Propositionens huvudsakliga innehåll

Om ledamöterna i en domstol vid överläggning inför en dom eller ett beslut har olika meningar om hur frågorna i målet bör bedömas. skall omröstning ske. I propositionen föreslås ett nytt och enklare system för omröstning i brottmäl. Förslaget ger större utrymme för principen att. när två olika meningar inom domstolen samlar lika många röster. den mening som är lindrigast för den tilltalade skall gälla.

Om enbart den tilltalade i ett brottmål har överklagat eller om åklagaren har överklagat till hans förman. är den högre rätten förhindrad att ändra den lägre rättens avgörande till den tilltalades nackdel. det s.k. förbudet mot reformatio in pejus (ändring till det sämre). I propositionen föreslås lagändringar för att göra detta förbud mera verkningsfullt.

Förslagen hänger delvis samman med de ändringari brottsbalken röran- de bl.a. graderingen av olika päföljderi svärhetshänseende som föreslagits i prop. l987/88: IZU om päföljdsval och straffmätning.

De nya bestämmelserna föreslas träda i kraft den I januari 1989.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag

Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 29 kap. 2— ken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

4 åå och Sl kap. 25 & rättegångsbal-

Föreslagen lydelse

29 kap. 2 ä'

Är fråga om ansvar för flera brott. skall." om det erfordras. först i fråga om varje brott omröstning ske. huruvida den tilltalade är skyl- dig till brottet. oelt dåre/ter omröst- ning angående påföljdenföretagas. Uppkommerfråga. ltttruvida ett el- ler _flera brott föreligga. skall oek därom röstas särskilt.

Ft'irekomnut vid omröstning an- gående påföljden skiljaktiga me— ningar. huruvida annan påföljd ått straff eller sådan påföljd jämte bö- ter eller skyddstillsyn jämte fängel- se enligt 28 kap. 3 s* brottsbalken skall ("u/('imas. skall. om det erford- ras. särskild omt't'jstning ske om varje mening av nu angiven inne- börd. beträffande vilken yrkande framställes av någon av de röstan- de. Vad nu sagts gälle oek fråga. huruvida påföljd skall eftergivas el- ler huruvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den grttnd att ltan begått-brottet under inflytande av själslig abnormitet. Blir sådan tne- ning ej gällande. skall särskild ont- rt'istning ske om straff.

Ft'ireligga skilda meningar om storleken av böter som ådötnas jämte annan påföljd än strå/fl om längden av föngelsestraff som en- ligt 28 kap. 3 s* brottsbalken ådö- mes jämte skyddstillsyn eller om särskildaföreskrifter vid skyddstill- syn. skall. om det erfordras. sär— skild omröstning därom.fi'iretagas.

Har någon vid tidigare omröst- ning varit emot det slut. vari de flesta stannat. vare han skyldig att deltaga i senare omröstning: vid

' Senaste lydelse l981:2l4.

Över frågor som avser ansvar skall röstas i ett samnutnltang. Om det kan påverka utgången i målet, skall doek röstas särskilt angående

I. frågan om den tilltalade be- gått gärningen oelt lllll' denna i så- dantfa/l skall bedömas.

]. frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har omedel- bar betydelse för bestämmande av påföljd. .

3. frågan om påföljd. utom så- vitt gäller storleken av dagsbot, _fö- reskrifter. varning. övervakning. förlängning av prövotid eller verk- ställighet av påföljd.

4. återståendefrågor sont avser ansvar.

Anser någon ledamot att den till- talade skall ("iver/ämnas till särskild vård. skall före omrt'istning enligt andra stycket 3 röstas särskilt an- gående denna mening.

lx)

• Sida 3
•  Original

,N'uvarande lydelse

omrt'istning angående ådömande av straff" eller beträffande fråga. huruvida påföljd skall eftergivas el- ler huruvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den gruttd att han "begått brottet under inflytande av själslig abnormitet. skall dock den som tidigare I'ÖSlUlel' den tilltala- des frikänaande anses hava biträtt den för den tilltalade lindrigaste meningen.

3 %$ Vid omröstning skall den mening - gälla som omfattas av mer än hälf- ten av ledamöterna. Om någon me- ning har erhållit hälften av rösterna och denna är den lindrigastc. skall den meningen gälla. Vid särskild omröstning huruvida rätten skall meddela villkorlig dom eller döma till skyddstillsyn eller skyddstillsyn jämte fängelse enligt_28 kap. 3 .é' brottsbalken eller meddela förord- nande om överlämnande till sär- skild värd skall doek-den mening gälla som har erhållit hälften av rösterna. bland dem ordförandens. Detsamma gäller även i andra fall när inte någon mening katt anses som lindrigare.

["t't'reslagen lydelse

Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälf- ten av ledamöterna. Om någon me- ning harfått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, skall den meningen gälla. Katz ingen me- ning anses. som lindrigare, eller mindre ingripande. gäller den nte-

- ning som fått hälften av rösterna.

bland dem ordförandens.

Om det framförs flera meningar ätt två utan att någon av dem skall gälla, skall de röster som är ogynn- sammast för den tilltalade läggas samman med de röster som är där- näst minst ft'irmånliga för honom. Om det behövs. skall sammanlägg- ningen fortsätta till dess någon me- ning skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tilltalade. skall den mening gälla som harfåttflest röster. [lar flera meningar fått lika många rös-

ter. gäller den sattt biträtts av den främste bland dent som röstat för någon av dessa meningar.

Ingen mening skall anses lindri- gare eller mindre ingripande än nå- gon annan mening vid omröstning ett/igt 2 .é' tredje stycket.

45»

Om det vid omröstning ettligt 3 si jratnf't'irs flera än två meningar utan att någon skall gälla. skall de röster som är ogynnsammast för

1 Senaste lydelse 19832370. 3 Senaste lydelse l983z370.

En ledamot som blir överröstad är skyldig att delta i senare omröst- ningar. Den som rt'istatft'ir att den tilltalade skall frikännas helt skall

'.oJ

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse

den tilltalade liiggas samman med de röster som är därnäst minstför- män/igafi'ir honom. Om det behövs skall sammanläggningen fortsättas efter samma grund till dess någon mening skall gälla. Om inte någon mening katt anses som ogynnsam- mare för den tilltalade. skall den mening gälla som har fått flest rös- ter eller. om detfinns flera mening- ar som harfätt lika många röster. den mening som har biträtts av den främste bland dent som röstat för någon av dessa meningar.

["in'eslagen lydelse

doek vid senare omröstning. om någon mening därvid katt anses som lindrigast eller minst ingripan- de för den tilltalade. anses ha rös- tatför denna mening.

51 kap.. 25 se

Ej mä hovrätten [ anledning av den tilltalades talan eller talan. som av äklagareföres till hans förmän, döma till brottspåföljd. som är att anse såsom svårare än den. vartill underätten dömt. Har den tilltalade av underrätten dömts till fängelse. äge hovrättenförordna om villkor- lig dom. skyddstillsyn eller över- lämnande till särskild värd. sä oek jämte villkorlig dom. skyddstillsyn eller (')"verlämnamle till värd inom soeialtjjänsten döma till böter även- som jämte skyddstillsyn döma till fängelse enligt 28 kap. 3 .5 brotts- balken. Ilar underrätten meddelat förordnande som nu sagts äge hov— rätten döma till annan påföljd.

Hovrätten får inte heller med an- ledning av talan som anges i första stycket besluta om utvisning. om underrätten inte meddelat sådant beslut. eller bestämma längre tid än anderrc'itten gjort för förbud för den tilltalade att återvända till Sverige.

Hovrättenfär inte med anledning av den tilltalades talan eller sådan talan. som åklagaren för till hans förmån. döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripandeför den tilltalade än den som tingsrätten dömt till. Hov- rättenfär doek besluta om överläm- nande till särskild värd eller. om tingsrätten beslutat om sådan värd. ' döma till annan påföljd.

Hov 'ätten får inte heller med an- ledning av talan som anges i första stycket besluta om utvisning. om tingsrätten inte meddelat sådant beslut. eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att återvända till Sverige.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1989.

" Lydelse enligt prop. 1987/88: lZO.

• Sida 5
•  Original

Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22juni l9-88l

Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande. och statsråden Sigurdsen, Gus- tafsson. Hjelm-Wallén. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Hellström. Hultet-ström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist '

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om omröstning i brottmål, m.m. ' 1 Inledning

Om en domstol består av flera ledamöter. som har olika meningar om hur en fråga i målet bör bedömas. måste i allmänhet en omröstning ske för att fastställa vad domstolens beslut skall bli. Regler angående omröstning i brottmål finns i 29 kap. rättegångsbalken (RB.). Reglerna bygger bl.a. på principen att vid lika röstetal den mening skall gälla som är lindrigast för den tilltalade. Reglerna är tillämpliga för alla tre instanserna. tingsrätter. hovrätter och högsta domstolen (HD).

()mröstningsreglerna brukar anses komplicerade till sin uppbyggnad och ibland svåra att tillämpa. Den kritik som har förekommit beträffande reglerna har emellertid inte så mycket riktats mot att systemet är invecklat som mot att reglerna kan leda till att vad som enligt gängse värderingar måste bedömas vara en lindrigare mening inte blir utslagsgivande vid lika röstetal. ' '

Det är dock inte bara omröstningsreglerna som medverkar till sådana resultat. En grundläggande brist kan i stället sägas vara att det i brottsbal- ken (BrB) hittills inte funnits någon annan uttrycklig bestämmelse som graderar påföljderna inbördes i fråga om svårhet än regeln i ] kap. 4 s" BrB om att fängelse är att anse som en svårare påföljd än böter.

Problemen med att gradera påföljder inbördes framträder också i de regler som finns om högre rätts möjligheter att ändra lägre rätts avgörande till den tilltalades nackdel när enbart den tilltalade själv överklagat eller när åklagaren"överklagat till hans förmån. Principiellt råder enligt 5l kap. 25 så" och 55 kap. 15% RB ett förbud mot sådana ändringar (förbudet mot reformatio in pejus). Den högre rätten har dock åtminstone formellt ganska stora möjligheter att ändra den lägre rättens avgörande till något som faktiskt sett framstår som mer till den tilltalades nackdel.

Riksdagen har nyligen på förslag av regeringen antagit nya regler om straffmätning och påföljdsval (prop. l987/88: 120. JuU 45. rskr. 404). De nya reglerna. som träder i kraft den 1 januari l989 och som bygger på ett

RI]

• Sida 6
•  Original

förslag från fängelsestraflkommittén. innebär att en ytterligare gradering sker av olika påföljders inbördes svårhetsgrad. Enligt de nya reglerna skall sålunda fängelse vid påföljdsvalet anses som en svårare påföljd än villkor- lig dom och skyddstillsyn. Villkorlig dom och skyddstillsyn skall vara inbördes jämställda i svårhetshänseende och anses som svårare påföljder än böter. Vidare företas också bl. a. enjustering av förbudet mot reforma- tio in pejus med hänsyn till möjligheten för domstolen att utvisa den tilltalade ur riket.

! det betänkande från fängelsestraffkommitte'n. som den nya lagstiftning- en bygger på. fanns även förslag som syftade till att anpassa RB'.s regler om omröstning i brottmål och om rcformatio in pejus till det föreslagna nya" påföljdssystemet. Några förslag i dessa delar upptogs emellertid inte i propositionen om påföljdsval och straffmätning. Med hänvisning till den kritik som vid remissbehandlingen riktats mot kommitténs förslag rörande dessa frågor anförtrodde regeringen i stället åt en särskild utredare (1986:G)' att. inom ramen för ett uppdrag att utreda vissa andra process- rättsliga frågor. undersöka hur dessa regler bör utformas. Uppdraget redo- visades i delbetänkandet (Ds Ju 1987: 19) Omröstning i brottmål m. m. som överlämnades i november 1987. Betänkandet har remissbehandlats.

Jag avser nu att ta upp de frågor som den särskilde utredaren har behandlat i delbetänkandet. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredarens lagförslag som bilaga I och dels en förteckning över remissin- stanserna som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inomjustitiedepartementet och'finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 87—3781). .

- Regeringen beslöt den 2 juni 1988 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken. Förslaget. som hade upprät- tats inom justitiedepartementet på grundval av det nyssnämnda delbetän- kandet och remissyttrandena. är likalydande med det som nu läggs fram. Lagrådet godtog förslaget men lämnade vissa synpunkter somjag återkom- mer till i samband med attjag behandlar sakfrågan. Lagrådets yttrande. som avgavs den l4juni 1988. börfogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

2. Nuvarande ordning

2.1. Omröstning i brottmål

[ de allmänna domstolarna (tingsrätter. hovrätter och HD) deltar i allmän- het llera ledamöter vid avgöranden av brottmål. Innan rätten beslutar dom eller slutligt beslut skall i sådana fall överläggning hållas (30 kap. 7 resp. ' 10 så RB). Om det vid en sådan överläggning framförs skiljaktiga meningar. skall omröstning ske. Regler om omröstning i brottmål finns. som tidigare nämnts. i 29 kap. RB. _ Den i RB underförstådda huvudregeln för omröstning i brottmål är att

* Hovrz'ittsassessorn Peter Fitger.

• Sida 7
•  Original

det skall ske en enda. samlad omröstning i målet. Denna omröstning innefattar därför såväl skuldfrågor som påföljdsfrz'igor. I viss utsträckning får dock frågor ställas upp till särskild omröstning. Detta regleras i huvud- .sak i 29 kap. 2 & RB. En typ av frågor som alltid kan ställas tipp till särskild omröstning är rättegångsfrågor.

När oenighet råder i mål om ansvar för (lera brott skall först ske en omröstning i skuldfrågan för varje brott och därefter röstas angående påföljden.

Påfå'djdsfrågan kan enligt 29 kap. 2 & också i annat fall behöva en särskild omröstning. En sådan måste nämligen hållas om någon ledamot har en skiljaktig mening och därvid lörespråkar villkorlig dom. villkorlig dom i förening med böter. skyddstillsyn eller skyddstillsyn i förening med böter eller fängelse enligt 28 kap. 3 % BrB. Detsamma gäller om någon ledamot anser att påföljd skall efterges eller att den tilltalade skall vara fri från påföljd på grund av att denne begått brottet under inflytande av själslig abnormitet.

Varje mening av nu angivet slag tas upp till omröstning för sig. Man röstar alltsåja eller nej till de 'olika meningarna och ställer dem aldrig mot varandra. Om de särskilda omröstningarna inte ger majoritet för något av de nämnda alternativen — alltså villkorlig dom. skyddstillsyn osv. — skall en särskild omröstning ske för att bestämma det straff (dvs. böter eller fängelse) som i sådant fall skall utdömas. Om istället majoritet har uppnåtts för annan påföljd än straff kan ytterligare en omröstning behöva hållas för att fullständigt precisera påföljden, t.ex. när den tidigare omröstningen innebär att påföljden skall vara skyddstillsynjämte böter.

En ledamot skall ta del i en omröstning även om han vid en tidigare omröstning röstat mot den mening som fått majoritet. Han har därvid att godta resultatet av den tidigare omröstningen. Vid omröstning angående ådömande av straff eller beträffande frågan om påföljd skall efterges eller om den tilltalade skall vara fri från påföljd-på grund av själsligabnormitet. skall dock den som tidigare röstat för frikännande anses ha biträttdcn för den tilltalade lindrigaste meningen och skall alltså inte delta i den senare omröstningen (29 kap. 2 & femte stycket RB).

Reglerna angående bestämmande av omröstningsresultat finns i 29 kap. 3 och 4 åå RB. Av den förra paragrafen framgår att en mening som fått absolut majoritet eller en mening som fått hälften av rösterna och är den lindrigaste för den tilltalade skall gälla. Vid särskild omröstning huvuvida rätten skall meddela villkorlig dom eller döma till skyddstillsyn eller skyddstillsyn jämte fängelse eller meddela förordnande om överlämnande till särskild vård gäller dock den mening som fått hälften av rösterna. inklusive ordförandens. Ordföranden har utslagsröst även i andrafall när ingen mening kan anses vara lindrigast.

Enligt 4 & skall. om det vid omröstning framförs ller meningar än två utan att någon av dem skall gälla enligt 3 &. de röster som är ogynnsam- mast för den tilltalade läggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs fortsätter sammanläggningen efter samma princip till dess någon mening skall gälla. Om inte någon mening kan anses som ogynnsammare gäller den mening som fått flest röster eller.

• Sida 8
•  Original

om det finns meningar som fått lika många röster. den mening som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.

Förekommer det olika uppfattningar angående hur omröstning skall gå till eller angående vilken mening som skall gälla. skall enligt 55 röstas särskilt om detta. Enligt en hänvisning som görs i Gå till reglerna för omröstning i tvistemål i 16 kap. RB gäller vid en sådan omröstning bl.a. att ordföranden har utslagsröst.

Av 6 & framgår också att omröstning beträffande skadeståndsanspråk m.m. som handläggs i brottmålct följer bestämmelserna för tvistemål.

Bestämmelserna i 29 kap. RB om omröstning i brottmål kan någon gång också få tillämpning i en tvistemälsrättegång om det i en sådan rättegång är fråga om ansvar för t.ex. rättegångsförseelse. utdömande av viteveller någons hållande i häkte (16 kap. 6 & RB).

Min redogörelse visar att omröstningsreglerna är komplicerade och svå- ra att beskriva på ett lättillgängligt sätt. Det är emellertid sällan som de behöver tillämpas i praktiken. Den helt övervägande andelen brottmål avgörs i full enighet mellan rättens ledamöter. och de gånger man inte blir ense är det sällan som man behöver tillgripa omröstningsreglerna i hela dess vidd.

2.2. Förbudet mot reformatio in pejus

En regel om förbud för hovrätten att döma till en strängare påföljd än den som den lägre rätten dömt till. när enbart den tilltalade överklagat eller när åklagaren överklagat till hans förmån. tas upp i 51 kap. 25 & första mening- en RB.

I de två senare meningarna i 51 kap. 25 s' RB anges vissa typer av ändringar som får ske. Sålunda får hovrätten. när tingsrätten dömt till fängelse. förordna om villkorlig dom. skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård eller jämte villkorlig dom'. skyddstillsyn eller överlämnande till vård inom socialtjänsten döma till böter ellerjämte skyddsstillsyn döma till fängelse enligt 28 kap. 35 brottsbalken. Vidare får hovrätten. när tingsrätten meddelat ett förordnant'le av det slag som nu sagts. döma till annan påföljd. Dessa regler gör förbudet mot reformatio in pejtts i prakti- ken avsevärt mindre verkningsfullt för den tilltalade i vissa fall.

Förbudet mot reformatio in pejtts gäller endast brottspåft'iljden. däremot inte t. ex. bedömningen av själva gärningen. Det är alltså möjligt att bedö— ma brottet som grövre i högre rätt. Vad som i tingsrätten ansetts som snatteri kan i hovrätten bedömas som stöld. utan att förbudet mot reforma- tio in pejtts överträtts. (_)m tingsrätten för snatteriet dömt till böter. får hovrätten inte ändra påföljden till fängelse eller utdöma ett strängare bötesstraff (jfr i fråga om tttvisning prop. 1987/88: 120).

Reglerna om reformatio in pejtts gäller även för HD (55 kap. 15 ä-RB').

3. Allmän motivering

3.1. Reformbehov m.m.

[ de relativt ovanliga fall där det förekommer meningsskiljaktighcter inom rätten om httr ett brottmål skall bedömas kan det någon gång uppstå

• Sida 9
•  Original

svårigheter att bestämma vad som skall gälla som rättens mening. Reglerna angående omröstning är. som framgår av min tidigare redogörelse. relativt komplicerade. och detta beror till stor del på påföljdssystemets differentie- ring.

När omröstningsreglerna ändrades i samband med tillkomsten av brotts- balken är 1965 uttalade föredragande statsrådet i propositionen att reglerna var förhi'tllt'tndevis komplicerade. Med hänsyn till att de måste täcka vitt skilda omröstningssitttationer var någon förenkling av dem dock inte möj- lig (NJA 11 1964 s. 156). Han påpekade samtidigt att reglerna gjorts till föremål för rättsvetenskapliga analyser och att dessa analyser närmast syntes ge vid handen att en utbyggnad och komplettering av reglerna skttlle kunna undanröja viss tvekan om deras rätta tillämpning. Föredraganden ansåg det dock angeläget att reglerna inte erhöll en vidlyftigare och mera svåröverskådlig avfattning än tidigare. Han uttalade vidare att någon tve- kan om omröstningsreglernas innebörd inte skttlle behöva. uppstå annat än ittndantagsfall. ' .

Som framhålls av den särskilde utredaren finns det tydliga tecken på att svårigheterna att rätt tillämpa omröstningsreglerna underskattades i sam- band med brottsbalksreformen. Det torde t. ex. inte sällan förekomma att domstolar — i enlighet med vad som kan förefalla naturligt — bestämmer brottsrubriceringen för en viss gärning. alltså för" vilket brott en tilltalad skall dömas. innan särskild omröstning hålls rörande påföljden. och detta trots att frågan om vilket brott donten skall avse formellt sett inte kan fastställas förrän påföljden redan har bestämts och då egentligen bara domskälsvis. Utgången av omröstningen i påföljdsfrågan blir nämligen bestämmande för domsmotiveringen inklusive brottsrubriceringen. Varje ledamot skall alltså i påföljdsfrågan rösta från den utgångspunkten att hans uppfattning i en rubriceringsfråga är riktig (jfr NJA 1968 s. 327 och 1987 s. 414). 1 rättspraxis finns vidare exempel på att särskild omröstning. som bort hållas därför att den kan påverka omrt'istningsresultatet. inte kommer till stånd (jfr t.ex. NJA 1967 s. 181 ). '

Någon klar bild av hur vanliga omröstningsfelen år går knappast att fa. Härtill bidrar inte minst att många omröstningsfel aldrig torde uppmärk-- sammas. Det kan i detta sammanhang påpekas att omröstningsfel oftast utgör domvilla. även om en dom som tillkommit efter omröstningsfel inte alltid behöver undanröias (jfr NJA 1974 s. 248 och s. 290).

Det finns också några sitttationcr för vilka det trots uttalanden i doktri- nen och en relativt rikhaltig prejudikatbildning inte torde gå att med fttll säkerhet ange vad som är gällande rätt. Reglerna i 34 kap. 1 s BrB om domstolens skyldighet att vid påföljdsbestt'tmningen beakta tidigare ådömd påföljd har berett stora bekymmer i omröstningssammanhang. Detsamma gäller vissa av de fall där det förekommer anledning attdöma någon till flera påföljder för samma.-brott med stöd av 1 kap. 6 å andra stycket BrB (jfr NJA 1968 s. 327).

De praktiska svårigheterna vid omröstningsreglernas tillämpning är all- varliga nog. Än värre är att de i vissa fall leder till mindre lämpliga slutresultat. Orsaken härtill är i första hand att påföljder som t. ex. fängel- se. skyddstillsyn och villkorlig dom formellt sett hittills inte ansetts kttnna

• Sida 10
•  Original

jämföras i svårhetshänseende och därför inte kan ställas upp mot varandra i en samlad omröstning.

Omröstningarna angående de många olika typer av'påföljder som är tänkbara som alternativ till böter eller fängelse har enligt gällande ordning i huvudsak anordnats så att omröstning sker beträffande en påföljd i taget. dvs. man röstar enligt en s. k.ja- eller nej-metod om "A eller icke-A”" och inte om "A eller B". Den ordningen (som för övrigt i princip överensstäm- mer med den som förekommer i riksdagen) torde vara ofrånkomlig i-den- mån de olika påföljderna inte kanjämföras med varandra i svärhetshänse- ende. Den är dock ingalunda alltid problemfri. Bl. a. kan det'vara svårt att bestämma i vilken ordning man skall ta upp de olika påföljdsalternativen till omröstning. Detta är mindre tillfredsställande av det skälet att själva omröstningsordningen kan påverka utgången i målet. För att få systemet att fttngera måste man också som en utväg i sista hand (om ingen annan påföljd vunnit majoritet) rösta om det straff. dvs. böter eller fängelse. som då skall följa. Detta framstår som egendomligt. särskilt i sådana fall där ingen av ledamöterna anser att den tilltalade skall ha en sådan påföljd.

Innebörden av de nu gällande reglerna kan belysas av ytterligare ett par exempel. Om två av fyra ledamöter röstar för fängelse medan två röstar för villkorlig dom. har ordföranden utslagsröst. Ingen mening anses sålunda lindrigast. Detsamma gäller det fallet att två ledamöter vill utvisa den tilltalade ur riket med stöd av tttlänningslagcn. medan två ledamöter menar att utvisning inte bör ske. Omröstning angående frågor om utvisning skall ådömas eller ej anses nämligen böra ske enligt samma principer som gäller för t. ex. villkorlig dom. d'vs. utvisning anses inte strängare "än icke-utvis- ningtjfr NJA 1974 s. 290).

Som jag redan har varit inne på skall dock problemens omfattning och praktiska betydelse inte öVerdrivas. Omröstningar är inte särskilt vanliga. och i de flesta fall där det sker omröstning förekommer endast'två olika meningar. Består rätten av ett ttdda antal ledamöter som oftast i hovrätten och HD finns det därför i allmänhet en röstövervikt för endera meningen. Risken för att så inte blir fallet är större vid tingsrätterna som ju vid avgörande av brottmål i allmänhet består av en lagfaren domare och tre eller fem nämndemän. 1 de relativt ovanliga fall där det förekommer fler än två meningar kan dock problemet med vad som är en lindrigare mening lätt ställas på sin spets även när antalet ledamöter är ttdda.

Att de nuvarande omröstningsreglerna i vissa fall får konsekvenser som för en lekman kan te sig svårförståeliga uppmärksammades av dåvarande chefen för justitiedepartementet vid de senaste ändringarna av reglerna (prop. 1982/83: 126 s. 24). Han hänvisade därvid till fängelsestraffkommit- téns arbete och ttttalade att man ttnder tiden" fram till dess att'en reform på grundval av denna kommittés arbete kttnde genomföras fick acceptera att omröstningsreglerna kttndc ge de resultat som tidigare redovisats. Proble- met har också vid flera tillfällen uppmärksammats i riksdagen (jfr JuU 1977/7826. 1981/82z40 och 1987/88z45). '

Fängelsestraffkommitten föreslogi betänkandet (SOU 1986: 13— 15) På- följd för brott bl.a. att vid val av påföljd fängelse skulle'anses utgöra en svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn. Samtidigt framgick av

• Sida 11
•  Original

förslaget att de sistnämnda påföljderna skulle anses svårare än böter. Kommitténs förslag har i dessa delar i princip följts i den tidigare nämnda propositionen om straffmätning och påföljdsval m. m. (prop. 1987/88: 120) som nyligen antagits av riksdagen. Som jag nyss nämnde togs frågan om ändringar i omröstningsreglerna inte upp i den propositionen utan hänsköts till en särskild utredare.

] likhet med utredaren kan jag konstatera att. när man nu inför nya principer för påföljdsval och för förhållandet mellan olika påföljder. dessa måste tillåtas slå igenom också beträffande omröstningar i brottmål. Den omständigheten att man ändrar reglerna i BrB om förhållandet mellan olika päföljders svårhet räcker emellertid inte för att åstadkomma ett tillräckligt genomslag för de nya principerna. För attden faktiskt lindrigaste mening- en alltid skall bli gällande vid'lika röstetal krävs också att man överger den nuvarande metoden med ja—eller—nej-omröstningar och i stället tillåter en sådan samlad omröstning rörande frågor om påföljd som ger utrymme för att väga de olika uppfattningarna inklusive graden av svårhct mot varand- ra. l fängelsestrallkonunitténs tidigare nämnda förslag till ändringar i om- röstningsreglerna behölls det nuvarande systemet med ja- eller-nej-omröst- ningar.

Det jag nu har sagt innebär att en eventuell reform kräver djupare ingrepp i omröstningssystemet än dem som fängelsestraffk'ommitten före- språkade. Bl. a. måste man. för att principen om att den för den tilltalade lindrigaste meningen skall bli gällande vid lika röstetal. diskutera en mer flexibel ordning för att bestämma vilken påföljd som skall anses minst ingripande i de fall där ingen av de aktuella påföljderna formellt sett kan anses lindrigare. Jag återkommer strax till detta.

Motsvarande problem som i fråga om omröstningsreglerna finns dclvis också beträffande det nu gällande förbudet enligt 51 kap. 25 å RB mot . reformatio in pejus. dvs. förbudet för högre rätt att på talan av den tilltalade själv ändra en dom till dennes nackdel. Det nuvarande förbudet ärinte tillräckligt effektivt. eftersom påföljder som t. ex. fängelse. skydds- tillsyn och villkorlig dom som jag nyss nämnt för närvarande formellt inte. anses kunna jämföras med varandra. Det har därför kunnat inträffa att högre rätt efter överklagande av endast den "tilltalade ändrat påföljden t. ex. från skydt'lstillsyn till fängelse. HD har visserligen i två relativt nya rättsfall anfört att man vid tillämpningen av reglerna om undantag från förbudet måste uppmärksamma den rättspolitiska motiveringen för regler— na (NJA 1984 s. 452 och 918). Enligt vad HD har uttalat bör bestämmelser- na inte utnyttjas i syfte att på den tilltalades klagan åstadkomma en kraftigare reaktion mot brottsligheten än den lägre rättens påföljdsbcstäm- ning innebär. De bör. enligt vad HD vidare framhållit. också i övrigt tillämpas med försiktighet. så att man i möjligaste mån undviker att resul- tatet av en tilltalads överklaganden kommer att framstå som en påfallande försämring för honom. '

De formellt sett vittgående möjligheterna till reformatio in pejtts kommer visserligen att minska. när man nu i enlighet med förslagen i propositionen om straffmåtning och påföljdsval inför en regel om att villkorlig dom och skyddstillsyn är lindrigare påföljder än fängelse. Det framstår emellertid

• Sida 12
•  Original

som angeläget från rättsst'ikerhetssynpunkt att gå ytterligare ett steg och efter mönster från omröstningsreglerna tillskapa en ordning där man bl. a. ger utrymme för att ta hänsyn till om den påföljd som det gäller i det enskilda fallet —' titan att vara formellt sett svårare än den som tingsrätten dömt till — framstår som mer ingripande för den tilltalade. Jag återkommer strax till detta (avsnitt 3.3).

3.2. Nya regler om omröstning i brottmål

Mitt förslag: Den nu underförstådda huvudregeln att det skall ske en enda samlad omröstning rörande hela ansvarsfrågan tas in i lag.

Möjligheterna till särskilda omröstningar rörande delar av an- svarsfrågan ökas. Om det kan påverka utgången i målet. skall först en särskild omröstning kunna ske rörande gärningen och bedöm- ningen av denna. och därefter en samlad omröstning rörande på— följdsfrågan äga rum. Omröstningen rörande påföljd skall vid behov föregås av omröstning om åtgärder som inte avser påföljd men som har omedelbar betydelse för påföljdsfrågan. t. ex. fråga om utvis- ning. Hfter huvudomröstningen i påföljdsfrågan skall särskild om- röstning kunna hållas i övriga frågor som rör ansvar för brottet. t.ex. rörande dagsbotens belopp vid bötesstraff och behovet av föreskrifter vid skyddstillsyn. avräkning av ltäktningstid samt förverkande.

Förslaget om en samlad omröstning i påföljdsdelen medför att det i viss utsträckning får överlämnas till domstolen att själv avgöra vilken mening som i det enskilda fallet skall anses vara den lindrigas- te eller minst ingripande vid omröstningen.

Utredarens förslagöverensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag. Remissinstanserna: "De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Ett par remissinstanser. däribland justitiekans- lern. anser att det kan innebära risker från rättssäkerhetssynpunkt att överlämna till domstolarna att i tveksamma fall själva avgöra vad som skall anses vara den lindrigaste meningen i omröstningssammanhang. Från nå- got håll förordas regler i rättegångsbalken om olika påföljders och påföljds- kombinationers svårhet. Några remissinstanser har efterlyst utförligare motiv för de nya reglerna medan ett par andra har förespråkat ytterligare utredning avseende konsekvenserna av de föreslagna ändringarna.

Skälen för mitt förslag: Somjag nämnt inledningsvis är huvudregeln vid omröstning i brottmål enligt gällande rätt att, om rättens ledamöter har olika meningar om hur rätten bör döma. en enda omröstning skall- äga rttm. Denna omröstning innefattar såväl skuldfrågor som påföljdsfrågor. med rättegångsbalkens terminologi frågor som avser ansvar. Så länge oenighe- ten mellan ledamöterna inskränker sig till en enda fråga. vilket är det vanliga i dessa fall. behöver självklart några särskilda omröstningar röran- de olika dclfrågor inte företas. Principen om en enda omröstning bör gälla

• Sida 13
•  Original

även i fortsättningen men bör. som tttredarenföreslagit. av pedagogiska skäl uttryckas bättre i lagtexten.

När det sedan gäller frågan hur man bör reglera möjligheten till .w'irxki/d omröstning bör en strävan vara att göra reglerna mindre komplicerade än de nuvarande utan att därför eftet'sätta kravet på att utgången så långt möjligt avspeglar majoritetens uppfattning. lin annan viktig princip bör — liksom nu — vara att vid lika röstetal den för den tilltalade lindrigaste meningen skall gälla. Jag kommer mot denna bakgrund att i det följande gå in på vad som skall krävas för att särskild omröstning skall ske och vilka frågor som skall kunna bli föremål för särskild omröstning.

Som framhålls i betänkandet bör httvttdprincipen vara att särskild om- röstning skall ske. om en sådan kan pärer/(a utgången i målet. Detta innebär ingen ändring av vad som gäller idag men förhållandet bör. som föreslås i betänkandet. mera direkt framgå av lagtexten.

Vad till en början gäller skuld/lågan är det av hänsyn till den tilltalade viktigt att man inte heller i fortsättningen tillåter särskilda omröstningar beträffande skilda moment i denna. ()m såltinda en av tre ledamöter i rätten anser att det inte är styrkt att den tilltalade har begått gärningen. en annan av ledamöterna anser att den är styrkt men inte straffbar och endast den tredje ledamoten anser att den tilltalade skall fällas till ansvar. bör denne liksom nu frikännas. Om i stället särskilda omröstningar skulle komma till stånd rörande dels bevisfrågan. dels straflbarhetsfrågan skulle den tilltalade kunna bli fälld till ansvar. något som för den berörda situatio- nen framstår som oacceptabelt. Reglerna bör därför också i fortsi'ittningen vara utformade så att man har garantier för att skuldfrågan inte i onödan splittras upp i olika moment vid omröstningen.

Idag sker särskild omröstning i skuldfrågan enbart om det gäller flera brott och då utan att domstolen beslutar hur de olika gärningarna skall rubriceras. Om man — i enlighet med vad som kan förefalla naturligt — bestämmer vad en tilltalad skall dömas ji'ir innan man'bestämmer vad han skall dömas till, står man inför nya problem när det gäller att avgöra vad som skall anses vara en lindrigare mening i. det förra hänseendet. Dessa problem visar sig med nu gällande regler inte förrän efter det att påföljden bestämts och har då avsevärt mindre betydelse. De svårigheter man möter. om man vill tillåta en särskild omröstning, torde emellertid inte vara större än att de kan bemästras i rättstilli'unpningen. Genom att föreskriva att ' särskild omröstning skall hållas rörande skuldfrågan eller. modernare ut- tryckt. gärningen och bedömningen av denna kan man uppnå förenklingar såvitt gäller omröstningen i t.ex. påföljdsfrågan. Jag delar därför den uppfattning som kommit till uttryck i betänkandet att vid meningsskiljak- tigheter inom rätten särskild omröstning vid behov alltid — även när det är fråga om ansvar för en enda gärning — skall ske rörande frågan om den tilltalade kan fällas till ansvar för gärningen och även hur denna i sådant fall skall bedömas. Liksom enligt gällande regler skall — med hänsyn till den tidigare nämnda principen att inte dela upp omröstningen i skuldfrågan i olika moment — särskild omröstningi rubriceringsfrågan inte ske.

Sedan skuldfrågan avgjorts skall man i allmänhet kunna gå direkt till en omröstning i på/i'ilidsfrågun. För att i möjligaste mån upprätthålla princi-

• Sida 14
•  Original

perna att utgången av omröstningen skall avspegla majoritetens uppfatt- ning och att den mening som är lindrigast för den tilltalade skall gälla vid lika röstetal. bör man som den särskilde utredaren föreslår i princip ha en enda samlad omröstning där alla meningar till skillnad mot vad som är möjligt idag ställs mot varandra. Som jag strax återkommer till får man därvid i viss utsträckning ge domstolen utrymme att själv bestämma hur de aktuella påföljderna skall graderas i svårhctshänscende om detta inte fram- går av lag. Det finns emellertid situationer där man inte kan tillämpa dessa principer. Problemet ligger i att en samlad omröstning angående påföljd inte kan tillåtas omfatta andra alternativ än sådana som åtminstone hjälp— ligt kan vägas mot varandra. I fråga om överlämnande till särskild vård är vård— och behandlingsaspekten den primära. En sådan påföljd kan därför inte jämföras med andra påföljder och passar inte in i en samlad omröst- ning i pt'iföljdsfrågan. Om någon ledamot förespråkar ett sådant överläm- nande. måste den frågan därför först tas upp till särskild omröstning. Därvid står praktiskt sett knappast någon annan möjlighet till buds än att man.behåller det nuvarande systemet med en särskildja-eller—nej-omröst- ning och att man därvid. med tanke på att en annan påföljd är alternativet. inte anser någon mening som lindrigare eller mindre ingripande. Ordföran- den bör alltså i denna situation få utslagsröst vid lika röstetal.

Till ansvarsfrågan hör även t.ex. en fråga om utvisning. Enligt 409" utlänningslagen (19801376) skall utvisning inverka vid bestämmande av påföljd. Om utvisning aktualiseras. är det alltså följdriktigt att även den frågan tas upp till särskild omröstning före påföljdsfrågan. Det finns skäl som talar för att här välja en delvis annan lösning än vid omröstning om överlämnande till särskild vård. Omröstningen angående utvisning bör visserligen liksom nu ske enligt ja-eller-nej-metoden. men det 'saknas anledning att behålla den nu gällande slutsatsen att utvisning skall kunna ske vid lika röstetal. Enligt den lagstiftning som beslutats på grundval av den tidigare nämnda propositionen om straffmätning och påföljdsval inord- nas nämligen utvisningsinstittttet i systemet med förbud mot reformatio in pejus (prop. 1987/88: 120 s. 70). Utvisning anses alltså i det sammanhanget som svårare än icke—utvisning även med beaktande av den förkortning av i ett fängelsestraff som en utvisning skulle kunna leda till. Detsamma bör gälla i omröstningssammanhang där ju dessutom utvisningsfrågan. som framgått av detjag nyss sade. bör ställas upp till särskild omröstning före påft'iljdsfrågan och titan beaktande av det förväntade resultatet i den delen. Även t.ex. förverkandcfrågor torde någon gång få behandlas på samma 'sätt som frågor om utvisning. nämligen om det står klart att förverkande- frågan skall inverka på påföljdsbestämningen. Jag återkommer till det i specialmotiveringen. ,

Om man bortser från överlämnande till särskild vård. passar de flesta andra frågor om påföljd in i en samlad påföljdsomröstning. Antalet tänkba- ra påföljdst-tlternativ är emellertid stort, bl. a. beroende på att olika typer av påföljder kan förenas med varandra på varierande sätt. Jag har i och för sig förståelse för de önskemål som uttryckts vid remissbehandlingen om lagregler som närmare anger olika påföljders och påföljdskombinationers inbördes svärhet i omröstningssammanhang. En heltäckande sådan regle-

• Sida 15
•  Original

ring skulle emellertid med all säkerhet visa sig svår. för att inte säga omöjlig. att genomföra i praktiken. Man får i stället. som den särskilde utredaren h'arföreslagit, acceptera en lagteknisk lösning som dels slår fast den grundläggande principen att den påföljd som är lindrigast eller minst ingripande för den tilltalade skall gälla vid lika röstetal och som dels överlåter åt domstolen att i det enskilda fallet vid tveksamhet själv bestäm- ma vilken påföljd som skall anses lindrigast. En sådan lösning ger enligt min mening också bäst garantier för att den faktiskt sett lindrigaste me- ningen blir gällande vid lika röstetal. Det torde i praktiken i de allra flesta fall vara ganska lätt att fastställa vilken mening som skall anses lindrigast. Jag skall i det följande ta upp några exempel.

Till att börja med bör givetvis en mening som innebär enbart villkorlig dom vinna över en mening som innebär sådan påföljd jämte böter. 1 det. avsevärt mer svårbedömda fallet att skyddstillsyn jämte fängelse ställs mot fängelse bör — med beaktande av nu gällande regler om villkorlig frigivning i 26 kap. 6 & BrB — det förra alternativet vinna om fängelsestraffet enligt det senare alternativet ärmer än dubbelt så långt. Ett fängelsestraff skall nämligen enligt de fr. o. m. den ljanuari 1989 gällande reglerna i brottsbal- ken (prop. 1987/88: 120) oavsett sin längd anses vara svårare än skyddstill- syn. Samtidigt skall den som fått ett fristående fängelsestraff. men inte den som fått straffet sig ådömtjämte skyddstillsyn. i allmänhet friges villkorligt sedan halva tiden. dock minst två månader, avtjänats. Någon remissin- stans har ansett det felaktigt att beakta reglerna om villkorlig frigivning vid en sådan jämförelse. Jag medger att detta kan ifrågasättas ur teoretisk synpunkt. Det normala är dock att villkorlig frigivning efter halva straffti- den kommer till stånd. För att uppnå omröstningsresultat som så långt möjligt leder till den lindrigaste utgången. dvs. det i praktiken kortaste straffet. anserjag därför i likhet med den särskilde utredaren att reglerna om villkorlig frigivning bör beaktas i dessa situationer.

Såvitt gäller förhållandet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn skulle man även inom ramen för ett system med en samlad omröstning angående påföljden kunna ha den ordningen att sådana påföljder ärjämställda. Den omständigheten att det enligt den nyligen beslutade lagstiftningen om straffmätning och påföljdsval (prop. 1987/88: 120) inte skall gälla någon skillnad mellan skyddstillsyn och villkorlig dom i svårhctshänscende i brottsbalken behöver emellertid i och för sig inte betyda att de skall likställas också i omröstningssz-tmmanhang. Jag delar den särskilde utreda- rens uppfattning att det är rimligt att i det sammanhanget vid lika röstetal anse en mening som går ut på enbart villkorlig dom mindre ingripande än en mening som innebär enbart skyddstillsyn (jfr prop. 1987/88: 120 s. 46). Men med tanke på att de båda påföljderna i det enskilda fallet kan utformas på så olika sätt skulle en huvudregel med den innebörden kunna bli alltför stel. Det bör t.ex. finnas utrymme för att anse en mening som innebär enbart skyddstillsyn som lindrigare än en mening som innebär villkorlig dom i förening med ett bötesstraff. beroende framför allt på antalet dagsbö— ter. Lagtexten bör alltså utformas så att domstolarna — inom den angivna ramen — kan göra de avvägningar som behövs med hänsyn till förhållande- na i det enskilda fallet.

• Sida 16
•  Original

I-"rågor som närmast har karaktären av i'erkxtiil/iglieixj'öreskrifier bör inte tas tipp förrän efter den allmänna påföljdst')mröstningen. Vad jag närmast avser är t.ex. föreskrifter vid skyddstillsyn och- villkorlig dom; omedelbar verkställighet av straff. avräkning av häktningstid och storleken av dagsböter. Att nti nämnda frågor tas tipp sist är viktigt inte minst därför att i princip samtliga ledamöter bör få tillfälle att ta del i rättens beslutsfat- tande i sådana delar.

Närmast som en konsekvens av att det nuvarande systemet medja—eller- nej-omröstningar i princip överges bör vissa ändringar göras i reglerna om bestämmande av omröstningsresultatet i 29 kap. 3 och 4 äs" RB. Jag åter- kommer till dessa regleri specialmotiveringen.

Det bör anmärkas att det i vissa andra författningar än RB förekommer hänvisningartill reglerna angående omröstningi brottmål. set. ex. 15 kap. 7 5 lagen ( 1975z600) om offentlig anställning och 26 s" lagen (1971:289) om all- männa förvaltningsdomstolar. De nti föreslagna ändringarna torde inte ha någon betydelse för möjligheterna att tillämpa brottmålsreglerna på de situationer det kan vara fråga om. För förvaltningsdomstolarnas del pågår f.ö. överväganden inomjtistitiedepartementet rörande omröstningsreglerna (_jfrJuU 1984/85:15).

3.3. Nya regler om reformatio in pejtts

Mitt förslag: Den ordning för att bestämma olika påföljders inbördes - svårhetsgrad som införs i fråga om omröstning skall i princip gälla även vid tillämpningen "av förbudet för högre rätt att efter överkla- gande av den tilltalade ändra den lägre rättens dom till hans nackdel. det s. k. förbtidct mot reformatio in pejus. Det överlämnas alltså till domstolen att avgöra vilket av olika påft'iljdsalternativ som är det svåraste ellcr mest ingripande för den tilltaladeÄOin detta inte följer direkt av brottsbalkens regler.

Utredarens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. De instanser som anser att det bör införas en mer detaljerad gradering av olika påföljders svårhet i omröstningssammanhang framför samma synpunkt i fråga om förbudet mot reformatio in pejus.

Skälen för mitt förslag: I likhet med utredaren anser jag att förbudet mot reformatio in pejus skall behållas. Ett avskaffande av förbudet skulle nämligen innebära ett förtäckt hot mot dent som funderar på att överklaga den lägre rättens dom. och man sktille riskera att avskära inte bara mindre väl grundade överklaganden. titan även en hel del befogade sådana. Redan med den gradering av påföljt'lerna som skall gälla enligt de nyligen antagna reglerna för påföljdsval och straffmätning kommer, som jag tidigare beto- nat. en avsevärd förbättring att ske i fråga om förbudets faktiska räckvidd. I likhet med utredaren anserjag dock att man bör ta ytterligare steg för att göra förbudet så effektivt och heltäckande som möjligt.

• Sida 17
•  Original

När det gäller metoderna för en sådan reform är det. som jag tidigare framhållit. nattirligt att söka få reglerna om reformatio in pejus i samklang med reglerna angående bestämmande av omröstningsresultat. Av santma skäl som anförts beträffande omröstningsreglerna bör man sålunda inte i lag ange förhållandet mellan samtliga tänkbara påföljders svårhet utan i viss utsträckning överlåta åt rätten att bedöma vilken av två påföljder som är svårast eller mest ingripande. ] fråga om reformatio in pejus står visserli- gen ytterligare en metod till buds. nämligen att låta den tilltalade bestämma i vad mån hans fullföljdsyrkande innefattar ett medgivande till ändring av den lägre rättens dom. Denna'mctod torde emellertid vara förenad med sådana praktiska tillämpningssvårigheter. framför allt i sådana fall där den tilltalade inte har försvarare. att man hellre bör välja samma metod som beträffande omröstning. En högre rätt bör alltså inte på talan av den tilltalade eller av åklagaren till dennes förmån kunna ändra den lägre rättens dom till vad som måste uppfattas'som' en svårare eller mera ingri- pande påföljd.

Som jag tidigare har nämnt skall enligt de nya reglerna för straffmätning och påföljdsval utvisningsinstitutet omfattas av förbudet mot reformatio in pejus (prop. 1987/88: 120 s. 70 f.). Denna förändring av reglerna bör stå kvar vid sidan av den nti föreslagna reformen.

4. Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft samtidigt som de nya regler- na om straffmätning. och påföljdsval. alltså den I januari 1989. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas.

5. Upprättat lagförslag

I enlighet med vadjag nu har anfört har inomjustitiedepartementct upprät- tats förslag till '

lag om ändring i rättegångsbalken. Förslaget har granskats av lagrådet.

6. Specialmotivering 29 Ira/7.2.(t'RB '

Paragrafen innehåller regler för i vilka fall särskild omröstning skall äga rtim.

Första stycket. av vilket framgår att det skall röstas särskilt om rätte- gångsfrågor. överensstämmer med den tidigare lydelsen.

Andra och tredje styckena innehåller regler angående omröstning röran- de frågor som avser ansvar. Enligt RB:s terminologi innefattas i detta uttryck såväl skuld— som påföljdsfrågor. '

Huvudregeln i andra stycket är att det skall ske en enda samlad omröst-

• Sida 18
•  Original

ning rörande hela ansvarsfrågan. Om det kan påverka utgången i målet skall dock särskilda omröstningarxske. Härför krävs givetvis först och främst att det vid en" överläggning skall ha framförts olika meningar röran- de en fråga som kan föranleda omröstning. Även vid meningsskiljaktighet kan särskilda omröstningar dock i allmänhet undvikas.

Ett ställningstagande till i vad mån särskilda omröstningar behövs förut- sätter att man ställer de vid överläggningen framförda meningarna mot reglerna i 2 ädm tillåtet omröstningstema men också mot reglerna i 3 & och 4 s om beräkning av omröstningsresultatet. Att särskilda omröstningar kan ge. ett annat slutresultatän en samlad är nästan alltid en följd av att en överröstad ledamot i de flesta fall skall delta i en senare omröstning och därvid godta majoritetens uppfattning i den tidigare (jfr förslaget beträffan- - de. 4 så). Det som nu har sagts innebär inte någon principiell nyhet.

De frågor- som kan göras till föremål för särskild omröstning anges i andra stycket i fyra punkter. - ' - _

Första punkten upptar frågor om den tilltalade begått den av åklagaren angivna gärningen och hur denna i sådant fall skall bedömas. Omröstning- en enligt denna punkt innefattar liksom . nuvarande omröstningar om skuldfrågan en mängd delfrågor. En omröstning kan sålunda kräva att en ledamot tar ställning till spörsmål t. ex. om '

1. vilken gärning som den tilltalade har begått. tid och plats för gärningen. de yttre omständigheterna kring gärningen. effekterna av gärningen. gärningens s(raflbarhet. gärningens rubricering. . tillämpligt lagrum beträffande gärningen. Den omröstning som skall äga rum enligt första punkten avser inte endast själva gärningen och dess rubricering. Liksom i dag böri "skuldfrå- gan" innefattas vissa omständigheter som kan föranleda nedsättning eller uteslutning av. påföljd och som måste beaktas före påföljdsbedömningen. En omröstning enligt första punkten kan alltså innefatta att en ledamot får bedöma även frågor om t.ex.

1. nödvärn och annan nödhandling (jfr 24 kap. BrB). ”2. uteslutning av påföljd på grund av att den tilltalade inte var straffmyn- dig när gärningen företogs (jfr 33 kap. 1 & BrB: enligt förslaget i prop. 1987/88: 120 1 kap. 6 5 BrB).

3. bortfall av påföljd pågrund av preskription (jfr bl.a. 35 kap. BrB). Avser åtalet flera gärningar kan det ibland behövas flera särskilda om- röstningar enligt den första punkten. Om i stället ledamöterna är ense om att den tilltalade skall frikännas men har olika uppfattningar om skälen härför, skall. som senare kommer att närmare utvecklas. någon särskild omröstning inte ske. Särskild omröstning skall. inte heller ske i rubrice- ringsfrågan.

Andra punkten gäller frågor om åtgärder som inte avser påföljd för gärningen-men som har omedelbar betydelse för bestämmande av påfölj- den. I undantagsfall följer direkt av lag att den olägenhet som en tilltalad får av en viss åtgärd skall beaktas vid bestämmandet av påföljd. Ett sådant

DJ l-J

X'PEJ'P

• Sida 19
•  Original

fall gäller utvisning. se 40 & utlänningsla'gen (1980376). Omröstning i fråga om utvisning och längden av ett förbud att återvända till riket bör därför ske före påfölthsomröstningcn.

För andra fall följer av allmänna rättsprinciper att en viss åtgärd gent- emot den tilltalade bör beaktas vid påföljdens bestämmande.jfr i fråga om förverkandc av fordon som använts vid brott enligt lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott prop. 1984/85z21 s. 52 och prop. 1986/87281 s. 12. Särskild omröstning bör självfallet inte komma till stånd rörande effek- terna av en åtgärd som den tilltalade själv har vidtagit. t.ex. huruvida han frivilligt sökt förebygga verkningarna av brottet. l tveksamma fall bör röstas särskilt enligt 29 kap. Sä RB i fråga om omröstningsordningen beträffande en åtgärd av det nu berörda slaget. .

Tredje punkten innebär att en samlad omröstning skall ske rörande påföljdsvalet och de flesta andra påft'iljdsfrågor som blir aktuella i målet. Vissa påföljdsfrågor skall dock inte tas upp förrän vid en senare omröst- ning enligt fjärde punkten. Dct gäller frågor om storleken av dagsbot. om. föreskrifter eller varnint. om övervaknin . om förlän nin av rövotid- & eller om verkställighet av påföljd. Vid en sådan omröstning som sker enligt den tredje punkten kan en ledamot alltid rösta för t.ex.

]. att påföljd utesluts eller efterges enligt reglerna i brottsbalken.

2. att för gärningen utdöms viss tids fängelse. visst antal dagsböter. penningböter av viss storlek. villkorlig dom. villkorlig dom jämte visst antal dagsböter. skyddstillsyn. skyddstillsyn jämte visst antal dagsböter eller skyddstillsyn jämte viss tids fängelse: se även t. ex. lagen (1986zö441 om disciplinförscelser av krigsmän m.m. i fråga om diciplinpåföljd.

Om någon ledamot anser att rätten bör besluta om överlämnande till särskild vård gäller dock de särskilda reglerna-i tredje stycket.

Att en ledamot i påföljdsdelen röstar utifrån den utgångspunkten att flera straff för samma'brott skall ådömas saknar betydelse vid omröstningen. Det saknar ocksä betydelse att en ledamot vid sin röstning angående påföljd tar hänsyn till sådana omständigheter som enligt brottsbalken skall anses förmildramle vid påföljdsbestämningen (jfr 29 kap. 3 å BrB i dess lydelse enligt prop. 1987/881120).

Har den tilltalade tidigare dömts för annan brottslighet kan vid omröst- ning enligt tredje punkten tillkomma att en ledamot med stöd av reglerna i 34 kap. BrB röstar för t. ex. _ . ' i

1. att enligt 34 kap. 1 5 första stycket l'BrB en tidigare ådömd påföljd skall avse även det nya brottet (eventuellt i förening med böter eller. fängelse enligt 34 kap. 5 eller 6 & BrB),

2. att enligt 34 kap. l "ä första stycket 2 BrB en särskild påföljd utdöms för det nya brottet.

3. att enligt 34 kap. 1 & första stycket 3 BrB en tidigare ådömd påföljd undanröjs och att för den sammanlagda brottsligheten utdöms en påföljd , '

av annan art. .

Om den tilltalade har frigivits villkorligt från ett fängelsestraff, kan en ledamot vid omröstning enligt tredje punkten även rösta för att den villkor- ligt medgivna friheten förverkas (se 34 kap. 4 & första stycket BrB). Frågor om andra åtgärder med anledning av en tidigare ådömd påföljd tas Upp i samband med omröstning enligt fjärde punkten.

• Sida 20
•  Original

[fjärde punkten innefattar en rad typer av återstående frågor som avser ansvar. Flera olika omröstningar kan därvid följa efter varandra och angå t. ex.

!. storleken av dagsbot.

2. behandlingsplan vid skyddstillsyn enligt 28 kap. 6 aå BrB i dess lydelse enligt prop. 1987/88: 120.

- 3. föreskrifter eller varning." eventuellt med tillämpning av 34 kap. 4. 5 eller6 & BrB. '

4. förlängning av prövotid enligt 34 kap. 4 eller 6 s BrB. övervakning (se bl. a. 28 kap. 5 å fjärde stycket BrB). avräkning av häktningstid m. m. enligt 33 kap. BrB. . omedelbar verkställighet av fängelse enligt 28 kap. 3 & tredje stycket BrB. .

8. förverkande. se bl.a. 36 kap. BrB och 6 så narkotikastrafllagen (1968:64).

9. företagsbot enligt 36 kap. 7 så BrB. 10. annan särskild rättsverkan av brottet.

ll. näringsförbud enligt lagen ( 1986z436) om näringsförbud. Enligt trufju stycket skall före omröstning enligt andra stycket 3 röstas särskilt i fråga om överlämnande till särskild vård. om det finns olika meningar huruvida rätten bör besluta om sådan vård. Ett överlämnande till särskild värd kan nämligen inte graderas i fråga om svårhet i förhållande till annan påföljd (jfr 29 kap. 3 & tredje stycket i förslaget) och omröstningen måste därför liksom enligt nu gällande ordning ske enligtja- eller-nej-mcto- den. Ett eventuellt bötesstraff vid sidan av överlämnande till vård inom socialtjänsten (se 31 kap. l å andra stycket BrB) bör lämnas utanför omröstningen (se i stället andra stycket 3 i förslaget).

way-

Vid en särskild omröstning enligt förevarande paragraf skall varje leda- mot angc sina skäl (se 29 kap. 1 s" tredje stycket RB). Den situationen kan tänkas att de ledamöter. som vid en viss omröstning kommer i majoritet. har olika skäl för sin mening. Någon egentlig omröstning om vilka skäl som i sådant fall skall styra utformningen av rättens avgörande på denna punkt bör inte kunna ske (frågan bör anses vara redan avgjord). I stället bör de ledatnöter vilkas uppfattning skall gälla ha att utforma dotnskälen med beaktande av reglerna om bestämmande av omröstningcns resultat i 3 5.1 sista hand bör den främste av de ledamöter som röstat för den ifrågavaran- de meningen ha tttslagsröst (jfr det tillägg till HD:s dom som ettjustitieråd med instämmande av domstolens övriga ledamöter gjorde i rättsfallet NJA 1968 s. 327).

Paragrafen skall tillämpas inte bara beträffande åtalade gärningar och rättegz'ingsförscelser utan också i en del andra fall. t.ex. när talan förs enligt 34 kap. 10 s' eller 38 kap. 2 & BrB angående förändring av påföljd. Därvid torde frågan huruvida ett i tidigare mål meddelat förordnande skall undanröjas böra föranleda en särskild omröstning. Detta torde inte innebä- ra någon skillnad gentemot vad som gäller nu.

• Sida 21
•  Original

29 kap. 3 $; RB

] paragrafen. vars första och andra stycken motsvarar nuvarande 3 och 4 ss. behandlas frågor om hur resultatet av en omröstning skall bestäm— mas. .

Huvudregeln [första styr-ket är att en mening som fått absolut majoritet. st. mer än hälften av rösterna. skall gälla. 1 övrigt framgår av första stycket hur bedömningen skall göras i de situationer där någon mening samlar hälften av rösterna (och detta oavsett om det vid omröstningen har framförts fler än två meningar). Regleringen innebär att en mening som fått hälften av rösterna skall gälla om den är lindrigare eller mindre ingripande för den tilltalade eller om den —' i det fallet att ingen av meningarna kan anses vara lindrigare eller mindre ingripande — biträds av ordföranden. Bestämmelser av samma innebörd finns i nuvarande 3 s.

1 andra stycket. som motsvarar nuvarande. 4 &. behandlas återstående fall. Det gäller uteslutande situationer där fler än två meningar framförts i en och samma omröstning. Innebörden av regleringen är att man i första hand genom sammanläggning av olika röster som kan vägas mot varandra söker få fram en majoritet enligt paragrafens första stycke. 1 den mån detta inte går gäller den mening som har samlat flest röster. Om flera meningar har fått lika många röster gäller den mening som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Vid sammanläggning- en läggs den mening som är mest ogynnsam för den tilltalade samman med den därnäst minst förmånliga. Bland de sammanlagda rösterna är det den som är lindrigast eller minst ingripande som bestämmer utgången. Detta innebär i sak ingen ändring mot vad som gäller i dag.

1 en del omröstningssitttationer kan det vara tveksamt huruvida det över huvud taget finns någon mening som är lindrigast eller minst ingripande. 1 den hittillsvarande rättstillämpningen är en bedömning härav inte alltid begränsad till den fråga som omröstningen gäller. och det finns på denna punkt ett klart uttalat samband med att omröstningar sker enligt ja-eller- nej-metoden (se framför allt rättsfallen NJA 1969 s. 354 och 1.974 s 290).

Det nya omröstningssystem där de olika påföljdsalternativen skall vägas mot varandra har en annan innebörd. Bedömningen av om en viss mening kan anses som lindrigare eller ej bör i princip begränsas till den konkreta omröstningsfrågan och vara objektiv. Att den tilltalade t.ex. kan få ett längre fängelsestraff. om utvisning inte kommer till stånd. bör alltså inte utesluta att icke-utvisning anses lindrigare än utvisning (jfr vad som anförts om utvisning i den allmänna motiveringen). .

Överlämnandc till särskild vård bör inte ses som en mindre lindrig eller mindre ingripande påföljd än ett beslut som innebär att överlämnande inte skall ske. I tredje styeket tas upp en regel om detta. Enligt denna skall en fråga om överlämnande till särskild vård avgöras genom särskild röstning före röstning angående övriga påföljdsalternativ enligt andra stycket 3. l - det fallet att det finns röster för olika vårdalternativ. torde dessa inte kunna läggas samman till en majoritet.

-1 det följande lämnas exempel på hur man i de nya omröstningssituatio- nerna kan ha anledning att bedöma frågan om vad som är en lindrigare eller mindre ingripande mening.

• Sida 22
•  Original

Vid omröstning enligt 2 s' andra stycket 1 angående fråga om den tilltala- de kan fällas till ansvar för gärningen och hur denna i_sådant fall. skall bedömas. skall den som röstat för att den.tilltalade inte skall fällas till ansvar givetvis också anses ha röstat för den lindrigaste meningen. Ett frikännande kan emellertid grundas på många olika'skäl (t.ex. brist i ett brottsrekvisit. nödvärn. ej uppnådd straffålder eller preskription). Vilket skäl som skall läggas till grund för ett avgörande fastställs inte genom omröstningen (jfr motiven till 2 %) utan bestäms senare. Detsamma gäller enligt nuvarande regler.

I fråga om röster för fällande dom torde en gradering av meningarna böra göras efter de straff—skalor som skall tillämpas för de brott som de olika meningarna avser. 1 första hand torde för varje ledamots mening böra fastställas vilket lägsta straff som kan utdömas för gärningen. Därvid bör bortses från att en ledamot kan ha t. ex. den uppfattningen att straffet bör uteslutas. efterng eller sättas ned enligt de särskilda reglerna i BrB. 1 den mån det för olika meningar gäller samma minimistraff torde. de maximi- straff som följer av de olika meningarna få vara avgörande. 1 den mån det inte heller i detta hänseende föreligger några skillnader mellan olika me- ningar. bör den mening gälla som har fått flest röster eller. om flera meningar fått lika många röster. utslagsröst ges åt den främste bland de ledamöter som röstat för någon av dessa meningar. _

Omröstning enligt 2 5 andra stycket 2 avser bl.a. frågan om den tilltala- de skall utvisas ur riket. En mening som innebär att den tilltalade inte. utvisas bör i enlighet med vad som tidigare sagts anses vara lindrigare än en som förespråkar utvisning. trots att utvisning kan föranleda en avsevärd _ straffnedsättning eller vara relativt betydelselös med hänsyn till att den tilltalade ändå inte tänkt vistas meri riket. En mening som innebär ett mer kortvarigt förbud mot att återvända till riket bör vidare ses som lindrigare _ än en mening som innebär att ett sådant förbud bör vara längvarigare.

Frågan om vad som skall anses utgöra en lindrigare eller mindre ingri- pande mening vid påföljdsomröstningcn enligt 2ä andra stycket 3 har delvis behandlats i den allmänna motiveringen. Här skall tilläggas att om någon vid omröstning angående påföljd röstar för att en tidigare ådömd påföljd skall undanröjas. denna mening kan framstå som lindrigare eller mindre ingripande med .hänsyn till att för annan mening den tidigare ådömda påföljden bör. beaktas. En mening som innebär att en tidigare skyddstillsyn undanröjs och fängelse tre månader utdöms bör sålunda anses lindrigare än en mening som innebär att rätten dömer särskilt till fängelse tre månader. _

Som lagrådet har påpekat bör ledamöter i rätten anses oförhindrade att. - vid omröstning huruvida en viss mening är lindrigare än en annan. hävda att ingen mening är att anse som lindrigare. en ståndpunkt som kan utlösa tillämpningen av 29 kap. 3 & första stycket tredje meningen i förslaget.,

De omröstningar som kan ske enligt 2 s andra stycket 4 avser en mängd olikartadefrågor. ] flertalet fall torde avgörandet — när absolut majoritet för någon mening inte kan uppnås — kunna grundas på-vad som är en ' lindrigare eller mindre ingripande mening. I fråga om t.ex. föreskrifter eller övervakning vid skyddstillsyn kan läget emellertid vara ett annat.

Prop. 1988/8912

• Sida 23
•  Original

29 kap. 4 så "RB

Paragrafen. som sakligt sett motsvarar nuvarande 2 & sista stycket. inne- håller en huvudregel om att den'som blir överröstad i en viss omröstning är skyldig att delta även i en senare omröstning. Härvid har han att godta vad rätten beslutat i den tidigare omröstningen.

Av en-undantagsregel i paragrafens andra mening framgår att den som röstat för helt frikännande normalt inte skall delta i senare omröstning. Denne ledamot skall i stället anses ha röstat för den lindrigaste eller mindre ingripande meningen. 1 den mån någon mening inte kan sägas vara lindriga- re eller mindre ingripandc. bör ledamoten delta i senare omröstning. t.ex. när fråga uppkommer om överlämnande till särskild vård.

Förslaget innebär på denna punkt en viss inskränkning av den röstnings- skyldighet som föreligger enligt nu gällande regler. Enligt dessa är nämli- gen den som röstat för helt frikännande befriad från vidare omröstnings- skyldighct endast såvitt avser omröstning angående ådömande av straff ' eller beträffande fråga huruvida den tilltalade skall vara fri från påföljd på den grund att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet.

Denlsom röstat för frikännande endast beträffande viss gärning är liksom enligt nu gällande regler skyldig att utan begränsning delta i senare omröst- ningar,.

5] kap. 25 så RB Första meningen. som i sak är oförändrad. upptar ett principiellt förbud mot ändring i påföljden till den tilltalades nackdel. när endast han själv för talan eller åklagaren för talan till hans fördel.

Sedan paragrafens återstående två meningar getts ett nytt innehåll inne- bär förbudet att den påföljd som dömts ut av lägre rätt inte får ändras till en påföljd som. enligt vadjag tidigare närmare har utvecklat. är att anse som svårare eller mer ingripande". Den högre rätten bör dock ha samma möjlig- heter som nu att höja ett straff. om den på begäran av den tilltalade undanröjer en sådan åtgärd sotn inte avser påföljd men som har haft omedelbar betydelse för den lägre rättens straffmätning.

Ant/ra meningen innehåller regler som gör det möjligt för hovrätten att föranstalta om överlämnande till särskild vård när tingsrätten dömt till annan påföljd. Regeln är ett uttryck för att ett överlämnande till särskild vård inte kan jämföras med t. ex. en bötes- eller fängelsepåföljd. Däremot bör det principiella förbudet i första meningen mot reformatio in pejus anses förhindra att hovrätten på talan endast av den tilltalade eller av åklagaren till hans förmån förenar ett av tingsrätten beslutat överlämnande till särskild vård med 'ett bötesstraff. Av den andra meningen framgår också att hovrätten får döma till annan påföljd. när tingsrätten förordnat om överlämnande till särskild vård.

7. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till

lag om ändring i rättegångsbalken.

Prop. '1988/89: 2

IQ '.»

• Sida 24
•  Original

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 25
•  Original