Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i fråga om tingsrätternas sam- mansättning som innebär att en tingsrätt vid huvudförhandling i brottmål och familjerättsliga tvistemål skall vara domför- med en lagfaren domare och tre nämndemän istället för som nu en lagfaren domare och fem nämndemän. Den större sammansättningen skall dock enligt förslaget bi- behållas i mål om brott för vilket det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Nämndemännen i tingsrätterna föreslås vidare få individuell rösträtt efter mönster från vad som gäller i bl.a. hovrätterna. Samma omröstnings- regler föreslås gälla som f.n. tillämpas i hovrätterna.

De nuvarande reglerna om möjlighet att förstärka tingsrätten med ytter- ligare en nämndeman och om rättens domförhet vid förfall bland nämnde- männen förcslås anpassade till de nya sammansättningsreglerna.

Vidare föreslås för länsrätternas del att domförhetsreglerna anpassas till vad som föreslås i fråga om tingsrätterna. Det innebär bl.a. att en länsrätt vid avgörande av ett mål normalt skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

I propositionen tas vidare upp frågor om vem som skall bestämma antalet nämndemän i de olika domstolarna. om polismans behörighet som nämndeman i vissa fall samt om den övre åldersgränsen för nämndeman- nauppdrag. Även andra frågor om nämndemännens tjänstgöringsförhällan- den berörs.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljuli 1983.

I Riksdagen 1982/83. [ saml. Nr [26

• Sida 2
•  Original

Prop. 1982/83: 126

1. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

IJ

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalkenl dels att 29 kap. 7 .6 skall upphöra att gälla. dels att 1 kap. 3 och 4 5.5. 2 kap. 4 a 5. 4 kap. 5 och 14 55. 29 kap. 1.3. 4 och 6 åå samt 49 kap. 7 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 3 s?

Tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än fyra lagfarna domare mä ej sitta i rätten.

I brottmål skall tingsrätt bestå av en lagfaren domare och nämnd. Kan huvudförhandling i målet be- räknas kräva minst fyra veckor, mä dock två lagfarna domare och nämnd sitta i rätten.

En tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än fyra lagfarna domare får inte sitta i rätten.

I brottmål skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. ] mål om åtal för brott,för vilket inte är stadgat lind- rigare strat?r än fängelse i två år. skall rätten dock bestå av en lag- faren domare och fem nämnde- män. Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskilt! omständighet. får ytterligare en nämndeman utöver vad som följer av första eller andra meningen sitta i rätten.

Kan huvudjörhandlingen i ett brottmål beräknas kräva minst fyra veckor.får två lagfarna domare sit- ta i rättenförutom nämndemännen.

Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan huvudför- handlingen har påbörjats. är rätten domför med en lag/"aren domare och två nämndemän eller. i mål som avses i andra stycket andra meningen. med en lagfaren domare och fyra nämndemän.

Tingsrätt är domför med en lagfaren domare när mål avgörs utan huvudförhandling. vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller vid syn på stället.

vid sådan huvudförhandling i tvistemål som hålls i förenklad form.

' Senaste lydelse av 29 kap. 7 5 1976: 560. 3 Senaste lydelse 1982: 1123.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1982/83:126

Nuvarande lydelse

|.»

Föreslagen lydelse

vid huvudförhandling och syn på stället i mål om brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader. under förutsättning att det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter.

4.53

! domsaga skola filmas nämnde- män till det antal. som hovrätten efter tingsrättens hörande bestäm- mer.

I nämnd skola sitta fem nämnde- män. Om det är påkallat med hän- syn till målets omfattning eller an- nan särskild omständighet. mä dock sex sitta i nämnden. Inträffar förfall för nämndeman sedan ha- vudförhandling påbörjats. är rätten domför med fyra i nämnden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i varje domsaga.

Tingsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

2 kap. 4 a 54

I hovrätts domkrets skola för hovrätten finnas nämndemän till det antal , som _)Q'ireskrives av rege- ringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i hot-'rättens dom- krets för tjänstgöring i hovrätten.

Hovrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

Nämndeman utses genom val. Hör till domsaga mer än en kommun. fördelar tingsrätten antalet nämn- demän mellan kommunerna i förhållande till deras folkmängd. varvid iakttages att varje kommun skall utse ettjämnt antal nämndemän.

Regeringen fastställer för varje län-inom hovrätts domkrets eller. om del av lån ingåri hovrätts dom- krets. för sådan del det antal nämn- demän i hovrätt som skall utses.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall för varje län inom hovrätts dom- krets eller. om del av län ingår i hovrätts domkrets. för sådan del fastställa det antal nämndemän i hovrätt som skall utses.

Vart tredje år väljes halva antalet nämndemän inom domkretsen. Då nämndeman skall väljas. skall rätten göra anmälan därom till den

som har att föranstalta om valet.

" Senaste lydelse 197511288. " Paragrafen införd genom l976:560. 5 Senaste lydelse l976:560.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1982/83:126 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lyc'l'else

14%

Vet domare omständighet föreligga. som kan antagas utgöra jäv mot honom. vare han skyldig att självmant giva det till känna._ '

Vill part görajäv mot domare. skall han framställa invändning därom. då han första gången för talan i målet. sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med 'målet eller. om den ' omständighet. varå jävet grundas. då ej var känd för parten. sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det. vare hans rätt att framställa invändningen förfallen.

Fråga om jäv mot domare i lägre rätt må ej upptagas i högre rätt. med mindre jävet i den högre rätten göres av part. som enligt vad i and- ra stycket stadgats är berättigad därtill, eller talan föres mot beslut. varigenom jävet ogillats. Ei måfrä- ga om jäv mot särskild ledamot av nämnd väckas i högre rätt.

Fråga om jäv mot domare i lägre rätt får inte upptagas i högre rätt. med mindre jävet i den högre rätten görs av part. som enligt vad i andra stycket stadgats är berättigad där- till. eller överklagande sker av be- slut. varigenomjävet ogillats.

29 kap. _

Yppas vid överläggning till dom eller beslut skiljaktiga meningar. skall omröstning ske.

[ tingsrätt skall. om nämnd ltar säte i rätten först ordföranden och. om ytterligare en lagfaren domare sitter i rätten. sedan denne säga sin mening. Ordföranden inhämte där- efter nätnndens mening.

Vid omröstning i annatfall skall den yngste i rätten först yttra sig och sedan var efter annan. såsom de hava säte i rätten. Har målet beretts av viss ledamot, säge han först sin mening. I hovrätt skall dock. om nämndemän ingå i rätten, dessa sist säga sin mening.

Envar angive de skäl. varå han grundar sin mening.

(* Senaste lydelse 19762560.

156

Om det vid överläggning till dom eller beslutf'ramförs skiljaktiga me- ningar. skall omröstning ske.

Vid omröstningen skall den yngste i rätten först yttra sig. Där- efter skall ledamöterna yttra sig allt eftersom de har säte i rätten. Om

_ målet har beretts av en viss leda-

mot. skall denne först säga sin me- ning. Om nämndemän ingår i rät- ten. skall dessa säga sin mening sist. '

Var och en skall ange de skäl han grundar sin mening på.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1982/83: 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3s7

Yppas i tingsrätt. då rätten be- står av en lagfaren domare och nämnd. annan mening än ordföran- dens ochförena sig minst fyra eller. då i nämnden äro endast fyra. minst tre nämndemän om skälen och slutet. gälle nämndens mening: iannatfall gälle ordförandens.

Yppas. då tingsrätten består av två lagfarna domare och nämnd, annan mening än sådan som om- fattas av de lagfarna domarna och förena sig, när sex sitta i nämnden. minst fem och eljest minst fyra nämndemän om skä/ett och slutet. gälle nämndens mening. [ annat fall gälle den mening som omfattas av de lagfarna domarna. Förena sig dessa ej om en mening, gälle av deras meningar den som biträdes av de flesta av nämndemännen el— ler. om lika många biträda vardera meningen. den som är lindrigasts kan ej någon mening anses som lindrigare. gälle ordförandens. Om det erfordras, sker i fall som nu avses fortsatt omröstning inom nämnden för att utröna hur många sotn biträda vardera meningen.

Vid omröstning i annatfall gälle den mening. som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Har nä- gon mening erhållit hälften av rös- terna och är denna den lindrigaste. gälle den meningen: vid särskild omröstning, huruvida villkorlig dom skall meddelas eller skyddstill- syn eller skyddstillsynjämte fängel- se enligt 28 kap. 35 brottsbalken ådömas eller förordnande medde- las om överlämnande till särskild vård. så ock eljest. då ej någon me- ning kan anses som lindrigare, gälle dock den mening, som erhållit hälften av rösterna och bland dem ordförandens.

7 Senaste lydelse 1981214.

Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälf- ten av ledamöterna. Om någon mc- ning har erhållit hälften av rösterna och denna är den lindrigaste. skall den meningen gälla. Vid särskild omröstning huruvida rätten skall meddela villkorlig dom eller döma till skyddstillsyn eller skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 & brottsbalken eller meddela förord- nande om överlämnande till sär- skild vård skall dock den mening - gälla som har erhållit hälften av rösterna. bland dem ordförandens. Detsamma gäller även i andra fall när inte någon mening katt anses som lindrigare.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1982/83: 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.58

Yppas vid omröstning, som avses i 3 & tredje stycket. flera än två me- ningar. utan att någon skall gälla, skola de röster, som äro ogynnsam- mast för den tilltalade. sammanläg— gas med de för honom därnäst minst förmånliga och, om det er- fordras. sammanläggningen fortsät- tas efter samma grund. till dess nå- gon mening skall gälla: kan ej någon mening anses som ogynns'ammare för den tilltalade. gälle den mening, för vilken rösterna äro flera än för annan, eller, om för flera meningar rösterna äro lika många. den som biträtts av den främste bland dem, som röstat för någon av dessa me- ningar. '

Ont det vid omröstning enligt 3 & framförs flera än två meningar utan att någon skall gälla. skall de röster som är ogynnsammast för den till- talade läggas samman med de rös- ter som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs skall sammanläggningen fortsättas efter samma grund till dess någon me- ning skall gälla.” Om inte någon me- ning kan anses som ogynnsammare för den tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster eller, om det finns flera meningar som har fått lika många röster, den me- ning som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.

659

Beträffande omröstning i fråga. som hör till rättegången och ej avser ansvar eller som rör enskilt anspråk. så ock ifråga enligt 5 5 eller om rättegångskostnad. gälle vad i 16 kap. är stadgat: angående häktning eller åtgärd. som avses i 25-28 kap., äge dock vad i detta kapitel föreskrives om omröstning i fråga om ansvar motsvarande tillämpning. Föres i brottmål talan om enskilt anspråk. vare rättens av- görande i ansvarsfrågan bindande vid prövningen av det enskilda an- språket. Har nämnd säte i rätten, skall även vid tillämpning av regler- na i ]6 kap. gälla vad i I 55 andra stycket och 3 9' första och andra styckena i detta kapitel är stadgat.

” Senaste lydelse l976:560. ” Senaste lydelse 19752l288.

Beträffande omröstning i frågor som hör till rättegången och inte avser ansvar eller som rör enskilt anspråk samt ifrågor enligt 5 5 eller om rättegångskostnad gäller vad som föreskrivs i 16 kap. Beträffan- de häktning eller åtgärd som avses i 25-28 kap. tillämpas dock bestäm- melserna i detta kapitel om omröst- ning i fråga om ansvar. Om det i brottmål förs talan om enskilt an- språk. skall rättens avgörande i ansvarsfrågan vara bindande vid prövningen av det enskilda ansprå- ket.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1982/83: 126

Nuvarande lydelse .

Föreslagen lydelse

49 kap. 7 älU

Har underrätt förklarat domare jävig eller ogilla! jäv mot särskild ledamot av nämnd eller bifallit be- gäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål. skall vid underrättens be- slutför-bliva.

Har underrätt förklarat en doma- re jävig eller bifallit en begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål. skall underrättens beslut ståfast.

Denna lag träder i kraft den 1 juli l983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvud-

förhandlingar.

2. Förslag till Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrivs att l5 kap. 29. 30 och 30 a åå giftermålsbalkenl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap. 29 s"

läktenskapsmäl. boskillnadsmål. mål rörande bodelning och mål om underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning. som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna domare. bestå av en lagfaren doma— re och nämnd. Vad nu sagts gäller även annat mål som handlägges i samma rättegång.

'" Senaste lydelse 19791242. ' Balken omtryckt l978z854.

I äktenskapsmål. boskillnadsmål. mål rörande bodelning och mål om underhåll som avses i denna" balk skall underrätt vid handläggning. som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna domare. bestå av en lagfaren doma- re och tre nämndemän. Vad nu sagts gäller även annat mål som handläggs i samma rättegång.

Ont det behövs med hänsyn till målets (.)/tt/attning eller någon an- nan särskild omstt'indighet. får/yra nämndemän sitta i rätten.

Ont det inträffar förfall bland nämndemännen sedan huvudför- handling ltar påbörjats. är rätten domför nted en lagfaren domare och två näntndenti'in.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1982/83:126

Nuvarande lydelse

,, 3

Har nämnd säte i underrätt skola inämnden sitta nämndemän till det (uttal som föreskrives i I kap!-1 9' andra stycket rättegångsbalken . ] sådantfall skola vidare följande av— vikelser gälla från vad som eljest är föreskrivet om överläggning och omröstning i tvistemål.

Föreslagen lydelse

05

När nämndemän skall ingå i tingsrätten skall följande avvikelser gälla från vad som annars är före- skrivet om överläggning och om- röstning i tvistemål.

Ordföranden skall vid överläggningen framställa saken oeh vad lag stad-. gar därom.

Vid omröstning skall ordföran- den järst säga sin mening och där- efter inhäntta nämndens.

Yppas annan mening än ordfö- randens oc/t förena sig minst fyra eller. då i nämnden äro endast fyra. ntinst tre näntndentän om skälen och slutet. gäller nämndens nte- ning. I annat fall gäller ordföran- dens mening.

Har nämnden bestämt rättens avgörande. svarar för detta envar nämndeman, som med sin röst bi- dragit därtill.

Vid omröstning skallfärst ordfö- randen och därefter nämndemän- nen säga sin mening.

30aå

Vid huvudförhandling i mål som avses i 29 5 är hovrätt domför med tre lagfarna domare och två nämn- demän. Flera än fyra lagfarna do- mare och tre nämndemänfå ei sitta i rätten. Har målet i underrätten av- gjorts utan nämnd. är dock hovrät- ten domför även med enbart lag- farna- domare enligt vad som sägs i 2 kap. 4 5 första stycket rättegångs- balken.

Deltaga nämndemän enligt förs- ta stycket i målets avgörande. skall vid överläggningen ordföranden el- ler, om målet beretts av annan lag- faren domare. denne framställa sa- ken och vad Iag stadgar därom. Vid omröstning skall gälla vad som är föreskrivet angående omröstning i tvistemål. Nämndemännen skola dock säga sin mening sist.

Vid huvudförhandling i mål som aVses i 29 s är hovrätt domför med tre lagfarna domare och två nämn- demän. Flera än fyra lagfarna do— mare och tre nämndemän järinte ' sitta i rätten. Om målet i underrät- ten har avgjorts utan nämm/emr't'n. är dock hovrätten domför även med enbart lagfarna domare enligt vad som sägs i 2 kap. 4 % första stycket rättegångsbalken. _

Om nämndemän deltar enligt första stycket i målets avgörande. skall vid överläggningen ordföran- den eller. om målet har beretts av en annan lagfaren domare, denne framställa saken och vad lag stad- gar därom. Vid omröstning skall gälla vad som är föreskrivet om om- röstning i tvistemål. Nämndemän- nen skall dock säga sin mening sist.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1982/83:126

9

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvud-

förhandlingar.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen-(197 1:289) om allmänna förvaltnings- domstolar

Härigenom föreskrivs att 13. 17 och 20 åå lagen ( 1971:289 ) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

135

lkammarrätts domkrets skallför kammarrätten finnas nämndemän till det antal. somföreskrives av re— geringen. Regeringenfastställer för varje län inom domkretsen det antal nämndemän som skall utses.-"Kam- marrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter sam- råd med dem.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i kammarrättens domkrets för tjänstgöring i kartt- 'marrätten. Regeringen eller myn- dig/teten skall vidare för varje län inom domkretsenfaststä/Ia det an- tal nämndemän som skall utses. Kammarrätten fördelar tjänstgö- ringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

17%

Länsrätt är domför med en lag- faren domare och tre nämndemän om inte annat följer av 18 5. Fler än fyra nämndemän får inte sitta i rät- ten.

Länsrätt är domför med en lag- .faren domare och tre nämndemän. om inte annat följer av 18 &.

Ont det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon an— nan särskild omständighet. färfyra nämndemän sitta i rätten.

Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan handlägg- ningen har påbörjats. är rätten domför nted två nämndemän.

Omdomförhct vid behandling av mål om fastighetstaxering finns. för- utom i 18 &. bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) .

Regeringen bestämmer hur många nämndemän som skall fm- nas i varje län för tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemän- nen efter samråd med dem.

' Lagen omtryckt 1981:1323.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsrätten. Länsrät- ten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1982/83:126

Nuvarande lydelse

10

Föreslagen lydelse

2055

Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och inte har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman vid allmän förvalt- ningsdomstol. länsstyrelse eller un- der länsstyrelse lydande myndig- het. länsläkare. biträdande länslä- kare, lagfaren domare. åklagare el- ler advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Tjänsteman vid allmän förvalt- ningsdomstol, länsstyrelse eller un- der länsstyrelse lydande myndig- het. lagfaren domare, åklagare. po- lisntan eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras ta- lan inför rätta får inte vara nämnde- man.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt. Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att'mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år. Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt när den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats . före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning

till handläggningen.

4. Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152)

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 8 & fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap.

8ä'

Vid prövning av mål om fastig- hetstaxering består länsrätten av en lagfaren domare. vr't'rderingstek- niska ledamöter samt nämndemän som särskilt utsetts för att deltaga vid behandlingen av sådana mål.

' Senaste lydelse 1981z280.

Vid prövning av mål om fastig- hetstaxering består länsrätten av en lagfaren domare, en värderingstek- nisk ledamot samt två nämndemän som särskilt utsetts för att delta vid behandlingen av sådana mål. Vad nu sagts gäller ej, om annat följer ' av 18 å lagen (1971:289) om all- männa förvaltningsdomstolar.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1982/83:126

. Nuvarande lydelse

Rätten är domför med en lag- faren domare och tre andra leda— möter. varav minst en värderings- teknisk ledamot och minst två nämndemän. om inte annat följer av 18 5 lagen (1971:289) om all- männa förvaltningsdomstolar. Fler än fyra ledamöter. utöver den lag- farne domaren. får inte tjänstgöra i rätten.

ll

Föreslagen lydelse

Om. det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon an— nan särskild omständighet. får yt— terligare antingen en värderings— teknisk ledamot eller en nämnde— man ingå i rätten.

lnträmzr sedan handläggningen påbörjats förfall för en värderings— teknisk ledamot ellerför en eller två av nämndemännen. är rätten ändå domför, om minst en värde— ringsteknisk ledamot och minst en nämndemanfortfarande ingår i rät- ten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt när den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till handläggningen.

5. Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 12 % vattenlagen (1918:523) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 125'

Yppas vid överläggning i vatten- domstol skiljaktiga meningar. vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande domstol, där allenast lagfarna ledamöter hava säte i rät— ten. Vid omröstning säge vatten- rättsdomaren sin meningförst, där- efter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.

Vid omröstning ska]! först vat— tenrättsdomaren säga sin mening. därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1983.

' Senaste lydelse l971:53l.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1982/83:126 17

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstols- ärenden ' '

Härigenom föreskrivs att i 6 5 lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden' ordet "nämnd" skall bytas-ut mot "nämndemän".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller alltjämt när den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till handläggningen.

7. Förslag till Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948z472)

Härigenom föreskrivs att i 51 och 52 %% militära rättegångslagen (l948:472)' ordet ”nämnd" skall bytas ut mot "nämndemän”.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1983.

8. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att i 38 kap. 6 & brottsbalken' ordet ”nämnd” skall bytas ut mot "nämndemän".

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1983.

9. Förslag till- Lag om ändring i lagen (l964:l67) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 10 & lagen ( 1964:167 ) med särskilda bestäm- melser om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105

Förekommer i mål mot den som Om det i mål mot den som inte ej fyllt tjugoett år anledning att har fyllt tjugoett årfinns anledning döma till annan påföljd än böter. . att döma tillannan påföljd än böter,

' Senaste lydelse 19811459. ' Senaste lydelse av 51 5 1973: 19 och av 52 & 1969: 262. ' Senaste lydelse 1981: 21 1.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1982/83:126

Nuvarande lydelse

böra för tjänstgöring i nämnd före- trädesvis anlitas nämndemän med insikt och erfarenhet beträffande

13

Föreslagen lydelse

bör för tjänstgöring i tingsrätt före- trädesvis anlitas nämndemän med insikt och erfarenhet beträffande

vård och fostran av ungdom. vård och fostran av ungdom.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1983.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål _

Härigenom föreskriVs att 12 5 lagen ( 1969:246 ) om domstolar i fastighets- mål' skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 12 &

Nuvarande lydelse

Yppas vid överläggning skiljakti- ga meningar, tillämpas rättegångs- balkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna leda- möter. Vid omröstning skall först ordföranden säga sin mening, där- efter den andre lagfarne ledamoten. så den tekniske ledamoten och sist nämndemännen.

Vid omröstning skall först ordfö- randen säga sin mening. därefter den andre lagfarne ledamoten. så den tekniske ledamoten och sist nämndemännen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1983._

11. Förslag till Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att i 17 & bötesverkställighetslagen (1979:189) ' ordet "nämnd" skall bytas ut mot ”nämndemän".

Denna lag träderi kraft den ljuli 1983.

' Lagen omtryckt 1974:1064. ' Lydclse enligt prop. 1982/83:93.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1982/83:126 14

12 Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1983z000).

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 10 & vattenlagen (1983z000) skall ha nedan angivna lydelse. '

Lydelse enligt prop. ] 981/82.'l30 Föreslagen lydelse

13 kap. 10%

Om det vid överläggningar i vat- Vid omröstning skall först ordfö- tendomstolen förekommer skiljakti— randen säga sin mening. därefter de ga meningar, gäller rättegångsbal- tekniska ledamöterna och sist kens bestämmelser om omröstning nämndemännen. i domstol med endast lagfarna le- damöter. Vid omröstningen skall först ordföranden säga sin mening, därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.

• Sida 15
•  Original

Prop .. 1982/83: 126 1 5

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-02-17

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Lundkvist. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon". Hjelm-Wallén. Andersson. Rainer. Boström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss om underrätternas sammansättning m.m.

2.1. Frågor om tingsrätternas domförhet

2.1.1. Utgångspunkter

En tingsrätt är i brottmål domför med en lagfaren domare och nämnd. I mål om brott av lindrigare natur får dock en lagfaren domare döma ensam-. Nämnd deltar också vid handläggningen av tvistemål rörande vissa famil- jerättsliga förhållanden. Nämnden består i samtliga fall normalt av fem nämndemän.

Det är i dagens statsfinansiella situation nödvändigt att ta till vara alla möjligheter att rationalisera och effektivisera domstolarnas verksamhet. Samtidigt får besparingarna självfallet inte ske på det sättet att verksamhe- tens ändamål — att komma fram till avgöranden som uppfyller höga krav på rättssäkerhet och snabbhet — sätts i fara. Jag vill i det sammanhanget erinra om att målutvccklingen under de senaste åren varit sådan att några nämnvärda personalinskränkningar när det gäller yrkcsdomarna i tingsrät- terna inte f.n. synes möjliga.

Mot bakgrund av det sagda avser jag nu att ta upp frågan om sådana ändringar i domförhetsreglerna för tingsrätterna att dessa kan döma med ett färre antal nämndemän än nu.

2.1.2. Gällande ordning

Som nämnts är en tingsrätt i brottmål domför med en lagfaren domare och nämnd (1 kap. 3 & andra stycket rättegångsbalken. RB"). Om huvudför- handling i målct kan beräknas pågå mer än fyra veckor får dock två lagfarna domare sitta i rätten jämte nämnden. ] nämnden sitter fem nämn- demän. Sex nämndemän får delta om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller annan särskild omständighet. Om det inträffar förfall för någon nämndeman sedan huvudförhandlingen har inletts är rätten domför med fyra i nämnden (1 kap. 4 & RB). Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är stadgat strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför med en lagfaren domare ensam. under förutsättning att det inte finns anledningatt döma till annan påföljd än böter(1 kap. 3 & tredje stycket RB).

Vid huvudförhandling i tvistemål består tingsrätten av tre eller högst fyra lagfarna domare (1 kap. 3 & RB), 1 mål om mindre värden är rätten dock alltid domför med en lagfaren domare. Vid huvudförhandling i vissa familjerättsliga mål skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd. Dc mål som avses är äktenskapsmål och vidare mål om boskillnad. bodel- ning. familjerättsligt underhåll. faderskap. vårdnad. umgängesrätt samt omyndighetsförklaring och hävande av sådan förklaring. I fråga om antalet nämndemän gäller samma regler som vid huvudförhandling i brottmål (15 kap. 29 och 30 åå giftermålsbalken samt 20 kap. 1 &" föräldrabalken ).

• Sida 17
•  Original

Prop. 1982/83:126 17

Vid förhandling i vissa domstolsärenden. i huvudsak tvistiga ärenden som skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken . skall tings- rätten ha samma sammansättning som i familjerättsliga tvistemål.

I fråga om omröstning i tingsrätt finns regler för brottmål i 29 kap. RB . Vid meningsskiljaktighet mellan nämnden och ordföranden gäller nämn- dens mening om minst fyra nämndemän eller. när endast fyra nämndemän Sitter i rätten. minst tre är av samma mening om både domskälen och domslutet. ] annat fall gäller ordförandens mening. Särskilda omröstnings- regler finns för det fallet att två lagfarna domare ingår i rätten (3 5). De omröstningsreglcr som gäller tvistemål och ärenden när nämnd deltar i avgörandet motsvarar brottmålsreglerna.

Nuvarande domförhetsregler infördes i samband med tingsrättsreformen - år 1971. Tidigare bestod nämnden av minst sju och högst nio nämndemän. I mål om brott för vilket inte var stadgat svårare straff än fängelse ett år var dock rätten domför med tre i nämnden.

Nämndemännen i tingsrätt brukar sägas ha kollektiv rösträtt. Denna benämning avspeglar dock numera knappast omröstningsreglernas faktis- - ka innehåll. Längre tillbaka var nämndens kollektiva egenskaper mera framträdande. Det krävdes då i princip att nämnden var enig för att den lagfarne domaren skulle kunna överröstas. Den utformning av den kollek- tiva rösträtten som gäller idag för nämnden i tingsrätt skiljer sig till sin verkliga innebörd oftast inte från individuell rösträtt. I det praktiskt sett mest betydelsefulla fallet med två meningar som står mot varandra innebär omröstningsbestämmelserna i sak detsamma som om individuell rösträtt hade gällt med utslagsröst för ordföranden.

Individuell rösträtt för nämndemän är numera det vanliga i andra dom- stolar än tingsrätter. Så har t.ex. nämndemännen i hovrätt. kammarrätt och länsrätt individuell rösträtt. Detsamma gäller då tingsrätten dömer i egenskap av fastighetsdomstol eller vattendomstol. Beteckningen nämnd har inte brukat användas på en grupp av nämndemän med individuell rösträtt. '

2.1.3. Antalet nämndemän vid huvudförhandling

Departemenrsförslager: En tingsrätt skall norm'alt vara domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i stället för som nu en lagfaren domare och fem nämndemän. Den hittillsvarande domförhetsregeln be- hålls dock i mål om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Promemarieförslaget: En tingsrätt skall alltid vara domför med en lag- faren domare och tre nämndemän i de fall där rätten f.n. är domför med en lagfaren domare och fem nämndemän (promemorian s. 5—11). .

Remissinstanserna: En knapp majoritet avstyrker promemorieförslaget. Flera tillstyrker en minskning till tre nämndemän. Ett par remissinstanser förordar fyra nämndemän. 2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1.36

• Sida 18
•  Original

Prop. 1982/83:126 18

Skäl för depariememsförslaget: Lekmannamedverkan vid de svenska underrätterna har uråldriga traditioner. Även om skälen för denna medver- kan skiftat under årens lopp. råder det även i våra dagar en bred enighet om att den är av stort värde från flera synpunkter.. Först och främst utgör lekmannainflytandet en garanti för att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället. Särskilt gäller detta i bcdömningsfrågor. t.ex. angående påföljdsval eller bevisvärdering. Lek— männens medverkan bidrar därigenom till att medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthålls. Vidare tillgodoser lekmännen medborgarnas intresse av insyn i domstolarnas verksamhet. På det sättet vidmakthålls tilltron till denna verksamhet på ett mer allmänt plan.

Samtidigt som det är väsentligt att de positiva effekterna av nämnde- mannamedverkan får full genomslagskraft även framgent. kräver en ratio- nell användning av rättsväsendets resurser att inte fler nämndemän deltari handläggningen av ett enskilt mål än som är motiverat för att tillgodose behoven av insyn i domstolarnas verksamhet och inflytande på rättens avgörande.

Frågan är då hur många nämndemän som behöver ingå i rätten för att en lekmannamedverkan skall fylla dessa funktioner. När det först gäller in- synen i rättskipningen kan jag instämmai vad som sägs i promemorian om att-behovet av sådan insyn måste anses tillgodosett med bara ett par lekmän. en uppfattning som knappast motsagts under remissbehandlingen och som stöds av erfarenheter från andra verksamhetsområden. t.ex. hyresnämnderna.

Det är naturligtvis svårare att ge ett entydigt och generellt svar på frågan hur många nämndemän som måste ingå i rätten för att dess avgöranden i tillräcklig grad skall ge uttryck för allmänna medborgerliga värderingar. I stor utsträckning måste man i denna del röra sig med schabloner. eftersom det faktiska behovet av lekmannamedverkan i praktiken kan variera från mål till mål. bl.a. med hänsyntill vilken typ av frågor som skall prövas i det enskilda målet. '

Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att det vid de allmänna domstolarna — bortsett från något enstaka undantagsfall — inte ställs upp något krav på att en nämndeman skall vara sakkunnig på det område som målet rör. Tvärtom är det karakteristiskt för systemet att nämndemännen skall varajust lekmän. Vad som krävs av en nämndeman är alltså att han eller hon med hänsyn till sitt omdöme och sin livserfaren- het är lämpad att tjänstgöra som meddomare.

En invändning som vid remissbehandlingen av promemorian riktats mot en sammansättning med endast tre nämndemän är att den inte tillräckligt garanterar att olika uppfattningar i samhället blir representerade i rätten. Man torde därvid syfta på spridningen av såväl nämndemännens rent politiska åsikter som deras personliga värderingar i övrigt.

Med anledning av detta vill jag först och främst konstatera att det

• Sida 19
•  Original

Prop. 1982/83:126 . - 19

givetvis inte är förenligt med nämndemännens roll som domare att lägga partipolitiska aspekter på ett mål. att alltså rösta för en viss utgång i målet därför att den kan tänkas ligga i linje med de åsikter som omfattas av det politiska parti han eller hon tillhör. Nämndemännen skall göra en själv- ständig bedömning. där endast rättsliga aspekter får beaktas. Det kan aldrig bli fråga om att nämndemännen får låta sig bindas av annat än de ramar lagen drar upp. Det skulle utan tvivel vara förödande för domstolar- nas anseende och i strid mot deras grundlagsenliga självständighet om domarna lät sig påverkas av sådana faktorer som t.ex. den åsikt ett poli- tiskt parti företräder i en viss fråga (jfr ] 1 kap. 2 & regeringsformen ).

Redan av detta följer att det aldrig kan bli tal om att låta politiska majoritetsförhållanden o.d. bestämma sammansättningen i ett visst mål. Att nämndemännen inte uppträder som representanter för ett visst parti betyder också att det inte kan framställas några krav på "partirepresenta- tion" i ett enskilt mål. t.ex. att nämndemän från varje riksdagsparti skall delta i ett uppmärksammat mål. Jag vill för tydlighetens skull framhålla att detta är innebörden även av gällande ordning.

Men även om nämndemännen i sin verksamhet skall bortse från partipo- litiska aspekter och i princip låta sig styras enbart av de rättsregler som samhället ställt upp. finns det naturligtvis i många — kanske de flesta — mål ett utrymme för nämndemännens personliga erfarenheter och värde- ringar. Det är i själva verket genom att ge uttryck för dessa som nämnde- mannen kan göra en av sina viktigaste insatser i rätten. Man kan emellertid aldrig komma så långt som till att nämndemännen i varje enskilt mål skall representera något slags genomsnitt av de s.k. allmänna medborgerliga värderingar som är av betydelse för det målet. Det är inte heller så att ' nämndemannakåren utgör något tvärsnitt av Sveriges befolkning. Vilka värderingar som blir representerade i domstolen i ett visst mål kan därför variera redan med nu gällande regler.

Jag vill med det anförda givetvis inte ha sagt att det är olämpligt—att tingsrätterna vid indelningen av nämndemännen till tjänstgöring verkar för - en spridning med hänsyn till politiskt hemvist eller till ålder. kön och . yrkesverksamhet. Man lägger vid många tingsrätter ned ett betydande arbete på detta och jag vill understryka att en sådan fördelning kan ha ett stort värde. Jag menar emellertid att någon avgörande försämring av åsiktsspridningen bland tingsrättens ledamöter inte äger rum med en mått- lig inskränkning av antalet nämndemän och att det inte heller för att nämnden skall fylla sin funktion är nödvändigt att i det enskilda målet få till. stånd en från partipolitisk synpunkt representativ sammansättning.

Vid remissbehandlingen av promemorian har det från några håll ut- tryckts oro för att en sammansättning med tre nämndemän skulle medföra risk för att personligt tyckande får alltför stort utrymme i ett mål. Att en nämndeman i sitt dömande låter sig påverkas av rättsligt irrelevanta fakto- rer kan naturligtvis inträffa redan med gällande regler. Erfarenheterna talar

• Sida 20
•  Original

Prop. 1982/83:126 ' . 20

emellenid för att detta är ovanligt. Jag vill i det sammanhanget understryka att det enligt lag ankommer på den lagfarne domaren att för nämndemän- nen presentera de sakliga- och rättsliga förutsättningarna för rättens avgö- rande i varje enskilt mål (30 kap. 7 s" första stycket RB och 15 kap. 30 å andra stycket giftermålsbalken).

Av det sagda framgår att man även med nu gällande domförhetsregler i stor utsträckning är hänvisad till den enskilde nämndemannens personliga egenskaper och till samspelet mellan yrkesdomaren och lekmännen när det gäller möjligheterna att komma fram till ett riktigt och rimligt avgörande i ' ett mål. Att nämndemännen i vårt land allmänt är väl kvalificerade för sitt uppdrag torde det också råda en bred enighet om. '

En jämkning av domförhetstalet för nämndemän kan i någon mån bidra till en mer allsidig rekrytering av nämndemän. "om den leder till att varje nämndeman inte behöver tjänstgöra så ofta som nu.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt kanjag för min del inte finna att det skulle bli någon försämring av tingsrätternas möjligheter att komma fram till en sakligt riktig dom. om man' i normalfallen minskar antalet nämnde- män från fem till tre. Jag vill i sammanhanget erinra om att länsrätterna är domföra med en lagfaren domare och tre nämndemän. Erfarenheterna därifrån talar inte för att ett sådant antal är för litet för att rättens avgöran- den skall fylla befogade krav på rättssäkerhet.

Vidare vill jag i detta sammanhang peka på att de allmänna underrät- terna enligt de regler som gällde före den sk underrättsreformen år 1971 var domföra med en lagfaren domare och tre nämndemän i mål om brott för vilket det inte var stadgat svårare straff än fängelse ett år. Det finns enligt vadjag känner till inga belägg-från denna tid för att tre nämndemän i brottmål av normal beskaffenhet skulle vara ett otillräckligt antal. Tvärtom är det 'på såväl domar— som nämndemannahäll en vanlig uppfattning att detta var en både bland parter och domstolsledamöter uppskattad sam- mansättning som gagnade en informell och odramatisk handläggning av mål om mindre allvarlig brottslighet.

Jag har" alltså kommit fram till att tre nämndemän normalt sett räcker för att bevaka de intressen som lekmannamedverkan avser att tillgodose. Det finns emellertid en grupp mål där man med visst fog kan göra gällande att avgörandet bör träffas av ett större antal personer. nämligen mål om mycket grova brott. I sådana mål uppkommer oftare än annars grannlaga bevisvärderingsfrågor. Vidare måste rätten göra svåra avvägningar när det gäller påföljden. Eftersom det normalt gäller långvariga fängelsestraff. är rättens bedömningar av synnerligen stor betydelse för den tilltalade. [ dessa mål talar enligt min mening övervägande skäl för-att nuvarande domförhetsregler i.princip behålls. '

Det finns alltså skäl som talar för en ordning som i viss män kan sägas innebära en återgång till ett äldre system med olika domförhetsregler beroende på målets beskaffenhet. l promemorian avvisas tanken på en

• Sida 21
•  Original

Prop. 1982/83: 126 21

sådan ordning. huvudsakligen med hänvisning till organisatoriska problem och risk för rättegångsfel. Denna bedömning delas i allmänhet av remissin- stanserna. .

Om ett differentierat nämndsystem skall införas på nytt. måste man söka åstadkomma en sådan avgränsning av området för den större sammansätt- ningen att man undviker de nackdelar som har redovisats i promemorian. Detta kan enligt min mening åstadkommas med en ordningdär den större sammansättningen förbehålls de grövsta brottmålen. Som jag tidigare nämnt är det i dessa mål som behovet av flera personers medverkan i rätten är störst. I sådana mål är den tilltalade praktiskt taget alltid berövad - friheten. Målen måste därför avgöras snabbt och oftast med kort varsel. Huvudförhandlingen äger på grund därav ofta rum utanför det ordinarie . tidsschemat vid s.k. extrating. Det är i de flesta fall inte aktuellt att handlägga andra mål vid samma tillfälle. Några beaktansvärda organisato- riska problem när det gäller utsättande av mål behöver således inte upp- komma.

Det är emellertid också nödvändigt att fixera en så klar gräns att tillämp- ningen av domförhetsregeln inte kräver några mer ingående överväganden i varje enskilt fall, med risk för rättegångsfel. Det är på grund därav inte möjligt att knyta an till den påföljd som den åtalade brottsligheten kan antas förskylla i det konkreta fallet. utan man bör låta gränsen följa de straffskalor som formellt gäller för det brott som åtalet'avser.

En lämplig avvägning är enligt min mening att förbehålla den större sammansättningen för sådana brott där det lindrigaste straffet är fängelse i två år. En sådan gränsdragning innebär att en tingsrätt blir domför med en lagfaren domare och fem nämndemän i bl.a. mål om grova våldsbrott (t.ex. mord, dråp och våldtäkt). vissa allvarliga sedlighetsbrott. vissa grova allmänfarliga brott (t.ex. mordbrand. allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage). allvarliga brott mot rikets säkerhet. vissa grova brott under krig samt grovt narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika.

Det kan naturligtvis hävdas att en gräns som utgår från den formella straffskalan och inte från brottets grovhet i det enskilda fallet inte garante- rar att den större nämndsammansättningen medverkarjust i de viktigaste målen. Som tidigare sagts är dock en klar gräns nödvändig för regelns tillämpning. Den omständigheten att lagstiftaren satt _en minimigräns på två års fängelse för vissa brott innebär vidare ett principiellt ställningstagande attjust brott av denna art generellt sett är av mycket allvarlig beskaffenhet. Jag vill också erinra om att motsvarande gräns redan finns i andra samman- hang i den allmänna domstolsprocessen. Sålunda gäller för dessa brott särskilda regler i fråga om häktning (24 kap. l & tredje stycket RB) och telefonavlyssning (27 kap. 16 & RB"). .

Någon anledning att göra skillnad mellan olika" typer av tvistemål i vilka . nämndemän deltar finns enligt min mening inte. I sådana tvistemål bör alltså nämndemännens antal i princip minskas från fem till tre.

• Sida 22
•  Original

Prop.-1982/83:126 22

Jag förordar att reglerna i 1 kap. 3 och 4 5.5 RB ändras i enlighet med det anförda. '

2.1.4. Individuell rösträtt för nämnde/minnen m.m.

Departemenrsförslaget: Nämndemännen i tingsrätterna får individuell rösträtt i enlighet med vad som gäller i länsrätterna. hovrätterna och kammarrätterna. Vid lika röstetal får ordföranden i princip utslagsröst. I brottmål skall dock den lindrigaste meningen gälla om den fått hälften av rösterna. Nämndemännen får vidare samma juridiska ansvar för domen som den lagfarne domaren.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med departementsförslaget (promemorian s. 11—15).

Remissinsrunserna: Majoriteten avstyrker förslaget. i huvudsak under anförande att nämndemännen får för stort inflytande överidomen på bc- kostnad av juristdomaren. Några remissinstanser tillstyrker dock försla- get.

Skäl för departemenlsförslage/: Nämndemännen i länsrätterna. hovrät— terna och kammarrätterna har individuell rösträtt. vilket i princip innebär att varje nämndemans mening väger lika tungt som juristdomarens. Vid lika röstetal har dock den senare utslagsröst. Detsamma gäller då en tingsrätt dömer i egenskap av fastighetsdomstol eller vattendomstol. 1 andra fall då nämndemän deltar i tingsrätterna ses de däremot fortfarande som ett kollektiv — nämnden. Tidigare gällde att endast en enhällig nämnd kunde överröstajuristdomaren. Sedan år 1971 . då den nuvarande femman- nanämnden infördes. finns omröstningsregler som i huvudsak innebär att vid oenighet nämndens mening skall gälla. om minst fyra nämndemän är överens om domskälen och domslutet. I praktiken innebär denna ordning i de flesta fall detsamma som individuell rösträtt med utslagsröst för ordfö- randen.

Remisskritiken mot promemorieförslaget tar närmast sikte på frågan om juristdomarens inflytande på domen i ett system med individuell rösträtt. Den frågan återkommerjag till i det följande. När det gäller spörsmålet om individuell eller kollektiv rösträtt framstår emellertid nuvarande system. där nämndemännen formellt ses som ett kollektiv, enligt min mening knappast som tidsenligt. Om man i ett system med tre nämndemän i flertalet mål skulle behålla. den kollektiva rösträtten. borde det som regel krävas en enig nämnd för att överrösta ordföranden. Detta skulle i princip innebära en försvagning av nämndemännens ställning som går tvärs emot den förstärkning av lekmannainflytandet som i andra sammanhang anses önskvärd.

Jag anser sålunda att man i detta hänseende nu bör anpassa förfarande- reglerna för tingsrätterna till vad som gäller vid övriga domstolar och till vad som i praktiken i stor utsträckning är en följd även av nu gällande regler. Nämndemännen i tingsrätterna bör alltså ges individuell rösträtt.

• Sida 23
•  Original

lx) 'N

Prop. 1982/83: 126

I. de övriga domstolar där nämndemännen har individuell rösträtt har ordföranden som jag tidigare nämnt tttslagsröst vid lika röstetal. Om mot- svarande ordning införs vid tingsrätterna. innebär det i praktiken attjurist- domarens inflytande i förhållande till nämndemännen inte nämnvärt för- ändras i förhållande till vad som gäller f.n. Remissinstanserna har i allmän- het inte haft någon erinran mot att man i ett system med individuell rösträtt i princip låter ordföranden få utslagsröst vid lika röstetal.

I brottmål gäller emellertid f.n. en delvis annan ordning för omröstning i kollegiala domstolar. Liksom i andra-mål vinner den mening som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Har någon mening fått hälften av rösterna och är denna den lindrigaste skall den meningen gälla. 1 fall då inte någon mening kan anses som lindrigare gäller den meningen som fått hälften av rösterna och bland dem ordförandens (29 kap. 3 %$ tredje stycket RB). En kompletterande bestämmelse finns för det fall att flera än två meningar föreligger utan att någon skall gälla enligt den nyss beskrivna regeln. I sådant fall skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade sammanläggas med de därnäst minst förmånliga och. om det erfordras. sammanläggningen fortsättas efter samma grund till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses ogynnsammare för den tilltalade . gäller den mening för vilken rösterna är flera än för en annan eller. om det finns lika många röster för flera" meningar. den mening som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar (29 kap. 4 & RB). .

Lagens nuvarande ståndpunkt är att villkorlig dom. skyddstillsyn, skyddstillsyn jämte fängelse samt överlämnande till särskild vård inte är att anse som lindrigare än fängelse och att de angivna påföljderna inte heller inbördes kan graderas i svärhet. Detta innebär att vid lika röstetal mellan exempelvis fängelse och villkorlig dom ingen påföljd är att anse som lindrigare och ordförandens utslagsröst fäller avgörandet. Resultatet blir alltså i det fallet detsamma som det skulle ha blivit vid en omröstning enligt de nuvarande reglerna för tingsrätt med nämnd. När omröstningen däremot gäller t.ex. frågan om frikännande eller om längden av ett fängel— sestraff är en av meningarna lindrigare än den andra och denna" kan därför komma att gälla vid omröstning i kollegial ordning. Vid nämndomröstning skulle vid lika röstetal utgången även i detta fall bli beroende av ordföran- dens ställningstagande.

I promemorian föreslogs för brottmålens del att samma omröstnings- regler som enligt vad jag nu har sagt gäller i andra kollegiala domstolar skulle införas även i tingsrätterna. Vid remissbehandlingen mötte detta förslag kritik från många håll. Man menade attjuristdomaren — i kraft av sin specialutbildning — borde få ett avgörande inflytande vid lika röstetal. oavsett om han röstade för den lindrigaste meningen eller inte. Förslaget befarades leda till fler materiellt felaktiga domar och ett ökat. antal överkla- ganden. '

• Sida 24
•  Original

Prop. 1982/83:126 - 24

För egen del vill jag först och främst erinra om att skiljaktiga meningar vid tingsrätterna i praktiken förekommer endast i begränsad utsträckning. I de allra flesta fall råder enighet inom rätten. Att det föreligger två förslag - som vart för sig samlar lika många röster är ovanligt. Härtill kommer att ordföranden enligt promemorieförslaget normalt skulle få utslagsröst om ' lika röstetal skulle uppkomma i den kanske vanligaste situation där skiljak- tiga meningar över huvud taget föreligger. nämligen den att omröstningen gäller lämplig påföljd över bötesnivån.

De nuvarande omröstningsreglerna för brottmål i kollegiala domstolar kan ses som ett modernt uttryck för den gamla grundsatsen ”hellre fria än fälla". Råder så stor tvekan inom domstolen att ingen mening får mer än hälften av rösterna. får det anses ligga i linje med principerna för ett rättssamhälle att den mening får gälla som är till fördel för den tilltalade. Denna princip har hittills genomförts i alla kollegiala domstolar som har att handlägga brottmål. oavsett om lekmän deltar i rättskipningen eller ej och oavsett vilka som röstar för den ena eller den andra lösningen. Att ha en annan ordning-förjust tingsrätterna när nu individuell rösträtt införs även där skulle innebära ett avsteg från den tidigare nämnda grundsatsen som är svårt att försvara. Vill man ge nämndemännen i tingsrätterna en ställning i rätten som är förenlig med moderna former för lekmannamedverkan. får man enligt min mening ta steget fullt ut och acceptera att samma regler för inflytandet över domen gäller som i övriga domstolar.

Som framgått av det sagda kan reglerna för omröstning i en kollegial domstol i brottmål i vissa fall få konsekvenser som för en lekman kan te sig svårförståeliga. Om lika röstetal uppkommer t.ex. vid omröstning i frågan om den tilltalade skall dömas till fängelse eller bara till böter. skall den mening som förordar böter vinna. oavsett vilka som-röstar för den. efter— som böter anses som en mildare påföljd än fängelse. Gäller omröstningen däremot val mellan fängelse och t.ex. villkorlig dom. får ordföranden utslagsröst på grund av att ingen mening kan anses som mildare. Hela frågan om påföljders inbördes stränghet är f.n. under övervägande av fängelsestraffkommitten (Ju 1979204). Enligt'vad jag har erfarit avser kom- mittén att lägga fram ett förslag till en reform i bl.a. detta ämne under år 1984. Enligt min mening får man under tiden fram till dess att en reform kan genomföras acceptera att omröstningsreglerna ger de resultat som jag nyss har redogjort för. '

Mot bakgrund av det anförda förordarjag att samma omröstningsregler för brottmål som f.n. gäller i övetTätterna enligt 29 kap. 3 och 4 5.5 RB får gälla även i tingsrätterna. De särregler som f.n. gäller för omröstning i tingsrätt (29 kap. ] å andra stycket samt 3 & första och andra styckena) kan därvid upphävas. .

Nämndemän med individuell rösträtt bör som anförs i promemorian inte sammanföras under beteckningen nämnd. Om nämndemännen i tingsrät- terna får självständig rösträtt medför det att den kollektiva nämnden inte

• Sida 25
•  Original

Prop. 1982/83:126 ' 25

längre kommer att finnas kvar i någon domstolssammansättning (frånsett krigsrätt). De regler i bl.a. RB som avser nämnd bör därför upphävas och ordet nämnd utmönstras ur de föreskrifter som syftar på den kollektiva nämnden. I samband därmed kan reglerna om omröstning i fastighetsdom- stol och vattendomstol i viss utsträckning förenklas.

Vid individuell rösträtt är det — i enlighet med vad som sägs i promemo— rian -— rimligt att varje ledamot har samma ansvar för avgörandet som ordföranden. Förslaget har i denna del knappast mött någon erinran vid remissbehandlingen.

I 29 kap. 7 & RB sägs att när nämnden ensam har bestämt rättens avgörande varje nämndeman som med sin röst har bidragit till avgörandet svarar för detta. För att det'inte skall råda någon tvekan om att varje domare — alltså även lekmannadomare — som med sin röst har deltagit i avgörandet också är ansvarig för domen i juridisk mening bör detta stad- gande upphävas i samband med att individuell röSträtt införs för nämnde- männen i tingsrätterna. '

Nämndemän med individuell "rösträtt bör naturligtvis ha inflytande på domens eller beslutets närmare utformning. Hur detta inflytande mera konkret skall komma till uttryck'får avgöras från fall till fall. Erfarenheter- na från bl.a. hovrätterna och länsrätterna talar dock för att samarbetet mellan de lagfarna ledamöterna och lekmännen kan ordnas på ett smidigt sätt. I de talrika fall när domen i ett mål avkunnas i direkt anslutning till huvudförhandlingen kan. nämndemännen redan nu ta aktiv del i utform- ningen av domskälen. Även i övriga fall — där alltså domen meddelas vid ett senare tillfälle — bör rätten normalt redan i samband med överläggning- - en kunna dra upp sådana riktlinjer för domens utformning att vidare samråd rörande denna är överflödigt. Det finns därför enligt min mening inte anledning att befara att lekmännens ökade formella ansvar för domen kommer att medföra några praktiska eller andra problem.

2.1.5. Tingsrättens sammansättning i vidlyftiga brottmål

Departementsförslaget: Tingsrätterna skall även med de föreslagna domförhetsreglerna ha möjlighet att förstärka rätten med en extra nämnde- man, om det behövs med hänsyn till målets "omfattning eller någon annan särskild omständighet. . '

Promemorieförslaget: Överensstämmer med departementsförslaget (promemorian s. 15). '

Remissinstanserna: Ingen har framfört någon erinran i denna del. Skäl för departementsförslaget: Enligt 1 kap." 3 % RB skall. som tidigare har angetts, tingsrätten i brottmål bestå av en lagfaren domare och nämnd. Om huvudförhandlingen kan beräknas kräva minst fyra veckor får dock två lagfarna domare och nämnd sitta i rätten. I 1 kap. 4 & RB anges att fem skall sitta i nämnden och att det, om det är påkallat med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet. får sitta sex i nämn- den.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1982/83:126 26

Möjligheterna att förstärka tingsrättens sammansättning infördes år 1976 (prop. 1975/76164. JuU 18. rskr 124). Det ansågs att behov av en utökad sammansättning emellanåt kunde föreligga för att undvika att rätten. t.ex. vid sjukdom. förlorar sin domförhet. Den dåvarande departementschefen betonade emellertid att den förstärkta juristsammansättningen endast borde komma i fråga i undantagsfall. där olägenheterna av att huvudför- handlingen måste göras om framstod som särskilt stora. och att det inte var meningen att domstolarna slentrianmässigt skulle ha dubblerad juristsam- mansättning så snart en rättegång beräknades pågå fyra veckor.

Som anförs i promemorian kvarstår behovet av att i .vissa mål' kunna utöka tingsrätten med en extra lagfaren ledamot och en nämndeman. antingen samtidigt eller var för sig. även om sådana ändringar i fråga om tingsrätternas domförhet somjag har förordat i det föregående genomförs. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Tingsrätten bör därför ges möjlighet att. i de fall rätten är domför med tre nämndemän. sätta in en fjärde nämndeman om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet. Nuvarande möjlighet att förstärkaen femmannanämnd med ytterligare en nämndeman bör givetvis bestå. '

Jag förordar att 1 kap. 3 och 4 155 RB ändras i enlighet med det anförda.

2.1.6 Dmnfr'irhet [ tingsrätt vid förfall .

Departementsförslaget: En tingsrätt skall även med de föreslagna dom- förhetsreglerna fortsätta att vara domför om det efter huvudförhandlingens början inträffar förfall för en nämndeman. Om rätten från början är domför med tre nämndemän.-fär alltså handläggningen i detta fall slutföras med endast två nämndemän. Är målet av sådan beskaffenhet att fem nämnde- män skall delta. är rätten vid förfall domför med fyra.

Promemorieförslaget.' Överensstämmer i princip med departementsför- slaget (promemorian s. 16).

Remisxinstanserna: Meningarna är delade bland dem som yttrat sig i frågan. Somliga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. medan andra avstyrker under anförande att medverkan av endast två nämndemän innebär en alltför svag sammansättning.

Skäl för departementsförslaget: Enligt gällande ordning skall som nämnts fem sitta i tingsrättsnämnden (1 kap. 4 % RB). Rätten är emellertid domför med fyra i nämnden om det inträffar förfall för en nämndeman sedan huvudförhandlingen har påbörjats. Vid huvudförhandlingens början måste alltså rätten vara fulltalig. Rätten behåller inte sin domförhet om den lagfarne ledamoten får förfall. I de sällsynta fall när två lagfarna ledamöter sitter i rätten jämte nämnd behåller rätten sin domförhet om en av dem får förfall.

Enligt promemorian behöver den säkerhetsventil som det innebär att rätten förblir domför trots att en nämndeman får förfall inte anlitas särskilt

• Sida 27
•  Original

Prop. 1982/83: 126 37

ofta. Det är enligt promemorian emellertid av stort praktiskt värde att ha denna utväg med tanke på de kostnader och olägenheter som parter. domstolen och ibland även andra förorsakas av att en huvudförhandling- måste avbrytas på grund av bristande domförhet och. i värsta fall. tas om från början vid ett senare tillfälle. Det sägs därför vara angeläget att behålla motsvarande regler om domförhet vid förfall även efter en nedskärning av antalet nämndemän.

Jag vill för min del instämma i att det från processekonomisk synpunkt framstår som angeläget att man behåller en möjlighet att fortsätta en huvudförhandling trots att en nämndeman får förfall. Jag kan visserligen hysa förståelse för den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att en sammansättning med enjuristdomare och endast två nämndemän är väl liten. Det bör emellertid erinras om att det enligt mitt förslag inte är fråga om att gå ned till två nämndemän i de grövsta brottmålen. där ju sammansättningen med fem nämndemän föreslås bibehållen. Med hänsyn härtill och till att förfall för en ledamot av rätten under pågående huvudför- handling i praktiken är sällan förekommande. anser jag det godtagbart att tingsrätten även med de föreslagna domförhetsreglerna bibehåller sin dom- förhet vid förfall för en nämndeman. Det åligger emellertid domstolen att från fall till fall noga pröva om huvudförhandlingen bör fortsätta med det lägre antalet nämndemän.

Reglerna i 1 kap. 3 'och 4 åå RB bör ändras i enlighet med det anförda.

2.2. Frågor om länsrätternas domförhet

2.2.1. Utgångspunkter

Sedan år 197] deltar nämndemän i rättskipningen i länsrätt — tidigare länsskatterätt och länsrätt (prop. 1971 : 14. CU 9. rskr 52). Rätten är därvid domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Nämndemännen har individuell rösträtt. Fler än fyra nämndemän får inte sitta i rätten. I viss utsträckning är länsrätten dock domför med en lagfaren domare ensam. Länsrätten behåller inte sin domförhet om nämndemännens antal blir lägre än tre. Reglerna om länsrättens domförhet finns i 17 och 18 åå lagen (1971 :289) om'allmänna förvaltningsdomstolar.

I det nyss nämnda lagstiftningsärendet förordade lagrådet att både om- röstningsreglerna och bestämmelserna om antalet nämndemän skulle få samma utformning som beträffande tingsrätterna. Propositionsförslaget kom dock att få det innehåll som sedermera blev lag. I riksdagen väcktes en motion som innebar att antalet nämndemän borde vara fyra. dock med bibehållen domförhet vid förfall för en av nämndemännen. Avsikten var att rätten i normalfallet skulle ha ett udda antal röstande och lika röstetal alltså kunna undvikas. Civilutskottet. vars yttrande godtogs av riksdagen. utta- lade bl.a. att man ansåg det lämpligt att t.ex. relativt okomplicerade mål

• Sida 28
•  Original

Prop. 1982/83:126 28

kunde handläggas med tre nämndemän (CU 19719 5. 14). Därvid förut- satte utskottet att mer svårbedömda mål alltid avgjordes med fyra nämnde- män.

Länsrätterna låter ofta fyra nämndemän ingå i rätten. Anledningen till detta är främst att man inte vill riskera att domförhetcn brister. exempelvis på grund av jäv hos någon nämndeman. [ den tidigare nämnda promemo- rian (Ds J1.1 1981:]8) Underrätternas sammansättning föreslogs att antalet nämndemän i länsrätt skulle minskas till normalt tre. i överensstämmelse med vad som förordades för tingsrätternas del. Vidare föreslogs att läns- rätten skttlle få sltttföra handläggningen av ett mål även om det inträffar förfall för en nämndeman under handläggningens gång.

I det följande kommer jag-mot den nu angivna bakgrunden att ta upp frågan om en anpassning av domförhetsreglerna för länsrätterna till vadjag tidigare förordat för tingsrätternas del.

2.2.2. Antalet nämndemän vid hand/('iggning i länsrätt

Departements/örxlagct: En länsrätt skall vara domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Endast om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet får fyra nämndemän sitta i rätten. Vid förfall för en nämndeman sedan handläggningen har påbörjats skall'rätten vara domför med två nämndemän.

Promemorief'r'irs/aget: Överensstämmer i princip med departementsför- slaget (promemorian s. 22—23).

Remissinxmuserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt prome- morieförslaget eller lämnat det utan erinran. Ett par remissinstanser har avstyrkt förslaget. '

Skil/jär departemwzrsj't'irslaget: När jag tidigare behandlade frågan om tingsrätternas domförhet konstateradejag att det av statslinansiella skäl är nödvändigt att inte fler nämndemän deltar i handläggningen av ett mål än som är motiverat från saklig synpunkt. Detta gäller naturligtvis även för länsrätternas del. När det gäller tingsrätterna harjag ansett att en samman- ' sättning med en lagfaren domare och tre nämndemän är tillräcklig i alla mål utom de grövsta brottmålen. Lagstif'tarens ståndpunkt i fråga om länsrät- terna är redan enligt nu gällande regler att denna sammansättningi princip är tillräcklig i alla sorters mål.

Tingsrätterna har vissa begränsade möjligheter att förstärka rätten med ytterligare en nämndeman. Förstärkningsmöjligheten gäller dock i huvud- sak bara de vidlyftiga målen. För länsrätternas del är förstärkningsmöjlig- heten formellt obegränsad och används på många håll i praktiskt taget samtliga mål där nämndemän deltar. Med hänsyn till besparingsintresset är det viktigt att denna praxis ändras så att fyra nämndemän deltar endast när det är sakligt motiverat. Samma regler bör i princip gälla för båda proces- serna. Som påpekats under remissbehandlingen bör reglerna för fastighets- taxcringsprocessen anpassas till vad som gälleri länsrätterna i övrigt."

• Sida 29
•  Original

Prop. 1982/83:126 29

I enlighet med vad jag tidigare förordat för tingsrätternas del bör en länsrätt behålla sin domförhet om-det inträffar förfall för en nämndeman under pågående handläggning. Med hänsyn till förvaltningsprocessens konstruktion kan man — som påpekats vid remissbehandlingen — inte knyta rätten att fortsätta handläggningen till att huvudförhandling pågår när förfallet inträder. Man får i stället ställa upp som krav att den handlägg- ning i vilken nämndemännen deltar skall ha påbörjats.

Ett praktiskt problem tycks på vissa håll inom länsrätterna vara den situationen att en nämndeman under handläggningen av ett mål finner sig jävig'att delta i avgörandet. Det bör påpekas att den omständigheten attjäv föreligger inte kan anses utgöra sådant förfall som medför att rätten bibe- håller sin domförhet trots att en nämndeman avträder. Om det på grund av några särskilda omständigheter skulle finnas anledning för länsrätten att befara att jävssituationer kan uppkomma under en session. kan det finnas skäl att utnyttja möjligheten att kalla en fjärde nämndeman till sessionen i enlighet med de regler somjag förordat i det föregående.

Reglerna i 17 & lagen ( 197] :289) om allmänna förvaltningsdomstolar ochi 21 kap. 8 & fastighetstaxeringslagen(1979:1152) om länsrätts domförhet bör ändras i enlighet med det anförda.

2.3. Antalet nämndemän vid domstolen

Departementsförslaget: Antalet nämndemän vid varje domstol skall be- stämmas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Tan- ken är att den som fastställer domstolens arbetsordning även skall bestäm- ma antalet nämndemän.

Bakgrund (rc'h skäl för deparremenISJQTirslager: Enligt 1 kap. 4 & RB ankommer det på hovrätten att efter tingsrättens hörande bestämma det antal nämndemän som skall finnas i varje domsaga. För hovrätterna och de allmänna förvaltningsdomstolarna bestäms däremot antalet nämndemän av regeringen, förordningen (l976:696) om antalet nämndemän i hovrätt och kammarrätt samt förordningen (19792591) om antalet nämndemän i länsrätt.

lnom regeringskansliet pågår ett fortlöpande arbete med att decentrali- sera beslutsfattande från regeringen till myndigheterna. Bestämrnandet av antalet nämndemän är enligt min mening en sådan fråga som inte behöver handläggas av regeringen utom beträffande den mellankommunala skatte- rätten, därju regeringen själv utser nämndemännen.

Vid valet av beslutande myndighet förefaller det mig naturligt att ankny— ta till den myndighet som fastställer arbetsordningen för- en domstol. Dessa myndigheter får anses besitta sådana kunskaper om arbetsförhällandena på de olika domstolarna som gör dem särskilt lämpade att handha frågan om antalet nämndemän.

Enligt domstolarnas instruktioner fastställer hovrätterna arbetsordning-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1982/831126 30

ar för tingsrätterna med undantag för de tre största tingsrätterna. som själva gör det. Motsvarande gäller för de allmänna förvaltningsdomsto- larna. Hovrätterna och kammarrätterna fastställer sina egna arbetsord- ningar. Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om domstolarnas arbetsordningar berörs i 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 4 s. 69—70) och attjag där förordat att det nuvarande systemet behålls.

För att man skall få till stånd den önskvärda ordningen bör de regler som nu finns i 1 kap. 4 5 och 2 kap. 4 a % RB samt 13 och 17 åå lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ersättas av en regel som anger att befogen- heten att bestämma det antal nämndemän som skall finnas i varje domkrets tillkommer regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En bestämmelse av detta slag finns redan beträffande nämndemän i fastighets- domstol i 6 .5 lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmäl.

När det gäller hovrätterna och kammar—rätterna skall regeringen enligt nuvarande regler också bestämma hur många nämndemän som skall utses för varje län eller del av län inom domkretsen (4 kap. 5 åå RB och 13 5 lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). I samband med de ändringarjag nyss förordat bör givetvis även öppnas möjlighet till delegation av denna befo- genhet. "

Jag vill tillägga att det även med de nyss förordade ändringarna i domför- hetsreglerna i allmänhet torde vara lämpligt att behålla det nuvarande antalet nämndemän i de olika domkretsarna. En minskad tjänstgörings— frekvens gör uppdraget mindre betungande samtidigt som ett stort antal lekmän även i fortsättningen kommer att vara engagerade i rättskipningen. De nuvarande lagreglerna om val av nämndemän är dessutom så avfattade att det endast i ringa utsträckning är möjligt att minska antalet nämndemän i en domsaga.

Däremot är det inget som hindrar att man ökar antalet nämndemän. Utgångspunkten bör vara att nämndemännen får en väl avvägd tjänstgö- ringstäthet. Någon allmängiltig regel för detta kan inte ställas upp. En ordning där varje nämndeman i sin schemalagda tjänstgöring deltar åtmins- tone en dag var sjätte vecka bör emellertid kunna tjäna som riktmärke. Den genomsnittliga tillströmningen av nämndmål och andelen mål som är vidlyftiga eller som i övrigt kräver extra rättegångsdagar är faktorer som bör tas med i bilden. Dessutom bör beaktas förekomsten av tingsställen där lokalt rekryterade nämndemän tjänstgör. Självfallet bör en viss enhet- lighet eftersträvas så att tjänstgöringen blir ungefär lika omfattande obero- ende av vari landet som en nämndeman tjänstgör.

Jag vill understryka att den omständigheten att en nämndeman inte kan eller vill tjänstgöra i den omfattning som behövs inte bör vara skäl att öka antalet nämndemän. I allmänhet bör saken kunna ordnas under hand genom att domstolen samråder med nämndemännen. Föreligger bestående svårigheter för en nämndeman att fullgöra sitt uppdrag som nämndeman bör han ställa sin plats till förfogande för nyval.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1982/83:126 . 31

2.4. Frågan om polismän som nämndemän i de allmänna förvaltningsdom- stolarna

Departemenmförslaget: I lagen (1971:289) om' allmänna förvaltnings- domstolar anges uttryckligen att polismän inte kan vara nämndemän i allmän förvaltningsdomstol.

Bakgrund och skäl för departenrenrsförslaget: Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol. länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndig- het. länsläkare. biträdande länsläkare. lagfaren domare. åklagare eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får enligt 20 å andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar inte vara nämndeman i kammarrätt eller länsrätt. En motsvarande regel gäller för mellankommunala skatterätten. En nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt. Det ankommer på rätten att självmant pröva den valdes behörighet. Upphör en nämndeman att vara valbar eller behörig förfaller uppdraget (21 5 första stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar).

Enligt 4 kap. 6 & RB får lagfaren domare. befattningshavare vid domstol. åklagare, polisman eller advokat eller den som annars har till uppgift att föra andras talan inför rätta inte vara nämndeman i tingsrätt eller hovrätt.

Föreskriften om vilka funktionärer som inte får vara nämndemän i länsrätt och kammarrätt infördes år 1979 i samband med länsrättsrefor- men. Den motsvarades närmast av 9 5 andra stycket lagen (l97lz52) om skatterätt. fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. som upphävdes genom länsrättsreformen. Den lagen byggde på förslag i en departementsprome- moria (Stencil C 19703). Bestämmelserna om valbarhets— och behörighets- villkor m.m. för nämndeman i skatterätt och länsrätt borde enligt prome- morian (s. 58) utformas med motsvarande bestämmelser för nämndeman i allmän underrätt som mönster. Promemorians författningsförslag innehöll en föreskrift om att en lagfaren domare. tjänSteman vid länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet. åklagare. polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta inte skulle få vara nämndeman vid skatterätt eller länsrätt. I promemorieförslaget var alltså polisman uttryckligen undantagen.

Remissinstanserna hade inte något att invända mot att bestämmelserna om valbarhets- och behörighetsvillkor för nämndemän i skatterätt och länsrätt utformades efter mönster av motsvarande bestämmelser i RB. Föredragande departementschefen uttalade (prop. 1971:14 s. 86) att be- stämmelserna om- valbarhet och behörighetsvillkor för nämndemän i allt väsentligt borde utformas i enlighet med förslaget i departementsprome-_ morian. 1 lagförslaget i propositionen togs inte polisman upp men däremot tillades tjänsteman vid länsnykterhetsnämnden, länsläkarc. biträdande länsläkare och socialvårdskonsulent bland de funktionärer som uteslöts från valbarhet. Frågan om polismans valbarhet berördes inte vid riksdags- behandlingen (jfr CU 197119 5. 16).

• Sida 32
•  Original

Prop. 1982/ 83: 126

32

När det gäller tolkningen av uttrycket "tjänsteman vid '- - - länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet" kan framhållas att enligt 3.0 .5 första stycket polisinstruktioncn (1972:511) länsstyrelsen är den högsta polismyndigheten i länet. I 4 % polisinstruktioncn anges att som polisman räknas tjänsteman hos rikspolisstyrelsen som i sin tjänst är skyldig att fullgöra polisverksamhet, länspolischef. biträdande länspolischef. polis- mästare. polisöverintendent och polissekreterare som har genomgått polis- chefskurs I av polischefsutbildningen samt polis- eller kriminalkommis- sarie. polis- eller kriminalinspektör, polis- eller krimin-alassistent. extra ordinarie polisman och extra polisman som har genomgått grundkursen vid polishögskolan. I den mån någon av dessa befattningshavare inte kan anses vara tjänsteman vid länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet är denne alltså trots sin egenskap av polisman behörig att vara nämndeman i allmän förvaltningsdomstol.

Vid 1981/82 års riksmöte väcktes en motion (1981/82:518) om att riksda- gen hos regeringen sktrlle hemställa om förslag till en sådan ändring av gällande lag att det klart framgår att polisman vid polisdistrikt är behörig att vara nämndeman i länsrätt. Justitieutskottet' inhämtade remissyttran- den över 'm0tionen från kammårrätten i Stockholm. länsrätten i Stock- holms län. rikspolisstyrelsen och Svenska polisförbundet. Kammarrätten och rikspolisstyrelsen avstyrkte medan polisförbundet tillstyrkte bifall till motionen. Länsrätten ansåg att reglerna om valbarhet beträffande nämn- deman i allmän domstol och i allmän förvaltningsdomstol borde bli föremål för en gemensam översyn.

Justitieutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1982/8315) bl.a. att det enligt utskottets mening var'otillfredsställande att det råder osäkerhet rörande innebörden av gällande rätt i det hänseende som aktualiserats genom motionen. Denna osäkerhet borde undanröjas genom lagstiftning. I detta syfte borde enligt utskottets mening översyn ske av frågan om polismans valbarhet till uppdrag som nämndeman i länsrätt, kammarrätt och mellankommunala skatterätten. Som framkom- mit under remissbehandlingen finns det skäl som talar för och emot att en polisman bör vara valbar till nämndeman i sådan domstol. Under över- synsarbetet borde skälen för och emot närmare belysas och övervägas. Även andra frågor om villkoren för valbarhet till uppdrag som nämndeman i skilda sammanhang borde kunna tas upp till behandling i syfte att få så enhetliga bestämmelser som möjligt. Det borde ankomma på regeringen att besluta om formerna för översynen.

För egen del anser jag det naturligt att en polisman inte bör komma i fråga som nämndeman i allmän domstol med tanke på polisens roll i brottmålsförfarandet. En polisman kommer emellertid i sin yrkesutövning på olika sätt i kontakt även med frågor som faller inom de allmänna förvaltningsdomstolarnas målområden. t.ex. vid omhändertaganden enligt lagstiftningen om vård av missbrukare och vård av unga. Polismän som

• Sida 33
•  Original

Prop. 1982/83: 126

'J) '.)J

nämndemän skulle därför av parter i dessa domstolar kunna uppfattas som företrädare för motstående myndighetsintressen. De skäl som talar mot att polismän är nämndemän i de allmänna domstolarna talar därför i stor utsträckning även mot att de är nämndemän i de allmänna förvaltnings- domstolarna. Detta valbarhetshinder bör klart framgå av lagtexten. Det bör alltså anges i 20 å,andra stycket lagen öm allmänna förvaltningsdom- stolar att polismän inte får vara nämndemän i allmän förvaltningsdomstol.

Länsläkarorganisationen avskaffades år 1981. Även om någon länslä- kare på grtlnd av vissa övergångsbestämmelser fortfarande kan ha sin ' befattning kvar torde något praktiskt behov av att bibehålla valbarhets- hindret för länsläkare och biträdande länsläkare i det nyss nämnda lagrum- met inte längre föreligga.

2.5. Frågan om den övre åldersgränsen för nämndemannauppdrag

Departemen!.sförslagct: Den övre åldersgränsen för nämndemannaupp- drag behålls. '

Bakgrund och skäl för departementsförslaget: Enligt 4 kap. 6 & första stycket RB är den som fyllt 70 år inte valbar till nämndeman i hovrätt eller tingsrätt. Motsvarande bestämmelse för nämndemän i allmän förvaltnings- domstol finns i 20 & första stycket lagen om allmänna förvaltningsdomsto- lar. Om en nämndeman uppnår 70 års ålder under sin mandatperiod. ' förfaller uppdraget.

Regeln i RB om en övre åldersgräns på 70 år för nämndemän infördes år 1963 (prop. 1963: 156, lLU 27). I propositionen anförde departementsche- fen bl.a. följande:

Såsom första lagutskottet i ctt förra året avgivet yttrande funnit. talar beaktansvärda skäl för att en övre åldersgräns stipuleras för valbarhet till nämndeman i allmän underrätt. Därmed ökas garantierna för att i nämnden icke kommer att sitta personer. som på _grund av alltför hög ålder är mindre skickade att tjänstgöra såsom domare. Aven om de organ. som har att välja nämndemän. fullgör denna uppgift med stor omsorg. får likväl icke för.- bises. att det mången gång kan vara vanskligt att avgöra. huruvida en viss till nämndeman föreslagen person med hänsyn till sin ålder kommer att vara i stånd att under mandatperioden på tillfredsställande sätt fullgöra med nämndemansuppdraget förenade åligganden. särskilt som mandatpe- rioden är så lång som sex år. '

Med hänvisning till bestämmelsen i RB har sedermera 70-årsgränsen införts för nämndemän i andra domstolar. Samma åldersgräns gäller f.ö. också i arrendenämnderna.hyresnämnderna och taxeringsnämnderna. '

1 en motion vid 1979/80 års riksmöte (mot. 1979/80:1039) yrkades att riksdagen hos regeringen skulle begära att tillämpliga lagar och förordning- ar ändrades så att ingen övre åldersgräns fastställdes för innehav av offent-

3 Riksdagen 1982/83. [ saml. Nr 126 '

• Sida 34
•  Original

Prop. 1982/83:126 34

liga uppdrag. Enligt motionen kan man ibland inte dra tillräcklig nytta av äldre personers livserfarenhet och kunnande på grund av att man har beslutat om övre åldersgränser.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1980/81z8) uttalade konsti- tutionsutskottet bl.a. följande:

Enligt utskottet bör huvudprincipen vara att inga övre åldersgränser skall finnas för offentliga uppdrag. Detta är också det normala förhållan- det. För förtroendemannauppdrag i domstolar och vissa domstolsliknande organ har emellertid under 1960- och 1970-talen införts en sjuttioårsgräns. Motivet synes då ha varit att man har velat öka garantierna för att inte uppdraget skall innehas av personer som på grund av alltför hög ålder är mindre skickade att tjänstgöra som domare. Utskottet har förståelse för detta motiv. Å andra sidan kan det med större tyngd hävdas att det även i dessa fall borde få ankomma på de organ som utser uppdragstagarna att utan lagfästa begränsningar av detta slag välja de personer som anses mest lämpade för uppdragen.

Även om starka skäl således synes tala mot att behålla de existerande övre åldersgränserna för offentliga uppdrag. kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas krav att utan närmare utredning slopa dessa gränser. Utskottet föreslår därför att regeringen får närmare pröva behovet av övre åldersgränser som villkor för valbarhet till offentliga uppdrag mot bak- grund av vad utskottet i det föregående anfört. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottsbetänkandet remissbehandlades samtidigt med promemorian om underrätternas sammansättning och rapporten om nämndemännens tjänstgöiingsförhållanden. Så gott som alla remissinstanser som uttalade sig i denna fråga avstyrkte ett avskaffande av 70-årsgränsen.

För nämndemannauppdrag är det. som jag anfört i det föregående. av största betydelse att uppdragstagarna har en bred folklig förankring. Det kan därför inte komma i fråga att utan tungt vägande skäl genom valbar- hetsvillkor utesluta stora grupper av medborgare. För min del anser jag dock att de skäl som år 1963 ansågs tala för införandet av en övre ålders- gräns för nämndemän alltjämt är bärande. Jag vill tillägga att en av de ojämnheter i nämndemannakårens sammansättning som särskilt påtalats är att genomsnittsåldern är markant högre bland nämndemännen än bland befolkningen i övrigt. Ett slopande av den övre åldersgränsen kan befaras förstärka detta förhållande. Det kan här påpekas att en undersökning om nämndemännens tjänstgöringsförhållanden visar att ålderspensionärerna redan nu utgör en lika stor andel av nämndemannakåren som av befolk- ningen i övrigt.

Jag vill f.ö. erinra om att de lagfarna domarna är skyldiga att anå med pension från sina tjänster vid 67 års ålder. Även om det förekommer att domstolarna anlitar pensionerade domare för förstärkningsändamål torde det vara sällsynt att man därvid anlitar domare som fyllt 70 år.

Jag förordar alltså att man behåller de nuvarande reglerna om ålders- gräns för nämndemän.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1982/83:126 . . 35 3 Kostnadsfrågor

Kostnaderna för nämndemannaersättningar i tingsrätt och hovrätt upp- gick budgetåret 1981/82 till 38.7 milj. kr. och i länsrätt och kammarrätt till 7.7 milj. kr. I 1983 års budgetproposition harjag angett att en minskning av antalet nämndemän kan medföra en kostnadsminskning med (12.5 + 1,5) 14 milj. kr. Det förhållandet att fem nämndemän alltjämt kommer att tjänstgöra i tingsrätt i vissa mål påverkar inte denna beräkning. För dom- stolsverket och domstolarna uppkommer dessutom vissa mera marginella besparingar på det administrativa området.

Ohh-PPM)

den.

7. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948z472).

8. lag om ändring i brottsbalken. ' .

9. lag om ändring i lagen (l964:l67) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

10. lag om ändring i lagen (l969z246) om domstolar i fastighetsmål. 11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen(1979: 189) samt 12. lag om ändring i vattenlagen (19831000). I fråga om förslaget under 4 harjag samrått med chefen för finansdepar- tementet. '

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1982/83:126 36

6.1. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

I kap. 3 #

Iförsta stycket föreslås endast språkliga ändringar. Andra stycket innehåller f.n. huvudregeln för tingsrättens sammansätt- ning i brottmål. dvs. att rätten skall bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vidare regleras möjligheten att förstärka rätten med en extra lagfaren ledamot vid långvariga huvudförhandlingar.

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.1.3 ) föreslås domförhetsregeln ändrad så att tingsrätten vid huvudförhandling i brottmål normalt skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. I mål om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år skall dock enligt andra meningen i andra stycket en lagfaren domare och fem nämndemän sitta i rätten.

När det gäller att bedöma frågan om den större sammansättningen behövs i ett enskilt fall torde de allra flesta mål inte bereda nägra svårighe- ter. Bedömningen skall normalt utgå från åklagarens brottsrubriccring i- stämningsansökningen. Skulle tingsrätten i något enstaka fall vid gransk- ningen av stämningsansökningen finna att målet sannolikt rör ett grövre brott än vad rubriceringen ger vid handen. bör fem nämndemän delta. Om t.ex. åtalet justeras under huvudförhandlingen till att avse ett brott med minimum två års fängelse i straffskalan kan förhandlingen nämligen inte fortsätta med tre nämndemän.

Det bör påpekas att den större sammansättningen inte bör användas i

_ mål om sådana brott där det finns en generell möjlighet att underskrida en strafftid om två års fängelse. Detta medför att mål om t.ex. ett försöksbrott till följd av regeln i 23 kap. 1 & andra stycket brottsbalken alltid bör handläggas med tre nämndemän oavsett vilket minimistlraff som är stadgat för ett fullbordat brott av samma art. De straffnedsättningsgrunder. som kan komma i fråga enligt reglerna i 33 kap. brottsbalken och som mer är hänförliga till situationen i det enskilda målet. bör däremot inte inverka på frågan om rättens sammansättning i det nu aktuella hänseendet. ' I andra styckets sista mening upptas — i enlighet med vad som anförts i avsnitt 2.1.5 i den allmänna motiveringen — en regel om möjlighet att under vissa omständigheter förstärka rätten med en nämndeman. Regeln motsvarar i sak nuvarande andra meningen i 4 å andra stycket. Den föreslagna lydelsen avser att täcka både det fallet att rätten är domför med tre nämndemän och den situationen att fem nämndemän är ett minimikrav. ' Om förtttsättningarna för en utökning av antalet nämndemän — vilka i sak helt överensstämmer med gällande rätt —— är uppfyllda. får alltså rätten bestå av en lagfaren domare och fyra nämndemän resp. en lagfaren domare och sex nämndemän. '

• Sida 37
•  Original

Prop. 1982/83:126 37

Till tredje stycket har överförts den nuvarande regeln i andra styckets andra mening om att tvåjuristdomare under vissa omständigheter får ingå i rätten. Regeln har endastjämkats redaktionellt.

I ett nytt jiärde stycke upptas en regel om att tingsrätten skall anses domför även om det under huvudförhandlingen inträffar förfall bland nämndemännen. Regeln motsvarar nuvarande 4 & andra stycket sista me— ningen. Av skäl som angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.6) skall principen om bibehållen domförhet vid förfall gälla oavsett om tings- rätten från början var domför med tre eller fem nämndemän.

Reglerna om ensamdomarkompetens i nuvarande tredje stycket föreslås utan ändringar få bilda ett nyttfemte stycke.

I kap. 4 5 .

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör befogenheten att bestämma antalet nämndemän i en domsaga tillkom- ma regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Paragra- fens första stycke har ändrats i enlighet med det sagda. '

Paragrafens andra stycke innehåller f.n. regler om bl.a. antalet nämnde- män i nämnden. om förstärkning av rätten med en nämndeman och-om domförhet trots förfall för en nämndeman. Dessa regler har i förslaget flyttats till 1 kap. 3 5. _ '

2 kap. 4 a 5 och 4 kap. 5 så

I paragraferna finns bestämmelser om att regeringen skall bestämma antalet nämndemän i varje hovrätts domkrets och fastställa hur många nämndemän som skall utses för varje län eller del av län som-ingår i domkretsen. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör regeringen ha möjlighet att delegera dessa uppgifter. Reglerna har ändrats i enlighet med det sagda. Dessutom har första stycket i 2 kap. 4 a 5 genom- gått vissa redaktionella ändringar.

4 kap. [4 :$

Paragrafen behandlar bl.a. parternas rätt att göra jävsinvändning mot domare. Tredje styckets sista mening innehåller en särregel i fråga om särskild ledamot av nämnd. Som påpekats vid remissbehandlingen av promemorian bör denna särregel upphävas i samband med att nämnde- männen i tingsrätterna får individuell rösträtt och fullt självständig ställ- ning. En fråga om jäv mot en tingsrättsnämndeman kommer alltså enligt förslaget att kunna väckas även i högre rätt, på samma sätt som nu är fallet när det gäller jäv mot t.ex-. en juristdomare eller en nämndeman i hovrätt (jfr 49 kap. 7 & i det följande).

Det föreslås också vissa språkligajusteringar i tredje stycket.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1982/83:126 38

29 kap.

Kapitlet innehåller regler för omröstningsförfarandet i brottmål. Regler- na i l, 3. 4 och 6 åå föreslås ändrade med anledning av förslaget om individuell rösträtt för tingsrättsnämndemän. Den nuvarande 7 5 innehåller en bestämmelse om nämndens ansvar för domen i de fall där nämnden har bestämt utgången i målet. I enlighet med vad som sägs i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4") kommer nämndemännens ansvar för domen med den föreslagna ordningen inte att skilja sig från det som en juristdo- mare har. Regeln i 7 & föreslås mot denna bakgrund upphävd.

] 5

I denna paragraf ges regler för omröstning i brottmål. Första stycket har jämkats redaktionellt. Nuvarande andra stycket behandlar omröstnings- ordningen i tingsrätt när nämnd medverkar. Bestämmelserna är avpassade för en nämnd med kollektiv rösträtt. Det föreslås att stycket upphävs och att behövliga bestämmelser i stället tas upp i nuvarande tredje stycket.

Idet nuvarande tredje stycket finns bestämmelser om omröstning i andra fall än när nämnd deltar i tingsrätt. Där stadgas att den yngste i rätten eller. i förekommande fall. referenten i målet först skall säga sin mening. att voteringen därefter skall ske i åldersordning i rätten samt att när nämnde- män ingår i hovrätt dessa skall säga sin mening sist. I förslaget har denna reglering av omröstningsordningen behållits och stycket gjorts generellt tillämpligt. Detta innebär att samma bestämmelser kommer att gälla för omröstning i både hovrätt och tingsrätt. oavsett hur rätten är sammansatt. På samma sätt som gäller nu skall nämndemännen rösta sist.

I övrigt har en viss språklig bearbetning gjorts.

3 #

Paragrafen innehåller bestämmelser om röstsammanräkning i brottmål. De två första styckena ger regler om kollektiv omröstning av nämnd när sådan ingår i tingsrätten. Dessa stycken föreslås bli upphävda.

Den gällande lydelsen av tredje stycket avser röstsammanräkningen i brotthtål i andra fall än när nämnd medverkar i tingsrätten. Dessa regler avser individuell rösträtt och gäller f.n. endast vid omröstning i brottmål i hovrätt. Det föreslås att reglerna skall gälla också för tingsrätterna oavsett om en eller tvåjuristdomare deltar och oavsett antalet nämndemän. Vidare har språket moderniserats.

4 och 6 55

Paragraferna innehåller bestämmelser om röstsammanräkning i vissa fall vid flera skiljaktiga meningar än två och om omröstning i vissa särskilda frågor. Sista meningen i 6 &. vari hänvisas till bestämmelser som tar sikte på kollektiv rösträtt för nämnd och som nu föreslås upphävda, har utgått i förslaget. I övrigt har gjorts vissa redaktionella och språkliga ändringar i paragraferna.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1982/83:126 39

49 kap. 7 ä'

Paragrafen innehåller regler om förbud mot att överklaga en underrätts beslut i vissa fall. Där upptas bl.a. det fallet att underrätten ogillatjäv mot en särskild ledamot av nämnd. Som påpekats vid remissbehandlingen finns det inget skäl att ha kvar detta fullföljdsförbud när nämndemännen nu ges individuell rösträtt och fullt självständig ställning. Ett beslut om ogillande av jäv mot en tingsrättsnämndeman bör i stället följa de regler som gäller för motsvarande beslut i fråga om juristdomare. Paragrafen harjusterats i enlighet med det sagda. Vidare föreslås en språklig modernisering.

6.2. Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

15 kap. 29 5

Paragrafen innehåller f.n. vissa bestämmelser om tingsrättens samman- sättning i familjerättsliga tvistemål. Övriga regler i detta hänseende finns f.n. i 30 5 första stycket första meningen. .

Enligt förslaget sammanförs alla regler om tingsrättens sammansättning i de aktuella målen till 29 ä. I samband därmed har en viss redaktionell omdisposition ägt rum. Bl.a. har hänvisningarna till RB i stor utsträckning tagits bort och reglerna i stället skrivits in direkt i paragrafen.

Första stycket innehåller huvudregeln för tingsrättens sammansättning i de aktuella målen. Tingsrätten skall vid all handläggning som ej kan äga rum inför ensamdomare bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Regeln blir tillämplig vid sådan huvudförhandling. som ej hålls i förenklad form enligt 42 kap. 20 å andra stycket RB. samt vid syn på stället. Ifråga om skälen för den föreslagna minskningen av antalet nämndemän från fem till tre hänvisas till den allmänna motiveringen. avsnitt 2.1.3 .

I andra stycket regleras förtrtsättningarna för att förstärka rätten med en extra nämndeman. Möjligheterna till sådan förstärkning är enligt förslaget desamma som enligt gällande rätt (nuvarande 1 kap. 4_ 5 andra stycket RB. som är tillämpligt på grund av hänvisningen i 15 kap. 30 å giftermålsbal- ken).

I tredje stycket upptas en regel om att tingsrätten skall anses domför trots att det under pågående huvudförhandling inträffar förfall bland nämn- demännen. Regeln motsvarar i princip gällande rätt (1 kap. 4 å" andra stycket RB), dock med den ändringen att tingsrätten enligt förslaget blir domför med en lagfaren domare och endast två nämndemän (jfr den allmänna motiveringen. avsnitt 2.1.6).

15 kap. 305

I första stycket ges f.n. bestämmelser om nämndemännens antal i famil- jerättsmål. Alla regler om tingsrätts domförhet i dessa'mål hari förslaget samlats'i 29 å.

Paragrafens gällande lydelse föreskriver i övrigt vissa avvikelser från de

• Sida 40
•  Original

Prop. 1982/83: 126 40

vanliga reglerna om överläggning och omröstning i tvistemål. Dessa avvi- kelser är dels att ordföranden vid överläggningen skall framställa saken och vad lag stadgar om den. dels att vid omröstning ordföranden först skall säga sin mening och sedan inhämta nämndens. dels att sammanräkning av rösterna vid skiljaktiga meningar skall ske enligt de nuvarande reglerna för brottmål i 29 kap. 3 & första stycket RB. dels att nämndemännen ansvarar för domen om denna bestämts av nämnden.

1 första och tredje styckena föreslås jämkningar som betingas av försla- get om individuell rösträtt för nämndemännen.

När nuvarande regler för nämndemannamedverkan i familjemål infördes år_197l gjordes röstberäkningen lika som för brottmålen. Därvid redovi- sades inga närmare överväganden om hur omröstningsreglerna borde vara beskaffade. Uppenbarligen ansågs det naturligt att — på samma sätt som tidigare hade gällt vid häradsrätterna — ha en enda omröstningsregel när nämnd ingick i tingsrätt. oavsett om målet gällde brott eller familjerättsliga förhållanden. När det nu föreslås individuell rösträtt för nämndemännen är det mindre lämpligt att behålla den rådande överensstämmelsen mellan röstsammanräkning i brottmål och i familjerättsmål. Den lösning som ligger närmast till hands är att låta reglerna i 16 kap; RB om omröstning i tvistemål bli tillämpliga. dvs. att vid lika röstetal ge ordföranden utslags- röst. Detta åstadkoms genom att den nu gällande föreskriften i 15 kap. 30 å fjärde stycket giftermålsbalken om röstsammanräkning upphävs. I så fall kommer hänvisningen till tvistemålsreglerna i paragrafens första'stycke att gälla.

Bestämmelsen i femte stycket om nämndemännens ansvar för domen när de bestämt utgången har utgått i förslaget. Skälen för detta har närmare utvecklats i anslutning till 29 kap. RB.

15 kap. 30 (I så

I paragrafen. som behandlar hovrätternas domförhet i familjerättsmål. har gjorts vissa redaktionella och språkliga ändringar.

6.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar '

13.5Q

I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om att regeringen bestämmer om' antalet nämndemän i varje kammarrätts domkrets och fördelar dessa nämndemän mellan de län som ingår i domkretsen. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör regeringen ha möjlig- het att delegera denna befogenhet. Reglerna har ändrats i enlighet med det sagda. .

• Sida 41
•  Original

Prop. 1982/83:126 41

17.5

Paragrafen innehåller bestämmelser om länsrätts domförhet och vissa regler av organisatorisk natur rörande nämndemän i länsrätt.

Enligt den nuvarande lydelsen av första stycket är länsrätt domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Fler'än fyra nämndemän får inte sitta i rätten.

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) bör reglerna för länsrätternas domförhet i allt väsentligt nu samordnas med motsvarande regler för tingsrätterna. I enlighet med det sagda föreslås i andra stycket som en förutsättning för att en fjärde nämndeman skall få sitta i rätten — på samma sätt som för tingsrätternas del -— att detta är behövligt med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet. I den allmänna motiveringen har nämnts att det torde kunna bli aktuellt att tillämpa förstärkningsmöjligheten inför en sessionsdag då det av någon särskild orsak finns misstanke om att jävssituationer kan uppkomma. Ytterligare en situation då 'regeln kan bli tillämplig är den att målet kräver att nämndemännen deltar i handläggningen vid flera olika tillfällen. t.ex. dels vid en muntlig förhandling och dels vid ett eller flera föredragningstillfällen avsevärt tidigare eller senare. Avsikten med för- stärkningen skall givetvis vara att undvika bristande domförhet om en nämndeman är hindrad att delta i den fortsatta handläggningen.

I tredje stycket har införts en regel om att länsrätten bibehåller sin domförhet trots att det inträffar förfall bland nämndemännen efter det att handläggningen av ett mål börjat. Med uttrycket "handläggning" avses i detta sammanhang den handläggning vid rätten i vilken nämndemännen deltar. antingen det är fråga om en muntlig förhandling eller en föredrag- ning. Rätten att fortsätta handläggningen trots förfallet omfattar endast det aktuella målet. däremot inte andra mål som planerats in under sessionsda- gen.

Det nuvarande andra stycket. som innehåller upplysningar rörande dom- förhetsregler i fastighetstaxeringsmål, har tagits upp oförändrat i ett nytt fjärde stycke.

I nuvarande tredje stycket finns bestämmelser bl.a. om att regeringen bestämmer om antalet nämndemän i varje länsrätts domkrets. I enlighet med vad som anförts i'den allmänna motiveringen" (avsnitt 2.3) bör rege- ringen ha möjlighet att delegera denna befogenhet. Reglerna har ändrats i enlighet med det sagda och flyttats över till ett nytt femte stycke.

20.5

1_ paragrafen finns regler om vilka som är valbara till nämndemän i länsrätter och kammarrätter. I andra stycket föreslås ett tillägg. varav uttryckligen följer att polismän inte får vara nämndemän i dessa domstolar. Den närmare innebörden av förslaget har berörts i den allmänna motive- ringen (avsnitt 2.4). Av skäl som nämnts i den allmänna motiveringen har

• Sida 42
•  Original

Prop. 1982/83:126 . 42

vidare det som sägs i regeln om länsläkare och biträdande länsläkare tagits bort.

6.4. Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 21 kap. 8 ä'

1 paragrafen upptas regler för länsrättens sammansättning i mål om fastighetstaxering. Vissa ändringar föreslås i syfte att anpassa reglerna till vad som gäller i övrigt för länsrätternas del. Vidare har en redaktionell omdisposition av reglerna gjorts. '

Iförsta stycket enligt förslaget upptas huvudregeln för länsrättens sam- mansättning i mål om fastighetstaxering. Enligt denna skall rätten vid- sådan handläggning, som ej kan ske inför ensamdomare i enlighet med reglerna i 18 58 lagen (l97lq289) om allmänna förvaltningsdomstolar. bestå av en lagfaren domare. en värderingsteknisk ledamot och två nämndemän.

1 andra stycket behandlas möjligheterna att förstärka rätten med ytterli- gare en värderingsteknisk ledamot eller en nämndeman. Enligt gällande rätt har länsrätten full frihet i detta hänseende. Den föreslagna regleringen innebär att utrymmet för att tillkalla ytterligare en ledamot anpassas till vad som gäller i övriga mål vid länsrätterna. I den delen kan hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till 17 5 lagen om allmänna förvalt- ningsdomstolar. Det bör observeras att det liksom enligt gällande rätt endast är tillåtet att tillkalla ytterligare en ledamot. antingen en värderings- teknisk ledamot eller en nämndeman.

[ tredje stycket upptas en regel om att rätten behåller sin domförhet trots att en värderingsteknisk ledamot eller en eller två nämndemän får förfall. Regeln. som för fastighetstaxen'ngsmålens del är ny, innebär en anpass- ning till vad som föreslås gälla i övriga mål vid länsrätterna samt till vad som redan nu gäller för mål vid tingsrätt och fastighetsdomstol (jfr prop. 1982/83:41). En förutsättning för att rätten skall vara domför trots förfallet är enligt förslaget att någon representant för varje kategori av ledamöter — lagfaren ledamot. värderingsteknisk ledamot och nämndeman — sitter kvar i rätten. Har t.ex. antalet nämndemän från början varit två. får endast förfall inträffa för den ene. Om rätten däremot utnyttjat den i andra stycket föreslagna möjligheten att anlita ytterligare en nämndeman. bibehålls dom- förheten även om två av nämndemännen får förfall.

6.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (l969:246) om domstolar i fastig- hetsmål

12.55

Paragrafen innehåller regler för omröstning i fastighetsmål. Om det vid överläggning framförs skiljaktiga meningar. skall enligt första meningen tillämpas RB:s regler om omröstning i domstol med endast lagfarna leda—

• Sida 43
•  Original

Prop. 1982/83:126 43

möter. dvs. reglerna för omröstning i kollegial domstol. När nämndemän- nen i tingsrätterna enligt vad som tidigare anförts får individuell rösträtt. kommer i RB i omröstningshänseende endast att finnas kvar regler för kollegial domstol. Hänvisningen i första meningen framstår därvid som mindre lämplig. Eftersom det i 2 & finns en allmän hänvisning för fastig- hetsmålens del till reglerna för rättegången i allmän domstol. kan hela första meningen i förevarande paragraf utgå. I fråga om turordningen vid omröstning. som behandlas i paragrafens andra mening. måste däremot särregleringen finnas kvar. '

6.6. Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

11 kap. 12 .5

Paragrafen innehåller regler för omröstning i vattenmål. Av skäl som angetts i specialmotiveringen till förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål kan första meningen. som hänvi- sar till RB:s regler för omröstning i kollegial domstol. utgå och ersättas av den allmänna hänvisningen till RB när det gäller handläggningen av vatten- mål i 11 kap; 1 % fjärde stycket.

6.7. Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:000) 13 kap. 10 5

I prop. 1981/82zl30 har föreslagits en ny vattenlag. som avses ersätta bl.a. 1918 års vattenlag. Riksdagsbehandlingen av förslaget är ännu inte avslutad. Det kan dock förutses att den nya vattenlagen kan träda i kraft den 1 januari 1984. 1 förevarande paragraf i förslaget finns regler för omröstning i vattenmål. vilka i sak är desamma som i nuvarande lagstift- ning. Hänvisningen i paragrafens första mening till RB:s regler om omröst- ning i kollegial domstol bör — på samma sätt som tidigare föreslagits när det gäller 1918 års vattenlag — utgå och ersättas av den allmänna hänvis- ningen till RB:s regleri 13 kap. 2 & förslaget till ny vattenlag.

Ändringen bör träda i kraft samtidigt som den nya vattenlagen .

6.8. Övriga ändringsförslag

Som nämnts i den allmänna motiveringen bör ordet "nämnd" i princip ersättas med "nämndemän". Detta berör 38 kap. 6 På brottsbalken, 6 & lagen ( 1946:807) om handläggning av domstolsärenden. 51 och 52 åå militä- ra rättegångslagen (1948:472). 10 å lagen (1964: 167) med särskilda bestäm- melser om unga lagöverträdare och 17 % bötesverkställighetslagen (19792189).

• Sida 44
•  Original

Prop. 1982/83:126 44

Övergångsbestämmelsen Övergångsbestämmelsen torde böra ges samma lydelse som den lagrådet förordat vid förvaltningsdomstolslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av dom- stolsärenden

Övergångsbestämmelsen

För att det skall vara otvetydigt att — när handläggning med nämnd påbörjats före lagens ikraftträdande och skall fortsätta därefter — de äldre domförhetsreglerna gäller förordar lagrådet en övergångsbestämmelse av samma lydelse som den lagrådet föreslagit beträffande förvaltningsdom- stolslagen.

Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472)

Enligt förslaget skall ordet "nämnd" i 52 å militära rättegångslagen (1948z472) bytas ut mot "nämndemän". Motsvarande ändring bör göras också i 51 s.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

10 s _

Regleringen i denna paragraf enligt dess nuvarande lydelse avser endast tjänstgöring i tingrättsnämnd. Enligt den i remissen föreslagna utformning- en kommer emellertid även nämndemän i hovrätt att omfattas. vilket inte torde vara meningen. Därför torde efter ordet "tjänstgöring" i den före- slagna lydelsen böra inskjutas orden "i tingsrätt".

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 47
•  Original

Pro'p. 1982/83: 126 47

Utdrag

J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-03-10

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden 1. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peter- son. Andersson. Rainer. Boström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg '

Föredragande: statsrådet Rainer

Proposition om underrätternas sammansättning m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken .

2. lag om ändring i giftermålsbalken .

3. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar.

4. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152". '

5. lag om ändring i vattenlagen ( 1918: 523).

6. lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsären-

7. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472).

8. lag om ändring i brottsbalken .

9. lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

10. lag om ändring i lagen (1969: 246) om domstolar i fastighetsmål. 11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189) samt 12. lag om ändring i vattenlagen (1983: ()()0). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

4å3

] domsaga skola finnas nämnde- män till det antal, som hovrätten efter tingsrättens hörande bestäm- mer.

I nämnd skola sitta fem nämnde- män. Om det är påkallat med hän- syn till målets omfattning eller an- nan särskild omständighet, må dock sex sitta i nämnden. Inträffar förfall för nämndeman sedan hu— vudförhandling påbörjats. är rätten domför med fyra i nämnden.

I domsaga skall det finnas så många nämndemän som hovrätten bestämmer efter att först ha hört tingsrätten.

. 29 kap. 1 54

Yppas vid överläggning till dom eller beslut skiljaktiga meningar. skall omröstning ske.

I tingsrätt skall, 'om nämnd har säte i rätten först ordföranden och, om ytterligare en lagfaren domare sitter i rätten, sedan denne säga sin mening. Ordföranden inhämte där- efter nämndens mening.

Vid omröstning i annatfall skall den yngste i rätten först yttra sig och sedan var efter annan, såsom de hava säte i rätten. Har målet beretts av viss ledamot. säge han först sin mening. I hovrätt skall dock, om nämndemän ingå i rätten. dessa sist säga sin mening.

Envar angive de skäl. varå han grundar sin mening.

Om det vid överläggning till dom eller beslut framförs skiljaktiga me- ningar, skall omröstning ske.

Vid omröstningen skall den yngste i rätten först yttra sig. Där- efter skall ledamöterna yttra sig allt eftersom de har säte i rätten. Om målet har beretts av en viss leda- mot skall denne först säga sin me- ning. Om nämndemän ingår i rätten skall dessa säga sin mening sist.

Var och en skall ange 'de skäl som han grundar sin mening på.

355

Yppas i tingsrätt. då rätten be- står av en lagfaren domare och nämnd, annan mening än ordföran- dens och förena sig minst fyra eller, då i nämnden äro endast fyra,"

minst tre nämndemän om skälen och slutet. gälle nämndens mening; i annatfall gälle ordförandens. Yppas, då tingsrätten består av två lagfarna domare och nämnd,

3 Senaste lydelse 1975: 1288. 4 Senaste lydelse 1976:560. 5 Senaste lydelse 1981:214.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1982/83:126 Nuvarande lydelse

annan mening än sådan som om- fattas av de lagfarna domarna och förena sig. när sex sitta i nämnden, minst fem och eljest minst fyra nämndemän om skälen och slutet. gälle nämndens mening. [ annat fall gälle den mening som omfattas av de lagfarna domarna. Förena sig dessa ej om en mening. gälle av deras meningar den som biträdes av de flesta av nämndemännen el- ler. om lika många biträda vardera meningen, den som är lindrigast; kan ej någon mening anses som lin- drigare. gälle ordförandens. Om det erfordras. sker i fall som nu avses fortsatt omröstning inom_ nämnden för att utröna hur många som biträda vardera meningen.

Vid omröstning [ annatfall gälle den mening. som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Har nå- gon mening erhållit hälften av rös- terna och är denna den lindrigaste. gälle den meningen; vid särskild omröstning. huruvida villkorlig dom skall meddelas eller skyddstill- syn. skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 & brottsbalken ådö- mas eller förordnande meddelas om överlämnande till särskild vård. så ock eljest. då ej någon mening kan anses som lindrigare, gälle dock den mening, som erhållit hälf- ten av rösterna och bland dem ord- förandens.

Föreslagen lydelse

Vid omröstning skall den mening- gälla som omfattas av mer än hälf- ten av ledamöterna. Om någon me- ning har erhållit hälften av rösterna och denna är den lindrigaste. skall den meningen gälla. Vid särskild omröstning huruvida rätten skall meddela villkorlig dom eller dö- ma till skyddstillsyn. skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 så" brottsbalken eller meddela förord- nande om överlämnande till sär- skild vård skall dock den mening gälla som har erhållit hälften av rösterna. bland dem ordförandens. Detsamma gäller i andra fall när

inte någon mening kan anses som lindrigare. '

4s6

Yppas vid omröstning, som avses i 3 & tredje stycket, flera än två me- ningar. utan att någon skall gälla. skola de röster. som äro ogynnsam- mast för den tilltalade. sammanläg- gas med de för honom därnäst minst förmånliga och, om det er- fordras, sammanläggningen fortsät- tas efter samma grund. till dess nå- gon mening skall gälla: kan ej någon

6 Senaste lydelse l976:560.

Om det vid omröstning enligt 3 5 finns flera än två meningar utan att någon skall gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den till- talade läggas samman med de rös- ter som är därnäst minst förmånliga ' för honom. Om det behövs skall sammanläggningen fortsättas efter samma grund till dess någon me- ning skall gälla. Om inte någon me-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1982/83: 126

Nuvarande lydelse

mening anses som ogynnsammare för den tilltalade. gälle den mening. för vilken rösterna a'ro flera än för annan, eller. omförflera meningar rösterna a'ro lika många, den som biträtts av den främste bland dem. som röstat för någon av dessa me- ningar.

59. Föreslagen lydelse

ning kan anses som ogynnsammare för den tilltalade skall den mening gälla sorti harfåttflest röster eller. om det finns flera meningar som harfått lika många röster. den me- ning som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.

6å7

Beträffande omröstning i fråga. som hör till rättegången och ej avser ansvar eller som rör enskilt anspråk. så ock ifråga enligt 5 5 eller om rättegångskostnad. gälle vad i [6 kap. är stadgat: angående häktning eller åtgärd. som avses i 25-28 kap.. äge dock vad i detta kapitel föreskrives om omröstning i fråga om ansvar motsvarande till- lämpning. Föres i brottmål talan om enskilt anspråk. vare rättens av- görande i ansvarsfrågan bindande vid prövningen av det enskilda an- språket. Har nämnd säte i rätten. skall även vid tillämpning av regler- na i 16 kap. gälla vad i l 5 andra stycket och 3 ä' första och andra styckena i detta kapitel är stadgat.

Har nämnden enligt 3 5 ensam bestämt rättens avgörande, svare för detta envar nämndeman. som med sin röst bidragit därtill.

Beträffande omröstning i frågor som hör till rättegången och inte avser ansvar eller som rör enskilt anspråk samt ifrågor enligt 5 % eller om rättegångskostnad gäller vad som öreskrivs i [6 kap. Beträffan— de häktning eller åtgärd som avses i 25-28 kap. tillämpas dock bestäm- melserna i detta kapitel om omröst- ning i fråga om ansvar. Om det i brottmål förs talan om enskilt an- språk. skall rättens avgörande i ansvarsfrågan vara bindande vid prövningen av det enskilda ansprå- ket.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före lagens ikraftträ- dande samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana

huvudförhandlingar.

7 Senaste lydelse 1975: l288.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1982/83:126 2 ' Förslag nu

Lag om ändring i giftermålsbalken

60

Härigenom föreskrivs i fråga om giftermålsbalkcnl dels atti 15 kap. 29 &? ordet ”nämnd" skall bytas ut mot "nämndemän", dels att 15 kap. 30 och 30 a %% skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap. 30.5

Har nämnd säte i underrätt skola i nämnden sitta nämndemän till det antal som föreskrivs i I kap. 4 .5 andra stycket rättegångsbalken . I sådant fall skola vidare följande av- vikelser gälla från vad som eljest är föreskrivet om överläggning och omröstning i tvistemål.

Ordföranden skall vid överlägg- ningen framställa saken och vad lag stadgar därom.

Vid omröstning skall ordföran- den först säga sin mening och där- efter inhämta nämndens.

Yppas annan mening än ordfö- randens och förena sig minst fyra eller. då inämnden äro endastfvra. minst tre nämndemän om skälen och slutet. gäller nämndens me- ning. I annat fall gäller ordföran- dens mening.

Har nämnden bestämt rättens avgörande. svarar för detta envar nämndeman, som med sin röst bi- dragit därtill.

När nämndemän skall ingå i tingsrätt skall de vara så många som föreskrivs i ] kap. 3 så rätte- gångsbalken. [ sådana fall skall vi- dare följandc avvikelser gälla från vad som annars är föreskrivet om överläggning och omröstning i tvis- temål. '

Ordföranden skall vid överlägg- ningen framställa saken och vad som föreskrivs därom i lagen.

Vid omröstning skall ordföran- den först säga sin mening. Därefter skall han inhämta nämndemännens mening.

30aä

Vid huvudförhandling i mål som avses i 29 5 är hovrätt domför med tre lagfarna domare och två nämn- demän. Flera än fyra lagfarna do- mare och tre nämndemänfå ej sitta i rätten. Har målet i underrätten av- gjorts utan nämnd, är dock hovrät- ten domför även med enbart lag- farna domare enligt vad som sägs i 2 kap. 4 & första stycket rättegångs- balken.

' Balken omtryckt l978z854.

Vid huvudförhandling i mål som avses i 29 & är hovrätt domför med tre lagfarna domare och två nämn- demän. Flera än fyra lagfarna do- mare och tre nämndemän får inte sitta i rätten. Om målet i underrät-- ten har avgjorts utan nämndemän. är dock hovrätten domför även med enbart lagfarna domare enligt vad som sägs i 2 kap. 4 & första stycket rättegångsbalken.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1982/83:126

Nuvarande lydelse

Deltaga nämndemän enligt förs- ta stycket i målets avgörande. skall vid överläggningen ordföranden el- ler, om målet beretts av annan lag- faren domare. denne framställa sa- ken och vad Iag stadgar därom. Vid omröstning skall gälla vad som är föreskrivet angående omröst- ning i tvistemål. Nämndemännen skola dock säga sin mening sist.

61. Föreslagen lydelse

Om nämndemän deltar enligt första stycket i målets avgörande, skall vid överläggningen ordföran- den eller. om målet har beretts av en annan lagfaren domare. denne framställa saken och vad som före- skrivs därom i lagen. Vid omröst- ning skall gälla vad som är föreskri— vet om omröstning i tvistemål. Nämndemännen skall dock säga sin

mening sist.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före lagens ikraftträ- dande samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.