultföretag bör också kunna komma i fråga. liksom det kan bli aktuellt att låna experter från företagen.

b) Gruiföretag. Det bör vara möjligt att ta uppdrag gemensamt med gruvföretagen och låna experter av dessa. I viss utsträckning bör också marknadsföringen kunna samordnas. Långsiktiga samarbetsavtal bör slu- tas med svensk gruvindustri.

c) Gruvutrustningsföretag. Enstaka experter kan lånas. I övrigt bör bolaget bevaka möjligheterna till följduppdrag för företagens del.

Med Geologiska Forskningsanstalten i Finland har SGU redan etablerat ett visst samarbete. På sikt bör man enligt SGU överväga om samarbetsav- tal bör slutas med de geologiska myndigheterna, de nordiska länderna samt Canada, England eller Västtyskland. På basis av sådana samarbetsavtal kan de olika organisationerna utföra gemensamma projekt.

Den årliga omsättningen är f.n. ca 12 milj. kr.

Vattensektorn bedöms av SGU kunna bli mycket betydande. Det gäller i huvudsak tjänster omfattande bl.a. dammbyggnader. flodkontroll. hyd- rologisk och hydrogeologisk mätnings-. analys- och prognosverksamhet. brunnsborrning och undervisning.

Mineralverkskommittén har yttrat sig över SGU:s anhållan att få bilda dotterbolag för den internationella verksamheten. Kommittén tillstyrker att SGU snarast får starta ett aktiebolag. ] samband med delningen av SGU anser kommittén att det nya uppdragsorganet för geologiska undersökning- ar bör bli ägare och att ett samarbetsavtal med den nya förvaltningsmyn- digheten bör upprättas.

För egen del vill jag anföra följande. Jag kan i allt väsentligt biträda konsultexportutredningens och SGU:s bedömningar. Mot bakgrund av att SGU:s nuvarande Uppdragsverksamhet per den 1 juli 1982 enligt planerna övergår till bolagsform bortfaller dock det primära behovet att regeringen begär inrättandet av ett särskilt bolag för utlandsverksamheten. Bedömningen av detta liksom utformning av samarbetsavtal m. m. med förvaltningsmyndigheten åvilar naturligen upp- dragsbolagets styrelse.

Enligt min uppfattning är dock en större satsning på internationell verk- samhet inom hela geoområdet angelägen. SGU:s omsättning inom detta område har på några få år uppnått en betydande volym. Verksamheten

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82: 99 107

rymmer ytterligare stora expansionsmöjligheter för uppdragsbolaget och från fall till fall beroende på de enskilda förutsättningarna i varje projekt även delar av svensk industri samt även nya SGU. Varje möjlighet till svensk medverkan, även i samhällsuppbyggnad och annan infrastruktur. t. ex. i samband med större mineralutvinningsprojekt bör självfallet tas till vara i lämpliga former. Jag har tidigare, bl.a. vid min behandling av internationella strukturfrågor. utvecklat dessa tankegångar.

Jag förordar att bolaget redan från början ges de finansiella möjligheter- na att inrätta eller ingå som delägare i speciella marknadsföringsbolag m.m. för den internationella Uppdragsverksamheten. Vid min beräkning av uppdragsbolagets finansieringsbehov har jag därför. som jag nämnde vid min behandling av anslagsfrågorna. även beaktat detta.

6. Statsgruvefältsinstitutet

Jag tar nu upp frågan om behovet av de s.k. statsgruvefälten.

6.1. Bakgrund

Statsgruvefältsinstitutet infördes år 1910 och ingick då som ett led i en serie åtgärder som vidtogs för att tillförsäkra staten bestämmanderätten över framför allt järnmalmsfyndigheterna i Norrbotten. År 1974 fick insti— tutet en delvis utvidgad innebörd. Det angavs då att institutet även skall ha karaktären av ett beredskapsinstrument avsett för fyndigheter av extraor- dinär betydelse för samhället. Institutet innebar i princip att annan än staten inte utan särskilt tillstånd av regeringen får inmuta på område som genom beslut av riksdagen förklarats utgöra statsgruvefält. [ dag finns 16 statsgruvefält. varav 14 i Norrbottens län och 2 i Västerbottens län. Stats— gruvefältens sträckning varierar från områden på några kvadratkilometer till vidsträckta områden med upp till tre mils utsträckning på längden.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82: 99 108

STAT SGRUVEFALT'

(DNukerivuuru ©Vuthunvuuro ©Liikuvuuro © Toppi (D Nuunusvuura ©Kduni svuaru ©Ekströmsberg ©Svuppuvuuro ©Pellivuoma ©Kirunu ©Sulmivuuru ©Ruotivere ©Suutusvuuru ©Göllivare ©Sfekenjokk

©Remdulen

T

l %

., 4__ 25

i_._ 24

l 123

l _ ._ .

, _ 21

L _j 20 ;: 11 ; ; S 8 8 8 o o o 0 8 8 8 8

Topografiska kur—runs bludindelning 0 50 100km

L__l__l

Källa: Statens industriverk.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82: 99

109

Statsgruvefälten kommun area km2 Ruotivare Jokkmokk 468 Gellivare Gällivare 24 Salmivaara Gällivare 5,72 Liikavaara Gällivare 92 Pellivuoma Pajala 2,2 Kaunisvaara Pajala l .4 Ekströmsberg Gällivare+ Kiruna l44 Kiruna Kiruna 160 SautUSvaara Kiruna 16 Svappavaara Kiruna 12 Vathanvaara Kiruna 4,8 Nuunasvaara Kiruna 1.44 Nakcrivaara Kiruna 12.8 Toppi Kiruna 5.7 Remdalen Vilhelmina 68 Stekenjokk Vilhelmina + Strömsund 92

I det följande lämnas en kronologisk framställning av statsgruvefältens tillkomst.

År 1910 förklarades följande åtta områden utgöra statsgruvefält. ]) Kiiruna istatsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmåls- komplexen på malmfyndigheterna Kiirunavaara, Luossavaara. Hauki- vaara. Nokutusvaara. Syväjärvi. Tuolluvaara. Tuollurjärvi och Rakkuri- joki.

2) Ekströmsbergs statsgrm'efält i Gällivare och Jukkasjärvi socknar. Fältet omsluter utmålen på Ekströmsbergs och Laukujärvi malmfält. Det har sedermera utvidgats.

3) Svappavaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmålen på Leveäniemi malmfält och större delen av utmålen å Svappa- vaara malmfält. Inom statsgruvefältets gränser, men undantagna från det- samma. ligga en mindre del av utmålen på Svappavaara malmfält och hela Tansari malmfält.

4) Toppi statsgrm'efält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter de båda utmålen på malmfyndigheten Njuotjamavaara (Toppi).

5) Nakerivaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet avsåg ur- sprungligen att skydda en ofullständigt känd fyndighet på södra stranden av Torne träsk.

6) Gellivare statsgrm'efc'ilt i Gällivare socken. Fältet omsluter större delen av det sammanhängande utmålskomplexet för Gällivare malmfält och Koskullskulle malmfält.

7) Salmivaara statsgrm'efält i Gällivare socken. Fältet omsluter de fyra utmålen på Salmivaara malmfält.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82: 99 110

8) Ruoutevare statsgruvefält i Jokkmokks socken. Fältet omslöt från början malmfälten Ruoutevare och Vallatj, men är sedermera utvidgat.

År 1918 tillkom ytterligare ett statsgruvefält, nämligen: 9) Liikavaara statsgruvefält i Gällivare socken. Fältet omsluter utmålen på bergen Nautanen. Liikavaara och Sorvanen samt Fridhem. Snålkok. Nietsajoki och Juoikamaa.

År 1921 tillkom följande fält. 10) S tekenjakks statsgruvefält i Vilhelmina socken. Fältet omsluter fyn- digheten Stekenjokk.

11) Remdalens statsgruvefält i Vilhelmina socken. Fältet omsluter fyn- digheten Remdalen.

1929 års riksdag beslöt om utläggandet av ett antal nya statsgruvefält samt utvigdning av äldre sådana.

2a) Ekströmsbergs statsgruvefält utvidgades på sådant sätt, att det utom redan tidigare nämnda fyndigheter kom att innesluta utmålen på det genom nämnda avtal förvärvade Vieto malmfält.

Sa) Ruoutevare statsgruvefält (i 1929 års kungl. proposition benämnd Ruotivare statsgruvefält) utvidgades på sådant sätt att det omfattar magne— sitfyndigheterna i Tarrekaisse och Måskatskaisse samt de staten redan tidigare helt tillhöriga utmålen Kaskaivo och Rakaspakte.

12) Pellivuoma statsgruvefält i Pajala socken. Fältet omsluter de två utmålen på Pellivuoma malmfält samt ett kringliggande område.

13) Sautusvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmålen på Sautus malmfält.

14) Vathanvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi sockeln. Fältet omsluter utmålen på Vathanvaara malmfält.

15) Nunasvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter ett vid avvittringen till murstensbrott avsatt, kronan förbehållet område, samt innesluter större delen av Nunasvaara grafitförekomst.

År 1933 tillkom följande fält. 16) Kaunivaara statsgruvdält i Pajala socken. Fältet omsluter större delen av det till Tapuli malmfält hörande utmålskomplexet.

Genom beslut vid 1939 års riksdag har dels lla) Remdalens statsgruvefält givits ett betydligt utvidgat område och dels norr därom utlagts ett nytt statsgruvefält benämnt

17) Daningens S.tatsgrmefält (upphävt 1962). Anledningen till att Rem- dalsfältet utvidgades var att vissa malmanledningar påträffats utanför den gamla gränsen. Det ansågs då lämpligt att trygga kronans rätt till även dessa.

Frågan om statsgruvefältens fortsatta existens, både i form av nuvaran- de statsgruvefält och institutet som sådant togs upp av 1963 års gruvrätts- utredning.

Gruvrättsutredningen anförde att den ringa aktivitet som tidigare före- kommit inom fälten kunde närmast tala för att institutet helt avskaffades. I

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82: 99 111

den mån statliga fyndigheter behövde skyddas borde detta enligt utred- ningens mening i första hand ske på samma sätt som i fråga om andra fyndigheter, dvs. genom inmutning och utmålsläggning. Å andra sidan hade. anförde utredningen, statsgruvefältsinstitutet mer än ett halvsekels hävd inom svensk gruvlagstiftning.

Utredningen ansåg att statsgruvefältsinstitutet borde kunna fylla en funktion som en värdefull komplettering till de andra reformer som utred- ningen förordade. Detta förutsatte dock att institutet anpassades till de ändrade förhållanden som inträtt. De partiella reformer som utredningen föreslagit inom ramen för inmutningssystemet syftade väsentligen till att stärka garantierna för att landets mineralfyndigheter utnyttjades på ett från samhällsekonomisk synpunkt riktigt sätt utan att för den skull de olägen- heter, som enligt utredningen var förenade med ett koncessionssystem. skulle behöva uppkomma. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen kunde emellertid leda till situationer där avsaknaden av befogenheter för det allmänna att öva omedelbar kontroll över gruvrättigheters uppkomst och ställa villkor för deras utnyttjande skulle framstå som en allvarlig brist från allmän synpunkt. Som exempel på en sådan situation nämnde utred- ningen att inom vissa begränsade delar av landet påvisas betingelser för förekomst av inmutningsbara mineral som av olika skäl. såsom till följd av nya tekniska uppfinningar. fått vital betydelse för samhällsekonomin eller som kunde få det i en avspärrningssituation och där ett vanligt inmutnings- och utmålsförfarande inte kunde anses vara lämpligt från allmän synpunkt. I ett sådant läge kunde det, yttrade utredningen, te sig som ett angeläget samhällsintresse att det allmänna hade möjlighet att snabbt tillförsäkra sig en mer omfattande kontroll över undersökning och bearbetning av sådana fyndigheter än vad de föreslagna reformerna tillsammans med kronoan- delsinstitutet medgav. När det gällde Norrbottens län pekade utredningen särskilt på behovet av att bereda skydd för fyndigheter på stort djup utanför de nuvarande utmålsgränserna. Utredningen föreslog med hänsyn till det anförda att statsgruvefältsinstitutet skulle bibehållas med i huvud- sak samma utformning men att det skulle kunna tillämpas också på privat mark. Samtidigt förutsatte utredningen att institutet i fortsättningen före- trädesvis skulle få karaktären av ett beredskapsinstrument och i princip reserveras för fyndigheter som hade sådan betydelse från allmän synpunkt att en starkare samhällelig reglering än som var möjlig genom de ordinära gruvrättsliga reglerna borde bedömas som nödvändig. De befintliga stats- gruvefälten borde enligt utredningens åsikt i princip avvecklas så snart de undersökts och de statliga intressena skyddats genom utmål. I vissa fall kunde det dock av speciella skäl vara befogat att bibehålla ett statsgruve- fält. Ett sådant skäl kunde enligt utredningen vara att man behövde skydda vissa på stort djup belägnajärnmalmsfyndigheter som inte var aktuella för brytning under överskådlig tid och inte kunde utmålsläggas utan excep- tionellt dyrbara borrningar.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82: 99 112

Under remissbehandlingen av förslaget invändes bl.a. att en obegränsad befogenhet att utlägga statsgruvefält öppnade möjlighet för statsmakterna att i efterhand skapa ett rättstillstånd som väsentligt avvek från det med gruvlagstiftningen avsedda. Bland remissinstanserna rådde starkt delade meningar om statsgruvefältsinstitutet. Flertalet av de instanser som av- styrkte utredningens förslag befarade att det skulle komma att ha en starkt hämmande effekt på de enskilda prospektörernas intresse för malmletning och därmed på den totala prospekteringen i landet.

Departementschefen föreslog i propositionen (1974: 32) om gruvlag att statsgruvefältsinstitutet skulle bibehållas och utvidgas i överensstämmelse med vad utredningen föreslagit. Institutet skulle företrädesvis ha karaktä- ren av ett beredskapsinstrument avsett för fyndigheter av extraordinär betydelse för samhället. Kraven att betydande allmänna intressen skall stå på spel markerades på så sätt att fråga om utläggande av statsgruvefält ”skulle underställas riksdagen. Att tillämpa institutet på det sätt som be- faras under remissbehandlingen överensstämde inte med förslagets syfte och kunde enligt departementschefen inte heller komma i fråga. Institutet var avsett att användas i så speciella situationer att det inte skulle komma att få någon nämnvärd negativ effekt på den enskilda prospekteringen. Som utredningen föreslagit borde de befintliga statsgruvefälten avvecklas efter hand som de undersöktes. När förutsättningar förelåg borde fyndig- heterna skyddas genom utmål. Som utredningen anfört kunde det dock i vissa fall finnas särskilda skäl att bibehålla ett statsgruvefält. I likhet med utredningen ansåg departementschefen att det inte var motiverat att upp- ställa krav på synnerliga skäl för att dispens skall kunna beviljas (prop. 1.974: 32 s. 109).

6.2. Industriverkets utredning

Efter uppdrag av regeringen har statens industriverk efter samråd med nämnden för statens gruvegendom tagit fram underlagsmaterial för en avveckling av statsgruvefälten. Verket har även inhämtat yttranden från Luossavaara-Kirunavaara AB (LKAB) och Boliden Mineral AB samt sam- rått med bergmästaren i norra distriktet.

Vad gäller en avveckling av Ekströmsbergs och Ruotivaare statsgruve- fält har yttranden avgetts även av överbefälhavaren. kammarkollegiet. Sveriges geologiska undersökning (SGU). domänverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), statens planverk. länsstyrelserna i Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län samt Svenska Gruvföreningen och Svenska Gruvindustriarbetareförbundet.

Industriverket framhåller att det är sannolikt att vissa åtgärder måste vidtagas av gruvägarna för en anpassningtill den nya situation som skulle uppstå vid en avveckling. varför en rådrumstid bör tillämpas vid avveck- ling av statsgruvefält inom vilka gruvdrift pågår. Denna tid bör ej sättas för

• Sida 113
•  Original

Prop. 1981/82: 99 113

kort då undersökningar som hittills inte utförts i medvetande om den säkerhet som statsgruvefälten utgjort kan behöva genomföras och utvärde- ras innan detta skydd upphör.

Boliden och LKAB är båda positiva till en omedelbar avveckling av de statsgruvefält där ingen gruvdrift förekommer.

Boliden framhåller att vad gäller Stekenjokk bör formerna för avveck- lingen och den betydelse den kan ha för Bolidens avtal med staten m.m. diskuteras innan ett definitivt beslut fattas. LKAB framhåller att vad gäller Kiruna, Gellivare och Svappavaara statsgruvefält måste behovet av och möjligheterna att verkställa kompletterande utmålsanläggning närmare studeras.

Industriverket och nämnden föreslår att ett avvecklande av statsgruve- fälten bör ske vid utgången av år 1982, utom vad gäller Gellivare och Kiruna statsgruvefält vilka föreslås avvecklas vid utgången av år 1985. Den längre tiden för bibehållande av de sistnämnda två statsgruvefälten motiveras av behovet att närmare undersöka och gruvrättsligt skydda stora. delvis djupt belägna malmkroppar. som i hög grad berör samhällsbe- byggelse. Malmen inom Svappavaara och Stekenjokks statsgruvefält be- rörs inte närmare av samhällsbebyggelse och är till stor del skyddade av utmål och inmutningar. Med hänsyn till detta behövs enligt verket inte längre rådrumstid för dessa fält än till utgången av år 1982.

Nämnden för statens gruvegendom framhåller att statsgruvefälten hör till de områden inom vilka en mycket aktiv statlig prospektering har bedrivits under främst de senaste femton åren. De fiesta statsgruvefält har avsett områden med järnmalmsfyndigheter. Dessa områden har blivit före- mål för särskilda undersökningar under järnmalmsinventeringen åren 1962—1972 i Norrbottens län.

Även de statsgruvefält som inte innehåller järnmalm har enligt nämnden undersökts ingående i fiera omgångar. Stekenjokk och Remdalen under- söktes i omgängar från 1920-talet tills beslut om drift togs. Även under driftperioden har undersökningar bedrivits dels som en nödvändig och naturlig företeelse i samband med gruvdriften. dels som undersökningar främst med diamantborrning från markytan för att undersöka mineralisc- ringarnas art utanför de utmålslagda områdena.

Inom Liikavaara statsgruvefält har gruvdrift förekommit kring sekelskif- tet vid kopparfyndigheten Nautanen. Denna fyndighet har undersökts under senare hälften av 1970-talet av nämnden. vilken även låtit utföra sonderande borrningar i andra delar av fältet, bl. a. för att utröna om något geologiskt samband med de guldförande skikten i det av Boliden ägda och inom statsgruvefältet belägna utmålet Fridhem skulle finnas. Något sådant samband som indikerar ytterligare guldförekomster kunde dock inte kon- stateras. Inom statsgruvefältet finns ytterligare en kopparmineralisering, Ferrum, vilken har undersökts av SGU, och vilken även varit föremål för brytning i liten skala.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1981/82: 99 114

Beträffande det gruvrättsliga skyddet av kända fyndigheter av intresse för nämnden menar nämnden att det generellt kan sägas att fyndigheterna antingen redan är utmålslagda eller att underlag finns för att hos bergmäs- taren ansöka om inmutning och utmål med kort varsel.

6.3. Avveckling av statsgruvefälten

Enligt min uppfattning saknas numera tillräckliga motiv för att genom statsgruvefält bevara en statlig särställning i vissa områden. Institutet om dessa fält, som för övrigt inrättades innan LKAB förstatligades, bör ses i ett historiskt perspektiv. Den omedelbara följden av ett avvecklande blir att även annan än staten utan särskilt medgivande av regeringen kan inmuta eller få fyndigheter utmålslagda inom de aktuella områdena. En avveckling bör därmed utgöra. förutom en förenkling. en stimulans för ytterligare prospektering efter nya fyndigheter inom fälten. Staten har bl.a. genom kronoandelsinstitutet tillräckliga möjligheter till inflytande i de nya gruvrättigheter som uppkommer.

Samtliga statsgruvefält bör därför avvecklas. Jag delar industriverkets bedömning vad gäller tidpunkterna för avvecklingen. För samtliga fält bör- dock regeringen vid behov kunna bestämma en senare tidpunkt för av- vecklandet. Jag förordar således att regeringen föreslår riksdagen att Gelli- vare och Kiruna statsgruvefält avvecklas vid utgången av år 1985 och övriga vid utgången av år 1982 om ej regeringen finner skäl bestämma en senare tidpunkt.

Institutet som sådant bör t. v. behållas. Jag föreslår således inga ändring- ar i gruvlagen.

7. Lagstiftningsfrågor

Jag tar nu upp vissa lagstiftningsfrågor. 7.1 Inledning

Rätten att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar regleras i Sverige enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet. konces- sionssystemet och jordäganderättssystemet.

Inmutningssystemet innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet får rätt till denna. Systemet ligger till grund för gruvlagen (1974: 342). Enligt 1 kap. 2 & denna lag är en mineralfyndighet inmutningsbar om den innehåller:

1. malm till guld, silver, platina. kvicksilver, koppar, bly, zink, järn, mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram. tenn, vismut. antimon och arsenik. dock inte sjö- eller myrmalm eller

2. svavelkis, magnetkis, grafit. apatit eller magnesit.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82: 99 115

Enligt gr uvlagen beviljas inmutningsrätt av bergmästaren. Den som fått sådan rätt (inmutaren) får inom ett angivet område utföra undersökningsar- bete i fråga om inmutningsbart mineral. Vill inmutaren bearbeta fyndighe- ten har han, under vissa omständigheter, rätt att få sig ett område anvisat för ändamålet, s.k. utmål.

Principen för koncessionssystemet är att rätten att eftersöka och bearbe- ta en fyndighet upplåts efter fri prövning av staten. Det ger därmed ett starkare samhällsinflytande än inmutningssystemet. Enligt l & lagen (1974z890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen) krävs principiellt SäfSkilt tillstånd (koncession) för undersökning och bearbetning av

1. olja, gas, stensalt eller annat salt som förekommer på likartat sätt,

. alunskiffer för att utvinna olja eller gas, . stenkol. eldfast lera eller klinkrande lera. . uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral. eller . torv för att utvinna energi.

Koncession enligt minerallagen meddelas som undersökningskonces- sion eller bearbetningskonceSsion. Koncessionssystemet ligger också till grund förlagen (19661 314) om kontinentalsockeln och lagen (1966: 319) om rätt till sand-. grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden. Sistnämnda lagar gäller fyndigheter som finns inom vissa vattenområden och som tillkommer staten.

För mineral som faller utanför nu nämnda lagar gäller jordäganderätts- systemet, som innebär att nyttjanderätten tillkommer jordägaren. Det be- tyder att fyndigheterna utan dennes medgivande inte kan utvinnas annat än om förutsättningar finns för expropriation.

MAD-Dra)

Reglerna i gruvlagen och minerallagen innebär att de mineral som omfat- tas av dessa lagar kan undandragas jordägaren. Det sker i särskild ordning genom beslut av statlig myndighet. Både enligt gruvlagen och minerallagen gäller att den mark som behöver tas i anspråk för bearbetning skall anvisas vid en särskild förrättning som leds av en bergmästare. Markanvisningen betyder inte att jordägaren mister äganderätten till marken utan endast dispositionsrätten. Denna återgår till jordägaren då gruvrättigheten upp- hör. Jordägaren är också berättigad till full ersättning för skada och in- trång. Däremot har han inte rätt till ersättning för själva fyndigheten. En motsvarande ersättningsrätt har också andra som lider skada eller intrång, t. ex. servitutshavare.

En viktig princip är att utvinning av mineralfyndigheter, på samma sätt som annan industriell verksamhet, är underkastad lagstiftning, som rör användning av mark och vatten. Här kan nämnas byggnads-, vatten-, naturvårds-, miljöskydds- och fornminneslagstiftningen. Gruvrätten utgör endast en förutsättning för att kunna utverka de tillstånd av olika slag som enligt sistnämnda lagstiftning krävs för verksamheten.

Större delen av den nu gällande gruvlagstiftningen tillkom år 1974 efter överväganden som byggde på ett omfattande utredningsarbete av den år

• Sida 116
•  Original

Prop. 1981/82: 99 116

1963 tillsatta gruvrättsutredningen. 1974 års lagstiftning innebar i huvudsak en modernisering av äldre lagstiftning med ökat samhällsinflytande i vissa avseenden men med bibehållande av de principer som legat till grund för denna. Fördelningen av de mineraliska ämnena på respektive gruvrättsligt system behölls i huvudsak oförändrad.

År 1974 tillsattes mineralpolitiska utredningen (MPU) för att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Utredningsarbetet inrikta- des främst på strukturfrågor samt försörjningsfrågor i vid bemärkelse. I dess uppdrag ingick inte att ompröva principerna för den nuvarande lag- stiftningen. Enligt direktiven skulle dock MPU överväga om det på lång sikt fanns anledning att ändra gränsdragningen mellan inmutningsbara och koncessionspliktiga mineral. Vidare var MPU oförhindrad att överväga om exploatering av industrimineral kunde underlättas genom att de hänfördes till gruvlagen eller koncessionslagstiftningen.

MPU har med anledning därav föreslagit bl.a. att vissa industrimineral och metaller. som f.n. omfattas av jordäganderättssystemet, görs inmut- ningsbara. Jag återkommer till detta i det följande.

I MPU:s uppdrag har således inte ingått att göra en förutsättningslös översyn av 1974 års lagstiftning. MPU anför dock beträffande riksdagens ställningstagande om översyn av gruv- och minerallagstiftningen (NU 1978/79:41, rskr l978/79:325) att man inte har något att erinra mot en sådan översyn.

De förslag om ändringar i minerallagstiftningen jag nu tar upp har lagts fram, dels i MPU:s slutbetänkande (SOU 1980: 12) Mineralpolitik. dels i promemorian (Ds I 1981: 17) Enklare regler om torvutvinning för energiän- damål. Båda har remissbehandlats. Promemorian och en sammanfattning av MPU:s förslag vad avser lagstiftning är fogad som bilaga 1 resp. 3 till protokollet i detta ärende och remissyttranden över dem som bilaga 2 resp. 4. Förslagen till ändringar i gruvlagen behandlas i det följande i avsnitt 7.2 och förslagen till ändringar i minerallagen i avsnitt 7.3. I dessa lagar föreslås också ändringar till följd av den ändrade myndighetsorganisa- tionen på mineralområdet. Av sistnämnda skäl behövs också en ändring i lagen om kontinentalsockeln, se avsnitt 7.4.

De förslag jag i det följande förordar innebär begränsade förändringar och förenklingar i den nuvarande lagstiftningen men är av stor vikt för att underlätta gruv- och mineralindustrins diversifiering och utveckling. För- slaget att införa ytterligare ett antal mineral i gruvlagen avser att stimulera enskilda och företag att eftersöka och utvinna även dessa. Därtill förbätt- ras förutsättningarna för att genom forskning och utveckling av metoder och processer för prospektering, mineraltekniska undersökningar och ut- vinningsprocesser ytterligare satsa på fullprospektering och fullutvinning av brutna mineral. Genom att de inordnas i gruvlagen tillgodoses även prospektörernas intresse av säkerhet för nedlagda kostnader och regleras förhållandet mellan markägare och prospektörer.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82: 99 117

Lagrådet arbetar f.n. på fyra avdelningar. dvs. det högsta tillåtna anta- let. Trots detta är lagrådets program under tiden t.o.m. den 31 mars. 1982 utomordentligt ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att lagrådet enligt 8 kap. 18 å andra stycket regeringsformen bör höras över dem kan inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 3 å riksdagsordningen angivna tiden. Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att lagrå- dets granskning kan underlåtas. om det skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

Det är angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt bl.a. beroende på inrättandet av den nya organisationen på geo- och mineralområdet. Lagändringarnas beskaffenhet är inte sådana att lagrådets hörande motiverar ett uppskov. Därför bör en remiss till lagrådet kunna underlåtas i förevarande ärende.

Utöver det underlagsmaterial jag nu och i det föregående har nämnt har till regeringen inkommit skrivelser med synpunkter på olika delar av mi- nerallagstiftningen och dess tillämpning, särskilt vad avser torvutvinning och därmed sammanhängande frågor. Statens industriverk, Svenska Sa- mernas Riksförbund, Sveriges Skogsägares Riksförbund och Lantbrukar- nas Riksförbund har inkommit med skrivelser angående regler för tillstånd till undersökning och utvinning av torv.

Innan jag går närmare in på lagstiftningsfrågorna vill jag erinra om att vissa ytterligare förslag tidigare lagts fram som berör det gruvrättsliga området men som kan genomföras utan riksdagens hörande. Statens plan- verk har således lämnat ett förslag (Dnr R 1356/77) Förbättrat informa- tionsutbyte vid handläggningen av gruvlagsärenden, som innebär att sam- ordningen mellan gruvintressen och den fysiska samhällsplaneringen för- bättras genom på olika sätt utökad samrådsverksamhet mellan kommun, länsstyrelse. bergmästare och gruvintressenter. Även MPU stöder detta förslag. På grundval av planverkets förslag avser jag att senare föreslå regeringen att föreskrifter om sådant vidgat samråd tas in i tillämpnings- bestämmelserna till gruvlagstiftningen.

Jag vill vidare nämna den ändring i förordningen (1974: 893) om vissa mineralfyndigheteri fråga om handläggningen av koncessionsärenden vad avser torv för energiändamål som tidigare denna dag beslutats av regering- en. Ändringen innebär att prövningen av sådana ärenden den 1 juli 1982 överförs till länsstyrelsen. Frågan om en sådan ändring anmäldes i den proposition om riktlinjer för energipolitiken som våren 1981 förelades riksdagen (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 187) och har också behandlats i den nyss nämnda promemorian Enklare regler om torvutvinning för energiän- damål.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1981/82: 99 118

7.2 Ändringar i gruvlagen

I MPU:s slutbetänkande Mineralpolitik föreslås som framgått av det tidigare att den i gruvlagen angivna kretsen av inmutningsbara mineral utvidgas med vissa industrimineral och metaller. Det gäller litium, tantal, tungspat, flusspat och vad som betecknas sällsynta jordartsmetaller.

Förslaget att utöka de inmutningsbara mineraliska ämnena har fått stöd av remiSSinstanserna. Under remissbehandlingen har också väckts förslag om att föra in ytterligare metaller och industrimineral i gruvlagen utöver de av MPU förordade bl. a. beryllium. niob, andalusit, diamant. kyanit, silli- manit och wollastonit. Av dessa förordar jag att niob tas in bland de inmutningsbara mineralen i gruvlagen. Skälet härför är att niob vanligen förekommer tillsammans med tantal och att en utvinning av dessa ofta förutsätter tillgodogörandet av båda metallerna. Övriga förslag kommer, tillsammans med andra förslag, att ytterligare övervägas inom industride- partementet. Jag ansluter mig således i huvudsak till vad som i detta hänseende föreslagits av MPU och återkommer i specialmotiveringen till förslagets detaljer. Gemensamt för de mineraliska ämnen som nu föreslås bli inmutningsbara är att deras förekomstsätt är sådant att det för framle- tande och undersökning av dem krävs systematiskt arbete. att den påvi- sade eller brutna råvaran skall ha ett sådant värde att det är möjligt att transportera den någorlunda långa sträckor och att det finns åtminstone någon grad av sannolikhet för att mineralet skall kunna utvinnas med lönsamhet i Sverige.

Anledningen till att utvinningen av de föreslagna mineralen av MPU föreslås regleras enligt gruvlagen och inte enligt minerallagen är att de normalt inte förekommer i sådana ytutbredda låghaltiga fyndigheter som minerallagen främst avser.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp en av MPU aktualiserad fråga om samordningen mellan gruvlag och minerallag i fråga om alunskifferföre— komster. Riksdagen har vid sin behandling av förslaget beträffande över- syn av gruv- och minerallagstiftningen särskilt angivit att denna fråga närmare bör analyseras (NU 1978/79:41, rskr 1978/79: 325).

I gruvlagen uppräknas grundämnen eller väldefinierade mineral med bestämd sammansättning. Alunskiffer är en bergart med varierande inne- håll; däri kan bl. a. förekomma vissa inmutningsbara metaller såsom vana- din. Enligt minerallagen fordras koncession för bearbetning av alunskiffer för att utvinna olja eller gas. Den nuvarande regleringen kan göra det nödvändigt att vad gäller bearbetning av alunskiffer samtidigt tillämpa gruvlagens bestämmelser om inmutning och utmål och minerallagens be- stämmelser om undersöknings- och bearbetningskoncession MPU har nu föreslagit att bearbetning av alunskiffer generellt skall omfattas av mineral- lagen och att i konsekvens härmed i gruvlagen görs undantag för utvinning av inmutningsbara mineral i den mån de ingår i alunskiffer. Jag ansluter

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 99 119

mig till detta förslag, som jag återkommer till i nästföljande avsnitt om

ändringar i minerallagen .

MPU har föreslagit också vissa andra smärre ändringar i gruvlagen:

— bergmästaren bör ges lagreglerad möjlighet att inhämta information om resultat av prospekteringsarbete också i de fall inmutning inte leder till utmål samt information om redan befintliga utmål, — rätten att bevilja förlängd undersökningstid enligt 3 kap. 5 5 andra stycket gruvlagen bör delegeras från statens industriverk till bergmäs- taren, — inmutaren bör bli skyldig att avstå från en inmutning på vilken han inte längre avser att bedriva undersökningsarbeten. — gruvägarens skyldighet enligt 6 kap. 4 och 5 åå att hushålla med malm- tillgångarna bör uttryckas så att han åläggs att iaktta en god hushållning med malm.

Vad gäller dessa förslag kan jag ansluta mig till att delegera rätten att bevilja förlängd undersökningstid enligt 3 kap. 5 5 andra stycket till berg- mästaren. vilket vunnit stöd i remissbehandlingen.

Förslagen i övrigt anserjag i vart fall inte bör genomföras nu. Frågan om lagreglerad möjlighet för bergmästaren till ytterligare information. som kan ha karaktär av affärshemligheter. anser jag behöver belysas ytterligare innan ställning tas ochjag avser att ta initiativ till ett uppdrag åt SGU att ta fram ytterligare beslutsunderlag. Förslaget att inmutaren skall bli skyldig att avstå från en inmutning på vilken han inte längre avser att bedriva undersökningsarbete har fått ett blandat mottagande bland remissinstan- serna. Jag delar den av bergmästaren i norra distriktet framförda uppfatt- ningen att förslaget inte bör genomföras, eftersom lagändringen kan föror- saka ett betydande administrativt merarbete utan motsvarande fördelar. De föreslagna ändringarna i 6 kap. 4 och 5 55 avser språkliga omskrivning- ar i förtydligande syfte.

Däremot anserjag att en fråga som aktualiserats av bergmästaren i norra distriktet bör föranleda en viss ändring av de sistnämnda paragraferna. Denne har föreslagit att skyldigheten att hushålla med malm skall omfatta också sådana inmutningsbara mineral som ej kan betecknas som malmer. Jag delar denna uppfattning och förordar att i 6 kap. 4 och 5 515 uttrycket "malm" ersätts med "mineral som omfattas av denna lag" och att uttryc- ket "misshushållning med malm" ersätts med ”misshushållning med mi- neral som omfattas av denna lag”. I anslutning härtill förordar jag också att i förtydligande syfte uttrycket "malm till någon av följande metaller" i 1 kap. 2 & första stycket 1 tas bort. Begreppet ”malm" anses inom gruvrät- ten ha den innebörden att däri ingående metall eller annat ämne skall vara ekonomiskt utvinningsbar. I detta ligger att frågan om en viss ansamling av mineral utgör ”malm” kan bedömas olika från tid till annan. lnmutnings- ansökningar görs ofta på svaga indikationer på malmförekomster och någon prövning av om någon ekonomiskt utvinningsbar ”malm" finns kan

• Sida 120
•  Original

Prop. 1981/82: 99 120

normalt inte göras förrän efter undersökningsarbete. Innebörden av 1 kap. 2 5 blir därför tydligare om punkten ] innehåller endast en uppräkning av de inmutningsbara metallerna utan hänvisning till begreppet ”malm". Ändringen påverkar givetvis inte innebörden av bestämmelsen i 1 kap. 5 5 om s.k. malmbevisning som förutsättning för rätt till utmål.

Under remissbehandlingen har också väckts vissa andra förslag till smärre ändringar i'gruvlagen. Jag förordar att ett av dem, som gäller ett förtydligande av 2 kap. 2 11 andra stycket, genomförs omedelbart. Ändring- en innebär att det i lagtexten klargörs att den ettårstid som där anges för det inmutningshinder som avses i paragrafen skall räknas från dagen för ingivandet av den nya ansökningen. Genom denna ändring får lagtexten en lydelse som bättre överensstämmer med motivet för bestämmelsen. Ansö- kan som inkommer under den tid inmutningshinder föreligger skall således kunna avslås på denna grund om ej dispens har givits.

1 övrigt bör gruvlagen anpassas till den nya myndighetsorganisation på mineralområdet som träder i kraft den 1 juli 1982. Det innebär bl.a. att "statens industriverk” bör utmönstras ur lagtexten. I enlighet med nyare lagstiftningsteknik bör i fortsättningen inte myndighetsorganisationen bin- das i lagtexten. I lagen bör därför — utom i besvärsbestämmelser och vissa andra fall där det är nödvändigt att peka ut myndigheten i fråga — hänvis- ning i stället göras till "myndighet som regeringen bestämmer" och utpe- kandet av myndigheten ske i verkställighctsbestämmelserna till lagen. Industriverkets uppgifter på mineralområdet skall som framgår av vad jag tidigare har anfört i allt väsentligt överföras till det ombildade SGU.

7.3 Ändringar i lagen om vissa mineralfyndigheter

Intresset för att utnyttja torv för energiändamål har ökat starkt i Sverige under de senaste åren. Riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90. NU 1980/81: 60, rskr 1980/811381) förutsätter också en väsent- ligt ökad torvanvändning. Som mål gäller att fram till år 1990 3 milj. ton olja skall ersättas med inhemska bränslen, främst skogsenergi och torv. Visserligen återstår mycket forsknings- och utvecklingsarbete innan en torvanvändning i stor skala kan etableras i Sverige. Det är dock mycket angeläget att stimulera tillväxten av företag som kan producera fasta bränslen baserade på torv och flis. Det gäller härvid att även främja mindre och medelstor produktion. I det sammanhanget har. bl.a. i riksdagen. riktats kritik mot att det koncessionsförfarande som f. n. gäller för torvut- vinning är ett hinder för tillkomsten av småskalig torvproduktion. I prop. 1980/81: 90 anmäldes att en översyn av gällande lagregler om torvutvinning skulle ske med inriktning på förslag till riksdagen det närmaste året.

Den aviserade översynen har redovisats i promemorian (Ds I 1981: 17) Enklare regler om torvutvinning för energiändamål. Promemorian och en sammanställning av remissyttrandena har fogats till protokollet i detta

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82: 99 121

ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2. Promemorian innehåller en utförlig redovisning för de rättsregler som gäller för torvutvinning och beskrivning av torvförekomster, torvanvändning. teknik för utvinning m.m.

De viktigaste rättsreglerna för täkt av bränntorv finns i minerallagen och i naturvårdslagen(1964: 822). För att få påbörja torvtäkt för energiändamål krävs enligt minerallagen ett Särskilt tillstånd. bearbetningskoncession. som fram till juli 1982 beviljas av regeringen och därefter av länsstyrelsen. Fastighetsägaren har dock rätt att utan sådan koncession bedriva täkt för eget husbehov så länge inte någon annan har fått bearbetningskoncession för den fyndighet det gäller. En bearbetningskoncession ger en principiell rätt att inom ett bestämt området utnyttja de torvfyndigheter som där finns. I koncessionen kan anges villkor i olika hänseenden om hur arbetet skall bedrivas och i övrigt finns allmänna bestämmelser om detta i mineral- lagen. Det finns också möjlighet att genom koncessionsvillkor om t.ex. royalty eller liknande avgift tillförsäkra staten ett visst ekonomiskt utbyte av verksamheten.

För annan torvtäkt än husbehovstäkt krävs vidare ett av länsstyrelsen beviljat täkttillstånd enligt naturvårdslagen . Det gäller även för annan täkt än för energiändamål. Prövningen är principiellt fristående från konces- sionsprövningen. I täkttillståndet preciseras mera i detalj hur täkten skall ske. Syftet är att garantera att denna bedrivs enligt en plan och i former som i möjligaste mån begränsar företagets inverkan på naturmiljön. Även frågan om återställning och efterbehandling av marken tas upp i ärendet.

För att få bearbetningskoncession krävs att sökanden visar att en bryt- värd torvfyndighet finns inom området. Det betyder att täkten måste föregås av visst undersökningsarbete. Också för sådant arbete kan beviljas tillstånd enligt minerallagen, undersökningskoncession. Fram tilljuli 1982 beslutar statens industriverk i flertalet sådana ärenden: därefter övertas alla ärenden om torvkoncessioner av länsstyrelserna. Undersöknings- koncession är inte obligatorisk, utan undersökningsarbete kan bedrivas fritt om fastighetsägaren och andra berörda rättighetshavare ger sitt till- stånd.

De nuvarande rättsreglerna har som nämnts fått viss kritik för att de verkar hindrande på tillkomsten av torvproduktion i mindre skala. Kriti- ken innebär i huvudsak att intressenter med stor utredningskapacitet snabbt kan få koncession på välbelägna torvmarker fastän förutsättningar finns för utvinning i lokal regi, att det omfattande och i tiden utdragna koncessionsförfarandet i sig verkar avskräckande och förhindrar lokala initiativ samt att koncessionsförfarandet medför kostnader och avgifter som kan verka avskräckande för mindre projekt. Kritiken har utmynnat i krav på lättnader i koncessionstvånget för torvproduktion i mindre skala.

I den nämnda promemorian konstateras att de motiv som föranledde att torv år 1974 intogs bland de koncessionspliktiga mineraliska ämnena allt- jämt är bärkraftiga. Däremot finns enligt promemorian skäl att anpassa

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/82: 99 1 Ik) k)

lagstiftningen till undvikande av de hinder för torvtäkt i mindre skala som omnämnts i kritiken mot det gällande regelsystemet. Detta bör ske på så sätt att torvproduktion i mindre skala tillåts utan koncession. I promemo- rian föreslås en ändring av minerallagen av innebörd att torvfyndigheter understigande 50 hektar fritt skall få bearbetas av fastighetsägaren själv eller någon som har dennes tillåtelse. Möjligheten för annan att få konces- sion avses kvarstå. dock att fastighetsägaren i konkurrensfall skall ha visst företräde att utvinna torven. Vidare föreslås ett förstärkt skydd för på— gående husbehovstäkt, om koncession skulle beviljas för annan än fastig- hetsägaren.

De allra flesta remissinstanserna har ställt sig positiva till en utvidgad rätt till torvtäkt utan koncession. Bland dessa finns dock skilda uppfatt- ningar om lämpligheten av den föreslagna arealgränsen. Vissa har tillstyrkt gränsen 50 hektar medan några har föreslagit en högre gräns och andra att utvinning med fastighetsägarens medgivande skall kunna ske utan konces- sion oavsett fyndighetens storlek. Till den sistnämnda gruppen hör bl.a. statens industriverk och bergmästarna. Svagheterna i ett system med koncessionsfrihet intill en viss övre gräns anses framför allt ligga i gräns- dragningssvårigheterna, orättvisa med två skilda regelsystem och risker för orationell torvproduktion.

För egen del vill jag framhålla följande. Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen att nuvarande bestämmelser om torvutvinning i vissa fall kan försvåra tillkomsten av torvproduktion i mindre skala och att regelsystemet bör anpassas med hänsyn till detta. En ökad torvproduktion är angelägen och det är viktigt att inga onödiga administrativa hinder finns för en sådan. Att prövningen av alla koncessionsärenden som gäller torv nu överförs till länsstyrelsen ingår också som ett led i att göra det admini- strativa förfarandet enklare. Denna överföring innebär bl.a. ökade möjlig- heter att samordna koncessionsprövningen och täkttillståndsprövningen.

Vad gäller de föreslagna lättnaderna i koncessionsplikten för fastighets- ägaren anser jag i likhet med bl.a. statens industriverk och bergmästarna att en arealgränsregel medför stora nackdelar och att en bättre lösning är att inte införa en regel av detta slag. En sådan ordning gäller för övrigt enligt minerallagen såvitt avser bearbetning av alunskiffer, stenkol och lera. Reglerna blir då enkla och lätt tillämpbara. Naturvårdssynpunkterna tillgodoses i ärendet om täkttillstånd.

Borttagandet av koncessionstvånget för att vinna den önskade admini- strativa förenklingen innebär att den övergripande avvägning mellan olika intressen med möjlighet att utforma villkor med hänsyn härtill som ligger i koncessionsprövningen faller bort i ett stort antal fall. Det finns emellertid torvmarker där motstående intressen av speciella slag gör en koncessions- prövning särskilt angelägen. Jag tänker särskilt på vissa för renskötseln viktiga myrmarker men också bearbetning av andra torvmarker kan vara angeläget att pröva med hänsyn till något särskilt motstående intresse. Jag

• Sida 123
•  Original

Prop. 1981/82: 99 123

har i det föregående berört denna fråga. Med hänsyn till det nu sagda föreslår jag att en regel införs om att länsstyrelsen. om den finner ett sådant fall föreligga. Skall besluta att koncession skall krävas för bearbet- ning av den aktuella fyndigheten. Frågan om sådan prövning behandlas antingen efter särskild begäran av den som avser att påbörja bearbetning elleri samband med att denne söker täkttillstånd.

I övrigt ansluterjag mig till förslaget om förstärkt skydd för husbehovs- täkt, vilket fått stöd av det helt övervägande antalet remissinstanser. Jag förordar dock en något annorlunda utformning av bestämmelsen än i promemorian, vilketjag återkommer till i specialmotiveringen.

Som framgått av vad jag tidigare anfört ansluterjag mig också till MPU :s förslag att all undersökning och utvinning av alunskiffer skall omfattas av minerallagen . F.n. gäller detta endast om syftet är att ur skiffern utvinna olja eller gas. Utvinning av uranhaltigt mineral regleras också enligt mine- rallagen oavsett om det förekommer i alunskiffer eller annorstädes. Vad avser övergångsbestämmelser återkommerjag i det följande i specialmoti- veringen.

Slutligen bör också minerallagen anpassas till den nya myndighetsor- ganisation på mineralområdet som träder i kraft den 1 juli 1982. Det innebär bl.a. att "statens industriverk" bör utmönstras ur lagtexten. I enlighet med vad jag i det föregående har anfört om gruvlagen i samma fråga bör minerallagen , utom när det är nödvändigt att peka ut viss myn- dighet. i fortsättningen hänvisa till "myndighet som regeringen bestäm-

" mer . 7.4 Ändring i lagen om kontinentalsockeln

Den ändrade myndighetsorganisationen på mineralområdet föranleder också att i besvärsreglerna i 15 5 lagen om kontinentalsockeln ”statens industriverk" bör bytas ut mot "Sveriges geologiska undersökning".

8. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom industridcpartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i gruvlagen (19741342)

2. lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter

3. lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln.

9. Specialmotivering

9.1. Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

I fyra paragrafer (4 kap. 40 ä, 6 kap. 11 och 12 155. 10 kap. 10 5) har ”statens industriverk” bytts ut mot "myndighet som regeringen bestäm-

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82: 99 124

1kap.zs

Ändringen innebär att de inmutningsbara mineraliska ämnena utökats med metallerna litium. lantan, cerium, praseodym, neodym. europium. samarium, prometium, yttlium. gadolinium. terbium. dysprosium, hol- mium. erbium, tulium, ytterbium, lutetium, skandium. niob och tantal samt mineralen tungspat och flusspat. Bakgrunden till förslaget har be- handlats i det föregående. I förhållande till mineralpolitiska utredningens (MPU) förslag har torium, som regleras i minerallagen , utgått samt niob tillkommit. Vidare har av skäl som behandlats i det föregående hänvisning- en till de inmutningsbara ämnenas ”malm" tagits bort.

2kap.2.€l

I andra stycket har gjorts ett förtydligande tillägg att utgångspunkten för beräkningen av ettårstiden skall vara tiden för ingivande av den nya ansökningen. Den sakliga ändring som i övrigt gjorts är att "statens indu- striverk" ersatts med "myndighet som regeringen bestämmer".

skapss

6 kap. 4 och 5 5.5

De sakliga ändringar som gjorts i dessa paragrafer är att "malm” på två ställen ersatts med "mineral som omfattas av denna lag". Frågan har behandlats i det föregående.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1981/82: 99 125

11 kap. 15

Den sakliga ändring som skett är att uppgiften att utöva tillsynen över efterlevnaden av lagen lagts direkt på bergmästarna. Den centrala myn- dighetens befattning med egentliga tillsynsuppgifter har i praktiken varit mycket begränsad. Det ursprungliga gemensamma ansvaret har haft sin bakgrund i att statens industriverk varit chefsmyndighet för bergsstaten. Lagen har nu utformats i överensstämmelse med hur tillsynen praktiskt är utformad.

Övergångsbestämmelser

Den utökade kretsen av inmutningsbara mineral innebär att övergångs- bestämmelser behövs för det fall att undersökningsarbete eller utvinning pågår vid ikraftträdandet. Detta torde dock i praktiken ske i endast begrän- sad omfattning. Bestämmelsen innebär att sådant arbete får fortgå under förutsättning att tillstånd söks inom ett år från ikraftträdandet. Frågan om fortsatt arbete blir sedan beroende av den slutliga prövningen av ansök- ningen. En motsvarande övergångsbestämmelse intogs i minerallagen vid dess tillkomst år 1974 (punkt 8).

Det behövs vidare övergångsbestämmelser i fråga om sådana eljest inmutningsbara mineral som i och med att de ingår i alunskiffer inte längre skall kunna inmutas. Regeln har den innebörden att en tidigare beviljad inmutningsrätt inte längre medför rätt till utmål för att utvinna sådana mineral. lnmutaren blir i stället tvungen att följa minerallagens regler för utvinning av alunskiffer. För redan beviljade utmål tillämpas äldre bestäm- melser.

9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndig- heter

I 15 15 har "statens industriverk" bytts ut mot "myndighet som regering- en bestämmer". Vidare har i 46 och 47 135 "statens industriverk" och "industriverket” bytts ut mot ”Sveriges geologiska undersökning”. 1 öv- rigt har utan att det särskilt berörs i det följande en språklig modernisering gjorts i de paragrafer som ändras.

l & Ändringen innebär att i fortsättningen utvinning av alunskiffer generellt omfattas av minerallagen . Frågan har berörts i den allmänna motiveringen.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82: 99 126

2 5

9 5

I ett nytt tredje stycke har tillkommit bestämmelsen om det utökade skydd för husbehovstäkt som har behandlats i avsnitt 7.3 . Bestämmelsen innebär att om bearbetningskoncession meddelas för en fyndighet där husbehovstäkt pågår, koncessionen skall förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägarna att på skäliga villkor även i fortsättningen få torv för sitt husbehov. Undantag från denna regel kan dock göras om särskilda skäl föreligger. Bestämmelsen är utformad så att det är möjligt att ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Det bör i flertalet fall vara möjligt för exploatören och fastighetsägaren att själva komma över— ens. Om en effektiv utvinning etableras torde det i flertalet fall vara mer rationellt att fastighetsägaren får sitt husbehov täckt av exploatören på skäliga villkor än att fastighetsägaren själv bryter torven. Om inte överens- kommelse kan nås får koncessionsmyndigheten pröva frågan om villkor skall föreskrivas till skydd för husbehovstäkten och hur detta i så fall skall utformas.

Under remissbehandlingen har framförts att en risk finns för att "sken- täkter" anläggs. Om en täkt har sådan karaktär är detta givetvis ett särskilt skäl att inte skydda den vid beviljandet av koncession.

10 & I ett nytt fjärde stycke erinras om den regel om villkor till skydd för husbehovstäkt som tillkommit i 9 & tredje stycket.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82: 99 127

40 5

Övergångsbestämmelse

Då från och med den 1 juli l982 all undersökning och bearbetning av alunskiffer skall regleras enligt minerallagen "behövs övergångsbestäm- melser för det fall att undersökningsarbete eller utvinning pågår vid ikraft- trädandet. Bestämmelsen innebär att sådant arbete får fortgå under förut- sättning att tillstånd, om sådant behövs. söks inom ett år från ikraftträdan- det. Frågan om fortsatt arbete blir sedan beroende av den slutliga pröv- ningen av ansökningen. En motsvarande övergångsbestämmelse intogs i minerallagen vid dess tillkomst 1974 (punkt 8). Till den del frågan berör inmutningsbara mineral finns ytterligare bestämmelser i övergångsbestäm- melserna till ändringar i gruvlagen.

10. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen dels ]. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om mineralpolitiken

dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till ändringar i

2. gruvlagen (1974: 342).

3. lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter. och

4. lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln dels föreslår riksdagen att

5. vad gäller verksamheten vid nuvarande Sveriges geologiska un-

dersökning a. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 366000 kr.,

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82: 99 128

b. till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m.m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 278000 kr.,

6. vad gäller verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning efter den 30juni 1982 a. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation som! myndighetsuppgifter och information för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av (>I 385 000 kr., b. till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budget- året 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservations- anslag av 800000 kr.,

7. vad gäller verksamheten vid uppdragsbolag inom geoområdet a. för teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet över- föra tillgångar från Sveriges geologiska undersökning i enlighet med vad jag har förordat, b. till Teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet m.m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/ 82 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 40 000000 kr. , c. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier för lån som uppdragsbolaget tar upp intill ett belopp av 40 000 000 kr. ,

8. till Bergsstaten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudti- teln anvisa ett förslagsanslag av 2076 000 kr..

9. vad gäller verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom a. till Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsun- dersökningar för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 58 400 000 kr., b. nämnden för statens gruvegendom för prospekteringsstöd får disponera de för prospekteringsändamål anvisade medlen i enlig- het med vad jag har anfört, c. bemyndiga regeringen att under budgetåren 1983/84 — 1985/ 86, i enlighet med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst 38000000 kr. för budgetåret l983/84. 25 000000 kr. för budgetåret 1984/85 och 16000000 kr. för budgetåret 1985/86, d. till Statens gruvegendom: Egendomsjörvaltning m.m. för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett för- slagsanslag av 7470 000 kr.. 10. upphäva samtliga beslut om att vissa områden skall utgöra

statsgruvefält i enlighet med vad jag har förordat.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82: 99 129 11 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens hemstäl- lan.

9 Riksdagen I98l/82. ! saml. Nr 99

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 99 130 Bilaga 1

Promemorian (Ds I 1981: 17) Enklare regler om torvut- vinning för energiändamål

3.3. Miljöskyddslagen (1.969: 387)

Miljöskyddslagen (ML) innehåller bestämmelser till skydd mot vatten- förorening. luftförorening. buller och andra störningar. Lagen är tillämplig på bl.a. användning av mark. byggnad eller anläggning på lsätt som kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde. om an- vändningen inte utgör byggande i vatten (1 å). Den är också tillämplig på användning av mark. byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening. buller. skakning. ljus eller annat sådant, om störningen inte är helt tillfällig.

Åtgärd eller användning som omfattas av lagen kallas miljöfarlig verk- samhet. Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder. tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet (5 å). Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranle- da olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått vidtas. får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger (6 å). Skulle den befarade olägenheten innebära att ett stort antal människor får sina lev- nadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt. får enligt samma paragraf verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt ML. om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som vill utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten (9 å). Sådan frivillig tillståndsprövning sker endast undantagsvis. Med stöd av 10 å, vari regeringen i fråga om miljöfarlig verksamhet fått vittgående befogen- heter att föreskriva krav på tillstånd eller anmälan. har i 2 å miljöskydds- förordningen (1981:574) föreskrivits bl.a. att vissa slag av fabriker eller andra inrättningar som angivits i en särskild bilaga till förordningen inte får anläggas utan tillstånd. Torvtäkt är inte f.n. tillstånds- eller anmälnings- pliktig enligt miljöskyddsförordningen.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1981/82: 99 140

3.4. Byggnadslagen (1947: 385)

Också vissa bestämmelser i byggnadslagen (BL) kan ha betydelse för torvutvinning. Det gäller framför allt vid uppförandet av förbränningsan- låggningar. Främst är lagens planbestämmelser aktuella men i vissa fall också bestämmelserna i 136 a å om prövning av industriell verksamhet.

Enligt 136 a å BL skall tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet. som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade matk- och vattentillgångat prövas av regeringen i den omfattning som sägs i lagrummet. Sålunda skall nyanlägg- ning av vissa verksamheter som anges i paragrafens andra stycke alltid prövas om regeringen inte för visst fall medger undantag från prövnings- skyldigheten. I övrigt gälleri huvudsak att utvidgning av dei 136 a å andra stycket angivna verksamheterna och nyanläggning eller utvidgning av and- ra verksamhetcr som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar skall prövas om regeringen beslutar därom i det enskilda fallet. '

Regeringens beslut enligt 136 a å BL är bindande för den fortsatta pröv- ningen enligt BL och ML. Det ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd att vid prövning enligt ML föreskriva de villkor för verksamhe- ten som krävs från miljöskyddssynpunkt. i den mån frågan inte är reglerad genom regeringens beslut.

3.5. Vattenlagen (1918: 523)

I 7 kap. vattenlagen (VL) finns bestämmelser om torrläggning av mark genom dikning. vattenavledning eller invallning. Enligt 7 kap. 35 å blir bestämmelserna om dikning tillämpliga vid torrläggning av kärr. mosse eller annan vattendränkt mark. Om en sådan åtgärd vållar märkbar inver- kan på vattenförhållandena i vattendrag. sjö eller annan vattensamling. gäller bestämmelserna i 7 kap. om vattenavledning.

Dikning på egen mark fordrar inget tillstånd enligt VL. Om man däremot t. ex. vill ta upp ett dike på annans mark eller leda vatten till annans dike. fordras tillstånd, om överenskommelse inte träffas (36 å). Några bestäm- melser om skydd för allmännna intressen vid dikning finns inte i VL.

För vattenavledning fordras tillstånd, om detär sannolikt att allmän eller enskild rätt skadas av företaget (45 å). Då skall en prövning av såväl företagets ekonomiska tillåtlighet som dess tillåtlighet med hänsyn till motstående allmänna intressen. t. ex. fisket och naturvården ske.

Tillståndsprövningen av diknings- och vattenavledningsföretagen sker vid förrättning enligt bestämmelser i 10 kap. VL.

1 remiss till lagrådet den 22januari 1981 med förslag till en ny vattenlag m.m. har regeringen föreslagit en skärpt tillståndsplikt för dikningar och att sådana företag skall tillåtlighetsprövas också med hänsyn till mot- stående allmänna intressen.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1981/82: 99 141

3.6. Rennäringslagen (1971: 437")

I rennäringslagen finns bestämmelser om renskötselrätt. Renskötselrät- ten innebär rätt för den som är av samisk härkomst att enligt lagen begagna mark och vatten inom vissa områden för sig och sina renar.

Enligt 26 å rennäringslagen kan regeringen förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde. när markområdet behövs för vissa ändamål av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Medför ett upphä— vande av renskötselrätt skada eller olägenhet för bl.a. renskötseln skall ersättning utgå (26 å). Enligt 30 å gäller vidare att renskötselns åretrunt- betesmarker inte får användas på sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan mån än som följer av förordnande enligt 26 å. Detta hindrar dock ej att mark används i enlighet med fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

3.7. Förhållandet mellan minerallagen och annan lagstiftning

Som nämnts i avsnitt 3.1 finns i minerallagen (3 å) en erinran om att koncessionerad verksamhet är underkastad annan lagstiftning om bl.a. användning av mark och vatten. Tillståndsprövning enligt miljöskyddsla- gen. vattenlagen eller naturvårdslagen kan således komma att krävas för koncessionerad verksamhet. För annan torvtäkt än för husbehov krävs som framgått av det tidigare täkttillstånd. Att prövning enligt annan lag- stiftning sker principiellt fristående från koncessionsprövningen innebär att det därvid är möjligt att t.o.m. förbjuda eller omöjliggöra koncessio- nerad verksamhet. I koncessionsärendenas beredning ingår emellertid att yttranden inhämtas från olika myndigheter så att företagets inverkan på motstående intressen kan bli föremål för en allmän bedömning redan i koncessionsärendet. Vid prövning av bearbetningskoncessioner ingår en övergripande avvägning mellan intresset av torvutvinning och naturvårds- intresset som ett viktigt lcd.

När det gäller förhållandet mellan minerallagen och rennäringslagen bör framhållas att markanvändningsförbudet i 30 å rennäringslagen enligt en uttrycklig föreskrift inte hindrar att mark används för företag vars tillåt- lighet skall prövas i särskild ordning. Detta medför bl. a. att markanvänd- ningsförbudet inte hindrar verksamhet som utövas med stöd av koncession enligt minerallagen (jfr. härom prop. 197115] s. 126—130). Vid en konces- sionsprövning enligt minerallagen ingår en avvägning mellan torvutvin- ningsintresset och i förekommande fall renskötselns intressen.

[ sammanhanget finns också anledning att beröra förhållandet mellan minerallagen och lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. (inskränkningslagen).

Enligt inskränkningslagen får "kontrollsubjekt". dvs. utländsk medbor- gare. utländskt företag eller svenskt företag. som står eller kan stå under

• Sida 142
•  Original

Prop. 1981/82: 99 142

utländskt inflytande, inte utan särskilt tillstånd här i riket förvärva fast egendom eller inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmu- tad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. För torvutvinning behövs f. n. inget sådant tillstånd. ] betänkandet (SOU 1978: 73) "Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m.m." föreslås bl.a. att tillståndsplikten ut- vidgas till att omfatta förvärv även av rättigheter till sådana mineralfyn— digheter som inte är inmutningsbara enligt gruvlagen. alltså även torvfyn- digheter. Betänkandet bereds för närvarande inomjustitiedepartementet. De grunder som uppbär inskränkningslagen beaktas vid prövningen enligt minerallagen av frågor om koncession resp. frågor om tillstånd till överlåtelse av koncession. Det innebär att när koncessionsmyndigheten tar ställning till lämpligheten från allmän synpunkt av en sökande som är kontrollsubjekt också denna omständighet vägs in vid bedömningen.

4. Överväganden och förslag

Intresset för att utnyttja torv för energiändamål har ökat starkt i Sverige under de senaste åren. Detta har medfört att praktiska erfarenheter nu har vunnits om ändamålsenligheten av de rättsregler som gäller för sådant utnyttjande. I olika sammanhang har mot den nuvarande ordningen riktats kritik av framför allt den innebörden att det nuvarande koncessionsförfa- randet hindrar tillkomsten av torvproduktion i mindre skala. Vissa motio- ner om ändrade regler i olika avseenden behandlades av riksdagen våren 1981 i samband med ställningstagandet till prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken. Med hänvisning till den i propositionen (s. 187) avise- rade översynen av gällande lagregler på området med inriktning på förslag till riksdagen under det närmaste året avstyrkte näringsutskottet motioner- na och riksdagen beslöt i enlighct härmed (NU 1980/81:60. rskr 1980/ 81: 381). En närmare redogörelse för detta finns i avsnitt 1 .

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 förutsätter en väsentligt ökad torvanvändning. Som mål gäller att fram till år 1990 3 milj. ton olja skall ersättas med inhemska bränslen. i huvudsak skogsenergi och torv. Innan en torvanvändning kan etableras i stor skala. återstår dock alltjämt mycket forsknings- och utvecklingsarbete samt att erfarenheter vunnits från praktisk försöksverksamhet. Det gäller bl.a. att klarlägga miljömäs- siga konsekvenser och ekonomiska ("förutsättningar för torvprojekt av olika slag.

Alla möjligheter att stimulera tillväxten av företag som kan producera fasta bränslen baserade på torv och llis bör tas till vara. Länsstyrelserna har nu kartlagt möjligheterna att öka användningen av inhemska bränslen i landets energiförsörjning. Enligt deras beräkningar kan en ökad använd-

• Sida 143
•  Original

Prop. 1981/82: 99 143

ning av inhemska bränslen ge en sysselsättningsökning på 5000—7000 årsverken, varav 2/3 skulle tillfalla skogslänen. Stöd till ökad användning av inhemskt bränsle kan ges av den s.k. oljeersättningsfonden enligt förordningen (1980: 1085) om statligt stöd för att ersätta olja, m.m.

Det är mot den bakgrunden som möjligheten att med förenklade rätts- regler stimulera mindre och medelstor produktion skall ses. En sådan stimulans är angelägen från både energipolitisk och regionalpolitisk syn- punkt. Om det blir lättare att utvinna torv i mindre skala skapas bättre förutsättningar för verksamhet som inte minst i glesbygd kan kombineras med jord- och skogsbruk samtidigt som olja ersätts med en inhemsk råvara.

Den förenkling i tillståndsförfarandet som närmast kommer i fråga är att i större utsträckning tillåta täkt av bränntorv i mindre skala utan konces- sion. F.n. får bränntorv brytas utan koncession endast om det sker för husbehov och bara så länge inte någon annan har bearbetningskoncession. Det gäller i så fall att göra en lämplig avvägning så att bättre förutsättningar skapas för lokala projekt utan att torvtillgångar som bättre kunde tas till vara i ett större sammanhang görs svår- eller oåtkomliga för detta. Denna fråga behandlas i avsnitt 4.2 , där också frågan om förstärkt skydd för husbehovstäkt tas upp.

I avsnitt 4.3 behandlas det i 1981 års proposition om riktlinjer för energipolitiken aviserade förslaget om ändrad beslutsordning för torv- koncessioner. Förslaget innebär att länsstyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1982 skall fatta samtliga beslut om tillstånd till torvtäkt.

Avsnitt 4 .4 behandlar frågan om skyddet för rennäringen vid torvutvin- ning.

I avsnitt 4.5 behandlas slutligen lagtekniska frågor m.m.

4.2 Ökade möjligheter till torvtäkt utan koncession m. m.

4.2.1. NuvarandeRifhållanden

De viktigaste bestämmelserna som reglerar täkt av bränntorv finns i den s.k. minerallagen (1974: 890) och i naturvårdslagen (1964: 822). En närma- re redogörelse för dessa bestämmelser finns i avsnitt 3.1 och 3.2 . För att få påbörja torvtäkt krävs enligt minerallagen ett särskilt tillstånd, bearbet- ningrkoncessian. som beviljas av regeringen efter beredning av statens industriverk. Fastighetsägaren har dock rätt att utan sådan koncession bedriva torvtäkt för husbehov så länge inte någon annan har fått bearbet- ningskoncession för den täkt det gäller. Koncessionen ger en principiell rätt att inom ett bestämt område utnyttja de torvfyndigheter som där finns. ] koncessionen kan anges villkor i olika hänseenden om hur arbetet skall bedrivas och i övrigt finns allmänna bestämmelser om detta i minerallagen . Det finns också möjlighet att genom koncessionsvillkor om t. ex. royalty eller liknande avgift tillförsäkra staten ett visst ekonomiskt utbyte av

• Sida 144
•  Original

Prop. 1981/82: 99 144

verksamheten. I de fall där denna fråga varit aktuell har regeringen i koncessionsvillkoren föreskrivit att staten skall ha andel med hälften i fyndigheten. ] hittillsvarande praxis har dock — utom i något fall — beslu- tats att produktionsavgift ej skall utgå för åren fram till och med 1990. Bakgrunden har varit osäkerheten om projektens ekonomiska utfall och en önskan från statsmakterna att stimulera en framväxande torvverksamhet. l koncessionsbesluten har angivits att denna fråga åter kan tas upp vid angiven tidpunkt och då bedömas mot bakgrund av de ekonomiska erfa- renheterna av torvutvinning i landet. Endast del i vinst förutsätts kunna utgå.

För täkt krävs vidare ett av länsstyrelsen beviljat täkttillstånd som prövas enligt naturvårdslagen . Prövningen är principiellt fristående från koncessionsprövningen: angående förhållandet mellan minerallagen och naturvårdslagen se avsnitt 3.7 . I täkttillståndet preciseras mera i detalj hur täkten skall ske. Syftet är att garantera att denna bedrivs enligt en plan i former som i möjligaste mån begränsar företagets inverkan på naturmiljön. Även frågan om återställning/efterbehandling av marken tas upp i ärendet.

För att få bearbetningskoncession krävs att sökanden visar att en bryt- värd torvfyndighet finns inom området. Det innebär att täkten måste föregås av visst undersökningsarbete. Också för sådant arbete kan beviljas tillstånd enligt minerallagen . undersökningskonc'ession. [ flertalet fall är det statens industriverk som beslutar i ett sådant ärende. Undersöknings- koncession är dock inte obligatorisk. vilket innebär att undersökningsar- bete får bedrivas med s.k. markägarmedgivande (tillstånd av fastighets- ägare och vissa andra rättighetshavare). Det innebär att anledning inte finns att tillgripa undersökningskoncession annat än under speciella förut- sättningar. Skäl till ansökan om undersökningskoncession är framför allt att markägarmedgivande inte kan fås, att ensamrätt för undersökningsar- bete önskas eller att en myndighetsbedömning på ett tidigt skede är önsk- värd med hänsyn till motstående markanvändningsintressen. Ytterligare en anledning kan vara att sökanden vill ha garantier om bearbetnings- koncession. En undersökningskoncession kan nämligen förenas med rätt till bearbetningskoncession om en brytvärd fyndighet påträffas, dvs. en fyndighet som kan ekonomiskt tillgodogöras. l praxis förekommer också att innehavaren av en undersökningskoncession ges s.k. företrädesrätt till bearbetningskoncession. Det innebär att frågan om bearbetningskonces- sion över huvud taget skall ges fortfarande står helt öppen. men att bear- betningskoncession inte får ges åt någon annan under den tid som företrä- desrätten gäller.

[ minerallagen regleras koncessionshavarens rättigheter och skyldighe- ter i förhållande till fastighetsägaren. I stort sett är de desamma som en inmutares enligt gruvlagen ( 1974: 342). Rätten att utvinna ijorden förekom- mande mineraltillgångar regleras i Sverige enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och jordäganderättssystemet.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1981/82: 99 145

Inmutningssystemet innebär i princip att den som fått inmutningsrätt till en fyndighet får ensamrätt till denna. [ gruvlagen anges de inmutningsbara mineralen, som framför allt utgörs av malm till vissa metaller som guld. silver. koppar och järn. Principen för koncessionssystemet är att rätten att eftersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter fri prövning av staten. Det ger därmed ett starkare samhällsinflytande än inmutningssystemet. Enligt minerallagen gäller koncessionssystemet utom för torv också för i huvudsak olja. gas. alunskiffer. stenkol, vissa leror och uran. För mineral som faller utanför inmutnings- eller koncessionssystemet gällerjordägan- derättssystemet, som innebär att utnyttjanderätten tillkommerjordägären. Det betyder att fyndigheterna utan dennes medgivande inte kan utvinnas annat än om förutsättningar finns för expropriation.

Reglerna i gruvlagen och minerallagen innebär således att rätten till de mineral som omfattas av denna lagstiftning kan undandragas jordägaren. Det sker i särskild ordning genom beslut av statlig myndighet. Både enligt gruvlagen och minerallagen gäller att den mark som behöver tas i anspråk skall anvisas vid en särskild förrättning som leds av en bergmästare. Markanvisningen betyder inte att jordägaren mister äganderätten till mar- ken utan endast dispositionsrätten. Denna återgår tilljordägaren då gruv- rättigheten upphör. Jordägaren är också berättigad till full ersättning för skada och intrång. Däremot har han inte rätt till ersättning för själva fyndigheten, i det här fallet bränntorven. En motsvarande ersättningsrätt har också andra som lider skada eller intrång. t.ex. servitutshavare.

De skäl som ligger bakom att torv för energiändamål omfattas av koncessionssystemet sammanfattas i förarbetena till minerallagen ( prop. 1974: 146 s.151 f) på följande sätt:

"Torvtäkt i sådan omfattning att den nämnvärt kan påverka den svenska energiförsörjningen innebär åtskilliga problem. Genom att stora arealer måste tas i anspråk måste man försäkra sig om att inte splittring av torvmarkerna på olika fastigheter hindrar att en från allmän synpunkt önskvärd torvtäkt äger rum. Eftersom torvtäkt kan medföra skadeverk- ningar från naturvårds- och miljösynpunkt. måste man vidare se till att torvtäkt förläggs till platser där den gör minst skada från dessa synpunkter. Genom ett koncessionstväng skapas förutsättningar att förebygga en fram- tida värdestegring på torvmark. som beror på torvens användning för energiändamål. Härigenom kan samhället också se till att rätten till torv- täkt för energiändamål anförtros företag som har nödvändiga tekniska och ekonomiska resurser att på ett rationellt sätt exploatera bränntorv. En annan fördel är att koncessionsområdena utan hinder av splittrad fastig- hetsindelning kan ges en omfattning som skapar möjligheter till en rationell ekonomiskt bärkraftig torvförädlingsverksamhet. Vidare medger konces- sionssystemet att samhället genom lämpliga villkor och möjlighet att åter- kalla koncessionen på ett verksamt sätt kan kontrollera att koncessionen utnyttjas effektivt. Vill samhället skaffa sig ytterligare inflytande över torvförädlingsverksamheten. kan koncession ges åt statligt företag eller åt annan med förbehåll om statligt deltagande. När det gäller att förebygga

• Sida 146
•  Original

Prop. 1981/82: 99 146

värdestegringar är också koncessionssystemet ett enklare och mera tillför- litligt instrument än vad värdering enligt presumtionsregeln i expropria- tionslagen skulle vara. om man valde att expropriera behövlig mark i stället för att införa koneessionstvång. Genom lämpligt avvägda avgifter kan tillses att torvens i framtiden eventuellt ökande värde som naturtill- gång tillfaller det allmänna. Ett tungt vägande argument är också att koncessionssystemet erbjuder möjligheter till en samhällsekonomiskt rim- lig avvägning mellan å ena sidan energipolitiska intressen och å andra sidan motstående och enskilda intressen".

Antalet koneessionsansökningar för torv har under de senaste åren ökat mycket kraftigt. Koncessionssystemet förutsätter att myndigheten vid till- fället för beslut om koncession har tillräckligt underlag för att kunna göra en någorlunda realistisk bedömning av projektet och dess verkningar. Det betyder att ett visst remiss- och kungörandeförfarande med åtföljande tidsåtgång är ofrånkomligt. Lagstiftningen ger dock utrymme för att anpas- sa detta förfarande till projektets beskaffenhet och arten av motstående intressen.

Oljeersättningsdelegationens torvgrupp redovisade våren 1980 i en rap- port (Ds I 1980: 3) "Torv för energisektorn" en lägesredovisning, hinder- analys och förslag till åtgärder i fråga om användningen av svensk torv för energiändamål. I rapporten framhölls bl. a. att den långa tiden för erhål- lande av tillstånd — ca två år från ansökningsdagen — var en faktor som verkade hämmande för igångsättande av torvprojekt. Förslag lämnades på ett antal åtgärder för att bl. a. förenkla tillståndsgivningen. Dessa har nu genomförts och haft till effekt att handläggningstiden har minskat väsent- ligt.

Den kritik som kommit till uttryck i bl. a. riksdagsmotioner går ut på att nuvarande rättsregler hindrar produktion i mindre skala och innebär i huvudsak följande.

1. Intressenter med stor utredningskapacitet kan snabbt få koncession på välbelägna torvmarker fastän förutsättningar finns för utvinning i lokal regi.

2. Det omfattande och i tiden utdragna koncessionsförfarandet verkar i sig avskräckande och förhindrar lokala initiativ.

3. Koneessionsförfarandet medför kostnader och avgifter som kan verka avskräckande för mindre projekt.

Som ett ytterligare skäl mot att torv omfattas av koncessionslagstiftning- en har anförts att markägaren om någon annan bryter torv borde få ersätt- ning för torven som sådan. Den ersättning som lämnas för själva marken är som regel mycket ringa.

Hänvisningar till S4-2-1

4.2.2. Utvidgad rätt till torvtäkt utan koncession

De motiv som föranlett att utvinning av torv för energiändamål omfattas av koncessionslagstiftningen äger i allt väsentligt fortfarande giltighet.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1981/82: 99 147

Bakgrunden till införandet av koncessionstvång för sådan torvutvinning var 1973—74 års energikris. Vid denna tid ansågs torv för energiändamål inte ha något ekonomiskt värde. Det kunde dock inte uteslutas att i framtiden de svenska torvmarkerna kunde komma till praktisk användning för utvinning av energi. Det var därför motiverat med en lagstiftning varigenom staten vid behov kunde få till stånd och styra täkt av bränntorv. Utvecklingen på energiområdet har nu på kort tid blivit sådan att torvtill- gångarna i landet kan få en inte obetydlig roll i vår energipolitik och försörjningsberedskap på energiområdet.

Vad frågan nu gäller är att anpassa lagstiftningen med hänsyn till de hinder för torvtäkt i mindre skala som koncessionstvånget i vissa fall kan medföra och som kommit till uttryck i kritiken mot det gällande regelsyste- met. Det är uppenbart att motiven för ett koncessionstvång är svagare när det gäller dessa torvfyndigheter. Redan enligt nuvarande lagstiftning får torvtäkt ske för husbehov utan koncession. För företag med inriktning på storskalig produktion krävs torvfyndigheter av stor omfattning. Det inne- bär att utvinning av mindre fyndigheter i första hand kan bli aktuell för husbehov och i samband med jord- och skogsbruk grundad på ägandet eller för uppvärmning i närbelägna mindre samhällen och industrier. Konces- sionsförfarandet kan säkerligen verka hämmande på benägenheten att påbörja utvinning i sådan mindre eller medelstor skala. Statens behov av att genom koncession utöva kontroll över denna typ av företag är i detta fall mindre uttalat. Naturvårdssynpunkterna tillgodoses vid prövningen i ärenden om täkttillstånd, som krävs vid alla torvtäkter utom rena husbe- hovstäkter. Det finns således skäl att ändra minerallagen så att torvpro- duktion i mindre skala kan ske utan koncession. Lagändringen måste dock ske på sådant sätt att möjligheterna att främja det allmänna intresset vad gäller energiförsörjningen behålls i de fall där det är motiverat.

Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att generellt undanta torvmarker som understiger en viss areal. Problemet blir då att sätta en lämplig gräns. Förslag har väckts att sammanhängande torvmarker upp till 50 hektar skulle undantas från tillämpningen av minerallagen. Generellt sett torde — åtminstone f.n. — torvmarker som understiger denna yta vara ointressanta för större torvprojekt. Det är emellertid svårt att bestämma en torvmarks intresse från allmän synpunkt enbart med utgångspukt i arealstorleken. Faktorer som kvalitet. mäktighet och belägenhet kan vara väl så betydelse- fulla vid en helhetsbedömning av en enskild fyndighet. Belägenhet intill en större fyndighet kan t.ex. göra det rationellt att den utvinns i ett större sammanhang. Att generellt undanta mindre torvmarker kan också ha andra nackdelar. Det kan t. ex. vara så att ett småskaligt torvprojekt med lokalt engagemang är aktuellt. men ägarförhållandena är så splittrade att möjlig- het till koncession skulle vara till fördel för projektet. Ett sätt att lösa dessa problem är att behålla alla torvmarker inom minerallagens ram men att i fråga om torvfyndigheter som understiger 50 hektar fritt tillåta bearbetning

• Sida 148
•  Original

Prop. 1981/82: 99 143

av fastighetsägaren själv eller någon som har dennes tillåtelse. Det skulle innebära att möjligheten för annan att få koncession beträffande sådana fyndigheter kvarstår, vilket torde bli aktuellt endast i mycket speciella fall. Fastighetsägarens rätt kan dessutom i sådana sällsynta konkurrensfall förstärkas genom rätt till förtur att utvinna torven. Den praktiska effekten av en sådan lagstiftning blir att utvinning av mindre fyndigheter i de allra flesta fall kan bedrivas utan koncession av fastighetsägaren själv eller efter uppgörelse med denne. Fyndigheter understigande 50 hektar torde tillsam- mans svara för en mycket stor del av de samlade torvtillgångarna i landet. Kritiken av den nuvarande ordningen skulle därmed i allt väsentligt kunna tillgodoses utan de nackdelar som ett generellt undantag för mindre torv- marker medför. Minerallagen bör därför ändras på sist angivet sätt. Änd- ringen bör träda i kraft den 1 juli 1982.

Den praktiska effekten av förslaget blir att länsstyrelsen, då någon söker täkttillstånd enligt naturvårdslagen utan att koncession meddelats. måste ta ställning till om sådan behövs. dvs. om arealen på den fyndighet där täkten skall bedrivas uppgår till 50 hektar. Bevisbördan för att täkten får bedrivas utan koncession måste ligga på sökanden. Det är alltså denne som skall förebringa utredning som visar att hela fyndighetens areal understiger 50 hektar. I de flesta fall bör arealfrågan vara lätt att besvara. Även gränsfallen bör sällan vålla några mätproblem eftersom torvfyndigheter så gott som undantagslöst ligger sammanhängande i marknivån. Frågan om bestämmelsens närmare innebörd utvecklas i avsnitt 4.5 .

Hänvisningar till S4-2-2

• Prop. 1981/82:99: Avsnitt 4.2.3

4.2.3. Förstärkt skydd för husbehovstäkt

[ syfte att ytterligare främja en småskalig torvutvinning bör vidare skyd- det för utnyttjande av torv för husbehov förstärkas. F.n. gäller som tidigare berörts att torv får utnyttjas för husbehov endast så länge någon annan inte har bearbetningskoncession för fyndigheten. Husbehovstäkt i fyndigheter upp till 50 hektar faller utan vidare in i den i avsnitt 4.2.2 föreslagna utvidgade rätten till torvtäkt utan koncession. Det innebär att den endast i mycket speciella fall kan få vika för koncession ät annan. Även i större fyndigheter bör husbehovstäkt kunna ske på samma sätt som nu. dvs. så länge inte någon annan har bearbetningskoncession. Enligt nuvarande ordning kan i koncessionsbeslutet föreskrivas villkor som ga- ranterar husbehovstäkt. Fr.o.m. den ljuli 1982 bör gälla att bearbetnings- koncession skall förenas med villkor att pågående utvinning för husbehov skall få fortgå. i den mån det kan ske utan att det hindrar eller försvårar en från allmän synpunkt ändamålsenlig utvinning av fyndigheten.

Hänvisningar till S4-2-3

• Prop. 1981/82:99: Avsnitt 4.5

Minerallagen ger regeringen möjlighet att delegera koncessionsgivning till underordnad myndighet. Möjligheten har utnyttjats i och med att sta-

• Sida 149
•  Original

Prop. 1981/82: 99 149

tens industriverk fått beslutanderätt i flertalet ärenden om undersöknings- koncession. Som har framgått av det tidigare kommer förslag att föreläggas regeringen om att fr.o.m. den ljuli 1982 länsstyrelserna skall fatta beslut i alla koncessionsärenden rörande torv. Syftet därmed är främst att förenkla tillståndsgivningen genom att samma myndighet prövar koncessions- och täktansökan.

Det är en målsättning att under tiden fram till år 1985 få allsidiga erfarenheter av torvanvändning för energiproduktion i olika regioner av landet. Det gäller utnyttjande i såväl större som mindre skala för att vinna erfarenheter beträffande teknik vid brytning. transport. förbränning och torvens integrering i det totala energiförsörjningssystemet.

Genom att beslutanderätten beträffande undersöknings- och bearbet- ningskoncessionerna delegeras till länsstyrelserna bör nya kunskaper och erfarenheter av bränntorvhantering som vinnes lättare kunna spridas och därmed stimulera till en fortsatt utveckling. där man i lokal samverkan kan finna lösningar på de problem som uppstår och därvid särskilt beakta lokala förhållanden.

Länsstyrelserna har genom sin kännedom om regionala och kommunala förhållanden beträffande exempelvis sysselsättning. näringsliv. transport- frågor och naturvårdsförhållanden goda möjligheter att göra de många gånger svåra avvägningar mellan torvutvinningsintressen och motstående intressen — såsom renskötseln, andra näringsintressen och naturvården — som aktualiseras i koncessionsärenden. Länsstyrelsen har vidare långvarig erfarenhet av handläggning av täktärenden av skilda slag. Även när det gäller torvkoncessionen har länsstyrelserna hittills på olika sätt deltagit i beredningsarbetet. 1 handläggningen av koncessionsärenden ingår att i olika fall inhämta erforderligt underlagsmaterial. Enligt förordningen (19741893) om vissa mineralfyndigheter (mineralförordningen) skall alla koncessionsärenden tillföras den utredning som kan anses påkallad med hänsyn till den tillämpade verksamhetens art och omfattning. Det är i det sammanhanget viktigt att länsstyrelserna har ett underlag för sina beslut som ger möjligheter att väga samman kort- och långsiktiga regionalpolitis- ka, energipolitiska och naturvårdspolitiska aspekter.

'l'orvbrytning för energiutvinning befinner sig nu i ett inledningsskede. Efter hand då utvinningen ökar aktualiseras nya problem och frågor. Det är därför nödvändigt att från central nivå noga följa utvecklingen av torv- frågorna i länen. Inte minst viktigt är att i de olika länen få till stånd en någorlunda likartad bedömning av koneessionsansökningar så att konces- sionsvillkor osv. inte skiljer sig åt mer än som är påkallat med hänsyn till faktiska skillnader mellan olika projekt. Här kan regeringens tidigare be- slut och beslut i eventuella besvärsärenden bli vägledande. Det bör över- vägas om statens naturvårdsverk skall ges besvärsrätt över meddelade bearbetningskoncessioner. Den sistnämnda frågan bör dock ses mot bak- grund av att naturvårdsverket — liksom för övrigt även kommunerna (se

• Sida 150
•  Original

Prop. 1981/82: 99 150

avsnitt 3.2) — har besvärsrätt vid prövningen av täktärenden. Denna senare prövning görs enligt naturvårdslagen och ligger således inom natur- vårdsverkets egentliga kompetensområde.

Arbetsbelastningen hos länsstyrelserna torde med hänsyn till det redan i dag ganska omfattande engagemanget med anledning av koncessions- och täktärenden ej komma att nämnvärt öka. Hos berörda länsstyrelser kan dock visst förberedelsearbete erfordras och i vissa fall utbildningsbehov behöva tillgodoses innan en delegering av beslutanderätten för torvkonces- sionen träder i kraft. De insatser som är påkallade bör lämpligen utformas av statens industriverk i samråd med övriga berörda myndigheter.

Större sammanhängande torvmarksenheter förekommer främst i Jämt- lands, Västerbottens och Norrbottens län. Här kan torvutvinning medföra intrång i samernas rätt till renskötsel enligt rennäringslagen tl97l:347). Samerna och deras organisation, Svenska Samernas Riksförbund. har under senare tid i flera sammanhang uttryckt oro över en ökad torvutvin- ning, eftersom myrmarkerna ofta berör vitala delar av renbetesmarkerna. Det gäller vinterbetesmarker. trivselland för renarna under sommaren samt områden för flyttning för såväl fjäll- som skogssamebyar. Det finns därför anledning att ta upp frågan om det nuvarande regelsystemet på ett tillfredsställande sätt ger utrymme för rennäringens intressen.

En redogörelse för rennäringslagen och förhållandet mellan mineralla- gen och annan lagstiftning finns i avsnitten 3.6 och 3.7. Regleringen inne- bär att det förhållandet att ett visst område omfattas av renskötselrätt inte ugör hinder för verksamhet som utövas med stöd av koncession enligt minerallagen. I stället skall intresseavvägningen mellan utvinning enligt minerallagen och rennäringens behov göras i koncessionsärendet. I de fall då torvkoncession meddelats för sådana områden har vid behov i konces- sionen givits föreskrifter till skydd för rennäringen. Det är dock inte möjligt att detaljreglera frågan i koncessionen. Den närmare utformningen av skyddsreglerna har därför skett i samband med bergmästarens förrätt- ning för markanvisning.

Frågan om torvutvinningens inverkan på rennäringen har något berörts i prop. l980/8I290. s. l88. Det framhålls där att ingående studier behövs av miljö- och markanvändningsproblemen i samband med torvtäkt och att det därför är angeläget både med ett brett upplagt forsknings- och utvecklings- arbete och praktisk försöksverksamhet. Sådana studier pågår f.n. bl.a. inom ramen för energiforskningsprogrammet.

Den framförda kritiken speglar en oro över att renskötselns intressen inte i tillräcklig grad tillvaratas i torvtäktsärenden. Kritiken synes snarare gälla tillämpningen av lagstiftningen än lagreglerna som sådana. Konces- sionsförfarandet bygger som nämnts på att en avvägning mellan å ena

• Sida 151
•  Original

Prop. 1981/82: 99 15]

sidan intresset av torvutvinning och å andra sidan motstående intressen som naturvård, rennäringens behov osv. , skall göras i koncessionsärendet. Om torvutvinning tillåts, kan föreskrifter ges till skydd för olika mot- stående intressen. bl.a. renskötsel. Så har också skett i praktiken. Det åligger koncessionsmyndigheten att se till att behövlig utredning finns i ett koncessionsärende före avgörandet och självfallet gäller detta också före- tagets inverkan på rennäringen i de områden där det är aktuellt. I de berörda länen finns sakkunskap om rennäringen företrädd främst hos lantbruksnämnden men även inom länsstyrelsen och givetvis bör uppgifter också inhämtas från andra källor. inte minst samerna själva. I den mån sådana inte redan finns bör länsstyrelsen utforma rutiner för detta. Genom det kungörelseförfarande som är föreskrivet har berörda samebyar och sameorganisationer liksom andra intressenter alltid möjlighet att i varje ärende framföra sina synpunkter före avgörandet. Dessutom är företrädare- för rennäringen inom berört område liksom andra rättsinnehavare som kan lida skada eller intrång av ett torvföretag sakägare med besvärsrätt över beslut som gått dem emot. Det synes därför som samernas intressen kan tillgodoses inom den nu gällande lagstiftningens ram och att ändrade lag- regler f.n. inte är påkallade.

4.5. Lagtekniska frågor m. m.

Förslagen i avsnitt 4.2 om lättnader i koncessionstvånget och ökat skydd för husbehovstäkt föranleder ändringar i minerallagen. I enlighet härmed har upprättats förslag till lag om ändring i lagen om vissa mineralfyndig- heter. som fogats som bilaga till denna promemoria.

Som framgår av avsnitt 3.7 beaktas vid koncessionsprövning det förhål- landet att en sökande är s. k. kontrollsubjekt enligt 1916 års inskränknings- lag. Något särskilt tillstånd för kontrollsubjekt att utvinna torv — i motsats till vissa andra mineral — behövs f.n. inte. Om nu lättnader genomförs i fråga om koncessionstvånget, minskar på motsvarande sätt möjligheterna till kontroll av att torvutvinning i mindre skala bedrivs av kontrollsubjekt. Som tidigare framhållits är emellertid skälen till statlig kontroll över sådan torvutvinning svaga och frågan torde sakna nämnvärd betydelse. Hela inskränkningslagen är f.n. föremål för översyn och frågan om behovet av kontroll och samordningen med gruvlagstiftningen bör uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I minerallagen regleras frågan om rätt till bearbetning utan koncession i 95. I paragrafens andra stycke andra meningen finns den nuvarande regeln om rätt till husbehovstäkt av torv. Denna mening har i förslaget ersatts med två nya stycken. I ett nytt tredje stycke anges att fastighetsägaren får själv utan koncession bryta torv för energiändamål dels om fyndighetens yttre gränser, dragna lodrätt till markytan. omsluter ett markområde un- derstigande 50 hektar, dels även i andra fyndigheter om täkten sker för

• Sida 152
•  Original

Prop. 1981/82: 99 152

husbehov. Med att fyndigheten understiger 50 hektar avses att den sam- manhängande torvförekomsten. alltså myren eller mossen. högst får ha denna yta, oavsett ägarförhållanden eller hur stor del av torvförekomsten som är ekonomiskt värd att bryta. Torvförekomster går nästan alltid upp i markplanet, varför svårigheter att bestämma fyndighetens yttre gränser sällan bör uppkomma. Skulle någon del av en sammanhängande fyndighet ligga under marknivån - exempelvis genom att på någon del ytlagret utdikats och uppodlats — räknas också denna del in genom att gränserna dras lodrätt. Arealen avses gälla den ursprungliga sammanhängande torv- förekomsten; av naturliga skäl bör inte gator som brutits i en större torvfyndighet, eller anlagda vägar, föranleda att den betraktas som flera mindre vid en prövning av skyldigheten att söka koncession.

I ett nytt fjärde styrke finns först en regel om viss förtur för fastighetsä- garen till täkt i sådana mindre fyndigheter som avses i tredje stycket 1, om någon annan skulle söka koncession för fyndigheten. En sådan konkur- renssituation får som tidigare angivits antas uppkomma endast i undan- tagsfall. Regeln har konstruerats så att koncession endast i synnerliga fall får beviljas en "utomstående", om bearbetning av fastighetsägaren eller med dennes medgivande pågår.

I fjärde stycket finns vidare en regel om ökat skydd för pågående husbehovstäkt av det innehåll som anges i avsnitt 4.2.3. Bestämmelsen täcker inte de undantagsfall då koncession trots fastighetsägarens förtur meddelats utomstående för en fyndighet understigande 50 hektar. Spe- ciella omständigheter får då antas föreligga, vilket gör det lämpligare att villkoren bestäms från fall till fall. Givetvis måste frågan om skydd för pågående husbehovstäkt noggrant prövas även i dessa fall.

16 5. som behandlar förutsättningarna för beviljande av koncession, görs ett tillägg med erinran om de särskilda bestämmelser som enligt 9.5 fjärde stycket gäller för fyndigheter understigande 50 hektar. I 105 görs på motsvarande sätt ett tillägg med erinran om det speciella villkor om skydd för husbehovstäkt som föreskrivs i 95 fjärde stycket. I ll & görs vidare ett tillägg av innebörd att fastighetsägaren får överlåta eller upplåta sin rätt att utvinna torv i fyndigheter understigande 50 hektar.

Lagförslaget upptar också vissa andra ändringar i minerallagen som sammanhänger med den föreslagna överflyttningen till länsstyrelserna av beslut i koncessionsärenden angående torv. Närmare bestämmelser om detta och förfarandet vid länsstyrelserna avses bli intagna i mineralförord- ningen. Vissa bestämmelser i minerallagen påverkas dock. I 25 har i förslaget tagits bort bestämmelsen att koncessionsansökan skall ges in till statens industriverk. Bestämmelsen om ingivande av koncessionsansök- ningar, som då det gäller torv skall ges in till länsstyrelsen. bör i fortsätt- ningen återfinnas i mineralförordningen. Vidare har i 155, som gäller rätt till tillträde för förberedande undersökning. ”statens industriverk" bytts ut mot "myndighet som regeringen bestämmer". Även här avses komplet-

• Sida 153
•  Original

Prop. 1981/82: 99 153

terande bestämmelser bli intagna i mineralförordningen. Ändringen i 155 medför en konsekvensändring i 485 som gäller överklaganderegler. Några språkliga moderniseringar har också gjorts i berörda paragrafer.

Det bör slutligen påpekas att minerallagen på ett flertal ställen innehåller ålägganden för statens industriverk i olika avseenden. Riksdagen beslöt våren 1981 (prop. 1980/811130, NU 1980/81:64. rskr 1980/81:425) om änd- rad mineralpolitisk verksorganisation, som bl.a. innebär att industriver- kets uppgifter på mineralområdet skall överföras till en ny central förvalt- ningsmyndighet. Ändringar i minerallagen som sammanhänger med denna fråga har inte beaktats här.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1981/82: 99 154

Underbilaga ]: I

Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter;

Härigenom föreskrivs att 2, 6, 9, 10, 11, 15 och 48 55 lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2.5

Fråga om koncession prövas av regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer.

Ansökan om koncession ges in till statens industriverk. Den som söker koncession skall erlägga an- sökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Den som söker koncession skall erlägga ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

65

Koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt finnes lämplig att utföra sådan undersökning eller bearbetning som avses med koncessionen.

Inom område som omfattas av koncession får annan icke beviljas koncession för samma grupp ämnen.

Har flera kommit in med ansökningar om koncession. vilka helt eller delvis avser samma område och kan ansökningarna icke samtidigt beviljas. prövas vilken av sökandena som från allmän synpunkt bör äga företräde. Avser ansökningarna undersökningskoncession, skall även beaktas om någon av sökandena gjort fynd eller utfört undersökningsarbete inom området.

Ifråga om beviljande av konces- sion för torv i vissa fall finns sär- skilda bestämmelser i 95 fjärde stycket.

95

Har koncession icke meddelats i fråga om myndighet som avses i 1 5 2 och 3 får den utan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad som sagts nu gäller ej om fyndigheten finns inom område där inmutare eller gruvinnehavare har rätt att utföra undersökningsarbete enligt 8 & första stycket 1 och ej heller om den finns inom område som omfattas av bearbet- ningskoncession för annan fyndighet.

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller ganyndighet. även om annan har koncession inom områ- det. Fastighetsägaren får också

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet. även om annan har koncession inom områ- det.

• Sida 155
•  Original

Prop. 1981/82: 99 155

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utan koncession för husbehov ut- nyttja torv för energiändamål. så länge annan ej har bearbetnings- koncession avseende fyndigheten.

Så länge annan ej har bearbet- ningskoncession fär fastighets- ägaren utan koncession bearbeta torvhndighet för energiändamål. om

I . fyndighetens yttre gränser. lodrätt dragna, omsluter ett mark- område understigande 50 hektar el- ler

2. utvinning i annat fall sker för husbehrw.

Pägår bearbetning med stöd av tredje stycket 1 får bearbetnings- koncession inte utan synnerliga skäl meddelas annan än fastighets- ägaren eller den som av den/rejält rätt att bearbetafyndigheten. Med- delas bearbetningskmzcession för annan än fastighetsägaren i fråga om fyndighet där utvinning för Ims- behov pågår med stöd av tredje stycket 2 skall koncession förenas med villkor att denna utvinning skall få fortgå. i den mån det kan ske utan att hindra eller avsevärt försvåra en från allmän synpunkt ändamålsenlig utvinning av fyn- dig/1 eten .

105

Koncession kan förenas med de föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som eljest påkallas för att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna.

Koncession kan göras beroende av att undersökning eller bearbetning sker i viss omfattning.

I koncession kan föreskrivas att staten skall ha rätt att deltaga i verksam- heten eller att koncessionsinnehavaren skall utge avgift eller produktions- andel till staten eller iakttaga annat liknande villkor.

I fråga om bearbetningskoru'es- sion för torv finns bestämmelser om visst villkor i 9 fjärde stycket.

115

Koncession får ej överlåtas utan medgivande av den myndighet som meddelat koncessionen.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1981/82: 99

Nuvarande lydelse

Rätt till undersökning enligt 8 5 första stycket och rätt till bearbet- ning enligt 95 första stycket får överlåtas eller upplåtas.

156

Föreslagen lydelse

Rätt till undersökning enligt 8 & första stycket och rätt till bearbet- ning enligt 9 s' första stycket eller tredje stycket i får överlåtas eller upplåtas.

15.5

Vill någon som förberedelse för ansökan om koncession utföra un- dersökning på annans mark. får sta- tens industriverk föreskriva att till- träde till marken skall lämnas under viss tid.

Vill någon som förberedelse för ansökan om koncession utföra un- dersökning på annans mark. får myndighet som regeringen bestäm- mer föreskriva att tillträde till mar- ken skall lämnas under viss tid.

Undersökningen skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får uppföras och väg byggas endast om markens ägare och innehavare av nyttjanderätt och servitut avseende marken samtyckt därtill eller bergmästaren lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd till dylik åtgärd får ej lämnas i andra fall än då åtgärden oundgängligen kräves för under- sökningen.

Föranleder undersökningen skada eller intrång, skall vad som före- skn'ves i 24 & äga motsvarande tillämpning.

485

Mot beslut av statens industri- verk ifråga som avses i 15 5 första stycket. 32 & tredje stycket och 33 å andra stycket föres talan hos rege- ringen genom besvär.

I annat fall än som avses i första stycket skall talan mot beslut av industriverket i fråga som verket enligt denna lag har att pröva föras hos kammarrätten genom besvär.

Beslut enligt 15 55 första stycket och beslut av statens imlustriverk i frå- ga som avses i 32 & tredje stycket och 33 & andra stycket får överkla- gas hos regeringen genom besvär. ] annat fall än som avses i första stycketfår beslut av industriverket i fråga som verket enligt denna lag har att pröva överklagas hos kam- marrätten genom besvär.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1981/82: 99 157 Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds I 1981: 17) Enklare regler om torvutvinning för ener- giändamål

Yttrande över promemorian har avgetts av överbefälhavaren. riksanti- kvarieämbetet. lantbruksstyrelsen. Skogsstyrelsen. statens naturvårds- verk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar. statens planverk. statens in- dustriverk. Sveriges geologiska undersökning. bergmästarämbetet i norra distriktet. bcrgmästarämbetet i södra distriktet. länsstyrelserna i Stock- holms. Uppsala. Södermanlands. Östergötlands. Jönköpings, Kronobergs, Kalmar. Gotlands. Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. Hallands. Göte- borgs och Bohus. Älvsborgs. Skaraborgs. Värmlands. Örebro. Västman- lands, Kopparbergs. Gävleborgs. Västernorrlands. Jämtlands. Västerbot- tens och Norrbottens län. statens vattenfallsverk. domänverket som åbe- ropar Svenska Torv AB:s yttrande. Svenska kommunförbundet. Länssty- relsernas organisationsnämnd. Svenska Samernas Riksförbund. Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Handelskammarförbundet som åberopar yttrande av Sveriges Industriförbund. Lantbrukarnas Riksförbund i ett gemensamt yttrande med Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund. Svenska Värmeverksföreningen. Härjedalens kommun, Lycksele kom- mun. Storumans kommun, Oljeersättningsfonden. Oljeersättningsdelega- tionen, Avesta Energiverk AB. Borås Energiverk AB. AB Kramfors Ener- giverk i ett gemensamt yttrande med Härnösands lndustriverk AB och Ådalsliden o. Resele Elektriska AB. Sandvikens Energiverk. Skellefteå Kraftverk. Umeå Värmeverk AB. Växjö Energiverk. Allmänna Ingenjörs- byrån AB. Armerad Betong Vägförbättringar AB. Luossavaara-Kiiruna- vaara AB. M0 och Domsjö AB. Nydo Energi AB som åberopar Svenska Torv AB:s yttrande. Råsjö Torv AB. Scandiakonsult AB. Svenska Cellu- losa Aktiebolaget, Svenska Torv AB. Södra Skogsägarna AB. AB Kiruna Grus- & Stenförädling. Geokonsult. Sveriges Bränntorvleverantörers ek. för. samt Lantbrukarnas länsförbund i Jämtland.

Sammanställningen i det följande följeri stort den indelning i avsnitt som åtetfmns i departementspromemorian.

1 Delegering av koncessionsprövningen till länsstyrelsen Remissopinionen är i denna fråga delad. En majoritet av remissinstan- . serna. vari bl.a. samtliga länsstyrelser ingår. tillstyrker. Förslaget av- styrks av ett tjugotal remissinstanser.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1981/82: 99 158

1.1. Tillstyrkan

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av överbefälhavaren, riks- antikvarieämbetet. lantbruksstyrelsen. skogsstyrelsen. statens natur- vårdsverk. statens planverk. samtliga länsstyrelser. domänverket, Svens- ka kommunförbundet, Länsstyrelsernas organisationsnämnd. Härjeda— lens kommun, Lycksele kommun. Storumans kommun, Svcnska Natur- skyddsföreningen. Borås Energiverk AB. Härnösands Industriverk AB, AB Kramfors Energiverk. Skellefteå Kraftverk, Umeå Värmeverk AB. Växjö Energiverk, Nydo Energi AB. Svenska Torv AB samt Ådalsliden o. Resele Elektriska AB. Förslaget tillstyrks med viss tvekan av Svenska Värme- i-'erksf(')'ren in gen .

Flera av remissinstanserna instämmer i de resonemang som förs i depar- tementspromemorian till stöd för förslaget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser sålunda att decentraliseringen av beslutsfattandet är ägnad att medföra en ändamålsenlig handläggning och största möjliga garantier för en allsidig prövning i ärenden om torvut- vinning. Liknande synpunkter framförs också av bl.a. länsstyrelsermi [ Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs. Gävleborgs och Jämtlands lätt.

Länsstyrelserna [ Skaraborgs. Kristianstads och Jämtlands län anför bl. a. att förslaget ligger i linje med de allmänna strävandena till decentrali- sering inom statsförvaltningen. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att tillgången till energi liksom användningen av den är en viktig regionalpoli- tisk fråga. Länsstyrelsen bör kunna fullgöra en viktig samordningsuppgift när det gäller att bedöma om den kommunala energipolitiken står i över- ensstämmelse med de riktlinjer som gäller för miljöpolitiken, den fysiska riksplaneringen. regionalpolitiken och försörjningsberedskapen.

Svenska 'l'orv AB, vars yttrande åberopas också av moderföretaget domänverket och av Nydo Energi AB. tillstyrker delegering med förbehåll att entydiga tillämpningsföreskrifter finns och att nödvändig utbildning har genomförts i syfte att förhindra olika lagtolkning i olika län. Tidpunkten för delegeringcn bör enligt Svenska Torv anpassas härtill. Också Skellefteå Kraftverk uppmärksammar behovet av enhetliga bedömningar och under- stryker uttalandet i departementspromemorian att koncessionsärendena bör följas på central nivå.

Även överbefi'ilhavaren. som förutsätter att länsstyrelserna inhämtar lokal regional militär myndighets yttrande i ärendena. uttrycker vissa farhågor för att handläggningspraxis kan komma att variera. Av samma Skäl tillstyrker Svenska Värmeverksjöreningen förslaget endast med viss tvekan. Föreningen pekar också på risken för överbetoning av regionala intressen. Detsamma, liksom risken för olika bedömningar när en torvfyn- dighet är belägen på en länsgräns påtalas också av Borås Energiverk AB.

Umeå Värmeverk AB och Växjö Energiverk ser positivt på en delegering eftersom kortare handläggningstid därigenom kan uppnås. Också Svenska

• Sida 159
•  Original

Prop. 1981/82: 99 . 159

kommunförbundet konstaterar att handläggningstiderna för de enklare koncessionsärendena kommer att förkortas något genom förslaget. men påpekar också att i de fall då motstridiga intressen föreligger kommer regeringen även fortsättningsvis att få avgöra ärendena med därmed föl- jande långa handläggningstider.

Förslaget är från kulturminnesvårdens synpunkt positivt eftersom läns- styrelsen genom länsantikvarien har möjlighet att väga in även kulturhi- storiska värderingar vid prövning av koncession, framhåller riksantikvarie- ämbetet.

Lycksele kommun slutligen anser att en lokal samverkan mellan kom- muner och länsstyrelse ger möjligheter till ett bättre beaktande av de olika lokala förhållandena och förutsättningarna.

Uttalandet i promemorian att arbetsbelastningen hos länsstyrelserna inte torde komma att öka nämnvärt bemöts av flera remissinstanser. Bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings, Gävleborgs och Jämtlands lätt samt Borås Energiverk AB hävdar med kraft behovet av resursförstärkning för att länsstyrelserna på ett tillfredsställande sätt skall kunna handlägga konces- sionsärendena.

Länsstyrelserna i Norrbottens och Västmanlands län däremot anser att något ökat resursbehov inte föreligger eftersom länsstyrelserna redan i dag handskas med dessa ärenden som remissorgan.

Behovet av utbildning innan en delegering av beslutanderätten träder i kraft understryks av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Hallands, Värmlands. Örebro. Kopparbergs. Västerbottens och Norrbottens län samt av Svenska Torv AB.

Den i promemorian berörda frågan om att eventuellt ge statens natur- vårdsverk besvärsrätt över av länsstyrelserna meddelade bearbetnings- koncessioner tas upp av ett fåtal remissinstanser.

Naturvårdsverket anser att verket bör ges besvärsrätt både för under- söknings- och bearbctningskoncessioner. Härigenom skulle det bli möjligt att på ett tidigt stadium föra upp sådana ärenden där starka naturvårdsin- tressen är aktuella till regeringens avgörande. Också länsstyrelsen i Väs- terbottens län tillstyrker besvärsrätt för bägge typer av koncessionsbeslut och anser att motsvarande rätt också bör ges statens energiverk. Även länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker liksom Svenska Naturskyddsför- eningen att naturvårdsverket ges besvärsrätt över koncessionsbeslut. Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrker en sådan lösning med följande argumentering:

"Vid den kommande prövningen av koncessionsärenden har länsstyrel- sen att beakta och sammanväga ett llertal olika intressen. exempelvis naturvårdens intressen och rennäringens intressen. Det skulle därvid enligt länsstyrelsens uppfattning strida mot de förvaltningsrättsliga principerna om de centrala ämbetsverken. som har att bevaka ett sektorsområde. skulle tillerkännas besvärsrätt i ärenden där länsstyrelsen såsom sektors-

• Sida 160
•  Original

Prop. 1981/82: 99 160

övergripande myndighet har att med eget ansvar fatta beslut. Om natur- vårdsverket tillerkändes besvärsrätt i koncessionsärenden för att bevaka naturvårdens intressen borde t.ex. dels lantbruksstyrelsen få besvärsrätt för att bevaka rennäringens intressen dels ock statens industriverk få besvärsrätt för att bevaka att någon misshushållning med torvtillgångarna inte kommer till stånd. Mot bakgrund härav finner länsstyrelsen att natur- vårdsintresset tillgodoses på ett tillräckligt sätt genom den besvärsrätt som naturvårdsverket tillerkänts i naturvårdslagen ."

Också länsstyrelsen i Örebro lätt avvisar besvärsrätt för naturvårdsver- ket över koncessionsbeslut liksom länsstyrelsen [Jämtlands lätt.

1.2. Avstyrkan

Förslaget avstyrks av statens industriverk. berg/n('istart't'mbetet [ norra resp. södra distriktet. statens vattenfallsverk. Svenska Handelskammar- förbundet, Svenska Samernas Riksförbund. Sveriges Industriförbund. Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksför- bund. Oljeersättningsfmden. Avesta Energiverk AB, Sandvikens Energi- verk. Allmänna Ingenjörsbyrån AB, Arnterad Betong Vägh'irbättringar AB. Luossavaara-Kiirunavaara AB. Mo och Domsjö AB, Råsjö Torv AB. Svenska C ellulosa Aktiebolaget, AB Kiruna Grus- & Stenförädling. Geo- konsult. Sveriges Bränntorvlererantörers ek. för. och Oljeerst'ittningsdele- gationen.

Förslaget tillstyrks på försök och med endast begränsad tillämpning av (Ziverstyrelsen för ekonomisktförsvar.

Huvudinvändningar mot förslaget är behovet av enhetlig rättstillämp- ning, risken för förlängd beslutsprocess och risken för överbetoning av regionala/lokala intressen.

Flera remissinstanser anför sålunda som skäl för sin avstyrkan att an- sökningar om bearbetningskoncession bör bli föremål för enhetlig pröv- ning och koncessionsvillkoren bestämmas efter enhetliga principer. En delegering till länsstyrelsen medför. anser de. risk för att varje länsstyrelse utvecklar sin egen praxis. Argument av denna innebörd framförs av sta- tens industriverk. bergmästarämbetet i norra resp. södra distriktet. S vens- ka Hande/skammarförbundet. Sveriges Industriförbund. Oljeersättnings- fonden, Luossavaara-Kiirunavaara AB, Mo och Domsjö AB. Råsjö Torv AB. Svenska Cellulosa Aktiebolaget. AB Kiruna Grus- & Stenji'jrädling. Geokonsult och Sveriges Brånntorvleveratttörers ek. för.

Statens industriverk anser sålunda att handläggningen och beslutande- rätten i koncessionsärenden rörande torv skcr rationellast och enhetligast på central nivå så länge minerallagen är tillämplig.

Enligt bergmiistarämbetet i norra distriktet är prövningen av koncessionsärenden av ytterst grannlaga natur vilket talar för att denna prövning bör förbehållas regeringen.

• Sida 161
•  Original

Prop. 1981/82: 99 161

Bergmästarämbetet [ södra distriktet framhåller att antalet koncessions- ärenden kommer att minska om vidgad rätt till koncessionsfri utvinning införs men att man kan anta att de som återstår är av komplicerad karaktär som bör bedömas på ett likartat sätt över hela landet.

Svenska Cellulosa Aktiebolaget utgår också från det faktum att det i framtiden i princip endast skall erfordras koncession för större torvutvin- ningsprojekt. Eftersom det i dessa fall kan komma i fråga att fastställa särskilda villkor — bl. a. skyldighet att erlägga produktonsavgift till staten — anser SCA att det är av största vikt att ansökningar om bearbetnings- koncession beträffande sådana fyndigheter blir föremål för en enhetlig prövning och att koncessionsvillkoren för bearbetningsrätt bestäms efter enhetliga principer.

Bergmästarämbetet i norra distriktet konstaterar att förslaget innebär tillkommande arbetsuppgifter och behov av personal som behärskar mi- nerallagstiftningen. Bergmästarämbetet befarar därför att delegeringen kommer att innebära ett totalt utökat pcrsonalbehov och försämring av arbetsproduktiviteten. Också statens vattenjhllsverk. Allmänna Ingenjörs— byrån AB, Armerad Betong Vägft'irbättringar AB och Räsjö Torv AB tror att en delegering kommer att medföra längre handläggningstider.

Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet beto- nar att det är av största vikt att koncessionsprövningar sker snabbt och effektivt så att den totala behandlingstiden blir kort och att kostnaderna kan hållas så låga som möjligt för den sökande. Avgörande är då att prövning sker på ett rationellt. enhetligt och kunskapsmässigt sätt. Statens industriverk har nu skaffat sig erfarenheter på detta område. Förbundets uppfattning är att SIND även i fortsättningen har de bästa möjligheterna att förbättra och effektivisera samt ge en enhetlig behandling i koncessions- ärenden.

Liknande synpunkter anförs också av bl.a. Mo och Domsjö AB och Oljeersättningsdelegationen ( (_)ED) som framhåller att en delegering torde innebära betydande risk för inledningssvårigheter och tidsåtgång för till- ståndsgivningen. ] likhet med flera andra remissinstanser påtalar 0150 att handläggningstiderna vid statens industriverk genom förenklingar och ef- fektiviseringar under de två senaste åren är kortare än tidigare. OED har därför inga erinringar mot en delegering av besluten om bearbetnings- koncessioner till en central förvaltningsmyndighet.

Några remissinstanser motiverar också sin avstyrkan med risken för att regionala/lokala skäl kommer att tillmätas större betydelse än mera över- gripande energiekonomiska/rikspolitiska aspekter.

Bergmästarä/nbetet i norra distriktet påtalar sålunda den potentiella intressekonflikten inom länsstyrelsen då den egna målsättningen att skapa sysselsättning skall vägas mot övriga allmänna intressen eller enskild rätt.

Statens vattenfallsverk anser att det finns starka skäl för att frågor som rör storskalig torvbrytning handlägges på central nivå där man bättre kan göra en samhällsekonomisk avvägning mellan olika intressen.

• Sida 162
•  Original

Prop. 1981/82: 99 162

Allmänna Ingenjörsbyrån AB anför att det i den föreslagna organisatio- nen t'mns betydande risker att konflikter mellan olika lokala intressen inte kan lösas på ett opartiskt sätt. I många regioner kan motstående intressen ges överdriven tyngd, vilket medför att de nationella målen för torvutvin- ning inte kan uppfyllas.

Liknande synpunkter framförs även av Avesta Energiverk AB, Mo och Domsjö AB, och Råsjö Torv AB. Armerad Betong Vägförbättringar AB anför på motsvarande sätt att det för fullföljande av de energipolitiska målen och för nödvändig samordning och helhetssyn i de många fall då flera regionala enheter berörs är ytterst önskvärt att det nuvarande syste- met för handläggningen bibehålls.

Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riks- förbund anser att koncessionsbesluten tills vidare med fördel kan ligga kvar på central myndighet intill dess större erfarenhet har vunnits av torvexploateringens utveckling i landet.

Svenska Samernas Riksförbund (SSR) anför att industriverkets hittills- varande hantering av torvärenden i förhållande till rennäringen inte talar för att industriverket skall ha kvar denna prövning. Ett överflyttandc av motsvarande funktioner till länsstyrelse måste sättas in i ett samlat grepp på hela frågan om prövningssystemet och kan enligt SSR:s uppfattning inte genomföras som en isolerad åtgärd.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF ) slutligen. anser det inte självklart att handläggningstiderna vid länsstyrelse blir kortare än vid industriverket eftersom regionala motstående intressen kan komma att påverka beslutsprocessen i högre grad än nu. Osäkerheten om vad som händer vid delegering av koncessionsprövningarna till länsstyrelserna är enligt ÖEF:s mening så stor att delegeringen under en försöksperiod bör begränsas till endast några länsstyrelser.

Några av de remissinstanser som avstyrker förslaget tar upp frågan om delegering till central myndighet i stället för till länsstyrelserna.

Statens vattenfallsverk anser sålunda att koncessionsprövningen helt bör läggas på statens industriverk. Även Avesta Energiverk AB anser att industriverket eller senare ett eventuellt statens energiverk framstår som lämpligare som koncessionsmyndighet än länsstyrelserna. Luossavaara- Kiirunavaara AB (LKAB) pekar likaså på möjligheten att i ökad utsträck- ning delegera beslutsrätten till industriverket. AB Kiruna Grus- & Stenför- ädling anser att industriverket bör få befogenhet att bevilja bearbetnings- koncession och att bergmästaren skall bli tillståndsmyndighet för under- sökningskoncession analogt med inmutningsärendena enligt gruvlagen. Statens industriverk självt understryker värdet av att ärenden enligt gruv- lagen och minerallagen hanteras parallellt. Beslutanderätten bör enligt verket läggas hos den nya mineralpolitiskt ansvariga förvaltningsmyn- dighet i Uppsala till vilken industriverkets myndighetsuppgifter på mine- ralområdet skall föras. Verket framhåller också att den nya centrala myn-

• Sida 163
•  Original

Prop. 1981/82: 99 163

digheten inom energiområdet bör beredas tillfälle att yttra sig i samband med beredningen av ärende rörande bearbetningskoncession.

2.1. Tillstyrkan

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av Iantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen. statens naturvårdsverk. statens industriverk. bergmästar- ämbetet i norra distriktet. med ett undantag av samtliga länsstyrelser, av domänverket. Svenska Hande/skammatförbundet. Sveriges Industriför- bund. Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riks- förbund. Södra Skogsägarna AB. Härjedalens kommun. Lycksele kom- mun, Oljeersättningsj?mden. Mo och Domsjö AB. Nydo Energi AB. Svens- ka Torv AB och Lantbrukarnas länsförbund i Jämtland.

Statens industriverk tillstyrker sålunda att gällande praxis vad avser skydd för pågående husbehovstäkter för energiändamål — i det fall annan erhåller bearbetningskoncession — inskrivcs i minerallagen. Industriverket konstaterar också att om koncessionstvånget enligt verkets förslag gene- rellt lättas för markägare. erhåller pågående husbehovstäkter ett starkare skydd.

Sveriges Industrifc'irbund och Svenska Handelskammarförbundet har inget att erinra mot förslaget så länge det inte förhindrar eller försvårar en från allmän synpunkt rationell och ekonomisk utvinning.

Lantbrukarnas Riksjörbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riks- förbund tillstyrker den föreslagna utformningen av skyddet för husbehovs- täkter. Om en husbehovstäkt måste upphöra därför att den avsevärt för- svårar en brytning med koncession. måste markägaren enligt förbunden ersättas för den förlust och skada som detta medför.

Några av de tillstyrkande remissinstanserna kommenterar särskilt för- slaget från naturvårds- och miljösynpunkt. De uttrycker farhågor för att stora naturvärden kan gå till spillo om husbehovstäkter blir vanligt före— kommande och påtalar behovet av styrning så att brytning i de mest värdefulla våtmarkerna undviks.

Statens natlo'vårdsverk anför sålunda att ett förstärkt skydd för husbe- hovstäkter av torv tordc öka intresset för att öppna sådana täkter. Till- komst och drift av dessa täkter kan, understryker verket. medföra skador på naturmiljön såväl i det enskilda fallet som i fall där flera husbehovs- täkter av torv sammantaget kan ge negativa effekter. Husbehovstäkt kan regleras med stöd av 20? naturvårdslagen . För att kunna avgöra om en

• Sida 164
•  Original

Prop. 1981/82: 99 [64

sådan reglering är nödvändig eller kan avvaras behövs förbättrade kunska- per om de miljökonsekvenser torvtäkt kan medföra. Sådan forskning bör enligt verkets mening ingå bland de projekt som samhället stöder på energiproduktionsområdet.

Enligt länsstyrelsen i Kalmar lätt är husbehovstäkt för energiändamål klart att hänföra till sådant arbetsföretag för vilket samråd skall tas med länsstyrelsen enligt 20% NVL. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte obligatorisk samrådsplikt borde införas i naturvårdslagens regler. Länssty- relsen i Kopparbergs län anser att någon form av anmälningsplikt för husbehovstäkt bör övervägas. Enligt lättsstyrelsen i Västmanlands lätt ger inte 20.5 naturvårdslagen tillräcklig möjlighet att avstyra brytning på de värdefullaste våtmarkerna. Husbehovstäkternas hantering med hänsyn till motstående intressen bör enligt länsstyrelsen belysas närmare varvid ock- så frågan om eventuell ersättning vid förbud mot sådan täkt bör klargöras.

Länsstyrelsen i Gotlands lätt anser det önskvärt från kulturminnesvår— dens synpunkt att samrådsförfarande med länsstyrelse inför omfattande husbehovstäkter inarbetas förslagsvis i 8 & fornminneslagen.

Sammanfattning av mineralpolitiska utredningens för- slag vad avser lagstiftning [del av (SOU 1980: 12) Mine- ralpolitik]

Lagstiftning ] Lagstiftningens huvuddrag

l.] Krav på ändringar

Krav på mer omfattande ändringar av minerallagstiftningen har debatte- rats på åtskilliga håll de senaste åren. I riksdagen har krav med denna innebörd rests i ett antal motioner. Motionerna l978/79: 1492 och l978! 79: 2028 innehåller kritik mot vissa regler på det gruvrättsliga området. Enligt motionen l978/79: 1492 bör regeringen göra en ”översyn och kön- sekvensanalys" vad gäller tillämpningen av gruv- och minerallagstift- ningen. Motionärerna uppmärksammar problem som sammanhänger med att alunskiffer innehåller olika mineral. vilket kan göra det nödvändigt att samtidigt tillämpa bestämmelserna i gruvlagen och minerallagen. Motionä- rerna anför vidare att konflikter blir särskilt framträdande när anspråk på mineralutvinning riktar sig mot områden som har starka konkurrerande markanvändningsintressen med hänsyn till naturvård. rekreation.jordbruk eller annan näringsverksamhet. Riksdagen biföll näringsutskottets betän- kande l978/79: 4l med innebörd att de frågor som tagits upp av motionärer- na borde analyseras närmare. Särskilt viktigt ansågs det vara att få en lösning av problem som är förknippade med tillståndsgivning för utvinning av alunskiffer. '

Frågan diskuteras också i SIND:s alunskifferutredning (SlND PM 197812). där man föreslår en översyn av gruv- och minerallagstiftningen med syfte att "finna en formel som för framtiden tillgodoser behovet av en väl fungerande mineralförsörjning inom ramen för berättigade miljökrav och andra anspråk på markanvändningen". Förslaget innebär i huvudsak att kommunerna ges en ökad roll och att försörjningen i väsentliga avseen- den inordnas i samhällsplaneringen. Flera remissinstanser tillstyrker en översyn av gruv- och minerallagstiftningen på de grunder utredningen anför. Nämnden för statens gruvegendom (NSG). Sveriges geologiska undersökning (SGU), Svenska Gruvföreningen. Boliden AB. LKAB, Studsvik. Aktiebolaget Svensk Alunskifferutveckling (ASA) och vi själva framhåller dock att våra förslag bör avvaktas.

12 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 99

• Sida 178
•  Original

Prop. 1981/82: 99 178

1.2 Nuvarande gruv- och minerallagars huvudsakliga syfte

Lagstiftarens grundläggande inställning är att all prospektering är sam- hällsnyttig. Dagens mincrallagstiftning bygger på denna tanke. Några sär- skilda tillstånd av staten att prospektera krävs därför inte (förutom ev. tillstånd från naturvårdssynpunkt). All prospektering är i dag fri under förutsättning att markägaren inte förbjuder den. För att skydda sig mot konkurrerande prospektörer kan man dock erhålla olika tillstånd (som gäller tvångsvis mot markägaren). Markägaren får full ersättning för even- tuella skador.

Den mineralpolitiska. eller kanske snarare industripolitiska. tanken i minerallagstiftningen är således att stimulera till prospektering. Syftet är att exploatering av mineralfyndigheter skall komma till stånd med åtföl- jande samhällsnyttiga konsekvenser. Lagstiftningen syftar ytterst till att underlätta — inte förhindra — olika moment för den presumtiva gruvbry- ' taren. Självfallet ligger det också i statsmakternas intresse att skapa ord- ning i branschen och se till att olika motstående intressen visas vederbörlig hänsyn. Det måste emellertid kraftigt betonas att detta sistnämnda intresse i allt väsentligt har riktat sig mot exploateringsstadiet och inte undersök- ningsstadiet. Lagstiftningen innehåller också olika medel för att tillgodose det allmännas ekonomiska intressen inom själva gruvnäringen.

En viktig princip är att gruvbrytning. på samma sätt som annan industri- ell verksamhet. är underkastad även annan lagstiftning som rör använd- ning av mark och vatten. Här kan nämnas byggnads-, vatten-. naturvårds-. miljöskydds- och fornminneslagstiftningen. Gruvrätten utgör sålunda en förutsättning för att kunna utverka de tillstånd av olika slag som enligt sistnämnda lagstiftning krävs för verksamheten.

Rätten att utnyttja malm och mineralförekomster regleras i vårt land enligt tre olika system. nämligen inmutningssystemet, koncessionssyste- met och jordäganderättssystemet. Det mesta av den nu gällande lagstift- ningen på mineralområdet kom till år 1974.

Gruvlagen (inmutningssystemet)

Inmutningssystemet innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet får ensamrätt till denna. Systemet ligger till grund för gruvlagen (1974: 342) som reglerar rätten att undersöka och bearbeta på egen eller annans grund belägen mineralfyndighet (] kap. l ä). Mineralfyn- dighet är inmutningsbar om den innehåller

]. malm till guld. silver. platina, kvicksilver, koppar. bly. zink. järn. mangan, krom, kobolt. nickel. titan. vanadin. molybden, volfram. tenn, vismut. antimon och arsenik. dock inte sjö- eller myrmalm. eller

2. svavelkis. magnetkis, grafit. apatit eller magnesit (1 kap. 2 å). Den som erhållit inmutningsrätt (inmutaren) får inom ett angivet område utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral (.1 kap. 4 å).

• Sida 179
•  Original

Prop. 1981/82: 99 179

Vill inmutaren bearbeta fyndigheten har han. under vissa omständigheter. rätt att få sig anvisad mark för ändamålet. s.k. utmål (l kap. 5 5).

Mycket koncentrerat kan utgångspunkten för lagen sägas vara att tillgo- dogörandet av landets mineralfyndigheter bäst främjas genom utsikten av ekonomisk vinst för upptäckaren av en fyndighet.

Gruvrättsutredningen (SOU 1969: 10) ansåg sig inte kunna förorda över- gång till ett renodlat koncessionssystem titan föreslog endast vissa partiella reformer med koncessionspräglade inslag inom ramen för inmutningssy- stemet. Utredningen betonade statens möjligheter att påverka exploate- ringen genom främst kronoandelsinstitutet. (] utmål som läggs för annan än staten har staten rätt till andel med hälften (kronoandel) enligt 1 kap. 7 å).

Minerallagen ( koncessionssystentet )

Principen för koncessionssystemet är att rätten att eftersöka och bearbe- ta fyndighet upplåts efter diskretionär prövning av statlig myndighet. Den- na princip kommer till uttryck i lagen (l974: 890) om vissa mineralfyndig- heter ( minerallagen ). Enligt denna lag fordras särskilt tillstånd (konces- sion) för undersökning och bearbetning av

]. olja. gas. stensalt eller annat salt som förekommer på likartat sätt. alunskiffer för att utvinna olja eller gas. stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral. eller torv för att utvinna energi (l ä). Koncession meddelas som undersökningskoncession eller bearbetnings- koncession (5 å).

Minerallagen innebär ett starkare samhällsinflytande men syftar ytterst till samma sak Som gruvlagen. Den reglerar prospekteringen efter och utvinningen av vissa mineral som på grund av sin sällsynthet. speciella förekomstsätt och betydelse för industrin eller samhällsekonomin ansetts böra vara underkastade särskild reglering. Enligt minerallagen kan också

tll-PWIJ

en preliminär prövning göras med hänsyn till motstående intressen.

Koncessionssystemet ligger också till grund för lagen (l966:3l4) om kontinentalsockeln och lagen (1966: 319) om rätt till sand-. grus- och sten- täkt inom vissa allmänna vattenområden.

Jordäganderättssystemet

Rätten att utnyttja mineral som inte omfattas av ovannämnda fyra lagar tillkommer i princip jordägaren. Gruvrättens syfte kan således sägas vara att främja gruvnäringen genom att inskränka den rätt som annars tillkom- mer jordägaren.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1981/82: 99 180

1.3 Tidigare överväganden om fördelar och nackdelar med olika gruvrätts- system

Gruvrättsutredningen (GU). som avlämnade sitt betänkande är 1969. gjorde överväganden om för- och nackdelar med olika gruvrättssystem. [ det följande anges några tänkbara fördelar med ett koncessionssystem och GU:s bedömning av dessa.

1. Man kan se till att koncession endast ges åt företag som har tillräck- liga tekniska och ekonomiska resurser. GU:s bedömning: Begär flera sökande koncession uppkommer lätt tvck- samhet om vem som enligt samhällsekonomiska kriterier bör erhålla koncession.

2. Koncessionsområdena kan ges en omfattning och form som är lämp- lig mcd hänsyn till möjligheterna att genomföra en rationell undersökning och bearbetning. GU:s bedömning: Fyndighetens närmare beskaffenhet och läge är obe- kant när en undersökningskoncession ges. Man kan inte heller med någon större grad av säkerhet förutse hur produktionsförhållandena inom koncessionen och i närliggande fyndigheter kommer att gestalta sig i fram- tiden. I

3. Genom villkor angående arbetet kan garantier erhållas för att en konceSSion utnyttjas effektivt. GU:s bedömning: Arbetet måste anpassas efter vad som efter hand blir känt om fyndigheten. Brytningens omfattning blir beroende av lönsamhet och avsättningsmöjlighct. Allmänt hållna föreskrifter är inte till större nytta.

4. Samhällets inflytande kan säkras genom villkor av olika slag. GU:s bedömning: Betydelsefulla koncessionsvillkor bör vara stadgade i lag eller åtminstone kända för intresserade företag.

5. En samhällsekonomisk rimlig avvägning mellan gruvintresset och motstående allmänna och enskilda intressen kan säkerställas. GU:s bedömning: Det mest ändamålsenliga är att prövningen i dylika frågor liksom beträffande annan industri i första hand verkställs av samhäl- lets planeringsorgan och inte av gruvkoncessionsmyndighet. Härtill kan också följande bedömningar fogas: I 1974 års proposition underströk departementschefen gruvrättens civil- rättsliga natur samt att förhållandet till motstående intressen i stor ut- sträckning regleras i annan lagstiftning är gruvlagen. Den enskilda prospekteringsverksamheten kan minska om prospektören har svårt att bedöma möjligheterna att erhålla undersöknings- och bearbet- ningsrättigheter. GU ägnade ingående uppmärksamhet åt frågan om inmutningssystemet lett till en splittring av gruvrättigheter på olika händer och en otillfredsstäl- lande arrondering till hinder för rationell gruvbrytning och malmbehand-

• Sida 181
•  Original

Prop. 1981/82: 99 ISI

ling. Man fann dock att detta inte gällde Norrbottenregionen och Skellefte- fältet samt att en betydande anpassning skett i Bergslagen.

i 1974 års proposition betonades att kronoandelen ger staten s.k. bryt- ningsvitsord. vilket innebär att staten. även om annan delägare i gruvan inte vill det. kan sätta igång undersökning eller brytning i gruvan. Vid splittrade ägarförhållanden erbjuder kronoandelsinstitutet staten möjlighet att se till att enhetlig gruvdrift kommer till stånd.

1.4 Motiv för enhetlig minerallagstiftning

Vi har fört en diskussion om motiven för en enhetlig minerallagstiftning mot bakgrund av att förutsättningarna för lagstiftningen i viss mån ändras. Viktiga faktorer är branschens ekonomiska utsikter och prospekteringens inriktning och organisation. Det har ställts krav på ökat inflytande från samhällets sida och en förbättring av informationen. inte minst från lokalt och regionalt håll. Den fysiska riksplaneringen är under uppbyggnad. Planlagstiftningen håller på att reformeras.

En revision av lagstiftningen kan göras från flera utgångspunkter. Här kan konstateras att man genom att göra om gruvlagen till en koncessions- lag enligt minerallagens modell skulle skapa ett mycket kraftigt merarbete för alla berörda parter. Detta får således betraktas som mindre lämpligt.

Om man har någon mellanform av nu aktuella lagar som utgångspunkt i diskussionen om enhetlig lagstiftning skulle bl.a. följande fördelar kunna anges. ”

En större förståelse för lagstiftningen från länsstyrelser. kommuner. allmänhet m.fl. skulle kunna uppnås med de konsekvenser detta kan ha för ärendehantering. planering m.m. [ dag upplevs lagstiftningen som snårig och svårbegriplig. Många anledningar till missförstånd skulle också kunna undanröjas.

En totalt sett bättre koppling till planlagstiftningen och den fysiska riksplaneringen samt större möjligheter för motstående intressen att göra sig gällande skulle uppnås. Mineralindustrin skulle samtidigt ges möjlighe- ter att hävda sina intressen på ett tidigare stadium än i dag. varigenom olika låsningar bättre skulle kunna undvikas.

Motsvarande argument gäller naturvårds- och miljöskyddsintressena.

Ett bättre utnyttjande av landets totala naturresurser skulle stimuleras genom att heltäckande tillstånd avseende samtliga mineral i en fyndighet skulle kunna ges.

Möjligheten att missbruka det faktum att det finns två gruvlagssystem skulle undanröjas liksom förutsättningar för misstankar om missbruk.

1 de fall utvinningen i dag regleras enligt flera lagar skulle hanteringen både för tillståndssökande och tillståndsgivare förenklas.

• Sida 182
•  Original

Prop. 1981/82: 99 182

1.5 Översyn av plan- och bygglagstiftningen

I förslaget till ny plan- och bygglag (PBL). som beskrivs i ett nyligen avlämnat betänkande (SOU 1979: 65—66). behandlas också frågan om sam- ordning mellan PBL och olika speciallagar som reglerar markanvändning och byggande. bl.a. gruvlagstiftningen. Förslaget remissbehandlas för när- varande. Vi har samrått med PBL-utredningen i denna del och skall här i korthet redovisa hur den föreslagna samordningen är tänkt att fungera.

Avsikten är att PBL skall inta i stort samma principiella plats som byggnadslagen (BL) i nuvarande lagsystem.

Förslag till samordning läggs med utgångspunkt i målet att åstadkomma ett smidigt samspel mellan PBL och bl.a. gruvlagstiftningen. En utgångs- punkt har härvid varit att dubbelprövning så långt möjligt skall undvikas.

En grundtanke bakom PBL är att kommunerna skall ges ett samordnan- de ansvar för planeringen av markanvändningen och den fysiska miljöns utformning. De beslut som fattas av kommunen med stöd av PBL skall vara vägledande för en lång rad beslut som rör den fysiska miljön. Detta betyder att kommunens ställningstaganden enligt PBL skall ingå i underla- get för tillämpningen av olika speciallagar.

En ledande tanke vid samordningen mellan PBL och olika speciallagar är i korthet att man vid tillståndsprövningen av vissa större företag enligt en spccialförfattning skall iaktta att syftet med marköversikten enligt PBL inte motverkas och att tillstånd inte ges i strid mot en detaljplan eller ett ma'rkförordnandc. Motståcnde riksintressen skall också kunnå hävdas.

PBL-utredningens uppfattning är att gruvlagstiftningen har en alldeles speciell funktion och uppbyggnad som gör att det är förenat med stora svårigheter att införa de nu nämnda principerna. Mot bakgrund av en närmare redovisning av skälen till denna uppfattning föreslår därför PBL- utredningen att gruvlagen och minerallagen bör lämnas i stort sett orub- bade i sakligt hänseende.

Enligt 2 kap. 4 & punkt 5 gruvlagen och [8 % punkt 5 minerallagen får inmutningsrätt inte beviljas resp. undersökningsarbete inte äga rum inom ett område med stadsplan eller byggnadsplan. om inte länsstyrelsen med- gett det. PBL-utredningen föreslår att dessa förbud i stället skall gälla inom områden med detaljplan.

I 2 kap. 4 så punkt 5 gruvlagen och l8 % punkt 5 minerallagen bör alltså orden "stadsplan eller byggnadsplan" ersättas med "detaljplan". (Enligt PBL-utredningens förslag ersätter detaljplan instituten stadsplan och bygg- nadsplan).

PBL-utredningen framhåller vidare att prövning av gruvverksamhel även sker enligt andra lagar. En prövning enligt miljöskyddslagen (ML) är sålunda obligatorisk. Denna lag ger till följd av sin konstruktion på ett helt annat sätt än gruvlagen och minerallagen utrymme för en allsidig prövning där även naturvårds- och planintressena kan vägas in. De ytterligare över-

• Sida 183
•  Original

Prop. 1981/82: 99 183

väganden om reglering av konflikter mellan gruvnäringen samt plan- och skyddsintressen av rikskaraktär som riksdagen har begärt bör därför lämp- ligen ske i anslutning till en översyn av ML.

Ytterligare en form för bred prövning av gruvverksamhet erbjuds i den lag om lokaliseringsprövning av viss industri mm. som avses ersätta 136 a & BL.

Vad gäller redovisningen av gruvfrägorna i de kommunala planerna enligt PBL framhåller PBL—utredningen att några kommuner redan nu har redovisat inmutningsområden och utmål i kommunöversikter och markdis— positionsplaner. ] framtiden bör det vara en strävan hos de berörda kom— munerna att i marköversikten ange områden där gruvverksamhet redan pågår eller planeras. -I fråga om planerad gruvdrift kan ett lämpligt förfa- rande vara följande:

Efter hand som undersökningsarbete fortskrider genom provborrning och provbrytning kan råvaruintresset preciseras. Blir resultatet av under- sökningen positivt bör intresset från mincralsynpunkt i det aktuella områ- det avvägas gentemot andra intressen i den kommunala fysiska planering- en och kommunen bör ta ställning för eller emot råvaruintresset. Om kommunen är positiv och det inte finns några motstående intressen av rikskaraktär bör området införas i marköversikten som område där gruv- brytning accepteras. 1 de fall där kommunen är negativt inställd kan det kommunala ställningstagandet ändras. om en utvinning bedöms vara av riksintresse.

PBL-utredningen tar som ett riksintresse upp statens behov av att kunna hävda vissa cxploateringsönskemål och att kunna ingripa mot kommunala planer som hindrar eller försvårar en exploatering. t.ex. av sällsynta råvarufyndigheter. Ingripanden av regeringen föreslås kunna ske genom underställning av planer enligt PBL och ytterst genom planförelägganden. På det sättet kan staten skapa garantier för att planer inte utformas så att en tänkt gruvdrift omöjliggörs. Frågan om verksamheten skall få komma till stånd avgörs därefter enligt den speciallagstiftning som i varje särskilt fall är tillämplig. Beträffande gruvverksamhet blir det alltså ML eller lagen om tillåtlighctsprövning av viss industri m.m.. vilken avses ersätta 136 21 & BL. som kan komma ifråga.

Som framgått har PBL-utredningen funnit att ML kan ge utrymme för en allsidig prövning av naturvärds- och planintressena. Följande förslag till ändringar i ML läggs fram:

1 ML bör införas ett förbud mot att ge tillstånd till sådan verksamhet vars genomförande skulle strida mot en detaljplan eller ett markförord- nande.

I ML bör tas in föreskrifter av innebörd att tillståndsmyndigheten skall hänskjuta frågan om tillåtligheten av en gruva till regeringen. om kom- munen påstår att tillstånd till gruvan skulle motverka syftet med marköver- sikten. Detsamma föreslås gälla om kommunen, länsstyrelsen eller statens

• Sida 184
•  Original

Prop. 1981/82: 99 134

naturvårdsverk påstår att ett ansökt företag skulle motverka ett riksin- tresse. Vissa förslag till bestämmelser lämnas också för regeringens pröv- ning i angivna fall.

1.6 Överväganden och slutsatser

Att noggrant ompröva principerna för nuvarande lagstiftning är ett omfat- tande och tidsödande arbete. Ett sådant arbete bör också ske utifrån klarlagda riktlinjer för mineralpolitiken, en fråga som det åligger oss att överväga. Enligt direktiven ankommer det inte på oss att göra en total översyn av lagstiftningen. Vi har inte heller funnit anledning begära till- läggsdirektiv i denna riktning.

Vi har noterat riksdagens ställningstagande beträffande översyn av gruv- och minerallagstiftningen (NU l978/79:41. rskr 1978/79:325) och vi har inget att erinra mot en sådan översyn.

Vi bedömer emellertid att de förslag till ändringar i lagstiftningen som framläggs i avsnitt 2 . tillsammans med vissa förslag för att möta informa- tionsbehov och förslag som i annat sammanhang lagts fram på planlagstift- ningens område. bör tillfredsställande kunna lösa de problem som aktuali- serats i samband med bl. a. behandlingen av vissa motioner i riksdagen. Vi har inte heller något att invända mot förslaget till ny plan- och bygglag.

Sammanställning av remissyttranden över mineralpoli- tiska utredningens förslag vad avser lagstiftning [del av (SOU 1980: 12) Mineralpolitik]

Remissammanställningen omfattar endast yttranden över mineralpoli- tiska utredningens förslag på lagstiftningsområdet. Över betänkandet (SOU l980: 12) Mineralpolitik har yttranden avgivits av kammarkollegiet. lantbruksstyrelsen (LBS). som bifogat yttranden från lantbruksnämnden i Västerbottens län. statens naturvårdsverk. statens planverk. statens in- dustriverk (SIND). Sveriges geologiska undersökning (SGU). nämnden för statens gruvegendom (NSG). bergmästarämbetet i norra distriktet. berg- mästarämbetet i södra distriktet, länsstyrelsen i Stockholms län. länssty- relsen i Uppsala län. länsstyrelsen i Östergötlands län. länsstyrelsen i Kalmar län. som bifogat yttranden från Mörbylånga kommun och lantbru- karnas länsförbund i norra och södra Kalmar län. länsstyrelsen i Blekinge län. länsstyrelsen i Kristianstads län. länsstyrelsen i Malmöhus län. läns- styrelsen i Hallands län. länsstyrelsen i Örebro län. som bifogat yttrande från Askersunds kommun. länsstyrelsen i Västmanlands län. länsstyrelsen i Kopparbergs län. länsstyrelsen i Gävleborgs län. länsstyrelsen i Väster- norrlands län. länsstyrelsen i Västerbottens län. som bifogat yttrande från Norsjö kommun. länsstyrelsen i Norrbottens län. som bifogat yttranden från Kiruna kommun samt högskolan i Luleå. Bergs kommun. Ingenjörs- vetenskapsakademien (IVA). Svenska kommunförbundet. Sveriges Indu- striförbund. Svenska Arbetsgivareföreningcn (SAF). Svenska Handels- kammarförbundet (gemensamt remissvar från de tre sist nämnda organisa- tionerna). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Landsorganisa- tionen i Sverige (LO). som bifogat yttrande från Svenska Gruvindustriar- betareförbundet, personalorganisationerna vid Sveriges geologiska under- sökning. Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB).

Utredningens förslag till ändringar i gruvlagstiftningen och i tillämp- ningen av den

Utredningens förslag

— Tillstånd för undersökning och bearbetning av fyndighet av alunskiffer bör generellt krävas enligt minerallagen. Detta innebär som en konse- kvens att man i gruvlagen bör göra undantag för utvinning av inmut- ningsbara mineral i den mån de ingår i alunskiffer.

Förslaget stöds av SIND. SG U, bergmt'istaren i norra distriktet. länssty- relserna i Östergötlands. Kalmar. Kristianstads. Malmöhus. Örebro. Väs- terbottens och Norrbottens län. Mörbylånga kommun. Svenska kommun- förbundet. Sveriges Industriförbund, SAF och Svenska Handelskammar- förbundet.

Remissinstansernas kommentarer

Flera remissinstanser hänvisar till sina remissvar på SIND:s utredning om alunskiffer (_SIND FM 1978: 2).

Bergmästaren i norra distriktet anser att alunskiffer. bl.a. genom sin vidsträckta och till betydande del kända utbredning. torde uppfylla de kriterier som vid utarbetandet av nu gällande lagstiftning fastställts för fyndighetstyper som bör omfattas av koncessionslagstiftning.

Mörbylånga kommun framhåller att förslaget torde innebära starkare samhällsinflytande vid tillstånd för undersökning och bearbetning av alunskiffer. vilket kommunen finner positivt. Detta får även till följd att det blir möjligt att redan i koncessionsvillkoren ställa krav på att prospektören skall redovisa resultaten av undersökningsarbeten. oberoende av om dessa leder till bearbetningskoncession eller inte.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller också det positiva i att lagänd- ringen kan bidra till en fastare samhällelig kontroll.

Länsstyrelsen i Örebro län vill att en längre gående koppling mellan gruv- och minerallag övervägs, så att den föreslagna regeln gäller samtliga verksamheter där en gruv- och minerallagsprövning sammanfaller geogra- tiskt.

• Sida 200
•  Original

Prop. 1981/82: 99 200

Lantbrukarnas länsförbund i norra och södra Kalmar län anser det synnerligen angeläget att denna förändring kommer till stånd så att det blir möjligt att få till stånd en prövning av motstående intressen redan i under- sökningsskedet.

5 lntagande av ytterligare metaller och mineral i gruvlagen

Utredningens förslag

— Undersökningsarbeten rörande och utvinning av malm innehållande litium. sällsynta jordartsmetaller och tantal samt av flusspat och tung- spat bör regleras i gruvlagen.

Positiva till detta förslag är bl. a. högskolan i Luleå. SGU. bergnu'istaren inorra distriktet. länsstyrelserna [ Malmöhus, Vr'isterbmtens och Norrbot- tens län, IVA, Sveriges IndustrUörbund. Svenska Handelskammarförbun- det. SAF, LKAB och perstmalorganisationerna vid SGU.

Högskolan i Luleå, SGU. personalorganisationerna vid SGU och LKAB föreslår att också niob skall ingå i förslaget.

SG U , personalorganisationerna vid SGU och IVA föreslår att diamant skall läggas till förslaget.

Beryllium. rubidiunt. strontium, :irkonium, eesium. barium. brucit. kyanit. andalusit, sillimanit. talk och wollastonit vill SG U och persona/or-

. ganisationer/ta vid SGU också lägga till.

Personalorganisationerna vid SGU föreslår också kvarts. SGU påpekar att torium, som förts med bland de sällsynta jordartsme- taller som föreslås ingå i gruvlagen. för närvarande följer minerallagen .

RFIIliSSillS[(IIISE'I'IIIIS kt')/nn1ent(1rer

SGU menar att jordägarsystemet. jämfört med gruv- och mineralla- garna. snarast dämpar prospekterings- och exploateringstakten för de rå- varor som systemet omfattar. Många industrimineral följer ju denna lag— stiftning och detta förhållande kan vara ett av skälen till att industrimine- ralhanteringen i Sverige är eftersatt. SGU finner mot denna bakgrund att ytterligare metaller och mineral bör föras in under gruvlagen (se ovan). I SGU:s förslag ersätter metal/ett barium mineralet tungspat. För de övriga element och mineral som utredningen nämner tillstyrker SGU att de förs till gruvlagen. Det måste emellertid påpekas att flera av dem även uppträ- der i ytutbredda låghaltiga förekomster.

SIND anser att med ett väsentligt undantag tillgodoses genom förslagen om delreformer flertalet av de önskemål som SlND framfört i olika sam- manhang. SIND:s invändning avser förslaget att införa endast ett begrän- sat antal industrimineral i gruvlagen och de kriterier utredningen använt för urval av dessa. SIND vill därvid hänvisa till sitt remissvar 1979-06-29 över naturvårdskommitténs betänkande. där verket pekade på den mine-

• Sida 201
•  Original

Prop. 1981/82: 99 201

ralpolitiskt olyckliga splittring. som skulle ske mellan koncessionspliktiga industrimineral och sådana industrimineral — ofta av riksintresse — vars utnyttjande alltjämt skulle bli beroende av tillstånd enligt en utvidgad naturvårdslag. Enligt förslaget — som ännu inte Slutbehandlats — skall länsstyrelsen vid prövningen av täkttillstånd enligt naturvårdslagen även kunna göra en bedömning av behovet av den aktuella täkten. ofta på ett begränsat och ur mineralsynpunkt otillräckligt material.

För att kunna göra mineralpolitiska bedömningar vad avser viktigare industrimineral av större intresse, vilka ej bedöms lämpade att intas i minerallagstiftningen. föreslår SIND att den centrala mineralmyndigheten genom remissförfarande bereds möjlighet delta i beredningen enligt natur- vårdslagen av täkttillståndsärenden av större vikt.

Bergmästaren i norra distriktet påpekar att om gruvlagen skall omfatta ett ytterligare antal mineral, som ej kan betecknas som malmer även om de är ekonomiskt utvinningsbara. så bör 6 kap. 4 och 5 så i gruvlagen ändras. så att däri ingående hushållningsbestämmelser blir tillämpliga på samtliga ekonomiskt utvinningsbara mineral som omfattas av gruvlagen.

Sammanfattning av statens industriverks utredning Grus och sand på land och i hav (SIND 1980: 1)

Allmän översikt över landets grusförsörjning

Konsumtimr och produktion

Förbrukningcn av grusmaterial i Sverige har ökat ca tio gånger från l930-talet tills i dag. Den största ökningen inträffade under l960-talets högkonjunktur. De senaste årens lågkonjunktur tillsammans med minskad betonghusbebyggelse har medfört att ökningen avstannat. Säkra uppgifter angående den totala grusproduktionen eller konsumtionen frnns emellertid inte på grund av avsaknad av statistik. ] denna utredning har dock den årliga produktionen beräknats till för närvarande ca l35 miljoner ton. baserat på enkätuppgifter i olika stora tätorter. Grusproduktionen per person och år är ca 20 ton i små och medelstora tätorter (( 50000 inv."). ca 15 ton i stora tätorter (50000— 150000 inv.) och ca l0 ton i de tre storstads- regionerna. Regionalt varierar dock förbrukningen beroende på bl. a. skill- nader i klimat och geologi.

Grusmaterialets fördelning på olika användningsområden har uppskat- tats enligt följande: ca 50 % till vägar och gator. ca 25 % till mark-, grund- och planeringsarbeten, ca 15 % till betongballast och ca lt) % till övriga användningsområden.

Grustillgångar

Naturgrustillgångarnas storlek i landet kan inte beräknas med nuvarande kunskapsunderlag. Tillgångarna är goda över stora områden, lokalt myc- ket goda, men är ojämnt fördelade. särskilt med tanke på behoven. Flera områden med ringa tillgång på naturgrus förekommer. t.ex. Göteborg— Väncrnområdet. sydvästra Skåne, Blekinge. Öland. centrala delar av Små- land samt stora delar av ostkusten.

Kvaliteten på naturgruset äri de största delarna av landet god till mycket god. Lokalt förekommer dock kvalitetsproblem på grund av hög halt av skiffer eller glimmer samt mindre god hållfasthet på bergmaterialet i gruset t. ex. i vissa delar av Skåne. Östergötland. Närke och centrala Jämtland. Det största problemet beträffande naturgrusets kvalitet utgörs emellertid av brist på grovt material (_grovsand och grövre"), vilket är allmänt i de flesta tätortsregioner. medan sand (mellansand och finare) oftast förekom— mer i överskott. Bristen på grovt material samt i vissa fall mindre god kvalitet kompenseras genom användning av alternativa material. främst krossmaterial av berg och sprängsten. 20—25 % av den totala grusproduk- tionen beräknas för närvarande utgöras av bergkrossmaterial. Lättillgäng- ligt berg av god kvalitet förekommer i de flesta delarna av landet.

• Sida 209
•  Original

Prop. 1981/82: 99 209

Utvinning

Täktverksamheten av grus är uppdelad på ett stort antal företag (ca 1000) och ett ännu större antal täkter (ca 8500 täkttillstånd). Ett 60-tal stora företag svarar för 20—25 % av produktionen. Endast i ca 0.8 % av grustäkterna pågår brytning under grundvattenytan. För makadamtill- verkning finns f.n. ca 75 bergtäktcr och flera planeras. Möjligheterna till täktverksamhet begränsas av naturvårdsskäl samt av fastställda skydds- områden av olika slag (natur- och kulturvårdsobjekt och miljöer. grundvat- tentäkter. militära områden m. m.). Även andra förhållanden såsom aktuell eller planerad markanvändning begränsar täktverksamheten liksom de oli- ka miljöstörande effekter t.ex. buller som verksamheten. i synnerhet vad gäller bergkrossmaterial. medför.

Vid utvinning av grus- och bergmaterial krävs olika hög grad av föräd- ling beroende på dels råmaterialets beskaffenhet dels kravet på den produ- cerade varan. Flera olika steg av krossning och siktning samt i vissa fall våtsortering och tvättning är ibland nödvändiga. Framställning av berg- krossprodukter samt förädling av tinkornrika jordmaterial t.ex. morän medför vanligtvis flera behandlingssteg än framställning av motsvarande produkter ur naturgrus. Kostnaderna för framställning av bergkrosspro- dukter blir därigenom ungefär dubbelt så höga som motsvarande kostnader för naturgrusprodukter. Enbart energikostnaderna för framställningen (bl.a. sprängning och krossning i flera steg) är ca tre gånger högre för bergkrossmaterial än för naturgrusmaterial. På grund av kortare transpor- ter kan dock bergkrossmaterial utgöra ett ekonomiskt likvärdigt alternativ till naturgrus.

Transporterna av grusmaterial utförs till helt övervägande del med last- bil. Endast ca l % av grusmaterialet transporteras med båt eller tåg.

Framtida utveckling

Den framtida utvecklingen av landets grusförsörjning är främst beroende av utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten samt trans- portsektorn. Mot bakgrund av prognoser för utvecklingen inom ovan nämnda områden är det utredningens bedömning att den årliga totala grusproduktionen fram till 1985 bliri stort sett oförändrad. Även utblickar mot är 2000 tyder på en oförändrad produktion. Det är också utredningens bedömning. att utvecklingen inom framför allt miljö- respektive transport- sektorn kommer att innebära en förskjutning mot ökad användning av alternativa material. främst bergkrossprodukter. Även utnyttjandet av restprodukter och grov morän samt högre förädlingsgrad. återvinning av schaktmassor och användning av grusbesparande byggnadsmetoder kom- mer att leda till begränsningar i förbrukningen av naturgrus.

Grusförsörjningssituationen — med ovan skisserade ökning av andelen alternativa material och oförändrad produktion på sikt — kommer i de undersökta, största tätortsregionerna i landet att medföra att naturgrusets l4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 99

• Sida 210
•  Original

Prop. 1981/82: 99 210

"livslängd" i samtliga tätorter övetstiger 40 år. För sex tätorter blir "livs- längden" 40—60 år. De flesta (20) tätorternas naturgrustillgångar beräknas räcka mer än 80 år.

"Livslängderna" kan dock förändras såväl regionalt som generellt: å ena sidan förkortas genom ökad förbrukning t.ex. genom stora anlägg- ningsarbeten av sysselsättningspolitiska skäl. å andra sidan förlängas ge- nom utnyttjande av potentiella resurser. framför allt grustillgångar under grundvattenytan.

Förslag till åtgärder beträffande landbaserad täktverksamhet

Utredningen föreslår — med stöd av det framlagda bakgrundsmaterialet samt analys av den framtida utvecklingen — följande åtgärder i fråga om landbaserad täktverksamhet:

Grusförbrukning

— Ett system för statistisk redovisning av produktionen av naturgrus och alternativa material etableras snarast. varvid statistiska centralbyrån bör ha det centrala ansvaret.

Grustillgängar

— Befintliga uppgifter om grustillgångar sammanställs i en databank vid Sveriges geologiska undersökning (SGU). — Nya uppgifter om tillgångar av grus och alternativa material insamlas och datalagras i samband med den reguljära karteringsverksamheten vid SGU, Specialkartor. s.k. temakartor med uppgifter angående grusma- ten'al utges. — Gruskvalitetsregistret vid statens väg- och trafikinstitut förbättras och

byggs ut. — Regionala inventeringar av naturgrus och alternativa material genom-

förs i princip enligt naturvårdskommitténs förslag.

— Resurskartering av grus genomförs i de områden. som ej omfattas av naturvårdskommitténs förslag eller i hela landet om kommitténs förslag ej blir genomfört.

De tre inledande momenten kan genomföras genom mindre förstärkning av nuvarande resurser. Regionala inventeringar och resurskartering inne- bär relativt omfattande arbetsinsatser. vilka dock kan finansieras t.ex. genom täktavgifter enligt naturvårdskommitténs förslag.

Gru.tfr'irsörjningsplunering

— Kommunvisa grusöversikter av enkel typ sammanställs för att grusfrå- gorna skall kunna beaktas vid fysisk planering på kommunal nivå. — Regionala grusförsörjningsplaner upprättas i större tätortsregioner för att möjliggöra bättre hushållning med kvalitetsmaterial. klargöra lokali-

• Sida 211
•  Original

PrOp. 1981/82: 99 211

seringar av bergtäkter och grustcrminaler. genomföra åsvårdsplaner m.m.

— Länsgrusregister — på sikt massdatabanker — sammanställs av befint- liga uppgifter om grusproduktion, grustillgångari befintliga täkter. till- gängliga volymer av sprängsten. schaktmassor och restprodukter. Förslaget om kommunvisa grusöversikter anknyter till den form av

marköversikter. som av PBL-utredningen föreslås i ny plan- och bygglag, medan förslaget om regionala grusförsörjningsplaner och länsvisa grusre- gister är en utveckling av idéer och förslag i naturvårdskommitténs betän- kande och rapporten Hushållning med Mark & Vatten 2.

Forskning och utbildning

— Utveckling av inventeringsmetodiken, särskilt för alternativa material. samt av metodiken för prospektering i komplexa geologiska bildningar. _ Förbättring av utvinningstekniken. särskilt under grundvattenytan. — Utveckling av säkrare materialprovningsteknik. särskilt för produk- tionskontroll.

— Utbildning i materialkunskap.

Marin täktverksamhet

Utvinning ochjörhrukning av marint täktmaterial

Förbrukningen av marint täktmaterial i Sverige har under senare år varierat starkt. Dock kan en viss tendens till växande förbrukning spåras. Variationen i förbrukningen beror främst på de över tiden ojämna uttagen av fyllnadsmaterial för olika anläggningsarbeten i ett antal kusttätorter. Den totala produktionen under enskilda år har sällan överstigit 1.5 M ton. 1978 uppgick den till ca 0,2 M ton. Under de senaste tio åren har den marina täktverksamheten svarat för mellan några tiondels procent till några procent av landets årliga totala grusproduktion. Verksamheten har hittills endast bedrivits regelmässigt i Öresund. främst inom grundomrä- dena Disken. Sandflyttan. Västra Haken och Bredgrund. I denna region svarar den marina utvinningen för en betydande del av försörjningen med sandmaterial.

Fyllnadsmaterial för olika anläggningsarbeten och råvara i vissa indu- striprocesser har hittills varit de huvudsakliga användningsområdena för marint täktmaterial. Största delen av uttagen har utnyttjats för fyllnadsän- damål, som framför allt hamnutbyggnaderi Malmö. Helsingborg och Luleå samt anläggandet av industrimark i Luleå. De mindre kvantiteter industri- sand som utvunnits har främst funnit avsättning inom glas— och giuteriindu- stn'n. Utvinningen av industrisand har under många år haft karaktär av kontinuerlig verksamhet med förhållandevis jämna årliga uttag. ] motsats till förhållandena i flera andra länder. bl.a. Danmark och England. sker för närvarande inga uttag av marint material till betongballast.

• Sida 212
•  Original

Prop. 1981/82: 99

IQ ... IJ

Det är ett fåtal intressenter (ca tio) som för närvarande svarar för den marina täktverksamheten i landet. Det är i huvudsak kommuner eller kommuner närstående organ som svarar för utvinningen av fyllnadsmate- rial medan industrisand utvinns av några privata företag. Då inhemsk utrustning saknas bedrivs verksamheten med hjälp av inhyrda utländska utvinningsfartyg. främst från Danmark.

Utvinning av marina sand- och grusförekomster pågår även i andra länder, särskilt utanför flera industriländers kuster. [ Danmark. Japan. Storbritannien och USA har denna verksamhet stor betydelse för den totala försörjningen med grusmaterial. Flera länder undersöker för närva- rande genom bl.a. kartering och inventering av de marina förekomsterna möjligheterna till havsbaserad eller ökad havsbaserad utvinning. Detta för att på sikt kunna trygga försörjningen med grusmaterial. l globalt perspek- tiv kan därför förväntas en betydande ökning av denna utvinning. Denna kommer även i fortsättningen att främst förläggas till industriländernas kuster.

Marina sund— och grusförekomster

Sand- och grusförekomsterna på havsbottnen utanför landets kuster är mycket dåligt kända såväl ifråga om deras läge som kvantitet och kvalitet. Med ledning av bl.a. allmänna geologiska kunskaper och de geologiska undersökningar av olika typ som genomförts inom vissa mindre områden har utvinningsbara förekomster av främst sand lokaliserats eller kan för— väntas inom delar av följande vattenområden: Kattegatt. Öresund. södra Östersjön. utanför Gotland. Bottenhavet och Gävlebukten samt Bottenvi- ken. Av dessa områden har hittills endast Öresund systematiskt under- sökts med syfte att fastställa och kvantifiera sand- och grusförekomsterna. Genom dessa undersökningar har SGU påvisat sammanlagt ca 380 Mm3 utvinningsbart material. som till övervägande del är sand. För närvarande bedriver SGU även sådana undersökningar utanför Gotlands norra kuster.

Uti-'inningsmetoder m. m.

Väl utvecklad och prövad teknik finns tillgänglig för utvinning av marina sand- och grusförekomster. Hydraulisk utvinning med släpsugmudderverk eller stationära sugmudderverk utgör den ekonomiskt mest fördelaktiga metoden. Med i marknaden konventionella hydrauliska utrustningar be- gränsas utvinningsdjupet till 30—35 ut. Det är dock tekniskt sett enkelt att modifiera dessa för att uppnå utvinningsdjup ned till 60—70 m. Kostna- derna för utvinning av marint fyllnadsmaterial fritt hamn med stationärt muddringsverk och rörtransport eller med medelstor kombinerad sugare/ lastare är ungefär lika stora som kostnaderna för utvinning på land av osorterat fyllnadsgrus vid täkt.

• Sida 213
•  Original

Prop. 1981/82: 99 213

Motståcnde intressen

För marin täktverksamhet tas generellt sett ytterst begränsade ytor i anspråkjämfört med de flesta andra former för våra omgivande vattenom- rådens utnyttjande. Detta utesluter givetvis inte att denna verksamhet ibland kan komma i konflikt med andra intressen. som främst fiske. marin natur- och kulturminnesvård. sjöfart och militär verksamhet. Dessa s.k. motstående intressens behov av vattenområden begränsar därför i vissa fall möjligheterna till täktverksamhet. Det nuvarande kunskapsunderlaget är dock otillräckligt för att bedöma enskilda täktprojekts inverkan på framför allt fiskets och naturvårdens intressen på såväl kortare som längre sikt. En förutsättning för ökad marin täktverksamhet i landet är därför att dessa effekter klarläggs genom bl.a. allsidiga fältundersökningar.

Tillståndsgivning

Tillståndsgivning till utforskning och utvinning av sand. grus och sten på havsbottnen inom allmänt vattenområde och på kontinentalsockeln regle- ras i första hand genom kontinentalsockellagstiftningen. Denna lagstift- nings bestämmelser medger enligt utredningens uppfattning i allt väsentligt en från såväl sökande- som samhällssynpunkt tillfredsställande prövning av täktärenden. Dock har utredningen funnit anledning att överväga vissa frågor med anknytning till tillståndsprövningen. Detta gäller bl. a. till- ståndsmöjlighet. tillståndspliktiga material. täktavgift och tillsyn.

Framtida utveckling

Enligt vad som tidigare framhållits är utredningens bedömning av den framtida utvecklingen att den årliga totala grusproduktionen i landet kom- mer att i stort sett bli oförändrad fram till 1985 samtidigt som en förskjut- ning mot ökad användning av alternativa material kan förväntas. Denna förskjutning kan främst i Norrköping. Karlskrona. Stockholm. Sundsvall. Umeå och Visby komma att ske genom utvinning av grusmaterial från havet. En sådan i och för sig önskvärd utveckling förutsätter dock dels att en planmässig resurskartering av de lösa avlagringarna så snart som möj- ligt genomförs inom närliggande havsområden till dessa tätortsregioner. dels att denna ger resultat i form av från behovssynpunkt lämpliga grusfyn- digheter. För de användningsområden för vilka det i dag i viss utsträckning finns kända fyndigheter. huvudsakligen sandförekomster. kan en ökad utvinning från havet förväntas. Behovet av marint fyllnadsmaterial för hamnutbyggnad i främst Malmö. Landskrona och Helsingborg kan under den närmaste tioårsperioden uppskattas till totalt 5—6 M ton. Om kolkraft introduceras i landets energiförsörjning kan behovet öka avsevärt eftersom detta förutsätter anläggning av ett antal kolhamnar. Det ärliga behovet av havssand för avsättning inom industrisektorn för tiden fram till 1985 upp- skattas till knappt 0.5 M ton och för tiden därefter till ca 0.6 M ton.

• Sida 214
•  Original

Prop. 1981/82: 99 214

Förslag till åtgärder beträffande marin täktverksamhet

Utredningen föreslår i fråga om den marina täktverksamheten följande åtgärder:

Grustillgångar

— Systematisk resurskartering av sand- och grusförekomster genomförs snarast utanför de kustnära tätortsregioner där framtida brist på landba- serat material förväntas. SGU bör ha ansvaret för karteringen. vilken föreslås bedrivas under 15 år till en årskostnad av ca 4,0 Mkr i 1979 års kostnadsläge.

Statligt företagsengagcmang

— Frågan om statligt företagsengagemang avseende sand- och grusutvin- ning i havet tas upp till prövning när de närmaste förutsättningarna för ökad sådan verksamhet klarlagts genom främst den av utredningen föreslagna resurskarteringen.

Motståcnde intressen

— Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket ges i uppdrag att i samråd med berörda intressenter utarbeta principförslag till allsidiga undersökningar för att klarlägga den havsbaserade täktverksamhetens inverkan på den marina miljön. Undersökningarna bör i första hand finansieras med statsanslag. — l avvaktan på resultaten från dessa undersökningar tillämpas viss res- triktivitet vid tillståndsgivning till täkt inom vattenområden som tidigare inte varit föremål för täktverksamhet.

— Kostnadsansvaret utreds för inventeringar och förunderst'ikningar som riksantikvarieämbetet anser nödvändiga för att från antikvarisk syn- punkt kunna bedöma olika täktprojekt. — Marin täktverksamhet bör undvikas i särskilt viktiga områden för andra av havet beroende intressen.

— Innan åtgärder vidtas som kan påverka möjligheterna till marin täkt- verksamhet. som t. ex. förordnanden om nya eller förändringar av grän- ser för befintliga trålfiskeområden och avsättning av marina reservat. förutsätts samråd ske med de myndigheter som företräder mineral- intresset.

Tillståndsgivning

— Den i kungörelsen till kontinentalsockellagen 1975 införda "provisoris- ka" bestämmelsen om industriverkets underställning av vissa täktären- den till regeringens prövning permanentas. — Bestämmelse införs så att förutom sand-. grus- och stentäkt även täkt av övriga jordarter och av lösa block omfattas av tillståndsplikt.

• Sida 215
•  Original

Prop. 1981/82: 99 215

— Täktavgiften bör även i fortsättningen i huvudsak bestämmas efter affärsmässiga grunder. Avgiften bör dock kunna utnyttjas som instru- ment för att stimulera användningen av havsmaterial när det från sam- hällsekonomiska utgångspunkter kan vara motiverat. — Täkttillstånd bör som regel villkoras av att det efter avslutad täkt utförs översiktliga djupmätningar inom täktområdet. Dessa skall ombesörjas och bekostas av innehavaren av täkttillståndet.

— I avvaktan på resultaten från resurskarteringen av det svenska konti- nentalsockelområdet bör från hushållningssynpunkt viss restriktivitet tillämpas vid tillståndsgivning i det fall täktmaterialet avses exporteras.

— Uppgifter om produktion av täktmaterial i insjöar och inom omgivande havsområden bör kontinuerligt tillställas statistiska centralbyrån.

• Sida 216
•  Original

Prop. 1981/82: 99 216 Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över statens indu- striverks utredning Grus och sand på land och i hav (SIND 1980: 1)

Efter remiss har yttranden över utredningen avgetts av rikspolisstyrel- scn. statens järnvägar (SJ). statens vägverk. sjöfartsverket. Sveriges me- teorologiSka och hydrologiska institut (SMHI). statens geotekniska insti- tut. statistiska centralbyrån (SCB). kammarkollegiet. statskontoret. riks- revisionsverket (RRV). riksantikvarieämbetet som hört statens sjöhisto- riska museum. universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). lantbruksstyrel- sen (LBS). skogsstyrelsen. fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk (SNV), generaltullstyrelsen. arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). arbetar- Skyddsstyrelsen, statens planverk. lantmäteriverket. Sveriges geologiska undersökning (SGU). nämnden för statens gruvegendom (NSG). styrelsen för teknisk utveckling (STU). delegationen för samordning av havsresurs- verksamheten (DSH). domänverket. vattenöverdomstolcn. forsknings- rådsnämnden (FRN). länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala. Söderman- lands. Östergötlands. Jönköpings. Kalmar, Gotlands. Blekinge, Kristian- stads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skara- borgs, Värmlands, Örebro. Västmanlands. Kopparbergs. Gävleborgs. Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. Stock- holms. Linköpings. Norrköpings. Gotlands. Karlskrona. Göteborgs. Sundsvalls och Umeå kommuner. Kungl. Vetenskapsakademien. lngen- jörsvetenskapsakademien (lVA). Svenska kommunförbundet. Landstings- förbundet. Svenska hamnförbundet. Sveriges Industriförbund. Lantbru- karnas Riksförbund (LRF). Naturvårdssektionen, Sveriges Naturvetare- förbund (SACO/SR). Landsorganisationen i Sverige (LO). Ahlsell Indu- striråvaror AB. Cement- och betonginstitutet.

Vissa remissinstanser har till sina yttranden fogat yttranden f rän andra instanser. Sålunda har av universitets- och högskolcämbetet bifogats ytt— randen från geologiska institutionen och Askölaboratoriet vid Stockholms universitet. sektionen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm. biologisk-geovetenskapliga sektionerna vid Lunds och Göteborgs universi- tet, sektionen för väg— och vattenbyggnad vid tekniska högskolan i Lund. geologiska institutionen vid Chalmers tekniska högskola samt geografiska institutionen vid Umeå universitet. av ftskeristyrelsen från fiskeriintenden- ten i det östra och det mellersta distriktet. av länsstyrelsen i Gotlands län från fiskenämnden i Gotlands län, Cementa AB samt chefen för Gotlands militärkommando, av länsstyrelsen i Blekinge från fiskenämnden i Ble- kinge län samt Blekinge länsförbund av Svenska Naturskyddsföreningen. av länsstyrelsen i Örebro län från fiskeriintendenten i nedre södra distrik- tet. av länsstyrelsen i Kopparbergs län från Vägförvaltningen i Koppar-

• Sida 217
•  Original

Prop. 1981/82: 99 217

bergs län. av länsstyrelsen i Västernorrlands län från Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare. av länsstyrelsen i Jämtlands län från skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län och Vägförvaltningen i Jämtlands län. Flera länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner. Vidare har Lands- organisationen i Sverige bifogat yttrande från Svenska Fabriksarbetareför- bundet.

] Allmänt om utredningen

1.1 Central, regional och lokal styrning och planering — huvudmannaskap

Beträffande samhällets styrning av täktverksamheten efterlyser domän- verket samhälls- eller företagsekonomiska överväganden om vad olika styrningar av branschen innebär. Man anser att utredningens förslag för- utom ökad byråkrati innebär att styrningen kommer att utövas av myndig— heter med ringa kunskap och erfarenhet om branschens förutsättningar. Företagen är själva bäst lämpade att tillgodose konsumenternas efterfrå- gan. Dessutom kommer marknadskrafterna att tillse att en effektiv konkur- rens upprätthålles, vilket borgar för en riktig prissättning. Domänverket anser därför att utredningens förslag till åtgärder bör begränsas och i första hand koncentreras till de fåtal geografiska områden där "grusbristen" ligger närmast i tiden.

Landstingsförbundat. Svenska kommunförbundet. m.]l. anser däremot att starka skäl talar för att en grusförsörjningsplanering byggs upp. Enligt Landstingsförbundet bör dock det förslag som utredningen lämnar i denna del kompletteras och preciseras på ett antal punkter. För förbundet ter det sig naturligt att även denna speciella planering har sin bas i primärkom- munernas grundläggande ansvar för den fysiska miljöns utformning och fysiska planering. Såvitt förbundet kan bedöma ligger förslaget beträffande grusförsörjningsplanering inte i linje med dessa grundläggande principer. Landstingsförbundet kan därför inte tillstyrka utredningens förslag i denna del. I en förnyad prövning bör strävan vara att åstadkomma en planerings- form som tar fasta på PBL-utredningens förslag och primärkommunernas grundläggande ansvar för och centrala ställning vad gäller fysisk planering.

Svenska kommunförbundet anser att ett lämpligt sätt att få med både land- och havsbaserade grus- och sandtillgångar i samhällsplaneringen är att föra in dem i kommunernas planering. [ den marköversikt som föreslås i den nya plan- och bygglagen kan även frågor om grusförsörjning behandlas och avvägas mot andra intressen. t. ex. naturvården. Något särskilt doku- ment benämnt grusöversikt behövs inte. Grusförsörjningen bör bedömas tillsammans med övriga planeringsfaktorer i marköversikten.

En viktig förutsättning för att kunna behandla grusförsörjningen i mark- översikten är att kommunerna på ett smidigt sätt får tillgång till resultaten av de gruskarteringar som görs.

• Sida 218
•  Original

Prop. 1981/82: 99 218

Planeringen bör enligt kommunförbundets mening ske i samarbete mel- lan bcrörda kommuner efter samråd med andra berörda instanser. Läns- styrelsens roll bör vara att underlätta kommunernas samarbete. t.ex. genom att verka för att kommunerna har tillgång till samma planeringsun- derlag när det gäller grus- och sandförekomsterna i regionen.

Kommunförbundet kan inte acceptera att en regional grusförsörjnings- plan blir ett styrinstrument över markanvändningen vid sidan av den reglering som görs i plan- och bygglagen. vilket skulle bli fallet om utred- ningens förslag genomförs.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län efterlyser ett klarare ställningstagande till vem som skall vara regional huvudmanfc'ir grusförsörjningsplanering- en, eftersom de regionala grusförsöriningsplanerna i framtiden kan bli ett viktigt instrument för att bemästra en ev. kommande bristsituation.

Naturvårdssverket anser att det övergripande regionala answwret för grusförsörjningsplaneringen bör ligga hos länsstyrelsen. Man motiverar detta med att en framgångsrik resurshushållning med täktmaterial är bero- ende av att insamlade uppgifter snabbt och enkelt kan nyttiggöras av de planerande organen. För grusförsörjningsplanering är riksperspektivet av mindre intresse. eftersom täktmaterial av kostnadsskäl inte tål nägra längre tranSporter. En planering på lokal nivå. t. ex. hos de enskilda kommunerna är enligt naturvårdsverket knappast tänkbar bl.a. med hän- syn till de stora skillnaderna i fråga om grustillgångari de olika kommuner- na. Därför anser man att uppgifter som behövs för planeringen primärt bör tillställas länsstyrelsen.

Statens planverk delar utredningens uppfattning att grusförsörjningsfrå- gorna bör beaktas på kommunal nivå och integreras i kommunernas fysis- ka planering. Verket avråder dock från förslaget att upprätta särskilda kommunvisa grusöversikter som komplement till den föreslagna plan- och bygglagens marköversikt. Däremot är det enligt planverket viktigt att grusfrågorna inarbetas i kommunöversikt och kommande marköversikt. Detta bör_bäst kunna ske mot bakgrund av regionala grusförs(”jr/"ningspro- gram som bör utarbetas i samverkan mellan kommuner. företag och läns- styrelsen och utgöra ett underlag för den vägning av grusförsörjnings- intresset mot andra markanvändningsintressen som skall ske i den kommu- nala fysiska översiktliga planeringen.

Länsstyrelsen i Uppsala län. m.fl". påpekar allmänt att ett huvudmanna- skap i enlighet med utredningens förslag går stick i stäv mot den rådande trenden till ökad decentralisering. och länsstyrelsen i Kopparbergs län fruktar att förslagen kommer att innebära att arbetet med grustäktsregle- ringen. jämfört med nuvarande förhållanden. successivt kommer att för- skjutas från regional till central nivå. Man efterlyser också ett klargörande av länsstyrelsens roll när det gäller uppbyggnaden och möjligheterna att utnyttja de centrala registren och sambandet mellan länsregistret och cen- trala register. Länsstyrelsen anser det också vara viktigt att man i arbetet

• Sida 219
•  Original

Prop. 1981/82: 99 219

med databank noga överväger vilka uppgifter som skall behandlas och datalagras. så att inte tid och resurser används till mindre väsentliga uppgifter.

Beträffande hui'udmannas/tapet för de regionala inventeringarna finns tre olika förslag i remissvaren. nämligen SGU (som utredningen också föreslår). naturvårdsverket och länsstyrelserna.

SGU framhåller att hos dem finns en betydande kompetens på grus- och sandområdet samlad. och ett stort faktamaterial i verkets arkiv. För under- sökning till havs finns en omfattande och dyrbar instrumentering. Man menar också att genom att SGU görs till huvudman i dessa frågor så uppnås den nödvändiga harmoniseringen mellan den långsiktiga verksam- het som geologisk kartering innebär och den mer direkt målinriktade resursinventeringsverksamheten.

Naturvårdsverket anser att SGU saknar erforderlig kompetens för en värdering av olika områdens betydelse från naturvårdssynpunkt. Därtill saknar SGU kompetens vad gäller tolkning av allsidiga naturvårdsinven- teringar och nödvändig kunskap om tillämpning av NVL. Eftersom det främst är områdenas värde från naturvårdssynpunkt som är avgörande för täkt eller inte är det enligt verkets mening nödvändigt att naturvårdsverket ges huvudansvar för inventeringarna.

Flera länsstyrelser och Sveriges naturvetareförhund anser att en sådan inventering bör bedrivas inom ramen för länsstyrelsernas verksamhet. Detta motiveras med att länsstyrelserna redan bedriver likartade utred- ningar av andra sektorer inom samhällsplaneringen och således har lång erfarenhet av likartad verksamhet. Dessutom finns bättre möjligheter att i inventeringen väga in andra samhällsintressen såsom regionalekonomiska bedömningar och naturvårdssynpunkter. Vidare har flera länsstyrelser redan genomfört likartade inventeringar för stora delar av sina län. Man framhåller också att länsstyrelserna genom sina kontakter med företag som bedriver täktverksamhet och/eller annan schaktning har god kännedom om branschen såväl vad gäller produktions- som konsumtionssidan.

1.2 Kostnader och finansiering, m. m.

Riksantikvarieämbetet. flera länsstyrelser. m.fl. påpekar att resursför- stärkningar behÖVS för att genomföra flertalet förslag i utredningen. Läns- styrelsen i Värmlands Iän påpekar att särskilt i uppbyggnadsskcdet av planeringen kvalificerad personal måste ställas till länsstyrelsens förfogan- de. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att omprioriteringar hos såväl länsstyrelse som kommun sannolikt kommer att krävas. Länsstyrelsen i Värmlands län pekar också på möjligheten att ge kommunerna ökat ansvar vad beträffar naturvårdslagens reglering av täktverksamheten. t. ex. så att tillsynsverksamheten till största delen läggs på kommunen. varigenom resurser hos länsstyrelserna skulle frigöras för arbete i enlighet med utred- ningens intentioner.

• Sida 220
•  Original

Prop. l981/82: 99

N ro O

Länsstyrelsen i Södermanlands län och IVA understryker vikten av att utredningens förslag kostnadsberäknas. Länsstyrelsen vill också närmare ha belyst den ökning av byråkratin som de framlagda förslagen kan komma att medföra.

Flera remissinstanser hänvisar till sina remissvar över naturvårdskom- mitténs utredning Naturvård och täktverksamhet (SOU 1970: 14. IS).

1.3 Sysselsättnings- och arbetsmiljöfrågor

Sysselsättningsfrågan behandlas av arbetsmarknaäss-tyrelsen och av Lunds universitet. Arbetsmarkn(niss'tyrelsen linner att de frågor utredning- en behandlar väsentligen bör bedömas från andra synpunkter än dem styrelsen har att företräda. Förändringar i och utvidgningar av täktverk- samheten kan dock i vissa fall vara av betydelse ur arbetsmarknads- och regionalpolitisk synpunkt och styrelsen anser det därför angeläget att arbetsmarknadsmyndigheterna i sådana fall ges tillfälle att på ett tidigt stadium framlägga sina synpunkter. Lunds universitet anser att man i täktfrågor måste inrikta sig på att väga det samhälleliga utnyttjandet av en icke förnyelsebar naturresurs. dvs. samhällsnyttan. mot ett skydd av land- former. kulturminnen. grundvattenförekomster etc. och att sysselsätt- ningsfrågor sålunda måste behandlas i särskild ordning och självklart fri- stående från tillfälliga opinionsyttringar. Man påpekar att frågor om bibe- hållen sysselsättning för anställda vid täktföretag som presenterar kontro- versiella täktplancr har blivit aktuella och att i kommunala och regionala. organ sådana situationer kan inverka på tillståndsgivningen.

Arhetarsk_vda'sstyrelsen och Svenska Fabriksarhetare/örbundet tar upp frågan om arbetsmiljön. Arbetarskyrldsstyrelsen påpekar att riktlinjer och anvisningar för de särskilda arbetsmiljöfrågor som kan uppkomma vid marin täktverksamhet till havs helt saknas i utredningen. Styrelsen föreslår att för att underlätta för yrkesinspektionen att få kännedom om var täkt- verksamhet pågår skulle myndighet som utfärdar täkttillstånd på land ochi hav informera yrkesinspektionen om dessa tillstånd. Enligt Fabriks- arbetarej?jrbundets uppfattning är arbetsmiljöfrågorna lika viktiga som naturmiljöfrågorna. De särskilda arbetsmiljöproblem som kan följa med marin täktverksamhet bör därför också kartläggas. anser förbundet.

1.4 Tillståndsprövning och motstående intressen

Domänverket framhåller att olika motstående intressen blir belysta ge- nom det numera omfattande remissförfarandet i täktärenden. men att detta samtidigt har gjort beslutsprocessen komplicerad och i vissa fall mycket långdragen. En resursförstärkning och prioritering av länsstyrelserna för behandling av täktärenden och en begränsning av remisstiden för kommit- nerna är enligt domänverkets mening nödvändig. Domänverket vänder sig

• Sida 221
•  Original

Prop. 1981/82: 99 221

emot att täktverksamhet ofta betraktas med naturvårdens ögon och påpe- kar att mot detta bör ställas den viktiga samhällsfunktion som täktverk- samheten fyller. Man finner det angeläget och rimligt att både samhälls- och företagsekonomiska aspekter läggs på behovet och kostnaderna för grusmaterial och anser att ett sätt att få dessa synpunkter beaktade i besluten vore att SIND blev remissinstans vid överklagningsärenden.

Statens planverk framhåller att vid tillståndsgivning för täktverksamhet även allmänna intressen bör vara prövningsgrund. Genom en sådan lag- ändring ges. enligt planverket. också bättre förutsättningar för en integre- ring av grusförsörjningsfrågorna i den kommunala fysiska planeringen.

Många remissinstanser har tagit upp olika kontliktfrågor. t.ex. när det gäller grundvatten. natur- och kulturminnesvård.

Göteborgs kommun anser att det bör övervägas om inte omfattande husbehovstäkt skall innefattas bland tillståndspliktig täktverksamhet, ef- tersom avsaknaden av tillgångsprövning innebär risker för allvarliga ska- dor ur natur- och kultur-vårdssynpunkt. Göteborgs universitet vill att till— stånd till bergtäkt skall prövas enligt samma normer som gäller för exploa- tering av grusfyndigheter. eftersom vissa bergområden har stor betydelse för den naturvetenskapliga forskningen.

Lunds universitet menar att i täktplanearbetena i högre grad än för närvarande en ekologisk analys av den planerade täktens effekter borde utföras. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt anser att de biologiska aspekterna på täktverksamhet har fått en styvmoderlig behandlingi utred- ningen. Göteborgs kommun framhåller att det är nödvändigt att de inven— terings- och databehandlingsrutiner som föreslås för kontroll av landets grus- och sandtillgångar samt uttagen ur dessa konstrueras så att ny kun- skap inom fälten markekologi. hydrologi. fiske. fiskeribiologi och natur- vård fortlöpande kan matas in.

Skogsvärdsstyrelsen [ Jämtlands lätt tar upp frågan om avverkningar i samband med täktverksamhet och påpekar att olägenheter kan uppkomma vid större täkter p. g. &. olämplig avgränsning mot omgivande skogsmarker med vindfällning. insektsskador. torka p.g.a. ändrade hydrologiska för- hållanden etc. Skogsvårdsstyrelsen anser att skogliga miljöfrågor ofta kommer i bakgrunden i samband med täktverksamhet och att en hel del fördelar skulle kunna vinnas genom vad som anförs om täktsamverkan. En utveckling av vad som här anförs skulle sannolikt kunna förbättra såväl skogsavverkningsdelen och miljöfrågorna som återbcskogningsfasen. en- ligt skogsvårdsstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen anser att samråd med lantbruksnämnd bör ske i de fall det ej är uppenbart att lantbrukets intressen ej berörs. Lantbruket kan beröras genom påverkan på grundvattnet. genom vägdragningar och ökad mängd tunga transporter på befintliga vägar. bl.a. Även rennäringen kan påverkas av sand- och grustäkt. dels genom bortfall av betesmark och dels genom andra störningar i renskötseln. t.ex. att flyttningsvägar avskärs.

• Sida 222
•  Original

Prop. 1981/82: 99

["J lx) lx)

Lantbruksstyrelsen anser därför att samråd med samebyarna och lant- bruksnämnd bör ske då rennäringsintresset är berört.

Flera länsstyrelser och kommuner samt I VA. LRF m.fl. tar upp frågan om skyddet för grundvattneti samband med täktverksamhet. Karlskrona kommun påpekar att något skydd ur mängdsynpunkt inte ges av nuvarande skyddsföreskrifter för vattentäkter. IVA anser att utredningen borde ha tryckt hårdare på behovet av framtida ostörda grustillgångar eftersom dessa i hög grad svarar för det dricksvatten m.m. vi konsumerar och dricksvattenresurserna är starkt hotade bl. a. genom växande behov. över- uttag. förstöring av vattenförande grusåsar och nedsmutsning av vattnet med salter.

Tekniska ltögskolan i Lund skriver i samband med konfliktfrågor att man även bör se framåt inom energilagringssitlan eftersom viss energilagring (solvärmelagring m.m.) kommer att utföras i grusavlagringar. s.k. akve- ferlagring.

Riksantiki-'arieämbetet samt några länsstyrelser och kommuner nämner också att kulturminnesvårdens intressen bör undersökas i samband med resurskarteringen och beaktas i grusförsörjningsplaneringen. Riksantikva- rieämbetet anser också att vid upprättande av regionala grusförsörjnings- planer företrädare för den regionala kulturminnesvårdcn bör beredas möj- lighet att delta. då en stor del av fornlämningsbcståndet är knutet just till våra grusåsar.

1.5 Tillsyn och återställning

Beträffande tillsynsverksamhet och återställningskrav skriver Karlskro- na kommun att funktionen hos dessa kan ifrågasättas enligt nu gällande regler och att en skärpning kan vara befogad.

Göteborgs kommun understryker att markanvändning efter upphörd täktverksamhet bör ha planerats redan innan täkttillstånd ges och att återställd biologisk produktion. främst i form av skogsbruk. är angelägen.

Fiskeriintent/enten i mellersta distriktet föreslår att direktiv ges till sö- kanden att redan i ansökningshandlingarna ange möjligheter till avyttring av s.k. överblivna massor. varvid berörda parter vid ev. påföljande dom- stolsbehandling har möjlighet att ta ställning till huruvida massorna kan användas för annat ändamål.