Prop. 1990/91:47
om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992
& _
Regeringens" proposition 1990/91 : 47
om vissa frågor inför allmän
fast' hetst årl992 - Pr0p- lg axen g 1990/91247
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 oktober 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Erik Åsbrink
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighets- taxering inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenhetcr. Det är främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt även vissa förenklingar.
Inledningsvis föreslås en ändring med anledning av den år 1990 besluta- de inkomstSkattercformen. Vid den löpande inkomstbeskattningen av fas- tigheter klassificeras dessa i fortsättningen antingen som privatbostads- eller näringsfastigheter. Genom att denna klassificering tillmäts avgörande betydelse behövs ej längre bestämmelserna vid fastighetstaxeringen om indelning i beskattningsnaturen jordbruksfastighet resp. annan fastighet och det föreslås därför att de slopas.
Vidare föreslås att orden "taxerad som jordbruksfastighet" resp. "tax- erad som annan fastighet" i annan lagstiftning ersätts med "taxerad som lantbruksenhet" resp. ”taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksen- het".
Småhus med tomtmark som ingår i lantbrukscnhet uppvisar skiftande värdenivåer beroende på hur stor areal produktiv mark som ingår i lant- bruksenhetcn. Värdet på småhus och tomtmark föreslås därför få variera med hänsyn härtill genom värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden.
[ lantbruksenheter kan det även finnas hyreshus, företrädesvis beståen- de av arbetarbostäder och liknande. Dessa är emellertid så få till antalet att det inte bedöms som ändamålsenligt att de nu taxeras enligt samma förfa- rande som användes vid l988 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus.
Dessa i lantbruksenheterna ingående hus föreslås därför få värderas på samma sätt som småhus under förutsättning att de innehåller högst tio lägenheter. Innehåller sådana hyreshus mer än tio lägenheter föreslås att de inte skall kunna ingå i en lantbruksenhet.
För byggnadstypen ekonomibyggnader föreslås vissa tekniska omdispo- neringar avseende bl.a. värdefaktorn storlek. För växthusen föreslås att byggnadskategorin bestäms med hänsyn till deras konstruktion och anord- ning i övrigt.
Värderingsförfarandet för åkermarken föreslås bli förenklat bl.a. genom ' att åkermarken delas upp i värderingsenheter endast vid arealer av större omfattning. Vidare föreslås att en ny värdefaktor. storlek, införs, med vilken kan beaktas de olika hektarpriser som förekommer vid olika areal- omfattning. .
Även för betesmarken föreslås att storlek införs som en ny värdefaktor. Från förenklingssynpunkt föreslås att möjligheten till uppdelning i värde- ringsenheter slopas.
Vad beträffar skogsmarken föreslås bl. a. följande. Riktvärdet för skogs- mark av genomsnittlig beskaffenhet anknyts i fortsättningen till ett eller flera värdeområden i stället för en region bestående av ett eller flera län. Vissa förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd som innebär att fördelningen på trädslag bättre skall beaktas. Även för skogsmark införs värdefaktorn storlek för att de med arealen skiftande hcktarpriserna skall kunna beaktas. Möjligheten att dela upp skogsmarken i värderingsenheter slopas. För skogsmarksinnehav som understiger 20 hektar införs ett för- enklat värderingsförfarande.
Även för skogsimpedimenten föreslås att värdefaktorn storlek införs samt att värderingen förenklas genom att möjligheten till uppdelning i värderingsenheter slopas.
Nuvarande uppdelning av taxeringsvärde och delvärde när taxeringsen— het tillhör olika församlingar föreslås bli slopad.
Slutligen föreslås vissa ändringar såvitt avser förberedelsearbetet. Dels föreslås att tidpunkten för när riksskatteverket senast skall lämna förslag till föreskrifter inför allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter också skall gälla de småhus med tomtmark som ingår i en lantbruksenhet. Dels föreslås att de uppgifter som behövs skall få inhämtas inför den allmänna fastighetstaxering av hyreshus- och industrienheter som kommer att ske år l994.
IQ
1. Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) dels att 4 kap. 11 5 skall upphöra att gälla. dels att 1 kap. 1 & 2 kap. 2 gå. 3 kap. 4 55, 4 kap. 5 och 10 59", 5 kap. 7 och Sää. 6 kap. 10917 kap. 35, 8 kap. 35. 10 kap. 2 och 3 åå. 12 kap. 39". 13 kap. 1 —5 åå. 14 kap. 1—5 åå. 16 kap. 2 &. 19kap. l. 3. Soch 8 åå, 20 kap. 12 och 13 åå samt 22 kap. Så skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till 4 kap. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. .
Vid fastighetstaxering skall be- slut fattas om fastigheternas skat- tepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall be- skallningsnatur och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsen- het. Taxeringsvärde skall dock inte åsättas fastighet. som enligt 3 kap. skall undantas från skatteplikt.
Vid fastighetstaxering skall be- slut fattas om fastigheternas skat- tepliktslörhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall typ av ta_t'eringsc'nhel och taxeringsvär- de bestämmas för varje taxerings-- enhet. Taxeringsvärde skall dock inte åsättas fastighet, som enligt 3kap. skall undantas från skatte-
plikt.
2 kap. 2 ä' Nuvarande lyda/.vc) Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplement- hus såsom garage. förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre fa- miljer eller till kontor. butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme. som liggeri anslutning till hyreshus och som behövs för verksam- heten, skall utgöra hyreshus.
Hyreshus
Byggnad som är inrättad förjordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall. loge, lada. maskinhall. lagerhus, magasin och växthus.
Ekonomibyggnad
Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk. lndustribyggnad Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet. Specialbyggnad Med specialbyggnad avses
Byggnad som används för försvarsän- damål eller ekonomisk försvarsbered-
Försvars- byggnad
1 Senaste lydelse 1988:200.
Nu varande lydelse
Kommuni- kations— byggnad
Dist ribu- tions- byggnad
Värme- central
Renings- anläggning
Vård- byggnad
Bad-.sport- och idrottsan— läggning
Skol- byggnad
skap. om byggnaden inte är en fristå- ende industriell anläggning. Aven mässbyggnad skall utgöra försvars- byggnad.
Garage, hangar. lokstall, terininal, sta- tionsbyggnad. expeditionsbyggnad, vänthall. godsmagasin. repara- tionsverkstad och liknande, om bygg- naden används för allmänna kommu- nikationsända mål.
Byggnad som används i postverkets. televerkets, statens järnvägars. luft- fartsverkets, Sveriges Radio Aktiebo- lags och dess dotterbolags verksamhet. Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätet för gas. värme, elek- tricitet eller vatten.
Byggnad för produktion och distribu- tion av varmvatten för uppvärmning. dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribu- tion.
Vattenverk, avloppsreningsverk. an- läggning för förvaring av radioaktivt avfall. sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan anlägg- ning.
Byggnad som används för sjukvård. nykterhetsvård, narkomanvård. bar- navård. kriminalvård. arbetsvård. åld- ringsvård eller omsorg om psykiskt ut- vecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vård— byggnad. om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn.
Byggnad som används för bad. sport, idrott och liknande. om allmänheten har tillträde till anläggningen.
Byggnad som används för undervis- ning eller forskning vid
skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och
skola vars undervisning står under statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor.
Nuvarande lydelse
Kultur- Byggnad som används för kulturellt byggnad ändamål såsom teater. biograf. musc- um och liknande.
Ecklesia- Kyrka eller annan byggnad som an- stikbyggnad vänds för religiös verksamhet.
Prästgård som avses i lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrkligjord.
Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begrav-
ningsplats. Allmän Byggnad som tillhör staten. kommun byggnad eller annan menighet och som används
för allmän styrelse. förvaltning, rät- tsvård. ordning eller säkerhet samt fri- tidsgård och byggnad med likartad an- vändning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet.
Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon byggnad av de tidigare nämnda byggnadstyper- na.
Föreslagen lydelse
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. Småhus
Hyreshus
Ekonomibyggnad
lndustribyggnad Specialbyggnad
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplement- hus såsom garage. förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tiofamiljer. om byggnaden ingår [ lantbruksen- hel.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre fa- miljer eller till kontor. butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymmc. som liggeri anslutning till hyreshus och som behövs för verksam- heten. skall utgöra hyreshus. Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är inrättad till bostad är. minst tre och högst tiofamiljer, om den ingår i lantbruksenhet.
Byggnad som är inrättad förjordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge. lada. maskinhall, lagerhus, magasin och växthus. .
Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk.
Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet. Med specialbyggnad avses
FörSvars- Byggnad som används för försvarsän- byggnad damål eller ekonomisk försvarsbercd- skap. om byggnaden inte är en fristå-
Fc'ireslagen lydelse
Kommuni- kations- byggnad
Distribu- tions- byggnad Värme- central
Renings- anläggning
Vård— byggnad
Bad-.sport- och idrottsan- läggning
Skol— byggnad
ende industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvars- byggnad. Garage. hangar. lokstall. terminal. sta- tionsbyggnad. expeditionsbyggnad. vänthall. godsmagasin. repara- tionsverkstad och liknande. om bygg- naden används för allmänna kommu- nikationsända mål.
Byggnad som används i postverkets. televerkets. statens järnvägars. luft- fartsverkets. Sveriges Radio Aktiebo- lags och dess dotterbolags verksamhet.
Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätct för gas. värme, elek- tricitet eller vatten.
Byggnad för produktion och distribu- tion av varmvatten för uppvärmning. dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribu- tion.
Vattenverk. avloppsrcningsverk. an- läggning för förvaring av radioaktivt avfall. sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan anlägg- ning.
Byggnad som används för sjukvård. nykterhetsvård. narkomanvård. bar- navård, kriminalvård. arbetsvård. åld- ringsvård eller omsorg om psykiskt ut- vecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vård- byggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn.
Byggnad som används för bad. sport, idrott och liknande. om allmänheten och har tillträde till anläggningen.
Byggnad som används för undervis- ning eller forskning vid
skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och
skola vars undervisning står under statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor.
Föreslagen lydelse
Kultur- Byggnad som används för kulturellt byggnad ändamål såsom teater. biograf. muse- um och liknande.
Ecklesia- Kyrka eller annan byggnad som an- stikbyggnad vänds för religiös verksamhet.
Prästgård som avses i lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrkligjord.
Bårhus. krematorium och byggnad som används för skötsel av begrav-
ningsplats. Allmän Byggnad som tillhör staten. kommun byggnad eller annan menighet och som används
för allmän styrelse. förvaltning, rätts- vård. ordning eller säkerhet samt fri- tidsgård och byggnad med likartad an- vändning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet.
Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon byggnad av de tidigare nämnda byggnadstyper- na. ' Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 4 äl
Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervä- gande del används i deras verksamhet såsom sådana
l. kyrkor. barmhärtighetsinrättningar, stiftelser och ideella föreningar som avses i 7 %$ 5 och 6 mom. lagen (1947z576) om statlig inkomstskatt
2. akademier. Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnes- fond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m.. stiftelsen Sveriges sjömanshus
3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högsko- lor. i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbets- organ för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som ankommer på sammanslutningarna och
4. främmande makts beskickningar.
Skattefriheten skall endast avse Skattefriheten skall endast avse egendom. som enligt 4 kap. 115 egendom. som enligt 4 kap. 55 ut- skall ha beskattningsnaturen annan gör annan typ av taxeringsenhet än fastighet. . lantbruksenhet.
3 Senaste lydelse 1985: 1023.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4kap. Taxeringsenhet och Taxeringsenhct beskattningsnatur 5,83 Taxeringsenhct skall omfatta Taxeringsenhet skall omfatta
byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer. om inte annat sägs i andra och tredje styckena
byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en av följande be- teckningar/ör typ av taxeringsenhet
1. småhus. tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för småhusbebyggelse (småhusenhet)
2. hyreshus, tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för
hyreshusbebyggelse (hyreshuscnhet)
3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader och exploateringsmark för sådan bebyggelse. vattenverk på annans grund samt ijordeboken upptaget fiskeri (industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet) 6. ekonomibyggnad. åkermark. betesmark. skogsmark och skogsimpedi- ment (lantbruksenhet).
Småhus. hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark. betes- mark och skogsmark. skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden el- ler byggnaderna behövs som bostad för ägare. arrendator eller deras ar- betskraft.
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hek- tar åkermark. betesmark och skogs- mark, skall ingå i lantbruksenheten. - om byggnaden eller byggnaderna
behövs som bostad för ägare. arren- dator eller deras arbetskraft.
Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringse'nheter under punkterna 1-6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark. exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har öv- rig mark stor omfattning och saknar den samband med-annan mark. som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhct. som består av endast övrig mark. betecknas industrienhet, om den .ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.
1054
Marksamfällighet eller anlägg- ningssamfallighet skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten. uteslutande eller så
Marksamfällighet eller anlägg- ningssamfällighet skall utgöra en taxeringsenhet. om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så
3 Senaste lydelse 19861258. 4 Senaste lydelse 19861258.
Nuvarande lydelse
gott som uteslutande är en- eller tväjamil/'sfastigheter som avses i 24 55" 2 inom. första stycket kommu— nalskattelagen (1928.'370). Detta gäller inte heller samfällighet, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt vär- de.
["t'ireslagen lydelse
gott som uteslutande är småhus/as- tigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde.
Regleringsanläggning huvudsakligen avsedd för vattenkraftsändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de kraftverk som har nytta av anläggningen.
5 kap. 7 55
Vid (axet-ingen skall följande delvärden bestämmas. För småhus-. hyreshus- och industrienhet:
1. Byggnadsvärde Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten.
2. Markvärde Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark. exploaterings- mark, täktmark och markanläggningar. För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus och hyreshus som hör
1. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxe- ti11 taxeringsenheten. ringsenheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärdc . .
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark. betesmark och markanläggningar. som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruksvärde Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växan- de skog och markanläggningar. som används eller behövs för skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsirnpediment som hör till taxeringsenheten. -
8 56
Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2—5 559" angivna grunder. .
Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde. Tillhör delar av en laxeringsenhet olika _lörsamlingar skall anges. hur stor del av Ia.reringn'c'irdet och delvärdena som skäligen belöper på varje sådan del av taxeringsenheten.
5 _Senaste lydelse 1986: 258. '” Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap. 108
Vart och ett av ägoslagen åker- mark, betesmark. skogsmark och skogsimpediment inom en taxe— ringsenhet skall utgöra en värdc- ringsenhet. Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenhe- ter. om det väsentligt underlättar värderingen.
Vart och ett av ägoslagen åker- mark, bctesmark. skogsmark och skogsimpediment inom en taxe- ringsenhet skall utgöra en värde- ringsenhet. Är arealen åkermark inom en taxeringsenhet av större omfattning får åkermarken dock uppdelas i två eller flera värderings- enheter, om det väsentligt under- lättar värderingen.
7 kap. 3 57
För byggnader och ägoslag som avses i 8— 15 kap. skall taxeringsvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas för kombinationer av värdefaktorer. som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområ- det.
Värdcfaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande.ska11. utom såvitt avser vär— de/aktorerna storlek för småhus och storlek för tomtmark för småhus. indelas i klasser. Resultatet av klassindelningen kallas klassindel- ningsdata.
Värdcfaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande. skall. utom såvitt avser vär- defaktorn storlek för småhus. tomt- mark för småhus, åkermark. betes- mark, skogsmark och skogsimpedi- ment indelas i klasser. Resultatet av klassindelningen kallas klassindel- ningsdata. .
Riktvärde skall redovisas på karta. i tabell eller på annat sätt.
8 kap. 3 &” Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhål- landen för en eller flera av följande värdefaktorer.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen.
Ålder
Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återståen- de livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhu- sets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.
7 Senaste lydelse 1988: 544. ” Senaste lydelse 1988: 544.
Standard
Byggnadskategori
Fastighets- rättsliga förhållanden
Värdeordning
Nuvarande lydelse
Standarden bestäms med hänsyn till småhusets bygg- nadsmaterial och utrustning. För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser.
Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om små- huset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt. om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.
Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om den tomtmark som småhuset är beläget på utgör självstän- dig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte själv- ständig fastighet skall hänsyn även tas till möjlighe- ten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
Med Värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.
Föreslagen lydelse
lnom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda-förhål- landen för en eller flera av följande värdefaktorer.
Storlek
Ålder
Standard
Byggnadskategori
Fastighets- rättsliga förhållanden
Värdeordning
Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen. Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återståen- de livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhu- sets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.
Standarden bestäms med hänsyn till småhusets bygg- nadsmaterial och utrustning.
För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser.
Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om små- huset ingår i lantbruksenhet eller inte. För småhus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms byggnadska- tegorin även med hänsyn till om småhuset utgör fri- liggande småhus. kedjehus eller radhus samt. om sär- skilda skäl föreligger. antal lägenheter.
Fastighctsrättsliga förhållanden bestäms för småhus som inte ingår i lantbruksenhet med hänsyn till om ton-ztmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
För småhus som ingår i lantbruksenhet bestäms _las- tighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till omfatt— ningen och sammansättningen av den åkermark. be— tesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.
Med Värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap. '
Som riktvärde för en ekonomi- byggnad avseende ett djurstall för itt/ölkkoi' som är byggt efter år 1969. är av normal beskaffenhet och har en storlek av 301 .—400 kva- dratmeter får endast anges värden i en fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värderings- enhet avseende ett djurstall för nöt—. kreatur som är byggt under åren 1980—1989, är av normal beskaf- fenhet och har en storlek av 301 — 400 kvadratmeter får endast anges värden i en fastställd värdeserie.
Nuvarande lydelse lnom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhål- landen för cn eller flera av följande värdefaktorer. Byggnadskatcgori Byggnadskatcgori bestäms med hänsyn till det ända- mål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för.
Storlek Storleken bestäms beträffande torkar med hänsyn till torkningsjörmåga. beträffande silor med hänsyn till lagringsvolym samt i övriga fall med hänsyn till bygg- nadernas yta på marken.
Ålder
Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår. omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.
Beskaffenhet Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmate- rial och utrustning samt värderingsenhetens skick.-
Föreslagen lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhål- landen för en eller flera av följande värdefaktorer.
Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ända- mål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för. Beträllande växthus bestäms dock byggaadskategorin med hänsyn till växthus—ers konstruktion och anord-
Storleken bestäms med hänsyn tillvärderingsenhe- tens yta på marken. Beträffande spannmålslager och silor bestäms dock storleken med hänsyn till lagrings-
Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår. omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.
Byggnadskatcgori
ning i övrigt. Storlek
volt-viten. Ålder Beskaffenhet
Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmate- rial och utrustning samt värderingsenhetens skick.
12 kap. 3 59
Nuvarande lydelse
Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om sär- skilda skäl föreligger. typ av bebyggelse och speciell belägenhet.
Med de olika värdefaktorerna förstås:
Storlek
Vatten och avlopp
Fastighets- rättsliga förhållanden
Typ av be- byggelse
Speciell belägenhet
Med storlek avses tomtmarkens areal.
Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp.
Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om tomten utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmar- ken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastig- het.
Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är av- sedd att bebyggas med friliggande småhus. kedjehus eller radhus.
Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t.ex. vid strand.
Föreslagen lydelse
Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om sär- skilda skäl föreligger. typ av bebyggelse och speciell belägenhet.
Med de olika värdefaktorerna förstås.
Storlek
Vatten och avlopp
Fastighets- rättsliga förhållanden
Typ av be- byggelse
Med storlek avses tomtmarkens areal.
Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning Och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp.
Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för tomt- mark som är bebyggd med småhus som inte ingår i lantbruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
För tomtmark som är bebyggd med småhus som ingår [ lantbruksenhet skall fastighetsrättsliga _lörhållanden bestämmas med hänsyn till (nn/attningen och sam- mansättningen av den åkermark. betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.
Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är be- byggd med småhus som ingår i lantbruksenhet eller annat småhus. Om tomtmarken är bebyggd med små-
9 Senaste lydelse 19891477.
Speciell belägenhet
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 1 990/ 9 1 : 47
hus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms typ av bebyggelse även med hänsyn till om marken är avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus. '
Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t. ex. vid strand.
Föreslagen lydelse
13 kap. l &
Riktvärde för åkermark skall ut- göra värdet per hektar åkermark.
Som riktvärde för åkermark som är tillfredsställande dränerad. av genomsnittlig godhet och med nor- mala brukningsj/örhållanden får en- dast anges värden i en fastställd
Riktvärde för åkermark skall- ut- göra värdet. per vt'irderingsenhet åkermark. '
Som värde per hektar åkermark som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täckdikning. av genomsnittlig be- skallenhet och som ingår i en taxe-
värdeserie. ringsenhet som är av större omfatt- ning får endast anges värden i en fastställd värdeserie.
3 &? Nuvarande lydelse
lnom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.
God/tet
Brukningslör— hål/anden
Med godhet avses åkermarkens produktionsförmåga. För värdefaktorn godhet skall finnas minst tre klas- ser. där mittklassen svarar mot genomsnittlig godhet inom värdeområdet.
Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med genomsnittlig godhet. dock lägst 500 kronor per hek- tar och högst 3 000 kronor per hektar.
För åker skall anges vilken eller vilka godhetsklasser som i huvudsak _lörekommer inom olika delar av vår- deområdet.
Med brukningsförhållanden avses åkermarkens läge i _lörhållande till annan åker samt 'dess inre arronde— ring, dvs. _fältstorlek. jältjorm och förekomst av bruk- ningshinder. För värdefaktorn brukningsförhållanden skall finnas tre klasser där mittklassen svarar mot normala bruk- nings/örhållanden inom värdeområdet.
l-"'ärdeskillnaden nte/lan två intilliggande klasser jär uppgå till högst 20 procent av värdet jör mark med normala bruknings/örhållanden, dock lägst 500 kro— 14 nor per hektar och högst 3 000 kronor per hektar.
Nuvarande lydelse
För åker skall anges om det inom del av värdeområdet i särskilt stor utsträckning ji'irekommer annan bruk- ningsklass än den normala.
Dränering Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täck- dikningars beskaffenhet samt av markens behov av dränering.
För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser.
Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda törhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.
Storlek Med storlek avses åkermarkens areal.
Beskallenhet Med beskallenhet avses åkermarkens produktionsför- måga och brukningsförhållanden. För värdefaktorn beskaffenhet skall finnas tre eller jen! klasser. där mittklassen svarar mot genomsnittlig luskat/enhet inom värdeområdet.
Värdeskillnaden mellan högsta och lägsta klass fårjör åkermark, som är till/i'edvställande dränerad genom själ vdränering eller äldre täckdikning. uppgå till högst 40 procent av värdet av åkermark av genomsnittlig beskaffenhet. Värdeskillnaden mellan två intilliggan- de klasser får dock uppgå till högst 3000 kronor per hektar.
Dränering Åkermarkens dränerin bestäms av befintliga täck- . . g dikningars och huvudavltwps beskaffenhet samt av markens behov av dränering.
För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser.
Nuvarande lydelse Föresla 'en I ydelst-' . l». .
4ä
Riktvärde för betesmark skall ut- Riktvärde för betesmark skall ut- göra värdet per hektar betesmark göra värdet per värderingsenhet be- och anges för varje värdeområde tesmark och anges för varje värde- för åkermark. område för åkermark.
5 & Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn beskallenhet. Med beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torr- läggningsförhållanden. . För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst tre klasser.
Föreslagen lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden förfölja/ide värdefaktorer.
Storlek Med storlek avses betemiarkens areal.
Föreslagen lydelse
Beskalfenhet
Med beskaffenhet avses främst betesmarkens pro- duktionsförmåga samt dess bruknings— och torrlägg- ningsförhållanden. För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst/em klasser.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
l4 kap.
Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet per hektar skogsmark.
Som riktvärde/ör skogsmark med växande skog av genomsnittlig be- skaffenhet inom en region beståen— de av ett eller _/lera län eller delar därav får endast anges värden i en fastställd värdeserie.
.». -v
Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet pcr värderingsenhet skogsmark.
Som värde per hektar skogsmark med växande skog av genomsnittlig beskaffenhet inom 'ett eller flera värdeområden och som ingår i en taxeringsen/u't med 20 hektar skogsmark eller mer får endast _lör den övers-kittlande area/en anges värden i en fastställd värdeserie.
3 % Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.
Godhet Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande
förmåga.
Kostnad Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet
av virkesproduktionen.
Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnads- klass för värdeområdet.
Virkesförråd Med virkesförråd avses virkes/i'irråd per hektar ut- tryckt i skogskubikmeter. Därmed avses/ast volym stamvirke ovan stubbe inklusive toppar och bark. För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar får klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter.
'! rådslagen bestäms med hänsyn till skogens samman- sättning. lför värdefaktorn trädslag .skalljin/ms klas- serna harrskog, lövskog och i vissa fall ädel lövskog (bok och ek).
Med grovskogsprocent avses den andel av barrsko— gens virkesförråd som består av träd med en bröst— höjdsdiameter av minst 25 centimeter på burk.
'Ii'ätlslag
Grovskogs— procent
För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst tio klasser.
|6
Föreslagen lydelse
lnom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer. om inte artilar/'rarrzgår av andra stycket. Storlek Godhet
Kostnad
Virkesförråd barrträd
l- "irkes/ifirråd bok och ek
I "i rk es/örräd övriga lövträd
G rovskogs- procent
M ed storlek avses skogsmarkens areal.
Med godhet avses skogsmarkens virkesprodueerande förmåga.
Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen.
Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnads- klass för värdeområdet.
Med virkesförråd barrträd avses virkesförrådet av barrträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar fär klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter.
Med virkes/örräd bak och ek avses virkesj/örrädet av bok och ek per hektar uttryckti skogskubik.meter För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter får klasser- na inte göras större än 10 sktLgskubikmett-rr.
Med virkesförråd övriga lövträd avses virkesförrädet av andra lövträd än bok och ek per hektar uttryckt i skogskubikmeter. l—"ör virkesförråd upp till 200 skogs- kubikmeter per hektar jär klasserna inte göras större än 10 skogskubikmeter.
Med grovskogsprocent avses den andel av virkes- förråd barrträd som består av träd med en bröst- höjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark. För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst tio klasser.
För taxi'ringsenhet l'ars skt.)gsmarksareal understiger 20 hektar skall dock riktvärdena l)estän1rnas_/i')'r .skildaförhållanden _lörjöljande värdefaktorer. Stor/ek
I--"irkes- _lörräd
Nuvarande lydelse
Riktvärde för skogsimpediment" skall utgöra värdet per hektar och anges för varje värdeområde för skog.
Med storlek avses skogsmarkens areal.
Med virkes/örråd avses summan av virkeslörräden av barrträd och lövträd per hektar uttryckt [ skogskubik- meter. För värdefaktorn virkesji'irråa' skall finnas högst _ fem klasser.
Föreslagen lydelse
4?
Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per värderings-
' enltet skogsimpediment och anges för varje värdeområde för skog.
Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestäm- mas för skilda förhållanden för värde/aktorn beskaffenhet. Med beskaffen— het avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för ökad produktion.
Föreslagen lydelse
lnom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestäm- mas för skilda förhållanden förföljande värdefaktorer.
S torl ek Beskaffenhet
Med storlek avses skogsimpedimentens areal.
Med beskaffenhet avses främst slag av förekomman- de vegetation samt förutsättningar för ökad produk- tion.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap. 2 ålO Ny taxering av fastighet skall ske om under löpande taxeringsperiod 1. ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas
2. taxeringsenhets beskattnings- natur eller skattepliktsförhållande bör ändras.
2. typ av taxeringsenhet eller tax- eringsenhets skattepliktsförhållan- de bör ändras.
Ny taxering av fastighet skall-ske om fastigheten är indelad som sådan taxeringsenhet som skall taxeras vid viss allmän fastighetstaxering och det vid taxeringen visar sig att den bör indelas i annan typ av taxeringsenhet.
Ny taxering av fastighet skall ske även i andra fall om det visar sig att mark bör indelas i annat ägoslag eller byggnad i annan byggnadstyp än som skett. Ny taxering skall dock inte ske enbart på den grunden att mark som indelats som åkermark, betesmark. skogsmark eller skogsimpediment bör indelas som något annat av dessa ägoslag.
19 kap. 1511
Senast den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxe- ring äger rum, skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.
Senast nämnda dag lämnar riks- skatteverket beträffande småhus och tomtmark förslag till sådana fö- reskrifter som avses i 7 kap. 75. Senast den 15 maj året före det år då allmän f'astighetstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträf- fande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7 kap. 7 &.
'" Senaste lydelse 1988: 544. ” Senaste lydelse 199037”).
Senast nämnda dag lämnar riks- skatteverket beträffande småhus och tomtmark. utom såvitt avser småhus och tomtmark jör småhus som ingår i lantbruksenhet. förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 &. Senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxe- ring äger rum lämnar riksskattever- ket beträffande övriga byggnadsty- per och ägoslag förslag till de före- skrifter som avses i 7 kap. 7 &.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas statens lantmäteriverk och skattemyndigheterna.
Statens lantmäteriverk och ar- betsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus. som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av fastighetstaxeringsdistriktet. För- slag härom skall upprättas. Under- sökningen skall även omfatta upp- rättande av förslag till riktvärde- kartor för tomtmark inom distrik- tet.
Statens lantmäteriverk och ar- betsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet. som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av fastighetstaxeringsdistriktet.- För- slag härom skall upprättas. Under- sökningen skall även omfatta upp- rättande av förslag till riktvärde- kartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet inom distriktet.
Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall vidare pröva att en till- ämpning av förslag till föreskrifter enligt l & andra stycket leder till tax- eringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 25. Motsva- rande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.
5512
Arbetsgruppen skall senast den 30 juni året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattemyndigheten överlämna för- slag till riktvärdekartor för tomt- mark och riktvärdetabeller för små- hus. På samma gång skall arbets- gruppen föreslå ändringar i de för- slag till föreskrifter som avses i 1 ;? andra stycket.
Arbetsgruppen skall senast den 30 juni året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattemyndigheten överlämna för- slag till riktvärdekartor lör tomt- mark som inte ingår i lantbruksen- het och riktvärdetabeller för små- hus som inte ingår [ lantbruksenhet. På samma gång skall arbetsgruppen föreslå ändringar i de förslag till fö- reskrifter som avses i 15 andra stycket.
8 &” Den som under andra året före taxeringsåret äger smähusenhet, som förvärvats under tredje året före taxeringsåret. är efter anmaning av skatte- myndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.
Den som under andra året före taxeringsåret äger hyreshusenhet. som Iörvärvats sedan_ti'iregäende all- männa _/astighetstasering. är efter anmaning av skattemyndighet skyl- dig att till ledning inför allmän fas- tighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under andra
': Senaste lydelse 1990: 379. |; Senaste lydelse 1990: 379.
Den som under andra eller tredje året före taxeringsåret äger-hyres- husenhet eller industrienhct är efter anmaning av skattemyndighet skyl- dig att lämna de uppgifter som be- hövs till ledning inför allmän fastig- hetstaxering.
Prop. l990/91:47
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
året _ löre taxeringsåret.
Den som under andra året före taxeringsäret äger industrienhet är efter anmaning/rån skattemyndig— het skyldig att till ledning in_lör all- män .lastighetstas'ering lämna upp— gi/t om de hyror som uppburits un- der andra årettöre taxeringsaret.
Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täktenhet eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller eljest är tillåten. är efter anmaning från skattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under andra året före taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet.
Den som under andra'året före taxeringsåret äger lantbruksenhet. som helt eller delvis förvärvats under tiden den 1 juli 1987—den 31 december 1990. är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.
20 kap. 12 QN l fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1 —3. dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4—7. nämligen l. fastighetens indelning i taxeringsenheter.
2. taxeringsenhetens beskatt- 2. typ av taxeringsenhet och taxe- ningsnatur och skattepliktsförhål- ringsenhetens skattepliktsförhål- lande. lande.
3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet.
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8— 15 kap..
5. storleken av riktvärde,
6. storleken av värderingshyra enligt 11 kap. 4 ä, bruttokapitaliserings- faktor enligt 11 kap. 6 &. exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 g”. brytnings- faktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 &. utbyggd effekt. taxeringseffekt. utnyttjandetid. regleringsmöjlighet och be- lägenhet enligt 15 kap. 3 55 och återanskaffningskostnad enligt 1 1 kap. 7 & och 15 kap. 7 9 samt
7. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde. [ beslutet skall också redovisas den fördelning av taxeringsvärdet som har skett enligt 5 kap. 8 5 tredje styc- ket.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp. som inte uppgår till fullt tusental kronor. faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.
I fråga om elproduktionsenhcter får grunderna för beslutet redovisas i särskild bilaga till nämndens beslut.
” Senaste lydelse l986:258.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
135
1 beslutet skall vidare anges taxeringsenhetens totala. enskilt innehavda landareal. För lantbruksenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler och för övriga enheter i kvadratmeter.
Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark. betesmark, skogs- mark eller skogsimpediment delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0.5 hektar skall inte redovisas sär- skilt.
Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark delats in i flera vär- deringsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värde- ringsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0.5 hektar skall inte redovisas särskilt.
För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl hektar som kvadratmeter.
22 kap. 5$15
Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio. högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kän- nedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa perso- ner skall i fråga om varje kammar- rätt minst tre äga kunskap beträff- ande värdering av skogsmark och växande skog. minst två beträffande Värdering av vattenfallsfastighet. minst två beträffande värdering av jordbrukslastighet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan per- son under den tid. för vilken han har blivit utsedd. förordnar regeringen annan person i hans ställe.
Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio. högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kän- nedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa perso- ner skall i fråga om varje kammar- rätt minst tre äga kunskap beträff- ande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av lantbruksenhet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan taxeringsenhet än lantbruksenhet i övrigt. Avgår sådan person under den tid. för vilken han har blivit ut- sedd. förordnar regeringen annan person i hans ställe.
Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Han får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 75 föräld- rabalken.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1992. Bestämmelsen i 4 kap. 1 l 5 skall dock upphöra att tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering.
'5 Senaste lydelse 1988: 1283.
Den nya rubriken till 4 kap. och de nya bestämmelsernai 1 kap. 15, 3 kap. PTOP- 1990/91147 4.5. 4 kap. 55 första stycket. 16 kap. 2,5, 20 kap. 125 samt 22 kap. 55 skall tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering.
2. Förslag till Prop. 1990/91:47 Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 35 lagen (1984: 1052) om statlig fastighets- skatt och övergångsbestämmelserna till lagen ( l990:652) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
3 ä'
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1.5 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenheten, bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarkvärdet avseende småhus på lant- bruksenhet.
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 2,5 procentav: taxeringsvärdet avseende hyres- taxeringsvärdet avseende hyres- husenhet. husenhet.
bostadsbyggnaclsvärdet och tomt- marksvärdet avseende hyreshus på lantbruksenhet.
Innehåller byggnaden på en fastighet. som är belägen i Sverige. huvud- sakligen bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före taxeringsårct, utgår dock ingen fastighetsskatt under de fem första åren och halv fastighetsskatt under de därpå följande fem åren. '
För fastighet, som avses i 55 kommunalskattelagen (1928: 370) skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a & nämnda lag inräknas 1 underlaget för fastighetsskatten om samfällig- heten utgör en särskild taxeringsenhet.
Har byggnad som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras. får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.
1. Denna lag2 träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången. vid 1992 års taxering. . . . 2 Ä.ldre bestämmelser 1 3 5 första stycket gäller 1 fråga om fastighetsskatt. : för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1990. . . . 3.1 stället för det procenttal som föreskrivs 1 35 första stycket skall. i. I fråga om småhusenhct samt småhus och tomtmark för småhus på lant- bruksenhet med beräknat värdeår före år 1991, procenttalet vid 1992 och- 1993 års taxeringar utgöra 1,2
' Senaste lydelse I990:652_ ?1990:652. ...- . 23
Nu varande lydelse
4. I stället för vad som följer av 35 första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter, bebyggda med byggna- der med nedan angivna värdeår. om fastigheterna utgör småhusen- het eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet:
Föreslagen lydelse
4. I stället för vad som följer av 35 första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter, bebyggda med byggna- der med nedan angivna värdeår. om fastigheterna utgör småhusen- het eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruks-enhet. Detta gäller dock inte ifråga om sådant småhus som är inrättat till bostad ät minst tre och högst tio/amil/"er och som ingår i lantbruksenhet:
Taxeringsår Värdeår 1992 1986— 1990 1993 1987—1990 1994 1988—1990 1995 1989—1990 1996 1990
5. l stället för vad som följer av 35 första stycket skall vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighets-. skatt utgå för fastigheter. bebyggda mcd byggnader vilka huvudsakli- gen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår. om fastig- heterna utgör hyreshusenhet eller ltt-'resh us och tomtmark-för hyreshus på lantbruksenhet:
5. 1 stället för vad som följer av 35 första stycket skall vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighets- skatt utgå för fastigheter. bebyggda med byggnader vilka huvudsakli- gen in'nehåller bostäder och har nedan angivna värdeår. om fastig- heterna utgör hyreshusenhet. Det- samma gäller i fråga .om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst-tiojamiljer och som ingår [ lantbruksenhet: '
Ingen fastighetsskatt
Taxeringsår Halv fastighetsskatt
Värdeår Värdeår 1992 1973—1976 1977—1990 1993 1975T1978 ' 1979—1990 - 1994 1977—1980 "1981—1990 1995 1979—1982 1983—1990 1996 1981—1984 1985—1990 1997 1983— 1986 1987—1990 1998 1985—1988? 1989—1990 1999 1987—1990 | ' ' 2000 1989—1990 '
Denna lag3 träder i kraft den ljanuari-1991 och tillämpas första gången - vid 1992 års taxering.
3 1990: 000.
3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt
Härigenom föreskrivs att 195 lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt -
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse F öres/agen lydelse
1945[
Vad i denna lag ftnnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet. som avses i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning. som avses i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar. eller lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsområde. bestående av allenast en fastighet. eller av fiskevårdsom- råde. omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet hörande Hsket.
Beträffande egendomsförhållan— den som rör makar. sambor, del— ägare i oskiftat dödsbo. bolagsmän, redare som ingått överenskommel- se om partrederi eller.deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestämmelser. I fråga om förvalt- ningen av fast egendom som är tax- erad som jordbruksglastighet och som ägs av minst tre gemensamt gäller särskilda bestämmelser i stäl- let för 2—6 55.
Beträffande egendomsförhållan- den som rör makar. sambor. del- ägare i oskiftat dödsbo. bolagsmän, redare som ingått överenskommel- se om partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestämmelser. I fråga om förvalt- ningen av fast egendom som är tax- erad som lantbruksenhet och som ägs av minst tre gemensamt gäller
, särskilda bestämmelser i stället för
2—6 55
Bestämmelserna i 15 kap. 15 5 föräldrabalken skall inte tillämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom. som till någon del ägs av omyndig eller omfattas av ett förvaltarskap enligt föräldrabal- ken.
Dcnna lagträderi kraft den ljanuari 1991.
:' Senaste lydelse 1989:255.
4. Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 75 och 20 kap. 1 1 5 ärvdabalkenl och övergångsbestämmelserna till lagen (1989:30) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap. 7 52
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som jord- bruks/ästighet. skall boet ha av- vecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalen- derår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter. skall avvecklingen ske snarast möjligt.
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lant— bruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter. skall avvecklingen ske snarast möj- ligt.
Tillsyn över att avveckling sker utövas av den myndighet som regering- en bestämmer. Om avvecklingen inte har skett inom föreskriven tid. får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldighet. Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande får överklagas till kammar- rätten.
Den tingsrätt som har registrerat bouppteckningen efter den döde får på ansökan av dödsboet medge anstånd med avvecklingen, om det finns särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss tid och får förenas med villkor. Medges anstånd. skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om det- ta.
20 kap. 11 53
Om det i den dödes tillgångar in- går fast egendom som är taxerad som jordbruksfästighet, skall rätten underrätta den tillsynsmyndighet som avses i 18 kap. 7 5 andra styc- ket om dödsfallet.
Om det i den dödes tillgångar in- går fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, skall rätten un- derrätta den tillsynsmyndighet som avses i 18 kap. 7 5 andra stycket om dödsfallet.
]. Denna lag4 träder i kraft den ljuli 1989.
2. Om det i dödsboet efter någon som har avlidit före ikraftträdandet ingår fast egendom som är taxerad som jordbruks/astighet. gälleri stäl- let för vad som sägs i 18 kap. 75 första stycket första meningen att
* Balken omtryckt 1981z359. : Senaste lydelse 1989130. :* Senaste lydelse 1989: 30. 4 Senaste lydelse 1989130.
2. Om det i dödsboet efter någon som har avlidit före ikraftträdandet ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, gäller i stället för vad som sägs i 18 kap. 7 5 första stycket första meningen att boet
Nuvarande lydelse Föreslagen hide/se Prop. 1990/ 91 : 47
boet skall ha avvecklat fastighetsin- skall ha avvecklat fastighetsinne- nehavet senast den ljuli 1993. havet senast den ljuli 1993.
Denna lag5 träderi kraft den ljanuari 1991.
5Senaste lydelse 1990:000. ' 27
5. Förslag till Lag om ändringi delgivningslagen (1970:428)
Härigenom föreskrivs att 95 delgivningslagen (1970:428) skall ha föl- jande lydelse.
Nuvarande lydelse
95'
Föreslagen lydelse
Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten. överbringas handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller. om flera är gemensamt behöriga. till någon av dem. Saknas behörig ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand- lingen till denne.
Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till nå- gon av dödsbodelägarna får ske en- dast om denne sitter i boet eller om delgivningen föranleds av att döds- boet innehar fast egendom som är taxerad som jon/bruks/izstighet. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan dröjsmål un- derrätta övriga delägare om delgiv- ningen.
Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till nå- gon av dödsbodelägarna får ske en— dast om denne sitter i boet eller om delgivningen föranleds av att döds- boet innehar fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet. Döds- bodelägare som mottagit handling- en skall utan dröjsmål underrätta övriga delägare om delgivningen.
Dödsbodelägare Som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen. även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handling- en utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
' Senaste lydelse 1989z33.
Hänvisningar till S5
- Prop. 1990/91:47: Avsnitt Finansdepartementet
6. Förslag till
Lag om ändring ijordabalken
Härigenom föreskrivs att 7 kap. löä jordabalkenl skall ha följande lydelse.
Nuvarande [wie/se Ifö/'()S/ajlt'll lule/.te
7 kap.- 16 53
Efter exekutiv försäljning av fas- tighet gäller upplåtelse av nyttjan— derätt. servitut eller rätt till elek- trisk kraft mot den nye ägaren en- dast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt 12 kap. utsökningsbalken el- ler rättigheten enligt samma kapitel är skyddad utan förbehåll. Är fas- tigheten taxerad som annan läslig- het och har den vid taxeringen he- ter/(nuts .tom hyreshusenhet, gäller dock upplåtelser som avser hyra av en bostadslägenhet med obestämd hyrestid och som grundar sig på en skriftlig handling alltid mot den nye ägaren, om hyresgästen har till- trätt lägenheten före den exekutiva försäljningen.
Efter exekutiv försäljning av fas- tighet gäller upplåtelse av nyttjan- derätt, servitut eller rätt till elek- trisk kraft mot den nye ägaren en- dast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt 12 kap. utsökningsbalken el- ler rättigheten enligt samma kapitel är skyddad utan förbehåll. Är fas- tigheten taxerad som hyreshusen- het, gäller dock upplåtelser som av- ser hyra av en bostadslägenhet med obestämd hyrestid och som grundar sig på en skriftlig handling alltid mot den nye ägaren. om hy- resgästen har tillträtt lägenheten före den exekutiva försäljningen.
Bestämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende- eller hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mot ny ägare finns i 12 kap.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.
' Balken omtryckt 1971: 1209. 3 Senaste lydelse 19841694.
7. Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom förskrivs att 12 kap. 25 och 58 åå utsökningsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse F öres/agan lydelse
12 kap.
25 ä' 1 sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfördringen 1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt (tå 1 eller 75 1 eller 2 förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller till betalning senast den
tillträdesdag som anges i 36 ä.
2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten. 3. fordran som är förenad med förmånsrätt i fastigheten på grund av
betalningssäkring,
4. nyttjanderätt. servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är in— skriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig eller av- ser hyra av en bostadslägenhet i en fastighet. som är taxerad som an- nanjastighel och rid taxeringen be- tecknats som hyreshusenhet. om hyresgästen har tillträtt lägenheten, dock ej sådan rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försälj- ning.
5. förrättningskostnaderna.
4. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är in— skriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig eller av- ser hyra av en bostadslägenhet i en fastighet. som är taxerad som hy- reshusenhet. om hyresgästen har tillträtt lägenheten. dock ej sådan rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försäljning.
Om fastigheten hör till konkursbo. upptas även arvode och annan kost- nad för fastighetens förvaltning under konkursen.
58 52
Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt. utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten och för förrättningskostnaderna. i den mån ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan att förrättningskostnaderna blir täckta. Rätt på grund av ägarhypotek anses ej som fordran.
Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om ej köparen visar att han har avtalat annat med borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden har avstått från täckning av förrättningskostnaderna. skall vad som behövs för sådan täck- ning betalas kontant.
Före försäljningen upplåten rät- tighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Förbe—
' Senaste lydelse 19841695. " Senaste lydelse 1984zö95.
Före försäljningen upplåten rät- tighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Förbe—
Nuvarande lydelse
håll skall också göras för varje upp- låten hyresrätt till en bostadslägen- het i en fastighet. som är taxerad som annan läslighet Och vid taxe— ringen betecknats som hyreshusen- het, om hyresgästen har tillträtt lä- genheten. ] fråga om sådana rättig- heter gäller vad som sägs i 47 &.
Föreslagen lydelse
håll skall också göras för varje upp- låten hyresrätt till en bostadslägen- het i en fastighet, som är taxerad som hyreshusenhet, om hyresgäs- ten har tillträtt lägenheten. I fråga om sådana rättigheter gäller vad som sägs i 47 _S.
Köparen skall lämna handpenning enligt vad som föreskrivs i 355 i fråga om inrop på auktion. Aterstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling har upprättats. Försummas det, är köpet ogiltigt.
Blir köpet ogiltigt. gäller bestämmelserna i 435 om handpenning. Vad som sägs om auktion i 435 första stycket gäller även försäljning under hand.
1 övrigt bestämmer kronofogdemyndighcten köpcvillkoren.
Denna lagträderi kraft den ljanuari 1991.
8. Förslag till Lag om ändringi lagen (1982: 618) om utländska förvärv
av fast egendom m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 och 9 åå lagen (1982:618) om utländs- ka förvärv av fast egendom m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
] kap. 5 &
Frågan om förvärvstillstånd får Frågan om förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet har inte prövas förrän förvärvet har skett. om det är fråga om köp. byte skett. om det är fråga om köp. byte eller gåva av fast egendom som är eller gåva av fast egendom som är taxerad som annan fastighet och taxerad -som"'li'yreshusenhet eller därvid betecknats såsom hyreshus- som lantbruksenhet. enhet eller är taxerad som jord- bruks/astighet.
Tillstånd att förvärva fast egendom på offentlig auktion enligt 3 kap. 3 5 eller enligt 7 Q' lagen (1975: 1 132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller 17 åjordförvärvslagen (1979z230) lämnas före auktionen.
9?"
l fråga om förvärv av fast egen- I fråga om förvärv av fast egen- dom som är taxerad som jordbruks— dom som är taxerad som lantbruks- _tastighet gäller 10. 11 och 15% enhet gäller 10. 11 och 1559' jord- jordförvärvslagen( 1 979: 230). förvärvslagen (1979: 230).
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.
IN)
9. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989: 31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter
Härigenom föreskrivs att 1 & lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
l Ö
Om fast egendom som är taxerad Om fast egendom som är taxerad somjordbruks/astighet ägs av minst som lantbruksenhet ägs av minst tre tre gemensamt. tillämpas denna lag gemensamt. tillämpas denna lag i i stället för 2—6 55 lagen (1904148 stället för 2—6 55 lagen (1904148 5. s. 1) om samäganderätt. 1) om samäganderätt.
Avtal som strider mot denna lag är utan verkan. Detta gäller dock inte avtal i frågor som avses i 9— 11 öö.
Denna lag träderikraft den I januari 1991.
10. Förslag till Lag om ändring ijordförvärvslagen (1979: 230)
Härigenom föreskrivs att 2 & jordförvärvslagen (1979z230) skall ha föl- jande lydelse.
Nuvarande lydelse
.) .
För förvärv av fast egendom som är taxerad som jordbruks/astighet krävs tillstånd enligt denna lag. när förvärvet sker genom
1. köp. byte eller gåva,
2. tillskott till bolag eller förening.
Föreslagen lydelse
För förvärv av fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet krävs tillstånd enligt denna lag. när förvärvet sker genom
3. utdelning eller skifte från bolag eller förening. 4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 & aktiebolagslagen (1975: 1385).
Tillstånd enligt denna lag krävs också i fall då någon genom köp. byte eller gåva förvärvar ett dödsbo vari ingår fast egendom som är tax- erad som jordbruks/astighet eller då någon. som genom köp. byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på annan grund är delägare i boet. tillskiftas den fasta egendomen eller del där- av.
Tillstånd enligt denna lag krävs också i fall då någon genom köp. byte eller gåva förvärvar ett dödsbo vari ingår fast egendom som är tax- erad som lantbruksenhet eller då någon. som genom köp. byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på annan grund är delägare i boet. tillskiftas den fasta egendomen eller del där- av.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.
' Senaste lydelse 1989z34.
11. Förslag till
Lag om ändringi lagen (1979: 425) om skötsel av jordbruksmark
Härigenom föreskrivs att 1 & lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks- mark skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15'
Med jordbruksmark avses i den- Med jordbruksmark avses i den- na lag sådan åkermark och betes- na lag sådan åkermark och betes- mark som ingår i fastighet. som är mark som ingår i fastighet, som är taxerad som Iimdbrukxj/astighel. taxerad som lantbruksenhet.
Denna lagträder i kraft den ljanuari 1991.
1 Senaste lydelse 1990:617.
12. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 1 1 32) om förvärv av hyresfastighet m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 &; lagen (1975: 1 132) om förvärv av hyresfas- tighet m.m.l skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Fr'jreslagen lydelse 153 Fast egendom. som är taxerad Fast egendom. som är taxerad som annan img/m och som vid som hyreshusenhet. får ej utan till- laxeringen betecknats som hyres- stånd av hyresnämnd förvärvas husenhet. får ej utan tillstånd av genom hyresnämnd förvärvas genom
1. köp. byte eller gåva.
2. tillskott till bolag eller förening.
3. utdelning eller skifte från bolag eller förening.
4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 & aktiebolagslagen (1975: 1385). Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där den fasta egendomen är belägen enligt 3 aå första stycket påkallar prövning hos hyresnämnden.
Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall. när fråga är om tomträtt. i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.
Denna lagträder i kraft den 1 januari 1991.
' Lagen omtryckt 19831438. 2 Senaste lydelse 1980: 965.
13. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
Härigenom föreskrivs att 1 9” lagen (1982:352) om rätt till fastighets- förvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse ["t'ireslagen lydelse
l 5 För ombildning av hyresrätt till bostadsrätt har hyresgäster enligt denna lag rätt att förvärva hyresfastigheten genom en bostadsrättsförening.
Rätten till förvärv gäller fast Rätten till förvärv gäller fast egendom som är taxerad som an— egendom som är taxerad som hy- nan fastighet och som vi d _ faslig/t ets- resh usen het. taxering ltar betecknats som hyres- husenhet.
Vad som i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall. när det är fråga om tomträtt. i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1990
Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Eng- ström. Hjelm-Wallén. S. Andersson. Göransson. Gradin. Dahl. R.(l'arls- son. G.Andcrsson. Lönnqvist. Wallström, Lööw, Persson. Molin. Sahlin, Larssoa. Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Proposition om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992
Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering (AFT) var samtliga kategorier fastigheter föremål för taxering. Riksdagen beslutade år 1985 att den allmänna fastighetstaxeringen i fortsättningen skulle delas upp och företas vid skilda tidpunkter för olika kategorier fastigheter (prop. 1984/85:222, SkU 1985/8612. rskr. 2. SFS 19851820 och 821). Dessa regler kom att tillämpas första gången vid 1988 års AFT då hyreshusenheter, industrien- heter och specialcnheter värderades. Innevarande år. 1990. har allmän fastighetstaxering av småhusenheter genomförts. År 1992 är det dags för allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter. Därefter sker allmän fastig- hetstaxering vartannat år i samma ordning.
Bestämmelserna om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). FTL. och i fastighetstaxeringsförordningen (1979: 1 193). FTF. Det ankommer på riksskatteverket, RSV. och länsskattemyndighc- terna att meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter som behövs — jfr 7 kap. 7 & FTL samt 9 kap. 5 & och 17 kap. 4 & FTF. Enligt förordningen (1988:832) med instruktion för skatteförvaltningen åligger det också RSV att genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet inom verksamhetens område.
lnför AFT-92 av lantbruksenheterna har RSV föreslagit vissa ändringar i FTL. De förslag som RSV framfört har upprättats i samarbete med lantmäteriverket och Skogsstyrelsen. Lantbruksstyrelsen har getts möjlig- het att lämna synpunkter. Vidare har förslagen behandlats av den referens- grupp som finns för AFT-92. Den består bl.a. av representanter för Skogs- ägarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund. Pastoratsförbun- det, Sveriges Jordägarclörbund och Lantbrukarnas Riksförbund. RSV:s förslag har sammanställts i en promemoria som finns tillgänglig i ärendet (Dnr 3962/90).
RSV har tillställt förbunden nämnda promemoria. Finansdepartemen- tet har också lämnat de nämnda förbunden tillfälle att inkomma med
synpunkter på"-promemorians innehåll innan regeringens proposition i ämnet överlämnas till riksdagen.
Skogsägarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund. Sveriges Jordägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har yttrat sig. Därvid har bl.a. framförts vissa yrkanden av mer övergripande art vad gäller principerna vid fastighetstaxeringen men i övrigt har några erinringar inte riktats mot RSV:s förslag. Jag återkommer senare till nämnda yrkanden i den mån jag inte behandlar dem i anslutning till mina övriga övervägan- den (avsnitt 5).
Jag avser att i det följande uppehålla mig vid de förändringar som jag anser påkallade i FTL inför AFT-92. Jag kommer därvid att i huvudsak grunda mina förslag på vad RSV anfört i sin promemoria. De frågor som tas upp avser förslag till vissa justeringar i lagstiftningen som är nödvändi- ga på grund av delvis ändrad värdcringsmodell samt förslag som avser att leda till förenklingar och kvalitetsmässiga förbättringar vid värderingen. Sammantaget är dessa förslag att betrakta som förändringar i endast tek- niskt avseende. '
Inledningsvis kommer jag att beröra en fråga som uppkommit som en direkt följd av den skattereform som riksdagen i år har fattat beslut om, nämligen frågan om en fastighets beskattningsnatur.
Mitt förslag: Bestämmelserna om indelning av taxeringsenheter i beskattningsnaturen jordbruksfastighet resp. annan fastighet slopas. Fastighetstaxeringsnämnd skall i stället för att besluta om beskatt- ningsnatur bestämma den typ av taxeringsenhet som varje taxe-' ' ringsenhet skall utgöra. '
Bakgrund
Sedan lång tid tillbaka görs en skatterättslig åtskillnad mellan fast egen-' dom som ärjordbrukslastighet och all annan fast egendom. Uppdelningen härrör från 1860-talet då det ansågs angeläget att ha ett likvärdigt skatteut- tag med hänsyn till de resp. fastighetsslagens avkastning. Även under senare tiders inkomstbeskattning har denna fastighetsu'ppdelning tillmätts ' grundläggande betydelse. Civilrättsligt här nämnda avgränsning likaså funnit användning 1 olika sammanhang. I inkomstskattesammanhang har hittills i 1928 års kommuna'lskattelag ( 1928: 370). KL. gällt olika regler för beräkning av inkomst beroende av till' vilket fastighetsslag egendomen har hänförts. Exempelvis har avdrag för ' kostnader för reparation och underhåll kunnat medges vidden löpande beskattningen från inkomst av jordbruksfastighet medan detta inte har tillåtits för schablonbeskattad annan fastighet. '
Reglerna om bestämmande av beskattningsnatur. jordbruksfastighet el- ler annan fastighet. återlinns i FTL. Där finns även andra bestämmelser som är av betydelse i sammanhanget. Några av dem anserjag att det finns anledning att här i korthet redogöra för.
Byggnader indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag enligt vad som anges i 2 kap. FTL.
Det finns sex olika byggnadstyper. l byggnadstypen småhus indelas i huvudsak byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer medan byggnadstypen hyreshus i huvudsak omfattar byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor. butik. hotell. restaurang och liknande. Byggnader som inte är inrättade för bostadsända- mål utan förjordbruk eller skogsbruk indelas som ekonomibyggnad.
Mark kan indelas i åtta olika ägoslag. bl.a. tomtmark samt åkermark. betesmark och skogsmark.
Avgränsningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet är i hu- vudsak beroende av vilken egendom som anses ingå i lantbruksenhet även om också annan egendom utanför lantbruksenhet kan åsättas beskatt- ningsnaturen jordbruksfastighet. vilket jag återkommer till senare. Detta avgörs enligt reglerna i 4 kap. FTL om uppdelning i taxeringsenheter. Taxeringsenheterna kan förekomma huvudsakligen i fem olika kombina- tioner av byggnadstyper och ägoslag. En småhusenhet utgör ett exempel på en sådan taxeringsenhet och den kan omfatta småhus. tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för småhusbebyggelse.,Motsvarande gäller för hyreshusenhet. l lantbruksenhet kan ingå ekonomibyggnad. åkermark. betesmark. skogsmark och skogsimpediment. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter. När det gäller småhus. hyreshus och tomtmark för sådana byggnader finns en särregel för det fall att dessa ligger i anslutning till lantbruksenhet — jfr 4 kap. 5 & andra stycket FTL. Dessa skall då nämligen inte utgöra egen eller egna taxeringsenheter utan i stället ingå i lantbruksenheten under förutsättning att lantbruksenheten är av viss arealomfattning samt byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare. arrendator eller deras arbetskraft.
För var och en av dessa taxeringsenheter bestäms bl. a. beskattningsna- tur. Lantbruksenhet skall därvid ha beskattningsnaturen jordbruksfastig— het. Det finns dock en typ av lantbruksenhet som inte skall ha denna beskattningsnatur. Det är sådan som består av växthus eller djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk.
Beskattningsnaturen jordbruksfastighet kan även åsättas en taxeringsen- het som är småhusenhet eller hyreshusenhet — jfr 4 kap. 11 & FTL. Det gäller om en sådan enhet ägs av arrendator till lantbruksenhet eller. om lantbruksenheten är skattefri. av ägaren till lantbruksenheten. I detta fall' krävs dessutom en viss arealomfattning samt att byggnaden eller byggna- derna behövs för arrendatorn. ägaren eller deras arbetskraft.
Övriga taxeringsenheter har beskattningsnaturen annan fastighet.
Skälen för mitt förslag: Genom den år 1990 beslutade skattereformen kommer frågan om vilken beskattningsnatur en fastighet har att framdeles helt sakna betydelse i skatterättsligt avseende. Intresset har i stället kom- mit att förskjutas till den gränsdragning som vid inkomsttaxeringen i
fortsättningen görs mellan begreppen privatbostadsfastighet och närings- fastighet. De regler som tillämpas från den 1 januari 1991 återfinns i Så KL och innebär bl. a. följande såvitt avser fastigheter:
Den egendom som omfattas av begreppet privatbostadsfastighet är små- hus med mark som utgör småhusenhet. småhus på annans mark samt småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. om småhuset är en privatbostad. Till privatbostad hänförs hus som används för ägarens eller vissa denne närståendes permanent- eller fritidsboende. Hit kan också i visst fall räknas obebyggd tomtmark. Andra fastigheter hänförs till nä- ringsfastighet.
Av beskrivningen framgår att en mangårdsbyggnad som används som ägarens privatbostad på jordbruksfastighet vid inkomsttaxeringen betrak- tas som privatbostadsfastighet och således behandlas annorlunda än fastig- heten i övrigt. En av grunderna för denna särbehandling är den indelning som görs vid fastighetstaxeringen. nämligen om det är fråga om småhus eller småhusenhet. Om så är fallet uppfylls kravet såvitt avser fastigheten eller fastighetsdelen för att det skall kunna bli en privatbostadsfastighet. Därutöver är det avgörande om ägaren använder byggnaden som sin privatbostad eller ej.
Eftersom således bestämmelserna i FTL om indelning i beskattningsna- turen jordbruksfastighet och annan fastighet helt kommer att sakna skatte- rättslig relevans i fortsättningen bör dessa begrepp slopas. [ stället för att besluta om beskattningsnatur skall fastighetstaxeringsnämnden bestämma den typ av taxeringsenhet som varje taxeringsenhet skall utgöra. Detta bör ske redan fr.o.m. ljanuari 1991.
Mitt förslag innebär att 4 kap. 1 1 & FTL slopas och att rubriken till 4 kap. FTL och första stycket i 4 kap. 5 & FTL ges ändrad lydelse samt att konsekvensändringar görs i 1 kap. 1 &. 3 kap. 4 _ö andra stycket. 16 kap. 2 5 punkt 2, 20 kap. 12 _ki punkt 2 och 22 kap. 55 FTL.
2.2. Annan lagstiftning
Mitt förslag: Orden "taxerad som jordbruksfastighet" resp. "tax- erad som annan fastighet" ersätts i annan lagstiftning med ”taxerad som lantbruksenhet" resp. "taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet.”
Skälen för mitt förslag: I samband med att begreppet beskattningsnatur slopas måste ställning även tas till den betydelse begreppen "taxerad som jordbruksfastighet" resp. ”taxerad som annan fastighet" har i andra sam- manhang utanför skatteområdet. Begreppen förekommer i ett tiotal civil- rättsliga författningar. Det synes därvid främst vara fråga om författningar om tillståndsprövning av skilda slag. Exempelvis kan nämnas jordför- värvslagen (1979:230). Anledningen till att lagstiftaren i dessa fall valt att anknyta till de skatterättsliga begreppen jordbruksfastighet och annan fastighet torde vara att dessa har varit etablerade begrepp med en precis
avgränsning. Det torde därvid inte ha varit beskattningssituationen som tillmätts betydelse utan resp. fastighetsslags fysiska karaktärsdrag och främst dåjordbruksfastighct i dess cgenskap'av mark som är ändmålsenlig förjord- och skogsbruk.
Den fråga som inställer sig är om man bör och kan ersätta begreppen "taxerad som jordbruksfastighet" och "taxerad som'annan fastighet" i de aktuella författningarna med något annat skatterättsligt begrepp som fyller en likvärdig funktion. Jag gör här följande bedömning.
Flertalet av författningarna där dessa begrepp förekommer tillkom före 1979 års fastighetstaxeringslag. 1 den sistnämnda lagen introducerades bl. a. begreppen småhusenhet. hyreshusenhet och lantbruksenhet. vilka delvis tidigare bara hade förekommit i RSV:s anvisningar. Lagstiftaren har såle- des tidigare inte haft någon egentlig möjlighet att anknyta till alternativa begrepp. En början till koppling till ett nytt begrepp 'har emellertid tagits i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. Där har tidpunkten för prövning av förvärvstillstånd (5 &) särreglerats för det fall fråga är om "köp. byte eller gåva av fast egendom som är taxerad som annan fastighet oeh därvid betecknats såsom hyreshusen/w! eller är taxerad som jordbruksfastighet". Eftersom hyreshus i vissa fall som tidigare be- skrivits kan ingå i lantbruksenhet och då erhålla beskattningsnaturen jordbruksfastighet — det sistnämnda gäller som framgått även hyreshus som tillsammans med tomtmark bildar egen hyreshusenhet i vissa fall — har lagstiftaren uttryckligen velat göra bestämmelsen tillämplig även på sådana hyreshus som inte har anknytning till jordbruksegendomar.
Enligt min mening skulle man kunna förfara på samma sätt som gjorts i lagen om utländska förvärv av fast egendom när nu beskattningsnaturen avskaffas. Det torde inte vara förknippat med några större olägenheter att i fråga om andra författningar anknyta till resp. slag av taxeringsenhet som ' egendomen uppdelats i vid fastighetstaxeringen. Företrädesvis skulle det kunna bli fråga om att byta ut orden "taxerad som jordbruksfastighet” mot "taxerad som lantbruksenhet" resp. "taxerad som annan fastighet” mot antingen "taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet” eller småhusenhet. hyreshusenhet eller eventuellt någon annan slags taxerings- enhet som framstår som lämplig. Jag föreslår att ändringar görs enligt det' - anförda.
1 de andra författningar där exempelvis bara orden "jordbruksfastighet" ' eller ”skogsbtuksfastighet" används utan någon koppling till taxeringen får eventuellt ställningstagande göras i annat sammanhang om det behövs någon ändring. Begreppen kan där ha en något annan betydelse och syft- ning än ju5t den skatterättsliga uppdelningen.
Mitt förslag föranleder ändringar i andra författningar på sätt framgår av upprättade lagförslag. ' '
Som jag tidigare nämnde finns i 4 kap. 5 & andra stycket FTL en bestäm- melse som innebär att småhus. hyreshus och tomtmark till sådana byggna- der skall ingå i lantbruksenhet under vissa förutsättningar. Enligt dessa skall husen ligga i anslutning till lantbruksenhet vars produktiva mark. dvs. åkermark. betesmark och skogsmark. omfattar minst fem hektar. Husen skall dessutom behövas som bostad i lantbruket.
Bestämmelsen infördes i lag i samband med tillkomsten av FTL år 1979 men hade en tidigare motsvarighet i den handledning som fanns för AFT- 75. Genom 1979 års lagstiftning gjordes dock den förändringen att bestäm- melsen anknöt till vad som klassificerades som lantbruksenhet. l förenk- lingssyfte infördes nämligen då också en regel med innebörd att den egendom som hänfördes till lantbruksenhet fick beskattningsnaturen jordbruksfastighet medan i huvudsak övriga taxeringsenheter åsattes be- skattningsnaturen annan fastighet.
Liksom fallet är med reglerna om beskattningsnaturen i 4 kap. 11 _SFTL kommer också bestämmelsen i 4 kap. 55 andra stycket FTL att sakna aktualitet genom skattereformen som beslutades tidigare i år. Det kvarstår således inte längre något behov av att bryta ut bostadshus från lantbruks- enheterna för värdering som egna taxeringsenheter. Även denna bestäm- melse skulle därför i princip kunna slopas. Såväl Sveriges .lordägarelör- bund som Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har berört frågan. dock av andra skäl.
Emellertidföreligger problem — inte minst administrativa _ att nu slopa ifrågavarande regel. Bl. a. skulle de i dag utbrutna småhusenheterna som varit föremål för allmän fastighetstaxering år 1990 i princip behöva omtaxeras även värdemässigt redan vid AFT-92 om de då skulle ingå i resp. lantbruksenhet. Värderingsmodellen skulle av den anledningen behö— va ses över samt ändringar få vidtas för den datamässiga registreringen av dessa taxeringsenheter. Dessutom skulle ytterligare analyser behöva göras av konsekvenserna av nämnda åtgärder. Jag bedömer det vidare som uteslutet att i nuvarande skede ytterligare anstränga skatteförvaltningens datamässiga och personella resurser när det praktiska genomförandet av skattereformen tar vid. Ett slopande-av andra stycket i 4 kap. 55 och därmed sammanhängande ändringar i FTL bör därför enligt min mening anstå tills vidare. RSV har ej heller yrkat någon ändring i detta avseende. .
Den allmänna fastighetstaxeri'ngen år 1981 fungerade såvitt avser lant- bruksenheterna i allt väsentligt tillfredsställande. Det finns därför inte skäl att göra några mer omfattande förändringar inför AFT-92. De särskilda problem som var förknippade med värderingen av småhusenheterna upp- stod också i tillämpliga delar för småhus som ingick i lantbruksenheter. Ändringar vidtogs emellertid inför AFT-90 av småhusenheter i'syfte att
undanröja de oönskade effekterna vid den föregående allmänna fastig- hetstaxeringen. Dessa åtgärder inkluderar naturligtvis även de småhus som ingår i lantbruksenheterna.
Vissa förändringar kommerjag emellertid att föreslå i det följande såvitt avser det värderingsförfarande som används för lantbruksenheterna. För- slagen innefattar även vissa tekniska justeringar i avsikt att åstadkomma kvalitetstörbättringar vid värderingen och förenklingar vid taxeringen. Förslagen avser såväl jordbruks- som skogsbruksmark samt vissa byggna- der.
Inledningsvis vill jag dock redovisa det hittillsvarande resultatet av de prisundersökningar som har företagits beträffande försäljningar av jord- bruksl'astigheter och de förändringar som dessa påkallar. Därefter kommer jag att i tur och ordning gå närmare in på förslagen avseende bostadshusen som ingår i lantbruksenheter. ekonomibyggnader. jordbruksmark. skogs- bruksmark samt avslutningsvis vissa ändringar av reglerna om förberedel- searbetet inför lantbrukstaxeringen.
4.1. Prisbildningen
Med stöd av den av riksdagen under hösten är 1989 utvidgade bestämmel- sen i 19 kap. Så FTL om uppgiftsinsamling pågår en prisundersökning avseende försålda lantbruksenheter (prop. 1989/90150. SkUlO. rskr. 96. SFS 1989: 1034). Eftersom undersökningen skall avse förvärv som skett under tiden fr.o.m. den 1 juli 1987 t.o.m. den 31 december 1990 är den ännu inte slutförd. Det är meningen att det prismaterial som insamlas skall tjäna till ledning i förberedelsearbetet inför AFT-92.
De prisundersökningar som hittills utförts påvisar enligt RSV en högre prisnivå per hektar för de lantbruksenheter som har en mindre areal än de med en större areell omfattning. Ett klart storleksberoende kan således konstateras på priserna. Detta gäller såväl lantbruksenheter som domine- ras av åker- och betesmark som skogsdominerade enheter. Anledningen till att de mindre lantbruksegendomarna uppvisar ett högre pris per hektar än de större brukar tillskrivas det förhållandet att andra faktorer än de rent skogliga och ekonomiska har kraftigt inverkat på prisbildningen. Vid förvärv av de mindre lantbruksegendomarna dominerar värdepåverkande faktorer som har att göra med själva permanent- eller fritidsboendet på fastigheten såsom exempelvisjakt- och fiskerättigheter. rekreationsmöjlig- heter med flera inte kvantifierbara nyttor. Prisutvecklingen på de mindre egendomarna torde också ha påverkats av de lättnader i jordförvärvslag- stiftningen som vidtogs år 1987. För de skogsdominerade fastigheterna har rent allmänt priserna dessutom påverkats av ökade virkespriser och änd- ringar i skogskonto- och skogsvårdslagstiftningen. För denna kategori fas- tigheter uppvisas också en kraftigare prisutveckling vid högre andel skogsbruksvärden. .
Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att beakta arealstorlekens prispäverkan på ett mer differentierat sätt än som för närvarande sker. Detta bör göras redan vid bestämmandet av riktvärdena för de olika ägoslagen som kan ingå i en lantbruksenhet. dvs. åkermark. betesmark.
skogsmark med växande skog samt skogsimpediment. Jag återkommer i det följande till den närmare utformningen som förslaget i denna del bör ha.
4.2. Värderingen av bostadshus som ingår i lantbruksenheter Bakgrund
En av de övergripande reglerna vid fastighetstaxeringen är att värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer, dvs. egenskaper som är knutna till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet. En annan är att riket skall indelas i värdeområden för byggnader och ägoslag vilka skall värderas med ledning av riktvärden. Inom ett värdeområde skall värdeför- hållandena i allt väsentligt vara enhetliga. Ett värdeområde skall därför bestämmas så att inverkan av de värdefaktorer som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande skall kunna bedömas enligt enhetliga regler. RSV har bemyndigats att bestämma denna indelning. utom såvitt avser värdeområdena för småhus och tomtmark där indelningen görs länsvis av resp. länsskattemyndighet.
Mitt förslag: Värdet av småhus med tomtmark som ingår i lant- bruksenhet tillåts variera med hänsyn till hur stor enhetens produk- tiva mark är. Detta beaktas genom värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden för både småhus och tomtmark till småhus.
Skälen för mitt förslag: Den prisbild jag ovan beskrivit tyder på att småhus och tomtmark i kombination med ett fåtal hektar åker-, betes- och skogsmark som regel betingar ett högre pris än om småhuset med tomt- mark skulle ha varit en självständig fastighet. Detta innebär att värdet av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet bör tillåtas variera beroende på taxeringsenhetens omfattning och sammansättning. Denna värdeskillnad bör beaktas genom värdefaktorn fastighetsrättsliga förhål- landen. Jag föreslår därför att reglerna i 8 kap. 35 resp. 12 kap. 39" FTL kompletteras så att denna värdeskillnad kan tillåtas slå igenom på värdet.
Mitt förslag: Sådan byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skall i fortsättningen inte taxeras som hyreshus utan som småhus. Större hyreshus än som nu nämnts skall i fortsättningen inte ingå i lant- bruksenhet.
Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 2 & FTL är småhus byggnad som är
inrättad till bostad åt en eller två familjer. En byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer hänförs däremot vid fastighetstaxeringen till byggnadstypen hyreshus.
I en lantbruksenhet kan som tidigare framgått ingå inte bara småhus utan också hyreshus. De hyreshus det då främst är fråga om är arbetarbo- städer i lantbruket och liknande mindre hyreshus. Antalet sådana hyreshus som ingick i lantbruksenheter uppgick till endast omkring 150 vid AFT-81.
De hyreshus som är egna taxeringsenheter taxerades vid AFT-88. Med oförändrade regler skulle den värderingsmodell som då användes behöva uppdateras och viss utbildning av taxeringsfunktionärer behöva göras enbart för att värdera det fåtal hyreshus som det kan bli fråga om vid AFT- 92. Detta anser jag inte vara ändamålsenligt. Jag ser inga hinder för att man av förenklingsskäl inte skulle kunna värdera dessa hus enligt samma regler som gäller för de småhus som ingår i lantbruksenheterna. En förut- sättning härför bör dock vara att det inte är alltför stora hus. En gräns bör lämpligen dras vid tio lägenheter.
Jag föreslår därför att sådan byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skall värderas på samma sätt som gäller för småhus som ingår i sådan enhet. Mitt förslag föranleder en ändring i 2 kap. 25 FTL. Vidare föreslår jag att hyreshus som är inrättade till bostad åt fler än tio familjer i fortsättningen inte skall kunna ingå i lantbruksenhet utan utgöra egna hyreshusenheter. Detta föranleder en ändring i 4 kap. 55 andra stycket FTL och i punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen l990:652 om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt.
En följd av mitt förslag är att dessa hus i fortsättningen blir föremål för ' en lägre skattesats vid uttaget av fastighetsskatt. nämligen 15% (år 1991 och 1992 1.2 %) i stället för 2.5 %. De relativt förmånliga övergångsbestäm- melserna som fr.o.m. den 1 januari 1991 kommer att tillämpas för hyres- husenheter bör dock i fortsättningen gälla också för de nu ifrågavarande småhusen med tre till tio lägenheter som ingår i en lantbruksenhet. Mitt förslag föranleder därför också ändringar i 3 & lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt samt i övergångsbestämmelserna till lagen l990:652 om ändring i den lagen.
4.3. Ekonomibyggnader
Mitt förslag: Den s.k. normbyggnaden som används som utgångs- punkt vid värdering av ekonomibyggnader justeras dels så att den anses uppförd under åren 1980—1989. dels så att den avser ett djurstall för nötkreatur.
För ett växthus skall byggnadskategorin bestämmas med hänsyn till dess konstruktion och anordning i övrigt och inte som för närva- rande till vad det huvudsakligen är inrättat för.
Värdefaktorn storlek brukar för ekonomibyggnaderna bestämmas med hänsyn till deras yta på marken. För den kategori som utgörs av tork- och siloanläggningar bestäms dock storleken med hänsyn till torkningsförmågan resp. till lagringsvolym. Värdefaktorn storlek - ändras så att torkningsförmågan slopas i detta sammanhang. Denna bliri fortsättningen beaktad genom lagringskapaciteten hos den nya byggnadskategorin spannmålslager.
Skälen för mitt förslag: Ekonomibyggnaderna. dvs. byggnader som är inrättade för jordbruk eller skogsbruk och- som inte är inrättade för bo- stadsändamål. indelades vid AFT-81 av RSV i ett enda värdeområde, nämligen hela riket. RSV förutskickar att flera värdeområden kan komma att behövas. liksom även viss omarbetning av verkets bestämmelser om klassindelningen vid AFT-92.
Något behov av större förändringar av Värderingsmodellen för detta byggnadsslag föreligger dock inte. .Vissa justeringar vill jag emellertid här föreslå. .
En av de regler som jag avser gäller beskrivningen av den s.k. normbygg- naden som återfinns i 10 kap. 25 FTL. Där har riktvärdet för en sådan ekonomibyggnad knutits till att-avse ett djurstall för mjölkkor som är byggt efter år 1969. Vad avser värdefaktorn ålder kommer en viss justering att behöva företas i klassindelningen vid AFT-92. Därför föreslårjag att även normbyggnaden ändras på så sätt att den anges vara uppförd under åren 1980—1989. Definitionen föreslås även bli ändrad så att den avser ett djurstall för nötkreatur eftersom det föreligger endast små skillnader i värdehänseende mellan byggnader för olika slags nötkreatur.
En typ av byggnad som innefattas i kategorin ekonomibyggnader utgör växthusen. Det föreligger ett behov av att klassindela dessa. Detta gjordes inte vid AFT-81 . Jag föreslår därför att värdefaktorn byggnadskategori i 10 kap. 3ä FTL kompletteras för växthusens del så att hänsyn tas till deras konstruktion och anordningari övrigt.
Värdefaktorn storlek brukar för ekonomibyggnaderna bestämmas med hänsyn till byggnadernas yta på marken. För tork- och siloanläggningar bestäms dock storleken med hänsyn till torkningsförmågan resp. till lag- ringsvolym. RSV har angående dessa byggnader anfört att det visat sig behövligt att vid klassindelningen slå samman kategorierna varmluftstork. spannmålssilo och gastät spannmålssilo till en gemensam byggnadskatego- ri benämnd spannmålslager. Detta kräver enjusteringi nämnda lagtext för
värdefaktorn storlek så att tork slopas och spannmålslager tillkommer. 1 fortsättningen skall storleken för dessa byggnaders del bestämmas med hänsyn endast till lagringsvolymen. För övriga ekonomibyggnader kvar- står dock huvudregeln att storleken bestäms med hänsyn till byggnadens yta på marken. Torkningsförmågan för en spannmålstork får i fortsätt- ningen anses bli beaktad genom att denna vanligen är anpassad till lag- ringskapaciteten.
4.4. Åkermarken
Åkermarken var vid AFT-81 indelad i 154 värdeområden. Till hjälp vid värderingen fanns anvisningar på riktvärdekartan om hur klassificeringen skulle göras av åkermarkens godhet. dvs. dess produktionsförmåga. samt dess brukningsförhållanden. För den tredje värdefaktorn som var bestäm- mande för åkermarkens riktvärde, dräneringen. gavs ingen anvisning på riktvärdekartan.
Resultatet av åkermarksvärderingen vid AFT-81 har ansetts vara mind- re tillfredsställande. Detta får bl.a. tillskrivas systemet med de alltför stora värdeområdena. Uppdelningen av värdefaktorn godhet i fem klasser i kombination med det övergripande kravet att godhetsklass 3 skulle mot- svara genomsnittlig godhet för hela värdeområdet innebar tillämpnings- svårigheter i de enskilda fallen. ] princip innebar nämligen detta system att värderingen av all åkermark inom en del av ett värdeområde med lika godhet borde göras i ett sammanhang så att det för värdeområdet övergri- pande genomsnittskravet uppfylldes. Tillämpningssvårigheter kunde dess- utom uppstå av det skälet att en klassificeringsanvisning kunde beröra mer än ett fastighetstaxeringsdistrikt. Dessa problem var också uttalade vid prövningen av enskilda objekt vars värden hade överklagats till domstol.
Mot bakgrund av det anförda och då även värdefakorn dränering visade sig svårtillämpad bör nämnda regler förbättras.
Som jag tidigare berört ankommer det på RSV att indela åkermarken i värdeområden. RSV har förklarat sig ha för avsikt att radikalt minska den areella omfattningen av resp. värdeområde. Således bör ett värdeområde inte göras större än att fastighetsägarna i området vid deklarationstillfället kan ställa den egna åkermarkens godhet och brukningsförhållanden i rela- tion till vad som normalt förekommer inom värdeområdet. Verket anför vidare att ett värdeområde endast bör omfatta åkermark som i mark- nadsvärdehänseende är relativt lika.
Jag delar RSV:s bedömning i dessa avseenden. Åtgärden kräver ingen lagändring.
4.4.2 Beskaffenhet som ny värdefaktor m. m.
Mitt förslag: För åkermarken förenklas värderingsförfarandet ge— nom att värdefaktorerna godhet och brukningsförhållanden slås samman till en. benämnd beskaffenhet.
Dräneringen skall i fortsättningen inte enbart bestämmas utifrån befintliga täckdikningars beskaffenhet'utan även på grundval av huvudavloppens beskaffenhet.
Skälen för mitt förslag: För närvarande bestäms riktvärden inom varje värdeområde på grundval av värdefaktorerna godhet. brukningsförhållan- den och dränering — jfr 13 kap. 35 FTL. Godhet avser därvid åkermar- kens produktionsförmåga medan brukningsförhållanden avser åkermar- kens läge i förhållande till annan åker samt dess inre arrondering, dvs. fältstorlek. fältform och förekomst av brukningshinder. Dräneringen be- stäms av befintliga täckdikningars beskaffenhet samt av markens behov av dränering.
Med anledning av att RSV förklarat sig ha för avsikt att minska den areella omfattningen av resp. värdeområde görjag bedömningen att det är möjligt att förenkla värderingsförfarandet på så sätt att de ovan nämnda värdefaktorerna godhet och brukningsförhållanden slås samman till en. benämnd beskaffenhet. Den nya värdefaktorn beskaffenhet bör kunna indelas i tre eller fem klasser där mittklassen motsvarar genomsnittet inom värdeområdet. Värdeskillnaden mellan högsta och lägsta klass bör få upp- gå till högst 40 % av värdet av åkermark av genomsnittlig beskaffenhet och dränering. De nuvarande reglerna att Värdeskillnaden mellan två intillig- gande klasser dock får uppgå till lägst 500 kr. per hektar resp. högst 3000 kr. per hektar är egentligen av sådan beskaffenhet att de skulle kunna tas in i verkställighetsföreskrifter och inte i lag. Det kan emellertid vara av viss betydelse att behålla den högsta värdeskillnadsgränsen om 3000 kr. Jag föreslår därför att den högre gränsen kvarstår i lagen.
Genom vad jag nu anfört skulle de tidigare nämnda (avsnitt 4.2) till- lämpningsproblemen avseende relationerna mellan godhetsklasserna inom ett värdeområde kunna minskas. Jag föreslår därför att ändringar vidtas i 13 kap. 3 & FTL med denna innebörd.
Vad angår värdefaktorn dränering stadgas i samma paragraf att för denna skall finnas högst tre klasser. Som tidigare anförts är det RSV som bestämmer den närmare indelningen av värdefaktorer. RSV har förklarat att verket vid AFT-92 kommer att ansluta sig till den indelning som lantbruksstyrelsen tillämpar i detta avseende. Klassindelningen för dräne- ring kommer därvid att utformas på följande vis:
'49
Klass 1 Plantäckdikning. högst 25 år Klass 2 Tillfredsställande dränerad genom självdränering eller genom äldre täckdikning Klass 3 Otillfredsställande dränerad
I detta sammanhang bör alla förhållanden som avser åkermarkens torr- läggning innefattas i värdefaktorn dränering. Denna bör således inte en- dast vara avhängig de befintliga täckdikningarnas beskaffenhet utan även av beskaffenheten på huvudavloppen. Jag föreslår därför att ändring vid- tas i 13 kap. 3 & FTL i detta avseende.
Till följd av den klassindelning som RSV avser att tillämpa vid AFT-92 bör en konsekvensändring göras i 13 kap. 25 FTL. De dräneringsförhål- landen som där anges bör anknyta till definitionen av den mittersta klas- sen som i fortsättningen skall tillämpas, nämligen den som avser åkermark som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täck- dikning.
Hänvisningar till S4-4-1
- Prop. 1990/91:47: Avsnitt 4.5
Mitt förslag: För att kunna beakta de olika hektarpriser som före- kommer på åkermark beroende på dess areal införs en ny värdefak- tor, storlek. Förhöjda hektarpriser skall kunna beaktas enbart för värderingsenheter som inte är av större omfattning.
Skälen för mitt förslag: Såsom "jag redovisat tidigare (avsnitt 4.1) om prisbildningen på lantbruksegendomar sammanhänger hektarpriserna även med arealstorleken. Den hittills gjorda analysen av prisstatistiken ger vid handen att förhöjda markvärden har ett klart samband med arealer upp till ungefär 10—20 hektar medan arealens relativa påverkan på hek— tarpriset därefter avtar och blir likformig vid större arealer.
En på detta sätt differentierad prisbildning synes ha blivit mer uttalad under de senaste åren då antalet överlåtelser av mindre lantbruks- egendomar ökat i omfattning. Jag anser att denna omständighet bör beak- tas i värderingsmodellen. Det kräver för åkermarkens del att storleken. dvs. åkermarkens areal. införs som en värdefaktor som skall beaktas vid riktvärdets bestämmande. Detta ligger också i linje med vad Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund framfört. Jag föreslår därför att en sådan värdefaktor införs i 13 kap. 3 & FTL.
Eftersom de förhöjda hektarvärdena på de mindre lantbruksegendomar- na avtar successin med ökande areal är naturligtvis en klar gräns svår att draenbart på grundval av nuvarande prisunderlag. Vissa praktiska hän- synstaganden måste därför här få göra sig gällande. Jag gör följande be- dömning.
Det framgår av tillgänglig statistik att medelarealen åkermark på lant- bruksenheterna uppgår till 1 1,9 hektar och att medelarealen åkermark per
värderingsenhet är 10,3 hektar. Som jag tidigare angett ger också de prisstatistiska undersökningarna vid handen att den arealgräns för en värderingsenhet åkermark. upp till vilken förhöjda _hektarvärden skall tillämpas vid fastighetstaxeringen. skulle kunna ligga häromkring eller strax högre. Ytterligare analyser är dock nödvändiga. Med hänsyn härtill och då prisförhöjningen kan variera regionalt bör arealgränsen inte slås fast i lagtext. Det bör ankomma på RSV att fastställa var gränsen skall dras i sina föreskrifter.
Jag föreslår därför att den anknytning som i 13 kap. 25 FTL görs till värden i en fastställd värdeserie justeras så att detta enbart gäller åker- marksarealer av större omfattning. '
När storleken på angivet sätt införs som en av de värdefaktorer som bestämmer riktvärdet leder detta till en ändring i 13 kap. 1 & FTL. Där anges nämligen att riktvärdet uttrycks per hektar åkermark. Eftersom storleken emellertid i fortsättningen redan är inkluderad i riktvärdet böri 13 kap. 1 Q' FTL i stället anges att riktvärdet bestäms per värderingsenhet. Också den s.k. normenheten som anges i 13 kap. 2 åFTL bör kompletteras med värdefaktorn storlek. dvs. värdet per hektar.
Mitt förslag i denna del kräver också en konsekvensändring i 7 kap. 3 & FTL såvitt avser undantag från åkermarksarealens indelning i klasser.
Hänvisningar till S4-4-3
Mitt förslag: Från förenklings- och värderingssynpunkt skall möjlig- heten att dela upp åkermarken i värderingsenheter gälla enbart för arealer som är av större omfattning.
Skälen för mitt förslag: Enligt 6 kap. 105 FTL skall bl.a. åkermarken inom en taxeringsenhet utgöra en värderingsenhet. Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenheter om det väsentligt underlättar värde- ringen. '
Mindre åkermarksarealer inom en taxeringsenhet bör från förenklings- och värderingssynpunkt inte kunna uppdelas i värderingsenheter. Det är av samma skäl som jag angett i föregående avsnitt inte lämpligt att i lagtext fastslå någon arealgräns utan det bör ankomma på RSV att göra.
Jag föreslår därför att såvitt avser åkermarken bör den nämnda uppdel- ningsmöjligheten i två eller flera värderingsenheter endast kunna tillämpas för arealer som är av större omfattning.
RSV har presenterat statistik av vilken framgår att möjligheten till uppdelning i värderingsenheter tillämpas ytterst sällan. Verket anser att samma restriktivitet bör iakttas i detta avseende även i fortsättningen. Jag delar denna bedömning.
4.5. Betesmarken
Mitt förslag: För betesmark införs en ny värdefaktor, storlek.
Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp betes- marken i värderingsenheter slopas.
Skälen för mitt förslag: Den värdering som görs av betesmarken liknar i allt väsentligt den värderingsmetod som används för åkermarken. Även värdeområdena är desamma för de båda ägoslagen. En skillnad är dock att riktvärdena för betesmarken bestäms endast i förhållande till en värdefak- tor. nämligen beskaffenheten. För betesmarken avses med beskaffenheten främst produktionsförmågan samt dess bruknings- och torrläggningsför- hållanden. _
Den prisbild som jag tidigare redovisat (avsnitt 4.1) innefattar även betesmark. Små lantbruksenheter med liten areal åker- och betesmark betingar generellt sett högre hektarpriser än större enheter. Det innebär att mina överväganden här blir desamma som för åkermarken. Jag föreslår således att storleken, uttryckt som betesmarkens areal. införs i 13 kap. 5 ä FTL som en värdefaktor som, tillsammans med beskaffenheten. blir be- stämmande för riktvärdet för betesmarken.
Eftersom storleken införs som en av de värdefaktorer som bestämmer riktvärdet bör. på liknande sätt som för åkermarken. riktvärdet i fortsätt- ningen avse värdet pcr värderingsenhet. ej per hektar. Genom denna ändring i 13 kap. 49' FTL kan värdet per hektar tillåtas variera med betesmarkens storlek. De överväganden jag gjort beträffande arealgräns för förhöjda hektarpriser bör vara vägledande även här. '
Även för betesmarken krävs ett undantag från indelning i klasser i 7 kap. 3 & FTL.
Vad beträffar den i 13 kap. 5 & FTL stadgade klassindelningen av värde- faktorn beskaffenhet bör denna dock utökas från högst tre till högst fem klasser.
De tidigare nämnda intentionerna hos RSV (avsnitt 4.4.1) att minska omfattning av resp. värdeområde innebär kvalitetsmässiga förbättringar även för värderingen av betesmarken. Värderingen skulle också förenklas om möjligheten till uppdelning i värderingsenheter som stadgas i 6 kap. 105 FTL slopades. Jag föreslår att så sker. Detta leder också till en konsekvensändring i 20 kap. 13 & FTL.
Hänvisningar till S4-5
4.6. Skogsmark med växande skog Bakgrund
De övergripande reglerna vid fastighetstaxeringen som jag tidigare återgi- vit (avsnitt 4.2) gäller också vid skogsmarksvärderingen.
Skogsmarken var vid AFT-81 indelad i 42 värdeområden. Till hjälp vid taxeringen fanns anvisningsområden inom vilka beskrivningar gavs över skogens egenskaper uttryckta i värdefaktorerna godhet. kostnad. trädslag. virkesförråd och grovskogsprocent.
Resultatet av skogsmarksvärderingen vid AFT-81 beskrivs som förhål- landevis tillfredsställande. Dock synes resultatet även här kunna förbättras bl.a. genom att värdeområdenas omfattning begränsas. Kritik har dock riktats mot vissa inslag i Värderingsmodellen som ansetts alltför svårtill- gängliga och krav på förenklingar har förts fram. Det finns därför skäl att något förändra och förenkla värderingsförfarandet. särskilt som markna- den också fungerar på ett relativt schablonartat sätt åtminstone för de mindre enheterna.
Hänvisningar till S4-6
Mitt förslag: Riktvärdet för skogsmark av genomsnittlig beskaffen- het skall i fortsättningen anknytas till ett eller flera värdeområden i stället för såsom nu till en region bestående av ett eller flera län.
Skälen för mitt förslag: Det ankommer på RSV att indela skogsmarken i värdeområden. Verket har förklarat sig ha för avsikt att begränsa område- nas storlek och öka antalet till omkring 100. Skälen härför är bl.a. att praktiskt kunna tillämpa ett förenklat värderingsförfarande för de små _ skogsmarksinnehaven. Värdeområdena bör trots detta kunna vara desam- ma för både små och stora skogsinnehav. Jag delar RSV:s bedömning.
Jag föreslår därför en ändring i 14 kap. 2 g" FTL. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse anknyts riktvärdet till skogsmark av genomsnittlig be- skaffenhet inom en region bestående av ett eller flera län eller delar därav. Anknytningen bör i stället göras till skogsmark av genomsnittlig beskaffen- het inom ett eller flera värdeområden.
Mitt förSIag: Virkesförrådets fördelning på trädslag beaktas i fon- sättningen på ett bättre sätt genom att värdefaktorn virkesförråd delas upp i tre, en för barrträd. en för bok och ek samt en för övriga lövträd. På grund härav slopas värdefaktorn trädslag.
Skälen för mitt förslag: Riktvärdet för skogsmark med växande skog bestäms på grundval av fem olika värdefaktorer. Dessa definieras i huvud- sak på följande sätt i 14 kap. 39" FTL: godhet. vilken avser skogsmarkens virkesproducerande förmåga: kostnad. vilken bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av vir- kesproduktionen: virkesförråd. vilket avser förrådet per hektar uttryckt i skogskubikmeter som i sin tur är närmare definierat i lagtexten: trädslag, vilket bestäms med hänsyn till skogens sammansättning: grovskogspro-
cent. vilket avser den andel av barrskogens virkesförråd som består av träd med en brösthöjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark.
För att underlätta värderingen föreslår jag att vissa förändringar görs i lagtexten såvitt avser några av de nämnda värdefaktorerna.
Vid värderingstillfället uppskattas virkesförrådet bl. a. på grundval av de uppgifter som ägaren givit samt genom en jämförelse med anvisningarna för området. Därvid bestäms också den procentuella andel av det totala virkesförrådet som lövskogen utgör.
[ 14 kap. 3t$ FTL anges att det för värdefaktorn trädslag skall finnas klasserna barrskog. lövskog och i vissa fall ädel lövskog (bok och ek). l RSV:s föreskrifter vid AFT-81 avsågs med ädel lövskog främst bok och ek. Ädel lövskog är numera preciserad i lag. nämligen ädellövskogslagen (1984: 119). Med ädel lövskog avses enligt den lagen de inhemska träd- slagen alm. ask. avenbok. bok. ek. fågelbär. lind och lönn. Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund anser att den särredovisning som RSV föreslagit av virkesförrådet i barrskog. bok och ek samt övriga lövträd inte är ändamålsenlig eftersom skogsbruksplanerna inte särre- dovisar bok och ek. Jag anser emellertid att detta inte kan ha någon avgörande betydelse eftersom RSV:s förslag i realiteten ansluter till en sedan tidigare tillämpad definition och-att några större problem därför inte kan uppstå.
Jag anser därför att virkesförrådets fördelning på trädslag i fortsättning- en bör komma till bättre uttryck genom att denna värdefaktor delas upp i tre. nämligen en för barrträd. en för bok och ek samt en som avser övriga lövträd. Definitionen av skogskubikmeter kan utmönstras ur lagtexten för att i stället ges i verkställighetsföreskrifter. Genom denna precisering av virkesförrådets fördelning på trädslag blir värdefaktorn trädslag överflö- dig. Lagtexten i 14 kap. 3 & FTL börjusteras i enlighet med det anförda.
Mitt förslag: För att kunna beakta de olika hektarpriser som före- kommer på skogsmark beroende på dess areal införs en ny värdefak- tor. storlek. Förhöjda hektarpriser skall kunna beaktas enbart till den del värderingsenheten understiger 20 hektar. Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp skogs- marken i värderingsenheter slopas.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare berört att de mindre lantbruks- egendomarna generellt uppvisar högre hektarpriser än större sådana. Den- na differentierade storleksinverkan bör beaktas även beträffande skogs- marken. Till de övriga värdefaktorerna som anges i 14 kap. 39' FTL bör därför också fogas storleken. med vilket avses skogsmarkens areal.
På samma sätt som för åkermarken kan inte en klar arealgräns urskiljas för de förhöjda hektarpriserna enbart på grundval av prisstatistiken. Enligt
analyser av prisstatistiken föreligger emellertid en klar förhöjning av hek— tarpriserna under ca 20 hektar medan förhöjningen avtar över ca 40 hektar. Förhöjningen är vidare mer uttalad för bebyggda än för obebyggda fastigheter.
Jag gör här bedömningen att de praktiska övervägandena bör tillmätas stor betydelse. Sådana är exempelvis att de förhöjda hektarvärden som kan noteras för mindre enheter ej bör tillåtas slå igenom för familjejord- bruk med skogsmarksinnehav om 40—50 hektar eller däröver. Ett annat skäl är att det inte föreligger skyldighet att upprätta en fullständig skogs- bruksplan för brukningsenheter som har mindre än 20 hektar produktiv skogsmark — för viss svårföryngrad skog i norra Sverige gäller annorlunda regler. En arealgräns vid 20 hektar skulle innebära att ungefär hälften av de taxeringsenheter som har skog omfattas. Denna arealgräns synes även ändamålsenlig med hänsyn till det förenklade värderingsförfarande för de mindre skogsinnehaven som jag återkommer till (följande avsnitt).
Det finns anledning att här i korthet beröra hur RSV avsett att utforma värdetabellerna (skogstabellerna). För de större skogsinnehaven. dvs. de som uppgår till 20 hektar och mer. avser verket att utforma tabellerna på i princip det sätt som gjordes vid AFT-81. För dessa skogsinnehav kommer emellertid värdena för de första 20 hektaren att bestämmas så att de över- ensstämmer med de schablonvärden som skulle ha gällt om taxeringsenhe- ten bestod av en areal om 20 hektar. För överskjutande areal kommer hektarvärdena att bli lika stora oavsett skogsmarkens areal. '
Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har avvisat denna utformning. Förbunden anser det vara principiellt felaktigt att använda denna värderingsmodell även för de större skogsinnehaven. De befarar att det kan skapa negativa effekter för bl. a. familjejordbruken.
Jag anser att det dock bör betonas att RSV i detta sammanhang även uttalat att inställningen av värdenivån i skogstabellerna för de större skogsinnehaven kommer att ske med ledning av priserna för fastigheter med en skogsareal som överstiger 40 hektar. Detta innebär med andra ord att värderingen kommer att utgå från det hektarvärde som fastigheten rätteligen skall ha såsom en större fastighet. dvs. 20 hektar och däröver, men att de första hektaren av förenklingsskäl redovisas med de schab- lonvärden som avses att tillämpas vid värdering med den förenklade meto- den.
Jag finner således att de av förbunden påtalade negativa effekterna inte bör kunna inträffa. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till förslaget om den nu nämnda arealgränsen.
Nämnda arealgräns bör komma till uttryck i lagtexten. Detta kan göras på så sätt att den värdering som enligt 14 kap. 2 & FTL skall ansluta till en fastställd värdeserie enbart bör gälla skogsmarksareal om 20 hektar och däröver.
Genom att storleken kommit till uttryck via en värdefaktor bör vidare dels den ändringen göras att i 14 kap. 1 _S FTL riktvärdet bestäms per värderingsenhet och ej per hektar. dels bör normenheten i 14 kap. 2 & FTL kompletteras med värdefaktorn storlek, dvs. värdet per hektar. På samma sätt som för åker- och betesmarken bör storleken undantas från den
klassindelning som föreskrivs i 7 kap. 3 & FTL. Likaså bör möjligheten till uppdelning i värderingsenheter slopas. vilket leder till ändringar i 6 kap. 10 å och 20 kap. 13 & FTL.
Mitt förslag: Ett förenklat värderingsförfarande skall tillämpas för de mindre skogsmarksinnehaven. dvs. de som understiger 20 hek- tar. För dessa skall endast två värdefaktorer gälla. storlek och vir- kesförråd av samtliga trädslag.
Skälen för mitt förslag: Det har av den tidigare redogörelsen om prisbild- ningen framgått att de värdepåverkande faktorerna kan vara helt andra än skogliga eller ekonomiska förhållanden. Särskilt för de mindre skogs- marksinnehaven kan det vara svårt att bestämma olika faktorers inverkan på skogsbruksvärdet. Dessa omständigheter utgör enligt min mening skäl för att införa ett förenklat värderingsförfarande för de mindre skogsmar- ksinnehaven. Jag föreslår därför att för dessa innehav endast två värdefak- torer tillämpas. nämligen storlek resp. virkesförråd. För värdefaktorn vir- kesförråd bör finnas högst fem klasser. Värdefaktorerna för de mindre skogsmarksinnehaven bör införas i slutet av 14 kap. 3 & FTL.
Vad gäller frågan om den arealgräns som bör gälla här vill jag anknyta till vad jag tidigare anfört (föregående avsnitt) där jag föreslog en till- lämpning av förhöjda hektarpriser för skogsinnehav upp till 20 hektar. Det anknyter också till den arealgräns under vilken det inte föreligger skyldig- het att upprätta en fullständig skogsbruksplan. Det sist nämnda är enligt mitt förmenande ett tungt vägande skäl. Fastighetsägare som innehar skogsmark som understiger 20 hektar skall inte åläggas samma uppgifts- skyldighet i fastighetsdeklarationen som de med större skogsinnehav. Som nämnts bör det räcka att de uppger storlek och virkesförrådet per hektar för samtliga trädslag. Ett förenklat förfarande skulle därmed dessutom kunna tillämpas på ungefär hälften av de taxeringsenheter som innehåller skog. De allra flesta skogsägare med större brukningsenheter kommer att ha upprättat skogsbruksplaner vid AFT-92 varför de bör kunna lämna deklarationsuppgifter och fastigheterna värderas på i princip samma sätt som vid AFT-81. ' '
Jag föreslår således att det förenklade värderingsförfarandet skall tilläm- pas för taxeringsenhet med skogsmarksareal som inte överstiger 20 hektar. Arealgränscn bör fastslås i lagtexten i 14 kap. 3 & FTL.
4.7. Skogsimpediment
Mitt förslag: För skogsimpediment införs en ny värdefaktor. stor- lek.
Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp skogs- impedimenten i värderingsenheter slopas.
Skälen för mitt förslag: Värderingen av skogsimpediment tillgår på i huvudsak liknande sätt som för skogsmark. Värdeområdena överensstäm- mer också för dessa båda ägoslag. Riktvärdet för skogsimpediment inom ett värdeområde bestäms emellertid enbart på grundval av en värdefaktor. nämligen beskaffenhet. Härmed avses främst slag av förekommande vege- tation samt förutsättningarna för ökad produktion.
Liksom för övriga ägoslag bör den inverkan som storleken kan ha på hektarpriset kunna beaktas vid värderingen. Jag föreslår därför att storle- ken. uttryckt som skogsimpedimentens areal.. införs i 14 kap. 5 & FTL som en tillkommande värdefaktor. De överväganden jag gjort beträffande are- algräns för förhöjda hektarpriser bör vara vägledande även här.
Stadgandet i 14 kap. 4 Q' FTL bör vidarejusteras på så sätt att riktvärdet bestäms per värderingsenhet och ej per hektar. Undantag från klassindel- ning av värdefaktorn storlek bör också göras i 7 kap. 3 g' FTL. Slutligen bör i förenklingssyfte möjligheten enligt 6 kap. 10% FTL att uppdela marken i värderingsenheter slopas. Detta kräver även en konsekvensändring i 20 kap. l3 _ö FTL.
4.8. Uppdelning av taxeringsvärde och delvärde på församling slopas
Mitt förslag: Uppdelningen av taxeringsvärde och delvärde när delar av en taxeringsenhet tillhör olika församlingar slopas.
Skälen för mitt förslag: l 5 kap. FTL ges regler för hur taxeringsvärdet och delvärden skall bestämmas. Uppdelningen av dessa skall enligt 5 kap. Så tredje stycket FTL göras när delar av en taxeringsenhet tillhör olika församlingar.
Bestämmelsen synes inte längre fylla någon funktion. Dels har den kommunala garantibeskattningen sedan länge upphört. dels beskattas ge- nom den år l990 beslutade skattereformen löpande inkomster från privat- bostadsfastigheter enbart genom den statliga kapitalbeskattningen samt fastighetsinnehav genom den statliga fastighetsskatten. Jag föreslår därför att regeln slopas.
4.9. Förberedelsearbetet
Mitt förslag: Den författningsreglerade tidpunkt då föreskrifter för förberedelsearbetet avseende lantbruksenheter senast skall avläm- nas av RSV skall gälla även de småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet.
Skälen för mitt förslag: Som jag berört i det föregående ankommer det enligt 7 kap. 7 & FTLjämfört med 9 kap. 5 5 och 17 kap. 4 & FTF på RSV att besluta om närmare föreskrifter om indelningi värdeområden. klassin- delning av värdefaktorer. klassindelningsgrunder. värdeserier och värdeta- beller för byggnadstyper och ägoslag. Enligt 19 kap. l å andra stycket FTL skall RSV till statens lantmäteriverk och länsskattemyndigheterna lämna förslag till dessa föreSkrif'ter såvitt avser småhus och tomtmark senast den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. För övriga byggnadstyper och ägoslag. t.ex. de som ingår i lantbruksenhe- ter. skall förslag till Sådana föreskrifter lämnas av RSV senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.
Vid AFT-81 taxerades samtliga byggnadstyper och ägoslag. Med början vid 1988 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus sker dock en uppdel- ning i detta avseende. De småhus som inte ingår i någon lantbruksenhet taxerades i år. 1990. medan småhus som ingår i en lantbruksenhet kommer att taxeras gemensamt med övrig egendom i lantbruksenheterna vid AFT- 92. De författningsstyrda tidpunkter som ovan redovisats är därför inte ändamålsenliga i detta nya system och bör såledesjusteras.
Utgångspunkten för förberedelsearbetet bör i stället vara att detta såvitt avser de bostadshus med tomtmark som ingår i en lantbruksenhet samord- nas med det övriga förberedelsearbetet som vidtas inför värderingen av lantbruksenheterna.
Jag föreslår därför att RSV:s förslag till föreskrifter som avses i 7 kap. 7 & FTL och som gäller småhus och tomtmark som ingår i lantbruksenhet får lämnas vid samma tidpunkt som i övrigt gäller för lantbruksenheterna. nämligen senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Detta föranleder en ändring i 19 kap. 1 5 andra stycket FTL. Eftersom förberedelsearbetet även i övrigt bör samordnas avseende egen- dom som skall ingå i lantbruksenhet bör justeringar av denna anledning också göras i 19 kap. 3 och 5 åå FTL. '
4.10. Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför AFT-94
Mitt förslag: På liknande sätt som vid förberedelsearbetet inför allmän fastighetstaxering av småhus- och lantbruksenheter. skall de uppgifter som behövs inför allmän fastighetstaxering av hyreshus- och industrienheter få inhämtas.
Skälen för mitt förslag: 1 19 kap. 89" FTL finns bestämmelser om en
uppgiftsskyldighet för innehavare av vissa slags taxeringsenheter. Med stöd härav har skatteförvaltningen kunnat inhämta de uppgifter som be- hövs vid förberedelsearbetet vid skilda tidpunkter. Av min tidigare redo- visning (avsnitt 4.1) framgår att paragrafen ändrades senast år 1989 inför den förestående lantbrukstaxeringen. Arbete pågår för närvarande i den delen med att sammanställa aktuellt prismaterial och relevanta uppgifter för att AFT-92 skall bli så värdemässigt riktig som är möjligt.
Som tidigare framgått genomfördes år 1988 en allmän fastighetstaxering av hyreshus och industrier. Nästa sådan AFT av dessa taxeringsenheter kommer att äga rum är 1994. Ett visst förberedelsearbete inför den fastig- hetstaxeringen har redan tagit sin början. Det ortsprismaterial som behövs kommer att inhämtas med stöd av bestämmelserna i 19 kap. 8 & FTL.
Utformningen av de två styckena i nämnda paragraf som reglerar dessa frågor avseende hyreshus- och industrienheter lämnar emellertid inte ut- rymme för att inhämta andra uppgifter än om de hyror som uppburits viss tid. Marknaden är emellertid så komplicerad. åtminstone i storstäderna. att det föreligger behov av att ställa frågor även om omständigheter kring förvärven av dessa taxeringsenheter och deras fastighetsegenskaper m.m. Denna möjlighet finns redan tidigare såvitt avser småhusen samt lant- bruksenheter enligt paragrafens första och sista stycken.
Jag föreslår därför att andra och tredje styckena i 19 kap. 85 FTL slås samman till ett och utformas så att den som. under andra eller tredje året före det år då allmän fastighetstaxering sker. är ägare till hyreshus- och industrienheter kan anmanas lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.
Hänvisningar till S4-10
Utöver de lagförslag som jag nu behandlat har yrkanden framställts från Sveriges Jordägareförbund samt Skogsägarnas Riksförbund och Lantbru- karnas Riksförbund om vissa ytterligare lagändringar. Yrkandena avser de mer principiella utgångspunkterna vid fastighetstaxeringen. Jag tar därför i det följande upp vad förbunden i huvudsak har anfört samt redovisar därefter mina egna ståndpunkter i ett sammanhang. '
Sveriges Jordägareförbund har anfört kritik mot att i FTL angetts både ett mål för taxeringen — 75% av marknadsvärdet _ och de metoder som skall användas för att nå detta mål. Förbundet menar att det kan förekom- ma fall då beräkningarna enligt de föreskrivna metoderna misslyckats med att bestämma marknadsvärdet. l enskilda fall anser därför förbundet att justeringar kan behöva göras.
Förbundet tar även upp den prispåverkan som arrendelagstiftningen kan ha på utarrenderade jordbruksfastigheter. Det förhållandet att lägre priser förekommer på Sådana fastigheter ser förbundet inte som en följd av privaträttsliga åtaganden utan beroende av lagstiftningens tvingande be- stämmelser i dessa sammanhang. Hänsyn bör därför tas till sådana arren- deavtal vid värderingen anser förbundet.
En annan fråga som förbundet aktualiserar är om de s.k. släktköpen
skall få ingå i fastighetsprismaterialet. Förbundet anser att det inte gene- rellt går att påstå att släktköpen skulle innebära en lägre värdenivå om de medtogs i ortsprismaterialet. Förbundet hävdar att priset vid släktköp i många fall ligger på samma nivå som om försäljning skulle ha skett till utomstående. Förbundet föreslår därför ett tillägg till den bestämmelse i 5 kap. 5 QFTL som stadgar att försäljningar där ovidkommande omständig- heter förekommit inte f är beaktas. Enligt förbundets tillägg skulle släktköp vara en ovidkommande omständighet endast om det visas att det inverkat på priset. - .
Sveriges Jordägareförbund framför slutligen ett krav om att de skattskyl- digas insyn i skattemyndigheternas fullständiga underlag för taxeringen skall underlättas. Förbundet framhåller att det är svårt att få grepp om vilka faktorer som varit bestämmande för värderingen. t. ex. vilka jämfö— relseobjekt och bedömningar i övrigt som legat till grund för riktvärdena. Exempelvis menar förbundet att det inte brukar företes någon utredning om relevant köpeskillingstatistik från skattemyndigheterna i skattetvister. varför den skattskyldige ställs inför en omöjlig uppgift att själv ta fram utredning som visar att riktvärdena saknar relevans i hans fall. Förbundet anser vidare att det är betydelsefullt också för tillämpningen av bestäm- melserna om justering för säregna förhållanden att underlaget redovisas på ett lättillgängligt sätt.
I detta avseende anser Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund att det är angeläget att jämkning på grund av säregna förhål- landen inte enbart skall ske i extrema fall såsom hittills. Förbunden yrkar att bestämmelsen generellt skall få användas i de fall fastighetsägaren med egen utredning kan göra sannolikt att fastighetens värde understiger det eljest tillämpade riktvärdet.
Jag får för egen del anföra följande. 1 5 kap. FTL återfinns de övergripande bestämmelserna om hur taxe- ringsvärdet skall bestämmas. Där stadgas bl.a. en generell regel om en säkerhetsmarginal om 25% vid fastighetstaxeringen. dvs. taxeringsvärdet skall motsvara 75% av en taxeringsenhets marknadsvärde. Marknadsvär- det kan bestämmas på olika sätt. 1 första hand skall ledning tas av fastig- hetsförsäljningar i orten. Sådana försäljningar får dock inte beaktas där Ovidkommande omständigheter kan antas ha inverkat på priset. Om dessa försäljningar inte ger tillräcklig ledning får beräkningen göras utifrån en avkastningskalkyl. Som sista alternativ kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet. Därutöver ges vissa allmänna värderingsregler i 7 kap. FTL. Av dessa framgår bl.a. att taxeringsvärdet för vissa byggnadstyper och ägoslag skall bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Riktvärden skall bestämmas så att de står i överensstämmelse med kravet om en taxeringsvärdenivå som motsvarar 75% av marknads- värdet. Riktvärdena är emellertid inte bindande. Kan det t. ex. läggas fram bättre statistik än vad som legat till grund för provvärderingen bör det värde som framräknats med utgångspunkt i riktvärdena kunna frångås (jfr. prop. 1979/80:40 5.116). Jag finner därför att de krav som förbunden framställt om att riktvärdena skall kunna frångås om det finns skäl för det redan är uppfyllda.
Här bör också tilläggas att i författning är reglerat hur förberedelsearbe- tet inför en allmän fastighetstaxering skall tillgå. Förutom bestämmelserna i 19 kap. FTL ges också verkställighetsföreskrifter från RSV avseende bl.a. hur det s.k. provvärderingsförfarandet skall tillgå. Provvärderingens resul- tat och underlaget för tabeller och riktvärdekartor skall vara väl dokumen- terat i händelse bl.a. av att det uppstår tvister som rör dessa underlag. Jag kan här nämna att denna redovisning är så detaljerad att man därur skall kunna erhålla uppgifter om t. ex. köpedatum och köpeskilling för provvär- deringsobjekten. Den omständigheten att den enskilde fastighetsägaren i de flesta fall kan ha svårt att ta fram en egen utredning som vederlägger myndigheternas underlag i detta avseende. torde främst bero på att det helt enkelt inte går att få en bättre utredning.
Hänsynstagandet vid fastighetstaxeringen till den prispåverkan som ett arrendeförhållande eller annan privaträttslig förpliktelse kan ha på fastig- hetspriset har återkommande diskuterats. Jag vill här hänvisa till att föredragande statsrådet i samband med lagstiftningen inför AFT-90 uttala- de att han inte var beredd att göra avsteg från principen att privaträttsliga förpliktelser inte skall beaktas vid fastighetstaxeringen (jfr. prop. 1987/88: 164 s. 1 1). Det har inte framkommit några nya skäl som gör att jag vill frångå det ställningstagandet inför den allmänna fastighetstaxering- en av lantbruk.
En annan fråga som regelbundet brukat tas upp inför de allmänna fastighetstaxeringarna är om släktköpen skall ingå i prismaterialet. Sveri- ges Jordägareförbund har här föreslagit ett tillägg till lagtexten av innebörd att man skall bortse från ett släktköp endast om det visas att det inverkat på priset.
För det första anser jag det viktigt att hålla fast vid principen att det i prisunderlaget endast bör ingå försäljningar där köpeskillingarna huvud- sakligen har bestämts utifrån fastighetens egenskaper som sådan. Det är därför angeläget att de köp där speciella relationer mellan köpare och säljare eller andra särskilda omständigheter i hög grad kan ha påverkat priset undantas. För det andra skulle med förbundets lydelse av lagtexten införas ett prövningsförfarande som det inte finns utrymme för i den massärendehantering som fastighetstaxeringen utgör. Jag kan också näm- na att liknande propåer har avvisats i tidigare sammanhang eftersom det påvisats att släktköpen i prishänseende generellt låg ca 50 % under de fria köpen (jfr. prop. 1979/80:40 s. 97). lnget har framkommit som nu föränd- rar det ställningstagandet. Jag har dessutom inhämtat att den förtida uppgiftsinsarnlingen inför AFT-92 innebär att det ortprismaterial som ligger till grund för konstruktion av värdetabeller och provvärdering är mer än dubbelt så stort som motsvarande material inför AFT-81. Härut- över medför den förtida uppgiftsinsarnlingen en kvalitetsförbättring jäm- fört med tidigare. Jag anser därför att släktköpen inte skall ingå i prisstati- stiken inför AFT-92.
[ enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartcmentet upprättats förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen(1979:1152).
2. lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt.
3. lag om ändring i lagen ( 1904:48 s. 1)om samäganderätt.
4. lag om ändringi ärvdabalken (19582637). 5. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428). 6. lag om ändring ijordabalken ( 19702944). 7. lag om ändring i utsökningsbalken (1981: 774).
8. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m..
9. lag om ändring i lagen (1989z31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter.
10. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979z230). 11. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. 12. lag om ändring i lagen (1975: 1 132) om förvärv av hyresfastighet m.m..
13. lag om ändring i lagen (19821352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.
Förslagen under punkterna 3—9 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.
Förslagen under punkterna 10 och 11 har upprättats i samråd med chefen förjordbruksdepartementet.
Förslagen under punkterna 12 och 13 har upprättats i samråd med chefen för bostadsdepartementet.
Med hänsyn till att lagförslagen får anses utgöra tekniska justeringar i gällande värderingsförfarande och i övrigt konsekvensändringar får frågor- na anses vara av sådan art att det skulle sakna betydelse att höra lagrådet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de upprättade lag- förslagen. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Innehållsförteckning
Propositionen ................................................ 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... 3 1 lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) .......... 3 2 lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt .... 23 3 lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1)om samäganderätt ........ 25 4 lag om ändring i ärvdabalken (1958z637) ..................... 26 5 lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) ................. 28 6 lag om ändring i jordabalken (1970:944) ..................... 29 7 lag om ändring i utsökningsbalken (1981 : 774) ................. 30 8 lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. ........................................... 32 9 lag om ändring i lagen (1989z31 ) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter ....................................... 33 10 lag om ändring ijordförvärvslagen (19791230) ................ 34 11 lag om ändring i lagen (l979:425)om skötsel av jordbruksmark . 35 12 lag om ändring i lagen (1975: 1 132) om förvärv av hyresfastighet
m.m. .................................................... 36 13 lag om ändring i lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt ................................. 37 Utdrag ur regeringsprotokollet den 18 oktober 1990 ............... 38 1 Inledning .................................................. 38 2 Beskattningsnaturen slopas .................................. 39 2.1 Fastighetstaxeringen ................................... 39 2.2 Annan lagstiftning ..................................... 41 3 Bostäder som inte behövs i lantbruket ......................... 43 4 Vissa värderingsregler ................ . ...................... 43 4.1 Prisbildningen ........................................ 44 4.2 Värderingen av bostadshus som ingår i lantbruksenheter . . . . 45 4.2.1 Småhus med tomtmark ........................... 45 4.2.2 Hyreshus ................ . ...................... 45 4.3 Ekonomibyggnader .................................... 47 4.4 Åkermarken .......................................... 48 4.4.1 Värdeområdena ................................. 48 4.4.2 Beskaffenhet som ny värdefaktor m.m. ............. 49 4.4.3 Differentierade hektarvärden ...................... 50 Storlek som ny värdefaktor ........................ 50 4.4.4 Värderingsenheter ............................... 51 4.5 Betesmarken .......................................... 52 4.6 Skogsmark med växande skog ........................... 52 4.6.1 Värdeområdena ................................. 53 4.6.2 Förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd ...... 53 Värdefaktorn trädslag slopas ....................... 53 4.6.3 Differentierade hektarvärden ...................... 54 Storlek som ny värdefaktor ........................ 54 4.6.4 Förenklat värderingsförfarande för mindre skogsinne- hav ............................................. 56 4.7 Skogsimpediment ..................................... 57 4.8 Uppdelning av taxeringsvärde och delvärde på församling slopas ................................................ 57 4.9 Förberedelsearbetet .................................... 58 4.10 Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför AFT-94 ..... 58
5 Avslutande synpunkter ...................................... 59
6 Upprättade lagförslag ....................................... 62 Pmp- 1990/91;47. 7 Hemställan ................................................ 62 8 Beslut .................................................... 62
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1990 64