SOU 1981:83
Punktskatter och prisregleringsavgifter
Punkt- skatter OCh
prisreålérings- avgifter 1
ontro
Betänkande av punktskatteutredningen
SME?
Punkt- skatter och
pr isr "195" avgifter 1
Redovisning Beslut Uppbörd Kontroll
Betänkande av punktskatteutredningen
SM]?
&? Statens offentliga utredningar
FE! & 1981:83 w Budgetdepartementet
Punktskatter och prisregleringsavgifter
Del 1
0. Redovisning . Beslut . Uppbörd
. Kontroll
Betänkande av punktskatteutredningen
Stockholm 1981
Omslag Johan Hillbom Jernström Offsettryck AB
ISBN 91-38—06577-0 ISSN ()375—250X
Gotab. Stockholm 1981
Till statsrådet och chefen för budgetdepartementet
Den 20 maj 1969 tillkallade chefen för finansdeparte— mentet punktskatteutredningen med uppdrag att se över gällande bestämmelser för vissa delar av punktskatte— området.
Som ordförande i utredningen har den 20 maj 1969 ut— setts dåvarande departementsrådet i finansdepartemen— tet Hans Fridolin. Den 12 juli 1976 har Fridolin ent— ledigats och departementsrådet Karl—Ingmar Edstrand utsetts som ordförande. Ledamöter i utredningen har varit f.d. skattedirektören Einar E:son Thulin, byrå- chefen Bo Willart (båda fr.o.m. 20 maj 1969), direktö— rcn Tage Jakobsson (30 juni 1971 — 11 juli 1976) och kammurväitslagmanoen Ulla Wadell (fr.o.m. 12 juli 1976) .
Experter åt utredningen har varit f.d. bitr. skatte— direktören Allan Schultz (20 maj 1969 — 17 december 1979),avdelningsdirektören Fritz Andersson (fr.o.m. 12 juli 1976, tidigare sekreterare åt utredningen), avdelningsdirektören Bertil Olsson och tf. bitr. skat— tedircktören Mats Sjöstrand (båda fr.o.m. 14 september 1976) samt avdelningsdirektören Lars Friedner (fr.o.m. 28 september 1977).
Inom sekretariatet har tjänstgjort avdelningsdirek— tören Fritz Andersson (sekreterare 20 maj 1969 — 12 juli 1976, därefter expert åt utredningen), kammar- rättsfiskalen Sören Jansson (sekreterare 12 juli 1976 — 24 april 1977), kammarrättsassessorn Per Anders Lindgren (bitr. sekreterare 8 november 1976 — 24 april 1977, därefter sekreterare åt utredningen) och kammar— rättsassessorn Håkan Körner (bitr. sekreterare fr.o.m.
17 oktober 1977).
Utredningen har avgett delbetänkandena Översyn av vissa punktskatter (SOU 1970:37), Skatt på spel (Ds Fi 1972z2), Kasinoverksamhet i Sverige (Ds Fi 1974:7), Beskattningen av icke alkoholhaltiga drycker (Ds Fi 1975z2), Skatten på malt— och läskedrycker (Ds Fi 1976z5), Omsättningsskatten på motorfordon (Ds B 1977:3) och Beskattningen av sockerfria konfek— tyrer (Ds B 1978z8).
Skilda frågor har vidare behandlats i remissyttran— den över olika betänkanden. Under senare år har ytt— randen lämnats över följande betänkanden. Enarmade banditer (Ds H 1976z3), Företagens uppgiftslämnande (SOU 1976:12), Smugglingsbrott och tulltillägg (SOU 1976:37), Översyn av det skatteadministrativa sank— tionSSystemet (SOU 1977:6), Lagen om preskription av skattefordringar m.m. (SOU 1978:87), Fonogrammen i kulturpolitiken (Rapport från kulturrådet 1979:1), Lotterier och spel (SOU 1979z29 — 30), Preskriptions— hinder vid skattebrott (SOU 1980:4) och Omläggning av gasolbeskattningen (Ds B 1980z12).
Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande Punktskatter och prisregleringsavgifter. Genom detta betänkande är även de framställningar och förslag som överlämnats särskilt till utredningen behandlade. Ut— redningsuppdraget är därmed slutfört.
Till betänkandet fogas reservation av ledamöterna Thulin och Willart.
Stockholm i november 1981
Karl-Ingmar Edstrand
Einar E:son Thulin Bo Willart Ulla Wadell /Per Anders Lindgren
Håkan Körner
INNEHÅLL
SADH'ÄAI'TFATTNIHG .................................
1 1.1
INLEDNING .l.II......OCIOIJ.D....UCIIOOIOICOOI
Utredningsuppdraget ........................
1.2 Utredningsarbetet ..........................
2 GÄLLANDE ORDNING .............................
2.1
2.2
Historik ...................................
2.1.1 Inledning ........................... 2.1.2 Beskattningsförfarandet före LFK:s tillkomst ........................... 2. 1.3 Kritik mot beskattningsförfarandet .. 2.1.4 Förslagen till förfarandelag ........ 2.1.5 Prisregleringsavgifterna ............ Nuvarande bestämmelser .....................
2.2.1 LFK och punktskatterna ..............
2.2.2 Prisregleringsavgifter ......
2.2.3 Övriga avgifter ..................... 2.2.4 Tullagen ............................ 2.2.5 övriga bestämmelser .................
3 ALLMÄNNA FRÅGOR ......................... ....
3.1 3.2 3-3
3.4
Behovet av en ny lagstiftning ..............
Tillämpningsområde m.m. ....................
Anpassning av förslaget till annan lagstift— ning .......................................
Beskattningsorganisation m.m. ..............
3.4.1 Beskattningsmyndigheterna ........... 3.4.2 Allmänna ombudet ....................
3.4.3 De skattskyldiga ............
leca»..-
25 25
27
29 29 29
53 53 54
58 60 60
68
SOU 1981:83 5.5 Lagstiftningens allmänna utformning .. ..... . 69
4 REDOVISNING AV SKATT ......................... 71 4.1 Gällande ordning ........................... 71 4.1.1 Inledning ........................... 71 4.1.2 Skattskyldighetens inträde .......... 72 4.1.3 Redovisningsperiodens längd ......... 76 4.1.4 Deklaration m.m. .................... 79 4.2 Förslag .................................... 91 4.2.1 Inledning ........................... 91 4.2.2 Skattskyldighetens inträde, m.m. .... 93 4.2.3 Redovisningsskyldighetens inträde ... 97 4.2.4 Redovisningsperioderna, m.m. ........109
4.2.5 Deklarationsskyldighet och deklara— tionstid ............................119
4.2.6 Deklarationens innehåll, m.m. .......122
5 SKATTENS BESTÄMMANDE ......................... 125 5.1 Gällande ordning ...........................125 5.1.1 Inledning ........................... 125 5.1.2 skattebeslut ........................125 5.1.3 Efterbeskattning ....................131 5.2 Förslag .................................... 137 5.2.1 Skattebeslut ........................ 137 5.2.2 Efterbeskattning .................... 144 5.2.3 Extra ordinär omprövning ............ 147
6 BETALNING AV SKATT, M.M. ..................... 153
,
6.1 Gällande ordning ........................... 153 6.1.1 Inledning ........................... 153
Betalning i samband med deklarationen153
. _>_xA_s__x_x_> .
Betalning på särskild förfallodag ... 156 Anstånd med betalning ............... 157
Ul-PXJJN
Återbetalning ....................... 158
CWONCNONON .
Ränta .........u..........-.......... 160
OK . (DQOK
Ränta enligt uppbördslagen .......... 162
ON
Indrivning .......................-.. 164
6.2 Förslag .-.................................. 169 6.2.1 Inledning ........................... 169
6.2.2 Betalning av skatt ................. 169 6.2.3 Anstånd ............................ 173 6.2.4 Återbetalning av skatt ............. 175 6.2.5 Ränta och restavgift ............... 176 6.2.6 Indrivning ......................... 181
7 SKATTEKONTROLL .............................. 185 7.1 Inledning ................................. 185 7.2 Gällande bestämmelser ..................... 186 7.3 Bestämmelsernas tillämpning ............... 189 7.3.1 Kontrollstyrelsen .................. 189 7.3.2 Riksskatteverket ................... 190 7.3.3 Jordbruksnämnden ................... 196 7.4 Sekretess ................................. 197
7.5 Översiktlig jämförelse av punktskattekon— trollen med kontrollen av inkomstskatterna och mervärdeskatten ....................... 199
7.6 Förslag ................................... 202 7.6.1 Allmänt ............................ 202 7.6.2 Kontrollåtgärderna ................. 203 7.6.3 Deklarationsgranskning ............. 204 7.6.4 Skatterevision ..................... 209 7.6.5 Prisregleringsavgifterna ........... 214
8 FÖRHANDSBESKED .............................. 217 8.1 Gällande ordning .......................... 217
8.1.1 Inledning .......................... 217 8.1. LFK ................................ 219 8.1. Reklamskattelagen .................. 221 8 1.
FUN
Övriga punktskatter samt prisregle— ringsavgifterna .................... 222
8.1.5 Jämförelse med förhandsbesked i annan skattelagstiftning ........... 223 8.2 Förslag ................................... 225 8.2.1 Tillämpningsområdet ................ 225 8.2.2 Beslutande instans ................. 233 8.2.3 Utredningen i ärenden om förhandsbe— sked ............................... 235 8.2.4 Förhandsbeskedens giltighet ........ 238 8.2.5 Sekretess .......................... 259
9 ÖVRIGA FRÅGOR ..............................
9.1 Besvär 9.1.1 9.1.2
..................'l........l.'...I.
Gällande ordning .... ........ . ..... Förslag ...........................
9.2 Registrering .............................
9.2.1
9.2.2
9.2.3
Registrering av skattskyldiga hos
RSV ............ ........... .. ...... Registrering av beslut om skatt hos RSV ... .......... ...... ............
Registrering hos JH ...............
9.3 Befrielse från skatt .....................
9.4 Särskilda avgifter ....................... 9.5 Ikraftträdandet ..........................
10 SPECIALMOTIVERING TlLL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGEN
10.1
10.2
Förslag till lag och förordning om punkt— skatte 10.1.1
10.1.2
r och prisregleringsavgifter ......
Lag om punktskatter och prisreg— leringsavgifter ................. Förordning om punktskatter och prisregleringsavgifter ..........
Förslag till ändringar i punktskatteför—
fattningar m.m. .........................
10.2.1 Lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster m.m. .... 10.2.2 Kungörelsen (1964:805) om upphörd
och redovisning av särskild skatt
å vissa lotterier ...............
10.2.3 Lagen (1941:251) om särskild va—
ruskatt .........................
10.2.4 Lagen (1953:397) om avgift för
10.2.5
10.2.6
fettvaror Som användas för fram— ställning av fettemulsion m.m. .. Lagen (1957:262) om allmän ener— giskatt ......................... Förordningen (1964:351) om allmän energiskatt .....................
10.2.7 Lagen (1961:372) om bensinskatt.. 10.2.8 Förordningen (1981:432) om ben—
sinskatt ........................
10.2.9 Lagen (1961:394) om tobaksskatt.. 10.2.1 O Kungörelsen (1961:395) med till- lämpningsföreskrifter till lagen om tobaksskatt ..................
243 243 243 246 249
249
251 253 254 256 257
259
259
259
294
305
305
307
308
314 318
322 322
324 324
325
10.3
10.4
10.2.11 10.2.12
10.2.13 10.2.14 10.2.15
10.2.16 10.2.17
10.2.18
10.2.19 10.2.20
10.2.21 10.2.22
10.2.23 10.2.24
10.2.25
10.2.26 Förslag
Stämpelskattelagen (1964:308) .... Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam ..............
Lagen (1972:820) om skatt på spel Spelskattekungörelsen (1973z30) Lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar .. ........... Kungörelsen (1973:717) om uppbörd m.m. av totalisatoravgift ........ Lagen (1973:1216) om särskild be— redskapsavgift för oljeprodukter.. Bilskrotningslagen (19752343) »..- Lagen (1977:306) om dryckesskatt Lagen (1978:69) om försäljnings— skatt på motorfordon ............. Förordningen (1978:86) om försälj— ningsskatt på motorfordon ........ Lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor ...........oo...............
Vägtrafikskattelagen (19731601) .. Vä gtrafikskattekungörelsen (1973: 776) ....................... Kungörelsen (1973:777) om återbe— talning och avräkning av vägtrafik— skatt m.m. för fordon som använts utom riket ....................... Lagen (1972:435) om överlastavgift till ändringar i prisregleringsför—
fattningarna ..............................
10.3.1
10.3.2
10.3.3
10.3.4
10.3.5
Förslag
Lagen (1967z340) om prisreglering på jordbrukets område" ............ Förordningen (1967:524) om prisreg— lering på jordbrukets område ...... Förordningen (1981:639) om utjäm— ning av industrins kostnader för jordbruksråvaror .................. Lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område ................. Lagen (1976:298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsav—
gift ..............................
till ändringar i övriga författ—
ningar ....................................
10.4.1 Bevissäkringslagen (1975z1027) för skatte— och avgiftsprooessen ......
325
331 336 339
340 341
343 343 343
345 346
346 347
10.4.2 Lagen (1978:880) om betalnings— säkring för skatter, tullar och avgifter ........................ 10.4.3 Förordningen (1970z752) med in- struktion för riksskatteverket...
10.4.4 Förordningen (19781407) om be— frielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. .......
RESERVATIOH ................................... BILAGA ........................................
IHEEHÄLL_I DEL 2
Författningsförslag
I Lag och förordning om punktskatter och pris— regleringsavgifter II Punktskatteförfattningar, m.m. III Prisregleringsförfattningar IV Övriga författningar
358
359
359
361 367
FÖRKORTZTIETGAR
BFL FPP
JH KS LFK
LPP
LE RSV TK TL TuL UBK UBL
Bokföringslagen (1976z125) Förordningen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter
Statens Jordbruksnämnd
Kontrollstyrelsen
Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsum— tionsbeskattning Lagen ( ) om punktskatter och prisregle— ringsavgifter
Mervärdeskattelagen (1968z430)
Riksskatteverket
Taxeringskungörelsen (1957t513) Taxeringslagen (1956z623) Tullagen (1973=670) Uppbördskungörelsen (1967:626) Uppbördslagen (1953:272)
SAl/Li ,LAIlFA T TEI il'G
Huvudpunkterna
En ny lag om beskattningsförfarandet för punktskat» ter och prisregleringsavgifter ersätter den nuvaran— de lagstiftningen från 1959. De nya bestämmelserna har gjorts enhetligare och tydligare. Gemensamma reg- ler i den nya lagen har gjort det möjligt att slopa åtskilliga föreskrifter i skatte— och avgiftsförfatt— ningarna. Den nya lagstiftningen har i hög grad än- passats till motsvarande regler för inkomstskatt och mervärdeskatt. Förslaget bör bidra till att skapa bätte förutsättningar för beskattningsmyndigheternas verksamhet och även innebära fördelar för de skatt— skyldiga. Huvudpunkterna är följande.
D De skattskyldigas ordinarie bokföring kan i ökad utsträckning användas vid skatteredovis— ningen genom att faktureringsmetoden införs.
B En kalendermånad som redovisningsperiod be— hålls för de flesta punktskatterna. Övriga punktskatter får som regel en redovisningsperiod på två månader. För prisregleringsavgifterna blir redovisningsperioden en månad.
D Deklarationstiden och betalningstiden blir som regel en månad och fem dagar efter redovisnings— periodens utgång. Inbetalningen skall då vara bokförd på beskattningsmyndighetens postgirokon—
to. D Skattebesluten kan omprövas i ökad utsträckning. D Beskattningsmyndigheterna får ändra lagakraft—
vunna beslut även till den skattskyldiges fördel
genom omprövning i särskild ordning.
D Löjligheterna att lämna förhandsbesked utvidgas. Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden tar över verkets uppgift att meddela förhandsbesked om re— klamskatt. Reklamskattenämndens och energiskatte— nämndens verksamhet avvecklas.
D Beskattningsmyndigheten skall i princip ha samma kontrollbefogenheter och de enskilda samma rätts— skyddsgarantier som vid kontroll av inkomstskatt och mervärdeskatt. Kontrollen delas upp på dekla- rationsgranskning och skatterevision.
D Rya samordnade bestämmelser om restavgift och ränta.
D Hela arbetet med indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter flyttas över på kronofog— demyndigheterna.
D Tiden för besvär över skattebeslut förlängs till
två månader. Besvär över förhandsbesked anförs inom en månad direkt hos regeringsrätten.
Allmänt
Till punktskatter hänförs ett stort antal skatter och avgifter som utgår på varor och tjänster inom landet. Som exempel kan nämnas bensinskatt, energiskatt, skatt på spritdrycker och vin, reklamskatt och spelskatt. Den totala uppbörden av punktskatterna var budgetåret 1980/81 omkring 27 800 milj. kr.
För administrationen av punktskatterna gäller lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatt— ning (LFK). Den lagen skall också tillämpas på vissa avgifter som anknyter till punktskatteområdet. Vidare gäller den i princip på prisregleringsavgifter, som tas ut på jordbruksprodukter och fisk samt på växtför— ädlingsavgift.
LFK skall enligt föreskrift i skatte- eller avgifts- författningarna tillämpas på förfarandet vid beskatt— ningen i den mån inte annat är föreskrivet där. För några punktskatter, främst vägtrafikskatt, och för
prisregleringsavgifterna är endast vissa begränsade avsnitt av LFK tillämpliga.
LFK innehåller de grundläggande reglerna om upp— giftsskyldighet och deklarationsskyldighet och reg- lerna om när skatten skall betalas och om anstånd, ränta m.m. Vidare finns i LFK bestämmelser om besluts— ordning, skattekontroll, besvär, förhandsbesked och särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och försonings— avgift.
Den utveckling som ägt rum, främst inom andra delar av skatterätten, har medfört att bestämmelserna i LFK delvis framstår som otidsenliga. Vid den praktiska tillämpningen har också uppmärksammats brister i be— stämmelserna. Många frågor är ofullständigt reglerade i lagen, vilket i särskilt hög grad gäller beslutsord— ningen och skattekontrollen. Vidare är många bestäm— melser otydliga eller mycket allmänt hållna. De fyl— ler inte heller de krav man i dag generellt ställer på utformningen av författningar.
Vi har funnit att LFK är i behov av så genomgripan— de ändringar att den bör ersättas med en helt ny lag. Den nya lagen bör ha samma tillämpningsområde som LFK. Det har visat sig möjligt att i högre grad än tidiga— re låta de nya förfarandereglerna bli tillämpliga på prisregleringsavgifterna. Den nya författningens namn blir lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP).
De skatter och avgifter som skall omfattas av LPP administreras av olika beskattningsmyndigheter. Riks— skatteverket (RSV) är beskattningsmyndighet för punkt— skatterna utom vägtrafikskatt som handhas av länssty— relserna. Statens jordbruksnämnd (JH) administrerar de avgifter som tas ut enligt lagarna om prisreglering på jordbrukets och fiskets område. För växtförädlings— avgift är statens utsädeskontroll beskattningsmyndig— het.
LPP berör i princip inte de olika beskattningsmyn— digheternas interna organisation. Ett genomförande av lagen kräver dock viss omläggning av de nuvarande
administrativa rutinerna. De eventuella merkostnader som kan uppstå för beskattningsmyndigheterna genom LPP bedöms emellertid i allt väsentligt kunna klaras
inom nuvarande ramar.
dedovisning av skatt
Den närmare regleringen av de olika momenten i skatte— redovisningen finns f.n. i skatte— och avgiftsförfatt— ningarna. En ganska stor oenhetlighet har uppstått när det gäller dessa regler. I förslaget har det varit möju ligt att i betydande utsträckning jämna ut dessa skill— nader. Reglerna om skatteredovisningen har i princip kunnat föras över från skatte— och avgiftsförfattning— arna till LPP.
De föreslagna reglerna innebär att skatte— och av— giftsredovisningen skall ske efter faktureringsmetoden. Hed den metoden avses här den redovisningsmetod som fr.o.m. 1981 gäller som huvudregel för redovisning av mervärdeskatt. Enligt denna metod skall skatten redo— visas när den affärshändelse genom vilken skattskyldig— heten inträder — t.ex. leverans av skattepliktig vara till köpare — bokförs eller borde ha bokförts. Metoden innebär att redovisningen, utöver kontanta betalningar, skall innefatta uppkomna fordringar.
Det som främst talar för att använda faktureringsme— toden vid skatteredovisningen är de redovisningstek— niska fördelarna. En samordning mellan den vanliga affärsbokföringen och skatteredovisningen uppnås. Det— ta underlättar arbetet för de skattskyldiga och skapar bättre förutsättningar för beskattningsmyndighetens kontrollverksamhet. Vidare är det Värdefullt att reg— lerna för redovisningen av punktskatter och mervärde— skatt genom förslaget har gjorts lika. En övergång till faktureringsmetod skulle i stor utsträckning in— nebära ett lagfästande av den redovisningspraxis som redan finns.
Omläggningen till faktureringsmetoden för redovis— ningen av mervärdeskatt var förenad med problem främst
på grund av att den innebar vissa påfrestningar på de skattskyldigas likviditet. En övergång till fakture— ringsmetoden på punktskatteområdet medför i allmänhet inte några sådana problem. Det är endast för reklam— skatten som övergången kan medföra vissa svårigheter för de skattskyldiga. För denna skatt föreslås att ikraftträdandet bestäms så att de skattskyldiga får rimlig tid för att anpassa sig till det nya systemet.
Företrädare för de skattskyldiga har också anslutit sig till vårt förslag att införa faktureringsmetoden vid skatteredovisningen. De redovisningstekniska för— delarna med en sådan ordning har varit det som främst betonats.
Övergången till faktureringsmetoden har krävt att vissa följdändringar görs i skatte— och avgiftsför— fattningarna. Reglerna om skattskyldighetens inträde för reklamskatt och för skatt på spritdrycker och vin har justerats. Vidare har en formell omarbetning gjorts av skattskyldigheten till allmän energiskatt på elekt— risk kraft samt avgiftsskyldigheten till leveransav— gift på potatis och prisregleringsavgift på fisk.
Förslaget innebär vidare att redovisningsperioden på en månad behålls för de skatter som f.n. har den perioden. För skatt på bensin och oljor innebär för— slaget dock att redovisningsperioden blir två månader. Även för övriga punktskatter föreslås att redovis— ningsperioden skall vara två månader. För prisregle— ringsavgifterna föreslås att den nuvarande redovis— ningsperioden på en månad behålls. Vidare föreslås att deklarations— och betalningstiden blir en månad och fem dagar för flertalet punktskatter och prisreg— leringsavgifter.
De föreslagna redovisningsreglerna innebär att de skattskyldiga i vissa fall skall redovisa skatten till staten tidigare än f.n. För skatten på bensin skall redovisningen ske 25 dagar tidigare och för energiskatt på oljor, särskild varuskatt och avgift på dryckesförpackningar 10 dagar tidigare. För andra skatter, tobaksskatt, försäljningsskatt på motor—
fordon, reseskatt och spelskatt,uppstår en förläng— ning av kredittiden.
En förkortad skattekredittid kan innebära likvidi— tetspåfrestningar på skattebetalarna, främst inom energiområdet. De nya redovisningsreglerna har därför förenats med särskilda övergångsbestämmelser.
Skattskyldiga med en låg årlig skatteredovisning skall enligt förslaget kunna få redovisningsperiod på halvt eller helt beskattningsår.
För de skatter som inte redovisas för bestämda tids— perioder föreslås i princip oförändrade redovisnings— regler. Detta gäller för totalisatoravgift, lotteri— vinstskatt och stämpelskatt på aktier m.m. och lotte- rier.
Skatten på roulettspel redovisas f.n. i förskott innan redovisningsperioden börjar. Enligt vår mening bör även redovisningen av denna skatt kunna ske efter redovisningsperiodens utgång.
Förslaget innehåller också en regel som ger beskatt— ningsmyndigheterna möjlighet att medge anstånd med de— klarationens avlämnande. Vidare föreslås att i dekla— rationen skall anges, förutom beskattningsvärde, be— skattningsvikt eller motsvarande, skattens bruttobe— lopp och eventuella avdrag, vilka skall vara uppdela— de i olika poster samt skattens nettobelopp. Det får ankomma på beskattningsmyndigheterna att föreskriva vilka ytterligare uppgifter som behövs för att fast— ställa och kontrollera skatterna och avgifterna.
Skattens bestämmande
Vid utformningen av förslaget till beslutsordning har grunddragen i nuvarande praxis behållits. I beskatt— ningsförfarandet skall även fortsättningsvis finnas två slags beslut, beslut som kan omprövas och beslut som är slutliga. De omprövningsbara besluten skall emellertid komma till större användning än f.n. An- vändningen av dessa beslut har visat sig vara ett bå— de praktiskt och smidigt led i beskattningen. Förslaget
har utformats utan att den nuvarande beteckningen "preliminär" har använts på de omprövningsbara beslu— ten. Denna beteckning har vållat vissa missförstånd.
Förslaget innebär att skatten anses bestämd till det belopp som tagits upp i deklarationen om denna har kommit in i rätt tid. Har deklarationen inte kom— mit in vid den tidpunkt då den skall vara avlämnad till beskattningsmyndigheten anses skatten beslutad till noll kronor. I dessa fall måste beskattningsmyn— digheten, om skatt skall tas ut, meddela ett särskilt beslut. Detta gäller även när deklarationen kommer in endast några få dagar för sent.
Beslutsfristen förlängs enligt förslaget från ett till tre år. Under denna frist kan beskattningsmyndig— heten, så länge ett slutligt beslut inte meddelats, besluta om skatten. Beslutsfristen räknas från utgång— en av det kalenderår under vilket beskattningsåret gick till ända.
Rättelse av skatten för ett helt beskattningsår skall enligt förslaget kunna göras genom omprövning av skat— ten för sista perioden under året. Då krävs att änd— ringen är hänförlig till flera redovisningsperioder under ett avslutat beskattningsår.
Den föreslagna beslutsordningen överensstämmer i princip med motsvarande regler för mervärdeskatten. Förutom på punktskatterna skall förslaget tillämpas på prisregleringsavgifterna. Det skall dock inte gäl— la för vägtrafikskatt.
I reglerna om efterbeskattning görs i förslaget in— te några större ändringar.
Beskattningsmyndigheten skall själv genom ompröv— ning i särskild ordning få ändra även till den skatt— skyldiges förmån i lagakraftvunna beslut. Sådan änd— ring skall få göras under i princip samma förutsätt— ningar som gäller för besvär i särskild ordning över beslut om mervärdeskatt.
Betalning av skatt,m.m.
Skatten skall betalas en månad och fem dagar efter re— dovisningsperiodens utgång. I de fall redovisningspe— riod inte förekommer föreslås i princip inte någon änd— ring av betalningstiden. Betalning skall enligt försla— get anses ha skett först när inbetalningen har bokförts på beskattningsmyndighetens postgirokonto.
Möjligheterna att få anstånd med skattebetalningen utvidgas jämfört med vad som gäller f.n.
Restavgift skall enligt förslaget tas ut med 4 % om deklarerad skatt eller avgift inte betalas i rätt tid. Dessutom skall restavgift utgå om skatten fastställs skönsmässigt i avsaknad av deklaration.
Ränta skall enligt förslaget tas ut endast om be— skattningsmyndigheten i ett särskilt beslut bestämt när skatten eller avgiften skall betalas och restav— gift då inte samtidigt skall tas ut. Normalt skall så— ledes inte både ränta och restavgift tas ut samtidigt.
Beskattningsmyndigheterna utför f.n. visst indriv— ningsarbete för punktskatterna och prisregleringsav— gifterna. Enligt förslaget skall detta arbete övertas av kronofogdemyndigheterna. Införsel enligt införsel— lagen (1968:621) skall få ske vid indrivning av obe— tald skatt eller avgift. Vidare föreslås att preskrip— tionstiden för obetalda punktskatter och prisregle— ringsavgifter förkortas från nuvarande tio år till fem år. Kammarkollegiets befattning med prisregleringsav— gifterna upphör.
Skattekontroll
I LFK görs ingen åtskillnad mellan de olika momenten i skattekontrollen. För såväl inkomstskatt som mer— värdeskatt görs en uppdelning av skattekontrollen på deklarationsgranskning och revision. En motsvarande uppdelning har gjorts i förslaget till LPP.
Reglerna om deklarationsgranskning bör innefatta så— dana kontrollmöjligheter att skatten eller avgiften
kan fastställas till rätt belopp. Detta förutsätter bl.a. att deklarationen innehåller uppgifter som möj— liggör en meningsfull granskning.
Förslaget innebär att beskattningsmyndigheterna vid deklarationsgranskningen skall få inhämta komplette— rande uppgifter från de deklarationsskyldiga. Aven va— ruprov och handlingar skall få inhämtas. Upplysningar, varuprov och handlingar som behövs för kontroll av skatten eller avgiften skall också kunna inhämtas från annan än den som är deklarationsskyldig. Beskattnings— myndigheterna får jämföra deklarationerna med inkomst— deklarationer, mervärdeskattedeklarationer eller and— ra handlingar som upprättats för att fastställa skatt.
Beskattningsmyndigheterna skall få använda tvångsme— del under granskningen. Vite skall få föreläggas den som inte efterkommer en begäran att lämna uppgifter eller varuprov. Däremot skall vite inte få användas under granskningen för att få in en handling.
I LPP har också tagits in en bestämmelse om att den scm granskar deklarationer och beslutar om skatten vid ett frivilligt överenskommet sammanträffande med den deklarationsskyldige får reda ut de frågor som kan upp— kcmma. Detta motsvarar de s.k. taxeringsbesöken som förekommer vid inkomsttaxeringen.
Den fördjupade deklarationsgranskning som föreslås bör ge ett bättre underlag för revisionsverksamheten.
Enligt förslaget skall skatterevision få ske, för— utom hos deklarationsskyldig, hos den som skall lämna uppgifter till beskattningsmyndigheten under gransk— ningen. Innan en skatterevision får göras måste ett beslut om detta ha fattats. Sådant beslut skall en— dast få meddelas av vissa kvalificerade befattnings— havare hos beskattningsmyndigheterna.
Skatterevisionerna får enligt förslaget avse alla handlingar som rör den granskade verksamheten om de har betydelse för att kontrollera eller fastställa skatten. Även räkenskaperna för den löpande redovis— ningsperioden skall få granskas. Vidare får kassain— ventering göras och varulagret granskas. Granskning
får även göras av maskiner och andra inventarier, for- don och särskild räkneapparatur.
Den vilkens verksamhet granskas skall medverka för att underlätta revisionsarbetet. Han skall tillhanda— hålla de handlingar och varuprov samt lämna de upplys— ningar som behövs för att verkställa revisionen. Vida— re skall han lämna tillträde till de lokaler som hans verksamhet bedrivs i. Även i övrigt skall han lämna det biträde som behövs för att genomföra revisionen. Beskattningsmyndigheten får använda vite som tvångsme— del mot den som inte medverkar vid en revision.
Förhandsbesked
F.n. kan förhandsbesked enligt LFK lämnas endast i frågor om skatteplikt och skattesats för vara. Försla— get innebär att tillämpningsområdet för förhandsbeske— den utvidgas att omfatta samtliga frågor som rör be— skattningen. Formuleringen avser att inbegripa alla de faktorer som i ett beskattningsårende har betydelse för att bestämma skatten till rätt belopp. Den som skall lämna förhandsbesked bör få tämligen fria händer att avgöra om ett förhandsbesked bör meddelas. För— handsbesked bör endast lämnas om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rätts— tillämpning.
Förslaget innebär vidare att möjlighet att få för— handsbesked införs för vägtrafikskatt, lotterivinst— skatt och totalisatoravgift. De föreslagna reglerna i LPP om förhandsbesked skall även tillämpas på prisreg— leringsavgifterna.
Förhandsbesked om punktskatter skall enligt försla— get lämnas av RSV:s nämnd för rättsärenden. Detta in— nebär att nämnden tillförs ärenden om vägtrafikskatt, lotterivinstskatt och totalisatoravgift. Vidare bör förhandsbesked om reklamskatt flyttas från RSV till nämnden. Den till RSV knutna reklamskattenämnden, vars verksamhet i princip består av att avge yttranden i ärenden om förhandsbesked om reklamskatt, föreslås
upphöra. I stället bör rättsnämnden, genom att sär— skilda Suppleanter ingår i nämnden, tillföras nödvän— dig sakkunskap i reklam- och energiskattefrågor.
Förhandsbesked om prisregleringsavgifter skall en— ligt förslaget handläggas inom JM:s ordinarie organi— sation.
Enligt förslaget skall allmänna ombuden höras i första instans i ärenden om förhandsbesked. Detta sker inte f.n. Sökanden skall svara för särskilda utred— ningskostnader i ärendena, bl.a. för undersökning av varuprov.
Förslaget innebär att förhandsbesked skall gälla utan tidsbegränsning. Ett förhandsbesked upphör dock att gälla vid en författningsändring som påverkar den fråga som beskedet avser. Vidare skall ett förhands— besked kunna återkallas om det efter en praxisändring strider mot myndighetens nya ståndpunkt.
Besvär m.m.
Besvärstiden över beskattningsmyndigheternas beslut om skatt eller avgift förlängs enligt förslaget till två månader. F.n. är den i dessa fall tre veckor. För anslutningsbesvär och besvär över förhandsbesked blir besvärstiden en månad. Allmänna ombudens besvärstid, som f.n. räknas från beslutets dag, skall utom för vägtrafikskatt räknas från delgivningen av besluten. Besvär över förhandsbesked anförs direkt hos rege— ringsrätten. För förhandsbesked om punktskatter är kammarrätten f.n. mellaninstans. Den i LFK stadgade besvärsrätten för den som utan att vara skattskyldig lider en väsentlig skada eller förlust av ett skatte— beslut avskaffas.
Beskattningsmyndighetens beslut skall enligt för— slaget föras in i en skattelängd. I längden skall fö— ras in grunderna för besluten liksom andra uppgifter som har betydelse för beskattningen.
Övriga författningsförslag
Åtskilliga bestämmelser i skatte— och avgiftsförfatt— ningarna har i förslaget kunnat överföras till LPP. Vidare har som tidigare nämnts gjorts vissa andra jus— teringar i dessa författningar. Dessa ändringsförslag är av relativt stor omfattning. Vi har därför i prin— cip endast gjort sådana ändringar i dessa författning— ar som direkt föranleds av våra förslag. Det har inte varit lämpligt att även se över dessa författningars tekniska utformning i övrigt.
Vidare föreslås en förordning med närmare föreskrif— ter för tillämpningen av LPP. I förordningen har i en— lighet med regeringsformens krav på att föreskrifter om skatt i princip skall ges genom lag, endast tagits in sådana regler som inte kan anses innebära vidare åligganden för de enskilda eller vidare ingrepp i en— skildas personliga eller ekonomiska förhållanden.
Våra förslag föranleder också vissa smärre juste— ringar i annan lagstiftning, som också tagits in bland författningsförslagen.
1 INLEDNING
1.1 Utredningsuppdraget
Utredningsuppdraget har varit att se över bestämmel— serna på punktskatteområdet i de delar som inte be— handlas i annat sammanhang. Som ett första led i det— ta arbete togs i betänkandet (SOU 1970:37) Översyn av vissa punktskatter upp de materiella bestämmelserna för de punktskatter som då inte nyligen varit föremål för översyn. I särskilda utredningsdirektiv har vissa andra utredningsuppdrag lämnats. Efter det att ar— betet med dessa uppgifter klarats av har översynen av de materiella reglerna på punktskatteområdet fortsatt. Detta arbete har redovisats i betänkandena (Ds Fi 1975z2) Beskattningen av icke alkoholhaltiga drycker m.m., (Ds Fi 1976:5) Skatten på malt och läskedrycker och (Ds B 1977z3) Omsättningsskatten på motorfordon. På särskilt uppdrag av regeringen har utredningen ock— så tagit upp frågan om skattefrihet för sockerfria konfektyrer, Beskattningen av sockerfria konfektyrer (Ds B 1978:8). Vidare har skilda frågor behandlats i remissyttranden över olika betänkanden. Under senare år har utredningen sålunda prövat frågan om en av— gift för fonogram samt en omläggning av skatterna på lotterier och gasol.
Genom det betänkande som nu läggs fram slutförs ut- redningsuppdraget med en översyn av beskattningsförfa— randet. Översynen är främst inriktad på de regler som finns i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss kon— sumtionsbeskattning (LFK) men den berör även de sär— skilda författningar som reglerar de olika skatterna
och avgifterna. Dessa författningar benämns i fort— sättningen skatteförfattningarna och avgiftsförfatt— ningarna.
I första hand tillämpas LFK på punktskatterna. Den är också tillämplig på vissa avgifter som anknyter till punktskatteområdet. Vidare gäller den i princip på de prisregleringsavgifter som tas ut inom landet på jordbrukspzodukter och fisk samt på växtförädlings— avgift.
Bestämmelserna i LFK skall tillämpas i den mån inte annat är föreskrivet i skatte— eller avgiftsförfatt— ningarna. I dessa författningar kan finnas regler som avviker från LFK. För några punktskatter och för pris— regleringsavgifterna är endast vissa begränsade av— snitt av LFK tillämpliga.
LFK innehåller de grundläggande reglerna om upp— giftsskyldighet och deklarationsskyldighet. Dessa reg— ler kompletteras i skatte— och avgiftsförfattningarna med bestämmelser om redovisningsperioder och deklara— tionstider. I LFK finns även regler om när skatten skall betalas och om anstånd, ränta m.m. En bestämmel— se om indrivning och restavgift finns också i LFK. Bestämmelser om beslutsordning, skattekontroll, besvär, förhandsbesked och särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgift, är också intagna i LFK.
LFK kom till på initiativ av riksdagen (se 2.1.3) och skulle bl.a. skapa ett förbättrat rättsskydd för de skattskyldiga. Genom LFK blev beskattningsförfaran— det närmare reglerat med en för punktskatterna i prin— cip gemensam lag. LFK representerade vid sin tillkomst en modern syn på olika frågor. Numera får den emeller— tid genom utvecklingen anses ha blivit föråldrad på flera områden.
För översynen av LFK har endast meddelats allmänna direktiv. Vårt utredningsarbete har dock, som framgår av avsnitt 1.2, samordnats med annan utredningsverk—
samhet som berör punktskatterna. Vidare har regeringen i samband med att nya skatteregler införts uttalat
att vissa frågor skall tas upp vid vår översyn. Skat— teutskottet har också gjort sådana uttalanden. Själv— fallet har dessa uttalanden, som närmare tas upp i samband med behandlingen av de olika frågorna, beak— tats av oss (se avsnitt 4.2.1, 5.2.1 och 6.2.5).
1.2 Utredningsarbetet
För vår översyn av beskattningsförfarandet har, som nyss nämnts, inte meddelats närmare utredningsdirek— tiv. I avsikt att få en utgångspunkt för arbetet har vi tagit in uppgifter från olika håll om administra— tionen av punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Efter systematisering av det insamlade materialet, som innehållit uppgifter om ett stort antal skatter och avgifter, har de olika problemen analyserats. De allmänna synpunkter som vi med anledning av detta grundläggande arbete anlagt vid lösningen av proble— men tas upp 1 kap. 3. Dessförinnan kommer i detta ka— pitel att kortfattat behandlas det samråd som skett med olika myndigheter, organisationer m.m. under ut— redningsarbetet.
Vårt arbete har samordnats med den reformverksamhet som pågår i fråga om mervärdeskatten. Samråd har fö— rekommit med mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) i flera olika frågor, bl.a. om beslutsordningen. Under arbetet med kontrollreglerna har samråd skett med ut— redningen (Fi 1973:O1) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen varvid även tagits kontakt med tvångs— medelskommittén (Ju 1978:O6). Vid behandlingen av reg— lerna om skattetillägg och förseningsavgift har vi haft kontakt med skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06). Vidare har för arbetet med vissa följd— ändringar i skatteförfattningarna kontakter förekom— mit med stämpelskatteutredningen (B 1977:06), vägtra— fikskatteutredningen (B 1977:05) och energiskatte— kommittén (B 1979:06).
Under arbetets gång har vi också haft fortlöpande kontakter med beskattningsmyndigheterna,riksskatte—
verket (RSV), Statens jordbruksnämnd (JN) och statens utsädeskontfo11 . Kontakter har också tagits med bok— föringsnämnden vid utformningen av reglerna om redo— visning. Genom RSV:s avdelning för administration av exekutionsväsendet har samråd skett med företrädare för de exekutiva myndigheterna i fråga om indrivnings— förfarandet.
Förutom nämnda utredningar och myndigheter har vi haft kontakter med företrädare för olika organisatio— ner inom näringslivet. För att få allmänna synpunkter på lagstiftningsförslaget har kontakter tagits med Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskförsäljningsföreningars riksförbund. Vid arbetet med de nya reglerna om redovisningsperioder samt deklarations— och betalningstider har samråd skett med Svenska petroleuminstitutet (SPI), Svenska elverksföreningen och Svenska kraftverksföreningen. Vi har i dessa frågor också tagit kontakt med AB Vin— och Spritcentralen för att få Synpunkter på förslaget till ändringar i lagen (1977:306) om dryckesskatt, dryckesskattelagen.
2 GÄLLANDE ORDNI NG
2.1 Historik
2.1.1 Inledning
I de tidiga skatteförfattningarna var bestämmel— serna om det administrativa förfarandet synnerligen knapphändiga. Dessa författningar innehöll i allmän— het endast stadganden om deklaration och beskattnings- myndighet.
Av nu gällande punktskatter är, frånsett stämpel— skatten, skatten på maltdrycker som infördes år 1903 den äldsta. Vid en omarbetning av maltdrycksbeskatt— ningen, som resulterade i förordningen (1939:887) an— gående tillverkning och beskattning av maltdrycker, såg man bl.a. över de administrativa bestämmelserna. I de skatteförfattningar som kom i snabb följd efter maltdrycksförordningen kopierades i stora drag systemet i denna förordning. Detta var fallet med t.ex. förordningen (1939z905) om industrisockerskatt, förordningen (1939:919) om skatt å läskedrycker, för— ordningen (1941:251) om varuskatt och förordningen (1948:85) om försäljningsskatt.
2.1.2 Beskattningsförfarandet före LFK:s tillkomst
Beskattningsförfarandet för punktskatterna vid tiden närmast före tillkomsten av LFK år 1959 var således relativt likartat för de olika skatterna. Den följan— de beskrivningen går närmast ut från det förfarande som vid denna tidpunkt gällde enligt förordningen
(1941:251) om varuskatt och den praxis som tillämpa— des då.
Innan någon började med en verksamhet som var skat— tepliktig enligt skatteförfattningarna skulle han an— mäla sig för registrering hos kontrollstyrelsen (KS), som var beskattningsmyndighet och den centrala myndig— heten för indirekta skatter. Den som var skattskyldig skulle lämna en deklaration för varje beskattningspe— riod och samtidigt betala skatten enligt deklaratio— nen.
Hos KS bokfördes deklarationerna varefter det gjor— des en förberedande granskning av deklarationsuppgif— terna. Den förberedande granskningen var i princip formell och siffermässig. Om det redan vid denna granskning visade sig att deklarationen var felaktig kunde KS ålägga den skattskyldige att betala felande skatt (efterdebitering) eller också, om felet var obe— tydligt, göra en anteckning på deklarationen att iakt— tas vid en senare inspektion hos den skattskyldige.
Den egentliga skattekontrollen utövades vid inspek— tioner hos de skattskyldiga. Dessa gjordes som regel minst en gång om året.
För skattekontrollen hade KS bl.a. rätt att granska den skattskyldiges bokföring och varulager och att fordra in varuprov. Vidare kunde KS meddela särskilda föreskrifter t.ex. om hur bokföringen skulle vara ord— nad. KS fick också begära uppgifter från återförsälja— re av skattepliktig vara liksom av den som drev handel med vara som användes för framställning åv skatteplik— tig vara.
Som tvångsmedel hade KS befogenhet att förelägga vi— te. I vissa fall kunde den skattskyldige också medde— las förbud att förfoga över skattepliktig vara.
När en inspektion företagits hos den skattskyldige upprättades en rapport som granskades centralt. Om nå— gon felaktighet hade upptäckts fick den skattskyldige ett granskningsbesked eller ett förslag till efter— debitering.
Granskningsbeskeden användes om den skattskyldige godtog anmärkningen och felet var av bokföringsmässig natur och inte föranledde åtal. Något särskilt beslut meddelades inte av KS till följd av ett granskningsbe— sked, utan detta medförde endast en justering av den skattskyldiges konto hos KS.
Förslag till efterdebitering användes vid rättelse av fel i övriga fall. Ett förslag till efterdebite— ring skulle bl.a. innehålla kortfattade skäl till den föreslagna ändringen. Hade ett förslag till efterdebi— tering utfärdats blev ärendet föremål för särskild prövning och beslut av KS.
Någon särskild tidsbegränsning fanns inte för KS när det gällde att debitera skatten. Den vanliga tio— årspreskriptionen ansågs vara tillämplig. Med hänsyn till att den skattskyldiges underlag till skatteredo— visningen i allmänhet granskades årligen kunde emel— lertid fel rättas i så god tid att påföring av skatt inte behövde ske för skatteperioder som låg mer än ett till två år tillbaka i tiden. Några lagliga hinder fanns dock inte för KS att komma med nya skattekrav, så länge de inte var preskriberade.
I de fall någon inte anmält en skattepliktig verk— samhet till KS eller tagit upp tillverkning av en ny skattepliktig vara i en redan anmäld verksamhet utan att redovisa den nya tillverkningen, kunde avsevärda skattefordringar uppkomma om verksamheten pågått un— der flera år. För att undvika oskäliga skattekrav på— fördes i allmänhet inte skatt i dessa fall för längre tid tillbaka än ett år från den dag då förhållandet uppdagades. I många fall förelåg också stora svårig— heter för beskattningsmyndigheten att styrka sina skattekrav för längre tid tillbaka.
Besvär över KS beslut prövades av regeringsrätten.
2L1;ä_ Kritik mot beskattningsförfarandet
Bestämmelserna om förfarandet i de äldre skatteför— fattningarna innebar betydande maktbefogenheter för KS. I samband med förarbetena till varuskatteförord— ningen framförde bl.a. vissa branschorganisationer an— märkningar mot att de skattskyldiga skulle kunna åläg— gas att lämna prov eller beskrivning av vara. Detta skulle enligt kritiken innebära vissa risker för före— tagen som kunde bli tvungna att lämna ut viktiga af— färshemligheter. Departementschefen gjorde emellertid för sin del en annan bedömning (prop. 1941z237 s. 48 f):
De sålunda uttalade farhågorna torde utan tvekan kunna betecknas som ogrundade. Enahanda befogenheter tillkommer sedan länge kontrollstyrelsen med avseende å andra skatter och acciser utan att något missnöje däröver försports. Befogenheten torde sällan ha ut— nyttjats av kontrollstyrelsen. Over huvud taget är det utmärkande för kontrollföreskrifter av förevarande art, att de blir ytterst litet kännbara för den loja— le tillverkaren men innefattar ett oumbärligt maktme— del mot den mindre lojale. De innefattar en icke minst ur tillverkarnas synpunkt värdefull garanti för en rättvis tillämpning av beskattningsreglerna.
Beskattningsförfarandet fick så småningom ytterliga— re kritik som bl.a. inriktades på vissa rättssäker— hetsaspekter. I två riksdagsmotioner (1951 1:215 och 11:279) hemställdes om utredning av förfarandet vid tvister i varuskattemål. I betänkande med anledning av dessa motioner hemställde bevillningsutskottet (BevU 1951z54) hos regeringen att man genom en utred— ning skulle få allsidigt belyst bl.a. hur kraven på rättssäkerhet, effektivitet och snabbhet bäst skulle tillgodoses i mål om varuskatt och andra indirekta skatter. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
2.1.4 Förslagen till förfarandelag
Det av riksdagen begärda uppdraget att se över förfa— randet i mål om indirekta skatter lämnades till en ut— redning som under ledning av professorn Nils Herlitz arbetade med en allmän översyn av det administrativa besvärsinstitutet, besvärssakkunniga.
Utredningens arbete med förfarandet för de indirekta skatterna redovisades i betänkandet (SOU 1957:50) För— farandet vid konsumtionsbeskattning, i vilket bl.a. lämnades förslag till en lag om beskattningsförfaran— det. Förslaget var utformat främst med sikte på att skapa ett förbättrat rättsskydd för de skattskyldiga och tanken bakom den föreslagna lagen var att denna skulle göras tillämplig, helt eller delvis, på nära nog alla skatter och avgifter som låg utanför taxe— ringsförfarandet.
Besvärssakkunnigas lagstiftningsförslag lades fram i något omarbetat skick för riksdagen genom prop. 1959z3.
Propositionen var i första hand inriktad på de skat- ter som KS genom ett deklarationsförfarande tog ut av näringsidkare inom landet. Det föreslogs sålunda att lagen skulle tillämpas på varuskatten, försäljnings— skatten, omsättningsskatten på motorfordon och den allmänna energiskatten. Vissa avgifter som uppbars och kontrollerades av JN borde enligt departementsche— fen senare inordnas under den föreslagna lagen. Förfa— randet för tullar och andra införselavgifter skulle däremot inte inbegripas i lagstiftningen, vilket de besvärssakkunniga hade föreslagit.
Enligt propositionen skulle den som avsåg att påbör— ja skattepliktig verksamhet vara skyldig att anmäla detta till beskattningsmyndigheten. För skattekontrol— len skulle beskattningsmyndigheten få granska den skattskyldiges bokföring och varulager och fordra in varuprov. Vidare skulle myndigheten för detta ändamål få meddela föreskrifter om skattskyldigs bokföring samt fordra in uppgifter, inte bara från skattskyldig
utan även från tredje man i vissa fall. Vidare skulle beskattningsmyndigheten få anlita sakkunniga. I nu nämnda hänseenden överensstämde förslaget i stort sett med den ordning som tidigare hade tillämpats hos KS.
Som tvångsmedel skulle beskattningsmyndigheten en— ligt propositionen få använda vite. Besvärssakkunniga hade föreslagit att beskattningsmyndigheten också i fortsättningen skulle få kräva säkerhet och meddela förfogandeförbud. De sakkunnigas förslag om säkerhet och förfogandeförbud föranledde enligt departements— chefen vissa betänkligheter. I denna del utgick där— för de sakkunnigas förslag ur propositionen. I stäl- let skulle statens fordran på skatt förenas med för— månsrätt i likhet med vad som gällde för de direkta skatterna.
Enligt propositionen skulle en förberedande siffer— mässig granskning ske så snart deklarationen hade kom— mit in. Om fel upptäcktes då, skulle det rättas genom ett preliminärt beslut. Flera preliminära beslut skulle kunna meddelas i ett och samma skatteärende och sådana beslut skulle gälla omedelbart. Preliminä— ra beslut fick också vara skönsmässiga. Av vikt var vidare att regler om kommunikationsskyldighet med skattskyldig skrevs in i lagen.
Beslut behövde endast meddelas den skattskyldige om deklarationen inte följdes eller om deklaration inte hade lämnats. Följdes deklarationen behövde den skatt— skyldige inte underrättas om beslutet. På denna punkt avvek propositionen från de besvärssakkunnigas för— slag att ett beslut skulle meddelas för varje dekla— ration.
Om den skattskyldige begärde det, skulle ett slut— ligt beslut meddelas även om det inte fanns anledning att avvika från deklarationen. Hade beslutsfristen gått ut utan att slutligt beslut meddelats, skulle så— dant beslut anses fattat den dag beslutsfristen gick ut. Beslutet skulle anses överensstämma med deklara— tionen eller, om preliminärt beslut fattats, med
detta. Beslutsfristens längd skulle vara ett och ett halvt år från beskattningsperiodens utgång.
Enligt propositionen skulle beskattningsmyndigheten få rätta uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel m.m. i slutligt beslut om skatt och påföra skatt genom efterbeskattning. Reglerna om efterbe— skattning utformades i enlighet med de principer som då nyligen hade antagits för de direkta skatterna i taxeringslagen (1956z623), TL, vilket bl.a. innebar att man slopade det krav på uppsåt eller grov oaktsam— het hos skattskyldig som de besvärssakkunniga föresla— git.
Som huvudregel skulle skatten för en beskattningspe- riod betalas samtidigt som deklarationen för perioden gavs in. Vidare skulle den skattskyldige inom tid som beskattningsmyndigheten bestämde erlägga den ytterli— gare skatt som kunde ha fastställts genom beslut av beskattningsmyndigheten. Sådana beslut skulle gälla omedelbart.
Beskattningsmyndighetens slutliga beslut skulle kun— na överklagas hos kammarrätten. Preliminärt beslut och vitesföreläggande skulle däremot inte få överkla- gas. Propositionen avvek här från de besvärssakkunni- gas förslag att i stort sett alla beskattningsmyndig— heters beslut skulle vara överklagbara till general— tullstyrelsen.
Besvärsförfarandet skulle vara kontradiktoriskt, dvs. som en process mellan två parter, och det all— männas talan skulle föras av ett allmänt ombud. Ombu— det skulle ha i stort sett samma ställning som taxe— ringsintendenten i taxeringsförfarandet. Skattekon— trollen skulle dock utföras av funktionärer hos be- skattningsmyndigheten. En besvärstid av två månader skulle gälla. Däremot ansågs inte finnas tillräckliga skäl att införa regler om besvär i särskild ordning efter den ordinarie besvärstidens utgån .
Den föreslagna lagen innehöll även regler om för— handsbesked vilket var en nyhet för punktskatternas del. För statsverket bindande förhandsbesked skulle
kunna meddelas i frågor om skatteplikt och skatte— sats. Förhandsbeskeden skulle avse viss eller vissa beskattningsperioder och giltigheten föreslogs be— gränsad till ett år.
Vid riksdagsbehandlingen godtog bevillningsutskot— tet (BevU 1959:3) i stort sett propositionen. Vissa inte oväsentliga ändringar gjordes dock av utskottet. Beslutsfristen förkortades till ett år och möjligheten till efterbeskattning begränsades så att efterbeskatt— ning inte fick ske om den med hänsyn till omständighe— terna skulle framstå som oskälig. Denna ändring gjor— des särskilt med tanke på de indirekta skatternas ka— raktär av övervältringsskatter vilket i vissa fall medför att den skattskyldige inte kan täcka in sig i sin prissättning för ett skattekrav som kommer i ef— terhand och som han själv inte räknat med. Vissa upp- mjukningar gjordes också i fråga om bokföringsskyldig— heten och storleken på vite.
Riksdagen antog propositionen med de ändringar som bevillningsutskottet föreslagit (SFS 1959:92). LFK har därefter kompletterats vid olika tillfällen. Den viktigaste kompletteringen utgör det sanktionssystem som införts i form av skattetillägg och förseningsav— gift.
2.1.5 Prisregleringsavgifterna
Inom ramen för prisregleringen på jordbrukets och fis- kets områden har från 1930—talet successivt införts olika avgifter. Avgifterna reglerades till en början
i särskilda författningar, i huvudsak en för varje va— ruområde. Författningarna innehöll ett fåtal förfaran— deregler. Förhållandena liknade i stort sett de som gällde för punktskatterna innan LFK kom till.
Genom tillkomsten av lagen (1967z340) om prisregle— ring på jordbrukets område (jordbruksprisreglerings— lagen) blev bestämmelserna om jordbruksavgifter samla— de i en författning. En motsvarande samordning för av— gifterna på fiskeområdet skedde genom tillkomsten av
lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område (fiskprisregleringslagen).
"De båda prisregleringslagarna medförde bl.a. att mera detaljerade förfaranderegler skulle gälla genom att lagarna innehöll hänvisningar till LFK. Hela LFK gjordes dock inte tillämplig på prisregleringsavgif— terna och i praktiken gjordes också, vilket kommer att behandlas närmare i de följande avsnitten, omfat— tande undantag från LFK.
2.2 Nuvarande bstämmelser
2L2.1 LFK och punktskatterna
Under benämningen punktskatter brukar inbegripas ett stort antal skatter och avgifter som i regel utgår på konsumtion av varor eller tjänster inom landet. På dessa skatter och avgifter är LFK, som regel i sin helhet, tillämplig. Detta gäller för särskild varu— skatt, fettvaruavgift, allmän energiskatt, bensin— skatt, tobaksskatt, avgift på vissa dryckesförpack— ningar, särskild beredskapsavgift på oljeprodukter, dryckesskatt, försäljningsskatt på motorfordon och
reseskatt. I fråga om vissa punktskatter — reklamskatt spelskatt och totalisatoravgift — är LFK med vissa
smärre undantag tillämplig. För lotterivinstskatt, stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier samt väg— trafikskatt är LFK endast delvis tillämplig,
,
Antalet skattskyldiga inom punktskatteområdet är med undantag av vägtrafikskatt relativt begränsat. För flera skatter finns mindre än 100 skattskyldiga och för andra kan antalet skattskyldiga variera mellan 500 — 2 000. Den totala uppbörden av punktskatterna var budgetåret 1980/81 omkring 27 800 milj. kr. I det— ta belopp har även inräknats vägtrafikskatt. Det kan noteras att intäkterna varierar kraftigt mellan de olika skatterna. Som exempel kan nämnas att under nämnda budgetår gav den särskilda varuskatten på
tekniska preparat omkring 554 milj. kr och bensin— skatt omkring 4 778 milj. kr.
En närmare beskrivning av det beskattningsförfaran— de som gäller enligt LFK lämnas vid behandlingen av de olika frågorna i det följande. Dessförinnan kommer i detta avsnitt att ges en översikt av innehållet i lagen. De undantag från lagen som gäller för lotteri— vinstskatt, stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier, reklamskatt, spelskatt, totalisatoravgift och vägtra— fikskatt tas också upp senare.
LFK är indelad i sju kapitel, som har följande rub— riker.
Kap. 1 Inledande bestämmelser (som anger lagens tillämpningsområde och innehåller vissa definitioner)
Kap. 2 Om fastställande av skatt (som behandlar re— gistrering av skattskyldiga, redovisning av skatt, skattekontroll, beslutsordning, efterbeskattning m.m.)
Kap. 3 Om erläggande och återbetalning av skatt (som innehåller uppbördsbestämmelserna) -
Kap. 4 Om förhandsbesked Kap. 4 a Om särskilda avgifter (som behandlar skat— tetillägg och förseningsavgift)
Kap. 5 Om besvär Kap. 6 Särskilda bestämmelser (som bl.a. innehåller bestämmelser om dispens och straff)
LFK:s tillämpningsområde utgörs som tidigare nämnts av sådana skatter och avgifter som tas ut på konsum- tion av varor eller tjänster inom landet. För att la— gen skall tillämpas krävs dock att detta anges i skat— te- eller avgiftsförfattningen (1 5). Förutom denna regel om tillämpningsområdet har i 1 kap. av LFK ta— gits in definitioner av beskattningsmyndighet och skattskyldig. Vidare finns en regel om att med all- mänt ombud förstås den tjänsteman hos beskattnings— m ndigheten åt vilken regeringen uppdragit att föra det allmännas talan hos besvärsmyndigheterna (2 5).
I 2 kap. finns reglerna om fastställelse av skatt. Där ges allmänna bestämmelser om skyldighet för skatt— skyldig att anmäla sig för registrering och att föra räkenskaper m.m. (3 och 4 55). Skyldigheten att anmäla sig för registrering är straffsanktionerad (47 5).
Registreringsbestämmelserna i övrigt finns i skatte— eller avgiftsförfattningarna. Där finns också de när— mare bestämmelserna om redovisningsperioder och dekla— rationstider.
Beskattningsförfarandet är uppbyggt på följande sätt.
Den skattskyldige skall lämna en deklaration för varje beskattningsperiod (redovisningsperiod). Gör han inte det eller är deklarationen ofullständig får beskattningsmyndigheten förelägga honom att fullgöra vad som brister. Den skattskyldige bör också lämna de ytterligare upplysningar som kan behövas vid sidan om deklarationen (5 5).
När deklarationen kommit in till beskattningsmyndig— heten skall den granskas snarast (6 Ö). Myndigheten kan då begära att få kompletterande uppgifter till deklarationen. Om det behövs får myndigheten också be— gära att få prov eller beskrivning av vara (8 å). Des— sa befogenheter har således myndigheten vid deklara— tionsgranskningen. Myndigheten kan också kontrollera handelsböcker, affärskorrespondens och andra handling— ar som hör till den skattepliktiga verksamheten. Det är således fråga om åtgärder som närmast kan jämstäl— las med de befogenheter som tillkommer beskattnings— myndigheten vid skatterevision enligt lagen (1968z430) om mervärdeskatt (ML). Begreppet skattere— vision används dock inte i LFK. För skattekontrollen får beskattningsmyndigheten Vidare besöka de lokaler som används i verksamheten för att t.ex. granska ett varulager.
Myndigheten får även företa granskning hos annan än den som är skattskyldig. Har myndigheten skäl att an— ta att någon är skattskyldig kan denne föreläggas att lämna deklaration. I sådana fall får myndigheten ock— så begära kompletterande uppgifter till deklarationen eller prov eller beskrivning av vara. Myndigheten får också verkställa granskning hos den som skäligen kan antas vara skattskyldig (10 5).
Beskattningsmyndigheten får vidare begära upplys— ningar från den som, utan att vara skattskyldig, yr— kesmässigt tillverkar, bearbetar, försäljer eller distribuerar skattepliktig vara. Upplysningar får även begäras av den som driver handel med vara som används vid framställning eller distribution av skattepliktig vara. I nu nämnda fall får myndigheten vidare begära prov och beskrivning av vara samt göra skatterevision. Myndigheten kan i dessa fall dock inte begära tillträ— de till de lokaler som verksamheten bedrivs i (11 å). Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig, som får ersättning av allmänna medel (13 5).
Finns det anledning att avvika från deklarationen vid beskattningen skall en skriftlig redogörelse upp— rättas över vad som kommit fram vid utredningen. I sådan redogörelse skall anges hur stor den tilltänkta skatten är och grunden för hur denna beräknats. Detta gäller således bl.a. om myndigheten har företagit kontrollåtgärd enligt 9 eller 11 5 ( 14 och 15 55).
Om någon vägrar att medverka vid skattekontrollen kan myndigheten använda vite som tvångsmgggl. Försuttet vite döms ut av beskattningsmyndigheten (12 5).
Enligt beslutsordningen i LFK behöver beskattnings— myndigheten inte meddela ett beslut om skatten be— stämts i enlighet med den skattskyldiges deklaration. Om deklarationen är felaktig eller om skatt skall på- föras någon som inte lämnat deklaration meddelas där— emot ett skattebeslut. Detta kan vara preliminärt och får då omprövas av beskattningsmyndigheten. Som regel skall dock skattebesluten vara slutliga (17 å) och så— dana beslut får inte omprövas av beskattningsmyndig- heten.
För beskattningsmyndigheten gäller en tidsfrist inom vilken den får besluta om skatten i ordinär ord— ning. Denna frist är ett år räknat från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsperioden gått till ända (19 å). Meddelas inte ett skattebeslut inom denna tid anses skatten fastställd i enlighet med
avlämnad deklaration den dag tidsfristen gick ut. Har preliminärt beslut meddelats anses skatten fastställd i enlighet med det senaste preliminära beslutet vid denna tidpunkt. Dessa beslut skall anses vara be— skattningsmyndighetens slutliga beslut.
Om beskattningsmyndigheten meddelat ett slutligt be— slut eller om beslutsfristen gått ut kan myndigheten inte utan vidare komma med nya skattekrav. I dessa fall måste förutsättningarna för efterbeskattning va—
ra uppfyllda. Dessa är utformade i nära överensstäm— melse med vad som gäller för eftertaxering enligt TL (20 5). Beslut om efterbeskattning måste meddelas inom fyra år efter den ordinarie beslutsfristens ut— gång enligt 19 å. Andra frister gäller dock för ef— terbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt samt för efterbeskattning av dödsbo. Vid åtal för skattebrott gäller också särskilda tidsfrister (21 ©).
Beskattningsmyndigheten får rätta uppenbara fel i slutliga beslut och beslut om efterbeskattning (22 å). Inbetalning av skatt skall i vanliga fall ske inom den tid som gäller för att lämna deklaration. Om det föreligger synnerliga skäl kan anstånd med betalning— en ges (26 å). Har beslut om skatt meddelats, vilket
sker t.ex. om skatten fastställts till högre belopp än som deklarerats eller om skatt påförs genom efter— beskattning, bestämmer myndigheten inom vilken tid den skatten skall betalas. På obetalda belopp räknas ränta med 7 %. Har deklaration inte lämnats räknas
räntan från den dag deklarationen senast skulle av— ges. Detsamma gäller om en deklaration lämnats men skatten enligt deklrationen inte betalats. I annat fall räknas räntan från den dag då inbetalning enligt beslut av myndigheten senast skulle ske. Efter det att skatten lämnats till indrivning utgår inte ränta (27 5). Då utgår i stället restavgift (28 5).
I vissa fall kan en företrädare för en juridisk per— son bli betalningsansvarig jämte denna för skatt och ränta som avser den juridiska personen. Det fordras
då att företrädaren kan lastas för betalningsförsum— melsen och hans ansvar måste krävas ut genom talan hos allmän domstol (27 a é).
Den som är skattskyldig kan få förhandsbesked i frå— gor om skatteplikt för vara eller om gällande skatte— sats för skattepliktig vara. Även den som ämnar driva verksamhet i vilken skattskyldighet kan komma i fråga kan få förhandsbesked. Förhandsbeskeden lämnas av be— skattningsmyndigheten och gäller för sökanden under ett år (32 5). Om en författningsändring som påverkar ett förhandsbesked träder i kraft upphör det dock att gälla (37 5).
Har den skattskyldige lämnat en oriktig uppgift el— ler påförts skatt genom skönsbeskattning kan skatte— tillägg tas ut med 20 % av det undanhållna skattebeloppet. Förseningsavgift kan utgå om deklara— tionen inte lämnas inom föreskriven tid.
Beskattningsmyndighetens beslut kan överklagas genom besvär hos kammarrätten (38 5). Besvärsberättigade är den skattskyldige och allmänna ombudet. Skattebeslut och förhandsbesked får också överklagas av annan som på grund av beslutet lider väsentlig skada eller för— lust. Denna utsträckta besvärsrätt gäller också vid besvär över kammarrättens beslut.
Den skattskyldige och allmänna ombudet har rätt till anslutningsbesvär. Detta innebär att om den ena parten har överklagat ett beslut förlängs besvärstiden för den andra parten. Äterkallas de först anförda besvären får de besvär som kommit in under den förlängda be— svärstiden inte prövas (45 å).
Regeringen eller den myndighet som regeringen för— ordnar kan medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Detta får dock endast ske vid synnerliga skäl (46 å), som föreligger om exempelvis skatt fast— ställts mer än en gång för samma sak. Enligt förord— ningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. prövas frågor enligt 46 å LFK av RSV, utom då frågan är av principiell be— tydelse då ärendet skall avgöras av regeringen.
ngL2 Prisregleringsavgifter
Prisregleringsavgifter tas ut på jordbruksprodukter och fisk. De interna avgifterna som utgår för verksam— het inom landet är främst avsedda att bidra till fi— nansieringen av marknadsreglerande åtgärder. Sådana åtgärder kan t.ex. dra bort ett överskott som ten— derar att pressa priset på en viss jordbruksvara un— der en given nivå. Ett annat exempel är den prisut— jämning som görs inom mejeriindustrin i syfte att utjämna lönsamheten mellan olika mejeriföretag med skilda produktionsinriktningar. Som regel sköts upp— börden av avgifterna av JN och de uppburna medlen tillförs i allmänhet en för varje varuområde verksam regleringsförening. Avgifternas storlek påverkas av medelsbehovet för regleringen inom varuområdet-
Vidare utgår externa avgifter vid införsel till lan— det för att skydda det svenska jordbruket så att kon— kurrens med utländska varor sker på lika villkor. Det— ta uppnås genom att den som vill importera en prisreg— lerad vara måste betala en avgift om världsmarknade- priset på varan är lägre än det svenska priset. Avgif— ten skall i princip motsvara skillnaden mellan dessa priser. I vissa fall utgår också avgift vid utförsel ur landet.
Prisregleringsavgifterna utgår med stöd av jord— bruksprisregleringslagen och fiskprisregleringslagen. De närmare bestämmelserna om avgifterna utgörs dock av tillämpningsföreskrifter som lämnats av JN.
De interna prisregleringsavgifterna tas i allmänhet ut i partihandelsledet. Som exempel på avgiftsskyldi— ga kan nämnas mejeriföretag och kvarnföretag. För fisk är förste köparen i regel avgiftsskyldig, t.ex. en kooperativ fiskförsäljningsförening eller ett pri— vat fiskhandelsföretag.
I princip skall reglerna i LFK om fastställelse och återbetalning av skatt tillämpas på de interna pris— regleringsavgifterna. LFK är vidare tillämplig på
vissa andra prisregleringsavgifter som betalas till JN. Nämnden har emellertid genom bemyndiganden i prisregleringslagarna rätt att göra undantag från LFK:s bestämmelser. Med stöd härav har JN beslutat
att endast vissa regler i LFK om bl.a. redovisning
och kontroll skall gälla för flera av prisreglerings— avgifterna. I övrigt regleras förfarandet genom till— lämpningsföreskrifter från JN. Vissa förfarandebestäm— melser finns också i prisregleringslagarna.
Intäkterna från de prisregleringsavgifter som LFK kan tillämpas på uppgick budgetåret 1980/81 till 2 381 milj. kr. Intäkterna varierar emellertid kraf— tigt mellan de olika avgifterna. Så gav t.ex. utjäm— ningsavgiften för mejeriprodukter 1 695 milj. kr me— dan leveransavgiften för fabrikspotatis endast in— bringade 3 milj. kr.
Också antalet avgiftsskyldiga varierar kraftigt mel— lan de olika avgifterna. För tillverkningsavgift för mjölk— och gräddersättningsmedel finns endast en av— giftsskyldig, medan omkring 9 000 potatisodlare är av— giftsskyldiga för arealavgiften för potatis.
2.2.3 Övriga avgifter
Regler om skrotningsavgift finns i första hand i bil— skrotningslagen (1975z343). Den avgiften ingår som en del i ett system med bl.a. skrotningspremie och auk— torisation av bilskrotare för bättre omhändertagande av skrotbilar. Avgiften tas ut tillsammans med för— säljningsskatten på motorfordon och tillförs en sär— skild fond. Ur fonden betalas sedan ut skrotningspre— mie till ägare av bil som avregistreras om han genom intyg kan visa att bilen har skrotats. Förfarandet i LFK gäller i sin helhet för" denna avgift.
För överlastavgift finns bestämmelser i lagen (1972:435) om överlastavgift. Sådan avgift utgår vid sidan av det straffrättsliga sanktionssystemet för överträdelse av de bestämmelser om högsta belastning som gäller för motorfordon och vägar. Bestämmelserna
om överlastavgift har, enligt uttalande av departe— mentschefen i prop. 1972:81 s. 70, som främsta upp— gift att motverka den snedvridning av konkurrensför— hållandena som förekomsten av överlaster leder till. Genom en hänvisning till två bestämmelser i vägtrafik— skattelagen, som i sin tur hänvisar till LFK, gäller vissa begränsade delar av LFK, bl.a. regler om kon— troll och besvär, för överlastavgift.
Växtförädlingsavgift utgår enligt lagen (1976:298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlings— avgift (växtförädlingsavgiftslagen) vid s.k. obligato— risk statsplombering av utsäde. Bestämmelserna innebär i korthet att utsäde av vissa växtsläkten och växtsor— ter som regel inte får avlämnas till köpare som kan antas använda det till utsäde eller föras ut ur lan— det annat än i plomberad förpackning. Vid sådan plom— bering, då bl.a. en kvalitetskontroll sker, skall den som begär plomberingen erlägga växtförädlingsavgift. Avgifterna tillförs en särskild fond, växtförädlings- fonden, ur vilken utgår bidrag till svenska, och i vissa fall även utländska, växtförädlare. Regleringen har till syfte att dels skydda konsumenterna mot ut— säde av dålig kvalitet, dels utgöra ett ekonomiskt stöd för växtförädlingen. För växtförädlingsavgift gäller bestämmelserna i LFK utom reglerna om skatte— tillägg och förseningsavgift.
2.2.4 Tullagen
Vid införsel av varor till landet tar tullverket ut tull, mervärdeskatt, punktskatt och annan införselav— gift. Bestämmelserna om skatt vid införsel finns i skatteförfattningarna. Där föreskrivs sålunda i vilka fall skatt skall utgå vid import och i vad mån skatten skall tas ut i den ordning som gäller för tull. Huvuddelen av tullens uppbörd, som budgetåret 1980/81 uppgick till 32 103 milj. kr, utgörs av mervär— deskatt. Tullens uppbörd av mervärdeskatt uppgick detta budgetår till 29 257 milj. kr. Endast en ytterst
begränsad del av punktskatt som utgår på grund av in— försel av skattepliktiga varor till landet betalas till tullverket (budgetåret 1980/81 191 milj. kr).Det— ta beror på att för vissa punktskatter gäller att im— portörer av skattepliktiga varor kan få erlägga skatt till RSV i den ordning som gäller för verksamhet inom landet om de registreras som skattskyldiga importörer hos RSV.
För import gäller att man inte får förfoga över in— förda varor innan tull, skatt och annan införselav— gift har erlagts för varorna. Den som efter ansökan hos generaltullstyrelsen har medgetts tullkredit och registrerats som kreditimportör får dock, efter det att varorna har förtullats, förfoga över dem utan hin— der av att tullen m.m. inte har betalats.
Företag som har regelbunden importverksamhet kan få rätt att ta hand om och förfoga över införda varor utan hinder av att de inte har förtullats (hemtag— ning). För importreglerade varor skall dock gällande införselvillkor vara uppfyllda innan en hemtagare får förfoga över varorna. När en hemtagare vill ta hand om en vara, måste han själv eller genom ombud lämna en hemtagningsanmälan till tullanstalten eller något tullupplag på den ort där varan finns. Alla varor som hemtagaren har tagit hand om skall inom viss tid ef— ter hemtagningen anges till förtullning eller annan tullklarering.
Den som anger en vara till förtullning är tullskyl— dig och skall betala tull, skatt och annan införsel— avgift för varan. När en vara anges till förtullning skall den tullskyldige lämna tulldeklaration, anting— en personligen eller genom ett av generaltullstyrelsen godkänt ombud. Om tulldeklaration lämnas genom ombud kan detta åta sig betalningsansvar för tullen m.m. Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgift fastställer tullmyndigheten tull, skatt och annan in— förselavgift (tulltaxering).
Om tullmyndighet finner att ett tulltaxeringsbeslut är felaktigt får myndigheten fatta ett nytt beslut
(omtulltaxering). Fråga om omtulltaxering skall också tas upp om den tullskyldige begär det. Omtulltaxering får inte ske om besvär har anförts eller om besvärs— tiden har gått ut, 13 5 tullagen (1973:670), TuL.
Om tullskyldig har lämnat en oriktig uppgift får eftertulltaxering ske, 14 5 TuL. Eftertulltaxering får dock inte användas så länge omtulltaxering är tillåten och inte senare än fem år efter den dag då varan angavs till förtullning.
Besvär över tulltaxering, omtulltaxering och efter— tulltaxering anförs hos generaltullstyrelsen. Besvärs— tiden för tulltaxering och omtulltaxering är sex måna— der från tulltaxeringsbeslutet eller, om besvärstiden därigenom blir längre, två månader från beslutet om omtulltaxering. För eftertulltaxering är besvärstiden sex månader från det beslutet. Generaltullstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten. Vid general— tullstyrelsen finns ett allmänt ombud som för det allmännas talan hos besvärsmyndigheterna. I vissa fall kan efter den ordinarie besvärstidens utgång an— föras besvär i särskild ordning. Denna möjlighet står öppen under fem år efter den dag då beslut om fast- ställelse meddelades.
Tullen skall betalas inom 15 dagar från det tull— taxeringsbeslutet meddelades, 17 5 TuL. Kreditimpor— törer och hemtagare betalar tullen enligt särskild tullräkning, 18 å TuL. Sådan utfärdas av general— tullstyrelsen två gånger i månaden. En tullräkning skall betalas senast inom 25 dagar från den dag då räkningen utfärdades.
Ränta utgår i vissa fall, exempelvis vid omtull- taxering, eftertulltaxering eller vid ändring av tul— len efter besvär, 20 & TuL. Äterbetalningsränta till tullskyldig kan också utgå, 22 å TuL. Betalas inte tull i rätt tid utgår också restavgift.
Generaltullstyrelsen får meddela förhandsbesked i fråga om varas nummer enligt tulltaxan och den sta— tistiska varuförteckningen, tullpliktigt värde eller kvantitet, tull— och avgiftssats m.m., 29 å TuL.
Förhandsbeskeden gäller för vara som anmäls till för— tullning eller utförsel inom två år från den dag sö— kanden fick del av beskedet. Det gäller bara för vara som införs eller utförs av sökanden eller för hans räkning eller i enlighet med ett av sökanden ingånget avtal. Författningsändringar kan upphäva ett förhands— besked och generaltullstyrelsen har också möjlighet att återkalla ett förhandsbesked.
För kontroll av uppgifter kan tullmyndighet granska handelsböcker, affärskorrespondens och de handlingar som i övrigt behövs för ändamålet. Granskningen får av— se inte bara handlingarna m.m. hos en tullskyldig utan också hos annan som bedriver verksamhet av sådan be- skaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen kan fås vid granskningen, 35 å TuL. Tullmyndigheten får också ta varuprov och anlita sakkunnig, 36 och 3? åå TuL.
2.2.5 Övriga bestämmelser
För punktskatterna och prisregleringsavgifterna m.m. gäller, förutom LFK, flera författningar som rör för— farandet för skatte— och avgiftsuppbörden. Här skall endast kortfattat några av de viktigaste av dessa för— fattningar nämnas.
Vid handläggning av ärende hos förvaltningsmyndighet gäller bestämmelserna i förvaltningslagen (1971:290) såvida inte avvikande regler meddelats i lag eller författning som beslutats av regeringen eller riksda— gen (1 5).
I förvaltningslagen finns bestämmelser om jäv för den som handlägger ärende hos myndighet. Vidare finns vissa allmänna bestämmelser om beslutsmotivering, be- svärshänvisning och ombud och en regel vid vilken tid— punkt handling skall anses ha kommit in till myndig— het. Därjämte har det tagits in vissa särskilda reg— ler om bl.a. kommunikation, tolk och besvär.
Enligtbevissäkringslgg (1975:1027) för skatte— och avgiftsprocessen får säkringsåtgärd — beslag, förseg— ling eller eftersökning — vidtas om det finns risk
att någon kommer att undanhålla eller förvanska bevis. Bevissäkringslagen är tillämplig vid revision eller annan granskning för fastställande av skatt eller av— gift.
ggggg (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter kan användas för att säkerstäl— la betalning av det allmännas fordran på skatt m.m. Enligt denna lag får så stor del av en gäldenärs egendom som svarar mot fordringen tas i anspråk ge— nom betalningssäkring. Egendom som tagits i anspråk genom betalningssäkring får inte överlåtas av gälde— nären. Han får inte heller på annat sätt förfoga över egendomen till skada för det allmänna.
Indrivning av punktskatter och prisregleringsavgif- ter skall ske i den ordning som föreskrivs i uppbörds— lgggp (1953z272), UBL, om indrivning av restförd skatt. Vidare skall delar av förordninggg (1965:852) om ackord och avskrlyging rörande vissa skattg; till— lämpas.
I fråga om tystnadsplikt och förbud att lämna ut allmänna handlingar gäller bestämmelserna i sgkretgss— && (19so:1oo).
I detta sammanhang kan också nämnas att skatte— brottslagen (1971z69) gäller för punktskatterna. La— gen gäller emellertid inte för prisregleringsavgifter— na.
Tabell 1 Punktskatter och prisregleringsavgifter
Skatt eller avgift Antal skatt- Beskattningsmyndighe— skyldiga 1980 ternas uppbörd i milj. kr för budgetåret
1980/811
Punktskatter Särskild varuskatt 2
choklad, konfektyrer m.m. 483 384 tekniska preparat 152 170 Tobaksskatt 17 3 017 Dryckesskatt
spritdrycker 1 4 457 vin 1 992 malt- och läskedrycker 53 9703 Försäljningsskatt på motorfordon 44 514 Reseskatt 49 124 Avgift på dryckesförpackningar 9 54 Energiskatt
elkraft 870 2 496 bensin och gasol 1 040 1 584 andra bränslen 360 1 772 Särskild beredskapsavgift på oljeprodukter 69 1 472 Bensinskatt 1 000 4 778 Gasolskatt4 40 0,07 Fettvaruavgift 7 0,03 Reklamskatt 2 458 206 Spelskatt 1 301 71 Totalisatoravgift 36 234 Lotterivinstskatt 4 586 613 Stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier 16 500 82 Vägtrafikskatt 5
fordonsskatt 3 723 1505 2 215
kilometerskatt 234 893 1 392
1 Tullverkets uppbörd av punktskatter på 191 milj. kr och prisregle— ringsavgifter på 653 milj. kr ingår inte i beloppen. För flertalet punktskatter har skattesatsen höjts under budgetåret.
lnkl. den numera upphävda utjämningsskatten. Inkl. den numera upphävda utjämningsskatten på starköl.
U'IJÄKJQN
Skatt eller avgift Antal skatt— Beskattningsmyndigheter— skyldiga 1980 nas uppbörd i milj. kr1 för budgetåret 1980/81 ___—___—
Prisregleringsavgiftg;
Utjämningsavgift på mejeri— produkter 32 1 695 Tillverkningsavgift på olje—
kraftfoder 2 5 Förmalningsavgift ca 200 277 Tillverkningsavgift på mjölk och gräddersättningsmedel 1 0 Avgift på svenskfångad fisk ca 160 16 Avgift på importfisk 3 0 Intern fettvaruavgift 4 117 Extern fettvaruavgift 4 234 Leveransavgift på fabrikspotatis 7 3 Avgift på innehav av värphöns ca 650 13 Arealavgift på potatis ca 7 500 9 Ut förselavgift på fläsk 2 o Försäljningsavgift på socker 11 12 Qyziga avgifter
Skrotningsavgift 44 46,1 Överlastavgift 9552 2,4 Växtförädlingsavgift 160 4,5
1 Se s. 50 not 1.
2 Avser antalet avgiftsbeslut.
3. ALLMÄNT-IA FRÅGOR
3.1 Behovet av en ny lagstiftning
Som inledningsvis nämnts skapades genom LFK enhetliga förfaranderegler för flertalet av de skatter och av— gifter som de skattskyldiga företagen efter deklara— tion betalade till KS. Vid utformningen av lagen var målsättningen att försöka samtidigt tillgodose skäliga anspråk på effektivitet och rättsskydd.
Numera får LFK dock anses vara i behov av en omfat— tande översyn.
Den utveckling som ägt rum inom andra delar av skat— terätten efter det att LFK införts, främst genom till— komsten av ML men också genom omarbetningarna av TL och UBL, medför att bestämmelserna i LFK i många fall framstår som otidsenliga. Detta gäller även den enskil— des rättsskydd vilket särskilt beaktats vid reformer inom förvaltningsrätten under senare år.
Problem har också uppmärksammats vid den praktiska tillämpningen av LFK:s bestämmelser. Många frågor är ofullständigt reglerade i lagen, vilket i särskilt hög grad gäller beslutsordningen och skattekontrollen. Vidare är många bestämmelser otydliga eller mycket allmänt hållna. De fyller inte heller de krav man i dag generellt ställer på utformningen av författning— ar.
De nu i grova drag redovisade förhållandena, som i det följande skall tas upp till närmare behandling, medför enligt vår uppfattning att LFK är i behov av
så genomgripande ändringar att den lämpligen bör er— sättas med en helt ny lagstiftning.
Vid utarbetandet av den nya lagen,som vi benämnt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), har vi försökt åstadkomma en enhetlig reglering av förfarandet för dessa skatter och avgifter. Försla— get innebär bl.a. att åtskilliga bestämmelser kan överföras från skatte— eller avgiftsförfattningarna till LPP. Vidare föreslås att förfarandet för punkt— skatterna och prisregleringsavgifterna anpassas när— mare till vad som gäller för annan beskattning.
.2.1 Inlednin
Redovisningen av de olika skatterna innefattar flera olika moment som framgått av det föregående. Reglerna om skattskyldighetens inträde, redovisningsperioder— nas längd och deklarationstiderna finns i skatteför— fattningarna medan vissa allmänna regler om deklara— tionsskyldigheten tagits in i LFK. De olika momenten i skatteredovisningen har getts en varierande utform— ning i skatte— och avgiftsförfattningarna. En ganska stor oenhetlighet har därför uppstått när det gäller redovisningsreglerna inom LFK:s tillämpningsområde. De nuvarande variationerna i fråga om redovisningen beror också i hög grad på att beskattningsmyndigheten utnyttjat bemyndiganden att medge andra redovisnings— perioder och deklarationstider än de som angetts som norm i skatteförfattningarna. För vissa skatter har beskattningsmyndigheten sålunda bestämt avvikande pe— rioder och tider i betydande omfattning. Det förekom— mer också att olika tidsfrister medgetts olika skatt— skyldiga till en och samma skatt.
Mot den bakgrunden har vi undersökt möjligheterna att göra skatteredovisningsreglerna mer enhetliga. Därvid har vi också beaktat skatteutskottets uttalan— de att det är angeläget att bestämma skattekreditti— derna med utgångspunkt i enhetliga grunder (SkU 1978/79248). Vi har funnit att en betydande utjämning av de nuvarande skillnaderna är möjlig. Därigenom kan reglerna om redovisningsperioder och deklarationsti— der i de flesta fall föras över från skatteförfatt— ningarna till den nya lagen.
Enligt vår mening är den beskrivna möjligheten för beskattningsmyndigheten att för punktskatterna medge redovisningsperioder och deklarationstider som avviker från skatteförfattningarnas huvudregler inte fören— lig med regeringsformens föreskrifter. Vi föreslår där— för att de ifrågavarande bemyndigandena slopas. När det gäller redovisningsperiodernas längd anser vi dock att beskattningsmyndigheten under bestämda förutsätt— ningar även i fortsättningen skall ha möjlighet att medge längre period än enligt skatteförfattningens hu— vudregel för skattskyldiga med begränsad skatteplik— tig verksamhet. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 4.2.4.
Vid översynen av skatteredovisningsreglerna har vi också tagit hänsyn till den utvidgning av bokförings- skyldigheten som BFL innebär. I och med att i stort sett alla skattskyldiga numera omfattas av BFL:s reg— ler har det fallit sig naturligt att eftersträva en bättre samordning mellan skatteredovisningen och af— färsbokföringen. Övergången till obligatorisk faktu— reringsmetod på mervärdeskatteområdet har även haft betydelse för våra överväganden.
Våra överväganden i fråga om skatteredovisningen får återverkningar på skattekredittiderna. Det är också kring denna fråga som företrädare för de skatt— skyldiga främst uppehållit sig vid de olika kontakter som vi har tagit. I första hand gäller det de olika branschorganisationerna på energiområdet. Vad som därvid anförts tas upp i de närmast följande avsnit— ten.
Vad nu sagts gäller i huvudsak alla de skatter och avgifter som omfattas av vårt uppdrag. I fråga om prisregleringsavgifterna torde emellertid vissa avvi— kelser komma att behöva göras med hänsyn till att de i många fall utgör en del av ett prisregleringssystcm för en viss produkt och då det legat vid sidan av vårt uppdrag att föreslå ändringar i fråga om annat än avgiftsregleringen. De föreslagna avvikelserna vad gäller prisregleringsavgifterna framgår av respektivc avsnitt. Förslagen i detta avsnitt berör inte växtför- ädlingsavgift.
4.2.2. Skattskyldighetens inträde, m.m.
Bestämmelserna om skattskyldighetens inträde finns som framgått i skatteförfattningarna. För en större grupp skatter är reglerna relativt enhetliga. Här in" träder Skattskyldigheten vid leverans till köpare eller dessförinnan när skattepliktiga varor eller nyttigheter tas i anspråk för andra ändamål än för— säljning. Inom den gruppen finns emellertid speciel— la fall.
Några andra skatter kan sägas ha en kontantmetod. Skattskyldigheten inträder när köparen betalar. Det gäller dryckesskatten för spritdrycker och vin och reklamskatten. I fråga om reklamskatten kan den skattskyldige efter ansökan få tillämpa fakturerings— metoden.
Tidpunktcn för skattskyldighetens inträde är avgö— rande när det gäller att bestämma om skatt skall tas ut och i så fall med vilket belopp. Genom att utgå från leveranstidpunkten får man en koppling till den fysiska hanteringen av varan. Dessa praktiska förde— lar åberopades också när en motsvarande ordning be— slutades för mervärdeskatten i samband med omlägg— ningen till faktureringsmetoden. De nya bestämmelser— na i ML har trätt i kraft den 1 januari 1981. Förutom vid leverans eller uttag inträder Skattskyldigheten enligt ML när förskott erhålls för beställd vara.
Den oenhetlighet i de nuvarande reglerna om skatt— skyldighetens inträde som råder är i allt väsentligt orsakad av olikheter i skatternas uppbyggnad. Vi har inte i detta sammanhang gått in på dessa materiella frågor utan lämnar de nuvarande bestämmelserna oför— ändrade utom i ett par fall. Behov av att även knyta skattskyldighetens inträde till mottaget förskott har vi funnit föreligga endast när det gäller reklamskat- ten.
Med hänsyn till att vi förordar en övergång till faktueringsmetoden (4.2.3) måste en justering göras av bestämmelsen om skattskyldighetens inträde i fråga om två skatter. Reklamskatten har i dag kontantmeto— den som huvudregel. Vi föreslår att skattskyldighe— tens inträde i stället knyts till leverans av tryck— sak, offentliggörande av annons och annars när skat— tepliktig reklam återges.
Det andra fallet avser skatten för spritdrycker och vin. Den nuvarande regeln att Skattskyldigheten för AB Vin— och Spritcentralen inträder när betalning er— hålls från Systembolaget AB medför komplikationer t.ex. vid skattesatsförändringar. Skattskyldighetens inträde bör enligt vår mening knytas till leveranser— na på samma sätt som gäller för flertalet andra skat— ter.
Här skall vidare frågan om Skattskyldigheten för allmän energiskatt för elektrisk kraft tas upp.
Som framgår av det föregående skall skatten för elektrisk kraft erläggas av den som förbrukat kraf— ten. Den formella skattskyldigheten ligger således hos förbrukaren av den skattepliktiga nyttigheten, vilket avviker från vad som normalt gäller på punkt— skatteområdet. Den ordning som gäller i dag har sitt ursprung i överväganden som gjordes när beskattningen av elektrisk kraft infördes år 1951. Det ansågs då olämpligt att lägga Skattskyldigheten i producentle— det med hänsyn till att det var vanligt med långtids— avtal om kraftleveranser som medförde att producen— terna var förhindrade att vältra över skatten på kon— sumenterna.
Redovisningen av skatt görs av producenter eller distributörer av elektrisk kraft som registrerats hos RSV. Även om dessa inte är formellt skattskyldiga har de i huvudsak samma skyldigheter som gäller förskatt— skyldiga enligt andra skatteförfattningar. Den re— gistrerade distributören skall debitera och leverera in skatten till statsverket. Om skatten inte betalas till distributören är han ändå skyldig att redovisa skatten till RSV om inte den uteblivna betalningen beror på att han lidit förlust till följd av bristan— de betalning från förbrukaren. Registrerade producen- ter och distributörer av elektrisk kraft omfattas också av bestämmelserna i LFK om deklaration, skatte— inbetalning, kontroll, särskilda avgifter o.d.
De flesta av de långtidsavtal om elleveranser som förekom när energiskatten på elektrisk kraft infördes år 1951 har numera löpt ut. Med hänsyn till de senas— te årens osäkerhet om kraftsystemets fortsatta ut— byggnad har den normala kontraktstiden för högspän— ningsleveranser kortats ner till två år. Dessutom förses kontrakten med bestämmelser som medger sälja— ren rätt att ta ut ett högre pris om han förorsakas höjda kostnader t.ex. genom statliga skatter eller avgifter. Motiven för den lösning som valdes år 1951 har således i huvudsak fallit bort. Det finns därför anledning att nu överväga om inte den formella skatt— skyldigheten bör flyttas över till dem som i dag är redovisningsskyldiga för skatten. Skattskyldiga skul— le då bli
1. den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom producerad skattepliktig elekt— risk kraft,
2. den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av annan producerad skattepliktig elekt— risk kraft,
Vid tillämpningen av dessa regler skall den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar skat— tepliktig elektrisk kraft som överförts till riket för hans räkning och den som utan att erlägga avgift tar emot elektrisk kraft för vilken skatt skall utgå an— ses ha producerat kraften.
Vi föreslår att energiskattelagen ändras på det sät— tet. Genom en sådan omläggning skulle man för energi— skatten på elkraft få till stånd en ordning som i princip gäller för övriga punktskatter. Omläggningen skulle i huvudsak vara av formell karaktär eftersom de som i dag redovisar elskatten i allt väsentligt har samma ställning som de skattskyldiga till andra punktskatter.
Även i fortsättningen kommer skatten i praktiken att bäras av de slutliga förbrukarna. Det finns emel- lertid fortfarande ett begränsat antal långtidsavtal om kraftleveranser som är utformade så att säljaren saknar möjlighet att genom prishöjning vältra över skatten på köparen. Avtalen avser högspänd kraft och är i huvudsak träffade mellan producent och registre— rad distributör. Eftersom skatten i sådana fall skall tas ut först när distributören säljer kraften uppkom— mer inga problem. För de ytterst få fall då skatten skall tas ut av producent, som på grund av avtal inte kan ta ut högre avgift av förbrukaren, föreslår vi en särskild övergångsbestämmelse.
På samma sätt som i fråga om energiskatten på elektrisk kraft finns anledning att diskutera änd— ringar i bestämmelserna om skattskyldighetens inträde när det gäller två prisregleringsavgifter, leverans- avgiften för potatis och den avgift för fisk som f.n. betalas in till statsverket av kommunal fiskhamnsför— valtning eller annan organisation som bedriver fisk— auktioner. Vad avser leveransavgiften för potatis är f.n. den som odlar s.k. fabrikspotatis (potatis av— sedd för sprit— och stärkelseframställning) avgifts- skyldig. Avgifterna betalas emellertid in till JN av det bränneri eller den stärkelsefabrik dit potatisle— veransen skett. Enligt vår mening bör jordbrukspris— regleringslagen ändras så att brännerier och stärkel— sefabriker även görs formellt avgiftsskyldiga (se vi— dare 10.3.1 under 10 å).
I fråga om avgifterna för fisk gäller nu den ord— ningen att för fisk som köpts på fiskauktion är köpa— ren avgiftsskyldig. Avgiften betalas emellertid av köparen till den som driver fiskauktionen (kommunal fiskhamnsförvaltning eller annan), vilken i sin tur levererar in avgiften till JN. Även här bör enligt vår mening den som har att betala in avgiften till JN fortsättningsvis även vara formellt avgiftsskyldig (se vidare 10.3.4 under 8 5).
4.2.5. Redovisningsskyldighetens inträde
Allmänt
För flertalet punktskatter gäller enligt de nuvarande reglerna att tidpunkten för skattskyldighetens inträ— de sammanfaller med tidpunkten för redovisningsskyl— x dighetens inträde. I deklarationen för varje redovis— ningsperiod skall skatten på de varor tas upp för vil— ka skattskyldighet inträtt under perioden.
Av gällande bestämmelser om skattskyldighetens in— träde följer att deklarationen för viss redovisnings— period skall ta upp de leveranser och uttag som skett under perioden även om fakturering och bokföring av fordringar som uppkommit genom leveranserna äger rum först under en senare redovisningsperiod. I den mån sådan eftersläpning i fråga om bokföringen av uppkom— na fordringar förekommer torde det vara nödvändigt
att den skattskyldige - om författningarnas redovis— ningsföreskrifter skall kunna följas — vid sidan av den vanliga bokföringen har en separat bokföring till underlag för skatteredovisningen.
Uppgifter som utredningen inhämtat tyder emellertid på att beskattningsmyndigheten i praktiken godtagit en skatteredovisning som utgår från faktureringen. I normalfallen synes sådana förskjutningar av redovis— ningen till faktureringstillfällen som medför att skatten redovisas i perioden efter den då leveransen
skett av revisorerna anmärkas som periodiseringsfel men inte leda till någon justering. Vid skattehöj— ningar gör man emellertid korrigeringar av sådana pe- riodiseringsfel.
Vi har erfarit att det nyss beskrivna redovisnings— mönstret förekommer hos en betydande del av de skatt— skyldiga.
Faktureringsmetoden
Med faktureringsmetod avses här i princip den redovis— ningsmetod som fr.o.m. den 1 januari 1981 gäller i fråga om redovisning av mervärdeskatt. Skatteredovis- ningen skall ske när affärshändelse, genom vilken skattskyldighet har inträtt, bokförs eller borde ha bokförts (5 a 5 ML). Metoden innebär att redovisning— en — utöver kontanta betalningar — skall innefatta uppkomna fordringar. Enligt BFL skall fordringar bok— föras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling, som grundar anspråk på vederlag utfärdats eller sådan handling bort föreligga enligt god affärs— sed (8 5 andra stycket BFL). Detta samband i BFL mel— lan fakturering och löpande bokföring ligger bakom be— nämningen faktureringsmetod.
En huvudprincip i BFL är sålunda att de olika af— färshändelserna skall grundbokföras så snart som möj— ligt sedan de inträffat. Även i fråga om uppkomna fordringar och skulder uttalas i förarbetena till BFL behovet av snabb bokföring. Delvis med hänsyn till svårigheten i vissa fall att med ledning av civilrät— tens regler bestämma tidpunkten för en fordrans eller skulde uppkomst förordade departementschefen emeller— tid att bokföringsskyldigheten borde knytas till fak— tureringen. Den nuvarande ordningen innebär således att viss kortare tid kan förflyta från det leverans skett till dess fordran på köparen bokförts.
Genom bestämmelsen i 8 & tredje stycket BFL, som kompletterats med anvisningar från bokföringsnämnden (Kommerskollegiets författningssamling 1981:7) till- låts vissa näringsidkare att dröja med bokföring av fordringar och skulder tills betalning sker. Någon löpande eller periodisk grundbokföring av obetalda fakturor sker inte under året. Vid räkenskapsårets slut skall dock alltid då obetalda fordringar bokfö— ras. Denna metod för bokföringen benämns kontantprin— cipen. Enligt bokföringsnämndens anvisningar får nä— ringsidkare som har en årsomsättning som inte över— stiger ett belopp som motsvarar 20 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gene— rellt tillämpa kontantprincipen.
Mot den angivna bakgrunden har vi närmare undersökt förutsättningarna för en övergång till obligatorisk faktureringsmetod. I denna fråga är förhållandena be— träffande punktskatterna och prisregleringsavgifterna likartade. Det närmast följande tar dock sikte på punktskatterna. Prisregleringsavgifterna tas upp av— slutningsvis.
Det som främst talar för att använda fakturerings— metoden vid skatteredovisningen är de redovisnings— tekniska fördelarna. Genom en sådan metod uppnås en samordning mellan den vanliga affärsbokföringen och skatteredovisningen. Det underlättar arbetet för de skattskyldiga och skapar bättre förutsättningar för beskattningsmyndighetens kontrollverksamhet. Vidare får det anses vara av värde att reglerna för redovis— ningen av punktskatter och mervärdeskatt kan göras lika. Som framgått skulle en övergång till fakture— ringsmetod för flera punktskatter endast innebära ett lagfästande av den redovisningspraxis som redan finns.
Omläggningen till faktureringsmetod för mervärde— skatteredovisningen var förenad med betydande problem främst på grund av verkningar på de skattskyldigas likviditetsförhållanden. Med tillämpning av kontant— metoden uppkommer skyldighet att redovisa skatten
först när betalning erhålls från köparen. Om säljaren lämnar lång kredit till köparen medför fakturerings— metoden en avsevärd tidigareläggning av redovisnings— skyldigheten. För att komma till rätta med dessa pro— blem förenades omläggningen med särskilda övergångs— bestämmelser. På punktskatteområdet uppkommer i all— mänhet inga sådana likviditetsproblem. Det är endast för skatten på annonser och reklam som omläggningen kan medföra vissa problem.
Vid de kontakter vi har haft med olika företrädare för de skattskyldiga har man också allmänt anslutit sig till vårt förslag att införa faktureringsmetoden vid skatteredovisningen. De redovisningstekniska för— delarna med en sådan ordning har varit det som främst betonats.
Enligt vår mening talar övervägande skäl för att faktureringsmetoden bör tillämpas vid skatteredovis— ningen. När det gäller de större företagen med dato— riserade bokföringsrutiner som svarar för redovisning— en av den helt övervägande delen av de olika skatter— na torde en övergång till faktureringsmetod i huvud- sak innebära ett lagfästande av nuvarande redovis— ningspraxis. Inte heller för de medelstora företagen torde några komplikationer uppkomma. För de mindre företagen, som allmänt sett kan ha svårigheter att iaktta olika krav på redovisning av verksamheten som uppställs, bör också en skatteredovisning som utgår från bokföringsskyldigheten enligt BFL framstå som lämplig.
Verkningar av en övergång till faktureringsmetoden
Vissa problem är förenade med den angivna övergången till faktureringsmetod. För de flesta skatter som skulle beröras beräknas skatten efter vikt eller kvantitet. Även när det gäller värdeskatterna avviker beskattningsvärdet i de flesta fallen från det faktu— rerade varuvärdet. Dessa förhållanden medför att
tillämpningen av faktureringsmetoden kräver att skat— ten genom att anges i fakturan eller tas upp på annat sätt kan bokföras på ett särskilt skattekonto.
En annan fråga är hur de olika händelser som grun— dar skattskyldighet enligt skatteförfattningarna återspeglas i bokföringen.
När det gäller huvuddelen av de transaktioner som föranleder skattskyldighet , nämligen leveranser till köpare, innebär en faktureringsmetod inte några pro— blem. Kontanta betalningar och uppkomna fordringar i anledning av leveranserna föranleder bokföringsåtgär— der.
För allmän energiskatt på flytande bränslen, ben— sinskatt och särskild beredskapsavgift för oljepro— dukter inträder Skattskyldigheten även vid leverans till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå. Enligt RSV:s gällande anvis— ningar för dessa skatter skall faktura utfärdas för sådana leveranser. Det synes tveksamt om det enbart av BFLzs bestämmelser följer någon skyldighet att bokföra den typen av leveranser. Rent affärsmässigt rör det sig endast om en flyttning av lagertillgång— ar. Behov av särskilda redovisningsföreskrifter upp— kommer därför i dessa fall. Med hänsyn till redan tillämpade rutiner torde detta inte innebära några redovisningstekniska problem för de skattskyldiga.
Ianspråktagande för annat ändamål än försäljning är närmast att jämställa med benämningen uttag som än— vänds i ML. De ianspråktaganden som avses har i de flesta fall den karaktären att de skall bokföras. Det kan dock inte uteslutas att särregler vid sidan av BFL visar sig påkallade. När det gäller energiskatten på flytande bränslen finns möjlighet för större för- brukare att bli registrerade som skattskyldiga. För sådana förbrukare inträder skattskyldigheten vid för— brukningen. I dessa fall går det inte att få uppgif— ter om förbrukningen från affärsredovisningen utan den nuvarande ordningen bör behållas, dvs. skatt
skall erläggas för den kvantitet bränslen som förbru— kats under redovisningsperioden. Motsvarande gäller för skatten på elektrisk kraft.
Enligt lagen om särskild varuskatt inträder skatt— skyldigheten bl.a. när vara tas i anspråk för vidare bearbetning. Sådant ianspråktagande torde sällan bli föremål för notering i affärsredovisningen.
För samtliga de nu nämnda fallen där skattskyldig- hetens inträde är knuten till händelser som inte nor— malt föranleder någon bokföringsåtgärd föreslår vi en regel i LPP som anger att skyldigheten att redovisa skatten uppkommer samtidigt som Skattskyldigheten.
Särskilda problem uppkommer beträffande de avdrag för vissa transaktioner som får göras vid skatteredo— visningen. Flertalet av de skatteförfattningar som skulle komma att beröras av faktureringsmetoden är uppbyggda på ett i stort sett enhetligt sätt. Det skattepliktiga området omfattar alla varor av visst slag. Reglerna om skattskyldighet och skatteredovis— ning bygger på att all försäljning och annat ianspråk— tagande av de skattepliktiga varorna skall tas upp i deklarationen. I syfte att undanta viss försäljning eller förbrukning från beskattning har särskilda av— dragsregler tagits in i författningarna. Till skill— nad från vad som gäller för mervärdeskatten är såle— des punktskatterna uppbyggda på en bruttoredovisning av skatten.
Avdrag av det nu angivna slaget är bl.a. avdraget för varor som exporteras. Det finns i alla de berörda skatteförfattningarna. I flera av dem medges vidare avdrag för varor som använts vid provning. Energi- skattelagen och bensinskattelagen innehåller flera avdrag som syftar till att undanta varor som används för vissa ändamål från beskattningen.
De aktuella författningarna innehåller emellertid också avdragsregler av en annan karaktär. Det är av— drag som i första hand betingas av beskattningens
tekniska utformning. För att undvika dubbelbeskatt- ning finns rätt till avdrag för tidigare beskattade varor i alla författningarna. En motsvarande avdrags— rätt gäller för varor som den skattskyldige återtagit på grund av återgång av köp. Med hänsyn till punkt— skatternas karaktär av övervältringsskatter har man vidare ansett att den skattskyldige inte skall behöva betala skatten om hans köpare inte betalar varan på grund av konkurs e.d. I dessa fall medges därför ock- så avdrag.
Tillämpningen av faktureringsmetoden vid skattere— dovisningen påverkas av de nu nämnda avdragsreglerna. I fråga om avdragen för tidigare beskattade varor, vid återgång av köp och vid kundförlust uppstår inte några särskilda problem om man inför faktureringsme— tod. Dessa affärshändelser föranleder bokföringsåt— gärder och därmed erhålls underlag för avdragsyrkan— dena.
När det däremot gäller övriga avdrag är förhållan— dena annorlunda beroende på att den skattskyldige i dessa fall inte tar ut någon skatt av kunden. Affärs— redovisningen ställer då inte något krav på att skat— tebeloppet skall bokföras. Den skattskyldige måste emellertid lägga upp sin redovisning så att han får ett riktigt underlag för dessa avdragsyrkanden.
Som nämnts tillämpar många företag redan i dag fak— tureringsmetoden vid sin skatteredovisning. Enligt de uppgifter vi har fått används därvid varierande redo— visningsmetoder. I vissa fall anges priset inklusive skatt på fakturan till kunden och från det beloppet dras skatten av. I andra fall sker bokföringen med utgångspunkt från motsvarande noteringar endast på den kopia av fakturan som säljaren behåller. Även om förfaringssätten är något omständliga har de fungerat i praktiken.
Frågan om man bör övergå från bruttoredovisning till nettoredovisning vid övergång till fakturerings— metod har flera aspekter.
Från principiella utgångspunkter skulle en nettore— dovisning av punktskatterna vara att föredra om man inför faktureringsmetoden. De mer eller mindre fikti— va bokföringsåtgärder som den nuvarande ordningen kräver skulle då kunna undvikas. Den diskuterade om- läggningen bör emellertid förenas med andra ändringar i skatteförfattningarna om resultatet skall bli bra. Vi har inte ansett det lämpligt att i detta samman— hang göra en så genomgripande omarbetning av de olika skatteförfattningarna.
Det är i första hand kontrollskäl som har föranlett att lösningen med avdrag har valts i de nyss nämnda fallen. Genom en bruttoredovisning av skatten erhål— ler beskattningsmyndigheten också uppgifter om de le— veranser och andra ianspråktaganden som inte skall beskattas. Det möjliggör en avstämning mot den totala tillverkningen som kan beräknas på olika sätt.
Enligt vår mening bör de uppgifter som beskatt— ningsmyndigheten nu får genom systemet med bruttore— dovisning också krävas vid en eventuell nettoredovis- ning av skatten. Därmed skulle en omläggning från brutto— till nettoredovisning av de aktuella punkt— skatterna inte medföra någon nämnvärd lättnad för de skattskyldiga. På kort sikt kan det t.o.m. innebära en viss belastning eftersom åtskilliga skattskyldiga anpassat sina redovisningsrutiner till de nuvarande reglerna. De tidigare beskrivna metoderna som till— lämpas för att få underlag för avdragsyrkandena kol— liderar inte heller med BFLzs föreskrifter.
Med hänsyn till det nu sagda har vi inte föreslagit en omläggning till nettoredovisning.
Några synpunkter bör också tas upp i fråga om de skattskyldiga som tillämpar kontantprincipen vid bok— föringen.
Skattskyldiga enligt ML som tillämpar en sådan bok— föringsmetod får under löpande beskattningsår använda kontantmetod vid redovisningen av mervärdeskatt. Vid redovisningen för årets sista period skall dock även fordringar och skulder inräknas.
Jämfört med förhållandena på mervärdeskatteområdet finns det ett mycket begränsat antal skattskyldiga till punktskatt som använder kontantprincipen vid sin bokföring. Det är i huvudsak i fråga om särskild va— ruskatt och reklamskatt som detta kan bli aktuellt.
Om man skulle följa MLzs nya regler om fakture— ringsmetod vid beskattningen skulle det på punktskat— teområdet innebära en senareläggning av skatteredo— visningen för de skattskyldiga som tillämpar kontant— principen. Det är emellertid inte orimligt att en skatteredovisningsmetod som övervägs därför att den skulle medföra en bättre samordning med den vanliga affärsbokföringen då också får anpassas till de sär— skilda bokföringsrutiner som vissa skattskyldiga enligt BFL tillåts använda.
Övervägande skäl talar sålunda för att man väljer den lösning som bestämdes för mervärdeskatten. Med hänsyn till de begränsningar i fråga om bl.a. omsätt— ningens storlek som förutsätts för tillämpning av kontantprincipen medför en sådan ordning jämförelse— vis marginella förändringar. Flera av de skattskyldi— ga med sådan bokföringsmetod har dessutom så låg om— sättning att de bör kunna medges längre redovisnings— perioder än den normala. Förslag om sådan förlängning lämnas i avsnitt 4.2.4.
Reklamskatten
Som tidigare framhållits har företrädare för de skattskyldiga i allmänhet sett positivt på vårt för- slag att införa faktureringsmetoden vid skatteredo— visningen. En avvikande inställning finns emellertid hos vissa grupper av skattskyldiga till reklamskatt. När det gäller reklamskatten uppställer sig likvidi— tetsproblem av i princip samma slag som vid mervärde— skatteomläggningen. Eftersom någon avdragsrätt inte förekommer kan problemen sägas vara ännu mer accen— tuerade. Å andra sidan är reklamskatteuttaget inte
lika stort som uttaget av mervärdeskatt och antalet skattskyldiga till reklamskatt relativt begränsat.
En undersökning som RSV gjort visar att ca 35 % av de registrerade skattskyldiga till reklamskatt f.n. tillämpar faktureringsmetoden. Av undersökningen kan inte dras några säkra slutsatser om vilka typer av skattskyldiga som främst tillämpar faktureringsmeto— den. Även skattskyldiga med obetydlig skatteredovis— ning förekommer bland dem som använder fakturerings— metoden. Kontantmetoden tillämpas å andra sidan av flera skattskyldiga som redovisar mycket betydande skattebelopp.
När mervärdeskattens redovisningssystem valdes för reklamskatten skedde det med motiveringen att de skattskyldiga ofta skulle betala båda skatterna och att det därför var lämpligt med samma redovisnings— regler. RSV har också i sina anvisningar uppmanat de skattskyldiga som använder faktureringsmetoden vid mervärdeskatteredovisningen att tillämpa samma metod för reklamskatten. Mot den bakgrunden framstår det som naturligt att anpassa reklamskattens redovisnings— regler till den nya ordning som bestämts för mervär— deskatten.
När det sedan gäller frågan vad en övergång till obligatorisk faktureringsmetod får för likviditetsmäs— siga konsekvenser för de skattskyldiga har det inte varit praktiskt möjligt att i detalj kartlägga effek— terna. I flera fall blir det fråga om en viss förkort— ning av skattekredittiderna. Jämfört med många andra punktskatter kommer dock reklamskatten även i fort— sättningen att ha för de skattskyldiga gynnsammare redovisningsregler. Flera av de skattskyldiga med be- gränsad skattepliktig verksamhet, t.ex. vissa idrotts— föreningar,torde inte påverkas nämnvärt av en omlägg— ning med hänsyn till att de har halv— eller helårsre— dovisning. Sammanlagt torde något behov av omfattande övergångsbestämmelser som för mervärdeskatten inte föreligga. Det torde räcka med att ikraftträdandet
bestäms så att de skattskyldiga ges rimlig tid för att anpassa sig till det nya systemet.
Undantag från faktureringsmetoden
Den övergång till faktureringsmetoden som vi sålunda förordar blir tillämplig för flertalet av punktskat— terna. Vissa skatter har som nämnts en sådan uppbygg— nad att metoden inte kommer i fråga. Det gäller spel— skatt och reseskatt. Lotterivinstskatt, stämpelskatt, totalisatoravgift och vägtrafikskatt berörs inte hel— ler.
För de prisregleringsavgifter som utgår vid köp, försäljning och leverans tillämpas redan f.n. i praktiken en faktureringsmetod. Något hinder mot att lagfästa den i dessa fall föreligger därför inte. För övriga prisregleringsavgifter, som utgår t.ex. vid tillverkning, bör JN liksom nu ges fullmakt att be— stämma tidpunkten för redovisningsskyldighetens in— träde. Växtförädlingsavgift berörs som tidigare nämnts inte av förslagen i detta avsnitt.
Gräns för redovisningsskyldigheten
En fråga som avslutningsvis bör tas upp i detta sam— manhang rör förutsättningarna för att införa någon form av minimigränser när det gäller redovisnings— skyldigheten. För mervärdeskatten gäller att redovis— ningsskyldighet inte föreligger om den skattepliktiga omsättningen understiger 10 000 kr per år. Enligt re— klamskattelagen föreligger inte redovisningsskyldig— het om den skattepliktiga omsättningen inte översti— ger 20 000 kr. I vissa fall uppkommer redovisnings— skyldighet för reklamskatt först om omsättningen överstiger 60 000 kr.
Syftet med de angivna minimigränserna är främst att nå administrativa vinster genom att minska antalet skattskyldiga som skall redovisa skatten till be—
skattningsmyndigheten. Vi har undersökt om en gemen— sam minimigräns för redovisningsskyldigheten i den nya lagen skulle vara en lämplig åtgärd för att nå detta syfte.
En undersökning av de olika punktskatterna med av— seende på storleken av de skattskyldigas årligen re— dovisade skattebelopp visade dock att en gemensam gräns inte bör komma i fråga. För de flesta skatter— na skulle inte heller några uttalade administrativa vinster uppnås eftersom antalet berörda skattskyldiga är litet. I viss utsträckning är avgränsningssyftet tillgodosett genom det i vissa skatteförfattningar intagna kravet på att verksamheten skall bedrivas yr— kesmässigt. Några skatter, t.ex. bensinskatten, är uppbyggda så att vissa skattskyldiga skall lämna deklarationer trots att de inte har någon skatt att redovisa. De uppgifter om leveranser som dessa skatt— skyldiga lämnar har väsentlig betydelse i kontrollar— betet. En annan faktor som med varierande styrka ta— lar emot en minimigräns för redovisningsskyldigheten är det krav på neutralitet i beskattningen som brukar uppställas.
När det gäller den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror skulle emellertid en avsevärd lätt- nad i administrationen kunna uppnås redan vid en myck— et lågt satt minimigräns. Det kan enligt vår mening ske utan rubbningar av konkurrensförhållandena på det— ta område. Vi föreslår därför att en sådan gräns tas in i lagen om särskild varuskatt. Vid en undersökning av de skattskyldigas redovisning av särskild varuskatt visar det sig att mer än 100 skattskyldiga betalar mindre än 3 000 kr i skatt per år. Dessa skattskyldi— ga bör enligt vår mening kunna undantas från redovis— ningsskyldigheten. Om gränsen dras vid en sådan nivå kommer nämligen endast denna grupp som i dag redovi— sar obetydliga skattebelopp att undantas, eftersom nästa grupp av skattskyldiga har betydligt större
årsskatt att redovisa. Av bl.a. redovisningstekniska skäl bör gränsdragningen utgå från beskattningsvikt. Gränsen bör lämpligen bestämmas till en årlig till— verkning av skattepliktiga varor på högst 500 kg (se vidare 10.2.3 under 6 ä 9).
När det gäller minimigränser i fråga om redovis— ningsskyldighet för prisregleringsavgifterna gör sig i viss mån andra intressen gällande än beträffande punktskatterna. Syftet bakom avgifterna är i allmän— het att de som är verksamma på ett visst varuområde, t.ex. potatisodlingen, genom avgifter själva skall bekosta den marknadsreglering — främst åtgärder att avsätta uppkommande överskott — som behövs på varuom— rådet. En generell minimigräns kan därvid medföra risk för att de avgiftsskyldiga vars verksamhet i om— fattning överstiger minimigränsen får i en utsträck— ning som inte är rimlig bära kostnaderna för en mark— nadsreglering som kommer hela varuområdet till godo. En generell minimigräns är därför inte lämplig att dra. Däremot bör, liksom nu, JN från avgift till av— gift kunna pröva redovisningsskyldigheten och därvid bl.a. ta hänsyn till den förenkling som det kan vän— tas medföra från administrativ synpunkt att befria vissa avgiftsskyldiga med liten verksamhet från redo— visningsskyldighet. Sådana undantag från redovis— ningsskyldighet föreligger f.n. i fråga om arealav— gift för potatis och avgift för innehav av värphöns.
.2. Redovisnin s erioderna m.m. Allmänna utgångspunkter
En del av den oenhetlighet som kännetecknar den nuva— rande skatteredovisningen sammanhänger med att redo— visningsperioderna har olika längd. Kalendermånad är visserligen en period som gäller för en stor grupp av skatter och avgifter, men kalenderkvartal är också en vanlig redovisningsperiod. Reklamskatten har pe— rioder som är två månader och i fråga om energiskat—
ten på elektrisk kraft förekommer redovisningsperioder som omfattar fyra månader. Som tidigare nämnts ligger såväl utformningen av reglerna i skatteförfattningar— na som beskattningsmyndighetens föreskrifter om andra redovisningsperioder bakom de nu angivna olikheterna.
För den följande diskussionen är skattekredittidens längd av stor betydelse. Den tiden beror av såväl re— dovisningsperiodernas längd som betalningstiden, dvs. tiden från utgången av redovisningsperioden till den dag skatten skall betalas. När det i fortsättningen talas om genomsnittlig kredittid 1 dagar avses summan av betalningstiden och halva redovisningsperioden. Frågan om betalningstiden tas upp i avsnitt 6.3. Det förslag som vi framläggerdär innebär att betalnings— tiden med några få undantag skall vara 35 dagar, dvs. skattebetalningen skall göras senast den femte dagen i andra månaden efter utgången av redovisningsperio— den. Våra överväganden i detta avsnitt utgår således från att betalningstiden bestäms till 35 dagar.
Den olikformighet i fråga om skatteredovisningen som föreligger har sin grund i olika omständigheter. En är att man sökt anpassa tidsfristen för skattere- dovisningen och betalningen till de betalningsvillkor som gällt inom branschen i fråga. En annan omständig— het är att man vid övergången till ett nytt system för beskattningen inte velat försämra villkoren för de skattskyldiga jämfört med vad som gällt tidigare. I några fall har eftersträvats att få samma redovis— nings— och betalningstider som för mervärdeskatten.
Riksdagen har med utgångspunkt i gällande ordning för redovisningen av skatterna på bensin uttalat att det är angeläget att skattekredittiderna bestäms ef— ter enhetliga grunder (SkU 1978/79z48). I sitt betän— kande pekade skatteutskottet på att kredittiden för bensinskatt vida överstiger vad som gäller inom kon— sumtionsbeskattningen i övrigt.
Vid våra överväganden har vi beaktat vissa allmänna synpunkter. Skatteredovisningen bör inte avse alltför korta perioder. Månadsredovisning torde av allmänna
administrativa skäl vara den tätaste redovisning som bör komma i fråga.
Genom att Skattskyldigheten för de flesta skatterna inträder vid leverans av den skattepliktiga varan och en betydande del av försäljningen sker mot kredit kan inte heller inbetalningstiden sättas alltför kort. Den skattskyldige skall inte behöva förskottera skat— ten på grund av de regler som vi föreslår.
I fråga om deklarations— och betalningstiden måste man också beakta de praktiska synpunkterna. Skälig tid för att ta fram och kontrollera uppgifterna om periodens skatt samt upprätta deklaration måste mel— ges.
Dessa synpunkter skall vägas mot det allmänna kra— vet på att de olika skatterna bör betalas in till statsverket så snabbt som möjligt. Influtna medel som svarar mot skatten på de sålda varorna skall allmänt sett inte tillföra den skattskyldige likviditet och möjliggöra räntevinster på skattebeloppen.
Vi har först övervägt en ordning som innebär att re— dovisningstiderna bestäms med särskilt beaktande av de betalningsvillkor som gäller inom de olika bran— scherna. Det är emellertid mycket svårt att med till— räcklig säkerhet fastställa dessa förhållanden som också kan komma att förändras från tid till annan. Systemet skulle också leda till att den nuvarande oenhetligheten skulle komma att bli än större. Vi förordar därför inte en sådan ordning.
Vi har också övervägt möjligheten att bestämma en gemensam redovisningsperiod för alla skatter. Med en kalendermånad som gemensam period skulle förhållande— na vara oförändrade för en stor grupp skatter. Några skatter skulle emellertid få betydande förkortningar av de nuvarande kredittiderna. För skatterna på ben— sin skulle det handla om en halvering av den gällande kredittiden. Antalet redovisningstillfällen för re—
klamskatten, som har relativt många skattskyldiga, skulle fördubblas. För skattskyldiga inom energiområ— det skulle i vissa fall en förskottering av skatten bli aktuell. Enligt vår mening är det inte lämpligt att välja en sådan lösning.
Inte heller bör man bestämma en gemensam redovis— ningsperiod till två månader. Det skulle visserligen innebära en viss administrativ lättnad men det skulle samtidigt leda till en opåkallad förlängning av kre— dittiderna för en stor del av skatterna.
Vi anser att det inte går att finna något lämpligt gemensamt alternativ som kan gälla över hela området. Vi har därför valt att anlägga främst praktiska lämp— lighetssynpunkter på frågan om redovisningsperioderna.
Förslaget
Något uttalat skäl för att förlänga redovisningsperio— den för de skatter som i dag har en kalendermånad an— ser vi inte föreligga. Ett grundläggande krav när det gäller en sådan omläggning som ju får negativa ekono- miska effekter för statsverket torde vara att motsva- rande vinster kan göras på det administrativa planet. Eftersom antalet skattskyldiga till de skatter det är fråga om är så begränsat kan sådana vinster inte upp— stå i någon nämnvärd grad om redovisningsperioden för- längs. Skatterna med månadsredovisning bör därför i allmänhet lämnas oförändrade.
När det gäller skatterna på bensin har vi dock funnit det lämpligt att övergå till redovisningsperioder på två månader. Vi har haft kontakter i frågan med fö— reträdare för de skattskyldiga. Därvid har SPI i förs— ta hand yrkat att den gällande ordningen skall behål— las. Man hävdar att såväl bensin— som oljeförsäljning— en sker i former som avviker från vad som gäller för försäljning av andra varor som är belagda med punkt— skatt i sådan grad att längre frister för skattein— betalningen är påkallad. För det fall en förkortning
ändock föreslås gör SPI gällande att den kredittid som tillämpas för mervärdeskatten bör väljas. Om skattekredittiden bestäms till kortare tid än 65 då— gar blir det enligt SPI fråga om förskottering av skatt i vissa fall.
Enligt SPI får varje förkortning av kredittiden mycket omfattande konsekvenser för de skattskyldiga. En förkortning till 65 dagar skulle medföra en likvi— ditetsförsämring med sammanlagt 550 milj. kr.
Slutligen har SPI hävdat att de nuvarande reglerna inte bör ändras innan energiskattekommittén (B 1979:06) har lämnat sina förslag i fråga om den framtida utformningen av energibeskattningen.
Vårt förslag om redovisningsperioder och betal— ningsfrister bör innefatta även energiskatterna. Skattekredittiderna när det gäller bensin och oljor är avsevärt längre än för övriga punktskatter. Detta har också betonats av riksdagen som också efterlyst enhetligare redovisningsregler.
Enligt vår mening finns det inte skäl att medge så långa kredittider som man har i dag. Med hänsyn till uttalandena i direktiven till energiskattekommittén om att den skall pröva frågan om en övergång till be— skattning av energi inom mervärdeskatteområdet ligger det nära till hands att överväga en skattekredittid på 65 dagar. Skattskyldiga behöver då inte förskotte— ra skatten men samtidigt får statsverket in skatte— pengarna betydligt tidigare än f.n.
De nu berörda förhållandena har lett oss till be— dömningen att en skattekredittid på 65 dagar är rim— lig. Vi föreslår att förkortningen av de nuvarande skattekredittiderna för bensin och olja åstadkoms ge— nom att redovisningsperioden bestäms till två kalen— dermånader. Som tidigare nämnts skall betalningstiden vara 35 dagar. Den genomsnittliga skattekredittiden blir således 65 dagar. Det innebär för skatterna på bensin en förkortning av kredittiden med 25 dagar och för energiskatten på oljor en förkortning med 10 da— gar.
Av det föregående har framgått att även energi— skatten på elektrisk kraft skall omfattas av vårt förslag om övergång till faktureringsmetod. När det gäller redovisningsperioder och betalningstider kän— netecknas också den skatten av en betydande oenhet— lighet. Vi har haft kontakt med Svenska elverksför— eningen som har hävdat att man vid en eventuell för— ändring av redovisningsreglerna bör ha mervärdeskat— tens ordning som förebild. Svenska kraftverksför— eningen har anslutit sig till elverksföreningens ytt— rande. De båda organisationerna har liksom SPI an— sett att de nuvarande reglerna inte bör ändras innan energiskattekommittén lämnat sina förslag.
Enligt vår mening är det inte lämpligt med den nu— varande oenhetligheten i fråga om redovisningen av skatten på elektrisk kraft. Allmänna skäl talar för att man också på detta område åstadkommer enhetliga redovisningsperioder och skattebetalningstider. Efter en genomgång av området har vi stannat för att liksom för bensin och oljor föreslå att redovisningsperioder— na bestäms till två kalendermånader. Med 35 dagars be— talningstid får man en genomsnittlig kredittid på 65 dagar. Det innebär en viss förkortning av de nuvaran— de tiderna. Med hänsyn till de mycket varierande redo— visningsförhållandena är det svårt att närmare beräkna effekterna av vårt förslag. Förslaget avser också särskild beredskapsavgift för oljeprodukter.
Behovet av övergångsbestämmelser för det fall de nya reglerna för redovisningen av skatterna på energiom— rådet medför kortare skattekredittider har framhållits av främst SPI. Därvid har man angett följande tre al—
ternativ.
1. Kredittidsreduktionen genomförs i samband med kom- mande skattehöjningar.
2. En successiv förkortning under minst fem år.
3. De skattskyldiga får räntefritt lån från staten med en återbetalningstid som inte understiger fem år.
Vi är medvetna om att en förkortad skattekredittid innebär betydande likviditetspåfrestningar för de skattskyldiga, främst på bensinområdet. Av de alter— nativa krav på övergångsbestämmelser som SPI har framfört bör i första hand det som innebär en succes— siv förkortning under ett visst antal år komma i frå— ga. En sådan ordning är visserligen förenad med vissa tekniska nackdelar, men torde ändå vara den lämpli— gaste lösningen när det gäller bensinen. Det synes nämligen osäkert om enbart en senarelagd tidpunkt för ikraftträdandet får den avsedda effekten. Vi föreslår därför en successiv förkortning av kredittiden för skatterna på bensin. De nya bestämmelserna bör sättas i kraft ungefär ett år efter beslutet om ändring. Då bör kredittiden förkortas med förslagsvis tio dagar. Den återstående reduktionen på 15 dagar bör göras efter ytterligare ett år. För skatterna på oljor och elektrisk kraft torde tillräcklig övergångstid skapas om ikraftträdandet bestäms till ca ett år efter riks— dagens beslut.
Våra förslag i fråga om skattekredittiderna för energiskatterna bör omprövas när energiskattekommit— téns förslag föreligger.
När det sedan gäller reklamskatten saknas anledning att ändra den nuvarande huvudregeln om redovisnings— periodens längd, dvs. två månader. Även för spelskatt bör redovisningsperioden bestämmas till två månader.
Vi har tidigare föreslagit att den gällande bestäm— melsen i dryckesskattelagen om skattskyldighetens inträde i fråga om spritdrycker och vin skall ändras. En regel om att skattskyldigheten inträder vid AB Vin— och Spritcentralens leveranser till Systembola— get AB medför vid oförändrade redovisningsregler en förkortning av AB Vin— och Spritcentralens skattekre— dittid med en månad.
I yttrande till utredningen har AB Vin— och Sprit— centralen hävdat att en förkortning av skattekredit—
tiden med en månad skulle leda till att likviditeten i företaget minskade med ca 500 milj. kr. Därmed skul— le det uppkomma ett behov av att finansiera verksamhe— ten genom upplåning, ägartillskott i form av aktieka— pital eller på liknande sätt. Enligt AB Vin— och Spritcentralen skulle dessutom ränteinkomsterna sjunka kraftigt och därmed skulle företagets årliga inleve— rans av överskottsmedel till statsverket minska.
AB Vin— och Spritcentralen gör vidare gällande att den beräkning av nu gällande genomsnittliga kreditti— der för de olika skatterna som utredningen gjort inte ger ett rättvisande resultat i fråga om skatten på spritdrycker och vin. Med hänsyn till de betalnings— villkor som tillämpas mellan AB Vin— och Spritcentra— len och Systembolaget AB kan den genomsnittliga kre— dittiden i stället uppskattas till drygt 40 dagar. Av de nämnda skälen yrkar AB Vin— och Spritcentralen att de nuvarande bestämmelserna för redovisningen av skat— ten på spritdrycker och vin skall lämnas oförändrade. Om en ändring ändå föreslås, bör utredningen, enligt AB Vin— och Spritcentralen, initiera en ändring av be— talningsbestämmelserna i avtalet mellan staten och Systembolaget AB. Vidare måste alternativ finansiering åstadkommas. Slutligen pekar AB Vin- och Spritcentra— len på behovet av lämpliga övergångsbestämmelser.
Enligt vår mening bör även beskattningen av sprit— drycker och vin följa någon av de tidigare angivna hu— vudreglerna med redovisningsperiod om en eller två må— nader. Det synes lämpligt att bestämma redovisnings- perioderna till två månader. Med en betalningstid på 35 dagar skulle därmed kredittiden komma att minska med 15 dagar jämfört med i dag. Om lämpliga övergångs— bestämmelser tillskapas torde en sådan omläggning va— ra möjlig att genomföra utan andra särskilda åtgärder. Det är emellertid inte vår uppgift att ta upp frågan om eventuella förändringar av det gällande avtalet mellan staten och Systembolaget AB. Vi är dock medvet—
na om att den frågan måste beaktas när våra förslag övervägs.
3.2. Tillämpningsområde m.m.
De besvärssakkunnigas förslag att göra LFK tillämplig på nära nog alla skatter och avgifter som låg utanför området för den direkta beskattningen mötte, som tidi— garenämnts, åtskillig kritik vid remissbehandlingen. LFK:s tillämpningsområde begränsades därför i rege— ringens förslag till de skatter för vilka ett behov av en närmare reglering uppkommit i det praktiska rättslivet.
I första hand skulle LFK avse punktskatterna men även för prisregleringsavgifterna fanns det enligt de— partementschefen anledning att införa en sådan regle— ring. För prisregleringsavgifterna behövdes dock en del avvikelser från förslaget, vilket krävde viss ytterligare utredning. Därför inordnades dessa avgif— ter först senare under LFK.
Däremot ansåg departementschefen vid införandet av LFK att det inte var lämpligt att låta det nya förfa— randet omfatta tullar och uppbörd av skatt eller av- gift i samband med införsel. Inte heller togs sådana då gällande skatter som den årliga automobilskatten, nöjesskatten och artistskatten in under lagstiftning- en.
Vid tillkomsten av vägtrafikskattelagen (1973z601), som bl.a. reglerar den nuvarande årliga fordonsskatå ten, gjordes emellertid vissa delar av LFK tillämpliga
på vägtrafikskatt. Huvuddelen av det förfarande som gäller för vägtrafikbeskattningen och som avviker från den ordning som gäller enligt LFK regleras dock i vägtrafikskattelagen.
En utgångspunkt för vår översyn har varit att LPP i princip skall ha samma tillämpningsområde som LFK. Förslaget har därför utarbetats med sikte på de för— hållanden som gäller för punktskatterna och prisregle— ringsavgifterna. Hela förfarandet för vägtrafikskatt kan emellertid inte inordnas under LPP. Lämpligast i detta fall är därför att behålla det nuvarande syste— met med hänvisningar i vägtrafikskattelagen till de avsnitt i LPP som skall gälla för denna skatt. Denna ståndpunkt intog också departementschefen QTOP. 1973234 s. 90) när vägtrafikskattelagen infördes. Vid utarbe— tandet av vårt förslag har särskilt beaktats att hän— visningarna i vägtrafikskattelagen till LPP kan göras enkla och klara.
Vid sidan av punktskatterna och prisregleringsav— gifterna förekommer ett flertal olika avgifter. En— dast på skrotningsavgift, överlastavgift och växtför— ädlingsavgift är LFK tillämplig och vi föreslår att även LPP skall gälla för dessa avgifter. Vi har dock inte gått igenom hela avgiftsområdet och undersökt om LPP:s tillämpningsområde skall utsträckas att avse avgifter som i dag inte omfattas av LFK. För flerta— let avgifter torde behov av en så ingående reglering av avgiftsuppbörden inte föreligga med hänsyn till av— 'gifternas förhållandevis enkla konstruktion. Om nya avgifter införs bör man i de enskilda fallen överväga om LPP, helt eller delvis, bör tillämpas på avgiften.
I detta sammanhang bör även beaktas det förfarande som gäller för tull, skatt och andra avgifter vid im— port. Det förfarandet har genomgått betydande föränd— ringar under senare år genom införandet av TuL. Bl.a. har ett deklarationsförfarande införts. Möjligheterna att förfoga över varan innan tull betalats har också utökats. Den uppbörd som handhas av tullverket vid in— försel av varor utgörs nu huvudsakligen av skatt, som
också tas ut vid verksamhet inom landet (se 2.2.4). Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om inte större överensstämmelse bör åstadkommas mellan för— farandet vid beskattning av varor inom landet och tulltaxering vid införsel. Visserligen erläggs skatt vid import under förhållanden som inte är helt jämför— bara med beskattningen av inhemsk verksamhet. Detta kan motivera att exempelvis deklaration lämnas för varje införsel och inte för redovisningsperioder. Inom andra områden,t.ex. kontrollen,är emellertid för— hållandena för beskattning av verksamhet inom landet och tulltaxering vid införsel mer likartade. Det fal— ler utanför ramen för vårt utredningsuppdrag att gå närmare in på en prövning av dessa frågor men vi föreslår att de tas upp i annat lämpligt sam—
manhang. Sammanfattningsvis kan således sägas att vårt för—
slag innebär att LPP skall ha samma tillämpningsområ— de som LFK.
Förfarandet är, som framgått tidigare, inte enhet— ligt vare sig för punktskatterna eller prisreglerings— avgifterna. Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för de skillnader som förekommer i förfarandet för de oli— ka skatterna och avgifterna. Dessa skillnader behand— las närmare i samband med de olika frågorna.
För punktskatterna förekommer genom bestämmelserna i skatte— och avgiftsförfattningarna skillnader i reg— leringen av tidpunkten för deklarationens avlämnande och skattens betalning. Dessa skillnader innebär bl.a. att olika långa s.k. skattekredittider gäller för de skattskyldiga. Inte heller bestämmelserna om registre— ring av skattskyldig är enhetliga i skatte— och av— giftsförfattningarna.
I lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam (reklamskattelagen) och lagen (1972:820) om skatt på spel (spelskattelagen) görs vidare vissa tillägg, som innebär att förhandsbesked kan lämnas för dessa skat— ter i flera frågor än som är möjligt enligt LFK.
Stämpelskattelagen (1964:308) innehåller ett flertal förfaranderegler. Dessa har dock i stor utsträckning samma innebörd som motsvarande bestämmelser i LFK, var— för det för stämpelskatt finns fler undantag från LFK:s bestämmelser än vad de egentliga avvikelserna från LFK:s förfarande motiverar.
För lotterivinstskatt är förfarandet tämligen oreg— lerat genom att LFK:s bestämmelser i stort sett inte är tillämpliga på denna skatt. I praktiken följer dock RSV i stort samma ordning för denna skatt som för andra liknande punktskatter.
Förfarandet för vägtrafikskatt avviker nästan helt från det förfarande som gäller för övriga punktskat— ter.
Vid vår översyn har vi, som nämnts, eftersträvat att åstadkomma en enhetligare reglering än f.n. av förfarandet. Detta har medfört att ett stort antal ändringar föreslås i de olika skatte— och avgiftsför— fattningarna. Åtskilliga bestämmelser i dessa författ— ningar har kunnat överföras till LPP. På så sätt ska— pas en mer överskådlig reglering. En sådan reglering får också till följd att reglerna på områden, som är gemensamma för flera skatter, även i fortsättningen görs enhetliga om sakliga skäl inte talar mot det.
När det gäller den tekniska utformningen av skatte— författningarna har vi främst gjort sådana ändringar i dessa som direkt föranleds av förslaget till LPP. Vid genomgången av skatteförfattningarna har även en viss omarbetning gjorts för att skapa större enhetlighet i den tekniska utformningen av bestämmelserna. Vi har in— te funnit det lämpligt att nu även se över dessa författ— ningars tekniska utformning i övrigt med hänsyn till det omfattande arbete detta skulle innebära. En sådan över— syn bör enligt vår mening ske i annan ordning. Det kan här nämnas att vägtrafikskatteutredningen har i uppdrag att göra en teknisk översyn av vägtrafikskattelagen och att stämpelskatteutredningen har motsvarande uppdrag be— träffande stämpelskattelagen.
Förslaget till LPP och till ändringar i skatte- och avgiftsförfattningarna har av praktiska skäl tagits in i en särskild del av betänkandet (del 2). Där har också tagits in de följdändringar i andra författning— ar som föranleds av våra förslag. I skatte— och av— giftsförfattningarna är det många gånger samma slags ändringar som görs. Det kan vidare nämnas att förfa— randet för stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier, som endast delvis regleras i LFK, i sin helhet har tagits in under LPP. Detta innebär främst en formell justering som dock berör ett stort antal paragrafer. Däremot föreslås, som tidigare nämnts, att LPP liksom LFK endast får begränsad tillämpning på vägtrafikskatt.
För prisregleringsavgifterna har JN bemyndigats att bestämma i vad mån bestämmelserna i LFK skall tilläm— pas. Med stöd av detta har JN bestämt att endast vissa regler om bl.a. redovisning, deklaration, kontroll och fastställelse av avgift skall tillämpas.
I vårt utredningsarbete har vi funnit att det är lämpligt och möjligt att i högre grad än tidigare lå— ta de nya förfarandereglerna bli tillämpliga på pris- regleringsavgifterna. Förslaget i denna del grundar sig bl.a. på att Jst avgiftsuppbörd har stora likhe— ter med RSV:s arbete med punktskatterna. Vid utform— ningen av den nya lagstiftningen har det som regel inte heller berett några särskilda svårigheter att än— passa bestämmelserna till de förhållanden som gäller för prisregleringsavgifterna. De undantag som dock i vissa fall kan krävas tas upp i de följande avsnitten.
3.3. Anpassning av förslaget till annan lagstiftning
På det skatterättsliga området har, som nämnts,under lång tid pågått ett fortlöpande reformarbete. Detta har emellertid endast i begränsad omfattning lett till ändringar i LFK:s bestämmelser.
Vi anser att det nu finns anledning att söka anpassa förfarandet på punktskatteområdet främst till vad som
efter hand kommit att gälla för mervärdeskatten men även till bestämmelserna på TL:s tillämpningsområde. Ätskilligt torde vara att vinna — såväl från skatte— betalarnas synpunkt som för rättstillämpningen inom
beskattningsmyndigheterna och i domstolarna — med en sådan anpassning. De nu anförda synpunkterna gör sig naturligtvis främst gällande inom den indirekta be— skattningens område. De som är skattskyldiga för punktskatter skall vanligen också erlägga mervärde— skatt. De förhållanden och situationer som punktskat— telagstiftningens och ML:s förfarandebestämmelser av— ser är över huvud taget så likartade att det är rim— ligt att kräva att rättsreglerna får en enhetligare utformning.
Vi föreslår också på en rad punkter bestämmelser som nära ansluter till ML. De viktigaste förslagen i detta avseende rör skatteredovisning och beslutsord— ning. I fråga om skatteredovisningen ansluter vårt förslag till de principer som låg till grund för den nyligen införda generella faktureringsmetoden i ML. Den beslutsordning som vi föreslår medför att enhet- liga bestämmelser kan skapas på detta område för hela den indirekta beskattningen.
Även på andra områden föreslås regler som kan skapa större enhetlighet inom beskattningen. Detta gäller särskilt reglerna om skattekontroll,som anpassats till den ordning som gäller för taxeringskontroll en— ligt TL. I detta avseende förekommer också stora lik— heter mellan vårt förslag och ML eftersom det i den lagen i stor utsträckning antingen hänvisas till be— stämmelserna i TL om taxeringsrevision eller också finns bestämmelser som motsvaras av kontrollbestämmel— ser i TL.
Även i fråga om prisregleringsavgifterna talar tidi— gare anförda skäl för att förfarandet harmoniseras med modern skattelagstiftning. Rent praktiskt har någ— ra skäl mot att så sker inte framkommit.
Vi föreslår således att redovisningsreglerna, be— slutsordningen och kontrollbestämmelserna för punkt— skatter och prisregleringsavgifter anpassas närmare till vad som gäller för övriga skatter, främst mer— värdeskatten. De närmare förslagen i dessa delar kom—
mer att behandlas i de följande särskilda avsnitten.
5.4. Beskattningsorganisation m.m.
2.4.1__Beskattningsmypdigheterna
De skatter och avgifter som skall omfattas av LPP fastställs, uppbärs och kontrolleras i dag av olika beskattningsmyndigheter. RSV är beskattningsmyndighet för punktskatterna, utom vägtrafikskatt som handhas av länsstyrelserna. JN administrerar de avgifter som tas ut enligt lagarna om prisreglering på jordbrukets och fiskets område. För växtförädlingsavgiften är statens utsädeskontroll beskattningsmyndighet. Vilken myndig- het som är beskattningsmyndighet anges i de olika skatte— och avgiftsförfattningarna och LFK innehåller endast en hänvisning till dessa.
Vår översyn har i princip inte omfattat de olika be— skattningsmyndigheternas interna organisation av be— skattningsverksamheten. Vi föreslår dock att de till RSV knutna nämnderna för reklam- och energiskattefrå— gor upphör och att sammansättningen av RSV:s nämnd för rättsärenden ändras vid behandlingen av ärenden om förhandsbesked. Detta förslag tas upp i avsnitt8.2.2.
Inom RSV har man däremot genom det s.k. IPO—projek— tet gjort en omfattande översyn av verkets organisa— tion och handläggningsrutiner för punktskatterna. Över— synen har resulterat i ett förslag från RSV till änd— ring i verkets organisation för dessa skatter. Detta förslag har redan delvis genomförts genom att de nuva— rande två punktskattesektionerna hos verket ombildats till tre sektioner.
RSV har på uppdrag av regeringen även utrett frågan om att införa ett tekniskt stöd till verkets arbete
med punktskatterna i form av ett system för automatisk databehandling (ADB). Även om ett beslut i frågan att införa ett ADB—system kan dröja ännu någon tid före— faller det sannolikt att någon form av förbättrat tek— niskt stöd skapas för punktskatterna. Övergången till ett förbättrat tekniskt stöd kommer sannolikt, oavsett hur det utformas, också att leda till organisations— förändringar hos RSV.
De ändringar som vi kommer att föreslå skulle för RSV medföra förenklingar på vissa punkter men också leda till ett visst merarbete på andra. Som exempel på väsentliga förenklingar kan nämnas ändringar i re- dovisningsreglerna och indrivningsreglerna. Det kan t.ex. förväntas att antalet deklarationer kommer att minska om vårt förslag till omläggning av reglerna om redovisningsperioder och införande av en redovis- ningsgräns för den särskilda varusaktten på choklad och konfektyrer genomförs.
Andra förslag,t.ex. reglerna för registrering och särskilda beslut i de fall deklarationen kommer in några dagar för sent till beskattningsmyndigheten, skulle kunna medföra ett visst merarbete. Införs ADB—stöd skulle dock detta merarbete i stort sett elimineras.
Vårt förslag skulle sålunda kräva viss omläggning iv de nuvarande administrativa rutinerna m.m. för * punktskatterna hos RSV. Denna omläggning bör samord— nas med de förändringar som kan bli resultatet av den pågående organisationsöversynen och med att ett för- bättrat tekniskt stöd eventuellt förs in vid punkt— skatteadministrationen. Därvid torde övergången till den nya lagen sammantaget inte orsaka några nämnvärda merkostnader för RSV. Inte heller bör förslaget i och för sig efter omläggningen medföra några nämnvärda merkostnader för RSV:s löpande arbete. Enligt vår uppfattning kräver förslaget sålunda endast viss om—
fördelning av RSV:s resurser inom i stort sett nuva— rande kostnadsramar.
1 kap. 6 Betalning av skatt föreslås bl.a. att är— betct med indrivning av punktskatter överförs till kronofogdemyndigheterna. Detta förslag innebär att vissa arbetsuppgifter, som i dag sköts av RSV, läggs på kronofogdemyndigheterna. Bl.a. skulle bevakning och avskrivning av obetalda fordringar på punktskatt komma att skötas av dessa myndigheter. Förslaget med— för också att indrivning av punktskatt kan inordnas i den ordinarie rutinen för indrivning av skatt. Detta skulle i sin tur medföra lättnader för kronofogdemyn— digheterna. Enligt vår mening skulle omläggningen i sin helhet därför minska RSV:s arbete med skattekra— ven utan att föranleda någon nämnvärd ökad belastning på kronofogdemyndigheterna.
De regler i LPP som är avsedda att tillämpas på vägtrafikskatt kräver inte ändring av beskattningsor— ganisationen. Några merkostnader av vårt förslag skulle inte heller uppkomma för detta beskattningsom— råde. Detta gäller även för överlastavgift.
För prisregleringsavgifterna m.m. medför våra för- slag omläggning av vissa av beskattningsmyndighetens handläggningsrutiner. Dessa ändringar kan exempelvis i fråga om beslutsordning, föranleda ett visst merar— bete för JN. Samtidigt medför sådana ändringar som förlängningen av deklarationstiderna vissa arbets- lättnader. Det sammanlagda resultatet av våra förslag torde därför för JN endast innebära en obetydligt ökad belastning som bedöms kunna klaras inom nuvaran— de ramar. Inte heller på detta område bör således ett genomförande av våra förslag föranleda några merkost— nader. Detta gäller även för växtförädlingsavgift.
2.4.2. Allmänna ombudet
Enligt 2 © LFK avses med allmänt ombud den tjänste— man hos beskattningsmyndigheten åt vilken regeringen uppdragit att hos besvärsmyndighet föra det allmännas talan i mål och ärenden, på vilka LFK äger tillämp— ning. För punktskatterna finns ett allmänt ombud hos RSV. I enlighet med bestämmelsen i 3 5 andra stycket vägtrafikskattelagen och 52 & vägtrafikskattekungö— relsen (1973:776) har i varje län förordnats ett all— mänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden enligt vägtrafikskattelagen. Hos JN har en tjänsteman hos nämnden förordnats att vara allmänt ombud. För växtförädlingsavgift har i enlighet med växtförädlingsavgiftslagen till allmänt ombud utsetts en tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.
Reglerna om allmänt ombud infördes på förslag av besvärssakkunniga. De hävdade att handläggningen av besvärsmålen av rättssäkerhetsskäl borde utformas som ett förfarande mellan två parter, den skattskyldige på den ena sidan och en representant för det allmänna, ett allmänt ombud, på den andra. Enligt de besvärs— sakkunniga skulle det allmänna ombudet i princip ha samma ställning som taxeringsintendenten i taxerings— förfarandet. Liksom denne borde ombudet verka för rättvisa och likformighet i beskattningen och därför även kunna föra talan till förmån för den skattskyl— dige. Man framhöll att ombudet borde inta en oavhäng— ig ställning till såväl beskattningsmyndigheten som besvärsmyndigheterna, men man menade ändock att ombu— det organisatoriskt borde kunna knytas till beskatt— ningsmyndigheten. De närmare bestämmelserna om all— männa ombudets uppgifter och befogenheter skulle med— delas instruktionsvägen.
Departementschefen delade de sakkunnigas uppfatt— ning att regler om allmänt ombud borde införas. Be— träffande den jämförelse som gjorts med taxeringsin— tendenterna framhöll dock departementschefen att det
allmänna ombudet inte skulle delta i skattekontrollen. Ombudets uppgifter angav departementschefen på föl- jande sätt:
Jag får erinra om den ståndpunkt som jag intagit i fråga om beskattningsmyndighetens beslut, nämligen att formliga sådana endast skall meddelas när dekla— rationen frångås eller delade meningar av annan an— ledning finns mellan beskattningsmyndigheten och den skattskyldige om vad han skall betala. Av det sagda torde framgå, att ombudet inte annat än undantagsvis får anledning att ta befattning med deklarationer som inte föranlett erinran, och dessa är helt dominerande till antalet. Aven de fall som föranlett formliga be— slut torde ofta nog sakna intresse för det allmänna ombudet. Vad som återstår är närmast att granska och överväga fullföljd i fråga om beslut, som föranlett tvekan hos beskattningsmyndigheten eller som kan tän— kas ha prejudikatintresse. Självfallet skall ombudet vidare kunna överklaga, i förekommande fall även till den skattskyldiges förmån, om man inom beskattnings— myndigheten upptäcker fel som inte kan bli föremål för självrättelse. Ytterligare tillkommer uppgiften att utföra det allmännas talan i de få mål där den skattskyldige anfört besvär.
Besvärssakkunniga hade föreslagit att allmänna om- budet skulle yttra sig i ärenden om förhandsbesked. Departementschefen delade inte besvärssakkunnigas upp- fattning utan ansåg att det borde vara tillräckligt att ombudet gavs rätt att överklaga ett lämnat för- handsbesked.
Sedan LFK tillkom har regler om allmänt ombud även införts på andra områden. Bestämmelser om sådant om— bud finns t.ex. i ML (50 å) och TuL (43 5) och är i huvudsak utformade på samma sätt som i LFK. I ML har dessutom genom hänvisning till TL tagits in en regel om allmänna ombudets rätt att föra talan till den skattskyldiges förmån (56 å ML). Denna rätt anses dock som nämnts även tillkomma det allmänna ombudet enligt LFK. Till skillnad från vad som gäller enligt LFK skall yttrande från allmänna ombudet inhämtas i ärenden om förhandsbesked angående mervärdeskatt.
År 1971 tillskapades en ny huvudenhet för skatte— förvaltningen vid länsstyrelserna, den s.k. skatteav— delningen. Chefen för skatteavdelningen, ett länsråd, tillades då också förste taxeringsintendentens funk—
tion och betecknades i TL skattechef. Skatteavdelningen var normalt uppdelad på fem enheter. Processföringen om— besörjes inom taxeringsenheten, som också svarade för administrativa frågor vid den årliga taxeringen såsom distriktsindelning, för eftergranskning av deklarationer och för anvisningar till nämnderna.
I samband med att riksdagen lade fast riktlinjerna för den s.k. RS—reformen beslutades bl.a. att en besvärsenhet skulle bildas (prop. 1975:87 s. 46 f och 133 f). Den skulle överta det dittillsvarande arbetet inom taxeringsenheten med besvärsärenden. Till be— svärsenheten skulle också de allmänna ombudsfunktio— nerna för uppbörd och mervärdeskatt föras. Taxerings— enheten skulle svara för all materiell och administrar tiv ledning av den årliga taxeringen. I RS—utred— ningens rapport 1974 Rationalisering av skatteadmi— nistrationen som låg till grund för propositionen framhölls bl.a. att flera betydelsefulla ändringar skulle uppkomma genom omorganisationen. Besvärsenhe— ten skulle inte ha någon beröring med ledningen av arbetet i första instans. Den allmänna ombudsfunk— tionen som enligt vad som framhölls av utredningen var en ren partsfunktion skulle hållas helt organisa- toriskt skild från den årliga taxeringen. Till den nybildade enheten borde enligt utredningen även föras övriga allmänna ombudsfunktioner, bl.a. för mervärde— skatten. Uppgiften som allmänt ombud för mervärde— skatt och för vägtrafikskatt hade dittills tilldelats vissa tjänstemän hos länsstyrelserna mot ett mindre arvode.
Intentionerna i fråga om allmänna ombudens place— ring har emellertid ännu inte realiserats fullt ut. Vid en del länsstyrelser finns dessa allmänna ombud i dag vid besvärsenheten. Arbete med en översyn av besvärsenheternas organisation pågår f.n. inom det s.k. ÖBO—projektet hos RSV.
Av det sagda framgår att skattelagstiftningen ge— nomgående har utformats så att ett tvåpartsförfarande i princip skall tillämpas vid besvär över beskatt—
ningsmyndigheternas beslut. Vi har inte funnit skäl att ifrågasätta denna ordning. Någon principiell änd— ring av reglerna om allmänt ombud föreslås därför in— te.
Funktionen som allmänt ombud för punktskatterna hos RSV bör innebära en verksamhet med syfte att i så stor utsträckning som möjligt skapa rättvisa och likformig— het i beskattningen. För detta ändamål bör besluten hos RSV granskas av allmänna ombudet i den omfattning som behövs. Detta får bl.a. ses som ett led i den hu— vudsakliga funktionen att föra det allmännas talan hos domstolar men även hos andra besvärsmyndigheter vid prövning av ärenden enligt LPP.
Med hänsyn till de ändringar som kommer att före— slås i reglerna om förhandsbesked anser vi att det finns skäl att låta allmänna ombudet delta i ärenden om sådana besked redan i första instans. F.n. in— skränker sig allmänna ombudets medverkan i dessa ären— den till besvärsförfarandet. Vår ståndpunkt i denna del utvecklas närmare i avsnitt 8.2.3.
F.n. medverkar allmänna ombudet inte vid handlägg— ningen av ärenden om befrielse från eller nedsättning av skatt enligt 46 © LFK. Vi har övervägt om ombudet skall yttra sig i sådana ärenden. Som närmare fram— går av 9.3 föreslås att dessa ärenden, som i dag nor— malt prövas av RSV i första instans, i stället skall prövas av regeringen. Med hänsyn härtill har vi
funnit att allmänna ombudets medverkan i dessa ärenden inte behövs.
Enligt vår uppfattning bör således den nuvarande ombudsfunktionen i beskattningsförfarandet hos RSV, med undantag av vad som nyss nämnts om en ökad med— verkan i ärenden om förhandsbesked, i princip bibe— hållas. En förutsättning för förslaget är dock att om— budet får del av beskattningsmyndighetens olika beslut. Ombudet bör särskilt verka för att få fram avgöranden i högsta instans som kan vara vägledande för beskatt— ningsmyndigheten. Den närmare beskrivningen av allmänna ombudets uppgifter bör lämnas i form av en instruktion.
Trots uttalanden i den frågan i förarbetena till LFK har någon instruktion inte utfärdats för allmänna om— budet hos RSV. En sådan instruktion föreslås sålunda nu komma till stånd. Någon förändring i allmänna om— budets organisatoriska placering förordar vi inte. Allmänna ombudet för vägtrafikskatt bör delta i
ärenden om förhandsbesked i samma utsträckning som det allmänna ombudet för punktskatter hos RSV. Vida— re har vi funnit att ombudet bör avge yttrande till RSV i mål och ärenden om befrielse från eller nedsätt— ning av skatt enligt 39 & vägtrafikskattelagen. Där— emot bör sådant yttrande inte avges rörande andra frågor som behandlas i 39 5. Vårt förslag innebär så— ledes att ombudsfunktionen för vägtrafikskatt utvid— gas att omfatta mål och ärenden om befrielse från eller nedsättning av skatt enligt 39 Ö vägtrafikskat— telagen och förhandsbesked. Det kan för denna ombuds— funktion övervägas om inte ett ökat ansvar bör läggas på länsstyrelsernas skatteavdelningar. Detta skulle skapa förutsättningar för att ombudsfunktionen för sådan skatt ombesörjs på ett mer rationellt och effek— tivt sätt. Det kan diskuteras om inte också den funk— tionen bör knytas till besvärsenheten på skatteavdel— ningarna. Då frågan emellertid kan anses inte helt ligga inom ramen för vårt uppdrag vill vi endast peka på dessa förhållanden och avstår från att lägga fram något förslag i frågan.
Som regel inhämtas yttrande av allmänna ombudet för vägtrafikskatt i mål och ärenden om överlastavgift. Vi anser att denna ordning är lämplig och föreslår att den bibehålls. Författningsregleringen är emeller— tid otydlig, varför vissa förtydliganden av bestämmel» serna gjorts i förslaget.
För det allmänna ombudet i mål om prisregleringsav- gifter bör i princip gälla samma riktlinjer för verk— samheten som föreslagits för funktionen som allmänt ombud i mål om punktskatter. Motsvarande bör även gälla för det allmänna ombudet i ärenden om vägtförr ädlingsavgift.
Ställningstagandena innebär att regleringen i LPP av det allmänna ombudets uppgifter blir i stort sett densamma som i LFK. I likhet med vad som gäller en— ligt TL och ML anser vi dock att en uttrycklig be— stämmelse om det allmänna ombudets rätt att föra ta— lan till den skattskyldiges förmån är påkallad. En sådan regel har därför tagits in bland besvärsbestäm— melserna. Det innebär ingen ändring i sak av ombudets befogenheter. Uttrycket "föra det allmännas talan" har som nämnts ansetts innefatta en skyldighet att också verka för en rättvis och likformig beskattning och därmed en rätt för ombudet att föra talan även till de skattskyldigas förmån. Ombudets huvuduppgift måste dock självfallet vara att bevaka det allmännas intressen.
2.4.5. De skattskyldiga
Av föregående avsnitt framgår att LFK täcker ett stort antal skatter och avgifter. Detta har medfört att skattskyldigheten inte är enhetligt bestämd utan varierar mellan de olika skatterna och avgifterna. Vem som är skattskyldig framgår av respektive skatte— eller avgiftsförfattning. I LFK används termen skatt— skyldig om den som enligt dessa författningar är an— svarig mot staten för betalning av skatten eller av— giften (2 5 LFK).
Vem som är skyldig att betala de olika skatter och avgifter som skall omfattas av LPP får enligt vårt förslag även i fortsättningen regleras i skatte— och avgiftsförfattningarna. Med undantag för ett par fall, vilka behandlas i 4 kap., har vi inte ansett det möj— ligt att nu åstadkomma enhetligare regler i detta av- seende. LPP måste emellertid innehålla en bestämmelse om vem som i den lagen avses med termen den skattskyl—
dige. Valet står därvid mellan att utforma en fullständig
beskrivning av de skattskyldighetsregler som finns i skatte— och avgiftsförfattningarna eller att bibehål— la den nuvarande hänvisningen till dessa författning—
ar. Vi har inte funnit någon uttömmande formulering som med nuvarande utformning av skatte— och avgifts— författningar blir praktisk användbar vid beskattning— en. Termen den skattskyldige får därför i LPP definie— ras på liknande sätt som i LFK. Detta görs således genom en hänvisning till skatte— och avgiftsförfatt- ningarna där det anges vem som skall betala skatt.
5.5. Lagstiftningens allmänna utformning
Vårt förslag innebär att de nya bestämmelserna tas in i en lag, LPP, och en förordning, förordningen om punktskatter och prisregleringsavgifter (FPP). För— delningen av bestämmelserna mellan lagen och förord— ningen har skett med beaktande av vad regeringsformen stadgar angående föreskrifter om skatt och de krav på lagform som den i övrigt uppställer. Sålunda har grunderna för förfarandet i fråga om skattebeslut, uppbörd, kontroll m.m. tagits in i lagen medan verk— ställighetsföreskrifter, som inte kan anses innebära vidare åligganden för de enskilda eller vidare ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, tagits in i förordningen.
Det förhållandet att prisregleringsavgifterna inte omfattas av regeringsformens bestämmelser om skatt och att vissa regler om avgifterna sålunda kan dele— geras till regeringen eller förvaltningsmyndighet har inte utnyttjats vid den nya lagens utformning.I stäl— let har fördelen av en gemensam reglering för punkt— skatterna och prisregleringsavgifterna fått överväga. I den mån avvikande förfaranderegler i vissa fall be- hövs för prisregleringsavgifterna bör dock JN även i fortsättningen få besluta om dem. Dessa fall kommer att beröras närmare i de följande avsnitten.
Totalisatoravgiften regleras f.n. genom enkungörelse. Det är tveksamt om denna avgift, som förs över stats— budgeten, är att anse som en avgift enligt regerings— formen. Enligt vår uppfattning bör avgiften därför
regleras enligt de regler som gäller för skatter, vilket bl.a. kräver lagform. Därvid bör avgiftssat— sens storlek, som nu återfinns i ett avtal mellan staten och Aktiebolaget Trav och Galopp, tas in i lagen. Då emellertid denna fråga inte ligger helt inom ramen för vårt uppdrag avstår vi från att läm— na förslag i saken.
4 REDOVISNING AV SKATT
4.1. Gällande ordning .1.1 Inlednin
För punktskatter och prisregleringsavgifter skall de skatt— och avgiftsskyldiga lämna uppgifter till be— skattningsmyndigheten om sin skatt. Vanligtvis skall uppgifterna lämnas fortlöpande för bestämda tidspe— rioder, redovisningsperioder, men för ett fåtal skat— ter oeh avgifter lämnas uppgifterna varje gång skatt eller avgift skall tas ut. Uppgifterna lämnas regel— mässigt i en deklaration som, när redovisningsperio— der tillämpas, i allmänhet skall avges omkring en må- nad efter periodens utgång. Samtidigt skall skatten eller avgiften betalas. Det åligger också den skatt— eller avgiftsskyldige att genom bokföringen eller andra anteckningar se till att det finns tillräckligt underlag för att deklarationen skall kunna upprättas och skatten bestämmas.
I det följande behandlas de bestämmelser som regle— rar den skatt— eller avgiftsskyldiges redovisning av skatt eller avgift till beskattningsmyndigheten. Med sådana bestämmelser avses inte bara regler om dekla— ration och det underlag som skall finnas för denna utan också regler om redovisningsperioder och redo— visningsskyldighet. Först lämnas dock en redogörelse
för reglerna om skattskyldighetens inträde, som anger om skatt eller avgift skall tas ut och som därför också tjänar som utgångspunkt för regleringen av skatteredovisningen. Avslutningsvis berörs också
sambandet mellan tidpunkten för avlämnande av dekla— rationen och betalning av skatten. En sammanställning av reglerna om skattskyldighetens inträde och redo— visningsperiodernas och deklarationstidernas längd finns i bilaga.
I inledningen har nämnts att punktskatterna och pris— regleringsavgifterna som regel skall redovisas för bestämda perioder. Periodernas längd varierar, men är i allmänhet en kalendermånad eller ett kalenderkvar— tal. Bestämmelserna om redovisningsperiodernas längd har inte tagits in i LFK utan i skatteförfattningarna eller. när det gäller prisregleringsavgifterna, i tillämpningsföreskrifter som JN meddelat.
För punktskatterna har redovisningsperioderna som
regel bestämts till en kalendermånad. Detta gäller för särskild varuskatt, tobaksskatt, dryckesskatt, försäljningsskatt och skrotningsavgift på motorfor— don, reseskatt samt avgift på vissa dryckesförpack— ningar. Vidare är,enligt RSV:s tillämpningsföreskrif— ter för bensinskatt samt allmän energiskatt och sär— skild beredskapsavgift på bensin,redovisningsperio— derna en månad för registrerade återförsäljare av bensin.
En skatt, reklamskatt, har som regel redovisnings— perioder på två månader.
Varje redovisningsperiod är ett kalenderkvartal för allmän energiskatt, särskild beredskapsavgift, ben— sinskatt, fettvaruavgift och spelskatt. För allmän energiskatt på elektrisk kraft har dock RSV, i fråga om skattepliktig distribution av kraft, bestämt redo— visningsperiodernas längd för varje distributör i samband med registreringen. Därvid har redovisnings— perioden avpassats så att den motsvarar den debite— ringsperiod som distributören tillämpar mot konsumen— terna, vanligen tre— eller fyramånadersperioder. Vi— dare gäller, som nyss nämnts, kortare redovisningspe— rioder för registrerade återförsäljare av bensin. För spelskatten på roulettspel avser redovisningsperioden kommande kalenderkvartal.
I vissa fall får RSV bestämma avsevärt längre redo— visningsperioder än som tidigare nämnts. Enligt 21 å andra stycket reklamskattelagen kan RSV besluta att redovisningsperioden tills vidare skall vara helt eller halvt kalenderår. Som regel medger RSV att redovisningsperioden får vara helt kalenderår om den skattepliktiga omsättningen kan beräknas un— derstiga 60 000 kr per år och halvt kalenderår i de fall omsättningen kan beräknas vara mellan
60 000 — 100 000 kr per år. Besluten fattas bl.a.
i samband med registreringen av de skattskyldiga. RSV kan också enligt 6 5 lagen (1961:372) om ben— sinskatt, bensinskattelagen, medge att redovisnings— perioden får vara helt kalenderår. Detta får medges
för den som förbrukar bensin huvudsakligen för drift av flygplan, tåg eller fordon på järnväg, för avprov— ning av motorer i vissa fall eller för annat tekniskt ändamål än motordrift. Helårsredovisning enligt 6 & bensinskattelagen får vidare medges den som förbrukar gasol huvudsakligen för annat tekniskt ändamål än mo— tordrift eller förpackar gasol så att den får karak— tär av butiksvara. Medgivande om helårsredovisning gäller dock inte om den bensin eller gasol för vilken skatt skall betalas överstiger 500 liter per kvartal.
För ett fåtal punktskatter som RSV tar ut förekom— mer inte några egentliga redovisningsperioder. Så är det för lotterivinstskatt, stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier samt totalisatoravgift. Dessa skatter tas ut särskilt efter varje skattepliktig händelse.
Kilometerskatt utgår i efterskott för perioder som benämns skatteperioder. Dessa omfattar som regel fyra månader och periodindelningen bestäms efter slutsiff— ran i det skattepliktiga fordonets registreringsnum— mer. Fordonsskatt betalas i princip förskottsvis för helt år, skatteår, som också bestäms efter fordonets slutsiffra. Om den sammanlagda skatten för ett fordon överstiger 1 500 kr för helt år skall dock skatten be— talas för perioder om fyra månader. Även dessa benämns skatteperioder och varierar efter fordonets slutsiffra. Indelningen av året i perioder har gjorts så att for— donsskatten och kilometerskatten för ett fordon skall betalas samtidigtl
Redovisningsperioderna för prisregleringsavgifter— pg är i allmänhet en månad. Detta gäller dock inte avgiften för innehav av värphöns, som skall redovisas när värphöns sätts in i produktion, arealavgiften för potatis, som redovisas en gång om året, prisregle— ringsavgift för fisk, som redovisas för särskilda re— dovisningsperioder på fyra eller fem veckor, den ut— jämningsavgift som uppbärs av JN, som redovisas för
19, 12 och 18 55 vägtrafikskattelagen och 4 5 väg— trafikskattekungörelsen.
tremånadersperioder och utförselavgifterna, som skall redovisas för varje utförsel. Beträffande leveransav— giften för potatis finns inga fastställda redovis— ningsperioder. Redovisning sker dock enligt praxis en gång per säsong. JN kan besluta om ändring av redovis— ningsperiodernas längd. Bestämmelserna om redovisnings— perioderna finns i tillämpningsföreskrifter, som med— delats av JN.
För växtförädlingsavgift förekommer inte redovis— ningsperioder.
4.1.2. Skattskyldighetens inträde
Tidpunkten för skattskyldighetens inträde regleras för punktskatterna i skatteförfattningarna. En för alla skatter gemensam reglering av dessa frågor före— kommer inte. I vissa fall då redovisningsperioder fö— rekommer är reglerna om skattskyldighetens inträde dock relativt likartade.
Till den grupp skatter som har relativt enhetliga regler om skattskyldighetens inträde hör särskild va— ruskatt, tobaksskatt, dryckesskatt på malt— och läs— kedrycker, försäljningsskatt och skrotningsanift på
motorfordon1
, avgift på dryckesförpackningar, allmän energiskatt, särskild beredskapsavgift och bensin— skatt. I fråga om dessa skatter gäller att skattskyl— dighet inträder vid leverans till köpare och vid vissa i det följande angivna fall av ianspråktagande av skat— tepliktig vara eller nyttighet. För allmän energiskatt på bränslen, särskild beredskapsavgift och bensinskatt
inträder skattskyldighet också vid leverans av skat— tepliktig vara till den skattskyldiges försäljnings— ställe för detaljförsäljning som inte är depå.
För energiskatten på elektrisk kraft används inte begreppet skattskyldighetens inträde men skatten kan trots detta jämställas med de andra skatterna i grup— pen eftersom skyldighet att redovisa skatt inträder när elektrisk kraft distribueras till konsumenterna. I fråga om avgiften på dryckesförpaekningar anges in— te att avgiftsskyldighet inträder vid leverans utan när avgiftspliktig förpackning tillhandahålls någon 1Denna avgift behandlas i det följande som en punkt—
skatt då den bl.a. i redovisningshänseende helt föl— jer den ordning som gäller för försäljningsskatten.
som inte är avgiftsskyldig. Denna avgift har dock hänförts till gruppen eftersom begreppet tillhanda— hålls, enligt RSV:s meddelande (RSV Ip 1973z4), skall anses ha samma innebörd som begreppet levereras i köplagen (1905z38).
RSV1 har även för flertalet andra skatter inom gruppen meddelat anvisningar om skattskyldighetens inträde. Enligt anvisningarna för särskild varuskatt (RSV Ip 197714 och RSV Ip 1980:6), tobaksskatt (RSV Ip 1975:2), dryckesskatt (RSV Ip 1977z5), allmän energiskatt på bränslen (RSV cirkulär 1971:4) och bensinskatt m.m. (RSV Ip 1981:4) skall begreppet leverans till köpare tolkas enligt bestämmelserna i köplagen. Används exempelvis någon av klausulerna fritt (franco) eller fritt levererat är varan således att anse som levererad när den har kommit fram till köparens ort. Om klausulen fraktfritt används anses leverans ha ägt rum när varan har omhändertagits av självständig fraktförare.
Som tidigare nämnts gäller också att skattskyldig— het inträder om skattepliktig vara eller nyttighet tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. Detta gäller utan inskränkning för tobaksskatt, dryckes— skatt på malt— och läskedrycker, försäljningsskatt och skrotningsavgift på motorfordon, allmän energiskatt, särskild beredskapsavgift och bensinskatt.
Med ianspråktagande för annat ändamål än försälj— ning avses framför allt fall då en skattepliktig va— ra förbrukas i den skattskyldiges rörelse. Men även andra fall avses. RSV har i anvisningarna till dryck— esskatten (RSV Ip 1977:5) uttalat att begreppet "tas i anspråk för annat ändamål än försäljning" avser att i princip innefatta all annan förbrukning än försälj— ning, bl.a. gåvor eller utlämning till personalen utan betalning. De exempel som RSV nämnt tar sikte på fall då en vara tas ut från rörelsen. Även i dessa fall inträder sålunda skattskyldighet.
1Anvisningar från tiden före RSV:s tillkomst har meddelats av KS.
Motsvarande ordning gäller även för försäljnings— skatten på motorfordon, men i detta fall anges att skattskyldighet inträder när vara tas ut från den skattskyldiges rörelse utan samband med försäljning. Enligt 7 5 andra stycket lagen (1978:69) om försälj— ningsskatt på motorfordon anses skattepliktigt motor— fordon uttaget från rörelsen den dag fordonet har in— förts i bilregistret eller,om fordonet har avställts, då avställningen har upphört. Detta innebär således att fordon som tas ut från lagret för annat ändamål än försäljning, t.ex. demonstrationsbilar, skall be— skattas.
För särskild varuskatt och avgift på dryckesförpack— ningar inträder inte skattskyldighet vid varje ian— språktagande av skattepliktig vara. För varuskatten gäller den inskränkningen att ianspråktagandet skall ske för vidare bearbetning av skattepliktig vara. När det gäller avgiften på dryckesförpackningar skall förpackningen ha tagits i anspråk för tappning av dryck. Tas skattepliktig vara i anspråk för annat ändamål, t.ex. för gratisutdelning i fråga om tek— niska preparat, inträder inte skattskyldighet.
Till de nu redovisade fallen av skattskyldighetens inträde vid ianspråktagande för annat ändamål än för— säljning har ovan också hänförts det fall då skyldig— het att redovisa energiskatt på elektrisk kraft in— träder när den som är registrerad enligt 11 5 lagen (1957:262) om allmän energiskatt, energiskattelagen, använder elektrisk kraft i sin egen rörelse. Även i detta fall är det således fråga om ianspråktagande för annat ändamål än försäljning.
Som inledningsvis nämnts finns det några skatter som också skall redovisas för perioder men för vilka skattskyldighetens inträde lagts vid skilda slags händelser som inte är likartade för de olika skatter—
na. För dryckesskatt på spritdrycker och vin inträder skattskyldighet för AB Vin— och Spritcentralen när detta bolag erhåller betalning från Systembolaget AB. Enligt överenskommelse mellan sistnämnda bolag och
staten erläggs betalningen senast under månaden efter leveransmånaden. Skattskyldighet för reseskatt inträ— der när charterflygning börjar. För fettvaruavgiften kan avgiftsskyldighet sägas inträda när avgiftsplik— tig fettvara används i viss tillverkning. Begreppet avgiftsskyldighetens inträde förekommer dock inte i lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m.m. (lagen om fettvaruavgift). Skattskyldighet för reklamskatt in— träder när vederlag inflyter kontant eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo. I anvisning— ar till reklamskattelagen (RSV Ip 1974z3) kallar RSV denna redovisningsmetod för kontantmetoden. EnIigt reklamskattelagen kan RSV efter ansökan från den skattskyldige besluta att skattskyldighet skall in— träda när fordran uppkommer (faktureringsmetoden). I fråga om spelskatt inträder skattskyldighet för bingospel när insats i spel görs och för roulettspel den kalendermånad då spel påbörjas.
För en grupp punktskatter förekommer inte redovis— ningsperioder. Detta gäller totalisatoravgift, lot— terivinstskatt och stämpelskatt. Dessa skatter skil— jer sig från övriga punktskatter även på det viset att begreppet skattskyldighetens inträde inte används i skatteförfattningarna. Den tidpunkt som är närmast jämförbar med skattskyldighetens inträde är för tota— lisatoravgift när vadhållning förekommer och för lot— terivinstskatt när vinstdragning sker. För stämpel- skatt på aktier, utfästelse om kommanditdelägares insats i handelsbolag och lotterier används be— greppet skattepliktens inträde. Skatten på aktier tas ut då aktiebolag bildas och då aktiekapitalet ökas och skatteplikt inträder när inbetalningen blivit registrerad eller, vid ökning av aktiekapi— talet, när beslut om ökningen blivit registrerat. För utfästelse om kommanditdelägares insats i han— delsbolag inträder skatteplikt när utfästelsen re— gistreras och för lotteri inträder skatteplikt när dragningen sker.
Vägtrafikskatt (fordonsskatt och kilometerskatt) tas ut på ett sätt som avviker från vad som gäller övriga punktskatter. En närmare redogörelse för väg— trafikskatt lämnas i de följande avsnitten (s. 78, 79 och_82).
För prisregleringsavgifterna används som regel inte begreppet avgiftsskyldighetens inträde vare sig i prisregleringslagarna eller i de tillämpningsföre— skrifter som meddelats av JN. Avgifterna kan beteck— nas som antingen leveransavgifter eller tillverknings— avgifter. Leveransavgifterna utgår vid leveransen el— ler försäljningen av avgiftspliktiga varor från pro— ducenten och avgiften skall redovisas när leveransen eller försäljningen äger rum. Redovisningen av leve— ransavgifterna kan grundas på fakturor eller andra handlingar som hör till räkenskaperna och kan därför sägas ske efter en faktureringsmetod. Tillverknings- avgifterna utgår vid själva tillverkningen och avgif— ten skall redovisas när tillverkningen ägt rum. Redo— visningen av tillverkningsavgifterna får därför grun— das på tillverkningsjournaler. Av bilaga framgår vil— ka händelser som medför att avgifterna skall redovi— sas. Dessa händelser motsvarar skattskyldighetens in— träde på punktskatteområdet.
För växtförädlin sav ift, som tas ut av statens ut— sädeskontroll, inträder skyldighet att erlägga avgift vid varje plomberingstillfälle.
4.1.4. Deklaration m.m. Skyldighet att avge deklaration
I fråga om skyldigheten att avlämna deklaration inne— håller LFK endast en erinran i 5 Ö Om att den skatt— skyldige skall komma in med en deklaration i enlighet med vad som gäller i skatteförfattningarna. Bestäm— melserna om deklarationsskyldigheten finns sålunda för punktskatterna i dessa författningar och innebär som regel att deklarationen skall lämnas av den skattskyldige.
Några mindre avvikelser från vad nu sagts förekom— mer dock. I fråga om energiskatt på elektrisk kraft, för vilken förbrukare av kraft är skattskyldig, har deklarationsskyldighet för kraft som distribueras till.förbrukare lagts på distributörerna. I dessa fall skall därför de skattskyldiga konsumenterna inte avge en deklaration.
För försäljningsskatt på motorfordon behöver dekla— ration inte lämnas för fordon som har tillverkats i verksamhet som inte är yrkesmässig. Beskattning av sådana fordon sker i stället på grund av uppgifter som inhämtas från trafiksäkerhetsverket. Fordonsskatt fastställs med ledning av uppgifter som finns i bilregistret och skyldighet att avge deklaration föreligger inte i detta fall. I fråga om kilometerskatt skall den skattskyldige sända in
stämpelkort med uppgifter om bl.a. körsträcka som jämställs med deklaration (18 och 30 55 vägtrafik— skattelagen).
Reglerna om deklarationsskyldigheten för prisregl — ringsavgifterna finns i de tillämpningsföreskrifter som JN meddelat. Som regel gäller även för dessa av— gifter att den avgiftsskyldige skall lämna deklara— tion. Ett par undantag från denna regel finns dock.
Leveransavgift på potatis skall erläggas av pota— tisproducenterna. Avgiften utgår när potatis levere— ras till bränneri eller stärkelsefabrik, som skall ta ut och redovisa avgiften till JN (Jst cirkulär 1972z18). De avgiftsskyldiga potatisproducenterna be— höver således inte deklarera.
För prisregleringsavgift på svenskfångad fisk skall den avgiftsskyldige, som regel köparen av fisken, läm— na deklaration. För den fisk som säljs vid Göteborgs fiskauktion eller kommunal fiskhamnsförvaltning gäl— ler dock deklarationsskyldigheten för fiskauktionen eller fiskhamnsförvaltningen. I dessa fall är således den avgiftsskyldige, dvs. köparen, befriad från dekla— rationsskyldighet. Även i fråga om prisregleringsav— gift för importerad fisk som sålts på fiskaution skall fiskhamnsförvaltningen, i Göteborg fiskauktionsför— eningen, avge deklaration.
För växtförädlingsavgift förekommer inte ett dekla— rationsförfarande.
Deklarationstiden
Med deklarationstid avses här den tid inom vilken deklarationen senast skall avges. För punktskatterna räknas deklarationstiden i allmänhet från redovis— ningsperiodens slut eller, i de fall redovisningspe— riod inte förekommer, från den skattepliktiga händel— sen.
I de fall redovisningsperioder förekommer gäller oftast en deklarationstid på en månad eller en månad och fem dagar. Deklarationstiden är dock för särskild
varuskatt en månad och femton dagar och för fettvaru— avgift och skatten på bingospel femton dagar. Dekla— rationen för skatten på roulettspel, som skall redo— visas i förskott, skall lämnas den 15:e i månaden närmast före redovisningsperiodens början.
RSV får, genom särskilda bemyndiganden i skatteför— fattningarna, medge undantag från den i dessa för— fattningar bestämda deklarationstiden. Så har också skett i fråga om bensinskatt och allmän energiskatt på bensin. Enligt RSV Ip 1981:4 skall registrerade återförsäljare av bensin sända in deklarationen inom 75 dagar efter redovisningsperiodens slut. RSV har be— slutat att de som beviljats årsredovisning med stöd av 6 5 bensinskattelagen skall komma in med deklara— tion inom två månader efter redovisningsperioden. För övriga skattskyldiga till bensinskatt och allmän energiskatt på bensin, huvudsakligen raffinaderierna och storförbrukarna, gäller den i lagen angivna de— klarationstiden på en månad.
För energiskatten på elektrisk kraft är den i lagen angivna deklarationstiden också en månad. Denna tid tillämpas emellertid huvudsakligen av de kraftprodu— center som konsumerar hela sin elproduktion och som således inte distribuerar kraft. För distributörerna har däremot deklarationstiden bestämts genom beslut av RSV i varje särskilt fall då en distributör re— gistrerats. Därvid har de betalningsvillkor som distributörerna tillämpar mot konsumenterna beaktats så att distributörerna inte skall behöva förskottera någon skatt till staten. Detta innebär som regel att deklarationstiden har bestämts till en månad och fem— ton dagar, två månader eller två månader och femton dagar.
När det sedan gäller de skatter som inte har redo— visningsperioder — totalisatoravgift, lotterivinst— skatt och stämpelskatt — räknas deklarationstiden,
som för dessa skatter är av varierande längd, i prin— cip med utgångspunkt från de skattepliktiga händel— serna. Sålunda gäller att deklarationen för totalisa— toravgift skall sändas till RSV senast dagen efter tävlingsdagen och att deklarationen för lotterivinst— skatt skall lämnas till RSV inom en månad efter vinstdragningen eller, om denna ägt rum före lottför— säljningens början, inom en månad efter slutet av den tid som bestämts för lottförsäljningen. Deklarations— tiden för stämpelskatt på aktier är två månader från registreringen av inbetalningen eller ökningen av aktiekapitalet och för utfästelse om kommanditdeläga— res insats, två månader från registreringen av ut— fästelsen. Deklarationstiden för stämpelskatt på lot— terier är en månad från utgången av den tid som be— stämts för lottförsäljningen.
För kilometerskatt skall stämpelkort, som jämställs med deklaration, ha kommit in till trafiksäkerhets— verket senast denfjärde i månaden efter avstämplings— månaden,dvsden sista månaden i skatteperioden (5 och 7 55 vägtrafikskattekungörelsen).
De deklarationstider som gäller för punktskatterna är inte helt jämförbara beroende på vissa olikheter i skatteförfattningarna. Sålunda stadgas ibland att deklarationen skall ha sänts in till RSV inom dekla— rationstiden, vilket torde innebära att det är till— räckligt om deklarationen postats inom denna tid me— dan det i andra fall krävs att deklarationen kommit ;p till RSV inom deklarationstiden. De olikheter som förekommer i detta avseende framgår av bilaga. I de senaste skatteförfattningarna har man valt att kräva att deklarationen skall ha kommit in till RSV inom deklarationstiden.
Deklarationstiden för prisregleripgsavgifterna va— rierar i regel från sju till femton dagar och räknas som regel från redovisningsperiodens slut. För utjäm— ningsavgift är deklarationstiden dock en månad och femton dagar. Den vanligaste deklarationstiden är 15 dagar. Denna tid gäller.för förmalningsavgift,
tillverkningsavgift för mjölk— och gräddersättnings— medel, avgift för svenskfångad fisk, avgift för im— portfisk, intern fettvaruavgift och extern fettvaru— avgift. När det gäller tillverkningsavgift för olje— kraftfoder och avgift för innehav av värphöns är deklarationstiden något kortare, tio dagar, men räknas i det senare fallet från den dag då värphöns sattes in i produktionen. Den kortaste deklarationstiden gäller för utjämningsavgiften på mejeriprodukter som skall deklareras senast den sjunde i månaden efter redovisningsperiodens slut.
För en avgift, leveransavgift på potatis, har inte bestämts någon deklarationstid. För denna avgift gäl- ler att potatisproducenterna är avgiftsskyldiga för sina leveranser av potatis till brännerier och står— kelsefabriker. Dessa skall i sin tur ta ut avgiften och leverera den till JN. Enligt praxis betalas av— giften till JN en gång årligen.
Utförselavgifter redovisas inte för perioder utan för varje utförsel. Någon egentlig deklarationstid förekommer således inte i dessa fall men i stället gäller i princip att avgiften måste vara betald innan utförsel får äga rum.
För arealavgift på potatis används de uppgifter som potatisodlarna varje år lämnar till statistiska centralbyrån (SCB) för lantbrukets företagsregister också som deklaration vid avgiftsuppbörden. Den tid inom vilken dessa uppgifter skall lämnas bestäms år— ligen av SCB.
Vite och förseningsavgift
De skatt— eller avgiftsskyldiga skall inom de nu redovisade deklarationstiderna för punktskatterna och prisregleringsavgifterna komma in med en deklaration utan föregående anmaning från beskattningsmyndighe— ten. Kommer inte deklarationen in i rätt tid får myn— digheten förelägga den skattskyldige att lämna dekla— ration (5 å LFK). I sådant föreläggande får vite sät— tas ut (12 & LFK).
För punktskatterna gäller som regel att försenings— avgift på 100 eller 200 kr kan utgå om deklarationen inte har lämnats i rätt tid (37 e ? LFK). Denna be— stämmelse gäller inte för prisregleringsavgifterna.
Deklarationens innehåll
Den skattskyldige skall i deklarationen lämna de upp— gifter som behövs för att skatten skall kunna bestäm— mas. Till deklarationen hänförs här även de uppgifter som lämnas tillsammans med deklarationen i form av sammandrag, specifikationer e.d. I vissa fall skall dessa handlingar visserligen upprättas för varje re— dovisningsperiod men behöver inte lämnas in till myn— digheten. Handlingarna granskas i stället av myndig— heten först vid en senare kontroll hos den skattskyl— dige. I sådana fall är handlingarna närmast att hän— föra till deklarationsunderlaget. Någon enhetlig gränsdragning mellan vad som sålunda är att hänföra till deklarationen eller deklarationsunderlaget har emellertid inte gjorts inom LFK:s område.
I LFK finns endast allmänna regler om vad en dekla— ration skall innehålla. Enligt 5 5 LFK skall en sär— skild blankett användas för deklarationen. Blanketten skall vara utformad i enlighet med det formulär som beskattningsmyndigheten bestämt. I deklarationen skall enligt 5 Ö anges det skattebelopp som belöper på perioden.
För punktskatterna finns bestämmelser även om dekla— rationens innehåll i skatteförfattningarna. Sålunda gäller enligt flertalet skatteförfattningar, t.ex. energiskattelagen, bensinskattelagen och lagen om särskild varuskatt, att deklarationen skall innehålla uppgifter om den skattepliktiga kvantitet eller om— sättning som deklarationen avser.
Den närmare omfattningen av den uppgiftsskyldighet som föreligger i samband med deklarationen framgår av de olika deklarationsblanketterna. Som regel gäller
att deklarationsuppgifterna inte skall specificeras i olika poster vilket medför att uppgifterna i deklara— tionen närmast har karaktär av klumpsummor. Exempel— vis skall när det gäller tillkommande poster enligt blanketterna (RSV 5202) för elektrisk kraft, (RSV 5111) för bensin och (RSV 5078 och 5141) för andra bränslen än bensin och gasol i stort sett endast läm— nas uppgift om de sammanlagda skattepliktiga leve— ranserna från den skattskyldige och om dennes samman— lagda skattepliktiga förbrukning. Dessa uppgifter skall vidare för bränslen delas upp i varuslag och för elektrisk kraft efter den skattesats som gäller vid skatteberäkningen. Liknande redovisning av till— kommande poster med i stort sett endast klumpsummor skall också ske enligt blanketterna (RSV 5413) för dryckesförpackningar, (RSV 5453 a) för reklam, (RSV 5601) för lotterivinster, (RSV 5169) för roulettspel, (RSV 5151) för bingospel samt (RSV 5560, 5561 och 5603) i fråga om stämpelskatt.
För några skatter skall, förutom den ovannämnda re— dovisningen i klumpsummor, vissa kompletterande upp— gifter lämnas. Sålunda skall enligt blanketten (RSV 5092) för tobaksskatt i fråga om varje varuslag anges in— och utgående lager samt varutillförsel under pe— rioden. Enligt blanketten (RSV 5387) för dryckesskatt på malt— och läskedrycker skall den skattskyldige uppge kvantiteten av varje slag av tappade drycker.
I några fall skall mycket specificerade uppgifter lämnas i samband med deklarationen. För särskild va— ruskatt skall de tillkommande posterna i deklaratio— nen sålunda kompletteras med ett fakturasammandrag (blanketterna RSV 5355 och 5324), som skall uppta be— skattningsvärdet eller beskattningsvikten för varje varuparti som deklarationen avser. Liknande redovis— ning skall också lämnas enligt 10 å andra stycket la— gen om försäljningsskatt på motorfordon. Enligt denna bestämmelse skall en förteckning lämnas över de for— don som omfattas av deklarationen. I fråga om fett— varuavgiften skall förbrukningen av avgiftspliktig
fettvara specificeras för varje dag under redovis— ningsperioden (blankett RSV 5404) och i deklarationer (RSV 5180) för totalisatoravgift skall insatserna och vissa andra uppgifter specificeras för varje lopp som deklarationen avser.
För sådana skatter som skall redovisas för perioder har den skattskyldige som regel rätt till avdrag un— der vissa närmare angivna förutsättningar. Enligt av- dragsbestämmelserna, som är intagna i skatteförfatt— ningarna, skall avdragen göras i deklarationen.
Avdragen skall som regel delas upp i poster efter grunden för avdragsyrkandena. Dessa kan sålunda vara uppdelade i kundförluster, exportförsäljning, åter— lämnade varor osv. De olika avdragsposterna är emel— lertid som regel inte närmarespecificerade. Även av— dragen i deklarationen har därför i allmänhet karak— tär av klumpsummor.
I några fall skall mera utförliga uppgifter om av— dragen lämnas i samband med deklarationen. För sär— skild varuskatt och dryckesskatt på malt— och läske— drycker skall uppgifterna om avdrag i deklarationen kompletteras med ett avdragssammandrag (RSV 5356, 5325) eller en specifikation till deklarationen (RSV 5387). I dessa fall tas beskattningsvärdet eller be— skattningsvikten upp för varje varuparti för vilket avdrag yrkas. För några skatter skall avdragen för kundförluster också tas upp i en särskild specifika— tion. En särskild avdragsspecifikation över vilka tidigare beskattade varor som använts vid tillverk- ningen lämnas också på deklarationsblanketten för särskild varuskatt på choklad— och konfektyrvaror (RSV 5322) om den skattskyldiges redovisning grundas på en tillverkningsjournal.
För prisregleringsavgifterna fastställer JN med stöd av 5 5 LFK de formulär enligt vilka deklarations— blanketterna skall vara utformade. Bestämmelsen i 5 5 LFK om att i deklarationen skall anges det skattebe- lopp som belöper på perioden gäller också för flerta—
let avgifter. Däremot ges inga föreskrifter om dekla— rationens innehåll i prisregleringslagarna eller i de anvisningar som JN meddelat.
Uppgiftsskyldighetens närmare omfattning framgår av deklarationsblanketterna. I fråga om förmalningsav— gift är deklarationsblanketten för s.k. lönekvarnar upptagen på ett postgiroinbetalningskort och uppgifter skall endast lämnas om skattens belopp och den skat— tepliktiga kvantiteten. För övriga prisregleringsav— gifter är uppgiftsskyldigheten något mer omfattande. Som regel skall uppgift lämnas om ingående lager och tillverkning av avgiftspliktiga varor. Vidare skall lämnas uppgift om avgiftspliktiga leveranser, export och utgående lager. Dessa poster är ofta specificera— de på olika varuslag. För utjämningsavgift på mejeri— produkter och förmalningsavgift föreligger en rela— tivt omfattande uppgiftsskyldighet.
Underlaget för deklarationen
Den skattskyldige skall sörja för att det finns till— räckligt underlag för deklarationen och för att skat— ten skall kunna bestämmas. De allmänna bestämmelserna om detta finns i 4 & LFK. Underlaget kan utgöras av bokföringen eller särskilda anteckningar eller också kan det ordnas på annat lämpligt sätt av den skatt— skyldige. I detta sammanhang kan nämnas att närings— idkare är bokföringsskyldiga enligt 1 5 bokförings— lagen (1976:125), BFL, och att jordbrukare är skyldi— ga att föra räkenskaper som underlag för taxeringen enligt 1 5 jordbruksbokföringslagen (1979:141).
För punktskatterna har beskattningsmyndigheten som regel meddelat detaljerade anvisningar om den skatt— skyldiges underlag för deklarationen. För de äldre skatterna ställdes ofta krav på ett relativt omfat— tande deklarationsunderlag som inte alltid var sam— ordnat med den bokföring som skulle finnas enligt den då gällande bokföringslagen. Den skattskyldige fick då föra särskilda räkenskaper för punktskatterna vid sidan om den ordinarie bokföringen.
Som regel gäller att bokföringen skall ordnas på ett närmare angivet sätt som underlättar skattekon— trollen. Exempelvis skall, enligt RSV:s meddelande om tobaksskatt (RSV Ip 1975z2), den skattskyldige ord— na sin bokföring så att den möjliggör kontroll över tillverkning, försäljning och annat ianspråktagande av skattepliktiga varor. Liknande regler gäller för allmän energiskatt på bränslen (RSV:s cirk. 1971z4 p. 28) och elektrisk kraft (RSV Ip 1972:1 p. 12). An— visningarna för allmän energiskatt grundar sig på en bestämmelse i 32 å energiskattelagen.
Enligt 4 9 lagen om särskild varuskatt skall bokfö— ringen hos tillverkare och registrerade importörer ordnas så att det är möjligt att kontrollera försälj— ning och ianspråktagande för vidare bearbetning av skattepliktig vara. Mycket utförliga regler har med— delats om bokföringen för den som är skattskyldig till dryckesskatt på malt— och läskedrycker (RSV Ip 1977:5 p. 7.4).
För försäljningsskatten på motorfordon gäller att den skattskyldiges lagerbokföring av skattepliktiga fordon skall vara så specificerad att varje fordon kan identifieras (RSV Ip 1978:1 p. 7.3). Av räkenska— perna hos den som är skattskyldig för reseskatt skall framgå vilka skattepliktiga charterflygningar som ut— förts. Vidare skall antalet passagerare dokumenteras antingen med passagerarlista eller annan liknande handling eller framgå av verksamhetens allmänna redo- visning (RSV Ip 1978:3 p. 7.1).
'Enligt RSV:s anvisningar (RSV Ip 1974:3 21 å) bör den som är redovisningsskyldig för reklamskatt föra ett särskilt konto för reklamskatt i dagboken (kassa— boken). Vidare skall den som framställer reklamtryck— saker göra de anteckningar som behövs för att räkna ut skattebeloppet och i varje särskilt fall specifi— cera de poster som ingår i beskattningsvärdet eller de delar av vederlaget som inte skall ingå. Av bokfö— ringen skall också framgå om en affärshändelse avsett offentliggörande som medfört skatteplikt.
För flera skatter gäller också utförliga regler om den skattskyldiges fakturering av skattepliktiga va—
ror. Dessa regler är relativt detaljerade och har i stort sett samma innebörd. Reglerna överensstämmer
också i stora delar med vad som numera gäller enligt BFL. Nedan skall som exempel på regler om fakturering för punktskatteredovisningen tas upp de bestämmelser som gäller i detta avseende enligt anvisningarna för särskild varuskatt på tekniska preparat och försälj— ningsskatt på motorfordon (RSV Ip 1977z4 p. 7.2.1 och Ip 1978:1 p. 7.2).
För nyssnämnda skatter gäller att en faktura skall utfärdas över varje försäljning av skattepliktiga va— ror. För särskild varuskatt skall en faktura också upprättas vid ersättningsleverans, dvs. då vara leve— reras i utbyte mot tidigare leverans. Kreditnota skall enligt anvisningarna för denna skatt alltid ut— färdas när en vara återtas. För skattskyldigs för- säljning av preparat till anställda gäller att denna kan redovisas antingen i en gemensam faktura för var— je beskattningsperiod eller genom en särskild jour— nal. Vid uttag av fordon ur skattskyldigs rörelse utan samband med försäljning bör för försäljnings— skatten upprättas en proformafaktura eller annan handling med motsvarande innehåll.
De nu uppräknade reglerna om faktureringsskyldighet överensstämmer också med BFL:s regel i 5 5 att bokfö— ringen för varje affärshändelse skall grundas på en handling som härrör från händelsen eller som har sär— skilt upprättats med uppgifter om denna (verifika— tion). Däremot finns ingen motsvarighet i BFL till den skyldighet att utfärda en faktura som enligt an— visningarna till skatten på tekniska preparat före— ligger vid leverans av skattepliktig vara till eget försäljningsställe.
Enligt de nämnda anvisningarna för särskild varu— skatt och försäljningsskatt skall fakturorna inne— hålla vissa, för båda skatterna i stort sett likarta— de, uppgifter. Köparens namn och adress samt datum
för leveransen skall anges. Vidare skall vissa närma— re angivna uppgifter lämnas om de skattepliktiga va— ror som försäljningen avser och om den skatt som be— löper på varje vara. Dessa regler överensstämmer ock— så med BFL:s regler om vilka uppgifter som en verifi— kation skall innehålla.
Enligt anvisningarna för den särskilda varuskatten gäller att fakturorna skall vara försedda med en lö— pande numrering och att kopior av fakturorna skall förvaras av den skattskyldige i löpande nummerföljd. Enligt BFL skall verifikationerna vara försedda med nummer eller andra identifieringstecken så att sam— bandet mellan verifikation och bokförd post utan svå— righet kan fastställas. Anvisningarna för varuskatten innebär således att de skattskyldiga för denna skatt får ha en särskild numrering av de fakturor som avser skattepliktiga varor.
För många punktskatter gäller att fakturorna för en redovisningsperiod skall antecknas i ett fakturasam— mandrag. I den mån en faktura inte skall utfärdas så— som vid försäljning till konsument föreligger som re- gel skyldighet att föra journal över försäljningen av skattepliktiga varor. Vanligen skall den skattskyldi— ge också upprätta och förvara ett särskilt underlag för i deklarationen yrkade avdrag. Detta sker som re— gel genom ett avdragssammandrag.
För prisregleringsavgifterna har också föreskrifter meddelats om underlaget för deklarationen. Som exempel kan nämnas JE:s kungörelse (1981:76) om förmalnings— avgift för vete och råg. Enligt dessa föreskrifter gäller för handelskvarnar, dvs. kvarnar som bedriver förmalning av egen spannmål för försäljning eller an— vändning i yrkesmässig tillverkning, att de skall fö— ra detaljerade anteckningar om rörelsens lager av spannmål. Vidare skall leveranser från och till kvar— nen redovisas liksom uppgifter om förmald kvantitet. För vissa andra avgifter är föreskrifterna inte lika utförliga och i några fall finns inte föreskrifter om underlaget för deklarationen.
Betalning av skatt
Som regel skall punktskatterna betalas inom samma tid som gäller för att lämna deklarationen. Detta gäller enligt 26 & LFK.
Regeln i 26 & LFK gäller inte för stämpelskatt men motsvarande ordning skall tillämpas för stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier enligt 36 5 andra styck— et stämpelskattelagen.
För prisregleringsavgifterna gäller inte 26 & LFK. Motsvarande regler tillämpas emellertid i allmänhet på grund av föreskrifter som JN meddelat. Växtföräd— lingsavgift skall betalas inom den tid som den som utför statsplombering bestämmer.
I kap. 6 lämnas en närmare redogörelse för den ord— ning som tillämpas för inbetalning av skatt.
Sammanfattningsvis föreslår vi när det gäller redovis— ningsperioderna att en kalendermånad skall behållas för de skatter som har sådan redovisningsperiod f.n. med undantag för skatterna på bensin och dryckesskatten på sprit och vin som får två kalendermånader som redo— visningsperiod. För de skatter som i dag har redovis— ningsperioder på tre eller fyra månader skall en för— kortning till två månader göras. Reklamskatten lämnas oförändrad.
Som tidigare nämnts har beskattningsmyndigheten i allmänhet möjlighet att bestämma annan redovisnings— period än den som anges i lagen. F.n. anges inte alls under vilka förutsättningar beslut om avvikande pe— rioder får meddelas. Enligt vår mening är en sådan ordning inte förenlig med regeringsformens krav.
Det finns dock anledning att även i fortsättningen ge beskattningsmyndigheten möjlighet att medge längre redovisningsperioder när särskilda skäl föreligger. För skattskyldiga med låg årlig skatteredovisning bör redovisningsperioden kunna bestämmas till halvt eller helt beskattningsår. Vilka fall som skall omfattas av denna regel bör avgöras med hjälp av bestämmelser om visst högsta årsskattebelopp.
När det gäller motsvarande reglering för mervärde— skatten har man valt att ange beloppsgränserna i för— arbetena till lagen. Enligt vår mening bör frågan få en författningsreglering och vi föreslår därför att gränsdragningen görs i förordningen. Redovisningspe— riod som omfattar halvt beskattningsår bör kunna med— ges skattskyldiga som regelmässigt har att redovisa en årsskatt som är mindre än 20 000 kr. Gränsen för helårsredovisning bör gå vid 10 000 kr.
De längre redovisningsperioderna bör bestämmas med utgångspunkt i beskattningsåret. Med begreppet be— skattningsår avses därvid beskattningsår enligt kom— munalskattelagen (1928:370) eller, om verksamheten
inte medför skattskyldighet enligt kommunalskattela— gen, kalenderår eller i vissa fall räkenskapsår. Syf— tet är att åstadkomma en koppling till inkomstskatte— redovisningen. En motsvarande ordning gäller för mer— värdeskatten fr.o.m. den 1 januari 1981.
Visserligen är fördelarna med en sådan anknytning till den direkta beskattningen inte lika uttalade i fråga om punktskatterna och avgifterna som när det gäller mervärdeskatten, men vi anser ändå att den ordningen bör väljas. En enhetlig reglering för hela skatteområdet torde i detta hänseende vara av värde för de skattskyldiga. Omläggningen är förenad med visst administrativt merarbete eftersom de skattskyl— digas räkenskapsår måste noteras av beskattningsmyn— digheten. Detta torde emellertid inte innebära någon särskilt stor belastning. Beskattningsåret tas också enligt vårt förslag, som vi redovisar i det följande, till utgångspunkt för beräkningen av vissa besluts— frister. Om, som kan förutses, ett förbättrat tekniskt stöd införs vid beskattningen hos RSV torde det inte medföra några svårigheter att utgå från beskattnings— år i stället för kalenderår i detta avseende.
För prisregleringsavgifterna tillämpas f.n. i huvud— sak redovisningsperioder om en kalendermånad med möj— lighet för JN att för vissa avgiftsskyldiga, om sär— skilda skäl föreligger, medge avsteg. Vi föreslår att denna ordning bibehålls. De avgifter som nu redovisas särskilt för varje avgiftspliktig händelse bör därvid givetvis också förbli oförändrade. Som tidigare nämnts berör förslagen i detta avsnitt inte växtförädlings—
avgift.
4.2.5 Deklarationsskyldighet och deklarationstid
När det gäller skyldigheten att lämna deklaration för punktskatterna har vi inte funnit anledning att före— slå några sakliga ändringar. Deklarationen skall läm— nas av den som är skattskyldig. Det gäller dock inte sådan skattskyldig som skall betala försäljningsskatt för motorfordon som han tillverkat i verksamhet som in— te är yrkesmässig. Någon ändring av reglerna för upp— giftslämnandet på vägtrafikskattens område föreslår vi inte heller.
Deklarationsskyldigheten bör regleras mer uttömman— de i LPP än nu. De som är deklarationsskyldiga skall utan anmaning lämna en deklaration för varje redovis— ningsperiod. För skatter och avgifter som inte skall redovisas för bestämda perioder skall deklarationen lämnas för varje händelse som enligt respektive för— fattning utlöser skattskyldigheten. Den oklarhet som i dag råder beträffande skyldigheten för registrerade skattskyldiga att deklarera i de fall någon skatt in— te skall betalas bör undanröjas. Även i sådana fall skall en deklaration lämnas till beskattningsmyndig— heten.
I likhet med vad som gäller i dag bör beskattnings— myndigheten ha möjlighet att anmana annan än den som är deklarationsskyldig att lämna deklaration. Den möjligheten tar närmast sikte på det fallet att be— skattningsmyndigheten har anledning att anta att nå— gon som inte är registrerad som skattskyldig ändock tillverkar eller säljer skattepliktiga varor.
Som redan framgått är den nuvarande ordningen när det gäller deklarationstiderna ganska oenhetlig. Det beror dels på olikheter i författningsbestämmelserna, dels på att beskattningsmyndigheten medgett särskilda deklarationstider. I allmänhet gäller dock en deklara— tionstid på en månad. Tiden för inbetalning av skatt har kopplats till deklarationstiden på det viset att skatten alltid skall betalas inom den tid som gäller för att lämna deklaration.
En deklarationstid på omkring en månad är enligt vår mening lämplig för de flesta skatter. Flera skat— ter har redan i dag en deklarationstid på 35 dagar. Det har också mervärdeskatten. Vi anser det lämpligt att deklarationstiden genomgående bestäms till 35 då— gar.
Deklarationstiden räknas antingen från redovisnings— periodens utgång eller, för de skatter som skall redo— visas för varje skattepliktig händelse, från skatt— skyldighetens inträde. Det bör även gälla spelskatten på roulett, som i dag skall redovisas för kommande pe— rioder. Vi har inte funnit några avgörande skäl tala emot en omläggning till deklaration efter redovis— ningsperiodens utgång. En tillfredsställande kontroll bör vara möjlig även efter en övergång till efter— handsredovisning av den skatten.
I fråga om punktskatterna är det enligt vår mening endast totalisatoravgiften, lotterivinstskatten och stämpelskatten på lotterier och aktier som fordrar en avvikande reglering av deklarationstiden. Deklaratio— nen för totalisatoravgift bör även i fortsättningen sändas till RSV i omedelbar anslutning till tävlings— dagen. Med hänsyn till att vi förordar en reglering som innebär att deklarationen skall ha kommit in viss sista dag bör tiden anges till tredje dagen efter täv— lingsdagen. Den gällande deklarationstiden för lotte— rivinstskatt — en månad — bör inte ändras nu med hän— syn till de omläggningar som kan förutses på grund av lotteriutredningens förslag. Inte heller i fråga om stämpelskatten på lotterier finns det anledning att nu göra någon omläggning. Den längre deklarationsti— den för stämpelskatt på aktier m.m., två månader, har visat sig påkallad i praktiken med hänsyn till tids— åtgången för att få erforderliga uppgifter från re— gistreringsmyndigheten.
I de nuvarande bestämmelserna anges deklarationsti— den på olika sätt. Enligt de äldre författningarna gäller vanligtvis att deklarationen skall lämnas viss dag, medan de nyare författningarna stadgar att dekla—
rationen skall ha kommit in till beskattningsmyndig— heten viss dag.
För att möjliggöra en enkel kontroll av att dekla— rationsskyldigheten fullgjorts i rätt tid bör det se— nare systemet genomföras för hela punktskatteområdet. I det sammanhanget bör det påpekas att vi i det föl— jande föreslår att det nuvarande sambandet mellan deklaration och skattebetalning skall upphöra. Enligt uppgifter från RSV har man för avsikt att för de få skatter som i dag har gemensam blankett för deklara— tion och inbetalning göra en uppdelning av dessa hand— lingar bl.a. i samband med att datateknik förs in i beskattningen. Mot den bakgrunden är det inte längre nödvändigt att tidsmässigt helt samordna deklarationen och skattebetalningen. Om man bibehåller den nuvarande kopplingen uppkommer nämligen vissa tillämpningspro— blem i fråga om betalningen (se avsnitt 6.2.2).
I LFK finns ingen bestämmelse om anstånd med att lämna deklaration. Möjlighet att i vissa fall få så— dant anstånd finns däremot i både TL och ML. En regel om anstånd med deklaration bör gälla också för punkt— skatter och avgifter. Vi har utformat bestämmelsen med mervärdeskattens anståndsregel som förebild. An— ståndsfrågan skall prövas av beskattningsmyndigheten på ansökan av den deklarationsskyldige.
Ansökan om anstånd med att lämna deklaration skall ha kommit in senast den dag då deklarationen senast skulle ha kommit in till beskattningsmyndigheten. Det kravet bör uppställas bl.a. med hänsyn till den upp- läggning av beslutsordningen som vi föreslår. I de fall anståndsansökan kommer in för sent kan anstånd visserligen inte medges, men om förutsättningarna för anstånd i övrigt föreligger torde normalt några sank— tioner för den försenade deklarationen inte bli aktuella.
Det övervägande antalet prisregleringsavgifter har f.n. en deklarationstid som understiger en månad. Vid de kontakter som vi har haft med företrädare för de avgiftsskyldiga har framgått att denna tid, nu i all— mänhet 15 dagar, är för kort och att förseningar ofta
förekommer. Mot denna bakgrund föreslår vi att även deklarationstiden för prisregleringsavgifterna som regel blir 35 dagar.
För avgift på mjölk och mejeriprodukter lämnas de- klarationerna till en ekonomisk förening. Avgifts— uppbörden sker som regel genom att föreningen av— räknar den avgift som deklarerats från det bidrag som den avgiftsskyldige samtidigt skall uppbära. Den- na ordning bör lämpligen bibehållas. I 2 kap. 6 5 LPP har därför tagits in en regel som innebär att JN får föreskriva att deklaration skall avlämnas till sådan ekonomisk förening som avses i 1 a 5 jordbrukspris— regleringslagen.
När det gäller inbetalningstiden för prisregle— ringsavgifterna bör den även i fortsättningen i hu— vudsak samordnas med deklarationstiden. Liksom för punktskatterna är det emellertid lämpligt att dekla— rationstiden och inbetalningstiden anges med regler som inte direkt anknyter till varandra. För arealav— giften på potatis, där avgiftsuppbörden sker med hjälp av en datoriserad rutin som är samordnad med uppgiftsinsamlingen till skördeskadeskyddet, krävs bestämmelser som innebär en mer betydande skillnad mellan de båda tiderna.
I övrigt bör prisregleringsavgifterna kunna följa vad som föreslagits i fråga om punktskatter.
Förslagen i detta avsnitt berör inte växtföräd—
lingsavgift. 4.2.6 Deklarationens innehåll, m.m.
Av det föregående har framgått att föreskrifterna i LFK och skatteförfattningarna om vad deklarationen skall innehålla är relativt allmänt hållna. Det när— mare innehållet i skattskyldigas uppgiftsskyldighet framgår av RSV:s anvisningar för de olika skatterna. De grundläggande uppgifter som skall lämnasi dekla— rationen bör anges utförligare i lagen än vad som gäller i dag. Sålunda skall det framgå att deklara—
tionen skall innehålla uppgifter om beskattningsvar— de, beskattningsvikt eller motsvarande, skattens bruttobelopp och eventuella avdragsbelopp, uppdelade på de bruttoposter och avdragsposter som bör urskil— jas med hänsyn till skatteförfattningarnas bestämmel— ser, samt skattens nettobelopp.
I lagen bör också anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att deklarationen skall kompletteras med varuförteckning— är eller liknande. Behovet av sådana föreskrifter skiljer sig mellan skatterna. Vi har inte i detta sammanhang tagit närmare ställning till de olika krav på uppgifter som i dag gäller för de flesta punkt— skatterna. Allmänt sett torde dock den föreslagna övergången till skatteredovisning enligt fakture— ringsmetoden innebära ett minskat behov av flertalet specialredovisningar som förekommer i dag. Det får ankomma på beskattningsmyndigheterna att närmare un— dersöka vilka uppgifter som behövs för att bestämma skatten riktigt och för att kontroll skall vara möj- lig. På motsvarande sätt bör man för de olika skat— terna pröva de nuvarande kraven på hur de skattskyl— diga skall lägga upp sin bokföring.
Några avvikelser i fråga om prisregleringsavgifter— na jämfört med bestämmelserna för punktskatterna när det gäller deklarationens innehåll m.m. fordras inte. Däremot berör förslagen i detta avsnitt inte växtför— ädlingsavgift.
5. SKATTENS BESTÄMMANDE
5.1. Gällande ordning
5.1.1. Inledning
I detta avsnitt ges en översikt av den ordning som f.n. tillämpas för punktskatterna vid beslut om fast— ställelse av skatt och vid efterbeskattning. Punkt— skatternas beslutsförfarande — med formlösa beslut när ändring inte görs i deklarationen och med möjlig— het för beskattningsmyndigheten att ompröva besluten — har stora likheter med den ordning som gäller enligt ML. En kortfattad beskrivning av denna ordning lämnas därför också. Vidare behandlas motsvarande förfarande för prisregleringsavgifterna m.m., för vilka tillämpas relativt enkla beslutsformer. Endast för de avgifter som införts under senare tid gäller LFK:s beslutsord— ning.
5.1.2. Skattebeslut
Punktskatterna
Beslutsordningen i LFK bygger på att skatten som regel fastställs i enlighet med deklarationen. I de fall be— skattningsmyndigheten godtar den skattskyldiges dekla— ration behöver något beslut inte meddelas. Meddelas in— te ett beslut gäller nämligen, enligt 19 å andra Styck— et LFK, att skatten anses fastställd i enlighet med deklarationen vid beslutsfristens utgång, dvs. ett år
efter utgången av det kalenderår under vilket redovis— ningsperioden gått till ända.
Om beskattningsmyndigheten däremot vill avvika från deklarationen måste myndigheten enligt 17 5 första stycket LFK meddela ett beslut om detta. Detsamma gäl- ler om myndigheten vill ta ut skatt av någon som inte deklarerat. Om beskattningsmyndigheten anser att skat— ten måste fastställas innan utredningen i ärendet slut— förts får beslutet vara preliminärt (17 5 första styck— et LFK). Beskattningsmyndigheten är under beslutsfris- ten oförhindrad att fatta flera preliminära beslut så länge slutligt beslut inte har meddelats. Beskattning— myndigheten är dock skyldig att meddela ett slutligt beslut om den skattskyldige begär det (17 å andra stycket LFK). Föreligger endast preliminärt beslut anses skatten vid beslutsfristens utgång fastställd genom slutligt beslut i enlighet med det senast medde— lade preliminära beslutet (19 å andra stycket LFK).
Preliminära beslut har, bortsett från ett par undan— tag, samma verkningar som slutliga beslut. Skatten en— ligt ett preliminärt beslut skall betalas inom den tid som anges i beslutet och detta kan ligga till grund för indrivningsåtgärder. Vidare gäller, enligt 23 & LFK, reglerna om slutliga beslut i 17 och 18 59 för— valtningslagen även för preliminära beslut. Sistnämnda bestämmelser behandlar myndighets skyldighet att moti— vera beslut, underrätta part om innehållet i beslut, m.m.
De rättsliga verkningarna av de preliminära besluten avviker på ett par punkter från de verkningar som de slutliga besluten har. Dels får beskattningsmyndighe— ten ompröva preliminära beslut, dels får preliminära beslut inte överklagas. Om den skattskyldige är miss— nöjd med ett preliminärt beslut som beskattningsmyndig- heten inte vill ändra kan han endast få ändring i detta genom att först begära ett slutligt beslut, som han i sin tur kan överklaga.
Praxis hos RSV innebär att preliminära beslut som regel används vid rättelse av de fel som upptäcks vid deklarationsgranskningen. Slutligt beslut meddelas först efter det att en revision har företagits hos den skattskyldige. Har det framkommit vid revisionen att den skattskyldiges deklaration är oriktig rättas orik— tigheten med ett slutligt beslut. Endast om revisionen varit partiell, dvs. enbart berört en begränsad del av underlaget till deklarationen, eller då RSV av annan anledning avser att senare göra ytterligare kontroll av skatten för redovisningsperioden, används prelimi— närt beslut även efter en revision hos den skattskyl— dige.
Skönsbeskattning får ske om skatten inte kan beräk— nas tillförlitligt och detta beror på att deklaratio— nen eller underlaget för den är bristfälligt. Skönsbe— skattning får också ske om någon deklaration inte läm— nats. Reglerna om skönsbeskattning gäller för både preliminära och slutliga beslut (18 å LFK).
För stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier gäller inte 19 & LFK. I stort sett motsvarande ordning skall dock tillämpas enligt 30 Ö 1 mom. tredje stycket stäm— pelskattelagen. Den enda skillnaden är att den ettåri— ga beslutsfristen i stämpelskattelagen räknas från ut- gången av det kalenderår varunder skatteplikten in— trädde och i LFK från utgången av det kalenderår var— under redovisningsperioden slutade.
För vägtrafikskatt gäller särskilda beslutsregler i vägtrafikskattelagen. Vägtrafikskatt påförs i allmän— het genom ADB utan att beslut meddelas av beskatt— ningsmyndigheten. Som grundval för beskattningen an— vänds uppgifter i det centrala bilregistret (22 å väg— trafikskattelagen). Anser någon att ett skattekrav är felaktigt får han påkalla ett beslut hos beskattnings— myndigheten om fastställelse av skatt. Sådant beslut skall begäras senast inom 30 dagar efter den dag skatten senast skall betalas. Har krav om skatten mot— tagits först efter förfallodagen räknas tiden från den dag skattekravet mottogs. Beskattningsmyndigheten får
också besluta om fastställelse av skatt om det före— ligger särskilda skäl. Sådan möjlighet har beskatt— ningsmyndigheten under två år efter utgången av det skatteår som skatten avser. Om det inte går att beräk— na skatten med ledning av tillgängliga uppgifter får den fastställas efter skälig grund (23 & vägtrafik— skattelagen).
Beslutsordningen för lotterivinstskatt regleras i kungörelsen (1964:804) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterier, lotterivinstskatte— kungörelsen. I 2 5 av denna kungörelse finns bestäm— melser om att RSV skall fastställa skatten om den skattskyldige beräknat skatten till felaktigt belopp eller om han inte redovisat skatt. I övrigt är be— slutsförfarandet för lotterivinstskatten helt oregle— rat. Detta innebär bl.a. att beslut endast meddelas om beskattningsmyndigheten avviker från den skattskyldi— ges uppgifter i anmälan om dragning och att någon sär- skild beslutsfrist inte förekommer.
Beslutsreglerna i LFK gäller inte heller för gpgp— lastavgift. Sådan avgift skall enligt 8 5 lagen om överlastavgift påföras genom beslut av länsstyrelse. Energiskatt på elektrisk kraft, för vilken skatt den ordinarie beslutsordningen i LFK gäller, skall erläg— gas för bl.a. den kraft som distribuerats till konsu— menterna. Som regel sker mätaravläsning av förbruk- ningen hos konsumenterna endast en gång om året. Skatteberäkningen blir därför schabloniserad för de
redovisningsperioder under vilka avläsning inte har skett men rättas till under loppet av en tolvmånaders— period. Denna ordning avviker från övriga punktskat— ter där varje redovisningsperiod betraktas som en slu— ten enhet.
Prisregleringsavgifterna m.m.
I JN:s verksamhet med uppbörden av prisregleringsav— gifterna förekommer beslut om fastställelse av avgift i relativt begränsad utsträckning. Meddelande av be— slut sker i regel endast vid betalningsförsummelser, men som regel anmodas först den avgiftsskyldige att betala det felande beloppet innan beslut meddelas. En— dast om någon inte efterkommer en sådan anmodan medde— las ett särskilt beslut, som kan ligga till grund för indrivningsåtgärder om avgiften inte betalas inom den i beslutet angivna tiden. I övriga fall sker avgifts— uppbörden hos JN utan att några särskilda beslutsfor— mer behöver iakttas.
För flertalet avgifter gäller inte 19 å LFK vilket l.a. medför att det inte finns någon särskild be— slutsfrist inom vilken fastställelsebeslut får medde— las. I stället anses de allmänna reglerna om tio års preskription vara tillämpliga på JN:s avgiftskrav i dessa fall. Däremot har JN för de avgifter som införts under senare år bestämt att även 19 5 LFK skall till— lämpas. Detta innebär således bl.a. att för dessa av— gifter förekommer en beslutsfrist och att slutligt be— slut i enlighet med avlämnad deklaration skall anses föreligga vid beslutsfristens utgång. I dessa fall överensstämmer beslutsordningen hos JN i stort sett med förfarandet för punktskatterna. De beslut om fast— ställelse av avgift som JN meddelar är som regel slut— liga.
För avgifter på mjölk och mjölkprodukter handhas vissa åtgärder inom prisregleringen, bl.a. i fråga om avgiftsuppbörden, av en ekonomisk förening. Eftersom de avgiftsskyldiga i dessa fall som regel också har rätt till olika bidrag som överstiger avgiften innebär föreningens medverkan i avgiftsuppbörden huvudsakligen att avgiften avräknas från de bidrag som skall utgå till de avgiftsskyldiga. Föreningens verksamhet bl.a. rörande avgiftsuppbörden står under kontroll av JN som även meddelar erforderliga beslut om fastställelse av
avgift, exempelvis om det finns skäl att avvika från deklarationen.
Enligt 6 5 växtförädlingsavgiftslagen är bl.a. LFK:s beslutsordning tillämplig på denna avgift. Vid till- lämpning av 19 & LFK skall verkställd avgiftsdebite— ring ha samma verkan som preliminärt beslut.
Mervärdeskatten
Beslutsordningen i ML byggdes ursprungligen upp efter mönster av LFK men har utvecklats och kompletterats senast genom lagändringen SFS 1979z304 som behandlades i prop. 1978/79:141. Beslutsordningen för mervärde— skatten får också anses vara modernare än LFK:s.
Har den skattskyldige lämnat deklaration i rätt tid och ordning gäller enligt ML att skatten anses fast- ställd i enlighet med deklarationen när deklarationen kom in till beskattningsmyndigheten. Har detta inte skett anses skatten fastställd till noll kronor. Den skattskyldige underrättas inte om beslut som innebär att deklarationen följts eller att skatten - i de fall deklaration inte lämnats i rätt tid och ordning — fastställts till noll kronor. Båda dessa typer av be— slut är formlösa (32 å ML).
Vill beskattningsmyndigheten avvika från deklaratio— nen eller beskatta någon som inte lämnat deklaration skall ett beslut meddelas. Sådana beslut kan för mer— värdeskatten liksom för punktskatterna vara antingen preliminära eller slutliga. En skillnad mellan LFK och ML i detta avseende är att preliminära beslut enligt LFK endast undantagsvis skall komma till användning medan ML förutsätter att de beslut som beskattnings— myndigheten meddelar som regel skall vara preliminära (33 & ML). Slutligt beslut får enligt ML endast fat— tas om den skattskyldige begär det eller om särskilda skäl föreligger (36 5 första stycket ML).
En viktig skillnad mellan mervärdeskatten och punkt— skatterna är vidare beslutsfristens längd som i ML är tre år (36 & tredje stycket ML) räknat från utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. I LFK (19 5) är beslutsfristen ett år räk— nat från utgången av det kalenderår under vilket re— dovisningsperioden gått till ända.
Till beslutsfristen har knutits samma verkningar i ML som i LFK. Detta innebär att så länge slutligt be— slut inte meddelats kan beskattningsmyndigheten medde— la preliminära beslut under beslutsfristen. Fråga om att fatta preliminärt beslut om mervärdeskatt får dock inte väckas efter den 30 november under beslutsfris— tens tredje år (35 & ML). Vidare kan den skattskyldige begära att slutligt beslut skall meddelas under hela beslutsfristen. Har slutligt beslut meddelats får frå— ga om nytt sådant beslut inte prövas (36 å ML).
I ML stadgas att skatten skall fastställas för varje redovisningsperiod och att detta skall ske med ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar (30 å ML). Från regeln om att skatten skall faststäl— las för varje redovisningsperiod finns undantag i 34 5. Om den fastställda skatten skall ändras efter beskattningsårets utgång och ändringen avser skatt hänförlig till mer än en redovisningsperiod behöver skatten inte fördelas på de redovisningsperioder som skatten är hänförlig till. I stället får ändringen gö— ras i den sista redovisningsperioden för beskattnings— året. Som förutsättning för detta gäller dock att de— klarationstiden för den sista redovisningsperioden gått ut och att slutligt beslut om skatt inte medde— lats för någon redovisningsperiod under beskattnings— året.
.1. Efterbeskattnin Punktskatterna
Här ges en beskrivning av de regler om efterbeskatt— ning som finns i LFK (20 och 21 55). Motsvarande be— stämmelser för mervärdeskatten finns i 38 och 40 55 NE och för de direkta skatterna i 114 och 115 55 TL. En kort redogörelse för dessa regler lämnas också. Det förekommer inga större skillnader mellan bestämmelser—
na i de olika lagarna. Detta gäller dock inte de tids— frister inom vilka efterbeskattning får ske.
Förutsättningarna för efterbeskattning har tagits in i 20 å LFK. Efterbeskattning får ske om den skattskyl- dige i en deklaration eller på annat sätt lämnat en oriktig uppgift till ledning vid fastställelse av skatt. Detsamma gäller när den skattskyldige har un— derlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift eller har lämnat en oriktig uppgift i mål om skatt. Efterbeskattning får vidare ske om den skattskyldige inte på rätt sätt fullgjort vad som åligger honom en— ligt 8 eller 9 & LFK. Dessa bestämmelser säger bl.a. att den skattskyldige på anfordran skall lämna varu— prov eller beskrivning av vara och lämna tillträde till lokaler som används i verksamheten. För gransk— ning av handlingar och varulager skall den skattskyl— dige lämna nödigt biträde. Om den skattskyldige inte har fullgjort dessa skyldigheter kan således efterbe— skattning ske.
För att efterbeskattning skall få äga rum krävs dock vidare att den oriktiga uppgiften har följts eller att den skattskyldiges förfarande annars har föranlett att skatt inte har fastställts eller har fastställts till för lågt belopp.
Enligt 20 å LFK får efterbeskattning inte ske om det tillkommande skattebeloppet är att anse som ringa. Ef— terbeskattning får inte heller ske om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. Denna bestämmelse har till— kommit på grund av de indirekta skatternas karaktär av övervältringsskatter (BevU 1959z3). Det kan i vissa situationer tänkas att en skattskyldig i god tro inte har tagit hänsyn till skatten vid sin prissättning. Om han inte i efterhand kan kräva in skatten kan det i sådana fall få obilliga konsekvenser om statsverket driver igenom sitt skattekrav. Då kan således efterbe— skattning underlåtas, om den framstår som uppenbart oskälig.
Efterbeskattning får ske efter skälig grund om de uppgifter som den skattskyldige har lämnat inte är av sådan beskaffenhet att de kan läggas till grund för en tillförlitlig beräkning av skatten (20 5 LFK).
För efterbeskattning gäller olika tidsfrister (21 å LFK). Dels gäller en allmän tidsfrist, dels vissa spe— ciella tidsfrister vid efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i skattemål eller efter åtal för skat— tebrott och vid efterbeskattning av dödsbo.
Enligt den allmänna tidsfristen får efterbeskatt— ning ske senast inom fem år efter utgången av det ka— lenderår under vilket beskattningsperioden slutade.
Har den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i skattemål får dock efterbeskattning på grund av detta ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft.
Om den skattskyldige har avlidit får hans dödsbo ef— terbeskattas. I sådant fall måste beslut ha meddelats inom två år efter det kalenderår under vilket boupp— teckningen efter honom har getts in för registrering.
Om ett fel har lett till åtal för skattebrott får de tidsfrister som tidigare nämnts överskridas. Det— samma gäller om efterbeskattning medför att den skatt— skyldige är fri från ansvar för sådant brott enligt 12 ? skattebrottslagen på grund av frivillig rättelse från hans sida. I nu nämnda fall skall frågan om ef— terbeskattning ha prövats före utgången av kalender— året efter det under vilket åtal har väckts eller den frivilliga rättelsen har vidtagits. Om den skattskyl— dige har avlidit kan efterbeskattning av dödsboet ske inom sex månader från dödsfallet. Skulle åtalet inte bifallas skall efterbeskattningen undanröjas. Detta gäller dock inte om åtalet ogillats på grund av att den skattskyldige har vidtagit frivillig rättel— se.
Reglerna om efterbeskattning i samband med åtal för skattebrott gäller också då åtalet riktas mot ställ— företrädaren för en juridisk person, om åtalet avser den juridiska personens skatt.
LFK:s regler om efterbeskattning är i stort sett in— te tillämpliga på yägtrafikskatt. I stället finns be— stämmelser om efterbeskattning i vägtrafikskattelagen. Enligt 24 5 får efterbeskattning äga rum om skatt har undantagits genom att fordon har brukats i strid mot vad som är föreskrivet om registrering och avställning av fordon, genom att föreskriven anmälan till regist— reringsmyndigheten inte har gjorts, genom att en orik— tig uppgift har lämnats i anmälan eller ansökan till registreringsmyndigheten eller genom att fordonet inte har undergått föreskriven registreringsbesiktning i vissa fall. Beslut om efterbeskattning får även medde— las om skatt undandragits genom att en oriktig uppgift har lämnats i mål om skatt. Efterbeskattning får ske efter skälig grund. För efterbeskattning enligt väg— trafikskattelagen gäller en beslutsfrist på fem år räknat från utgången av det skatteår skatten avser. Vid oriktig uppgift i mål om skatt får efterbeskatt— ning ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft (24 5 vägtrafikskattelagen och 21 5 första stycket andra punkten LFK). Vid efterbeskattning på grund av fel som har lett till åtal för skattebrott gäller också de särskilda tidsfristerna i 21 å andra och tredje styckena LFK.
För kilometerskatt gäller utöver bestämmelserna i 24 å vissa speciella regler i 25 å vägtrafikskattela- gen. Efterbeskattning för kilometerskatt får ske om uppgift om körsträcka inte har lämnats, om oriktig uppgift om körsträckan har lämnats eller om fordon har brukats i strid mot föreskrifterna om kilometer— räknarapparatur.
Är det tillkommande skattebeloppet ringa eller är det med hänsyn till omständigheterna uppenbart oskä— ligt att efterbeskattning sker skall efterbeskattning underlåtas.
Bestämmelserna i LFK om efterbeskattning är inte heller tillämpliga på lotterivinstskatt. För denna skatt begränsas beskattningsmyndighetens möjligheter
att komma med nya skattekrav endast genom reglerna om tio års preskription. Reglerna om efterbeskattning gäller inte heller för överlastavgift.
Prisregleringsavgifterna m.m.
I JN:s verksamhet med uppbörden av prisregleringsav— gifterna används efterbeskattningsinstitutet mer säl— lan. Av den tidigare lämnade redogörelsen om fast— ställelse av avgift hos JN framgår att fastställelse— beslut endast meddelas i de fall det finns anledning att överlämna en obetald fordran för indrivning. För de avgifter om vilka nämnden beslutat att 19 & LFK in— te skall tillämpas, finns inga formella hinder mot nya avgiftskrav så länge de inte är preskriberade genom de allmänna reglerna om tio års preskription.
Enligt 6 Ö växtförädlingsavgiftslagen gäller bl.a. reglerna om efterbeskattning i LFK för denna avgift.
Mervärdeskatten
Efterbeskattningsgrunderna i ML är i stort sett desam— ma som gäller i LFK. En skillnad finns dock eftersom efterbeskattningsgrunden i 20 å tredje stycket LFK saknas i ML. Enligt dessa bestämmelser kan efterbe— skattning för punktskatt ske bl.a. om den skattskyl— dige efter begäran inte lämnat varuprov eller beskriv— ning av vara eller inte lämnat tillträde till de lo— kaler som används i verksamheten.
För mervärdeskattens del förekommer å andra sidan en efterbeskattningsgrund vars motsvarighet saknas i LFK och TL. Enligt ML kan nämligen efterbeskattning ske om den skattskyldiges oriktiga förfarande har för- anlett att skatt har återbetalats med för högt belopp. I vissa fall kan nämligen den ingående avdragsgilla skatten överstiga den utgående skatten och i sådana fall skall länsstyrelse enligt 49 å ML återbetala det överskjutande beloppet. Har denna återbetalning blivit
*xo )
felaktig och kan den skattskyldige lastas för detta skall således efterbeskattning äga rum.
Efterbeskattning för mervärdeskatt får i enlighet med vad som även gäller för punktskatterna inte ske om det tillkommande skattebeloppet är att anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. Ef— terbeskattning för mervärdeskatt får ske efter skälig grund om de uppgifter som den skattskyldige har lämnat inte kan läggas till grund för en tillförlitlig beräk— ning (38 5 ML).
Den allmänna femårstiden i 21 5 LFK, inom vilken ef— terbeskattning för punktskatter får ske, motsvaras för mervärdeskatten av en sexårsfrist. Efterbeskattning för mervärdeskatt får inte ske med mindre frågan har prövats senast under sjätte året efter utgång— en av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända. För mervärdeskatten stadgas även att efterbeskattning endast får ske sedan slutligt be— slut har meddelats eller frågan om sådant beslut inte längre får väckas (40 å ML). En sådan bestämmelse finns inte i LFK men motsvarande ordning tillämpas i praktiken för punktskatternas del.
De speciella tidsfrister som gäller för punktskatter vid efterbeskattning på grund av oriktiga uppgifter i skattemål eller efter åtal för skattebrott och vid ef— terbeskattning av dödsbo finns också i ML (40 5).
Inkomstskatt
Eftertaxering enligt TL kan bl.a. ske om någon i upp— gift eller upplysning avgiven till ledning vid hans taxering har lämnat oriktigt meddelande. För att ef— tertaxering skall ske krävs vidare att meddelandet har följts eller att det föranlett att skatt har påförts med för lågt belopp. Någon motsvarighet till 20 5 tredje stycket LFK om efterbeskattning bl.a. när den skattskyldige inte har lämnat ett begärt varuprov fö— rekommer av naturliga skäl inte i TL. Eftertaxering
får inte ske om den tillkommande skatten är att anse som ringa. Däremot görs i TL inte undantag från ef- tertaxering för de fall sådan taxering kan framstå som uppenbart oskälig.
I TL gäller, till skillnad från ML och LFK, att ef— tertaxering sker efter särskild ansökan. Frågan om ef— tertaxering väcks således på ett annat sätt än frågan om efterbeskattning.
Ansökan om eftertaxering prövas av länsrätt i första instans och skall enligt 115 5 andra stycket TL ha kommit in till rätten inom fem år efter det år då taxeringen rätteligen bort verkställas. Vidare gäller den begränsning i 116 5 TL att eftertaxering inte får ske om ansökan inte har prövats av rätten inom ett år från den i 115 & stadgade femårsfristen.
De speciella tidsfrister som gäller enligt LFK och ML vid efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i skattemål eller efter åtal för skattebrott och vid ef— terbeskattning av dödsbo förekommer även i TL. I samt— liga fall är tidsfristerna dock ett år längre enligt TL än enligt LFK och ML. Denna olikhet beror på en ändring av 116 5 TL (SFS 1978:196) som innebar att ti— den för prövning av frågan om eftertaxering förlängdes med ett år. Motsvarande ändringar gjordes inte för de indirekta skatterna. Olika tidsfrister har därför kom— mit att gälla.
5.2. Förslag
.2.1 Skattebeslut
Den beslutsordning som används hos RSV för alla punkt— skatter utom lotterivinstskatt och vägtrafikskatt överensstämmer i många avseenden med det förfarande som gäller för fastställelse av mervärdeskatt. Sist— nämnda förfarande bygger också på ett system med form— lösa fastställelsebeslut i överensstämmelse med dekla— rationen och på en uppdelning av de beslut som medde— las den skattskyldige i preliminära beslut, som kan
omprövas av beskattningsmyndigheten, och i slutliga beslut, som kan överklagas av den skattskyldige.
Det beslutsförfarande som gäller för flertalet punktskatter enligt LFK betraktas allmänt av både de skattskyldiga och myndigheterna som praktiskt och smi- digt. Det innebär att arbetet med skattens bestämmande inte i onödan flyttas till skattedomstol. Genom att ett slutligt beslut måste ha meddelats innan besvär får anföras kommer besvärsärendena endast att omfatta de fall i vilka det visat sig inte vara möjligt att få ändring genom omprövning hos beskattningsmyndigheten. _Denna ordning har för de indirekta skatterna visat sig vara effektiv, inte minst med hänsyn till den stora mängd fastställelsebeslut som förekommer i och med att den indirekta beskattningen bygger på den skattskyldi— ges fortlöpande redovisning för relativt korta tidspe— rioder.
Vi har därför funnit övervägande skäl tala för att bibehålla grunddragen i hittillsvarande praxis hos RSV vid utformningen av bestämmelserna om beslutsordning för de punktskatter som är aktuella i sammanhanget. Den nya beslutsordningen bör även gälla för lotteri— vinstskatt.
Skäl föreligger emellertid — som närmare anges nedan — dels för att i större omfattning än f.n. använda preliminära beslut, dels för att på några punkter yt— terligare reglera beslutsprocessen, vilket redan skett för mervärdeskattens del.
Med detta uppnås också en långtgående harmonisering av beslutsförfarandet på hela den indirekta beskatt— ningens område. Som vi tidigare framhållit är det över huvud taget av värde — både för rättstillämpningen och rent praktiskt för skattebetalarna — att enhetliga regler för den indirekta beskattningen skapas, inte minst vad gäller utformningen av beslutsordningen.
Den beslutsordning som föreslås för alla punktskat— ter utom vägtrafikskatt överensstämmer sålunda i stora delar med förfarandet för fastställelse av mervärde— skatt. Vissa avvikelser från ML, främst i fråga om be—
slutsfristens längd, föreslås dock.
Vårt förslag innebär sålunda att det även i fort— sättningen skall finnas två slags beslut, beslut som kan omprövas och beslut som är slutliga. Emellertid bör de omprövningsbara besluten komma till användning i större omfattning än f.n. Det medför att beskatt— ningsförfarandet förenklas och att fel kan rättas på ett smidigt sätt utan att skattedomstolarna belastas i onödan. Omprövningsbara beslut bör därför användas vid ändringar inte bara i samband med deklarationsgransk— ningen utan även efter skatterevisioner. Endast om den skattskyldige eller allmänna ombudet begär det eller annars om det finns särskilda skäl bör besluten göras slutliga. Det kan nämnas att allmänna ombudet enligt ML inte kan begära att slutligt beslut skall meddelas. På denna punkt avviker således vårt förslag från ML.
Den benämning "preliminärt beslut" som använts för de omprövningsbara besluten har vållat vissa problem vid tillämpningen av ML. Mervärdeskatteutredningen har därför föreslagit att denna benämning ändras. Enligt vår uppfattning torde någon särskild benämning av de omprövningsbara besluten inte behövas. Efter samråd med mervärdeskatteutredningen har även denna utredning intagit den ståndpunkten. Mervärdeskatteutredningen föreslår sålunda i betänkandet (Ds B 1980:6) översyn av mervärdeskatten del V, Mervärdeskattekontrollen m.m. att beteckningen preliminärt utmönstras ur be— slutsbestämmelserna i ML. Förslaget har remissbehand- lats och är f.n. föremål för beredning i regerings— kansliet. Vårt lagförslag har utformats i överensstäm— melse med mervärdeskatteutredningens förslag. Beteck— ningen preliminärt har således inte använts i LPP.
Vårt förslag innebär också som nämnts viss ytterli— gare formalisering av beslutsförfarandet på ett par punkter. Beslutssystemet bör kompletteras med en regel om att beslut i enlighet med deklarationen föreligger när deklarationen kommit in till beskattningsmyndighe— ten om den är ingiven i rätt tid av den skattskyldige. F.n. råder oklarhet i vad mån beslut föreligger under
tiden från det deklarationen lämnades till dess att beslutsfristen löper ut eller beskattningsmyndigheten meddelar ett beslut.
Vi föreslår vidare att om deklarationen inte kommit in vid den tidpunkt då den senast skall vara ingiven bör skatten anses beslutad vid denna tidpunkt till noll kronor. Denna regel, som också finns i ML och som behövs om man inför ett ADB—stöd till punktskatte— administrationen, medför att beskattningsmyndighe— ten i fortsättningen måste fatta ett särskilt skatte— beslut och underrätta den skattskyldige om detta i de fall deklarationen kommer in för sent. Det görs f.n. inte vid mindre förseningar. Förslaget torde dock som regel inte medföra något större merarbete för beskattningsmyndigheten, eftersom skattebesluten i dessa fall kan samordnas med de beslut om förse— ningsavgift, som RSV även fortsättningsvis skall fat— ta om en deklaration kommer in för sent.
Beslutsfristen i LFK är f.n. ett år medan det i ML gäller en beslutsfrist på tre år. I betänkandet DS B 1980:6 föreslår mervärdeskatteutredningen att besluts- fristen förlängs till sex år. Tanken bakom förslaget är enligt utredningen att öka möjligheterna för de skattskyldiga att få rättelse till sin förmån, efter— som ändring genom besvär i särskild ordning enligt ut- redningen endast undantagsvis kan ske för mervärde— skattens del. Det framhålls av utredningen att försla— get inte innebär en utvidgning av möjligheterna att änd— ra till den skattskyldiges nackdel, eftersom de villkor som ställs upp för efterbeskattning som regel är upp— fyllda när skatten fastställts till för lågt belopp. Ut— redningens förslag har, som nämnts, remissbehandlats och är f.n. föremål för beredning i regeringskansliet.
Som närmare kommer att utvecklas i det följande fö— reslår vi att regler införs för omprövning av beslut i särskild ordning. Dessa bestämmelser torde medföra att ändring till den skattskyldiges förmån kan göras i ökad omfattning för punktskatterna. Innan erfarenhet erhållits från tillämpningen av dessa regler saknas
därför enligt vår mening skäl att föreslå en så avse— värd förlängning av beslutsfristen som från ett till sex år. Vi anser därför att det tills vidare bör vara tillräckligt med en förlängning av den ordinarie be— slutsfristen till tre år.
En princip, som är grundläggande för punktskatterna och som lades fast redan då LFK infördes, är att varje redovisningsperiod betraktas som en sluten enhet. Den— na princip tillämpas också för mervärdeskatten. Emel— lertid har man för denna skatt funnit att det inte föreligger behov av sådan periodspecifikation när rät— telse görs i ett redan avslutat beskattningsår. Genom en ändring (SFS 1979:304) i ML får därför numera i så— dana fall rättelse göras för helt beskattningsår utan uppdelning på de olika perioderna under året. Enligt motiven (Ds B 1977:6 s. 136) till lagändringen leder detta till förenklingar både för de skattskyldiga och berörda myndigheter.
Även om den anknytning till de direkta skatterna som bl.a. åberopats till stöd för ändringen i ML inte är lika påtaglig för punktskatterna som för mervärdeskat— ten, skulle en liknande rättelsemöjlighet på vårt lag— stiftningsområde innebära fördelar. Vi föreslår därför att en sådan möjlighet införs.
Förslaget innebär att rättelse skall kunna ske för flera perioder under ett beskattningsår genom att en ny deklaration lämnas för den sista redovisningsperio— den under året. Motsvarande möjlighet att utan perio— disering rätta i flera perioder för ett beskattningsår bör även stå öppen för beskattningsmyndigheten. För att denna möjlighet till rättelse skall kunna användas bör samma villkor gälla som enligt ML, dvs. att rät— telsen avser mer än en period och att slutligt beslut inte meddelats för någon period under beskattnings— året.
För att det alltid, bl.a. vid tillämpningen av den nu föreslagna regeln om rättelse i flera perioder un— der ett beskattningsår, skall vara möjligt att ta upp skatten för ett helt beskattningsår till behandling
bör beslutsfristen räknas med utgångspunkt i beskatt— ningsåret, dvs. från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. Det kan emel— lertid tänkas att en begäran om omprövning kommer in till beskattningsmyndigheten så sent att myndigheten inte hinner pröva den före beslutsfristens utgång. För att möjliggöra för beskattningsmyndigheten att verk— ställa den utredning som i varje enskilt fall kan be— hövas bör därför gälla att en begäran om ett nytt be— slut skall ha kommit in till myndigheten senast två månader före utgången av beslutsfristen. Kommer en be— gäran in senare får den avvisas av myndigheten.
De nu föreslagna reglerna om skattebeslut bör inte göras tillämpliga på vägtrafikskatt som tas ut enligt särskilda bestämmelser. De föreslagna reglerna bör inte heller gälla för överlastavgift. För vägtrafik— skatt och överlastavgift föreslås således inte någon ändring.
Vårt förslag till beslutsordning i LPP tillgodoser de önskemål som uttalats av skatteutskottet (SkU 1978/79z14) med anledning av ett förslag till ändring i ML av benämningen på beslut om fastställelse av skatt. Utskottet anförde då att reglerna om besluts— förfarandet lämpligen bör vara så till vida enhetliga att man använder samma beslutsbegrepp inom mervärdebe— skattningen som inom konsumtionsbeskattningen i öv— rigt.
Däremot skiljer sig förslaget något från den be— slutsordning som tillämpas för de direkta skatterna och som innebär att den skattskyldige kan omedelbart överklaga taxeringsnämndens beslut samtidigt som nämn— den under hela taxeringsperioden har möjlighet att om— pröva beslutet så länge besvär inte har anförts. Någon uppdelning av besluten i preliminära och slutliga fö— rekommer inte i TL. Frågan om det kan vara lämpligt med en gemensam beslutsordning för hela skatteområdet får anses falla utanför ramen för vårt utredningsupp— drag. Vi har därför inte gått närmare in på frågan utan den får lämpligen tas upp i annat sammanhang.
I JN:s verksamhet med uppbörden av prisregleringsav— gifterna förekommer beslut om fastställelse av avgift i relativt begränsad utsträckning. Sådana beslut med— delas av JN som regel endast om det finns anledning att överlämna ett avgiftskrav för indrivning. Emel— lertid har JN:s verksamhet med uppbörden av avgif— terna stora likheter med ett beskattningsförfarande. För de avgifter som tillkommit under senare tid har nämnden också beslutat att LFK:s beslutsordning skall tillämpas. Övervägande skäl talar därför för att beslutsförfarandet för samtliga prisregleringsavgifter regleras fastare. Den beslutsordning som nu föreslås för punktskatterna är enligt vår uppfattning också lämplig för dessa avgifter. Vårt förslag innebär där— för att beslutsordningen skall tillämpas även på pris— regleringsavgifterna. Av samma skäl föreslås att be- slutsordningen även skall gälla för växtförädlingsa — en.
Den föreslagna beslutsordningen skulle för JN:s del innebära att den avgiftsskyldige alltid skall under— rättas om beslutet i de fall avgiften bestämts till annat belopp än som har deklarerats eller om avgift påförts någon som inte har deklarerat. Detta torde i praktiken knappast medföra något merarbete för nämnden eftersom den f.n. i dessa fall, utan att meddela ett formellt beslut om avgiften, sänder krav till den av— giftsskyldige att betala felande belopp. I fortsätt— ningen skulle ett sådant avgiftskrav få kombineras med ett avgiftsbeslut.
Däremot behöver JN, genom att beslut om fastställel— se av avgift i överensstämmelse med deklarationen skall anses fattat redan när deklarationen avlämnats, inte meddela beslut om den följer deklarationen. Detta gäller även i de fall indrivning skall äga rum.
För avgift på mjölk och mejeriprodukter skall dekla— rationerna lämnas till en ekonomisk förening.Tidigare (4.2.5).har föreslagits att denna ordning bibehålls.
De föreslagna reglerna om beslutsförfarandet medför att verkan av att lämna deklarationen till en för— ening som enligt beslut av JN med stöd av 2 kap. 6 & LPP skall medverka vid avgiftsuppbörden är densamma som om deklarationen lämnats till JN. Detta innebär att avgiften anses fastställd till det deklarerade beloppet om deklarationen kommit in i rätt tid till föreningen.
Enligt LFK får ändring till den skattskyldiges förmån göras i lagakraftvunna beslut, om ändringen avser rät— telse enligt 22 & LFK av felräkning, misskrivning el— ler annat uppenbart förbiseende. Föreligger synnerliga skäl kan befrielse från eller återbetalning av skatt göras enligt 46 5 LFK. Denna bestämmelse kommer att behandlas närmare i det följande (9.3).
I ML har efter mönster av TL införts särskilda rättsmedel som gör det möjligt för besvärsmyndighet att ta upp ett yrkande från den skattskyldige till prövning även efter den ordinarie besvärstidens slut. Sådan möjlighet förekommer inte i LFK. Bestämmelserna i ML om besvär i särskild ordning innebär i korthet följande.
Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning t.o.m. sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända. För
att besvären skall tas upp till prövning krävs dock att vissa förutsättningar är uppfyllda. Enligt 55 & ML får besvär i särskild ordning endast anföras om
1. skatt har påförts någon som inte är skattskyldig eller skatt har tagits ut för något som inte är skattepliktigt,
2. skatt har fastställts mer än en gång för samma om— sättning,
3. beskattningen har blivit oriktig på grund av fel- räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi— seende,
4. skatten avviker väsentligt från vad som rätteligen hade bort utgå och detta beror på fel i deklaratio— nen eller vissa andra uppgifter eller
5. någon i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som hade bort föranleda att skatten fast— ställts till belopp som väsentligt avviker från vad som har fastställts.
Besvären enligt punkterna 4 och 5 prövas endast om de grundas på ny omständighet eller bevis och det fram— står som ursäktligt att omständigheten eller beviset inte har åberopats i annan ordning för att få rättel— se.
Samtliga besvärsgrunder kan åberopas av den skatt— skyldige och allmänna ombudet om den yrkade rättelsen är till den skattskyldiges förmån. Grunden under punkt 3 kan allmänna ombudet också åberopa för att få rät— telse till den skattskyldiges nackdel. Besvären prövas av länsrätten som första instans. Har länsrätten sak— prövat skatten för perioden skall besvären prövas av kammarrätten och har sådan domstol eller regerings- rätten prövat skatten skall besvären tas upp av rege— ringsrätten. Om regeringsrätten eller kammarrätten finner att besvären skall tas upp till prövning kan de förordna att den fortsatta handläggningen skall ske i länsrätt. Besvären skall anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket be— skattningsåret gått till ända.
Möjligheten att anföra besvär i särskild ordning an—
vänds för mervärdeskattens del relativt sällan. Även om en motsvarande bestämmelse för punktskatterna och prisregleringsavgifterna m.m. inte kommer att användas i någon större omfattning får det enligt vår mening ändå anses högst otillfredsställande att det i sådana fall som kan prövas enligt reglerna om besvär i sär— skild ordning saknas möjlighet att för punktskatterna och prisregleringsavgifterna få ändring i beskatt— ningen. Regler som gör det möjligt att i särskild ord— ning få ändring till den skattskyldiges förmån av la— gakraftvunna beslut föreslås därför.
Om någon begär ändring av ett beslut i särskild ord— ning kan det exempelvis behövas kontroll av den skatt— skyldiges uppgifter mot hans bokföring eller laborato— rieundersökning av varuprov. Enligt vår mening är det lämpligast att sådana utredningar i första hand görs hos beskattningsmyndigheterna, som sedan också får ta ställning till utredningsmaterialet. I annat fall skulle frågan om omprövning av beskattningen, med de speciella utredningsproblem som ofta förekommer i frå— ga om punktskatter och prisregleringsavgifter, normalt få tas upp av kammarrätten som första instans. Vi fö— reslår därför att ärenden om ändring efter den ordina— rie besvärstidens utgång tas upp av beskattningsmyndig— heterna som första instans.
Den föreslagna ordningen för ändring av beslut om ,punktskatter och prisregleringsavgifter efter den or— dinarie besvärstidens utgång avviker från den ordning som tillämpas för mervärdeskatten i motsvarande fall och som bygger på instansordningens princip. Denna princip innebär att skatten för en redovisningsperiod endast får tas upp till prövning av den instans som är närmast över den som har prövat skatten för perioden. Besvär i särskild ordning rörande mervärdeskatt prövas i allmänhet av länsrätten som första instans.
En avvikelse från instansordningens princip kan få negativa verkningar på två punkter. Dels kan det in—
träffa att en lägre instans får ompröva beslut av en högre instans, dels kan skatten för samma redovis— ningsperiod bli föremål för prövning samtidigt hos två olika instanser.
Enligt vår bedömning är det av mindre betydelse att upprätthålla instansordningens princip vid omprövning under de förutsättningar som i övrigt gäller för extra ordinär besvärsrätt enligt ML, eftersom antalet om— prövningsärenden med största sannolikhet torde bli _mycket begränsat. I praktiken torde komplikationer en— dast uppstå i de fall omprövning sker samtidigt som skatten för den beskattningsperiod som omprövningen avser även är föremål för prövning hos förvaltnings— domstol. I dessa situationer får det ankomma på be— skattnings— och besvärsmyndigheterna att för varje en— skilt ärende samordna handläggningen på lämpligt sätt. Som regel torde det vara fördelaktigast om den högre instansen avvaktar prövningen i den lägre men i vissa fall, exempelvis om den fråga som är föremål för pröv- ning i den högre instansen har prejudicerande betydel— se för ärendet i underinstansen, kan den motsatta ord— ningen vara lämpligare.
Det är därför inte möjligt att genom föreskrifter i lag ange hur dessa problem skall lösas men de torde inte, med hänsyn till att endast ett begränsat antal myndigheter är inblandade, vålla några större problem vid tillämpningen. Vi har således funnit att nackde— larna med avvikelsen från instansordningsprincipen in— te är större än att de får accepteras med hänsyn till de fördelar som i övrigt uppnås med förslaget.
Vi föreslår sålunda att beskattningsmyndigheterna, sedan den ordinarie tiden för omprövning har gått ut eller slutligt beslut har meddelats, som första in— stans skall få ändra till den skattskyldiges förmån i beslut om skatt. Detta skall få ske om de förut— sättningar föreligger som i övrigt gäller för rätt till besvär i särskild ordning enligt ML. Med hän— syn till förslaget att i 4 kap. 18 & LPP ta in en
regel om rätt för beskattningsmyndigheten att rätta uppenbar oriktighet i beslut har dock den förutsätt— ning för rätt till besvär i särskild ordning som än— ges i 55 5 första stycket 3 ML — att beskattningen blivit oriktig på grund av ett uppenbart förbiseende — inte tagits med som grund för omprövning i särskild ordning. Ansökan om omprövning i särskild ordning får göras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till än— da.
Förslaget innebär bl.a. att omprövning i särskild ordning skall kunna ske om skatt utgått i strid mot bestämmelserna om vad som är skattepliktigt. Återbe— talning av skatt skall i dessa fall äga rum även om den skattskyldige kan ha täckt in sig för skatten hos köparen av varan. F.n. återbetalas inte skatt, som den skattskyldige i motsvarande fall fått in, vid pröv— ning av ärenden enligt 46 å LFK.
De föreslagna reglerna om omprövning i särskild ord— ning föreslås bli tillämpliga på alla punktskatter utom vägtrafikskatt. Vidare bör reglerna gälla för prisregleringsavgifter och växtförädlingsavgift. Reg— lerna bör inte gälla för överlastavgift.
6 BETALNING AV SKATT, M.M.
5.2.2. Efterbeskattning
För LFK:s regler om efterbeskattning, som i huvudsak överensstämmer med motsvarande bestämmelser för in— komstskatterna och mervärdeskatten, finns inte be— hov av mera betydande förändringar. Bestämmelserna i LFK gäller för alla punktskatter utom lotterivinst— skatt och vägtrafikskatt samt för flertalet prisreg— leringsavgifter och växtförädlingsavgift. Reglerna om efterbeskattning bör enligt vår mening införas för lotterivinstskatt och samtliga prisregleringsavgifter eftersom beskattningsmyndigheterna, om de föreslagna reglerna om skattebeslut införs i dessa fall, annars skulle sakna möjlighet att ändra till den skattskyl— diges nackdel efter beslutsfristens utgång. De före— slagna reglerna om efterbeskattning föreslås bli till— lämpliga även på växtförädlingsavgift. För vägtrafik— skatt föreslås, med ett undantag som kommer att be— handlas i det följande, inte någon ändring i efterbe— skattningsreglerna. Förslagen i detta avsnitt i fråga om punktskatterna avser således inte vägtrafikskatt om det inte särskilt anges. Förslagen berör inte hel— lerlöverlastavgift.
I stort sett föreslås att den ordning som nu gäller för efterbeskattning i LFK överförs till LPP. På några punkter, vilka skall beröras i det följande, medför dock de föreslagna reglerna avvikelse från den nu gäl— lande ordningen. Förslagen innebär att reglerna blir i
det närmaste enhetliga för direkta och indirekta skat— ter.
F.n. kan efterbeskattning komma i fråga om skatt ut— gått med för lågt belopp på grund av att den skatt— skyldige inte har fullgjort vad som åligger honom en— ligt bl.a. 8 eller 9 5 LFK. Efterbeskattning kan så— ledes ske om den skattskyldige inte har tillhandahål— lit varuprov (8 5) eller inte har lämnat det biträde som behövs vid granskningen av handlingar eller varu— lager (9 9). På dessa punkter avviker LFK från övriga skatter som saknar motsvarande grunder för efterbe— skattning.
Enligt vår uppfattning förefaller det tveksamt om den omständigheten, att den skattskyldige inte har lämnat det biträde som behövs vid granskning av hand— lingar eller varulager, kan ha någon praktisk betydel— se som grund för efterbeskattning. Som regel torde gälla att — om fel uppkommit i skatteredovisningen - efterbeskattning kan ske under åberopande av att den skattskyldige har lämnat oriktig uppgift eller har brustit på annat sätt i sin uppgiftsskyldighet. Vida— re är det svårt att i varje särskilt fall fastställa i vilken omfattning den skattskyldiges biträde behövts för granskningen. Den omständigheten att den skatt— skyldige inte lämnat det biträde som behövs vid granskningen bör således enligt vår mening inte utgöra grund för efterbeskattning.
Däremot talar övervägande skäl för att underlåtenhet att lämna varuprov även i fortsättningen bör utgöra sådan omständighet som kan föranleda efterbeskattning om skatten på grund av underlåtenheten bestämts till för lågt belopp. På denna punkt kommer därför reglerna för punktskatterna och prisregleringsavgifterna att avvika från bestämmelserna i ML och TL som saknar en sådan bestämmelse.
För punktskatterna och prisregleringsavgifterna gäl— ler i vissa fall att den skattskyldige kan vara berät— tigad att återfå skatt för en viss redovisningsperiod. Detta kan t.ex. inträffa om avdragen för en period
överstiger de tillkommande posterna i deklarationen för samma period. Äterbetalningarna grundas som regel på uppgifter som den skattskyldige har lämnat. Det kan då också inträffa att en återbetalning blir felaktig. Beror felet på att den skattskyldige har lämnat orik— tig uppgift eller brustit på annat sätt i sin upp— giftsskyldighet bör efterbeskattning få ske även i dessa fall, vilket f.n. gäller enligt 38 5 ML. Vi fö— reslår därför att en motsvarande regel införs i LPP. Efterbeskattning bör liksom nu inte få ske om det tillkommande beloppet är att anse som ringa. Detta gäl- ler för såväl de direkta som indirekta skatterna. Frå— gan om beloppet är att anse som ringa skall enligt den praxis som f.n. tillämpas för mervärdeskatt och punkt— skatter avgöras för varje redovisningsperiod för sig.
Den nuvarande ordningen innebär att efterbeskattning inte kan ske om den tillkommande skatten är hänförlig till flera redovisningsperioder och beloppen för varje period för sig är att anse som ringa. Detta kan i vis— sa fall leda till resultat som är otillfredsställande. För exempelvis en skattskyldig som redovisar skatt för tvåmånadersperioder kan betydande belopp undandras om det är fråga om brister i redovisningen under flera år.
Vi föreslår därför att om efterbeskattningen avser flera redovisningsperioder under samma beskattningsår får sådan beskattning ske även om det undandragna be— loppet för varje redovisningsperiod är att anse som ringa. Som villkor för efterbeskattning bör då gälla att det sammanlagda beloppet som påförs på detta sätt för beskattningsåret inte kan anses som ringa. En re— gel med detta innehåll, vars motsvarighet saknas i ML, har tagits in i LPP. Motsvarande regel föreslås även för vägtrafikskatt.
När det sedan gäller tidsfristerna för prövning av efterbeskattning talar övervägande skäl för att enhet— liga regler blir gällande inom området för den indi— rekta beskattningen. För mervärdeskatten har man genom ändring (SFS 1979z304) i ML anpassat den allmänna be— slutsfristen för efterbeskattning till TL:s bestämmel—
ser. Ändringen innebär att beslutsfristen, som i ML är sex år, skall räknas från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret — och inte redovisnings— perioden — gått till ända.
Vi instämmer i de överväganden som ligger bakom änd— ringen i ML och föreslår att den allmänna tidsfristen för efterbeskattning för punktskatter och prisregle— ringsavgifter bestäms till sex år, räknat från utgång— en av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända.
Däremot föreslås inte någon ändring i de speciella tidsfrister som gäller vid efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt eller efter åtal för skattebrott och vid efterbeskattning av dödsbo. Även i fortsättningen kommer således dessa regler, som med endast smärre avvikelser överensstämmer med motsvaran— de regler i TL och ML, att vara enhetliga för alla skatter. Vårt förslag beträffande dessa regler innebär enbart att de flyttats över från LFK till LPP.
6.1. Gällande ordning
6.1.1. Inledning
I detta avsnitt behandlas bestämmelserna om betalning av skatten och frågor som har samband med skattebetal— ningen. Dessa regler finns i 3 kap. LFK, som utom be— talning och återbetalning av skatt också reglerar an— stånd med betalningen och beräkning av ränta. Indriv— ning av obetald skatt och påförande av restavgift regleras genom en hänvisning i LFK till UBL.
Bestämmelserna i LFK om inbetalning av skatt m.m. omfattar alla punktskatter utom vägtrafikskatt, stäm— pelskatt och lotterivinstskatt,som det finns särskilda bestämmelser om i respektive skatteförfattning. Även för betalning av överlastavgift finns särskilda be— stämmelser. LFKzs bestämmelser om betalning av skatt m.m. är i huvudsak inte tillämpliga på prisreglerings— avgifterna. Bestämmelserna gäller i princip på växtför— ädlingsavgift.
6.1.2. Betalning i samband med deklarationen
Som regel skall punktskatterna vara betalda inom samma tid som deklarationen senast skall ha lämnats (26 & LFK). För stämpelskatt och lotterivinstskatt gäller dock inte 26 å LFK men motsvarande ordning tillämpas enligt 36 å andra stycket stämpelskattelagen och 1 & kungörelsen om uppbörd och redovisning av lotteri— vinstskatt. För vägtrafikskatt gäller särskild ordning
för inbetalning, som kommer att behandlas senare.
Under 4.1.4 har redogjorts för de tider som gäller för att lämna deklarationen. Av redogörelsen framgår att de skatter som redovisas för perioder som regel har en deklarationstid på en månad eller en månad fem dagar från redovisningsperiodens slut. För särskild varuskatt är deklarationstiden en månad och femton dagar och för spelskatt på bingospel och fettvaruav— gift femton dagar. I några fall har RSV, med stöd av bemyndiganden i skatteförfattningarna, beslutat om undantag från dessa deklarationstider. För de skatter som inte redovisas för perioder är deklara— tionstiden av varierande längd.
För reseskatt kan RSV i vissa fall begära att betal— ning skall ske i förskott, 12 5 lagen (1978:144) om skatt på vissa resor (reseskattelagen). Sådan begäran får enligt departementschefen (prop. 1978/79:98 s. 11) göras när utländskt flygföretag utför endast enstaka charterflygning från Sverige eller häftar i skuld för reseskatt eller annars vid liknande särskilda omstän— digheter.
Skatten betalas genom att skattebeloppet sätts in på beskattningsmyndighetens postgirokonto (26 & LFK, 36 å andra stycket stämpelskattelagen och 1 & lotterivinst— skattekungörelsen). Betalning anses enligt den praxis som utbildats hos RSV ha skett när betalningen har bokförts på kontot. Enligt 26 5 LFK, som dock inte gäller för stämpelskatt och lotterivinstskatt, utgår skatten i helt krontal så att överskjutande öretal bortfaller. Enligt 23 5 3 mom. energiskattelagen får skattens nettobelopp, om det inte är helt tiotal kro— nor, rundas av i deklarationen till närmast lägre hela tiotal.
För uppbörd av vägtrafikskatt gäller följande. For— donsskatt betalas i förskott för helt skatteår. Om den sammanlagda skatten överstiger 1 500 kr skall dock skatten betalas för perioder om vardera fyra månader. Skatteåret och skatteperioderna bestäms för varje for— don efter slutsiffran i fordonets registreringsnummer.
Betalning skall erläggas under viss uppbördsmånad. Uppbördsmånad är i regel kalendermånaden närmast före skatteårets eller skatteperiodens början. Kilometer— skatt betalas i efterskott för skatteperioder som i regel omfattar fyra månader. Skattedebiteringen grun— das på uppgifter (stämpelkort) som den skattskyldige skall lämna vid skatteperiodens slut till trafiksäker— hetsverket. För kilometerskatt är uppbördsmånaden som regel den kalendermånad som kommer närmast efter skat— teperioden. Vid s.k. tillfällig uppbörd betalas väg— trafikskatt i annan ordning. De närmare bestämmelser— na om uppbörd av vägtrafikskatt finns i 12 — 21 åå vägtrafikskattekungörelsen. För överlastavgift har RSV med stöd av kungörelsen (1973:786) om inbetalning av överlastavgift meddelat föreskrifter om inbetalning av den avgiften.
För prisregleringsavgifterna gäller inte 26 & LFK. Motsvarande ordning, att skatten skall betalas inom samma tid som gäller för att lämna deklaration, till— lämpas dock för flertalet av dessa avgifter enligt de föreskrifter som JN har meddelat. Deklarationstiderna för prisregleringsavgifterna har behandlats i avsnitt 4.1.4 och de gäller således som regel även för inbe— talning av avgiften. Undantag gäller för utjämningsav— gift på mejeriprodukter, som förfaller till betalning två månader efter redovisningsperiodens slut, till— verkningsavgift för oljekraftfoder, som förfaller till betalning 15 dagar efter redovisningsperiodens slut, och avgift för innehav av värphöns, som förfaller till betalning 30 dagar efter det att värphöns satts in i produktion. För arealavgift på potatis utgörs deklara— tionen av de uppgifter som årligen skall lämnas till SCB för bl.a. lantbruksstatistiken. JN bestämmer varje år förfallodagen för denna avgift. Inbetalning av le— veransavgift för potatis sker enligt praxis en gång varje höst men några närmare regler om när inbetalning skall ske har inte lämnats. För växtförädlingsavgift förekommer inte något deklarationsförfarande varför 26 å LFK inte tillämpas för denna avgift.
6.123. Betalnipg på särskild förfallodag
För flertalet punktskatter gäller enligt 27 & LFK att RSV bestämmer särskild förfallodag om skatten be— stämts till högre belopp än som deklarerats eller när ytterligare skatt annars skall utgå på grund av att RSV eller en domstol har ändrat ett tidigare meddelat beslut. Har skatt påförts någon som inte har lämnat deklaration eller har skatt påförts genom efterbe— skattning skall RSV också bestämma förfallodagen för skatten. Som regel bestäms den särskilda förfallodagen så att skatten skall betalas inom 3 — 4 veckor från beslutet.
Bestämmelserna i 27 & LFK gäller inte för stämpel— skatt, lotterivinstskatt, vägtrafikskatt och överlast- avgift. Motsvarande ordning tillämpas dock för stäm— pelskatt på aktier m.m. och lotterier enligt 36 9 and— ra stycket stämpelskattelagen. Enligt 4 Ö lotteri— vinstskattelagen gäller att RSV skall anmana den som anordnat lotteriet att betala vad som brister i de fall skatt inte har erlagts eller har erlagts med läg— re belopp än som enligt verkets beslut skall utgå. I fråga om vägtrafikskatt bestämmer beskattningsmyndig— heten tiden för inbetalning i de fall myndigheten har påfört skatt med stöd av 23 & vägtrafikskattelagen el— ler genom efterbeskattning (21 & vägtrafikskattekun— görelsen). För överlastavgift gäfler som tidigare nämnts särskilda bestämmelser.
För prisregleringsavgifterna, på vilka 27 & LFK in— te är tillämplig, bestämmer JN särskild förfallodag för avgift som inte har betalats, 1 5 förordningen (1967:524) om prisreglering på jordbrukets område, jordbruksprisregleringsförordningen, och 8 & fisk— prisregleringslagen. Enligt 6 & växtförädlingsav— giftslagen bestämmer den som utför statsplombering inom vilken tid avgiften skall erläggas.
6.1.4. Anstånd med betalning
Beskattningsmyndigheten har enligt 26 5 andra stycket LFK möjlighet att medge anstånd med betalning av skatt. Anstånd får dock endast medges om synnerliga skäl finns. Enligt de besvärssakkunniga (SOU 1957:50 s. 163) borde anstånd normalt medges endast i de fall den skattskyldige själv inte fått in skatten från den som skatten i sista hand skall drabba.
Tillämpningen av anståndsbestämmelsen för punktskat— terna har varit mycket restriktiv. Enbart den omstän— digheten att den skattskyldige saknar medel för be— talning av skatten har normalt inte ansetts vara syn— nerliga skäl för anstånd. Anstånd har däremot under vissa förutsättningar beviljats vid avregistrering av den skattskyldige. Då inträder som regel skattskyl— dighet samtidigt för hela hans lager av skattepliktiga varor. Eftersom den skattskyldige då inte fått in skatten från konsumenterna har synnerliga skäl ansetts föreligga och anstånd medgetts.
Det har förekommit att RSV då det inte förelegat tillräckliga skäl för att medge anstånd i stället kom— mit överens med den skattskyldige att en obetald skat— teskuld inte skall överlämnas för indrivning om den betalas inom viss tid. Detta har bl.a. inneburit att den skattskyldige inte påförts restavgift. Däremot har ränta tagits ut i dessa fall enligt reglerna i LFK om ränta på obetald skatt (se 6.1.6). Detta har bl.a. skett i vissa besvärsfall.
För stämpelskatten på aktier m.m. och lotterier gäl— ler inte 26 å LFK men samma möjlighet att medge an— stånd gäller för denna skatt enligt 36 å tredje styck— et stämpelskattelagen.
Anståndsbestämmelse för lotterivinstskatt och väg— trafikskatt, på vilka 26 & LFK inte är tillämplig, finns däremot inte. För lotterivinstskatt kan dom— stol meddela inhibition i samband med besvärsprövning och för vägtrafikskatt kan såväl beskattningsmyndighet som domstol som prövar besvär meddela inhibition. Be—
stämmelserna i 26 å LFK gäller inte heller för över—
lastavgift.
För prisregleringsavgifterna kan anstånd med betal- ningen ges enligt 5 5 avskrivningskungörelsen (1965z921). Enligt denna bestämmelse får JN medge skä— ligt betalningsanstånd under längst ett år. JN:s an— ståndspraxis är inte lika restriktiv som RSV:s i fråga om punktskatterna. Nämnden medger som regel anstånd om detta kan antas underlätta betalningen av en ford- ran. Avgift som förfallit till betalning överlämnas inte för indrivning förrän avgiftsbeslutet vunnit laga kraft. Ärenden om anstånd utöver ett år avgörs enligt avskrivningskungörelsen av kammarkollegiet. För växtförädlingsavgift gäller anståndsbestämmelsen i 26 & LFK.
6.1.5. Återbetalning
I 29 å LFK ges generella regler om återbetalning av skatt. Dessa regler gäller för alla punktskatter utom lotterivinstskatt och vägtrafikskatt. I skatteför— fattningarna finns också kompletterande bestämmelser om återbetalning i fall som är speciella för respek— tive skatt. Vid återbetalning av skatt med stöd av dessa bestämmelser är LFK inte tillämplig. Återbetalning enligt 29 9 första stycket LFK görs om den skattskyldige har betalat för mycket skatt. Återbetalningen kan exempelvis bero på att den beslu— tade skatten har sänkts, antingen av beskattningsmyn— digheten genom omprövning av ett preliminärt beslut eller av en förvaltningsdomstol vid besvärsprövning av skattebeslut. Ett annat fall då återbetalning sker med stöd av 29 5 första stycket LFK är om skatten har sänkts genom rättelse av ett uppenbart fel i ett be—
slut. Om avdragsposterna för en redovisningsperiod över— stiger skatten för samma period skall också utbetal— ning ske till den skattskyldige. I dessa fall är det som regel fråga om återbetalning av tidigare erlagd
skatt som, exempelvis på grund av bristande betalning hos en köpare, får dras av i deklarationen.
Den skattskyldige skall snarast återfå överskjutan— de belopp. Innan återbetalning sker skall det dock kontrolleras att han inte är restförd hos beskatt— ningsmyndigheten för skatt, ränta eller särskilda av— gifter. Är han det får kvittning ske av så stor del av den skattskyldiges tillgodohavande som motsvarar det restförda beloppet. Före återbetalning av större be— lopp underrättas som regel också kronofogdemyndighe— ten, som undersöker om den skattskyldige har andra förfallna obetalda skatter. Om så är fallet kan det belopp som skulle betalas till den skattskyldige tas i anspråk för betalning av de obetalda skatterna ge— nom utmätning.
På återbetalat belopp kan ränta utgå (se 6.1.6). För vissa punktskatter gäller också vissa komplette— rande regler om utbetalning av skatt till den skatt- skyldige. Vid utbetalning enligt dessa regler, som tagits in i skatteförfattningarna, är LFK som annars gäller för skatterna inte tillämplig. Sådana regler finns i 11 5 lagen om avgift på dryckesförpackningar, 14, 24 och 25 % reklamskattelagen och 15 & spelskat— telagen.
Reglerna i LFK om återbetalning av skatt är som ti- digare nämnts inte tillämpliga på lotterivinstskatt. Återbetalning av sådan skatt regleras i 3 5 lotteri— vinstskattelagen och 4 5 lotterivinstskattekungörel— sen.
Bestämmelserna i 29 5 LFK om återbetalning av skatt gäller inte heller för vägtrafikskatt. Återbetalning av fordonsskatt kan ske enligt 15 å vägtrafikskatte- lagen och görs då av trafiksäkerhetsverket för be— skattningsmyndighetens räkning (30 & vägtrafikskatte— kungörelsen). Fordonsskatt kan också återbetalas av beskattningsmyndigheten i vissa fall (41 5 vägtrafik— skattelagen). Vid återbetalning av skatt får obetald fordonsskatt, kilometerskatt, restavgift på sådan skatt m.m. avräknas (30 å andra stycket vägtrafik—
skattelagen). Vägtrafikskatt som understiger 10 kr återbetalas inte (29 5 vägtrafikskattelagen). För överlastavgift gäller inte heller 29 & LFK.
För prisregleringsavgifterna gäller i allmänhet inte 29 å LFK. Enligt 25 & jordsbruksprisregleringsla— gen och 17 å fiskprisregleringslagen får dock rege— ringen, och JN efter särskilt bemyndigande, medge återbetalning av avgift. Sådant bemyndigande har läm- nats i 3 5 jordbruksprisregleringsförordningen och 3 Ö förordningen (1980:573) om prisreglering på fiskets område (fiskprisregleringsförordningen). Äter— betalning görs med stöd av nämnda bestämmelser om den avgiftsskyldige betalat in för mycket skatt eller om avdragsposterna i deklarationen överstiger de till— kommande posterna. Vidare sker återbetalning med stöd av bestämmelserna i mer speciella fall som föranleds av avgifternas marknadsreglerande syfte. För växtför— ädlingsavgift gäller återbetalningsreglerna i 29 & LFK.
6.1.6. Ränta
Vid dröjsmål med betalningen från den skattskyldige och vid återbetalning av skatt utgår ränta. Räntebe— stämmelserna för punktskatterna finns i 27 5 andra stycket och 29 5 tredje stycket LFK. Dessa bestämmel— ser gäller inte för stämpelskatt och vägtrafikskatt. För dessa skatter saknas helt bestämmelser om ränta. Vid dröjsmål med betalningen av sådana skatter utgår i stället restavgift (se s. 166). Bestämmelserna i LFK om ränta gäller inte heller överlastavgift. Reglerna om ränta i LFK innebär i korthet följande. Har den skattskyldige inte betalat skatten i rätt tid utgår ränta med 7 % om året, dock med minst 10 kr. Ränta räknas från förfallodagen. Detta innebär vid dröjsmål med betalning av skatt som har deklarerats att räntan utgår från den dag deklarationen senast skulle ha lämnats. Detsamma gäller om skatt har på— förts någon som inte har lämnat deklaration. Om be—
skattningsmyndigheten fastställer skatten till högre belopp än som har deklarerats utgår ränta på den till- kommande skatten om betalning sker efter den särskilda förfallodag som beskattningsmyndigheten har bestämt.
RSV räknar ut den ränta som skall utgå på för sent betalad skatt och lämnar den skattskyldige besked om räntebeloppet och om senaste betalningsdag. Om den skattskyldige har fått anstånd med betalning av skat— ten utgår inte ränta under anståndstiden. Ränta skall inte heller räknas efter den dag en skattefordran överlämnas till indrivning. Då utgår i stället rest— avgift.
Beskattningsmyndigheten kan avstå från att ta ut ränta. Detta får ske om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller om det annars finns särskilda skäl. Den skattskyldige kan ansöka om befrielse från ränta hos RSV.
Ränta kan också betalas till den skattskyldige. Det- ta gäller om den skatt som har betalats för en redo— visningsperiod överstiger vad som har beslutats för perioden. Räntan räknas då efter 5 % om året från in— betalningsdagen. Räntebelopp understigande 5 kr be— höver inte betalas ut. Vid andra fall av återbetalning räknas inte ränta.
För prisregleringsavgifterna finns bestämmelser om ränta i 23 & jordbruksprisregleringslagen och 15 5 fiskprisregleringslagen.Avgiftsskyldig skall enligt dessa bestämmelser erlägga ränta på oguldet avgifts— belopp som uppbärs av JN. Räntan utgår från den dag avgiftsbeloppet enligt beslut av JN senast bort beta— las. Ränta skall även betalas för tid då anstånd lö— per. Lämnas fordringen för indrivning skall ränta in— te räknas för tiden härefter. Då skall i stället rest— avgift betalas. Räntefoten motsvarar riksbankens diskonto med tillägg av fyra procentenheter. JN kan avstå från ränta om beloppet är obetydligt eller sär— skilda skäl annars föranleder det. Ränta på återbeta— lad avgift lämnas endast i fråga om avgift för innehav av värphöns, förmalningsavgift och utjämningsavgift.
6.1.7. Ränta enligt uppbördslagen
De nuvarande reglerna om ränta m.m. i UBL infördes år 1974 (prop. 1974z159, SkU 57,rskr 360). Reglerna om räntor och avgifter i UBL avser kvarskatteavgift, respitränta, anståndsränta, ö—skatteränta och resti— tutionsränta.
Som en allmän princip gäller att de enskilda och det allmänna i stort sett är lika berättigade till ränta när erlagd skatt återbetalas respektive skatt betalas senare än normalt. Kvarskatteavgift på kvarstående skatt och respitränta på tillkommande skatt utgår för att utjämna situationen mellan de fall då skatten er— läggs i vanlig ordning som preliminär skatt och de fall då inbetalningen av någon anledning har skjutits upp. Även anståndsräntan har denna effekt.
Det allmänna betalar ränta till den skattskyldige på överskjutande preliminär skatt (ö—skatteränta) och vid återbetalning av skatt (restitutionsränta).
Betalas inte skatten in i den tid och ordning som föreskrivs i UBL utgår restavgift. Bestämmelserna om restavgift behandlas i det följande samtidigt med in_ drivningsförfarandet under 6.1.8 (s. 166).
Kvarskatteavgift (27 Ö 3 mom. UBL)
Om den slutliga skatten överstiger den preliminära uppkommer kvarstående skatt. Den kvarstående skatten skall betalas i mars (första uppbördsmånaden) och maj (andra uppbördsmånaden) efter taxeringsåret. Detta in— nebär en skattekredit i förhållande till inbetalning av preliminär skatt. Kvarskatteavgiften bör därför som tidigare nämnts ses som en kreditavgift som skall ha en utjämnande effekt.
Vidare skall kvarskatteavgiften stimulera till fyll- nadsinbetalning av preliminär skatt, som i den mån den erlagts senast den 30 april efter inkomståret,beaktas vid beräkning av kvarskatteavgiften. För att denna ef— fekt skall vara oberoende av den skattskyldiges margi—
nalskatt har man valt konstruktionen av en avgift som inte är avdragsgill vid taxeringen.
Kvarskatteavgift, som inte beräknas på skattetillägg och förseningsavgift, utgår med 8 % på belopp upp till 5 000 kr och med 10 % på högre belopp. Avgiften påförs endast om den uppgår till minst 50 kr.
Respitränta (32 & UBL)
Respitränta utgår på tillkommande skatt, dvs. skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller en— ligt beslut om debitering fattat sedan fåföringen av slutlig skatt avslutats. Höjs exempelvis en taxering på grund av beslut av domstol eller rättas ett debite— ringsfel kan tillkommande skatt utgå. Ränta räknas från den 1 april efter taxeringsåret och utgår högst under två år. Tiden före den 1 april efter taxerings— året anses konsumerad av kvarskatteavgiften och rän— tetiden har maximerats till två år med hänsyn till att taxeringsprocessen ofta drar ut på tiden, många gånger på grund av förhållanden som den skattskyldige inte har kunnat påverka. Räntetiden beräknas dock längst till utgången av den månad då skatten förfaller till betalning.
Respitränta räknas på hela den tillkommande skatten efter avdrag för skattetillägg, förseningsavgift, kvarskatteavgift, annan respitränta och anståndsränta. RSV fastställer varje år i december den räntesats som skall gälla vid följande års debitering. För år 1981 är räntesatsen 10% %. Mindre räntebelopp än 50 kr på— förs inte.
Anståndsränta (49 5 4 mom. UBL)
Den skattskyldige kan i olika fall få anstånd med be— talning av skatt, bl.a. om han har anfört besvär över sin taxering och det skulle medföra betydande skade— verkningar för honom eller annars framstå som obilligt för honom att betala skatten. I detta fall medges an—
stånd med betalningen av det skattebelopp som kan vara beroende av prövningen av hans yrkande. När taxerings— frågan är avgjord är det klart om skatten skall beta— las eller inte. Om skatten skall betalas har den skattskyldige haft kredit från den dag skatten normalt skulle ha erlagts till anståndstidens slut. För denna kredit skall han erlägga anståndsränta. Räntan beräk— nas på samma sätt som respitränta.
Ö—skatteränta (69 å UBL)
Ö—skatteränta utgår på överskjutande preliminär skatt, dvs. på den del av den preliminära skatten som över- stiger den slutliga. Vid ränteberäkningen beaktas inte skattetillägg och förseningsavgift. Räntesatsen är densamma som gäller för respitränta dvs.10% % år 1981, och beräknas för en tid av tolv månader. För skatt som erlagts genom fyllnadsinbetalning under tiden
19 januari — 30 april efter inkomståret räknas räntan dock för en tid av sex månader. Räntan får inte över— stiga 100 000 kr och belopp under 50 kr utbetalas in— te. »
Restitutionsränta (69 & UBL)
Restitutionsränta utgår vid återbetalning av skatt. Detta kan ske exempelvis efter nedsättning av taxe— ringen eller nedsättning av debiterad skatt. Restitu— tionsränta utgår också om utbetalning sker i efterhand av överskjutande skatt som innehållits för restförd skatt. Räntesatsen för restitutionsränta — 10% % för år 1981 — är densamma som gäller för respitränta och belopp under 50 kr utbetalas inte.
6.1.8. Indrivning
Betalas inte skatt i rätt tid kan den tas ut genom in— drivning. Indrivningsarbetet utförs i princip av kro— nofogdemyndigheterna och regleras i bl.a. UBL.
En närmare bestämning av begreppet indrivning finns inte vare sig i lag eller annan författning. Vanligen avses dock med indrivning alla de åtgärder som vidtas för att slutgiltigt tillgodose statsverkets betal— ningsanspråk. Dessa kan indelas i — förutom förbere— dande ekonomiska utredningar i mål där sådana behövs — åtgärder av förhandlingsmässig karaktär och i exeku— tiva åtgärder.
Till förhandling får räknas överläggningar med gäl— denären om tid och sätt för betalning, uppskovs— och avbetalningsmedgivanden, påminnelser om inte fullgjor— da betalningsåligganden samt sådan rådgivning till gäldenären som kan öka hans förmåga och vilja att be— tala skulden.
De exekutiva åtgärderna utgörs av bl.a. krav (under— rättelse) till gäldenären, utmätning, införsel, kvar— stad, skingringsförbud, ansökan om utmätningsed eller om konkurs samt konkursbevakning.
Av beskrivningen framgår att kronofogdemyndigheterna vid indrivning av skatt vanligen utför såväl exekutiva åtgärder som andra uppgifter för att tillvarata sta— tens rätt som borgenär (borgenärsfunktioner). I detta sammanhang bör dock nämnas att vid indrivning av punktskatter, utom vägtrafikskatt, och prisreglerings— avgifter får införsel enligt införsellagen (1968z621) inte ske.
Förfarandet hos kronofogdemyndigheterna påbörjas genom att beskattningsmyndigheten gör en begäran om indrivning hos en kronofogdemyndighet. För alla punk — skatter utom vägtrafikskatt begärs indrivning av obe— tald skatt av RSV (28 5 LFK, 37 5 1 mom. andra stycket stämpelskattelagen och 64 & UBL). Innan indrivning på— kallas kan RSV först kräva den skattskyldige på det obetalade, förfallna beloppet. I sådana fall kan det därför förflyta en viss tid efter förfallodagen innan indrivning begärs. När RSV begär indrivning upprättas särskilda indrivningshandlingar som överlämnas till kronofogdemyndigheten.
Indrivning av vägtrafikskatt begärs av länsstyrelse
genom att den sänder restlängd och indrivningshand— lingar till kronofogdemyndigheten. Indrivningshand— lingarna har upprättats av trafiksäkerhetsverket. I de län där det sedan en tid pågår försöksverksamhet med ett ADB—baserat redovisningssystem för exekutionsvä— sendet (REX—systemet) används i stället för restlängd och indrivningshandlingar magnetband med motsvarande uppgifter.
För obetalda prisregleringsavgifter får JN begära indrivning (24 © jordbruksprisregleringslagen och 15 5 fiskprisregleringslagen). Därvid tillämpas i stort sett samma förfarande som för punktskatterna.
När en obetald fordran på skatt eller avgift har överlämnats till en kronofogdemyndighet för indrivning påför myndigheten restavgift (28 & LFK, 24 å jord— bruksprisregleringslagen och 15 å fiskprisreglerings— lagen). För vägtrafikskatt och stämpelskatt utgår dock restavgift så fort skatt inte har betalats i rätt tid även om ärendet inte har överlämnats till en kronofog— demyndighet (30 & vägtrafikskattelagen och 37 Ö 2 mom. stämpelskattelagen). Restavgift för vägtrafikskatt på— förs direkt av postanstalt om förseningen är högst tio dagar. För stämpelskatt kan restavgift påföras anting— en av RSV eller kronofogdemyndighet.
Restavgiften är fyra öre för varje hel krona av den del av skatten som inte har betalats. Öretal som upp— kommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre hela krontal. Minsta avgift är 10 kr (58 5 1 mom. UBL och 37 Ö 2 mom. stämpelskattelagen).
Den skattskyldige kan ansöka om befrielse från rest— avgift. Sådan befrielse medges om det föreligger sär— skilda omständigheter (58 Ö 2 mom. UBL och 57 5 2 mom. stämpelskattelagen).
Förfallna obetalade skatter och avgifter handläggs hos kronofogdemyndigheterna som allmänna mål. Hand— läggningen av dessa mål skiljer sig från övriga mål bl.a. genom att kronofogdemyndigheterna har vissa bor— genärsfunktioner i de allmänna målen. Handläggningen av de allmänna målen är i sin tur uppdelad i hand—
räckningsmål, som redovisas till sökanden särskilt för varje gäldenär, och månadsräkningsmål, som redovisas till sökanden enligt en kontoplan utan anknytning till någon särskild gäldenär.
Punktskatterna (utom vägtrafikskatt) och prisregle— ringsavgifterna behandlas som handräckningsmål. Enligt den ursprungliga indelningen, som numera frångåtts i praxis, skulle till handräckningsmålen endast räknas medel som var destinerade för ett speciellt ändamål såsom exempelvis prisregleringsavgifterna.
Handräckningsmålen redovisas av kronofogdemyndighe— terna till uppdragsgivaren så snart som möjligt med influtna medel eller med uppgift att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar eller annat indrivningshin— der. Faller fordringen bort innan den slutredovisats återkallar den uppdragsgivande myndigheten indriv— ningsuppdraget.
Har indrivningsåtgärderna varit resultatlösa kan be— skattningsmyndigheten avskriva fordringen om förut— sättningarna enligt 66 5 första stycket UBL är upp— fyllda (1 5 förordningen 1965:852 om ackord och av— skrivning rörande vissa skatter). Avskrivning av pris— regleringsavgifterna regleras dock i 9 & avskrivnings— kungörelsen. Beslut om avskrivningen innebär att en fordran avförs från aktiv bevakning hos kronofogde— myndigheten. Däremot upphör inte den skattskyldiges betalningsskyldighet i och med detta. Det finns där— för i princip inte något som hindrar att beskatt— ningsmyndigheten, sedan skulden avskrivits, kvittar denna enligt reglerna i 29 å tredje stycket LFK mot belopp som den skattskyldige har rätt att återfå eller på nytt begär indrivning av fordringen hos kronofogde— myndigheten om det visar sig att gäldenären har blivit solvent.
Vägtrafikskatt, liksom inkomstskatt och mervärde— skatt, behandlas hos kronofogdemyndigheterna som må— nadsräkningsmål. För månadsräkningsmålen är länssty— relse i princip beskattningsmyndighet och uppdragsgi— vande myndighet.
Kronofogdemyndigheternas redovisning av indrivnings— resultatet för månadsräkningsmålen, som sker varje må— nad till länsstyrelse, innehåller uppgifter om hela det förfallna, obetalade beloppet, genom indrivningen influtna medel och belopp som fallit bort genom av— kortning, avskrivning och preskription (se nedan). Förfallen obetalad vägtrafikskatt, liksom inkomst— skatt och mervärdeskatt, bevakas av kronofogdemyndig— heten till dess fordringen infriats eller preskrip— tion inträtt.
Länsstyrelsen beslutar om avkortning och avskrivning av förfallen obetalad vägtrafikskatt. Avkortning, som kan jämställas med återkallelse av indrivningsuppdra— get, innebär att fordringen slutligt faller bort. Av— skrivning av vägtrafikskatt sker efter samma grunder som avskrivning av övriga punktskatter men grundas di— rekt på bestämmelserna i UBL. Sådan avskrivning medför inte heller ändring av betalningsskyldigheten. Däremot upphör aktiva indrivningsåtgärder beträffande ford— ringen. Kronofogdemyndighetens bevakning kvarstår dock i fråga om möjligheterna att få fordringen infriad t.ex. genom att ta i anspråk skatterestitutioner som tillkommer gäldenären eller genom att göra fordringen gällande i konkurs.
Punktskatterna och prisregleringsavgifterna preskri— beras enligt de allmänna reglerna i preskriptionsla- gen (1981z130). Preskriptionstiden, som är tio år, räknas från den dag fordringen uppkom och avbryts bl.a. om borgenären vidtar åtgärder mot gäldenären för att få fordringen betald. Det kan nämnas att ut— redningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen lämnat förslag till en lag om preskription av skatte— fordringar (SOU 1978:87) som f.n. behandlas inom bud— getdepartementet. Detta förslag innebär bl.a. att preskriptionstiden för punktskatter och prisregle- ringsavgifter i normala fall förkortas till fem år.
6.2. Förslag
6.2.1. Inledning
I detta avsnitt kommer förslag att läggas fram om främst inbetalningstid, ränta, restavgift och indriv— ning. Förslagen skall i princip gälla för alla punkt— skatter utom vägtrafikskatt. För denna skatt tillämpas betalningsrutiner som i stora delar avviker från den ordning som gäller för övriga punktskatter och någon omläggning härav föreslås inte. Förslagen i detta av— snitt berör inte heller överlastavgift. Däremot bör de föreslagna reglerna göras tillämpliga på prisregle— ringsavgifterna och växtförädlingsavgift. För vissa prisregleringsavgifter kan det dock finnas anledning till avvikelser. Dessa fall kommer att beröras närma— re i det följande.
6.2.2. Betalning av skatt
För punktskatterna gäller att betalningstiden som re— gel är en månad eller en månad och fem dagar från re— dovisningsperiodens utgång. I allmänhet skall betal— ning ske inom samma tid som gäller för att lämna de— klaration (de närmare deklarationstiderna'— se 4.1.4).
Vi har funnit att en enhetlig tid för betalning av punktskatter är att föredra framför den oenhetlighet som f.n. råder på detta område. Endast om särskilda skäl talar för en annan betalningstid bör avvikelse ske från huvudregeln. För flertalet punktskatter bör betalningstiden bestämmas till 35 dagar från redovis— ningsperiodens utgång. Därmed skulle betalningstiden också överensstämma med den tidigare föreslagna (se 4.2.5) deklarationstiden.
Från huvudregeln om en betalningstid på 35 dagar bör vissa undantag göras. Skäl saknas att nu föreslå om— läggning av de betalningstider som gäller för stämpel— skatt på aktier m.m. och lotterier samt lotterivinst—
skatt. De nuvarande betalningstiderna för dessa skat— ter på en och två månader bör således bibehållas. För dessa skatter har tidigare föreslagits (4.2.5) att även deklarationstiderna skall vara oförändrade. Be— talning av totalisatoravgift skall f.n. göras dagen efter tävlingsdagen (10 ? kungörelsen om uppbörd av totalisatoravgift). Detta stadgande har tillämpats så att RSV godtagit att betalningen verkställts på post— anstalt denna dag. Däremot behöver beloppet då inte vara bokfört på beskattningsmyndighetens postgirokon— to. Vi föreslår dock, vilket kommer att behandlas när— mare nedan, att bokföringstillfället blir avgörande vid beräkningen av betalningstiden. Med hänsyn här— till har betalningstiden för totalisatoravgift för— längts med två dagar. I princip är avsikten med för— slaget att oförändrad inbetalningstid skall gälla.
De förändringar som en betalningstid på 35 dagar medför har för skatterna på bensin, oljor, elektrisk kraft, spritdrycker och vin redan tagits upp i samband med förslaget till omläggning av redovisningsperioder— na under 4.2.4. I övrigt medför en betalningstid på 35 dagar för punktskatterna en förkortning av tiden med tio dagar för särskild varuskatt och avgift på dryckesförpackningar. Vidare medför förslaget en för— längning av inbetalningstiden med fem dagar för to— baksskatt, försäljningsskatt på motorfordon och rese— skatt. För spelskatt blir den sammanlagda effekten av förslaget om ändrad redovisningsperiod och betalnings— tid en större förlängning av kredittiden.
Enligt den praxis som tillämpas hos RSV för flerta— let punktskatter anses betalningen ha skett när inbe— talningen har bokförts på RSV:s postgirokonto. Denna praxis avviker från bestämmelserna i UBL och ML som innebär att betalningen anses verkställd när den gjorts på postanstalt eller när försändelse med bl.a. gireringskort kommit in till postanstalt (53 5 UBL och 44 5 ML).
Den ordning som valts i UBL och ML medför svårighe— ter att i efterhand bestämma när en försändelse med
gireringskort har kommit in till postanstalt. I prak— tiken får man om inbetalning gjorts genom girering från eget postgirokonto utgå från bokföringsdagen för inbetalningen och beräkna om försändelsen med hänsyn till den tid som normalt behövs för postbefordran från avsändningsorten kan antas ha kommit in till postan— stalt i rätt tid. För att undvika tvister vid dessa beräkningar används vid tillämpningen av UBL och ML ett system med respitdagar.
Mot den nu angivna bakgrunden har vi inte funnit skäl att ändra den ordning som tillämpas i praxis för flertalet punktskatter och som innebär att inbetalning anses ha skett först då betalningen har bokförts på RSV:s postgirokonto. Denna ordning medför relativt enkla avgöranden för beskattningsmyndigheten. Vi fö— reslår därför en regel som innebär att betalning anses ha skett den dag den har bokförts på beskattningsmyn— dighetens postgirokonto.
De nu föreslagna reglerna tar sikte på det för punktskatteuppbörden vanligaste fallet att den skatt— skyldige efter varje redovisningsperiod eller skatte— pliktig händelse själv räknar ut och betalar skatten för perioden. Sammanfattningsvis kan sägas att för— slaget innebär att betalning skall ske i så god tid att den inbetalade skatten är bokförd på beskattnings— myndighetens postgirokonto senast den femte i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. I de fall redovisningsperiod inte förekommer föreslås dock i stort sett oförändrade regler. Genom de föreslagna reglerna om inbetalning kan också RSV:s nuvarande system med vissa respitdagar vid punktskatteuppbörden slopas.
I vissa fall bestämmer beskattningsmyndigheten den tid inom vilken skatten senast skall betalas. Detta sker om den skatt som betalats understiger vad som har bestämts för perioden eller om skatt skall tas ut av någon som inte har betalat skatt. Även vid efterbe— skattning skall senaste dagen för betalning av skatten bestämmas. Vårt förslag innebär inte någon ändring i
nu berörda förhållanden.
Som regel bestämmer beskattningsmyndigheten förfal— lodagen så att skatten skall betalas inom 3 — 4 veckor från beslutet. Det kan dock i vissa fall vara svårt för den skattskyldige att betala hela den tillkommande skatten på en gång. Därför bör möjlighet finnas för beskattningsmyndigheten att medge uppdelning av be— talningenpå olika inbetalningstillfällen. Vi föreslår att en sådan regel införs efter mönster av 43 & ML. Uppdelning får endast medges om synnerliga skäl föran— leder det. Regeln skall således tillämpas restriktivt och enbart den omständigheten att den skattskyldige saknar medel för betalning av skatten kan inte anses vara synnerliga skäl. Enligt den praxis som tillämpas för mervärdeskatt har uppdelning bl.a. medgetts om det föreligger sådana omständigheter som enligt 45 å ML kan utgöra skäl för anstånd. Motsvarande bör till— lämpas för punktskatterna.
En allmän princip inom beskattningen är att inbe— talning av skatt skall ske utan kostnad för den en— enskilde. Denna princip har skrivits in i 52 & UBL och 44 & ML. För punktskatterna saknas däremot en så— dan bestämmelse men motsvarande ordning tillämpas dock i praktiken. Vi föreslår att denna princip lag— fästs även för punktskatterna.
De nu föreslagna reglerna om inbetalning av skatt är lämpade även för prisregleringsavgifterna. Tidigare (4.2.5) har det tidsmässiga sambandet mellan deklara- tionen och inbetalningen av prisregleringsavgifterna behandlats. Därvid har påpekats att detta samband inte alltid kan upprätthållas för prisregleringsavgifterna. De undantag som måste göras från denna regel får be— slutasav JN. I övrigt behövs inga särskilda undantags— regler för prisregleringsavgifterna. Detta innebär bl.a. att även för prisregleringsavgifterna bör skri— vas in i lagen att inbetalning av avgift görs utan kostnad för den enskilde. Denna ordning tillämpas re— dan i praktiken.
För växtförädlingsavgift förekommer inte något de—
klarationsförfarande. Regeln om betalning inom samma tid som gäller för att lämna deklaration är därför inte tillämplig på denna avgift. I stället bör före— skriften i växtförädlingsavgiftslagen kvarstå att den som utför statsplombering bestämmer inom vilken tid avgiften skall betalas. I övrigt bör de föreslagna be— stämmelserna om inbetalning av skatt gälla även på växtförädlingsavgift.
6.2.3. Anstånd
RSV kan medge anstånd med betalning av punktskatter om det finns synnerliga skäl till det. Tillämpningen av denna bestämmelse har varit restriktiv.
Vi anser att de olika fall i vilka anstånd kan med— ges bör beskrivas utförligare i lagtexten. Vid utform— ningen av bestämmelserna har ledning hämtats från ML, som till stor del ansluter sig till motsvarande be— stämmelser i UBL.
Vi föreslår en regel enligt vilken anstånd får ges om den skattskyldiges betalningsförmåga är nedsatt på grund av oförvållad omständighet.
Anståndet kan avse antingen hela det skattebelopp som belöper på en redovisningsperiod eller skatteplik— tig händelse eller en del av det beloppet. Ansökan om anstånd måste göras innan skatten förfaller till be— talning. I dessa avseenden innebär förslaget i prin— cip inte någon ändring. Anståndsbeslutet skall kunna omprövas om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades. Någon uttrycklig bestämmelse om detta finns inte en— ligt gällande ordning.
Vid avregistrering av en skattskyldig skall som re— gel den skattskyldige betala skatt för hela sitt la— ger av skattepliktiga varor. Detta kan leda till be— tydande påfrestningar av den skattskyldiges likvidi— tet, eftersom han i sådant fall inte har fått in skatt för varorna. För att underlätta för de skattskyldiga att i dessa fall betala skatten bör anstånd kunna ges
om särskilda skäl föreligger. Denna ordning till— lämpas f.n. också i praxis. Den tidigare föreslag— na anståndsregeln tar emellertid sikte enbart på fall då den skattskyldiges betalningsförmåga bli— vit nedsatt och är därför inte tillämplig vid alla fall av avregistrering. En särskild anståndsbestäm— melse, som tagits in i lagförslaget, behövs därför för dessa situationer.
I likhet med vad som gäller enligt UBL bör enligt vår mening skattskyldig, som anfört besvär över be— skattningsmyndighetens eller kammarrättens beslut, på vissa villkor få anstånd med betalning av den skatt som är föremål för besvärsprövning. Anstånd bör i des— sa fall ges om allmänna ombudet helt eller delvis tillstyrker besvären eller ansökan om anstånd. Detsam— ma bör gälla om det — utan att yttrande har inhämtats från allmänna ombudet — med skäl kan antas att besvä— ren kommer att bifallas helt eller delvis. Anståndet får avse det belopp som omfattas av allmänna ombudets tillstyrkan eller, om dennes yttrande inte har inhäm— tats, det belopp med vilket beskattningen med skäl kan antas komma att nedsättas.
Om den skattskyldige har anfört besvär över skatt för en viss redovisningsperiod och det skulle medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obilligt för honom att genast betala skatten bör an— stånd också få ges. I detta fall bör dock krävas att den skattskyldige ställer säkerhet eller att det an— nars kan antas att det belopp som avses med anståndet kommer att betalas i rätt tid.
Anstånd bör även få ges om skatten har blivit orik— tig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller om allmänna ombudet har anfört besvär med yrkande om ändring till den skatt— skyldiges förmån.
Som tidigare nämnts har RSV i vissa fall då till— räckliga skäl för anstånd inte funnits, kommit överens med den skattskyldige att skatten inte skall överläm— nas för indrivning om den betalas senast viss dag. Så—
dana överenskommelser är inte förenliga med de nu fö— reslagna reglerna om anstånd. I fortsättningen bör kravet på att skatten skall betalas på förfallodagen alltid upprätthållas, om anstånd inte kan medges en- ligt de föreslagna reglerna. Betalas inte skatten i rätt tid bör ärendet i vanlig ordning överlämnas för indrivning. Denna fråga kommer att tas upp närmare i 6.2.6.
De föreslagna anståndsbestämmelserna bör tillämpas även på prisregleringsavgifterna. Numera får JN medge skäligt betalningsanstånd under längst ett år (5 & avskrivningskungörelsen) och de nya reglerna innebär därför en viss skärpning av förutsättningarna för att meddela anstånd med betalning av dessa avgifter En sadan skärpning torde emellertid vara befogad med hänsyn till att förhållandena vid uppbörden av dessa avgifter i många avseenden är jämförbara med vad som gäller för punktskatterna. Avvikande bestämmelser för avgifterna på detta område torde därför inte behövas. Tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna bör ock— så vara så enhetlig som möjligt. Ledning kan därvid hämtas ur den praxis som har utbildats för motsvarande bestämmelser i ML och UBL. Anståndsbestämmelserna bör gälla även på växtförädlingsavgift. 6.2.4 Återbetalning av skatt
Om den skattskyldige betalat in för mycket skatt, återbetalas det överskjutande beloppet. Detta gäller också om avdragsposterna för en redovisningsperiod överstiger skatten för samma period. För dessa åter— betalningsfall gäller reglerna i 20 å LFK för alla punktskatter utom vägtrafikskatt och lotterivinst— skatt. För sistnämnda skatter finns särskilda återbe— talningsregler i skatteförfattningarna.
Enligt vad vi funnit föreligger inte något behov av ändringar i reglerna om återbetalning av skatt. Vi föreslår därför i allt väsentligt oförändrade regler i detta hänseende.
När det gäller avräkning av obetalda skatter före återbetalning kan dock vissa ändringar övervägas. F.n. får, vid återbetalning av skatt, avräkning endast ske av den skattskyldiges förfallna obetalda skatter och avgifter av samma eller liknande slag som de som är i fråga för återbetalning. Bärande skäl kan emel— lertid inte anföras mot att tillåta avräkning även av den skattskyldiges obetalda skatter och avgifter av annat slag innan återbetalning av punktskatt verk— ställs. Ett sådant avräkningsförfarande skulle medföra effektivitetsvinster. Emellertid pågår inom regerings— kansliet f.n. en utredning om möjligheten att införa ett allmänt avräkningsförfarande vid återbetalning av skatt och allmänna avgifter. Enligt uttalande i prop. 1980/81:29 s. 99 förväntas denna utredning vara slut— förd inom kort varför vi nu inte föreslår någon änd— ring i berört hänseende.
Äterbetalning av prisregleringsavgift regleras i prisregleringsförfattningarna. Vi föreslår att de allmänna reglerna om återbetalning i LPP skall gälla för dessa avgifter. Bestämmelserna för återbetalning av avgift för särskilda fall bör kvarstå oförändrade i prisregleringsförfattningarna. Även för växtföräd— lingsavgift bör reglerna i LPP om återbetalning gälla.
6.2.5. Ränta och restavgift
Allmänt
Den nuvarande regleringen i fråga om ränta och restav— gift vid för sen betalning av skatter och avgifter kännetecknas av en betydande oenhetlighet. Det gäller såväl inom det område som omfattas av vår översyn som för hela skatte— och avgiftsområdet.
UBL och TuL innehåller de senast tillkomna bestäm— melserna om ränta och restavgift. Utgångspunkterna för den lösning som valts i de lagarna har varit att ränta skall utgå huvudsakligen i syfte att kompensera stats— verket eller den enskilde för ränteförluster i samband
med uppbörden av skatter och avgifter, medan reglerna om restavgift skall vara ett påtryckningsmedel för att förmå de skattskyldiga att betala i rätt tid.
Vid uppbörden av mervärdeskatt förekommer endast restavgift som tas ut om betalningen görs senare än vid den tidpunkt då deklarationen skall lämnas. För förseningar som begränsas till ett mindre antal dagar utgår dock en reducerad restavgift.
Tillkomsten av LFK innebar att man övergav ett tidi— gare system med särskild avgiftsberäkning vid för sen skattebetalning. I stället infördes en ordning med en— bart ränteberäkning. Sedan år 1975 gäller att ränta beräknas till dess skattefordran överlämnas till in— drivning, då restavgift tas ut. Om skatten inte beta— las i rätt tid utgår ränta efter 7 % per år. Ränte— satsen har varit oförändrad sedan LFK tillkom. Detsam— ma gäller räntesatsen i fråga om belopp som återbeta— las — 5 % per år.
De nu redovisade förhållandena medför olägenheter i olika avseenden. Genom att sanktionerna vid försenad betalning varierar kan de som har att betala flera olika skatter och avgifter föranledas att i första hand erlägga skatt eller avgift som medför den krafti- gaste sanktionen på bekostnad av de övriga. Oenhetlig- heten komplicerar också kronofogdemyndigheternas arbe— te. Dessutom medför den närmare utformningen av de gällande räntebestämmelserna i vissa fall mindre lämp— liga effekter.
Det var bl.a. mot den bakgrunden som utredningen (Fi 1970:69) om företagens uppgiftsplikt i sitt be— tänkande Ränta och restavgift på skatt m.m. (SOU 1973:33) föreslog ett i stort sett enhetligt system för samtliga skatter och avgifter. Utredningsförslaget föranledde lagstiftning år 1974 i fråga om räntor en— ligt UBL (prop. 1974:159, SkU 57). Beträffande utred— ningens förslag om mervärdeskatt och punktskatter an— såg departementschefen att de i första hand borde övervägas av mervärdeskatteutredningen och punktskat— teutredningen. Förslaget, som innebar en uppdelning
av restavgiften på en grundavgift och en tilläggsav— gift, förutsatte enligt utredningen en övergång till ADB—system inom exekutionsväsendet. Eftersom det s.k. REX—systemet fortfarande endast tillämpas försöksvis av vissa kronofogdemyndigheter har den förutsättningen inte uppfyllts. När det gäller tullar infördes år 1974 bestämmelser om ränta och restavgift med i stort sett den utformning som utredningen om företagens uppgifts— plikt hade föreslagit (prop. 1974:180, SkU 63). Mer— värdeskatteutredningen har hittills inte kommit in på dessa frågor i sitt arbete.
Enligt vår mening får kravet på enhetlig reglering av det nu diskuterade området tillmätas relativt stor betydelse. Det var också en genomgående inställning hos de instanser som yttrade sig över det nyss nämnda utredningsförslaget. I några yttranden ifrågasattes dock om inte den föreslagna ordningen med grundavgift och tilläggsavgift skulle komma att medföra en alltför betungande administration för den indirekta beskatt— ningen. Det gjordes bl.a. gällande att förutsättningar—
na var andra än vid uppbörden av direkt skatt genom att punktskatter skall deklareras och betalas samtidigt.
Vi anser att övervägande skäl talar för att bestäm— melser om ränta och restavgift efter de riktlinjer som angavs av utredningen om företagens uppgiftsplikt tas in i den nya lagen. Jämfört med det författningsför- slag som utredningen lämnade har vi emellertid funnit att vissa justeringar är påkallade. Det beror bl.a. på att punktskatterna och prisregleringsavgifterna skall betalas utan att särskilt beslut om skatten dessförinnan föreligger.
Innebörden av vårt förslag framgår tydligast om vi anger de grunder för uttag av restavgift, som vi vill föreslå, innan räntebestämmelserna beskrivs.
1
Restavgift
Restavgift får anses vara ett bättre påtryckningsmedel än den nuvarande räntan för att åstadkomma skattebe—
talning i rätt tid. Vid utformningen av bestämmelserna om restavgift kan man lämpligen utgå från två huvud— fall.
Det ena huvudfallet är att skatt, som har deklare— rats, betalas efter förfallodagen eller att skatten fastställs genom skönsbeskattning i avsaknad av dekla— ration. Det andra huvudfallet är att skatten för en viss redovisningsperiod eller motsvarande efter kon— troll beslutas till ett högre belopp än vad som beta— lats vid den ordinarie redovisningen för perioden el— ler den skattepliktiga händelsen. Sådan skatt kan na— turligtvis i vissa fall också beslutas efter skälig grund.
I det första fallet, som avser händelser och åtgär— der i nära anslutning till den ordinarie skatteredo— visningen, bör restavgift alltid påföras. När det där— emot gäller det andra fallet, som innebär att beslut fattas om viss inbetalningsdag för den tillkommande skatten, bör restavgift påföras endast om betalningen inte görs inom den betalningstid som bestämts i beslu— tet.
Förslaget innebär att vid skönsbeskattning skall restavgift påföras endast om beslutet fattas inom en månad efter deklarationstidens utgång.
Med den principiella inställning till räntans och restavgiftens funktioner som vi tidigare redovisat bör både ränta och restavgift normalt inte utgå samtidigt. Det innebär att någon räntepåföring intetskall före— komma i det första av de nyss nämnda huvudfallen. Räntan skall förbehållas det andra fallet, då den av— ser att kompensera statsverket för ränteförluster till följd av att skatt som är hänförlig till viss period betalas först vid ett senare tillfälle. Om inte sådan skatt betalas inom den utsatta betalningsfristen skall restavgift tas ut. Därmed kan både ränta och restav— gift komma att utgå. Det innebär dock inte något av— steg från den principiella uppläggningen. En betal— ningsförsummelse i dessa fall bör naturligtvis föran—
leda samma sanktion som i andra fall av för sen skat— tebetalning.
Restavgiften skall liksom i UBL och ML bestämmas till 4 % av det obetalda skattebeloppet. Förslag om höjning av restavgiften till 8 % har lämnats i betän- kandet Restavgift på skatt m.m. (Ds B 1981z12).
Det bör finnas möjlighet att besluta om befrielse från restavgift i vissa fall. Det kan t.ex. bli ak— tuellt om skatten inbetalats i rätt tid men på ett felaktigt sätt eller om förseningen beror på sjukdom eller olyckshändelse. För att tillgodose kravet på en i möjligaste mån enhetlig tillämpning i befrielse— fallen bör samma regler och föreskrifter gälla över hela skatte— och avgiftsområdet. Vi föreslår därför en hänvisning till UBL i det avseendet. RSV:s före— skrifter om befrielse från restavgift torde kunna tillämpas även för prisregleringsavgifterna och växt—
förädlingsavgiften. Ränta
Ränta skall som nämnts utgå för det fall skatten ef— ter kontroll bestäms till högre belopp än som beta— lats vid den ordinarie redovisningen. Ränteberäkning— en skall då enligt vårt förslag utgå från den dag då skatten skulle ha betalats, dvs. i allmänhet den fem— te dagen i andra månaden efter utgången av redovis— ningsperioden. Räntan skall beräknas t.o.m. den dag som i beslutet angetts som sista betalningsdag.
Enligt såväl UBL som TuL tas ränta inte ut om ränte— beloppet understiger 50 kr. En motsvarande bestämmelse bör gälla för punktskatterna och prisregleringsavgif— terna.
UBL innehåller en regel om att ränta får beräknas för högst två år. Begränsningen är föranledd av att det slutliga beslutet om tillkommande skatt kan förse— nas genom den utdragna handläggningen i skattedomsto— larna. Någon sådan gräns är enligt vår mening inte på— kallad på punktskatteområdet.
Ränta skall också utgå vid återbetalning av för mycket betald skatt. Även i detta fall bör räntan be-
räknas på motsvarande sätt efter antalet dagar.
Ränta skall enligt vår mening också betalas när skattebelopp, för vilket anstånd med betalningen har medgetts, slutligt fastställts. Detta gäller dock en— dast i de fall då anståndet medgetts i samband med överklagande av skattebeslut och skattebetalningen be— dömts kunna medföra skadeverkningar för den skattskyl— dige eller eljest framstå som obillig.
Räntan beräknas enligt vårt förslag efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ö—skat— teränta enligt UBL. Ö—skatteräntan bestäms varje år av RSV med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta som gäller vid inlåning i bank. Med den upp— läggning av ränteberäkningen som nuföreslagits saknas skäl att ha kvar den nuvarande särskilda möjligheten att medge räntebefrielse.
6.2.6. Indrivning
Handläggningen av indrivningsärenden om punktskatter och prisregleringsavgifter är uppdelad på beskatt— ningsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Innan ett ärende överlämnas till en kronofogdemyndighet gör som regel beskattningsmyndigheten en viss prövning av om gäldenären kan förmås att betala sin skuld utan att exekutiva åtgärder vidtas. Anser man att detta är möj— ligt överlämnas inte ärendet till kronofogdemyndighe— ten utan det får i stället ligga kvar hos beskatt— ningsmyndigheten, som då utför vissa delar av indriv— ningsarbetet. Först om det behövs exekutiva åtgärder för att få fordringen infriad övertas ärendet av exe— kutiv myndighet. Redovisning av överlämnade indriv— ningsärenden till beskattningsmyndigheten sker så snart som möjligt med influtna medel eller med upp— gift om att gäldenären saknar utmätningsbara tillgång— ar eller annat indrivningshinder.
Detta indrivningsförfarande skiljer sig från den ordning som gäller för indrivning av direkt skatt och mervärdeskatt, bl.a. genom att kronofogdemyndigheten
för dessa skatter handhar hela indrivningsarbetet så snart skatt som förfallit till betalning inte beta— lats. Någon redovisning till beskattningsmyndigheten av varje särskilt indrivningsärende förekommer inte i dessa fall. Denna ordning tillämpas också för indriv— ning av vägtrafikskatt.
Erfarenheterna från det indrivningssystem som till— lämpas för punktskatterna hos RSV och för prisregle— ringsavgifterna hos JN är blandade. En viss fördel anses finnas med systemet i och med att gäldenärens betalningsvilja i allmänhet är större så länge ärendet inte har överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning. Vidare får beskattningsmyndigheten genom kronofogdemyndighetens återrapportering av varje sär— skilt indrivningsärende uppgifter som kan ha betydelse främst vid planeringen av kontrollverksamheten.
Det är emellertid ofta svårt för beskattningsmyndig— heterna att få sådan överblick över gäldenärens eko— nomiska situation som krävs för att deras indrivnings— åtgärder skall bli effektiva. Dessutom bör beaktas hur ordningen påverkar indrivning av andra skatter och av— gifter. Det nuvarande systemet med skilda handlägg— ningsrutiner hos kronofogdemyndigheterna vid indriv— ning av olika skatter och avgifter har försvårat deras verksamhet. Nu anförda skäl talar för att de indriv— ningsåtgärder som för punktskatter och prisreglerings— avgifter handhas av beskattningsmyndigheterna flyttas till kronofogdemyndigheterna.
Chefen för budgetdepartementet har tillsatt en kom— mitté (Dir 1980:89) som bl.a. skall se över bestäm— melserna om indrivning av skatt och avgifter till det allmänna i syfte att så långt som möjligt skapa ett enhetligt system. Utredningsuppdraget är emellertid relativt omfattande. Ett förslag i nu berörda frågor är därför knappast att vänta inom den närmaste tiden.
Enligt uppgifter som inhämtats från RSV:s avdelning för administration av exekutionsväsendet finns redan inom ramen för befintliga handläggningsrutiner möjlig- heter för kronofogdemyndigheterna att ta över det ar-
bete som beskattningsmyndigheterna f.n. utför i fråga om indrivning av punktskatter och prisregleringsav— gifter. På detta sätt skulle de väsentligaste olägen— heterna med det nuvarande systemet kunna undanröjas. Vi föreslår därför att en sådan omläggning av hand— läggningsrutinerna görs hos RSV, JN och kronofogdemyn— digheterna i avvaktan på resultatet av nyssnämnda ut— redning.
Vårt förslag att lägga indrivningsarbetet helt på kronofogdemyndigheterna medför att indrivning av punktskatterna och prisregleringsavgifterna kan ske i samma ordning som gäller för direkt skatt och mervär— deskatt. För att underlätta handläggningen bör också samma regelsystem tillämpas för de olika skatterna. För direkta skatter och mervärdeskatt gäller i detta hänseende UBL:s bestämmelser. Dessa regler bör också tillämpas på punktskatterna och prisregleringsavgif— terna, vilket medför att indrivningsbestämmelserna blir överskådligare och enhetligare.
I sak innebär således vårt förslag att UBL:s regler om avkortning och avskrivning samt efterkrav och preskription också skall tillämpas på punktskatter och prisregleringsavgifter. Detta innebär i sin tur att preskriptionstiden förkortas från nuvarande tio år till fem år, vilket i princip överensstämmer med för— slaget till ny preskriptionslag för skatt (SOU 1978:87). Vidare medför vårt förslag att kammarkolle— giets befattning med prisregleringsavgifterna upphör. Enligt gällande ordning kan införsel inte äga rum vid indrivning av punktskatter och prisregleringsav— gifter. Detta är däremot möjligt vid indrivning av di— rekt skatt och mervärdeskatt. Bärande skäl-för att be— hålla denna avvikelse för punktskatterna och pris— regleringsavgifterna kan inte åberopas. Vi föreslår därför att införsel får ske även för punktskatter och prisregleringsavgifter.
De föreslagna reglerna om indrivning bör även gälla för växtförädlingsavgift.
Tidigare har framhållits att en fördel med det nu— varande systemet är att beskattningsmyndigheterna har full insyn i hur de skatt— och avgiftsskyldiga sköter sina betalningar, vilket främst är till nytta vid pla— neringen av kontrollverksamheten. Visserligen skulle det efter omläggningen inte vara möjligt för kronofog— demyndigheten att fortlöpande rapportera resultatet av varje indrivningsärende till beskattningsmyndigheten men denna myndighet kan självfallet även fortsätt— ningsvis lämna besked om resultatet av ett enskilt in— drivningsärende. Dessutom torde det för planeringen av kontrollverksamheten som regel vara tillräckligt att konstatera i vilka fall skatt eller avgift inte har betalats i rätt tid och om det är fråga om en— staka betalningsförsummelser eller upprepade förseel— ser. Dessa uppgifter skall även efter en omläggning finnas hos beskattningsmyndigheterna. Den föreslagna omläggningen medför därför inte någon reell försämring av beskattningsmyndigheternas kontrollmöjligheter.
För prisregleringsavgifterna fordras även fortsätt— ningsvis viss återrapportering av indrivningsresulta— tet från kronofogdemyndigheterna. Eftersom de olika avgifterna tillförs skilda ändamål och avgiftssatserna är avpassade efter detta, bör kronofogdemyndigheternas redovisning till JN innehålla uppgift om hur mycket av varje avgiftsslag som influtit.
7. SKATTEKONTROLL
7.1. Inledning
Kontroll av punktskatter handhas av RSV, dels vid av— delningen för indirekt skatt, dels vid kontrollavdel- ningen. Den kontroll av deklarationerna som görs vid avdelningen för indirekt skatt innebär i princip en— dast en summarisk granskning. Den fortsatta kontrollen i detta hänseende utövas av fyra distriktskontor som är knutna till kontrollavdelningen och sker huvudsak— ligen vid besök hos de skattskyldiga. Då vidtas en me— ra ingående kontroll av deklarationerna som i allmän— het görs genom en avstämning av deklarationsuppgifter— na mot deklarationsunderlaget. Även andra kontrollåt— gärder vidtas vid besöken. Som exempel kan nämnas att prov kan tas av en vara.
Arten och omfattningen av distriktskontorens kon— trollåtgärder varierar från fall till fall. Som regel är de företagna utredningarna mera specialinriktade än den kontroll som sker vid taxeringsrevision enligt TL eller skatterevision enligt ML. Däremot kontrolle— rar distriktskontorens revisorer huvuddelen av de skattskyldiga oftare. För de skatter som endast har ett fåtal skattskyldiga kan kontroll ske så ofta som i genomsnitt vart annat år.
JN:s kontrollverksamhet beträffande prisreglerings— avgifterna handhas för varje avgift av den enhet inom nämnden som också svarar för pris— och marknadsregle— ringen inom det avgiftsbelagda varuområdet. Kontrollen av avgiftsuppbörden sker integrerat med fullgörandet av andra kontrollfunktioner som lagts på JN. Kontroll— förfarandet i fråga om avgiftsuppbörden är i stort sett detsamma som tillämpas för punktskatterna.
7.2 Gällande bestämmelser
De allmänna bestämmelserna om skattekontroll är intag— na i 6 — 12 55 LFK. Dessa bestämmelser skiljer sig från motsvarande i TL och ML bl.a. på det sättet att i LFK inte görs åtskillnad mellan den allmänna kontrol— len av deklarationsuppgifterna och den mera ingripande kontrollen av deklarationsunderlaget. I skatteförfatt— ningarna ges speciella kontrollregler för några skat— ter.
Enligt 6 & LFK skall deklarationerna granskas så snart det är möjligt. För kontroll av att uppgifterna i deklarationerna är riktiga får beskattningsmyndighe— ten begära att den skattskyldige lämnar kompletterande uppgifter till deklarationen (7 & LFK). Myndigheten kan också begära att få prov eller beskrivning av en vara som är skattepliktig. Även prov eller beskrivning av annan vara som används i den skattskyldiges verk— samhet kan begäras av myndigheten (8 & LFK).
Beskattningsmyndigheten får granska inte bara dekla— rationerna utan också deras underlag. Sålunda får myn— digheten granska den skattskyldiges bokföring, af— färskorrespondens och övriga handlingar som hör till verksamheten. Även sådana handlingar om vars innehåll den skattskyldige har tystnadsplikt får granskas. I fråga om dessa handlingar kan den skattskyldige ansöka hos länsrätten att de skall undantas från revisionen (9 5 LFK).
Beskattningsmyndigheten får också företa syn i de lokaler som används i den skattepliktiga verksamheten och granska den skattskyldiges varulager (9 5 LFK).
De nu nämnda åtgärderna enligt 7 — 9 55 LFK, som får vidtas mot den skattskyldige, får även riktas mot den som skäligen kan antas vara skattskyldig (10 5 LFK). Beskattningsmyndighetens kontrollåtgärder får också riktas mot den som, utan att vara skattskyldig, yrkesmässigt tillverkar, bearbetar, försäljer eller distribuerar skattepliktig vara. Detsamma gäller i fråga om den som driver handel med vara som används
vid framställning eller distribution av skattepliktig vara (11 å LFK). Bestämmelserna i 11 å LFK om kontroll hos annan än skattskyldig medger dock inte att myndig— heten granskar varulager eller begär tillträde till de lokaler som verksamheten bedrivs i.
Kontrollreglerna i LFK gäller i sin helhet för alla punktskatter utom stämpelskatt på aktier m.m. och lot— terier samt Vägtrafikskatt, på vilka de endast är del— vis tillämpliga. Kontrollbestämmelserna i LFK är dock inte alls tillämpliga på lotterivinstskatt. Enligt 6 5 kungörelsen om lotterivinster skall den som ut— setts som kontrollant för lotteri även utöva viss kon— troll över skatten.
För stämpelskatt tillämpas endast 6, 9 och 11 55 LFK (33 å stämpelskattelagen). Bestämmelser, motsvarande 7 © LFK om den skattskyldiges plikt att lämna uppgif— ter till beskattningsmyndigheten, har tagits in i 33 å andra stycket stämpelskattelagen. Enligt denna bestämmelse skall den skattskyldige också lämna bevis och intyg efter begäran av beskattningsmyndigheten. Uppgiftsskyldighet och skyldighet att förete bevis och intyg föreligger enligt 33 Ö tredje stycket stämpel— skattelagen även för den som skäligen kan antas vara skattskyldig. Denna bestämmelse motsvaras närmast av 10 å LFK. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 8 5 LFK om varuprov finns av naturliga skäl inte i stäm— pelskattelagen.
För vägtrafikskatt gäller att endast kontrollåtgär— der enligt 9 5 LFK får företas (30 å vägtrafikskatte— lagen). Detta innebär att kontrollen endast kan riktas mot den som är skattskyldig och avse granskning av bokföring, affärskorrespondens och övriga handlingar som hör till den skattepliktiga verksamheten. Även syn i verksamhetslokalerna får företas. Däremot gäller in— te reglerna om beskattningsmyndighetens möjlighet att begära kompletterande uppgifter m.m. till deklaratio— nen (7 och 8 55 LFK). För överlastavgift gäller också 9 Ö LFK.
För reklamskatt, reseskatt och spelskatt komplette—
ras kontrollbestämmelserna i LFK av särskilda bestäm— melser i skatteförfattningarna, som utvidgar beskatt- ningsmyndighetens möjligheter att vidta kontroller hOs annan än den som är skattskyldig. Enligt 30 & reklam— skattelagen gäller sålunda LFK:s bestämmelser om kon— troll hos annan än skattskyldig även för näringsidkare för vars räkning en annons eller annan reklam offent— liggörs eller en reklamtrycksak framställs. På motsva— rande sätt gäller enligt 13 å reseskattelagen att nämnda bestämmelser i LFK även omfattar researrangör och annan som anordnar skattepliktiga resor. Enligt
21 & spelskattelagen omfattar 9 och 11 55 LFK även den som har speltillstånd utan att vara skattskyldig.
Enligt 17 5 andra stycket vägtrafikskattelagen får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om bl.a. kontroll av kilometer— räknarapparatur. Sådana kontrollföreskrifter har ta— gits in i vägtrafikskattekungörelsen (45 — 51 55).
Bestämmelserna i 6 — 11 55 LFK gäller för prisregl — ringsavgifterna om inte regeringen eller JN beslutar annat (11 & jordbruksprisregleringslagen och 9 5 fisk— prisregleringslagen). Kontrollbestämmelserna gäller på grund av JN:s beslut inte för utförsel— och införsel— avgifterna. För växtförädlingsavgift gäller LFK:s kon— trollregler i sin helhet.
Följer inte den som är skyldig att medverka vid skattekontroll ett föreläggande från beskattningsmyn— digheten kan myndigheten använda yipg (12 & LFK och 34 & stämpelskattelagen). Vite kan dock inte användas vid kontroll av lotterivinstskatt och i de fall kon— troll sker med stöd av 21 5 spelskattelagen mot annan
än skattskyldig.
ZJjL_Bestämmelsernas tillämpning
7. .1 Kontrollst relsen
LFK:s kontrollbestämmelser har i stort sett inte änd— rats sedan lagens tillkomst. Då de bestämmelserna in— fördes administrerades punktskatterna centralt av KS. Till KS hörde lokalt placerade kontrolltjänstemän, som var fördelade inom landet på fyra distrikt. I varje distrikt fanns ett distriktskontor. Kontoren var pla— cerade i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall och utgjorde i princip stationeringsort för kontroll— tjänstemännen inom distriktet.
I det följande lämnas en kortfattad beskrivning av KS kontrollverksamhet.
När deklarationerna kom in till KS gjordes centralt hos KS en förberedande granskning. Denna avsåg dekla— rationerna och de övriga handlingar, såsom fakturasam— mandrag e.d., som i vissa fall skulle lämnas som bila— ga till deklarationen. Granskningen var i allmänhet endast formell och siffermässig. Den fortsatta kon— trollen skedde senare vid besök hos de skattskyldiga av distriktskontorens kontrolltjänstemän. Sådana be— sök gjordes som regel minst en gång om året hos varje skattskyldig. Detta gällde dock inte den numera upp— hävda skatten på brännolja. På grund av det stora an— talet skattskyldiga till denna skatt kunde besök i genomsnitt endast ske vart tredje eller fjärde år hos varje skattskyldig.
Avsikten med besöken var i första hand att göra en avstämning av deklarationerna mot det underlag till denna som fanns hos de skattskyldiga. Underlaget, som i allmänhet endast avsåg punktskatteredovisningen, skulle upprättas i enlighet med de närmare anvisning— ar som KS lämnat för de olika skatterna. Det kunde exempelvis bestå av fakturasammandrag, försäljnings— journaler och avdragssammandrag.
Underlaget kunde i sin tur kontrolleras genom stick— provsvisa avstämningar mot fakturor, exportbevis, m.m.
Utförliga regler gällde därför ofta för den skatt— skyldiges fakturering och om hur fakturorna skulle be— varas. Vidare fanns i allmänhet regler om den skatt— skyldiges lagerredovisning.
Utmärkande för KS kontrollverksamhet var den kon— troll av lager av råvaror och färdiga produkter som gjordes vid besöken. Sådana kontroller användes som underlag för s.k. utbytesberäkningar då man jämförde uppgifterna i deklarationen om skattepliktig kvanti- tet med bl.a. förbrukningen av råvaror i den skatte— pliktiga tillverkningen. Man inhämtade också kon— trolluppgifter från den skattskyldiges leverantörer och kunder för att få underlag till utbytesberäkning— arna.
Kontroll av den skattskyldiges lager gjordes också för att bedöma om en vara var skattepliktig och för
att bestämma skattesatsen. Aven undersökning av varu— prov gjordes för att avgöra dessa frågor.
7.2.2. Riksskatteverket
Kontrollorganisation för punktskatterna m.m.
Arbetet med kontrollen av punktskatterna överfördes i samband med RSV:s tillkomst till två olika avdelningar inom verket, dels avdelningen för indirekt skatt, dels kontrollavdelningen, som även handhar kontroll av in- komstskatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgift. Di— striktskontoren knöts till kontrollavdelningen, vars chef sålunda leder och samordnar deras verksamhet. Om— organisationen innebar bl.a. att distriktskontorens verksamhet kom att omfatta samtliga nyssnämnda skat— ter. Sedan den nu gällande vägtrafikbeskattningen in— fördes, för vilken länsstyrelserna är beskattnings— myndigheter och RSV central förvaltningsmyndighet, har kontrollavdelningen gemensamt med beskattningsmyndig— heterna också svarat för kontrollen av denna skatt. Som regel är personalen vid distriktskontoren ut— bildad att utföra kontroll av en eller flera punkt—
skatter samt av inkomstskatt, mervärdeskatt, källskatt och arbetsgivaravgift. Viss personal utför dock kon— troll av antingen punktskatter eller övriga skatter. Distriktskontorens resurser — f.n. 110 tjänster för revisorer — har sedan tillkomsten av RSV fördelats med i stort sett 60 % på punktskatter och 40 % på öv— riga skatter.
Från RSV har inhämtats vissa uppgifter om utfallet av distriktskontorens verksamhet beträffande punkt— skatterna. Dessa uppgifter avser åren 1978 — 1980 och i tab. 2 redovisas det genomsnittliga årliga resultatet för dessa år.
De resurser som distriktskontoren har för kontroll av punktskatter fördelas intejämnt på de olika skat— terna. Kilometerskatten kräver de största kontrollin— satserna och drygt 40 % av de resurser som går åt till kontroll av punktskatter används för denna skatt. Av resurserna för punktskatterna används 15 — 20 % varde— ra för kontroll av energiskatt och reklamskatt. Större delen av distriktskontorens verksamhet med punktskat— terna avser således de tre nyss nämnda skatterna.
För de sex första skatterna i tabellen, vilka endast har ett fåtal skattskyldiga, förekommer en relativt hög kontrollfrekvens med ett besök hos varje skatt— skyldig i genomsnitt nästan vartannat år. Kontroll— frekvensen för energiskatt, som har ett relativt stort antal skattskyldiga är också förhållandevis hög. Detta gäller även kontrollfrekvensen för bensinskatt om man bortser från det stora antal skattskyldiga, såsom flygklubbar m.m., vilkas verksamhet är av sådan art att de inte redovisar skatt.
För reklamskatt och spelskatt är besöksfrekvensen lägre; varje skattskyldig kan i genomsnitt besökas en gång under en period av 5 — 7 år. I övrigt är besöks— frekvensen låg. Detta gäller vägtrafikskatt och stäm— pelskatt på aktier m.m. och lotterier.
Att de olika skatterna kontrolleras av distriktskon- toren med varierande frekvens förklaras delvis av de omständigheter som beaktas vid planeringen av kon—
Tabell 2 Genomsnittligt årligt resultat av distriktskontorens kontrollverksamhet 1978 — 1980
________________________-————————————-_—
Skatt Antal skatt— Uppbörd i Genomsnittlig kontrollverksamhet 1978 - 1980 skyldiga år milj. kr Antal kon— Antal använ— Föreslagna avvikelser 1980 (upp— för budget- trollerade da arbetsda— Antal be- Belopp 1 gifter från året skattskyl— gar för kon- rörda tusen kr tab. 1) 1980/81 diga per trollen per Skatt- per år (uppgifter år år skyldiga från tab. 1) per år
_____________________________________________________________________________________________________________
Särskild varuskatt (inkl. utjämningsskatt)
Tobaksskatt
Dryckesskatt (inkl. utjämningsskatt)
Försäljningsskatt på motorfordon
Reseskatt Avgift på dryckesförpackningar Energiskatt (inkl. beredskaps- avgift)
Bensinskatt Reklamskatt Spels att
Vägtrafikskatt, fordonsskatt kilometerskatt
Övriga punktskatter
Summa
635 17
55 44 49 2 270 1 OOO 2 458 1 301
3 723 150 234 893 21 169 3 987 050
27
554 017 419 514 124 54 324 778 206
71
215 392 929 597
205 13
25 32 59
716 20,5
328,5
319
2 530 29 4 300
4
997 34
186,5
LIN LX
(? :|- om
143,5 103 657,5
51,5
3
12 11
1 997 21
2 651,5
2 606,5 2,5
257
208,5 451
16 935,5 307,5 3 443,5 393,5
4 9525 410
29 968
trollverksamheten. Därvid tar man främst hänsyn till arten och omfattningen av de skattskyldigas verksam— het. Någon redovisning av resultatet av granskningsverk— samhet som sker centralt hos RSV:s avdelning för indi— rekt skatt finns inte.
Kontrollförfarandet för punktskatterna
Arbetet med kontrollen av punktskatterna bedrivs fort- farande efter i stort sett samma mönster som under KS tid. När deklarationerna kommer in till RSV sker såle— des först som regel en formell granskning och därefter görs den materiella kontrollen vid ett senare besök av distriktskontorens kontrolltjänstemän hos de skatt— skyldiga.
För vägtrafikskatt förekommer normalt inte någon motsvarighet till den granskning som sker centralt hos RSV. Vidare deltar inte distriktskontoren i kontroll— arbetet för lotterivinstskatt och totalisatoravgift. I stället skall den kontrollant som utsetts av RSV:s avdelning för indirekt skatt för ett lotteri eller för en tävlingsdag kontrollera att de uppgifter som lämnas i deklarationen är riktiga.
För flertalet punktskatter tillämpas följande förfa— rande. Den första granskningen av deklarationerna handhas av RSV:s avdelning för indirekt skatt. Där görs som regel en kontrollsummering av deklarationerna med bilagor samt kontroll av att skatten är rätt ut— räknad och att den har betalats in. Någon motsvarighet till den mer fördjupade deklarationsgranskning som görs vid länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter före— kommer däremot inte centralt hos RSV (se 7.5).
I den mån det i samband med den första granskningen av deklarationerna upptäcks något som kräver ytterli— gare utredning överlämnas ärendet som regel till di— striktskontoren. Detta görs dock inte om det är fråga om Oklarheter av enklare beskaffenhet som kan klaras av genom ett telefonsamtal med den skattskyldige.
De kontroller som distriktskontoren gör beträffande ärenden som överlämnats i samband med granskningen kan avse enklare åtgärder såsom inhämtande av komplette— rande uppgifter till deklarationen, granskning av en- staka handlingar eller undersökning av varuprov. Ett ärende som överlämnats kan också medföra att mer om— fattande kontroller görs vid besök hos den skattskyl— dige. Dock bör påpekas att det endast i undantagsfall inträffar att ärenden överlämnas till distriktskonto— ren i samband med granskningen och att huvuddelen av kontrollerna hos de skattskyldiga initieras av di— striktskontoreni.samband med att man där upprättar de kontrollplaner som regelbundet läggs upp för verk— samheten vid kontoren.
Distriktskontorens kontroller hos de skattskyldiga är av olika slag. Det kontrollförfarande som tilläm— pades under KS:s tid används delvis fortfarande. Den— na verksamhet har i ökad utsträckning kombinerats med granskning av den skattskyldiges ordinarie bokföring.
Vid besöken görs avstämningar av särredovisningen för punktskatterna mot den skattskyldiges ordinarie bokföring. BokföringSgranskningen beträffande punkt— skatterna är som regel inte lika ingående som den granskning som normalt sker vid en taxeringsrevision eller skatterevision av mervärdeskatt. Vid s.k. inte— grerade revisioner, som innebär att kontrollen avser två eller flera skatter, blir dock granskningen utför— ligare. Det förekommer, dock relativt sällan, att kon— trollen av punktskatter görs integrerat med kontroll av inkomstskatt eller mervärdeskatt. Reklamskatten är särskilt lämpad för sådana kontroller eftersom den skattskyldiges bokföring även utgör underlag för re— dovisningen av denna skatt. Förutom reklamskatt före— kommer integrerade revisioner i fråga Om särskild va— ruskatt och spelskatt. Kontroll av kilometerskatt sker också, men endast i mycket begränsad omfattning, integrerat med revision av någon annan skatt.
Ett viktigt inslag i punktskattekontrollen är för vissa skatter fortfarande de utbytesberäkningar som
görs vid besök hos de skattskyldiga. Vid denna kon— troll jämför man den skattskyldiges uppgifter i dekla— rationen om kvantiteten tillverkade skattepliktiga varor under en period med hans förbrukning av råvaror under samma period. Genom att bedöma om förbrukningen av råvaror står i rimlig proportion till uppgiven skattepliktig tillverkning kan man på ett relativt enkelt sätt få en översiktlig bild av deklarationsupp— gifternas tillförlitlighet. Underlag till utbytesbe— räkningarna inhämtas dels vid granskningen av särredo— visningen eller den ordinarie bokföringen, dels vid granskning av den skattskyldiges lager av råvaror och färdiga produkter. Vidare inhämtas kontrolluppgifter från den skattskyldiges kunder och leverantörer. Detta sker dock endast i begränsad utsträckning.
Vid kontroll hos en skattskyldig undersöks också om redovisningen är riktig i bedömningen av olika varors skatteplikt. Sådana kontroller görs oftast i fråga om reklamskatt och särskild varuskatt på tekniska prepa— rat. För att avgöra frågor om skatteplikt tas i första hand varuprov hos den skattskyldige. Men även andra åtgärder kan ingå som ett led i sådana bedömningar. Genom att exempelvis studera en tillverkningsprocess eller granska den skattskyldiges råvarulager kan för detta ändamål viktiga uppgifter inhämtas.
Vid kontrollen hos de skattskyldiga undersöker man också om skatten, i de fall den utgår efter vikt, be— räknas efter rätt beskattningsvikt. För sådana kon— troller görs granskning av varulager och undersökning av varuprov. I de fall skatten utgår efter värde får man med hjälp av prislistor och liknande handlingar utröna rätt beskattningsvärde.
Det som kommit fram vid en skattekontroll hos en skattskyldig antecknas i en promemoria (14 5 LFK). Den skattskyldige underrättas om resultatet genom att han genom revisorns försorg får del av promemorian. Om det enligt utredningen förekommit fel i den skattSkyldiges redovisning som bör medföra ändring av skatten får han också genom revisorn del av dennes förslag till be» slut om skatt.
Revisorns förslag till beslut är upprättat på en särskild blankett. Detta dokument används sedan regel— mässigt som beskattningsmyndighetens beslut genom att den beslutande tjänstemannen vid RSV:s avdelning för indirekt skatt undertecknar det. Finner den beslutan— de att skatten bör fastställas till högre belopp än revisorn föreslagit, vilket dock endast sker undantags— vis, får den skattskyldige regelmässigt del av ett nytt beslutsförslag innan beslut om skatten fattas.
7.3.2. Jordbruksnämnden
Kontroll av prisregleringsavgifter görs inom den enhet vid JN som också har det direkta ansvaret för pris— och marknadsregleringen inom det avgiftsbelagda varu— området.
När deklarationerna har kommit in till JN sker en kontrollräkning av dem. Då görs också en rimlighetsbe— dömning av de uppgifter som lämnats. Uppgifterna kan jämföras med tidigare deklarationer eller annat mate- rial som finns tillgängligt för nämnden. Om det behövs kompletterande upplysningar till deklarationen tas te— lefonkontakt med den avgiftsskyldige. Kan uppgifterna inte lämpligen inhämtas genom ett telefonsamtal med den avgiftsskyldige gör en tjänsteman hos JN i stället ett kontrollbesök hos honom.
Deklarationsgranskningen kompletteras av JN:s kon— troller vid besök hos de avgiftsskyldiga. Vid dessa besök fullgörs också som regel andra av JN:s kontroll— funktioner. Vid exempelvis kontroll av mejerier grans— kas inte bara avgiftsredovisningen utan även erhållna bidrag. Kontroll av fodermedelsfabriker innefattar förutom avgiftsuppbörden även kontroll av att till— verkningen sker i överensstämmelse med gällande be— stämmelser.
Som regel försöker man årligen göra ett kontrollbe— sök hos varje avgiftsskyldig. Det är emellertid osä— kert om denna besöksfrekvens kan upprätthållas i fram— tiden, i varje fall inte för de nya avgifterna som har
ett förhållandevis stort antal avgiftsskyldiga. För— utom de årligen återkommande kontrollerna görs även annars kontrollbesök hos de avgiftsskyldiga t.ex. om det föreligger misstanke om felaktigheter. Kontrollen av arealavgift för potatis skiljer sig från kontrollen av övriga avgifter. Detta hänger sam— man med att lantbrukarnas uppgifter till SCB också ut— gör deklarationer för arealavgiften. Inkomna uppgifter granskas i första hand vid SCB. Till denna del är granskningen samordnad med den granskning som behövs för att åstadkomma ett tillförlitligt underlag för lantbruksstatistiken och skördeskadeskyddet. Viss granskning sker även vid JN. Denna granskning avser dock i första hand sådana fall som vid granskningen hos SCB föranlett tvekan eller sådana där den avgifts— skyldige är ovillig att betala avgiften. Kontroll av uppgivna arealer genom syn på platsen görs av lant— bruksnämnden.
7.4. Sekretess
Av föregående avsnitt framgår att relativt långtgående utredningsmedel står till förfogande vid beskattning— en. Vid våra överväganden om hur kontrollreglerna bör utformas har vi fäst stor vikt vid att beskattnings— myndighetens kontrollbefogenhet balanseras av regler till skydd för den skattskyldiges integritet. Framför allt av betydelse i detta avseende är reglerna om sekretess, som finns i sekretesslagen (1980z100). Sekretesslagen innehåller bestämmelser om tystnads— plikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hänseende innefattar bestämmelserna begränsning av den rätt att ta del av allmänna handlingar som föreskrivs i tryck— frihetsförordningen. Gäller sekretess får en myndighet eller de personer som deltar i dess verksamhet inte på något sätt röja den sekretessbelagda uppgiften.
Vid skattekontroll skyddas den skattskyldiges in— tressen av reglerna i 9 kap. 1 och 2 åå sekretessla— gen. Enligt 1 & gäller alltid sekretess i myndighets verksamhet som avser att bestämma skatt eller fast— ställa underlag för den verksamheten. Sekretessen gäl- ler uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Med skatt avses bl.a. punktskatt men också prisregleringsavgift. Enligt 2 5 gäller sekre— tess också i särskilt ärende om kontroll av skatt. Sekretessen gäller dock inte myndighetens skattebe— slut. .
Bestämmelserna innebär således att uppgifterna i deklarationen och bilagorna till denna är sekretess— belagda. Detta gäller även andra uppgifter som lämnas av den skattskyldige eller av annan i samband med deklaratiönsgranskningen. Sekretessen är oberoende av om uppgiften lämnats muntligen eller skriftligen eller om den lämnats på eget initiativ eller efter myndighe- tens begäran. Vidare gäller sekretess beträffande upp— gifter som kommer fram vid skatterevision eller annan liknande granskning, oavsett om de tagits med i revi— sionspromemorian.
Det finns vissa generella begränsningar i sekretes— sens omfattning, främst mellan olika myndigheter. Be— stämmelser i detta avseende finns i 14 kap. 1 och 2 55 sekretesslagen.
En sekretesskyddad uppgift får alltid lämnas till regeringen eller riksdagen. Vidare hindrar inte sekre— tessbestämmelserna att en uppgift lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldighet föreligger enligt lag eller förordning.
En sekretessbelagd uppgift får också lämnas till an— nan myndighet om uppgiften behövs där för bl.a. om— prövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer.
Förutom nu uppräknade fall finns i 14 kap. 3 5 en s.k. generalklausul som reglerar sekretessen mellan myndigheter. Enligt denna får en sekretessbelagd upp— gift också lämnas till en annan myndighet om det är
uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Denna bestämmelse kan göra det möjligt att exempelvis uppgifter som inhämtats av RSV vid kontroll av en punktskatt lämnas till länsstyrelse i samband med taxeringskontroll eller till förundersökningsleda— re och åklagare i samband med vissa brottmål.
Har en uppgift som är sekretessbelagd hos t.ex. RSV lämnats till en domstol i ett skattemål gäller vissa begränsningar i sekretessen. För uppgift som lämnats till en domstol i mål hos denna gäller nämligen sekre— tessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Saknar uppgiften betydelse i målet gäller dock inte nyssnämnda begräns— ning i sekretessen.
I detta sammanhang kan nämnas de regler om sekretess som finns i 4 kap. 1 och 2 åå och som inte är till för att skydda någon enskilds intressen. Enligt dessa be— stämmelser gäller sekretess för uppgift om planlägg— ning eller annan förberedelse för revision eller annan granskning som en myndighet har att företa. Sekretes— sen gäller om syftet med granskningsverksamheten mot— verkas om uppgiften röjs. Även beträffande uppgift som hänför sig till pågående granskning för kontroll av bl.a. skatt eller avgift till staten gäller sekretess om det med hänsyn till syftet med kontrollen är av synnerlig vikt att uppgiften inte uppenbaras för den som kontrollen avser.
7.5. Översiktlig jämförelse av punktskattekontrollen _________________________________________________ med kontrollen av inkomstskatterna och mervärde— % skatten
I TL och ML finns en klar gräns mellan de åtgärder som får vidtas i samband med deklarationsgranskningen och revisionsarbetet. Någon gränsdragning mellan dessa bå— da områden görs som tidigare nämnts inte i LFK.
Vid deklarationsgranskningen enligt TL har taxe— ringsnämnderna ett relativt utförligt underlag för sina taxeringsbeslut. Dels föreligger en omfattande uppgiftsskyldighet för den skattskyldige i bl.a. 'självdeklarationen vilket i sig möjliggör vissa kon— troller. Dels lämnas kontrolluppgifter från enskilda personer eller företag angående annans taxering. Kon— trollen av inkomstskatterna grundar sig i stor ut— sträckning på dessa deklarations— och kontrolluppgif— ter.
I TL är utförligt reglerat vilka ytterligare åtgär- der som får vidtas i samband med deklarationsgransk— ningen. Vid sådan granskning får kompletterande upp— gifter inhämtas eller enstaka handlingar infordras från den skattskyldige (31 5 2 mom. TL). Till skillnad från LFK får vite inte användas i samband med deklara— tionsgranskningen för att få in en handling (53 å TL). Däremot får, liksom beträffande punktskatterna, vite användas för att få in en kompletterande uppgift till deklarationen.
Om det finns oklarheter i deklarationen som inte kan klaras av vid ett telefonsamtal eller genom svar på en skriftlig förfrågan får deklarationsgranskaren komma överens med den skattskyldige om ett sammanträffande. Detta kan äga rum hos den skattskyldige eller på annat lämpligt ställe. Vid sammanträffandet får den skatt— skyldige tillfälle att lämna upplysningar som han i och för sig är skyldig att tillhandahålla efter anma— ning. Den skattskyldige får också förete handlingar, räkenskaper och anteckningar för att styrka uppgifter— na i deklarationen på de ifrågasatta punkterna. Den kontroll eller avstämning som får ske vid ett överens— kommet besök skall enbart avse en eller annan punkt i deklarationen och får inte bli så omfattande att den får karaktär av revision.
Mervärdeskattedeklarationerna innehåller endast ett begränsat antal uppgifter. Detta medför att den kon— troll av mervärdeskatt som grundas på deklarationerna i första hand blir formell och siffermässig. Något
system med kontrolluppgifter förekommer inte heller med denna skatt. Viss ytterligare kontroll av dekla— rationerna är dock möjlig. Deklarerad omsättning kan jämföras med den omsättning som tagits upp i inkomst— skattedeklarationen. Därvid kan man få en viss kon— troll av den utgående skatten. Vidare görs kontroll genom att den redovisade skatten, dvs. skatten på mer— värdet, uttryckt i procent av den skattepliktiga om— sättningen — det s.k. Mpr—talet — jämförs med detta tal för tidigare deklarationer och med ett Mpr—tal som tagits fram med hjälp av ADB—teknik för övriga företag inom samma bransch. Dessa jämförelser kan ge värde— fulla indikationer på behov av ytterligare kontroll- åtgärder.
Revisionsverksamheten beträffande inkomstskatt och mervärdeskatt är som regel av mer ingående karaktär och av större omfattning än distriktskontorens punkt— skattekontroll. I förhållande till antalet skattskyl— diga är denna verksamhet beträffande inkomsttaxering— en och mervärdebeskattningen dock inte lika frekvent som för punktskatterna. En stor del av taxeringsre— visionerna görs enligt särskilda planer som läggs upp centralt för hela landet av RSV eller regionalt av länsstyrelsernas revisionsenheter. Vidare kan taxe— ringsrevision göras om det vid deklarationsgransk— ningen framkommer att uppgifterna i deklarationen be— höver kontrolleras närmare. I vissa fall görs också revision i samband med att den skattskyldige anför be— svär över sin taxering. Integrerade revisioner av bå— de inkomstskatt och mervärdeskatt är numera vanligare än tidigare var fallet. För mervärdeskatten har en stor del av revisionsverksamheten inriktats på miss— tänkta fel i skatteredovisningen.
I stort sett får samma kontrollåtgärder vidtas vid revision enligt TL och ML som vid motsvarande kontroll enligt LFK. Denna lag innehåller dock inte regler om kassainventering, som enligt 51 5 1 mom. TL och 14 5 1 mom. taxeringskungörelsen (1957z513) får göras av skattechefen eller av annan efter dennes särskilda
medgivande. Å andra sidan förekommer av naturliga skäl inte varuprov vid kontroll av inkomst— eller mervärde— skatt.
Enligt 57 & TL och 28 & ML krävs att ett särskilt beslut om skatterevision fattas innan sådan kontroll sker. Något sådant krav ställs inte upp i LFK för kon- troll hos den skattskyldige men upprättshålls numera dock i praktiken. Taxeringsrevision kan beslutas och utföras av RSV, länsstyrelse och lokal skattemyndig— het. RSV och länsstyrelse kan också besluta om och ut— föra mervärdeskatterevision.
7.6. Förslag
7 | 6 . 1 Allmänt
Under senare tid har frågor som rör skattekontrollen fått en alltmer framträdande roll. Diskussionen har främst rört förhållandena på den direkta beskattning— ens område men även gällt mervärdeskatten. Kontrollen på punktskatteområdet har däremot endast undantagsvis varit föremål för sådan debatt. Detta kan hänga samman med det relativt begränsade antalet skattskyldiga till de olika punktskatterna och den historiska uppbyggna— den av administrationen av dessa skatter. Vi har emel— lertid ansett att det föreligger skäl att nu överväga om inte en ökad kontrolleffektivitet på punktskatte— området kan uppnås genom åtgärder som syftar till en fördjupad deklarationsgranskning. En förbättrad granskning bör också kunna ge positiva effekter i frå— ga om revisionsverksamheten genom att förutsättningar— na för urvalet av revisionsobjekt blir bättre.
Kontrollbestämmelserna i den nya lagen, dvs. de formella reglerna för deklarationsgranskning, besök, revisioner, m.m., har vi också strävat efter att har— monisera med motsvarande regler för andra skatter.
De grundläggande bestämmelserna om olika kontroll— åtgärder och myndigheternas befogenheter i sådana fall bör kunna göras i stort sett lika för de skilda
skatterna. Den inställningen ligger också bakom det uppdrag som USS har fått genom tilläggsdirektiv (Dir 1978z60). USS skall göra en teknisk genomgång av gäl— lande kontrollföreskrifter med syfte att åstadkomma en enhetlig och överskådlig lagstiftning med klara regler om granskningsmyndigheternas befogenheter samt de enskilda medborgarnas skyldigheter och rättigheter i dessa sammanhang. En strävan för USS bör vara att sammanställa reglerna inom de Olika skatteslagen till en enhetlig kontrollag. Enligt direktiven bör USS i fråga om punktskatterna utgå från den innebörd av kontrollreglerna som förordas av oss. Vid utformningen av vårt förslag har vi därför samrått med USS.
Under våra överväganden i fråga om skattekontrollen har vi också tagit del av de förslag som mervärde— skatteutredningen lagt fram i sitt betänkande (Ds B 1980:6) Översyn av mervärdeskatten del V Mervärde— skattekontrollen m.m. Vidare har vi beaktat arbetet med och resultatet av den översyn av mervärdeskatte— enheternas organisation, det s.k. MOMSORG-projektet, som RSV efter uppdrag av regeringen nu slutfört och som avsett bl.a. kontrollfrågor.
RSVham-också genomfört en organisationsöversyn i fråga om punktskatterna, det s.k. IPO—projektet. Rap— port över projektet har lämnats den 19 augusti 1980. I den behandlas bl.a. frågor angående skattekontrollen. Vad som anförts i rapporten har haft stor betydelse för utformningen av våra förslag.
De föreslagna kontrollbestämmelserna har utformats så att de i huvudsak också kan tillämpas i fråga om vägtrafikskatten. De är även lämpade för prisregle— ringsavgifterna, som tas upp under 7.6.5./
7.6.2. Kontrollåtgärderna
Av beskrivningen av de nuvarande bestämmelserna fram— går att det i LFK inte görs någon åtskillnad mellan de olika momenten i kontrollarbetet. I såväl TL som ML
görs en uppdelning på deklarationsgranskning och revi— sion. En motsvarande uppdelning har vi gjort i vårt förslag.
De kontrollåtgärder som beskattningsmyndigheten kan vidta i samband med granskningen av en deklaration regleras i den föreslagna lagens tredje kapitel. Det gäller vissa, mindre ingripande åtgärder som i första hand syftar till att möjliggöra kontroll av deklara— tionsuppgifterna mot det underlag för deklarationen som den skattskyldige har.
Skatterevisionen, som skall användas för att även granska underlagets riktighet, är mer ingripande och omgärdas därför i vårt förslag liksom i TL och ML av bestämmelser som utformats med särskilt beaktande av den enskildes rättsskydd. De föreskrifter som före— slagits för skatterevision har tagits in i den nya lagens sjätte kapitel.
7.6.3. Deklarationsgpanskning
Vid övergripande resonemang avseende andra skatter och avgifter har framhållits det ansvar de s.k. sakenhe— terna, t.ex. mervärdeskatte— och taxeringsenheterna inom länsstyrelsernas skatteavdelningar, har för be— skattningen. Häri ingår också viss kontroll. Med kon— troll i detta avseende förstås sådana åtgärder som sakenheterna måste kunna vidta för att skatten skall kunna fastställas eller taxering åsättas med rätt be— lopp. Det rör sig här bl.a. om åtgärder i form av för— frågningar till de skattskyldiga. På detta sätt ges möjlighet att komplettera deklarationsuppgifterna med fakturor, kontrakt, kvitton eller kontoutdrag (26 © ML, 31 å TL). Genom dessa kontrollmöjligheter kan en— heterna upprätthålla sitt sakområdesansvar. Däremot utförs all egentlig revisionsverksamhet normalt av den speciella revisionsenheten.
Motsvarande tankegångar bör föras över till punkt— skatteområdet. Det innebär bl.a. att deklarations— granskningen och den kontroll som behövs i det sam— manhanget i princip helt skall göras inom RSV av av— delningen för indirekt skatt, medan övrigt kontroll— arbete, dvs. revisionsverksamheten,skall ankomma på distriktskontoren.
Den nu antydda övergången till en vidgad materiell deklarationsgranskning förutsätter att deklarationen innehåller uppgifter som möjliggör en meningsfull granskning. Vi har tidigare föreslagit att den nya la— gen skall innehålla en regel om vilka grundläggande uppgifter som skall tas in i deklarationen. I det sam— manhanget framhöll vi att det får ankomma på beskatt— ningsmyndigheten att närmare undersöka vilka uppgifter som krävs för att kontroll skall vara möjlig.
Beskattningsmyndigheten skall granska inkomna dekla— rationer så snart som möjligt. Detta innebär att om en fullständig deklaration lämnats skall granskningsarbe- tet påbörjas så snart deklarationen kommit in och om deklarationen behöver kompletteras i något väsentligt avseende skall granskningen ske omedelbart efter det att kompletteringen kommit in.
Det är inte möjligt att generellt ange vilka åtgär- der som i normala fall bör vidtas vid granskningsarbe— tet. Ofta varierar från fall till fall vad som kan an— ses vara en rimlig granskning. Vid granskningen bör det dock alltid vara möjligt att inhämta kompletteran— de uppgifter från deklarationsskyldig. Detsamma gäller varuprov. Frågan om användning av tvångsmedel under granskningsarbetet tas upp senare.
Beskattningsmyndigheten bör vid deklarationsgransk— ningen även få inhämta handlingar som har betydelse för kontroll av deklarationen eller för att fastställa skatt.
Vid granskningen kan det behövas kontrollåtgärder mot annan än den som är deklarationsskyldig. För att exempelvis utreda om skattskyldighet föreligger bör beskattningsmyndigheten få begära upplysningar, varu—
prov och handlingar från den som kan antas vara de— klarationsskyldig. Vid granskningen kan det också behövas upplysningar från näringsidkare, som utan att vara deklarationsskyldig, tar befattning med skatte— pliktig vara eller nyttighet. Beskattningsmyndigheten bör även få begära att sådan näringsidkare företer handlingar som kan ha betydelse vid deklarationskon— trollen. Det bör inte heller föreligga hinder mot att beskattningsmyndigheten begär varuprov från sådana näringsidkare.
Utöver nu nämnda fall bör beskattningsmyndigheten få begära upplysningar och handlingar av den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för skattekon— trollen kan hämtas ur anteckningar eller andra hand— lingar som förs för verksamheten. Motsvarande bestäm— melse finns i 56 5 1 mom. andra stycket TL. Det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen exempelvis mot speditörer för att kontrollera skattskyldigs import av skattepliktiga varor. Genom en sådan bestämmelse får man också möjlighet att inhämta uppgifter från reklambyråer, resebyråer, lastbilscentraler och bil— verkstäder samt serviceföretag som anordnar spelverk— samhet.
I vissa fall kan beskattningsmyndigheten behöva kon— trollera punktskattedeklaration genom att jämföra den med inkomstdeklaration, mervärdeskattedeklaration el— ler annan handling som upprättats till ledning för in— komsttaxeringen eller för fastställelse av mervärde— skatt. Rätten att ta del av sådana handlingar för kon— troll av inkomstskatt och mervärdeskatt framgår numera av 50 6 TL och 25 & ML. Denna rätt omfattar inte bara deklarationshandlingar med bilagor utan också revi— sionspromemorior och andra handlingar som upprättats vid skattekontroll. Motsvarande regler avseende kon— trollarbetet vid punktbeskattningen och möjligheten att ta del av punktskattedeklarationer bör enligt vårt förslag införas genom en hänvisning till 50 & TL.
Om granskningen skall vara effektiv bör beskatt— ningsmyndigheten också få använda tvångsmedel för att få in upplysningar m.m. Myndigheten bör således lik— som nu få förelägga den vite som inte efterkommer en anmaning att lämna en upplysning som behövs för skat— tekontrollen. Detta bör även gälla varuprov.
Däremot bör myndigheten inte såsom nu är fallet un— der granskningen kunna tvinga den som inte vill lämna ut en handling att förete denna mot sin vilja. Detta beror på att editionsplikt bör förenas med särskilda rättsskyddsgarantier. Denna princip har kommit till uttryck i 31 5 2 mom. första och andra styckena TL jämförda med 53 ©. Enligt ett uttalande av departe- mentschefen i prop. 1961:100 (5. 255) om ändring av TL:s bestämmelser bör det inte komma i fråga att in— föra bestämmelser om editionsplikt vid sidan om reg— lerna om taxeringsrevision. Har taxeringsrevision förordnats råder nämligen editionsplikt för den som revisionen avser och då kan vite användas. Att detta är tillåtet beror på att reglerna om taxeringsrevi— sion samtidigt garanterar ett visst rättsskydd för den som skall revideras.
Det är tveksamt om den möjlighet som nu föreligger för beskattningsmyndigheten att vid punktbeskattningen använda vite vid deklarationsgranskningen för att få in en handling har någon större betydelse. I allmänhet gäller det, när det är fråga om att förete handling för beskattningsmyndigheten, att styrka en avdrags— post i deklarationen. Om någon som yrkat ett visst av- drag inte efterkommer en anmaning att styrka detta ge— nom att förete en viss handling försätter han sig i ett sämre processuellt läge och kan riskera att av— dragsyrkandet inte medges. Vidare har myndigheten som tidigare nämnts möjlighet att inhämta upplysningar och därvid använda vite. Lämnar en skattskyldig i sådana fall oriktiga eller ofullständiga uppgifter kan skat— tetillägg tas ut om förfarandet föranlett att skatten fastställts till för lågt belopp.
Enligt vår uppfattning har det således inte någon större betydelse för granskningsarbetets effektivitet om beskattningsmyndigheten inte får ha kvar möjlighe— ten att använda vite för att förmå någon att förete en handling. Någon kritik har visserligen inte — såvitt känt — riktats mot beskattningsmyndigheterna för till— lämpningen av de nuvarande reglerna. Enligt vår upp— fattning är det ändå fördelaktigt om större enhetlig— het kan skapas på detta område mellan de olika skat— terna. I detta sammanhang kan nämnas att vite i mot— svarande fall inte heller får användas vid mervärdebe— skattningen och att detta enligt vad vi inhämtat inte vållar några svårigheter vid tillämpningen.
I det föregående har redovisats den möjlighet till s.k. taxeringsbesök som finns i TL (31 5 2 mom. tredje stycket). Den regeln gäller sedan 1979 års taxering. Även om behovet av sådana besök inte är lika uttalat på punktskatteområdet och möjligheten att göra sådana besök redan nu i och för sig föreligger också för tjänsteman som granskar deklarationer och beslutar om skatten bör denna möjlighet, som finns vid de andra beskattningsformerna,klart uttryckas i den nya lagen såsom sker i TL, ML och fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Det kan i vissa fall vara av värde för såväl den som granskar deklarationen som för den skattskyldige att genom ett frivilligt överenskommet sammanträffande reda ut de frågor som kan uppkomma. Vid ett sådant sammanträffande kan avstämning göras mot den skattskyldiges räkenskaper, anteckningar el- ler andra handlingar. Vidare kan besiktning göras av lokaler,inventarier, tillverkningsprocess och lager eller annat som är av betydelse för skattekontrollen. Om den skattskyldige driver sin verksamhet utanför Stockholsområdet är det naturligt att en revisor på distriktskontoret gör det överenskomna besöket.
Våra förslag i fråga om gränsdragningen mellan granskning och revision ansluter således till den gällande ordningen för inkomstskatt och mervärdeskatt.
Det kan i och för sig övervägas att göra denna gräns— dragning på ett annat sätt, men det bör i så fall en— ligt vår mening göras gemensamt för alla skatter och bör därför anstå till dess USS har lagt fram sitt förslag till kontrollag.
Det kan påpekas att om punktskattesektionerna hos avdelningen för indirekt skatt hos RSV, såsom utreds särskilt, kommer att utrustas med en dator det bör vara möjligt att bygga upp ett maskinellt kontroll— system som komplement till den beskrivna manuella granskningen.
De granskningsåtgärder som vidtas kan naturligtvis leda till att fortsatt utredning krävs och att denna bör utföras genom revision hos den skattskyldige el— ler annan. Deklarationsgranskningen ger på detta sätt ett gott urval och underlag för revisioner. Det kan också antas att den nu beskrivna fördjupade gransk— ningen medför att skattskyldiga som endast inlevere— rar mindre skattebelopp per år eller skattskyldiga på mindre komplicerade skatteområden inte i samma om— fattning som tidigare behöver bli föremål för revi— sion. Resurser kan i stället frigöras för en tätare och mer ingående revisionskontroll av de skattskyldi— ga som inlevererar avsevärda belopp eller är skatt— skyldiga på ett mera komplicerat skatteområde.
7.6.4. Skatterevision
Begreppet skatterevision nämns inte i LFK. Skattere— visioner görs emellertid i dag med stöd av 9 & LFK som ger möjlighet för beskattningsmyndigheten att få tillgång till den skattskyldiges handelsbokföring m.m.
I annan lagstiftning på skatteområdet ingår bestäm— melser om revision. Sådana bör också finnas i en om— arbetad förfarandelag. Bestämmelserna bör anknyta till lagstiftningen på inkomst— och mervärdeskatteom— rådet. Skälet till detta är dels det rent allmänna att lagstiftningen på området bör harmoniseras för
att undanröja begreppsmässiga oklarheter, dels att de revisioner som görs och kommer att göras inom punkt— skatteområdet i viss och ökande utsträckning görs in— tegrerade med andra skatter och avgifter.
I sammanhanget bör framhållas att de modernare skat— terna, exempelvis reklamskatten, på ett naturligt sätt integreras i den normala handelsbokföringen. Vi har också föreslagit en övergång till faktureringsmetoden vid skatteredovisningen. Därigenom kommer företagens bokföring att tjäna som ett mera direkt underlag för deklarationer till punktskatter än vad som f.n. är fallet. Kontrollen genom revision kommer då att avse företagens allmänna bokföring vilket i och för sig är ett skäl till att bestämmelserna om revision inom he— la beskattningsområdet blir likartade.
ML:s revisionsbestämmelser är kortfattade och hän— visning görs i stället till TL:s bestämmelser. Även vi anser att TL:s regler i huvudsak bör följas. Vid omarbetningen av LFK:s bestämmelser har vi dock fun- nit det ändamålsenligare att införa fullständiga be— stämmelser om revisionsbefogenheter m.m. i den nya la—
gen. Skatterevision bör få ske, förutom hos deklarations— skyldig, hos den som skall lämna upplysningar till beskattningsmyndigheten under granskningen. Skattere— vision bör alltid föregås av ett beslut om revision. I beslut om revision bör anges vilken eller vilka tjänstemän som förordnas att utföra revisionsarbetet. I annat fall får detta anges i ett särskilt förordnan— de.
Revision får företas av beskattningsmyndigheten och även av RSV om verket inte är sådan myndighet men central förvaltningsmyndighet. I enlighet med de prin—
vision förbehållas viss eller vissa kvalificerade be— fattningshavare hos beskattningsmyndigheten eller RSV. Den som beslutar om revision bör få välja var revi— sionen skall äga rum. I allmänhet utförs revisionen
antingen hos den som kontrolleras eller på revisorns tjänsterum. Kan revisorn och den som skall kontrolle— ras inte komma överens om var revisionen skall äga rum får således beslut fattas i denna fråga. Sådant beslut bör i enlighet med vad som gäller enligt TL en— dast få fattas av någon vid myndigheten som har rätt att besluta om skatterevision. Revisorn får inte utan särskilt förordnande besluta i frågan.
Skatterevision sker normalt först sedan den hos vil— ken revisionen skall ske underrättats om revisionen och på tid som parterna kommit överens om. Vårt lag— förslag innehåller därför en sådan huvudregel. I vissa fall kan det emellertid vara nödvändigt att inte ge den vars räkenskaper skall kontrolleras besked i för— väg. Det kan vara fråga om fall av brådskande natur eller då myndigheten har anledning att räkna med att den som skall kontrolleras tänker ta undan eller för— störa handlingar innan revisorn fått ta del av dem.
Vid skatterevisionen får beskattningsmyndigheten ta del av alla handlingar som rör verksamheten om de har betydelse för kontroll eller för att fastställa skatt. I 56 Ö 1 mom. fjärde stycket TL finns en bestämmelse som säger att räkenskaper m.m. även för det löpande beskattningsåret får granskas vid taxeringsrevision.
För punktskatternas del bör på samma sätt som vid annan beskattning kontroll få ske av räkenskaperna för avslutade redovisningsperioder under det löpande räkenskapsåret. Något särskilt stadgande i LPP om detta torde inte behövas. Frågan gäller då endast om kontroll får ske av räkenskaperna för den löpande re— dovisningsperioden. Starka skäl talar för att en så— dan rätt införs också för punktbeskattningen. Ett skäl är att vårt förslag innebär att flera skattskyl— diga får redovisningsperioder som omfattar helt eller halvt beskattningsår. En bestämmelse som motsvarar 56 5 1 mom. fjärde stycket TL bör därför tas in i LPP.
För taxeringsrevisioner gäller enligt 56 5 1 mom. sista stycket TL att beskattningsmyndigheten får verkställa kassainventering och granska varulager.
Bestämmelsen torde ha betydelse i samband med gransk— ningen av årets löpande räkenskaper. Genom en kombi— nerad granskning av dessa räkenskaper med kontroll av kassa och varulager kan granskningsmannen få en kla— rare uppfattning om räkenskapsmaterialets beskaffen— het.
Det är vid kontroll av punktskatt som regel inte nödvändigt att verkställa kassainventering. I vissa fall kan dock viktig information om den skattskyldi— ges redovisning fås vid en sådan inventering. Med hänsyn till att dessa kontroller är av relativt in— gripande natur mot de skattskyldiga bör de regleras fastare. Enligt förslaget skall därför kassainvente— ring endast få verkställas av den som får förordna om skatterevision eller av annan först efter dennes medgivande. En regel om detta har tagits in i FPP.
Enligt förslaget skall beskattningsmyndigheten vid skatterevision även få inhämta varuprov.
Granskning av varulager och maskiner och andra in— ventarier bör också få ske. Motsvarande bestämmelse finns i TL. Dessutom bör även kontroll få göras av fordon och särskild räkneapparatur, t.ex. kilometer— räknare.
Enligt TL gäller emellertid att granskning av lager, maskiner och inventarier liksom kassainventering en— dast får företas hos bokföringspliktig skattskyldig. Det torde inte vara nödvändigt att här ta in denna be— gränsning till bokföringsskyldiga, eftersom begräns— ningen i stort sett redan finns i de allmänna reglerna om hos vem skatterevision får göras. Det torde inte heller vara lämpligt att begränsa myndighetens kon— trollmöjligheter till enbart skattskyldiga.
Liksom hittills bör den hos vilken revisionen sker aktivt medverka för att underlätta revisionsarbetet. Han skall tillhandahålla de handlingar och varuprov samt lämna de upplysningar som behövs för att verk— ställa revisionen. Vidare skall han lämna tillträde till de lokaler som hans verksamhet bedrivs i. Förutom
detta skall han lämna det biträde som behövs för att genomföra revisionen. Det gäller då t.ex. att biträda vid granskning av handlingar eller varulager eller vid kassainventering. Det är svårt att närmare ange hur långt skyldigheten att biträda sträcker sig. Denna skyldighet regleras med något annorlunda ordalydelse i 56 5 2 mom. TL och bestämmelserna bör tolkas på samma sätt.
Den som beslutat om revision får förelägga den vi— te som inte fullgör vad som åligger honom enligt be— stämmelserna om skatterevision. Enligt TL, som har vitesbestämmelse i 58 5, skall vitesbeslutet fattas av den som beslutat om revision. Motsvarande bör gäl— Iä för punktskatternas del.
Efter mönster av 56 5 4 mom. TL bör beskattningsmyn— digheten få ta del av sekretesskyddade handlingar hos den som granskas. Om någon inte vill lämna ut sådan handling skall frågan avgöras av länsrätt. Även i vis— sa andra fall kan frågan om en viss handling skall få granskas vid revisionen avgöras av länsrätt.
När revisionen är avslutad skall skriftlig berättel— se upprättas över revisionen (revisionspromemoria). Denna bör utformas så att den ger beskattningsmyndig— heten och den skattskyldige en klar uppfattning om vad revisionen avsett och i vilken utsträckning revi- sorn anser att skatten bör höjas eller sänkas, vilka skattepliktsförhållanden som bör gälla m.m. Den som beslutat om revision bör tillse att den skattskyldige på lämpligt sätt bereds tillfälle att avge yttrande över vad som kommit fram vid revisionen. Detta torde i allmänhet kunna ske genom att revisionspromemorian sänds till den skattskyldige. Revisionspromemorian, den skattskyldiges yttrande och de skriftliga erin— ringar som yttrandet kan föranleda revisorn att göra överlämnas därefter till den som skall besluta om skatten.
Beslutsmotiveringarna i punktskatteärenden är ofta alltför kortfattade. Detta torde till stor del bero på den form för skattebesluten som nu tillämpas.
Skattebesluten meddelas på en handling där revisorn föreslagit beloppen för beskattningen. Beslutet inne- fattar oftast inte någon annan motivering än en hän— visning till revisionspromemorian. Ordningen bör en— ligt vår mening vara att i revisionspromemorian visas bl.a. vilket det beskattningsunderlag är som revisorn anser vara det rätta. När det gäller RSV bör något ytterligare förslag till beskattning inte upprättas på distriktskontoren. Man håller då fast vid reviso- rernas huvuduppgift, nämligen revisionsarbetet. Det skattebeslut som efter granskning av revisionsprome— morian skall fattas av beskattningsmyndigheten bör av rättssäkerhetsskäl utformas och motiveras fristå- ende från revisionspromemorian och innehålla så få hänvisningar som möjligt till denna.
7.6.5. Prisregleringsavgifterna
Den kontroll i fråga om prisregleringsavgifterna som görs av JH sker i stora drag på samma sätt som RSV:s kontroll av punktskatterna. När deklarationerna kom- mer in till nämnden görs en förberedande granskning och en fortsatt kontroll görs i allmänhet vid besök hos de avgiftsskyldiga. För att få en tillförlitlig kontroll är man även för avgifterna i behov av sådana kontrollbefogenheter som föreslagits för punktskatter— na. Vad som tidigare sagts i detta avsnitt om bestäm- melsernas konstruktion, med bl.a. en uppdelning av kontrollen i granskning och revision, och deras när— mare innebörd föreslås därför i allt väsentligt gälla även för dessa avgifter.
Organisationen för avgifterna hos JN är uppbyggd på ett annat sätt än den hos RSV för punktskatterna. Vi har inte funnit skäl att närmare behandla JN:s kon— trollorganisation. Det som tidigare sagts om punkt— skatterna i olika organisationsfrågor, bl.a. om sak— områdesansvar, och om kontrollverksamhetens framtida utveckling kan därför inte överföras till JN:s verk— samhetsområde. Bl.a. har JN:s kontroll vid besök hos
de avgiftsskyldiga inte samma karaktär av bokförings— granskning som RSV:s kontrollbesök beträffande punkt— skatterna i allt större utsträckning övergår till att få. Det kan också påpekas att det f.n. inte finns planer att för uppbörden av prisregleringsavgifterna införa ett ADB—baserat maskinellt stöd, vilket som tidigare nämnts är föremål för utredning hos RSV be— gräffande punktskatterna.
Med den uppbyggnad som växtförädlingsavgiften har är behovet av kontrollåtgärder begränsat. I den mån revision kommer att företas bör dock de nu föreslagna bestämmelserna också gälla för den avgiften. Revision bör då beslutas och utföras av lantbruksstyrelsen.
8 FÖRHANDSBESKED
8.1. Gällande ordning
8.1.1. Inledning
Ordningen med förhandsbesked om skatt infördes på TL:s område i samband med att riksskattenämnden in— rättades år 1951.
På punktskatteområdet infördes generella regler om förhandsbesked genom tillkomsten av LFK. Förhandsbe— skeden enligt LFK lämnades då av KS. Dessförinnan ha- de från år 1911 förhandsbesked om stämpelskatt kunnat erhållas av statskontoret.
Även för den allmänna varuskatten, den s.k. omsätt— ningsskatten, fanns regler om förhandsbesked, som vid omläggningen till mervärdeskatt år 1968 överfördes till ML. Förhandsbesked om mervärdeskatt lämnades från början av riksskattenämnden.
På tullens område har möjlighet att få bindande förhandsbesked från generaltullstyrelsen funnits se— dan år 1907. Generaltullstyrelsen lämnar också för— handsbesked åt importörer om punktskatt och mervärde— skatt.
Förhandsbesked enligt TL, ML och LFK lämnas, sedan RSV bildades år 1971, av verket. Hos RSV avgörs ären— dena om förhandsbesked — utom då det gäller reklam— skatt — av en särskild rättsnämnd (se instruktionen 1970:751 för riksskatteverket). För reklamskatten gäller en annan ordning (se vidare 8.1.3). Nämnden har sitt kansli hos RSV:s rättsavdelning.
Rättsnämnden består av två avdelningar, en för di— rekt skatt och en för indirekt skatt. Ärenden om punktskatt liksom om mervärdeskatt avgörs av nämndens avdelning för indirekt skatt. Denna består av en ord— förande, en vice ordförande och fem ledamöter. Två nämndledamöter representerar det allmänna — länssty- relserna och tullen — och tre ledamöter företräder näringslivet. Näringslivets ordinarie representanter är i dag hämtade från industri—, grossist— och köp— mannaorganisationerna. I nämnden finns personliga suppleanter för ordföranden, vice ordföranden och det allmännas representanter. Vidare finns suppleanter på näringslivssidan som representerar särskilt byggnads—, lantbruks—, hantverks— och åkeriorganisationerna. Of— ta avgörs förhandsbeskeden om punktskatt, framför allt i frågor om särskild varuskatt, av ordföranden i nämndens avdelning för indirekt skatt utan medverkan av dess övriga ledamöter.
Hos RSV finns beträffande punktskatterna två ytter— ligare nämnder, energiskattenämnden och reklamskatte— nämnden, vilkas funktion endast är rådgivande bl.a. i ärenden om.förhandsbesked. Vidare finns ännu en råd— givande nämnd hos verket, kilometerskattenämnden, vars huvudsakliga verksamhet avser tekniska och admi— nistrativa frågor angående hanteringen med kilometer- räknare. Inom kilometerskattenämndens kompetensområ— de meddelas inte förhandsbesked.
Bestämmelserna om förhandsbesked har tillämpats un— der lång tid och har fyllt ett viktigt behov. De skattskyldiga har fått möjlighet att snabbt få ett bindande besked om hur en tilltänkt transaktion skall bedömas från skatterättslig synpunkt.
Reglerna om förhandsbesked för flertalet punktskat— ter finns i 4 kap. LFK. Särskilda regler gäller dock i fråga om förhandsbesked om reklamskatt, stämpel— skatt och spelskatt. Beträffande vägtrafikskatt, to— talisatoravgift, lotterivinstskatt, överlastavgift och prisregleringsavgift kan förhandsbesked inte läm—
nas .
Större delen av de förhandsbesked som RSV har med— delat om punktskatter under senare år har avsett an— tingen reklamskatt eller särskild varuskatt, i sist— nämnda fall främst skatten på tekniska preparat. Där— utöver har endast meddelats ett fåtal förhandsbesked om annan punktskatt. Flertalet förhandsbesked har rört frågor om skatteplikt.
Tabell 3 Antal meddelade förhandsbesked om punktskatt
; '_'"___—___—_____"________T______—_—____________ Ar Reklamskatt Särskild Ovriga punkt— Totalt varuskatt skatter
___—_
1978 41 38 2 81 1979 39 34 2 75 1980 40 43 5 88 ___—___
8.1.2. LFK
För flertalet punktskatter gäller som nämnts reglerna i 4 kap. LFK om förhandsbesked, som i huvudsak inne— bär följande.
Förhandsbesked meddelas av beskattningsmyndigheten, dvs. RSV (32 & LFK).
Förhandsbesked lämnas efter ansökan av den som dri- ver eller ämnar driva skattepliktig verksamhet. Det är således bara den skattskyldige eller den som kan tänkas bli skattskyldig som kan få ett förhandsbe— sked. Sådant besked kan således inte meddelas efter ansökan av exempelvis en konsument av skattepliktiga varor.
För punktskatterna har de frågor i vilka förhands— besked får meddelas begränsats. Besluten får endast gälla frågor om skatteplikt för vara eller skattesats för skattepliktig vara (32 5 LFK). Andra frågor om beskattningen som rör t.ex. beskattningsvärde för va— ra eller sökandens skattskyldighet får således inte tas upp i ett förhandsbesked.
Sökanden ansvarar för att utredningen i ärendet blir så fullständig att ett förhandsbesked kan läm— nas. Skulle utredningen inte vara tillräcklig i detta avseende meddelas inte förhandsbesked. Allmänna ombu— det hörs inte i första instans.
Det är ofta nödvändigt att sökanden lämnar prov el— ler beskrivning av den vara som ansökan gäller. Un— dersökning av varuprov sker som regel vid tullverkets huvudlaboratorium.
I princip skall sökanden ersätta statsverket dess kostnad för undersökning av varuprov eller annan ut- redning som gjorts i ärendet. Som villkor för sökan— dens ersättningsskyldighet gäller att han lämnat sitt medgivande till den företagna utredningen (35 å LFK). Beskattningsmyndigheten kan också begära att sökanden ställer säkerhet för utredningskostnaderna. I prakti— ken uppstår dock som regel inte några utredningskost— nader hos RSV. Detta beror främst på att tullverket inte begär ersättning av RSV för de laboratorieunder— sökningar som tullverket gör. Några andra avgifter utöver ersättningen för eventuella utredningskostna- der skall inte tas ut för förhandsbesked enligt LFK.
Ett förhandsbesked som vunnit laga kraft är bindan— de för statsverket om sökanden yrkar det (37 & LFK). Denna bundenhet gäller enbart i förhållande till sö- kanden. Annan kan således inte åberopa ett förhands— besked med rättsligt bindande verkan. Naturligtvis får dock ett meddelat förhandsbesked stor betydelse för andra skattskyldiga vid bedömningen av samma el— ler liknande frågor som de som förhandsbeskedet av— ser.
statsverkets bundenhet mot sökanden gäller endast för de redovisningsperioder som inte gått ut när be— skedet lämnas. Det gäller längst i ett år. Det upphör dock att gälla tidigare om en författningsändring görs som har betydelse för den fråga som förhandsbe— skedet avser (37 å LFK).
Om sökanden är missnöjd med ett meddelat förhands— besked kan han överklaga det. Däremot kan han inte
överklaga ett beslut att inte meddela förhandsbesked. Beskattningsmyndighetens förhandsbesked överklagas till kammarrätten, vars beslut i sin tur kan överkla— gas till regeringsrätten (39 & LFK).
Besvärstiden är tre veckor (12 & förvaltningslagen). Förutom den skattskyldige och det allmänna ombudet kan även tredje man överklaga ett förhandsbesked. Detta får ske om förhandsbeskedet medför en väsentlig skada eller förlust för honom (39 5 LFK). Denna ut— vidgade besvärsrätt, som främst är avsedd för exem— pelvis en konkurrent till sökanden eller en konsument av de varor som beskedet gäller, har bl.a. på grund av sekretessbestämmelserna (se nedan) knappast an— vänts i praktiken. I ärende om förhandsbesked gäller sekretess för så— väl utredningen i ärendet som själva beslutet, 9 kap. 1 5 sekretesslagen.
8.1.3. Reklamskattelagen
För reklamskatt tillämpas inte 32 och 38 åå LFK om förhandsbesked. I stället gäller andra regler i 29 och 30 55 reklamskattelagen. Dessa regler avviker från bestämmelserna i LFK på följande punkter.
Förhandsbesked om reklamskatt får avse inte bara skattepliktsfrågor utan också frågor om sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked får också lämnas om sökandens rätt till återbetalning enligt 24 & reklam— skattelagen, dvs. rätten till s.k. grundavdrag för vissa tidningar. Vidare får förhandsbesked lämnas till den som avser att beställa trycksak av skatt— skyldig i fråga om skatteplikt för trycksaken. Möj— ligheterna att meddela förhandsbesked om reklamskatt har således utökats i förhållande till vad som gäller enligt LFK.
Beslut om förhandsbesked fattas av RSV, vanligen genom generaldirektören eller chefen för avdelningen för indirekt skatt. Nämnden för rättsärenden beslutar
således inte om förhandsbesked för reklamskatt. Innan beslut fattas skall den till verket knutna reklam- skattenämnden höras.
Besvärsordningen för förhandsbesked om reklamskatt avviker också från de allmänna reglerna om besvär i fråga om förhandsbesked för punktskatterna. Besvären över reklamskatteärenden går direkt till regerings— rätten i fråga om förhandsbesked och kammarrätten är således inte besvärsinstans i dessa fall.
De avvikande bestämmelserna om förhandsbesked om reklamskatt föreslogs av skatteutskottet (SkU 1972:29) i samband med att reklamskatten infördes. Enligt ut— skottet fanns starka skäl som talade för att särskil— da regler infördes bl.a. om besvärsordningen för att skapa bättre möjligheter att snabbt få förhandsbesked om denna skatt. Därvid kunde bestämmelserna också ut— vidgas så att förhandsbesked om reklamskatt inte en— bart skulle meddelas om skatteplikt och skattesats utan även om skattskyldighet. Utskottet ansåg sig däremot inte kunna tillstyrka en sådan utvidgning inom hela punktskatteområdet, bl.a. med hänsyn till att denna fråga ingick i punktskatteutredningens ar— bete med LFK.
8.1.4. Övriga punktskatter samt prisregleringsavgif— terna
I 39 — 41 åå stämpelskattelagen finns särskilda be— stämmelser om förhandsbesked för denna skatt. De överensstämmer i stort sett med vad som gäller för flertalet punktskatter enligt LFK men ett par smärre avvikelser förekommer dock. Ansökan om förhandsbesked om stämpelskatt får sålunda göras av den saken rör och avse fråga om skatteplikt och skattens belopp.
För spelskatt gäller inte 32 & LFK. I stället ges andra bestämmelser i 20 & spelskattelagen. Dessa in— nebär i huvudsak att ämnesområdet för förhandsbesked om spelskatt utvidgats till att omfatta även de frå— gor som rör sökandens skattskyldighet.
Som tidigare nämnts kan förhandsbesked inte lämnas om vägtrafikskatt, totalisatoravgift, lotterivinst— skatt och överlastavgift. Förhandsbesked kan inte heller lämnas av JN om prisregleringsavgifter. För avgifter som skall erläg— gas till tullmyndighet vid införsel kan förhandsbe— sked enligt tullagen dock erhållas av generaltullsty— relsen.
8.1.5. Jämförelse med förhandsbesked i annan skatte—
lagstiftning
Bestämmelser om förhandsbesked finns i 19 & TL och lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor, 63 och 64 55 ML samt 29 — 34 åå TuL. Reglerna om för— handsbesked i TL och ML är i stort sett lika medan reglerna i TuL på flera punkter avviker från bestäm— melserna i nyssnämnda lagar.
Innan RSV:s nämnd för rättsärenden lämnar ett för— handsbesked om direkt skatt, dvs. främst inkomst— och förmögenhetsskatt men även bl.a. fastighetstaxering, enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor in— hämtas yttrande från taxeringsintendenten. Förhands— beskeden enligt TL är inte såsom i LFK begränsade till vissa frågor, utan får avse allt som rör sökan- dens taxering, numera även tillämpningen av lagen (1980:865) mot skatteflykt.
Enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor krävs för att ett förhandsbesked skall få meddelas att frågan är av synnerlig vikt med hänsyn till sö— kandens intresse eller av vikt för en enhetlig lag— tolkning eller rättstillämpning. Sökanden skall för sådant förhandsbesked erlägga en avgift, som kan va— riera mellan lägst 100 och högst 1 000 kr. Förhands— besked om direkt skatt är bindande mot staten vid den taxering som beskedet avser om sökanden åberopar det. I några få undantagsfall har lämnats förhandsbesked som inte anknutits till något bestämt års taxering. Det har inte visat sig innebära någon olägenhet för
det allmänna att bli bunden av ett sådant förhandsbe— sked. Vidtas en författningsändring som påverkar den fråga beskedet avser upphör det dock att gälla. Be— svär över förhandsbesked får anföras av sökanden och taxeringsintendenten och i vissa fall av kommunen. Besvären anförs direkt hos regeringsrätten. Även förhandsbesked enligt ML avgörs som nämnts av RSV:s nämnd för rättsärenden. Innan ett mervärdeskat— teärende avgörs inhämtas normalt yttrande från all— männa ombudet. Förhandsbesked enligt ML får avse alla frågor som rör sökandens skattskyldighet, vilket be— grepp i ML ansetts innefatta i stort sett alla frågor som kan uppkomma i ett beskattningsårende. Det krävs dock att frågan är av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Förhandsbesked enligt ML lämnas av— giftsfritt och är bindande för staten om sökanden åberopar det. Vidtas en författningsändring som på— verkar den fråga beskedet avser upphör det dock att gälla. Besvär över förhandsbesked får anföras av sö— kanden och allmänna ombudet. Besvären anförs direkt hos regeringsrätten.
Generaltullstyrelsen lämnar förhandsbesked enligt TuL. Tillämpningsområdet för förhandsbeskeden är i TuL bestämt genom en uppräkning, som omfattar de frå— gor som oftast är aktuella för förhandsbesked. I praktiken kan sådant besked inte ges i frågor om för— månsbehandling enligt frihandelsförordningen (1977z1194) eller förordningen (1971:963) om tullfri— het för varor från utvecklingsländerna eller om andra speciella tullfrihetsbestämmelser (t.ex. tullfrihet enligt 7, s, 11 eller 12 & tullförordningen 1973z979). Generaltullstyrelsen tar ut en expeditionsavgift på 30 kr för varje förhandsbesked. Vid laboratorieunder— sökning av varuprov tas som regel också ut en avgift på 150 kr för varje undersökt vara. I särskilda fall kan högre eller lägre avgift utgå med hänsyn till un— dersökningens omfattning. Förhandsbesked enligt TuL länder till omedelbar efterrättelse och gäller i
_ w ________d ___—m
högst två år. Det upphör dock att gälla tidigare vid författningsändring som påverkar den frågaxsom för— handsbeskedetavser. Generaltullstyrelsen kan också återkalla ett förhandsbesked om den finner att en be— stämmelse skall ges annan tolkning än den som ligger till grund för förhandsbeskedet. Besvär över för— handsbesked enligt TuL prövas i första instans av kammarrätten i Stockholm.
8.2. Förslag
8.2.1. Tillämpningsområdet
Punktskatterna
Enligt LFK kan förhandsbesked endast lämnas om skat— teplikt och skattesats för vara. Reglerna infördes på förslag av besvärssakkunniga. Då de infördes ansågs det att det skulle vara förenat med praktiska svårig— heter att låta förhandsbeskeden om indirekt skatt om— fatta alla frågor som kan uppkomma i ett beskatt— ningsärende. De besvärssakkunniga ansåg att avgöran— det av sådana frågor som rätt beskattningsvärde för en vara oftast är beroende av en mängd olika faktorer som omöjliggör att ett bindande besked kan lämnas på förhand.
När mervärdeskatten infördes år 1969 fick reglerna om förhandsbesked för denna skatt ett vidare tillämp— ningsområde än bestämmelserna i LFK. Enligt 63 å ML får förhandsbesked lämnas om sökandens skattskyldig— het. Denna bestämmelse utgör i allt väsentligt endast
som innebar att förhandsbesked fick lämnas i fråga om sökandens taxering till allmän varuskatt. Förhandsbe— sked om mervärdeskatt anses i praktiken kunna lämnas om i stort sett alla frågor som kan uppkomma i ett
beskattningsärende, t.ex. i frågor om beskattnings— värde eller skatteplikt för vara.
I reklamskattelagen (från år 1972) finns som redan nämnts tilläggsbestämmelser som innebär att förhands— besked kan lämnas i vidare utsträckning än om övriga punktskatter. Enligt 29 5 reklamskattelagen kan för— handsbesked bl.a. lämnas på fråga om annons eller reklam är skattepliktig och om sökandens skattskyl- dighet. De i förhållande till LFK utvidgade möjlighe— terna att erhålla förhandsbesked om reklamskatt före— slogs som nämnts av skatteutskottet. Enligt utskot— tets mening skulle normalt inga problem uppkomma med det utvidgade tillämpningsområdet. Begreppet skatt— skyldighet i reklamskattelagen har hos RSV tolkats så att man inte ansett sig kunna lämna förhandsbesked om beskattningsvärde.
Också enligt spelskattelagen (20 å), som trädde i kraft år 1973, kan förhandsbesked ges i fråga om sö— kandens skattskyldighet. I praxis har förhandsbesked lämnats om skatteplikt för spel vilket tyder på att man gett begreppet skattskyldighet i denna lag samma innebörd som i ML. Emellertid har endast ett fåtal förhandsbesked om spelskatt meddelats varför några säkra slutsatser inte kan dras.
Möjligheterna att erhålla förhandsbesked om tullbe— handlingen av varor utvidgades vid införandet av den nya TuL år 1974. Enligt tidigare gällande bestämmel— ser kunde bindande förhandsbesked lämnas av general— tullstyrelsen endast om tulltaxenummer för en vara. I praktiken lämnades emellertid även uppgift bl.a. om tullsats samt om skattesats för punktskatter som ut— gick vid importen men dessa uppgifter ansågs inte va— ra bindande.
Genom bestämmelserna i den nya TuL kan bindande för— handsbesked numera lämnas inte bara om tulltaxenummer utan också om statistiskt nummer för vara, tullpliktig kvantitet eller tullpliktigt värde på vara, tull— och avgiftssats för vara samt tullbefrielse eller tullned— sättning för vara av helt eller delvis svenskt ul— sprung. I motiven till ändringen (Ds Fi 1971:4 s. 58) framhålls att möjligheten att lämna förhandsbesked
om bl.a. tullvärdefrågor är beroende av den utredning som sökanden kan prestera, varför en ansökan får av— visas om tillgängligt material inte är till fyllest för att bedöma frågan. Däremot lämnas inte förhandsbe— sked av generaltullstyrelsen om t.ex. beskattningsvär— de för punktskattepliktig vara vid införsel.
Reglerna i de förhandsbeskedssystem som tillkommit efter LFK har således utformats så att möjligheterna att få förhandsbesked har utökats i förhållande till vad som gäller enligt denna lag. Enligt uppgifter från myndigheterna är erfarenheterna av de utökade möjligheterna till förhandsbesked i stort sett endast positiva.
RSV får olika frågor om punktskatterna på områden som f.n. inte omfattas av reglerna om förhandsbesked. Som exempel kan nämnas frågor om någon är skattskyl— dig eller om beskattningsvärde eller beskattningsvikt för vara. En del av dessa frågor är av relativt kom— plicerad art och besvaras vanligen skriftligen. RSV anser sig i normala fall bunden av sina svar också i dessa ärenden även om den sökande rent formellt inte kan med bindande verkan åberopa ett sådant svar mot staten vid avgörande av ett beskattningsärende.
Mot den nu angivna bakgrunden finns skäl att för punktskatterna närmare pröva en utvidgning av till— lämpningsområdet. Tillämpningen av bestämmelserna om förhandsbesked på reklamskatt och mervärdeskatt och även de nya bestämmelserna inom tullområdet visar att ett mera vidsträckt tillämpningsområde i dessa fall har fungerat tillfredsställande.
Vidare lämnar RSV redan nu svar som uppfattas som mer eller mindre bindande på frågor som i och för sig inte omfattas av reglerna om förhandsbesked. Det skulle vara fördelaktigt om dessa frågor i fortsätt— ningen kunde avgöras i den ordning som gäller för förhandsbesked. På så sätt skulle frågorna avgöras genom ett fastare reglerat förfarande som bl.a. inne— bär prövning i nämnden för rättsärenden. Vidare skul— le rättsverkningarna av RSV:s svar på frågorna bli
klarare och bl.a. medföra rättslig bundenhet för sta— ten mot sökanden.
Besvärssakkunniga (SOU 1957:5O s. 118) har bl.a. påpekat att det för punktskatterna förekommer sär— skilda förhållanden, främst med hänsyn till de svå— righeter som kan uppkomma i frågor som rör beskatt- ningsvärde, och att möjligheterna att erhålla för— handsbesked därför bör vara begränsade. Numera finns beskattningsvärde för särskild varuskatt på tekniska preparat, reklamskatt, dryckesskatt på spritdrycker och vin, stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier samt lotterivinstskatt.
För skatten på tekniska preparat kan uppkomma rela— tivt svårbedömbara frågor om beskattningsvärde, vil— kas avgörande i vissa fall kan kräva en omfattande utredning om den skattskyldiges affärsförhållanden. Enligt 3 5 lagen om särskild varuskatt är beskatt— ningsvärdet lika med det pris som den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare. Att bestämma vilket detta pris är kan vara beroende av så många olika faktorer — som inte på förhand går att bestämma — att ett meningsfullt förhandsbesked inte alltid kan lämnas om det. I så— dana fall skulle en ansökan få avvisas med hänsyn till att utredningen inte kan göras så fullständig att ett bindande förhandsbesked kan lämnas. Däremot bör förhandsbesked kunna lämnas på mer begränsade frågor t.ex. om en försäljning som sker till ett an— nat företag med vilket den skattskyldige har intres— segemenskap skall beaktas vid beskattningsvärdets be— stämmande. I likhet med vad som gäller för direkt skatt och mervärdeskatt bör rättsnämnden efter om— ständigheterna i varje särskilt fall bedöma om det är lämpligt att ge förhandsbesked. Vi anser sålunda att förhandsbesked i frågor om beskattningsvärdet på tek— niska preparat bör kunna lämnas om utredningen i ärendet kan göras tillräcklig.
Beskattningsvärdet för reklamskatt bestäms efter samma principer som i ML med utgångspunkt från veder— laget eller vad som kan anses motsvara skäligt veder— lag för varje skattepliktig transaktion. Som regel torde inga särskilda svårigheter föreligga att lämna förhandsbesked i frågor om beskattningsvärde för reklamskatt.
Vi anser att det inte heller för övriga skatter som utgår efter beskattningsvärde föreligger skäl att un— danta frågor om beskattningsvärde från förhandsbe— skedsinstitutet.
Mot denna bakgrund föreslår vi att förhandsbesked om punktskatter skall få lämnas i alla frågor som rör beskattningen. Formuleringen avser att inbegripa alla de faktorer som i ett beskattningsärende har betydel— se för att bestämma skatten till rätt belopp. Sådana frågor kan röra skatteplikt för vara, skattesats, be— skattningsvikt och beskattningsvärde. Men även andra frågor som sökandens skattskyldighet, skattskyldighe— tens inträde och avdrag i deklarationen får räknas hit. I princip avses således samma frågor som enligt ML kan göras föremål för förhandsbesked.
Förhandsbesked enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor får lämnas om beskedet är av synner— lig vikt för sökanden eller av vikt för enhetlig lag— tolkning eller rättstillämpning. Dessa förutsättning— ar har ställts upp för att nämnden för rättsärenden inte skall besväras med att avgöra ansökningar i ba— gatellfrågor. Bidragande till de valda formulering— arna har även varit att det visat sig svårt att när— mare precisera arten av de frågor som kan göras till föremål för förhandsbesked (se vidare SOU 1949:62 s. 53 och prop. 1951:64 s. 112). Nämnden har därför getts tämligen fria händer att förfara efter före— liggande omständigheter då den skall avgöra om nämnda förutsättningar är uppfyllda.
Även i fråga om mervärdeskatt kan nämnden för rättsärenden på motsvarande sätt som för de direkta skatterna från fall till fall pröva om det är befogat
med hänsyn till sökandens intresse m.m. att ett för— handsbesked meddelas. En viss uppmjukning av förut- sättningarna har dock gjorts i ML genom att det be— träffande sökandens intresse är tillräckligt att för- handsbeskedet är av vikt för denne för att det skall
meddelas.
Samma förutsättningar som stadgas i ML för att få förhandsbesked bör gälla även för punktskatterna. Vi föreslår därför att förhandsbesked får lämnas under förutsättning att beskedet är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämp- ning.
Som nämnts gäller bestämmelserna i LFK om förhands— besked inte för vägtrafikskatt, totalisatoravgift och lotterivinstskatt. För dessa skatter kan förhandsbe— sked således inte erhållas.
De skattskyldiga bör i största möjliga utsträckning kunna få förhandsbesked om sin skatt. Vi har'därför prövat i vad mån förhandsbeskedsbestämmelserna bör utsträckas att gälla även nyssnämnda skatter.
Vissa frågor om vägtrafikskatt är av sådan art att de skattskyldiga kan ha ett berättigat intresse av att få ett bindande förhandsbesked om dem. Vidare kan det med hänsyn till att beskattningsverksamheten är fördelad på länsstyrelserna i landet vara av betydel— se för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning att förhandsbesked meddelas. Några särskilda svårig— heter att ge förhandsbesked om vägtrafikskatt torde inte föreligga. Tillämpningsområdet bör därför ut— sträckas att avse även denna skatt. Vårt förslag in— nebär således att reglerna om förhandsbesked även skall tillämpas på vägtrafikskatt.
Den olikhet som består i att förhandsbesked kan er— hållas om stämpelskatt på lotteri men inte på lotte— rivinstskatt framstår som omotiverad. De nya förhands— beskedsbestämmelserna bör därför omfatta även lotteri— vinstskatten. Vi föreslår således att förhandsbesked även skall kunna ges om denna skatt.
Övervägande skäl talar för att även låta reglerna om förhandsbesked omfatta totalisatoravgift.
De föreslagna reglerna om förhandsbesked berör inte överlastavgift.
I skatteförfattningarna om stämpelskatt, spelskatt
och reklamskatt finns undantag från eller tillägg till bestämmelserna om förhandsbesked. Genom de tidi- gare föreslagna ändringarna och de förslag som lämnas i det följande föreligger inte längre behov att i al— la nämnda fall ha särskilda regler om förhandsbesked. Reglerna om förhandsbesked bör därför samlas i ett kapitel i LPP. Det gäller också den speciella regeln i reklamskattelagen om förhandsbesked beträffande sö— kandens rätt till återbetalning av skatt enligt 24 5 reklamskattelagen och om skatteplikt för trycksak till den som avser att beställa trycksak av skatt— skyldig. Vi föreslår därför att alla bestämmelser om förhandsbesked i skatteförfattningarna upphävs och att specialregeln för reklamskatten tas in i den nya lagen.
Det föreslagna tillämpningsområdet kan förväntas medföra en viss ökning av antalet ärenden om för— handsbesked. Denna ökning kan dock antas väsentligen följas av en motsvarande minskning av arbetet med de förfrågningar som f.n. görs hos beskattningsmyndighe— terna. Förslaget medför därför en omfördelning av ar— betsuppgifterna, främst hos RSV där ärenden om för— handsbesked som regel handhas av rättsavdelningen
,medan andra förfrågningar om punktskatter behandlas vid avdelningen för indirekt skatt.
Självfallet begränsar förslaget inte beskattnings— myndigheternas möjligheter att även i fortsättningen på ett mindre formbundet sätt lämna svar på frågor som inte innebär en begäran om förhandsbesked. Sådana svar bör dock, om de lämnas skriftligen, innehålla en erinran om att ett för staten bindande svar endast kan ges enligt reglerna om förhandsbesked.
Prisregleringsavgifterna
F.n. finns inga särskilda regler om förhandsbesked för prisregleringsavgifter. Däremot kan, som tidigare nämnts, förhandsbesked om avgifter vid införsel lämnas av generaltullstyrelsen i fråga om avgiftssats för vara. Det förekommer naturligtvis att JN får Olika frågor från avgiftsskyldiga om avgiftsuppbörden som nämnden besvarar. Vissa av dessa svar kan sägas ha karaktär av förhandsbesked även om de formellt sett inte är bindande för staten.
Även om omfattningen av de förfrågningar som före— kommer beträffande prisregleringsavgifterna inte är lika stor som för punktskatterna bör förfarandet för dessa frågor regleras fastare. För de avgiftsskyldiga skapar förhandsbeskeden en viss trygghet då de bl.a. är överklagbara. Vidare torde det vara en fördel att slå fast vilka rättsverkningar som är knutna till de svar som JN lämnar på olika frågor. Regler om för— handsbesked bör därför införas också på prisregle- ringsavgifterna. Detta torde dock inte innebära någon ökad belastning på JN utan endast en närmare regle— ring av redan förekommande ärenden.
De tidigare angivna bestämmelserna om förhandsbe— sked för punktskatter är lämpade även för prisregle— ringsavgifterna. Undantag från tillämpningsområdet bör dock göras för frågor om avgiftssats för vara. Prisregleringsavgifternas karaktär av regleringsin— strument på jordbrukets och fiskets område medför att ändringar med täta mellanrum av marknadsmässiga skäl måste göras i avgiftsregleringen. Dessa ändringar hänför sig dels till frågan om avgift skall tas ut under viss tid, dels till avgiftssatsens storlek. Va— riationerna i avgiftssystemet medför att förhandsbe— sked om avgiftens belopp inte kan utformas så att de kan fylla någon funktion för de avgiftsskyldiga. För staten bindande besked kan inte lämnas i dessa frå— gor. Från generaltullstyrelsen har inhämtats att man vid lämnande av förhandsbesked för vara som omfattas
av prisregleringen alltid gör reservation för ändring av avgiftssatsens storlek. Vårt förslag innebär såle- des attbindande besked inte skall lämnas om avgifts— sats för vara. Sådana ansökningar bör därför regel— mässigt kunna avvisas. Däremot skall naturligtvis JN även i fortsättningen kunna lämna upplysningar på av— giftsskyldigas frågor i detta avseende.
F.n. är reglerna om förhandsbesked i LFK i princip tillämpliga på växtförädlingsavgift. Skäl saknas emellertid att behålla detta institut för sådan av— gift. Vi föreslår därför att bestämmelserna om för— handsbesked i LPP inte görs tillämpliga på sådan av— gift.
8.2.2. Beslutande instans
Som redan nämnts lämnas förhandsbesked av RSV:s nämnd för rättsärenden (rättsnämnden) i frågor om flertalet punktskatter samt om mervärdeskatt och direkt skatt. Enligt vår uppfattning bör alla ärenden om förhands— besked hos RSV lämpligen handläggas i samma ordning. Prövning av samtliga sådana ärenden i rättsnämnden medför administrativa fördelar och en effektivare ar— betsordning samt förbättrade möjligheter till en en— hetlig och riktig rättstillämpning. Någon ändring i den ordning som redan gäller för flertalet punktskat— ter föreslås således inte.
Tidigare har föreslagits att förhandsbesked skall lämnas om vägtrafikskatt, lotterivinstskatt och to— talisatoravgift, vilket f.n. inte görs. Sådana ären— den bör också läggas på nämnden, under avdelningen för indirekt skatt.
För reklamskatt lämnas förhandsbesked, efter höran— de av den till RSV knutna reklamskattenämnden, av RSV genom beslut av generaldirektören eller av chefen för avdelningen för indirekt skatt. Handläggningen av förhandsbesked om reklamskatt bör i enlighet med vad tidigare sagts flyttas från verket till rättsnämnden. Härigenom kan den till RSV knutna reklamskattenämnden,
vars huvudsakliga uppgift är att avge yttrande i för- handsbeskedsärendena, avskaffas. I stället bör rätts- nämnden tillföras nödvändig sakkunskap vid avgörande av reklamskattefrågor. Vi föreslår sålunda att re— klamskattenämndens verksamhet upphör och att förhands— beskedsärenden om reklamskatt avgörs av rättsnämnden, varvid nämnden förstärks med särskild sakkunskap i
reklamskattefrågor.
Enligt vår uppfattning skall förslaget inte behöva föranleda att handläggningstiderna för förhandsbesked om reklamskatt förlängs. RSV bör emellertid rikta särskild uppmärksamhet på denna fråga och genom lämp— lig fördelning av tillgängliga resurser skapa förut— sättningar för en snabb handläggning av reklamskatte— ärendena.
Till RSV är också en särskild nämnd för energiskat- tefrågor (energiskattenämnden) knuten. Nämndens upp— gift är att vara rådgivande till verket vid energibe— skattningen. Det har under den senaste tioårsperioden hos nämnden endast förekommit tre ärenden. De har bl.a. avsett remiss om förhandsbesked. Enligt vår upp— fattning talar starka skäl för att nämndens verksam— het upphör och att rättsnämnden i stället tillförs särskild sakkunskap vid avgörande av förhandsbesked i energiskattefrågor. Härigenom uppnås administrativa fördelar. Vi föreslår således även att denna omlägg- ning görs beträffande handläggningen av förhandsbe— sked om energiskattefrågor.
Vårt förslag påverkar således rättsnämndens samman- sättning vid avgörande av punktskattefrågor. För att bl.a. tillgodose kravet på särskild sakkunskap i reklam— och energiskattefrågor bör ytterligare fyra suppleanter till nämndens nuvarande ledamöter utses. Treav suppleanterna bör utses bland företrädare för näringslivet och ha särskild sakkunskap i frågor om skatt för reklam, elektrisk kraft och bränslen. En suppleant bör representera det allmännas intresse och ha särskild kompetens inom punktskatteområdet. Dessa
suppleanter bör således gå in i nämnden vid avgörande av frågor om punktskatter.
Vårt förslag att förhandsbesked skall lämnas om prisregleringsavgifter innebär att en ny form av ärenden tillförs JN. Det torde dock saknas skäl att inom JN skapa en särskild organisation för handlägg— ningen av dessa ärenden eftersom antalet meddelade förhandsbesked sannolikt kommer att bli ytterst be— gränsat. Förhandsbeskedsärendena bör således handläg— gas inom nämndens ordinarie organisation. Ärendena bör avgöras i nämndens plenum endast om de kan anses vara av principiell vikt.
Vid import lämnas förhandsbesked om tull av gene— raltullstyrelsen. Styrelsen lämnar också förhandsbe— sked om skatt och införselavgift som tas ut i den ordning som gäller enligt TuL. Detta innebär att både rättsnämnden och generaltullstyrelsen avgör förhands— besked i samma slags frågor om punktskatterna. I vis— sa fall har nämnden och styrelsen kommit till olika resultat vid bedömningen av samma slags frågor, vil— ket lett till onödiga komplikationer. Detta problem bör uppmärksammas vid en kommande översyn av TuL, som inte omfattas av vårt utredningsuppdrag.
8,2,5 Utredningen i ärenden om förhandsbesked
Utredningarna i förhandsbeskedsärenden, som f.n. van— ligen rör frågor om skatteplikt för vara, är i all— mänhet relativt begränsade. Som regel görs endast un— dersökningar av Olika varuprov. Yttrande från allmän— na ombudet inhämtas inte i första instans utan först vid en eventuell besvärsprövning.
Vi har tidigare föreslagit att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta, förutom frågor om skatte— plikt och skattesats för vara, även alla andra frågor som i ett beskattningsärende har betydelse för att fastställa skatten till rätt belopp. För att avgöra
sådana frågor kan många gånger behövas större utred— ningar. Med hänsyn till att ärendena om förhandsbe— sked kan bli av något mer komplicerad natur bör all— männa ombudet medverka redan i första instans. En så— dan ordning, som även gäller enligt ML, skapar bättre förutsättningar för en allsidig utredning. Vi före— slår därför att yttrande från ombudet som regel även inhämtas i första instans. Detta gäller dock inte om ett besked med hänsyn till ansökningens innehåll inte bör meddelas. Allmänna ombudets medverkan redan i första instans motiveras också av vårt förslag att förhandsbeskeden skall vara överklagbara direkt hos regeringsrätten utan kammarrätten som mellaninstans. Detta förslag kommer att tas upp närmare i 9.1.2.
Enligt vårt förslag skall utredningsansvaret även i fortsättningen vila på sökanden. Detta innebär att om utredningen i ärendet inte är tillräcklig skall ansö— kan Om förhandsbesked avvisas. Avser en ansökan en fråga vars avgörande är beroende av en mängd olika faktorer, som inte går att bestämma på förhand, får ansökan avvisas med hänsyn till att utredningen inte kan göras så fullständig att ett bindande förhandsbe— sked kan lämnas. Men även i andra fall får ansökan avvisas om utredningen inte är fullständig. I dessa fall bör dock sökanden först beredas tillfälle att komma in med kompletterande utredning.
I princip gäller enligt LFK att sökanden skall sva— ra för utredningskostnaderna, men detta tillämpas sällan i praktiken. Ersättning kan f.n. krävas av sö— kanden endast om han lämnat sitt medgivande till de företagna utredningsåtgärderna.
Vi anser att sökanden bör svara för de kostnader som uppkommer i ärenden om förhandsbesked för att an— lita särskild sakkunnig och undersöka varuprov. Dessa kostnader är som regel relativt obetydliga och det framstår då som en onödig omgång att inhämta sökan— dens medgivande till utredningsåtgärderna. I försla— get har detta villkor för sökandens ersättningsskyl— dighet tagits bort. Detta medför att sådant medgivan— de till Olika utredningsåtgärder normalt inte behöver
inhämtas. Myndigheten skall dock, innan den företar utredning som kan föranleda högre kostnader än som kan anses vara normalt i ett ärende om förhandsbe— sked, underrätta sökanden och ge honom tillfälle att återkalla sin ansökan.
Ett ofta återkommande led i ärenden om förhandsbe- sked för punktskatter är undersökning av varuprov som sökanden har lämnat. Sådana undersökningar syftar som regel till att avgöra om varan är skattepliktig och görs vanligen i laboratorium, som regel vid tullver— kets huvudlaboratorium. Tullverket tar inte ut er— sättning för de undersökningar som begärs av RSV för ett förhandsbesked. Däremot tar generaltullstyrelsen ut ersättning för undersökning av varuprov då styrel— sen själv meddelar förhandsbesked om tullbehandling av vara. Denna avgift är som regel 150 kr för varje undersökt vara. I särskilda fall kan högre eller läg— re avgift utgå med hänsyn till utredningens omfatt— ning.
Enligt vår mening bör kostnader för laboratorieun— dersökning betalas av sökanden även i förhandsbe— skedsärende om punktskatt hos RSV. Har tullverket gjort laboratorieundersökning i ett punktskatteärende bör verket därför ta ut ersättning av RSV, som i sin tur skall kräva in denna från sökanden. Vad nu sagts om punktskatterna bör även gälla för prisreglerings— avgifterna i motsvarande fall.
Enligt LFK gäller f.n. att särskild avgift för för— handsbesked inte tas ut. Detta görs däremot enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor för direkt skatt. Det kan i princip ifrågasättas om inte sådan avgift bör tas ut för förhandsbesked om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vi har dock inte gått in på prövning av denna fråga utan föreslår att den tas upp i annat sammanhang. Ändring på denna punkt före— slås därför inte.
8.2.4. Förhandsbeskedens giltighet
Ett förhandsbesked om pgnktgkgtt gäller enligt LFK i ett år medan besked enligt TuL gäller i två år och enligt ML i princip för obegränsad tid. De olika systemen för förhandsbeskedens giltighet har i all— mänhet inte vållat problem vid tillämpningen. Emel— lertid visar erfarenheterna av reglerna om mervärde— skatt att starkare skäl saknas att begränsa giltighets— tiden. Praxis är som regel så stabil att problem i allmänhet inte uppkommer med en längre giltighetstid. I de sällsynta fall praxis ändras och ändringen avser en fråga i vilken ett förhandsbesked gäller bör detta dock kunna upphävas om det strider mot myndighetens nya praxis.
Vi föreslår därför att förhandsbesked om punktskatt skall gälla utan tidsbegränsning i enlighet med vad som nu gäller för förhandsbesked om mervärdeskatt. Ett förhandsbesked bör upphöra att gälla vid författ— ningsändring som påverkar den fråga förhandsbeskedet avser. Detta gäller generellt för förhandsbesked på alla områden.
Vidare föreslår vi att ett förhandsbesked skall kunna återkallas om det efter en praxisändring stri— der mot vad som är ny praxis. Äterkallelsen bör i frå— ga om punktskatter göras av rättsnämnden. Om det i beskattningsverksamheten framkommer att ett tidigare meddelat förhandsbesked bör återkallas bör detta så— ledes anmälas till nämnden. Anmälan kan t.ex. göras av beskattningsmyndighet, allmänna ombudet eller den skattskyldige själv och kan ske formlöst. Nämndens be— slut om återkallelse bör kunna avse såväl ett av nämnden som av regeringsrätten meddelat förhandsbe— sked. Upphävandet bör inte gälla omedelbart eftersom den skattskyldige kan behöva tid att ställa om till de ändrade förhållandena. Som regel bör det vara tillräckligt om ett beslut om återkallelse träder i kraft sex månader efter det att den skattskyldige fick del av beslutet. Beslut om återkallelse bör inte
vara överklagbara. Anser någon att en återkallelse är felaktig torde det som regel vara möjligt att på nytt begära ett förhandsbesked i frågan och få denna prö— vad i högre instans.
De nu föreslagna reglerna om förhandsbeskeds gil— tighet bör gälla även för påläggglgglggggyggftgrpg. För dessa avgifter har JN, som regel med stöd av be— stämmelse i lag, bemyndigats att meddela föreskrifter för uppbörden. Dessa föreskrifter kan avse frågor om exempelvis avgiftsskyldighetens inträde, avgränsning av det avgiftspliktiga området och regler om redovis— ningen. Även i frågor för vilka sådana föreskrifter gäller skall, i enlighet med vad tidigare föresla— gits, förhandsbesked kunna meddelas. Ändras före— skrifterna av JN bör ändringen, om den beslutats med stöd av en i lag intagen delegation, ha samma verkan på ett förhandsbesked som en lagändring. Berör änd— ringen en fråga i vilken ett förhandsbesked har med— delats upphör det således att gälla. Föreskrifter av nu angivet slag utgör således vid sidan av lagar och förordningar sådana författningar som kan påverka giltigheten hos ett förhandsbesked. Återkallelse av JN:s förhandsbesked bör göras av nämnden.
8.2.5. Sekretess
För uppgifter som förekommer i ärenden om förhandsbe— sked gäller sekretess, 9 kap. 1 5 sekretesslagen. Sekretessen omfattar såväl utredningen i ärendena som besluten om förhandsbesked. Enligt bestämmelserna får en uppgift lämnas ut om undantag från sekretessen gjorts i lag om förfarandet vid beskattning. Sådant undantag förekommer dock inte för punktskatterna. Sekretessen gäller i förhållande till såväl enskilda som myndigheter. Bestämmelserna i sekretesslagen har hos RSV tolkats så att sekretessbelagda uppgifter om förhandsbesked inte kan lämnas från RSV:s rättsavdel— ning till bl.a. RSV:s avdelning för indirekt skatt.
I Olika sammanhang har man ställt krav på lättnader i sekretessen för ärenden om förhandsbesked, särskilt på den indirekta beskattningens område. Som skäl för dessa krav har anförts att förhandsbeskeden bör bli kända främst för att de skall kunna påverka rättsut— vecklingen. Dessa skäl talar i och för sig för att om möjligt lätta på sekretesskravet.
Under förarbetena till sekretesslagen fanns, i en promemoria som utarbetats i justitiedepartementet (Ds Ju 1977:11 ), ett förslag om ett s.k. omvänt skade— rekvisit för sekretessen i ärende om förhandsbesked. Enligt detta förslag skulle sekretess gälla för upp— gift om enskilds förhållande om det inte måste antas att uppgiften kan röjas utan skada eller men för den enskilde.
' I sitt yttrande över förslaget ville RSV inte di— rekt motsätta sig att kravet på absolut sekretess av— skaffades i ärende om förhandsbesked. De önskemål om lättnader i sekretessen för förhandsbeskeden, som framförts bl.a. av regeringsrätten och som RSV delade, skulle emellertid enligt verkets mening kunna väl tillgodoses genom en ökad publicering av meddelade förhandsbesked. Verket publicerar förhandsbesked om den sökande samtycker till det med personuppgifter eller, om så önskas, i något anonymiserat skick. Om sådant samtycke inte lämnas sker inte sällan publice— ring när anonymiseringen kan göras helt tillförlit— lig. En regel med det omvända skaderekvisitet skulle, enligt RSV:s mening, säkerligen medföra en inte obe— tydlig ovisshet hos sökandena om i vilken utsträck— ning deras uppgifter kunde komma att garanteras kon— fidentiell behandling. RSV ville dock inte direkt motsätta sig förslaget eftersom den föreslagna sekre— tessregeln i praktiken knappast skulle komma att med— föra att några uppgifter om namngivna personer skulle kunna lämnas ut utan samtycke från sökanden.
I det till riksdagen lämnade förslaget till ny sek— retesslag (prop. 1979/80z2), som också slutligen an— togs, hade i princip inte några inskränkningar gjorts
i sekretessen för förhandsbeskedsärendena. Under riksdagsbehandlingen, då sekretessen i ärenden om förhandsbesked inte togs upp särskilt, diskuterades att generellt införa lättnader i sekretessen på hela skatteområdet. Riksdagen beslutade emellertid att så inte skulle ske.
En allmän begränsning i sekretessen för förhandsbe— sked bör i enlighet med de riktlinjer som legat till grund för de av riksdagen beslutade sekretessreglerna kombineras med ett skydd för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. De fall som i dag inte kan offentliggöras på grund av vägrat med— givande till publicering från sökanden och av att en tillförlitlig anonymisering inte är möjlig torde nor— malt inte heller kunna publiceras med ett skaderekvi— sit av nämnt innehåll. Vinsterna med en sådan omlägg— ning skulle därmed vara begränsade.
Önskemålet att de sekretessbelagda förhandsbeskeden direkt skall kunna påverka rättsutvecklingen skulle möjligen kunna tillgodoses genom att beskattningsmyn— digheterna fick ta del av meddelade förhandsbesked. Sekretessen i förhållande till enskilda skulle då fortfarande kunna bibehållas. För punktskatterna skulle en sådan möjlighet kunna ordnas enkelt med hänsyn till att RSV svarar både för beskattningsfunk— tionen och för meddelandet av förhandsbesked. Emel— lertid anser vi att om en sådan omläggning skall gö— ras bör den ske generellt på hela skatte— och av— giftsområdet. Ett avgörande av denna fråga är därför beroende av överväganden som är av mer allmän art och som får anses ligga utanför ramen för vårt utred— ningsuppdrag.
Mot den nu angivna bakgrunden föreslår vi inte nå— gon förändring i sekretessen för förhandsbesked. En ökad spridning av meddelade förhandsbesked bör i stället åstadkommas genom en intensifiering av RSV:s publiceringsverksamhet inom nuvarande ramar.
9. ÖVRIGA FRÅGOR
9.1. Besvär
.1.1 Gällande ordnin
Beskattningsmyndighetens beslut i ett beskattnings— ärende kan överklagas av den skattskyldige och all— männa ombudet. Om myndighetens beslut medför en vä— sentlig skada eller förlust för annan kan även denne överklaga beslutet. Denna utsträckta besvärsrätt, som sedan LFK:s tillkomst endast använts i ett fall, är avsedd för t.ex. en konsument av skattepliktiga varor eller en konkurrent till en skattskyldig i de fall ett beslut har väsentlig betydelse för den klagande.
För att besvär skall prövas måste de ha anförts inom viss tid, den s.k. besvärstiden. För punktskat— terna gäller som regel tre veckors besvärstid. Be— svärstiden räknas från den dag klaganden fick del av det slutliga beslutet. Detta gäller dock inte för allmänna ombudet och annan klagande som inte är skattskyldig. För dem räknas besvärstiden från beslu— tets dag. Har ett slutligt beslut inte meddelats räk— nas besvärstiden från beslutsfristens utgång under förutsättning att den skattskyldige har lämnat dekla— ration eller att ett preliminärt beslut har medde— lats.
Har den ena parten anfört besvär kan motparten ock— så anföra besvär även om hans besvärstid har gått ut (anslutningsbesvär). Sådana besvär får dock inte än— föras senare än två veckor efter utgången av besvärs— tiden för den tidigare klagande. Äterkallas de först
anförda besvären eller tas de av annan anledning inte upp till prövning får inte heller anslutningsbesvären prövas.
För RSV:s beslut om punktskatter är kammarrätten i Stockholm första besvärsinstans. Kammarrättens beslut kan i sin tur överklagas av parterna i målet till re— geringsrätten. Innebär kammarrättens beslut ändring i det överklagade beslutet får det överklagas även av annan som lider väsentlig skada eller förlust av be— slutet. För besvär över kammarrättens beslut om punktskatter gäller en besvärstid på tre veckor från det klaganden fick del av beslutet. Har klaganden in— te varit part i målet räknas besvärstiden från be— slutsdagen. Reglerna om anslutningsbesvär gäller även vid besvär över kammarrättens beslut.
Den nu angivna besvärsordningen gäller i allmänhet för RSV:s beslut om fastställelse av punktskatt och för förhandsbesked om sådan skatt. Besvärstiden för anslutningsbesvär vid talan mot förhandsbesked är dock endast en vecka och besvär över förhandsbesked om reklamskatt skall anföras direkt hos regeringsrät— ten.
Vidare gäller den angivna besvärsordningen för be— slut om efterbeskattning, rättelse av uppenbart fel m.m., inbetalning och återbetalning av skatt, anstånd med inbetalning av skatt och ränta men beträffande dessa beslut har endast den skattskyldige och allmän— na ombudet besvärsrätt. För dessa beslut, utom efter— beskattningsbesluten, gäller inte heller reglerna om anslutningsbesvär.
Besvärsordningen gäller med undantag av reglerna om anslutningsbesvär också för beskattningsmyndighetens beslut om vite. Sådana beslut får dock endast över— klagas av den som förpliktats utge vitet och av all— männa ombudet.
Författningsbestämmelserna för den nu beskrivna be— svärsordningen finns i 38 — 45 55 LFK, som gäller för alla punktskatter utom stämpelskatt, lotterivinst— skatt och vägtrafikskatt. Enligt 44 och 46 ééstämpel—
skattelagen gäller dock motsvarande besvärsordning för denna skatt.
För lotterivinstskatt, på vilken besvärsreglerna i LFK inte är tillämpliga, finns inte heller särskilda besvärsregler. För besvär över beskattningsmyndighe— tens beslut Om uttagande av lotterivinstskatt gäller därför lagen (1971z309) om behörighet för allmän för— valtningsdomstol att pröva vissa mål. Enligt 1 5 6 denna lag överklagas sådana beslut hos kammarrätten. Övriga beslut överklagas enligt 18 5 allmänna verks- stadgan (1965z600) hos regeringen.
Besvärsordningen för vägtrafikskatt regleras i väg— trafikskattelagen och avviker på vissa punkter från den ordning som gäller enligt LFK. Besvärsrätt till— kommer endast skattskyldig och allmänna ombudet och besvärstiden räknas för den skattskyldige från den dag han fick del av beslutet och för allmänna ombu— det från beslutets dag.
För överlastavgift gäller 40 och 45 55 LFK samt be— svärsreglerna i vägtrafikskattelagen.
I skatteförfattningarna finns vidare bestämmelser för besvär i de frågor som regleras där. Dessa be— stämmelser innebär att talan mot överklagbart beslut i vissa fall skall föras hos förvaltningsdomstol och i andra fall hos regeringen. För besvär i sådana frå— gor gäller i övrigt de allmänna reglerna om besvär, t.ex. tre veckors besvärstid enligt 12 å förvalt— ningslagen. Besvärsreglerna i skatteförfattningarna finns i 32 & reklamskattelagen, 17 5 lagen om för— säljningsskatt på motorfordon, 22 & spelskattelagen och 13 å kungörelsen (1973:717) om uppbörd m.m. av totalisatoravgift.
För prisregleringsavgifterna gäller att JN:s beslut i avgiftsärenden kan överklagas i kammarrätten. Be— svärstiden är tre veckor räknat från det klaganden fick del av det överklagade beslutet. JN:s beslut om fastställelse av jordbruksavgifter får överklagas
även av annan än den som är avgiftsskyldig om beslu— tet medför en väsentlig skada eller förlust för ho— nom. Även allmänna ombudet har besvärsrätt.
De nu nämnda besvärsbestämmelserna är spridda på flera författningar. De grundläggande besvärsreglerna finns i 13 €) jordbruksprisregleringslagen och 22 å fiskprisregleringslagen. Vidare gäller bl.a. 12 & förvaltningslagen, 18 & allmänna verksstadgan och 1 5 6 lagen om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål.
9.1.2. Förslag
På några punkter, vilka tas upp i detta avsnitt, fö— föreslås ändringar i besvärsreglerna. Detta gäller besvärstidens längd, instansordningen och reglerna om besvärsrätt. Den besvärsordning som föreslås för punktskatterna är lämplig även för prisregleringsav— gifterna och bör gälla även för dessa avgifter. För vägtrafikskatt bör besvärsreglerna i vägtrafikskatte— lagen stå kvar i princip oförändrade och hänvisningar göras till tillämpliga bestämmelser i LPP. Besvärs— ordningen för överlastavgift bör också vara oföränd— rad. Det föreslås att hänvisningen görs i lagen om överlastavgift till tillämpliga bestämmelser i LPP.
Besvärstiden för punktskatterna är som tidigare nämnts i normala fall tre veckor. Enligt TL och ML gäller i motsvarande fall en besvärstid på två måna— der.
Frågan om besvärstidernas längd på skatteområdet har tidigare behandlats vid tillkomsten av förvalt— ningslagen, då man bl.a. försökte införa en enhetlig besvärstid på tre veckor inom hela förvaltningsrät— tens område. Man ansåg då att det fanns skäl att be— hålla två månaders besvärstid i TL och ML. Departe— mentschefen (prop. 1971:60 s. 103) anförde bl.a. att det även i fortsättningen fanns anledning att räkna med att ett stort antal beslut av skatterätt kommer
att meddelas under sådan tid att de tillställs par— terna strax före eller under sommarsemestern. Samma situation föreslåg enligt departementschefens mening om beslut tillställs skattskyldig i samband med någon av de större helgerna under året. Det framhölls att för många skattskyldiga skulle det under sådana om— ständigheter kunna bli mycket svårt att inom en så kort tidsfrist som tre veckor ta ställning till om och i vilket eller vilka avseenden han vill överklaga ett beslut som gått honom emot. Enligt departements— chefen fick besvärstiderna givetvis inte göras så korta att de kunde leda till rättsförluster för de en— skilda. Vidare åberopades att en så väsentlig för— kortning av besvärstiderna även skulle vålla svårig— heter för taxeringsintendenterna.
De skäl som hade åberopats i fråga om TL kunde en— ligt departementschefen också i viss utsträckning an— föras för att behålla två månaders besvärstid även i ML. Enligt departementschefen förekommer relativt of— ta samma besvärsgrunder och samma processmaterial vid samtidiga besvär över inkomsttaxeringen.
Däremot ansågs skäl saknas att göra avvikelse från huvudregeln i förvaltningslagen för punktskatterna. Besvärstiden förkortades därför för dessa skatter från två månader till tre veckor.
Enligt vår uppfattning finns det anledning att i detta sammanhang på nytt ta upp frågan om besvärsti- dens längd på punktskatteområdet. Enhetliga regler för den indirekta beskattningen på detta område un— derlättar för de skattskyldiga att hålla reda på gäl— lande bestämmelser och minskar riskerna för rättsför— luster. Dessa skäl får en särskild tyngd med hänsyn till den i det närmaste fullständiga harmonisering av beslutsordningarna för de indirekta skatterna som uppnås genom våra förslag. Vidare har den nuvarande besvärstiden i den praktiska tillämpningen framstått som väl kort, särskilt för reklamskatt. En längre be— svärstid underlättar också för allmänna ombudet att fullgira sina uppgifter.
Mot denna bakgrund har vi funnit att övervägande skäl talar för en förlängning av besvärstiden på punktskatteområdet till två månader. I vårt lagför— slag har således tagits in en regel med denna inne— börd. I konsekvens härmed föreslås att tiden för an— slutningsbesvär och besvär över förhandsbesked blir en månad, vilket gäller i motsvarande fall på mer— värdeskatte— och taxeringsområdet. För vägtrafikskatt saknas dock skäl att förlänga besvärstiden. Förslaget berör således, med undantag av reglerna om besvär över förhandsbesked om vägtrafikskatt, inte denna skatt.
De skäl som nu anförts för en förlängning av be— svärstiden på punktskatteområdet kan i viss mån även åberopas för prisregleringsavgifterna. Reglerna om besvärstid föreslås därför gälla utan inskränkning även för prisregleringsavgifterna.
Besvärstiden för den skattskyldige och den som för— pliktats utge vite räknas med utgångspunkt från den dag de fick del av beslutet. För allmänna ombudet räknas besvärstiden från beslutets dag. Detta gäller såväl beskattningsmyndighetens beslut i skatteärenden som förhandsbesked.
I vissa fall har svårigheter uppkommit att i efter— hand fastställa beslutsdagen. Vi föreslår därför att besvärstiden även för allmänna ombudet räknas från det ombudet fick del av det överklagade beslutet. Motsvarande bör även gälla för prisregleringsavgifter— na. När det gäller beräkningen av besvärstiden för allmänna ombudet för vägtrafikskatt bör denna dock i vanliga skatteärenden även i fortsättningen räknas från beslutets dag.
Som tidigare nämnts är kammarrätten mellaninstans för besvär över förhandsbesked om alla punktskatter utom reklamskatt, som överklagas direkt till rege— ringsrätten. Regeringsrätten är enda besvärsinstans även för förhandsbesked i taxerings— och mervärde— skattefrågor. Den kortare besvärsordningen för dessa
skatter torde ha valts med hänsyn till det för för- handsbeskeden angelägna önskemålet att snabbt få ett bindande besked. Detta önskemål gör sig gällande i lika hög grad för punktskatterna, för vilka det f.n. kan gå åtskillig tid från det ansökan om förhandsbe— sked gjordes till dess ett slutligt besked från rege— ringsrätten föreligger. Starka skäl talar sålunda för att även besvär över förhandsbesked om punktskatter skall anföras direkt hos regeringsrätten. Vi föreslår därför att kammarrätten inte skall vara besvärsin— stans i mål om förhandsbesked på punktskatteområdet. Motsvarande bör gälla även för de avgifter på vilka reglerna om förhandsbesked i LPP skall vara tillämp— liga.
För punktskatterna och prisregleringsavgifterna gäller som tidigare nämnts i vissa fall att annan än skattskyldig och allmänna ombudet får överklaga ett beslut. Denna utvidgade besvärsrätt är avsedd för t.ex. en konkurrent till skattskyldig eller en konsu— ment av skattepliktiga varor, som lider en väsentlig skada eller förlust genom ett beslut. Besvärsrätten enligt LFK gäller RSV:s och kammarrättens beslut om fastställelse av skatt och förhandsbesked. Vidare gäller besvärsrätten JN:s beslut om fastställelse av pri sregleringsavgifter på jordbrukets område.
Enligt vad som inhämtats har denna besvärsrätt knappast använts i praktiken. Någon motsvarighet inom övriga skatteområdet torde inte heller finnas. Skäl saknas därför enligt vår mening att bibehålla denna besvärsrätt för punktskatterna och jordbruksav— gifterna. Vi föreslår således att den avskaffas.
9.2. Registrering
942.1. Registrering av skattskyldiga hos RSV
Hos RSV finns register över de skattskyldiga till punktskatt. Bestämmelser om vem som skall vara re— gistrerad finns i de olika skatteförfattningarna.
För stämpelskatt och lotterivinstskatt, som inte ut— går för fortlöpande perioder, finns inte bestämmelser om registrering. Beträffande vägtrafikskatt finns uppgifter över skattskyldiga i bilregistret.
Enligt reglerna i skatteförfattningarna skall skattskyldig som regel anmäla sig för registrering hos beskattningsmyndigheten, vanligen två veckor in— nan den skattepliktiga verksamheten påbörjas eller övertas. Ändras de förhållanden som tagits upp i en anmälan om registrering skall beskattningsmyndigheten underrättas om detta. Beskattningsmyndigheten kan en— ligt särskilda bestämmelser i vissa skatteförfatt— ningar förelägga vite för att få in uppgifter för re— gistreringen.
För några punktskatter kan skatten vid införsel få erläggas till RSV i den ordning som gäller för skatt— skyldiga inom landet. Detta gäller om importören bli— vit registrerad hos RSV som importör av skattepliktiga varor. Sådan registrering, som sker efter ansökan av importören, kan göras enligt tobaksskattelagen, lagen om särskild varuskatt och lagen om försäljningsskatt på motorfordon.
För skatterna på bensin, gasol och andra bränslen gäller att registrering kan ske av den som, utan att vara skattskyldig, i större omfattning återförsäljer eller förbrukar skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager. Även sådan registrering sker efter ansökan och medför som regel vissa fördelar för sökanden. Efter registreringen kan nämligen sökanden köpa bränsle skattefritt och detta bränsle beskattas inte förrän det säljs eller annars tas i anspråk för skattepliktigt ändamål. Registreringen medför att sö— kanden blir skattskyldig och skall betala skatt i nämnda fall.
Vi föreslår inte någon principiell ändring i regler- na om registrering. Vid översynen av bestämmelserna har däremot framkommit att de är i behov av en för— fattningsteknisk omarbetning. Bestämmelserna om vem som skall vara registrerad, vilka bestämmelser är av
mycket skiftande innehåll, bör stå kvar i skatteför— fattningarna. Detta gäller också de regler som anger i vilka fall en importör eller annan som inte är skattskyldig får ansöka om registrering hos RSV. Nå— gon utbrytning av dessa regler från skatteförfatt— ningarna föreslås därför inte nu. Övriga bestämmelser om registrering, som främst rör registreringsförfa— randet, bör tas in i en förordning. Något krav på lagform föreligger inte för dessa bestämmelser enligt regeringsformen. Genom denna utbrytning kan skatteför- fattningarna också rensas från ett flertal administra— tiva registreringsbestämmelser. Detta medför vidare att registreringsförfarandet kan bli enhetligare. De föreslagna registreringsbestämmelserna har sålunda ta— gifts in i förslaget till förordning och innebär en— dast ytterst obetydliga förändringar för de skattskyl— diga.
9.2.2. Registrering av beslut om skatt hos RSV
Hos RSV:s punktskattesektioner förs särskilt diarium över de inkomna ärendena. För de olika skatteslagen ordnas de fattade besluten särskilt och efter delvis skilda metoder som är helt manuella. ADB har hittills inte använts till någon del. För beslutsregistrering- en finns endast en allmän bestämmelse i LFK (25 5). Enligt denna bestämmelse skall beskattningsmyndighe— ten föra register som i fråga om varje skattskyldig visar vad som förekommit i ett skatteärende.
Vid inkomst— och förmögenhetstaxeringen gäller att taxeringsnämndens beslut om varje skattskyldig skall antecknas i en längd (68 å TL). Längden skall skrivas under av den lokala skattemyndigheten och skall där— efter anses innefatta taxeringsnämndens beslut. För besluten skall för varje skattskyldig antecknas vissa närmare uppgifter, bl.a. om de taxerade inkomsternas fördelning på olika inkomstslag och förvärvskällor,
medgivna underskottsavdrag och allmänna avdrag. När— mare regler om skattelängd finns i taxeringskungörel— sen (1957:513).
Inom inkomst— och förmögenhetstaxeringens område har under senare år införts ett tekniskt stöd i form av ADB beträffande uppgifter i bl.a. självdeklaratio— ner och kontrolluppgifter. ADB—stödet är avsett för taxeringsnämndernas verksamhet med inkomst— och för— mögenhetstaxeringen. I ADB—registret införs även upp— gifter som skall antecknas i skattelängd. Bestämmel— ser om denna registrering finns i skatteregisterlagen (1980:343) och skatteregisterförordningen (1980:556). Bestämmelserna i lagen och förordningen gäller med något undantag inte för de indirekta skatterna.
På fastighetstaxeringens område förs taxeringsnämn— dens beslut in i en fastighetslängd, 20 kap. 20 & fastighetstaxeringslagen (1979:1152). I längden skall, förutom vissa närmare angivna uppgifter om beslutens innehåll, föras in uppgifter om grunderna för beslu— ten. Den lokala skattemyndigheten svarar för längdfö— ringen.
Hos länsstyrelserna förs ett register över fastig— hetstaxeringen (fastighetstaxeringsregistret). Det innehåller den egentliga fastighetslängden och vissa andra uppgifter om fastigheterna.
Enligt vår uppfattning är det nuvarande systemet för registrering av beslut om punktskatter inte helt tillfredsställande. Bl.a. är det inte lämpligt att registreringen sker efter delvis skilda metoder för olika skatteslag. En enhetlig metod för registrering av beslut bör därför utarbetas.
Bestämmelser om beslutsregistrering i enlighet med vad nu sagts kan lämpligen utformas efter samma prin— ciper som låg till grund för de regler som nyligen antagits för fastighetstaxeringen. Regleringen bör vara Oberoende av om ett ADB—system för punktskatter— na kommer till användning eller inte.
Den grundläggande förteckningen över besluten bör, i likhet med vad som gäller på taxeringsområdet, be— tecknas längd. RSV bör svara för att dess beslut förs in i längden. Detta gäller för alla beslut om punkt— skatter, även de beslut om vägtrafikskatt som verket fattar. Däremot bör de beslut om vägtrafikskatt som inte fattas av RSV undantas från regleringen.
I längden bör för varje skattskyldig föras in upp— gift om skatten för varje redovisningsperiod, således även för de fall skatten fastställts i överensstämmel— se med deklarationen. Vidare bör grunderna för beslu— ten liksom andra uppgifter som har betydelse för be— skattningen föras in i längden.
Vi föreslår sålunda regler om registrering av be— slut i enlighet med vad nu sagts.
De grundläggande reglerna om vad som skall föras in i längden har tagits in i LPP. Närmare bestämmelser om längden finns i FPP. Övriga föreskrifter som be— hövs om redovisningen av uppgifter i längden får för punktskatterna bestämmas av RSV.
.2. Re istrerin hos JN
Hos IN förekommer registrering av de avgiftsskyldiga om det behövs för att kontrollera att deklaration av— ges dch avgift betalas i rätt tid. I de fall regist— reriig förekommer har JN med stöd av föreskrifter, som1tfärdatsenligt 11 å jordbruksprisregleringsla—
gen, 9 & fiskprisregleringslagen och 3 & LFK, ålagt de a7giftsskyldiga att göra anmälan om registrering hos nämnden. Registreringsförfarandet hos JN är såle— des, med undantag av att motsvarighet till RSV:s re— gistrering av importörer m.m. inte förekommer, i prinrip uppbyggt på samma sätt som hos RSV.
Även registreringen av JN:s avgiftsbeslut är i prinrip uppbyggt på samma sätt som motsvarande re— gistyeringsförfarande hos RSV. I de fall avgift be— stäm: i enlighet med avlämnad deklaration görs endast
notering om den fastställda avgiften på den avgifts— skyldiges kontokort. För de beslut som nämnden medde— lar den avgiftsskyldige finns ett särskilt besluts— diarium, gemensamt för alla prisregleringsavgifter.
De bestämmelser om registrering av skattskyldiga som föreslås för punktskatterna är i princip lämpliga även för prisregleringsavgifterna. Något behov att införa en motsvarighet till RSV:s registrering av importörer m.m. efter ansökan föreligger dock inte. Med hänsyn härtill behövs i viss mån en särskild reglering för registrering hos JN. I ett särskilt av- snitt i FPP har därför tagits in de bestämmelser om registrering som föreslås gälla på detta område. Fö— reskrifter om i vilka fall avgiftsskyldig skall anmä— la sig för registrering meddelas av JN.
Enligt vår mening bör de bestämmelser som föreslås för punktskatterna om registrering av besluten i en längd även omfatta prisregleringsavgifterna. Vi före— slår således att dessa bestämmelser även blir tillämp— liga på avgiftsområdet. De närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestämmelserna får medde— las av nämnden. Nämnden bör vidare ha rätt att före— skriva att längdföringen av besluten om en viss av— gift, t.ex. avgiften på mjölk och mjölkprodukter, skall handhas av den ekonomiska förening som också medverkar i avgiftsuppbörden.
9.3. Befrielse från skatt
Den möjlighet till befrielse från eller nedsättning av skatt som grundas på föreskriften i 46 & LFK har funnits sedan lång tid tillbaka på punktskatteområ— det. Vid tillkomsten av LFK ersattes ett antal såda— na bestämmelser i skatteförfattningarna av den gemen— samma regeln i LFK. Från början prövades alla sådana befrielseärenden av regeringen. Genom kungörelsen (1972:40) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt bemyndigades RSV att besluta i de flesta fall. Detta bemyndigande utvidgades år
1978 till att avse alla punktskatter genom förordning— en (1978z407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. Regeringen har dock förbe— hållit sig rätten att avgöra ärenden som är av prin— cipiell betydelse. I stort sett likadana regler gäl— ler i fråga om befrielse från eller nedsättning av vägtrafikskatt (39 & VSL) och mervärdeskatt (76 5 ML).
Befrielse från skatt enligt 46 å LFK får endast medges om det föreligger synnerliga skäl. Bestämmel— sen är således avsedd att tillämpas endast i undan— tagsfall. Praxis har också varit restriktiv. F.n. prövas årligen 1OO — 150 befrielseärenden som rör punktskatterna. En stor del av dessa utgörs av ären— den om reklamskatt. Befrielse medges endast i en mindre del av fallen. När det gäller reklamskatt har befrielse medgetts i ett antal fall på grund av att den skattskyldige förlitat sig på uppgifter som han fått från beskattningsmyndigheten. En annan befriel— segrund har varit att skatt fastställts mer än en gång för samma händelse. Beslut i frågor om befriel— se från skatt fattas i de flesta fall av en av punkt— skattesektionscheferna.
Enligt vår mening bör det även i fortsättningen va— lra möjligt att medge befrielse från eller nedsättning av skatt i särskilda fall om synnerliga skäl förelig— ger. En sådan regel i LPP innebär inte något bemyndi— gande för regeringen att meddela föreskrifter. Det är således inte fråga om någon delegering av normgiv— ningsmakt utan om en rätt för regeringen att i sär— skilda fall medge undantag från skattereglerna. Be— stänmelsen är således förenlig med regeringsformens krax.
När det sedan gäller frågan om prövningen av de ifrågavarande ärendena skall ankomma på regeringen eller beskattningsmyndigheten anser vi att vårt för— slag om omprövning i särskild ordning medfört att förutsättningarna för den nuvarande ordningen har ändrats. Genom möjligheten till omprövning i särskild
ordning torde ett stort antal av de ärenden som i dag tas upp som befrielseärenden komma att försvinna. Antalet befrielseärenden kan antas komma att bli be- gränsat i fortsättningen. De torde dessutom ha sådan speciell karaktär att de lämpligen bör prövas av re— geringen. Det kan då undvikas att samma myndighet fattar alla typer av beslut om skatten i första in— stans. Vi föreslår därför att prövningen av befriel— seärenden förbehålls regeringen.
Vad nu sagts avser punktskatterna. För vägtrafik— skatt blir dock bedömningen en annan. Reglerna om om— prövning i särskild ordning skall enligt vårt förslag inte gälla för vägtrafikskatt. Vidare påverkas bedöm— ningen av att befrielseärenden i fråga om vägtrafik- skatt inte prövas av beskattningsmyndigheterna utan av RSV. Dessa skillnader jämfört med övriga punktskatter bör enligt vår mening föranleda att den nuvarande ord— ningen för prövningen av befrielse från vägtrafikskatt bibehålls.
När det gäller prisregleringsavgifterna kan avgifts— befrielse i dag medges enligt 25 å jordbruksprisregle— ringslagen om särskilda skäl föreligger. Regeln har tillämpats ibland med hänsyn till bl.a. marknadsskäl. Vårt förslag innebäringen_ändring av den regeln, som delvis bör ses som en möjlighet till prövning i sär—
skild ordning utöver vad som föreslagits i 4 kap. 14 5 LPP.
Särskilda avgifter
För punktskatterna finns bestämmelser om skattetill— lägg och förseningsavgift i LFK. Dessa bestämmelser är f.n. föremål för översyn av skattetilläggsutred— ningen (Fi 1975:O6), som har i uppgift att se över hela det skatteadministrativa sanktionssystemet, även för annan beskattning. Enligt vad som inhämtats från skattetilläggsutredningen avser man att inom kort läg— ga fram ett förslag som innebär att reglerna om skat— tetillägg och förseningsavgift för punktskatterna tas in i en särskild lag.
Mot denna bakgrund saknas anledning att nu göra en närmare granskning av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift. Vi avstår därför från att lämna förslag på denna punkt. Vi anser emellertid att enhet— liga förfaranderegler bör gälla i fråga om bl.a. be— slut om och betalning av punktskatter och sanktioner i form av skattetillägg och förseningsavgift beträffan— de sådana skatter. Vi utgår därför från att erforderli- ga hänvisningar till förfarandereglerna i LPP görs i den nya lagen om särskilda avgifter på punktskatteom— rådet.
9.5. Ikraftträdandet
Den nya lagstiftningen bör träda i kraft så snart det är möjligt. Enligt vår bedömning är det emellertid in— te sannolikt att riksdagsbeslut kan fattas förrän un— der hösten 1982. En tid på ungefär ett halvt år efter riksdagsbeslutet bör i de flesta fall vara tillräck— lig för att de skattskyldiga och beskattningsmyndig— heterna skall hinna anpassa sig till de nya reglerna. Enligt vad vi erfarit är vidare mitten av år 1983 den lämpligaste tiden, administrativt sett, att börja till— lämpa de nya reglerna. Detta hänger samman med det ar— bete som pågår hos RSV med att genomföra fattade be— slut avseende tekniska hjälpmedel för en ADB—mässig registrering, beslutsredovisning m.m. Vi föreSlår där— för att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli 1983.
Som tidigare nämnts har vi funnit det påkallat med något längre övergångstid endast i fråga om redovis— ningen av skatterna på bensin, oljor och elektrisk kraft, skatt på annonser och reklam samt dryckes— skatt på spritdrycker och vin. När det gäl— ler den förstnämnda gruppen beror det på det likvidi— tetsproblem som kan uppkomma till följd av våra för— slag om ändrade redovisningsperioder och deklarations— tider. För skatten på annonser och reklam kan motsva— rande problem uppstå i vissa fall på grund av över—
gången från kontantmetod till faktureringsmetod vid skatteredovisningen. Ikraftträdandet av lagen i dessa delar bör bestämmas till ungefär ett år efter riksdags— beslutet, dvs. till den 1 januari 1984. Den förkort- ning av kredittiden för bensinskatt som förslaget med— för bör dock föranleda ett successivt ikraftträdande under två år.
Även i övrigt krävs vissa särskilda övergångsbestäm— melser. Det rör sig främst om regler som skall möjlig— göra skatteredovisning enligt de gamla bestämmelser— na för redovisningsperioder som börjar före ikraftträ- dandet och inte löpt ut vid den tidpunkten.
10 SPECIALMOTIVERING TILL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGEN
10.1. Förslagen till lag och förordning om punktskat—
___—___—
skatter och prisregleringsavgifter
10.1.1. Lag om punktskatter och prisregleringsavgifter
1 kap. Inledande bestämmelser
1—355
I dessa föreskrifter anges den nya lagens tillämpnings— område. Under avsnitt 3.2 har de allmänna frågorna om lagens tillämpningsområde behandlats. Några förändring— ar föreslås inte i detta hänseende. Vi föreslår dock att den tekniska utformningen av beskrivningen av la— gens tillämpningsområde ändras. F.n. anges i LFK att den gäller om särskild föreskrift om detta har lämnats. Sådana föreskrifter har tagits in i skatte— och av— giftsförfattningarna. I förslaget har den metoden valts att i lagen ta in en närmare beskrivning av dess hu— vudsakliga tillämpningsområde. Sålunda har i 1 kap. 1 5 första stycket tagits in en uppräkning av de skatte— och avgiftsförfattningar som är direkt anknutna till lagen. I 1 å andra stycket anges att undantag från la— gen får göras i dessa författningar.
I 2 5 finns en hänvisning till vägtrafikskattelagen där det anges i vilken omfattning lagen skall tilläm— pas på vägtrafikskatt. Den skatten har sålunda inte tagits in i uppräkningen i 1 5 eftersom, till skillnad från skatterna och avgifterna i uppräkningen, endast vissa begränsade avsnitt i lagen skall tillämpas på den skatten. Samma lösning har valts för överlastav—
gift och växtförädlingsavgift. Reglerna om tillämp— ningsområde för den nya lagen medför bl.a. också änd— ring i beskrivningen av bevissäkringslagens tillämp— ningsområde.
I syfte att göra beskrivningen av tillämpningsområ— det fullständig har i 3 & tagits in en upplysning om att lagen inte gäller i vissa fall vid införsel. En materiell regel om TuL:s tillämplighet när skatte— pliktiga varor förs in i landet av någon som inte är registrerad hos RSV finns i de flesta skatteförfatt— ningarna. Utöver TuL skall i allmänhet 46 & LFK till— lämpas i sådana fall. Den nuvarande ordningen med den— na föreskrift i skatteförfattningarna bör bibehållas och paragrafen innebär således endast en upplysning. Vi har funnit det klargörande att också peka på att den föreslagna motsvarigheten till 46 & LFK — 9 kap. 4 5 — blir tillämplig i vissa fall.
45
I denna bestämmelse anges att vad som i lagen sägs om skatt, skattskyldig och beskattning även gäller av— gift, avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvaran— de fall. Benämningen vara innefattar också annan nyt— tighet och tjänst.
Andra stycket innehåller en föreskrift om att be— stämmelserna om skatt också skall gälla i tillämpliga delar för ränta och restavgift. När det gäller de sär— skilda avgifterna utgår vi ifrån att en motsvarande reglering görs i den nya sanktionslagstiftningen.
Så
Paragrafen innehåller en definition av vad som i la- gen avses med beskattningsmyndighet. Allmänna frågor om beskattningsmyndigheterna har tagits upp under av— snitt 3.4.1. Där framgår bl.a. att vår översyn i prin— cip inte omfattat beskattningsmyndigheternas inre or— ganisation för beskattningsverksamheten. F.n. finns bestämmelser om beskattningsmyndigheterna i de Olika skatte— och avgiftsförfattningarna. Vi har emellertid
funnit det lämpligt att ta in dessa olika stadganden i en gemensam bestämmelse i lagen. Härigenom kan flera bestämmelser i skatte— och avgiftsförfattningarna ut— gå. I fråga om vägtrafikskatt och överlastavgift görs en hänvisning till regeln om beskattningsmyndig— het i vägtrafikskattelagen resp. lagen om överlastav— gift.
65
Denna bestämmelse behandlar beskattningsmyndighetens möjligheter att anlita särskild sakkunnig. Motsvaran— de regler finns i 17 å andra stycket och 129 5 3 mom. TL. Förslaget innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt (13 & LFK). Som regel torde anled— ning finnas att höra den skattskyldige innan sakkun— nig förordnas. Av förvaltningslagens bestämmelser föl— jer att den skattskyldige skall få tillfälle att ta del av och bemöta den sakkunniges utlåtande.
79
I denna paragraf ges en allmän bestämmelse om allmän- na ombudet och hans funktion. Ombudsfunktionens när— mare innehåll diskuteras under avsnitt 3.4.2. En be— stämmelse om att allmänna ombudet får föra talan även till den skattskyldiges förmån har tagits in i 8 kap. 6 5. Viss avvikelse från bestämmelsen i 1 kap. 7 5 görs för växtförädlingsavgift, för vilken avgift till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen och inte hos beskattningsmyndigheten. Denna avvikelse framgår av avgiftsförfattningen.
85
I första stycket lämnas en definition till vad som avses med begreppet skattskyldig i lagen. Denna för— klaring, som i princip överensstämmer med motsvaran— de i 2 5 LFK, innebär endast en hänvisning till vad som gäller enligt resp. skatte— och avgiftsförfatt— ningar i motsvarande fall. Med hänsyn till behovet av att använda begreppet skattskyldighetens inträde i
föreskrifterna om skatteredovisningen i 2 kap. krävs en motsvarande definition av-det begreppet. De all— männa frågorna om Skattskyldigheten behandlas i av— snitt 3.4.3. Vidare föreslås en närmast formell om— läggning av skatt— eller avgiftsskyldigheten i vissa fall. Detta gäller Skattskyldigheten för skatten på elektrisk kraft, som behandlas i avsnitt 4.2.2 samt leveransavgift på potatis och avgift för fisk. Sist- nämnda förslag tas upp i avsnitt 10.3.1 under 10 å och 10.3.4 under 8 5.
I andra stycket görs en erinran om att bestämmelser om beskattningsmyndighetens registrering av skatt— el— ler avgiftsskyldiga finns i skatte— eller avgiftsför- fattningarna. Det erinras även om den möjlighet för vissa importörer m.fl. att bli registrerade efter an— sökan som finns för flertalet punktskatter. Bestämmel— serna om registrering av skattskyldiga behandlas i av- snitt 9.2 och i specialmotiveringen, avsnitt 10.1.2.
2 kap. Redovisning av skatt
1 © Bestämmelsen reglerar deklarationsskyldighetens om— fattning. Enligt huvudregeln i första stycket skall alla skattskyldiga avge deklaration. Undantagen från huvudregeln anges i andra stycket. Ett undantag avser skattskyldiga enligt 5 Ö 3 lagen om försäljningsskatt på motorfordon, dvs. ägare till skattepliktigt fordon som tillverkats i icke yrkesmässig verksamhet och till fordon som ändrats så att det blivit skatteplik— tigt. I sådana fall lämnas uppgifter från bilregistret till RSV och på grundval av dessa uppgifter bestämmer RSV skatten för varje fordon för sig. En annan typ av undantag föranleds av vissa begränsningar i redovis— ningsskyldigheten för skattskyldiga som redovisar mindre skattebelopp. Den gräns för redovisningsskyl— dighet som i dag gäller i fråga om annonsskatt skall behållas och deSSutom föreslår vi att en gräns införs för särskild varuskatt på choklad— och konfektyrvaror.
Det sistnämnda förslaget tas upp i avsnitt 4.2.3 och i 10.2.3 under 6 a å. Tredje stycket motsvaras av 10 å LFK.
25
I första stycket anges att punktskatter och prisregle— ringsavgifter skall redovisas för bestämda tidsperio— der. Undantag från denna regel görs dock i andra styck— et (behandlas nedan). Första stycket, som motsvarar 5 å första stycket första punkten ML, kompletteras av 3 och 4 åå i förslaget.
Enligt 3 å första stycket skall redovisningsperio— den i regel vara en kalendermånad. För vissa skatter har redovisningsperioden bestämts till två månader. I det sistnämnda fallet skall, liksom nu, periodräkning— en följa kalenderåret, dvs. den första perioden är ja— nuari — februari. Vi har inte ansett det nödvändigt att reglera detta i lagen.
Undantag från nu nämnda huvudregel får göras enligt 3 å andra stycket. Till skillnad från vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i ML, 22 å andra styck— et sista punkten, föreslår vi att det i lagen anges att de längre redovisningsperioderna kan komma i frå— ga för skattskyldiga som redovisar låga skattebelopp. Gränserna har tagits in i 14 å FPP. Förslaget i den— na del behandlas i avsnitt 10.1.2. Vidare har JN fått ett generellt bemyndigande att, när månadsperio— der inte kan användas, bestämma redovisningsperiodens längd. Regleringen av redovisningsperioderna i den nya lagen innebär att de nuvarande bestämmelserna här— om i de olika skatte— och avgiftsförfattningarna kan utgå. I 4 å ges en specialbestämmelse för de skatt— skyldiga som upprättar kortperiodiska bokslut. För att underlätta dessas redovisning av skatt får redo— visningsperioden, efter medgivande av beskattnings— myndigheten, förkortas eller förlängas med ett mindre antal dagar. Ett sådant medgivande medför dock inte ändring av den tidpunkt när deklarationen skall läm— nas och skatten för perioden senast skall vara in—
betald. Motsvarande bestämmelse finns i första styck— et av anvisningarna till 22 å ML.
2 å första stycket, 3 och 4 åå gäller som nämnts in— te för vissa skatter och avgifter. Dessa fall anges i 2 å andra och tredje styckena. Bl.a. har JN getts generellt bemyndigande att bestämma för vilka avgif— ter redovisning för bestämda tidsperioder inte skall ske.
3—455 Dessa bestämmelser har behandlats under 2 kap. 2 å.
Så
Denna bestämmelse anger att redovisning av punktskat— ter och prisregleringsavgifter som regel skall ske en— ligt en faktureringsmetod. Införandet av fakturerings- metoden diskuteras i avsnitt 4.2.3. Bestämmelserna i första — tredje styckena har utformats i nära anslut— ning till motsvarande bestämmelser i 5 a å ML. Som ut— gångspunkt för tillämpning av faktureringsmetoden tjä— nar bestämmelserna om skattskyldighetens inträde, som finns i de olika skatte— och avgiftsförfattningarna (se avsnitt 4.2.2).
65
Enligt första stycket skall deklaration för varje re- dovisningsperiod eller skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten utan anmaning. JN bör kunna föreskriva att deklarationen i stället skall lämnas till en regleringsförening. F.n. lämnas dekla— ration för avgift på mjölk och mejeriprodukter till föreningen.
Enligt huvudregeln skall deklaration lämnas även för redovisningsperioder då inga skattepliktiga tran— saktioner har förekommit. När det gäller allmän ener— giskatt på elektrisk kraft finns det dock anledning att öppna en möjlighet för RSV att medge undantag från den regeln. Det handlar om skattskyldiga som de— biterar alla sina abonnenter samtidigt tre eller fyra
gånger om året. I sådana fall kommer någon skatt inte att redovisas för vissa perioder. Medgivande att inte lämna någon deklaration för dessa perioder bör förut— sätta en ansökan från den skattskyldige.
Tredje stycket, som motsvarar 5 å första stycket andra punkten LFK, innebär inte någon ändring i för— hållande till gällande ordning.
76
Första stycket motsvaras närmast av 5 å första styck— et sista punkten LFK. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.2.6.
I andra stycket öppnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att före— skriva att särskilda förteckningar med uppgifter om varor skall bifogas deklarationen. Som framgår av av— snitt 4.2.6 har vi inte gått närmare in på frågan om behovet av sådana föreskrifter. Eftersom det skiljer sig mellan skatterna är det lämpligast att eventuella föreskrifter lämnas i förordningar till skattelagarna.
Tredje stycket, som direkt'motsvarar 5 å sista styck— et LFK, innebär inte någon ändring i förhållande till gällande ordning.
85
I paragrafen regleras deklarationstiderna. Förslaget i denna del behandlas i avsnitt 4.2.5. Motsvarande bestämmelser finns nu i de olika skatte— och avgifts— författningarna som, genom att en gemensam bestämmel— se om deklarationstid skapas, kan rensas från sådana bestämmelser. Enligt förslaget görs undantag från den allmänna deklarationstiden i de fall en redovis— ningsperiod omfattar juli — december eller ett helt kalenderår. I dessa fall får deklarationen lämnas se- nast den 5 april året därpå. Regeln är till för att skattebetalarna i dessa fall bättre skall kunna sam— ordna redovisningen av samtliga skatter och avgifter i anslutning till bokslutet. Motsvarande gäller en—
ligt andra stycket anvisningarna till 22 å ML. I tred— je stycket av samma anvisningar i ML anges att dekla— ration som avser redovisningsperiod som går till ända den 30 juni får lämnas senast den 20 augusti. Regeln är ny fr.o.m. den 1 juli 1979 och innebär ett hänsyns— tagande till de svårigheter att lämna deklaration som kan uppstå till följd av semestertider. Någon gene— rell motsvarighet till denna regel har vi inte funnit anledning att införa på punktskatteområdet. När det gäller skatt på annonser och reklam är dock behovet av samordning med mervärdeskatten så stort att regeln bör få gälla.
9 å Genom paragrafen införs möjlighet att på detta område medge anstånd med deklarationens avlämnande. Någon motsvarighet till bestämmelsen finns således inte i LFK. Förslaget i denna del behandlas i avsnitt 4.2.5.
10 å Motsvarande bestämmelse, som också hänvisar till TL finns i 22 å sista stycket MI. Någon motsvarighet finns inte i LFK.
11 å Bestämmelsen reglerar underlaget för deklarationen. Motsvarigheten finns f.n. i 4 å LFK. Den föreskriften kompletteras för punktskatternas del genom anvisning— ar som meddelats av beskattningsmyndigheten. Genom övergången till faktureringsmetoden kan den ordinarie bokföringen i ökad utsträckning också användas som un— derlag för punktskattedeklarationen. Det finns därför anledning för RSV att se över meddelade anvisningar och undersöka i vad mån lättnader kan medges i de krav som ställs för punktskatterna på särskilt dekla— rationsunderlag vid sidan om bokföringen. I några fall finns i skatteförfattningarna särskilda bestäm- melser om deklarationsunderlaget och dessa föreslås stå kvar där oförändrade. Den föreslagna paragrafen,
som motsvaras av 24 å NL, kompletteras av en bestäm— melse i 10 å förordningen.
12 å
I denna paragraf ges en definition av vad som i lagen avses med ett beskattningsår. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 4.2.4. Bestämmelsen har getts sam— ma lydelse som motsvarande regel i ML (anvisningarna till 5 a å). Begreppet beskattningsår används i lagen dels i 2 kap. 3 å för att ange redovisningsperiodens längd i vissa fall, dels för att ange vissa besluts— frister i 4 kap. 3, 4, 8, 10 och 16 åå.
& kap. Deklarationsgranskning 1 5
I 3 kap. behandlas regler för deklarationsgranskning— en. Ovriga kontrollbestämmelser i lagen finns i 6 kap. om skatterevision. Samtliga frågor om skattekon- trollen tas upp under 7.6. Regeln i 3 kap. 1 å över— ensstämmer med 6 å LFK och innebär således inte någon saklig ändring.
2 5
I denna paragraf sägs att beskattningsmyndigheten får förelägga den som har underlåtit att lämna deklara— tion eller lämnat en bristfällig deklaration att full— göra vad som brister. I föreläggande enligt paragra— fen får vite sättas ut. Förslaget utgör ingen föränd— ring av vad som f.n. gäller enligt 5 å andra stycket och 12 å LFK. Motsvarande bestämmelser finns i 22 å ML och 36 och 53 åå TL.
3 5 Enligt första stycket får beskattningsmyndigheten vid deklarationsgranskningen begära upplysningar av prov eller beskrivning av varor om det behövs för kontroll av skatten. Som tvångsmedel kan vite använ— das. Denna bestämmelse utgör ingen principiell änd—
ring av vad som f.n. gäller enligt 7 och 8 åå LFK. Närmast motsvarande regel finns i 26 å första stycket ML och 31 å 2 mom. första stycket och 53 å TL.
I andra stycket regleras skyldigheten att i samband med deklarationsgranskningen förete handlingar, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar och kvitton. Enligt förslaget skall myndigheten, så länge skatterevision inte har beslutats, inte få använda tvångsmedel för att få del av sådana handlingar. Motiv till denna be— stämmelse, som för punktskatterna och prisreglerings— avgifterna innebär en omläggning i förhållande till gällande ordning, har lämnats i avsnitt 7.6.3. För— slaget motsvarar bestämmelserna i 26 å andra stycket ML och 31 å 2 mom. andra stycket och 53 å TL.
4 5
Föreskriften avser det fall att beskattningsmyndighe— ten kommer överens med den skattskyldige om ett besök hos denne eller annars om ett personligt sammanträf— fande. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LFK och förslaget motiveras i avsnitt 7.6.4. Paragrafen har utformats i nära anslutning till motsvarande be— stämmelse i 31 å 2 mom. tredje stycket TL. Regeln har kompletterats med en möjlighet för den som granskar deklarationen att uppdra åt en tjänsteman på ett di— striktskontor att göra besöket hos den skattskyldige.
5 å
Bestämmelsen behandlar beskattningsmyndighetens möj— ligheter att vid deklarationsgranskningen företa kon— troll hos annan än den som är skattskyldig. Regeln är nödvändig dels för att kontrollera även dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos beskattningsmyn— digheten, dels för att ta in kontrolluppgifter för an— nans beskattning. Förslaget motsvaras delvis av be— stämmelserna i 11 å LFK och delvis av vissa bestämmelu ser i skatte— och avgiftsförfattningarna. Motiv till förslaget lämnas i avsnitt 7.6.4. Genom utformningen av förslaget kan vissa regler i skatte— och avgifts—
författningarna om kontroll hos annan än den som är skattskyldig utgå.
6å Första stycket hänvisar till de nya bestämmelsernai TL som efter ikraftträdandet av sekretesslagen (1981z100) gäller om sekretess och uppgiftsutbyte inom skatteför— valtningen och mellan skattemyndigheterna och andra myndigheter. Motsvarande reglering finns f.n. inte i LFK. Förslagets innebörd behandlas i avsnitt 7.6.3. Andra stycket reglerar förvaringen av deklarations— handlingar m.m. hos beskattningsmyndigheten. Någon mot— svarande reglering finns inte heller i LFK, men i prak— tiken förvarar naturligtvis beskattningsmyndigheterna redan nu dessa handlingar under så lång tid som de be— hövs. Genom att tiden för efterbeskattning förlängs och på grund av införandet av regler om omprövning i särskild ordning bör dock den tid som handlingarna skall förvaras hos beskattningsmyndigheterna förlängas. Förslaget innebär en sådan förlängning, vilket ställer ökade krav på beskattningsmyndigheternas arkivmöjlig— heter. Regler med motsvarande innehåll finns i 25 å ML och 50 å 2 mom. TL. 75 Genom denna bestämmelse görs en koppling till de mer genomgripande kontrollåtgärderna som kan vidtas i form av skatterevision enligt reglerna i 6 kap.
4 kap. SkattebeslutI efterbeSkattning, m.m.
I denna bestämmelse, som inleder reglerna om bestäm— mande av skatt, anges den i och för sig naturliga ord— ningen att beskattningsmyndigheten skall besluta om skatten för varje redovisningsperiod eller, när såda— na perioder inte förekommer, för varje skattepliktig händelse. Motsvarande bestämmelse finns i 30 å första stycket ML. Regeln innebär bl.a. att ett beslut skall fattas även i de fall skatt inte skall utgå. Detta kan
dock, som närmare framgår av 4 kap. 2 å, ske formlöst utan att beslutet meddelas.
2 å
I första stycket anges beslutsordningen för det för punktskatterna och prisregleringsavgifterna vanligas— te förekommande fallet att myndigheterna godtar upp— gifterna i deklarationen. Har deklarationen kommit in i rätt tid till myndigheten skall skatten anses fast— ställd i enlighet med deklarationen. Enligt tredje stycket behöver den skattskyldige och allmänna om— budet inte underrättas om ett sådant beslut. Däremot medför beslutet vissa registreringsåtgärder hos myn— digheten i enlighet med reglerna i 9 kap. 1 å. Mo— tiv till förevarande bestämmelse, som motsvarar 32 å första stycket första punkten ML, lämnas under 5.2.1.
Andra stycket behandlar det fall att deklarationen inte har kommit in till myndigheten vid beslutsfris— tens utgång. Då anses ettnoll—beslut fattat vid angiv— na tidpunkt. Denna regel, som motsvarar 32 å första stycket andra punkten ML, behövs som tidigare nämnts för ett eventuellt ADB—stöd för punktskatterna. Den skattskyldige och allmänna ombudet behöver inte under— rättas om dessa noll—beslut. Anser myndigheten att skatt skall utgå i ett sådant fall måste däremot ett beslut meddelas. Beslut om skatten fattas då enligt 4 kap. 3 å och för dessa beslut gäller sålunda regler— na i 18 å förvaltningslagen om underrättelse till part om innehållet i ett myndighetsbeslut. Vad nu sagts gäller även om skatten bestäms i överensstämmelse med en senare avlämnad deklaration oavsett om förseningen endast är obetydlig.
I tredje stycket görs undantag från 18 å förvalt— ningslagen för beslut enligt 4 kap. 2 å som, vilket redan nämnts, inte behöver meddelas den skattskyldige
eller allmänna ombudet.
3 ©
Denna paragraf avser bl.a. de fall då beskattningsmyn— digheten redan vid deklarationsgranskningen finner att skatten inte bör bestämmas i enlighet med vad som upp— getts i deklarationen eller att skatt bör påföras nå— gon som inte har lämnat en deklaration. Det beslut
som beskattningsmyndigheten då skall fatta är som re— gel endast rent formellt en omprövning av det beslut som myndigheten enligt reglerna i 4 kap. 2 å anses ha fattat vid deklarationstidens utgång. I praktiken är det i dessa fall inte fråga om en omprövning av ett redan tidigare fattat beslut. Paragrafen tar emeller— tid även sikte på mera klara omprövningssituationer. Om det efter en skatterevision framkommer att skatten fastställts till oriktigt belopp får nytt beslut om skatten fattas. Detta får ske oavsett om det tidiga— re beslutet fattats med stöd av 4 kap. 2 eller 3 å. Omprövning av tidigare beslut skall även göras hos beskattningsmyndigheten om den skattskyldige begär det. Regleringen ger beskattningsmyndigheten i det närmaste obegränsade möjligheter att ompröva beslut enligt 4 kap. 2 och 3 åå. I dessa omprövningsbara be— slut skall möjligheten att få ett slutligt beslut an— ges.
I andra stycket anges att nytt beslut inte får fat— tas senare än tredje året efter det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända eller den skat— tepliktiga händelsen inträffat. Här regleras sålunda den s.k. beslutsfristen, som behandlas i avsnitt 5.2.1. Motsvarande bestämmelse i ML, som dock före— slås ändrad av mervärdeskatteutredningen, finns i 35 å LIL.
I tredje stycket anges att en begäran om omprövning skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten se— nast två månader före beslutsfristens utgång. Detta är till för att ge beskattningsmyndigheten skäligt rådrum att inom den tid som anges i andra stycket fatta ett nytt beslut med anledning av en begäran om omprövning.
4 % Bestämmelsen medger att skatten för ett helt beskatt—
ningsår ändras genom omprövning av skatten för den sista perioden under året. Förslaget, vars motsvarig— het finns i 34 å ML, diskuteras i avsnitt 5.2.1.
Så
I denna bestämmelse regleras de slutliga besluten. Närmare motiv till den föreslagna ordningen med två sorters beslut har lämnats under 5.2.1. Enligt försla— get skall den skattskyldige eller allmänna ombudet kunna begära ett slutligt beslut när som helst under beslutsfristen. Slutligt beslut skall också kunna fat— tas senare. I så fall måste dock den skattskyldiges eller allmänna ombudets begäran om ett slutligt beslut ha kommit in till myndigheten inom två månader från den dag han fick del av beslut enligt 4 kap. 3 å förs— ta stycket. Sistnämnda regel är till för att möjlig— göra besvärsprövning av beslut som delges den skatt— skyldige eller allmänna ombudet först efter besluts— fristen och för att ge honom skälig tid att begära ett slutligt beslut i de fall han får del av ett beslut mot slutet av beslutsfristen. Beskattningsmyndigheten skall kunna meddela slutligt beslut även om den skatt— skyldige eller allmänna ombudet inte begär det om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan föreligga t.ex. om någon gång på gång besvärar beskattningsmyndighe— ten med grundlösa krav på omprövning. Paragrafen har utformats i nära anslutning till motsvarande regel i 36 å ML.
6 å
I denna paragraf ges beskattningsmyndigheten rätt att företa skönsbeskattning. Regeln har utformats i enlig— het med motsvarande bestämmelser inom övriga skatteom— råden (30 5 sista stycket ML och 21 & TL).
75
I denna bestämmelse anges de allmänna förutsättning— arna för efterbeskattning. Reglerna om efterbeskatt— ning behandlas under 5.2.2. De motsvaras av 38 å första stycket ML med det tillägget att efterbeskatt— ning enligt förslaget även skall kunna ske om den skattskyldige inte har tillhandahållit ett begärt va— ruprov, om det föranlett en oriktig beskattningsåtgärd. Detta tillägg överensstämmer dock i princip med vad som i dag gäller för efterbeskattning enligt LFK.
8å
Denna bestämmelse, som motsvaras av 38 å andra styck— et ML, medför bl.a. att efterbeskattning inte får ske om det belopp som den skattskyldige skulle betala är att anse som ringa. Denna fråga har behandlats i av— snitt 5.2.2. Förslaget innebär bl.a. att vid bedöm— ningen av om beloppet är att anse som ringa skall beaktas om efterbeskattning beslutats för andra re— dovisningsperioder under beskattningsåret. Det sam— manlagda efterbeskattade beloppet för sådana perio— der blir avgörande. I denna del utgör förslaget en ändring i förhållande till gällande ordning.
95
Bestämmelsen medger att rättelse i ett avslutat be— skattningsår får ske i vissa fall genom ändring i den sista perioden för beskattningsåret även vid efterbe— skattning. Detta gäller enligt 4 kap. 4 å för skatte— beslut under den ordinarie beslutsfristen. Genom att tidsfristen för efterbeskattning också räknas med ut— gångspunkt i beskattningsåret har möjlighet skapats att även vid sådan beskattning använda denna metod för rättelse. Motsvarande ordning gäller enligt 38 å sista stycket ML.
10 å Första punkten anger att efterbeskattning endast får ske om beskattningsmyndigheten inte kan åstadkomma
rättelse genom omprövning enligt 4 kap. 3 å. MotSVa— rande gäller enligt 40 å ML. Regeln i andra punkten, som behandlas i avsnitt 5.2.2, motsvarar 40 å första stycket tredje punkten ML, innebär ingen ändring i förhållande till gällande ordning (se 21 å första stycket andra punkten LFK).
11 och 12 då Förevarande regler om efterbeskattning av dödsbo och om efterbeskattning vid åtal för skattebrott innebär endast ett överförande av 21 å första stycket sista punkten, andra stycket och tredje stycket LFK till den nya lagen. Motsvarande bestämmelser finns även inom det övriga skatteområdet (40 å andra — fjärde styckena ML och 115 å andra — fjärde styckena TL).
13 & Bestämmelsen anger att efterbeskattning också kan ske efter skälig grund. Denna bestämmelse innebär ingen avvikelse från vad som f.n. gäller för såväl punkt— skatterna som direkta skatter och mervärdeskatt.
14 — 17 då Bestämmelsen reglerar förutsättningarna för ompröv— ning i särskild ordning av beslutad skatt. Förslaget i denna del behandlas i avsnitt 5.2.3. De föreslagna reglerna innebär endast en omarbetning i formellt hän— seende av vad som redan gäller för mervärdeskatt vid besvär i särskild ordning. Dessa bestämmelser finns i
55 å ML.
18 å En motsvarande regel finns i 22 å LFK. Behovet av en särskild bestämmelse om rättelse av uppenbara fel har visserligen minskat till följd av den förlängda be— slutsfristen och genom förslaget om omprövning i sår— skild ordning men i vissa fall kan felaktigheten upp— täckas först sedan dessa frister löpt ut. Beskatt— ningsmyndigheten bör även i sådana fall kunna rätta
SOU 1981:83 SPECIALMOTIVERING felaktiga beslut.
195
I avsnitt 3.4.2 har vi pekat på vikten av att allmän— na ombudet får del av beskattningsmyndighetens beslut för att kunna fullgöra sin funktion. Även om ombudet genom vårt förslag kan komma att vara part också i ärenden hos beskattningsmyndigheten i vissa fall finns det anledning att ta in en särskild föreskrift om underrättelseskyldigheten.
20 å
Föreskriften innehåller en avrundningsregel. Enligt vårt förslag — 2 kap. 7 å — skall nettobeloppet i de— klarationen avrundas till närmaste tiotal kronor. Det krävs en motsvarande regel i beslutskapitlet.
5 kap. Betalning av skatt
1 5
I första stycket anges den allmänna förfallodageniför skatterna och avgifterna. Frågor om betalning av skatt och avgift har behandlats i avsnitt 6.2.2. Tillämp— ningen av den nuvarande regeln i 26 å första stycket LFK om inbetalning av skatt har vållat vissa praktis— ka problem. Dessa har bl.a. orsakats av att inbetal— ningskortet också använts som deklaration för vissa skatter. En samordning av inbetalningstiden med de— klarationstiden har varit nödvändig, vilket skett ge— nom att ett system med respitdagar använts för att avgöra om betalningen gjorts i rätt tid. Enligt för— slaget skall skatten vara betald senast då deklara— tionen skall ha kommit in till myndigheten. Genom vårt förslag att samma blankett inte längre skall an— vändas för både deklaration och inbetalning behöver bestämmelsen inte utformas så att en fullständig sam— ordning uppnås beträffande de tidpunkter då den skatt— skyldige senast skall deklarera och betala skatten. Förslaget innebär således att dessa tidpunkter inte
alltid sammanfaller. Skillnader i detta avseende kan förekomma beroende på hur den skattskyldige lämnar de— klarationen och betalar skatten. Enligt 5 kap. 2 å första stycket anses inbetalning ha skett den dag den har bokförts på beskattningsmyndighetens postgirokon— to. Förslaget innebär att inbetalningen skall vara bokförd på kontot senast den dag som anges i 5 kap. 1 å. Det avviker från den ordning som gäller för betal— ning av mervärdeskatt. Genom att inbetalningskortet för denna skatt också används för deklaration måste tidpunkterna för inbetalning och deklaration samord— nas. Detta har lett till att ett system med respitda— gar används på motsvarande sätt som nu förekommer för
punktskatterna. Därvid gäller att inbetalningen skall ha skett senast på förfallodagen, antingen genom in— sättning på en postanstalt eller genom att en försän- delse med gireringshandling lämnats in på en postan— stalt. Vårt förslag innebär däremot som nyss nämnts att inbetalningen skall ha bokförts på beskattnings— myndighetens postgirokonto senast på förfallodagen.
I andra stycket behandlas inbetalning av tillkomman— de skatt, vilket f.n. regleras i 27 å första stycket LFK. Bestämmelsen har utformats med 43 å första styck— et ML som förebild. Den är inte att se som en ändring av den i första stycket bestämda förfallodagen. Den dag som anges i den regeln . gäller sålunda i prin— cip som förfallodag vid t.ex. beräkning av ränta på tillkommande skatt. Enligt förslaget får uppdelning av inbetalning av tillkommande skatt ske om synnerli— ga skäl föreligger. I dessa fall kan inte anstånd en— ligt 5 kap. 3 å erhållas eftersom ansökan enligt den— na bestämmelse skall göras före förfallodagen. Försla— get om uppdelning har utformats med 43 å ML som före— bild.
Zå
Första stycket anger att inbetalning av skatt eller avgift får ske utan kostnad för den enskilde. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.2.2. Vidare anges att
inbetalning anses ha skett den dag den har blivit bok— förd på beskattningsmyndighetens postgirokonto. I and— ra stycket anges att skattebelopp under 50 kr inte be— höver betalas. För mervärdeskatt gäller enligt 70 å ML en motsvarande beloppsgräns på 10 kr. Kvarstående eller tillkommande direkt skatt under 25 kr tas inte ut (28 å första stycket och 31 å andra stycket UBL).
35
Bestämmelsen, som motsvarar 45 å ML, behandlar i vil— ka fall anstånd kan ges vid s.k. ömmande omständig— heter. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.2.3.
4. Ö
Enligt denna bestämmelse kan anstånd med betalning av skatt ges vid avregistrering av skattskyldiga. Denna paragraf, som tas upp i avsnitt 6.2.3, reglerar ett för punktskatterna speciellt fall vars motsvarighet saknas inom annan beskattning.
Så
I denna bestämmelse regleras möjligheterna att få an— stånd med betalning under tiden en beslutad skatt el— ler avgift är föremål för besvärsprövning. Bestämmel— sen har på motsvarande sätt som i 46 å ML tekniskt utformats som en hänvisning till tillämpliga avsnitt i UBL. Paragrafens innebörd behandlas i avsnitt 6.2.3.
6 - 7 95
I dessa paragrafer finns de allmänna reglerna om återbetalning av skatt, som behandlas i avsnitt 6.2.4. Reglerna utgör i allt väsentligt endast en for— mell omarbetning av motsvarande bestämmelser i LFK
(29 & utom tredje stycket samt 30 5). Ett tillägg,
som innebär att skattebelopp under 50 kr inte behöver återbetalas och att beloppet skall avrundas till när— mast tiotal kronor, har dock gjorts till dessa be— stämmelser.
85
Förslagen i fråga om restavgift har behandlats i av— snitt 6.2.5. I bestämmelsen anges de fall då restav— gift skall tas ut. Punkterna 1 och 2 avser underlåtel— ser i nära anslutning till den ordinarie skatteredo— visningen medan punkt 3 tar sikte på för sen betalning av tillkommande skatt som beslutats viss tid efter ut— gången av redovisningsperioden eller den skatteplikti— ga händelsen.
9 å
Utformningen av föregående paragraf medför att en sär— skild föreskrift krävs för att medgivna betalningsan— stånd skall kunna beaktas vid beräkningen av restav— gift. Regeln har sin motsvarighet i 47 å första styck— et andra punkten ML.
10 å Restavgiftens storlek bör framgå av denna lag. En hän— visning till UBL i detta avseende är enligt vår mening ingen lämplig lösning. Vi har också ansett att det lägsta restavgiftsbeloppet bör bestämmas till 50 kr. Enligt UBL och ML är motsvarande belopp 10 kr. Den av— rundning tillnärmaste tiotal kronor som vi föreslagit i fråga om skattebelopp bör gälla även för restavgif— ten.
11%
Frågor om befrielse från restavgift är i stor utsträck— ning gemensamma över hela skatte— och avgiftsområdet. I paragrafen görs därför en hänvisning till UBL:s be- stämmelser. Det som i dessa bestämmelser sägs om läns— styrelse gäller i stället för beskattningsmyndigheter—
Ila.
12 å Paragrafen innehåller en beskrivning av de fall då ränta skall tas ut. På tillkommande skatt skall ränta tas ut endast om restavgift inte utgår. Det handlar
om skatt som beslutas senare än en måndad efter det att den rätteligen skulle ha betalats. Fallet regle— ras i första stycket 1. Punkt 2 i samma stycke avser fall då den skattskyldige i samband med tvist om skat— ten fått anstånd med att betala. På det belopp som till slut fastställs skall ränta tas ut.
Till skillnad från vad som gäller enligt UBL före— skrivs i andra stycket atträntan skall beräknas per dag.
13 9
På skatt som återbetalas därför att den inbetalade skatten överstiger den beslutade skall ränta utgå. I övriga återbetalningsfall utgår ingen ränta. Räntan skall beräknas för antalet dagar från det skatten in— betalades till dess återbetalningen görs.
14 & I likhet med vad som gäller enligt motsvarande regel i TuL (20 a å) har vi angett procentsatsen vid räntebe— räkningen genom att hänvisa till UBL:s regler om ö— skatteränta.
Även räntebelopp bör omfattas av den tidigare nämnda beloppsgränsen på 50 kr och av regeln om avrundning tillnärmastetiotal kronor.
15 & Om beskattningsmyndigheten ändrar det beslut som lig— ger till grund för ränteberäkningen skall också räntan räknas om.
16 5
I denna paragraf regleras indrivning av obetald skatt, avgift m.m., vilket tidigare behandlats i avsnitt 6.2.6. I tekniskt hänseende har bestämmelsen utformats på motsvarande sätt som 48 å ML med en hänvisning till tillämpliga delar i UBL. Detta innebär att 59 & första stycket första punkten, 60 — 63 åå, 65 å första styck— et, 66 å första stycket, 67 å, 70 å 1 mom. samt 71 å
1 och 3 mom. UBL skall tillämpas. De förändringar som förslaget medför har behandlats i avsnitt 6.2.6. Här kan dock påpekas att indrivning av skatt och avgift enligt 59 å första stycket första punkten UBL görs av utmätningsman, vilket sålunda innebär att beskattnings— myndigheternas arbete med indrivning av skatt eller avgift skall flyttas till kronofogdemyndigheterna. Vi— dare kan anmärkas att vad i ovannämnda bestämmelser sägs om länsstyrelse i stället gäller för beskattnings— myndigheterna.
175. Denna bestämmelse är en direkt motsvarighet till vad
som redan nu gäller enligt 27 a å LFK. Den innebär så— ledes ingen förändring i förhållande till gällande ordning.
18 å F.n. gäller enligt 31 å LFK att,beslut om inbetalning och återbetalning av skatt och ränta m.m. skall gälla omedelbart. I praxis har besvärsmyndigheterna kunnat förordna att verkställigheten av ett beslut uppskjuts (inhiberas) i avvaktan på prövningen av ärendet. För— slaget medför ändring i nu berörda avseenden. Enligt förevarande paragraf skall åtgärd enligt denna lag verkställas oavsett att beslut som föranleder åtgär— den inte har vunnit laga kraft. Detta innebär bl.a. att beskattningsmyndigheten inte bara har rätt att kräva att betalning sker i rätt tid av beslutad skatt m.m. utan också att myndigheten är skyldig att göra detta, även om t.ex. besvär har anförts. För besvärs— fallen finns regler om anstånd som kan medföra att verkställigheten av ett beslut får uppskjutas. Motsva— rande skall gälla för återbetalningsfallen. Allmänna ombudet har dock möjlighet att i det i paragrafen när— mare beskrivna fallet anmäla hinder för återbetalning. Bestämmelsen har i tekniskt hänseende utformats i över— ensstämmelse med 87 å UBL.
195 Denna bestämmelse, som reglerar dödsbos ansvar för obetald skatt, har utformats med 71 å ML som förebild.
6 kap. Skatterevision
1 5
I detta kapitel av den nya lagen är reglerna om skat— terevision intagna. Revisionsbestämmelserna har de— lats upp på två avsnitt i 6 kap. Dels finns ett av— snitt med regler för beslut om revision (1 — 7 åå), dels ett med regler om hur revision skall utföras (8 — 13 åå). Revisionsbestämmelserna, som tidigare har behandlats i avsnitt 7.6.4, kompletter de före— slagna reglerna i 3 kap. om deklarationsgranskning. Eftersom revisionsarbetet som regel görs i efterhand sedan skatten redan har bestämts och betalats har re— visionsbestämmelserna i lagen placerats efter de av— snitt som behandlar nyssnämnda frågor. Därmed har vi även velat markera skillnaden mellan den kontroll som sker vid den ordinarie deklarationsgranskningen och de mer ingripande åtgärder som reglerna om skattere— vision medger. De föreslagna reglerna om skatterevi— sion innebär i stort en med bestämmelserna i TL om taxeringsrevision överensstämmande reglering. Vid ut— formningen av bestämmelserna i den nya lagen har vi i fall som detta, då samma bestämmelse redan finns i TL eller annan lag, valt att hänvisa till den bestämmel— sen. Emellertid bör det för revisionsbestämmelserna ställas särskilda krav på tydlighet och överskådlig— het, som — bl.a. på grund av att det för punktskatter— na behövs vissa speciella kontrollregler — inte kan upprätthållas om metoden med hänvisning till TL väljs. Vi har därför inte valt denna metod här. Bestämmelsen i 6 kap. 1 å ger beskattningsmyndigheten, och för väg— trafikskatt även RSV, rätt att företa skatterevision om det behövs för skattekontrollen. Denna bestämmelse motsvarar 28 å första stycket ML.
2—355
I dessa bestämmelser, som behandlas i aVSnitt 7.6.4, regleras vem som får besluta om skatterevision. Den föreslagna 2 å, vars motsvarighet inte finns i LFK, överensstämmer med 57 å första stycket TL. Även när det gäller prisregleringsavgifterna och växtförädlings— avgifterna bör rätten att besluta om revision förbe— hållas vissa kvalificerade befattningshavare hos JH resp. lantbruksstyrelsen.
45
Denna bestämmelse, vars motsvarighet inte finns i LFK, överensstämmer närmast med 57 å tredje stycket TL. I vissa fall skall flera tjänstemän utföra revisionen. Det skall då framgå av revisionsbeslutet. Förordnandet för flera kan givetvis göras i samma beslut. Komplet- terande bestämmelser till paragrafen finns i 22 och
23 åå förordningen.
55
Paragrafen anger var revisionen får äga rum och inne— håller dessutom en föreskrift om vad som gäller i de fall då räkenskaper och andra handlingar skall grans— kas på annan plats än där de förvaras. En motsvarande regel finns i 56 å 3 mom. andra stycket TL.
65
På samma sätt som i 56 å 3 mom. andra stycket TL öpp— nas här en möjlighet för den som beslutar om revision att bestämma tid och plats för revisionen.
75
I TL finns ingen föreskrift om att den skattskyldige skall underrättas i förväg om revisionen. Vid punkt— skatterevisioner lämnas normalt sådan underrättelse. Enligt vårt förslag bör en huvudregel om underrättel— seskyldighet tas in i lagen. I vissa fall kan det dock finnas skäl att inte vidta någon sådan åtgärd innan revisionen påbörjas.
8 5
Paragrafen innehåller en allmän regel att en skatte- revision inte i onödan får hindra den skattskyldiges verksamhet. Motsvarande gäller enligt 9 å andra styck— et LFK och 56 5 3 mom. första stycket TL.
9 5
I denna bestämmelse anges vad en skatterevision får avse. Motiv till bestämmelsen har lämnats i avsnitt 7.6.4. Nuvarande regler om vad skatterevision får av— se finns i 9 5 LFK. Förslaget innebär i princip inte någon ändring i förhållande till gällande ordning. Med hänsyn till behovet av särskilda granskningsåt— gärder vid kontroll av vägtrafikskatt föreskrivs att den som utför revisionen även får granska fordon och särskild räkneapparatur. Några uttryckliga regler som motsvarar de i förslaget intagna bestämmelserna om kassainventering och kontroll av den löpande redovis— ningsperioden finns dock inte i LFK. För kassainven— tering föreslås en kompletterande regel i 24 å för— ordningen.
10 5
I denna paragraf anges vad den som är föremål för granskning skall göra vid en revision. Motiv till den— na bestämmelse har lämnats i avsnitt 7.6.4. Bestäm— melsen innebär inte någon ändring i förhållande till gällande ordning (9 å LFK).
11 5
Den möjlighet till vitesföreläggande i samband med revisionen som regleras i denna paragraf har f.n. sin motsvarighet i 12 å LFK.
12 5
Denna bestämmelse motsvaras av 9 5 tredje stycket LFK. Förslaget utgör endast en redaktionell ändring av den bestämmelsen.
135
Bestämmelsen behandlar revisionspromemorian. Försla— get motsvaras av vad som f.n. gäller enligt 14 å LFK och 14 å förvaltningslagen. Vi har kompletterat med en regel om att den som varit föremål för revisionen skall beredas tillfälle att yttra sig över revisions— promemorian.
7 kap. Förhandsbesked
1 5
I detta kapitel behandlas reglerna om förhandsbesked. Förslaget överensstämmer i stora delar med vad som gäller enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrå- gor. Emellertid kan, bl.a. då flera särbestämmelser behövs för punktskatterna, inte enkla hänvisningar gö— ras till denna förordning. Vi föreslår därför själv— ständiga regler om förhandsbesked. Förhandsbesked skall, enligt 7 kap. 1 å, för alla punktskatter läm— nas av RSV. För prisregleringsavgifter skall sådana besked lämnas av JH. Angående tolkningen av den i första stycket använda formuleringen"frågor som rör beskattningen"hänvisas till avsnitt 8.2.1.
I likhet med vad som gäller f.n. skall förhandsbe— sked om skatteplikt för trycksaker kunna meddelas ef— ter ansökan av den som avser att beställa en trycksak. Detta kräver en särskild regel som har tagits in i andra stycket.
25
Enligt denna bestämmelse skall ansökan om förhandsbe— sked göras skriftligen. Detta gäller redan enligt 33 å första stycket första punkten LFK. Vidare skall sö— kanden svara för utredningen i ärendet. Reglerna om sökandens utredningsansvar är i allt väsentligt endast en redaktionell omarbetning av vad som gäller enligt 32 å och 33 5 första stycket LFK. Vidare föreslås att sökandens kostnadsansvar inte längre skall vara be— roende av om han lämnat sitt medgivande till de före—
tagna utredningsåtgärderna (se 8.2.3 ). I övrigt inne— bär bestämmelsen inte någon ändring i förhållande till gällande ordning.
3 5
Som framgått av avsnitten 8.2.1 och 8.2.3 kan bl.a. det väsentligt vidgade tillämpningsområdet för för— handsbeskeden leda till att beskattningsmyndigheten i vissa fall finner att något förhandsbesked inte lämpligen bör meddelas med hänsyn till frågans utform— ning och utredningen i ärendet. Beskattningsmyndighe— ten måste därför kunna avvisa ansökningar om förhands— besked. Ett avvisningsbeslut behöver inte föregås av något yttrande från allmänna ombudet.
4 5
Motsvarande bestämmelse finns f.n. i 36 å första stycket LFK.
5 — 6 55
Dessa bestämmelser behandlar förhandsbeskedens giltig— het, vilka frågor tagits upp i avsnitt 8.2.4. De före— slagna bestämmelserna innebär i förhållande till vad som f.n. gäller för punktskatterna flera förändringar, vilka har redovisats närmare i nämnda avsnitt.
8 kap. Besvär
1 5
I första stycket regleras besvärsordningen för fler— talet av beskattningsmyndighetens beslut. Närmast mot— svarande bestämmelse i LFK är 39 5 första stycket. I förslaget har inte såsom i den bestämmelsen gjorts av— vikelse från de allmänna reglerna i 11 å förvaltnings— lagen om vem som får anföra besvär över en myndighets beslut. Detta innebär att talan mot beskattningsmyn— dighetens beslut får föras av den som beslutet angår om det gått honom emot. Besvärsrätt tillkommer sålun— da den skattskyldige och allmänna ombudet. Den nuva—
rande besvärsrätten för andra som lider en väsentlig skada eller förlust av beslutet avskaffas med försla— get. Denna fråga har behandlats i aVSnitt 9.1.2. I öv— rigt medför första stycket inte någon ändring i be— svärsordningen för de där uppräknade besluten. Försla— get avviker från motsvarande bestämmelse i 51 å ML ge— nom att kammarrätten och regeringsrätten satts in som besvärsinstanser även för beslut om anstånd och upp— delning av skattebetalning. I motsvarande fall för mervärdeskatt är RSV enda besvärsinstans. Av admini— strativa skäl kan det förefalla mindre lämpligt att för punktskatter och prisregleringsavgifter belasta förvaltningsdomstolarna med dessa frågor. Då vi fun— nit det angeläget att ge den skattskyldige besvärs— rätt även i dessa fall har emellertid valet stått mel— lan den föreslagna besvärsordningen och att föreskri— va besvärsprövning hos regeringen. Därvid har det för— ra alternativet framstått som det lämpligaste.
I andra stycket anges att besvärstiden för de i första stycket uppräknade besluten.är två månader. Detta innebär en förlängning av den nuvarande besvärs— tiden som är tre veckor. Denna fråga har behandlats under 9.1.2. Vidare föreslås att även besvärstiden för allmänna ombudet skall räknas från det han fick del av det överklagade beslutet, vilket f.n. gäller enligt 52 å ML. Enligt LFK räknas besvärtiden för allmänna ombudet från beslutets dag.
25 Denna bestämmelse, som motsvarar 39 å andra stycket LFK, innebär ingen förändring i förhållande till gällande ordning.
I förtydligande syfte har vi tagit in besv ärstiden — tre veckor — i föreskriften.
35
I denna bestämmelse anges att besvär över förhandsbe— sked skall anföras direkt hos regeringsrätten. Denna fråga regleras f.n. i 39 å första stycket LFK. För—
slaget medför ändring i förhållande till gällande ord— ning där kammarrätten är besvärsinstans utom i fråga om skatt på annonser och reklam. Vidare har i enlig— het med 8 kap. 1 å endast sökanden och allmänna ombu— det getts rätt att anföra besvär över förhandsbesked. Besvärsrätten för andra som lider en väsentlig skada eller förlust genom beskedet har inte tagits med i förslaget (se 9.1.2).
I andra stycket har, i enlighet med förslaget om förlängd besvärstid, föreskrivits att besvärstiden i fråga om förhandsbesked skall vara en månad. F.n. gäl— ler en besvärstid på tre veckor enligt 12 å förvalt— ningslagen.
45
I denna bestämmelse anges att beslut om skatterevi— "sion, vitesföreläggande och beslut varigenom ansökan om förhandsbesked avvisas inte får överklagas. Detta gäller redan f.n. Förslaget innebär således inte nå— gon ändring i förhållande till gällande ordning. Be— slut om återkallelse av förhandsbesked som kan bli ak— tuella genom vårt förslag får inte heller överklagas. För övriga beslut som beskattningsmyndigheten fattar enligt den nya lagen skall föreligga besvärsrätt till regeringen enligt 18 å allmänna verksstadgan. Någon inskränkning i denna besvärsrätt har därför inte gjorts i den nya lagen. Denna besvärsordning föreslås t.ex. för beslut enligt 2 kap. 3 eller 4 5 om ändrade redovisningsperioder.
55
I denna bestämmelse anges att besvärstiden över kam—
marrättens beslut enligt den nya lagen skall vara två månader och räknas från det klaganden fick del av be— slutet. Denna bestämmelse är i enlighet med förslaget i 8 kap. 1 å andra stycket.
65
Denna bestämmelse har tagits med bland besvärsbestäm— melserna efter mönster från 106 å TL. Den innebär ing- en principiell ändring av vad som f.n. gäller.
75
I denna bestämmelse har reglerna i 45 å LFK om anslut— ningsbesvär tagits in. Förslaget avviker från denna paragraf genom att besvärstiden för anslutningsbesvär förlängts. F.n. är tiden för anslutningsbesvär två veckor, utom i fråga om förhandsbesked då den är en vecka. Enligt förslaget skall tiden för anslutnings— besvär alltid vara en månad. Enligt 45 å LFK förelig— ger rätt till anslutningsbesvär endast beträffande be— slut om fastställelse av skatt, efterbeskattning och förhandsbesked. Förslaget innebär dock att rätt till anslutningsbesvär alltid föreligger vid besvär enligt den nya lagen.
85
I denna bestämmelse ges möjlighet för förvaltningsdom— stol att vid besvärsprövning rätta periodiseringsfel. Ändrar en domstol skatten för en period på den grund att skatt eller avdrag bör hänföras till annan redo— visningsperiod än den besvärsprvöningen avser får mot- svarande ändring göras i den period som skatten eller avdraget bort redovisas, även om något yrkande om det— ta inte har gjorts. Denna möjlighet finns f.n. inte för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. För— slaget har utformats i nära anslutning till 105 5 första stycket tredje punkten TL. Denna bestämmelse gäller enligt 56 å ML även för mervärdeskatt.
95
Bestämmelsen anger att återförvisning av ett ärende till beskattningsmyndigheten får göras av en förvalt— ningsdomstol när den finner att skäl föreligger till det. Denna ordning gäller redan i praktiken.
9 kap. Särskilda bestämmelser 1 5
I denna bestämmelse anges den allmänna ramen för re— gistrering av beslut hos beskattningsmyndigheten. Mot— svarande bestämmelse finns i 25 å LFK. I förhållande till denna innebär förslaget vissa förändringar, som har behandlats i avsnitt 9.2.2. Den föreslagna be— stämmelsen kompletteras av en regel i 9 å förordning— en.
25
I denna och följande paragrafer ges vissa närmare be— stämmelser om vite. Enligt förevarande bestämmelse, som motsvarar 12 å LFK, lämnas föreskrifter om hur vi— tesbeloppet skall bestämmas. Den lägsta gränsen för vitesbeloppets storlek har i förslaget höjts från 100 kr till 500 kr. Denna höjning är endast en an— passning till penningvärdets förändring. Vidare har den högsta gränsen för vitesbeloppets storlek slopats.
35
Enligt första stycket skall domstol pröva frågan om förelagt vite skall dömas ut. F.n. gäller att be— skattningsmyndigheten handhar dessa frågor (12 å and— ra stycket LFK). Förslaget överensstämmer med de all— männa principer som gäller för utdömande av vite inom förvaltningsrätten. I förslaget har närmare angetts vilka domstolar som skall pröva nämnda frågor. Därvid har hänsyn tagits till att olika beskattningsmyndig— heter i vissa fall, t.ex. vid s.k. integrerade revi— sioner, kan ha förelagt skattskyldig vite. Beskatt— ningsmyndigheten skall enligt förslaget anmäla till domstol när det finns anledning att döma ut förelagt vite. Andra och tredje stycket, vars motsvarighet sak— nas i LFK, överensstämmer med allmänna principer inom förvaltningsrätten. Förslaget innebär i allt väsent— ligt ingen förändring i förhållande till gällande ord— ning.
45
Föreskriften motsvarar 46 å LFK. Enligt vårt förslag skall det även i fortsättningen vara möjligt att i särskilda fall befria från skatt om synnerliga skäl föreligger. Som framgår av avsnitt 9.3 förordar vi dock att prövningen av dessa frågor skall ankomma på regeringen när det gäller punktskatterna. Det föranle— der också ändring av förordningen (1978z407) om befri— else från eller nedsättning av viss indirekt skatt
m.m.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
1. Somframgått av avsnitt 9.5 föreslår vi att LPP skall börja tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1983. För några skatter bör de nya reglerna för skatteredovis— ningen dock inte träda i kraft förrän den 1 januari 1984. Valet av dessa tidpunkter bygger på att beslut om den nya lagstiftningen fattas av riksdagen under hösten 1982.
2. Denna regel liksom bestämmelsen i punkt 1 bör kom— pletteras i en del avseenden som tas upp i punkterna 3 — 16.
3. Den omläggning av redovisningsreglerna som vi fö— reslår kan i vissa fall medföra att skyldigheten att redovisa skatten tidigareläggs jämfört med nuvarande regler. Genom bestämmelsen i punkt 3 kommer de nya reglerna att tillämpas första gången vid skatteredo— visning som avser en period som börjar den 1 juli 1983 eller senare. För skatter som inte redovisas för be— stämda perioder skall de nya reglerna gälla för skat— tepliktiga händelser som inträffar efter ikraftträdan— det.
4. Genom denna bestämmelse undviks en uppdelning av de redovisningsperioder som löper enligt de äldre be— stämmelserna. Det är visserligen ovanligt med redovis— ningsperioder som sträcker sig över hel— och halvårs— skifte men det förekommer i fråga om allmän energi- skatt.
5. I 2 kap. 3 å andra stycket LPP öppnas en möjlig— het för vissa skattskyldiga att redovisa skatten för längre perioder än de som gäller enligt huvudregeln. De längre perioderna är bestämda med utgångspunkt från beskattningsåret. Det medför behov av särskild reglering för det fall att beskattningsåret inte sam— manfaller med kalenderåret. I likhet med motsvarande övergångsbestämmelser till ändringarna av redovis— ningsreglerna i ML föreslås att den skattskyldige i sådana fall skall få lämna en deklaration som avser tiden från ikraftträdandet till ingången av närmast följande beskattningsår.
6. I den nya lagen används på flera ställen uttryck— et beskattningsår. Detta är definierat i 2 kap. 12 å LPP. I huvudsak är beskattningsåret detsamma som be— skattningsåret enligt KL. Vissa tidsberäkningar en— ligt de nya reglerna bör utgå från beskattningsår som börjar efter ikraftträdandet. Det gäller de nya be— stämmelserna om skyldighet för den skattskyldige att bevara deklarationsunderlag (2 kap. 11 å LPP), om den tid under vilken beskattningsmyndigheten skall förva— ra deklarationer (3 kap. 6 å andra stycket LPP) och om möjligheter att hänföra skatteändring till den sis— ta redovisningsperioden under beskattningsåret (4 kap. 4 och 9 åå LPP). När det däremot gäller vissa tids— frister som föreskrivs för beslut enligt 4 kap. LPP är det av praktiska skäl lämpligt att beskattnings— året kan ligga till grund för beräkning av tid även när det gäller tid före ikraftträdandet. I sådana fall får man undersöka vilken tid som skulle ha ut— gjort beskattningsår om de nya bestämmelserna hade gällt redan då. Den övergångsregeln har tagits in i punkt 9.
7. Den nya regeln i 2 kap. 8 5 LPP om deklarations— tid innebär i flera fall förändringar jämfört med vad
som gäller f.n. För redovisning som görs efter ikraft— trädandet men som avser perioder som till någon del
infaller före den tidpunkten bör de gamla föreskrif— terna om deklarationstid tillämpas. Avser deklaratio— nen skattepliktiga händelser skall deklarationstiden bestämmas enligt de gamla reglerna om händelserna in— träffat före ikraftträdandet.
8. När det gäller de nya föreskrifterna för beslut om skatten har vi funnit anledning att föreslå att de skall börja tillämpas direkt vid ikraftträdandet. Om den nya beslutsordningen inte skulle börja tillämpas förrän för redovisningsperioder som börjar efter ikraftträdandet torde betydande praktiska svårigheter för beskattningsmyndigheterna kunna förutses. Även för de skattskyldiga skulle en sådan ordning te sig förvirrande. Med hänsyn till att förslagen jämfört med gällande regler går i en riktning som gynnar den skattskyldige kan något hinder mot att göra besluts— reglerna tillämpliga också på skatteredovisning som avser tiden före ikraftträdandet inte föreligga.
9. Denna regel har behandlats i samband med motive— ringen till punkt 6. '
10. Förslaget innehåller nya regler om anstånd med skattebetalningen. De nya bestämmelserna bör tillämpas om händelserna som krävs för anstånd enligt 5 kap. 4 och 5 åå LPP har inträffat efter ikraftträdandet.
11. De nya reglerna om förhandsbesked i 7 kap. skall gälla också i fråga om reklamskatt. Det innebär bl.a. att beslut skall fattas av RSV:s nämnd för rättsären— den. För ärenden som kommit in före ikraftträdandet bör dock den gamla ordningen gälla om reklamskatte— nämnden redan har yttrat sig över ansökan om för- handsbesked.
12. Reglerna om förhandsbesked skall enligt förslaget innehålla en möjlighet att i vissa fall återkalla ett förhandsbesked. Återkallelse bör inte få avse förhands— besked som har meddelats med stöd av de gamla regler—
na.
13. Vi föreslår också att allmänna ombudet skall med— verka i ärenden om förhandsbesked. Något yttrande från ombudet skall inte inhämtas i de ärenden som har på— börjats före ikraftträdandet. Då det gäller förhands— besked om reklamskatt bör dock allmänna ombudet med— verka också i sådana ärenden som har kommit in före ikraftträdandet om inte reklamskattenämnden då har avgett yttrande.
14. Besvärsreglerna i LPP innebär förändringar jäm— fört med vad som nu gäller. Bl.a. har besvärstiden i fråga om skattebesluten förlängts från tre veckor till två månader. De nya reglerna bör inte bli gällande för icke lagakraftvunna beslut som fattats före ikraftträ— dandet. Detta kräver en särskild övergångsregel.
15. I denna punkt har övergången i fråga om redovis— ning av bensinskatt getts en särskild reglering. Som framhållits i avsnitt 4.2.4 bör den förkortning av skattekredittiden som förslagen medför ske i två etapper. Ungefär ett år räknat från beslutet om den nya lagen bör en förkortning av kredittiden med 10 da— gar ske. Det åstadkoms genom att sista dag för att lämna deklarationen bestäms till den 20 i andra måna— den efter utgången av redovisningsperioden. Den åter— stående förkortningen med 15 dagar görs fr.o.m. den 1 januari 1985.
16. Här har tagits in en bestämmelse som brukar an— vändas när man ersätter en lag med en helt ny lag.
10.1.2 Förordning om.punktskatter och prisreglerings— avgifter
1 5 I författningsförslaget har utarbetats ett utkast till förordning, FPP, med tillämpningsföreskrifter till den nya lagen. FPP skall gälla för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Däremot skall den inte gälla för vägtrafikskatt, överlastavgift och växt- förädlingsavgift.
Registrering hos riksskatteverket
2 5 I skatte— och avgiftsförfattningarna anges f.n. vem Som skall vara registrerad som skattskyldig hos RSV. I dessa författningar finns vidare bestämmelser om registreringsförfarandet. Bestämmelserna är av något varierande innehåll.
Tidigare (9.2.1) har nämnts att registreringsbestäm— melserna är i behov av en författningsteknisk om— arbetning. Det har föreslagits att reglerna om vem som skall vara registrerad skall stå kvar i skatte— författningarna. Detta föreslås också för de regler som anger i vilka fall en importör eller annan som inte är skattskyldig kan vara registrerd hos RSV. Övriga registreringsbestämmelser bör tas in i FPP.
I 2 å föreslås regler för anmälan och ansökan om re— gistrering. De skattskyldiga skall enligt första stycket göra anmälan för registrering senast två veck— or innan den skattepliktiga verksamheten påbörjas. Detta gäller som tidigare nämnts redan för flertalet punktskatter. I andra stycket finns regler för ansö— kan om registrering. Sådan ansökan skall enligt för— slaget ske i den ordning som verket bestämmer.
"3 5
Anmälan eller ansökan om registrering skall enligt förslaget göras på en särskild blankett. Om någon lämnat de uppgifter som behövs utan att använda föreskriven blankett kan RSV ändå godta en sådan anmälan.
I princip bör den skattskyldige göra en anmälan om registrering för varje skatt till vilken han är skattskyldig. Är någon skattskyldig till flera punktskatter bör registreringen för de olika skat— terna i princip hållas isär. Emellertid torde det för vissa skatter av praktiska skäl vara lämpligast med ett gemensamt registreringsförfarande. i vilka fall anmälan skall få göras gemensamt för flera skatter bör bestämmas av RSV.
45
I denna bestämmelse föreslås att den som är registre— rad skall underrätta RSV om något förhållande som ta— gits upp i en anmälan eller ansökan om registrering ändras. Detta gäller redan för flertalet punktskat— ter. RSV meddelar närmare föreskrifter om hur en sådan underrättelse skall göras.
55
Enligt flera punktskatteförfattningar finns möjlig— het för importörer av skattepliktiga varor att re- gistreras som skattskyldiga hos RSV. De behöver se— dan inte betala skatt vid införseln utan först vid t.ex. leverans till köpare eller uttag ur rörelsen av skattepliktig vara. Om en sådan skattskyldig missköter sin redovisning till beskattningsmyndig— heten kan han avregistreras (se 21 å energiskatte— lagen och 2 å förordningen om bensinskatt). De olika reglerna om detta föreslås utgå (se 10.2.5 under 21 å och 10.2.8). I stället föreslås en gemensam regel med motsvarande innehåll i första stycket av förevarande paragraf. Enligt andra stycket får
den som avregistrerats enligt första stycket väg— ras ny registrering om RSV finner att det finns skäl till det. Denna regel, som närmast är avsedd för det fall en registreringsansökan görs av någon som tidigare misskött sin redovisning, motsvarar 1 å förordningen om allmän energiskatt och 2 å för— ordningen om bensinskatt. Dessa paragrafer har ut— gått i förslaget.
Registrering hos statens jordbruksnämnd
6-855
I dessa paragrafer föreslås bestämmelser om registre— ring hos JN. Bestämmelserna innebär i princip att nämnden får bestämma närmare föreskrifter för regi— streringen. I förslaget anges endast att avgifts— skyldig skall göra en anmälan om registrering till nämnden senast två veckor innan verksamheten på— börjas.
Skattelängd
95. I 9 kap. 1 å LPP föreslås en grundläggande bestämmel—
se om skattelängd. En redogörelse för vad detta för— slag innebär har lämnats tidigare (9.2.2). Den här föreslagna paragrafen innehåller kompletterande reg— ler för längdföringen. Enligt paragrafen skall be— skattningsmyndigheten svara för att dess beslut förs in i längden. Där skall också redovisas grunderna för besluten. Beskattningsmyndigheten får bestämma att även andra uppgifter.skall tas in där.
Om ett skattebeslut ändras av kammarrätten eller re— geringsrätten skall detta anmälas till beskattnings— myndigheten, som för in ändringen i längden (andra stycket).
Vid administrationen av vissa prisregleringsavgifter medverkar ibland en regleringsförening. Det kan då vara olämpligt att kräva att längdföring skall ske hos JN. I tredje stycket föreslås därför en bestäm— melse enligt vilken JN får besluta att längdföringen L vissa fall skall ske hos en regleringsförening.
gedgvisning
19 5 Genom det tidigare lämnade förslaget att redovisning av punktskatterna och prisregleringsavgifterna skall :ke enligt en faktureringsmetod kan underlaget för skatte— och avgiftsredovisningen i stor omfattning grundas på bokföringen. Det krävs då att skatten an— ges i en faktura eller annan bokföringshandling (se 4.2.3). Detta gäller även för avdragsyrkanden. I fö— revarande paragraf har tagits in en allmän regel om hur underlaget för skatteredovisningen skall samord— nas med bokföringen.
Vid försäljning till konsument kan en gemensam ve—
rifikation, t.ex. kontrollremsan från en kassaappa— rat, användas för flera affärshändelser. Det torde
i allmänhet vara förenat med svårigheter att ta in de uppgifter som behövs för skatteredovisningen i sådana verifikationer. I stället kan det vara enkla— re att i dessa fall använda särskilda anteckningar som underlag för redovisningen. Detta bör få ske ef— ter medgivande av beskattningsmyndigheten. En bestäm— melse om detta föreslås i andra stycket.
11 å
I denna paragraf föreslås att beskattningsmyndigheter-
na skall översända deklarationsblanketter till de de— klarationsskyldiga. Blanketterna bör, om inte särskil— da skäl föreligger, vara förtryckta med uppgift om den deklarationsskyldiges organisationsnummer eller per— sonnummer, namn och adress samt den redovisningsperiod som deklarationen skall avse. Dessa identifikatione— uppgifter bör kunna anges på blanketterna av RSV om ADB införs som stöd vid punktskatteadministrationen. För JN:s del, där ett ADB—stöd f.n. inte är att vän— ta, bör inte föreligga skyldighet att tillhandahålla förtryckta blanketter.
125
I normala fall bör gälla att den skattskyldige skall avge en deklaration för varje punktskatt till vilken han är skattskyldig. Emellertid kan det i vissa fall finnas skäl att göra avsteg från denna princip. Det— ta kan exempelvis ske för bensinskatt samt allmän energiskatt och särskild beredskapsavgift på bensin där det kan vara lämpligt att använda en gemensam blankett för deklarationen. De problem som i det sam— manhanget eventuellt kan uppstå i fråga om tillämp— ningen av bestämmelserna om förseningsavgift får tas upp i annan ordning.
Även i andra fall bör avsteg kunna göras från prin— cipen att den skattskyldige skall'lämna en deklara— tion för varje punktskatt till vilken han är skatt— skyldig. I vissa fall är det lämpligt att viss del av en verksamhet redovisas särskilt. F.n. gäller en— ligt 15 å reklamskattelagen att RSV kan besluta att den som äger flera periodiska publikationer skall lämna särskild redovisning för varje sådan publika— tion. Denna möjlighet att besluta om särskild redo— visning för viss del av en verksamhet bör gälla
generellt över hela punktskatteområdet. I 12 å
FPP föreslås därför en regel med denna innebörd. Det kan påpekas att begreppet verksamhet i bestäm— melsen har getts en mer allmän innebörd än motsva— rande begrepp i 19 å ML.
Genom den generella regeln i 12 å FPP kan motsva— rande regel i 15 å reklamskattelagen upphävas (se 10.2.12).
Enligt 11 å tredje stycket spelskattelagen skall re— dovisning av spelskatt lämnas för varje tillstånd för sig. RSV kan dock medge att gemensam redovisning får lämnas för flera tillstånd. I RSV:s anvisningar till spelskatten (RSV Ip 1973z2) har ett sådant ge- nerellt medgivande lämnats. F.n. gäller sålunda att varje skattskyldig som skall redovisa skatt för flera speltillstånd får göra detta i en gemensam deklaration. Bestämmelserna i 11 å tredje stycket bör därför upphö— ra att gälla (se 10.2.13). Detta medför att skattskyl— dig får lämna en gemensam deklaration för flera spel— tillstånd. Om särskild redovisning behövs för ett spel— tillstånd kan RSV besluta om detta enligt 12 å FPP.
135
För kontroll av registrerade importörers redovisning till RSV finns f.n. föreskrifter om viss uppgifts— skyldighet vid införsel. Uppgifterna lämnas till en tullmyndighet som sedan vidarebefordrar dem till RSV.
Föreskrifter om skyldighet för registrerade impor— törer att lämna uppgifter till tullmyndighet vid införsel av skattepliktig vara finns i 4 5 förord— ningen om bensinskatt, 3 å förordningen (1964:351) om allmän energiskatt, 3 å kungörelsen (1961:395) med tillämpningsföreskrifter till lagen om tobaks— skatt och 7 å förordningen (1978:86) om försäljnings- skatt på motorfordon. För varor som är skattepliktiga
enligt lagen om särskild varuskatt förekommer dock inte några föreskrifter om skyldighet för registre- rade importörer att lämna införseluppgifter. Beho— vet av uppgifter är emellertid lika stort när det gäller denna skatt. Detta har i praktiken lösts så att tullanstalterna lämnar de uppgifter om inför— seln som behövs.
Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 17 septem— ber 1975 till regeringen föreslagit att det införs en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för registrera— de importörer vid införsel av varor som är skatte— pliktiga enligt lagen om särskild varuskatt. RSV har i yttrande över skrivelsen tillstyrkt förslaget. Regeringen har därefter överlämnat ärendet till punkt—
skatteutredningen för att tas under övervägande i utredningsarbetet.
Genom en ny paragraf i TuL (54 a å), som trätt i
kraft den 1 juli 1980, skall tullmyndighet på begä— ran bl.a. tillhandahålla RSV importuppgifter som finns hos tullmyndigheten. F.n. pågår arbete hos RSV och generaltullstyrelsen med att åstadkomma möj— lighet för RSV att få de uppgifter som behövs om re- gistrerade importörer från de handlingar som normalt skall lämnas vid tulltaxeringen. Det arbetet kan le— da till att bestämmelserna om särskild uppgiftsskyl— dighet för registrerade importörer kan begränsas el- ler avskaffas helt. Detta arbete beräknas vara av— slutat inom kort. Vi anser att de olika bestämmelserna i skatteförfatt—
ningarna om uppgiftsskyldighet för registrerade im— portörer bör ersättas av en generell regel med mot— svarande innebörd. Denna regel bör även omfatta sär— skild varuskatt. Enligt förslaget skall sålunda im— portörer som har registrerats hos RSV lämna skriftlig uppgift om import av skattepliktiga varor till tull— myndighet. RSV får besluta om undantag från regeln. Detta kan ske om det framkommer att importörernas uppgiftsskyldighet kan avskaffas för någon skatt.
Om uppgiftsskyldigheten i framtiden kan upphöra helt och ersättas av ett uppgiftslämnande mellan myndighe— erna bör bestämmelsen utgå.
145
Tidigare (4.2.4) har föreslagits att beskattnings— myndigheterna skall få medge längre redovisningspe— riod än den lagreglerade en— eller tvåmånadersperio— den. Den grundläggande bestämmelsen om detta finns i 2 kap. 3 å andra stycket LPP. Där sägs att rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för sådana skattskyldiga som kan beräknas redo— visa skatt med låga belopp medge att redovisnings— perioden tills vidare skall vara helt eller halvt beskattningsår. I förevarande paragraf föreslås att beskattningsmyndigheten får rätt att besluta om så— dan redovisningsperiod. Som villkor för helårsre— dovisning föreslås att den sammanlagda skatten högst uppgår till 10 000 kr per år och för halvårsredovis— ning att den sammanlagda skatten överstiger 10 000 kr men inte 20 000 kr.
Innan beskattningsmyndigheten bestämmer att redovis- ningsperioden får vara halvt eller helt beskattnings- år skall den pröva om det finns särskilda skäl som talar mot det. Har den skattskyldige tidigare t.ex. misskött skatteredovisningen kan det vara olämpligt att medge förlängd redovisningsperiod. Detta bör då inte medges, vilket framgår av det föreslagna andra stycket.
Betalning
*55
I denna paragraf föreslås att beskattningsmyndighe— ten, om skatt eller avgift inte betalats i rätt tid, skall kunna anmana den skatt— eller avgiftsskyldige att betala det felande beloppet. Indrivningsarbetet skall enligt förslaget skötas av kronofogdemyndighet.
Emellertid kan en betalningsförsummelse bero på glöms— ka eller annat förbiseende hos den skattskyldige. I dessa fall kan det endast behövas en påminnelse för att betalning skall erläggas. Beskattningsmyndigheten bör därför som regel först anmana den skattskyldige att betala felande belopp innan ärendet överlämnas
för indrivning. Den fördröjning som genom detta anma— ningsförfarande kan uppstå innan ärendet överlämnas bör normalt inte överstiga ett mindre antal dagar.
16 5 Tidigare (6.2.3) har föreslagits att anstånd med be- talning av skatt skall kunna medges i vissa fall vid besvär över den beslutade skatten om betryggande sä— kerhet för denna kan ställas. Motsvarande regel finns i 49 5 2 mom. 1 UBL. Den regeln kompletteras av en bestämmelse i 28 å uppbördskungörelsen (1967z626), UBK. Den föreslagna 16 å motsvarar denna bestämmelse.
175
Enligt den föreslagna paragrafen skall beskattnings— myndigheten, innan utbetalning görs, underrätta kro— nofogdemyndigheten om detta.
Indrivning
18 5
Enligt förslaget skall indrivningsärendena överläm— nas till kronofogdemyndigheten i den ort där den skattskyldige har sitt hemvist eller där medlen an— nars kan tas ut. Denna regel överensstämmer med praxis hos beskattningsmyndigheterna. Motsvarande stadganden finns i 38 å UBK.
195
Tidigare (6.2.6) har föreslagits att indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter skall ske
i samma ordning som övriga skatter. Därvid har fram— hållits att i princip samma regelsystem bör tillämpas
l indrivningsarbetet. I förevarande paragraf föreslås att UBK:s regler om indrivning av skatt görs tillämp— liga på punktskatterna och prisregleringsavgifterna.
20 5
För att punktskatterna och prisregleringsavgifterna skall kunna handläggas i den ordning som gäller för övriga skatter hos kronofogdemyndigheterna krävs att dessa myndigheter får besluta om avskrivning av skatt. Sådana beslut skall inte behöva redovisas särskilt till beskattningsmyndigheterna.
21 5
Enligt denna bestämmelse skall beskattningsmyndighe— ten besluta om avkortning av skatt. Detta skall göras t.ex. om obetald skatt för en redovisningsperiod sätts ned på grund av ändring av den skatt som beslu— tats för perioden.
Skatterevision
22 å Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 14 å andra stycket sista punkten taxeringskungörelsen (1957:513), TK.
235
Motsvarande bestämmelse finns i 14 å tredje stycket TK.
245
Förevarande paragraf motsvaras av 14 å fjärde styck- et TK.
255
Denna bestämmelse är hämtad från 56 å 3 mom. tredje stycket TL.
Särskilda bestämmelser
265. I förevarande paragraf föreslås kompletterande reg—
ler om anmaning. Paragrafen har utformats i nära överensstämmelse med 52 å TL.
27 5 Denna paragraf motsvarar 54 och 55 åå TL.
28 5
Vid införandet av skattebrottslagen (prop. 1971:10 s. 276) anfördes bl.a. att bestämmelser om skyldig— het för en myndighet eller en befattningshavare hos myndigheten att anmäla misstanke om skattebrott skul— le i framtiden utfärdas av regeringen. Sådana bestäm- melser har också meddelats för bl.a. inkomstskatt
och mervärdeskatt. RSV har i skrivelse den 9 februari
1978 anmält till regeringen att behov av regler för åtalsanmälan beträffande bl.a. punktskatterna före- ligger. Regeringen har överlämnat RSV:s skrivelse till utredningen för att i de delar skrivelsen av—
ser punktskatter tas under övervägande i utrednings— arbetet. Regler om åtalsanmälan behövs såsom RSV framhållit
även för punktskatterna. I den föreslagna 28 å läm- nas därför förslag på en sådan regel. Denna har ut— formats i överensstämmelse med motsvarande regler
för andra skatter. Bestämmelsen har kompletterats med en regel om åtalsanmälan vid misstanke om brott som anges i skatte— och avgiftsförfattningarna. Så— dant brott anges bl.a. i 11 å tobaksskattelagen.
295. Beskattningsmyndigheterna får enligt denna bestämmel—
se meddela de ytterligare tillämpningsföreskrifter som behövs till LPP.
10.2. Förslag till ändringar i punktskatteförfatt— ________________________________________________ fattningar m.m.
10.2.1. La en 1928: 76 om särskild skatt å vissa
lotterivinster m.m.
För lotterivinstskatt gäller lotterivinstskattelagen och lotterivinstskattekungörelsen samt reglerna i LFK om ränta, restavgift och förhandsbesked. Tidigare har föreslagits att LPP görs tillämplig även på lot— terivinstskatt. Författningsmässigt medför detta att flera bestämmelser som nu finns i lotterivinstskatte— lagen och lotterivinstskattekungörelsen kan utgå.
25
I första stycket av förslaget har tagits in en förkla— ring av vem som är skattskyldig till lotterivinstskatt. Bestämmelsen utgör endast ett förtydligande av vad som redan gäller (se 3 5).
Vid utformningen av bestämmelserna i LPP har förut— satts att det framgår av skatteförfattningarna vid vilken tidpunkt skattskyldighet inträder. Någon regel som säger när detta sker finns emellertid inte i lot— terivinstskattelagen. I andra stycket föreslås därför en regel om detta. Bestämmelsen överensstämmer med de principer som nu tillämpas för lotterivinstskatten och som följer av 1 5 lotterivinstskattekungörelsen.
Tredje stycket utgör enast en formell omarbetning av vad som redan gäller enligt nuvarande 2 å.
35 I första stycket anges vem som är skattskyldig. Vida— re innehåller detta stycke ett bemyndigande för rege— ringen att bestämma inom vilken tid skatten skall de— klareras och betalas. I 1 å lotterivinstskattekungö— relsen har regeringen meddelat sådana föreskrifter. Skattskyldighetsregeln i första stycket har flyttats till 2 å och förtydligats. Bemyndigandet till rege— ringen att bestämma deklarations- och betalningstid
kan utgå. Regeln om deklarations— och betalningstid har som tidigare nämnts tagits in i 2 kap. 8 å och 5 kap. 1 å LPP.
I andra stycket ges regler för återbetalning av skatt om en vinst inte avhämtats. Det framgår dock redan av 1 å tredje stycket lotterivinstskattelagen att skatt inte behöver betalas i dessa fall. Om det, efter det att skatten deklarerats och betalats, visar sig att en vinst inte blivit avhämtad kan omprövning av skattebeslutet göras och, om skatten sänks, åter— betalning ske enligt reglerna i 5 kap. 6 å LPP. Enligt vår mening blir regeln i 3 å andra stycket lotteri— vinstskattelagen överflödig och kan således utgå. Det— ta medför dock ingen ändring av gällande ordning.
3215 Denna paragraf ersätts av bestämmelserna i LPP och kan således utgå.
4 5
Nuvarande bestämmelser i denna paragraf ersätts helt av LPP och kan således utgå. I förslaget har i denna paragraf i stället tagits in en allmän hänvisning
till LPP. Motsvarande hänvisning görs i övriga skatte— och avgiftsförfattningar i de fall LPP föreslås bli tillämplig i sin helhet.
5 5
I denna bestämmelse finns f.n. ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om uppbörd och redovisning av lotterivinstskatt. Tidigare (3.5) har föreslagits att grunderna för beskattningsförfarandet tas in i LPP och att de föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen tas in i en förordning, FPP. De grundläggande bestämmelserna återfinns i fråga om redovisning, beslut och betalning i 2, 4 och 5 kap. LPP. Kompletterande regler finns i 10 _ 17 55 FPP. I den mån ytterligare föreskrifter behövs får dessa med—
delas av beskattningsmyndigheten (29 å FPP). De nuva— rande reglerna i 5 5 är mot denna bakgrund obehövli— ga. De har därför utgått i förslaget.
10.2.2. Kungörelsen (1964z805) om uppbörd och redo— visning av särskild skatt å vissa lotterier
1 5
I denna paragraf regleras f.n. deklarationstiden och betalningstiden för lotterivinstskatt, dvs. inom vil— ken tid en vinstdragning skall anmälas och skatten på vinsterna betalas till RSV. Vidare sägs vilka upp— gifter som skall anges i anmälan om vinstdragning. Bestämmelserna är utfärdade med stöd av 5 å lotteri— vinstskattelagen, som föreslås upphöra att gälla (10.2.1). Av samma skäl som åberopats för att upphä— va denna paragraf bör även 1 5 lotterivinstskattekun— görelsen upphävas. Paragrafen har därför utgått i förslaget.
2 5
Beslutsreglerna för lotterivinstskatt finns f.n. i denna paragraf. LFK:s beslutsregler gäller således inte för denna skatt. I förslaget har paragrafen upp— hört att gälla av samma skäl som anförts för att upp— häva 1 5.
4 5
Om en vinst inte tas ut av vinnaren gäller att lette— rivinstskatt kan återbetalas enligt 3 å andra stycket lotterivinstskattelagen. Till denna bestämmelse ges kompletterande föreskrifter i 4 å lotterivinstskatte— kungörelsen. Av samma skäl som anförts för det tidi— gare (10.2.1) nämnda förslaget att upphäva 3 5 lotte— rivinstskattelagen bör även 4 å i kungörelsen upphä— vas. Denna paragraf har därför utgått i förslaget.
7 5 Enligt denna paragraf gäller bestämmelserna i lotte— rivinstskattekungörelsen även när skatt betalas för vinst på premieobligationer. Genom att 1, 2 och 4 åå lotterivinstskattekungörelsen upphävs i förslaget be- rör bestämmelserna i kungörelsen i fortsättningen in— te skatt på vinst från premieobligationer. Till följd av detta kan 7 5 utgå.
85
Enligt denna bestämmelse får RSV f.n. meddela de ytterligare anvisningar om uppbörd och redovisning av lotterivinstskatt som behövs. I specialmotiveringen till 5 å lotterivinstskattelagen har behandlats hur de föreslagna förfarandebestämmelserna fördelats mel— lan LPP och FPP. Där har också nämnts att om det be— hövs ytterligare föreskrifter får RSV med stöd av 29 å FPP utfärda dem. Genom detta blir 8 å lotterivinst— skattekungörelsen överflödig och har därför utgått i "förslaget.
10.2. La en 194152 1 om särskild varuskatt
2 5
De ändringar som föreslås i denna paragraf är endast av formell karaktär.
3 a 5 Reglerna i denna paragraf ersätts helt av bestämmel— serna i 1 kap. 1 och 5 åå LPP. I förslaget har därför 3 a 5 utgått.
45
Enligt 4 å punkt 1 gäller för särskild varuskatt att skattskyldig skall ordna sin bokföring så att kon— troll kan göras av försäljning m.m. av skatteplikti- ga varir. I punkt 2 av 4 5 sägs att skattskyldig skall följa de särskilda föreskrifter som RSV meddelar för att få en betryggande kontroll av skatten. Vidare stad— gas att skattskyldig skall följa de anvisningar som en kontrolltjänstemän lämnar.
I 2 kap. 11 å LPP föreslås en generell regel som innebär att skattskyldig i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt skall sörja för att det finns tillräckligt under— lag för bl.a. kontroll av skatten. I 10 å FPP före— slås en kompletterande regel om hur underlaget för skatteredovisningen skall samordnas med bokföringen. Dessa bestämmelser får om det behövs kompletteras ytterligare med särskilda föreskrifter, som utfärdas av beskattningsmyndigheten med stöd av 29 å FPP. Ge— nom den föreslagna regleringen blir bestämmelserna i 4 å överflödiga. De har därför utgått i förslaget.
55. I denna paragraf finns f.n. regler om registrering. Tidigare (9.2.1) har föreslagits att de administrativa
reglerna om registrering tas in i FPP och att i skat— te— och avgiftsförfattningarna endast anges vem som skall vara registrerad och när importörer m.fl. kan registreras som skattskyldiga.
I enlighet med vad nu sagts har i förslaget till 5 å lagen om särskild varuskatt angetts när skattskyl— dig skall vara registrerad (första stycket). Vidare kvarstår bestämmelsen i andra stycket om registrering av importörer. Denna regel har dock kompletterats ge— nom att som villkor för registrering av importörer an— getts att verksamheten är av större omfattning eller att det föreligger särskilda skäl. Kompletteringen in— nebär endast att nuvarande praxis hos RSV lagfästs.
Övriga bestämmelser om registrering återfinns i för— slaget i FPP. Motsvarande bestämmelser i 5 5 har där— för utgått i förslaget.
6 å 1 mom. Gällande regler om deklarationsskyldighet, deklara— tionstid m.m. för särskild varuskatt finns i denna bestämmelse. Tidigare har föreslagits att de grundläg— gande reglerna om detta tas in i 2 kap. LPP. Det med— för att bestämmelserna i 6 å 1 mom. lagen om särskild varuskatt kan utgå. De förändringar som de föreslagna reglerna i 2 kap. innebär i fråga om deklarationsti— der m.m. har behandlats tidigare (4.2.5 — 4.2.6).
Det kan här påpekas att den föreslagna regeln i 2 kap. 7 å LPP innebär att deklarationen även skall upp— ta skattens bruttobelopp. Denna uppgift behöver inte lämnas enligt gällande ordning för särskild varuskatt. I 6 å 1 mom. stadgas att endast beskattningsvikten el— ler beskattningsvärdet på de varor för vilka skattskyl— dighet inträtt skall upptas i deklarationen. Dessa upp— gifter skall även lämnas enligt den föreslagna regeln i LPP.
6 5 2 mom. Detta moment behandlar avdrag i deklarationen för sär— skild varuskatt. Sådana avdrag görs f.n. med beskatt— ningsvikten eller beskattningsvärdet på de varor för vilka avdrag yrkas. Tidigare (se 6 å 1 mom.) har nämnts att vi anser att deklarationen bör innehålla
en uppgift om skattens bruttobelopp. Avdragen i dekla— rationen bör göras från detta belopp. Det innebär att avdragen i fortsättningen bör göras med ett skattebe— lopp i deklarationen. För varje avdragspost bör såle— des anges inte enbart beskattningsvikten eller be— skattningsvärdet på de varor för vilka avdrag yrkas utan också tillämplig skattesats och skattens belopp. Denna ändring har kommit till uttryck i 6 5 första stycket i förslaget genom att där angetts att avdrag får göras för skatten på varorna samt genom att nuva— rande 6 å 2 mom. sista stycket utgått.
Enligt den nuvarande lydelsen av 6 5 2 mom. första stycket a)lagen om särskild varuskatt får avdrag göras för beskattade varor som använts vid tillverkning av skattepliktiga varor. Avdraget får göras först när de tillverkade varorna deklareras. I praxis har denna re— gel medfört svårighet att hänföra avdraget till rätt redovisningsperiod.
I förslaget till 6 å föreslås i första stycket punkt 1 att avdrag för beskattade varor som förvärvats för att användas vid tillverkning av skattepliktiga varor får göras redan i samband med förvärvet. Detta medför förenklingar inte minst för de skattskyldiga. Om va— rorna, sedan avdrag enligt 6 å första stycket punkt 1 erhållits, har tagits i anspråk för annat ändamål än skattepliktig tillverkning bör skatt deklareras och betalas för varorna. En bestämmelse om detta föreslås i 6 å sista stycket.
Har skattskyldig lidit förlust genom bristande be— talning från en köpare kan avdrag göras enligt 6 5 2 mom. första stycket c). Denna avdragsregel har i prin— cip oförändrad tagits in i 6 5 första stycket punkt 4 i förslaget. Bestämmelsen har kompletterats i andra stycket i förslaget för det fall den skattskyldige får någon men inte full betalning för varorna. Av— drag får då göras med ett belopp som svarar mot så
stcr del av skatten som förlusten visas utgöra av va— rans försäljningspris. Vidare skall enligt det före— slagna andra stycket gälla att om betalning inflyter sedan avdrag gjorts för en förlust, skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som svarar mot det betalda beloppet.
Pestämmelserna i andra stycket i förslaget innebär att den praxis som tillämpas hos RSV skrivs in i lä— ger. Motsvarande bestämmelser föreslås, i den mån de inte redan finns, för övriga punktskatter. Förslaget har utformats i nära anslutning till vad som nu gäller enligt 9 5 lagen om avgift på vissa dryckesförpack— nirgar.
Avdrag kan enligt gällande ordning (6 5 2 mom. förs— ta styeket b)— d) vidare fås för eXporterade varor, varor som återtagits i samband med återgång av köp el— ler varor som sålts till någon som kan få tullfrihet enligt 7 5 tullförordningen (1973:979). nagon ändring av dessa regler, som återfinns i 6 å första stycket punkterna 2, 3 och 5 i förslaget, föreslås inte.
6 a å Tidigare (4.2.3) har diskuterats att införa begräns— ningar i redovisningsskyldigheten för dem som endast redovisar mindre skattebelopp. Därvid har konstaterats att behov av sådan begränsning främst föreligger för särskild varuskatt på choklad— och konfektyrer. I fö— revarande paragraf föreslås därför en regel om begräns— ning i redovisningsskyldigheten för skattskyldiga vars tillverkning endast är av mindre omfattning. En like nande bestämmelse finns i 6 5 ML. '
Förslaget, som endast tar sikte på inhemska tillver— kare, torde inte påverka konkurrensförhållandena mel— _lan dessa tillverkare och importörer av skatteplikti— ga varor. De inhemska tillverkare som kan befrias från redovisningsskyldighet enligt förslaget bedriver sin verksamhet i så liten omfattning, och ofta i hant— verksmässiga former, att de inte konkurrerar med de utländska tillverkare, vilkas varor importeras till landet.
Vi föreslår sålunda att deklaration inte behöver lämnas och skatt inte betalas om den skattskyldiges verksamhet högst omfattar 500 kg skattepliktiga va— ror för ett beskattningsår. I denna kvantitet skall även inräknas den skattskyldiges import. Detta inne— bär som nämnts att registrerade importörer inte skall kunna få befrielse enligt förslaget. Registrering av importörer sker regelmässigt endast om verksamheten kan beräknas omfatta mer än 500 kg skattepliktiga va— ror om året.
Har den skattskyldiges årliga tillverkning någon gång omfattat mer än 500 kg skattepliktiga varor är han inte utan vidare befriad från deklarations- och betalningsskyldighet om verksamheten minskar så att den understiger nämnda kvantitet. I dessa fall får RSV enligt andra stycket medge befrielse om verksam- heten kan beräknas varaktigt understiga denna kvan— titet.
Ett befrielsebeslut gäller endast under förutsätt— ning att verksamheten under beskattningsåret faktiskt också högst omfattat 500 kg skattepliktiga varor. Skulle ett beslut enligt andra stycket ha meddelats under felaktiga förutsättningar och detta visar sig först vid beskattningsårets slut skall den skattskyl— dige betala skatt för hela beskattningsåret. Skulle det å andra sidan vid beskattningsårets utgång visa sig att någon, vars verksamhet för året inte översti— ger 500 kg skattepliktiga varor, betalat skatt bör återbetalning i princip ske av det inbetalade belop— pet.
85
I denna paragraf föreslås, liksom för övriga skatte— och avgiftsförfattningar, att en erinran görs om att LPst bestämmelser gäller vid beskattningen.
10.2.4 Laven 19 :'97 om av ift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m.m.
1 5
Den föreslagna ändringen i första stycket innebär att stadgandet om den numera upphävda förordningen (1953:396) om accis å fettemulsion m.m. utgår. Änd— ringen i andra stycket innebär att en definition av avgiftsskyldig införs, vilket har vissa tekniska för- delar.
3 5
I denna bestämmelse finns f.n. regler om registrering
av avgiftsskyldig. Förslaget har utformats i enlighet med de tidigare nämnda principer som föreslås för des— sa bestämmelser (se 10.2.3 under 5 å).
45
I denna paragraf föreslås endast vissa formella juste— ringar.
55
Reglerna om deklaration m.m. som finns i denna para— graf kan utgå med hänsyn till att motsvarande bestäm— melser tagits in i 2 kap. LPP. De förändringar som fö— reslås i deklarationsreglerna har behandlats tidigare (4.2.5 — 4.2.6).
LPP:s reglering bygger på att det i skatteförfatt— ningarna anges när skatt- eller avgiftsskyldighet in— träder. Någon sådan bestämmelse finns inte i lagen om fettvaruavgift. I förslaget har därför tagits in en regel om avgiftsskyldighetens inträde för fettvaruav— gift. Förslaget är inte avsett att innebära ändring av gällande ordning.
65 I denna bestämmelse regleras f.n. deklarationsskyldig— heten när någon upphör med en skattepliktig verksamhet.
Bestämmelser om detta finns i förslaget i 2 kap. LPP. Förevarande paragraf kan därför utgå. Detta innebär dock inte någon ändring av gällande ordning. I 6 5 har i stället tagits in en allmän hänvisning till LPP.
7 &
Betalning av fettvaruavgift skall enligt 7 & ske sam— tidigt med att deklarationen lämnas. Avgiften betalas genom insättning på statsverkets checkräkning i riks— banken eller på RSV:s postgirokonto.
Förslaget innebär att 7 5 upphör att gälla och att de allmänna reglerna i 5 kap. LPP om betalning av skatt m.m. blir tillämpliga på fettvaruavgift. Detta innebär bl.a. att möjligheten att betala på statsver— kets checkräkning i riksbanken avskaffas.
8 & Enligt första stycket kan RSV meddela tillverknings— förbud om avgift inte betalas i rätt tid. Vidare kan RSV kräva säkerhet enligt andra stycket. Enligt tred— je stycket kan tillverkningsförbud också meddelas om den avgiftsskyldige inte ställer begärd säkerhet. Dessa bestämmelser, som inte förekommer för övriga punktskatter, har inte använts under lång tid. Över— vägande skäl talar därför för att de upphör att gälla. Det kan påpekas att med statens fordran på fettvaru— avgift följer förmånsrätt enligt 11 5 förmånsrättsla— gen (197o:979).
Fjärde stycket, som reglerar indrivning av avgift, ersätts helt av bestämmelserna i 5 kap. LPP. Det stycket kan därför också utgå.
9 5
Denna paragraf innehåller huvudsakligen regler om kontroll av fettvaruavgift. Vidare stadgas att skatt— skyldig skall följa de föreskrifter som RSV meddelar. Enligt förslaget skall kontrollreglerna i LPP ersätta förevarande bestämmelse. De kan därför utgå. Vidare kan reglerna om RSV:s kontrollföreskrifter utgå av
samma skäl som anförts till motsvarande förslag om ändring i 4 5 lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3).
10 5
Denna bestämmelse föreskriver uppgiftsskyldighet för den som tillverkar eller försäljer maskiner eller fett— varor som kan användas för skattepliktig tillverkning. Denna regel ersätts i förslaget av 3 kap. 5 % LPP och kan således utgå.
11 5
Denna bestämmelse, som hänvisar till vad som gäller enligt 50 5 1 och 3 mom. TL om rätt att ta del av upp— gifter i deklarationer m.m., ersätts i förslaget av 3 kap. 6 & LPP. Förevarande 11 5 kan därför utgå.
12 5
I denna paragraf stadgas bl.a. straff för den som be— driver skattepliktig tillverkning utan att ha gjort anmälan om detta eller i strid mot ett meddelat till— verkningsförbud. Bestämmelsen grundas på reglerna i 3 och 8 55 lagen om fettvaruavgift, som i förslaget ändras eller upphävs. Detta medför i sin tur att 12 å bör upphävas.
135
För den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet un— derlåter att inom föreskriven tid avge deklaration stadgas i denna bestämmelse straff. Sådana specialbe— stämmelser förekommer inte för övriga punktskatter. Enligt vår uppfattning är det allmänna sanktionssyste— met i form av skattetillägg och förseningsavgift till— räckligt för att komma till rätta med de överträdelser som paragrafen avser. Skattebrottslagen gäller även
på fettvaruavgift. Någon särbestämmelse för fettvaru— avgift behövs inte. Förevarande paragraf bör därför utgå.
155
I denna paragraf föreskrivs bötesstraff för den som inte fullgör de skyldigheter som åligger honom enligt 9 eller 10 5. Eftersom dessa bestämmelser i förslaget föreslås upphöra att gälla bör även denna paragraf gö— ra det.
175
Enligt 4 5 skall den avgiftsskyldige föra en tillverk— ningsbok. Gör han inte det kan han enligt förevarande paragraf straffas med dagsböter.
Enligt vår uppfattning talar övervägande skäl för att även denna straffbestämmelse utgår. Det allmänna sanktionssystemet torde även i de fall som avses i denna paragraf vara tillräckligt för att komma till rätta med de missförhållanden som avses i paragrafen.
18 & Ätalsregeln i denna paragraf kan utgå som en följd av att 15 & upphävs.
1955
I denna paragraf finns ett bemyndigande för regering— en att utfärda tillämpningsföreskrifter. Tidigare (3.5) har föreslagits att grunderna för beskattnings— förfarandet tas in i LPP och att de föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen tas in i en för— ordning, FPP. I den mån det i särskilda fall behövs ytterligare föreskrifter till LPP får dessa meddelas av beskattningsmyndigheten (29 å FPP). Om det i öv— rigt behövs föreskrifter för verkställighet av lagen om fettvaruavgift får de meddelas av regeringen en— ligt reglerna i regeringsformen (8 kap. 13 5 första stycket 1). Den nuvarande regeln i 19 5 är mot denna bakgrund obehövlig. Den har därför utgått i försla— get.
10.2. La en 19 7:262 om allmän ener iskatt
6 5
I förevarande paragraf anges vem som skall vara re— gistrerad som producent av skattepliktigt bränsle. Återförsäljare eller förbrukare av sådant bränsle kan registreras som skattskyldiga. I 7 & anges genom en hänvisning till 6 5 att den som är eller bör vara registrerad är skyldig att betala skatt.
För att få skattskyldighetsbestämmelserna tydligare anser vi att de bör göras om efter förebild av de se— nast tillkomna skatteförfattningarna. I dessa författ— ningar är den inbördes ordningen av bestämmelserna 1) definition av vem som är skattskyldig, 2) regler om registrering, 3) angivande av skattskyldighetens inträde.
En omläggning efter detta mönster motiveras också av uppbyggnaden av bestämmelserna i LPP. Vi föreslår sålunda att denna omläggning görs av bestämmelserna i energiskattelagen. Omläggningen är endast av författ— ningsteknisk karaktär.
I förslaget anges i 6 & vem som är skattskyldig. Be— stämmelsen har utformats efter de principer som gäl— ler för skattskyldigheten i nuvarande 7 &
Skattskyldig är enligt punkt 1 i förslaget den som framställer skattepliktigt flytande bränsle eller för— brukar sådant bränsle för framställning av därmed lik— värdig vara. Enligt punkt 2 är vidare den som blivit registrerad som återförsäljare eller förbrukare skatt— skyldig. Punkt 1 och 2 i förslaget motsvarar gällande skattskyldighetsregel i 7 5 första stycket.
Om någon fått tillstånd enligt 26 5 kan bränsle kö— pas skattefritt eller med nedsatt skatt om det samti— digt lämnas en försäkran om viss användning av bräns— let. Används detta sedan för ändamål som inte är be— friat från skatt genom avdrag enligt 24 å i deklara— tionen skall skatt betalas för bränslet. Detta gäller dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos RSV. Detta fall av skattskyldighet har tagits in som
punkt 3 i förslaget och motsvarar 7 & andra stycket i gällande bestämmelser.
75
I denna paragraf har i enlighet med vad som sagts un— der 6 5 tagits in bestämmelserna om registrering. De som är skattskyldiga enligt den föreslagna regeln i 6 5 1, producenterna, skall vara registrerade hos RSV (första stycket i förslaget). I andra stycket har de nuvarande bestämmelserna i 6 5 andra stycket om re— gistrering av återförsäljare och förbrukare tagits in.
så Denna regel behandlar skattskyldighetens inträde. Viss
ändring, som endast är av formell art, har gjorts i paragrafen bl.a. till följd av ändringarna i 6 och 7
55.
95 De föreslagna ändringarna i denna paragraf innebär, bortsett från vissa formella justeringar, att sista
punkten utgår. Denna ersätts av bestämmelserna i 5 kap. LPP.
11 & Tidigare (4.2.2) har föreslagits att skattskyldighe— ten för skatten på elektrisk kraft flyttas från kon— sumenterna till kraftproducenterna och distributörer— na. Omläggningen är som tidigare påpekats i huvudsak endast av formell karaktär.
I förslaget till 11 5 har denna omläggning kommit till uttryck i lagtexten. Något förenklat kan sägas att de som tidigare var skyldiga att redovisa skatten till statsverket nu blir skattskyldiga. I paragrafen har lagts till ett tredje stycke som föreskriver att de skattskyldiga skall vara registrerade hos RSV.
12 &
På grund av omläggningen av Skattskyldigheten kan sto— ra delar av denna paragraf utgå. Kvar blir endast re— geln om skattskyldighetens inträde.
135 Bestämmelserna i denna paragraf kan utgå på grund av omläggningen av Skattskyldigheten.
18 å Dessa bestämmelser ersätts av reglerna i 1 kap. 1 och 5 55 LPP och kan sålunda utgå ur energiskattelagen.
19é Tidigare (8.2.2) har föreslagits att den till RSV knut—
na energiskattenämnden skall upphöra. Bestämmelserna i förevarande paragraf om energiskattenämnden kan till följd härav utgå.
20 &
I detta lagrum regleras förfarandet för registrering. Vi föreslår att dessa bestämmelser efter viss omarbet— ning flyttas över till FPP. Till följd härav kan pa- ragrafen utgå.
215
Enligt denna bestämmelse får RSV avregistrera sådana som efter egen begäran blivit registrerade som skatt— skyldiga. Eftersom detta föreslås gälla enligt 5 5 FPP kan bestämmelsen i energiskattelagen utgå.
22 5
I denna paragraf finns bestämmelserna om redovisnings— perioder för allmän energiskatt. Tidigare (4.2.4) har föreslagits ändring i redovisningen av sådan skatt. De föreslagna redovisningsreglerna har tagits in i 2 kap. LPP vilket medför att förevarande paragraf kan utgå
23 å
Regler om deklaration för energiskatt finns i denna paragraf. Dessa regler föreslås, som tidigare nämnts, ändrade. De nya reglerna har tagits in i 2 kap. LPP. Reglerna i 23 5 energiskattelagen kan därför utgå.
24 och 25 55
I dessa paragrafer, som reglerar avdrag i deklaratio— nen, föreslås att avdrag i fortsättningen görs med skatten på varorna. Vidare föreslås att proportione— ringsregler införs i slutet av paragraferna. Dessa ändringar föreslås även i övriga avdragsparagrafer i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i spe— cialmotiveringen till 6 5 2 mom. lagen om särskild va— ruskatt (se 10.2.3).
30 5
Som nämnts under bl.a. 11 å föreslås en omläggning av skattskyldigbegreppet för allmän energiskatt på elektrisk kraft. Denna omläggning medför bl.a. att regeln i förevarande paragraf blir obehövlig. Den har därför utgått i förslaget.
32 5
Andra stycket av denna bestämmelse kan utgå på de skäl som anförts i specialmotiveringen till motsva— rande ändring beträffande 4 5 lagen om särskild va— ruskatt (se 10.2.3). Det kan ifrågasättas om inte även första stycket bör utgå. Denna fråga bör tas upp av RSV vid en genomgång av redovisningsföreskrifterna för energiskatt på elektrisk kraft. Första stycket står därför kvar i förslaget.
33 &
I denna bestämmelse har i likhet med övriga punkt— skatteförfattningar tagits in en hänvisning till LPP.
10.2.6 Förordnin en 1 64: 1 om allmän ener iskatt
1 5 I denna bestämmelse har några redaktionella följdänd— ringar gjorts med hänsyn till de ändringar som före— slagits i reglerna om registrering i 6, 7 och 21 55 energiskattelagen.
3 5
Denna bestämmelse har överförts till 13 å LPP och kan därför utgå ur energiskatteförordningen.
10.2.7 Lagen (1961:372) om bensinskatt
3 5 I denna paragraf anges f.n. skattskyldighetens inträ— de. Vidare hänvisas i fråga om vem som är skattskyldig till reglerna om registrering.
Denna utformning av skattskyldighetsreglerna bör, som påpekats i specialmotiveringen till 6 & energi— skattelagen (se 10.2.5), ändras. I förslaget har där— för även reglerna i bensinskattelagen utformats i överensstämmelse med de principer som angetts i Spe— cialmotiveringen till motsvarande ändring i 6 Ö ener— giskattelagen.
I förslaget har i 3 & tagits in regler om vem som är skattskyldig till bensinskatt. Bestämmelserna om detta har utformats i enlighet med de principer som gäller för skattskyldighet enligt nuvarande 3 å andra stycket.
Skattskyldig enligt punkt 1 är den som inom landet tillverkar bensin. Enligt punkt 2 är vidare den skatt— skyldig som har registrerats som återförsäljare eller förbrukare av bensin.
Om någon fått tillstånd enligt 7 Ö 2 mom. kan ben— sin köpas skattefritt eller med nedsatt skatt om det samtidigt lämnas en försäkran om viss användning av bensinen. Används denna sedan för ändamål som inte är befriat från skatt genom avdrag enligt 24 å i deklara—
tionen skall skatt betalas för bensinen. Detta gäller dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos RSV. Detta fall av skattskyldighet har tagits in som punkt 3 i förslaget.
Övriga bestämmelser i nuvarande 3 &, dvs. första och sista styckena angående skattskyldighetens inträ— de, har flyttats i något förändrat skick till 5 å (se specialmotiveringen till denna paragraf).
4 5
I denna bestämmelse har i enlighet med de principer som föreslagits under 6 & energiskattelagen (se 10.2.5) tagits in registreringsreglerna. De som är skattskyldiga enligt den föreslagna regeln i 3 5 1, tillverkarna, skall vara registrerade hos RSV (första stycket i förslaget). I andra stycket har de nuvaran— de reglerna i 5 5 andra stycket om registrering av återförsäljare och förbrukare tagits in.
De nuvarande reglerna i 4 & har i förslaget utgått. De nuvarande två första punkterna ersätts helt av reg— lerna i 1 kap. 1 och 5 & LPP. Sista punkten kan tas bort av samma skäl som anförts i specialmotiveringen till motsvarande ändring i 4 5 lagen om särskild va— ruskatt.
5 5
I nuvarande 5 5 finns registreringsbestämmelserna vilka, som nämnts, har flyttats i något omarbetat skick till 4 å i förslaget. Därvid har, i enlighet med de principer som dragits upp i specialmotivering— en till 6 5 energiskattelagen, reglerna om skattskyl— dighetens inträde tagits in i 5 5.
De föreslagna reglerna om skattskyldighetens inträ— de är i princip oförändrade med undantag av att vissa formella justeringar gjorts på grund av ändringarna i 3 och 455. Vidare har regeln om skattskyldighetens inträde vid avregistrering tagits in som ett särskilt stycke för att få bestämmelserna något tydligare. Till sista stycket har reglerna om införsel flyttats.
6?)
Regler om deklaration för bensinskatt finns i denna paragraf. Tidigare (4.2.5) har föreslagits ändring av dessa regler och att de tas in i 2 kap. LPP. Be— stämmelserna i 6 5 bensinskattelagen kan därför utgå.
7 5 1 mom. I denna bestämmelse, som reglerar avdrag i deklaratio— nen, föreslås att avdrag i fortsättningen görs med skatten på varorna. Vidare föreslås att i slutet av bestämmelsen införs en regel om proportionering av avdrag för kundförluster och om återföring till be— skattning av sådana avdrag om betalning senare infly— ter. Dessa ändringar föreslås även i övriga avdrags— paragrafer i punktskatteförfattningarna och har kom— menterats i specialmotiveringen till 6 ä 2 mom. lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3).
85 I denna bestämmelse har i likhet med övriga punkt— skatteförfattningar tagits in en hänvisning till LPP.
10.2.8 Förordnin en 1981z4 2 om bensinskatt
1 & En redaktionell ändring har gjorts i denna paragraf till följd av omdisponeringen av registreringsbestäm— melserna i bensinskattelagen.
2 och 4 åå Dessa bestämmelser ersätts av allmänna regler i FPP. De har därför utgått i förslaget.
10.2.9 La en 1961: 94 om tobaksskatt
35. I första stycket anges f.n. när skattskyldighet in—
träder. Vidare hänvisas i fråga om vem som är skatt— skyldig till reglerna om registrering. Regler för
införsel av varor finns i andra stycket.
Tidigare (se 10.2.5 under 6 5) har påpekats att den— na utformning av skattskyldighetsreglerna bör ändras. I förslaget har därför även reglerna i tobaksskattela— gen gjorts om i överensstämmelse med de principer som framförts i specialmotiveringen till motsvarande änd— ring i 6 5 energiskattelagen.
I förslaget har reglerna om vem som är skattskyldig omarbetats. Detta har skett utan att de nu gällande principerna för Skattskyldigheten ändrats. Som skatt— skyldiga har i första stycket angetts tillverkare av skattepliktiga varor och de som har registrerats hos RSV som importörer av tobaksvaror. Reglerna om skatt— skyldighetens inträde och om införsel har, med vissa formella justeringar, flyttats till 5 5.
4—85é
Angående motiv till ändringarna i dessa paragrafer se specialmotiveringarna till motsvarande ändringar i 4 — 8 Så bensinskattelagen.
10.2.10 Kun örelsen med tilläm nin sföre—
skrifter till lagen gm_tgbgksskatt
35 Denna bestämmelse ersätts av en allmän regel i 13 å FPP och har därför utgått i förslaget.
10.2.11 Stäm elskattela en 1964: 08)
Stänpelskatt tas ut av inskrivningsmyndighet för för— värv av fast egendom och tomträtt, för inteckning och förvärv av skepp. Sådan skatt tas också ut av RSV för aktier vid bildande av aktiebolag och vid ökning av aktiekapitalet, för kommanditdelägares insats i han— delsbolag och för lotterier. Stämpelskattelagen är uppbyggd så att, bortsett från två inledande bestäm— melser, varje skatteobjekt först behandlas för sig. Dessa bestämmelser är indelade i fem avsnitt. Därefter
kommer, fr.o.m. 30 å,.bestämmelser som är gemensamma för de olika stämpelskatterna.
Våra förslag till ändringar i stämpelskattelagen tar endast sikte på de skatter som tas ut av RSV. Vi har försökt att i så liten utsträckning som möjligt bryta stämpelskattelagens nuvarande systematik med hänSyn till den översyn av lagstiftningen som stämpelskatte— utredningen gör. De fem första avsnitten av stämpel— skattelagen har i förslaget lämnats i stort sett oför— ändrade. Beträffande de gemensamma reglerna, som till övervägande delen rör förfarandet, har de bestämmelser som avser inskrivningsmyndigheterna i princip inte heller ändrats. De motsvaras av 30 — 52 åå i försla— get.
Däremot har de regler som avser riksskatteverket brutits ut ur de gemensamma bestämmelserna och an— tingen, i den mån frågan regleras i LPP, helt utgått ur stämpelskattelagen eller, i övriga fall, tagits in efter reglerna för inskrivningsmyndigheterna. Det har visat sig endast behövas ett fåtal bestämmelser av sistnämnda slag och dessa finns i 53 — 55 å i försla— get.
2 a å Av systematiska skäl har bestämmelserna i nuvarande 57 å flyttats fram till en ny paragraf, 2 a å. Detta innebär att dessa bestämmelser även i fortsättningen skall gälla för både skatt som beslutas av inskriv— ningsmyndighet och för skatt som beslutas av RSV.
27 och 29 åå I förevarande paragraf behandlas reglerna om deklara— tion till RSV. Dessa regler har i förslaget delvis ut— gått och återfinns då i 2 kap. LPP. Kvarvarande dekla— rationsregler har i huvudsak karaktär av specialbe— stämmelser för stämpelskatt. I dem har endast formel— la justeringar gjorts.
30 å 1 mom.
De bestämmelser i detta moment som rör RSV och som bl.a. avser beslutsordningen har i förslaget utgått. De ersätts av beslutsreglerna i 4 kap. LPP. De änd— ringar som dessa regler innebär har behandlats tidi— gare (5.2.1).
30 å 2 mom.
I tredje stycket finns i punkterna d)— B'bestämmelser om skattepliktens inträde för skatt som beslutas av RSV. Dessa bestämmelser har, i enlighet med vad som inledningsvis anförts, i förslaget flyttats till 54 5.
32 å
Regler om vem som skall betala skatt återfinns för alla slag av stämpelskatt i denna paragraf. Till den del bestämmelserna avser skatt som beslutas av RSV har de i förslaget brutits ut och tagits in i den fö— reslagna 55 å. En viss formell justering har därvid gjorts. Övriga delar av nuvarande 32 å har i försla— get flyttats till 35 5.
33 å
Denna bestämmelse innehåller i första och tredje styckena regler om uppgiftsskyldighet för bl.a. de skattskyldiga. Reglerna avser både skatt som beslutas av inskrivningsmyndighet och skatt som beslutas av RSV. I sistnämnda hänseende skall enligt förslaget bestämmelserna i LPP gälla. Detta medför att vissa delar av paragrafen, främst rörande uppgiftsskyldig— heten i deklarationen, kan utgå. Vidare har sista stycket, som innehåller en hänvisning till kontroll— reglerna i LFK och som endast avser skatt som beslu— tas av RSV, utgått. För att öka tydligheten har även en formell omarbetning gjorts av bestämmelsen.
35 5
Den nuvarande hänvisningen till LFK i denna paragraf har i förslaget utgått. Till 55 5 har i stället flyt—
tats de nuvarande reglerna i 32 å i den mån de avser skatt som beslutas av inskrivningsmyndighet.
36 5
Betalning av stämpelskatt som beslutas av RSV skall göras enligt reglerna i andra och tredje styckena. I förslaget har dessa regler utgått och i stället skall reglerna om betalning av skatt i 5 kap. LPP gälla. De ändringar som dessa regler innebär har behandlats ti— digare (6.2.2 — 6.2.3).
37 5 1 mom.
Har skatt som beslutats av RSV inte betalats i rätt tid skall den f.n. enligt andra stycket tas ut genom utmätning. Enligt 64 å UBL skall skatten då indrivas i den ordning som gäller för indrivning av skatt. And— ra stycket har i förslaget utgått. Det ersätts av be— stämmelserna i 5 kap. LPP. De ändringar som dessa be— stämmelser innebär har behandlats tidigare (6.2.6).
37 å 2 mom.
I detta moment finns f.n. bestämmelser om restavgift
som avser båda slagen av stämpelskatt. För skatt som
beslutas av RSV skall enligt förslaget bestämmelserna om ränta och restavgift i LPP gälla. De förändringar som detta innebär har behandlats tidigare (6.2.5).
38aå I denna paragraf som endast avser inskrivningsmyndig— heterna har gjorts en redaktionell justering.
39 — 41 åå
Dessa paragrafer, som avser förhandsbesked om stämpel— skatt som meddelas av RSV,har i förslaget utgått och ersatts av bestämmelserna i 7 kap. LPP. De ändringar som dessa bestämmelser medför har behandlats tidigare
(8.2).
41 a — 41 b åå
För stämpelskatt som beslutas av RSV kan skattetillägg och förseningsavgift tas ut vid vissa förseelser från den skattskyldiges sida. Bestämmelser om detta finns i förevarande paragrafer, som hänvisar till be :ämmelser— na om särskilda avgifter i LFK. Tidigare (9.4) har nämnts att vi avstår från att lämna förslag till nya regler om särskilda avgifter. Detta motiveras av att skattetilläggsutredningen avser att inom kort lägga fram ett förslag till en särskild lag om skattetillägg och förseningsavgift på punktskatteområdet. Förevaran— de bestämmelser i stämpelskattelagen har därför utgått och bör ersättas av bestämmelserna i den planerade la— gen om särskilda avgifter.
42 å 3 mom. Återvinning av stämpelskatt kan enligt detta moment ske om aktiebolag träder i likvidation enligt 46 å i numera upphävda 1944 års lag om aktiebolag. Aktiebo— lag skulle enligt denna bestämmelse träda i likvika— tion om full betalning för aktierna inte erlagts inom viss tid efter det att bolaget bildats. Någon sådan bestämmelse finns inte i den nu gällande aktiebolags— lagen (1975z1385)-
Skatteplikt för stämpelskatt på aktier inträder, vid bildande av aktiebolag, när det blivit registrerat att full betalning för aktierna erlagts. Skulle stämpel— skat: ha betalats trots att full betalning för aktier— na inte erhållits får i princip återbetalning ske en— ligt återbetalningsreglerna i LPP.
Mot denna bakgrund anser vi att återvinningsregeln i 3 mom. kan utgå och att den inte behöver ersättas av en regel om återbetalning i motsvarande fall.
44 5
I denna paragraf finns bestämmelser om besvär över be— skatzningsmyndigheternas beslut. De regler som avser besvär över RSV:s beslut har utgått i förslaget och ersazts av besvärsbestämmelserna i 8 kap. LPP. De
ändringar som dessa bestämmelser innebär har redovi— sats tidigare (9.1.2).
46 å
Denna paragraf avser endast besvär över RSV:s beslut och har utgått i förslaget. För sådana besvär föreslås 8 kap. LPP gälla.
47 å Bestämmelsen i tredje stycket har i förslaget utgått. Vidare har i sista stycket gjorts en formell justering med hänsyn till att 38 å tidigare har upphört att gäl— la.
49 å Bestämmelserna i sista punkten har utgått i förslaget och ersatts av reglerna i 2 kap. 7 å LPP.
50 å
Denna bestämmelse föreslås upphöra att gälla med hän— syn till att det inte längre förekommer stämpelmärken hos inskrivningsmyndigheterna.
51 å I denna bestämmelse har gjorts en redaktionell änd— ring.
52 5 Genom förslaget flyttas nuvarande 56 å till 52 å var— igenom den inte längre omfattar skatt som beslutas av RSV. För sådan skatt skall i stället motsvarande be— stämmelse i LPP gälla.
53 å
I denna bestämmelse har i likhet med övriga punktskat— teförfattningar tagits in en hänvisning till LPP som gäller för den skatt som fastställs av RSV.
545
I förslaget har de regler i 30 å 2 mom. som avser skattepliktens inträde för skatt som beslutas av RSV flyttats till förevarande paragraf. I punkt a)har en mindre redaktionell ändring gjorts.
555. Till denna bestämmelse har i förslaget flyttats de
regler i 32 å om skattskyldighet som avser skatt som beslutats av RSV.
10.2.12 La en 1972:266 om skatt å annonser och reklam
25 Denna bestämmelse har utgått i förslaget. Denersätts av en motsvarande regel i 1 kap. 5 å LPP.
Så
Regeringen kan enligt denna bestämmelse förordna om undantag från skatteplikt om det föreligger synnerli— ga skäl. Bestämmelsen har inte använts sedan år 1975 och torde inte heller överensstämma med regeringsfor— mens krav på att föreskrifter om skatt lämnas genom lag. Vi anser därför att bestämmelsen bör upphöra att gälla.
11å Tidigare (4.2.3) har föreslagits att punktskatterna skall redovisas enligt en faktureringsmetod. Detta innebär att den möjlighet som i dag finns i 11 å förs— ta stycket att redovisa reklamskatt enligt kontantme— toden bör upphöra. I stället föreslås att redovis- ningsmetoden enligt andra stycket i 11 å görs till hu— vudregel. Bestämmelsen bör dock förtydligas så att det framgår vilka åtgärder från den skattskyldiges sida som medför att skattskyldighet inträder.
Skatteplikt till reklamskatt föreligger för annonser av visst slag, för reklam som görs i annan form än i
annons och för reklamtrycksaker. Skattskyldiga är en— ligt 9 å reklamskattelagen de som offentliggör skatte— pliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons och de som framställer skattepliktiga reklam— trycksaker.
Regeln om skattskyldighetens inträde för reklamskatt bör utformas så att denna tidpunkt knyts till sådana affärshändelser som för den skattskyldige medför att fordran på vederlag uppkommer för annonser, för annan skattepliktig reklam eller för trycksak. Dessa händel— ser motsvaras inom varubeskattningen av leveransen av den skattepliktiga varan.
För skattepliktiga annonser torde själva offentlig— görandet vara den handling som medför att prestatio— nen är fullgjord och fordran på vederlag föreligger. Enligt förslaget har därför i första stycket punkt 1 angetts att skattskyldighet för skattepliktiga annon— ser inträder när de offentliggörs.
För skattepliktig reklam i annan form än annonser är inte enbart offentliggörandet av reklamen en sådan händelse som medför att krav på vederlag föreligger. Sådan reklam kan göras under en längre tidsperiod, t.ex. i form av reklamtexter vid en idrottsarena, och fordran på vederlag föreligger kanske inte förrän viss tid efter offentliggörandet. För detta fall har vi valt att i reklamskattelagen ange att skattskyldighet inträder när reklamen återges. Redovisning av skatten skall då enligt bestämmelserna i 2 kap. LPP ske när den skattskyldige skall bokföra att en fordran på ve— derlag föreligger för den återgivna reklamen. Betalas reklamen i förskott inträder skattskyldighet enligt andra stycket i förslaget när betalningen sker.
För reklamtrycksaker kan skattskyldighetens inträde knytas till leveranstidpunkten. I detta fall är skatt— skyldigheten lagd på den som tillverkar en skatteplik— tig vara och i denna del är reklamskatten jämförbar med en varuskatt. I överensstämmelse med vad som gäl— ler för flertalet sådana skatter bör skattskyldighet även inträda vid uttag av skattepliktiga varor ur
rörelsen. Bestämmelserna om detta har tagits in i 11 å första stycket punkt 3 i förslaget.
15 5
I denna bestämmelse finns f.n. regler för redovisning— en. Första punkten ersätta av regler i 2 kap. 2 — 4 åå LPP och andra punkten av 12 å FPP. Förevarande pa— ragraf har därför utgått.
17 å
Enligt bestämmelserna i första punkten gäller att ve— derlag skall hänföras till den redovisningsperiod då vederlaget erhållits. Tillämpas faktureringsmetoden enligt nuvarande 11 å andra stycket skall enligt 17 å vederlaget hänföras till den period då fordran upp— kommer. I andra punkten av 17 å finns f.n. en bestäm— melse om redovisning i de fall vederlag inte utgår. Då skall värdet av den skattepliktiga annonsen eller reklamen hänföras till den redovisningsperiod då of— fentliggörande skett eller, i fråga om trycksak, då trycksaken färdigställts.
För tillämpning av den i LPP föreslagna fakture— ringsmetoden föreslås att reglerna i 17 å ersätts av 2 kap. 5 5 LPP. Bestämmelserna i 17 5 har därför ut— gått i förslaget.
De föreslagna reglerna i 2 kap. 5 å innebär att skatten för en annons hänförs till den redovisnings— period då bokföring av fordran på grund av offentlig— görandet skall ske. Utgår inte vederlag för annonsen torde någon bokföringsåtgärd med anledning av offent— liggörandet inte äga rum. Då skall skatten enligt 2 kap. 5 å LPP hänföras till den redovisningsperiod då skattskyldighet inträdde, dvs. då offentliggörandet skedde. På motsvarande sätt skall skatten för annan skattepliktig reklam hänföras till den redovisnings— period då bokföring av fordran på grund av den utför— da reklamprestationen skall ske. Om vederlag inte ut— går för reklamen skall skatten hänföras till den re— davisningsperiod då reklamen återgavs, vilken tidpunkt
i detta fall torde sammanfalla med offentliggörandet. I dessa delar medför förslaget således i princip in— te någon ändring.
Här det gäller trycksaker medför i de fall vederlag utgår de föreslagna reglerna i LPP ingen ändring i den ordning som föreskrivs i 17 å vid tillämpning av faktureringsmetoden. Utgår inte vederlag skall skatten enligt nuvarande 17 å hänföras till den redovisnings— period under vilken trycksaken färdigställts. I för— slaget inträder skattskyldighet i dessa fall när trycksak tas ut ur rörelsen. I denna del medför för— slaget en viss senareläggning av redovisningen, vil— ket dock endast kan ha marginell betydelse. Förslaget motiveras av den i LPP föreskrivna faktureringsmeto— den.
19?) I förslaget anges i 19 å vem som skall vara registre—
rad hos RSV. Övriga registreringsbestämmelser åter— finns i FPP. De kan därför utgå ur reklamskattelagen.
20 å
Enligt paragrafen kan RSV förelägga vite mot den som underlåter att anmäla sig för registrering eller att komma in med uppgifter som begärts för registrering. Har någon inte anmält sig för registrering kan RSV enligt de föreslagna bestämmelserna i 3 kap. LPP be— gära in de uppgifter som behövs eller enligt 6 kap. förslaget till LPP göra skatterevision. Till dessa be— stämmelser har knutits vitessanktioner. Förevarande vitesbestämmelse är därför överflödig och kan utgå.
21 och 22 åå Deklarationsreglerna finns enligt förslaget i 2 kap. LPP. Förevarande bestämmelser har därför utgått.
24 5
På grund av att 21 å utgår har definitionen av den skattepliktiga omsättningen, som görs i 21 å, flyttats till 24 å.
25 å
Har skattskyldig betalat skatt trots att han inte är redovisningsskyldig skall f.n. återbetalning ske en— ligt denna paragraf. De föreslagna reglerna i 5 kap. LPP om återbetalning av skatt bör tillämpas även i detta fall. Förevarande paragraf har därför utgått i förslaget.
26 å
I första stycket av denna bestämmelse, som avser in— försel av skattepliktig reklam, har några mindre for— mella justeringar gjorts.
29 5
I fråga om förhandsbesked om reklamskatt gäller sär— skilda bestämmelser. Genom de ändringar som genom 7 kap. LPP föreslås i reglerna om när förhandsbesked får meddelas (se 8.2.1) kan särregleringen för re— klamskatten till stor del upphävas. Den särbestämmel— se som behövs har tagits in i 7 kap. 1 å andra styck- et LPP. I 29 å andra stycket regleras besvär över för— handsbesked och i tredje stycket finns bestämmelser ou reklamskattenämnden. Motsvarande bestämmelser om besvär föreslås i 8 kap. 3 å LPP. Reklamskattenämn— dens verksamhet skall enligt förslaget upphöra (se 8.2.2). Förevarande paragraf kan således upphävas.
3C å
Bestämmelserna i denna paragraf ersätts av LPP (1 kap. 1 å, 8 kap. 5 å, 5 kap. 5 å) och av 55 å i förslaget till ändring av reklamskattelagen. Nuvarande 30 å kan till följd härav utgå.
32å Ändringarna i denna paragraf görs till följd av tidi— gare föreslagna ändringar i reklamskattelagen.
33 5 I likhet med övriga punktskatteförfattningar görs här en allmän hänvisning till LPP.
Anvisningar
till 13 å
I denna anvisning ges en närmare förklaring av vad
som avses med vederlag i reklamskattelagen. Anvisning— en behandlar bl.a. det fall redovisning sker enligt kontantmetoden. Eftersom vi föreslår obligatorisk redovisning av reklamskatt enligt faktureringsmetoden bör de bestämmelser som avser kontantmetoden utgå ur anvisningen. Detta medför en mindre justering av förs— ta stycket.
10.2.1 La en 1972:820 om skatt å s el
2å Enligt förslaget ersätts nuvarande 2 å av en motsva— rande regel i 1 kap. 5 å LPP.
7å
I förslaget anges att skattskyldig skall vara registre— rad hos RSV. Övriga bestämmelser om registrering har tagits in i FPP. Dessa bestämmelser innebär i princip endast smärre sakliga förändringar.
så
Enligt denna bestämmelse kan RSV begära uppgifter även från den som inte anmält sig för registrering. Detta skall gälla enligt 3 kap. 5 å förslaget till LPP. Förevarande paragraf har därför utgått.
9 å
Denna paragraf har utgått av samma skäl som anförts till motsvarande ändring av 20 å reklamskattelagen (se 10.2.12).
11 å
Redovisningsbestämmelserna återfinns i förslaget till 2 kap. LPP. De ändringar som därvid föreslås har be— handlats tidigare (4.2.4), Vidare har föreslagits att bestämmelsen om särskild redovisning för varje spel— tillstånd utgår (se 10.1.2 under 12 å). Förslagen in— nebär att förevarande paragraf bör upphöra att gälla.
12 å Tidigare (4.2.5) har föreslagits att reglerna om de— klaration tas in i 2 kap. LPP. Detta medför att före— varande paragraf kan utgå.
13å
Redovisning av skatten på roulettspel skall enligt nuvarande bestämmelser ske i förskott. Vi har tidi— gare (4.2.5) föreslagit att redovisningen av skatten på roulettspel skall ske efter redovisningsperiodens utgång. Detta medför bl.a. att skattebevis enligt förevarande paragraf inte längre behöver utfärdas. Paragrafen kan därför upphöra att gälla.
14å
På grund av den under 13 å nämnda omläggningen med redovisning i efterskott bortfaller den kontrollmöj— lighet som nu finns med skattebevisen. Bestämmelsen om sådant bevis i denna paragraf bör därför upphöra att gälla.
15å
I denna paragraf finns bestämmelser om återbetalning av skatt för roulettspel för tid då spel inte bedri— vits. Genom omläggningen till redovisning i efter— skott torde en särskild återbetalningsregel för dessa
fall inte behövas. De får i stället behandlas som and— ra återbetalningsfall genom att beskattningsmyndighe— ten omprövar sitt skattebeslut. Medför omprövningen att skatten sätts ned skall återbetalning ske enligt 5 kap. 5 å LPP. Förevarande paragraf kan därför utgå.
17 och 18 åå
Dessa bestämmelser innehåller regler om straff och förverkande av spelutrustning för det fall någon an— ordnar skattepliktigt roulettspel utan att först ha betalat spelskatt.
Genom den föreslagna omläggningen skall spelskatt betalas i efterskott. Straff— och förverkandereglerna för den som anordnar spel utan att först ha betalat skatten kan då inte längre kvarstå. De bör därför ut— gå.
En fråga är om det behövs andra straffsanktioner i stället för de som nu föreslås avskaffade. Enligt vår uppfattning behövs inte det. För den som anordnar till— ståndspliktigt spel utan att ha fått sådant tillstånd finns straffbestämmelser i lotteriförordningen (1939z207). Anordnar någon, med eller utan tillstånd, roulettspel utan att lämna deklaration och betala skatt eller lämnar sådan anordnare oriktiga uppgifter till beskattningsmyndigheten kan, förutom reglerna om skattetillägg, sanktionerna i skattebrottslagen (1971z69) bli tillämpliga. Efter den föreslagna om- läggningen faller då utanför det sanktionerade områ— det endast rena betalningsförsummelser. Någon anled— ning att straffbelägga dessa särskilt för spelskatt finns enligt vår mening inte.
20å Denna särregel om förhandsbesked för spelskatt kan som tidigare (8.2.1) nämnts utgå.
21å Bestämmelserna i denna paragraf ersätts i förslaget
av 1 kap. 1 å och 3 kap. 5 å LPP. Förevarande paragraf kan därför utgå.
22 å
I denna paragraf finns nu bestämmelser om besvär över beslut som meddelats med stöd av ett antal bestämmel— ser i spelskattelagen. Enligt vårt förslag skall des— sa bestämmelser utom en, 5 å, upphävas. I 22 å görs följdändringar till detta förslag.
23å I likhet med övriga punktskatteförfattningar görs här en allmän hänvisning till LPP.
10.2.14 S elskattekun örelsen 197 : O)
1 å
I denna bestämmelse finns f.n. ett bemyndigande för RSV att meddela anvisningar för tillämpningen av spel— skattelagen. Vidare får RSV meddela föreskrifter för kontroll och uppbörd av spelskatt. Tidigare (3.5) har föreslagits att grunderna för beskattningsförfarandet tas in i LPP och att de föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen tas in i en förordning, FPP. I den mån det i särskilda fall behövs ytterligare fö— reskrifter till LPP får dessa meddelas av beskatt— ningsmyndigheten (29 å FPP). Om det i övrigt behövs föreskrifter för verkställighet av spelskattelagen får de meddelas av regeringen enligt reglerna i rege— ringsformen (8 kap. 13 å första stycket 1). Den nuva— rande regeln i 1 å är mot denna bakgrund obehövlig. Den har därför utgått i förslaget.
3 å
Denna bestämmelse utgår av samma skäl som anförts un— der 14 å spelskattelagen (10.2.13).
10.2.1 La en 197 : 7 om av ift å vissa dr ckes—
förpackningar
2 å Första stycket i denna paragraf har i förslaget utgått och ersatts av bestämmelserna i 1 kap. 5 å LPP. I öv— rigt har,förutom vissa formella justeringar,införts möjlighet att återbetala vid import betalad skatt en— ligt 9 kap. 4 å LPP.
35
I denna paragraf har endast gjorts en redaktionell följdändring.
7å
Registreringsbestämmelserna har i förslaget utformats så att i varje skatteförfattning anges vem som skall vara registrerad. Bestämmelserna om registreringsför— farandet har tagits in i FPP. Förevarande paragraf har i förslaget utformats i enlighet med detta varvid de bestämmelser som rör registreringsförfarandet har
utgått .
8 9
I denna paragraf finns bestämmelser om redovisning och deklaration. Dessa bestämmelser ersätts i försla— get av 2 kap. LPP och har till följd härav utgått. In- nebörden av de föreslagna redovisningsreglerna i LPP har behandlats tidigare (4.2).
9 9
I denna paragraf, som reglerar avdrag i deklarationen, föreslås att avdrag i fortsättningen görs med avgif— ten på förpackningarna. Denna ändring föreslås även i övriga avdragsregler i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i specialmotiveringen till 6 å 2 mom. lagen om särskild varuskatt (10.2.3). I övrigt har en— dast en formell omarbetning gjorts av paragrafen i förtydligande syfte.
12 å Bestämmelsen har i förslaget utgått och motsvarande bestämmelse har tagits in i förslaget till LPP.
13å I paragrafen har endast gjorts en mindre justering på grund av att 8 å föreslås upphöra att gälla.
14å I denna paragraf har liksom-i övriga punktskatteför— fattningar tagits in en hänvisning till LPP.
10.2.16 Kun örelsen 197 :717 om u börd m.m. av totalisatoravgift
2å
Bestämmelserna i denna paragraf ersätts av regler i LPP. Förslaget innebär bl.a. att förhandsbesked skall kunna lämnas om totalisatoravgift. Denna fråga har be— handlats tidigare (8.2.1).
Så
Registreringsbestämmelserna har utformats så att i skatteförfattningarna har angetts vem som skall vara registrerad. Bestämmelser om registreringsförfarandet har tagits in i FPP. Paragrafen har i förslaget ut— formats i enlighet med detta, vilket medfört att sto— ra delar av paragrafen har kunnat utgå. Vidare har i paragrafen tagits in en definition av vem som är av— giftsskyldig. Detta innebär dock ingen ändring av vad som redan gäller enligt 7 å.
så
I denna paragraf finns en vitesregel som kan användas mot den som inte medverkar vid registrering. Denna paragraf har utgått i förslaget av samma skäl som an- förts till motsvarande ändring i 20 å reklamskattela— gen (se 10.2.12).
7 å
Denna bestämmelse ersätts i förslaget av en regel i 5 å med samma innebörd. Förevarande paragraf kan där- för upphöra att gälla.
8 _ 1o åå
I dessa bestämmelser regleras redovisning av totali— satoravgift. Enligt förslaget skall reglerna i 2 kap. LPP tillämpas på totalisatoravgift vilket medför att förevarande paragrafer kan utgå. De ändringar som det- ta medför har behandlats tidigare (se bl.a. 4.2.5).
15å
I bestämmelsen regleras nu besvär över 5, 6 och 10 åå i kungörelsen samt mot föreläggande av vite. Nämnda paragrafer har tidigare föreslagits bli upphävda. Reg— ler om besvär över beslut om vite föreslås i 8 kap. LPP. Därför kan förevarande paragraf upphöra att gäl— la.
14å Denna paragraf är ett bemyndigande för RSV att medde— la föreskrifter för kontroll av uppbörd och redovis— ning av totalisatoravgift. Vidare får verket meddela de anvisningar som behövs för tillämpningen i övrigt av denna kungörelse. Tidigare (3.5) har föreslagits att grunderna för beskattningsförfarandet tas in i LPP och att de föreskrifter som behövs för verkställig— het av lagen tas in i en förordning, FPP. I den mån det i särskilda fall behövs ytterligare föreskrifter till LPP får dessa meddelas av beskattningsmyndighe— ten (29 å FPP). Om det i övrigt behövs föreskrifter för verkställighet av kungörelsen om totalisatorav— gift får de meddelas av regeringen enligt reglerna i regeringsformen (8 kap. 13 å första stycket 1). Den nuvarande regeln i 14 å är mot denna bakgrund obehöv— lig. Den har därför utgått i förslaget.
I stället för den upphävda bestämmelsen har i 14 å tagits in en allmän hänvisning till LPP.
10.2.17 La en 1 7 :1216 om särskild beredska savg gift för oljeprodukter
3 å
I denna paragraf, som reglerar avdrag i deklaratio— nen, föreslås att avdrag i fortsättningen skall göras med avgiften på varan. Denna ändring föreslås även i övriga avdragsparagrafer i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i specialmotiveringen till 6 å 2 mom. lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3). Övri— ga ändringar för särskild beredskapsavgift överens— stämmer med de ändringar som föreslagits för allmän energiskatt.
10.2.18 Bilskrotnin sla en 197 : 4 )
11 å Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i lagen om försäljningsskatt på motorfordon med vissa undantag tillämpas på skrotningsavgift. Vidare gäller nu LFK:s bestämmelser för skrotningsavgift.
Enligt förslaget skall, för— utom reglerna i lagen om försäljningsskatt, LPP till— lämpas på skrotningsavgift. I 11 å har därför tagits in en erinran om detta.
10.2.1 La en 197 : 06 om dr ckesskatt
3 € Derna bestämmelse ersätts av reglerna i 1 kap. 5 å LPP och har därför föreslagits utgå.
6 å I denna paragraf finns bestämmelser-om registrering.
I förslaget kvarstår endast bestämmelsen om vem som skall vara registrerad. Övriga registreringsbestämmel— ser, som rör förfarandet, har tagits in i FPP.
7 å
Den som vägrar att medverka vid registrering kan en- ligt denna paragraf föreläggas vite. Paragrafen har utgått i förslaget av samma skäl som anförts till mot— svarande ändring i 20 å reklamskattelagen (se 10.2.12).
8 å
Bestämmelsen, som reglerar registrering av importörer som skattskyldiga hos RSV, har utformats i enlighet med övriga liknande bestämmelser i punktskatteförfatt— ningarna. Regler om förfarandet vid registrering före— slås i FPP
9 5
"Genom övergången till faktureringsmetoden vid redovis— ningen av punktskatterna har tidigare föreslagits (4.2.2) en justering av.skattskyldighetens inträde för skatt på spritdrycker och vin. Till följd av det för— slaget föreslås en justering av första stycket i 9 å. Skattskyldighetens inträde har därvid knutits till le— veransen av den skattepliktiga varan.
12 å
I denna paragraf finns regler om deklaration. Enligt förslaget skall bestämmelserna om redovisning m.m. i 2 kap. LPP gälla för dryckesskatt. Förevarande para— graf har därför utgått. Förslaget till 2 kap. LPP har behandlats tidigare (4.2).
13 å
Avdrag i deklarationen kan göras enligt denna paragraf. Det föreslås att avdrag i fortsättningen görs med skat— ten på varorna. Vidare föreslås en proportionerings—
regel i slutet av paragrafen. Dessa ändringar före— slås även i övriga avdragsparagrafer i punktskatte— författningarna och har kommenterats i specialmoti— veringen till 6 å 2 mom. lagen om särskild varuskatt (10.2.3).
14 å
Denna bestämmelse kan utgå. Den ersätts av regler i 1 kap. 1 å LPP.
15 å I denna paragraf har endast formella justeringar gjorts.
16 å I denna paragraf görs, liksom i övriga punktskatte— författningar, en hänvisning till LPP.
10.2.20 La en motorfordon
om försäl nin sskatt
3 å
I förslaget har första stycket utgått. Det föreslås bli ersatt av 1 kap. 1 och 5 åå LPP. I andra stycket föreslås endast formella justeringar.
9 å
Bestämmelser om deklaration finns f.n. i denna para— graf. I förslaget ersätts första stycket av 2 kap. LPP. De ändringar som detta medför har behandlats ti— digare (se bl.a. 4.2.4).
I andra och tredje styckena regleras avdrag i de— klarationen. Det föreslås att avdrag i fortsättning— en skall göras med skatten på varorna. Vidare före— slås en regel om redovisning av skatt för vilken av— drag tidigare gjorts på grund av förlust på fordran. Denna ändring föreslås även i övriga avdragsregler i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i
specialmotiveringen till 6 å 2 mom. lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3).
10 å
Deklarationstiden anges i första stycket. Denna be— stämmelse har i förslaget utgått och ersatts av 2 kap. 8 å LPP. Bestämmelsen i andra stycket har också utgått och ersatts av 2 kap. 7 å LPP.
16 å I denna paragraf har endast gjorts formella justering—
ar.
19 å En hänvisning till LPP har, i likhet med övriga punkt— skatteförfattningar, tagits in i denna paragraf.
om försäl nin sskatt
10.2.21 1978:86
Förordnin en på motorfordon
2, 3 och 7 åå Dessa paragrafer avser förfarandet vid registrering.
De föreslås bli ersatta av bestämmelser med något mer allmän karaktär i 2 — 5 åå FPP.
10.2.22 La en 1 78:144 om skatt å vissa resor
45
Denna bestämmelse föreslås bli ersatt av motsvarande regel i 2 kap. 5 å LPP.
6 å
Bestämmelserna om registrering till reseskatt har i förslaget ändrats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för övriga punktskatter. I skatteförfatt— ningen har därför i förslaget angetts vem som skall vara registrerad som skattskyldig hos RSV. Bestämmel— serna om registreringsförfarandet återfinns i 2 — 5 åå
FPP. Uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket ersätts av bestämmelserna i 3 kap. 5 å LPP.
7 å
Enligt denna bestämmelse kan vite användas mot den som inte lämnar uppgifter för registrering enligt 6 å. Motsvarande regler skall gälla enligt 3 kap. LPP (se 10.2.12 vid 20 å). Förevarande paragraf har därför ändrats med anledning av detta. Dessutom har en for- mell justering gjorts i paragrafen.
10 å
Regler om deklaration finns f.n. i denna paragraf,
som i förslaget ersätts av bestämmelserna i 2 kap. LPP.
11 å
Avdrag i deklarationen får enligt denna paragraf gö— ras för skatt som hänför sig till en kundförlust. I förslaget har införts proportioneringsregler liksom återföringsregler om betalning sedan flyter in. Dessa förslag överensstämmer med vad som tidigare föresla— gits för övriga avdragsregler i punktskatteförfatt— ningarna. Denna ändring har kommenterats i specialmo— tiveringen till 6 å 2 mom. lagen om särskild varu- skatt (se 10.2.3).
15 å
Bestämmelserna i denna paragraf ersätts av reglerna i 1 kap. 1 å och 3 kap. 5 å LPP. I förslaget har de nu— varande bestämmelserna utgått och i stället har ta—
gits in en allmän hänvisning till LPP.
10.2.23 Vägtrafikskattelagen (1973:601)
För vägtrafikskatt föreslås, som framgått tidigare, att endast vissa avsnitt av LPP blir tillämpliga. Vid utformningen av LPP:s anknytning till vägtrafikskat— telagen har valts att i den lagen ange i vad mån LPP
skall tillämpas. I 1 kap. 2 å LPP har intagits en upp— lysning att lagen gäller för vägtrafikskatt i den om— fattning som föreskrivs i vägtrafikskattelagen. I prin— cip har sålunda valts samma metod som f.n. gäller för vägtrafikskattelagen med hänvisning till LFK:s bestäm— melser.
De gällande hänvisningarna i vägtrafikskattelagen till LFK:s bestämmelser har fått kritik bl.a. för att de är oöverskådliga. I förslaget har vi därför försökt göra en ytterligare systematisering av hänvisningarna. Vidare har nya rubriker införts.
3 å
Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattningsmyn— digheterna och allmänna ombuden för vägtrafikskatt. I förslaget har införts ett nytt andra stycke om sakkun— nig hos beskattningsmyndigheterna. F.n. finns i 30 å vägtrafikskattelagen en hänvisning till 13 å LFK, som avser sakkunnig. Eftersom denna hänvisning är otydlig har den flyttats till 3 å där den passar bättre av systematiska skäl.
I fjärde stycket föreslås en formell justering för att bestämmelsen skall överensstämma med motsvarande regel i 1 kap. 7 å LPP.
Det nuvarande andra stycket, som behandlar de all— männa ombuden, har i förslaget tagits som tredje stycke. Det har dock kompletterats med ett stadgande om att ombudet skall yttra sig i mål och ärenden om befrielse från eller nedsättning av skatt enligt 39 å eller om förhandsbesked enligt 7 kap. LPP. Motiv till denna ändring har lämnats tidigare (5.4.2). Det kan påpekas att vårt förslag inte innebär att allmänna om— budet skall yttra sig i andra frågor enligt 39 å väg— trafikskattelagen, t.ex. i frågor om förhöjd fordons— skatt i stället för kilometerskatt.
24å Förutsättningarna för efterbeskattning anges i denna paragraf. I fjärde stycket hänvisas nu till bestämmel—
serna i LFK om efterbeskattning vid oriktig uppgift i mål om skatt och vid åtal för skattebrott. I förslaget har, i förtydligande syfte, regeln om efterbeskattning vid oriktig uppgift i mål om skatt tagits in i sin hel— het i vägtrafikskattelagen. I övrigt hänvisas till 4 kap. 11 och 12 åå LPP om efterbeskattning av dödsbo
och efterbeskattning vid åtal för skattebrott. Regeln om efterbeskattning av dödsbo har tidigare gällt även för vägtrafikskatt men har vid en ändring av bestämmel— serna fallit bort. Den förs sålunda nu åter in i väg— trafikskattelagen.
26 å
I denna paragraf har i förslaget införts en regel om efterbeskattning för flera perioder av ett skatteår. Vid bedömningen av om det belopp efterbeskattningen avser är att anse som ringa skall enligt förslaget tas hänsyn till det sammanlagda beloppet som tillkommer genom efterbeskattning för perioderna. Detta förslag har motiverats tidigare (5.2.2).
26 a å
Enligt 30 å vägtrafikskattelagen får f.n. rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi— seende göras i skattebeslut med stöd av 22 å LFK. I en ny paragraf i vägtrafikskattelagen, 26 a å, har i för— slaget tagits in en bestämmelse motsvarande 22 å LFK. Detta innebär således endast en teknisk justering.
27 och 28 åå
I lessa paragrafer föreslås endast formella ändringar av hänvisningen till reglerna om särskilda avgifter. Dessa ändringar kan dock inte slutföras förrän skatte— tilläggsutredningen lämnat sitt förslag till lag om skattetillägg och förseningsavgift avseende punktskat— teområdet (se 9.4).
30å
Paragrafen innehåller i första stycket nu flera hän— visningar till LFK. Detta stycke har i förslaget ut— gått. I stället har hänvisningarna till motsvarande bestämmelser i LPP systematiserats och tagits in i olika paragrafer (se 3, 26 a och 30 a åå i förslaget).
30aå
I denna paragraf har i förslaget tagits in hänvisning— arna till LPP:s kontrollregler. F.n. finns motsvarande hänvisningar till LFK:s kontrollregler i 30 å. De änd— ringar som LPP:s kontrollregler innebär har behandlats tidigare (7.6).
30 b 5 Tidigare (8.2.1) har föreslagits att förhandsbesked
skall lämnas även för vägtrafikskatt. En hänvisning till LPP:s bestämmelser om förhandsbesked har därför tagits in i denna paragraf.
31å
Besvärsbestämmelserna för vägtrafikskatt finns i denna paragraf, som nu hänvisar till vissa besvärsbestämmel— ser i LFK. Förslaget innebär i princip ingen ändring av besvärsordningen för beslut om vägtrafikskatt. Be— stämmelser om besvär över förhandsbesked har dock in— förts. Dessa ansluter sig till vad som gäller enligt LPP för besvär över förhandsbesked.
10.2.24 Vägtrafikskattekungörelsen (1973:776)
1oå I denna paragraf har endast gjorts formella justering— är.
50 å Bestämmelser om kontroll av vägtrafikskatt finns f.n. i denna paragraf. I förslaget har paragrafens andra
stycke, som ersätts av 6 kap. 1 å andra stycket och 9 å LPP ,utgått .
52å
I denna paragraf har gjorts en formell justering till följd av motsvarande ändring i förslaget till 3 å fjärde stycket vägtrafikskattelagen.
54å
Tidigare har föreslagits att 50 å andra stycket skall upphöra att gälla. Till följd av detta har besvärsre— geln i 54 å tredje stycket i förslaget ändrats såvitt den avser 50 å.
10.2.25 Kun örelsen 1 7 :77 om återbetalninv ggh
avräkning av värtraf
_43—_.___—Q———;
som använts utom riket
;gskatt m.m. för fordon
2 c å I denna bestämmelse har endast gjorts en formell jus—
tering. 10.2.26 Laven 1972z475 om överlastavgift
95 Tidigare (3.4.2) har föreslagits att ett förtydligan— de görs i reglerna om allmänt ombud för överlastav— gift. Ett sådant förtydligande har genom en hänvis— ning till 3 å tredje stycket första punkten vägtrafik— skattelagen gjorts i förslaget till 9 å. 3estämmelserna om kontroll och besvär har i försla— get flyttats till en ny paragraf 10 å. I övrigt inne— bär förslaget inga ändringar av nuvarande 9 å
1oå
I lenna paragraf har genom hänvisning till 6 och 8
kap. LPP tagits in bestämmelser om kontroll och be— svär. De förändringar som de föreslagna kontrollbe— stämmelserna i LPP innebär har behandlats tidigare
(7.6.4). I övrigt medför förslaget i princip inga änd— ringar. 10f
Förslarr till ändrin är i risrevleringsförfatt—
fattniävar m.m.
_G—
40 risre'lering
brukets område
10å
Avgiftsskyldig för leveransavgift för potatis är f.n. potatisproducenterna. Avgiften erläggs dock till det bränneri eller den stärkelsefabrik som potatisen le— vererats till. Bränneriet eller stärkelsefabriken be— talar sedan avgiften till JH. Denna ordning är prak— tisk och vi förordar därför att avgiftsskyldigheten även formellt flyttas över till brännerierna och stär— kelsefabrikerna. I punkt 3 i förevarande paragraf har därför denna ändring gjorts i förslaget. I övrigt har endast vissa formella justeringar gjorts.
11å
Enligt förslaget blir LPP i princip i sin helhet till— lämplig på de avgifter som erläggs till JE enligt jord— bruksprisregleringslagen. Vi föreslår att en erinran om detta förs in på annan plats i lagen (23 å). Nuva— rande 11 å blir därmed överflödig.
12 och 13 åå
Paragrafen ersätts av bestämmelserna i LPP. De har därför utgått i förslaget.
17å
Tredje stycket av förevarande paragraf ersätts av be— stämmelserna i LPP. Det har därför utgått i förslaget. I övrigt har endast formella justeringar gjorts.
20 å Tidigare har föreslagits att LPP:s regler blir till-
lämpliga på alla avgifter som erläggs till JH enligt jordbruksprisregleringslagen. Reglerna om deklaration i efterhand för avgiftspliktiga händelser kommer där— med i princip att gälla även för avgifter vid utförsel enligt 18 å. Med hänsyn till att en exporterad vara är utom svenska myndigheters kontroll när deklarationen skall lämnas bör kunna krävas att den avgiftsskyldige ställer säkerhet för sådan avgift innan utförsel får ske. En bestämmelse om detta har lagts till 20 å. Här säkerhet inte ställs bör avgiften i enlighet med gäl— lande ordning betalas före utförseln.
21 å
Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf, att JN:s beslut om avgift vid införsel eller utförsel länder till omedelbar efterrättelse, ersätts i förslaget av 5 kap. 18 å LPP med motsvarande innebörd.
21bå
Paragrafen innehåller bl.a. en hänvisning till nu gäl— lande 11 — 13 åå. Enligt förslaget ersätts dessa para— grafer av bestämmelser i LPP. Hänvisningen i 21 b å blir därmed obehövlig och har utgått.
23 & Bestämmelserna i nuvarande 23 å om ränta ersätts av bestämmelser i 5 kap. LPP
I nuvarande 11, 33 och 34 åå finns regler om att LFK delvis skall gälla för vissa prisregleringsavgifter. Enligt förslaget skall LPP i princip gälla i sin hel— het för avgifter som erläggs till JN. I 23 å har gjorts en erinran om detta.
24å Paragrafen ersätts av bestämmelser i LPP. Den har där— för utgått i förslaget.
33 5
Hänvisningen i denna paragraf till reglerna i LFK har
utgått i förslaget och, för skyldighet att använda viss råvara, ersatts av en hänvisning till LPP,
34 5 I denna paragraf finns en hänvisning till 47 å LFK. Denna hänvisning har utgått i förslaget. På grund av att hela LPP enligt 1 kap. 1 å den lagen skall gälla för prisregleringsavgifterna behövs inte någon ersätt— ningsbestämmelse.
34 a 5
Bestämmelser om straff för förseelser vid avgiftsredo— visningen finns i denna paragraf. I förslaget har gjorts vissa formella justeringar av paragrafen. Vida— re har straffansvar införts för den som är skyldig att använda viss råvara om han brister i sin bokförings— skyldighet.
o
10. .2 Förordnin en 1967: 24 om risre lerind a
jordbrukets område
1 5
Enligt denna bestämmelse har JN nu rätt att bestämma föreskrifter för fastställelse och betalning av av— gift. Tidigare har föreslagits att bestämmelserna i LPP i princip i sin helhet skall gälla för prisregle— ringsavgifterna. Bemyndigandet för JH att meddela fö— reskrifter bör därför utgå. JH bör dock i fortsätt— ningen kunna medge undantag från bestämmelserna i LPP om det behövs. I vilka fall detta skall få ske fram— går i förslaget av särskilda bestämmelser i jordbruks— prisregleringslagen och LPP. Som exempel kan nämnas att JN enligt förslaget får bestämma redovisningspe— riodens längd och deklarationstiden (2 kap. 3 och 8 åå LPP).
10 å Paragrafen innehåller f.n. bemyndigande för jordbruks— nämnden att besluta i vilken utsträckning LFK skall
gälla för avgifterna. Förslaget innebär, som framgått tidigare, att LPP i princip i sin helhet skall gälla även för prisregleringsavgifterna på jordbrukets områ— de. Endast om det finns särskilda bestämmelser om det får JH göra undantag från LPP. Sådana bestämmelser har bl.a. tagits in i LPP. Förevarande paragraf har utgått i förslaget.
10. . Förordnin en 1981:6 om ut'ämnin av indu— strins kostnader för jordbruksråvaror
105
Den nuvarande hänvisningen till LFK i denna paragraf bör utgå. I stället blir LPP tillämplig på avgifter genom hänvisningen i 1 kap. 1 å den lagen.
1145
Paragrafen innehåller nu bemyndigande för JH att be— sluta i vilken utsträckning LFK skall gälla. Något så— dant bemyndigande bör inte gälla fortsättningsvis. Det har därför utgått i förslaget.
10. .4 La en 1974:226 om risre lerin å fiskets område
så? Enligt denna paragraf betalas avgiften f.n. i den ord— ning som JE bestämmer. Enligt förslaget skall, som nämnts, LPP i sin helhet gälla för prisregleringsav— gifterna. Bemyndigandet för JH att bestämma om den ordning som skall gälla för betalning m.m. av avgif— ten har därför utgått i förslaget. I vissa fall kan döek behövas undantag från LPP:s regler. Dessa undan— tag bör meddelas av JH. Särskilda regler om detta fö— reslås i LPP och prisregleringsförfattningarna. Regler om vem som är avgiftsskyldig för prisregle— ringsavgift på fisk finns f.n. i särskilda föreskrif— ter som JM har meddelat. Av fiskprisregleringslagen framgår inte vem som är avgiftsskyldig. I vissa fall
skall de avgiftsskyldiga betala avgiften till en kom— munal fiskhamnsförvaltning eller annan organisation som i sin tur redovisar avgiften till JN. När detta skall ske bestäms av JN. I förevarande paragraf finns ett bemyndigande för JH att besluta om sådan redovis— ning. Tidigare (4.2.2) har föreslagits att avgifts— skyldighetsreglerna görs om så att de som nu skall re— dovisa avgiften till JH görs avgiftsskyldiga. Genom detta förslag kan även sistnämnda bemyndigande utgå. De nuvarande reglerna i paragrafen föreslås således upphöra att gälla. Det kan ifrågasättas om inte reg- lerna om vem som är avgiftsskyldig bör tas in i fisk—
9 9
I denna paragraf finns nu en hänvisning till vissa be— stämmelser i LFK. Enligt förslaget skall LPP i princip i sin helhet tillämpas på de avgifter som erläggs till annan än tullverket enligt fiskprisregleringslagen. En erinran om detta föreslås på annan plats i lagen (19 å). Nuvarande 9 å blir därmed överflödig och har ut— gått.
11 å
Genom den omläggning av avgiftsskyldigheten som före— slagits under 8 å kan andra stycket i förevarande pa— ragraf utgå. I övrigt har endast en formell justering gjorts.
135. Vi föreslår att LPP:s regler blir tillämpliga på alla
avgifter som erläggs till annan än tullverket enligt fiskprisregleringslagen. Reglerna om deklaration i ef— terhand för avgiftspliktiga händelser kommer därmed i princip att gälla även för avgifter vid utförsel. Med hänsyn till att en exporterad vara är utom svenska myndigheters kontroll när deklarationen skall lämnas bör kunna krävas att den avgiftsskyldige ställer sä— kerhet för sådan avgift innan utförsel får ske. En
bestämmelse om detta föreslås i 13 å. När säkerhet in— te ställs, bör avgiften betalas före utförseln.
15å
Bestämmelserna i denna paragraf, som gäller ränta på obetald avgift och indrivning av obetald avgift och ränta, ersätts av regler i LPP. Paragrafen har därför utgått i förslaget.
16 å
Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf, att JN:s beslut om avgift länder till omedelbar efterrättclse, ersätts i förslaget av 5 kap. 18 å LPP med motsvaran- de innebörd.
19%
I denna paragraf finns f.n. en hänvisning till LFK:s kontrollbestämmelser. Denna hänvisning har utgått i förslaget och ersatts med en erinran om att bestämmel— serna i LPP gäller för de avgifter enligt prisregle— ringslagen som inte skall erläggas till tullverket.
20 å
I denna paragraf finns nu en hänvisning till vissa be— stämmelser i LFK. Denna hänvisning har utgått i för— slaget.
21å
Bestämmelser om straff för förseelser vid avgiftsre— dovisningen finns i denna paragraf. På grund av infö— randet av LPP bör vissa formella justeringar göras i paragrafen. Dessa innebär ingen ändring av gällande ordning.
235
Tredje stycket som innehåller en hänvisning till LFK ersätts av bestämmelser i LPP. Detta stycke har där— för utgått i förslaget.
10. . Laven 1 76:298 om stats lomberin av utsäde
och om växtförädlingsavgift
6å Enligt förslaget skall LPP, med undantag av 2, 3 och 7 kap., gälla för växtförädlingsavgift. De bestämmel— ser i LPP som inte skall tillämpas på växtförädlings- avgift avser dels redovisning och deklaration, som inte lämnas av de avgiftsskyldiga för sådan avgift, dels reglerna om förhandsbesked. I första stycket har hänvisningen till LFK bytts ut mot en hänvisning till LPP i enlighet med vad nu sagts.
I andra stycket har endast gjorts smärre ändringar för att anpassa reglerna till LPP.
10.4. Förslag till ändringar i övriga författningar
10.4.1. Bevissäkrin sla 197 :1027 för skatte— och avgiftsprocessen
1 ?>"
Eftersom reglerna i denna lag även i fortsättningen skall gälla för punktskatterna och prisregleringsav— gifterna har i förslaget till förevarande paragraf tagits in en hänvisning till LPP.
10.4.2. La en 1 78:880 om betalningssäkrin för skatter, tullar och avgifter
25
I denna paragraf har i förslaget gjorts ett tillägg för betalningssäkring som skall göras med stöd av 5 kap. 17 å LPP, vilken paragraf motsvarar nuvarande 27 a å LFK. Tillägget innebär således i princip inte någon ändring.
10.4.3. Förordnin 1970:752 med instruktion för riksskatteverket
85. Tidigare (8.2.2) har föreslagits att reklamskattenämn— dens och energiskattenämndens verksamhet skall upphö—
ra. Bestämmelserna om de nämnderna har därför utgått i förslaget till förevarande paragraf.
95
Förslaget innebär som tidigare nämnts att reklamskat— tenämnden och energiskattenämnden upphör med sin verk- samhet och att rättsnämnden förstärks med fyra supp- leanter som har särskild sakkunskap i reklam— och energiskattefrågor. På grund av detta bör antalet Suppleanter i rättsnämnden utökas till 28.
14å Ändringen i denna paragraf har gjorts på grund av för—
slaget att rättsnämnden även skall avgöra förhandsbe— sked om reklamskatt.
10.4.4 Förordnin en 1978z407 om befrielse från el— ler nedsättning av viss indirekt skatt, m.m.
1 5 Tidigare (9.3) har föreslagits att regeringen skall besluta om befrielse från, nedsättning av eller åter— betalning av skatt m.m. enligt 9 kap. 4 å LPP. Be— myndigandet för RSV i förevarande paragraf att beslu— ta i frågor enligt 46 å LFK har därför utgått och in— te ersatts med en motsvarande bestämmelse om LPP.
RESERVATION
Reservation av Einar Thulin och Bo Willart
På några väsentliga punkter har vi ansett oss inte kunna biträda utredningens förslag. Det gäller använ— dande av tvångsmedel vid beskattningsmyndighets granskning av deklarationer, sekretessen i fråga om förhandsbesked och energiskattenämndens ifrågasatta avveckling.
Tvångsmedel vid beskattningsmyndighets granskning av deklarationer (7.6.3)
Enligt utredningen bör beskattningsmyndighet få använ— da tvångsmedel för att få in upplysningar m.m. Myndig- heten bör således även fortsättningsvis få förelägga någon vite som inte efterkommer en anmaning att lämna uppgift som behövs för skattekontrollen. Sådan möjlig— het skall också gälla beträffande lämnande av varu— prover. Däremot bör enligt utredningen en myndighet under sin deklarationsgranskning inte kunna tvinga den som inte vill lämna en handling att göra detta mot sin vilja. Detta utgör en begränsning av gransk— ningsmöjligheterna i förhållande till vad som f.n. gäller och förslaget härom grundas främst på de be— stämmelser om s.k. editionsplikt som i dag finns i
TL och ML.
Den nuvarande möjligheten att med hjälp av vite tvinga fram nödvändiga handlingar under deklarations— granskningen bör bibehållas. Flertalet av de indirek— ta skatter som det här är fråga om har karaktären av
övervältringsskatter. Beskattningsmyndigheten har här skyldighet inte bara mot den som omedelbart har att redovisa skatten utan även mot dem som slutligen skall bära den att tillse att beskattningen blir kor— rekt. En rättelse i efterhand kommer också sällan den slutliga bäraren av skatten till godo. Enbart kravet på att i sådana fall objektivt riktiga skattebeslut fattas så snabbt som möjligt är ett motiv för bibe— hållande av tvångsmedlet vid deklarationsgranskningen. Härtill kommer att beslut om beskattning fattas flera gånger under ett beskattningsår, medan beslut om re— vision av en skattskyldig inte ens kommer att fattas varje beskattningsår. Att mellan de senare besluten lägga in revisionsbeslut som avser granskning av viss handling torde vara en administrativ omgång som bör undvikas.
Sekretess i frågor som rör förhandsbesked 18.2.5)
Utredningen har berört möjligheten att bibehålla se— kretessen i frågor som rör förhandsbesked enbart i förhållande till enskilda och sålunda låta beskatt— ningsmyndighet ta del av meddelade beslut. Denna möj— lighet till kommunicering med beskattningsmyndigheten avvisas emellertid av utredningen under hänvisning till att den i så fall borde bli generell över hela skatteområdet.
Följden i det enskilda fallet av utredningens ställ— ningstagande kan exempelvis bli att RSV:s rättsnämnd genom förhandsbesked kan besluta att skatteplikt fö— religger för viss vara medan RSV:s avdelning för in— direkt skatt inte tar ut skatt för varan eftersom av— delningen inte fått del av förhandsbeskedet. Detta förhållande är inte godtagbart då en jämnhet i be— skattningen bör eftersträvas i förhållande till redan beskattade varor.
RSV skall enligt sin instruktion genom avdelningen för indirekt skatt förmedelst råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande
föreskrifter inom sitt område. Detta blir på grund
av sekretessbestämmelserna knappast möjligt i de fall där rättsnämnden inte i anonym form eller med skatt— skyldigs medgivande kan offentliggöra principiellt viktiga förhandsbesked. En ökad öppenhet på denna punkt mellan RSV:s rättsnämnd och dess avdelning för indirekt skatt framstår såsom särskilt önskvärd, ef— tersom förhandsbeskeden bl.a. meddelas i frågor som är av vikt "för en enhetlig lagtolkning eller rätts— tillämpning".
I sammanhanget är också att observera att förhands— besked enligt utredningens förslag skall kunna åter— kallas. Det är närmast Skatteavdelningen som — genom att den i sin verksamhet kommer i kontakt med skatte— pliktsproblemen — blir den som kan ge förslag till rättsnämnden om återkallande av förhandsbesked. I ärenden som inte publiceras, kan återkallelseinstitu— tet därför inte komma till användning.
Med beaktande av här framförda synpunkter borde ut— redningen inte ha ställts sig avvisande till kommuni—
cering mellan RSV:s rättsnämnd och dess avdelning för indirekt skatt.
Energiskattenämndens ifrågasatta avveckling 18.2.2)
Punktskatteutredningen har föreslagit att energiskat— tenämnden avvecklas och att RSV:s rättsnämnd övertar energiskattenämndens uppgifter. En särskild energi— skattenämnd behövs emellertid även i fortsättningen och den väntade utvecklingen på energiområdet snarare skärper behovet av nämnden.
Energiskattenämnden har under årens lopp aktivt och på ett positivt sätt bistått beskattningsmyndigheten, framför allt när det gällt motstridiga intressen. Av naturliga skäl har nämnden varit särskilt verksam un— der de första åren efter ikraftträdandet av både el— skatteförordningen (då under namnet elskattenämnden) och energiskatteförordningen.
Allteftersom beskattningen kunnat normeras med led— ning av bl.a. nämndens insatser har behovet av att höra nämnden minskat högst väsentligt. Ett flertal omv ständigheter gör emellertid att nämndens råd i fort— sättningen kan behöva inhämtas i starkt ökad omfatt— ning, främst på grund av den energikrävande industrins behov av skattenedsättning, energikrisen och den öka— de elkraftproduktionen vid kärnkraftverken.
Vid ställningstagandet till frågan om energiskatte- nämndens bibehållande bör även beaktas att regeringent 1979—03—01 tillsatt en utredning om beskattningen av energi m.m. med uppgift att bl.a. lägga fram förslag om övergång från energiskatt till mervärdeskatt kom— binerat med en ny energipolitiskt betingad och sam— hällsekonomiskt avvägd energiskatt, förlagd till im— port— och producentledet.
Det kan, i händelse av att en lagstiftning enligt meddelade direktiv kommer till stånd, antas att både omläggningen av energiskatten och införandet av den nya skatten med uppgift att tjäna som styrmedel kom— mer att medföra ett starkt ökat behov för RSV att få rådgivande vägledning från en nämnd med energiskatte—— nämndens sammansättning, sannolikt något förstärkt med hänsyn till den nya styrmedelsskatten.
Det skulle kunna övervägas att låta rättsnämnden, eventuellt förstärkt med representanter för bl.a. nä—- ringslivet, svara för de uppgifter som ankommer eller* kan antas ankomma på en energiskattenämnd. Det är emellertid att märka att det här inte gäller rätts— frågor utan lämplighetsfrågor, där det blir fråga om diskretionär prövning från RSV:s sida, en prövning grundad på rådgivning från en sakkunnig, allsidigt sammansatt nämnd.
När det gäller rättsfrågor, t.ex. förhandsbesked, gäller redan nu att rättsnämnden meddelar förhandsbe—- skeden. Sådana frågor är emellertid mycket sällsynta när det gäller energiskatt. Det har dock förekommit att nämnden i ett sådant fall funnit det erforderligu att inhämta yttrande från energiskattenämnden. I det
fallet gällde det att ta ställning till om det kunde anses att ett visst slag av kraftförbrukare förbruka— de sin kraft i industriell verksamhet med rätt till lägre skattesats. Energiskattelagen innehåller vidare vissa andra bestämmelser där viss diskretionär pröv— ning kan bli aktuell, t.ex. 3, 15, 21 och 26 åå. Även tillämpningen av andra energiskattelagen berörande be— stämmelser kan föranleda diskretionär prövning, t.ex. 5 å energiskatteförordningen och 3 å lagen om ned— sättning av allmän energiskatt (1974:992). I enlighet med vad sålunda anförts får övervägande skäl anses tala för att energiskattenämnden får bibe— hållas med nuvarande uppgifter och tills vidare i nu— varande sammansättning.
%%
Skattsk ldi hetens inträde samt redovisnin s eriodens— och deklarationstidens län d för
risre lerin sav ifterna
1. Punktskatter som redovisas för perioder
Skatt/avgift'
Skattskyldighetens inträde
Redovisnings— periodens längd
Deklarationstid
(= betalningstid) unktskatterna och
Lagrum, anmärkning
Grupp I
Särskild varuskatt
Tobaksskatt
Dryckesskatt för Spritdrycker
För malt— och läskedrycker
Försäljningsskatt och skrotnings— avgift
leverans-till köpare, 1 månad ianspråktagande för
vidare betalning
och avregistrering
leverans till köpare, 1 månad ianspråktagande för annat ändamål än
försäljning och av— registrering
när betalning fås 1 månad från detaljhandels—
bolaget
leverans till kö are, "—
ianspråktagande ör annat ändamål än försäljning och av— registrering
leverans till köpare 1 månad och uttag från rörel—
se utan samband med försäljning
insänd till RSV inom 1 månad 15 dagar efter red.per.
insänd inom 1 månad efter red.per.
ingiven till RSV inom 1 månad 5 dagar efter red.per.
"
inkommen till RSV imm 1mämdef— ter red.per.
3 å och 6 å 1 varuskl
RSV kan medge red.per. på kalenderkvartal samt dekl.— tid på 15 dagar — 2 månader
3 och 6 åå tobaksskl
RSV kan medge dekl.tid på max 3 månader
9 och 12 åå dryckesskl
7 och 10 så försälj— ningsskl
___—___—
Skatt/avgift
Skattskyldighetens inträde
Redovisnings— periodens längd
Deklarationstid
Lagrum, anmärkning (: betalningstid)
___—___—
Reseskatt
Avgift på dryckes— förpackningar
Grupp II
Energiskatt, bensin- skatt, beredskaps— avgift på bensin samt energiskatt och ben— sinskatt på gasol
1
i vissa fall när fordon förs in i bilregistret m.m.
när charterflygning börjar
tillhandahållande (leverans) till icke avgiftsskyldig mottagare och ian— språktagande för tappning av dryck
leverans till köpa— re eller eget för- säljningsställe , ianspråktagande för annat ändamål än försäljning och av- registrering
1 1
månad månad
1 månad
1
år
skatten skall er— "— läggas inom 30
dagar från del— fåendet av
RSV:s beslut
inkommen till RSV inom 1 månad efter red.per.
8 och 10 åå reseskl
lämnas till RSV inom 1 månad 15 dagar efter red. per.
5 och 8 åå dryckesför— packningavl insänd inom 75 3 5 a bensinskl och RSV:s dagar efter cirk. 1971:3
red.per. tiderna gäller återför— säljare
3 å ä och 6 å bensinskl samt beslut av RSV
uppgifterna avser skatt— skyldiga som är berättigade till så stort avdrag för bensin till flygplan, prov— ning av motorer eller vissa tekniska ändamål att den skattpliktiga kvantiteten uppgår till högst 500 liter per kvartal
inkommit inom 2 månader efter red.per.
Försäljningsställe som är avsett för detaljförsäljning och som inte är depå.
_——_—_.________—————————_—_—
Skatt/avgift
Skatbskyldlghetens inträde
Redovisnings— periodens längd
Deklarationstid
(= betalningstid)
Lagrum, anmärkning
Encrgiskatt och be- redskapsavgift på andra bränslen än bensin och gasol
Energiskatt på elektrisk kraft
Fettvaruavgift
leverans till köpa- re eller eget för— säljningsställe', ianspråktagande
för annat ändamål än försäljning och avregistrering
distribution till förbrukare och eget nyttjande (avser redovisningsskyl— dighetens inträde för den som är re— gistrerad enli t
11 å energiskl
användning i viss tillverkning (be— greppet skattskyl— dighetens inträde förekommer dock inte i lagen)
3 månader 3 månader
4 eller 3 månader
3 månader 3 månader
inkommit inom 1 månad efter red.per. insänd till RSV inom 1 månad efter red.per. insänd till RSV inom 1 månad 15 dagar — 2 månader 15 dagar efter red.per. insänd till RSV inom 1 månad ef— ter red.per.
avlämnad inom IG de"?" efter red.— per.
1 Försäljningsställe som är avsett för detaljförsäljning och som inte är depå.
3 å a och 6 å bensinskl
lagstadgade tider som hu— vudsakligen gäller stor— förbrukare
8, 22 och 23 95 energiskl
RSV har medgett flera av— vikelser från huvudregeln
12 å energiskl och beslut av RSV med stöd av 22 å energiskl
avser kraft som distribue— rats till konsumenter ?? och 23 åå energisk avser kraft som förbrukats av den som är registrerad enligt 11 å energisk]
D å fettvrruavl
RSV kan föreskriva kortare red.per.
___—_—___—_____—__
Skatt/avgift Skattskyldighetens Redovisnings— Deklarationstid inträde periodens längd (: betalningstid)
Lagrum, anmärkning
%
Reklamskatt betalning kontant 2 månader lämnad inom 1 må— eller på annat sätt; nad 5 dagar efter efter medgivande av red.per.
RSV när fordran upp- kommer
Spelskatt för bingo när insats i spel 3 månader lämnad inom 15 da- görs gar efter red.per.
för roulett den kalendermånad 3 månader lämnad senast den då spel påbörjas 15:e i månaden närmast före red.per. början
11, 21 och 22 åå reklamskl
RSV bestämmer red.per. till helt år om omsättningen un— derstiger 60 000 kr per år och till halvt år om om— sättningen är
60 000 - 100 000 kr per år
6, 11 och 12 åå spelskl
säsongmässiga spel kan med— ges kortare red.pnr. av RSV
?. Punktskatter som redovisas för varje skattepliktig händelse
_________________________________________________________________________________________________________________
Skatt/avgift
_______________________________________________________________________________________________________________
Grupp III Totalisatoravgift
Lotterivinstskatt
Stämpelskatt
för aktie
för konmanditdel— ägares insats
för lotterier
Redovisningstid
sändas till RSV senast dagen efter tävlingsdagen
anmäld inom 1 månad efter vinst— dragningen eller slutet av den tid som bestämts för lottför— säljning
vid bildande av aktiebolag: 2 månader från det registrering skett av fullgjord inbetalning - dock senast 2 månader från det aktien enligt lag senast skulle betalas
i vissa fall vid ökning av ak— tiekapitalet: inom 2 månader från det beslut om ökningen blivit re— gistrerat
inom 2 månader från det utfästel— se om insats blivit registrerad
1 månad efter slutet av den tid som bestämts för lottförsälj— ning
Lagrum
9 5 tntalisatn — avk
1 5 lotterivinst— skk
27 å stämpelskl 27 å stämpelskl 27 5 stämpelsk]
Anmärkning
RSV kan medge att deklarationen
lämnas senare
j. Prisregleringsavgifter
Avgift
Avgiftsskyldighetens inträde
Bestämmelse
Redovisnings— periodens längd
Deklarationstid (= betalningstid
om inte annat anges)
Bestämmelsc
__________________________________________________________________________________________________________________
Grugp IV
Utjämningsavgift pu mejeriproduk— ter1 Tiilverkningsav— gift för olje— kraftfoder
Förmalningsav— gift
Tillverkningsav- gift för mjölk och gräddersätt— ningsmedel
Avgift för svensk— fångad fisk Avgift för import— fisk (som inte er— läggs till tullen)
Intern fettvaru— avgift
1 2
vid tillverkning och försäljning av ost och vid leverans av mjölk och grädde från mejeri
leverans till till— verkare
förmalning
tillverkning för försäljning
första försäljning
försäljning på kommu- nal fiskauktion eller Göteborgs fiskauktion
leverans från till- verkare
7 5 c och 10 5 b JRL 7 5 1 JRL 7 5 e JRL 7 5 d JRL
7 Ö FRL 10 5 och 11 5 2 st FRL 7 5 h JRL
Betalningstid: 2 månader efter redovisningsperioden.
3 Betalningstid: 15 dagar efter redovisningsperioden.
..
..
månad månad månad månad månad månad månad
Uppbörden handhavs för JN:s räkning av regleringsförening.
den 7:e i månaden efter red.per.3
10 dagar efter red.per.3 15 dagar efter red.per. 15 dagar efter red.per. 15 dagar efter red.per. 15 dagar efter red.per. 15 dagar efter
red.per.
JN:s cirk. 19%7148 p 37 och 44 och nFr— Skilt beslut av ren— leringsföroningen
JNFS 1973179 p 7
JN:s cirk. 1973:9 p 7, 14 och 21
JN:s cirk. 1973z36 p 2 och särskilt beslut av JN
JNFS 1978z75 p 10 JNFS 1978z75 p 10, 20 och 22
JN:s cirk. 1968:)5 och särskilt be— slut av JN
_________________________________________________________________________________________________________________
Avgift Avgiftsskyldighetens Bestämmelse Redovisnings— Deklarationstid Bestämmelse inträde periodens längd (= betalningstid om inte annat anges)
______________________________________________________________________________________________________________________
Extern fettvaru- leverans av vara som 14 5 3 st och 1 månad 15 dagar efter sarskilt beslut avgift4 tillverkats av av— 17 5 1 st JRL, red.per. av JN giftspliktig råvara 1 G 3 st för— ordningen 1967z524 samt beslut av JN
L'N
Leveransavgift leverans av potatis 10 5 e JRL 1 månad — JN:s cirk. för fabriks- till bränneri eller 1972:18 11 potatis stärkelsefabrik
Avgift för in— när värphöns sätts 10 6 i JRL — 10 dagar efter JNFR 1979:159 nehav av värp— in i produktion det att värp— höns höns sattsGin i
produktion
Arealavgift för odling av potatis 10 5 2 st — en gång årligen7 tidpunkt fast— potatis JRL stalls av SCB 8 utförsel av fläsk 18 5 1 st — före avgifts— JNPS 1979z54
JRL belagd export ______________________________________________________________________________________________________________
Utförselavgift
4 I regel skall avgiften erläggas till tullen. Uppgifterna Förkortnin ar
avser det fall en importör fått tillstånd att redovisa
till JN. JRL Lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område
Inbetalning sker enligt praxis en gång varje säsong var— vid även uppgift om mottagen kvantitet lämnas. Detta full— FRL
görs av bränneri och stärkelsefabrik. Lagen (1974:226) om prisreglering
på fiskets område Betalningstid: 30 dagar efter det att värphöns satts in i produktionen. JNFS Jordbruksnämndens författnings—
Uppgift enligt förordningen (1968:11) om uppgifter för församling
lantbruksstatistiken, lantbrukets företagsregister och skördeskadeskyddet innefattar deklaration.
8 Avgiften tas i regel endast ut vissa tider på året.
Statens offentliga utredningar 1981
Kronologisk förteckning
PP.”?
i PPPNPW 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27.
28.
29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41 . 42. 43.
45. 46. 47.
49. 50. 51. 52. 53.
55. 56. 57. 58. 59.
HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnynjande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. 5. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetlig! huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. I. Datateknik i processindustrin. I. lnrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. rn. Kn. Grundlagsfrågor. Ju Film och TV i barnens värld. U. Industrins datorisering. A. Minskat tobaksbruk. S. Översyn av radiolagen. U. Omprövning av samvetsklausulen. Kn. Internationellt patentsamarbete III. H. Sjukersättningsfrågcr. S. Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. Socialförsäkringens datorer. S. Bra daghem för små barn. 8. Omsorger om vissa handikappade. S. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag— förslag, specialmotiveringar. S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i keriesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. !. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S.
Begravningsverksamheten. Kn.
Företags obestånd Il. B. Om hets mot folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexpon. H. Prisreglering mot inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. De internationella investeringarnas effekter. !. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. Nya medier — text-TV, (eledata. U.
Ändringar i förvaltningslagen. Ju. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. Telubaffären. Ju. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn.
Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. Stockholms kommunala styrelse. Kn. Kooperativa företag. |. Video. U. Bibeln. Nya testamentet. U. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. Samverkan vid uppgiftslämnande. B. Datateknik i industriproduktionen. I.
60. 61. 62. 63.
65.
66.
67.
68.
69. 70. 71. 72. 73. 74. 75.
76. 77. 78. 79. 80. 81 . 82. 83.
Kooperationen i samhället. l.
Familjepensionen. S. Familjepensionen. Sammanfattning. S. Samhälle! och samlingslokalerna. Bo. Våldtäkt. Ju. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlingar. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion — aktuella liturgiska utvecklingslinjer. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äktenskap och vigsel i dag — Liturgiska utecklingslinjer. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. Kn. Pris på energi. 1. Arbete eller pensionering. A. Prostitutionen i Sverige. S.
Att aweckla en kortsiktig s(ödpolitik. l. Landskapsinformation under 1980-talet. Bo. Från hyresrätt till bostadsrätt. Bo. Länsränernas målområde — administrativ tvåpartsprocess. Kn.
Företagshypotek. Ju. Hyresrätt 3. Ju. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. E.
Arrenderätt 2. Ju. Skogsindustrins virkesförsörjning. l. Samhällets räddningstjänst. Kn. Punksketter och prisregleringsavgifter. Del 1. Redovisning, Beslut, Uppbörd, Kontroll. B.
Statens offentliga utredningar 1981
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Telubaffären. [48] Våldtäkt. [64] Företagshypotek. [76] Hyresrätt 3. [77] Arrenderätt 2. [80] Äktenskapsbalk. [85]
Socialdepartementet
Hälso-och sjukvård inför SO-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [41 Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Sjukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor. [35] Pensionskommittén. 1. Familjepensionen. [61] 2. Familjepensio- nen. Sammanfattning. [62] Prostitutionen i Sverige. [71]
Kommunikationsdepartementet Inrikesflyget under 1980—talet. [12]
Ekonomidepartementet
Löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltill- växten. Slutrapport. [44] 2. Löntagarna och kapiteltillväxten G. [78] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. [79]
Budgetdepartementet
Företags obestånd II. [37] Samverkan vid uppgiftslämnande. [58] Punktskatteutredningen. 1. Punktskatter och prisregleringsavgif- ter. Del 1. Redovisning, Beslut, Uppbörd, Kontroll. [83] Punktskatter och prisregleringsavgifter. Del 2. Författningsför- slag. [84]
Utbildningsdepartementet
Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] _ Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34]
Nya medier — text-TV, teledata. [451 Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]
Jordbruksdepartementet
Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Djurens hälso- och sjukvård. [57]
Handelsdepartementet
Internationellt patentsamarbete III. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. [4113 Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. [42]
Arbetsmarknadsdepartementet
Ny arbetstidslag. [51 Industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38] Arbete eller pensionering. [70]
Bostadsdepartementet
Hyresgästinflytande på målning och tapetsering, [47] Samhället och samlingslokalerna. [63] Landskapsinformation under 1980-talet. [73] Från hyresrätt till bostadsrätt. [74]
Industridepartementet
Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i industriproduktionen. [59] Direktinvesteringskommittén. 1. Effekter av investeringar utom- lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] Kooperatinnsutredningen. 1. Kooperativa företag. [5412 Koope— rationen i samhället. [60] Pris på energi. [69] Att avveckla en kortsiktig stödpolitik. [72] Skogsindustrins virkesförsörjning. [81]
Kommundepartementet
Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] 1969 års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psalmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. [52] Stockholms kommunala styrelse. [53] 1968 års kyrkohandbokskommitté. 1. Svenska kyrkans handbok. Band 5. Kyrkliga handlingar. [65] 2. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirma- tion, kommunion — aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. Svenska kyrkans gudtjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äkten- skap och vigsel i dag — Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. [68] Länsrätternas målområde - administrativ tvåpartsprocess. [75] Samhällets räddningstjänst. [82]
