Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förslås ändringar i bestämmelserna om fastighetstaxering inför 1994 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus- och industrien— heter. Ändringarna är närmast av teknisk natur.

Förslag läggs också fram om justeringar i uttaget av fastighetsskatt i anledning av viss gränsdragning mellan bostäder och lokaler i hyreshus.

Vidare föreslås att skattefriheten för Bostadskooperationens garantifond upphävs.

Slutligen aviseras två utredningar på fastighetsskattc- och fastighets- taxeringens område.

I Riksdagen ]992/93. ] sum/. Nr 122

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979: ] 152)1, dels att 6 kap. 6 5 och 11 kap. 5 och 6 55 skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 4 ä, 5 kap. 6 5, 6 kap. 2, 3, 5 och 7 åå, 7 kap. 3, 5 och 16 åå, 9 kap. 1—3 åå, 11 kap. 1—4, 7 och 8 åå, 12 kap. 1,4-9 55, 15 kap. 4 &. 18 kap. l 5, 20 kap. 12 och 20 åå och 28 kap. 9 och 12 55 skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 11 kap. 2 ä skall sättas närmast före 11 kap. 3 ä. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap.

4 5?

Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 10 000 kmnor.

Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

"tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industri- byggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunikationsutrymme m.m., som ligger i an—

slutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomt- mark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock eig (älla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har 'Scnastc lydelse av 11 kap. 5 & 198021—19. 11k.|p.6 å19801149. 'Scnastc lydelse 19881544.

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse

Exploateringsmark

Täktmark

Åkermark

Betesmark

Skogsmark

Skogsi mpediment

Föreslagen lydelse

fastigheten bildats längre tillbaka itiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppen- bart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987110). avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Obebyggd mark som ingår i en detaljplan och som till någon del är avsedd att användas för byggnadsändamål. Detta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om det är uppenbart att exploatering ej kommer att ge- n(.>mföras eller kommer att avsevärt fördröias.

Mark för vilken gäller täkttillständ enligt 18 å naturvårdslagen (l964:822) eller vattenlagen (1983z29l). Med täkttillstånd skalljämställas på- gående täkt. Byggnad på täktoniråde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktrnark.

Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller _iordflykt eller mot att f_iällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion. om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Myr, berg, hällmark, mark med ljällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse

Ovrig mark

Föreslagen lydelse

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

5 kap. 6 53

Det tekniska nuvärdet skall be- stämmas genom att återanskaff- ningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man där- igenom beaktar den värdeminskå ning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anlägg- ning. Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grun- dad på erfarenhetcr om byggnads- kostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av den fak— tiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man där— igenom beaktar ändringen i bygg- nadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

Det tekniska nuvärdet skall be- stämmas genom att återanskaff- ningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man där- igenom beaktar den värdeminsk- ning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret. Den ned- räkningsfaktor som bestäms för byggnader som kunnat ras i an- språk under det sistnämnda året skall tillämpas även för byggnader som tas i anspråk senare under den löpande taxerirrgsperioden.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anlägg- ning. Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grun- dad på erfarenheter om byggnads- kostnademas storlek detta år, eller genom en omräkning av den fak- tiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man där— igenom beaktar ändringen i bygg- nadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

6 kap. 2 54

'arje industribyggnad och övrig byggnad värderad enlig! produk— lirrrrs/t'r'rslrradsrnemden saint varje småhus med värde av minst 10000 kronor skall utgöra en värderingsenhet.

3Senaste lydelse 1980: 149. JSenaste lydelse 1980: 149.

Varje småhus, hyreshus, indu— stribyggnad och övrig byggnad med värde av minst 50 000 kronor skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i 3 eller 5 &.

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenbet som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten.

Irtditstribyggnader och övriga byggnader värderade enligt pro- duktionskostnadsmetoden samt småhus, vilkas värde inte uppgår till 10000 kronor, skall ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

3 linje hyr'esl'rusenhet och industri - enhet värderad enligt avkastnings— rrretoden. skall utgöra en. värde- ringsenhet. Uppdelning i två eller flera värderingsenheter får dock ske om det väsentligt underlättar värderingen.

Småhus, hyres/ms, industri- byggnader och Övriga byggnader vilkas värde inte uppgår till 50 000 kronor, skall ingå i samma värde- ringsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla bygg- nadens värde inte till 50 000 kro— nor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

$$

Är ett Infreshns inrättat för både bostäder och lokaler skall bostads— delen och lokaldelen utgöra skilda t-'('ir'der'ingsenheter. Byggnader eller delar av olika byggnader som åsatts samma klassificeringsdata beträjfämde vän/(faktorerna lägen- hetstyp och ålder får samman öras till en värderingserrhet.

Är en industribyggnad som värderats enligt avkastnings- metoden inrättad för mer än en. lokaltyp skall delar som häry'örs till olika lokaltyper utgöra skilda värderingsfri/reter: Särskild värde- ringsenhet behöver dock inte bildas för en lokaltyp som onyfattar mindre än tio procent av bygg- nadens totala yta och mindre än 250 kvadratmeter: Byggnac'ler eller delar av olika byggnader som åsatts samma klassificeringsdata betr-äjjhnde värdefuktorerna lokal- ryrp, standard och ålder får sam- marföras till en värderingserthet.

Indelning av hyreshus och indirstribyggnad i två eller flera värderingsenheter får även ske om det underlättar värderingen.

5ä

Är en byggnad inrättad för väsentligt olika ändamål får den indelas i två eller flera värderings-

5Senast lydelse 1980: 149.

Ar ett småhus eller ekonomibyggnad inrättad väsentligt olika ändamål får

en fö r

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse

enheter om det underlättar värde ringen.

Föreslagen lydelse

byggnaden indelas i två eller flera värderingsenheter om det under- lättar värderingen.

75. Varje tomt skall utgöra en Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat värderingsenhet, om inte annat

anges i andra sty-'cket.

Föreligger byggnadsrätt till två eller flera småhus på en tomt får varje del av tomten. som omfattas av en byggnadsrätt, utgöra en värderingsenhet. Tomt för hyreshus skall indelas i två eller flera värderingsenheter om detta på grund av tomtens användningssätt är nödvändigt för vän/eringen.

anges i andra — fjärde styckena. Föreligger byggrätt till två eller flera småhus på en tomt får varje

del av tomten, som omfattas av en

byggrätt, utgöra en värderings— enhet. Tomt sam är bebyggd med hyreshus skall indelas i värde— ringsenheter med ledning av det sätt på vilket hyreshusen har indelats i i'äirleringsenheter och med beaktande av hur markens byggrätt har tagits i anspråk eller skall tas i anspråk enligt plan.

Obeby'ggd tomtmark för hyreshus skall indelas i väl"deringsenheter så att tomtmark med byggrätt för bostäder och för lokaler utgör skilda w'irderingsettheter.

7 kap. 3 äf'

För byggnader och ägoslag som avses i 8-15 kap. skall taxeringsvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas för kombinationer av värdefäktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.

För övriga värde-faktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde- (_nnr'ådet.

Värdeläktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande, skall. utom såvitt avser värdtjirktorn storlek för småhus, tomtmark för småhus, åkermark. betesmark. skogsmark och skogs- impediment indelas i klasser. Resultatet av klassindclningen kallas klassindelningsdata.

(*Senaste lydelse 1990: 1382.

Värde—faktorer. som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm- mande, skall, utom såvitt avser de under punkterna 1-4 angivna l'(llZl(ffll/x'l()l'(?l'll(l, indelas i klasser.

]. Storlek för småhus, in- duslribyggtmd och övrig byggnad vän/emd enligt avkastningsmeto- den, tomtmark, åkermark, betes- mark, skogsmark och skogsimpe- diment.

• Sida 7
•  Original

Nu varande lydelse

Riktvärde skall redovisas på kar'ta, i tabell eller på annat sätt.

Föreslagen lydelse

2. Hvraför hyres/rus.

3. Ater'uanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig by vgnad värderad enligt produktionskosl- nadsntetoden.

4. Arligt uttag av täktmark. De uppgifter om vär'deniwin m.m. (riktvärdeangivelse som in- om varje värdeomräde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt. Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.

557

Föreligger vär'deläktorer,

som inte särskilt har beaktats vid riktvärdets

bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, skall ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. 'usterinu för säregna lörhållanden. .! e e

Detta benämns

Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna lörhålländen och värdet titan säregna förhållanden. Påtaglig inverkan på marknads— värdet skall, i fråga om småhus— enhet, anses föreligga när säregna- lörhållanden löranleder att det med ledning av riktvärden bestämda värdet höjs eller sänks med minst 10 000 kronor.

Påtaglig inverkan på marknads- värdet skall, ' fråga om småhus- enhet, anses föreligga när säregna förhållanden föranleder att det med ledning av riktvärden bestämda värdet höjs eller sänks med minst 50 000 kronor.

165

För egendom som anges under punkterna 1-4 skall inte bestämmas något värde 1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbestån-

dets sammanlagda taxeringsvärde ej skulle uppgå till 10 000 kronor.

1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbestån- dets sammanlagda taxeringsvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor.

2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark 3. mar'kanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap. 4. egendom som avses i 2 kap. 3 äjordabalken.

7Senaste lydelse 19882544.

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap. l &

Värdet av hyreshus bestäms som skillnaden mellan värdet av en vär- der'ingsenhet bestående av hyres- huset och tillhörande mark och värdet av den eller de värdering '— enheter som avser marken.

Riktvr'irde för en hyreshusen/tet bestående av hyreshus och till- I'törande tomtmark skall utgöra sammanlagda värdet av byggnader och mark.

2

Som riktvärde för en hyreshus- en/ret med normalt förhållande mellan välzleringsenhetens mark— värde och dess hyra, bebyggd med ett hyreshus, uppfört under åren 1950-1959, med en bostadshyra eller lokalhyra av 131 000- 140 000 kronor och med en sammanlagd bostadshyra och lokalhyra som inte överstiger 170 000 kronor, får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

Riktvärdet för hyreshus skall utgöra värdet av en värderings- enhet avseende ett eller flera hyreshus eller del av hyreshus.

58

Som riktvärde för en värderings- enhet avseende ett hyreshus uppfört under andra året före taxeringsåret och med en hyra av 100 000 kro- 'nor får endast anges värden i en

fastställd värdeserie.

Nuvarande lydelse

3 59 Inom varje värdeomräde skall riktvärden bestämmas för skilda för- hållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Bostads/lyra

Med bostadshyra avses bruksvärdehyra för bostä- der. Hyran skall bestämmas med hänsyn till den genomsnittliga hyresnivån under det andra året före taxeringsåret.

För värderingsenheter med en hyra under 100 000 kronor skall finnas minst 15 hvr'esklasser' och för värderingsenheter med en hyra mellan 100 000 kronor och en miljon kronor minst 25 l'tyr'esklasser.

RSenaste lydelse 1987:39l. ”Senaste lydelse l987z39l.

• Sida 9
•  Original

Lokal/ryta

Ålder

Mar'kvärdeandel

Nuvarande lydelse

Med lokalhyra avses marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran skall bestämmas med hänsyn till den genomsnittliga Intresnivån under det andra året före tateringsår'et. För värderingsenheter' rrred en hyra under 100 000 kronor skall finnas minst 15 hyresklasser och för vär'a'erirtgsenheter' rrred en hyra mellan 100 000 kronor och en miljon kronor minst 25 hyresklasser.

Åldern ger uttryck för hyr'eshusets sannolika åter- stående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till hyres/rasers nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

För åldern skall finnas minst sju klasser.

Med markvt'r'rdeandel avses för'hållandw mellan vär'der'ingsenheterrs markvärde och summan av dess årliga bostadshyra och lokalhyra.

För värderingsen/ret med en ålder motsvarande minst 20 år skall för vär'dcyaktorn markvärde- andeljinnas minst tre klasser.

Föreslagen lydelse

35

Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda för- hållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Lägenhetstyy)

Hyra

Ålder

Lägen/retstyy) bestäms med hänsyn till om värde- r'irrgsenheten är inrättad för bostäder eller lokaler.

Med hyra avses bruksvärdehyra för bostäder och marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran skall för i'ät'de/'ingsenhet bestämmas med hänsyn till den genomsnittliga hyresnivån under det andra året före taxeringsåret.

Åldern ger uttryck för itärderingsenheterrs sanno- lika återstående livslängd och anges genom ett värdeår och, om särskilda skäl jöreli gger', genom återstående rryttjarrdetid. Värzleåret bestäms med hänsyn till vt'r'rderingsenheterrs nybyggnadsår, om- fattningen av till- och ombyggnader samt tid- punkten för dessa. Om en byggnad indelas i flera värderingsenheter skall samma värdeår bestäm- mas för dessa.

• Sida 10
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l 1 kap.

1

lndustribyggnad och övrig by Yg- nad skall värderas enligt avkast— ningsmctoden. Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella

byggnader, bensinstationsbygg— nader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktitm samt byggnads- konstruktioner som inte har karak- tär av hus skall dock värderas en- ligt produktionskostnadsmetoden.

För värdering av industribyggnad och övrig byggnad på elproduk— tionsenhet gäller särskilda regler i 15 kap.

')

Värdet av en industribyggnad be— stäms som skillnaden mellan värdet av en värderingsenhct bestående av inditstribyggnaden och till/rörande mark och värdet av den värde- ringsen/ret eller de värderings- enheter som (reser rrrarkerr. På motsvarande sätt bestäms värdet av övrig byggnad.

Riktvärde för en i*ärderingsenhet som består av en irrdustribyggnad eller en övrig bvggnad och till— hörande tomtmark skall anges som produkten av en brurtokapitt'tlise— ringsjirktor och total årlig värde- rings/ryta.

"'Senaste lydelse 19861258. ”Senaste lydelse 19802149.

510

lndustribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Bygg- nader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande Speciella byggnader, bensinsta- tionsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för nor— mal industriproduktion samt bygg- nadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock värderas enligt produktionskostnadsmeto- den.

För värdering av industribyggnad på elproduktionsenhet gäller sär— skilda regler i 15 kap.

löd som sägs i detta kapitel om industr'ibjggrrad gäller även övrig byggnad.

SH Riktvärdet för industribyggnad skall utgöra värdet av en värde— ringsenhet avseende en eller flera industribyggnader eller del av in- dustribyggnad.

• Sida 11
•  Original

Nuvarande lvdelse

Föreslagen lydelse

Avkastningsmetoden 3 gll Värderingshyra för en värde- Som riktvärde för en värde-

ringsenhet som är bebyggd med en industribyggnad eller en övrig bvggnad av viss lokaltyp och med normal standard, uppförd under perioden 1975-1979, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

ringsenhet avseende en industri- byggnad uppförd under andra året före taxeringsåret och som orrt- fattar I 000 kvadratmeter produk- tiorrslokaler' av normal standard får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

Nuvarande lydelse

4 glff lnom varje värdeområde skall värderirrgsl'tyran bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller övriga byggnadens sannolika återstående livs— längd. Denna bestäms med hänsyn till bygg— nadens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Aldersklassen för en industribyggnad eller en övrig byggnad rrred en ålder motsvarande högst

Lokaltyp bestäms med hänsyn till det ändamål

lokalen är inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokaltyper skall endast ske om delarna överstiger 10 procent av byggnadens totala lokal— yta eller om de överstiger 250 kvadratmeter

För värdtdirktorn l()lx'(llf_W) skall finnas minst tre

Ålder

25 år'får avse högst 10 år'. Lokaltyp

lokalyta.

klasser. Standard Standarden för lokal av viss lokaltyp bestäms med hänsyn till lokalytans utf('.')rande och utrustning.

För värdefaktom standard skall finnas minst tre klasser.

DSenastc lydelse 19so;149. ”Senaste lydelse 1980: 149.

• Sida 12
•  Original

Föreslagen lydelse

4.5

lnom varje värdeområde skall riktvärden för värderingsenheter bestäm- mas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Lokaltyp bestäms med hänsyn till om värderings— errheten är inrättad som produktiorrslokaler, industrikontor eller lager m.m.

Storleken bestäms med hänsyn till värderings-

Åldem ger uttryck för vär'deringsenhetens sanno- lika återstående livslängd och anges genom ett värdeår och, om särskilda skäl föreligger, genom återstående nyttjandetid . Värdeåret bestäms med hänsyn till vt'ir'deringsenheterrs nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Om en byggnad indelas i flera värderingsenheter skall samma värdeår

Lokaltyp Storlek enhetens yta. Ålder bestämmas för dessa. Standard

Nuvarande lydelse

Standarden för en värderingsenhet bestäms med hänsyn till lokalytans utförande och utrustning.

För värdefaktorn standard skall finnas minst tre klasser.

Föreslagen lydelse

7 514

För en industribyggnad eller en övrig byggnad som värderas enligt produktiorrskostrradsnretoden. skall riktvärdet anges genom en nedräk- ningsfaktor. Med rredräkrringsfaktor' avses den faktor varmed byggna- dens återanskaffrrirrgskostnad, beräknad enligt 5 kap. 6 *, skall multipliceras för att byggnadens tekniska nuvärde skall erhållas.

Byggntulsvärdet utgör 75 procent av det tekniska nuvärdet.

HSenaste lydelse 19801149.

Som riktvärde för en värde- rirrgsenhet avseende en industri- byggnad uppförd urrder andra året före taxeringsåret och belägen inom den ortstyp som medför högst värde skall anges 75 procent av byggnadens tekniska nuvärde detta ar.

• Sida 13
•  Original

Nuvarande lydelse Prop. ] 992/ 93: I 22

8 ålS lrtotn varje värdetrmräde skall rtedräknirtgsjaktorer hestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern bestäms enligt 6 5.

Byggnadskategori Med byggnadskategori avses industribyggnadens eller övriga byggnadens karaktär och konstruk- tion.

För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas minst tre klasser.

Ortst Ortst en bestäms med häns n till industribv - Y P YP y . 88 rraderts eller övriga byggnadens läge i förhållande till tätort.

Föreslagen lydelse 8 5

Riktvärden skall bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

.»"l/etansktWirirrgs- Ateranskajfningskostnaden bestäms enligt 5 kap. kostnad 6 & andra stycket.

Alder Aldern bestäms enligt 4 5.

Byggnadskategori Med byggnadskategori avses i'är"det'ingsenhetens

karaktär och konstruktion.

För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas minst tre klasser.

Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn till vt'r'rderings- enhetens läge i förhållande till tätort.

15Senaste lydelse l980: 149.

• Sida 14
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap. 1 & Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.

Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller

övrig byggnad skall utgöra värdet av en kvadratmeter byggnadsrätt vid nybelryggelse eller värdet av en kv'(l(/l't7ft71€lt.'l' tomtmark.

Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark.

Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomtmark för irrdustr'ibyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

Nuvarande lydelse

43

Riktvärden för tomtmark för hyreshus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för vii/"dchIktor'rr typ av bebyggelse sant!, om särskilda skäl föreligger, typ av våningsplan.

Med de olika värt/(jäktorerna förstås:

Typ av bebyggelse Med typ av bebyggelse avses det ändamål beb tg- gelsen på torntrtrarken är avsedd för, antingen bostäder eller lokaler.

'l_'v'/r av våningsplan Med typ av våningsplan anses planets tttforrnrrirrg och belägenhet inorn byggnaden.

Föreslagen lydelse

45

Riktvärden för tomtmark för hyreshus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för ft'r'ljande värt/(yttktorer.

Storlek

Typ av bebyggelse

Med storlek anses värderingsenhetens byggrätt i kvadratmeter.

Med typ av bebyggelse avses det ändamål bebyg-

gelsen pä värderingsenheten är avsedd för, antingen bostäder eller lokaler.

• Sida 15
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5516. Riktvärden för tomtmark för Riktvärden för tomtmark för industribyggnad eller övrig industribyggnad eller övrig byggnad skall inom varje byggnad skall inom varje

värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktom typ av bebyggelse. Med typ av bebyg- gelse avses det ändamål bebyg— gelsen på torrrtrrrarken är avsedd för, såsorrr industribyggnad, bensinstation eller dylikt.

6

Riktvärde för exploateringsmark skall bestämmas genom att de riktvärden som har fastställts för tomtmark för småhus, hyreshus, industribyggmid eller övrig byggnad multipliceras med en

exploateringstäktor.

värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktom storlek. Med storlek avses värde- ringsenhetens tottttrrtarksareal. Om särskilda skäl föreligger skall dock anses den byggrätt i kvadratmeter som värderingsenheten utnyttjas för eller är avsedd för.

å

Riktvärde för en värderingsenhet exploateringsmark skall bestämmas genom att de riktvärden som har fastställts för en motsvarande värderirrgsen/tet tomtmark för småhus. hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad multipliceras med en exploateringsfäktor.

Nuvarande lydelse

7 5 Exploz-iteringsfäktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefäktorer.

Väntetid Med väntetid avses tiden innan exploateringen kan beräknas börja.

Exploateringstid

Med exploateringstid avses tiden under vilken exploatering kan beräknas pågå.

F r'r'reslagen lydelse

7 % Exploateringstäktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande x-fz'irdeläktorer.

Väntetid Med väntetid avses tiden innan exploateringen av x't't'rz/eringsenheten kan beräknas börja. Värrtetiden anges i hela antal är.

H"Senaste lydelse 1987z391.

• Sida 16
•  Original

Fä/eslagen lydelse

Exploateringstid

Med exploateringstid avses tiden under vilken erploateringen av i»ärzleringsenheten kan beräk- nas pågä. Etploateringstiden anges i hela antal år.

Nuvarande ltt/else Föreslagen lydelse

8.5

Riktvr'irde för täktmark skall berr'iknas som produkten av en In'ytningsfaktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndigbet av olika slag, såsom sten. grus, sand. lera, jord, torv eller andra jordarter vid omedelbar brytning.

Krrbikmetervärdet vid omedelbar brytning skall inom varje värde— o/nräde bestämmas till marknads- mässigt arrendepris. Som kubik- meter-värde får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

Riktvärdet för täktmark skall utgöra värdet av en värdz-rrings- enhet täktmark.

Värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag. såsom sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter skall bestämmas till marknadsmässigt arrendepris vid omedelbar bryt- ning. Värdet per kubikmeter får endast lrestärrnnas till värden i en fastställd 'ärdeserie.

Nuvarande lydelse

9 5 Br'ytningsjaktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande

vä rd efak torer.

Väntetid Med väntetid avses tiden innan brytningen kan beräknas börja.

Brytningstid

Med brytningstid avses tiden under vilken brytningen kan beräknas pagä.

Föreslagen lydelse

95

Inom var/"e vätdeo/nrr'ide skall rik/vinden avseende ti'iknnark bestämmas för skilda förhållanden för följande värdetäktorer.

:lr/ig/ uttag

Med ärligt uttag avses den mängd rrrateria/ som i genomsnitt per år under lrr_s-*tningstiden kan antas bli utbruten/rån s'a'rderingsenheten. Uttaget anges i kubikmeterjos! mått.

• Sida 17
•  Original

Föreslagen lydelse

Väntetid Med väntetid avses tiden innan brytningen på vä rderi ngsenh eten kan beräknas börja. Vä ntetiderr anges i hela antal år.

Brytningstid Med brytningstid avses tiden under vilken

brytningen på värderingsenheten kan beräknas pågå. Bottningstiden anges i hela antal år.

tVlH'U/"(llK/C lydelse Föreslagen lydelse 15 kap.

4 517

Riktvärdet för ett vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall utgöra värdet per kilowatt taxeringseffekt och bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn godhet. Genom denna beaktas olikheter i årskostnadema beroende på varierande anläggningskostnader per kilowatt taxeringseffekt för kraftverket.

Riktvärdet skall utgöra det kapitaliscrade värdet av 75 procent av årsnettot för en taxeringseffekt om en kilowatt under andra året före taxeringsåret. Arsnettot be- stäms som skillnaden mellan brut- tointäkten. beräknad enligt statens vatten/ullsverks högspänningstarif- I/i'r för mellansvenska området, och årskostnad för respektive god— hetsklass. l årskostnaden skall in— räknas normala drift-, underhålls- och förnyelsekOstnader. De på detta sätt framräknade riktvärdena skall jämkas med hänsyn till lön- samheten för dcn totala elproduk- tionen i landet.

Riktvärdet skall utgöra det kapitaliserade värdet av 75 procent av årsnettot för en taxeringseffekt om en kilowatt under andra året före taxeringsåret. Arsnettot be— stäms som skillnaden mellan britt- tointäkten. beräknad med ledning av den prissc'irtrting som tillämpas för det mellansvenska området, och årskostnad för respektive god- hetsklass. [ årskostnaden skall in- räknas normala drift—, underhålls- och förnyelsekostnader. De på detta sätt framräknade riktvärdena skall jämkas med hänsyn till lön- samheten för den totala elproduk- tionen i landet.

18 kap. 1 5

Till ledning vid allmän lästighetstaxcring skall ägaren utan anmaning lämna deklaration ("allmän lästighctsdeklaration) för varje fastighet. Deklaration skall

|"'Senastc lydelse 1986258.

2 Riksdagen 1992/93. ] saml. Nr 122

Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall ägaren utan anmaning lämna deklaration (allmän fastighetsdeklaration) för varje fastighet. Deklaration skall

• Sida 18
•  Original

Nuvarande lydelse

dock inte lämnas för staten tillhörig lörsvarslästighet som

enligt 3 kap. 25 är undantagen från skatteplikt. Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna kommunikationsändamål enligt 3 kap. 2ä är undantagen från skatteplikt eller för byggnad på annans mark då

5011]

byggnadens värde understiger 10000 kronor. Finns på sådan konununikationsfastighet som nyss har nämnts husbyggnad som an- vänds för annat än kommunika- tionsändamäl skall dock deklaration lämnas. Deklaratiansslxyldighet också för byggnad på annans mark om den anviindv som

giiller

stadigvarande bostad eller om dess /)().vlt'l('/.t'_W(l Öveistiger tia kvadrat- ine/er.

Föreslagen lydelse

dock inte lämnas för staten tillhörig försvarsfastighet som

enligt 3 kap. 25 är undantagen från skatteplikt eller för fastighet som vid föregående års tatering inte asatts hägre tauaringsvänle ("in 1000 kmnur. Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna kommunikationsändamål eller för dis/ri!)utionshjggnm/ , vär- mecentral eller reningsanläggning som enligt 3 kap. 25 är undan— tagen frän skatteplikt eller för byggnad på annans mark då bygg- nadens värde understiger 50000 kronor. Finns på sådan kommuni- kationslästighet som nyss har nämnts husbyggnad som används för annat än kommunikations— ändamäl skall dock deklaration lämnas.

Efter anmaning är också den som inte på grund av första stycket har deklar-ationsskyldighet, skyldig att avge fastighetsdeklaration.

20 kap.

12 &” l fästighetstaxeringsnämncls beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1—3. dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4—7,

nämligen

1. litstiglietens indelning i taxeringsenheter, 2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhz'tllande, 3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt

värde av varje värderingsenhet,

4. storleken av sådan värdeläktor som särskilt anges i 8 — 15 kap.,

3. storleken av riktvärde.

6. storleken av värde!'ingshyra enligt 1] kap. 4 &, brutta/capita- li._veringsjaktar enligt 1] kap. 6 5. exploateringsläktor enligt 12 kap. 6 &. hrylnin_gsjaktur och t-v'irdet per kubikmeter hqv/vän"! jjvnlighet en- ligt 12 kap. 8 &. utbyggd effekt, taxeringseffekt. utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 3 ä och återanskaff— ningskostnad enligt ]] kap. 75 (n:/1 15 kap. 7 & samt

lKSL—naste lydelse 199011382.

6. exploateringsläktor enligt 12 kap. 6 &. utbyggd effekt, taxe— ringseffekt, utnyttjandetid, regle- ringsmöilighet och belägenhet en- ligt 15 kap. 3 å och återanskaff- ningskostnad enligt 15 kap. 75 samt

• Sida 19
•  Original

Nu tvn-(mdc lydelse F örexlagen lydelse

7. säreget förhållande som har 7. säreget förhållande enligt föranlett justering av riktvärde. 7 kap. 5 & eller annat förhållande som har föranlett ändring av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

I fråga om elproduktionsenheter fär grunderna för beslutet redovisas i särskild bilaga till nämndens beslut.

20 & Fastighetstaxeringsnämndens beslut enligt 1 l 5 skall föras in i stomme till tastighetslängd. Besluten skall med de ändringar som giorts med stöd ' av 16 & föras in i fastighetslängd.

Nämndens beslut om byggnad på annans mark med värde under 10 000 kronor skall dock ej föras in i tastighetslängd eller stomme till sådan längd.

Nämndens beslut om byggnad på annans mark med värde under 50 000 kronor skall dock ej föras in i fastighetslängd eller stomme till sådan längd.

Annan än staten tillhörig försvarsbyggnad, som enligt 3 kap. 2 5 är undantagen från skatteplikt, skall inte föras in i fastighetslängd eller stomme till sådan längd.

Närmare föreskrifter om fastighetslängd meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

28 kap. 9 519 Den särskilda fastigbetstaxeringsnämndens beslut om lästighetstaxering skall föras in i fastighetslängd. Fastighetstaxeringsnämndens be- slut om byggnad på annans mark med värde under 10 000 kronor skall dock inte föras in i fastig- hetslängden. Detsamma gäller om annan än staten tillhörig försvars- byggnad, som enligt 3 kap. 2 & är undantagen från skatteplikt.

Fastighetstaxeringsnämndens be- slut om byggnad på annans mark med värde under 50000 kronor skall dock inte föras in i fastig— hetslängden. Detsamma gäller om annan än staten tillhörig försvars— byggnad, som enligt 3 kap. 2 5 är undantagen från skatteplikt.

Fastighetslängden skall skrivas under av skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den ärliga taxeringen utom beträffande egendom som avses i andra stycket anses innefatta den särskilda tastighetstaxerings- nämndens beslut om lästighetstaxering.

Närmare föreskri fter om tastighetslängden meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

l"Senaslc lydelse 19902379.

• Sida 20
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 åm

Skattemyndigheten skall i anledning av förvaltningsdomstols beslut avseende visst taxeringsår, för efterföljande år under den löpande taxeringsperioden i fastighetslängden föra in de ändringar i eller tillägg till tästighetstaxering som följer av beslutet. Denna åtgärd skall dock inte vidtas för år då ny taxering har skett och inte heller för åren därefter.

Åtgärden skall vidtas inom fem månader från den dag beslutet meddelades.

Skattemyndigheten skall inom två veckor efter vidtagen åtgärd tillställa fastighetens ägare underrättelse i den ordning som avses i 20 kap. 19 &. Vederbörande fastighetstaxeringsnämnd och kommun skall underrättas om åtgärden.

Underrättelsen skall innehålla upplysning om

1. den rätt att anföra besvär över den särskilda fastighetstaxeringen som följer av 31 kap. l ä,

2. skattemyndighetens skyldighet 2. skattemyndighetens skyldighet att ändra inkomxr- och jöl'lnögen- att ändra taxeringen enligt 4 kap. Ile/.s'mxe;'ingen enligt4 kap. 13 och 13 och 17 55 taxeringslagen 17 åå taxeringslagen (1990:324), (1990:324), samt samt

3. bestämmelsema i 16 kap. om ny taxering. Det som sägs om förvaltningsdomstols beslut gäller även om skattemyndighetens beslut om rättelse enligt 10 å och 20 kap. 23 å.

Närmare föreskrifter om förfarandet enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

]. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid allmän tästighetstaxering år 1994.

2. I stället för vad som föreskrivs i punkt 1 skall bestämmelserna i 2 kap. 4 &, 6 kap. 2 5, 7 kap. 5 och 16 åå, 12 kap. 6 och 7 55, 18 kap. 1 &, 20 kap. 20 å och 28 kap. 9 & såvitt avser småhusenheter och lant- bruksenheter tillämpas först vid nästkommande allmänna fastighets- taxering av dessa år 1996 respektive 1998.

20Senaste lydelse 19903 79.

• Sida 21
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1992: 828) om ändring 1 tastighetstaxeringslagcn (1979:1 152)

l-lärigenom föreskrivs att 2 kap. 2 & fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i paragrafens lydelse enligt lagen (1992: 828). om ändring 1 nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 kap. 2 ål

Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus

llyreshus

l:"konomibyggnad

lndust ri byggnad

lSenaste lydelse 19921828.

Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller tva familjer. Till sadan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om byggnaden ingår i lantbruksenhet.

Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor. butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus.

Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om den ingår i lantbruksenhet.

Byggnad som är inrättad förjordbruk eller skogs— bi uk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inte har anknytning till

jordbruk eller skogsbruk.

nggnad som är inrättad för industriell verksam-

,

het.

Prop.

• Sida 22
•  Original

Special- byggnad

Nuvarande lydelse

Med specialbyggnad avses

Försvars- bvggnad

Kommunika- tions- b 'ggnad

Distribu- tions- byggnad

Värme— central

Renings- anläggning

byggnad

Byggnad som används för törsvarsändamål eller ekonomisk försvarsberedskap, om byggnaden inte är en fristående industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvarsbyggnad.

Garage, hangar, lokstall, terminal, stations- b'ggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och lik- nande, om byggnaden används för allmänna kommun i kationsändamål .

Byggnad som används i postverkets, tele— verkets, statens järnvägars, luftlärtsyerkets, Svensk Rundradio Aktiebolags. Sveriges Radio Aktiebolags. Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags verksamhet.

Byggnad som ingår i överförings- eller dis- tributionsnätet för gas, värme, elektricitet eller vatten.

Byggnad för produktion och distribution av -'armx-'atten för uppvärmning, dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produk- tion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution.

Vattenverk, avloppsreningsverk, anlägg- ning för förvaring av radioaktivt avfall, sop- station och liknande samt pumpstation som hör till sådan anläggning.

Byggnad som används för sjukvård, nyk- terhetsyård, narkomanvård, barnavård, kri- 111inalvård, arbetsyård, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vårdbyggnad, om den antänds som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn.

lx)

• Sida 23
•  Original

Ovrig

b' k/ fl”. (IC nad

Bad-, sport- och idrotts- anläggning Skol- byggnad

Kultur— byggnad

Ecklesia— stikbyggnad

Allmän byggnad

Nuvarande lydelse Prop.

B ggn nad som används för bad, sport. idrott och liknande, om allmänheten har tillträde

till anläggningen.

Byggnad som används för undervisning eller forskning

skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och

skola vars undervisning står under statlig tillsyn

Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor.

Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater, biograf, museum och liknande.

Kyrka eller annan byggnad som används för religiös ve1ksamhet.

Prästgård som avses i 41 k'dP- kyrkolagen (l9922300).

Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravningsplats.

Byggnad som tillhör staten, kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse, förvaltning, rättsvård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byg1'nad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet.

Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare nämnda byggnadstyperna.

• Sida 24
•  Original

Föreslagen lydelse

2 kap. 2 & Byggn nader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om byggnaden ingår i lantbruksenhet.

l-lyreshus Byugnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger' 1 anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten. skall utgöra hyreshus.

Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om den ingår i lantbruksenhet.

Ekonomibyggnad Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogs— bruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus. magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk.

lndustribyggnad Byggnad som är imättad för industriell verksam— het. Special- Med specialbyggnad avses byggnad Försvars- Byggnad som används för försvarsändamål byggt nad eller ekonomisk försvarsberedskap, om

byggnaden inte är en fristående industriell anläggning. Aven mässbyggnad skall utgöra fö rsya rsby g g 11 ad .

Kommunika- Garage, hangar, lokstall, terminal. stations- tions— byggnad, expeditionsbyggnad, vänthall. byggnad godsmagasin, reparationsyerkstad och lik-

nande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål .

• Sida 25
•  Original

Distribu- tions- byggnad

Värme- central

Renings- anläggning

Vå rd-

bygg 11 ad

Bad-. sport- och idrotts- anläggning Skol— byggnad

Föreslagen lydelse

Byggnad som används i postverkets, tele- verkets, statens jämvägars, luftfartsverkets, banverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveriges Radio Aktiebolags. Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags verksamhet.

Byggnad som ingår i överförings- eller dis- tributionsnätet för gas, värme, elektricitet eller vatten.

Byggnad för produktion och distribution av varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produk- tion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution.

Vattenverk," avloppsreningsverk, anlägg- ning för förvaring av radioaktivt avfall, sop— station och liknande samt pumpstation som hör till sådan anläggning.

Byggnad som används för sjukvård, nyk— terhetsyård, narkomanvård, barnavård, kri- minalvård, arbetsvärd, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vårdbyggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn.

Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen.

Byggnad som används för undervisning eller forskning

skola som anordnas av staten

skola som anordnas med statsbidrag och

skola vars undervisning står under statlig tillsyn. '

Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor.

• Sida 26
•  Original

() v ri g bygg nad

Kultur- bv . nad

' .;

(" (|:

Ecklesia— stikbyggnad

Allmän byggnad

Föreslagen lydelse

Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater, biograf, museum och liknande.

Kyrka eller annan byggnad som används för religiös verksamhet.

Prästgård som avses i 41 kap. kyrkolagen (19922300).

Bårhus. krematorium och byggnad som används för skötsel av begravningsplats.

Byggnad som tillhör staten, kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse, förvaltning, rättsvård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet.

Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare nämnda byggnadstyperna.

• Sida 27
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 åå lagen (1984:1052) om statlig lastighetsskatt och punkterna 4 och 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (19902652) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lål

Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fas- tighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksen- heten finns vad som vid fastighets- taxeringen betecknas som småhus, hyreshus, tomtmark för småhus eller tmnnnark för hyreshus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152).

Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fas- tighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksen- heten finns vad som vid fastighets— taxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxe- ringslagen (1979:1 152).

Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad, som avses i 5 å kommunalskattelagen (1928z370) och som är belägen i utlandet. skattepliktig till fastighetsskatt.

3 å2 Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

11) 1.5 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 2.5 procent av: taxeringsvärdet avseende hyres— husenhet.

lSenaste lydelse l990:652. :Scnaste lydelse 1990: 1383.

b) 2,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyres- husenhet till den del det avser va'nlw'ingsenhel för värderirigsenhetför bostäder under upWQ'irmzde, 1'(itderingsenhet av- seende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan viiideringsen— het tomtmark som är obebyggd.

bostäder, .

• Sida 28
•  Original

Nuvarande lydelse

lnnebåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, lnn'za/sakligen bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxe- ringsår som föregått inkomsttaxe- ringsäret, utgår dock ingen fas- tighetsskatt under de fem första åren och halv fastighetsskatt under de därpå följande fem åren. Det samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vil- ken värdeär inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsär som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade löretagits.

Föreslagen lydelse

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräk— nat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostads- delen under de fem första åren och halv fastighetsskatt under de därpå följande fem åren enligt vad som närmare jl'ireskrit-s i femte stycket. Det samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vil- ken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering. men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det tästighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret. om ny fastighetstaxering då hade företagits.

[för fastighet, som avses i 5 & kommunalskattelagen (l928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a 5 nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam- fälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, 'ari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall under- laget för beräkningen av fastighets— skatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall under— laget för beräkningen av fastighets- skatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den ned- sättning av fastighetsskatten som fömskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsw'itdet som belöper på vä)'deringsenliet som avser Slllål'ILlSet med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringrenltet som smälta— set. Det samma gäller i tillämpliga delar smä/"ms med tillhörande tomtmark på lan/ln'ukrenhet. För hyres/iLisen/iet beräknas nedsätt— ningen på den del av taxerings—

• Sida 29
•  Original

Nuvarande lydelse

4.3 I stället för vad som följer av 3 å första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter, bebyggda med byggna- der med nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör småhusen— het eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet. Detta gäller dock inte i fråga om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i lantbruksenhet:

Föreslagen lydelse

värde! som belöper på värderings- senhet som avser bostäder med tillhörande vätderingsenhet tomt- mark, om tomtmarken ingår i samma tateringsenhet som hyres- huset.

4. I stället för vad som följer av 3 5 första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter, bebyggda med byggna- der med nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör småhusen- het eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet. Detta gäller dock inte i fråga om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i lantbruksenhet. Vid beräkningen enligt denna punkt skall vad som anges i 3 & femte stycket ha motsvarande tillämp- ning:

Taxeringsår Värdeår 1992 1986-1990 1993 1987-1990 1994 1988-1990 1995 1989-1990 1996 1990

5.4 I stället för vad som följer av 3. & första stycket skall vid följande års taxeringar fästighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighets- skatt utgå för fastigheter, bebyggda med byggnader vilka huvudsakli- gen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om fastig- heterna utgör hyreshusenhet. Det- samma gäller i fråga om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i lantbruksenhet:

:iScnastc. lydelse 1990:l333. ist-naste lydelse 1990;1383.

5. I stället för vad som följer av 3 5 första stycket skall vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighets- skatt utgå för fastigheter, bebyggda med b'ggnader vilka innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör hyreshusenhet. Vid denna beräk— ning skall vad som anges i 3 & femte stycket ha motst-mande tillämpning. Detsamma gäller i fråga om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i lantbruksenhet:

• Sida 30
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

'läxeringsår Halv Ingen

fastighetsskatt fastighetsskatt

Värdeår Värdeår 1992 1973—1976 1977-1990 1993 1975—1978 1979—1990 1994 1977-1980 1981—1990 1995 1979-1982 1983-1990 1996 1981-1984 1985-1990 1997 1983-1986 1987—1990 1098 1985-1988 1989-1990 1999 1987-1990 2000 1989—1990

1. Denna lag5 träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. '2. Vid 1994 års taxering skall, såvitt avser hyreshusenhet, skatteuttaget enligt 3 & första stycket b) i dess äldre lydelse göras på den del av taxeringsvärdet som inte belöper på lokaler med tillhörande tomtmark. Nedsättning av skatteuttaget enligt den äldre lydelsen av 35 andra stycket och punkt 5 övergångsbestämmelsema skall vid nämnda taxeringsår endast göras på den del av taxeringsvärdet som belöper på hyreshus som avser bostäder med tillhörande tomtmark. om tomtmarken och hyreshusct ingår i samma taxeringsenhef.

3. För hyreshusenhet som innehåller lokaler och för vars förvärvskälla beskattningsåret har börjat före den 1 januari 1993 skall skatt som avser lokaler med tillhörande tomtmark vid 1994 års taxering påföras enligt äldre bestämmelser med så stor del som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före den 1 januari 1993 och hela

beskattningsåret.

"NScnae—"te lydelse 19922000.

3 O

• Sida 31
•  Original

4. Förslag till Prop. 1992/93:122 I..;ig om upphävande av lagen (1992z842) om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:842') om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt inte skall träda i kraft.

• Sida 32
•  Original

5. Förslag llll Prop. 1992/931122

Lag om upphävande av lagen (1973:278) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond, m.m.

llärigenom föreskrivs att lagen (1973:278) om avdrag vid inkomsttaxe- ringen för bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifönd, m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1993.

Utbetalas fran stiftelsen sådana medel som avses i 3 & i den upphävda lagen utgör dessa skattepliktig intäkt hos mottagaren om mottagaren inte är en sådan bostadsl't'fwening eller sadant bostadsal—ctiebolag som avses i 2 så 7 inom. lagen (1947:576') om statlig inkomstskatt.

• Sida 33
•  Original

Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas. Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble. Björck, Davidson, Köiiberg. Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering, m.m.

2.1. Inledning

År 1994 har det förflutit sex år sedan den senaste allmänna fastighets- taxeringen av hyreshus- och industrienheter genomfördes. Därmed har det gått så lång tid att det enligt fästighetstaxeringslagen återigen skall genomföras en allmän fastighetstaxering av dessa taxeringsenheter.

inför såväl 1990 års AFT av småhus som 1992 års AFT av lantbruks- enheter företogs vissa tekniska justeringar av reglerna. Det rörde då främst ändringar i värderingsförfarandet samt en del förenklingar.

Riksskatteverket (RSV) har föreslagit att vissa ändringar görs i fastighetstaxeringslagen (1979:] 152), FTL, också inför AFT-94 av hyres- hus— och industrienheter. Förslagen har sammanställts i en promemoria som finns tillgänglig i ärendet (dnr 4246/92).

Promemorian har upprättats i samarbete med Lantmäteriverket. RSV har även behandlat förslagen i den referensgrupp som finns inför AFT-94. Den består av representanter för Företagens Uppgiftslämnar- delegation. Grus och Makadamföreningen, HSB:s Riksförbund, Kraft- verksföreningen, Riksbyggen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag

• Sida 36
•  Original

SABO, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Stenindustri- förbund och Vattenfall AB.

RSV har tillställt resp. deltagare i referensgruppen nämnda prome— moria. Finansdepartementet har också lämnat Lantmäteriverket och deltagarna i referensgruppen tillfälle att inkorruna med synpunkter på promemorians innehåll.

Yttranden har inkommit från Lantmäteriverket, Företagens Uppgifts— lämnardelegation, Grus och Makadamföreningen, HSB:s Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Bostadsrätts— föreningars Centralorganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund och Vattenfall AB. Överlag har dessa instanser inte haft andra erinringar mot RSV:s promemoria än vissa markeringar av principiell art samt mot enstaka ordval i förslaget till lagtext. Jag avser att beröra dessa synpunkter när resp. ämnesområde behandlas i det följande (allmän— resp. specialmotiveringen). De synpunkter i remiss- yttrandena som berör det löpande uttaget av fastighetsskatt tar jag emellertid inte upp i detta sammanhang.

I det närmast följande kommer jag att lägga fram de förslag till åtgärder som jag anser påkallade inför AFT—94. Jag grundar mig därvid i allt väsentligt på vad RSV anfört i sin promemoria. Således föreslås att vissa justeringar liknande de som tidigare företagits beträffande småhusen och lantbruken nu också görs inför AFT-94 av hyreshusen och industri— erna för att lagen skall få en konsekvent uppbyggnad. Andra förslag är föranledda av att gällande värderingsmodell bör ändras i vissa avseenden. Vidare läggs fram några förslag som inte har något omedelbart samband med värderingen av hyreshus och industrier. Flertalet av dessa förslag syftar till att uppnå förenklingar och rationaliseringar av taxerings— förfarandet.

Förslagen behandlar inledningsvis vissa metodregler för värderingen, av vilka flera är av samma slag för de hyreshus- och industrienheter som värderas enligt avkastningsmetoden. Vidare berörs de värdefaktorer som föreslås bli särskilt beaktade vid värderingen av både byggnader och tomtmark som ingår i sådana taxeringsenheter. En motsvarande genom— gång följer därefter för de industrienheter som värderas enligt produk— tionskostnadsmetoden. Jag tar slutligen upp några administrativa frågor som gäller redovisning av taxeringsbesluten och begränsningar i deklara— tionsskyldigheten samt vissa frågor som bör utredas vidare.

Det bör här Också uppmärksammas att vissa frågor enbart behandlas i specialmotiveringen.

2.2. Värderingsmodellen vid AFT-94

Inledningsvis vill jag erinra om det grundläggande förhållandet vid fastighetstaxeringen att taxeringsvärdet baseras på en marknads- värdeheräkning. Den närmare detaljregleringen om detta ges i 5 kap. FTL. Här skall endast nämnas att marknadsvärdet kan härledas med tre olika metoder vid fastighetstaxeringen. I första hand skall marknadsvärdet

• Sida 37
•  Original

bestämmas med ledning av fastighetsförsäljningar i orten - den s.k. ortsprismetoden. Metoden används vid småhusvärderingen. För hyres— husen och merparten av industribyggnaderna kommer dock en avkast- ningsmetod till användning. Återigen bör emellertid påpekas att avkastningsmetoden är ett sätt att härleda marknadsvärdet, varför en anpassning där görs till den prisnivå som genomförda fastighets- försäljningar utvisar. För industribyggnaderna anges uttryckligen i 11 kap. l & FTL att värderingen skall göras enligt avkastningsmetoden utom såvitt avser vissa speciella industribyggnader för vilka en produktionskostnadsmetod skall användas. Enligt produktionskostnads- metoden uppskattas marknadsvärdet med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet.

Som bakgrund till vad jag avser föreslå om en modifierad värderings- metod bör avkastningsmetoden här beskrivas något utförligare.

Den 'en-'kastningsmetod som används vid beräkningen av marknads— värdet för hyreshusen och merparten av industrierna skall enligt 5 kap. 5 & FTl. beakta bl.a. den förräntning av insatt kapital som man allmänt räknar med vid köp av fastigheter av detta slag. En kapitalisering av avkastningen skall således göras. Som jag tidigare nämnde är dock inte resultatet av denna beräkning detsamma som marknadsvärdet. För att metoden skall anses ge ett marknadsmässigt värde fordras även att man studerar de egenskaper (värdefaktorer) som varit avgörande vid företagna fästighetsförsäljningar av dessa byggnadstyper och att avstämningar görs mot denna prisnivå.

Av främst förenklingsskäl vid det praktiska taxeringsarbetet är denna x-'ärderingsiiietod utformad enligt bruttokapitaliseringsprincipen, dvs. kapitalisering sker av bruttoliyran. Man tillämpar således inte en netto- kapitalisering där man utgår från de totala intäkterna och därifrån drar av vissa ärliga kostnader.

För hyreshusen tillämpas en något annorlunda bruttokapitaliserings- metod jämfört med de industrier som också värderas enligt avkastnings- metoden. För hyreshusen bestäms nämligen bruttokapitaliseringsfäktoms stin-leksberoende genom hyrans storlek. Detta innebär att man inte uttryckligen behöver multiplicera hyran med en bruttokapitaliserings- faktor såsom man gör vid värderingen av de nämnda industrierna. I stället bestäms hyreshusenhetens totalvärde direkt som en funktion av hyran (bostadshyra och/eller lokalhyra), ålder och s.k. markvärdeandel. Totalvi-irdet avläses därvid ur tabeller (jfr prop. 1979/80:40 s. 130).

Det totalvärde som erhålls både för hyreshusen och de industrienheter som värderas enligt avkastningsmetoden utgör därefter riktvärdet för en värderingsenhet som består av både byggnad och tomtmark. Någon separat värdering görs således inte av byggnaderna. Byggnadsvårdet erhålls i stället som skillnaden mellan totalvärdet för byggnaden med mark och markvärdet.

Det nämnda totalvärdet, liksom byggnadsvärdet, är som framgår beroende av markvärdets storlek. En väsentlig förenkling vid databehand— lingen skulle uppnås om detta samband kunde slopas. Härigenom skulle man slippa komplikationen att värderingen av viss egendom är beroende

• Sida 38
•  Original

av värdet av andra värderingsenheter. Detta innebär att den s.k. mark- värdeandelen borde slopas som särskild värdefaktor. Markvärdeandelen uttrycker förhållandet mellan värderingsenhetens markvärde och dess hyra.

Det sagda innebär att det inte längre finns anledning att beräkna byggnadsvärdet som skillnaden mellan totalvärdet och markvärdet. Jag kommer därför i det följande att föreslå att riktvärden bestäms särskilt för både byggnader och mark. Tillsammans med vissa andra förändringar leder detta till att det i dag komplexa tabellverket kan reduceras avsevärt.

SABO har i sitt yttrande bl.a. berört nämnda bruttokapitaliseringsfäktor eftersom man befarar att det föreslagna värderingsförfarandet kan leda till för höga taxeringsvärden. Detta skulle enligt SABO kunna hända om man först delar upp taxeringsenhetema i ett betydande antal värderings- enheter och därefter kapitaliserar värderingsenhetemas hyror med brutto- kapitaliseringsfaktorer som avser hela taxeringsenheter "av aktuell storlek ". SABO utgår därvid från att bruttokapitaliseringsfaktom generellt sett är större för små hyreshus än för stora sådana objekt. I stället bör, menar SABO, den kapitaliseringsfaktor väljas "som svarar mot att hela den aktuella taxeringsenhetens bebyggelse har samma lägenhetstyp och ålder som den aktuella värderingsenheten". Genom att kapitaliserings- fäktorn därvid ofta är lägre skulle rätt taxeringsvärdenivå erhållas för hela taxeringsenheten.

I denna fråga vill jag hänvisa till att det bl.a. för hyreshus— och industrienheter skall bestämmas delvärden. Dessa utgörs av summan av värdet för en eller flera värderingsenheter. När dessa värden bestäms får man naturligtvis inte bortse från att värderingsenheten ingår i en större helhet. För att den övergripande principen, om att taxeringsenhetens taxeringsvärde skall vara 75 % av marknadsvärdet, skall uppnås, kan bruttokapitaliseringsfaktom komma att behöva korrigeras. Jag utgår från att lämplig korrigering vid behov vidtas vid provvärderingen så att nämnda lagkrav uppfylls.

En annan fråga som aktualiseras av SABO gäller indelningen i byggnadstyper när flera byggnadskroppar är belägna på en och samma fastighet. Bakgrunden till SABO:s synpunkter är de föreskrifter som RSV utfärdat till ledning för taxeringen. På grundval av stadgandena i FTL med förarbeten föreskrivs följande i verkets handbok om de allmänna taxeringsreglema.

Varje byggnadskropp bör anses som en byggnad, om inte annat anges i andra stycket.

Ar en byggnadskropp uppdelad genom vertikalt genomgående väggar, exempelvis genom brandmurar, i två eller flera självständigt fungerande enheter, bör varje sådan enhet anses som en byggnad.

- — - Byggnadskropp som genom vertikalt genomgående väggar är uppdelad i delar med två bostadslägenheter i varje del (tvåbostads- radhuslänga), skall dock om byggnadskroppen ligger på en fastighet indelas som en byggnad (hyreshus).

• Sida 39
•  Original

Om indelningen i byggnadstypen småhus anförs vidare.

Som småhus indelas ' friliggande en— och tvåbostadshus . varje enbostadshus i en sammanbyggd rad av sådana hus, oavsett om de ligger på en eller flera fastigheter . varje tvåbostadshus i en sammanbyggd rad av lsådana hus, om de ligger på skilda fastigheter

SABO anför invändningar mot dessa regler. Bl.a. hävdas det grund— läggande felet vara att huskroppar som inte går att avstycka till egna- hemsfåstigheter ändå sammankopplas med reglerna för sådana fastigheter.

Utifrån de bedömningar som SABO har att göra kan givetvis de beskrivna reglerna synas oförmånliga. Man kommer dock inte ifrån att olika effekter kan uppkomma oavsett var en gräns dras. Reglerna har även tillämpats i högsta instans när Regeringsrätten ansåg att 84 samman- byggda enbostadshus, ägda av ett allmännyttigt bostadsföretag, belägna på en fastighet ansågs utgöra småhus (jfr RÅ 85 1:87). Eftersom reglerna synes vara ändamålsenliga för det de är avsedda för, nämligen för indel- ningen i byggnadstyper. anser jag att det inte finns skäl att initiera en ändring i detta avseende.

Jag finner anledning att här också beröra de principiella markeringar som Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation och Sveriges Fastighetsägareförbund framfört angående förslaget att ha en separat värdering av byggnader och mark på hyreshus- och industrienheter. Organisationerna har hemställt att det görs utfästelser av innebörd att förslaget i denna del inte skall leda till höjda taxeringsvärden eller att någon värdeförändring i sak inte är avsedd. Av samma anledning fram- håller organisationerna också att förekomsten av outhyrda lägenheter och fallande hyresnivå för lokaler måste beaktas så att inte för höga värden kommer att åsättas.

Det går naturligtvis inte att lämna garantier för vilken nivå som taxe- ringsvärdena vid 1994 års AFT kommer att få jämfört med de värden som åsattes år 1988. Det är inte heller önskvärt med restriktioner om att taxeringsvärdena inte får höjas eftersom syftet med att genomföra en helt ny värdering år 1994 då skulle förfelas. Om diskussionen emellertid begränsas till att avse förslaget till den nya värderingsmodellen med separata byggnads— och markvärden blir saken en annan. Som jag har redovisat grundar sig denna uppdelning på att man uppnår vissa admini— strativa f("irenklingsfördelar. Denna uppdelning skall i sig inte leda till högre taxeringsvärde. Fortfarande råder således den övergripande prin- cipen att taxeringsenhetens taxeringsvärde skall bestämmas till 75 % av dess marknadsvärde. Detsamma gäller för övrigt varje delvärde som skall bestämmas för hyreshus- och industrienheterna.

Det förhi'illandet att det är taxeringsenhetens marknadsvärde som är utgångspunkten innebär att man har att söka utröna det pris som den sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden. Man

• Sida 40
•  Original

utgår därvid från det genomsnittliga prisläge som råder två år före den allmänna fastighetstaxeringen, dvs. i förevarande fall år 1992. Det genomsnittliga prisläget är naturligtvis avhängigt en rad omständigheter. fin sådan omständighet är sannolikt antalet vakanta lägenheter vid en generell bedömning. Det under rådande kunjunkturläge stora antalet out- hyrda lägenheter torde således vara en omständighet som pressar ned tästigheternas genomsnittliga prisläge. Den ungefärliga taxerings- värdenivå som värderingen hamnar på kommer att utvisas av den prov— värdering som skall utföras under år 1993.

I detta sammanhang bör framhållas att man vid provvärderingen under— söker huruvida de förslag till föreskrifter som då håller på att utformas rörande bl.a. indelningen i värdeområden samt anvisade nivåfaktorer kommer att leda till rätt taxeringsvärdenivå, dvs. 75 % av marknads- värdet. Enligt 7 kap. 2 5 FTL skall värdeförhållandena inom ett sådant värdemnråde i allt väsentligt vara enhetliga. Värdeområdet skall därför bestämmas så att inverkan av de värdefaktorer. som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall kunna bedömas enligt enhetliga grunder. Såvitt angår hyreshusen utgör därvid vakansgraden för lägenheterna inte en sådan värdefaktor som skall beaktas särskilt. Utgångspunkten får därför vara att vakansgraden för ett hyreshus inom värdeområdet håller den nivå som är normal för likartade fastigheter inom värdeområdet. Detta kan åstadkommas genom att värdeområdet avgränsas på lämpligt sätt. Det nu anförda framgår av redan gällande regler. Bestämmelsema tillåter dock att justering görs om det skulle föreligga en värdefaktor (dvs. egenskap) som inte särskilt har beaktats vid riktvärdets bestäm— mande. För att en sådan s.k. justering för säregna förhållanden skall få göras fordras dock enligt 7 kap. 5 5 FTL att den inverkar påtagligt på marknadsvärdet. Det skulle således enligt gällande regler åtminstone teoretiskt kunna finnas situationer där vakansgraden för enskilda fastig- heter avvikit så markant från det för värdeområdet normala att en juste- ring är nödvändig. Det torde dock få krävas att avvikelsen från det normala inte kan förväntas bli endast kortvarig.

Med hänsyn till den aktuella marknadssituationen är det av vikt att frågan ägnas särskild uppmärksamhet vid dokumentationen av provvärde— ringsresultaten.

Fastighetsägareförbundet aktualiserar även det förhållandet att tomt— rättszwgt'ilderna har höjts kraftigt. Förbundet framhåller att detta har påverkat marknadsvärdena på tomträtter negativt och att det torde vara ostridigt att marknadsvärdena för dessa generellt sett är lägre än för fastigheter på egen grund. Förbundet anser att detta skall beaktas vid fastighetstaxeringen eftersom det inte rör sig om s.k. privaträttsliga förpliktelser.

Med anledning av det anförda vill jag i korthet nämna att man får vara försiktig vid jämförelser mellan marknadsvärden avseende tomträtter å ena sidan och marknadsvärden för äganderättsfastigheter å den andra, eftersom överlåtelsema i de båda fallen inte innefattar riktigt samma sak. Köpeskillingen för tomträttema avser byggnad och en nyttjanderätt till marken i form av tomträtt. Marknadsvärdena för sådana kan givetvis ha

• Sida 41
•  Original

påverkats negativt i det av förbundet nämnda fallet. Provvärderingen skall emellertid i princip omfatta byggnad och marken, dvs. fastigheten som sådan. Det är därför inte självklart att prisutvecklingen har varit den samma för den sistnämnda egendomen. Detta hindrar dock inte att man i vissa fall kan ta ledning av köpeskillingen vid företagna tomträtts— överlåtelser. i synnerhet vid bestämmande av byggnadsvärdet. Det bör vidare påpekas att vad som enligt tomträttskontrakt gäller om markens utnyttjande är exempel på sådan privaträttslig förpliktelse som skall beaktas vid värderingen. Ett tomträttskontrakt kan t.ex. föreskriva att tomten inte får delas eller att den bara får användas till viss typ av byggnad. Vid den individuella taxeringen av fastigheten är emellertid tomträttsavgäldens storlek något som inte kan beaktas.

2.3. Riktvärde och värderingsenheter - avkastningsmetoden

2.3.1. Hyreshus och industribyggnad 'ärderad enligt avkastningsmetoden

Mitt förslag: l-lyreshus och industribyggnader skall i fortsättningen få en separat värdering såsom särskilda värderingsenheter.

Ett hyreshus som är inrättat för både bostäder och lokaler skall indelas 1 skilda värderingsenheter för resp. bostadsdel och lokaldel. Även i övrigt skall det vara möjligt att indela ett hyreshus eller en industribyggnad 1 två eller flera värderingsenheter om detta under- lättar värderingen.

"För såväl bostads— som lokalhyreshus skall byggnader eller bv ggnadsdelar kunna sammanföras till en värderingsenhet om dessa har klassificerats lika såvitt avser lägenhetstyp och ålder. Mot— svarande skall gälla industribyggnader som klassificerats lika avseende lokaltyp, standard och ålder.

Riktvärdet skall ange värdet av den egendom som utgör särskild värderingsenhet i stället för att ange det samlade värdet av bygg— nader och mark.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande system som innebär att taxeringen görs med utgångspunkt i riktvärden, vilka i första hand grundas på kombinationer av värdefaktorer, infördes med 1979 års fastighetstaxeringslag. Som jag redogjort för togs emellertid inte fram något separat riktvärde för byggnader som är hyreshus och inte heller för byggnader på industrienheter som värderas enligt avkastningsmetoden.

Vid de senast genomförda allmänna fåstighetstaxeringama har ADB— stödet fått en allt större betydelse. I själva verket ingår numera databehandling som en integrerad del av värderingen och redovisningen. För att underlätta databehandlingen och därigenom den administrativa hanteringen föreslår jag att byggnaderna på hyreshusenheter resp. på industrienheter som värderas enligt avkastningsmetoden i fortsättningen skall värderas för sig. Byggnaderna bör alltså utgöra särskilda

Prop.

• Sida 42
•  Original

värderingsenheter. Därför måste den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 3 & FTL, som innebär att det är själva hyreshusenheten resp. nämnda slag av industrienhet som är värderingsenhet, slopas. Paragrafen kommer dock att kvarstå med ett annat innehåll enligt förslag som jag strax återkommer till. Indelningen i värderingsenheter för hyreshus och nämnda slag av industribyggnader bör i stället falla in under vad som gäller enligt 6 kap. 2 & FTL, där det bl.a. föreskrivs att småhus av ett visst värde skall utgöra en värderingsenhet.

Eftersom byggnader som är hyreshus— resp. industribyggnader värde- rade enligt avkastningsmetoden i fortsättningen normalt skall utgöra särskilda värderingsenheter kan inte nuvarande regler i 9 kap. 1 & resp. 1 1 kap. 2 & FTL om hur riktvärdet skall bestämmas kvarstå oförändrade. Riktvärdet anger ju enligt dessa lagrum det samlade värdet för byggnader och mark. Jag föreslår att riktvärdet i stället skall ange värdet av sådan egendom som indelats som egen värderingsenhet. Som jag senare åter- kommer till kommer lydelsen i 11 kap. 2 & FTL att gälla generellt för industribyggnader. dvs. även för sådana som värderats enligt produk— tionskostnadsmetoden.

För både hyreshus och industribyggnader bör det även i fortsättningen finnas möjlighet att indela i två eller flera värderingsenheter. För närvarande anges i 6 kap. 3 & FTL att en uppdelning av en hyreshus— enhet resp. sådan industrienhet som värderats enligt avkastningsmetoden får ske om det väsentligt underlättar värderingen. För byggnader stadgas rent allmänt i 6 kap. 5 & FTL att en byggnad inrättad för väsentligt olika ändamål får indelas i olika värderingsenheter om det underlättar värde— ringen.

Såvitt avser hyreshusen kommer jag i annat sammanhang (avsnitt 3) att föreslå olika regler vid fastighetsbeskattningen för bostäder resp. lokaler. Vid fastighetstaxeringen bör det därför uttryckligen föreskrivas att om ett hyreshus är inrättat för både bostäder och lokaler skall bostadsdelen och lokaldelen utgöra skilda värderingsenheter. Detta bör framgå av 6 kap. "3 & FTL.

Vad gäller industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden begrän- sas möjligheten enligt 6 kap. 5 & FTL att indela i flera värderingsenheter av en regel i 11 kap. 4 & FTL som handlar om fastställandet av lokaltyp. För en sådan industribyggnad bestäms normalt lokaltypen med hänsyn till det ändamål som lokalen är inrättad för. En uppdelning i skilda lokal— typer skall dock endast göras om delarna överstiger 10 % av byggnadens totala lokalyta eller om de överstiger 250 m2 lokalyta. Nämnda regel kan ses som en begränsning för indelningen i värderingsenheter och bör där- för överföras till 6 kap. 3 & FTL där reglerna om värderingsenheter behandlas.

Det bör även i övrigt vara möjligt att indela en byggnad som är hyreshus resp. utgör en industribyggnad värderad enligt avkastnings— metoden i flera värderingsenheter. Som jag nämnde finns redan en sådan för byggnader generell bestämmelse i 6 kap. 5 & FTL, enligt vilken en indelning i flera värderingsenheter får ske om byggnaden är inrättad för väsentligt olika ändamål och detta underlättar värderingen. För hyres-

• Sida 43
•  Original

husen och nämnda slag av industribyggnader bör dock inte krävas att de skall vara inrättade för väsentligt olika ändamål för att sådan indelning skall få ske. I samband med denna justering bör bestämmelsen för dessa byggnader överflyttas till 6 kap. 3 & FTL. Som jag senare återkommer till bör denna regel gälla generellt för industribyggnader, dvs. även sådana som värderats enligt produktionskostnadsmetoden. Kvarvarande bestämmelse i 6 kap. 5 & FTL kommer därför att enbart gälla småhus och ekonomibyggnader.

I vissa fall kan det av praktiska skäl vara ändamålsenligt att värdera flera byggnader och/eller delar av byggnader tillsammans om dessa är väsentligt likartade. En sådan för hyreshusen gällande regel bör tas in i 6 kap. 3 & FTL med innebörd att byggnader eller byggnadsdelar som åsatts samma klassificering avseende lägenhetstyp och ålder får samman- föras till en värderingsenhet. Regeln bör vara tillämplig på såväl bostadshyreshus som lokalhyreshus.

När det gäller industribyggnader bör en motsvarande regel tas in i 6 kap. 3 5 FTL. För ett sammanförande av industribyggnader värderade enligt avkastningsmetoden och delar av sådana byggnader bör dock fordras att de åsatts samma klassificering avseende lokaltyp, standard och ålder.

2.3.2. Tomtmark för hyreshus

Mitt förslag: Indelningen av tomtmark för hyreshus i värderings- enheter skall motsvara den indelning som gjorts för byggnad, byggnader eller byggnadsdelar. Obebyggd tomtmark för hyreshus med byggrätt för bostäder och lokaler skall indelas i skilda värderingsenheter.

Skälen för mitt förslag: Med anledning av vad jag tidigare föreslagit om indelning av byggnader i värderingsenheter och förslag om fastighets- skatten kan det uppstå behov av att fastställa vilken del av tomtmarken som hör till resp. byggnad eller b 'ggnadsdel. Indelningen av tomtmarken i värderingsenheter bör således följa motsvarande indelning för bygg— naderna.

Det finns redan en generell bestämmelse i 6 kap. 7 & FTL om att varje tomt skall utgöra en värderingsenhet. Tomt för hyreshus får dock indelas i två eller flera värderingsenheter om tomtens användningssätt gör detta nödvändigt. I samband med en omdisponering av lagtexten bör bestäm- melserna också ändras så att tomt för hyreshus skall motsvara den indelning som gjorts för byggnad eller byggnadsdel. l förekommande fall gäller detta också om det finns flera byggnader på samma tomt. Vidare bör möjliggöras att obebyggd tomtmark med byggrätt för bostäder och lokaler kan värderas var för sig genom att indelas i särskilda värderingsenheter. Förslaget föranleder en ändring i 6 kap. 7 & FTL.

• Sida 44
•  Original

2.3.3. Tomtmark för industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden

Beträffande tomtmark för industribyggnad gäller redan enligt den generella regeln i 6 kap. 7 & FTL — således även när industribyggnader har värderats enligt produktionskostnadsmetoden — att varje tomt utgör en värderingsenhet. Det föreligger inget behov från fastighetsskatte- synpunkt eller liknande att här göra en indelning i olika värderings- enheter. Någon ändring föreslås därför inte såvitt angår industritornterna i detta avseende.

2.3.4. Tomtmark för hyreshus och industribyggnad värderad enligt '.wkastningsmctoden

Mitt förslag: Riktvärdet för tomtmark skall avse värdet per värderingsenhet. Beräkningsenheten för hyreshustomter skall vara per 1113 byggrätt, medan den för tomtmark för industribyggnad liksom hittills skall vara per m2 byggrätt eller 1112 tomtmark.

Skälen för mitt förslag: Det som nu anförts om värderingsenheter gör det nödvändigt att ändra bestämmelserna om riktvärde för tomtmark i 12 kap. l & FTL. Inledningsvis bör där slås fast att riktvärdet för all slags tomtmark skall avse värdet per värderingsenhet tomtmark. Vidare visar erfarenheten att värdering per 1112 tomtmark är mindre lämplig och därför knappast används såvitt avser hyreshustomter. Riktvärdet för en värderingsenhet tomtmark för hyreshus bör därför i fortsättningen bestämmas såsom produkten av antalet m2 byggrätt och det för värde- området rekommenderade värdet per rn3 byggrätt. Som jag senare åter- kommer till skall man således inte behöva skilja på byggrätt för olika våningsplan.

Såvitt avser värderingsenhet tomtmark för industribyggnad bör den i 12 kap. l & FTL föreskrivna beräkningsenheten liksom hittills vara per 1113 byggrätt eller 1112 tomtmark.

I de fall då beräkningsenheten är byggrätt mäts denna därvid i m2 bruttoarea. Med bruttoarea avses enligt Svensk standard SS 02 10 52 area av mätvärcla delar av våningsplan begränsad av omslutande byggnadsdelars utsida eller annan för mätvärdhet angiven begränsning.

Som jag senare återkommer till kommer den föreslagna lydelsen av 12 kap. 1 & FTL även att gälla tomtmark för industribyggnad som värderats enligt produktionskostnadsmetoden.

• Sida 45
•  Original

2.4 Normenhet — avkastningsmetoden

2.4.1. Hyreshus och industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden

Mitt förslag: Riktvärdet skall bestämmas i relation till en normbyggnad. Vid värderingen av hyreshus är normbyggnaden en värderingsenhet avseende ett hyreshus som uppförts under andra året före taxeringsåret och med en hyra av 100 000 kr. Norm— byggnaden vid industrivärderingen är en värderingsenhet avseende en industribyggnad som omfattar 1 000 mg produktionslokaler av normal standard. Riktvärdet för normbyggnadema får endast anges i en fastställd värdeserie.

Skälen för mitt förslag: Vid de allmänna fastighetstaxeringar som skett åren 1990 och 1992 av småhus— resp. lantbruksenheter fastställdes riktvärden för byggnader genom tillämpning av metoden med relativa värden. 1 relationstabeller angavs relativa värden för byggnaderna vid skilda klassificeringar av ålder osv. De relativa värdena bestämdes utifrån en normbyggnad för egendomen i fråga. Den för värdeområdet gällande värdenivån, lägets inverkan, beaktades genom att de relativa värdena multiplicerades med en nivåfaktor. Resultatet korrigerades därefter t.ex. för äldersinverkan.

Inför AFT-94 bör reglerna om normenhet för hyreshusen och de industribyggnader som värderas enligt avkastningsmetoden anpassas till det nu sagda.

Således bör för hyreshusens del i 9 kap. 2 $ FTL föreskrivas vad som skall gälla för normbyggnaden. Enligt denna bestämmelse föreslås att riktvärdet för ett hyreshus som uppförts under andra året före taxeringsåret och med en hyra av 100 000 kr endast får anges i en fastställd värdeserie. Exempelvis skulle, vid en antagen kapitaliseringslaktor om 10, det riktvärde som däri anges vara en siffra som uttrycker värdet för normbyggnadsenheten i belopp om 1 000 000 kr.

Det sagda bör enligt mitt förslag också ha tillämpning på riktvärdet för de imlustribyggnader som värderas enligt avkastningsmetoden. Därför föreslås att normbyggnaden enligt 11 kap. 3 5 FTL skall avse en under det s.k. nivååret uppförd industribyggnad som omfattar 1 000 m2 produktionslokaler av normal standard. Riktvärdet för sådan norm- byggnad skall endast få anges i en fastställd värdeserie. I detta fall skulle exempelvis det däri angivna riktvärdet uttrycka taxeringsvärdet för norm- byggnadsenheten i belopp om 100 000 kr vid en antagen kapitaliserings- faktor om ].

• Sida 46
•  Original

2. 4. 2 Tomtmark för hyreshus och industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden

Mitt förslag: Värdet per 1112 byggrätt för tomtmark för hyreshus samt rn2 tomtmark eller 1112 byggrätt för industribyggnad får anges

endast i en fastställd värdeserie.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit viss ändring av bestämmelserna i 12 kap. 1 & FTL om riktvärde för tomtmark. Gemen- samt för tomtmark för hyreshus och tomtmark för industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden bör föreskrivas att värdet per m2 byggrätt för tomtmark resp. m2 tomtmark får anges endast i en fastställd värdeserie. De olika skikten inom denna värdeserie återspeglar därvid den preeiseringsgrad som uppnås vid värderingen.

2.5 Värdefaktorer - avkastningsmetoden

2.5.1. Hyreshus

Mitt förslag: Som värdefaktor införs lägenhetstyp varmed anges om värderingsenheten är inrättad för bostäder eller lokaler.

De nuvarande värdefaktorema bostadshyra och lokalhyra slås samman till en värdefaktor benämnd hyra. Denna skall inte klassindelas.

För värdefaktom ålder slås fast att denna normalt skall anges genom ett värdeår. 1 undantagsfall skall dock åldern också kunna anges som återstående nyttjandetid. Den nuvarande värdefaktom markvärdeandel slopas.

Skälen för mitt förslag: Enligt 7 kap. 3 5 FTL skall värderingen vid fastighetstaxeringen ske med utgångspunkt i värdefaktorer. Med värde- faktorer avses egenskaper som är knutna till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet.

De värdefaktorer som hittills använts för värderingen av hyreshus enligt 9 kap. 3 & FTL är bostads- och lokalhyra, ålder samt markvärde- andel. Dessa är närmare specificerade i lagtexten. Med anledning av mina tidigare förslag om värderingsförfarandet bör de värdefaktorer som rör hyreshusen revideras i vissa avseenden enligt följande.

Arbetsgången vid värderingen inleds naturligen med att bestämma den värderingsenhet som skall värderas. På grund av den skilda behandlingen av bostadshyreshus resp. lokalhyreshus gäller det att först bestämma till vilken sadan kategori byggnaden eller byggnadsdelen skall hänföras. En

• Sida 47
•  Original

Eftersom lägenheterna i fortsättningen skall klassificeras efter om de är bostäder eller lokaler kan de nuvarande åtskilda värdefaktorema bostadshyra och lokalhyra slås samman till en värdefaktor benämnd hyra. Denna skall i övrigt definieras på i huvudsak samma sätt som tidigare, dvs. för bostäder avses bruksvärdehyra och för lokaler avses marknads- mässig hyra.

Värdefaktorn ålder uttrycker hyreshusets sannolika återstående livslängd. Här föreslås ingen annan förändring än att det av lagtexten uttryckligen skall framgå att åldem normalt skall anges genom ett värdeår. Begreppet värdeår förs därför in och definieras i lagtexten. Värdeårets enda hittillsvarande författningsreglering har varit i tabell- bilagoma till fastighetstaxeringsförordningen samt i RSV:s föreskrifter. Med hänsyn till den betydelse som värdeåret kommit att få vid fastighets- beskattningen bör dock begreppet definieras i FTL. Den närmare regle- ringen om klassindelningen av värdefaktom ålder bör tas in i fastighets- taxeringsförordningen, till vilken jag får anledning att återkomma vid ett annat tillfälle. Här skall dock anges att både den tidigare och nu föreslagna definitionen av värdefaktom ålder avser husets sannolika åter- stående livslängd. Grundregeln är att värdeåret skall motsvara nybygg- nadsåret, för hyreshusen dock tidigast år 1929. Jämkning av värdeåret förekommer vid till— och ombyggnad. Som framgår av förslaget till lagtext bör dock värdefaktom ålder också kunna beakta återstående nyttjandetid i vissa undantagssituationer. Ett exempel på en sådan situation kan vara att en detaljplan föreskriver annan markanvändning och huset därför kan utnyttjas under ytterligare endast något år.

Som framgått bestäms värdefaktom ålder för byggnaden som helhet. Någon ändring i detta avseende föreslås inte av administrativa och värderingstekniska skäl. Således bör, i fråga om en byggnad som indelats i flera värderingsenheter, varje enhet åsättas samma värdeår.

När jag tidigare beskrev den värderingsmodell som föreslås komma till användning vid AFT-94 (avsnitt 2.2) framhöll jag att man bör undvika att värderingen av viss egendom görs beroende av värdet av annan egendom. Detta ledde fram till förslaget att byggnadsvärdet skall beräknas separat oberoende av markvärdets storlek. Eftersom det således inte skall tas fram något samlat riktvärde för hyreshus som inkluderar markvärdet, behöver inte heller markvärdeandelen beaktas särskilt. Mar/wärdeandelen bör därför slopas som särskild värdefaktor. I fort- sättningen kommer riktvärdena för byggnader som är hyreshus att utgå från en för varje åldersklass genomsnittlig markvärdeandel. Förekommer det avvikelser i detta avseende skall sådant beaktas genom justering för säregna förhållanden.

SABO anför i detta sammanhang att det torde bli nödvändigt med justering för säregna förhållanden i ökad utsträckning. Organisationen framhåller vikten av att taxeringsinstanserna därvid inte skall ha alltför höga krav på bevisning. För egen del får jag framhålla att frågor om justering för säregna förhållanden i dessa fall får prövas på sedvanligt sätt. Befinns således den andel av totalhyran som belöper på marken avvika från det normala inom värdeområdet och detta inte har särskilt

• Sida 48
•  Original

beaktats vid bestämmandet av riktvärdet för byggnaderna, skall justering Prop. 1992/932122 ske under förutsättning att detta har inverkat påtagligt på marknadsvärdet. Med hänsyn till vad SABO anfört finner jag det angeläget att RSV ger rekommendationer till ledning för taxeringen i denna del.

För att undvika tröskeleffekter bör någon klassindelning inte ske av värdefaktom hyra. Detta bör framgå av 7 kap. 3 & FTL.

Sammanfattningsvis innebär förslagen ett värderingsförfarande för hyreshusen där hyran multipliceras med en faktor som inom ett värde- område i princip varierar med värdefaktorema lokaltyp och ålder. Denna faktor benämnes lämpligen kapitaliseringsfaktor. Vidare kommer de skill- nader i pris som kan finnas mellan olika värdeområden att beaktas genom en nivåfaktor. Förslagen leder fram till att det endast fordras en tabelltyp över kapitaliseringsf'aktorns storlek. Detta står i stark kontrast till det komplexa tabellverk som hittills använts.

2.5.2 lndustribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden

Mitt förslag: Den nuvarande värdefaktom lokaltyp skall bestämmas med hänsyn till om värderingsenheten är inrättad såsom produktions- lokaler. industrikontor eller lager m.m.

Storlek införs som ny värdefaktor. Värdefaktorn ålder ges samma definition som för hyreshusen. Markvärdeandelen slopas som särskild värdefaktor.

Skälen för mitt förslag: Enligt den nuvarande lydelsen av 11 kap. 2 5 andra stycket FTL skall riktvärdet för en värderingsenhet bestående av en industribyggnad och tillhörande tomtmark anges som produkten av en bruttokapitaliseringsfaktor och total årlig värderingshyra. I de följande paragraferna, 3 - 6 åå, ges föreskrifter om de normenheter efter vilka värderingshyran resp. bruttokapitaliseringsfaktom beräknas samt värde— faktorema för dessa.

Som framgår tillämpas för de industribyggnader som värderas enligt avkastningsmetoden, till skillnad från vad som gäller för hyreshusens något annorlunda kapitaliseringsmetod, ett uttryckligt multiplikations— förfarande med en bruttokapitaliseringsfaktor och hyran för att få fram riktvärdet. Riktvärdet inkluderar därvid såväl värdet på industribyggnad som tomtmark.

Som en följd av den förändrade värderingsmodell som jag tidigare föreslagit, enligt vilken byggnader och mark skall värderas separat, blir de skilda värdefäktorerna för värderingshyra resp. bruttokapitali- seringsfaktor inte längre behövliga. Jag föreslår därför en justering såvitt angår värdefaktorema enligt följande.

Liksom hittills bör bestämmas vilken lokalrjy) som industribyggnaden tillhör. För närvarande anges i lagtexten att det för denna värdefaktor skall finnas minst tre klasser. Dessa är enligt 1 kap. 105 fastighets-

• Sida 49
•  Original

taxeringsförordningen med bilaga 6 specificerade till produktionslokaler, industrikontor och lager. Jag anser att det i 11 kap. 4 & FTL uttryckligen bör föreskrivas att lokaltypen bestäms med hänsyn till om värderings— enheten är inrättad som produktionslokaler, industrikontor eller lager m.m.

Ett hänsynstagande till ytan är behövligt i sammanhanget, varför värdefaktom storlek bör införas. Ytan bör mätas i m2 bruksarea. Med bruksarea avses enligt Svensk standard SS 02 10 52 area av nyttjande- enhet eller annan grupp sammanhörande mätvärda utrymmen begränsad av omslutande byggnadsdelars insida eller annan för mätvärdhet angiven begränsning. Någon klassindelning av denna värdefaktor bör inte före— komma, vilket skall framgå av 7 kap. 3 5 FTL.

Värdefaktorn ålder finns sedan tidigare. Den föreslås nu få samma lagreglerade definition som jag tidigare föreslagit för hyreshusen, dvs. den skall vanligen uttryckas enbart såsom ett värdeår. De undantagsfall då ett värdeår också bör kompletteras med ett angivande av kvarvarande nyttjandetid kan väntas bli fler för industribyggnaderna än för hyres- husen. Detta beror till viss del på industribyggnadernas byggnadstekniska variationer men framför allt på större skillnader mellan deras ekonomiska och tekniska livslängd.

Värdefaktorn standard föreslås kunna kvarstå oförändrad. Liksom för hyreshusen bör marlm'i/deandelen inte beaktas genom en särskild värdefaktor för industribyggnader. Den bör därför utgå. En genomsnittlig markvärdeandel förutsätts därför i fortsättningen bli beaktad genom valet av åldersklass. Avvikelser från det genomsnittliga skall beaktas genom justering för säregna förhållanden.

Som följd av mina förslag kommer 11 kap. 5 - 6 55 FTL att slopas. Summanfattningsvis innebär värdet-ingsförfarandet följande för industri- byggnader värderade enligt avkastningsmetoden. Riktvärdet bestäms som produkten av en för värdeområdet rekommenderad nivåfaktor, lokalytan. relativhyran och en kapitaliseringsfaktor. Endast två tabelltyper torde komma att behövas. Den ena skulle därvid avse kapitaliseringsfaktoms storlek vid olika värdeår, den andra relativhyrans variation vid olika ålder och lokaltyp.

2.5.3 'lömtmark för hyreshus

Mitt förslag: Värdefaktorn typ av våningsplan slopas.

Storlek införs som ny värdefaktor. Denna skall avse .. . .. . » varderingsenhetens byggratt l m" bruttoarea.

Skälen för mitt förslag: Enligt 12 kap. 4 & FTL skall riktvärden för tomtmark för hyreshus inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för Värdefaktorn typ av bebyggelse samt, om särskilda skäl föreligger, typ av våningsplan.

4 Riksdagen ]992/93. / saml. Nr 122

• Sida 50
•  Original

Vad avser värdefaktom [_ny av våningsplan var avsikten att med den beakta vä'rdeskillnaden som i vissa fall kunde förekomma mellan olika typer av våningsplan. Exempelvis kan andra marknadsvärden utbildas för affärslokaler i gatuplanet än för högre belägna våningsplan. Bestäm- melsen var tillkommen främst för ett fåtal kvarter i de största städerna. 1 den praktiska tillämpningen har Värdefaktorn typ av våningsplan visat sig ha fått endast begränsad användning. Det föreligger inte heller något omedelbart behov av att tillämpa den vid AFT-94 då eventuell läges— iHVerkan kan beaktas genom lämplig avgränsning av värdeområdena. Eftersom dataprogrammet för värderingen dessutom kan förenklas om denna värdefaktor inte behöver beaktas föreslår jag att den utgår.

'lill skillnad från tomtmark för småhus och de flesta övriga ägoslag finns för närvarande inte storleken som värdefaktor för tomtmark för hyreshus. Eftersom jag tidigare föreslagit att storleksangivelsen skall tas bort i 12 kap 1 5 FTL, dvs. att riktvärdet i fortsättningen skall utgöra värdet av en värderingsenhet och inte per mg, bör därför storlek införas som en särskild värdefaktor. Med storlek bör då tvses värderings- enhetens byggrätt i m'i' bruttoarea. Vad som avses med bruttoarea har jag tidigare angett (avsnitt 2.3.4.). Jag anser det lämpligt om storleken inte klassindelas. vilket bör framgå av 7 kap. 3 & FTL.

2.5.4. Tomfmark för industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden

Mitt förslag: Värdefaktorn typ av bebyggelse slopas. Storlek införs som ny värdefaktor. Denna skall avse värderingsenhetens tomtmarksareal. Om särskilda omständigheter föreligger skall i stället avses den byggrätt i m2 bruttoarea som Värderingsenheten utnyttjas för eller är avsedd för.

Skälen för mitt förslag: Vad avser tomtmark för detta slag av industribyggnad används enligt 12 kap. 5 & FTL värdefaktom typ av l.)t'li_l'3',fs'('lx('. Härmed avses det ändamål bebyggelsen på tomtmarken är avsedd för. såsom industribyggnad. bensinstation eller dylikt.

Det föreligger inget omedelbart behov av att urskilja olika slag av bebyggelseändamål på detta sätt. På grund härav och då den administrativa hanteringen kan förenklas om man inte behöver särskilja mark för olika slag av bebyggelse, föreslår jag att värdefaktom slopas.

Av skäl som jag anförde beträffande tomtmark för hyreshus bör också här .rmrlckun särskilt beaktas som värdefaktor. För industritomtmarken bör dock storleken definieras som värderingsenhetens tomtmarksareal. Vid särskilda omständigheter bör emellertid i stället storleken avse den byggrätt i m: bruttoarea som värderingsenheten utnyttjas för eller är avsedd för. Så kan exempelvis bli fallet om prisbildningen på industri- tomtmark inom värdeområdet utgår från ett värde per m2 byggrätt.

• Sida 51
•  Original

Som jag senare återkommer till bör Värdefaktorn i 12 kap. 5 & FTL PI'OP- 1992/933122 gälla också för tomtmark för industribyggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden.

2.6 Riktvärde och värderingsenheter — produktionskostnadsmetoden

2.6.1 lndustribyggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden

Mitt förslag: Riktvärdet för denna typ av byggnad anges på samma sätt som för industribyggnad som värderats enligt avkastnings- metoden, dvs. riktvärdet utgör värdet per värderingsenhet.

Skälen för mitt förslag: Som inledningsvis anfördes om de olika metoderna att härleda marknadsvärdet vid fastighetstaxeringen används produktionskostnadsmetoden för vissa industribyggnader. De byggnader som enligt 1 1 kap. l & FTL kommer i fråga för denna värderingsmetod är sådana som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än det för vilket de utnyttjas. Detsamma gäller för liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utlormning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus.

För dessa typer av industribyggnader bestäms byggnadsvärdet till 75 % av det tekniska nuvärdet. Därvid utgår man från återanskaffningsvärdet, dvs. vad det kostar att återanskaffa en likvärdig byggnad, varefter den värdeminskning som byggnaden undergått beaktas vid beräkningen av det tekniska nuvärdet.

Värdeminskningen anges för närvarande genom en s.k. nedräknings— faktor. Nedräkningsfaktorn utgör i själva verket riktvärdet. Som framgått av mina förslag om värderingsmodellen för hyreshusen och de avkast- ningsvärd'eberäknade industribyggnaderna, skall dock riktvärdet avse en värderingsenhet. Jag anser att även värderingsmodellen för de produk- tit>nskostnadsvärdeberäknade industribyggnaderna bör anpassas på mot- svarande sätt så att riktvärdet utgör värdet per värderingsenhet. Den lydelse som i 11 kap. 2 ä FTL tidigare föreslagits för industribyggnader t-'ärderade enligt avkastningsmetoden bör således även inbegripa industribyggnader värderade enligt prtxluktionskostnadsmetoden. Detta innebär också att den nuvarande rubriken "Avkastningsmetoden " närmast före 11 kap. 2 & FTL i stället skall placeras närmast före 11 kap. 3 & FTL. _

Jag har tidigare föreslagit en regel i 6 kap. 3 & FTL av innebörd att industribyggnad får indelas i två eller flera värderingsenheter om det underlättar värderingen. Bestämmelsen bör gälla generellt för industri- byggnader. dvs. även de industribyggnader som värderats enligt produktionskostnadsmetoden.

Beträffande den kategori byggnader som enligt 11 kap. l & FTL har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilka de

Ul __

• Sida 52
•  Original

utnyttjas, s.k. skräddarsydda byggnader, har Grus och Makadamföre- ningen haft vissa synpunkter på värderingen. Föreningen har påtalat att flertalet anlägningar inom den bransch de företräder använder maskin- utrustningar som ibland är uppställda på fasta fundament men som också består av mobila enheter som kan förflyttas. De damm— och bullerskydd SOm åsyftas anser föreningen vara tillbehör till maskinutrustningen och inte fastighetstillbehör. De bör därför enligt föreningen inte räknas in i taxeringsvärdet.

För egen del vill jag rent allmänt erinra om att fastighetstaxeringen grundas på samma fastighetsbegrepp som i jordabalken. Förutom själva marken taxeras således även fästighetstillbehören. Det är naturligtvis betydelsefullt om tillbehören kan betraktas som industritillbehör, eftersom dessa inte åsätts något värde vid fastighetstaxeringen. I det fall en industribyggnad är en s.k. skräddarsydd byggnad betraktas emellertid maskiner och utrustning som byggnadstillbehör. Huruvida så är fallet beträffande anläggningar inom grus— och makadamindustrin är något som får avgöras i varje enskilt fall utifrån gällande regler.

2.6.2 Tomtmark för industribyggnad värderad enligt prtiduktionskostnadsmetoden.

Mitt förslag: Riktvärdet för tomtmark skall avse värdet per

värderingsenhet.

Skälen för mitt förslag: Såsom jag anfört beträffande tomtmark till industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden finns redan en generellt gällande bestämmelse i 6 kap. 7 $ FTL om att varje tomt skall utgöra en värderingsenhet. Jag föreslog där inget avsteg från den linjen. Det föreligger inte heller något behov av att indela tomtmark för industribyggnader värderade enligt produktionskostnadsmetoden i olika värderingsenheter. Varje tomt bör alltså utgöra en värderingsenhet.

Vidare bör bestämmelserna i 12 kap. 1 & FTL om att riktvärdet för tomtmark skall utgöra värdet av en värderingsenhet m.m. även gälla tomtmark för industribyggnad värderad enligt produktionskostnads— metoden.

Ut lx)

• Sida 53
•  Original

2.7. Normenhet för industribyggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden

Mitt förslag: Riktvärdet skall bestämmas i relation till en normbyggnad. Vid värderingen är normbyggnaden en värderings- enhet avseende en industribyggnad som uppförts under andra året före taxeringsåret inom den ortstyp som medför högst värde. Riktvärde-t för denna byggnad skall motsvara 75 % av återanskaff- ningskostnaden för byggnaden detta år.

På samma sätt som för övrig tomtmark skall beräkningsenheten för tomtmarken vara per m2 byggrätt eller m2 tomtmark.

Skälen för mitt förslag: Somjag tidigare föreslagit (avsnitt 2.6.1.) bör nedräkningsfäktorn inte längre utgöra riktvärdet för denna typ av bygg- nader. Riktvärdeberäkningen bör i stället anknyta till resp. värderings- enhet. På grund härav måste en normenhet definieras beträffande de industribyggnader som värderats enligt produktionskostnadsmetoden. Definitionen bör tas in i en ny lydelse av 11 kap. 7 5 FTL. Den bör fastslå att för en värderingsenhet byggnad av detta slag, uppförd under det andra året före taxeringsåret inom den ortstyp som medför högst värde, ett riktvärde skall anges som motsvarar 75 % av byggnadens åter- anskaffningskostnad detta år.

Vad avser tomtmarken bör genom den generella anknytningen till bestämmelserna i 12 kap. l & FTL beräkningsenheten vara en rn2 tomt- mark eller en m2 byggrätt.

2.8 Värdefaktorer — produktionskostnadsmetoden

2.8.1 lndustribyggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden

Mitt förslag: Äteranskaffningskostnaden skall beaktas särskilt genom att införas som ny värdefaktor. Den skall inte klassindelas.

Skälen för mitt förslag: I nuvarande lydelse av 11 kap. 8 & FTL an- ges de värdefaktorer som används för att bestämma nedräkningsfaktom. Eftersom jag i det föregående föreslagit att riktvärdet för dessa industri- byggnader inte längre skall anges genom en nedräkningsfaktor utan i stället skall återge värdet av hela värderingsenheten fordras en konse- kvensändring av bestämmelserna i 11 kap. 8 & FTL.

Eftersom bestämmelsen i .1 1 kap. 7 :$ FTL om normenheten hänvisar till återanskaffningskostnaden, skall åter-(111.3'Å'affrtingskosnmden införas som en värdefaktor i 11 kap. 8 & FTL. En definition av återanskaffnings— kostnaden finns redan i 5 kap. 6 5 FTL, varför det torde räcka med en hänvisning till det lagrummet. ] 5 kap. 6 ä FTL bör vidare förtydligas att nedräkningsfaktorn för andra året före taxeringsåret också skall

Ut La.)

• Sida 54
•  Original

användas under påföljande år. Värdef'aktom återanskaffningskostnad är inte lämplig att klassindela och det bör föreskrivas att så inte får ske i 7 kap. 3 å FTL.

De övriga värdefaktorema ålder, byggnadskatcgm'i och ortstyp bör kvarstå, dock med vissa redaktionella förändringar i definitionerna som närmare framgår av lagförslagen och specialmotiveringen.

2.8.2. Tomtmark för industribyggnad värderad enligt prtiduktionskostnadsmetoden

Mitt förslag: Värdefaktorn skall här vara densamma som för tomt- mark för industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden, dvs. storlek kommer att vara den enda Värdefaktorn.

Skälen för mitt förslag: Jag gör här samma bedömning som beträffande värdefaktom typ av bebyggelse för tomtmark för industri- byggnad värderad enligt avkastningsmetoden. Värdefaktom typ av l.;ebyggelse behövs således inte och kan slopas. ! stället bör en ny värdefaktor införas, nämligen storlek. Bestämmelsen i 12 kap. 5 & FTL skall således gälla generellt för tomtmark för industribyggnad.

2 .9 Övrig byggnad

Mitt förslag: För övrig byggnad skall sanmia bestämmelser gälla som för industribyggnad.

Skälen för mitt förslag: I 11 kap. FTL gäller genomgående samma bestämmelser för övrig byggnad som för industribyggnad. Av redaktio- nella skäl bör därför redan i den inledande paragrafen, 11 kap. 1 & FTL, nämnas att vad som sägs i kapitlet om industribyggnader även gäller

övrig byggnad.

Prop

U] J,:—

• Sida 55
•  Original

2.10. Täktmark

Mitt förslag: Riktvärdet för detta ägoslag skall utgöra värdet per värderingsenhet. .

Beräkningsenheten är såsom hittills m3. Värdet per m"? skall tas ur fastställd värdeserie.

Storlek införs som ny värdefaktor. Denna skall dock benämnas årligt uttag och skall avse den mängd material som i genomsnitt per år under brytningstiden kan antas bli utbruten. Någon klassindelning skall inte göras.

De tidigare värdefaktorema väntetid och brytningstid skall kvarstå.

Skälen för mitt förslag: Ägoslaget täktmark, i kombination med eventuell industribyggnad eller övrig byggnad, skall vid fastighets— taxeringen utgöra en egen typ av taxeringsenhet. Bestämmelserna om riktvärde för täktmark återfinns i 12 kap. 8 och 9 åå FTL.

Jag anser att den redaktionella uppbyggnaden av lagtexten liksom värderingsmodellen för täktmarken bör anpassas till vad som skall gälla för övrig egendom. Jag föreslår däremot inte någon saklig förändring av värderingsförlarandet.

l linje med det anförda bör således av 12 kap. 8 & FTL inledningsvis framgå att riktvärdet skall anknyta till värdet av en värderingsenhet täktmark och inte som för närvarande till produkten av en brytningsfaktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag.

Det bör även fortsättningsvis föreskrivas att nf skall användas som beräkningsenhet och att värdet per nf måste tas ur fastställd värdeserie. Upplysningsvis kan nämnas att RSV i sina verkställighetsföreskrifter angett att värdet per m3 brytvärd fyndighet anges i m3 fast mått brytvärd volym.

I 12 kap. 9 & FTL skall de värdefaktorer som är bestämmande för riktvärdet för täktmark behandlas. Därvid bör en ny värdefaktor införas som skall uttrycka fyndighetens storlek. Eftersom denna i praxis bestäms som det genomsnittliga uttaget per år under brytningstiden bör den benämnas årligt urtag. 1 övrigt bedöms de värdefaktorer som hittills funnits för att bestämma brytningsfaktorn kunna kvarstå. Dessa värde— faktorer är Väntetid resp. brytningstid.

Någon klassindelning av Värdefaktorn årligt uttag föreslås inte kunna ske, vilket bör framgå av 7 kap. 3 & FTL.

Beträffande täktmark har Grus och Makadamföreningen haft invändningar mot värderingsförfarandet eftersom man anser att hänsyn inte tas till att värdet av täktmarken sjunker i takt med uttagen volym. Taxeringsvärdet skulle därför behöva justeras flera gånger under taxe- ringsperioden. Föreningen anser dock att det är enklare om den uttagbara volymen kunde bestämmas till hälften.

Ut Ut

• Sida 56
•  Original

1 och för sig är det så att en fastighet taxeras på grundval av dess beskaffenhet vid taxeringsårets ingång vid allmän fastighetstaxering. Vid de mellankommande taxeringama under taxeringsperioden utgår man normalt från oförändrade förhållanden. Emellertid skall ny taxering ske under den löpande taxeringsperioden bl.a. i sådana fall då taxerings— enhetens värde ökat eller minskat mer än vissa beloppsgränser genom förändring i dess fysiska beskaffenhet. Jag anser därför att den av föreningen angivna situationen kan hanteras redan genom de nuvarande reglerna.

2.11. Övrigt

1 det följande avser jag att beröra några frågor som inte är direkt sammanhörande med AFT-94 men som enligt min bedömning är av betydelse för att förenkla värderingen.

2.1 1. 1 Vissa beloppsgränser

Mitt förslag: Den beloppsgräns om 10 000 kr som genomgående används vid fastighetstaxeringen för att avgöra om t.ex. något taxeringsvärde skall åsättas en byggnad bör höjas till 50 000 kr.

Skälen för mitt föislag: Som en allmän värderingsregel gäller enligt 7 kap. löä punktl FTL att något värde inte skall bestämmas för byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 10 000 kr. Beloppet fastställdes i samband med tillkomsten av FTL år 1979 och tillämpades första gången vid AFT-81. Dessförinnan gällde en värdegräns om 5 000 kr, vilken härstammade från år 1965. Liknande justeringar av värdegränsen har regelbundet företagits längre tillbaka i tiden.

En uppräkning av gränsen motsvarande höjningen av konsumentprisindex för tiden 1979 - 1992 skulle leda till ett värde som närmar sig 30 000 kr. Till detta bör även läggas en något ändrad z-unbitionsnivå då det gäller taxeringen av egendom med ringa värde samt de förenklings- och rationaliseringsvinster som en höjd gräns medför.

Jag anser att nämnda värdegräns nu bör höjas. Med hänsyn till penningvärdets förändring och de nämnda förenklingsaspektema finner jag det är motiverat att fastställa gränsen till 50 000 kr.

Det har inte gjorts någon beräkning av hur många byggnader som för närvarande inte tas upp som särskild värderingsenhet på grund av sitt ringa värde. Antalet byggnader med ett värde tipp till 50 000 kr är dock betydande; antalet sådana småhus torde kunna uppskattas till ca 1 10 000. 1 fastighetsskatteavseende blir bortfallet dock av begränsad omfattning eftersom många byggnader redan nu inte inräknas i underlaget för fastig— hctsskatt.

Även i andra sammanhang anknyts i FTL till en beloppsgräns om 10 000 kr.. exempelvis i 7 kap. 5 &. Enligt denna bestämmelse kan en

U| GX

• Sida 57
•  Original

justering av taxeringsvärdet göras om det föreligger ett förhållande som påtagligt inverkar på marknadsvärdet. För småhusenheter anges därvid att en förändring av värdet med minst 10 000 kr skall anses indikera en påtaglig inverkan på marknadsvärdet. Också denna och övriga beloppsgränser om 10 000 kr i FTL anser jag bör höjas till 50 000 kr. Den nya be10ppsgränsen bör gälla fr.o.m. 1994 ars allmänna fastighets- taxering för de hyreshus- och industrienheter som då taxeras. För småhusenheter och lantbruksenheter bör de föreslagna beloppsgränsema emellertid gälla först när dessa undergår allmän fastighetstaxering nästa gång, dvs. år 1996 resp. 1998.

Mitt förslag föranleder ändringari följande paragrafer, nämligen 2 kap. 4 5, 6 kap. 2 5, 7 kap. 5 och 16 åå, 18 kap. l 5, 20 kap. 205 och 28 kap. 9 & FTL.

2.11.2. Saneringsbyggmider

Mitt förslag: Saneringsbyggnad och annan byggnad som helt eller delvis används som bostad och vars värde inte har bestämts, skall inte längre utgöra värderingsenhet.

Skälen för mitt förslag: 1 6 kap. 6 & FTL föreskrivs att sanerings- byggnad och annan byggnad för vilken värde inte har bestämts skall utgöra värderingsenhet under förutsättning att byggnaden helt eller delvis används som bostad.

Av förarbetena till denna bestämmelse framgår att det för fastighets— taxeringens del inte finns något behov av att indela och redovisa dessa bygg nader såsom värderingsenheter. Bestämmelsen påkallades enbart med hänsyn till uppgiftsbehovet vid folk- och bostadsräkningen år 1980, FoB 80.

Eftersom det inte längre föreligger behov att från folk- och bostads- räkningssynpunkt ha tillgång till nu nämnda uppgifter föreslår jag att bestämmelsen slopas.

2.1 1.3. Riktvärdeangivelse

Mitt förslag: De uppgifter om värdenivån m.m. som behövs för att bestämma riktvärdet inom varje värdeområde skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt genom en riktvärdeangivelse.

Skälen för mitt förslag: Riktvärde skall enligt 7 kap. 3 å FTL redo- visas på karta, i tabell eller på annat sätt. I många fall kan dock riktvärdet behöva anges indirekt genom annan lämplig angivelse. Därför bör nu nämnda f("Sreskrift ändras så att det blir möjligt att ge en mot- svarande redovisning genom en riktvärdeangivelse. Denna skall ge uppgift om t.ex. de egenskaper som normaltomten förutsatts ha, de

• Sida 58
•  Original

faktorer och tabeller som rekommenderas för olika byggnadskategorier m.m. som inom varje värdeområde fordras för att bestämma riktvärdet. Jag föreslår att lydelsen i 7 kap. 3 & FTL ändras så att detta framgår.

2.11.4. Deklamtionsskyldigheten m.m.

Mitt förslag: Deklarationsskyldigheten vid den allmänna fastighets- taxeringen begränsas något. Deklaration skall inte behöva avges annat än på anmaning såvitt avser sådan distributionsbyggnad, värmecentral och reningsanläggning som utgör specialbyggnad.

Detsamma skall gälla taxeringsenhet som vid föregående års fastighetstaxering inte åsatts högre taxeringsvärde än 1 000 kronor.

Vidare skall deklarationsskyldigheten slopas såvitt avser byggnad på annans mark i visst fall.

Skälen för mitt förslag: Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 & FTL skall fastighetsägaren utan anmaning lämna allmän fastighetsdeklaration för varje fastighet som han äger. Från denna huvudregel föreskrivs dock undantag bl.a. för staten tillhörig försvarsfastighet och för fastighet för allmänna kommunikationsändamål om dessa är undantagna från skatte— plikt. Detta gäller dock inte om ägaren särskilt har anmanats att avge fastighetsdeklaration.

Att en byggnad av nämnda slag har undantagits från skatteplikt utvisar att den vid fastighetstaxeringen har indelats i byggnadstypen special- byggnad. Dessa kännetecknas av sitt samhällsnyttiga ändamål.

Det finns elva olika typer av specialbyggnadsslag vid fastighetstaxeringen och åtskilligt står att vinna om den s.k. primära deklarationsskyldigheten kunde begränsas för ytterligare några av dessa. Jag åsyftar här sådana specialbyggnadsslag där det ligger i sakens natur att skattemyndigheter och kommunema väl känner till om byggnaderna fått annat användningssätt. varför uppgifter från ägare inte behövs i så stor utsträckning som annars. Enligt mitt förmenande är så fallet beträffände såväl distributionsbyggnader (dvs. för gas. värme, el eller vatten), värmecentraler (dvs. för uppvärmning medelst varmvatten) och reningsaiiläggingar (dvs. vatten- och avloppsreningsyerk och liknande). (')in dessa byggnader med tillhörande mark m.m. inte behövde deklareras annat än på anmaning torde antalet deklarationer kunna nedbringas med närmare 19 000.

Undantag från deklarationsskyldigheten görs även avseende byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger 10 000 kr. Såsom jag tidigare föreslagit bör denna beloppsgräns uppjusteras till 50 000 kr.

Vidare stadgas i 18 kap. l ä FTL deklarationsskyldighet för byggnad på annans mark om den används som stadigvarande bostad eller om dess bostadsyta överstiger tio 1113. Denna föreskrift tillkom. liksom 6 kap. 6 & FTL, i anledning av FoB 80. Bestämmelsen tjänar numera inget syfte och bör därför slopas.

Ui

• Sida 59
•  Original

Slutligen vill jag i detta sammanhang också behandla en annan grupp av fastigheter där deklarationer bör kunna undvaras i vissa fall, nämligen sådana vars värde är särskilt lågt. 1 och för sig finns visserligen en bestämmelse i 6 kap. l ä fastighetstaxeringsförordningen om att taxe— ringsenhet med taxeringsvärde understigande ] 000 kr inte skall föras in i fastighetslängden. Däri skall bara utmärkas att värdet understiger denna nivå. Det bedöms emellertid inte finnas något behov av att uppdatera registeruppgiftema när taxeringsvärdena är så låga. Jag föreslår därför att deklaration inte skall behöva lämnas utom vid anmaning när det gäller taxeringsenheter som vid föregående års fastighetstaxering inte åsatts högre taxeringsvärde än 1 000 kr. Härigenom beräknas minst 90 000 deklarationer kunna undvaras.

Mina förslag i denna del bör föranleda justeringar i 18 kap. l & FTL.

2.12. Ytterligare utredning, m.m.

1 det föregående har jag behandlat en rad lagförslag som baserats på RSV:s promemoria. Det finns emellertid några frågor somjag ansett inte bör föranleda lagstiftning förrän de blivit belysta ytterligare. Jag avser att uppehålla mig vid dessa i det följande och där redovisa hur jag framdeles ämnar låta bereda dem.

Eq)luarw'ingsmark

RSV har i sin promemoria hemställt om att ägoslaget exploateringsmark skall utniönstras som särskilt ägoslag. Ifrågavarande mark skulle i allt väsentligt i stället indelas som tomtmark. Förenklingsvinster skulle därvid uppstå.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att sådana tankegångar även behandlades av 1986 års småhustaxeringskommitté i sitt betänkande (Ds Fi 1987c8) Småhustaxering. Kommittén fann dock för gott att över- lämna frågan för bedömning i annan ordning i hela dess Vidd. Det föredragande statsrådet delade denna uppfattning och någon förändring vidtogs inte (jfr prop. 1987/88:164 s. 19 f.).

Det kan i och för sig vara så att 1987 års plan- och bygglag inneburit att behovet av att indela mark som exploateringsmark blivit mindre sedan vissa gamla detaljplaner upphävts. Såsom emellertid poängterades i nämnda proposition bör inte en detaljplans genomförandetid vara avgörande för ägoslagsindelningen.

För egen del anser jag att frågan fordrar ytterligare överväganden. Bl.a. bör konsekvensema av att i huvudsak hänföra egendom till ägo- slaget t(.>mtinark och de effekter detta skulle få i skatteavseende belysas.

Jag är således inte beredd att nu lägga fram något förslag i denna del. Frågan bör dock bli föremål för utredning. Eftersom frågan är föranledd av förenklingsskäl anser jag att den närmast bör höra till det ämnes- område som skall ses över av den av mig tidigare aviserade utredningen om förenklad fastighetstaxering.

Vi O

• Sida 60
•  Original

Gränsdragningen småhus — hyreshus

RSV tar i promemorian upp ett problem som verket anser föreligga i vissa fall vid indelningen i byggnadstypen småhus. Det gäller den gränsdragning som skall göras beträffande byggnader som innehåller tre lägenheter, varav två är bostadslägenheter och den tredje en lokal. Verket menar att det bör klart framgå av lagtexten att en byggnad med två bostäder inte skall få innehålla någon som helst lokal för att kunna indelas som småhus.

För egen del vill jag anföra följande. Indelningen av byggnader skall göras enligt bestämmelserna i 2 kap. FTL. Där framgår bl.a. - om man bortser från vissa regler som inte är av intresse i detta sammanhang - att som småhus skall indelas byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Om en byggnad däremot är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande skall den indelas som hyreshus. Vidare skall byggnadstypen bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnaden till övervägande del är inrättad för och det sätt på vilket den till övervägande del används.

Som framgår fästs här avgörande vikt vid det ändamål som en byggnad till. mer än hälften används på eller är inrättad för. Att det kan uppkomma gränsdragningsproblem vid användning av denna huvudsaklig— hetsprincip var lagstiftaren medveten om när frågan lagreglerades. Det framhölls att man alltid får räkna med detta oavsett på vilket sätt man går till väga (jfr prop. 1979/80:40 s. 62).

Om det finns anledning att i vissa avseende gå ifrån nämnda huvudsak— lighetsprincip i den av RSV åsyftade situationen bör detta först bli föremål för en närmare analys. Jag finner att detta också lämpligen kan ske inom det uppdrag som jag kommer att ge utredningen om förenklad fastighetstaxering.

En annan fråga som har samband med nämnda huvudsak]ighetsprincip är gränsdragningen mellan hyreshus och sådan vårdbyggnad som är specialbyggnad. Specialbyggnader är undantagna från skatteplikt. SABO anger i sitt remissyttrande att det är vanligt att de bostadsföretag som de företräder äger servicehus för pensionärer. Dessa hus har ofta indelats som hyreshus, inte som vårdbyggnader. Enligt SABO öppnas genom RSV:s förslag möjlighet att betrakta en värderingsenhet som vårdbyggnad om denna såsom en egen fristående byggnad skulle ha utgjort en vård— byggnad.

Utöver det som jag tidigare anförde om huvudsaklighetsprincipen bör tilläggas att lagstiftaren ägnade gränsdragningen mellan specialbyggnader och andra byggnadstyper stor uppmärksamhet vid lagens tillkomst. Det tidigare systemet med uppdelning av en byggnad i en skattefri och en skattepliktig del gav nämligen upphov till många tillämpningsproblem. De nuvarande reglema är därför utformade så att en byggnad, som kan indelas både som hyreshus och som specialbyggnad, alltid skall indelas som specialbyggnad. Den i lagtexten gjorda uppräkningen av vilka slags byggnader som kan hänföras till specialbyggnadstypen är utformad så att bostadsbyggnader i princip inte skall omfattas. Vad gäller vårdbyggnad

• Sida 61
•  Original

har utförligt preciserats de byggnader som avses. Häri inkluderas således byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, barnavård, kriminalvård, arbetsvård, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Även annan byggnad kan räknas till denna krets om den används som hem åt personer som behöver vård eller till- syn. 1 tydlighetens intresse tillades dock att det i sådant fall skulle vara fråga om institutionell vård eller tillsyn. Mot bakgrund av det sagda har RSV i sin handbok till ledning för fastighetstaxeringen uttalat att service- hus och liknande, som till övervägande del upptas av bostadslägenheter med kök, inte bör indelas som vårdbyggnad. Detta skall vara fallet även om byggnaden också innehåller gemensamma utrymmen och de boende kan få hjälp med sjukvård, matlagning och annan tillsyn.

För egen del kan jag inte se att den förändrade värderingsmodellen som föreslås skulle komma att ändra grunderna för indelning i special- byggnader.

Jag skall här slutligen beröra några ytterligare frågor som också lämpligen bör behandlas i ett annat sammanhang.

Den första frågan rör bestämmelsen i 1 kap. 5 & FTL enligt vilken innehavare av s.k. ofri tomt i stad skall jämställas med fastighetsägare. Enligt RSV bör bestämmelsen utmönstras eftersom institutet numera inte förekommer.

.Den andra frågan rör äganderättsöver-gång i vissa fall. För närvarande stadgas i 4 kap. 2 & FTL att en fastighet skall uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarförhållandena om skilda delar av den har olika ägare. Enligt RSV bör det övervägas att göra ett tillägg till bestämmelsen i vilket uttryckligen framhålls att förvärv av del av fastighet, som för sin giltighet kräver fastighetsbildning, skall beaktas vid indelning i taxeringsenheter.

För egen del finner jag att de frågeställningar som jag här slutligen refererat bör handläggas gemensamt med övriga frågor som hör till den översyn av FTL som jag tidigare har aviserat.

3.1. Inledning

Nuvarande regler för uttag av fastighetsskatt innebär att hyreshus i princip beskattas med 2,5 % av taxeringsvärdet. Flera undantag finns emellertid från denna skattesats.

De förändringar av fastighetsskatten som genomfördes i samband med skattereformen innebar således en viss differentiering av fastighetsskatten. För nyare bostäder skall nämligen i vissa fall ingen fastighetsskatt tas ut, i andra fall sker uttag med endast halv fastighetsskatt. Kriteriet för ned- sättning av skatteuttaget är i dessa fall om själva byggnaden innehåller huvudsakligen bostäder.

.För hyreshus som huvudsakligen består av s.k. kommersiella lokaler gäller en förhöjd fastighetsskatt om 3,5 % av taxeringsvärdet vid 1992 och 1993 års taxeringar.

• Sida 62
•  Original

Våren 1992 beslutade riksdagen att fastighetsskatten skulle slopas såvitt avser kommersiella lokaler fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:150 bil l:5, bet. FiU30, rskr. 350, SFS 1992:842). 1 den författningsmässiga regleringen anges att skattebefrielsen avser hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler.

De redovisade gränsdragningama — byggnad med huvudsakligen bostäder och hyrehusenhet med huvudsakligen lokaler - innebär att bostäder och lokaler beskattas olika beroende på om de är belägna i en byggnad respektive taxeringsenhet med huvudsakligen bostäder eller lokaler.

Denna gränsdragning har kritiserats och i sistnämnda proposition anfördes att det fanns anledning att återkomma till gränsdragningsfrågan i sådan tid att erforderliga ändringar kan gälla fr.o.m. år 1993.

Skatteutskottet har också i betänkandet 1990/91:5kUl7 begärt en översyn av de aktuella reglerna.

RSV har i en promemoria till Finansdepartementet, avlämnad i december 1991, utarbetat förslag till lösning av den aktuella frågan. Promemorian har remissbehandlats. De remissinstanser som har yttrat sig över promemorian är Lantmäteriverket (LMV), Kammarrätten i Sundsvall, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostads- företag SABO och Sveriges fastighetsägareförbund.

Jag kommer i det följande att redovisa mitt förslag till ändrade regler för fastighetsbeskattning av hyreshusenhet som innehåller både bostäder och lokaler. Förslaget bygger på RSV:s promemoria.

3.2. Gränsdragningen mellan lokaler och bostäder

Mitt förslag: Bostäder och lokaler i hyreshus behandlas separat i fastighetsskattesammanhang. Fastighetsskatt skall således inte tas ut på den del av en hyreshusenhet som består av lokaler.

RSV:s förslag: [ RSV:s promemoria föreslås. under förutsättning att bostäder och lokaler skall beskattas olika. att fastighetsskatten beräknas separat för bostäder och lokaler och att skatteuttaget skall beräknas på bostadsvärdet resp. lokalvärdet inom en hyreshusenhet.

Det bör anmärkas att RSV:s promemoria upprättades innan förslaget om slopad fastighetsskatt lades fram för riksdagen.

Remissinstanserna: Remissinstansema är i stort positiva till förslagen i promemorian men kommer med synpunkter på vissa frågor. LMV på- pekar att det vid fastighetstaxeringen inte sker någon uppdelning i olika värderingsenheter för bostäder och lokaler i hyreshus som har värdeår före 1970 och en total hyra som inte överstiger 130 000 kr. LMV anser dock att detta inte bör medföra några omfattande olägenheter och att förslaget allmänt sett har så stora fördelar att det bör genomföras. Kmnmarriit/wi i Sundsvall tillstyrker RSV:s förslag men ifrågasätter om man i stället för värderingsenhet bör använda sig av ett delvärde som bas

• Sida 63
•  Original

för skatteuttaget. Kammarrätten anser vidare att fastighetsägaren bör tillerkännas besvärsrätt över beslut om indelning i värderingsenheter och också kunna klaga i särskild ordning. Vidare anser Kammarrätten att begreppet lokal bör definieras i lagtext. SABO tillstyrker förslaget men anser att även vissa ytterligare frågor bör lösas. SABO pekar på frågan om gränsdragningen mellan hyreshus och specialbyggnad och mellan hyreshus och småhus. SABO anser t.ex. att det bör finnas möjlighet att servicehus (en byggnadskropp) kan indelas dels i en bostadsdel, dels i en specialbyggnadsdel. Vidare framhåller SABO att byggnad under upp- förande inte bör beläggas med fastighetsskatt. Sveriges Fastighets- ("igar-(förbund är i huvudsak positivt inställt till förslagen men anser att förslagen bör genomföras redan fr.o.m. år 1993.

Skälen för mitt förslag: De nu gällande reglerna för beräkning av fastighetsskatt för hyreshus innebär som tidigare framgått att bostäder och lokaler belägna i samma typ av hyreshus kan beskattas olika beroende på vilken typ av byggnad de är belägna i och hur taxeringsenheten är sammansatt.

DeSsa konsekvenser beror på att skattesatsen är olika för bostäder och lokaler i kombination med att bedömningen av huvudsaklighetskriteriet sker på olika grunder. Beträffande den slopade fastighetsskatten för lokaler bedöms huvudsaklighetskriteriet för hyreshusenheten som helhet medan den nedsatta fastighetsskatten för bostäder inom en taxeringsenhet bedöms för var och en av byggnaderna. Vidare innebär 1111vudsaklighetsbedömningen i sig att den del av taxeringsenheten (bostäder/lokaler) som inte överväger beskattas på samma sätt som den huvudsakliga delen. Om det t.ex. på en fastighet finns en byggnad som innehåller huvudsakligen lokaler beskattas hela fastigheten enligt de regler som gäller för lokaler, även om en viss del av byggnaden är inrättad som bostäder.

Den nuvarande utformningen av reglerna ger således upphov till effekter som i vissa fall måste anses otillfredsställande och reglerna bör därför ändras. Det framstår därvid som ändamålsenligt att för hyreshusenhetema knyta undantaget från resp. nedsättningen av uttag av fästighetsskalt till de värderingsenheter som avser lokaler, bostäder och tomtmark. Remissinstanserna har också i allt väsentligt ställt sig positiva till en sådan lösning. Genom den värderingsmodell som jag föreslagit inför 1994 ars AFT av hyreshus kommer beräkningen av fastighetsskatten i enlighet härmed att i princip kunna ske helt maskinellt. Övergångsvis krävs dock även för' ar 1993 en viss manuell hantering. Jag delar således dc. slutsatser som RSV anfört för en justering av reglerna i aktuellt avseende. Jag har emellertid utformat mitt förslag till lagtext något annorlunda än promemorieförslaget, vilket jag återkommer till i spccialmotiveringen (avsnitt 7.3).

De nya bestämmelser om slopandet av fastighetsskatt för hyreshusenheter som består av kommersiella lokaler, vilka grundas på den nya indelningen i värderingsenheter vid fastighetstaxeringen. föreslås träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1995 års notering. Skatteuttag på sådana lokaler skall inte heller ske vid 1994 års

• Sida 64
•  Original

taxering och för detta ändamål föreslår jag en övergångsvis reglering. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

Som jag nämnde inledningsvis har vissa påpekanden gjorts av remiss- instanserna. Dessa har dock huvudsakligen berört frågor som inte har omedelbart samband med förslagen. Emellertid föranleder några syn- punkter följande kommentarer.

Kammarrätten i Sundsvall anser att fastighetsägaren bör tillerkännas besvärsrätt över beslut om indelning i värderingsenheter. Jag vill i detta sammanhang påpeka att frågan om huruvida värdet för en värderings- enhet är självständigt överklagbart behandlats av fastighetstaxerings- kommittén (Ds B l980:8 s. 130). Kommittén ansåg att den föreslagna utformningen av 20 kap. 12 & FTL borde innebära att besvärsrätt föreligger. Kommitténs överväganden lämnades utan erinran i proposi- tionen och vid riksdagsbehandlingen, prop. 1980/81:111 s. 30, bet. SkU 42. Jag delar uppfattningen att besvärsrätt bör föreligga redan enligt gällande regler.

Kammarrätten anser vidare att man i stället för värderingsenhet bör använda sig av delvärde samt att begreppet lokal bör definieras. Jag vill här framhålla att byggnadsvärde och markvärde är de delvärden som skall bestämmas för hyreshusenhet enligt 7 kap. 5 & FTL. Resp. delvärde är därvid summan av värdet av de värderingsenheter som byggnad och mark är indelade i. Jag har därför viss förståelse för kammarrättens synpunkt såvitt avser gränsdragningen mellan bostäder och lokaler. Emellertid måste hänsyn tas till att delvärdet för byggnad kan gälla flera värderingsenheter avseende byggnader med sinsemellan olika värdeår. Vilka dessa är framgår inte av det hopsummerade delvärdet. Delvärdet kan således inte tjäna till ledning när det gäller att avgöra på vilket underlag nedsättningen av fastighetsskatten i förekommande fall skall göras. Gränsdragningen i förevarande hänseende måste därför baseras på indelningen i värderingsenheter. Jag anser mot bakgrund av det sagda att det inte finns anledning att göra något avsteg i RSV:s förslag i denna del. Jag anser att det inte heller i detta sammanhang finns anledning att närmare definiera begreppet lokal.

SABO anser att det bör finnas möjlighet att t.ex. för ett servicehus göra en uppdelning i en bostadsdel och en specialbyggnadsdel samt att byggnad under uppförande inte bör beläggas med fastighetsskatt. Dessa frågor har inte behandlats i promemorian. Frågan om servicehusen har jag berört när värderingsmodellen inför AFT-94 inledningsvis beskrevs. Vad avser nedsättningen av fastighetsskatten på nyproduktionen får jag hänvisa till de överväganden som gjorts i samband med 1991 års skatte- reform. Av dessa framgår bl.a. att lagstiftaren för detta ändamål valt en faktor som på ett enhetligt sätt avgör frågan, nämligen det värdeår som alla bostadsbyggnader åsätts. Jag är inte beredd att nu föreslå någon ändring av sistnämnda regler. Det kan dock finnas anledning att åter- komma till frågan i annat sammanhang.

• Sida 65
•  Original

6. Upprättade lagförslag

] enlighet rued det anförda har inom Finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2. lag om ändring i lagen (1992c828) om ändring i fastighetstaxerings- lagen (1979: 1152),

3. lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om upphävande av lagen (1992:842) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

• Sida 68
•  Original

5. lag om upphävande av lagen (1973:278) om avdrag vid inkomst- taxeringen för bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond, 111.111.

Lagrådet arbetar för närvarande på fyra avdelningar, dvs. det högsta tillåtna antalet. Trots detta är Lagrådets program under hösten utom- ordentligt ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att Lagrådet enligt 8 kap. 18 å andra stycket regeringsformen bör höras över dem kan inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den tid som krävs för att de skall kunna behandlas där under hösten. Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att Lagrådets granskning kan underlåtas, om den skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

Som framgått av de förslag jag lagt fram i fråga om fastighets- taxeringen rör dessa främst tekniska ändringar för värderingsförfarandet. Trots att de föreslagna reglerna är avsedda att bli tillämpliga först vid 1994 års AFT måste de iakttas redan under det förberedelsearbete som skall göras under år 1993. Förberedelsearbetet är avhängigt av att vissa föreskrifter först skall utfärdas av RSV. Sådana föreskrifter skall enligt FT L beslutas senast den 15 december i år. Eftersom dessa är beroende av nu föreliggande lagförslag om fastighetstaxering är det angeläget att riksdagen kan besluta i frågan så snart som möjligt.

Vad beträffar gränsdragningen mellan bostäder och lokaler vid fastighetsbeskattningen föreligger ett intimt samband mellan denna fråga och förslagen om fastighetstaxeringen.

Lagrådets hörande torde i dessa avseenden fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppstå.

Vad slutligen beträffar frågan om Bostadskooperationens garantifond saknar enligt min mening Lagrådets hörande betydelse på grund av frågans beskaffenhet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att en remiss till Lagrådet kan underlåtas i förevarande ärende.

7 Specialmotivcring 7.1 Fastighetstaxeringslagen 2 kap.

4 &

1 bestämmelsen görs endast en beloppsmässig ändring som är närmare kommenterad i den allmänna motiveringen.

• Sida 69
•  Original

5 kap. 6 %

1 första .S'chker görs ett förtydligande innebärande att den s.k. nedräkningsfaktom för nivååret också skall användas under påföljande år under den löpande taxeringsperioden. Ny taxering under den löpande taxeringsperioden skall nämligen göras med hänsyn till det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpas vid allmän fastighetstaxering.

[ övrigt görs i andra stycket en redaktionell ändring.

6 kap.

VL

Ändringarna i fömm och tredje .s'ryckelm är föranledda av den ändrade värderingsmodellen vid AFT—94. ] nuvarande lydelse av 6 kap. 3 5 sägs att varje hyreshusenhet och industrienhet värderad enligt avkastnings— metoden skall utgöra en värderingsenhet. Den nya värderingsmodellen vid AFT-94 bygger emellertid på att varje byggnad enligt huvudregeln skall utgöra särskild vz'irderingsenhet. Detta gäller också med vissa undantag för industribyggnaderna oavsett enligt vilken metod de värderas. Huvudregeln om indelning av b !ggnader i värderingsenheter har därför sammanförts i 2 5 medan undantagen föreskrivs i 3 och 5 åå.

l bestämmelsen görs i övrigt beloppsmässiga ändringar som är närmare kommenterade i den allmänna motiveringen.

35

Ändringarna är föranledda av den modifierade värderingsmodellen inför AFT-94. Som framgår av kommentaren till 2 & passar de nuvarande reglerna inte in i den nya värderingsmodellen och skall därför slopas. I stället tas här in bestämmelser om indelning i värderingsenheter.

l förslaget till den nya lydelsen av paragrafen regleras hur indelningen i värderingsenheter skall göras när ett hyreshus eller en industribyggnad är inrättad för olika ändamål. Reglerna utgör undantag från den huvud- regel som föreskrivs i 2 ä.

[ jörs/u mycket anges att ett hyreshus skall indelas i skilda värderings— enheter om däri finns både bostäder och lokaler. ] vissa fall föreslås också att byggnader eller byggnadsdelar skall kunna sammanföras till en värderingsenhet.

1 andra stycket anges att sådan industribyggnad som värderats enligt avkastningsmetoden också skall indelas i skilda värderingsenheter om den är inrättad för mer än en lokaltyp. Till detta stycke har från 11 kap. 4 & överförts en bestämmelse som i vissa fall begränsar kraven på sådan indelning. Liksom för hyreshusen föreslås en regel enligt vilken olika byggnader eller by—vgnadsdelar i vissa fall kan sammanföras till en

»

värderingsenhet.

() Riksdagen 1992/93. 1 sam/. Nr 122

• Sida 70
•  Original

I tredje stycket har beträffande hyreshus och industribyggnader tagits in en bestämmelse som flyttats från 6 kap. 5 5 enligt vilken en byggnad får indelas i två eller flera värderingsenheter om det underlättar värde- ringen. Till skillnad från tidigare behöver dock inte byggnaden vara inrättad för väsentligt olika ändamål i detta fall. Bestämmelsen gäller generellt för industribyggnadema oavsett värderingsmetod.

ss

Ändringarna är föranledda av värderingsmodellen inför AFT—94.

Som framgår av kommentaren till föregående paragraf skall bestämmelsen numera enbart avse småhus och ekonomibyggnader. För dessa byggnadsslag anger paragrafen när undantag kan göras från huvudregeln i 2 &.

Öä

Paragrafen skall upphöra att gälla, vilket berörs närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 2. l l .4.).

7ä

Ändringarna är föranledda av värderingsmodellen inför AFT-94.

II/ö'rvm stycket kvarstår den generella regeln att varje tomt skall utgöra en värderingsenhet.

! ett (md/w .rryckc görs enbart en redaktionell ändring genom att termen byggrätt införs.

i ett Ira/je Mycke regleras att en tomt för hyreshus skall motsvara den indelning som gjorts för byggnader eller byggnadsdelar. I det fall byggrätten skall tas i anspråk på ett annorlunda sätt enligt plan skall detta också återverka på tomtens indelning i värderingsenheter. Regeln underlättar beräkningen av fastighetsskatteuttaget. Fastighetsskatten är nämligen nedsatt för nyare hyreshus med tillhörande tomtmark. Dessutom skall i fortsättningen lokaldelama med tillhörande tomtmark vara undantagna från uttag av fastighetsskatt. [ RSV:s promemoria har regeln i tredje stycket uttryckts på så sätt att indelningen skall göras med hänsyn till den byggrätt som "svarar mot" en värderingsenhet avseende hyreshus. Lantmäteriverket (LMV) har beträffande detta uttryck anfört att det ofta förhåller sig så att ett hyreshus upptas av lokaler i bottenvåningen medan resterande våningar däröver består av bostäder. ] sådana fall kan inte viss del av tomten sägas vara avsedd för lokaler och en annan del för bostäder. LMV har därför föreslagit att man i stället- använder uttrycket "hänfi'irlig till". För egen del anser jag att detta kan uttryckas genom att ledning skall tas till "det sätt på vilket hyreshusen har indelats i värderingsenheter och med beaktande av hur markens byggrätt har tagits i anspråk eller skall tas i anspråk enligt plan".

1 det fjälde stycket stadgas om obebyggd tomt.

• Sida 71
•  Original

7 kap.

35

Ändringarna är föranledda av värderingsmodellen inför AFT-94.

Förutom en redaktionell omdisponering av rrezlje stycket har däri intagits de ytterligare värdefaktorer som inte skall klassindelas. De under punkterna 1 — 4 angivna värdefaktorema anses ha en värdepåverkan som kan och bör uttryckas med den precisionsgrad enligt vilken resp. värdefaktor beräknas.

Ändringen i fjärde stycket möjliggör att riktvärdet kan anges indirekt på karta, i tabell m.m. såsom en riktvärdeangivelse eller liknande när så anses lämpligt. Beräkningen av riktvärdet kan då ske utifrån t.ex. vissa uppgifter om normaltomt eller normbyggnad med angivelse av vilken tabell eller faktor som bör användas vid beräkningen.

5;

l bestämmelsen görs endast en beloppsmässig ändring som är närmare kommenterad i den allmänna motiveringen.

165

1 bestämmelsen görs endast en beloppsmässig ändring som är närmare kommenterad i den allmänna motiveringen.

9 kap. 1 - 3 åå

Andringarna är föranledda av värderingsmodellen inför AFT-94 och är närmare kommenterade i den allmänna motiveringen.

llkap. l-4, 7-8äå

Ändringarna är föranledda av värderingsmodellen inför AFT-94 och är närmare kommenterade i den allmänna motiveringen.

Beträffande normbyggnaden i 3 5 har RSV i sitt förslag utgått från att den omfattar 1 000 m2 produktionslokaler. LMV har i detta avseende påpekat att en industribyggnad av denna omfattning produktionslokaler även kan innehålla utrymmen för kontor och lager. I sådana fall kan den inte tjäna som normbyggnad. LMV föreslår därför ett annat uttryckssätt. Jag anser emellertid att lydelsen är acceptabel och det torde räcka med att jag här betonar att normbyggnaden inte skall innehålla annat än produktionslokaler.

1 8 ($ kvarstår ortstyp som värdefaktor men avser enligt mitt förslag numera väIderingsen/wtens läge i förhållande till tätort. LMV anser att uttryckssättet i stället borde spegla den omständigheten att ortstypen närmast är hänförlig till värderingsenhetens belägenhet i landet. Emedan

• Sida 72
•  Original

det inte råder någon avsikt att förändra bestämmelsens sakliga innebörd bör den enligt min mening inte ändras i detta avseende.

5 (JC/I 6 åå

Paragraferna skall upphöra att gälla, vilket berörs närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2.).

_12 kap.

1.4-5,8-955

Anclringarna är föranledda av värderingsmodellen inför AFT-94 och är närmare kommenterade i den allmänna motiveringen.

6 och 7 59

l paragraferna görs konsekvensändringar med anledning av den ändrade värderingsmodellen.

15 kap.

4

'1/2

För värdering av industribyggnad på elproduktionsenhet gäller särskilda regler som återfinns i 15 kap. FTL. I begreppet elproduktionsenhet innefattas bl.a. vattenkraftverk, outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt värmekraftverk.

Vad gäller vattenkraftverken bestäms värdet av ett nybyggt sådant som produkten av kraftverkets taxeringseffekt i kilowatt och ett riktvärde.

Enligt 15 kap. 4 & FTL bestäms riktvärdet genom en kapitalisering av de årsnetton som kan beräknas med ledning av gällande tariffer. l lagtexten görs en direkt hänvisning till "statens vattenfallsverks högspänningstariffer för mellansvenska området".

Nyligen har emellertid en omstrukturering av elmarknaden inletts. Vid den bolagisering av statens vattenfallsverk som genomfördes vid årsskiftet tom./92 avskildes verksamheten i storkraftnätet från Vattenfall AB och ingår numera i affärsverket Svenska kraftnät. Prissättningen för tillgång till storkraftnätet kommer således att behandlas av ett annat affärsverk än tidigare. Priset påverkas dessutom av en ny marknadssituation.

Av det anförda följer att en omdefiniering är nödvändig i 15 kap. 4 & FTL. Jag föreslår därför att det s.k. årsnettot i fortsättningen bestäms bl.a. "med ledning av den prissättning som tillämpas för det mellan- svenska området" och att detta anges i paragrafen.

18 kap. 1 %

l bestämmelsen görs en beloppsmässig ändring och införs ytterligare undantag från deklarationsskyldigheten vilka kommenteras närmare i den allmänna motiveringen. '

• Sida 73
•  Original

20 kap.

12 ä

1 20 kap. 12 å FTL anges vad fastighetstaxeringsnämnds beslut skall innehålla. Detta preciseras närmare i sju punkter, varav själva taxeringsbeslutet skall redovisas enligt punkterna 1 — 3, medan grunderna för beslutet redovisas enligt punkterna 4 - 7.

1 en av punkterna, punkt 6, skall enligt nuvarande lydelse redovisas bl.a. storleken av värderingshyra enligt 11 kap. 4 &, bruttokapitalise- ringsfaktor enligt 11 kap. 6 5 samt brytningsfaktor och värdet per m3 brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 &. Eftersom, vid behandlingen av bestämmelserna i 11 kap. FTL om riktvärdet för industribyggnad resp. i 12 kap. om riktvärdet för täktmark, föreslagits att nämnda begrepp skall utmönstras, bör de i konsekvens härmed slopas även i 20 kap. 12 & FTL.

Enligt nämnda punkt 6 redovisas också återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 5. Jag har tidigare föreslagit att återanskaffningskostnaden i fortsättningen skall utgöra en särskild värdefaktor vid bestämmande av riktvärde för industribyggnad värderad enligt produktionskostnads- metoden. Storleken av värdefaktorer redovisas särskilt enligt 20 kap. 12 5 punkt 4 FTL. Begreppet återanskaffningskostnad skall därför tas bort i punkt 6 såvitt angår hänvisningen till 11 kap. 7 &.

Av beslutet skall vidare enligt punkt 7 framgå sådant säreget förhållande som föranlettjustering av riktvärde. Med säreget förhållande avses att en värdefaktor (egenskap av något slag) föreligger som inte särskilt har beaktats vid riktvärdets bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet (jfr 7 kap. 5 & FTL). När så är fallet skall en justering göras.

[ enstaka fall kan det inträffa att en domstol inte använder sig av det för värdeområdet rekommenderade riktvärdet. Ett frångående av rikt— värde i sådant fall är inte att betrakta som en justering för säregna f(">rhå|landen. Det har dock i bland felaktigt kommit att redovisas på detta sätt. .Datamässigt har det vidare visat sig svårt att hantera redovisningen då en domstol går ifrån ett rekorumenderat riktvärde. Av dessa skäl före— slås en ändring av punkt 7 med den innebörden att redovisningen uttryck— ligen skall avse dels vidtagen justering för säreget förhållande enligt 7 kap. 5 5 FTL, dels även annat förhållande som föranlett ändring av riktvärde.

205

l bestämmelsen görs endast en beloppsmässig-ändring som är närmare kommenterad i den allmänna motiveringen.

l.»)

• Sida 74
•  Original

28 kap. 9 %

l bestämmelsen görs endast en beloppsmässig ändring som är närmare kommenterad i den allmänna motiveringen.

[2

"J]:

Ändringen är enbart av redaktionell karaktär.

Övergångshestämmelser

!. Såvitt avser reglerna inför AFT-94 av hyreshus- och industrienheter skall ett ikraftträdande ske redan den 1 januari 1993 med tillämpning vid 1994 års allmänna fitstighetstaxering.

2. Vissa av de förenklingsbestämmelser som föreslagits bör inte tillämpas vid 1994 års fastighetstaxering. Det kan nämligen inte anses lämpligt att under den löpande taxeringsperioden tillämpa nya belopps- gränser m.m. för de fastighetskategorier som inte är föremål för AFT år 1994. För småhusenheter och lantbruksenheter skall således de nu nämnda bestämmelsema inte tillämpas förrän vid nästa AFT av dessa, dvs. år 1996 resp. 1998.

7.2. Lag om ändring i lagen (1992:828) om ändring i fastighetstaxeringslagen

[ 2 kap. 2 & FTL nämns bl.a. de olika slags konmtunikationsbyggnader som skall anses utgöra icke skattepliktiga specialbyggnader. Bland den krets byggnader som skall räknas som kommunikationsbyggnad anses sådan som används i postverkets, televerkets, statens järnvägars, luftfartsverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags verksamhet.

I fråga om jämvägstrafiken har företagits vissa organisatoriska förändringar. Det tidigare statens järnvägar delades upp i dels ett affärsverk med ansvar för tågtrafiken, dels en myndighet benämnd Banverket med ansvar för infrastrukturen.

Eftersom indelningen i de skilda slagen av specialbyggnader i alla fall utom ett — allmän byggnad — tar sikte enbart på användningssättet, bör sådana byggnader som används i Banverkets verksamhet nu också uttryckligen fogas till den krets kommunikationsbyggnader"som utgör Specialbyggnader.

7.3. Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 1 s

1 paragrafen görs en konsekvensändring i anledning av att det enligt de bestämmelser som gäller vid 1992 års allmänna fastighetstaxering av

• Sida 75
•  Original

lantbruksenheter inte längre skall finnas hyreshus och tomtmark för hyreshus i sådana taxeringsenheter (jfr prop. 1990/91:47 s. 45).

38

Ändringen i första stycket b) innebär att det såvitt avser hyreshusenhet endast skall tas ut fastighetsskatt på den del som avser bostäder och tillhörande tomtmark. Detta uttrycks genom en anknytning till den nya indelning i värderingsenheter som görs vid fastighetstaxeringen fr.o.m. AFT-94. Enligt huvudregeln kommer således med den föreslagna formuleringen värderingsenheter för bostäder och bostäder under uppförande samt övriga värderingsenheter i hyreshusenhet som avser den tomtmark som är hänförlig till nämnda värderingsenheter bostäder samt även obebyggd tomtmark, att beskattas med skattesatsen 2,5 %. Detta gäller alltså även sådan värderingsenhet tomtmark där byggrätt finns för lokaler.

1 andra stycket återfinns de s.k. permanenta bestämmelserna om nedsättning i skatteuttaget som gäller nyproduktionen. Med hänsyn till vad som anförts i den allmänna motiveringen utmönstras ordet huvudsak- ligen. 1 övrigt vidtas redaktionella ändringar som slår fast att den nedsättning av skatteuttaget som avser byggnader som innehåller bostäder görs på bostadsdelen enligt de närmare föreskrifter som finns i femte stycket.

1 jetnte Mycket har ett tillägg gjorts till den proportioneringsregel som finns där sedan tidigare. I andra meningen behandlas småhusenhetema. ] en småhusenhet kan ingå flera bostadsbyggnader. Enligt huvudregeln utgör varje småhus en värderingsenhet. Vanligtvis indelas även tomt- marken i en värderingsenhet för varje småhus. För dessa skall nedsätt- ningen avse den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet för småhuset och den tomtmark som hör till detta. Bestämmelsen har emellertid utformats för att också beakta det fall då tomtmarken inte har indelats i flera värderingsenheter genom att inte här anknyta till begreppet värderingsenhet. När det finns olika ägare till småhus och mark åtskiljs dessa i olika taxeringsenheter, utom i vissa fall som exempelvis beträffande tomträtt. För att klargöra att markägaren då inte skall få någon nedsättning av fastighetsskatten anges uttryckligen som villkor för nedsättningen att tomtmarken måste ingå i samma taxerings— enhet som småhuset. Det anges också att reglerna om nedsättning i tillämpliga delar gäller småhus med tomt på lantbruksenhet. I tredje meningen. behandlas nedsättningen för hyreshusenheter. För dessa anknyts både för byggnad och tomtmark till de värderingsenheter som modellen vid AFT-94 konmier att tillhandahålla. För att nedsättning av skatten också skall avse tomtmarksvärdet fordras på samma sätt som för småhus- enheterna att tomtmarken måste ingå i samma taxeringsenhet som byggnaden.

• Sida 76
•  Original

Punkterna 4 och 5 av över—gångsbestämmelserna till lagen ( I 990.652) om ändring i lagen (]984.'1052) om statlig jQu'righersskarr

Genom lagen (19902652) om ändring i fastighetsskattelagen infördes i samband med skattereformen år 1991 vissa övergångsvisa regler om nedsättning av fastighetsskatten även för det bostadsbestånd som då fanns. För småhusenhetema återfanns dessa regler bl.a. i punkt 4 och för hyl'eshusenheterna i punkt 5. Det synes ändamålsenligt att den precisering av nedsättningsreglema som gjorts för nyproduktionen i 3 5 femte stycket också bör gälla det bostadsbestånd som nämns i förevarande punkter. Därför har i resp. punkt en hänvisning gjorts till 3 & femte stycket.

Övergängshestämmclscr

1. Som framgått av det anförda görs den nya indelning i värderingsenheter såvitt avser hyreshusenheter först fr.o.m. AFT—94. dvs. med verkan från ingången av år 1994. Dessa regler läggs således till grund för beskattning vid 1995 års taxering. I vissa fall kan de nya taxeringsvärdena beaktas vid preliminärskatteuttaget under år 1994 enligt 3 %$ 2 mom. uppbördslagen (1953z272). De nya bestämmelsema föreslås därför trädai kraft den 1 januari 1993 med tillämpning första gången vid 1.995 års taxering.

2. Som vidare framgått av vad jag anfört i det föregående om vissa ändringar såvitt avser fastighetstaxeringen av hyreshusenheter skall hyreshus, dvs. själva byggnaden, i fortsättningen värderas separat såsom särskild värderingsenhet åtskild från värderingen av marken. En uttrycklig regel föreslås också som innebär att ett hyreshus skall indelas i skilda värderingsenheter om det är inrättat för både bostäder och lokaler. Avsikten är vidare att indelningen i värderingsenheter av tomtmarken för hyreshus skall följa den indelning som gjorts för byggnaderna och byggnadsdelarna på tomtmarken. Vidare skall riktvärdet för hyreshus ange värdet per värderingsenhet och inte 50111 för närvarande ange det samlade värdet av byggnader med tillhörande tomtmark. De nu nämnda lagförslagen är avsedda att komma i tillämpning vid 1994 års allmänna fastighetstaxering. En justering beträffande uttaget av fastighetsskatt för hyreshus som skall gälla redan från den 1 januari l993 måste således vad avser år 1993 beakta hur hyreshusen och tomtmarken för sådana hus är indelade enligt nuvarande bestämmelser vid fastig- hetstaxeringen. Även om jag redan berört nuvarande regler om indelning i värderingsenheter i det föregående anser jag det befogat att här åter lämna en kort redogörelse för vissa av dessa. Enligt de nuvarande bestämmelserna om riktvärde för hyreshus i 9 kap. 1 & FTL görs ingen separat värdering av byggnaden; hyreshuset utgör således inte en värderingsenhet. Riktvärdet anger därför hyreshusenhetens samlade värde av byggnad och mark. Genom att en separat värdering av tomtmarken görs blir det ändå möjligt att beräkna värdet på hyreshuset. Av den gällande lydelsen av nämnda paragraf framgår att det finns två slags värderingsenheter för hyreshusenheter - om man bortser från fallet

7 6

• Sida 77
•  Original

med exploateringsmark. Värderingsenhetema är dels hyreshuset med tomtmark, dels den eller de värderingsenheter som avser tomtmarken. Som framgår ingår värdet av tomtmarken också i det förstnämnda slaget av värderingsenhet.

Om det underlättar värderingen får en byggnad som är inrättad för väsentligt olika ändamål indelas i två eller flera värderingsenheter enligt 6 kap. 5 & FTL. Vanligtvis indelas därför bostäder och lokaler i ett hyreshus i skilda värderingsenheter. Som LMV påpekat har dock sådan indelning inte skett beträffande hyreshus med värdeår före 1970 och med en totalhyra som inte överstigit 130 000 kr. En indelning av byggnader i skilda värderingsenheter sker likaså om dessa har olika ålder. Att observera är dock att de olika värderingsenhetema avseende byggnader i dessa fall alltid även inkluderar en andel tomtmark.

Vad avser tomtmarken gäller generellt enligt 6 kap. 7 5 FTL att varje tomt skall utgöra en värderingsenhet. Endast om tomtens användningssätt gör det nödvändigt skall den indelas i två eller flera värderingsenheter. Det är således inte självklart att tomten har indelats i olika värderings- enheter i det fall då byggnaden indelats i bostads— resp. lokaldelar. Avgörande för indelningen av tomtmarken är i stället om olika riktvärden har anvisats för olika våningsplan eller för den bygrätt som avser bostäder eller lokaler.

Som framgår av det nu anförda kan för år 1993 en beräkning av ned- sättning av eller undantag från fastighetsskatt inte göras på det maskinella sätt som förutsätts kunna ske enligt de regler som föreslås gälla fr.o.m. den ljanuan' 1994. Vissa manuella rutiner måste t.ex. tillämpas för hyreshus med värdeår före 1970 som har en totalhyra som inte överstiger avser hyreshusenhet en föreskrift med följande innebörd. Vid 1994 års taxering skall det skatteuttag som stadgas i 3 5 första stycket b) i dess äldre lydelse göras på den del av taxeringsvärdet som inte belöper på lokaler med tillhörande tomtmark. Någon uttalad anknytning görs inte detta år till värderingsenhet eftersom, som framgått, någon sådan indelning inte alltid har skett. Vidare skall vid denna taxering nedsättning av skatteuttaget enligt vad som anges i andra stycket i paragrafen och punkt 5 övergångsbestänmrelsema i deras äldre lydelse göras på den del av taxeringsvärdet som belöper på hyreshus som avser bostäder. Eftersom värderingsenheten för byggnaden under detta år fortfarande inkluderar tomtmark har särskilt uttalats att i beräkningsunderlaget ingår den tomtmark som hör till bostäderna. Härmed avses bara den del som tas i anspråk för bostäderna och saledes inte t. ex. obebyggd tomtmark med byggrätt för lokaler. Även här uppställs kravet att tomtmarken måste ingå i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

3. På liknande sätt som föreskrevs i övergångsbestämmelsema till lagen (19922842) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, vilken nu föreslås bli upphävd, föreskrivs en proportioneringsregel för de hyreshusenheter med lokaler som ingår i förvärvskälla som har brutet räkenskapsår. På samma sätt som i punkt 2 i dessa övergångs-

• Sida 78
•  Original

bestämmelser görs inte heller här någon uttrycklig anknytning till värderingsenhet.

Det bör uppmärksammas att skatteuttag enligt denna övergångsregel enbart tar sikte på de äldre bestämmelser som gällt enligt fastighets- skattelagen. Enligt denna gäller en skattesats om 2,5 % för hyreshus— enheter, dvs. inklusive lokaldelama. Skulle således ett nytt beskattningsår ha påbörjats den 1 september 1992 som löper till den 31 augusti 1993, får uttaget av fastighetsskatt, för den del av beskattningsåret som belöper på de fyra sista månaderna under år 1992, taxeras år 1994.

I detta sammanhang beaktas således inte den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten till 3,5 % som enligt en särskild lag (SFS l990:1460) gäller vid 1992 och 1993 års taxeringar för sådana hyreshusenheter som lim-'tidsakligen består av lokaler.

7.4. Lag om upphävande av lagen (l992z842) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Genom förslagen till ny lydelse av 1 och 3 55 i fastighetsskattelagen med (")vergångsbestämmelser undantas lokaler från fastighetsskatt på ett annat sätt än genom kopplingen till hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler såsom görs i lagen (1992:842) om ändring i fastighetsskattelagen. Den lagen, som ännu inte trätt i kraft, behövs således inte och bör upphävas.

7.5. Lag om upphävande av lagen (1973:278) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond, m.m.

Genom lagen upphävs vid utgången av år 1993 den skattefrihet som gällt för stiftelsen enligt 2 5 i den upphävda lagen.

Upphävandet av denna lag innebär vidare att sådana medel som avses i 3 ä i den upphävda lagen är skattepliktiga för mottagaren utom i fall då mottagaren är en sådan bostadsförening eller sådant bostadsaktiebolag som avses i 2 5 7 mom. lagen (1947z576) om statlig inkomstskatt. Således är inte de bostadsrättsföreningar som är schablonbeskattade skattskyldiga för sådana medel som avses i den upphävda lagen.

8. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2. lag om ändring i lagen (l992z828) om ändring i fastighetstaxerings— lagen (1979:1152),

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om upphävande av lagen (l992z842) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

• Sida 79
•  Original

5. lag om upphävande av lagen (1973:278) om avdrag vid inkomst- Prop. 1992/93: In taxeringen för bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond, m. m.

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredra- ganden lagt fram.

• Sida 80
•  Original