Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i körkortslagen som innebär att körkort skall återkallas i större utsträckning än f.n. vid bl. a. grova hastig- hetsöverträdelser.

Allmänna ombud i körkortsmål föreslås få rätt att utfärda föreläggande om varning. Varningen blir gällande endast om den godkänts av körkorts- havaren.

Slutligen föreslås en ändring som innebär möjlighet att lägga alkoholtil- andningsprov till grund för beslut om provisoriskt omhändertagande av körkort.

De nya bestämmelserna om återkallelse av körkort föreslås träda i kraft den 1 juli l986. Ändringarna i övrigt föreslås träda i kraft den 1 januari l987.

Lagförslaget i denna proposition har i vissa delar granskats av lagrådet. I de lagrådsgranskade delarna innehåller propositionen därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (5.5). lagrådets yttrande (5. 17) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 22). '

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget måste därför läsa alla tre delarna.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Pr0p— 1985/86: 115 Förslag till Lag om ändring i körkortslagen (1977: 477)

Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977: 477)' dels att 16. 22 och "23 åå skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 47 aä. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16%:

Ett körkort skall återkallas 1.0m körkortshavaren har brutit mot lå andra stycket eller 45 lagen (_19511649') om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. Zä första. andra eller tredje stycketjärnvägstrafiklagen (1985: 192),

2. om körkortshavaren har brutit mot Så lagen om straff för vissa trafik- brott och överträdelsen inte kan anses som ringa.

3. om körkortshavaren genom 3. om körkortshavaren i (inna! upprepade förseelser i väsentlig fall vid förandet av ett motordrivet grad har visat bristande vilja eller fordon eller en spårvagn har förmåga att rätta sig efter de be- överskridit högsta tillåtna hastig- stämmelser som gäller i trafikens het, kört mot rött ljus. underlåtit att eller Naji/(säkerhetens intresse för iaktta stopplikt. kört om vid över- förare av motordrivet fordon eller gångsstäl/e eller brutit mot någon spårvagn. annan från trafiksäker/tetssynpimkt

väsentlig regel. allt om överträdel- sen inte kan anses som ringa,

4. om körkortshavaren i annat 4. om körkortshavaren genom fall har brutit mot en från trafiksä- upprepade förseelser i väsentlig ker/tetssynpunkt väsentlig regel vid grad har visat bristande vilja eller förande av ett motordrivet fordon förmåga att rätta sig efter de be- eller en spårvagn och överträdelsen stämmelser som gäller [ trafikens inte kan anses som ringa, eller trafiksäkerhetens intresse för

förare av motordrivet fordon eller spårvagn.

5. om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende ej bör ha körkort.

6. om det med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antagas att han ej kommer att respektera trafikreg- lerna och visa hänsyn. omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon.

7. om körkortshavarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort.

8.om körkortshavarcn ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bcvis om godkänt förarprov.

9. om körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya körkort, 10. om körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.

' Lagen omtryckt 1980: 977. 3 Senaste lydelse 1985: 197.

I'J

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslage/i lydelse

o') &) _-h

I stället för att körkortet eller körkortstillståndet återkallas skall körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 165 2—6. om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

[ stället för att körkortet eller körkortstillståndet återkallas. skall körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 165 2—6. om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Har kt'jrkortshavaren avsevärt överskri- dit högsta tillåtna hastighet. får varning [ stället för återkallelse meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl.

Om körkortshavaren har brutit mot 4.5 2 mom.lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 25 tredje stycketjärnvägstrafiklagen (1985: 192) men inte före färdens slut hade förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0.8 promille. får varning meddelas honom i stället för återkal- lelse om omständigheterna är mildrande.

23 ;?

Om körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne. eller om han till följd av sjukdom. skada eller dylikt saknar förutsättningar att föra kör- kortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt skall körkortet omhändertas.

Misstänks att körkortshavaren Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett motordrivet for- don eller en spårvagn har brutit mot 4.5 lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. och hade han före färdens slut förtärt starka dryckeri sådan mängd att alkoholkoncentra- tionen i hans blod uppgick till minst 0.5 promille under eller efter fär- den. skall körkortet omhändertas sedan analj'sbeviset har erhållits. Är det fråga om ett brott mot 4.5 Zmom. nämnda lag. men uppgick alkoholkoncentrationen inte till 0.8 promille. skall körkortet inte om- händertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.

vid förande av ett motordrivet for- don eller en spårvagn har brutit mot 4.5 lagen (19511649) om straff för vissa trafikbrott. och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentra- tionen i hans blod kan antas ha uppgått till minst 0.5 promille un- der eller efter färden. skall körkor- tet omhändertas. Är det fråga om ett brott mot 4.5 Zmom. nämnda lag. men kan alkoholkoncentra- tionen inte antas ha uppgått till 0.8 promille. skall körkortet inte om- händertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfor- don på järnväg eller tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 .5 järnvägstrafikla- gen (1985: 192). gäller bestämmelserna i andra stycket i tillämpliga delar.

3 Senaste lydelse 1985z431. * Senaste lydelse 1985: 197.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse PVOP- 1985/861 | 15

47 a .5

Om det allmänna ombudet anser att varning är en tillräcklig åtgärd. får ombudet utfärda ett/öreläggan— de om varning för godkännande inom viss tid.

Har ett föreläggande utfärdats, får ansökan enligt 415 inte göras förrän tiden för godkännande har gått ut. Ett godkännande är llltln verkan om det sker sedan en sådan ansökan har avsänts.

Ett godkänt föreläggande gäller som ett domstolsbeslut vilket har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft. i fråga om 16 och 22 5.5 den 1 juli 1986. och i övrigt den 1 januari 1987. I fråga om hastighetsöverträdelser som har begåtts före ikraftträdandet gäller 22 .5 i sin äldre lydelse.

• Sida 5
•  Original

1. Inledning

Gällande författningar om körkort — körkortslagen (1977:477) och kör- kortsförordningen (1977:722)— trädde i kraft den 1 januari 1978 (prop. 1975/76:155. 'I'U 1975/76:28. rskr 1975/76:39(). prop. 1976/77:113. TU 1976/77z25. rskr 1976/77z334). Bestämmelserna har därefter ändrats vid fiera tillfällen (se bl.a. prop. 1979/80: 178. TU 1980/Stl. rskr 1980/81:29 och prop. 1984/85: 137. TU 1984/85229. rskr 1984/85z384).

Vid reformen år 1980 förutsattes att regeringen och berörda myndigheter skulle följa utvecklingen av lagstiftningen och vidta erforderliga åtgärder. I denna lagrådsremiss redovisas och behandlas bl.a. detta uppföljningsar- bete.

1 augusti 1985 överlämnade domstolsverket till kommunikationsdeparte- mentet en rapport angående handläggningen av körkortsmål. Körkortsmå- len i förvaltningsdomstolarna och allmänna ombudens resurser — Två statistikundersökningar. Rapport nr 1985z4. Rapporten var utarbetad av domstolsverket i samarbete med länsstyrelsernas organisationsnämnd och avsåg att närmare följa upp vissa frågor i 1978 och 1980 års körkortslag- stiftning. Rapporten byggde i huvudsak på två enkätundersökningar. Dom- stolsverkets rapport bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ] tinnehållsförteckning. tabeller och bilagor utelämnade).

1 en till rapporten fogad skrivelse anförde domstolsverket — mot bak- grund av rapportens innehåll — att möjligheterna att varaktigt minska tillströmningen av körkortsmål till länsrätterna borde undersökas. Enligt domstolsverkets uppfattning kunde därvid en översyn av 16 och 2255 körkortslagen — dvs. bestämmelserna om återkallelse och varning — över-

Prop.1985/86:115

l.)!

• Sida 6
•  Original

vägas. Enligt verkets mening borde de allmänna ombuden fa möjlighet att besluta om varning och institutet erinran kunna tas bort. Domstolsverkets skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Domstolsverkets skrivelse och rapport har remissbehandlats. Remiss- yttranden har avgetts av kammarrätterna i Göteborg och Jönköping. riks- polisstyrelsen. trafiksäkerhetsverket. länsstyrelsernas organisations- nämnd, länsstyrelserna i Stockholms. Kristianstads. Örebro och Väster- bottens län. Motormännens riksförbund. Nationalföreningen för trafiksä— kerhetens främjande. Sveriges advokatsamfund och Sveriges domarcför- bund.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i kommunika- tionsdepartementet och finns tillgänglig i ärendet (kommunikationsdepar- tementets dnr RS [601185].

Våren 1984 antog riksdagen en proposition om regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84: 120. KU 23. rskr 250). Med anledning av detta inleddes ett översynsarbete i regeringskansliet i syfte bl.a. att begränsa antalet besvärsärenden hos regeringen. Under propositionens behandling uttalade riksdagen att det var befogat att regeringen i någon form redovisar resultatet av översynsarbetet för riksdagen. 1 prop. 1985/86: 100 bil. 2 har i enlighet med riksdagens önskemål getts en redogö- relse för hur arbetet med regeringens delegeringsarbete bedrivs inom kom— munikationsdepartcmentet. I samband därmed förutskickades att jag i detta sammanhang närmare skulle redovisa delegeringsarbetet pä kör- kortsförfattningarnas område.

Jag kommer att i det följande bl.a. ta upp mina överväganden med anledning av domstolsverkets skrivelse (avsnitten 23—18). Därefter kom- mer jag att i korthet redogöra för delegeringsarbetet på körkortsförfatt- ningarnas område (avsnitt 2.9).

2. Föredragandens överväganden

2.1. Utgångspunkter

Den undersökning som domstolsverket och länsstyrelsernas organisations- nämnd har gjort visar enligt min mening att den nuvarande körkortslagstift- ningen i de flesta avseenden fungerar i överensstämmelse med vad som förutsattes vid de senaste lagstiftningsreformerna.

De allmänna ombuden förebringar i de allra flesta fall den grundläggande utredningen i körkortsmålen vilket medför en rationell handläggning i domstolarna. Den genomsnittliga handläggningstiden har. såsom framgår av domstolsverkets rapport. sjunkit från 4.6 månader är 1979 till 3.7 månader är 1984.

Domstolsverkets rapport ger inte något svar på frågan om prövningen av körkortshavarens lämplighet numera görs mer individualiserad och nyan- serad än tidigare. Jag har emellertid följt rättstillämpningen och inte funnit skäl till något annat antagande än att lagstiftningen också i detta avseende fungerari stort sett tillfredsställande.

• Sida 7
•  Original

När det gäller körkortsingripandcn vid enstaka allvarligare trafiköverträ- delser — främst hastighetsövenrädelser — har jag däremot funnit vissa avgöranden som ger mig anledning att ta tipp frågan om den nuvarande lagstiftningen behöver ändras. 1 den allmänna debatten har det också ifrågasatts om rättstillämpningen står i överensstämmelse med vad som uttalades i samband med den nuvarande lagstiftningens tillkomst.

Av domstolsverkets rapport framgår att de senaste körkortsreformerna inte haft någon effekt när det gäller måltillströmningen till länsrätterna." Någon nämnvärd minskning har inte skett. Som domstolsverket konstate- rar är det naturligtvis vanskligt att göra någon närmare analys av orsakerna till detta förhållande. Jag delar emellertid domstolsverkets uppfattning att det sannolikt förhåller sig så att tidigare förslag inte varit direkt inriktade på att minska måltillströmningen på det sätt som riksdagen uttryckt för- hoppning om (TU 1980/81:15.21).

Utifrån dessa allmänna synpunkter kommerjag i det följande att behand- la frågan om den nuvarande körkortslagstiftningen behöver ändras när det gäller grunderna för körkortsäterkallelse. Jag lägger också fram ett förslag i syfte att förtydliga reglerna på området (avsnitt 2.2). Vidare föreslår jag vissa ändringar i körkortslagen i syfte att varaktigt minska tillströmningen av körkortsmål till länsrätterna (avsnitt 2.3 och 2.4). Slutligen redovisarjag delegeringsarbetet på körkortsförfattningarnas område (avsnitt 2.9).

2.2. Grunderna för återkallelse av körkort

Mitt förslag: Jag föreslår att det görs en redaktionell ändring i den bestämmelse i körkortslagen (16.5) som anger grunderna för återkal- lelse av körkort. Syftet med ändringen är att bestämmelsen bättre skall ge uttryck för när körkortsåterkallelse bör ske och därigenom hindra att rättstillämpningen utvecklar sig i en inte avsedd riktning.

Skälen för mitt förslag: Somjag har redovisat tidigare har jag följt praxis i körkortsmålen och därvid funnit vissa avgöranden som gett mig anledning att nu ta upp frågan om den nuvarande lagstiftningen behöver ändras. De avgöranden som jag här avser har gällt frågan om körkortsåterkallclse vid enstaka allvarligare trafiköverträdelser — främst grova hastighetsöverträ- delser. Jag har i dessa mål iakttagit en tendens till praxis som inte alltid svarar mot de principer som ligger bakom den nuvarande lagstiftningen.

Förutsättningarna för återkallelse av körkort anges i 16.5 körkortslagen. De punkter som nu är aktuella (3 och 4) härrör från år 1976 då riksdagen godkände vissa riktlinjer för en körkortsreform (prop. 1975/76: 155. TU 28. rskr 390). I samband därmed uttalade den dåvarande departementschefen (prop. 1975/76: 155 s. 92) angående frågan om körkortsingripandcn vid vissa allvarligare trafiköverträdelser:

Förslaget om skärpt praxis när det gäller ingripanden mot vissa allvarli- gare traliköverträdelser har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remiss- instanserna. Kritik har emellertid riktats bl.a. mot att kommittéförslaget i

• Sida 8
•  Original

denna del är alltför vagt och att det är svårt att skilja de båda återkallelse- grunderna från varandra. Förslaget att även passagerares körkort skall kunna återkallas vid allvarligare trafiköverträdelser har inte kommenterats närmare vid remissbehandlingen.

Frågan om körkortsingripande vid vissa allvarligare trafiköverträdelser behandlades i 1970 års tilläggsdirektiv till kommittén. Chefen förjustitiede- partcmentet framhöll däri att överträdelser av den typ som körning mot rött ljus. omkörning strax före eller på övergångsställe. färd ut på huvudled utan att iaktta stopplikt och väsentligt hastighetsöverskridande m.m. - oavsett trafikfaran i det enskilda fallet - visar en påtaglig brist i förarens insikter om och förståelse för vad trafiksäkerheten kräver.

För egen del vill jag framhålla det som väsentligt att trafikförseelser av det slag som det här är fråga om bekämpas med kraft. De utgör brott mot de grundregler som måste iakttas för att trafiksäkerheten skall kunna upprätthållas. Erfarenheten visar också att överträdelser av angivet slag förekommer i utbredd omfattning med inte sällan allvarliga konsekvenser som följd. De är av den art att medtrafikanter som drabbas oftast inte har någon möjlighet att värja sig. 1 och med att regelöverträdclsen har skett är risken stor för att en allvarlig olycka är ett faktum. Oskyddade trafikanter — såsom vid övergångsställen — kan bli offer för dessa överträdelser. Jag delar alltså kommitténs uppfattning att man. när det gäller körkonsfrågan. måste se allvarligt på brott mot grundläggande trafikregler. vilket naturligt- vis inte innebär att man skall åsidosätta kraven på en med hänsyn till omständigheterna nyanserad bedömning i enlighet med vad jag har angivit i den allmänna översikten.

När det gäller den redaktionella utformningen av bestämmelserna om körkortsingripande vid enstaka trafikförseelse delar jag den uppfattning som flera remissinstanser har att bestämmelserna enligt kommitteförslaget är alltför vagt utformade och att det är svårt att skilja mellan de i punkterna 3 och 4 angivna grunderna. Jag förordar därför att normerna för körkorts- ingripandcn vid enstaka trafiköverträdelse sammanförs i en regel.

Behov av att utvidga möjligheterna till körkortsåterkallelse för annan än föraren vid färd med motordrivet fordon föreligger inte enligt min mening.

Med beaktande av det anförda föreslår jag att körkortsåterkallelse skall ske om körkortshavaren vid förande av motordrivet fordon har åsidosatt en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig förpliktelse. Gentemot gällande bestämmelser i 51 15 första stycket 4 innebär detta den skillnaden att rekvi- sitet "grovt åsidosättande" faller bort. Detta skall ses mot bakgrunden av vad jag har anfört om vikten av körkortsingripande vid brott mot särskilt betydelsefulla trafikregler. Beträffande dessa är det fråga om åsidosät- tande av krav i hänseenden som är väsentliga från trafiksäkerhetssynpunkt oberoende av om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet kan bedömas som grov eller inte. Under bestämmelsen bör hänföras bl.a. de fall av olovlig körning som föranleder körkortsingri- pande. Detta brott liksom övriga trafikförseelser kan naturligtvis också komma att hänföras under nästföljande punkt som avser upprepad trafik- brottslighet.

För egen del anser jag att de uttalanden som jag nu har refererat väl återspeglar även min uppfattning av hur man bör se på frågan om körkorts- ingripandcn vid allvarliga överträdelser (löå punkt 4 körkortslagen). Min övertygelse — liksom min företrädares — är att dessa typer av överträ- delser måste motverkas med kraft och att körkortsingripanden är ett effek- tivt medel. Under senare tid har det satts i fråga om rättstillämpningen i

• Sida 9
•  Original

dag står i överensstämmelse med de principuttalanden som min företräda- re gjorde 1976. För min egen del harjag funnit att vissa avgöranden inte är förenliga med de angivna riktlinjerna.

Man kan konstatera att den omredigering av bestämmelsen som min företrädare förordade 1976 inte kom till stånd. Anledningen härtill var att man vid utarbetandet av författningsmaterialet eftersträvade att i de delar. där den förordade körkortsreformen inte föranledde ändringar. i möjligaste mån bibehålla dispositioner och formuleringar som var inarbetade genom den då gällande lagstiftningen (se prop. 1976/77: 113 s. 51 och 54).

Jag vill inte utesluta att den tendens i praxis som jag har iakttagit kan hänga samman med att lagtexten inte kom att följa den disposition som förordades i principuttalandet. Jag föreslår därför — för att markera all- varet i de förfaranden som avses i 16s' punkt 4 — att den nuvarande punkten 4 placeras före den nuvarande punkten 3. Härigenom kommer de allvarliga överträdelserna — såsom körning mot rött ljus. omkörning på eller strax före övergångsställe. färd ut på huvudled utan att iaktta stopplikt och allvarliga hastighetsöverträdelser -— att få den framträdande plats som är nödvändig. Sådana överträdelser är otvivelaktigt exempel på handlingar som ger anledning att allvarligt ifrågasätta körkortshavarens lämplighet. När det gäller hastighetsöverträdelser anser jag att överskri- danden av den tillåtna hastigheten med mer än 30 km/tim. är av den arten att tillämpning av 165 punkt 4 bör komma i fråga. I vissa fall — jag tänker då på begränsningar till låga hastigheter såsom t.ex. till 30 km/tim. utanför skolor m.m. — kan redan ett överskridande med 20 km/tim. anses vara av den karaktären.

Vad jag nu har sagt innebär naturligtvis inte att man i dessa fall skulle avstå från att göra den individualiserade bedömning som körkortslagstift- ningen allmänt förutsätter. Bedömningen kan — och bör — naturligtvis påverkas av omständigheterna i det enskilda fallet. De exempel jag har nämnt bör ses som uttryck för min syn på när återkallelse bör vara aktuell under normala trafikförhållanden. Jag vill också peka på att — enligt 2.5 första stycket körkortslagen— körkortshavaren skall meddelas varning endast "om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd". Detta innebär att återkallelse skall vara den normala åtgärden medan meddelande av varning förutsätter att det föreligger särskilda skäl.

2.3. Allmänna ombudets befogenheter

Mitt förslag: Det allmänna ombudet i körkortsmål får rätt att medde- la varning.

Domstolsverkets förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser med undantag av trafiksä- kerhetsverket tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Trafiksäker- hetsverket anser bl.a. att det inte finns någon klar praxis i varningsfallen vilket enligt verket borde krävas för att de allmänna ombuden skall få

• Sida 10
•  Original

besluta om varning. Sveriges domareförbund har anfört att det finns skäl för att flytta över beslutsbefogenheten på sätt domstolsverket har föresla- git. Enligt förbundet bör därvid övervägas om "varningsområdet" bör utvidgas till att avse situationer före återkallelsenivån samt vidare om föreskrift skall ges om ansökan till länsrätt vid tveksamhet om varning kan meddelas i stället för återkallelse. Kammarrätten i Jönköping har uttalat att det hade varit önskvärt om domstolsverket utvecklat sitt förslag i denna del och lagt fram ett förslag till lagtext. Enligt kammarrätten måste nu ytterligare utredning vidtas. Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslaget under förutsättning dels att varningen blir gällande först sedan den god- känts av körkortshavaren. dels att körkortshavare som inte godkänt före- läggandet sedermera inte skall behöva riskera annat körkortsingripande än varning i länsrätten.

I detta sammanhang villjag upplysa att frågan om de allmänna ombuden bör få möjlighet att besluta om varning också har tagits upp i en rapport om länsstyrelsernas arbetsuppgifter utarbetad av statskontoret på regeringens uppdrag. I rapporten Länsstyrelsernas arbetsuppgifter — förenkling och avveckling. 1985:53. som den 20 december 1985 överlämnades till rege- ringen. instämmer statskontoret i domstolsverkets förslag.

Skälen för mitt förslag: Vid 1980 års körkortsreform förutsatte riksdagen att de nya bestämmelserna skulle minska antalet körkortsmål. Minskning- en blev också ansenlig under allmänna ombudens första verksamhetsår. Någon varaktig minskning har emellertid inte kommit till stånd. Domstols- verkets rapport visar att tillströmningen av mål ökat kontinuerligt under senare år. År 1984 var antalet mål nästan lika stort som år 1979. Man kan alltså konstatera att reformen när det gäller måltillströmningen på längre sikt inte haft den av riksdagen förutsatta effekten.

När det gäller de allmänna ombuden får anses klarlagt att dessa i hög grad bidragit till att effektivisera processen i körkortsmålen. Jag konstate- rar i likhet med domstolsverket och remissinstanserna att de allmänna ombuden fungerar väl och att det i princip inte finns några invändningar mot att ge dem mer omfattande uppgifter.

Mot bakgrund av dessa konstateranden uppkommer frågan om den resurs som de allmänna ombuden utgör kan tas i anspråk för att minska tillströmningen av mål till länsrätterna. En utgångspunkt är därvid att en minskning av antalet ärenden inte är ett självändamål. Rättssäkerhetens och trafiksäkerhetens krav måste tillgodoses. Såsom domareförbundet framhållit är det viktigt rent principiellt att domstolarna i första hand får ägna sina krafter åt de mera ingripande åtgärderna. Avlastas domstolarna de fall där varning framstår som en tillräcklig åtgärd — fall som trots allt inte är så ingripande — kan de ägna mer tid och därmed större omsorg åt återkallelsefallen.

Ett förslag om att de allmänna ombuden skall få besluta om varning väcktes redan år 1984 i en skrivelse till kommunikationsdepartementet från allmänna ombudens referensgrupp. Skrivelsen remissbehandlades. Många remissinstanser — bl.a. domstolsverket — motsatte sig av olika skäl refe- rensgruppens förslag. När nu frågan väckts på nytt av domstolsverket kan jag konstatera att remissutfallet generellt sett är mer positivt.

• Sida 11
•  Original

Referensgruppen motiverade sitt förslag från år 1984 bl.a. med att det fanns "klara varningsfall" i regeringsrättens praxis. Många remissinstan- ser ifrågasatte dock om detta påstående var riktigt och motsatte sig främst av denna anledning referensgruppens förslag.

För min egen del konstaterarjag att det är tveksamt om man någonsin kan komma därhän att praxis i körkortsmål kan sägas vara helt klar och entydig. En orsak härtill är självfallet principen om en individualiserad bedömning. Det viktiga i sammanhanget är emellertid — som också kam- marrätten i Göteborg påpekar i sitt nu aktuella remissvar — att de grund- läggande förutsättningarna för körkortsingripanden är klart fastlagda. Här- till kommer att de allmänna ombuden i dag har en helt annan erfarenhets- bakgrund än för fem år sedan.

Mot bakgrund av vad jag sålunda anfört finner jag att de allmänna ombuden väl kan betros med uppgiften att meddela varning. till följd varav antalet körkortsmål i länsrätterna kan minskas.

Jag kommer nu närmare in på hur förslaget bör utformas mer konkret.

2.4. Föreläggande om varning

Mitt förslag: Ett system motsvarande strafföreläggande införs på körkortsområdet. Det allmänna ombudet i körkortsmål får rätt att utfärda föreläggande om varning. Om ett sådant föreläggande god- känns av körkortshavaren blir det att likställa med en lagakraft- ägande dom.

Domstolsverket har inte angett hur verkets förslag närmare bör utformas. Remissinstanserna: När det gäller den närmare utformningen av dom- stolsverkets förslag har många remissinstanser varit inne på tanken att införa ett system som liknar strafföreläggandet. Kammarrätten i Göteborg anser dock att ett förfarande som liknar det som tillämpas i fråga om skattetillägg är att föredra. Sveriges domareförbund pekar på att det finns andra alternativ än ett förfarande utformat efter mönster av åklagarnas strafföreläggande. Förbundet anser att ett system med fullföljdsrätt till länsrätten vore möjligt att införa.

Skälen för mitt förslag: Som några remissinstanser har påpekat hade det varit värdefullt om domstolsverket i sin skrivelse mer konkret angett hur förslaget skulle utformas. Jag anser emellertid mot bakgrund av vad som framkommit under remissbehandlingen att jag utan ytterligare utrednings- arbete kan lägga fram ett förslag till lagändring.

En utgångspunkt är — såsom jag redan har framhållit — att kravet på effektivitetsvinster och minskad måltillströmning inte får drivas därhän att rättssäkerheten sätts i fara. Enligt min mening skulle en ordning som innebär att körkortshavaren själv får möjlighet att ta ställning till om han godkänner ett föreläggande om varning innebära en godtagbar kompromiss mellan kraven på effektivitet och rättssäkerhet. Om körkortshavaren av någon anledning inte vill godta föreläggandet kommer saken att prövas av

• Sida 12
•  Original

domstol på samma sätt som nu. Om körkortshavaren accepterar en var- ning behöver han inte svara inför domstol. Som jag senare kommer att redovisa har jag goda grunder att anta att de allmänna ombuden inte kommer att förelägga varning annat än i sådana fall där en domstol skulle göra samma bedömning.

Det föreslagna systemet innebär att det allmänna ombudet i de fall han anser att varning är en tillräcklig åtgärd -— i stället för att väcka talan vid länsrätten — utfärdar ett föreläggande om varning som körkortshavaren får möjlighet att godkänna inom viss tid.

Det allmänna ombudet bör kunna välja förfarandet i samtliga de fall där domstol kan besluta om varning. Systemet är bäst lämpat för de situationer då grunden för körkortsingripandct är 16.5 punkt 3 eller 4.

Jag förutsätter att det allmänna ombudet i varje särskilt fall noga övervä- ger om förfarandet med föreläggande om varning bör väljas.

Jag vill påpeka att det allmänna ombudet redan enligt den nuvarande ordningen är skyldig att göra en bedömning i frågan om körkortsingripan- dets art. 1 36% körkortsförordningen föreskrivs att om ombudet anser att varning är en tillräcklig åtgärd detta upplysningsvis skall anges i ansök- ningen. Om det i ansökan till länsrätten finns en sådan upplysning torde det knappast inträffa att domstolen beslutar om återkallelse.

Ett föreläggande skall vara skriftligt och undertecknas av det allmänna ombudet. Föreläggandet skall om det behövs föregås av kontakter mellan ombudet och körkortshavaren. Förfarandet får emellertid inte utveckla sig till en process utanför domstolen med en mer omfattande skriftväxling.

Föreläggandet skall innehålla — förutom uppgifter om körkortshavaren — samtliga omständigheter som det allmänna ombudet åberopar till stöd för sin åtgärd samt vidare det eller de lagrum som är tillämpliga. I föreläg- gandet skall finnas upplysning om hur godkännandet sker och den tid som körkortshavaren har på sig att godkänna föreläggandet. Vidare skall det i föreläggandet upplysas om att det allmänna ombudet kommer att vända sig till länsrätten om körkortshavaren inte godkänner föreläggandet inom den angivna tiden.

Jag vill särskilt understryka att föreläggandet skall utformas på ett lätt- begripligt språk. Jag vill i detta sammanhang erinra om att den nya förvalt- ningslagen blir tillämplig på de allmänna ombudens verksamhet. Det an- kommer på regeringen att besluta om de administrativa föreskrifter i övrigt som jag här har förordat.

Godkännande av föreläggandet bör ske genom att körkortshavaren un- dertecknar handlingen och skickar tillbaka den till det allmänna ombudet. Ett godkännande som görs på en annan handling än föreläggandet bör kunna godtas om det klart framgår att handlingen avser just det aktuella föreläggandet. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte enligt min mening.

Har föreläggandet godkänts bör det gälla som en lagakraftägande dom. Detta innebär att ett godkänt föreläggande inte kan överklagas. En varning som har tillkommit i form av ett godkänt föreläggande får samma innebörd som en varning meddelad av domstol.

Om föreläggandet inte godkänts inom förelagd tid skall allmänna ombu-

Prop.1985/86:115

• Sida 13
•  Original

det ge in ansökan om åtgärd till länsrätten. I överensstämmelse med vad Prop. 1985/86: 115 som gäller om strafföreläggande föreslårjag att ett godkännande som sker sedan det allmänna ombudet anhängiggjort målet i länsrätten är utan ver- kan. 1 fall då föreläggandet inte godkänts får det allmänna ombudet — såvida inte ytterligare omständigheter tillkommit eller blivit kända — anses vara bundet av sitt tidigare ställningstagande till körkortsingripandets art. Han skall därvid i enlighet med bestämmelsen i 3615 körkortsförordningen ange att han anser att varning är en tillräcklig åtgärd.

Jag har tidigare erinrat om att den nya förvaltningslagen blir tillämplig på de allmänna ombudens verksamhet. Detta innebär att det inte i körkortsla- gen behövs någon särskild bestämmelse om rättelse av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseendefcl (se 265 i dess lydelse enligt förslaget till ny förvaltningslag. prop. 1985/86:80).

Det föreslagna systemet ställer särskilda krav på de allmänna ombuden. Domstolsverkets rapport visar att de allmänna ombuden i genomsnitt får bifall till omkring 95% av sina ansökningar i länsrätterna. Siffran måste enligt min mening anses helt tillfredsställande och tyder generellt sett på en hög kompetens hos ombuden. I sammanhanget vill jag upplysa att jag kommer att ta initiativ till kurser och konferenser för de allmänna ombu- den i syfte att ytterligare höja deras kompetens. Ett samarbete mellan länsstyrelsernas organisationsnämnd. allmänna ombudens referensgrupp och trafiksäkerhetsverket bör vidare initieras.

Jag vill särskilt understryka att det av mig föreslagna systemet inte är avsett att i sig innebära några förändringar i praxis. Avsikten är således inte att de allmänna ombuden skall utfärda förelägganden om varning i andra fall än när varning f.n. beslutas av domstolarna.

Avslutningsvis villjag också peka på att det redan i dag finns en rättssä- kerhetsgaranti knuten till systemet med varning. Regeringsrätten har den 15 oktober 1985 i plenum beslutat att ändra sitt tidigare synsätt när det gäller återkallelser på så sätt att en ny förseelse efter varning skall bedö- mas tillsammans med de förseelser som föranlett varningen (mål nr l7l4-l985). Avgörandet innebär att de omständigheter som föranlett var- ningen i fortsättningen alltid kommer att bedömas av domstol innan det kan bli aktuellt att lägga omständigheterna till grund för ett beslut om återkallelse.

2.5. Institutet erinran

Mitt förslag: Institutet erinran tas bort.

Domstolsverkets förslag: Domstolsverket har föreslagit att institutet erin— ran (495 körkortsförordningen) tas bort. Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har till- styrkt eller förklarat sig inte ha något att erinra mot förslaget. Kammarrät- ten i Jönköping har framhållit att det finns skäl som talar för att slå samman institutet erinran och varning till ett enda varningsinstitut. Sveriges doma— 13

• Sida 14
•  Original

reförbund anser att utredningsmaterialet är för bristfälligt för att förbundet skall kunna inta en bestämd ståndpunkt. Förbundet efterlyser en under- sökning som belyser vilken verkan meddelad erinran eller varning haft.

Skälen för mitt förslag: Av domstolsverkets rapport framgår att institutet erinran inte alls kommit att användas på det sätt som var avsett. Sedan hösten 1982 gäller den ordningen att när ett registerblad — dvs. ett utdrag ur körkortsregistret — har sänts över till länsstyrelsen för ställningstagande till ett körkortsingripande. även körkortshavaren får del av registerbladet. Vidare informeras han i samband därmed att ett ingripande övervägs. Denna ordning innebär en sorts erinran. Enligt min mening framstår därför inte en formell erinran lika angelägen nu som när institutet tillkom. Vidare kan -— såsom någon remissinstans också gjort — ifrågasättas om det all- männa ombudets arbete med erinringar står i proportion till deras effekt. Däremot bör en lämplig form för upplysningari samband med utsändande av registerblad kunna ge en viss effekt utan att det ställer samma krav på resurser.

Jag har alltså funnit att övervägande skäl talar för att avskaffa institutet erinran. Jag avser att senare för regeringen anmäla frågan om upphävande av 49.5 körkortsförordningen.

2.6. Övriga åtgärder med anledning av domstolsverkets förslag

Mitt förslag: De nu föreslagna ändringarna fullföljs genom att en särskild utredare fåri uppdrag att göra en översyn av vissa delar av körkortsförfattningarna. Utredaren skall främst studera möjligheter- na till snabbare körkortsingripandcn.

Domstolsverkets förslag: Domstolsverket har föreslagit en översyn av konstruktionen av bestämmelserna om återkallelse (16.5) och varning (225).

Remissinstanserna: Kammarrätterna i Göteborg och Jönköping har ifrå- gasatt om en översyn behövs. Övriga remissinstanser har däremot ställt sig positiva till förslaget eller inte haft något att erinra.

Kammarrätterna och trafiksäkerhetsverket har i sina remissvar aktuali- serat ytterligare åtgärder. Sålunda har kammarrätten i Göteborg bl.a. väckt frågan om inte trafiksäkerhetsverket såsom centralt ansvarig myn- dighet för traiiksäkerhetsarbetet borde ges rätt att överklaga avgöranden i körkortsfrågor. Enligt kammarrätten i Jönköping är tiden mogen för en mera allmän översyn av författningarna om samhällets reaktion med anled- ning av dåligt uppförande i trafiken. Vidare finns det enligt kammarrättens erfarenhet brister i den nuvarande lagstiftningen. 'l"rafiksäkerhetsverket anser att det finns anledning att överväga bl.a. om inte ingripanden i form av omhändertagande av körkort bör kunna ske i större utsträckning än f.n. Verket påpekar därvid att rättsliga reaktioner i form av körkortsingripan-

Prop.1985/86:115

• Sida 15
•  Original

den är en av de åtgärder som verksamt bidrar till att hålla trafikmoralen Prop. 1985/86: 115 uppe och därigenom öka trafiksäkerheten.

Skälen för mitt förslag: Jag konstaterar i enlighet med flertalet remissin- stanser att det finns skäl att föranstalta om en översyn av körkortsförfatt- ningarna. Därvid bör särskilt formerna och förutsättningarna för snabbare och effektivare körkortsingripandcn vid hastighetsövenrädelser undersö- kas.

Jag avser att återkomma till regeringen senare under våren med närmare förslag i dessa frågor. Jag kommer då också att ta upp konsultläkarnas ställning vid handläggningen av körkortsmedicinska ärenden hos länssty- relsen.

2.7. Resurspåverkan

Förslaget till ändring i bestämmelserna om de allmänna ombudens befo- genheter torde inte medföra några resursförändringar vid länsstyrelserna. Däremot torde förslaget ge en marginell lindring i länsrätternas arbets- börda.

2.8. Ikraftträdandet m.m.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljanuari 1987.

Jag anser det inte erforderligt med några särskilda övergångsbestäm- melser. Den föreslagna bestämmelsen i 47215 om att allmänna ombud får utfärda föreläggande om varning bör kunna tillämpas i samtliga ärenden som är under handläggning hos de allmänna ombuden efter den 31 decem- ber 1986 och i vilka talan ännu inte anhängiggjorts.

2.9. Delegeringsarbetet

I december 1984 överlämnade en utredare i statsrädsberedningen — depar- tementsrådet Erik Berggren — till statsministern betänkandet Det fortsatta delegeringsarbetet i regeringskanslict II. Ds SB 19843. med underrubri- ken Trafiktillstånd och lokala trafikföreskrifter. Betänkandet innehåller bl.a. förslag till ändringar i bestämmelserna om dispenser och godkännan- de av vissa trafikutbildare. Vidare innehåller betänkandet förslag till vissa ändringar i förordningen (1981 :96) om godkännande och utbyte av utländs- ka körkort. Förslagen är upprättade med beaktande av de av riksdagen antagna riktlinjerna (prop. 1983/84: 120. KU 23. rskr 250).

När det gäller dispenser från bestämmelserna i körkortslagen och kör- kortsförordningen om förarbehörighct. körkortsålder och körkortsför- nyclsc m.m. (1015 första och andra styckena körkortsförordningen) före- slår utredaren att dessa skall avgöras av länsstyrelsen i första instans i stället för av trafiksäkerhetsverket. Sådana beslut av länsstyrelsen skall enligt förslaget få överklagas till trafiksäkerhetsverket. Trafiksäkerhets- verkets beslut skall inte få överklagas. Ärenden som är principiellt viktiga eller annars har stor allmän betydelse skall dock trafiksäkerhetsverket få överlämna till regeringen för avgörande. 15

• Sida 16
•  Original

l ärenden om godkännande som trafikskolechef. utbildningsledare eller trafikledare föreslår utredaren den omläggningen att ett beslut av trafiksä- kerhetsverket om godkännande får överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen.

Betänkandet har remissbehandlats. Samtliga remissinstanser har till- styrkt eller lämnat utrednlngsmannens förslag utan erinran.

Jag delar i allt väsentligt de synpunkter som utredningsmannen lagt fram. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

3. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp- rättats förslag till lag om ändring i körkortslagen ( 1977:477). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget.

5. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 17
•  Original

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1986-03-1 1

Närvarande: justitierådet Knutsson. f. d.justitierådet Sterzel. regeringsrå- det Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1986 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Hulterström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i körkortslagen ( 1977: 477).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Hag- lind.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.- I remissen föreslås två ändringar i körkortslagen. Den ena innebär en viss omredigering av 16 å. i huvudsak att punkterna 3 och 4 skall byta plats. Den andra avser att genom en ny 47aé ge de allmänna ombuden rätt att besluta om varning.

Förslagen har enligt remissen olika syften. Det första avser att ge bättre uttryck för när körkortsåterkallelse bör ske: rättstillämpningen förväntas i fortsättningen bättre spegla hur riksdag och regering ser på bl.a. hastig- hetsöverträdelser. Det andra förslaget åsyftar att minska tillströmningen av körkortsmål till länsrätterna. Lagrådet ser-emellertid ett närmare sakligt samband mellan förslagen. som inte framgår av motiveringarna. För möj- ligheterna att flytta beslut om varning från länsrätterna till de allmänna ombuden har det väsentlig betydelse, om praxis i sak samtidigt avses bli ändrad eller inte. Lagrådet återkommer till detta.

Den föreslagna ändringen av 16 9" har sin bakgrund i vissa iakttagelser som departementschefen har gjort beträffande tillämpningen av punkten 4. om enstaka allvarliga trafiköverträdelser. Främst gäller det grova hastig- hetsförseelser. Departementsehefen säger sig ha funnit vissa avgöranden som ger honom anledning att ta upp frågan om lagstiftningen behöver ändras. Han har "i dessa mål iakttagit en tendens till praxis som inte alltid svarar mot de principer som ligger bakom den nuvarande lagstiftningen". Efter att ha refererat vissa uttalanden i 1976 års proposition anför depane- mentschefen. att det under senare tid har "satts i fråga om rättstillämp- ningen i dag står i överensstämmelse med de principuttalanden" som gjordes 1976. För egen del har han funnit att vissa avgöranden inte är förenliga med de angivna riktlinjerna.

Självfallet har statsmakterna full rätt att inskrida med lagstiftning. då rättstillämpningen har utvecklats i en riktning som anses otillfredsställan- de. Det är emellertid då av grundläggande betydelse att det anges klart. vilken ändring i förhållande till gällande praxis som åsyftas. och att denna ges ett tydligt uttryck genom ändrade lagregler. Detta har också genomgå- ende iakttagits exempelvis då avgöranden av regeringsrätten har föranlett speciallagstiftning om den kommunala kompetensen eller ändringari skat- telagstiftningen.

Frågor om körkortsingripande prövas av förvaltningsdomstol med sär-

• Sida 18
•  Original

skilda allmänna ombud som för talan mot de enskilda och bevakar det allmännas intresse. Prejudikatbildningen ankommer på regeringsrätten. som under senare år har meddelat en lång rad refererade avgöranden i sådana mål. Av depanementschefcns uttalanden kan inte med säkerhet utläsas om syftet med lagförslaget är att åstadkomma en ändring i gällande rätt såsom den har kommit till uttryck i regeringsrättens praxis. Om syftet är det angivna. måste det redovisas i vilka avseenden praxis anses onöjak- tig och på vilket sätt den bör ändras. Vidare måste ändringen genomföras på ett tydligare sätt i lagtexten än genom enbart en omkastning av två punkter i uppräkningen av återkallelsegrundernai 16.6.

Möjligen skall emellertid remissen läsas så, att den inte vänder sig mot regeringsrättens prejudikatbildning utan mot att de principer. som därige- nom har lagts fast. inte anses bli följda i lägre instans "på fältet" så konsekvent som är önskvärt. Om den tolkningen är rätt. kan renexionen göras att det — tyvärr — är svårt att undgå en del diskutabla avgöranden på ett område där varje år många tusen mål skall avgöras av ett stort antal domstolar. Det naturliga korrektivet är att överklaga. eventuellt till högsta instans för att därigenom få ytterligare prejudikat. Av stor vikt är dessutom just sådana organisatoriska reformer som inrättandet av de allmänna om- buden 1981 och förstärkningen av länsrätterna 1979. I sista hand kan det dock givetvis även bli aktuellt att ändra den materiella lagstiftningen.

Frågan blir om man ur det föreliggande materialet kan läsa ut. att rättstillämpningen företer sådana brister som motiverar lagstiftningsåt- gärder. Lagrådet konstaterar till en början, att förslaget att flytta beslut om varning till ombuden bygger på att dessa enligt en allmän uppfattning fyller sin roll väl och kan betros med ökade uppgifter. De framlagda undersök- ningarna visar också (2.4.2 och 2.4.3 i bilaga 1) att länsrätterna i endast 6 % av målen helt ogillar ombudens talan och att dessa anför besvär i liten utsträckning. Det synes mot denna bakgrund osannolikt, att man i nämn- värd omfattning skullc underlåta att ingripa enligt 165 4 där så bör ske.

Mot ett sådant antagande talar också utvecklingen av antalet mål och ingripanden. 1 1976 års proposition nämns att antalet återkallelser då var drygt 10000 om året och att 60—70% beslöts på trafiknykterhetsgrunden. År 1984 återkallades 16430 körkort (Statistisk årsbok 1986 s. 162). och domstolsverkets nu presenterade undersökning (tabellS) visar att nykter- hetsfallen i dag endast utgör cirka 50 %. Även om antalet återkallelscr har f1uktuerat mellan olika år. måste det antas, att fall enligt 165 4 har ökat väsentligt både relativt och i absoluta tal. Detta är i och för sig naturligt med hänsyn till att punkten fick en vidare omfattning år 1978. men siffror- na visari vart fall inte att rättstillämpningen skulle vara alltför slapp.

Relationen mellan återkallelse och varning är mera svårbedömd. efter- som statistik inte finns tillgänglig beträffande varningar. ] 1976 års proposi- tion upplyses dock att dessa vid den tiden var något t1era än återkallelserna och att de syntes ha ökat i antal under senare år. Domstolsverkets under- sökning anger att återkallelserna numera är f1era. Av de mål i länsrätt som . omfattas har 48.4% slutat med återkallelse och 44.9% med varning. Pro- positionen 1976 upplyser vidare att 75—80% av alla varningar avsåg punk- terna 3 och 4. Motsvarande andel är i dag 90 % men då skall bl. a. uppmärk-

• Sida 19
•  Original

sammas. att den tidigare s.k. självständiga varningen är avskaffad. Sam- mantagna innebär de nu nämnda uppgifterna att någon ökning av varnings- frekvensen inte har blivit statistiskt belagd.

Klart är emellertid att varning meddelas i stor utsträckning. Av den nu framlagda undersökningen kan utläsas (tabellS) att varning blir utgången i 72 % av målen i länsrätt enligt punkten 4. Detta kan synas vara väl mycket. och till uppgiften kan läggas vad som anförs i trafiksäkerhetsverkets re- missyttrande om att varningarna totalt sett skulle ha ökat med närmare 60% från 1982 till 1984. [domstolsverkets rapport och i olika remissyttran- den diskuteras ocksä. om varningspraxis överensstämmer med lagstifta- rens intentioner. I den frågan vill lagrådet för egen del framhålla. att några mera konkreta uttalanden inte görs i motiven vare sig 1976. 1978 eller 1980; de båda senare lagstiftningsärendena förbigås f. ö. hastigt i remissen men skjuts i förgrunden i domstolsverkets rapport. Ur vad statsmakterna anfört i de tre ärendena kan väsentligen utläsas. att en mindre schablonmässig och mera individualiserad bedömning skall eftersträvas men att avsikten å andra sidan inte varit att åstadkomma någon allmän lättnad i praxis.

Det är mot denna bakgrund svårt att finna belägg för att varningspraxis efter 1976 skulle ha utvecklats i strid med lagstiftarens intentioner. Lagrå- det erinrar i detta sammanhang om att de allmänna ombuden i stort sett synes nöjda med länsrätternas behandling av körkortsmålen. Någon åsiktsskillnad beträffande valet mellan återkallelse och varning har inte kommit till synes. Vad som är belagt är närmast. att varningarna under hela den aktuella perioden har varit påtagligt många. En ändrad praxis härvidlag aktualiserar emellertid inte 16% utan 225 körkortslagen, och den berörs inte av remissen.

Det tillgängliga materialet ger alltså enligt lagrådets bedömning inte grund för antagande vare sig att man är för släpphänt med att ingripa enligt 16.5 4 körkortslagen eller att varning skulle ha blivit en i förhållande till tidigare läge och statsmakternas uttalanden alltför vanlig form för ingripan- de. Av utredningen i detta ärende kan inte sägas framgå. att några särskilda lagstiftningsåtgärder skulle vara påkallade för att få tillämpningen att stäm- ma överens med lagstiftarens intentioner. Lagrådet vill emellertid erinra om att traftksäkerhetsverket i sitt remissyttrande har uttalat. att orsakerna till den ökade måltillströmningen och den höga användningen av varning om möjligt bör analyseras närmare. Lagrådet är benäget att instämma i detta. Det skulle troligen vara av värde för framtida överväganden rörande lagstiftningen om körkortsingripande om man kunde tillgodose trafiksäker- hetsverkets önskemål. t. ex.i samband med den i remissen aviserade nya utredningen.

Det framlagda förslaget till ändring i 165 framstår. vilket också sägs i remissen. som av väsentligen redaktionell natur. Lagrådet kan i och för sig medge att den föreslagna dispositionen av paragrafen, vilken överensstäm- mer med vad trafikmålskommittén föreslog 1972. har vissa fördelar. Man bör emellertid vara återhållsam med att genomföra fristående redaktionella ändringar i en gällande lag. eftersom detta kan leda till osäkerhet om vad som skall gälla i fortsättningen och om betydelsen av äldre prejudikat.

Till det sagda kommer att den ifrågavarande återkallelsegrunden under

• Sida 20
•  Original

de senaste tio åren har varit formulerad på tre olika sätt. När bestämmel- sen 1978 överfördes från körkortskungörelsen till den nya körkortslagen slopades kravet på "grovt" åsidosättande. och 1980 infördes ett undantag för ringa överträdelser. Att nu genomföra ytterligare en ändring av närmast redaktionell karaktär i syfte att ge bättre uttryck åt lagstiftarens intentioner framstår för lagrådet som föga tilltalande.

Som ett ytterligare skäl mot att nu göra någon ändring i 16.5 kan slutligen pekas på att det är avsett att en särskild utredare skall tillkallas för att se över körkortsförfattningarna. Därvid skall särskilt undersökas formerna och förutsättningarna för snabbare och effektivare körkortsingripanden vid hastighetsöverträdelser.

Om det anses att någonting bör göras för att skärpa reaktionerna på enstaka allvarliga trafiköverträdelser. är det enligt lagrådets mening natur- ligt att låta den särskilde utredaren överväga frågan. Om detta leder till att lagstiftningen bör ändras. lär ZZå körkortslagen i första hand komma i blickfältet. men givetvis kan även 165 aktualiseras. I vart fall bör man närmast — i fråga om båda dessa paragrafer —- pröva alternativet att direkt ta fasta på det som avses genom en exemplifierande uppräkning av vissa traftköverträdelser. såsom allvarliga hastighetsöverskridanden. körning mot rött ljus. underlåtenhet att iaktta stopplikt och omkörning vid över- gångsställe. [ ett sådant sammanhang bör också klargöras vilka närmare ändringar i sak som åsyftas i förhållande till gällande rättsläge.