DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/14/EG

av den 11 mars 2009

om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån

och utbetalningsfristen

(Text av betydelse för EES)

europaparlamentet och europeiska unionens rÅd har

antagit detta direktiv

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 47.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

HQI

Rådet enades den 7 oktober 2008 om att prioritera åter­

ställandet av förtroendet för en välfungerande finansiell

sektor. Det utfäste sig att vidta alla nödvändiga åtgärder

för att skydda enskilda sparares insättningar och välkom­

nade kommissionens avsikt att utan dröjsmål lägga fram

ett lämpligt förslag för att göra insättningsgarantisys­

temen mer likartade.

HRI

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG (3) ger

redan en grundläggande täckning för insättare. Den på­

gående finansiella turbulensen gör det emellertid nödvän­

digt att förbättra denna täckning.

HSI

Den nuvarande minimitäckningsnivån enligt direktiv

94/19/EG har fastställts till 20 000 EUR med en möjlig­

het för medlemsstaterna att besluta om ett högre belopp.

Detta har emellertid visat sig vara otillräckligt för ett stort

antal insättningar i gemenskapen. För att bevara insättar­

nas förtroende och uppnå större stabilitet på finansmark­

naderna bör täckningsnivån därför höjas till 50 000 EUR.

Senast den 31 december 2010 bör täckningen för de

sammanlagda insättningarna för varje insättare fastställas

till 100 000 EUR, om inte kommissionen i en konse­

kvensanalys, som ska överlämnas till Europaparlamentet

och rådet senast den 31 december 2009, drar slutsatsen

att en sådan höjning och en sådan harmonisering inte är

lämpliga och inte ekonomiskt genomförbar i alla med­

lemsstater för att säkerställa konsumentskydd och finan­

siell stabilitet i gemenskapen och för att undvika snedv­

ridningar av konkurrensen mellan medlemsstaterna. Om

konsekvensanalysen visar att det inte är lämpligt med en

sådan ökning och en sådan harmonisering bör kommis­

sionen lägga fram lämpliga förslag inför Europaparlamen­

tet och rådet.

HTI

Samma täckningsnivå bör gälla för alla insättare, obe­

roende av om en medlemsstat har euron som valuta eller

ej. Medlemsstater utanför euroområdet bör dock ha möj­

lighet att avrunda de konverterade beloppen, om det

motsvarande skyddet för insättarna inte påverkas nega­

tivt.

HUI

En rapport som kommissionen ska lägga fram för Euro­

paparlamentet och rådet bör analysera alla relevanta frå­

gor såsom kvittning och motfordringar, fastställande av

bidrag till systemen, i vilken omfattning olika produkter

och insättare täcks, hur effektivt det gränsöverskridande

samarbetet är mellan insättningsgarantisystem samt

kopplingen mellan insättningsgarantisystem och alterna­

tiva system för ersättning till insättare, såsom mekanis­

mer för nödutbetalningar. Medlemsstaterna bör för den

rapporten samla in de relevanta uppgifterna och på be­

gäran överlämna dem till kommissionen.

HVI

Vissa av medlemsstaterna har fastställt insättningsgaranti­

system i enlighet med direktiv 94/19/EG som ger full

täckning för vissa former av långsiktiga insättningar, så­

som pensionsfordringar. Det är nödvändigt att respektera

dessa rättigheter och de förväntningar som insättare i

sådana system har.

sv

13.3.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/3

H1I eut c SQTL YNQRNRPPXL ³N QN

H2I eµ²¯°¡°¡²¬¡­¥®´¥´³ ¹´´²¡®¤¥ ¡¶ ¤¥® QX ¤¥£¥­¢¥² RPPX Hä®®µ ¥ª

¯¦¦¥®´¬©§§ª¯²´ © eutI ¯£¨ ²å¤¥´³ ¢¥³¬µ´ ¡¶ ¤¥® RV ¦¥¢²µ¡²© RPPY

¯£¨ ¡¶ ¤¥® U ­¡²³ RPPYN

H3I egt l QSUL SQNUNQYYTL ³N UN

HWI

Vissa medlemsstater har inrättat eller planerar att inrätta

insättningsgarantisystem enligt direktiv 94/19/EG, vilka

föreskriver full täckning för vissa tillfälligt ökade saldon.

Kommissionen bör senast den 31 december 2009 avgöra

huruvida full täckning för vissa tillfälligt ökade saldon

bör behållas eller införas.

HXI

Detta direktiv bör inte påverka funktionen hos system

som skyddar själva kreditinstitutet, och särskilt skyddar

dess likviditet och solvens och sålunda garanterar ett

skydd för insättarna som minst motsvarar det skydd

som ett insättningsgarantisystem ger samt frivilliga sys­

tem för ersättning till insättare, som inte har införts eller

officiellt erkänts av en medlemsstat.

HYI

Medlemsstaterna bör uppmuntra insättningsgarantisys­

temen att överväga huruvida avtal ska ingås eller gällande

avtal avseende deras respektive åtaganden ska förbättras.

HQPI

Den nuvarande tidsfristen för utbetalningarna på tre må­

nader, som kan förlängas till nio månader, är inte för­

enlig med behovet att bevara insättarnas förtroende och

motsvarar inte deras behov. Tidsfristen för utbetalningar

bör därför inskränkas till 20 arbetsdagar. Perioden bör

förlängas endast under exceptionella omständigheter och

efter godkännande av de behöriga myndigheterna. Kom­

missionen bör senast två år efter att detta direktiv har

trätt i kraft lägga fram en rapport om utbetalningsförfa­

randenas effektivitet och tidsfrister för utbetalningar för

Europaparlamentet och rådet, och utvärdera huruvida det

skulle vara lämpligt att ytterligare minska tidsfristen till

tio arbetsdagar.

HQQI

Dessutom bör, i de fall där utbetalningen utlöses av ett

beslut av de för beslutet behöriga myndigheterna, den nu

gällande tidsfristen på 21 dagar för att fatta beslut mins­

kas till fem arbetsdagar i syfte att inte förhindra en snabb

utbetalning. De behöriga myndigheterna bör dock först

ha förvissat sig om att kreditinstitutet har underlåtit att

återbetala insättningar som har förfallit till betalning.

Denna bedömning bör omfattas av de rättsliga eller ad­

ministrativa förfarandena i medlemsstaterna.

HQRI

Insättningar kan anses vara indisponibla då tidiga inter­

ventions- eller omorganisationsåtgärder inte varit fram­

gångsrika. Detta bör inte hindra de behöriga myndighe­

terna från att genomföra ytterligare omstruktureringsin­

satser under utbetalningsperioden.

HQSI

Medlemsstaterna bör försöka säkerställa bankverksamhe­

tens kontinuitet och bankernas tillgång till likvida medel,

särskilt i tider av finansiell oro. Därför uppmuntras med­

lemsstaterna att så snart som möjligt vidta åtgärder för

att säkerställa nödutbetalningar av lämpliga belopp efter

ansökan från den berörde insättaren, inom högst tre da­

gar efter en sådan ansökan. Eftersom en minskning av

den nuvarande utbetalningsfristen på tre månader kom­

mer att få en positiv effekt på insättarnas förtroende och

på hur finansmarknaderna fungerar, bör medlemsstaterna

och deras insättningsgarantisystem säkerställa att utbetal­

ningsfristen är så kort som möjligt.

HQTI

Enligt direktiv 94/19/EG får medlemsstaterna begränsa

täckningen till en specifik procentandel. Den valmöjlig­

heten har visat sig underminera insättarnas förtroende

och bör sålunda avskaffas.

HQUI

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direk­

tiv 94/19/EG bör antas i enlighet med rådets beslut

1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden

som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens ge­

nomförandebefogenheter (1).

HQVI

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa

täckningsnivån i enlighet med inflationen i Europeiska

unionen på grundval av förändringar i det harmoniserade

konsumentprisindex som offentliggörs av kommissionen.

Eftersom den åtgärden har en allmän räckvidd och avser

att ändra icke väsentliga delar i direktiv 94/19/EG, måste

den antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet

med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

HQWI

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen harmoniser­

ingen av täckningsnivån och tidsfristen för utbetalning,

inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta­

terna, och det därför, på grund av det stora antalet skilda

regler i de olika medlemsstaternas rättssystem, bättre kan

uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åt­

gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i

samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HQXI

Direktiv 94/19/EG bör därför ändras i enlighet med

detta.

sv

L 68/4

Europeiska unionens officiella tidning

13.3.2009

H1I egt l QXTL QWNWNQYYYL ³N RSN

HQYI

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet

om bättre lagstiftning (1) uppmuntras medlemsstaterna

att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta

egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens­

stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär­

derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

hÄrigenom fÖreskrivs fÖljandeN

Artikel 1

Ändringar av direktiv 94/19/EG

Direktiv 94/19/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 1.3 i ska andra stycket ersättas med följande:

”De behöriga myndigheterna ska göra detta konstaterande så

snart som möjligt och i varje fall senast fem arbetsdagar efter

det att de först har blivit förvissade om att ett kreditinstitut

inte har återbetalat insättningar som utgör vederbörligen

styrkta och förfallna fordringar, eller

”.

2. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5.

I de fall som avses i punkterna 1

–4 ska medlems­

staterna säkerställa att insättningsgarantisystem samarbe­

tar med varandra.

b) Följande punkt ska läggas till:

”6.

Kommissionen ska se över tillämpningen av denna

artikel minst vartannat år och om så är lämpligt föreslå

förbättringar av den.

3. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Medlemsstaterna ska se till att täckningen för varje

insättares sammanlagda insättningar ska vara minst

50 000 EUR i den händelse insättningarna blir indisponi­

bla.

1a.

Senast den 31 december 2010 ska medlemssta­

terna se till att täckningen för varje insättares samman­

lagda insättningar är fastställd till 100 000 EUR i den

händelse insättningarna blir indisponibla.

Om kommissionen i den rapport som nämns i artikel 12

drar slutsatsen att en sådan höjning och en sådan harmo­

nisering inte är lämplig och inte ekonomiskt genomförbar

i alla medlemsstater för att säkerställa konsumentskydd

och finansiell stabilitet i gemenskapen och för att undvika

gränsöverskridande störningar mellan medlemsstaterna,

ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga

fram ett förslag till ändring av första stycket.

1b.

Medlemsstater utanför euroområdet som omräknar

de belopp i euro som anges i punkt 1 och 1a till sina

nationella valutor ska säkerställa att de belopp i nationella

valutor som faktiskt utbetalas till insättare motsvarar be­

loppen som fastställs i detta direktiv.

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.

Punkt 1a ska inte hindra bibehållandet av bestäm­

melser som före den 1 januari 2008 erbjöd full täckning

för vissa former av insättningar, i synnerhet av sociala

skäl.

c) Punkt 4 ska utgå.

d) Följande punkt ska läggas till:

”7.

Kommissionen får justera de belopp som avses i

punkterna 1 och 1a i enlighet med inflationen i Euro­

peiska unionen på grundval av förändringar i det harmo­

niserade konsumentprisindex som offentliggörs av Euro­

peiska kommissionen.

Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar i

detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande

förfarande med kontroll som avses i artikel 7a.2.

sv

13.3.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/5

H1I eut c SRQL SQNQRNRPPSL ³N QN

4. Följande artikel ska införas:

”Artikel 7a

1.

Kommissionen ska biträdas av europeiska bankkom­

mittén,

inrättad

genom

kommissionens

beslut

2004/10/EG (*).

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1

–5a.4

och artikel 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni

1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av

kommissionens

genomförandebefogenheter (**)

tillämpas,

med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

___________

(*) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36.

(**) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

5. Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

”1.

Medlemsstaterna ska se till att kreditinstituten ger per­

soner som redan har gjort eller avser att göra insättningar

tillgång till den information som behövs för att avgöra vilket

insättningsgarantisystem som institutet och dess filialer är

anslutna till inom gemenskapen eller vilka andra alternativa

åtgärder som har vidtagits enligt artikel 3.1 andra stycket

eller enligt artikel 3.4. Insättarna ska informeras om insätt­

ningsgarantisystemets bestämmelser eller andra alternativa

arrangemang som är tillämpliga, inklusive vilken täckning

som insättningsgarantisystemet erbjuder när det gäller be­

lopp och omfattning. När en insättning inte är garanterad

av ett insättningsgarantisystem i enlighet med artikel 7.2, ska

kreditinstitutet informera insättaren om detta. All informa­

tion ska göras tillgänglig på ett lättförståeligt sätt.

På begäran ska information ges om villkoren för kompensa­

tion och de formaliteter som ska uppfyllas för att kompen­

sationen ska utbetalas.

6. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Insättningsgarantisystem ska kunna betala ut veder­

börligen styrkta fordringar som insättare gör gällande vad

avser indisponibla insättningar inom 20 arbetsdagar från

den dag då de behöriga myndigheterna gör ett konstate­

rande som avses i artikel 1.3 i eller den rättsliga myndig­

heten meddelar ett avgörande som avses i artikel 1.3 ii.

Denna tidsfrist inkluderar insamling och översändande av

korrekta uppgifter om insättare och insättningar, vilka är

nödvändiga för att kunna kontrollera fordringarna.

Under helt exceptionella omständigheter får ett insätt­

ningsgarantisystem hos den behöriga myndigheten an­

söka om en förlängning av tidsfristen. En sådan förläng­

ning får inte överskrida tio arbetsdagar.

Senast den 16 mars 2011 ska kommissionen för Europa­

parlamentet och rådet lägga fram en rapport om utbetal­

ningsförfarandenas effektivitet och tidsfrister för utbetal­

ningar, och utvärdera huruvida det är möjligt att införa en

minskning av den tidsfrist som nämns i första stycket till

10 arbetsdagar.

Medlemsstaterna ska se till att insättningsgarantisystemen

regelbundet testar sina system och, om det är lämpligt,

informeras om de behöriga myndigheterna upptäcker

problem i ett kreditinstitut som kan förväntas leda till

att ett insättningsgarantisystem måste tillämpas.

b) Punkt 2 ska utgå.

7. Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

1.

Kommissionen ska senast den 31 december 2009

överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om

a) harmoniseringen av finansieringsmetoderna för insätt­

ningsgarantisystemen, och därvid i synnerhet behandla

effekterna av avsaknaden av en sådan harmonisering i

händelse av en gränsöverskridande kris när det gäller till­

gången på medel för ersättningsutbetalningar för insätt­

ningar, sund konkurrens samt vinsterna med och kost­

naderna för en sådan harmonisering,

b) lämpligheten av och bestämmelserna för att erbjuda full

täckning för vissa tillfälligt ökade saldon,

c) möjliga modeller för införande av riskbaserade avgifter,

d) fördelarna med och kostnaderna för ett eventuellt infö­

rande av ett gemensamt insättningsgarantisystem inom

gemenskapen,

sv

L 68/6

Europeiska unionens officiella tidning

13.3.2009

e) inverkan av olika lagstiftningar när det gäller kvittning,

där en insättares tillgodohavanden balanseras mot dennes

skulder, systemets effektivitet och eventuella snedvrid­

ningar, med hänsyn till gränsöverskridande likvidation,

f) harmonisering av de produkter och insättare som täcks,

inklusive små och medelstora företags och lokala myndig­

heters specifika behov,

g) kopplingen mellan insättningsgarantisystem och alterna­

tiva tillvägagångssätt för att betala ersättning till insättare,

såsom metoder för nödutbetalningar.

Vid behov ska kommissionen lägga fram förslag för att ändra

detta direktiv.

2.

Medlemsstaterna ska informera kommissionen och

europeiska bankkommittén om de avser att ändra omfatt­

ningen av eller nivån på den täckning som garantin av in­

sättningar ger och om eventuella svårigheter i samarbetet

med andra medlemsstater.

8. Bilaga III ska utgå.

Artikel 2

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar

och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta

direktiv senast den 30 juni 2009.

Med avvikelse från vad som sägs i första stycket ska medlems­

staterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa artikel 1.3 led i andra stycket,

artikel 7.1a och 7.3 samt artikel 10.1 i direktiv 94/19/EG,

ändrat genom det här direktivet, senast den 31 december 2010.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de inkludera

en hänvisning till detta direktiv eller bifoga en sådan hänvisning

när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen

ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 11 mars 2009.

På Europaparlamentets vägnar

hNMgN pÖttering

Ordförande

På rådets vägnar

aN vondra

Ordförande

sv

13.3.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/7

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 21 oktober 2010

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det belopp som får betalas ut enligt den svenska insättningsgarantin ändras. Ändringarna görs för att genomföra artikel 1.3a) och c) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen. Förslaget innebär att det högsta belopp som kan betalas ut till en insättare höjs till 100 000 euro. Dessutom införs en bestämmelse som innebär att det högsta ersättningsbeloppet i euro ska omräknas till svenska kronor enligt den valutakurs som gällde dagen för ersättningsrättens inträde. Som en följd av förändringen ändras även förutsättningarna för att ett utländskt kreditinstitut hemmahörande utanför EES ska få tillstånd att öppna en filial i Sverige så att dessa överensstämmer med kraven i direktivet. Förutsättningarna för att få tillstånd att tillhandahålla sidotjänster eller driva sidoverksamhet för företag hemmahörande utanför EES som har tillstånd att driva värdepappersrörelse från filial i Sverige ändras på motsvarande sätt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 31 december 2010 respektive den 1 januari 2011.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

2. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

5. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs1 att 4 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Om en insättning omfattas av garantin, har insättaren rätt till ersättning motsvarande dels insättningens belopp, dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder.

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får dock för varje institut uppgå till sammanlagt högst 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro då ersättningsrätten inträder.

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får dock för varje institut uppgå till sammanlagt högst det belopp i kronor som vid tidpunkten för ersättningsrättens inträde motsvarar 100 000 euro.

Beloppet i euro ska räknas om till svenska kronor enligt den valutakurs som gällde dagen för ersättningsrättens inträde.

Denna lag träder i kraft den 31 december 2010. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för fall då rätten till ersättning har inträtt före ikraftträdandet.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (EUT L 68, 13.3.2009, s. 3, Celex 32009L0014). 2 Senaste lydelse 2009:698.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

4 §

Ett annat utländskt kreditinstitut än ett sådant som avses i 1 § får ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse från filial i Sverige. Tillstånd skall ges om

Ett annat utländskt kreditinstitut än ett sådant som avses i 1 § får ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse från filial i Sverige. Tillstånd ska ges om

1. institutet står under betryggande tillsyn av en behörig myndighet i hemlandet och den myndigheten har medgett att företaget etablerar sig i Sverige,

2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 3 kap. 2–7 §§, och

3. insättningar hos filialen omfattas av garanti enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som

a) omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och

b) har en högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande 20 000 euro innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en självrisk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.

3. insättningar hos filialen omfattas av garanti enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som

a) omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och

b) har en ersättningsnivå som åtminstone motsvarar 100 000 euro.

Denna lag träder i kraft den 31 december 2010.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

6 §

Ett företag med tillstånd enligt 4 § får efter tillstånd av Finansinspektionen tillhandahålla sidotjänster enligt 2 kap. 2 § eller driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 §. Tillstånd får bara ges om företaget får tillhandahålla motsvarande tjänster eller driva motsvarande verksamhet i sitt hemland.

Tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 får bara ges om insättningar hos filialen omfattas av garanti enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som

1. omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti, och

2. har en högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande 20 000 euro innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en självrisk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.

Tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 får bara ges om insättningar hos filialen omfattas av garanti enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som

1. omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti, och

2. har en ersättningsnivå som åtminstone motsvarar 100 000 euro.

Denna lag träder i kraft den 31 december 2010.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2010:846 Föreslagen lydelse

12 §

Den verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper ska granskas av minst en auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, om verksamheten i Sverige uppfyller mer än ett av de villkor som anges i 2 § andra stycket revisionslagen (1999:1079).

Den verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper ska granskas av minst en auktoriserad revisor eller godkänd revisor, om verksamheten i Sverige uppfyller mer än ett av de villkor som anges i 2 § andra stycket revisionslagen (1999:1079).

Förvaltningen och räkenskaperna ska, även om villkoren i första stycket inte är uppfyllda, granskas av minst en revisor, om verksamheten omfattas av

– lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

– lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, – lagen (2004:46) om investeringsfonder, – lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, – lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, – lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller – lagen (2010:751) om betaltjänster. I fall som avses i andra stycket ska revisorn ha den kompetens som enligt lag gäller för revisorn i ett svenskt företag av motsvarande slag som driver angiven verksamhet.

Till revisor får även utses ett registrerat revisionsbolag. Dessutom får en eller flera revisorssuppleanter utses.

Verkställande direktören ska se till att en revisor utses och att denne inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning får redovisningshandlingarna i original eller bestyrkt kopia.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §1

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, ifråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

8. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400),

9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355), 10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller registrerat revisionsbolag,

11. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster men som inte omfattas av 10,

12. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare),

13. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

14. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 13, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

15. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 10–14 §§,

15. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 10–14,

1 Senaste lydelse 2010:764.

16. yrkesmässig handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betalning som uppgår till minst ett belopp som motsvarar 15 000 euro,

17. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, eller

18. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

3. Ärendet och dess beredning

I denna proposition behandlas vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen, se bilaga 1. Bestämmelserna som behandlas ska vara införlivade senast den 31 december 2010.

En promemoria med titeln ”Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp” har remissbehandlats. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. En förteckning över de remissinstanser som haft möjlighet att yttra sig finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2010/4531).

Vissa ändringar i andra lagar

Det har under remissbehandlingen av promemorian framkommit att det även krävs en ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som motsvarar den ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som regeringen föreslagit i avsnitt 5. Förslaget behandlas i avsnitt 6 och i författningskommentaren.

I lagstiftningsärenden under förra riksmötet föreslogs ändringar i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. samt i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (se prop. 2009/10:204 och 2009/10:220). I propositionen föreslås nu vissa mindre ändringar i dessa lagar. Ändringarna har inte remissbehandlats då de är av rättelsekaraktär.

Lagrådet

De föreslagna lagändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4. Ändringar i lagen om insättningsgaranti

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (insättningsgarantidirektivet) ska insättningar som regel omfattas av nationella garantisystem. Med insättningar avses tillgodohavande i form av inlåning. Enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skyddar den svenska insättningsgarantin insättningar hos banker, kreditmarknadsföretag och de värdepappersföretag som har Finansinspektionens tillstånd att ta emot kunders medel på konto.

Insättningsgarantidirektivet har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (ändringsdirektivet). Vissa av bestämmelserna i ändringsdirektivet ska vara införlivade i medlemsstaterna senast den 31 december 2010, bl.a. bestämmelsen om ändring av täckningsnivån för insättningsgarantin. I det följande behandlas denna bestämmelse.

Hänvisningar till S4

4.1. Täckningsnivån

Regeringens förslag: Täckningsnivån för insättningsgarantin ska uppgå till det belopp i kronor som vid tidpunkten för ersättningsrättens inträde motsvarar 100 000 euro. Beloppet i euro ska räknas om till svenska kronor enligt den valutakurs som gällde dagen för ersättningsrättens inträde.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget. Riksgäldskontoret delar bedömningen att täckningsnivån bör bestämmas i euro. Riksgäldskontoret välkomnar tillägget om den växelkurs som ska användas för att omräkna beloppet till kronor och påpekar att Stockholmsbörsens mittkurs fastställs vardagar. För det fall ersättningsrätten inte inträder en vardag föreslår

Riksgäldskontoret att beloppet ska räknas om enligt den valutakurs som gällde vardag närmast före den dag då ersättningsrätten trädde in. För det fall en notering av mittkursen saknas föreslås att garantimyndigheten får använda en annan på marknaden vedertagen växelkursnotering.

Finansbolagen Förening anser att den nuvarande konstruktionen med täckningsbeloppet i både svenska kronor och euro bör bibehållas eftersom medlemsstater utanför euroområdet enligt ingressats 4 i ändringsdirektivet har möjlighet att avrunda de konverterade beloppen, om det motsvarande skyddet för insättarna inte påverkas negativt. Enligt föreningens mening innebär den nuvarande konstruktionen i praktiken en sådan avrundning med minimiskydd fastställt i euro. Sparbankernas Riksförbund tillstyrker höjning men anser att det av konsumentskäl är önskvärt med en fastslagen nivå på 1 000 000 kronor. Riksbanken avstyrker förslaget och anser att insättningsgarantins täckningsbelopp bör vara fastställt i kronor. Direktivets utformning är olycklig eftersom det

begränsar möjligheterna för länder utanför euroområdet att formulera ett tydligt och säkert konsumentskydd för sina insättare. Direktivet ger Sverige möjlighet att fastställa ett ersättningsbelopp i svenska kronor, men beloppet måste justeras över tiden för att leva upp till direktivets krav på att ersättningsbeloppet ska motsvara 100 000 euro. Riksbanken anser att regelbundna justeringar i ersättningsnivån vid vissa givna och på förhand kommunicerade tidpunkter är mer tilltalande än att uttrycka ersättningsbeloppet direkt i euro. Finansinspektionen kan se för- och nackdelar med båda valutorna, men anser att övervägande skäl talar för att ersättningsbeloppet bör anges i kronor.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 1.3a) i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 30 juni 2009 se till att täckningen för varje insättares sammanlagda insättningar i ett institut uppgår till minst 50 000 euro. Skälet för höjningen var att den då pågående finansiella turbulensen visade att den tidigare gällande täckningsnivån var otillräcklig. Senast den 31 december 2010 ska dock medlemsstaterna se till att täckningen för varje insättares sammanlagda insättningar uppgår till 100 000 euro, om kommissionen inte dessförinnan finner att en sådan höjning skulle vara olämplig.

Medlemsstaterna utanför euroområdet, som omräknar beloppet i euro till sina nationella valutor, ska vidare säkerställa att de belopp i nationella valutor som faktiskt utbetalas till insättare motsvarar 100 000 euro.

Enligt 4 § lagen om insättningsgaranti uppgår täckningsbeloppet för den svenska insättningsgarantin till högst 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro vid tidpunkten för ersättningsrättens inträde. Den täckningsnivå som föreskrivs i lagen om insättningsgaranti når således inte upp till den nivå som föreskrivs i direktivet. Bestämmelsen måste därför ändras så att ändringsdirektivets krav på harmonisering till ett belopp om 100 000 euro kan uppnås. Nuvarande täckningsnivå innebär en miniminivå för vad de nationella insättningsgarantisystemen ska täcka och medlemsstaterna har möjlighet att införa generösare regler. Harmoniseringen innebär emellertid att täckningsnivån för insättningsgarantin fastställs till 100 000 euro.

I den nuvarande bestämmelsen anges täckningsbeloppet i både svenska kronor och i euro. Denna konstruktion ansågs lämplig bl.a. av den anledningen att insättarna ska veta vilket belopp i svenska kronor som åtminstone omfattas av insättningsgarantin. Ett annat skäl som talade för denna lösning var att begränsa valutarisken för insättarna. Konstruktionen medför att ersättningsbeloppet kan variera mellan 500 000 kronor och det eventuella högre belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro. Ändringsdirektivets krav på harmonisering ger emellertid inte utrymme för att behålla den nuvarande konstruktionen. De alternativ som står till buds är därför att ange täckningsbeloppet enbart i svenska kronor eller enbart i euro. Finansbolagens Föreningen menar att den nuvarande konstruktionen kan behållas. Regeringen delar inte föreningens uppfattning eftersom ändringsdirektivet inte medger att täckningsnivån får fastställas till vare sig ett lägsta eller ett högsta belopp.

Regeringen håller med Riksbanken om att direktivets utformning är olycklig eftersom det begränsar möjligheterna för länder utanför euroområdet att formulera ett tydligt och säkert konsumentskydd för sina insättare. Med anledning av att täckningsbeloppet fördubblas och höjs till

100 000 euro så förstärks emellertid konsumentskyddet för insättarnas medel. De konsumenter med insättningar runt 100 000 euro, och som därmed berörs av eventuella valutasvängningar, får i sammanhanget anses vara mycket få. Mot bakgrund härav anser regeringen att den nu föreslagna konstruktionen i tilläckligt stor utsträckning tillvaratar konsumenternas intressen. Det kan även noteras att Konsumentverket tillstyrker förslaget i sin helhet. I detta sammanhang bör det också framhållas att Europeiska kommissionen i juli 2010 lagt fram ett förslag till ett omarbetat insättningsgarantidirektiv. Förslaget förhandlas för närvarande på EU-nivå. Med stor sannolikhet finns det därför skäl att återkomma i denna fråga när de ändringar av insättningsgarantidirektivet som förhandlas ska införlivas med svensk rätt.

Den svenska kronans värde gentemot euron har varierat kraftigt under vissa perioder och man kan räkna med att kronans värde även i fortsättningen kommer att variera över tid. För att säkerställa att det belopp som ska betalas ut i kronor vid ett eventuellt ersättningsfall faktiskt motsvarar 100 000 euro framstår det som lämpligare att ange täckningsnivån för insättningsgarantin i euro. För att möjliggöra att kravet på harmonisering uppfylls föreslås därför att täckningsnivån för insättningsgarantin ska uppgå till det belopp i kronor som vid tidpunkten för ersättningsrättens inträde motsvarar 100 000 euro.

Redan i den nuvarande bestämmelsen anges täckningsbeloppet i euro. Det framgår emellertid inte vilken valutakurs som ska användas för att omräkna beloppet till svenska kronor. Det framgår varken av insättningsgarantidirektivet eller lagen om insättningsgaranti hur en konvertering av valutan ska gå till eller vid vilket tillfälle som en fastställelse av kursen ska ske. I 8 § tredje stycket lagen (1999:158) om investerarskydd anges att finansiella instrument eller medel som är angivna i ett annat lands valuta ska räknas om till svenska kronor enligt den senaste köpkurs som gällde dagen för beslutet. Denna konstruktion har visat sig fungera tillfredsställande. För att förtydliga bestämmelsen och undvika den rådande osäkerheten bör en liknande bestämmelse införas i lagen om insättningsgaranti. Finansiella instrument noteras på en viss börs eller marknad där en ”senaste köpkurs” fastställs för varje finansiellt instrumentet och dag. Banker har emellertid möjlighet att i viss mån själva bestämma köp- respektive säljkurs på en valuta, vilket får till följd att kursen på en specifik valuta kan variera mellan de olika bankerna. Att använda sig av samma konstruktion för konvertering av valuta som för finansiella instrument är därmed inte särskilt lämpligt. För såväl garantimyndigheten som enskilda insättare är det viktigt att veta vilken av alla möjliga valutakurser som ska tillämpas. Regeringen anser att en rimlig lösning för omräkning av valutan bör vara att använda den s.k. mittkurs som dagligen fastställs av NASDAQ OMX Stockholm (Stockholmsbörsen) och som publiceras på Riksbankens hemsida. Med en sådan konstruktion blir det därmed tydligt för såväl garantimyndigheten som insättarna vilken valutakurs som ska användas för att beräkna den exakta täckningsnivån. Riksgäldskontoret har påpekat att mittkursen fastställs på vardagar. För det fall ersättningsrätten inte inträder en vardag föreslår Riksgäldskontoret att beloppet ska räknas om enligt den valutakurs som gällde vardag närmast före den dag då ersättningsrätten trädde in. För det fall en notering av mittkursen saknas föreslår Riksgäldskontoret att

garantimyndigheten får använda en annan på marknaden vedertagen växelkursnotering. Regeringen anser att om det av någon anledning skulle saknas en mittkurs, t.ex. på grund av tekniska problem, bör lämpligen den mittkurs som senast har fastställts användas.

5. Ändringar i lagen om bank- och finansieringsrörelse

Regeringens förslag: För att ett utländskt kreditinstitut hemmahörande utanför EES ska få tillstånd att öppna filial i Sverige krävs att insättningar i filialen är skyddade till en nivå som motsvarar minst 100 000 euro per insättare.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse får ett utländskt kreditinstitut som hör hemma i ett land utanför EES ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelsen från filial i Sverige. Tillstånd ska ges om 1) institutet står under betryggande tillsyn av en behörig myndighet i hemlandet och den myndigheten har medgett att företaget etablerar sig i

Sverige, 2) det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 3 kap. 2–7 §§, och 3) insättningarna hos filialen omfattas av garantin enligt lagen om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som a) omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och b) har en högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande 20 000 euro innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en självrisk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.

En ändring av den svenska garantin i lagen om insättningsgaranti innebär att förutsättningarna för att ett utländskt kreditinstitut hemmahörande utanför EES ska få tillstånd att etablera en filial i Sverige måste ändras på motsvarande sätt så att dessa överensstämmer med kraven i ändringsdirektivet.

Ändringen innebär bl.a. att kravet på ersättningsnivån för insättningar som omfattas av en utländsk garanti höjs till ett belopp som åtminstone motsvarar 100 000 euro.

Enligt artikel 1.3 c) i ändringsdirektivet ska artikel 7.4 i insättningsgarantidirektivet utgå. Den upphävda bestämmelsen ger medlemsstaterna möjlighet att ta ut en självrisk av insättarna i händelse av ett ersättningsfall. Sverige har inte utnyttjat denna möjlighet och någon ändring behöver därför inte vidtas i lagen om insättningsgaranti. Det kan dock finnas utländska kreditinstitut som bedriver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige och som tidigare enligt sitt hemlands regler har haft möjlighet att ta ut en sådan självrisk av insättarna. Bestämmelsen i punkten 3 b måste därför ändras på så sätt att möjligheten att ta ut en självrisk tas bort.

6. Ändringar i lagen om värdepappersmarknaden

Regeringens förslag: För att ett företag hemmahörande utanför EES och som har tillstånd att driva värdepappersrörelse från filial i Sverige ska få tillstånd att tillhandahålla sidotjänster eller driva sidoverksamhet krävs att insättningar i filialen är skyddade till en nivå som motsvarar minst 100 000 euro per insättare.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 6 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden får ett företag som hör hemma utanför EES och som har tillstånd att driva värdepappersrörelse från filial i Sverige ges tillstånd att tillhandahålla sidotjänster enligt 2 kap. 2 § eller driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 §. Tillstånd får bara ges om företaget får tillhandahålla motsvarande tjänster eller driva motsvarande verksamhet i sitt hemland. Tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 får bara ges om insättningar hos filialen omfattas av garanti enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som 1) omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti, och 2) har en högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande 20 000 euro innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en självrisk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.

Regleringen motsvarar alltså den som beskrivits i avsnitt 5 och de justeringar som där föreslagits bör även göras i lagen om värdepappersmarknaden.

7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om insättningsgaranti, lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden ska träda i kraft den 31 december 2010. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för fall då rätten till ersättning har inträtt före ikraftträdandet.

Ändringarna i lagen om utländska filialer m.m. och lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska träda i kraft den 1 januari 2011.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringsdirektivet ska de bestämmelser som införlivar direktivet i nu aktuella delar träda i kraft senast den 31 december 2010. De ändringar som föreslås i lagen om insättningsgaranti, lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt. Äldre bestämmelser ska dock fortfarande gälla för fall då rätten till ersättning har inträtt före ikraftträdandet.

Övriga lagändringar bör träda i kraft den 1 januari 2011.

8. Ekonomiska konsekvenser

8.1. Finansiella konsekvenser för insättare och institut

Den nu föreslagna höjningen kommer att innebära ett avsevärt utökat skydd för insättare eftersom skyddsbeloppet fördubblas.

De företag som berörs är de som enligt Finansinspektionens institutregister har tillstånd att ta emot kunders medel på konto och de facto gör så. Dessa institut är därmed anslutna till insättningsgarantin, vilken omfattar alla typer av konton, oavsett om sparandet är bundet eller fritt att ta ut.

Ändringen kommer att innebära ökade kostnader för berörda institut. Eventuella ersättningsfall ska nämligen finansieras genom särskilda medel som har avsatts för detta ändamål i en särskild fond (insättningsgarantifonden). Fonden byggs upp genom årliga avgifter från instituten. Institutens sammanlagda avgifter ska uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av de garanterade insättningarna. De avgifter som instituten kommer att betala beror på det skyddade beloppet och även på växelkursen. En ändring av det garanterade beloppet påverkar alltså även storleken på de avgifter som instituten ska betala in.

Svenska Bankföreningen påpekar att det i förarbetena till lagen om insättningsgaranti (prop. 1995/96:60) föreslås att avgiftsuttagen ska pågå till dess fondens behållning uppgår till 2,5 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Europeiska kommissionen arbetar för närvarande med ett nytt insättningsgarantidirektiv där det föreslås att det införs en målnivå om 1,5 procent av de ersättningsberättigade insättningarna som omfattas av ett insättningsgarantisystem. Med hänsyn till att storleken av den svenska fondens behållning väl bör täcka den nya nivån anser

Bankföreningen att avgiften från berörda institut inte bör tas ut i avvaktan på den nya EU-regleringen.

Europeiska kommissionen har i juli 2010 lagt fram ett förslag till ett omarbetat insättningsgarantidirektiv. Ansatsen i förslaget är att insättningsgarantifondernas finansiering och användning ska harmoniseras inom EU. Förslaget förhandlas för närvarande på EU-nivå. Regeringen vill därmed framhålla att inom ramen för detta lagstiftningsärende begränsas ändringarna till insättningsgarantins täckningsnivå.

8.2. Statsfinansiella konsekvenser

De statsfinansiella konsekvenserna är svåra att i förväg bestämma då de är beroende av antalet ersättningsfall och även växelkursutvecklingen. Principiellt kan dock nämnas att höjningen kommer att öka statens garantiåtagande. En försvagning av svenska kronan ökar det statliga garantiåtagandet mätt i svenska kronor och tvärtom, en förstärkning av kronan minskar omfattningen av det statliga garantiåtagandet mätt i kronor. Samtidigt ökar avgiftsinkomsterna eftersom avgiften utgör 0,1 procent av de garanterade insättningarna. Ökningen bedöms dock i sammanhanget som liten, cirka 8 procent. Det är en relativt låg andel av

sparare som har insättningar i intervallet 50 000 euro (eller 500 000 kronor) och 100 000 euro. Insättningsgarantifondens behållningar ökar och det finansiella sparandet i offentlig sektor (staten) blir högre. Statens budgetsaldo och statsskulden brutto påverkas i nuläget inte eftersom avgifterna förs till insättningsgarantifonden. Den konsoliderade statsskulden minskar eftersom avgifterna placeras i statspapper och myndigheternas innehav av statspapper räknas bort vid konsolideringen. Statsskulden enligt Maastrichtdefinitionen minskar av samma skäl. I budgetpropositionen för år 2011 antas beräkningstekniskt att en sammanslagning av stabilitetsfonden och insättningsgarantinfonden sker under år 2011. En följd av att avgifterna ökar blir då att budgetsaldot förbättras något. Detta redovisas via posten Riksgäldskontorets nettoutlåning som minskar. Det pågående arbetet inom EU kan innebära att en sammanslagning inte blir möjlig.

Den föreslagna lagändringen förväntas inte påverka resursbehovet för Riksgäldskontoret eller Finansinspektionen.

9. Författningskommentar

9.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

4 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 4.

Ändringen i andra stycket innebär att ersättningsbeloppet höjs till det belopp i kronor som vid ersättningsrättens inträde motsvarar 100 000 euro.

Av tredje stycket, som är nytt, framgår att beloppet i euro ska räknas om till svenska kronor enligt den valutakurs som gällde dagen för ersättningsrättens inträde. Den valutakurs som lämpligen bör användas vid omräkningen från euro till kronor är den s.k. mittkursen. Mittkursen fastställs dagligen av Stockholmsbörsen och publiceras på Riksbankens hemsida. Kl. 09:30 varje dag beräknar de svenska bankerna en s.k. fixkurs enligt formeln (köp+sälj). Stockholmsbörsen fastställer därefter en gemensamma mittkurs genom att beräkna medelvärdet av bankernas fixkurser. Riksbankens publicering av noteringarna sker dagligen kl. 12:15. Om det av någon anledning skulle saknas en mittkurs, t.ex. på grund av tekniska problem, bör lämpligen den mittkurs som senast har fastställts användas.

9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

4 kap. 4 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.

En ändring av den svenska garantin i lagen om insättningsgaranti innebär att förutsättningarna för att ett utländskt kreditinstitut hemmahörande utanför EES ska få tillstånd att etablera en filial i Sverige ändras på motsvarande sätt så att dessa överensstämmer med kraven i ändringsdirektivet.

Ändringen av den svenska garantin innebär därmed att förutsättningarna för etablering som anges i punkten 3 b måste ändras så att ersättningsnivån för insättningar som omfattas av en utländsk garanti höjs till ett belopp som åtminstone motsvarar 100 000 euro.

Enligt artikel 1.3c) i ändringsdirektivet ska artikel 7.4 i insättningsgarantidirektivet utgå. Den upphävda bestämmelsen ger medlemsstaterna möjlighet att ta ut en självrisk av insättarna i händelse av ett ersättningsfall. Sverige har inte utnyttjat denna möjlighet och någon ändring behöver därför inte vidtas i lagen om insättningsgaranti. Det kan dock finnas utländska kreditinstitut som bedriver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige och som tidigare enligt sitt hemlands regler

har haft möjlighet att ta ut en sådan självrisk av insättarna. Bestämmelsen i punkten 3 b måste därför ändras på så sätt att möjligheten att ta ut en självrisk tas bort.

9.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

4 kap. 6 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.

En ändring av den svenska garantin i lagen om insättningsgaranti innebär att förutsättningarna för att ett företag hemmahörande utanför EES, och som har tillstånd att driva värdepappersrörelse från filial i Sverige, ska få tillstånd att tillhandahålla sidotjänster eller driva sidoverksamhet måste ändras på motsvarande sätt så att dessa överensstämmer med kraven i ändringsdirektivet.

Ändringen av den svenska garantin innebär därmed att förutsättningarna för tillstånd som anges i punkten 2 måste ändras så att ersättningsnivån för insättningar som omfattas av en utländsk garanti höjs till ett belopp som åtminstone motsvarar 100 000 euro.

Enligt artikel 1.3c) i ändringsdirektivet ska artikel 7.4 i insättningsgarantidirektivet utgå. Den upphävda bestämmelsen ger medlemsstaterna möjlighet att ta ut en självrisk av insättarna i händelse av ett ersättningsfall. Sverige har inte utnyttjat denna möjlighet och någon ändring behöver därför inte vidtas i lagen om insättningsgaranti. Det kan dock finnas utländska företag som bedriver värdepappersrörelse från filial i Sverige och som tidigare enligt sitt hemlands regler har haft möjlighet att ta ut en sådan självrisk av insättarna. Bestämmelsen i punkten 2 måste därför ändras på så sätt att möjligheten att ta ut en självrisk tas bort.

9.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

12 §

Ändringen i första stycket är en ren korrigering och innebär att orden "som har avlagt revisorsexamen" utgår.

9.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap. 2 §

En ändring av redaktionell art görs såvitt avser hänvisningen i punkten 15 till de föregående punkterna i paragrafen.

Prop. 2010/11:23 Bilaga 1

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs1 att 4 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Om en insättning omfattas av garantin, har insättaren rätt till ersättning motsvarande dels insättningens belopp, dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder.

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får dock för varje institut uppgå till sammanlagt högst 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro då ersättningsrätten inträder.

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får dock för varje institut uppgå till sammanlagt högst det belopp i kronor som vid tidpunkten för ersättningsrättens inträde motsvarar 100 000 euro.

Beloppet i euro ska räknas om till svenska kronor enligt den valutakurs som gällde dagen för ersättningsrättens inträde.

Denna lag träder i kraft den 31 december 2010. Den ska dock inte tillämpas för fall då rätten till ersättning har inträtt före ikraftträdandet.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (EUT L 68, 13.3.2009, s. 3, Celex 32009L0014). 2 Senaste lydelse 2009:698.

Remissinstanser som haft möjlighet att yttra sig över promemorian Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp

Sveriges Riksbank, Finansinspektionen, Konsumentverket, Konkurrensverket, Svenska Bankföreningen, Finansbolagens Förening, Sparbankernas Riksförbund, Riksgäldskontoret, Svenska Fondhandlareföreningen, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Sveriges Konsumenter, Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB och Regelrådet.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 oktober 2010

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Olofsson, Larsson, Carlgren, Hägglund, Carlsson, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt

Föredragande: statsrådet Norman

Regeringen beslutar proposition 2010/11:23 Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som

inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EUregler

Lag (1995:1571) om insättningsgaranti

32009L0014