Prop. 1985/86:110

om kronoholmarnas framtida disposition

Regeringens proposition 1985/86: 1 10

om kronoholmarnas framtida disposition

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 27 februari 1986.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Kjell-OlofFeldr

Bilaga ] Prop. 1985/86: 110 Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssamman'trädc den 27 februari 1986

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om kronoholmarnas framtida disposition

Sammanfattning av betänkandet (Ds Fi 1983: 12) Kronoholmarnas framtida disposition

A. Principiella överväganden och förslag Kronoholmsbegreppet

Kronoholmsutredningcn har tagit ställning till vilka slag av öar och holmar som anses ingå i utredningsuppdraget med hänsyn till innehållet i utred- ningens direktiv. Därvid stod det till en början klan att utredningen skulle överväga den framtida dispositionen av de bebyggda öar som kan beteck- nas som kronoholmar enligt förordningen (19501597) om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder. skär och holmar m.m. Kronoholmar som omfattas av denna förordning är öar som inte hör till något hemman eller innehas under särskilda villkor. Emellertid finns det många statligt ägda bebyggda öar som inte är kronoholmar i nyssnämnda bemärkelse. Även dessa öar har tagits med i utredningsarbetet. Anledningen till detta är att de frågor som utredningen skall överväga är desamma. oavsett om den statliga ön är en kronoholme i vedertagen bemärkelse eller inte.

Statsmakternas inställning till överlåtelser av skärgårdsmark

Utredningen skulle enligt direktiven överväga förutsättningarna för att överlåta bebyggd mark på kronoholmarna till kommuner eller enskilda. För att få reda på bebyggelsens omfattning och karaktär har på utredning- ens initiativ de bebyggda holmarna inventerats. Därvid framkom att det finns ungefär 200 bebyggda öar som tillhör staten. Antalet bosättningar på dessa öar uppgår till ca tusen. De fiesta kronoholmarna finns i Norrbottens län. Många kronoholmar finns också på västkusten.

Utredningen konstaterar att den statliga förvaltningen av kronohol- marna upplevs övervägande positivt. Inga större förändringar i form av ny bebyggelse och liknande sker på holmarna. vilket anses vara av värde. Det finns inte heller någon uttalad opinion för sådana förändringar. Vidare har det förekommit endast enstaka önskemål från privatpersoner om att få förvärva tomtmark på öarna. Detta beror väsentligen på att man är medve- ten om att staten är restriktiv med att tillåta sådana förvärv.

Staten har varit återhållsam med att medge marköverlåtelser från början av l950-talet. En orsak till detta torde vara att de aktualiserade överlåtel- serna i de flesta fall inte varit avsedda för ett permanent boende. Vidare har naturvårdens och friluftslivets intressen beträffande skärgårdsområ- denas utnyttjande fått en ökad genomslagskraft i lagstiftningen. Detta återspeglas även i statsmakternas restriktiva inställning till överlåtelser av mark på kronoholmarna. Staten har varit särskilt återhållsam med att tillåta markförsäljningar sedan början av 1970-talet. sannolikt beroende på det då påbörjade arbetet med den fysiska riksplaneringen. Då kommuner- na fullföljer de riktlinjer som dragits upp för den fysiska riksplaneringen

• Sida 30
•  Original

genom att bl.a. säkerställa naturvårdens och friluftslivets intressen i den kommunala skärgårdsplaneringen får riksplanens riktlinjer en stor genom- slagskraft.

Vad kan följa av en överlåtelse

Vid en framtida disposition av kronoholmarna som innebär att en kommun får överta kronoholmar eller att privatpersoner får friköpa tomtmark på dessa kan kommunen tänkas använda sig av en s.k. planutredning. Denna är ett led i byggnadslovs- eller fastighetsbildningsärenden och är därför inte en fristående plancringsform. Eftersom planutredningar inte är rättsli- gen bindande. begränsas deras användning när t. ex. behovet av att reglera bebyggelsens utformning i stort. I sådana fall måste en detaljplanläggning göras.

Något ökat anspråk på kommunal service torde normalt inte bli följden av att marköverlåtelser till husägare tillåts.

Överlåtelser till enskilda av mark på kronoholmarna fordrar fastighets- bildning. Köp av en del av en fastighet är giltigt endast om fastighetsbild- ning sker i överensstämmelse med köpet.

Beträffande den fastighetsbildning som kan följa av en överlåtelse av bebyggd mark på kronoholmarna får man utgå från flera olika faktorer som kan påverka bedömningen av om fastighetsbildning i det enskilda fallet kan tänkas få komma till stånd eller inte. I denna bedömning ingår allmänna lämplighets- och planvillkor. Dessa prövas formellt inte av planmyndighe- terna utan av fastighetsbildningsmyndigheten (FBM) i samband med fas- tighetsbildningsförrättningen. Det förtjänar dock att framhållas att kom- munens planbedömningar har stor betydelse vid FBMzs prövning.

För att marköverlåtelser på kronoholmarna skall kunna bli giltiga måste det finnas förutsättningar för tillstånd till avstyckning av en tomt där huset finns. Sådana förutsättningar saknas när allmänna intressen. t.ex. natur- vårdsintressen. är starka inom det område där byggnaden ligger. FBM skall alltså bl. a. pröva att fastighet som bildas blir lämplig för sitt ändamål och att fastighetsbildningen är godtagbar med hänsyn till markanvänd- ningsreglerande bestämmelser och andra planmässiga aspekter. Det för- hållandet att marken redan är bebyggd har emellertid helt naturligt betydel- se vid den planmässiga bedömningen.

Behovet av gemensam mark kan tillgodoses antingen genom att en marksamfällighct bildas eller en gemensamhetsanläggning inrättas som omfattar det behövliga markområdet utan att detta äganderättsligt frångår den ursprunglige ägaren. Den mest praktiska lösningen torde vara att inrätta en gemensamhetsanläggning, i vilken förutom skötseln av gemen- samma markutrymmen kan ingå vatten- och avloppsanläggningar. hamn- anläggningar m.m. Under vissa förutsättningar är det möjligt att knyta andel i gemensamhetsanläggning till byggnad som ligger på annans mark. Gemensamhetsanläggningar kan sålunda inrättas på bebyggda kronohol- mar utan att fastighetsbildning för befintlig bebyggelse först har skett.

• Sida 31
•  Original

Principer för överlåtelser m. m.

Vissa allmänna intressen beträffande en kronoholme kan vara så starka eller ha sådan innebörd att kronoholmen bör vara kvar i statens ägo. Det kan vara fråga om naturvårdsaspekter av isärskild tyngd. speciella hänsyn till yrkesfisket eller försvars- och sjöfartsintressen.

Utredningen anser att kronoholmar som har betydande natur- och kul- turvärden bör vara statligt ägda även i framtiden. Dessa öar har i den fysiska riksplaneringen utpekats som riksintressanta. De ligger i allmänhet i den yttre skärgården och har också ofta ett stort värde för det rörliga friluftslivet.

Vid kronoholmarna är fisket med rörligt redskap fritt för varje svensk medborgare med undantag av fiske efter lax vid Norrlandskusten. De statligt ägda öar som ligger utmed annan kust än Norrlands- och västkus- ten är i allmänhet inte sådana kronoholmar som avses i 1950 års förordning om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder. skär och holmar m.m. Eventuella överlåtelser av dessa öar till kommuner eller enskilda innebär alltså inte någon inskränkning i det fria fisket med rörligt redskap.

Fasta redskap används huvudsakligen av yrkesfiskare eller annan fiska- re för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Sådana redskap får sättas ut i allmänt vatten endast efter tillstånd av länsstyrelsen. Fiskerätten vid kronoholmarna avser fiske i statens enskilda vatten och länsstyrelsen upplåter därvid även denna rätt.

Fisket med fasta redskap kring kronoholmarna kan ibland vara av stort värde för den berörde yrkesfiskaren. Detta gäller framför allt för Norrbot- tens och Västerbottens län där länsstyrelsens upplåtelser och tillstånds- prövning av rätten till fiske med fasta redskap vid kronoholmarna har en stor betydelse jämfört med landets kust i övrigt.

Yrkesfisket synes nu tillmätas en ökad betydelse. Kustfisket tenderar att spela en större roll än förut. Härigenom uppkommer större motsättningar mellan olika fiskeintressenter. Mot denna bakgrund anses det av fiske- vårdsskäl vara en fördel om staten disponerar fiskevattnen vid kronohol- marna. '

Då hela kronoholmen säljs och ön därigenom inte längre är en krono- holme. upphör den staten som strandägare tillkommande rätten till fisket. Detta kan få konsekvenser för fiskevården och för de yrkesfiskare som har rätt att fiska kring kronoholmarna enligt upplåtelseavtal med länsstyrelsen.

De nuvarande Upplåtelserna syftar främst till att ett aktivt yrkesliske på statens enskilda fiskevatten upprätthålls. Det är inte möjligt att rättsligen garantera att fiskerätten med fasta redskap vid kronoholmarna i framtiden kan tillförsäkras det aktiva yrkesfisket, om öarna och därmed deras fiske- vatten blir enskild eller kommunal egendom. Kommunernas ansvar och intresse för yrkesfisket är dock numera genomgående ganska stort. Med hänsyn härtill torde det enligt utredningens bedömning vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt lösa frågan om säkerställande av yrkesfiskets intressen vid en överlåtelse av en kronoholme till en kommun utan att en sådan lösning kan göras rättsligen bindande. Bland de olika alternativ för att säkerställa yrkesfiskets intressen som utredningen för fram kan nämnas

• Sida 32
•  Original

ett förslag om att kommunen som köpare förbinder sig att respektera nämnda intressen.

En kronoholme kan ha särskild betydelse för framförallt försvaret. I några fall kan öar behövas för statlig verksamhet som rör sjöfarten. För annan statlig verksamhet torde kronoholmarna som sådana sakna betydel- se. 1 enstaka fall kan dock statliga myndigheter behöva förfoga över byggnader på öarna. ()m statliga intressen motverkas genom överlåtelser av kronoholmar eller mark på dessa, bör sådana överlåtelser inte få ske.

Det främsta skälet för kommuner att vilja överta kronoholmar är att sådana markförvärv kan säkerställa lokala naturvårdsintressen eller kom- muninvånarnas behov av och tillgång till orörd skärgårdsnatur. Utredning- en ser i allmänhet inga hinder mot att staten överlåter kronoholmar av detta slag till kommunerna. Kronoholmar med betydande natur- och kul- turvärden bör dock i de flesta fall bli kvar i statens ägo.

Många husägare på kronoholmarna har för utredningen redovisat hur de upplever sin situation. Åtskilliga av dessa personer har anmält intresse av att friköpa tomtmark. Andra är i stort sett nöjda med förhållandena som de är. Anledningen till att husägare har ett måttligt intresse av friköp är förutom prisfrågan förmodligen att man är eller har blivit medveten om att bostadsarrendatorer har ett starkt besittningsskydd. vilket kan upplevas som nära nog lika rättstryggt som att äga den mark som huset står på.

En viktig orsak till husägarnas önskemål att få friköpa marken där huset finns är den möjlighet att få pantsätta huset som följer av ett sådant friköp. Härigenom kan fastighetsägaren få bättre möjligheter att finansiera under- håll och modernisering av huset. De husägare som saknar nyttjanderätts- avtal upplever sin rättsliga ställning i förhållande till markägaren som Osäker.

Utredningen redovisar principiella synpunkter på frågan i vilka fall en överlåtelse av tomtmark typiskt sett kan tänkas få komma till stånd. Om individuella önskemål och hänsyn går att förena med de förekommande allmänna intressen som kan finnas inom det aktuella området. är det enligt utredningens mening motiverat att man tar hänsyn till de enskildas önske- mål.

Som tidigare nämnts är staten sedan länge restriktiv med att medge överlåtelser av tomtmark på kronoholmarna. Orsakerna härtill har varit den ändrade synen på skärgårdsområdenas utnyttjande som följt av att naturvårdens och friluftslivets intressen genom bl. a. den fysiska riksplane- ringens riktlinjer markerats på ett framträdande sätt. Denna intressemar- kering gäller i första hand vid tilltänkta nyexploateringar men återspeglas också i fråga om den redan bebyggda marken i den meningen att man endast i undantagsfall har tillåtit friköp av tomtmark.

Under utredningsarbetet inhämtade synpunkter från företrädare för myndigheter och kommuner har gett vid handen att man i allmänhet motsätter sig att husägarna på kronoholmarna tillåts att köpa tomtmarken. Man understryker särskilt att förvärv av detta slag skulle kunna leda till en olämplig privatisering av marken. Från kommunalt håll anser man att öarna bör vara allmänt tillgängliga för alla och därför i allmän ägo. De

• Sida 33
•  Original

enskilda husägarna har ofta samma inställning..$ärskilt beträffande fiskelä- gen vill man att marken skall kunna utnyttjas av alla.

Enligt kronoholmsutredningen bör överlåtelser till privatpersoner av mark på kronoholmarna kunna ske i följande fall. Grundförutsättningen är alltid att fastighetsbildning kan ske.

Överlåtelser kan äga rum. om inte statlig verksamhet hindrar detta och om inte kronoholmen ligger inom ett område som i den fysiska riksplane- ringen angetts vara av riksintresse för naturvården. kulturminnesvården eller det rörliga friluftslivet. Om kronoholmen som sådan har utpekats som ett riksintresse i något av de nämnda hänseendena bör överlåtelser inte ske. I allmänhet bör överlåtelser ej heller tillåtas. om något av de angivna intressena endast har ett regionalt värde.

Om några friköp och avstyckningar tidigare tillåtits på en kronoholme. kan det finnas skäl att de återstående arrendatorerna erbjuds att få friköpa tomtmark.

Om kronoholmen inte har någon nämnvärd betydelse för de nyss an- givna intressena och ligger mer eller mindre som en enklav bland öar som är privatägda, dvs. vanligtvis i den inre skärgården, kan det vara möjligt att tillåta markförsäljningar på ön.

Detsamma kan bli fallet, om kronoholmen är osedvanligt stor och be- byggd med enstaka grupper av hus. Det bör dock fordras att naturvårds- och friluftslivsintressen inte nämnvärt berörs av att marköverlåtelser till- låts.

När kronoholmen är mycket liten och bebyggd med enstaka hus kan strandskyddet många gånger anses i det närmaste vara utsläckt. Detta kan vara ett skäl för att tillåta friköp av tomtmark på ön.

På en hel del kronoholmar finns byggnader eller lägenheter i bostads- byggnader som hyrs ut. Vad kronoholmsutredningen anser om försäljning- ar till arrendatorer bör i princip också kunna gälla för överlåtelser till hyresgäster.

Kronoholmsutredningen anser att förordningen (l97lz727) om försälj- ning av staten tillhörig fast egendom. m.m. bör kunna tillämpas i de fall staten på grundval av utredningens förslag säljer kronoholmar eller mark på dessa. Därvid gäller bl.a. enligt denna förordning att den säljande myndigheten skall se till att köpeskillingen blir den högsta möjliga och i varje fall inte understiger egendomens saluvärde.

Utredningen redovisar vissa principer efter vilka köpeskillingen bör beräknas. Köpeskillingens storlek bör bestämmas med utgångspunkt i fastighetens marknadsvärde. Vissa riktmärken för värderingen anges. Många gånger är det svårt att kunna uppskatta marknadsvärdet av försåld tomtmark med uppförda hus på ofri grund. i de allra flesta fall kan dock parterna förmodas komma överens om ett pris på marken som med hänsyn till bl.a. förhållandena på platsen skäligen kan anses motsvara markens marknadsvärde.

Kronoholmsutredningen förordar att man avvaktar resultatet av eventu- ell planläggning samt av fastighetsbildning innan markförsäljning skcr. Man får då för det första ett klart besked om avstyckning kan göras eller inte. För det andra sker en fastighetsbildning enligt enhetliga normer.

• Sida 34
•  Original

Enligt utredningens mening bör staten följaktligen ta initiativ till fastig- hetsbildning innan köpeavtal ingås.

Om några hinder mot en överlåtelse av en kronoholme eller mark på denna inte anses föreligga. uppkommer ibland frågan om kronoholmen först bör överlåtas till en av ett sådant förvärv intresserad kommun eller om tomtmark på ön bör säljas till de enskilda husägarna i första hand.

Kronoholmsutredningen finner övervägande skäl tala för att kommunen ges företräde i förvärvsfrågan. Det främsta motivet för utredningens ställ- ningstagande är att det leder till —— utöver planmonopolet — ett kommunalt ansvar för markfrågorna. dvs. konkret uttryckt frågan om marken på kronoholmarna bör bli kvar i allmän ägo eller överlåtas till privatpersoner. I de fall man kan säga att husägarna bör få friköpa tomtmark på en kronoholme bör det enligt utredningens mening göras klart att staten. för den händelse kommunen inte längre uppger sig vara intresserad av att överta ön. kommer att ta initiativ till fastighetsbildning i syfte att sälja tomtmarken till de enskilda. Det blir härigenom kommunens sak att över- väga om ön trots allt skall övertas av kommunen för att säkerställa att den blir kvar hos det allmänna.

Tomträtt kan användas när det allmänna genom föreskrifter i tomträtts- avtalet önskar påverka bebyggelsens omfattning och utnyttjande. Det kan t. ex. vara påkallat att genom sådana föreskrifter söka tillgodose intresset att bevara en kulturhistorisk bebyggelse. exempelvis ett fiskeläge. Det torde också vara möjligt att i ett tomträttsavtal ta in föreskrifter som innebär att fastigheten är avsedd endast för permanent boende.

Kronoholmsutredningen konstaterar att tomträttsinstitutet mycket säl- lan kommer till användning i fråga om fritidsbebyggelse eller annan bebyg- gelse utanför tätorterna. Med hänsyn härtill torde det vara realistiskt att utgå från att tomträtten endast undantagsvis kan bli användbar i fråga om bebyggelsen på kronoholmarna.

Principer för fortsatta upplåtelser För de kronoholmar där överlåtelse med äganderätt eller upplåtelse med tomträtt av den bebyggda marken inte bör komma i fråga återstår att bestämma en lämplig nyttjanderättsform för de personer som disponerar den mark på vilken deras byggnader är uppförda. Den upplåtelseform som ligger närmast till hands är bostadsarrendet.

Det förekommer att enskilda äger och nyttjar byggnader på ofri grund utan att de närmare villkoren för rätten att behålla byggnaden på platsen regleras i ett skriftligt avtal mellan staten som markägare och byggnadens ägare. Enligt utredningens uppfattning är det klart otillfredsställande att skriftliga avtal i förevarande fall inte finns. För att dels skapa ordnade förhållanden, dels av rättviseskäl likställa alla husägare på kronoholmarna vad den skriftliga avtalsregleringen beträffar bör staten träffa skriftliga nyttjanderättsavtal med samtliga husägare på öarna. Härtill kommer att den enskilde genom ett skriftligt avtal kan få sin rättsliga ställning i förhål- lande till markägaren förbättrad.

Kronoholmsutredningen, som har tagit del av skriftliga nyttjanderättsav-

• Sida 35
•  Original

tal avseende mark på kronoholmarna. anser att _dezavtalsvillkor som f. n. brukar användas i stort sett är lämpliga och väl anpassade till de olika förhållandena som kan råda. Utredningen anger de villkor som normalt bör ingå i arrendeavtalet. Motiven för dessa villkor redovisas också.

Utredningen finner övervägande skäl tala för att arrendetiden bör be- stämmas till fem år. I fråga om upplåtelser för permanent boende bör något längre arrendetider kunna komma i fråga.

När det gäller att beräkna arrendeavgiften anser kronoholmsutredningen att det i första hand är parternas sak att själva försöka finna den rätta avgiftsnivån. Utredningen utgår från att överenskommelser mellan par- terna kommer att liksom f.n. vara den normala formen för bestämmande av arrendeavgiften. Utredningen anger vissa riktmärken för beräkning av avgifternas storlek.

Utgångspunkten bör vara att komma fram till en i princip marknadsan- passad arrendeavgift. Arrendenivån på orten bör därvid i första hand användas som riktmärke. Då jämförliga arrendeförhållanden inte kan åbe- ropas får man göra en skälighetsbedömning som grundas på vad arrendato- rer i allmänhet kan antas vara beredda att betala i avgift för arrendestället.

Ett sätt att bestämma arrendeavgiften kan vara att sätta den i förhållande till en skälig avkastning, t.ex. som ett procenttal av arrendetomtens upp- skattade marknads- eller taxeringsvärde.

Numera förekommer ganska ofta att arrendeavgiften årligen omräknas på grundval av ändringar i konsumentprisindex (KPI). Under perioder som de nuvarande då markpris- och konsumentprisutvecklingen är väsentligt olika. är det enligt utredningens mening knappast godtagbart att KPI används. Oavsett om index används eller inte. bör arrendeavgiftenjusteras vart femte år med hänsyn till förändringen av arrendetomtens marknads- värde.

Då arrendeavgift inte utgått eller då den varit mycket låg kan i avtalet föreskrivas en etappvis avgiftshöjning under arrendeperioden. Härigenom kan avgiften successivt anpassas till marknadsnivån.

Under alla förhållanden måste arrendet bestämmas på en nivå som innefattar statens kostnader för arrendeupplåtelserna. t.ex. administra- tionskostnader och kostnader i form av fastighetsskatt till kommunerna. [ övrigt förordas att avgifterna för arrendeupplåtelser på kronoholmarna successivt marknadsanpassas.

Yrkesfiskare har sedan länge rätt att utan avgift få uppföra och dispone- ra byggnader för fiskets behov på kronoholmarna. Dessa byggnader torde numera inte användas av yrkesfiskarna i samma utsträckning som tidigare. Flera fiskestugor överlåtes till de fritidsboende. vilket bekräftar tendensen att yrkesfiskarna inte längre har lika stor användning av byggnaderna som tidigare.

Kronoholmsutredningen framför flera invändningar mot det rådande systemet med avgiftsfria upplåtelser för yrkesfiskare. En invändning är att skillnaden kommer att bli mera markerad mellan en avgiftsfri upplåtelse och en upplåtelse för fn'tidsbruk. för vilken avgiften som utredningen förordar bör vara marknadsmässigt bestämd. Detta leder sannolikt i sin tur till att krav ställs på en mera utökad kontroll av att fiskets byggnader

• Sida 36
•  Original

används av yrkesfiskare. Vidare är situationen mer gynnsam för en ytkes- fiskare på en kronoholme jämfört med andra yrkesfiskare som har byggna- der på privat mark och som vanligtvis måste betala arrendeavgifter till jordägarna. Denna skillnad mellan olika kategorier yrkesfiskare måste uppfattas som orättvis.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen att yrkesfiskarna inte längre skall få ha en författningsmässigt grundad rätt att utan avgift få disponera mark på kronoholmarna. Det är dock givetvis möjligt för den förvaltande statliga myndigheten att även fortsättningsvis ta hänsyn till yrkesfiskets speciella förutsättningar och därför bestämma arrendeavgif- ten till ett lägre belopp än eljest, t.ex. när yrkesfiskaren är bofast på kronoholmen.

Principer för att bevara fiskelägenas fysiska miljö

] utredningsuppdraget har ingått att observera önskemålet att bevara fiske- lägenas fysiska miljö. På några kronoholmar utmed såväl Norrlands— som västkusten finns fiskelägen. De flesta av dessa fiskelägen har kulturhisto- riska och/eller miljömässiga värden. som har dokumenterats i den kommu- nala fysiska planeringen. Utredningen beskriver de styrmedel som i första hand byggnads- och naturvårdslagstiftningen tillhandahåller i syfte att bevara miljön. Utredningen konstaterar därvid att en hel del av de bygg- nadsåtgärder som är önskvärda att styra från miljösynpunkt faller utanför den obligatoriska förprövning som byggnadslovsprövningen utgör. Den byggande får i dessa fall själv bedöma om åtgärden är förenlig med bestäm- melserna i bl.a. 38 & byggnadsstadgan (BS). Byggnadslagstiftningens ge- nerella regler kan kompletteras med riktlinjer i en kommunöversikt. Så- dana riktlinjer saknar visserligen rättsverkan men kan likaväl vara av stort värde vid tillämpningen av 38 få BS. len byggnadsplan kan tas in föreskrif— ter om hur bebyggelsens yttre skall vara utformad. Planbestämmelserna torde dock inte få gå utöver vad som är möjligt att reglera med stöd av nämnda 38 &. Byggnadslov spliktens omfattning är i princip inte annorlun- da inom byggnadsplanelagda områden än inom områden utanför detalj- plan. Med hänsyn härtill ger byggnadsplanen inte nämnvärt bättre möjlig- heter att tillgodose kulturminnesintresset än byggnadslagstiftningens all- männa regler i förening med riktlinjer i en kommunöversikt. Jämfört med en byggnadsplan ger en fastställd stadsplan bättre möjligheter för bygg- nadsnämnden att kontrollera förändringar av byggnaders exteriör. Inom område med stadsplan fordras nämligen byggnadslov för omfärgning av vissa fasader samt utbyte av taktäckningsmaterial. vilka åtgärder eljest inte kräver lov.

Kronoholmsutredningen räknar med att kommunernas planeringsin- satser beträffande kronoholmarna i de flesta fall kommer att begränsas till användandet av s.k. områdesplaner och planutredningar. Dessa plane- ringsformer vid sidan av byggnadslagstiftningen är inte förenade med några rättsverkningar. Trots detta är det möjligt att de aktuella miljö- och kulturminnesintressena kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. om det i områdesplanen eller planutredningen tas in regler eller riktlinjer som preciserar vad som kan föreskrivas med stöd av 38 & BS.

• Sida 37
•  Original

Om en kronoholme, som inrymmer en värdefull fiskelägesmiljö. utgör eller ingåri ett naturreservat. kan i reservatsbesliitet finnas de föreskrifter om bl. a. bebyggelsens utformning som bedöms nödvändiga för att skydda eller vårda en naturmiljö som delvis präglas av t.ex. en kulturhistoriskt intressant fiskarbebyggelse. Liknande slag av föreskrifter kan tas in i ett beslut om att bilda ett naturvårdsområde.

Man kan fråga sig om staten som villkor för fortsatt upplåtelse av den bebyggda eller eljest ianspråktagna marken kan ställa krav på att befintliga byggnader bevaras och underhålls på det sätt som är önskvärt för att fiskelägenas fysiska miljö skall kunna bevaras. Staten skulle med andra ord sluta privaträttsliga avtal med var och en av dem som nu har en byggnad i dessa fiskelägen och genom avtalsvillkoren reglera här aktuella frågor, Ett möjligt alternativ är att sluta avtal om bostadsarrende. Något formellt hinder föreligger inte mot att i avtalsvillkoren reglera frågor såsom i vad mån marken får bebyggas och hur bebyggelsen skall utformas. En annan möjlig upplåtelseform är tomträtt. I den handling där tomträtten upplåtes skall bl. a. tas in de närmare föreskrifter om fastighetens använd- ning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som skall gälla i fråga om tomträtten. Det bör understrykas att man inte bör använda sig av arrende eller tomträtt för att enbart främja ett bevarandeintresse.

En fråga som framstår som viktigare än valet av upplåtelse form — bostadsarrende eller tomträtt — är i vad mån nuvarande byggnadsinneha- vare kan vara skyldiga att i ett avtal underkasta sig detaljerade föreskrifter i fråga om bebyggelsens utformning. När det gäller arrendeupplåtelser är sålunda en viktig fråga. om upplåtelsevillkor som reglerar inte bara själva markutnyttjandet utan även utformningen av en byggnad som redan är uppförd och ägs av nyttjanderättshavaren kan anses skäliga enligt vissa bestämmelser i jordabalken. Utredningen anser att frågan är svårbedömd. I ett tomträttsavtal däremot kan man förmodligen ta in föreskrifter som tillgodoser ganska långtgående krav på bebyggelsens utformning.

Enligt utredningens uppfattning säkerställs bevarandeintresset bäst ge- nom att både tomträtten och detaljplaner. företrädesvis stadsplanen, an- vänds som styrinstrument. Även i de fall det är möjligt att använda sig av förordnanden om naturreservat eller naturvårdsområde som regleringsme- del finns goda förutsättningar att tillgodose det aktuella bevarandesyftet.

Den statliga förvaltningen av kronoholmarna

Flera statliga myndigheter förvaltar kronoholmar. Fortifikationsförvalt- ningen och sjöfartsverket förvaltar huvudsakligen sådana kronoholmar som är av direkt betydelse för myndigheternas verksamheter. En del öar i statlig ägo som i de flesta fall är naturreservat förvaltas av naturvårdsver- ket. Förvaltningen är här inriktad på att ön skall skyddas och vårdas enligt de föreskrifter som gäller för reservatet. Domänverkets förvaltning tillgo- doser flera syften, bl. a. att hyra ut fritidsbostäder och arrendera ut mark. Kammarkollegiet skall enligt sin instruktion se till att sådan statens fasta egendom, vars vård och tillsyn inte ankommer på någon annan. inte disponeras mot givna föreskrifter. De flesta kronoholmar förvaltas av

Prop. l985/86: 110

• Sida 38
•  Original

kammarkollegiet. På regional nivå är det i första hand länsstyrelserna som svarar för att de statliga intressena tillvaratas och samordnas när det gäller öarnas utnyttjande.

Att låta en myndighet ensam förvalta kronoholmarna kan enligt krono- holmsutredningen underlätta en enhetlig bedömning av olika frågor. t. ex. arrendeavgifternas storlek. För att få en god överblick över förhållandena på de olika öarna förefaller det vara nödvändigt att myndigheten är regio- nalt organiserad eller kan anlita regionala myndigheter. Beträffande öar där det finns speciella statliga intressen att beakta bör dock förvaltningen anförtros de för dessa intressen ansvariga myndigheterna.

Domänverket. som har en regionalt fungerande verksamhet. har stor erfarenhet av nyttjanderättsfrågor. Utredningen finner att domänverket har goda förutsättningar för att på ett både effektivt och ändamålsenligt sätt handha förvaltningen av de bebyggda kronoholmarna med undantag för de öar där statliga särintressen motiverar att förvaltningen anförtros andra myndigheter. Från verkets sida är man positiv till att överta förvalt- ningen. Utredningen föreslår att domänverket ges förvaltningen av mer- parten av de bebyggda kronoholmarna.

Utredningen finner det lämpligt att kronoholmar som kännetecknas av utpräglade försvars- och sjöfartsintressen förvaltas av fortifikationsförvalt- ningen resp. sjöfartsverket. Vad gäller det slag av öar som naturvårdsver- ket förvaltar anser utredningen det ligga nära till hands att verket även fort- sättningsvis förvaltar dessa öar.

Utredningens förslag beträffande den statliga förvaltningen av kronohol- marna innebär att förordningen (l97lz727) om försäljning av staten till- hörig fast egendom, m.m. kan tillämpas av domänverket i fråga om de bebyggda kronoholmarna. Om statsmakterna önskar inskränka verkets möjligheter att fritt pröva försäljningar enligt denna förordning. måste statsmakterna precisera dessa inskränkningar i samband med att verket får hand om förvaltningen av öarna. Utredningen föreslår att sådana precise- ringar görs på grundval av det förslag om kronoholmarnas framtida dispo- sition som utredningen lämnar.

Utredningsförslagets ekonomiska konsekvenser

Utredningens förslag bedöms inte medföra några merkostnader för staten. Förslaget om den framtida statliga förvaltningen av kronoholmarna kan istället resultera i effektivitets- och rationaliseringsvinster. De av utred- ningen angivna principerna för den fortsatta nyttjanderättsregleringen kan också leda till att staten får bättre möjligheter att täcka sina kostnader för upplåtelser. Utredningens förslag kan ej heller anses resultera i andra merkOStnader för kommuner eller enskilda än kostnader för förvärv av kronoholmar eller mark på dessa. I detta sammanhang bör man emellertid bortse från sistnämnda kostnader, eftersom de avser frivilligt köp av fast egendom. Detsamma bör man göra med de följder i form av nya eller högre arrendeavgifter som enskilda kan drabbas av. om utredningens förslag genomförs. Staten har nämligen sedan lång tid i åtskilliga fall försummat att kräva den arrendeavgift som staten i andra fall regelmässigt tar ut.

• Sida 39
•  Original

B. Förslag till disposition av kronoholmarna

] Inledning

Kronoholmsutredningen har låtit inventera beståndet av de bebyggda kronoholmarna. Resultatet av denna inventering redovisas län för län i det följande'. Redovisningen gör inte anspråk på att vara fullständig. Den följs av utredningens överväganden och förslag till disposition av kronohol- marna.

2 Norrbottens län

Inom länet finns 253 kronoholmar, varav 75 är bebyggda. Öarna finns huvudsakligen i skärgårdens yttersta delar. De är samtliga upptagna i fastighetsregistret. För kronoholmarna gäller antingen strandskydd (300 m) och skydd för landskapsbilden som beslutats med stöd av 15 och 19 åå NVL i deras äldre lydelse eller det generella strandskyddet (100 m) enligt den nuvarande 15 & NVL. Det totala antalet bosättningar på öarna torde vara närmare 330. Det finns arrendekontrakt mellan länsstyrelsen och enskilda innehavare av byggnaderna i fråga om ca 215 bosättningar. [ övriga fall har upplåtelser vanligtvis meddelats av andra myndigheter.

Länsstyrelsen sköter på regeringens uppdrag förvaltningen av de krono- holmar över vilka det åligger kollegiet att utöva tillsyn. I uppdraget ingår bl.a. att för statens räkning ingå arrendeavtal. De uppgifter som lämnas i det följande bygger väsentligen på den omfattande inventering av krono- holmarna som länsstyrelsen gjorde år 1975. Vad kronoholmsutredningen själv kunnat iaktta vid utredningens besök på åtskilliga av öarna redovisas också.

Överväganden och förslag

[Som framgår av avsnittet 6.2.1] är länets kust i den fysiska översiktsplane- ringen uppdelad på fyra områdestyper. varav tre är relevanta i förevarande sammanhang. För dessa tre områden finns allmänna riktlinjer av delvis varierande slag. Kustområdets yttre skärgård bör enligt dessa riktlinjer ses som en rekreativ resurs och representerar kraftigt markerade naturvårds- intressen. Strandzonen bör inte privatiseras. Vad gäller skärgårdens inre delar och fastlandskusten bör enligt riktlinjerna delområden med stort värde för det rörliga friluftslivet inte tas i anspråk för enskild fritidsbebyg- gelse. I övrigt bör såväl bevarandeintressena som önskemålen om ian- språktagande för friluftsliv och fritidsbebyggelse kunna rymmas jämsides.

' Den kommunvisa redovisningen har utelämnats i denna bilaga. Jfr. kronoholms- utredningen s. 174 ff. Anm. Hänvisningar till olika sifferbetecknade avsnitt avser kronoholmsutredning- ens indelning.

• Sida 40
•  Original

Norrbottens skärgård utgör ett primärt rekreationsområde. och i rege- ringens beslut år 1978 för länet med anledning av FRP- arbetet uttalades en stor restriktivitet mot ny fritidsbebyggelse särskilt beträffande det yttre skärgårdsområdet. de strandnära områdena och de öar som är av stort värde för friluftslivet.

FRP-riktlinjerna och den översiktliga fysiska planeringen behandlar all- mänt sett nästan undantagslöst frågan om ny fritidsbebyggelse bör tillåtas. Riktlinjer för den befintliga bebyggelsen brukar sällan finnas. Vad nu sagts gäller även för Norrbottens län. Den markering av naturvårds- och frilufts- livsintressen beträffande de tre områdestyperna som gjorts i länets över- siktsplanering hänför sig således endast till frågan om tillåtligheten av ny fritidshusbebyggelse. Detta kan emellertid inte anses utesluta att riktlinjer- na får återverkningar även på den redan etablerade bebyggelsen. Mot bakgrund av riktlinjerna och den översiktliga planeringen får därför en mycket allmän bedömning göras i frågan om fastighetsbildning av den bebyggda marken på kronoholmarna kan påräknas eller inte (se avsnittet 5.1.3 under rubriken Krav på fastighetsbildning m.m.). Därvid synes den områdesavgränsning som gjorts i den översiktliga planeringen och de rikt- linjer som bestämts för varje område vara en lämplig utgångspunkt för sådana bedömningar av fastighetsbildningsfrågor.

I fråga om möjligheterna för berörda kommuner att få förvärva bebyggda kronoholmar kan här inledningsvis en'nras om att många av dessa öar har betydelse för yrkesfisket (jfr. avsnittet 5.1.4).

Kronoholmsutredningen har genom bl. a. besök på öarna kunnat obser- vera många kronoholmars läge och fysiska miljö. hamnförhållanden. till- gång till eventuell dricksvattenbrunn eller elektricitet samt — inte minst — byggnadernas utseende. storlek och skick. Vad utredningen med ledning av sådana iakttagelser kunnat konstatera är att flera hus. särskilt i den yttre skärgården. är små och har en tämligen enkel standard. Tillgång till dricks- vatten saknas i de flesta fall. Endast enstaka kronoholmar har elektricitet. Många öar är ganska svåra att nå. Hamnanläggningarna är ofta primitiva eller saknas helt.

Nästan alla husägare som yttrat sig är i stort sett nöjda med de förhållan- den som råder på kronoholmarna. Många av dem är mer eller mindre intresserande av friköp av tomtmark. Som främsta motiv för detta önske- mål åberopas att det känns tryggare att äga marken. Något intresse av pantsättning av fastigheten för att få lån kunde inte konstateras. Yrkesfis- kare önskar ofta friköpa tomtmark, särskilt när de äger eller arrenderar fiskevatten nära den aktuella kronoholmen. Enskilda. som har hus i gamla fiskelägen, vill i allmänhet inte förvärva mark. De anser att den nuvarande situationen är tillfredsställande. Beträffande den fortsatta nyttjanderätts- regleringen vill många arrendatorer ha en längre arrendetid och oförändra- de arrendeavgifter. Flera husägare intar en reserverad eller negativ attityd till tanken att kommuner får överta kronoholmar.

• Sida 41
•  Original

Haparanda kommun

Samtliga bebyggda kronoholmar i Haparanda kommun ligger inom det i översiktsplaneringen angivna området nr2 ("kustområdets yttre skärgård). Haparanda skärgård är i den fysiska riksplaneringen klassificerad som riksintresse för rörligt friluftsliv. vetenskaplig naturvård, fritidsfiske och yrkesfiske.

Fiskena kring de bebyggda kronoholmarna har skatteköpts. Ägarna av skattefiskena är nästan undantagslöst licensierade yrkesfiskare som har stugor på öarna.

De flesta husägarna är intresserade av att få förvärva den mark som deras byggnader är uppförda på. Haparanda kommun har förklarat sig beredd att förvärva samtliga bebyggda kronoholmar inom kommunen. även i de fall de enskilda husägarna först får friköpa tomtmark. Kom- munen. som uppenbarligen inte avser att vidta några speciella åtgärder beträffande öarna om dessa säljs till kommunen. kan tänka sig att enbart förvalta kronoholmarna med nuvarande upplåtelseförhållanden.

I fråga om de enskildas möjligheter att få friköpa tomtmark bör följande observeras. I den fysiska riksplaneringen är Haparanda skärgård utpekad som riksintressant för bl.a. naturvården och friluftslivet. För skärgårds- området gäller också översiktsplaneringens riktlinjer med dess betonande av bevarande-, naturvårds- och rekreationsintressen. Mot bakgrund härav är det sannolikt att man inte kan räkna med avstyckning av den bebyggda marken. Det bör därför enligt kronoholmsutredningens mening inte ske några marköverlåtelser till husägarna.

[ avsnittet 5.2 under rubriken Kronoholmar som har betydande natur- och kulturvärden har förordats att kronoholmar av detta slag bör företrä- desvis ägas av staten. Öarna ligger vanligtsvis i den yttre skärgården.

Kronoholmsutredningen finner övervägande skäl tala för att de be- byggda kronoholmarna inom Haparanda kommun bör förvaltas av staten även i framtiden. Öarna. som ligger i den yttre skärgården, är nämligen av riksintresse för bl. a. naturvården.

Kalix kommun

I Kalix kommun finns 26 bebyggda kronoholmar, varav ungefär hälften ligger inom kustområdets yttre skärgård (område nr 2 i översiktsplanering- en) medan återstoden finns inom skärgårdens inre delar och vid fastlands- kusten (område nr 3). Endast en kronoholme. Östra Båtöholmen. ligger inom intresseområdet avseende de större tätorterna (område nr 1).

Kring vissa av kronoholmarna inom kommunen finns fiskevatten. som länsstyrelsen för perioden 1979—1983 upplåtit åt mestadels licensierade yrkesfiskare. I några fall är fiskena nära holmarna försålda skattefisken. För återstående fisken vid kronoholmarna saknas upplåtelser från länssty- relsen. Vid dessa kronoholmar gäller sålunda endast den fria fiskerätten enligt 1950 års förordning om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havs- stränder. skär och holmar m.m.

Det övervägande antalet boende på kronoholmarna uppger sig vara intresserade av att få köpa tomtmark. Beträffande vissa mycket små hol-

• Sida 42
•  Original

mar uttrycks ibland önskemål om att få förvärva hela ön. Två byalag och en yrkesfiskare önskar var för sig förvärva några kronoholmar huvudsakli- gen för bedrivande av yrkesfiske. Kalix kommun är intresserad av att förvärva de kronoholmar som är belägna inom kommuner. Enligt kom- munen bör det antingen vara en statlig myndighet. t.ex. länsstyrelsen. eller kommunen som förvaltar de bebyggda kronoholmarna.

Beträffande möjligheterna för de enskilda att få köpa tomtmark anser kronoholmsutredningen att man bör göra en åtskillnad i grova drag mellan de bebyggda kronoholmarna i den yttre skärgården och övriga öar. Enligt gällande planeringsriktlinjer angesju för skärgårdens yttre delar att privati- sering av strandzonen och fortsatt fritidsbebyggelse i princip inte bör äga rum. Härtill kommer att vissa öar ingåri naturreservat. Med hänsyn till det anförda finner kronoholmsutredningen att det är tveksamt om fastighets- bildning på skärgårdens yttre kronoholmar har utsikter att genomföras. Sannolikt kan avstyckning inte påräknas. Enligt utredningens mening har naturvårds- och friluftslivsintressena i förevarande fall en sådan styrka att staten som markägare bör avstå från att ta initiativ till eventuella plan- och fastighetsbildningsutredningar. Aktuella kronoholmar bör därför i sin hel- het även fortsättningsvis bli kvar hos det allmänna.

Med hänsyn till de speciella omständigheterna kan undantag möjligen göras för fastigheterna Halsön 2: 1—3: 1 där man kan överväga om inte friköp av tomtmark bör kunna ske. De två ägarna av de byggnader som finns på fastigheterna äger ju återstoden av Halsön och har fiskevatten där omkring. Å andra sidan kan kanske hävdas att de aktuella byggnaderna ligger olämpligt med hänsyn främst till det rörliga friluftslivets behov. varför en fastighetsbildning på grund av varaktighetskravet eventuellt inte kan komma till stånd. Emellertid synes en tillfredsställande lösning kunna uppnås. om husägarna i samband med markförsäljningen till dem åtar sig att flytta byggnaderna till en mindre utsatt plats. För att undvika uppkomst av flera fastigheter bör fastighetsreglering väljas som fastighetsbildningsåt— gärd. Parentetiskt kan ifrågasättas om de aktuella fastigheterna utgör kro- noholmar och därför omfattas av kronoholmsutredningens uppdrag.

I likhet med vad som har förordats beträffande de bebyggda kronohol- marna i Haparanda yttre skärgård bör öarna i Kalix yttre skärgård med hänsyn till deras genomgående betydande natur- och kulturvärden ägas av staten även i fortsättningen. Enligt kronoholmsutredningens mening bör man därför inte tillgodose Kalix kommuns önskemål om markförvärv såvitt avser dessa öar.

Vad gäller de återstående kronoholmarna inom Kalix kommun (områ- destyp nr 1 och 3) tar kronoholmsutredningen först ställning till byalagens och den enskilde yrkesfiskarens anhållan om att få förvärva två eller flera av dessa holmar. Lantbruksnämnden i Norrbottens län har i anledning av en pågående fastighetsreglering anfört följande beträffande en av dessa framställningar:

Hittills har den fiskerätt som är knuten till en del av kronoholmarna kunnat utnyttjas på arrende av yrkesfiskarna. Detta har också inneburit att fiskerätten hela tiden verkligen blivit utnyttjad och inte kommit att vara

• Sida 43
•  Original

oanvänd t. ex. av det skälet att förhållanden på enskilda fastigheter skulle lett till ett passivt ägande. Det är därför enligt lantbruksnämndens åsikt viktigt att äganderätten till kronoholmarna behålls i sådan form att fiskerät- ten också i framtiden kan tillförsäkras det aktiva yrkesfisket. Detta skulle inte kunna garanteras om fiskerätten överförs på enskilda fastigheter.

Lantbruksnämnden avstyrkte framställningen. Kronoholmsutredningen ansluter sig till de synpunkter som nämnden framfört. De aktuella fram- ställningarna bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Angående de enskilda husägarnas möjligheter att erbjudas friköp av tomtmark finner kronoholmsutredningen att förutsättningarna för friköp beträffande här aktuella kronoholmar får anses vara bättre jämfört med motsvarande möjligheter i fråga om kronoholmarna i den yttre skärgården. För de inre delarna av Kalix skärgård och vid fastlandskusten gäller nämligen inte något hänsynstagande till speciella naturvårdsintressen. Många öar är små och en del nästan fullt utbyggda. Ofta ligger de också nära fastlandet. Fastställda byggnadsplaner finns för två kronoholmar. varjämte på en av dessa öar friköp av tomtmark tillåtits. Byggnaderna på kronoholmarna inom det här området har i allmänhet en bättre standard än husen på öarna i ytterskärgården.

Angivna förhållanden talar för att fastighetsbildning på de aktuella öarna kan komma till stånd. Kronoholmsutredningen är emellertid inte helt över- tygad om att avstyckningar i alla fall kan komma att tillåtas.

I enlighet med det resonemang som förts i avsnittet 5.3.1 bör man i princip kunna tillgodose Kalix kommuns önskemål om markförvärv beträf- fande de här aktuella öarna. Härvid uppkommer emellertid ett par frågor som först behöver diskuteras. Hänsynen till yrkesfisket och fiskevården kräver t. ex. speciella överväganden. Vidare måste en bedömning göras i fråga om kommunens eller husägarnas företrädesrätt till marken på de kronoholmar som inte ligger i den yttre skärgården.

Invid nio bebyggda kronoholmar inom Kalix kommun finns sådant sta- tens enskilda fiskevatten som av länsstyrelsen upplåtits för fiske med fasta redskap. Fyra av dessa öar ligger i ytterskärgården. Man kan därför bortse från dem i detta sammanhang. Upplåtelserna. som med två undantag avser tiden 1979—1983, har i de flesta fall gjorts till yrkesfiskare som har licens. Dessa har också andra fiskeupplåtelser vid obebyggda kronoholmar, på allmänt vatten eller på annans enskilda vatten eller på samfällt fiskevatten. Vid sex bebyggda kronoholmar är fisket såsom skatteköpt i enskild ägo.

Laxfisket vid älvmynningarna utmed Norrbottens kust är mycket bety- delsefullt. Torne, Kalix och Pite älvar har det bästa laxbeståndet. I Kalix älv är återuppvandringen av laxen mycket viktig. Privata laxfällor vid älvmynningen kan hindra statliga initiativ till att av fiskevårdsskäl vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta återuppvandringen. Även i de fall kommunen berättigas få förvärva bebyggda kronoholmar med tillhörande fiskevatten i älvmynningen kan samma fiskevårdsproblem uppstå. Iframti- den kan staten kanske behöva återta fisket genom expropriation. Givetvis bör man så långt möjligt söka undvika fiskevattenöverlåtelser som inte bara i nuläget utan även på sikt kan medföra konsekvenser för fiskevården.

• Sida 44
•  Original

Kronoholmarna Trutskärs Hällgrund 1: I. Nygrynnan I:] och Stenen !: 1 ligger i och för sig ganska långt från Kalixälvens mynning. Fisket kring dessa öar är f.n. upplåtet till fiskare för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Om det finns risk för att en överlåtelse av dessa öar till Kalix kommun kan negativt påverka betingelserna för laxfisket, bör öarna inte säljas till kommunen Ufr. avsnittet 5.3.1).

Kronoholmsutredningen utgår från att det av länsstyrelsen upplåtna fisket vid de bebyggda kronoholmarna har betydelse för de berörda yrkes- fiskarna. Dessa bör därför få behålla sina fiskerättigheter även i det fall Kalix kommun skulle berättigas att få överta kronoholmarna. Med hänsyn härtill bör staten på det sätt som beskrivits i avsnittet 5.3.1 göra erforder- liga förbehåll om fiskeupplåtelserna i samband med att öarna överlåtes till kommunen.

Såvitt kronoholmsutredningen kan bedöma torde fiskevårdshänsyn knappast lägga hinder i vägen för att Kalix kommun övertar och upplåter fiskevattnet vid de bebyggda kronoholmarna där sådana upplåtelser kan bli aktuella. Denna bedömning torde dock inte gälla de kronoholmar som ligger i anslutning till Kalixälvens utflöde. Utredningen förutsätter att kommunen vid tillståndsprövningen av rätten till fiske med fasta redskap ser till att fisket utnyttjas på bästa sätt från fiskevårdssynpunkt. Härvid är det viktigt att kommunen samråder med fiskenämnden i länet. För att så långt möjligt säkerställa att yrkesfiskets intressen beaktas för framtiden bör det vid försäljningen till kommunen finnas ett av Kalix kommunfull— mäktige fattat beslut om att kommunen skall tillgodose dessa intressen även efter upphörandet av de fiskeupplåtelser som gäller vid tiden för försäljningen (jfr. avsnittet 5.3.1).

Vad gäller de bebyggda kronoholmarna inom Kalix inre skärgård aktua- liseras den i avsnittet 5.3.3 diskuterade frågan om resp. kronoholme först bör överlåtas till en av ett sådant förvärv intresserad kommun eller om tomtmark bör säljas till de enskilda husägarna i första hand. Som framgår av nämnda avsnitt förordar kronoholmsutredningen att kommuner i för- värvsfrågan bör ges företräde framför husägarna. På grund härav finner utredningen att de ifrågavarande kronoholmarna kan överlåtas till Kalix kommun. Det blir härigenom kommunens sak att bedöma i vilka fall husägarna kan medges att få friköpa tomtmark. Därvid kan de synpunkter i denna fråga som kronoholmsutredningen tidigare redovisat tjäna som väg- ledning.

Om Kalix kommun inte vidhåller sitt intresse för förvärv av de nu aktuella öarna. rekommenderar kronoholmsutredningen att staten tar initi- ativ till fastighetsbildning för att utröna om tomtmark efter avstyckningen kan säljas till husägarna.

Luleå kommun

Inom Luleå kommun finns 28 bebyggda kronoholmar. Intresseområdet ett (tätorter) inrymmer en bebyggd kronoholme. Likskäret, medan 13 krono- holmar finns inom området nr 2 (ytterskärgårdens inre delar och fastlands- kusten).

• Sida 45
•  Original

Beträffande fiskefrågan råder i stort sett samma förhållanden som i Kalix kommun.

Av inhämtade synpunkter från enskilda husägare framgår att flertalet av dessa har intresse av att få köpa den mark där deras hus finns. Beträffande några kronoholmar kan noteras en splittrad opinion bland husägarna i friköpsfrågan. På enstaka öar synes råda en enhällig uppfattning om att friköp inte bör äga rum. Luleå kommun önskar förvärva samtliga bebyggda kronoholmar inom kommunen. För vissa av dessa öar har kommunen angett ett speciellt intresse. Enligt kommunen är det viktigt att kronohol- marna i fortsättningen är i allmän ägo.

Precis som i fråga om kronoholmarna i Haparanda och Kalix yttre skärgård anser kronoholmsutredningen att tomtmark på öar i Luleå yttre skärgård inte bör kunna komma i fråga för överlåtelse till husägare och att kronoholmarna i den yttre skärgården av Luleå kommun bör behållas av staten. Med hänsyn till att kommunen i praktiken sköter förvaltningen av Brändöskäret och Haraskär bör dock dessa områden erbjudas kommunen.

När det gäller de övriga bebyggda kronoholmarna inom Luleå kommun får på samma skäl som anförts i fråga om motsvarande holmar inom Kalix kommun förutsättningarna för fastighetsbildning och friköp av tomtmark anses vara bättre. Kronoholmsutredningen är dock osäker i frågan bl. a. på grund av att några av de aktuella öarna med hänsyn till närheten till Luleå centralort får anses ha ett inte obetydligt intresse för det rörliga friluftsli- vet.

På samma sätt som anförts i fråga om Kalix kommun bör staten i princip kunna tillgodose Luleå kommuns önskemål om att förvärva de inom kom- munen belägna bebyggda kronoholmar som ligger i den inre skärgården. [ detta sammanhang bör dock särskilt diskuteras den framtida dispositionen av vissa av kronoholmarna i den yttre och inre skärgården med hänsyn till yrkesfiskets intressen.

Länsstyrelsen har upplåtit rätt till fiske vid 20 bebyggda kronoholmar inom Luleå kommun för tiden l979— 1983. Av dessa öar ligger elva i den yttre skärgården. Såvitt nu är i fråga kan man därför bortse från dessa öar med undantag för Brändöskäret och Hapaskär. Fyra av Upplåtelserna gällde till utgången av år l98l på grund av att upplåtelserna gjorts till fiskare som saknade licens. En av dessa upplåtelser har därefter förlängts till utgången av år 1983. Några enskilda skattefiskare finns inte.

Eftersom de aktuella yrkesfiskarna bör garanteras att få ha kvar sina fiskerätter i händelse av att Luleå kommun får förvärva kronoholmarna. förordar kronoholmsutredningen att staten som närmare redovisats i av- snittet 5.3.l gör förbehåll om fiskeupplåtelserna i köpeavtalet mellan sta- ten och kommunen.

Lika lite som i fråga om Kalix kommun anser kronoholmsutredningen att fiskevårdshänsyn kan hindra att Luleå kommun övertar och upplåter fiskevatten vid de aktuella bebyggda kronoholmarna. Utredningen förut- sätter att kommunen samråder med tiskenämnden i frågor som har bety- delse för fiskevården. [ samband med försäljningen till kommunen bör Luleå kommunfullmäktige i ett särskilt beslut garantera att yrkesliskets intressen vid de överlåtna kronoholmarna skall beaktas av kommunen i framtiden.

• Sida 46
•  Original

Beträffande frågan om Luleå kommun eller husägarna bör ges företräde till förvärv av marken på kronoholmarna föreligger samma förhållanden som nyss redogjorts för beträffande kronoholmarna i Kalix kommun. I enlighet med vad som tidigare anförts bör en av sådana förvärv intresserad kommun erbjudas att före husägarna få överta kronoholmarna. Öarna i den inre skärgården kan sålunda enligt utredningens uppfattning överlåtas till Luleå kommun. Det kommer därmed att åvila kommunen att ta ställning till enskildas önskemål om friköp av tomtmark.

Skulle Luleå kommun inte vara intresserad av att köpa de bebyggda kronoholmarna i den inre skärgården. förordar kronohOImsutredningen att fastighetsbildning påbörjas som förberedelse till försäljning av tomtmark till husägarna på öarna.

Piteå kommun

1 Piteå kommun finns två bebyggda kronoholmar inom översiktsplanering- ens intresseområde ett (tätorter), tre öar inom området två (skärgårdens yttre delar) och sju öar inom det tredje intresseområdet (skärgårdens inre delar och fastlandskusten). Det övervägande antalet boende på kronoholmarna inom kommunen inbegripet den båtklubb som har anläggningar på Stor-Svinören uppger sig vara nöjda med nuvarande förhållanden. Enligt Piteå kommun bör staten kvarstå som markägare. Kommunen kan i andra hand tänka sig att förvär- va kronoholmarna hellre än att det blir privata tomter på öarna. Fiskevatten kring alla bebyggda kronoholmar utom tre har länsstyrelsen upplåtit, i de flesta fall för perioden 1979— 1983. I fråga om de enskildas möjligheter att få friköpa tomtmark får samma förutsättningar anses gälla som beträffande motsvarande kronoholmar inom länets övriga kustkommuner. Detta innebär att friköp inte bör tillåtas såvitt avser de kronoholmar som ligger i den yttre skärgården. När det gäller de övriga öarna är kronoholmsutredningen tveksam till friköp. 1 avsnittet 5.3.3 har kronoholmsutredningen anfört att osäkerheten i bedöm- ningen om markförsäljning till privatpersoner bör få ske utgör ett skäl för att all mark på den aktuella kronoholmen tills vidare bör ägas av det allmänna. Med hänsyn härtill bör de sistnämnda öarna och även öarna i ytterskärgården bli kvar i allmän ägo. Eftersom Piteå kommun inte är intresserad av förvärv av kronoholmari vare sig den yttre eller inre skärgården. bör staten fortsätta att äga krono- holmarna inom kommunen.

3 Västerbottens län

I detta län finns det närmare 20 bebyggda kronoholmar. För de holmar där relativt omfattande bebyggelse finns råder såväl strandskydd enligt 15 & NVL som förordnanden om skydd för landskapsbilden. Övriga bebyggda kronoholmar omfattas enbart av strandskydd. Om inte något annat anges. förvaltas kronoholmarna av kammarkollegiet.

• Sida 47
•  Original

Överväganden och förslag

Vid planeringen av kustområdet i Västerbottens län har man utgått från att kronoholmarna inte är avsedda att bebyggas samtidigt som man vill se till att den befintliga bebyggelsen skall få ligga kvar. Det råder stor restriktivi- tet i fråga om tillkommande bebyggelse. Detta överensstämmer också med regeringens år 1978 fattade beslut för länet med anledning av det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Skellefteå kommun

Storleken på de bebyggda kronoholmarna inom kommunen varierar gans- ka mycket. Antalet bosättningar på öarna är också tämligen olika. De öar som ligger närmast Skellefteå inom fastigheten Ytterursvik 34:1 är be- byggda med relativt många hus. Dessa har i allmänhet en varierande standard och storlek. Byggnadernas utseende följer också ej heller något enhetligt mönster. De aktuella öarna ligger ganska nära Rönnskärsverken, som utgör ett ganska påtagligt visuellt inslag i miljön.

Endast enstaka husägare på kronoholmarna i Skellefteå kommun kan tänka sig att förvärva tomtmark. Den allmänna uppfattningen bland de boende synes vara att man godtar den nuvarande dispositionen av öarna och inte önskar att den ändras. Skellefteå kommun är i princip beredd att överta de bebyggda kronoholmarna. om staten vill överlåta dem utan ersättning. Enligt kommunen skulle ett kommunalt övertagande av öarna främja det rörliga friluftslivet.

Vid en bedömning av frågan om friköp av tomtmark på öarna bör tillåtas kan till en början erinras om att husägarna inte torde vara intresserade av markförvärv. På grund härav förefaller frågan om friköp sakna aktualitet. Kronoholmsutredningen kan dock konstatera att i och för sig synes hänsy- nen till naturvården och det rörliga friluftslivet knappast utgöra ett hinder mot fastighetsbildning beträffande den bebyggda marken. Vad som kan föranleda tveksamhet i fastighetsbildningshänseende är närmast i vad mån fastigheter som avstyckas på de öar som ligger nära Rönnskärsverken kan anses bli varaktigt lämpade för sitt ändamål med hänsyn till den miljöpå- verkan som industrianläggningen medför.

Eftersom klart angivna önskemål om friköp av tomtmark saknas och då det under alla förhållanden kan ifrågasättas om tillstånd till avstyckningar kan påräknas, bör enligt utredningens mening Skellefteå kommun erbjudas att få köpa de ifrågavarande öarna (jfr. avsnittet 5.3.3). Kommunen är intresserad av att överta kronoholmarna, om detta kan ske utan kostnad för kommunen. Kronoholmsutredningen anser att det inte finns några omständigheter som kan motivera att staten skänker öarna till kommunen. För nu diskuterad överlåtelse liksom för överlåtelser i allmänhet bör de principer för köpeskilling m.m. som redovisats i avsnittet 5.1.7 vara nor- merande. Detta innebär bl.a. att köpeskillingens storlek i princip skall bestämmas med ledning av fastighetens beräknade marknadsvärde. Detta kan i första hand grundas på bedömningar om framtida nettoavkastningar från arrendetomterna.

• Sida 48
•  Original

I händelse av ett kommunalt övertagande av de bebyggda kronohol- marna bör observeras att yrkesfisket vid dessa öar har stor betydelse för fiskerinäringen på orten. Vid en inventering år 1979 framgick att vid kronoholmarna i Skellefteåbukten fanns ca 17 fasta redskap utsatta. Av dessa brukades alla utom två av licensierade yrkesfiskare. Länsstyrelsen hade för tiden fram till utgången av år 1982 gett tillstånd till fiske med fasta redskap invid nio av de bebyggda kronoholmarna. För tiden därefter kommer sannolikt många fiskeplatser att upplåtas till licensierade yrkesfis- kare.

Enligt kronoholmsutredningens uppfattning bör berörda yrkesfiskare få ha kvar sina fiskerättigheter i det fall Skellefteå kommun skulle få köpa kronoholmarna. Vid detta förhållande bör staten såsom beskrivits i avsnit- tet 5.3.1 göra erforderliga förbehåll om fiskeupplåtelserna i samband med att öarna överlåtes till kommunen. Utredningen förutsätter vidare att kom- munen vid tillståndsprövningen av rätten till fiske med fasta redskap iakttar att fisket utnyttjas på bästa sätt från fiskevårdssynpunkt. Härvid bör framhållas vikten av att kommunen samråder med fiskenämnden i länet. På det sätt som också berörts i avsnittet 5.3.1 bör Skellefteå kom- munfullmäktige vid ett eventuellt förvärv av öar särskilt besluta om att kommunen förbinder sig att respektera yrkesfiskets intressen även efter upphörande av de fiskeupplåtelser som gäller vid tiden för försäljningen till kommunen.

Robertsfors kommun

Kronoholmarna Käringbådan och Käringskär ligger inom ett område. som betecknas som riksintressant för den vetenskapliga naturvården. Med hänsyn härtill och då något intresse för förvärv av tomtmark inte anmälts bör friköp av sådan mark inte tillåtas.

Robertsfors kommun är inte intresserad av att förvärva de aktuella öarna.

Mot denna bakgrund bör öarnas dispositon inte ändras.

Umeå kommun

Den person som hyr en fritidsbostad på Risön är intresserad av att köpa huset och tomtmark i anslutning därtill. '

Umeå kommun har intresse av att förvärva de tre aktuella öarna. Som skäl för att överta Fjärdgrund åberopas att kommunen äger det omkring ön liggande vattenområdet. Risön. som ligger i anslutning till naturskyddsom- rådet Strömbäck-Kont som ägs av kommunen. är också intressant för kommunen. 1 fråga om Bredskär anförs att kommunen äger ett intresse av att ön inte privatiseras.

Sjöfartsverket och fortifikationsförvaltningen har förklarat att de för sin verksamhet behöver disponera Fjärdgrund resp. Bredskär. Dessa öar bör därför vara kvar i statens ägo.

Enligt kronoholmsutredningens bedömning föreligger knappast något hinder mot att fritidshus och tomtmark säljs till den privatperson som hyr

• Sida 49
•  Original

huset på Risön. Samtidigt är domänverket villigt att förhandla med Umeå kommun om försäljning av ön till kommunen. När överlåtelser till en kommun och enskilda aktualiseras samtidigt förordar utredningen att kom- munen ges företräde i förvärvsfrågan (se avsnittet 5.3.3). Med hänsyn härtill bör Umeå kommun erbjudas att förvärva Risön.

4 Västernorrlands län

Det finns inom länet ett mindre antal bebyggda kronoholmar. För dessa gäller strandskydd enligt 15 å NVL.

Överväganden och förslag Örnsköldsviks kommun

Trysunda har stora värden från naturvårds- och friluftslivssynpunkter. Öns gamla fiskeläge är kulturhistoriskt intressant. Tyrsunda är den sista ön i Ångermanland där yrkesfiske fortfarande bedrivs. Åtta hushåll bor per- manent på ön.

Husägarna synes vara ense om att Trysundas nuvarande disposition är tillfredsställande. Önskemål om friköp av tomtmark har inte framförts. Det finns inget uttalat behov av att genom fastighetsinteckning belåna fastighe- ter. Örnsköldsviks kommun. som inte är intresserad av att förvärva ön, anser att den bör bevaras som den är.

Kronoholmsutredningen finner att Trysunda med hänsyn till dess bety- dande natur- och kulturvärden (jfr. avsnitt 5.2) bör förvaltas av staten även fortsättningsvis. Det får anses vara angeläget att genom naturreservats- föreskrifter förordna om miljöns och bebyggelsens bevarande. Samtidigt är det viktigt att de bofastas möjligheter att kunna bo kvar på ön säkerställs. Det synes f.n. inte föreligga något behov av att genom fastighetsinteckning kunna få lån för att underhålla och modernisera permanenthusen. I framti- den kan det kanske bli möjligt att belåna huset och nyttjanderätten. om byggnadspantutredningens väntade förslag genomförs (se avsnittet 3.3). För att skapa möjligheter för ytterligare människor att bosätta sig stadigva- rande på Trysunda kan det vara lämpligt att reservera mark för enstaka bosättningar av detta slag.

Beträffande nuvarande upplåtelseformer noterar kronoholmsutredning— en att medlemmarna i Trysunda fiskehamnsförening gynnas i avgiftshän- seende i förhållande till övriga arrendatorer på ön. Fördelarna för före- ningsmedlemmarna grundar sig på ett avtal mellan staten och föreningen. som gäller till utgången av år 1998.

I fråga om de övriga kronoholmarna inom Örnsköldsviks kommun före- slås ingen ändrad disposition.

• Sida 50
•  Original

Kramfors och Timrå kommuner

I enlighet med den fysiska riksplaneringens riktlinjer och den för Kramfors kommun gällande kommunöversikten bör kronoholmarna Höglosmen, Högbondcn och Långskäret skyddas mot exploatering med hänsyn till naturvårdens och friluftslivets intressen. Några privatägda tomter på öarna bör mot bakgrund härav inte komma i fråga. Enär Kramfors kommun inte önskar förvärva någon kronoholme inom kommunen, får öarna förvaltas av staten även i framtiden. Ej heller Timrå kommun är intresserad av att överta de inom kommunen liggande Oxviksskären. Ögruppen bör därför bli kvar i statlig ägo.

Sundvalls kommun

Kronoholmen Brämön med Kalven är av intresse för det rörliga friluftsli- vet samt för den vetenskapliga och kulturella naturvården. På ön. som är mycket stor. finns i huvudsak två bebyggelsegrupper. Den ena gruppen finns på nordöstra delen av ön och består av gammal fiskarbebyggelse. som är värdefull för kulturminnesvården. Den andra bebyggelsegruppen finns i Sanna på Brämöns västra del. Det är här frågan om ordinär fritids- bebyggelse. Sanna har en bra hamn bl.a. för det rörliga friluftslivets behov. På ön Kalven söder om Brämön finns även bebyggelse.

Beträffande bebyggelsen i Norrhamn eller Brämöhamn på nordöstra delen av Brämön gjordes en s. k. planutredning, som blev färdig år 1979. För området vid Brämöhamn gäller ett interimistiskt förordnande enligt 11 åNVL om skydd för natur- och kulturmiljön. Beslutet gäller till dess att länsstyrelsen beslutat om naturvårdsområde på Brämön. Under år 1979 skedde avstyckning av tomter i Brämöhamn. I slutet av detta år träffades avtal om försäljning av tomterna. varjämte vissa köpare betalade hela köpeskillingen. Mot bakgrund av bl.a. angivna förhållanden beslöt rege- ringen (industridepartementet) i mars 1981 att lämna domänverket begärda bemyndiganden att sälja fastigheterna i Brämöhamn.

Arrendatorerna och hyresgästerna i Sanna har sedan länge önskemål om att få förvärva tomtmark. Sundsvalls kommun. som för sin del är ointres- serad av att köpa Brämön, har i likhet med domänverket och länsstyrelsen inget att erinra mot att friköp av tomtmark sker.

Med hänsyn dels till att det aktuella tomtområdet 1 Sanna utgör en mycket liten och avgränsad del av en förhållandevis stor ö, dels till att det alltid är möjligt att begränsa tomternas yta. kan hänsynen till det rörliga friluftslivet enligt kronoholmsutredningens mening inte anses utgöra hinder mot friköp av tomterna. Ej heller naturvårdens intressen torde påverkas negativt av att friköp sker. Öns värdefulla naturmiljö avses nämligen bli skyddad genom att ön avsätts till ett naturvårdsområde enligt 19 & NVL. Slutligen synes de aktuella byggnadernas standard vara sådan att fastighetsbildning inte hindras därav.

Vid angivna förhållanden finner kronoholmsutredningen att arrendato- rerna i Sanna bör kunna få friköpa den mark som deras byggnader är uppförda på. Även hyresgästerna bör ges samma rätt i den mån det är praktiskt och ekonomiskt genomförbart (jfr. avsnittet 5.3.2).

• Sida 51
•  Original

Förhållandena på Kalven skiljer sig inte alltför. mycket från vad som sagts om Brämön. Med hänsyn härtill och till de bedömningar i friköpsfrå- gan som gjorts beträffande Brämön synes det rimligt att även husägarna på Kalven erbjuds att få friköpa tomtmark.

Avslutningsvis vill kronoholmsutredningen framhålla att det knappast synes lämpligt att komplettera bebyggelsen på Brämön och Kalven med ytterligare fritidshus. Svårigheten att ge utrymme för parkeringsplatser för bilar på fastlandet vid Lörudden är bl. a. ett skäl för att vara restriktiv med ny exploatering på öarna.

5 Gävleborgs län

lnom Gävleborgs län finns sex bebyggda kronoholmar. För dessa gäller strandskydd om 300 m enligt 15 å NVL.

Överväganden och förslag Nordanstigs kommun

Kronoholmen Gran är i den fysiska riksplaneringen angiven som riks- intressant för den vetenskapliga och kulturella naturvården. På grund härav och då sex av öns sju hus får disponeras gemensamt av medlemmari en fiskehamnsförening bör något friköp av tomtmark inte aktualiseras. Med hänsyn främst till öns betydande naturvärde torde det inte vara lämpligt att ändra öns nuvarande disposition (jfr avsnittet 5.2 under rubri- ken Kronoholmar som har betydande natur- och kulturvärden).

Ej heller på lngaskär är det aktuellt med någon marköverlåtelse till enskilda. Med hänsyn till försvarets intressen bör ön ägas av staten även i framtiden.

Söderhamns kommun

Klacksörarna har ett inte obetydligt regionalt intresse för naturvård och kulturminnesvård. Ögruppen har betydelse för det rörliga friluftslivet.

Samtliga husägare och hyresgäster är intresserade av att få friköpa tomtmarken resp. huset och tomten. Söderhamns kommun. som äger alla andra öar i skärgården" inom kommunen, önskar förvärva Klacksörarna för att ögruppen skall kunna utnyttjas för det rörliga friluftslivet. Enligt krono- holmsutredningens bedömning torde hänsynen till naturvård och friluftsliv knappast utgöra något hinder mot avstyckning av den bebyggda marken. Av vad som upplysts i saken framgår att på andra öar och kustområden i kommunen har avstyckningar av tomter med befintlig fritidsbebyggelse godkänts. Även om Klacksörarna kanske skiljer sig från dessa öar och områden, bl.a. genom dess kulturmiljöer i anslutning till gammal fiskarbe- byggelse. talar sannolikheten för att fastighetsbildning på ögruppen kan komma att tillåtas. Detta skulle enligt utredningens mening behöva klarläg- gas genom någon form av planutredning.

• Sida 52
•  Original

I avsnittet 5.3.3 har diskuterats hur man bör lösa den situation som uppkommer när överlåtelser till kommuner och enskilda aktualiseras sam- tidigt. Utredningen har därvid förordat att kommunen bör ges företräde i förvärvsfrågan.

Med hänsyn till vad som anförts bör Söderhamns kommun erbjudas att få köpa Klacksörarna. Om kommunen inte längre är intresserad av mark- förvärv, bör staten ansöka om fastighetsbildning för att få utrönt om tomtmarken kan säljas till de enskilda.

Gävle kommun

Genom att försäljningar av tomtmark på Dödmansskär redan skett återstår endast att ta ställning till hur den övriga marken på ön skall disponeras. Beträffande öarna Gåsholma och Eggegrund är det inte aktuellt med några privata markförvärv. Gävle kommun har avböjt att förvärva kronoholmarna. Mot bakgrund av det anförda föreslår kronoholmsutredningen att de ifrågavarande öarnas disposition inte ändras.

6 Uppsala län

Överväganden och förslag

Några privatägda byggnader torde inte finnas på kronoholmarna i Uppsala län. Berörda kommuner ärinte intresserade av markförvärv. Kronoholms- utredningen föreslår att öarnas disposition inte ändras.

7 Stockholms län

Överväganden och förslag

lngen kommun i Stockholms län är intresserad av att förvärva bebyggda, statligt ägda öar inom länet.

Med några undantag äger staten samtliga byggnader på statens öar i Norrtälje, Vaxholms, Värmdö, Lidingö. Stockholms och Haninge kom- muner. Många av dessa byggnader hyrs ut. Flera av öarna är naturreser- vat. En ö, Ängsö, är en nationalpark.

Källskären i Norrtälje kommun, vars enda bebyggelse består av ett privat fritidshus, ligger i den yttersta skärgården inom ett område som enligt gällande markdispositionsplan för kommunen skall bibehållas i sin nuvarande markanvändning. Av planen framgår vidare bl.a. att beträffan- de området skall det rörliga friluftslivet prioriteras framför enskild fritids-

• Sida 53
•  Original

bebyggelse. Vidare accepteras ny fritidsbebyggelse endast som begränsa- de kompletteringar. Riktlinjer för eventuella avstyckningar saknas i dispo- sitionsplanen.

Enligt kronoholmsutredningens bedömning synes förhållandena i fråga om Källskären vara sådana att det finns utsikter till att avstyckning av den bebyggda marken kan tillåtas. Friköp av tomtmark bör därför kunna kom- ma till stånd.

Kronoholmsutredningen föreslår att dispositionen av öarna i Norrtälje, Vaxholms, Värmdö, Lidingö. Ekerö och Haninge kommuner inte ändras. Ansökan om fastighetsbildning bör göras beträffande den bebyggda mar— ken på Källskären i Norrtälje kommun.

Det kan ifrågasättas om utredningen skall lämna förslag om den framtida dispositionen av Skeppsholmen och Kastellholmen. som ligger centralt i Stockholm. Den s.k. skeppsholmsgruppen lämnade år 1978 en rapport benämnd Riktlinjer för planering av Skepps- och Kastellholmarna (Ds U 1978: 9). Regeringen beslöt påföljande år att rapportens förslag till riktlinjer skulle av byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen läggas till grund för den fortsatta planeringen och förvaltningen av mark, byggnader och anläggningar på öarna. Byggnadsstyrelsen överlägger f.n. med Stock- holms kommun om frågor som har samband med det framtida nyttjandet av öarna. Genom vad som sålunda förekommit avstår kronoholmsutred- ningen från att lämna förslag om de aktuella öarnas framtida disposition.

I fråga om Fifång i Södertälje kommun föreslås ingen ändring. Övriga bebyggda statliga öar inom kommunen förvaltas av domänverket. På tre av dessa öar finns jordbruk som verket arrenderar ut. Två av arrendatorerna har anmält intresse för förvärv av byggnader jämte arrenderad mark, som utgör 18 ha på Hamnskär och 37 ha på Ridö. Bostadsarrendatorn på Jur- staholm önskar friköpa tomtmark.

De nu aktuella kronoholmarna ligger inom områden, som är av riksin- tresse för det rörliga friluftslivet och naturvården. Med hänsyn härtill skulle ett tillstånd till markförvärv kunna motverka dessa intressen framför allt genom att så stora områden kommer i privat ägo. Kronoholmsutred- ningen föreslår därför att ingen markförsäljning sker. Eftersom avstyck- ning av en tomt på Karlholmen tillåtits så sent som år 1979, torde dock hinder knappast föreligga mot avstyckning av en tomt kring det åter- stående fritidshuset på ön.

Husägarna på Öja i Nynäshamns kommun har anmält intresse för friköp av tomtmark. Den främsta orsaken till deras önskemål är möjligheten att kunna belåna fastigheter. De permanent boende är i de flesta fall anställda av sjöfartsverket. För andra anställda som har Landsort som arbetsplats finns i viss utsträckning önskemål om att kunna bosätta sig stadigvarande på ön. Kommunen stöder önskemålen om att bilda fastigheter för öns bofasta befolkning.

Sjöfartsverket sysselsätter merparten av de permanent boende på Öja. Någon annan sysselsättning för de bofasta kan inte erbjudas. Det är ett rimligt krav att bostadsfrågan kan lösas för den personal som önskar vara permanent bosatt på ön. Kronoholmsutredningen erinrar om att sjöfarts- verket genom uthyrning av egna bostadshus åt sina anställda skulle kunna

• Sida 54
•  Original

lösa deras bostadsproblem utan att de behöver äga tomtmark. I samman- hanget bör också nämnas att sjöfartsverket överväger att på lång sikt flytta lotsverksamheten från Landsort till fastlandet.

Avstyckning av tomter torde knappast kunna begränsas till enbart sådan mark som är avsedd för den bofasta befolkningen. Som förutsättning för markförsäljning torde erfordras en detaljplan som grund för fastighets- bildning. Om det inte finns några hinder mot fastighetsbildning, får man räkna med att staten i ett sammanhang ansöker om avstyckning av i princip all bebyggd mark på Öja (se avsnittet 5.1.7).

Enligt kronoholmsutredningens mening är det tveksamt, om en utveck- ling mot privatägda fastigheter på Öja går att på ett tillfredsställande sätt förena med de starka allmänna intressen som förknippas med ön. Denna ligger ju inom ett område av riksintresse för naturvården och friluftslivet. Bebyggelsemiljön äger betydande kulturhistoriska och miljömässiga vär— den. Ön planeras utgöra en naturvårdsområde. Härtill kommer att ön och dess närmaste farvatten är av ett inte obetydligt intresse för totalförsvaret. Det ökade utnyttjandet av ön som friköp för tomtmark sannolikt leder till skulle kunna komma att motverka detta försvarsintresse.

Med hänsyn till det sagda och då det synes möjligt att lösa bostadsfrå- gorna för sjöfartsverkets anställda finner kronoholmsutredningen övervä- gande skäl tala för att Öja i sin helhet ägs av staten även fortsättningsvis.

8 Södermanlands län

Överväganden och förslag

Anledning saknas att ändra disposition av ön Lacka i Nyköpings kom- mun. Ön bör därför tillhöra staten även i framtiden.

Husägarna på öarna inom fastigheten Oxelö. Hävringe och Högstens fiske 1: ] önskar genomgående köpa den mark som deras byggnader är uppförda på. Oxelösunds kommun är intresserad av att förvärva fastighe- ten.

Beträffande Hävringe gäller ganska betydande inskränkningar i rätten för arrendatorerna att överlåta arrendet. Arrendeformen är dessutom lä- genhetsarrende, vilket medför att arrendatorerna saknar besittningsskydd. De begränsningar som sålunda gäller för arrendatorerna är huvudsakligen tillkomna på grund av de starka försvarsintressen som finns på ön. En försäljning av tomtmark till husägarna på ön kommer i konflikt med försva- rets intressen, eftersom det inte längre blir möjligt att upprätthålla en tillfredsställande säkerhetskontroll. Vid angivna förhållanden torde enligt kronoholmsutredningens mening marköverlåtelser på Hävringe vara ute- slutna.

Vad gäller de övriga bebyggda öarna inom den aktuella fastigheten kan noteras att de ligger inom ett område av riksintresse för det rörliga frilufts- livet. Källskären utgör ett fågelskydds- och sälskyddsområde. Krono-

• Sida 55
•  Original

.holmsutredningen bedömer att det mot denna bä'lig'rund är osäkert om fas- tighetsbildning på de nämnda öarna kan komma att tillåtas. Det kan bl. a. ifrågasättas lämpligheten av att genom fastighetsbildning göra bosättning- arna mer varaktiga.

Med hänvisning till det anförda vill kronoholmsutredningen inte tillstyr- ka marköverlåtelser till husägarna på öarna inom den ifrågavarande fas- tigheten.

Av hänsyn till försvars- och sjöfartsintressen bör staten behålla förvalt- ningen av Hävringe. Övriga bebyggda öar inom fastigheten skulle i och för sig kunna överlåtas till Oxelösunds kommun. För detta fordras dock av- styckningar från stamfastigheten, vilket förefaller vara mindre lämpligt. Härtill kommer att fastigheten inrymmer åtskilliga vattenområden med värdefullt fiske. Detta fiskevatten bör vara kvar i statens ägo. Mot bak- grund av det anförda synes det knappast vara en godtagbar lösning att efter fastighetsbildning överlåta de bebyggda öarna utom Hävringe till kom- munen. Öarna blir ju under alla förhållanden i allmän ägo. vilket väl får anses vara viktigast. Enligt kronoholmsutredningen talar sålunda övervä— gande skäl för att hela den ifrågavarande fastigheten bör ägas av staten även i framtiden.

] fråga om de bebyggda kronoholmarna i Strängnäs och Eskilstuna kommuner torde förutsättningar för fastighetsbildning saknas. På grund härav bör marköverlåtelser inte komma i fråga. Öarna föreslås vara statligt ägda även i fortsättningen.

Östergötlands län

Överväganden och förslag

De bebyggda kronoholmarna i Östergötlands län förvaltas av naturvårds- verket. Byggnaderna på öarna tillhör staten med undantag för ett par sjöbodar på Bodholmen och Åholmen.

Skäl saknas för att ändra nuvarande förhållanden. Öarna bör därför vara kvar i statlig ägo.

10 Kalmar län

Överväganden och förslag

På de kronoholmar som förvaltas av naturvårdsverket finns inga privatäg- da byggnader. Öarna förknippas med främst starka naturvårdsintressen. Med hänsyn härtill saknas anledning att ändra öarnas nuvarande disposi- tion.

• Sida 56
•  Original

Sjöfartsverket förvaltar Borgö och Dämman. Önskemål från enskilda Prop finns att förvärva tomtmark på Borgö resp. hela holmen Dämman.

Enligt gällande markdispositionsplan för Västerviks kommun skall det område där Borgö ingår reserveras som ett område av särskilt intresse för friluftslivet. Såvitt kronoholmsutredningen kan bedöma torde avstyckning av de bebyggda marken på ön knappast motverka friluftslivets intressen. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att staten ansöker om fastighets- bildning i syfte att sälja tomtmarken.

Det är tveksamt om Dämman kan anses varaktigt lämpad för sitt ända- mål. Dämman bör därför vara kvar i statens ägo och eventuellt hyras ut till en båtförening, för vilken ön kan ha ett värde.

1 ] Gotlands län

Överväganden och förslag

Med hänsyn dels till kronoholmarnas betydelse för främst naturvården och delvis för försvaret, dels till att det på några av öarna finns i huvudsak enbart tiskebodar i privat ägo föreligger inga skäl till att ändra öarnas nuvarande status. De bör därför fortfarande tillhöra staten.

12 Blekinge län

Överväganden och förslag

Anledning saknas att vidta någon ändring beträffande Utklippan. Staten bör fortsätta att äga ön.

13 Hallands län

Överväganden och förslag

Med hänsyn till de aktuella öarnas karaktär bör de i sin helhet tillhöra staten även i framtiden. Någon ändring av öarnas disposition föreslås därför inte.

• Sida 57
•  Original

14 Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län beslöt år 1979 att inventera beståndet av kronoholmar inom länet. Uppdraget att utföra detta arbete lades på länsstyrelsens lantmäterienhet. ] en första etapp begränsades inventeringsarbetet till de bebyggda kronoholmarna. Detta arbete blev färdigt under år 1980. Som källa för utredningsarbetet användes i första hand kammarkollegiets undersökning av kronans äganderätt till holmar och skär på västkusten i samband med en vid början av 1920-talet verk- ställd utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster (SOU 1925: 19). Man utnyttjade även de andra källor som närmare beskrivs i bil. I. avsnittet 1.2.

Av bl.a. länsstyrelsens utredning framgår att 38 bebyggda kronoholmar torde finnas inom länet. Ungefär hälften av dessa holmar ärinte registrera- de som särskilda fastigheter.

Bebyggelsen på holmarna redovisas i allmänhet på den ekonomiska kartan. Viss bebyggelse har dock så liten omfattning att den inte finns angiven på kartan. Länsstyrelsen anlitade därför kustbevakningen i västra tullregionen för att undersöka eventuell ytterligare bebyggelse på holmar- na. Av en av kustbevakningen upprättad förteckning framgår om bebyggel— sen avser bostadshus eller uthus och om byggnaderna används av fiskare eller andra personer.

Därefter har länsstyrelsen förtecknat de bebyggda kronoholmarna i den omfattning som redovisas i det följande. Redovisningen innehåller även uppgifter som erhållits från kommuner och andra myndigheter. Även vad kronoholmsutredningen själv kunnat konstatera vid besök på vissa av kronoholmarna finns redovisat.

Samtliga bebyggda kronoholmar omfattas av strandskydd (300 m).

Överväganden och förslag

Den fysiska riksplaneringens riktlinjer anger att kusten i Göteborgs och Bohus län är riksintressant både vad gäller naturvården och friluftslivet. Yrkesfisket har vidare en mycket stor betydelse.

Enligt regeringens uttalanden om utgångspunkterna för den fysiska riks- planeringens fortsatta planeringsarbete tillhör kust— och skärgårdsområdet i länet de områden i landet där det är särskilt angeläget att friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs.

Bebyggelsen på kronoholmarna i länet är av varierande slag och omfatt- ning. Det finns många öar som är bebyggda med enbart privatägda sjöbo- dar medan det på andra öar finns både permanent- och fritidshus i större eller mindre utsträckning. På ett par öar finns gammal fiskarbebyggelse. som har stort kulturhistoriskt värde.

Många husägare önskar förvärva tomtmark. Den främsta orsaken till dessa önskemål är att kunna pantsätta fastigheten för att få lån till bl. a. underhåll av byggnader. På en del håll kan man även tänka sig tomträtts- upplåtelse.

• Sida 58
•  Original

Förhållandet mellan markägaren och husägaren på kronoholmarna har endast i en del fall reglerats i ett skriftligt arrendeavtal. Vissa husägare uttrycker önskemål om att få ingå ett arrendeavtal med staten.

Göteborgs kommun

I fråga om öarna Fjordholmen och Vinga finns ett privatägt fritidshus enbart på Fjordholmen. Övrig bebyggelse på öarna ägs av staten och hyrs i en del fall ut. Fortifikationsförvaltningen önskar förvalta Fjordholmen även i fortsättningen. Med hänsyn främst till försvarets intressen bör friköp av tomtmark på nämnda ö inte äga rum. Något friköp av mark på Vinga kan ej heller komma i fråga. Nu diskuterade öar bör följaktligen i sin helhet tillhöra staten.

Regeringen beslöt i september 1982 att på grundval av en av byggnads- nämnden i Göteborgs kommun godkänd planutredning ge tillstånd till försäljning av viss bebyggd tomtmark jämte område för småbåtsvarv på Ängsholmen.

Ett eller två av de fritidshus som ligger på öns västra del torde utnyttjas för permanentboende. Husen ligger. avskilda från den övriga bebyggelsen, på öns högsta del dit detär svårt att ta sig. De ligger på ett område som har förutsättningar för att kunna bli ett strövområde med utsikt över Göte- borgs hamninlopp.

Vid det samråd som skedde då planutredningen färdigställdes uttalade sig flera remissinstanser, bl.a. länsstyrelsen, för ett friläggande av den västra delen av ön för fritidsändamål. Länsstyrelsen, som ansåg att detalj- planläggningen av Ängsholmen borde syfta till en fastställd stadsplan, framhöll att, om planförslaget inte fastställdes, åtgärder borde omgående vidtas för att säkerställa fritidsområdet. Detta kunde enligt länsstyrelsen lämpligen ske genom ett förordnande om att området skulle utgöra ett naturvårdsområde enligt 19 & NVL.

Lämplighetsskäl talar mot att fastighetsbildning kan tillåtas i förevaran- de fall. Avsaknaden av behövlig väg till de fyra fritidshusen torde bl.a. utgöra hinder mot fastighetsbildning. Detta talar för att fastighetsbildning beträffande den i planutredningen upptagna tomtmarken för denna bebyg- gelse knappast kan genomföras. Vid detta förhållande kan friköp av tomt- marken inte bli aktuellt. Husägama bör få fortsätta att arrendera marken. De bör dock enligt kronoholmsutredningens mening erbjudas att flytta sina hus till de obebyggda tomter som i planutredningen lagts ut i anslutning till de bebyggda tomter som skall säljas.

I planutredningen redovisas ett ganska vidsträckt område för småbåts- varv. Regeringens försäljningsmedgivande omfattar ett mera begränsat område men fortsatta utredningar får utvisa om det finns förutsättningar för avstyckning för det varvsområde som angetts i planutredningen.

• Sida 59
•  Original

Kungälvs kommun

Med hänsyn till att nästan alla avstyckade tomter på Brunskär sålts bör de två tomter som staten alltjämt äger erbjudas husägarna till försäljning.

Tillräckliga skäl saknas för försäljning av byggnader och mark på Erhol- men. Av försvarshänsyn bör ej heller någon sådan försäljning komma till stånd på den del av Marstrandsön som fortifikationsförvaltningen förval- tar.

Tjörns kommun

På berörda öar finns inga privatägda byggnader. Tjörns kommun är intres- serad av att förvärva öarna.

Av avsnittet 5.2 framgår att kronoholmar med betydande natur- och kulturvärden bör ägas av staten i fortsättningen. Pater Nosterskären har sådana värden. Utredningen föreslår mot bakgrund härav att ögruppen tills vidare kvarstår i statens ägo. Strömholmen bör erbjudas kommunen för förvärv.

Orust kommun

Som framgår av projektgruppens arbete rörande Käringön (bil. 3) har denna ö särdrag som skiljer den från andra bebyggda kronoholmar. Vad som främst kännetecknar ön är att den utgör ett exempel på ett levande kustsamhälle med ca. 60 stadigvarande bosättningar. Projektgruppens för- slag syftar till att kunna bevara detta samhälle och underlätta för de boende att kunna få bo kvar på ön året runt. Härvid träder i förgrunden de nu obefintliga möjligheterna att genom fastighetsinteckning kunna få lån till underhåll och modernisering av bostadshusen.

Samtidigt har det mesta av öns bebyggelse och miljö kulturhistoriska värden som är av riksintresse. I linje härmed och som ett uttryck för det starka intresset av att bevara den nuvarande gemensamma miljön finns tanken att. om avstyckning av tomter kommer i fråga. avstyckningen i princip bör avse endast marken under varje bostadshus. Härigenom under- lättas och behålls passagemöjligheterna mellan husen, vilket de boende anser vara mycket viktigt.

Möjligheterna att genom pantsättning kunna belåna fastigheten för att finansiera underhåll och modernisering av byggnaderna tillmäter de boende på Käringön den största vikt. Frågan upplevs som nära nog avgö- rande för de bofastas möjligheter att kunna bo kvar på ön. Av avsnittet 5.3.2 framgår att de enskildas intressen — i det här fallet belåningsmöjlig- heten — inte enligt kronoholmsutredningens mening får vara ensamt avgö- rande för frågan om friköp av tomtmark. Med hänsyn till Käringöns speciella förutsättningar med en jämförelsevis stor bofast befolkning. som är starkt inriktad på att söka skapa betingelser för ett fungerande samhälle på ön, synes det dock ofrånkomligt att man bör överväga de möjligheter som finns för att underlätta situationen för de boende. Det är ju också i hög grad ett viktigt samhällsintresse att söka skapa och behålla permanent boende och sysselsättning i skärgården.

• Sida 60
•  Original

Innan man överväger de möjligheter som f.n. finns för att förbättra situationen för de boende på Käringön skulle man kunna avvakta bygg- nadspantutredningens kommande förslag. Som framgår av avsnittet 3.3 tänker sig denna utredning föreslå regler om pantsättning av såväl byggna- der på annans mark som nyttjanderätten till den mark som byggnaden står på. Som redovisas i projektgruppens arbete finner flera av de boende på Käringön att ett system i enlighet med byggnadspantutredningens kom- mande förslag skulle av främst ekonomiska skäl vara en tilltalande lösning för dem. Det är emellertid tveksamt om ett system med belåningsgrun- dande arrende är lämpligt att tillämpa för ett helt samhälle av den karaktär som Käringön har. Mot bakgrund härav förefaller det vara mindre lämpligt att förlita sig på de eventuella belåningsmöjligheter som byggnadspant- utredningens förslag kan leda till.

För att med nuvarande lagstiftning göra det möjligt att belåna husen på Käringön måste tomtmark antingen säljas till husägarna eller upplåtas till dem med tomträtt. Båda alternativen kräver fastighetsbildning. Innan överväganden görs om vilket alternativ man bör välja bör förutsättningar- na för fastighetsbildning på ön diskuteras.

Som närmare berörs i forskningsrapporten är det möjligt att för varje bostadshus avstycka i princip endast den mark som huset står på. En förutsättning för sådana avstyckningar är att gemensamma markutrymmen ställs under gemensam förvaltning som knyts till de enskilda fastigheterna.

Kronoholmsutredningen ansluter sig till vad i rapporten anförs om hur avstyckningen rent tekniskt skall gå till i fråga om takutsprång, ytter-trap- por m.m. Utredningen anser också att gamla hagar eller trädgårdar, som hör till vissa hus, inte bör ingå i resp. styckningslott.

[ rapporten föreslås att all mark för uthus och sjöbodar skall ägas av Orust kommun. Oavsett om sjöboden hör till ett bostadshus eller inte är det viktigt att förhindra att den omvandlas till sommarbostad. Sjöbodarna bör i första hand reserveras för yrkesfiskare. Orust kommun är intresserad av att förvärva den mark där sjöbodar och hamn finns. Kommunen avser efter ett sådant förvärv att upplåta mark för befintliga sjöbodar och maga- sin. I arrendeavtalet skall föreskrivas förbud mot dels användning av sjöboden till annat ändamål. dels överlåtelse utan markägarens medgivan- de. Kommunens målsättning är att arrende av mark för sjöbodsändamål i första hand bör tillkomma fiskare och andra yrkesutövare i maritima näringsfång, i andra hand i samhället fast boende och i tredje hand fritids- boende.

Kronoholmsutredningen finner att ett kommunalt markförvärv av den omfattning som nu diskuteras ligger i linje med strävandena att söka behålla sjöbodarna för i första hand fiskets behov. Ett sådant markförvärv ger också en enhetlig lösning vad gäller äganderätten till ifrågavarande markområden. För att skapa ordnade fastighetsförhållanden synes lämpli— gast att kommunen får äganderätten till hamnområdet och de strandområ- den där sjöbodarna finns. Kommunen bör också äga strandområden där det senare kan finnas behov av att uppföra sjöbodar och liknande byggna- der. Till dessa hamn- och strandområden bör höra vattenområden.

Med hänvisning till det anförda talar enligt kronoholmsutredningens

' Prop. 1985/861110

• Sida 61
•  Original

mening starka skäl för att Orust kommun erbjuds att förvärva den mark som det här är fråga om.

Fastighetsbildningen bör i princip omfatta all med bostadshus bebyggd mark. oavsett om husets ägare vill fortsätta att disponera "marken med nyttjanderätt eller inte. Det är vidare klart olämpligt att begränsa avstyck- ningarna enbart till sådan bebyggd mark som utnyttjas av de bofasta (jfr. avsnittet 5.1.7 om Köpeskilling m.m.). En fastighetsbildning, som sålunda får den omfattning som det här är fråga om. bör enligt kronoholmsutred- ningens uppfattning föregås av detaljplanläggning (jfr. avsnittet 5.1 .3 under rubriken Krav på planläggning). Härigenom säkerställs dels en önskvärd precisering av bevarandeintressena, dels de boendes inflytande vad gäller eventuella miljöförändringar, dels en ofta eftersträvansvärd fasthet åt de grannelagsrättsliga förhållandena.

] rapporten framförs tanken att en detaljplan skulle kunna ersättas av en s.k. områdesplan, i vars beskrivning tas in principerna för fastighetsbild- ning och fastighetssamverkan. Genom att dessutom anta ett bevarandepro- gram, tillämpa 38 & BS och ge de boende en fullständig information om bevarandereglema torde enligt rapporten bevarandeintresset kunna garan- teras på ett tillfredsställande sätt.

Om det av bl.a. ekonomiska skäl inte tas fram någon ny detaljplan som ersättning för den byggnadsplan som är från år 1983, vill kronoholmsutred- ningen inte motsätta sig att de andra nu nämnda åtgärder som föreslås i rapporten vidtas. Utredningen delar dock inte den i rapporten framförda uppfattningen att de aktuella åtgärderna kan ersätta en fastställd detaljplan när det gäller att säkerställa bevarandet av den kulturhistoriska miljön på Käringön.

Om tomtmark säljs till husägarna och detaljplan saknas. kan det all- männa utöva inflytande på bevarandefrågan genom att åberopa vad som i bevarandeprogrammet sägs om den aktuella bostadsfastigheten. För den händelse marken i stället upplåtes med tomträtter, kan markägaren dessut- om i tomträttsavtalet ge föreskrifter om fasadmaterial, färgsättning och annat i syfte att tillgodose bevarandeintresset (se närmare om denna fråga avsnittet 5.5.2).

För de boende på Käringön är frågan hur pass stora kostnaderna kan tänkas bli för eventuella markförvärv och för själva boendet givetvis av betydelse. I dessa frågor kan tomträtten te sig fördelaktig -— åtminstone på inte alltför lång sikt — genom att husägaren inte behöver investera det kapital som marken är värd.

För tomträttsupplåtelser på Käringön talar också att det torde vara möjligt att i ett tomträttsavtal ta in föreskrifter som innebär att fastigheten är avsedd endast för stadigvarande bosättning (jfr. avsnittet 5.3.4). Sådana föreskrifter kan ha en viss betydelse i fråga om möjligheterna att på ön bevara permanentbostäderna åt de bofasta.

Med hänsyn till anförda synpunkter finner kronoholmsutredningen över- vägande skäl tala för att den med bostadshus bebyggda marken på Käring- ön bör upplåtas med tomträtt i stället för att säljas till husägaren. Ett villkor för detta är att majoriteten av de bofasta hushållen önskar tomt- rättsupplåtelser. Eljest blir frågan om fastighetsbildning som förutsättning

• Sida 62
•  Original

för tomträtt knappast aktuell (se avsnittet 5.3.2). Den husägare som inte genast vill ingå ett tomträttsavtal kan senare när han så önskar träffa ett sådant avtal med markägaren. ,

Oavsett om den bebyggda marken säljs eller upplåtes med tomträtt torde det finnas praktiska behov av att inrätta en gemensamhetsanläggning enligt AL på Käringön. F.n. finns redan ett ännu inte lagakraftvunnet förrätt— ningsbeslut på att inrätta en gemensam vattendistributionsanläggning och avloppsanläggning för Käringön. I en sådan gemensamhetsanläggning kan ingå skötseln av gemensamma markutrymmen. Eftersom hamnområdet och strandpartier i anslutning till sjöbodar och bryggor föreslås bli över- låtna till Orust kommun, bör dock kommunen förvalta dessa områden.

Den restfastighet som blir kvar kommer att ägas av staten. Placeringen av nya bostadshus bör liksom hittills lämpligen avgöras från fall till fall.

Beträffande Gullholmen har under de tio senaste åren i olika former pågått en bevarandeplanering. Byggnadsplaneläggningen av Gullholmenön är f.n. i slutskedet. Huvudsyftet med byggnadsplanen är att åstadkomma en bevarandeplan för ön.

Mot bakgrund av att Gullholmen är av riksintresse från kulturhistorisk synpunkt är det enligt kronoholmsutredningens mening tillfredsställande att man genom en byggnadsplan för ön söker erhålla styrmedel för att genomföra de riktlinjer för bevarande som lagts fram i skriften Gullhol- men-förslag till riktlinjer för bevarande. Genom en byggnadsplan klarläggs också andra byggandefrågor samt markanvändningen. Vidare får de gran— nelagsrättsliga frågorna en önskvärd fasthet.

Ledningsgruppen för bevarandeplanering av Gullholmen föreslog att ett stadsplaneförslag upprättades för ön. Till grund för detta ställningstagande låg uppfattningen att stadsplanen är det mest effektiva styrmedlet för att garantera bevarandet av en kulturhistoriskt intressant bebyggelse och mil- jö. Kronoholmsutredningen ansluter sig till denna bedömning ( se avsnittet 5.5.1). Emellertid torde en byggnadsplan kompletterad med ett s.k. beva- ringsprogram vara tillräckligt för att tillgodose bevaringsintressena. Till denna bedömning bidrar att de boende på ön uppenbarligen är intresserade av att värna om bebyggelsemiljön.

En majoritet av de boende på Gullholmen är enligt vad kronoholms- utredningen inhämtat inte intresserade av att förvärva tomtmark. Det finns knappast några önskemål om att genom fastighetsinteckning kunna få lån. Anledningen härtill kan vara att de flesta fast bosatta på ön är pensionärer. som saknar behov av belåning. Yngre personer. som önskar bo stadigva- rande inom det här området. bosätter sig på det näraliggande Hermanön där de kan erbjudas mark och bostäder för helårsboende.

Käringön och Gullholmen är i princip lika vad gäller intresset att bevara den kulturhistoriskt präglade bebyggelsen och miljön. 1 övrigt finns flera olikheter mellan öarna. Käringön är mycket större än Gullholmen och är inte alls lika utbyggd som denna ö. På Käringön finns ett stort antal bofasta som är yrkesverksamma medan de fast boende på Gullholmen utgörs av ett mycket mindre antal. varav flertalet inte längre är yrkesverksamma.

Markförsäljningar på Gullholmen skulle i och för sig kunna medföra att helårsboendet på nytt upplevs som attraktivt. Förutsättningarna för detta

• Sida 63
•  Original

torde dock vara att Gullholmen förses med ett-kommunalt va-system och att kommunen även på andra sätt kan tänka sig att medvetet satsa på Gullholmen som framtida bostadsort. Några sådana förutsättningar finns f.n. inte.

Man får räkna med att fritidsboendet kommer att vara den dominerande boendeformen på Gullholmen även i framtiden. På sikt kommer förmodli- gen även de kvarvarande permanenthusen att övertas av personer som önskar använda husen enbart för fritidsändamål.

På grund av det anförda torde knappast försäljningar av tomtmark eller upplåtelse av marken med tomträtt medverka till att permanentboendet på ön gynnas. Här skiljer sig förhållandena starkt från vad som gäller för Käringön. Dessutom är intresset för markförvärv på Gullholmen inte lika stort som på Käringön.

Samtidigt måste man hålla i minnet att Gullholmen kännetecknas av synnerligen starka bevarandeintressen. Det finns enligt utredningens me- ning en viss risk för att detta bevarandeintresse på sikt inte kan upprätthål- las lika effektivt, om tomtmarken säljs.

Mot bakgrund av redovisade synpunkter finner kronoholmsutredningen övervägande skäl tala för att den riksintressanta miljön på Gullholmen bäst bevaras, om staten behåller äganderätten till marken. I avtal om det framtida nyttjandet av den arrenderade marken kan staten ta in bevarande- föreskrifter. som klargör för den enskilda vilka begränsningar som gäller för byggande med hänsyn till önskemålen att bevara miljön.

Anledning saknas att ändra dispositionen av övriga kronoholmar i Orust kommun. Öarna bör därför vara statligt ägda även i framtiden.

Sotenäs kommun

Kronoholmen Matsholmen är bebyggd med en sjöbod. Sotenäs kommun är intresserad av att förvärva ön. Kronoholmsutredningen föreslår att ön erbjuds kommunen för förvärv.

Tanums kommun

Bebyggelsen på kronoholmarna i Tanums kommun är med vissa undantag genomgående av enkel beskaffenhet. Vanligtvis består den av sjöbodar.

Vissa enskilda husägare önskar friköpa tomtmark. Tanums kommun anser att kronoholmarna på grund av deras betydelse för bl.a. kustfisket och det rörliga friluftslivet bör allt framgent tillhöra staten.

I fråga om de kronoholmar som är bebyggda med enbart sjöbodar eller andra enklare hus saknas förutsättningar för att genom avstyckning bilda tomter. I dessa fall är det således uteslutet att ens överväga markförsälj- ningar till husägarna.

Ej heller beträffande de av naturvårdsverket förvaltade öarna Väderö- bod och Storö finns förutsättningar för markförsäljningar till enskilda.

De enda kronoholmar där bebyggelsens standard i och för sig inte borde utgöra något hinder mot fastighetsbildning synes vara Stora Svangen. Store Snart och Vattenholmen.

• Sida 64
•  Original

lfrågavarande öar ligger inom ett skärgårdsområde med ganska gles fritidsbebyggelse. På grund bl. a. härav har området goda betingelser för det rörliga friluftslivet. som är starkt framträdande utmed detta kustav- snitt. Även naturvårdens intressen är betydande inom detta område. Kust- området är riksintressant både vad gäller friluftslivets och naturvårdens intressen. Det är särskilt angeläget att dessa intressen säkerställs enligt vad som beslutats i fråga om utgångspunkterna för den fysiska riksplanering- ens fortsatta planeringsarbete. Ön Stora Svangen utgör ett naturreservat och Store Snart gränsar till ett naturreservat, som är av stort värde för det rörliga friluftslivet.

På grund av angivna allmänna intressen kan fastighetsbildning inte på- räknas (jfr. avsnittet 5.3.2). De aktuella öarnas disposition bör därför inte ändras.

Strömstads kommun

Förhållandena beträffande de bebyggda kronoholmarna i Strömstads kom- mun är inte sådana att försäljning av tomtmark till enskilda kan aktualise- ras. På grund härav föreslås en oförändrad disposition av öarna.

15 Övriga bebyggda kronoholmar i de stora insjöarna i Västmanlands, Västergötlands och Värmlands län

Överväganden och förslag

Samtliga bebyggda kronoholmar i berörda län står under naturvårdsver- kets förvaltning. Två av ögrupperna utgör naturreservat och är av riksin— tresse för naturvården och friluftslivet. Mot bakgrund härav torde fastig- hetsbildning på öarna inte kunna utföras. Markförsäljningar till enskilda bör därför inte komma i fråga. Kronoholmsutredningen föreslår att staten behåller äganderätten till all mark på öarna.

• Sida 65
•  Original

Bilaga 1.2

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds Fi 1983: 12) Kronoholmarnas framtida disposition

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av arrendenämnden i Göteborg, arrendenämnden i Luleå. fortifikationsförvaltningen. sjöfarts-

verket. riksantikvarieämbetet. fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk. statens planverk. statens lantmäteriverk. domänverket. kammarkollegiet. länsstyrelsen i Stockholms län. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, länssty- relsen i Västerbottens län. länsstyrelsen i Norrbottens län. Haparanda kommun, Kalix kommun. Luleå kommun. Piteå kommun, Skellefteå kom- mun. Umeå kommun. Söderhamns kommun, Nynäshamns kommun, Orust kommun. Tanums kommun. Svenska kommunförbundet. Sveriges fiskares riksförbund. Sjösportens samarbetsdelegation. Chalmers tekniska högskola (sektionsnämnden vid sektionen för arkitektur), Gullholmens samfällighetsförening samt Byggnadspantutredningen.

Kammarkollegiet har överlämnat en inom kollegiet upprättad prome- moria angående vissa äldre föreskrifter om allmänhetens tillträdesrätt m. m. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från Göteborgs. Kungälvs. Tjörns, Sotenäs och Strömstads kommuner samt från Bohusläns skärgårdsråd. Länsstyrelsen har också bifogat en av över- lantmätarmyndigheten i Göteborgs och Bohus län upprättad promemoria. Länsstyrelsen i Västerbottens län har överlämnat ett yttrande från fiske— nämnden i länet. Umeå kommun har till sitt yttrande bifogat ett yttrande av Umeå hamnförvaltning. Gullholmens Samfällighetsft'irening har bifogat skrivelser jämte namnunderskrifter från fastighetsägarna dels till krono- holmsutredningen (Knös). dels till Orust kommun.

Reservationer har avgetts och bifogats till yttrandena från följande re- missinstanser: länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (2 st.), länsstyrel- sen i Stockholms län, länsstyrelsen i Norrbottens län, Luleå kommun. Skellefteå kommun och Svenska kommunförbundet.

] det följande återges yttrandena i huvudsakligen oavkortat skick under olika avsnitt. Dessa inleds med en sammanfattning. Bilagor och särskilda yttranden som bifogats remissyttrandena har som regel tagits med i sam- manställningen.

] Allmänna utgångspunkter

Kronoholmsbegreppet. obebyggda kronoholmar, m.m.

Några myndigheter förutser svårigheter att tillämpa utredningens defini- tion och avgränsning av begreppet kronoholme. Naturvårdsverket anser att utredningens vida definition kommer att skapa problem bl.a. vid hante-

• Sida 66
•  Original

ringen av de byggnads- och fiskerätter som regleras i 1950 års förordning. Domänverket delar utredningens uppfattning att behandlingen av upplä- telser m.m. bör vara likartad för alla av staten ägda öar. Kammarkollegiet anser att kronoholmsbegreppet i 1950 års förordning är svårtolkat och föreslår att det ses över. Länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att mark som har förvärvats för naturvårdsändamål rimligtvis bör behandlas på samma sätt oberoende av om den ligger på fastlandet eller en ö, vilket i sin tur kan medföra att andra principer bör tillämpas på dessa öar än på andra statligt ägda öar.

Några remissinstanser, däribland domänverket. kammarkollegiet. läns- styrelsen i Västerbottens län, anser att även dispositionen av de obe- byggda kronoholmarna borde ha omfattats av utredningens förslag.

Vissa remissinstanser pekar på att frågor som rör akvakultur, havsre- sursplanering. energihushållning inte har behandlats av utredningen. Fis- keristyrelsen och kammarkollegiet anser sålunda att frågor om upplåtelse av statens enskilda vatten kring kronoholmarna för s. k. akvakultur bör avgöras av fiskeverket. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att det pågående arbete med havsresursplanering som sker inom ramen för den fysiska riksplaneringen bör vägas in i riktlinjerna för den framtida disposi- tionen av kronoholmarna. Chalmers tekniska högskola vill ifrågasätta om det är förenligt med en förutseende politik om staten frånhänder sig re- surser för akvakultur och energihushållning —- områden som kommer att få stor betydelse i framtiden.

1.1 Naturvårdsverket

Kronoholmsutredningen har i sitt betänkande redovisat att naturvårdsver- ket förvaltar knappt 40 bebyggda kronoholmar. Enligt verkets uppfattning är endast ca 40 % av dessa kronoholmar i vedertagen bemärkelse. Natur- vårdsverket anser att utredningens vida definition av begreppet krono- holme är mindre lämpligt och att den kommer att skapa problem bl. a. vid hanteringen av de fiske- och byggnadsrättigheter som är knutna till de vedertagna kronoholmarna och som regleras i 1950-års förordning om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder. skär och holmar m.m. (1950-års förordning).

1.2 Domänverket

Förutom kronoholmarna. som finns utmed den öppna kusten, behandlar utredningen även vissa av statens holmar i de större insjöarna och sådana holmar som staten har förvärvat genom köp eller expropriation. Domän- verket delar utredningens uppfattning att frågeställningarna rörande upplä- telse, försäljning, disposition m.m. är likartade för dessa öar och bör behandlas i ett sammanhang.

Utredningen lämnar en fyllig redogörelse för åtgärder som erfordras och konsekvenser av överlåtelse av mark på kronoholmarna till enskilda. ] avsnittet uttalas att överlåtelser av obebyggd mark för uppförande av

• Sida 67
•  Original

nybebyggelsc i princip inte bör ske. Som undantag anger utredningen mark som erfordras för byggnad till yrkesfiskare eller ånn'an näringsverksamhet. Efter omfattande arbete med planutredningar bl. a. på Brämön i Sundsvalls kommun har domänverket kommit att få en från utredningen något avvi- kande inställning i denna fråga. Enligt verkets uppfattning kan det finnas exempel på befintlig bebyggelse. vars karaktär och bebyggelsemiljö avse- värt förbättras om vissa "luckor" fylls med stilenlig nybebyggelsc. Hela bcbyggelsegruppen kan därigenom bli mer sammanhållen och enhetlig. Emedan kommun. länsstyrelse m.fl. myndigheter måste lämna tillstånd till nybebyggelsc saknas anledning till en kategorisk inställning i detta sam- manhang. Det måste förutsättas att dessa myndigheter inte lämnar tillstånd till någon nybebyggelsc som är olämplig ur bl.a. miljö— och naturvårdssyn- punkt.

1.3 Kammarkollegiet

De obebyggda holmarna har inte närmare berörts av utredningen. Kolle- giet föreslår att också dessa förs över till domänverket i den män inte särintressen motiverar att holmar förs över till annan myndighet. Beträf- fande Stockholms län bör undersökas. om inte förvaltningen kan läggas på Stiftelsen Stockholms Skärgård.

Fiskeristyrelsen har i sitt yttrande över kronoholmsutredningens betän- kande tagit upp frågan om musselodling och annan fiskeodling (akvakultur) på kronoholmarnas vatten. Styrelsen anser att det bör ankomma på fiske- verket att klargöra om vattenområdena kring kronoholmarna skall få an- vändas för akvakultur. Kollegiet tillstyrker detta förslag. Detsamma bör gälla akvakultur på allmänt vattenområde.

Utredningen föreslår att förordningen (1950:537) om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder. skär och holmar m.m. i sin helhet upphävs och att första stycket i stället tas in i förordningen om förvaltning- en av statens fisken. Kollegiet tillstyrker i princip förslaget. Fråga är emellertid om inte tiden är mogen för en mera tidsenlig bestämning av kronoholmsbegreppet. Kollegiet utgår från att fisket med rörligt redskap även i fortsättningen skall vara fritt vid kronoholmar och på allmänt vatten.

1 1950 års förordning återges nästan ordagrant vad som föreskrivs redan i 1766 års fiskeristadga: alt Fiske i öpna Hafwet, wid Krono-Skär. Stränder och Holmar. som egenteligen til något Hemman icke höra. eller under särskildte wilkor inneafwas, äge hwarje Rikets undersåte frihet att idka, och sig til fördel anwända. l sig är denna kontinuitet i lagstiftningen rätt enastående. Man frågar sig dock. om gemene man i dag förstår innebörden av uttryck som "vilka icke höra till något hemman" och "innehavas under särskilda villkor". Inte heller i övrigt torde det alltid vara klart vilka skär och holmar som omfattas av 1950 års förordning. Detta förhållande mot- svarar inte det krav på rättssäkerhet som rimligen bör ställas av fiskets utövare. Kollegiet föreslår därför en översyn av kronoholmsbegreppet.

• Sida 68
•  Original

1.4 Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Länsstyrelsen har i princip inga erinringar mot de av utredningen fram— förda förslagen.

Utredningen omfattar, förutom kronoholmar i vedertagen bemärkelse. även andra staten tillhöriga öar. t. ex. öar som förvaltas under naturvårds- fonden. Anledningen till detta är att utredningen funnit att de frågor som den skall behandla är desamma oavsett vilken status den statliga ön har. Enligt länsstyrelsens mening är detta synsätt inte helt invändningsfritt. Beträffande mark som förvärvats för naturvårdsändamål bör rimligtvis samma principer för dispositionen gälla oavsett om marken ligger på fast- landet eller på en ö. Det kan medföra att andra principer bör tillämpas för sådana öar än för andra statligt ägda öar.

1.5 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Mot utredningens tolkning i stort av kronoholmsbegreppet och den av- gränsning av utredningsuppdraget man på den grunden gjort har länsstyrel- sen ingen invändning. Här bör dock noteras att det ibland kan föreligga tveksamhet om staten verkligen är rätt markägare eller om ön ingår i det enskilda fastighetsinnehavet. Detta sammanhänger bl. a. med att gränsen mellan allmänt och enskilt vatten på grund av landhöjningen är rörlig och förskjuts utifrån land.

Däremot finner länsstyrelsen det inte tillfredsställande att utredningens överväganden och förslag i princip endast omfattar bebyggda öar. Oavsett om utredningen haft stöd i direktiven för denna begränsning, hade det enligt länsstyrelsens mening varit angeläget att kartlägga även de obe- byggda kronoholmarna. Man hade då haft möjlighet att ta ställning till i vad mån utredningens principiella förslag om förvaltningsorganisation m.m. kan och bör appliceras även på dessa.

Det torde framförallt vara fisket och naturvården, som har intressen i anslutning till de obebyggda kronoholmarna. Länets fiskenämnd har också i sitt yttrande framhållit att bebyggda och obebyggda öar har samma betydelse ur fiskets synpunkt.

Länsstyrelsen förutsätter att — eventuellt efter erforderlig kompletteran- de utredning — även de obebyggda öarna tas med i de åtgärder, vartill betänkandet kan föranleda.

1.6 Fiskenämnden i Västerbottens län

Inledningsvis vill fiskenämnden framhålla att även de icke bebyggda hol- marna borde ha ingått i utredningen. 1 tiskenämndens överväganden be- handlas såväl bebyggda som obebyggda holmar eftersom dessa har samma betydelse ur fiskesynpunkt.

• Sida 69
•  Original

1.7 Fiskeristyrelsen

En aspekt som ej beaktats av utredningen är om de vattenområden som tillhör kronoholmarna kan utnyttjas för akvakultur.

Då det för närvarande finns ett ökat intresse för odling av fisk. skaldjur m.m. är det troligt att även vattenområdena kring kronoholmarna kommer att användas för sådana ändamål i större utsträckning än vad som nu är fallet.

Det bör ankomma på fiskeriverkct att avgöra om vattenområdena kring kronoholmarna skall få användas för akvakultur.

1.8 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Hushållningen med vattenresurserna ingår som en viktig del i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen. Frågorna har behandlats av rege- ringen och en försöksverksamhet med utveckling av metoder och former för havsresursplanering har startat på ett antal platser i landet. Försöken sträcker sig enligt uppgift fram till årsskiftet 1983/84. Vid försöksverksam- hetens slut skall DSH (delegationen för samordning av havsresursvcrk- samheten) utvärdera försöken och till regeringen lämna rekommendationer om metoder och former för en så långt som möjligt. med landplaneringen. samordnad kust- och havsområdesplanering. Flera länsstyrelser och kom- muner är intresserade av frågor rörande fysisk planering av kust— och havsområdenas utnyttjande och skydd. DSH har därför i samråd med berörda kustlänsstyrelser inlett en diskussion om behovet av att påbörja planeringsöverväganden i kust- och havsområdena. Det här pågående ar- betet inom ramen för FRP har inte behandlats av kronoholmsutredningen och bör enligt länsstyrelsens uppfattning vägas in i kommande ställningsta- ganden till överlåtelse.

1.9 Chalmers tekniska högskola

Kronoholmarna har troligen haft mycket stor betydelse för fiskerinäringar- nas utveckling och ännu på 1950-talet beaktades detta i de ändringar som då vidtogs i bestämmelser och lagar. Utredningen har redovisat detta. Det är anmärkningsvärt att utredningen inte behandlat och övervägt kronohol- marnas eventuella framtida betydelse för näringsfångens utveckling. Väst- kustens näringsliv har under de senaste decennierna genomgått en omda- ningsprocess som fortfarande pågår. Efter fiskets tillbakagång har nya nä- ringsgrenar börjat utvecklas inom akvakulturens område. Det gäller t. ex. musselodling. fiskodling och algodling.

Kustområdenas eventuella framtida betydelse för encrgihushållningen har inte heller beaktats i utredningen. Mycket talar för att kustområdenas energiresurser i form av våg- och vindenergi kommer att få stor betydelse i framtiden.

Det kan därför ifrågasättas om det är förenligt med en förutseende politik att statsmakterna i dag frånhänder sig en mycket viktig resurs som kan användas för att stödja gynnsamma tendenser och utvecklingsvägar för näringslivets och hushållningens utveckling i framtiden. Kronoholmar- nas betydelse kan ändras drastiskt under de närmaste åren.

• Sida 70
•  Original

2 Principer för överlåtelse med äganderätt

Flertalet remissinstanser tillstyrker i huvudsak att enskilda personer i princip skall medges rätt till friköp av mark på kronoholmarna under de förutsättningar som utredaren närmare anger. Remissopinionen är dock splittrad. Några intar en restriktiv hållning till friköp. Fiskeristyrc/sr'n, kammarkollegiet. Sveriges Fiskares Riksförbund gör det av hänsyn till yrkesfisket.l Staten planverk gör det för att värna om den allmänna till- gängligheten till de attraktiva kustområdena. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att överlåtelser över huvud taget inte bör ifrågakomma. Länssty— relsen i Göteborgs och Bohus län menar däremot att varje försäljnings- ärende bör prövas förutsättningslöst. vilket innebär att friköp i princip bör kunna ske även inom områden som är av riksintresse för naturvården och det rörliga friluftslivet.

2.1 Fortifikationsförvaltningen

Utredningen har haft i uppdrag att utreda den framtida dispositionen av staten tillhöriga bebyggda holmar och skär runt Sveriges kuster — s.k. kronoholmar. Utredningen har härvid kommit att omfatta dels de egentliga kronoholmarna och dels övriga av staten ägda bebyggda öar. Enligt direk- tiven skulle utredningen särskilt beakta förutsättningarna att överlåta be- byggd mark på kronoholmarna till kommuner eller enskilda.

Utredningen har härvid beträffande vissa kronoholmar konstaterat bland annat att försvarsintressena kan vara så starka att holmarna bör vara kvar i statens ägo och att en överlåtelse i sådana fall ej bör ske. Vidare anser utredningen att förordningen (SFS l97l2727) som reglerar försälj- ningen av staten tillhörig fast egendom bör kunna tillämpas vid försälj- ningen av kronoholmar eller delar av dessa. Fortifikationsförvaltningen som delar dessa synpunkter vill särskilt betona vikten av att försvarsmak- ten i enlighet med förordningen 19711727 ska kunna utreda försvarets behov innan försäljning sker till kommuner eller enskilda.

2.2 Riksantikvarieämbetet

Utredningen anger i avsnitt 5: 7 förhållanden som motiverar en oförändrad disposition av kronoholmar. bl. a. framträdande naturvärde och kultur- historiska värden. Öar som redovisats som riksintressen för naturvården. kulturminnesvården och det rörliga friluftslivet bör enligt utredningen ge- nerellt sett förvaltas av staten också fortsättningsvis. Riksantikvarieämbe- tet instämmer häri och delar likaså uppfattningen att överlåtelser i allmän- het inte heller bör ske om bevarandet av natur och kulturmiljö främst är ett regionalt intresse.

' Se under p. 3 Yrkesfisket m.m.

• Sida 71
•  Original

2.3 Naturvårdsverket ..:

Naturvårdsverket instämmer i utredningens bedömning att kronoholmar med betydande naturvärden bör vara kvar i statlig ägo även i framtiden. Verket finner vidare att utredningens förslag om att kommunerna bör ges företräde före enskilda vid eventuell försäljning av kronoholmar är välmo- tiverat.

2.4 Planverket

Planverket vill verka för att öka den allmänna tillgängligheten till attraktiva kustområden. Därför anser verket att marken på i princip samtliga be- byggda kronoholmar bör kvarbli i allmän ägo. Vill man ge husägare inteck- ningsmöjligheter kan man. om förutsättningar för fastighetsbildning före- ligger. avstycka tomtplatsen och upplåta marken med tomträtt. Om det av administrativa skäl anses lämpligast att kommunen och inte staten upplåter fastigheter med tomträtt bör enligt planverkets mening respektive krono- holme överlåtas till en av ett sådant förvärv intresserad kommun.

2.5 Domänverket

Utredningen anser att de kronoholmar som i den fysiska riksplaneringen har utpekats som riksintressanta. skall förbli i statlig ägo. Dessa öar är i allmänhet belägna i den yttre skärgården. Förutom betydande natur- och kulturvärden har de ofta ett stort intresse för det rörliga friluftslivet. Domänverket finner denna grundinställning lika naturlig som att holmar erforderliga för sjöfarts- och försvarsändamål inte skall avyttras. Finns däremot enskilt ägda bostadshus på dessa holmar skall. enligt verkets uppfattning. dock överlåtelse av lämpligt avgränsad tomtmark kunna över- vägas från fall till fall. Därvid skall naturligtvis de naturvårdande respekti- ve försvars- och sjöfartsmyndighetcrnas synpunkter tillsammans med kommunens uppfattning vara avgörande för ställningstagandet. Denna från utredningen något avvikande inställning grundas på uppfattningen att av- styckning och försäljning av tomt till ägaren av ett befintligt bostadshus. som naturligtvis skall vara i gott skick. inte torde påverka vare sig byggna- dens användning eller intrångct på angränsande delar av holmen. För den enskilde kan det däremot i vissa situationer, t.ex. i samband med en överlåtelse. vara av stort värde att även äga tomten. En mjukare inställ- ning i denna fråga torde förbättra förutsättningarna för fortsatt boende i skärgården och därmed bidraga till att hålla skärgården levande. vilket kan vara värdefullt även ur bevaknings- och sjöräddningssynpunkt.

Beträffande holmar. som med hänsyn till statliga intressen. naturvårds- synpunkter m.m. kan avyttras. delar domänverket utredningens uppfatt- ning att om enskilda och kommunala intressen konkurrerar skall holmen i första hand erbjudas kommunen; verket förutsätter att syftet är att tillgo— dose ett kommunalt behov av mark för ex. fritidsverksamhet eller frilufts- liv. (Yrkesfiskarnas rättigheter torde kunna säkerställas med hjälp av antingen inskrivning, förbehåll enligt 7 kap. lläJB. eller bildande av särskilda fiskefastigheter, oavsett om försäljning sker till kommun eller enskild).

7]

• Sida 72
•  Original

2.6 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Utredningen anser att kronoholmar som har betydande natur- och kultur- värden bör vara statligt ägda även i framtiden. Kommunerna föreslås emellertid få möjlighet till markförvärv för att säkerställa lokala natur- vårdsintressen eller kommuninnevånarnas behov av och tillgång till orörd skärgårdsnatur. Länsstyrelsen har inget att erinra mot utredningens förslag i denna del.

Utredningen har framlagt vissa principer för att friköp av tomtmark för befintliga bostadshus på kronoholmarna skall medges. Grundförutsättning- en är därvid alltid att fastighetsbildning kan ske.

En viktig förutsättning för att överlåtelse över huvud taget skall aktuali- seras är enligt utredningen att någon statlig myndighet inte behöver krono- holmen eller del därav för sin verksamhet. Mot detta principuttalande finns inget att invända. De statliga intressen det här är fråga om är främst försvars- och sjöfartsintressen. Givetvis måste sådana övergripande intres- sen prioriteras och överlåtelser som strider häremot bör därför inte komma till stånd.

En annan viktig förutsättning för friköp är enligt utredningen att flertalet husägare på en kronoholme är villiga att förvärva mark. Detta krav moti- verar utredningen med att staten annars riskerar att inte få täckning för sina exploateringskostnader. Länsstyrelsen vill på denna punkt ge uttryck för en mer flexibel inställning. Förhållandena varierar på olika kronohol- mar. För framförallt öar med mindre husgrupper torde staterils exploate- ringskostnader vara låga. Hinder mot att överlåtelser sker i den takt som de enskilda husägarna själva önskar böri sådana fall normalt inte föreligga. Kravet på att flertalet husägare skall vara intresserade av friköp bör därför endast gälla sådana kronoholmar där det i sak är motiverat.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att hinder mot friköp inte bör föreligga om kronoholmen är belägen utanför områden av riksintresse eller regionalt intresse för naturvården. kulturminnesvården eller det rör- liga friluftslivet. I stor utsträckning är emellertid de bebyggda kronohol- marna belägna inom sådana områden. Förutom i vissa undantagssitua- tioner anser utredningen att friköp inte bör få ske inom riksintressanta områden och i allmänhet inte inom områden av regionalt intresse. Av betänkandet framgår emellertid att åtskilliga husägare har visat intresse för friköp. Anledningarna härtill torde vara flera. bl. a. möjligheten att belåna fastigheterna och den ökade rådighet och trygghet som förknippas med äganderätt till marken. Det bör vidare kunna antas att antalet husägare som önskar friköpa marken kommer att öka om utredningens förslag om marknadsanpassade arrendeavgifter införs. Av intresse i sammanhanget är också att den möjlighet för husägare att inlösa tomtmark som följde av den 1976 upphävda s.k. ensittarlagcn inte gällde statens markinnehav. Husäga- re på kronoholmar kunde därför inte åberopa ensittarlagcn för inlösen av tomtmark. Med hänsyn till att flertalet bostadsbyggnader på kronoholmar har tillkommit för åtskilliga år sedan torde i stor utsträckning förutsättning- arna i övrigt för inlösen enligt ensittarlagcn ha varit uppfyllda. Friköp av tomtmark på kronoholmar innehåller på detta sätt en likställighetsaspekt. Vid riksdagsbehandlingen av 1967 års ändringar i ensittarlagcn uttalade

• Sida 73
•  Original

också lagutskottet att friköp av statens mark bogde prövas i en positiv anda och att kronoarrendatorer i möjligaste mån bordé ges samma möjligheter att inlösa mark som ensittarlagen tillförsäkrade husägare på enskild mark (sid 50 i betänkandet). .

De allmänna intressen som står mot det enskilda köpintresset har i och för sig stor tyngd i de nu diskuterade situationerna. Genomgående är det dock enbart fråga om överlåtelser av mark för befintliga bostadshus. Allemansrätten är redan utsläckt i den hemfridszon som finns kring dessa bostadshus. Sett utifrån denna synpunkt innebär en överlåtelse — under förutsättning att som tomt inte avstyckas större områden än den hemfrids- zon som tagits i anspråk — inte någon försämring för naturvården eller det rörliga friluftslivet.

Mot det ovan anförda kan den invändningen göras gällande att fastig- hetsbildning ökar benägenheten att investera i standardhöjning av bebyg- gelsen och att därigenom sannolikheten minskar för att en del av bebyggel- sen kommer att tas bort eller flyttas till mindre känsliga lägen. Fastighets- bildning förutsätter emellertid att den aktuella byggnaden är varaktigt lämpad för sitt ändamål. Alltför enkla byggnader kan således inte komma i fråga att avstyckas. För normala permanenthus eller fritidshus torde det vara närmast uteslutet att ett bibehållande av arrendeförhållandet skulle leda till att bostadshusen upphör att vara bostäder. ] synnerhet gäller detta i attraktiva skärgårdsområden.

Enligt vad utredningen anför medför överlåtelser av bebyggd mark på kronoholmar som regel inte något krav på planläggning av det område där bebyggelsen finns. Ej heller finns det anledning anta att utnyttjandet av bostadshusen skulle nämnvärt förändras genom en avstyckning eller att ökade anspråk av någon betydelse på kommunal service skulle ställas. Fastighetsbildning som sker mot bakgrund av att ett område redan är bebyggt med fritidshus innebär ej heller att ytterligare byggnadsåtgärder på området har godtagits. För åtgärder som kräver tillstånd och som ter sig olämpliga från planeringssynpunkt kan tillstånd vägras. Länsstyrelsen är därför av den uppfattningen att friköp i princip bör kunna ske även inom områden av riksintresse eller regionalt intresse för naturvården och det rörliga friluftslivet.

Utredningen har föreslagit att kommunerna skall ges företräde i för- värvsfrågan. Kommunen skulle härigenom få kommunalt ansvar för mark- frågorna d.v.s. om marken på kronoholmarna bör vara kvar i allmän ägo eller ej. Såvitt kan bedömas torde ny bebyggelse på kronoholmarna vara relativt sällsynt förekommande. För det helt övervägande antalet fall aktu- aliseras inlösenfrågan endast ifråga om redan bebyggd mark. Som tidigare framhållits finns ej anledning antaga att utnyttjandet av bostadshuset skul- le komma att förändras eller att kommunen skulle åsamkas ökade kostna- der genom att marken friköps. Det torde vidare vara uteslutet att en kommun efter markköp skulle föranstalta om att en bostadsbyggnad av minst normal standard togs bort. Huset skulle med all säkerhet även fortsättningsvis användas för bostadsändamål. Det torde därför vara en onödig omgång att kommunen först köper marken för att sedan sälja den vidare.

• Sida 74
•  Original

2.7 Länsstyrelsen i Västernorrlands län

En av utredningens principer är att överlåtelse av mark inte skall ske om kronoholmen ligger inom ett område som i den fysiska riksplaneringen angetts vara av riksintresse för naturvården. kulturminnesvården eller det rörliga friluftslivet. I vissa fall är den privatägda bebyggelsen på statens mark en starkt bidragande orsak till att område är riksintressant (t.ex. fiskelägen). Utredningen har beträffande Trysunda (92) föreslagit att mark reserveras för enstaka permanentbostäder. För att ny bebyggelse skall kunna tillkomma och med stor sannolikhet även för att befintlig bebyggelse skall kunna bevaras kommer det att finnas behov av fastighetsinteckning som säkerhet för län. Om byggpantutredningens väntade förslag inte ge- nomförs kommer behov av överlåtelse eller upplåtelse med tomträtt att uppstå. Under sådana förhållanden bör försäljning av mark kunna göras även inom riksintressanta områden.

En av orsakerna till att mark inte skall säljas inom områden som är intressanta för det rörliga friluftslivet torde vara att bebyggelsen bör av- vecklas på sikt. Enligt länsstyrelsens mening hade det varit värdefullt om utredningen även behandlat principerna för hur en sådan avveckling bör ske.

Av utredningen framgår att arrendatoreri många fall inte är intresserade av att friköpa marken. En av orsakerna till detta kan vara de låga arren- deavgifterna som nu tas ut. Om arrendeavgifterna marknadsanpassas på sätt utredningen föreslagit kommer med stor sannolikhet önskemålen om friköp att öka.

2.8 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att kronoholmar med bety- dande nutur— och kulturvärden samt holmar av betydelse för försvaret. sjöfarten eller annan statlig verksamhet bör bibehållas i statlig ägo. Den förstnämnda gruppen har definitionsmässigt angetts som öar, som i den fysiska riksplaneringen utpekas som riksintressanta eller som i princip ligger i den yttre skärgården. Möjligen bör till denna grupp föras även öar. där starka regionala intressen är dokumenterade. Samma principiella syn— sätt bör läggas även på de obebyggda kronoholmar. som ännu inte kart- lagts och inventerats. Det bör alltså vara klart dokumenterat. att en sådan holme inte äger betydande naturvärden. innan staten avhänder sig ägande- rätten.

Länsstyrelsen delar de principiella bedömningar utredningen redovisat i dessa frågor. Särskilt vill länsstyrelsen understryka att kommunens ställ- ning och ansvar i planfrågor bör ge kommun företräde även i de klara överlåtelsefallen. Marken bör alltså även i sådana fall först överlåtas till kommunen för att därefter. om enskild äganderätt är förenlig med den kommunala markplaneringen. överlåtas vidare.

• Sida 75
•  Original

2.9 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Kronoholmsutredningen synes vid sina överväganden och förslag ha utgått från uppfattningen att staten har ett intresse av att frånhända sig de bebyggda kronoholmarna. Utredningen diskuterar därför med utgångs- punkt från vilka specifika statliga intressen som kan utgöra ett hinder mot en överlåtelse av kronoholmarna och om fastighetsbildningslagstiftningen medger att delar av kronoholmarna överlåts. Däremot behandlar inte ut- redningen den enligt länsstyrelsens uppfattning grundläggande frågan om det över huvud taget finns någon anledning för staten att avhända sig kronoholmarna. Länsstyrelsen vill härvidlag framhålla följande.

Som redovisats i utredningen finns i Norrbottens skärgård ett flertal kronoholmar där staten sedan länge upplåtit mark för viss bebyggelse. Upplåtelserna har i huvudsak avsett mark för små fiskestugor eller små fritidshus. De former under vilka markupplåtelse skett har helt godtagits av Stugägarna. Länsstyrelsen har under senare år -— fram till dess krono- holmsutredningens arbeten gavs publicitet - inte mottagit något önskemål från stugägare att få friköpa mark till sin stuga. Mot bakgrund härav vill länsstyrelsen påstå att det i Norrbottens län inte funnits något allmän uttalat önskemål att friköpa marken till stugorna. Detta torde ha sin förkla- ring i att stugorna beroende på sin storlek och standard varit förhållandevis billiga att uppföra. vilket medför att det inte funnits något behov av att använda stugorna som kreditobjekt. Eftersom Stugägarna således varit nöjda med nuvarande förhållanden och då kommunerna inte har något intresse av att överta samtliga kronoholmar har staten inte någon anled- ning att verka för att kronoholmarna säljes. Utredningen har inte heller visat att det skulle vara förenat med några nackdelar för staten att krono- holmarna var kvar i statens ägo.

Länsstyrelsen vill i det följande under rubrikerna jakt och fiske något beröra de effekter som utredningens förslag kan få på dessa områden samt under rubriken planering visa hur olika planeringsinsatser kan påverka förhållandena i kustområden.

(Betr. rubrikerna jakt och fiske se remissammanställningen under p. 3 Yrkesfisket m.m.)

Planering

Hela skärgården i länet är av riksintresse för rörligt friluftsliv och utpekas som ett av landets 25 primära rekreationsområden. Dessutom berörs delar av skärgårdsområdet av andra bevarandeintressen (vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård).

Inom ramen för länsstyrelsen kustplanering har en precisering gjorts av intresseanspråk som riktas mot kustområdet. Arbetet har bland annat resulterat i den avgränsning av områden (l-4), som kronoholmsutredning- en redovisar.

Ett omfattande inventerings- och kanläggningsarbete har genomförts av

• Sida 76
•  Original

länsstyrelsen för kustområdet. Bland annat har samtliga stränder längs kusten och på öarna inventerats och klassificerats och är i detalj redovi— sade på kartor och i inventeringsprotokoll. All bebyggelse som finns på kronoholmarna är dokumenterad och avfotograferad. En båttillgänglig- hetsstudie har även genomförts.

En av de slutsatser man dragit i kustplaneringen av detta arbete är att det i Norrbottens kustområde finns en mycket liten del oexploaterade stränder av den strandklass som anses mest attraktiv för bad och rörligt friluftsliv (s. k. klass l—standard eller A-områden i inventeringen).

Totalt tillhör endast 9% av den totala strandlängden längs fastlandskus- ten och på öarna strandklass ] varav en betydande del redan är exploa- terad eller influerad av fritidsbebyggelse. Detta konstaterande har även inverkat på den formulering av riktlinjer som finns för område 3 (inre skärgården) i syfte att kvarvarande klass [ strand ej ska tas i anspråk för enskild fritidsbebyggelse. Det kan alltså diskuteras om inte detta förhållan- de borde ha påverkat utredningens ställningstagande till formerna för en överlåtelse av kronoholmarna.

Vid en genomgång av strandklassificeringskartorna kan noteras att på följande kronoholmar i inre skärgården (område 3) finns klass l-stränder eller s.k. A—områden i större eller mindre omfattning.

Tunnskärshällorna ( 10). På två av holmarna finns klass l-strand. Östra Båtöhomen (16) Trutskärs Hattgrund (13) Lilla Trutskär (12) Skags Furuholmen (29) Lilla Sikören (32) Biskopsholmen (42) Likskäret (44) Huvan (70) Halsön 2: l—3: 1 (lt) har särbehandlats av utredningen. Fastigheterna utgör den del av ön där strandklass l finns. Denna del av Halsön borde ha behandlats på motsvarande sätt som holmarna i övrigt i den yttre skärgår- den.

Länsstyrelsen och kustkommunerna har redovisat en gemensam utveck- lingsplan för turism och rekreation i kustområdet. Kommunerna har däref— ter upprättat ett särskilt s.k. utvecklingsprogram för turism och rekrea- tion. l utvecklingsplanen och i utvecklingsprogrammet utpekas s.k. ut— vecklingsområden för turism och rekreation i kustområdet. Enligt länssty- relsens uppfattning bör kronoholmarna inom dessa utvecklingsområden kvarstå i samhällets ägo. Till saken hör att dessa utvecklingsområden berör en betydande del av skärgården.

Reservation (Erik Holmkvist (m) m.fl.) Länsstyrelsens argument för att kronoholmarna bör kvarstå i statens ägo är inte övertygande. Varje tänk- bart försäljningsärende gällande kronoholmar bör kunna prövas utifrån objektiva förutsättningar i respektive fall.

Frågor som gäller jakt. fiske bör kunna lösas utan alltför svåra hinder. Likaledes bör frågor som gäller den fysiska riksplaneringen och kommunal planering kunna lösas varför inte heller detta bör kunna ses som hinder för en framtida försäljning.

• Sida 77
•  Original

Överlåtelse bör således kunna ske till kommuner och enskilda av holmar som inte ligger inom sådana områden som tidigare klassats som områden av särskild karaktär sett ur riks- eller regional synpunkt.

Huruvida tomtmarken skall överlåtas med ägande- eller tomträtt får avgöras från kommun till kommun. och den praxis som där räder.

2.10 Haparanda kommun

På de holmar som Haparanda kommun äger har inga marköverlåtelser till enskilda skett. [ de fall då kommunen upplåtit mark för fritidshusbebyg- gelse så har det uteslutande varit fråga om arrendetomter. Detta kommer också att vara kommunens fortsättningsvisa ståndpunkt.

Haparanda kommun anser följaktligen att på kronoholmarna får inga marköverlåtelser till enskilda ske under några som helst omständigheter.

2. ll Sjösportens samarbetsdelegation

Sjösportens Samarbetsdelegation (SSD) som har haft tillfälle att följa ut— redningsarbetet. har nu tagit del av hela utredningen och dess förslag. Efter vad SSD uppfattar värnar utredningen om det rörliga friluftslivet och förslagen torde inte inkräkta på båtlivets intressen. SSD har således inga erinringar mot föreslagna åtgärder.

3 Yrkesfisket m.m.

Hänsynen till yrkesfisket spelar en stor roll för den framtida dispositionen av kronoholmarna och vattnen omkring dessa enligt flera remissinstanser. Sålunda menar fiskeristyrelsen. kammarkollegiet. länsstyrelserna i Väster- bottens och Norrbottens län. Sveriges Fiskares Riksförbund att kronohol- marna bör stanna kvar i statens ägo av detta skäl —- en ståndpunkt som dock Svenska kommunförbundet inte intar såvitt gäller överlåtelse till kommunerna av kronoholmar. Domänverket anser att yrkesfiskets intres- sen kan säkerställas även vid överlåtelse av äganderätten till en kommun.

De flesta remissinstanser delar utredningens uppfattning att yrkesfis- kares författningsenliga rätt att avgiftsfritt disponera mark m.m. på krono— holmar bör upphöra. Bl.a. naturvårdsverket. domänverket och kammar- kollegiet anser att rätten bör upphöra förbehållslöst. medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges Fiskares Riksförbund menar att den avgiftsfritt rätten bör bestå övergångsvis under yrkesfiskarens (yrkes- verksamma) livstid. Fiskerisryrelsen och länsstyrelsen i Västerbottens län anser att rätten till avgiftsfritt utnyttjande bör bestå. förutsatt att byggna- derna används för fisket och att yrkesfiskaren överlåter dessa till kom- munen när yrkesfisket upphör.

• Sida 78
•  Original

3.1 Fortifikationsförvaltningen

Utredningen föreslår vidare att yrkesfiskare ej längre ska få ha en författningsmässigt grundar rätt att utan avgift få disponera mark på krono- holmarna. Fortifikationsförvaltningen delar även i denna fråga utredning- ens uppfattning. I fråga om arrendeavgifternas storlek både vad avser bostadsarrende och fiskearrende kan dock vissa skäl av bevakningsmässig eller annan natur finnas som talar för att arrendet bedöms på annat sätt. Arrendeavgiften och andra arrendevillkor bör i sådana fall fastställas efter förhandlingar mellan arrendatorn och vederbörande statliga förvaltnings- myndighet.

3.2 Fiskeristyrelsen

Beträffande eventuellt kommunalt förvärv av kronoholmarna anser fiskeri- styrelsen att detta skulle innebära att fiskenämnden i länet skulle fråntas det inflytande som är nödvändigt för att upprätthålla en god fiskevård. Fiskeristyrelsen avstyrker därför förslag om kommunalt förvärv.

Om försäljning till kommun skulle bli aktuell i vissa fall bör det enligt fiskeristyrelsens mening göras förbehåll så tillvida att yrkesfiskare även i framtiden garanteras fiske vid holmar. Fiskcnämnden i länet och fiskets organisationer bör också ges tillfälle att påverka såväl Upplåtelserna som avgifterna m.m..

Utredningen föreslår vidare att yrkesfiskarnas rätt att uppföra och bruka byggnader på kronoholmarna upphör.

Fiskeristyrelsen anser att yrkesfiskarnas förmåner i detta hänseende bör bestå möjligen med den ändringen att yrkesfiskarna förbinder sig att avytt- ra byggnaderna till t. ex. kommunen om de inte längre används för fiske.

3.3 Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket tillstyrker utredningens förslag att upphäva rätten enligt 1950-års förordning för yrkesfiskare m.fl. att avgiftsfritt få uppföra bo- stadshus m.m. på kronoholmarna.

3.4 Domänverket

(Beträffande holmar. som med hänsyn till statliga intressen. naturvårds- synpunkter m.m. kan avyttras. delar domänverket utredningens uppfatt- ning att om enskilda och kommunala intressen konkurrerar skall holmen i första hand erbjudas kommunen; verket förutsätter att syftet är att tillgo- dose ett kommunalt behov av mark för ex. fritidsverksamhet eller frilufts- liv). Yrkesfiskarnas rättigheter torde kunna säkerställas med hjälp av antingen inskrivning. förbehåll enligt 7 kap. 11% JB. eller bildande av särskilda fiskefastigheter. oavsett om försäljning sker till kommun eller enskild.

• Sida 79
•  Original

3.5 Kammarkollegiet Prop. l985/86: 110

Med hänsyn till jakt och fiskeintressen bör kronoholmarna som regel behållas i statlig ägo. Försäljning av en hel holme till annan än kommun bör i princip inte förekomma. Vid försäljning till kommun måste allmänhetens och yrkesfiskets möjligheter till fiske och jakt säkerställas genom särskilt avtal med kommunen.

3.6 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Yrkesfiskarnas förmån att utan kostnad få bygga på kronoholmar skall enligt utredningens förslag tas bort. Vidare föreslår utredningen att de yrkesfiskare som nu har avgiftsfri markupplåtelse får ha fortsatt upplåtelse på oförändrade villkor under sin livstid. Yrkesfiskarnas nämnda förmån har i och för sig gamla traditioner. För statens del är an'endeinkomster från dessa upplåtelser utan intresse. Motivet för att nu bryta traditionen är framför allt rättviseaspekter. Bl. a. bör inte yrkesfiskare som har byggna- der på kronoholmar särbehandlas i förhållande till yrkesfiskare som har byggnader på enskild mark. Länsstyrelsen finner att övervägande skäl talar för att yrkesfiskarnas nyttjande av kronoholmarna avgiftsbeläggs. Även efterlevande make bör dock övergångsvis få förmånen av avgiftsfri upplåtelse under sin livstid.

Skiljaktig mening av ledamoten Ingemar Svenssson. (På sidan 4) i yttrandet framhålles att yrkesfiskarnas förmån har gamla traditioner. Arrendeinkomsterna är utan intresse för statens del.

I regel rör det sig här om öar. som i andra sammanhang — Skärgårds- utredningen exempelvis — ansetts vara i behov av särskilda stödinsatser. Varför då ta bort en traditionell stödinsats? Jag anser att utredningens förslag bör avstyrkas i denna del.

3.7 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Fiskenämnden har i sitt yttrande behandlat frågan om konsekvenser för yrkesfisket av att kronoholmar överlåts i kommunal eller enskild ägo. Som även utredningen angett är fisket vid kronoholmarna i Västerbotten — särskilt i Skellefteområdet —— av stor betydelse för yrkesfisket. Att öar med denna särskilda betydelse inte i sin helhet bör överlåtas till enskilda". torde vara uppenbart. Motiv kan emellertid finnas för att ifrågasätta även ett kommunalt förvärv. Det kan visserligen hävdas att kommunernas ansvar för yrkesfisket ökat och att yrkesfiskets intressen kan säkerställas tillfreds- ställande även om rättsligt bindande garantier inte kan skapas. Utredning- en har dock själv pekat på svagheter i en sådan lösning. 1 en konkurrenssi- tuation mellan flera fiskare kan den tidigare fiskerättsarrendatorn få stå tillbaka för en annan. som är beredd att betala mer. Olika former av förbehåll och villkor vid överlåtelsen mellan staten och kommunen är begränsade till tiden eller till det gällande avtalet. En utfästelse av kom- munen att tillgodose yrkesfiskets intressen är beroende av ett politiskt 79

• Sida 80
•  Original

beslut. där starka andra intressen kan göra sig gällande. Om en sådan utfästelse inte kan lämnas och den i utredningen anvisade möjligheten att bilda en särskild fiskefastighet - vilket får bedömas som en ovanlig och tveksam lösning — inte är möjlig eller lämplig. bör i princip fiskeintressct få väga över och kronoholmarna bli kvar i statens ägo.

Också fiskets särställning i fråga om rätt till mark för byggnader bör bevaras, givetvis dock endast så länge byggnaden verkligen nyttjas för fisket. Detta kräver en viss kontrollapparat, som emellertid inte torde medföra större svårigheter om ett naturligt samarbete sker med länets fiskenämnd. Nämnden har för övrigt visats på en möjlighet att i enskilda fall avveckla förmånen. nämligen att fiskaren förbinder sig att avyttra byggnaden till t. ex. kommunen om han inte längre använder den för sitt fiske. I varje särskilt fall bör givetvis också, om fiskaren så begär. prövas om byggnaden bör få behållas som fritidshus på vanliga arrendevillkor.

3.8 Länsstyrelsen i Norrbottens län Jakt

Jakträtten på kronoholmarna synes inte ha berörts av utredningen. ] dag är 27 kronoholmar upplåtna för småviltsjakt och två av dessa dessutom för älgjakt. På allmänt vattenområde har Norrbotten läns jaktvårdsförening rätt att intill utgången av 1984 bedriva jakt efter mås- och kråkfåglar. Statens naturvårdsverkt har medgett att jakten sker från motorbåt samt meddelat villkor förjakten.

På holmar understigande cirka 10 hektar medges som regel intejakt. Inte heller på holmar som är viktiga häckningsplatser eller rastlokaler för flytt- fåglar tillåts jakt. Inom naturreservaten regleras jakten genom reservats- föreskrifterna. Genom att länsstyrelsen är ensam upplåtande myndighet kan vissa holmar undantas frånjakt och därmed har forskarna möjlighet att under ett längre tidsperspektiv följa viltets betingelser utan människopå- verkan. Genom den föreslagna uppdelningen av huvudmannaskapet finns risk att denna möjlighet försvinner.

Fiske

I utredningen tas rätten till fiske upp som ett problem vid överlåtelse av kronoholmar. I den fysiska riksplaneringen har hela kustområdet marke- rats som riksintresse för yrkesfiske. De eventuella problem som kan upp- stå för yrkesfisket vid en överlåtelse av kronoholmar är således viktiga förutsättningar som måste klaras ut innan några beslut fattas om överlå- telse.

Kronoholmsutredningens förslag innebär för fiskets del — och då främst yrkesfisket — att statens fisken. som nu förvaltas av länsstyrelsen. uppde- las på flera huvudmän. Kommunerna och domänverket övertar länsstyrel- sen uppgift. För yrkesfiskarna får detta förhållande följande konsekvenser. Fiskare som tidigare erhållit fiskeupplåtelse av länsstyrelsen. ska enligt förslaget dels arrendera av kommunen och dels av domänverket för det fall fiske ska bedrivas inom kronoholmarnas fiskevatten. Därutöver erfordras

• Sida 81
•  Original

enligt fiskelagen 25 2 st. och fiskeriförordningén-f—Bå länsstyrelsens till- stånd att utsätta fast redskap i allmänt vattenområde. För fiske vid små holmar. under 100 meter — och som därför inte omges av enskilt vatten — liksom för undervattensgrund är länsstyrelSen fortsättningsvis ensam till- ståndsgivande myndighet.

Med den föreslagna uppdelningen av flera förvaltare för statens nuva- rande fisken kan yrkesfiskaren tvingas att söka erforderliga tillstånd av kommunen eller om fiskevattnet delas av kommungränsen av båda kom- munerna. domänverket och länsstyrelsen.

Eftersom statens fisken numera upplåtes mot avgift, kan det befaras att olika principer för avgiftsberäkning utvecklas hos kommuner och statliga förvaltare. Detta kan leda till orättvisor mellan olika fiskeutövare.

Från fiskevårdssynpunkt kan befaras en olämplig uppdelning av fisket genom att kommunen upplåter enskilt fiskevatten och staten det allmänna fiskevattnet.

Länsstyrelsen har i nära samarbete med fiskenämnden fördelat fiske- platserna så att de yrkesverksamma fiskarna erhållit rationella fiskeområ- den. d.v.s. fiskeplatserna samlade så att gångavstånd minimeras och där- med kostnaderna. Likaledes kan länsstyrelsen efter förslag från fiske- nämnden begränsa fisket på platser som har betydelse för vandringsfisken och på så sätt aktivt bidra till ett framtida bättre fiske.

Länsstyrelsen har i dag ett gott grepp om fiskevårdsarbetet när det gäller att fördela fiskena och begränsa dem. Denna unika möjlighet går förlorad om det blir fler huvudmän för fisket. Inte heller torde de enskilda fiskeut- övarna vara tillfreds med att behöva söka tillstånd hos flera myndigheter.

3.9 Svenska kommunförbundet

Vid vissa överlåtelser till kommun förordar utredningen att förbehåll jäm— likt 7 kap. 11 åjordabalken görs för avtal om upplåtelse av fiskevatten till yrkesfiskare. Utredningen anför att en förutsättning för överlåtelse till kommun i sådana fall bör vara att kommunen i ett sidoavtal åtar sig att tillgodose yrkesfisket även efter upphörandet av den fiskeupplåtelse som gällde vid överlåtelsen. Med hänsyn till att kommunen —- såsom utredning- en också framhåller — har ett ansvar och intresse för yrkesfisket och då ifrågavarande åtagande torde sakna rättslig verkan. bör enligt styrelsens mening ovannämnda sidoavtal ej vara en förutsättning för överlåtelse.

Utredningen anför att starka skäl ibland kan tala för såväl att fiskevatt- net kring en bebyggd kronoholme bör bli kvar i statens ägo som att kronoholmen bör säljas till en kommun. För de fall särskild fiskefastighet ej kan bildas får enligt utredningen in intresseavvägning göras. varvid kronoholmen bör bli kvar i statens ägo om avvägningen utfaller till förmån för fiskevården. Med hänsyn till de av utredningen framhållna möjligheter- na att säkerställa yrkesfiskares rätt att fiska vid holmarna och kommuner- nas inställning till yrkesfisket. anser styrelsen att fiskevårdsintresset inte i något fall bör utgöra hinder mot överlåtelse av kronoholme till kommun.

Reservation anfördes av c-. m- och fp-ledamöterna: Vi anser att styrelsen bort göra följande tillägg till yttrandet att införas som ett nytt stycket efter andra stycket på första sidan. 6 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr IIO

• Sida 82
•  Original

Den fysiska riksplaneringen har enligt vår mening inte den rättsliga ställning att den bör utgöra ett generellt hinder för försäljning. Varje tänkbart försäljningsärende måste prövas på sina egna objektiva förutsätt- ningar för att rättssäkerheten skall anses tillfredsställande.

3.10 Sveriges Fiskares Riksförbund

I utredningen sid 92 sägs "att statsmakterna genom lagstiftning tillkommen under senare år synes vilja tillmäta yrkesfisket en ökad betydelse jämfört med tidigare”. Genom lagstiftningen. där yrkesfiskare ges företräde till arrendering av statens fiskevatten. visas en vilja att tillvarata en fiskere- surs på rätt sätt samtidigt som det premierar en sysselsättning i glesbygder. Då fiskarnas möjlighet till fiskearrende försämras genom försäljning av mark på kronoholmar. skapas en motsägelse i statens vilja och lagens innebörd.

Riksförbundet instämmer därför i utredningens förslag att "mot denna bakgrund anses det av fiskevårdsskäl vara en fördel om staten disponerar fiskevatten". Vi föreslår dock en skärpning i 5.2 för överlåtelse till enskil- da att även gälla där yrkesfiske bedrivs eller kan tänkas komma att bedri- vas. Med yrkesfiske avser SFR sådant fiske som bedrivs av yrkesfiskare med yrkesfiskelicens.

Vid överlåtelse till kommun anser SFR att ett sidoavtal skall upprättas som garanterar att kommunen efter överlåtelsen följer de principer som gäller för upplåtelse av statliga fiskevatten. enligt förordningen (1981: 1217) om "Förvaltningen av statens fisken". Kan ej kommun godkänna föreslag- na sidoavtal bör samma princip gälla som föreslagits vid enskilt överta- gande.

Vid kommunalt övertagande instämmer SFR i utredningens förslag på sid 113 "att kommunen skall upplåta fiskerätten till den yrkesfiskare som redan har en upplåtelserätt". Är det befogat för fiskarens inkomst att behålla arrendet efter de två år som stadgats enligt 4 kap. 4 & JB bör en förtursrätt till detta finnas. Bildas en särskild fiskefastighet enligt förslag på sid 115 instämmer riksförbundet i att sidoavtal och andra kommunala utfästelser blir onödiga.

1950 års förordning om fiskerätten vid vissa Kronan tillhöriga havssträn- der. skär och holmar m.m. och förordningens förebilder i äldre lagar ger uttryck för samhällets intresse av att stödja yrkesfisket. Yrkesfiskare berättigas ju enligt denna förordning att avgiftsfritt begagna holmarna och uppföra boningshus och anläggningar till gagn för yrkesfisket. Även genom annan lagstiftning. t. ex. byggnadslagstiftningen. söker samhället underlät- ta för yrkesfiskaren att kunna uppföra byggnader och dylikt för sina behov. Dispens från tätbebyggelseförbud krävs t.ex. inte för uppförande av så-

dana byggnader. Utredningen konstaterar på sid 151 att "de för fiskets behov avsedda

byggnaderna på kronoholmarnas torde numera inte användas av yrkesfis- karna i samma utsträckning som tidigare". På sid 69 sägs att "flera av de av yrkesfiskarna uppförda byggnaderna har förvärvats för att användas huvudsakligen för fritidsändamål".

• Sida 83
•  Original

Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen att yrkesfiskarna inte längre skall ha en författningsmässig rätt att utan avgift få disponera mark på kronoholmarna. Det är dock enligt utredningen "möjligt för den förval- tande statliga myndigheten att även fortsättningsvis ta hänsyn till yrkesfis- kets speciella förutsättningar och därför bestämma arrendeavgiften till lägre belopp än eljest. om t. ex. när yrkesfiskaren är bofast på kronohol- men".

SFR vill speciellt framhålla att även om befintliga byggnader på framför allt de obebodda kronoholmarna numera inte används av yrkesfiskarna i samma utsträckning som tidigare. har de ändå ett stort värde för yrkesfis- ket. Sjöbodar och magasinsbyggnader som uppförts på dessa öar tjänar oftast som förvaringsplats för fiskeredskap. i första hand då för kustyrkes- fiskare. vilka många gånger har svårt att få plats för sjöbodar avsedda för förvaring av fiskeredskap vid kajen i de samhällen där de bor.

Utredningen föreslår att "av hänsyn till de yrkesfiskare som har avgifts- fria markupplåtelser kan övervägas att låta dem på oförändrade villkor få ha fortsatt upplåtelse på livstid". Detta förslag kan helt delas av riksför- bundet. men bör kompletteras med möjlighet för fiskande i nästkommande generation att till ett symboliskt arrende fortsättningsvis utnyttja dessa områden.

4 Principer för upplåtelse med nyttjanderätt

De flesta remissinstanserna delar i huvudsak utredningens förslag till prin- ciper för fortsatt upplåtelse av mark på kronoholmarna.

Flera remissinstanser. däribland arrendenämnden i Göteborg. riksanti- kvarieämbelet. planverket. är ense om att upplåtelse med tomträtt är en lämplig nyttjanderättsform då staten inte vill överlåta marken med agen- derätt men ändå vill verka för permanentboende genom att skapa belå- ningsmöjligheter och samtidigt bevara en kulturhistorisk bebyggelsemiljö. Några remissorgan såsom domänverket. länsstyrelsen i Västerbottens län gör dock bedömningen att upplåtelse med arrenderätt kommer att vara den vanligaste upplåtelseformen även i framtiden. Byggnadspantutredningen påminner om att dess förslag är avsett att skapa belåningsmöjligheter för byggnader bl. a. på kronoholmarna.

I fråga om de offentlig- resp. privaträttsliga styrmedel som finns för att bevara en kulturhistorisk bebyggelsemiljö på kronoholmarna delar remiss- instanserna utredningens bedömning. Riksantikvarieämbetet hade dock gärna sett att utredningen också hade berört de generella regler med bevarandeinnebörd för ett verksamt skydd av en sådan miljö som lagts fram i förslaget till ny plan- och bygglag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län respektive Västerbottens län bedömer att det redan finns till- räckliga möjligheter att bevara bebyggelsemiljön genom de styrmedel m.m. som finns i gällande byggnads- och naturvårdslagstiftning. Betr. remissinstansernas inställning till utredningens förslag rörande Käringön och Gullholmen. se p. 7.1 i remissammanställningen.

• Sida 84
•  Original

Remissinstanserna tillstyrker att arrendeavtalen skall upprättas i skrift- lig form. Några. däribland arrendem'imnclerna i Göteborg och Luleå. lärts- styrelsen i Göteborgs oeh Bohus län. menar att en femårig löptid för arrendena är för kort. Domänverket pekar på att det finns ett behov av samordning mellan de statliga myndigheter som arrenderar ut mark på kronoholmar i fråga om upplåtelsevillkoren i nyttjanderättsavtal.

Remissinstanserna tillstyrker att arrendeavgiften skall vara marknadsan- passad. så exempelvis arrendenämnderna [ Göteborg och Luleå och läns- styrelsen i Göteborgs OOP/I Bohus län. Riksantikvarieämbetet har samma grundinställning men pekar på behovet att kunna göra avsteg från princi- pen om det är angeläget att bevara en genuin miljö. Beträffande behovet att göra motsvarande avsteg för yrkesfisket. se p. 3 i remissammanställningen.

4.1 Arrendenämnden i Göteborg

Bostadsarrende — anläggningsarrende

På kronoholmar kan det ibland vara tveksamt om nyttjandet av egen byggnad på statens mark innebär bostads- eller anläggningsarrende. För att bostadsarrende skall föreligga måste den byggnad. som arrendatorn enligt upplåtelsen har rätt att uppföra eller bibehålla på arrendestället. kunna betecknas som bostadshus och alltså kunna användas som bostad för permanent bruk eller åtminstone för fritidsändamål. Det räcker att huset får användas som bostad i endast ringa omfattning men det får inte användas i huvudsakligen annat syfte t ex för förvaring av fiskeredskap. Om en sjöbod får användas främst i sistnämnda syfte med anknytning till förvärvsverksamhet men vid enstaka tillfällen även för övernattning före- ligger inte bostadsarrende utan anläggningsarrende.

En byggnad. som inte är taxerad men ändå kan användas till bostad. kan vara föremål för bostadsarrende. Avsaknaden av taxeringsvärde. vilket förutsätter att värdet är mindre än 10000 kronor. har emellertid den bety- delsen att arrendatorn enligt 10:4 punkt IJB saknar besittningsskydd och — om markägaren endast vill ändra arrendevillkoren -— inte kan motsätta sig markägarens ändringskrav. I sådana fall kan arrendenämnden endast ha en medlande funktion.

Benefika avtal och muntliga avtal

För att bostads- eller anläggningsarrende skall anses föreligga krävs enligt 821 JB att markens nyttjande sker mot vederlag. Vederlaget kan utgå genom ett engångsbelopp eller genom periodiska betalningar. Det kan också utgöras av tjänster eller annat.

För båda avtalstyperna gäller också att avtalet enligt 8: 3 JB skall upprät- tas skriftligen. Men kravet på skriftlig form gäller endast för avtal som har ingåtts efter 30.6.1968. Äldre muntliga avtal. som ej är benefika. är fortfa- rande giltiga.Enligt punkt 5 i övergångsbestämmelserna till 1968 års lag- ändringar har vardera parten rätt att påkalla att avtalet skall avfattas skriftligt. Motpart som vägrar ingå skriftligt avtal kan tvingas till detta genom vitesföreläggande av fastighetsdomstolen.

• Sida 85
•  Original

Ibland kan det vara tveksamt om ett muntligt "avtal är giltigt eller inte. Ett muntligt avtal ingånget före 1.7.1968 är i och för sig giltigt men kan ha upphört, om det efter nämnda tidpunkt har ändrats muntligen ( ex i fråga om arrendeställets omfattning så att det blir att anse som ett nytt avtal. som alltså för giltighet kräver skriftlig form. Vidare är ett gammalt. munt- ligt avtal utan vederlag inte gällande som arrendeavtal. Om detta avtal efter 30.6.1968 muntligen ändras så att avgift skall utgå blir det inte något arrendeavtal. eftersom det nya kravet på skriftlig form inte har uppfyllts.

För gamla muntliga avtal om bostads- och anläggningsarrende saknas ofta överenskommelse om arrendetidens eller uppsägningstidens längd. Sådana avtal har genom lagändringen kommit att gälla för fem år åt gången med början [431969 och med ett års uppsägningstid (Bäärnhielm. Bo- stads- och anläggningsarrende s. 86 ff). I dagens läge kan alltså ett sådant avtal sägas upp först till 14.3.1989. Mot motpartens bestridande kan man först därefter aktualisera avtalets upphörande eller ändrade villkor. varvid 10:5 och 6 JB gäller vid bostadsarrende (om bostadshus med taxerings- värde linns) och 11:5 vid anläggningsarrende (om enligt 11:4 annat inte avtalats). Redan dessförinnan kan emellertid skriftligt avtal framtvingas men villkorsändringar kan inte uppnås om inte panerna enas därom (Bäärnhielm s. 89). Önskar någon part skriftligt avtal och begärs samtidigt villkorsändring. som motparten motsätter sig, får först skriftligt avtal upp- rättas med de villkor som redan gäller eller som parterna enas om. Först när detta avtal löper ut kan den ena parten — efter att enligt gällande lagregler dessförinnan ha sagt upp avtalet — påkalla villkorsändn'ng. —— I viss män kan villkorsändring under löpande avtalstid uppnås med stöd av 365 avtalslagen.

Utredningens uttalande på s. 159 — att nyttjanderättshavaren sannolikt inte behöver acceptera vilka villkor som helst för en fortsatt upplåtelse. om byggnadens ägare och staten är överens om att träffa ett skriftligt arren- deavtal — behöver alltså modifieras så att arrendatorer med giltiga avtal har laglig möjlighet att vägra godta ändringar av de villkor som gäller enligt det muntliga avtalet. Vid muntliga efter 30.6.1968 ingångna avtal och äldre men vederlagsfria avtal kan jordägaren emellertid kräva att husägaren slyttar och avröjer marken. Husägaren kan inte motsätta sig detta men kan i vissa fall ha rätt till skadestånd, om det inte beror på honom att giltigt arrendeavtal inte har kommit till stånd. En jordägare. som vill ersätta det muntliga ogiltiga avtalet med ett skriftligt giltigt. bör för att vara säker på att undgå skadeståndsansvar inte fordra andra villkor än de som kan anses redan gälla. Jordägaren bör dock kanske ha rätt att kräva att det i regel knapphändiga muntliga avtalet kompletteras med nya villkor. som är gäng- se vid ifrågavarande avtalstyp och som husägaren skäligen bör godta. Om husägaren vägrar godta sådana villkor och skriftligt avtal av den anledning- en inte kommer till stånd, har han sig själv att skylla och kan inte få skadestånd. Om däremot jordägaren begär skriftligt avtal med oskäligt villkor och husägaren därför vägrar ingå sådant avtal. torde jodägaren bli skadeståndsskyldig. -

Vad gäller det av utredningen på s. 137 beskrivna läget — att nyttjande- rättsavtal inte alls föreligger med påföljd att husägaren knappast har några

• Sida 86
•  Original

förpliktelser mot staten och t.ex. inte behöver betala avgift — torde staten kunna kräva att husägaren omedelbart avtiyttar och avröjer marken. Här— av följer att husägaren inte kan motsätta sig ett skriftligt avtal på de av staten fordrade villkoren. oavsett om dessa kan anses skäliga eller ej.

Arrendenämnden delar utredningens uppfattning (5.137) att skriftliga avtal bör upprättas. Detta gäller självfallet när det muntliga avtalet är giltigt. Om avtalet är vederlagsfritt eller tillkommet efter 30.6.1968, kan staten välja mellan att upprätta skriftligt avtal eller kräva att nyttjanderät- ten upphör.

Skriftligt arrendeuvtals innehåll

Arrendenämnden ansluter sig till utredningens uppfattning (s. 12 och 138) att man bör upprätta skriftliga avtal som anger de villkor som normalt bör ingå i avtal av ifrågavarande slag. Kontraktsformulär bör därför upprättas. som kan användas även när särskilda förhållanden motiverar att en eller flera klausuler formuleras annorlunda än i normalfallet eller att speciell fråga avtalsregleras som annars inte behandlas i formuläret.

Villkor vid bostadsarrende Arrendeavgift

Arrendenämnden har ingen erinran mot de principer för arrendeavgiftens bestämmande som utredningen uppställer (_s. l46ff) och vill understryka behovet av att allmängiltiga normer används. Det bör påpekas att om t. ex. kammarkollegiet tar ut en låg avgift (s. 150), detta kan medföra att en arrendenivå tillskapas som inverkar på de avgifter som domärverket och andra upplåtare kan ta ut på samma ort.

De riktmärken för avgifternas storlek som uppställs bör tillämpas inte endast då parterna ej kan enas om avgiften (s. 146) utan även vid förhand- lingarna direkt mellan parterna bl.a. därför att en frivilligt överenskommen men felaktig avgift kan påverka arrendenivån på orten och dessutom bäddar för uppsägning för villkorsändring efter avtalsperiodens slut.

Om någon bestämd avgiftsnivå på orten för arrenden likvärdiga med prövningsarrendet inte åberopas av parterna. har arrendenämnden ingen principiell invändning mot att avgiften relateras till tomtens marknads- värde (5. 147). Nämnden betvivlar emellertid att marknadsvärdet kan fast- ställas annat än undantagsvis. Även om så kan ske återstår frågan om vilken förräntning av värdet som bör utgöra skälig arrendeavgift. lngcn arrendenämnd torde ha gjort något principiellt uttalande i den sistnämnda frågan och i några av de fall. där marknadsvärdet åberopats och kunnat fastställas, har avgiften på andra grunder fastställts till belopp som legat på nivån 3a4% av marknadsvärdet, i ett fall så lågt som 0.7 %. En ännu svagare grund för arrendesättningen torde taxeringsvärdet erbjuda, då dess relation till markvärdet ofta skiftar från fall till fall. Det här sagda hindrar inte att i synnerhet taxeringsvärdet kan vara en bekväm metod att få en mycket grov uppfattning om avgiftsnivån. men metoden kräver betydande justeringar med hänsyn till huvudprinciperna för arrendesätt- ning.

• Sida 87
•  Original

Förjordbruksarrende föreskriver 9: 29 JB att avgiften skall bestämmas i pengar, vilket inte hindrar att avgiften dels får bestämmas till olika belopp under avtalsperiodens skilda är. dels får vara rörlig under avtalsperioden. dock endast om någon av de vedertagna indexsystemcn används. lnga motsvarande regler finns för bostads- och anläggningsarrende. där alltså avgiften kan vara rörlig även på annat sätt än genom anknytning till index. Lagligt hinder finns därför i och för sig inte mot den av utredningen (s. 148) angivna metoden att fastställa avgiften till viss del av gällande taxerings- värde så att man automatiskt får en anpassning till marknadsvärdenivån vid den omtaxering som brukar ske vart femte år. Det är emellertid inte uteslutet att i vissa fall en sådan klausul kan anses oskälig vid en villkors- prövning enligt 10: 6 och 11: 5 JB.

Tidigare har arrendenämnderna och fastighetsdomstolarna i regel godta- git att arrendeavgiften till 100% följer konsumentprisindex. men den av statens lantmäteriverk gjorda undersökningen (s. 148) tyder onekligen på att det i dagens läge kan vara skäligare med mindre avgiftshöjningar. Under de senaste åren finns också fall där arrendenämnder inte godtagit KPI-anknytning till mer än 50. 60. 75 eller 80%. Enligt utredningen (s. 149) måste avgiften under alla förhållanden bestämmas till en nivå som innefat- tar statens kostnader för arrendeupplåtelserna. t.ex. administrationskost- nader. Ett sådant betraktelsesätt strider emellertid helt mot lagstiftningens grunder för bestämmande av arrendeavgifter och hyror. där nämligen fastighetsägarens kostnader saknar omedelbar betydelse (frånsett den indi- rekta verkan det har att på bostadsmarknaden de prisledande allmännyt- tiga bostadsföretagens hyror i princip skall motsvara självkostnaderna). Sålunda saknar det betydelse att staten efter en höjning av taxeringsvärdet får betala högre fastighetsskatt till kommunen. Än mindre bör avgiften höjas därför att staten haft kostnader för att förbereda en arrendetomts försäljning. som sedan inte kommer till stånd. Däremot är en avgiftshöj- ning motiverad av att staten drar fram vägar eller bekostar va-ledningar till tomten eller utför dränering eller annan förbättring av tomten eller dess grannskap. men denna höjning skall enligt gällande regler för arrendesätt- ning inte stå i viss relation till kostnadens storlek utan till det ökade värde arrenderätten får genom dessa förbättringsarbeten.

Arrendenämnden har förståelse för de sociala skäl som motiverar att de bofasta borde ha lägre arrendeavgift än de fritidsboende (s. 150. 152 och 155). Men om en skillnad i avgift beroende på denna olikhet i nyttjandegra- den skulle göras. borde denna enligt de principer arrendesättningcn vilar på tvärtom leda till det motsatta resultatet. Redan det förhållandet att ett permanent boende kräver viss kvalitet på tomten. kan göra det motiverat med högre avgift än när tomten endast får eller kan användas till fritids- boende. En högre avgift är också skälig därför att ett permanent boende regelmässigt förutsätter visst mått av vägstandard och vägunderhåll samt andra faktorer som möjliggör ett så intensivt nyttjande av tomten.

• Sida 88
•  Original

Arrendetiden

Utredningen förordar (s. 12) att arrendetiden bestäms till fem år, dock att något längre arrendetider bör kunna komma i fråga vid upplåtelser för permanent boende. Arrendenämnden anser att en arrendetid av tio är bör kunna användas även vid fritidsboende, om det framstår som klart att staten inte inom en sådan tidrymd behöver disponera marken för annat ändamål. Behovet av avgiftsjusteringar vart femte år (s. 13) bortfaller också när avgiften kan anknytas till ett relevant fastighetsprisindex (s. 149).

Överlåtelserätt

På 5.153 anges att markägaren kan hindra en inte önskad överlåtelse genom att erlägga full ersättning för arrenderätten till arrendatorn. Av i regel mycket större ekonomisk betydelse är emellertid att arrendatorn praktiskt taget alltid påkallar inlösen även av sin byggnad.

Sublokation

Arrendatorns rätt att hyra ut egen byggnad på arrendestället regleras i 8:20 .lB (s. 154). Vid bostadsarrende. där rätten till sublokation inte har avtalats bort. anses det att markägarens tillstånd i vart fall inte behövs för uthyr- ning en sommar till en person med ungefär lika stor familj och med ungefär samma vanor (SOU 1966: 26 s. 203). Om emellertid uthyrningen fär sådan karaktär eller omfattning, att olägenheten för markägaren kan sägas vara inte alldeles obetydlig. behöver enligt utredningen markägaren inte finna sig däri. Som exempel på påtagligt men för markägaren har anförts ökat vägslitagc. störande ljud och annat liknande intrång av större omfattning än som kan anses vara förutsett vid arrendeupplåtelsen. ()m nackdelar av denna eller liknande art inte uppkommer, torde markägaren inte kunna hindra att en fritidsbostad hyrs ut sommar efter sommar. såvida inte uthyrningen sker till samma person och under sådana förhållanden att arrendatorn inte har kvar någon rådighet över arrendestället (jfr. NJA 1978 s. 404).

Ändamålet med upplåtelsen

Om avgiftsfria upplåtelser för yrkesfiskarna avskaffas, behövs enligt utred— ningen (5.155) avtalsföreskrifter om att upplåtelsen skall ske för fiskets behov endast när arrendeavgifterna för yrkesfiskarna bestäms till lägre belopp än för de fritidsboende. Arrendenämnden. som på s. 5 berört frågan om sådana avgiftsskillnader, anser emellertid att upplåtelsens ändamål alltid bör anges i avtalet. En upplåtelse av mark till en yrkesfiskare är nämligen att betrakta som bostadsarrende eller anläggningsarrende allt- efter syftet med upplåtelsen (remissvaret s. 1).

• Sida 89
•  Original

Villkor om byggnadens bevarande och utformning

Arrendenämnden delar utredningens uppfattning att tomträttsinstitutet är lämpligt när det allmänna önskar påverka bebyggelsens omfattning och utnyttjande (5.133). Även en arrendeupplåtelse kan i viss utsträckning förenas med dessa önskemål (s. 135 och 139) — Arrendenämnden i Göte- borg har emellertid i några fall ogillat markägares yrkande om att om- och tillbyggnader skulle få ske endast med hans medgivande. eftersom arren- datorn därmed skulle vara underkastad markägarens godtycke. Nämnden har i stället ansett det tillräckligt att sådana ändringar av byggnaden kräver byggnadslov. Så t ex har under nämndens medverkan i flera fall träffats förlikning om att följande avtalsklausul skulle gälla:

Vid tomtens bebyggande är arrendatorn skyldig underställa ritningarna byggnadsnämndens i Halmstad godkännande och i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som vederbörande myndigheter meddelar. Arrendatorn är skyldig underrätta markägaren, när arrendatorn söker byggnadsnämndens godkännande och när byggnadsnämndens beslut med- delas.

Att markägarens möjlighet att påverka byggnadsbeståndets omfattning emellertid kan vara inskränkt visar två fall vid arrendenämnden i Gävle och i Umeå (Rittris "Några problem ang. bostadsarrende" s. 55).

När det gäller sådana i regel icke byggnadslovkrävande arbeten på byggnaden som målning av fasad. utbyte av taktäckningsmaterial o.d. kan det som utredningen anför (s. 156 och 170) vara ett allmänt intresse att bevara miljön. En klausul, som kräver markägarens tillstånd för arbeten av denna typ som ändrar byggnadens utseende. kan tänkas vara skälig, om en sådan inskränkning av arrendatorns naturliga valfrihet verkligen visas vara befogad på orten. Frågan har emellertid troligen inte prövats hittills.

Särskilda synpunkter på anläggningsarrende

Arrendatorn har vid anläggningsarrende ett sämre skydd än vad som gäller vid bostadsarrende, eftersom ett direkt besittningsskydd saknas och arren- det därför upphör efter uppsägning. Han har endast i vissa fall rätt till skadestånd och denna rätt kan med giltig verkan avtalas bort (11:4 JB). Arrendenämnden har vid denna avtalstyp endast en medlande funktion.

Staten har alltså möjligheter att ensidigt framtvinga avtalets upphörande eller bestämma arrendeavgift och andra villkor i fråga om arrenden som avser sjöbodar. andra ekonomibyggnader o.d.

Avsnitt 5.4.2

Möjligheten. att enligt 12: 15 andra stycket JB avtala bort hyresvärdens underhållsskyldighct i fråga om enfamiljshus. innebär enligt utredningen (s. 156) att hyresgästen kan få svara för reparationer av vissa mindre brister. Detta lagstadgande gör det emellertid möjligt att avtala bort hyres- värdens ansvar för "tapetscring. målning och andra sedvanliga reparatio- ner" dvs hela det s.k. inre underhållet. En sådan friskrivning medför

• Sida 90
•  Original

emellertid inte att underhållsskyldigheten fördelas mellan patterna på sam— ma sätt som mellan markägare och bostadsarrendator (s. 156). eftersom byggnaden i det sistnämnda fallet ägs av arrendatorn. som därför själv får svara för såväl det inre som yttre underhållet.

Avsnitt 5.4.3

Enligt utredningen måste en markägare. som vill ändra avtalsvillkoren. först säga upp avtalet och i uppsägningen begära förlängning av avtalet på dessa ändrade villkor (5. 157). En markägare bör emellertid i god tid ta upp förhandlingar med arrendatorn i syfte att åstadkomma en frivillig uppgörel- se om ändrade villkor. Först om en sådan uppgörelse inte kan nås. måste uppsägningsförfarandet tillgripas. Enligt gällande rätt förlorar uppsägning- en inte sin verkan, om den saknar uppgift om anledningen till att den företas. men det är önskvärt att en sådan uppgift lämnas redan då.

4.2 Arrendenämndeni Luleå

Gällande mtmtliga avtal m.m.

Vederlagsfria upplåtelser för bostadsändamål går inte in under arrendelag- stiftningen. Nyttjanderättshavarens skyldigheter är sannolikt begränsade eller i vart fall på grund av avtalsformen svåra att precisera. Nyttjande- rättshavarens ställning torde emellertid också vara svag. Något besitt- ningsskydd enligt arrendelagstiftningen föreligger inte. Om staten fordrar att nyttjanderätten skall upphöra torde nyttjanderättshavaren inte kunna motsätta sig detta. Om staten begär en skriftlig reglering av nyttjanderätten iform av ett atTendeavtal med visst innehåll måste därför nyttjanderättsha- varen. om han vill sitta kvar. godtaga vad staten fordrar. Han har dock möjlighet att senare. genom att säga upp avtalet, få villkoren för nästa avtalsperiod prövade av arrendenämnden.

Muntliga upplåtelser för bostadsändamål mot vederlag varom avtal träf- fats före den I juli 1968 kan enligt övergångsbestämmelserna till 1968 års lagstiftning alltjämt vara gällande. De flesta av dessa avtal torde på grund av p 4 i övergångsbestämmelserna löpa i femårsperioder från den 14 mars 1969. Enligt p 5 i övergångsbestämmelserna har båda parter rätt att påford- ra att avtalen upprättas skriftligt. Om staten önskar en omreglering av villkoren måste emellertid dessa avtal sägas upp i den ordning JB föreskri- ver och prövningen av villkoren för det fortsatta arrendet sker enligt 10 kap 6 %$ JB.

Muntliga upplåtelser mot vederlag för bostadsändamål som skett efter den 1 juli 1968 är inte bindande. Arrendatorn har emellertid rätt till ersätt- ning för skada om det inte beror på arrendatorn att skriftligt avtal ej kommit till stånd. Staten har alltså i dessa fall möjlighet att begära att avtalen avfattas skriftligen. Om arrendatorn vägrar saknar han rätt till skadestånd och kan inte heller motsätta sig att flytta.

• Sida 91
•  Original

Byggnadens beskaffenhet m. m.

Utredningen uttalar. att det vid arrendeupplåtelse som omfattar rätt att uppföra byggnad kan vara lämpligt att i arrendeavtalet bestämma hur byggnaden skall få se ut. Vidare sägs att för ny-. till- eller ombyggnad bör fordras markägarens tillstånd. Arrendenämnden är tveksam till om sådana villkor på sikt kan göras gällande mot arrendatorn om de begränsningar som intagits i avtalet eller markägaren uppställer för att lämna tillstånd går utöver vad som krävs för byggnadslov. Det är inte heller säkert. att inskränkningar ifråga om icke byggnadslovspliktiga byggnadsåtgärder på sikt kan göras gällande. I båda fallen kan mycket väl tänkas. att arrende- nämnden vid en villkorstvist kan finna sådana villkor oskäliga mot arren- datorn. Förbehåll om att ny—, till- eller ombyggnad skall godkännas av jordägaren har av arrendenämnden i Umeå i viss tvist bedömts som oskäli- ga. bl.a. med hänvisning till den kontroll som byggnadslagstiftningen innebär.

Arrendetiden

Utredningen uttalar att markägaren kan ha svårt att överblicka behovet av en ändrad markanvändning. om staten måste binda sig för en längre tid än fem år. Det finns anledning understryka att även om arrendetiden vid bostadsarrende är fem år utgår parterna normalt från att arrendeförhållan- det skall ha helt annan varaktighet. Någon säkerhet för att en av staten såsom jordägare önskad annan användning också skall komma till stånd finns heller inte. Möjligheterna begränsas starkt av jordabalkcns besitt- ningsskyddsregler.

Arrendeavgiften

Utredningen uttalar. att om jämförbara arrenden inte finns kan de prin- ciper som gäller för avgäldsberäkning vid tomträttsupplåtelser komma till användning. Mot detta och de resonemang. som utredningen i anslutning därtill för finns inget principiellt att invända. Det får dock understrykas att vad som här föreslås är en hjälpmetod vars resultat alltid måste avstämmas mot en mer generell prövning enligt grunderna för 10 kap 6 & JB.

Något hinder mot att knyta arrendeavgiften till taxeringsvärdet torde inte föreligga under samma förutsättningar som gäller andra hjälpmetoder. att resultatet blir förenligt med de generella principer som gäller för avgifts- bestämningen. [ vad mån ändringar i taxeringsvärdena kan antagas mot- svara marknadsbetingadc ändringar även av arrendenivåerna är ovisst.

Arrendenämnden i Luleå (och Umeå) har hittills godtagit att arrendeav- gifterna i sin helhet knutits till konsumentprisindex. Som utredningen påpekat har emellertid konsumentpriserna och markpriserna haft helt olika utveckling under senare år. Det är inte klan att prisutvecklingen för arrendeavgifter följer den allmänna prisutvecklingen för småhus och av- styckade tomter för småhUS. i vart fall de senaste åren synes arrendeavgif- ternas utveckling i många fall ha följt eller överstigit konsumentprisernas

• Sida 92
•  Original

höjning. Det är emellertid för arrendenämnden känt, att ett stort antal arrendatorer utanför Umeå nyligen träffat avtal där avgiften är indexre- glerad endast till 75 procent. Den fortsatta utvecklingen får väl visa om indexreglering enligt KPI ger resultat som vid en prövning enligt 10 kap 6 & JB befinns godtagbara.

Utredningen uttalar att arrendet under alla förhållanden måste bestäm- mas på en nivå som innefattar statens kostnader för arrendeupplåtelserna och att ökade kostnader i form av fastighetsskatt givetvis måste kunna påverka arrendeavgifternas storlek. Jordabalkens avgiftsprövningsregler ger inte någon garanti för att så blir fallet. Med hänsyn till arrendenivåerna i Norrbotten kan det för dåligt belägna arrendetomter nog finnas en viss risk för att jordägaren inte alltid får full kostnadstäckning.

A rrenda mrsjöreningar

Sådana förekommer i Övre Norrland företrädesvis inom större exploate- rade områden. där även vissa för arrendatorerna gemensamma anläggning- ar som vägar. vattenledningar etc finns. Föreningarna har då till uppgift att förvalta dessa gemensamma anläggningar. Det är också inom sådana områ- den som jordägarna som villkor brukar uppställa att den enskilde arrenda- torn ingår i en arrendatorsförening. Även eljest kan naturligtvis en arren- datorsförening vara av värde för parterna exempelvis vid tvister mellan jordägaren och arrendatorerna om arrendevillkor eller annat. 1 vad mån ett särskilt villkor i arrendeavtalen om skyldighet att ingå i arrendatorsföre- ning i sistnämnda fall kan vara av värde är osäkert. möjligen kan det leda till ett mer enhetligt uppträdande från arrendatorernas sida i den mån föreningen inte kan komma att uppfattas som "jordägarens förening".

Villkor i hyresavtal

Utredningen uttalar. att staten bör utnyttja den möjlighet som finns i 12 kap 15 ä 2 st JB att frånsäga sig viss del av underhållsskyldigheten. Det är väl i och för sig rimligt vid hyresförhållandcn av förevarande slag. Vad staten därigenom frånsäger sig är emellertid endast ansvaret för inre under- håll av löpande natur medan underhållsskyldigheten i övrigt kvarstår. Något hinder för staten att i förhållande till hyresgästerna frånsäga sig även övrigt underhåll torde emellertid inte föreligga. Bestämmelsernai 12 kap 9 och följande 55 JB om att lägenheten skall tillhandahållas och hållas i ett sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen på orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet gäller endast om annat inte avtalats. Oavsett vad som bestäms i förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst torde väl statens ägaransvar i förhållande till annan lagstiftning kvarstå. Detta i motsats till förhållandet vid bostadsarrende där huset ägs av arten- datorn som också ensamt svarar för dess skick.

• Sida 93
•  Original

De prix-'aträttsliga styrmedlen +

Det är väl inte uteslutet. att arrendenämnder och fastighetsdomstolar när det är fråga om känsliga miljöer kan vara beredda att godtaga detaljvillkor ifråga om bebyggelsen som de i andra fall skulle anse-oskäliga. Arrende- nämnden delar emellertid utredningens uppfattning att det är osäkert om staten på avtalsrättslig väg kan åstadkomma önskvärd reglering, om upplå- telsen sker genom bostadsarrende.

4.3 Fortifikationsförvaltningen

[ de fall fortsatt upplåtelse ska ske av mark för enskild bebyggelse förordar utredningen att skriftliga avtal upprättas. att arrendeavgiften marknadsan- passas samt att arrendetiden bestäms till 5 år för fritidshus. ev längre för permanent boende. Fortifikationsförvaltningen som finner att försvars- makten i princip redan tillämpar de av utredningen föreslagna reglerna har intet att erinra häremot. Utredningen föreslår vidare att yrkesfiskare ej längre ska få ha en författningsmässigt grundad rätt att utan avgift få disponera mark på kronoholmarna. Fortifikationsförvaltningen delar även i denna fråga utredningens uppfattning. I fråga om arrendeavgifternas storlek både vad avser bostadsarrende och fiskearrende kan dock vissa skäl av bevakningsmässig eller annan natur finnas som talar för att arren- det bedöms på annat sätt. Arrendeavgiften och andra arrendevillkor bör i sådana fall fastställas efter förhandlingar mellan arrendatorn och vederbö- rande statliga förvaltningsmyndighet.

4.4 Riksantikvarieämbetet

Enligt direktiven skulle utredningen observera önskemålet att bevara fis- kelägenas fysiska miljö. I betänkandets avsnitt 515 redogörs först för de möjligheter som byggnads- och naturvårdslagstiftningen ger i syfte att bevara en kulturhistoriskt värdefull fiskelägesmiljö. Riksantikvarieämbe- tet har inget att erinra mot utredningens bedömningar i detta hänseende men hade gärna sett att framställningen också berört förutsättningarna för ett verksamt skydd av kulturhistorisk bebyggelsemiljö genom de generella regler med bevarande innebörd jämte områdesbestämmelser eller detalj- plan som lagts fram i förslaget till ny plan- och bygglag.

Avsnittet innehåller vidare en redogörelse för privaträttsliga styrmedel i form av villkor om befintliga byggnaders bevarande och vård. knutna till arrende- eller tomträttsavtal. Ämbetet anser i likhet med utredningen att ett tomträttsavtal bör kunna innehålla föreskrifter med ganska högt ställda krav på bebyggelsens utformning och lämpliga underhåll.

Däremot torde det enligt utredningen vara svårare att åstadkomma en långtgående reglering genom avtal i form av bostadsarrende. Har bebyg- gelsen i sig ett kulturhistoriskt värde eller ingår den i en kulturhistoriskt värdefull helhetsmiljö syns det likväl betydelsefullt — inte minst för nytt- janderättshavaren — att avtalet konkret belyser vad som gäller för området enligt byggnads- och naturvårdslagstiftningen och kommunalt antagna rikt-

• Sida 94
•  Original

linjer och bevarandeprogram. Frågan hur högt kraven på särskilda vårdin- satser kan ställas kan enligt utredningen hänga samman med hur stort vederlag somjordägaren betingar sig för upplåtelsen. Riksantikvarieämbe- tet vill här framhålla att om bevarandet av en genuin miljö är ett starkt motiv för ett fortsatt statligt ägande bör avsteg kunna göras från kravet på förvaltning efter strikt affärsmässiga principer.

4.5 Naturvårdsverket

Naturvårdsverket tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag beträffan- de principerna för handläggningen av fortsatta upplåtelser.

4.6 Planverket

Planverket vill verka för att öka den allmänna tillgängligheten till attraktiva kustområden. Därför anser verket att marken på i princip samtliga be- byggda kronoholmar bör kvarbli i allmän ägo. Vill man ge husägare inteck- ningsmöjligheter kan man. om förutsättningar för fastighetsbildning före- ligger, avstycka tomtplatsen och upplåta marken med tomträtt. Om det av administrativa skäl anses lämpligast att kommunen och inte staten upplåter fastigheter med tomträtt bör enligt planverkets mening respektive krono- holme överlåtas till en av ett sådant förvärv intresserad kommun.

4.7 Domänverket

Domänverket delar utredningens uppfattning att tomträttsinstitutet endast undantagsvis skall tillämpas på kronoholmarna. Institutet bör uteslutande bli aktuellt när man vill skydda kulturhistoriskt synnerligen värdefull be- byggelse från förändringar och andra relevanta styrmedel är otillräckliga.

När det gäller den hävdade tomtmarken till boningshus på holmarna bör i stället avtal träffas med ägarna om upplåtelse med bostadsarrende.

För att möjliggöra en rationell förvaltning av holmarna förutsätter do- mänverket att de ur förvaltningssynpunkt jämställs med övrig egendom verket förvaltar. Därvid kan gällande rutiner tillämpas för nyttjanderätts- avtal. arrendeavgifter. underhåll av byggnader och anläggningar m.m.

Detta är särskilt väsentligt då förvaltningen av kronoholmarna blir mer kostsam än annan markförvaltning på grund av otillgängligheten ute till havs. Även om många öar inte behöver besökas särskilt ofta så innefattar förvaltaransvaret en besiktning av fastigheten då och då. Det torde vara realistiskt att räkna med att förvaltningskostnader. fastighetsskatt m.m. blir av sådan storlek att förvaltningen av kronoholmarna inte kommer att lämna något överskott. Inledningsvis kommer ett övertagande att medföra betydande administrativa arbetsinsatser för att dokumentera nyttjande- rättsobjekten och uniformera verksamheten. Enligt utredningen råder för närvarande osäkerhet beträffande bl. a. äganderätten till vissa byggnader, syftet med vissa upplåtelser m.m. Vidare har de olika myndigheterna utvecklat olika praxis i upplåtelscarbetet.

• Sida 95
•  Original

För att erhålla en likartad handläggning ochjämförliga upplåtelsevillkor på de holmar. som fortsättningsvis skall förvaltas av andra myndigheter bör någon form av samordning ske.

4.8 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

På kronoholmar med fiskelägen eller annan kulturhistoriskt intressant bebyggelse är det angeläget att byggnadsmiljön bevaras. Av de styrmedel som byggnadslagstiftningen tillhandahåller utgör stadsplanen det bästa medlet för att tillgodose bevarandeintressena. Av olika skäl torde dock som utredningen anför stadsplaneinstitutet komma att användas i begrän- sad omfattning. I stället torde områdesplanen eller planutredningar kombi— nerat med styrningsmöjligheterna i 38 & byggnadsstadgan komma till an- vändning. Länsstyrelsen instämmer i utredningens bedömning att mil- jöintresset i fiskelägena normalt tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom nämnda planformer om dessa innehåller preciseringar till grund för tillämpningen av 38 å byggnadsstadgan.

Som utredningen konstaterat är det osäkert i vad mån staten på avtals- rättslig väg kan åstadkomma den reglering som är önskvärd utifrån beva— randeaspekter. Detta gäller åtminstone avtal i form av bostadsarrende. Tomträttsinstitutet erbjuder här möjligen något bättre möjligheter. Men frågan är svårbedömd i synnerhet i situationer där något formellt avtal för närvarande inte föreligger med nyttjanderättshavaren och denne sedan lång tid ' med statens tysta medgivande — haft besittning till marken. Föreskrifter om stadigvarande bosättning bör i vart fall inte intas i tomt- rättsavtalen.

Från bevarandesynpunkt är det väsentligt att den som innehar ett bo- stadshus blir intresserad av att göra investeringar på sikt och inte väljer alltför kortsiktiga lösningar. Mot denna bakgrund förefaller en femårig arrendetid vara alltför kort. Även om förlängning kan påräknas finns ett osäkerhetsmoment om bl.a. framtida avgifter. Bäst från investeringssyn- punkt vore i själva verket att marken försåldes eller uppläts med tomträtt till byggnadens ägare. Härigenom tillskapas också belåningsmöjligheter, vilket ytterligare bör underlätta långsiktiga byggnadsåtgärder. Länsstyrel- sen anser därför att något hinder principiellt sett inte föreligger mot friköp av tomtmark i fiskelägen eller andra områden av betydelse för kultur- minnesvården. Från fall till fall får prövas om friköp skall föregås av planläggning. I den mån staten säljer byggnader av stort kulturhistoriskt värde är det likaså viktigt att dessa värden säkerställs genom planbestäm- melser. byggnadsminnesförklaring eller på annat sätt.

En statlig utredning, byggnadspantutredningen. har i uppgift att under- söka möjligheten att belåna byggnader på ofri grund. Något förslag i denna fråga föreligger ännu inte. Huruvida eventuella förslag är av beskaffenhet att föranleda lagstiftning kan inte nu bedömas. Ställningstaganden beträf- fande friköp bör därför ske utifrån nuvarande lagstiftning.

Länsstyrelsen utgår från att de köpeskillingar eller avgifter för markupp- låtelser som kommer att utgå framöver inte baseras på enstaka markför-

• Sida 96
•  Original

säljningar till höga priser. I stället bör eftersträvas att finna en mer rimlig prisnivå. En jämförelse bör lämpligen ske med prisnivån för kommunala tomtförsäljningar inom den kommun där kronoholmen är belägen.

4.9 Överlantmätarmyndigheten, Göteborg och Bohus län

Utredning angående fastighetsbildningsmöjligheterna och konsekvenserna av olika upplåtelseformer beträffande Käringön.

Fastighetsbildning

För att med nuvarande lagstiftning göra det möjligt att belåna husen på Käringön krävs fastighetsbildning oberoende av om tomträtt eller ägande- rätt väljs som upplåtelseform. Det bedöms att samma krav på fastighets- bildningen gäller i båda fallen. Med utgångspunkt från målsättningarna, dels att passagemöjligheterna mellan husen skall bevaras. dels att husägar- na själva i så stor utsträckning som möjligt skall få bestämma om och handha skötseln av den gemensamma marken, dels att varje husägare skall ha frihet att istället välja arrende och alltså avstå från belåningsmöjligheten men samtidigt ha möjlighet att utan större merkostnad ändra sig senare. kan följande lösning föreslås:

För varje bostadshus avstyckas i princip endast marken under huset. Om till ett visst hus hör en gammal hage eller trädgård bör dock även denna ingå i styckningslotten oberoende av om den ligger i direkt anslut- ning till huset eller ett stycke därifrån. I det senare fallet kommer fastighe- ten att bestå av två skiften. Om ett uthus hör till bostadshuset bör även detta ingå i avstyckningen såsom ett särskilt skifte. En sjöbod som tillhör visst bostadshus bör slutligen såsom ett särskilt skifte ingå i avstyckningen för denna, vilket innebär att en bostadsfastighet i vissa fall kan komma att bestå av fyra olika skiften. Marken mellan husen inklusive marken mellan och framför sjöbodarna samt utanförliggande vattenområde avstyckas till särskild fastighet. Denna fastighet bildas i en första lantmäteriförrättning som dessutom omfattar avstyckning beträffande samtliga de hus vars ägare från början anmäler intresse av att få friköpa eller övergå till tomträtt. Detta innebär att marken under övriga hus fortsätter att tillhöra fastigheten Käringön I:] och alltså ägs av staten. Genom den första förrättningen inrättas också en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen bestå- ende av hela den fastighet som bildas enligt ovan av den gemensamma marken. Till gemensamhetsanläggningen ansluts samtliga bostadsfastig- heter men även de bostadshus som fortsätter att ligga kvar med nyttjande- rätt på fastigheten Käringön l: 1. Förvaltningen av gemensamhetsanlägg- ningen kommer att åvila samma samfällighetsförening som tidigare bildats för vattendistributions- och avloppsanläggningarna.

Om upplåtelseformen äganderätt väljs kan det vara lämpligt att samfäl- lighetsföreningen blir ägare till den fastighet som bildas av den gemensam- ma marken.

Att avstycka endast marken under huset anses normalt inte vara någon lämplig fastighetsbildning. Med hänsyn till de speciella förhållanden som

• Sida 97
•  Original

råder i ett fiskeläge och det starka intresset av att bevara den nuvarande gemensamma miljön bör dock en sådan fastighetsbildning kunna accepte- ras i detta fall. Varje bostadsfastighet kommer genom att den ocksa er- håller andel i gemensamhetsanläggningen att uppfylla fastighetsbildnings- lagens lämplighetskrav. Det bör även kunna accepteras att t.ex. takut— språng. yttertrappor. bryggor i anslutning till sjöbodar samt dass och uthus av provisorisk karaktär faller inom den gemensamma marken. Utskjutande byggnadsdelar under tak bör dock ingå i respektive bostadsfastighet. Det ovan beskrivna förfarandet innebär bl. a. att även gränser mot de hus som fortsätter att ligga kvar med nyttjanderätt kommer att bestämmas redan vid den första lantmäteriförrättningen.

Enligt uppgift lär det även finnas sjöbodar utan äganderättslig anknyt- ning till bostadshus. Även om sådana sjöbodar tillkommit i laga ordning och anses böra få stå kvar torde någon fastighetsbildning för dessa inte kunna ske. En lämplig lösning torde vara att marken under dessa får ingå i avstyckningen av den gemensamma marken dock utan att ingå i upplåtet utrymme för gemensamhetsanläggningen. Om den fastighet som bildas av den gemensamma marken överlåts med äganderätt till samfällighetsföre- ningen kan i överlåtelsehandlingen göras förbehåll om att gällande nyttjan- derätt för nämnda sjöbodar skall bestå. För att stärka sjöbodsägarnas rätt gentemot samfällighetsföreningen kan skriftliga arrendeavtal upprättas av staten före överlåtelsen till samfällighetsföreningen. Därvid kan det vara lämpligt att i avtalen inta bestämmelse om att sjöboden inte får övergå till att användas för t. ex. bostadsändamål och kanske också att dess utseende inte får förändras. De sjöbodar som här nämnts bör. om arrendeavtal upprättas. också ingå med visst andelstal i den gemensamhetsanläggning som utgöres av den gemensamma marken. Även denna skyldighet bör intas som villkor i arrendeavtalet. Det får däremot anses olämpligt att en sjöbod ansluts till den gemensamhetsanläggning som utgöres av vattendis- tributionsanläggningen, eftersom detta skulle underlätta användning som sommarbostad med bl. a. åtföljande sanitära olägenheter.

I och för sig skulle det vara möjligt att tillämpa arrende som upplåtelse- form även för de sjöbodar som är knutna till bostadshus. Flera skäl talar emellertid emot en sådan lösning. Dels är tillgången till en sjöbod av sådan väsentlig betydelse för en bostadsfastighet på Käringön att endast sakrätts- lig anknytning till fastigheten bör accepteras. dels blir fastighetens kredit- värde lägre utan denna sakrättsliga anknytning, dels skulle upplåtelse genom arrende strida mot bevarandeintressena eftersom möjligheten till uppsägning förutsätter att vederbörande skall kunna tvingas riva sin sjö- bod. Som skäl för att upplåtelse borde ske i form av arrende har nämnts att det i ett arrendeavtal skulle vara möjligt bestämma dels att sjöboden inte får omvandlas till sommarbostad. dels att försäljning av sjöboden skulle få ske endast till fiskare. Redan de allmänna bestämmelserna i byggnadslag- stiftningen ger emellertid goda möjligheter att förhindra omvandling till sommarbostad. Fysiska inredningsåtgärder för väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden tidigare varit använd är nämligen hänförliga till begreppet nybyggnad i 75 & byggnadsstadgan och kräver såväl dispens från tätbebyggelseförbudet i 56 .t byggnadsstadgan som byggnadslov. Dessut-

7 Riksdagen I985/86. I saml. Nr Ill)

• Sida 98
•  Original

om krävs för en sådan åtgärd dispens enligt 16 s naturvårdslagen. Vidare synes omvandlingsrisken vara större om sjöboden kan komma att ägas av någon som inte samtidigt äger ett bostadshus. Enligt jordabalkens regler skulle det vara fullt möjligt att förhindra överlåtelse av arrenderätten för en sjöbod till annan än yrkesfiskare. Det lär däremot inte kunna föreskrivas i arrendeavtalet att själva byggnaden endast får överlåtas till en fiskare. Den eventuella möjlighet som arrende skulle ge när det gäller att motverka överlåtelse av sjöbodar med bra läge ur arbetssynpunkt får vägas mot ovannämnda fördelar som sakrättslig anknytning till resp bostadsfastighet ger. Undertecknad anser utan tvekan att dessa fördelar väger tyngst. Hamnområdet samt den del av ön som beräknas komma att tas i anspråk för nybebyggelsc anser undertecknad bör avstyckas till särskilda fastighe- ter för att överlåtas till kommunen. Se närmare härom nedan. Resterande delar av ön där naturvårdsintressena helt dominerar föreslås även i fort- sättningen ägas av staten. Lämpligen bör dock införas särskilda föreskrif- ter för allmänheten genom ett förordnande enligt 19 Så naturvårdslagen. Någon avstyckning av tomtplatser bör ej ske för de enstaka hus som är belägna inom dessa områden.

Planform

En fastighetsbildning av den omfattning det här är fråga om får normalt inte komma till stånd utan en föregående detaljplaneläggning. En fastställd detaljplan synes dock inte behövas i detta fall om områdesplan upprättas och principerna för fastighetsbildning och fastighetssamverkan intas i be- skrivningen till denna. Genom områdesplanen förutsättes även bli klarlagt t.ex. hamnområdets och den gemensamma markens avgränsning samt avgränsningen av nybyggnadsområdet. Särskilt hamnområdets avgräns- ning kan bli en känslig fråga om detta skall komma att ägas av kommunen. Enligt uttalande av kommunstyrelsen kommer nämligen mark för byggna- der inom hamnområdet endast att upplåtas med arrenderätt. och har kom- munen för avsikt att därvid prioritera fiskare och fast boende före fritids- boende. 1 områdesplanen bör även tas ställning till var och i vilken omfatt- ning nya sjöbodar kan tillåtas inom den gemensamma marken.

Om samfällighetsföreningen blir ägare till den gemensamma marken torde det inte möta något hinder för samfällighetsföreningen att inom denna upplåta nyttjanderätt för nya sjöbodar. En förutsättning är dock att i anläggningsbeslutet från början intas en föreskrift som talar om inom vilka områden av den gemensamma marken sådana upplåtelser får ske. Därvid bör hänvisning kunna göras till ett utdrag av områdesplanen.

För att en områdesplan skall vara tillräcklig som underlag för fastighets- bildning förutsättes slutligen att den utställes och antages av kommunen enligt de regler som gäller för generalplan. vilket bl.a. innebär krav på samråd med berörda husägare och länsstyrelsen.

Vad gäller frågan huruvida en fastställd detaljplan kan behövas av andra skäl än för att möjliggöra fastighetsbildning kan anföras följande.

Då det är fråga om tätbebyggelse behövs ofta en detaljplan inte minst för att samordna önskemål om olika förändringar i miljön till en god helhets-

• Sida 99
•  Original

verkan. Vidare kan detaljplan behövas för att tillgodose kravet på medbor- gar- och sakägarinflytande när miljön skall förändrås. Detaljplan ger också en möjlighet att precisera lagens krav och göra de avvägningar mellan motstridiga intressen som kan behövas. Vidare är detaljplanens rättsverk- ningar ofta nödvändiga för att kunna genomföra de förändringar som eftersträvas. Slutligen ger en detaljplan stadga åt de grannelagsrättsliga förhållandena genom att den inte kan ändras annat än i reglerade former. Den avgörande frågan när man skall ta ställning till om detaljplan behövs i ett visst fall måste vara arten och omfattningen av de åtgärder som avses bli genomförda eller de krav som bevarandet ställer.

Beträffande Käringön avses några egentliga förändringar ej ske. Tvärt- om är bevarandeintresset mycket starkt, till och med så starkt att det utgör ett riksintresse. Avgörande för om detaljplan behövs eller inte på Käringön blir därför om bevarandeintresset kan tillgodoses tillräckligt på annat sätt. Enligt undertecknads uppfattning skulle redan ovannämnda förslag till fastighetsbildning och fastighetssamverkan innebära betydande garantier för ett bevarande inte minst på grund av att i stort sett varje tillbyggnad måste föregås av fastighetsbildning och kräver medverkan bl. a. från sam- fällighetsföreningen. Genom att i anläggningsbeslutet intas bestämmelser om hur den gemensamma marken skall skötas (t ex att staket eller grindar ej får uppsättas) kommer ett bevarande i viss män att garanteras genom fastighetsbildningen även ifråga om den yttre miljön. Vad gäller möjlighe- terna att förhindra andra ur bevarandesynpunkt olämpliga förändringar av hus än tillbyggnader kan med ledning av en av förste länsassessor Carl- Otto Lindberg den 28 juni 1977 upprättad promemoria rörande Gullholmen konstateras, att detaljplan, och då främst stadsplan, ger bäst styrmöjlighet framför allt därigenom att förprövning (byggnadslov) krävs för flera åtgär- der än inom områden där detaljplan saknas. Genom antagande av ett bevarandeprogram (eller miljövårdsprogram) som komplement till 385 byggnadsstadgan är det emellertid möjligt att även utanför detaljplan införa bestämmelser angående färgsättning, taktäckningsmaterial m.m. som i princip får rättsverkan gentemot husägarna även ifråga om åtgärder som ej kräver byggnadslov. Om en åtgärd utförts i strid mot miljövårdsprogram- met kan byggnadsnämnden alltid med stöd av 13-15 åå lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. (LPI) inskrida på olika sätt för att få till stånd rättelse. Lindberg menar dock att nämndens möjligheter att åstadkomma rättelse i praktiken är begränsade när det gäller sådana åtgär- der som ej kräver byggnadslov, eftersom en ganska vid bedömningsram måste accepteras när det är överlämnat åt den enskilde att bedöma om åtgärden är förenlig med 38 & byggnadsstadgan. Det kan normalt ej heller förutsättas att den enskilde närmare känner till miljövårdsprogrammets innehåll. De viktigaste förutsättningarna för ett miljövårdsprograms efter- levnad måste emellertid vara att det kan vinna förståelse bland åtminstone en majoritet av fastighetsägarna och att en ordentlig information lämnas till samtliga berörda fastighetsägare dels om programmets innehåll. dels om vilka följderna kan bli om åtgärder vidtages i strid mot programmet. Om ordentlig information lämnats vid upprepade tillfällen borde det också vara möjligt att med stöd av LPI få till stånd rättelse även i fråga om icke

Prop. l985/86: 110

• Sida 100
•  Original

byggnadslovskrävande åtgärder. Utan att dessa förutsättningar är upp- fyllda skulle sannolikt inte ens en stadsplan utgöra något effektivt styrme- del för att tillgodose bevarandeintresset. Många fastighetsägare vet nämli- gen inte när man är skyldig att söka byggnadslov. Redan detta utgör alltså ett informationsproblem.

Undertecknad är av den uppfattningen att inte minst det pågående forskningsprojekt "Planering i samarbete med lokalbefolkningen — en fallstudie kring riksintresset att bevara kustsamhället Käringön" kommer att ge goda förutsättningar för att få fram ett miljövärdsprogram som flertalet husägare kan acceptera. Informationen till husägarna torde det inte bli något problem med om en samfällighetsförening bildas. Det bör nämligen bli en naturlig uppgift för denna att också engagera sig i miljö- vårdsarbetet. Normalt bör undvikas att styrelsen i en samfällighetsföre— ning blir uppfattad av medlemmarna såsom en myndighet. När det gäller Käringön lär det emellertid för efterlevnaden av byggnadsbestämmelserna vara nödvändigt att styrelsen samarbetar med byggnadsnämnden och inte heller drar sig för att till denna rapportera eventuella överträdelser. Det kan inte vara fel att ge styrelsen en sådan roll eftersom det måste ligga i medlemmarnas gemensamma intresse att miljövårdsprogrammet verkligen efterlevs och att bebyggelseförändringar ej sker utan vederbörliga till- stånd. Såväl bofasta som fritidsboende skulle t.ex. förlora på om sjöbodar undan för undan inreds till sommarbostäder. För att i framtiden kunna få till stånd rättelse av olagliga byggnadsåtgärder är det väsentligt att en beskrivning görs i ett sammanhang av samtliga byggnader på ön och att användning. inredning och utrustning antecknas beträffande sådana hus som inte är bostadsbyggnader.

Enligt undertecknads uppfattning bör alltså intresset att bevara den kulturhistoriska miljön på Käringön kunna tillgodoses utan en fastställd detaljplan. Att genom en detaljplan införa generella preciserade bestäm- melser ifråga om husfärg. taktäckningsmaterial m.m. skulle sannolikt inte heller vara någon bra lösning när det gäller Käringön, eftersom det bl. a. torde vara angeläget att bevara den variationsrikedom som finns idag. Preciserade bestämmelser skulle också kunna onödigt motverka strävan- dena att få till stånd en utveckling på ön. Av de skäl som anges i Lindbergs ovannämnda promemoria rörande Gullholmen torde det vara lämpligt att såsom ett extra skydd utfärda förordnande enligt 865 byggnadslagen, vilket bör gälla såväl befintlig som ny tillkommande bebyggelse. Eftersom bevarandet är ett riksintresse får det nämligen anses befogat att länsstyrel- sen ges tillfälle att utöva en fortlöpande kontroll åtminstone ifråga om sådana åtgärder som enligt byggnadsstadgan alltid kräver byggnadslov.

Vad gäller yrkesfiskarnas sjöbodar kommer varken 86 & byggnadslagen eller 38 & byggnadsstadgan att bli gällande. Detta innebär kanske i och för sig en rimlig avvägning mellan utveckling- och bevarandeintressena. Möjli- gen kan dock vissa sjöbodar vara av sådant värde ur bevarandesynpunkt att de bör bygnadsminnesförklaras. Detta kan t ex gälla sjöbodarna kring den gamla hamnen.

Under förutsättning att fastighetsbildning och fastighetssamverkan kom- mer till stånd enligt ovan kan slutligen en detaljplan ej erfordras för att ge stadga åt de grannelagsrättsliga förhållandena.

IOO

• Sida 101
•  Original

När skötseln av gemensam mark överlåtes på"åå"Lsamfällighetsförening föreligger alltid en viss risk för att allmänheten utestängs. Med hänsyn härtill är det angeläget dels att hamnen och marken däromkring behålles i allmän ägo. dels att indragning ej sker av de tre nuvarande allmänna vägarna på ön. vilka har en sammanlagd längd av c:a 900 meter. En lämplig lösning torde vara att vägverket träffar överensstämmelse med samfällig- hetsföreningen om att denna mot full ekonomisk kompensation sköter även de allmänna vägarna.

Beträffande nybyggnadsområdet har i den promemoria som upprättats den I5 oktober 1981 inom ramen för ovannämnda forskningsprojekt fram- ställts som önskvärt att placeringen av nya bostadshus enligt traditionen skall bestämmas från fall till fall på platsen och ej genom planläggning. Att framställa en detaljplan för nybyggnadsområdet skulle strida mot detta önskemål eftersom det i så fall skulle bli nödvändigt att i ett sammanhang ta ställning till husens placering. Med hänsyn till den relativt ringa nybygg- nadstakt det kan bli fråga om torde en detaljplan ej vara nödvändig för nybyggnadsområdet under förutsättning att kommunen är beredd att ac- ceptera det merarbete som varje byggnadslov kommer att kräva. När detaljplan saknas föreligger nämligen i allmänhet ett större behov av be- siktning och kan krävas närmare utredning för att kunna konstatera att fortsatt bebyggelse ej försvåras. Bl.a. måste klaras ut att avloppsfrågan kan lösas. Jämfört med detaljplan vinnes den fördelen att olika alternativ kan hållas öppna vad gäller den fortsatta bebyggelsen.

Avgränsningen av hela nybyggnadsområdet bör ske i områdesplanen. Likaså bör i denna bestämmas det ungefärliga antalet bostadshus som kan rymmas i hela nybyggnadsområdet eller i dess olika delar.

Den lämpligaste lösningen torde vara att kommunen från början förvär- var äganderätten till hela nybyggnadsområdet och att detta avstyckas till särskild fastighet för exploateringsändamål. Även i fråga om avstyckning- arna av de enskilda tomtplatserna inom nybyggnadsområdet bör principen att frånskilja endast marken under huset gälla. Det är nämligen viktigt att nybebyggelsen uppfattas som en integrerad del av samhället. För att ytter- ligare markera samhörigheten med det gamla fiskeläget måste de nytill- komna bostadsfastigheterna också få en viss andel i skötseln av den gemensamma marken inom detta. Det kan lämpligen ske genom att kom- munens exploateringsfastighet från början tilldelas ett andelstal motsva- rande det totala antalet planerade bostadshus inom nybyggnadsområdet. Detta andelstal fördelas sedan på de olika fastigheterna genom åtgärd enligt 42 5 anläggningslagen i samband med varje avstyckning.

SammanfattningSVis anser undertecknad att en områdesplan och ett miljövårdsprogram som båda antages av kommunen bör utgöra tillräckliga styrmedel när det gäller Käringön. Om fastighetsbildning och fastighets- samverkan inte blir aktuellt torde dock en detaljplan behövas dels för att tillgodose bevarandeintresset och dels för att ge erforderlig stadga åt de grannelagsrättsliga förhållandena. Under alla förhållanden måste den gäl- lande men otidsenliga byggnadsplanen upphävas. Förslag härom bör ut— ställas tillsammans med områdesplanen och miljövårdsprogrammet.

Prop. l985/86: 110

• Sida 102
•  Original

Äganderätt eller tomträtt

Enligt ovan måste kraven på fastighetsbildningen bli desamma om tomträtt eller äganderätt väljs som upplåtelseform. Det är också svårt att se att behovet av detaljplan skulle vara större för den ena av dessa upplåtelsefor— mer än för den andra.

Tomträtt liknar på många sätt äganderätt. Den utgör en på obestämd tid upplåten nyttjanderätt för visst ändamål som utan krav på markägarens medgivande kan överlåtas och intecknas på samma sätt som gäller för äganderätt. Ett tomträttsavtal får inte innehålla villkor varav tomträttens inträde eller bestånd är beroende eller som inskränker tomträttshavarens rätt att överlåta tomträtten. Vad som skiljer tomträtten från äganderätt är främst dels att istället för köpeskilling utgår en viss årlig gäld till markäga- ren. vilken kan omregleras vart tionde år med hänsyn till inträdda föränd- ringar i markvärdet. dels att den kan sägas upp av markägaren efter en period av minst sextio år när det gäller upplåtelse för bostadsändamål. Uppsägning får dock ske endast om det är av vikt för markägaren att fastigheten användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare. Upphör tomträtten på grund av uppsägning åligger det mark- ägaren att lösa in byggnad eller annan egendom som hör till tomträtten. Fördelen med tomträtt ur husägarens synpunkt är dels att han inte behöver ligga ute med det kapital som marken är vård och inte heller behöver betala någon avstyckningskostnad eftersom avstyckning måste ombesörjas av markägaren före upplåtelsen. dels att den årliga avgälden normalt uppgår till något lägre belopp än räntan på det kapital marken är värd. Nackdelen med tomträtt för husägaren utgöres främst av den osäkerhet som han måste känna inför varje avgäldsreglering (vart tionde år). Har marknads- värdet på liknande tomter i trakten stigit kommer även avgälden att stiga. Den stora fördelen för markägaren (kommunen eller staten) med tomträtt är just att denna genom avgäldshöjningar kan få del av markvärdestegring- en. Vid äganderätt tillfaller denna helt och hållet husägaren. När det gäller tomträttsupplåtelse för annat ändamål än bostadsändamål kan avtalas om att markägaren får säga upp tomträtten efter kortare tid än sextio år. dock får ej bestämmas kortare tid än tjugo år. Denna möjlighet kan ha betydelse inom sådana områden där det är särskilt angeläget för markägaren att kunna styra markanvändning. Det kan t.ex. gälla hamnområdet på Kärin- gön. Om det här finns lånebehov för någon byggnad. t.ex. affären, kan kommunen efter att ha köpt in hela området från staten låta avstycka en tomt för denna och upplåta tomten med tomträtt till affärsinnehavaren.

l forskningsprojektets promemoria har vad gäller bostadshusen tomträtt förordats framför äganderätt bl. a. av det skälet att äganderätt i motsats till tomträtt skulle medföra stigande fastighetspriser, vilket skulle öka kostna- derna för åretruntboende. Några belägg för att detta påstående är riktigt finns emellertid inte. Erfarenheten från sådana kommuner som generellt tillämpar tomträtt som upplåtelseform har visat att priserna fortsätter att stiga på samma sätt som för fastigheter med friköpta tomter och att byggnaderna, om tomträttsavgälden hålls låg. tar till sig även en stor del av det värde marken annars skulle ha.

• Sida 103
•  Original

1:51: ;" '!

Ett annat skäl som anförts till förmån för tömträtt är att det i ett tomträttsavtal skulle vara möjligt att även inta föreskrifter angående fasad- material. färgsättning, taktäckningsmatedal etc. Sådana villkor skulle san- nolikt vara möjliga att införa i ett tomträttsavtal men knappast i ett arren- deavtal enligt Lindbergs promemoria beroende på det besiktningsskydd som anses föreligga. Om tomträtt erbjuds torde nämligen varje husägare ha rätt att istället välja arrende. Tomträtt synes alltså i nämnda avseende innebära en fördel jämfört med äganderätt. Med hänsyn till vad som anförts ovan under rubriken planform synes emellertid denna reglerings- möjlighet inte behövas. Det skulle slutligen inte vara möjligt att med någon egentlig verkan föreskriva att ett hus endast får användas för permanent- boende eller gynna helårsboende genom att för dessa bestämma lägre tomträttsavgäld än för fritidsboende. Skälen härtill är att en tomträtt alltid får överlåtas utan att markägaren lämnar sitt medgivande härtill. Någon möjlighet skulle ej finnas att höja avgälden sedan huset övergått till en fritidsboende.

Möjligheterna att lösa fastighetssamverkansfrågorna är i princip de- samma för äganderätt och tomträtt. Om tomträtt införs kommer nämligen fastighetsägarens alla rättigheter och skyldigheter gentemot samfällighets- föreningen att automatiskt övergå på tomträttshavaren. Vid tomträtt är det emellertid svårt att tänka sig att samfällighetsföreningen skulle kunna bli ägare till den gemensamma marken. Att samfällighetsföreningen äger mar- ken är av betydelse t.ex. när en fastighet skall utvidgas i samband med tillbyggnad. eftersom staten då inte behöver blandas in. Äganderätt till den gemensamma marken är vidare en absolut förutsättning för att samfällig- hetsföreningen skall kunna upplåta mark med nyttjanderätt. (jfr vad som sagts ovan angående vissa sjöbodstomter). Äganderätt skulle alltså utan tvekan stärka öns självstyre och innebära enklare förfarande vid t.ex. tillbyggnad av ett böstadshus eller uppförande av en ny sjöbod.

Undertecknad delar uppfattningen i forskningsprojektets promemoria att inte bara lånemöjligheterna utan även kostnaderna för att bygga och bo är av väsentlig betydelse för Käringöns utveckling. För valet mellan ägan- derätt och tomträtt är därför också av mycket stor betydelse hur stora köpeskillingarna respektive tomträttsavgälderna kommer att bli. Vilken av de båda upplåtelseformerna som än väljs gäller att nivån ej får bestämmas så hög att ett flertal av husägarna istället väljer arrende och alltså avstår från belåningsmöjligheten. Då har inte öns problem blivit lösta. Bl.a. för att kunna lösa fastighetssamverkansfrågorna enligt anläggningslagen torde krävas att åtminstone hälften av alla husägare väljer att friköpa tomten eller övergå till tomträtt. Om en lösning med äganderätt väljs får därför köpeskillingen för en tomt ej bestämmas högre än att friköp kan bli intres- sant även för en yrkesfiskare som för närvarnde har rätt till gratis arrende. Förmodligen innebär detta att köpeskillingen måste sättas betydligt lägre än det nuvarande taxeringsvärdet. 35000 kr.Förmodligen kan den inte sättas högre än 10 000 kr. förutom avstyckningskostnaden som för närva— rande rör sig om närmare 5 000 kr. Även om så sker torde krävas att staten eller kommunen medverkar till att de bofasta erbjuds någorlunda fördelak— tiga lån för att alla som vill av dessa skall ha möjlighet att tacka ja till

• Sida 104
•  Original

friköp. Köpeskillingen skall givetvis avse värdet av såväl den avstyckade tomtplatsen som dess andel i den gemensamma marken. Det förutsättes nämligen att den fastighet som består av den gemensamma marken över- låtes utan ersättning till samfällighetsföreningen. Sannolikt är det trots skillnader i arrendevillkor inte möjligt att låta yrkesfiskare friköpa för en lägre köpeskilling än andra husägare. Om tomträtt väljs som upplåtelse- form torde av samma skäl som anförts ifråga om äganderätt krävas att den årliga avgälden bestäms till ett betydligt lägre belopp än vad som hade varit möjligt att ta ut om hänsyn skulle tas endast till marknadsvärdet. Sammanfattningsvis kan konstateras att äganderätt sannolikt skulle in- nebära en något bättre lösning för Käringön än tomträtt. och framför allt att tomträtt inte är motiverad i det här fallet för att det allmänna skall få del i markvärdestegringen eller kunna styra markanvändningen. Tomträtt är dock av sistnämnda skäl motiverad inom hamnområdet. Om staten inte har möjlighet att sätta köpeskillingarna mycket lågt och om inte särskilda lånemöjligheter ordnas synes dock tomträtt vara den enda realistiska lös- ningen när det gäller de bofastas behov av att kunna belåna sina hus.

Fastighetsplan

[ de diskussioner som varit angående Käringön har vid flera tillfällen nämnts att en fastighetsplan behövs. Vad menas då med fastighetsplan? Fastighetsplan får inte uppfattas som något planinstitut vid sidan av stadsplan och byggnadsplan. Begreppet finns i 4 kap 25 % fastighetsbild- ningslagen och definieras i motiven som ett förslag till fastighetsindelning. vilket är avsett att läggas till grund för fastighetsbildningsbeslut. Fastig- hetsplan skall enligt departementschefen utarbetas av fastighetsbildnings- myndigheten som ett led i en fastighetsbildningsförrättning om och i den mån det fordras för att genomföra den begärda fastighetsbildningen. Det är ganska ovanligt att en fastighetsplan renritas och binds in i förrättningsak- ten. Oftast består fastighetsplanen endast av en kartskiss som ligger till grund för bl.a. samråd med berörda sakägare och myndigheter. Fastig- hetsplanen skall bl.a. kunna tjäna som underlag för sakägarnas slutliga yrkanden. Ibland kan det finnas anledning att göra en fastighetsplan mera detaljerad och även låta renrita den. Det kan t. ex. gälla situationer då den skall ligga till grund för avtalsskrivande. Särskilt om detaljplan inte upprät- tas är det helt nödvändigt att en fastighetsplan utarbetas. om en lösning som kräver fastighetsbildning väljs för Käringön. Eftersom detaljerade uppgifter om vad varje fastighet kommer att omfatta behövs som underlag för förhandlingarna med husägarna och kommunen. är det naturligt att fastighetsplanen i det här fallet görs av fastighetsbildningsmyndigheten i form av uppdrag innan förrättningsansökan inlämnas. Staten får då begära och bekosta detta uppdrag. Fastighetsbildningsmyndighetens uppgift blir att i samråd med byggnadsnämnden. länsstyrelsen och representanter för samhällsföreningen för de olika husen tolka de principer ifråga om fastig- hetsindelningen som angetts i områdesplan. Redan vid utarbetandet av fastighetsplanen bör genom mätning på marken bestämmas koordinater för varje hushörn (dvs blivande Gränspunkt). För att endast sådana gränshörn

• Sida 105
•  Original

som ej sammanfaller med hushörn skall be' å utmärkas på marken bedöms det som nödvändigt att förtäta samt ansluta och räkna om det nuvarande stomnätet. Som kartskala måste väljas skala 1: 500. Det mesta av arbetet med fastighetsplanen skulle annars få nedläggas på själva för- rättningen. Större delen av kostnaderna för uppdraget bör därför kunna dras av senare från själva förrättningskostnaderna. Lantmäteriverket kan redan enligt gällande lantmäteritaxa medge i speciella fall att en fastighets- bildningsförrättning debiteras efter nedlagd tid istället för enligt sakersätt- ningstaxa. En ny lantmäteritaxa håller dessutom på att utarbetas enligt vilken det skall bli möjligt att endast ta ut förrättningskostnader motsva- rande den totala tidsåtgången för ett visst ärende. Till fastighetsbildnings— kostnaderna kan dock i det aktuella fallet inte räknas åtgärderna beträffan- de stomnätet. För dessa arbeten måste alltså lantmäteriet kompenseras särskilt. Det förutsättes att de totala kostnaderna för fastighetsplanen skall kunna förskotteras av staten och sedan inräknas i köpeskillingarna om äganderätt väljs som upplåtelseform.

Om fastighetsplan upprättas enligt ovan blir det möjligt för fastighets- bildningsmyndigheten att successivt göra de fastighetsbildningsförrätt- ningar som begärs utan att behöva besöka platsen. Detta kommer att innebära snabb handläggning och gör det möjligt att hålla nere de totala kostnaderna. Fastighetsplanen kommer också att utgöra ett utmärkt un- derlag för upprättande av situationsplan i samband med kommande bygg- nadsåtgärder.

Arrende

Genom upprättande av arrendeavtal skulle husägarnas rättsliga ställning gentemot markägaren (dvs staten) klarläggas. Belåningsproblemen skulle däremot inte bli lösta. Vidare skulle de gemensamma angelägenheterna inte kunna lösas genom fastighetssamverkan på det sätt som beskrivits ovan. Anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter har nämligen tillkommit för att reglera samverkan mellanfhstigheter. Även om anläggningslagen ger möjlighet att undantagsvis ansluta även byggnader på ofri grund till en gemensamhetsanläggning anses det normalt möta hinder att inrätta gemensamhetsanläggning med enbart byggnader på ofri grund anslutna (se mera härom nedan). På grund härav och då fastighetsbildning inte heller blir aktuell torde slutligen en detaljplan erfordras för att tillgodo- se bevarandeintressena och ge tillräcklig stadga åt de grannelagsrättsliga förhållandena. Eftersom arrende inte ger samma möjligheter till fastighets- samverkan kommer kommunen att få ett förhållandevis stort ansvar även när det gäller vägar. vatten- och avlopp m m. Eventuellt innebär detta att stadsplan kan behöva väljas.

Enligt 1950 års förordning om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder. skär och holmar m.m. har yrkesfiskare rätt att avgiftsfritt begagna bl. a. Käringön för uppförande av boningshus och anläggningar till gagn för yrkesfisket. Dessa kan därför så länge förordningen gäller inte tvingas till något arrende. Övriga husägaresjuridiska rätt att ha kvar husen är mera oklar och staten lär i vart fall kunna kräva att dessa betalar en

• Sida 106
•  Original

skälig arrendeavgift. Sannolikt kommer arrendenivån förjämförliga arren- den att tjäna som utgångspunkt för skälighetsbedömningen. Gissningsvis kan arrendeavgifterna på Käringön komma att bestämmas till en nivå motsvarande c:a fem procent av tomtvärdet. dvs till c:a 2 000 kr per år. Avgifterna skall bl.a. täcka statens kostnader för arrendeupplåtelserna. t. ex. administrationskostnader.

Arrende med möjlighet att belåna husen

En sådan lösning finns inte enligt gällande lagstiftning men håller på att undersökas av den s k Byggnadspantutredningen. 1 forskningsprojektets promemoria har denna lösning betraktats som den mest intressanta upplå- telseformen när det gäller Käringön. Anledningen härtill är främst att de bofastas behov av att kunna belåna sina hus därmed skulle lösas med betydligt mindre kostnader jämfört med äganderätt och tomträtt. Som andra fördelar har nämnts, dels att proceduren vid tillbyggnad skulle bli enklare med denna upplåtelseform än med tomträtt. dels att belåningsmöj- ligheten skulle kunna ges endast till åretruntboende. vilket skulle motverka att de redan höga huspriserna stiger ytterligare. En betydande nackdel med arrende är dock som ovan nämnts att reglerna om fastighetssamverkan i princip inte är tillämpliga. Att inrätta en gemensamhetsanläggning med enbart byggnader på ofri grund anslutna strider mot anläggningslagens syfte och är även tveksamt ur rättssäkerhetssynpunkt, eftersom en långi- vare har anledning utgå ifrån att fordran hos en samfällighetsförening är säkerställd genom att föreningen har förmånsrätt i medlemmarnas fastighe- ter (Iagen 1973: 1152). Att nyttjanderätten automatiskt skulle ändras vid tillbyggnad låter enkelt men detta förutsätter att skötseln av den gemen- samma marken är oreglerad. Antingen den gemensamma marken utlägges såsom allmänplats i en stadsplan för att skötas av kommunen eller inrättas såsom gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen måste nämligen avgränsningen mot de enskilda tomtplatserna bestämmas. Samma gäller om en vägförening bildas för att sköta den gemensamma marken. Att huspriserna skulle stiga ytterligare om belåningsmöjlighet införs är möjligt men inte alls säkert. Det kan mycket väl vara så att de som är beredda att betala mest för husen på Käringön är så kapitalstarka eller har så goda bankförbindelser att belåningsmöjligheten inte spelar någon roll. Att införa belåningsmöjlighet endast för åretruntboende kan för övrigt vara tvek- samt. eftersom även fritidsboende kan ha behov av att låna pengar t.ex. för att finansiera en upprustning eller kunna betala anslutningsavgift för vatten och avlopp. Det kanske till och med är av viss betydelse ur bevaran- desynpunkt att lånemöjlighet införs för alla husägare.

Problemet att permanenthus övergår till att bli fritidshus. vilket gäller fiera samhällen på västkusten. har behandlats i ett delbetänkande av fri- tidsboendekommittén (DS Bo 1981:3). Det finns anledning förmoda att åtminstone vissa av de åtgärder som föreslagits i betänkandet för att möta problemet kommer att genomföras.

Även om arrende med belåningsmöjlighet skulle införas är det tveksamt om detta system är lämpligt att tillämpa för ett helt samhälle. Käringön

• Sida 107
•  Original

måste ur flera synpunkter vara mera betjän'f'läåv att inordnas i den "nor- mala" fastighetslagstiftningen.

4.9a Bohus läns skärgårdsråd (BSR)

För att säkerställa så långt som möjligt ett helårsboende föreslås följande efter kronoholmsutredningens betänkande och 88st intentioner.

Att markförsäljning till privat ägare endast skall gälla tomtmark, och där helårsboendet kan försäkras, samt att en allmän förvärvslagstiftning typ JFL är önskvärd. Pris enligt bruksjämförliga objekt, ej marknadstaxerade överbud. Även kommunalt förköp.

Att tomträttsavtal kan upprättas till fast boende och med regler där bl.a. helårsboende kan försäkras. Avgift enligt bruksmässiga grunder.

Att för Käringön avgifterna för tomträtt eller tomtkostnader vid friköp inte sättes högre än de faktiska utgifterna för att genomföra fastighetsbild- ning. Detta är nödvändigt för att inte boendekostnaderna skall hindra ett fortsatt åretruntboende och inflyttning.

Att nyttjandeavtal skall gälla fritidsboende och även för helårsboende men med lägre avgift.

Att vid ägareskifte av bostäder ges företräde för ev helårsboende. Alter- nativt kommunalt förköp.

Att 1950 års förordning för yrkesfiskare att uppföra byggnader också ska gälla etablerad havsodlare. fast vattenbruk.

Utredningens översikt i övrigt anses i stort sett tillfyllest.

4.10 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Utredningen har i detta avsnitt bl. a. redovisat vissa tänkbara konsekven- ser av en överlåtelse av mark på kronoholmar. såsom krav på planläggning och fastighetsbildning. exploateringsavtal. anspråk på kommunal service m m.

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma uppkommer inte behov av fastställda detaljplaner på kronoholmarna i Västerbottens län. Strukturen på öarna och på den befintliga bebyggelsen är sådan. att de nybyggnadsföretag som kan aktualiseras torde inskränka sig till kompletteringsbebyggelse i form av gäststugor. båthus o dyl. Som grund för den planmässiga prövningen av dessa. för fastighetsbildning och för reglering av gemensamma anordningar torde planutredningar med tillämpning av byggnadsstadgan. fastighetsbild- ningslagen. anläggningslagen och samfällighetslagen vara fullt tillräckliga. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang även peka på att behov av plan- utredningar. åtminstone enkla sådana. kan föreligga även om vare sig nybyggnadsåtgärder eller fastighetsbildning blir aktuellt. Det vore nämli- gen enligt länsstyrelsens mening värdefullt om arrendeavtalen kunde an- knytas till en ungefärlig tomtplatsavgränsning på en karta eller eventuellt på en flygbild. Utredningen har också i sitt förslag till avtalsvillkor nämnt detta. I vårt län har inte sådana tomtplatsbestämningar gjorts. Länsstyrelsen bedömer det inte heller troligt att detaljplanering kommer att erfordras som instrument för att styra eller kontrollera bebyggelsens

• Sida 108
•  Original

utseende eller omfattning. Redan nu finns i kommunöversikterna i berörda kommuner riktlinjer. avsedda att i huvudsak bevara den befintliga miljön. 1 gällande arrendekontrakt finns vidare villkor om markupplåtarcns medgi- vande till ny-. till- eller ombyggnadsåtgärder. En komplettering av detta villkor med vissa föreskrifter för byggnadernas yttre utformning — färg- sättning. taktäckningsmaterial m.m. — i förening med tillämpning av 38 & byggnadsstadgan bör utgöra tillräckliga styrmedel.

Utredningen pekar här bl. a. på det otillfredsställande förhållandet att för närvarande skriftliga arrendeavtal inte finns med samtliga ägare av byggna- der på kronoholmar. Detta gäller även några öar i Västerbottens län. Anledningen är inte klarlagd men förhållandet har uppmärksammats och länsstyrelsen har på kammarkollegiets uppdrag gjort en utredning om äganderätten till de aktuella byggnaderna.

Det nuvarande systemet med 5-åriga arrendeavtal, som på kammarkol- legiets uppdrag tecknas med arrendatorerna av länsstyrelsen för statens räkning fungerar väl så långt länsstyrelsen kan bedöma. Avtalen innehåller i huvudsak de villkor som föreslås av utredningen. Som ovan framgår ser länsstyrelsen det dock angeläget att till avtalen knyts en kartskiss, där läget och den ungefärliga omfattningen anges.

5 Förvaltningsmyndigheten

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte någon erinran mot att domänverket föreslås bli statlig förvaltningsmyndighet för de bebyggda kronoholmar som kammarkollegiet i dag instruktionsenligt utövar tillsyn över. FortUFkationsförvaltningen. naturvårdsverket (delvis), kammarkol- legiet och länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län anser att domänverket bör överta förvaltningen även av de obebyggda öarna. Domänverket förklarar sig vara berett att överta den föreslagna förvalt- ningen. Några remissorgan, länsstyrelsen i Norrbottens län. liksom Hapa- randa och Kalix kommuner samt fiskeristyrelsen, Orust kommun och Gullholmens Samfälliglietsförening avstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län för fram Stiftelsen Stockholms Skärgård som alternativ förvaltare i länets skärgård.

Av de myndigheter som tillstyrkt att domänverket övertar det statliga förvaltningsansvaret gör några. däribland riksantikvarieämbetet. Ekammar- kollegiet. länsstyrelsen i Västerbottens län, detta med uttryckligaförbehåll om samråd och medinflytande i ärenden om försäljningar av kronohol- marna. Inskränkningar med denna innebörd bör därför göras i förordning- en (1971: 727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. Do- mänverket finner det självklart att 1971 års förordning skall tillämpas men kan inte se några motiv för ytterligare reglering av försäljningen.

Domänverket pekar på att verket har god kunskap i frågor som rör förvaltningen av statens enskilda vattenområden med tillhörande fiske- och jakträttsupplåtelser. Kammarkollegiet förordar att tillståndsgivningen förjakt och fiske tills vidare får ligga kvar hos länsstyrelserna.

Prop. l985/86: I 10

• Sida 109
•  Original

5.1 Fortifikationsförvaltningen

- ;, 1.

Vad beträffar den framtida dispositionen av de bebyggda kronoholmarna finner utredningen att de myndigheter som i vissa fall har särskilda intres- sen att bevaka även fortsättningsvis bör anförtros förvaltningen av sådana holmar och skär som är nödvändiga för respektive myndighets verksam- het. Övriga kronoholmar bör enligt utredningens mening överföras till domänverkets förvaltning. Kronoholmsutredningens uppdrag omfattade endast de bebyggda kronoholmarna. I princip anser man dock att knappast några hinder föreligger mot att låta domänverket få sköta förvaltningen även av de obebyggda kronoholmarna. Ur de synpunkter fortifikationsför- valtningen har att beakta finns intet att erinra mot att domänverket — som synes ha en väl fungerande och beprövad organisation i berört avseende — övertar förvaltningsansvaret för såväl de bebyggda som obebyggda krono- holmarna i den mån dessa ej erfordras för andra myndigheters speciella behov.

Kronoholmsutredningen har i en särskild förteckning angivit de be- byggda kronoholmar som fortsättningsvis bör förvaltas av sjöfartsverket respektive fortifikationsförvaltningen. Förvaltningen instämmer i utred- ningens förslag vad beträffar de holmar som anses böra tillhöra försvars- makten. Förutom i förteckningen angivna har försvaret även anläggningar på vissa andra bebyggda och obebyggda kronoholmar. 1 vad mån även dessa bör ställas under försvarsmaktens förvaltning bör utredas i det särskilda fallet.

Ur fortifikationsförvaltningens synpunkt saknar det härvid betydelse om holmarna i ett förberedande skede förvaltningsmässigt överföres till do- mänverket. Redan i nuläget förekommer regelbundna överläggningar mel- lan domänverket och fortifikationsförvaltningen rörande överföringar mel- lan verken av annan staten tillhörig mark.

5.2 Sjöfartsverket

Utredningens förslag att förvaltningen av de bebyggda kronoholmarna i huvudsak skall handhas av en myndighet är ur flera synpunkter ändamåls- enligt. Domänverket synes vara den mest lämpade av statliga myndigheter att anförtros förvaltningen. [ enlighet med utredningens förslag bör förvalt- ningen av de på sid 330 i utredningen angivna tio kronoholmarna, utom beträffande Södra Bondökallarna ]: l. kvarstå hos sjöfartsverket. Sist- nämnda fastighet behöver numera ej förvaltas av sjöfartsverket. Sjöfarts- verket tillstyrker sålunda. med undantag för vad som angivits beträffande fastigheten Södra Bondökallarna l: l. utredningens förslag.

5.3 Riksantikvarieämbetet

Utredningen redovisar i avsnittet 7:5 sina förslag rörande den statliga förvaltningen av kronoholmarna. Sjöfartsverket. fortifikationsförvaltning- en och naturvårdsverket föreslås få fortsätta förvaltningen av de öar som myndigheterna har intresse av att förvalta också framledes. I övrigt bör

• Sida 110
•  Original

förvaltningen handhas av domänverket. Riksantikvarieämbetet har inte någon erinran häremot men vill framhålla som angeläget att klara riktlinjer dras upp för domänverkets förvaltning av de kronoholmar där bevaran- deintresset är ett framträdande motiv för ett fortsatt statligt ägande. Riks— antikvarieämbetets ställning som samrådspartner i arbetet härmed bör markeras i samband med beslut om att genomföra utredningens förslag. Behovet av fortlöpande kontakter mellan förvaltningsmyndighetens och kulturminnesvårdens regionala organ, t. ex. rörande bebyggelsens utform- ning och vård. bör uppmärksammas.

Ämbetet anser också i likhet med utredningen att statsmakterna måste precisera inskränkningarna i förvaltningsmyndigheternas möjligheter att fritt pröva försäljningar enligt förordningen (19711727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. och att sådana preciseringar görs på grundval av utredningens förslag.

5.4 Fiskeristyrelsen

Utredningen föreslår att förvaltningen av flertalet kronoholmar och andra staten tillhöriga holmar skall överföras från de nuvarande förvaltande myndigheterna till domänverket.

Enligt fiskeristyrelsens mening föreligger en stor risk för en betydande höjning av avgifterna om domän verket blir förvaltare vilket kan få ekono- miska konsekvenser för yrkesfiskarna. Då den nuvarande förvaltningen för fisket fungerat på ett tillfredsställande sätt avstyrker fiskeristyrelsen utredningens förslag i denna del.

Om förslaget genomförs anser fiskeristyrelsen att fiskenämnden i länet i likhet med nuvarande ordning bör ges tillfälle att påverka såväl upplåtel- serna som arrendeavgifterna genom att yttrande inhämtas från fiskenämn- den.

5.5 Naturvårdsverket

Naturvårdsverket finner det tillfredsställande att utredningen inte har före- slagit någon förändring när det gäller de av verket förvaltade kronohol- marna. Naturvårdsverket anser att i princip alla kronoholmar. såväl be- byggda som obebyggda, som är eller ligger inom objekt av riksintresse från naturvårdssynpunkt bör överföras till verkets förvaltning. För övriga kro- noholmar har verket ingen erinran mot utredningens förslag att domänver- ket får handha förvaltningen, med undantag för de öar där statliga sär- intressen motiverar att förvaltningen anförtros åt annan statlig myndighet.

5.6 Domänverket

Förvaltningen av de bebyggda kronoholmarna är splittrad på flera myndig- heter. I vissa fall sköter en myndighet förvaltningen på uppdrag av en annan. Undantagsvis kan det vara oklart vilken myndighet som förvaltar holmen. Utredningen visar tydligt att en översyn och uppstramning av förvaltningen är befogad.

Prop. 1985/86: I 10

llO

• Sida 111
•  Original

Domänverket biträder förslaget att kronoholmar som kännetecknas av utpräglade försvars- och sjöfartsintressen skall föfvaltas av fortifikations- förvaltningen respektive sjöfartsverket samt att naturvårdsverket skall förvalta de holmar som är av riksintresse ur naturvårdssynpunkt. Domän— verket är berett att åtaga sig förvaltningen av övriga bebyggda kronohol- mar i enlighet med utredningens förslag.

Beträffande de obebyggda holmar. som inte är av särskilt intresse för andra myndigheters verksamhet -— se föregående stycke — synes rationellt att även dessa förvaltas av domänverket. Förutom att detta bör vara praktiskt ur statlig förvaltningssynpunkt bör även beaktas att många av registerfastigheterna i skärgården omfattar såväl bebyggda som obebyggda holmar med däremellan liggande vattenområde, varför det även ur fastig- hetsteknisk synpunkt synes rationellt.

I sammanhanget synes naturligt att till holmarna hörande enskilt vatten- område även överföres till domänverkets förvaltning.

Enligt Domänverkets uppfattning är det självklart att förordningen (SFS 1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom. m.m. skall tillämpas vid försäljning av kronoholmar eller mark på holmarna. Motiv saknas för att handlägga sådana försäljningar på annat sätt än försäljningar av annan statlig mark. som ärjämförbar med hänsyn till upplåtelser o dyl.

Beträffande försäljningar förutsätter verket att de skall genomföras i överensstämmelse med SFS 1971:727. Förordningen reglerar såväl sam- råds- som försäljningsförfarandet. Ytterligare reglering av försäljningen synes inte motiverad enligt verkets uppfattning.

Vid domänverkets försäljningar av fast egendom föres infiytandc köpe- skillingar till investeringsfonden. Verket förutsätter att några andra regler inte skall gälla beträffande köpeskillingarna från försäljningar av kronohol- mar eller markområden på dessa.

Beträffande förvaltningen av de enskilda vattenområdena med tillhöran- de tiske- och jakträttsupplåtelser må nämnas att domänverket har god kunskap i dessa frågor. Sålunda har verket ca 2800 fiskerättsupplåtelser varav ca 100 till yrkesfiskare. Härutöver driver verket ca 70 korttiskeom- råden om tillsammans 150 000 ha vattenområde för korttiskeupplåtelser till allmänheten. Upplåtelserna förvaltas i huvudsak av verkets lokalförvalt- ningar. Skulle det uppdragas åt domänverket att handhava Upplåtelserna av fisket med fasta redskap utanför kronoholmarna torde erfordras änd- ringar i förordningen om förvaltningen av statens fisken (SFS 1981: 1217).

5.7 Kammarkollegiet

Utredningen förklarar sammanfattningsvis (s 326) att kammarkollegiet knappast kan anses ha förutsättningar att uppfylla kraven på effektiv och regionalt inriktad förvaltning av kronoholmarna. Dessa krav gör sig sär- skilt gällande beträffande de bebyggda holmarna. De obebyggda kronohol— marna. som inte närmare berörs av utredningen. kräver naturligtvis också

• Sida 112
•  Original

viss tillsyn. dock mera av bevakningskaraktär. [ den mån sådan tillsyn kan sägas förekomma i dag utförs den av kustbevakningcn.

För kammarkollegiet. som saknar regional organisation. har länsstyrel- sen fungerat som en förlängd arm på det regionala planet. Tidigare älåg det länsstyrelsen enligt uttrycklig instruktion att hålla hand över att statens fasta egendom inte användes mot givna föreskrifter. För länsstyrelsernas verksamhet har nu regionalpolitiska och andra övergripande planeringsfrå- gor fått större betydelse. Fortfarande svarar dock länsstyrelsen för all statlig förvaltning i länet i den mån en förvaltningsuppgift inte ankommer på särskild myndighet. och i motsvarande utsträckning skall länsstyrelsen enligt sin instruktion vidta de åtgärder som behövs för att bevaka statens rätt. Kollegiet vill också betona att länsstyrelserna. när så behövts. alltid ställt upp i frågor om kronoholmarnas förvaltning. Kollegiet tror inte att länsstyrelserna i allmänhet upplever dessa frågor som något främmande för en länsstyrelse (s 327). Länsstyrelserna i kustlänen torde tvärtom ha ett intresse att kunna styra utvecklingen av t.ex. fritidsstugebebyggelsen i skärgårdsområdena. Länsstyrelserna skall ju f. ö. enligt utredningens för- slag ha kvar tillståndsprövningen beträffande jakt och fiske med fast red- skap vid kronoholmarna.

Av länsstyrelserna är det endast länsstyrelsen i Norrbottens län som genom formligt beslut av regeringen fått självständiga förvaltningsupp- gifter. Genom bcslut 1973-02-02 fick länsstyrelsen sålunda bemyndigande "att tills vidare avgöra ärenden om upplåtelse av nyttjanderätt till tomt- platser pä odisponerade kronoholmar vid länets kust". Det allmänna pä- ståendet på s 175 att länsstyrelsen på regeringens uppdrag sköter förvalt- ningen av de under kammarkollegiets inseende och vård stående kronohol- marna i länet är således inte helt korrekt.

Kammarkollegiet tillstyrker att de bebyggda kronoholmar som f.n. står under kollegiets inseende och vård ställs under domänverkets förvaltning. Kollegiet tillstyrker vidare att tillständsprövningen beträffande jakt och fiske med fast redskap åtminstone t v får ligga kvar hos länsstyrelserna. Detta bör gälla också kronoholmar som lyder under fortifikationsförvalt- ningen. sjöfartsverket eller naturvårdsverket. Länsstyrelserna har f ö hand om motsvarande tillståndsprövning när det gäller allmänt vattenområde.

l fråga om tillämpningen av förordningen ( 1971:727 ) om försäljning av staten tillhörig egendom. m m på kronoholmarna har utredningen rekom- menderat inskränkningar i domänverkets möjligheter att sälja sådan egen- dom. Detta har kollegiet uppfattat som att domänverket inte ensamt bör få besluta om försäljning. Även efter ett överförande av kronoholmarna till domänverket bör sålunda enligt kollegiets mening sådana allmänna intres- sen som närmast företräds av andra myndigheter än domänverket få kom- ma till tals i försäljningsärendcn. Redan däri ligger en inskränkning. Kolle- giet får vidare anföra följande.

I fråga om rätten tilljakt och liske intar kronoholmarna en särställning i jämförelse med annan statlig egendom. Jakten — främst sjöfågeljakten — är enligt anvisningar för tillståndsgivningen som Kungl Maj:t utfärdat. i prin- cip förbehållen den bofasta kustbefolkningen i egentlig mening. Upplåtel- serna är f.n. avgiftsfria. Fisket är fritt med rörligt redskap. Tillstånd till

• Sida 113
•  Original

fiske med fast redskap ges i princip endast till "y'rki'ésfiskare. För yrkesfis- karna är kronoholmarna av stor betydelse. särskilt i Norrland. Upplåtel- serna sker numera — enligt förordningen (1981: 1217) om förvaltningen av statens fisken — mot avgift.

Eftersom domänverket inte kommer att ha förfoganderätt över jakten och fisket vid kronoholmarna är det självklart att varje försäljning av en sådan holme måste föregås av remiss till länsstyrelsen. fiskenämnden och kommunen — jfr samrådsskyldigheten enligt 11 äförordningen (1981: 1217) om förvaltningen av statens fisken. Föreligger skiljaktiga meningar. bör försäljningsfrågan underställas regeringen.

5.8 Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen har heller ingen erinran mot utredningens förslag att domän- verket får hand om förvaltningen av bebyggda kronoholmar där inte stat- liga särintressen motiverar annan förvaltande myndighet. t. ex. sjöfartsver- ket. fortifikationsförvaltningen eller naturvårdsverket. [ länets skärgård kan också Stiftelsen Stockholms Skärgård med sitt över hela övärlden spridda ägoinnehav aktualiseras som förvaltare av statlig egendom. Denna lösning bör vara av intresse när det gäller att hävda naturvårds- och friluftssynpunkter.

5.9 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Mot utredningens förslag att domänverket skall överta förvaltningen av kronoholmarna har länsstyrelsen ingen erinran. FörSIaget kan främja en rationell hantering av dessa ärenden. Åtgärden att i enlighet med länssty- relsens ovan intagna ståndpunkt i ökad utsträckning medge friköp av mark på kronoholmar bör vidare leda till kostnadsbesparingar och tidigarelagda intäkter.

5.10 Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Utredningen förslår att förvaltningen av de kronoholmar som inte är av särskilt intresse för sjöfartsverket, fortifikationsförvaltningen och natur- vårdsverket förs över från kammarkollegiet till domänverket. Länsstyrel- sen anser att en sådan ordning är lämplig och att den även bör gälla för obebyggda kronoholmar. Innan domänverket övertar förvaltningen bör en genomgång göras av naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna av såväl bebyggda som obebyggda öar för att klarlägga vilka öar som har sådant intresse för naturvården att de bör förvaltas av naturvårdsverket.

5.11 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Länsstyrelsen delar utredningens bedömning att öar med speciella statliga intressen bör förvaltas av de för dessa intressen ansvariga myndigheterna. Detta rör således sjöfartsverket, fortifikationsförvaltningen och natur- vårdsverket. ] den mån en eventuell kompletterande utredning betr obe-

• Sida 114
•  Original

byggda kronoholmar visar att sådana finns med stora naturvärden bör också dessa föras till naturvårdsfonden och således till naturvårdsverkets förvaltning. Med anledning av ett i länet aktuellt ärende vill länsstyrelsen i detta sammanhang erinra om angelägenheten att dessa myndigheter före eventuella försäljningar eller andra dispositionsändringar inhämtar länssty- relsens synpunkter. där riksintressen eller i övrigt starka intressen för det rörliga friluftslivet finns.

Länsstyrelsen kan också ställa sig bakom vad som betr övriga kronohol- mar anförts om fördelarna med en regionalt anknuten förvaltning. Det är naturligtvis positivt om förvaltningen kan innefatta även praktiska moment som t. ex. direktkontakt med arrendatorerna och ”förmedlande länk- "funktioner. när frågor aktualiseras om t.ex. ändrad/utökad kommunal service.

Utredningen låter valet stå mellan nuvarande förvaltare. kammarkolle- giet med länsstyrelsen som regionalt kontaktorgan. och domänverket. Domänverket förordas därvid med hänvisning till verkets erfarenhet av arrendefrågor och dess regionala organisation.

Det är givetvis riktigt som utredningen framhåller att förvaltningsfrågor av detta slag ligger utanför länsstyrelsens normala verksamhet. Om brister förekommit i hittillsvarande hantering har detta dock inte framförts bit av berörda parter.

Fiskenämnden uttrycker i sitt yttrande farhågor för att en förvaltning genom domänverket skulle kunna innebära försämringar för yrkesfisket. bl.a. i form av högre avgifter och möjligen också mindre kunskap från förvaltarens sida i fiskenäringsfrågor.

Det kan rent allmänt konstateras att till kronoholmarna i många fall är knutna samhällsintressen — fiske. bevarandeintressen betr natur- och kul- turminnesvård — som normalt inte ingår i domänverkets verksamhet. Det torde också vara så att verkets regionala organisation på många håll inte har erfarenhet av denna typ av förvaltning. Oron för att avgifterna för upplåtelser av fiskerätt. mark etc skall höjas kan vara förståelig. då verket som en följd av uppsatta verksamhetsmål måste driva en aktivare prispoliv tik än andra. här aktuella myndigheter. Det är dock troligt att enjustering av avgiftsnivåerna blir aktuell även om annat förvaltningsorgan väljs.

Även om sålunda enligt länsstyrelsens mening vissa faktorer kan inge betänkligheter mot att domänverket övertar förvaltningen av dessa "övri- ga" kronoholmar vill länsstyrelsen inte motsätta sig en sådan lösning. Därvid bör dock — som ovan framhållits — först utredas om i denna grupp ingår öar med starka naturvärden. Dessa bör föras in under naturvårdsver- kets förvaltning. Vidare bör förvaltaren åläggas att samråda dels med länsstyrelse och kommun i förekommande fastighets-. försäljnings- och planärenden med hänsyn till den övergripande planering dessa bedriver. dels med fiskenämnden i frågor betr yrkesfiskets intressen.

5.12 Fiskenämnden i Västerbottens län

Ur fiskesynpunkt har kronoholmarna stor betydelse eftersom fisket om- kring dessa också tillhör staten. Holmar som ägs av staten genom fortifika-

• Sida 115
•  Original

tionsförvaltningen. naturvårdsverket. domänvef' fm. fl. ärinte av samma betydelse eftersom fiskerätten där ofta är enskild. Fisket vid kronohol- marna har använts som ett stöd till yrkesfisket vilket varit möjligt då dels länsstyrelsen varit förvaltande myndighet och dels genom att det finns en författning som föreskriver att yrkesfiske skall prioriteras.

l Västerbottens län. i synnerhet inom Skellefteå kommun. har fisket vid kronoholmar mycket stor betydelse för fiskerinäringen. Flera yrkesfiskare är helt beroende av fisket vid kronoholmarna.

Antalet så kallade kronoholmar varierar starkt inom länet med det största antalet i Skelleftebukten. Fisket vid dessa holmar är. som tidigare framhållits av stor betydelse. Det är framför allt fiske med fasta redskap efter lag som bedrivs vid holmarna. Under senare år har länsstyrelsen och fiskenämnden i allt större utsträckning reserverat fisket vid holmar för yrkesfiskare och fr.o.m. 1983 gäller förordningen om förvaltningen av statens fisken för kronoholmar vilket i praktiken innebär att endast yrkes- fiskare kan ges tillstånd att fiska vid kronoholmar.

Laxfisket på enskilt vatten har blivit alltmer eftersökt vilket på många håll medfört att arrendenivåerna stigit kraftigt och som en följd därav lett till ekonomiska svårigheter för yrkesfiskarna. Möjligheterna till laxfiske vid kronoholmar är därför av stort värde för yrkesfisket och kan ses som ett indirekt statligt stöd till näringen.

Det är alltså enligt fiskenämndens mening en nödvändighet att yrkesfis- karna även i fortsättningen ges möjligheter till fiske vid kronoholmarna. En överföring av förvaltningen av holmarna till domänverket innebär sanno- likt ingen förändring av reglerna för upplåtelsen eftersom förordningen om förvaltningen av statens fisken är tillämplig. Frågan är dock om domänver- ket har den kunskap i fiskerinäringsfrågor i t.ex. Västerbotten som erford- ras för fiske. Det finns också enligt fiskenämndens mening risk för en betydande höjning av avgifterna om domänverket blir förvaltare vilket kan få ekonomiska konsekvenser för yrkesfiskarna.

Eftersom den nuvarande förvaltningen av kronoholmarna med kammar- kollegiet-länsstyrelsen i varje fall för fisket fungerat tillfredsställande och det finns många frågetecken i den föreslagna förvaltningen avstyrker fis- kenämnden utredningens förslag i denna del. Några ekonomiska vinster av förslaget har heller inte påvisats av utredningen. Om någon vinst skulle uppstå kommer den i så fall att härröra från ökade avgifter för yrkesfis- karna vilket fiskenämnden inte kan acceptera.

Om förslaget genomföres anser fiskenämnden att nämnden i likhet med nuvarande ordning bör ges tillfälle att påverka såväl Upplåtelserna som arrendeavgifterna genom att yttrande inhämtas från fiskenämnden.

5.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Utredningen föreslår att domänverket i fortsättningen ska förvalta flertalet av kronoholmarna.

Länsstyrelsen har sedan år 1973 genom särskilt regeringsbeslut handlagt markupplåtelsefrågor på kronoholmarna i länet. Den erfarenhet som läns-

• Sida 116
•  Original

styrelsen härvidlag vunnit under denna tioårsperiod kan länsstyrelsen läg- ga till grund för följande påståenden. Vid prövningen av markupplåtelse- ärendet har länsstyrelsen kunnat bedöma ärendena mot bakgrund av läns- styrelsens allmänna kännedom om de planmässiga markanvändningsprin- ciperna i kustområdet. Detta medför att länsstyrelsen kunnat göra avväg- ningen mot allmänna intressen med stor säkerhet. Det samråd mellan länsstyrelse och kommun som regelmässigt sker i bebyggelsefrågor har vid olika tillfällen visat sig vara värdefullt för att nå ett tillfredsställande resultat i markupplåtelseärenden. Länsstyrelsen har den lokalkännedom och överblick över förhållandena på öarna som underlättar en enhetlig bedömning av markupplåtelserna. Dessa förhållanden samt omständighe- ten att länsstyrelsen är tillståndsmyndighet för jakt- och fiskefrågor talar för att förvaltningen av kronoholmarna bör överföras på länsstyrelserna. Endast i de fall där utpräglade allmänna särintressen finns bör förvaltning- en skötas av annan myndighet.

5.14 Haparanda kommun

När det gäller frågan om staten eller kommunen skall vara ägare av holmarna anser Haparanda kommun att det ur förvaltnings- och tillsyns- synpunkt är bättre med kommunen som ägare. lfall att holmarna fortsätt- ningsvis också kommer att vara i statens ägo i enlighet med utredningens förslag så föreslår Haparanda kommun att förvaltningen av holmarna överflyttas till kommunen.

5.15 Kalix kommun

Kommunen har ett gott samarbete med Länsstyrelsen i alla frågor som rör skärgårdsområdet. exempelvis bebyggelse. planering o s v. Eftersom Länsstyrelsen dessutom är tillståndsmyndighet för jakt- och fiskefrågor. bör förvaltningen av kronoholmarna även i fortsättningen vara kvar hos Länsstyrelsen.

5.16 Söderhamns kommun

Frågan om kommunen bör äga den obebyggda marken är beroende av möjligheterna att med domänverket som fortsatt ägare på lång sikt kunna genomföra kustplanens intentioner. Sannolikt är det enklast för kom- munen att styra skogsvårdsåtgärder och åtgärder för friluftslivet i enlighet med kustplanen om kommunen själv är markägare. Möjligheten att vid behov gå in med sådana arbeten med stöd av statsbidrag eller AMS-medel finns också. Kommunens skogsavdelning har sedan länge haft hand om kommunens öar och ett tillskott med Klacksörarna torde inte vålla pro- blem ur skötselsynpunkt.

• Sida 117
•  Original

5.17 Tanums kommun

Utredningens förslag innebär att Domänverket handhar förvaltningen av de bebyggda kronoholmarna. Kommunen har inget att erinra emot utred- ningens förslag.

5.18 Gullholmens samfällighetsförening (se även 7.1 . 17)

Medan (dessa) diskussioner pågick på Gullholmen offentliggjordes Kronoholmsutredningen. Det som huvudsakligen gjorde att gullholmarna ställde sig positiva till utredningen var att man föreslår att staten fortfaran- de skall äga marken. Vi har haft mycket goda erfarenheter av kammarkol- legiums administration och tvistefrågorna har varit få och då de förekom- mit har de lösts på bästa sätt.

Vi önskar därför understryka att vi anser det angeläget (med ovan nämnda undantag) att nuvarande ägoförhållanden bibehålles.

För att karaktären på denna. för hela riket intressanta 6. skall kunna bibehållas måste mångfalden och det individuella inslaget bibehållas.

I Kronoholmsutredningen föreslås att Domänverket skulle handha ad- minsitrationen av kronoholmarna. Vi är starkt betänksamma över ett så- dant arrangemang beträffande Gullholmen. Detta affärsdrivande verk skul- le kunna medverka till liknande försök till omdaning av ön som vi motsatt oss gentemot Orust kommun.

Under alla förhållanden måste Kronoholmen Gullholmens framtid avgö- ras genom att kronoholmens invånare. genom Gullholmens Samfällighets- förening. får ett sådant inflytande att man i samråd med antikvariska myndigheter kan förverkliga bevarandeplanens intentioner utan genomgri- pande förändringar i mark och byggnadsdisposition.

Betr.: Förslag till byggnadsplanförjävlig/teten Gullholmen [:l m.fl.. Orust kommun. Göteborgs () Bohus län. upprättat t' maj 1983 (Skrivelse från fastighetsägare på kronoholmen Gullholmen).

Fastighetsägare på Kronoholmen Gullholmen ha tagit del av rubricerade byggnadsplaneförslag och beslutat att i stället för att avgiva separata skrivelser i stället underskriva en gemensam sådan. vilken närsluten över- sändes.

Ett fåtal fastighetsägare har dessutom avgivit speciella anmärkningar separat.

Anslutningen till denna gemensamma manifestation har varit spontan och hundraprocentig betr. de fastighetsägare. vilka har kunnat nås vid denna tid på året.

Vi vilja påpeka att detta fullständiga förkastande av byggnadsplanen ej betyder att vi motsätter oss de tankar. som uttrycks i bevarandeplanen. Dessa torde väl kunna tillgodoses utan de genomgripande förändringar i markdispositionen och äganderätt som byggnadsplaneförslaget innebär.

Den nyligen offentliggjorda kronoholmsutredningen ger kommunen till-

• Sida 118
•  Original

fällc att i förtroendefullt samarbete med kronoholmen Gullholmens fastig- hetsägare utarbeta de enkla regler. som behövs för att bevarandeplanens principer skall kunna vara vägledande för Gullholmens framtid utan att en fullständig omvälvning skall behöva ske.

Samtidigt som fastighetsägare å Kronoholmen Gullholmen gemensamt avgivit yttrande betr. det av Orusts Kommun utarbetade förslaget till byggnadsplan för Kronoholmen Gullholmen har fastighetsägarna också beslutat att ge uttryck åt sin tillfredsställelse med att Kronoholmsutred- ningen beslutat föreslå att marken på Gullholmen skall behållas av staten. och ej överföras i Orusts Kommuns ägo.

Vi ha dåliga erfarenheter av Orusts Kommuns vilja och förmåga att leva upp till den s.k. Bevarandeplanens allmänna riktlinjer och målsättningar till vilka vi ansluta oss.

6 Ekonomiska konsekvenser

Några remissinstanser förutser extra kostnader för sin förvaltning av kro- noholmarna. Sålunda anser naturvårdsverket att det inte kan vara rimligt att en övertagande myndighet drabbas av kostnadskrävande upprustningar av bebyggelse vid en överföring av en kronoholme utan föreslår att dessa bör åvila den avträdande myndigheten. Domänverket anser att det är rimligt att den avträdande myndigheten står för kostnaderna för eventuella fastighetsbildningsåtgärder i samband med övertagandet av förvaltningen. om inte särskilda medel beviljas för ändamålet.

Statens lantmäteriverk och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län räknar med ett ökat behov av fastighetsbildning och fastighetsregistrering på kronoholmarna.

6.1 Naturvårdsverket

I detta sammanhang vill naturvårdsverket ta upp ett problem som inte behandlas i utredningsförslaget. Verket har under de senste åren övertagit förvaltningen av ett flertal kronoholmar från annan statlig myndighet. Skälet till övertagandet har varit att de aktuella öarna är av riksintresse från naturvårdssynpunkt. Bebyggelsen på de överförda holmarna har som regel varit mycket nedgången. Det kan inte vara rimligt att övertagande myndighet drabbas av kostnadskrävande upprustningar av bebyggelse be- roende på bristande underhåll från avträdande myndighets sida. Verket föreslår därför att avträdande myndighet bör åläggas att svara för att den statligt ägda bebyggelsen på berörd kronoholme hålls i ett fullgott skick ända fram till avträdesdagen.

6.2 Lantmäteriet

Mot de i betänkandet framlagda förslagen och synpunkterna rörande kro- noholmarnas framtida disposition finns ingenting att erinra från de syn-

• Sida 119
•  Original

punkter som lantmäteriverket (LMV) har att:; beakta. LMV tillstyrker därför att förslagen genomförs. _

LMV har inte anledning eller möjlighet att ta ställning till de specificera- de förslagen i avsnitt 6 rörande kronoholmarna på de olika kuststräckorna. Den nyss redovisade bedömningen inbegriper därför inte dessa förslag.

I anslutning till avsnittet om äganderättsutredningar m.m. i betänkan- dets bilaga 1 kan tilläggas följande.

Som framgår i det nämnda avsnittet är många kronoholmar redan upp- tagna i fastighetsregistret. Ett genomförande av förslagen i betänkandet förutsätter att registrering sker i ytterligare fall. LMV har under övervä- gande frågan om att ta in i fastighetsregistret alla kronoholmar som är oregistrerade. Själva registreringsåtgärderna skall därvid ankomma på be- rörda fastighetsregistermyndigheter. En förutsättning för upptagande i fas- tighetsregistrct torde vara att statens äganderätt inte är ifrågasatt. [ den fortsatta utredningen av registreringsfrågan kommer bl.a. ambitionsnivå och resursbehov för registreringsåtgärderna att beröras.

6.3 Domänverket

Skulle ett kommande beslut i förvaltningsfrågan innebära att domänverket får'överta förvaltningen av delar av registerfastigheter och detta föranleder fastighetsbildningsåtgärder, förutsätter verket att förrättningskostnaderna inte skall bestridas av domänverket. Om inte särskilda medel kan anslås synes rimligt att de avstående myndigheterna bestrider dessa eventuella kostnader.

6.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen vill slutligen framhålla vikten av att kronoholmarna indelas i fastigheter. Inte minst den ökade verksamheten inom vattenbrukets områ— de ställer krav på ökad klarhet om öars tillhörighet. Till den ändan har länsstyrelsen hos lantmäteriverket anhållit om registrering av de kronohol— mar inom länet som inte nu utgör särskilda fastigheter.

7 Övriga frågor* 7.1 Den särskilda dispositionen

Remissopinionen i fråga om utredningens förslag till särskild disposition av kronoholmarna kan sägas i huvudsak återspegla myndigheternas inställ— ning till utredningens allmänna överväganden och förslag. De remissorgan t.ex. som intagit en snäv hållning till överlåtelse av mark på kronoholmari allmänhet har som regel även invändningar mot försäljning i det särskilda fallet. Huvudintrycket är dock att utredarens förslag i stort tillstyrks. Sålunda tillstyrker t. ex. länsstyrelsen i Stockholms län att statens ägande- rätt till tomtmarken på Öja (Landsort) inte bör överlåtas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser i likhet med utredningen att marken på

" Remissyttranden som rör frågan om samrådsskyldighet i försäljningsärenden åter— finns under avsnittet 5 Förvaltningsmyndigheten i denna remissammanställning.

• Sida 120
•  Original

Käringön och Gullholmen bör bli kvar i samhällets ägo och att den upplåts med tomträtt resp. arrenderätt.

7.1.1 Riksantikvarieämbetet

] kapitel 6 lämnar utredningen en länsvis redogörelse för de bebyggda kronoholmarna samt förslag om deras framtida disposition. Vid genom- gången av denna del av betänkandet har riksantikvarieämbetet samrått med länsantikvarierna i Norrbottens, Västerbottens. Västernorrlands, Stockholms och Göteborgs och Bohus län. Utredningens förslag syns inte innebära några konflikter med kulturminnesvårdens intressen.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder på Käringön i Bohusläns skärgård kan riksantikvarieämbetet godta utredningens förslag beträffande denna kronoholme. Förslaget bygger i huvudsak på forsk- ningsrapporten Käringöns framtid — utvecklingsmöjligheter och hinder. Det omfattande utredningsarbetet har skett i nära samråd med den regiona- la kulturminnesvården. Enligt ämbetets mening bör utsikterna vara goda att lösa den bofasta befolkningens problem med att vidmakthålla bebyggel- sen och att samtidigt bevara fiskelägets kulturhistoriska riksintressanta miljö enligt de riktlinjer som forskningsprojektet och Kronoholmsutred- ningen anger. Frågorna om fastighetsbildning och fastighetssamverkan. tomträtt eller friköp bör dock ägnas ytterligare studium.

7.1.2 Länsstyrelsen i Stockholms län

Utredningen redovisar 20 bebyggda kronoholmar i Stockholms län men avstår från att lämna förslag om den framtida dispositionen av Skeppshol— men och Kastellholmen i Stockholm. Ytterligare bebyggda. statligt ägda öar finns, i synnerhet öar som förvaltas av domänverket. Länsstyrelsen har dock ingen förteckning över dessa.

De 18 kronoholmar som utredningen behandlar närmare berörs i de flesta fall av riktlinjer enligt den fysiska riksplaneringen. 1 flera fall förelig- ger mer än ett riksintresse.

Mälaren utgör primärt rekreationsområde. Södra delen av länets skär- gård ingår i det primära rekreationsområdet Sörmlands skärgård. [nom detta ligger förutom Öja (s 257 y) också Fjärdlång. Myggskären. Måsknuv och Fifång.

Kronoholmarna omfattas i regel av olika förordnanden enligt natur- vårdslagstiftningen. Ytterligare förordnanden övervägs i vissa fall.

Kulturhistoriskt mycket värdefull bebyggelse finns förutom på Öja. som är riksintresseområde för kulturminnesvården också på Söderarm, Ängsö. Svenska Högarna, Bullerön, Fjäderholmarna. Eldgarnsö. Fjärdlång. Myggskären. Måsknuv. Hamnskär, Ridö och Fifång.

För de berörda kommunerna utom Lidingö. som har antagen general- plan. finns kommunöversikter och markdispositionsplaner. I dessa finns riktlinjer som innebär att de aktuella öarna ligger inom områden som skall bestå med nuvarande markanvändning.

Som sammanfattning gäller att de nämnda 18 kronoholmarna är belagda

• Sida 121
•  Original

med olika restriktioner till förmån för framför allt kulturminnesvårdens. naturvårdens. det rörliga friluftslivets eller försvårets intressen.

Av betänkandet framgår att berörda kommuner i länet tillfrågats om intresse finns att förvärva bebyggda kronoholmar. Ingen av kommunerna har uttalat sådant önskemål.

Utredningens förslag innebär för länets del att i princip inga avstyck- ningar av bostadstomter för befmtlig bebyggelse till förmån för enskilda bör ske. Endast i två fall antyds möjligheter till sådan försäljning. nämligen beträffande Källskären i Norrtälje kommun och Karlholmen i Södertälje kommun.

En speciell fråga är markdispositionen på Öja. Nynäshamns kommun har pekat på angelägenheten av att fast befolkning finns på ön och vill främja permanentbebyggelse.

Länsstyrelsen vill också understryka att det från regionalpolitisk syn- punkt är angeläget att Öja har en fast befolkning. Förutom att detta bidrar till en levande skärgård är det angeläget från flera olika aspekter, t. ex. från allmän bevaknings-. sjöräddnings-. försvars- och oljebekämpningssyn- punkt. Länsstyrelsen vill också påpeka att den i andra sammanhang beto- nat vikten av att lotsplatsen på Öja blir kvar. Detta är en grundförutsätt- ning för att nämnvärd äretruntbosättning skall kunna bestå.

På grund av de starka allmänna intressen som finns knutna till Öja bör emellertid inte en utveckling mot privatägda fastigheter ske. En sådan utveckling kan också föra med sig icke önskvärda markvärdehöjningar som i sin tur försvårar möjligheten till permanent bosättning för dem som arbetar på ön. Tomträtten kan här vara en lämplig upplåtelseform. som gynnar permanentboende. utan att markpriserna trissas upp.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att de olika allmänna intressena även för de andra kronoholmarna väger tyngre än eventuella enskilda intressen av markförvärv. Marken bör som utredningen föreslår stanna i statens ägo. eftersom detta är den bästa garantin att de allmänna intressena tillgodoses. Länsstyrelsen har dock i princip ingen erinran mot den av utredningen nämnda fastighetsbildningen. Det förutsätts därvid att det vid den sedvanliga prövningen av resp ärende inte visar sig föreligga något hinder mot fastighetsbildning.

Länsstyrelsen har heller ingen erinran mot utredningens förslag att do— mänverket får hand om förvaltningen av bebyggda kronoholmar där inte statliga särintressen motiverar annan förvaltande myndighet. t.ex. sjö- fartsverket. fortifikationsförvaltningen eller naturvårdsverket. ] länets skärgård kan också stiftelsen Stockholms Skärgård med sitt över hela övärlden spridda ägoinnehav aktualiseras som förvaltare av statlig egen- dom. Denna lösning bör vara av intresse när det gäller att hävda natur- vårds- och friluftssynpunkter.

I fråga om vissa detaljer i betänkandet vill länsstyrelsen anföra följande. Fyrbyggnaden på Måsknuv är i egenskap av statlig byggnad byggnads- minnesmärke och inte byggnadsminnesförklarad, jfr s 254 x. Beträffande Söderarm (s 250 x) och Måsknuv (s 254 x) bör nämnas att för båda dessa öar gäller att staten genom fortifikationsförvaltningen har lagfart. Lokal

• Sida 122
•  Original

förvaltare för fortiftkationsförvaltningen är chefen för Stockholms kustar- PTOP- 1985/862 ] 10 tilleriförsvar.

Reservation av ledamöterna Rosell rn fl. Vi anser att yttrandet skall ändras på följande sätt. — Sid 2. fjärde stycket' utgår — Sid 2. femte stycketsl första och andra mening utgår.

7.1.3 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Inom länet finns 38 bebyggda kronoholmar varav 24 är bebyggda med bostadshus (permanent- eller fritidshus). Av dessa 24 holmar förvaltas 14 av sjöfartsverket, fortifikationsförvaltningen eller naturvårdsverket. På flertalet av dessa holmar finns ingen bostadsbebyggelse i privat ägo. Ut- redningen föreslår ej heller någon ändring i dessa öars disposition. Om avyttring av de av staten ägda bostadshusen blir aktuell i framtiden får överlåtelser av mark och byggnader prövas utifrån den situation som råder i enlighet med vad som ovan anförts.

Några friköp av mark för enskilt ägda fritidshus på kronoholmar som förvaltas av fortifikationsförvaltningen föreslås inte ske. Mot detta finns inte något att erinra.

Utredningen föreslår friköp av tomtmark på Brunskär och Ägnholmen. För Brunskärs del gäller det de två tomter i gällande byggnadsplan som staten alltjämt äger. Antalet tomtplatser på Ägnholmen har klarlagts ge- nom en planutredning. Länsstyrelsen har inget att erinra mot överlåtelser i överensstämmelse med den planering som skett.

Beträffande de övriga med privata bostadshus bebyggda kronoholmarna får anföras följande.

Käringön

Käringön intar en särställning bland länets kronoholmar. På ön finns nu c:a 125 åretruntboende och under senare år har antalet bosatta ökat genom att flera unga familjer flyttat till ön. Käringön är därför i högsta grad ett levande kustsamhälle.

För Käringön pågår arbete med en områdesplan. Denna har föregåtts av ett forskningsprojekt rörande öns framtid i vilket lokalbefolkningen delta- git.

De ståndpunkter länsstyrelsen intagit i samband med pågående plane- ring stämmer väl överens med vad kronoholmsutredningen föreslår. Möj- ligheten att genom pantsättning belåna fastigheterna för att finansiera underhåll och mordernisering av byggnaderna är en fråga av stor vikt för öns utveckling. Detta fordrar med nuvarande regler fastighetsbildning. Med utgångspunkt i öns traditioner bör i likhet med vad utredningen föreslår som tomtplats i princip endast avstyckas den yta som bostadshu- set upptar på marken. Varje fastighet får sedan del i gemensamma mark-

' Tolfte resp. trettonde stycket i denna remissammanställning. ]”

• Sida 123
•  Original

områden. Till grund för fastighetsbildningen bör upprättas en fastighets- Prop. 1985/86: 110 plan enligt fastighetsbildningslagen . I övrigt hänvisas här till en av över- lantmätarmyndigheten i Göteborgs och Bohus län upprättad promemoria. vilken bifogas.

Utredningen föreslår att kommunen får förvärva hamnområdet och de strandområden där sjöbodar finns. Härigenom får kommunen rådighet över de verksamhetsanknutna frågorna. Med hänsyn till det traditionella sambandet bostadshus-sjöbod bör i allmänhet övervägas att låta sjöbo- darna tillhöra bostadsfastigheterna.

Den med permanent- eller fritidshus bebyggda marken bör enligt utred- ningen upplåtas med tomträtt om majoriteten av de bofasta hushållen önskar tomträttsupplåtelse. De husägare som inte genast vill ingå ett tomträttsavtal kan senare när de så önskar träffa ett sådant avtal.

Länsstyrelsen har inget att erinra mot att friköp skcri form av tomträtts- upplåtelse. Härigenom bortfaller behovet av kontantinsats för marken. Ur administrativ synpunkt bör dock marköverlåtelse vara att föredra.

Bevarandefrägorna på Käringön beaktas på så sätt att områdesplanen avses innehålla ett detaljerat miljö- och byggnadsprogram till ledning för byggnadslovgivningen. För att ytterligare stärka bevarandeintresset kan möjligen övervägas att inta föreskrifter om bebyggelsens utformning i tomträttsavtalen. Det är emellertid som tidigare framhållits osäkert i vad mån nuvarande ägare av husen kan vara skyldiga att i avtal underkasta sig detaljerade föreskrifter i detta avseende.

Genom den planering som påbörjats på Käringön och kronoholmsutred- ningens arbete har förväntningar om en förändring i upplåtelseformerna skapats. Det är därför angeläget att utredningens förslag rörande Käringön kan genomföras inom en snar framtid. Staten bör omgående ta initiativ till att en fastighetsplan upprättas.

Gullholmen

Kronoholmen Gullholmen är till skillnad från Käringön väsentligen en semesterort. Fastighetsbildning är därför knappast motiverad för att göra ön mera attraktiv för helårsboende.

Intresset att bevara den kulturhistoriskt särpräglade miljön har på Gull- holmen liksom på Käringön stor tyngd. Bevarandefrägorna har därför stor betydelse för hur ön skall förvaltas.

Som tidigare framhållits blir husägarna mer benägna att vidta långsiktiga förbättringsåtgärder om de innehar marken med äganderätt eller tomträtt. Detta talar för friköp av marken. Härtill kommer det förhållandet att möjligheterna att reglera bebyggelsens utformning får bedömas vara större vid tomträtt än vid arrende. Sammantaget talar detta för att tomträtt bör erbjudas de boende på Gullholmen. Upplåtelsefrågorna är för övrigt likar- tade med dem på Käringön.

Arbetet med att upprätta byggnadsplan för Gullholmenön är inne i ett slutskede. Genom bl.a. en byggnadsplan får man styrmedel för att genom- föra de riktlinjer för bevarande som framkommit i den bevarandeplanering som förevarit. Planläggningen bör slutföras innan några fastighetsbild- 123 ningsåtgärder vidtas.

• Sida 124
•  Original

I likhet med förhållandena på Käringön bör vid avstyckning på Gullhol- men de gemensamma ytorna mellan byggnaderna inte ingå i de enskilda fastigheterna.

Även om något större intresse inte nu föreligger från de boendes sida att friköpa marken kan situationen ändras framöver. Möjligheterna till friköp bör därför stå öppna.

Store Snart och Vattenholmen

Enligt betänkandet är det här fråga om fritidshus med god standard. Fastighetsbildning torde kunna ske. Friköp bör därför tillåtas om husägar- na så begär. Någon försämring för det rörliga friluftslivet och naturvården bedöms inte uppkomma.

Matsholmen. Tenungen. Porsholmen. Stora Klövskär, Testholmen. Klätteskär och Stora Svangen

Enligt betänkandet är det här fråga om relativt små fritidshus med enkel elleri något fall normal standard. Fastighetsbildningsfrågan är svårbedömd utifrån de uppgifter som erhålls i betänkandet. Innan beslut om friköp tas bör förhållandena studeras ytterligare. Under förutsättning att fastighets- bildning kan ske och att fritidshusen bedöms komma att bestå och utnytt- jas för sitt ändamål framöver bör friköp kunna ske. Någon försämring för det rörliga friluftslivet och naturvården bedöms inte uppkomma under nu angivna förutsättningar.

Skiljaktig mening av ledamöterna Göran Axell, m. fl. Enligt vår mening borde näst sista stycket på sid 5 i yttrandet' ha haft följande lydelse.

Utredningen föreslår att kommunen får förvärva hamnområdet och de strandområden där sjöbodar finns. Härigenom får kommunen rådighet över de verksamhetsanknutna frågorna. Med hänsyn till det traditionella sambandet bostadshus-sjöbod kan övervägas att låta sjöbodarna tillhöra bostadsfastigheterna. Länsstyrelsen vill dock inte motsätta sig utredning- ens förslag i denna del.

7 . 1 .3a Göteborgs Stadskansli

För Göteborgs kommun redovisas fem bebyggda kronoholmar; Fjordhol- men (7 ha) med ett privatägt fritidshus. Vinga (37 ha) med en stor grupp bostadshus och uthus. Ägnholmen (9 ha) med 14 bostadshus och ett varv. Stora Mävholmen (6 ha) med två bostadshus och uthus samt Gula Bock- skär som är mycket liten och har ett uthus. Enbart fritidshuset på Fjordhol- men är privatägt. Friköp av mark är möjligt bara på Ägnholmen. Kronoholmsutredningen berör endast i begränsad utsträckning Göte- borgs kommun. Utredningens förslag att staten när det är lämpligt över-

¹ Åttonde stycket i denna remissammanställning.

• Sida 125
•  Original

låter kronoholmar och mark på dessa till komr'iiur'ier eller husägare är i sig positivt. Eftersom naturvårdsintressen och tillgången till orörd skärgårds— natur ofta berör enskilda kronoholmar så är det rimligt att kommunen får företräde vid en försäljning. Det blir på så vis kommunen som avgör om de värdena är så starka att kommunen aktivt skall säkerställa dem.

Stadskansliet har i sin beredning inte funnit något skäl att frångå kom- munstyrelsens tidigare lämnade besked att Göteborg inte har något intres- se av att förvärva bebyggda kronoholmar inom kommunen.

Kansliet vill dock påtala att det resonemang som utredningen för om Ägnholmen på sidan 301 under överväganden och förslag inte längre är giltigt. Byggnadsnämnden beslöt 1983-06-21 att medge dispens från tätbe- byggelseförbudet och att tillstyrka avstyckning i enlighet med en planut- redning från juni 1982. I planutredningen ingick också de fyra fritidshusen i väster. Beslutet har vunnit laga kraft. Fastighetsbildning kommer att ske så snart domänverket skrivit avtal med husägarna om villkoren för ett friköp. Arbetet med en byggnadsplan för Ägnholmen finns med i bygg- nadsnämndens verksamhetsplan för åren 1983 till 1985.

7.1.3h Kungälvs kommun

Kommunstyrelsens arbetsutskott har vid sammanträde 1982-02-23. 5 104, beslutat meddela kronoholmsutredningen att Kungälvs kommun icke är intresserad av att förvärva kronoholmar inom Kungälvs kommun.

7.1.3c Tjörns kommun

Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att tillstyrka bifall till utredning- ens förslag.

7.1.3d Sotenäs kommun

Sotenäs kommun berörs endast i ett avseende, nämligen Matsholmen. Matsholmen ligger söder om Tryggö och är 0.5 ha stor. På holmen finns ett enkelt litet hus som liknar en bod. Holmen är mycket stenig och berggrun- den är delvis söndersprängd. Kronoholmsutredningen föreslår att ön er- bjuds kommunen för förvärv.

Det bör påpekas att betänkandet enbart omfattar bebyggda kronohol- mar. I Sotenäs fmns dessutom ett drygt 40-tal obebyggda kronoholmar.

Arbetsutskottet beslutar att inte avge något särskilt yttrande över utredningen samt att meddela att kommunens intresse av att överta Matsholmen kvarstår.

7.1.3e Strömstads kommun

Länsstyrelsen hari remiss 1983-10-21 berett kommunen tillfälle att inkom- ma med yttrande över rubricerade betänkande utarbetat av kronoholms- utredningen. För Strömstads vidkommande konstaterar utredningen, att förhållanden beträffande de bebyggda kronoholmarna inom kommunen

17 5

• Sida 126
•  Original

inte är sådana. att försäljning av tomtmark till enskilda kan aktualiseras. På grund härav föreslås en oförändrad disposition av öarna. Kommunstyrelsen beslutar. att tillstyrka betänkandet såvitt avser förhållanden som rör Strömstads kommun.

7.1.4 Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Slutligen vill länsstyrelsen upplysa om att byggnadsförbudet enligt 122 & BL för Höglosmen (97). Högbonden (98) och Långskäret (99) numera är upphävt genom länsstyrelsens beslut 1981-09-04 samt att äganderätten till Oxviksskären (100) synes vara oklar.

7.1.5 Länsstyrelsen i Västerbottens län Skellefteå kommun

För öarna Djupskär. Norrskär. Bredskär. Gråsidan. Nygrundet. Flottgrun- det. Kubben och Gäsören gäller. förutom förbud enligt 15 & naturvårdsla- gen. även förordnandc enligt 19 & naturvårdslagen i dess lydelse före den 1 januari 1975. till skydd för landskapsbilden. I kommunens översiktsplan för fritidsbebyggelse och friluftsliv. den s. k. kustplanen. har öarna föresla- gits såsom naturvårdsområden enligt nu gällande 19 5. Frågan om sådant förordnande har dock ännu ej aktualiserats. Lotsskäret är i kustplanen föreslaget som naturreservat. vilket dock inte heller genomförts. Även övriga angivna öar omfattas av förbud enligt 15 & naturvårdslagen.

Intresset för friköp av tomter synes vara svagt och såvitt utredningen kunnat konstatera önskar de boende ingen förändring av nuvarande förhål- landen. Kommunen har dock uttalat sig beredd att övertaga de kronohol- mar som nu står under kammarkollegiets förvaltning. Utredningen föror- dar också i enlighet med sina principiella ställningstagandcn att kommunen ges rätt att förvärva holmarna. Kommunen vill genom ett förvärv säker— ställa naturvårdsintresset och kommuninnevånarnas behov av och tillgång till orörd skärgårdsnatur samt själv avgöra om marken skall få friköpas eller om den skall vara kvar i allmän ägo.

Enligt länsstyrelsens mening kan hävdas att även ett fortsatt statligt innehav av öarna tillgodoser naturvårdsintresset och behovet av orörd skärgårdsnatur.

Emellertid utgör — som länsstyrelsen tidigare framhållit — yrkesfis- keintresset vid dessa öar ett starkare skäl att ställa sig tveksam till ett kommunalt förvärv. I varje fall bör bästa möjliga garantier krävas för att yrkesfiskarnas rättigheter bibehålls. I dagsläget synes en av kommunens beslutande organ gjord utfästelse i detta avseende vara den säkraste garan- ti som kan ges. Länsstyrelsen har dock pekat på en viss osäkerhet i en sådan beslutsomgång på grund av eventuella motstående intressen. Under alla förhållanden bör utfästelsen vara ett villkor för ett kommunalt förvärv.

Mot bakgrund av ovanstående anser länsstyrelsen att kronoholmarna bör kvarstå i statlig ägo men. därest försäljning av tomtmark till enskilda aktualiseras bör holmarna överlåtas till kommunen. som sedan får ta ställning till planering och ev avstyckningar.

• Sida 127
•  Original

Roberts/"mus kommun

Av skäl som utredningen anför bör öarnas disposition inte ändras.

Umeå kommun

Kommunen bör enligt länsstyrelsens mening få förvärva Fjärdgrund trots att detta strider mot den företrädesrätt. som i princip bör gälla för sjöfarts- verket i fall. där ön är av betydelse för sjöfarten. Kommunens skäl för sin önskan om förvärvet — hamnens utvecklingsmöjligheter — är tungt vä- gande. Det bör såvitt länsstyrelsen kan förstå vara fullt möjligt för kom- munen och sjöfartsverket att träffa en överenskommelse. som tillgodoser sjöfartens intressen.

[ fråga om Bredskär godtar kommunen i sitt yttrande att fortifikations- förvaltningens dispositionsrätt bibehålls under förutsättning att ytterligare bebyggelse ej skall aktualiseras på ön. Länsstyrelsen delar detta ställnings- tagande.

Kommunen är vidare intresserad av att förvärva Risön. inbegripet be- fintlig arrendetomt. Detta överensstämmer med utredningens förslag och länsstyrelsen har inga erinringar däremot.

7.1.6 Länsstyrelsen i Värmlands län

Värmlands län berörs av utredningen endast beträffande ett fåtal öar i Vänern inom Lurö skärgårds naturreservat inom Säffle kommun (sid 312-313).

Utredningen konstaterar att samtliga bebyggda kronoholmar i länet står under naturvårdsverkets förvaltning och att öarna ingår i naturreservat och är av riksintresse för naturvården och friluftslivet. Mot bakgrund härav anser utredningen att fastighetsbildning på öarna inte kan utföras och att markförsäljningar till enskilda inte bör komma ifråga. Kronoholmsutred- ningen föreslår att staten behåller äganderätten till all mark på öarna.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning.

7.1.7 Haparanda kommun Hiatugrunden

Även Hietagrunden som består av de två småholmarna Kajava och Korkca ingår i fastigheten Sundskär 2: l. Naturvårdsverket är förvaltare. På Ka- java som är den mindre av holmarna finns en bosättning nära stranden. Den består av två fiskestugor.

[ den fysiska riksplaneringen är Haparanda skärgård klassificerad som riksintresse för rörligt friluftsliv. vetenskaplig naturvård. fritids- och yrkesfiske. Dessutom framgår i utredningen Marina reservat 1980 att Ha- paranda yttre skärgård har många viktiga marina värden som bör skyddas. Därför anser Haparanda kommun det viktigaste vara att kronoholmarna förblir i samhällets ägo.

• Sida 128
•  Original

På de holmar som Haparanda kommun äger har inga marköverlåtelser till enskilda skett. I de fall då kommunen upplåtit mark för fritidsbebyggel- se så har det uteslutande varit fråga om arrendetomter. Detta kommer också att vara kommunens fortsättningsvisa ståndpunkt.

Haparanda kommun anser följaktligen att på kronoholmarna får inga marköverlåtelser till enskilda ske under några som helst omständigheter.

7.1.8 Kalix kommun

Som ett led i sitt arbete skrev Kronoholmsutredningen den 13 februari 1981 till kommunen och frågade. om kommunen kunde tänkas vara intresserad av att förvärva kronoholmarna inom kommunen. Vi uppfattade skrivelsen på det sättet. att de inom kommunen belägna kronoholmarna möjligen skulle komma att försäljas. Från kommunens sida ansågs det nödvändigt att säkerställa kommunmedborgarnas och det rörliga friluftslivets behov av tillgång till orörd skärgårdsnatur. Det ansågs därför angeläget att kom- munen förvärvade kronoholmarna. så att de i framtiden blev kvar i det allmännas ägo. 1 händelse av förvärv avsåg kommunen att icke exploatera holmarna. Ny bebyggelse skulle tillåtas endast i den omfattning som fram- går av kommunens kustplanering. Mot denna bakgrund meddelade kom- munen utredningen. att Kalix kommun var intresserad av att förvärva de kronoholmar som är belägna inom kommunen.

Efter att ha tagit del av utredningens betänkande får vi meddela. att kommunen med samma motivering som år 1981 fortfarande har den upp- fattningen. att kronoholmarna skall vara i det allmännas ägo. Kommunen ser helst att de fortfarande ägs av staten. Om staten av en eller annan anledning avser att försälja kronoholmarna. är kommunen mot bakgrund av som här sagts fortfarande intresserad av att förvärva samtliga kronohol- mar. Köpeskillingen bör därvid fastställas med utgångspunkt från den värdering som låg till grund vid försäljningen till SCA-bolaget av fastighe- terna Rånön och Bergön.

7.1.9 Luleå kommun

lnom kommunen finns 28 bebyggda kronoholmar. lntresseområdet ett (tätorter) inrymmer en bebyggd kronoholme. Likskäret. medan 13 krono- holmar finns inom området nr 2 (ytterskärgården) och 14 öar inom det tredje intresseområdet (skärgårdens inre delar och fastlandskusten).

Kronoholmsutredningen anser att tomtmark på öar i Luleå yttre skär- gård inte bör kunna komma i fråga för överlåtelse till husägare och att kronoholmarna i den yttre skärgården av Luleå kommun bör behållas av staten. Med hänsyn till att kommunen i praktiken sköter förvaltningen av Brändöskäret och Haraskär bör dock dessa områden erbjudas kommunen.

Öarna i den inre skärgården kan enligt utredningens uppfattning överlå- tas till Luleå kommun. Det kommer därmed att åvila kommunen att ta ställning till enskildas önskemål om friköp av tomtmark.

Skulle Luleå kommun inte vara intresserad av att köpa de bebyggda kronoholmarna i den inre skärgården. förordar kronoholmsutredningen att

• Sida 129
•  Original

fastighetsbildning påbörjas som förberedelse till försäljning av tomtmark till husägarna på öarna.

Med anledning av ovanstående vill fastighetskontoret redovisa följande synpunkter.

När det gäller kronoholmar i den yttre skärgården som enligt krono- holmsutredningens uppfattning inte bör avyttras till kommunen förutsätter fastighetskontoret att staten där kommer att vidta åtgärder för det rörliga friluftslivet etc i likhet med kommunens intentioner inom området. Dessut- om har stadsarkitekten vid samråd uttalat ett visst intresse för att överföra Kluntarna i kommunens ägo.

Vad så gäller kronoholmar som enligt utredningens uppfattning bör kunna avyttras till kommunen förutsätter fastighetskontoret att de till- tänkta överlåtelsevillkoren snarast kommer att preciseras. Härvid spelar köpeskillingen naturligtvis en stor roll. Staten bör ge exempelvis lantmä- teriet i uppdrag att värdera de aktuella öarna. ] sammanhanget måste hänsyn tas till att kommunens policy är att ej avyttra tomtplatserna till privata husägare.

Skulle enighet om överlåtelsevillkoren inte kunna nås förutsätter fastig- hetskontoret att samråd med byggnadsnämnden sker innan fastighetsbild- ning påbörjas. Kommunen intar nämligen en restriktiv hållning till av- styckningar på flertalet av ifrågavarande öar.

Sammanfattningsvis anser fastighetskontoret att kommunens intresse att förvärva kronoholmarna kvarstår men att slutlig ställning inte kan tas förrän överlåtelsevillkoren preciserats.

Birger Lundström m.fl. yrkar att yttrandet ändras på så sätt att sista meningen i första stycket] på detta blad i första hand utgår och i andra hand ges följande lydelse: [ sammanhanget måste hänsyn tas till att kom- munens policy f.n. är att ej avyttra tomtplatserna till privata husägare.

7.1.10 Piteå kommun

Piteå kommun får härmed meddela att vi inget har att erinra mot att staten i fortsättningen äger kronoholmarna.

7.1.11 Skellefteå kommun

Av utredningen framgår att endast enstaka husägare är intresserade av att förvärva tomtmark. Den allmänna uppfattningen tycks vara att man vill behålla nuvarande arrendeförhållanden. Utredningen konstaterar dock att hänsynen till naturvården och det rörliga friluftslivet knappast utgör ett hinder mot fastighetsbildning beträffande den bebyggda marken.

Eftersom önskemål om friköp av tomtmark saknas bör enligt utredning- ens mening Skellefteå kommun erbjudas köpa öarna.

Kommunstyrelsens arbetsutskott har 1981 ()3 24 & 397 beslutat att för- klara kommunen beredd överta Kronoholmarna. därest staten vill överlåta

' Sjunde stycket i denna remissammanställning.

Prop. l985/86: 110

• Sida 130
•  Original

holmarna utan ersättning. Kronoholmsutredningen anser dock att det ej finns några omständigheter som kan motivera att staten skänker öarna till kommunen utan hävdar att köpeskillingen skall beräknas med ledning av marknadsvärdet. Främsta skälet för kommunen att vilja överta Kronohol- marna är att säkerställa naturvårdsintressena och kommuninnevånarnas behov av och tillgång till orörd skärgårdsnatur. Genom förvärv avgör kommunen huruvida marken framledes bör bli kvar i allmän ägo eller överlåtas till privatpersoner.

Sammanfattningsvis föreslår fastighetskontoret att betänkandet lämnas utan erinran och att kommunstyrelsens arbetsutskotts tidigare fattade be- slut i princip vidhålles men att frågan om köpeskillingens storlek får diskuteras mellan parterna.

7.1.12 Umeå kommun

Umeå kommun begränsar sitt yttrande till de delar i utredningen som berör den framtida dispositionen av de tre kronoholmarna i kommunen.

Kommunen har tidigare anmält intresse av att förvärva de tre aktuella öarna. Som skäl för att överta Fjärdgrund har åberopats att kommunen äger det omkring ön liggande vattenområdet. Risön. som ligger i anslutning till naturskyddsområdet Strömbäck-Kom som ägs av kommunen är också intressant. I fråga om Bredskär har anförts att kommunen äger ett intresse av att ön inte privatiseras.

Sjöfartsverket har uppgett att man har intresse av att förvalta Fjärd- grund även framledes. 1 Umeå Hamns långsiktiga strategiska målsättning ingår utfyllnad av vattenområdet vid Fjärdgrund för att erhålla ytterligare markområde. För närvarande pågår utfyllnad av vägbanken till Fjärdgrund kontinuerligt efter tillgång på användbara massor. Efter färdigställande av vägbanken avser Umeå Hamn anlägga vågbrytare öster om ön för att ytterligare förbättra vågskyddct för sjötrafiken. Kronoholmen Fjärdgrund är alltså av stort intresse för hamnens kommande utveckling. Vid ett kommunalt förvärv av Fjärdgrund skulle fyrbyggnaden kunna undantas och således stå kvar i statens ägo.

Beträffande Bredskär som föreslås vara kvar i statens ägo förutsätter kommunen att ytterligare bebyggelse ej aktualiseras.

Kommunen är intresserad av att förvärva Risön till ett pris som är motiverat utifrån nuvarande markanvändning. Förvärvet bör även omfatta befmtlig arrendetomt.

7.1.12a Umeå Hamn

Kronoholmen Fjärdgrund

Bilagt översändes fotografi över Umeå Hamn. På fotografiet framgår de gränser som utvisar Umeå Hamns kommande planer på utfyllnad av vat- tenområde för erhållande av ytterligare markområde.

För närvarande pågår utfyllnad av vägbanken till Fjärdgrund kontinuer- ligt efter tillgång på användbara massor. Efter färdigställande av vägban—

• Sida 131
•  Original

ken avser Umeå Hamn att anlägga vågbrytare längs den streckmarkerade gränsen för att ytterligare förbättra vågskyddet för sjötrafiken.

Umeå Hamn äger idag ca 90 hektar landområde. 1 hamnens långsiktiga strategiska målsättning för erhållandet av ytterligare markområde ingår som fotografiet utvisar även området runt kronoholmen Fjärdgrund.

Som framgår av ovanstående är kronoholmen Fjärdgrund av stort intres- se för Umeå hamns kommande utveckling.

7.1.13 Söderhamns kommun

Kronoholmar i Söderhamns kommun är Klacksörarna utanför Humle- gårdsstrand, vilka förvaltas av Domänverket.

På förslag av arbetsutskottet beslutar kommunstyrelsen att såsom kommunens yttrande hänvisa till vad stadsarkitekten anfört samt uttala att kommunen ej har några invändningar mot kronoholmsut- redningens betänkande samt att kommunen är beredd uppta förhandlingar i frågan om eventuellt köp av Klacksörarna.

7.1.13a Stadsarkitekten i Söderhamn

För Klacksörarna gäller enligt utredningen följande: . Ögruppen består av 113 ha landyta och är bebyggd med elva hus spridda över öarna. Tomterna är upplåtna som bostadsarrende. (682 kr år 1980) med undantag för ett hus som domänverket hyr ut. Några av husen är gamla fiskarstugor som är av kulturhistoriskt intresse. Övriga är fritids- hus uppförda efter 1940. El och telefon saknas. Det är svårt att lägga till vid öarna.

. Klacksörarna har ett inte obetydligt regionalt intresse för naturvård och kulturminnesvård och är av lokal betydelse för friluftslivet. . Samtliga enskilda på öarna önskar friköpa sina tomter. Söderhamns kommun. som äger en stor del av övriga öar i kommunen har intresse av att förvärva ögruppen för att säkra friluftslivets intressen. Enligt utred— ningens bedömning torde hänsyn till friluftsliv och naturvård och kultur- minnesvård inte utgöra hindcr mot avstyckning av den bebyggda mar- ken. men fastighetsbildningen bör föregås av någon form av planutred- ning. o Söderhamns kommun bör erbjudas att få köpa Klacksörarna. Om kom- munen avböjer förvärv bör staten ansöka om fastighetsbildning i syfte att försälja tomtmarken till de enskilda. Söderhamns kommun bör således i sitt yttrande över Kronoholmsutred- ningens betänkande ta ställning till följande frågor: 1) Vilka bevarandeintressen har ögruppen ur naturvårds-. kulturvårds- och friluftslivets intressen?

2) Har kommunen intresse av att äga Klacksörarna?

3) Är det lämpligt att tillåta fastighetsbildning för befintlig bebyggelse?

1 förslaget till kustplan. som är under utarbetande anges att Klacks- örarna är av mycket stort intresse för naturvård och rörligt friluftsliv.

Prop. l985/86: 110

• Sida 132
•  Original

Stränderna är lätt framkomliga men möjligheterna till landstigning är be- gränsade på grund av den blockrika botten. Skogsbruket bör inriktas på gallring och skärmställning helt efter friluftslivets krav. Vissa öar lämnas helt och tillåts fortsatt utveckling mot urskog. För friluftslivet kan anord- nas enklare anläggningar för att underlätta landStigning och tillgänglighet. t. ex. brygga. vindskydd eller övernattningskoja, strövstigar mm. Fiskelä- get är i grupp 111 enligt kulturhistorisk inventering från 1974 och bör behandlas varsamt.

Friköp av tomter för befintlig bebyggelse torde vara tillåtlig ur fastig- hetsbildningssynpunkt. Någon form av planutredning bör först upprättas som klarlägger frågor ur olika synpunkter som tillgänglighet (allemansrätt). VA-frågor. eventuella gemensamhetsanläggningar (båtplatser m m). möj- ligheter att till fastigheterna knyta båtplatser på fastlandet. kulturminnes- vård m m. Byggnadsnämnden har därvid att bedöma om fastighetsbildning kan göras utan föregående detaljplanering. Om kommunen i enlighet med utredningens förslag köper holmarna får kommunen som markägare ta ställning till om tomterna skall avstyckas och säljas. Motsvarande tomter på kommunens övriga öar upplåts med arrende.

7.1.14 Nynäshamns kommun

De synpunkter som kommunen kommer att lämna begränsas till att avse vad i betänkandet särskilt anföres rörande Öja.

Kommunen har ett starkt intresse av att skärgården hålles levande genom att fast befolkning finns där. Det är angeläget att nuvarande befolk- ning kan behållas i skärgården men också att skärgårdsbefolkningen för- yngras. Vid flera tillfällen har kommunen sökt verka för att göra ny bosätt- ning möjlig på Öja. Det har då varit fråga om personal vid sjöfartsverket som önskar vara bosatt på ön och erhålla lämpliga familjebostäder. Det innebär i praktiken att vederbörande skall få möjlighet att uppföra statligt helånat hus där. Den möjlighet till förhyrning av bostadshus som redovisas på sidan 260 i betänkandet är ej tillfredsställande. Alternativet till att hyra bostadshus behöver ej vara det som utredningen synes förutsätta. nämli- gen att byggherren skall äga tomtmark. Sjöfartsverket synes tidigare icke ha varit särskilt intresserat av att medverka till sådan bosättning och har bl. a. hänvisat till att militära myndigheter ej önskar bostadsbebyggelse på Öja. Nyligen har verket emellertid i princip gått med på att i ett fall upplåta tomtmark på långtidskontrakt (_50 år), vilket är tillräckligt för att ett enfa- miljshus skall kunna belånas statligt. under förutsättning att borgen kan erhållas.

På sidan 261 i betänkandet framkommer farhågor att ett ökat friköp av tomter skulle kunna komma i konflikt med totalförsvarets intressen. Kom- munen har förståelse för att en mera betydande ny fritidsbebyggelse skulle kunna vara till men för försvarsintressena och vill även framhålla att ej heller kommunen är intresserad av en sådan utveckling.

Den vill dock understryka att en tillräckligt stor permanent bosatt be- folkning på Öja enligt den information kommunen erhållit av närmast

• Sida 133
•  Original

berörda militära myndigheter bedömes vara 'ai'i'stor betydelse för det militära försvaret. varför sagda myndigheters uppfattning sammanfaller med kommunens. Sålunda har chefen för ostkustens örlogsbas vid över- läggningar med kommunens representanter [983-09-08 kraftigt betonat det militära intresset av att fast befolkning finnes på Öja. Chefen för Stock- holms kustartilleriförsvar har genom fortifikationsbefälhavaren på kom- munens förfrågan framfört motsvarande synpunkter. Företrädare för hem- värnet har framhållit angelägenheten av att hemvärnspersonal finns att rekrytera i skärgården. vilket förutsätter fast bosättning av någon omfatt- ning. Även den kraftiga expansionen av fritidsbåtsverksamheten har gjort att det är angeläget med fast befolkning i skärgården. Båttrafiken kring Öja är synnerligen livlig och en fast befolkning där är utan tvekan en tillgång för sjöräddningen. Erfarenheten har också visat att när det gäller att få till stånd snabba insatser för oljebekämpning. förekomsten av fast befolkning i skärgården har mycket stor betydelse.

Ovan redovisade önskemål om förbättrade möjligheter till bosättning på Öja behöver ej komma i konflikt med utedningens på sid 261 redovisade slutsats att ön även fortsättningsvis bör ägas av staten; något som för övrigt på grund av öns militära betydelse förefaller ganska självklart. Kommunen är dock angelägen att understryka att de möjligheter till fast bosättning som redovisas av utredningen icke är tillfredsställande. Kom- munen vill därför framhålla att det förvaltande statliga organet (sjöfartsver- ket) bör få direktiv att framgent aktivt verka för att permanent bosättning på Öja underlättas. Detta kan med de begränsningar som tillgång på lämp- lig mark och färskvatten föranleder ske i den ovan nämnda formen med sådana långtidupplåtelser av byggnadstomter som möjliggör statlig belå- ning av bostadsbebyggelsen. Eventuellt skulle för den boende förmånliga långtidskontrakt till sjöfartsverkets befintliga bebyggelse kunna tillgodose behovet av lämpliga bostäder även för unga familjer. Detta skulle kunna bidra till att bevara den gamla kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen och ge den intressanta miljön liv.

Det är angeläget att de olika statliga myndigheter som kan ha intresse av att det finns fast befolkning på Öja samverkar för att få en lämplig perma- nentbebyggelse till stånd. Regeringen bör därför ta initiativ till sådant samarbete mellan sjöfartsverket. militärförsvaret. sjöräddningen och kust- bevakningen. Kommunens medverkan kan påräknas.

7.1.15 Orust kommun

Utredningens förslag synes i huvudsak stå i överensstämmelse med fast- lagda principer för den pågående kommunala planeringen av kronohol- marna Käringön och Gullholmen vad gäller fastighetsbildning. upplåtelse och förvaltning.

Stamfastigheterna resp Käringön I:] och Gullholmen lzl förutsättes fortsättningsvis ägas av staten.

De områden som enl resp områdesplan för Käringön och byggnadsplan för Gullholmen avsatts för hamn- och verksamhetsändamål skall överlåtas på Orust kommun.

• Sida 134
•  Original

Upplåtelse av mark för bostadshus sker i princip med tomträtt på Kä- ringön och med arrenderätt på Gullholmen.

Eftersom tomträtt förutsätter fastighetsbildning. bör områdesplanen för Käringön på statens bekostnad kompletteras med en fastighetsbildnings- plan.

I resp tomträtts- och arrendeavtal kan intagas föreskrifter syftande till säkerställandet av motivet att bevara miljön. Befogenheten att på statens vägnar träffa tomträtts- och arrendeavtal hör av kammarkollegiet kunna delegeras till länsstyrelsen.

Genom kompletterande förrättningar enl AL bör verksamhetsområdena för resp bildade samfällighetsföreningar utvidgas att omfatta all obebyggd mark med undantag endast för vägar under statligt underhåll. I samfällig- hetsföreningarnas kompetens kan även ingå andra för resp samhälle ge- mensamma angelägenheter.

Med erforderlig anpassning till kommunens målsättning, uttryckt genom kommunens egen planläggning. tillstyrker kommunstyrelsen sålunda ge- nomförande av kronoholmsutredningens förslag vad avser Orust kommun.

7.1.16 Chalmers tekniska högskola

Vi stöder utredningens förslag beträffande den bebyggda ön Gullholmen utom ifråga om att överföra förvaltningen till domänverket. Kammarkolle- giet har sedan mycket lång tid varit en utmärkt förvaltare såvitt vi kunnat konstatera. Det finns därför inte något skäl att överföra förvaltningen till domänverket.

Vi instämmer i allt väsentligt i vad som sägs i bilaga 3 beträffande Käringön. Det måste vara en vägledande princip att de bofastas intressen beaktas så långt det är möjligt. Den metod som tillämpas på Käringön måste också kunna tillämpas på andra bebyggda kronoholmar. Tomträtts- avgifter. arrendeavgifter och markpriser måste emellertid avpassas efter ortens ekonomi snarare än till de höga markpriser som åstadkommes genom sommargästers efterfrågan.

7.1.17 Gullholmens Samfällighetsförening

Samtliga på kronoholmen Gullholmen boende är starkt medvetna om öns specifika karaktär och dess stora kulturella värde. Det är för oss mycket tillfredsställande att man redan i utredningsuppdraget speciellt uppmärk- sammat Gullholmens särpräglade fysiska miljö.

I maj 1978 publicerades förslag till riktlinjer för bevarandeplan för ön Gullholmen. vilket fått ett mycket positivt mottagande. av Gullholmens invånare.

Innan Kronoholmsutredning offentliggjordes sommaren l983 hade emel- lertid Orust kommun framlagt ett förslag till byggnadsplan för kronohol- men Gullholmen. vilken i vissa delar ej går att förena med avsikterna i tidigare nämnda bevarandeplan. Vi är mycket förvånade över att kom- munen låtit utarbeta denna byggnadsplan.

• Sida 135
•  Original

Vi vill med ett exempel visa denna desavouering av bevarandeplanens intentioner.

[ bevarandeplanen anges: ("citat”) "Småskaligheten är utmärkande för helhetsbilden”. Nya stora sammanhängande bryggkonstruktioner har byggts och dessa stämmer dåligt med samhällets karaktär.

[ byggnadsplanens beskrivning anges motsatt avsikt: (citat) "Det är angeläget med likformig utformning av samtliga bryggor" — "och samfäl- lighetsföreningen bör genom avtal med markägaren (kommun eller staten) åtaga sig skötsel av desamma”.

Detta byggnadsplaneförslag väckte bestörtning hos kronoholmens invå- nare och en namninsamling mot förslaget fick en lOOC/a-ig anslutning av de fastighetsägare som kunde nås vid denna tid på året (juni l983) utgörande ca 80% av kronoholmens fastighetsägare. Det som upprörde gullholmarna mest var att det föreslagna hamnområdet på öns östra sida skulle överföras till kommunens ägo. Vi anser även att hamnområdet på öns västra sida. som nu ägs av kommunen. övergår till staten.

Medan dessa diskussioner pågick på Gullholmen offentliggjordes Kronoholmsutredningen. Det som huvudsakligen gjorde att gullholmarna ställde sig positiva till utredningen var att man föreslår att staten fortfaran- de skall äga marken. Vi har haft mycket goda erfarenheter av kammarkol- legiums administration och tvistefrågorna har varit få och då de förekom- mit har de lösts på bästa sätt.

Vi önskar därför understryka att vi anser det angeläget. med ovan nämnda undantag, att nuvarande ägoförhållanden bibehålles.

För att karaktären på denna. för hela riket intressanta ö. skall kunna bibehållas måste mångfalden och det individuella inslaget bibehållas.

I Kronoholmsutredningen föreslås att Domänverket skulle handha admi- nistrationen av kronoholmarna. Vi är starkt betänksamma över ett sådant arrangemang beträffande Gullholmen. Detta affärsdrivande verk skulle kunna medverka till liknande försök till omdaning av ön som vi motsatt oss gentemot Orust kommun.

Under alla förhållanden måste Kronoholmen Gullholmens framtid avgö- ras genom att kronoholmens invånare. genom Gullholmens Samfällighets- förening. får ett sådant inflytande att man i samråd med antikvariska myndigheter kan förverkliga bevarandeplanens intentioner utan genomgri- pande förändringar i mark och byggnadsdisposition.

7.2 Äldre kungliga brev och andra författningar

Kammarkollegiet pekar på förekomsten av vissa äldre kungliga brev med upplåtelser av fiskerätt. Övriga remissinstanser har inte redovisat några liknande brev eller författningar inom sitt förvaltningsområde.

7.2.1 Fortif'tkationsförvaltnlngen

Kronoholmsutredningen har slutligen efterlyst förekomsten av äldre kung- liga brev och andra författningar vars giltighet kan ifrågasättas. Så vitt fortifikationsförvaltningen har kunnat utröna förekommer inga sådana brev eller författningar inom förvaltningens område.

Prop. l985/86: llO

• Sida 136
•  Original

7.2.2 Sjöfartsverket

Enligt vad för sjöfartsverket är känt finns inte beträffande de av verket förvaltade kronoholmarna kungliga brev eller andra författningar vars gil- tighet kan ifrågasättas.

7.2.3 Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har inte. utöver vad utredningen redovisat. kännedom om kungliga brev eller andra författningar som rör kronoholmarnas förvalt— ning.

7.2.4 Kammarkollegiet

Vad gäller de till lotsväsendet anslagna holmarna. som enligt utredningen (s 60) inte omfattas av 1950 års förordning. kan nämnas att fisket genom kungl brev 1929—05-31 (avseende Göteborgs och Bohus samt Hallands län) och 1935-03-15 (övriga kustlän) upplåtits "till allmänt begagnande i den omfattning. som l 5 lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske omförmäler". dvs för fiske med rörligt redskap. Vidare har genom kungl brev 1937-05-78 det till Öja (Landsort) hörande strömmingsfisket upplåtits till allmänt be- gagnande (Öja är således ett hemman av krono natur).

Kammarkollegiet får slutligen överlämna en inom kollegiet upprättad promemoria angående vissa äldre föreskrifter om allmänhetens tillträdes- rätt m.m. till kronoholmar.

Äldre föreskrifter om allmänhetens tillträdesrätt m. m. till kronoholmar (PM 1984-02—02)

I kronoholmsutredningens betänkande. s 331 . omnämnes att till utredning- en från jordbruksdepartementet överlämnats en förfrågan från länsstyrel- sen i Norrbottens 1än om kungl brev 1881-04-30 rörande bl. a. vissa krono- holmar i länet alltjämt är gällande. I betänkandet. s 332. ifrågasättes också att andra brev och författningar kan finnas. vilkas giltighet kan dragas i tvivelsmål. Följande må i anledning härav antecknas.

1881 års kungl brev avsåg ett till Kungl Maj:t från länsstyrelsen i Norr- bottens län inkommet förslag till användande av "kronans återstående. ej disponerade överloppsmarker i Nederkalix och Råneå socknar ävensom av de till Nederluleå och Nedertorneå socknar hörande kronoholmar och skär jämte den för Carl Johans stad ursprungligen avsedda plats i sist- nämnda socken”. Enligt brevet beslöt Kungl Maj:t att såsom kronoparker 'behålla vissa marker i Nederkalix och Råneå socknar samt det område som ursprungligen avsetts för Carl Johans eller Haparanda stad i Nedertorneå socken.

Beträffande kronoholmarna i Nederkalix socken beslöt Kungl Maj:t enligt 1881 års brev att vissa holmar skulle upplåtas till lotsverkets behov utan avgift men med allmänheten förbehållen fri fiskerätt i tillgränsande

• Sida 137
•  Original

vatten. att vissa holmar skulle bibehållas såsom upplagsplatser för kronans skogseffekter eller andra tillhörigheter. likaledes med allmänheten fri fis- kerätt i tillstötande vatten. att vissa holmar skulle bibehållas för kronans räkning såsom för allmänheten fritt tillgängliga platser i och för fiske. samt att återstående holmar skulle sammanförda i grupper försäljas till den högstbjudande.

Även inom Råneå och Nederluleå socknar skulle enligt 1881 års brev vissa holmar bibehållas för kronans räkning såsom för allmänheten fritt tillgängliga platser i och för fiske. medan vissa holmar skulle. samman- förda i grupper. försäljas till den högstbjudande. En holme i Råneå socken — Luckerholmen — skulle fortfarande få av lotsverket med kronolotsarna förbehållen uteslutande rätt till begagnande av fisket invid holmen. Inom Nederluleå socken skulle för lotsverket disponeras vissa holmar mot dit- tills stadgad avgift och vissa holmar med fri fiskerätt för allmänheten i tillstötande vatten. varjämte två holmar skulle behållas såsom upplagsplat- ser för kronans räkning med allmänheten förbehållen fri fiskerätt i tillgrän- sande vatten.

De i 1881 års brev uppräknade holmarna i Nedertorneå socken skulle samtliga, efter avdrag för enskildas områden på några av holmarna. för kronans räkning tills vidare bibehållas för lotsverkets behov samt såsom för allmänheten fritt tillgängliga platser för fiske och nödhamnar.

Före utfärdandet av 1881 års brev hade Kungl Maj:t 1879-05-16 och 1879-10-10 meddelat beslut beträffande användandet av uppkomna över- loppsmarker i Piteå socken. Enligt beslutet 1879-05-16 skulle vissa över- loppsmarker ställas under statens vård och förvaltning för att användas som kronoparker. Vidare skulle vissa överloppsmarker avsättas till håll- och beteshägnader. såsom nybyggen åt enskilda och tillökningsmark till äldre hemman och nybyggen m m. Återstående överloppsmarker på fast- landet skulle försäljas på offentlig auktion till den högstbjudande. Den Kungl Maj:t jämväl underställda frågan om dispositionen av kronohol- marnai Piteå socken skulle anstå._intill dess lotsstyrelsen avgivit infordrat yttrande till Kungl Maj:t. Sedan lotsstyrelsens yttrande inkommit förord- nade Kungl Maj:t genom beslut 1879-10-10 att vissa holmar skulle överläm- nas till lotsstyrelsens disposition. medan övriga holmar skulle förbli i kronans ägo, men tills vidare för allmänt begagnande friges.

Beträffande de kronolägenheter, holmar och skär i Norrbottens län vilkas försäljning anbefallts enligt nämnda kungl brev blev under de när- maste åren efter brevens tillkomst åtskilliga auktioner hållna. Slutligen inlämnade länsstyrelsen med skrivelse 1884-05-27 till Kungl Maj:t auk- tionsprotokoll och anbud beträffande de försäljningsobjekt som då åter- stod. Genom beslut 1884-11-15 antog Kungl Maj:t vissa av de sålunda gjorda anbuden. Med förkastande av övriga anbud förordnade Kungl Maj:t samtidigt om bibehållande under kronans disposition av viss överlopps- mark och viss i ett tidigare torp ingående mark såsom kronoparker samt vissa holmar och skär i Nederkalix och Råneå socknar såsom för allmänhe- ten fritt tillgängliga platser i och för fiske.

Såvitt nu företagen genomgång av jordeböckerna för kustsocknarna inom riket utvisar. har liknande särskilda förordnanden med avseende på

Prop. l985/86: 110

• Sida 138
•  Original

allmänhetens förfoganderätt över kronoholmar endast utfärdats för väst- kusten. Sålunda hade Kungl Maj:t och rikets ständer enligt kammarkolle- giets på grund av Kungl brev 1845-03-10 utfärdade kungörelse 1845-04-25 (SFS 1845z7) beslutat att sammanlagt 116 holmar i Tjärnö. Morlanda. Tanums. Kville och Svenneby socknar skulle. utan avgift till kronan. tills vidare upplåtas. de utarrenderade vid arrendetidens slut och de övriga genast. till fritt och allmänt begagnande av varje svensk undersåte. Med hänvisning till kung! brev 1857-01-30 utfärdade kammarkollegiet vidare en kungörelse 1857-03-13 (SFS 185717. 5 3). enligt vilken Kungl Maj:t och rikets ständer beslutat att ytterligare sex kronoholmar i Tanums. Kville och Torsby socknar skulle tills vidare upplåtas till fritt och allmänt begag- nande av varje svensk undersåte. utan något avgifts erläggande till kronan samt under iakttagande. att sådant behörigen antecknades ijordeboken. Slutligen utfärdade kammarkollegiet en kungörelse 1957-10-09 (SFS 1857:40 s 3). varigenom tillkännagavs att Kungl Maj:t och rikets ständer enligt kungl brev 1857-09-09 beslutat att tills vidare upplåta 19 holmar i Tanums socken till fritt och allmänt begagnande av varje svensk undersåte utan någon avgifts erläggande till kronan. men under iakttagande att för- hållandet varder ijordeboken behörigen antecknat. Förevarande kungl brev och kammarkollegiets kungörelser finns antecknade i SOU 1925: 19 (utredning rörande fiskerättsförhållandcna vid rikets kuster). del 1 s 351 ff. — Som framgår av SOU 1925: 19. del 1 s 351 ff blev också i samband med lotsregleringarna på 1820-talet och i vissa fall även tidigare ett antal kronan tillhöriga holmar och skär inom västra lotsdistriktet. huvudsakligen Göte- borgs och Bohus län. upplåtna till lotspersonalen och lotsplatserna inom distriktet.

1 de register över gällande författningar som sedan år 1973 utgivits av Allmänna Förlaget (Liber Förlag) finns kammarkollegiets kungörelser av åren 1845 och 1857 rörande holmarna på västkusten ej uppförda. Sävitt framgår av registren och av tidigare SFS har de i kungörelserna avsedda besluten ej formellt upphävts. Förmodligen har kungörelserna hänförts till författningar som enligt registrens förord "utfärdats av annan myndighet än Kungl Maj:t och som enligt uppgift från det departement under vilket myndigheten hör. inte längre bör tas med i registret därför att författningen inte anses tillämplig".

Vid tiden för utfärdandet av 1845 års kungörelse gällde fiskestadgan 1766-11-14. som tillförsäkrade ”varje Rikets undersåte" frihet att fiska "i öppna havet, vid kronoskär. stränder och holmar. som egentligen till något hemman icke höra, eller under särskilda villkor innehavas" och som vidare medgav "alla Svenska undersåtare" rättighet att på sådana stränder. holmar och skär anlägga "bodar och beredningshus för den fisk, som inom och utom Skärgården fångas. byggningsplatser för fiskefartyg. kärl och redskap. samt våningshus för folk och arbetare, som till havsfiske brukas. med vad därtill hörer" (2 kap 5 1 respektive 1 kap & 12). Vidare gälldejaktstadgan 1808-04-13. som i art 11 ä 5 förklarade att i skärgårdar på klippor och skär som ej löd till något visst hemman eller ute på öppna havet den skulle njuta jakträttighet som betalade skatt för skytte, men att. om

• Sida 139
•  Original

skatt inte erlades. jakten därstädes skulle vara'fri för alla. så länge annor- ledes inte blivit å Kungl Maj:ts och kronans vägnar förordnat.

Vid tiden för tillkomsten av 1857 års kungörelse samt 1879. 1881 och 1884 års kungl brev ägde enligt fiskeristadgan 1852-06-29 1 kap 1 & "varje rikets inbyggare" frihet att fiska "i öppna havet. ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar. vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas". Enligt 1852 års fiskeristadga 6 kap 44 & ägde länsstyrelserna "att å kronans skär. stränder och holmar. som ej till hemman höra eller för något visst ändamål bestämda äro. anslå nödig mark för uppförande av boningshus. bodar och beredningshus. byggnad av fartyg och förfärdigandc av kärl och redskap". Vidare var vid denna tid enligt jaktstadgan 1864-10-21. 54 jakten "för varje svensk man" i princip fri "på oavvittrad mark samt Kungl Maj:t och kronan vid avvittring i de norra länen tillfallen överlopps- mark. ävensom i skärgård pä klippor och skär. som ej lyda till visst hemman. samt ute på öppna havet".

I 1881 och 1884 års kungl brev beträffande Norrbottens län är direkt utsagt att allmänhetens förfoganderätt till de i breven avsedda kronohol- marna gäller fisket. På dessa holmar får därför otvivelaktigt bestämmelser- na i 1852 års fiskestadga — liksom numera även bestämmelserna i förord- ningen 1950:597 om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder. skär och holmar m m — anses ha blivit tillämpliga. Beträffande jakten på holmarna gäller numera lagen 1938: 274 om rätt tilljakt 2 ä 3 mom.

1845 och 1857 års kungörelser beträffande västkusten samt 1879 års kungl brev beträffande Piteå socken i Norrbottens län tillförsäkrade all- mänheten en förfoganderätt som enligt ordalydelsen skulle kunna sägas vara i princip oinskränkt. Att så egentligen varit avsett kan dock dragas i tvivelsmål. I praktiken har säkerligen allmänheten även beträffande dessa holmar inte tillerkänts någon vidsträcktare förfoganderätt. än vad som följt av fiske- ochjakträttslagstiftningens bestämmelser. 1950 års förordning om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder. skär och holmar och 1938 års jaktlags 2 & 3 mom. bör kunna tillerkännas sin fulla betydelse även i dessa fall. Någon tillämpbarhet utöver vad som följer av angivna författningsbestämmelser bör numera inte kunna tillerkännas ordalydelsen av 1845 och 1857 års kungörelser och 1879 års brev.

Ett uttalande i enlighet med antydda riktlinjer beträffande den nuvaran- de tillämpbarheten av ovan angivna kungörelser och kungl brev kan möjli- gen göras av regeringen. Däremot bör något formellt upphävande av kun- görelserna och breven ej ifrågakomma.

Prop. 1985/86: 110

• Sida 140
•  Original

• Sida 141
•  Original

• Sida 142
•  Original

• Sida 143
•  Original

• Sida 145
•  Original

Bilaga .?

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1986

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om kronoholmarnas framtida disposition

Fiskerättsliga bestämmelser m.m.

Kronoholmarna har sedan gammalt haft stor betydelse för yrkesfisket. Behovet av kronoholmarna som fasta uppehållsorter under fiskesäsongen var särskilt utmärkande tidigare. Genom den strukturomvandling som har skett inom fiskenäringen. där antalet frskeföretag har minskat samtidigt som fartygen har blivit större och tekniskt mer utvecklade. torde detta behov numera inte ha samma tyngd. Fortfarande har dock kronoholmarna stor betydelse för fisket med fasta redskap. särskilt längs norrlandskusten.

• Sida 146
•  Original

Under senare tid har nya verksamheter, såsom mussel- och fiskodling m.m.. i statens enskilda eller i allmänt vatten ökat i omfattning.

Kronoholmarnas betydelse för yrkesfisket är också en väsentlig orsak till de regler som har gällt för fisket vid dessa holmar. Redan enligt l 5 lagen den 27 juni 1896 (nr 42 s. 1) om rätt till fiske ägde varje svensk medborgare rätt att fiska — förutom i öppna havet — även vid "sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar. vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas". Detta ansåg fiskerättskommittén (SOU 1947:47) innebära att någon en- skild fiskerätt inte följde med de havsstränder. skär och holmar som angavs i 1 5 1896 års lag. Enligt kommitténs mening fanns det inte längre tillräckliga skäl att upprätthålla denna grundsats. I stället borde enligt kommittén vanliga regler om enskilt fiskevatten tillämpas även vid dessa s. k. kronoholmar. Detta innebar emellertid inte att kommittén ville upphä- va den gamla rätten till fritt fiske. Denna rätt borde enligt kommittén behållas men inte regleras i fiskelagen utan i en särskild förordning. Vid tillkomsten av lagen (1950:596) om rätt till fiske instämde föredragande departementschefen i kommitténs förslag. Därefter antogs av riksdagen förordningen (1950: 597) om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havs- stränder. skär och holmar m.m. Vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar. som inte hör till något hemman eller innehas under särskilda villkor. får enligt denna förordning varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap.

Fisket med fasta redskap vid dessa kronoholmar skall enligtförordning- en (1981: 1217) om förvaltningen av starensjisken förvaltas av den myndig- het under vilken vattenområdet hör och av länsstyrelsen upplåtas om inte annat följer av naturvårdslagen (1964: 822) eller andra föreskrifter eller om särskilda skäl föreligger mot upplåtelse. Därvid skall företräde ges åt sådana fiskare. för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Fiske med fasta redskap efter bl.a. lax får upplåtas endast till sådana fiskare. om inte särskilda skäl föranleder annat. Upplåtelser skall ske mot avgift. om inte särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till fiskets beskaffenhet och värde. ändamålet med upplåtelsen och önskemålet att staten fär skälig avkastning av fisket.

Fiskerätten vid kronoholmarna är alltså föremål för en särreglering. Annars får enligt 5 5 lagen (1950:596) om rätt til/fiske (FL) fiske i enskilt vatten bedrivas endast av jordägaren eller den som enligt avtal. urminnes hävd. dom eller skattläggning eller på annan särskild grund har rätt till det. Från denna regel finns emellertid åtskilliga undantag.

Bland de undantag som finns från huvudregeln i 5 % FL kan nämnas att allt fiske med rörligt redskap är fritt längs norrlandskusten. dock ej fiske efter lax (65 FL). Längs södra ostkusten är endast ett visst begränsat nätfiske fritt för det rörliga yrkesfisket (7—9 55 FL). Vid södra ostkusten är dessutom fisket med handredskap fritt (20 a & FL). Vid Gotlands län. Blekinge läns södra kust samt vid Skånes östra och södra kuster är fisket med rörliga redskap i stort sett fritt (10—12 och 20 a åå FL). Vid Skånes västra kust och vid kusten av Hallands län samt Göteborgs och Bohus län är. med undantag för visst ostronfiske, fisket med såväl rörliga som fasta redskap fritt (13 få FL).

• Sida 147
•  Original

l allmänt vatten får varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap medan fasta redskap i princip fär sättas ut först efter tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer (2 & FL).

Fiskeriidkare och sammanslutningar av yrkesfiskare har sedan lång tid tillbaka haft författningsgrundad rätt att utnyttja kronoholmarna avgifts- fritt för de byggnader. bodar m.m. som har behövts för fisket. Således fanns bestämmelser med denna innebörd redan i 1896 års lag. Enligt 1950 års förordning gäller att fiskeriidkare och sammanslutning av yrkesfiskare är berättigade att på kronoholmar i mån av tillgång avgiftsfritt erhålla upplåtelse av mark för uppförande av boningshus. bod eller annan anlägg- ning till gagn för yrkesfisket.

Mitt förslag: ] fiskelagen bör införas en bestämmelse med innebör- den att någon enskild fiskerätt inte finns vid de staten tillhöriga havsstränder. holmar och skär där det rörliga fisket enligt äldre bestämmelser är fritt den 30juni 1986. Dessutom bör en bestämmel- se införas att fiske med fasta redskap vid dessa holmar endast får ske efter tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer.

Yrkesfiskarcs författningsgrundade rätt att avgiftsfritt utnyttja marken på kronoholmar för byggnader m.m. upphävs. Avveckling- en skall ske successivt.

Utredningen: Utredaren har lagt fram förslag som syftar till att ta till vara yrkesfiskets intressen i de fall staten avyttrar en kronoholme. Förslaget innehåller andra tekniska lösningar än mitt (se betänkandet s. 108—110. 112—115.150—153).

Remissinstanserna: Fiskeristyrelsen avstyrker vad utredaren föreslagit om kommunal förvärvsrätt till kronoholmar med tillhörande vatten. Svens- ka kommunförbundet anser att sådana överlåtelser skall kunna ske utan förbehåll för yrkesfisket. Av de berörda remissinstanserna tillstyrker de flesta att den författningsenliga avgiftsfriheten för markupplåtelser upp- hävs. Fiskeristyrclsen och länsstyrelsen i Västerbottens län avstyrker dock detta förslag. Sveriges fiskares riksförbund anser att avgiftsfriheten övergångsvis bör utsträckas ännu längre än vad utredaren har föreslagit. Domänverket påpekar att det krävs en författningsändring om verket skul- le överta tillståndsprövningen för fisket med fasta redskap i vattnen kring kronoholmarna. Kammarkollegiet anser dock att denna prövning tills vi- dare bör ligga kvar hos länsstyrelsen (se bilaga 1.2. avsnitt 3 ).

Prop. 1985/86: 110

• Sida 148
•  Original

Skälen för mitt förslag Rätten till fiske

Om en kronoholme med tillhörande enskilt vatten säljs. övergår i princip även fiskerätten till den nye ägaren. Det kan visserligen åligga staten att. enligt 7 kap. ll äjordabalken. rättsligt garantera gällande upplåtelser av rätt till fiske med fasta redskap. men den varje svensk medborgare tillkom- mande rätten att fiska med rörligt redskap vid kronoholmarna skulle upp- höra. Genom överlåtelsen skulle vidare samhället förlora sitt inflytande över fördelningen och utnyttjandet av vattnen kring kronoholmarna för fiske.

Utredaren har i sitt förslag visserligen tagit hänsyn till yrkesfiskets intressen. Dessa skulle vid överlåtelser från staten av sådana kronoholmar som omfattas av l950 års förordning tillgodoses genom förbehåll och sidoavtal. Även möjligheterna att enligt fastighetsbildningslagen (l970: 988) bilda särskilda fiskefastigheter framhålls av utredaren. ] övrigt har utredaren dock inte gått in på frågan hur fiskerätten i dessa vatten bör utformas.

Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan understryker beho- vet av att garantera ett oförändrat yrkesfiske vid kronoholmarna. Några anser också att fiskeriintressena kan utgöra skäl att förhindra överlåtelser. Andra tekniska lösningar än de som föreslagits av utredaren har dock inte diskuterats av remissinstanserna.

För min del anserjag det klarlagt att det finns ett betydande behov av att garantera oförändrade möjligheter för yrkesfisket att bedriva sin näring vid kronoholmarna. Jag anser att fiskerätten vid de holmar etc. som omfattas av 1950 års förordning i princip bör vara oförändrad oavsett om kronohol- marna behålls av staten eller om de överlåts till en kommun eller en enskild. Det bästa sättet att åstadkomma detta är enligt min mening att i lagen om rätt till tiske föreskriva undantag såvitt avser kronoholmarna från huvudregeln om enskild fiskerätt. Därigenom tillgodoses enligt min mening de intressen från yrkesfiskets sida som förts fram vid remissbehandlingen av kronoholmsutredningens betänkande.

Av dessa skäl anserjag att kronoholmar med tillhörande fiskevatten inte bör omfattas av bestämmelserna om enskild fiskerätt i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Därigenom blir inte heller fiskerättsliga frågor av avgörande betydelse när överlåtelser ifrågasätts. Från yrkesfiskets synpunkt finns det i och för sig alltså utrymme för ett större antal överlåtelser än utredaren synes ha tänkt sig. Förhållandena kan förenklas när en strandfastighet bestående av mark på en kronoholme skall bildas och säljas.

Bestämmelserna i 1950 och 1981 års förordningar om fisket med rörliga resp. fasta redskap bör föras över till lagen om rätt till fiske, Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser om villkor för upplåtelser av fisket med fasta redskap. Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag avser att föreslå att länsstyrelsen liksom hittills skall vara tillståndsgivande myndighet samt att upplåtelser skall ske enligt samma bestämmelser som tidigare och inom de ramar som framgår av prop. 1980/

MB

• Sida 149
•  Original

81: 153 om åtgärder för att främja fritidsfisket m.m. (se även prop. 1984/ 85: 143 s. 29). Avgifter bör dock inte längre tas ut när staten har frånhänt sig äganderätten till en holme. I sådana fall bör liksom i fråga om fiske med fasta redskap på allmänt vatten fisket få bedrivas avgiftsfritt.

När det gäller försäljningar av holmar eller mark på holmar som inte omfattas av 1950 års förordning bör de av utredaren angivna möjligheterna för att tillgodose yrkesfiskets intressen utnyttjas.

Upplåtelse av mark

Enligt andra stycket förordningen (I950:597) om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder. skär och holmar m.m. ( 1950 års förord- ning) är yrkesfiskare berättigade att i mån av tillgång utan avgift få upplå- telse av mark för att uppföra boningshus. bod eller annan anläggning till gagn för yrkesfisket på de platser som nämns i förordningens rubrik. Mina skäl att föreslå att denna författningsenliga avgiftsfrihet bör upphävas är följande.

Yrkesfiskare bodde vanligen förr i tiden på kronoholmarna under hela fiskesäsongen. Numera används holmarna mest för tillfällig övernattning eller för förvaring av fiskeredskap och liknande. Fångsterna bereds som regel ombord på fiskefartygcn under transporten till någon fiskehamn på fastlandet. En hel del av byggnaderna används helt eller delvis som fritids- hus.

Upplåtelser av mark på kronoholmarna för yrkesfiskets behov kan enligt min mening i princip jämställas i avgiftshänseende med upplåtelser för andra ändamål. Eftersom byggnaderna numera ofta används såväl för yrkesfiske som för andra ändamål. skulle ett ökat krav på kontroll av användningen bli följden. om avgiftsfrihet behålls i det ena men inte i det andra fallet.

Förordningen (1981: 1217) om förvaltningen av statens fisken bygger på principen att upplåtelser av fiskerätt i statens vatten skall ske mot avgift. Jag kan inte se något skäl att inte tillämpa denna princip även på de yrkesfiskare som för fiskets skull utnyttjar mark på en kronoholme.

Jag vill betona att mitt förslag endast innebär att denförfattningsgrim- dude rätten arr erhålla en avgiftsfri upplåtelse av mark skall upphävas. Även i fortsättningen bör yrkesfiskets behov av t. ex. förvaringslokaler på en kronoholme som är i statens ägo beaktas.

Några remissinstanser pekar på behovet av oförändrad avgiftsfrihet på livstid eller längre för den som redan har en avgiftsfri upplåtelse. Jag anser också att sociala skäl talar för en successiv avveckling. Jag vill därför förorda att dessa yrkesfiskare inte skall behöva betala någon avgift så länge de bedriver sitt yrkesfiske enligt gällande upplåtelser.

• Sida 150
•  Original

Övriga frågor

Kammarkollegiet har i en till sitt remissyttrande fogad promemoria (se bilaga 1.2. avsnitt 7 ) närmare redovisat förekomsten av vissa författningar. som anknyter till frågor som nu har avhandlats. Enligt min mening saknas anledning att nu närmare gå in på behovet av dessa författningar.

Enligt 2 s 3 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt får jakt inte utan tillstånd av länsstyrelsen idkas på holmar. klippor och skär som inte hör till visst hemman. där ej regeringen för visst område annat förordnat. Enligt min mening bör nuvarande tillämpning av jaktlagcn i detta hänseende inte ändras på grund av de förestående besluten om kronoholmarna. Dessa beslut kräver inte heller någon ändring avjaktlagen.

Hänvisningar till US1

] enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag om ändringi lagen (19501596) om rätt till fiske. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2.'

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som fogats till proposi- tionen.

• Sida 151
•  Original

5aی

Paragrafen är ny. Bestämmelsen avser fiskerätten vid de staten tillhöriga - havsstränder samt i havet belägna skär och holmar som inte hör till något hemman eller innehas under särskilda villkor och där det alltså inte finns någon annan enskild fiskerättshavare än staten. Det är samma holmar som omfattas av 1950 års förordning.

Någon enskild fiskerätt skall inte förekomma vid dessa holmar. Detta gäller såväl så länge holmarna fortfarande är i statens ägo som efter det en överlåtelse har skett.

Vid fastighetsbildning i samband med överlåtelse prövas holmens ägona- tur varefter den bildade fastigheten omfattas av bestämmelserna.

De nya reglerna gäller endast holmar som vid ikraftträdandet tillhör staten. Holmar som överlåtits redan före ikraftträdandet berörs alltså inte.

Bestämmelserna ger alla svenska medborgare rätt att fiska med rörliga redskap. Fiske med fasta redskap får bedrivas efter tillstånd. Dessutom tillkommer enligt 21 5 lagen om rätt till fiske frifiskerätt för vissa utländska medborgare.

Bestämmelserna gäller. såvitt avser fasta redskap. endast om inte något annat är särskilt föreskrivet. Detta innebär att någon inskränkning inte görs i redan gällande rätt till fritt fiske. Somjag har nämnt tidigare finns det redan en rätt att utan tillstånd fiska med fasta redskap vid Skånes västra kust. vid kusten av Hallands län samt vid kusten av Göteborgs och Bohus län (13 & FL).

Med hänsyn till att det inte görs någon ändring i redan rådande förhållan- den berörs inte någon enskilds rätt. Den som köper en kronoholme eller mark med tillhörande vatten på en sådan holme vetju redan vid förvärvet vilka fiskerättsliga regler som gäller.

21.5

1 paragrafens första stycke har en redaktionell ändring gjorts.

Övergångsbestämmelserna

Lagändringen träder i kraft den 1 juli 1986. Samtidigt upphör 1950 års förordning att gälla. Någon rätt för yrkesfiskets utövare att efter ikraftträ- dandet avgiftsfritt erhålla upplåtelser av mark finns inte. Däremot berörs inte avgiftsfriheten för äldre upplåtelser så länge yrkesfisket pågår. Varak- tigheten av de äldre Upplåtelserna berörs över huvud taget inte av ändring- en. Detta gäller även gentemot en ny förvärvare. Avgiftsfriheten för äldre upplåtelser kan dock upphöra även om upplåtelsen som sådan består. Detta kan inträffa om en enskild fiskeriidkare eller en sammanslutning av yrkesfiskare upphör med yrkesfisket. Med hänsyn till att avgiftsfriheten tillkommit för att gagna det aktiva yrkesfisket kan vad som nu har sagts inte ge anledning till ersättning för dem som innehar avgiftsfri upplåtelse när de slutar med sitt yrkesfiske.

• Sida 152
•  Original

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1951): 596) om rätt till Hske.

• Sida 153
•  Original

Bilaga 2.1

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 28 januari 1986.

Närvarande: justitierådet Knutsson. f.d. justitierådet Sterzel, regeringsrå- det Tottie

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Lundkvist beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf An- dersson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet: Förslaget lämnas utan erinran.

• Sida 154
•  Original

lnnehållsförteckning

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1986 4 Bilaga [ Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27

februari 1986 (finansdepartementet) ................ 5

1 lnledning .................................................. 5

2 Överväganden och förslag ................................... 6 2.1 Allmänna utgångspunkter ................................ 6

2.1.1 Kronoholmsbegreppet m.m. ........................ 6 2.1.2 Överlåtelse med äganderätt ......................... 6 2.1.3 Yrkesfisket m.m. ................................. 9 2.1.4 Upplåtelse med nyttjanderätt ....................... 9 2.1.5 Förvaltningsmyndigheter ........................... 11 2 2 Riktlinjer för kronoholmarnas framtida disposition .......... 14 2.2.1 Överlåtelse med äganderätt ......................... 14 2.2.2 Upplåtelse med nyttjanderätt ....................... 18 2.2.3 Förvaltningsmyndigheten .......................... 22 2.2.4 Ekonomiska konsekvenser ......................... 25

3 Övriga frågor .............................................. 26

3.1 Den särskilda dispositionen .............................. 26 3.2 Författningsändringar ................................... 26 3.3 Vissa samordningsfrågor ................................ 28 4 Hemställan ................................................ 28 Bilaga 1.) Sammanfattning av betänkandet (Ds Fi 1983:12)

Kronoholmarnas framtida disposition ........... 29

Bilaga 1.2 Sammanställning av remissyttrandena .......... 65. Bilagt/2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27

februari 1986 (jordbruksdepartementet) ............. 145

1 lnledning .................................................. 145 2 Gällande bestämmelser m.m. .................. ' .............. 145 3 Den framtida regleringen av fisket vid kronoholmarna m.m. ..... 147 4 Upprättat lagförslag ........................................ 150 5 Specialmotivering .......................................... 151 6 Hemställan ................................................ 152

Bilaga 2.1 Lagrådets yttrande ........................... 153

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986