om utveckling i Norrbotten

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-03-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Boström. Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsministern samt statsråden I. Carlsson. Boström, Hjelm-Wallén, Lundkvist, Leijon. Gustafsson, Peterson, Dahl och R. Carlsson

Proposition om utveckling i Norrbotten

Statsministern anför:

1 Inledning

Norrbottens län har under decennier lämnat viktiga bidrag till vårt lands utveckling. Länets naturtillgångar har tagits tillvara, till gagn för det egna: länet, men också för det svenska folkhushållet.

Råvaror från skogarna i länet har gett värt land miljardvärden i exportinkomster. Förädlingen av skogsråvaran i skogsindustrin och i pappers- och massaindustrin har skapat arbetstillfällen på många platser.

Malm, järn och stål från gruvor och järn- och stålverk i Norrbotten har. försörjt stora delar av den svenska verkstadsindustrin, samtidigt som produkterna har exporterats till andra länder.

Utbyggnaden av vattenkraften i Norrbotten har gett vårt land tillgång till en billig och förnyelsebar energikälla. Den har verksamt bidragit till att de svenska elkrävande basindustrierna med framgång hävdat sig på världsmarknaden.

Efter en period med sysselsättningsproblem och befolkningsutflyttning under 1960-talet vändes utvecklingen i Norrbotten i positiv riktning under början av 1970-talet. Statliga satsningar i förening med kraftfulla ansträngningar från länets näringsliv och kommuner gav förutsättningar för många människor, som under 60-talet flyttat från länet. att återvända. Andelen förvärvsarbetande kvinnor ökade.

Samtidigt skapades förutsättningar för ett gott liv för människorna i Norrbotten. Den statliga och kommunala servicen kunde förbättras. Sko-

lor, sjukhus. bostäder, fritidsanläggningar och kommunikationer byggdes.

Den positiva utvecklingen bröts vid mitten av 1970-talet. Den djupa och långvariga internationella lågkonjunkturen minskade efterfrågan på de svenska basindustriernas produkter. Nya exportländer gjorde sitt intåg i det internationella handelsutbytet. Konkurrensen ökade därmed på en krympande världsmarknad.

Trots ett mycket omfattande statligt stöd också under senare delen av 1970-talet är Norrbotten i dag ett län i en speciellt allvarlig situation. Arbetslösheten är högre än i någon annan del av landet. Sysselsättningsgraden är låg. .

En fortsatt negativ utveckling leder till att allt fler människor i produktiva åldrar lämnar länet. Detta innebär på sikt bl.a. större svårigheter att upprätthålla den samhällsservice som en gång byggts upp.

Om utvecklingen i Norrbotten tillåts fortsätta mot allt högre arbetslöshet, mot ytterligare minskad produktion inom viktiga basindustrier och mot ökad pessimism inför framtiden, hotas inte bara viktiga värden i Norrbotten. Samtidigt riskeras en viktig bas för det svenska industrisamhället. En betydande del av landets samlade produktionsförmäga kan gå förlorad.

Detta får icke ske. Den negativa utvecklingen i Norrbotten måste vändas. .

I januari 1982 presenterade socialdemokratin och den fackliga rörelsen en utvecklingsplan för Norrbotten. I arbetet med planen deltog företrädare för arbetarrörelsens centrala organisationer och representanter för den fackliga och politiska arbetarrörelsen i Norrbottens län. Det grundläggande syftet med förslagen i utvecklingsplanen var att vända utvecklingen i Norrbotten 'och genom ett brett åtgärdsprogram angripa orsakerna till krisen.

I arbetet med att skapa en trygg framtid för Norrbotten är en kraftfull ekonomisk politik som omfattar hela landet en viktig förutsättning. Men speciella insatser måste göras för Norrbotten. Ett starkt Norrbotten, med ett livskraftigt näringsliv, är en tillgång för hela vårt land. En politik som återskapar 'ckonomisk styrka och framtidstro i Norrbotten blir därmed ett viktigt bidrag i kampen för att föra Sverige ut ur den ckonomiska krisen.

Regeringen vidtog under hösten 1982 åtgärder för att förbättra näringslivets konkurrenskraft både på de internationella marknaderna och på hemmamarknaden. Det första ledet i denna politik var nedskrivningen av den svenska kronans värde med 1676.

I en särskild proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (1982/83: 50) lämnades förslag om bl. a. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och om ett brett investeringsprogram inom bl.a. energi-, bostads- och kommunikationssektorn.

Särskilda förslag för att stärka AB Statens Skogsindustriers (ASSID ställning lämnades i proposition 1982/83:68 om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen.

Prop. 1982/83: 120 - 4

Dessa åtgärder har stor betydelse både för landets och Norrbottens utvecklingsmöjligheter.

Under hösten 1982 vidtog också regeringen åtgärder för att avvärja de mest akuta sysselsättningsproblemen i Norrbottens malmfält.

Regeringen bör nu lämna förslag som angriper orsakerna till Norrbottens speciella situation, som kan vända den hotande utvecklingen och som på sikt kan skapa förutsättningar för ett ekonomiskt starkt Norrbotten.

Förslagen bör grundas på arbetarrörelsens utvecklingsplan.

Sedan utvecklingsplanen utarbetades har situationen för Luossavaara- Kiirunavaara AB (LKAB) drastiskt försämrats. BL a. förväntas de framtida möjligheterna till malmförsäljning försämras kraftigt: LKAB har. nyligen presenterat en reviderad strukturplan för företaget. Förslagen i denna "proposition bör också behandla denna plan och dess följdverkningar.

Förslag bör lämnas för att kraftiat förbättra förutsättningarna för sysselsättning och produktion i Norrbotten. Det innebär en finansiell rekonstruktion av de statliga basindustrierna, som också gör det möjligt att genomföra investeringar av betydelse för deras framtida konkurrensförmåga. Åtgärder bör genomföras för att förbättra näringslivets konkurrenskraft genom bl.a. direkta sänkningar av produktionskostnaderna och satsningar på utbildning och teknisk utveckling.

Till detta bör vidare läggas särskilda insatser för att stärka utvecklingen inom kommunikationssektorn, skogsbruket, turismen m. m.

Möjligheterna att i Norrbotten genomföra en samordnad planering av byggande, energihushållning och energiproduktion bör uppmärksammas. Därigenom kan värdefulla erfarenheter av betydelse för hela landet vinnas.

Särskilda åtgärder bör vidtas för att försöka skapa ny sysselsättning för de personer som inte längre kan ges arbete inom LKAB.

I Svappavaara är situationen speciellt allvarlig. Där bör en fullständig befrielse från arbetsgivaravgifter kunna ges under tio år till de företag inom bl.a. tillverkningsindustrin som skapar nya arbetstillfällen på orten.

En utgångspunkt i arbetet för att förbättra Norrbottens ställning är att de kunskaper om problem och möjligheter som finns i länet i största möjliga utsträckning tas tillvara. Detta innebär bl.a. att länsorganen får viktiga uppgifter i arbetet med att genomföra en politik som kan ge en trygg framtid för Norrbotten.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Peterson anför:

2 Allmän redogörelse för sysselsättningsläget i Norrbotten och för åtgärder för att stärka sysselsättningen i länet

Norrbottens län har jämfört med andra län den högsta öppna arbetslösheten i landet. Antalet arbetslösa i länet uppgick i genomsnitt under år 1982

. Prop. 1982/83: 120 5.

till 10500 personer. Det motsvarar 6,296 arbetslösa av befolkningen i

åldern 16—64 år, vilket kan jämföras med 3,14 för riket i genomsnitt.

Samtidigt har länet den högsta andelen människor i arbetsmarknadsutbild- -

ning och beredskapsarbeten.

Det besvärliga sysselsättningsläget har flera orsaker. En viktig orsak är industrins förhållandevis begränsade omfattning. En annan är att den industri som finns har en svag utveckling och har drabbats av strukturproblem. Hela 70 6 av länets industrisysselsättning återfinns inom basindustribranscher som gruv-, stål- och. skogsindustri. Den tidigare omfattande sysselsättningen inom byggnads- och anläggningssektorn minskar kraftigt bl.a. till följd av den minskade vattenkraftsutbyggnaden i länet. | Likaså fortsätter — om än i långsammare takt — sysselsättningsminskningen inom jord- och skogsbruket. Med den lägre utbyggnadstakt som råder

inom den offentliga sektorn innebär detta sammantaget att antalet arbetstillfällen nu sjunker i länet. Samtidigt ökar antalet personer i yrkesverksam ålder beroende på åldersammansättningen hos länets befolkning, .

Särskilt svårt är sysselsättningsläget i vissa av länets inlandskommuner ' med arbetslöshetstal på hela tio procent och i vissa fall ännu högre. Vidare har problemen vid Luossavaara-Kirunavaara AB:s (LKAB) gruvor i

Malmfälten ytterligare förvärrat det redan tidigare besvärliga arbetsmarknadsläget i den norra delen av länet. Krisen drabbar förutom de båda

malmfältskommunerna Gällivare och Kiruna bl.a. även Pajala kommun

varifrån många människor arbetspendlar till Malmfälten.

Den försämrade sysselsättningssituationen i länet under senare år av-

speglas också i flyttningsstatistiken. Efter en period med ökande invånarantal under 1970-talet noterar nu länet åter en ökad nettoutflyttning. Länet |

ökade sin folkmängd från 255000 invånare år 1970 till 264000 invånare 1975. År 1980 fanns 267 000 invånare. Under åren 1981 och 1982 minskade befolkningen med närmare 3 000 personer och uppgick vid senaste årsskiftet till något över 264000 invånare. Enligt länsstyrelsens senast gjorda

prognos förväntas folkmängden — utifrån de bedömningar som nu kan

göras om sysselsättningsutveckling m. m. — sjunka ner mot 250 000 invånare år 1990. .

Även för inlandets del innebar 1970-talet en stabilisering i befolknings-

hänseende jämfört med tidigare. Många kommuner hade visserligen en befolkningsminskning men den var inte lika stor som förut. Denna stabilisering av befolkningstalen i länets inland har, med undantag för de bäda malmfältskommunerna, gällt också under de senaste åren. Gällivare och

Kiruna kommuner har däremot haft en kraftig nettoutflyttning alltsedan mitten av 1970-talet. Folkmängden har under denna tid 'minskat med ca 200

personer per år i Gällivare och ca 300 personer per år i Kiruna. Länsstyrel-

sens prognoser pekar på en fortsatt befolkningsminskning för de båda

kommunerna.

Betydande insatser har gjorts under senare år för att tt stödja och utv eckla :

sysselsättningen i länet. En sammanställning över statliga stödinsatser i

skilda län som statskontoret gjort visar att länet under andra hälften av

1970-talet fick drygt 15 miljarder kronor i olika former av statligt stöd för

närings-, regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser samt för förtids- .

pensionering och kommunal skatteutjämning. Detta innebär att Norrbot-

ten fick ca 1522 av det totala stöd som lämnades i landet som helhet för dessa ändamål. Som jämförelse kan nämnas att länets andel av rikets

folkmängd uppgår till drygt 3726. Stödet uppgick under femårsperioden i

Norrbottens län till drygt 90000 kr. per invånare i yrkesverksam ålder

jämfört med knappt 25000 kr. för landet i genomsnitt. Inget annat län

nådde högre än 50000 kr. per invånare. Reguljärt regionalpolitiskt stöd har sedan den aktiva lokaliseringspolitiken startade i mitten av 1960-talet lämnats med ca 1 miljard kr. till drygt 200 företag i länet. Av detta stöd utgörs

knappt hälften av bidrag. Stödet har medverkat till att ca 4000 nya arbets-

tillfällen skapats. Bland ärenden som nyligen avgjorts av regeringen kan nämnas stöd till uppförande av ett kontorshus för företag inriktade fram-

förallt på datatjänster i Kiruna, medel till etablering av cen filial inom Institutet för verkstadsteknisk forskning i Luleå och stöd till utvecklingsarbete inom Plannja AB i Luleå. Riksdagen har vid två tillfällen under senare år — dels år 1979, dels år -

1982 — beslutat om särskilda program med åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten. Programmen har förutom åtgärder inriktade mot

industrin innefattat även insatser inom andra sektorer. Det år 1979 beslutade åtgärdsprogrammet omfattade stöd till länet på totalt ca I miljard kr. Riksdagsbeslutet våren 1982 omfattade stöd på totalt ca 350 milj. kr. för

särskilda sysselsättningsfrämjande insatser i länet. Dessutom beslutade

riksdagen då om en sänkning av socialavgifterna i länets fyra nordligaste

kommuner. Trots de senaste årens ansträngningar att stödja sysselsättningen i Norrbotten har det inte varit möjligt att vända den hotande . utvecklingen. Därför krävs nu extraordinära insatser för att stärka länets industri och övriga näringsliv.

Konkurrenskraften måste höjas i det norrbottniska näringslivet. Endast

därigenom kan arbetslösheten och undersysselsättningen varaktigt pressas tillbaka. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att vidta åtgärder som sänker norrbottenföretagens kostnader, för såväl kapital som personal och

transporter. Förslag om åtgärder för att höja konkurrenskraften redovisas i det följande. Härutöver redovisas förslag till särskilda sysselsättningsfrämjande insatser inom skilda sektorer. Vidare föreslås omfattande åtgärder

för att möta de akuta sysselsättningsproblemen i Malmfälten.

Det samlade program som föreslås syftar dels till att kortsiktigt skapa

arbetstillfällen, dels till att långsiktigt främja näringslivsutvecklingen och

sysselsättningen. Även i en för dagen besvärlig arbetsmarknadssituation måste inriktningen också vara att skapa bestående arbetstillfällen. Det är

därvid viktigt att bredda och utveckla näringslivet mot branscher vid sidan

om basnäringarna. Samtidigt måste också förutsättningar skapas för en

fortsatt verksamhet inom dessa näringar. Det är också -angeläget att nämna

2 Prop. 1982/83: 120

att konsekvenserna för samerna av de olika åtgärder som föreslås i denna proposition uppmärksammas.

När det gäller de berörda malmfältskommunernas ekonomi har under senare år extra skatteutjämningsbidrag utgått. Med hänsyn till det utsatta läge dessa kommuner har, bör deras ekonomiska utveckling särskilt beak-

tas vid prövning av extra skatteutjämningsbidrag även för de närmaste

åren. I januari 1982 presenterade arbetarrörelsen en utvecklingsplan för Norr-

botten. Utvecklingsplanens syfte var att vända utvecklingen i Norrbotten,

att skapa förutsättningar för en ny framtid i länet. Arbetarrörelsens utvecklingsplan för länet omfattade fem steg. Jag skall

här kortfattat redogöra för dessa steg och i anslutning därtill redovisa huvuddragen i de förslag som redovisas i denna proposition.

I ett första steg skulle, enligt utvecklingsplanen, åtgärder vidtas för att

allmänt stärka konkurrenskraften i det norrbottniska näringslivet. Detta

skulle åstadkommas genom sänkta produktions- och transportkostnader

för industrin.

I denna proposition lämnas förslag om medel för en finansiell rekon-

struktion av LKAB. Vidare föreslås bidrag til LKAB:s malmtransporter. För att göra det möjligt att sänka produktionskostnaderna inom indu-

strin lämnas förslag om nedsättning av socialavgifterna för företag inom bl.a. gruvor och tillverkningsindustri. För Svappavaara, där situationen är

speciellt allvarlig, föreslås att företagen helt befrias från lagstadgade soci-

alavgifter för nytillkommande sysselsättning.

I ett andra steg skulle enligt utvecklingsplanen effektivare system ska-

pas för statligt finansiellt stöd till näringslivet i länet. Det skulle ske bl.a.

genom förstärkt regionalpolitiskt stöd och ytterligare resurser till utvecklingsfonden i länet.

I propositionen lämnas förslag om tillskott till utvecklingsfonden och särskilda resurser till bl. a. industriprojekt.

I ett tredje steg skulle enligt utvecklingsplanen företagens konkurrensförmåga stärkas genom intensifierade insatser inom marknadsföring, teknikutveckling och utbildning.

Propositionen innehåller förslag om bl. a. förstärkta resurser till högsko-

" lans forskning och lokalförsörjning. Åtgärderna är i stor utsträckning inrik-

tade på att stimulera näringslivets utveckling. I ett fjärde steg skulle enligt utvecklingsplanen konkreta investeringsoch utvecklingsprojekt förverkligas inom skilda näringsgrenar. I propositionen föreslås resurser till SSAB för vidareutveckling av me-

tallurgin samt för investeringar bl. a. i miljö- och energiteknik.

Inom kommunikationssektorn lämnas förslag om investeringar i malm-

banan, Kiruna flygplats och vägar med speciell betydelse för skogsindu-

strins transporter. Propositionen innehåller också förslag om resurser till skogsbilvägar och skogsvård. : | Förslag lämnas om en sammanhållen plan för energiproduktion och

Prop. 1982/83: 120 : 8

energianvändning. Ökat stöd föreslås bl.a. till fastbränsleanläggningar,

energisparåtgärder och ombyggnadsåtgärder. I arbetet med denna planering får länsstyrelsen en central roll. |

Resurser ställs också till förfogande för särskilda projekt och åtgärder

för att öka sysselsättningen i Norrbottens län. Det gäller bl.a. turism, särskilda glesbygdsinsatser och insatser för att på olika sätt stimulera fram ny industrisysselsättning och få ytterligare verksamhet inom bl. a. administrativ tjänsteproduktion till länet.

Det femte steget i utvecklingsplanen skulle bestå av omedelbara arbets-

marknadspolitiska åtgärder. I propositionen lämnas förslag om särskilda resurser till arbetsförmedling, utbildning och arbetsmarknadspolitiska insatser. ' En särskild organisation inom arbetsmarknadsverket föreslås. I organi-

sationen skall ingå representanter för arbetsmarknadsverket. malmfältskommunerna, LKAB och personalorganisationerna. Den nya organisationens främsta uppgift är att försöka bereda den övertaliga personalen vid LKAB ny sysselsättning. |

Statsråden I. Carlsson, Boström, Hjelm-Wallén, Lundkvist, Leijon, Gustafsson, Peterson, Dahl och R. Carlsson utvecklar härefter närmare de åtgärder som hör till vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovi-

sas i underprotokollen för resp. departement.

Statsministern avslutar:

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en gemensam proposition

1. ger riksdagen tillfälle att ta del av vad jag och övriga föredragan-

den har anfört om sysselsättningssituationen i Norrbottens län.

to . godkänner de allmänna riktlinjer för utveckling i Norrbotten som

har förordats,

3. förelägger riksdagen vad de olika föredragandena har anfört för

den åtgärd eller det ändamål som de har-hemställt om.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört

för den åtgärd eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un-

derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—06. '

Prop. 1982/83: 120 Bilaga 1

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 120 | | 1

Bilaga I

Utdrag

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

| vid regeringssammanträde

1983-03-03

Föredragande: statsrådet Boström

Anmälan till proposition om utveckling i Norrbotten

Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets ut-

veckling i Norrbotten. Investeringar på kommunikationsområdet leder

också till lägre drift- och underhållskostnader i samhället och medverkar

till att göra Sverige rundare. Utrymmet ökar också för framtida investeringar i länets olika näringar.

Investeringar i trafikapparaten kan därför enligt min mening betraktas som medel dels för att förbättra de allmänna förutsättningarna för syssel-

sättning i länet, dels för att underlätta utvecklingsinsatser inom de olika

näringsgrenarna och dels för omedelbara arbetsmarknadspolitiska åtgär-

der. Mot denna bakgrund föreslås i det följande att vissa investeringar av i

första hand utvecklingskaraktär i järnvägar, vägar och luftfart till ett sammanlagt belopp av 78 milj. kr. kommer till stånd. För att främja en ökad

sysselsättning i Norrbotten föreslås också att SJ erhåller 2 milj. kr. för

täckning av merkostnader 1 samband med beställningar av järnvägsmateriel i Norrbotten.

Jag har också funnit det lämpligt att i detta sammanhang behandla vissa förslag som har väckts om ett förändrat och förenklat transportstöd samt lämna en redogörelse för ett av Loussavaara— Kiirunavaara AB (LKAB), Statens järnvägar (SJ) och Norske statsbaner (NSB) gemensamt upprättat rationaliseringsprogram för malmbanan. Dessutom föreslås att ett anslag uppförs på statsbudgeten som gör det möjligt att under år 1983 lämna LKAB en samhällsekonomiskt motiverad fraktnedsättning utöver den rabatt som utgår på företagsekonomiska grunder. Fraktnedsättningen före-

slås bli 390 milj. kr. Medlen föreslås disponeras av SJ för avräkning från

LKAB:s räkning hos SJ. |

2 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 120

Prop. 1982/83: 120 ra

B Vägväsendet

De väginvesteringar som nu är aktuella är värdefulla för länets närings-

liv. De medför också ett behövligt sysselsättningstillskott. När det gäller

skogsindustrins möjlighet att få ut mer råvaror ur skogen är det angeläget

att bl.a. rusta upp de mindre länsvägarna. Genom att förstärka bärigheten

på lågtrafikerade grusvägar kan dessa vägar hållas öppna för skogsbrukets

tunga trafik i större utsträckning. En rad förstärknings- och upprustnings- . arbeten till en kostnad av sammanlagt 21,3 milj. kr. bör enligt min mening nu påbörjas. Kostnaderna för detta skall belasta anslaget B 2. Drift av statliga vägar som normalt upptar arbeten av deana art. |

När det gäller vägverkets möjligheter att bidra till näringslivets utveck-

ling i länet är verkets förmåga att sköta och underhålla vägnätet av stor

betydelse. En viktig förutsättning är därvidlag att verket förfogar över rationella, effektiva och väl belägna vägstationer. Mellanriksvägen Kiruna— Narvik är nu utbyggd på svenska sidån och har öppnats för trafik fram till riksgränsen. För att på ett effektivt sätt underhålla vägen bör en

vägstation i Abisko byggas. Kostnaden för detta har beräknats till 3,7 milj. kr., vilket bör belasta anslaget B 2. Drift av statliga vägar.

Hemställan

Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Drift av statliga vägar på tilläggsbudget IU till statsbudgeten

för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag på 25 000 000

kr.

D Järnvägar

D6. Särskilda järnvägsinvesteringar m. m. i Norrbotten I. Tidigareläggningar av investeringar

År 1979 fick SJ ett särskilt anslag på 275 milj. kr. för att genomföra

sysselsättningsbefrämjande investeringar inom Norrbottens län under perioden 1979/80—-1984/85 (prop. 1979/80:25, TU 1979/80:7, rskr 1979/

80: 101). Åtgärderna avser i första hand upprustningsarbeten på malmbanan. Härtill kommer bl.a. vissa upprustningsarbeten på inlandsbanan

mellan Arvidsjaur och Slagnäs samt en linjeomläggning mellan Älvsbyn

och Bergträsk på stambanan.

Huvuddelen av anslaget används för upprustning av sträckan Kiruna— Gällivare till 25 tons axellast. När arbetena är klara kommer hela sträckan Gällivare— Riksgränsen att ha denna spårstandard.

Den södra delen av malmbanan mellan Gällivare och Boden har en standard som medger 20 tons axellast. I SJ:s långsiktiga investeringsplaner finns en upprustning av denna sträcka inlagd med början vid mitten av 1980-talet.

Enligt min mening är det angeläget att malmbanan får en ökad standard. Härigenom ges LKAB bättre konkurrensförutsättningar gentemot utländska konkurrenter och kostnaderna för all trafik på malmbanan kan hållas nere. Med hänsyn till LKAB:s situation och sysselsättningsläget i Norrbotten måste nödvändiga upprustningsåtgärder genomföras så snabbt som möjligt.

En förutsättning är att det nu pågående upprustningsarbetet mellan Gällivare och Kiruna slutförs snabbt. En viss uppsnabbning av arbetena i

förhållande till tidigare uppgjorda tidsplaner bör enligt min mening vara möjlig. För spårupprustningsarbeten på sträckan Gällivare— Kiruna t.o.m. budgetåret 1984/85 behövs — utöver av riksdagen tidigare anslagna medel — 40 milj. kr. Så småningom behövs vidare en ny tunnel vid Nuolja.

Enligt min mening är det angeläget att tunneln blir projekterad så att en hög

beredskap för byggstart möjliggörs. Jag föreslår att 2 milj. kr. anslås för ändamålet. Det sammanlagda resursbehovet för åtgärder på sträckan Gälli-

vare— Riksgränsen t. o. m. budgetåret 1984/85 uppgår därmed till 42 milj. kr. Jag föreslår att ett särskilt anslag förs upp på statsbudgeten för detta

ändamål.

Med hänsyn till att regeringen i årets budgetproposition (prop. 1982/

83: 100, bilaga 8) föreslagit att malmbanan överförs till det ersättningsbe-

rättigade bannätet skall beloppet inte föras till statskapitalet.

Upprustningen av sträckan Gällivare — Kiruna till 25 tons axellast beräknas vara helt genomförd under år 1986.

Behovet av upprustningsåtgärder på sträckan Gällivare- Luleå bestäms av vilka malmkvantiteter som totalt kommer att transporteras på malmbanan samt hur dessa volymer kommer att fördelas mellan utskeppnings-

hamnarna i Narvik och Luleå.

2. Tillverkning av järnvägsmateriel

Tillverkning av järnvägsmateriel är av tradition koncentrerad till södra Sverige. I Norrbotten är den anknytande sysselsättningen begränsad till i huvudsak service för de tunga transporterna vid malmbanan. För att utveckla denna verksamhet och för att uppnå en mer balanserad utveckling har inom en arbetsgrupp under ledning av genceraldirektören Bertil Rehnberg tagits fram vissa förslag. En rapport har överlämnats till regeringen den 30 november 1982. Jag kommer i det följande att behandla dessa förslag samt vissa andra frågor som väckts under ärendets beredning.

Rehnbergsgruppen har i sin rapport föreslagit att SJ får i uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för nytillverkning av godsvagnar i sina verkstäder i Kiruna och ev. i Notviken vid Luleå. Förslag har vidare väckts om ombyggnad av äldre godsvagnar.

Inom ASEA har en helsvensk boggie nyligen utvecklats för personvagnar. Enligt ASEA skulle ungefär halva boggiens värde utgöras av detaljer som kan läggas ut på legotillverkning och som kunde tänkas vara lämpliga för de mindre verkstadsföretag sora finns i Norrbotten.

Slutligen kan nämnas ett förslag om att skrota uttjänta malmvagnar. SJ

skulle kunna sysselsätta sammanlagt 75 personer med detta i Norrbotten

vilket är 18 fler än för närvarande. Den av LKAB, NSB och SJ genomför-

da malmtransportutredningen har föreslagit att ytterligare ett antal malm-

vagnar skulle kunna skrotas om LKAB investerade i lossningsanordningar i Luleå. Jag kan konstatera att inom det norrbottniska näringslivet finns resurser för att klara en utökad tillverkning av viss slags järnvägsmåteriel. Med

hänsyn till de omfattande investeringsplaner som finns hos SJ och hos

järnvägsförvaltningar i ett flertal andra länder kan en tillverkning i Norrbotten öppna intressanta möjligheter i framtiden. Det kan dock inte uteslutas att beställningar förlagda till Norrbotten under ett inledningsskede kan förorsaka merkostnader för SJ. Jag vill i det här sammanhanget erinra om att affärsverkens upphandling

regleras av upphandlingsförordningen. I princip skall denna ske enligt

affärsmässiga principer. Verken har inte rätt att själva avvika från denna

princip. Undantag kan dock beslutas av regeringen och kan ske när väsentliga ekonomisk-politiska målsättningar påverkas. För upphandling gäller

dock samtidigt att myndigheterna inom ramen för gällande upphandlingsbestämmelser aktivt bör medverka till att en ökad del av upphandlingen

läggs ut hos företag i de fyra nordligaste länen.

Jag föreslår mot denna bakgrund att SJ erhäller 2 milj. kr. för täckande av ev. merkostnader i samband rned beställningar av järnvägsmateriel i Norrbotten. Det bör ankomma på SJ att till regeringen lämna förslag på beställningar som kan förläggas i Norrbotten. Beställningarna bör för aut få snabb sysselsättningseffekt göras redan .

under år 1983 och ske efter samråd med länsarbetsnämnden i Norrbottens

län.

I sammanhanget har upplysts av SJ att vissa underentreprenader vid

ombyggnad av godsvagnar kommer att förläggas till Norrbotten.

D7. Bidrag till vissa transporter på malmbanan

I. Inledning

Marknaden för den typ av malm som bryts i Norrbotten har minskat

drastiskt under de senaste åren. En bidragande orsak till LKAB:s dåliga

Prop. 1982/83: 120 5

ekonomi är också gruvornas geografiska läge i förhållande till utskeppningsplatsen, vilket medför höga transportkostnader.

Såväl LKAB, SJ som Norske Statsbaner (NSB) deltar i transporterna av

den norrbottniska järnmalmen. LKAB svarar för lastning och lossning av malmvagnar, lageruppläggning och skeppslastning. SJ och NSB svarar för transporterna till skeppningshamnarna. För transporterna betalar LKAB frakt till SJ och NSB enligt särskilda fraktavtal. Avtalen är inte formellt

samordnade mellan de två järnvägsföretagen och skiljer sig därför bl. a. i

fråga om innehåll och giltighet i tid.

Vid sidan av fraktavtalet har träffats en separat överenskommelse mellan SJ och LKAB om upprättande av ett åtgärdsprogram för rationalisering

och effektivisering av malmens hantering och transport på i första. hand

kort sikt. LKAB får andel i uppkommande rationaliseringsvinst och effek-

tiviseringsförbättring i form av en på förhand bestämd. årsvis ökande reduktion av frakten. Med anledning av 1980 års budgetproposition (prop. 1979/80: 100, bilaga 9) yrkades i riksdagen i motioner att det år 1978 träffade fraktavtalet mellan SJ och LKAB skulle omprövas. Motiveringen var att SJ:s intäkter i trafi-

ken på malmbanan skulle vara orättmätigt stora. Trafikutskottet erinrade vid behandlingen av motionerna (TU 1979/80: 10) om att SJ — som måste sträva efter att nå sina ekonomiska mål — enligt riksdagens beslut över en

längre period skall förränta det kapital som staten lagt ned i företaget. I anslutning härtill relaterades att SJ redan lämnar LKAB stora rabatter på

normaltaxan.

Trafikutskottet slog vidare fast att varken regeringen eller riksdagen bör

ingripa i SJ:s prisöverenskommelser. Sådana ingripanden skulle enligt utskottet i hög grad försvåra företagets ställning som affärsverk och där-

med dess förmåga att konkurrera på lika villkor. Utskottet kunde mot denna bakgrund inte tillstyrka att avtalet revs upp eller omprövades. Enligt

utskottets mening borde emellertid en samhällsekonomiskt övergripande bedömning av den nuvarande situationen komma till stånd. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. |

Regeringens ställningstaganden och förslag med anledning av riksdagens : beslut redovisades i prop. 1981/82: 32 om bidrag till vissa transporter på malmbanan. I propositionen förutsägs en snabb rationalisering av verk-

samheten på malmbanan. Med hänsyn till LKAB:s ekonomiska situation

sådan den kommit att utvecklas under senare år bedömdes emellertid att

rationaliseringsåtgärderna under en viss period borde kompletteras med statliga åtgärder som direkt kunde reducera LKAB:s transportkostnader. För att inte sådana åtgärder framdeles skulle påverka SJ:s förutsättning-

ar som affärsverk föreslogs ett temporärt anslag för att ge LKAB en

tillfällig samhällsekonomiskt motiverad fraktnedsättning utöver den rabatt

som SJ lämnar på företagsekonomiska grunder. Med utgångspunkt i bl. a. LKAB:s ekonomiska förlustsituation samt den regionalpolitiska betydelse

verksamheten i malmfälten har föreslogs en fraktnedsättning på totalt 600

milj. kr. under en tidsperiod, som begränsades till.åren 1982— 1984. Fraktnedsättningen föreslogs bli 350 milj. kr. för år 1982, 150 milj. kr. för år 1983

och 100 milj. kr. för år 1984.

Trafikutskottet (TU 1981/82: 7) konstaterade vid behandlingen av propositionen att kostnaderna för järnvägstransporterna av malm har stor betydelse för LKAB:s ekonomi. I likhet med föredraganden ansåg utskottet att betydande vinster kan uppnås genom en effektivisering av transporterna

på malmbanan och underströk att det nödvändiga rationaliseringsarbetet skulle bedrivas kraftfullt.

Utskottet ansåg i likhet med vad som framhölls i motion 1981/82: 102 (partimotion, s) att regeringen för riksdagen så snart som möjligt. helst

redan våren 1982, borde redovisa ett långsiktigt samordnande åtgärdspro-

gram för rationaliseringen på malmbanan. I programmet borde enligt utskottet dels redovisas resultatet av utredningsarbetet inom LKAB. NSB och SJ, dels de ytterligare åtgärder som enligt regeringen borde vidtas för att tillfredsställande effektivitet på malmbanan skall kunna uppnås.

Hikhet med föredraganden ansäg utskottet att åtgärder inte bör komma i fråga som påverkar SJ:s förutsättningar som affärsverk. Utskottet erinrade

om sitt tidigare uttalande att i princip varken regeringen eller riksdagen bör

ingripa i SJ:s prisöverenskommelser' eftersom sådana ingripanden i hög

grad skulle kunna försvåra företagets ställning som affärsverk och därmed

dess förmåga att konkurrera på lika villkor. Såsom även yrkades i motionerna 1981/82: 101 (partimotion. m) och

1981/82: 102 (partimotion, $) borde dock enligt utskottets mening riksdagen endast anvisa de medel som beräknats erforderliga för år 1982 dvs. de föreslagna 350 milj. kr. Behovet av fraktnedsättning efter denna tidpunkt ansågs bäst kunna bedömas efter det att regeringen hade redovisat det ' ovan angivna åtgärdsprogrammet. .

LKAB har i cen skrivelse till regeringen i september 1982 hemställt att regeringen vidtar åtgärder så att ändrade villkor för järnvägstransporter på malmbanan kan genomföras fr. o. m. ingången av år 1983. Även den statliga malmfältsutredningen (1 1981:06) har i en skrivelse i september 1982

tagit upp frågan om LKAB:s fraktkostnader och understrukit betydelsen

av att ett snabbt beslut tås om vad som skall gälla åtminstone för år 1983. Enligt utredningens mening bör reduceringen av fraktkostnaderna vara av

samma storleksordning som för innevarande år.

2. Föredragandens överväganden

Jag vill börja med en tämligen utförlig redogörelse för rationaliseringsåt-

gärderna. Såväl NSB som SJ har en fullständig administration för järnvägstrafik på malmbanan i form av trafikplanering, tågledning, lok- och lokpersonalledning, övrig personaladministration, transportledning; lok- och vagnunderhåll, spårunderhåll samt underhåll av elektro-, signal- och tele/

radioutrustning. dvs. dubbel uppsättning av alla nödvändiga funktioner. Utefter malmbanan arbetar drygt 1000 personer i SJ och drygt 300 personer i NSB för malmtrafiken. Härtill kommer att inom LKAB. som har

drygt 5900 anställda i Norrbotten, har drygt 200 personer direkt anknyt-

ning till malmtransporterna.

Den i samarbete mellan LKAB, NSB och SJ genomförda mulmtransportutredningen med en totalanalys av kostnaderna och effektiviteten i malmflödet till Narvik färdigställdes i slutet av april 1982. I erforderliga delar behandlas även trafiken till och från Luleå. Analysen anvisar utan att gå in på företagsstrukturer, landgränser och avtal alternativa vägar för att nedbringa transport-, administrations- och hanteringskostnaden samtidigt som man åstadkommer ett effektivare flödessystem.

Det förhållandet att sammanlagt tre administrationer är inblandade i

styrningen av malmflödet försvårar en rationell hantering. Vid en jämförel-

se med vissa utländska malmbanor och terminaler har det också visat sig

att malmbanetrafiken har en tung administration. högt personalantal. långa

terminaltider för lastning och lossning av malmvagnar, låg undervägskapacitet per tåg, stor personalinsats för banunderhäll. lågt vagnutnyttjande och ett stort antal verkstäder. Härtill kommer personalinsatsen för drift och underhåll av lossningsstationen i Narvik.

I utredningen anges olika tänkbara volymer för LKAB:s framtida produktion med krav på transportorganisationen att klara transport av maximalt 28 milj. ton per år och 2,8 milj. ton per månad. Transporterna kan

antingen gå med fördelning på Narvik och Luleå eller enbart över Narvik.

Utredningen anger att nuvarande system med 52-vagnarståg klarar maximialternativet oavsett om alla transporter går över Narvik eller om de fördelas på Narvik och Luleå. Utredningen har emellertid också undersökt system med större tåg då det gäller trafiken över Narvik. De alternativ som

studerats avser låg med 78 vagnar, 104 vagnar och tåg med fler än 104

vagnar. Alternativet med 52-vagnarståg har bedömts vara det mest ekonomiska med hänsyn till de stora ombyggnadskostnader som längre täg kräver. De fyra nämnda tågalternativen har beräknats kräva investeringar för täg och undervägssystem på 14. 97. 177 resp. mer än 400 milj. kr. Därtill kommer varierande kostnader för ombyggnad av terminaler. Lägst är även i detta fall kostnaden för 52-vagnarståg.

En övergång till automatisk lastning och lossning av malmtågen under

gång eller från nuvarande system med bottentömningsvagnar till lådvagnar

och vagnvändare kräver betydande investeringar utan att ge rimligt ekonomiskt utbyte.

Nuvarande lok- och vagnpark har bedömts tillräcklig oavsett transportalternativ. En tidigare planerad nyanskaffning av 500 s.k. Uad-vagnar för

trafiken på sträckan Vitåfors- Narvik erfordras således inte. Det minskade

behovet beror på övergång till kontinuerliga transporter och effektivisering av arbetet på terminalerna med avsevärt förkortade uppehållstider för

tågen och därmed snabbare lok- och vagnomlopp.

Utredningen föreslår också att ett nytt system för underhåll av Uadvagnar införs vilket medför kortare terminaltider och lägre kostnader. Uad-vagnparken är enligt utredningen tillräcklig även för trafik över Luleå och ger förutsättningar för ett slopande av Ud-vagnparken på 2000 vagnar med bl. a. minskade verkstadsinsatser som följd. För trafik med

Uad-vagnar på Luleå krävs ombyggnad av lossningsstationen där för ca IQ: milj. kr.

En effektivisering av terminalarbetet och ökad samordning mellan järn-

vägsföretagen och LKAB möjliggör enligt utredningen betydande perso-

nalbesparingar framför allt i Narvik och Kiruna. Vidare kan enligt utred-

ningen betydande besparingar uppnås vid övergång till enbemanning av malmtågen i samband med installation av automatisk tåghastighetskon-

troll. ATC. Även i fråga om ban-, elektro- och teleteknik ger en samordning mellan SJ och NSB ökad effektivitet och besparingar. Problemet med sligspill som

kostar samtliga tre företag betydande belopp ser enligt utredningen ut att lösas. Av betydelse är också frågan om vilken rälsvikt och rälskvalitet som

skall användas i framtiden liksom sambandet löpverk/räls vad gäller slitage. Antalet verkstäder för trafiken Vitåfors — Narvik föreslås begränsas från

totalt fem till en för lok och en för vagnar. Verkstaden i Notviken bör dock vara kvar för lokrevisioner så länge nuvarande svenska malmtågslok an- ' vänds. Enligt utredningen utgör alternativet med lokverkstad i Narvik och

vagnverkstad i Kiruna den ekonomiskt bästa lösningen. En sådan koncen-

tration innebär enligt utredningen betydande effekuvisering och besparingar. Utredningen anser dock att yiterligare detaljstudier bör föregå lokali-

seringsbeslut.

Det totala investeringsbeloppet för de i utredningen föreslagna åtgärderna uppgår till 54 milj. kr. Härav faller 16,1 milj. kr. på SJ, 8.5 milj. kr. på NSB och 29,1 milj. kr. på LKAB — utöver tidigare angivna investeringar på malmbanan. Installationskostnader för redan tidigare planerad utbygg-

nad av ATC om 13,1 milj. kr. ingår inte i de angivna beloppen.

Av utredningen framgår sammanfattningsvis vilka besparingar i personal

och materiel för malmflödet som kan uppnås om de föreslagna åtgärderna genomförs och under förutsättning att den årliga transportvolymen uppgår

till ovan angivna maximala 28 milj. ton och att en uppdelning sker av transporterna på Narvik och Luleä. Härvid framgår att personalbehovet för de tre företagen kan minskas med ca 600 man, antalet lokenheter med 27 och antalet terminallok med 9. antalet Uad-vagnar med 527 och antalet

Ud-vagnar med 2600 samt antalet verkstäder med tre.

De ärliga driftkostnaderna skulle enligt utredningen minska med ca 97 milj. kr. och kostnaderna för reinvesteringar kapitaliserade till nuvärde med 120 milj. kr. om åtgärderna genomfördes.

"Prop. 1982/83: 120 9

I avvaktan på att LKAB i samband med nya fraktavtalsförhandlingar

preciserar vilken största transporterad kvantitet SJ skall hålla beredskap för under den nya perioden bör försiktighet iakttas vid användning av nu

nämnda besparingseffekter m.m. |

Frågan om vilka alternativa ekonomiska/juridiska former för en samordnad/gemensam ledning och drift av malmtrafiken som är tänkbara har

studerats av särskilda sakkunniga inom LKAB, NSB och SJ i anslutning

till malmtransportutredningen. De diskuterade åtgärderna är mycket detaljerade och ligger helt inom de tre företagens område att besluta om. Jag går

därför inte in närmare på förslagens innebörd. Jag vill dock framhålla att det inte är aktuellt att bilda något gemensamt bolag för transporterna eller

överlåta ansvaret för dem på LKAB. Däremot kommer man att använda lämpliga former för gemensam planering och samordnad ledning av verk-

samheten.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns möjligheter till väsentligt ökad effektivitet och betydande besparingar i malmbanetrafiken. Samråd har skett med min norska kollega i denna fråga och vi är överens om att

arbetet med att gemensamt öka effektiviteten på malmbanan nu skyndsamt skall genomföras. | . LKAB, SJ och NSB har också kommit överens om att med utgångs-

punkt i malmtransportutredningens förslag fortsätta arbetet med sikte på

att genomföra möjliga effektivitetsåtgärder i syfte att åstadkomma de för

malmtransporterna sammantaget lägsta kostnaderna. Då det gäller fördel-

ningen av arbetstillfällen mellan NSB och SJ kommer man att sträva efter

samma relativa fördelning som finns i dag, sett över verksamheten i dess

helhet.

Det fortsatta arbetet bedrivs i ett särskilt projekt. Ett av Statsanställdas Förbund (SF) utarbetat och till SJ överlämnat handlingsprogram med förslag till effektivisering av malmflödet kommer enligt överenskommelsen

också att tas med i det vidare arbetet. Jag räknar inte med att rationaliseringsåtgärderna kommer att få någon

egentlig effekt redan under år 1983. Detta begränsar naturligtvis SJ:s

möjligheter att för detta år erbjuda lägre frakter. Av stor betydelse i

sammanhanget är också att det skett en mycket kraftig nedgång av malmle- 'veranserna under senare tid och att SJ:s möjligheter att på kort sikt minska

sin produktionsapparat på malmbanan, som är anpassad till en genomsnitt-

lig volym på 28 milj. ton, till lägre volymer är mycket begränsade. Under år

1982 uppgick leveranserna endast till knappt 13 milj. ton. För år 1983 har

LKAB beställt en kapacitet på ca I milj. ton, vilket är ungefär en tredjedel av behovet i mitten av 1970-talet. |

Det kan alltså konstateras att LKAB som en följd av de kraftigt minskade malmleveranserna fått ökade förluster som inte kan kompenseras ge-

nom att anpassa transport- och hanteringskostnaderna. Med tanke på hur LKAB:s försäljningsintäkter minskat innebär detta stora påfrestningar på

Prop. 1982/83: 120 . 10

bolagets resultat och likviditet. Jag anser det därför nödvändigt att de rationaliseringsåtgärder som vidtas kompletteras med statliga insatser som direkt reducerar LKAB:s transportkostnader under år 1983. Det synes mot den bakgrund jag i det föregående beskrivit lämpligt att av samma skäl som för år 1982 ge SJ möjlighet att också under år 1983 ge LKAB en samhällsekonomiskt motiverad rabatt utöver den rabatt som redan utgår på företagsekonomiska grunder. Rabatten föreslås bli 390 milj. kr.

Fr.o.m. år 1984 räknar jag med att rationaliseringsåtgärderna skall få sådant genomslag att de mera påtagligt kan minska kostnaderna för trafiken på malmbanan. Detta bör enligt min mening få direkt genomslag också på LKAB:s ersättning till SJ i det nya avtal som efter vad jag erfarit skall upprättas och som avses gälla fr. o. m. år 1984. Jag vill i det sammanhanget erinra om regeringens förslag i årets budgetproposition om att malmbanan fr. o. m. den I juli 1983 skall överföras till det ersättningsberättigade bannätet. Härigenom minskar den del av malmtrafikens särkostnad som utgörs av kapitalkostnaderna för själva banan vilket jag utgår från beaktas i avtalsförhandlingarna. Jag räknar mot den här bakgrunden med att behovet av särskilda statliga stödinsatser kommer att falla bort fr. o. m. år 1984.

Det ligger enligt de trafikpolitiska riktlinjerna inom SJ:s beslutsområde att ta ut sådana priser från sina kunder att det ekonomiska målet totalt sett kan nås. Den av trafikutskottet vid flera tillfällen uttalade principen att varken regeringen eller riksdagen bör ingripa i SJ:s prisöverenskommelser utgör enligt min mening den kanske väsentligaste grundstenen i de förutsättningar affärsverket SJ har att arbeta efter.

Det är således väsentligt att LKAB även i framtiden behandlas på samma sätt som SJ:s övriga kunder. Grundprincipen är att LKAB:s ersättning till SJ skall täcka malmtrafikens särkostnader och dessutom ge ett skäligt bidrag till SJ:s gemensamma kostnader.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1: till Särskilda järnvägsinvesteringar m.m. i Norrbotten på tll-

läggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisa

ett reservationsanslag på 44 000 000 kr.

NS . till Bidrag till vissa transporter på malmbanan på tilläggsbudget

III till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisa ctt reserva-

tionsanslag på 390 000 000 kr.

Prop. 1982/83: 120 11

F Luftfart

De flygplatsinvesteringar som är aktuella är vissa byggnads- och anläggningsarbeten på Kiruna flygplats. Det gäller bl. a. om- och tillbyggnad av verkstaden eftersom den befintliga verkstadsbyggnaden inte är anpassad till den fordonsutrustning som successivt har införskaffats till flygplatsen. Vidare krävs lokaler för el- och

VYVS-verkstad, förråd och kontor.

På flygplatsen saknas vidare egentliga lokaler för flygfrakt. Flygfrakten,

som är ett viktigt komplement till passagerarbefordran, bedöms fortsätta

att utvecklas varför en utbyggnad för flygfrakt anses som angelägen.

Nuvarande taxibana byggdes åren 1958— 1960. I och med övergången till allt större flygplanstyper finns behov av att utöka taxibanans bredd. Dess-

utom finns behov av att utöka den befintliga plattan för uppställning av flygplan för att separation av lättare och tyngre flygplan samt helikopter-

trafik skall kunna upprätthållas. |

Den totala investeringskostnaden för de redovisade åtgärderna beräknas till 11 milj. kr. i genomförandepris. Investeringen bör inte tillföras statskapitalet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen

föreslår riksdagen

att till Flygplatser m.m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för

budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag på 11000 000 kr.

I Institut m. m.

I 1. Transportstöd till Norrland m. m.

I den socialdemokratiska utvecklingsplanen föreslås att det regionalpolitiska transportstödet förenklas genom att reglerna görs mer smidiga och att

särskild information och service ges åt företagen för att underlätta ansökan om bidrag. För att få ett förstärkt stöd föreslås vidare ändrade bidragsandelar. Dessutom föreslås att bidrag skall kunna ges till sågverk i kustområ-

det som har liknande produktionsförutsättningar som sågverken i inlandet

samt för vissa järn- och stålverkstransporter.

I utvecklingsplanen föreslås vidare att möjligheterna klarläggs att genom ett sjötransportstöd främja en mer regelbunden sjöfart längs Norrlandskusten. Särskild uppmärksamhet bör enligt planen riktas mot vintersjöfartens förutsättningar som bl. a. kostnaderna för hamnisbrytning. Förutsättning-

Prop. 1982/83: 120 12

arna för et persontransportstöd föreslås slutligen grundligt klarläggas och

därefter övervägas tillsammans med det allmänna transportstödet.

Föredragandens överväganden

Till de trafikpolitiska målen hör att främja en balanserad befolknings-

och näringslivsutveckling i skilda delar av landet. Enligt min mening är det därför viktigt att medverka till att företagen i regioner längt från de stora avsättningsmarknaderna ges långsiktiga och mer likvärdiga villkor att konkurrera med företag i andra delar av landet. Transportstödet till Norrland har därför en viktig regionalpolitisk funktion att fylla genom att minska de

kostnadsmässiga olägenheter som kan följa med de stora avstånden i

Norrbotten.

Sedan utvecklingsplanen Jades fram har efter riksdagsbeslut i juni 1982 transportstödet förändrats och förstärkts i den riktning som utvecklings-

planen syftar. I årets budgetproposition föreslås också att transportrådet får ökade resurser för att handlägga transportstödet. Jag har vidare inhämtat att transportrådet fortlöpande arbetar på att ytterligare underlätta och effektivisera bidragshanteringen. I detta sammanhang kan jag också erinra

om att regeringen nyligen tillkallat en särskild utredning för att pröva det regionalpolitiska stödet till näringslivet. I direktiven till utredningen (Dir

1982: 105) pekas särskilt på att utredningen bör belysa det regionalpolitiska transportstödets roll i den regionala utvecklingen och lämna förslag om dess framtida utformning. I utredningens uppgift ingår även att pröva frågan om ett stöd för sjö- och persontransporter..

Jag finner det lämpligt att hela transportstödet kan ses över i ett sammanhang genom den regionalpolitiska utredningen. Därmed ges möjligheter till en samlad avvägning av bidragets regler och de önskemål som förts fram om skilda utvidgningar i stödet. I avvaktan på utredningens resultat

det.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bereder riksdagens tillfälle

att ta del av vad jag har anfört i det föregående om det regionalpoli-

tiska transportstödet för Norrland m. m.

Prop. 1982/83: 120 Bilaga 2

Utbildningsdepartementets

verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 120 1

Bilaga 2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-03-03

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén, såvitt avser inledning och littera

D, E utom i vad avser anslag E 37, F och I:

statsrådet I. Carlsson såvitt avser littera E, anslag E 37.

Anmälan till proposition om utveckling i Norrbotten

I utvecklingsplanen för Norrbotten betonas den betydelse som verksam-

heten vid högskolan i Luleå har för det norrbottniska näringslivets utveckling. För att förbättra konkurrensförmågan föreslås förstärkta insatser vid

högskolan för forskning och teknisk utveckling som är av långsiktig betydelse för förnyelse av regionens näringar.

Genom de förslag som läggs fram i utvecklingsplanen skapas nya och bättre möjligheter till arbete för ungdomar i Norrbotten. I utvecklings-

planen betonas behovet av insatser för att genom yrkesutbildning trygga tillgången på kompetent personal till näringslivet. Enligt min bedömning är

det mot denna bakgrund angeläget att göra ytterligare insatser inom utbild-

ningsområdet.

Kostnaden för mina förslag till utbildningsinsatser för ungdomar och till ökad satsning på högskolan i Luleå uppgår till sammanlagt 37 milj. kr.

D Skolväsendet

D 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor. Beslut har nyligen fattats om ett nytt planeringssystem för gymnasieskolan och om att yrkesutbildning

kan utökas på mindre icke etablerade gymnasieorter. Därigenom har möjligheterna ökat att anpassa gymnasieskolans utbildningsutbud till den re-

gionala arbetsmarknadens efterfrågan av personal. De förslag jag nu presenterar om höjt stimulansbidrag och särskilt försök med högre special-

kurser är avsedda att ytterligare befordra denna utveckling i Norrbottens

län.

3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 120

Prop. 1982/83: 120 to

Regeringen har i budgetpropositionen 1983 föreslagit ett förhöjt stimu-

lansbidrag för budgetåret 1983/£4 per nyinrättad plats inom industri- och hantverksutbildningar i gymnasieskolan (prop. 1982/83: 100 bil. 10, s. 308). Bidraget per plats uppgår till 6 000 kr. för utbildning som omfattar ett läsår

eller däröver. Kommunerna i Norrbotten har mycket svårt att utöka den yrkesinriktade utbildningen, eftersom denna kräver stora investeringar i främst lokaler från kommunernas sida. För att stimulera en utveckling av

utbildningsutbudet i Norrbottens län i detta avseende bör. stimulansbidraget till kommunerna i detta län utgå även för andra årskursen, dvs. uppgå till sammanlagt 12000kr. per nvinrättad plats, om utbildningen omfattar två läsår eller mera. Därvid bör emellertid belopp som hänför sig till

årskurs 2 betalas ut endast för platser som utnyttjas i årskurs 2 när denna

aktualiseras budgetåret 1984/85. Ett sådant bidrag får kostnadskonsce-

kvenser först budgetåret 1984/85. Regeringen bör hemställa om medel för

detta ändamål i budgetpropositionen 1984. För fem nyinrättade klasser med sammanlagt 80 elever kan kostnaden beräknas till 480000 kr. Riksdagen har genom budgetpropositionen 1983 (bil. 10s. 303f.) beretts

tillfälle att ta del av vad jag anfört beträffande ett särskilt försök med vissa

högre specialkurser. Försöket avses bl. a. innebära att länsskolnämnderna

i Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands län får med hänsyn till regionala utbildningsbehov utforma högre specialkurser med inriktning mot regionens arbetsmarknad.

Mot bakgrund av vad jag har anfört anser jag det lämpligt att försöksverksamheten med regionalt utvecklingsarbete för högre specialkurser får gälla även Norrbottens län. Samtliga län i Umeå högskoleregion utom Västerbottens skulle härigenom omfattas av försöket. Med hänsyn till vad Jag anfört i budgetpropositionen om samverkan mellan högskolans och gymnasieskolans regionala planering bör enligt min uppfattning även Västerbottens län få delta, detta för att en samplanering mellan regionstyrelsen i Umeå högskoleregion och länsskolnämnderna skall underlättas.

Regeringen bör bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om

det särskilda försöket med vissa högre specialkurser även i Norrbottens och Västerbottens län. Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen att godkänna de särskilda grunder för stimu-

lansbidrag till kommuner i Norrbottens län som jag har förordat.

2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om ett

särskilt försök med vissa högre specialkurser.

E Högskola och forskning

Högskoleutbildning och forskning har enligt utvecklingsplanen en viktig roll att fylla när det gäller möjligheterna att höja konkurrenskraften hos

näringslivet i Norrbotten. Mot den bakgrunden är en fortsatt kraftig satsning på högskolan i Luleå angelägen. Investeringar vid högskoleenheten

och förstärkning av resurserna för driften av denna ger, förutom de direkta

sysselsättningseffekterna, även långsiktiga effekter i form av kunskaps-

och kompetensuppbyggnad samt industriell utveckling och förnyelse.

I förhållande till sin storlek har högskolan i Luleå en väl differentierad teknisk utbildning. Civilingenjörsutbildning ges i dag på fem allmänna

utbildningslinjer och med ca 15 olika möjligheter till specialisering. Vidare

förekommer yrkesteknisk högskoleutbildning på tre linjer. "Mot bakgrund av de regionalpolitiska mål som har angetts för högskolan i Luleå (prop. 1971:59, UbU 1971:17, rskr 1971: 174) är det naturligt att

högskolan till stor del har ett utbildningsutbud som svarar mot de stora basnäringarna i övre Norrland, dvs. gruv-, stål-. trä- och verkstadsindu-

strierna. Under senare år har utbildningen inriktats även mot nya områden

av betydelse för näringslivet i Norrbotten, t. ex. elektronik och datateknik. Forskningen vid högskolan har i huvudsak samma inriktning som utbild-

ningen. :

Även om Norrbottens näringsliv kan komma att få en något annan

sammansättning och inriktning än hittills kommer alltjämt basnäringarna att ha stor betydelse. Den roll i den regionala utvecklingen som angavs för högskolan i Luleå i nyssnämnda proposition och riksdagsbeslut bör såle-

des bestå även framgent. Därutöver kommer krav att ställas på att högskolan medverkar i differentieringen av Norrbottens näringsliv. Det är väsent-

ligt att vid högskolan utveckla ytterligare kompetensområden som kan bidra till länets industrialisering. Det är vidare viktigt att finna en organisatorisk form för samarbetet och dialogen mellan högskolan och näringslivet.

En lösning skulle kunna vara att inrätta ett särskilt utvecklingscentrum.

Innan ställning tas till denna fråga krävs dock ett ingående utredningsarbete bl.a. för att klarlägga lämpliga utvecklings- och forskningsområden, samarbetsformer och finansiering av verksamheten. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i frågan.

E 4. Utbildning för tekniska yrken

Metallurgiskt centrum i Luleå

År 1972 flyttades delar av den bergsvetenskapliga utbildningen och

forskningen från tekniska högskolan i Stockholm till högskolan i Luleå. De delar som berördes var prospekteringsteknik, mineralteknik och bergtek-

nik.

Högskolan i Luleå har vid upprepade tillfällen föreslagit att även den

tunga processmetallurgiska utbildningen och forskningen skulle flyttas

från Stockholm till Luleå i syfte att där bygga upp ett metallurgiskt cent-

rum. oo

Genom beslut den 17 september 1981 uppdrog regeringen åt universitets-

och högskoleämbetet (UHÄ) att. i samband med ämbetets utredning av

utbildning och forskning inom det materialtekniska området, undersöka förutsättningarna för en flyttning av nämnda slag. Den arbetsgrupp som utrett dessa frågor har nyligen lagt fram sina förslag i en särskild rapport

(UHÄ-rapport 1983:3). UHÄ räknar med att redovisa uppdraget i sin

anslagsframställning för budgetåret 1984/85. Det kan redan nu sägas att en

förstärkning av den metallurgiska utbildningen och forskningen vid högskolan i Luleå kräver betydande investeringar i lokaler, inredning och

utrustning, sannolikt för mer än 100-milj. kr. En satsning på materialteknik/metallurgi i Luleå skulle kunna få positiva

effekter för högskolan och regionen. Omfattningen av en sådan satsning

måste dock bedömas i förhållande till de resurser som kan ställas till

förfogande för en utbyggnad av hela det materialtekniska utbildnings- och

forskningsområdet. Sedan UHÄ redovisat sitt uppdrag avser jag att åter-

komma till regeringen med. en samlad bedömning av utvecklingen inom

detta område.

Teknikcentrum i Luleå |

I USA och Canada finns en rad teknikcentra där man på olika sätt arbetar med att levandegöra tekniska och naturvetenskapliga fenomen i

anknytning till medborgarnas vardag och tillvaro. Dessa teknikcentra är också kunskapsförmedlare och därmed utvecklingsfaktorer av stor betydelse. I Sverige finns ännu inga anordningar av detta slag.

Med stöd av forskningsrådsnämnden prövas emellertid sedan några år möjligheterna att i anslutning till högskolan i Luleå bygga upp ett teknikcentrum med verksamheter som framförallt riktar sig till barn och ungdom. Ett sådant teknikcentrum skulle utgöra en resurs för skolans och det övriga

samhällets arbete inom de tekniska och naturvetenskapliga områdena. Regering och riksdag har under en följd av år-prioriterat olika åtgärder för att främja information om forskning. Särskild vikt har därvid lagts på

åtgärder som riktar sig till barn och ungdomar.

Syftet med detta teknikcentrum är bl.a. att kunna erbjuda barn en intresseskapande verksamhet inom det naturvetenskapliga och tekniska

området samt att utmana deras nyfikenhet och experimentlusta. Samtidigt

planeras fort- och vidareutbildning av lärare och fritidsledare, kurser för

speciella yrkesgrupper, utställningar, service och rådgivning till skolor m.m. | a

Enligt min mening bör den planerade verksamheten i Luleå kunna vara

en viktig kontaktväg mellan forskningen och olika grupper i samhället.

Särskilt betydelsefullt är det att man härigenom får en möjlighet att tidigt

Prop. 1982/83: 120 in

väcka intresset för teknik hos flickor, eftersom kvinnor är starkt underrepresenterade i teknisk utbildning och i tekniska yrken. Högskolan i Luleå har goda möjligheter att knyta samman teknik och pedagogik genom att den inrymmer såväl högre teknisk utbildning och forskning som utbildning

av pedagoger för fritid, förskola och låg- och mellanstadierna. Jag är därför positivt inställd till den verksamhet med teknikcentrum som påbörjats. Jag

förutsätter dock att intressenterna skall svara för driftkostnaderna. Innan ställning kan tas till frågan om ett permanent teknikcentrum måste emellertid nuvarande försöksverksamhet utvärderas. I vad gäller lokaler återkommer jag under anslaget Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde.

Samverkan mellan näringslivet och högskolan i Luleå

De små och medelstora företagen i Norrbotten saknar i stor utsträckning erfarenhet av vad det innebär att anställa en civilingenjör eller ekonom och vilket värde detta kan ha för företaget. Det har konstaterats att dessa

företag inte har ansett sig ha ekonomiska och andra förutsättningar att i

önskvärd utsträckning anställa kvalificerad personal för erforderliga utvecklingsinsatser. Detta gäller i viss mån även för uppläggning av administrativa funktioner.

Sedan budgetåret 1979/80 har högskolan i Luleå efter samråd med länsarbetsnämnden i Norrbottens län låtit några nyexaminerade och arbetslösa

civilingenjörer utföra arbetsuppgifter hos ett antal expansiva företag i länet. De utvalda företagen bedömdes ha behov av civilingenjörer även på sikt och skulle därför ha möjlighet att erbjuda fortsatt anställning. Huvuddelen av dessa civilingenjörer har fått arbeta med utvecklingsuppdrag.

Erfarenheterna av försöksverksamheten har varit mycket goda. Civilingenjörerna har upplevts som ett positivt tillskott inom verksamheten och företagen har kunnat accelerera utvecklingsarbetet. Många av ingenjörerna har också kunnat beredas fortsatt fast anställning i det företag de arbetat "vid.

Jag anser detta sätt att höja teknikkunnandet i små och medelstora företag utomordentligt värdefullt för Norrbotten. Efter samråd med chefen för industridepartementet anser jag det därför angeläget att verksamheten fortsätter under en treårsperiod. Detta bör kunna ske genom att högskolan

i Luleå anvisas särskilda medel för verksamheten. Denna bör få avse även högskoleutbildade ekonomer. Vidare bör den samplaneras med kontakt-

forskarverksamheten (prop. 1981/82:106, UbU 37, rskr 397). I vad avser medelsbehovet för verksamheten hänvisar jag till vad chefen för industridepartementet senare kommer att anföra.

Utbildning inom arbetsmiljöområdet

I 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83: 100 bil. 10 s. 407) tog jag

upp frågan om utbildning inom arbetsmiljöområdet. Jag redogjorde där för

innehållet i det förslag som har utarbetats av en arbetsgrupp inom UHÄ, resultatet av remissbehandlingen och UHÄ: s ställningstagande i frågan.

Med hänvisning till det statsfinansiella läget var jag inte beredd att tillstyrka att en särskild arbetsmiljölinje inrättades vid högskolan i Luleå,

då denna skulle fordra stora ekonomiska åtaganden bl. a. för investeringar

i lokaler, inredning och utrustning. Jag förordade därför, att den inriktning mot arbetsvetenskap som i dag finns på maskintekniklinjen vid högskolan skulle utvecklas och profileras starkare mot arbetsmiljöområdet. För att

möjliggöra en sådan utveckling förordade jag att för detta ändamål 250 000 kr. skulle anvisas till högskolan i Luleå för nästa budgetår.

Jag kommer under anslaget Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde att föreslå att ytterligare lokaler för utbildning och forskning tillförs högskolan i Luleå. Därmed öppnas möjligheten

att bl.a. tillgodose behovet av lokaler för en fullständig utbildningslinje

inom arbetsmiljöområdet. Det förslag om en fyraårig utbildningslinje som

har lagts fram av UHÄ bör i princip kunna ligga till grund för utformningen

av en sådan linje. Med hänvisning till vad remissinstanserna har framfört bör dock de grundläggande tekniska och naturvetenskapliga ämnena få ett större utrymme än vad som har föreslagits i rapporten. Jag avser att

återkomma i denna fråga i samband med beredning av budgetpropositionen för budgetåret 1984/85.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om metallurgiskt centrum,

teknikcentrum och utbildning inom arbetsmiljöområdet samt om

samverkan mellan näringslivet och högskolan i Luleå.

E 15. Samhällsvetenskapliga fakulteterna

Det är en angelägen uppgift att utarbeta och pröva strategier för fortsatt

planering av åtgärder som kan vända den negativa utvecklingen i Norrbot-

ten. Ett forskningsprogram med inriktning mot Norrbottens utvecklings-

problem bör därför genomföras. Förslag till ett sådant program har redovisats av organisationskommittén för det blivande centrumet för regionalpolitisk forskning vid universitetet i Umeå. Jag utgår från att programmets

inriktning prövas närmare under medverkan av berörda organ i Norrbot-

ten. . Jag beräknar 2 milj. kr. för vartdera av budgetåren 1983/84 och 1984/85.

Medlen bör ställas till regeringens disposition och utbetalas efter särskild framställning.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om forskning kring Norrbottens

utvecklingsproblem. .

Ne . till Samhällsvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1983/84

under åttonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande -till prop.

1982/83: 100 bil. 10 punkt E 15 med 4000 000 kr. förhöjt reserva-

tionsanslag av 176688 000 kr.

E 20. Tekniska fakulteterna

Som en följd av statsmakternas tidigare beslut om sysselsättningsfräm-

jande åtgärder i Norrbotten har forskningen vid högskolan i Luleå fått

väsentliga temporära medelsförstärkningar. För budgetåren 1982/83 och

1983/84 uppgår dessa till sammanlagt 7 milj. kr. Medlen är avsedda främst för områdena elektronik, datateknik och verkstadsteknik.

Att bygga upp kompetens inom nya forskningsområden fordrar en lång-

siktig planering och uthållighet i medelstilldelningen. För att högkolan i

Luleå skall kunna planera och genomföra en kompetensuppbyggnad inom de nämnda områdena måste den kunna utgå från att medelsförstärkningen för dessa ändamål har en viss varaktighet. Därför bör högskolan få dispo-

nera ytterligare sammanlagt 9 milj. kr. för budgetåren 1984/85—1986/87 för

forskning.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om forskning vid högskolan i Luleå,

2. till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1983/84 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100 bil. 10

punkt E 20 med 9000000 kr. förhöjt reservationsanslag av

344 429 000 kr.

E 37. Kiruna geofysiska institut

Vid Kiruna geofysiska institut (KG bedrivs i första hand grundforskning men även i viss utsträckning mät- och registreringsverksamhet inom

det geokosmofysiska ämnesområdet. Därvid studeras huvudsakligen utbredningen av högfrekventa vågor i atmosfären.

Sedan början av 1970-talet har forskningen utvidgats till ett nytt närliggande område, nämligen studiet av vågor med låga frekvenser. Forskningsresultaten inom det lågfrekventa ljudområdet inrymmer en mängd potentiella industritillämpningar. KGI har därför väckt förslag om att mer systematiskt utnyttja grundforskningsresultaten inom institutet för att via tillämpad forskning och produktutveckling möjliggöra industrietablering

och sysselsättning främst inom kirunaområdet. De tillämpningsområden som härvid kan bli aktuella är diagnostisk appa-

Prop. 1982/83: 120 : 8

ratur för industriella processer inom vattenkraftverk och vid bergborrning samt avancerad övervakning av kritiska maskindelar i verkstadsprocesser.

Vidare kan detektering göras av tryckluftsinstallationer och kraftledningsisolatorer liksom modalanalys vid olika typer av materialprovning.

Den tillämpade forskningen och produktutvecklingen kan enklast och mest rationellt bedrivas om den grundas på de basresurser i form av verkstäder, datorer och programmeringsservice som finns vid KGI i Kiruna. Forskningsmiljön där är väl anpassad för detta syfte.

KGI beräknar behovet av resurser till ett årligt anslag om 1000000 kr. varav ca 350000 kr. skulle utgöra lönekostnader för elektronikingenjörer

och tekniker. Övriga kostnader avser teknisk utrustning, finmekaniskt

legoarbete vid institutet samt material och vissa resemedel. Medlen skulle ställas direkt till KGI: s förfogande. | Den av KGI föreslagna tillärnpningen och produktutvecklingen av

grundforskningsresultat inom det lågfrekventa vägområdet har redan i viss utsträckning givit upphov till industriprodukter och sysselsättning. Möjligheterna för vidare industriella tillämpningar inom detta hittills föga exploa-

terade område har bedömts som goda. Det föreliggande förslaget ligger väl i linje med de principer som antagits av statsmakterna med anledning av prop. 1981/82: 106, där det angelägna i att högskoleanknuten forskning

medverkar i långsiktig kunskapsuppbyggnad för sektoriella och industriel-

la ändamål stryks under. I detta speciella fall talar även ett antal argument

för att tillämpningen och produktutvecklingen, i varje fall under en inle-

dande period. knyts till institutet i direkt kontakt med grundforskningsmil-

jön och med utnyttjande av tillgängliga verkstads- och datorresurser.

Jag förordar nu att anslaget Kiruna geofysiska institut ökas med sammanlagt 3 000000 kr. för här angivet ändamål under budgetåren 1983/84—

1985/86.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om tillämpad forskning och ut-

vecklingsarbete vid Kiruna geofysiska institut.

2. till Kiruna geofysiska institut för budgetåret 1983/84 under åttonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100

bil. 10 punkt E 37 med 3 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av

17 407 000 kr.

F Vuxenutbildning

F 4. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m.m. För den kommunala . vuxenutbildningen och för grundutbildning för vuxna gäller för innevaran-

de budgetår en totalram om nära 3.9 miljoner undervisningstimmar. I årets budgetproposition har jag föreslagit oförändrade timramar för budgetåret

Prop. 1982/83: 120 | 9

1983/84. Mitt förslag innebär således att några ytterligare besparingar inte skall göras på anslagen till komvux och grundvux. Som motiv härför har jag bl.a. angivit den betydelse dessa båda utbildningsformer har i den

situation som f. n. råder på arbetsmarknaden.

Med hänsyn till den särskilt svåra situation som råder i Norrbotten

föreslår jag nu att komvux och grundvux i- Norrbottens län under nästa

budgetår skall ges möjlighet att expandera utöver vad som kan ske genom omfördelning inom en oförändrad timram. Enligt min mening bör Norrbottens län tilldelas ytterligare 5000 undervisningstimmar till en beräknad

kostnad av ca I milj. kr.- |

I budgetpropositionen 1983 har regeringen föreslagit riksdagen att till

Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m. anvisa ett förslagsanslag av

722 149 000 kr. Den av mig nu föreslagna förändringen beträffande timtilldelningen till Norrbottens län får enligt min mening inte sådana kostnadsmässiga konsekvenser att den bör föranleda någon förändrad beräkning av anslagsbehovet. : |

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har förordat om undervisningstimmar i kom-

munal vuxenutbildning och grundutbildning för vuxna i Norrbot-

tens län.

I Vissa inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde ge-

mensamma ändamål

I 1. Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. I regeringens investeringspolitik utgör lokalförsörjning för högskolan en viktig del, särskilt vad avser lokaler för forskning och utbildning som är av betydelse för förnyelse av näringslivet. En det av de resurser som är tillgängliga för investeringar i Norrbottens län bör därför enligt min mening

utnyttjas för högskolan i Luleå. Den verksamhet som utvecklats där med

stöd av extern finansiering har hittills kunnat låna lokaler på bekostnad av utbildning och forskning. Enligt min bedömning är det nu motiverat att högskolan och byggnadsstyrelsen får planera för ett tillskott av lokaler för den externt finansierade verksamheten. |

Jag har under avsnittet Högskola och forskning redogjort för planer på utbildning inom arbetsmiljöömrådet. Planeringen av lokaler för denna verksamhet bör samordnas med planeringen för den externt finansierade

verksamheten. Eftersom byggnadsprogram ännu inte färdigställts för berörd verksamhet förordar jag att ställning till lokalbehoven direkt tas i form

av en kostnadsram för byggnadsarbetena. Det tillgängliga investeringsutrymmet blir härigenom styrande för lokalförsötjningen. Mot denna bakgrund förordar jag en kostnadsram av 20 milj. kr. för lokaler för externfi-

Prop. 1982/83: 120 ee 10

nansierad forskning m. m. Byggnadsstyrelsen bör därutöver ges möjlighet att planera lokaler som kan uthyras till myndigheter, sektorsorgan och företag som är intresserade av att förlägga utvecklingsarbete i anslutning till högskoleenheten.

Jag förordar vidare att de utrymmen som kan friställas i samband med överflyttning av verksamheter till nämnda nybyggnad används för utbildning och övrig forskning samt för bibliotek. I detta sammanhang bör i första hand lokaler för arbetsmiljöutbildningen komma ifråga. Det bör

även vara möjligt att i begränsad omfattning planera lokaler för fortsatt försöksverksamhet med teknikcentrum, detta under förutsättning att högskolan kan redovisa täckning för de årliga driftskostnaderna för verksamheten. Jag utgår ifrån att endast begränsade ombyggnadsåtgärder kan komma ifråga för här nämnda verksamhet och räknar med att ombyggna-

derna kan planeras och utföras inom tillgängliga medel på kostnadsra-

marna Diverse objekt. Jag har slutligen erfarit att lokaler inom kort kan komma att friställas

inom den byggnad som Sveriges geologiska undersökningar (SGU) disponerar och som ligger i direkt anslutning till högskoleområdet. De aktuella lokalerna omfattar ca 500 m? och kan anpassas för högskolans behov. Jag

har därför för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag förordar därför att följande nya kostnadsramar förs upp i investeringsplanen.

Byggnadsobjekt Kostnadsram

(1000-tal kr.) Luleå Lokaler för externfinansierad forskning 20000

| Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

I. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten i Luleå

inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde inom den

kostnadsram som jag har förordat.

2. till Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksam-

hetsområde för budgetåret 1983/84 under åttonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100 bil. 10 punkt I I med 20 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 20001 000 kr.

Prop. 1982/83: 120 Bilaga 3

Jordbruksdepartementets

verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 120 - [|

Bilaga 3

- Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET - PROTOKOLL | . vid regeringssammanträde

1983-03-03.

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om utveckling i Norrbotten

Chefen för industridepartementet har tidigare denna dag lämnat en allmän redogörelse för de åtgärder som föreslås för att främja sysselsättning-

en i Norrbottens län. Jag har nu för avsikt att närmare redovisa de åtgärder som är aktuella för jordbruksdepartementets del. Jag kommer därvid att ta

upp även vissa anslagsfrågor för budgetåret 1983/84 som följer av de

framförda förslagen. :

1¶Skogsbruk

I utvecklingsplanen för Norrbotten framhålls att skogsbruket är en bety-

delsefull näring i Norrbotten. Om de ekonomiska förutsättningarna är tillfredsställande kan skogsbruket ge värdefull sysselsättning i glesbygden och utbudet av råvara till skogsindustrin ökas.

Sedan länge har tyngdpunkten för det statliga stödet till skogsbruket

legat i Norrlands inland. Förutom detta generella stöd har särskilda sats-

ningar gjorts på skogsbruket i Norrbotten. Erfarenheterna härav är goda.

Ytterligare satsningar på återväxtåtgärder och skogsvägar i Norrbotten kan medverka till en ökning av virkesutbudet på kort sikt och en aktivare

skogsvård. Därmed förbättras också tillgången på virkesråvara långsiktigt.

Mot denna bakgrund bör ett extra belopp få tillföras Norrbotten att användas för återväxtåtgärder och skogsvägar. Jag avser därför att senare, i samband med mina förslag rörande skogspolitiken, föreslå att ett extra

bidragsbelopp av 10 resp. 5 milj. kr. per år får disponeras för återväxtåtgärder resp. skogsvägar i Norrbotten under en period av tre år med början

budgetåret 1983/84. Jag vill i sammanhanget erinra om de former för samråd som utarbetats mellan samerna och skogsbruket i frågor som rör

skogsskötseln. |

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 120

2¶Rennäring

Fjällområdets näringsstruktur och isolerade läge medför svåra problem

från sysselsättnings- och boendesynpunkt. Statsmakterna har vid ett flertal tillfällen uttalat att möjligheten att bevara den samiska kulturen är beroende av en livskraftig renskötsel. Det är också viktigt att skapa underlag för en mera företagsmässig syn på renskötseln. För att nå dessa syften bör

utvecklingsprogram upprättas för samebyarna. LCantbruksnämnden bör

därför få medel som möjliggör att för en tid av tre år bistå med rådgivning genom bl. a. upprättande av programhandling för resp. sameby vad avser

åtgärder för renantal, komplementsysselsättning, samarbetsfrågor mellan samebyarna, driftsåtgärder m. m. Kostnaderna beräknar jag till 150000 kr. per år. Medel för ändamålet bör anvisas under anslaget Främjande av

rennäringen.

3¶Fiske

Vid sidan av de traditionella basnäringarna har turism och rekreation fått en allt större betydelse för sysselsättningen i Norrbottens län. I denna del

av landet är sportlisket av central betydelse för turistnäringens utveckling.

Detta gäller särskilt fisket efter laxartad fisk. Utbyggnaden av turistanläggningar och cen fortlöpande upprustning av vandringsleder och fiskevatten

har fått samhällets stöd på skilda sätt. Likaså lämnar samhället stöd till

marknadsföringsåtgärder. Dessa åtgärder förbättrar sysselsättningssituationen inom främst servicesektorn.

Ett försämrat fiske har konstaterats under senare tid. Läget är särskilt allvarligt för de älvar som inte är utbyggda för kraftproduktion. Under år 1983 införs skärpta skyddsbestämmelser för att säkra uppvandringen av

lekfisk i älvarna. Olika projekt är planerade för att genom fiskevårdsåt-

gärder förbättra fisket. Projekten har i avsaknad på medel ännu inte kom-

mit till utförande. Genom utsättning av laxungar kan fångstuttagen öka inom både fritidsfisket och yrkesfisket. Viss utsättning av laxartad fisk sker redan i dag med statligt stöd. Effekterna av detta är emellertid av begränsad betydelse för

fisket i Norrbottens län. För att genomföra ett utökat program för utsätt-

ning av laxfisk i länets älvar bör nu 750000 kr. anvisas under anslaget Bidrag till fiskevård m. m. Jag har därvid räknat med att utsättningen skall pågå under tre år till en årlig kostnad av 250000 kr.

Pajala kommun har god tillgång på fiskevatten. De möjligheter som därmed erbjuds utnyttjas emellertid inte eftersom fiskevårdsplanering saknas liksom resurser för fiskevård. Ett projekt som särskilt tar sikte på fiskevård och fiskevårdsplanering har utformats för utvecklingen av fisket

inom kommunen. Projektet är tidsberäknat till tre år och innebär en kost-

nad av totalt 1,2 milj. kr.

4¶Pälsdjursföretag

Intresset för pälsdjursuppfödning i Norrbotten har ökat kraftigt under senare år. I undersökningar utförda av bl. a. lantbruksnämnden om förutsättningarna för pälsdjursuppfödning med avseende på fodertillgång, lön-

samhet och marknad har det konstaterats att sådana förutsättningar finns.

Undersökningarna har också resulterat i att flera pälsdjursuppfödningar startats. För att bygga upp en pälsdjursfarm krävs en stor kapitalinsats. Det normala är att man bygger upp företaget successivt under en femårsperiod. Man kan räkna med att ett enmansföretag fullt utbyggt till 300 avelshonor kräver en total investering på ca 1,8 milj. kr. I vissa fall finns det möjligheter att minska kostnaderna något genom att flera företag utför vissa anläggningar gemensamt. Exempel härpå är väg- och ledningsdragning. vattentäkt och servicehus.

De utredningar och beräkningar som lantbruksnämnden gjort visar att pälsdjursföretagen företagsekonomiskt kan bära en kapitalkostnad som motsvarar ungefär halva investeringsbeloppet. Företagen är också mycket

känsliga för variationer i skinnpriserna.

Statligt stöd till investeringar i pälsdjursfarmer utgår f.n. bara inom det

område som kan erhålla glesbygdsstöd. Glesbygdsbidrag utgår med högst S0 52 men är maximerat till 200000 kr. Norrbottendelegationen har tidigare

kunnat lämna bidrag så att man i praktiken har kunnat erhålla bidrag med 5076 av projekterad kostnad. Norrbottendelegationens verksamhet har sedan en tid upphört varför denna bidragsmöjlighet inte längre finns. Detta innebär i praktiken att några pälsdjursföretag f.n. inte kan påbörjas samt att utbyggnaden av redan påbörjade projekt avstannat.

Enligt vad jag erfarit har ca fem pälsdjursföretag byggts upp i Norrbottens län. Därtill är ett 25-tal företag under uppbyggnad. Härutöver finns ansökningar om uppbyggnad av ytterligare företag. |

Mot bakgrund av den beskrivning jag lämnat ovan förordar jag att medel anvisas till uppbyggnad av pälsdjursföretag i Norrbottens län. Under en

treårsperiod bör 2 milj. kr. få disponeras från anslaget Bidrag till jordbru-

kets rationalisering, m. m.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om insatser inom jordbruksdepartementets område för att främja sysselsättningen i Norrbotten. dels föreslår riksdagen att 1. godkänna att statligt stöd till uppbyggnad av pälsdjursföretag i Norrbottens län lämnas från förslagsanslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. under nionde huvudtiteln, | LA. till Främjande av rennäringen för budgetåret 1983/84 under nionde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100 bil. 11 punkt B 12 med 450 000 kr. förhöjt reservationsanslag av

3040 000 kr., |

3. till Bidrag till fiskevård m.m. för budgetåret 1983/84 under nionde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100 bil. 11 punkt E 15 med 1 950000 kr. förhöjt reservationsanslag av 6970 000 kr. |

Prop. 1982/83: 120 Bilaga 4

Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Bilaga 4

. Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-03-03

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till proposition om utveckling i Norrbotten

Inledning

De förslag till åtgärder som på grundval av utvecklingsplanen för Norrbotten läggs fram i denna proposition syftar till att på sikt stärka förutsättningarna för produktion och sysselsättning i länet. Som konstateras i utvecklingsplanen kvarstår dock i avvaktan på att dessa förslag får ett genomslag behovet av omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Jag vill erinra om att regeringen under hösten 1982 har vidtagit ett flertal åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens område för att förbättra sysselsättningsläget i Norrbottens län. Statliga investeringar för ca 180 milj. kr. har tidigarelagts i Norrbotten och av de medel för beredskapsarbeten som riksdagen beviljat med anledning av regeringens prop. 1982/83:50 om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m.m. har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) tilldelat länet 165 milj. kr. Totalt har för innevarande budgetår 730 milj. kr. tilldelats länet för beredskapsarbeten. Statsbidraget till beredskapsarbeten har av AMS jämkats uppåt väsentligt i Norrbottens kommuner och då . främst i malmfältskommunerna. AMS har tilldelats 100 milj. kr. för rådrumsbeställningar och har därigenom fått möjlighet att prioritera verkstadsindustrin i Malmfälten. Hittills har under innevarande budgetår ca 40 milj. kr. lagts ut i rådrumsbeställningar i Norrbottens län. Vidare har AMS anvisats medel för att anställa tio arbetsförmedlare för att förstärka arbetsförmedlingarna i Gällivare och Kiruna. Dessutom har för innevarande budgetår anställning av 20 tjänstemän tidigarelagts inom arbetsförmedlingen i Norrbottens län. Vidare har terminaler för sökning och matchning av Jediga platser placerats hos LKAB i Kiruna och Gällivare kommuner. För . att bättre kunna anpassa arbetsmarknadsutbildningens resurser till de speciella förhållanden som råder i Norrbottens län har regeringen uppdragit åt AMS och skolöverstyrelsen (SÖ) att låta kursstyrelsen i länet inom en given medelsram få möjlighet att när så bedöms lämpligt, tillämpa lokala läroplaner. SÖ har också fått möjlighet att anställa en särskild befattningshavare vid kursstyrelsen i Norrbottens län med uppgift att samordna, 5 Riksdagen 1982183.1 saml. Nr 120

Prop. 1982/83: 120 [Ne

organisera och följa upp arbetsmarknadsutbildningen i länet. Kiruna och Gällivare kommuner har givits möjlighet att utse en Iedamot vardera i kursstyrelsen för frågor som berör Malmfälten. Jag kommer senare i dag

föreslå regeringen att uppdra åt AMS att i samråd med stiftelsen Administrativ produktion i malmfälten och kammarkollegiet undersöka förutsättningarna för att stiftelsen skall kunna handha återkraven av de lån och

bidrag för vilka återbetalningsskyldighet föreligger enligt beslut av arbetsmarknadsverket.

Samhällets arbetsmarknadspolitiska medel har stor betydelse för att hjälpa de enskilda människor som drabbas av arbetslöshet eller under-

sysselsättning. Sysselsättningssituationen i Norrbottens län är extremt besvärlig. I slutet av januari i år var över 11 000 personer arbetslösa i länet och det fanns då endast ca 400 lediga platser. Vid samma tidpunkt var ca 12 000 personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av de arbetslösa i

åldern 16—64 år var 45 4 kvinnor och av de arbetslösa i åldern 16—19 år

var 59 46 kvinnor. ”

Det finns därför, vidtagna åtgärder till trots. anledning att gå in med

ytterligare insatser från samhällets sida i Norrbottens län. Inte minst är detta nödvändigt på grund av den minskning som föreslås ske av arbetsstyrkan vid LKAB. De uppsägningar av personal som förväntas inom LKAB, och som statsrådet R. Carlsson senare i dag kommer att redogöra för, kommer att ytterligare förvärra sysselsättningssituationen i länet och

främst då i Malmfälten. I det följande kommer jag att föreslå åtgärder dels för att underlätta för

den övertaliga personalen inom LKAB att finna nya arbeten, dels för att förstärka de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i Norrbottens län i övrigt. Jag vill särskilt understryka att dessa arbetsmarknadspolitiska insatser skall ses som ett komplement till de mer offensiva åtgärder som vidtas främst inom de näringspolitiska områdena.

Särskilda insatser för övertalighet inom Luossavaara-Kiirunavaara AB

(LKAB)

För att underlätta för den övertaliga personalen vid LKAB i Kiruna och Gällivare kommuner att finna arbeten inom annan verksamhet krävs särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag anser att en säskild organisa- -

tion bör inrättas för detta ändamål inom arbetsmarknadsverket. För att

denna organisation skall kunna arbeta inom det för de arbetsmarknadspoli-

tiska åtgärderna befintliga regelsystemet förordar jag att organisationen får formen av en särskild arbetsförmedling (Af/ami-LKAB). Verksamheten

bör inrättas direkt under länsarbetsnämnden i Norrbottens län och fungera

under tiden den 1 juli 1983—-den 30 juni 1985, varefter verksamheten bör upphöra.

3 Prop. 1982/83: 120

Al/ami-LKAB:s uppgift bör vara att ta hand om den personal som blir

övertalig vid LKAB inom Kiruna och Gällivare kommuner under åren

1983 och 1984. Ledningen för af/ami-LKAB bör bestå av en delegation med sex ledamöter representerande arbetsmarknadsverket, Gällivare och Kiruna kom-

muner, LKAB och berörda personalorganisationer. Delegationen bör

utses av länsarbetsnämnden i Norrbottens län för den tid af/ami-LKAB skall fungera. Ordföranden och två övriga ledamöter bör inom delegationen arbeta på heltid med övertalighetsfrågorna. Delegationen bör få samma befogenheter som en distriktsarbetsnämnd

och disponera de särskilda medel som jag senare kommer att föreslå för sysselsättningsskapande åtgärder m.m. inom malmfältskommunerna för

de övertaliga inom LKAB. Delegationen bör dessutom få möjlighet att i länsarbetsnämndens ställe inom ramen för ordinarie anslag besluta om

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som det nu ankommer på nämnden att

besluta om för berörda personer. Förutom att af/ami-LKAB bör ha tillgång

till de vanliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som alla arbetsförmedlingar har bör till delegationens förfogande stå fem extra ami-lag.

Chef för verksamheten bör enligt min mening vara en föreståndare med särskild insikt i övertalighetsproblematiken. Chefen bör också vara ordfö-

rande i delegationen. Arbetsförmedlingen bör i övrigt ha det antal tjänste-

män som bedöms erforderligt. Vid fullt kapacitetsutnyttjande bedömer jag behovet till 50 arbetsförmedlare för denna verksamhet. En del av dessa

förmedlare bör vid behov kunna förstärka den ordinarie arbetsförmedlingen i malmfältskommunerna och då särskilt arbeta med den mycket svåra sysselsättningssituationen bland kvinnor i kommunerna. Personalstyrkan bör byggas upp under andra halvåret 1983 för att kunna arbeta med full

styrka under hela år 1984. Därefter bör personalstyrkan successivt avvecklas fram till den 30 juni 1985. Förmedlingstjänstemännen bör anställas för

viss tid. i |

För att verksamheten skall kunna fungera tillfredsställande bör länsarbetsnämnden bistå af/ami-LKAB med olika servicefunktioner. Verksamheten bör utrustas med terminaler för sökning och matchning av lediga platser. Vidare förutsätter jag att LKAB upplåter nödvändiga lokaler för

verksamheten och även bistår med viss arbetsledning för projekt som kan

beröra LKAB.

I Norrbottens län finns fyra arbetsmarknadsinstitut med sammanlagt tio

arbetslag och ett institut med särskilda resurser för psykiskt arbetshandi-

kappade. De är belägna i Luleå, Kalix, Gällivare, Kiruna och Piteå. Jag

föreslår att verksamheten under budgetåren 1983/84 och 1984/85 förstärks

med ytterligare sju arbetslag. Av dessa bör tre avsättas för i första hand insatser i Svappavaara. Institutet i Kiruna bör förstärkas med två arbets-

lag. Dessa fem extra arbetslag bör stå till af/ami-LKAB:s disposition.

Vidare bör verksamheten i Kalix och Piteå kunna förstärkas med vardera

ett arbetslag, främst för insatser för långtidsarbetslösa. Jag återkommer till dessa två arbetslag under anslaget C 5. Yrkesinriktad rehabilitering. AMS

bör kunna omdisponera dessa resurser om arbetsmarknadsläget ger anledning härtill. |

Genom de föreslagna tillfälliga förstärkningarna bör ytterligare ca 600 personer årligen kunna ges service vid arbetsmarknadsinstituten.

Af/ami-LKAB bör få möjlighet att inom arbetsmarknadsutbildningens

ram köpa utbildning inom det reguljära skolväsendet och i företag samt att anordna nya utbildningar typ "starta eget kurser”. Vidare bör af/ami-

LKAB anvisas särskilda medel för att kunna anordna beredskapsarbeten

för övertaliga och för att starta särskilda projekt som kan leda till anställ-

ning för sådan personal. För att öka intresset för att genomgå utbildning

föreslår jag att en särskild utbildningspremie införs så att alla som fullföljer

påbörjad utbildning erhåller högst 4 000 kr. vid kursens slut. Erfarenheterna visar att främst äldre och arbetshandikappade drabbas

särskilt hårt vid företagsnedläggelser och större personalinskränkningar.

Därför behövs särskilda insatser för att förhindra att arbetshandikappade

som blir arbetslösa därmed helt slås ut från arbetsmarknaden. Jag förordar därför att den särskilda beslutsram om 300 platser som nu gäller för lönebidrag till arbetsgivare vid rekrytering av arbetstagare i skyddat arbete

under budgetåren 1983/84 och 1984/85 också skall gälla när cn arbetsgivare

anställer någon som tvingats lämna sin anställning hos LKAB. Lönebidrag

bör således kunna lämnas med 906 Z av lönekostnaden under första anställningsåret och med 50 4 under de tre följande åren. Bidragsgivningen bör

avse de arbetstagare inom LKAB i Malmfälten, som varit föremål för

särskilda rehabiliteringsåtgärder inom LKAB eller vid arbetsmarknadsin-

stitut eller som beretts särskild sysselsättning inom LKAB p. g. a. varak-

tigt nedsatt arbetsförmåga. Sysselsättningseffekten av denna åtgärd kan

beräknas till ca 100 personer.

Jag vill dessutom erinra om de övriga möjligheter som finns att lämna lönebidrag enligt förordningen (1980: 338) om anställning med lönebidrag.

Vidare vill jag anmäla att Stiftelsen Samhällsföretag inom kort kommer att ges ett uppdrag att undersöka möjligheterna till utökning av den skyd-

dade verksamheten i malmfältsområdet. Jag återkommer till mina kostnadsberäkningar för verksamheten :vid

af/ami-LKAB under anslaget B 16. Medel för särskilda insatser för överta-

lighet inom Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer som jag har förordat i fråga om en särskild

arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsinstitutsverksamhet un-

der länsarbetsnämnden i Norrbottens län.

Prop. 1982/83: 120

B 1. Arbetsmarknadsservice ? Flyttningsbidrag

För att underlätta för arbetssökande som vill flytta till annan ort för att där ta arbete finns olika former av flyttningsbidrag, såsom starthjälp,

sökanderesor, tillträdesresor, månadsresor och ersättning för bohagstran-

sporter. För dessa bidrag finns dels vissa gemensamma allmänna bestämmelser. dels vissa särskilda bestämmelser för varje bidragsform. Bestäm-

melserna om flyttningsbidrag finns i 29—56 §§ arbetsmarknadskungörelsen

(1966:368. ändrad senast 1982: 1233).

De betydande kostnader för den enskilde och hans eller hennes familj

som en etablering på en annan ort vanligtvis medför täcks ofta inte av de -

nu gällande bidragsformerna. I ett läge där det behövs såväl geografisk som yrkesmässig rörlighet är detta inte tillfredsställande. Jag vill därför nu föreslå en försöksverksamhet med dels en ny bidragsform, traktamente vid dubbel bosättning, dels en förlängning av den tid under vilken månadsresor

vid dubbel bosättning kan utgå. Försöksverksamheten bör pågå under tre år och omfatta personer som har eller har haft sina arbetsplatser i Kiruna

eller Gällivare kommun. Försöksverksamheten bör bara omfatta dem som

blir arbetslösa den 1 juli 1983 eller senare. De allmänna villkoren för

flyttningsbidrag bör gälla även dessa bidragsformer.

Traktamentet vid dubbel bosättning skall utgöra ett bidrag till de mer-

kostnader som en dubbel bosättning medför. Det bör kunna utgå till den

som har eller har haft sin arbetsplats i försöksområdet och som tar arbete

på annan ort utom dagpendlingsavstånd. Traktamente bör utgå till dels den

som har kostnader för dubbel bosättning genom att en del av familjen stannar på utflyttningsorten, dels den som endast har kvar sin bostad på utflyttningsorten.

Jag anser att det är rimligt att traktamentet differentieras med hänsyn till försörjningsbördan och jag föreslår därför att traktamentsbeloppet skall vara 50 kr. per dag för den som har enpersonshushäll och 75 kr. för den som har flerpersonshushåll. Traktamentet bör få utgå under fem dagar per

vecka under högst tolv månader. Det bör liksom övriga former av flyttningsbidrag vara skattefritt. :

Månadsresor vid dubbel bosättning utgår f. n. under sex månader till den som har beviljats starthjälp och har kostnader för egen bostad på två orter. Tidsperioden under vilken resorna kan utgå bör enligt min mening förlängas för den som beviljas traktamente vid dubbel bosättning till högst tolv månader i konsekvens med att traktamentet skall kunna utgå under den

tiden. | |

Det bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare. villkoren för

dessa bidrag. |

Försöksverksamheten bör påbörjas den I juli 1983.

Inlösen av egnahem m.m.

Inlösen av egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter av arbetsmarknadspolitiska skäl får f.n. ske i Västernorrlands, Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. Om synnerliga skäl föreligger, får inlösen ske även i andra delar av landet. Frågan om inlösen prövas av AMS efter samråd med bostadsstyrelsen. De nuvarande riktlinjerna för inlösenverksamheten har fastlagts av riksdagen år 1971 (prop. 1971:1 bil. 13, InU 3, rskr 56).

Vid bestämmande av inlösenvärdet för en fastighet utgår man f.n. som regel från fastighetens taxeringsvärde. Jämkning uppåt kan ske i vissa fall, nämligen om lån har upptagits för att förbättra fastigheten, om taxeringsvärdet är uppenbart lågt i förhållande till vad som gäller likvärdiga fastigheter på orten eller om i fastigheten intecknad skuld är högre än taxeringsvärdet. Inlösenvärdet för bostadsrätter utgör högst summan av den av bostadsrättsinnehavaren till bostadsrättsföreningen erlagda grundavgiften och gjorda amorteringar.

Under de senaste åren har 2—3 fastigheter inlösts per år.

Det inlösenvärde som nu kan åsättas en fastighet tar i princip inte hänsyn till värdet av eget arbete som lagts ned på fastighetens förbättring efter den senaste fastighetstaxeringen. För att möjliggöra kompensation även för sådant arbete föreslår jag att inlösenvärdet för fastighet också skall få jämkas uppåt med det fulla värdet av investeringar gjorda efter 1981 års taxering enligt de grunder som gäller vid fastighetstaxering.

AMS bör även fortsättningsvis ansvara för inlösenverksamheten men den ekonomiska förvaltningen av inlösta fastigheter. som inte kan avyttras omgående, bör handhas av länsbostadsnämnd. AMS bör också ha rätt att mot skälig ersättning anlita kommunala organ för den faktiska förvaltningen av inlösta fastigheter, dvs. för tillsyn och andra åtgärder som är nödvändiga för att förhindra kapitalförstöring.

De förändringar som jag nu har föreslagit bör prövas under cen försöksperiod på tre år och bör begränsas till fastigheter i Kiruna och Gällivare kommuner. Liksom nu bör inlösen bara få ske om det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat. Nu gällande bestämmelser bör även fortsättningsvis gälla oförändrade vid inlösen i övriga delar av landet. Försöksverksamheten i Kiruna och Gällivare kommuner bör påbörjas den 1 juli 1983.

Det bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare villkoren för inlösen, förvaltning och avyttring av fastigheterna i fråga.

Kostnader

Kostnaderna för de förslag som jag nu har förordat i fråga om flyttningsbidrag beräknar jag till 13,7 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Dessutom beräknar jag att de förslag i fråga om förstärkningar av ami-verksamheten i Norrbotten som jag tidigare har förordat innebär merkostnader för sökanderesor på 5,2 milj. kr. Kostnaderna för försöksverksamheten med inlösen av egnahem m. m. beräknar jag för samma budgetår till 10 milj. kr.

Kostnaderna för delprogrammen Flyttningsbidrag och Inlösen av egnahem m. m. bestrids över anslaget B 1. Arbetsmarknadsservice under tionde huvudtiteln. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att till Arbetsmarknadsservicc för budgetåret 1983/84 skall anvisas ett förslagsanslag av 1 230 082 000 kr. Av detta avser 191 226 000 kr. kostnader för delprogrammet Flyttningsbidrag och 1 000 kr. för delprogrammet Inlösen av egnahem m.m. Till dessa poster bör föras de kostnader som jag här beräknat för de förslag som jag nu har redogjort för.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat i fråga om försöksverksamhet med flyttningsbidrag och inlösen av egnahem m. m., to till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1983/84 under tionde hu-

vudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100 bil. 12 punkt

B I med 28 900000 kr. förhöjt förslagsanslag av 1258 982 000 kr.

B 2. Arbetsmarknadsutbildning

För att ytterligare öka den regionala anpassningen av arbetsmarknadsutbildningen och i ökad utsträckning möjliggöra för de arbetslösa på mindre orter i Norrbottens län att genomgå arbetsmarknadsutbildning förordar jag

att Norrbottens län via AMS får tillföras ytterligare medel för köp av

utbildning i företag och hos andra utbildningsanordnare som 1.ex. den

kommunala vuxenutbildningen. Genom att kursstyrelsen har bemyndigats

att fastställa lokala läroplaner har möjligheten ökat att inom arbetsmarknadsutbildningens ram anordna kurser inriktade på arbete i mindre företag . vars behov av utbildad arbetskraft inte alltid kan tillgodoses genom kurser vid AMU-center eller inom det reguljära skolväsendet. Genom en utökning av resurserna för köp av utbildningskapacitet kan också arbetslösa som är

bosatta på orter på längt avstånd från ett AMU-center ges ökade möjlighe-

ter att genomgå arbetsmarknadsutbildning.

Jag har erfarit att Sveriges Turistråd vill genomföra en utbildning av arbetslösa ungdomar för servicearbeten inom turistnäringen. Den planera-

de utbildningen skall omfatta såväl praktiska som teoretiska moment och

bör därför kunna anordnas genom varvning av arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete enligt de riktlinjer som AMS har gett länsarbetsnämnderna. Kursstyrelsen i Norrbottens län har möjlighet att själv fastställa läroplaner för sådan utbildning i länet.

Kostnaderna för denna verksamhet kan beräknas till 2,75 milj. kr. per år

och blir då för en försöksperiod på tre år 8,25 milj. kr.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 skall anvisas ett reservationsanslag av 1 911 592 000 kr. |

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen :

att till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 under tion-

de huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100 bil.

12 punkt B 2 med 2750000 kr. förhöjt reservationsanslag av

1914 342 000 kr.

B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder

Den extremt svåra sysselsättningssituationen i Norrbottens län motiverar enligt min mening en utvidgning av möjligheterna att anordna bered-

skapsarbeten till vissa områden som normalt inte kommer ifråga inom

gällande regler för beredskapsarbeten. Beredskapsarbeten bör kunna aktu-

aliseras i fråga om turistanläggningar typ Karlsviksområdet i Luleå och

husvagnsparkeringar vid Silvervägen, energianläggningar av typ fastbräns-

leanläggningar, exploatering av torvtäkter och insatser för investeringar

för att uppnå energibesparingar i kommunala och landstingskommunala

byggnader. Med hänsyn till den höga arbetslösheten bland byggnadsarbetare bör byggnadsarbeten även få utföras inom boendemiljöprojektet Örnäset i Luleå under budgetåren 198384. 1984/85 och 1985/86.

De senaste årens stora insatser på investeringssidan av arbetsmarknads-

politiska skäl har medfört att såväl den statliga som den kommunala investeringsreserven har minskat kraftigt. Kommunernas ansträngda ekonomi

har lett till att nya investeringsobjekt inte tas fram i någon större utsträckning. För att stimulera till att ytterligare objekt projekteras föreslår jag att

de ordinarie medlen för beredskapsarbeten i Norrbottens län får användas

även för att ge bidrag till projektering. Bidrag bör under budgetåren

1983/84, 1984/85 och 1985/86 få beviljas för totalt 10 milj. kr. Detta bidrag

bör kunna utgå till bl.a. kommunala anläggnings- och husbyggnadsarbeten, statlig projektering av skogsvägar och skogsvårdsarbeten och inventering av naturvårdsobjekt lämpliga att utföra som beredskapsarbeten. Till

statlig projektering av skogsvägar och skogsvårdsarbeten samt till inventering av statliga naturvårdsobjekt bör bidrag utgå med 100 Z. Till projektering av kommunala anläggnings- och husbyggnadsarbeten bör bidrag utgå

med 75 22 på av AMS godkända kostnader.

Verkstadsföretagen i Norrbottens län, och då i synnerhet de som står i beroendeförhållande till LKAB:s järnmalmsrörelse, har under senare år

fått vidkännas en ständigt minskande efterfrågan på sina produkter. Många

av företagen har nya produktidéer som ännu inte är helt färdiga för marknaden. På grund av orderbrist nödgas företagen ”varsla” sin personal om

Prop. 1982/83: 120 9

uppsägning eller permittering. AMS har möjlighet att lägga ut s.k. rådrumsbeställningar till dessa företag och så sker också i viss utsträckning.

I och med tillkomsten av 1982 ärs anställningsskyddslag har de tidigare reglerna om varsel anpassats till medbestämmandelagen (prop. 1981/82: 71 s. 85 ff). Varsel till den eller de berörda personalorganisationerna har från och med den 1 april 1982 ersatts med påkallande av MBL-förhandlingar (29 § anställningsskyddslagen). Reglerna i den s.k. främjandelagen om varsel till länsarbetsnämnden har samtidigt kompletterats med en regel, varigenom en arbetsgivare i stället för att varsla länsarbetsnämnden kan underrätta nämnden om att företaget har påkallat eller avser att påkalla MBL-förhandlingar om en sådan förändring av verksamheten som medför eller kan medföra en driftsinskränkning. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att varselreglerna vid rådrumsbeställningar anpassas till gällande lagstiftning. Detta bör leda till att rådrumsbeställningar kan läggas ut redan i samband med att länsarbetsnämnden underrättas om MBLförhandlingar, dvs. I ett tidigare skede än vad som nu är fallet, vilket bör vara till gagn för företag i Norrbottens län.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

I. godkänna den av mig förordade utvidgningen av möjligheterna att

anordna beredskapsarbeten i Norrbottens län,

[0 . medge att projekteringsbidrag får beviljas i Norrbottens län enligt de.

av mig förordade riktlinjerna.

B 16. Medel för särskilda insatser för övertalighet inom Luossavaara- Kiirunavaara AB (LKAB)

Kostnaderna för de särskilda insatser för övertaligheten vid LKAB som jag tidigare har förordat bör bestridas över ett särskilt anslag. Jag beräknar kostnaderna för de extra 50 förmedlingstjänstemännen som jag bedömer erforderliga, för delegationen och för terminaler samt för förvaltningskostnader i övrigt under budgetåren 1983/84 och 1984/85 till 17,5 milj. kr. Medelsbehovet för utbildningsinsatser beräknar jag till 12,5 milj. kr. Kostnaderna för den föreslagna utbildningspremien beräknar jag till 2 milj. kr. Vidare beräknar jag kostnaderna för de fem extra ami-lag som jag nu har förordat till 14 milj. kr. För beredskapsarbeten och särskilda projekt beräknar jag kostnaderna till 262 milj. kr. för de båda budgetåren.

Dessa särskilda insatser bör följas upp och utvärderas i ett vetenskapligt projekt. Jag föreslår att I milj. kr. avsätts för detta ändamål.

Med hänsyn till att kostnaderna fördelar sig på två budgetår bör medlen föras upp som reservationsanslag.

Prop. 1982/83: 120 | 10

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att till Medel för särskilda insatser för övertalighet inom Luossa-

vaara-Kiirunavaara AB (LKAB) för budgetåret 1983/84 under

tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 309 000 000

kr.

C 5. Yrkesinriktad rehabilitering

Utöver den förstärkning av resurserna vid arbetsmarknadsinstituten i Malmfälten, som jag nyss har föreslagit, bör, som jag också tidigare har

förordat. instituten i Kalix och Piteå tillfälligt utökas med vardera ett

arbetslag, främst för långtidsarbetslösa.

: Jag beräknar kostnaderna härför till 1.3 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1983/84 skall anvisas ett reservationsanslag av

461 345 000 kr.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100

bil. 12 punkt C 5 med 13900000 kr. förhöjt reservationsanslag av

462 645 000 kr.

Prop. 1982/83: 120 Bilaga 5

Bostadsdepartementets

verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 120 = ' : 1

Bilaga 5

Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-03-03

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om utveckling i Norrbotten

B Bostadsförsörjning m. m.

Inledning

I den socialdemokratiska utvecklingsplanen för Norrbotten poängteras byggandets betydelse för möjligheterna att skapa utveckling och sysselsättning i Norrbotten.

Speciellt betydelsefulla är förslag inom detta område för länets byggnadsarbetare. I slutet av december 1982 fanns ca 1 400 arbetslösa byggnadsarbetare i Norrbottens län. Det motsvarar 23,0 procent av det totala antalet. Kraftfulla insatser för att öka sysselsättningen är därför nödvändiga. De åtgärder jag föreslår i det följande syftar till att öka sysselsättningen inom byggnadssektorn.

Samtidigt har förslagen också ett annat syfte. I utvecklingsplanen för Norrbotten föreslås en sammanhållen plan för länets energiproduktion och energiförbrukning samtidigt som sambandet mellan energihushållningsåtgärder och reparationer, ombyggnader m. m. betonas. Mina förslag skall ses som led i ett arbete för att åstadkomma denna sammanhållna plan.

Avsikten är att Norrbotten skall bli ett försökslän, där landet som helhet kan få viktiga erfarenheter, samtidigt som det befintliga bostadsbeståndet i Norrbotten förbättras och vårdas och sysselsättningen kan öka.

Jag föreslår i det följande bl.a. att kommunerna får resurser för att genomföra en verksamhet med inventering och besiktning av bostadsbeståndet för att utröna behovet av ombyggnads- och underhållsåtgärder samt insatser för att spara energi. Jag föreslår vidare ökat stöd för ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus, förlängda reparationslån — som också ' innebär vissa förbättringar av finansieringsvillkoren för allmännyttiga bostadsföretag — och en förlängning av det särskilda bidragsstödet till energibesparande åtgärder. Avsikten med förslagen är att få till stånd samordnade och effektiva åtgärder. I detta arbete är besiktningen och inventeringen en förutsättning. 6 Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 120

"Prop. 1982/83: 120 to

Statsrådet Dahl kommer senare denna dag att föreslå riktlinjer för ökad

fastbränsleanvändning samt för förstärkt energiplanering och energihushållning i Norrbottens län. |

Dessa åtgärder skapar tillsammans med dem jag själv föreslår goda möjligheter för länsstyrelsen i Norrbotten att i samverkan med kommunerna utarbeta och genomföra den sammanhållna plan för energiproduktion

och energiförbrukning som den socialdemokratiska utvecklingsplanen för

Norrbotten talar om.

Program för reparationer, ombyggnader och tillbyggnader

Enligt regeringsförklaringen kommer ett särskilt program för ROT-sek-

torn, dvs. reparationer, ombyggnader och tillbyggnader inom bostadsbeståndet, att utarbetas. Jag har gett en arbetsgrupp inom bostadsdepartementet i uppdrag att arbeta fram ett sådant program med sikte på att ett förslag skall kunna föreläggas riksdagen hösten 1983. En viktig del i arbetet med programmet är att finna former för samordning mellan energihushållningsåtgärder och reparationer och ombyggnader i övrigt.

Det är angeläget att det parallellt med arbetet inom regeringskansliet så snart som möjligt kommer igång en praktisk verksamhet ute i kommunerna. En försöksverksamhet med en integrerad planering av energiåtgärder samt ombyggnads- och underhållsätgärder bör snarast komma igång. Bl. a.

sysselsättningsskäl talar för att en sådan verksamhet bör förläggas till

Norrbottens län. Kommunerna i länet bör ges möjlighet att delta i verksamheten.

Inventering och besiktning

I kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen ingår att kartlägga för-

nyelsebehoven i kommunen. Att mer i detalj undersöka vilka insatser som bör göras i bostadsbeståndet och att projektera olika åtgärder ligger i första

hand inom fastighetsägarnas ansvarsområde.

"Det finns ett behov av att mer systematiskt gå igenom bostadsbeståndet

och att planera för samordnade insatser inom sammanhållna bostadsområden. Det är naturligt att kommunerna tar ansvar för detta. Inom ramen för försöksverksamheten bör kommunerna snarast i samverkan med länssty-

relsen och länsbostadsnämnden organisera en sådan verksamhet med in-

ventering och besiktning av bostadsbeståndet för att utröna behovet av ombyggnads- och underhållsåtgärder samt insatser för att spara encrgi.

Efter samråd med energiministern har jag funnit att även uppvärmningsanläggningarna bör omfattas av denna verksamhet.

I likhet med vad som gäller för energibesiktningar bör statsbidrag lämnas

till kommunernas ökade kostnader för inventerings- och besiktningsverk-

samheten. Ett villkor för bidrag bör vara att kommunen inventerar bostäderna inom minst ett större sammanhängande område.

Det bör ankomma på regeringen att utforma riktlinjerna för verksamheten samt de närmare detaljerna i bidragsgivningen. Jag vill dock fedan nu

som information till riksdagen redovisa vissa riktlinjer. Bidrag bör lämnas till merkostnader som uppkommer i de kommuner i Norrbotten vilka deltar

i försöksverksamheten. Bidraget bör kunna avse bl. a. kostnader för plane-

ring och uppläggning av verksamheten, inventering och besiktning. Det är önskvärt att inventeringarna avser såväl tekniska som sociala förhållan-

den. Vidare bör kostnader för en mer handlingsinriktad information och rådgivning till fastighetsägarna kunna ingå. Med merkostnader avser jag

lönekostnader m. m. för verksamheten i den del som går utöver vad kommunerna redan tidigare bedriver.

— Som jag tidigare har nämnt erhåller kommunerna statsbidrag för att

besikta bostäder i syfte att klarlägga vilka energisparåtgärder som bör vidtas samt för att ge råd till fastighetsägarna om detta. Eftersom sådan besiktning och rådgivning skall ingå som en del i en mer samordnad förbättringsverksamhet, måste de medel som tilldelas kommunerna för de

nu föreslagna ändamålen och de medel som kommunerna redan i annat sammanhang har garanterats för energibesiktning behandlas som en sam-

lad resurs för hela verksamheten.

Verksamheten omfattar ett brett register av förbättringsåtgärder. En

kompletterande utbildning kan i vissa fall behövas för dem som utför inventerings- och besiktningsarbetet i kommunerna. Statens planverk och

statens industriverk har utbildningsansvaret inom detta område.

Det bör ankomma på regeringen att dra upp riktlinjerna för hur de

särskilda stödinsatserna skall utvärderas liksom att bestämma formerna

för denna utvärdering.

Jag föreslår att en medelsram om 9 milj. kr. avsätts för de nya verksam-

heterna. Bidraget till kommunerna bör fördelas av länsstyrelsen och anvi-

sas under ett nytt reservationsanslag benämnt Bidrag till inventering och besiktning m.m. av bostadshus i Norrbottens län. Anslaget, som är ett |

engångsbelopp, bör föras upp med 9 milj. kr. på statsbudgeten för budgetåret 1983/84. I det redovisade beloppet ingår även medel för utbildningsin-

satser och för utvärdering av verksamheten.

Stimulanser för reparationer och ombyggnader av bostadshus

Med utgångspunkt i kartläggningen av bristerna i bostadsbeståndet är

det viktigt att kommunerna aktivt söker stimulera fastighetsägarna att i

lämplig ordningsföljd och omfattning på ett varsamt sätt bygga om eller reparera sina hus och att samtidigt vidta åtgärder så att energiförbrukning-

en begränsas.

Sådana åtgärder kan i viss utsträckning finansieras med hjälp av bo-

stadslån och energisparstöd m. m. För att underlätta för fastighetsägarna i

Norrbottens län att genomföra bl. za. de ombyggnadsåtgärder som besiktningsverksamheten kommer att aktualisera bör giltighetstiden förlängas i

Norrbottens län för de tillfälliga stimulanser som f.n. finns. Villkoren bör samtidigt förbättras i vissa avseenden. Riksdagen beslöt i höstas på grundval av regeringens förslag i prop.

1982/83: 50 bil. 5 om ett åtgärdsprogram inom bostadsbyggnadssektorn (CU 8, rskr 112). För att stimulera byggandet infördes ett system med hyresrabatter för hyres- och bostadsrättshus som uppförs eller byggs om med stöd av bostadslån. Vid ombyggnad lämnas rabatt med maximalt 60

kr./m”, om byggnadsarbetena påbörjas under år 1983 och 45 kr./m? om

arbetena påbörjas under år 1984.

Systemet med hyresrabatter vid ombyggnad behöver förbättras och få

förlängd giltighetstid i Norrbottens län. Jag förordar att statsbidrag till hyresrabatter vid ombyggnad får lämnas även då byggnadsarbetena påbörjas under år [985. Vidare bör det maximala bidraget bestämmas till 60 kr./m" även för ombyggnader som påbörjas under åren 1984 och 1985.

Utgifterna för denna bidragsgivning beräknar jag till totalt 8 milj. kr. Utgifterna bör belasta anslaget B 4. Räntebidrag m. m. Något medelsbehov till följd av mitt förslag uppkommer inte under budgetåret 1983/84.

Som en stimulansåtgärd har statliga lån kunnat lämnas temporärt för

reparationer av vissa byggnadstekniska brister treparationslån), exempelvis mögel-, röt-, fukt- eller korrosionsskador (prop. 1981/82: 150 bil. 5. CU 42. rskr 395). För att lån skall kunna lämnas skall arbetena i huvudsak avslutas senast den 30 juni 1983.

Möjligheten att få reparationslån bör finnas även fortsättningsvis i Norr-

bottens län. Jag förordar att möjligheten till sådana lån behålls ytterligare

en tid för åtgärder inom länet. Lånemöjligheten bör gälla arbeten som

påbörjas senast den 31 december 1985. För de allmännyttiga bostadsföretagen i Norrbottens län bör enligt min

mening finansieringsvillkoren förbättras jämfört med de tidigare reglerna. Jag förordar därför att reparationslänen förenas med räntebidrag när lånta-

garen är ett allmännyttigt bostadsföretag. Liksom i fråga om räntebidragen till hus som har uppförts eller byggts om med stöd av bostadslån bör räntebidragen för reparationslån motsvara skillnaden mellan låntagarens

faktiska ränta för lånet och en på visst sätt bestämd garanterad ränta. Den

garanterade räntesatsen för det första året bör bestämmas till 7.5 Zz. Den bör sedan årligen höjas med 0,5 procentenheter. Räntesatsen bör, liksom

när det gäller räntebidrag för underhållslån, beräknas på vid varje tidpunkt

aktuell låneskuld. Räntebidragen bör lämnas för hus för vilka beslut om lån

lämnas efter den 3 mars 1983. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda övriga för bidragen erforder-

liga regler. Utgifterna för reparationslånen beräknar jag till 13 milj. kr. Lånen bör betalas ut från anslaget B 3. Lån till bostadsbyggande. Jag räknar endast

Prop. 1982/83: 120 , S

med en mindre effekt på statsbudgeten för budgetåret 1983/84. Utgifterna för räntestödet bör belasta anslaget B 4. Räntebidrag m. m. |

Beträffande ekonomiskt stöd till energibesparande åtgärder vill jag anföra följande. I syfte att öka takten i energisparaktiviteterna lämnas — förutom lån — ett tillfälligt bidrag till förbättring av isolering i bjälklag och ytterväggar samt för byte och komplettering till treglasfönster. Bidraget

uppgår till 152 av den godkända kostnaden men lämnas inte till byte av

fasadskikt. Den del av den godkända kostnaden som inte täcks av bidrag utgör låneunderlag för bostadslån för energibesparande åtgärder. För att bidrag skall kunna lämnas skall arbetena i huvudsak vara utförda före den 30 juni 1984.

Det tillfälliga bidraget till energibesparande åtgärder bör, såvitt gäller Norrbotten, förlängas till att avse samma tid som de stimulansåtgärder jag

har förordat i det föregående. Jag föreslår sålunda att nu gällande stödbestämmelser skall omfatta arbeten som påbörjas före utgången av år 1985. Erfarenheterna av den nu pågående bidragsverksamheten är begränsa-

de. varför underlag för beräkning av stimulanseffekten i stort sett saknas.

Jag räknar dock med att de förlängda bidragen skall föra med sig att

isoleringsåtgärderna ökar i Norrbottens län. De beslut om bidrag och lån det här blir fråga om kommer att belasta beslutsramen först under andra halvåret 1984 och statsbudgeten under budgetåret 1984/85. Jag kan dock

redan nu förutskicka att det torde röra sig om jämförelsevis små belopp.

Jag vill i detta sammanhang även peka på att chefen för arbetsmarknadsdepartementet i det föregående har förordat att möjlighet bör finnas att som beredskapsarbeten utföra energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader. Även andra möjligheter att finansiera energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader har utvecklats under senare tid. Jag avser här en ordning som innebär att den entreprenör som svarar för arbetena betalas i den takt som . de utfästa besparingarna förverkligas. Det ankommer i första hand på kommunerna själva att överväga sådana alternativa finansieringsformer.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att

1. till Bidrag till inventering och besiktning m.m. av bostadshus i Norr-

bottens län för budgetåret 1983/84 under elfte huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 9000 000 kr..

LA . godkänna vad jag har förordat i fråga om statsbidrag till hyresrabatter

vid ombyggnad,

3. godkänna vad jag har förordat i fråga om lån för vissa byggnadstekniska åtgärder (reparationslån),

4. godkänna vad jag har förordat i fråga om bidrag till vissa energibespa-

rande åtgärder.

D Lantmäteriet

Inledning

Lantmäteriets produktion av kartor och annan landskapsinformation har

under senare år inte kunnat bedrivas i en för avnämarna önskvärd takt. Viktiga behov har blivit eftersatta. I Norrbottens län är det allmänna

kartmaterialet så föråldrat att det utgör ett direkt hinder för en effektiv

verksamhet inom bl.a. skogsbruket och .energi- och mineralområdena. Produktion av kartor och annan landskapsinformation i Norrbotten kan ge bestående sysselsättningstillfällen, samtidigt som samhällets behov av

landskapsinformation förbättras. Jag har vid utformningen av de förslag som jag nu skall redovisa utgått från sådan produktion som på sikt ändå bör genomföras. Förslagen innebär alltså att produktionen tidigareläggs.

De åtgärder som jag lämnar förslag om har goda möjligheter att utvecklas vidare på sikt. De kan bidra till att göra Luleå och Kiruna till centra för

sådan högteknologisk verksamhet som modern produktion av landskapsin-

formation utgör. Jag vill därvid särskilt peka på den möjlighet till samarbe-

te i fråga om nya typer av kartprodukter m. m. mellan lantmäteriet och det nybildade företaget Satellitbild AB som mina förslag ger förutsättningar

för.

Jag har eftersträvat att den verksamhet jag föreslår till stor del skall kunna lokaliseras till malmfälten och utföras av kvinnlig arbetskraft.

Framställning av ekonomiska kartan

Ekonomiska kartan är föråldrad för större delen av Norrbottens län. Detta medför betydande nackdelar och svårigheter för såväl samhällspla-

neringen som näringslivet. Vid överlantmätarmyndigheten i Norrbottens

län har under senare år utvecklats ett särskilt kunnande i fråga om produk-

tion av kartor, framför allt i samband med framställning av en vegetationskarta över länet, Det finns därför goda förutsättningar att till länet förlägga

huvuddelen av produktionen av ekonomiska kartan för länet. Ekonomiska kartan är föråldrad inte bara för Norrbottens län. Behovet

av kartrevidering är stort i många delar av landet. Inom de ekonomiska ramar som f.n. står till statens lantrnäteriverks förfogande för produktion av ekonomiska kartor kan Norrbottens län inte prioriteras särskilt. Mot bakgrund av kartbehovet och sysselsättningsläget i länet anser jag därför att särskilda medel bör ställas till förfogande för produktion av ekonomiska

kartor i Norrbotten.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anslagit medel för en utredning med

syfte att klarlägga förutsättningarna för att i Norrbotten revidera ekono-

miska kartan för länet. Utredningen har genomförts av lantmäteriverket.

Länsstyrelsen har i en skrivelse till bostadsdepartementet i februari 1983

hemställt att medel ställs till förfogande för produktion i Norrbotten av ekonomiska kartan för länet.

Den av mig nyss nämnda utredningen visar att det finns ett behov att revidera ca 800 av de I 200 blad som har getts ut av ekonomiska kartan över Norrbottens län. Enligt länsstyrelsen är det rimligt att dimensionera en verksamhet i Norrbotten för en årlig framställning av ca 100—150 kartblad. Detta skulle ge sysselsättning åt ca 20-30 personer i länet. Därtill kommer 15—20 personer under 4-5 månader per år som sysselsätts med den fornminnesinventering som regelmässigt ingår i revideringen av ekonomiska kartan. Vid lantmäteriverket skulle dessutom sysselsättas 5—

10 personer med sådan verksamhet som med hänsyn till kravet på avance-

rad teknisk utrustning, särskilt tekniskt kunnande etc. bör utföras centralt vid verket. Verksamheten kan påbörjas redan under sommaren 1983.

En verksamhet i Norrbotten kan på något längre sikt byggas ut till en

årlig produktion av minst 150 blad. En sådan produktion förutsätter cmel-

lertid att beslut fattas om att förlägga produktion av kartor även för andra

län till Norrbotten. Jag är inte beredd att nu ta ställning till detta. Jag

förordar därför att verksamheten t. v. dimensioneras för att framställa 100

ning beräknats till 6 800000 kr. per år, varav ca 80 §e för produktionen i Norrbottens län. Därtill kommer 1800000 kr. per år för inventeringen av fornlämningar som bör ske i riksantikvarieämbetets regi.

För att verksamheten skall kunna bedrivas effektivt behövs ordentliga förberedelser och utbildning av personal. I utredningen föreslås därför att det under budgetåret 1983/84 bedrivs förberedande flygfotografering ctc. i lantmäteriverkets regi samt att samtidigt verksamheten planeras och personal rekryteras m.m i Norrbotten. Under budgetåret 1984/85 utbildas

personalen, anskaffas huvuddelen av utrustningen och påbörjas produk-

tionen i liten omfattning. Budgetåret 1985/86 bedrivs produktionen i full omfattning. Inventeringen av fornlämningar bedrivs enligt utredningens förslag i full omfattning fr.o.m. budgetåret 1986/87. Jag anser att utredningens förslag är väl lämpat att ligga till grund för genomförandet av den verksamhet jag har förordat.

För budgetåret 1983/84 bedömer jag att resursbehovet för lantmäteriet blir 1900 000 kr. Därav behövs 1700 000 kr. för förberedande produktion. som utförs vid lantmäteriverket, och 200000 kr. för regionala utgifter för

projektplanering etc. Under budgetåret 1984/85 beräknar jag ett medelsbe-

hov av 6 500000 kr., varav 3 500 000 kr. behövs för anskaffning av utrustning, projektledning etc. och utbildning av personal. För budgetåret

1985/86 bedömer jag att verksamheten kan bedrivas i full omfattning till en kostnad av 6 800 000 kr. Utgifterna för riksantikvarieämbetets fornminnesinventering bedömer jag till 600000 kr. budgetåret 1984/85, 1200000 kr. budgetåret 1985/86 och I 800000 kr. per år fr. o. m. budgetåret 1986/87.

Vegetationskartering

Kunskap om marken och dess vegetation är ett viktigt led i en god hushållning med våra naturresurser. Sådan kunskap är också av stor betydelse nu när det blir allt viktigare att utnyttja inhemska resurser för att

producera energi. I Norrbottens län med dess stora naturrikedomar men

samtidigt vidsträckta och ofta svårtillgängliga områden är det särskilt önskvärt att man kan utnyttja ny teknik för att samla in och dokumentera

kunskap om naturtillgångarna. Detta kan numera åstadkommas genom att

man analyscrar flygfoton framställda på s.k. infraröd färgfilm och sammanställer resultatet till vegetationskartor.

Är 1978 tog länsstyrelsen initiativ till ett utvecklingsarbete som syftade

till att framställa vegetationskartor över länets kust och inland. Utveck-

lingsarbetet har lett till att vegetationskartor nu framställs i Luleå under

ledning av överlantmätaren. Enligt planerna skall hela länet utom fjällområdet redovisas på ett 80-tal vegetationskartor i skala 1:50 000. Hittills har ca 1/3 av området vegetationstolkars och ett tiotal kartor getts ut.

Produktionskostnaderna uppgår till ca 100000 kr. per kartblad i 1982 års

prisnivå. Kostnaderna har hittills i stor utsträckning finansierats av använ- :

darna, nämligen skogsvårdsstyrelsen, domänverket, lantbruksstyrelsen (för rennäringen), naturvårdsverket, försvaret, Norrbottens Kraftverk, flera av länets kommuner och några övriga intressenter. En sådan samfinan-

siering har emellertid visat sig svår att åstadkomma och vidmakthålla

eftersom intressenterna ofta har olika önskemål om när i tiden de olika områdena skall kartläggas. Detta har lett till att en del av kostnaderna inte har kunnat tas ut av intressenterna. Dessa kostnader har hittills kunnat

täckas genom att särskilda medel har tillskjutits i olika sammanhang bl. a.

från den s.k. Jokkmokksgruppen, länsstyrelsen och lantmäteriet.

Arbetet sysselsätter tio personer till en kostnad av ca 1 500000 kr. per

år. Verksamheten beräknas pågå i ca fem år.

Finansieringen är säkerställd för större delen av innevarande budgetår. Ett medelstillskott från statsbudgeten bör enligt min mening verksamt kunna bidra till att vegetationskarteringen kan fullföljas, vilket enligt min uppfattning är angeläget. Jag förordar därför ett årligt resurstillskott av 300 000 kr. till verksamheten.

Företrädare för flera av de övriga Norrlandslänen har hos lantmäteriet i Norrbotten väckt frågan om det är möjligt att producera vegetationskartor

även för dessa län i Norrbotten under förutsättning att verksamheten kan

finansieras. En fortsättning med kartering för andra län är således tänkbar och kan ge långsiktig sysselsättning i Norrbottens län.

"Prop. 1982/83:120 = ' 9

Modernisering av fastighetsregisterkartorna

En viktig beståndsdel i fastighetsregistret är fastighetsregisterkartorna. Dessa kartor är i stor omfattning gamla och förslitna. De har ofta tekniska

brister. Det material av vilket kartorna är framställda är många gånger av

dålig kvalitet. Bristerna gör det svårt att föra in ändringar. Kartorna har ofta hållits aktuella utan att kravet på en riktig lägesredovisning har kunnat

tillgodoses i en tillfredsställande utsträckning. Skalan är i flera fall för liten

för att medge en fullständig redovisning av fastighetsindelningen. Det finns

alltså ett stort behov av nya och bättre kartor som tillförlitligt redovisar

fastighetsindelningen. Registerkartornas brister medför betydande olägenheter inte bara för fastighetsregistreringen utan också i hög grad för all planerings- och projekteringsverksamhet som kräver tillgång på tillförlit-

liga uppgifter om fastighetsindelningen. I takt med att de nuvarande jord-

och stadsregistren läggs över till det nya ADB-bascrade fastighetsregistret ställs också ökade krav på fastighetsregisterkartorna.

Arbetet med att modernisera registerkartorna är till följd av resursbrist

starkt eftersatt i hela landet. Lantmäteriverket har bedömt att betydande resurser behöver sättas in för att avhjälpa de mest påtagliga bristerna. Verket har uppskattat de totala kostnaderna för detta till i storleksordningen minst 50 milj. kr.

Utan påtagliga olägenheter kan registerkartor till huvudsaklig del fram-

ställas på annan ort än den där registren förs. En förutsättning är dock att

produktionen leds av sakkunnig personal. Registerkartor kan alltså framställas i Norrbottens län. Jag anser att det är angeläget att så sker med hänsyn både till behovet av förbättrade registerkartor och sysselsättningsläget i Norrbotten.

Verksamheten kan ge sysselsättning i Norrbotten under en lång tid framöver. Den kräver förberedande arbete i berörda län. Dessutom krävs resurser hos lantmäteriverket för att leda verksamheten.

Arbetet bör kunna komma igång redan inom ett par månader efter ett beslut. Jag förordar att verksamheten kommer till stånd och att den under

budgetåret 1983/84 dimensioneras så att den i Norrbottens län sysselsätter något mer än tio personer. Utgiften för verksamheten har beräknats till ca.

3 800 000 kr. per år. Härutöver krävs under budgetåret 1983/84 investering-

ar om ca 700 000 kr. Det är möjligt att senare bygga ut verksamheten så att ca 20 personer sysselsätts I Norrbotten. :

Sysselsättningseffekter, lokalisering, varaktighet m. m.

När den verksamhet som jag har föreslagit pågår i full skala räknar jag

med att den i Norrbottens län ger sysselsättning som motsvarar ca 50 årsarbetskrafter. Enligt min mening bör arbetet förläggas till Luleå och Kiruna.

Prop. 1982/83: 120 10

Delar av arbetet med att framställa ekonomiska kartan bör förläggas till Luleå med hänsyn till att där redan finns tillgång till utrustning, kvalificerad arbetsledning m.m. En betydande del av t.ex. det kartografiska arbetet kan med fördel utföras på annan ort. Lämpligast för detta bedömer jag att Kiruna är. Verksamheten kan där samlokaliseras med bl.a. det nybildade företaget Satellitbild AB och den lokala lantmäteriorganisationen. Också arbetet med att förbättra fastighetsregisterkartorna kan med fördel bedrivas i Kiruna. Arbetet med vegetationskarteringen pågår redan i Luleå.

Som jag redan tidigare anfört kan de verksamheter som jag föreslagit utvecklas vidare och pågå under lång tid. Produktionen av ekonomiska kartan kan vidgas till att omfatta även andra län än Norrbottens län. ' Detsamma gäller vegetationskarteringen. Fastighetsregisterkartorna behöver efter moderniseringen underhållas och revideras. Den tänkta samlokaliseringen av delar av verksamheten med Satellitbild AB ger som jag tidigare antytt goda förutsättningar för att utveckla nya produkter.

Anslagsfrågor

Särskilda medel behöver ställas till förfogande för att den verksamhet som jag nu har redogjort för skall komma till stånd. I fråga om vegetationskarteringen gäller mitt förslag emellertid endast ett mindre medelstillskott till den verksamhet som redan bedrivs.

Arbetet med vegetationskarteringen och fastighetsregisterkartorna innehåller till en del sådan verksamhet som normalt inte ligger inom lantmäteriverkets direkta ansvarsområde.

Arbetet med fastighetsregisterkartorna utgör en service till fastighetsregistermyndigheterna, dvs. främst länsstyrelserna. Lantmäteriverket har enligt sin instruktion tillsyn över fastighetsregistreringen och har därigenom god överblick över behovet av åtgärder inom området. Verket arbetar dessutom normalt med sådan teknisk verksamhet som det här är fråga om. Jag anser därför att särskilda medel för verksamheten bör anvisas över lantmäteriverkets ordinarie anslag. Även medel för berörda länsstyrelser bör anvisas denna väg eftersom det enligt min mening bör åligga verket att avgöra i vilken ordning fastighetsregisterkartorna skall moderniseras. Jag har i denna fråga särskilt samrått med chefen för civildepartementet.

Till följd av att vegetationskarteringen redan pågår inom lantmäteriet i Norrbottens län bör också tillskott av medel för denna verksamhet anvisas över lantmäteriverkets ordinarie anslag. Särskilda medet till framställning av ekonomiska kartan bör självfallet också anvisas samma väg.

Jag övergår nu till att redovisa anslagsbehoven för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83: 120 | il

D 3. Lantmäteriet: Landskapsinformation

I prop. 1982/83: 100 bil. 13 har regeringen föreslagit riksdagen att till

Lantmäteriet: Landskapsinformation anvisa ett reservationsanslag av

93031 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader för program 3 Landskapsinformation.

Jag föreslår att medel för att framställa ekonomiska kartan över Norr-

bottens län anvisas över anslaget och redovisas under delprogram 3 b

Ekonomiska kartor. Fr. o:m. budgetåret 1984/85 erfordras också medel för

fornminnesinventeringar i riksantikvarieämbetets regi. Efter att ha samrått med statsrådet Göransson, har jag erfarit att medel för denna verksamhet

senare kommer att begäras över riksantikvarieämbetets ordinarie anslag.

Också bidraget till vegetationskarteringen bör enligt min mening anvisas över lantmäteriets anslag D 3. Denna verksamhet bör redovisas under delprogram 3c Topografiska kartor. Upprustningen av fastighetsregisterkartorna utgör en service till länsstyrelserna och övriga användare av

kartorna. Medel för denna verksamhet anser jag bör anvisas över anslaget D 3 och redovisas under delprogram 3 h Rådgivning, som huvudsakligen avser service åt statliga och kommunala myndigheter. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Lantmäteriet: Landskapsinformation för budgetåret 1983/84 under elfte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83: 100 bil. 13 punkt D 3 med 6 700.000 kr. förhöjt reserva-

tionsanslag av 99731 000 kr.

Prop. 1982/83: 120 Bilaga 6 Industridepartementets verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 120 |

Bilaga 6

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-03-03

Föredragande: statsrådet Peterson såvitt avser inledningen och littera C:

statsrådet Dahl såvitt avser littera E:

statsrådet R. Carlsson såvitt avser littera G.

Anmälan till proposition om utveckling i Norrbotten

Inledning

De omfattande sysselsättningsproblemen i Norrbotten — vilka jag tidigare redogjort för — beror till stor del på att länet har en för liten industri-

sektor.

Den förvärrade situationen på arbetsmarknaden under senare tid hänger

samman med industrins ensidiga inriktning på branscher med stora strukturproblem. Särskilt svårt är sysselsättningsläget i malmfältskommunerna Gällivare och Kiruna som en följd av avsättningssvårigheter för LKAB:s

järnmalm.

En viktig del i arbetet på att stärka sysselsättningen i Norrbotten blir mot denna bakgrund insatser för att stödja och främja industrin i länet. Det gäller dels att överbrygga basindustrins svårigheter, dels att underlätta tillkomsten av ny industriell verksamhet och därmed bredda länets industri.

Åtgärder för att stödja de statliga industriföretagen i länet föreslås sena-

re av statsrådet R. Carlsson. Som jag tidigare redovisat har omfattande insatser gjorts för Norrbotten

under sénare år. Riksdagen har anvisat betydande medel till länets statliga

basindustrier. Likaså har omfattande regional- och arbetsmarknadspoli-

tiskt stöd lämnats till länet. Vid två tillfällen, våren 1979 och våren 1982, har vidare riksdagen beslutat om särskilda program med åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten. Programmen har förutom åtgärder inriktade mot industrin innefattat även insatser inom andra sektorer. Åt-

gärderna har i betydande utsträckning grundats på utredningar och förslag som utarbetats i länet av länsstyrelsen och av andra organ. Stöd har

lämnats dels till vissa av riksdagen särskilt beslutade insatser, dels via

medelsramar i form av reservationsanslag som ställts till regeringens förfogande. F.n. finns två sådana medelsramar -.om vardera 150 milj. kr. till

7 Riksdagen 1982183.1 suml. Nr 120

regeringens disposition, en under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel och en under industridepartementets huvudtitel. |

Enligt min mening är det dock nu nödvändigt med ytterligare åtgärder som långsiktigt stärker utvecklingskraften i länet. Detta är syftet med utvecklingsplanen för Norrbotten och tar sig där uttryck dels i förslag till åtgärder för att generellt förbättra konkurrenskraften för länets industri, dels i förslag till åtgärder av särskild art för att utveckla näringslivet och

därmed sysselsättningen.

För att möta den alltmer besvärliga situationen på arbetsmarknaden och för att långsiktigt förbättra sysselsättningen måste ytterligare åtgärder vidtas för att stärka länets industr: och övriga näringsliv.

C Regional utveckling s

1¶Åtgärder för att höja konkurrenskraften i näringslivet

Förslagen i utvecklingsplanen syftar ytterst till att höja konkurrenskraften i det norrbottniska näringslivet. Endast därigenom kan arbetslösheten och undersysselsättningen varaktigt pressas tillbaka. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att vidta åtgärder som sänker norrbottenföretagens kostnader. för såväl kapital som personal och transporter. Därigenom förbättras möjligheterna för industriell verksamhet i Norrbotten genom att öka företagens förmåga att konkurrera med fördelaktiga priser.

De statliga företagen utgör en dominerande del av industriverksamheten i Norrbotten. Dessa företag är mycket kapitalkrävande på grund av sin

karaktär av basindustrier. Staten har som ägare vid många tillfällen till-

skjutit kapital för att möjliggöra modernisering och utbyggnad av dessa industrier. Förslag om vissa kapitaltillskott till de statliga företagen i Norrbotten kommer i det följande att redovisas av statsrådet R. Carlsson.

I enlighet med vad som föreslås i utvecklingsplanen för Norrbotten bör, enligt min mening, de norrbottniska företagens konkurrenskraft stärkas

genom sänkning av personalkostnaderna. En sådan åtgärd bör leda till att

företagens ställning på marknaden stärks, vilket i sin tur bör leda till ökad produktion och ökad sysselsättning. Av grundläggande betydelse är. enligt min mening, att gruv- och tillverkningsindustrin kan få ett bättre kostnadsläge. En sänkning av personalkostnaderna bör därför i första hand komma

dessa näringsgrenar till del. Sänkningen bör dessutom omfatta vissa andra

näringsgrenar och branscher, som t. ex. uppdragsverksamhet som dels har indirekt betydelse för industrins utveckling, dels till följd av den teknologiska utvecklingen kan bli av väsentlig betydelse för sysselsättningsutvecklingen i vissa regioner. Det kan även finnas skäl att inbegripa produ-

centvaruinriktad partihandel och turistverksamhet i den grupp av verk-

samheter som bör omfattas av åtgärder för att sänka personalkostnaderna.

Jag förordar mot denna bakgrund efter samråd med cheferna för socialoch finansdepartementen att en sänkning av norrbottenföretagens personalkostnader görs genom en nedsättning av de socialavgifter företagen har att erlägga enligt lagen (1981: 691) om socialavgifter. Den procentsats som socialavgifterna sammanlagt utgår med bör under en längre period sättas ned med 10 procentenheter i Norrbottens län för verksamheter av den typ jag nyss har förordat. Kostnaden i form av minskade avgiftsintäkter till följd av en sådan sänkning av socialavgifterna kan beräknas till ca 330 milj. kr. per år. Detta kan jämföras med en kostnad av ca 170 milj. kr. per år för den nedsättning av socialavgifter som gäller fr.o.m. den I januari 1983 i Gällivare. Jokkmokks, Kiruna och Pajala kommun. Därutöver bör en ytterligare reducering av socialavgifterna ske vid en sysselsättningsökning i företag inom de nyss nämnda kategorierna. Detta kommer, tillsammans med det regionalpolitiska sysselsättningsstödet, att ge en stimulans till nyrekrytering av personal. En sådan åtgärd bör leda till en förstärkt ställning för företagen. Detta bör ge en ökad produktion och sysselsättning.

Frågor om den tekniska utformningen och administrationen av en nedsättning av socialavgifter för verksamheter i Norrbottens län bereds f.n. inom regeringskansliet. Efter att denna beredning avslutats har jag för avsikt att under hösten 1983 framlägga förslag om lagstiftning för nedsättning av socialavgifterna i Norrbottens län. Härigenom möjliggörs en nedsättning av avgifterna fr. o. m. den 1 januari 1984.

I årets budgetproposition (prop. 1982/83: 100 bil. 14 punkt C 5) har till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1983/84 tagits upp ett förslagsanslag av 170 milj. kr. Jag avser att i samband med mitt förslag senare i år om ett nytt system för nedsättning av socialavgifter på tilläggsbudget 1 för statsbudgeten för budgetåret 1983/84 återkomma beträffande det ökade medelsbehov som mitt förslag kommer att föranleda.

För att motverka de högre traänsportkostnaderna för företag i norra delen av landet finns sedan början av 1970-talet ett regionalpolitiskt godstransportstöd. Vissa förbättringar av stödet gjordes scnast våren 1982. Chefen för kommunikationsdepartementet har tidigare denna dag redovisat sin syn på transportstödet. Han har därvid redogjort för de principer som bör gälla för dess utformning och konstaterar att dessa harmonierar med de förslag som väckts i utvecklingsplanen.

Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté (dir. 1982: 105) med uppgift att behandla det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Till kommitténs uppgifter hör bl. a. att behandla det regionalpolitiska transportstödets roll i regionalpolitiken. Kommittén skall vidare överväga om stödet bör kompletteras med stöd till sjötransporter och med åtgärder som kan sänka företagens kostnader för persontransporter. Kommittén skall också behandla frågan om den regionalpolitiska betydelsen av att differentiera kostnaderna för informationsöverföring. Hela transportstödsystemet kom-

Prop. 1982/83: 120 | 4

mer säledes att ses över i ett sammanhang. Därmed ges också möjligheter

till en samlad avvägning av bidragets regler och de önskemål som förts

fram om skilda utvidgningar av stödet.

Frågan om en sänkning av transportkostnaden liksom om cen fraktned-

sättning för malmtransporterna på malmbanan har tidigare idag behandlats

av chefen för kommunikationsde partementet.

2 Särskilda insatser inom skilda sektorer

De grundläggande delarna i utvecklingsplanen syftar till att möjliggöra

en expansion av industriproduktionen och därmed den samlade sysselsätt-

ningen i Norrbotten. Åtgärderna får effekter för hela näringslivet eller för ett flertal näringar samtidigt. Dessa generella åtgärder behöver. för att få full effekt. föras vidare genom ålgärder som möter de speciella utvecklingsbehov som finns inom de olika näringsgrenarna.

Statsrådet R. Cärlsson kommer att lämna förslag om åtgärder av detta slag vad gäller de statliga basindustrierna i Norrbotten. Därigenom ges möjlighet att realisera en rad fraratidssatsningar av stor betydelse för dessa och för länets fortsatta utveckling.

Cheferna för utbildnings-. jordbruks- och bostadsdepartementen liksom statsrådet I. Carlsson har tidigare denna dag redovisat förslag av denna

karaktär inom sina respektive områden. Senare idag kommer statsrådet Dahl att lämna sådana förslag inom energiområdet.

Jag kommer i det följande att lämna förslag av betydelse för utvecklingen inom bl. a. verkstadsindustrin och turismen. Jag kommer också att ta

upp frågan om åtgärder som kan stärka den norrbottniska glesbygdens

utveckling liksom frågor om lokalisering av statlig verksamhet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i skrivelse till regeringen den 21

januari 1983 redovisat ett stort antal förslag till åtgärder som längsiktigt

skulle kunna stärka sysselsättningen i länet. Förslagen har olika grad av konkretisering. Flertalet kräver viss ytterligare bearbetning. Huvuddelen

av de föreslagna åtgärderna förutsätter helt eller delvis en finansiering utanför ordinarie stödformer och anslagsramar. Länsstyrelsen föreslår att en sammanhållen medelsram för sysselsätt-

ningsfrämjande åtgärder ställs till förfogande inom vilken projekt vuccessivt kan preciseras och genomföras. Länsstyrelsen uttalar mycket positiva

erfarenheter av det nuvarande arbetssättet med medelsramar till regeringens disposition för stöd till särskilda insatser i länet. För att främja överblicken och samordningen i det regionalpolitiska arbetet bör dock-enligt : länsstyrelsens mening, medelshanteringen hållas samman på ett departe-

ment. |

Jag delar länsstyrelsens uppfattning om att nuvarande arbetssätt med . sammanhållna medelsramar till regeringens förfogande för särskilda insat-

Prop. 1982/83: 120 | 5

ser i Norrbotten fungerat väl. Arbetssättet medger ett aktivt och smidigt projekt- och utvecklingsarbete såväl regionalt i länet som centralt inom

regeringskansliet. Samtidigt innebär det möjlighet till överblick och samordning liksom till avvägningar gentemot krav och intressen från andra politikområden och andra delar av landet. : i

Jag förordar mot denna bakgrund att det under industridepartementets

huvudtitel anslås 200 milj. kr. för särskilda regionalpolitiska insatser i

Norrbottens län under de närmaste tre budgetåren. Prövningen av ärenden om anspråk på medel från detta anslag bör ligga på regeringen. Länsstyrel-

sen bör som regionalpolitiskt sammanhållande organ i länet yttra sig över framställningarna. För vissa typer av stöd kan, i likhet med tidigare. medel ställas till länsstyrelsens eller annan myndighets förfogande för att fatta beslut om stöd till enskilda projekt eller verksamheter.

Medel från detta anslag skall kunna lämnas till regionalpolitiskt angeläg-

na projekt i länet. Medlen skall ses som ett komplement till gängse stödformer t.ex. inom regional-, industri-, arbetsmarknads-. jordbruks- och

energipolitiken.

Jag övergår nu till att redogöra för åtgärder som enligt min mening bör kunna komma ifråga för stöd från den medelsram som jag nyss förordat för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län. Jag kommer därvid att ta upp även vissa andra frågor som har anknytning till dessa åtgärder. Flertalet åtgärder har förts fram i länsstyrelsens löpande länsplaneringsar-

bete och finns också med bland de åtgärdsförslag som länsstyrelsen redovisade i sin skrivelse den 21 januari 1983. vilken jag tidigare nämnt. Som underlag för mina förslag finns också den rapport med förslag till åtgärder i Malmfälten sont den s.k. Rehnbergsgruppen redovisade till regeringen den 30 november 1982. |

2.1¶Det regionalpolitiska stödet

I utvecklingsplanen har föreslagits vissa förstärkningar av det regionalpolitiska stödet till näringslivet i Norrbotten. Med hänsyn till att riksdagen fastställde nya regler för det regionalpolitiska stödet så sent som i juni 1982 och till att en särskild kommitté nyligen tillsatts för att behandla ett stort

antal frågor som rör det regionalpolitiska stödet till näringslivet, är jag nu

detta sammanhang betona att det allmänt sett inte råder brist på medel då det gäller stöd till t.ex. industriinvesteringar i länet. Bristen ligger snarare på tillgången på utvecklingsbara och ekonomiskt bärande projekt. Däremot-kan det i vissa fall vara så att ordinarie stödformer inte är användbara eller tillräckliga.

Eventuella kompletteringar till det gängse regionalpolitiska stödet bör, enligt min mening, ske med medel från det anslag för särskilda regionalpolitiska insatser i länet som jag tidigare förordat. Prövning bör därvid ske av regeringen i varje enskilt fall. |

Prop. 1982/83: 120 - 6

2.2 Den regionala utvecklingsfonrden

Den regionala utvecklingsfonden har en viktig uppgift i utvecklingen av länets näringsliv. Fonden tillhandahåller dels service- och konsultinsatser, dels finansiellt stöd. bl.a. i form av s.k. utvecklingskapital. Genom ett speciellt landstingsanslag på 1) milj. kr. för åren 1982-1984 samt ett

särskilt bidrag på 4 milj. kr. innevarande budgetår från anslaget CS. Åtgärder för ökad sysselsättning i Norrbottens län är fondens resurser för service- och konsultinsatser förhållandevis goda.

När det gäller fondens finansieringsverksamhet anser jag att det är angeläget att fonden ges möjlighet att också satsa på tämligen riskfyllda projekt. En förutsättning för detta är att finansieringsverksamheten tillförs

ytterligare medel så att inte fondens utlåningskapacitet urholkas. För att behålla fondens reala lånekapacitet intakt under de närmaste åren beräknar jag att det behövs ett medelstillskott till fonden på 15 milj. kr. Medlen

bör tas från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i länet.

I den tidigare nämnda Rehnbergsgruppens rapport föreslås att utveck-

lingsfonden i länet tillförs resurser för att placera 2-3 handläggare i Gällivare resp. Kiruna kommun för i första hand en period av tre år. Vidare

föreslås att resurser avsätts för extra konsultinsatser i dessa kommuner. Behovet av extra medel för detta ändamål får bedömas med hänsyn till fondens resurser i övrigt för sådana insatser. Medel för dessa särskilda

insatser från fondens sida i Malmfälten bör kunna tas från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i länet.

2.3¶Lokaliseringssamråd m. m.

Parallellt med ett aktivt arbete i länet måste insatser göras på central

nivå för att lokalisera verksamhet till länet.

Lokauliseringssamrådet med de stora industriföretagen har bl. a. till följd av strukturella åtgärder och sysselsättningsminskningar inom industrin till stor del bestått av överläggningar i samband med företagsrekonstruktioner och åtgärder för att skaffa ersättningsverksamhet vid företagsnedläggelser.

Inom samrådet har handlagts några ärenden om lokaliseringsstöd omfattande sammantaget ett hundratal arbetstillfällen i Norrbotten. Samrådet har nu fått utökade personella resurser och en intensifierad verksamhet har

påbörjats, där insatser för att öka sysselsättningen i Norrbotten intar en framträdande plats.

Enligt min mening bör de förslag som nu lämnas för att förstärka konkurrensmöjligheterna för näringslivet + Norrbotten i kombination med det

regionalpolitiska stödet ge betydligt förbättrade förutsättningar att lokalisera verksamhet till länet. Jag kommer ingående att följa utvecklingen

härvidlag och då speciellt uppmärksamma Malmfältens situation.

I Rehnbergsgruppens rapport betonas att ytterligare ansträngningar

Prop. 1982/83: 120 | . 7

måste göras för att söka förmå företag i andra delar av landet att förlägga

produktion och sysselsättning till Malmfälten. Med hänsyn till svårigheter-

na att i nuvårande läge med låg aktivitets- och investeringsnivå i näringsli-

vet uppnå resultat i sådana ansträngningar måste, sägs i rapporten, insatserna göras så mycket mer kvalificerade och bedrivas särskilt intensivt. I

rapporten föreslås att regeringen skall uppdra åt en särskild förhandlings-

grupp att överlägga med ett antal företag om förläggning av varu- och tjänsteproduktion till Malmfälten. En utgångspunkt för förhandlingarna bör, sägs det i rapporten. vara att snabbt få till stånd ny sysselsättning till regionen och att staten därvid bör vara beredd att ge ett betydande ekonomiskt stöd.

Jag delar Rehnbergsgruppens uppfattning om behovet av särskilda insatser för Malmfälten, liksom för Norrbotten i övrigt. Jag avser mot denna bakgrund föreslå regeringen tillkalla en särskild förhandlingsgrupp med

uppgift att hos ett antal större företag undersöka möjligheterna att få till

stånd ny verksamhet och ny sysselsättning + Norrbotten. Jag vill här understryka att det skall gälla nya verksamheter och inte flyttning av befintlig verksamhet och sysselsättning från andra delar av landet.

Med hänsyn till den mycket specieila situationen som gäller för Svappavaara samhälle avser jag — vilket jag återkommer till — dessutom tillkalla en särskild förhandlare med uppgift att förmå företag att göra etableringar

på denna ort för att möta den sysselsättningsminskning som förutses inom gruvbrytningen.

Det arbete som bedrivits inom industridepartementet med systematisk produktsökning. produktförmedling och förmedling uv legoarbeten samt med lokaliseringssamråd inom den privata tjänste- och servicesektorn visar att det finns möjligheter att få fram idéer och projekt som kan styras till regionalpolitiskt prioriterade regioner som t.ex. Norrbotten. Det finns enligt min mening utifrån nu vunna erfarenheter förutsättningar för ett intensifierat arbete på detta område. I den nyligen avlämnade propositio-'

nen om verksamheten vid statens industriverk (prop. 1982/83: 113) har jag

föreslagit (s. 42) att denna verksamhet förs över till industriverket. Arbetet

bör, enligt min mening, bedrivas i samma former som hittills och med

utnyttjande av befintliga stödformer och medelsramar inom regionalpolitiken. Stödbehov som inte kan tillgodoses den vägen bör täckas via anslaget för särskilda'regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.

Den statliga upphandlingen har hittills inte använts på något systema-

tiskt. sätt inom regionalpolitiken. Det bör dock enligt min mening finnas

förutsättningar för en ökad regionalpolitisk påverkan på detta område. Jag vill erinra om vad som sägs i anvisningarna till 9 och 15 §§ i upphandlingskungörelsen om att statliga myndigheter och verk vid upphandling aktivt

bör inhämta anbud från sådana företag i de fyra nordligaste länen som kan

komma ifråga som leverantörer och att vid likvärdiga anbud upphandlingen skall läggas till företag i denna del av landet.

Från industrihåll har vissa etableringsprojekt aktualiserats med tänkbar lokalisering till Norrbotten. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av

att det privata näringslivet gör satsningar också i Norrbotten. Bortsett från en del filialetableringar som kom till stånd under slutet av 1960-talet med

villkorade frisläpp av investeringsfonder:har några mer betydande privata

satsningar inte skett i länet under senare årtionden. |

Mot denna bakgrund hälsar jag med tillfredsställelse Gränges Alumini-

um AB:s planer på att lokalisera ett aluminiumsmältverk till Piteå. Bolaget

har hos regeringen ansökt om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen beträf-

fande denna lokalisering. Ärendet bereds f. n. inom regeringskansliet. Det är min förhoppning att Gränges Aluminium AB skall komma fram till ett beslut att etablera industriell verksamhet i Piteå. En sådan skulle. förutom

att skapa produktion och sysselsättning, också ha ett symbolvärde och visa att det privata näringslivet är berett att göra kommersiella satsningar i Norrbotten.

Ett annat projekt som SKF-Steel aktualiserat är byggandet av ett järn-

svampverk i Malmfälten. De förstudier som gjorts har dock inte lett fram

till beslut om igångsättning av projektet.

2.4 Administrativ tjänsteproduktion m.m.

Etableringen av den statliga Servicecentralen i Gällivare (SIGA) har

utfallit väl och visar att det är möjligt att förlägga administrativ tjänstepro-

duktion till Malmfälten och Norrbotten. De etableringar som bl. a. Control

Data AB och Allmänna Ingeniörsbyrån AB med statligt stöd gjort i länet

stärker möjligheterna att utveckla denna administrativa tjänsteproduktion

samtidigt som de tillför övrigt näringsliv viktig kompetens inom bl.a.

ADB-området. I syfte att öka förutsättningarna för SIGA att ta emot ytterligare projekt

har verksamheten nyligen omorganiserats. Omorganisationen innebär att verksamheten vid SIGA förts över i ett bolag under en stiftelse med namnet Stiftelsen Administrativ Produktion i Malmfälten. Genom denna

förändring frigörs resurser i stiftelsen för att utveckla nya verksamheter och företag samtidigt som den nuvarande verksamheten vid SIGA kan konsolideras och vidareutvecklas. i |

I Rehnbergsrapporten föreslås en utbyggnad av verksamheten vid

SIGA. I rapporten föreslås vidare att regeringen skyndsamt skall uppdra ät

samtliga centrala statliga myndigheter och affärsdrivande verk i Stockholm att redovisa arbetsuppgifter som kan förläggas till en utbyggd SIGA-verksamhet i Malmfälten. Siktet bör, sägs I rapporten, vara att under en period av 2—3 år flytta arbetsuppgifter motsvarande 250—300 ärsanställda. Medel måste ställas till förfogande så att SIGA kan klara de extra kostnader som

dessa nya verksamheter skulle innebära i inledningsskedet. Stiftelsen Administrativ Produktion i Malmfälten har i en skrivelse till

Prop. 1982/83: 120 os 9

regeringen förklarat sig beredd att äta sig en sådan utbyggnad under vissa

förutsättningar vad avser finansiering m. m. Som en bas för fortsatt expansion krävs bl.a. ett förstärkt stiftelsekapital. Staten måste därtill vara beredd att tillskjuta medel för att täcka vissa initialkostnader för myndigheter och verk som förlägger verksamhet till SIGA. Sammantaget beräknar stiftelsen att en utbyggnad av verksamheten för att ge arbete för

ytterligare 300 personer kommer att erfordra ca 70 milj. kr. i särskild

finansiering.

Jag delar Rehnbergsgruppens uppfattning att SIGA-verksamheten bör

byggas ut ytterligare. Regeringen har nyligen givit ett fyrtiotal centrala

myndigheter och verk i uppdrag att redovisa administrativa uppgifter som skulle kunna fullgöras i Malmfälten. Jag kommer senare idag att föreslå

regeringen att uppdra åt Stiftelsen Administrativ Produktion i Malmfälten

att utarbeta en plan för en utbyggd och breddad verksamhet och samtidigt medge visst medelstillskott för utvecklingsarbete m.m. i anslutning till

utbyggnaden. I detta uppdrag ingår också att skyndsamt utreda förutsättningarna för etablering av verksamhet i Svappavaara.. Ett uppdrag har också givits till AMS att i samråd med Stiftelsen Administrativ Produktion i Malmfälten och kammarkollegiet undersöka förutsättningarna för att

stiftelsen skall kunna handha återkraven på de lån och bidrag som betalas ut av arbetsmarknadsverket.

Finansieringen av en utbyggd SIGA-verksamhet bör kunna ske med utnyttjande av regionalpolitiskt stöd och medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.

Då det gäller riksdagens beslut våren 1982 (prop. 1981/82: 113, AU 1981/

82:23, rskr 1981/82: 388) om att uppdrag skall lämnas till större centrala myndigheter att inkomma med förslag till hur verksamhet kan decentraliseras, vill jag nämna att förberedelsearbetet pågår inom regeringskansliet

med inriktning på att sådana uppdrag skall kunna lämnas under våren 1983. I den mån central statlig verksamhet visar sig kunna decentraliseras bör

detta i enlighet med riksdagens ställningstagande i första hand ske till skogslänen.

2.5 Särskilda insatser för Malmfälten

Jag vill först erinra om malmfältsutredningens (I 1981: 06) arbete med att utarbeta ett program för utvecklingen på längre sikt i malmfältskommunerna. Enligt vad jag erfarit kommer utredningen att redovisa sina förslag

och överväganden till regeringen i slutet av innevarande år. Från skilda håll har förts fram förslag om startande av konstgödseltill-

verkning och utvinning av sällsynta jordartsmetaller baserat på apatiten i

järnmalmen. Dessa frågor utreds f.n. av malmfältsutredningen.

Inom ramen för de s.k. Gällivare- och Kirunaprojekten bedrivs sedan

några år tillbaka ett aktivt arbete på att utveckla näringslivet i de båda

Prop. 1982/83: 120 10

malmfältskommunerna. Arbetet bedrivs i samarbete mellan kommun, LKAB, utvecklingsfond, länsstyrelse, länsarbetsnämnd och Regioninvest i Norr AB. Industridepartementet har också deltagit i vissa delar av arbe-

tet. Insatserna har främst varit inriktade på att stödja utvecklingen inom de befintliga småföretagen på orten, men också på att stimulera till nyetableringar. En viktig del i arbetet har varit utbildning av personer som är

intresserade av att starta egna företag. Verksamheten har gemensamt

finansierats av de deltagande parterna. Även i Rehnbergsgruppens rapport

betonas vikten av ett aktivt arbete i kommunerna på det näringspolitiska

området.

Erfarenheterna från projekten i Gällivare och Kiruna visar, enligt min

mening, vikten av ett aktivt utvecklingsarbete i kommunerna. Ett sådant är

väsentligt i flera avseenden. Det engagerar människor att ta egna initiativ

för att skapa försörjning och sysselsättning. Det stödjer företagens möjligheter till utvecklingsarbete. Det skapar en beredskap och kunnighet hos

kommunerna att ta emot ny verksamhet.

Jag ser mot denna bakgrund det näringslivsbefrämjande arbete som bedrivs i de båda malmfältskomrnunerna som en viktig del i arbetet på att skapa ny sysselsättning i Malmfälten. Jag anser vidare aw staten bör stödja

verksamheten ekonomiskt. Stöd för detta bör kunna lämnas från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i länet. Jag har tidigare redogjort för min syn på Rehnbergsgruppens förslag angående en förstärkning av utvecklingsfondens resurser att utnyttjas i Malmfälten. Den strukturplan som LKAB lagt fram och som statsrådet R. Carlsson senare idag kommer att redogöra närmare för. innebär att malm-

brytningen för den nu överblickbara tiden kan beräknas bli 13—15 milj. ton

per år. LKAB föreslår att verksamheten koncentreras till Kiruna och Malmberget. Någon verksamhet avses däremot t. v. inte bedrivas i Svap-

pavaara.

Ett sådant ställningstagande fär vittgående konsekvenser för samhället Svappavaara som helt byggts upp kring gruvbrytningen. I samhället finns tillgång till bostäder, samhällelig och kommersiell service som förlorar starkt i värde när gruvbrytningen upphör. I och för sig har motsvarande situation tidigare uppstått och kan komma att inträffa i framtiden i andra samhällen. Men den speciella situationen i Norrbottens malmfält och Svappavaaras geografiska belägenhet ger problemen en särskild dimension. Också för orter i Svappavaaras närhet uppkommer stora problem.

Enligt min mening är det därför nödvändigt att — utöver de generella

åtgärder som föreslås i denna proposition — göra särskilda insatser i

Svappavaara. Jag har tidigare denna dag förordat en allmän nedsättning

med 10 procentenheter av de lagstadgade socialavgifterna för vissa verksamheter i Norrbottens län. Jag förordar att ytterligare ett steg tas för att

främja etableringar av i första hand industriell verksamhet i Svappavaara

samhälle genom att den typ av verksamheter jag tidigare nämnt helt befrias

Prop. 1982/83: 120 1

: från lagstadgade socialavgifter (inkl. den allmänna löneavgiften) för nytillkommande sysselsättning. Avgiftsbefrielsen bör träda i kraft den I januari

1984 och gälla i 10 år. Den närmare utformningen av denna åtgärd prövas i

det beredningsarbete rörande den föreslagna nedsättningen av socialavgitterna i länet som jag tidigare nämnt pågår inom regeringskansliet. Jag avser därför återkomma med förslag under hösten 1983 om den tekniska utform-

ningen av och anvisande av medel för detta borttagande av de lagstadgade socialavgifterna (inkl. den allmänna löneavgiften) i Svappavaara. Ett aktivt arbete måste också ske för att få företag att förlägga verksamhet till

lare med uppdrag att förmå företag att göra etableringar på denna ort för att ersätta de arbetstillfällen som förloras när sysselsättningen i malmbrytningen minskar.

2.6¶Forskningsstiftelsen Svensk Gruvteknik

Forskningsstiftelsen Svensk Gruvteknik genomför ett femårigt forsk-

ningsprojekt i Luossavaaragruvan i Kiruna. Finansiering av projektet sker

delvis genom försäljning av malm till LKAB. LKAB har emellertid medde-

lat att bolaget av ekonomiska skäl inte längre kan ta emot och sälja den av

stiftelsen producerade malmen.

I och med detta har stiftelsen försatts i en svår situation och har hos

regeringen hemställt om hjälp för att kunna fortsätta med och fullfölja de

planerade forskningsprojektet i Kiruna. För att säkra driften under hela

forskningsperioden 1981-1985 krävs det enligt stiftelsen ett lån på 153

milj. kr. År 1985 kommer det att finnas 1,7 milj. ton lagrad malm till ett värde av 182 milj. kr. räknat efter dagens malmpriser. Om denna malm kan säljas kommer verksamheten att ge ett överskott på knappt 30 milj. kr. Detta förutsätter dock att järnmalmskonjunkturen blir bättre så att malmen

från forskningsgruvan kan avyttras till nu gällande eller högre marknads-

priser.

Jag finner det synnerligen angeläget att i någon form säkerställa driften vid forskningsgruvan under hela den avtalade perioden. Det är kostnads-

krävande och enligt min mening på många sätt olyckligt att lägga ned

forskningsstiftelsen i förtid. Långsiktigt skulle det innebära att svensk

gruvindustri går miste om värdefulla resultat från forskningsverksamheten. På kort sikt skulle det innebära att ca 80 personer blir utan sysselsätt-

ning efter den I april 1984.

Jag avser att snarast ge i uppdrag åt en särskild förhandlare att under våren 1983 utvärdera forskningsstiftelsens verksamhet och undersöka un- . der vilka förutsättningar som driften där kan fortsätta. Förhandlingar bör

därför upptas med stiftelsens delägare och med eventuella andra intressen-

ter i syfte att säkerställa forskningsgruvans framtid.

Prop. 1982/83: 120 | 12

För att tills vidare lösa stiftelsens ekonomiska problem anser jag. i likhet

med vad statsrådet R. Carlsson senare kommer att föreslå, att stiftelsen via LKAB bör tillföras medel så att verksamheten kan bedrivas i oförändrad omfattning under år 1983.

2.7 Rymdbolagets verksamhet i Kiruna

"Svenska Rymdaktiebolaget avser att genom sitt dotterbolag, Skandina-

visk Satellitbild AB. etablera verksamhet i Kiruna för mottagning, bearbet-

ning och försäljning av data från fjärranalyssatelliter. Etableringen bygger främst på utnyttjande av information från den franska satelliten Spot i

vilken statens delegation för rymdverksamhet (DFR) är delägare. Verk-

samheten beräknas ge sysselsättning för drygt 100 personer.

Behovet av investeringar i maskiner och utbildning av personal är omfattande. Det totala kapitalbehovet är beräknat till drygt 150 milj. kr. varav erfordras ca 30 milj. kr. i särskilda bidragsmedel utöver ordinarie regionalpolitiskt stöd. Regeringen har tidigare beviljat 5 milj. kr. för aktiekapital i det nya bolaget. Vidare har regeringen beslutat om lokaliseringsstöd till byggande av ett kommunalt kontorshus i Kiruna som ska rymma bl. a. Satellitbilds verksamhet. Regeringen har nyligen också beslutat om lokaliseringsstöd till Rymdbolaget för byggande av kontrollstation för Spotsatelliten. Utöver reguljärt regionalpolitiskt stöd bör även här ytterligare

stöd kunna lämnas från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i

länet.

2.8¶Högskolan i Luleå

Högskolan i Luleå spelar en viktig roll i ansträngningarna att utveckla näringslivet i Norrbotten. Högskolan har i olika omgångar fått särskilda resursförstärkningar med regionalpolitiska medel för att t. ex. kunna bygga ut forskningen snabbare på angelägna områden.

Jag ser ytterligare satsningar på högskolan i Luleå som en viktig del i

arbetet med att långsiktigt stärka näringslivet och sysselsättningen i Norrbotten. Jag anser det därför, i likhet med vad chefen för utbildningsdepartementet tidigare anfört, viktigt act högskolans möjligheter att stödja näringslivsutvecklingen i länet förstärks. Verksamheten med att låta nyexaminerade civilingenjörer och högskoleutbildade ekonomer under viss tid arbeta i små och medelstora företag. vilken tidigare beskrivits av chefen

för utbildningsdepartementet, anser jag därvid i fortsättningen bör finansieras via anslaget för. särskilda regionalpolitiska insatser.

Prop. 1982/83: 120 ” a 13

2.9 Prospekteringsverksamhet

En omfattande prospektering för att finna nya malm- och mineralfyndigheter pågår i länet. Detta sker dels med ordinarie finansiering inom gruvföretagen, dels med 28 milj. kr. som anslagits särskilt för basprospektering i länet och som utförs av Sveriges Geologiska AB (SGAB) under huvudmannaskap av nämnden för statens gruvegendom (NSG).

Genom beslut av riksdagen hösten 1982 har 300 milj. kr. anslagits för ett femårigt program för prospektering och projektering av nya gruvor inom landets stora gruvdistrikt. En betydande del därav, ca 100 milj. kr., kom-

mer att disponeras i Norrbotten. Med detta skapas förutsättningar för ett intensifierat arbete för att få fram ny gruvverksamhet. På mitt initiativ har nyligen bildats tre arbetsgrupper, varav en för Norrbotten, med representanter från gruv- och mineralindustrin med uppgift att lämna förslag till regeringen på angelägna projekt. En utgångspunkt för arbetsgruppens ar-'

bete är att projekten skall bidra till en långsiktig utveckling av gruv- och

mineralindustrin i Norrbottens län.

2.10¶Handelskonsulent på Nordkalotten

För att stödja ett ökat handelssamarbete på Nordkalotten finns inom ramen för Nordkalottkommitténs verksamhet en handelskonsulent i Norrbotten. Handelskonsulentens verksamhet har tidigare finansierats helt med medel från nordiska ministerrådet. För att kunna fortsätta verksamheten under ytterligare en treårsperiod har Nordkalottkommittén ansökt om

medel från regeringarna i Finland, Norge och Sverige. Verksamheten

kommer därefter att utvärderas. Den del av kostnaderna som skulle ankomma på Sverige uppgår till ca 200000 kr. per år. Medel bör anvisas för

de närmaste tre åren över anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser.

2.11 Särskilda glesbygdsinsatser m. m.

Under senare år har gjorts särskilda glesbygdsinsatser i länets inland. Det gäller bl. a. stöd till komplementsysselsättning inom jordbruk, småindustri, hantverk, turism m. m. Erfarenheter från denna typ av insatser i bl.a. Pajala kommun är mycket positiva. Ett:betydande antal småföretag

har etablerats och nya arbetstillfällen har därmed tillskapats i områden

med hög arbetslöshet och undersysselsättning och med små möjligheter att dra till sig större industrietableringar, t. ex. med hjälp av lokaliseringsstöd.

Stöd till fortsatta särskilda glesbygdsinsatser i länets inland bör kunna

lämnas via anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i länet.

Länsstyrelsen i Norrbotten har låtit utreda frågan om ökat tillvaratagande av bär och svamp + länet. Syftet är bl.a. att få rationellare uppsamling av produkter, distribution m.m. Vissa företagsidéer för att möjliggöra

Prop. 1982/83: 120 14

detta bearbetas f.n. I det fall dessa företagsidéer visar sig ekonomiskt och

praktiskt genomförbara bör eventuella behov av stöd utöver ordinarie regionalpolitiskt stöd och glesbygdsstöd kunna täckas via anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i länet.

Chefen för jordbruksdepartementet har tidigare redogjort för vissa åtgärder vad gäller fiske, pälsdjursuppfödning och samebyarnas utveckling som är av liknande karaktär som de jag nu redogjort för.

2.12 Turistnäringen

Turistnäringen spelar en viktig sysselsättningsmässig roll i vissa delar av länet. En utbyggnad av turistanläggningarna har skett under senare år bl. a. med stöd från de tidigare nämnda medelsramarna för särskilda sysselsättningsinsatser i länet. :

Enligt min mening bör sådant särskilt stöd kunna lämnas för kompletterande utbyggnad av anläggningarna i redan etablerade turistområden i länet; detta som ett komplement till det ordinarie regionalpolitiska stödet. I övrigt bör satsningar ske för att nå ökat utnyttjande av befintliga anläggningar bl.a. genom bättre och billigare transporter samt utbildning av

personer som arbetar inom turistnäringen. Medel för sådana insatser bör

också kunna lämnas via anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.

2.13 Energiproduktion och energianvändning

Från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i länet bör stöd

också kunna lämnas till vissa energisatsningar, vilka statsrådet Dahl sena-

re kommer att redogöra för. Det gäller bl. a. byggande av anläggningar för produktion och användning av fasta bränslen.

2.14 Resurser för utrednings- och projektarbete i länet

De åtgärder som jag här redovisat för att stärka sysselsättningen i Norrbottens län bygger i stor utsträckning på det fortlöpande utrednings-

och projektarbete som bedrivs i länet. Detta gäller även åtgärder som

redovisas i övriga delar av denna proposition. Ett aktivt arbete i länet utgör

också grunden för genomförandet av de åtgärder som här föreslås.

Länsstyrelsen har i sin skrivelse den 21 januari 1983 pekat på nödvändigheten att få förstärkta resurser för denna typ av utrednings- och utvecklingsarbete. Jag anser, efter samråd med chefen för civildepartementet, att från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser bör få anvisas medel med ett belopp av högst 1 milj. kr. per år under de närmaste tre budgetåren för en förstärkning av länsstyrelsens resurser för detta arbete, bl.a. för

Prop. 1982/83: 120 l in

projektanställning av ytterligare personal. I detta inryms också extra re-

surser för det arbete med förstärkt energiplanering m.m. i länet, som

statsrådet Dahl senare idag kommer att redogöra för.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att I. godkänna vad jag anfört om nedsättning av socialavgifter för

verksamheter i Norrbottens län,

2. till Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län för

budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reserva-

tionsanslag av 200 000000 kr. '

E Energi

I den socialdemokratiska utvecklingsplanen för Norrbotten betonas några från energisynpunkt viktiga aspekter. Norrbotten är rikt på naturtillgångar. Vattenkraften har länge kommit till utnyttjande. Torvtillgången är mycket god och står inför exploatering. |

Även energiförbrukningen uppvisar speciella särdrag. T. ex. består industrisektorn till stor del av företag med produktionsprocesser som kräver

mycket energi. Klimatet medför stor energiåtgång för uppvärmningsändamål. Mot bakgrund av dessa förhållanden sägs i utvecklingsplanen: "Dessa förhållanden öppnar särskilt stora möjligheter att genom försöksverksamhet i Norrbotten vinna erfarenheter av stort värde för energipolitiken i hela landet.

Målet skall vara en genomtänkt kommunal energiplanering och en sammanhållen plan för Norrbottens energiproduktion och cnergiförbrukning.”

Mina förslag i det följande syftar till att samordna åtgärder för energihushållning och för energitillförsel och låta Norrbotten bli ett försökslän för en offensiv energipolitik. Därigenom kan erfarenheter vinnas till nytta för landet som helhet, samtidigt som utveckling och sysselsättning främjas I Norrbotten.

Jag föreslår bl.a. omfattande stöd till fastbränsleeldade anläggningar,

förstärkt upphandling inom energiområdet från företag i Norrbotten, ex-

perimentverksamhet avseende energihushållning i näringslivets byggnader

samt en förstärkt energiplanering, där länsstyrelsen får en central roll.

Chefen för bostadsdepartementet har tidigare denna dag lämnat förslag

Prop. 1982/83: 120 M : 16

om bl.a. en integrerad planering av energisparåtgärder och ombyggnadsverksamhet i Norrbotten.

Också dessa förslag utgör en viktig del i en sammanhållen politik för att

ge Norrbottens län förutsättningar för en sammanhållen plan för energiproduktion och energianvändning.

1¶Ökad satsning på fastbränsleanläggningar

Den totala energiförbrukningen i Norrbotten var år 1980 ca 26.5 TWh, varav ca 21,9 TWh bränslen och 4,6 TWh elenergi. Med undantag för ca 2,6 TWh bark och lutar var samtliga bränslen importerade.

Oljeförbrukningen inom industrin och inom den s.k. övrigsektorn i Norrbotten uppgick år 1980 till 7.85 TWh eller 680 000 ton oljeekvivalenter. I enlighet med lagen om kommunal energiplancering har oljereduktionsplaner fastställts av kommunerna. Enligt länsstyrelsens bedömning och

kommunernas planer skulle det under 1980-talet vara möjligt att ersätta ca

4597 av denna oljeanvändning med inhemska bränslen om bl. a. tillräckliga finansiella resurser ställdes till kommunernas förfogande.

Sammanställning av kommunernas oljereduktionsplaner. Siffrorna anger m? olja Eo-5.

Kommun	oljean- vändning 1980	oljereduktion 1980-1990 sparande substi- totalt 1990	tut [	oljean- vändning
Arjeplog	3 800	100	500 15.8	3 200
Arvidsjaur!	3455	887	1756 76,7	812
Boden	55763	8133	16594 — 44,0	31036
Gällivare	36 800	4274	16380 57,8	15155
Haparanda	11080	I 810	4880 — 60.7 - 4390
Jokkmokk?”	10.000	417	5583 59,8	4000
Kalix	63 000	9690	35425 = 71.6	17 885
Kiruna	64075	7303	29930 58.1	26842
Luleå	113.000 21 800		47800 = 61.1	43 300
Pajala”	10 118	560	6152 66,5	3476
Piteå	s2025 oo 882		19500 54,5	23 700
Älvsbyn	11659	1013	6779 66,8	4442
Överkalix	S 605	998	2006 53,6	2601
Övertorneå	8020	1860	S6l0 93.2	550
Länet	447 340 67 670		198895 = 59,5 181 329

! Endast kommunens och landstingets byggnader " Total eldningsolja enligt SCB:s statistik 8383 m? > Total eldningsolja enligt SCB:s statistik 9038 m'?

I december 1982 beslöt riksdagen om åtgärder för att öka investeringarna i utbyggnader av distributionsanläggningar för fjärrvärme och i torvel-

dade förbränningsanläggningar samt om åtgärder i fråga om upphandling inom energiområdet (prop. 1982783:50 bil.6. NU 18, rskr 111). Enligt

riksdagens beslut kan stöd utgå med högst 1072 av kostnaderna för distri-

: Prop. 1982/83: 120 17

butionsanläggningar för fjärrvärme och med högst 25 2 av kostnaderna för förbränningsanläggningar som byggs för att eldas med främst torv. Stöd kan i båda fallen utgå endast till anläggningar som beställs under år 1983.

I Norrbotten planeras fastbränsleeldade anläggningar i bl.a. Pajala,

Överkalix, Kalix, Övertorneå, Haparanda. Boden, Kiruna och Älvsbyns

kommun. Flera av dessa anläggningar kan komma ifråga för stöd i enlighet med riksdagens beslut. I flera fall planeras anläggningar uppföras i samarbete med statens vattenfallsverk.

Betingelserna för utbyggnad av fjärrvärme och för uppförande av fastbränsleeldade hetvattencentraler i Norrbotten är på grund av bl.a. glesare

bebyggelse och större andel enfamiljshus mindre goda än på många andra

platser i landet. Jag finner det emellertid från energipolitisk synpunkt angeläget att de fastbränsleanläggningar som har projekterats i länet verkligen kommer till utförande. Ett särskilt stöd utöver befintligt stöd bör därför utgå till investeringar i sådana anläggningar i Norrbotten. Tillsammans med andra stödformer bör bidrag kunna lämnas till högst 406 av

investeringskostnaden. Det i det föregående nämnda stödet till torveldade

fastbränsleanläggningar utgår enligt riksdagens beslut endast under år

1983. För projekt i Norrbotten bör stöd intill 40 Z av investeringskostna-

den kunna lämnas för anläggningar som beställs även under år 1984 och

1985. | ee

Om de'i det föregående nämnda fastbränsleanläggningarna kommer till

stånd kan sysselsättningseffekten under driftskedet beräknas till ca 60 årsverken vid anläggningar och ca 100 årsverken vid torvbrytning m. m. utöver de som erfordras för drift av oljeeldade anläggningar. Till detta skall läggas byggsysselsättning under uppförandetid och sysselsättning hos bl. a. panntillverkare.

Kostnaden för det av mig förordade stödet till fastbränsleanläggningar i Norrbotten bör inom 25 46 av investeringskostnaden bestridas inom den av riksdagen angivna ramen för torveldade anläggningar som beställs under år 1983. Kostnaden därutöver intill 402 av investeringskostnaden bör bestridas från de medel för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län som chefen för industridepartementet tidigare i dag har föreslagit. Länsstyrelsen bör härvid ha ett inflytande över medlens fördelning och prioritering

mellan anläggningar.

2¶Samordning av bränsleförsörjningen

Norrbotten är det län som har de största torvtillgångarna i landet. Av länets yta på ca 105000 km? utgörs ca 20000 km? av torvmarker. Enligt länsstyrelsens torvinventering är 680 km” av dessa lämpliga som torvtäktsobjekt.

8 Riksdagen 1982183.1 saml. Nr 120

Prop. 1982/83: 120 18

Fiera intressenter, bl.a. kommuner, vattenfallsverket och privata företag, har sökt och erhållit koncession i länet för torvutvinning.

Genom det av mig tidigare förordade ekonomiska stödet bör ett flertal

torveldade anläggningar komma till utförande i länet. Mot denna bakgrund är det enligt min mening angeläget att ett stabilt system för leverans av bränsle etableras och att olika intressenter samarbetar för att möjliggöra en säker bränsletillförsel på rimliga ekonomiska villkor. Förutsättningarna för

ett regionalt fastbränslebolag med kommuner, vattenfallsverket m.fl. som

intressenter bör klarläggas. Jag kommer därför att förorda att regeringen uppdrar åt länsstyrelsen och vattenfallsverket att gemensamt utreda frågan. Kapitaltillskott till ett fastbränslebolag i enlighet med vad jag har

anfört bör kunna utgå från det i det föregående nämnda anslaget för

särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.

3¶Upphandling inom energiområdet i Norrbotten

I Norrbotten finns flera tillverkare av energiutrustningar. Det är angelä-

get att denna industri får möjlighet att utvecklas. I enlighet med de av

riksdagen beslutade riktlinjerna för upphandling inom energiområdet (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 18, rskr II) har en särskild delegation för frågor rörande upphandling inom energiområdet tillkallats. Denna bör enligt min mening ägna särskild uppmärksamhet åt företagen i Norrbotten. Jag beräknar att av de av delegationen f.n. disponerade medlen kommer omkring 50 milj. kr. att utnyttjas för lån till tillverkare av energiutrustning i Norrbottens län. |

4¶Utbyggnad av vattenkraften

Under decennier har utbyggnad ägt rum av de stora vattenkrafttillgång-

arna i Norrbotten. Lule älv är landets mest reglerade älv. Älvens normal-

årsproduktion utgör nästan 19 procent av landets samlade vattenkraftpro-

duktion. Utbyggnaden har inneburit ett stort antal arbetstillfällen under byggnadsskedet men också ingrepp i landskapet. För drift och underhåll av

kraftstationerna vid Lule älv har 300 varaktiga sysselsättningstillfällen skapats. Utbyggnaden av den relativt billiga vattenkraften har bidragit till att ge de svenska energikrävande basindustrierna väsentliga konkurrens-

fördelar och har positivt påverkat sysselsättningen inom dessa industrier.

Nyligen har om- och tillbyggnader slutförts i Porjus, Harspränget och

Ligga. Arbeten pågår i Messaure och Vietas. Regeringen har i december

1982 medgivit att tillstånd enligt vattenlagen får lämnas för tillbyggnader med ett tredje aggregat i Porst och Laxede. Härigenom bereds 120 perso-

ner sysselsättning i drygt fyra år.

Prop. 1982/83: 120 19

I den socialdemokratiska utvecklingsplanen för Norrbotten föreslås en projektering av Kalix älv.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i november 1982 en beredning för att föreslå en plan för en utbyggnad av vattenkraften till 66 TWh per år. Beredningen är enligt sina-dircktiv oförhindrad att studera sådana älvar och älvsträckor som f. n. är undantagna från utbyggnad enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Själv-

fallet kommer vattenkraftberedningen att pröva frågan om utbyggnad av

Kalix älv. .

Förslag om en eventuell utbyggnad av vattenkraften utöver 66 TWh

övervägs inom 1981 års energikommitté, som har till uppgift att utreda

frågan om åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende.

Beslut om vtterligare utbyggnad av vattenkraftstillgångar i Norrbotten bör enligt min mening fattas först efter det att erforderliga utredningar har ägt rum och bör samordnas med överväganden med anledning av vattenkraftberedningens förslag senarc i år.

Om en utbyggnad av ytterligare en älv i Norrbotten kommer till stånd bör ett regionalt ägt bolag skapas som blir ägare till kraftstationerna. Bolaget kan uppdra åt vattenfallsverket att handha utbyggnaden.

För att kunna ta tillvara möjligheterna till kraftproduktion i minikraft-

verk bör enligt min mening en inventering av utbyggnadsmöjligheter för

minikraftverk i Norrbotten göras av länsstyrelsen.

5 Energihushållningsåtgärder

Riksdagen beslutade våren 1981 om ett samlat energihushållningspro-

gram för 1980-talet (prop. 1980/81:90 bil. i. NU 60, rskr 381). Målet för detta program är att — med beaktande av samhälleliga mål och ekonomiska

förutsättningar — nå lägsta möjliga nivå på energianvändningen: En viktig

och omfattande del av programmet avser energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse (prop. 1980/81: 133, CU 37. rskr 884). Många encrgi-

sparåtgärder kan och bör vidare kombineras med reparations- och om-

byggnadsarbeten av olika slag.

Det samlade energihushållningsprogrammet skall mot bakgrund av erfarenheterna av vidtagna energihushållningsåtgärder och eventuella behov

av ändrad inriktning omprövas i mitten av 1980-talet. Vissa åtgärder för att

öka effektiviteten i energisparandet bör dock vidtas dessförinnan. Rege-

ringen föreslog därför i prop. 1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska

åtgärder m. m. vissa stimulansåtgärder för att öka volymen på byggnadstekniskt mera krävande energisparåtgärder.

Chefen för bostadsdepartementet har tidigare denna dag föreslagtt att en försöksverksamhet med integrerad planering av energisparåtgärder och

Prop. 1982/83: 120 20

ombyggnadsåtgärder anordnas i Norrbotten. I försöksverksamheten ingår

att bidrag kan lämnas till kommunernas ökade kostnader för bl. a. inventering och besiktning av bostadsbeståndet.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har i det föregående förordat

att möjlighet bör finnas att som beredskapsarbete utföra energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader.

För egen del vill jag framhålla att jag i budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83: 100 bil. 14 s. 108) aviserade att de regler som gäller för kommunernas ansvar och befogenheter inom energihushållningen m. m. kommer att ses över. I detta sammanhang betonade jag. att även det statliga energisparstödet bör prövas I syfte att öka möjligheterna att styra stödet till den bebyggelse. där det får bäst effekt.

De förslag om en försöksverksamhet med integrerad planering av energisparåtgärder och ombyggnadsverksamhet i Norrbotten som chefen för bostadsdepartementet tidigare denna dag har föreslagit skall ses i detta sammanhang.

För egen del vill jag framhålla att det är väsentligt att samordna åtgärder för energihushållning och för energitillförsel. Det är också angeläget att ta

tillvara möjligheten att använda Norrbotten som ett försökslän för att dels få erfarenheter av en samlad energiplanering som underlag för åtgärder i

övriga delar av landet, dels snabbt skapa sysselsättning i Norrbotten. Jag förordar därför att — utöver den inventering av bostadsbeståndet

som chefen för bostadsdepartementet har föreslagit — en inventering görs inom samtliga kommuner i Norrbottens län av vidtagna och planerade åtgärder som rör energitillförsel, särskilt vad avser införande av ny energiteknik och planerad övergång till andra bränslen än olja. I de kommunala oljereduktionsplanerna och den socialdemokratiska utvecklingsplanen för Norrbotten har betydande delar av detta inventeringsarbete redan vidtagits. Vidare bör i Norrbotten en inventering och besiktning av näringslivets byggnader prövas. Det är angeläget att energisparplaneringen förs fram parallellt med planeringen av energitillförseln inom kommunerna.

Genom dessa inventeringar och de inventeringar som chefen för bostadsdepartementet har föreslagit avseende bostadsbeståndet bör man få

ett underlag för att inom olika områden åtgärder för energisparande och energitillförsel planeras och genomförs på bästa möjliga sätt.

Verksamheten bör utvärderas för att i möjligaste mån kunna ingå i det underlag för den samlade omprövningen av energihushållningsprogrammet

som skall ske år 1985.

Resurser för verksamheten bör disponeras av länsstyrelsen i enlighet med mina förslag i det följande om förstärkt energiplanering.

Som ytterligare ett led i arbetet med att göra Norrbotten till ett försökslän bör stöd lämnas till vissa försök avseende energihushållning i näringslivets byggnader. Försöksverksamheten bör avse en genomgång och analys av möjliga energisparåtgärder i ett antal byggnader i Norrbotten i syfte att

finna en modell för att identifiera och analysera lönsamheten av energisparande åtgärder i näringslivets byggnader. Försöksverksamheten bör avse ett tiotal anläggningar. För denna genomgång och analys anser jag att bidrag bör kunna beviljas. För denna del beräknar jag att medelsbehovet uppgår till ca 500000 kr.

För genomförande av de i den nämnda genomgången identifierade åtgärderna bör visst stöd lämnas. Åtgärder med mycket god lönsamhet. t. ex. med en återbetalningstid för investeringen på upp till ca två år finns det inte anledning att stödja. Åtgärder med en återbetalningstid på mellan ca två och ca åtta år bör emellertid stimuleras särskilt. Dessa åtgärder bör kunna finansieras med relativt förmånliga lån grundade på statligt räntebidrag till 5 26 ränta. Medelsbehovet för detta räntebidrag beräknar jag till ca 2,5 milj. kr. per år.

Verksamheten bör handhas av länsstyrelsen. Vid val av lämpliga anläggningar och av vilka åtgärder som bör vidtas bör samråd ske med energisparkonsulten vid utvecklingsfonden. Verksamheten bör utvärderas så att erfarenheterna av den kan utnyttjas inom hela näringslivet.

Jag räknar med att medel för stödet till denna försöksverksamhet ryms inom ramen för det anslag som chefen för industridepartementet har förordat till särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.

6 Förstärkt energiplanering

Ett betydande arbete har lagts ned av länsstyrelsen i Norrbottens län för att kartlägga länets energiresurser och för att inventera byggnadsbestånd m. m. i syfte att klarlägga möjliga energihushållningsätgärder. Det är angeläget att detta arbete vidareutvecklas i samarbete med länets kommuner.

särskild energigrupp med företrädare för statens vattenfallsverk, statens industriverk och oljeersättningsfonden (t.o.m. 1983-06-30, därefter statens energiverk), länsbostadsnämnden, länsarbetsnämnden och den regionala utvecklingsfonden bör knytas till länsstyrelsen. Gruppen bör till länsstyrelsen kunna lämna förslag, synpunkter och råd avseende genomförande av energiplaneringen. |

För förstärkt energiplanering och andra av mig förordade åtgärder bör länsstyrelsen tillföras särskilda resurser. Chefen för industridepartementet har tidigare i dag angivit att medel för utrednings- och projektarbete bör ställas till länsstyrelsens förfogande inom ramen för anslaget Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.

9 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 120