34

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 462/2013

av den 21 maj 2013

om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( ¹ ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( ² ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (

3

), och

av följande skäl:

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1060/2009 ( ⁴ ) föreskrivs att kreditvärderingsinstitut

ska följa uppföranderegler för att minska möjliga intres­

sekonflikter, samt säkerställa hög kvalitet och tillfredsstäl­

lande transparens vad gäller kreditbetyg och kreditvär­

deringsprocessen. Som ett resultat av de ändringar som

infördes genom Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 513/2011 ( ⁵ ) har Europeiska tillsynsmyndig­

heten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighe­

ten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 1095/2010 ( ⁶ ), fått befogenhet

att registrera och övervaka kreditvärderingsinstitut. Den

här förordningen kompletterar det gällande regelverket

för kreditvärderingsinstitut. Vissa av de viktigaste frågor­

na, såsom intressekonflikter till följd av modellen där

emittenten betalar och information om strukturerade fi­

nansiella instrument, har tagits upp och regelverket kom­

mer att behöva ses över efter att ha gällt under en viss tid

som är rimlig för att bedöma huruvida dessa frågor åt­

gärdats helt och hållet. Den nuvarande statsskuldskrisen

har under tiden visat på behovet av att särskilt se över

transparensen, förfaranden och tidpunkten för offentlig­

görande avseende kreditbetyg på statspapper.

(2)

I Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om

kreditvärderingsinstitut: framtidsutsikter ( ⁷ ) efterlystes

ökad reglering av kreditvärderingsinstitut. Vid sitt infor­

mella möte den 30 september och 1 oktober 2010 slog

Ekofinrådet fast att det krävs ytterligare insatser för att ta

itu med ett antal frågor kring kreditvärderingsverksamhe­

ten, bland annat risken för alltför stor förlitan på kredit­

betyg och för intressekonflikter till följd av kreditvär­

deringsinstitutens ersättningsmodell. Europeiska rådet

konstaterade vid sitt möte den 23 oktober 2011 att

det är nödvändigt att minska alltför stor förlitan på kre­

ditbetyg.

(3)

På det internationella planet fastställde rådet för finansiell

stabilitet (Financial Stability Board, FSB), där Europeiska

centralbanken (ECB) är medlem, den 20 oktober 2010

principer för att minska myndigheters och finansinstituts

förlitan på kreditbetyg (nedan kallade FSB-principer). FSB-

principerna godkändes vid G20:s toppmöte i Söul i no­

vember 2010. Det är därför lämpligt att de behöriga

sektorsmyndigheterna bedömer marknadsdeltagarnas

praxis och verkar för att dessa marknadsdeltagare mildrar

effekterna av sådan praxis. Behöriga sektorsmyndigheter

bör besluta om åtgärder för sådan påverkan. Esma, i

förekommande fall i samarbete med Europeiska tillsyns­

myndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad ge­

nom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/1

( ¹ ) EUT C 167, 13.6.2012, s. 2.

( ² ) EUT C 181, 21.6.2012, s. 68.

( ³ ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 januari 2013 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 13 maj 2013.

( ⁴ ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

( ⁵ ) EUT L 145, 31.5.2011, s. 30.

( ⁶ ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84. ( ⁷ ) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 24.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

35

nr 1093/2010 ( ¹ ), och med Europeiska tillsynsmyndighe­

ten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig­

heten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 1094/2010 ( ² ), bör verka för att un­

derlätta konvergens av tillsynspraxis i enlighet med för­

ordning (EU) nr 1095/2010 och inom ramen för den här

förordningen.

(4)

Kreditvärderingsinstitut bör upplysa investerarna om

uppgifter avseende den sannolikhet för fallissemang

som är förknippad med kreditbetyg och kreditutsikter

på grundval av historiska resultat som offentliggjorts i

det centrala register som Esma upprättat.

(5)

Enligt FSB- principerna bör centralbankerna bilda sig sin

egen uppfattning om kreditvärderingen beträffande de

finansiella instrument som de godtar i marknadsopera­

tioner, både som säkerhet och som direkta köp. Central­

bankspolicyer bör undvika mekaniska tillvägagångssätt

som skulle kunna leda till onödigt abrupta och stora

förändringar i finansiella instruments godtagbarhet och

i nivån på värderingsavdrag som kan förvärra tröskel­

effekterna. I sitt yttrande av den 2 april 2012 förklarade

ECB dessutom att den är fast besluten att stödja det

gemensamma målet om att minska alltför stor förlitan

på kreditbetyg. ECB ska i det sammanhanget regelbundet

rapportera om de olika åtgärder som Eurosystemet vid­

tagit för att minska förlitan på kreditbetyg. Enligt arti­

kel 284.3 i fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt (EUF-fördraget) ska ECB till Europaparlamentet, rådet

och kommissionen samt till Europeiska rådet överlämna

en årsrapport om verksamheten inom Europeiska central­

bankssystemet (ECBS) och om den monetära politiken

såväl under de föregående som under de innevarande

åren. ECB:s ordförande ska lägga fram denna rapport

för Europaparlamentet, som kan hålla en allmän debatt

på grundval av rapporten, och rådet. Vidare kunde ECB i

dessa rapporter beskriva hur den har tillämpat FSB-prin­

ciperna och de alternativa bedömningsmekanismer som

den använder.

(6)

Unionen arbetar på att i ett första skede se över huruvida

hänvisningar till kreditbetyg i unionsrätten föranleder el­

ler kan föranleda att man ensidigt eller mekaniskt förlitar

sig på sådana kreditbetyg och i ett andra skede se över

alla hänvisningar till kreditbetyg för regleringsändamål i

unionsrätten i syfte att upphäva dem senast 2020, under

förutsättning att lämpliga alternativa kreditriskbedöm­

ningar fastställs och införs.

(7)

Kreditutsikters betydelse för investerare och emittenter

och deras påverkan på marknaderna kan jämföras med

kreditbetygs betydelse och påverkan. Alla krav i förord­

ning (EG) nr 1060/2009 som syftar till att säkerställa att

kreditvärdering bedrivs korrekt, transparent och fritt från

intressekonflikter bör därför vara tillämpliga även på kre­

ditutsikter. Enligt gällande tillsynspraxis är flera krav i

förordningen tillämpliga på kreditutsikter. Den här för­

ordningen bör göra reglerna klarare och bidra till rätts­

säkerheten genom att införa en definition på kreditutsik­

ter och klargöra vilka särskilda bestämmelser som är till­

lämpliga på dessa kreditutsikter. Definitionen av kreditut­

sikter bör också omfatta åsikter om den troliga utveck­

lingen på kort sikt för kreditbetyg, något som allmänt

kallas bevakningslistor (credit watches).

(8)

På medellång sikt bör ytterligare åtgärder utvärderas för

att avlägsna hänvisningar till kreditbetyg för reglerings­

ändamål från regleringen av finansiella tjänster och ute­

sluta riskviktning av tillgångar genom kreditbetyg. För

närvarande är dock kreditvärderingsinstitut viktiga aktö­

rer på finansmarknaderna. Följaktligen är det särskilt vik­

tigt att säkerställa kreditvärderingsinstitutens och deras

kreditvärderings oberoende och integritet för att trygga

deras trovärdighet bland marknadsaktörerna, särskilt in­

vesterare och andra användare av kreditbetyg. I förord­

ning (EG) nr 1060/2009 föreskrivs att kreditvärderings­

institut ska vara registrerade och ska övervakas, eftersom

deras tjänster har betydande inverkan på allmänintresset.

Till skillnad från investeringsanalys är kreditbetyg inte

bara åsikter om värdet eller priset på ett finansiellt in­

strument eller en finansiell förpliktelse. Kreditvärderings­

institut är inte bara finansanalytiker eller investeringsråd­

givare. Kreditvärderingsinstitut har ett regleringsvärde för

reglerade investerare som kreditinstitut, försäkringsbolag

och andra institutionella investerare. Även om incitamen­

ten till alltför stor förlitan på kreditbetyg håller på att

minskas, styr kreditbetyg fortfarande investeringsbeslut,

särskilt till följd av asymmetrisk information och av ef­

fektivitetsskäl. I detta sammanhang måste kreditvär­

deringsinstitut vara oberoende och måste uppfattas så

av marknadsaktörerna, och deras värderingsmetoder

måste vara transparenta och uppfattas så.

(9)

Alltför stor förlitan på kreditbetyg bör minskas och alla

automatiska effekter till följd av kreditbetyg bör gradvis

avlägsnas. Kreditinstitut och värdepappersföretag bör för­

mås att införa interna förfaranden för att göra sina egna

kreditriskbedömningar och bör verka för att investerare

själva gör en due diligence-granskning. Mot denna bak­

grund föreskriver denna förordning att finansinstitut inte

ensidigt eller mekaniskt bör förlita sig på kreditbetyg.

Därför bör dessa kreditvärderingsinstitut undvika att

ingå avtal där de ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på

kreditbetyg och bör undvika att i avtal utnyttja dem som

SV

L 146/2

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

( ¹ ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

( ² ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

36

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

den enda parametern för att bedöma kreditvärdigheten av

investeringar eller för att bedöma huruvida man ska för­

värva eller avyttra en investering.

(10)

Förordning (EG) nr 1060/2009 tillhandahöll redan en

första uppsättning åtgärder för att ta itu med kreditvär­

deringsinstitutens och deras kreditvärderings oberoende

och integritet. Redan i den förordningen hade flera be­

stämmelser det som underliggande mål att garantera kre­

ditvärderingsinstitutens oberoende och att fastställa, han­

tera och i möjligaste mån undvika eventuella intressekon­

flikter. Att den kreditvärderade enheten väljer ut och

arvoderar kreditvärderingsinstitutet (modellen där emit­

tenten betalar) skapar inneboende intressekonflikter.

Med den modellen har kreditvärderingsinstitutet incita­

ment att ge emittenten goda kreditbetyg för att säkra

en varaktig affärsrelation för att garantera intäkter eller

säkra ytterligare arbete och inkomster. Dessutom kan

relationerna mellan kreditvärderingsinstitutens och de

kreditvärderade enheternas aktieägare skapa intressekon­

flikter som inte i tillräcklig utsträckning hanteras genom

gällande regler. Resultatet blir att kreditbetyg som utfär­

das med modellen där emittenten betalar kan uppfattas

som kreditbetyg som snarare passar emittenten, än som

kreditbetyg som investeraren behöver. Det är viktigt att

öka kraven på kreditvärderingsinstitutens oberoende för

att öka tillförlitligheten hos kreditbetyg som utfärdas med

modellen där emittenten betalar.

(11)

För att öka konkurrensen på en marknad som har do­

minerats av tre kreditvärderingsinstitut bör åtgärder vid­

tas för att uppmuntra utnyttjandet av mindre kreditvär­

deringsinstitut. Praxis under senare tid har varit att emit­

tenter eller anknutna tredje parter begär kreditbetyg från

två eller flera kreditvärderingsinstitut och därför bör

emittenten eller en anknuten tredje part, i de fall då två

eller fler kreditbetyg begärs, överväga att utse åtminstone

ett kreditvärderingsinstitut som inte har mer än 10 % av

den totala marknadsandelen och som emittenten eller en

anknuten tredje part anser vara i stånd att kreditvärdera

emissionen eller enheten i fråga.

(12)

Kreditvärderingsmarknaden visar att kreditvärderingsinsti­

tut och kreditvärderade enheter traditionellt ingår lång­

variga affärsrelationer. Detta ökar risken för förtrolighet,

eftersom kreditvärderingsinstitutet kan bli för välvilligt

inställt till den kreditvärderade enhetens önskemål. Under

sådana förhållanden kan kreditvärderingsinstitutens opar­

tiskhet med tiden komma att ifrågasättas. Kreditvär­

deringsinstitut som ett emitterande företag utser och be­

talar har de facto ett incitament att ge det företaget eller

dess låneinstrument alltför gynnsamma kreditbetyg för

att bevara sin affärsrelation med emittenten. Även emit­

tenter har incitament att ha långvariga affärsrelationer,

som exempelvis den inlåsningseffekt som består i att en

emittent avstår från att byta kreditvärderingsinstitut, ef­

tersom det kan få investerare att tvivla på emittentens

kreditvärdighet. Detta problem uppmärksammades redan

i förordning (EG) nr 1060/2009, där det krävs att kredit­

värderingsinstitut tillämpar ett rotationssystem som möj­

liggör en gradvis ändring av analysgrupper och kredit­

värderingskommittéer för att inte äventyra kreditvär­

deringsanalytikernas och personer som godkänner kredit­

betygs oberoende. Dessa reglers effektivitet var dock i

hög grad beroende av hur man löst frågan om arbets­

sättet inom kreditvärderingsinstitutet, närmare bestämt

avseende det faktiska oberoendet och professionalismen

hos kreditvärderingsinstitutets anställda gentemot kredit­

värderingsinstitutets egna affärsintressen. Dessa regler var

inte utformade för att ge tredje parter tillräckliga garan­

tier för att intressekonflikter till följd av långvariga affärs­

relationer effektivt skulle minskas eller undvikas. Ett sätt

att uppnå detta skulle till exempel vara att begränsa den

period då ett kreditvärderingsinstitut får fortsätta lämna

kreditbetyg för samma emittent eller dennes låneinstru­

ment. Incitamenten att lämna fördelaktiga kreditbetyg för

en viss emittent skulle avlägsnas om en tidsgräns infördes

för avtalsförhållandet mellan kreditvärderingsinstitutet

och den emittent som kreditvärderas eller som emitterat

de kreditvärderade låneinstrumenten. Med kravet på ro­

tation för kreditvärderingsinstitut som en normal och

utbredd praxis på marknaden skulle man dessutom ef­

fektivt minska problemet med inlåsningseffekten. Slut­

ligen skulle rotation av kreditvärderingsinstitut påverka

kreditvärderingsmarknaden positivt, eftersom det skulle

underlätta nyinträden på marknaden och ge de verk­

samma kreditvärderingsinstituten möjligheter att utöka

sin verksamhet till nya områden.

(13)

Det är dock viktigt att tillämpningen av ett rotations­

system utformas så att systemets fördelar mer än upp­

väger dess eventuella negativa följder. Till exempel kan

rotation med korta intervaller medföra ökade kostnader

för emittenter och kreditvärderingsinstitut, eftersom kost­

naden för kreditvärdering av en ny enhet eller ett nytt

finansiellt instrument vanligtvis är högre än kostnaden

för övervakning av ett kreditbetyg som redan har utfär­

dats. Det krävs även avsevärd tid och stora resurser att

etablera sig som kreditvärderingsinstitut, antingen som

nischaktör eller för att täcka alla tillgångsklasser. En fort­

löpande rotation av kreditvärderingsinstitut kunde

dessutom få betydande effekter på kreditbetygens kvalitet

och kontinuitet. Lika viktigt är att tillräckliga skyddsåtgär­

der bör användas vid tillämpningen av ett rotations­

system, så att marknaden gradvis kan anpassa sig, innan

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/3

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

37

systemet eventuellt utökas i framtiden. Detta kan uppnås

genom att systemets tillämpningsområde begränsas till

återvärdepapperiseringar, som är en begränsad källa för

bankfinansiering, medan kreditbetyg som redan utfärdats

även i fortsättningen kan följas upp på begäran, också

efter det att rotation har blivit obligatoriskt. Som en all­

män regel bör rotation således endast beröra nya åter­

värdepapperiseringar med underliggande tillgångar från

samma originator. Kommissionen bör se över huruvida

det är lämpligt att behålla ett begränsat rotationssystem

eller att också tillämpa det för andra tillgångsklasser, och

i så fall om andra klasser motiverar en annan behandling

när det gäller till exempel den tidsmässiga begräsningen

av ett avtalsförhållande. Om rotationssystemet införs för

andra tillgångsklasser bör kommissionen bedöma om det

är nödvändigt att införa ett krav på kreditvärderingsinsti­

tutet att i slutet av maximiperioden för avtalsförhållandet

överlämna information om emittenten och de kreditvär­

derade finansiella instrumenten (överlåtelsedokumenta­

tion) till det nya kreditvärderingsinstitutet.

(14)

Det är lämpligt att införa rotation för kreditvärderings­

marknaden för återvärdepapperiseringar. För det första är

detta det segment av den europeiska värdepapperiserings­

marknaden som har presterat undermåligt sedan

finanskrisen och därför är behovet av att ta itu med

intressekonflikter är störst där. För det andra är kredit­

risken för återvärdepapperiseringar i allmänhet unik för

varje transaktion medan kreditrisken för skuldinstrument

som utfärdats av till exempel stora företag i hög grad

beror på själva emittentens förmåga att betala för skul­

den. När en återvärdepapperisering görs är risken för att

kunskap går förlorad genom att ett nytt kreditvärderings­

institut anlitas inte hög. Även om det för närvarande

endast finns ett begränsat antal kreditvärderingsinstitut

som är aktiva på kreditvärderingsmarknaden för återvär­

depapperiseringar är den marknaden mer naturligt öppen

för konkurrens och ett rotationssystem skulle kunna bli

en drivkraft för att skapa större dynamik på den mark­

naden. Kreditvärderingsmarknaden för återvärdepapperi­

seringar domineras dessutom av några få stora kreditvär­

deringsinstitut men det finns andra aktörer som har

byggt upp expertis på detta område.

(15)

Regelbunden rotation av kreditvärderingsinstitut som ut­

färdar kreditbetyg på återvärdepapperiseringar skulle öka

mångfalden när det gäller att bedöma kreditvärdighet.

Flera och olika åsikter, perspektiv och av kreditvär­

deringsinstitut använda metoder skulle ge mer varierande

kreditbetyg och i slutändan förbättra bedömningen av

återvärdepapperiseringarnas kreditvärdighet. För att

denna mångfald ska få betydelse och för att undvika

självtillräcklighet hos både originatorer och kreditvär­

deringsinstitut, bör den maximala tidsperiod under vilken

kreditvärderingsinstitutet får utfärda kreditbetyg på åter­

värdepapperiseringar från samma originator begränsas till

en nivå som garanterar regelbundet förnyade bedöm­

ningar av kreditvärdigheten. Dessa faktorer samt behovet

av att tillhandahålla viss kontinuitet i förhållningssättet

till kreditvärderingar innebär att en fyraårsperiod är

lämplig. Om minst fyra kreditvärderingsinstitut utses

har syftet för ett rotationssystem redan uppnåtts och

således bör kravet att rotera inte tillämpas. För att säker­

ställa verklig konkurrens bör undantag endast vara till­

lämpliga när minst fyra av de utsedda kreditvärderings­

instituten kreditvärderar en viss andel av originatorns

utestående finansiella instrument.

(16)

Det är lämpligt att utforma ett rotationssystem för åter­

värdepapperiseringar utifrån originatorn. Återvärdepappe­

riseringar emitteras genom specialföretag utan någon

egentlig kapacitet att betala för skulden. Därför skulle

en rotation som är utformad utifrån emittenten göra

systemet verkningslöst. Däremot skulle ett rotations­

system utifrån det medverkande institutet innebära att

undantaget nästan alltid skulle gälla.

(17)

Ett rotationssystem skulle kunna vara ett viktigt verktyg

för att sänka inträdeshindren till kreditvärderingsmark­

naden för återvärdepapperiseringar. Det kunde dock sam­

tidigt göra det svårare för nya marknadsaktörer att få

fotfäste på marknaden, eftersom de inte skulle tillåtas

att behålla sina kunder. Därför är det lämpligt att införa

ett undantag från rotationssystemet för små kreditvär­

deringsinstitut.

(18)

För att bli verkningsfullt måste rotationssystemet genom­

föras på ett trovärdigt sätt. Rotationskravet skulle inte

tjäna sitt syfte om ett tidigare kreditvärderingsinstitut

skulle få erbjuda kreditvärderingar av återvärdepapperise­

ringar från samma originator inom en alltför kort tids­

period. Därför är det viktigt att fastställa en lämplig tids­

period, under vilken ett tidigare kreditvärderingsinstitut

SV

L 146/4

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

38

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

inte får utses för att på nytt utfärda kreditbetyg på åter­

värdepapperiseringar från samma originator. Perioden

bör vara tillräckligt lång för att det nya kreditvärderings­

institutet ska kunna tillhandahålla sina kreditvärderings­

tjänster effektivt, för att säkerställa att återvärdepapperi­

seringarna verkligen blir föremål för en ny granskning

med annan inriktning och för att garantera att det nya

kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg ger tillräcklig kon­

tinuitet. Samtidigt utgör tillgången på kreditvärderings­

institut med tillräcklig expertis på återvärdepapperise­

ringar en begränsning för denna tidsperiod om rotations­

systemet ska kunna fungera korrekt. Därför bör perio­

dens längd vara proportionell, bör generellt vara lika lång

som det tidigare kreditvärderingsinstitutets utgångna av­

tal, men bör inte vara längre än fyra år.

(19)

Kravet på regelbunden rotation av kreditvärderingsinstitut

står i proportion till det eftersträvade målet. Kravet gäller

bara registrerade kreditvärderingsinstitut som är reglerade

och som tillhandahåller en tjänst med inverkan på all­

mänintresset (kreditbetyg som kan användas för regle­

ringsändamål) enligt modellen där emittenten betalar

och för en viss tillgångsklass (återvärdepapperiseringar).

Förmånen av att få ett erkännande av att dess tjänster

spelar en viktig roll för regleringen av marknaden för

finansiella tjänster och det godkänts för att fullgöra

denna uppgift, ger upphov till ett behov av att iaktta

vissa skyldigheter för att under alla omständigheter ga­

rantera oberoende och uppfattat oberoende. Ett kredit­

värderingsinstitut som inte får utfärda kreditbetyg på

återvärdepapperiseringar från en viss originator skulle

fortfarande få utfärda kreditbetyg på återvärdepapperise­

ringar från andra originatorer samt i andra tillgångsklas­

ser. Under marknadsförhållanden där rotationsregeln gäl­

ler för alla aktörer, kommer affärsmöjligheterna att öka i

och med att alla kreditvärderingsinstitut måste rotera.

Dessutom kan instituten alltid på eget initiativ utfärda

kreditbetyg på återvärdepapperiseringar från samma ori­

ginator och på så sätt utnyttja sina erfarenheter. Kredit­

betyg på eget initiativ berörs inte av modellen där emit­

tenten betalar och berörs därför i teorin mindre av even­

tuella intressekonflikter. För kreditvärderingsinstitutens

kunder begränsas friheten att utöva affärsverksamhet av

den tidsmässiga begränsningen av avtalsförhållandet med

ett kreditvärderingsinstitut och kravet att anlita fler än ett

kreditvärderingsinstitut. Emellertid är dessa begränsningar

motiverade av allmänintresset, då modellen där emitten­

ten betalar inkräktar på kreditvärderingsinstitutens nöd­

vändiga oberoende för att säkerställa oberoende kreditbe­

tyg som investerare kan använda för regleringsändamål.

Samtidigt går dessa begränsningar inte utöver vad som är

nödvändigt och bör snarast uppfattas som något som

ökar återvärdepapperiseringarnas kreditvärdighet gente­

mot andra parter och i sista hand marknaden.

(20)

Ett kreditvärderingsinstituts oberoende gentemot en kre­

ditvärderad enhet berörs också av eventuella intressekon­

flikter mellan dess större aktieägare och den kreditvär­

derade enheten. Ett kreditvärderingsinstituts aktieägare

kan ingå i en kreditvärderad enhets eller en anknuten

tredje parts ledning eller styrelse. Förordning (EG)

nr 1060/2009 täcker denna typ av situation bara när

det gäller intressekonflikter som vållas av kreditvär­

deringsanalytiker, personer som godkänner kreditbetyg

eller andra anställda på kreditvärderingsinstitutet. Emel­

lertid berör den förordningen inte potentiella intres­

sekonflikter orsakade av kreditvärderingsinstituts aktieä­

gare eller delägare. För att befästa kreditvärderingsinstitu­

tens uppfattade oberoende gentemot kreditvärderade en­

heter, bör de gällande bestämmelser som fastställs i den

förordningen om intressekonflikter orsakade av anställda

på kreditvärderingsinstitut utvidgas till intressekonflikter

orsakade av aktieägare eller delägare som äger betydande

andelar i kreditvärderingsinstitutet. Därför bör kreditvär­

deringsinstitutet avstå från att utfärda kreditbetyg eller

bör meddela att kreditbetyget kan ha påverkats, om en

aktieägare eller delägare med 10 % av institutets röster

också ingår i den kreditvärderade enhetens ledning eller

styrelse eller har investerat i denna enhet om investe­

ringen är av en viss storlek. Dessutom bör det offentlig­

göras om en aktieägare eller delägare som innehar 5 %

eller mer av kreditvärderingsinstitutets röster har investe­

rat i den kreditvärderade enheten eller ingår i den kredit­

värderade enhetens ledning eller styrelse, åtminstone om

investeringen är av en viss storlek. Dessutom bör en

aktieägare eller delägare som kan utöva betydande infly­

tande på kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet inte

tillhandahålla konsulttjänster eller rådgivning till den kre­

ditvärderade enheten eller en anknuten tredje part när det

gäller dess företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar,

skulder eller verksamhet.

(21)

För att säkerställa att bestämmelserna om oberoende och

förebyggande av intressekonflikter i förordning (EG)

nr 1060/2009 kan tillämpas och för att förhindra att

de blir verkningslösa krävs ett tillräckligt stort antal kre­

ditvärderingsinstitut som är oberoende både av det tidi­

gare kreditvärderingsinstitutet (vid rotation) och av kre­

ditvärderingsinstitutet som parallellt tillhandahåller kre­

ditbetyg till samma emittent. Vid rotation är det lämpligt

att kräva en strikt åtskillnad mellan det tidigare kredit­

värderingsinstitutet och det nya kreditvärderingsinstitutet,

liksom mellan de två kreditvärderingsinstitut som paral­

lellt tillhandahåller kreditvärderingstjänster till samma

emittent. De berörda kreditvärderingsinstituten bör inte

vara anknutna till varandra genom kontroll, genom att

tillhöra samma grupp av kreditvärderingsinstitut, genom

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/5

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

39

att vara aktieägare eller delägare i något av de övriga

kreditvärderingsinstituten eller med rösträtt i dessa, eller

genom att kunna tillsätta ledamöter i något annat kredit­

värderingsinstituts styrelse.

(22)

Kreditvärderingsinstitut bör inrätta, upprätthålla, genom­

driva och dokumentera en effektiv intern kontrollstruktur

för genomförandet av policyer och förfaranden i syfte att

undvika och kontrollera möjliga intressekonflikter och

säkerställa kreditbetygs, analytikers och kreditvärderings­

gruppers oberoende gentemot aktieägare, styrelse- och

ledningsorgan och försäljnings- och marknadsförings­

verksamhet. Standardrutiner bör införas för bolagsstyr­

ning, organisationsfrågor och hantering av intressekon­

flikter. Standardrutinerna bör ses över regelbundet och

kontrolleras för att bedöma deras effektivitet och behov

av uppdatering.

(23)

Kreditvärderingsinstitutens uppfattade oberoende skulle

särskilt påverkas av om samma aktieägare eller delägare

investerar i olika kreditvärderingsinstitut som inte tillhör

samma grupp av kreditvärderingsinstitut, åtminstone om

denna investering är så stor att dessa aktieägare eller

delägare kan utöva ett visst inflytande över kreditvär­

deringsinstitutets verksamhet. För tryggande av kreditvär­

deringsinstituts oberoende (och uppfattade oberoende), är

det därför lämpligt med striktare föreskrifter om relatio­

nerna mellan kreditvärderingsinstitut och deras aktieägare

eller delägare. Av det skälet bör ingen samtidigt ha en

andel på 5 % eller mer i fler än ett kreditvärderingsinsti­

tut, om kreditvärderingsinstituten inte tillhör samma

grupp.

(24)

Målet att säkerställa tillräckligt oberoende kreditvär­

deringsinstitut kräver att investerare inte samtidigt bör

ha investeringar på 5 % eller mer i fler än ett kreditvär­

deringsinstitut. I Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmoni­

sering av insynskraven angående upplysningar om emit­

tenter vars värdepapper är upptagna till handel på en

reglerad marknad (

1

) föreskrivs att personer som kontrol­

lerar 5 % eller mer av ett börsnoterat bolags röster bör

offentliggöra detta, bland annat för att det är väsentligt

för investerare att känna till förändringar av sådana bo­

lags röstfördelning. Därför anses nivån 5 % vara ett större

innehav som kan påverka ett bolags röstfördelning. Det

är därför lämpligt att använda nivån 5 % för begränsning

av samtidiga investeringar i fler än ett kreditvärderings­

institut. Åtgärden bör anses vara proportionell, eftersom

alla i unionen registrerade kreditvärderingsinstitut är ono­

terade företag och därför inte omfattas av de insyns- och

förfarandebestämmelser som gäller för börsnoterade fö­

retag i unionen i enlighet med direktiv 2004/109/EG.

Onoterade företag styrs ofta av aktieägares protokoll eller

avtal och antalet aktieägare eller delägare är vanligtvis

lågt. Därför kan även en minoritetsandel av ett onoterat

företag innebära inflytande. För att det fortfarande ska

vara möjligt att göra rent ekonomiska investeringar i

kreditvärderingsinstitut får detta förbud mot att samtidigt

investera i fler än ett kreditvärderingsinstitut inte utvidgas

till investeringar genom fondföretag som förvaltas av

tredje part som är oberoende av investeraren och inte

omfattas av investerarens inflytande.

(25)

Bestämmelserna i denna förordning om intressekonflikter

avseende aktieägarstrukturen bör inte enbart gälla direkta

utan också indirekta aktieinnehav, eftersom dessa regler

annars lätt skulle kunna kringgås. Kreditvärderingsinstitut

bör på alla sätt försöka ta reda på vilka indirekta

aktieägare de har så att de kan undvika potentiella intres­

sekonflikter i detta avseende.

(26)

Om kreditvärderingsinstitut fick bli betydande aktieägare

eller delägare i andra kreditvärderingsinstitut, kunde detta

undergräva effektiviteten hos reglerna om oberoende och

förebyggande av intressekonflikter, som kräver att kredit­

värderingsinstitut under längre tid inte bör tillhandahålla

kreditvärderingstjänster till samma emittent.

(27)

Det är viktigt att se till att ändringarna av värderings­

metoderna inte leder till mindre rigorösa metoder. Därför

bör emittenter, investerare och andra berörda parter ha

möjlighet att lämna synpunkter på planerade ändringar

av värderingsmetoderna. Detta kommer att ge dem insikt

i motiven till nya metoder och till den aktuella ändring­

en. Emittenters och investerares synpunkter på metodför­

slagen kan bli värdefulla för kreditvärderingsinstitut när

de ska fastställa metoder. Esma bör också underrättas om

planerade ändringar. Även om förordning (EG)

nr 1060/2009 ger Esma befogenheter att kontrollera

att de metoder som används av kreditvärderingsinstitut

är rigorösa, systematiska, konsekventa och valideras på

SV

L 146/6

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

( ¹ ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

40

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest,

bör detta kontrollförfarande inte ge Esma befogenhet

att bedöma lämpligheten av den föreslagna metoden eller

innehållet i de kreditbetyg som utfärdas efter tillämpning

av metoden. Värderingsmetoderna bör i tillämpliga fall

beakta finansiella risker till följd av miljöfaror.

(28)

Eftersom strukturerade finansiella instrument är kom­

plexa lyckas kreditvärderingsinstitut inte alltid säkerställa

en tillräckligt hög kvalitet på de kreditbetyg som utfär­

dats för sådana instrument. Detta har lett till att mark­

naden tappat förtroendet för denna typ av kreditbetyg.

För att återställa förtroendet kan det vara lämpligt att

emittenter eller anknutna tredje parter åläggs att anlita

minst två olika kreditvärderingsinstitut för att lämna kre­

ditbetyg på strukturerade finansiella instrument, vilket

kan resultera i olika och konkurrerande bedömningar.

Detta kunde även minska alltför stor förlitan på ett en­

staka kreditbetyg.

(29)

I förslaget till ett direktiv om behörighet att utöva verk­

samhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut

och värdepappersföretag och förslaget till en förordning

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföre­

tag, vilka ska ersätta Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att

starta och driva verksamhet i kreditinstitut ( ¹ ) och Euro­

paparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den

14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag

och kreditinstitut ( ² ), har det införts ett krav på att kredit­

institut och värdepappersföretag ska bedöma kreditris­

kerna för enheter och finansiella instrument som de

själva investerar i och inte bara förlita sig på kreditbetyg.

Det kravet bör utvidgas till andra finansmarknadsaktörer

som omfattas av unionslagstiftningen, inklusive fondför­

valtare. För alla finansmarknadsaktörer bör detta krav

dock tillämpas på ett proportionellt sätt, med beaktande

av den berörda aktörens art, omfattning och komplexitet.

Medlemsstaterna bör inte kunna införa eller upprätthålla

bestämmelser som tillåter att dessa investerare i större

utsträckning förlitar sig på kreditbetyg.

(30)

Investerarna skulle dessutom få bättre förmåga att göra

en välgrundad bedömning av kreditvärdigheten avseende

strukturerade finansiella instrument, om de fick tillräcklig

information om dessa instrument. Eftersom risken hos

strukturerade finansiella instrument till stor del beror

på kvaliteten och utvecklingen av de underliggande till­

gångarna borde investerare ges mer information om de

underliggande tillgångarna. Detta skulle minska investe­

rarnas beroende av kreditbetyg. Om relevant information

offentliggörs om strukturerade finansiella instrument, bör

det dessutom öka konkurrensen mellan kreditvärderings­

institut då det kan leda till en ökning av antalet kredit­

betyg som utfärdas på eget initiativ. Kommissionen bör

före januari 2016 se över och rapportera om det är

lämpligt att utvidga räckvidden av det offentliggörande­

kravet till andra finansiella produkter. Det finns till ex­

empel andra finansiella produkter, såsom täckta obliga­

tioner och andra fordringar för vilka säkerhet ställts där

risken i hög grad beror på den underliggande säkerhetens

egenskaper och där det skulle vara relevant att ge inve­

sterarna mer information om säkerheten.

(31)

Emittenter, investerare och andra berörda parter bör ha

tillgång till uppdaterad kreditvärderingsinformation på en

central webbplats. En europeisk kreditvärderingsplattform

bör inrättas av Esma och bör göra det möjligt för inve­

sterare att jämföra alla existerande kreditbetyg på en viss

kreditvärderad enhet. Det är viktigt att den europeiska

kreditvärderingsplattformens webbplats presenterar alla

tillgängliga kreditbetyg per instrument, så att investerarna

kan ta ställning till hela vidden av olika omdömen innan

de fattar sitt eget investeringsbeslut. För att inte under­

gräva kreditvärderingsinstitutens möjlighet att arbeta med

modellen där investeraren betalar, bör dock dessa kredit­

betyg inte inkluderas i den europeiska kreditvärderings­

plattformen. Den europeiska kreditvärderingsplattformen

bör kunna hjälpa små och nya kreditvärderingsinstitut att

bli mer synliga. Den europeiska kreditvärderingsplattfor­

men bör innefatta Esmas centrala register för att skapa en

enda plattform för alla tillgängliga kreditbetyg per instru­

ment och den information om historiska resultat som det

centrala registret offentliggör. Europaparlamentet stödde

inrättandet av ett sådant offentliggörande av kreditbetyg i

sin resolution om kreditvärderingsinstitut av den 8 juni

2011.

(32)

Kreditbetyg är av väsentlig betydelse för investerings­

beslut och för emittenternas anseende och finansiella at­

traktivitet, oberoende av om de utfärdats för reglerings­

ändamål eller ej. Således har kreditvärderingsinstitut ett

stort ansvar mot investerarna och emittenterna att följa

förordning (EG) nr 1060/2009 så att deras kreditbetyg är

oberoende, objektiva och av tillfredsställande kvalitet. In­

vesterare och emittenter kan emellertid inte alltid hävda

kreditvärderingsinstitutens skyldigheter mot dem. Det

kan vara särskilt svårt att hålla ett kreditvärderingsinstitut

civilrättsligt ansvarigt om det inte föreligger ett avtalsför­

hållande mellan ett kreditvärderingsinstitut och till ex­

empel en investerare eller en emittent som kreditvär­

derats på begäran. Det kan också vara svårt för emitten­

ter att göra kreditvärderingsinstitutens skadeståndsansvar

gentemot dem gällande, även om de har ett avtalsförhål­

lande med kreditvärderingsinstitutet i fråga. Till exempel

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/7

( ¹ ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

( ² ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

41

kan en sänkning av ett kreditbetyg, som beslutats till

följd av en uppsåtligen eller av grov oaktsamhet be­

gången överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009

ha en negativ inverkan på emittentens anseende och fi­

nansieringskostnader och därmed vålla denna emittent

skada, även om den inte omfattas av avtalsrättsligt an­

svar. Det är därför viktigt att införa en adekvat rätt till

rättslig prövning för investerare som skäligen förlitat sig

på ett kreditbetyg som utfärdats i strid mot förordning

(EG) nr 1060/2009 samt för emittenter som lider skada

på grund av ett kreditbetyg som har utfärdats i strid med

förordning (EG) nr 1060/2009. Investeraren och emitten­

ten bör kunna hålla kreditvärderingsinstitutet ansvarigt

för skada som orsakats av en överträdelse av den för­

ordning som inverkat på kreditbetyget. Medan investerare

och emittenter som har att avtalsförhållande med ett

kreditvärderingsinstitut kan välja att grunda ett anspråk

mot det kreditvärderingsinstitutet på avtalsbrott bör alla

investerare och emittenter ha möjlighet att begära

skadestånd för en överträdelse av förordning (EG)

nr 1060/2009, oberoende av om det föreligger ett avtals­

förhållande mellan parterna.

(33)

Det bör vara möjligt att hålla kreditvärderingsinstitut an­

svariga om de uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsi­

dosätter sina skyldigheter enligt förordning (EG)

nr 1060/2009. Denna standard för ansvar är lämplig,

eftersom det i kreditvärderingsverksamhet ingår viss

grad av bedömning av komplicerade ekonomiska faktorer

och tillämpningen av olika metoder kan ge olika kredit­

värderingsresultat, där inga kan anses vara felaktiga. Det

är dock lämpligt att utsätta kreditvärderingsinstitut för

potentiellt obegränsat skadeståndsansvar enbart om de

överträder förordning (EG) nr 1060/2009 uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet.

(34)

Den investerare eller emittent som begär skadestånd för

en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009 bör

lägga fram korrekta och detaljerade upplysningar som

indikerar att kreditvärderingsinstitutet har gjort sig skyl­

digt till en sådan överträdelse av den förordningen. Detta

bör avgöras av en behörig domstol, med beaktande av att

investeraren eller emittenten kanske inte har tillgång till

upplysningar som helt ligger inom kreditvärderingsinsti­

tutets sfär.

(35)

För frågor om ett kreditvärderingsinstituts skadestånds­

ansvar som inte omfattas eller definieras av denna för­

ordning, inklusive orsakssamband och begreppet grov

oaktsamhet, bör tillämplig nationell rätt gälla, såsom

den fastställs genom relevanta bestämmelser i internatio­

nell privaträtt. Särskilt bör det vara möjligt för medlems­

staterna att behålla nationella ordningar för

skadeståndsansvar som är förmånligare för investerare

eller emittenter som inte grundar sig på en överträdelse

av förordning (EG) nr 1060/2009. Relevanta bestämmel­

ser i internationell privaträtt bör styra valet av behörig

domstol för att avgöra en investerares eller emittents

skadeståndstalan.

(36)

Förhållandet att institutionella investerare inklusive fond­

förvaltare är skyldiga att göra sin egen bedömning av

tillgångars kreditvärdighet, bör inte hindra domstolar

från att slå fast att ett kreditvärderingsinstituts överträ­

delse av förordning (EG) nr 1060/2009 har vållat en

investerare skada som kreditvärderingsinstitut bär ansva­

ret för. Även om denna förordning kommer att förbättra

investerarnas möjligheter att göra egna riskbedömningar,

kommer de även i fortsättningen att ha mer begränsad

tillgång till information än kreditvärderingsinstituten själ­

va. Dessutom kan, särskilt mindre, investerare sakna möj­

lighet att kritiskt granska ett kreditbetyg som utfärdats av

ett kreditvärderingsinstitut.

(37)

Medlemsstaterna och Esma bör se till att de sanktioner

som åläggs enligt förordning (EG) nr 1060/2009 offent­

liggörs endast om detta offentliggörande är proportio­

nellt.

(38)

För att ytterligare minska intressekonflikter och främja

lojal konkurrens på kreditvärderingsmarknaden är det

viktigt att se till att de avgifter kreditvärderingsinstitut

debiterar kunder inte är diskriminerande. Olika avgifter

för samma typ av tjänst bör bara motiveras av skillnader

i de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten till

olika kunder. Dessutom bör avgifter för kreditvärderings­

tjänster till en viss emittent inte bero av det utförda

arbetets resultat eller utfall eller av tillhandahållna relate­

rade (stöd-) tjänster. För att möjliggöra en effektiv över­

vakning av dessa bestämmelser bör kreditvärderingsinsti­

tut dessutom meddela Esma vilka avgifter de uppburit

från respektive kund och sin allmänna prispolitik.

(39)

Det är viktigt att regelbundet se över kreditbetyg, för att

se till att kreditbetyg på statspapper är uppdaterade och

tillförlitliga och för att öka begripligheten av dessa kre­

ditbetyg för användarna. Det är också viktigt att öka

transparensen i fråga om utfört analysarbete, den perso­

nal som har avdelats för att ta fram kreditbetyg på stats­

papper och om de underliggande antagandena bakom

kreditvärderingsinstituts kreditbetyg på statspapper.

SV

L 146/8

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

42

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

(40)

Det är avgörande att investerare har lämplig information

för att bedöma medlemsstaternas kreditvärdighet. Inom

ramen för sin övervakning av medlemsstaternas ekono­

miska politik och finanspolitik samlar, behandlar och

offentliggör kommissionen uppgifter om alla medlems­

staters ekonomiska, finansiella och finanspolitiska situa­

tion och resultat, varav de flesta offentliggörs av kom­

missionen och som därför kan utnyttjas av investerare

för att bedöma medlemsstaternas potentiella kreditvärdig­

het. Kommissionen bör, i den mån det är lämpligt och

uppgifterna finns tillgängliga, och med förbehåll för re­

levanta regler om konfidentialitet som är tillämpliga för

dess övervakning av medlemsstaternas ekonomiska poli­

tik och finanspolitik, komplettera befintlig rapportering

om medlemsstaternas ekonomiska resultat, eventuellt

med ytterligare faktorer eller indikatorer, som kan hjälpa

investerarna att bedöma medlemsstaternas kreditvärdig­

het. Dessa faktorer bör göras allmänt tillgängliga och

komplettera befintliga publikationer och annan offentlig­

gjord information, i syfte att ge investerare ytterligare

uppgifter för att hjälpa dem att bedöma statliga enheters

kreditvärdighet och deras skuldinformation. Med detta i

åtanke bör kommissionen undersöka möjligheten att ut­

veckla en europeisk kreditvärdighetsbedömning så att in­

vesterare kan göra en opartisk och objektiv bedömning

av medlemsstaternas kreditvärdighet, med beaktande av

den specifika ekonomiska och sociala utvecklingen. Vid

behov bör kommissionen lägga fram lämpliga lagstift­

ningsförslag.

(41)

Enligt gällande bestämmelser ska kreditbetyg meddelas

den kreditvärderade enheten tolv timmar innan de offent­

liggörs. För att undvika att ett sådant meddelande sker

utanför arbetstid och för att den kreditvärderade enheten

ska få tillräckligt med tid att kontrollera att kreditbetygets

underliggande uppgifter är korrekta, bör den kreditvär­

derade enheten meddelas en hel arbetsdag innan kredit­

betyg eller kreditutsikter offentliggörs. En förteckning

över de personer som har rätt att få det meddelandet

bör vara begränsad och personerna bör klart och tydligt

identifieras av den värderade enheten.

(42)

Med hänsyn till de särskilda egenskaperna hos kreditbe­

tyg på statspapper och för att minska volatilitetsrisken, är

det lämpligt och proportionellt att kreditvärderingsinsti­

tut åläggs att bara offentliggöra dem sedan de i unionen

etablerade handelsplatserna har stängt för dagen och se­

nast en timme innan de åter öppnas. På samma grunder

är det också lämpligt och proportionellt att kreditvär­

deringsinstituten i slutet av december offentliggör en tids­

plan för de kommande tolv månaderna med datumen för

offentliggörande av kreditbetyg på statspapper och i an­

slutning till dessa, datumen för därmed sammanhängande

kreditutsikter i förekommande fall. Dessa datum bör in­

falla på fredagar. Endast för kreditbetyg på statspapper på

eget initiativ bör antalet offentliggöranden i tidsplanen

vara begränsat till två eller tre. När detta krävs för att

uppfylla rättsliga krav bör kreditvärderingsinstitut tillåtas

att avvika från sin offentliggjorda tidsplan, om man i

detalj förklarar skälen till en sådan avvikelse. Sådana av­

vikelser bör dock inte ske rutinmässigt.

(43)

På grundval av marknadsutvecklingen bör kommissionen

överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet

som undersöker lämpligheten av och sätt att stödja ett

europeiskt offentligt kreditvärderingsinstitut med uppgift

att bedöma kreditvärdigheten för medlemsstaternas stats­

papper, och/eller en europeisk kreditvärderingsstiftelse för

alla andra kreditbetyg. Rapporten bör om det är nödvän­

digt åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag.

(44)

Med hänsyn till de särskilda egenskaperna hos kreditbe­

tyg på statspapper och för att förhindra en spridningsrisk

inom unionen bör uttalanden med aviseringar av över­

syner av en viss grupp länder förbjudas om de inte de

åtföljs av enskilda landsrapporter. För att förbättra vali­

diteten hos och tillgängligheten till de informationskällor

som kreditvärderingsinstitut använder i offentliga medde­

landen om möjliga ändringar av kreditbetyg på statspap­

per, utöver kreditbetyg, kreditutsikter och hithörande

pressmeddelanden, bör sådana meddelanden alltid grun­

das på information som ligger inom den kreditvärderade

enhetens sfär och som har offentliggjorts med den kredit­

värderade enhetens medgivande såvida informationen

inte finns tillgänglig från allmänt tillgängliga källor. När

det rättsliga regelverk som styr den kreditvärderade en­

heten föreskriver att den kreditvärderade enheten inte får

lämna ut sådana information, såsom i fråga om insider­

information enligt definitionen i artikel 1.1 i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 ja­

nuari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknads­

påverkan (marknadsmissbruk) ( ¹ ), får den kreditvärderade

enheten inte ge sitt samtycke.

(45)

För transparensens skull bör kreditvärderingsinstitut när

de offentliggör sina kreditbetyg på statspapper vara

ålagda att i sina pressmeddelanden eller rapporter för­

klara de huvudfaktorer som ligger till grund för dessa

kreditbetyg. Transparensen för kreditbetyg på statspapper

bör dock inte vara avgörande för inriktningen på natio­

nell politik (avseende ekonomisk politik, arbetsmarknads­

politik eller annat). Denna politik kan visserligen utgöra

en faktor för kreditvärderingsinstitutet att bedöma kredit­

värdigheten hos en offentligrättslig enhet eller dess finan­

siella instrument och kan användas för att förklara hu­

vudskälen till ett kreditbetyg på statspapper, men direkta

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/9

( ¹ ) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

43

eller explicita krav eller rekommendationer från kredit­

värderingsinstitut till offentligrättsliga enheter avseende

denna politik bör inte vara tillåtna. Kreditvärderingsinsti­

tut bör avstå från alla direkta eller explicita politiska

rekommendationer avseende offentligrättsliga enheters

politik.

(46)

Tekniska standarder för den finansiella tjänstesektorn bör

tillförsäkra insättare, investerare och konsumenter ett till­

fredsställande skydd i hela unionen. Det vore effektivt

och lämpligt att överlåta åt Esma, som är ett organ

med högspecialiserad expertis, att utarbeta förslag till tek­

niska standarder för tillsyn och genomförande vilka inte

inbegriper policyval, för överlämnande till kommissio­

nen.

(47)

Kommissionen bör anta Esmas förslag till tekniska stan­

darder för tillsyn om innehåll, frekvens och presentation

beträffande informationen som emittenter av strukture­

rade finansiella instrument ska lämna, om presentationen

av den informationen, inklusive struktur, format, metod

och rapporteringstidpunkt som kreditvärderingsinstitut

ska meddela Esma i samband med den europeiska kredit­

värderingsplattformen och innehållet och formatet för

den regelbundna rapporteringen om avgifter som tas ut

av kreditvärderingsinstitut, inom ramen för Esmas fortlö­

pande tillsyn. Kommissionen bör anta dessa standarder

genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-

fördraget och i överensstämmelse med artiklarna 10–14 i

förordning (EU) nr 1095/2010.

(48)

I förordning (EG) nr 1060/2009 föreskrivs att kreditbe­

tyg som utfärdats i tredjeland får användas för reglerings­

ändamål, om de har utfärdats av ett kreditvärderingsinsti­

tut som är certifierat i enlighet med den förordningen

eller har godkänts av kreditvärderingsinstitut som är eta­

blerade i unionen i enlighet med den förordningen. Cer­

tifiering kräver att kommissionen har antagit ett beslut

om likvärdighet vad gäller tredjelandets regelverk för kre­

ditvärderingsinstitut och godkännande kräver att tredje­

landets kreditvärderingsinstituts uppförande uppfyller

krav som är minst lika stränga som de relevanta unions­

bestämmelserna. Vissa av de bestämmelser som införs

genom den här förordningen bör inte tillämpas på lik­

värdighets- och godkännandebedömningar. Detta är fallet

med bestämmelserna som bara föreskriver skyldigheter

för emittenter, men inte för kreditvärderingsinstitut.

Dessutom bör bestämmelser som avser kreditvärderings­

marknadens struktur inom unionen och som inte anger

uppföranderegler för kreditvärderingsinstitut inte heller

beaktas i detta sammanhang. För att ge tredjeländer till­

räckligt med tid att se över sitt regleringsmässiga ramverk

gällande de återstående nya materiella bestämmelserna,

bör dessa tillämpas på likvärdighets- och godkännande­

bedömningar först från och med den 1 juni 2018. Det är

här viktigt att påpeka att tredjeländers lagstiftning inte

måste ha bestämmelser som är identiska med den här

förordningens. Som föreskrevs redan i förordning (EG)

nr 1060/2009 bör det, för att tredjeländers lagstiftning

ska anses likvärdig med eller lika sträng som unionslags­

tiftningen, vara tillräckligt att den i praktiken uppnår

samma mål och effekter.

(49)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att

stärka kreditvärderingsinstitutens oberoende, främja

sund kreditvärdering och metodik, minska riskerna för­

knippade med kreditbetyg på statspapper, minska risken

för att marknadsaktörer i alltför hög grad förlitar sig på

kreditbetyg samt säkerställa investerares rätt till rättslig

prövning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna och de därför, på grund av att den

kreditvärderingsverksamhet som ska övervakas har all­

europeisk struktur och verkan, bättre kan uppnås på

unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med

subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europe­

iska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i

samma artikel går denna förordning inte utöver vad som

är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(50)

Kommissionen bör före utgången av 2013 lägga fram en

rapport om genomförbarheten av ett nätverk av mindre

kreditvärderingsinstitut i syfte att öka konkurrensen på

marknaden. Denna rapport bör bedöma unionens finan­

siella och icke-finansiella stöd och incitament för inrät­

tandet av ett sådant nätverk, med beaktande av potenti­

ella intressekonflikter till följd av sådan offentlig finan­

siering.

(51)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd

för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemen­

skapsorganen behandlar personuppgifter och om den

fria rörligheten för sådana uppgifter ( ¹ ) och har antagit

ett yttrande ( ² ).

(52)

Förordning (EG) nr 1060/2009 bör därför ändras i en­

lighet med detta.

SV

L 146/10

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

( ¹ ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

( ² ) EUT C 139, 15.5.2012, s. 6.

44

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 1060/2009

Förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning införs gemensamma reglerings­

metoder för att främja integritet, transparens, ansvar, goda

styrelseformer och oberoende i fråga om kreditvärderings­

verksamhet och därmed bidra till bättre kvalitet på de kre­

ditbetyg som utfärdas inom unionen och till att få den inre

marknaden att fungera friktionsfritt samtidigt som en hög

nivå uppnås på skyddet av konsumenter och investerare. I

förordningen fastställs villkor för utfärdande av kreditbetyg

och bestämmelser om kreditvärderingsinstitutens organisa­

tion och uppförande, inklusive deras aktieägare och deläga­

re, för att främja kreditinstitutens oberoende, undvika in­

tressekonflikter och stärka skyddet av konsumenter och

investerare.

I denna förordning fastställs också skyldigheter för i unio­

nen etablerade emittenter, upphovsmän och medverkande

institut när det gäller strukturerade finansiella instrument.”

2. I artiklarna 2.1, 3.1 m, 4.2, 4.3 inledningen, 4.4 första och

andra styckena, 5.1 inledningen, 14.1 och punkt 1 i bilaga

II ska ”gemenskapen” ersättas med ”unionen”.

3. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) led g ska ersättas med följande:

”g) regleringsändamål: användning av kreditbetyg för

det specifika ändamålet att följa unionsrätten,

eller unionsrätten såsom den genomförts i med­

lemsstaternas nationella lagstiftning,”

ii) Följande led ska införas:

”pa) kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i

artikel 4.1 i direktiv 2006/48/EG.

pb) värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt

definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv

2004/39/EG.

pc) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt defini­

tionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 novem­

ber 2009 om upptagande och utövande av för­

säkrings- och återförsäkringsverksamhet (Sol­

vens II) (*).

pd) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt

definitionen i artikel 13.4 i direktiv

2009/138/EG.

pe) tjänstepensionsinstitut: tjänstepensionsinstitut en­

ligt definitionen i artikel 6 a i direktiv

2003/41/EG.

pf) förvaltningsbolag: förvaltningsbolag enligt defini­

tionen i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG av

den 13 juli 2009 om samordning av lagar och

andra författningar som avser företag för kol­

lektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag) (**).

pg) investeringsbolag: investeringsbolag som auktori­

serats i enlighet med i direktiv 2009/65/EG.

ph) Förvaltare av alternativa investeringsfonder: förval­

tare av alternativa investeringsfonder enligt de­

finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU

av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

investeringsfonder (***).

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/11

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

45

pi) central motpart: central motpart enligt definitio­

nen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli

2012 om OTC-derivat, centrala motparter och

transaktionsregister (****) som auktoriserats i

enlighet med artikel 14 i den förordningen.

pj) prospekt: ett prospekt som offentliggjorts enligt

direktiv 2003/71/EG och förordning (EG)

nr 809/2004.

___________

(*) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(**) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

(***) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

(****) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.”

iii) Leden q och r ska ersättas med följande:

”q) sektorslagstiftning: de unionslagstiftningsakter som

avses i leden pa–pj.

r) behöriga sektorsmyndigheter: de nationella behöriga

myndigheter som utsetts enligt relevant sektor­

slagstiftning för tillsyn över kreditinstitut, vär­

depappersföretag, försäkrings- och återförsäk­

ringsföretag, tjänstepensionsinstitut, förvaltnings­

bolag, investeringsbolag, förvaltare av alternativa

investeringsfonder, centrala motparter och pro­

spekt.”

iv) Följande led ska läggas till:

”s) emittent: en emittent enligt definitionen i arti­

kel 2.1 h i direktiv 2003/71/EG.

t) originator: en originator enligt definitionen i arti­

kel 4.41 i direktiv 2006/48/EG.

u) medverkande institut: medverkande institut enligt

definitionen i artikel 4.42 i direktiv 2006/48/EG.

v) kreditbetyg på statspapper:

i) ett kreditbetyg där den kreditvärderade enhe­

ten är en stat eller regional eller lokal myn­

dighet, eller

ii) ett kreditbetyg där det är en stat eller regional

eller lokal myndighet eller ett specialföretag

som tillhör en stat eller en regional eller lokal

myndighet som har emitterat en skuldförbin­

delse eller finansiell förpliktelse, förlagsbevis

eller annat finansiellt instrument, eller

iii) ett kreditbetyg där emittenten är en interna­

tionell finansinstitution som etablerats av två

eller flera stater, med syfte att få fram finan­

siering och tillhandahålla finansiellt stöd till

nytta för de medlemmar i den internationella

finansinstitution som är drabbade eller hotas

av allvarliga finansiella problem.

w) kreditutsikt: en bedömning av ett kreditbetygs san­

nolika utveckling på kort och/eller medellång

sikt.

x) kreditbetyg på eget initiativ och kreditbetyg på stats­

papper på eget initiativ: ett kreditbetyg respektive

ett kreditbetyg på statspapper som tilldelats av

ett kreditvärderingsinstitut på annat sätt än på

begäran.

y) kreditpoäng: ett mått för kreditvärdighet som här­

letts genom sammanfattning och formulering av

uppgifter som endast baserar sig på ett förutbe­

stämt statistiskt system eller en förutbestämd

modell, utan någon ytterligare väsentlig analytisk

insats avseende kreditvärderingen från en kredit­

värderingsanalytiker.

z) reglerad marknad: en reglerad marknad enligt de­

finitionen i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG

och som är etablerad i unionen.

aa) återvärdepapperisering: återvärdepapperisering en­

ligt definitionen i artikel 4.40a i direktiv

2006/48/EG.”

b) följande punkt ska läggas till:

”3. I denna förordning inbegriper aktieägare verkliga

förmånstagare, enligt definitionen i artikel 6.3 i Europa­

parlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den

26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det

finansiella systemet används för penningtvätt och finan­

siering av terrorism (*).

___________

(*) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.”

SV

L 146/12

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

46

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

4. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings­

företag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut,

förvaltningsbolag och investeringsbolag, förvaltare av al­

ternativa investeringsfonder och centrala motparter får

för regleringsändamål endast använda kreditbetyg som

utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är etablerade

inom unionen och registrerade i enlighet med denna

förordning.

Om ett prospekt innehåller en hänvisning till ett eller

flera kreditbetyg ska emittenten, erbjudaren eller en per­

son som ansöker om upptagande till handel på en re­

glerad marknad säkerställa att prospektet också innehål­

ler tydlig information på framträdande plats om huru­

vida kreditbetygen har utfärdats av ett kreditvärderings­

institut som är etablerat i unionen och registrerat enligt

denna förordning.”

b) Punkt 3 b ska ersättas med följande:

”b) Kreditvärderingsinstitutet har kontrollerat och kan

fortlöpande visa för Europeiska tillsynsmyndigheten

(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighe­

ten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (*) att den

kreditvärderingsverksamhet som utförs av kreditvär­

deringsinstitutet i tredjeland och som leder till ut­

färdande av de kreditbetyg som ska godkännas upp­

fyller krav som är minst lika stränga som de krav

som anges i artiklarna 6–12 och bilaga I, med un­

dantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b, 8c, 11a och

avsnitt B punkterna 3 ba, 3a och 3b i bilaga I.

___________

(*) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.”

5. Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 6 andra stycket ska led b ersättas med följande:

”b) Kreditvärderingsinstituten i det tredjelandet är före­

mål för rättsligt bindande bestämmelser som är lik­

värdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i

bilaga I, med undantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b,

8c, 11a och avsnitt B punkterna 3 ba, 3a och 3b i

bilaga I.”

b) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Artiklarna 20, 23b och 24 ska tillämpas på kre­

ditvärderingsinstitut som är certifierade i enlighet med

artikel 5.3 och kreditbetyg som utfärdats av dem.”

6. Följande artiklar ska införas i avdelning I:

”Artikel 5a

Finansinstituts alltför stora förlitan på kreditbetyg

1. De enheter som avses i artikel 4.1 första stycket ska

göra sin egen kreditriskbedömning och får inte ensidigt

eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg vid bedömningen

av en enhets eller ett finansiellt instruments kreditvärdighet.

2. Behöriga sektorsmyndigheter som svarar för tillsynen

av de enheter som avses i artikel 4.1 första stycket ska, med

beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos

deras verksamhet, övervaka att deras kreditriskbedömnings­

förfaranden är adekvata, bedöma användningen av hänvis­

ningar till kreditbetyg i avtal och, när det är lämpligt, upp­

mana dem att motverka effekterna av sådana hänvisningar,

i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på kredit­

betyg, i enlighet med specifik sektorslagstiftning.

Artikel 5b

Europeiska tillsynsmyndigheternas och Europeiska

systemrisknämndens förlitan på kreditbetyg

1. Den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska bank­

myndigheten) (EBA) som inrättades genom Europaparla­

mentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (*),

den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) som inrättades ge­

nom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1094/2010 (**) och Esma får inte hänvisa till kreditbetyg

i sina riktlinjer, rekommendationer och utkast till tekniska

standarder, om sådana hänvisningar kan föranleda att be­

höriga myndigheter eller finansmarknadsaktörer, behöriga

sektorsmyndigheter eller de enheter som avses i artikel 4.1

första stycket eller andra finansmarknadsaktörer ensidigt

eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg. Senast den 31 de­

cember 2013 ska därför EBA, Eiopa och Esma se över och

avlägsna alla sådana hänvisningar till kreditbetyg i gällande

riktlinjer och rekommendationer.

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/13

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

47

2. Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som inrätta­

des genom Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makro­

tillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om in­

rättande av en europeisk systemrisknämnd (***) får inte

hänvisa till kreditbetyg i sina varningar och rekommenda­

tioner, om sådana hänvisningar kan föranleda ensidig och

mekanisk förlitan på kreditbetyg.

Artikel 5c

Alltför stor förlitan på kreditbetyg i unionsrätten

Utan att det påverkar dess initiativrätt ska kommissionen

fortsätta att se över hänvisningar till kreditbetyg i unions­

rätten som föranleder eller kan föranleda att behöriga myn­

digheter, de behöriga sektorsmyndigheter eller enheter som

avses i artikel 4.1 första stycket eller finansmarknadsaktörer

ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg, i syfte att

senast den 1 januari 2020 avlägsna alla hänvisningar till

kreditbetyg för regleringsändamål i unionsrätten, under för­

utsättning att lämpliga alternativa kreditriskbedömningar

har identifierats och införts.

___________

(*) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

(**) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

(***) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.”

7. Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett kreditvärderingsinstitut ska vidta alla nödvän­

diga åtgärder för att se till att utfärdandet av kreditbetyg

eller kreditutsikter inte påverkas av några faktiskt före­

kommande eller möjliga intressekonflikter eller av nå­

gon affärsrelation som berör kreditvärderingsinstitutet

som utfärdar kreditbetygen eller kreditutsikterna, dess

aktieägare, ledning, kreditanalytiker, anställda eller andra

fysiska personer vars tjänster står till kreditvärderings­

institutets förfogande eller under dess kontroll eller nå­

gon person som direkt eller indirekt är knuten till det

genom kontroll.”

b) I punkt 3 ska inledningen ersättas med följande:

”3.

På begäran av ett kreditvärderingsinstitut får Esma

undanta ett kreditvärderingsinstitut från skyldigheten att

uppfylla kraven i avsnitt A punkterna 2, 5, 6 och 9 i

bilaga I och i artikel 7.4, om kreditvärderingsinstitutet

kan visa att kraven inte är proportionella mot bakgrund

av dess verksamhets art, omfattning och komplexitet,

och av arten och omfattningen av utfärdandet av kre­

ditbetyg och att”

c) Följande punkt ska läggas till:

”4. Kreditvärderingsinstituten ska inrätta, upprätthål­

la, genomföra och dokumentera en effektiv intern kon­

trollstruktur för att genomföra åtgärder och förfaranden

för att förebygga och mildra eventuella intressekonflikter

och för att säkerställa oberoendet för kreditbetyg,

kreditanalytiker och kreditvärderingsgrupper med avse­

ende på aktieägare, administrativa organ och förvalt­

ningsorgan samt försäljnings- och marknadsföringsverk­

samhet. Kreditvärderingsinstitut ska införa standardruti­

ner för bolagsstyrning, organisation och hantering av

intressekonflikter. De ska regelbundet övervaka och se

över dessa standardrutiner i syfte att bedöma deras ef­

fektivitet och bedöma huruvida de bör uppdateras.”

8. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 6a

Intressekonflikter vid investeringar i kredit­

värderingsinstitut

1. En aktieägare eller delägare i ett kreditvärderingsinsti­

tut som innehar 5 % eller mer av antingen kapitalet eller

rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller i ett företag

som kan utöva kontroll eller ett dominerande inflytande

över ett registrerat kreditvärderingsinstitut, ska vara förbju­

det att

a) inneha 5 % eller mer av kapitalet i något annat kredit­

värderingsinstitut;

b) ha rätt eller befogenhet att utnyttja 5 % eller mer av

rösterna i något annat kreditvärderingsinstitut,

c) ha rätt eller befogenhet att tillsätta eller avsätta styrelse­

ledamöter i något annat kreditvärderingsinstitut;

d) vara styrelseledamot i något annat kreditvärderingsinsti­

tut;

e) utöva eller ha befogenhet att utöva kontroll eller ett

dominerande inflytande i något annat kreditvärderings­

institut.

SV

L 146/14

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

48

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

Det förbud som avses i led a i första stycket är inte till­

lämpligt på innehav i diversifierade fondprogram, inklusive

diversifierade investeringsfonder som pensionsfonder eller

livförsäkring, förutsatt att innehavet i dessa program inte

ger aktieägaren eller delägaren i ett kreditvärderingsinstitut

ett betydande inflytande över dessa programs affärsverk­

samhet.

2. Denna artikel är inte tillämplig på investeringar i an­

dra kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp av

kreditvärderingsinstitut.

Artikel 6b

Längsta avtalsperiod för ett kreditvärderingsinstitut

1. Om ett kreditvärderingsinstitut ingår avtal för utfär­

dande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar, får det

inte utfärda kreditbetyg på nya återvärdepapperiseringar

med underliggande tillgångar från samma originator i mer

än fyra år.

2. Om ett kreditvärderingsinstitut har ingått avtal för

utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar ska

det begära att den emittenten

a) fastställer antalet kreditvärderingsinstitut som har ett av­

talsförhållande för utfärdande av kreditbetyg på återvär­

depapperiseringar med underliggande tillgångar från

samma originator,

b) beräknar procentandelen av det totala antalet utestående

kreditvärderade återvärdepapperiseringar med underlig­

gande tillgångar från samma originator för vilka vart

och ett av kreditvärderingsinstituten utfärdar kreditbetyg.

Om minst fyra kreditvärderingsinstitut vart och ett kredit­

värderar mer än 10 % av det totala antalet utestående kre­

ditvärderade återvärdepapperiseringar ska begränsningarna i

punkt 1 inte gälla.

Det undantag som fastställs i andra stycket ska fortsätta att

gälla åtminstone tills kreditvärderingsinstitutet ingår ett nytt

avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperise­

ringar med underliggande tillgångar från samma originator.

Om de kriterier som fastställs i andra stycket inte är upp­

fyllda när ett sådant avtal ingås ska den period som avses i

punkt 1 beräknas från den dag då det nya avtalet ingicks.

3. När ett avtal enligt punkt 1 löper ut ska ett kredit­

värderingsinstitut inte ingå ett nytt avtal för utfärdande av

kreditbetyg på återvärdepapperiseringar med underliggande

tillgångar från samma originator under en period som är

lika lång som det utgångna avtalet men inte längre än fyra

år.

Första stycket ska också tillämpas på följande:

a) Ett kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp av

kreditvärderingsinstitut som det kreditvärderingsinstitut

som avses i punkt 1.

b) Ett kreditvärderingsinstitut som är aktieägare eller del­

ägare i det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1.

c) Ett kreditvärderingsinstitut i vilket det kreditvärderings­

institut som avses i punkt 1 är aktieägare eller delägare.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får ett

kreditvärderingsinstitut när ett kreditbetyg på en återvär­

depapperisering utfärdats före utgången av den längsta av­

talsperiod som avses i punkt 1 fortsätta att övervaka och

uppdatera dessa kreditbetyg, på begäran, under återvär­

depapperiseringens löptid.

5. Denna artikel ska inte gälla kreditvärderingsinstitut

som har färre än 50 anställda på koncernnivå som arbetar

med kreditvärderingar eller som har en årlig omsättning

från kreditvärderingsverksamhet på mindre än 10 miljoner

EUR på koncernnivå.

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/15

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

49

6. Om ett kreditvärderingsinstitut ingår avtal för utfär­

dande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar före den

20 juni 2013 ska den period som avses i punkt 1 beräknas

från det datumet”.

9. Artikel 7.5 ska ersättas med följande:

”5. Den bedömning som görs beträffande anställda som

arbetar med kreditvärdering eller kreditutsikter, samt perso­

ner som godkänner kreditbetyg eller kreditutsikter med av­

seende på deras prestationer och ersättningsnivåer ska inte

vara beroende av de intäkter som kreditvärderingsinstitutet

får från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje par­

ter.”

10. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Ett kreditvärderingsinstitut ska anta, införa och

tillämpa lämpliga åtgärder för att se till att de kreditbe­

tyg och kreditutsikter det utfärdar bygger på en genom­

gripande analys av all den information som är tillgänglig

för institutet och som är relevant för dess analys enligt

tillämpliga värderingsmetoder. Det ska vidta alla nöd­

vändiga åtgärder för att se till att den information det

använder för utfärdandet av kreditbetyg och kreditutsik­

ter är av tillfredsställande kvalitet och kommer från till­

förlitliga källor. Kreditvärderingsinstitutet ska utfärda

kreditbetyg och kreditutsikter med reservationen att kre­

ditbetyget återger institutets bedömning och att man

endast bör förlita sig på det i begränsad utsträckning.

2a. Ändrade kreditbetyg ska utfärdas i enlighet med

kreditvärderingsinstitutets offentliggjorda värderings­

metoder.”

b) I punkt 5 ska följande stycke läggas till:

”Kreditbetyg på statspapper ska ses över minst var sjätte

månad.”

c) Följande punkt ska införas:

”5a. Ett kreditvärderingsinstitut som avser att göra en

materiell ändring av, eller använda nya värderingsmeto­

der, modeller eller grundläggande värderingsantaganden

som kan påverka, ett kreditbetyg ska offentliggöra de

föreslagna materiella ändringarna eller de föreslagna

nya metoderna, modellerna eller grundläggande antagan­

dena på sin webbplats och uppmana intressenter att

lämna synpunkter inom en månad och ska bifoga en

närmare förklaring av motiven till och konsekvenserna

av de föreslagna materiella ändringarna eller de före­

slagna nya metoderna, modellerna eller grundläggande

antagandena.”

d) Punkt 6 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”6. När ett kreditvärderingsinstitut i enlighet med

artikel 14.3 ändrar de värderingsmetoder, modeller

eller grundläggande antaganden som används för

kreditvärderingsverksamheten, ska det”

ii) Följande led ska införas:

”aa) omedelbart informera Esma och på sin

webbplats offentliggöra resultaten av samrådet

och de nya värderingsmetoderna tillsammans

med en närmare förklaring av dem samt deras

tillämpningsdatum,

ab) på sin webbplats omedelbart offentliggöra sva­

ren på det samråd som avses i punkt 5a, utom i

fall när konfidentialitet begärs av den som del­

tagit i samrådet.”

e) Följande punkt ska läggas till:

”7. Om ett kreditvärderingsinstitut upptäcker fel i

sina värderingsmetoder eller dessas tillämpning, ska det

omedelbart

a) meddela dessa fel till Esma och alla berörda kredit­

värderade enheter och förklara hur de har påverkat

kreditbetygen, inklusive behovet av att se över utfär­

dade kreditbetyg,

SV

L 146/16

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

50

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

b) offentliggöra felen på sin webbplats om felen har

påverkat dess kreditbetyg,

c) rätta felen i värderingsmetoderna, och

d) vidta de åtgärder som avses i punkt 6 a, b och c.”

11. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 8a

Kreditbetyg på statspapper

1. Kreditbetyg på statspapper ska utfärdas på ett sätt

som säkerställer att en viss medlemsstats särdrag har ana­

lyserats. Ett uttalande som aviserar en översyn av en viss

grupp länder ska vara förbjudet om det inte åtföljs av

enskilda landsrapporter. Dessa rapporter ska göras allmänt

tillgängliga.

2. Andra offentliga meddelanden än kreditbetyg,

kreditutsikter och hithörande pressmeddelanden eller rap­

porter, som avses i avsnitt D, del I punkt 5 i bilaga I, som

avser möjliga ändringar av kreditbetyg på statspapper, ska

inte grundas på information inom den kreditvärderade en­

hetens sfär, som har offentliggjorts utan den kreditvär­

derade enhetens medgivande, om inte informationen är till­

gänglig från allmänt tillgängliga källor eller om det inte

finns några rimliga skäl till att den kreditvärderade enheten

inte ger sitt samtycke till att informationen offentliggörs.

3. Ett kreditvärderingsinstitut ska, med beaktande av ar­

tikel 8.5 andra stycket, på sin webbplats årligen i slutet av

december offentliggöra en tidsplan för de följande 12 må­

naderna med angivande av maximalt tre datum för offent­

liggörandet av kreditbetyg på statspapper på eget initiativ

och därmed sammanhängande kreditutsikter och med an­

givande av datum för offentliggörandet av kreditbetyg på

statspapper på begäran och därmed sammanhängande kre­

ditutsikter och överlämna denna till Esma varje år i enlighet

med avsnitt D del III punkt 3 i bilaga I. Dessa datum ska

infalla på fredagar.

4.

Avvikelser från tidsplanen för offentliggörande av kre­

ditbetyg på statspapper eller därmed sammanhängande kre­

ditutsikter ska endast vara möjliga när detta krävs för att

kreditvärderingsinstitutet ska uppfylla sina skyldigheter en­

ligt artiklarna 8.2, 10.1 och 11.1 och ska åtföljas av en

detaljerad förklaring av skälen till avvikelserna från den

aviserade tidsplanen.

Artikel 8b

Information om strukturerade finansiella instrument

1. Emittenten, originatorn och det medverkande institu­

tet avseende ett i unionen etablerat strukturerat finansiellt

instrument ska, på den webbplats som inrättats enligt

punkt 4, gemensamt offentliggöra information om instru­

mentets underliggande tillgångars kreditkvalitet och resultat,

värdepapperiseringens struktur, kassaflödena och eventuella

säkerheter för värdepapperiseringens exponering samt an­

nan information som kan krävas för att genomföra utför­

liga och välgrundade stresstester av kassaflödena och de

underliggande exponeringarnas säkerheter.

2.

Offentliggörandekravet enligt punkt 1 får inte omfatta

fall där offentliggörande skulle strida mot nationell rätt eller

unionsrätten om källskydd eller om behandling av person­

uppgifter.

3. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för

tillsyn för specificerande av följande:

a) Vilken information som personer som avses i punkt 1

måste offentliggöra för att uppfylla kravet enligt punkt

1, i enlighet med punkt 2.

b) Hur ofta den information som avses i led a ska upp­

dateras.

c) En standardmall för hur den information som avses i led

a ska offentliggöras.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder

för tillsyn till kommissionen senast den 21 juni 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet

med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU)

nr 1095/2010.

4. Esma ska inrätta en webbplats för det offentliggö­

rande av information om strukturerade finansiella instru­

ment som avses i punkt 1.

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/17

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

51

Artikel 8c

Dubbel kreditvärdering av strukturerade finansiella

instrument

1. Om en emittent eller en anknuten tredje part avser att

begära ett kreditbetyg på ett strukturerat finansiellt instru­

ment, ska den utse minst två kreditvärderingsinstitut för att

utfärda kreditbetyg oberoende av varandra.

2. Emittenten eller en anknuten tredje part enligt punkt

1 ska se till att de utsedda kreditvärderingsinstituten upp­

fyller följande krav:

a) De tillhör inte samma grupp av kreditvärderingsinstitut.

b) De är inte aktieägare eller delägare i något annat kredit­

värderingsinstitut.

c) De har eller förfogar inte över rösträtt i något annat

kreditvärderingsinstitut.

d) De har inte rätt eller befogenhet att tillsätta eller avsätta

styrelseledamöter i något annat kreditvärderingsinstitut.

e) Inga av deras styrelseledamöter är styrelseledamot i nå­

got annat kreditvärderingsinstitut.

f) De har inte befogenhet att utöva kontroll eller domine­

rande inflytande över något annat kreditvärderingsinsti­

tut.

Artikel 8d

Utnyttjande av flera kreditvärderingsinstitut

1. Om en emittent eller en anknuten tredje part avser att

utse åtminstone två kreditvärderingsinstitut för kreditbetyg

på samma emission eller enhet ska emittenten eller en

anknuten tredje part överväga att utse åtminstone ett kre­

ditvärderingsinstitut med högst 10 % av den totala mark­

nadsandelen, som emittenten eller en anknuten tredje part

anser vara i stånd att kreditvärdera emissionen eller enheten

i fråga, under förutsättning att det på grundval av Esmas

förteckning som avses i punkt 2 finns ett kreditvärderings­

institut tillgängligt för kreditvärdering av den specifika

emissionen eller enheten. Om emittenten eller en anknuten

tredje part inte utser minst ett kreditvärderingsinstitut med

högst 10 % av den totala marknaden ska detta registreras.

2. I syfte att underlätta emittentens eller en anknuten

tredje parts bedömning enligt punkt 1 ska Esma varje år

på sin webbplats offentliggöra en förteckning över registre­

rade kreditvärderingsinstitut och ange deras totala mark­

nadsandel och den typ av kreditbetyg som utfärdats, vilket

emittenten kan utnyttja som utgångspunkt för sin bedöm­

ning.

3. Vid tillämpningen av denna artikel ska den totala

marknadsandelen beräknas med utgångspunkt från årlig

omsättning från kreditvärderingsverksamhet och stödtjäns­

ter på koncernnivå.”

12. Artikel 10.1 och 10.2 ska ersättas med följande:

”1. Utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten

ska ett kreditvärderingsinstitut offentliggöra alla kreditbetyg

eller kreditutsikter liksom eventuella beslut om att avbryta

en kreditvärdering. Om man beslutar att avbryta en kredit­

värdering, ska den information som lämnas innehålla full­

ständiga motiv till beslutet.

Första stycket ska även gälla kreditbetyg som distribueras

till abonnenter.

2. Kreditvärderingsinstituten ska se till att kreditbetyg

och kreditutsikter presenteras och behandlas i enlighet

med kraven i avsnitt D i bilaga I och ska inte presentera

andra faktorer än de som är förknippade med kreditbety­

gen.

2a. Till dess att kreditbetygen offentliggörs för allmän­

heten ska kreditutsikter och därmed förknippad infor­

mation anses vara insiderinformation enligt definitionen i,

och i enlighet med, direktiv 2003/6/EG.

Artikel 6.3 i det direktivet ska i tillämpliga delar gälla för

kreditvärderingsinstitut avseende deras tystnadsplikt och de­

ras skyldighet att föra en förteckning över personer som

har tillgång till deras kreditbetyg, kreditutsikter eller den

därmed förknippade informationen före offentliggörandet.

SV

L 146/18

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

52

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

Förteckningen över personer som får ta del av kreditbety­

gen, kreditutsikterna och därmed förknippad information

innan de offentliggörs ska begränsas till personer som sär­

skilt utsetts för detta ändamål av varje kreditvärderad en­

het.”

13. I artikel 10.5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbe­

tyg på eget initiativ ska det i kreditbetyget, med hjälp av en

tydligt urskiljbar särskild färgkod för värderingskategorin,

tydligt ange huruvida den kreditvärderade enheten eller en

anknuten tredje part deltagit i kreditvärderingsprocessen

eller inte och huruvida kreditvärderingsinstitutet hade till­

gång till den kreditvärderade enhetens eller en anknuten

tredje parts redovisning, ledning eller andra relevanta in­

terna dokument.”

14. Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

”2. I ett centralt register som upprättats av Esma ska

registrerade eller certifierade kreditvärderingsinstitut tillhan­

dahålla uppgifter om sina historiska resultat, inbegripet hur

ofta kreditbetygen ändrats och information om tidigare ut­

färdade kreditbetyg och ändringar av dessa. Sådana kredit­

värderingsinstitut ska lämna information till detta register i

en standardiserad form som föreskrivs av Esma. Esma ska

göra denna information tillgänglig för allmänheten och of­

fentliggöra sammanfattningar av de huvudsakliga utveck­

lingstendenser som observerats på årsbasis.”

15. Följande artikel ska införas:

”Artikel 11a

Europeisk kreditvärderingsplattform

1. Ett registrerat eller certifierat kreditvärderingsinstitut

ska, när det utfärdar kreditbetyg eller kreditutsikter, till

Esma lämna in kreditvärderingsinformation, inklusive det

kreditvärderade instrumentets kreditbetyg och kreditutsik­

ter, information om typen av kreditbetyg, typen av kredit­

värderingsåtgärd samt datum och tidpunkt för offentliggö­

randet.

2. Esma ska offentliggöra de enskilda kreditvärderingar

som lagts fram för Esma enligt punkt 1 på en webbplats

(nedan kallad Europeisk kreditvärderingsplattform).

Det centrala register som avses i artikel 11.2 ska införlivas i

den europeiska kreditvärderingsplattformen.

3. Denna artikel ska inte tillämpas på kreditvärderingar

eller kreditutsikter som endast har framställts för och läm­

nats till investerare mot avgift.”

16. I artikel 14.3 ska följande stycke läggas till:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket ska

kreditvärderingsinstitutet underrätta Esma om planerade

materiella ändringar i värderingsmetoderna, modellerna el­

ler de grundläggande antagandena eller de föreslagna nya

värderingsmetoderna, modellerna eller grundläggande anta­

gandena när kreditvärderingsinstitutet offentliggör de före­

slagna ändringarna och föreslagna nya värderingsmetoder­

na, modellerna på sin webbplats i enlighet med artikel 8.5a.

Efter det att samrådsperioden löpt ut ska kreditvärderings­

institutet underrätta Esma om eventuella ändringar med

anledning av samrådet.”

17. Artikel 18.2 ska ersättas med följande:

”2. Esma ska underrätta kommissionen, EBA, Eiopa, de

behöriga myndigheterna och de behöriga sektorsmyndighe­

terna om alla beslut enligt artiklarna 16, 17 eller 20.”

18. Artikel 19.1 ska ersättas med följande:

”1. Esma ska i enlighet med denna förordning och den

kommissionsförordning som avses i punkt 2 ta ut avgifter

av kreditvärderingsinstituten. Avgifterna ska helt täcka Es­

mas nödvändiga kostnader som är hänförliga till registre­

ringen, certifieringen och tillsynen av kreditvärderingsinsti­

tut och för att ersätta alla kostnader som de behöriga

myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt

denna förordning, särskilt som ett resultat av en delegering

av uppgifter i enlighet med artikel 30.”

19. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standar­

der för tillsyn för att specificera följande:”

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/19

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

53

ii) Led e ska ersättas med följande:

”e) Innehållet i och formatet för den regelbundna

rapportering av kreditbetygsuppgifter som ska

begäras av registrerade och certifierade kreditvär­

deringsinstitut inom ramen för Esmas löpande

tillsyn.”

iii) Följande stycken ska läggas till efter led e:

”Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska stan­

darder för tillsyn till kommissionen senast den

21 juni 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tek­

niska standarder för tillsyn som avses i första stycket

i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i för­

ordning (EU) nr 1095/2010.”

b) Följande punkter ska införas:

”4a. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder

för tillsyn för specificerande av följande:

a) Innehållet i och utformningen av den information,

inklusive struktur, format, metod och tidpunkt för

rapportering, som kreditvärderingsinstitut ska lämna

till Esma i enlighet med artikel 11a.1.

b) Innehåll och format för den regelbundna rappor­

tering av kreditvärderingsinstitutens avgifter inom ra­

men för Esmas löpande tillsyn.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standar­

der för tillsyn till kommissionen senast den 21 juni

2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlig­

het med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU)

nr 1095/2010.

4b. Esma ska rapportera om möjligheten att inrätta

en eller flera rangordningar av kreditvärderingar som

lagts fram i enlighet med artikel 11a.1 och lägga fram

rapporten för kommissionen senast den 21 juni 2015.

Rapporten ska särskilt bedöma

a) möjligheten, kostnaderna och nyttan av att inrätta en

eller flera rangordningar,

b) hur en eller flera rangordningar kan skapas utan att

man ger en felaktig uppfattning om kreditbetygen på

grund av olika värderingsmetoder,

c) vilka effekter rangordningarna kan få på de tekniska

standarder för tillsyn som hittills har utarbetats i

enlighet med artikel 21.4a a och b.

Esma ska samråda med EBA och Eiopa avseende leden a

och b i första stycket.”

c) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Esma ska offentliggöra en årsrapport om tillämp­

ningen av denna förordning. Rapporten ska särskilt in­

nehålla en bedömning av hur bilaga I har genomförts av

de kreditvärderingsinstitut som har registrerats enligt

denna förordning och en bedömning av tillämpningen

av den godkännandemekanism som avses i artikel 4.3.”

20. I artikel 22a ska rubriken ersättas med följande:

”Granskning av efterlevnad av metodkrav”

21. Artikel 25a ska ersättas med följande:

”Artikel 25a

Behöriga sektorsmyndigheter med ansvar för tillsynen

över och tillämpningen av artiklarna 4.1, 5a, 8b, 8c

och 8d

De behöriga sektorsmyndigheterna ska ansvara för tillsynen

över och tillämpningen av artiklarna 4.1, 5a, 8b, 8c och 8d

i enlighet med den relevanta sektorslagstiftningen.”

22. Följande avdelning ska införas:

”AVDELNING IIIA

SKADESTÅNDSANSVAR FÖR KREDITVÄRDERINGSINSTI­

TUT

Artikel 35a

Skadeståndsansvar

1. Om ett kreditvärderingsinstitut uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet har begått någon av de överträdelser

som anges i bilaga III och som påverkat ett kreditbetyg

kan en investerare eller emittent rikta ett skadeståndskrav

mot det kreditvärderingsinstitutet avseende skador som

denne vållats till följd av denna överträdelse.

SV

L 146/20

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

54

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

En investerare kan framställa ett skadeståndskrav enligt

denna artikel när investeraren kan visa att denne skäligen

förlitat sig på ett kreditbetyg, i enlighet med artikel 5a.1

eller på annat sätt med iakttagande av vederbörlig omsorg,

för ett beslut att investera i, behålla eller avyttra ett finan­

siellt instrument som omfattas av det kreditbetyget.

En emittent kan framställa ett skadeståndskrav enligt denna

artikel när emittenten kan visa att denne eller dess finansi­

ella instrument omfattas av detta kreditbetyg och överträ­

delsen inte berodde på vilseledande eller inkorrekta upplys­

ningar som emittenten tillhandahållit kreditvärderingsinsti­

tutet, direkt eller genom allmänt tillgänglig information.

2.

Det åligger investeraren eller emittenten att lägga fram

korrekt och detaljerad information som visar att kreditvär­

deringsinstitutet har begått en överträdelse av denna för­

ordning och att den överträdelsen påverkade det utfärdade

kreditbetyget.

Vad som utgör korrekt och detaljerad information ska av­

göras av en behörig nationell domstol, med beaktande av

att investeraren eller emittenten möjligen inte har tillgång

till information som helt ligger inom kreditvärderingsinsti­

tutets sfär.

3. Det skadeståndsansvar för kreditvärderingsinstitut

som avses i punkt 1 ska begränsas i förväg när den be­

gränsningen är:

a) skälig och proportionell, och

b) tillåten enligt gällande nationell rätt i enlighet med

punkt 4.

En begränsning som inte överensstämmer med första styc­

ket eller uteslutning av skadeståndsansvar ska inte ha någon

rättslig verkan.

4. Termerna ’skada’, ’uppsåt’, ’grov aktsamhet’, ’skäligen

förlitat sig’, ’vederbörlig omsorg’, ’verkan’, ’skälig’, ’propor­

tionell’ som avses i denna artikel men som inte definieras i

förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med till­

lämplig nationell rätt, med beaktande av relevanta bestäm­

melser i internationell privaträtt. För frågor i samband med

ett kreditvärderingsinstituts skadeståndsansvar som inte

omfattas av denna förordning ska tillämplig nationell rätt

gälla, med beaktande av relevanta bestämmelser i interna­

tionell privaträtt. Vilken domstol som är behörig att avgöra

en skadeståndstalan som väckts av en investerare eller en

emittent ska bestämmas av relevanta bestämmelser i inter­

nationell privaträtt.

5. Denna artikel utesluter inte ytterligare skadestånds­

krav i enlighet med nationell rätt.

6. Den rätt att väcka talan som fastställs i denna artikel

ska inte hindra Esma från att fullt ut utöva sina befogen­

heter i enlighet med artikel 36a.”

23. Artikel 36a.2 första stycket ska ändras på följande sätt:

a) Leden a och b ska ersättas med följande:

”a) När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt I

punkterna 1–5, 11–15, 19, 20, 23, 26a–26d, 28,

30, 32, 33, 35, 41, 43, 50, 51 och 55–62 i bilaga

III, ska böterna uppgå till minst 500 000 EUR och

ska inte överstiga 750 000 EUR.

b) När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt I

punkterna 6, 7, 8, 16, 17, 18, 21, 22, 22a, 24, 25,

27, 29, 31, 34, 37–40, 42, 42a, 42b, 45–49a, 52,

53 och 54 i bilaga III, ska böterna uppgå till minst

300 000 EUR och ska inte överstiga 450 000 EUR.”

b) Leden d och e ska ersättas med följande:

”d) När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt II

punkterna 1, 6, 7, 8 och 9 i bilaga III, ska böterna

uppgå till minst 50 000 EUR och ska inte överstiga

150 000 EUR.

e) När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt II

punkterna 2, 3a–5 i bilaga III, ska böterna uppgå till

minst 25

000

EUR och ska inte överstiga

75 000 EUR.”

c) Led h ska ersättas med följande:

”h) När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt I

punkt 20a i bilaga III, punkterna 4–4c, 6, 8 och 10

i avsnitt III i bilaga III ska böterna uppgå till minst

90 000 EUR och ska inte överstiga 200 000 EUR.”

24. Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 3 ska utgå.

b) Följande stycken ska läggas till:

”4. Kommissionen ska efter att ha inhämtat teknisk

rådgivning från Esma se över situationen på kreditvär­

deringsmarknaden för strukturerade finansiella instru­

ment, särskilt kreditvärderingsmarknaden för återvär­

depapperiseringar. Efter den översynen ska kommissio­

nen, senast den 1 juli 2016, överlämna en rapport till

Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åt­

följd av ett lagstiftningsförslag, med en bedömning av i

synnerhet följande:

a) Tillgången till tillräckliga valmöjligheter för att upp­

fylla kraven i artiklarna 6b och 8c.

b) Huruvida det är lämpligt att förkorta eller förlänga

den maximala längden på det avtalsförhållande som

avses i artikel 6b.1 och den kortaste period innan

kreditvärderingsinstitutet på nytt får ingå ett avtal

med en emittent eller en anknuten tredje part för

att utfärda kreditbetyg på de återvärdepapperiseringar

som avses i artikel 6b.3.

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/21

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

55

c) Huruvida det är lämpligt att ändra det undantag som

avses i artikel 6b.2 andra stycket.

5. Kommissionen ska, efter att ha inhämtat teknisk

rådgivning från Esma, senast den 1 januari 2016 se över

situationen på kreditvärderingsmarknaden. Efter denna

översyn ska kommissionen, senast den 1 januari 2016,

överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet,

vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag, med en be­

dömning av i synnerhet följande:

a) Huruvida det föreligger ett behov av att utvidga till­

lämpningsområdet för de skyldigheter som avses i

artikel 8b till att omfatta andra finansiella produkter.

b) Huruvida de krav som avses i artiklarna 6, 6a och 7 i

tillräcklig grad har mildrat intressekonflikter.

c) Huruvida tillämpningsområdet för det rotations­

system som avses i artikel 6b bör utvidgas till att

omfatta andra tillgångsklasser och huruvida det är

lämpligt att differentiera tidsperiodernas längd för

olika tillgångsklasser.

d) Huruvida existerande och alternativa ersättnings­

modeller är lämpliga.

e) Huruvida det föreligger ett behov av att genomföra

andra åtgärder för att främja konkurrensen på kredit­

värderingsmarknaden.

f) Huruvida ytterligare initiativ för att främja konkur­

rens på kreditvärderingsmarknaden är lämpliga mot

bakgrund av hur sektorns struktur utvecklas.

g) Huruvida det föreligger ett behov av att föreslå åt­

gärder för att ta itu med problemet med alltför stor

förlitan på kreditbetyg i avtal.

h) Nivåerna på marknadskoncentrationen, riskerna till

följd av hög koncentration och effekterna på finans­

sektorns allmänna stabilitet.

6. Kommissionen ska åtminstone årligen informera

Europaparlamentet och rådet om eventuella nya beslut

om likvärdighet som avses i artikel 5.6 vilka har antagits

under rapporteringsperioden.”

25. Artikel 39a ska ersättas med följande:

”Artikel 39a

Esmas personal och resurser

Senast den 21 juni 2014 ska Esma bedöma sina personal-

och resursbehov till följd av de befogenheter och uppgifter

Esma får enligt denna förordning, och förelägga Europapar­

lamentet, rådet och kommissionen en rapport.”

26. Följande artikel ska införas:

”Artikel 39b

Rapporteringsskyldigheter

1. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen

överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om

a) de åtgärder som vidtagits för att avlägsna hänvisningar

till kreditbetyg som föranleder eller kan föranleda att

man ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på dessa, och

b) alternativa verktyg som skulle möjliggöra för investerare

att göra sin egen kreditriskbedömning av emittenter och

finansiella instrument,

i syfte att avlägsna alla hänvisningar till kreditvärderingar

för regleringsändamål i unionsrätten senast den 1 januari

2020, under förutsättning att lämpliga alternativa kredit­

riskbedömningar har identifierats och införts. Esma ska ge

teknisk rådgivning till kommissionen i samband med denna

punkt.

2. Med beaktande av marknadssituationen ska kommis­

sionen senast den 31 december 2014 översända en rapport

till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är lämp­

ligt att utveckla en europeisk kreditvärdighetsbedömning

för statspapper.

SV

L 146/22

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

56

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

Med beaktande av slutsatserna i den rapport som avses i

första stycket och situationen på marknaden ska kommis­

sionen senast den 31 december 2016 överlämna en rap­

port till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är

lämpligt och genomförbart att stödja ett europeiskt kredit­

värderingsinstitut med uppgift att bedöma kreditvärdighe­

ten hos medlemsstaternas statspapper och/eller en eu­

ropeisk kreditvärderingsstiftelse för alla andra kreditbetyg.

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2013

förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om ge­

nomförbarheten av ett nätverk med mindre kreditvär­

deringsinstitut för att öka konkurrensen på marknaden. I

rapporten ska finansiellt och icke-finansiellt stöd för inrät­

tandet av ett sådant nätverk bedömas, med beaktande av

potentiella intressekonflikter på grund av sådan offentlig

finansiering. Mot bakgrund av resultaten i denna rapport

och till följd av Esmas tekniska rådgivning får kommissio­

nen omvärdera och föreslå ändringar av artikel 8d.”

27. Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till denna för­

ordning.

28. Bilaga III ska ändras i enlighet med bilaga II till denna

förordning.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utan hinder av första stycket ska,

1. Artiklarna 1.7a, 1.9, 1.10, 1.11 med avseende på artikel 8d i

förordning (EG) nr 1060/2009, samt artikel 1.12, och 1.27 i

den här förordningen emellertid tillämpas från och med den

1 juni 2018 för den bedömning som anges i

a) artikel 4.3 b i förordning (EG) nr 1060/2009 om huru­

vida tredjelands krav är minst lika stränga som de krav

som anges i det ledet, och

b)

artikel 5.6 b andra stycket i förordning (EG)

nr 1060/2009 om huruvida kreditvärderingsinstitut i

tredjeländer är föremål för rättsligt bindande bestämmel­

ser som är likvärdiga med dem som avses i det ledet.

2. Artikel 1.8 i denna förordning i förening med artikel 6a.1 a i

förordning (EG) nr 1060/2009 tillämpas från och med den

21 juni 2014 med avseende på aktieägare eller delägare i

kreditvärderingsinstitut som den 15 november 2011 inne­

hade 5 % eller mer av kapitalet i fler än ett kreditvärderings­

institut.

3. Artikel 1.15 tillämpas från och med den 21 juni 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 21 maj 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/23

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

57

BILAGA I

Bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1. Avsnitt B ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett kreditvärderingsinstitut ska tydligt påvisa och undanröja eller hantera samt tydligt och på framträdande plats

rapportera om eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de analyser

och bedömningar som görs av dess kreditanalytiker och anställda liksom av alla andra fysiska personer vars

tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i

kreditvärderingsverksamhet samt personer som godkänner kreditbetyg och kreditutsikter.”

b) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i) I första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”3. Ett kreditvärderingsinstitut får inte utfärda ett kreditbetyg eller en kreditutsikt under någon av följande

omständigheter, eller ska när det gäller ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter omedelbart

redovisa att kreditbetyget eller kreditutsikterna eventuellt har påverkats om”

ii) Följande led ska införas efter led a:

”aa) en aktieägare eller en delägare i ett kreditvärderingsinstitut, innehar 10 % eller mer av antingen kapitalet

eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande över

kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, innehar mer än 10 % av antingen kapitalet eller rösterna i den

kreditvärderade enheten eller har något annat ägarintresse i denna kreditvärderade enhet eller tredje part,

med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram och diversifierade investeringsfonder, in­

begripet pensionsfonder eller livförsäkring, som inte innebär att denne kan utöva ett betydande inflytande

över programmets affärsverksamhet,”

iii) Följande led ska införas efter led b:

”ba) kreditbetyget har utfärdats för en kreditvärderad enhet eller en anknuten tredje part som innehar 10 % eller

mer av antingen kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet,”

iv) Följande led ska införas efter led c:

”ca) en aktieägare eller en delägare i ett kreditvärderingsinstitut som innehar 10 % eller mer av antingen

kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande

över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller en an­

knuten tredje parts ledning eller styrelse.”

v) Andra stycket ska ersättas med följande:

”Ett kreditvärderingsinstitut ska också omedelbart bedöma om det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett

befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter.”

c) Följande punkter ska införas:

”3a. Ett kreditvärderingsinstitut ska informera om när ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter poten­

tiellt påverkas av något av följande:

a) En aktieägare eller en delägare i ett kreditvärderingsinstitut som innehar 5 % eller mer av antingen kapitalet

eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande över

kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, innehar mer än 5 % av antingen kapitalet eller rösterna i den

kreditvärderade enheten eller har något annat ägarintresse i denna enhet eller en anknuten tredje part. Detta

gäller inte innehav genom diversifierade fondprogram och diversifierade investeringsfonder, inbegripet

pensionsfonder eller livförsäkring, som inte innebär att denne kan utöva ett betydande inflytande över

programmets affärsverksamhet.

SV

L 146/24

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

58

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

b) En aktieägare eller en delägare i ett kreditvärderingsinstitut som innehar 5 % eller mer av antingen kapitalet

eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande över

kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller en anknuten

tredje parts ledning eller styrelse.

3b. Under förutsättning att informationen är känd eller borde vara känd för kreditvärderingsinstitutet ska skyl­

digheterna enligt punkt 3 aa, 3 ba och 3 ca och 3-a också gälla

a) indirekta aktieägare som omfattas av artikel 10 i direktiv 2004/109/EG, och

b) företag som kontrollerar eller direkt eller indirekt utövar ett dominerande inflytande över kreditvärderings­

institut och som omfattas av artikel 10 i direktiv 2004/109/EG.

3c. Ett kreditvärderingsinstitut ska se till att avgifter som tas ut av dess kunder för tillhandahållandet av kredit­

betyg och stödtjänster inte är diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Avgifter som tas ut för

kreditvärderingstjänster ska inte vara beroende av nivån på det kreditbetyg som kreditvärderingsinstitutet

utfärdar eller av andra resultat av det arbete som utförs.”

d) I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:

”4. Varken ett kreditvärderingsinstitut eller någon annan person som, direkt eller indirekt, innehar 5 % eller mer av

antingen kapitalet eller rösterna i kreditvärderingsinstitutet, eller på annat sätt kan utöva ett betydande infly­

tande över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, ska tillhandahålla konsult- eller rådgivningstjänster till

den kreditvärderade enheten eller anknutna tredje parten i fråga om deras företagsstruktur, juridiska struktur,

tillgångar, skulder eller verksamheter.”

e) Punkt 7 ska ändras på följande sätt:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a) För varje beslut om kreditbetyg och kreditutsikter, uppgifter om vilka kreditvärderingsanalytiker som deltagit

i fastställandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna, vilka som godkänt kreditbetyget eller kreditutsikterna,

huruvida kreditbetyget begärts av en utomstående part eller har utfärdats på kreditvärderingsinstitutets eget

initiativ samt det datum då kreditvärderingen gjordes.”

ii) Led d ska ersättas med följande:

”d) Dokumentation över de etablerade förfaranden och värderingsmetoder som kreditvärderingsinstitutet an­

vänder för att fastställa kreditbetyg och kreditutsikter.”

iii) Led e ska ersättas med följande:

”e) Den interna dokumentation och de interna akter, inklusive icke-offentlig information och arbetsdokument,

som fungerat som underlag för beslut om kreditbetyg och kreditutsikter.”

2. Avsnitt C ska ändras på följande sätt:

a) I artikel 2 ska inledningen ersättas med följande:

”2. Ingen person som avses i punkt 1 ska delta i eller på annat sätt påverka fastställandet av kreditbetyg eller

kreditutsikter för en viss kreditvärderad enhet om denna person”

b) I punkt 3 ska led b ersättas med följande:

”b) inte lämnar ut någon information om kreditbetyg, möjliga framtida kreditbetyg eller kreditutsikter som utfärdas

av institutet utom till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part,”

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/25

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

59

c) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. En person som avses i punkt 1 ska inte tillträda någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad

enhet eller en anknuten tredje part förrän sex månader har gått sedan kreditvärderingen eller kreditutsikterna

utfärdades.”

d) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Vid tillämpning av artikel 7.4 gäller följande:

a) Kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att ledande kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderings­

verksamhet som avser samma kreditvärderade enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än fyra år.

b) Andra kreditvärderingsinstitut än de som en emittent eller en anknuten tredje part utser och alla kredit­

värderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg på statspapper ska säkerställa att

i) kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som avser samma kreditvärderade

enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än fem år,

ii) personer som godkänner kreditbetyg inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som avser samma kredit­

värderade enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än sju år.

De personer som avses i första stycket leden a och b får inte delta i kreditvärderingsverksamhet som berör den

kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part som avses i dessa led under två år efter utgången av de

perioder som anges i dessa led.”

3. Rubriken på avsnitt D ska ersättas med följande:

”Regler om presentationen av kreditbetyg och kreditutsikter”.

4. Del I i avsnitt D ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Varje kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att det i kreditbetyget eller kreditutsikterna tydligt och på fram­

trädande plats anges namn och befattning för den ledande kreditvärderingsanalytikern för den aktuella kredit­

värderingsverksamheten samt namn och befattning för den person som i första hand ansvarade för godkän­

nandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna.”

b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a) Alla materiella källor, inbegripet den kreditvärderade enheten eller, i tillämpliga fall, en anknuten tredje part

som använts vid utarbetandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna anges, tillsammans med en uppgift om

huruvida kreditbetyget eller kreditutsikterna har meddelats den kreditvärderade enheten eller anknutna tredje

parten och ändrats efter det meddelandet innan det utfärdades.”

ii) Leden d och e ska ersättas med följande:

”d) Den dag då kreditbetyget först publicerades och dagen för den senaste uppdateringen inbegripet eventuella

kreditutsikter anges tydligt på framträdande plats.

e) Det uppges huruvida kreditbetyget rör nyligen utfärdade finansiella instrument och huruvida kreditvär­

deringsinstitutet värderar det finansiella instrumentet för första gången.

f) När det rör sig om kreditutsikter, den tidsrymd under vilken en ändring av kreditbetyget väntas.

Vid offentliggörande av kreditbetyg eller kreditutsikter ska kreditvärderingsinstitut också ta med en hänvisning

till de historiska falissemangsfrekvenser som Esma tillhandahåller i ett centralt register i enlighet med artikel 11.2,

tillsammans med en förklaring som kommenterar innebörden av dessa fallissemangsfrekvenser.”

SV

L 146/26

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

60

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

c) Följande punkt ska införas:

”2a. Ett kreditvärderingsinstitut ska låta redovisningen av värderingsmetoder, modeller och grundläggande antagan­

den åtföljas av vägledning som förklarar antaganden, parametrar, begränsningar och osäkerheter kring de

modeller och värderingsmetoder som tillämpats för kreditvärderingen, inklusive simuleringar av stresscenarion

som kreditvärderingsinstitutet låtit göra när det tagit fram kreditbetygen, kreditvärderingsinformation om

kassaflödesanalyser som det har utfört eller utgått från och, i tillämpliga fall, uppgifter om en eventuell väntad

ändring av kreditbetyget. Sådan vägledning ska vara tydlig och lätt att förstå.”

d) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Kreditvärderingsinstitutet ska informera den kreditvärderade enheten under den kreditvärderade enhetens kon­

torstid och minst en hel arbetsdag före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Denna infor­

mation ska omfatta de huvudsakliga skäl som ligger till grund för kreditbetyget eller kreditutsikterna, så att

kreditvärderade enheten har möjlighet att uppmärksamma kreditvärderingsinstitutet på eventuella sakfel.”

e) I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:

”4. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör kreditbetyg eller kreditutsikter ska det tydligt och på framträdande

plats ange eventuella särskilda kännetecken och begränsningar för kreditbetygen eller kreditutsikterna. När ett

kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kreditbetyg eller kreditutsikter ska det på framträdande plats särskilt

ange om det anser att den tillgängliga informationen om den kreditvärderade enheten har varit av tillfreds­

ställande kvalitet och i vilken utsträckning det har kontrollerat information som har lämnats till det av den

kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part. Om ett kreditbetyg eller kreditutsikter berör ett slag av

enhet eller finansiellt instrument som det endast finns begränsade historiska uppgifter för, ska kreditvärderings­

institutet på framträdande plats klargöra sådana begränsningar.”

f) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. När ett kreditvärderingsinstitut tillkännager ett nytt kreditbetyg eller nya kreditutsikter ska det i sina press­

meddelanden eller rapporter förklara vilka faktorer som i första hand legat till grund för kreditbetyget eller

kreditutsikterna.”

g) Följande punkt ska läggas till:

”6. Ett kreditvärderingsinstitut ska på sin webbplats fortlöpande lägga ut upplysningar om samtliga enheter eller

låneinstrument som det har mottagit för en första översyn från dess sida eller för ett preliminärt kreditbetyg,

samt underrätta Esma om detta. Sådana upplysningar ska läggas ut oavsett om emittenten ingår avtal med

kreditvärderingsinstitutet om ett slutligt kreditbetyg eller inte.”

5. Punkterna 3 och 4 i del II i avsnitt D ska utgå.

6. I avsnitt D ska följande del läggas till:

”III. Ytterligare krav på kreditbetyg på statspapper

1. När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbetyg på statspapper eller därmed sammanhängande kredit­

utsikter ska det samtidigt tillhandahålla en utförlig värderingsrapport som förklarar alla antaganden, para­

metrar, begränsningar och osäkerheter och annan information som beaktats när kreditbetyget eller kreditut­

sikterna fastställdes. Denna rapport ska vara allmänt tillgänglig samt tydlig och lätt att förstå.

2. En allmänt tillgänglig värderingsrapport som åtföljer en ändring jämfört med det tidigare kreditbetyget på

statspapper eller därmed sammanhängande kreditutsikter ska innehålla åtminstone följande:

a) En utförlig bedömning av de förändringar av det kvantitativa antagandet som motiverar den ändrade

kreditvärderingen och deras relativa vikt. Den utförliga bedömningen bör omfatta en beskrivning av

följande: Inkomst per capita, BNP-tillväxt, inflation, saldot i de offentliga finanserna, extern balans, utlands­

skuld, en indikator på ekonomisk utveckling, en indikator på betalningsförsummelser och andra eventuella

faktorer som beaktats. Detta bör kompletteras med varje faktors relativa vikt.

b) En utförlig bedömning av ändringarna av det kvalitativa antagandet med angivande av skälen till den

ändrade kreditvärderingen och deras relativa vikt.

c) En utförlig beskrivning av de risker, begränsningar och osäkerheter som sammanhänger med den ändrade

kreditvärderingen.

d) En sammanfattning av protokollet från sammanträdet i den kreditvärderingskommitté som fattade beslut

om den ändrade kreditvärderingen.

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/27

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

61

3. Utan att det påverkar tillämpningen av avsnitt D.1 punkt 3 i bilaga I ska ett kreditvärderingsinstitut när det

utfärdar kreditbetyg på statspapper eller därmed sammanhängande kreditutsikter, offentliggöra dessa i enlighet

med artikel 8a efter det att de reglerade marknaderna har stängt för dagen och senast en timme innan de

öppnas.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av avsnitt D.1 punkt 5 i bilaga I, i enlighet med vilken ett kreditvärderings­

institut som tillkännager ett kreditbetyg i sina pressmeddelanden eller rapporter ska förklara vilka faktorer som

i första hand legat till grund för kreditbetyget, och även om nationell politik kan vara en faktor som ligger till

grund för ett kreditbetyg på statspapper, ska politiska rekommendationer, föreskrifter eller riktlinjer till kredit­

värderade enheter, inbegripet stater eller staters regionala eller lokala myndigheter, inte ingå i kreditbetyg på

statspapper eller kreditutsikter.”

7. I avsnitt E del I ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Kreditvärderingsinstitutets politik i fråga om offentliggörande av kreditbetyg och andra tillhörande meddelanden,

inklusive kreditutsikter.”

8. I avsnitt E del II punkt 2 ska första stycket led a ersättas med följande:

”a) En förteckning över de avgifter som tagits ut av varje kund för enskilda kreditbetyg och stödtjänster.

aa) Kreditvärderingsinstitutets prispolitik, inklusive avgiftsstrukturen och priskriterierna för kreditbetyg i de olika

tillgångsklasserna.”

9. I avsnitt E ska del III ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Statistiska uppgifter om personalfördelningen för nya kreditbetyg, översyn av kreditbetyg, bedömning av

metoder eller modeller samt för den högsta ledningen, och om personalfördelningen för värderingsverksamhet

vad avser olika tillgångsklasser (företag – strukturerade finansiella instrument – statspapper).”

b) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Finansiell information om kreditvärderingsinstitutets intäkter, inklusive total omsättning, uppdelade efter av­

gifter för kreditbetyg och stödtjänster med en omfattande beskrivning av dessa båda slag av verksamheter,

inklusive intäkter från stödtjänster som tillhandahållits kreditvärderingstjänsternas kunder och avgifternas för­

delning på kreditbetyg för olika tillgångsklasser. Informationen om total omsättning ska även omfatta en

geografisk fördelning av denna omsättning efter intäkter genererade i unionen respektive globalt.”

SV

L 146/28

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

62

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

BILAGA II

Bilaga III till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1. Del I ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 19–22 ska ersättas med följande:

”19. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 1 i bilaga I, om det underlåter

att tydligt påvisa och undanröja eller hantera samt tydligt eller på framträdande plats rapportera om even­

tuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de analyser eller bedömningar

som görs av dess kreditanalytiker och anställda samt av alla andra fysiska personer vars tjänster står till

kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderings­

verksamhet eller personer som godkänner kreditbetyg och kreditutsikter.

20. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 3 första stycket i bilaga I, om

det utfärdar ett kreditbetyg eller kreditutsikter under någon av de omständigheter som anges i första stycket i

den punkten eller, när det gäller ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter, om det inte omedel­

bart offentliggör att detta kreditbetyg eller dessa kreditutsikter eventuellt kan påverkas av dessa omständig­

heter.

20a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 3a i bilaga I, om det inte

rapporterar att ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter eventuellt kan påverkas av de omstän­

digheter som framgår av leden a och b i den punkten.

21. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 3 andra stycket i bilaga I, om

det inte omedelbart gör en bedömning av huruvida det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt

kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter.

22. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 4 i bilaga I genom att värdera

enheter där kreditvärderingsinstitutet självt eller någon annan person som, direkt eller indirekt, innehar 5 %

eller mer av kapitalet eller rösterna i kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande

inflytande över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, tillhandahåller konsult- eller rådgivningstjänster

till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part i fråga om dennas företagsstruktur, juridiska

struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.”

b) Följande punkt ska införas:

”22a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6a om en av dess aktieägare eller delägare som innehar 5 %

eller mer av kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller i ett företag som kan utöva kontroll

eller ett dominerande inflytande över det kreditvärderingsinstitutet, överträder ett av förbuden i leden a–e i

samma punkt, med undantag för förbudet i led a för innehav i diversifierade fondprogram, inklusive

diversifierade investeringsfonder som pensionsfonder och livförsäkring, förutsatt att innehavet i dessa pro­

gram inte gör att aktieägaren eller delägaren kan utöva ett betydande inflytande på dessa programs affärs­

verksamhet.”

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/29

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

63

c) Följande punkter ska införas:

”26a. Ett kreditvärderingsinstitut som har ingått avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar

bryter mot artikel 6b.1 genom att utfärda kreditbetyg på nya återvärdepapperiseringar med underliggande

tillgångar från samma originator i mer än fyra år.

26b. Ett kreditvärderingsinstitut som har ingått avtal om utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar

bryter mot artikel 6b.3 genom att ingå ett nytt avtal om utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperise­

ringar med underliggande tillgångar från samma originator under en period som är lika lång som avtals­

perioden för det utgångna avtal som avses i artikel 6b.1–2 men som inte överskrider fyra år.”

d) Punkt 33 ska ersättas med följande:

”33. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med avsnitt C punkt 2 i bilaga I, om det underlåter

att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte deltar i eller på annat sätt påverkar faststäl­

landet av ett kreditbetyg eller kreditutsikter i enlighet med punkt 2 i det avsnittet.”

e) Punkt 36 ska ersättas med följande:

”36. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med avsnitt C punkt 7 i bilaga I, om det underlåter

att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte tillträder någon tjänst i den centrala ledningen

för en kreditvärderad enhet eller en anknuten tredje part förrän sex månader efter det att kreditvärderingen

eller kreditutsikterna utfärdades.”

f) Punkterna 38, 39 och 40 ska ersättas med följande:

”38. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med avsnitt C punkt 8 första stycket led b i) i bilaga

I, om det tillhandahåller kreditbetyg eller kreditbetyg på statspapper på eget initiativ och underlåter att se till

att en kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som avser samma kreditvärderade

enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än fem år.

39. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med avsnitt C punkt 8 första stycket led b ii) i

bilaga I, om det tillhandahåller kreditbetyg eller kreditbetyg på statspapper på eget initiativ och underlåter att

se till att en person som godkänner kreditbetyg inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som avser samma

kreditvärderade enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än sju år.

40. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med avsnitt C punkt 8 andra stycket i bilaga I, om

det underlåter att se till att en person som avses i leden a och b i första stycket i den punkten inte deltar i

kreditvärderingsverksamhet som berör den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part som avses i

dessa led under två år efter det att de perioder som anges i de leden löpt ut.”

g) Punkt 42 ska ersättas med följande:

”42. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.2 om det underlåter att anta, genomföra eller tillämpa lämpliga

åtgärder för att se till att de kreditbetyg och kreditutsikter det utfärdar bygger på en genomgripande analys av

all den information som är tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys enligt de tillämpliga

värderingsmetoderna.”

h) Följande punkter ska införas:

”42a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.2 om det använder information som faller utanför räckvidden

för artikel 8.2.

SV

L 146/30

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

64

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

42b. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.2a om det utfärdar ändringar av kreditbetyg som inte är

förenliga med de värderingsmetoder som det offentliggjort.”

i) Punkt 46 ska ersättas med följande:

”46. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5 första stycket första meningen om det inte bevakar sina

kreditbetyg (utom kreditbetyg på statspapper) eller inte ser över dem (utom kreditbetyg på statspapper) eller

sina värderingsmetoder fortlöpande eller minst en gång om året.”

j) Följande punkt ska införas:

”46a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5 andra stycket jämförd med artikel 8.5 första stycket första

meningen om det inte bevakar sina kreditbetyg på statspapper eller inte ser över dem fortlöpande eller minst

en gång var sjätte månad.”

k) Följande punkt ska införas:

”49a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 c jämförd med artikel 8.7 c om det underlåter att ompröva

ett kreditbetyg när fel i värderingsmetoderna eller i dessas tillämpning påverkar kreditbetyget.”

l) Följande punkter ska läggas till:

”55. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8a.3 om det underlåter att, i enlighet med avsnitt D del III punkt

3 i bilaga I, varje år på sin webbplats offentliggöra eller till Esma överlämna en tidsplan i slutet av december

för de följande 12 månaderna med maximalt tre datum som infaller på fredagar för offentliggörandet av

kreditbetyg på statspapper på eget initiativ och därmed sammanhängande kreditutsikter samt fastställa datu­

men som infaller på fredagar för offentliggörande av begärda kreditbetyg på statspapper och därmed samman­

hängande kreditutsikter.

56. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8a.4 om det avviker från den aviserade tidsplanen när detta inte

är nödvändigt för att uppfylla dess skyldigheter enligt artikel 8.2, artikel 10.1 eller artikel 11.1 eller om det

inte ger en detaljerad förklaring till orsakerna till avvikelserna från den aviserade tidsplanen.

57. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2 jämförd med avsnitt D del III punkt 3 i bilaga I om det

offentliggör ett kreditbetyg på statspapper eller en därmed sammanhängande kreditutsikt för statspapper under

affärstiderna för reglerade marknader eller mindre än en timme innan de öppnar.

58. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2 jämförd med avsnitt D del III punkt 4 i bilaga I om det

låter politiska rekommendationer, föreskrifter eller riktlinjer till kreditvärderade enheter, inbegripet stater eller

staters regionala eller lokala myndigheter, ingå i ett kreditbetyg på statspapper eller en därmed sammanhäng­

ande kreditutsikt.

59. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8a.2 om det grundar sina offentliga meddelanden avseende

ändringar av andra omdömen om statspapper än kreditbetyg, kreditutsikter eller hithörande pressmeddelan­

den, eller rapporter i enlighet med avsnitt D del I punkt 5 i bilaga I, på information inom den kreditvärderade

enhetens sfär när sådan information har offentliggjorts utan den kreditvärderade enhetens medgivande, om

inte informationen finns tillgänglig från allmänt tillgängliga källor eller om det inte finns några rimliga skäl till

att den kreditvärderade enheten inte ger sitt samtycke till att informationen offentliggörs.

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/31

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

65

60. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8a.1 om det underlåter att utfärda enskilda allmänt tillgängliga

landsrapporter när det aviserar en översyn av en viss grupp av länder.

61. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot avsnitt D del III punkt 1 i bilaga I om det utfärdar ett kreditbetyg på

statspapper eller en därmed sammanhängande kreditutsikt utan att samtidigt tillhandahålla en utförlig vär­

deringsrapport som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och osäkerheter och annan eventuell

information som beaktats för att fastställa det kreditbetyget på statspapper eller den kreditutsikten eller om det

inte gör denna rapport allmänt tillgänglig, klar och lätt att förstå.

62. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot avsnitt D del III punkt 2 i bilaga I om det inte utfärdar en allmänt

tillgänglig värderingsrapport som åtföljer en ändring jämfört med det tidigare kreditbetyget på statspapper eller

den därmed sammanhängande kreditutsikten eller om det i denna rapport underlåter att ta med åtminstone de

upplysningar som avses i avsnitt D del III punkt 2 a–d i bilaga I.”

2. Avsnitt II ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkter ska införas:

”3a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 14.3 tredje stycket om det inte informerar Esma om de plane­

rade väsentliga ändringarna av de befintliga värderingsmetoderna, modellerna eller grundläggande antagandena

eller de föreslagna nya värderingsmetoderna, modellerna eller grundläggande antagandena när det på sin

webbplats offentliggör värderingsmetoderna i enlighet med artikel 8.5a.

3b. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5a första stycket om det på sin webbplats inte offentliggör de

föreslagna nya värderingsmetoderna eller de föreslagna materiella ändringarna av värderingsmetoderna som

skulle kunna få effekter på ett kreditbetyg tillsammans med en förklaring till skälen för och innebörden av

ändringarna.

3c. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.7 a om det inte underrättar Esma om fel som upptäckts i dess

värderingsmetoder eller i dessas tillämpning eller om det inte förklarar vilken påverkan på kreditbetyget detta

haft, inbegripande behovet att se över dess utfärdade kreditbetyg.”

b) Följande punkt ska införas:

”4a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 11a.1 om det inte gör den information som krävs tillgänglig eller

inte lämnar den informationen i den form som krävs i enlighet med den punkten.”

c) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 23b.1 genom att underlåta att tillhandahålla information som svar

på ett beslut om begäran av information enligt artikel 23b.3, eller genom att tillhandahålla felaktig eller

vilseledande information, som svar på en enkel begäran om information eller ett beslut.”

d) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 23c.1 led c genom att underlåta att tillhandahålla en förklaring,

eller genom att tillhandahålla en felaktig eller vilseledande förklaring angående sakförhållanden eller handlingar

som rör föremålet och syftet med utredningen.”

SV

L 146/32

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

66

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

3. Avsnitt III ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkter ska införas:

”4a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 aa om det avser att använda nya värderingsmetoder och inte

informerar Esma eller på sin webbplats omedelbart offentliggör svaren på samrådet och dessa nya värderings­

metoder tillsammans med en närmare förklaring av dem och deras tillämpningsdatum.

4b. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.7 a om det inte underrättar berörda kreditvärderade enheter

om fel som upptäckts i dess värderingsmetoder eller i dessas tillämpning eller om det inte förklarar effekterna

på dess kreditbetyg, inbegripet behovet av att se över utfärdade kreditbetyg.

4c. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.7 b om det inte på sin webbplats offentliggör fel som upp­

täckts i dess värderingsmetoder eller i dessas tillämpning om dessa fel har påverkat kreditvärderingsinstitutets

kreditbetyg.”

b) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med avsnitt D del I punkt 1 eller 2 i bilaga I, punkt

4 första stycket eller punkterna 5 eller 6, eller avsnitt D del II eller III i bilaga I, om det inte lämnar den

information som krävs enligt dessa bestämmelser när det presenterar ett kreditbetyg eller en kreditutsikt.

7. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I, om det inte

underrättar den kreditvärderade enheten under den kreditvärderade enhetens kontorstid och minst en hel

arbetsdag före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna.”

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/33

Prop. 2013/14:108

Bilaga 2

67

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/14/EU

av den 21 maj 2013

om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut,

direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för

kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om

förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( ¹ ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( ² ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (

3

), och

av följande skäl:

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/41/EG (

4

) regleras tjänstepensionsinstitut på

unionsnivå. Genom Europaparlamentets och rådets direk­

tiv 2009/65/EG ( ⁵ ) regleras företag för kollektiva investe­

ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) på unions­

nivå. Vidare regleras genom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2011/61/EU ( ⁶ ) förvaltare av alternativa

investeringsfonder (nedan kallade AIF-förvaltare) på

unionsnivå. I samtliga tre direktiv fastställs tillsynskrav

för riskhantering hos tjänstepensionsinstitut, förvaltnings­

bolag och investeringsbolag avseende fondföretag, re­

spektive av AIF-förvaltare.

(2)

En konsekvens av finanskrisen är att investerare, dä­

ribland tjänstepensionsinstitut, fondföretag och alterna­

tiva investeringsfonder (nedan kallade AIF-fonder), i alltför

hög grad förlitat sig på kreditbetyg när de investerat i

skuldinstrument, utan att nödvändigtvis göra en egen

bedömning av kreditvärdigheten hos emittenter av så­

dana skuldinstrument. För att förbättra kvaliteten på in­

vesteringar som görs av tjänstepensionsinstitut, fondföre­

tag och AIF-fonder, och därmed skydda investerare i

sådana fonder, är det lämpligt att kräva att tjänstepen­

sionsinstitut, förvaltnings- och investeringsbolag avseende

fondföretag, samt AIF-förvaltare undviker att ensidigt el­

ler mekaniskt förlita sig på kreditbetyg eller att använda

dem som den enda parametern vid kreditriskbedömning i

samband med investeringar av tjänstepensionsinstitut,

fondföretag och AIF-fonder. Därför bör den allmänna

principen om att inte i alltför hög grad förlita sig på

kreditbetyg integreras i riskhanteringsprocesser och i sy­

stem hos tjänstepensionsinstitut, förvaltnings- och inve­

steringsbolag avseende fondföretag, och AIF-förvaltare,

samt anpassas till deras specifika förutsättningar.

(3)

För att ytterligare klarlägga den allmänna principen att

inte i alltför hög grad förlita sig på kreditbetyg, som bör

införas i direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU, bör

befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delege­

ras till kommissionen med avseende på att faktiskt för­

hindra att förvaltnings- och investeringsbolag avseende

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/1

( ¹ ) EUT C 167, 13.6.2012, s. 2.

( ² ) EUT C 229, 31.7.2012, s. 64.

( ³ ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 januari 2013 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 13 maj 2013.

( ⁴ ) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

( ⁵ ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. ( ⁶ ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

68

Prop. 2013/14:108

Bilaga 2

fondföretag och AIF-förvaltare i alltför hög grad förlitar

sig på kreditbetyg för att bedöma kreditvärdigheten hos

tillgångar som de innehar. Därför bör man i detta avse­

ende ändra kommissionens befogenheter i dessa direktiv

att anta delegerade akter om allmänna bestämmelser av­

seende riskhanteringsprocesser och system som används

av förvaltnings- och investeringsbolag avseende fondföre­

tag och AIF-förvaltare. Det är av särskild betydelse att

kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för­

beredande arbete, inklusive på expertnivå, och att den

offentliggör resultaten av sådana samråd. När kommis­

sionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör

den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt

till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så

snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(4)

De relevanta åtgärderna i detta direktiv bör utgöra ett

komplement till andra bestämmelser i Europaparlamen­

tets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den

16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (

1

). I

dessa bestämmelser fastställs det allmänna målet att

minska investerares alltför stora förlitan på kreditbetyg,

vilket bör göra det lättare att förverkliga detta mål.

(5)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att minska

tjänstepensionsinstituts, fondföretags och AIF-fonders

alltför stora förlitan på kreditbetyg i samband med deras

investeringar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna, genom samordnat agerande, och det

därför på grund av den unionstäckande strukturen hos,

och effekterna av, tjänstepensionsinstituts, förvaltnings-

och investeringsbolags avseende fondföretag, AIF-fonders

och kreditvärderingsinstituts verksamhet bättre kan upp­

nås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet

med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om

Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprin­

cipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad

som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(6)

Direktiv 2003/41/EG, 2009/65/EG och 2011/61/EU bör

därför ändras i enlighet med detta.

(7)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen

av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och

kommissionen om förklarande dokument ( ² ), har med­

lemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat,

låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller

flera dokument som förklarar förhållandet mellan de

olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de

nationella instrumenten för införlivande. Med avseende

på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av

sådana dokument är berättigat.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av direktiv 2003/41/EG

I artikel 18 i direktiv 2003/41/EG ska följande punkt införas:

”1a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplex­

iteten hos de övervakade institutionerna, ska medlemsstaterna

säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämplig­

heten i institutionernas kreditvärderingsförfaranden, utvär­

derar användningen av hänvisningar till kreditbetyg utfärdade

av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009

av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (*) i

deras placeringspolicy och i tillämpliga fall motverka effek­

terna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och

mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

___________

(*) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2009/65/EG

Artikel 51 i direktiv 2009/65/EG ska ändras på följande sätt:

1. I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Ett förvaltnings- eller investeringsbolag ska använda

ett förfarande för riskhantering som gör det möjligt för det

att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som

är knuten till positionerna och deras bidrag till den allmänna

riskprofilen för fondbolagets portfölj. Framför allt ska det

inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som

utfärdats av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i ar­

tikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvär­

deringsinstitut (*) för att bedöma kreditvärdigheten hos fond­

företags tillgångar.

___________

(*) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”

2. Följande punkt ska införas:

”3a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplex­

iteten hos de övervakade fondbolagens verksamhet, ska de

behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten i förvalt­

nings- och investeringsbolagens kreditvärderingsförfaranden,

utvärdera användningen av hänvisningar till kreditbetyg, som

SV

L 145/2

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2013

( ¹ ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

( ² ) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 2

69

avses i punkt 1 första stycket, i fondbolagens placerings­

inriktningar och i tillämpliga fall motverka effekterna av

sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk

förlitan på sådana kreditbetyg.”

3. Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) Kriterier för att bedöma lämpligheten i det förfarande

för riskhantering som används av förvaltningsbolaget

eller investeringsbolaget i enlighet med punkt 1

första stycket.”

b) Följande stycke ska läggas till:

”De kriterier som avses i första stycket led a ska säker­

ställa att förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget för­

hindras från att ensidigt eller mekaniskt förlita sig på

kreditbetyg, som avses i punkt 1 första stycket, för att

bedöma kreditvärdigheten hos fondföretagets tillgångar.”

Artikel 3

Ändringar av direktiv 2011/61/EU

Artikel 15 i direktiv 2011/61/EU ska ändras på följande sätt:

1. I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”2.

AIF-förvaltare ska införa lämpliga riskhanteringssystem

för att på ett tillfredsställande sätt identifiera, mäta, hantera

och övervaka alla risker som är relevanta för varje AIF-fonds

investeringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller

kan komma att exponeras. Framför allt ska AIF-förvaltare

inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som

utfärdats av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i ar­

tikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvär­

deringsinstitut (*) för att bedöma kreditvärdigheten hos

AIF-fondernas tillgångar.

___________

(*) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”

2. Följande punkt ska införas:

”3a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplex­

iteten hos AIF-fondernas verksamhet, ska de behöriga

myndigheterna övervaka lämpligheten i AIF-förvaltarnas

kreditvärderingsförfaranden, utvärdera användningen av

hänvisningar till kreditbetyg, som avses i punkt 2 första

stycket, i AIF-fondernas investeringsstrategier och i tillämp­

liga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte

att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kredit­

betyg.”

3. I punkt 5 ska följande stycke läggas till:

”De åtgärder som specificerar de riskhanteringssystem som

avses i första stycket led a ska säkerställa att AIF-förvaltare

förhindras från att ensidigt eller mekaniskt förlita sig på

kreditbetyg, som avses i punkt 2 första stycket, för att be­

döma kreditvärdigheten hos AIF-fonders tillgångar.”

Artikel 4

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar

och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta

direktiv senast den 21 december 2014. De ska genast underrätta

kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­

ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 21 maj 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande

SV

31.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/3