om beskattningen av energi
Regeringens proposition
1983/84: 28
om beskattningen av energi;
beslutad den 6 oktober 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar OLOF PALME
BIRGITTA DAHL
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till vilka grundläggande principer som bör gälla för beskattningen inom energiområdet. Som en grundläggande princip bör gälla att skattesystemet bör främja tillkomsten av de energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning som enligt 1981 års energipolitiska beslut bör genomföras under 1980-talet. Hänsyn bör också tas till olika energikällors effekter på miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten; sysselsättningen och den industriella utvecklingen. Den nuvarande ordningen med differentierade punktskatter bör behållas. Mervärdeskatten bör inte utvidgas till att omfatta energiområdet.
Propositionen innehåller även förslag om att inhemska bränslen skall undantas från mervärdeskatt och från förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen.
Skatten på kol föreslås nu höjd till 97 kr. per ton. Undantag föreslås för kol och koks som används i metallurgiska processer.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.
För naturgas aviseras ett kommande lagförslag om skattesatsen 308 kr.
per 1000 m?.
| Riksdagen 1983/84.1 saml. Nr 28
1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs att 24 och 25 §§ samt bilaga 1 till lagen (1957: 262) om allmän energiskatt! skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
248”
I deklaration som avses i 238 1 I deklaration som avses i 238 I mom. får avdrag göras för bränsie, mom, får avdrag göras för bränsle, som som |
a) i beskattat skick förvärvats a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse, i egen rörelse,
b) återtagits i samband med åter- b) återtagits i samband med återgång av köp. gång av köp,
c) förbrukats av eller försålts till c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för ban- kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål, drift eller därmed likartat ändamål,
d) förbrukats eller försålts för d) förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg som inte an- förbrukning i luftfartyg eller i farvänds för fritidsändamål eller annat tyg, när luftfartyget eller fartyget privat ändamål, eller i luftfartyg, inte används för fritidsändamål el-
ler annat privat ändamål,
e) av den skattskyldige eller för e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, ändamål än att förbrukas där,
f) förbrukats eller försålkts för f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än förbrukning för annat ändamål än energialstring eller förbrukning, i energialstring eller förbrukning, i samband med fabriksmässig till- samband med fabriksmässig tillverkning av motorer, för avprov- verkning av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å ning av motorer å provbädd eller å
annan dylik anordning utan att annan dylik anordning utan att transportmedel därvid framföres, transportmedel därvid framföres,
g) förbrukats för framställning g) förbrukats för framställning av bensin eller i förteckningen angi- av bensin eller i förteckningen angivet bränsle eller för produktion av vet bränsle eller för produktion av ' annan skattepliktig elektrisk kraft annan skattepliktig elektrisk kraft än sådan som avses i 25§ första än sådan som avses i 258 första stycket d), stycket d),
h) försålts med förlust för den hj försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning hänför sig till bristande betalning från köpare. från köpare.
Avdrag får även göras för kol-
bränslen som förbrukats eller för-
sålts för förbrukning i metallur-
Biska processer, i den mån avdrag
inte har gjorts enligt första stycket t Lagen omtryckt 1975: 272. PD. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 272. ? Seaaste lydelse 1983:178.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
258 I deklaration som avses i 23 § 2 mom. får avdrag göras för elektrisk kraft, som
a) levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likar-
tat ändamål eller överförts till annat land,
b) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än ener-
gialstring eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning eller vid framställning av bensin eller i förteckningen angivet skatte-
pliktigt bränsle,
c) försälts med förlust för den redovisningsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från förbrukare eller icke registrerad
distributör av elektrisk kraft,
d) producerats i mottrycksanläggning och förbrukats i egen industriell verksamhet.
Avdrag får även göras för skatt Avdrag får även göras för skatt för bensin eller annat bränsle, som för bensin eller annat bränsle, som förbrukats vid produktion av annan förbrukats vid produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft än så- skattepliktig elektrisk kraft än så-
dan som avses i första stycket d), i dan som avses i första stycket d), i
den mån avdrag icke gjorts enligt den mån avdrag icke gjorts enligt
24§ g) eller enligt 7§ 1 mom. i) Ia- 248 första stycket g) eler enligt 78
gen (1961: 372) om bensinskatt. 1 mom. första stycket i) lagen
(1961: 372) om bensinskatt.
Bilaga 1 till lagen (1957: 262) om allmän energiskatt”
Nuvarande lydelse Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas Tulltaxe- Bränsle Skattesats nummer
ur 27.01 Stenkol ooooosererrsrrersrrerr rer ere rr ere r a 12 kr. för ton ur 27.01 — Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande ur 27.02 Brunkolsbriketter ososvessssrerrrars rer rar er erat 6 kr. för ton ur 27.04 Koks och koksbriketter oososserssrvsrse rs sera rasa 14 kr. för ton ur 27.04 KOkSSlyDbD =sooooosrerserererr esse rr rr ere resa 6 kr. för ton ur 27.10 —- Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabb-
gående dieselmotor o.sssssesersssse reser ir ra 411 kr. för m?
ur 27.10 - Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor 411 kr. för m?
Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym, Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.
3 Senaste lydelse 1979: 532.
+ Senaste lydelse 1983: 531.
Föreslagen lydelse Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas
Tulltaxe- Bränsle Skattesats nummer
ur 27.01,
27.02 eller
27.04 Kolbränslenm =ososeseserassererer irrar rara sanera 97 kr. för ton ur 27.10 — Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabb-
gående dieselmotOr sosssssssssesrssrssr resas na 411 kr. för m? ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor 411 kr. för m?
Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fak-
turerade volym. Kan skatien icke beräknas på så-
dant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt
vedertagna grunder, äger beskattningsmyndighe-
ten fastställa grunder för beräkning av volymen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.
De äldre bestämmelserna gäller fortfarande i fråga om avdrag som hänför sig till redovisningsperioder som slutar före ikraftträdandet.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1961: 372) om bensinskatt
Härigenom föreskrivs att 7§ 1 mom. lagen (1961: 372) om bensinskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
78 I mom.?
I deklaration får avdrag göras för I deklaration får avdrag göras för bensin, som har bensin, som har
a) förvärvats för återförsäljning a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare för vilken skattskyldighet tidigare inträtt, inträtt.
b) återtagits i samband med åter- b) återtagits i samband med återgång av köp, gång av köp,
c) förbrukats eller försålts för c) förbrukats eller försålts för förbrukning. för framdrivande av förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg, tåg eller fordon å järnväg,
d) förbrukats eller försålts för d) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av förbrukning i luftfartyg, när det inte luftfartyg, härunder inbegripet används för fritidsändamål eller start av icke motordrivet flygplan, annat privat ändamål, eller för varmkörning eller provkörning av luftfartygs motor,
e) förbrukats eller försålts för e) förbrukats eller försålts för förbrukning, i samband med fa- förbrukning, i samband med fabriksmässig tillverkning av mo- briksmässig tillverkning av motorer, för avprovning av motorer å torer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anord- provbädd eller å annan dylik anordning utan att transportmedel därvid ning utan att transportmedel därvid framföres, | framföres,
f) förbrukats eller försålts för ' f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt än- förbrukning för annat tekniskt ändamål än motordrift, om annat inte damål än motordrift, om annat inte framgår av andra stycket, framgår av andra stycket,
g) av den skattskyldige eller för g) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, ändamål än att förbrukas där,
h) försålts med förlust för den h) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning hänför sig till bristande betalning från köpare, från köpare,
i) förbrukats eller försålts för i) förbrukats eller försålts för förbrukning vid produktion av skat- förbrukning vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft. tepliktig elektrisk kraft.
! Lagen omtryckt 1975: 274. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 274. > Senaste lydelse 1981: 430.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avdrag enligt första stycket f) får inte göras för
1. bensin som har använts för framställning av vara som är lämpad eller avsedd för motordrift,
2. bensin som avses i 18 första stycket a) och som är avsedd för annat ändamål än motordrift, eller motoralkohol, när varan har förpackats eller försålts för att förpackas i särskild förpackning om högst en liter,
3. gasol som med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.
Har skattskyldighet inträtt för en vara som avses i andra stycket 2 eller 3 får avdrag ändå göras enligt första stycket f). ”
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.
De äldre bestämmelserna gäller fortfarande i fråga om avdrag som hänför sig till redovisningsperioder som slutar före ikraftträdandet.
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8§
Från skatteplikt undantas
1) skepp för yrkesmässig sjöfart, fartyg för yrkesmässigt fiske eller för bogsering, bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig personeller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till sådant fartyg elter luftfartyg, när varan säljes eller uthyres till den som äger fartyget eller luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal med ägaren eller när varan införes till landet för ägarens eller nyttjanderättshavarens räkning,
2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta ändamål införes till landet för statens räkning,
3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,
4) råolja, elektrisk kraft, värme 4) råolja, elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för upp- samt gas och annai bränsle för uppvärmning eller energialstring, dock värmning eller energialstring, dock icke ved, torv, T-sprit eller annan inte T-sprit eller annan fotogen än fotogen än flygfotogen och fotogen fiygfotogen och fotogen för drift av för drift av snabbgående dieselmo- snabbgående dieselmotor, tor,
5) allmän nyhetstidning,
6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan tillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd eller införes till landet under motsvärande förutsättningar, annan periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk publikation av annat slag när prenumeration på sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,
8) sådant alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,
9) vatten från vattenverk,
10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet, när Överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del därav, fusion eller liknande förfarande,
12) trycksak som är tullfri enligt tulltaxan (1977:975) och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm, när varan införes till landet som gåva eller annars utan vederlag, samt spritdryck, vin, starköl, tobaksvara, cigar-
! Lagen omtryckt 1979: 304. ? Senaste lydelse 1982: 288.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rettpapper och cigarretthylsa vid införsel ti!l landet i den ordning som avses i 188 4 lagen (1977:293) om handel med drycker eller i 18 andra stycket lagen (1961: 394) om tobaksskatt,
13) frimärke, dock icke vid omsättning eller införsel i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning,
14) dentalteknisk produkt, när den tillhandahålles tandläkare, dentaltekniker eller den för vilken produkten är avsedd.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den I januari 1984.
4¶Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom föreskrivs att punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 21§ kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 21§
4.! Till intäkt av jordbruk 4. Till intäkt av jordbruk
med binäringar hänförs intäkt med binäringar hänförs intäkt genom avyttring av djur och andra genom avyttring av djur och andra varor eller produkter. Vidare hän- varor eller produkter. Vidare hän-
förs hit intäkt genom annan in- förs hit intäkt genom annan in-
komstgivande användning av jord- komstgivande användning av jordbrukets eller dess binäringars als- brukets eller dess binäringars alster, inventarier 'eller arbetsper- ter, inventarier eller arbetspersonal, såsom körslor. uthyrning av sonal, såsom körslor, uthyrning av dragare, maskiner o. d. Hit hänförs dragare, maskiner o. d. Hit hänförs även värdet av vad den skattskyldi- även värdet av vad den skattskyldige direkt har tillgodogjort sig av ge direkt har tillgodogjort sig av jordbrukets eller dess binäringars jordbrukets eller dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller avkastning för sin, sin familjs eller annan hushållsmedlems räkning el- annan hushållsmedlems räkning, ler för avlöning eller liknande ve- dock inte av bränslen för uppderlag åt personal, som inte har till- värmning av bostad på fastigheten, hört den skattskyldiges hushåll, el- eller för avlöning eller liknande veler för förädling eller förbrukning i derlag åt personal, som inte har tillrörelse, som har drivits av den hört den skattskyldiges hushåll, elskattskyldige, eller för utgörande ler för förädling eller förbrukning i av undantagsförmåner eller annan rörelse, som har drivits av den förpliktelse som har ålegat den skättskyldige, eller för utgörande skattskyldige i förhållande till nå- av undantagsförmåner eller annan gon som inte har tillhört hans hus- förpliktelse som har ålegat den håll. skattskyldige i förhållande till nå-
gon som inte har tillhört hans hus-
håll.
Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring som avses i punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 22 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren för beskattningsår då nyttjanderättshavarens rätt till fastigheten upphört, om förbättringen utförts under tid varunder jordägaren innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på grundval av tillgångens värde vid tidpunkten för nyttjanderättens upphörande till den del tillgången bekostats av nyttjanderättshavaren. Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av jordägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt av jordbruksfastighet för nyttjanderättshavaren.
Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av jordbruksfastighet, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet.
! Senaste lydelse 1981: 295.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Redovisar arbetsgivare enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äga 28§ I mom. sjätte- nionde styckena motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.
5.? Till intäkt av skogsbruk 5. Till intäkt av skogsbruk
hänförs ersättning för avyttrade hänförs ersättning för avyttrade skogsprodukter samt ersättning på skogsprodukter samt ersättning på grund av upplåtelse av avverk- grund av upplåtelse av avverkningsrätt till skog. Vidare hänförs ningsrätt till skog. Vidare hänförs till intäkt av skogsbruk värdet av till intäkt av skogsbruk värdet av skogsprodukter, som den skattskyl- skogsprodukter, som den skattskyldige har tillgodogjort sig för ny-. dige har tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad eller för repa- till- eller ombyggnad eller för reparation och underhåll av byggnader, ration och underhåll av byggnader, markanläggningar och inventarier markanläggningar och inventarier på fastigheten eller i övrigt för sin på fastigheten eller i övrigt för sin eller sin familjs räkning, dock ej eller sin familjs räkning, dock inte vedbränsle, eller för arbetspersona- bränslen för uppvärmning av bolens behov eller i annan av den stad på fastigheten, eller för arbetsskattskyldige bedriven verksamhet. personalens behov eller i annan av
den skattskyldige bedriven verk-
samhet.
Ersättning på grund av fastighetsavyttring utgör inte i något fall intäkt av skogsbruk (jfr 27 8 och punkt 2. a. av anvisningarna till 36 §). Vad nu sagts gäller även ersättning på grund av sådan marköverföring som avses i punkt 4 första stycket av anvisningarna till 35 § och 'engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse enligt andra stycket sistnämnda anvisningspunkt.
Ersättning för avyttrade skogsprodukter samt ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt utgör inte intäkt av skogsbruk till den del ersätltningsbeloppet behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 §).
Övergår avverkningsrätt till skog till ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång skall anses som om avverkningsrätten avyttrats för ett vederlag motsvarande dess marknadspris vid övergången och som om vederlaget betelats kontant.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om räkenskapsår som påbörjats före utgången av år 1983.
2? Senaste lydelse 1979: 500.
5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 992) om nedsättning av allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs att i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt skall införas två nya paragrafer, 4 och 5§§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§ Riksskatteverket får på ansökan medge återbetalning av energiskatt på elektrisk kraft som förbrukats ien elektrisk panna för produktion av hetvatten eller ånga under förutsättning att
1. elpannans effekt överstiger en megawatt,
2. ingen oljebaserad produktion av elektrisk kraft har förekommit inom landet av energibalansskäl under en sammanhängande period om minst fem dygn dessförinnan,
3. värmebehovet under de tider då en elektrisk panna inte utnyttjas kan tillgodoses på annat sätt, |
4. mätaravläsning har gjorts i början och slutet av den period som återbetalningen avser, och '
5. i fråga om inköpt kraft. särskilt avtal har träffats som innebär att leveransen kan avbrytas av leverantören när så erfordras av kraftsystemskäl.
5§ Har, på grund av oriktig uppgift från sökanden eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. ett felaktigt belopp fastställts med tillämpning av 2,3 eller 4 § eller av beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, är sökanden skyldig att till statsverket inbetala vad han på detta sätt oriktigt har erhållit.
En åtgärd i syfte att ta ut ett oriktigt erhållet belopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet har fastställts.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984. De nya bestämmelserna i 4 § tillämpas i fråga om elektrisk kraft som har
förbrukats efter ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i 5 § tillämpas i
fråga om oriktig uppgift som har lämnats efter ikraftträdandet och, när det
gäller felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, i fråga
om belopp som har fastställts efter ikraftträdandet.
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-10-06
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Thunborg :
Föredragande: statsrådet Dahl
Proposition om beskattningen av energi
I Inledning
I budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83: 100 bil. 14 s. 108) angavs att frågan om energibeskattningens utformning skulle behandlas i en proposition under våren 1983. | I maj 1979 tillkallades en kommitté med uppdrag att utreda beskattning-
en av energi. Kommittén, som antog namnet energiskattekommittén, avlämnade i mars 1982 betänkandet (SOU 1982:16—17) Skatt på energi. Kommitténs sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga I.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 2. |
Kommuner, organisationer, företag och enskilda har inkommit med synpunkter på beskattningen av energi.
Jag återkommer nu till frågan om energibeskattningens utformning. För-
slagen har utarbetats i samråd med chefen för finansdepartementet.
2¶Föredragandens överväganden
2.1¶Riktlinjer för den framtida energiskattepolitiken
Energipolitikens övergripande mål är enligt riksdagens beslut våren 1981
(prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr 381) att skapa förutsättningar för
ekonomisk och social utveckling. Detta ställer krav på en trygg energiförsörjning och en god energihushållning. En väl avvägd energipolitik är
nödvändig för att centrala välfärdsmål skall nås till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader, för ett effektivt värn av miljön och för att tillgängliga energikällor skall utnyttjas på bästa möjliga sätt.
De energipolitiska riktlinjerna är utformade för att möjliggöra en kraftig minskning av oljeberoendet och för att skapa förutsättningar för en avveckling av kärnkraften till år 2010. Oljans andel av energitillförseln skall minska från knappt 6076 f.n. till ca 4096 år 1990. En diversifiering av energitillförseln och en ökad flexibilitet och omställbarhet i energisystemet är angelägen inte minst med hänsyn till tillförseltryggheten.
Som ett led i denna politik skall 2n övergång till fasta bränslen främjas. En successiv utveckling skall ske mot ett energisystem som i huvudsak är baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
En tillförlitlig energiförsörjning till låg kostnad är en viktig förutsättning för ekonomisk och social utveckling. Sveriges industrialisering är ett tydligt exempel på det ömsesidiga sambandet mellan industriell utveckling och utveckling av energiteknik. Industrialiseringen blev möjlig och utvecklades i takt med att ny energiteknik utnyttjades. En viktig orsak till välståndsökningen i Sverige har vidare varit den goda tillgången på billig importerad olja och billig elektrisk kraft.
Den snabba ökningen av energiförbrukningen under 1950-talet och 1960talet åtföljdes av en övergång från fasta till flytande bränslen. Oljan svarade i mitten av 1950-talet för ca 45 70 av den totala svenska energitillförseln. År 1973 hade oljans andel stigit till över 70 7. Därefter har en viss minskning skett till dagens nivå om knappt 6020. För att oljans andel skall kunna minska till den målsatta nivån för år 1990 erfordras kraftfulla insatser för oljeersättning och energihushållning. |
År 1982 uppgick kostnaderna för den svenska nettoimporten av råolja och petroleumprodukter till 31.9 miljarder kr., vilket motsvarade ca 189 av kostnaderna för den totala importen. Sverige är fortfarande mer beroende av importerad olja än flertalet andra industriländer. Kostnaden för oljeimporten har ökat kraftigt under det senaste decenniet till följd av prisökningarna på olja. Samtidigt har under de senaste åren bytesbalansen kraftigt försämrats. Bytesbalansunderskottet var 22,8 miljarder kr. år 1982.
En energipolitik som är inriktad på oljeersättning och energihushållning minskar kostnaderna för import av energiråvaror och leder därmed till en förbättrad bytesbalans. Detta gäller även om olja delvis ersätts med andra importerade bränslen. För t. ex. kol är importkostnaden per energienhet ca hälften jämfört med olja. Härutöver tillkommer indirekta effekter på bytesbalansen till vilka hänsyn måste tas. Övergång till andra bränslen medför behov av omfattande investeringar i förbränningsanläggningar m.m. För att effekten på bytesbalansen skall bli så positiv som möjligt vid ersättning av olja med andra bränslen är det viktigt att utrustningen i betydande omfattning kan levereras av svensk industri. Arbetet i energiupphandlings-
delegationen (I 1982:07) syftar till att åstadkomma en samordning av kommunernas upphandlingsbehov och industrins produktionsförutsättningar.
Det är nödvändigt att kraftigt minska det mycket stora bytesbalansunderskottet. Samtidigt måste åtgärder vidtas för att öka sysselsättningen och därmed minska arbetslösheten. Genom devalveringen av den svenska kronan i oktober 1982 har en väsentlig grund lagts för en sådan utveckling. Ytterligare åtgärder måste emellertid vidtas. Åtgärder för att minska oljeimporten kan ge en stor och relativt snabb förbättring av bytesbalansen samtidigt som sysselsättningen ökar i Sverige. Få andra åtgärder torde så snabbt kunna ge en lika stor effekt.
Många bedömare räknar med att realpriset på olja kommer att kunna falla under de närmaste åren. På sikt måste man dock räkna med att oljan kommer att bli allt dyrare trots vissa tillfälliga prissänkningar. Den aktuella oljeprissituationen bör därför inte föranleda någon ändring av våra strävanden att minska oljeberoendet. Detta gäller såväl inom uppvärmningsoch transportsektorerna som inom industrin. Oljeersättning och energihushållning inom industrin medför förutom positiva bytesbalanseffekter även att effekterna mildras för den svenska industrin av de råoljeprishöjningar som på sikt kan förväntas. Övergång till fasta bränslen och el tryggar industrins långsiktiga behov av billig energi. Industrin bör därvid kunna utgå från att den förväntade goda tillgången på billig el under 1980-talet och flera år in på 1990-talet i första hand kommer industrin till godo.
Utbyggnaden av fjärrvärme är av flera skäl av strategisk betydelse i ansträngningarna att minska oljeanvändningen och att förbättra miljön i tätorterna. Fjärrvärmen kan totalt byggas ut till att omfatta 40-509 av Sveriges uppvärmningsbehov. För den resterande delen erfordras individuell uppvärmning eller värmeproduktion i s.k. gruppcentraler. En oljeersättning måste ske även utanför fjärrvärmesektorn. Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna till oljeersättning med värmepumpar och småskalig teknik för användning av fasta bränslen.
Sammanfattningsvis är således en offensiv energipolitik i enlighet med 1981 års energipolitiska beslut ett led i kampen mot landets ekonomiska och industriella kris. Genom en effektiv energihushållning och investeringar i ny energiteknik, användning av fasta bränslen och produktion av inhemska bränslen bryts oljeberoendet samtidigt som nya arbetstillfällen skapas. En betydande del av dessa arbetstillfällen tillkommer de delar av landet som har de största sysselsättningsproblemen. Därtill kommer en förbättrad bytesbalans och att en väsentlig grund läggs för en långsiktig utveckling mot en ökad industriproduktion och därmed ökad sysselsättning inom landet. Svensk industri får kunnande och produktionsresurser som kan lägga grunden för svenska exportframgångar i takt med att andra länder förnyar sina energisystem.
För att kunna genomföra den av riksdagen år 1981 beslutade förändring-
en av encergisystemet erfordras en aktiv energipolitik där samhället utnyttjar flera styrmedel. Styrmedlen kan vara av olika karaktär såsom ekonomiska, administrativa eller informativa styrmedel.
De ekonomiska styrmedlen syftar till att genom skatter eller subventioner förbättra de ekonomiska förutsättningarna för energihushållning och för introduktion av nya energikällor och ny energiteknik. Flera olika ekonomiska stöd finns, bl.a. stöd till energibesparande åtgärder, stöd till
oljeersättning och stöd till energiforskning. De två sistnämnda stöden
finansieras genom avgifter på oljeprodukter. Riksdagen har i december
1982 beslutat om förstärkta ekonomiska styrmedel för att få till stånd strategiskt betydelsefulla energiinvesteringar. De ekonomiska förutsättningarna påverkas också genom statens åtgärder på kapitalmarknaden. Ett
exempel härpå är det system med särskilda s.k. fjärrvärmelån som har
byggts upp för att ge kommunerna möjlighet att erhålla långfristiga lån för finansieringen av utbyggnad av fjärrvärme. Som exempel på administrativa styrmedel kan nämnas bl.a. lagen
(1981: 599) om utförande av eldninzgsanläggningar för fast bränsle. Vidare kan nämnas att riksdagen våren 1981 beslutade om en ändring i lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering. Ändringen innebär att det i varje kommun skall finnas en aktuell plan för att minska oljeanvändningen
i kommunen. Vid prövning enligt miljöskyddslagstiftningen eller enligt 136a 8 byggnadslagen (1974: 385) kan särskilda villkor beträffande utformningen föreskrivas för en enskild anläggning som producerar eller använder energi. En effekuv myndighetsorganisation är en förutsättning för
att de energipolitiska besluten skall kunna verkställas. Den centrala stat-
liga administrationen av energifrågor har samordnats och effektiviserats genom inrättandet av statens energiverk den 1 juli 1983.
De informativa styrmedlen omfattar information, rådgivning och utbildning. Insatser för kunskapsöverföring är viktiga för att få till stånd en förändring av energisystemet. De sektoransvariga myndigheterna inom
energiområdet svarar för information om möjligheter till energihushållning
inom resp. sektor. För att främja energihushållning i befintlig bebyggelse stöds kommunernas besiktnings- och rådgivningsverksamhet. Som ett annat exempel kan nämnas insatser rörande utbildning och rådgivning till näringslivet.
F.n. övervägs utformningen av flera styrmedel inom energiområdet. Det nuvarande energiforskningsprogrammet omfattar budgetåren 1981/82—- 1983/84. Förslag till fortsatta statliga insatser avses föreläggas för riksdagen våren 1984. Oljeersättningsdelegationen (1 1979:01) har redovisat en
utvärdering av stödet till åtgärder för att ersätta olja. Jag avser att senare
under hösten återkomma med förslag om åtgärder för att stimulera energlinvesteringarna, bl. a. genom ett fortsatt oljeersättningsprogram för peri-
oden efter år 1983. Vidare avser jap att till detta riksmöte återkomma med
förslag om en samlad kommunal energiplanering innefattande åtgärder
som gäller såväl produktion, distribution som hushållning med energi.
Det finns således ett flertal medel för att styra utvecklingen inom energiområdet. Enligt min mening är alla dessa styrmedel nödvändiga för att den av riksdagen beslutade förändringen av energisystemet skall kunna genomföras. De ekonomiska styrmedlen bör därvid användas i första hand eftersom de till sin natur bygger på ett decentraliserat beslutsfattande. Jag kommer nu att behandla ett av dessa ekonomiska styrmedel, nämligen energibeskattningen. Detta styrmedel bör användas aktivt under den period omställningen av vårt energisystem pågår.
För att nödvändiga investeringar i oljeersättande teknik skall komma till stånd krävs en medveten och långsiktig statlig politik. Inte minst viktigt är att ge klara besked till energianvändarna om hur statsmakterna avser att utnyttja skattesystemet för att tillse att oljeersättningsprogrammet fullföljs. Därför erfordras att riksdagen tar ställning till inte enbart de aktuella skattesatserna utan också till vilka riktlinjer som skall gälla för den framtida energiskattepolitiken.
Som en grundläggande princip bör gälla att skattesystemet bör främja tillkomsten av de energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning som enligt 1981 års energipolitiska beslut bör genomföras under 1980talet. Hänsyn bör också tas till olika energikällors effekter på miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten, sysselsättningen och den industriella utvecklingen. Jag utvecklar i det följande innebörden av dessa utgångspunkter för energibeskattningen.
Priserna på olja har under de senaste åren varierat kraftigt. Enligt min mening bör tillfälliga höjningar eller sänkningar av oljepriserna inte automatiskt leda till skattesänkningar eller skattehöjningar i utjämnande syfte. En sådan ordning skulle motverka en sund priskonkurrens och i onödan öka konsumenternas kostnader. Däremot anser jag det angeläget att energlanvändarna informeras om att oljan på sikt kommer att bli allt dyrare
ringar en inte oväsentlig realprisstegring på oljeprodukter åstadkommas. Härigenom skapas en stabil grund för energianvändarnas planering av fortsatta insatser för energihushållning och oljeersättning.
, Denna utgångspunkt för beskattningen av olja återfinns i 1981 års energi-
politiska beslut. Föredragande statsrådet anförde därvid att statens industriverk räknade med en genomsnittlig real oljeprisstegring av 276 per år och att han inte fann skäl att frångå denna bedömning (prop. 1980/81:90 bil. I s. 41). Han anförde vidare att regeringen avser att med hjälp av beskattningen på energi åstadkomma en successivt höjd prisnivå på energi.
Oljeersättning med inhemska bränslen är en prioriterad del av oljeersättningsprogrammet. F.n. tas ingen energiskatt ut på inhemska fasta bränslen. Däremot omfattas dessa bränslen till skillnad från andra energikällor av mervärdeskattelagens bestämmelser. Mervärdeskatten motverkar att inhemska bränslen utnyttjas i bl.a. vissa kommunala anläggningar och 2 Riksdagen 1983/84. 1 sand. Nr 28
gruppcentraler. Ny teknik för småskalig miljövänlig förbränning och för förädling av inhemska bränslen utvecklas f.n. Utnyttjande av inhemska bränslen innebär inga kostnader för energiimport. Produktion och användning av inhemska bränslen leder också till nya arbetstillfällen. Med hänsyn härtill och till vikten av oljeersättning med inhemska bränslen bör inhemska bränslen inte beskattas. Ett slopande av den nuvarande beskattningen av inhemska bränslen innebär att den nu rådande osäkerheten om framtida skattenivåer för inhemska bränslen elimineras. Det innebär också att inhemska bränslen skattemässigt gynnas framför alla andra bränslen.
Det är från samhällsekonomiska utgångspunkter angeläget att användningen av skogsbränsle inte försvårar skogsindustrins möjligheter att erhålla träfiberråvara. Regeringen har därför uppdragit åt skogsstyrelsen och statens industriverk att utreda effekterna på skogsindustrins virkesförsörjning av en ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål. Uppdraget redovisades den 15 juni 1933 i en gemensam rapport. Rapporten har sänts ut på remiss.
Enligt det av riksdagen år 1981 beslutade oljeersättningsprogrammet bör användningen av kol år 1990 svara för ungefär en tiondel av den totala energiförsörjningen. En sådan ökning av kolanvändningen förutsätter att investeringar i nya produktionsanläggningar kommer till stånd i enlighet med det investeringsprogram som utgör en viktig del av de ekonomiskpolitiska åtgärder riksdagen fattade beslut om i december 1982. Det är angeläget att utbyggnaden av koleldade förbränningsanläggningar sker på ett planerat sätt så att såväl energiförsörjningsintresset som hänsynen till miljön tillgodoses.
Jag anförde i min anmälan till den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1982 att avsikten är att utnyttja skatte- och avgiftspolitiken inom energiområdet så att bl.a. en övergång från olja till kol stimuleras. Med hjälp av skatte- och avgiftspolitiken kommer också att så långt möjligt eftersträvas fasta prisrelationer mellan kol och olja. Därvid kommer de särskilda kostnaderna för att vidta åtgärder för att minska påverkan på miljön av koleldade förbränningsanläggningar att beaktas.
För kol är bränslekostnaden per energienhet ca hälften jämfört med olja. I stället medför kolanvändning behov av mer omfattande investeringar i förbränningsanläggningar m. m. Detta förhållande samt de ökade personalbehovet för drift av koleldade arläggningar innebär ökad sysselsättning i Sverige.
Hänsyn bör också tas till det förhållandet att risken för störningar i tillförseln och för drastiska prisförändringar är betydligt mindre för kol än för olja. Tillgångarna av kol är avsevärt större än tillgångarna av olja och finns framför allt i de stora konsumentländerna. Kol är således från försörjningssynpunkt ett säkrare bränsle än olja. Vid en sammanvägd bedömning av kolets bytesbalanseffekter, försörjningseffekter och miljöeffekter i förhällande till olja och inhemska bränslen finner jag att skatten på kol bör
höjas i etapper tills skatten per energienhet är ca hälften av skatten på olja.
Enligt min mening bör osäkerhet om eventuella skatteförändringar mellan kol och olja inte få vara hindrande för de investeringar som är nödvändiga för att de energipolitiska målen skall kunna nås. Genom den fasta relation mellan skatten på kol och skatten på olja som jag nu har förordat skapas förutsägbarhet inför användarnas beslut om investeringar i oljeersättande teknik.
Även naturgas är ett importbränsle. Importkostnaden per energienhet är ca 85—-9096 jämfört med olja. Vid beskattningen av naturgas bör hänsyn vidare tas till naturgasens miljöfördelar. Att ersätta import av olja med import av naturgas kan i vissa fall också innebära en förbättrad leveranssäkerhet och uthållighet i energiförsörjningen. F.n. pågår förberedelser för det s. k. Sydgasprojektet som innebär import av högst 440 milj. m? gas om året till sydvästra Skåne med början år 1985. Från försörjningssynpunkt. innebär Sydgasprojektet att en del av oljeförbrukningen i regionen ersätts med gas från närbelägna källor på grundval av långsiktiga avtal. Det är ett energipolitiskt intresse att projektet kan genomföras och att viss erfarenhet av naturgasanvändning i vårt land därigenom kan erhållas. Jag finner mot denna bakgrund att skatten på naturgas bör per energienhet vara ca tre fjärdedelar av skatten på olja, vilket motsvarar 308 kr per 1000 m?. Lagen (1957: 262) om allmän energiskatt saknar i dag bestämmelser om beskattning av naturgas. Chefen för finansdepartementet kommer att i annat sammanhang återkomma med förslag till ändrad lagstiftning rörande uttag av skatt på naturgas. I samband härmed kommer även att lämnas förslag om beskattning av gasol för annat än motordrift.
Beskattningen av drivmedel fyller främst trafikpolitiska och energipolitiska syften. Häri ingår också miljöpolitiska bedömningar. Jag vill efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet anföra följande. Enligt 1979 års trafikpolitiska beslut skall de trafikpolitiskt betingade skatterna i princip motsvara de kortsiktiga samhällsekonomiska marginälkostnader som hänger samman med fordonsutnyttjandet (prop. 1978/79: 99, TU 18, rskr 419). Därmed uppnås ett effektivt utnyttjande av den vid varje tidpunkt befintliga trafikapparaten. Detta trafikpolitiska syfte innebär att den trafikpolitiskt motiverade beskattningen bör vara lika stor per kilometer för ett visst fordon oavsett vilket drivmedel som används. Däremot kan skatten vara differentierad mellan olika fordonstyper beroende på om marginalkostnaderna för vägtrafiken är olika.
Drivmedelsbeskattningens energipolitiska syfte är främst att den skall stimulera till energihushållning. Detta innebär att den energipolitiskt motiverade beskattningen bör för olika drivmedel vara lika stor per energienhet. Om ställning har tagits till att ett visst drivmedel skall introduceras av energipolitiska eller miljöpolitiska skäl bör den ej trafikpolitiskt motiverade beskattningen kunna differentieras så att den främjar introduktionen. Jag återkommer i avsnitt 2.2.3 till frågan om beskattningen av alternativa
drivmedel m. m. Tills vidare bör vid eventuella skattehöjningar på bensin gälla att skatten på motoralkoholer höjs med hälften av skattehöjningen på bensin. Skatten på motorgas bör höjas i etapper tills skatten per liter är ca 607 av skatten på bensin.
Riksdagens energipolitiska beslut år 1981 innefattade bl.a. ett program för energihushållning inom transportsektorn. Bensinförbrukningen skulle fås att minska genom övergång till kollektivtrafik och användning av ett energisnålare körsätt. Fordonstillverkarna skulle stimuleras att producera allt energisnålare fordon. Vidare skulle en satsning göras på utveckling av metanoldrivna fordon. Föredragande statsrådet anförde följande om priset
som styrmedel (prop. 1980/81:90 bil. I s. 95): |
Jag har redan tidigare framhållit att priset bör användas som styrmedel för energihushållningen under 1980-talet. Detta bör också gälla privatbilismen. Enligt min mening tyder den senaste tidens utveckling av bilresandet och det ökade intresset för bensirsnåla fordon på att bilisterna är prismedvetna.
Bensinförbrukningen var 4,9 milj. ton. år 1979. År 1982 hade den mins-
kat till 4,7 milj. ton. I år har en förändring skett. Bensinförbrukningen har hittills under året ökat samtidigt som trafikolyckorna har ökat.
Även om vissa bensinprishöjningar har skett under sommaren har realpriset på bensin minskat betydligt under år 1983. Under de två och ett halvt åren sedan början av år 1981, då 1981 års energipolitiska proposition lades fram, har realpriset på bensin ökat med i genomsnitt en procent per år. Prisutvecklingen på bensin har således kommit att understiga den realprisutveckling för olja som beräknades av föredragande statsrådet i 1981 års energipolitiska proposition. När 1981 års energipolitiska proposition presenterades var den svenska skatten på bensin av ungefär samma storlek som bensinskatten i andra länder. Enligt statens pris- och kartellnämnds redovisning av oljepriserna i tretton länder hade under det första kvartalet 1981 åtta länder en lägre skatt på bensin än Sverige. Nu är det endast två av dessa tretton länder som har en lägre skatt. Under de två och ett halvt åren har den svenska skatten kommit att bli lägre än skatten i Norge, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Österrike och Schweiz.
Det finns mot denna bakgrund ett starkt energipolitiskt och trafikpolitiskt behov av att priset på bensin används som styrmedel under 1980-talet för energihushållningen inom transportsektorn i enlighet med riktlinjerna i 1981 års energipolitiska beslut. De negativa effekter för boende i glesbygd som detta kan medföra bör kunna mötas med särskilda åtgärder.
Under 1980-talet och flera år in på 1990-talet beräknas det komma att finnas god tillgång på relativt billig elenergi. Jag vill efter samråd med chefen för industridepartemente: framhålla att elenergi i första hand bör användas inom industrin men även utnyttjas för bl. a. uppvärmningsända-
mål. Därmed kan oljeanvändningen minskas. Det är emellertid viktigt att
undvika att låsa fast uppvärmningen vid el. När kärnkraften skall börja avvecklas kommer tillgången på elenergi att bli mer begränsad. Använd-
ningen av el för uppvärmning bör därför under 1980-talet i första hand ske i
flexibla system där flera olika energikällor kan utnyttjas. Användningen av
elenergi i avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmenät bör särskilt stimuleras. Beskattningen av elenergi bör därför differentieras med hänsyn till vilket
slag av elanvändning det är fråga om.
Jag vill i sammanhanget framföra att såväl fördelningspolitiska som energipolitiska skäl talar för att det även framgent bör finnas ett samband mellan skatten på olja och skatten på elektrisk kraft. Statsfinansiellt moti-
verade skattehöjningar bör av rättviseskäl även betalas av boende i hus
uppvärmda med elvärme. Vidare är det angeläget att även fjärrvärme som
övergångsvis huvudsakligen är grundad på olja är konkurrenskraftig med individuell uppvärmning i de områden som är lämpade för en fjärrvärmeut-
byggnad. Investeringar i individuell elvärme i sådana områden skulle kun-
na medföra att en önskvärd utbyggnad av fjärrvärme förhindras. Jag avser
att senare till detta riksmöte återkomma till frågan om styrningen av
elvärmeutbyggnaden.
De energipolitiska utgångspunkter för energibeskattningen som jag nu har redogjort för innebär att beskattningen av energi bör utnyttjas som ett styrmedel för att nå de energipolitiska målen. Den nuvarande ordningen med differentierade punktskatter på energi bör därför behållas. Energiskattekommittén föreslog ett införande av mervärdeskatt på energi i kombination med en särskild styrskatt på energi. Med anledning härav
vill jag anföra följande.
Energiskattekommitténs förslag till ny ordning för beskattningen av energi bör ses mot bakgrund av kommitténs direktiv. I direktiven redovisades att energikommissionen i sitt huvudbetänkande (SOU 1978:17)
Energi föreslog en fortsatt utredning av frågan om beskattning av energi inom mervärdeskattens ram i kombination med en energiskatt i importoch producentleden. Enligt direktiven borde kommittén närmare utreda
och lägga fram konkreta förslag till en sådan omläggning av energibeskattningen. I direktiven angavs vidare att kommittén borde utgå från att
förslaget som helhet skall vara statsfinansiellt neutralt. Möjligheterna att
utforma skatten så att den främjar användningen av sådana energikällor
och energiråvaror som ersätter olja skulle enligt direktiven särskilt under-
sökas. Det angavs att det främsta syftet med en omläggning av energibeskattningen är att ge beskattningen en mer utpräglad karaktär av styrmedel
mot de mål som finns för energipolitiken. Detta gäller enligt direktiven i
hög grad energianvändningen inom industrin, eftersom industrin är mer priskänslig än övriga energianvändare.
Ett huvudargument för att införa mervärdeskatt på det nu energiskattebelagda området är enligt kommittén att energikonsumtion skall skatte-
Prop. 1983/84: 28 | 22
mässigt jämställas med annan konsumtion. En naturlig utgångspunkt för utredningsarbetet var därför att den allmänna energiskatten skulle slopas och att det nu energiskattebelagda området skulle införas i mervärdeskattesystemet i dess generella utforraning. Kommittén redovisade att ett krav på statsfinansiell neutralitet innebär att den nya styrmedelsskatten på energi skulle komma att bli begränsad om samtliga energikällor omfattas av övergången till mervärdeskatt. Samtidigt skulle det enligt kommittén bli en kraftig omfördelning av skattebördan från näringslivet, som har möjlighet att göra avdrag för ingående mervärdeskatt, till främst hushållen. Inte minst mot bakgrund härav stannade kommittén vid ett förslag där vissa energikällor, t. ex. bensin, inte skulle omfattas av övergången till mervärdeskatt och där den nya styrmedelsskatten skulle ge i stort sett samma intäkter som den nuvarande allmänna energiskatten. Kommittén föreslog vidare att mervärdeskatten på fjärrvärme och stadsgas skulle reduceras till 60 av full skatt. De ökade intäkter som skatteomläggningen beräknades medföra föreslogs återföras till hushållen genom en generellt sänkt mervärdeskatt.
Kommitténs förslag till nytt system för beskattning av energi har inte tillstyrkts i sin helhet av någon remissinstans. En allvarlig invändning som har framförts är att förslaget innebär en alltför kraftig omfördelning av skattebördan från de mervärdeskattskyldiga. dvs. industri, handel m. fl., till de ej mervärdeskattskyldiga, dvs. framför allt hushållen. Detta gäller enligt företag och organisationer inom bostadssektorn även med beaktande av en generell sänkning av mervärdeskatten. Förslaget innebär också enligt kritikerna en fördelningsmässig orättvisa inom hushållssektorn. Övergången till mervärdeskatt på energi skulle allvarligast drabba låginkomsttagare som företrädesvis bor i flerfamiljshus.
Företrädarna för näringslivet och energiproducenter framhåller vikten av att energin inordnas under mervärdeskatten och att någon annan energiskatt inte införs. Energin skulle därmed få en med övriga varor likvärdig beskattning och industrin skulle genom möjligheten till avdrag för ingående mervärdeskatt inte alls belastas rned någon skatt på energi. Riksrevisionsverket anför att en övergång till mervärdeskatt inte leder till någon styrning av näringslivets användning av energi trots att det enligt direktiven i hög grad är denna som skall styras.
Remissinstanserna inom transportområdet framhåller de svårigheter som skapas genom att bensinen inte skall omfattas av mervärdeskatt medan detta däremot skall gälla för dieseloljan. Den nuvarande konkurrenssituationen mellan dieselbilar och bensinbilar skulle förändras kraftigt. Kommitténs lösning att detta skall kompenseras genom en sänkt kilometerskatt kompliceras av att mervärdeskatten på dieseloljan blir avdragsgill för den som är mervärdeskattskyldig. En sådan förbrukare borde därför inte få någon sänkt kilometerskatt. Problemet skulle bli ännu större om dieselbilägaren bedriver både rervärdeskattepliktig verksamhet, t.ex.
godstransporter, och inte mervärdeskattepliktig verksamhet, t. ex. persontransporter. I sådana fall skulle avdraget för ingående skatt egentligen fördelas och endast tillkomma den skattepliktiga delen av verksamheten.
Motsvarande problem att fördela avdraget för ingående skatt uppkommer också hos andra förbrukare av energi, som endast delvis använder den inköpta energin för verksamhet som medför skattskyldighet till mervärdeskatt. Detta förhållande föreligger i samtliga de fall där uppvärmning av rörelselokal och privat bostad sker från samma anläggning. Det gäller åtskilliga jordbrukare men även många andra som bedriver mervärdeskattepliktig verksamhet i samma fastighet som den där bostaden ligger eller där även annan icke mervärdeskattepliktig verksamhet bedrivs. Svårigheter uppkommer också när det gäller att avgöra storleken på avdraget i alla de fall där verksamhet bedrivs i hyrda lokaler, t. ex. stora delar av detaljhandeln. Kommittén har inte berört dessa problem och har följaktligen inte heller redovisat metoder för att underlätta den praktiska tillämpningen.
De av kommittén föreslagna undantagen från en generell övergång till mervärdeskatt skulle som nyss har nämnts leda till problem då det gäller beskattning av bensin. Förslaget att endast reducerad mervärdeskatt skall utgå på fjärrvärme och stadsgas skulle också leda till tilämpningsproblem och minskar självklart skattens generella omfattning. |
För skatteadministrationens del innebär förslaget att skatt på energi skulle behöva tas ut enligt två olika skattesystem. Förutom riksskatteverket skulle också samtliga länsstyrelsers mervärdeskatteenheter komma att handlägga frågor rörande beskattningen av energi. De tidigare nämnda problemen att fördela avdraget för ingående mervärdeskatt skulle för länsstyrelsernas del innebära vissa svårigheter att avgöra avdragets storlek i ett stort antal fall. Förslaget innebär därmed att kostnaderna för skatteadministrationen skulle komma att öka.
Jag har tidigare framhållit att nuvarande ordning med differentierade punktskatter på energi bör bibehållas. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser anser jag att en kombination av differentierade styrskatter och mervärdeskatt på energi är olämplig. Med hänsyn härtilll bör mervärdeskatt på energi inte införas.
Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har förordat följande riktlinjer för energiskattepolitiken under 1980-talet. Skatteändringar på olja bör vid behov vidtas för att åstadkomma en inte oväsentlig realprisstegring. Inhemska bränslen bör gynnas genom skattefrihet. Skatten på kol bör höjas i etapper tills skatten per energienhet är ca hälften av skatten på olja. För naturgas bör gälla att skatten per energienhet är ca tre fjärdedelar av skatten på olja. Drivmedelsbeskattningen bör främja fortsatt energihushållning. Elanvändning inom industrin bör vara skattemässigt gynnad i förhållande till elanvändning för uppvärmning. Beskattningen av el för uppvärmning bör ha viss följsamhet mot beskattningen av olja.
I riksdagens beslut om olika skattefrågor med anledning av komplette-
ringspropositionen ingick vissa energiskatteändringar (prop. 1982/83: 150,
SkU 55, rskr 393). Lagen (1985:531) om ändring i lagen (1957:262) om
allmän energiskatt har utfärdats i enlighet med detta beslut. Energiskatten
på eldningsoljor och motorbrännoljor höjs fr.o.m. den I november 1983
med 120 kr. per m? olja. Skatten på elektrisk kraft höjdes fr. o. m. den t juli
1983 med 1,2 öre per kilowattim:me med undantag för industrins förbruk-
ning utöver 40 000 kWh per år.
Dessa energiskatteförändringar ligger väl i linje med de riktlinjer för energibeskattningen som jag nyss har förordat. För industrins energianvändning kommer även fortsättningsvis att gälla förmånliga skattebestäm-
melser. Industriers förbrukning av elektrisk kraft utöver 40000 kWh per år har undantagits från elskattehöjningen. Jag kommer i det följande att föreslå att kol och koks som används i metallurgiska processer skall
undantas från beskattning. Det är enligt min mening viktigt att skatten på olja får en styreffekt även för de företag som har medgetts skattenedsättning. Skattehöjningen på olja kommer att innebära en stimulans till energi- ”
hushållning och oljeersättning även för de större energianvändarna om den del av skatten på olja som svarar mot höjningen undantas vid beräkningen av industrins skattenedsättning. Chefen för finansdepartementet redovi-
sade i kompletteringspropositionen att regeringens nedsättningsbeslut bör
för nästa år utformas på detta sätt. I detta sammanhang bör också frågan
om att förlänga den tid för nedsättningen som anges i besluten att övervägas. :
Jag kommer i det följande att lämna förslag till de ytterligare förändring-
ar av energiskatterna som jag nu anser vara lämpliga. Till frågan om
höjning av skatten på bensin för vilken såväl energipolitiska som trafikpoli-
tiska skäl talar har regeringen anledning att återkomma.
De förslag från energiskattekemmittén som inte tidigare har behandlats
och som inte heller behandlas i det följande, finns det enligt min mening inte nu skäl att genomföra.
2.2 Skatteändringar m. m.
2.2.1 Inhemska bränslen
I kompletteringspropositionen (1982/83: 150) aviserades att förslag bör
kunna lämnas att inhemska bränslen undantas från mervärdeskatt och från förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen. Jag vill nu ta upp dessa frågor. I riksdagens beslut våren 1981 om riktlinjer för energipolitiken framhålls
bl.a. att en övergång till fasta bränslen skall främjas. År 1990 förväntas
inhemska bränslen ge ett väsentligt bidrag till Sveriges energiförsörjning.
Denna inriktning syftar i sin tur till att skapa förutsättningar för en ännu
större oljeersättning med inhemska bränslen på längre sikt. För att öka sysselsättningen och främja övergången till inhemska bräns-
Prop. 1983/84: 28 [AS "AA
len beslutade riksdagen i december 1982 att vidta åtgärder för att få till
stånd strategiskt betydelsefulla energiinvesteringar (prop. 1982/83:50 bil. 6. NU 18, rskr 111). Bl.a. anslogs 200 milj. kr. för stöd till torveldade förbränningsanläggningar som beställs under år 1983. Riksdagen har vidare beslutat om åtgärder för att öka användningen av inhemska bränslen i
Norrbottens län (prop. 1982/83: 120 bil. 6, NU 38, rskr 306). Det är från samhällsekonomiska utgångspunkter angeläget att användningen av skogsbränsle inte försvårar skogsindustrins möjligheter att er- . hålla träfiberråvara. Regeringen har uppdragit åt skogsstyrelsen och sta-
tens industriverk att gemensamt utreda effekterna på skogsindustrins virkesförsörjning av en ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål. Uppdraget redovisades i en gemensam rapport den 15 juni 1983.
Rapporten har sänts ut på remiss.
Energiskattekommittén bedömde att de inhemska bränslenas konkur-
renskraft borde stärkas för att det skall vara möjligt att uppnå de mål som
anges i 1981 års energipolitiska beslut. Kommittén föreslog därför att dessa bränslen skulle undantas från energiskatt. Kommittén tog däremot inte
upp frågan om inhemska bränslen skall undantas från mervärdeskattelagens bestämmelser. Flera remissinstanser tar emellertid upp detta i remisssvaren. Oljeersättningsdelegationen, energiforskningshämnden och nämnden för energiproduktionsforskning påpekar att kommitténs förslag i sin helhet
verkar till inhemska bränslens nackdel. Enligt statens naturvårdsverk är det angeläget från miljösynpunkt att användningen av inhemska bränslen utvecklas snabbt. Lantbrukarnas riksförbund är starkt kritiskt till kommit-
téns förslag och föreslår en total befrielse från skatt för inhemska bränslen. Svenska bioenergiföreningen framför liknande synpunkter. Föreningen
menar att mervärdeskattesystemet försvårar introduktionen av framför allt de förädlade biobränslena såsom briketter, pellets och pulver.
Svenska kommunförbundet delar kommitténs bedömning att en skärpt energibeskattning är otillräcklig som styrmedel för en introduktion av inhemska bränslen i den takt som har förutsatts. Kommunförbundet anser att det är nödvändigt att statsmakterna långsiktigt garanterar lönsamhet för fastbränsleeldning om oljeberoendet skall minska i tillräcklig grad. Man
finner det angeläget att mervärdeskattebefrielse av inhemska bränslen
noga prövas. Svenska Petroleum Institutet tillstyrker att skatterna på
inhemska bränslen reduceras eller helt tas bort för att öka landets försörj-
ningstrygghet och minska sårbarheten.
Flera skrivelser har inkommit med synpunkter i frågan om mervärde-
skatt på inhemska bränslen. Kristianstads kommun anför att kommunen i likhet med flera andra kommuner i landet varit angelägna om att använda
inhemska bränslen i de kommunala värmeanläggningarna. Kristianstads kommun framhåller i skrivelsen att för att möjliggöra en konvertering till | inhemska bränslen i kommunala anläggningar behövs som en minsta erfor-
derlig åtgärd att mervärdeskatten slopas för inhemska bränslen. Torsby kommun har framfört liknande synpunkter.
För egen del vill jag anföra följande. Oljeersättning med inhemska bränslen är en prioriterad del av oljeersättningsprogrammet. Mervärdeskatt på inhemska fasta bränslen motverkar att dessa bränslen används i bl.a. kommunala anläggningar och gruppcentraler. Ny teknik för småskalig miljövänlig förbränning och för förädling av inhemska bränslen utvecklas f.n.
Jag förordar därför att inhemska bränslen i likhet med andra bränslen undantas från skatteplikt enligt mervärdeskattelagen. Enligt 8 3 4) lagen (1968:430) om mervärdeskatt undantas från mervärdeskatt bränsle för uppvärmning eller energialstring, dock inte ved och torv. En ändring bör göras så att undantaget från mervärdeskatt kommer att omfatta också ved och torv. En sådan ändring kan innebära att det i vissa fall kan uppstå svårigheter att avgöra om skatt skall utgå eller inte. Detta torde dock i huvudsak gälla fall där köparen är skattskyldig och där således en eventuell beskattning inte skulle få något genomslag. Med hänsyn härtill bör den nu föreslagna ändringen inte vålla några större tillämpningssvårigheter.
Vad gäller frågan om förmånsbeskattning av inhemska bränslen vill jag framhålla följande.
Den som äger eller brukar en jordbruksfastighet skall i princip beskattas för egna uttag från fastigheten. Secan 1978 års taxering gäller dock undantag för vedbränsle till den egna bostaden (SKkU 1976/77:20, SFS 1977: 80). Ett sådant undantag har bedömts få positiva effekter från skogs- och miljövårdssynpunkt och kunna stimulera till användning av avfallsvirke för uppvärmningsändamål.
Som jag tidigare påpekat är inhemska bränslen en prioriterad del av oljeersättningsprogrammet. Jag har vid ett flertal tillfällen erfarit att användningen av framför allt halm och biogas som bränsle kan motverkas av den nuvarande förmånsbeskattningen och att detta kan leda till problem för bl. a. den utrustningstillverkande industrin. Jag anser det därför befogat att vidga den undantagsbestämmelse som f.n. gäller för vedbränsle till att gälla också andra bränslen. Uppvärmning av bostaden med bränslen som har tagits från den egna fastigheten bör således generellt vara fri från
förmånsbeskattning. Har bränslen inköpts från utomstående bör dock
givetvis nuvarande regler tillämpas även i fortsättningen. Detsamma gäller om det uttagna bränslet skall användas i annan näringsverksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller för uppvärmning av en byggnad som är belägen på annan fastighet än den ifrågavarande jordbruksfastigheten.
Mot den nu redovisade bakgrunden förordar jag att anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen (1928: 370) ändras på så sätt att uttag av bränslen till bostaden inte skall hänföras till intäkt av jordbruk eller skogsbruk.
2.2.2 Kol
Energiskatten är f.n. 6 kr. per ton för stenkolsstybb, koksstybb, stenkolsbriketter och liknande fasta bränslen framställda av stenkol samt brunkolsbriketter. För koks och koksbriketter är skatten,14 kr. per ton. För annan stenkol är skatten 12 kr. per ton. Skatteavdrag får göras för bränsle som används för annat än energiändamål. T.ex. kan koks användas både för reduktionsändamål (borttagande av syre ur järnoxider) och för uppvärmning av malm eller andra råvaror till smältor. Den kvantitet som åtgår för smältningen är fullt beskattad men för överskjutande bränslemängd som utgör reduktionsmedel får skatteavdrag göras.
Energiinnehållet i kol är ca två tredjedelar av energiinnehållet i olja. Energiskatten på olja blir fr. o. m. den I november i år 411 kr. per m?. En energineutral beskattning av kol skulle motsvara ca 275 kr per ton. Jag har tidigare (avsnitt 2.1) förordat att som en riktlinje för beskattningen av kol skall gälla att skatten på kol höjs i etapper tills skatten per energienhet är cirka hälften av skatten på olja.
Jag har med hänsyn härtill funnit att skatten på kol nu bör höjas till 97 kr. per ton. Detta innebär en mycket kraftig höjning från de nuvarande skattesatserna 6, 12 resp. 14 kr. per ton. En skattehöjning härutöver skulle nu innebära en alltför drastisk höjning, vilket skulle kunna medföra att det investeringsprogram som ingick i den ekonomisk-politiska propositionen inte kan genomföras. En höjning till 140 kr. per ton bör ske fr. o. m. den I januari 1985. | |
"Skattesatsen 97 kr. per ton bör gälla för alla kolbränslen. Den nuvarande ordningen med tre olika skattesatser har medfört administrativa problem och svarar inte mot något energipolitiskt motiverat behov av differentiering. För kol-vätskeblandningar bör skatt utgå för det inblandade kolet med samma skattesats. Om det är fråga om en kol-oljeblandning kommer självfallet också den inblandade oljemängden att beskattas.
Vid remissbehandlingen av energiskattekommitténs betänkande har Jernkontoret, Svenskt Stål AB och Svenska Stenkolsimportörers förening påpekat att den av kommittén föreslagna skattehöjningen på kol och koks skulle teda till allvarliga konsekvenser för stålverken. Dessa remissinstanser framhåller att skatt på kol och koks som används för metallurgisk produktion helt saknar styreffekt eftersom dessa råvaror inte kan ersättas med andra råvaror. Någon energiskatt bör därför enligt dessa remissinstanser inte tas ut. Jag delar efter samråd med chefen för industridepartementet denna uppfattning. Kol och koks som används i metallurgiska processer bör undantas från beskattning. Detta kan lagtekniskt ske genom tillägg till 24 § lagen (1957: 262) om allmän energiskatt.
Det är angeläget att utbyggnaden av koleldade förbränningsanläggningar sker på ett planerat sätt så att såväl energiförsörjningsintresset som hänsynen till miljön tillgodoses. Flera åtgärder har vidtagits härför. Ytterligare ' åtgärder kommer att vidtas.
Koncessionsnämnden för miljöskydd har i ärenden om nya koleldade
anläggningar ställt långtgående krav på miljöskyddsåtgärder. Riksdagen
bar (JoU 1981/82:35, rskr 321) med anledning av proposition 1981/82: 151
om åtgärder mot försurningen uttalat att denna skärpta praxis bör gälla för de anläggningar som nu kan bli aktuella. Riksdagen har våren 1983 beslutat
att införa ett investeringsstöd till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol (prop. 1982/83: 100 bil. 14, NU 22, rskr 166).
I min anmälan till den ekonomisk-politiska propositionen redovisade jag
— efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet — uppfattningen
att det finns anledning att återkomma till kolets miljöaspekter i ett senare skede, när erfarenheter har vunnits. nya forskningsrön har vidgat kun-
skapsramarna och pågående utredningar har avslutats och remissbehand-
lats. Vidare redovisades avsikten att genom fortsatta insatser på det internationella planet, bilateralt och inom ramen för konventionen om begräns-
ning av långväga gränsöverskridande luftföroreningar, intensifiera arbetet för att nå en allmän minskning av svavelutsläppen i Europa.
Projektet Kol-Hälsa-Miljö (KHM-projektet), som bedrivits av statens
vattenfallsverk i samarbete med berörda intressenter, överlämnade i april
1983 slutrapporten Kolets hälso- och miljöeffekter. Rapporten har utsänts på en omfattande remiss.
Enligt 2 § lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för
fast bränsle skall den som äger eller den som förfogar över en större
eldningsanläggning samråda med den myndighet som regeringen bestäm-
mer innan han avgör för vilket slag av fast bränsle anläggningen skall
utföras. Myndigheten skall verka för att anläggningen utförs för inhemskt
fast bränsle när detta är tekniskt och ckonomiskt rimligt. Denna uppgift överfördes den 1 juli 1983 från statens industriverk till statens energiverk.
Utredningen om styrmedel för näringslivets cnergihushållning, Grafströmska utredningen, har i betänkandet (SOU 1981: 94) Energisamverkan stat—- kommun -— näringsliv föreslagit att den nuvarande samrådsskyldigheten skall ersättas av en tillståndsprövning.
Jag avser att inom kort återkomrna i frågan om tillståndsprövning av nya
koleldade förbränningsanläggningar. Enligt min mening är det angeläget att
ytterligare stärka samhällets möjligheter att aktivt styra kolintroduktionen.
2.2.3 Alternativa drivmedel m.m.
Jag behandlar i det följande frågor rörande beskattningen av blyfri bensin, motoralkoholer och motorgas, Jag har härvid förutom med chefen för
finansdepartementet även samrått med chefen för kommunikationsdepar-
tementet och chefen för jordbruksdepartementet.
Energiskattekommittén föreslog att skatten på blyfri bensin skall vara 30 öre lägre per liter jämfört med vanlig bensin. Den av kommittén redovisade
avsikten var att skatteskillnaden mellan normalbensin och blyfri bensin
skal! vara tillräckligt stor för att stimulera införandet av blyfri bensin.
Prop. 1983/84: 28 | 29
Bilavgaskommittén (Jo 1977: 08) har utrett frågor om luftvårdsproblem på grund av bilavgaser och behandlat bl.a. frågan om införandet av blyfri bensin. Kommittén lämnade i maj 1983 betänkandet (SOU 1983: 27—28) Bilar och renare luft. Betänkandet har sänts ut på remiss. Enligt min mening bör ställning tas till energiskattekommitténs förslag om skatterabatt för blyfri bensin samtidigt som ställning tas till bilavgaskommitténs betänkande.
Oljeersättningsdelegationen (I 1979:01; OED) överlämnade hösten 1982 rapporten (Ds I 1982: 12) Strategi för alternativa drivmedel. I rapporten behandlades främst frågan om introduktion av motoralkoholer. En närmare plan redovisades för det fortsatta arbetet med introduktion av bränsle med i det närmaste 100 26 metanol (M 100).
I budgetpropositionen 1983 lämnade jag en redovisning av arbetet med introduktion av alternativa drivmedel och förslag till fortsatt inriktning (prop. 1982/83: 100 bil. 14). Jag framhöll därvid att de statliga insatserna främst bör gälla att utveckla användningen av M100. Jag anförde vidare att målet för de statliga insatserna bör vara att ge närmare underlag för ett beslut i slutet av 1980-talet i frågan om introduktion av M100 som drivmedel i större skala. Jag redovisade att den av OED föreslagna planen för det fortsatta arbetet visar vilka åtgärder som behöver vidtas under de närmaste åren för att ett sådant underlag skall kunna finnas mot slutet av 1980talet. i
OED anförde i sin rapport att den gällande skattesubventioneringen av MTBE (metyltertiärbutyleter) utgör ett av de avgörande hindren för låg-
ringen av MTBE skulle upphöra. Riksdagen har bifallit detta förslag (SKU 1982/83: 22, rskr 150).
Den av OED föreslagna planen för det fortsatta arbetet omfattar flera åtgärder för att ta fram underlag rörande användning av M100 i fordon. Bl. a. ingår i planen test av prototyper, ett första fältförsök med ca 20 provbilar och ett större fältförsök omfattande ca 200-300 fordon. Enligt OED kan den föreslagna planen finansieras inom ramen för befintliga resurser, främst genom det statliga energiforskningsprogrammet och genom oljeersättningsfonden. Förutom det ovan redovisade förslaget rörande beskattningen av MTBE föreslog OED inga skatteförändringar för att stödja genomförandet av planen.
Jag har tidigare (avsnitt 2.1) framhållit att beskattningen av energi bör utformas så att den främjar tillkomsten av de energiinvesteringar som enligt de energipolitiska riktlinjerna bör genomföras under 1980-talet. Detta innebär att en förutsättning för en energipolitiskt motiverad skattesubventionering av ett visst bränsle eller drivmedel bör vara att ett beslut om introduktion i större skala har fattats. |
I likhet med OED finner jag att skatten på motoralkoholer inte nu bör förändras. Genomförandet av planen för introduktion av alternativa driv-
medel bör i nuvarande skede åstadkommas med andra styrmedel. I ett senare skede, när ställning har tagits i frågan om en större introduktion, bör en skattesubventionering av rnotoralkoholer kunna övervägas. F.n. gäller att skatten på motoralkoholer är något mindre än hälften av skatten på bensin. Energiinnehållet i metanol är hälften av energiinnehållet i bensin. Tills vidare bör vid eventuella skattehöjningar på bensin gälla att skatten på motoralkoholer höjs med hälften av skattehöjningen på bensin.
Energiinnehållet i motorgas, gasol för motordrift, är ca tre fjärdedelar av energiinnehållet i bensin. Skatten på motorgas är emellertid endast hälften av skatten på bensin. Jämfört med skatten på motoralkoholer är skatten på motorgas bara något högre, trots ati energiinnehåltet i metanol endast är ca två tredjedelar av energiinnehållet i motorgas. Skatten på motorgas är således subventionerad i förhållande till såväl skatten på bensin som skatten på motoralkoholer.
Vid de senaste årens skatteförändringar på motorgas har tillämpats de riktlinjer som föreslogs i prop. 1978/79: 115. Föredragande statsrådet anförde därvid följande (bil. I s. 89):
Jag ser det vidare som angeläget att även andra alternativa drivmedel än motoralkoholer utnyttjas. Ett näraliggande alternativ är motorgas, gasol för motordrift, som utöver att den kan komplettera nu utnyttjade drivmedel även har vissa fördelar från miljösynpunkt i jämförelse med motorbensin,
Med nuvarande uttag av skatt på zasol för nämnt ändamål synes det vara möjligt att viss övergång till gasoldrift inom bilparken kan komma att ske. En förutsättning härför har angivits vara att skatteuttaget på gasol i jämförelse med det totala skatte- och avgiftsuttaget på motorbensin inte förändras i väsentligt hänseende, dvs. att skatten på gasol inte ökar i sådan utsträckning att det blir olönsamt att gå över till motorgasdrift. Någon anledning att nu föreslå en höjning av skatten på gasol för motordrift föreligger inte. Den vidare utvecklingen inom motorgasområdet och inom syntetbränsleområdet torde i huvudsak få bestämma skatteuttagets vidare
nuvarande skatte- och avgiftsuttag på motorbensin relativt motorgas i huvudsak bibehålls.
Det skatte- och avgiftsuttag som gällde våren 1979 var 55 öre per liter för motorgas och 109 öre per liter för bensin. Vid de skattehöjningar på bensin som har vidtagits därefter har skatten på gasol höjts så att den har motsvarat 55/109 av skatten på bensin.
Statens naturvårdsverk anför i sitt yttrande över energiskattekommitténs betänkande att drift med motorgas i dag innebär vissa fördelar från miljösynpunkt, främst genom att den är ett blyfritt bränsle. Enligt verket visar emellertid undersökningar som har framkommit på senare tid att ökade kväveoxidutsläpp ibland uppstår vid motorgasdrift i jämförelse med bensindrift. Gasdrift medför å andra sidan i allmänhet utsläpp av kolväten som är mindre biologiskt aktiva än de utsläpp som erhålls vid dagens bensindrift. Verket framhåller vidare att bensindrivna bilar utrustade för blyfri bensin och avancerad avgasrening ger betydligt lägre föroreningsut-
släpp än gasdrivna bilar och detta till lägre kostnader. Enligt verket bör
motorgas inte premieras i större utsträckning från miljösynpunkt än vad
som har föreslagits för blyfri bensin (30 öre per liter). Motorgasen föreslås erhålla motsvarande skatterabatt som blyfri bensin men med beaktande av
gasens lägre energiinnehåll.
För egen del vill jag framhålla följande. Motorgas är snarare ett komple-
ment än ett alternativ till dagens drivmedel. Eftersom även motorgas är en petroleumprodukt, medför en introduktion av motorgas inte någon nämn-
värd förbättring av försörjningstryggheten. En begränsad användning av
motorgas innebär dock att erfarenheter erhålls från en användning av ytterligare ett drivmedel. En förutsättning för den övergång till motorgasdrift som har skett under senare år, torde ha varit den nu gällande skattesubventioneringen av motorgas. Subventioneringen bör därför inte minska drastiskt. Den nu gällande skattesubventioneringen av motorgas är betyd-
ligt större än den subventionering som föreslås av naturvårdsverket. Jag
anser mot denna bakgrund att skatten på motorgas bör höjas i etapper tills
skatten per liter är ca 60 76 av skatten på bensin.
2.2.4 Beskattning av elektrisk kraft
Fr. o. m. den 1 juli 1983 är den allmänna energiskatten för elektrisk kraft
3 öre/kWh för industriabonnenter. Skatten är 5,2 öre/kWh för övriga
abonnenter utom för abonnenter i vissa län och kommuner i främst norra
Sverige för vilka skattesatsen i stället är 4,2 öre/kWh. I detta sammanhang vill jag erinra om den särskilda skatt på vattenkraft som infördes den 1 januari 1983 (prop. 1982/83:50, SkU 15, rskr 106).
Denna skatt uttas av elproducenterna och utgår med 2 öre/kWh för elkraft
producerad i vattenkraftsanläggningar tagna i drift före år 1973 och med 1
öre/kWh för elkraft producerad i vattenkraftsanläggningar som har tagits i drift under åren 1973 till 1977. För anläggningar som har tagits i drift efter år 1977 uttas inte någon sådan skatt. Införandet av denna skatt medför enligt min mening att skäl saknas för det av energiskattekommittén framlagda förslaget om en med avseende på produktionssätt differentierad elskatt. Frågan om beskattning av övervinster på vattenkraft har också lösts med den nya vattenkraftskatten. Denna skatt har vidare medverkat till att dämpa en tidigare växande handel med vattenkraftstillgångar. En
begränsad teknisk justering av lagen kommer enligt vad jag har erfarit att
senare föreslås av chefen för finansdepartementet. Därvid kommer vissa smärre oönskade importeffekter att behandlas.
Jag går nu över till att behandla frågan om användning av stora avkopplingsbara elpannor inom industrin och i färrvärmenäten.
I 1981 års energipolitiska beslut uttalade riksdagen att tillgänglig elpro-
duktionskapacitet bör användas för att så effektivt som möjligt ersätta olja
och att ett sätt att åstadkomma detta är att använda elpannor i fjärrvär-
menät och inom industrin under perioder när elkraftproduktionen sker helt
med kärnkraft och vattenkraft. Riksdagen uttalade samtidigt att det är olämpligt att använda elpannor i fjärrvärmesystem om samtidigt någon del av landets elbehov täcks genom produktion i oljeeldade kraftvärmeverk eller mottrycksanläggningar.
För egen del vill jag anföra följande. Utformningen av elanvändnings-
politiken under 1980-talet är en väsentlig del av energipolitiken. Från samhällsekonomisk synpunkt är det angeläget att tillgänglig vattenkraft
och kärnkraft utnyttjas. Den förväntade goda tillgången på relativt billig
elektrisk kraft bör i första hand komma industrin till godo. I andra hand bör
den användas för uppvärmning. I enlighet med riktlinjerna för energipoliti-
ken sker en del av oljeersättningen genom att olja för uppvärmning ersätts
med el. Denna övergång får dock inte låsa oss vid en alltför hög elanvändningsnivå i framtiden. -
Ett sätt att utan framtida låsningar ta till vara en betydande del av den
för uppvärmning tillgängliga elenergin är att använda den i elpannor i fjärrvärmesystem. Vid utbyggnad av ett fjärrvärmesystem är det viktigt att
möjligheterna till hushållning beaktas för att systemet inte skall låsas till en
för hög värmeanvändning. Investeringar i stora elpannor är billiga och har
kort avskrivningstid. Detta skapar förutsättningar för en framtida minskad
värmeanvändning utan att de fasta avgifterna behöver höjas kraftigt. 1
fjärrvärmesystem där effektbehovet täcks av andra pannor, innebär an-
vändning av elpannor som är avkopplingsbara att de oljeeldade pannorna kan tillfälligt stängas av och värmeproduktionen övertas av elpannor när eltillgången så medger. Vid andra tillfällen under året, när kraftsituationen så påfordrar, kan värmeproduktionen åter övertas av de oljeeldade pannorna.
Mycket god tillgång till billig elkraft förekommer när produktionen sker med enbart vattenkraft och kärnkraft. Denna situation förutses uppträda -
vissa tider på året under ett begränsat antal är framöver. Vid andra tid-
punkter kan dock olja komma att användas för elproduktion. Det är därför angeläget att de stora elpannornas användning kan styras med utgångs-
punkt från situationen i kraftssystemet. Denna styrning kan uppnås om
elpannorna används inom ramen för s.k. tillfälliga abonnemang. 1 dessa
ingår som villkor att kraftleverantören, när så erfordras av kraftsystem-
skäl, har rätt att avbryta leveranserna av elpannekraft. Om elpanneägarna skulle välja ordinarie abonnemang är det risk för att elpannorna kommer
att utnyttjas även när oljeeldad kraftproduktion pågår.
En förutsättning för att investeringarna i avkopplingsbara elpannor skall bli så stora som är önskvärt från energipolitisk synpunkt är enligt min
mening att fortsatt stimulans ges till användning av avkopplingsbara elpannor. Återbetalning av allmän energiskatt bör mot denna bakgrund kunna
beviljas för elenergi som förbrukas i avkopplingsbara elpannor under tider då elenergin inte behöver ersättas av oljeeldad elproduktion i kraftsy-
stemet. Det är väsentligt att denna återbetalning kommer konsumenten till
del och inte leverantören. Med hänsyn härtill är avsikten att statens pris-
och kartellnämnd skall få i uppdrag att övervaka att avtalen utformas så att återbetalningen kommer konsumenten till del.
Reglerna för denna återbetalning bör gälla för åtminstone ett antal år framöver. Härigenom får kommunerna fasta planeringsförutsättningar. Effekterna av denna skatteåterbäring bör utvärderas så att ställning kan tas under år 1987 till frågan om behovet av fortsatt skatteåterbäring för avkopplingsbara elpannor.
Samtidigt finns det anledning att noga följa elanvändningens utveckling. Jag kommer under våren 1984 att förelägga regeringen förslag om en samlad kommunal energiplanering. Därvid kommer bl.a. att behandlas frågan om användningen av el för uppvärmningsändamål.
De nuvarande bestämmelserna om skattebefrielse för elleveranser till: avkopplingsbara elpannor har vållat tolkningsproblem. För att lösa frågorna om kontroll och tillsyn samt för att underlätta riksskatteverkets tillämpning anser jag att skatt bör tas ut för användning av eli dessa pannor
men att en möjlighet till återbetalning av skatten bör finnas om vissa klart
angivna villkor är uppfyllda. |
En återbetalning av den allmänna energiskatten bör kunna ske i fråga om
skatt på elkraft som förbrukats i en elpanna med en effekt större än en megawatt om ingen oljebaserad elproduktion av energibalansskäl har före-
kommit dessförinnan inom landet under en sammanhängande period om
minst fem dygn. Ett annat villkor bör vara att värmebehovet kan tillgo-
doses på annat sätt, dvs.genom förbränning av gasformiga, fasta eller
flytande bränslen eller genom utnyttjande av värmepumpar eller spillvärme. Vidare bör krävas att mätaravläsning har gjorts i början och slutet
av den period som återbetalningen avser. I fråga om inköpt kraft bör också
krävas att abonnemanget innehåller villkor som ger leverantören rätt att avbryta leveranserna av elpannekraft när så erfordras av kraftsystemskäl. Det bör vara den som ansöker om återbetalning som har att visa att villkoren för återbetalning är uppfyllda. Den utredning som den sökande
har bör vara framställd på ett sådant sätt att det lätt kan utläsas om
villkoren är uppfyllda.
Enligt vad jag har inhämtat bör tillämpningen av här föreslagna regler
inte vålla några praktiska problem. Inte heller bör det uppstå några kon-
troliproblem.
En bestämmelse om när skatteåterbetalning för avkopplingsbara elpannor kan medges bör föras in i en ny paragraf i lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän energiskatt. Vidare bör lagen kompletteras med möjlighet till återkrav vid felaktig återbetalning.
2.2.5¶Skattebefrielse inom transportområdet
Enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt medges avdrag för skatt på motorbränsle som används för drift av järnväg, flygplan eller vissa 3 Riksdagen 1983/84.1 saml. Nr 28 |
fartyg. Detsamma gäller för elektrisk kraft som tevereras till kommunikationsföretag för bandrift. Enligt lagen (1961:372) om bensinskatt finns motsvarande avdragsregler för bensin som används för framdrivande av tåg och luftfartyg. För drift av bensindrivna fartyg inkl. fritidsbåtar får däremot endast beskattat bränsle användas. Genom en lagändring tidigare i år medges fr.o.m. den I maj 1983 inte heller avdrag för motorbrännolja som används i fartyg som används för fritidsändamål celler annat privat ändamål. I den proposition som föregick lagändringen (prop. 1982/83:99) uttalade föredraganden att han avsåg att senare återkomma till frågan om undantagen för energi som används för drift av järnväg, flygplan och fartyg över huvud taget bör finnas kvar.
Energiskattekommittén har utifrån en strikt energipolitisk utgångspunkt framhållit att alla användare av energi bör betala energiskatt och att nuvarande undantag saknar energipolitisk motivering. Kommittén har emellertid funnit det omöjligt att f.n. låta SJ bära den kostnadsökning som skulle kunna uppstå om undantaget slopades. Av konkurrensskäl bör enligt kommittén undantagen för övriga trafikgrenar inte heller slopas. Kommittén föreslog därför att de nuvarande undantagens giltighet förlängs.
För egen del vill jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet anföra följande. Den del av den allmänna samfärdseln som skulle kunna komma i fråga för en beskartning är inrikestrafiken. En beskattning av den yrkesmässiga utrikestrafiken skulle leda till stora kontrollproblem och en överflyttning av inköpen av bränsle till annat land i de fall detta är möjligt. I likhet med vad kommittén har framhållit är en beskattning av den kollektiva spårbundna trafiken inte meningsfull f.n. Detsamma gäller också den yrkesmässiga sjöfarten och trafikflyget. En beskattning av trafikflyget skulle dessutom kräva att det nuvarande skattepliktiga området utvidgades. Den nuvarande skattefriheten för jetbränsle grundas inte på ett avdrag utan på att detta bränsle, flygfotogen, över huvud taget inte omfattas av skatteplikten.
Däremot bör enligt min mening en beskattning av den bensin som används i sportflygplan och andra privata plan kunna övervägas. Det bränsle som används för andra fritidsändamål, t.ex. i bilar och båtar, är redan I dag beskattat.
Systemet med skattefria inköp till flygklubbar och restitution av skatt
har lett till administrativa och kontrollmässiga svårigheter för riksskatteverket. Till ansökningar om restitution. har sökandena fogat kvitton från
bl.a. bensinautomater. Några reella möjligheter att kontrollera att det
köpta bränslet verkligen har använts i flygplanen torde inte finnas. Även bortsett från dessa svårigheter föreligger det inte några bärande skäl för att bibehålla skattefriheten för bränsle som förbrukas i flygplan när de an-
vänds för fritidsändamål eller andra privata ändamål. Inte minst rättviseskäl talar för att också detta bränsle beskattas. Den åsyftade ändringen kan
enklast uppnås genom att denna begränsning införs i 7 § I mom. d) lagen
(1961:372) om bensinskatt. Den ändring i energiskattelagen som tidigare i år gjorts för fartyg, då de används för likartade ändamål, bör i förtydli-
gande syfte ändras något och utvidgas till att också gälla luftfartyg.
De nu förordade ändringarna innebär att flyget fortfarande behåller sin
skattefrihet då planen inte används för fritidsändamål eller privata ändamål. Detta gäller t. ex. bruksflyg. skogsbrandbevakning, målflygning, skol-
flyg, räddningstjänst. jordbruksflyg, trafikövervakning, frivilliga flygkåren. bogsering av segelflygplan och andra uppdrag som utförs mot
ersättning. Avdragsrätten bibehålls också t.cx. då ett företag med eget flygplan utför transporter i den egna verksamheten. Taxiflyg och annat personflyg som utförs mot ersättning bör också fortsättningsvis få ske med
skattefritt bränsle, även om passagerarnas ändamål med resan är fritidsbe-
tonat.
3 - Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har i samråd med chefen för finansdepartementet upprättats förslag till
I. lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt,
Ib lag om ändring i lagen (1961: 372) om bensinskatt.
lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt.
Bow lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
An lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän encrgi-
skatt.
Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anscr jag att något yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
dels att antaga lagförslagen,
dels att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för den framtida energiskattepolitiken.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och. beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra-
ganden har Jagt fram.
Bilaga I
Energiskattekommitténs sammanfattning av
(SOU 1982: 16) Skatt på energi va
1 föreliggande betänkande redovisar energiskattekommittén förslag till ny energibeskattning samt belyser effekter i olika avseenden av denna beskattning.
I detta avsnitt ges en översikt av betänkandets disposition och huvudsakliga innehåll samt en sammanfattning av kommitténs förslag och en kortfattad redovisning av de bedömningar som legat till grund för försla-
gen. Vidare berörs de allmänna utgångspunkter som kommittén arbetat efter.
1 Direktiv
Kommittédirektiven redovisas i sin helhet i appendix 1 (ej här).
Enligt direktiven är det angeläget att energibeskattningen får en utformning som ger bästa möjliga energipolitiska styrfunktion samtidigt som de
miljömässiga aspekterna tillgodoses och beskattningens statsfinansiella
betydelse beaktas. Det framhålls särskilt att skatten bör utformas så att
den främjar användning av sådana energivaror som ersätter olja.
Det ankommer inte på kommittén att överväga förändringar i den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter.
Beträffande själva skatteutformningen anför direktiven att kommittén bör pröva möjligheterna att inrymma det nu energiskattebelagda området under mervärdeskatten samt införa en ny samhällsekonomiskt avvägd energiskatt i import- och producentledet. De sammanlagda skatteförslagen
2¶Betänkandets disposition
Kapitel 1 innehåller en redogörelse för hur arbetet i kommittén varit
upplagt samt kontakter med olika intressentgrupper.
Kapitlen 2—5 beskriver nuläget i ett antal avseenden. I kapitel 2 redovi-
sas energisystemets struktur beträffande produktion, distribution och användning av olika energivaror. Här diskuteras också tekniska och ekonomiska möjligheter att höja verkningsgraden i olika energiomvandlings- och
distributionsled. I kaptiel 3 och 4 beskrivs nuvarande punktbeskattning på energiområdet samt mervärdeskattesystemets generella uppbyggnad. I kapitel 5 redovisas nuvarande energibeskattnings totala statsfinansiella av-
kastning samt fördelning på olika kategorier skattskyldiga.
I kapitel 6 redovisas och analyseras ett antal strategiska frågeställningar inför en omläggning av energibeskattningen samt diskuteras vilka samband
som råder mellan energipolitiken och övriga samhällsmål. Här kartläggs
också de faktorer som påverkar energipolitikens långsiktiga inriktning samt energibeskattningens begränsningar och möjligheter som styrmedel.
"Tyngdpunkten i betänkandet ligger på kapitel 7 som innehåller kommitténs överväganden och förslag. Kapitel 8 inrymmer en kvantitativ effektredovisning av kommitténs förslag.
3¶Allmänna utgångspunkter
Huvudmotivet för den här föreslagna omläggningen av energibeskattningen är att denna bättre skall tjäna som energipolitiskt styrmedel. Sveri-
ge kan under de närmaste årtiondena bedömas stå inför omfattande svära
och kostnadskrävande omställningsproblem i energiförsörjningen. Oljeberoendet skall — enligt statsmakternas intentioner — väsentligt nedbringas. Oljeersättningsprogrammet innebär att oljeanvändningen i landét fram till år 1990 skall minska med 12 miljoner ton, vilket innebär att oljans andel av den totala energikonsumtionen skall minska från nu ca 60 2 till 40 96 år 1990. Därefter skall ytterligare minskning ske. Energiförsörjningen skall på sikt i huvudsak baseras på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Nu föreliggande prognoser visar
på svårigheter att realisera dessa mål. För att uppnå statsmakternas målsättningar erfordras mycket kraftigt tilltagna styrmedel. Betydelsen i sam-
manhanget av prisstyrning genom skatter och avgifter betonas särskilt i
1981 års energipolitiska riktlinjer som ett huvudmedel att genomföra ener-
gipolitiken.
Kommittén anser att en självklar utgångspunkt för ett minskat oljeberoende är ett effektivt energihushållningsprogram, men anser samtidigt det
som tveksamt att redan under den närmaste tioårsperioden väga räkna
med mycket stora resultat på grundval av energibeskattningens dimensionering och inriktning. Man bör också med viss försiktighet motse effekter-
na av olika ekonomiska styrmedel eftersom kunskaperna om deras påver-
kan på ex. energianvändningen är ofullständiga. Därtill kommer ovissheten om den internationella prisutvecklingen på framförallt olja och kol.
Energiskattekommittén vill emellertid redan här markera att om stats-
makternas ambitioner beträffande den framtida energiförsörjningen — inte
minst i fråga om oljeberoendet — skall kunna realiseras måste flera och kraftigt tilltagna styrmedel sättas in.
De kalkyler beträffande energianvändningen år 1990 som redovisas i kapitel 8 är behäftade med relativt stor osäkerhet. Detta gäller i synnerhet om den totala nivån för energiförbrukningen. Men osäkerhet råder även i andra avseenden. Med de antaganden som beräkningarna bygger på pekar 4 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 28
de skattesatser som kommittén bedömt som möjliga bl. a. med hänsyn till sociala skäl, på att Sveriges oljeberoende år 1990 kommer att ligga över de
40 76 som målsättningen anger.
Den av kommittén föreslagna skärpta energibeskattningen bidrar till att styra mot de längsiktiga energipolitiska målen men är enligt kommitténs mening otillräcklig att — som enda styrmedel — förverkliga de energipolitiska programmen. Risk föreligger exempelvis att introduktionen av inhemska bränslen kommer att gå långsammare än vad som förutsatts och att
inte heller den beräknade kolintroduktionen kommer att uppnås inom det
aktuella tidsperspektivet. Kommittén noterar mot denna bakgrund att statsmakterna enligt beslut av regering och riksdag år 1981 vid sidan av energibeskattningen kommer att sätta in andra typer av styrmedel — såväl
administrativa som ekonomiska — samt information och rådgivning för att
förverkliga de energipolitiska målen.
4¶Kommitténs förslag
Beskuttningsområdet — Nuvarande allmänna energiskatt slopas och ersätts av en mervärdeskatt
på energi (dock med nedan angivna begränsningar) samt en ny energipo-
litisk styrmedelsskatt.
— Följande begränsningar i mervärdeskattens omfattning föreslås:
I drivmedlen bensin, gasol och motoralkoholer inryms ej under mervär-
deskatten
2 fjärrvärme och stadsgas ingår under mervärdeskattens 60 Sc-regel.
Beskattningens storlek
— Den nya styrmedelsskatuen får samma statsfinansiella omfattning som
nuvarande allmänna energiskatt. — Det sammanlagda skatteintaget på energivaror i form av mervärdeskatt
på energi samt ny styrmedelsskatt överstiger nuvarande energibeskatt-
ning med ca 5000 milj. kr., dvs. lika mycket som en mervärdeskattebe-
läggning enligt ovan kan beräknas ge.
— Det sålunda ökade skatteintaget återförs till konsumenterna genom en
sänkning av den generella mervärdeskatteprocenten på alla varor och
tjänster, innebärande att skatten på ett genomsnittshushåll i stort blir
oförändrad.
Skattesutsdifferentieringar Utifrån en för olika energislag framräknad energilikformig bas har skattesatsdifferentieringar skett i sänkande resp. höjande riktning, med hänsyn till en bedömning av energislagen med avseende på energipolitiska och
miljöpolitiska syften.
— Skattesatsen enligt den nya styrmedelsskatten på eldningsoljor, motor-
brännolja m.m. föreslås uppgå till 250 kr./m? mot nu gällande 207 kr./
m”. Tjocka eldningsoljor med mycket låg svavelhalt föreslås dock erhål-
la en skatterabatt på 100 kr./m”. Inkl. nuvarande beredskapsavgift på 89
kr./m? och mervärdeskatt uppgår skatten på Eo I för exempelvis hushål-
len till ca 700 kr./m?.
— Kolskatten höjes till 83 kr./ton, mot nu 12—14 kr./ton. Kommittén vill
dock samtidigt markera den osäkerhet som f.n. präglar kolområdet vad gäller framtida miljökrav samt ev. krav på beredskapslagring. I den avvägning av kolskattens nivå som kommittén gjort har dessa ev. fram-
tida kostnader för kolanvändning ej kunnat beaktas.
— Inhemska fasta bränslen träffas ej av den nya styrmedelsskatten. men — liksom i nuvarande ordning — av mervärdeskatt. Kommittén har i sin
bedömning därvid även beaktat frågan om sådan vedrävara som används både för industriellt bruk och uppvärmningsändamål. men anser
att berörd fråga lämpligen bör hanteras med administrativa styrmedel.
— Naturgasen beskattas med 50 kr./per 1000 m".
— Elskatten differentieras efter framställningssätt. Kärnkraft- och vat-
tenkraftverken påförs en skatt på 2 öre per utlevererad kWh. För övrig
elkraft beskattas utnyttjad råvara. Elkraft framställd på basis av inhemska fasta bränslen går därmed fria från den särskilda styrskatten. Detrsamma gäller vindkraften. Dessa typer av elkraft beskattas endast med
mervärdeskatt. Inkl. mervärdeskatt kommer elbeskattningen för ej mer-
värdeskatteskyldiga att variera inom intervallet 6—9 öre/kWh. Näringslivets elskattebelastning stannar vid drygt 2 öre/kWh. — Kommittén föreslår ingen förändring i det nuvarande totala skatteutta-
get på normalbensin, däremot en skatterabatt på blyfri bensin. Denna
skatterabatt skall vidare gälla miljövänliga alternativa drivmedel.
Dispenser från energiskatt —- Kommittén föreslår att skattebelastningen på vissa näringsområden som
nu är helt befriade från energiskatt eller åtnjuter vissa dispenser från skatt, inte förändras. Dispensreglerna föreslås dock förändras så att
beskattningen ger bättre incitament till energihushållning än f. n.
Övervinster på vattenkraft —- Kommittén anser att en sådan ev. beskattning ej skall ske inom energibeskattningens ram.
Övergångshestämmelser
- Kommitténs jämfört med nuläget skärptare energibeskattning kan bedö-
mas främst beröra småhusägare med oljeeldning samt hyresgäster i flerfamiljshus med egen oljepanna. Kommittén föreslår därför en över-
gångsvis dämpning av skatteökningen på dessa hushållskategorier ge-
nom att under förslagsvis en tvåårsperiod låta eldningsoljorna beskattas
enligt mervärdeskattens 60 7c-regel. Härigenom skapas ökat tidsut-
rymme för en anpassning av dessa kategoriers energikonsumtion.
Bilaga 2
Remissyttranden över energiskattekommitténs
betänkande (SOU 1982: 16—17) Skatt på energi
1 Remissinstanser
Betänkandet (SOU 1982:16—-17) Skatt på energi har varit utsänt på remiss. Yttranden har avgetts av statens järnvägar (SJ). transportrådet,
riksrevisionsverket (RRWV). riksskatteverket (RSV), generaltullstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd (SPK). universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ)J. statens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, statens industriverk (SIND). statens vattenfallsverk, energiforskningsnämnden, nämnden för
energiproduktionsforskning, länsstyrelsen i Västerbottens län, mervärde-
skatteutredningen (Fi 1971:05), vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05), energisparkommittén (1 1974:05), oljeersättningsdelegationen (1 1979:01),
Hyresgästernas Riksförbund, HSB:s Riksförbund, Jernkontoret, Lantbru-
karnas Riksförbund (LRF), Kraftsam, Riksförbundet Eldistributörerna, Svensk Drivmedelsteknik AB, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska
Cellulosa- och Pappersbruksföreningen (SCPF), Svenska Elverksförening-
en, Svenska Gasföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska Kraft-
verksföreningen, Svenska Petroleum Institutet. Svenska Värmeverksfö-
reningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Bilindustriförening, Sveriges Fastighetsägareförbund. Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Industrikontor, Sveriges Stenkolsimportörers förening, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Trädgårdsnäringens Riksförbund.
UHÄ har bifogat yttranden från universiteten i Uppsala, Lund, Stock-
holm, Göteborg och Umeå. Härutöver har yttranden inkommit från Fristående Remissinstitutet, Svenska Taxiförbundet. Svenskt Stål AB, Swedegas AB, Sveriges Villaägareförbund och Sydgas AB.
2¶Allmänna frågor och förutsättningar
Remissopinionens övervägande majoritet är negativ till det framlagda
energiskatteförslaget. Endast ett fåtal remissyttranden stöder förslaget helt utan reservationer.
Förslagets utformning skulle enligt direktiven vara bestämd av främst
energipolitiska mål. Enligt flertalet remissinstanser uppfyller förslaget inte denna målsättning. Avvikelser gentemot de energipolitiska målen har upp-
märksammats i främst tre avseenden; otillräcklig styrning mot inhemska
och förnybara energikällor, otillräckliga incitament för energihushållning
samt olämplig fördelning av styrning för energihushållning mellan näringslivet och hushållssektorn.
Oljeersättningsdelegationen menar att förslaget inte kommer att medföra nämnvärt ökade möjligheter att öka eller begränsa användningen av olika energislag i den riktning som har beslutats av riksdagen. RRV anser att förslagets styreffekter inte uppväger administrativa och andra nackdelar. Verket föreslår att skatteinstrumentet används för styrning av energiutvecklingen på längre sikt och att den kortsiktiga styrningen sker med andra styrmedel. RRV anser att arbetet på att bygga upp ett energiskattesystem som ger god energipolitisk och miljöpolitisk styrning kan utgå från den nuvarande energibeskattningen.
Kraftsam påpekar att målsättningen om energiskatten som ett energipo-
litiskt styrmedel genom begränsningar i form av dispenser och övergångsbestämmelser har inskränkts till att omfatta endast ca 25 72 av energian-
vändningen. LRF menar att inhemska energikällor inte får det stöd som direktiven eftersträvade och anser att kommittén har varit mer intresserad av att skapa rättvisa mellan olika energisystem än att ge skattesystemet en energipolitiskt riktig utformning. Statens vattenfallsverk anser att kommittén sannolikt övervärderat möjligheten att med skatter styra mot energipo-
litiska mål.
Energiforskningsnämnden anser att kommitténs marknadsekonomiska
betraktelsesätt borde ha kompletterats med en redovisning av konkurrens-
situationen mellan olika bränslen resp. mellan energitillförsel och energibesparingsåtgärder för olika aktörer. Nämnden anser att förslaget inte motsvarar givna direktiv och innehåller otillräckliga analyser av konsekvenser. Liknande synpunkter framförs av HSB:s riksförbund, SIND., Juridiska institutionen vid Lunds universitet och Nationalekonomiska instilutionen vid Göteborgs universitet.
Energisparkommittén menar ait förslaget inte medför några påtagliga effekter från energihushållningssynpunkt. Kommittén anser mot bakgrund av de energipolitiska riktlinjerna att det därför finns anledning att se över
det framlagda skatteförslaget.
Energiforskningsnämnden anser att ett skattesystem med mervärdeskatt försvagar incitamenten för energhushållning inom industrin. BI. a. Svenska
kommunförbundet och Hyresgästernas Riksförbund tramför liknande syn-
punkter.
Sveriges Industriförbund motsätter sig föreslagen styrmedelsskatt då denna anses lika konkurrenshämmande för svenskt näringsliv som den nuvarande allmänna energiskatten. Förbundet anser inte att det är nödvändigt av energipolitiska skäl med en särskild styrmedelsskatt för industrin.
Sveriges Kemiska Industrikonior påpekar att flertalet energiintensiva industrier inom kemisektorn saknar substitut till använd energiråvara varför styrning medelst energiskatter är olämplig. SE€EPF anser det vara be-
tänkligt att kommittén för en energibesparing motsvarande 5—7 96 av 1979 års oljeanvändning vill pålägga industrin betydande kostnader.
Trunsportrådet anser att vid utformningen av skatteförslaget borde större hänsyn ha tagits till möjligheten att finna substitut. Inom transportsck-
torn kan olja som drivmedel inte ersättas i högre grad inom överskådlig
framtid.
Flera remissinstanser anser att energiskatteförslaget inte kan bedömas isolerat från andra samhälleliga styrmedel. TCO finner det angeläget att en
samlad bild av alla styrmedel snarast ges och läggs till grund för samhällets
agerande. :
Svenska kommunförbundet, SABO och Hyresgästernas Riksförbund
framhåller den bristande rättvisan mellan olika konsumenter. Med det
system för hyresavtal som i dag gäller för en stor del av bostadsmarknaden har hyresgästerna små möjligheter att påverka valet av uppvärmningssy-
stem och därmed sin uppvärmningskostnad. Enligt SABO innebär skatte-
förslaget oacceptabla fördelningspolitiska effekter då man anser att en
kompensation genom sänkt mervärdeskatt inte till fullo kan ersätta ökade
kostnader för hyresgäster i lägre inkomstskikt. Bostadsstyrelsen anför liknande synpunkter.
Direktivens utformning berörs av några remissinstanser. Jernkontoret anser att oklara direktiv lett till den svårförståeliga utformningen av skatteförslaget. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Kemiska Industri-
kontor och Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.
SCPF anser att kommitténs uppdrag även borde ha omfattat en studie av energiprisernas framtida utveckling mot bakgrund av att energifrågan styrs
av totalpriset, inte enbart av energiskattens nivå. Sveriges Industriförbund
beklagar att direktiven inte uppmanar till industripolitiska hänsynstagan-
den då man anser att det primära målet under 1980-talet måste vara en
förbättring av industrins konkurrenskraft. Jernkontoret framför liknande
synpunkter. .
Flera remissinstanser kritiserar att de stora förändringar som skett på energimarknaden under kommitténs arbete, bl. a. kraftiga oljeprishöjningar genom såväl ökade råvarupriser som skatter och avgifter, inte till fullo har beaktats vid utformningen av förslaget. Denna kritik framförs bl. a. av transportrådet, statens naturvårdsverk, RSV, energisparkommittén, Svenska Gasföreningen, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Värmeverksföreningen och SABO. Remissinstan-
rar cnergiskateförslagets förutsättningar. SPK framhåller att biverkningarna av stora energiprishöjningar kan vara betydande.
Vikten av att det framtida cnergiskattesystemet snabbt kan fastläggas betonas av Svenska Gasföreningen, Svenska kommunförbundet, Sydgas
AB och Swedegas AB. Sydgas AB framhåller att om beslutet dröjer kan
möjligheterna att nå ett positivt projektutfall i Sydgasprojektet reduceras.
3¶Mervärdeskatt på energi
Förslaget att införa mervärdeskatt på energi tillstyrks av Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Industrikontor, Jernkontoret och Svenska Gusföreningen. Dessa remissinstanser liksom statens vattenfallsverk, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Värmeverksföreningen, Kraftsam och SCPF betonar vikten av att beskattningen av energi blir neutral och likformig med beskattningen av annan konsumtion. Vidare betonar flertalet av dessa remissinstanser vikten av att energibeskattningen genom införandet av mervärdeskatt blir likvärdig med den energibeskattning som gäller i andra länder med vilka industrin konkurrerar. SIND menar att det utifrån samhällsekonomiska effektivitetsöverväganden finns starka skäl för en enhetlig beskattning som inrymmer alla varor och tjänster. Svenska Elverksföreningen tillstyrker förslaget men pekar på att rådande pris- och kostnadsskillnader mellan olika geografiska områden, konsumentgrupper och energislag samtidigt förstärks. Mervärdeskatt innebär dock en bättre anpassning till tariffstrukturen än olika former av styckeskatt. Riksförbundet Eldistributörerna menar att mervärdeskattesystemet innebär en högre skattebelastning för landsbygden eftersom glesbygd och landsbygd har de högsta elpriserna.
Oljeersättningsdelegationen framhåller den förenkling av energibeskattningen som ett inordnande i mervärdeskattesystemet innebär men pekar samtidigt på den ökade komplexitet och administrativa belastning som avstegen från en renodlad mervärdeskatt innebär. RRV framhåller att varje avvikelse från en ren mervärdeskatt innebär skatteadministrativa nackdelar och minskar skälen för att över huvud taget införa mervärdeskatt på energi.
Förslaget om reducerad mervärdeskatt på fjärrvärme och stadsgas avstyrks av statens vättenfallsverk, Kraftsam, Svenska Kraftverksföreningen och Riksförbundet Eldistributörerna som betonar att skatten bör vara neutral vad avser distributionsformerna. Några remissinstanser, däribland Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Värmeverksföreningen och Svenska kommunförbundet, betonar nödvändigheten av att fjärrvärme och stadsgas får en reducerad mervärdeskatt för att kunna konkurrera med egen oljeeldning. SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund anser det felaktigt att genom differentierad mervärdeskatt belasta egen oljeeldning med högre kostnader. .
Kommitténs förslag skulle enligt RSV öka skattemyndigheternas arbete. Även länsstyrelsernas mervärdeskatteenhetcr skulle enligt verket inordnas I skatteadministrationen på energiområdet. Avgränsningsproblem skulle : uppkomma vilket kräver utökade kontrollinsatser. Reduceringsreglerna försvårar också, enligt RSV, skattemyndigheternas arbete. Den av utredningen föreslagna omläggningen av energibeskattningen, ligger enligt RSV:s mening inte i linje med strävandena att förenkla och effektivisera
Prop. 1983/84: 28 4 in
skatteadministrationen. Inom vissa näringsgrenar t. ex. jordbruksnäringen, anser verket att problem skulie uppkomma vid fördelningen av mervärdeskatten mellan den skattepliktiga och den privata verksamheten. Liknande synpunkter framförs av mervärdeskatteutredningen, som också pekar på problem som uppkommer inom den kommunala sektorn. Utredningen anser att ett inordnande av energiområdet inom mervärdeskatten
ger upphov till i många fall avsevärda tillämpnings- och kontrollproblem. Dessa problem, framför allt av fördelningskaraktär, kan framstå som mått-
liga i det enskilda fallet men berör ett mycket stort antal skattskyldiga och skulle, enligt utredningen, kräva en utökning av kontrollresurserna.
Genom att införa mervärdeskatt på samtliga energislag förlorar de inhemska bränslena, enligt nämnden för energiproduktionsforskning, en
skattefördel vid försäljning till näringslivet eftersom mervärdeskatten på kol, olja och gas också blir avdragsgill liksom den nuvarande mervärdeskatten på torv och flis. Svenska kommunförbundet framför liknande syn-
punkter och framhåller nödvändigheten av att frågan om hel befrielse för inhemska bränslen noga prövas. LRF anser att kommitténs skäl att inte
mervärdeskattebefria inhemska bränslen är mycket svaga. Mervärdeskatten blir inte heller neutral för olika användare av biobränslen. Varuprodu-
cerande företag kommer att få högre betalkraft för biobränslen än andra
energikonsumenter. Även Svenska Kraftverksföreningen anser att oljan
får förstärkt konkurrenskraft gentemot inhemska bränslen genom rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt. SCPF pekar på att det redan nu
föreligger konkurrens om vedråvaran mellan industrin och bränslesektorn.
Utredningens förslag permanentar enligt föreningen en snedvridning till
nackdel för industrin.
Förslaget att mervärdeskattebelägga dieseloljan men inte bensinen skapar, enligt transportrådet, fler problem än det löser. Mervärdeskatten
innebär enligt rådet och LRF ett kostnadspåslag för icke mervärdeskattskyldiga. Utredningen har, menar rådet, inte redovisat hur en eventuell kompensation genom sänkt kilometerskatt skall utformas. RSV, vägtra-
fikskatteutredningen, Bilindustriföreningen och Svenska Taxiförbundet framhåller också att konkurrensen mellan de två drivmedelsslagen rubbas om förslaget genomförs. En generell sänkning av kilometerskatten löser enligt RSV och vägtrafikskatteutredningen inte denna snedvridning. Bilin-
dustriföreningen framhåller att om man av särskilda skäl inte kan avstå från mervärdeskatt på dieselolja är det nödvändigt med full kompensation till den som inte har rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt på sådan olja, eftersom detta är en förutsättning för att dieselfordon skall ha någon marknad i svensk personbilstrafik. Naturvårdsverket kan inte tillstyrka en
ordning som innebär att en mervärdeskattskyldig som kompensation för
införandet av dieseloljan under mervärdeskatten får sänkt kilometerskatt.
Beskattningen skulle, menar verket, bli lägre än f.n. Vägtrafikskatteutred-
ningen och mervärdeskatteutredningen pekar också på de problem som
5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 28
Prop. 1983/84: 28 46 '
uppstår i avdrags- och kompensationshänseende eftersom skatteplikt föreligger för godstransporter men inte för persontransporter.
4¶Mervärdeskatt i kombination med styrmedelsskatt på energi
Flertalet av de remissinstanser som tillstyrker en övergång till mervärde-
skatt på energi representerar, såsom framgått, näringslivet och då framför
allt industrin. Dessa remissinstanser avstyrker däremot förslaget om en kombination av mervärdeskatt och styrmedelsskatt på energi och fram-
håller att den industripolitiska aspekten bör få en större tyngd i valet av
nytt skattesystem. Mot bakgrund av den i direktiven angivna utgångspunk-
ten statsfinansiell neutralitet föreslår Jernkontoret att kol och olja belastas
med en förhöjd mervärdeskatt.
En mervärdeskattebeläggning av energin kombinerad med en styrme-
delsskatt får enligt intressenterna på bostadssektorn betydande bostadspolitiska effekter genom kraftigt höjda uppvärmningskostnader och därav
betingade höjda boendekostnader. Förslaget avstyrks därför av SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund. HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund och Sveriges Villaägareförbund. Svenska Petroleum Institutet pekar på att omläggningen drabbar många villaägare och hyresgäster
som inte har praktisk möjlighet att inom överskådlig tid övergå från olja till
annat bränsle. För dessa måste övergången till mervärdeskau te sig som en orimlig och orättvis ökning av deras boendekostnad. Bostadsstyrelsen, SABO liksom Hyresgästernas Riksförbund framhåller att kostnadsökningarna i stor utsträckning drabbar hushåll med förhållandevis läga inkomster.
Riksförbundet framhåller att hushåll med låga inkomster ofta represen-
teras av de flerbostadshusboende och att dessa genom förslaget kommer att subventionera näringslivet oca de konsumtionsexpansiva hushällen. Sparmöjligheterna är också mindre för dessa grupper menar bostudsstyrel- . Sen. - en one se ena -
RRV betonar att förslaget fördelningsmässigt verkar regressivt. Energiskatterna ökar för hushållen i betydande omfattning. Den generella mervärdeskattesänkningen kompenserar en del men totaleffekten blir en viss ytterligare belastning av hushållen och en omfördelning till nackdel för
låginkomsttagare och småhushåll. Övergången till mervärdeskatt leder enligt verket till en styrning av hushållen men inte av näringslivet trots att det enligt direktiven i hög grad är näringslivet som skall styras. Energi-
forskningsnämnden anser också att industrins incitament till att spara energi försvagas genom ett införande av mervärdeskatt på energi. HSB:s
Riksförbund. SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund framhåller ris-
ken för att kompensationen genom den allmänna mervärdeskattesänkningen med hänsyn till det statsfinansiella läget inte blir av. Svenska Värme-
verksföreningen åberopar risken för att mervärdeskatten av statsfinansiella skäl snart höjs igen.
5 Skattebefrielser m.m.
Industrin
Som redan framgått av det tidigare har åtskilliga remissinstanser och då framför allt representanter för industrin framhållit att en övergång till en renodlad mervärdeskatt självfallet löser alla nuvarande problem med dispenser för energikrävande industrier. Enligt dessa innebär också en låg
styrmedelsskatt uppenbara fördelar i detta hänseende. Sveriges Industriförbund och Sveriges Kemiska Industrikontor hemställer om generösa regler för nedsättningen i de fall styrmedelsskatt också införs. De av kommittén föreslagna modellerna är, enligt Kemikontoret, omöjliga att generellt tillämpa för kemisektorn eftersom varje företag i princip är unikt. Kemikontoret förordar i stället ett nedsättningsförfarande där belastningen av skatt och avgift begränsas till det lägsta värdet av 292 av producerad varas förädlingsvärde eller I 92 av saluvärdet.
SCPF har studerat ytterligare två modeller förutom de två som kommittén behandlar och funnit att samtliga är behäftade med väsentliga svagheter. Om en styrskatt skall införas anser föreningen att nu gällande nedsättningsystem hellre bör provisoriskt bibehållas än ändras. Energiskattenivån bör fastställas för en treårsperiod och maximeras till I Zz av försäljningsvärdet. Föreningen rekommenderar också att företag som producerar mottryckskraft och som blir berättigade till nedsättning får et avdrag som
motsvarar en teoretisk skatt på mottryckskraft för att härigenom stimule-
ras till att producera mottryckskraft. Vidare bör ev. dubbelbeskattningseffekter undanröjas för det fall att företag vidareförädlar massa som inköpts
från annat företag.
Swedegas AB och Svenska Gasföreningen understryker vikten av att ett dispenssystem för industrin också omfattar eventuell skatt på naturgas.
Jernkontoret, Svenskt Stål AB och Svenska Stenkolsimportörers förening anser att den föreslagna styrmedelsskatten på kol och koks som används för metallurgisk produktion helt saknar styreffekt eftersom dessa råvaror inte kan ersättas med andra produkter. En beskattning skulle däremot leda till allvarliga konsekvenser för stålverken. Dessa remissinstanser liksom Sveriges Industriförbund och Sveriges Kemiska Industri-
kontor betonar därför nödvändigheten av att energiskatt inte utgår på dessa energiråvaror.
Trädgårdsnäringen
Trädgårdsnäringens Riksförbund unser det motiverat att trädgårdsnäringen får behålla sin nuvarande nedsättning. Förbundet förordar dessut-
om att nedsättningen utvidgas så att den omfattar även skatt på elkraft som används för annat ändamål än uppvärmning.
Samfärdseln
SJ framhåller nödvändigheten av att även fortsättningsvis behålla skattefriheten för den energi som används för tåg- och tägfärjedrift. En ändring skulle ytterligare försämra konkurrensförutsättningarna. RSV har inga invändningar mot att denna skattefrihet bibehålls men betonar att det förekommer kontrollproblem i fråga om befrielse från energiskatt på dieselolja till fartygsdrift, bl. a. till fritidsbåtar. RRV menar att den nuvarande skattefriheten för viss samfärdsel är svår att förstå utifrån energipolitiska utgångspunkter och att skälet till att bibehålla denna skattefrihet, nämligen att SJ inte skulle klara en ökad skattebelastning. inte är acceptabelt.
6 Elektrisk kraft
Betydelsen av skattefrihet för viss överskottskraft betonas av Svenska Värmeverksföreningen, Kraftsam, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och statens vattenfallsverk. En sådan befrielse bör utgå i minst samma omfattning som hitintills. Förutsättningen bör vara att elproduktionen inte nämnvärt sker med olja och omfatta förutom elpannor och värmepumpar även andra avkopplingsbara anläggningar. Beslut om sådan befrielse bör också meddelas för längre perioder än ett år. En skattereduktion under samma tid bör, enligt Swedegas AB, även omfatta naturgas. Hyresgästernas Riksförbund anser det viktigt att den avkopplingsbara elkraften i första hand utnyttjas i stora värmeproduktionsanläggningar. HSB:s Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund efterlyser stimulanser som skulle leda till en ökad användning av elenergi under sommartid.
Svenska Värmeverksföreningen tillstyrker inte kommitténs förslag utan anser i stället att nuvarande regler för skattebefrielse bör gälla också fortsättningsvis.
Svenska Bioenergiföreningen önskar snarast avskaffa skattebefrielsen för överskottskraft, då man anser att denna gör åtskilliga fastbränsleinvesteringar olönsamma. Alternativt vill föreningen att befrielsen riktas mot väl avgränsade konsumentkategorier med behov av samhälleligt stöd och utan omedelbar möjlighet att utnyttja inhemska bränslen.
Förslaget att beskatta fjärrvärme med reducerad mervärdeskatt men att inte göra motsvarande reduktion för elenergi får kritik av bl.a. statens valtenfallsverk, Kraftsam och Riksförbundet Eldistributörerna. Man framhäller att elenergi liksom fjärrvärme är en distributionsform för energi och att elenergi liksom fjärrvärme kan oroduceras med många olika energislag.
Den argumentation för reducerad mervärdesskatt på fjärrvärme som kommittén anför, anser remissinstanserna vara giltig även för el och annan ledningsbunden energi. Fjärrvärmen är lämpligast vid hög värmetäthet medan glesare bebyggelse med fördel försörjs med elenergi.
Kraftsam anser att för att komma tillrätta med de speciella konkurrensförhållanden som kan föreligga mellan fjärrvärme och egen oljeeldning bör andra metoder än skattesubventioncring tillämpas. Ett sätt kan vara att
reducera de nuvarande subventionerna till individuella panncentraler i flerfamiljshus inom områden som avses försörjas med fjärrvärme.
Elskattens energipolitiska utformning kommenteras av flera remissin-
stanser. Energiforskningsnämnden anser att frågan om elenergins långsiktiga beskattning inte behandlats tillfredsställande. De skatterabatter för elenergi som kommittén föreslår kan innebära att kärnkraftsavvecklingen försvåras. Energihushållningen inom industrin kan komma att begränsas,
med den skattesänkning som föreslås av kommittén, hävdar statens naturvårdsverk. RRV menar att det redan i nuläget finns starka incitament för
övergång till elvärme. LRF menar att förslaget kommer att innebära en stark ökning av elan-
vändningen och förutser stora svårigheter med introduktionen av inhems-
ka bränslen. Detta gäller i synnerhet för större förbrukare, där en skärp-
ning av elbeskattningen är nödvändig för att nå den energipolitiska målsättningen vad gäller användningen av torv och biobränslen. Även Svenska Bioenergiföreningen framför liknande synpunkter.
Svenska Elverksföreningen förordar en höjning av gränsen för mervär-
deskatteskyldigheten för små vattenkraftverk till generatoreffekter större än 100 kW.
Sveriges Industriförbund och Sveriges Kemiska Industrikontor anser inte att någon särskild styrskatt skall utgå på elenergi till industrin. Industriförbundet anser styrskatten obehövlig även för övriga användare. Huvudargumentet mot styrskatt inom industrin är att en sådan skatt leder till konkurrensnackdelar på exportmarknaden. Man menar dessutom att något incitament för ytterligare energihushållning inte krävs. Om styrskatt på elenergi ändå införs erfordras mycket generösa nedsättningsregler.
Kraftsam och Svenska Kraftverksföreningen anser det vara felaktigt att
belägga climport med styrmedelsskatt. Kraftsam påpekar att elimporten
till övervägande del utgörs av vattenkraft från Norge och Finland eller kolbaserad kraft från Danmark och Finland. En styrmedelsskatt kommer att leda till en felaktig optimering av elproduktionen i det samkörande
nordiska elsystemet. Generellt anser Kraftsam att det finns klara nationalekonomiska motiv att vara återhållsam med elbeskattningen under de närmaste åren. En alltför hög beskattning kan innebära ett ofullständigt utnyttjande av landets elproduktionsresurser och ökad oljeimport.
SCPF är negativ till styrmedelsskatt på el och hävdar att denna skulle bromsa upp den pågående övergången mot vidareförädling och råvaru-
snåla processer inom skogsindustrin till förfång för exportintäkter och
bibehållen sysselsättning.
Hyresgästernas Riksförbund noterar att förslaget innebär att elvärme-
abonnenter skall beskattas med ca 1000 kr. per lägenhet och år medan
oljevärmda lägenheter skall beskattas med drygt 2000 kr. per lägenhet och år. Riksförbundet anser inte att eluppvärmning bör premieras i förhållande
till andra energikällor då det inte finns utrymme för alla boendekategorier
att utnyttja billig elvärme.
7 Fjärrvärme
Kommitténs förslag att tillämpa mervärdeskattelagens 60 -regel för
fjärrvärme får litet stöd av remissinstanserna. Att differentiera skatteuttaget för olika former av ledningsbunden ener-
gi, dvs. el. fjärrvärme och gas är olämpligt ur optimerings- och rättvisesynpunkt anser statens vattenfallsverk, Kraftsam. Riksförbundet Eldistributörerna, Svenska Kraftverksföreningen, SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund. Flera instanser anser att fjärrvärmens kapitalkostnadsproblem bör lösas genom subventionerade lån m. m. SABO menar att subventioneringsgraden för fjärrvärme redan i nuläget är tillräcklig.
HSB:s Riksförbund påpekar att enskilda fastighetsägare i motsats till fjärrvärmeverk skall betala mervärdeskatt för investeringar i produktionssystem. Med differentierade eltaxor, som inom cen snar framtid: kommer att erbjudas även mindre abonnenter, kommer elpriset vintertid enligt Svenska Kraftverksföreningen att vara högre än motsvarande fjärrvärmekost-
värme relativt skatten på el. Föreningen anför vidare tillsammans med Kraftsam som skäl mot en sänkning av mervärdeskatten att värmeverkens intresse att konvertera från olja till fastbränsle därigenom minskar. Detta är olyckligt då fastbränsle mest praktiskt eldas i större anläggningar.
Statens naturvårdsverk, Svenska Värmeverksföreningen och Hyresgästernas Riksförbund stödjer komrnitténs förslag. Naturvårdsverket anser att miljöskäl och möjligheten till utbyggnad av värmeunderlag för mottryckskraftsproduktion talar för en särskild mervärdeskatt på fjärrvärme. Värmeverksföreningen påpekar att full mervärdeskatt innebär att fastighetsägarnas intresse att ansluta sia till fjärrvärmenätet minskar. Ur energi-
politisk synvinkel är detta inte önskvärt, vilket motiverar sänkt mervärde-
skatt. Enligt föreningen innebär reducerad skatt inte att värmeverken kommer att bibehålla oljebaserade anläggningar i större utsträckning än vid full skatt. I stället kan motsatsen inträffa vid högre skatteuttag om detta leder till en minskad anslutningstakt.
8 Olja
Kommitténs förslag till beskattning av oljeprodukter ifrågasätts av ett stort antal remissinstanser. Flertalet anser att beskattningen träffar fel brukargrupp och att den miljöberoende differentieringen av styrmedelsskatten inte är fullt logisk.
Statens naturvårdsverk anser dock att den högre oljebeskattningen kommer att bidra till ökad energihushållning samt lägre oljeanvändning.
Enligt Svenska Petroleum Institutet kan den föreslagna modellen för beskattning av olja med hänsyn till oljans innehåll av enskilda miljöskadliga komponenter, t.ex. svavel, bly etc.. endast bli godtycklig då en bedömning av miljöpåverkan vid och efter förbränning är synnerligen
komplex. Sådan beskattning kan leda till att bränslenas sammansättning
stöd härav att eventuella haltbegränsningar 1 oljekomponenter bör ske
genom administrativa bestämmelser och krav. Hyresgästernas Riksförbund anser att miljörabatten för vissa oljeprodukter är ologiskt utformad. Förbundet exemplifierar med tjockolja som föreslås få 100 kr. skattelindring per m? trots svavelinnehåll upp till 0,7 2 medan den lättare oljan med svavelinnehåll under 0,3 7 inte miljörabat-
teras. Hyresgästernas Riksförbund anser att samhällets miljökrav i stället
bör regleras genom krav på tekniska förbättringar.
Flera instanser anser en skattehöjning på olja för industrin obehövlig. Sveriges Industriförbund och Sveriges Kemiska Industrikontor finner. mot bakgrund av bl.a. kraftigt höjda oljepriser. att inga energipolitiska skäl talar för att särskild styrskatt skall tas ut av industrin.
Kraftsam och Svenska Kraftverksföreningen anför att styrskatten bör begränsas till att omfatta endast olja. Man pekar bl.a. på det faktum att nuvarande förslag innebär att för mervärdeskattepliktiga brukare får olja en förbättrad konkurrenskraft gentemot kol och inhemska bränslen. Även SCPF anser att styrskatt endast skall utgå på olja, dock inte på ett så högt belopp att värmeverkens betalningsförmåga för virke utgör ett hot mot skogsindustrin. Flera instanser, bl.a. RRV och Hyresgästernas Riksförhund, menar att skattehöjningarna på olja huvudsakligen påverkar hushål-
len och träffar därigenom den kategori som har svårast att ersätta olja med
fastbränsle. Sveriges Fastighetsägareförbund anser det vara felaktigt att
genom differentierad mervärdeskatt belasta egen oljeeldning med högre
skatt än eldning med olja i fjärrvärmeverk. |
Juridiska institutionen vid Lunds universitet finner den till två år begränsade övergångsperioden med reducerad mervärdeskatt för olja för kort. Man påtalar den därigenom uppkomna risken för kapitalförstöring genom
för tidig utrangering av väl fungerande oljepannor.
Riksförbundet Eldistributörerna däremot anser övergångsperioden som
onödig och hävdar att energilikformig beskattning bör gälla omedelbart.
Sveriges Villaägareförbund motsätter sig ytterligare försämringar av
småhusägarnas ckonomiska situation. Småhusägare med stora lån och
oljeuppvärmning drabbas hårdast av kommitténs förslag.
9 Natur- och stadsgas m. m.
Statens naturvårdsverk anser naturgasen vara mycket lämplig från miljösynpunkt. Av detta skäl anser verket att kommittén borde ha följt det förslag som verket framförde till utredningen. Svenska Gasföreningen pekar på den negativa styreffekt som uppstått genom att energiskattefrågan inte nått en snabb, tillfredsställande lösning. Man anser att Sydgasprojektets framtida utfall f.n. mycket beror av om
energiskattebeslut kan tas utan onödig tidsutdräkt.
Föreningen anser att statens naturvårdsverks förslag till miljömässig differentiering till viss del har eliminerats av kommittén genom en halvering av miljörabatten. Föreningen vänder sig mot det resonemang som
legat till grund för reduktionen och hävdar att naturgasen genom import
från närbelägna länder via fast rörledning inte innebär en minskad försörjningstrygghet. Man hävdar vidare att naturgasen måste tillskrivas sitt fulla miljövärde och därför helt befrias från styrskatt.
Om importerad energi måste beläggas med särskild skatt vill man när det gäller naturgas skilja mellan rörimporterad gas och fartygsimporterad gas.
Föreningen förutsätter att kommitténs förslag om 60 96 mervärdeskatt för fjärrvärme och stadsgas även skall gälla naturgas. Föreningen anser att de dispenser från energiskatt som gäller för vissa industrier även skall gälla
skatt på naturgas.
Sydgas och Swedegas AB framför liknande synpunkter. Sydgas påpekar
även att naturgas föreslås få en lägre miljöbetingad skatterabatt än lågsvav-
lig tjockolja, vilket av Sydgas anses som ologiskt då miljöbelastningen är betydligt lägre för gas än för olja. Sydgas anger också att det i Sydgasprojektet inte uppstår någon konkurrens mellan naturgas och inhemska bränslen.
Swedegas AB föreslår en skattereduktion för naturgas liknande den som
tillämpas för avkopplingsbar elkraft.
I en särskild komplettering till sitt yttrande har Swedegas AB tillsam-
mans med Sydgas genomfört beräkningar av total skattebelastning för
naturgasabonnenter om kommitténs förslag med 10076 mervärdeskatt ge-
nomförs. Resultatet visar en skaztehöjning med 5 till 5,5 öre per kWh.
Resultatet blir att flerfamiljshus med naturgas får en större skattehöjning
än motsvarande hus med oljeledning.
Riksförbundet Eldistributörerna finner inga särskilda skäl ur energipolitisk eller försörjningspolitisk synvinkel att ge naturgasen en skattereduktion jämfört med nordsjöoljan. Vad gäller stadsgasen anser förbundet att
'An a
den föreslagna mervärdeskattereduktionen innebär en diskriminering av
elenergin, som i många applikationer direkt konkurrerar med stadsgas.
Svenska Petroleum Institutet frågasätter logiken i kommitténs resonemang för en hårdare beskattning av olja än av naturgas. Institutet påpekar
att Sverige under senare år Har importerat allt mer olja från oljefälten i
Nordsjön. Samma områden svarar för produktion av den naturgas som skall importeras. Risken för avspärrningar bör därför inte vara större för oljan än för naturgasen och energilikformig beskattning bör därför tilläm-
pas. Svenska Gasföreningen anser att stadsgas bör betraktas som en oljeer-
sättning, trots att den är oljebascrad. Skälet är att stadsgas i många delar
av landet bibehålles endast för att kvarhålla marknad och nät i väntan på
en naturgasintroduktion. Föreningen påpekar också en oklarhet i kommitténs förslag vad gäller beskattning av stadsgasens råvara. Kommittén anför att man ej har för avsikt att ändra nuvarande energibeskattning.
Samtidigt påförs gasolen en skatt på 100 kr. per m? medan lättbensin i dag
belastas med 16 kr. per m? vid användning för gasframställning.
Svenska Gasföreningen konstaterar att tillvaratagandet av biogasenergi i
form av elkraft genom kommitténs förslag kan effektiviseras. Föreningen finner detta synnerligen tillfredsställande. Gasol bör enligt föreningen mil-
jömässigt behandlas som naturgas.
10 Kol
Remissyttrandena över förslaget till beskattning av kol visar två aspekter. Ungefär hälften av remissinstanserna anser den föreslagna kolskatten för låg från miljösynpunkt och önskar en höjning och differentiering. Övriga anser att kolskatten ej bör höjas då detta inte ger några nämnvärda styreffekter.
Statens naturvårdsverk, HSB:s Riksförbund och Riksförbundet Eldistributörerna anser att energilikformig beskattning borde ha införts för såväl
kol som olja. Naturvårdsverket anser vidare att miljörabatter bör införas
för renade bränslen, t. ex. kol-vätskeblandningar och bränslen med natur-
ligt låg svavelhalt. Verket finner det angeläget att reducera svavelhalten
under nu gällande normer för såväl kol som olja. En skatterabatt bör sättas så att marginalkostnaden per ton avskilt svavel blir lika stor oavsett bräns-
le.
SIND anser att en ytterligare höjning av kolskatten inte skulle medföra
några förbättringar av konkurrenskraften för inhemska bränslen. Som skäl
för denna uppfattning anför verket att kol och inhemska bränslen inte konkurrerar på samma områden. Verket förutsätter att kolets introduktion
kommer att bero av ställda miljökrav. Man anser att miljöbeskattning är en
"olämplig väg för styrning av användningen av olika bränslen, då miljöef-
fekterna till stor del sammanhänger med använd förbränningsteknik. Oljeersättningsdelegationen menar liksom industriverket att styrmedelsskatten på kol i praktiken kommer att försvåra ersättandet av olja med
kol, eftersom torv och skogsbränslen inte är reella alternativ i värme- och kraftvärmeverk i stora tätorter.
Kraftsam och Svenska Kraftverksföreningen menar att den höga styrmedelsskatten på kol innebär att olja får alltför stor konkurrenskraft för
energianvändare med rätt till mervärdeskatteavdrag. Kraftsam anser det
därför nödvändigt att under en övergångstid inte ta ut någon styrmedels-
skatt på kol.
Statens vattenfallsverk anför att för att underlätta introduktionen av kol synes det riktigt att åtminstone till en början favorisera kolet. På sikt bör
dock kolet enligt verket jämställas med andra importerade bränslen. Jernkontoret anser att styrmedelsskatten inte är något lämpligt instru-
ment för att skapa en säkrare energiförsörjning. En global bränslekris
torde leda till knapphetsprisstegring på såväl kol som olja. Det saknas därför enligt Jernkontoret vägande skäl att införa föreslagen styrmedels-
skatt. För att uppnå direktivens krav på statsfinansicll neutralitet föreslår Jernkontoret att mervärdeskatteprocenten för olja och kol ökas i erforderlig omfattning.
Svenska kommunförbundet anser att inhemska bränslen inte får tillräck-
ligt stöd genom det föreslagna skattesystemet. Genom den föreslagna
mervärdeskatten blir kol ett billigare alternativ vilket förbundet anser felaktigt.
Att kol inte hittills kommit till större användning i Sverige beror enligt Svenska Petroleum Institutet inte på att priset varit för högt utan på den osäkerhet som råder om miljökraven och prisutvecklingen på sikt. En
styrmedelsskatt förlorar därmed funktionen av styrmedel och framstår som en fiskal avgift. Institutet drar därav slutsatsen att styrmedelsskatten bör utgå energilikformigt på all importerad fossil energi.
Svenska Stenkolsimportörers Förening menar att någon allvarlig kon-
kurrenssituation mellan kol och inhemska bränslen inte föreligger. Tillgången på inhemska bränslen är koncentrerad till skogsområden, främst i
Norrland. Genom sitt relativt låga värmeinnehåll tål dessa bränslen endast korta transporter. Deras lämplighet är vidare mest framträdande i mindre
och medelstora anläggningar medan kol på grund av höga anläggningskost-
nader fordrar betydligt större enheter. Kolets geografiska användningsom-
råde kommer främst att vara i anslutning till hamnar. Föreningen avstyrker
mot ovan angiven bakgrund en höjning av beskattningen på kol.
Rcemissinstansernas synpunkter beträffande kol och koks som används
för metallurgisk produktion har redovisats it avsnitt 5.
Prop. 1983/84: 28 'n 'n
11 Inhemska bränslen
Enligt statens naturvårdsverk är det angeläget från miljösynpunkt att inhemska bränslen som träbränslen och torv blir av betydande storlek. Verket önskar en utredning om vilken skatteskillnad som krävs mellan olja
och inhemska bränslen för att åstadkomma detta. Liknande synpunkter
framförs av energiforskningsnämnden och nämnden för energiproduktionsforskning som menar att förslaget i nuvarande utformning verkar till
inhemska bränslens nackdel.
Statens vattenfallsverk och Jernkontoret menar att styrmedelsskatt är en olämplig form av styrning för att gynna inhemska bränslen. Dessa
främjas bäst genom direkt utvecklingsstöd och förmånliga investeringsvill-
kor, på det sätt som f.n. äger rum. Liknande synpunkter framförs av
oljeersättningsdelegationen som bedömer att effekterna av kommitténs förslag för ersättning av olja med inhemska bränslen inte kommer att vara
nämnvärt stora. Delegationen anser vidare att styrmedelsskatten på kol, som av kommittén ansetts ge inhemska bränslen en skattefavör. snarare
innebär en reducerad oljeersättning med kol.
Jernkontoret anför angående skogsenergi inom stålindustrin att en styr-
medelsskatt som favoriserar inhemska bränslen där inte har någon positiv effekt. Stålindustrins processer kräver så höga temperaturer. 600—1 750"C,
att andra energislag än el, kol, olja och högvärdig gas är uteslutna. Jernkontoret anser inte att betänkandet ger belägg för att skatteförslaget innebär en lämplig avvägning mellan minskat importberoende för energi inom industrin och generellt höjda kostnader med följande konkurrensnackdelar.
LRF är starkt kritiskt till kommitténs förslag. Förbundet anser inte att förslaget ger tillräcklig stimulans till övergång från olja till inhemska bräns-
len. Den övergång till elenergi som pågår gör det särskilt angeläget att
beskattningen utformas så att en kraftig övergång till inhemska bränslen
total befrielse från skatt för inhemska bränslen. En mervärdeskattebeläggning av inhemska bränslen verkar inte konkurrensneutralt utan gynnar mervärdeskattepliktiga köpare. Det finns enligt förbundet en risk för att detta kan leda till dålig resursanvändning. Förbundet anför också sysselsättnings- och handelsbalansskäl för ett system som gynnar inhemska bränslen.
Svenska Bioenergiföreningen framför liknande synpunkter samt begär att en utredning skyndsamt tillsätts för att utvärdera de samhällsekonomiska effekterna av en kraftigt utökad biobränsleanvändning i Sverige.
SCPF behandlar i sitt yttrande bl. a. den snedvridning av virkesmarknaden som blir följden av utredningens förslag. En höjning av skatterna för
all energi relativt inhemskt bränsle innebär en ökad betalningsförmåga för
bl.a. virke. Frågan har av kommittén behandlats alltför lättvindigt genom
hänvisning till administrativa styrmedel. Skogsindustrin kan om kommit-
téns förslag genomförs få svårt att hävda sig på virkesmarknaden då man
knappast kan kompensera sig genom höjda priser på exportmarknaden.
Svenska kommunförbundet instämmer i kommitténs bedömning att
skärpt energibeskattning är otillräcklig som styrmedel för introduktion av inhemska bränslen i den takt som förutsatts. Enligt förbundet föreligger
behov av särskilt stöd för sådan användning i andra byggnader än bostadshus. Kommunförbundet anser att det är nödvändigt att statsmakterna
långsiktigt garanterar lönsamheten för fastbränslceldning om oljeberoen-
det skall minska i tillräcklig grad. Man finner det även angeläget att
mervärdeskattebefrielse av inhemska bränslen noga prövas. De skatteadministrativa problem som kommittén anför bör enligt kommunförbundet kunna lösas.
Svenska Petroleum Institutet anser att skatt på inhemska bränslen bör
kunna reduceras eller helt tas bort för att öka landets försörjningstrygghet genom en minskad användning av importerad energi. Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker kommitténs förslag avseende inhemska bränslen. |
12 Drivmedel
Transportrådet avvisar kommitténs förslag och anser att vissa av kommitténs slutsatser bygger på en sammanblandning av den nuvarande drivmedelsbeskattningens olika syften. Man nämner som exempel att beskattningen av bensin till övervägande cel utgörs av rörlig trafikavgift som skall avspegla kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnader för fordons-
utnyttjande. Enligt rådet har den särskilda bensinskatten och kilometerskatten inte följt med allmän kostnadsutveckling och kan därför antas vara lägre än vad som är motiverat.
Kommitténs förslag att differentiera styrmedelsskatten olika för bensin och diesel avstyrker transportrådet. Transportrådet ifrågasätter om det inte är att föredra att avvakta med en miljöpolitisk skattedifferentiering till dess det finns mer entydigt underlag för introduktion av nya drivmedelsvarianter.
Kommitténs förslag om en energipolitisk differentiering för motoralko-
holer är enligt transportrådet inte välavvägt. Importerad metanol ökar försörjningstryggheten i begränsad omfattning. Rådet anser att samtliga alternativa drivmedel bör beskattas neutralt från energiinnehållssynpunkt
till dess pågående forskningsprojekt för framställning av alternativa drivmedel har avslutats.
Statens naturvårdsverk anför starka miljöskäl för åtgärder som premierar användningen av blyfri bensin och stöder därmed kommitténs förslag i detta avseende. Verket menar att den föreslagna skatterabatten på 30
öre per liter är högre än den merkostnad som uppstår vid framställning och distribution, men anser att detta är lämpligt för att snabbt åstadkomma cen ökad användning av blyfri bensin.
Dieseldrift medför, enligt verket, betydande miljöolägenheter. Framför allt är den en väsentlig källa till kKväveoxidutsläpp, främst genom den tunga
trafiken. Kväveoxiderna medför direkta hälsorisker samt bidrar med i dag
3026 av försurningen i Sverige. Vid oförändrade åtgärder väntas andelen öka till 5076 år 2000. Även sotutsläpp med nedsmutsning och misstänkt
cancerogena effekter uppstår vid dieseldrift. Verket anser att en sänkt beskattning relativt nuläget är direkt olämplig. Från miljösynpunkt kan
verket finna det befogat att skärpa beskattningen.
Sedan naturvårdsverket lämnade till kommittén sitt förslag till miljöan-
passad energiskatt har undersökningsresultat framkommit som enligt verket visar att ökade kväveoxidutsläpp kan uppstå vid drift med motorgas i
jämförelse med bensindrift. Då kväveoxider i dag betraktas som dimensio-
nerande förorening innebär detta en icke önskvärd prioritering. Bensindrivna bilar utrustade för blyfri bensin och avancerad avgasrening ger betydligt lägre föroreningar än gasdrivna bilar och till lägre kostnad. Naturvårdsverket anser därför att motorgas inte bör premieras i större ut-
sträckning från miljösynpunkt än vad som föreslagits för blyfri bensin.
Kommitténs förslag avseende motoralkoholer tillstyrks av verket endast under förutsättning att en gradvis introduktion kan ske i en bilpark som
speciellt optimerats för drivmediet och försetts med fullgod avgasrening.
För att uppnå önskvärd miljöeffekt krävs även komplettering av fordons-
tekniska bestämmelser.
Oljeersättningsdelegationen anser att drivmedelsbeskattningen bör bäseras på energilikformig beskattning.
Nämnden för energiproduktionsforskning anser att förslagets princip om fördelar för motoralkoholer relativt oljebaserade drivmedel är riktig.
Vägtraftkskatteutredningen menar att nuvarande princip om lika skattebelastning av personbilar oavsett drivmedel bör bestå. En mervärdeskattebeläggning innebär en förändring av detta förhållande för vissa ägarkate-
gorier som då måste kompenseras. En effekt kommer annars att vara
kostnadsökningar för bl.a. persontransportverksamhet, typ taxirörelser
och bussar.
LRF hävdar att skatten på etanol bör reduceras med mer än de 25 96 som kommittén föreslår. Motivet härför är försörjningstrygghetsskäl och att de kostnader som uppstår i ett introduktionsskede kräver en kraftigare reducering.
Svenska Petroleum Institutet anser att en miljörabattering efter drivmedlets innehåll av enskilda komponenter blir godtycklig då bedömning av
miljöpåverkan vid och efter förbränning är synnerligen komplex. Institutet föreslår i stället en haltbegränsning genom administrativa beslut.
Sveriges Bilindustriförening vänder sig mot den förändrade beskatt-
ningssynen på dieselfordon. Under senare år har skattefördelarna med att utnyttja diesel försämrats så att i dagsläget dieselskatten överstiger bensinskatten. Med hänsyn till de olyckliga effekterna på valet mellan bensin och dieselbilar och på tilltron till skattepolitiken på längre sikt bör man
avstå från att införa moms på dieselolja. Om sådan ändå införs måste dic-
selbilägare utan mervärdeskatteplikt få full kompensation. Föreningen anser även att skatten bör sänkas på vanlig bensin. Blyfri bensin kan i dag inte introduceras i Sverige och föreningen avstyrker därför en skatterabatt
på 30 öre per liter. Dä etanol är dyrare att framställa än metanol ser
föreningen inte heller någon anledning att premiera etanol framför metanol.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att det största regionalpolitiska problemet för länen i norr är de stora avständen. Det är därför angeläget att det slutligen valda skattesystemet inte missgynnar stora delar av landet, som redan i dag beskattas hårdare än storstadsbefolkningen.
Svensk Drivmedelsteknik AB framhåller vikten av att förutsättningarna
beträffande användning av alternativa drivmedel snarast fastställes. För
metanol instämmer man med kommitténs förslag, även om utvecklingen
beträffande tillverkning av inhemska råvaror nätt längre än vad kommittén anger. Då tekniken för utnyttjande av inhemska råvaror för metanolfram-
ställning innebär högre tillverkningskostnad bör en större skattenedsätt-
ning i likhet med för etanol ske. Samma skillnad mellan ”inhemsk” och
importerad etanol bör också finnas.
Utsläppen av kväveoxider från motorer drivna med motoralkoholer är betydligt lägre än vid diesel- och bensindrift. Även i övrigt är utsläppen
la problem som kan uppstå sammanhänger med utsläpp av aldehyder, men dessa torde kunna reduceras med en enkel katalysator. Miljöpolitiskt bör
motoralkoholer premieras framför alla andra alternativ.
Motorgas bör inte gynnas särskilt då dess ursprung i högre grad än olja
är Mellersta Östern och Nordafrika.
Företaget anser att ett grundläggande fel i kommitténs skattedifferentiering är att den inte för energi- och miljöpolitiskt likvärdiga drivmedel utgår från en energilikformig bas. Kommitténs förslag ger etanol den lägsta beskattningen, 22.3 kr/GJ, följd av motorgas. 25.8 kr/GJ, och metanol 34.2
kr/GJ.
Enligt företagets bedömning behövs egentligen ingen differentiering utöver likställighet i total beskattring på energibas. Andra styrmedel är lämpligare att använda för att uppnå samhällets energi- och miljöpolitiska
mål.