Prop. 2003/04:132

Handel med utsläppsrätter

• Sida 1
•  Original

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 april 2004

Göran Persson

Leif Pagrotsky

(Näringsdepartementet)

Länk till bilaga 1

• Sida 53
•  Original

• Sida 54
•  Original

• Sida 55
•  Original

• Sida 56
•  Original

• Sida 57
•  Original

• Sida 58
•  Original

• Sida 59
•  Original

• Sida 60
•  Original

• Sida 61
•  Original

• Sida 62
•  Original

• Sida 63
•  Original

• Sida 64
•  Original

• Sida 65
•  Original

• Sida 66
•  Original

Sammanfattning av betänkandet Handla för bättre klimat – tillstånd och tilldelning, m.m. (SOU 2003:120)

Vid världstoppmötet om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 undertecknades FN:s klimatkonvention av 154 stater. Genom det s.k. Kyotoprotokollet

17

, som antogs på konventionens tredje partsmöte i

Kyoto i december 1997, åtar sig industriländerna att minska sina utsläpp med drygt fem procent som ett genomsnitt under den första s.k. åtagandeperioden, dvs. åren 2008–2012, jämfört med 1990 års nivå. EU:s medlemsstater har åtagit sig att minska utsläppen med åtta procent. I Kyotoprotokollet ingår tre s.k. flexibla mekanismer, vilka är viktiga för att uppnå den kostnadseffektivitet som klimatkonventionen betonar.

En av de flexibla mekanismerna är handel med utsläppsrätter. Detta styrmedel bygger på att ett tak sätts för hur stora de totala utsläppen får vara under t.ex. ett år för de anläggningar inom en viss region som omfattas av systemet. Detta betyder emellertid inte att ett tak sätts för utsläppen från enskilda anläggningar. Varje anläggning som omfattas av systemet tilldelas ett visst antal överlåtbara utsläppsrätter. En utsläppsrätt ger innehavaren rätten att släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter under en fastställd period. Summan av tilldelade utsläppsrätter motsvarar taket för hur stora de totala utsläppen får vara. De anläggningar som omfattas av handelssystemet skall sedan vid en viss angiven tidpunkt kunna visa upp ett innehav av utsläppsrätter som motsvarar anläggningens faktiska utsläpp. Företag som har höga kostnader för att minska utsläppen kommer att köpa utsläppsrätter, vilka utbjuds på en marknad av företag med låga kostnader för att minska utsläppen.

Från den 1 januari 2005 kommer ett system för handel med utsläppsrätter att införas inom EU, med utgångspunkt i ett direktiv (”handelsdirektivet”) som formellt antogs i oktober 2003.

18

Det europeiska handelssystemet kommer att omfatta olika tidsperioder. Under den första perioden (åren 2005–2007) kommer endast utsläpp av koldioxid att ingå i handelssystemet. Vidare kommer handelssystemet under den första perioden att endast omfatta anläggningar inom sektorerna för energi, produktion och bearbetning av järnmetaller, mineralindustri samt pappers-, papp- och pappersmassaindustri. I Sverige kommer den handlande sektorn att omfatta ca 400–450 anläggningar.

FlexMex2-utredningen redovisade i maj 2003 i delbetänkandet Handla för bättre klimat (SOU 2003:60) vilka principer som bör ligga till grund för fördelningen av utsläppsrätter och hur den nationella fördelningsplanen bör utformas för svensk del inför det EU-omfattande system för handel med utsläppsrätter som skall införas från den 1 januari 2005. SOU 2003:60 var i huvudsak ett principbetänkande. Delegationen konstaterade att ett antal detaljfrågor återstod att lösa för svensk del i det fortsatta genomförandet av handelsdirektivet.

17

Kyotoprotokollet till Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar.

18

Europaparlamentets och Rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG. (EGT L 275, 25.10.2003).

• Sida 67
•  Original

Handelsdirektivet anger att medlemsstaterna senast den 31 december 2003 skall ha genomfört direktivet i sin lagstiftning. Med den ordning som gäller för beredning av lagstiftning i Sverige är det dock inte möjligt att genomföra nödvändig lagstiftning till den

31 december 2003, särskilt som vissa rättsakter som handelsdirektivet hänvisar till förmodligen inte kommer att vara antagna vid den tidpunkten.

19

Även flera andra medlemsstater har deklarerat att man inte

kommer att klara ett genomförande till den 31 december 2003, samtidigt som man har anfört att all lagstiftning skall finnas på plats i god tid före den 1 januari 2005.

Delegationen anser mot den här bakgrunden att det mest ändamålsenliga är att lägga fram förslag i en sådan ordning och vid sådana tidpunkter att det skall kunna finnas ett fungerande, komplett regelverk på plats den 1 januari 2005. Delegationen avser därför att lägga fram förslag på genomförandet av handelsdirektivet uppdelat på följande tre etapper:

• I den första etappen redovisas förslag som är avsedda att gälla fr.o.m. den 1 juli 2004. För att handel med utsläppsrätter skall kunna starta den 1 januari 2005 krävs att det senast vid halvårsskiftet 2004 finns en lagreglering för tillstånds- och tilldelningsfrågor. Detta redovisas i detta delbetänkande. Avsikten är att den reglering som föreslås i delbetänkandet med smärre justeringar skall kunna flyttas över till en komplett lag för handelssystemet, som skall kunna vara i kraft den 1 januari 2005.
• I den andra etappen avser delegationen att lämna förslag som är avsedda att skapa förutsättningar för en handel med utsläppsrätter och förslag på redovisning och kontroll av handeln. Detta förslag kommer att avlämnas under våren 2004.
• I den tredje etappen kommer bestämmelser i handelsdirektivet som reglerar förhållanden efter den 1 januari 2008 att behandlas.

Syftet med det nu föreliggande delbetänkandet är att lämna förslag till författningar som huvudsakligen rör tillstånds- och tilldelningsfrågor. Frågor om påföljder, tillsyn och överklagande som är knutna till tillstånd och tilldelning behandlas också i detta delbetänkande. Vidare diskuteras handelsdirektivets bestämmelser i förhållande till miljörättsliga regler på nationell nivå och på EU-nivå. I delbetänkandet diskuteras också om vi i Sverige bör använda både koldioxidskatt och handel med utsläppsrätter för att möta våra klimatmål och internationella åtaganden eller om de anläggningar som omfattas av det europeiska handelssystemet skall befrias från koldioxidskatten. Slutligen redovisas vissa konsekvenser av de förslag som läggs fram i betänkandet.

Regler för tillstånd

Enligt handelsdirektivet krävs fr.o.m. den 1 januari 2005 tillstånd till utsläpp av koldioxid för de anläggningar som omfattas av handelssystemet. I betänkandet lämnas författningsförslag som reglerar de förut-

19

Detta gäller t.ex. den registerförordning som enligt artikel 19.3 skall finnas för att direktivet skall kunna genomföras.

• Sida 68
•  Original

sättningar som skall gälla för att en verksamhetsutövare skall kunna ansöka om tillstånd till utsläpp av koldioxid. Det föreslagna regelsystemet sammanfattas nedan.

Allmänt om tillstånd

• Regeringen bemyndigas att bestämma vilka anläggningar inom sektorerna för energi, produktion och bearbetning av järnmetaller, mineralindustri, samt pappers-, papp- och pappersmassaindustri som skall omfattas av tillståndsplikt.
• Om en ansökan om tillstånd ingetts till tillståndsmyndigheten senast den 31 december 2004 får verksamheten fortsätta att bedrivas tills lagakraftvunnet beslut föreligger.
• Länsstyrelserna skall pröva tillstånd avseende rätten att efter den 1 januari 2005 bedriva verksamhet som resulterar i utsläpp av koldioxid. Ansökningar om tillstånd skall handläggas skyndsamt av länsstyrelsen så att aktuella anläggningar innehar tillstånd när besluten om tilldelningen meddelas (senast den 30 september 2004).

Villkor för tillstånd

• För att få tillstånd krävs att verksamhetsutövaren är i stånd att övervaka och rapportera utsläppen på ett tillförlitligt sätt. Övervakning skall ske genom beräkning eller mätning av utsläppen. Rapportering skall ske i enlighet med de riktlinjer som Europeiska kommissionen sannolikt kommer att besluta i december 2003.
• En verksamhetsutövare är skyldig att anmäla sådana förändringar av sin verksamhet som kan kräva ett förnyat tillstånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om när anmälan krävs.
• En ny verksamhetsutövare är skyldig att anmäla att han tagit över driften av en anläggning. Tillståndsmyndigheten skall i sådana fall meddela förnyat tillstånd.

Övrigt

• En ny anläggning eller en befintlig anläggning för vilken det krävs ett förnyat tillstånd enligt artikel 14 i handelsdirektivet kan inte få ett sådant tillstånd om det saknas erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning.
• Miljödomstolen får på ansökan av tillsyns- eller tillståndsmyndigheten återkalla ett tillstånd om detta inte har följts och avvikelsen är av allvarlig art. Miljödomstolen får även återkalla ett tillstånd om verksamheten saknar erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning.

• Sida 69
•  Original

Regler för tilldelning

För den treårsperiod som börjar den 1 januari 2005 skall minst 95 procent av utsläppsrätterna tilldelas gratis. Delegationen anser dock att genomförandet av handelsdirektivet under den första perioden bör ske så okomplicerat som möjligt. Delegationen har därför, av praktiska skäl, bedömt att tilldelningen av utsläppsrätter till 100 procent bör vara gratis under perioden 2005–2007. Beslut om tilldelade utsläppsrätter meddelas verksamhetsutövare för de anläggningar som har tillstånd till utsläpp senast den 30 september 2004. Om en verksamhetsutövare ansöker om tillstånd under perioden 30 september – 31 december 2004 skall han få utsläppsrätter tilldelade i den mån sådana då finns kvar att tilldela. Tilldelningen skall ha föregåtts av att regeringen fattat beslut om en nationell fördelningsplan senast den 31 mars 2004. Kommissionen skall senast den 30 juni 2004 godta eller avslå fördelningsplanen. Den nationella fördelningsplanen kommer att beslutas mot bakgrund av de principer som förelagts riksdagen.

Uppgifter om tilldelning till olika anläggningar i den nationella fördelningsplanen bör lämnas men uttryckligen förklaras vara exempel på vad resultatet av de angivna principerna kan bli. Skälet till detta är att det annars finns risk för att tillsynsmyndigheten som senare fattar beslut om tilldelningen måste anses bunden av vad fördelningsplanen innehåller om tilldelning till enskilda anläggningar. En sådan ordning kräver att lagregler beträffande den nationella fördelningsplanen är i kraft när planen anmäls till kommissionen. Genom åtgärden att i den nationella fördelningsplanen endast exemplifiera vad resultatet av de angivna principerna kan bli kommer däremot planen inte att vara bindande för de enskilda anläggningarna.

I betänkandet lämnas författningsförslag som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 2004 för att därigenom möjliggöra för verksamhetsutövare att från den tidpunkten ansöka om tilldelning av utsläppsrätter. De föreslagna reglerna avseende tilldelning sammanfattas nedan.

Allmänt om tilldelning

• Tilldelningen skall baseras på de principer som anges i den nationella fördelningsplanen.
• Den totala årliga tilldelningen av antalet utsläppsrätter, exklusive tilldelning för nytillträdande anläggningar och för den beräknade ökningen av utsläpp som härrör från icke-utbytbara råvaror, under treårsperioden får inte överstiga utsläpp motsvarande XX

20

miljoner

ton koldioxid.

• Tilldelningen av antalet utsläppsrätter för nytillträdande anläggningar och för den beräknade ökningen av råvarurelaterade utsläpp får högst

20

Delegationen har i detta skede inte annat underlag än det som låg till grund för bedömningen i delbetänkandet SOU 2003:60. Osäkerheten består dessutom i att de siffror som kommer att anges i den kommande fördelningsplanen skall prövas och godkännas av kommissionen. Regeringens kommande proposition, som är avsedd att överlämnas till riksdagen under december 2003, kommer att visa regeringens samlade bedömning av avvägningen mellan den handlande sektorns utrymme och andra sektorers behov av utsläpp av koldioxid.

• Sida 70
•  Original

uppgå till utsläpp motsvarande Y

21

miljoner ton koldioxid per år

under treårsperioden.

• Regeringen bemyndigas att utfärda närmare föreskrifter om tilldelningen och om högsta tillåtna mängd utsläpp som skall gälla för nytillträdande anläggningar respektive råvarurelaterade utsläpp.

Tilldelningen baseras på historiska utsläpp eller på benchmarking

• Tilldelningen till sektorer och enskilda anläggningar skall vara baserad på de genomsnittliga historiska utsläppen under åren 1998– 2001.
• I det fall onormala förhållanden (t.ex. haverier eller omfattande ombyggnader) rådde för en anläggning under perioden 1998–2001 kan anläggningen få tilldelningen av utsläppsrätter baserad på de genomsnittliga utsläppen under färre år än det hela antalet år som utgör ifrågavarande tidsperiod.
• Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka sektorer eller delar av sektorer som – under förutsättning att det finns tillförlitligt underlag – kan undantas från huvudregeln om tilldelning baserad på historiska utsläpp och i stället tilldelas utsläppsrätter genom att anläggningens utsläpp jämförs med de genomsnittliga utsläppen inom respektive sektor eller delsektor (benchmarking). För det fall det saknas tillförligt underlag att använda benchmarking för någon sektor/delsektor bör regeringen bemyndigas att bestämma vilken tilldelningsmetod som i stället skall användas.
• Om benchmarking används skall tilldelning ske enligt följande. Om anläggningen har ett bättre utsläppsvärde än sektorns/delsektorns genomsnitt skall anläggningen tilldelas utsläppsrätter som uppgår till dess faktiska utsläpp. Övriga anläggningar får utsläppsrätter motsvarande sektorns/delsektorns genomsnittliga utsläpp.

Tilldelning av utsläppsrätter för utsläpp som härrör från ickeutbytbara råvaror

22

• Utsläpp som härrör från icke-utbytbara råvaror skall behandlas i särskild ordning, eftersom utsläppen är en följd av den kemiska processen och dessa råvaror inte på ett ekonomiskt rimligt sätt kan ersättas på kort sikt. För utsläpp som härrör från icke-utbytbara råvaror skall tilldelningen för perioden 2005–2007 bestämmas som ett årligt genomsnitt för perioden 1998–2001 med eventuella korrigeringar för prognostiserade utsläpp. Om de beräknade utsläppen bedöms öka under år 2005 (i förhållande till det årliga genomsnittet under åren 1998–2001) skall ökningen läggas till det historiskt framräknade årliga utsläppet. Det sålunda framräknade totala behovet av utsläppsrätter för utsläpp som härrör från icke-utbytbara råvaror för år 2005 skall gälla för vart och ett av åren under perioden 2005–2007.

21

Se förklaring i föregående fotnot.

22

En detaljerad beskrivning av hur utsläpp som härrör från icke-utbytbara råvaror hanteras finns i delegationens betänkande SOU 2003:60avsnitt 1.7.

• Sida 71
•  Original

Behov av nedskalning kan förekomma

• Om det totala antalet utsläppsrätter, som beräknas bli tilldelade de aktuella anläggningarna för historiska utsläpp, överstiger den totalt tillåtna tilldelningen av utsläppsrätter för sådana utsläpp skall tilldelningen till de olika anläggningarna skalas ner proportionellt. Den årliga totala tillgängliga mängden utsläppsrätter får inte överstiga den tillåtna mängden utsläppsrätter för historiskt beräknade utsläpp. Beräknade råvarurelaterade utsläpp skall skalas ner inom den ram som regeringen bestämt för sådana utsläpp.

Nytillträdande anläggning

• En nytillträdande anläggning som har fått ett nytt tillstånd till utsläpp av koldioxid skall tilldelas utsläppsrätter på grundval av någon form av benchmarking. Om anläggningen beräknas få ett bättre utsläppsvärde än sektorns/delsektorns genomsnitt skall anläggningen tilldelas utsläppsrätter som uppgår till anläggningens beräknade faktiska utsläpp. Övriga anläggningar får utsläppsrätter motsvarande sektorns/delsektorns genomsnittliga utsläpp.
• En nytillträdande anläggning som förnyat sitt tillstånd skall tilldelas utsläppsrätter för utsläpp som härrör från icke-utbytbara råvaror i förhållande till beräknade sådana utsläpp för tiden från att tillståndet förnyades och fram t.o.m. år 2007. Utsläppsrätter för utsläpp som härrör från utbytbara bränslen får för en sådan anläggning köpas på andrahandsmarknaden.
• Tilldelningen är begränsad till den totala mängd utsläppsrätter som regeringen bestämmer för nytillträdande anläggningar.

Villkorad tilldelning

• Utsläppsrätter som tilldelats för en anläggning bör inte få utfärdas om tillståndet återkallats och återkallelsen beror på att tillståndet inte har följts. Om ett tillstånd återkallas får inte utsläppsrätter utfärdas för de verksamhetsår som följer närmast efter det år som beslutet om återkallelse meddelades.
• När det gäller frågan om utfärdande av utsläppsrätter efter det att tillståndet återkallats till följd av att verksamheten upphört återkommer delegationen i nästa betänkande.
• Om annan gemenskapsrättslig lagstiftning medför oundvikliga ökningar av koldioxidutsläpp för en anläggning skall denna anläggning tilldelas utsläppsrätter motsvarande denna ökning.

Organisation

• Ansökan om tilldelning av utsläppsrätter skall prövas av tillsynsmyndigheten. Till ansökan skall bifogas ett intyg av verksamhetsutövarens revisor som styrker riktigheten av de uppgifter som lämnats i ansökan.

• Sida 72
•  Original

• Beslut om tilldelning av utsläppsrätter skall fattas av en fristående myndighet, som skall inrättas. Med hänsyn till att förberedelsetiden är knapp fram till dess handelssystemet skall vara i funktion bör Naturvårdsverket under en övergångsperiod utpekas som tillsynsmyndighet och ansvara för besluten om fördelning av utsläppsrätter.
• Ett fristående råd bör inrättas under Naturvårdsverket, med representanter från Naturvårdsverket, Energimyndigheten och NUTEK, för att bereda företagens ansökningar om utsläppsrätter. Rådet bör lämna förslag till beslut om tilldelning till Naturvårdsverket. Till rådet bör kopplas ett rådgivande organ med representanter för bl.a. berörda näringslivsintressen.

Påföljder

Påföljderna skall enligt delegationen vara effektiva, proportionella och avskräckande. Grundläggande för systemets funktion är att tillsynsmyndigheten har ett riktigt underlag vid tilldelningen av utsläppsrätter. Det är därför enligt delegationen av största vikt att den som avsiktligen lämnar felaktiga uppgifter som leder till att verksamhetsutövaren tilldelas för många utsläppsrätter skall dömas till ansvar. Det är av samma orsak viktigt att en ansökan om att få tillstånd till utsläpp av koldioxid återger riktiga förhållanden. Det är även viktigt att myndigheterna får riktiga uppgifter om en verksamhetsutövare förändrar eller utvidgar sin verksamhet eller om en ny verksamhetsutövare övertar en verksamhet. Delegationen föreslår att lagens bestämmelser om straffansvar skall tillämpas subsidiärt i förhållande till brottsbalkens bestämmelser.

23

Tillsyn

Delegationen föreslår att den myndighet som regeringen bestämmer skall ha rätt att vid vite begära de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Vidare föreslås myndigheten att på begäran få tillträde till anläggningar som omfattas av handelssystemet samt tillhörande lokaler och områden i den utsträckning det behövs för tillsynen. Det skall dock inte gälla bostäder.

Förhållandet mellan handelsdirektivet, IPPC-direktivet

24

och miljö-

balken

Delegationen tar i delbetänkandet upp frågor om hur handelsdirektivet förhåller sig till existerande miljörätt och diskuterar om Sverige i sin lagstiftning bör utnyttja möjligheten att ersätta miljöbalkens krav med handelssystemet.

Handel med utsläppsrätter skiljer sig väsentligt från de regleringsinstrument som traditionellt tillämpats på miljöområdet. Dessa lagar

23

Med detta avses att straffbestämmelserna skall tillämpas för det fall det inte finns någon straffbestämmelse i brottsbalken som kriminaliserar den aktuella gärningen.

24

Rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. IPPC står för Integrated Pollution Prevention and Control.

• Sida 73
•  Original

bygger på att verksamhetsutövarna är skyldiga att inhämta tillstånd för drift av verksamheten. I tillståndet föreskriver myndigheterna tämligen detaljerat vilka villkor som skall gälla för driften av verksamheten. Den grundläggande principen för systemet för handel med utsläppsrätter är däremot att flexibilitet skall råda för verksamhetsutövaren.

Detta har också beaktats i handelsdirektivet, som i artikel 26 stadgar att gränsvärden för utsläpp av växthusgaser endast skall fastställas om det är nödvändigt för att förhindra betydande lokala föroreningar. Hittills torde tillstånd som utfärdats med stöd av miljöbalken inte ha föreskrivit villkor avseende tillåten mängd utsläpp av koldioxid. Det är mer troligt att en reglering av koldioxidutsläpp kan komma att ske genom en begränsning av mängden använt fossilt bränsle. Det undantag som finns i handelsdirektivet (artikel 26.2) kommer därför i praktiken inte att ge en ökad frihet för handel med utsläppsrätter. Av detta skäl föreslår delegationen att förbudet enligt artikel 26.2 kompletteras med ett förbud mot att begränsa mängden använt fossilt bränsle. Vidare finner delegationen att även kravet på bästa möjliga teknik enligt

2 kap 3 § miljöbalken bör tas bort för de anläggningar som omfattas av handelsdirektivet.

Frågan om gränsvärden för utsläpp av andra ämnen än koldioxid omfattas inte av nationell diskretion. För svensk del innebär detta en skyldighet under EG-rätten att även fortsättningsvis föreskriva gränsvärden för förorenande ämnen, även om det påverkar verksamheternas koldioxidutsläpp och möjlighet till handel med utsläppsrätter.

IPPC-direktivet och miljöbalken ställer krav på energieffektivitet. Kravet innebär att berörda verksamheter inte skall förbruka mer energi än vad som är nödvändigt med hänsyn till hur mycket som produceras.

Genom handelsdirektivet (artikel 26.3) ändras IPPC-direktivet på så sätt att det blir valfritt för medlemsstaterna att ställa krav på energieffektivitet för förbränningsanläggningar eller andra anläggningar som avger koldioxid på platsen.

25

Regleringen i miljöbalken är i vissa avseenden mer långtgående än i IPPC-direktivet. I miljöbalken krävs att förnybara energikällor skall användas i första hand. Detta krav återfinns inte i IPPC-direktivet. Ett upprätthållande av miljöbalkens regel om förnybara energikällor skulle dock inte stå i strid med EG-rätten. Sverige har därför ur rättslig synpunkt valfrihet att upprätthålla eller ta bort detta krav.

Delegationen vill inte nu ta ställning till om vi i Sverige, som handelsdirektivet möjliggör, bör lyfta kravet på energieffektivitet. Delegationen tar inte heller ställning till om kravet på förnyelsebara energikällor bör lyftas. Slutlig ställning till de frågorna bör tas först efter en analys av hur andra länder avser att förfara i dessa frågor. Med en sådan kunskap skapas bättre förutsättningar för delegationen att föreslå ett regelverk som inte förfördelar svensk internationellt konkurrensutsatt industri.

25

Artikel 26.3: ”För verksamheter som förtecknas i bilaga 1 till direktiv 2003/87/EG får medlemsstaterna välja att inte införa krav på effektiv energianvändning för förbränningsanläggningar eller andra anläggningar som avger koldioxid på platsen.”

• Sida 74
•  Original

Handelsdirektivet, koldioxidskatter och finansiering

Delegationen har att ta ställning till om vi i Sverige bör använda både koldioxidskatt och handel med utsläppsrätter för att möta våra klimatmål och internationella åtaganden eller om de anläggningar som omfattas av det europeiska handelssystemet skall befrias från koldioxidskatten.

26

I sitt

första delbetänkande lämnade delegationen inte något förslag till finansiering för alternativet att ta bort koldioxidskatten för de anläggningar som ingår i handelssystemet. Argumentet för detta var att remissbehandlingen av Skattenedsättningskommitténs (SNED) betänkande borde avvaktas och att det fanns behov av ytterligare utredning av koldioxidskattens ställning i det framtida handelssystemet.

Med hänsyn till att förutsättningarna ännu är oklara kan delegationen inte heller i detta skede av utredningsarbetet ta ställning till om de anläggningar som omfattas av det EU-omfattande handelssystemet skall befrias från koldioxidskatten. Som underlag för den fortsatta diskussionen redovisar delegationen i detta delbetänkande argument för och emot att ta bort skatten, beräknat skattebortfall om skatten tas bort samt ett antal exempel på hur ett eventuellt borttagande av koldioxidskatten skulle kunna finansieras.

En djupare konsekvensanalys bör göras av de alternativ som delegationen redovisar i betänkandet. De synpunkter som kommer att framföras på de presenterade modellerna i den kommande remissbehandlingen av detta betänkande är också värdefulla att beakta. Delegationen vill därför i detta läge inte förorda något av de redovisade alternativen till finansiering utan föreslår i stället att frågan om koldioxidskattens ställning i det framtida systemet för handel med utsläppsrätter tas upp till ytterligare belysning i delegationens fortsatta arbete. Därvid torde bl.a. större klarhet vara vunnen om hur förutsättningarna för det framtida energiskattesystemet kommer att se ut.

Förslagets konsekvenser

Som medlem av EU är Sverige skyldigt att ansluta sig till och i svensk lagstiftning införa de i handelsdirektivet angivna reglerna för handelssystemet. Vid en bedömning av förslagens konsekvenser bör man ha i åtanke att handlingsalternativet att välja att inte införa en reglering härmed inte föreligger. Att det kommer att uppstå någon form av konsekvenser av det slag som nämns nedan är därför ofrånkomligt.

EU:s system för handel med utsläppsrätter syftar till att EU och dess medlemsstater skall uppnå sina åtaganden i Kyotoprotokollet på ett kostnadseffektivt sätt. Överslagsmässiga beräkningar av kommissionen tyder på att kostnaderna för att uppnå EU:s åtagande i Kyotoprotokollet kan bli upp till 35 procent lägre än om utsläppsminskningarna helt skall ske

26

Om koldioxidskatten tas bort för den handlande sektorn måste detta anmälas till kommissionen som ett statsstödsärende. Huvudregeln i EG:s statsstödsregler är att en medlemsstat inte kan ha differentierade beskattningsnivåer inom näringslivet. Borttagandet av koldioxidskatten torde dock godkännas eftersom det av energiskattedirektivets art. 17.1 b och 17.4 framgår bl.a. att man får sätta ner eller slopa skatten om man inför handel med utsläppsrätter under förutsättning att detta leder till att miljöskyddsmål uppnås eller energieffektiviteten förbättras.

• Sida 75
•  Original

inom respektive medlemsstat enligt bördefördelningen

27

. För svensk del redovisade delegationen i sitt första delbetänkande uppskattningar som tyder på att kostnaderna för att uppnå åtagandet i Kyotoprotokollet kan bli ca 1–3 miljarder kronor lägre per år med handelssystemet, än vad som annars skulle ha varit fallet. Vad gäller finansieringen av ett eventuellt borttagande av koldioxidskatten för den handlande sektorn vill delegationen, som tidigare framhållits, i detta läge inte förorda något av de alternativ som delegationen redovisat. Handelssystemet kommer att omfatta anläggningar inom energisektorn och energiintensiv industri. De svenska företag som berörs är av varierande storlek. Genom att handelsdirektivet för flertalet berörda anläggningstyper innehåller någon form av tröskelvärde för att omfattas, t.ex. krav på minsta produktionsvolym e.d., kan dock antas att förhållandevis få små företag kommer att ingå i systemet. I den mån små företag berörs av systemet torde det i första hand röra sig om mindre fjärrvärmeföretag. Införandet av handelssystemet kommer oundvikligen att medföra vissa nya administrativa krav på berörda företag. De administrationskostnader som dessa krav medför för företagen torde vara relativt sett mer betungande för små företag än för stora. Delegationens bedömning är att de förslag som lämnas i detta delbetänkande är förenliga med statsstödsreglerna. De svenska anläggningar som kommer att omfattas av handelssystemet står för ca en tredjedel av Sveriges koldioxidutsläpp. För att vi skall kunna nå det mål som anges i 2002 års klimatpolitiska beslut

28

behöver

åtgärder vidtas såväl i den handlande sektorn som i de icke-handlande sektorerna. För att kunna bedöma vad som är rimliga åtaganden i den handlande respektive de icke-handlande sektorerna krävs därför att en samlad bedömning görs. Delegationen har dock inom ramen för sitt arbete inte haft möjlighet att göra detta.

Mot bakgrund av att det vid sidan av delegationens arbete finns ett antal andra nyligen beslutade åtgärder, förslag och pågående utredningar som är av stor betydelse för de företag och anläggningar som omfattas av handelsdirektivet framhöll delegationen dock i sitt första delbetänkande att det behöver göras en överordnad konsekvensanalys och koordinering av hanteringen av olika befintliga och föreslagna styrmedel. Vidare uttalade delegationen att en sådan överordnad konsekvensanalys och koordinering är nödvändig för att en helhetsbedömning, t.ex. mellan den handlande och den icke-handlande sektorns ansvar för att nå klimatmålen, skall kunna göras. Delegationen föreslog därför att regeringen

27

Förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgas inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, KOM (2001) 581 slutlig.

28

I 2002 års klimatpolitiska beslut (prop. 2001/02:55, bet. 2001/02MJU10, rskr. 2001/02:163) har riksdagen fastslagit att de svenska utsläppen av de sex växthusgaserna som ett medelvärde för perioden 2008–2012 skall vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppsvärdena skall normalårskorrigeras för att säkerställa jämförbarhet mellan åren med avseende på variation i temperatur och nederbörd. Enligt det klimatpolitiska beslutet skall det nationella målet uppnås utan kompensation för upptag i sänkor och utan användning av flexibla mekanismer. Vid en kontrollstation år 2004 avser regeringen att överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna.

• Sida 76
•  Original

borde låta utreda förutsättningarna och formerna för hur en sådan nödvändig samordning skall kunna komma till stånd.

Behovet av en samlad bedömning kvarstår. Mycket av det analysarbete som behövs kan dock antas komma att ske i samband med utvärderingen av klimatpolitiken vid 2004 års kontrollstation. Vid kontrollstationen kommer regeringen att utvärdera vilka resultat klimatpolitiken medfört, hur utsläppstrenden ser ut och om det behövs ytterligare åtgärder för att nå de mål som satts upp.

Ikraftträdande

De författningsförslag som FlexMex2-utredningen lämnar bör kunna träda i kraft den 1 juli 2004.

• Sida 77
•  Original

Utredningens lagförslag

Förslag till lag om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Ändamål och definitioner m.m.

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillstånd till verksamhet som medför utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter för sådana utsläpp för tidsperioden 2005-2007.

Definitioner

2 § I denna lag används följande beteckningar med den betydelse som här anges:

1. utsläppsrätt: ett bevis som ger rätt att släppa ut ett ton koldioxid under en fastställd period i enlighet med bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,

2. anläggning: en teknisk enhet, som inte är flyttbar, där det bedrivs verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag, inom sektorerna för energi, produktion och bearbetning av järnmetaller, mineralindustri samt pappers-, papp- och pappersmassaindustri liksom all annan därmed direkt sammanhängande verksamhet som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen och som kan påverka utsläpp och föroreningar,

3. utsläpp: frigörande i atmosfären av koldioxid från källor belägna inom en anläggning,

4. verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver eller har ett bestämmande inflytande över en anläggning,

5. nytillträdande anläggning: varje anläggning där det inte bedrivs verksamhet vid den tidpunkt då den nationella fördelningsplanen överlämnas till Europeiska kommissionen och som därefter meddelats tillstånd till utsläpp av koldioxid samt varje anläggning som meddelats förnyat tillstånd på grund av en ändring av anläggningens art, funktion eller utvidgning av anläggningens verksamhet,

6. nationell fördelningsplan: en av regeringen beslutad plan som tilldelningen av utsläppsrätter skall vara grundad på och som skall underställas Europeiska kommissionen för godkännande,

7. utsläpp som härrör från icke utbytbara råvaror: utsläpp av koldioxid som i en process bildas från kol som är bundet i den råvara som skall förädlas eller i en process där kol tillsätts för att avlägsna en icke

• Sida 78
•  Original

önskvärd komponent från råvaran och där processens syfte inte är att framställa kraft, värme eller transportenergi och där tillverkningen eller framställningen inte är utbytbar till en rimlig kostnad före utgången av år 2007,

8. utsläpp som härrör från utbytbara bränslen: utsläpp av koldioxid från fossila bränslen som används med det primära syftet att producera kraft, värme eller transportenergi.

Myndigheter

3 § Regeringen skall utse den eller de myndigheter som skall handlägga de frågor som enligt denna lag, eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ligger på tillstånds- respektive tillsynsmyndigheten.

2 kap. Tillstånd till utsläpp av koldioxid

Allmänt om tillstånd

1 § Efter utgången av år 2004 skall anläggningar som omfattas av 4 § ha tillstånd av tillståndsmyndigheten för verksamhet som medför utsläpp av koldioxid.

Vad som sägs i första stycket gäller inte för en anläggning eller del av anläggning som används endast för forskning eller utveckling och provning av nya produkter eller av nya processer.

2 § Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig och ges in till tillståndsmyndigheten.

En ansökan skall innehålla uppgifter om hur verksamhetsutövaren avser att övervaka och rapportera utsläpp av koldioxid.

En ansökan skall handläggas skyndsamt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om ansökans innehåll och utformning samt om handläggning av ansökan.

3 § Har en ansökan om tillstånd enligt 2 § ingetts till tillståndsmyndigheten senast den 31 december 2004 får verksamheten, utan hinder av vad som sägs i 1 §, fortsätta att bedrivas tills lagakraftvunnet beslut föreligger. Detta gäller dock längst till dess att lagakraftvunnet avslagsbeslut föreligger.

Anläggningar som omfattas av tillståndsplikt

4 § Anläggningar inom sektorerna för energi, produktion och bearbetning av järnmetaller, mineralindustri samt pappers-, papp- och pappersmassaindustri omfattas av tillståndsplikt enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen.

• Sida 79
•  Original

Förutsättningar för tillstånd

5 § För att erhålla tillstånd krävs att verksamhetsutövaren kan övervaka och rapportera utsläppen på ett tillförlitligt sätt.

6 § Övervakningen skall ske genom beräkning eller mätning.

7 § Rapporteringen skall för varje anläggning innehålla följande uppgifter

a) om övervakningen sker genom beräkning

1. verksamhetsuppgifter,

2. emissionsfaktorer,

3. oxidationsfaktorer,

4. sammanlagda utsläpp och

5. osäkerhet i beräkningen.

b) om övervakningen sker genom mätning

1. sammanlagda utsläpp,

2. uppgifter om mätmetodernas tillförlitlighet och

3. osäkerhet i mätningen.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om sättet för beräkning, kraven på mätning samt formen för och innehållet i rapporteringen.

9 § En ny anläggning kan inte erhålla tillstånd enligt denna lag om det saknas erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning.

Villkor för tillstånd

10 § Ett tillstånd skall förenas med de krav på övervakning och rapportering som tillståndsmyndigheten enligt 5-7 §§ eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av denna lag anser erforderliga. Ett tillstånd får omfatta en eller flera anläggningar på samma plats om de drivs av samma verksamhetsutövare. Ett tillstånd kan begränsas till att avse en del av en anläggning.

Förändring av anläggning som erhållit tillstånd

11 § Verksamhetsutövaren skall till tillståndsmyndigheten skriftligen anmäla alla planerade förändringar av anläggningens art eller funktion eller utvidgning av anläggningen om förändringen eller utvidgningen kan innebära nya krav på övervakning och rapportering.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om när en anmälan enligt första stycket erfordras.

Tillståndsmyndigheten skall om de krav som anges i 5-7 §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag är uppfyllda meddela förnyat tillstånd för den förändrade eller utvidgade anläggningen. Tillstånd får dock inte meddelas om det för anläggningen saknas erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning.

• Sida 80
•  Original

Ny verksamhetsutövare

12 § En ny verksamhetsutövare skall till tillståndsmyndigheten omgående anmäla att han tagit över driften av anläggningen.

Tillståndsmyndigheten skall i fall som i första stycket sägs meddela förnyat tillstånd om den nye verksamhetsutövaren uppfyller de krav som anges i 5–7 §§ eller i föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.

Återkallande av tillstånd

13 § Miljödomstolen får på ansökan av tillsyns- eller tillståndsmyndigheten återkalla ett meddelat tillstånd

1. om tillståndet som gäller för verksamheten inte har följts och avvikelsen är av allvarlig art, eller

2. om erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning saknas.

3 kap. Tilldelning av utsläppsrätter

Allmänt om tilldelningen

1 § En verksamhetsutövare som ansökt om tilldelning enligt 17 § skall utan vederlag tilldelas utsläppsrätter enligt vad som föreskrivs i 2–11 §§ för den eller de anläggningar för vilka denne har tillstånd till utsläpp av koldioxid enligt 2 kap. 1 § eller ansökt om sådant tillstånd före den 30 september 2004. Om verksamhetsutövaren innehar fler än en anläggning skall tilldelningen ske för var och en av anläggningarna.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket avseende tillstånd skall en verksamhetsutövare som ansöker om tillstånd under perioden 30 september – 31 december 2004 utan vederlag tilldelas utsläppsrätter i den mån det totala antalet utsläppsrätter enligt 2 § inte överskrids.

2 § Tilldelningen av utsläppsrätter skall vara grundad på den nationella fördelningsplanen. Den totala årliga tilldelningen av utsläppsrätter, exklusive tilldelning för nytillträdande anläggningar och för den beräknade ökningen för utsläpp som härrör från icke utbytbara råvaror, får inte överstiga utsläpp motsvarande XX miljoner ton koldioxid.

Tilldelningen av utsläppsrätter får för nytillträdande anläggningar och för den beräknade ökningen för utsläpp som härrör från icke utbytbara råvaror uppgå till högst Y miljoner ton koldioxid.

Regeringen får utfärda föreskrifter om tilldelningen och om högsta antal utsläppsrätter för nytillträdande anläggningar respektive för utsläpp som härrör från icke utbytbara råvaror enligt andra stycket.

Utsläppsrätter för utsläpp som härrör från utbytbara bränslen

3 § För en anläggning som var i drift den 1 januari 1998 skall tilldelningen av utsläppsrätter för utsläpp som härrör från utbytbara bränslen för vart och ett av åren 2005-2007 fastställas till det antal

• Sida 81
•  Original

utsläppsrätter som motsvarar ett årligt genomsnittligt utsläpp för anläggningen under perioden 1998-2001.

4 § För en anläggning som tagits i drift efter den 1 januari 1998 men före den 1 januari 2001 skall tilldelningen av utsläppsrätter som avses i 3 § beräknas som ett årligt genomsnitt av utsläppen fr.o.m. året efter det som anläggningen togs i drift t.o.m. år 2001.

5 § Om det föreligger särskilda skäl får ett årligt genomsnittligt utsläpp beräknas för färre år än vad som följer av 3 och 4 §§.

6 § Tilldelning av utsläppsrätter får, utan hänsyn till bestämmelserna i 3 och 4 §§, göras genom att en anläggnings faktiska utsläpp jämförs med de genomsnittliga utsläppen inom respektive sektor eller del av sektor. En sådan jämförelse får göras endast om det finns ett tillförlitligt underlag.

Regeringen får meddela föreskrifter om när en jämförelse enligt första stycket skall användas vid tilldelning av utsläppsrätter.

7 § För en anläggning som tagits i drift den 1 januari 2001 eller senare skall tilldelningen göras genom att anläggningens utsläpp jämförs med de genomsnittliga utsläppen inom respektive sektor eller del av sektor.

Om det för någon sektor eller del av sektor saknas tillförligt underlag för att göra en jämförelse enligt första stycket får regeringen meddela föreskrifter om vilken tilldelningsmetod som i stället skall användas.

8 § Om en anläggning som tilldelas utsläppsrätter med tillämpning av 6– 7 §§ har ett bättre utsläppsvärde än sektorns eller delsektorns genomsnitt skall anläggningen tilldelas utsläppsrätter som uppgår till anläggningens faktiska utsläpp. Övriga anläggningar erhåller utsläppsrätter motsvarande sektorns eller delsektorns genomsnittliga utsläpp.

Utsläppsrätter för utsläpp som härrör från icke utbytbara råvaror

9 § För en anläggning som släpper ut koldioxid som härrör från icke utbytbara råvaror skall ett årligt genomsnitt av utsläppen bestämmas enligt vad som föreskrivs i 3-8 §§.

Om de beräknade utsläppen bedöms öka under år 2005 i förhållande till det årliga genomsnittet beräknat enligt första stycket skall ökningen läggas till det framräknade årliga genomsnittliga utsläppet.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka faktorer som skall ligga till grund för bedömningen av den beräknade ökningen av utsläpp enligt andra stycket.

Justering av tilldelningen

10 § Om det totala antalet utsläppsrätter som skall tilldelas enligt 3–8 §§ och 9 § första stycket överstiger det totala antalet utsläppsrätter enligt 2 § första stycket skall antalet utsläppsrätter som tilldelas anläggningar enligt 3–8 §§ och 9 § första stycket justeras proportionellt för var och en av

• Sida 82
•  Original

dessa anläggningar så att den totala mängden utsläppsrätter enligt 2 § första stycket inte överskrids.

11§ Om den totala beräknade ökningen för år 2005 enligt 9 § andra stycket överstiger det högsta antal utsläppsrätter som regeringen fastställt för utsläpp som härrör från icke utbytbara råvaror skall antalet utsläppsrätter som tilldelas enligt 9 § andra stycket justeras proportionellt för var och en av dessa anläggningar så att högsta antalet utsläppsrätter inte överskrids.

Nytillträdande anläggning

12 § En nytillträdande anläggning som erhållit nytt tillstånd tilldelas utsläppsrätter genom att anläggningens beräknade utsläpp jämförs med de genomsnittliga utsläppen inom respektive sektor eller del av sektor.

Om anläggningens beräknade utsläppsvärde enligt första stycket är bättre än sektorns eller delsektorns genomsnitt skall anläggningen tilldelas utsläppsrätter som uppgår till anläggningens beräknade utsläpp. Övriga anläggningar erhåller utsläppsrätter motsvarande sektorns eller delsektorns genomsnittliga utsläpp.

Om det för någon sektor eller del av sektor saknas tillförligt underlag att använda som en jämförelse enligt första stycket får regeringen meddela föreskrifter om vilken tilldelningsmetod som i stället skall användas.

13 § En nytillträdande anläggning som förnyat sitt tillstånd tilldelas utsläppsrätter för utsläpp som härrör från icke utbytbara råvaror i förhållande till beräknade sådana utsläpp för tiden från det att tillståndet förnyades och t.o.m. år 2007.

14 § Vad som sägs i 11-13 §§ gäller under förutsättning att den totala mängden utsläppsrätter för nytillträdande anläggningar inte överstiger det högsta antal utsläppsrätter som regeringen fastställt för sådana anläggningar.

Tilldelning för oundviklig utsläppsökning

15 § Om annan gemenskapsrättslig lagstiftning medför oundvikliga ökningar av koldioxidutsläpp för någon anläggning så skall denna anläggning, oaktat vad som anges i 2 §, tilldelas utsläppsrätter som motsvarar denna ökning.

Tilldelning vid force majeure

16 § Om det föreligger omständigheter som är att anse som force majeure kan efter ansökan tillsynsmyndigheten efter att ha hört Europeiska kommissionen tilldela icke överlåtbara utsläppsrätter.

• Sida 83
•  Original

Ansökan om tilldelning

17 § Ansökan om tilldelning av utsläppsrätter görs av verksamhetsutövaren. Till ansökan skall bifogas ett intyg av verksamhetsutövarens revisor som styrker riktigheten av de uppgifter som lämnats i ansökan.

Ansökningar om tilldelning som avser nytillträdande anläggningar skall behandlas i den ordning de inkommit till tillsynsmyndigheten.

Närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Beslut om tilldelning m.m.

18 § Tillsynsmyndigheten skall senast den 30 september 2004 meddela beslut om tilldelning. I beslutet skall anges antalet utsläppsrätter som tilldelats verksamhetsutövaren och hur dessa skall fördelas mellan dennes anläggningar.

Om en ansökan om tillstånd görs under perioden 30 september – 31 december 2004 med stöd av 1 § andra stycket skall beslut om tilldelning meddelas så snart det är möjligt.

4 kap. Tillsyn m.m.

1 § Tillsynsmyndigheten skall utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Tillsynsmyndighetens allmänna befogenheter

2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.

3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

4 § Tillsynsmyndigheten skall på begäran få tillträde till anläggningar som omfattas av denna lag samt lokaler och områden som hör till sådana anläggningar i den utsträckning det behövs för tillsynen. Denna rätt omfattar inte bostäder.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

5 § Om det finns anledning anta att den som omfattas av tillsynen har begått brott, får denne inte föreläggas vid vite att medverka i utredning av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser.

• Sida 84
•  Original

5 kap. Straffbestämmelser

1 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen

1. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift om övervakning och rapportering i en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 2 §,

2. underlåter att göra anmälan enligt 2 kap. 11 eller 12 §,

3. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i en ansökan eller i ett intyg till en ansökan om tilldelning av utsläppsrätter enligt 3 kap. 18 § och därigenom föranleder att ett för stort antal utsläppsrätter tilldelas.

Är ett brott som avses i första stycket att anses som grovt, döms till fängelse i högst två år. I ringa fall döms inte till ansvar.

2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.

3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.

6 kap. Överklagande

1 § Beslut av tillståndsmyndigheten angående tillstånd enligt 2 kap. överklagas hos miljödomstolen.

2 § Beslut av tillsynsmyndigheten angående tilldelning av utsläppsrätter enligt 3 kap. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

3 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 4 kap. 2-3 §§ överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

5 § I 23 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande av miljödomstolens domar och beslut.

6 § Övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004 och gäller till och med den 31 december 2004.

• Sida 85
•  Original

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 §, 16 kap. 2 §, 22 kap. 25 § och 26 kap. 1 §miljöbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Vad som sägs i första stycket sista meningen om att det vid yrkesmässig verksamhet skall användas bästa möjliga teknik gäller i fråga om utsläpp av koldioxid inte för verksamhet som omfattas av lagen (2004:xx) om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter.

16 kap.

2 §

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får lämnas för begränsad tid. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan tidsbegränsning.

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får förenas med villkor.

För verksamhet som omfattas av lagen (2004:xx) om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter får villkor enligt första stycket inte avse gränsvärden för utsläpp av koldioxid och inte heller gränsvärden eller liknande begränsningar för användning av fossila bränslen som inte har betydande lokal påverkan.

• Sida 86
•  Original

Bestämmelser om vilka mål som är ansökningsmål finns i 21 kap. 1 § och bestämmelser om vad en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla finns i 22 kap. 1 §. Regeringen får meddela föreskrifter om vad en ansökan i ett ärende skall innehålla.

22 kap.

25 §

En dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet skall i förekommande fall innehålla bestämmelser om

1. den tid som tillståndet skall gälla,

2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformning i övrigt,

3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,

4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen skall ske,

5. skyldighet att betala avgifter,

6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan på grund av föroreningar samt de övriga villkor som behövs för att förhindra skada på eller olägenhet för omgivningen,

7. de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten av kemiska produkter om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

8. de villkor som behövs om avfallshantering och återvinning och återanvändning om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

9. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser,

10. de villkor som behövs med avseende på efterbehandling och ställande av säkerhet,

11. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön,

12. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas,

13. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning, och

14. rättegångskostnader. Avser tillståndet arbeten för vattenverksamhet, skall i domen anges den tid inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden får sättas till högst tio år. Den tid inom vilken igångsättandet av miljöfarlig verksamhet skall ha skett skall anges.

Miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre betydelse.

Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål om vattenverksamhet och vattenanläggningar skall innehålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

För verksamhet som omfattas av lagen (2004:xx) om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning

• Sida 87
•  Original

av utsläppsrätter får villkor enligt första eller andra stycket inte avse gränsvärden för utsläpp av koldioxid och inte heller gränsvärden eller liknande begränsningar för användning av fossila bränslen som inte har betydande lokal påverkan.

26 kap.

1 §

Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma efterrättelse. I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd skall tillsynsmyndigheten även fortlöpande bedöma om villkoren är tillräckliga.

Vad som sägs i andra stycket gäller inte tillsyn av verksamhet som omfattas av lagen (2004:xx) om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter i fråga om utsläpp av koldioxid.

Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004. Villkor som meddelats med stöd av miljöbalken eller äldre miljölagstiftning vad avser gränsvärden för utsläpp av koldioxid och gränsvärden eller liknande begränsningar för användning av fossila bränslen som inte har betydande lokal påverkan upphör att gälla den 1 juli 2004 för verksamhet som omfattas av lagen (2004:xx) om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter.

• Sida 88
•  Original

Förteckning över remissinstanserna

Följande remissinstanser har inkommit med yttranden angående utredningen SOU 2003:120:

Svea hovrätt Miljööverdomstolen, Stockholms tingsrätt miljödomstolen, Växjö tingsrätt miljödomstolen, Vänersborgs tingsrätt miljödomstolen, Östersunds tingsrätt miljödomstolen, Umeå tingsrätt miljödomstolen, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Norrbottens län, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån (SCB), Konsumentverket (KV), Kommerskollegium, Tullverket, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket (ESV), Riksrevisionen, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet (KI), Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Kungliga Tekniska högskolan, Uppsala universitet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Luleå tekniska universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, Sveriges lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket (NV), Boverket, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS), Banverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), Konkurrensverket, Sveriges geologiska undersökning, Skogsstyrelsen, Affärsverket svenska kraftnät, Statens energimyndighet (STEM), Verket för innovationssystem (VINNOVA), Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen (SNF), Svenskt Näringsliv, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Svenska Petroleum Institutet (SPI), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Cementa AB, Greenpeace, HSB Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Industrins Utredningsinstitut, Loussavaara-Kirunavaara AB (LKAB), Miljöbalkskommittén, Miljöförbundet Jordens Vänner, Paroc AB, Pilkington Floatglass AB, Skogen och Kemin, Gruvorna och Stålet (SKGS), SSAB, Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO), Svenska Gasföreningen, SveMin, Svenska Kalkföreningen, Svenska Kolinstitutet, Svenska Torvproducentföreningen (STPF), Svenska Trädbränsleföreningen, Svenska åkeriförbundet (SÅ), Teknikföretagen, Villaägarnas Riksförbund, Wienerberger, Isover, Sveriges Åkeriföretag

• Sida 89
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Genom bestämmelserna i denna lag påbörjas införandet av ett handelssystem för utsläppsrätter. Handelssystemet syftar till att på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser.

2 § I denna lag används följande beteckningar med den betydelse som här anges:

1. Anläggning: En fast teknisk enhet där det bedrivs en verksamhet som ger upphov till utsläpp som kräver tillstånd enligt denna lag. I en sådan verksamhet skall anses ingå direkt sammanhängande verksamheter som tekniskt sett är knutna till den verksamhet som bedrivs på anläggningen och som kan påverka utsläpp och föroreningar.

2. Utsläpp av koldioxid: Frigörande i atmosfären av koldioxid från källor belägna inom en anläggning.

3. Utsläppsrätt: En rätt att släppa ut ett ton koldioxid under en fastställd period i enlighet med bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

4. Verksamhetsutövare: Varje fysisk eller juridisk person som driver eller har ett bestämmande inflytande över en anläggning, eller, där detta föreskrivs i lag, den som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt.

2 kap. Tillstånd till utsläpp av koldioxid

1 § Efter utgången av år 2004 får utsläpp av koldioxid inte ske utan tillstånd enligt denna lag, om utsläppet sker från

1. förbränningsanläggning med en installerad tillförd effekt på mer än 20 megawatt eller anläggning som är ansluten till ett fjärrvärmenät med en total installerad tillförd effekt över 20 megawatt,

2. mineraloljeraffinaderi,

3. koksverk,

4. anläggning för produktion eller bearbetning av järnmetaller,

5. anläggning för tillverkning av mineralprodukter samt

6. anläggning för tillverkning av papper, papp eller pappersmassa. Vad som sägs i första stycket gäller inte anläggning eller del av anläggning som används endast för forskning eller utveckling och provning av nya produkter eller nya processer. Det gäller inte heller anläggning för hantering av farligt avfall eller hushållsavfall.

• Sida 90
•  Original

Regeringen får i det enskilda fallet ge dispens från tillståndsplikt enligt första stycket, om en sådan dispens är förenlig med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG.

2 § Frågor om tillstånd till utsläpp av koldioxid prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Ansökan om tillstånd skall göras hos tillståndsmyndigheten.

En ansökan skall innehålla uppgifter om

1. anläggningen och de verksamheter som bedrivs, inklusive den teknik som används,

2. råvaror och insatsvaror vars användning sannolikt kommer att ge upphov till utsläpp av koldioxid,

3. anläggningens utsläppskällor av koldioxid,

4. de åtgärder som planeras för övervakning och rapportering, och

5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1–4.

4 § Ett tillstånd till utsläpp av koldioxid skall ges om verksamhetsutövaren bedöms kunna övervaka och rapportera verksamhetens utsläpp av koldioxid på ett tillförlitligt sätt.

Tillstånd till utsläpp av koldioxid får dock inte ges om anläggningen saknar erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning.

5 § Ett tillstånd till utsläpp av koldioxid får omfatta en eller flera anläggningar på samma plats om anläggningarna drivs av samma verksamhetsutövare.

Ett tillstånd får avse en del av en anläggning.

6 § Ett tillstånd till utsläpp av koldioxid skall förenas med villkor om att utsläppen skall övervakas genom beräkning eller mätning.

Tillståndet skall också förenas med villkor om rapportering som för varje anläggning skall innehålla

1. en beskrivning av de mät- eller beräkningsmetoder som används, inklusive en uppgift om sammanlagda utsläpp och om mätningens eller beräkningens säkerhet, och

2. uppgifter om kvalitetssäkring och kvalitetskontroll.

7 § Ett tillstånd till utsläpp av koldioxid skall innehålla

1. uppgift om verksamhetsutövarens namn och adress,

2. en beskrivning av anläggningens verksamheter och utsläpp,

3. de villkor om övervakning och rapportering som tillståndet är förenat med, samt

4. villkor om skyldighet att överlämna utsläppsrätter för annullering.

8 § Verksamhetsutövaren skall till tillståndsmyndigheten anmäla varje planerad förändring av anläggningens eller verksamhetens art eller funktion och varje utvidgning av anläggningen eller verksamheten om ändringen eller utvidgningen kan påverka utsläppen av koldioxid.

• Sida 91
•  Original

Om en ny verksamhetsutövare tar över driften av den eller de verksamheter som bedrivs på anläggningen skall verksamhetsutövaren omgående anmäla detta till tillståndsmyndigheten.

9 § Tillståndsmyndigheten skall pröva om en förändring eller utvidgning av anläggningen eller verksamheten eller om ett byte av verksamhetsutövare gör det nödvändigt att förena tillståndet med ändrade eller nya villkor om övervakning och rapportering. Om myndigheten finner att ändrade eller nya villkor behövs och de förutsättningar som anges i 4 § är uppfyllda, skall myndigheten ersätta det tidigare tillståndet med ett nytt tillstånd.

10 § Tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd till utsläpp av koldioxid om

1. ett villkor som tillståndet är förenat med inte har följts och avvikelsen är av allvarlig art,

2. erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning saknas, eller

3. en ny verksamhetsutövare inte uppfyller de krav som följer av 4 § eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. att anläggningar som avses i 1 § första stycket på grund av anläggningens kapacitet inte skall omfattas av tillståndsplikten, om sådana föreskrifter är förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG,

2. övervakning och rapportering som avses i 6 §,

3. överlämning och annullering av utsläppsrätter som avses i 7 §, och

4. när förutsättningar för anmälningsskyldighet enligt 8 § skall anses föreligga.

3 kap. Tilldelning av utsläppsrätter

1 § Utsläpp av koldioxid som görs med stöd av tillstånd enligt denna lag skall omfattas av sådan utsläppsrätt som avses i detta kapitel.

Bestämmelser om rapportering och överlämnande av utsläppsrätter finns i 2 kap. 6 och 7 §§.

2 § En nationell fördelningsplan skall upprättas av regeringen över det sammanlagda antalet utsläppsrätter som avses att fördelas under den tidsperiod när utsläppsrätterna är avsedda att kunna bli föremål för handel mellan verksamhetsutövare (handelsperiod). Planen skall innehålla de principer varefter tilldelning skall ske. Principerna skall vara baserade på objektiva och öppna kriterier. Planen skall offentliggöras och sändas till Europeiska kommissionen för granskning.

• Sida 92
•  Original

Regeringen får meddela föreskrifter om principer för tilldelning av utsläppsrätter och det högsta antalet utsläppsrätter för tilldelning i enlighet med den nationella fördelningsplanen.

3 § Frågor om tilldelning av utsläppsrätter prövas av regeringen eller den tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer.

4 § Ansökan om tilldelning av utsläppsrätter skall göras hos tillsynsmyndigheten och ha inkommit till tillsynsmyndigheten senast den 15 augusti 2004.

5 § En verksamhetsutövare som ansökt om tilldelning enligt 4 § skall utan vederlag tilldelas utsläppsrätter för den eller de anläggningar för vilka denne har tillstånd till utsläpp av koldioxid enligt 2 kap. 1 §. Om verksamhetsutövaren innehar fler än en anläggning skall tilldelningen ske för var och en av anläggningarna.

6 § Tillsynsmyndigheten skall senast den 30 september 2004 meddela beslut om tilldelning. I beslutet skall anges antalet utsläppsrätter som tilldelats verksamhetsutövaren och hur dessa skall fördelas mellan dennes anläggningar. Beslutet skall villkoras med hänvisning till beslut i tillståndsprövningen enligt denna lag.

Om tilldelningen av utsläppsrätter inte utgör ett fullt heltal skall antalet avrundas till närmaste heltal. Tilldelningen skall dock alltid omfatta minst en utsläppsrätt.

7 § På tillsynsmyndighetens ansökan får regeringen besluta att tillsynsmyndigheten får tilldela icke överlåtbara utsläppsrätter, om det föreligger extraordinära omständigheter som utgör force majeure och Europeiska kommissionen godkänt det.

4 kap. Tillsyn

1 § Tillsyn över lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.

3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

4 § Tillsynsmyndigheten skall på begäran få tillträde till anläggningar som omfattas av denna lag samt lokaler och områden som hör till sådana anläggningar i den utsträckning det behövs för tillsynen. Denna rätt omfattar inte bostäder.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

• Sida 93
•  Original

5 § Om det finns anledning anta att den som omfattas av tillsynen har begått brott, får denne inte föreläggas vid vite att medverka i utredning av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser.

5 kap. Straffbestämmelser

1 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen

1. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift om övervakning och rapportering i en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 3 §,

2. underlåter att göra anmälan enligt 2 kap. 8 §, eller

3. lämnar oriktig eller uppenbart vilseledande uppgift i en ansökan om tilldelning av utsläppsrätter enligt 3 kap. 4 § och därigenom skulle kunna föranleda att ett för stort antal utsläppsrätter tilldelas.

I ringa fall döms inte till ansvar.

2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.

3 § Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.

6 kap. Överklagande

1 § Beslut av tillståndsmyndigheten angående tillstånd enligt 2 kap. överklagas hos miljödomstolen. I 23 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande av miljödomstolens domar och beslut.

2 § Tillsynsmyndighetens beslut angående tilldelning av utsläppsrätter enligt 3 kap. och om tillsyn enligt 4 kap. 2-3 §§ överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

3 § Övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2004.

2. I ett tillståndsärende som påbörjats före den 1 januari 2005 får tillståndsmyndigheten besluta att utsläpp av koldioxid får ske utan hinder av att tillståndsfrågan inte slutligt har avgjorts. Ett sådant beslut skall förenas med villkor om rapportering av utsläpp och om överlämnande av utsläppsrätter.

• Sida 94
•  Original

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken

dels att 16 kap. 2 § och 26 kap. 9 § skall ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 24 kap 15 §, och närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

2 §

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får lämnas för begränsad tid. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan tidsbegränsning.

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får förenas med villkor.

För verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:000) om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter får dock inte beslutas villkor om begränsning av koldioxidutsläpp eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp.

Bestämmelser om vilka mål som är ansökningsmål finns i 21 kap. 1 § och bestämmelser om vad en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla finns i 22 kap. 1 §. Regeringen får meddela föreskrifter om vad en ansökan i ett ärende skall innehålla.

Villkor om utsläpp av koldioxid

24 kap.

15 §

En verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:000) om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter får släppa ut koldioxid enligt vad som följer av de tillstånd till utsläpp av koldioxid som meddelats med stöd av den lagen utan hinder av att det med stöd av miljöbalken eller äldre miljölagstiftning har beslutats villkor om begränsning av koldioxidutsläpp eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt

• Sida 95
•  Original

bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp.

26 kap.

9 §

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.

Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.

Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap 1 §.

Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer.

I fråga om verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:000) om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter får inte beslutas förelägganden om begränsning av koldioxidutsläpp eller förelägganden som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2004.

• Sida 96
•  Original

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2004-04-07

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, justitierådet Nina Pripp och regeringsrådet Bengt-Åke Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 18 mars 2004 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter,

2. lag om ändring i miljöbalken.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunniga Marie-Louise Larsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om tillstånd till utsläpp av koldioxid och tilldelning av utsläppsrätter

Genom förslaget genomförs vissa delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (i fortsättningen kallat handelsdirektivet). Enligt vad som sägs i remissprotokollet återstår det att, i enlighet med handelsdirektivet, införa bestämmelser om utfärdande av utsläppsrätter, om rapportering och verifiering av utsläppsrätter och om sanktioner vid bristande uppfyllelse av handelssystemets förpliktelser. Avsikten är att bestämmelser i dessa frågor skall föras in i den nu föreslagna lagen senare i år. Lagen avses också bli kompletterad med en reglering av skatterättsliga och bokföringsmässiga frågor. Det är vidare tänkt att lagen, som en följd av den förordning som väntas bli antagen inom EG senare under året, skall innehålla bestämmelser om register över utsläppsrätterna.

Enligt Lagrådets mening är det otillfredsställande att inte ett fullständigt förslag till lag om tillstånd till utsläpp av koldioxid och handel med utsläppsrätter har utarbetats och lagts fram i ett sammanhang. Att, som nu sker, bara vissa delar av den avsedda lagen remitteras till Lagrådet gör det svårare för Lagrådet att göra en helhetsbedömning av det tilltänkta systemet och ta ställning till om förslaget är så utformat att det kan antas tillgodose angivna syften (jfr 8 kap. 18 § regeringsformen). En lagstiftning i etapper medför också olägenheter för riksdagen och för de myndigheter som skall tillämpa lagreglerna.

För dem som bedriver eller vill bedriva en verksamhet som omfattas av den tilltänkta lagstiftningen uppstår problem inte bara genom att de får mycket kort tid på sig för att ansöka om tilldelning av utsläppsrätter utan också genom att ett antal frågor som rör utsläppsrätterna, bl.a. de skatterättsliga och bokföringsmässiga aspekterna, inte har hunnit bli reglerade när ansökan skall ske.

• Sida 97
•  Original

Enligt vad som har upplysts under lagrådsföredragningen måste emellertid de delar av handelsdirektivet som ligger bakom de nu föreslagna reglerna genomföras så fort som möjligt för att Sverige skall kunna uppfylla sina EG-rättsliga förpliktelser att införa ett handelssystem med början vid årsskiftet 2004/05. Den avsedda kompletteringen av den förslagna lagen kan, har det sagts, anstå till en senare tidpunkt utan att igångsättandet av handelssystemet försenas.

Trots de invändningar som kan riktas mot lagstiftningens uppläggning, vill Lagrådet, med hänsyn till de bakomliggande förhållandena, inte motsätta sig att en lagstiftning sker i etapper på det sätt som nu föreslås.

Lagrådet går därefter över till att närmare kommentera det remitterade lagförslaget.

Lagrådet föreslår till en början att lagens rubrik ändras till den mindre otympliga benämningen ”lag om utsläpp av koldioxid”.

1 kap. 1 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att genom lagen påbörjas införandet av ett handelssystem för utsläppsrätter. Vidare anges i allmänna ordalag vad handelssystemet syftar till.

Det framgår av remissprotokollet att lagen har det begränsade syftet att reglera en handel med utsläppsrätter för försöksperioden 2005 – 2007. Vill man betona att lagen har detta syfte är det bättre att uttryckligen ange detta i stället för att säga att införandet av ett handelssystem ”påbörjas”. Det får vidare anses onödigt att i paragrafen helt allmänt ange vad man vill uppnå med handelssystemet.

Enligt Lagrådets mening bör de föreslagna bestämmelserna ersättas av en mening där lagens innehåll kortfattat presenteras och där det anges att det är fråga om tilldelning av utsläppsrätter för den nyssnämnda försöksperioden. Denna mening kan lämpligen lyda: ”I denna lag finns bestämmelser om tillstånd till utsläpp av koldioxid och om tilldelning av utsläppsrätter för tidsperioden 2005 – 2007”.

1 kap. 2 §

I paragrafen har i olika punkter tagits in definitioner av begreppen anläggning, utsläpp av koldioxid, utsläppsrätt och verksamhetsutövare.

Lagrådet noterar till början att den punkt som handlar om utsläppsrätt inte bara innehåller en definition av vad som menas med utsläppsrätt (en rätt att släppa ut koldioxid under en viss fastställd period) utan också en materiell bestämmelse om vilken mängd koldioxid som får släppas ut. Bl.a. med hänsyn härtill anser Lagrådet att punkten bör utgå ur den nu diskuterade paragrafen och att innehållet i stället bör arbetas in i avsnittet om tilldelning av utsläppsrätter (3 kap.).

De övriga punkterna bör enligt Lagrådets mening ändras i vissa avseenden. Bl.a. bör definitionen av begreppet anläggning formuleras om i närmare anslutning till artikel 3 e i handelsdirektivet.

När det gäller begreppet verksamhetsutövare sägs i författningskommentaren att den legaldefinition av verksamhetsutövare som finns i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor kan vara till ledning vid tillämpningen. Den nu föreslagna definitionen överensstämmer

• Sida 98
•  Original

emellertid inte med definitionen i 1999 års lag. Lagrådet ifrågasätter om inte den föreslagna texten bör ändras, så att man uppnår en överensstämmelse.

Lagrådet föreslår slutligen att paragrafen kompletteras med en ny punkt där begreppet ”handelsdirektivet” presenteras. Direktivets hela namn behöver då inte användas i lagtexten i fortsättningen.

Mot bakgrund av det anförda och under förutsättning att begreppet verksamhetsutövare definieras på samma sätt som i 1999 års lag kan 1 kap. 2 § lämpligen ges följande lydelse:

I denna lag förstås med anläggning: en fast teknisk enhet där det bedrivs en verksamhet som ger upphov till utsläpp som kräver tillstånd enligt denna lag, liksom all annan därmed direkt förknippad verksamhet som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen och som kan påverka utsläpp och föroreningar,

handelsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG,

utsläpp av koldioxid: frigörande i atmosfären av koldioxid från källor belägna inom en anläggning,

verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska drift.

2 kap. 1 §

I första och andra styckena finns grundläggande bestämmelser om när det krävs tillstånd till utsläpp av koldioxid från en anläggning och i tredje stycket ett bemyndigande för regeringen att i enskilda fall kunna ge dispens från tillståndskravet. De föreskrivna kraven på tillstånd utgår från artikel 4 och bilaga I till handelsdirektivet.

Avsikten är att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, inom ramen för vad handelsdirektivet medger, skall få meddela föreskrifter om undantag från tillståndspliktens omfattning på grund av anläggningens kapacitet. Ett bemyndigande att meddela sådana föreskrifter har tagits in i lagförslagets 2 kap. 11 § punkten 1.

Enligt Lagrådets mening skulle lagtexten vinna på att de grundläggande bestämmelserna om tillståndspliktens omfattning, dvs. de föreslagna första och andra styckena i 2 kap. 1 §, samlades i kapitlets inledande paragraf och att föreskrifter med normgivningsbemyndigande och om möjligheten för regeringen att i enskilda fall ge dispens från tillståndsplikten fick bilda 2 §. Det innebär att i så fall punkten 1 i 11 § får utgå.

Om Lagrådets förslag godtas, kan lagrådsremissens förslag till 2 kap. 2 §, om vem som skall pröva frågor om tillstånd till utsläpp av koldioxid, föras över till 2 kap. 3 § och där tas in som ett första stycke.

Lagrådet anser vidare att beskrivningen av det slags anläggningar som avses bli tillståndspliktiga bör anpassas närmare till den beskrivning som finns i bilaga I till handelsdirektivet.

• Sida 99
•  Original

Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att 2 kap.1 § ges följande lydelse:

Efter utgången av år 2004 får utsläpp av koldioxid inte ske utan tillstånd enligt denna lag, om utsläppet sker från

1. förbränningsanläggning med en installerad tillförd effekt på mer än 20 megawatt eller anläggning som är ansluten till ett fjärrvärmenät med en total installerad tillförd effekt på mer än 20 megawatt,

2. mineraloljeraffinaderi,

3. koksverk,

4. anläggning för rostning och sintring av metallhaltig malm och för tackjärns- eller ståltillverkning, inklusive stränggjutning,

5. anläggning för produktion av cementklinker eller kalk i roterugn, produktion av glas samt tillverkning av keramiska produkter genom bränning, samt

6. industriell anläggning för framställning av pappersmassa av trä eller andra fibermaterial och för framställning av papper och papp.

Första stycket gäller inte anläggning eller del av anläggning som används endast för forskning eller utveckling och provning av nya processer. Det gäller inte heller anläggning för hantering av farligt avfall eller hushållsavfall.

2 kap. 2 §

Som Lagrådet nyss har föreslagit bör bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter flyttas från 2 kap. 11 § 1 och tas in som ett första stycke i förevarande paragraf. I förhållande till det remitterade förslaget i 2 kap. 11 § 1 anser Lagrådet dock att bemyndigandet bör avgränsas närmare.

Bestämmelsen i 2 kap. 1 § 1 innebär att tillämpningsområdet för tillståndsplikten utvidgas i förhållande till direktivets krav såvitt gäller utsläpp från vissa förbränningsanläggningar. Avsikten med det föreslagna normgivningsbemyndigandet torde inte för dessa anläggningars del vara att föreskrifter skall kunna beslutas som innebär en begränsning av tillståndspliktens omfattning. Bemyndigandet att meddela föreskrifter synes därför inte böra omfatta anläggningar som avses i 1 § 1.

Av bilaga I till handelsdirektivet framgår att tillståndspliktens omfattning i vissa fall är relaterad uteslutande till en viss typ av anläggning eller anläggningar med en viss produktion. Det gäller mineraloljeraffinaderier och koksverk, anläggningar för rostning och sintring av metallhaltig malm, inklusive svavelhaltig malm, och industriella anläggningar för framställning av pappersmassa av trä eller andra fibermaterial. Lagrådets förslag såvitt gäller beskrivningen av dessa anläggningar i 2 kap. 1 § innebär att tillståndspliktens omfattning helt skall framgå av punkterna 4 – 6. Något bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag såvitt rör utsläpp från sådana anläggningar bör därför inte ges.

I några fall är dock tillståndsplikten enligt bilaga I till direktivet beroende av verksamhetens produktionskapacitet. Det gäller anläggningar för tackjärns- eller ståltillverkning, inklusive stränggjutning, vissa anläggningar inom mineralindustrin samt industriella anläggningar för framställning av papper och papp. Lagrådet ser inte något hinder emot att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att, inom ramen för vad som följer av Sveriges åtagande enligt handelsdirektivet, meddela föreskrifter om

• Sida 100
•  Original

undantag från tillståndskravet beroende på produktionskapaciteten såvitt avser dessa anläggningar.

I bilaga I till handelsdirektivet finns intagen en s.k. aggregeringsklausul. Enligt denna gäller att om samma verksamhetsutövare inom en och samma anläggning eller på en och samma plats utövar flera verksamheter som omfattas av samma rubrik i den uppställning över skilda tillståndspliktiga verksamheter som bilagan innehåller, skall de verksamheternas produktionskapacitet räknas samman. Det bör vara en uppgift för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i sina föreskrifter meddela bestämmelser om sådan sammanräkning. Det föreslagna bemyndigandet bör därför utformas så att det ger möjlighet också att meddela föreskrifter till uppfyllande av aggregeringsklausulens krav.

I enlighet med vad Lagrådet tidigare har förordat bör 2 kap. 2 § också innehålla en dispensbestämmelse, motsvarande 2 kap. 1 § tredje stycket i remissförslaget.

Sammanfattningsvis föreslår Lagrådet att 2 § ges följande lydelse:

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får inom ramen för Sveriges åtagande enligt handelsdirektivet meddela föreskrifter om att följande anläggningar på grund av anläggningens kapacitet inte skall omfattas av tillståndsplikten enligt 1 § första stycket, nämligen

1. anläggningar för tackjärns- eller ståltillverkning, inklusive stränggjutning,

2. anläggningar för produktion av cementklinker eller kalk i roterugn, produktion av glas samt tillverkning av keramiska produkter genom bränning, samt

3. industriella anläggningar för framställning av papper och papp.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också föreskriva att om samma verksamhetsutövare bedriver flera verksamheter som avses i 1 § första stycket 1 – 3, eller i samma stycke 4, 5 eller 6 inom en och samma anläggning eller på en och samma plats, skall dessa verksamheters produktionskapacitet räknas samman.

Regeringen får i det enskilda fallet ge dispens från tillståndsplikt enligt 1 §, om Europeiska kommissionen har medgett ett tillfälligt undantag enligt artikel 27 i handelsdirektivet.

2 kap. 3 §

I enlighet med vad Lagrådet tidigare har förordat bör bestämmelsen i remissförslagets 2 § om vem som prövar tillståndsfrågor flyttas till 3 § och där bilda ett första stycke.

Enligt remissförslagets 2 § skall frågor om tillstånd till utsläpp av koldioxid prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Av avsnitt 6.1 i remissprotokollet framgår att avsikten är att prövningen skall ankomma på länsstyrelserna. Avsikten är också att tillståndsmyndighetens beslut skall kunna överklagas hos miljödomstolen (se förslaget till 6 kap. 1 §). Med hänsyn till det anförda bör orden ”regeringen eller” i den föreslagna lagtexten utgå. Lagrådet förordar vidare att bestämmelsen avslutas med orden ”efter ansökan av verksamhetsutövaren”.

I 3 § första stycket i remissförslaget har tagits in en bestämmelse om att ansökan om tillstånd skall göras hos tillståndsmyndigheten, medan andra stycket innehåller bestämmelser om vad en ansökan skall innehålla. Lagrådet föreslår att remissförslagets första stycke utgår och att andra stycket i den föreslagna paragrafen får stå kvar.

• Sida 101
•  Original

2 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om under vilka förutsättningar som tillstånd skall ges till utsläpp av koldioxid. Lagrådet föreslår att texten utformas enligt följande:

Tillstånd till utsläpp av koldioxid skall lämnas, om det för anläggningen finns erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning samt om verksamhetsutövaren bedömts kunna övervaka och rapportera verksamhetens utsläpp av koldioxid på ett tillförlitligt sätt.

2 kap. 5 §

I paragrafens första stycke sägs att ett tillstånd till utsläpp av koldioxid får omfatta en eller flera anläggningar på samma plats, om anläggningarna drivs av samma verksamhetsutövare.

Enligt Lagrådets mening är det oklart vad som menas med uttrycket ”samma plats”. Här behövs ett klargörande i författningskommentaren.

2 kap. 6 §

I paragrafen finns bestämmelser om villkor som skall förenas med ett tillstånd till utsläpp av koldioxid. Paragrafen upptar villkor om övervakning (första stycket) och om rapportering (andra stycket). Rapporteringsskyldigheten skall för varje anläggning innehålla bl.a. en beskrivning av de mät- och beräkningsmetoder som används och uppgifter om kvalitetssäkring och kvalitetskontroll. Lagrådet föreslår att det i fråga om den sistnämnda rapporteringsskyldigheten (andra stycket 2) läggs till att denna skall gälla ”beträffande mät- och beräkningsmetoderna”.

Enligt 2 kap. 11 § 2 skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om den övervakning och rapportering som här avses. Lagrådet förordar att bemyndigandet tas in som ett tredje stycke i förevarande paragraf och, mot bakgrund av vad som angetts i remissprotokollet, ges följande lydelse: ”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de mät- och beräkningsmetoder som skall användas och om formen för och innehållet i rapporteringen.”

2 kap. 7 I paragrafen ges i punkterna 1 – 4 uppgifter om vad ett beslut om tillstånd till utsläpp av kolidioxid skall innehålla.

Punkterna 1 och 2 utgör föreskrifter som kan beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lagrådet förordar därför att punkterna utgår. Vad som sägs i punkten 3 följer redan av 2 kap. 6 § första och andra styckena och bör därför också den utgå.

I punkten 4 föreskrivs att ett tillstånd till utsläpp av koldioxid skall innehålla villkor om skyldighet att överlämna utsläppsrätter för annullering. Bestämmelsen har sin grund i artikel 6.2 e i handelsdirektivet (jfr artikel 12.3). Lagrådet förordar att bestämmelsen förtydligas.

Lagrådet föreslår vidare att det i ett andra stycke tas in ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen

• Sida 102
•  Original

bestämmer att meddela föreskrifter om skyldigheten att överlämna utsläppsrätter (jfr remissförslagets 11 § 3).

Sammanfattningsvis föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse:

Ett beslut om tillstånd till utsläpp av koldioxid skall innehålla villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att varje kalenderår till den myndighet som regeringen bestämmer överlämna utsläppsrätter motsvarande sammanlagda utsläpp under föregående kalenderår.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter angående sådan skyldighet som avses i första stycket.

2 kap. 8 §

Enligt första stycket skall verksamhetsutövaren till tillståndsmyndigheten anmäla varje planerad förändring av anläggningens eller verksamhetens art eller funktion och varje utvidgning av anläggningen eller verksamheten, om ändringen eller utvidgningen kan påverka utsläppen av koldioxid. Om en ny verksamhetsutövare tar över driften av den eller de verksamheter som bedrivs på anläggningen, skall enligt andra stycket den nye omgående anmäla detta till tillståndsmyndigheten. Att anmälan krävs i dessa fall sägs i författningskommentaren följa av handelsdirektivets artikel 7.

Den i första stycket intagna anmälningsskyldigheten går dock längre än vad direktivet kräver. Enligt artikel 7 är anmälningsskyldigheten i de fall som avses i paragrafens första stycke begränsad till sådana förändringar eller utvidgningar som kan innebära att tillstånden för utsläpp måste förnyas. Något hinder mot att i Sverige införa en längre gående anmälningsskyldighet kan inte anses föreligga. Enligt författningskommentaren till 2 kap. 11 § 4 avses emellertid regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om när en förändring av verksamheten är av den karaktären att den skall anmälas till tillståndsmyndigheten.

Enligt Lagrådets mening kan den valda lösningen för reglering av anmälningsskyldigheten enligt första stycket inte godtas mot bakgrund av att en underlåtenhet att göra anmälan enligt förevarande paragraf föreslås bli förenad med ett straffansvar (se 5 kap. 1 § första stycket). Anmälningsskyldighetens omfattning bör, så långt den nu anses böra sträcka sig, i sin helhet regleras i lagen och något bemyndigande enligt 2 kap. 11 § 4 inte ges.

2 kap. 11 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter inom ett antal områden. Lagrådet har såvitt gäller de föreslagna punkterna 1 - 3 förordat att bemyndiganden i stället tas in i 1, 6 respektive 7 §. Punkterna 1 - 3 i förevarande paragraf får utgå, om förslagen godtas.

Som Lagrådet redan har uttalat under 2 kap. 8 § bör något sådant bemyndigande som avses i 2 kap. 11 § punkt 4 inte ges.

Sammanfattningsvis innebär Lagrådets förslag att 2 kap. 11 § i sin helhet utgår.

• Sida 103
•  Original

3 kap. Kapitlet innehåller bestämmelser om tilldelning av utsläppsrätter. Bestämmelserna bör enligt lagrådets mening justeras och disponeras om, så att innebörden blir klarare. Vidare bör en del av de föreslagna bestämmelserna utgå.

Till de lagrum som bör utgå hör 2 § första stycket, som föreskriver att regeringen skall upprätta en nationell fördelningsplan över det sammanlagda antalet utsläppsrätter som avses bli fördelade under en viss angiven tidsperiod. Att en sådan nationell fördelningsplan skall upprättas följer av artikel 9 i handelsdirektivet.

I propositionen 2003/04:31, Riktlinjer för genomförande av EG:s direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, föreslogs att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att utarbeta och till Europeiska kommissionen överlämna en plan av det berörda slaget. Riksdagen fattade den 10 mars 2004 beslut i enlighet med propositionen. Enligt vad som har upplysts vid föredragningen av lagrådsremissen kommer regeringen inom kort att fatta beslut om att till kommissionen överlämna en fördelningsplan för perioden 2005 – 2007.

Med hänsyn till det anförda behövs inte den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 2 § första stycket.

I 3 kap. 4 § finns en bestämmelse om att ansökan om tilldelning av utsläppsrätter skall göras hos tillsynsmyndigheten och ha inkommit dit senast den 15 augusti 2004. Denna bestämmelse är av sådan karaktär att den kan tas in i en förordning eller en myndighetsförfattning. Detsamma gäller huvuddelen av bestämmelserna i 6 §, som bl.a. anger vid vilken tidpunkt beslut om tilldelning skall meddelas och vad ett beslut skall innehålla.

Lagrådet föreslår att 3 kap. inleds med en paragraf där, delvis i överensstämmelse med 5 § i det remitterade förslaget, de grundläggande förutsättningarna för tilldelning av utsläppsrätter anges. Förutsättningarna kan lämpligen beskrivas på följande sätt:

En verksamhetsutövare som har tillstånd till utsläpp av koldioxid enligt 2 kap. skall efter ansökan utan vederlag tilldelas utsläppsrätter för den eller de anläggningar som omfattas av tillståndet.

Om verksamhetsutövaren har fler än en anläggning, skall tilldelning ske för var och en av anläggningarna.

Den följande 2 § bör innehålla en bestämmelse om vilken mängd koldioxid som får släppas ut med stöd av varje utsläppsrätt. En regel härom har, som tidigare nämnts, tagits in bland definitionerna i 1 kap. 2 § i det remitterade förslaget.

Lagrådet föreslår att 2 § får följande lydelse: ”Varje utsläppsrätt medför rätt att släppa ut ett ton koldioxid under en fastställd period i enlighet med bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.”

I 3 § bör tas in en bestämmelse motsvarande 2 § andra stycket i remissförslaget. Bestämmelsen kan lämpligen formuleras på följande sätt: ”Regeringen skall meddela föreskrifter om tilldelning av utsläppsrätter, grundade på den nationella fördelningsplan som avses i artikel 9 i handelsdirektivet.”

• Sida 104
•  Original

I 4 § bör föreskrivas att frågor om tilldelning av utsläppsrätter prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

6 § första stycket tredje meningen i det remitterade förslaget innehåller en bestämmelse som tar sikte på det fallet att ett tillståndsbeslut ännu inte har meddelats. Tilldelningsbeslutet skall då, enligt vad som sägs i författningskommentaren, villkoras med utfallet i tillståndsbeslutet.

Enligt Lagrådets mening bör regeln förtydligas och ges följande lydelse: ”En verksamhetsutövare som inte har tillstånd enligt 2 kap. kan erhålla en tilldelning av utsläppsrätter som är beroende av att ett sådant tillstånd meddelas.” Regeln bör lämpligen tas in som ett tredje stycke i 1 §.

5 kap. 1 §

I paragrafen har tagits in straffbestämmelser som avser dels fall då oriktiga eller vilseledande uppgifter lämnas i samband med ansökningar om tillstånd till utsläpp av koldioxid eller om utsläppsrätter, dels fall då en verksamhetsutövare underlåter att göra anmälan till tillståndsmyndigheten om sådana förändringar av verksamheten som kan påverka utsläppen av koldioxid eller om övertagande av verksamhet. Däremot innehåller det remitterade förslaget ingen straffbestämmelse för den som utan erforderligt tillstånd driver en verksamhet som medför utsläpp av koldioxid.

Enligt artikel 16 i handelsdirektivet skall medlemsstaterna fastställa regler om påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktivet.

I remissprotokollet påpekas att de föreslagna påföljderna avser själva igångsättningen av handelssystemet och att det följer av handelsdirektivet att även andra påföljder skall införas. I dessa delar avser regeringen att återkomma med förslag under hösten 2004.

Tillståndsplikten för utsläpp av koldioxid utgör själva grunden för handelssystemet och den regleras genom det nu remitterade förslaget. Det hade därför enligt Lagrådets mening tett sig naturligt att redan i detta sammanhang införa en straffbestämmelse för den som, utan erforderligt tillstånd enligt lagen, bedriver verksamhet som medför utsläpp av koldioxid. Lagrådet utgår från att frågan tas upp under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

5 kap. 3 §

Paragrafen bör enligt Lagrådets mening formuleras om enligt följande: ”Den som har överträtt ett vitesföreläggande får inte dömas till ansvar enligt denna lag för den gärning som omfattas av föreläggandet.”

6 kap. 2 §

Enligt paragrafen får tillsynsmyndighetens beslut angående tilldelning av utsläppsrätter enligt 3 kap. samt beslut om tillsyn enligt 4 kap. 2 § (begäran att få upplysningar eller att få ta del av handling) och enligt 4 kap. 3 § (föreläggande) överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

• Sida 105
•  Original

En begäran eller ett föreläggande enligt 4 kap. 2 eller 3 § får förenas med vite. Avsikten torde vara att överklagande skall kunna ske endast i de fall då en begäran eller ett föreläggande faktiskt har förenats med ett vite (jfr exempelvis 8 kap. 1 § 6 lagen 2003:113 om elcertifikat). En sådan begränsning bör framgå av lagtexten. Paragrafen kan utformas enligt följande:

Beslut angående tilldelning av utsläppsrätter enligt 3 kap. och begäran eller föreläggande enligt 4 kap. 2 eller 3 § som förenats med vite får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Övergångsbestämmelser

Det remitterade förslaget innehåller vissa övergångsbestämmelser med sikte på fall där tillståndsmyndigheten inte före den 1 januari 2005 hunnit att slutligt avgöra ansökningar om tillstånd till utsläpp av koldioxid. I syfte att förtydliga bestämmelserna föreslår Lagrådet att punkt 2 ges följande lydelse:

Om en ansökan om tillstånd till utsläpp enligt 2 kap. har kommit in till tillståndsmyndigheten före den 1 januari 2005 men ärendet inte har avgjorts före detta datum, får myndigheten besluta att utsläpp av koldioxid tills vidare får ske trots att tillståndsfrågan inte slutligt har avgjorts. Ett sådant beslut skall förenas med villkor om rapportering av utsläpp och om överlämnande av utsläppsrätter.

Förslaget till lag om ändring i miljöbalken

Lagrådets förslag till ändrad rubrik på det tidigare behandlade lagförslaget föranleder ändring av hänvisningarna i de tre aktuella paragraferna i miljöbalken.

16 kap. 2 §

Enligt vad som sägs i remissprotokollet (avsnitt 8.1) innebär den föreslagna ändringen av 16 kap. 2 § att villkor om bästa möjliga teknik inte kan ställas i syfte att begränsa utsläpp av koldioxid och att det därför inte finns något behov av att föreslå ändring i 2 kap. 3 § miljöbalken.

Sistnämnda lagrum innehåller bl.a. en föreskrift om att bästa möjliga teknik skall användas vid yrkesmässig verksamhet i syfte att motverka skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö. Lagrådet ifrågasätter om det tillägg som föreslås i 16 kap. 2 § om förbud mot vissa villkor i fråga om sådan verksamhet som avses i lagen om utsläpp av koldioxid begränsar räckvidden av föreskriften om bästa möjliga teknik i 2 kap. 3 §.

24 kap 15 § Paragrafens innehåll hör enligt Lagrådets mening närmast hemma i en övergångsbestämmelse, som förslagsvis kan utformas enligt följande:

• Sida 106
•  Original

Villkor som har meddelats med stöd av miljöbalken eller äldre miljölagstiftning vad avser gränsvärden för utsläpp av koldioxid och gränsvärden eller liknande begränsningar för användning av fossila bränslen upphör att gälla vid utgången av år 2004 för verksamhet som omfattas av lagen (2004:xx) om utsläpp av koldioxid.

• Sida 107
•  Original

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 2004

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ulvskog, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Sommestad, Karlsson, Lund, Nykvist, Andnor, Nuder, Johansson, Hallengren, Holmberg, Jämtin

Föredragande: statsrådet Pagrotsky

Regeringen beslutar proposition 2003/04:132 Handel med utsläppsrätter

• Sida 108
•  Original

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EGregler

Lag om utsläpp av koldioxid

2 kap. 2 §, 2 kap. 6 §,

3 kap. 3 §

32003L0087