om underrätternas sammansättning m.m.
Regeringens proposition
1982/83:126
om underrätternas sammansättning m.m.;
beslutad den 10 mars 1983.
Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag för den ätgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar OLOF PALME
OVE RAINER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i fråga om tingsrätternas sammansättning som innebär att en tingsrätt vid huvudförhandling i brottmål och familjerättsliga tvistemål skall vara domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i stället för som nu en lagfaren domare och fem nämndemän. Den större sammansättningen skall dock enligt förslaget bibehållas i mål om brott för vilket det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.
Nämndemännen i tingsrätterna föreslås vidare få individuell rösträtt efter mönster från vad som gäller i bl.a. hovrätterna. Samma omröstningsregler föreslås gälla som f.n. tillämpas i hovrätterna.
De nuvarande reglerna om möjlighet att förstärka tingsrätten med ytterligare en nämndeman och om rättens domförhet vid förfall bland nämndemännen föreslås anpassade till de nya sammansättningsreglerna.
Vidare föreslås för länsrätternas del att domförhetsreglerna anpassas till vad som föreslås i fråga om tingsrätterna. Det innebär bl.a. att en länsrätt vid avgörande av ett mål normalt skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.
I propositionen tas vidare upp frågor om vem som skall bestämma antalet nämndemän i de olika domstolarna, om polismans behörighet som nämndeman i vissa fall samt om den övre åldersgränsen för nämndemannauppdrag. Även andra frågor om nämndemännens tjänstgöringsförhållanden berörs. -
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.
I Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 126
1 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken! dels att 29 kap. 7 § skall upphöra att gälla,
dels att I kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 4 a §, 4 kap. 5 och 14 §§, 29 kap. 1, 3, 4 och 6 §§ samt 49 kap. 7 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse I kap.
38 Tingsrätt är i tvistemål domför En tingsrätt är i tvistemål domför
med tre lagfarna domare. Flera än med tre lagfarna domare. Flera än
fyra lagfarna domare må ej sitta i fyra lagfarna domare får inte sitta i
rätten. rätten.
I brottmål skall tingsrätt bestå av I brottmål skall tingsrätten bestå
en lagfaren domare och nämnd. av en lagfaren domare och tre
Kan huvudförhandling i målet be- nämndemän. I mål om åtal för
räknas kräva minst fyra veckor, må brott, för vilket inte är stadgat linddock två lagfarna domare och rigare straff än fängelse i två år, nämnd sitta i rätten. skall rätten dock bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän. Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet, får ytterligare en nämndeman utöver vad som följer av första eller andra meningen sitta i rätten. Kan huvudförhandlingen 4 ett brottmål beräknas kräva minst fyra veckor, får två lagfarna domare sitta i rätten förutom nämndemännen. Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan huvudförhandlingen här påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän eller, i mål som avses i andra stycket andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän. Tingsrätt är domför med en lagfaren domare
när mål avgörs utan huvudförhandling,
vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller vid syn
på stället, vid sådan huvudförhandling i tvistemål som hålls i förenklad form,
! Senaste lydelse av 29 kap. 7 § 1976: 560. > Senaste lydelse 1982: 1123.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid huvudförhandling och syn på stället i mål om brott för vilket inte är
stadgat svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, under förutsättning att det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter.
48 I domsaga skola finnas nämnde- Regeringen eller den myndighet män till det antal, som hovrätten som regeringen bestämmer skall efter tingsrättens hörande bestäm- fastställa hur många nämndemän mer. som skall finnas i varje domsaga.
I nämnd skola sitta fem nämndemän. Om det är påkallat med hänsyn till målets omfattning eller an-
nan särskild omständighet, må dock sex sitta i nämnden. Inträffar förfall för nämndeman sedan hu-
vudförhandling påbörjats, är rätten domför med fyra i nämnden.
Tingsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.
2 kap.
4a8"
I hovrätts domkrets skola för Regeringen eller den myndighet
hovrätten finnas nämndemän till som regeringen bestämmer skall
det antal, som föreskrives av rege- fastställa hur många nämndemän ringen. som skall finnas i hovrättens dom-
krets för tjänstgöring i hovrätten.
Hovrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.
4 kap.
5s§
Nämndeman utses genom val.
Hör till domsaga mer än en kommun, fördelar tingsrätten antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till deras folkmängd, varvid iakttages att varje kommun skall utse ett jämnt antal nämndemän.
Regeringen fastställer för varje Regeringen eller den myndighet
län inom hovrätts domkrets eller, som regeringen bestämmer skall
om del av län ingår i hovrätts dom- för varje län inom hovrätts domkrets, för sådan del det antal nämn- krets eller. om del av län ingår i demän i hovrätt som skall utses. hovrätts domkrets, för sådan del fastställa det antal nämndemän i
hovrätt som skall utses.
Vart tredje år väljes halva antalet nämndemän inom domkretsen.
Då nämndeman skall väljas, skall rätten göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.
3 Senaste lydelse 1975:1288.
+ Paragrafen införd genom 1976:560.
" Senaste lydelse 1976:560.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Vet domare omständighet föreligga, som kan antagas utgöra jäv mot honom, vare han skyldig att självmant giva det till känna. = /
Vill part göra jäv mot domare, skall han framställa invändning därom, då
han första gången för talan i målet, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med målet eller, om den "omständighet, varå jävet grundas, då ej var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det, vare hans rätt att framställa
invändningen förfallen.
Fråga om jäv mot domare i lägre Fråga om jäv mot domare i lägre rätt må ej upptagas i högre rätt, rätt får inte upptagas i högre rätt,
med mindre jävet i den högre rätten med mindre jävet i den högre rätten göres av part, som enligt vad i and- görs av part, som enligt vad i andra ra stycket stadgats är berättigad stycket stadgats är berättigad därdärtill, eller talan föres mot beslut, till, eller överklagande sker av bevarigenom jävet ogillats. Ej må frå- slut, varigenom jävet ogillats. gå om jäv mot särskild ledamot av nämnd väckas i högre rätt.
29 kap. |
18” Yppas vid överläggning till dom Om det vid överläggning till dom eller beslut skiljaktiga meningar, eller beslut framförs skiljaktiga me-
skall omröstning ske. ningar, skall omröstning ske.
I tingsrätt skall; om nämnd har säte i rätten först ordföranden och, om ytterligare en lagfaren domare
sitter i rätten, sedan denne säga sin mening. Ordföranden inhämte därefter nämndens mening.
Vid omröstning i annat fall skall Vid omröstningen skall den
den yngste i rätten först yttra sig yngste i rätten först yttra sig. Däroch sedan var efter annan, såsom efter skall ledamöterna yttra sig allt de hava säte i rätten. Har målet eftersom de har säte i rätten. Om
beretts av viss ledamot, säge han målet har beretts av en viss leda-
först sin mening. I hovrätt skall mot, skall denne först säga sin me-
dock, om nämndemän ingå i rätten, ning. Om nämndemän ingår i rätdessa sist säga sin mening. ten, skall dessa säga sin mening
sist. ee
Envar angive de skäl, varå han Var och en skall ange de skäl han grundar sin mening. grundar sin mening på.
” Senaste lydelse 1976:560.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
3§'
Yppas i tingsrätt, då rätten består av en lagfaren domare och
nämnd, annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller, då i nämnden äro endast frra,
minst tre nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening:
i annat fall gälle ordförandens.
Yppas, då tingsrätten består av två lagfarna domare och nämnd,
annan mening än sådan som om-
fattas av de lagfarna domarna och förena sig, när sex sitta i nämnden,
minst fem och eljest minst fyra
nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening. I annat fall gälle den mening som omfattas av de lagfarna domarna. Förena
sig dessa ej om en mening, gälle av deras meningar den som biträdes
av de flesta av nämndemännen eller, om lika många biträda vardera meningen, den som är lindrigast; kan ej någon mening anses som lindrigare, gälle ordförandens. Om det erfordras, sker i fall som nu
avses fortsatt omröstning inom
nämnden för att utröna hur många som biträda vardera meningen.
Vid omröstning i annat fall gälle Vid omröstning skall den mening
den mening, som omfattas av mer gälla som omfattas av mer än hälf-
än hälften av ledamöterna. Har nå- ten av ledamöterna. Om någon megon mening erhållit hälften av rös- ning har erhållit hälften av rösterna
terna och är denna den lindrigaste, och denna är den lindrigaste, skall gälle den meningen; vid särskild den meningen gälla. Vid särskild
omröstning, huruvida = villkorlig omröstning huruvida rätten skall dom skall meddelas eller skyddstill- meddela villkorlig dom eller döma
syn eller skyddstillsyn jämte fängel- till skyddstillsyn eller skyddstillsyn se enligt 28 kap. 3 § brottsbalken jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § ådömas eller förordnande medde- brottsbalken eller meddela förordlas om överlämnande till särskild nande om överlämnande till sär-
vård, så ock eljest, då ej någon me- skild vård skall dock den mening : ning kan anses som lindrigare, gälla som har erhållit hälften av gälle dock den mening, som erhållit rösterna, bland dem ordförandens.
hälften av rösterna och bland dem Detsamma gäller även i andra fall
ordförandens. när inte någon mening kan anses som lindrigare.
7 Senaste lydelse 1981:214.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
488 Yppas vid omröstning, som avses Om det vid omröstning enligt 3 § i 3 § tredje stycket, flera än två me- framförs flera än två meningar utan ningar, utan att någon skall gälla, att någon skall gälla, skall de röster skola de röster, som äro ogynnsam- som är ogynnsammast för den tillmast för den tilltalade, sammanläg- talade läggas samman med de rösgas med de för honom därnäst ter som är därnäst minst förmånliga minst förmånliga och, om det er- för honom. Om det behövs skall fordras, sammanläggningen fortsät- sammanläggningen fortsättas efter tas efter samma grund, till dess nå- samma grund till dess någon megon mening skall gälla; kan ej någon ning skall gälla. Orm inte någon memening anses som ogynnsammare ning kan anses som ogynnsammare för den tilltalade, gälle den mening, för den tilltalade, skall den mening för vilken rösterna äro flera än för gälla som har fått flest röster eller, annan, eller, om för flera meningar om det finns flera meningar som rösterna äro lika många, den som har fått lika många röster, den mebiträtts av den främste bland dem, ning som biträtts av den främste som röstat för någon av dessa me- bland dem som röstat för någon av ningar. | dessa meningar.
68”
Beträffande omröstning i fråga, Beträffande omröstning i frågor som hör till rättegången och ej som hör till rättegången och inte avser ansvar eller som rör enskilt avser ansvar eller som rör enskilt anspråk, så ock i fråga enligt 5 § anspråk samt i frågor enligt 5 § eller eller om rättegångskostnad, gälle om rättegångskostnad gäller vad vad i 16 kap. är stadgat; angående som föreskrivs i 16 kap. Beträffanhäktning eller åtgärd, som avses i de häktning eller åtgärd som avses i 25-28 kap., äge dock vad i detta 25-28 kap. tillämpas dock bestämkapitel föreskrives om omröstning i melserna i detta kapitel om omröstfråga om ansvar motsvarande ning i fråga om ansvar. Om det i tillämpning. Föres i brottmål talan brottmål förs talan om enskilt anom enskilt anspråk, vare rättens av- Språk, skall rättens avgörande i görande i ansvarsfrågan bindande ansvarsfrågan vara bindande vid vid prövningen av det enskilda an- prövningen av det enskilda anspråspråket. Har nämnd säte i rätten, ket. skall även vid tillämpning av reglerna i 16 kap. gälla vad i I $ andra stycket och 3 § första och andra styckena i detta kapitel är stadgat.
3 Senaste lydelse 1976:560. ? Senaste lydelse 1975:1288.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse
49 kap.
7 &!0
Har underrätt förklarat domare Har underrätt förklarat en domajävig eller ogillat jäv mot särskild re jävig eller bifallit en begäran om
ledamot av nämnd eller bifallit be- rättshjälp åt misstänkt i brottmål,
gäran om rättshjälp åt misstänkt i skall underrättens beslut stå fast. brottmål, skall vid underrättens beslut förbliva.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet
samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
2 Förslag till
Lag om ändring i giftermålsbalken
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 29. 30 och 30 a §§ giftermålsbalken!
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
298 I äktenskapsmål, boskillnadsmål. I äktenskapsmål, boskillnadsmål. mål rörande bodelning och mål om mål rörande bodelning och mål om underhåll som avses i denna balk underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning. skall underrätt vid handläggning.
som enligt vad eljest är föreskrivet som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, bestå av en lagfaren doma- domare. bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller re och tre nämndemän. Vad nu även annat mål som handlägges i sagts gäller även annat mål som
samma rättegång. handläggs i samma rättegång.
Om det behövs med hänsyn till
målets omfattning eller någon an-
nan särskild omständighet, får fyra
nämndemän sitta i rätten.
Om det inträffar förfall bland
nämndemännen sedan huvudför-
handling har påbörjats, är rätten
domför med en lagfaren domare
och två nämndemän.
!9 Senaste lydelse 1979:242.
! Balken omtryckt 1978:854.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
A
3 08
Har nämnd säte it underrätt skola När nämndemän skall ingå i
i nämnden sitta nämndemän till det tingsrätten skall följande avvikelser antal som föreskrives i I kap! 4 § gälla från vad som annars är föreundra stycket rättegångsbalken. I skrivet om överläggning och omsådant fall skola vidare följande av- röstning i tvistemål. vikelser gälla från vad som eljest är
föreskrivet om överläggning och
omröstning i tvistemål.
Ordföranden skall vid överläggningen framställa saken och vad lag stad-:
gar därom.
Vid omröstning skall ordföran- Vid omröstning skall först ordfö-
den först säga sin mening och där- randen och därefter nämndemiåänefter inhämta nämndens. nen säga sin mening.
Yppas annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller, då i nämnden äro endast fyra, minst tre nämndemän om skälen och slutet, gäller nämndens mening. I annat fall gäller ordföran-
dens mening.
Har nämnden bestämt rättens avgörande, svarar för detta envar nämndeman, som med sin röst bi-
dragit därtill.
30 a 8
Vid huvudförhandling i mål som Vid huvudförhandling i mål som
avses i 29 § är hovrätt domför med avses I 29 § är hovrätt domför med tre lagfarna domare och två nämn- tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra lagfarna do- demän. Flera än fyra lagfarna do-
mare och tre nämndemän få ej sitta mare och tre nämndemän får inte ' i rätten. Har målet i underrätten av- sitta I rätten. Om målet i underrät-
gjorts utan nämnd. är dock hovrät- ten har avgjorts utan nämndemän, ten domför även med enbart lag- är dock hovrätten domför även med farna: domare enligt vad som sägs i enbart lagfarna domare enligt vad
2 kap. 4 § första stycket rättegångs- som sägs i 2 kap. 4 § första stycket balken. rättegångsbalken. | Deltaga nämndemän enligt förs- Om nämndemän deltar enligt
ta stycket i målets avgörande, skall första stycket i målets avgörande, vid överläggningen ordföranden el- skall vid överläggningen ordföranler, om målet beretts av annan lag- den eller. om målet har beretts av faren domare, denne framställa sa- en annan lagfaren domare, denne ken och vad lag stadgar därom. Vid framställa saken och vad lag stadomröstning skall gälla vad som är gar därom. Vid omröstning: skall föreskrivet angående omröstning I gälla vad som är föreskrivet om omtvistemål. Nämndemännen skola röstning i tvistemål. Nämndemän-
dock säga sin mening sist. nen skall dock säga sin mening sist.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet
samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar
Härigenom föreskrivs att 13, 17 och 20 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 § I kammarrätts domkrets skall för Regeringen eller den myndighet
kammarrätten finnas nämndemän som regeringen bestämmer skall till det antal, som föreskrives av te- fastställa hur många nämndemän geringen. Regeringen fastställer för som skall finnas i kammarrättens
varje län inom domkretsen det antal domkrets för tjänstgöring i kam-
nämndemän som skall utses.” Kam- 'marrätten. Regeringen eller myn-
marrätten fördelar tjänstgöringen digheten skall vidare för varje län
mellan nämndemännen efter sam- inom domkretsen fastställa det anråd med dem. tal nämndemän som skall utses. Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter
samråd med dem.
17 §
Länsrätt är domför med en lag- Länsrätt är domför med en lag-
faren domare och tre nämndemän faren domare och tre nämndemän, om inte annat följer av 18 §. Fler än om inte annat följer av 18 8.
fyra nämndemän får inte sitta i rät- Om det behövs med hänsyn till
ten. målets omfattning eller någon an-
nan särskild omständighet, får fyra nämndemän sitta i rätten. Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med två nämndemän.
Om. domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns, för-
utom i 18 §, bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Regeringen bestämmer = hur Regeringen eller den myndighet många nämndemän som skall fin- som regeringen bestämmer skall nas i varje län för tjänstgöring i fastställa hör många nämndemän
länsrätten. Länsrätten = fördelar som skall finnas i varje län för
tjänstgöringen mellan nämndemän- tjänstgöring i länsrätten. Länsrät-
nen efter samråd med dem. ten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. ! Lagen omtryckt 1981:1323.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
208 Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är myndig svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i länet och inte har fyllt sjuttio år. Tjänsteman vid allmän förvalt- Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse eller un- ningsdomstol, länsstyrelse eller un-
der länsstyrelse lydande myndig- der länsstyrelse lydande myndig-
het, länsläkare, biträdande länslä- het, lagfaren domare, åklagare, pokare, lagfaren domare, åklagare el- lisman eller advokat eller annan
ler advokat eller annan som har till som har till yrke att föra andras tayrke att föra andras talan inför rätta lan inför rätta får inte vara nämndefår inte vara nämndeman. man.
Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.
Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som
nämndeman är inte skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år. Rätten prövar självmant den valdes behörighet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt när den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats
före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till handläggningen.
4¶Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 21 kap. 8 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
21 kap.
83 Vid prövning av mål om fastig- Vid prövning av mål om fastig-
hetstaxering består länsrätten av en hetstaxering består länsrätten av en lagfaren domare, värderingstek- lagfaren domare, en värderingstek-
niska ledamöter samt nämndemän nisk ledamot samt två nämndemän
som särskilt utsetts för att deltaga som särskilt utsetts för att delta vid
vid behandlingen av sådana mål. behandlingen av sådana mål. Vad nu sagts gäller ej, om annat följer
av 18 § lagen (1971:289) om all-
männa förvaltningsdomstolar.
! Senaste lydelse 1981:280.
- Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Rätten är domför med en lag- Om det behövs med hänsyn till faren domure och tre andra leda- målets omfattning eller någon an-
möter, varav minst en värderings- nan särskild omständighet, får ytteknisk ledamot och minst två terligare antingen en värderingsnämndemän, om inte annat följer teknisk ledamot eller en nämndeav 18 § lagen (1971:289) om all- man ingå i rätten. männa förvaltningsdomstolar. Fler Inträffar sedan handläggningen än fyra ledamöter, utöver den lag- påbörjats förfall för en värderingsfarne domaren, får inte tjänstgöra i teknisk ledamot eller för en eller två rätten. av nämndemännen, är rätten ändå
domför, om minst en värde-
ringsteknisk ledamot och minst en
nämndeman fortfarande ingår i rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt när den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats
före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning
till handläggningen.
5 Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 12 § vattenlagen (1918:523) skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
128!
Yppas vid överläggning i vatten- Vid omröstning skall först vatdomstol skiljaktiga meningar, vare tenrättsdomaren säga sin mening, lag som i rättegångsbalken stadgas därefter de tekniska ledamöterna beträffande domstol, där allenast och sist nämndemännen. lagfarna ledamöter hava säte i rät-
ten. Vid omröstning säge vatten-
rättsdomaren sin mening först, därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
I Senaste lydelse 1971:531.
6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden | |
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden! ordet ”nämnd” skall bytas-ut mot ”nämndemän”'.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt när den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till handläggningen.
7 Förslag till
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)
Härigenom föreskrivs att i 51 och 52 §§ militära rättegångslagen
(1948:472)' ordet ”nämnd”' skall bytas ut mot nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
8 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att i 38 kap. 6 § brottsbalken! ordet ”nämnd” skall bytas ut mot ”nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Förekommer i mål mot den som Om det i mål mot den som inte ej fyllt tjugoett år anledning att har fyllt tjugoett år finns anledning döma till annan påföljd än böter, . att döma till annan påföljd än böter,
! Senaste lydelse 1981:459. ! Senaste lydelse av 51 § 1973: 19 och av 52 § 1969: 262. ! Senaste lydelse 1981:211.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
böra för tjänstgöring i nämnd före- bör för tjänstgöring i tingsrätt företrädesvis anlitas nämndemän med trädesvis anlitas nämndemän med insikt och erfarenhet beträffande insikt och erfarenhet beträffande vård och fostran av ungdom. vård och fostran av ungdom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål" skall ha nedan angivna lydelse. .
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12§
Yppas vid överläggning skiljakti- Vid omröstning skall först ordföga meningar, tillämpas rättegångs- randen säga sin mening, därefter balkens regler om omröstning i den andre lagfarne ledamoten, så domstol med endast lagfarna leda- den tekniske ledamoten och sist möter. Vid omröstning skall först nämndemännen. ordföranden säga sin mening, därefter den andre lagfarne ledamoten, så den tekniske ledamoten och sist nämndemännen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
11 Förslag till Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)
Härigenom föreskrivs att i 17 § bötesverkställighetslagen (1979:189)! ordet ”nämnd” skall bytas ut mot ”nämndemän"”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
I! Lagen omtryckt 1974:1064. ! Lydelse enligt prop. 1982/83:93.
12 Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1983:000)
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 10 § vattenlagen (1983:000) skall ha nedan angivna lydelse. |
Lydelse enligt prop. 1981/82:130 Föreslagen lydelse
13 kap.
Om det vid överläggningar i vat- Vid omröstning skall först ordfötendomstolen förekommer skiljakti- randen säga sin mening, därefter de ga meningar, gäller rättegångsbal- tekniska ledamöterna och sist kens bestämmelser om omröstning - nämndemännen. i domstol med endast lagfarna ledamöter. Vid omröstningen skall först ordföranden säga sin mening, därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-02-17
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Andersson, Rainer,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Thunborg
Föredragande: statsrådet Rainer
Lagrådsremiss om underrätternas sammansättning m.m.
1¶Inledning
I samband med domstolarnas anslagsframställningar för budgetåret 1981/82 togs bl.a. upp frågan om sammansättningsreglerna för tingsrätter
och länsrätter. Inom justitiedepartementet upprättades därefter prome-
morian (Ds Ju 1981:18) Underrätternas sammansättning. vari föreslogs
bl.a. en sänkning av antalet nämndemän i tingsrätterna från fem till tre. De
lagtextförslag som upptogs i den nämnda promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av justitie-
kanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket (DV), hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland. Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Malmö tingsrätt, Ystads tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
Härnösands tingsrätt, Luleå tingsrätt, kammarrätten i Sundsvall, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Malmöhus län, länsrätten i Göteborgs
och Bohus län, länsrätten i Västernorrlands län, länsrätten i Örebro län, rättegångsutredningen (1977:06), Sveriges domareförbund, Sveriges advo-
katsamfund, Nämndemännens riksförbund, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Centralor-
ganisationen SACO/SR. En sammanställning av remissyttrandena har upp-
rättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 528-83).
Promemorians förslag om nya sammansättningsregler för tingsrätterna och länsrätterna har ännu inte lett till lagstiftning. Frågan har emellertid aktualiserats på nytt i 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 4 s. 78). I enlighet med vad som förutskickades i propositionen avser jag nu
att ta upp bl.a. den frågan.
2 Allmän motivering
2.1 Frågor om tingsrätternas domförhet
2.1.1 Utgångspunkter
En tingsrätt är i brottmål domför med en lagfaren domare och nämnd. I mål om brott av lindrigare natur får dock en lagfaren domare döma ensam. Nämnd deltar också vid handläggningen av tvistemål rörande vissa familjerättsliga förhållanden. Nämnden består i samtliga fall normalt av fem nämndemän.
Det är i dagens statsfinansiella situation nödvändigt att ta till vara alla möjligheter att rationalisera och effektivisera domstolarnas verksamhet. Samtidigt får besparingarna självfallet inte ske på det sättet att verksamhetens ändamål — att komma fram till avgöranden som uppfyller höga krav på rättssäkerhet och snabbhet — sätts i fara. Jag vill i det sammanhanget erinra om att målutvecklingen under de senaste åren varit sådan att några nämnvärda personalinskränkningar när det gäller yrkesdomarna i tingsrätterna inte f.n. synes möjliga.
Mot bakgrund av det sagda avser jag nu att ta upp frågan om sådana ändringar i domförhetsreglerna för tingsrätterna att dessa kan döma med ett färre antal nämndemän än nu.
2.1.2 Gällande ordning
Som nämnts är cen tingsrätt i brottmål domför med en lagfaren domare och nämnd (1 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken, RB). Om huvudförhandling i målet kan beräknas pågå mer än fyra veckor får dock två lagfarna domare sitta i rätten jämte nämnden. I nämnden sitter fem nämndemän. Sex nämndemän får delta om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller annan särskild omständighet. Om det inträffar förfall för någon nämndeman sedan huvudförhandlingen har inletts är rätten domför med fyra i nämnden (1 kap. 4 & RB). Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är stadgat strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför med en lagfaren domare ensam, under förutsättning att det inte finns anledning. att döma till annan påföljd än böter (1 kap. 3 § tredje stycket RB).
Vid huvudförhandling i tvistemål består tingsrätten av tre eller högst fyra lagfarna domare (1 kap. 3 & RB). I mål om mindre värden är rätten dock alltid domför med en lagfaren domare. Vid huvudförhandling i vissa familjerättsliga mål skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd. De mål som avses är äktenskapsmål och vidare mål om boskillnad, bodelning. familjerättsligt underhäll. faderskap, vårdnad, umgängesrätt samt
omyndighetsförklaring och hävande av sådan förklaring. I fråga om antalet
nämndemän gäller samma regler som vid huvudförhandling i brottmål (15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken samt 20 kap. 1 § föräldrabalken).
Vid förhandling i vissa domstolsärenden. i huvudsak tvistiga ärenden
som skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken. skall tings-
rätten ha samma sammansättning som I familjerättsliga tvistemål.
I fråga om omröstning i tingsrätt finns regler för brottmål i 29 kap. RB.
Vid meningsskiljaktighet mellan nämnden och ordföranden gäller nämndens mening om minst fyra nämndemän eller. när endast fyra nämndemän sitter i rätten, minst tre är av samma mening om både domskälen och domslutet. I annat fall gäller ordförandens mening. Särskilda omröstnings-
regler finns för det fallet att två lagfarna domare ingår i rätten (3 §). De
omröstningsregler som gäller tvistemål och ärenden när nämnd deltar i avgörandet motsvarar brottmålsreglerna.
Nuvarande domförhetsregler infördes i samband med tingsrättsreformen : år 1971. Tidigare bestod nämnden av minst sju och högst nio nämndemän. I mål om brott för vilket inte var stadgat svårare straff än fängelse ett år var dock rätten domför med tre i nämnden.
Nämndemännen i tingsrätt brukar sägas ha kollektiv rösträtt. Denna
benämning avspeglar dock numera knappast omröstningsreglernas faktis- : ka innehåll. Längre tillbaka var nämndens kollektiva egenskaper mera
framträdande. Det krävdes då i princip att nämnden var enig för att den
lagfarne domaren skulle kunna överröstas. Den utformning av den kollek-
tiva rösträtten som gäller i dag för nämnden i tingsrätt skiljer sig till sin
verkliga innebörd oftast inte från individuell rösträtt. I det praktiskt sett mest betydelsefulla fallet med två meningar som står mot varandra innebär omröstningsbestämmelserna i sak detsamma som om individuell rösträtt
hade gällt med utslagsröst för ordföranden.
Individuell rösträtt för nämndemän är numera det vanliga i andra domstolar än tingsrätter. Så har t.ex. nämndemännen i hovrätt. kammarrätt och länsrätt individuell rösträtt. Detsamma gäller då tingsrätten dömer i egenskap av fastighetsdomstol eller vattendomstol. Beteckningen nämnd har inte brukat användas på cn grupp av nämndemän med individuell
rösträtt. |
2.1.3 Antalet nämndemän vid huvudförhandling
Departementsförslaget: En tingsrätt skall normalt vara domför med en
lagfaren domare och tre nämndemän i stället för som nu en lagfaren domare och fem nämndemän. Den hittillsvarande domförhetsregeln behålls dock i mål om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. .
Promemorieförslaget: En tingsrätt skall alltid vara domför med en lag-
faren domare och tre nämndemän i de fall där rätten f.n. är domför med en lagfaren domare och fem nämndemän (promemorian s. 5—11).
Remissinstanserna: En knapp majoritet avstyrker promemorieförslaget.
Flera tillstyrker en minskning till tre nämndemän. Ett par remissinstanser förordar fyra nämndemän. |
2 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 126
Skäl för departementsförslaget: TLekmannamedverkan vid de svenska underrätterna har uräldriga traditioner. Även om skälen för denna medverkan skiftat under årens lopp, råder det även i våra dagar en bred enighet om att den är av stort värde från flera synpunkter. Först och främst utgör lekmannainflytandet en garanti för att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället. Särskilt gäller detta i
bedömningsfrågor. t.ex. angående påföljdsval eller bevisvärdering. Lek-
männens medverkan bidrar därigenom till att medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthålls. Vidare tillgodoser lekmännen medborgarnas
intresse av insyn i domstolarnas verksamhet. På det sättet vidmakthålls
tilltron till denna verksamhet på ett mer allmänt plan.
"Samtidigt som det är väsentligt att de positiva effekterna av nämndemannamedverkan får full genomslagskraft även framgent, kräver en rationell användning av rättsväsendets resurser att inte fler nämndemän deltar i
handläggningen av ett enskilt mål än som är motiverat för att tillgodose
behoven av insyn i domstolarnas verksamhet och inflytande på rättens
avgörande.
Frågan är då hur många nämndemän som behöver ingå i rätten för att en
lekmannamedverkan skall fylla dessa funktioner. När det först gäller insynen i rättskipningen kan jag instämma i vad som sägs i promemorian om att behovet av sådan insyn måste anses tillgodosett med bara ett par lekmän. en uppfattning som knappast motsagts under remissbehandlingen och som stöds av erfarenheter från andra verksamhetsområden, t.ex. hyresnämnderna.
Det är naturligtvis svårare att ge ett entydigt och generellt svar på frågan
hur många nämndemän som måste ingå i rätten för att dess avgöranden i
tillräcklig grad skall ge uttryck för allmänna medborgerliga värderingar. I stor utsträckning måste man i denna del röra sig med schabloner, eftersom
det faktiska behovet av lekmannamedverkan i praktiken kan variera från mål till mål, bl.a. med hänsyntill vilken typ av frågor som skall prövas i det enskilda målet. | Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att det vid de
allmänna domstolarna — bortsett från något enstaka undantagsfall — inte
ställs upp något krav på att en nämndeman skall vara sakkunnig på det område som målet rör. Tvärtom är det karakteristiskt för systemet att
nämndemännen skall vara just lekmän. Vad som krävs av en nämndeman är alltså att han eller hon med hänsyn till sitt omdöme och sin livserfarenhet är lämpad att tjänstgöra som meddomare.
En invändning som vid remissbehandlingen av promemorian riktats mot
en sammansättning med endast tre nämndemän är att den inte tillräckligt garanterar att olika uppfattningar i samhället blir representerade i rätten. Man torde därvid syfta på spridningen av såväl nämndemännens rent
politiska åsikter som deras personliga värderingar i övrigt.
Med anledning av detta vill jag först och främst konstatera att det
givetvis inte är förenligt med nämndemannens roll som domare att lägga partipolitiska aspekter på ett mål, att alltså rösta för en viss utgång i målet
därför att den kan tänkas ligga i linje med de åsikter som omfattas av det politiska parti han eller hon tillhör. Nämndemännen skall göra en självständig bedömning, där endast rättsliga aspekter får beaktas. Det kan
aldrig bli fråga om att nämndemännen får låta sig bindas av annat än de
ramar lagen drar upp. Det skulle utan tvivel vara förödande för domstolar-
nas anseende och i strid mot deras grundlagsenliga självständighet om
domarna lät sig påverkas av sådana faktorer som t.ex. den åsikt ett politiskt parti företräder i en viss fråga (jfr 11 kap. 2 § regeringsformen).
Redan av detta följer att det aldrig kan bli tal om att låta politiska majoritetsförhållanden o.d. bestämma sammansättningen i ett visst mål.
Att nämndemännen inte uppträder som representanter för ett visst parti
betyder också att det inte kan framställas några krav på ”partirepresentation” i ett enskilt mål, 1.ex. att nämndemän från varje riksdagsparti skall delta i ett uppmärksammat mål. Jag vill för tydlighetens skull framhålla att
detta är innebörden även av gällande ordning.
Men även om nämndemännen i sin verksamhet skall bortse från partipolitiska aspekter och i princip låta sig styras enbart av de rättsregler som
samhället ställt upp, finns det naturligtvis i många — kanske de flesta — mål ett utrymme för nämndemannens personliga erfarenheter och värderingar. Det är i själva verket genom att ge uttryck för dessa som nämndemannen kan göra en av sina viktigaste insatser i rätten. Man kan emellertid aldrig komma så långt som till att nämndemännen i varje enskilt mål skall
representera något slags genomsnitt av de s.k. allmänna medborgerliga värderingar som är av betydelse för det målet. Det är inte heller så att | nämndemannakåren utgör något tvärsnitt av Sveriges befolkning. Vilka
variera redan med nu gällande regler.
Jag vill med det anförda givetvis inte ha sagt att det är olämpligt: att
tingsrätterna vid indelningen av nämndemännen till tjänstgöring verkar för en spridning med hänsyn till politiskt hemvist eller till ålder, kön och . yrkesverksamhet. Man lägger vid många tingsrätter ned ett betydande arbete på detta och jag vill understryka att en sådan fördelning kan ha ett stort värde. Jag menar emellertid att någon avgörande försämring av åsiktsspridningen bland tingsrättens ledamöter inte äger rum med en mått-
lig inskränkning av antalet nämndemän och att det inte heller för att
nämnden skall fylla sin funktion är nödvändigt att i det enskilda målet få till. stånd en från partipolitisk synpunkt representativ sammansättning.
Vid remissbehandlingen av promemorian har det från några håll uttryckts oro för att en sammansättning med tre nämndemän skulle medföra
risk för att personligt tyckande får alltför stort utrymme i ett mål. Att en
nämndeman i sitt dömande låter sig påverkas av rättsligt irrelevanta fakto-
rer kan naturligtvis inträffa redan med gällande regler. Erfarenheterna talar
emellertid för att detta är ovanligt. Jag vill i det sammanhanget understryka att det enligt lag ankommer på den lagfarne domaren att för nämndemännen presentera de sakliga och rättsliga förutsättningarna för rättens avgörande i varje enskilt mål (30 kap. 7 § första stycket RB och 15 kap. 30 § andra stycket giftermålsbalken).
Av det sagda framgår att man även med nu gällande domförhetsregler i
stor utsträckning är hänvisad till den enskilde nämndemannens personliga
egenskaper och till samspelet mellan yrkesdomaren och lekmännen när det gäller möjligheterna att komma fram till ett riktigt och rimligt avgörande i " ett mål. Att nämndemännen i vårt land allmänt är väl kvalificerade för sitt uppdrag torde det också råda en bred enighet om. |
En jämkning av domförhetstalet för nämndemän kan i någon mån bidra till en mer allsidig rekrytering av nämndemän, om den leder till att varje
nämndeman inte behöver tjänstgöra så ofta som nu.
Mot bakgrund av vad jag nu har sagt kan jag för min del inte finna att det skulle bli någon försämring av tingsrätternas möjligheter att komma fram till en sakligt riktig dom, om man i normalfallen minskar antalet nämndemän från fem till tre. Jag vill i sammanhanget erinra om att länsrätterna är domföra med en lagfaren domare och tre nämndemän. Erfarenheterna
därifrån talar inte för att ett sådant antal är för litet för att rättens avgöran-
den skall fylla befogade krav på rättssäkerhet.
Vidare vill jag i detta sammanhang peka på att de allmänna underrätterna enligt de regler som gällde före den s.k. underrättsreformen år 1971 var domföra med en lagfaren domare och tre nämndemän i mål om brott för vilket det inte var stadgat svärare straff än fängelse 2tt år. Det finns
enligt vad jag känner till inga belägg från denna tid för att tre nämndemän i
brottmål av normal beskaffenhet skulle vara ett otillräckligt antal. Tvärtom är det på såväl domar- som nämndemannahåll en vanlig uppfattning att detta var en både bland parter och domstolsledamöter uppskattad sammansättning som gagnade en informell och odramatisk handläggning av
mål om mindre allvarlig brottslighet.
Jag har alltså kommit fram till att tre nämndemän normalt sett räcker för att bevaka de intressen som lekmannamedverkan avser att tillgodose. Det
finns emellertid en grupp mål där man med visst fog kan göra gällande att
avgörandet bör träffas av ett större antal personer, nämligen mål om mycket grova brott. I sådana mål uppkommer oftare än annars grannlaga
bevisvärderingsfrågor. Vidare måste rätten göra svåra avvägningar när det
gäller påföljden. Eftersom det normalt gäller långvariga fängelsestraff, är rättens bedömningar av synnerligen stor betydelse för den tilltalade. I dessa mål talar enligt min mening övervägande skäl för att nuvarande domförhetsregler i.princip behålls. |
Det finns alltså skäl som talar för en ordning som i viss mån kan sägas innebära en återgång till ett äldre system med olika domförhetsregler beroende på målets beskaffenhet. I promemorian avvisas tanken på en
sådan ordning, huvudsakligen med hänvisning till organisatoriska problem och risk för rättegångsfel. Denna bedömning delas i allmänhet av remissin-
stanserna. |
Om ett differentierat nämndsystem skall införas på nytt, måste man söka åstadkomma en sådan avgränsning av området för den större sammansätt-
ningen att man undviker de nackdelar som har redovisats i promemorian.
Detta kan enligt min mening åstadkommas med en ordning -där den större
sammansättningen förbehålls de grövsta brottmålen. Som jag tidigare
nämnt är det i dessa mål som behovet av flera personers medverkan i rätten är störst. I sådana mål är den tilltalade praktiskt taget alltid berövad : friheten. Målen måste därför avgöras snabbt och oftast med kort varsel. Huvudförhandlingen äger på grund därav ofta rum utanför det ordinarie tidsschemat vid s.k. extrating. Det är i de flesta fall inte aktuellt att
handlägga andra mål vid samma tillfälle. Några beaktansvärda organisatoriska problem när det gäller utsättande av mål behöver således inte upp-
komma.
Det är emellertid också nödvändigt att fixera en så klar gräns att tillämp-
ningen av domförhetsregeln inte kräver några mer ingående överväganden
i varje enskilt fall, med risk för rättegångsfel. Det är på grund därav inte
möjligt att knyta an till den påföljd som den åtalade brottsligheten kan
antas förskylla i det konkreta fallet, utan man bör låta gränsen följa de straffskalor som formellt gäller för det brott som åtalet avser.
En lämplig avvägning är enligt min mening att förbehålla den större sammansättningen för sådana brott där det lindrigaste straffet är fängelse i två år. En sådan gränsdragning innebär att en tingsrätt blir domför med en
lagfaren domare och fem nämndemän i bl.a. mål om grova våldsbrott (t.ex. mord, dråp och våldtäkt), vissa allvarliga sedlighetsbrott. vissa grova allmänfarliga brott (t.ex. mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage), allvarliga brott mot rikets säkerhet, vissa grova brott under krig samt grovt narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika.
Det kan naturligtvis hävdas att cn gräns som utgår från den formella straffskalan och inte från brottets grovhet i det enskilda fallet inte garante-
rar att den större nämndsammansättningen medverkar just i de viktigaste
målen. Som tidigare sagts är dock en klar gräns nödvändig för regelns
tillämpning. Den omständigheten att lagstiftaren satt en minimigräns på två års fängelse för vissa brott innebär vidare ett principiellt ställningstagande att just brott av denna art generellt sett är av mycket allvarlig beskaffenhet.
Jag vill också erinra om att motsvarande gräns redan finns i andra sammanhang i den allmänna domstolsprocessen. Sålunda gäller för dessa brott särskilda regler i fråga om häktning (24 kap. I $ tredje stycket RB) och telefonavlyssning (27 kap. 16 & RB).
Någon anledning att göra skillnad mellan olika typer av tvistemål i i vilka . nämndemän deltar finns enligt min mening inte. I sådana tvistemål bör alltså nämndemännens antal i princip minskas från fem till tre.
»
Jag förordar att reglerna i I kap. 3 och 4 §& RB ändras i enlighet med det anförda. :
2.14 Individuell rösträtt för nämndemännen m.m.
Departementsförslaget: Nämndemännen i tingsrätterna får individuell
rösträtt i enlighet med vad som gäller t länsrätterna. hovrätterna och
kammarrätterna. Vid lika röstetal får ordföranden i princip utslagsröst. I brottmål skall dock den lindrigaste meningen gälla om den fått hälften av
rösterna. Nämndemännen får vidare samma juridiska ansvar för domen som den lagfarne domaren.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med departementsförslaget
(promemorian s. 11—15).
Remissinstanserna: Majoriteten avstyrker förslaget, i huvudsak under
anförande att nämndemännen får för stort inflytande över: domen på bekostnad av juristdomaren. Nägra remissinstanser tillstyrker dock förslaget.
Skäl för departementsförslaget: Nämndemännen i länsrätterna, hovrät-
terna och kammarrätterna har individuell rösträtt, vilket i princip innebär
att varje nämndemans mening väger lika tungt som juristdomarens. Vid lika röstetal har dock den senare utslagsröst. Detsamma gäller då en tingsrätt dömer i egenskap av fastighetsdomstol eller vattendomstol. I andra fall då nämndemän deltar i tingsrätterna ses de däremot fortfarande som ett kollektiv — nämnden. Tidigare gällde att endast en enhällig nämnd kunde överrösta juristdomaren. Sedan år 1971, då den nuvarande femmannanämnden infördes, finns omröstningsregler som i huvudsak innebär att vid oenighet nämndens mening skall gälla. om minst fyra nämndemän är
överens om domskälen och domslutet. I praktiken innebär denna ordning i
de flesta fall detsamma som individuell rösträtt med utslagsröst för ordföranden.
Remisskritiken mot promemorieförslaget tar närmast sikte på frågan om
juristdomarens inflytande på domen i ett system med individuell rösträtt. Den frågan återkommer jag till i det följande. När det gäller spörsmålet om
individuell eller kollektiv rösträtt framstår emellertid nuvarande system. där nämndemännen formellt ses som ett kollektiv, enligt min mening
knappast som tidsenligt. Om man i ett system med tre nämndemän i flertalet mål skulle behålla den kollektiva rösträtten, borde det som regel
krävas en enig nämnd för att överrösta ordföranden. Detta skulle i princip innebära en försvagning av nämndemännens ställning som går tvärs emot
den förstärkning av lekmannainflytandet som i andra sammanhang anses
önskvärd.
Jag anser sålunda att man i detta hänseende nu bör anpassa förfarande-
reglerna för tingsrätterna till vad som gäller vid övriga domstolar och till
vad som i praktiken i stor utsträckning är en följd även av nu gällande regler. Nämndemännen i tingsrätterna bör alltså ges individuell rösträtt.
I de övriga domstolar där nämndemännen har individuell rösträtt har ordföranden som jag tidigare nämnt utslagsröst vid lika röstetal. Om mot-
svarande ordning införs vid tingsrätterna, innebär det i praktiken att jurist-
domarens inflytande i förhållande till nämndemännen inte nämnvärt förändras i förhållande till vad som gäller f.n. Remissinstanserna har i allmänhet inte haft någon erinran mot att man i ett system med individuell rösträtt
i princip låter ordföranden få utslagsröst vid lika röstetal.
I brottmål gäller emellertid f.n. en delvis annan ordning för omröstning i kollegiala domstolar. Liksom i andra mål vinner den mening som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Har någon mening fått hälften av rösterna och är denna den lindrigaste skall den meningen gälla. I fall då inte någon mening kan anses som lindrigare gäller den meningen som fått
hälften av rösterna och bland dem ordförandens (29 kap. 3 § tredje stycket
RB). En kompletterande bestämmelse finns för det fall att flera än två meningar föreligger utan att någon skall gälla enligt den nyss beskrivna regeln. I sådant fall skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade
sammanläggas med de därnäst minst förmånliga och. om det erfordras,
sammanläggningen fortsättas efter samma grund till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses ogynnsammare för den tilltalade
gäller den mening för vilken rösterna är flera än för en annan eller, om det
finns lika många röster för flerä meningar, den mening som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar (29 kap. 4 §
RB). . Lagens nuvarande ståndpunkt är att villkorlig dom, skyddstillsyn,
skyddstillsyn jämte fängelse samt överlämnande till särskild vård inte är
att anse som lindrigare än fängelse och att de angivna påföljderna inte
heller inbördes kan graderas i svårhet. Detta innebär att vid lika röstetal mellan exempelvis fängelse och villkorlig dom ingen påföljd är att anse som lindrigare och ordförandens utslagsröst fäller avgörandet. Resultatet
blir alltså i det fallet detsamma som det skulle ha blivit vid en omröstning
enligt de nuvarande reglerna för tingsrätt med nämnd. När omröstningen däremot gäller t.ex. frågan om frikännande eller om längden av ett fängelsestraff är en av meningarna lindrigare än den andra och denna kan därför komma att gälla vid omröstning i kollegial ordning. Vid nämndomröstning skulle vid tika röstetal utgången även i detta fall bli beroende av ordförandens ställningstagande.
I promemorian föreslogs för brottmålens del att samma omröstnings-
regler som enligt vad jag nu har sagt gäller i andra kollegiala domstolar skulle införas även i tingsrätterna. Vid remissbehandlingen mötte detta
förslag kritik från många håll. Man menade att juristdomaren — i kraft av
sin specialutbildning — borde få ett avgörande inflytande vid lika röstetal, oavsett om han röstade för den lindrigaste meningen eller inte. Förslaget befarades leda till fler materiellt felaktiga domar och ett ökat antal överklaganden. :
För egen del vill jag först och främst erinra om att skiljaktiga meningar
vid tingsrätterna i praktiken förekommer endast i begränsad utsträckning.
I de allra flesta fall råder enighet inom rätten. Att det föreligger två förslag som vart för sig samlar lika många röster är ovanligt. Härtill kommer att ordföranden enligt promemorieförslaget normalt skulle få utslagsröst om
"tika röstetal skulle uppkomma i den kanske vanligaste situation där skiljak-
tiga meningar Över huvud taget föreligger, nämligen den att Omröstningen
gäller lämplig påföljd över bötesnivån.
De nuvarande omröstningsreglerna för brottmål i kollegiala domstolar kan ses som ett modernt uttryck för den gamla grundsatsen "hellre fria än
fälla”. Råder så stor tvekan inom domstolen att ingen mening får mer än
hälften av rösterna, får det anses ligga i linje med principerna för ett rättssamhälle att den mening får gälla som är till fördel för den tilltalade.
Denna princip har hittills genomförts i alla kollegiala domstolar som har att
handlägga brottmål, oavsett om lekmän deltar i rättskipningen eller ej och oavsett vilka som röstar för den ena eller den andra lösningen. Att ha en annan ordning för just tingsrätterna när nu individuell rösträtt införs även där skulle innebära ett avsteg från den tidigare nämnda grundsatsen som är svårt att försvara. Vill man ge nämndemännen i tingsrätterna en ställning i rätten som är förenlig med moderna former för lekmannamedverkan. får
man enligt min mening ta steget fullt ut och acceptera att samma regler för
inflytandet över domen gäller som i övriga domstolar.
Som framgått av det sagda kan reglerna för omröstning i en kollegial
domstol i brottmål i vissa fall få konsekvenser som för en lekman kan te sig
svårförståeliga. Om lika röstetal uppkommer t.ex. vid omröstning i frågan
om den tilltalade skall dömas till fängelse eller bara till böter. skall den
mening som förordar böter vinna, oavsett vilka som röstar för den, eftersom böter anses som en mildare påföljd än fängelse. Gäller omröstningen däremot val mellan fängelse och t.ex. villkorlig dom. får ordföranden utslagsröst på grund av att ingen mening kan anses som mildare. Hela
frågan om påföljders inbördes stränghet är f.n. under övervägande av
fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04). Enligt vad jag har erfarit avser kom-
miltén att lägga fram ett förslag till en reform i bl.a. detta ämne under är 1984. Enligt min mening får man under tiden fram till dess att en reform kan genomföras acceptera att omröstningsreglerna ger de resultat som jag nyss har redogjort för. | Mot bakgrund av det anförda förordar jag att samma omröstningsregler
för brottmål som f.n. gäller i överrätterna enligt 29 kap. 3 och 4 §§ RB får
gälla även i tingsrätterna. De särregler som f.n. gäller för omröstning i
tingsrätt (29 kap. I $ andra stycket samt 3 § första och andra styckena) kan därvid upphävas. |
Nämndemän med individuell rösträtt bör som anförs I promemorian inte sammanföras under beteckningen nämnd. Om nämndemännen i tingsrät-
terna får självständig rösträtt medför det att den kollektiva nämnden inte
längre kommer att finnas kvar i någon domstolssammansättning (frånsett
krigsrätt). De regler i bl.a. RB som avser nämnd bör därför upphävas och ordet nämnd utmönstras ur de föreskrifter som syftar på den kollektiva nämnden. I samband därmed kan reglerna om omröstning i fastighetsdomstol och vattendomstol i viss utsträckning förenklas.
Vid individuell rösträtt är det — i enlighet med vad som sägs i promemorian — rimligt att varje ledamot har samma ansvar för avgörandet som
ordföranden. Förslaget har i denna del knappast mött någon erinran vid
remissbehandlingen.
I 29 kap. 7 & RB sägs att när nämnden ensam har bestämt rättens
avgörande varje nämndeman som med sin röst har bidragit till avgörandet svarar för detta. För att det inte skall råda någon tvekan om att varje domare — alltså även lekmannadomare — som med sin röst har deltagit i
avgörandet också är ansvarig för domen i juridisk mening bör detta stadgande upphävas i samband med att individuell rösträtt införs för nämndemännen i tingsrätterna. |
Nämndemän med individuell rösträtt bör naturligtvis ha inflytande på domens eller beslutets närmare utformning. Hur detta inflytande mera
konkret skall komma till uttryck får avgöras från fall till fall. Erfarenheter-
na från bl.a. hovrätterna och länsrätterna talar dock för att samarbetet mellan de lagfarna ledamöterna och lekmännen kan ordnas på ett smidigt
sätt. I de talrika fall när domen i ett mål avkunnas i direkt anslutning till
huvudförhandlingen kan. nämndemännen redan nu ta aktiv del i utform-
ningen av domskälen. Även i övriga fall — där alltså domen meddelas vid ett senare tillfälle — bör rätten normalt redan i samband med överläggning- en kunna dra upp sådana riktlinjer för domens utformning att vidare samråd rörande denna är överflödigt. Det finns därför enligt min mening
inte anledning att befara att lekmännens ökade formella ansvar för domen kommer att medföra några praktiska eller andra problem.
2.1.5 Tingsrättens sammansättning i vidlyftiga brottmål
Departementsförslagert: Tingsrätterna skall även med de föreslagna domförhetsreglerna ha möjlighet att förstärka rätten med en extra nämndeman, om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan
särskild omständighet. | |
Promemorieförslaget: Överensstämmer med departementsförslaget
(promemorian s. 15). |
Remissinstanserna: Ingen har framfört någon erinran i denna del.
Skäl för departementsförslaget: Enligt 1 kap. 3 § RB skall, som tidigare
har angetts, tingsrätten i brottmål bestå av en lagfaren domare och nämnd.
Om huvudförhandlingen kan beräknas kräva minst fyra veckor får dock två lagfarna domare och nämnd sitta i rätten. I I kap. 4 § RB anges att fem
skall sitta i nämnden och att det, om det är påkallat med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet, får sitta sex i nämnden.
Möjligheterna att förstärka tingsrättens sammansättning infördes år 1976
(prop. 1975/76:64, JuU 18, rskr 124). Det ansågs att behov av en utökad
sammansättning emellanåt kunde föreligga för att undvika att rätten, t.ex.
vid sjukdom, förlorar sin domförhet. Den dåvarande departementschefen betonade emellertid att den förstärkta juristsammansättningen endast
borde komma i fråga i undantagsfall, där olägenheterna av att huvudflör-
handlingen måste göras om framstod som särskilt stora, och att det inte var meningen att domstolarna slentrianmässigt skulle ha dubblerad juristsam-
mansättning så snart en rättegång beräknades pågå fyra veckor.
Som anförs i promernorian kvarstår behovet av att i vissa mål kunna
utöka tingsrätten med en extra lagfaren ledamot och en nämndeman,
antingen samtidigt eller var för sig, även om sådana ändringar i fråga om
tingsrätternas domförhet som jag har förordat i det föregående genomförs. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Tingsrätten bör därför ges möjlighet att, i de fall rätten är domför med tre nämndemän. sätta in en fjärde nämndeman om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet. Nuvarande möjlighet att förstärka en femmannanämnd med ytterligare en nämndeman
bör givetvis bestå. |
Jag förordar att I kap. 3 och 4 §§ RB ändras i enlighet med det anförda.
2.1.6 Domförhet i tingsrätt vid förfall.
Departementsförslaget: En tingsrätt skall även med de föreslagna dom-
förhetsreglerna fortsätta att vara domför om det efter huvudförhandlingens början inträffar förfall för en nämndeman. Om rätten från början är domför
med tre nämndemän, får alltså handläggningen i detta fall slutföras med
endast två nämndemän. Är målet av sådan beskaffenhet att fem nämndemän skall delta, är rätten vid förfall domför med fyra.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i princip med departementsförslaget (promemorian s. 16).
Remissinstanserna: Meningarna är delade bland dem som yttrat sig i frågan. Somliga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran, medan
andra avstyrker under anförande att medverkan av endast två nämndemän innebär en alltför svag sammansättning.
Skäl för departementsförslaget: Enligt gällande ordning skall som nämnts fem sitta i tingsrättsnämnden (1 kap. 4 § RB). Rätten är emellertid domför med fyra i nämnden om det inträffar förfall för en nämndeman
sedan huvudförhandlingen har påbörjats. Vid huvudförhandlingens början måste alltså rätten vara fulltalig. Rätten behåller inte sin domförhet om den
lagfarne ledamoten får förfall. I de sällsynta fall när två lagfarna ledamöter
sitter i rätten jämte nämnd behåller rätten sin domförhet om en av dem får förfall. Enligt promemorian behöver den säkerhetsventil som det innebär att rätten förblir domför trots att en nämndeman får förfall inte anlitas särskilt
ofta. Det är enligt promemorian emellertid av stort praktiskt värde att ha denna utväg med tanke på de kostnader och olägenheter som parter, domstolen och ibland även andra förorsakas av att en huvudförhandling: måste avbrytas på grund av bristande domförhet och, i värsta fall, tas om
från början vid ett senare tillfälle. Det sägs därför vara angeläget att behålla
motsvarande regler om domförhet vid förfall även efter en nedskärning av antalet nämndemän.
Jag vill för min del instämma i att det från processekonomisk synpunkt framstår som angeläget att man behåller en möjlighet att fortsätta en
huvudförhandling trots att en nämndeman får förfall. Jag kan visserligen hysa förståelse för den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att en sammansättning med en juristdomare och endast två nämndemän är
väl liten. Det bör emellertid erinras om att det enligt mitt förslag inte är fråga om att gå ned till två nämndemän i de grövsta brottmålen. där ju sammansättningen med fem nämndemän föreslås bibehållen. Med hänsyn härtill och till att förfall för en ledamot av rätten under pågående huvudför-
handling i praktiken är sällan förekommande, anser jag det godtagbart att
tingsrätten även med de föreslagna domförhetsreglerna bibehåller sin dom-
förhet vid förfall för en nämndeman. Det åligger emellertid domstolen att från fall till fall noga pröva om huvudförhandlingen bör fortsätta med det lägre antalet nämndemän.
Reglerna i I kap. 3 och 4 88 RB bör ändras i enlighet med det anförda.
2.2 Frågor om länsrätternas domförhet 2.2.1 Utgångspunkter
Sedan år 1971 deltar nämndemän i rättskipningen i länsrätt — tidigare länsskatterätt och länsrätt (prop. 1971:14, CU 9, rskr 52). Rätten är därvid domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Nämndemännen har individuell rösträtt. Fler än fyra nämndemän fär inte sitta i rätten. I viss utsträckning är länsrätten dock domför med en lagfaren domare ensam. Länsrätten behåller inte sin domförhet om nämndemännens antal blir lägre
än tre. Reglerna om länsrättens domförhet finns i 17 och 18 §§ lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
I det nyss nämnda lagstiftningsärendet förordade lagrådet att både omröstningsreglerna och bestämmelserna om antalet nämndemän skulle få samma utformning som beträffande tingsrätterna. Propositionsförslaget kom dock att få det innehåll som sedermera blev lag. I riksdagen väcktes
en motion som innebar att antalet nämndemän borde vara fyra, dock med
bibehållen domförhet vid förfall för en av nämndemännen. Avsikten var att rätten i normalfallet skulle ha ett udda antal röstande och lika röstetal alltså kunna undvikas. Civilutskottet, vars yttrande godtogs av riksdagen, utta-
lade bl.a. att man ansåg det lämpligt att t.ex. relativt okomplicerade mål
kunde handläggas med tre nämndemän (CU 1971:9 s. 14). Därvid förutsatte utskottet att mer svårbedömda mål alltid avgjordes med fyra nämndemän.
Länsrätterna låter ofta fyra nämndemän ingå i rätten. Anledningen till detta är främst att man inte vill riskera att domförheten brister, exempelvis på grund av jäv hos någon nämndeman. I den tidigare nämnda promemorian (Ds Ju 1981:18) Underrätternas sammansättning föreslogs att antalet nämndemän i länsrätt skulle minskas till normalt tre, i överensstämmelse med vad som förordades för tingsrätternas del. Vidare föreslogs att länsrätten skulle få slutföra handläggningen av ett mål även om det inträtfar förfall för en nämndeman under handläggningens gång.
I det följande kommer jag mot den nu angivna bakgrunden att ta upp frågan om en anpassning av domförhetsreglerna för länsrätterna till vad jag tidigare förordat för tingsrätternas del.
2.2.2 Antalet nämndemän vid handläggning i länsrätt
Departementsförslaget: En länsrätt skall vara domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Endast om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet får fyra nämndemän sitta i rätten. Vid förfall för en nämndeman sedan handläggningen har påbörjats skall'rätten vara domför med två nämndemän.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i princip med departementsför-
slaget (promemorian s. 22—23).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt promemorieförslaget eller lämnat det utan erinran. Ett par remissinstanser har
avstyrkt förslaget. |
Skäl för departementsförslaget: När jag udigare behandlade frågan om tingsrätternas domförhet konstaterade jag att det av statsfinansiella skäl är nödvändigt att inte fler nämndemän deltar i handläggningen av ett mål än som är motiverat från saklig synpunkt. Detta gäller naturligtvis även för länsrätternas del. När det gäller tingsrätterna har jag ansett att en sammansättning med en lagfaren domare och tre nämndemän är tillräcklig i alla mål utom de grövsta brottmålen. Lagstiftarens ståndpunkt i fråga om länsrätterna är redan enligt nu gällande regler att denna sammansättning i princip är tillräcklig i alla sorters mål.
Tingsrätterna har vissa begränsade möjligheter att förstärka rätten med ytterligare en nämndeman. Förstärkningsmöjligheten gäller dock i huvudsak bara de vidlyftiga målen. För länsrätternas del är förstärkningsmöjligheten formellt obegränsad och används på många håll i praktiskt taget samtliga mål där nämndemän deltar. Med hänsyn till besparingsintresset är det viktigt att denna praxis ändras så att fyra nämndemän deltar endast när det är sakligt motiverat. Samma regler bör i princip gälla för båda processerna. Som påpekats under remissbehandlingen bör reglerna för fastighetstaxeringsprocessen anpassas till vad som gäller i länsrätterna i övrigt.
I enlighet med vad jag tidigare förordat för tingsrätternas del bör en
länsrätt behålla sin domförhet om -det inträffar förfall för en nämndeman
under pågående handläggning. Med hänsyn till förvaltningsprocessens konstruktion kan man — som påpekats vid remissbehandlingen — inte knyta rätten att fortsätta handläggningen till att huvudförhandling pågår
när förfallet inträder. Man får i stället ställä upp som krav att den handlägg-
ning i vilken nämndemännen deltar skall ha påbörjats.
Ett praktiskt problem tycks på vissa håll inom länsrätterna vara den
situationen att en nämndeman under handläggningen av ett mål finner sig jävig att delta i avgörandet. Det bör påpekas att den omständigheten att jäv
föreligger inte kan anses utgöra sådant förfall som medför att rätten bibehåller sin domförhet trots att en nämndeman avträder. Om det på grund av
några särskilda omständigheter skulle finnas anledning för länsrätten att befara att jävssituationer kan uppkomma under en session, kan det finnas skäl att utnyttja möjligheten att kalla en fjärde nämndeman till sessionen i enlighet med de regler som jag förordat i det föregående.
Reglerna i 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och i 21 kap. 8 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) om länsrätts domförhet bör ändras i enlighet med det anförda.
2.3 Antalet nämndemän vid domstolen
Departementsförslaget: Antalet nämndemän vid varje domstol skall be-
stämmas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Tanken är att den som fastställer domstolens arbetsordning även skall bestämma antalet nämndemän. .
Bakgrund och skäl för departementsförslaget: Enligt I kap. 4 & RB
ankommer det på hovrätten att efter tingsrättens hörande bestämma det
antal nämndemän som skall finnas i varje domsaga. För hovrätterna och de allmänna förvaltningsdomstolarna bestäms däremot antalet nämndemän av regeringen, förordningen (1976:696) om antalet nämndemän i hovrätt och kammarrätt samt förordningen (1979:591) om antalet nämndemän i länsrätt.
Inom regeringskansliet pågår ett fortlöpande arbete med att decentrali-
sera beslutsfattande från regeringen till myndigheterna. Bestämmandet av antalet nämndemän är enligt min mening en sådan fråga som inte behöver handläggas av regeringen utom beträffande den mellankommunala skatterätten, där ju regeringen själv utser nämndemännen.
Vid valet av beslutande myndighet förefaller det mig naturligt att anknyta till den myndighet som fastställer arbetsordningen för en domstol. Dessa
myndigheter får anses besitta sådana kunskaper om arbetsförhållandena
på de olika domstolarna som gör dem särskilt lämpade att handha frågan
om antalet nämndemän. |
Enligt domstolarnas instruktioner fastställer hovrätterna arbetsordning-
ar för tingsrätterna med undantag för de tre största tingsrätterna, som själva gör det. Motsvarande gäller för de allmänna förvaltningsdomsto-
larna. Hovrätterna och kammarrätterna fastställer sina egna arbetsordningar. Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om domstolarnas arbetsordningar berörs i 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 4 s. 69-70) och att jag där förordat att det nuvarande systemet behålls.
För att man skall få till stånd den önskvärda ordningen bör de regler som
nu finns i I kap. 4 § och 2 kap. 4 a § RB samt 13 och 17 §§ lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ersättas av en regel som anger att befogen-
heten att bestämma det antal nämndemän som skall finnas i varje domkrets
tillkommer regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En
bestämmelse av detta slag finns redan beträffande nämndemän i fastighets-
domstol i 6 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål.
När det gäller hovrätterna och kammarrätterna skall regeringen enligt nuvarande regler också bestämma hur många nämndemän som skall utses för varje län eller del av län inom domkretsen (4 kap. 5 § RB och 13 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). I samband med de ändringar jag nyss
förordat bör givetvis även öppnas möjlighet till delegation av denna befo-
genhet. | Jag vill tillägga att det även med de nyss förordade ändringarna i domförhetsreglerna i allmänhet torde vara lämpligt att behålla det nuvarande antalet nämndemän i de olika domkretsarna. En minskad tjänstgörings-
frekvens gör uppdraget mindre betungande samtidigt som ett stort antal lekmän även i fortsättningen kommer att vara engagerade i rättskipningen. De nuvarande lagreglerna om val av nämndemän är dessutom sä avfattade att det endast i ringa utsträckning är möjligt att minska antalet nämndemän i en domsaga.
Däremot är det inget som hindrar att man ökar antalet nämndemän. Utgångspunkten bör vara att nämndemännen får en väl avvägd tjänstgö-
ringstäthet. Någon allmängiltig regel för detta kan inte ställas upp. En ordning där varje nämndeman i sin schemalagda tjänstgöring deltar åtminstone en dag var sjätte vecka bör emellertid kunna tjäna som riktmärke. Den genomsnittliga tillströmningen av nämndmål och andelen mål som är vidlyftiga eller som i övrigt kräver extra rättegångsdagar är faktorer som
bör tas med i bilden. Dessutom bör beaktas förekomsten av tingsställen där lokalt rekryterade nämndemän tjänstgör. Självfallet bör en viss enhetlighet eftersträvas så att tjänstgöringen blir ungefär lika omfattande oberoende av var i landet som en nämndeman tjänstgör.
Jag vill understryka att den omständigheten att en nämndeman inte kan eller vill tjänstgöra i den omfattning som behövs inte bör vara skäl att öka antalet nämndemän. I allmänhet bör saken kunna ordnas under hand genom att domstolen samråder med nämndemännen. Föreligger bestående
svårigheter för en nämndeman att fullgöra sitt uppdrag som nämndeman bör han ställa sin plats till förfogande för nyval.
2.4 Frågan om polismän som nämndemän i de allmänna förvaltningsdomstolarna
Departementsförslaget: I lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar anges uttryckligen att polismän inte kan vara nämndemän i allmän förvaltningsdomstol.
Bakgrund och skäl för departementsförslaget: Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får enligt 20 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomsto-
lar inte vara nämndeman i kammarrätt eller länsrätt. En motsvarande regel gäller för mellankommunala skatterätten. En nämndeman i länsrätt får inte
samtidigt vara nämndeman i kammarrätt. Det ankommer på rätten att självmarit pröva den valdes behörighet. Upphör en nämndeman att vara valbar eller behörig förfaller uppdraget (21 § första stycket lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar). Enligt 4 kap. 6 § RB får lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller den som annars har till uppgift att
föra andras talan inför rätta inte vara nämndeman 1 tingsrätt eller hovrätt.
Föreskriften om vilka funktionärer som inte får vara nämndemän i länsrätt och kammarrätt infördes år 1979 i samband med länsrättsreformen. Den motsvarades närmast av 9 § andra stycket lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt, som upphävdes genom länsrättsreformen. Den lagen byggde på förslag i en departementspromemoria (Stencil C 1970:3). Bestämmelserna om valbarhets- och behörighetsvillkor m.m. för nämndeman i skatterätt och länsrätt borde enligt promemorian (s. 58) utformas med motsvarande bestämmelser för nämndeman i allmän underrätt som mönster. Promemorians författningsförslag innehöll en föreskrift om att en lagfaren domare, tjänsteman vid länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta inte skulle få vara nämndeman vid skatterätt eller länsrätt. I promemorieförslaget var
alltså polisman uttryckligen undantagen.
Remissinstanserna hade inte något att invända mot att bestämmelserna om valbarhets- och behörighetsvillkor för nämndemän i skatterätt och länsrätt utformades efter mönster av motsvarande bestämmelser i RB.
Föredragande departementschefen uttalade (prop. 1971:14 s. 86) att be-
stämmelserna om: valbarhet och behörighetsvillkor för nämndemän i allt
väsentligt borde utformas 1 enlighet med förslaget i departementsprome- . morian. I lagförslaget i propositionen togs inte polisman upp men däremot tillades tjänsteman vid länsnykterhetsnämnden, länsläkare, biträdande länsläkare och socialvårdskonsulent bland de funktionärer som uteslöts från valbarhet. Frågan om polismans valbarhet berördes inte vid riksdagsbehandlingen (jfr CU 1971:9 s. 16).
När det gäller tolkningen av uttrycket ”tjänsteman vid - - - länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet” kan framhållas att enligt 30 § första stycket polisinstruktionen (1972:511) länsstyrelsen är den högsta polismyndigheten i länet. I 4 § poiisinstruktionen anges att som polisman räknas tjänsteman hos rikspolisstyrelsen som i sin tjänst är skyldig att fullgöra polisverksamhet, länspolischef, biträdande länspolischef, polismästare, polisöverintendent och polissekreterare som har genomgått polischefskurs I av polischefsutbildningen samt polis- eller kriminalkommissarie, polis- eller kriminalinspektör, polis- eller kriminalassistent. extra ordinarie polisman och extra polisman som har genomgått grundkursen vid polishögskolan. I den mån någon av dessa befattningshavare inte kan anses vara tjänsteman vid länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet är denne alltså trots sin egenskap av polisman behörig att vara nämndeman i allmän förvaltningsdomstol.
Vid 1981/82 års riksmöte väcktes en motion (1981/82:518) om att riksdagen hos regeringen skulle hemställa om förslag till en sådan ändring av gällande lag att det klart framgår att polisman vid polisdistrikt är behörig att vara nämndeman i länsrätt. Justitieutskottet inhämtade remissyttranden över motionen från kammarrätten i Stockholm, länsrätten i Stockholms län, rikspolisstyrelsen och Svenska polisförbundet. Kammarrätten och rikspolisstyrelsen avstyrkte medan polisförbundet tillstyrkte bifall till motionen. Länsrätten ansåg att reglerna om valbarhet beträffande nämn- , deman i allmän domstol och i allmän förvaltningsdomstol borde bli föremål för en gemensam Översyn. |
Justitieutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1982/83:5) bl.a. att det enligt utskottets mening var otillfredsställande att det räder osäkerhet rörande innebörden av gällande rätt i det hänseende som aktualiserats genom motionen. Denna osäkerhet borde undanröjas genom lagstiftning. I detta syfte borde enligt utskottets mening översyn ske av frågan om polismans valbarhet till uppdrag som nämndeman i länsrätt, kammarrätt och mellankommunala skatterätten. Som framkommit under remissbehandlingen finns det skäl som talar för och emot att en polisman bör vara valbar till nämndeman i sådan domstol. Under översynsarbetet borde skälen för och emot närmare belysas och övervägas. Även andra frågor om villkoren för valbarhet till uppdrag som nämndeman i skilda sammanhang borde kunna tas upp till behandling i syfte att få så enhetliga bestämmelser som möjligt. Det borde ankomma på regeringen att besluta om formerna för översynen.
För egen del anser jag det naturligt att en polisman inte bör komma i fråga som nämndeman i allmän domstol med tanke på polisens roll i brottmålsförfarandet. En polisman kommer emellertid i sin yrkesutövning på olika sätt i kontakt även med frågor som faller inom de allmänna förvaltningsdomstolarnas målområden, t.ex. vid omhändertaganden enligt lagstiftningen om vård av missbrukare och vård av unga. Polismän som
nämndemän skulle därför av parter i dessa domstolar kunna uppfattas som företrädare för motstående myndighetsintressen. De skäl som talar mot att polismän är nämndemän i de allmänna domstolarna talar därför i stor utsträckning även mot att de är nämndemän i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta valbarhetshinder bör klart framgå av lagtexten. Det bör alltså anges i 20 §,andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att polismän inte får vara nämndemän i allmän förvaltningsdomstol.
Länsläkarorganisationen avskaffades år 1981. Även om någon länsläkare på grund av vissa övergångsbestämmelser fortfarande kan ha sin ' befattning kvar torde något praktiskt behov av att bibehålla valbarhetshindret för länsläkare och biträdande länsläkare i det nyss nämnda lagrummet inte längre föreligga.
2.5 Frågan om den övre åldersgränsen för nämndemannauppdrag
Departementsförslaget: Den övre åldersgränsen för nämndemannauppdrag behålls. :
Bakgrund och skäl för departementsförslaget: Enligt 4 kap. 6 § första stycket RB är den som fyllt 70 år inte valbar till nämndeman i hovrätt eller tingsrätt. Motsvarande bestämmelse för nämndemän i allmän förvaltningsdomstol finns i 20 § första stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en nämndeman uppnår 70 års ålder under sin mandatperiod, " förfaller uppdraget. :
Regeln i RB om en övre åldersgräns på 70 år för nämndemän infördes år 1963 (prop. 1963:156, 1LU 27). I propositionen anförde departementschefen bl.a. följande:
Såsom första lagutskottet i ett förra året avgivet yttrande funnit, talar beaktansvärda skäl för att en övre åldersgräns stipuleras för valbarhet till nämndeman i allmän underrätt. Därmed ökas garantierna för att i nämnden icke kommer att sitta personer, som på grund av alltför hög ålder är mindre skickade att tjänstgöra såsom domare. Aven om de organ, som har att välja nämndemän, fullgör denna uppgift med stor omsorg, får likväl icke förbises, att det mången gång kan vara vanskligt att avgöra, huruvida en viss till nämndeman föreslagen person med hänsyn till sin ålder kommer att vara i stånd att under mandatperioden på tillfredsställande sätt fullgöra med nämndemansuppdraget förenade åligganden, särskilt som mandatperioden är så lång som sex år. |
Med hänvisning till bestämmelsen i RB har sedermera 70-årsgränsen införts för nämndemän i andra domstolar. Samma åldersgräns gäller f.ö. också i arrendenämnderna, hyresnämnderna och taxeringsnämnderna.
I en motion vid 1979/80 års riksmöte (mot. 1979/80:1039) yrkades att
riksdagen hos regeringen skulle begära att tillämpliga lagar och förordningar ändrades så att ingen övre åldersgräns fastställdes för innehav av offent- 3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 126 |
liga uppdrag. Enligt motionen kan man ibland inte dra tillräcklig nytta av äldre personers livserfarenhet och kunnande på grund av att man har
beslutat om övre åldersgränser.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1980/81:8) uttalade konsti-
tutionsutskottet bl.a. följande:
Enligt utskottet bör huvudprincipen vara att inga övre åldersgränser
skall finnas för offentliga uppdrag. Detta är också det normala förhållan-
det. För förtroendemannauppdrag i domstolar och vissa domstolsliknande
organ har emellertid under 1960- och 1970-talen införts en sjuttioårsgräns.
Motivet synes då ha varit att man har velat öka garantierna för att inte uppdraget skall innehas av personer som på grund av alltför hög ålder är mindre skickade att tjänstgöra som domare. Utskottet har förståelse för detta motiv. Å andra sidan kan det med större tyngd hävdas att det även i dessa fall borde få ankomma på de organ som utser uppdragstagarna att utan lagfästa begränsningar av detta slag välja de personer som anses mest lämpade för uppdragen.
Även om starka skäl således synes tala mot att behålla de existerande övre åldersgränserna för offentliga uppdrag, kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas krav att utan närmare utredning slopa dessa gränser. Utskottet föreslår därför att regeringen får närmare pröva behovet av övre åldersgränser som villkor för valbarhet till offentliga uppdrag mot bakgrund av vad utskottet i det föregående anfört. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottsbetänkandet remissbehandlades samtidigt med promemorian
om underrätternas sammansättning och rapporten om nämndemännens tjänstgöringsförhållanden. Så gott som alla remissinstanser som uttalade sig i denna fråga avstyrkte ett avskaffande av 70-årsgränsen.
För nämndemannauppdrag är det, som jag anfört i det föregående, av största betydelse att uppdragstagarna har en bred folklig förankring. Det kan därför inte komma i fråga att utan tungt vägande skäl genom valbarhetsvilikor utesluta stora grupper av medborgare. För min del anser jag
dock att de skäl som år 1963 ansågs tala för införandet av en övre ålders-
gräns för nämndemän alltjämt är bärande. Jag vill tillägga att en av de
ojämnheter i nämndemannakårens sammansättning som särskilt påtalats är
att genomsnittsåldern är markant högre bland nämndemännen är bland befolkningen i övrigt. Ett slopande av den övre åldersgränsen kan befaras
förstärka detta förhållande. Det kan här påpekas att en undersökning om
nämndemännens tjänstgöringsförhållanden visar att ålderspensionärerna
redan nu utgör en lika stor andel av nämndemannakåren som av befolk-
ningen i övrigt.
Jag vill f.ö. erinra om att de lagfarna domarna är skyldiga att avgå med
pension från sina tjänster vid 67 års ålder. Även om det förekommer att
domstolarna anlitar pensionerade domare för förstärkningsändamål torde det vara sällsynt att man därvid anlitar domare som fyllt 70 år.
Jag förordar alltså att man behåller de nuvarande reglerna om åldersgräns för nämndemän.
3¶Kostnadsfrågor
Kostnaderna för nämndemannaersättningar i tingsrätt och hovrätt uppgick budgetåret 1981/82 till 38,7 milj. kr. och i länsrätt och kammarrätt till
7.7 milj. kr. I 1983 års budgetproposition har jag angett att en minskning av
antalet nämndemän kan medföra en kostnadsminskning med (12,5 + 1,5)
14 milj. kr. Det förhållandet att fem nämndemän alltjämt kommer att tjänstgöra i tingsrätt i vissa mål påverkar inte denna beräkning. För dom-
stolsverket och domstolarna uppkommer dessutom vissa mera marginella besparingar på det administrativa området.
4 Ikraftträdande m.m.
Jag förordar att de nya reglerna får träda i kraft den 1 juli 1983. I övergångshänseende bör i fråga om tingsrätterna föreskrivas att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om sådana huvudförhandlingar som
har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar. Vad nu sagts om huvudförhandlingar gäller i fråga om länsrätterna i stället handläggning, i vilken
nämndemän deltar.
5¶Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i giftermålsbalken,
WIN lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
RB lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
lag om ändring i vattenlagen (1918:523),
NA lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,
7. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472), 8. lag om ändring i brottsbalken, | .
9. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare,
10. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,
11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) samt
12. lag om ändring i vattenlagen (1983:000). I fråga om förstaget under 4 har jag samrått med chefen för finansdepar-
tementet. |
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
6¶Specialmotivering
6,1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
I kap. 3§ . I första stycket föreslås endast språkliga ändringar.
Andra stycket innehåller f.n. huvudregeln för tingsrättens sammansätt-
ning i brottmål, dvs. att rätten skall bestå av en lagfaren domare och
nämnd. Vidare regleras möjligheten att förstärka rätten med en extra lagfaren ledamot vid långvariga huvudförhandlingar.
I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.3) föreslås domförhetsregeln ändrad så att tingsrätten vid huvudförhandling i brottmål normalt skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. I
mål om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år
skall dock enligt andra meningen i andra stycket en lagfaren domare och fem nämndemän sitta i rätten.
När det gäller att bedöma frågan om den större sammansättningen
behövs i ett enskilt fall torde de allra flesta mål inte bereda några svårigheter. Bedömningen skall normalt utgå från åklagarens brottsrubricering i:
stämningsansökningen. Skulle tingsrätten i något enstaka fall vid gransk-
ningen av stämningsansökningen finna att målet sannolikt rör ett grövre
brott än vad rubriceringen ger vid handen, bör fem nämndemän delta. Om t.ex. åtalet justeras under huvudförhandlingen till att avse ett brott med
minimum två års fängelse i straffskalan kan förhandlingen nämligen inte fortsätta med tre nämndemän. Det bör påpekas att den större sammansättningen inte bör användas i
. mål om sådana brott där det finns en generell möjlighet att underskrida en
strafftid om två års fängelse. Detta medför att mål om t.ex. ett försöksbrott
till följd av regeln i 23 kap. 1 § andra stycket brottsbalken alitid bör handläggas med tre nämndemän oavsett vilket minimistraff som är stadgat för ett fullbordat brott av samma art. De straffnedsättningsgrunder, som kan komma i fråga enligt reglerna i 33 kap. brottsbalken och som mer är
hänförliga till situationen i det enskilda målet. bör däremot inte inverka på
frågan om rättens sammansättning i det nu aktuella hänseendet. " TI andra styckets sista mening upptas — i enlighet med vad som anförts i avsnitt 2.1.5 i den allmänna motiveringen — en regel om möjlighet att under vissa omständigheter förstärka rätten med en nämndeman. Regeln motsvarar i sak nuvarande andra meningen i 4 § andra stycket. Den föreslagna lydelsen avser att täcka både det fallet att rätten är domför med tre nämndemän och den situationen att fem nämndemän är ett minimikrav. " Om förutsättningarna för en utökning av antalet nämndemän — vilka i sak
helt överensstämmer med gällande rätt — är uppfyllda. får alltså rätten
bestå av en lagfaren domare och fyra nämndemän resp. en lagfaren domare och sex nämndemän. |
Till tredje stycket har överförts den nuvarande regeln i andra styckets andra mening om att två juristdomare under vissa omständigheter får ingå i rätten. Regeln har endast jämkats redaktionellt.
I ett nytt fjärde stycke upptas en regel om att tingsrätten skall anses domför även om det under huvudförhandlingen inträffar förfall bland nämndemännen. Regeln motsvarar nuvarande 4 § andra stycket sista meningen. Av skäl som angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.6)
skall principen om bibehållen domförhet vid förfall gälla oavsett om tings-
rätten från början var domför med tre eller fem nämndemän.
Reglerna om ensamdomarkompetens i nuvarande tredje stycket föreslås utan ändringar få bilda ett nytt femte stycke.
I kap. 4§
I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2 3) bör befogenheten att bestämma antalet nämndemän i en domsaga tillkom-
ma regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Paragrafens första stycke har ändrats i enlighet med det sagda.
Paragrafens andra stycke innehåller f.n. regler om bl.a. antalet nämndemän i nämnden, om förstärkning av rätten med en nämndeman och-om domförhet trots förfall för en hämndeman. Dessa regler | har i förslaget
flyttats till I kap. 3 §.
2 kap. 4 a § och4 kap. 5 §
I paragraferna finns bestämmelser om att regeringen skall bestämma
antalet nämndemän 1 varje hovrätts domkrets och fastställa hur många nämndemän som skall utses för varje län eller del av län som ingår i domkretsen. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör
regeringen ha möjlighet att delegera dessa uppgifter. Reglerna har ändrats i enlighet med det sagda. Dessutom har första stycket i 2 kap. 4 a § genomgått vissa redaktionella ändringar.
4 kap. 148
Paragrafen behandlar bl.a. parternas rätt att göra jävsinvändning mot domare. Tredje styckets sista mening innehåller en särregel i fråga om
särskild ledamot av nämnd. Som påpekats vid remissbehandlingen av
promemorian bör denna särregel upphävas i samband med att nämnde-
männen i tingsrätterna får individuell rösträtt och fullt självständig ställ-
ning. En fråga om jäv mot en tingsrättshämndeman kommer alltså enligt förslaget att kunna väckas även i högre rätt, på samma sätt som nu är fallet när det gäller jäv mot t.ex. en juristdomare eller en nämndeman i hovrätt
(jfr 49 kap. 7 § i det följande).
Det föreslås också vissa språkliga justeringar i tredje stycket.
29 kap.
Kapitlet innehåller regler för omröstningsförfarandet i brottmål. Reglerna i I, 3, 4 och 6 §§ föreslås ändrade med anledning av förslaget om
individuell rösträtt för tingsrättsnämndemän. Den nuvarande 7 8 innehåller
en bestämmelse om nämndens ansvar för domen i de fall där nämnden har bestämt utgången i målet. I enlighet med vad som sägs i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.1.4) kommer nämndemännens ansvar för domen
med den föreslagna ordningen inte att skilja sig från det som en juristdo-
mare har. Regeln i 7 § föreslås mot denna bakgrund upphävd.
18 I denna paragraf ges regler för omröstning i brottmål. Första stycket har jämkats redaktionellt. Nuvarande andra stycket behandlar omröstningsordningen i tingsrätt när nämnd medverkar. Bestämmelserna är avpassade
för en nämnd med kollektiv rösträtt. Det föreslås att stycket upphävs och
att behövliga bestämmelser i stället tas upp i nuvarande tredje stycket.
I det nuvarande tredje stycket finns bestämmelser om omröstning i andra
fall än när nämnd deltar i tingsrätt. Där stadgas att den yngste i rätten eller,
i förekommande fall, referenten i målet först skall säga sin mening, att
voteringen därefter skall ske i åldersordning i rätten samt att när nämndemän ingår i hovrätt dessa skall säga sin mening sist. I förslaget har denna reglering av omröstningsordningen behållits och stycket gjorts generellt tillämpligt. Detta innebär att samma bestämmelser kommer att gälla för omröstning i både hovrätt och tingsrätt, oavsett hur rätten är sammansatt. På samma sätt som gäller nu skall nämndemännen rösta sist.
I övrigt har en viss språklig bearbetning gjorts.
3§
Paragrafen innehåller bestämmelser om röstsammanräkning i brottmål. De två första styckena ger regler om kollektiv omröstning av nämnd när
sådan ingår i tingsrätten. Dessa stycken föreslås bli upphävda. Den gällande lydelsen av tredje stycket avser röstsammanräkningen i brottmål i andra fall än när nämnd medverkar i tingsrätten. Dessa regler
avser individuell rösträtt och gäller f.n. endast vid omröstning i brottmål i
hovrätt. Det föreslås att reglerna skall gälla också för tingsrätterna oavsett
om en eller två juristdomare deltar och oavsett antalet nämndemän. Vidare
har språket moderniserats.
4 och 6 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om röstsammanräkning i vissa fall
vid flera skiljaktiga meningar än två och om omröstning i vissa särskilda
frågor. Sista meningen i 6 8, vari hänvisas till bestämmelser som tar sikte
på kollektiv rösträtt för nämnd och som nu föreslås upphävda, har utgått i
förslaget. I övrigt har gjorts vissa redaktionella och språkliga ändringar i paragraferna.
49 kap. 7§
Paragrafen innehåller regler om förbud mot att överklaga en underrätts
beslut i vissa fall. Där upptas bl.a. det fallet att underrätten ogillat jäv mot
en särskild ledamot av nämnd. Som påpekats vid remissbehandlingen finns
det inget skäl att ha kvar detta fullföljdsförbud när nämndemännen nu ges
individuell rösträtt och fullt självständig ställning. Ett beslut om ogillande av jäv mot en tingsrättsnämndeman bör i stället följa de regler som gäller för motsvarande beslut i fråga om juristdomare. Paragrafen har justerats i
enlighet med det sagda. Vidare föreslås en språklig modernisering.
6.2 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken
15 kap. 298 Paragrafen innehåller f.n. vissa bestämmelser om tingsrättens samman-
sättning i familjerättsliga tvistemål. Övriga regler i detta hänseende finns
f.n. i 30 § första stycket första meningen. |
Enligt förslaget sammanförs alla regler om tingsrättens sammansättning i
de aktuella målen till 29 §. I samband därmed har en viss redaktionell omdisposition ägt rum. Bl.a. har hänvisningarna till RB i stor utsträckning tagits bort och reglerna i stället skrivits in direkt i paragrafen.
Första stycket innehåller huvudregeln för tingsrättens sammansättning i de aktuella målen. Tingsrätten skall vid all handläggning som ej kan äga rum inför ensamdomare bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Regeln blir tillämplig vid sådan huvudförhandling, som ej hålls i förenklad
form enligt 42 kap. 20 § andra stycket RB, samt vid syn på stället. I fråga
om skälen för den föreslagna minskningen av antalet nämndemän från fem till tre hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 2.1.3.
I andra stycket regleras förutsättningarna för att förstärka rätten med en
extra nämndeman. Möjligheterna till sådan förstärkning är enligt förslaget
desamma som enligt gällande rätt (nuvarande I kap. 4 § andra stycket RB,
som är tillämpligt på grund av hänvisningen i 15 kap. 30 § giftermålsbal-
ken).
I tredje stycket upptas en regel om att tingsrätten skall anses domför trots att det under pågående huvudförhandling inträffar förfall bland nämndemännen. Regeln motsvarar i princip gällande rätt (1 kap. 4 § andra
stycket RB), dock med den ändringen att tingsrätten enligt förslaget blir domför med en lagfaren domare och endast två nämndemän (jfr den
allmänna motiveringen, avsnitt 2.1.6).
15 kap. 30 § .
I första stycket ges f.n. bestämmelser om nämndemännens antal i famil-
jerättsmål. Alla regler om tingsrätts domförhet i dessa mål har i förslaget
samlats i 29 8.
Paragrafens gällande lydelse föreskriver i övrigt vissa avvikelser från de
vanliga reglerna om överläggning och omröstning i tvistemål. Dessa avvikelser är dels att ordföranden vid överläggningen skall framställa saken och vad lag stadgar om den, dels att vid omröstning ordföranden först skall säga sin mening och sedan inhämta nämndens, dels att sammanräkning av rösterna vid skiljaktiga meningar skall ske enligt de nuvarande reglerna för brottmål i 29 kap. 3 § första stycket RB, dels att nämndemännen ansvarar för domen om denna bestämts av nämnden.
I första och tredje styckena föreslås jämkningar som betingas av förslaget om individuell rösträtt för nämndemännen.
När nuvarande regler för nämndemannamedverkan i familje mäl infördes
år 1971 gjordes röstberäkningen lika som för brottmålen. Därvid redovi-
sades inga närmare överväganden om hur omröstningsreglerna borde vara
beskaffade. Uppenbarligen ansägs det naturligt att — på samma sätt som
tidigare hade gällt vid häradsrätterna — ha en enda omröstningsregel när nämnd ingick i tingsrätt, oavsett om målet gällde brott eller familjerättsliga förhållanden. När det nu föreslås individuell rösträtt för nämndemännen är
det mindre lämpligt att behålla den rådande överensstämmelsen mellan
röstsammanräkning i brottmål och i familjerättsmål. Den lösning som ligger närmast till hands är att låta reglerna i 16 kap: RB om omröstning i tvistemål bli tillämpliga, dvs. att vid lika röstetal ge ordföranden utslagsröst. Detta åstadkoms genom att den nu gällande föreskriften i 15 kap. 30 § fjärde stycket giftermålsbalken om röstsammanräkning upphävs. I så fall kommer hänvisningen till tvistemålsreglerna i paragrafens första'stycke att gälla.
Bestämmelsen i femte stycket om nämndemännens ansvar för domen
när de bestämt utgången har utgått i förslaget. Skälen för detta har närmare
utvecklats i anslutning till 29 kap. RB.
15 kap. 30 a § |
I paragrafen, som behandlar hovrätternas domförhet i familjerättsmål. har gjorts vissa redaktionella och språkliga ändringar.
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar |
138§
I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om att regeringen bestämmer om ' antalet nämndemän i varje kammarrätts domkrets och fördelar dessa nämndemän mellan de län som ingår i domkretsen. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör regeringen ha möjlighet att delegera denna befogenhet. Reglerna har ändrats i enlighet med det sagda.
17§
Paragrafen innehåller bestämmelser om länsrätts domförhet och vissa regler av organisatorisk natur rörande nämndemän i länsrätt.
Enligt den nuvarande lydelsen av första stycket är länsrätt domför med
en lagfaren domare och tre nämndemän. Fler än fyra nämndemän får inte sitta i rätten.
Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2)
bör reglerna för länsrätternas domförhet i allt väsentligt nu samordnas med
motsvarande regler för tingsrätterna. I enlighet med det sagda föreslås i andra stycket som en förutsättning för att en fjärde nämndeman skall få
sitta i rätten — på samma sätt som för tingsrätternas del — att detta är behövligt med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild
omständighet. I den allmänna motiveringen har nämnts att det torde kunna bli aktuellt att tillämpa förstärkningsmöjligheten inför en sessionsdag då
det av någon särskild orsak finns misstanke om att jävssituationer kan uppkomma. Ytterligare en situation då regeln kan bli tillämplig är den att
målet kräver att nämndemännen deltar i handläggningen vid flera olika tillfällen, t.ex. dels vid en muntlig förhandling och dels vid ett eller flera
föredragningstillfällen avsevärt tidigare eller senare. Avsikten med för-
stärkningen skall givetvis vara att undvika bristande domförhet om en nämndeman är hindrad att delta i den fortsatta handläggningen.
I tredje stycket har införts en regel om att länsrätten bibehåller sin domförhet trots att det inträffar förfall bland nämndemännen efter det att handläggningen av ett mål börjat. Med uttrycket ”handläggning” avses i detta sammanhang den handläggning vid rätten i vilken nämndemännen deltar, antingen det är fråga om en muntlig förhandling eller en föredragning. Rätten att fortsätta handläggningen trots förfallet omfattar endast det aktuella målet, däremot inte andra mål som planerats in under sessionsda-
gen.
Det nuvarande andra stycket, som innehåller upplysningar rörande domförhetsregler i fastighetstaxeringsmål, har tagits upp oförändrat i ett nytt fjärde stycke.
I nuvarande tredje stycket finns bestämmelser bl.a. om att regeringen
bestämmer om antalet nämndemän i varje länsrätts domkrets. I enlighet med vad som anförts i'den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör rege-
ringen ha möjlighet att delegera denna befogenhet. Reglerna har ändrats i enlighet med det sagda och flyttats över till ett nytt femte stycke.
208 I paragrafen finns regler om vilka som är valbara till nämndemän i
länsrätter och kammarrätter. I andra stycket föreslås ett tillägg, varav
uttryckligen följer att polismän inte får vara nämndemän i dessa domstolar. Den närmare innebörden av förslaget har berörts i den allmänna motive-
ringen (avsnitt 2.4). Av skäl som nämnts i den allmänna motiveringen har
vidare det som sägs i regeln om länsläkare och biträdande länsläkare tagits bort.
6.4 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
21 kap. 8§ |
I paragrafen upptas regler för länsrättens sammansättning i mål om fastighetstaxering. Vissa ändringar föreslås i syfte att anpassa reglerna till vad som gäller i övrigt för länsrätternas del. Vidare har en redaktionell omdisposition av reglerna gjorts. |
I första stycket enligt förslaget upptas huvudregeln för länsrättens sam-
mansättning i mål om fastighetstaxering. Enligt denna skall rätten vid:
sådan handläggning, som ej kan ske inför ensamdomare i enlighet med reglerna i 18 8 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, bestå
av en lagfaren domare, en värderingsteknisk ledamot och två nämndemän.
I andra stycket behandlas möjligheterna att förstärka rätten med ytterligare en värderingsteknisk ledamot eller en nämndeman. Enligt gällande
rätt har länsrätten full frihet i detta hänseende. Den föreslagna regleringen innebär att utrymmet för att tillkalla ytterligare en ledamot anpassas till
vad som gäller i övriga mål vid länsrätterna. I den delen kan hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till 17 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Det bör observeras att det liksom enligt gällande rätt endast är tillåtet att tillkalla ytterligare en ledamot, antingen en värderings-
teknisk ledamot eller en nämndeman.
I tredje stycket upptas en regel om att rätten behåller sin domförhet trots
att en värderingsteknisk ledamot eller en eller två nämndemän får förfall. Regeln, som för fastighetstaxeringsmålens del är ny, innebär en anpassning till vad som föreslås gälla i övriga mål vid länsrätterna samt till .vad som redan nu gäller för mål vid tingsrätt och fastighetsdomstol (jfr prop.
1982/83:41). En förutsättning för att rätten skall vara domför trots förfallet är enligt förslaget att någon representant för varje kategori av ledamöter —
lagfaren ledamot. värderingsteknisk ledamot och nämndeman — sitter kvar i rätten. Har t.ex. antalet nämndemän från början varit två, får endast
förfall inträffa för den ene. Om rätten däremot utnyttjat den i andra stycket föreslagna möjligheten att anlita ytterligare en nämndeman, bibehålls dom-
förheten även om två av nämndemännen får förfall.
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastig-
hetsmål
128 Paragrafen innehåller regler för omröstning i fastighetsmål. Om det vid överläggning framförs skiljaktiga meningar, skall enligt första meningen tillämpas RB:s regler om omröstning i domstol med endast lagfarna leda-
möter, dvs. reglerna för omröstning i kollegial domstol. När nämndemännen i tingsrätterna enligt vad som tidigare anförts får individuell rösträtt,
kommer i RB i omröstningshänseende endast att finnas kvar regler för
kollegial domstol. Hänvisningen i första meningen framstår därvid som
mindre lämplig. Eftersom det i 2 § finns en allmän hänvisning för fastig-
hetsmålens del till reglerna för rättegången i allmän domstol, kan hela första meningen i förevarande paragraf utgå. I fråga om turordningen vid omröstning, som behandlas i paragrafens andra mening, måste däremot särregleringen finnas kvar. |
6.6 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523)
HH kap. 128
Paragrafen innehåller regler för omröstning i vattenmål. Av skäl som
angetts i specialmotiveringen till förslaget till lag om ändring i lagen
(1969:246) om domstolar i fastighetsmål kan första meningen, som hänvisar till RB:s regler för omröstning i kollegial domstol, utgå och ersättas av den allmänna hänvisningen till RB när det gäller handläggningen av vatten-
mål i It kap. I $ fjärde stycket.
6.7 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:000)
13 kap. 10 § I prop. 1981/82:130 har föreslagits en ny vattenlag, som avses ersätta
bl.a. 1918 års vattenlag. Riksdagsbehandlingen av förslaget är ännu inte avslutad. Det kan dock förutses att den nya vattenlagen kan träda i kraft den I januari 1984. I förevarande paragraf i förslaget finns regler för omröstning i vattenmål, vilka i sak är desamma som i nuvarande lagstiftning. Hänvisningen i paragrafens första mening till RB:s regler om omröstning i kollegial domstol bör — på samma sätt som tidigare föreslagits när det gäller 1918 års vattenlag — utgå och ersättas av den allmänna hänvisningen till RB:s regler i 13 kap. 2 § förslaget till ny vattenlag.
Ändringen bör träda i kraft samtidigt som den nya vattenlagen.
6.8¶Övriga ändringsförslag
Som nämnts i den allmänna motiveringen bör ordet ”nämnd”' i princip
ersättas med ”nämndemän”. Detta berör 38 kap. 6 § brottsbalken, 6 §
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, 51 och 52 88 militä-
ra rättegångslagen (1948:472), 10 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och 17 § bötesverkställighetslagen
(1979:189).
7 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till - . lag om ändring i rättegångsbalken, . lag om ändring i giftermålsbalken, II . lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 4. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 5. lag om ändring i vattenlagen (1918:523), 6. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, 7. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472), 8. lag om ändring i brottsbalken, 9. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, | 10. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, 11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) samt 12. lag om ändring i vattenlagen (1983:000).
8 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1983-03-02
Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, justitierådet Rydin, regeringsrådet Brink.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet Rainer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till |
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
. lag om ändring i giftermålsbalken,
ER . lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
4. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), 5. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),
6. lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden,
7. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472), 8. lag om ändring i brottsbalken,
9. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, |
10. lag om ändring i lagen (1969: 246) om domstolar i fastighetsmål, 11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189) samt 12. lag om ändring i vattenlagen (1983: 000).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Eklycke och hovrättsfiskalen Stefan Strömberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Övergångsbestämmelsen |
Övergångsbestämmelsen till lagen syftar endast på den handläggning med nämndemän som påbörjats före lagens ikraftträdande och fortsätter därefter. Med den utformning bestämmelsen fått i det remitterade förslaget kan den måhända uppfattas som gällande också mål där handläggning med nämndemän förekommit före ikraftträdandet men sedan av någon anledning inställts. Till undvikande av sådant missförstånd förordar lagrådet att övergångsbestämmelsen får följande lydelse: ” Äldre bestämmelser gäller alltjämt när den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning
till handläggningen.” |
Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) Övergångsbestämmelsen
Övergångsbestämmelsen torde böra ges samma lydelse som den lagrådet förordat vid förvaltningsdomstolslagen.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden Övergångsbestämmelsen
För att det skall vara otvetydigt att — när handläggning med nämnd påbörjats före lagens ikraftträdande och skall fortsätta därefter — de äldre domförhetsreglerna gäller förordar lagrådet en övergångsbestämmelse av samma lydelse som den lagrådet föreslagit beträffande förvaltningsdomstolslagen.
Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472)
Enligt förslaget skall ordet ”nämnd” i 52 § militära rättegångslagen (1948: 472) bytas ut mot ”nämndemän”. Motsvarande ändring bör göras också i 51 8.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare 108 |
Regleringen i denna paragraf enligt dess nuvarande lydelse avser endast tjänstgöring i tingrättsnämnd. Enligt den i remissen föreslagna utformningen kommer emellertid även nämndemän 1 hovrätt att omfattas, vilket inte torde vara meningen. Därför torde efter ordet ”tjänstgöring” i den föreslagna lydelsen böra inskjutas orden ”i tingsrätt”.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-03-10
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer. Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Thunborg |
Föredragande: statsrådet Rainer
Proposition om underrätternas sammansättning m. m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslagen till lag om ändring i rättegångsbalken, ES
lag om ändring i giftermålsbalken,
SJ lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
4. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152),
5. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523), 6. lag om ändring I lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsären-
7. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472),
8. lag om ändring i brottsbalken. 9. lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare, 10. lag om ändring i lagen (1969: 246) om domstolar i fastighetsmål, 11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189) samt 12. lag om ändring i vattenlagen (1983: 000). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
1¶De remitterade förslagen
Lagförslagen bör ändras i enlighet med vad lagrådet anfört. Därutöver bör ett par ändringar av redaktionell natur göras.
! Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 februari 1983.
2 Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m.m.
I detta avsnitt tar jag upplysningsvis upp vissa frågor om nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m. m.
2.1 Allmänt '
Nämndemän förekommer numera i en rad domstolar: tingsrätterna, hovrätterna, länsrätterna, kammarrätterna och den mellankommunala skatterätten. Det helt övervägande antalet nämndemän, omkring 6 000 av de totalt drygt 7 000 nämndemännen i dessa domstolar, tjänstgör i tingsrätterna. Det var först under 1970-talet som nämndemän infördes i andra domstolar än de allmänna underrätterna. På förvaltningsdomstolssidan finns de flesta nämndemännen, ca 1 000, i länsrätterna.
Nämndemän finns också i försäkringsrätterna. Det hundratal nämndemän som finns i dessa domstolar berörs inte här.
Det är i princip en medborgerlig skyldighet att åta sig uppdrag som nämndeman. Endast den som fyllt 60 år eller annars uppger giltigt skäl får vägra att ta emot ett sådant uppdrag. Valbar till nämndeman i tingsrätt och hovrätt är varje myndig svensk medborgare som inte har fyllt 70 år. En nämndeman skall vara kyrkobokförd i en kommun eller, såvitt gäller nämndemän i en överrätt eller en länsrätt, ett län som ingår i domkretsen för den domstol för vilken han väljs. Lagfarna domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polismän eller advokater eller de som eljest har till yrke att föra någon annans talan inför rätta får inte vara nämndemän vid allmän domstol (4 kap. 6 & RB). Beträffande nämndemän vid länsrätterna och kammarrätterna gäller — som framgått av lagrådsremissen — liknande inskränkningar enligt 20 § lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar. |
Ingen får samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt resp. i kammarrätt och länsrätt. Upphör en nämndeman att vara valbar förfaller uppdraget.
Nämndemän väljs för sex år. Hälften av nämndemännen väljs vart tredje år. Särskilda bestämmelser gäller för de nämndemän som deltar i länsrätt i mål om fastighetstaxering.
Nämndemän i tingsrätt väljs av kommunfullmäktige i de kommuner som ingår i domsagan. Nämndemän 1 fastighetsdomstol Utses av landstinget eller i några fall av kommunfullmäktige. Nämndemän i vattendomstol utses bland dem som är valda till nämndemän i fastighetsdomstol inom vattendomstolens domsområde.
Nämndemän i hovrätt, kammarrätt och länsrätt väljs av landstingen eller i några fall av kommunfullmäktige. Regeringen får för visst län förordna att
nämndemän för kammarrätt skall utses bland dem som har utsetts till
nämndemän i hovrätt. Sådana förordnanden gäller för samtliga län utom
Stockholms, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands samt Jönköpings län,
dvs. de län där det finns kammarrätter.
De tio nämndemännen i mellankommunala skatterätten utses direkt av
regeringen.
För alla nämndemannaval gäller enligt 4 kap. 7 § RB och 19 § lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar att valet under vissa förutsättningar skall vara proportionellt. | Ersättningen till nämndemännen regleras i förordningen (1982:814) om
ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstols-
väsendet m.m. Enligt denna utgår till nämndemän av allmänna medel
arvoden, reseersättning och traktamenten. Reseersättning och trakta-
mente utgår enligt de bestämmelser om reseförmåner som enligt kollektiv-
avtal gäller för statstjänstemän i allmänhet.
Arvode för sammanträde uppgår sedan den 1 juli 1981 till 220 kr. för
varje sammanträdesdag. Under vissa förutsättningar betalas sådant arvode
även för resdagar. Till nämndemän i länsrätt och mellankommunala skatterätten utgår även arvode för förberedelsearbete.
2.2¶Rapporten (Ds Ju 1981: 20) Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden
m.m.
Riksdagen beslöt i december 1979 om en undersökning av nämndemän-
nens tjänstgöringsförhållanden (JuU 1979/80:8, rskr 88).
I den motion (1978/79: 1183) som bildade utgångspunkt för riksdagens
beslut framhölls bl.a. att de politiska partierna när de utser nämndemän
borde eftersträva att nämndemännen får en så bred förankring som möjligt i samhället. Tjänstgöringsförhållandena och de ekonomiska villkoren för
nämndemännen måste — framhöll motionärerna — vara sådana att perso-
ner ur alla medborgargrupper kan åta sig uppdrag som nämndemän. Motionärerna uppgav att förhållandena nu är sådana att rekryteringen blir alltmera ensidig. Andelen icke förvärvsarbetande och stats- eller kommunalanställda angavs vara stor, särskilt i storstäderna. Enligt motionärerna
borde ersättningen till nämndemän utgå med belopp som motsvarar den förlorade arbetsförtjänsten. De pekade i denna del på möjligheten att knyta
an till reglerna om sjukpenning. Regeringen borde föranstalta om den
utredning som behövdes för att närmare utforma ersättningssystemet. Vid
utredningen borde det också tas upp andra frågor rörande nämndemännens
tjänstgöring av betydelse för möjligheten att bredda rekryteringen.
Justitieutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande att man av vissa statistiska uppgifter kunde utläsa att de icke förvärvsarbetan-
4 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 126
de och de stats- eller kommunalanställda bland nämndemännen var överre-
presenterade, i allt fall i de största städerna. Något underlag för slutsatsen
att detta gällde över lag fanns dock inte. Utskottet anförde vidare:
Enligt utskottets mening är det angeläget att lekmannamedverkan i dömandet utövas av personer av så många olika kategorier av medborgare
som möjligt. Orsaken till den snedrekrytering som enligt föreliggande
material synes förekomma torde kunna sökas bl.a. i de regler som gäller beträffande ersättningen till nämndemän och i deras tjänstgöringsförhållanden i allmänhet. Vissa grupper av medborgare torde sålunda inte kunna tjänstgöra som nämndemän utan att göra en ekonomisk förlust. Eftersom
bortfallet av inkomst också minskar underlaget bl.a. för tilläggspension
kan den gällande ordningen inverka negativt på nämndemännens framtida sociala trygghet. Nuvarande regler kan också i vissa fall leda till förlust av
semesterförmåner. Frågan om ersättningen till nämndemän och deras tjänstgöringsförhål-
landen i övrigt bör enligt utskottets mening med hänsyn till det anförda undersökas närmare. Undersökningen bör i första hand avse nämndeman-
nakårens sammansättning. Arbetet bör mynna ut i de förslag till ändringar i
gällande ordning som kan befinnas erforderliga för att säkerställa en allsi-
dig rekrytering. Arbetet bör ske med utgångspunkt i att nämndemannaupp-
draget har karaktär av förtroendeuppdrag. I övrigt bör övervägandena ske förutsättningslöst, t.ex. då det gäller reglerna om ersättning.
Regeringen beslöt i september 1980 att översynen av nämndemännens
tjänstgöringsförhållanden skulle inledas genom att nämndemannakårens
sammansättning och nämndemännens tjänstgöringsförhållanden kartlades
samt genom att orsakerna till nämndemannakårens nuvarande samman-
sättning analyserades. För detta ändamål tillsattes en projektgrupp inom justitiedepartementet.
Projektgruppen redovisade i september 1981 resultatet av sitt arbete i en rapport (Ds Ju 1981:20) Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m.m. Redovisningen byggde bl.a. på en enkät till ett urval av nämndemännen och frågor till olika berörda domstolar. Av rapporten framgår bl.a. följande.
Genomsnittsåldern är markant högre bland nämndemännen än bland
befolkningen i övrigt. Medan 6392 av befolkningen i åldern 20-70 år är
under 50 år utgör denna åldersgrupp endast 242 av nämndemännen vid tingsrätt. De nämndemän i tingsrätt som är över 60 år utgör 43 46 av tingsrättshämndemännen. Ser man till totalbefolkningen utgör denna åldersgrupp endast 18 4.
Nämndemannakåren är inte representativ i fråga om könsfördelningen, utan det finns fler män än kvinnor bland nämndemännen. Andelen kvinnor
i nämndemannakåren är totalt 38 26. Största andelen finns bland tingsrätts-
nämndemännen, där den är 39 Ze. I länsrätterna är andelen kvinnor endast
222.
Fördelningen på yrkesgrupper skiljer sig från befolkningen i övrigt i framför allt tre avseenden. Andelen lantbrukare är klart större bland nämndemännen. Andelen industriarbetare är klart mindre. En grupp som kan karakteriseras som allmänt administrativt verksamma och lärare är överre-
presenterad. - Andelen icke förvärvsarbetande är 27 Ze, varav 19 Zz ålderspensionärer. Ålderspensionärerna utgör samma andel av nämndemannakåren som av befolkningen i övrigt.
När det gäller nämndemännens anställningsförhållanden visar undersökningen att de offentligt anställda är överrepresenterade. Deras andel av
nämndemannakåren är dubbelt så stor som deras andel av befolkningen i övrigt (35 Zz mot 17 46). De privatanställda är underrepresenterade (19 mot 35 §e av befolkningen i övrigt). Nämndemännen har i allmänhet högre inkomster än befolkningen i öv-
rigt.
Den vanligaste tjänstgöringsfrekvensen bland tingsrättshämndemännen
är 11—20 dagar om året (37 72). Endast 22 26 av nämndemännen tjänstgör
mer än så. I allmänhet är tjänstgöringen fastlagd i halvårs- eller helårsscheman, jämnt fördelad över året. Andelen nämndemän med hög tjänstgöringsfrekvens är störst i de äldre åldersgrupperna.
Åtskilliga nämndemän har andra offentliga uppdrag vid sidan av nämndemannauppdraget. Nästan var fjärde nämndeman har fler än tre andra uppdrag.
De allra flesta av de nämndemän som förvärvsarbetar får avdrag med hela lönen för de dagar de tjänstgör som nämndemän. Undantaget är främst de statligt anställda, som får avdrag med högst 11 Zz av lönen. Det
nuvarande nämndemannaarvodet, 220 kr.. motsvarar löneavdraget vid en
årsinkomst -av drygt 55 000 kr. De flesta förvärvsarbetande nämndemän har högre inkomster.
I sin analys av undersökningsresultatet anförde projektgruppen bl.a.
följande. | ”
Undersökningen visar att de bl.a. I riksdagen uttalade farhågorna för att nämndemannakåren inte är så allsidigt sammansatt som är önskvärt i viss utsträckning är berättigade. Det finns en viss överrepresentation av män. Genomsnittsåldern är markant högre bland nämndemännen än bland be-
folkningen i övrigt även om ålderspensionärerna inte är fler än vad som
motsvarar deras andel av totalbefolkningen i övrigt. De offentligt anställda är fler och de privatanställda färre, inte minst i storstadsområdena. Industriarbetarna är färre och lantbrukarna fler. Däremot är de icke förvärvsar-
betande färre bland nämndemännen än bland befolkningen i övrigt.
I de olika lagstiftningsärenden där nämndemannafrågor har behandlats under senare år har betonats att lekmannamedverkan bör utövas av så många olika kategorier av medborgare som möjligt. Samtidigt finns emellertid ett av lagstiftaren uttalat intresse av att nämndemännen skall besitta
moget omdöme och allmän livserfarenhet. Att nämndemännen fullt ut
skulle representera ett statistiskt genomsnitt av totalbefolkningen synes mot denna bakgrund knappast ha varit avsett. Här kan också erinras om
att den som är över 70 år inte får väljas till nämndeman. Det är olika politiska församlingar (kommunfullmäktige och landsting) som väljer nämndemännen. I praktiken är det de politiska partierna som
genom sina nomineringar avgör vilka som kommer att väljas. Projektgrup-
pen har inte närmare undersökt vilka kriterier som partierna går efter vid
sina nomineringar. Genomgående synes emellertid vara att man vänder sig till personer som är eller har varit aktiva inom resp. parti. Nämndemanna- » kårens sammansättning blir härigenom på sätt och vis en återspegling av
den politiskt verksamma delen av befolkningen.
Ett annat förhållande, som främst har betydelse för åldersfördelningen, är en tendens bland de politiskt aktiva att avsluta sin verksamhet i det allmännas tjänst med ett uppdrag som nämndeman. Åtskilliga nämndemän innehar också sina uppdrag under lång tid.
De flesta domstolar har tjänstgöringsscheman som förutsätter att varje
nämndeman tjänstgör minst en gång i månaden. Inte sällan krävs ännu
tätare tjänstgöring. Dessa förhållanden gör det självfallet svårt för den som inte fritt disponerar sin tid att ställa upp som nämndeman. Det skulle mot
denna bakgrund kunna övervägas att sprida nämndemannauppdragen på
flera personer och på så sätt minska den särskilt för de yrkesverksamma betungande tjänstgöringstätheten. I detta sammanhang kan också framhållas betydelsen av i förväg uppgjorda tjänstgöringsscheman.
Det finns — främst bland tingsrätterna — ett behov av personer som kan ställa upp med kort varsel eller som kan medverka vid ibland långa rättegångar. Från samhällsekonomisk synpunkt är det självfallet gynnsamt om man här kan anlita pensionärer och andra icke förvärvsarbetande och inte
behöver rycka bort folk från deras ordinarie arbetsplatser.
Vid sidan av de tidigare angivna faktorerna torde de ekonomiska villkoren ha betydelse för rekryteringen. Arvodets höjd synes emellertid inte vara så utslagsgivande som ibland har antagits.
Vid överläggningar med företrädare för Nämndemännens Riksförbund framkom att man inom de politiska partierna söker verka för cen mera allsidig rekrytering av nämndemän. Bl.a. har andelen kvinnor ökat betydligt under senare år. Man undviker att förstagångsnominera personer som är över 60 år och arbetar aktivt för att rekrytera yngre och yrkesverksamma. Med tanke på de långa mandatperioderna, sex år, och benägenhe-
ten till omval är detta självfallet något som inte omedelbart kan få genomslag i rekryteringen. Detsamma torde gälla även andra åtgärder för att
bredda rekryteringen.
Rapporten remissbehandlades samtidigt med promemorian om underrät-
ternas sammansättning. Merparten av de remissinstanser som berörde rapporten vitsordade den bild av nämndemannakåren som där framkom och betonade vikten av att åtgärder vidtogs för att göra kåren mer representativ.
2.3 Föredragandens synpunkter
Det framgår klart av projektgruppens undersökning att nämndemannakåren inte i alla stycken är representativ för landets befolkning. Det finns
många orsaker till det. Att nämndemännens genomsnittsålder är högre än
befolkningens i övrigt torde som projektgruppen har anfört kunna bero på dels att nämndemannauppdraget ofta följer på en tidigare politisk verksamhet, dels att många nämndemän innehar sina uppdrag under lång tid. Utan
tvivel spelar det också in att vi här har att göra med en gammal och traditionsrik institution, där förändringar äger rum i långsam takt.
Den enskilda faktor som spelar den största rollen för nämndemannakårens sammansättning är troligen sättet att utse nämndemännen. De väljs av
kommunfullmäktige eller landstinget. I praktiken är det de politiska partierha som genom sina nomineringar avgör vilka som kommer i fråga. Enligt projektgruppen synes det genomgående vara så att partierna vänder
sig till personer som är eller har varit aktiva inom resp. parti. Detta innebär
självfallet en första begränsning av urvalet. Underlag saknas för att bedö-
ma vilka kriterier som härefter är utslagsgivande när man väljer bland de politiskt aktiva. Sammantaget innehåller emellertid systemet moment som i sig motverkar en mera exakt representativitet.
Projektgruppens undersökning har avsett sådana som redan är nämndemän. Personer som blivit erbjudna men avböjt att bli nämndemän har inte
omfattats av undersökningen. Vi vet alltså inte vilka dessa är och varför de har avböjt. Det finns dock knappast skäl att tro att nämndemannakåren skulle ha fått en påtagligt högre grad av representativitet om dessa perso-
ner i stället accepterat. |
Som en viktig orsak till att nämndemannakåren inte är allsidigt samman-
satt anges ofta att nämndemännens ekonomiska ersättning är för låg och
att löneavdragen skiftar beroende på vem som är deras ordinarie arbetsgivare. En industriarbetare får t.ex. som regel vidkännas fullt löneavdrag när
han tjänstgör som nämndeman medan anställda inom stat och kommun i' allmänhet får endast ett mindre avdrag. Å Rapporten visar också att de ekonomiska konsekvenserna av nämnde-
mannauppdraget är olika beroende på inkomst- och arbetsförhållanden. Sämst blir konsekvenserna för högt avlönade privatanställda. Mest gynna-
de kan pensionärer och andra icke förvärvsarbetande sägas vara, för vilka
ju några löneavdrag över huvud taget inte blir aktuella. Även om det, som projektgruppen anfört, antagligen är så att arvodet inte spelar någon avgörande roll för nämndemannakårens sammansättning, förekommer det för-
modligen medborgare som av ekonomiska skäl har avböjt att åta sig
uppdrag som nämndeman.
Med tanke på att nämndemännen i allmänhet rekryteras bland dem som
är eller har varit kommunalpolitiskt aktiva är det naturligt att se på vad som gäller för de förtroendevalda i kommunerna.
Enligt 2 kap. 29 § kommunallagen (1977: 179) får kommunfullmäktige besluta att till ledamöter och suppleanter i fullmäktige eller beredning skall i skälig omfattning utgå ersättning för resekostnader och andra utgifter som
föranleds av uppdraget samt arvode, pension och andra ckonomiska förmåner. Fullmäktige får däremot inte besluta att det skall utgå ersättning för
förlorad arbetsförtjänst. Motsvarande regler finns för förtroendemän inom landstinget.
Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) har i betänkandet
(SOU 1982:5) De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner
föreslagit åtgärder för att göra det politiska arbetet mera attraktivt och
därigenom förbättra förutsättningarna för en allsidig rekrytering. Ett av
förslagen var att det i kommunallagen skulle öppnas en möjlighet för
kommuner och landstingskommuner att besluta om ersättning för förlorad arbetsförtjänst till de förtroendevalda. Jag har erfarit att chefen för civilde-
partementet avser att senare i dag ta upp frågan om en proposition med förslag I huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén förordat.
Lagändringen avses träda i kraft den I juli 1983. I praktiken torde detta innebära att de nya ersättningsbestämmelserna skulle kunna börja tilläm-
pas i kommunerna under år 1984.
Som framgått av lagrådsremissen anser jag lekmannamedverkan vid domstolarna vara av stort värde. Lekmannainflytandet garanterar i princip
att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället. En viktig förutsättning för detta är givetvis att nämndemannakåren är representativ för medborgarna i samhället. Jag vill emellertid understryka att det varken är avsett eller ens möjligt att åstadkomma en
ordning där nämndemännen i det enskilda målet, i den enskilda domstolen
eller i landet i dess helhet kan företräda alla de skillnader i fråga om ålder,
kön, yrkestillhörighet, politisk uppfattning m.m. som förekommer i sam-
hället. Den främsta garantin för att nämndemännen har en folklig förankring är
det sätt på vilket de väljs. Valförsamlingarna — kommunfullmäktige och landstingen — har frihet att med beaktande av de i lagen uppställda behörighetskraven välja de män och kvinnor som de finner lämpliga som nämn-
demän. Att genom mer detaljerade valbarhetsföreskrifter eller genom något slags kvoteringssystem beskära valförsamlingarnas suveränitet kan inte komma i fråga. En annan sak är att man här liksom på andra områden bör eftersträva representativitet och undvika snedfördelningar. Men detta måste i allt väsentligt ankomma på valförsamlingarna och ytterst på de politiska par-
tierna. Jag anser mig kunna utgå från att partierna vid sina nomineringar så långt som möjligt försöker rätta till mera uppenbara ojämnheter, t.ex. den
- påfallande låga andelen kvinnor bland nämndemännen i länsrätt. Att öka antalet kvinnor bland nämndemännen är över huvud taget en viktig upp-
gift.
Beträffande rekryteringen av nämndemän vill jag peka på ytterligare en faktor av betydelse. Den minskning av antalet nämndemän i tingsrätt från fem till tre som jag har förordat i lagrådsremissen bör inte leda till att antalet nämndemän i domsagan minskar. Ett bibehållet antal leder till att
tjänstgöringen blir mindre betungande för den enskilde nämndemannen.
En minskad tjänstgöringsfrekvens från uppemot 20 tillfällen om året till ungefär 10 tillfällen om året skulle knappast göra nämndemännen mindre skickade att utföra sina uppdrag. Den minskade tjänstgöringsfrekvensen skulle däremot kunna bidra till att ytterligare bredda rekryteringsunderla-
get.
Genom det tidigare nämnda förslaget till ändring i kommunallagen kommer kommunerna att få möjlighet att betala ut ersättning för förlorad
arbetsförtjänst till de kommunala förtroendemännen. Det återstår att sc i
vilken utsträckning som kommunerna i dagens ekonomiska situation kommer att utnyttja denna befogenhet. Jag avser att följa utvecklingen härvidlag med uppmärksamhet.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med
vidtagna ändringar, :
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m. m.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
Bilaga I
Departementspromemorians
lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken!
dels att 29 kap. 7 § skall upphöra att gälla, dels att I kap. 3 och 4 &$. 29 kap. I, 3 och 4 88 skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse I kap.
38 Tingsrätt är i tvistemål domför Tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än med tre lagfarna domare. Flera än
fyra lagfarna domare må ej sitta i fyra lagfarna domare får inte silta i rätten. rätten.
I brottmål skall tingsrätt bestå av I brottmål skall tingsrätten bestå en lagfaren domare och nämnd. av en lagfaren domare och fre
Kan huvudförhandling i målet be- nämndemän. Kan huvudförhandräknas kräva minst fyra veckor, må ling i målet beräknas kräva minst dock två lagfarna domare och fyra veckor, får dock två lagfarna nämnd sitta i rätten. domare sitta i rätten förutom nämn-
demännen.
Om det behövs med hänsyn till
målets omfattning eller någon an-
nan särskild omständighet får fyra nämndemän sitta i rätten. Om det inträffar förfall för någon nämndeman sedan huvudförhandling har påbörjats är rätten domför med två nämndemän. Tingsrätt är domför med en lagfaren domare vid måls avgörande utan huvud- när mål avgörs utan huvudför-
förhandling, handling,
vid annan handläggning, som ej vid annan handläggning som inte
sker vid huvudförhandling eller syn sker vid huvudförhandling eller vid å stället, syn på stället,
vid sådan huvudförhandling i vid sådan huvudförhandling i
tvistemål... som hålles i förenklad tvistemål som hålls i förenklad
form, form, vid huvudförhandling och syn å vid huvudförhandling och syn på
stället i mål om brott för vilket icke stället i mål om brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter. är stadgat svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader,
under förutsättning utt svårare straff än böter inte döms ut. ! Senaste lydelse av 29 kap. 7 § 1976:560. ? Senaste lydelse 1975:1288.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I domsaga skola finnas nämnde- I domsaga skall det finnas så män till det antal, som hovrätten många nämndemän som hovrätten efter tingsrättens hörande bestäm- bestämmer efter att först ha hört mer. tingsrätten.
I nämnd skola sitta fem nämndemän. Om det är påkallat med hänsyn till målets omfattning eller annan särskild omständighet, må dock sex sitta i nämnden. Inträffar förfall för nämndeman sedan huvudförhandling påbörjats, är rätten domför med fyra i nämnden.
29 kap.
183"
Yppas vid överläggning till dom Om det vid överläggning till dom eller beslut skiljaktiga meningar, eller beslut framförs skiljaktiga meskall omröstning ske. ningar, skall omröstning ske.
I tingsrätt skall, om nämnd har säte i rätten först ordföranden och, om ytterligare en lagfaren domare Sitter i rätten, sedan denne säga sin mening. Ordföranden inhämte därefter nämndens mening.
Vid omröstning i annat fall skall Vid omröstningen skall den den yngste i rätten först yttra sig yngste i rätten först yttra sig. Däroch sedan var efter annan, såsom efter skall ledamöterna yttra sig allt de hava säte i rätten. Har målet eftersom de har säte i rätten. Om beretts av viss ledamot, säge han målet har beretts av en viss ledaförst sin mening. I hovrätt skall mot skall denne först säga sin medock, om nämndemän ingå i rätten, ning. Om nämndemän ingår i rätten dessa sist säga sin mening. skall dessa säga sin mening sist.
Envar angive de skäl, varå han Var och en skall ange de skäl grundar sin mening. som han grundar sin mening på.
38!
Yppas i tingsrätt, då rätten består av en lagfaren domare och nämnd, annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller, då i nämnden äro endast fyra, minst tre nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening; i annat fall gälle ordförandens.
Yppas, då tingsrätten består av två lagfarna domare och nämnd,
3 Senaste lydelse 1975:1288. + Senaste lydelse 1976:560. 5 Senaste lydelse 1981:214.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
annan mening än sådan som omfattas av de lagfarna domarna och förena sig, när sex sitta i nämnden, minst fem och eljest minst fyra nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening. I annat fall gälle den mening som omfattas av de lagfarna domarna. Förena sig dessa ej om en mening, gälle av deras meningar den som biträdes av de flesta av nämndemännen eller, om lika många biträda vardera meningen, den som är lindrigast; kan ej någon mening anses som lindrigare, gälle ordförandens. Om det erfordras, sker i fall som nu avses fortsatt omröstning inom. nämnden för att utröna hur många som biträda vardera meningen.
Vid omröstning i annat fall gälle Vid omröstning skall den mening den mening. som omfattas av mer gälla som omfattas av mer än hälfän hälften av ledamöterna. Har nå- ten av ledamöterna. Om någon megon mening erhållit hälften av rös- ning har erhållit hälften av rösterna terna och är denna den lindrigaste, och denna är den lindrigaste, skall gälle den meningen; vid särskild den meningen gälla. Vid särskild omröstning, huruvida = villkorlig omröstning huruvida rätten skall dom skall meddelas eller skyddstill- meddela villkorlig dom eller dösyn, skyddstillsyn jämte fängelse ma till skyddstillsyn, skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådö- jämte fängelse enligt 28 kap. 3 §& mas eller förordnande meddelas brottsbalken eller meddela förordom överlämnande till särskild vård, nande om överlämnande till särså ock eljest, då ej någon mening skild vård skall dock den mening kan anses som lindrigare, gälle gälla som har erhållit hälften av dock den mening, som erhållit hälf- rösterna, bland dem ordförandens. ten av rösterna och bland dem ord- Detsamma gäller i andra fall när förandens. inte någon mening kan anses som
lindrigare. |
48"
Yppas vid omröstning, som avses Om det vid omröstning enligt 3 8 i 3 § tredje stycket, flera än två me- finns flera än två meningar utan att ningar, utan att någon skall gälla, någon skall gälla, skall de röster Skola de röster, som äro ogynnsam- som är ogynnsammast för den tillmast för den tilltalade, sammanläg- talade läggas samman med de rösgas med de för honom därnäst ter som är därnäst minst förmånliga ' minst förmånliga och, om det er- för honom. Om det behövs skall fordras, sammanläggningen fortsät- sammanläggningen fortsättas efter tas efter samma grund, till dess nå- samma grund till dess någon megon mening skall gälla; kan ej någon ning skall gälla. Om inte någon me-
> Senaste lydelse 1976:560.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mening anses som ogynnsammare ning kan anses som ogynnsammare för den tilltalade, gälle den mening, för den tilltalade skall den mening för vilken rösterna äro flera än för gälla som har fått flest röster eller, annan, eller, om för flera meningar om det finns flera meningar som rösterna äro lika många, den som har fått lika många röster, den me-
biträtts av den främste bland dem. ning som biträtts av den främste som röstat för någon av dessa me- bland dem som röstat för någon av ningar. dessa meningar.
6 §”
Beträffande omröstning i fråga, Beträffande omröstning i frågor som hör till rättegången och ej som hör till rättegången och inte
avser ansvar eller som rör enskilt avser ansvar celler som rör enskilt
anspråk, så ock i fråga enligt 5 § anspråk samt i frågor enligt 5 § eller
eller om rättegångskostnad, gälle om rättegångskostnad gäller vad vad i 16 kap. är stadgat: angående som föreskrivs 1 16 kap. Beträffan-
häktning eller åtgärd, som avses i de häktning eller åtgärd som avses i 25-28 kap... äge dock vad i detta 25-28 kap. tillämpas dock bestämkapitel föreskrives om omröstning i melserna i detta kapitel om omröst-
fråga om ansvar motsvarande till- ning i fråga om ansvar. Om det i lämpning. Föres i brottmål talan brottmål förs talan om enskilt an-
om enskilt anspråk, vare rättens av- språk. skall rättens avgörande i görande i ansvarsfrågan bindande ansvarsfrågan vara bindande vid
vid prövningen av det enskilda an- prövningen av det enskilda ansprå-
språket. Har nämnd säte i rätten. ket.
skall även vid tillämpning av reglerna i 16 kap. gälla vad i I $ andra stycket och 3 § första och andra styckena i detta kapitel är stadgat.
Har nämnden enligt 3 § ensam bestämt rättens avgörande, svare för detta envar nämndeman, som med sin röst bidragit därtill.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före lagens ikraftträdande samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
7 Senaste lydelse 1975:1288.
2. Förslag till
Lag om ändring i giftermålsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om giftermålsbalken!
dels att 115 kap. 29 § ordet ”nämnd" "skall bytas ut mot ”nämndemän”,
dels att 15 kap. 30 och 30 a §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
15 kap.
30 §
Hur nämnd säte i underrätt skola När nämndemän skall ingå i
i nämnden sitta nämndemän till det tingsrätt skall de vara så många antal som föreskrivs i I kap. 4 § som föreskrivs i I kap. 3 § rätteandra stycket rättegångsbalken. I gångsbalken. I sådana fall skall visådant fall skola vidare följande av- dare följande avvikelser gälla från vikelser gälla från vad som eljest är vad som annars är föreskrivet om
föreskrivet om överläggning och överläggning och omröstning i tvis-
omröstning i tvistemål. temål. : Ordföranden skall vid överlägg- Ordföranden skall vid överlägg-
ningen framställa saken och vad lag ningen framställa saken och vad stadgar därom. som föreskrivs därom i lagen.
Vid omröstning skall ordföran- Vid omröstning skall ordföran-
den först säga sin mening och där- den först säga sin mening. Därefter efter inhämta nämndens. skall han inhämta nämndemännens
mening.
Yppas annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller. då i nämnden äro endast fyra,
minst tre nämndemän om skälen
och slutet, gäller nämndens mening. I annat fall gäller ordförandens mening.
Har nämnden bestämt rättens avgörande, svarar för detta envar
nämndeman, som med sin röst bidragit därtill.
30 a§ Vid huvudförhandling i mål som Vid huvudförhandling i mål som avses i 29 § är hovrätt domför med avses i 29 § är hovrätt domför med tre lagfarna domare och två nämn- tre lagfarna domare och två nämn-
demän. Flera än fyra lagfarna do- demän. Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän få ej sitta mare och tre nämndemän får inte
i rätten. Har målet i underrätten av- sitta I rätten. Om målet i underrät-
gjorts utan nämnd, är dock hovrät- ten har avgjorts utan nämndemän, ten domför även med enbart lag- är dock hovrätten domför även med farna domare enligt vad som sägs I enbart lagfarna domare enligt vad
2 kap. 4 § första stycket rättegångs- som sägs i 2 kap. 4 § första stycket balken. rättegångsbalken.
! Balken omtryckt 1978:854.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Deltaga nämndemän enligt förs- Om nämndemän deltar enligt
ta stycket i målets avgörande, skall första stycket i målets avgörande,
vid överläggningen ordföranden el- skall vid överläggningen ordföranler, om målet beretts av annan lag- den eller, om målet har beretts av faren domare, denne framställa sa- en annan lagfaren domare, denne ken och vad lag stadgar därom. framställa saken och vad som före- Vid omröstning skall gälla vad som skrivs därom i lagen. Vid omröstär föreskrivet angående omröst- ning skall gälla vad som är föreskri-
ning i tvistemål. Nämndemännen vet om omröstning i tvistemål. skola dock säga sin mening sist. Nämndemännen skall dock säga sin
mening sist.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före lagens ikraftträdande samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål
Härigenom föreskrivs att 3 och 12 §§ lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
3§ Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot
och två nämndemän. Om särskilda skäl föreligger, kan efter ordförandens bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.
1 måt eller ärende angående arrende, hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastighet består domstolen dock av två lagfarna leda-
möter och tre nämndemän. Teknisk ledamot får efter ordförandens be-
stämmande ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
En av de lagfarna ledamöterna skall vara ordförande i fastighetsdomsto-
len. Denne utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Den andre lagfarne ledamoten skall vara lagfaren domare i tingsrätten eller i annan
tingsrätt. Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Nämndemännen bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.
Om det sedan huvudförhandling
har påbörjats inträffar förfall för en
av de lagfarna ledamöterna eller
för en av nämndemännen eller, om
två tekniska ledamöter deltar, för
en av dem är rätten ändå domför.
! Lagen omtryckt 1974:1064. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:1064.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
128 Yppas vid överläggning skiljakti- Om det vid överläggning fram-
ga meningar, tillämpas rättegångs- förs skiljaktiga meningar, skall rät-
balkens regler om omröstning i tegångsbalkens regler om omröstdomstol med endast lagfarna leda- ning tillämpas. Vid omröstning
möter. Vid omröstning skall först skall först ordföranden säga sin meordföranden säga sin mening, där- ning, därefter den andre lagfarne leefter den andre lagfarne ledamoten, damoten, så den tekniske ledamo-
så den tekniske ledamoten och sist ten och sist nämndemännen.
nämndemännen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före lagens ikraftträdande samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
17 §
Länsrätt är domför med en lag- Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän faren domare och tre nämndemän
om inte annat följer av 18 §. Fler än om inte annat följer av 18 8.
fyra nämndemän får inte sitta i rät- Om det behövs med hänsyn till
ten. målets omfattning eller någon an-
nan särskild omständighet får fyra
nämndemän sitta i rätten.
Om det inträffar förfall för någon
nämndeman sedan huvudförhand-
ling har påbörjats är rätten domför med två nämndemän.
Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns, för-
utom i 18 8, bestämmelser i taxeringslagen (1956:623). Regeringen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje
län för tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan
nämndemännen efter samråd med dem.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före lagens ikraftträdande samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
! Lagen omtryckt 1979:165.
5¶Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att i 38 kap. 6 § brottsbalken! ordet ”nämnd” skall bytas ut mot ”nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden! ordet ”nämnd” skall bytas ut mot ”nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
7 Förslag till
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)
Härigenom föreskrivs att i 52 § militära rättegångslagen (1948: 472)!
ordet ”nämnd”' skall bytas ut mot ”nämndemän”
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
10 §
Förekommer i mål mot den som Om det i mål mot den som inte
ej fyllt tjugoett år anledning att = fyllt tjugoett år finns anledning att döma till annan påföljd än böter, - döma till annan påföljd än böter, böra för tjänstgöring i nämnd före- = bör för tjänstgöring företrädesvis
trädesvis anlitas nämndemän med = anlitas nämndemän med insikt och insikt och erfarenhet beträffande erfarenhet beträffande vård och vård och fostran av ungdom. fostran av ungdom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
! Senaste lydelse 1979:680. ! Senaste lydelse 1978:862. ! Senaste lydelse 1969:262 (jfr 1969:514).
. Prop. 1982/83:126 64
9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av böter
Härigenom föreskrivs att i 21 och 22 §§ lagen (1964:168) om förvandling av böter! ordet ”nämnd” skall bytas ut mot ”nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
! Senaste lydelse av 21 och 22 §§ 1969:260 tjfr 1969:513) lagens rubrik 1979:191.
Bilaga 2
De remitterade förslagen
1 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken!
dels att 29 kap. 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 4 a §, 4 kap. 5 och 14 §§, 29 kap. 1, 3,4 och 6 §§ samt 49 kap. 7 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I kap.
3§
Tingsrätt är i tvistemål domför En tingsrätt är i tvistemål domför
med tre lagfarna domare. Flera än med tre lagfarna domare. Flera än
fyra lagfarna domare må ej sitta 1 fyra lagfarna domare får inte sitta i
rätten. rätten.
I brottmål skall tingsrätt bestå av I brottmål skall tingsrätten bestå
en lagfaren domare och nämnd. av en lagfaren domare och fre
Kan huvudförhandling i målet be- nämndemän. I mål om åtal för
räknas kräva minst fyra veckor, må brott, för vilket inte är stadgat linddock två lagfarna domare och rigare straff än fängelse i två år. nämnd sitta i rätten. skall rätten dock bestå av en lag-
faren domare och fem nämnde-
män. Om det behövs med hänsyn
till målets omfattning eller någon
annan särskild omständighet, får
ytterligare en nämndeman utöver
vad som följer av första eller andra
: meningen sitta i rätten.
Kan huvudförhandlingen 1 ett
brottmål beräknas kräva minst fyra
veckor, får två lagfarna domare sit-
ta I rätten förutom nämndemännen.
Om det inträffar förfall bland
nämndemännen sedan huvudför-
handlingen har påbörjats, är rätten
domför med en lagfaren domare
och två nämndemän eller, i mål
som avses i andra stycket andra
meningen, med en lagfaren domare
och fyra nämndemän.
Tingsrätt är domför med en lagfaren domare när mål avgörs utan huvudförhandling,
vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller vid syn på stället,
vid sådan huvudförhandling i tvistemål som hålls i förenklad form,
! Senaste lydelse av 29 kap. 7 § 1976:560. ? Senaste lydelse 1982:1123. 5 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 126
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid huvudförhandling och syn på stället i mål om brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, under förutsättning att det inte finns anledning att döma till annan påföljd än
böter.
48 I domsaga skola finnas nämnde- Regeringen eller den myndighet män till det antal, som hovrätten som regeringen bestämmer skall efter tingsrättens hörande bestäm- fastställa hur många nämndemän
mer. som skall finnas i varje domsaga. I nämnd skola sitta fem nämndemän. Om det är påkallat med hän-
syn till målets omfattning eller annan särskild omständighet, må dock sex sitta i nämnden. Inträffar förfall för nämndeman sedan hu-
vudförhandling påbörjats, är rätten domför med fyra i nämnden. Tingsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.
2 kap.
4a8'
I hovrätts domkrets skola för Regeringen eller den myndighet
hovrätten finnas nämndemän till som regeringen bestämmer skall det antal, som föreskrives av rege- fastställa hur många nämndemän
ringen. som skall finnas i hovrättens dom-
krets för tjänstgöring i hovrätten. Hovrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.
4 kap.
5§
Nämndeman utses genom val. Hör till domsaga mer än en kommun, fördelar tingsrätten antalet nämn-
demän mellan kommunerna i förhållande till deras folkmängd. varvid
iakttages att varje kommun skall utse ett jämnt antal nämndemän.
Regeringen fastställer för varje Regeringen eller den myndighet
län inom hovrätts domkrets eller, som regeringen bestämmer skall
om del av län ingår i hovrätts dom- för varje län inom hovrätts domkrets, för sådan del det antal nämn- krets eller, om del av län ingår i demän i hovrätt som skall utses. hovrätts domkrets, för sådan del fastställa det antal nämndemän i hovrätt som skall utses.
Vart tredje år väljes halva antalet nämndemän inom domkretsen. Då nämndeman skall väljas, skall rätten göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.
> Senaste lydelse 1975:1288. + Paragrafen införd genom 1976:560.
5 Senaste lydelse 1976:560.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14§
Vet domare omständighet föreligga, som kan antagas utgöra jäv mot honom, vare han skyldig att självmant giva det till känna.
Vill part göra jäv mot domare, skall han framställa invändning därom, då han första gången för talan i målet, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med målet eller, om den omständighet, varå jävet grundas, då ej var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det, vare hans rätt att framställa invändningen förfallen.
Fråga om jäv mot domare i lägre Fråga om jäv mot domare i lägre rätt må ej upptagas 1 högre rätt, rätt får inte upptagas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rätten med mindre jävet i den högre rätten göres av part, som enligt vad i and- görs av part, som enligt vad i andra ra stycket stadgats är berättigad stycket stadgats är berättigad därdärtill, eller talan föres mot beslut, till, eller överklagande sker av bevarigenom jävet ogillats. Ej må frå- slut, varigenom jävet ogillats. gå om jäv mot särskild ledamot av nämnd väckas i högre rätt.
29 kap.
182 Yppas vid överläggning till dom Om det vid överläggning till dom eller beslut skiljaktiga meningar, eller beslut framförs skiljaktiga meskall omröstning ske. ningar, skall omröstning ske.
I tingsrätt skall, om nämnd har säte i rätten först ordföranden och, om ytterligare en lagfaren domare sitter i rätten, sedan denne säga sin mening. Ordföranden inhämte därefter nämndens mening.
Vid omröstning i annat fall skall Vid omröstningen skall den den yngste i rätten först yttra sig yngste i rätten först yttra sig. Däroch sedan var efter annan, såsom efter skall ledamöterna yttra sig allt de hava säte i rätten. Har målet eftersom de har säte i rätten. Om beretts av viss ledamot, säge han målet har beretts av en viss ledaförst sin mening. I hovrätt skall mot, skall denne först säga sin medock, om nämndemän ingå i rätten, ning. Om nämndemän ingår i rätdessa sist säga sin mening. ten, skall dessa säga sin mening
sist.
Envar angive de skäl, varå han Var och en skall ange de skäl han grundar sin mening. grundar sin mening på.
6 Senaste lydelse 1976:560.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
38 Yppas i tingsrätt, då rätten består av en lagfaren domare och nämnd, annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller,
då i nämnden äro endast fvra,
minst tre nämndemän om skälen
och slutet, gälle nämndens mening;
i annat fall gälle ordförandens.
Yppas, då tingsrätten består av
två lagfarna domare och nämnd, annan mening än sådan som omfattas av de lagfarna domarna och
förena sig, när sex sitta i nämnden, minst fem och eljest minst fyra
nämndemän om skälen och slutet.
gälle nämndens mening. I annat
fall gälle den mening som omfattas av de lagfarna domarna. Förena
sig dessa ej om en mening, gälle av
deras meningar den som biträdes av de flesta av nämndemännen el-
ler, om lika många biträda vardera meningen, den som är lindrigast; kan ej någon mening anses som
lindrigare, gälle ordförandens. Om det erfordras, sker i fall som nu avses fortsatt omröstning inom nämnden för att utröna hur många som biträda vardera meningen.
Vid omröstning i annat fall gälle Vid omröstning skall den mening den mening, som omfattas av mer gälla som omfattas av mer än hälf:
än hälften av ledamöterna. Har nå- ten av ledamöterna. Om någon megon mening erhållit hälften av rös- ning har erhållit hälften av rösterna terna och är denna den lindrigaste, och denna är den lindrigaste, skall
gälle den meningen; vid särskild den meningen gälla. Vid särskild omröstning, huruvida = villkorlig omröstning huruvida rätten skall
dom skall meddelas eller skyddstill- meddela villkorlig dom eller döma
syn eller skyddstillsyn jämte fängel- till skyddstillsyn eller skyddstillsyn se enligt 28 kap. 3 § brottsbalken jämte fängelse enligt 28 kap. 3 §
ådömas eller förordnande medde- brottsbalken eller meddela förordlas om överlämnande till särskild nande om överlämnande till sär-
vård, så ock eljest, då ej någon me- skild vård skall dock den mening
ning kan anses som lindrigare, gälla som har erhållit hälften av gälle dock den mening, som erhållit rösterna, bland dem ordförandens. hälften av rösterna och bland dem Detsamma gäller även i andra fall ordförandens. när inte någon mening kan anses
som lindrigare.
7 Senaste lydelse 1981:214.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48?
Yppas vid omröstning, som avses Om det vid omröstning enligt 3 8 i 3 § tredje stycket, flera än två me- framförs flera än två meningar utan ningar, utan att någon skall gälla, att någon skall gälla, skall de röster skola de röster, som äro ogynnsam- som är ogynnsammast för den tillmast för den tilltalade, sammanläg- talade läggas samman med de rös-gas med de för honom därnäst ter som är därnäst minst förmånliga minst förmånliga och, om det er- för honom. Om det behövs skall fordras, sammanläggningen fortsät- sammanläggningen fortsättas efter tas efter samiina grund, till dess nå- samma grund till dess någon megon mening skall gälla; kan ej någon ning skall gälla. Om inte någon memening anses som ogynnsammare ning kan anses som ogynnsammare för den tilltalade, gälle den mening, för den tilltalade, skall den mening för vilken rösterna äro flera än för gälla som har fått flest röster eller, annan, eller, om för flera meningar om det finns flera meningar som rösterna äro lika många, den som har fått lika många röster, den mebiträtts av den främste bland dem, ning som biträtts av den främste som röstat för någon av dessa me- bland dem som röstat för någon av ningar. dessa meningar.
68 Beträffande omröstning i fråga, Beträffande omröstning i frågor som hör till rättegången och ej som hör till rättegången och inte avser ansvar eller som rör enskilt avser ansvar eller som rör enskilt anspråk, så ock i fråga enligt 5 § anspråk samt i frågor enligt 5 § eller eller om rättegångskostnad, gälle om rättegångskostnad gäller vad vad i 16 kap. är stadgat; angående som föreskrivs i 16 kap: Beträffanhäktning eller åtgärd, som -avses i de häktning eller åtgärd som avses i 25-28 kap., äge dock vad i detta 25-28 kap. tillämpas dock bestämkapitel föreskrives om omröstning i .melserna i detta kapitel om omröstfråga om ansvar motsvarande ning i fråga om ansvar. Om det i tillämpning. Föres i brottmål talan brottmål förs talan om enskilt anom enskilt anspråk, vare rättens av- språk, skall rättens avgörande i
görande i ansvarsfrågan bindande . ansvarsfrågan vara bindande vid
vid prövningen av det enskilda an- -prövningen av det enskilda anspråspråket. Har nämnd säte i rätten, ket. : skall även vid tillämpning av reglerna i 16 kap. gälla vad i I $ andra stycket och 3 § första och andra styckena i detta kapitel är stadgat.
" Senaste lydelse 1976:560. ? Senaste lydelse 1975:1288.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49 kap.
7 g!0
Har underrätt förklarat domare Har underrätt förklarat en domajävig eller ogillat jäv mot särskild re jävig eller bifallit en begäran om ledamot av nämnd eller bifallit be- rättshjälp åt misstänkt i brottmål, gäran om rättshjälp åt misstänkt i skall underrättens beslut stå fast. brottmål, skall vid underrättens beslut förbliva.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet ' samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar. .
2 Förslag till
Lag om ändring i giftermålsbalken
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 29, 30 och 30 a §§ giftermålsbalken! skall ha nedan angivna lydelse. | |
Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse
15 kap.
I äktenskapsmål, boskillnadsmål, I äktenskapsmål, boskillnadsmål, mål rörande bodelning och mål om mål rörande bodelning och mål om underhåll som avses i denna balk underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning, skall underrätt vid handläggning, som enligt vad eljest är föreskrivet som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, bestå av en lagfaren doma- domare, bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller re och tre nämndemän. Vad nu även annat mål som handlägges i sagts gäller även annat mål som samma rättegång. handläggs i samma rättegång.
Om det behövs med hänsyn till
målets omfattning eller någon an-
nan särskild omständighet, får fyra
nämndemän sitta i rätten.
Om det inträffar förfall bland
nämndemännen sedan huvudför-
handling har påbörjats, är rätten
domför med en lagfaren domare
och två nämndemän.
!0 Senaste lydelse 1979:242. ! Balken omtryckt 1978:854.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Har nämnd säte i underrätt skola När nämndemän skall ingå i i nämnden sitta nämndemän till det tingsrätten skall följande avvikelser
antal som föreskrives i I kap. 4 § gälla från vad som annars är före-
andra stycket rättegångsbalken. I skrivet om överläggning och om-
sådant fall skola vidare följande av- röstning i tvistemål.
vikelser gälla från vad som eljest är föreskrivet om överläggning och
omröstning i tvistemål.
Ordföranden skall vid överläggningen framställa saken och vad lag stad-
gar därom.
Vid omröstning skall ordföran- Vid omröstning skall ordföran-
den först säga sin mening och däref- den först säga sin mening. Därefter
ter inhämta nämndens. skall han inhämta nämndemännens
mening.
Yppas annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra
eller, då i nämnden äro endast fyra,
minst tre nämndemän om skälen och slutet, gäller nämndens me-
ning. I annat fall gäller ordföran-
dens mening.
Har nämnden bestämt rättens
avgörande, svarar för detta envar
nämndeman, som med sin röst bi-
dragit därtill.
30a§
Vid huvudförhandling i mål som Vid huvudförhandling i mål som
avses i 29 8 är hovrätt domför med avses i 29 § är hovrätt domför med
tre Jagfarna domare och två nämn- tre lagfarna domare och två nämn-
demän. Flera än fyra lagfarna do- demän. Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän få ej sitta mare och tre nämndemän får inte
i rätten. Har målet i underrätten av- sitta i rätten. Om målet i underrät-
gjorts utan nämnd, är dock hovrät- ten har avgjorts utan nämndemän, ten domför även med enbart lag- är dock hovrätten domför även med farna domare enligt vad som sägs i enbart lagfarna domare enligt vad
2 kap. 4 § första stycket rättegångs- som sägs i 2 kap. 4 § första stycket
balken. rättegångsbalken.
Deltaga nämndemän enligt förs- Om nämndemän deltar enligt ta stycket i målets avgörande, skall första stycket i målets avgörande, vid överläggningen ordföranden el- skall vid överläggningen ordföranler, om målet beretts av annan lag- den eller, om målet har beretts av
faren domare, denne framställa sa- . en annan lagfaren domare, denne ken och vad lag stadgar därom. Vid framställa saken och vad lag stadomröstning skall gälla vad som är gar därom. Vid omröstning skall
föreskrivet angående omröstning i gälla vad som är föreskrivet om omtvistemål. Nämndemännen skola röstning 1-tvistemål. Nämndemän-
dock säga sin mening sist. nen skall dock säga sin mening sist.
7¶Prop. 1982/83: 126
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar
Härigenom föreskrivs att 13, 17 och 20 §§ lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen: Ivdelse
138 I kammarrätts domkrets skall för Regeringen eller den myndighet kammarrätten finnas nämndemän som regeringen bestämmer skall till det antal, som föreskrives av te- fastställa hur många nämndemän geringen. Regeringen fastställer för som skall finnas i kammarrättens
varje län inom domkretsen det antal domkrets för tjänstgöring i kam-
nämndemän som skall utses. Kam- marrätten. Regeringen eller mynmarrätten fördelar tjänstgöringen digheten skall vidare för varje län
mellan nämndemännen efter sam-- inom domkretsen fastställa det an-
råd med dem. tal nämndemän som skall utses. Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter
samråd med dem. : |
17 §
Länsrätt är domför med en lag- Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän faren domare och tre nämndemän, om inte annat följer av 18 8. Fler än om inte annat följer av 18 §. fyra nämndemän får inte sitta i rät- Om det behövs med hänsyn till
ten. målets omfattning eller någon an-
nun särskild omständighet, får fyra nämndemän sitta i rätten. Om det inträffar förfall bland
nämndemännen sedan handlägg-
ningen har påbörjats, är rätten domför med två nämndemän. Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns, förutom i 18 §, bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152):
Regeringen = bestämmer = hur Regeringen eller den myndighet många nämndemän som skall fin- som regeringen bestämmer skall
nas i varje län för tjänstgöring i fastställa hur många nämndemän länsrätten. Länsrätten fördelar som skall finnas i varje län för tjänstgöringen mellan nämndemän- tjänstgöring i länsrätten. Länsrät-
nen efter samråd med dem. ten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med
dem.
! Lagen omtryckt 1981:1323.
Nuvarande lydelse "Föreslagen lydelse
208 Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är myndig svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i länet och inte har fyllt sjuttio år.
Tjänsteman vid alimän förvalt- Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse eller un- ningsdomstol, länsstyrelse eller un-
der länsstyrelse lydande myndig- der länsstyrelse lydande myndig-
het, länsläkare, biträdande länslä- het, lagfaren domare, åklagare, po-
kare, lagfaren domare, åklagare el- lisman eller advokat eller annan
ler advokat eller annan som har till som har till yrke att föra andras ta-
yrke att föra andras talan inför rätta lan inför rätta får inte vara nämndefår inte vara nämndeman. man.
Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.
Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som
nämndeman är inte skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.
Rätten prövar självmant den valdes behörighet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i mål där den handläggning i vilken nämndemän skall delta har
påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådan handläggning.
4¶F örslag till
Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 21 kap. 8 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 kap.
883! Vid prövning av mål om fastig- Vid prövning av mål om fastig-
hetstaxering består länsrätten av en hetstaxering består länsrätten av en lagfaren domare, värderingstek- lagfaren domare, en värderingstek-
niska ledamöter samt nämndemän nisk ledamot samt två nämndemän
som särskilt utsetts för att delraga som särskilt utsetts för att delta vid
vid behandlingen av sådana mål. behandlingen av sådana mål. Vad nu sagts gäller ej, om annat följer
av 18 § lagen (1971:289) om all-
männa förvaltningsdomstolar.
! Senaste lydelse 1981:280.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Rätten är domför med en lag- Om det behövs med hänsyn till
faren domare och tre andra leda- målets omfattning eller någon unmöter, varav minst en värderings- nan särskild omständighet, får vtteknisk ledamot och minst två terligare en värderingsteknisk leda-
nämndemän, om inte annat följer mot eller ytterligare en nämndeav 18 § lagen (1971:289) om all- man ingå i rätten.
männa förvaltningsdomstolar. Fler Inträffar sedan handläggningen än fyra ledamöter, utöver den lag- påbörjats förfall för en värderingsfarne domaren. får inte tjänstgöra i teknisk ledamot eller för en eller två rätten. av nämndemännen, är rätten ändå domför, om minst en värderingsteknisk ledamot och minst en nämndeman fortfarande ingår i rät-
ten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i mål där den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats före ikraftträdandet.
5 Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 12 § vattenlagen (1918:523) skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap.
12 8!
Yppas vid överläggning i vatten- Vid omröstning skall först vatdomstol skiljaktiga meningar, vare tenrättsdomaren säga sin mening, lag som i rättegångsbalken stadgas därefter de tekniska ledamöterna beträffande domstol, där allenast och sist nämndemännen. lagfarna ledamöter hava säte i rät-
ten. Vid omröstning säge vattenrättsdomaren sin mening först, därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.
Denna lag träder i kraft den I juli 1983.
! Senaste lydelse 1971:531.
Prop. 1982/83: 126 75 6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden'! ordet ”nämnd” skall bytas ut mot ”nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
7 Förslag till
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)
Härigenom föreskrivs att i 52 8 militära rättegångslagen (1948:472)! ordet ”nämnd”' skall bytas ut mot ”nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den I juh 1983.
8 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att i 38 kap. 6 § brottsbalken! ordet ”nämnd” skall bytas ut mot ”nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare |
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förekommer i mål mot den som Om det i mål mot den som inte ej fyllt tjugoett år anledning att har fyllt tjugoett år finns anledning döma till annan påföljd än böter, att döma till annan påföljd än böter, böra för tjänstgöring i nämnd före- = bör för tjänstgöring företrädesvis trädesvis anlitas nämndemän med = anlitas nämndemän med insikt och insikt och erfarenhet beträffande erfarenhet beträffande vård och vård och fostran av ungdom. fostran av ungdom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. ! Senaste lydelse 1981:459. ! Senaste lydelse 1969:262. ! Senaste lydelse 1981:211.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighets-
mål! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Yppas vid överläggning skiljakti- Vid omröstning skall först ordfögå meningar, tillämpas rättegångs- randen säga sin mening, därefter balkens regler om omröstning i den andre lagfarne ledamoten, så domstol med endast lagfarna leda- den tekniske ledamoten och sist möter. Vid omröstning skall först nämndemännen. ordföranden säga sin mening. därefter den andre lagfarne ledamoten, så den tekniske ledamoten och sist nämndemännen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
11 Förslag till Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)
Härigenom föreskrivs att i I7 § bötesverkställighetslagen (1979:189)! ordet ”nämnd” skall bytas ut mot ”nämndemän”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
12 Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1983:000)
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 10 § vattenlagen (1983:000) skall ha nedan angivna lydelse.
Lydelse enligt prop. 1981/82:130 Föreslagen lydelse
13 kap.
10 §
Om det vid överläggningar i vat- Vid omröstning skall först ordfötendomstolen förekommer skiljakti- randen säga sin mening, därefter de gå meningar, gäller rättegångsbal- tekniska ledamöterna och sist kens bestämmelser om omröstning nämndemännen. i domstol med endast lagfarna ledamöter. Vid omröstningen skall först ordföranden säga sin mening, därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.
Denna lag träder it kraft den 1 januari 1984. ! Lagen omtryckt 1974: 1064. ! Lydelse enligt prop. 1982/83:93.
7 Hemställåfl osooooosssssesseesererrerrererer rss se ss ses ss sees sa 44 8 Beslut sosoosossesresererrerereerrerr reser r rss s ss sees str 44 Utdrag av lagrådets protokoll den 2 mars 1983 -sosssosososssoo osa 45 Utdrag av regeringsprotokollet den 10 mars 1983 ..soooossoov vv... 47 I De remitterade förslägef sosssosssoserreerresrse re ss rss sees ra 47
2.1 Allmänt oosoooosrssersesrreererrrrrrrrrs ses ses ss esse ess 48
2.2 Rapporten (DsJu 1981:20) Nämndemännens tjänstgöringsför-
hållanden M.M. dososorerserererrrrrrrssssr rss sees seeds 49
2.3 Föredragandens synpunkter oososososssssssssss esse ses 53 3 Hemställäf soooossssssersesereeererer reser rss rss ss sasse saa 55 4 Beslut sosssosserererer rs res s re era Frrrerererese rr rr sr ess reset 55
Bilagor
Bilaga 2 De remitterade lagförslagen -.ssssosssssresrrse ser erna 65
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983