om ändringar i delpensioneringen, pensionstillskott till änkor m.m.

Regeringens proposition ÅN

1986/87:133 ST

om ändringar i delpensioneringen,

. . äl a Prop.

pensionstillskott till änkor m. m. 1986/87: 133

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1987.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

Delpensionsförsäkringens omfattning och innehåll ligger i allt väsentligt fast. I propositionen föreslås förändringar inom vissa begränsade områden av försäkringen. Dessa förändringar är i huvudsak följande.

Allt arbete som uppdragstagare jämställs inom försäkringen med arbete som anställd under förutsättning att uppdragsinkomsten utgör inkomst av tjänst i skattemässigt hänseende. Möjligheten att få delpensionen beräknad med bortseende från en mindre bisyssla bibehålls för anställda och uppdragstagare som har en bisyssla i form av rörelse eller jordbruk samt för egenföretagare med uppdrag eller anställning vid sidan av huvudsysselsättningen. Årsinkomsten av bisysslan måste understiga ett och ett halvt basbelopp.

Den sammanlagda arbetstiden efter arbetstidsminskningen begränsas till högst 35 timmar per vecka.

Beräkning av pensionsunderlaget skall ske med utgångspunkt från pensionspoängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras och därefter beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen till vad som motsvarar den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsnittliga inkomsten räknas fram med beaktande av aktuellt basbelopp.

Kravet att en egenföretagare skall lämna intyg från annan person angående sina arbets- och inkomstförhållanden som underlag för sin ansökan om delpension tas bort.

Propositionen innehåller vidare förslag om att det vid bestämmande av pensionstillskott till ålders- eller förtidspension till änka inte skall tas hänsyn till sådan änkepension som skulle ha utgetts till änkan om mannen inte haft undantagande från ATP.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 133

Inkomstprövningen av änkepension till kvinnor vars män avlidit före

den 1 juli 1960 föreslås ske på samma sätt som inkomstprövningen an-

gående kommunalt bostadstillägg vad avser värdet av en- eller tvåfamiljsfastighet som bebos av den försäkrade.

Den pågående försöksverksamheten med fler nivåer för sjukpenningen och ersättning för merkostnader för resa som alternativ till sjukpenning

föreslås utvidgad och förlängd till utgången av år 1988.

Reglerna för beräkning av basbeloppet föreslås ändrade i så måtto att det

tilläggsbelopp på 400 kronor som föreslagits gälla fr.o.m. den I juli 1987

inräknas i underlaget för de basbelopp som skall fastställas för år 1988 och framåt.

I propositionen lämnas också förslag beträffande skatteavdrag på sjuk-

penning och vissa andra dagersättningar inom den allmänna försäkringen m.m. Särskilda skattetabeller föreslås upprättade där skatteavdraget

anges i procent.

Slutligen föreslås att sammanräkningsregler skall införas vid utmätning eller införsel i sjukpenning eller annan dagersättning från socialförsäkringen. Reglerna innebär att de per dag bestämda utmätnings- eller införselbeloppen skall räknas samman för samtliga dagar som ersättningsperioden omfattar. Motsvarande föreslås gälla för de per dag bestämda utmätnings-

fria beloppen och förbehållsbeloppen.

[9

Lag om ändring t lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:84) om delpensionsförsäk-

ring

dels att 5—10, 12. 13 och 15—17 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 18 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Försäkrad, som från och med Försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60 år eller den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i för- senare minskar sin arbetstid i för-

värvsarbete och därefter arbetar i värvsarbete, har rätt till delpension

genomsnitt minst 17 timmar per ar- i enlighet med 6—13 §§ om han där-

betsvecka, har rätt ull delpension i efter arbetar i genomsnitt minst 17 enlighet med 6—13 §§. Pension ut- och högst 35 timmar per arbets-

går längst till och med månaden vecka. Pension utgår längst till och före den då han fyller 65 år. med månaden före den då han fyller

65 år.

Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär

förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän för-

säkring.

6§

Den som efter arbetstidsminsk- Den som efter arbetstidsminsk-

ningen förvärvsarbetar enbart som ningen har förvärvsarbete enbart i

anställd har rätt till delpension om form av anställning eller uppdrag han har minskat arbetstiden med i eller i båda dessa former har rätt till genomsnitt minst fem timmar per delpension om han har minskat ararbetsvecka. Hans nya arbetstid betstiden med i genomsnitt minst måste därvid också i minst samma fem timmar per arbetsvecka och mån understiga ordinarie arbetstid hans inkomst av detta förvärvsari arbetet. bete är att hänföra till inkomst av

tjänst vid taxering till statlig in-

komstskatt.

7§

Den som efter arbetstidsminsk- Annan = förvärvsarbetande än ningen ej förvärvsarbetar enbart som avses i 6 § är berättigad till som anställd är berättigad till del- delpension om han har minskat ar-

pension om han har minskat arbets- betstiden med i genomsnitt minst

tiden med i genomsnitt minst hälf- hälften. ten.

Vid tillämpning av första stycket Vid tillämpning av första stycket

skall beträffande förvärvsarbete i skall beträffande förvärvsarbete i

fåmansföretag som avses i 35 § I a fåmansföretag som avses i 35 § I a

mom. kommunalskattelagen (1928: mom. kommunalskattelagen (1928: 370) företagsledare och dennes 370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställ- make inte anses arbeta som anställ-

da hos företaget. Med makar jäm- da hos företaget eller annars under

ställs de som lever tillsammans, om förhållanden som omfattas av 6 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse de tidigare har varit gifta med var- Med makar jämställs de som lever andra eller gemensamt har eller har tillsammans. om de tidigare har vahaft barn. rit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

Om försäkrad har en mindre bi- Om försäkrad, som efter arbetssyssla vid sidan av sitt huvudsakli- tidsminskningen har förvärvsarbete

ga förvärvsarbete, kan han på begä- i form av anställning eller uppdrag ran få sin rätt till delpension be- eller i båda dessa former, har en

dömd med bortseende från bisyss- mindre bisyssla vid sidan av sitt hulan. vudsakliga förvärvsarbete och inkomsten av bisysslan är att hänföra till inkomst av rörelse eller jord-

bruksfastighet vid taxering till statlig inkomstskatt. kan han på begä-

ran få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från bisyss-

lan. Detsamma gäller beträffande

försäkrad som avses i 7 § och som har en mindre bisyssla i form av anställning eller uppdrag, för vilken inkomsten är att hänföra till inkomst av tjänst vid taxering till statlig inkomstskatt. För tillämpning av första stycket förutsätts I. att den försäkrade har utfört I. att den försäkrades begäran bisysslan varaktigt före arbetstids- om bortseende avser dennes samtminskningen. liga bisysslor av sådant slag som avses i första stycket.

2. att arbetstiden för bisysslan 2. att den försäkrade har utfört

kan beräknas uppgå till i genom- bisysslan varaktigt före arbetstids-

snitt högst tio timmar per arbets- minskningen,

vecka och ej ökas inför eller efter arbetstidsminskningen i det huvudsakliga arbetet.

3. att inkomsten av bisysslan för 3. att arbetstiden för bisysslan år räknat kan antugas understiga kan beräknas uppgå till i genomdet basbelopp enligt 1 kap. 6 § la- snitt högst tio timmar per arbets-

gen (1962:381) om allmän försäk- vecka och ej ökas inför eller efter

ring som gäller vid årets början. arbetstidsminskningen i det huvudsakliga arbetet, 4. att inkomsten av bisysslan för

år räknat kan antas understiga en

och en halv gånger det basbelopp enligt I kap. 6 § lagen (1962:381)

om allmän försäkring som gäller för året.

Vid tillämpning av föreskriften i

5 § första stycket om längsta arbetstid efter arbetstidsminskningen skall dock inräknas arbetstiden för bisysslan.

98 Som försäkrads arbetstid före ar- Som försäkrads arbetstid före ar-

betstidsminskningen skall räknas betstidsminskningen skall räknas hans genomsnittliga arbetstid under hans genomsnittliga arbetstid under

den ettårsperiod som avses i 3 §. den ettårsperiod som avses 13 §.

Om det är uppenbart att den arbetstiden väsentligt överstiger hans genomsnittliga arbetstid under tre

sådana perioder före arbetstidsminskningen, skall bortses från den

överskjutande arbetstiden.

Den försäkrades arbetstid efter arbetstidsminskningen skall beräknas med hänsyn till hans antagna arbetsförhållanden under det följande året.

10 § Utförs förvärvsarbetet efter ar- Utförs förvärvsarbetet efter ar-

betstidsminskningen = ej — fortlö- betstidsminskningen inte förtlöpande, är den försäkrade berättigad pande, är den försäkrade berättigad till delpension endast om han under till delpension endast wnder förutvarje period av högst tre månader sättning att han under varje period arbetar under minst halva antalet av högst tre månader arbetar under dagar. minst halva antalet dagar och att

han inte gör sammanhängande av-

brott i förvärvsarbetet under längre

tid än en och en halv månad. Där-

vid skall bortses från avbrott på

grund av semester av den omfatt-

ning som anges i författning eller

kollektivavtal. Detsamma = gäller

avbrott på grund uv motsvarande

ledighet för den som har annat för-

värvsarbete än anställning.

Närmare föreskrifter om förlägg- Regeringen eller, efter regeringningen av försäkrads deltidsarbete ens bemyndigande, = riksförsäkfår meddelas av regeringen eller, ringsverket får meddela föreskrifter efter regeringens bestämmande, av som, om synnerliga skäl talar för riksförsäkringsverket. Om synnerli- det, medger att delidsarbete inom ga skäl talar för det, får därvid även visst yrke förläggs mera ojämnt un-

medges att deltidsarbete inom visst der året än första stycket tillåter.

yrke förläggs mera ojämnt under

året än första stycket tillåter.

$

För försäkrad som avses i 6 8 ut- För försäkrad som avses 16 § utgörs penstonsunderlaget av skillna- görs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans normala förvärvs- den mellan hans genomsnittliga inkomst före arbetstidsminskning- förvärvsinkomst före arbetstidsen och den förvärvsinkomst som minskningen och den förvärvsinhan efter arbetstidsminskningen komst som han efter arbetstidskan anragas ha tills vidare. Därvid minskningen kan antas ha tills vidatillämpas 8 och 9 §§, såvitt gäller re. Därvid tillämpas 8§ och 9§ 9 § första stycket dock endast förs- undra stycket.

Nuvarande Ixdelse Föreslagen lydelse ta meningen. Skall inkomst av rö-

relse eller jordbruksfastighet före

arbetstidsminskningen heuktus, skall den inkomsten beräknas med ledning av 13 § andra stycket.

Skillnaden mellan de förvärvsin- Den försäkrades genomsnittliga

komster som avses i första stycket förvärvsinkomst före arbetstidsfår för år räknat inte beräknas till minskningen beräknas med ledning högre helopp än skillnaden mellan av dels de pensionspoäng för tillvad som enligt 3 kap. 2§ lagen läggspension som han har tillgo- (1962:381) om allmän försäkring doräknats för de närmaste fem utgör den försäkrades sjukpenning- åren före arbetstidsminskningen. erundande inkomster före och etter dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen eller kunde arbetstidsminskningen. Därvid skall ha fastställts som sjukpenninggriwn- tilläggas en pensionspoäng för vardande inkomster om försäkrings- Je år. Har inkomsten något år unkassan hade känt till samtliga för- derstigit vad som motsvarar en hållanden. pensionspoäng för det året, skall

den försäkrade i stället tillgodoräk-

nas motsvarande del av en pen-

sionspoäng. I förekommande fall

skall hänsyn tas även till pensions-

poäng som den försäkrade skulle

ha tillgodoräknats om han inte

hade underlåtit att erlägga tilläggs-

pensionsavgift. Vid beräkningen av

den genomsnittliga förvärvsinkom-

sten bortses från de två år för vilka

pensionspoängen är lägst.

Avviker försäkrads inkomst vä- Avviker försäkrads inkomst efter sentligt från vad som kan anses arbetstidsminskningen väsentligt

vanligt för arbetet i fråga eller av- från vad som kan anses vanligt för viker hans inkomstbortfall väsent- arbetet i fråga eller från vad som

ligt från vad som kan motiveras kan motiveras med hänsyn till med hänsyn till minskningen av ar- minskningen av arbetstiden, sär-

betstiden, särskilda arbetsförhäl- skilda arbetsförhällanden eller för-

ändrade arbetsuppgifter, skall vid

gifter. skall vid beräkning av hans beräkning av denna inkomst pensionsunderlag bortses från så- bortses från sådana avvikelser.

dana avvikelser. Har försäkrads arbetstid beräknats med tillämpning av 9 § första stycket andra meningen, skall hans inkomst före arbetstidsminskningen beuktus endust ef-

ter förhållandet mellan sålunda be-

räknad arbetstid och den arbetstid som skulle ha gällt för honom enligt

styckets första mening.

13 §! För försäkrad som avses i 7 § ut- För försäkrad som avses i 7 § ut-

görs pensionsunderlaget av hälften görs pensionsunderlaget av hälften

av hans genomsnittliga förvärvsin- av hans genomsnittliga förvärvsin-

komst före arbetstidsminskningen. komst före arbetsudsminskningen.

Överstiger den förvärvsinkomst, Denna inkomst beräknas enligt

som hun efter arbetstidsminskning- 12 § andra stycket. Överstiger den

en kan anrtagas tills vidare ha, hälf- förvärvsinkomst, som den försäkten av den tidigare inkomsten. rade efter arbetstidsminskningen minskas pensionsunderlaget med kan antas tills vidare ha, hälften av

hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § den tidigare inkomsten, minskas

och 9 § andra stycket vid beräk- pensionsunderlaget med hänsyn

ningen av pensionsunderlaget. härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 §

andra stycket vid beräkningen av

pensionsunderlaget.

Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tillläggspension som han har tillgo-

doräknats för de närmaste tre åren

före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskninzen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för året, skall i stället tilleodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade underlåtit att erlägga tillläggspensionsavgift.

För den som före arbetstidsminskningen under den ettäårsperiod som avses i 3 § endast förvärvsarbetade som anställd, som upp-

dragstagare eller som bådadera skall inkomsten före minskningen

beräknas enligt 12 §. En förutsättning härför är att ersättningen vid inkomsttaxeringen är att hänföra till inkomst av tjänst.

15 §

Sökanden skall genom intyg eller annan utredning styrka de förhållanden som skall läggas till grund för pension. i den mån tillförlitliga uppgifter inte redan finns tillgängliga hos försäkringskassan. Skriftlig uppgift skall avges på heder och samvete. Erkänd arbetslöshetskassa och länsarbets-

! Senaste lydelse 1981:695.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse nämnd är skyldiga att biträda kassan med uppgifter som behövs i ärende

enligt denna lag.

I fråga om förvärvsarbete som anställd skall sökanden lämna särskilt intyg från arbetsgivaren eller den lokala arbetstagarorganisationen om

sökandens arbets- och inkomstförhållanden. Arbetsgivare är skyldig att

utfärda intyg på begäran av den anställde och att biträda försäkringskassan med andra uppgifter som behövs i ärende om delpension. Bestämmelserna i detta stycke gäller i tillämpliga delar även beträffande förvärvsarbete som uppdragstagare. I fråga om annat förvärvsarbete än som avses i andra stycket skall sökanden lämna särskilt intyg från

revisor, bokförare, företagar- eller

yrkesorganisation, kommunal förtroendeman eller annan som väl känner sökandens arbets- och in-

komstförhållanden. Intyg — skall

avges på heder och samvete. Intyg från någon sökanden närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken beaktas inte.

16 &

Delpension utges månadsvis och får inte beviljas för längre tid tillbaka

än tre månader före ansökningsmånaden.

Delpension utgår från och med månaden näst efter den under vilken urbetstidsminskningen skett eller, om denna skett vid ingången av en månad, från och med sistnämnda månad. Pensionen utgår

till och med den månad då den pen-

sionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars upphört tidigare än månaden före den då han fyller 65 år.

Beslut om delpension skall gälla tills vidare, om ej annat föranleds av

den försäkrades ansökan eller övrig utredning i ärendet.

17 §2 Ärende om delpension skall i försåkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd enligt 18 kap. 20-22 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring

1. om sökanden efter arbetstids- 1. om sökanden efter arbetstids-

minskningen inte förvärvsarbetar minskningen inte omfattas av föreenbart som anställd eller skrifterna i6 § eller

2. om ärendet är av vidlyftig eller svår beskaffenhet.

? Senaste lydelse 1986:144.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18a§

Om den som uppbär delpension

ovförvållat förlorar sin anställning

eller slutar sitt förvärvsarbete med

giltig anledning och blir arbetslös,

har han fortsatt rätt till pension un-

der förutsättning att han är anmäld

som arbetssökande hos offentlig

arbetsförmedling och är beredd att

anta erbjudet lämpligt deltidsarbe-

te.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

2. Aldre föreskrifter i 5—9, 12, 13 och 17 §§ gäller fortfarande i fråga om delpension vid arbetstidsminskning som första gången har skett före ikraftträdandet.

3. Vid tillämpning av 128 andra stycket i dess nya lydelse skall i förekommande fal! tas hänsyn även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade anmält undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring i detta lagrums lydelse närmast före den I januari 1982.

Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:205) om pensionstillskott

dels avt 4 8 skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1981:694) om ändring i

nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 48! Vid tillämpning av 3 § skall, då Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt 11 kap. 6§ pensionspoäng enligt 11 kap. 68

första stycket lagen (1962:381) om första stycket lagen (1962:381) om

allmän försäkring på grund av un- allmän försäkring på grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgo- derlåten avgiftsbetalning inte tillgo-

doräknats den försäkrade, hänsyn doräknats den försäkrade, hänsyn tas till den tilläggspension, som tas tll den tilläggspension, som skulle ha stgått om avgift erlagts. skulle ha utgetts om avgift erlagts.

Vid beräkning av pensionstillskott

till ålderspension eller förtidspen-

sion skall dock inte beaktas sådan

tilläggspension i form av änkepen-

sion som skulle ha utgetts om avgift

erlagts.

Denna lag? träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Far undantagande från nuari 1982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspension en- försäkringen för tilläggspension en-

ligt lagen (1962:381) om allmän för- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällt för försäkrad skall vid säkring gällt för försäkrad skall vid

beräkning av pensionsullskott en- beräkning enligt 3 % av pensionstill-

ligt 3§ hänsyn tagas till den skott till den försäkrade och av tilläggspension som skulle ha utgått pensionstillskott till änkepension om undantagande ej ägt rum. som tillkommer änkan efter den

försäkrade hänsyn tagas till den

tilläggspension som skulle ha utgått

om undantagande cj ägt rum.

Denna lag? träder i kraft den 1 juli 1987. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

! Senaste lydelse 1981:694. 2 1981:694.

3 1987:000.

Lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1962:382) angående införande av

lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

16 ä! Bestämmelserna 1 tredje stycket Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1-4 övergångsbestäm- punkterna 1-4 övergångsbestäm-

melserna till lagen (1960:99) an- melserna till lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni gående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering 1946 (nr 431) om folkpensionering skall fortfarande tillämpas. Beträf- skall fortfarande tillämpas. Beträffande änkepension efter man. som fande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, skall avlidit före den 1 juli 1960, skall dock i stället för 8 § första stycket dock i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrum- lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt mets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas gälla, att sådan pension minskas med en tredjedel av den del av den med en tredjedel av den del av den pensionsberättigades — årsinkomst pensionsberättigades = årsinkomst som överstiger 1000 kronor. Vid som överstiger 1000 kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av tillämpning i fall som nu sagts av 13 § 2 mom. sistnämnda lag skall 13 § 2 mom. sistnämnda lag skall

även procenttalet 20 utbytas mot 10 även procenttalet 20 utbytas mot 10 samt beloppet 20000 kronor utby- samt beloppet 20000 kronor utby-

tas mot 75000 kronor. Vid beräk- tas mot 75 000 kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av ning av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. fastighet. som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen = (1928:370) kommunalskattelagen — (1928:370) och som bebos av den pensionsbe- och som bebos av den pensionsberättigade., tas upp till hälften av fas- rättigade, tas upp till en fjärdedel tighetens = taxeringsvärde. = Det- av fastighetens taxeringsvärde.

samma skall gälla vid beräkning av Detsamma skall gälla vid beräkning

värdet av jordbruksfastighet, där av värdet av jordbruksfastighet, där den pensionsberättigade är bosatt. den pensionsberättigade är bosatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Den nya föreskriften skall dock tillämpas vid beräkning som avser tid före ikraftträdandet, dock tidigast från och med den 1 januari 1986.

! Senaste lydelse 1980:1058. 11

Lag om ändring i lagen (1985: 1002) om försöksverksamhet

inom sjukförsäkringsområdet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985: 1002) om försöksverksam-

het inom sjukförsäkringsområdet

dels att lagen, som gäller till utgången av juni 1987, skall fortsätta att

gälla till utgången av år 1988, dels att I 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med avseende på ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt motsvarande ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

meddela föreskrifter vid försöksverksamhet enligt denna lag.

Sådana föreskrifter skall avse en Sådana föreskrifter skall avse eller flera avgränsade grupper av vissa avgränsade grupper av persopersoner som är försäkrade eller ner eller samtliga personer som är omfattas av statligt personskade- försäkrade eller omfattas av statligt skydd. personskadeskydd.

Föreskrifterna får gälla längst till Föreskrifterna får gälla längst till

utgången av juni 1987. utgången av år 1988.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.

6 §! Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna

lag, göras med anknytning till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av rege- Basbeloppet fastställs av rege-

ringen för varje år och utgör 19400 ringen för varje år och utgör 24500 kronor multiplicerat med det tal kronor multiplicerat med det tal

(jämförelsetal) som anger förhållan- jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i det mellan det allmänna prisläget i

november äret före det som basbe- november året före det som basbe-

loppet avser och prisläget i novem- loppet avser och prisläget i november 1982. Därvid skall bortses från ber 7986. Basbeloppet avrundas till de prisförändringar som intill ut- närmaste hundratal kronor. gången av år 1983 följer av devalveringen av den svenska kronan i

oktober 1982. Basbeloppet avrun-

das till närmaste hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller

för tid före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första gång-

en vid fastställande av basbeloppet för år 1988.

! Senaste lydelse 1983:960. 13

Lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbe-

loppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.! skall upphöra att gälla

vid utgängen av år 1987.

Den upphävda lagen skall dock tillämpas vid beräkning av förmåner som

avses I 28 1—9 för tid före utgången av år 1987 och vid beräkning av förmåner som avses i 2 § 10—12 för tid före utgången av januari 1988.

! Prop. 1986/87:100, Bil. 7.

Lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:0900) om tilläggsbeiopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m.' skall upphöra att gälla vid utgången av år 1987.

Den upphävda lagen skall dock tillämpas vid beräkning av studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd som avser tid före upphörandet.

! Prop. 1986/87:100, Bil. 10.

Lag om ändring i kungörelsen (1973: 1125) om skatteavdrag

från sjukpenning m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1973:1125) om skatteav-

drag från sjukpenning m. m.

dels att 3 § skall ha följande lydelse, dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Avdrag för preliminär skatt på Avdrag för preliminär skatt på

föräldrapenning göres endast om föräldrapenningförmån görs endast den sjukpenninggrundande inkoms- om den sjukpenninggrundande inten uppgår till lägst 4500 kronor. komsten uppgår till lägst 6 000 kronor.

Avdrag för preliminär skatt på halv sjukpenning utgår med hälften av sådant skatteuvdrag på hel sjukpenning.

3a§

Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första och andra samt femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. Regering-

en eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

De särskilda —skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrun-

dunde inkomster enligt 3 kap. la-

gen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut

på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den Sjukpenninggrundande inkomsten, dels för ersättningar som grundas

på 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skat-

teavdrag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst

motsvarande den skattskyldiges Sjukpenninggrundande inkomst el- 16

ler den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen beräknas på.

För de särskilda skattetabellerna skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller

uvseende preliminär A-skatt.

Har sjukpenninggrundande in-

komst inte fastställts för den skatt-

skyldige skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses

som sjukpenninggrundande = in-

komst vid bestämmande av skatteavdraget.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 133

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att 7 kap. 13 § samt 15 kap. 6 och 10 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 7 kap. 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse 7 kap. L us När sjukpenning eller annan

dagersättning som uvses i 1 8 förs-

ta stycket 4 utges för mer än en dag, skall utmätningsbeloppen och de utmätningsfria beloppen räknas samman för samtliga dåägar som ersältningsperioden omfattar.

13 §

Utmätningen medför förmänsrätt när det belopp som skall innehållas har förfallit till betalning. När sjukpenning eller annan dagersättning som avses i I $ första stycket 4 utges för mer än en dag, skall ersättningen anses ha förfallit till betalning med utmätningsbeloppet varje dag som ersättningsperioden omfattar.

15 kap.

65 I fråga om införsel i sjukpenning I fråga om införsel i sjukpenning

eller annan dagersättning som eller annan dagersättning som

avses i 2 § första stycket 5 skall vid avses 12 § första stycket 5 skall vid tillämpning av 5 § andra och tredje tillämpning av 5 § andra och tredje styckena innehållandet anses ske styckena innehållandet anses ske

varje dag för vilken ersättning ut- varje dag som ersättningsperioden går. omfattar.

10 8

Vid införsel för engångsbelopp i fall som avses i I $ I skall kronofogde-

myndigheten vid behov fördela beloppet på skilda poster efter vad som är

skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning av införseln

förfallna enligt vad som sålunda har bestämts.

När sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 2 § förs-

ta stycket 5 utges för mer än en dag, skall införselbeloppen och förbehållsbeloppen räknas samman för samtliga dagar som ersätt-

ningsperioden omfattar. 18

Denna lag träder i kraft den I december 1987.

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1987

Närvarande: statsråden Feldt, ordförande, Hjelm-Wallén, Petersson, Bodström, Göransson. R. Carlsson, Holmberg. Wickbom, Hulterström, Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Lindqvist

Proposition om ändringar I delpensionsförsäkringen, pensionstillskott till änkor m. m.

I Inledning

Delpensioneringen infördes den 1 juli 1976 som en del av en reform beträffande rörlig pensionsålder (prop. 1975:97, SfU 15, rskr. 222). Delpensionen tillkom efter ett utredningsarbete som genomförts av den s.k.

pensionsålderskommittén.

Från början omfattade delpensionsförsäkringen endast anställda men den utvidgades fr. o. m. den I januari 1980 till att avse även egenföretagare och uppdragstagare (prop. 1978/79:69. SfU 14, rskr. 133). Den tidigare lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring (DPL) ersattes då av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring (NDPL).

Det huvudsakliga syftet med delpensioneringen är att ge möjlighet till en

mjuk övergång från arbete till ålderspension genom att minska arbetsinsat-

sen under de sista yrkesverksamma åren.

Efter regeringens bemyndigande den 18 oktober 1984 tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en kommitté (S 1984:03) med uppgift att göra en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen. Kommittén antog namnet pensionsberedningen. Huvuduppgiften för beredningen angavs vara att göra en samlad genomgång av erfarenheterna av reglerna inom det allmänna pensionssystemet. Beredningen skulle med förtur behandla möjligheterna till rörlig pensionsålder. Frågan om rörlig pensionsålder innefattar delpensioneringen.

I betänkandet (SOU 1986:47) Deltidspension, översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen, har beredningen dels redovisat erfarenheterna av delpensionsförsäkringen, dels lagt fram förslag i syfte att komma ull rätta med mindre tillfredsställande konsekvenser som de nuvarande reglerna ger upphov till och att underlätta handläggningen av delpensionsärenden hos de allmänna försäkringskassorna. En sammanfattning av utredningens förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- 19

serna och cen redovisning av deras ställningstagande till utredningsförsla-

gen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag tar nu upp frågan om de ändringar i delpensionsförsäkringen som aktualiserats genom pensionsberedningens betänkande. Vidare kommer jag att ta upp frägor om inverkan på pensionstillskott till änkor av undantagande från ATP och förbättrad änkepension för kvinnor vars män avlidit

före den 1 juli 1960. Jag kommer dessutom att föreslå en förlängd och något utvidgad försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet. Reglerna om

beräkning av basbeloppet kommer jag också att ta upp. Slutligen tar jag

upp vissa frågor om skatteavdrag, utmätning och införsel vad avser sjuk-

penning och andra dagersättningar från den allmänna försäkringen.

[5] Ändringar i delpensioneringen

2.1¶Nuvarande regler

Delpension kan betalas ut till förvärvsarbetande i åldern 60—64 år som

minskar sin arbetstid. Vissa grundläggande villkor gäller för att man skall kunna få delpension. Ett av dessa villkor är att man är bosatt i Sverige. Det arbetsvillkor som gäller enligt lagarna om stöd vid arbetslöshet tillämpas även för den som söker delpension, vilket i princip innebär att han skall ha arbetat i minst

fem månader under en ramtid av tolv månader före arbetstidsminskningen.

Han måste vidare ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst inom ATP-systemet för minst tio år fr. o. m. 45 års ålder.

Delpension kan inte betalas ut samtidigt som den försäkrade uppbär

förtids- eller ålderspension från folk- eller tilläggspensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL.

Den försäkrade skall arbeta i genomsnitt minst 17 timmar per vecka efter minskningen av arbetstiden för att vara berättigad till delpension. Minskningen får ske tidigast fr.o.m. 60-årsmånaden. Delpensionen betalas ut längst t. o. m. månaden före 65-årsmånaden.

Den som efter arbetstidsminskningen arbetar enbart som anställd har rätt till delpension om han minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem

timmar per vecka. Den som efter arbetstidsminskningen inte arbetar som enbart anställd har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften. Till denna kategori hör i första hand egenföreta-

gare och uppdragstagare. Det finns dock undantag för personer med vissa mindre bisysslor. Förutom kravet att en egenföretagare skall minska sin arbetstid med minst hälften för att få rätt till delpension gäller också att han måste kunna visa hur verksamhetens omfattning minskar eller hur den minskade arbets-

insatsen i företaget kompenseras. Den som har en mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga arbete kan på begäran få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från

bisysslan. Kravet är då att bisysslan utförts varaktigt före arbetstidsminsk-

ningen och inte ökas inför eller efter denna. Arbetstiden för bisysslan får

vidare beräknas uppgå tll i genomsnitt högst 10 timmar per vecka och Prop. 1986/87: 133

årsinkomsten härav måste antas bli mindre än motsvarande ett basbelopp.

Beviljas delpension med bortseende från en bisyssla skall man även vid beräkningen av pensionsunderlaget bortse från inkomsten av bisysslan.

Den försäkrades arbetstid före arbetstidsminskningen beräknas i regel som ett genomsnitt för den ramtid av ett är som gäller för arbetsvillkoret. Arbetstiden efter arbetstidsminskningen beräknas med hänsyn till den försäkrades antagna arbetsförhållanden under det följande året.

Delpensionen utgör 5096 av den försäkrades pensionsunderlag. Rege-

ringen har i årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 7) föreslagit att

kompensationsgraden höjs till 652 av pensionsunderlaget fr. o. m. den 1

juli 1987.

Pensionen värdesäkras genom anknytning till basbeloppet. Delpensionen är pensionsgrundande för ATP.

Som huvudregel vid beräkning av pensionsunderlaget gäller att det skall utgöras av skillnaden mellan den normala förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas ha tills vidare efter arbetstidsminskningen. Skillnaden mellan dessa inkomster får inte vara större än skillnaden mellan den sjukpenninggrun-

dande inkomsten före och efter arbetstidsminskningen. Detta medför att

delpensionen inte kompenserar för bortfali av inkomstdelar som ligger över 7,5 basbelopp.

Vid beräkningen av inkomsten räknas alla normalt förekommande ersättningar in. Hänsyn tas således till regelmässig övertidsersättning, naturaförmåner etc. Har inkomsten varierat beräknas den till den genomsnittliga inkomsten under en ramtid av tolv månader före arbetstidsminskningen.

För i första hand egenföretagare och uppdragstagare beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen på så sätt att medelvärdet av de tre senaste årens pensionspoäng för ATP multipliceras med basbeloppet vid tidpunkten för arbetstidsminskningen. För att kompensera för det basbeloppsavdrag som gjorts vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten läggs i regel en pensionspoäng till för varje år. Inkomsten efter arbetstidsminskningen beräknas vanligtvis schablonmässigt till hälften av inkomsten

före.

Den som ansöker om delpension skall tillsammans med sin ansökan lämna ett intyg om sina arbets- och inkomstförhållanden. För den som är anställd utfärdas intyget av arbetsgivaren. Uppgifterna i en egenföretagares ansökan skall intygas av någon ojävig person som har god kännedom om hans arbets- och inkomstförhållanden.

Ett beslut om delpension skall omprövas om en ändring av betydelse har skett i de förhållanden som legat till grund för beslutet.

Om delpensionären oförvållat förlorar sin anställning eller slutar sitt förvärvsarbete med giltig anledning har han rätt att behålla sin delpension om han är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och är beredd att anta erbjudet arbete. Den som frivilligt utan giltig anledning lämnar sitt arbete förlorar sin rätt till fortsatt delpension.

Delpensioneringen administreras av riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna. Ärenden om delpension omfattas av den ordning för överklagande som gäller på socialförsäkringsområdet.

Delpensioneringen finansieras med socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egenföretagare. Avgifterna uppgår f.n. till 0,5 96 av avgiftsunderlaget, som i princip motsvarar lönesumman respektive inkomsten av annat förvärvsarbete än anställning.

2.2¶Allmän motivering

Delpensioneringen utgör en väsentlig beståndsdel i systemet för rörlig

pensionsälder. De erfarenheter av försäkringen och dess tillämpning som

redovisas i pensionsberedningens betänkande är i allt väsentligt mycket goda. Rätten till delpension har utnyttjats av mänga försäkrade, som

därigenom fått möjlighet att efter egna önskemål anpassa såväl pensione-

ringsgrad som pensioneringstidpunkt. De äldres möjligheter att vara kvar i arbetslivet har också förbättrats genom delpensionsförsäkringen. I likhet med pensionsberedningen anser jag det vara angeläget att bevara och om

möjligt förbättra en pensionsform som gett så positiva effekter. Ett viktigt

led i detta är givetvis den höjning av kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen från 50 till 65 Z av pensionsunderlaget som regeringen föreslagit fr. 0. m. den I juli 1987.

Pensionsberedningen har 1 sitt betänkande föreslagit förändringar i för-

säkringen endast på vissa begränsade områden. Remissinstanserna har i allt väsentligt ställt sig bakom beredningens förslag. Jag avser därför att

nu, i stort sett i överensstämmelse med beredningen, föra fram förslag till

de förändringar i det nuvarande regelsystemet som jag anser behövliga. I

2.2.1 Uppdragstagarnas ställning inom delpensioneringen

Mitt förslag: Allt arbete som uppdragstagare jämställs inom delpen-

sioneringen med arbete som anställd under förutsättning att upp-

dragsinkomsten utgör inkomst av tjänst i skattemässigt hänseende.

Ärende om delpension till en sådan uppdragstagare som fortsättningsvis skall jämställas med en anställd skall avgöras av försäkringskassan utan medverkan av socialförsäkringsnämnd, såvida ärendet inte är av vidlyftig eller svår beskaffenhet.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. dock att frågan

om handläggningsordningen inte berörts av beredningen.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks.

Skälen för mitt förslag: Med uppdragstagare menas den som utför arbete för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Som uppdragsta-

gare betraktas bl. a. den som har förtroendeuppdrag av olika slag. Inkomst

av uppdrag skall inom den allmänna försäkringen i allmänhet jämställas med anställningsinkomst. På uppdragsersättning skall uppdragsgivaren betala arbetsgivaravgift. Gränsen mellan vad som är att uppfatta som an-

vilket medför problem i tillämpningen. Sedan NDPL trätt i kraft den 1 januari 1980 har frågan om uppdragsta-

garnas ställning vid atskilliga tillfällen behandlats av riksdagen. I socialförsäkringsutskottets betänkande 1979/80:19 behandlades frågan om rätten

till delpension för vissa fackligt och politiskt förtroendevalda. Utskottet

uttalade att några bärande skäl inte fanns för att inte jämställa dessa uppdragstagare med arbetstagare. I samband med riksdagsbehandlingen

av prop. 1981/82:199 om vissa frågor inom den allmänna försäkringen. m. m. beslöt riksdagen att ge regeringen till känna att det var önskvärt att

frågan om uppdragstagares ställning inom delpensioneringen utreddes vtterligare. Utredningen borde därvid gälla även andra kategorier av uppdragstagare än förtroendevalda.

Regeringen uppdrog åt RFV att genomföra den begärda utredningen. Resultatet av utredningen redovisades i en rapport i januari 1984. Verket

konstaterade 1 rapporten att ett avgörande motiv för att inte jämställa

uppdragstagare med anställda var svårigheterna att beräkna arbetstiden i ett uppdrag. Verkets utredning gav dock inte underlag för annan uppfattning än att uppdragstagare vid bedömning av rätten till delpension borde

jämställas med anställda. Den tid som skulle beaktas vid bedömning av

rätten till delpension borde dock enligt verket begränsas till de arbetsuppgifter som har ett nära samband med uppdraget.

Regeringen överlämnade rapporten till beredningen.

Beredningen fann att de fördelar som står att finna i att jämställa uppdragstagare med anställda vid bedömning av rätten till delpension är flera. En ökad samordning och förenkling kommer till stånd och behovet av särbestämmelser minskar. De enskilda försäkrade får större möjligheter att anpassa sina arbetsförhållanden efter arbetstidsminskningen till egna önskemål, vilket ökar flexibiliteten inom systemet. Dessutom kommer de nu existerande gränsdragningsproblemen mellan uppdragstagare och anställ-

da att försvinna. Svårigheterna att beräkna arbetstiden i ett uppdrag bör enligt min me-

ning kunna bemästras. Bl.a. kommer det förslag till beräkningar av inkomsten före arbetstidsminskningen för anställda som jag lägger fram i det

följande (avsnitt 2.2.5) att minska behovet av arbetstidsberäkningar. Mot denna bakgrund föreslår jag i likhet med beredningen att i princip

allt arbete som uppdragstagare skall jämställas med arbete som anställd. Jag återkommer i specialmotiveringen till vilka konsekvenser detta förslag bör få vid den praktiska tillämpningen och hur bedömningen bör göras av arbetstidsminskningen för olika kategorier uppdragstagare.

Mitt förslag om att jämställa uppdragstagare med anställda innebär en

förenkling av tillämpningen av delpensionsförsäkringen angående uppdragstagarna. Förslaget bör därför inte medföra att alla ärenden om delpension till uppdragstagare måste avgöras i socialförsäkringsnämnd. Jag anser att ärende om delpension till den som efter arbetstidsminskningen arbetar enbart som uppdragstagare eller som uppdragstagare i kombination med anställning i regel bör avgöras av tjänsteman hos försäkringskassan.

2.2.2 Bisysslereglerna

Mitt förslag: Möjligheten att på begäran få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från en mindre bisyssla skall finnas kvar för anställda och uppdragstagare som har en bisyssla 1 form av rörelse eller jordbruk samt för egenföretagare som har uppdrag eller

anställning vid sidan av huvudsysselsättningen. En begäran om bortscende från bisysslor måste dessutom omfatta samtliga bisysslor som en försäkrad har. Årsinkomsten av bisysslan måste under-

stiga ett och ett halvt basbelopp.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av remissinstanserna. Statskontoret och Försäkringskasseförbundet menar dock att strävan bör vara att ta bort reglerna om bisysslor inom delpensionsförsäkringen, vilket skulle

underlätta tillämpningen. RFV förordar att bisysslereglerna slopas, eftersom de svårigheter som beredningen pekat på beträffande vissa rörelseid-

kares möjligheter att anpassa arbetstiden efter delpension berör bara ett

mycket begränsat antal personer. Anpassningsmöjligheter torde finnas i

flertalet fall, t. ex. i fråga om den del av arbetet som utgörs av rörelse. Skälen för mitt förslag: Om en försäkrad har en mindre bisyssla vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning kan han få sin rätt till delpension be-

dömd med bonseende från bisysslan. Vissa förutsättningar finns dock

bl.a. när det gäller att avgöra vad som är att betrakta som en bisyssla. Sådana förutsättningar bör gälla även i fortsättningen. Jag återkommer till dessa. De regler angående arbete som uppdragstagare som jag föreslagit i det föregående medför att omfattningen av sådana bisysslor som kan komma i fråga i delpensionssammanhang minskar avsevärt. Det är dock enligt min

mening inte lämpligt att helt avstå från regler på detta område. Anställda

bör ha kvar rätten att kunna få delpension med bortseende från en bisyssla i form av en mindre rörelse eller ett mindre jordbruk. Också den vars "huvudsakliga sysselsättning är uppdrag, som utgör inkomst av tjänst i skattehänseende, bör kunna få motsvarande rätt. En rörelseidkare eller lantbrukare som har ett uppdrag eller en anställning vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning bör likaså kunna få sin rätt till delpension

bedömd med bortseende från bisysstan. Rätten att få sin delpension bedömd med bortseende från bisyssla bör begränsas till dessa fall. Mitt

förslag innebär på detta sätt en mera begränsad och exakt definition av vad som är att betrakta som bisyssla än vad som är fallet med nuvarande

regler. En viss osäkerhet i ullämpningen har förekommit när det gäller möjlig-

heterna att begära bortseende från en av flera bisysslor. Enligt pensions-

beredningens uppfattning är en sådan möjlighet oförenlig med bisysslebestämmelsernas syfte. Jag delar denna uppfattning och anser mot denna bakgrund att — i de fall en försäkrad har flera bisysslor — en begäran om

bortseende måste avse samtliga bisysslor.

Enligt nuvarande regler skall följande förutsättningar gälla för att rätten

till delpension skall kunna bedömas med bortseende från en bisyssla. — Bisysslan skall ha utförts varaktigt före arbetstidsminskningen. — Arbetstiden för bisysslan får inte ha ökats inför eller vara avsedd att öka

efter arbetstidsminskningen It det huvudsakliga arbetet.

= Arbetstiden för bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst 10 ummar per vecka. — Årsinkomsten för bisysslan kan antas bli mindre än vad som motsvarar

ett basbelopp.

Jag finner reglerna om varaktigheten och förbudet mot utökning av

bisysslan vara väl avvägda och dessa bör därför kvarstå oförändrade. Pensionsberedningen har påpekat beträffande de två övriga förutsättningarna att de försäkrade som har svårigheter att uppfylla dem oftast har en för hög inkomst av bisysslan. Mera sällan är däremot arbetstiden för läng. Jag anser liksom beredningen att en bättre balans bör uppnås mellan dessa krav. Jag anser därför att den övre inkomstgränsen bör bestämmas till vad som motsvarar ett och ett halvt basbelopp.

2.2.3¶Tidsgränsen för deltidsarbete

Mitt förslag: Den sammanlagda arbetstiden efter övergång till deltidsarbete får utgöra i genomsnitt högst 35 timmar per arbetsvecka. I denna arbetstid inräknas även arbetstiden för en mindre bisyssla som den försäkrade beviljats bortseende från vid bedömningen av rätten till delpension.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av remissinstanserna. Försäk-

ringsrätten för Södra Sverige påpekar emellertid att förslaget kan innebära problem för personer som har en ordinarie arbetstid som överstiger 40 timmar per vecka.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler skall en försäkrad arbeta 1 genomsnitt minst 17 timmar per vecka efter minskningen av arbetstiden för att vara berättigad till delpension. För anställda måste minskningen

dessutom uppgå till minst fem timmar per vecka. Någon längsta arbetstid efter arbetstidsminskningen är inte fastställd. Detta medför att en delpensionär efter övergången i deltidsarbete kan ha en arbetstid som betydligt överstiger normalarbetstiden 40 timmar per vecka. Detta står enligt beredningens uppfattning i dålig överensstämmelse med delpensioneringens syf-

ten. Jag delar denna uppfattning. En generell begränsning av arbetstiden efter arbetstidsminskningen är därför motiverad.

Jag föreslår därför att den längsta sammanlagda veckoarbetstiden efter

arbetstidsminskningen får uppgå till 35 timmar. Regeln bör gälla alla, alltså

även personer som har en bisyssla vid sidan av sin huvudsakliga sysselsätt-

ning. Antalet fall där den nu föreslagna övre tidsgränsen måste tillämpas

torde bli mycket begränsat. Förslaget innebär dessutom att den för anställ- LJ An

da nu gällande regeln om att arbetstidsminskningen måste uppgå till minst fem timmar per vecka i förhällande till ordinarie arbetstid i arbetet kan slopas.

2.2.4 Utläggningen av arbetstiden

Mitt förslag: De generella föreskrifter om förläggningen av deltidsarbetet som riksförsäkringsverket meddelat med stöd av bemyndigande från regeringen tas in i lagen om delpensionsförsäkring.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningsförslaget kommenteras endast av Koope-

rationens Förhandlingsorganisation, som anser att nuvarande regel att man

under varje period av högst tre månader skall arbeta under minst halva

antalet arbetsdagar bör utökas till sex månader. Detta skulle ge utrymme

för en större flexibilitet.

Skälen för mitt förslag: Regeringen eller, efter beslut av regeringen. riksförsäkringsverket har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om förläggningen av deltidsarbetet. Sådana föreskrifter har meddelats av riksförsäkringsverket. Enligt dessa får den försäkrade inte göra sammanhängande avbrott i arbetet under längre tid än en och en halv mänad. Man bortser då från ledighet för semester m. m.

Tillämpningen av dessa regler har i allmänhet inte medfört några större svårigheter. Vissa försäkrade med mycket uttalade säsongsvariationer i sitt arbete kan dock få problem om exempelvis arbetstiden under vinter-

halvåret blir alltför kort för att villkoren om arbetstidens utläggning skall

kunna uppfyllas. Detta gäller bl. a. lantbrukare med verksamheten i huvud-

sak inriktad på spannmålsodling. Riksförsäkringsverkets kompletterande

föreskrifter medger dock en förläggning av den ledighet som motsvarar

semester i direkt anslutning till delpensionsledigheten för att uppfylla

villkoren om arbetstidens förläggning.

De generella regler om arbetstidens utläggning som riksförsäkringsverket meddelat i sin författning är väl avvägda och av stor betydelse för den

enskilde försäkrade. Pensionsberedningen anser att dessa regler är av sådan vikt att de lämpligen bör framgå redan av lagtexten. Jag instämmer i

detta och föreslår därför att reglerna flyttas över till lagen. Därigenom bortfaller behovet av ett bemyndigande för regeringen och riksförsäkringsverket att meddela generella föreskrifter om förläggningen av deltidsarbetet. Jag föreslår att bemyndigandet härvidlag slopas. Regeringen och efter regeringens bestämmande riksförsäkringsverket har emellertid dessutom bemyndigande att för vissa yrken medge att deltidsarbetet förläggs mera ojämnt under året än vad som tillåts enligt lagens huvudregel. Det finns

fortfarande ett behov av sådana undantag från huvudreglerna. Jag anser

därför att bemyndigandet i detta avseende bör kvarstå.

2.2.5 Beräkning av pensionsunderlaget

Mitt förslag: Beräkning av pensionsunderlaget skall ske med ut-

gångspunkt från ATP-poången för de fem sista åren före arbetstids-

minskningen. De två ären med lägst poäng elimineras. Genomsnittsberäkning görs därefter på grundval av poängen för de återstående

tre åren. Medeltalet ökas med talet ett och summan multipliceras med basbeloppet vid tiden för arbetstidsminskningen.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Landstingsförbundet anser dock att regeln för inkomstberäkningen

bör kompletteras med en maximeringsregel av innebörd att delpensionen då den börjar utges inte fär vara större än inkomstminskningen vid tiden

för delpensioneringen. Landstingsförbundet ifrågasätter också om man

inte borde bortse från ATP- poängen för året före inkomstminskningen för alt undvika att preliminärt beräknad delpension utges.

Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget om en schabloniserad beräkning, men anser alt ären med den högsta och den lägsta ATP-poängen bör

elimineras före genomsnittsberäkningen. Denna uppfattning delas av stats-

kontoret.

Kommunernas pensionsanstalt vill undvika en preliminär beräkning av delpensionen genom att underlaget utgörs av årspoängen för de fem åren

närmast före det år som föregår året för arbetstidsminskningen. Försäk-

ringskasseförbundet vill ha en sådan konstruktion av regelsystemet att en definitiv beräkning av penstonsunderlaget aldrig kan bli lägre än en preliminär sådan, vilket skulle gynna den försäkrade.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler fastställs pensionsunderlaget för anställda och för egenföretagare enligt olika modeller. Underlaget för anställda utgörs i princip av skillnaden mellan den försäkrades normala inkomst före arbetstidsminskningen och den inkomst han kan antas ha efter arbetstidsminskningen. Skillnaden mellan dessa båda inkomster får

dock inte vara större än skillnaden i sjukpenninggrundande inkomst före

och efter arbetstidsminskningen. Dessutom finns särskilda regler för situationer där den försäkrade har onormala inkomster eller har ökat arbetstiden väsentligt inför delpensioneringen.

Utgångspunkten för beräkning av inkomsten före arbetstidsminskningen för egenföretagare är medelvärdet av de tre senaste årens pensionspoäng för ATP multiplicerat med basbeloppet vid tidpunkten för arbetstidsminskningen. Därvid tas också hänsyn till det basbeloppsavdrag som gjorts vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten.

Det är enligt min mening angeläget att åstadkomma en enhetligare och för de försäkrade mera överskådlig metod att beräkna pensionsunderlaget. De nuvarande reglerna för beräkning av pensionsunderlaget för anställda

leder till en rad olika svårigheter vid tillämpningen hos försäkringskas-

sorna. Framför allt gäller svårigheterna att avgöra vad som är normal

arbetstid och inkomst. En stor del av omprövnings- och besvärsärendena

inom delpensionsförsäkringen rör dessa frågor. Utfallet av den nuvarande

rioden som arbetstidsminskningen påbörjas.

Pensionsberedningen har prövat olika beräkningsmetoder för att komma till rätta med svårigheterna och därvid stannat vid den av mig föreslagna metoden. Denna innebär att samma regler kan tillämpas inom hela delpen-

sjonsförsäkringen, alltså för såväl anställda och uppdragstagare som för

egenföretagare.

Flera remissinstanser påpekar att den av beredningen föreslagna metoden medför en preliminär beräkning av pensionsunderlaget. eftersom pensionspoängen fastställs med viss fördröjning. En sådan preliminär beräkning förekommer dock redan för egenföretagare och används också vid beräkning av ålderspension från ATP. De erfarenheter som finns från dessa båda områden är enligt min mening inte av den arten att man av det

skälet bör avstå från den föreslagna beräkningsmetoden. Jag återkommer i

specialmotiveringen till hur den preliminära beräkningen skall göras.

Vad beträffar reglerna för beräkning av inkomsten efter arbetstidsminskningen är erfarenheten att dessa fungerar tillfredsställande. Jag finner därför ingen anledning att föreslå någon förändring på den punkten.

2.2.6 Ansökan om delpension

Mitt förslag: Kravet att en egenföretagare som underlag för sin ansökan om delpension skall lämna intyg från revisor, bokförare, företagar- eller yrkesorganisation, kommunal förtroendeman eller annan, som känner hans arbets- och inkomstförhållanden väl, tas bort.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan tillstyrker för-

slaget.

Skälen för mitt förslag: Den som ansöker om delpension måste genom intyg eller annan utredning styrka de uppgifter som skall läggas till grund för beslut om delpension. För anställda gäller att intyg om arbets- och

inkomstförhållanden skall lämnas av arbetsgivaren eller lokal arbetstagar-

organisation.

När det gäller egenföretagare är det svärt att få fram en motsvarighet till arbetsgivarintyget. Det ankommer på egenföretagaren själv att bevisa de omständigheter han vill lägga till grund för sin ansökan om delpension.

Enligt nu gällande regler skall egenföretagare styrka sina uppgifter med

hjälp av intyg från någon som väl känner till hans arbets- och inkomstförhållanden. En egenföretagare som bedriver en lite större verksamhet har i allmänhet en revisor eller motsvarande som kan utfärda det önskade intyget. För mindre företag kan dock problemen vara stora när det gäller

att finna en person som kan utfärda ett sådant intyg. Riksförsäkringsverket

visade i en rapport ”Delpension för egenföretagare” (december 1982) att i de fall då egenföretagarens minskade arbetsinsats inte kompenserades av

visa hur arbetstidsminskningen skulle bli möjlig. Det var dessutom ofta svårt att finna en ojävig person i egenföretagarens omgivning som hade kännedom om såväl hans arbetstider som hans inkomster. Det ankom

oftast på försäkringskassan att göra en bedömning av de uppgifter som

legat till grund för egenföretagarens ansökan om delpension i avsaknad av ett tillförlitligt intyg om arbetstider och inkomster för honom efter arbets-

tidsminskningen. Som påpekas i betänkandet åligger det försäkringskassan att göra en bedömning av om vederbörande uppfyller villkoren för rätt till delpension. Det är givetvis av visst värde att därutöver ha ett generellt krav på intygslämnande men de svårigheter som är förknippade med intygskravet

är betydande. Jag instämmer därför i beredningens förslag att ta bort detta krav. Det får anses vara tilifyllest med den prövning som försäkringskassan ändå har att göra. Beredningen har framhållit att det förslag som man lagt fram inte kan tas till intäkt för någon strävan att ändra praxis för bevisprövningen i en viss riktning. Jag vill för egen del också göra denna markering.

De övriga regler som gäller för hur en person som ansöker om delpen-

sion skall styrka de omständigheter som han vill skall läggas till grund för beslutet angående rätten till delpension bör kvarstå oförändrade.

2.2.7 Benämningen delpension

Mitt förslag: Benämningen delpension behålls.

Beredningens förslag: Benämningen delpension ändras till deltidspension.

Remissinstanserna: Förslaget har inte mött några invändningar från re-

missinstanserna.

Skälen för mitt förslag: Delpension utbetalas till den som vid sidan om

pensionen arbetar deltid i större eller mindre omfattning. I dagligt tal

används många gånger benämningen deltidspension. För att markera att

delpensionen betalas ut i samband med att den försäkrade arbetar deltid

har pensionsberedningen funnit det motiverat att byta ut den nuvarande benämningen ”delpension”” mot ”deltidspension”.

För egen del kan jag ha förståelse för att beredningen har tagit upp

namnfrågan till övervägande. Jag anser dock att det finns skäl som talar emot en förändring. Delpensionsförsäkringen har nu funnits i över tio års tid och benämningen delpension har därför blivit väl etablerad. Denna

benämning är kortare och enklare att använda än den som beredningen

föreslagit, vilket har särskilt stor betydelse när benämningen skall användas i sammansatta ord. Jag vill erinra om att orden delpensionsförsäkring, delpensionsavgift och delpensionsfond skulle behöva ersättas med flerordiga benämningar.

Författningsmässigt skulle en namnändring få förhållandevis stora åter-

verkningar. Utöver i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, där beredningen föreslagit ändringar, skulle i förevarande sammanhang ändringar få göras I vart fall i socialavgiftslagstiftningen och lagstiftningen om fondförvaltningen. Vidare skulle en läng rad av författningar med hänvisningar till

delpensionceringen efter hand få anpassas till nya benämningar.

Vid min bedömning av för- och nackdelar med namnbyte har jag stannat

för att inte lägga fram något förslag i detta hänseende. Till denna ståndpunkt har bidragit att det inte rimligen kan föreligga risk för missförstånd

vare sig man i dagligt tal eller i andra sammanhang använder sig av den ena eller den andra av de här diskuterade benämningarna.

2.3¶Kostnader

De förslag till förändringar i delpensionsförsäkringen som jag föreslagit kommer att påverka försäkringens kostnader på olika sätt. Pensionsberedningen har i sitt betänkande gjort vissa beräkningar angående dessa kostnader.

Förslaget om att arbete som uppdragstagare skall jämställas med arbete som anställd kan förväntas öka antalet delpensionärer. Denna ökning kan dock antas kompenseras av att uppdragstagare, som idag måste begära delpension med bortseende från viss bisyssla, får möjlighet att öka sin arbetstid i uppdraget. vilket minskar utbetalningarna från försäkringen.

sionsförsäkringen.

Mitt förslag om att inkomstgränsen för en mindre bisyssla skall höjas till 1.5 basbelopp kan förväntas öka försäkringens utgifter med ca 500 000 kr. enligt pensionsberedningens beräkningar. Begränsningen av den längsta

arbetstiden efter arbetstidsminskningen tll högst 35 timmar per vecka

antas medföra att de försäkrade minskar sin arbetstid mer än vad som krävs enligt gällande regler medan andra avstår från att söka delpension.

Detta beräknas minska försäkringens utgifter med I milj. kr.

De ekonomiska konsekvenserna av förslagen till ändrat penstonsunder-

medför i princip inga utgiftsökningar för försäkringen.

Förslaget om att slopa kravet att egenföretagare allud skall lämna intyg

om sina arbets- och inkomstförhållanden väntas medföra en ökning av

antalet egenföretagare med delpension. Utgiftsökningen förväntas dock bli

begränsad och uppgå till högst 500000 kr. per år.

De största förändringarna vad gäller kostnaderna för mina förslag gäller

administrationen. De förenklingar och förbättringar jag föreslår beräknas leda till arbetsbesparingar hos försäkringskassorna. Pensionsberedningen

beräknar att förslagen kommer att leda till ett minskat resursbehov för kassorna som motsvarar ca 50 årsarbetare i ett fullfunktionsstadium. Detta

medför minskade administrativa utgifter för delpensionsförsäkringen i

storleksordningen 7 milj. kr. per år.

3¶Inverkan på pensionstillskott till änkor av

undantagande m. m.

Mitt förslag: Vid bestämmande av pensionstillskott till ålders- och förtidspension till en änka skall hänsyn inte tas till sådan änkepension från ATP som skulle ha utgetts om den avlidne mannen inte haft

undantagande från ATP eller gått miste om pensionspoäng till följd av underlåten avgiftsinbetalning tll försäkringen.

Pensionskommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Enligt

kommittén borde de nya reglerna avse även pensionstillskott till änkepenston.

Remissinstanserna gav enhälligt sitt stöd åt kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: Den som uppbär folkpension i form av ålders-, förtids- eller änkepension och som inte har rätt till ATP eller får enbart läg " ATP kan därutöver få pensionstillskott. Pensionstillskott utges för närva-

rande med 48 92 av basbeloppet till ålderspensionärer och änkor. Pensions-

«tillskottet till förtidspensionärer är 96 £& av basbeloppet. Före den 1 januari 1982 fanns en möjlighet att anmäla undantagande från ATP vad avsåg inkomster av annat förvärvsarbete än anställning. Ett sådant undanta-

gande kan helt eller delvis reducera pensionstillskotten eftersom vid beräk-

ningen av pensionstillskou hänsyn skall tas till den ATP som skulle ha

utgetts om undantagande inte hade skett. Reducering sker även beträffande pensionstillskott till änka efter den som haft undantagande från ATP. Undantag görs dock enligt praxis i de fall då änkan redan uppbär älderseller förtidspension när mannen dör. Hon får då behålla sitt pensionstillskott. Problemet beträffande rätt till pensionstillskott åt änkan efter en person

som gjort undantagande från ATP kommer att minska i betydelse i framtiden eftersom möjligheten att göra sådant undantagande från försäkringen numera tagits bort. Jag anser dock att de nuvarande reglerna under en relativt lång övergångstid kommer att ha effekter som är mindre tillfreds-

ställande. Detsamma gäller naturligtvis effekterna av att mannen underlåtit

att betala in avgifter till försäkringen.

I regeringens proposition 1983/84:73 om reformering av efterlevandepensioneringen m. m. fanns förslag om att pensionstillskott skulle utges till ålders- och förtidspension till änkor i situationer som de jag nyss beskrivit. Propositionen äterkallades emellertid i regeringens skrivelse 1983/84:95.

Riksdagen har därefter bifallit ett motionsyrkande om att uppgifter skulle

sammanställas om hur mänga änkor som mister sitt pensionstillskott på

grund av makens undantagande från ATP och att regeringen skulle åter-

komma till riksdagen med förslag i frågan (SfU 1985/86:15, rskr. 199)

Antalet änkor som uppbär änkepension i någon form och som på grund av

undantagande från ATP gär miste om pensionstillskott helt eller delvis uppgår till ca 5500. Av dessa beräknas 3500 ha gått miste om hela pen-

sionstillskottet eller delar av detta till följd av mannens undantagande från

ATP.

Mot bakgrund av vad jag anfört föreslår jag att pensionstillskotwt till älders- och förtidspension ät en änka inte skall kunna minskas med sådan änkepension från ATP som skulle ha utgivits om den avlidne mannen inte hade gjort undantagande från ATP eller gått miste om pensionspoaäng till

följd av utebliven avgiftsinbetalning. De konsekvenser på rätten till pen-

stionstillskott som kan uppstå på grund av att kvinnan själv haft undantagande från ATP eller själv underlåtit att betala in tilläggspensionsavgift omfattas inte av milt förslag.

De nya reglerna föranleder ändringar 1 lagen (1969:205) om pensionstillskott och föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Förslaget beräknas medföra en ökad kostnad för försäkringen på ca 8 milj. kr. per år.

4¶Inkomstprövningen av änkepension till kvinnor vars män avlidit före den 1 juli 1960

Mitt förslag: Vid beräkning av förmögenhet vid inkomstprövning av änkepension för kvinnor, vars män har avlidit före den 1 juli 1960, skall värdet av en- eller tvåfamiljsfastighet som bebos av den pen-

sionsberättigade tas upp till en fjärdedel av taxeringsvärdet.

Skälen för mitt förslag: Änkepension med anledning av dödsfall som har

inträffat före den 1 juli 1960 utges efter inkomstprövning. Inkomstpröv-

ningen innebär enligt gällande regler att pensionen minskas med cen tredjedel av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger

1000 kronor. Vid beräkning av årsinkomsten inräknas bl. a. avkastning på

förmögenhet. Riksdagen har, i anslutning till beslut om statlig fastighetsskatt, för att motverka en ökning av boendekostnaderna för vissa pensionärsgrupper beslutat en lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (prop. 1984/85:85 bil. 2, SfU 14, rskr. 92, SFS 1985:755). Ändringen innebär att vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) — en- eller tvåfamiljsfastighet — och som bebos av den pensionsberättigade. tas upp till en fjärdedel av taxeringsvärdet i stället för till

hälften som tidigare varit fallet. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1

januari 1986. Motsvarande bestämmelse bör med samma motivering införas vad avser änkepension med anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960. Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 16 § lagen (1962:382) angående

införande av lagen om allmän försäkring. Den nya lydelsen bör göras

tillämplig vid beräkning som avser tid fr.o.m. den 1 januari 1986 eller

senare dag.

i” LD

5 Försöksverksamhet med flexiblare sjukpenningersättning och ersättning för merkostnader i vissa sjukfall

Mitt förslag: Den försöksverksamhet som pågär vad avser möjligheten att ersätta merkostnader för resor till och från arbetsplatsen som

ett alternativ till sjukpenning utvidgas fr. o. m. den I juli 1987 till att

omfatta hela landet. Försöksverksamheten skall kunna pågå till utgängen av är 1988. Den försöksverksamhet som pågår med flera ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen förlängs till utgången av år 1988.

Skälen för mitt förslag: Regeringen anvisade för budgetåret 1985/86 medel för projektverksamhet vid försäkringskassorna I syfte att bl.a. effektivisera administrationen och ullämpningen av den allmänna försäkringen. Försäkringskassorna i Malmöhus. Gävleborgs och Västernorrlands län beviljades projektmedel för att på försök få utge även en fjärdedels och tre

fjärdedels sjukpenning. Försäkringskassorna i Blekinge, Gävleborgs, Väs-

terbottens och Västernorrlands län och i Göteborg beviljades projektmedel för att på försök, som alternativ till sjukpenning, betala merkostnader för resor till och från arbetsplatsen om den försäkrades hälsotillstånd inte medgav att han utnyttjade sitt normala färdsätt.

I prop. 1985/86:38 föreslog regeringen riksdagen att anta en särskild lag

om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet för att göra det möjligt att genomföra projekten. Riksdagen biföll propositionen (SfU

1985/86:3, rskr. 45). Försöksverksamheten avsågs att pågå till den 30 juni 1987.

Riksförsäkringsverket har i en skrivelse till regeringen den 18 december 1986 föreslagit en förlängning i oförändrad omfattning av försöksverksamheten vad avser flera ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen. Vad beträffar försöksverksamheten med att betala merkostnader för resor till och från arbetsplatsen som alternativ till sjukpenning har verket föreslagit att försöksverksamheten utvidgas till att omfatta hela landet.

Försöksverksamheterna har enligt riksförsäkringsverket mottagits mycket positivt av dem som berörts av försöket. Det gäller såväl enskilda försäkrade som läkare och arbetsgivare. Försöksverksamheten med ytterligare ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen har dock varit myc-

ket begränsad till sin omfattning. Jag bedömer det därför angeläget att

tiden för försöket utsträcks så att ytterligare erfarenheter kan samlas in

inför ett ställningstagande till om flera ersättningsnivåer skall införas i

försäkringen. Erfarenheterna av den det av försöksverksamheten som avser reseersättning som alternativ till sjukpenning är mera omfattande. Enligt riksförsäkringsverkets uppfattning kan därför försöksverksamheten i det avseendet utsträckas till att omfatta hela landet.

Reseersättning som alternativ till sjukpenning innebär enligt min mening

stora fördelar för den enskilde som ges möjligheter att fortsätta sitt för-

3 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 133

värvsarbete och undvika en pätvingad sysslolöshet. Möjligheterna till en snabb rehabilitering ökar också. Det innebär samtidigt påtagliga besparing-

ar för den allmänna försäkringen utan att detta påverkar den försäkrades

ekonomiska situation negativt. Besparingens storlek blir naturligtvis beroende av den försäkrades sjukpenning, resekostnaden per dag och ersättningstidens längd. Det finns därför enligt min mening skäl att i samband med utvärderingen av en fortsatt försöksverksamhet pröva om ersättningens storlek skall begränsas till vad som motsvarar den försäkrades sjuk-

penning per dag, om det skall finnas någon begränsning i ersättningstidens

längd samt om ersättningen skall motsvara de faktiska resekostnaderna eller enbart de merkostnader som uppstått.

Det pågående arbetet i rehabiliteringsberedningen gäller bl.a. frågor

som prövas I de försöksverksamheter jag beskrivit ovan. Jag föreslår

därför att försöksverksamheterna förlängs att gälla till utgången av år 1988

med den utvidgningen att försöket med reseersättning bör omfatta hela landet. Detta ger möjlighet för rehabiliteringsberedningen att dra nytta av försöksverksamheterna i sitt arbete.

6 Reglerna för beräkning av basbeloppet

Mitt förslag: Basbeloppet skall utgöra 24500 kronor multiplicerat

med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året före det år basbeloppet avser och prisläget

i november 1986.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 7) föreslagit riksdagen att ett tilläggsbelopp faststälts för beräkning av pensionsförmåner m. m. utöver vad som följer av den vanliga uppräkningen som en följd av konsumentprisutvecklingen. Tilläggsbelop-

pet har föreslagits utgöra 400 kronor fr. o. m. den 1 juli 1987, vilket regleras

i en särskild lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m. Basbeloppet har av regeringen fastställts till 24 100

kronor för år 1987. Basbeloppet används också för beräkning av studiemedel och särskilt

vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349). I årets budgetproposi-

tion (bil. 10) har regeringen därför föreslagit en särskild lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m. med motsvarande innehåll som vid pensionsberäkningen. Enligt nu gällande regler i I kap. 6 § AFL fastställs basbeloppet för varje år med hänsyn till de prisförändringar som inträffat fram till november året

före det år basbeloppet avser. Basbeloppet används inom stora delar av samhället som ett instrument för att värdesäkra olika typer av förmåner

och utbetalningar. Av hänsyn till de svårigheter en återgång till det före år

1982 gällande systemet med en månatlig prövning av basbeloppets storlek skulle innebära valde regeringen att i stället för en ändring av basbelopps-

reglerna i AFL föreslå ett tilläggsbelopp att gälla tills vidare. Som jag anförde i budgetpropositionen avsåg jag att återkomma till regeringen med förslag vad gäller grunderna för beräkning av basbeloppet fr. o. m. är 1988. Tilläggsbeloppet är avsett att utgöra en förstärkning av pensionärernas

400 kronor inräknas t underlaget för de basbelopp som skall fastställas för är 1988 och framåt.

Vad jag nu sagt föranleder en ändring i I kap. 6 & AFL. Jag lägger också

fram förslag om upphävande av de två tidigare nämnda lagarna om tilläggs-

belopp till basbeloppet vid beräkningen av förmåner.

7 Skatteavdrag på sjukpenning m. m.

Mitt förslag: Avdrag för preliminär A-skatt på siukpenning och föräldrapenningförmåner skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. I tabellerna skall skatteavdraget anges I procent. Storleken av det procentuella avdraget skall bestämmas med hänsyn till bl.a. den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen grundas på. Motsvarande regler för skatteavdrag skall gälla i fråga om havandeskapspenning, ersättning till tillfälliga smittbärare och dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret.

För ersättning som i vissa fall utgår trots att sjukpenninggrun-

dande inkomst inte fastställts skall det procentuella avdraget be-

stämmas med hänsyn till ersättningsunderlagets storlek.

Skälen för mitt förslag: För att komma till rätta med brister vad gäller kompensationsnivån inom den obligatoriska sjukförsäkringen har regeringen föreslagit ett nytt sätt att beräkna sjukpenning och tillfällig föräldrapenning (prop. 1986/87:69). Det nva beräkningsättet innebär en timberäkning

av dessa förmåner för försäkrade, vars sjukpenninggrundande inkomst helt

eller delvis utgörs av inkomst av anställning. I fråga om sjukpenning tillämpas timberäkningstekniken under de första 14 dagarna av varje sjuk-

period. För tid därefter beräknas sjukpenningen på nuvarande sätt. I fråga

om den ullfälliga föräldrapenningen skall timberäkningstekniken tillämpas oavsett föräldraledighetens längd. Reformen avses träda 1 kraft den 1 december 1987.

Timberäkningstekniken innebär att sjukpenningen och den tillfälliga föräldrapenningen kan komma att variera betydligt i förhållande till om förmånen beräknas på nuvarande sätt. På grund härav kan preliminärskatteavdragets storlek — på grund av progressiviteten i skattesystemet — bli helt otillfredsställande i vissa fall. Jag redovisade därför i prop. 1986/87:69,

s. 55, en ny modell för att att beräkna skatteavdraget. Denna innebär att

skattetabeller upprättas där avdragets storlek per ersättningsdag inte anges i krontal utan med ett procenttal, vars storlek bestäms med hänsyn till

bl.a. den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. På så sätt kan progressiviteten i skattesystemet bättre beaktas. Frågan krävde dock viss

ytterligare beredning. varför jag avsåg att återkomma till den i annat

sammanhang.

Den beredning som härefter skett har inte gett anledning till ändrad uppfattning om hur skatteuvdraget i det nya systemet bör gå till. Jag föreslär således att skatteavdrag i fortsättningen skall ske enligt särskilda tabeller där det anges vilken procentsats som skall tillämpas vid en viss sjukpenninggrundande inkomst.

Syftet är att det procentuella skatteavdraget på ersättningen från försäk-

ringskassan skall överensstämma med den procentsats som gäller för den

totala skatten på en ärsinkomst motsvarande den skatteskyldiges sjukpenninggrundande inkomst. Skall en skattskyldig exempelvis betala 40296 i

skatt på en årsinkomst som motsvarar hans sjukpenninggrundande inkomst bör säledes skatteavdrag på ersättning från försäkringskassan ske

med 402. För de flesta fall av skatteavdrag måste dock beaktas att förmånen inte utges på grundval av hela den sjukpenninggrundande inkomsten utan på 907 av denna inkomst. Det gäller bl. a. sjukpenning och föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1

sådana fall bör procentsatsen grundas på en ärlig inkomst motsvarande

9022 av den sjukpenninggrundande inkomsten. Procentsatsen bör i skattetabellerna anges i hela procenttal.

I tabellerna måste givetvis ocksä, liksom nu, beaktas den kommunala utdebiteringen och tillämplig kolumn enligt 4 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272), Om lokal skattemyndighet har föreskrivit särskild beräkningsgrund eller beslutat om jämkat preliminärskatteavdrag måste hänsyn tas även till detta när skatteavdraget görs.

Den sjukpenninggrundande inkomsten torde i det stora flertalet fall stämma relativt väl överens med den verkliga årsinkomsten. bl. a. eftersom det ligger I den skattskyldiges eget intresse att anmäla eventuella inkomsthöjningar till försäkringskassan. Förutsättningarna för ett korrekt preliminärskatteavdrag bör därför bli goda. En annan fördel med att knyta an till den sjukpenninggrundande inkomsten är att försäkringskassorna har uppgifterna om denna lätt tillgängliga.

Som jag ser det finns det inte anledning att begränsa användningen av procentavdrag till enbart timberäknad ersättning. En sådan modell kan

tillämpas även i övriga fall där förmånen utges på grundval av den försäk-

rades sjukpenninggrundande inkomst. Det medför dessutom administrativa fördelar att begränsa antalet skattetabeller som behöver användas till så få som möjligt. Jag anser således att systemet med procentavdrag bör kunna användas även när sjukpenning och ersättning till tillfällig smittbära-

re beräknas enligt nuvarande regler. Vidare bör det kunna ske i fråga om

havandeskapspenning och föräldrapenning I samband med barns födelse. Åven beträffande dagpenning under utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret bör tekniken med procentavdrag kunna användas.

Det kan dock inträffa att ersättning utges till en person som har sjukpenninggrundande inkomst men ersättningen likväl inte skall beräknas på grundval av denna inkomst. Det är fallet beträffande t. ex. sådan föräldra- 36

penning med anledning av barns födelse som utges enligt garantinivån (60 kr./dag). Det procentavdrag som gäller på grund av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst bör emellertid ändå kunna tillämpas utan att några olägenheter av betydelse uppstår. Om skatteavdraget kan komma att

under längre tid finns det möjligheter att begära jämkning av preliminärskatten.

Det förekommer vidare att en förmån utges trots att den försäkrade inte

har någon sjukpenninggrundande inkomst fastställd för sig. Detta kan vara

fallet t.ex. när sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-

ring utges på grundval av den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst om den skattskyldige varit sjukpenningförsäkrad. Reglerna bör därför utformas på ett sätt som innebär att om sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts skatteavdraget skall grundas på ersättningsunderlaget.

Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utarbeta de aktuella tabellerna efter de riktlinjer som jag här angett.

Den författningsmässiga reglering, som behövs för att åstadkomma den nya ordningen för skatteavdrag, bör ske genom lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. Vissa ytterligare ändringar bör göras i kungörelsen för att anpassa föreskrifterna i den till nuvarande förhållanden. De nya reglerna bör träda i kraft den I december

1987.

8 Utmätning och införsel i sjukpenning m. m.

Mitt förslag: Vid löneutmätning av eller införsel i sjukpenning eller annan dagersättning från socialförsäkringen införs sammanräkningsregler. Reglerna innebär att de per dag bestämda utmätnings- eller

införselbeloppen, liksom de per dag bestämda utmätningsfria belop-

pen och förbehållsbeloppen, skall räknas samman för samtliga dagar

som ersättningsperioden omfattar. H L

Skälen för mitt förslag: För att komma till rätta med brister vad gäller kompensationsnivån inom den obligatoriska sjukförsäkringen har regeringen föreslagit ett nytt sätt att beräkna sjukpenning och tillfällig föräldrapenning (prop. 1986/87:69). Det nya beräkningssättet innebär en timberäkning

av dessa förmåner för försäkrade, vars sjukpenninggrundande inkomst heh eller delvis utgörs av inkomst av anställning. Reformen avses träda i kraft

den I december 1987.

I prop. 1986/87:69. s. 56. framhöll jag att det är angeläget att frågan om införsel och utmätning i timberäknad ersättning löses på ett sätt som underlättar en smidig administrativ hantering. Jag avsåg att återkomma

behandling.

Reglerna 1 utsökningsbalken innebär när det gäller utmätning av eller

införsel i bl. a. sjukpenning och tillfällig föräldrapenning att det belopp som skall tas ut genom det exekutiva förfarandet bestäms per dag. Det belopp

som skall förbehållas gäldenären bestäms också per dag (7 kap. 8 § resp. 15 kap. 9 §).

Systemet med timberäknad sjukpenning innebär för de första 14 dagarna av varje sjukperiod att ersättningen utges endast för de dagar som den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade blivit sjuk. För tid efter 1d-dagarsperioden skall sjukpenning utges efter hittillsvarande mönster. Den nuvarande ordningen innebär med vissa undantag att sjukpenning utges för varje dag i sjukperioden. Sjukpenningen skall således i det nya systemet koncentreras till färre dagar men den kommer i stället att i de flesta fallen utges med högre belopp per dag än vad som nu sker.

Det exekutiva avdragsbeloppet och det belopp som skall förbehållas gäldenären fastställs för närvarande i förhållande till en i förväg bestämd sjukpenning, som genomgående beräknas direkt på grundval av den sjukpenninggrundande inkomsten och delningstalet 365. Sjukpenningen i det nya systemet kommer för de första 14 dagarna inte på samma sätt att

kunna bestämmas i förväg, såvida den inte blir föremål för schablonberäk-

ning. Vanligtvis kommer dock ersättningen totalt att bli bättre under de första 14 dagarna än vad som nu är fallet. Det är angeläget att kronofogde-

myndigheterna inte belastas av att behöva meddela ett beslut som avser

timberäkningsperioden och ett annät som avser tiden därefter. På grund av detta och då det nya systemet i regel innebär en förbättrad kompensation bör man kunna låta samma principer som i dag gälla vid fastställandet av

utsökningsbeloppen i fråga, dvs. att fastställandet sker i förhållande till den

sjukpenning som beräknas enligt nuvarande regler. Om den totala timberäknade ersättningen kan antas bli högre än om ersättningen beräknas på nuvarande sätt är det dock inget som hindrar att kronofogdemyndigheten tar hänsyn till det.

Som nämnts kommer timberäknad sjukpenning att utges endast för dagar då förvärvsarbete skulle ha utförts, om inte den försäkrade blivit sjuk. Men den timberäknade sjukpenningen är naturligtvis avsedd att kompensera för den inkomstförlust som görs till följd av sjukdom och

således i samma utsträckning som lönen utgöra ett bidrag till försörjningen

även under arbetsfria dagar. Det är därför viktigt att det skydd som nu

finns för den försäkrade genom bestämmande av belopp som skall tas

undan från verkställigheten inte försämras. Därför bör hänsyn tas till

förbehållsbelopp även för dagar då ingen sjukpenning utges. En samman-

räkningsregel som åstadkommer detta bör införas.

Det förhållandet att sjukpenning i regel kommer att utges under ett färre antal dagar under de första 14 dagarna av sjukfallet än vad som nu är fallet innebär sämre möjligheter i exekutionshänseende vid en fortsatt tillämpning av nuvarande ordning. För närvarande gäller ju att verkställighet sker för varje dag som sjukpenningen utges. För att inte försämra exekutions-

möjligheterna bör därför även i detta avseende en sammanräkningsregel

införas som innebär att hänsyn tas till utmätnings- och införselbelopp för

dagar då ingen sjukpenning utges.

räknas på samma sätt som sjukpenningen, dock utan begränsning till fjortondagarsperiod. Reglerna om sammanräkning bör därför gälla även i fråga om införsel i eller utmätning av denna ersättning.

Reglerna bör utformas så att sammanräkningarna av beloppen i fråga skall ske för samtliga dagar som ersättningsperioden omfattar. Ersättningsperioden bör anses börja den första dag för vilken ersättning utges och avslutas den sista dag som den försäkrade uppger att han varit sjuk.

Avgränsningen tar bl. a. hänsyn till det system för datamaskinell registre-

ring av olika tidpunkter i sjukperioden som RFV planerar att tillämpa. När

det gäller tillfällig föräldrapenning bör flera perioder kunna anses föreligga

om föräldrarna omväxlande värdar ett barn. Reglerna om sammanräkning bör kunna göras generella och användas även när sjukpenning utges enligt nuvarande regler.

Även för andra förmånsslag av samma typ som sjukpenning och tillfällig föräldrapenning bestäms de exekutiva beloppen och förbehållsbeloppen per dag. Det gäller bl. a. föräldrapenning i samband med barns födelse. Jag anser att det är värdefullt att kunna tillämpa samma principer för cxekutionsförfarandet på alla förmånsslagen. På så sätt underlättas den administrativa hanteringen. De ändringar i utsökningsbalken som föranleds av det sagda anser jag därför bör utformas så att sammanläggningsreglerna skall tillämpas på alla dessa ersättningar. Ändringarna bör tas in i en ny paragraf. 7 kap. 8 a 8, när det gäller utmätning och i 15 kap. 10 § när det gäller införsel.

Av 7 kap. 13 § utsökningsbalken framgår att utmätning av bl. a. dagersättning som här är i fråga medför förmånsrätt när det belopp som skall

innehållas har förfallit till betalning. Den av mig föreslagna sammanräkningsregeln innebär att utmätningsbelopp för dagar då ingen ersättning utges även skall beaktas. Föreskrifterna om när utmätning medför förmånsrätt bör anpassas till detta genom att det i 7 kap. 13 § utsökningsbalken införs föreskrifter enligt vilka dagersättningen skall anses ha förfallit till betalning med utmätningsbeloppet varje dag som ersättningsperioden omfattar.

Som en följd av den föreslagna sammanräkningsregeln vid införsel bör också en anpassning ske av föreskrifterna om bl. a. preskription i 15 kap.

6 § utsökningsbalken.

De nya reglerna i utsökningsbalken bör träda i kraft den 1 december

1987.

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

I. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 39

3. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, 4, lag om ändring i lagen (1985: 1002) om försöksverksamhet inom sjuk-

försäkringsområdet, 5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.,

7. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbe-

loppet vid beräkning av studiemedel m. m., 8. lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m., 9. lag om ändring i utsökningsbalken. Förslaget under 7 har upprättats i samråd med chefen för utbildningsde-

partementet, förslaget under 8 i samråd med chefen för finansdepartementet och förslaget under 9 i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Lagförslagen under 8 och 9 gäller frågor som hör till lagrådets granskningsområde. Med hänsyn tll förslagens enkla beskaffenhet anser jag dock att lagrådets hörande skulle vara utan betydelse.

10 Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring 5§ Ändringen i paragrafens första stycke motiveras av förslaget att införa en övre tidsgräns vid 35 timmar per arbetsvecka för den sammanlagda

arbetstiden efter övergången till delpension. Denna gräns avses gälla såväl

anställda och uppdragstagare som egenföretagare. Som framgår av det

föreslagna nya tredje stycket i 8 § skall vid tillämpningen av denna regel

inräknas även tid för sådan bisyssla som den försäkrade kan ha beviljats

bortseende från vid prövningen av rätten till delpension. Även i övrigt

skall, om någon har flera arbeten, hänsyn tas till den sammanlagda arbetstiden för dessa. Liksom i fråga om den nedre gränsen för deltidsarbete skall, om den

försäkrades arbetstid varierar, avgörande för om arbetstiden uppgår till

högst 35 timmar per arbetsvecka vara den genomsnittliga arbetstiden för

det närmast kommande iret.

65 Arbete som uppdragstagare skall fortsättningsvis jämställas med arbete som anställd. Avgörande för om 6 eller 7 § skall tillämpas är förhållandena

efter arbetstidsminskningen. Förvärvsarbetet dessförinnan är således utan

betydelse i detta sammanhang. Försäkrade som avses i 6 § är dels sådana som har enbart inkomster av anställning elier uppdrag, dels sådana som har både anställnings- och uppdragsinkomster men inte andra förvärvsinkomster. En förutsättning för att den försäkrade skall hänföras till denna 40

vid taxering till statlig inkomstskatt. Vissa möjligheter finns dock, som anges i 8 §, alt begära bortseende från mindre bisyssla i form av rörelse

eHer jordbruk, vilket får till följd att rätten till delpension bedöms utan hänsyn till denna bisyssla.

Med uppdragstagare förstås i detta sammanhang den som utför arbete för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Begreppet har här samma innebörd som i socialförsäkringen i övrigt. En uppdragstagare som har sådan inkomst som enligt 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) är att anse som inkomst av anställning kom-

mer alltså i regel att betraktas som en sådan försäkrad som avses i 6 § NDPL.

Liksom hittills skall vissa fåmansföretagare m. fl., även om inkomsten av arbetet i sådant företag skattemässigt är att anse som tjänsteinkomst, jämställas med egenföretagare vid bedömningen av rätten till delpension. Detta följer av 7 § andra stycket.

När det gäller uppdrag bör i likhet med vad som gäller för närvarande den försäkrades och uppdragsgivarens uppgifter om inkomst och arbetstid ligga till grund för bedömningen av rätten till delpension. Vad gäller beräkningen av uppdragstagarens arbetstid kan följande sägas. Eftersom uppdragsgivaren många gånger inte kan lämna preciserade tidsuppgifter kom-

mer försäkringskassan ofta att få ta den försäkrades egna uppgifter som utgångspunkt för bedömningen. Kassan bör pröva rimligheten av tidsupp-

gifterna genom att jämföra dessa med inkomsten för uppdraget. Denna

inkomst bör således många gånger kunna vara utgångspunkt för beräkning-

en av arbetstiden. Bedömer kassan att uppgifterna om arbetstiden kan godtas mot bakgrund av denna jämförelse, bör i flertalet fall den försäkrades arbetstid kunna fastställas med ledning av dessa uppgifter. Enbart i de fall där arbetstidsminskningen ligger omkring fem timmar i veckan eller där arbetstiden efter övergången till delpension kan antas vara i närheten av den nedre tidsgränsen för deltidsarbete (17 timmar i veckan) kan uppkom-

ma behov av en mer exakt arbetstidsberäkning. Sådana behov kan aktualiseras även i fall där arbetstiden efter arbetstidsminskningen ligger i närhe-

ten av den övre gränsen för deltidsarbetet - 35 timmar per vecka — samt i vissa omprövningssituationer. I flertalet fall torde dock de nämnda arbetstudsförhållandena inte föreligga. I de — fåtaliga — situationer där en mer

exakt arbetstidsberäkning blir nödvändig kan det bli aktuellt att tillämpa den allmänna regeln i 15 § om den försäkrades bevisskyldighet. Den för-

säkrade måste enligt denna regel lämna försäkringskassan det underlag som behövs för att kassan skall kunna pröva hans rätt till delpension. Flertalet av de uppdrag som är aktuella i detta sammanhang är förtroendeuppdrag av olika slag, bl.a. politiska och fackliga. Den tid som den försäkrade ägnar åt dessa uppdrag innefattar i många fall även tid som närmast kan betraktas som ideell verksamhet. Därför bör i dessa fall den ud som skall beaktas vid bedömningen av rätten till delpension begränsas till tiden för de arbetsuppgifter som har ett nära samband med uppdraget. Tiden för övriga delar av uppdraget — för vilken tid arvode ej utgär —

skulle därmed inte påverka rätten till delpension. Ersättningen för dessa 41

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 133

uppdrag står mänga gånger i direkt proportion till den sammanträdestid Prop. 1986/87:1 33 som är förknippad med uppdraget. När arbetstiden skall beräknas i uppdraget bör därför hänsyn i regel tas endast till tid för sammanträden och

förberedelser för dessa. Inte bara tid för sammanträden i nämnder, beslu-

tande församlingar o.d. bör härvid beaktas. Också tid för förberedande

möten i anslutning härtill, t.ex. partigruppsmöten, bör räknas in. För fackligt förtroendevalda bör göras I princip motsvarande bedömning.

Motsvarande bedömningsgrunder bör tillämpas även när det gäller andra förtroendeuppdrag, än politiska och fackliga, t.ex. styrelseuppdrag i föreningar m. m. Ersättningen för dessa uppdrag kan ofta vara relativt liten medan däremot arbetsinsatsen kan vara av större omfattning. Här kan även erinras om att det bl. a. inom sjukförsäkringen finns en nedre gräns för de förvärvsinkomster som skall beaktas. Enligt 3 kap. 2 & AFL skall nämligen en inkomst från en uppdragsgivare som understiger 1000 kr. per är inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Förutom förtroendeuppdrag förekommer i viss utsträckning även andra

former av uppdrag i samband med deltidsarbete. Som uppdragstagare

räknas också förmyndare, övervakare, fosterförälder, föredragshållare

och tolk. Dit hör också bl. a. ledamöter i privata eller offentliga styrelser och andra beslutande organ. I åtskilliga fatl är arbetsförhållandena för försäkrade med sådana uppdrag jämförbara med arbetsförhållandena för vissa anställda. I dessa fall bör nuvarande metoder att beräkna arbetstiden tillämpas även framdeles. T.ex. bör en allmän bedömning göras av den

försäkrades uppgifter om arbetstid. Dessa uppgifter bör jämföras med

uppgifterna om ersättningen för uppdraget.

Som nämnts kan behov uppkomma av en mer exakt beräkning av arbetstiden i vissa omprövningssituationer. Den impuls till utredning som försäkringskassan därvid får är i regel att inkomsten för uppdraget har förändrats. Denna inkomstförändring beror antingen på att uppdraget har förändrats till omfattningen eller att ersättningen för detta har ändrats. Att utreda

vilket av dessa förhållanden det rör sig om torde inte innebära några större

svårigheter. Det avgörande i detta sammanhang är nämligen om en ändring av betydelse har skett eller inte när det gäller arbetstiden. Den nya delpensionen får därefter fastställas på grundval av den nya inkomsten för uppdraget.

Till följd av den i 5 § föreslagna generella övre tidsgränsen för deltidsar-

bete blir nuvarande regel härom 16 § andra meningen för anställda obehöv-

lig och kan därför avskaffas.

7§

Eftersom uppdragstagare fortsättningsvis jämställs med anställda har förevarande paragraf ändrats till att avse i huvudsak enbart rörelsecidkare och jordbrukare. I de fall anställda och uppdragstagare efter arbetstidsminskningen har också rörelse eller jordbruk kommer de att få sin rätt till delpension bedömd enligt denna paragraf. Som framgår av 8 § finns dock särskilda bestämmelser om bortseende i vissa fall från sådana bisysslor.

I paragrafen upptas de föreslagna nva reglerna om bortseende i vissa fall från en mindre bisyssla vid prövningen av rätten till delpension.

En förutsättning för att en anställd eller uppdragstagare skall kunna få

rätten till delpension bedömd med bortscende från en mindre bisyssla är att inkomsten av denna är att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet vid inkomstbeskattningen. På motsvarande sätt krävs för en rörelseidkare eller lantbrukare, som har en mindre bisyssla, att denna i skattehänseende är att anse som inkomst av tjänst.

Liksom hittills gäller som villkor för tillämpningen av paragrafen att den försäkrade själv begär att han skall kunna få sin rätt till delpension bedömd

med bortseende från bisysslan.

I andra stycket anges de närmare villkoren för att ett visst arbete skall kunna betraktas som en mindre bisyssla. Nuvarande krav att denna skall ha utförts varaktigt före arbetstidsminskningen och att bisysslan får utföras i genomsnitt högst 10 timmar i veckan samt att arbetstiden för den inte får ökas i samband med pensioneringen kvarstår oförändrade. Den nu gällande övre gränsen för vad som kan betraktas som inkomst av en mindre bisyssla föreslås höjd från vad som motsvarar ett till motsvarande ett och ett halvt basbelopp.

Som en ny punkt i andra stycket har upptagits en regel som syftar till att de i detta stycke angivna villkoren skall tillämpas gemensamt för alla bisysslor, om den försäkrade har mer än en bisyssla av här aktuellt slag. Regeln innebär att en anställd eller uppdragstagare som har flera bisysslor i form av rörelse eller jordbruk måste begära bortseende från alla dessa för att reglerna i förevarande paragraf skall bli tillämpliga. På samma sätt krävs att en egenföretagare som har mer än cen bisyssla i form av anställning eller uppdrag begär bortseende från samtliga dessa bisysslor.

Som ett nytt tredje stycke har tagits in en föreskrift om att man vid tillämpningen av 5 § första stycket om längsta möjliga arbetstid efter övergången till delpension skall räkna in även arbetstiden för en sådan mindre bisyssla som den försäkrade beviljats bortseende från.

Innebörden av ett bortseende från en mindre bisyssla är att denna inte beaktas vid prövningen av rätten till delpension. Som anges i kommentaren till 12 § skall liksom i dag inte heller tas hänsyn till inkomsten av bisysslan vid beräkningen av den försäkrades pensionsunderlag.

98 Nuvarande regel att beräkningen av arbetstiden i vissa fall skall göras på grundval av förhåltandena under tre är tillbaka i tiden i stället för ett år blir i praktiken obehövhg efter ett genomförande av förslagen i 12 och 13 §§. Första stycket andra meningen i nuvarande lydelse av förevarande para-

graf har därför fått utgå.

108 Till första stycket har överflyttats den föreskrift som avser utläggningen av deltidsarbetet och som nu finns i 6 § första stycket RFV:s kungörelse 43

(RFFS 1979:21) med verkställighetsföreskrifter till lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring. Med hänsyn härtill har bemyndigandet för rege-

ringen och RFV i andra stycket inskränkts till att avse endast meddelande

av särregler för vissa yrken. Avsikten med förslaget är inte att åstadkomma någon ändring av den nuvarande tillämpningen av reglerna för utlägg-

ningen av arbetstiden efter arbetstidsminskningen.

12§

I paragrafen behandlas schablonberäkning av inkomsten före arbetstidsminskningen för anställda och uppdragstagare. Närmare regler för denna

beräkning ges i det föreslagna andra stycket. Detta motsvarar i huvudsak

13 § andra stycket i nuvarande lydelse, som avser den nu tillämpade schablonberäkningen för bl. a. egenföretagare. Justeringar har dock gjorts för att åstadkomma att beräkningen av den genomsnittliga förvärvsinkomsten skall göras med ledning av ATP-poängen för fem år närmast före arbetstidsminskningen och att man vid denna beräkning skall bortse från poängen för de två av dessa fem år för vilka ATP-poängen är lägst.

En preliminär beräkning av pensionsunderlaget måste göras i nästan samtliga fall eftersom pensionspoängen fastställs med en viss fördröjning. Denna preliminärberäkning bör göras med utgångspunkt i de fyra senaste åren då pensionspoäng har fastställts. Medelvärdet av poängen för de tre

bästa av dessa fyra är beräknas. Den preliminära pensionen beräknas

därefter i övrigt på samma sätt som anges i paragrafen. Preliminärberäkningen medför att delpensionen vid den slutliga beräkningen endast kan utbetalas med oförändrat eller förhöjt belopp.

Liksom vid tillämpningen av nuvarande schablonberäkning enligt 13 § bör vid tillämpningen av det nu föreslagna andra stycket tas hänsyn även till sådana pensionspoäng som skulle ha tillgodoräknats den försäkrade om ban inte hade anmält undantagande från ATP. En bestämmelse härom har därför tagits in I punkten 3 i övergångsbestämmelserna. Denna bestämmelse blir naturligtvis aktuell huvudsakligen för ett mycket begränsat antal egenföretagare men skulle i undantagsfall kunna tillämpas även för en

anställd som under de fem åren närmast före arbetstidsminskningen haft

inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet — och som då dessutom haft ett gällande undantagande från ATP. Denna regel i övergångsbestämmelserna

kommer att bli tillämplig endast under en kortare tid efter ikraftträdandet, eftersom det efter utgången av år 1988 inte kommer att finnas kvar några personer i för delpension aktuell ålder som omfattas av ett undantagande

[lag (1981:692) om ändring i lagen om allmän försäkring].

Som framgår av det föreslagna andra stycket tas hänsyn även till sådana pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgift.

Vid genomsnittsberäkningen läggs i regel en pensionspoäng till den som fastställts för året. Om den försäkrades inkomst emellertid för något av de fem aktuella åren har understigit det basbelopp som avräknas vid faststäl-

lande av penstonsgrundande inkomst, tillgodoräknas den försäkrade i stället en mot inkomsten svarande del av en ATP-poäng för det aktuella året. 44

Om en försäkrad enligt 8 § beviljats delpension med bortseende från en Prop. 1986/87: 133

mindre bisyssla skall, som framgår av hänvisningen till nämnda paragraf.

liksom i dag bortses även från inkomsten av bisysslan vid beräkningen av den försäkrades pensionsunderlag. Detta innebär att den schablonberäk-

nade genomsnittsinkomsten före arbetstidsminskningen i dessa fall mins-

kas med beräknad inkomst av bisysslan.

Liksom hittills skall inkomsten efter arbetstidsminskningen utgöras av den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas ha tills vidare. Denna beräkning görs. som framgår av hänvisningen till 9 § andra stycket, på

grundval av den försäkrades antagna arbetsförhållanden under det kommande året.

Till följd av den föreslagna förändringen av pensionsunderlaget blir det nuvarande andra stycket och tredje stycket andra meningen liksom delar av första stycket obehövliga. Dessa bestämmelser har fått utgå.

Första meningen i tredje stycket har ändrats med hänsyn till att den bör avse endast inkomsten efter arbetstidsminskningen. Något behov av att bortse från inkomstavvikelser när det gäller inkomsten före arbetstidsminskningen föreligger inte med den föreslagna schablonberäkningen härav.

13 §

Inkomsten före arbetstidsminskningen skall för egenföretagare beräknas enligt samma metod som för anställda och uppdragstagare. I första stycket har därför gjorts en hänvisning i detta avseende till 12 § andra stycket. Vidare har de nuvarande andra och tredje styckena slopats.

158 Nuvarande tredje stycket har fått utgå som en följd av att egenföretagare

inte längre alltid skall behöva förete ett intyg från en annan person om inkomst- och arbetsförhållandena.

Nuvarande huvudregel om sökandens bevisskyldighet kvarstår oföränd-

rad. Denna kan dock 1 vissa fall delvis fullgöras med hjälp av ett intyg från

någon sådan person som avses i det nuvarande tredje stycket, om intyget utfärdas av någon som väl känner egenföretagarens arbets- och inkomst-

förhållanden.

16 § Det nya andra stycket motsvarar föreskrifter som nu finns i 16 och 24 §§ RFV:s verkställighetskungörelse. Innebörden av andra meningen är att delpension utbetalas 1. o. m. utgången av den månad varunder rätten till pension har upphört. dock längst t. o. m. utgången av månaden före den då

pensionstagaren fyller 65 år.

178 Prop. 1986/87: 133

Ändringen, som inte har någon motsvarighet i pensionsberedningens förslag, syftar till att delpensionsärenden av enklare beskaffenhet angående uppdragstagare skall avgöras av tjänsteman hos försäkringskassan. Ärenden för egenföretagare och uppdragstagare med inkomst av rörelse eller jordbruk samt ärenden av vidlyftig elier svår beskaffenhet avgörs däremot

av socialförsäkringsnämnd.

185 Till denna nya paragraf har överförts den nuvarande föreskriften 1 23 § RFV:s verkställighetskungörelse. Någon ändring i sak är inte åsyftad härmed.

Overgångsbestämmelserna Samtliga nya bestämmelser avses träda i kraft vid en och samma tidpunkt. Denna har bestämts till den I juli 1987 och sammanfaller därmed med den höjning av kompensäationsgraden till 65 96 som regeringen har förelagt riksdagen förslag om i prop. 1986/87:100 (bil. 7 punkten 1).

Huvuddelen av de nya reglerna skall ses som en enhet och är i stor utsträckning inbördes beroende av varandra. De förändringar och justeringar som genomförs är så omfattande att de nya bestämmelserna inte utan stora problem skulle kunna tillämpas även på delpensioner som utgår

redan vid ikraftträdandet. Detta gäller särskilt i omprövningssituationer. I

synnerhet skulle de nva bestämmelserna om beräkning av inkomsten före

arbetstidsminskningen medföra betydande svårigheter i sådana fall. Med

hänsyn härtill skall enligt punkten 2 de äldre bestämmelserna i 5—9, 12, 13

och 17 §§ fortfarande tillämpas i fråga om sådan delpension som utges på

grund av en arbetstidsminskning som första gången har skett före ikraftträdandet. Detta gäller sålunda bl. a. även i fall där den försäkrade därefter trappar upp eller ned sitt förvärvsarbete eller övergår från en typ av

verksamhet till en annan. Om någon däremot en gång uppburit delpension men före ikraftträdandet t.ex. ökat sin arbetstid i sådan utsträckning att

han fått pensionen indragen, bör hans rätt till ny delpension bedömas enligt de nya reglerna, om han efter den 30 juni 1987 på nytt minskar sin arbetstid

och ansöker om sådan pension. De nya reglerna i 10, 16 och 18 a §§ bör däremot kunna tillämpas fullt ut redan från ikraftträdandet. Dessa har endast förts över från den nuvarande verkställighetskungörelsen och inne-

bär inga sakliga förändringar. Även ändringen i 15 8 bör direkt kunna gälla

fr. o. m. ikraftträdandet.

Innebörden av den föreslagna punkten 3 har utvecklats i kommentaren

till 12.8.

Il Hemställan Prop. 1986/87:

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

I. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

2. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott.

3. lag om ändring i lagen (1962:382) angaende införande av lagen om allmän försäkring.

4. lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjuk-

försäkringsområdet,

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbe-

loppet vid beräkning av pensionsförmäner m. m.. 7. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbe-

loppet vid beräkning av studiemedel m. m.,

8. lag om ändring i kungörelsen (1973: 1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m..

9. lag om ändring i utsökningsbalken.

12 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta lagförslagen.

Bilaga I

Sammanfattning av pensionsberedningens betänkande (SOU 1986:47) Deltidspension. Översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen

Betänkandet innehåller en översyn av regelsystemet inom delpensionsför-

Pensionsberedningen framhäller att delpensionsförsäkringen utgör en

väsentlig beståndsdel i systemet för rörlig pensionsålder. Erfarenheterna

av försäkringen uppges i allt väsentligt vara mycket goda. Detta har medfört att beredningen inte funnit det påkallat att föreslå några mera omfat-

huvudsakliga uppbyggnad. Av avgörande betydelse för möjligheterna att utnyttja delpensionsförsäkringen är tillgången på deltidsarbeten. Erfarenheterna visar att efterfrägan på deltidsarbeten för personer i åldersgruppen 60—64 år i allmänhet kunnat tillgodoses. Beredningen har därför inte funnit anledning att föreslå lagstiftning angående rätten till deludsarbete. Den nuvarande personkretsen för försäkringen bör bibehållas oförändrad. Detta gäller även nuvarande åldersgränser för rätt till delpension, 60—- 64 är. och de nu gällande allmänna försäkringsvillkoren — bosättning i Sverige, aktuell anknytning till arbetsmarknaden och ATP-poäng för minst

tio år fr. o. m. 45 års ålder. Kravet att anställda skall minska sin arbetstid

med i genomsnitt minst fem timmar per vecka bör finnas kvar. Beredningen diskuterar införande av samma regler för egenföretagare men stannar

för att nuvarande regelsystem bör bibehållas. Tanken på särregler för vissa

grupper cgenföretagare som exempelvis lantbrukare avvisas också. Vad gäller uppdragstagares ställning inom försäkringen föreslås vissa

anställd under förutsättning att inkomsten från uppdraget utgör inkomst av

tjänst I skattemässigt hänseende. Detta medför att behovet av särskilda

regler för bisysslor i huvudsak kan upphöra. Dock bör sådana regler finnas kvar för anställda och uppdragstagare som har en mindre rörelse eller ett mindre jordbruk samt för egenföretagare som har ett uppdrag eller en anställning av begränsad omfattning vid sidan av huvudsysselsättningen.

Som villkor för att få rätten till delpension bedömd med bortseende från en

bisyssla skall gälla att vederbörande utfört bisysslan varaktigt före arbetstidsminskningen och att arbetstiden inte har ökats eller varit avsedd att öka

efter arbetstidsminskningen i det huvudsakliga arbetet. Arbetstiden i bi-

sysslan får vidare uppgå till i genomsnitt högst tio timmar per vecka och

inkomsten därav måste understiga ett och ett halvt basbelopp per år. Om en person har flera bisysslor måste en begäran om bortseende från sådan

vid bedömning av rätten till delpension avse samtliga bisysslor.

Den nedre tidsgräns för deltidsarbetet på 17 timmar per vecka som finns

idag bör kvarstå oförändrad. Däremot bör en övre tidsgräns för arbetet efter arbetstidsminskningen fastställas. Arbetstiden efter övergången till

delpension bör inte få överstiga 35 timmar per arbetsvecka. I denna tid inräknas även arbetstiden för en mindre bisvssla som den försäkrade beviljats bortseende från.

Reglerna för beräkningen av arbetstiden före och efter arbetstidsminsk-

ningen bör kvarstå i huvudsak oförändrade. Den nu gällande bestämmelsen att beräkningen ibland skall göras på grundval av den genomsnittliga

arbetstiden under tre ettårsperioder bör avskaffas.

Som huvudregel för utläggningen av arbetstiden efter arbetstidsminskningen gäller att den försäkrade måste arbeta under minst halva antalet

vanliga arbetsdagar under varje period av högst tre månader. Riksförsäkringsverket har utfärdat föreskrifter angående en annorlunda förläggning

av arbetstiden av innebörd att den försäkrade inte får göra längre sammanhängande avbrott i arbetet under längre tid än en och en halv månad. Dessa regler bör överföras från verkets kungörelse till lagtexten. Regeringen och efter regeringens bemyndigande riksförsäkringsverket bör dock som hittills ha bemyndigande att för vissa yrken göra undantag från lagens bestämmelser.

Vad gäller bestämmandet av den försäkrades pensionsunderlag föreslår

pensionsberedningen att inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas

på grundval av de pensionspoäng inom ATP som tillgodoräknats honom

för de fem år som ligger närmast före arbetstidsminskningen. Av dessa fem

är elimineras sedan de två sämsta och medeltalet för de tre återstående

åren ökas med talet ett och multipliceras därefter med det aktuella basbe-

loppet. Dessa regler bör gälla för såväl anställda som för egna företagare.

Det krav som finns att egenföretagare skall bifoga ett intyg angående sina arbets- och inkomstförhållanden till sin ansökan om delpension föreslås slopat. Intygskravet har medfört avsevärda problem för framför allt

småföretagare och ensamföretagare eftersom det varit svårt att få tag i en intygsskrivare som känner till sökandens förhållanden i sådan utsträckning

att han kan utfärda ett intyg i saken.

Pensionsberedningen har också övervägt behovet av särskilda samordningsregler mellan ålderspension från tjänstepensioneringen och delpensionen. Beredningens slutsats är att sådana samordningsregler inte behövs.

Slutligen föreslår beredningen att benämningen delpension byts ut mot deltidspension. Detta innebär en anpassning till det allmänna språkbruket

angående försäkringen.

Utredningsförslaget beräknas medföra minskade utgifter för administrationen av försäkringen med ca 7 miljoner kronor per år.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över pensionsberedningens delbetänkande (SOU 1986:47) Deltidspension. Översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen

Efter remiss har yttranden över pensionsberedningens betänkande avgivits

av försäkringsöverdomstolen (FÖD), försäkringsrätten för Södra Sverige

(FRSI. riksförsäkringsverket (RFV), riksrevisionsverket (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). socialstyrelsen (SOS), statskontoret, riksskatteverket (RSV). Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (1.0). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO), Eantbrukarnas Riksförbund (LRF). Småföretagens Riksorganisation, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärsförbund (SPF). Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Försäkringsbolaget SPP, Kommunernas Pensionsanstalt (KPA) och Kooperationens Pensionsanstalt. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från de allmänna försäkringskassorna.

1¶Allmänt

Landstingsförbundet: Landstingsförbundet finner att de förslag som är av

intresse för landstingen, främst angående uppdragstagare, är välmotive-

rade. SPP: SPP har ingenting att invända mot de förslag som utredningen lägger fram. Förslagen kommer inte märkbart att påverka SPP:s handläggning av delpensionsärenden. Kooperationens pensionsanstalt: Beredningens förslag tillstyrks i alla delar. AMS: AMS har inget att erinra mot förslaget.

FÖD: FÖD ansluter sig i allt väsentligt till de förslag och bedömningar

som beredningen redovisar i sitt betänkande.

ACK: HCK har ingenting att erinra mot förslaget, men påpekar att

delpension endast skall användas för att trappa ned arbetstiden inför

ålderspensioneringen. Vid medicinska skäl för pensionering skall förtids-

pension vara enda alternativet.

Sturskontoret: Statskontoret ifrågasätter om det är lämpligt att ändra i det aktuella regelsystemet innan övriga förslag om ändringar i pensionssystemet i stort har redovisats från beredningen. På grund av den aviserade höjningen av kompensationsnivån kan det dock vara motiverat att nu genomföra de föreslagna förändringarna, eftersom de innebär ett effektiva- 50

re regelsystem som är mindre resurskrävande och bättre än tidigare uppfyller uppställda syften med delpensionen.

2¶Personkretsen

FKF: FKF har inga invändningar mot förslaget.

3¶Arbetstidsminskning för anställda

Utredningens förslag: Nuvarande regler föreslås i huvudsak behållas med krav på en minsta minskning av arbetstiden med fem timmar.

RFV: RFV anser att arbetstidsminskningen, avrundad nedåt till närmaste hel timme, skall uppgå till minst 20 96 av den sammanlagda arbetstiden före arbetstidsminskningen. En arbetstidsminskning mindre än fem timmar per vecka skall dock inte grunda rätt till delpension.

Statskontoret: Statskontoret anser att en minsta arbetstidsminskning på ätta timmar bör krävas. Det bör också övervägas att kunna ge delpension

till personer som är yngre än 60 år.

4¶Arbetstidsminskning för egenföretagare

Utredningens förslag: Idag måste arbetstiden minskas med i genomsnitt

minst hälften för rätt till delpension. Ingen ändring föreslås i nuvarande

regler.

ERF: Cika regler bör gälla för egenföretagare som gäller för anställd beträffande arbetstidsminskning, alltså flera möjligheter till sänkning av arbetstiden än hälften.

Småföretagens riksorganisation: Samma regler införs för egenföretagare som för löntagare när det gäller krav på arbetstidsminskning för att få delpension.

SPF: Det bör räcka att egenföretagare minskar sin arbetstid med en tredjedel för att detta skall berättiga till delpension.

Statskontoret: Statskontoret anser att en möjlighet för egenföretagare att minska sin arbetstid med 25 96 bör införas. Försäkringskassorna bör i betydligt större utsträckning än idag kunna använda skälighetsbedömningar för att beräkna egenföretagarens arbetstidsminskning.

SACOISR: SACO/ASR anser att för kategorin ”fria yrkesutövare” bör

samma regler om arbetstidsminskning som för anställda gälla. För denna kategori är inkomsten i stort sett proportionell mot arbetstiden. eftersom nägon kapitaldel av betydelse saknas i rörelsen. Gruppen består av yrkesutövare som tandläkare, läkare, advokater, revisorer, konsulterande ingenjörer etc. 'n

5 Uppdragstagarnas ställning

Utredningens förslag: Arbete som uppdragstagare jämställs med arbete som anställd.

FÖD: FÖD tillstyrker förslaget. RFV får som tillsynsmyndighet följa

problem att fastställa den exakta arbetstiden som kan uppstå i vissa fall.

RFV: RFV hälsar förslaget med tillfredsställelse. Verket påpekar samtidigt den skillnaden som föreligger vad gäller sättet att beräkna årsarbetstiden i detta förslag och det förslag som lagts angående timsjukpenning.

Landstingsförbundet: Styrelsen anser att förslaget är välmotiverat. LO. TCO, statskontoret. FKF och PRO tillstyrker förstaget.

6 Bisysslereglerna

Utredningens förslag: Även i fortsättningen skall man inför delpension

kunna begära bortseende från mindre bisyssla. Detta skall gälla enbart för

anställda och uppdragstagare som har en bisyssla i form av rörelse eller jordbruk samt för egenföretagare som har uppdrag eller anställning vid sidan om huvudsysselsättningen. Följande förutsättningar skall dock gälla: — Bisysslan skall ha utförts varaktigt före arbetstidsminskningen. — Arbetstiden för bisysslan får inte ha ökats inför eller vara avsedd att öka

efter arbetstidsminskningen i det huvudsakliga arbetet. —- Arbetstiden för bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst 10

timmar per vecka. = Årsinkomsten för bisysslan kan antas bli mindre än vad som motsvarar

ett och ett halvt basbelopp.

— Om en försäkrad har flera bisysslor måste en begäran om bortseende

avse samtliga dessa.

FRS: De föreslagna ändringarna i bisysslereglerna tillstyrks av FRS.

RFV: RFV förordar att bisysslereglerna tas bort helt mot bakgrund av beredningens förslag angående uppdragstagarens ställning. De ev. svårigheter för rörelseidkare att anpassa arbetstiden efter delpension som beredningen pekar på berör ett mycket begränsat antal personer.

TCO: TCO tillstyrker förslaget angående bisysslercegler.

Statskontoret: Statskontoret finner det angeläget att sträva efter att avskaffa bisysslereglerna, varigenom en förenklad tillämpning kan erhållas.

FKF: FKF tillstyrker förslaget, men skulle inte ha något att invända emot om bisysslereglerna togs bort helt. Man ifrågasätter i förslaget om den försäkrade skall behöva begära att få rätten till delpension bedömd

med bortseende från bisyssla. Kassan borde istället kunna komma överens med den försäkrade om vad som blir mest förmånligt för den försäkrade.

PRO anser att reglerna för bisyssla bör tas bort.

Prop. [986/87:13 3

7 Tidsgränsen för deltidsarbete

Utredningens förslag: Den sammanlagda arbetstiden efter övergång till delpension får utgöra högst 35 timmar per vecka i genomsnitt. I denna

längsta arbetstid bör inräknas även arbetstid för en mindre bisyssla som en

försäkrad beviljats bortseende ifrån. FÖD: FÖD finner inte att man kan anföra några vägande invändningar

mot förslaget.

FRS: FRS har i princip inget att erinra mot förslaget, men påpekar att det kan innebära problem för personer som har en ordinarie arbetstid som

överstiger 40 timmar per vecka, t. ex. läkare.

RFV. LO, TCO. FKF och PRO wtllstyrker förslaget om en fast övre tvidsgräns på 35 timmar per arbetsvecka.

8 Utläggning av arbetstiden

Utredningens förslag: Föreslår ingen ändring av nuvarande regler.

KFO: KFO anser att nuvarande regel att man under varje period av

högst tre månader skall arbeta under minst halva antalet arbetsdagar bör utökas att gälla under varje period av högst sex månader.

9 Pensionsunderlaget för anställda och egenföretagare

Utredningens förslag: Utgångspunkten för beräkning av inkomsten före arbetstidsminskningen är ATP-poängen för de fem närmaste ären före arbetstidsminskningen. De två åren med de lägsta poängen elimineras. Genomsnittsberäkningen görs därefter på grundval av poängen för de

återstående tre åren. Medeltalet ökas med talet I och summan multipliceras med basbeloppet vid arbetstidsminskningen. Har inkomsten för nå-

got av de aktuella ären understigit vad som motsvarar en pensionspoäng, ökas medeltalet dock istället med motsvarande del av en pensionspoäng.

Inkomsten cfter arbetstidsminskningen skall beräknas på samma sätt som tidigare.

Landstingsförbundet: Regeln att beräkna inkomsten före arbetstidsminskningen med hjälp av de tre bästa åren före arbetstidsminskningen bör kompletteras med en maximeringsregel som t. ex. innebär att delpensionen. då den börjar utges, inte får vara större än inkomstminskningen vid tidpunkten för delpensioneringen.

Tekniken att uppskatta inkomsterna för de olika underlagsåren med

hjälp av ATP-poängen finner man lämplig, men ifrågasätter om man inte borde bortse från ATP-poängen för året före inkomstminskningen. Därigenom skulle undvikas att en preliminärt beräknad delpension skulle behöva

utges.

FÖD: FÖD finner förslaget med en schabloniserad beräkning av arbets- tin i

inkomsten före arbetsudsminskningen välmotiverat. Den föreslagna regeln tillstyrks.

FRS: FRS tillstyrker förslaget om en schabloniserad beräkningsmetod för att fastställa årsinkomsten före arbetstidsminskningen, eftersom den innebär uppenbara administrativa fördelar.

RFV: RFV ullstyrker förslaget med en schabloniserad beräkning, men anser att åren med den högsta och den lägsta ATP-poängen bör elimineras före genomsnittsberäkningen.

LO: LO ullstyrker förslaget. som innebär en betydande förenkling. Detta görs trots att pensionsunderlaget därigenom inte helt kommer att

grunda sig på aktuellt inkomstbortfall.

TCO: TCO anser förslaget väl motiverat och tillstyrker det.

KPA: KPA tillstyrker förslaget om schabloniserat beräkningssätt. men förordar alt underlaget utgörs uv ärspoängen för de fem ären närmast före det är som föregår året för arbetstidsminskningen. Härigenom kan beräkningen göras definitiv från början och retroaktiva krav undvikas.

Stutskontoret: Statskontoret tillstyrker den schabloniserade beräkningsmetoden, men förordar att det bästa och det sämsta äret elimineras.

FKF: FKF ullstyrker förslaget. Konstruktionen bör dock göras sådan att en definitiv beräkning aldrig kan bli lägre än en preliminär. Fn definitiv beräkning skulle då endast kunna leda till en oförändrad eller högre pension.

PRO: PRO anser att intjänade ATP-poäng bör ligga till grund för pensionsunderlaget I delpensioneringen.

6 Ansökan och beslut om delpension

Utredningens förslag: För anställda föreslås inga ändringar i gällande

regler. För egenföretagare föreslås att kravet på att intyg om arbetstids-

minskning alltid skall lämnas kan slopas.

FÖD: FÖD tillstyrker att det absoluta kravet på intyg för egenföretagare

tas bort. Detta aktualiserar dock behovet av en översyn av försäkringskassornas rutiner för efterkontroll. Insatserna kan behöva skärpas och intensifieras.

FRS: FRS tillstyrker att det obligatoriska intygskravet för egenföretagare tas bort.

LO: LO accepterar beredningens förslag att obligatoriet för egenföretagare tas bort.

FKF: FKF tillstyrker att det obligatoriska intygskravet för egenföretagare tas bort.

11 Övrigt

FÖD: FÖD påpekar att omprövning av delpension kan bli aktuell även om

arbetstiden inte har utökats.

FRS: FRS önskar i den kommande propositionen ev klarläggande om

när omprövning av delpension kan ske.

Om förslaget att jämställa arbete som uppdragstagare med arbete som

anställd genomförs. bör regleringen i 7 § andra stycket NDPL avseende

förvärvsarbete i fåmansföretag omfatta även uppdragstagare.

KPA: KPA anser att frågan om samordning med tjänstepension bör tas

upp så att delpension ej kan beviljas till försäkrad med rätt till älderspen-

sion, som avgår före den övre gränsen i pensioneringsperioden.

KFO: Eftersom det inom handels- och servicenäringarna finns många

anställda med en arbetstid under 22 timmar per vecka, bör en anpassning av delpensionsavgiften göras för dessa företag.

TCO: TCO anser att regeln om anknytning till den sjukpenninggrundande inkomsten vid fastställande av delpensionens storiek bör slopas innebärande att delpension 1 samtliga fall bör utgå med belopp som motsvarar fastställd procentsats av inkomstbortfallet upp till 7,5 gånger basbeloppet.

SACO/ISR: SACO/SR anför samma synpunkter som TCO angående den förmänsgrundande inkomsten.

Utredningen har anfört att någon särskild lagreglering angående rätten att ta delpension inte synes behövas. SACO/SR anser att särskilda åtgär-

der behöver vidtas för att chefer i åldern 60—64 år skall kunna få deltidsan-

ställning.

SAF: SAF anför samma synpunkter som TCO angående den förmånsgrundande inkomsten.

SAF anser att beredningen borde redovisat ekonomiska och andra konsekvenser av höjningen av kompensationsnivån till 6596. Bl.a. borde värdesäkringsreglerna inom delpensionssystemet analyserats. I avvaktan

på en analys från beredningens sida bör en höjning av kompensationsnivån anstå.

12 Författningsförslaget:

FÖD: FÖD förordar att uttrycket i 8 § "försäkrad som avses i 6 §” utbyts

mot en beskrivning av vilken grupp som avses. Detta bör ske för att

undvika missförstånd.

FRS: FRS önskar klarlagt i propositionen om ärenden angående delpension för uppdragstagare skall prövas i socialförsäkringsnämnd eller ej.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987